Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 1998/99:37
Onsdagen den 16 december
Kl. 9.00 - 17.53

19.00 - 22.18
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
------------------------------------------------------------------------
1 §  Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 10 december.
2 §  Avsägelse
Talmannen meddelade att Peter Eriksson (mp)
anhållit om att bli entledigad från uppdraget som
ledamot av riksdagen fr.o.m. den 1 januari 1999.
Kammaren biföll denna anhållan.
3 §  Anmälan om vice ordförande i justitieut-
skottet
Talmannen anmälde att Ingvar Johnsson (s) ut-
setts till vice ordförande i justitieutskottet från den
10 december.
4 §  Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlades åter
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1998/99:AU1
Näringsutskottets betänkanden 1998/99:NU1-NU3
5 §  Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 15 december
UbU1 Utgiftsområde 16 Utbildning och universi-
tetsforskning
Mom. 1 (informationsteknik i skolan)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m)
3. res. 2 (v)
4. res. 3 i motsvarande del (kd)
5. res. 5 i motsvarande del (fp)
Förberedande votering 1:
Kammaren biträdde res. 3 med acklamation.
Förberedande votering 2:
38 för res. 2
37 för res. 3
240 avstod
34 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 3:
76 för res. 1
37 för res. 2
201 avstod
35 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Carlinge Wisberg (v) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats som frånvarande.
Huvudvotering:
134 för utskottet
77 för res. 1
103 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  116 s, 5 v, 1 c, 12 mp
För res. 1:     77 m
Avstod: 3 s, 33 v, 37 kd, 14 c, 15 fp, 1 mp
Frånvarande:    12 s, 5 m, 5 v, 5 kd, 3 c, 2 fp, 3 mp
Christina Axelsson, Yilmaz Kerimo och Carina Mo-
berg (alla s) anmälde att de avsett att rösta ja men
markerats ha avstått från att rösta.
Mom. 2 (ett fristående kvalitetsinstitut)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (c)
3. res. 5 i motsvarande del (fp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.
Mom. 5 (resurstilldelningssystemet i grundskolan)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (kd)
Votering:
204 för utskottet
37 för res. 3
64 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  119 s, 6 m, 38 v, 15 c, 12 fp, 14 mp
För res. 3:     37 kd
Avstod: 61 m, 3 fp
Frånvarande:    12 s, 15 m, 5 v, 5 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 6 (beslutsinstans för tilldelning av vetenskap-
sområde)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (kd)
Votering:
210 för utskottet
37 för res. 3
59 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  119 s, 10 m, 38 v, 15 c, 14 fp, 14 mp
För res. 3:     37 kd
Avstod: 58 m, 1 fp
Frånvarande:    12 s, 14 m, 5 v, 5 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 7 (förhållandena för funktionshindrade studen-
ter i högskolan)
1. utskottet
2. res. 6 (kd, fp)
3. res. 4 i motsvarande del (c)
Förberedande votering:
54 för res. 6
15 för res. 4
245 avstod
35 frånvarande
Kammaren biträdde res. 6.
Huvudvotering:
206 för utskottet
52 för res. 6
56 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  119 s, 35 m, 38 v, 14 mp
För res. 6:     37 kd, 15 fp
Avstod: 41 m, 15 c
Frånvarande:    12 s, 6 m, 5 v, 5 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbU2 Utgiftsområde 15 Studiestöd
Mom. 1 (det s.k. fribeloppet och skärpt kontroll av
studieaktivitet budgetåret 1999)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (kd)
Votering:
227 för utskottet
37 för res. 1
47 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 30 m, 36 v, 14 c, 15 fp, 14 mp
För res. 1:     37 kd
Avstod: 46 m, 1 c
Frånvarande:    13 s, 6 m, 7 v, 5 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 6 (skyndsam utredning av vissa studiefinansie-
ringsfrågor)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (m)
Votering:
236 för utskottet
78 för res. 2
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  119 s, 38 v, 37 kd, 14 c, 14 fp, 14 mp
För res. 2:     77 m, 1 fp
Frånvarande:    12 s, 5 m, 5 v, 5 kd, 4 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 9 (principerna för ett nytt studiestödssystem)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (kd)
3. res. 4 (c)
Förberedande votering:
37 för res. 1
15 för res. 4
263 avstod
34 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
171 för utskottet
37 för res. 1
107 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  119 s, 38 v, 14 mp
För res. 1:     37 kd
Avstod: 77 m, 15 c, 15 fp
Frånvarande:    12 s, 5 m, 5 v, 5 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 10 (tidpunkt för införande av ett nytt studi-
estödssystem)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (kd)
Votering:
248 för utskottet
36 för res. 1
31 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  119 s, 46 m, 38 v, 1 kd, 15 c, 15 fp,
14 mp
För res. 1:     36 kd
Avstod: 31 m
Frånvarande:    12 s, 5 m, 5 v, 5 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU13 Ändringar i radio- och TV-lagen
(1996:844), m.m. (förnyad behandling, delvis)
Mom. 7 (villkor om samverkan)
1. utskottet
2. res. 4 (m)
Votering:
230 för utskottet
84 för res. 4
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  119 s, 38 v, 37 kd, 15 c, 8 fp, 13 mp
För res. 4:     77 m, 7 fp
Frånvarande:    12 s, 5 m, 5 v, 5 kd, 3 c, 2 fp, 3 mp
Helena Bargholtz och Bo Könberg (båda fp) anmälde
att de avsett att rösta ja men markerats ha röstat nej.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Meddelande om samlad votering
Talmannen meddelade att justitieutskottets betän-
kande JuU1, socialförsäkringsutskottets betänkanden
SfU1 och SfU2 skulle avgöras i ett sammanhang efter
avslutad debatt.
6 §  Rättsväsendet
Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1998/99:JuU1
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Anf.  1  INGVAR JOHNSSON (s):
Fru talman! Med hänvisning till vad som framför-
des i fredagens debatt ber jag att få yrka bifall till
reservation 6 och i övrigt till hemställan i utskottets
betänkande.
Anf.  2  KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 7 un-
der mom. 12.
Anf.  3  GUNNEL WALLIN (c):
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställanspunkt
11 och till reservation 8 under mom. 13. I övrigt stäl-
ler jag mig bakom de yrkanden och det särskilda
yttrande som Centerpartiet hade tidigare.
Anf.  4  RAGNWI MARCELIND (kd):
Fru talman! Jag står bakom samtliga våra reserva-
tioner och särskilda yttranden och yrkar bifall till
reservation 10 under mom. 18.
Anf.  5  SIW PERSSON (fp):
Fru talman! Jag vill å Folkpartiets vägnar yrka bi-
fall till reservation 9.
Anf.  6  GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Vi moderater står bakom samtliga vå-
ra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag, som
vid förra tillfället, bifall till reservation 1.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)
7 §  Anslag inom socialförsäkringsområdet
Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1998/99:SfU1
Anslag inom socialförsäkringsområdet (utgiftsområ-
dena 10,11 och 12) (prop. 1998/99:1 delvis)
Utgiftsområde 10
Anf.  7  ULF KRISTERSSON (m):
Fru talman! Det är många som fyller 100 år i Sve-
rige just nu. Facket och arbetsgivarna började organi-
sera det växande svenska näringslivet i slutet av förra
seklet, och de politiska partierna började organisera
och befolka den framväxande demokratin i början av
det här seklet. Men också den svenska välfärdspoliti-
ken börjar bli en hundraåring.
Redan på den tiden drevs nya socialpolitiska lös-
ningar fram av industrialismens stora förändringar i
omvärlden. De gamla behövde pensioner som nådde
längre än till släkten och den lilla gården. Fabrikernas
arbetare behövde försäkringar mot olyckor. Den
gamla fattigvården räckte inte till inne i städerna.
Fristående försäkringskassor bildades för att jämna ut
allvarliga risker för arbetslöshet och sjukdom.
Socialpolitiken i Sverige utvecklades hand i hand
med att Sverige förändrades från ett av Europas i
särklass fattigaste länder till ett av Europas rikaste.
Välfärdsstaten grundades på rättfärdighetens moralis-
ka kraft. Den byggde på rättvisa och en krävande
pliktmoral; mot underdånighet, mot privilegier och
klasskillnader. Det var en stark idé, och den vann stor
uppslutning. Enorma samhällsförändringar i Sverige
kunde accepteras i folkhemmets namn. Folkhemmet
slog också en bro mellan det gamla landsbygdssam-
hället och de nya industristäderna.
Men nu kan man inte längre tala om någon stark
och bärkraftig idé i svensk välfärdspolitik. Den mo-
raliskt kärva undertonen är sedan länge övergiven till
förmån för luddiga sociala rättigheter och statens och
kommunernas lika luddiga sociala skyldigheter. De
sociala välfärdssystemen har visserligen behållit sina
utanverk, men alltmer tömts på ekonomiska resurser
och moraliskt innehåll. Regelförändringarna har varit
så många att mycket få i dag har överblick över hel-
heten. Sedan 1990 har 330 ändringar genomförts i det
svenska socialförsäkringssystemet. Socialpolitikens
trovärdighet har urholkats i takt med att gamla löften
inte har visat sig hållfasta. Inte ens ATP överlevde.
Två viktiga gestalter drev det svenska och det so-
cialdemokratiska välfärdsbygget framåt. Det var
finansministern som kodifierade Sveriges höga till-
växt i årliga budgetar och socialministern som drev
fram de reformer som Socialdepartementet lyckades
övertyga Finansdepartementet om att Sverige hade
råd med. Ofta var de här två herrarna oense, men de
behövde varandra. Med kärvhet och godhet skulle
den svenska socialpolitiken utformas. Socialministrar
och finansministrar hade också en stark ställning i
socialdemokratiska regeringar på den tiden.
Men dessa båda figurer symboliserar i dag nästan
övertydligt att Sverige inte längre är som Sverige en
gång var. Finansdepartementet har mist sina styrspa-
kar över den svenska ekonomin, som liksom de
svenska företagen inte ens längre kan kallas svenska.
Och nyligen kunde statsministern varken behålla eller
rekrytera en socialminister till sin nya regering. Kan-
ske var det på goda skäl. För vad är egentligen upp-
giften för en svensk socialminister i dag? Ingen vet,
allra minst socialministern.
Det gamla håller alltså inte längre. Men vart är vi
på väg i stället?
Välfärd och trygghet är fortfarande viktigt för
människor i Sverige. Även i dag, 100 år senare, måste
socialpolitiken bygga på begripliga principer om vad
som är rätt och vad som är fel, om rättigheter och
motsvarande skyldigheter, om frihet och självstän-
dighet och också om ansvar för sig själv och sin fa-
milj. Socialpolitiken måste vara respekterad för att
kunna uppfylla sina åtaganden mot dem som inte har
något annat alternativ eller någon annan utväg. Och
just därför får den inte ställa ut löften som den inte
kan infria.
De fundamentala uppgifterna för socialpolitik och
socialförsäkringar är två. Den ena är att se till att
fattiga som av olika skäl inte kan klara sig själva får
en generös och pålitlig hjälp av oss alla andra. Den
andra är att se till att alla vi andra får trovärdiga in-
strument och god hjälp med att bygga upp vår egen
trygghet över livets olika skeden.
I dag misslyckas Sverige med båda de här upp-
gifterna.
De fattiga och utsatta i Sverige tar allt mindre an-
del av politikens och välfärdens uppmärksamhet i
anspråk. De är marginaliserade, inte bara i samhället
utan t.o.m. i själva socialpolitiken. Riksdagens utred-
ningstjänst har för min räkning undersökt utveckling-
en av bidrag till de sämst ställda i Sverige sedan
1920. Då stod de bidragen för nära 40 % av de totala
svenska socialpolitiska kostnaderna. 1940 hade de
sjunkit till 15 % och 1970 till bara 1 %, för att med
dagens höga arbetslöshet ha ökat ett par procenten-
heter.
Det här är inte vetenskap men det antyder att bara
en mycket liten bråkdel av de resurser som en gång
motiverade svensk socialpolitik i dag gör nytta där
det var tänkt.
I dag är uppgifterna för en ny välfärdspolitik defi-
nitivt annorlunda än vad de var vid seklets början.
Men jag tror inte att de för den sakens skull är mind-
re. Vår personliga trygghet engagerar oss nu som den
gjorde då. Och precis som för 100 år sedan drivs
förändringar i tryggheten fram av förändringar i vår
omvärld, och omvärlden har inte stått stilla.
För det första kommer globaliseringen att få dra-
matiska konsekvenser för socialpolitiken. Dels kom-
mer skattebetalarna och skattebaserna att bli alltmer
rörliga, vilket innebär att den traditionella synen i
Sverige på svensk socialpolitik som annorlunda och
dyrare än andra blir svår att upprätthålla framför allt
om inte medborgarna upplever att de får väldigt
mycket valuta för pengarna. Dels leder rörligheten till
att medborgare kommer att kunna kräva att ta med sig
sina sociala skyddsnät och rättigheter över nations-
gränsen. Det kommer att bli allt mindre relevant att
tala om en nations trygghetssystem och allt viktigare
att kunna tala om enskilda medborgares personliga
trygghet.
För det andra står Sverige inför stora demografis-
ka förändringar. Den dramatiska ökningen av antalet
äldre och på sikt andelen riktigt gamla i Sverige leder
till behov av helt nya lösningar på åldrandets pro-
blem. De första 40-talisterna går i pension nästa år.
Om 20 år kommer Sverige att ha fler åttioåringar än
någonsin förut. Först kommer många att vara pigga
pensionärer med rikliga resurser och relativt höga
anspråk. Sedan kommer många att bli sjuka och i
behov av vård. Omsorgen och sjukvården kommer då
att behöva helt nya kostymer. Många kommer att
vilja köpa välfärdstjänster på den privata marknaden
så länge de fortfarande är hyggligt friska. Jag tror att
potensläkemedlet Viagra bara antyder början på de
livskvalitetsprodukter som kommer att efterfrågas.
Skall det här komma fler till del än dem som har det
hyggligt gott ställt på grund av bra pension eller kan-
ske en färdigamorterad villa kommer det att krävas
helt nya former för "välfärdsföretagande", för försäk-
ringar och för sparande.
För det tredje måste Sverige inse att integrations-
och segregationsfrågorna blir en central del av den
svenska socialpolitiken. I det tydliga utanförskap som
den traditionella svenska invandrar- och flyktingpoli-
tiken har medverkat till att skapa ligger fröet till all-
varliga sociala omvälvningar i Sverige. Får man inte
med egen kraft bygga sig en bättre framtid i Sverige
kommer kraften att användas till andra saker. När
tillräckligt många människor upplever sig stå utanför
samhällets gemenskap, utan chans att ta sig in, utan
chans till social klättring kommer frustration att över-
gå i katastrofer som angår alla svenskar var vi än bor.
Jag tror att företagsamhet i allmänhet och företa-
gande i synnerhet är nyckeln till integration i Sverige.
Allt flum, med all respekt, om "ömsesidig anpass-
ning" och "vi har alla ett ansvar" kan möjligen döva
ett och annat dåligt samvete som inte vill se gamla
lösningar omprövas i Sverige. Men i grund och botten
är det bara det fria samhällets öppenhet för nya initi-
ativ, en fri marknad och fri etableringsrätt, som kan
ge människor med "fel förutsättningar" en chans att
bli någonting i Sverige. I företagen kan man se en bro
mellan Ericsson eller Volvo och Rinkeby eller Ro-
sengård. Det är ett språk som alla som vill något
begriper sig på. Där betyder prestationer mer än hud-
färg och efternamn. Det är ingen tillfällighet att
många invandrare världen över är exceptionellt fram-
gångsrika i tuffa och konkurrensutsatta branscher som
idrott och musik. Här finns nämligen ingen annan
rättvisa än den att bli bedömd efter det man presterar.
En stor svensk välfärdsreform skulle kunna hämta
näring ur goda svenska politiska rötter. Här finns
djupt kända stråk av självständig stolthet, att inte
ligga andra till last, varken sina egna barn eller det
offentliga. Här finns en tradition av sparande och av
att bygga för framtiden som inte ens inflation och
låneekonomi helt har lyckats slå sönder. På den grun-
den skulle vi kunna reformera välfärdspolitiken i
Sverige inför ett helt nytt sekel.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tion 1 i betänkandet.
(Applåder)
Anf.  8  CARLINGE WISBERG (v):
Fru talman! Till att börja med skulle jag vilja gå
lite grann utanför ärendet och rikta ett tack till talman
Dahl för hennes sätt att leda den här församlingen
som faktiskt skapar en harmoni i tillvaron.
Vår välfärdsmodell bygger på hög tillväxt och full
sysselsättning. Det kräver att större delen av befolk-
ningen får sin inkomst tryggad genom lönearbete. De
olika socialförsäkringssystemen utgör utöver lönear-
betet inslag i vårt välfärdsbygge - ett nödvändigt
inslag. Socialbidragen utgör det yttersta skyddsnätet
när den enskilde inte kan försörja sig genom arbete.
Vänsterpartiet slår vakt om inkomstbortfallsprin-
cipen eller, som den kallas, standardtrygghetsmodel-
len. Med den principen som kompass måste varje
förändring i systemen analyseras så att vi inte omvä-
gen hamnar i någon form av grundtrygghetssystem.
Syftet med ett generellt och solidariskt välfärds-
system är att det skall verka omfördelande och utjäm-
nande mellan grupper, mellan kvinnor och män och
över livet.
Ett solidariskt system måste bygga på folkmajo-
ritetens deltagande och engagemang eller det som
brukar kallas för kontraktet mellan klasserna.
Detta samhällskontrakt innebär att vi solidariskt
och progressivt betalar för välfärdssystemen via
skatter och sociala avgifter och som en uppfyllelse
också får ut en rimlig del av vad vi betalar när behov
föreligger.
Ett sådant kontrakt menar vi minskar också intres-
set för och betydelsen av privata lösningar.
Vänsterpartiet anser det nödvändigt att för framti-
den se över och förbättra trygghetssystemen, exem-
pelvis genom en höjd ersättningsnivå på dagpenning-
en när det ekonomiska utrymmet så möjliggör. Det
skall vidare bidra till en ökad jämställdhet, vara sta-
bilt och omfatta alla.
Därför menar vi att det också är nödvändigt med
en översyn av kvalificeringsreglerna i socialförsäk-
ringssystemen, en förändring som tar sikte på att även
de som arbetar i visstidsanställningar kan kvalificera
sig till pensionsgrundande socialförsäkringar.
Detta menar vi är en absolut nödvändighet genom
den förändring som successivt sker på arbetsmarkna-
den, där det blir allt vanligare med s.k. atypiska an-
ställningsförhållanden i form av vikariat, visstidsan-
ställningar, projekt m.m. Det här är också en viktig
jämställdhetsfråga, då det nämnda ofta är fenomen
som är särskilt vanliga inom de sektorer i samhället
som utgör en stor del av den kvinnliga arbetsmarkna-
den.
Vänsterpartiet har i konsekvens med det framför-
da lagt ett särskilt yttrande när det gäller målen för
utgiftsområde 10 under mom. 1.
Fru talman! Vårt samhälle är genomgående orga-
niserat så att män är överordnade kvinnor på olika
sätt. Socialförsäkringsområdet skiljer sig inte på den-
na punkt från samhället i övrigt. Kvinnors och mäns
livsvillkor skiljer sig åt på ett sådant sätt att det oftast
missgynnar kvinnor.
Hälften av alla yrkesverksamma kvinnor arbetar i
den offentliga sektorn, en arbetsplats som under sena-
re år drabbats hårt av åtstramningar och nedskärning-
ar. Med största säkerhet har detta inneburit en för-
sämrad arbetsmiljö, med exempelvis ökad stress som
följd.
Vänsterpartiet har i motion Sf227 utvecklat syn-
punkterna om jämställdhetsperspektiv på socialför-
säkringen. Vår motion får ett s.k. positivt avslag. Det
är ett nytt begrepp som jag har fått lära mig i det här
huset. Jag har aldrig tidigare i mitt politiska liv kom-
mit i kontakt med den formen av avslag. Därför har vi
på denna punkt, mom. 3, lagt ett särskilt yttrande.
Vi anser att en viktig metod i jämställdhetsarbetet
är att i alla politiska analyser, mål och beslut införa
ett jämställdhetsperspektiv. Ett sådant perspektiv
uppnås bl.a. genom att man arbetar med en könsupp-
delad statistik och att konsekvenserna av alla förslag
analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv.
I delar av budgetpropositionen finns det i detta
avseende bitvis brister. För att ge ett exempel kan jag
nämna att utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 10
beskrivs i helt könsneutrala termer. Här borde rege-
ringen, enligt vår mening, ha diskuterat vad Riksför-
säkringsverket redovisat. Man säger följande: Då
kvinnor har ett högre sjuktal och även en genomsnitt-
ligt lägre sjukpenninggrundande inkomst än män så
torde de senaste årens förändringar av sjukpen-
ningreglerna innebära större försämringar för kvinnor
än män.
Vi menar att det hade varit fullt naturligt för rege-
ringen att beakta en sådan, som jag uppfattar det,
mycket skarp kritik mot de regelförsämringar som har
genomförts. Vänsterpartiet anser således att i ett jäm-
ställdhetsperspektiv behöver regeringens beskrivning
och analys av socialförsäkringsområdet utvecklas
betydligt.
Fru talman! Vänsterpartiet har även lagt en reser-
vation inom detta utgiftsområde, och det gäller den
s.k. närståendepenningen. Argumenteringen om re-
servationen kommer att framföras i ett senare inlägg,
varför jag nu begränsar mig till att yrka bifall till
reservation nr 7.
Anf.  9  Tredje vice talman ROSE-MARIE
FREBRAN (kd):
Fru talman! Vi vet alla att den direkta anledningen
till att vi debatterar socialförsäkringsfrågor i dag är att
vi skall fastställa en statsbudget för det kommande
året. Vi vet också att vi rör oss med stora pengar inom
vårt utskottsområde. Väldigt många av de miljarder
som fördelas har vi att ta ställning till i socialförsäk-
ringsutskottet. Bara inom utgiftsområde 10, som vi nu
närmast debatterar, rör det sig om mer än 80 miljarder
kronor fördelat på tio anslag. Allt det där är naturligt-
vis även i sina detaljer väldigt viktigt.
Jag skall, liksom de tidigare talarna, inte rabbla
siffror, inte stapla de kristdemokratiska kraven varken
på besparingar eller satsningar på varandra. Allt det
där finns i motioner och i vårt särskilt yttrande till
betänkandet, och det behöver inte stå i protokollet
från debatten i dag.
Jag vill fokusera på några av de väldigt viktiga
frågor som vi kristdemokrater vill understryka.
Jag vill ändå när det gäller budgeten säga att an-
ledningen till att vi inte har någon reservation, som vi
har möjlighet att yrka på i dag, är naturligtvis att vi
har en sammanhängande politik över alla politikom-
råden. Det gör att vi inte när riksdagen har fastställt
tak och ramar för de olika utgiftsområdena sedan kan
gå in och peta i det. Vi har samma politik när vi skri-
ver vår motion med anledning av budgetpropositio-
nen och när vi behandlar dessa frågor i kammaren i
dag och nästa år. Vi har samma politik, och det som
gäller inom de här områdena finns samlat i det sär-
skilda yttrandet.
De frågor som vi särskilt vill understryka är bl.a.
det som Ulf Kristersson talade om inledningsvis,
nämligen behovet av att man förändrar, behovet av att
man gör någonting när det gäller socialförsäkrings-
systemen, som förbättrar, som utvecklar och som
samordnar.
Vi har inte i år upprepat allt det vi har att säga på
det området i en motion, som vi gjorde förra året,
utan vi har inskränkt oss till att försöka att med kraft
föra fram kravet på en parlamentarisk kommitté, en
utredning som får se över det här. Tittar vi på prin-
ciper kan alla partier ställa upp sina egna prioritering-
ar. Men om vi kan bli överens om att vi utifrån detta
behöver se över alltsammans, utreda det, skulle vi
kunna samla oss till att av regeringen beställa en bred
parlamentarisk utredning.
Förra året var vi fem partier som gjorde det. De
fem partierna hade inte majoritet i riksdagen, men
efter att väljarna hade sagt sitt i valet i höstas har de
fem partierna nu majoritet i Sveriges riksdag. Vi
skulle alltså tillsammans ha kunnat upprepa förra
årets krav, och reservationen kunde ha blivit en majo-
ritetstext i år. Nu blev den inte det, därför att Miljö-
partiet backade.
Jag kan inte underlåta att uttrycka den frustration
som jag ibland känner över att samverkanspartier så
ofta verkar tappa orken när det gäller att driva viktiga
krav. Det som ena året var viktigt är nästa år inte
längre viktigt, utan man släpper det.
Nu är det här kravet alltså formulerat i en fyrparti-
reservation, och det finns uppenbarligen inte majori-
tet i kammaren för detta.
Men det är märkligt att vi som är politiskt ansva-
riga inte kan samla oss till att ta tag i dessa frågor,
som för så många människor är så viktiga. Senast för
bara några veckor sedan fick vi se ett nytt bidrag som
visade hur andra grupper tar tag i frågorna. Jag tänker
på SNS välfärdspolitiska råd och den rapport som
man har lagt fram. Det ena bidraget efter det andra
har kommit fram under ett antal år, men vi som är
ansvariga politiker kan inte ta oss samman och ta ett
helhetsgrepp när det gäller dessa frågor. Detta tycker
jag är väldigt sorgligt. Men det är naturligtvis ännu
inte för sent för Miljöpartiet att ändra sig och stödja
det krav som man stödde för året.
För övrigt vill jag betona ett par av de frågor som
vi tyvärr inte har kunnat formulera några reservatio-
ner kring. De har klumpats samman med anslagsbi-
tarna i det särskilda yttrandet. Det gäller vår syn på
samordning mellan myndigheter och organisationer
vad beträffar dessa frågor. Vi betonar återigen vikten
av att vi får en bättre samordning, så att människor
inte hamnar mellan systemen. Vi tror fortfarande att
FINSAM-modellen borde ha införts i hela landet.
Det vi också vill understryka är behovet av ökad
rehabilitering, som man sätter in tidigare. Vi har hela
tiden varit kritiska till att regeringen under förra man-
datperioden drog ned på rehabiliteringspengarna med
hänsyn till att man skulle göra en översyn. Man drog
ned 200 miljoner 1997 och 200 miljoner 1998 bara
för att man skulle utvärdera och se över. Tänk om vi
skulle sätta det i system inom alla verksamhetsområ-
den. Vi skall ju ständigt utvärdera. Vi skall göra över-
syner. Vi måste göra det gång efter annan inom alla
verksamheter. Tänk om vi varje gång vi såg över
verksamheten skulle dra ned på resurserna. Det skulle
naturligtvis bli fullständigt absurt. Det har varit väl-
digt missriktat att dra ned på rehabiliteringsinsatser-
na, för det vi satsar ger tillbaka så mycket mer.
Sedan gäller det också resurserna till socialförsäk-
ringsadministrationen, där vi vill satsa mer därför att
behovet är så stort. Vi satsar dels på personal, dels på
kompetenshöjande åtgärder. Där skulle vi verkligen
velat få till stånd ett tillkännagivande till regeringen
om att man måste prioritera kompetenshöjning. Det
krävs väldigt stor kunskap för att hantera allt det som
försäkringskassorna nu har att hantera. Tyvärr måste
jag hänvisa bara till vårt särskilda yttrande på dessa
punkter.
Jag yrkar bifall till reservation 5 som gäller utred-
ning om socialförsäkringsfrågorna.
Anf.  10  CARLINGE WISBERG (v) replik:
Fru talman! Rose-Marie Frebran förde ett reso-
nemang om vikten av att utveckla politiken inom
olika områden. Jag efterlyser en viss konkretisering
av hur den utvecklingen skulle kunna se ut. Jag tittar
på den penningmängd som kd hanterar för att ut-
veckla politiken och finner att det är litet svårt för
mig, som inte så noggrant följer kristdemokraternas
parti, att förstå hur utveckling kan åstadkommas ge-
nom att man kraftigt minskar penningmängden. På
det papper som vi hade att hantera i utskottet för ett
antal veckor sedan står det de facto att kristdemokra-
ternas utgiftsram för 1999 innebär nästan 8 miljarder
kronor mindre.
Utveckling kan naturligtvis både vara positiv, dvs.
att man tillför mer pengar och medverkar till en större
behovstäckning, men en utveckling kan också vara
negativ, dvs. att man i allt mindre grad tillfredsställer
de behov som finns.
Eftersom kd:s penningmängd omfattar ca 8 mil-
jarder mindre borde det sistnämnda gälla. Man täcker
behoven i mindre utsträckning i förhållande till det
faktiska behovet.
Det skulle vara intressant att höra litet närmare
om hur man utvecklar den politik som Rose-Marie
Frebran talade varmt för.
Anf.  11  Tredje vice talman ROSE-MARIE
FREBRAN (kd) replik:
Fru talman! När jag använde uttrycket utveckling
menade jag utveckling och förbättring av socialför-
säkringssystemen. Jag och mitt parti anser att vi skall
tillsätta en bred parlamentarisk kommitté som skall
försöka ta ett helhetsgrepp över området. Där skulle
vi naturligtvis kunna föra en diskussion hur länge
som helst omkring de frågorna.
Carlinge Wisberg frågar om den nuvarande pen-
ningmängden inom anslagen. Då kan jag t.ex. berätta
att den största förändring som vi föreslår när det gäl-
ler anslaget A 1 till sjukpenning och rehabilitering
inte på något sätt utgör en besparing för statsbudge-
ten. Det är en stor minskning här, men det finns ett
stort plus någon annanstans. Vi flyttar ut hela den del
av trafikförsäkringen som gäller personskador och
sjukpenning som kommer av sådant. Dessa summor
innebär alltså inte någon neddragning för medborgar-
na. Vi sänker bilskatten i stället.
När det gäller utgifter för sjukpenning, förtidspen-
sion, sjukbidrag osv. satsar vi på ökad rehabilitering.
Vi satsar också på försäkringskassorna på ett sådant
sätt att de skall kunna jobba med högre kvalitet, och
det tjänar man på.
Anf.  12  BIRGITTA CARLSSON (c):
Fru talman! I dag skall vi diskutera ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp. Jag lyfter fram
Centerns perspektiv vad det gäller grundtrygghet.
Alla människor har rätt till grundläggande social
trygghet utan individuell behovsprövning. Denna
välfärd skall fördelas jämlikt. Centerpartiet slår vakt
om dessa principer för välfärdspolitiken. Alla männi-
skor skall vara delaktiga i välfärdssamhället och kän-
na trygghet och säkerhet vid fall av ohälsa och ar-
betslöshet.
Sverige har ett väl utbyggt välfärdssystem, men
välfärden fördelas inte rättvist. Det är alldeles för
många människor som i dag står utanför samhällets
skyddsnät. En god välfärd uppnås bäst i ett samhälle
där alla har meningsfulla uppgifter och där alla be-
hövs. Finmaskiga sociala nätverk och lokal samver-
kan för gemensamma angelägenheter utgör grunden
för den gemensamma tryggheten.
Vårt samhälle står inför stora utmaningar. Upp-
giften är att forma ett hållbart samhälle. Det bygger
på den enskilda människans ansvarstagande och kraft.
Bara ett samhälle där alla människor känner sig del-
aktiga och respekterade kan bli ett gott samhälle.
Bara ett samhälle där människor känner trygghet och
tillit till sin förmåga att utveckla sina liv kan bli håll-
bart. Grundtrygghet innebär både ekonomisk och
social trygghet.
Många människor har under 1990-talet känt en
ökad oro på grund av rädsla för att förlora sitt arbete,
mista sitt sociala nätverk och förlora sin ekonomiska
trygghet.
Många människor lever redan under dessa för-
hållanden. Speciellt många unga har inte haft någon
möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden och har
därför inte haft någon möjlighet att känna ekonomiskt
oberoende.
Ett samhälle där många människor inte känner sig
behövda eller uppmärksammade är inget tryggt sam-
hälle.
1990-talet har inneburit förändringar i välfärds-
systemet - förändringar som av många upplevts som
orättvisa. Det är en villfarelse att människor under de
föregående årtiondena levde i ett helt igenom jämlikt
samhälle. Folkhemmet gav visserligen människor en
bättre ekonomisk standard, men de grundläggande
orättvisorna bestod. Omfattande skattesänkningar kan
heller inte lösa problemen för alla människor, efter-
som vi då ser selektiv trygghet och frihet för få.
Nu är vi på väg in i nästa årtusende och håller på
att lämna industrisamhället bakom oss. Inför dessa
stora steg skall inriktningen vara att förnya välfärden
i grunden med inriktningen att skapa trygghet för alla
och lika möjligheter för alla. Detta förutsätter en ökad
tro på individens förmåga och ett ökat individuellt
ansvar. Vi vill genomföra en välfärdsreform för ökad
rättvisa.
Men hur ser det ut i dag? Under 1997 fick närma-
re 750 000 personer i Sverige socialbidrag. Tre kvarts
miljon människor har inte möjlighet att klara sin egen
försörjning utan nödgas besöka socialkontor för att,
ibland med mössan i hand, granskas med avseende på
huruvida det finns möjligheter till hjälp med försörj-
ningsstöd. Närmare var femte medborgare mellan 20
och 24 år fick socialbidrag under samma år.
Det som förenar flera av socialbidragstagarna är
att de inte har eller har haft ett arbete. Många har inte
haft någon möjlighet att kvalificera sig till socialför-
säkringssystemet.
Det visar sig också att alltfler tvingas att under allt
längre tid leva på socialbidrag. Under 1990-talet har
antalet hushåll som haft bidrag under 10-12 månader
nästan tredubblats, och nästan 100 000 hushåll har
långvarigt socialbidrag. Detta har skett samtidigt som
kraven för att få socialbidrag kraftigt har skärpts.
När maskorna i det ordinarie skyddsnätet är alltför
glesa får socialtjänsten ta på sig uppgifter som borde
kunna skötas av någon annan. Det är inte rimligt att
man tränger undan andra angelägna uppgifter i kom-
munerna. Men socialbidraget har övergått till att bli
mer av ett allmänt försörjningsstöd.
Vi i Centerpartiet tycker inte att det här är rimligt.
Människor vars problem är att pengarna inte räcker
till borde kunna få stöd på annat sätt. Centerpartiets
förslag om grundtrygghet bygger på ett grundläggan-
de skydd som omfattar alla. Kravet skall vara att man
står till arbetsmarknadens förfogande.
Vi anser att det bör införas en allmän arbetslivs-
försäkring. Detta finns med i vår reservation nr 2 till
det här betänkandet.
Det krävs också att försäkringsskyddet samordnas
till att gälla allt som är relaterat till arbetslivet. Därför
vill vi samordna försäkringen till att gälla vid sjuk-
dom, arbetsskada, arbetslöshet och förtidspension.
Rose-Marie Frebran har utvecklat detta med till-
sättandet av en generell utredning vad det gäller
trygghetssystemet, och det står jag bakom och ut-
vecklar inte vidare.
Vi tycker annars att alla människor har rätt till
grundläggande social trygghet utan individuell be-
hovsprövning. Välfärden skall fördelas jämlikt.
Centerpartiet slår vakt om dessa principer för väl-
färdspolitiken. Alla människor skall vara delaktiga i
välfärdssamhället och känna trygghet och säkerhet
vid fall av ohälsa och arbetslöshet.
Centerpartiet förordar därför en samordnad trygg-
hetsförsäkring som skall ersätta nuvarande försäk-
ringar vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet och
förtidspension - en allmän försäkring som skall täcka
oväntat inkomstbortfall under de förvärvsaktiva åren.
I vårt förslag om trygghetsförsäkring skall en lägsta
ersättning, en grundpenning, garanteras. Därutöver
skall det vara en inkomstrelaterad del vars storlek är
baserad på den inkomst man har som företagare eller
anställd.
I trygghetsförsäkringen vill Centerpartiet stärka
arbetslinjen. Övergripande mål skall vara rehabilite-
ring och stimulans till arbete. Principen skall vara att
arbete alltid skall löna sig mer än bidrag. Detta förut-
sätter en ökad tro på individens förmåga och ett ökat
individuellt ansvar. Vi vill genomföra en välfärdsre-
form för ökad rättvisa.
Vi har också en motion som handlar om närståen-
depenning. Där vill vi gå längre än vad som gäller i
dag. Vi tycker att det är viktigt att den som tar ledigt
från sitt arbete för att vårda en nära anhörig skall ha
möjlighet att få närståendepenning utbetald under mer
än 60 dagar. Den begränsning till 60 dagar som gäller
för närståendepenningen ger ingen möjlighet att ställa
upp om det skulle behövas, trots att vi vet att det är
viktigt för den sjuke att inte lämnas åt sitt öde vid
slutet av livet. Det är viktigt att anhöriga har denna
möjlighet. Det finns många positiva effekter om
människor kan få vara lediga för att vårda anhöriga.
Fru talman! Därför yrkar jag bifall till våra reser-
vationer nr 2, 5 och 6.
Anf.  13  CARLINGE WISBERG (v) replik:
Fru talman! Birgitta Andersson sade att hon anslöt
sig till Rose-Marie Frebrans inledning om att det
behövdes en rejäl översyn kring de olika systemen.
Det tycker jag är intressant. Jag kan inte riktigt läsa ut
det ur de här handlingarna.
Rose-Marie Frebran och även Ulf Kristersson -
om jag nu får nämna honom i det här inlägget - står
ju för en politik med utökade karensdagar, sänkta
sjukersättningsnivåer samt överföring av kostnader
till trafikförsäkringen som får betalas av den enskilde
individen med, som jag förmodar, mycket kraftiga
premiehöjningar. Dessa innebär sannolikt också att
ett bilinnehav för en lågavlönad person börjar bli
nästintill omöjligt.
Jag vill fråga Birgitta: Är det hela det åsiktsspekt-
rumet hos kd och Moderaterna som Centerpartiet
delar?
Anf.  14  BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Fru talman! Jag heter nu inte Birgitta Andersson,
även om det finns en annan ganska känd skaraborgs-
kvinna som heter så. Jag heter Birgitta Carlsson. Men
det var en parentes.
Vi står inte bakom alla delar i det som de nämnda
partierna står för. Men vi tycker att det är oerhört
viktigt med den samordning jag talade om vid ar-
betslöshet, arbetsskada, sjukpenning och förtidspen-
sion. Här borde man kunna samordna och inte ha det
som i dag med möjlighet att gå från det ena systemet
till det andra. Det vore en fördel om vi kunde ha ett
samlat system. Vi ser bara samhällsvinster med detta.
Den här utredningen, om vilken vi har en gemen-
sam motion med Rose-Marie Frebran som första
namn, belyser hela det här området. Den får sedan
visa vilka förändringar som behöver göras.
Anf.  15  CARLINGE WISBERG (v) replik:
Fru talman! Det här med namn är alltid svårt. Jag
får faktiskt be om ursäkt, så att det kommer till proto-
kollet. Själv skulle jag kanske känna mig lite hedrad
av att få samma namn som en mycket känd person
från samma län.
Anf.  16  BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Två av de mest centrala delarna i väl-
färdspolitiken är för oss socialliberaler för det första
att ha en sjukvård, äldreomsorg, skola, handikappom-
sorg, m.m. som är tillgänglig för alla medborgare,
oavsett förmögenhets- eller inkomstförhållanden. För
det andra är det, vilket har mer att göra med den här
punkten på dagordningen, att vi har goda socialför-
säkringar eller trygghetsförsäkringar. De skall vara
allmänna, avgifterna skall tas ut utan hänsyn till vil-
ken risk den enskilde löper och de skall handla om att
i hygglig utsträckning ersätta den förlust som man har
rönt. Det senare leder fram till den s.k. inkomstbort-
fallsprincipen. Det är den bortfallna inkomsten som
försäkras i trygghetsförsäkringar.
Det har under det senaste decenniet ägt rum en
mängd förändringar inom de svenska socialförsäk-
ringarna. Många av oss har varit medskyldiga till
detta. Men det är alldeles uppenbart att det behöver
tas ett mer samlat grepp över de svenska socialförsäk-
ringarna. Vi har från fem partiers sida lyckats göra
det med den största och kanske viktigaste av våra
socialförsäkringar, den som har att göra med hur vi
skall ha det ekonomiskt på gamla dar, pensionssys-
temet.
Men i övrigt har det inte tagits något riktigt bra
samlat grepp, även om en del förändringar har ägt
rum under 90-talet som har gått åt rätt håll, enligt vår
mening, och som har handlat om att göra försäkring-
arna mer försäkringsaktiga.
Vi lade, fru talman, sommaren 1997 fram ett för-
slag om en stor reform på det återstående socialför-
säkringsområdet, en reform som till vissa delar var
inspirerad av den stora pensionsreformen. Enligt det
förslag som vi lade fram skulle vi få till stånd tre
stycken självständiga socialförsäkringar: en för pen-
sionerna, som vi nästan är klara med nu, en andra vid
sjukdom, inklusive långtidssjukdom, dvs. det som vi i
vanliga fall har förtidspensioner för, och, till skillnad
mot nuläget, en tredje socialförsäkring vid arbetslös-
het.
Samtliga dessa försäkringar ville vi i mycket stör-
re utsträckning skulle utformas med s.k. raka rör. Det
skulle finnas ett samband mellan den avgift man
betalade och den förmån man fick ut i den händelse
det man försäkrade sig mot inträffade: sjukdom, ar-
betslöshet eller glädjen att få bli gammal.
De raka rören i socialförsäkringarna har enligt vår
mening också mycket att göra med att försöka få till
stånd en bättre tingens ordning vad gäller skatter och
förmåner i vårt land, dvs. kunna minska de skattekilar
som många gånger är mycket stora. Ett av de största
problemen om man har ett så pass högt samlat skatte-
och avgiftstryck som vi har i vårt land är ju att det
hämmar arbetsviljan, inte minst den vita arbetsviljan.
Ett sätt att minska de problemen är förstås att få ett
större samband mellan de i och för sig obligatoriska
avgifterna och de förmåner som man får. Därmed
skulle skattekilar och marginaleffekter kunna mins-
kas.
De här socialförsäkringarna, eller trygghetsförsäk-
ringar som vi har kallat dem, skulle vara åtskilda från
statsbudgeten. De skulle stå under tillsyn av en myn-
dighet, t.ex. Finansinspektionen, och alltså vara själv-
ständiga.
Vi har, fru talman, utvecklat de här tankegångarna
i samband med behandlingen av dagens frågor. Vi har
pekat på några av huvudprinciperna i reservation nr 3.
I samband med att vi presenterade det här försla-
get skrev vår partiledare Lars Leijonborg till övriga
partiledare och föreslog att man skulle ha gemen-
samma samtal i akt och mening att uppnå en bred
överenskommelse, kanske liknande den som vi lyck-
ades med på pensionsområdet, då mellan 80 % och
85 % av kammarens ledamöter stod bakom reformen.
Vi fick i massmedierna relativt trevliga kommen-
tarer från en del av de andra partiernas sida. Social-
demokraternas partisekreterare och före detta social-
minister Ingela Thalén uttalade sig välvilligt om be-
tydande delar av förslaget. Inte alla, jag tror det fram-
för allt var egenavgifterna hon inte var så förtjust i,
icke oväntat. Moderaternas partiledare, Carl Bildt,
uttalade sig också positivt om det, och vi fick positiva
kommentarer från olika håll. Så mycket har inte hänt i
frågan sedan dess, kan jag säga.
Vi har i utskottet, fru talman, stött förslaget om en
bred utredning av de här frågorna. Det har i år bara
fått fyra partier bakom sig. Miljöpartiet har hoppat av
sedan i fjol, vilket var synd, eftersom de fem partier-
na hade räckt för ett tillkännagivande till regeringen.
Nu kan regeringen göra det här ändå. Därför vän-
der jag mig till socialförsäkringsminister Maj-Inger
Klingvall och undrar hur socialdemokraterna i dag ser
på möjligheterna att åstadkomma en bred uppslutning
bakom en reform liknande pensionsreformen på de
här områdena. Eftersom hon finns här i kammaren
och är anmäld på talarlistan finns det goda möjlighe-
ter att få ett svar på den frågan, kan jag tro.
Bakom förslaget om en bred utredning står de fyra
borgerliga partierna. Det är ingen hemlighet att det
finns skillnader i synen på de olika socialförsäkring-
arna mellan de partierna. Det är kanske inte heller
någon hemlighet vad de skillnaderna består i.
Jag delar bl.a. Rose-Marie Frebrans uppfattning
att det är utomordentligt värdefullt att man i den all-
männa debatten lyfter fram olika förslag. Senast
skedde det i skriften från SNS, där man bl.a. har gjort
en intressant genomgång av de s.k. medborgarkonto-
na, som ibland har dykt upp i debatten och som
handlar om att man i stor utsträckning skulle gå från
en försäkringsmodell till en sparmodell. Det är något
som vi från Folkpartiets sida inte tycker verkar vara
något riktigt bra förslag om man vill ha någonting
som skall skydda människor mot risker. Det är en syn
som, såvitt jag kan se, har delats av de av SNS nyin-
rättade välfärdsråden.
Fru talman! Det finns förstås på den här punkten
flera andra förslag än de grundläggande principer
som jag har valt att tala om inledningsvis. En stor och
tung fråga handlar om på vilket sätt sjukförsäkringen
skall samverka med sjukvården.
Det är alldeles uppenbart att det finns berörings-
punkter. Det ledde till att ett antal personer från skilda
partier i bohuslandstinget i mitten på 80-talet vände
sig till den dåvarande socialdemokratiska regeringen
med ett förslag om att man skulle få pröva att använ-
da delar av sjukförsäkringen för att korta vårdköer.
Tanken bakom var så rasande enkel som att det för-
stås är bättre att människor får en operation och kan
komma på benen igen, komma tillbaka till arbete eller
vad det är fråga om, hellre än att man månad efter
månad betalar ut passiva pengar.
Det dröjde länge innan de och vi i Folkpartiet fick
gehör för den här tankegången. Men vi fick det en bit
in på 90-talet, efter många års tjatande. Tyvärr har
den nuvarande regeringen, med de ansvariga statsrå-
den på Socialdepartementet, stoppat de försöken
fr.o.m. den 1 januari i år. Man har röstat ned en fort-
sättning av den s.k. finansiella samordningen, FIN-
SAM-modellen, och infört någonting annat som har
samma efternamn och ett vackert förnamn, nämligen
fri. Det kallas för FRISAM. Men det synes vara näs-
tan omöjligt att få reda på vad det egentligen handlar
om. De som har fått pröva den förra modellen är
mycket ledsna för att de inte har fått fortsätta med
densamma.
Jag har en fråga även i anslutning till detta till so-
cialförsäkringsministern: Är det rätt uppfattat att de
lyckosamma försöken med FINSAM skall ligga i
träda till en bra bit in på år 2001, när regeringen möj-
ligen samlar sig till en utvärdering av en annan mo-
dell än den som det här är fråga om?
Ett problem som vi har kunnat uppmärksamma i
utskottet under hösten är att ett av kontona som lyder
under detta utgiftsområde, som har att göra med sjuk-
försäkringen, verkar överskridas kraftigt. Även om
man skulle tillgodoräkna sig att det blir mindre an-
vändning av pengarna på rehabiliteringsanslaget,
vilket kan vara bekymmersamt i sig, tycks det handla
om ett överskridande på över 1 miljard kronor. Ut-
skottet kommer att ägna sig åt att försöka sätta sig in i
den frågan. Men även här vore det intressant att få
veta mer om hur det ansvariga statsrådet ser på dessa
kraftiga överskridanden.
Till sist, fru talman, skulle jag vilja säga några ord
om närståendevården. Det är förstås som så att vi i
vårt samhälle skall ha tillgång till vård för alla männi-
skor, oavsett vilka förhållanden de lever under. Själv-
klart skall det vara så oavsett inkomst, förmögenhet,
m.m., oavsett om de har närstående eller inte och
oavsett om man har närstående som vill, kan och
orkar ställa upp. Men de insatser som de närstående
gör i vårt land är utomordentligt omfattande och helt
nödvändiga för att vi skall kunna upprätthålla en
anständig omsorg om framför allt äldre människor i
vårt land.
Vi har från Folkpartiets sida nu för fjärde året i
rad motionerat om att man skall vara mer generös när
det gäller reglerna för närståendepenningen. Vi har
motionerat om att staten borde känna sitt ansvar och
ta upp överläggningar med bägge kommunförbunden
om hur man gemensamt, inte bara med pengar utan
också med insatser som avlösning m.m., skall kunna
stödja de närstående som vill och orkar ställa upp.
Detta avslås regelmässigt av majoriteten. T.o.m.
det i de här sammanhangen ganska begränsade för-
slaget att man skulle kunna ta ut närståendepenning
för en längre tid än 60 dagar, och där kostnaden är i
storleksordningen 40 miljoner om året, säger ut-
skottsmajoriteten att det inte finns några ekonomiska
möjligheter till. Det finns inga ekonomiska möjlig-
heter. Detta säger man i ett parti som under valrörel-
sen kastade ut ett i och för sig intressant förslag om
maxtaxa på daghemmen till en kostnad av minst
3 500 miljoner kronor.
Fru talman! Det är beklagligt hur man år efter år
från riksdagsmajoritetens sida är så pass negativ mot
de närståendes insatser. De som eventuellt delar min
uppfattning har möjlighet att instämma i reservation
nr 6.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3,
5 och 6. De gäller de liberala principerna för en re-
formering av socialförsäkringen, den gemensamma
reservationen om utredning och reservationen om
närståendepenning.
Anf.  17  CARLINGE WISBERG (v) replik:
Fru talman! Bo Könberg pratade om vikten av en
något annorlunda utformning av socialförsäkrings-
systemet. Han hänvisade till en motion som enkelt
går ut att på att det skall finnas ett direkt samband
mellan avgifter och förmåner, att försäkringen skall
innehålla en självrisk och utformas så att den motver-
kar utslagning och gynnar rehabilitering. Det sista är
naturligtvis bra. Vi skall bejaka allt som gynnar reha-
bilitering.
Men inledningen får mig nästan att hoppa till. Det
skall ju vara ett direkt samband mellan avgifter och
förmåner. Om man någorlunda har följt den borgerli-
ga politiken ett antal år kan man tänka sig att ju mer
man betalar i avgifter ju större andel av förmånerna
kan man komma i åtnjutande av. Det borde rimligtvis
innebära att en ganska stor del av vår befolkning som
betalar en mindre avgift får mindre förmåner.
Jag är fundersam på huruvida en självrisk i ett för-
säkringssystem kan motverka utslagningen. Jag tror
personligen, och har genom min tidigare livserfaren-
het, en annan uppfattning, nämligen att självrisken
inte påverkar utslagningsprocessen utan utslagnings-
processen uppstår genom en hel del andra faktorer i
samhället. Bo Könberg kanske kan utveckla det lite
mer.
Anf.  18  BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Först ett tack till Carlinge Wisberg
för möjligheten att ytterligare utveckla de sociallibe-
rala principerna för en reformering av socialförsäk-
ringarna. Det är bra att han ställde den inledande
frågan om det direkta sambandet. Jag utgår från att
det är en genuin missuppfattning och inte ett försök
att förvirra debatten.
Direkta samband är inte konstigare än så, att man
försäkrar den inkomst man har. Man betalar en avgift
som står i relation till inkomsten. Enkelt uttryckt: Det
finns en sjukförsäkring och det behövs en avgift på
5-6 %, så betalar både den som har låg inkomst och
den som har hög inkomst samma procentsats på in-
komsten - utan hänsyn till den enskildes risk. Det
råkar också vara så, fru talman, att människor med
högre inkomster i genomsnitt är mindre sjuka än
människor med lägre inkomst. Det äger rum en icke
obetydlig omfördelning från dem som har det bättre
ställt till dem som har det sämre ställt även om de
betalar samma procentsats.
Däremot skall man inte - som Vänsterpartiet, So-
cialdemokraterna och andra vill - insistera på att ta ut
avgifter ovanför de förmånstak som finns i försäk-
ringssystemen. Har man en försäkring, så skall det
vara en försäkring. Vill man ta ut skatt på människor
med höga inkomster, finns det möjlighet att göra det.
Det är bara att införa ännu högre marginalskatter, om
man nu tror att det är det som behövs i vårt samhälle.
Men i försäkringssystemet skall förmånstak och av-
giftstak hänga samman.
Den andra frågan gällde självrisk eller ej i sys-
temen. Där kan man förstås ha olika uppfattning. Vi
tycker att erfarenheterna är tydliga. Erfarenheterna
från slutet av 80-talet och början av 90-talet och vad
som därefter hände visar att det finns ett samband om
det ges 100 % eller mer än 100 % i ersättning i sjuk-
försäkringen från första dagen. Då blir det avsevärt
högre frånvaro från arbetsplatserna än med en viss
självrisk.
Vi har varit med om att införa karensdag i sjuk-
försäkringen. Den tycks nu vara accepterad av nästan
alla i kammaren. Vi har varit med om att se till att
ersättningsnivåerna ligger i storleksordningen 80 % i
sjukförsäkringen. Vi har förespråkat en liknande
ordning i arbetslöshetsförsäkringen.
Anf.  19  CARLINGE WISBERG (v) replik:
Fru talman! Jag kan inte med hjälp av de argu-
menten förstå på vilket sätt en självrisk faktiskt mot-
verkar utslagningen i arbetslivet. Den frågan hänger
fortfarande i luften. Bo Könberg har rätt till ytterliga-
re en replik och kan kanske utveckla det hela mer.
Det allvarliga med det resonemanget är att det
försvinner en stor del av det som vi i vårt parti tycker
är viktigt och som jag uppfattade att utskottsmajori-
teten - vi i Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och
Miljöpartiet - också tycker är viktigt, nämligen att
systemet i sig skall fungera omfördelande mellan kön
och mellan inkomstgrupper.
Anf.  20  BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Carlinge Wisbergs andra replik visar
att han inte förstod vad jag sade. Det kan bero på mig
eller det kan bero på honom. Jag skall ändå göra ett
nytt försök.
Vi förespråkar i sjukförsäkringen principen att
man skall betala en procentsats på sin inkomst till
försäkringen. Den skall vara oberoende av individu-
ella eller ett mindre kollektivs risker, utan risken slås
ut över hela gruppen. Den skall ge en ersättningsnivå
som i procent är densamma oavsett inkomst. Har man
en låg inkomst får man 80 % av den i ersättning och
betalar motsvarande premie, har man en hög inkomst
betalar man samma procentsats och får ut samma
procentsats som den som har lägre inkomst.
Detta borde inte vara så svårt för Carlinge Wis-
berg att förstå. Däremot kan han tycka annorlunda.
Han kan tycka att även försäkringssystem skall an-
vändas för att fördela om, inte bara mellan friska och
sjuka som systemet är till för, utan även till andra
omfördelningar, t.ex. straffavgifter för dem med höga
inkomster.
Låt mig då skicka med signalen att jag är överty-
gad om att detta är ett kraftfullt sätt att försvaga stö-
det för socialförsäkringarna. Om man vill använda
dem till en mängd andra saker än de är till för kom-
mer man att försvaga uppslutningen bakom dem.
Carlinge Wisberg har missuppfattat helt när han
talar om omfördelning mellan kön. Avgiften är den-
samma i procent oavsett inkomst, och dessutom äger
det rum en omfördelning till dem som ofta är sjuka
från dem som är sällan sjuka.
Till sist frågan om att motverka utslagning. Var
och en kan själv läsa i reservationen att det handlar
om självrisk, att vara fristående, ge incitament och
motverka utslagning. Carlinge Wisberg gjorde kopp-
lingen mellan karensdag och utslagning.
Anf.  21  KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Fru talman! Rose-Marie Frebran förstörde dispo-
sitionen för mig, och likaså Bosse Könberg. Jag har
suttit och funderat om jag skall börja med det eller ta
det sist, men nu tar jag det först och får det gjort.
Jag vill svara Rose-Marie Frebran att vi i Miljö-
partiet inte alls har tappat orken -  tvärtom. Vi har en
väldigt bra ork, och vi har ett väldigt bra förslag till
system. Rose-Marie Frebran, som också har varit med
i ett litet parti en gång i tiden, vet att man får mycket
ork i ett litet parti därför att man måste arbeta så in-
tensivt hela tiden.
Vårt bra förslag vill vi arbeta för. Som jag har
uppfattat det kommer socialförsäkringsutskottet hela
tiden framöver att arbeta för en utveckling. Vi i Mil-
jöpartiet vill naturligtvis göra allt vi kan, inte för att
bakvägen, som Carlinge Wisberg befarar, utan rakt
framifrån arbeta för en grundtrygghet. Här ser det
faktiskt ut som om vi kan få lite hjälp av Centern
också.
Bo Könberg hjälpte mig lite grann, fast det nog
inte var meningen, genom att säga att en så här bred
uppslutning skulle kunna liknas med det som man
kom fram till när det gäller pensionssystemet. Det
tycker jag inte var något bra exempel. Det var inte
tjusigt alls, för det systemet har blivit så kompakt att
det är svårt att sätta sig in i det.
Många har i dag talat om generellt och solidariskt,
men ett system som utesluter stora grupper av männi-
skor kan inte kallas generellt, faktiskt inte heller soli-
dariskt. I nuvarande system skall trygghet och rättvisa
nås genom ersättning av inkomstbortfall. Men i tider
av arbetslöshet är det svårt för många att över huvud
taget ta sig in på arbetsmarknaden och där få tillgång
till trygghetssystemen. Alltfler projektanställningar
tillkommer, och många av de människor som har
dessa anställningar kan genom korta anställningar
inte kvalificera sig. Det s.k. generella systemet, base-
rat på inkomstbortfallsprincipen, är alltså ett system
där man så långt som möjligt höjer eller bevarar väl-
färden för dem som redan har det bra.
När vi i Miljöpartiet talar om generella system
menar vi att de skall gälla för alla. Och när vi talar
om solidaritet menar vi att det som är bra för en indi-
vid eller grupp även skall vara bra för en annan. Vi
tror nämligen att alla tjänar på att alla har det så bra
som möjligt. Det är det som ger social hållbarhet.
Miljöpartiet menar att målet med socialförsäk-
ringarna måste vara att ingen lämnas utanför. De skall
vara baserade på att vi är medlemmar i ett samhälle
och inte på vår position i arbetslivet. Därför vill vi att
socialförsäkringarna skall vara utformade som ett
grundskydd, där förbättrade ersättningar för lågavlö-
nade grupper och personer som står utanför nuvaran-
de system skall bekostas genom sänkta ersättningsni-
våer för medel- och höginkomsttagare.
För att ytterligare säkra försörjningen för dem
som blir beroende av samhällets skyddsnät under
längre tid föreslår vi att man skiljer mellan dem som
blir beroende en kortare tid och dem som behöver en
mer permanent ersättning.
Vi anser också att försäkringen skall bygga på
helhet och inte renodling av problematik. Den skall
samordna sjukförsäkring, arbetslöshetskassa, föräld-
raförsäkring och förtidspension.
Genom vår gröna skatteväxling skulle basbeloppet
för år 2001 öka med 0,5 %, vilket leder till ökade
kostnader inom anslag A 2 med 195 miljoner kronor
för år 2001. Men Miljöpartiets modell för socialför-
säkringssystem innebär också en besparing. Principen
är ett brutet och enhetligt övre tak, vilket ger en be-
sparing med 950 miljoner kronor årligen under åren
2000 och 2001 under anslag A 1.
När det gäller ersättning i form av sjukpenning
och förtidspension beklagar Miljöpartiet att det är en
medicinsk bedömning som till största delen får styra
när det gäller arbetsoförmåga. Vidare vill jag påpeka
att det är synnerligen viktigt med en väl utbyggd
rehabilitering för att förhindra att en sjukdom eller
skada leder till ett varaktigt funktionshinder eller för
att lindra funktionshinder. Människor skall inte sam-
tidigt behöva känna oro över sin ersättning och behö-
va föra en kamp för att få sitt behov av rehabilitering
respekterat. Det är en fråga om anständighet.
Bland förtidspensioneringarna finns i dag en lång-
siktig trend mot fler kvinnor än män bland de pensio-
nerade. Orsaken till detta är inte riktigt klarlagd. Vi
hoppas att en kartläggning kommer att genomföras
och att den kommer att återfinnas i det detaljerade
förslag till reformerat regelsystem för förtidspensio-
ner som skall utarbetas.
Vi i Miljöpartiet vill också utreda frågan om sjuk-
penning för studerande. Även studerande kan behöva
vara t.ex. halvt sjukskrivna av olika sjukdomsorsaker.
Genom vårt förslag till samordning av socialför-
säkringarna genom grundtrygghet och med helhets-
syn skulle även administrationen i de nuvarande sys-
temen slås samman och därmed effektiviseras. Vi
anser att detta är en effektivitet baserad på humanitet,
för den försäkrade slipper enligt vårt förslag slussas
runt mellan ett flertal myndigheter och försäkrings-
former. Därför är vi glada över regeringens förslag att
låta tio områden medverka i ett försök med finansiell
samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjuk-
vård samt socialtjänst.
Jag yrkar bifall till reservation 4, under mom. 2,
principer för socialförsäkringarna. Den handlar om ett
försörjningstillägg i stället för socialbidrag, som
många gånger och för många är ett förnedrande bi-
ståndsinstitut. Jag vill också påminna om vårt särskil-
da yttrande om grundtryggheten.
Med detta, fru talman, tackar jag för mig.
I detta anförande instämde Barbro Johansson
(mp).
Anf.  22  Tredje vice talman ROSE-MARIE
FREBRAN (kd):
Fru talman! Ja, då fick vi ett besked att det inte
beror på bristande ork när det gäller kravet på en
bred, samlad och oberoende utredning. Men vi fick
inte besked om vad det beror på att Miljöpartiet up-
penbarligen har ändrat sig, för det har ni väl gjort.
Jag beklagar att ni har ändrat er och undrar vad
det är som har hänt sedan 1997 till 1998, som gör att
ni inte längre står bakom kravet.
Anf.  23  KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Jag tyckte att jag förklarade det. Jag
ser här ett sätt att tillsammans med alla i utskottet
försöka att arbeta för vår idé om grundtrygghet, inte
för att tillsammans komma fram till en ståndpunkt
liknande den om pensionsreformen, som Bo Könberg
framförde. Detta är ett annat sätt att arbeta.
Anf.  24  CARLINGE WISBERG (v) replik:
Fru talman! Vi är ju ett antal partier som har in-
gått i någon form av samverkan och som har ambitio-
nen att försöka ro detta samarbete i land under man-
datperioden. Som jag ser det är det viktigt att vi i
fundamentala frågor som rör välfärdssystemet i detta
land försöker att ha en samsyn, så att vi inte driver en
linje som ligger väsensskild från majoritetens. Det
tror jag är en tillgång om vi skall kunna hålla ihop det
hela.
Miljöpartiet och Kerstin-Maria Stalin talar om
vikten av grundtrygghet. Jag kan inte förstå hur man
skall kunna klara av att upprätthålla solidariteten i ett
sådant samhälle.
Min tillfälliga bänkkamrat, som har god erfaren-
het av hur det fungerar i ett samhälle där man använ-
der den modellen, skrev lite hastigt ned att en höftled-
soperation i exempelvis USA kostar 480 000 kr. En
bra försäkring täcker 90 % av kostnaden. Kvar blir
48 000 kr som skall betalas av vårdtagaren. En bra
försäkring som kan täcka dessa kostnader kostar
1 200 kr per månad. Då vill jag ställa frågan till
Kerstin-Maria Stalin: Hur tror Miljöpartiet att exem-
pelvis en lågavlönad kvinna inom den offentliga
sektorn skall kunna klara av att hålla sig med ett full-
gott försäkringsskydd i grundtrygghetssystemet?
Anf.  25  KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Vi har kanske inte samma syn på
grundtrygghetssystem. I det grundtrygghetssystem
som vi förordar skall hon kunna klara sig. Jag trodde
att jag fick för lite tid, så jag var tvungen att stryka
lite grann i mitt anförande. Jag hade tänkt säga att v
och vi skiljer oss just vad gäller det här med inkomst-
bortfallet. Men det som ändå känns bra i det här sam-
arbetet är att vi båda ju vill fördela.
Anf.  26  BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Av det föregående replikskiftet fick
man åtminstone klart för sig att samsynen i socialför-
säkringsfrågor inom den nya majoriteten var en aning
bristfällig, om man uttrycker det så. Man tycker pre-
cis tvärtom.
Jag begärde egentligen replik för att kommentera
frågan om den breda utredningen respektive grund-
trygghetsfrågan sedd ur ett försäkringsperspektiv.
Vad gäller en bred utredning kan man naturligtvis
vara för eller emot. Och man kan förstås ändra upp-
fattning, som Miljöpartiet har gjort. Dock verkar
argumentet något bräckligt. I fjol var man ju för den
och i år är man mot den. Argumentet för att man nu
är mot den är, som vi hörde alldeles nyss, att man inte
tycker om pensionsreformen. Men den var väl ändå
känd, får man tro, för ett år sedan. Så det är väl något
annat som har hänt på den här punkten. Möjligen kan
det ha att göra med detta breda samarbete.
Den andra punkt jag ville ta upp gäller just frågan
om grundtrygghet, standardtrygghet, försäkringar och
avgifter. Om jag förstår Miljöpartiets politik och vad
Kerstin-Maria Stalin har sagt här rätt så vill man
sänka ersättningen till dem med medelhöga och något
högre inkomster. Fast de skall fortsätta att betala
samma avgift. Den besparing som Kerstin-Maria
Stalin pekar ut är alltså såvitt jag förstår helt och
hållet en fråga om att införa ökade marginaleffekter
eller ökade skattekilar. Har jag förstått det rätt?
Anf.  27  KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Jag har inte blandat in skatten i det
här. Allt det här ligger inom grundtrygghetssystemet.
Där vill vi alltså också sänka taket i sjukförsäkringen.
När det gäller den här samsynen är det klart att det
är något som har hänt när vi skall försöka samarbeta i
det läge som vi nu är i. Det är klart att det är något
som har hänt då. För oss är det väldigt viktigt att
försöka arbeta för våra synpunkter och vårt sätt att se
på det här med grundtryggheten.
Anf.  28  BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Om man har en obligatorisk försäk-
ringsavgift som man tvingar människor att betala, och
i värsta fall skickar kronofogde och polis för att driva
in, utan att ha några försäkringsförmåner för dem
med de här inkomsterna, så är det en skatt. Det trodde
jag att nästan alla i svensk socialförsäkringsdebatt var
överens om. Det blir en skatt i och med det inte finns
något samband.
Det är t.o.m. så att socialdemokraterna, som ju ty-
värr delar en del av Kerstin-Maria Stalins syn i den
meningen att de vill ha avgifter ovanför förmånstaket,
erkänner att det är precis som jag säger.
I samband med pensionsreformen har de fem par-
tierna, inklusive Socialdemokraterna, varit överens
om att avgifter ovanför förmånstaket är skatter. Så
beskrivs de också i propositioner både från föregåen-
de regeringar och nuvarande regering. Det var det jag
menade. Kerstin-Maria Stalin ser till att skatteinslaget
i socialförsäkringsavgifterna stiger kraftigt och hon
kallar det en besparing.
Anf.  29  KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Jag har ju märkt sedan jag kom hit till
riksdagen att alla våra uppgifter i alla våra utskott hör
ihop väldigt mycket. Det stämmer väldigt bra med
Miljöpartiets sätt att resonera. Det har vi upptäckt för
länge sedan; att allting hänger samman på ett viktigt
sätt.
Naturligtvis kan man se att om det har att göra
med pengar så hänger det också ihop. Men det här är
ett alldeles speciellt sätt att se på grundtryggheten
som vi är ensamma om i Miljöpartiet. Vi vill fortsätta
att driva det här, för vi tror att det är ett väldigt bra
sätt, kanske det enda sättet, att komma till rätta med
den här stora frågan.
Anf.  30  RONNY OLANDER (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på samtliga re-
servationer.
Riksdagen skall nu behandla ett budgetavsnitt av
stor betydelse för befolkningen i Sverige, för folk-
hemmets standard, uppbyggnad och trygghet för
gemene man och kvinna. Betänkandet handlar också
om solidaritet och rättvisa som kännetecknande för
den svenska välfärdsmodellen.
Utgiftsområde 10 omfattar två verksamhetsområ-
den; ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
samt socialförsäkringens administration. Välfärdspo-
litiken skall leda till att man utjämnar skillnader mel-
lan olika samhällsgrupper. Detta uppnås genom en
solidariskt finansierad välfärd med generella system.
Genom att den ekonomiska tryggheten för alla ökar,
minskar också de ekonomiska följderna av exempel-
vis sjukdom, funktionshinder, arbetsskada och föräld-
raledighet.
Socialförsäkringarna skall vara trygga, rättvisa
och effektiva. Det skall vara generella offentliga
försäkringar som ger standardtrygghet genom att
ersätta inkomstbortfall. Brett förankrade system som
är statsfinansiellt hållbara skapar tilltro till försäk-
ringarna.
Systemen skall stimulera arbete, utbildning och
rehabilitering. Det förutsätter att sjuka, funktions-
hindrade och arbetsskadade möts av respekt och ges
möjligheter. Samhället och arbetsgivarna har en skyl-
dighet att tillhandahålla åtgärder som stärker den
enskildes förutsättningar att kunna återvända till ar-
betsmarknaden.
Utskottet anser också att försäkringssystem som
ersätter bortfall av inkomst har stora fördelar framför
försäkringar som bygger på en ren grundtrygghets-
princip. Vidare anser utskottet att det skall finnas
möjligheter att kontrollera och begränsa samhällets
kostnader för försäkringen samt att försäkringsskyd-
det bör utformas så att det inte motverkar jämställdhet
mellan könen. Genderperspektivet måste ännu mera
uppmärksammas. Detta måste absolut tydligare än i
dag genomarbetas i samtliga socialsystem och i sam-
hället för övrigt.
En allmän försäkring vid sjukdom och rehabilite-
ring skall enligt utskottets mening innehålla ett bety-
dande mått av utjämning mellan grupper som löper
olika stora risker att drabbas av sjukdom och skada.
Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag till mål
för utgiftsområdet och avstyrker motionsyrkanden om
en samordnad socialförsäkring med medborgarkon-
ton, sparkonton och försörjningstillägg.
Utskottet anser inte att det finns skäl att frångå ti-
digare godtagna principer om en generell försäkring
inom ramen för en offentlig försäkring som uppfyller
kraven på att ge standardtrygghet genom inkomst-
bortfallsprincipen.
Vad gäller krav på utredning av socialförsäkrings-
systemet konstaterar utskottet att riksdagen godkänt
såväl principer för en allmän försäkring vid sjukdom
som riktlinjer för samverkan inom rehabiliteringsom-
rådet och för organisationen av socialförsäkringsad-
ministrationen.
Utskottet kan konstatera att riksdagen även har
godkänt förslag som innebär att försäkringskassan får
träffa överenskommelse med kommun, landsting och
länsarbetsnämnd om att samverka inom rehabilite-
ringsområdet för att uppnå en effektivare användning
av tillgängliga resurser. Detta benämns FRISAM.
Riksdagen har också godkänt riktlinjer för en re-
formering av förtidspensionssystemet samt fattat
beslut om införande av ett nytt ålderspensionssystem.
Med hänsyn till detta anser utskottet att det inte före-
ligger något behov av en generell utredning av social-
försäkringssystemet.
Dock förutsätter utskottet att regeringen i det på-
gående reformarbetet beaktar de krav som en föränd-
rad arbetsmarknad ställer på trygghetssystemen. Det
är inte i längden försvarbart att ett stort antal personer
antingen inte kommer in i socialsystemen eller risker
att trilla ur desamma.
Enligt lagen om lokal försöksverksamhet med fi-
nansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso-
och sjukvård och socialtjänst får, om regeringen
medger det, försäkringskassor, landsting och kom-
muner bedriva försöksverksamhet med syfte att pröva
möjligheterna till en effektivare användning av till-
gängliga resurser. Detta benämns SOCSAM. Riksför-
säkringsverket och Socialstyrelsen har i uppdrag att
följa upp och utvärdera pågående verksamheter.
Mellan åren 1993 och 1997 bedrevs en försöks-
verksamhet, FINSAM, vars syfte var att skapa driv-
krafter inom systemen för socialförsäkring respektive
hälso- och sjukvård för ett bättre utnyttjande av de
gemensamma resurserna. Verksamheten bedrevs på
lokal nivå inom fem försöksområden.
I flera motioner begärs tillkännagivanden om en
finansiell samordning med krav att FINSAM-
modellen införs i hela landet.
I riksdagens behandling av förslaget om en sådan
friare samverkan mellan olika huvudmän avstyrkte
utskottet motionsyrkanden om att FINSAM-modellen
skall införas i hela landet.
Utskottet framhöll dock att det är angeläget att in-
sikterna om förbättrad metodutveckling och effekti-
vare administration från FINSAM-försöken tas till
vara, och får genomslag i det nya samverkansarbetet.
Detta blev också riksdagens beslut.
Som redan nämnts får försäkringskassan sedan
den 1 januari 1998 träffa överenskommelse med
kommun, landsting och länsarbetsnämnd om att sam-
verka i syfte att uppnå en effektivare användning av
tillgängliga resurser - FRISAM.
Med det anförda vidhåller utskottet att FINSAM-
modellen inte bör införas i hela landet.
Fru talman! Enligt vad som anförs i propositionen
började antalet längre sjukfall öka under hösten 1997.
Även under det första halvåret 1998 syns en ökning
av antalet sjukfall jämfört med motsvarande period år
1997.
Ökningen är tydligast för sjukfall mellan 30 och
730 dagar. Men även för sjukfall som varar mellan 15
och 29 dagar syns en kraftig ökning. För kvinnor är
ökningen av antalet sjukfall större än för män i samt-
liga intervall.
Den kraftiga ökningen av de långa sjukfallen ris-
kerar att på sikt leda till en ökning av antalet förtids-
pensionärer och därmed till ökade utgifter. Anslaget
för budgetåret 1998 bedöms komma att överskridas,
dock inom ramen för anslagskrediten.
Enligt propositionen avser regeringen att ingående
analysera vilka orsaker som ligger bakom kostnads-
ökningen för sjukpenningförsäkringen.
Utskottet förutsätter att regeringen noga följer ut-
vecklingen inom området och om antalet förtidspen-
sioner påtagligt ökar återkommer till riksdagen med
förslag om nödvändiga åtgärder.
Vidare anges att försäkringskassornas samordning
av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen inte funge-
rar tillfredsställande. Trots många goda samver-
kansprojekt kommer rehabiliteringsinsatserna ofta för
sent samtidigt som arbetsgivarna inte alltid fullgör
sina skyldigheter vad gäller rehabiliteringsutredning-
ar.
Enligt propositionen avser regeringen att med ut-
gångspunkt i de utredningsförslag som finns på om-
rådet ta ett samlat grepp på hela rehabiliteringsområ-
det och därefter återkomma.
En annan fråga som behandlats är om sjukfall och
skador till följd av trafiken skall överföras till trafik-
försäkringen och kostnaderna därmed inte längre
belasta den allmänna försäkringen.
Utskottet anser i likhet med tidigare att ett system
där vissa skadetyper inte längre ryms inom den all-
männa försäkringen knappast är tänkbart, detta med
hänsyn till försäkringskassans ansvar för samordning
och tillsyn av rehabiliteringsverksamheten och den
generella välfärdsprincipen.
I propositionen lägger regeringen fram förslag till
lagstiftning, lag om särskilda insatser för personer
med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag,
som bör träda i kraft den 1 januari 1999. Regeringen
avser att senare utfärda närmare föreskrifter om er-
sättningsbelopp. Ca 1 500 förtidspensionärer bedöms
komma att omfattas av denna stödform.
Utskottet välkomnar den föreslagna lösningen för
personer som har tre fjärdedels förtidspension eller
sjukbidrag och som står till arbetsmarknadens förfo-
gande med sin restarbetsförmåga. Utskottet tillstyrker
såväl lagförslaget som förslaget till medelsanvisning.
Under de första 14 dagarna av ett sjukfall har ar-
betstagare rätt till sjuklön enligt sjuklönelagen från
arbetsgivaren. Om sjukfallet fortsätter därefter betalar
försäkringskassan sjukpenning. Detta skall arbetsgi-
varen anmäla till Försäkringskassan.
Regeringen anser att nuvarande system skall bi-
behållas för de större företagen och organisationerna
men föreslår att arbetsgivare med färre än 50 anställ-
da inte längre skall vara skyldiga att lämna uppgift till
Riksförsäkringsverket.
Avslutningsvis kan jag konstatera att socialförsäk-
ringsadministrationen även i denna budgetproposition
fått en acceptabel lösning med extra resurser. Detta är
välkommet för verksamheten.
Jag vill före en förhoppningsvis konstruktiv re-
plikdebatt som för socialförsäkringssystemen framåt
för alla i den generella välfärdens guldkantade sig-
num ställa en fråga till de partier som finns represen-
terade och som har kraftiga minus, nämligen Krist-
demokraterna med 8 miljarder kronor, Moderaterna
med 11 miljarder kronor, Folkpartiet med 1 miljard
kronor. Ni talar så väl och gott om generella välfärd-
sprinciper, vilket jag representerar er för, även om ni
kanske inte gör det fullt ut som vi gör, men varifrån
skall allt detta tas,  och hur ser ni på den enskilda
människan, personen, just i ett sådant sammanhang?
Anf.  31  BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Ronny Olander hoppades på en bra
replikdebatt, och jag skall göra det lilla jag kan för att
bidra till den genom att ta upp några av de frågor som
Ronny Olander ställde i sitt inlägg.
Den ena frågan handlade om att Ronny Olander
var mycket tydlig i fråga om att ett syfte med social-
försäkringarna var att omfördela mellan människor
med olika risker. Där är vi helt överens.
Den fråga som jag har till Ronny Olander är var-
för han är anhängare av att man skall ha olika för-
måns- och avgiftstak i sådana system. Varför vill
Ronny Olander ha ett tak för förmåner, det gamla
som vi har haft sedan 50-talet, medan han däremot
låter himlen vara tak för själva avgifterna?
Den andra frågan gäller FINSAM-systemet, som
jag var inne på redan i mitt tidigare inlägg. Jag är lite
nyfiken på hur Ronny Olander ser på det som nu har
hänt. Vi har haft en försöksverksamhet, som Ronny
Olander omnämnde, i fem områden. Den fick våren
1997 ett mycket positivt omnämnande av Riksförsäk-
ringsverket och Socialstyrelsen i den beställda utvär-
deringen, och den har av regeringen och, tyvärr, av en
riksdagsmajoritet lagts på is en bra bit in på 2000-
talet. Någon gång på hösten 2001 kanske man skall få
reda på om de goda erfarenheterna från FINSAM
skall utnyttjas. Varför?
Min tredje fråga gäller närståendepenningen. Där
har Ronny Olander och hans kolleger i utskottet när
det gäller förslaget från Centerpartiet och Folkpartiet
sagt att utskottet ser "inga ekonomiska möjligheter att
inom en nära framtid utöka förmånerna". Det står,
herr talman, i detta sammanhang inte hur mycket det
kostar. Men det är fråga om en kostnad på ca 50 mil-
joner kronor. Det är förvisso pengar, men man kan
om man vill jämföra det med anslaget i dess helhet på
80 500 miljoner kronor eller vad maxtaxan skulle
kosta, nämligen minst 3 500 miljoner kronor. Det är
uppenbart att det inte är pengarna som det är fråga om
utan en ovilja att vilja hjälpa de närstående.
Anf.  32  RONNY OLANDER (s) replik:
Herr talman! Jag konstaterade i en replikrunda ti-
digare vad Bo Könberg sade när han talar om olika
förmånstak och olika avgifter. Det finns som han
säkert känner till ett väl etablerat generellt välfärds-
system som svensken i gemen har accepterat och
tycker om. Han känner också till hur budgeten och
det statsfinansiella läget har varit under åren och var
vi befinner oss i dag. Då kan han finna en hel del svar
på sina frågor.
Men det som jag reagerade lite grann för var att
Bo Könberg, såvitt jag förstod, var beredd att gå från
5,5 basbelopp upp till 7,5 basbelopp när det gäller a-
kassesystemet.
Samtidigt har Bo Könberg och jag deltagit, vilket
tidigare talare har diskuterat, i en CNS-debatt, där jag
blev väldigt bekymrad över just välfärdsrapportens
åsikter om a-kassesystemet. Detta finns att läsa på s.
145. Men grundtanken i det resonemanget, som Bo
Könberg anslöt sig till, var, om jag förstod det rätt, att
man skulle socialisera a-kassan för att det var ett - jag
måste tyvärr använda ordet - perverst system. Det
finns anledning att återkomma till den debatten.
Beträffande det som sades om FINSAM, raka rör
och avgifter, vill jag säga att det talar lite grann mot
sig självt, tycker jag, när vi konstaterar att socialför-
säkringarna kostar mer pengar än vi har anslagit. När
man då talar om raka rör och att hämta pengar ur
sjukförsäkringsdelarna vill jag säga att det definitivt
inte är fråga om några raka rör däremellan och avgif-
ten.
För den uppmärksamme sade jag att regeringen
återkommer i en särskild proposition vad gäller rehab.
Det handlar om att ta till vara alla bra saker som har
kommit fram för att sedan försöka samla det hela och
gemensamt göra någonting bra av det.
När det gäller närståendepenningen kan jag bara
säga att det är just utifrån budgetsituationen som det
inte går att genomföra vad som här tagits upp.
Anf.  33  BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag vet inte om jag är ensam om att
inte förstå svaret på min fråga om varför Ronny
Olander tycker att det är bra med olika förmåns- och
avgiftstak. Jag kanske får be Ronny Olander göra ett
försök till, förutom detta med att hänvisa till en
mängd andra saker än det som fanns med i hans in-
lägg.
Vi hade faktiskt gemensamma förmånstak och
avgiftstak i socialförsäkringarna under 50- och 60-
talen. Möjligen kan man till Ronny Olander och övri-
ga socialdemokrater här i kammaren ställa frågan
varför det system som uppenbarligen Gustav Möller,
Torsten Nilsson och Tage Erlander tyckte var ett bra
system, med gemensamma förmåns- och avgiftstak i
socialförsäkringarna nu är så förkastligt. Det kanske
finns ett svar på den frågan.
Jag blev heller inte riktigt klar över Ronny Olan-
ders svar när det gäller FINSAM-försöket. Min fråga
gällde egentligen bara: Hur kommer det sig, beträf-
fande den försöksverksamhet som hela kammaren har
ställt sig bakom och som vid en utvärdering av de två
myndigheter i Sverige som sysslar med frågan har fått
mycket goda betyg, att slutsatserna under fyra års tid
skall ligga på is i stället för att tillämpas?
I fråga om närståendepenningen låter det sig för-
stås upprepas, som Ronny Olander gjorde, att det är
för dyrt. Men min fråga var egentligen: Hur ser prio-
riteringslistan ut för Ronny Olander och övriga soci-
aldemokrater, och kanske för några till här i kamma-
ren, när man tycker att en förstärkning av möjlighe-
terna för närstående som vårdar mycket sjuka anhöri-
ga - det handlar om en ökning med 50 miljoner kro-
nor - inte kan klaras av, när man samtidigt, som
Ronny Olander gör, kan gå till val på att införa en
maxtaxa som i sig är intressant men som kostar minst
3 500 miljoner kronor?
Anf.  34  RONNY OLANDER (s) replik:
Herr talman! Bo Könberg gör om samma bravad
som i förra replikrundan genom att ställa fyra frågor
som skall besvaras på två minuter. Han inser säkert
att det inte går att få ett fullödigt svar på två minuter.
Vi får kanske ta den saken lite enskilt.
Vad gäller att bringa klarhet i detta med den gene-
rella välfärdens principer och det som är allmänt
accepterat bland människor och svensken i gemen
tycker jag att det ändå finns anledning för Bo Kön-
berg att ta till sig det här. FINSAM, SOCSAM eller,
som nu, FRISAM innebär verkligen möjligheter för
de olika aktörerna att agera. Bo Könberg är ju väl
bevandrad i de här systemen och har säkert också läst
Egon Jönsson-utredningen. Egentligen är det kanske
inte mera pengar som behövs, utan det handlar fak-
tiskt om att vi lär oss att samarbeta på central, regio-
nal och lokal nivå. Bo Könberg känner säkert också
till Socialstyrelsens yttrande om att vi politiker kan-
ske inte alltid är de som är föregångsmän inom det
här området. Litet grann var vi ju faktiskt proppar i
arbetet med att se till att de lokala aktörerna fick en
möjlighet att agera. Detta får anses vara ett svar på
Bo Könbergs fråga i den delen.
När det gäller närståendepengarna har jag den
största respekt. Det är inte bara Folkpartiet utan också
andra partier som lyfter fram de här frågeställningar-
na. Det finns alltid anledning att i så viktiga frågor
som de vi nu talar om rakt över ta till sig detta. Man
kan dock inte bara lova ut den ena förmånen efter den
andra, utan man får se hur utvecklingen blir i sam-
hället, hur ekonomin utfaller, hur statsfinanserna
löper osv. Därefter får man försöka ta in detta väldigt
viktiga område i den generella välfärdens princip.
Anf.  35  Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Herr talman! Den generella välfärden åtnjuter ett
brett och starkt stöd hos medborgarna. De vill se en
utveckling och förstärkning av en välfärd som om-
fattar alla invånare, bl.a. genom offentligt finansiera-
de socialförsäkringar. Stödet har däremot pendlat
bland politiker och opinionsbildare. Attackerna mot
den generella välfärden, som sedan 1970-talet och
framåt både blev vanligare och hårdare, har de se-
naste åren försvagats kraftigt och minskat i omfatt-
ning. Systemskiftets förespråkare har blivit färre och
alltmer politiskt isolerade. Pendeln har svängt, och
det gläder mig.
Alltfler debattörer uppmärksammar sambandet
mellan en generell välfärdspolitik och en framåtsyf-
tande tillväxt- och sysselsättningspolitik. Offentligt
finansierade och generella socialförsäkringar fram-
hålls som det bästa sättet att möta och stimulera
framväxten av en modern arbetsmarknad. Alltfler
kommer att vara projekt- eller korttidsanställda, kom-
binerat med studier. Kravet på trygghet kommer att
vara en förutsättning för att människor skall våga
satsa på de möjligheter som framtiden bär på.
Ett av regeringens mål under denna mandatperiod
är att skapa förutsättningar för full sysselsättning. Det
betyder konkret att 80 % av alla människor mellan 16
och 65 år skall vara sysselsatta år 2004.
Detta mål kommer att ställa stora krav på social-
försäkringarna. Långtidssjuka och arbetsskadade
måste snabbare än tidigare återfå arbetsförmågan,
vilket förutsätter en arbetslivsinriktad rehabilitering
av högsta klass. Möjligheterna till sysselsättning för
förtidspensionärer med viss arbetsförmåga måste öka.
Nya samverkanslösningar inom socialförsäkringsom-
rådet skall uppmuntras. Härigenom ökar möjligheter-
na att fånga upp de människor som riskerar att hamna
i en gråzon mellan försäkringskassa, arbetsförmed-
ling, sjukvård och socialtjänst.
Regeringen arbetar vidare på att modernisera so-
cialförsäkringssystemen så att de blir mer funktio-
nella och därmed vinner ökat förtroende hos medbor-
garna.
Vi har lagt ned ett stort arbete på att förbättra, för-
enkla och effektivisera reglerna. Syftet har varit att
renodla och förstärka arbetslinjen i systemen, så att
de bättre uppfyller sina mål. Det gäller bl.a. höjning-
en av ersättningsnivåerna från 75 till 80 % och refor-
meringen av förtidspensionssystemet.
I föreliggande budgetproposition går vi vidare. Vi
föreslår en sysselsättningsgaranti för vissa förtidspen-
sionärer och att småföretagare skall slippa rapporte-
ringsskyldighet för sjuklöneperiod. Moderniseringen
av socialförsäkringarna kommer att fortsätta. I vår
skall vi bl.a. presentera nya regler för sjukpenning-
grundande inkomst, en arbetsskadeproposition och en
rehabiliteringsproposition, och i höst kommer detalj-
reglerna för den nya förtidspensionen. Vi har följakt-
ligen ett spännande och händelserikt år framför oss.
Slopad rapportskyldighet för småföretagare är en
åtgärd i en rad av åtgärder som regeringen vidtagit
som förbättrar villkoren för företagande. Företag med
färre än 50 anställda skall inte framöver behöva rap-
portera de anställdas sjuklöneperiod till försäkrings-
kassan. Och det är ingen liten grupp, utan den mot-
svarar drygt 40 %, 900 000, av de anställda inom
privat sektor. Lättnaden omfattar 180 000 företag.
Dessutom skall kyrkokommunerna befrias från rap-
portskyldighet, och det motsvarar drygt 23 000 an-
ställda. Dagens system med rapportskyldighet skall
ersättas med stickprovsundersökningar från Statistis-
ka centralbyrån.
Som jag inledningsvis nämnde är regeringens mål
att renodla och förstärka arbetslinjen i socialförsäk-
ringarna. Därför föreslår vi att förtidspensionärer med
tre fjärdedels förtidspension skall ges möjlighet till
meningsfull sysselsättning i första hand på den re-
guljära arbetsmarknaden, eventuellt med lönebidrag.
Men om det inte går skall man erbjudas anställning
inom Samhall AB. Om anställning sker med hjälp av
lönebidrag eller hos Samhall AB skall försäkrings-
kassan stå för de här kostnaderna. Vi bedömer att ca
1 500 förtidspensionärer kommer att omfattas av
sysselsättningsgarantin till en kostnad av 55 miljoner
kronor.
Herr talman! Regeringen kommer att under 1999
prioritera rehabiliteringsinsatserna. Försäkringskas-
sorna har fått kritik för sitt sätt att sköta rehabilite-
ringsarbetet. Brister har påtalats både av Riksförsäk-
ringsverket och av Statskontoret.
Orsakerna är säkert många. Självklart har den
pressade arbetssituationen på försäkringskassorna
spelat en stor roll. Men bakom kritiken skymtar vi
också bristande kompetens och prioritering.
Kritiken blottlägger ett allvarligt problem, nämli-
gen att det finns en stor variation mellan försäkrings-
kassorna när det gäller kostnader, kvalitet och hand-
läggningstider.
För att tillförsäkra att socialförsäkringarna tilläm-
pas likformigt och att rehabiliteringsinsatserna är av
hög kvalitet måste de brister som jag har redogjort för
åtgärdas. Ytterst handlar det om att värna förtroendet
för välfärden och trygghetssystemen. Därför har rege-
ringen beslutat om en rad insatser. För det första skall
vi förstärka socialförsäkringsadministrationen med
drygt 280 miljoner kronor för kompetensutveckling
och informationsinsatser om det nya ålderspensions-
systemet under 1998 och 1999, varav en del också är
permanent förstärkning. För det andra tillför vi en
välbehövlig engångsvis förstärkning under nästa år
med 225 miljoner kronor. Försäkringskassornas eko-
nomiska situation kommer att förstärkas under åren
1999 och 2000 enligt Riksförsäkringsverkets lång-
tidsbedömning.
Särskilt glad är jag över den rejäla förstärkning av
den s.k. påsen som försäkringskassorna disponerar
från 814 miljoner till 1 070 miljoner kronor nästa år.
Påsen ger försäkringskassorna möjligheter att köpa
rehabiliteringstjänster och utveckla samverkan med
bl.a. arbetsförmedlingen, kommunerna och landsting-
en.
Med en långtgående decentralisering av resurser,
medel och arbetssätt är det möjligt att hitta unika
lösningar, skräddarsydda för en försäkrad eller en
grupp. Det får bli olika, dvs. att stor hänsyn får och
bör tas till de regionala och lokala förutsättningarna
men utan att tumma på rättssäkerheten för den enskil-
de. Erfarenheterna hittills av samverkan är att den
främst omfattar människor som riskerar att hamna in
den gråzon som jag inledningsvis nämnde och som
kan uppstå mellan försäkringskassan, arbetsförmed-
lingen, socialtjänsten och hälso- och sjukvården.
Ur påsen skall Riksförsäkringsverket få 8 miljoner
kronor årligen för att stimulera och initiera en ökad
forskning inom socialförsäkringsområdet. Särskilt
viktigt är det att klarlägga vilka effekter förändringar
i systemen får.
Nästa år kommer jag som ansvarig minister att
disponera 5 miljoner kronor till utveckling av rehabi-
literingsarbetet. Pengarna skall användas till att stödja
och uppmuntra goda projekt och idéer inom rehabili-
teringsområdet som inte kan finansieras på annat sätt.
Herr talman! I budgetpropositionen redovisar re-
geringen att antalet sjukfall ökat under året. Det pre-
liminära budgetöverskridandet ligger för närvarande
på drygt 2 miljarder för sjukpenningsförsäkringen år
1998.
Hittills har det rått stor ovisshet om orsakerna till
den ökade sjukfrånvaron. Därför gav regeringen RFV
och försäkringskassorna för ett par veckor sedan i
uppdrag att genomföra en undersökning av 15 000
sjukfall för att klarlägga orsakerna till den ökade
sjukfrånvaron. Regeringskansliet analyserar just nu
resultaten, och en rapport kommer inom kort att pre-
senteras för regeringen. Det vi vet sedan tidigare är
att det finns ett starkt samband över tid mellan syssel-
sättningsökning, konjunkturuppgång och ett ökat
antal sjukfall.
Herr talman! Vi har åter tillväxt i ekonomin. Den
privata sysselsättningen ökar, arbetslösheten sjunker.
Industriproduktionen växer, nyföretagandet är högt
och antalet konkurser har minskat. Räntorna har mer
än halverats. Inflationen är borta. Och därmed skapas
också förutsättningar för att utveckla och förstärka
den generella välfärden.
Anf.  36  BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! När man hör statsrådet måla upp en
bild av hur det ser ut i landet skulle man kunna tro att
hon hade fått med sig ett manus från valrörelsen. Det
var den bild som då målades upp för svenska folket.
Därefter har bilden av vad som händer i svensk eko-
nomi blivit oerhört mycket mera dyster än den som
målades upp då. Eftersom jag inte fick några begrip-
liga svar när jag nyss talade i en replikomgång med
utskottets socialdemokratiske talesman gör jag ett
försök med den ansvariga ministern.
Maj-Inger Klingvall är den i regeringen som har
ansvaret för socialförsäkringsfrågorna. Min fråga
gäller igen: Varför skall de inte vara försäkringar,
sociala försäkringar, men ändå försäkringar där det
finns raka rör mellan det som försäkras och det som
man kan få ut om den händelse inträffar som man
försäkrar sig emot? Alltså: varför är Maj-Inger
Klingvall och socialdemokraterna för att ha olika tak
för de förmåner man kan få ut och för de avgifter som
tas ut?
Min andra fråga gäller de s.k. FINSAM-försöken.
Jag och andra i den här kammaren har flera gånger
försökt att få ett svar från regeringens företrädare
varför erfarenheterna under fyra år av en lyckosam
försöksverksamhet, som har utvärderats positivt vad
gäller både innehåll och ekonomi av rikets två
främsta ämbetsverk på området, Riksförsäkringsver-
ket och Socialstyrelsen, läggs på is i stället för att
användas?
Anf.  37  Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Herr talman! När det gäller sjukförsäkringens
funktionssätt är det viktigt att se till att sjukförsäk-
ringen är så försäkringsmässig som möjligt. I det
avseendet tror jag att Bo Könberg och jag är helt
överens. En fråga som för mig är väldigt viktig att
arbeta med är hur höga taken skall vara i sjukförsäk-
ringen. Det är en fråga som jag ber att få återkomma
till.
Vad sedan gäller FINSAM och den försöksverk-
samhet som pågår ute i landet gäller följande. Vad vi
har gjort på Socialdepartementet sedan Bo Könberg
lämnade det är att vi har utvecklat FINSAM-
verksamheten till att i dag omfatta nio försöksområ-
den, byggd på försökslagstiftningen för att få med
socialtjänsten i försöksverksamheten, och utökat
antalet försöksområden från fem tidigare till nu nio.
Vi har alltså vidareutvecklat modellen. Vi har dess-
utom genom den proposition 63 som lades fram i
riksdagen gjort det möjligt för både försäkringskas-
sorna, arbetsförmedlingen, socialtjänsten och hälso-
och sjukvården att utveckla en FRISAM-verksamhet.
Den första rapporten från Socialstyrelsen har
kommit tidigare i år och visar lite av det som jag
nämnde i mitt anförande, nämligen att det pågår en
försöksverksamhet ute i landet, en verksamhet som
alltmer börjar ingå i den ordinarie verksamheten. Där
arbetar man med att nå de målgrupper som riskerar
att hamna mellan stolarna.
Jag kan försäkra Bo Könberg att vi är besjälade av
att utveckla denna samverkan, och vi vill pröva att
göra det på väldigt många olika sätt, inte bara låsa oss
till en enda modell. Därav den här utvecklingen av
FINSAM-modellen.
Anf.  38  BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag noterar i svaret om taken att
statsrådet och kanske andra inom regeringen funderar
över taken som sådana. Det skall bli intressant att
höra synpunkterna på det. Det är självklart att man i
ett obligatoriskt system kan diskutera var förmånsta-
ken skall ligga. Jag skall inte pressa statsrådet mer på
någon ståndpunkt om detta, eftersom min fråga
egentligen gällde den principiella synen: Är vi över-
ens om - jag tror tyvärr inte att vi är det - att det skall
vara samma förmåns- och avgiftstak oavsett vilket
förmånstak man har?
Den andra frågan gällde de s.k. FINSAM-
försöken. Jag blev inte så där väldigt mycket klarare
på svaret, annat än att statsrådet är för att man skall
använda olika modeller. I början på 90-talet införde
vi i den dåvarande borgerliga regeringen, där jag hade
ansvaret för dessa frågor, en lagstiftning som möjlig-
gjorde FINSAM och som också möjliggjorde att ta
med socialtjänsten, de s.k. SOCSAM-försöken. Den
lagstiftningen har kunnat användas. Jag har förstås
ingenting emot att det görs. Den fråga jag väcker är
varför de lyckosamma FINSAM-försöken, som Soci-
alstyrelsen och RFV har talat mycket väl om och som
alla de län som var inblandade ville behålla, inte får
fortsätta. Man skrev till riksdagen och undrade varför
man inte fick fortsätta med den och varför den skulle
upphöra den gången på nyårsaftonen 1997.
Det hade gjorts flera intervjuer med landstingsdi-
rektörer från socialdemokratiskt styrda landsting. De
hade prövat FINSAM-modellen och undrade varför
de inte fick fortsätta.
Herr talman! Jag förstår att detta kan låta kryptiskt
för den som inte har varit inblandad, men summan är
alltså att de båda ämbetsverk som utredde det hela var
positiva, de som hade arbetat med det var positiva
och ändå läggs det på is i fyra år. Det var bakgrunden
till min fråga.
Anf.  39  Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Herr talman! Jag har väldigt svårt att förstå Bo
Könbergs kritik av att den försöksverksamhet som
startade med FINSAM nu har fått blomma ut och fått
mycket större möjligheter att verka över hela landet.
Lagstiftningen har utökats på försök, modellen har
utvecklats och det har blivit möjligt att i den ordinarie
verksamheten gå in mycket mera tydligt i olika sam-
verkansmodeller.
Bo Könberg är, liksom jag, uppenbarligen en stark
förespråkare för samverkan. Jag trodde att han skulle
applådera den här utvecklingen. Nu ges mycket bättre
möjligheter än vad FINSAM gjorde. Där handlade det
bara om en samverkan mellan försäkringskassorna
och hälso- och sjukvården. Med SOCSAM och FRI-
SAM ger vi aktörerna på detta område mycket större
och bättre förutsättningar.
Anf.  40  ULF KRISTERSSON (m) replik:
Herr talman! Maj-Inger Klingvall hör inte längre
några som helst krav på genomgripande förändringar
i den svenska socialpolitiken och socialförsäkrings-
politiken. Hon tror att pendeln har svängt tillbaka till
ett allomfattande stöd för det som vi har och ser just
nu. Intellektuellt är detta helt obegripligt. Vi har an-
tagligen inte på många decennier haft en mer intensiv
och vitalare debatt om olika alternativ i socialpoliti-
ken, där de svenska tillkortakommandena för en
gångs skull ställs bredvid våra historiska framgångar.
Rent praktiskt är detta än mer obegripligt, eftersom
Maj-Inger Klingvall har en departementschef som på
sin första arbetsdag ifrågasatte hela den svenska ge-
nerella välfärdspolitiken.
Nu kan man möjligen tycka att detta är ett tecken
på att fler i dag ifrågasätter det som Maj-Inger Kling-
vall säger att ingen längre ifrågasätter. Det är kanske
oklart om departementschefen visste vad han ifråga-
satte. Det är t.o.m. oklart om över huvud taget någon i
dag vet vad som är generell välfärdspolitik.
Jag har en mycket enkel fråga till Maj-Inger
Klingvall: 300 000 arbetande, skattebetalande hushåll
i dag i Sverige tvingas att leva på socialbidrag. Är
dessa en del av den generella välfärdspolitiken?
Anf.  41  Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Herr talman! Jag lyssnade med intresse på Ulf
Kristerssons inlägg i dagens debatt. Jag noterade att
han talade oerhört väl om socialdemokratisk väl-
färdspolitik i ett historiskt perspektiv. Uppenbarligen
hände det någonting sedan, jag vet inte riktigt när.
Men det kan ha varit på 70-talet som den socialde-
mokratiska välfärdsmodellen inte längre passade
moderaterna. Om vi å andra sidan skulle gå tillbaka
till riksdagsprotokollen har den socialdemokratiska
välfärdspolitiken alltid kritiserats av högerkrafterna i
riksdagen. Detta var alltså en oerhört märklig histo-
riebeskrivning.
Jag noterade också i Ulf Kristerssons anförande
att det är sällan som man hör den människosyn som
präglar moderat socialpolitik uttryckas så tydligt här i
kammaren. Det handlar verkligen om vi och de, vi
som har de goda förutsättningarna, som har arbete,
som har råd att skaffa oss våra egna system. Vi skall
se till att de, de fattiga och utsatta, skall få sin del,
och det innebär särbehandling och kontroll. Jag har
noterat att det man vill avsätta ytterligare pengar till
att stävja fusk i systemet.
Uppenbarligen kommer den människosyn som
moderaterna står för tydligt till uttryck i den moderata
välfärdspolitiken. Det handlar om ett vi-och-de-
samhällle. En sådan människosyn kommer jag som
socialdemokrat aldrig någonsin att acceptera.
För mig handlar det om att vi människor är lika
mycket värda. Vi skall se till att alla får möjlighet att
klara av sin egen försörjning. Det måste vara det
långsiktiga målet i allt som vi gör, att det skall vara
grundförutsättningen för välfärd. Sedan skall vi ha ett
generellt välfärdssystem som omfattar alla människor
och som vi solidariskt finansierar.
Anf.  42  ULF KRISTERSSON (m) replik:
Herr talman! Den idé som länge fångade upp-
märksamhet i svensk socialpolitik grundlades utan
tvivel med en stark moralisk kraft. Den fortsatte att
utvecklas i kraft av väldigt god ekonomi. De intel-
lektuella tillkortakommandena blev glasklara när det
inte längre fanns en grundläggande moral och inte
heller nya pengar att stoppa in i systemet.
Jag har lite svårt att förstå varför socialdemokrater
i allmänhet och Maj-Inger Klingvall i synnerhet så
hårt vill surra sig vid masten när det gäller att stoppa
genomgripande reformer i den svenska välfärdspoli-
tiken.
Det finns ju en så sällan berättad historia, som jag
förutsätter att Maj-Inger Klingvall kan mycket bättre
än vad jag kan. Det är arbetarrörelsens historia som
inte alls bygger på att stat och kommun är alla goda
gåvors givare, utan som bygger på att stat och kom-
mun har det yttersta ansvaret medan de allra flesta
människor själva tar ansvar för sig och sitt. Denna
historia handlar om konsumentkooperationens kamp
för hårdare konkurrens, om fristående arbetslöshets-
kassor och försäkringskassor som kollektivt fördelar
risker mellan människor, om att över huvud taget
bygga upp system mellan människor utan att de tror
att saker är gratis eller felfria bara för att kommunen
eller staten tar hand om dessa.
Allt detta finns i Maj-Inger Klingvalls eget partis
historia. Det är en del av en politik som skulle kunna
ligga till grund för en ny reform av svensk välfärds-
politik. Allt var inte perfekt, men jag tror att den
grundläggande tanken, att det som människor kan
sköta själva blir inte bättre för att staten lägger beslag
på det och tar ansvaret ifrån människor.
Anf.  43  Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Herr talman! Jag fick inga synpunkter på frågan
vad det egentligen är för människosyn som präglar
den moderata välfärdspolitiken och förmodligen
också den moderata politiken i sin helhet. Det är
ytterst beklagligt. Jag tror att debatten om välfärden i
framtiden verkligen skulle tjäna på att moderaterna
vågade stå upp för sin grundläggande ideologi, att
detta verkligen handlar om ett vi-och-de-tänkande.
Jag känner mig naturligtvis oerhört upprörd över att
få denna människosyn så tydligt demonstrerad, sam-
tidigt som det är viktigt att det blir tydligt.
Jag har över huvud taget väldigt svårt att förstå
den tanke som har presenterats här i dag från opposi-
tionspartierna, att det skulle vara möjligt för er att
tillsammans genomföra en genomgripande välfärdsre-
form för framtiden. Jag har ändå noterat att det finns
rätt stora skillnader mellan partierna när det gäller
synen på välfärden. Men framtiden får väl utvisa
huruvida det är möjligt för er att tillsammans komma
fram till någon form av lösning.
För mig handlar det om att, utifrån den grundläg-
gande ideologi som socialdemokratin står för och
som jag och regeringen står bakom, arbeta för att
förändra våra socialförsäkringar och våra trygghets-
system så, att de klarar den nya tidens krav och på-
frestningar. Vi står mitt uppe i ett sådant förändrings-
arbete. Välfärdspolitikens roll blir ännu viktigare i en
tid av stora förändringar, en tid som vi förmodligen
befinner oss mitt i.
Anf.  44  CARLINGE WISBERG (v) replik:
Herr talman! Jag satt och lyssnade på statsrådet
Klingvalls genomgång, och jag instämmer naturligt-
vis i stort sett i allting. Det kan tänkas att jag vid
något tillfälle lyssnade litet illa. Jag uppfattade inte
att statsrådet vid något tillfälle tog upp resonemanget
omkring en utökad personkrets i systemen. Därför
skulle jag vilja åberopa något som finansministern
har sagt enligt riksdagens snabbprotokoll onsdagen
den 2 december:
"Jag instämmer i den beskrivning som Peter
Eriksson ger, dvs. att vi har system, alltifrån arbets-
rätten till socialförsäkringar och andra trygghetssys-
tem, som fungerar väl för dem som kommer in i sys-
temen men som inte fungerar alls för dem som inte
kommer in. Det kan ibland vara svårt att komma in i
systemen i takt med att arbetsmarknaden förändras.
Vi arbetar på ett annat sätt än tidigare.
Många ungdomar arbetar i projekt och med till-
fälliga anställningar. Det gäller inte bara ungdomar.
Det finns säkert anledning att se över systemen för att
skapa bättre trygghet eller för att göra det lättare att
komma in i systemen. Det är ett viktigt reformområde
under de kommande åren.
Vi riskerar annars att det blir en tudelning på ar-
betsmarknaden, dvs. ett A-lag - - - och ett B-lag som
står helt utanför. B-laget tenderar dessutom att bli allt
större och större - en antalsmässigt växande grupp.
Jag tror" - säger Åsbrink - "att det är viktigt att vi ser
över detta under de kommande åren."
Min fråga blir: Kan vi förvänta oss förslag om
förändrade personkretsar som täcker in alla de grup-
per som i allt större omfattning ställs utanför?
Anf.  45  Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Herr talman! Jag hade en kort mening om detta i
mitt anförande när jag berättade att regeringen kom-
mer att lägga fram förslag om ändrade villkor för
sjukpenninggrundande inkomst. Vi håller nu på att
arbeta med det, och det kommer under mars månad
en departementspromemoria, som kommer att gå ut
på remiss. I den kommer bl.a. förslag om förändring-
ar i villkoren för att komma in i försäkringen.
Anf.  46  KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Herr talman! Jag hörde den korta meningen från
statsrådet Klingvall och vill tacka för den aviserade
ansträngningen för att gå igenom problemet att män-
niskor faller utanför och inte kan kvalificera in sig.
Carlinge besparade mig att läsa högt ur protokol-
let från den 2 december. Också jag hade tänkt göra
det. Jag vill med tillförsikt säga att det känns skönt -
nu har två statsråd sagt att man vill arbeta med det
här. Jag ser därför lite ljust på framtiden.
Anf.  47  CLAES STOCKHAUS (v):
Herr talman! Under utgiftsområde 10 behandlas
frågan om närståendepenning. Jag tänker gå in på den
del av berörd lag som handlar om en närståendes rätt
till ledighet och ersättning när han eller hon vårdar en
hivsmittad person. Har den hivsmittade fått sin infek-
tion vid behandling inom den svenska hälso- och
sjukvården genom att blod eller blodprodukteer an-
vänts, kan en närstående få vårda den sjuke med full
ersättning i 240 dagar. Grundregeln i lagen är annars
60 dagar.
På samma sätt, dvs. med 240 dagars full ersätt-
ning som utgångspunkt, görs bedömningen om den
som vårdats blivit smittad av en annan hivsmittad
person, om personerna i fråga är eller har varit gifta
med varandra eller sammanbott under äktenskapslik-
nande förhållanden och om smittan ägt rum innan den
först smittade fått kännedom om sin infektion.
Således innebär detta att en närstående till en per-
son som får sin infektion av sin partner, om denna
inte smittats via blod eller blodprdukter inom sjuk-
vården, inte omfattas av den längre perioden i närstå-
endevården.
Herr talman! Tala om diskriminering! Vi har här
en lagstiftning som inte bara diskriminerar - den är
fördomsfull och moralisk. Tydligen görs här en gra-
dering av den hivsmittades lidande. Reglementet
fastställer att vissa är "oskyldigt" smittade medan
andra, t.ex. homosexuella, har sig själva att skylla.
Herr talman! Inom vilka andra områden av social-
försäkringssystemet kan vi finna denna åtskillnad, en
åtskillnad där anledningen till sjukdomen är avgöran-
de, inte själva sjukdomstillståndet? Jag kan inte hitta
något sådant område, men det kan kanske de ut-
skottsledamöter som avstyrkt vår motion Sf226 göra.
För att visa på det tokiga i detta sammanhang kan
jag göra ett tankeexperiment som inte har med
hivsmitta att göra. Tänk er att denna åtskillnad skulle
gälla inom den tillfälliga föräldrapenningen eller, om
man så vill uttrycka det, vid vård av sjukt barn!
Om ett barn skulle bli skadat eller få någon infek-
tion genom kontakt med andra barn exempelvis inom
barnomsorgen eller vid skolstarten, är det då mera
"oskyldigt" än om samma skada eller smitta skulle
uppstå vid lek med grannbarnen under helgen? Ungen
hade ju då kunnat hålla sig hemma, kan det sägas, och
då hade det inte hänt. Rätten till tillfällig föräldrapen-
ning skulle därmed kunna begränsas kraftigt.
Ni förstår alla att en sådan lagstiftning skulle vara
omöjlig. Men när det gäller de hivsmittade är motsva-
rande möjligt.
Herr talman! I Vänsterpartiets motion Sf226 tar vi
även upp att rätten till avgiftsfria sjukvårdsförmåner
bör gälla oavsett hur hivsmittan har uppkommit. Vi
har där samma motivering som vid närståendepen-
ning.
Slutligen hemställer jag att riksdagen hos rege-
ringen begär förslag om att anhörigbegreppet även
skall gälla homosexuella.
Jag går så över till frågan om eventuella kostna-
der. Herr talman! Vänsterpartiet anser att kostnaden
för denna reform ryms inom socialförsäkringens ram.
Skulle det dock visa sig att så inte är fallet, bör kost-
naden prövas inför regeringens ekonomiska vårpro-
position 1999.
Bifall till reservation nr 7!
Utgiftsområde 11
Anf.  48  MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Utgiftsramarna har redan beslutats.
Detta innebär att de moderata parti- och kommitté-
motionerna kan sägas vara avslagna. Det sakliga
innehållet har knappast debatterats, helt i enlighet
med den nya ordningen. På utgiftsområde 11 har vi
moderater inga reservationer, men vårt särskilda
yttrande om hanteringen av änkepensionen gäller en
principiellt tung fråga.
Redan 1988 gjordes stora ingrepp i änkepensio-
nerna. Motiveringen var att kvinnors förvärvsarbete
drastiskt hade ändrats och att män och kvinnor därför
i princip borde behandlas lika - eller åtminstone mer
lika.
Övergångsreglerna var i det ursprungliga förslaget
mycket begränsade, trots att det tar decennier för
förändrade förvärvsmönster att slå igenom. Den dåva-
rande socialdemokratiska regeringen hade helt missat
eller underlåtit att beakta denna tröghet.
Kritiken 1987 ledde till ändrade och förbättrade
övergångsregler, som dock var behäftade med åt-
minstone ett principfel.
Momentet av behovsprövning fördes in i ATP-
systemet, där det inte hörde hemma. Här fanns alltså
en viss form av prejudikat, som utnyttjades när nio år
senare regeringen fick igenom förslag om att in-
komstpröva folkpension och pensionstillskott till
änka fram till dess att hon fyllt 65 år. De andra fick
ingen sådan pension.
Riksdagsbeslutet 1997 var ett brott mot den kom-
promiss som slöts i utskottet om efterlevandepensio-
nerna 1988 och som antogs av riksdagen. Överens-
kommelsen bröts och förändringen genomfördes med
en stor brådska som inte kunde tolereras, och med
rätta skriver ett antal moderata motionärer om detta.
Nyström och Ekendal talar om konfiskation, Rolf
Gunnarsson använder samma ord och Inger René och
Kent Olsson påpekar helt korrekt att enskilda männi-
skors ekonomiska planering i ett slag slagits i spillror.
Moderaterna avvisade 1997 års förslag direkt och
kräver i årets budgetmotion att änkepensionens regler
återställs till vad som gällde före 1997. Samma gäller
omställningspensionen som kortades från tolv till sex
månader. Vi har alltså varit konsekventa. Jag låter
andra fundera på om också de har varit det.
En principiell fråga som tyvärr inte belysts till-
räckligt är om kvinnor har nått en sådan inkomstjäm-
ställdhet att efterlevandepensionerna kan försämras,
ja "pensioneras".
Synpunkter från ekonomhåll, inte från socialpoli-
tiskt håll, kan ge debatten ett nytt perspektiv. Ekono-
men Magnus Henrekson har nu senast i Ekonomisk
debatt nr 8 konstaterat att de förvärvsarbetande i
Sverige har mycket lång arbetstid om man både tar
hänsyn till antalet timmar i reguljärt yrkesarbete och
icke betalt egenarbete som de måste utföra. Han jäm-
förde USA och Sverige när det gäller marknadsarbe-
tets tillväxt, egenarbetets omfattning samt sysselsätt-
ningsfrekvens och sysselsättningsprocenten för ame-
rikanska och svenska kvinnor.
Så här skriver han:"Eftersom en mycket stor del
av det obetalda arbetet är hushållsrelaterat och hu-
vuddelen av detta utförs av kvinnor, borde en ökad
professionalisering av de hushållsrelaterade tjänsterna
avspegla sig i en ökning av kvinnors närvaro på ar-
betsmarknaden både vad gäller sysselsättningsandel
och genomsnittligt arbetad tid."
En jämförelse mellan svenska och amerikanska
kvinnor ger följande resultat.
"Sysselsättningsfrekvensen för amerikanska kvinnor
ökade från 49,6 till 67,1 procent mellan 1976 och
1997, medan den endast ökade"- och det är verkligen
förvånande siffror -"från 67,3 till 68,9 procent för
svenska kvinnor". Jämför alltså en ökning med 19
procentenheter i USA mot 1 procentenhet i Sverige.
Tar man hänsyn till den genomsnittliga arbetstiden
passerade den kvinnliga sysselsättningen i USA den
svenska redan under 1970-talet och ligger 20 % högre
i USA än i Sverige i dag. Henreksons slutsats är att
denna stora skillnad aldrig hade uppstått om inte den
hushållsrelaterade tjänstesektorns professionalisering
varit snabbare i USA än i Sverige.
Tyvärr har föreställningen att svenska kvinnor har
en förvärsvärvsintensitet som snabbt närmar sig man-
nens anammats okritiskt. Det är en myt. Utvecklingen
från 70-talet är inte uppmuntrande, och slutsatsen blir
att försämringar av änkepensionerna slår hårt. Den
genomsnittliga änkan får sämre standard när hennes
livskamrat dör, och hon drabbas då också oaccepta-
belt av den år 1997 hastigt genomförda försämringen.
Det finns således två beslut som borde fattas sna-
rast möjligt om vi var rationella och hade viss social
medkänsla - ett kortsiktigt och ett mera långsiktigt.
Det kortsiktiga innebär att änke- och omställ-
ningspensionerna återställs till det som gällde före
1997 års ändring.
Det mer långsiktiga innebär att skatteregler för att
främja den hushållsnära servicesektorn och sedan
också hela servicesektorn bör sättas i sjön snarast.
Om inte sviker socialdemokraterna och kanske andra
vänsterpartister två politiska mål - det socialpolitiska
samt jämställdhetsmålet. I det senare fallet brukar
statsministern helt felaktigt framhålla att Sverige är
det stora goda exemplet. Siffrorna har talat emot det.
Budgetreglerna ger mig ingen möjlighet att yrka
på våra motionsförslag - och det må vara hänt. Men
det vore lovvärt om Henreksons artikel i Ekonomisk
debatt blev jullektyr och ledde till nytänkande för den
vänstermajoritet som brukar kalla sig radikal men
som jag ibland i mina mörka stunder kallar bakåtsträ-
vande.
Jag tycker att vi kan vara överens om att social
trygghet aldrig kan finnas om vi inte har en mycket
fast och stabil grund som de tillväxtskapande krafter-
na utgör. Det är alltså god ekonomi, flexibilitet,
mångfald, osv. som gör att vi också kan bygga upp
goda sociala system.
Anf.  49  ULLA HOFFMANN (v):
Herr talman! Vänsterpartiets syn på den ideologi
som skall ligga till grund för socialförsäkringarna har
förtjänstfullt redogjorts för här i kammaren av Car-
linge Wisberg. Claes Stockhaus har lika förtjänstfullt
talat om en annan av min hjärtefrågor, nämligen när-
ståendepenning till hivsmittade. Jag instämmer i
deras båda inlägg.
Låt mig börja med att säga att vi Vänsterpartiet är
nöjda över att riksdagen i dag kommer att fatta beslut
om att pensionerna återigen skall räknas upp med
hela basbeloppet. Det är ett krav som vi drivit i flera
år. Vi är också nöjda med att bostadstillägget för
pensionärer höjs - även det en fråga som vi drivit. Vi
tycker nämligen att bostadstillägget är ett bra sätt att
stödja låginkomstpensionärer, allra helst eftersom det
har en klar kvinnoprofil. Ca 80 % av dem som uppbär
bostadstillägg är kvinnor.
Herr talman! Så till någonting helt annat. Om jag
får ett förskott på min lön anses det förskottet vara
betalt när jag fått ett avdrag på min lön motsvarande
förskottet. Är förskottet stort kanske jag måste dela
upp det på flera månader, men när det är betalt är det
betalt och jag anses skuldfri. Men denna ganska
självklara princip gäller inte på alla områden.
En person som får en yrkesskadelivränta har ock-
så möjlighet att ta ut livräntan i ett engångsbelopp.
När den personen sedan går i pension skall enligt
lagen ske en samordning mellan yrkesskadelivräntan
och ålderspensionen. Detta gäller även om den för-
säkrade tagit ut livräntan i ett engångsbelopp som
räknas fram bl.a. på kvinnors och mäns respektive
medellivslängd.
En kvinna vars medellivslängd är längre betalar
tillbaka lite mindre varje månad, medan en man som
har kortare medellivslängd betalar tillbaka lite mer
varje månad. Men inte nog med det. När det väl har
beslutats hur mycket som skall betalas tillbaka varje
månad, visar det sig att beslutet gäller hela livet. En
man som uppnår medellivslängden för män tvingas
därmed att fortsätta att betala tillbaka samma belopp
som en gång fastställts ända tills han avlider.
Percy som fick ett engångsbelopp på 107 000 kr
och har haft oturen i pensionshänseende att leva över
medellivslängden har till dags dato betalat tillbaka
175 884 kr, dvs. 68 884 kr mer än han fått ut i kapi-
talbelopp. Trots att han betalt tillbaka det han fått i
förskott anses han inte skuldfri utan tvingas fortsätta
att betala varje månad, år ut och år in. Enligt min
mening är detta djupt omoraliskt.
Vänsterpartiet har därför lagt fram ett förslag om
att det tillsätts en utredning med syfte att en pensionär
som är återbetalningsskyldig enligt samordningsreg-
lerna skall anses ha betalt sin skuld när förskottet är
betalt. Vi har inte ens begärt att staten skall betala
tilbaka de 68 884 kr som man drivit in från pensionä-
ren i mitt exempel, utan bara en utredning som skall
göra honom skuldfri.
Utskottet säger sig ha förståelse för att jag anser
att det är orimligt, men menar att man får tillräcklig
upplysning när man tar ut ett engångsbelopp. Ursäkta
mig, men vem förväntas förstå att en i samhället gäl-
lande princip, nämligen att ett förskott är betalt när
det är betalt, inte gäller för staten?
Utskottet gör också en hänvisning till det nya pen-
sionssystemet där i princip samma regler för samord-
ning skall gälla. Låt mig då påminna om att del-
ningstalet är lika för kvinnor och män, arvsvinsterna
fördelas lika mellan könen  och beräkningarna vid
delad pensionsrätt skall vara lika för kvinnor och
män. Varför då släppa in denna ojämställda gökunge i
boet? Menar Genomförandegruppen verkligen att
man för statens räkning tänker fortsätta att driva in
redan betalda skulder?
Herr talman! På hösten 1996 beslutade socialde-
mokrater och centerpartister att änkepensionens folk-
pensionsdel skulle behovsprövas. Vänsterpartiet har
ända sedan förslaget lades fram sagt nej till behovs-
prövningen, och vi anser fortfarande att den är orätt-
färdig. Vi beklagar att det inte gått att nå någon enig-
het i denna fråga.
Centern vill undanta änkor med barn under 18 år
men är inte beredda att avsätta några medel för detta.
Miljöpartiets språkrör, Birger Schlaug, berättade i TV
i söndags att hans parti inte drev frågan i förhandling-
arna och att Miljöpartiet vill ha en utredning om kon-
sekvenserna av behovsprövningen innan man är be-
redd att komma med något förslag.
Såsom läget då ser ut hade det genom den nya
budgetlagen blivit nödvändigt att finna en finansie-
ring inom budgetområdet, vilket hade inneburit att vi
tvingats t.ex. att sänka pensionerna eller bo-
stadstillägget för pensionärer. Vare sig Vänsterpartiet,
Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet eller
Miljöpartiet ville göra detta.
När änkepensionen avskaffades utformades över-
gångsreglerna så att de skulle tillgodose behovet av
skydd för äldre kvinnor. Behovsprövningen slår hår-
dast mot de änkor som under lång tid arbetat i hem-
met - den grupp som övergångsreglerna skulle skyd-
da.
En av anledningarna till varför behovsprövningen
slår så hårt, är sättet man beräknar inkomsten på. Till
inkomst av arbete läggs också ATP, tjänstepension,
avkastning av kapital och näringsverksamhet. När
behovsprövningen först infördes räknades också
utbetalningar från makens eller egen privat pensions-
försäkring och pensionssparande in i det inkomstbe-
grepp som ligger till grund för behovsprövningen.
Detta har nu tagits bort, och man kan ju fråga sig
varför t.ex. makens tjänstepension fortfarande räknas
som inkomst men inte en privat pensionsförsäkring. I
det nya pensionssystemet skall vare sig tjänstepension
eller privat pensionsförsäkring räknas av mot garanti-
pensionen. Varför skall då den då räknas av mot folk-
pensionen i änkepensionen?
Att förändra inkomstbegreppet och ifrågasätta de
olika delar som ingår i det, är enligt min mening en
av de mest konstruktiva saker som vi kan göra nu i
detta parlamentariskt låsta läge. Att rensa bort t.ex.
ATP och tjänstepension och enbart räkna på inkomst
av tjänst skulle, enligt de beräkningar vi låtit göra,
innebära en kostnad på ca 30 miljoner kronor.
Om behovsprövningen inte görs enligt samma
teknik som vid beräkning av bostadstillägget för
pensionärer, skulle det innebära att vi slipper effekter
som gör att de änkor som bor i hyresrätt missgynnas
framför de som äger sin permanentbostad. Vi skulle
också slippa att ungdomar över 18 år som fortfarande
bor hemma, kanske för att de gör lumpen eller är
arbetslösa, påverkar mammans änkepension. Detta
borde väl ändå vara något som samtliga partier kan
enas om?
Regeringen har nu aviserat en proposition till vå-
ren om den nya efterlevandepensionen som kommer
att träda i kraft den 1 januari 2000. Man har nyligen
presenterat en utredning med rubriken Efterlevande-
pension: en anpassning till det reformerade ålder-
spensionssystemet. Eftersom de framtida pensionerna
kommer att beräknas på ett helt nytt sätt måste även
efterlevandepensionen anpassas till ålderspensions-
systemet med den beräkning av änkepensionen som
görs där för ålderspensionärer.
Folkpensionen kommer att ersättas med en garan-
tipension som trappas av mot ATP-delen i änkepen-
sionen. För änkor som omfattas av övergångsreglerna
blir det en avtrappning mot inkomsten där ATP och
tjänstepension ingår. Vänsterpartiet anser att detta
står i strid mot artikel 119 om lika lön i Romfördra-
get. Änkorna själva förbereder en prövning i EG-
rätten. Det vore därför passande om Genomförande-
gruppen gör denna prövning själva innan det nya
systemet börjar gälla.
Herr talman! Det finns förslag inom utgiftsområde
11 som är glädjande, t.ex. den höjning av pensionerna
som den fulla uppräkningen innebär samt höjningen
av bostadstillägget för pensionärer.
Jag har talat om konsekvenserna av reglerna kring
samordningen av yrkesskadelivränta. Dessa regler
kommer att överföras till det nya pensionssystemet,
vilket innebär att staten höjer sina inkomster på ett för
mig oetiskt sätt.
Jag har också försökt att lägga fram ett konstruk-
tivt förslag vad gäller inkomstbegreppet vid behovs-
prövningen av änkepensionerna. Det är ett förslag
som partierna borde kunna enas om enligt min me-
ning.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets
reservationer 9 mom. 14 och reservation 10 mom. 11.
Anf.  50  KENNETH LANTZ (kd):
Herr talman! Det aktuella området som debatteras,
ekonomisk trygghet till äldre och efterlevande, är ett
av de viktigaste välfärdspolitiska områdena, vilket
även regeringen uttrycker i sin proposition. Grunden
för den ekonomiska tryggheten är att alla som omfat-
tas av systemet skall känna dels trygghet under utbe-
talningstiden, dels trygghet över tiden. Jag tänker på
de avtal som man tecknar avseende pensions- och
efterlevandevillkor, vilka oftast skall gälla under en
ganska omfattande tidsperiod.
Vi har i vårt land haft förmånen att leva under
ganska goda ekonomiska villkor, inte minst om vi
besvärar oss med att göra en jämförelse med krigs-
och katastrofdrabbade länder. Det stora flertalet av
jordens människor skulle inte förstå vår debatt denna
dag, eftersom man lever under helt andra villkor. Jag
skulle gärna vilja tillägna dem en tanke och en öns-
kan.
Även om det är omöjligt för dem att erhålla våra
ekonomiska villkor, skulle det vara befriande att
tillönska dem en inre känsla av julefrid. Jag inser att
det är befängt, men vad är pengar och garantier om
pensioner jämfört med en brist på det första steget i
Maslows behovsstege, nämligen trygghet och garan-
tier om att få rent vatten, dagligt bröd och erkänslan
att vara en fullvärdig medborgare på planeten Tellus.
Det svenska socialförsäkringssystemet bör vara en
återspegling av vår attityd till och omtanke om för-
månstagarna av systemet. Någon har sagt: "berätta
hur ni tar hand om era äldre, så skall jag säga hur
landet mår".
Med full respekt för att allt kan ses och värderas
på flera olika sätt, vill jag lämna några argument till
Kristdemokraternas ställningstagande i denna fråga.
Broderskapstanken motiverar oss att ta ett gemen-
samt ansvar för alla människor, i synnerhet de mest
utsatta. Denna princip är en del av den kristdemokra-
tiska socialpolitiken. Vi vill bygga upp ett skyddsnät
av människor i samverkan, i gemenskaper och natur-
ligt ömsesidigt stöd. Detta måste vara fundamentalt i
ett samhälle. Ekonomi och bidrag kan inte lösa alla
problem, men de är till stor och absolut nödvändig
hjälp när de ekonomiska förhållandena försämras
drastiskt.
Låt mig härmed lämna det sociala ansvaret som vi
bör dela och gå över till det konkreta ekonomiska
ansvaret för ålders- och efterlevandepensionerna.
Herr talman! Det är med glädje som vi noterar att
regeringen återgår till att beräkna pensioner med fullt
basbelopp. Prisbasbeloppet kommer att mottas med
stor tacksamhet, speciellt av landets pensionärer med
låg eller ingen ATP. Denna återställare noteras med
tacksamhet. Men samtidigt uppstår frågan varför
regeringen undanhåller änkorna en motsvarande och,
enligt mitt förmenande, rättmätig återställare. Låt mig
återkomma till detta lite senare.
För att erbjuda de sämst ställda pensionärerna en
bättre levnadsstandard föreslår Kristdemokraterna en
höjning av pensionstillskottet med 200 kr per månad
under 1999 och med ytterligare 110 kr till 310 kr per
månad år 2000. Jämfört med höjningen av bo-
stadstillägget till pensionärer, som regeringen före-
slår, kommer denna modell att innehålla såväl incita-
ment till lägre bostadskostnad som ett grundstöd för
de, ekonomiskt sett, sämst ställda pensionärerna.
Träffsäkerheten är större och grundtanken i hela sys-
temet tillgodoses på ett bättre sätt genom att bygga på
folkpensionen med ett behovsprövat grundbidrag.
Jämfört med regeringens proposition är Kristde-
mokraternas anslag till nämnda stödåtgärder större än
regeringens, räknat i faktiska kronor. Jag tänker på
pensionstillskottet tillsammans med den beräknade
kostnaden för en höjning av bostadstillägget till pen-
sionärer.
Kristdemokraterna har valt att stå kvar vid den
modell med ett höjt pensionstillskott som vi tidigare
har angivit. Vi finner ingen anledning att ändra bi-
dragsmodell för att regeringen eller andra partier
anser bostadsbidrag vara bättre än pensionstillskott.
Vi hävdar att träffsäkerheten i bidragssystemet är
bättre med ett höjt pensionstillskott. Det är en bra
form av grundstöd. Dessutom vill vi inte ge vårt stöd
till några allmänna justeringsbidrag som skapas för
att bostadskostnaderna ökar mer än önskvärt. Det är
säkert känt av kammarens ledamöter att vi inte vill
instifta fler bidrag än nödvändigt är!
En pensionär som har låg eller ingen ATP kan ge-
nom att erhålla höjt pensionstillskott påverka sin
ekonomi genom att välja en billigare bostad. Syftet
måste vara att tillgodose ett personligt önskemål om
bättre personliga ekonomiska villkor, inte att omsätta
mer bidrag eller stödåtgärder. Pensionären vill helt
enkelt få mer pengar i börsen och därmed också få
bättre valfrihet.
Bidrag som utbetalas på grund av högre bostads-
kostnader skapar snarare dyrare lägenheter och därtill
ett ännu större bidragsberoende.
Inkomstprövningen av änkepensionerna måste
upphöra. Det är inte rätt mot dessa kvinnor, vars män
deltagit i uppbyggnaden av bl.a. folkpensionens än-
kepension. Om man blivit lovad en förmån måste
detta följa livet ut. Det är fel emot dessa kvinnor att
de skall berövas sin änkepension. Beslutet att in-
komstpröva änkepensionen föreslår Kristdemokrater-
na skall borttagas. Vi har i våra anslag finansierat
denna kostnad.
Vidare anser vi Kristdemokrater det vara på sin
plats med en annan återställare, nämligen att återgå
till omställningspension som omfattar tolv månader.
Efter ett dödsfall är sex månader alldeles för kort tid
för att rehabilitera sig och komma tillbaka till arbets-
livet och det sociala livet igen. Även om det finns
avtalsförsäkringar på marknaden som skyddar en stor
del av befolkningen, så finns det, detta till trots, väl-
digt många som saknar motsvarande grundskydd. Det
är dessutom anmärkningsvärt att omställningspensio-
nen skall upphöra helt och hållet redan när yngsta
barnet är tolv år. Som vi alla vet är det inga barn som
klarar sin försörjning från tolv år. De förväntas vara
försörjda av föräldrar, inte bara till 16 eller 18 år, utan
en bra bit över 20 år i många fall.
Regeringens proposition om efterlevandeskyddet
har något lite av gott i sig. Men beklagligt nog saknas
ett stöd och erkännande till de äldre, ensamstående
kvinnorna, vars män deltagit i uppbyggnaden av detta
samhälle som vi i dag har förmånen att förvalta.
Sammanfattningsvis anser Kristdemokraterna det
vara på sin plats med återgång till änkepensionens
gamla regler, vilket innebär borttagning av inkomst-
prövning. Då medräknar jag även fritidsfastigheter,
som regeringen vill lägga in i beräkningsgrunden.
Därtill skall det vara tolv månaders omställningspen-
sion i stället för nuvarande - liksom enligt proposi-
tionen - sex månader.
Herr Talman! Kristdemokraterna hävdar att man
skall kunna lita på ingångna avtal. Vårt samhälle
skulle bli mycket bättre om alla kunde lita på varand-
ra. Denna önskan omfattar även våra socialförsäk-
ringssystem. Därför kommer vi att arbeta vidare med
att få uppgjorda avtal bindande och trygga över gene-
rationer. Det måste vara en självklarhet för ett land
med vår ekonomi att varje invånare känner trygghet
och stöd från våra beslutande församlingar.
Anf.  51  ULLA HOFFMANN (v) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja fråga Kenneth Lantz
några saker.
I mitt anförande tog jag upp yrkesskadelivräntan
och det sätt man beräknar och samordnar den på vad
gäller engångsbeloppen. Reglerna innebär att man får
betala tillbaka mycket mer än vad man har fått i för-
skott.
Om jag inte missminner mig visade krisdemokra-
terna faktiskt ett visst intresse för vår motion när vi
talade om den.
Jag skulle vilja veta vad det är som gör att krist-
demokraterna nu har ändrat uppfattning om de här
reglerna och vad det är som gör att ni nu inte kan
tänka er att stödja reservationen.
Kristdemokraterna sitter i pensionsarbetsgruppen.
Jag skulle vilja veta om ni är medvetna om att det här
kommer att föras in och att det i fortsättningen kom-
mer att drivas in pengar för statens räkning från såda-
na människor som faktiskt redan har betalt sina skul-
der.
Sedan noterade jag med intresse att Kenneth
Lantz diskuterade inkomstbegreppet i änkepensionen.
Jag skall komma ihåg det.
Anf.  52  KENNETH LANTZ (kd) replik:
Herr talman! Med anledning av den frågeställning
jag har fått av Ulla Hoffmann vill jag säga att jag
delar uppfattningen, även om vi i partiet inte har tagit
ställning till att vi skall stödja reservationen i detta
läge, att det är fel att staten tar in mer pengar än vad
man egentligen är berättigad till.
Vi ber att få återkomma i den här frågan. I stället
vill jag notera den överensstämmelse som Ulla
Hoffmann och jag har angående grunderna för änke-
pensionernas beräkning.
Anf.  53  ULLA HOFFMANN (v) replik:
Herr talman! Jag uppskattar att Kenneth Lantz står
för sin uppfattning. Det är också någonting som bru-
kar gälla Rose-Marie Frebran.
Men det är trist att inte Kenneth Lantz har sitt
parti med sig i den här frågan. Det är kanske nu vi
måste göra någonting för att de män och kvinnor som
omfattas av reglerna inte skall behöva bli alltför ut-
blottade och kanske t.o.m. hinna avlida innan vi har
visat att det faktiskt begås ett stort övergrepp mot
dessa människor.
Anf.  54  KENNETH LANTZ (kd) replik:
Herr talman! Vi behöver inte tro att allt är kört för
att vi inte kommer till något fulländat beslut i denna
fråga just i dag. Vi kan väl med gemensamma krafter
arbeta vidare på detta. Jag tror att riksdagen har an-
ledning att återkomma i den här frågan.
Anf.  55  BIRGITTA CARLSSON (c):
Herr talman! Vi har gått över till att diskutera
nästa utgiftsområde inom vårt utskott. Det är fyra
sådana debatter här i dag. Det blir en lång dag för oss.
Det största och kanske viktigaste inom socialför-
säkringarna är ålderspensionssystemet. Det är viktigt
att våra äldre verkligen har rätt att ställa krav på eko-
nomisk trygghet.
Det nya ålderspensionssystem som vi beslutade
om i juni i år står fem av partierna i riksdagen bakom.
Vi är övertygade om att det kommer att vara ett lång-
siktigt och bra system som kommer att ge den grund-
trygghet som vi i Centerpartiet arbetar för - den
grundtrygghet som vi anser är mycket viktig och
värdefull.
Det nya pensionssystemet bygger på en garanti-
pension i botten, lika för alla, kombinerat med en
inkomstrelaterad del. Den generation som har varit
med om att bygga upp den välfärd vi har i dag har rätt
att känna trygghet under sin tid som pensionärer.
Det är fortfarande många äldre som har det gamla
pensionssystemet som bygger på inkomstbortfallprin-
cipen. Många av dem är låginkomsttagare. Däribland
finns många ensamstående kvinnor som har haft sitt
huvudsakliga arbete i hemmet. De har kanske varit
ryggraden i familjeföretaget eller kanske jobbat extra
inom hemtjänst, i skolbespisning eller som lokalvår-
dare. Det finns också män som hela livet haft mycket
låg inkomst och som befinner sig i samma situation
som låginkomsttagare.
Därför föreslår vi i Centerpartiet att man inom det
här utgiftsområdet höjer pensionen för dem med lägst
pension. Vi föreslår en höjning av pensionstillskottet
med 2 500 kr per år. Det har vi med i ett särskilt ytt-
rande.
Inom det här utgiftsområdet finns också det här
med efterlevandepensioner. Ulla Hoffmann påstår att
vi inte har finansierat det. I vår motion i finansut-
skottet finns det en omfördelning inom detta utgifts-
område. Därför stämmer inte det påståendet.
Vi har ett särskilt yttrande inom det här området.
Änkepensionerna infördes under en tid då det var
ovanligt att kvinnorna förvärvsarbetade och mannen
oftast var ensam familjeförsörjare. När inkomstutred-
ning av änkepensioner infördes angavs att änkor med
låga inkomster inte skulle drabbas. Uppföljningen av
förändringarna tyder på att kvinnor med egen hög
inkomst drabbas, medan de med låg egen inkomst har
skyddats.
Centerpartiet anser att det behövs en översyn av
vilka konsekvenser de nya änkepensionerna medfört
för olika grupper. Minskningen av folkpensionsdelen
i änkepensionerna leder emellertid till ekonomiska
svårigheter, särskilt för vissa familjer. Därför anser vi
att kvinnor med barn under 18 år inte bör beröras av
inkomstprövningen. Den som har mist sin make eller
maka går igenom en mycket svår period i livet. Den-
na plötsliga förändring av livssituationen kräver en
längre omställningstid än sex månader. Centerpartiet
anser att det behövs en utredning om förutsättningar-
na för att förlänga omställningsperioden till tolv må-
nader.
Herr talman! Vi har inga reservationer, utan bara
särskilda yrkanden.
Anf.  56  BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Vi har nu kommit in på den kanske
viktigaste av de svenska socialförsäkringarna, dvs.
den som rör de äldres ekonomiska trygghet. Jag be-
klagar i och för sig att socialförsäkringsminister Maj-
Inger Klingvall tydligen inte har tillfälle att vara med
oss under denna diskussion, vilket kunde ha varit bra.
I det gamla pensionssystemet fanns det många
stora brister. Jag tror att de allra flesta numera är
överens om det. Men debatten var lång innan den
ledde fram till en ganska bred medvetenhet om att det
behövde göras någonting åt det gamla pensionssys-
temet. Det är skälet till att riksdagen vid några tillfäl-
len, nu senast i somras, har tagit ställning i en mycket
bred majoritet till förmån för ett nytt pensionssystem.
Det kommer att sättas i sjön successivt fr.o.m. den
1 januari nästa år. Vissa delar har redan börjat tilläm-
pas, såsom avsättningen till framtida premiereserver,
som sattes i gång redan 1995.
Huvudprinciperna i det nya pensionssystemet är
relativt lätta att förstå och ta till sig, att vara för eller
emot. Det är nämligen principen att det skall finnas
en livsinkomst som räknas, att det kan tillkomma
vissa tillägg om man exempelvis har haft hand om
barn, att det skall vara en följsamhet mellan vad som
händer i samhällsekonomin och pensionerna, men
också en följsamhet efter vad som händer med me-
dellivslängden, dvs. om det är mer sannolikt att den
kommer att fortsätta att öka kommer detta att påverka
pensionen.
För en så här stor reform krävs det förstås också
omfattande övergångsregler, med tanke på att många
människor som befinner sig mitt i livet eller t.o.m.
andra hälften av yrkeslivet inte har så många år kvar
fram till pensionstillfället och under yrkestiden inte
kan påverka sin pension.
För oss liberaler är ett viktigt inslag i det nya sys-
temet att vi till sist kunde komma överens om att
införa ett inslag av sparande i detta, de s.k. premiere-
serverna. Vi är i det stora hela mycket nöjda med det
nya pensionssystemet. Även om det förstås har inne-
hållit kompromisser mellan fem partier tycker vi att
socialliberala värderingar har fått mycket genomslag i
det nya systemet.
Herr talman! Jag tänkte ta upp en fråga som inte
har direkt med det nya pensionssystemet att göra,
nämligen frågan om änkepensionerna. Där är det
tyvärr så att en majoritet i denna kammare för några
år sedan beslutade om helt nya regler för den s.k.
inkomstprövningen i samband med änkepension.
Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöparti-
et har stått bakom en av de mest orättfärdiga föränd-
ringar i svenska socialförsäkringar som någonsin ägt
rum. Med kort varsel har flera tiotusentals änkor
drabbats av mycket stora minskningar av inkomsten, i
flera fall upp till 3 000-4 000 kr i månaden.
Vi har kritiserat det här från det tillfälle då riksda-
gen började ta ställning till de här frågorna och före-
slagit gång på gång, och även i år, att beslutet skall
upphävas och att de regler som fanns före den 1 april
1997 skall återinföras.
Herr talman! Den socialdemokratiska regeringen
har många gånger berömt sig för den sanering av
rikets finanser som ägt rum under senare år, huvud-
sakligen förlängningen av den s.k. Natalieplanen och
införandet av nya skatter. Men resultatet har utan
tvivel varit det att underskottet i statens finanser har
minskat mycket kraftigt och nästan vänts till ett litet
överskott.
I samband med det utlovade man inför föregående
valrörelse en rad återställare. En av dem diskuterar vi
i dag, nämligen frågan om nivåerna på de vanliga
pensionerna. Man har också utlovat nya stora och
kostnadskrävande reformer. Den mest kostnadskrä-
vande är förstås den s.k. maxtaxan, som innehåller
intressanta inslag men som är en mycket dyr reform.
Regeringen har själv uppskattat kostnaderna till
ca 3 500 miljoner. Kommunförbundet har talat, för-
modligen överdrivet men ändå, om det dubbla belop-
pet.
Om man räknar med det belopp som regeringen
själv använder, ca 3 500 miljoner, är det beloppet
ungefär fem gånger så stort som besparingen på än-
kepensionerna. När man säger att man inte har råd att
återställa änkepensionerna är det ju bara ett annat sätt
att uttrycka att man har gjort en annorlunda priorite-
ring. Man har tyckt att en rad andra saker har varit
viktigare än att återställa änkepensionerna.
Efter hård diskussion, bl.a. med statsministern här
i kammaren, har vi lyckats få socialdemokraterna att
retirera ett steg, och det har gällt de privata pensions-
försäkringarnas effekt på folkpensionsdelen i änke-
pensionen. Det var bra att detta skedde för dem som
gynnades av den förändringen, och det var principiellt
bra. Men man skall veta att detta var en mycket liten
del av den totala besparingen, i storleksordningen
någon procent av den stora besparingen. Besparingen
kvarstår till ungefär 99 %.
Ett av de partier som hårdast har kritiserat det här
beslutet, förutom Folkpartiet, är Vänsterpartiet. Inte
minst deras företrädare i socialförsäkringsutskottet,
Ulla Hoffmann, har personligen kritiserat försämring-
en mycket hårt, i ungefär samma ordalag som bl.a.
jag själv.
Jag skall gärna erkänna att jag trodde att frågan
om änkepensionerna skulle spela en betydande roll i
de samtal som ägde rum efter valet mellan en social-
demokrati som hade försvagats kraftigt av valresul-
tatet och ett vänsterparti som tyvärr hade gått fram.
Jag trodde att den frågan skulle drivas med stor kraft
av Vänsterpartiet. Det är möjligt att så har skett, men
det har varit svårt att se för någon utomstående.
I samband med den kritik som Vänsterpartiet har
fått för att man inte mer kraftfullt har drivit änkepen-
sionsfrågan efter valet, har man från partiets sida
försökt förvirra diskussionen, försökt kasta sand i
ögonen på dem som är intresserade av frågan. Det
gäller inte minst Ulla Hoffmann personligen.
I det nya pensionssystemet kommer det gamla
systemet, med en i princip obeskattad folkpension,
pensionstillskott och särskilda grundavdrag för pen-
sionärer, att ersättas med en beskattad garantipension.
Under hela arbetet med det nya pensionssystemet
i den pensionsarbetsgrupp där bl.a. jag och Ulla
Hoffmann ingick, och sedan dess i Genomförande-
gruppen, har det aldrig varit tal om att försämra för
änkorna i samband med den övergången. Man har
beställt en rent teknisk omräkning från det gamla
systemet till det nya systemet.
Direktiven till den enmansutredning som görs av
förra kanslichefen i socialförsäkringsutskottet, Siv
Helmer, har varit att åstadkomma en sådan teknisk
förändring. I de rapporter som hon har gett inför det
betänkande som kommer i slutet på januari månad
nästa år, dvs. om sex sju veckor, är beskedet att hon
försökt göra det och anser sig ha klarat av det.
I den allmänna debatten, i radio och i tidningsar-
tiklar, har Ulla Hoffmann för att avvända uppmärk-
samheten från Vänsterpartiets svaga agerande under
hösten när det gäller änkepensionsfrågan försökt
hävda att denna tekniska omräkning handlar om en
försämring. Jag har därför, herr talman, en mycket
direkt fråga till Ulla Hoffmann. Det vore bra om jag,
kammaren och riksdagsprotokollet kunde få svaret.
Är det så att det som nu äger rum i samband med
den s.k. övergångsvisa garantipensionen fr.o.m. janu-
ari 2001 är en rent teknisk omräkning och att Ulla
Hoffmann har haft helt fel i sina offentliga uttalan-
den?
Anf.  57  ULLA HOFFMANN (v) replik:
Herr talman! När det gäller det nya pensionssys-
temet och det sätt som man där beräknar änkepensio-
nerna på, finns det ingen automatik. Det nya pen-
sionssystemet är inte automatiskt kopplat till att när
det införs leder det till att änkepensionerna enligt
övergångsreglerna kommer att förändras. Däremot
vet vi att det kommer att ske med en viss automatik,
genom den utredning som kallas Efterlevandepensio-
nerna, anpassning till det reformerade pensionssys-
temet. Det kommer ändå att ske en likadan anpass-
ning till det nya pensionssystemet med precis samma
verkan.
Jag menar att det inte går automatiskt, som jag sa-
de i radio. Det är fel, och Bo Könberg har helt rätt.
Men det är också det enda som är fel, därför att ver-
kan kommer att bli precis likadan.
Det som Bo Könberg säger är riktigt - hans histo-
rieskrivning är riktig. Vi har drivit det här i valrörel-
sen, och det gläder mig att vi får stå tillsammans med
Folkpartiet och ta åt oss äran när det gäller att driva
änkepensionsfrågan.
Vid de samtal som ägde rum efter valet var inte
Bo Könberg närvarande.
Jag har redovisat att jag inte tror att Bo Könberg
såg på TV i söndags när Birger Schlaug berättade att
Miljöpartiet inte har drivit denna fråga i förhandling-
arna. Jag har heller inte för avsikt att diskutera vilka
frågor som drevs eller vem som sade vad. Det har jag
försökt att undvika i den diskussion som har varit.
Det har också gällt uttalanden kring änkepensionerna
till medierna innan vi har slutjusterat.
Jag ställde en fråga. Jag lade fram ett konkret för-
slag när vi diskuterade änkepensionerna, nämligen att
vi skulle titta över inkomstbegreppet. Hur vi än vän-
der oss, om jag har förstått det hela rätt, kommer
inkomstbegreppet att följa med in i det nya systemet
för efterlevandepension. Bo Könberg, som sitter i
genomförandegruppen, skulle kanske kunna svara på
om det kan vara av intresse för Folkpartiet att titta
över inkomstbegreppet både i nuvarande änkepen-
sionssystem och i kommande.
Anf.  58  BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag har också fått refererat vad Mil-
jöpartiets talesman sade i TV i söndags. Jag har fått
det från flera källor, och jag har ingen anledning att
tro annat än att det tyvärr är så att Miljöpartiet fort-
sätter att vara negativt till att riva upp den olycksaliga
och orättfärdiga besparingen i änkepensionssystemet.
Men vår debatt gäller inte Miljöpartiet, Ulla
Hoffmann, utan den gäller Vänsterpartiet.
Jag kan inte tvinga Ulla Hoffmann att säga mer
om vad man har försökt göra under samtalen med
regeringen, men det är bara att konstatera att det inte
har blivit något resultat och att det möjligen kan bero
på att man inte har drivit frågan tillräckligt. Vi som
inte var med vid samtalen får gissa så gott vi kan.
Jag tyckte nästan att jag fick ett ärligt svar av Ulla
Hoffmann, nämligen att det hon har sagt i radion vid
två tillfällen - varav ett, nämligen ett Klarspråksin-
lägg i förra veckan, var förberett - och i intervju med
Norrskensflamman m.m. är fel. Jag uppskattar det
erkännandet. Det är alltså som jag sade. Jag har häv-
dat att det som händer i januari 2001 är att de nuva-
rande reglerna, som ju innebär att ATP-delen i änke-
pensionen räknas av på pensionstillskottet och det
särskilda grundavdraget tekniskt sett överförs till det
nya systemet. Det är bra att detta har klargjorts.
Sedan kan man diskutera om man vill ha de reg-
lerna eller inte, men det har mig veterligen Ulla
Hoffmann och hennes parti inte gjort. Det kom inga
Vänsterpartimotioner 1990, 1991, 1992, 1993 eller
1994 där man sade att man vill ändra på det.
Det äger rum en teknisk förändring. Ulla
Hoffmann har olyckligt använt det för att avvärja
debatten från hennes eget och hennes partis agerande
i änkepensionsfrågan. Hon har nu meddelat att det är
fel. Jag nöjer mig med det.
Anf.  59  ULLA HOFFMANN (v) replik:
Herr talman! Jag har lagt fram ett konstruktivt
förslag här i kammaren i dag för att försöka nå en
enighet. Vad som sades under samtalen kommer vi
inte att få veta. Det tänker jag för den delen heller inte
stå i kammaren och berätta. Jag fick inget svar. Är Bo
Könberg intresserad av att diskutera det inkomstbe-
grepp som gäller för änkepensionerna och övergångs-
reglerna i detta system och även i det kommande
systemet? Det är den ena saken.
Jag blev heller inte riktigt klok på vad Bo Kön-
berg talade om på slutet. Det jag sade i radion i en
debatt med Rose-Marie Frebran var att systemet
kommer att rivas upp år 2001 vad vi än gör, med
tanke på det nya pensionssystemet. Jag hävdade att
det fanns en automatik och att änkepensionerna enligt
övergångsreglerna kommer att förändras automatiskt
därför att vi får ett nytt pensionssystem. Där säger jag
att jag har fel, men jag säger inte att jag har fel när det
gäller anpassningen av änkepensionerna enligt över-
gångsreglerna till det nya pensionssystemet.
Jag tycker att det framgår ganska klart t.ex. i Från
Riksdag och Departement. Man säger att villkoren
kommer att försämras ytterligare t.ex. för dem som
blir änkor enligt tre olika regler. Det blir svårt att
räkna ut vad det kommer att innebära för änkorna
eftersom reglerna är så krångliga.
Anf.  60  BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Det är alltid tråkigt när man tror att
man har mött en medmänniska som har ångrat sig och
har glatt sig över detta och sedan uppfattar att det
kanske inte var så fullt ut.
Jag skall därför upprepa mig en gång till. Vi har
ett system sedan länge, som Ulla Hoffmann mig ve-
terligen aldrig har protesterat emot, som innebär att
ATP:n, vare sig det är vanlig ATP eller änke-ATP,
påverkar det s.k. pensionstillskottet och det särskilda
grundavdraget.
I den pensionsarbetsgrupp som Ulla Hoffmann
och jag tillsammans har suttit i har vi beställt en tek-
nisk omräkning till det nya systemet i januari 2001 -
helt utan avsikt att detta skall påverka pensionerna
negativt.
Ulla Hoffmann har påstått motsatsen i medierna.
Jag vill återigen få klarlagt om hon tar tillbaka det
eller inte.
Anf.  61  KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Herr talman! Som drygt två månader gammal
riksdagsledamot måste jag säga att det är lite svårt att
hänga med när man pratar om att den eller den sade si
eller så eller att den eller den röstade si eller så. I och
med att jag stod på listan för att komma in i riksdagen
försökte jag visserligen hänga med lite, men det är
svårt att hänga med i alla detaljer. De blir lite konsti-
ga. Jag vill försöka se framåt.
Jag har också lite svårt för de pronomen som an-
vänds i talen. Det har talats om "de fattiga" och "de
gamla". Vi ledamöter kan inte säga "vi fattiga". Det
kan vi inte göra. Men i alla fall jag är ganska gammal.
Många av oss kan säga "vi gamla". Väldigt många av
oss kommer att bli äldre. Hur vi använder pronomen
här i riksdagen är någonting som jag vill försöka
tänka på.
Herr talman! I samband med diskussionen om ut-
giftsområde 10 tog jag upp vad vi i Miljöpartiet anser
om generella system, solidaritet och principen om
grundtrygghet. Samma sak gäller vår syn på ålder-
spensionssystemet.
Riksdagen har fattat beslut om att dagens ATP-
system skall ersättas av ett nytt reformerat system. Då
tycker jag att vi bör rikta in oss på att förbättra det
redan beslutade systemet. Då är en viktig faktor ga-
rantipensionens indexreglering. Grundskyddet bör
enligt vår mening räknas upp i takt med den allmänna
löneutvecklingen för de förvärvsarbetande.
I det redan beslutade systemet kommer den in-
komstgrundade pensionen att följa den allmänna
löneutvecklingen, medan garantipensionen kommer
att följa prisutvecklingen.
Detta gör att de flesta låg- och medelavlönade
som får pension till stor del av garantipensionen
kommer att halka efter människor med högre in-
komster ytterligare. Nu sade jag "de lågavlönade".
Jag får tänka mig för. Vi får hjälpas åt att tänka.
Jag vill också uppmärksamma hur man arbetat
fram exemplen på hur pensionen skall fungera i
framtiden. Man har nämligen använt sig av en teore-
tisk bild av personer som inträtt tidigt på arbetsmark-
naden och sedan arbetat till 65-årsdagen. Men hur
många av de människor detta system berör kommer
verkligen att ha levt så?
Borde inte verkligheten, med perioder av bl.a. ar-
betslöshet, deltidsarbete och hemmavarande med
barn, vara relevant? Dessutom är genomsnittsåldern
för pension inom vissa grupper 58,7 år!
Människors livsarbetstid är mycket osäker och be-
står av alltfler luckor. Tydligast blir situationen för
kvinnor i lågavlönade yrken.
Med en grundpension enligt Miljöpartiets modell
skulle det vara lika för alla - 7 300 kr i månaden efter
skatt plus ett hyresbidrag för den som har mer än
2 200 kr i månaden i hyra. Personer som har höga
inkomster har ju möjlighet att själva ordna sin pen-
sion genom privata försäkringar. Personer med låga
inkomster behöver inte bestraffas ytterligare genom
att tvingas till en pension som är så låg att den inte
går att leva på utan att pensionären tvingas bli social-
bidragstagare.
Dessutom är det nya systemet tekniskt väldigt
komplicerat. Det medför en dyr administration och är
svårt att förstå. Vi som var på Riksförsäkringsverket
och fick höra redogörelsen för hur man skall informe-
ra om det nya systemet fick veta att det är en enorm
apparat och att det kommer att kosta mycket pengar.
För år 2001 beräknas i Miljöpartiets förslag kost-
naderna för ålderspensioner öka med 50 miljoner
kronor på grund av höjt basbelopp.
Vi anser att det vore av vikt att utvärdera vilka
konsekvenser inkomstprövningen av efterlevande-
pensioner fått för enskilda individer. Utifrån kunskap
om detta är vi beredda att göra justeringar i inkomst-
prövningen. En sådan justering är om förmögenhet i
hus skall beskattas.
I avvaktan på resultatet av en sådan utvärdering
vill Miljöpartiet reservera 50 miljoner kronor för år
2000 och 50 miljoner kronor för år 2001. Det är inte
mycket, men vi vill också avvakta utredningen om
hur detta har slagit mot änkor.
Beträffande änkor kan jag förresten säga vi, efter-
som jag själv är änka - detta apropå pronomen.
Vi har inga yrkanden och inga reservationer för
budgetåret 1999. Tack, herr talman!
Anf.  62  LENNART KLOCKARE (s):
Herr talman! I dag känns det trevligt att stå här i
talarstolen. Vi har nu lagt en mandatperiod bakom oss
som har varit smärtsam på många sätt. Under förra
perioden gick arbetet ut på att sanera ekonomin och
få Sverige på fötter, om uttrycket tillåts. Det var van-
liga människor som drabbades av de besparingar vi
tvingades att göra.
Nu när det arbetet är klart kan vi se på vilka möj-
ligheter som den förändrade situationen ger. Därför
kan vi i dag lägga fram förslag som gör att de som
haft det svårast under saneringen är de som först skall
komma i fråga när det finns någonting att fördela.
På utgiftsområde 11 sker det en hel del förbätt-
ringar som det känns väldigt bra att få genomföra.
Vi socialdemokrater anser att omsorgen om äldre
är ett av de viktigaste välfärdspolitiska målen. Att ge
de äldre en ekonomisk trygghet som tillgodoser ett
rimligt och grundläggande konsumtionsbehov och
tillgång till bostad med tillfredsställande standard är
av mycket stor vikt.
Regeringen har tagit initiativ till flera utredningar
och studier för att bättre informera sig om de äldres
situation i Sverige, speciellt efter 90-talets lågkon-
junktur. Det är även viktigt att regeringen har regel-
bundna möten och träffar med företrädare för pensio-
närerna.
En av de förbättringar som genomförs på området
och som berör alla pensionärer är att pensionerna
skall räknas upp utan den tidigare reduceringen av
basbeloppet, eller prisbasbeloppet som det fortsätt-
ningsvis skall heta från nästa år. Full uppräkning skall
ske redan från kommande årsskifte. Det här är nå-
gonting som pensionärsorganisationerna gläder sig
över.
Herr talman! Jag kommer att kommentera en del
av de motioner som har lagts fram på respektive om-
råde.
När det gäller bostadsbidraget till pensionärer
höjer vi det med 5 procentenheter, från en kompensa-
tionsgrad på 85 % till 90 % av bostadskostnaden.
Dessutom får de kommuner som så önskar fortsätta
att betala ut kompletterande bostadstillägg under de
två närmaste åren.
Centerpartiet avvisar denna höjning och vill i
stället höja pensionstillskottet med 200 kr i månaden.
Samtidigt som man i motionen säger att man värnar
de sämst ställda pensionärerna vill man minska an-
slaget med drygt en halv miljard.
Kd är inne på samma linje och avstyrker höjning-
en av bostadstillägget till pensionärerna till förmån
för ett höjt pensionstillskott. De kvinnor som varit ute
i förvärvslivet i mindre omfattning men ändå hunnit
få lite ATP kommer att få mindre nytta av ett höjt
pensionstillskott.
I klartext innebär detta att pensionärerna får ut
mer av en höjning av bostadstillägget än av en höj-
ning av pensionstillskottet.
Flera borgerliga partier vill även undanta fritids-
fastigheter när det gäller beräkningen av underlaget
för bostadstillägget. I inkomstunderlaget för prövning
av bostadstillägg ingår inkomst av tjänstepension,
annan inkomst och avkastning av förmögenhet. De
människor som har placerat pengar i en fritidsfastig-
het har naturligtvis en tillgång på samma sätt som
bankmedel eller aktier. Möjligen är det enklare att
snabbt avveckla aktier än att avveckla sin fritids-
bostad. Fritidsfastigheter har också alltid varit med i
underlaget för beräkning av bostadstillägg, med un-
dantag för ett antal år under 90-talet.
Jag vill också erinra om att utskottet tidigare har
uttalat behovet av en analys som tar sikte på levnads-
nivån för hela pensionärskollektivet. Detta har tidiga-
re getts regeringen till känna. En redovisning kommer
att lämnas av SCB vid kommande årsskifte.
Herr talman! Efterlevandepensionerna är en fråga
som det har förts debatt om. Speciellt änkepensionen
har varit föremål för uppmärksamhet.
En rad förbättringar har gjorts för änkepensionä-
rerna. Bl.a. undantogs privata pensionsförsäkringar
från inkomstunderlaget innan inkomstprövning sked-
de av folkpensionsdelen. Änkepensionen påverkas
även av att reduceringen av prisbasbeloppet upphör.
Dessutom påverkas änkepensionen av att bostadsbi-
draget till pensionärer ökar från årsskiftet.
När det gäller efterlevandepensionen vill jag erin-
ra om att en utredning är gjord och att en proposition
kommer att läggas fram under våren 1999.
Man kan tycka att de nuvarande sex månaderna
för omställningspension är en kort tid. Det tycker jag
personligen också. Jag hoppas att regeringen kommer
med ett förslag till förlängning av omställningspen-
sionen i den proposition som skall lämnas senare i
vår.
När det gäller änkepensionen avvecklades den re-
dan från 1990, men med de omfattande övergångsbe-
stämmelser som finns kan den gälla ytterligare 30 år
eller mer. Änkepensionen ersattes av en omställ-
ningspension som är lika för kvinnor och män.
Flera borgerliga partier vill återställa änkepensio-
nen. De utredningar som gjorts visar trots allt att
inkomstprövningen i största utsträckningen berört
kvinnor med god ekonomi. Under den debatt som
förevarit har exempel framförts som inte har någon
relevans i verkligheten.
Kd säger sig värna den ekonomiskt svaga männi-
skan, men man vill inte höja bostadstillägget för de
sämst ställda. Däremot satsar man 1 miljard kronor på
att återställa änkepensionen till dess ursprungliga
form, vilket gynnar de personer som har sådana in-
komster att ett bostadsbidrag aldrig skulle bli aktuellt.
Anslaget för änkepensionerna underskreds för
1997 med 64 miljoner, och för 1998 beräknas under-
skridandet till 76 miljoner. Den största anledningen
till underskridandet är att kvinnor som kollektiv hade
större förmögenhet än vad som beräknades när in-
komstprövningen infördes.
Herr talman! Frågan om de äldre invandrarnas
ekonomiska situation har varit aktuell i utskottet
under ett antal år, senast i betänkandet
1997/98:SfU13. Utskottet har understrukit vikten av
att frågan får en lösning. Regeringen har även i
tilläggsdirektiv till utredningen om socialtjänstlagen
gett uppdraget att forma ett förslag till lösning. Ut-
redningen skall lämna sitt slutbetänkande senast den
31 maj 1999.
Vänsterpartiet har en motion angående utbyte av
månatliga livräntor mot engångsbelopp. En reduce-
ring sker fortsättningsvis varje månad under hela
livstiden. Det kan innebära att det kan bli en större
återbetalning om man lever längre än medellivsläng-
den. Jag vill framhålla att det är livräntetagaren själv
som begär att få ut livräntan i ett engångsbelopp. Vill
man vara säker på att få ut rätt belopp bör man ta ut
livräntan varje månad.
Berörda personer har säkerligen goda skäl att an-
söka om engångsbelopp, och då kan konsekvensen bli
att återbetalningen kan bli högre än engångsbeloppet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på reservationerna.
Anf.  63  BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! När det gäller frågan om änkepen-
sionerna gav Lennart Klockare en beskrivning som
visar att det inte var så allvarligt, att det framför allt
gällde rika änkor, att de hade större förmögenheter än
man hade prognostiserat etc.
Sanningen bakom det hela är att det fanns en bred
politisk uppgörelse i utskottet och i riksdagen i slutet
av 80-talet om hur vi skulle ha det många decennier
framåt i tiden med änkepensionen. Man gjorde en stor
förändring i princip, men man hade mycket långa
övergångsregler. Hela det upplägget bröts av den
uppgörelse som Socialdemokraterna, Centerpartiet
och såvitt jag förstår Miljöpartiet träffade häromåret
när man med kort varsel införde den nya principen.
Två forskare på det här området med stark an-
knytning till svensk socialdemokrati, Joakim Palme
och Irene Wennemo, har i en skrift utgiven av depar-
tementen beskrivit änkepensionsförändringen som det
främsta brottet mot den svenska välfärdstraditionen
av de socialförsäkringsförändringar som har ägt rum.
Det vore intressant att höra Lennart Klockares syn-
punkt på detta.
Lennart Klockare nämnde i sitt anförande att det
har skett en rad förbättringar. Jag tror att jag anteck-
nade rätt, en rad förbättringar för änkorna. Det exem-
pel han nämnde var att de privata pensionsförsäkring-
arna inte längre räknas in, efter häftiga attacker från
oppositionens och bl.a. min sida. Det är sant att den
förändringen har ägt rum, att man inte räknar in även
dem. Det är såvitt jag förstår en hundradel av bespa-
ringen. Är det detta som Lennart Klockare menar
med att det har skett en rad förbättringar för änkorna?
Anf.  64  LENNART KLOCKARE (s) re-
plik:
Herr talman! Nej, Bo Könberg, jag tycker natur-
ligtvis att de förändringar som är gjorda i änkepen-
sionen har varit stora, och många har blivit av med en
hel del pengar. Det är bara att konstatera fakta, så är
fallet.
Men att den här åtgärden över huvud taget vidtogs
vid det tillfället berodde på att vi skulle sanera eko-
nomin och, som jag sade i mitt anförande, få landet
på fötter. Det har vi faktiskt gjort nu.
När Bo Könberg tar upp frågan om förbättringar
pekar han på en del. Men jag sade dessutom, Bo
Könberg, att höjt bostadstillägg till pensionärerna
också bidrar till att änkorna kommer att få en högre
änkepension. Den andra delen är att man har tagit
bort reduceringen av basbeloppet innan man räknar ut
pensionerna. Det gynnar också änkepensionen.
Anf.  65  BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Om man ändrar reglerna för bo-
stadstillägg eller ändrar reglerna för basbelopp från
98 % till 100 % vore det väl konstigt om det inte
också påverkade änkorna. Övervägde ni inom social-
demokratin alternativet att de här två förändringarna
inte skulle gälla änkorna? Så hoppas jag att det inte
var.
Till sist frågan om att detta genomfördes för att få
Sveriges ekonomi på fötter. Finns det någon annan
grupp, några andra individer som ekonomiskt har
drabbats lika hårt som änkorna? När socialdemokra-
terna föreslog återställare på återställare inför valrö-
relsen 1998, vad var det som gjorde att änkorna aldrig
fanns med?
Anf.  66  LENNART KLOCKARE (s) re-
plik:
Herr talman! Frågan gällde om vi skulle ha tänkt
oss att de två procentens reducering inte skulle gälla
änkorna. En sådan diskussion har vi självklart aldrig
fört. Det är klart att de skall påverkas i positiv rikt-
ning när vi höjer bostadstillägget. Det är en självklar-
het.
Den sista frågan tappade jag tyvärr bort. Bo Kön-
berg får gärna, om han kan, upprepa den.
Anf.  67  MARGIT GENNSER (m) replik:
Fru talman! Lennart Klockare började tala eko-
nomi. Det gör mig lite förvånad och lite rädd. Man
skall vara försiktig. Vi fick skriva ned våra tillväxt-
prognoser häromdagen. Vår ekonomi och Europas
ekonomi är bräcklig. Världens ekonomi är bräcklig.
Därför skall vi alltid tala med små bokstäver.
Efterlevandepensionerna har varit principiellt
misshandlade ända sedan 80-talet. Man gick in och
gjorde ändringar med retroaktivitet. Sådant skall inte
ske. Det man gör framåt kan man göra, men inte
bakåt.
Det var en i stort sett enig utredning som ville
jämställa kvinnor och män. Man sade att man hade
uppnått inkomstjämställdhet. Det var bara det att
verkligheten inte såg sådan ut. Vi var faktiskt väldigt
få här i riksdagen som motsatte oss detta till att börja
med.
Man skapade övergångsregler, men resultatet blev
inte helt bra. Man fick faktiskt in ett prejudikat, som
man har använt 1997, som jag sade tidigare.
Det var snabbheten. Vi fick mycket försämrade
effekter för en stor grupp, och vi fick förtidspensioner
i stället för änkepensioner. Ekonomiskt var det inte en
särskilt vettig lösning heller. Jag får lov att säga att vi
måste sätta oss ned och försöka göra något bättre i
framtiden.
Jag skulle inte våga uttala mig om en 700 sidor
lång utredning innan jag har penetrerat den ned till
sista kommatecknet.
Anf.  68  LENNART KLOCKARE (s) re-
plik:
Fru talman! Margit tar upp frågan om ekonomi
och att det inte är så bra att prata om ekonomi. Men,
Margit Gennser, vi kan väl ändå vara överens om att
det ekonomiska läget i det här landet är betydligt
bättre nu än 1994. Eljest skulle vi inte kunna vidta de
offensiva åtgärderna att höja bostadsbidragen och ta
bort reduceringen av basbeloppet, som ni införde
under er regeringsperiod i början av 90-talet. Det är
klart att vi har en betydligt bättre ekonomi, Margit.
Det tycker jag att Margit också kunde vara ärlig och
erkänna.
Anf.  69  MARGIT GENNSER (m) replik:
Fru talman! Jag vill göra ett litet påpekande som
visar hur svårt det är att jämföra det ena året med det
andra.
Först och främst har vi haft något slags konjunk-
turuppgång. Sedan skall vi titta närmare på det som
var ett av de stora problemen. Det var bankkrisen,
som började redan 1990, nästan 1989. Under de bor-
gerliga åren fick man faktiskt avsätta 65 miljarder.
Men i slutändan har det bara kostat 35 miljarder, så vi
har fått igen en del.
Jag tycker att vi för de där jämförelserna behöver
mer tid, och vi behöver göra dem mer nyanserade.
Det behöver vi inte bråka om. Men jag säger att vi
måste vara försiktiga inför framtiden. Den ser inte
särskilt ljus ut. Då måste vi genomföra en del refor-
mer som kanske kan tyckas alltför radikala för en del.
Anf.  70  LENNART KLOCKARE (s) re-
plik:
Fru talman! Jag begärde bara att Margit Gennser,
eftersom hon tog upp ekonomifrågan, skulle kunna
säga: Javisst är ekonomin bättre i landet i dag än
1994. Det hade varit välgörande.
Anf.  71  KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Det är märkligt att Lennart Klockare
tar upp samtal om de rika änkorna. Den gruppen
skulle vi egentligen kunna lämna, för de får varken
tillgång till pensionstillskottet eller några bostadsbi-
drag.
Jag skulle dock vilja ställa två frågor till Lennart
Klockare. Hur skall de fattiga änkorna, det finns de
facto sådana, bära sig åt om de konkret vill höja sin
levnadsstandard? Lennart Klockare säger att rege-
ringen nu har höjt bostadsbidragsdelen från 85 % till
90 %. Men mig veterligt följer ofta de här bidragen
bostadskostnadsdelen. Det ger realt sett inga extra
pengar i börsen, vilket kanske är huvudsyftet.
Anser Lennart Klockare att en pensionär med låg
eller ingen ATP får, när hyran och bostadsbidraget
höjs, ett högre netto i börsen, eller kommer denna
pensionär - änkan - att fortsättningsvis leva på sam-
ma eller lägre ekonomiska nivå?
Anf.  72  LENNART KLOCKARE (s) re-
plik:
Fru talman! Ett höjt bostadstillägg till pensionä-
rerna, Kenneth Lantz, innebär de facto att änkepen-
sionen reduceras från en högre nivå. Först skall bo-
stadsbidraget vara uträknat. Den inkomst som ligger
över rätten till bostadsbidrag kommer änkorna till del
i den delen.
Kenneth Lantz förespråkar i stället att införa pen-
sionstillskott. Det innebär att pensionstillskottet redu-
ceras krona för krona. Det sker inte med bostadsbi-
draget, eftersom bostadsbidraget reduceras med 35-
40 % av den ökade kostnaden.
Anf.  73  KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Jag vill hänga fast vid frågan ett tag
till. Låt vara att det blir en reduktion på bostadsbi-
dragsdelen. Men de vill de facto ha mer pengar i
börsen. Det måste väl ändå ligga i regeringens och
Socialdemokraternas intresse att förse änkorna med
en realt bättre ekonomisk levnadsstandard. Hur skall
den personen bära sig åt?
Jag har min egen mor som exempel. Hon får i
stort sett ingen ATP. Hur skall hon bära sig åt för att
få bättre levnadsstandard? Om hon byter till en billi-
gare bostad sjunker också bostadsbidraget. Därmed
får hon inte mer pengar i börsen. Med ett högre pen-
sionstillskott skulle hon realt sett kunna få möjlighet
till en bättre ekonomisk levnadsstandard. Har Lennart
Klockare något förslag?
Anf.  74  LENNART KLOCKARE (s) re-
plik:
Fru talman! Vi kan börja med Kenneth Lantz mor.
Hon har liten ATP. Med en låg ATP skulle hon för-
modligen inte drabbas av någon reducering av folk-
pensionsdelen. Då finns det andra inkomster som gör
att den totala inkomstnivån blir så pass hög att det blir
en reducering.
Byter jag till en billigare bostad får jag mer i bör-
sen än om jag har en dyrare bostad. Det är inte lön-
samt att ha en dyrare bostad. Man kompenseras inte
fullt ut för den delen. Vill man ha mer pengar i börsen
skall man byta bostad - om det är det alternativ som
står till buds.
Utgiftsområde 12
Anf.  75  CECILIA MAGNUSSON (m):
Fru talman! Jag är glad att jag i mitt premiäranfö-
rande i kammaren får tala om en så viktig fråga som
statens stöd till barnfamiljerna. Det är inte bara så att
jag själv befinner mig i den situationen med flera
minderåriga barn utan därför att jag mött så många
andra människors erfarenheter av det system som
råder i dag.
Inom familjeområdet har vi ett hopplöst föråldrat
system som inte verkar i den verklighet som barnfa-
miljerna lever i. Systemen som helhet lever inte ens
upp till målen att det skall "gynna de som behöver det
bäst", som det står på så många ställen i regeringens
proposition. Moderna svenska familjer lever inte i ett
homogent industrisamhälle där politikens pekfinger
är det som kan fungera bra.
I dagens system är inte heller föräldrarna ansedda
som myndiga att ta ansvar för sina egna och sina
barns liv. De allra flesta familjerna är instängda och
beroende av de bidragssystem som står till buds där-
för att de inte har tillräckligt kvar i plånboken när
skatterna är dragna.
Det är dags att myndigförklara barnfamiljerna.
Gjorde vi det skulle samhället kunna ägna sina krafter
åt dem som "behöver det bäst". Som tidigare påtalats
går endast en marginell andel av samhällets stöd till
de riktigt fattiga. Resten går till oss många andra. Jag
påminns dagligen om detta, och jag blir arg och led-
sen. Dessutom blir jag skamsen.
Vi moderater önskar en helt annan inriktning på
familjepolitiken. Vi vet att de allra flesta föräldrar
klarar av att sköta sig själva och sina barns försörj-
ning och tillsyn. Vi vill styra över statens stöd till
barnfamiljerna från utdelande av bidrag som gör
människor beroende av statens välvilja för sin för-
sörjning till att ge möjligheter till avdrag och subven-
tioner för sådant som är angeläget för dessa männi-
skor. Vi vill ge människor möjlighet att ha avgöran-
det i sin egen hand. Det var intressant att höra Margit
Gennsers exempel på sysselsättningsfrekvensen,
jämförande siffror mellan USA och Sverige. De
stämmer bra in på barnfamiljerna.
Vi vill att staten starkt skall stötta dem som väljer
att sätta barn till världen. Det är viktigt och värdefullt
för samhället också på kort sikt men framför allt på
lång sikt att det föds många barn i det här landet. En
avgörande förutsättning för att man skall skaffa barn
är att man känner trygghet i att man kan klara av att
försörja ett barn såväl som en hel barnaskara. Jag tror
inte att det behövs utredningar för att komma fram till
detta enkla faktum, som vilken husmor eller för den
delen husfar kan tala om. Om människor inte känner
att de har en lön som de själva kan leva på, hur skall
de då kunna känna sig motiverade att kasta sig in i det
högriskprojekt som barnafödandet faktiskt är?
Statens stöd till barnfamiljerna skall inte vara sty-
rande och kontrollerande utan skall vara ett stöd för
att hjälpa till under de år då familjens ekonomi, och
inte bara ekonomin, är som mest sårbar. Det måste
vara system som är flexibla för att kunna passa
många olika familjekonstellationer, levnadsbetingel-
ser och arbetsvillkor. För det är så verkligheten för
barnfamiljerna ser ut i dag.
Fru talman! För det första måste vi få ett skatte-
system som är baserat på bärkraft och försörjnings-
börda. Många duktiga moderater har talat om detta i
tidigare debatter. Jag skall inte orda mer om det.
För det andra har vi inom socialförsäkringsområ-
det föreslagit ett nytt grundavdrag på 10 000 kr per
barn och år, återinförande av vårdnadsbidraget samt
avdragsmöjligheter för styrkta barnomsorgskostnader.
För det tredje, och det anknyter till barnomsorgen,
har vi förslag om att lagstadga rätten till och skyddet
för alternativa barnomsorgsformer. Detta syftar till att
en gång för alla likställa de alternativa barnomsorgs-
formerna med de kommunala.
Dessa förslag syftar till att öka valmöjligheterna
och tryggheten för barnfamiljerna att efter eget huvud
kunna ta ansvar för hur barnen skall tas om hand på
bästa sätt efter familjens behov i olika skeden av
barnens och föräldrarnas liv. Återigen är det centrala
att familjen skall bestämma, inte staten eller kommu-
nen. Det är bara därför att familjen vet bäst vilka
behov den enskilda familjen har.
Fru talman! Vi avvisar förslaget om höjt barnbi-
drag från år 2000. I stället föreslår vi att det tidigare
nämnda grundavdraget på 10 000 kr per barn och år
införs. Då vårt förslag inte tar hänsyn till antalet barn
accepterar vi förslaget att höja flerbarnstillägget.
Fru talman! När det gäller barnbidragen avvisar vi
förslaget om höjt barnbidrag fr.o.m. år 2000. I stället
föreslår vi det tidigare nämnda grundavdraget på
10 000 kr per barn och år. Då vårt förslag inte tar
hänsyn till antalet barn accepterar vi förslaget att höja
flerbarnstillägget.
Vårt förslag innebär en bättre ekonomisk situation
för barnfamiljer än regeringens förslag, och det behö-
ver väldigt många barnfamiljer. Ett mycket skräm-
mande exempel på barnfamiljernas bräckliga situa-
tion i dag är det beslut som regeringen fattade inför
midsommarhelgen i somras om att betala ut barnbi-
draget två dagar tidigare därför att det annars fanns
risk för att många inte hade råd att köpa mat. För att
komma till rätta med denna absurda situation med så
små ekonomiska marginaler för så många människor
måste beskattningen av barnfamiljerna sänkas. Inte i
något annat land utsätts barnfamiljer för så höga
skatter som i Sverige. Inte i något annat land är barn-
familjer, oavsett om de drabbats av arbetslöshet eller
ej, så beroende av  politiska beslut om bidrag som i
vårt land.
Nu är socialförsäkringsministern tyvärr inte kvar
här. Det tycker jag är väldigt synd, för hon skulle
annars kunnat få svara på en väldigt aktuell fråga. Jag
hoppas att det är någon annan företrädare som kan
svara på denna fråga som gäller barnbidragen. Jag
undrar hur de nya nedskrivna ekonomiska bedöm-
ningarna påverkar förslagen om höjda barnbidrag,
som regeringen föreslår för åren 2000 och 2001. Det
är väl inte så att dessa förslag nu håller på att gå
samma öde till mötes som valrörelsens förslag om
maxtaxa i barnomsorgen, eller?
Fru talman! När det gäller föräldraförsäkringen
föreslår vi en återgång till den nivå som gällde före
den 1 januari 1998. Med våra förslag till skattelättna-
der för barnfamiljer kan vi återgå till en 75-procentig
ersättningsnivå i föräldraförsäkringen, då man får
mera kvar i plånboken när skatten är dragen och inte
blir så beroende av bidragsnivåer som i dag. Vår
uppfattning stöds också i ESO-rapporten Samhällets
stöd till barnfamiljerna i Europa, som kom 1996.
Vi moderater önskar ett skattesystem och en soci-
alförsäkring som är överblickbara, tydliga och så
enkla som möjligt. Innan vi har något sådant vill vi
föreslå förenklingar inom det rådande systemet. Där-
för vill vi lägga samman havandeskapspenningen
med sjukförsäkringen och samtidigt göra det tydligare
i lagstiftningen att man kan använda föräldraförsäk-
ringen mer flexibelt än i dag.
När det gäller underhållsstödet har vi inte lagt
fram någon reservation. Men vi har, precis som ut-
skottet, många synpunkter på konstruktionen av detta
stöd när det gäller barn som har särlevande föräldrar.
De synpunkter som regeringen anför mot förändring-
ar av systemet är betecknande för den socialdemo-
kratiska synen att det är människan som skall inrätta
sig i systemet och inte tvärtom. Staten bidrar tyvärr
här aktivt till att öka den ekonomiska utslagningen av
personer i yrkesaktiv ålder, och det är inte accepta-
belt. Nu pågår en utvärdering av underhållsstödet. Vi
moderater kommer noga att följa hur regeringen tän-
ker hantera frågan.
Fru talman! Till sist vill jag påtala att familjen är
en av samhällets verkliga grundstenar. Vi moderater
anser att föräldrar som uppfostrar sina barn och ger
dem en trygg start i livet gör en i högsta grad sam-
hällsnyttig insats. Det är viktigt att staten inte lägger
sig i hur familjen värderar och planerar sin tillvaro.
Den svenska modellen är rigid i sin utformning och
döv för den enskilda familjens vilja. Vi anser att poli-
tiskt utformade bidragssystem skall vara neutrala och
inte innefatta någon form av styrning.
Politikernas roll, vår roll, inom detta område
måste vara att inspirera - inte att dirigera.
Därmed vill jag yrka bifall till reservation 11 vad
gäller mom. 18 i betänkandet och i övrigt instämma i
de moderata yrkanden som gjorts tidigare i debatten.
Anf.  76  ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Barn är framtiden, barn är ljuvliga,
barn är kloka. Kort sagt förgyller barn livet, oavsett
om det är mina egna eller någon annans barn. Ännu
mer ljuvligt är det med barnbarn som vill upprätthålla
traditioner och snällt tror på tomten. Men det föds för
få barnbarn här i Sverige i dag. Alltför få kommer att
bli farmödrar och mormödrar och få uppleva glädjen
att handla julklappar eller klä julgranen tillsammans
med ett älskat barnbarn. Anledningen är att kvinnor i
Sverige i dag föder i genomsnitt endast 1,5 barn.
Visserligen tycks födelsetalen nu plana ut, men risken
är stor att de hamnar och stannar på denna låga nivå.
Så har det gått i Spanien, Italien, Grekland och f.d.
Västtyskland.
Detta är förstås alarmerande siffror som borde
föranleda en stor debatt om orsaker, konsekvenser
och åtgärder, men debatten har faktiskt uteblivit.
Kanske kommer den i gång nu när Pensionsgenomfö-
randegruppen har fått sig de demografiska siffrorna
till livs - siffror som visar att barnafödandet minskar
och medellivslängden ökar. Detta tillsammans med
den låga förvärvsfrekvensen kommer förstås att få
katastrofala följder för det nya pensionssystemet. Det
innebär att det låga barnafödandet är ett allvarligt
samhällsproblem som får effekter för bl.a. den samla-
de ekonomin.
Statistik är förstås alltid svårtolkad, men det är en
inte alltför grov gissning att barnfamiljernas försäm-
rade ekonomi, den höga arbetslösheten och de stora
besparingarna inom den offentliga sektorn är viktiga
förklaringar till det minskade barnafödandet. Enligt
SCB är det framför allt lågutbildade och lågavlönade
som väntar med att skaffa barn. Risken finns att barn
blir en klassfråga.
Sverige har traditionellt haft höga födelsetal ur ett
EU-perspektiv. Anledningen till detta är våra gene-
rella välfärdssystem som bygger på individen som
minsta enhet, inte på familjen. Tvärtemot vad Cecilia
Magnusson nyss talade om - hon utnämnde familjen
till samhällets grundpelare - har våra generella väl-
färdssystem byggt på individen som minsta enhet.
Varje människa har betraktats som enskild individ i
ekonomiskt hänseende, och detta har även gällt kvin-
nor.
För några år sedan gjordes jämförande studier
med f.d. Västtyskland. De visade att ca 80 % av de
kvinnliga cheferna på mellannivå i Sverige hade
familj med barn, medan motsvarande siffra för kvin-
norna i f.d. Västtyskland var ca 30 %. Den väsentliga
skillnaden var vårt generella välfärdssystem, som har
gjort att det har gått att kombinera skötsel av barn
med förvärvsarbete. Men det låga barnafödandet visar
att någonting har hänt, att nedskärningarna i den
offentliga sektorn har gått för långt. Det är därför bra
att nivån i föräldraförsäkringen har höjts till 80 %, att
den offentliga sektorn med en väl fungerande barn-
omsorg rustas upp. Vi menar dock att om vi skall
vända de låga födelsetalen, måste nivån i föräldraför-
säkringen på sikt höjas till 90 % och byggas ut till att
omfatta fler månader. Arbetstiden måste förkortas så
att föräldrarna har mer tid över till sina barn.
Fru talman! En del av familjepolitiken är också
underhållsstödet. Det kom till för att ensamma mam-
mor skulle kunna klara att försörja sig och sitt barn
och inte vara beroende av en enskild f.d. makes vilja
att hjälpa till med försörjningen. Systemet bygger på
att samhället förskotterar underhållet för de fäder -
för det är oftast papporna det handlar om - som inte
kan eller vill betala för sitt barns försörjning. Genom
att så höga kostnader  uppstod i systemet tvingades vi
göra om det till ett system som bygger på att den
underhållsskyldige betalar i förhållande till sin lön.
Vänsterpartiet står fortfarande bakom dessa principer.
Reglerna är enklare och har därför påtagliga fördelar.
Men sedan systemet infördes har det visat sig att
det finns påtagliga brister i det. En brist är att ärenden
alltför snabbt fördes över till kronofogden. Denna
brist åtgärdas nu. Kravet på delgivning var orimligt.
Även det åtgärdas. Detta tycker vi är bra. Vi ser dock
med stor oro på att alltfler underhållsskyldiga hamnar
hos kronofogden med oöverstigliga skulder och be-
talningsanmärkningar som följd.
En av anledningarna till att så många bidragsskyl-
diga finns hos kronofogden eller har anståndsskulder
som växer är att underhållsstödets storlek fastställs
efter senast taxerad inkomst. På initiativ av Vänster-
partiet uppmärksammade utskottet detta i budgetbe-
tänkandet hösten 1997 och gav regeringen i uppdrag
att i vårbudgeten återkomma med en lösning på pro-
blemet. Som modell angav riksdagen den s.k. CSN-
metoden, dvs. att den som har fått sin inkomst föränd-
rad med minst 15 % skall få bidragsskyldigheten
fastställd efter aktuell inkomst. Regeringen återkom
inte i vårbudgeten, och nu i budgetpropositionen
meddelar man att man inte har för avsikt att genomfö-
ra det förslag som riksdagen gett regeringen till kän-
na.
Ett motiv för detta är att det är orättvist mot dem
som endast får 14 %, alltså inte 15 %, i inkomstför-
ändring. Jag vill bara påminna regeringen om att det
är minst lika orättvist för dem som tjänar en krona
över socialbidragsnormen. Vi har flera sådana gränser
i våra system. Det är ingen acceptabel ursäkt.
De fäder som ringer och är upprörda över nuva-
rande system är fäder som har förlorat sina jobb och
nu går på a-kassa. De får sin återbetalningsskyldighet
baserad på den inkomst de hade när de jobbade. Ni-
vån på a-kassan är 80 % av lönen upp till tak vilket
gör att a-kassan maximalt blir cirka 12 700 kr i må-
naden. Det hade varit bra om regeringen åtminstone
försökt att lösa detta problem såsom utskottet och
riksdagen avsåg med sitt förslag.
Tyvärr finns det ingen majoritet i utskottet för att
ånyo ge regeringen till känna att det beslut som riks-
dagen fattade för ett år sedan faktiskt skall genomfö-
ras. Jag beklagar att så är fallet. Det är inte accepta-
belt att riksdagens beslut inte genomförs.
Nu har en ny proposition aviserats till våren. Jag
förutsätter att regeringen då löser detta problem. Jag
förutsätter också att regeringen tar hänsyn till alla de
låginkomstfäder som genom att grundavdraget är så
lågt får svårigheter att betala. Jag förutsätter vidare att
vi får ett mindre stelt underhållsbidrag där kassan
återfår sina befogenheter att t.ex. lägga upp avbetal-
ningsplaner i stället för att man skall hamna hos kro-
nofogden.
Det nya systemet innebär också att föräldrarna får
större möjlighet att i enighet bestämma om umgäng-
esavdrag och umgängesresor. Föräldrarna skall också
dela på kostnaden för umgängesresorna. Det är bra.
Men det bygger faktiskt på att föräldrarna skiljs som
vänner, och det brukar ju oftast inte vara vänskap och
förståelse som är orsak till en skilsmässa.
Det innebär att det måste till en lösning för de fä-
der som inte har råd, bl.a. på grund av hög återbetal-
ningsskyldighet, att umgås med sina barn. För vissa
föräldrar med låg lön och långa avstånd blir kostna-
derna orimligt höga. Jag har tidigare talat om risken
för att barn kan bli en klassfråga. Umgängesresorna
är i dag en klassfråga.
Vänsterpartiet ser det som oacceptabelt att föräld-
rar med låg inkomst inte skall kunna träffa sina barn.
Vi anser därför att en umgängesförälder skall har rätt
till två behovsprövade resor i månaden. Som ett första
steg kan regeringen införa överklagningsrätt i social-
tjänstlagen vad gäller umgängesresor.
Fru talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets re-
servation 17 under mom. 32.
Anf.  77  FANNY RIZELL (kd):
Fru talman! Familjefrågorna har haft en central
plats i Kristdemokraternas politiska arbete alltsedan
partiet bildades. Vi kommer även i fortsättningen att
lyfta fram familjepolitiken som en huvudfråga på
grund av den betydelse den har för hela samhällsbyg-
gandet och framför allt för våra barn.
Vi har nyligen högtidlighållit 50-årsdagen av FN:s
förklaring om de mänskliga rättigheterna. Det är för
mig ett sant nöje att erinra om vad som står i arti-
kel 16: "Familjen är den naturliga och grundläggande
enheten i samhället och äger rätt till skydd från sam-
hället och staten."
I barnkonventionen sägs bl.a. att konventionssta-
terna ser på familjen som den grundläggande enheten
i samhället och som den naturliga miljön, särskilt för
barnens utveckling och välfärd. Enligt konventionen
bör familjen ges nödvändigt skydd och bistånd så att
den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället.
Konventionen vill utöva påtryckning på medlemssta-
terna att ge föräldrarna de förutsättningar som krävs
för detta.
Mot bakgrund av att Sverige undertecknat dessa
konventioner bör vi fråga oss om den svenska staten
lever upp till de förpliktelser vi har påtagit oss. Poli-
tiska förslag bör bedömas också utifrån de effekter de
får för familjen.
Familjer kan se ut på många sätt, och varje famil-
jetyp måste få det stöd av samhället som den har
behov av i just sin situation. Samhället måste i sitt
stöd ha ett generöst förhållningssätt. Vi vet att barns
uppväxtvillkor får effekter på lång sikt. Vi vet att
normer och värderingar införlivas och får fäste under
uppväxttiden. Att normförmedlingen fungerar bäst i
en kärleksfull, nära relation är allmänt vedertaget.
Därför kan besparingar och kortsiktiga vinster på
familjestöd, förskola och skola få förödande konsek-
venser på längre sikt. Redan nu kan vi se att de bespa-
ringar som har gjorts som drabbar barnen har negati-
va effekter.
Stödet till familjerna gäller inte bara pengar. Det
är också viktigt att familjen får sitt värde bekräftat, att
föräldrar får veta hur viktiga de är för sina barn. För-
äldrar vill nästan undantagslöst sina barns bästa. Per-
fekta familjer och felfria föräldrar finns inte. Desto
viktigare är det att familjen är öppen, har gemenskap
över generationsgränserna och kompletteras med
sociala kontakter och nätverk.
Fru talman! Det stöd som barnfamiljerna får i dag
har uppenbara brister vad gäller rättvisa, valfrihet och
god fördelningspolitik.
Ur rättvisesynpunkt kan man konstatera att den
som själv ordnar sin barnomsorg i egen regi eller
genom att köpa tjänsten osubventionerat får mycket
stora kostnader. Den kraftigt subventionerade offent-
liga barnomsorgen innebär att en stor grupp föräldrar
gynnas på en annan grupps bekostnad. Genom att
styra alla resurser till ett fåtal barnomsorgsformer har
staten tagit över beslut som föräldrarna borde fatta.
Ur valfrihetssynpunkt är det en brist att det famil-
jepolitiska stödet inte medger fler alternativa barnom-
sorgsformer och att föräldrarnas omsorg inte får
samma stöd som samhällets. Vi anser att det bör fin-
nas en mångfald av driftsformer inom barnomsorgen.
Det ger en reell valmöjlighet för föräldrar. Såväl
kommunala som privata alternativ bör hålla god kva-
litet.
Ur fördelningssynpunkt kan man kritisera att
barnomsorgssubventionerna i stor utsträckning till-
faller redan resursstarka hushåll.
Vi har tittat på bostadsbidraget. Det har försäm-
rats under senare år. Vi föreslog i vårt budgetförslag
att barnbidraget sänks till 700 kr och att de resurser
som då frigörs används till en höjning av den barnre-
laterade delen av bostadsbidraget just för att gynna
resurssvaga familjer.
Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk
situation kvinnan har innan hon får barn, och den är
mycket hög för välavlönade kvinnor. Garantibeloppet
i föräldraförsäkringen är i dag 60 kr. Vi tycker att det
vore befogat att höja det till 120 kr. Vi vill också
återinföra två kontaktdagar per år för barn upp till
12 år. Det här är detaljer i det system som behövs för
att stödja och hjälpa barnfamiljer.
Vi anser också att den sjukpenninggrundande in-
komsten skall beräknas på snittinkomsten under de
två senaste åren och att skattepliktiga inkomster och
semesterersättning också skall ingå i beräkningsun-
derlaget för den sjukpenninggrundande inkomsten.
Nu har vi av vårt statsråd, Maj-Inger Klingvall, fått
veta att det så småningom kommer en proposition om
SPI. Det välkomnar vi.
Många undersökningar visar att föräldrar, både
mammor och pappor, skulle vilja ägna mer tid åt
barnen när de är små. En jämnare fördelning mellan
förvärvsarbete och omsorg om barnen skulle medföra
flera positiva effekter för familjen och samhället. I
dag är det mest välbeställda familjer som kan välja
den barnomsorg som passar barn och föräldrar bäst.
För de flesta barnfamiljer är tid tillsammans den
stora bristvaran. Vi kristdemokrater arbetar för att
hitta modeller på det familjepolitiska området som
underlättar för föräldrar att få mer tid till barnen. Vi
föreslår i vår motion att vårdnadsbidraget återinförs
och kopplas till rätten att vara tjänstledig i tre år.
Alla föräldrar skall vara berättigade till ett vård-
nadsbidrag på 10 % av basbeloppet per månad och
barn från ett till tre år. Det skall vara skattepliktigt
och avdragsgillt för kostnader upp till bidragsbelop-
pet. Ett vårdnadsbidrag skulle skapa större rättvisa
och större valfrihet för barnfamiljerna. Det skulle
välkomnas av barnfamiljer.
Regeringens besparing på underhållsstödet har
satt hård press på vissa barnfamiljer. Grundavdraget
sattes så lågt som 24 000 kr trots att det i det förslag
som låg till grund för propositionen föreslogs
48 000 kr. Redan då hade kristdemokraterna farhågor
om nivån på  grundavdraget och farhågorna har be-
kräftats - bl.a. av kronofogden. Vi anser därför att
grundavdraget borde höjas till 48 000 kr.
Vi har också uppmärksammat att den lilla grupp
föräldrar som får barn genom internationell adoption
har mycket stora omkostnader för detta. Bidraget är
nu 24 000 kr, men vi föreslog en höjning till 50 000
kr, då kostnaden nästan är den dubbla.
Vi har i reservation 12 redovisat vår syn på fa-
miljepolitikens inriktning, vilken jag yrkar bifall till. I
övrigt står vi bakom våra reservationer.
Anf.  78  ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Jag skulle, liksom de andra i kamma-
ren, vilja få reda på några saker från Fanny Rizell och
Kristdemokraterna.
Ni vill sänka bidraget till kommunerna kraftigt.
Samtidigt vill ni införa en andra karensdag i sjukför-
säkringen. Och sedan säger ni att ni tycker att det
nuvarande familjepolitiska systemet är dåligt ur för-
delnings- och valfrihetssynpunkt. Jag undrar vilka det
är som Fanny Rizell tycker gynnas. Vilka personer är
det som får valfrihet med ert system, när ni går in och
kraftigt sänker bidragen till kommunerna och när ni
vill införa en andra karensdag och ett vårdnadsbi-
drag?
Anf.  79  FANNY RIZELL (kd) replik:
Fru talman! Ett vanligt knep politiker emellan när
man skall bedöma vad vi vill göra och inte vill göra
är tyvärr att dra upp en sak. Men man måste se till
helheten. Hur mycket kommunerna får att röra sig
med enligt vårt budgetförslag innebär inte en minsk-
ning av pengarna. Med vårt förslag får kommunerna
en bättre sits än med regeringens förslag.
Vårt förslag om karensdagen är inte hundrapro-
centigt bra - det har jag sagt hela tiden - men det är
bättre att vi som är relativt friska betalar än att de som
är mycket sjuka betalar.
Den tredje frågan som ställdes har jag glömt, men
jag får återkomma till den om den upprepas.
Anf.  80  ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Det sista som handlade om den andra
karensdagen förstod jag inte riktigt - att det är bättre
att vi som är relativt friska får betala mer än de som
är relativt sjuka. Karensdagen gör väl ingen skillnad
på om man är relativt frisk eller relativt sjuk? Jag
hängde inte riktigt med i detta.
Jag delar Fanny Rizells uppfattning om att man
skall försöka se till helheten, och jag försökte verkli-
gen inte ta till några knep. Jag försöker förstå vad
Kristdemokraterna vill. För mig handlar helheten om
just att man tar hänsyn till individen. Det har visat sig
att i det generella välfärdssystem som vi har i Sverige
har familjepolitiken faktiskt lett till att kvinnor har
kunnat gå ut på arbetsmarknaden och söka sin egen
försörjning och att de förhoppningsvis också så små-
ningom kan tjäna ihop till sin egen pension. Jag kan
inte se på vilket sätt t.ex. ett vårdnadsbidrag skulle
gynna kvinnor när det gäller pensionssystemet eller
på något annat sätt skulle bidra till kvinnors egen
försörjning.
Anf.  81  FANNY RIZELL (kd) replik:
Fru talman! Vårdnadsbidraget ger större valfrihet.
Det kan man väl inte ifrågasätta. Jag får använda det
till att köpa barnomsorg, kommunal eller privat, eller
till att ordna omsorgen själv. Den största delen av
barnens omsorg står ju föräldrarna för, men man kan
ytterligare utöka den. Den ger möjlighet för kvinnor
att arbeta om de vill. Detta är inget tvång, utan det är
just ett val - man får arbeta. Det ger något lägre pen-
sionspoäng om jag stannar hemma något år eller
några månader för att vårda mitt barn. Men det är ju
ett val som jag själv gör. Det är inte kommunen eller
staten som tvingar mig till det. Det tycker jag är en
viktig del av valfriheten.
Det skulle ta för lång tid att rada upp allt som vi
gör och som innebär att kommunerna skonas. Kom-
munerna kan fortsätta att ge en god barnomsorg,
vilket jag tycker att de skall göra. Den kanske i volym
kan bli något mindre, eftersom en del väljer att stanna
hemma, kanske inte i tre år men kanske några måna-
der då man i olika situationer tycker att man behöver
vara det för sitt eget barn och när man ser att barnet
behöver det och det passar för familjen. Man skall se
att helheten fungerar. Alla kvinnor kommer inte att
stanna hemma i tre år. Det tror jag inte. Vi har inte
den situationen i Sverige att vi väljer att göra det.
Kvinnor i Sverige, jag och många andra, tycker att
det är viktigt att förvärvsarbeta, att ha en fot på ar-
betsmarknaden. Det kommer vi att fortsätta med.
Men valfriheten måste bli större.
Jag har träffat många mammor, och jag hör att
många säger att det skulle ha passat dem bättre att
stanna hemma några månader till eller att de skulle
kunna få vårdnadsbidrag tills de får en dagisplats. Ett
problem för väldigt många är ju att de inte får den
barnomsorg som de behöver.
Anf.  82  BIRGITTA CARLSSON (c):
Fru talman! Det som jag väljer att ta upp här är ett
nytt familjestöd för rättvisa och valfrihet. Centerpar-
tiet vill förnya familjestödet så att det utgår från bar-
nens och familjernas behov. Stödet till familjerna
måste bli mycket bättre anpassat efter olika familjers
livssvillkor, förhållanden och önskemål. Vi vill att
stödet skall utformas så att det passar alla familjety-
per, och vi vill överlämna ansvaret till föräldrarna att
själva bestämma över sin tid. Vi föreslår ett förnyat
familjestöd som innehåller
- ett barnkonto á 250 000 kr att fördela under bar-
nets förskoleperiod
- rätt att göra avdrag för barnomsorgskostnader
- en pappamånad och en mammamånad med 90-
procentig ersättningsnivå och
- 18 kontaktdagar med 80 % i ersättning fram till
barnets tolfte levnadsår.
Centerpartiet vill ha ett rättvist familjestöd som
gör det möjligt att förena föräldraskap och förvärvs-
arbete. Stödet skall ha enklare regler och ge föräld-
rarna trygghet att kunna planera sin egen tid och sin
egen ekonomi.
Centerpartiet vill förnya välfärden genom att för-
stärka grundtryggheten. Vi vill stärka och stödja fa-
miljerna. Vi vill förnya familjestödet och ge familjen
ett barnkonto som den själv kan disponera. Det ger
familjen, oberoende av hur den ser ut, större möjlig-
heter att skapa en trygghet med utgångspunkt i de
omgivande förutsättningarna. Om föräldrarna får
större möjlighet att välja barnomsorg och styra över
sin egen tid blir också barnen tryggare.
Centerpartiets förslag om barnkonto är en utbygg-
nad av vår tidigare modell med vårdnadsersättning
och som infördes under fyrpartiregeringens tid. Er-
sättningen var en uppskattad ersättning till föräldrar
med mindre barn men hade inte den flexibilitet och
valfrihet som många efterfrågar.
Det nuvarande familjestödet under förskoleperio-
den är starkt relaterat till och ekonomiskt gynnsamt
för dem som har haft möjlighet att förvärva en god
inkomst före barnets födelse. För att få en föräldra-
penning som är högre än garantinivån krävs att man
har varit försäkrad för en sjukpenning i minst 240
dagar i följd. Det innebär att t.ex. den som just har
avslutat högskoleutbildning inte får mer än 60 kr per
dag i föräldrapenning, medan den som är högin-
komsttagare får nästan det tiodubbla.
Med dagens förvärvsmönster där många väljer att
starta ett eget företag, har tillfälliga anställningar eller
projektanställningar leder det stelbenta regelsystemet
till stor osäkerhet för många föräldrar.
Familjer med knappa ekonomiska marginaler
känner en ständig oro över att tid och pengar inte
skall räcka till. Barnens start i livet skall ge bra förut-
sättningar oavsett tjockleken på föräldrarnas plånbok.
En tredjedel av alla ensamstående föräldrar är i
dag beroende av socialbidrag. Med vårt förslag räknar
vi med att andelen som tvingas att söka socialbidrag
minskar. Samhällets stöd till barnfamiljerna bör för-
delas mer jämlikt, så att alla familjer får ungefär
samma förutsättningar.
Dagens föräldraförsäkring är omgärdad med
många regler som begränsar föräldrarnas valmöjlig-
het att själva disponera sin tid med barnen. Center-
partiet anser att föräldrar är mogna att själva bestäm-
ma över sin tid och planera sin egen ekonomi.
Dagens familjestöd kräver en omfattande byrå-
krati eftersom det är relaterat till inkomsten och till
tiden: en fjärdedel, hälften - alltså 50 % - eller hel-
dagar. En betydande andel av försäkringskassans
administration används till att sköta föräldraförsäk-
ringen.
Barnkontot minskar byråkratin. Vid barnets födel-
se får föräldrarna ett effektivt konto med 250 000 kr
som de kan disponera genom månadsvisa uttag under
barnets förskoleår. Föräldrarna har möjlighet att välja
hur de vill disponera sin föräldraledighet - stöd till
konsumtion eller till den som man vill anlita för
barnomsorg. Summan på kontot minskar efterhand
som man utnyttjar barnkontot.
Föräldrarna avgör alltså själva hur de vill använda
sin föräldraledighet. Enbart kontots ekonomiska be-
gränsningar avgör hur eventuell föräldraledighet skall
disponeras. Det blir möjligt att förkorta arbetstiden,
vara hemma på heltid eller skjuta upp föräldraledig-
heten tills barnet är fyra-fem år.
Föräldrar skall ges större möjligheter att själva
styra över omsorgen om sina barn. Det är familjens
liv som skall styra statens stöd, inte statens stöd som
skall styra familjens liv.
Centerpartiet anser att kommunernas och statens
roll skall vara att skapa förutsättningar för olika barn-
omsorgslösningar. Det är föräldrarnas val som skall
avgöra barnomsorgsutbudet. Vi anser att föräldrarol-
len måste tydliggöras så att det klart framgår att det i
första hand är föräldrarna som har ansvaret för sina
egna barn. De föräldrar som behöver stöd och hjälp i
föräldrarollen skall få det. Vi vill att stödet utformas
så att det passar alla familjetyper, och vi vill över-
lämna ansvaret till föräldrarna att själva bestämma
över sin tid. Statens familjepolitiska stöd skall i högre
grad fördelas direkt till familjerna och fördelas lika
mellan barnen. Centerpartiet anser att regeringen bör
återkomma med ett förslag till ett samlat familjestöd
för rättvisa och valfrihet.
Vi föreslår därför ett barnkonto som får användas
tills barnet fyller sex år. Jag har tidigare nämnt hur
stort beloppet skulle vara. Det här föräldrastödet blir
rättvist eftersom det är lika för alla barn. Dessutom
ger det föräldrarna en stor valfrihet.
Man skall också kunna få avdragsrätt för barnom-
sorgskostnader. Föräldrar skall inte pressas ekono-
miskt att avstå från förvärvsarbete. Förslaget bygger
på att barnomsorgskostnaden är avdragsgill, vilket
gör att det inte blir inlåsningseffekter. Föräldrarna
måste få känna trygghet i att vara välkomna på ar-
betsmarknaden. Det måste vara möjligt att förena
förvärvsarbete och detta med att ha mer tid för bar-
nen.
Sedan har vi ett förslag vad gäller detta med
mamma- respektive pappamånad. Vi vill stimulera
föräldrarna att ta ansvar för hem och familj. Den
mamma- och pappamånad som fyrpartiregeringen
införde har gett tydliga signaler till fäder att öka sin
tid med barnen. Fortfarande är skillnaden stor mellan
kvinnors och mäns tid och ansvar när det gäller att
vara tillsammans med sina barn. Barn behöver verkli-
gen kontakt med båda sina föräldrar och det vill vi
stimulera genom en mamma- och pappamånad utöver
barnkontot. Ersättningen skall vara 90 % av respekti-
ve förälders sjukpenninggrundande inkomst.
Vidare vill vi återinföra kontaktdagarna. Det
handlar om att föräldrarna aktivt engagerar sig i valet
av förskola och skola för barnen. Det är viktigt att de
får möjligheter att delta i och engagera sig i sina
barns skolgång. Därför föreslår vi kontaktdagar för
barn i åldern fyra-tolv år.
Med detta yrkar jag, fru talman, bifall till våra re-
servationer nr 13 och 16.
Anf.  83  CARLINGE WISBERG (v) replik:
Fru talman! Birgitta Carlsson tog upp frågan om
barnkonto. För en del år sedan infördes ju i detta hus
någonting som från de dåvarande borgerliga partierna
förespeglades vara något av en tulipanaros när det
gäller att lösa vissa problem inom familjepolitiken.
Vi har alla en mängd olika erfarenheter i livet. Jag
representerar en kategori i samhället som de facto har
haft många barn att föda upp. De barnen har i sin tur
varit med om att öka nativiteten i det här landet. I min
familj är födelsetalet betydligt högre än riksgenom-
snittet på 1,5 barn. Men ingen i denna bekantskap-
skrets har över huvud taget haft någon som helst nytta
av just den form av familjepolitik som de borgerliga
partierna förespråkar. Ingen av dem har egentligen
över huvud taget upplevt det vi här talar om som
någon form av alternativ till en mer traditionell soci-
aldemokratiskt och vänsterpartistiskt inriktad familje-
politik. Jag kan inte se att ens det här förslaget på
något sätt förbättrar eller förändrar i förhållande till
de tidigare experiment som de borgerliga partierna
genomförde.
Anf.  84  BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Fru talman! Ja, det råder nog ingen tvekan där. Vi
rör oss i olika bekantskapskretsar. Men otroligt
många av de människor som jag träffat har varit väl-
digt nöjda med och glada över vårdnadsbidraget. När
man diskuterar det barnkonto som vi nu föreslår och
som får användas för familjen från det att barnet föds
till dess att barnet är sex år - där förs alltså samman
föräldraförsäkring, barnbidrag och vissa kostnader
som i dag gäller kommunerna - är det många som
menar att det här skulle vara ett bra alternativ för
dem. De här personerna skulle väldigt gärna vilja
vara hemma men de anser sig inte i dag ha råd med
att ge mer av sin tid till sina barn medan dessa är små.
Den tiden går ju så oerhört fort. Jag kan garantera att
det är väldigt många som är nöjda med att kunna ge
mer av sin tid till sina egna barn.
Anf.  85  CARLINGE WISBERG (v) replik:
Fru talman! Ja, om man enbart rör sig i kretsar av
människor som sedan tidigare har en mycket god
ekonomi är det givetvis så. Kanske har de en mängd
pengar på banken. För den gruppen är det här natur-
ligtvis ett välkommet tillskott. Men för alla oss andra
som inte lever i den situationen är det här nästan att
betrakta som en fjärt i den ekonomiska tillvaron i
stort.
Anf.  86  BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Fru talman! När det gäller ekonomin bland män-
niskor i de kretsar där jag rör mig finns det, vill jag
påstå, en väldigt stor blandning och det har inte just
med nämnda bit att göra. Många av dem som uttryckt
önskemål om att kunna få vara hemma mer är unga
människor med ganska betydande studielån men som
ändå tyckt att det är oerhört viktigt att, om möjlighe-
ten hade funnits, kunna vara hemma under en lite
längre period.
Det gäller dock inte bara möjligheten att vara
hemma, utan det gäller också att få en större rörlighet
- att kunna använda de här pengarna på det sätt som
man själv bestämmer. Det handlar om att kunna gå
ned i arbetstid och om var man vill kunna köpa den
barnomsorg som man själv vill ha. Det här är ju inte
bara tänkt för att man skall kunna vara hemma med
egna barn, utan det är tänkt att det skall vara en stor
frihet för barnfamiljerna att själva avgöra hur de vill
lösa sin barnomsorg.
Anf.  87  BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Utgångspunkterna för en socialliberal
familjepolitik är att den inriktas så att den främjar
såväl valfrihet för föräldrarna och familjerna som
jämställdhet mellan könen. Inslagen i en sådan fa-
miljepolitik blir därför en bra föräldraförsäkring,
hyggliga barnbidrag och småbarnstillägg för barn
som är mellan ett och tre år gamla.
Det som kan konstateras beträffande bl.a. dagens
betänkande och sett till barnfamiljernas situation är
att barnfamiljerna har drabbats hårt av 90-talet eko-
nomiska problem. Möjligen har barnfamiljerna drab-
bats hårdare av den allmänna utvecklingen än någon
annan grupp.
I dagens betänkande konstateras att barnfamiljer-
na ekonomiskt i dag, 1998, har det sämre än de hade
1991. I olika sammanhang, bl.a. i dagens debatt,
diskuteras frågan om det låga barnafödandet, som
säkert har ett samband även med detta. Det har i stor
utsträckning också samband med arbetslösheten och
osäkerheten om att kunna få och behålla ett arbete.
Att under en längre tid ha ett lågt barnafödande är
enligt min mening ett underbetyg till ett samhälle.
Det tyder på att finns sådan brister i hur samhället är
organiserat att många potentiella föräldrar väljer att
låta bli att skaffa barn.
Det har på lång sikt också betydelse för pensions-
system m.m. Ulla Hoffmann nämnde i sitt inlägg att
nya befolkningsprognoser om ett lågt barnafödande,
lång medellivslängd, sänkt nettoinvandring etc. inne-
bär problem för det nya pensionssystemet, och så är
självklart fallet. Dock kan det i sammanhanget påpe-
kas att det hade varit ett ännu större problem om man
hade behållit det gamla pensionssystemet, det system
som Ulla Hoffmann vill behålla. Pensionssystemet
kan påverkas i olika hög grad av den typen av demo-
grafiska faktorer beroende på hur de byggs upp.
Fru talman! Vi har lagt fram förslag om höjda
barnbidrag. Det vill vi ha i stället för den tillfälliga
sänkning av skatten för låg- och medelinkomsttagare
som regeringen har föreslagit. Jag skulle gärna vilja
höra från socialdemokraternas företrädare - inte hel-
ler på detta område kan vi diskutera med socialför-
säkringsministern - Mariann Ytterberg om det är
bättre att genomföra en tillfällig sänkning av skatter-
na eller om de är bättre att hjälpa de barnfamiljer som
enligt utskottets egna beräkningar fortfarande har en
ekonomisk standard som i genomsnitt är lägre än den
var 1991.
Vi har tillsammans med Centerpartiet också före-
slagit att man skall höja ersättningsnivån vid de s.k.
mamma- och pappamånaderna till 90 %, dvs. att
återställa den nivå som gällde tidigare. Skälet bakom
detta är naturligtvis att vi tror att en sådan signal
skulle göra det möjligt och önskvärt för många fäder
att ställa upp och ta ut en del av föräldraledigheten.
Ett stort problem för många barnfamiljer är de
oerhört höga marginaleffekter som de får om de på
något vis försöker att förbättra sin ekonomiska stan-
dard på legalt sätt. Om någon av makarna bestämmer
sig för att arbeta mer eller för att byta till ett jobb som
ger högre inkomster är det många gånger ekonomiskt
nästan meningslöst. Det beror på att olika system
samverkar, alltifrån skattesystemen till bidragssys-
temen och de inkomstrelaterade avgifterna.
I det här fallet handlar det om den vanliga skatten,
om bostadsbidraget som sjunker när inkomsterna
stiger och om dagistaxor som stiger i samband med
att inkomsten stiger. Det innebär att det perversa
resultatet blir att många barnfamiljer med någorlunda
normala eller t.o.m. med låga inkomster kan ha mar-
ginaleffekter på 75-80 %, alltså långt högre än vad
ensamstående ungkarlar har.
Vi har föreslagit - men vi har inte fått gehör för
det i utskottet - att man skall göra en bred utredning
av dessa marginaleffekter i syfte att få en bättre bild
av hur det ser ut. Vår förhoppning är naturligtvis att
den skall leda fram till åtgärder på den här punkten.
Fru talman! Här har jag noterat att det är flera so-
cialdemokratiska ministrar som under hösten har gjort
uttalanden på temat att man önskar att gå från ett
selektivt stödsystem till ett mera generellt stödsystem
för barnfamiljer. Det är förstås nödvändigt att göra
om man vill minska marginaleffekterna. Det finns
ingen annan metod för detta än att gå från ett selektivt
till ett mera generellt system. Det skulle vara intres-
sant att höra från Mariann Ytterberg om det handlar
om en omsvängning från socialdemokraterna i rikt-
ning mot en insikt om att vi måste gå mot mera gene-
rella stödsystem.
En annan punkt som finns med under detta ut-
giftsområde är frågan om underhållsstödet. Man kan
konstatera att den förändring av underhållsstödet som
ägde rum för några år sedan har blivit ett fiasko, ett
fiasko i den meningen att besparingen för det allmän-
na har blivit långt mindre än vad som har sagts.
Första året handlar det om en differens på långt över
hälften, om jag minns rätt. Det belopp som det hand-
lar om är alltså över 600 miljoner kronor fel i jämfö-
relse med den reform som regeringen föreslog riks-
dagen. Dessutom har denna reform drabbat många
väldigt hårt. Det beror bl.a. på två saker som redan
har nämnts i dagens debatt.
Den ena saken är att pengarna drivs in redan vid
en inkomstnivå som ligger långt under socialbidrags-
gränsen, dvs. en inkomstnivå på 2 000 kr i månaden,
vilket naturligtvis leder till konkreta problem.
Den andra saken är sättet på vilket man fastställer
belopp i förhållande till tidigare inkomster. Det är väl
alldeles klart att man har misslyckats på den här
punkten. Vi får se om regeringen kan åstadkomma
någonting bättre. Nu har man utlovat att återkomma
under våren, men spåren förskräcker.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till två reservatio-
ner. Det gäller reservation nr 14, som rör den allmän-
na inriktningen av familjepolitiken, och reservation nr
15, där vi och Centerpartiet vill ha ett förslag om en
höjning till 90 % när det gäller mamma- och
pappamånaden.
Anf.  88  ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Det tycks vara missförståndets dag i
dag när det gäller Bo Könberg och mig. Vi pratar
förbi varandra.
Jag är fullständigt medveten om att oavsett vilket
pensionssystem vi har utgör ett lågt barnafödande en
stor risk, eftersom det innebär att allt färre skall för-
sörja alltfler. Det var inte så jag sade, utan jag ställde
mitt hopp till de demografiska siffror som Pensions-
gruppen har fått ta del av och till att ni som är så
drivande i denna grupp skall kunna se till att få i gång
den debatt som är nödvändig om orsaken till att kvin-
nor i Sverige i dag inte föder barn.
Anf.  89  BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Det är bra om vi kan reda ut så många
missförstånd som möjligt så att vi kan ha diskussioner
om reella skillnader mellan personer och partier.
Det är alldeles utmärkt om vi kan vara överens om
att denna effekt gäller alla pensionssystem. Det vore
ändå bättre om vi också vore överens om att det i
synnerhet gäller det pensionssystem som Ulla
Hoffmann försvarar, nämligen det gamla ATP-
systemet, jämfört med det nya systemet som i flera
avseenden anpassas till förändringarna.
I övrigt är det en uppgift för oss alla som är ange-
lägna om att vi skall ha ett familjevänligt och barn-
vänligt samhälle, att vi skall försöka att argumentera
på olika vis för att ett sådant skall bli verklighet. Ett
argument - inte det viktigaste kanske, men det är stort
- är att det är bra för de äldre generationerna att det
finns några som kan betala deras pensioner.
Anf.  90  ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! I och för sig önskar jag inget högre än
att vi skulle kunna ha en ny pensionsdebatt, men det
är inte det som är syftet med det här. Vi är överens i
den frågan.
Såvitt jag kan se är vi också överens om att vi
måste ta reda på vad som är orsaken och försöka att
komma med åtgärder. Det tycker jag också är posi-
tivt.
Det är bra att kristdemokraterna stöder det sär-
skilda yttrande som vi har avgett där vi föreslår en
utredning som ser på vilka orsakerna kan vara till att
kvinnor i Sverige föder färre barn. Det hade varit bra
om vi där hade kunnat få stöd från Folkpartiet. Jag
tror nämligen att det är viktigt för jämställdheten
mellan könen och också för det generella välfärds-
systemet. I det fallet har Bo Könberg i princip liknan-
de åsikter om hur våra socialförsäkringssystem skall
se ut.
Jag ser fram emot att Pensionsarbetsgruppen sät-
ter i gång och kanske startar en diskussion, och vi
kommer gärna att haka på den.
Anf.  91  KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Fru talman! Under 1900-talet har den s.k. mark-
naden i alltför många fall fått diktera villkoren för vår
inhemska ekonomiska politik. Det har inneburit
snabba ekonomiska förändringar för människor i vårt
land som drabbar familjens innersta kärna och dess
försörjningsmöjligheter. Människor kan alltmer sällan
påverka den egna situationen, och det leder till stress,
osäkerhet och förödmjukelse. Relationerna inom en
familj påverkas starkt, och barnen blir de stora förlo-
rarna. En del av de barn som bråkar och är aggressiva
kanske egentligen reagerar helt normalt på en omöjlig
situation.
Tyvärr är det inte så allmänt vedertaget som det
låter här i kammaren att barn behöver tid. Det är
samhällsekonomiskt olönsamt med en barnfientlig
politik, och man kommer att få betala med många års
eftersläpning och med delvis mycket obehagliga
resultat.
Vi i Miljöpartiet är övertygade om att det som är
bra för barn är bra för hela samhället. Vi är övertyga-
de om att en politik för barnens bästa är en förutsätt-
ning för att bygga ett ekologiskt, socialt och demo-
kratiskt hållbart samhälle.
Att rena marknadskrafter styr utvecklingen är
oacceptabelt. Marknaden tar inget samhällsansvar,
visar ingen social solidaritet och ser barnen snarare
som konsumenter av varor än som hela individer med
rätt till trygghet och utveckling.
Då barnen är de som drabas hårdast av familjernas
försämrade ekonomi och ökade sociala klyftor, anser
vi att en ny låginkomstutredning vore aktuell för att
klargöra situationen. Vi är glada över att samarbetet
med regeringen leder till att Sverige äntligen skall få
se barnkonsekvensanalyser vid politiska beslut. Vi
tror att det är ett bra steg på vägen till att nå ett barn-
vänligt samhälle.
Ett bra välfärdssystem som omfattar alla är det
bäst fungerande fördelningspolitiska instrumentet,
och det kallar vi social hållbarhet. Framför allt bör de
som bäst behöver stödet gynnas mest. Detta blir sär-
skilt tydligt på familjepolitikens område.
Miljöpartiet stöder regeringens avsikt att för riks-
dagen lägga fram förslag som innebär en höjning av
barnbidraget. Miljöpartiet föreslår också en analys
och utvärdering av konsekvenserna av ett höjt och
beskattat barnbidrag inom samma kostnadsram.
I vårt förslag till nytt socialförsäkringssystem vill
vi att ersättningen i föräldraförsäkringen under de
första tolv månaderna fr.o.m. år 2000 skall vara 85 %
på inkomster upp till 4,2 basbelopp och för inkomst-
delar därutöver 40 %. Detta medför sammanlagt en
besparing om 220 miljoner kronor per år på föräldra-
försäkringen.
Vi anser även att taket i föräldraförsäkringen bör
sänkas till 6,5 basbelopp. Ca 40 000 föräldrar erhåller
varje år ersättning från föräldraförsäkringen på enbart
garantinivå. Denna har under många år legat kvar på
60 kr per dag. Dessa föräldrar, som till 99 % är kvin-
nor, är unga, studerande eller nyanlända invandrare
eller flyktingar som genom försäkringens arbetslinje
inte kunnat kvalificera sig för en högre ersättning.
Miljöpartiet anser att föräldraförsäkringen bör inne-
hålla ett högre mått av grundtrygghet, och vi föreslår
därför en höjning av garantinivån till 180 kr per dag.
För att delvis finansiera vårt förslag till ökad
grundtrygghet i föräldraförsäkringen vill vi avskaffa
de 90 dagar med ersättning enligt enbart garantinivå
som finns i försäkringen i dagens system. Vi vill
införa en lagstadgad rätt för föräldrar att vara lediga i
sammanlagt 18 månader.
Miljöpartiet anser att regeringens lag om under-
hållsstöd är ett steg i rätt riktning. Dock har en stor
grupp underhållsskyldiga föräldrar drabbats hårt av
de nya reglerna och tvingats ansöka om uppskov med
betalningen av underhåll. Det betyder, som så många
har sagt tidigare här i kammaren, att lagen åtminstone
inte ännu blivit den samhällsekonomiska besparing
som regeringen hade hoppats på.
Det här har vi skrivit om i vår budgetmotion men
missat som hemställanspunkt. Vi kan dock lösa pro-
blemet genom att rösta för Ulla Hoffmanns och Car-
linge Wisbergs reservation nr 17 under mom. 32.
Jag kan medan vi talar om underhåll passa på att
slå ett slag för arbetstidsförkortning. Förutom att
Miljöpartiet menar att en arbetstidsförkortning ger
mera jobb är det den allra bästa reformen för barn.
Miljöpartiet välkomnar den arbetsgrupp inom Re-
geringskansliet som avser att fortsätta analysarbetet
beträffande underhållsstödet, och vi föreslår att man i
denna analys även tar i beaktande orsaken till att så
många barn har särlevande föräldrar. Många blivande
föräldrar hade inte tänkt "att det skulle bli så här".
Utveckling och förstärkning av förebyggande insatser
behövs, såsom samtal på mödra- och barnavårdscent-
ralerna, föräldragrupper, pappagrupper, mammagrup-
per och familjerådgivning.
Med detta lilla upprop om förebyggande åtgärder
vill jag avsluta mitt tal om utgiftsområde 8 och tacka
för mig, fru talman!
Anf.  92  BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag har begärt replik när det gäller ett
ämne som liknar det som Kerstin-Maria Stalin och
jag har talat om tidigare under dagen, nämligen att
den s.k. grundtryggheten i Miljöpartiets satsning
såvitt jag förstår ofrånkomligt måste leda till ökade
marginaleffekter. Det är väl uppenbart att det gäller i
fallet den sänkta föräldraförsäkringen. Jag förmodar
att man inte vill sänka avgiften för dem som skall få
mindre förmåner, utan det är väl även där fråga om
ett större skatteinslag med ökade marginaleffekter
och vidgade skattekilar.
Samma sak gäller väl rimligen också förslaget om
att man vill ha ett, till skillnad från vad som gäller nu,
beskattat barnbidrag. Nästan alla andra partier - möj-
ligen t.o.m. alla - är anhängare av det nuvarande
systemet med barnbidrag, men Miljöpartiet vill ha ett
beskattat barnbidrag, som också det leder till ökade
marginaleffekter.
En intressant fråga i sammanhanget, som jag inte
riktigt har klart för mig, är på vilket sätt det skall
beskattas. Vilken av makarna är det som skall anses
vara förälder och ha rätt till barnbidraget? Är det
maken med högsta inkomsten eller maken med den
lägsta inkomsten, eller skall de dela på det? När skall
denna beskattning inträffa? Skall det ske efter det att
bostadsbidraget är avtrappat eller medan dagistaxorna
fortfarande räknas upp, eller i slutet på allt detta? Det
vore intressant att få höra det.
Anf.  93  KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Hur det skall beskattas kan jag inte
svara på nu, utan jag skall be att få återkomma till
det. Jag vill i övrigt ge samma svar som förut, att det
som har att göra med pengar hänger ihop. Det stora
paket som vi föreslår innehåller ett alldeles speciellt
sätt att se på socialförsäkringar.
Anf.  94  BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag är helt överens med Kerstin-
Maria om att det är ett speciellt sätt att se på social-
försäkringar. Möjligen kan man t.o.m. säga att det är
mycket speciellt, eftersom det handlar om att social-
försäkringarna inte skall vara försäkringar. Det
handlar ju om att ta bort så mycket som möjligt av
försäkringsinslagen och göra någonting annat av dem.
Det vore bra om man från Miljöpartiets sida i fort-
sättningen talade om dem som någonting annat än
socialförsäkringar. Jag vet inte vad de skall heta då,
men det blir inte speciellt mycket av försäkringar
kvar, eftersom ni vill ta bort försäkringselementen.
Anf.  95  KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Det är behandlat under den här rubri-
ken och kallas därför för försäkring, men det är fråga
om ett alldeles speciellt grundtrygghetssystem.
Anf.  96  MARIANN YTTERBERG (s):
Fru talman! Vi diskuterar nu utgiftsområde 12,
som handlar om ekonomisk trygghet för familjer och
barn. Vi har hört partiernas olika förslag och syn-
punkter på regeringens budgetförslag. På många
punkter är vi ense, och på en del skiljer vi oss åt.
Jag kommer att beskriva vår syn på familjepoliti-
ken och på så sätt visa varför vi yrkar avslag på mo-
tionerna. Det sker i en del fall av ideologiska skäl och
i några fall därför att vi just nu helt enkelt inte har
pengar.
Vi bedriver en välfärdspolitik som kallas den
svenska modellen eller egentligen den nordiska mo-
dellen. Det är inte bara vi socialdemokrater som står
bakom denna generella välfärdspolitik; det har vi
upptäckt här. Den innebär att alla är med om att fi-
nansiera och att vi alla också har del i förmånerna.
Med tanke på vad som har skrivits i tidningarna
den senaste tiden skulle jag vilja säga att ryktet om
den generella välfärdspolitikens död är betydligt
överdrivet. Denna modell innebär en omfördelning
mellan perioder i livet - från tider när vi är friska till
när vi är sjuka, från tider med arbete till när vi är
arbetslösa och från vår aktiva tid till när vi blivit
pensionärer.
Men vi fördelar inte bara över livscykeln, utan vi
fördelar även mellan individer. Den som är frisk
bidrar till den som är sjuk, och den som är ung till
den som är gammal osv. Vi sprider alltså risk över
både tid och mellan individer, och inte minst är soli-
daritetsperspektivet väldigt viktigt.
Då menar vi att välfärdspolitiken skall omfatta
hela folket och både ge förmåner åt och finansieras av
låg- och höginkomsttagare. På så vis, brukar vi säga,
alstrar välfärdspolitiken sitt eget stöd. Att rikta of-
fentliga resurser enbart till den del av befolkningen
som på grund av arbetslöshet, handikapp eller andra
omständigheter inte kan klara sig leder till en sämre
fördelning och minskat stöd. Här har internationell
erfarenhet och forskning visat att selektiv välfärdspo-
litik leder till inlåsning, fattigdomsfällor och ger fler
fattiga äldre och fler fattiga barn samt ett minskat
stöd hos medborgarna.
Vi fick en FN-rapport i slutet av september, strax
före valet, där man visar att vi i Norden har lägst antal
fattiga i EU.
Det finns två vanföreställningar om välfärdspoli-
tik. Den ena är att det krävs en mycket progressiv
beskattning för att nå en hög grad av utjämning. Men
om man finansierar välfärdspolitik med proportionell
skatt och samtidigt ger hushållen lika stora transfere-
ringar oavsett inkomst, då får vi en stark inkomstut-
jämning. Till den andra vanföreställningen hör att
stöd som enbart riktas till de fattiga ger mest utjäm-
ning. Men en selektiv välfärdspolitik, riktad enbart
till dem som behöver, leder till mer byråkrati och blir
dyrare att administrera, det kränker integriteten och
inbjuder till fusk och manipulation. Det är därför vi
hellre vill ge barnbidrag till alla framför en ökning av
hyresbidraget, även om det i och för sig kan vara
intressant. Det här är ett av skälen till att vi inte vill
behovspröva barnbidraget. Vi vill också införa max-
taxa på dagis - detta för att behålla legitimiteten i
systemet. Det är därför som vi vill att den som har
hög lön och betalar mycket skatt också får ut mer i
den inkomstrelaterade föräldrapenningen.
Det ligger naturligtvis nära till hands att styra över
och behovspröva i högre grad när vi har haft så här
dåliga tider och sett hur många har drabbats och farit
illa medan vi sanerat budgeten. Samtidigt visar det
sig också att svenska folket har större förtroende för
de generella bidragen än för de behovsprövade. Man
kan alltså inte lätt fuska med barnbidrag: antingen har
man barn eller också har man det inte.
När det gäller vårdnadsbidraget är jag inte så en-
tusiastisk som Fanny Rizell. Jag är tveksam till hur
det slår när det gäller rättvisan i detta. Men gemen-
samt är ändå att vi vill göra det bra för barnfamiljer-
na. Jag ser hur pass mycket det kostar, 4 miljarder,
och nu har vi inte dessa 4 miljarder. Om jag vi fick
välja skulle jag föredra att förlänga föräldraförsäk-
ringen, framför allt garantinivån som legat på samma
nivå i 15 år. Det handlar som sagt om att det kostar så
mycket pengar.
Bo Könberg frågade om skatter gentemot barnbi-
drag. Det är i dag man skall börja överlägga om
skatter. I mitt anförande har jag utvecklat hur vi ser
på den generella välfärden och skatter. Det motsäger
lite grann det som Moderaterna säger om att pengarna
går till bidrag, att vi får rundgång i systemet och att
man skall kunna leva på sin lön. Men vi omfördelar i
samhället. Det är svårt att svara så här direkt om jag
skulle föredra att höja barnbidraget framför att sänka
skatter för låg- och medelinkomsttagare. Det är lite
marigt att föregripa överläggningarna. Jag avstår, för
jag har inte tänkt över det riktigt, om jag skall vara
ärlig. Vi får se vart det leder.
Det vi har gemensamt är att vi vill att det skall bli
bra för barn och föräldrar. Det låga barnafödandet är
också ett bekymmer. Jag tror att barnafödandekullar-
na är också inne i en långkonjunktur. Jag tror att 70-
talisterna var få, och det avspeglar sig naturligtvis. Vi
förutsätter att regeringen följer den här frågan noga
utan att vi gör en utredning.
Avlsutningsvis vill jag säga att den viktigaste för-
utsättningen för en god välfärd är statsfinanser i ba-
lans och en minskad arbetslöshet. Med sådana pro-
blem tror jag inte att det spelar så stor roll vad vi har
för modell.
Jag yrkar härmed bifall till hemställan i utskottets
betänkande och avslag på motionerna.
Anf.  97  FANNY RIZELL (kd):
Fru talman! Mariann Ytterberg talar väldigt väl
om den generella välfärden och menar att stödet till
familjerna i stort sett skall vara generellt. Om någon-
ting var generellt var det vårdnadsbidraget. Det gick
till alla familjer. Det borde vara en väldigt bra metod
att pröva.
Mariann Ytterberg säger att hon är väldigt tvek-
sam därför att det är oprövat och osäkert. Men dock
var det ett stor andel av familjerna som använde sig
av det här - jag har inte procentsatsen i huvudet. Det
var förvånansvärt många som på den korta tiden hann
pröva det och som tyckte att det var bra.
Jag beklagar djupt, och det borde i så fall Mariann
Ytterberg också göra, att det fick en så kort livslängd.
Socialdemokraterna ville till varje pris ta bort det. Vi
kunde ha fått pröva det lite till och få veta ännu mer
vad föräldrarna tyckte om det systemet, utvärdera det
och också se hur det fungerade. Detta trots att det var
ett så lågt belopp, alldeles för lågt. Det vi har föresla-
git nu i vår motion är 10 % av basbeloppet, som
skulle bli 3 640 kr. Det skulle ge en helt annan möj-
lighet, och det skulle innebära ett helt annat sätt att
använda det. Man skulle kunna köpa deltidsbarnom-
sorg osv. Det finns andra sätt att formulera det här
som skulle göra det mycket effektivt.
Vårdnadsbidraget är generellt, rättvist och be-
skattat, vilket innebär att den som har hög lön betalar
mer i skatt. Det är ur många synpunkter alldeles idea-
liskt. Jag tycker att det vore värt att pröva det igen.
Anf.  98  MARIANN YTTERBERG (s):
Fru talman! Hur generellt det är kanske vi kan
diskutera. Det är beskattat också, som Fanny Rizell
säger. Men det är en stor kostnad. Är man lågavlönad
eller arbetslös kan man alltså inte leva på det här. Jag
tycker inte att det systemet är att föredra. Vi har dis-
kuterat frågan både i valrörelsen och här i kammaren
många gånger. Det är inte så att jag tycker att vård-
nadsbidrag är jättebra. Jag tror att vi för de pengarna i
stället skulle kunna ge längre föräldraledighet eller få
höjt garantibelopp.
Anf.  99  FANNY RIZELL (kd):
Fru talman! Nej, man kan inte leva på det helt.
Det kanske inte är många som kommer att försöka
göra det heller. Vi vet att samhället redan i dag på
olika sätt stöder ensamstående föräldrar. Det är väl
ingenting konstigt i och för sig, men det här är gene-
rellt. Det går till alla föräldrar. Man kan säga att det
kostar mycket. Ja, 4 miljarder är ingen struntsumma,
det vet jag också. Ändå kunde socialdemakraterna i
valrörelsen helt apropå, helt ofinansierat, säga att man
skall ha ett tak på dagisavgifterna. Det är ungefär den
summan, 3,6 miljarder. Kan man det ena kan man det
andra. I vårt förslag har vi finansiering, det går att
skaffa fram pengar. Det här tycker jag är ett mycket
bra system. Vederlägg det!
Anf.  100  MARIANN YTTERBERG (s):
Fru talman! Jag tycker inte att de riktigt är jäm-
förbara. Om vi skall rangordna - det låter som på
julafton då man får önska - föredrar jag maxtaxan i
alla fall. Det stärker tanken att alla är med och beta-
lar, alla får del av det.
Vi får marginaleffekter när konstruktionerna på
taxorna ser så olika ut. Om man går upp i tjänst får
man så mycket högre avgift att det inte lönar sig.
Anf.  101  BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Jag noterade med viss tillfredsställel-
se att Mariann Ytterberg i likhet med några av de
socialdemokratiska ministrarna den här hösten talade
väldigt mycket för en riktig generell välfärdspolitik
på väg bort från de selektiva inslagen. Vi är inte
överens om allt, men jag tyckte att det fanns en hel
del positivt i det som sades.
Jag respekterar förstås om Mariann Ytterberg vill
fundera ytterligare på om det är höjda barnbidrag som
är den bästa metoden för att göra förändringar eller
om det är sänkningar av skatten för alla låg- och me-
delinkomsttagare oavsett om de har ansvar för barn
eller inte.
Vår uppfattning från Folkpartiets sida har varit att
det är barnfamiljerna som har råkat väldigt illa ut
under 90-talet. Ett bättre sätt att använda de ca 3
miljarder som det är fråga om för den s.k. tillfälliga
sänkningen är att satsa dem på barnfamiljerna. Jag
hoppas att de som vill se en bättre familjepolitik i
Sverige under de kommande skattesamtalen kommer
att peka på just detta.
Detta med barnbidrag låter just som bidrag. Men
det har sin bakgrund i att Sverige är ett av de mycket
få länderna i världen som beskattar barnfamiljer med
en viss given inkomst på samma sätt som ungkarlar
med samma inkomst. Från vår sida har vi alltid sett
det som ett tungt och viktigt inslag i skattesystemet
för att ta hänsyn till att det är olika bärkraft vid en och
samma inkomst om man är fler som lever på den eller
om man är färre.
Anf.  102  CECILIA MAGNUSSON (m):
Fru talman! Mariann Ytterberg talar väldigt
mycket om solidaritet och den generella välfärdspoli-
tiken. Jag undrar vad det är för solidaritet när det som
vi tillsammans lägger till samhället inte går till dem
som behöver det bäst, som det står i regeringens pro-
position och i utskottsbetänkandet.
Varför är det så många som i dag faller igenom
systemet? Varför har familjer det så svårt? Varför är
det alltid en höjning av ett bidrag som är det bästa?
Varför kan inte ett avdrag ens komma på tanke?
Vi såg i midsomras den situation som många
barnfamiljer lever under med små marginaler. Varför
inte förbättra de marginalerna genom att man kan dra
av på skatten i stället för att öka bidragen? Det blir
dessutom billigare för samhället och administratio-
nen.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Mariann Ytter-
berg angående det jag sade i mitt anförande gällande
nedskrivning av de ekonomiska prognoserna och
bedömningarna. Var går gränsen för att höjningarna
av barnbidragen som vi nu skall fatta beslut om aldrig
skall genomföras?
Anf.  103  MARIANN YTTERBERG (s):
Fru talman! Det första som Cecilia frågade om var
det jag försökte förklara i mitt anförande. Vi kanske
allihop har en sådan dag i dag då vi missförstår.
När det gäller omfördelningseffekten i systemet
betalar alla skatt, alla är med, och alla får också till-
baka. Bidrag kan vara på olika sätt. Det kan få en
dålig klang, som i bidragsberoende och liknande. Det
jag försökte beskriva är det generella som är det fina i
kråksången, nämligen omfördelningseffekten. Alla är
med och betalar, men alla får också del.
Om man tänker sig människor som har hög in-
komst och betalar mycket i skatt men aldrig själva får
tillbaka någonting, hur länge kommer de att ställa upp
på att betala och sedan få köpa det själv? De får alltså
betala för det två gånger. Det kan nog gå ett tag. Men
sedan kommer en generationsskillnad. Det är det som
gör att vi hellre vill ha bidragssystemet framför ett
avdragssystem.
Den andra frågan känns hedersam att få här i
kammaren. Var gränsen går för att vi skall säga att
här utgår barnbidraget som föreslås för år 2000 och
2001 och här gör det inte kan jag inte svara på i dag.
Jag utgår ifrån att det absolut skall kunna genomfö-
ras.
Anf.  104  CECILIA MAGNUSSON (m):
Fru talman! Mariann Ytterberg säger att alla skall
betala och få någonting tillbaka. I dag är det så att de
som inte kan betala inte heller får någonting tillbaka.
Det är de som har det sämst i samhället som inte får
del av detta. Vi andra som har goda inkomster får
tillbaka väldigt mycket bidrag. Men det är inte det vi
vill.
Vi vill också kunna bestämma om hur vårt liv ser
ut, samtidigt som vi var och en kan se hur samhället
ser ut runtomkring oss. Det finns förfärligt många
människor, många barn och många utsatta som inte
får den hjälp som vi har garanterat. Det tycker jag är
skämmigt, för att uttrycka sig modernt.
Till sist frågan om de ekonomiska bedömningar-
na. Vore det inte på sin plats att man började titta på
var gränsen går? Snart har man skrivit ned de ekono-
miska bedömningarna väldigt långt jämfört med de
prognoser som man angett som grund för att kunna
genomföra dessa förändringar.
Anf.  105  MARIANN YTTERBERG (s):
Fru talman! Jag börjar med den sista frågan. Vi
återkommer i vårbudgeten med detta. Jag skall ta med
den frågan.
När det gäller det Cecilia sade om de som står
utanför vill jag säga följande. Vi har haft en period
med sanering av statsfinanserna, och vi har haft det
bekymmersamt. Oavsett vem som hade regerat hade
man haft det problemet med sig.
Det är sorgligt att människor får en väldigt låg er-
sättning eftersom de inte har kommit in i systemen.
Men frågan är om det är systemet självt det är fel på.
Det beror på arbetslöshet och andra saker.
Det system vi har måste kontinuerligt diskuteras
och ses över. Men det innebär inte att man skulle
ändra i ett system därför att vi haft en dålig period.
Däremot måste man se till att vi uppdaterar, korrige-
rar och förändrar.
Vi ser också motioner där man säger att man skall
ta hänsyn till förändringar på arbetsmarknaden, att vi
är anställda på andra villkor än tidigare och andra
sådana kvalificeringsvillkor.
Om jag tycker att den svenska modellen är jät-
tebra betyder inte det att jag absolut inte vill titta på
skavanker och sådana saker.
Anf.  106  BIRGITTA CARLSSON (c):
Fru talman! Mariann Ytterberg tog upp kostna-
derna för vårdnadsbidrag. Det barnkonto vi föreslår är
en utbyggnad av vår tidigare modell med vårdnadser-
sättning. Det innebär inte mer kostnader för staten
utan det är i princip en omfördelning av pengar och
att man ger mer pengar till familjerna. Det innebär
inte några ökade kostnader vare sig för kommunen
eller för staten.
Sedan är det en sak till som jag inte tog upp i mitt
anförande. Det förvånade mig när socialdemokraterna
i valrörelsen föreslog en maxtaxa på dagis. Det är
verkligen något som gynnar höginkomsttagarna och
straffar den förälder som väljer att ta ett större ansvar
för att ta hand om sina barn själv.
Anf.  107  MARIANN YTTERBERG (s):
Fru talman! Först till frågan om barnkonton. Till
kontot skall, såvitt jag förstår, en del av statsbidraget
till kommunerna fördelas - en del eller hela, står det.
Vi har en barnomsorgslag. Kommunerna skall bygga
en långsiktig barnomsorg. Det blir lite marigt när de
inte vet hur stor andel som kan tänkas vara med i det
här systemet.
Där vi också har olikheter är att ni anser att det är
orättvist att högavlöande får mer i föräldrapenning än
den som har låg inkomst. Det skall vara lika för alla,
såvitt jag förstår. Det motsäger lite grann vår uppfatt-
ning. Vi tycker att det skall vara inkomstrelaterat. Det
är precis som med maxtaxan, som också Bo Könberg
var inne på. Vi betalar två gånger.
Vi betalar antingen mycket skatt generellt och har
de här ersättningarna, eller så gör vi inte det och tar ut
höga avgifter. Att vi gör både delarna, vilket jag
måste erkänna att vi gör eller har gjort i vissa sam-
manhang, är inte att föredra. Då underminerar vi
systemet och förlorar legitimiteten på sikt. Vi måste
på något sätt välja fot här.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)
8 §  Invandrare och flyktingar m.m.
Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1998/99:SfU2
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar m.m.
(prop. 1998/99:1 delvis och skr. 1998/99:9 delvis)
Anf.  108  GUSTAF VON ESSEN (m):
Fru talman! Jag skall för Moderata samlingsparti-
ets räkning be att få yrka bifall till hemställan i ut-
skottets betänkande i mom. 2-16. Vi har ett särskilt
yttrande där vi lite grann beskriver vårt budgetalter-
nativ. Men det är som sagt ett särskilt yttrande, och de
som är särskilt intresserade av att läsa vad vi har att
säga där kan ju slå upp det i handlingarna.
Beträffande punkt 5 finns det ett förslag om att
riksdagen inte skall göra något uttalande med anled-
ning av de motioner som finns. Vi ställer oss bakom
att riksdagen inte gör något uttalande. Sedan hänvisar
utskottet till integrationspropositionen och storstads-
propositionen. Där har vi lite olika uppfattningar mot
vad majoriteten har, men vi har inget yrkande här. Vi
ställer oss alltså bakom utskottets förslag, nämligen
att avslå motionen även under mom. 5.
Tack för ordet, fru talman. Jag hoppas att alla är
lika korta som jag.
Anf.  109  ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Jag kan inte lova Gustaf von Essen att
jag skall vara, som han säger, lika föredömligt kort i
debatten. Men jag kan lova Gustaf von Essen att jag
kommer att var kortare än jag brukar vara. Det är
alltid något.
Det gör jag därför att den debatt som vi skall föra
i dag är en ren budgetdebatt och behandlar utgiftsom-
råde 8 Invandrare och flyktingar. De ideologiska
debatterna kommer först till våren. Jag kommer där-
för inte i dag att lyfta fram Vänsterpartiets hela syn på
integrations- eller flyktingpolitiken i Sverige, utan
nöja mig med att göra vissa markeringar inför de
kommande debatterna.
Vänsterpartiet anser att integrationen börjar dag 1,
dvs. den dag då en flykting sätter sin fot på svensk
mark och söker asyl. Vi vet visserligen inte vem som
kommer att avvisas eller vem som kommer att stanna,
men vad gäller integration finns det ingen tid att för-
lora.
Den människa som tvingas fly från sitt land och
söka fristad i ett annat land är i många fall en trasig
människa som många gånger har hemska krigsupple-
velser med tortyr och våldtäkt bakom sig. En sådan
människa behöver känna att han eller hon har stöd i
det land man söker en fristad i.
Ett sådant stöd, menar vi i Vänsterpartiet, är att ge
t.ex. flyktingbarnen, dvs. de barn som ännu inte fått
besked, rätt till samma skola som andra barn i Sveri-
ge. Det är att genast starta undervisning i svenska, det
är att ekvivalera vuxnas betyg och ge eventuell
kompletterande utbildning. Det är också att ge terapi
och behandling för de traumatiska upplevelser som
gjort att flyktingen tvingats lämna sitt land.
Jag vill dröja mig kvar vid barnens skolgång, och
jag vill göra det genom att kommentera förslaget till
ett nytt kommunalt utjämningsbidrag. I förslaget
kommer det inte att finnas någon faktor som kompen-
serar de kommuner som har många invandrade barn i
sina skolor. Anledningen till det är den bakomliggan-
de statistik som Kostnadsutjämningskommittén tagit
del av. Den visar nämligen att skolundervisningen för
invandrade elever inte kostar mer än den som svenska
barn får. Samtidigt visar en grupp lärare att det helt
enkelt inte finns resurser för att ge dessa elever den
undervisningstid som de enligt skollagen har rätt till.
I stället löser man problemet så att de invandrade
barnen placeras i särskilda klasser med färre antal
undervisningstimmar. Då är det ju inte så konstigt att
statistiken visar att det kostar lika mycket.
Det är inte nog med att dessa barn först får färre
timmar på förläggningen, utan dessutom kommer
detta att fortsätta för många barn när de har fått uppe-
hållstillstånd. Förslaget till nytt kommunalt utjäm-
ningsbidrag kommer därför att ytterligare försvåra
integrationen för barn med utländsk härkomst. Därför
vill jag uppmana Integrationsverket, som har som sin
uppgift att föra in ett etniskt perspektiv på alla beslut,
att noggrant granska detta förslag.
Fru talman! Många unga invandrade kvinnor har
en svår situation, bl.a. på grund av att de ofta hamnar
mellan den egna familjens värderingar och den
svenska synen på kvinnor och sexualitet. Många av
dessa unga kvinnor har svårt att hitta någon att prata
med om sina problem. De upplever det som ett loja-
litetsbrott att, som man säger, lämna ut den egna
familjen i t.ex. samtal med en skolkurator. Ofta vän-
der sig dessa unga kvinnor i stället till andra kvinnor
som är verksamma de i olika projekt för invandrark-
vinnor som pågår i många kommuner. Det är därför
viktigt att denna verksamhet får finnas kvar och ut-
vecklas.
För att ytterligare synliggöra invandrade kvinnors
kompetens, kunskap och erfarenhet anser vi att de
medel som invandrarorganisationerna tilldelas varje
år bör redovisas ur ett könsperpektiv och att regering-
en också ställer ett sådant krav. Utskottsmajoriteten
delar vår uppfattning och vi är i dag nöjda med de
skrivningar som finns på dessa områden i betänkan-
detexten.
Fru talman! Vänsterpartiet har upprepade gånger
motionerat om sjukvård för vuxna asylsökande och
för gömda barn. Vi menar att en del av den statliga
ersättningen till landstingen vad avser hälso- och
sjukvård för asylsökande måste öronmärkas för de
asylsökande som tvingas söka sjukvård anonymt. Det
har inträffat att invandringsmyndigheterna faktiskt
har gjort fel i sina bedömningar i första och andra
instans och att en förnyad ansökan har lett till att
utlänningen fått uppehållstillstånd.
I ett fall tvingades en kvinna gömma sig, men
mådde så dåligt att hon tvingades uppsöka en psykiat-
risk klinik. Genom de intyg som läkarna skrev ut fick
hon senare uppehållstillstånd av humanitära skäl.
I ett annat fall tvingades en gravid kvinna att upp-
söka akutsjukvården där det gjordes ett kejsarsnitt.
Även den kvinna har fått stanna av humanitära skäl.
Vi begär inte mer pengar, vi begär bara att regeringen
skall öronmärka en del av pengarna för dem som är
gömda och tvingas söka akut sjukvård anonymt.
Vi har också vid flera tillfällen uttryckt vår oro för
att sekretesskyddet inte är tillräckligt starkt vad gäller
asylsökande gömda flyktingar. Genom att det inte
finns öronmärkta pengar för dessa, skickade Land-
stingsförbundet ut en skrivelse till samtliga landsting
med en uppmaning att i ännu högre grad kontrollera
en utlännings identitet vid besök i sjukvården eller
kontrollera med regionkontor eller förläggning innan
man ger vård.
Utskottet besvarar vår oro med att säga att statlig
ersättning av principiella skäl inte skall utges för
hälso- och sjukvård för den som håller sig undan
verkställighet. Vilka de principiella skälen är, kanske
någon från majoriteten kan svara på.
Så till slut, fru talman. Under budgetåret 1998 an-
visade riksdagen medel motsvarande kostnader för
1 840 s.k. kvotflyktingar. Delar av dessa medel får
användas, som man säger, flexibelt, t.ex. till projekt-
medel för framtida återvandring, medicinska insatser
m.m. För 1998 kommer antalet faktiskt mottagna
kvotflyktingar att uppgå till ca 1 370 personer. Medel
motsvarande ca 1 450 kvotflyktingar kommer att
förbrukas, inklusive de s.k. flexibla kostnaderna.
Resterande medel kommer att användas för att
täcka det underskott som uppkommit främst för att
president Milosevic inte accepterar att ta emot sina
egna medborgare. Vi anser att det är fullständigt
oacceptabelt att en krigsförbrytare, efterlyst av
världssamfundet, skall kunna utöva ett sådant infly-
tande att ett riksdagsbeslut om uttagande av kvot-
flyktingar inte fullföljs.
Vi är därför glada att utskottet anser det självklart
att det faktum att Förbundsrepubliken Jugoslavien
vägrar att ta emot sina egna medborgare inte får med-
föra att Sverige tar emot ett mindre antal kvotflyk-
tingar.
Fru talman! Normalt brukar Vänsterpartiet ha
många reservationer att yrka bifall till, men genom att
stora delar av våra motioner hänvisats till den flyk-
tingpolitiska debatten i vår och att vi på flera punkter
faktiskt fått utskottets gehör för våra synpunkter har
vi endast en reservation, nämligen reservation 6 under
mom. 11, och den yrkar jag härmed bifall till.
Anf.  110  FANNY RIZELL (kd):
Fru talman! Vi kristdemokrater menar att de hu-
manistiska och kristna grundvärderingar som till stor
del ligger bakom den demokratiska utvecklingen i
Sverige skall vara grunden också för svensk migra-
tionspolitik.
Motivet till att vi skall föra en generös och tydlig
migrationspolitik är i första hand moraliskt; Det är
vår plikt att bistå människor i nöd, av respekt för alla
människors lika värde. Under ekonomiskt bistra tider
kan den goda viljan sättas på prov. Det är viktigt att
vi politiker lyssnar till folkopinionen, men också att
vi försöker påverka den genom att påminna om de
värden den svenska demokratin bygger på.
Ett av skälen till flykt är förtryck av minoriteter
och folkgrupper. Det talas ibland om ekonomiska
flyktingar. Det är till stor del människor som förföljs
och diskrimineras därför att de tillhör en minoritet.
Sverige borde mycket aktivt verka för att lagfästa
minoritetsrättigheter införs i de länder som i dag
tillhör de mest flyktinggenererande. Det finns grund
för sådana rättigheter i många internationella kon-
ventioner.
Sverige kan inte föra en politik isolerat från andra
länder. Därför har EU-samarbetet stor betydelse, och
där bör Sverige verka för att EU-länderna inför en
europeisk flyktingkonvention. Dessutom bör man
arbeta för att rätten till asyl införs i Europarådets
konvention om mänskliga rättigheter.
Vi motsätter oss en politik som leder till att fa-
miljer splittras och förordar därför att utvisnings- och
avvisningsbeslut som leder till familjesplittring skall
inhiberas, såvida inte synnerliga skäl föreligger. Den
s.k. sista länken-bestämmelsen är borttagen, vilket vi
motsatte oss. Vi vill gärna ha den tillbaka. Nu pågår
en utredning som behandlar frågorna om den framtida
asylprocessen. Vi anser det nödvändigt med föränd-
ringar i asylprocessen om rättssäkerhet, humanitet
och respekt för individers mänskliga rättigheter skall
kunna upprätthållas.
Invandrare bör åtnjuta samma valfrihet som övri-
ga medborgare, ha rätt att bosätta sig var de vill, att
lära sina barn sitt modersmål, starta egna skolor och
utöva sin religion.
Fru talman! Integrationsverket inrättades i juni
1998. Kristdemokraterna motsatte sig att myndighe-
ten bildades. Vi har accepterat anslaget för 1999, men
kommer nog att överväga alternativ för tiden därefter.
Avtalen med enskilda kommuner om flykting-
mottagning bör tas bort. Introduktionsersättning kan
följa den nyanlände som en flyktingpeng. I stort sett
skall de invandrarpolitiska åtgärderna begränsas. De
kan gälla ungefär under de fem första åren i Sverige.
Därefter bör den generella flyktingpolitiken gälla.
Den skall också omfatta åtgärder till stöd för minori-
tetsgruppers rätt att behålla och utveckla sin kultur
enligt de internationella konventioner som Sverige
ratificerat.
Den absolut viktigaste integrationsfaktorn är en
politik som ser till att arbetslösa får jobb. Vi är över-
tygade om att förbättringar på arbetsmarknaden i stort
ger jobb också i invandrartäta områden, att skattelätt-
nader, förenklingar för den som vill starta företag och
förändringar i arbetsrätten skulle få goda effekter.
På en arbetsplats finns möjlighet att praktisera det
nya språket, att lära sig det nya samhällets regler, att
få vänner, att få ett socialt nätverk. Stat och kommun
skall föregå med gott exempel genom att flytta myn-
digheter och en del av sina verksamheter till invand-
rartäta områden. Det skapar fler jobb i sig, och dess-
utom kommer behovet av service att öka.
I budgetpropositionen lägger regeringen stor vikt
vid behovet av att motverka segregering och öka
engagemanget i stora allmännyttiga bostadsområden.
Risken finns att kontakterna mellan invandrare och
svenskar blir få och att det svenska språket som
sammanhållande länk försvagas. För att motverka
detta krävs utveckling av nya metoder, ny kunskap.
Jag har tidigare motionerat om att staten därför
bör bidra till att Stiftelsen Cesam i Örebro ges möj-
lighet att utvecklas till ett nationellt institut för lokal
demokrati och social utveckling. Det är redan nu ett
resursbank för kunskap och erfarenheter. Där finns ett
nätverk mellan grupper som driver ett viktigt pionjä-
rarbete. Därför stöder vi nu Inger Lundbergs motion.
I en lyckad integrationspolitik finns också rätten
att vara olik. Det finns behov av särskilda riktlinjer
för minoritetspolitiken vad gäller språkliga och etnis-
ka minoriteter. Deras rättigheter bör slås fast bl.a. för
att få en likvärdig behandling i hela landet. 1997
presenterade Minoritetskommitten ett betänkande,
Steg mot en minoritetspolitik. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med en proposition med
utgångspunkt i betänkandet. Samer, sverigefinnar och
zigenare har väntat länge nog.
Fru talman! Kristdemokraterna står bakom reser-
vationerna, men yrkar bara bifall till reservation nr 8.
Anf.  111  BIRGITTA CARLSSON (c):
Fru talman! Jag skall bejaka Gustaf von Essens
uppmaning att göra ett kort inlägg i debatten. Center-
partiet återkommer i den flyktingpolitiska debatten
som kommer i vår.
Centerpartiet vill vända utvecklingen i samhället
genom att förändra grundläggande strukturer. Sam-
hällsgemenskapen måste växa underifrån. Genom ett
ökat lokalt inflytande med aktiva medborgare som tar
personligt ansvar vill vi skapa ett samhälle med lika
möjligheter för alla människor oberoende av bak-
grund. Vi vill att samhället skall utvecklas på en
mångkulturell grund.
Centerpartiet anser att lika möjligheter till infor-
mation via både de formella och de informella be-
slutsgångarna är en förutsättning för att en person
skall vara delaktig i den demokratiska processen.
Människor har varierande förutsättningar att ta del av
systemet och de som flyttat till Sverige har i detta
sammanhang ett handikapp. Dörrarna till de politiska
beslutssystemen måste vara tydligt öppna också för
dem som är inflyttade till Sverige. Invandrarorgani-
sationerna vill ha möjlighet att verka i samhället och
utom resultatstyrda stöd bör det också utges ett
grundstöd till organisationerna.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till vår re-
servation nr 4, men vi kommer också att stödja reser-
vation nr 1 av Folkpartiet.
Anf.  112  BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Dagens ärende avser utgiftsområdet
Invandrare och flyktingar och pengarna till detta
område. Här har vi två reservationer och ett särskilt
yttrande, och det är dem jag kommer att koncentrera
det här inlägget till.
Som utgångspunkt ligger naturligtvis Folkpartiets
flykting- och invandrarpolitik. Den utgår från männi-
skors rätt att få en fristad om de utsätts för förföljelse.
De har rätt till ett människovärdigt mottagande, och
de skall ha rätt att få den hjälp och det stöd de behö-
ver för att integreras i det nya landet.
Här är Genèvekonventionen otillräcklig. Vi kom-
mer att föra fram i nästa mera principiella debatt att vi
behöver en ny konvention som skydd, t.ex. i mass-
flyktsituationer.
Det dyker ständigt upp nya fall där man inte får
det skydd man behöver. Vi har nu i veckan bevittnat
ett. En homosexuell iranier höll på att utvisas. Nu
hoppas jag att det håller på att lösa sig, för Iran är ju
ett av de mest fientliga länderna som finns på denna
jord när det gäller homosexuella, och straffet är där
mycket högt om någon befinns vara homosexuell.
Så till våra reservationer. Vi har reservation nr 1,
om direktvalda statsdelsnämnder. Det är ett lågt val-
deltagande bland våra invandrare och flyktingar. Vi
anser att kan man ha större möjlighet till direktdemo-
krati, kan man ha ett direktval till statsdelsnämnder-
na, skulle man nog öka valdeltagandet i den gruppen.
Jag yrkar bifall till reservation 1 under mom. 4.
Den andra reservationen gäller tortyrskador. Att
torteras är ju att bli kränkt i sitt allra innersta, och
följderna av detta är mycket allvarliga. Även om det
inte syns några ärr utanpå sätter det här ärr i själen.
Undersökningar visar att uppemot 20-25 % av de
människor som lever som flyktingar i Sverige har
utsatts för tortyr. De har kommit från ett sjuttiotal
olika länder. Det är framför allt från Iran och Irak
som de har kommit, men också från områden inom
det forna Jugoslavien och naturligtvis enstaka fall
från en lång rad länder.
Jag vill här läsa upp ett vittnesmål för att alla skall
känna vad det verkligen betyder. Så här skriver en
person som har upplevt tortyr:
"Från den lokal, där de höll oss fängslade, kunde
jag dag ut och dag in bevittna hur man förde ut fångar
ut på gården där de sedan avrättades. Ute på gården
stod ett stort gammalt träd, men långa grenar som gav
skugga från solen. Samma träd hade tidigare varit en
rofylld samlingsplats dit människor gick med glädje
och lugn och ro i själen. Nu fick det istället ta emot
blodstänk från de som avrättades med gevärskulor
och dess ståtliga grenar fick stå till tjänst för de rep
man hängde fångarna i. Kropparna lämnades kvar till
beskådning varje morgon.
Så blev det då min tur. Jag fördes ut och ställdes
upp vid trädet. Jag var försedd med ögonbindel, jag
hörde skottet och jag kände något varmt, vått rinna
nerför mina ben innan jag dog. Det var inte blod, jag
hade kissat på mig. Jag var inte död, jag hade svim-
mat av skräck. Trädet fick ta emot min kula. Mening-
en var inte att ta livet av mig utan att skrämma livet
ur mig för all framtid."
Det är med sådana upplevelser som många flyk-
tingar kommer till Sverige, och de sätter ärr i själen
som vi i sjukvården inte förmår upptäcka på grund av
kunskapsbrister. Det är att göra svensk hälso- och
sjukvård och flyktingmottagandet bättre rustat för att
möta människor med de här livsupplevelserna som vi
har skrivit den här reservationen. Vi talar om kun-
skapshöjande insatser, att man lokalt skriver po-
licyprogram för hur primärvård och kommun skall
arbeta för att på bästa sätt stödja och rehabilitera de
här människorna. Vi tar också upp behovet av forsk-
ning kring tortyr och sådana här trauman, hur man
bäst kan hjälpa människorna att leva vidare. Vi tar
därmed också upp de speciella behov som flyktingar
med tortyrupplevelser kan ha när det gäller att lära sig
svenska språket. Det finns speciella problem med
detta.
Det är därför som vi har tagit upp det här i vår
motion och i vår reservation. Det här är ett delvis
glömt och gömt problem. Om vi skall ge våra flyk-
tingar med tortyrupplevelser en god start här i Sverige
måste vi ha en kunnig personal som tar emot dem och
ha en kunskap i samhället om vad tortyrskador kan
leda till.
Med det yrkar jag bifall till reservation 7 under
mom. 12 till betänkandet.
Anf.  113  KERSTIN-MARIA STA-
LIN (mp):
Fru talman! Det här blir spännande. Jag har för att
behaga kammaren skurit våldsamt i mitt manuskript.
Fru talman! Vi lever i dag i ett mångkulturellt
samhälle, och därför måste vi diskutera den gemen-
samma etiska grunden. Vi anser att denna grund bör
bestå i respekten för alla människors lika värde, tole-
rans och ett gemensamt rättssystem. En av de vikti-
gaste frågorna som vi bör arbeta för är att motverka
all form av diskriminering och rasism.
Miljöpartiet menar att det är viktigt att se invand-
rar- och flyktingpolitik som en del i ett större sam-
manhang, där bl.a. ingår internationella frågor röran-
de handels-, utrikes- och säkerhetspolitik. Att rege-
ringen har samma synsätt kunde jag till min glädje
konstatera vid en genomgång på Utrikesdepartemen-
tet häromkvällen.
Apropå hur allting hänger ihop, kommer jag in på
begreppet integration. Miljöpartiet anser att integra-
tion innebär att alla medborgare ges ett jämbördigt
deltagande i samhällets samtliga verksamheter, inte
bara exklusivt de som rör integrationsfrågor och asyl-
frågor. En del i denna integration är för oss att myn-
digheter inte passiviserar de människor som uppe-
håller sig i landet medan deras fall prövas. Vi utgår
från att människan är en aktiv och kreativ varelse, och
vi anser att människor behöver få ta aktiv del i att
forma sitt liv och sin vardag under livets alla skeden.
Detta gäller även dem som ansöker om uppehållstill-
stånd.
En god integrationspolitik är förutsättningen för
ett lyckat mångkulturellt samhälle. Jag återkommer
lite till integration senare.
Jag skall nu försöka hålla mig till våra reservatio-
ner.
Vi anser att det bör införas en längsta tid inom
vilken sökanden måste få ett slutligt besked från Ut-
länningsnämnden. En rimlig tid är två år från den dag
ansökan görs. Därför föreslår vi en regel om att den
asylsökande som inom två år inte fått ett lagakraft-
vunnet avvisningsbeslut skall få uppehållstillstånd,
om inte synnerliga skäl talar däremot. Barnfamiljers
väntetid bör inte uppgå till mer än 18 månader. Denna
princip skulle avlasta beslutande myndigheter och ge
större möjligheter för Utlänningsnämnden - eller
annan överklagarinstans, som det kommer att bli - att
få större utrymme för de mer svårutredda ärendena.
Vi använder uttrycket mångkulturellt samhälle,
och det innefattar att alla har rätt att inte bli diskrimi-
nerade i vårt samhälle. Diskriminering skall motver-
kas inte bara inom arbetslivet utan i hela samhällsli-
vets yttringar. När vi nu skall börja med att besluta
om diskrimineringslagar tänker vi arbeta för att få in
förbud mot diskriminering i hela samhället.
Vissa principer och värderingar är så grundläg-
gande i samhället att de bör bekräftas genom lagar.
En sådan princip är alla människors lika värde. Da-
gens lagstiftning är inte tillräcklig. Diskriminering
förekommer, och vi anser att det krävs en instans som
aktivt arbetar och agerar i diskrimineringsärenden.
Därför hade vi hellre sett att Diskrimineringsom-
budsmannen fått fler befogenheter och ökad själv-
ständighet än att ett integrationsverk inrättades.
Därför anser vi att Integrationsverket bör anslå av
sina medel till Diskrimineringsombudsmannen och
till Invandrartidningen.
I regeringens budgetproposition framgår att Integ-
rationsverket ännu ej kan redogöra för sin verksam-
het. Det beror delvis på att man startar på ny kula.
Det är synd. Vi tycker att man i stället hade kunnat
använda sig mer av de erfarenheter som finns.
De gamla målen om jämlikhet, valfrihet och sam-
verkan inom invandrarpolitiken bör leva kvar. För oss
står det klart att jämlikhetsmålet innebär att invandra-
re skall få samma rättigheter och skyldigheter som
befolkningen i övrigt. Valfrihetsmålet innebär att
invandrare skall få möjlighet att välja i vilken grad de
vill uppgå i en svensk kulturell identitet och uppta
svenska livsmönster och i vilken grad de vill bibe-
hålla och utveckla den ursprungliga kulturella identi-
teten med tillhörande livsmönster.
Något som vi tycker är bra är att förslag finns i
propositionen om att satsa mer på utsatta bostadsom-
råden och att man kallar det just utsatta bostadsområ-
den och inte segregerade områden.
Hör och häpna: här har vi en reservation tillsam-
mans med Kristdemokraterna - reservation 2 mom. 5
om särskilt utsatta bostadsområden. Vi förordar t.ex.
att man inte skall låta bostadsområden gå ned sig. Det
behövs upprustning. Man behöver placera ut statliga
verk, t.ex. Man kan också ha arbetsförmedling där,
t.ex., och företagsetablering.
Jag vill avsluta mitt anförande med att även i detta
sammanhang påminna om barnen. Det är utomor-
dentligt angeläget att beakta barnkonventionen inom
alla områden, och även under denna rubrik välkom-
nas barnkonsekvensanalysen.
Jag yrkar bifall till reservation 2 om utsatta bo-
stadsområden, reservation 5 om Diskrimineringsom-
budsmannens resurser och reservation 9 om integra-
tionsåtgärder.
Anf.  114  MAUD BJÖRNEMALM (s):
Fru talman! Som majoritetsföreträdare är jag inte
riktigt säker på att jag kan tillfredsställa Gustaf von
Essens önskemål om mycket korta anföranden.
Detta betänkande handlar om regeringens skrivel-
se om migration och asylpolitik och mottagandet av
asylsökande och flyktingar. Området omfattar också
integrationspolitiken.
Grundläggande för den svenska migrationspoliti-
ken är respekten för de mänskliga rättigheterna. Att
värna asylrätten i Sverige är därför en viktig del i
arbetet med de mänskliga rättigheterna. Asylrätten är
till för dem som förföljs och förtrycks i sina hemlän-
der och som tvingas söka skydd i andra länder.
Människor som söker och behöver skydd här i
Sverige skall veta att de är välkomna, i enlighet med
vår lagstiftning och de konventioner som Sverige har
anslutit sig till. De skall bemötas med värdighet och
respekt i asylprocessen.
Människor som inte har behov av skydd enligt vår
lagstiftning och de internationella regler som Sverige
följer skall också veta varför de inte kan få uppe-
hållstillstånd.
Sverige tar också emot flyktingar inom ramen för
en särskild flyktingkvot. Riktlinjer för hur kvoten
skall användas ges av regeringen, men det är Invand-
rarverket som svarar för uttagning och överföring av
flyktingarna till Sverige. Uttagningarna sker i nära
samverkan med UNHCR, och det är utifrån
UNHCR:s bedömning som Invandrarverket planerar
sina uttagningar.
Utskottsmajoriteten delar regeringens bedömning
att kvoten också får användas med en viss flexibilitet,
dvs. att hjälpinsatser för flyktingar kan göras utanför
Sverige.
Statens invandrarverk har ansvaret för mottagan-
det av asylsökande och skall också se till att det finns
tillräckligt med platser på förläggning för dem som
inte själva ordnar en bostad. I dag är det drygt hälften
som ordnar eget boende under asyltiden.
Statens invandrarverk är också vår centrala utlän-
ningsmyndighet och skall utreda och pröva ansök-
ningar om visering, uppehållstillstånd, arbetstillstånd,
flyktingförklaring och resedokument och också om
svenskt medborgarskap.
En ny myndighet, Integrationsverket, inrättades
den 1 juni 1998. Verket har övertagit Invandrarver-
kets uppgift att se till att kommunerna har beredskap
och kapacitet att ta emot dem som beviljats uppe-
hållstillstånd. Verksamhetsområdet omfattar också
invandrares introduktion i det svenska samhället,
insatser i utsatta bostadsområden, åtgärder mot etnisk
diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Ver-
ket har ett övergripande ansvar för att integrationspo-
litiska mål och synsätt får genomslag inom olika
samhällsområden.
En viktig uppgift för verket är också att utveckla,
förbättra och följa introduktionen för nyanlända
skyddsbehövande inom ramen för nuvarande kom-
munersättningar.
Kommunerna får statsbidrag när de tar emot flyk-
tingar - en schablonersättning som skall täcka kom-
munernas kostnad för svenskundervisning och för-
sörjning från det år flyktingen tas emot och ytterligare
tre år. Det finns också komplement till schabloner-
sättningen - andra ersättningsformer  som täcker
kommunernas kostnader för särskilda flyktinggrup-
per, dvs. för äldre och för handikappade. Nu är det
Integrationsverket och inte Invandrarverket som be-
talar ut ersättningarna till kommunerna.
Regeringen har under 1996 och 1997 kompenserat
de kommuner som haft ett stort flyktingmottagande
med sammanlagt 400 miljoner kronor. Ytterligare
250 miljoner har betalats ut under 1998 till 20 kom-
muner som har tagit emot en stor andel flyktingar.
Integrationspolitikens mål är att den sociala och
etniska segregationen skall brytas och insatser göras
inom olika områden. Bl.a. behöver svenska språkets
ställning stärkas i områden där det bor många invand-
rare. Det lokala utvecklingsarbetet i utsatta bostads-
områden skall intensifieras och fler människor upp-
muntras att engagera sig och påverka lokala frågor.
Det finns alltså all anledning både för utskottet
och riksdagen att följa Integrationsverkets viktiga och
svåra arbete.
Fru talman! För att ändå försöka hålla mig kort
tänker jag bara kommentera en reservation och ett
särskilt yttrande. Det gäller reservation nr 7 från
Folkpartiet angående de tortyrskadade. Jag tror, Bar-
bro Westerholm, att inget parti i riksdagen motsätter
sig att man skall hjälpa och stödja de tortyrskadade.
Tvärtom har utskottet tidigare i sina betänkanden
betonat vikten av att regeringen uppmärksammar
tortyrskadades behov. Utskottet har också betonat
vikten av att de tortyrskadade har tillgång till vård
och rehabilitering i hela landet.
Men det är inget enkelt problem att behandla. När
det gäller tortyr kan det många gånger vara svårt för
den torterade att berätta om vad som hänt. Det kan
också ta många år innan framför allt de psykiska
besvären efter tortyr kommer i dagen. Det är som
Barbro Westerholm sade. Ärren på själen syns inte.
Många landsting arbetar med dessa frågor och har
också med tiden skaffat sig kunskaper. Därmed har
jag inte sagt att allt är bra. Utskottet framhåller ännu
en gång det angelägna i att de tortyrskadades särskil-
da behov på olika sätt uppmärksammas.
Vänsterpartiet anser i ett särskilt yttrande att en
särskild pott av den statliga ersättning som landsting-
en får för hälso- och sjukvården för asylsökande skall
avsättas för sjukvård för dem som har fått avslag på
sin asylansökan och som gått under jorden, dvs. som
gömmer sig.
Enligt en överenskommelse mellan regeringen
och Landstingsförbundet skall landstingen ge vuxna
asylsökande akut sjukvård och tandvård och sådan
vård som inte kan vänta. Nivån och innehållet i sjuk-
vården för asylsökande styrs förutom av hälso- och
sjukvårdslagen också av Socialstyrelsens allmänna
råd.
Där säger Socialstyrelsen bl.a. att de asylsökandes
behov av vård också måste bedömas utifrån det pers-
pektivet att det kan dröja flera månader innan den
asylsökande har möjlighet att få annan vård än akut-
vård.
De asylsökande har också rätt till mödravård,
förlossningsvård och vård vid abort. De asylsökande
barnen, dvs. barn under 18 år, har rätt till samma
hälso- och sjukvård och tandvård som barn som är
bosatta här.
Landstingen får numera en schabloniserad ersätt-
ning per asylsökande av staten. Ersättning lämnas
däremot inte för vård som ges till utlänningar som
håller sig undan avvisning eller utvisning och som
också enligt lagen om mottagande av asylsökande
inte har rätt till bistånd.
Vi har en reglerad invandring. Vi har lagar och
regler för vilka som får uppehållstillstånd i Sverige.
De som inte får uppehållstillstånd skall lämna landet.
Om vi som lagstiftare vill att människor skall re-
spektera och efterleva våra lagar kan inte riksdagen
medverka till att skapa förmåner för de människor
som vägrar att följa lagen och myndigheternas beslut.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan och avslag på samtliga reservationer.
Anf.  115  BARBRO WESTERHOLM (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag säger i det här inlägget som man
gör i frågestunden: Jag får tacka Maud Björnemalm
för svaret. Jag tror att vi har samma syn när det gäller
tortyrskadade och deras behov av insatser.
Vad det nu handlar om är att låta de ord vi säger i
kammaren gå över i verklig handling. Det tror jag att
vi kan verka för i annat sammanhang.
Anf.  116  ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Maud Björnemalm säger att vi har la-
gar och regler i vårt samhälle och att de människor
som inte respekterar och efterlever dessa lagar i prin-
cip inte skall ha någon sjukvård.
Jag nämnde i mitt anförande två fall som visar att
myndigheterna ibland faktiskt gör fel. Våra invand-
ringsmyndigheter kanske från första början inte har
gjort rätt bedömning, och den asylsökande, eller den
gömda flyktingen, får då hjälp att göra en ny ansökan.
Och det händer, det vet Maud Björnemalm också, att
myndigheterna ändrar sina beslut och flyktingen får
stanna av humanitära skäl.
Ett av de fall jag tog upp var en gravid kvinna
som var gömd och tvingades göra kejsarsnitt. Hon
togs in akut på sjukhus, även om hon fick betala för
det själv. Men om hon inte hade kunnat tas in hade
det inneburit att både hon och barnet avlidit. Jag
tycker ändå att vi lever i ett civiliserat och humanitärt
samhälle där sådana principer skall gälla.
Vi har inte sagt att vi vill ha mer pengar. Jag upp-
repar det. Vi har sagt att vi tycker att humanitära
principer skall gälla när det handlar om sjukvården
och att de som av en eller annan orsak tvingas gömma
sig också skall ha möjlighet att få akut sjukvård.
Anf.  117  MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Fru talman! Som Ulla Hoffmann mycket väl vet
kan vi inte diskutera enskilda fall här i kammaren.
Enligt hälso- och sjukvårdslagen är landstingen också
skyldiga att ge sjukvård till dem som är sjuka. Lands-
tingen får numera en schabloniserad ersättning för
vård av asylsökande.
Vad jag sade i mitt anförande var att vi inte kan gå
med på att avsätta en pott av den ersättning som
landstingen får från regeringen för dem som vägrar
att följa lagar, förordningar och myndigheters beslut.
Har man fått sin ansökan prövad i två instanser och
det har befunnits att man inte har skyddsskäl skall
man lämna landet. Om man sedan väljer att gömma
sig - de flesta vet vad det innebär att leva gömd i
flera år - blir man i ett så dåligt tillstånd psykiskt att
man, efter att kanske ha hållit sig gömd i tre fyra år,
kan få stanna i Sverige av humanitära skäl.
Anf.  118  ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Det är intressant att notera vad Maud
Björnemalm säger. Landstingen får pengar, som inte
är öronmärkta, som skall gå till akut sjukvård - även
av gömda flyktingar, om jag uppfattade Maud Björ-
nemalm rätt. Ändå har landstingen, eftersom det inte
finns öronmärkta pengar, gått ut med en uppmaning
om att man i ännu högre grad än tidigare skall kon-
trollera flyktingars identitet, eller kontrollera med
regionkontor eller förläggning, när de söker sjukvård.
Detta leder förstås dels till en risk med sekretessen,
dels till en risk att man inte vågar söka sjukvård just
därför att man är gömd och riskerar att skickas ur
landet.
Jag kommer aldrig att kunna förstå den envishet
med vilken Maud Björnemalm alltid driver att våra
myndigheter aldrig gör fel. Vi vet att de gör fel, och
det gäller förstås även i fråga om flyktingar. Det är
därför man har möjlighet att lämna in nya ansökning-
ar.
Anf.  119  MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Fru talman! Efter att under ett antal år ha lyssnat
på Vänsterpartiets argumentation när det gäller flyk-
tingpolitiken måste jag till slut ställa frågan till
Vänsterpartiet: Vill ni inte ha en reglerad invandring?
Är det fri invandring som Vänsterpartiet vill ha?
Visst kan myndigheter göra fel, som jag tidigare
sade. Men den djupa misstro som Vänsterpartiet har
mot både Invandrarverket och Utlänningsnämnden
delar inte jag. Här får man sin sak prövad i två instan-
ser.
Vi har en reglerad invandring i landet. Alla som
söker asyl har inte skyddsskäl och kan därför inte få
stanna. Får man ett nej på sin ansökan om uppehålls-
tillstånd skall man enligt våra lagar lämna landet.
Man skall alltså inte gå under jorden. Man skall inte
gömma sig.
Jag säger som jag sade i mitt anförande: Om vi
som lagstiftare vill att människor skall respektera och
efterleva våra lagar kan inte riksdagen medverka till
att skapa förmåner för de människor som gömmer sig
och som vägrar att följa våra lagar och regler.
Anf.  120  ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Det här kommer inte att ta två minu-
ter. Maud Björnemalm ställde en direkt fråga till mig,
och den ville jag svara på. Som tur var fanns den här
modellen med ett nytt anförande.
Alla har inte skyddsskäl. Alla kan inte stanna i
Sverige. Vänsterpartiet, liksom alla andra partier i
denna riksdag, är för en reglerad invandring. Det vet
Maud Björnemalm. Så är det. Men jag kan ändå inte
förstå hur Maud Björnemalm kan vara så övertygad
om att Invandrarverket, Utlänningsnämnden - vi kan
ta vilka myndigheter som helst - alltid har rätt i sina
beslut. Om det vore så behövde vi ju inte två instan-
ser. Då skulle vi kunna säga att det räcker att vi står
vid gränsen och skickar ut folk, därför att vi är över-
tygade om att det aldrig begås några fel av våra myn-
digheter.
Nu är det inte så. Vi har den här överprövnings-
rätten just därför att vi vet att myndigheter gör fel
ibland och att man inte får in all information. Maud
Björnemalm vet lika väl som jag att det vid ett antal
tillfällen har hänt att man har ändrat sina beslut då det
har tillkommit nya omständigheter.
Anf.  121  MAUD BJÖRNEMALM (s):
Fru talman! Det var bra att vi fick ett klarläggande
när det gäller Vänsterpartiets flyktingpolitik. Det är
bara det att man står här i kammaren och säger sig
vara för en reglerad invandring men, men, men - och
så kommer alla undantag man vill ha från lagen.
Jag utgår inte, Ulla Hoffmann, från att myndig-
heterna alltid har rätt. Men jag utgår inte heller, som
Ulla Hoffmann gör, från att de alltid har fel. Det är ju
det som Ulla Hoffmann ständigt påstår: Invandrar-
verket gör fel bedömning. Utlänningsnämnden gör fel
bedömning.
Anf.  122  ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Det förvånar mig fortfarande att
Maud Björnemalm har så dålig koll på Vänsterparti-
ets flyktingpolitik. Maud Björnemalm säger att vi
kräver det ena undantaget på det andra. Faktum är att
Sverige fälls gång efter gång i FN:s tortyrkommission
för brott mot mänskliga rättigheterna, så kom inte och
tala om för mig att myndigheterna inte gör fel! Myn-
digheterna gör inte alltid fel, och det har jag inte
påstått. Jag säger att myndigheterna kan göra fel.
När det gäller den gravida kvinnan - och hon är
inte något enskilt fall; vi kan ta vilken gravid kvinna
som helst som måste göra kejsarsnitt - kunde detta ha
kostat henne livet, precis på samma sätt som det kan
göra med andra gömda flyktingar. Då är det inte gång
efter gång. Det är inte undantag efter undantag. Det är
en humanitär och mänsklig princip.
Anf.  123  MAUD BJÖRNEMALM (s):
Fru talman! Av hänsyn till kammarens arbetsbe-
lastning avstår jag från ytterligare repliker. Vi får
anledning att återkomma till våren.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
JuU1 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Mom. 1 (utgångspunkter för kriminalpolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
223 för utskottet
78 för res. 1
11 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  116 s, 39 v, 35 kd, 15 c, 4 fp, 14 mp
För res. 1:     3 s, 75 m
Avstod: 11 fp
Frånvarande:    12 s, 7 m, 4 v, 7 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 11 (ersättning till nämndemän)
1. utskottet
2. res. 6 (s, v)
Votering:
156 för utskottet
158 för res. 6
1 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll res. 6.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  76 m, 36 kd, 15 c, 15 fp, 14 mp
För res. 6:     119 s, 39 v
Avstod: 1 s
Frånvarande:    11 s, 6 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 12 (domstolsorganisationen i allmänhet)
1. utskottet
2. res. 7
Votering:
301 för utskottet
14 för res. 7
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  120 s, 76 m, 39 v, 36 kd, 15 c, 15 fp
För res. 7.     14 mp
Frånvarande:    11 s, 6 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 13 (tingsrätterna)
1. utskottet
2. res. 8 (m, kd, c, fp)
Votering:
172 för utskottet
142 för res. 8
1 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  119 s, 39 v, 14 mp
För res. 8:     76 m, 36 kd, 15 c, 15 fp
Avstod: 1 s
Frånvarande:    11 s, 6 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 17 (drogfria anstalter)
1. utskottet
2. res. 9 (m, kd, c, fp)
Votering:
172 för utskottet
142 för res. 9
1 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  120 s, 38 v, 14 mp
För res. 9:     76 m, 36 kd, 15 c, 15 fp
Avstod: 1 v
Frånvarande:    11 s, 6 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 18 (avgiften till brottsofferfonden)
1. utskottet
2. res. 10 (m, kd, c, fp)
Votering:
173 för utskottet
142 för res. 10
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  120 s, 39 v, 14 mp
För res. 10:    76 m, 36 kd, 15 c, 15 fp
Frånvarande:    11 s, 6 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 19 (avdraget på de intagnas ersättning)
1. utskottet
2. res. 11 (m, kd, c, fp)
Votering:
173 för utskottet
143 för res. 11
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  120 s, 39 v, 14 mp
För res. 11:    77 m, 36 kd, 15 c, 15 fp
Frånvarande:    11 s, 5 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SfU1 Anslag inom socialförsäkringsområdet (ut-
giftsområdena 10, 11 och 12)
Mom. 2 (principer för socialförsäkringarna)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (c)
4. res. 3 (fp)
5. res. 4 (mp)
Förberedande votering 1:
14 för res. 3
14 för res. 4
288 avstod
33 frånvarande
Tredje vice talmannen konstaterade att lika röstetal
uppkommit. Utgången skulle avgöras genom lottning.
Tredje vice talmannen anmodade Monica Green (s)
och Yvonne Andersson (kd) att fungera som kontrol-
lanter vid lottningen samt Helena Frisk (s) att förrätta
lottningen.
Den upptagna lottsedeln visade ett nej och kammaren
hade således antagit res. 4.
Förberedande votering 2:
15 för res. 2
16 för res. 4
285 avstod
33 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Förberedande votering 3:
77 för res. 1
16 för res. 4
223 avstod
33 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
193 för utskottet
77 för res. 1
44 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  119 s, 38 v, 36 kd
För res. 1:     77 m
Avstod: 15 c, 15 fp, 14 mp
Frånvarande:    12 s, 5 m, 5 v, 6 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 4 (generell utredning av socialförsäkringssys-
temet)
1. utskottet
2. res. 5 (fp, m, kd, c)
Votering:
174 för utskottet
142 för res. 5
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  120 s, 1 m, 39 v, 14 mp
För res. 5:     76 m, 36 kd, 15 c, 15 fp
Frånvarande:    11 s, 5 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 6 (närståendepenning)
1. utskottet
2. res. 6 (fp, kd, c)
3. res. 7 (v)
Förberedande votering:
69 för res. 6
39 för res. 7
205 avstod
36 frånvarande
Kammaren biträdde res. 6.
Huvudvotering:
209 för utskottet
66 för res. 6
39 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  119 s, 75 m, 1 v, 14 mp
För res. 6:     36 kd, 15 c, 15 fp
Avstod: 1 s, 38 v
Frånvarande:    11 s, 7 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 14 (yrkesskadelivränta och samordningsregler)
1. utskottet
2. res. 9 (v)
Votering:
277 för utskottet
39 för res. 9
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  120 s, 77 m, 36 kd, 15 c, 15 fp, 14 mp
För res. 9:     39 v
Frånvarande:    11 s, 5 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 15 (obetald ATP-avgift)
1. utskottet
2. res. 10 (v)
Votering:
276 för utskottet
39 för res. 10
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  119 s, 77 m, 36 kd, 15 c, 15 fp, 14 mp
För res. 10:    39 v
Frånvarande:    12 s, 5 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 18 (inriktningen på familjepolitiken)
1. utskottet
2. res. 11 (m)
3. res. 12 (kd)
4. res. 13 (c)
5. res. 14 (fp)
Förberedande votering 1:
15 för res. 13
15 för res. 14
285 avstod
34 frånvarande
Tredje vice talmannen konstaterade att lika röstetal
uppkommit. Utgången skulle avgöras genom lottning.
Tredje vice talmannen anmodade Karin Falkmer (m)
och Agne Hansson (c) att fungera som kontrollanter
vid lottningen samt Tom Heyman (m) att förrätta
lottningen.
Den upptagna lottsedeln visade ett ja och kammaren
hade således antagit res. 13.
Förberedande votering 2:
36 för res. 12
15 för res. 13
264 avstod
34 frånvarande
Kammaren biträdde res. 12.
Förberedande votering 3:
77 för res. 11
36 för res. 12
199 avstod
37 frånvarande
Kammaren biträdde res. 11.
Huvudvotering:
172 för utskottet
77 för res. 11
64 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  119 s, 39 v, 14 mp
För res. 11:    77 m
Avstod: 36 kd, 15 c, 13 fp
Frånvarande:    12 s, 5 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 4 fp, 2 mp
Mom. 22 (mamma/pappamånaderna)
1. utskottet
2. res. 15 (fp, c)
Votering:
253 för utskottet
29 för res. 15
33 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  119 s, 46 m, 39 v, 35 kd, 14 mp
För res. 15:    15 c, 14 fp
Avstod: 1 s, 31 m, 1 kd
Frånvarande:    11 s, 5 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp
Ann-Marie Fagerström (s) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.
Mom. 27 (återinförande av kontaktdagarna)
1. utskottet
2. res. 16 (c)
Votering:
295 för utskottet
16 för res. 16
3 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  119 s, 77 m, 39 v, 36 kd, 14 fp, 10 mp
För res. 16:    15 c, 1 mp
Avstod: 3 mp
Frånvarande:    12 s, 5 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp
Mom. 32 (umgängesavdrag och umgängesresor)
1. utskottet
2. res. 17 (v)
Votering:
262 för utskottet
52 för res. 17
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  120 s, 77 m, 36 kd, 15 c, 14 fp
För res. 17:    38 v, 14 mp
Frånvarande:    11 s, 5 m, 5 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SfU2 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
m.m.
Mom. 4 (direktvalda stadsdelsnämnder)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Votering:
289 för utskottet
21 för res. 1
3 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  120 s, 75 m, 38 v, 35 kd, 9 c, 12 mp
För res. 1:     6 c, 14 fp, 1 mp
Avstod: 1 m, 1 v, 1 mp
Frånvarande:    11 s, 6 m, 4 v, 7 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp
Mom. 5 (utsatta bostadsområden)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, mp)
Votering:
261 för utskottet
50 för res. 2
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  119 s, 76 m, 39 v, 14 c, 13 fp
För res. 2:     36 kd, 14 mp
Frånvarande:    12 s, 6 m, 4 v, 6 kd, 4 c, 4 fp, 2 mp
Mom. 7 (stöd till invandrarorganisationer)
1. utskottet
2. res. 4 (c)
Votering:
297 för utskottet
15 för res. 7
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  120 s, 76 m, 39 v, 34 kd, 14 fp, 14 mp
För res. 7:     15 c
Frånvarande:    11 s, 6 m, 4 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp
Mom. 10 (Diskrimineringsombudsmannens resurser)
1. utskottet
2. res. 5 (mp)
Votering:
300 för utskottet
14 för res. 5
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  120 s, 76 m, 39 v, 36 kd, 15 c, 14 fp
För res. 5:     14 mp
Frånvarande:    11 s, 6 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp
Mom. 11 (asylsökande och sjukvård)
1. utskottet
2. res. 6 (v)
Votering:
273 för utskottet
41 för res. 6
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  120 s, 77 m, 36 kd, 15 c, 14 fp, 11 mp
För res. 6:     39 v, 2 mp
Frånvarande:    11 s, 5 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 3 mp
Mom. 12 (tortyrskadade m.m.)
1. utskottet
2. res. 7 (fp)
Votering:
301 för utskottet
14 för res. 7
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  120 s, 77 m, 39 v, 36 kd, 15 c, 14 mp
För res. 7:     14 fp
Frånvarande:    11 s, 5 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp
Mom. 14 (avskaffande av kommunavtal för flykting-
mottagning)
1. utskottet
2. res. 8 (kd)
Votering:
279 för utskottet
36 för res. 8
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  120 s, 77 m, 39 v, 15 c, 14 fp, 14 mp
För res. 8:     36 kd
Frånvarande:    11 s, 5 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp
Mom. 15 (integrationsåtgärder m.m.)
1. utskottet
2. res. 9 (mp)
Votering:
298 för utskottet
14 för res. 9
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  119 s, 76 m, 39 v, 36 kd, 14 c, 14 fp
För res. 9:     14 mp
Frånvarande:    12 s, 6 m, 4 v, 6 kd, 4 c, 3 fp, 2 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om uppskjuten votering
På förslag av tredje vice talmannen medgav kam-
maren att återstående ärende på dagens föredrag-
ningslista fick avgöras i ett sammanhang vid arbets-
plenum torsdagen den 17 december.
9 §  Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Föredrogs
Socialutskottets betänkande 1998/99:SoU1
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social om-
sorg (prop. 1998/99:1 delvis)
Anf.  124  INGRID BURMAN (v):
Fru talman! Vänsterpartiet står i stort sett bakom
det betänkande som vi debatterar i dag. Vi har lagt ett
särskilt yttrande på några punkter, och jag återkom-
mer till dem.
Först är det viktigt att konstatera att vi delar rege-
ringens uppfattning att välfärden skall vara generell,
att alla människor skall kunna ges en förutsättning att
leva ett gott liv, att alla skall ha tillgång till sjukvård,
barnomsorg och äldreomsorg av hög kvalitet - detta
oavsett inkomst eller social status. Vår välfärd skall
vara gemensamt finansierad och offentligt styrd.
Här skiljer sig Vänsterpartiet från de partier,
främst Moderaterna, som förespråkar individuella
försäkringslösningar och långtgående privatiseringar
av offentlig sektor. Vi menar att en sådan politik
riskerar att ställa stora grupper utanför rätten till bra
omsorg, god sjukvård och en rimlig försörjning.
Det går alltså en ideologisk skiljelinje mellan de
partier som förespråkar en generell välfärd och de
partier som förespråkar selektiva lösningar som enligt
vår uppfattning sorterar rik och fattig och som inne-
bär privata lösningar för dem som har råd och bistånd
till de sämst ställda. Det skulle innebära en återgång
till någon form av fattigvårdspolitik.
I betänkandet finns några saker som jag vill lyfta
fram. Det första handlar om finansieringen av väl-
färdssektorn, dvs. kommuner och landsting. Det är
viktigt att markera att kommuner och landsting efter
år av nedskärningar får i den budget som riksdagen
har behandlat och i kommande budgetar en nivåhöj-
ning av de statliga anslagen. Det är bra, men frågan är
om det är tillräckligt. Landstingsförbundet har avise-
rat att landstingssektorn kommer att redovisa ett un-
derskott på ungefär 4,5 miljarder. Från Kommunför-
bundet kommer också signaler om att den samlade
kommunsektorn går med underskott. Det är risk att de
utökade resurser som kommuner och landsting får
enbart kommer att räcka till att täcka underskott och
inte till att höja kvaliteten i verksamheten.
Det måste vara den nu sittande majoritetens upp-
gift att efter år av besparingar och nedskärningar som
drabbat både sjukvård, omsorg och socialtjänst åter-
skapa kvalitet inom dessa områden. Men då behövs
det resurser.
Det är Vänsterpartiets uppfattning att de nu lig-
gande budgetramarna innebär en ambitionshöjning
jämfört med 90-talets mörka mitt, men vi är inte helt
övertygade om att det räcker. Enligt vår bedömning
kommer både kommuner och landsting att behöva
ytterligare resurser om de skall ha förutsättningar att
leva upp till de mål som både vi och regeringen står
bakom. Detta har vi utvecklat i vårt särskilda yttran-
de.
I Sverige växer nyfattigdomen i dag, klassklyftor-
na har ökat och stora grupper hänvisas under långa
perioder till socialbidrag för sin överlevnad. Soppkö-
ken finns återigen i Sverige, och gruppen bostadslösa
har ökat.
Det generella receptet mot detta missförhållande
är kampen mot arbetslöshet. Vänsterpartiet står givet-
vis bakom en politik för att återskapa jobben, men det
krävs också aktiva åtgärder för att klara dem som inte
direkt kan eller förmår att återgå till arbetsmarknaden,
som behöver behandlingsinsatser eller andra åtgärder.
Just nu sitter en utredning och ser över socialtjänstla-
gen. Man skall också utvärdera hur den ekonomiska
krisen påverkar socialtjänsten. Frågor rörande social-
tjänsten kommer därför att snart bli föremål för en
behandling i riksdagen. Vi har därför valt att avvakta
med konkreta förslag när det gäller socialtjänsten,
dess utformning och försörjningsstöd för dem som
under kortare eller längre tider tvingas uppsöka soci-
altjänsten.
Vi vill dock redan nu understryka att socialtjäns-
ten också har ett ansvar och behöver utveckla sin
pedagogik för att bemöta klienter och människor i
kris. Om detta vittnar många klientorganisationer.
Rolf Olsson kommer senare att redovisa Vänster-
partiets syn på sjukvårdspolitik. Låt mig bara helt
kort påpeka att om vården i framtiden skall kunna
leva upp till de mål som redovisas i betänkandet
krävs också satsningar när det gäller att rekrytera
personal. Då handlar det om fler utbildningsplatser.
Det handlar om riktiga löner så att det går att rekryte-
ra till vård och omsorg. Det handlar om kontinuerlig
kompetensutveckling och rimliga arbetsvillkor. Allt-
fler inom sjukvården redovisar utbrändhet som ar-
betsskada. För att uppnå rimligare arbetsvillkor krävs
det att antalet anställda ökar. För att antalet anställda
skall kunna ökas krävs resurser. Därför framhärdar
Vänsterpartiet med sin politik att landstingen behöver
en resursgaranti. Sedan må andra partier tala om
vårdgarantier för fler eller många diagnoser. Får inte
landstingen tillräckliga resurser kommer inga löften
om vårdgarantier att kunna hållas om det inte skall
ske på bekostnad av andra vårdbehövande.
Den 1 januari träder en ny tandvårdsförsäkring i
kraft. Försäkringen innebär bl.a. att ungdomar får
billigare undersökningar, att bastandvård subventio-
neras och att ett visst ekonomiskt skydd ges vid dyr-
bara behandlingar. Vissa grupper av äldre och funk-
tionshindrade får kostnadsfri munvårdsbedömning,
och deras tandvårdsavgifter inordnas i sjukvårdens
högkostnadsskydd. Vi anser att försäkringen är en bra
grund att bygga på, men långsiktigt måste den enskil-
des kostnad för bastandvården vara densamma som
patientavgiften i den öppna hälso- och sjukvården.
Tänderna är en del av kroppen.
Den senaste tidens debatt har också visat att tand-
vårdsförsäkringen inte omfattar alla personer med
stora tandvårdsbehov på grund av sjukdom. Personer
med anorexi omfattas t.ex. inte. Vänsterpartiet har
därför väckt en motion om en utredning om den
framtida tandvårdsförsäkringen. Den motionen har
inte behandlats i samband med budgetpropositionen
utan kommer att tas upp i ett senare skede. Men jag
vill ändå redovisa här och nu att Vänsterpartiet anser
att tandvårdsförsäkringen behöver utvecklas.
Lena Olsson kommer senare i debatten att redovi-
sa Vänsterpartiets syn inom handikappolitiken och
äldreomsorgen. Jag vill därför bara helt kort konstate-
ra att äldrepolitiken i Sverige under hela 90-talet har
uppvisat en rad brister. Det mörka 90-talets nedskär-
ningspolitik har inneburit att kommunerna kraftigt
tvingats att skära i sina budgetar, och kvaliteten i
vården och omsorgen för äldre är ett område som har
tagit stryk.
Regeringen konstaterar i sin proposition att sam-
hällets insatser nu bör koncentreras på de problem
och brister som har uppstått inom äldreomsorgen på
grund av kommunernas och landstingens ansträngda
ekonomiska läge. Man pekar på problemen i samband
med ädelreformens genomförande, och man avser att
tillsätta en parlamentarisk beredning för den framtida
äldrepolitikens utformning.
Vänsterpartiet instämmer i regeringens analys av
och delar regeringens oro över äldreomsorgen. Vi
menar att det är dags att prioritera upp äldreomsorgen
och äldrepolitiken. Vi står givetvis också bakom de
mål som redovisas i den nationella handlingsplanen
för äldre, men det förtjänar att påpekas att om dessa
vackra ord skall kunna omsättas i verklighet, så krävs
det ekonomiska resurser och kompetent personal. Jag
återkommer till att kommuner och landsting kan
behöva ökade anslag under nästa budgetår.
Fru talman! Vänsterpartiet står, som sagt, i stort
bakom det betänkande som vi nu debatterar. Vi anser
att betänkandet stakar ut en väg till utveckling av den
generella välfärden. Det redovisar en höjd ambitions-
nivå när det gäller satsning på hemlösa, på införli-
vandet av barnkonventionen samt när det gäller en
vilja att belysa problemen i och utveckla sjukvård,
omsorg och handikappolitik.
Betänkandet innehåller vidare ett tillkännagivande
till regeringen när det gäller 65-årsgränsen för rätt till
personlig assistans och om barns rätt till personlig
assistans. Det innehåller en blygsam, men dock fort-
satt delfinansiering av Rikskvinnocentrum i Uppsala i
avvaktan på en mer långsiktig finansiering.
Detta tillsammans med utökade anslag till kom-
muner och landsting innebär förhoppningsvis ett slut
på nedskärningspolitiken och en försiktig återupp-
byggnad av den generella välfärden.
Vänsterpartiet är ändå medvetet om att det finns
mycket kvar att göra för att utveckla den generella
välfärden och för att nå alla vackra mål som finns
redovisade i betänkandet och i olika handlingsplaner,
men vi är övertygade om att vägen dit går via gene-
rella system och offentligt styrda och gemensamt
finansierade verksamheter.
Vi avvisar kategoriskt alla lösningar som går ut på
att byta ut den generella välfärden mot individuella
lösningar kombinerat med att man ger bistånd enbart
till de allra sämst ställda. Det är en väg där vi sorterar
ut människor. Målet är att bygga ett samhälle som tar
alla med sig.
I detta anförande instämde Alf Eriksson (s), Rolf
Olsson (v), Mural Artin (v), Peter Pedersen (v), Lena
Olsson (v), Gunilla Wahlén (v) och Claes Stockhaus
(v).
Anf.  125  CHRIS HEISTER (m):
Fru talman! Många far illa och mår illa i dagens
Sverige. Den så omhuldade välfärdsstaten visar upp
allt större brister för varje år som går.
Över 200 000 barn i Sverige har en eller två för-
äldrar som är arbetslösa. Det är stora risker som dessa
barn utsätts för såväl socialt som psykiskt och materi-
ellt. Och ju längre arbetslösheten varar, desto större är
påfrestningarna på barnen, det vet vi.
Därför är en politik för ökat företagande och nya
jobb så central också ur ett socialpolitiskt perspektiv.
Och därför var fredagens dystra besked från Fi-
nansdepartementet en viktig bekräftelse på att den
nuvarande politiken är alldeles otillräcklig. Regering-
ens arbetsmisslyckande är ett stort politiskt, ekono-
miskt och socialt misslyckande.
I ett samhälle som inte växer drabbas de svagaste
nästan alltid hårdast. I förra veckan gav regeringen
slutligen upp målet om en halverad öppen arbetslös-
het till 2000. För tre veckor sedan visade Konjunk-
turinstitutet att Sverige med nuvarande politik vid
mitten av nästa årtionde kommer att ha en sysselsätt-
ning som ligger en kvarts miljon under den vi hade i
början av 1990-talet.
När den höga arbetslösheten tvingar allt färre att
försörja alltfler krymper marginalerna. Vi betalar hög
skatt för hög arbetslöshet.
Till följd av alla skattehöjningar som drabbat låg-
och normalinkomsttagare särskilt hårt, så har alltfler
familjer drivits in i ett ökat bidragsberoende. Ingen-
stans betalar låginkomsttagare högre skatt än i Sveri-
ge.
Nyligen presenterades en undersökning om barn-
familjernas ekonomi i ett internationellt perspektiv.
Den visar att vanliga svenska barnfamiljer får det allt
svårare att få ekonomin att gå ihop. Vanliga barnfa-
miljer har en köpkraft efter skatt som bara ligger
drygt 20 % över den svenska socialbidragsnormen.
Då klarar man utgifter för boende, mat, kläder och
skor och annat livets nödtorft. Men man klarar inte
kostnaderna för en bil, och bil behöver de allra flesta
barnfamiljer. För att nå upp till en skälig levnadsnivå
och samtidigt ha bil behövs en köpkraft som ligger
minst 30 % över socialbidragsnivån. Men så stor
köpkraft har inte de flesta barnfamiljer.
Alltfler tvingas leva på marginalen. Någon buffert
för oförutsedda utgifter finns inte. Dyker en oväntad
tandläkarräkning upp eller går kylskåpet sönder räck-
er inte pengarna.
Många hävdar säkert att jämfört med andra har vi
det ändå bra i Sverige. Men det är inte så längre. Av
de 22 jämförda OECD-länderna är det endast i Frank-
rike, Spanien, Portugal och Grekland som barnfamil-
jerna har en lägre köpkraft än i Sverige. I denna del
har den svenska välfärdspolitiken misslyckats, därför
att man i grunden har misslyckats med jobben och
därför att man beskattar människor till otrygghet.
Men inte heller i de mest grundläggande uppgif-
terna lyckas den svenska välfärdsstaten. Hur är det
med dem som befinner sig i samhällets bottenskikt?
Räcker världens högsta skattetryck för dem som varje
anständig socialpolitik först och främst borde vara
ämnad att hjälpa?
Här i Stockholm finns nu ca 3 000 hemlösa, varav
700 är kvinnor. Andelen psykiskt sjuka bland de
hemlösa har på tre år fördubblats. Situationen är
nästintill densamma i samtliga större städer i Sverige
och även i mindre orter är hemlöshet på väg att bli ett
problem.
Medborgarna betalar världens högsta skatter, men
får långt ifrån världens bästa välfärd. Människor står i
vårdköer, skickar sina barn till slitna skolor, och
många hamnar i ett destruktivt bidragsberoende.
Och samtidigt som de allra flesta betalar en väl-
digt hög skatt så klarar välfärdsstaten inte ens av att
hjälpa de allra mest utsatta.
Socialstyrelsen har visat på att det långvariga so-
cialbidragsberoendet har tredubblats under 90-talet.
Närmare 100 000 hushåll har haft socialbidrag under
minst tio månader förra året. Andelen som blir kvar
som inte orkar bryta beroendet blir allt större för varje
år som går.
Socialdemokraterna talar gärna om solidaritet,
men de vägrar se att den stat som griper om allt och
som försöker göra allt ofta missar det som borde vara
prioriterade uppgifter. I stället för att distribuera för-
måner till medelklassen skulle man kunna sänka
skatterna så att vanliga löntagare klarar sig på egna
ben och i stället rikta resurserna till dem som allra
mest behöver.
De som nu sitter fast i välfärdsstatens hårda var-
dag kan inte frigöras genom högre skatter eller fler
bidrag. Det är en väg som har prövats och som har
misslyckats. Beroendet handlar inte bara om ett eko-
nomiskt beroende. Minst lika viktigt - jag skulle vilja
säga ännu viktigare - är att ge människor frihet och
makt.
Människor skall ha frihet att fatta de avgörande
besluten i det egna livet, att inte vara beroende av
bidrag och tvingas leva i rädsla för plötsliga föränd-
ringar, att inte behöva vara beroende av att regeringen
betalar ut barnbidraget några dagar i förväg för att
familjen skall kunna fira en normal midsommar.
Människor skall själva kunna avgöra vad som är
viktigt och kunna styra över vilken skola som barnen
skall gå i, vilken äldrevård som passar farmor och
vilken läkare och vård man vill ha.
När man gör staten för stor gör man den också
alltför svag. Jag vill se en begränsad stat som klarar
av de åtaganden som den tar på sig.
Vi ser tydligt skillnaden mellan moderat och soci-
aldemokratisk politik. Där Socialdemokraterna för-
svarar systemen och de gamla strukturerna väljer vi
att försvara människor och individer. Där Socialde-
mokraterna vill konservera och bevara vill vi bryta
upp och förnya. När socialdemokraterna propagerar
för "vård, skola och omsorg" är vårt perspektiv pati-
entens, elevens och den äldres.
Det är därför vi sänker skatten så att fler kan leva
på sin lön. Det är därför vi ökar valfriheten så att fler
kan välja skola, äldreomsorg och läkare. Valfrihet
och egenmakt skall inte vara förbehållet några få.
Jag skulle särskilt vilja lyfta fram två områden i
denna budget som jag tycker visar på den tydliga
skiljelinjen mellan oss moderater och socialdemo-
krater. Det gäller synen på rätten till god vård i tid,
och det gäller synen på de handikappade.
Vi moderater vill ha en nationell vårdgaranti som
säkrar patientens rätt till bra vård i tid. I dag står tu-
sentals människor åter i kö. Lidandet är för många
outhärdligt. De som har råd kan köpa sig förbi kön
genom att gå till en privat vårdgivare. Men hur gör
alla andra, som inte har den tjocka plånboken? Det
svenska kösamhället är ett klassamhälle, Ingrid Bur-
man.
Och köer kostar. Spri har redovisat att den ge-
nomsnittliga kostnaden för en person som står i kö är
19 000 kr i månaden. Det blir miljardbelopp varje år
som det kostar att inte ge vård i tid.
Trots det är Socialdemokraterna inte beredda att
införa en nationell vårdgaranti. Man talar om be-
handlingsgaranti, rädslan för att annan vård trängs
undan om man inför en garanti för vård i tid, och man
utreder den självklara rätten att få vård i tid. Det är
inte extravagant eller häpnadsväckande utan något
man har rätt att begära, allra helst när man har betalat
skatt ett helt långt liv.
I de tre borgerligt styrda landstingen Skåne, Hal-
land och Stockholms län införs nu en vårdgaranti. Det
är naturligtvis bra för alla dem som står i köerna i dag
och som har väntat väldigt länge. Det innebär att en
tredjedel av Sveriges befolkning kommer att få denna
trygghet som det innebär att veta att man kan få vård i
tid. Men alla de andra får vänta.
Fru talman! Den andra skiljelinjen är handikap-
politiken. Vi prioriterar stöd till dem som är mest
utsatta och som har minst marginaler. Det skiljer oss
från regeringspartiet. Vi sparar inte på de mest utsat-
ta. Tidigare i dag gällde det änkorna och änkepensio-
nerna. Nu handlar det om de handikappade.
En funktionshindrad person skall inte behöva be-
kymra sig om sin rätt till assistans. I vårt budgetför-
slag har vi därför avsatt 2,1 miljarder kronor mer än
regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Dessa
resurser skall gå till att återställa de försämringar som
Socialdemokraterna genomfört i LSS- och LASS-
lagarna och utöka rätten också till dem som fyllt 65
år. Men vi vill också satsa på ett särskilt bostadsstöd
till funktionshindrade, höja stödet till kolloverksam-
het samt ge kommuner och landsting ett stimulansbi-
drag under tre år för att uppmärksamma de psykiskt
funktionshindrade.
Hopplösheten som alltför många känner i dag går
att bryta. Men då gäller det att ta ställning för indivi-
derna och inte för systemen. Den offentliga välfärds-
politiken måste handla om att stödja dem som behö-
ver hjälp - inte att fördela pengar mellan dem som
med sänkta skatter kan klara sig själva.
Det handlar om patienter, elever och äldre - inte
vård, skola och omsorg.
Det handlar om frihet, valfrihet och värdighet -
inte monopol, köer och maktlöshet.
I detta anförande instämde Leif Carlson, Cristina
Husmark Pehrsson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Berit
Adolfsson, Ulf Kristersson och Lars Elinderson (alla
m).
Anf.  126  INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Det är lätt att instämma i delar av det
Chris Heister säger, bl.a. att vi lever i ett klassamhälle
och att det återstår mycket att göra för att den välfärd
som vi vill skall finnas skall nå alla. Problemet är
bara att jag inte tror på Chris Heisters lösning.
Att skattevägen se till att alla människor får en
rimlig möjlighet att försörja sig själva och ha tillgång
till god sjukvård och omsorg innebär att de grupper
som i dag inte har inkomster, t.ex. de arbetslösa ung-
domar som i dag är en stor del av den ökning inom
socialbidragssektorn som vi ser, inte kommer att nås.
De kommer inte att omfattas av några förbättringar
genom skattesänkningar. Inte heller kommer de som i
dag tvingas leva med hjälp av sjukskrivningar, sjuk-
försäkring och arbetslöshet - där har Socialdemokra-
terna vissa tider velat sänka nivåer - att få det ett
dugg bättre.
Den moderata lösningen framstår som en lösning
för delar av befolkningen för att man skall få det
bättre, medan andra grupper skulle tvingas leva kvar
på en lägre nivå.
Jag tog själv i mitt anförande upp just detta att de
människor som inte direkt har tillgång till en arbets-
marknad behöver ha en rimlig försörjningsmöjlighet,
en rimlig möjlighet att få tillgång till en sjukvård och
en god omsorg. Det här ordnar man inte enbart ge-
nom skattesänkningar. I stället urholkas möjligheten
att hitta försörjningssystem för de grupperna.
Vad har Chris Heister för lösning för den del av
befolkningen som inte finns eller som inom en snar
framtid kommer att återfinnas på arbetsmarknaden?
Anf.  127  CHRIS HEISTER (m) replik:
Fru talman! Det var bra att Ingrid Burman in-
stämde i delar av mitt anförande. Den stora klyftan är
mellan dem som har arbete och dem som inte har
arbete. Där ser vi att regeringens politik har miss-
lyckats. Man tvingas inse att man inte kan halvera
den öppna arbetslösheten till år 2000 med stöd av en
budget som Ingrid Burman är med på. Vi ser också
att man redan har tvingats justera ned tillväxtsiffror-
na.
Det stora problem som vi ser är att Sveriges eko-
nomi inte växer. Man kan inte på något sätt försvara
välfärden i en krympande ekonomi, utan förutsätt-
ningen är en växande ekonomi som ger nya och rikti-
ga jobb i nya och växande företag.
Sedan kan man se, som jag visade i mitt anföran-
de, att vanliga människor som jobbar och sliter varje
dag knappt får ekonomin att gå ihop därför att skat-
terna är för höga. Då är det bättre att sänka skatten för
låg- och normalinkomsttagare så att de kan leva på
den egna lönen och känna den trygghet som det inne-
bär att man vet vad som händer i morgon och i över-
morgon.
Om vi får en växande ekonomi skapas bättre för-
utsättningar för att se till att stödja dem som verkligen
behöver vårt gemensamma stöd. Det var det jag sade.
Vi ser nu att vårdgarantin inte kommer till. Vi ser
nu att köerna till sjukvården inte minskar utan ligger
någonstans på 60 000 i Sverige. Där vill ni inte vara
med och bidra.
Ingrid Burman sitter nu i knäet på Göran Persson,
och uppenbarligen blir det inte så mycket gjort. Det
handlar om sveket när det gäller de handikappade.
Jag tittade i förra årets betänkande. Där var det
vackra ord om att handikappreformerna var en viktig
del av friheten för många människor. Man var upp-
rörd över att socialdemokraterna hade sparat när det
gäller handikappreformerna.
I år finns inte någonting sådant. Där har man up-
penbarligen misslyckats.
Anf.  128  INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Först kan jag konstatera att Chris
Heister, jag och - tror jag - hela församlingen i
kammaren är överens om att arbetslösheten är det
största problemet. Det skall vi lösa. Men debatten i
dag handlar främst om de grupper som står utanför
och som även framgent kommer att vara beroende av
andra försörjningsmöjligheter.
Vi kommer inte att återskapa dessa jobb. Det
handlar om i storleksordningen en miljon arbetstill-
fällen som skall återskapas på kort sikt. Det skulle
inte gå med en moderat politik heller. Problemet med
den moderata politiken är att den bygger på att man
sänker skatter och undergräver finansieringen av
offentlig sektor. Det kommer att försvinna ytterligare
jobb.
Vad avser Chris Heister att göra med dem som har
behov av en annan försörjning i det korta perspekti-
vet? Där har vi inte fått något besked från moderater-
na.
Också när det gäller vårdgarantin är ett djupt pro-
blem involverat i moderaternas politik. Skall man ha
en vårdgaranti måste man också ha en resursgaranti.
Det måste finnas resurser i landstingen för att möta
behoven och för att förverkliga en vårdgaranti. De
resurserna har moderaterna inte tillskjutit. Vänster-
partiet har under många år pratat om just resursga-
rantin, som behövs för att väntetiderna skall kunna
minskas.
När det gäller handikappolitiken återstår mycket
att göra. Det tas ett första steg i betänkandet i dag.
Det är ett tydligt tillkännagivande när det gäller 65-
årsgränsen. Man måste också reda ut barns rätt till
personlig assistans. Det finns mer att göra. Pengar
skall tillföras.
Vi väljer att inte ge med den ena handen och ta
med den andra. Moderaterna finansierar sin handi-
kappsatsning med att minska på läkemedelssidan - en
sida som just de funktionshindrade är djupt beroende
av. Man ger med den ena handen och tar med den
andra.
Anf.  129  CHRIS HEISTER (m) replik:
Fru talman! Ingrid Burman säger att vi skall lösa
problemet med arbetslösheten. Men var är politiken
för att lösa arbetslöshetsproblemet? Den finns ju inte,
Ingrid Burman. Här tvingas man revidera prognoser
både när det gäller jobb och när det gäller tillväxt.
Det visar sig att det är ett jättestort misslyckande. Ni
har inte bidragit till att göra politiken bättre, snarare
tvärtom.
Vad händer med dem som står utanför? Det var ju
precis det jag tog upp. Vad händer med dem som står
utanför och inte får vård i tid? Ingrid Burman är inte
beredd att biträda en politik som innebär att vi får en
nationell vårdgaranti, så att människor får vård i tid.
Ingrid Burman är inte beredd att biträda en politik
som innebär att man återställer försämringarna i han-
dikappreformen och från den 1 januari också ger dem
som fyller 65 möjlighet att få del av reformen, och
som innebär att man ger de barn som behöver det en
personlig assistans. Ni är inte beredda att gå med på
det, Ingrid Burman.
Så går jag åter till frågan om vad som händer med
de mest utsatta. Självklart innebär politik för oss
moderater att vi skall se till att de som jobbar och
sliter skall kunna leva på sin lön, men staten skall stå
stark för dem som behöver vårt gemensamma stöd.
Det vi ser i dag är att staten är så allomfattande att
den inte kan stödja dem som verkligen behöver vårt
gemensamma stöd, t.ex. de hemlösa, som Ingrid
Burman också nämnde.
Anf.  130  TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag vill meddela att tekniska problem gjorde att
Alf Eriksson noterades som instämmande i Ingrid
Burmans anförande. Detta var fel. Han fanns inte i
kammaren.
Anf.  131  LARS GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Det är trevligt att kunna konstatera att
det är en rörlig församling. Den kan både resa sig och
sätta sig ned. Vad det gäller sjukvården kan man
undra vad som är övergripande och vad som är ge-
nomgripande.
Jag vill först göra en liten betraktelse. I ett civili-
serat samhälle intar hälso- och sjukvården en högpri-
oriterad ställning. Det övergripande ansvaret, även
ekonomiskt, för medborgarnas hälsotillstånd åvilar
flera instanser, framför allt Sveriges riksdag. I denna
kammare fattas avgörande beslut om vilka villkor och
riktlinjer som den svenska hälso- och sjukvården
skall arbeta utifrån. Det råder stor samsyn om att alla
medborgare skall tillförsäkras god vård. Däremot
finns det olika uppfattningar om hur denna skall or-
ganiseras.
Vi kristdemokrater anser att vårdpolitiken skall
utgå från människovärdet och alla individers absoluta
och lika värde. Helhetssynen på människan med be-
toning på individens ansvar för medmänniskorna och
för sitt liv liksom behovet av integritet, gemenskap
och trygghet skall vara fundament i vårdpolitiken.
Vårdpolitiken skall inta en särställning vid fördel-
ningen av samhällets resurser.
I Sverige har hälso- och sjukvården under lång tid
varit ekonomiskt missgynnad. Gapet mellan behov
och resurser har ökat i takt med de minskade resur-
serna. HSU 2000 och Prioriteringsutredningen har
tydligt visat att vårdpolitiken behöver förnyas och i
större utsträckning fokuseras på befolkningens och
patienternas behov av insatser i rätt tid.
Besparingarna på sjukvården har nu nått botten.
Vårdköer, för lite personal, bristande tid för patienter,
utflyttande läkarkompetens m.m. är talande exempel.
Framöver kommer den nuvarande resursnivån inte att
räcka till för att möta det ökande behovet.
De gångna årets ryckighet i medelsanvisning till
landsting och kommuner, kombinerat med sjunkande
skatteunderlag, kan inte vara den bästa förutsättning-
en för en uthållig sjukvårdspolitik. Att i efterhand
skicka ut julklappar med statsministerepitet tyder
snarare på senkommen insikt om resursbehoven. Men
eftersom vi är här för att besluta om framtiden bör
detta hamna i fokus.
Kristdemokraterna har föreslagit att kommuner
och landsting borde erhålla ytterligare 1,8 miljarder
kronor de närmaste två åren utöver riksdagsmajorite-
tens beslut. På sikt är det endast tillkomsten av nya
jobb som kan säkerställa finansieringen av ökade
behov i offentlig sektor.
En rimlig omfördelning av knappa resurser blir en
viktig utmaning för alla politiskt verksamma under de
kommande åren. Vårdpolitik kan inte isoleras från
andra samhällssektorer. Både i kortare och längre
perspektiv måste folkhälsofrågorna uppmärksammas,
bl.a. för att livsstilsbetingade sjukvårdsbehov skall
minska.
En förutsättning för god vårdkvalitet är tillgången
till kompetent personal. Det fordras både etiskt och
yrkesmässigt god utbildning. De senaste årens mins-
kade resurser till vårdsektorn har medfört att netto
över 60 000 färre arbetar inom vården. Nu visar det
sig att ett utbildnings- och rekryteringsbehov av så-
dan personal är så stort att det kan medföra personal-
brist i en nära framtid. Rekrytering till vårdyrkena har
blivit svårare. Detta är oroväckande. En uppvärdering
av dessa yrken är nödvändig. Kristdemokraterna har
genom flera förslag visat på möjliga åtgärder för att
höja statusen och öka attraktionen vad gäller vårdyr-
kena.
Noteras kan också att det gjorts en undersökning
på beställning av Kommunalarbetarförbundet som
visar att personalen på privata vårdföretag trivs bättre
än den inom den offentliga vården och omsorgen.
Många som arbetar inom vårdyrkena upplever
press och överbelastning. Effekterna av detta tar sig
uttryck i utbrändhet och därmed sjukskrivning. Be-
visligen förekommer det underbemanning på grund
av neddragningar på personalsidan, och detta måste
rättas till.
Sett till befolkningsstrukturen kommer det totala
behovet av vårdplatser i framtiden att öka. Me-
delvårdtiden för den äldre befolkningen visar redan
tecken på att öka. Med ökningen av antalet äldre
förändras behoven i fråga om kompetens, vårdformer
och samhällsplanering.
Närhet till vård ökar tryggheten för gamla och
sjuka. Fler vårdgivare skulle öka valfriheten för den
enskilde vårdsökande. En mångfald med olika inrikt-
ningar främjar kvalitet i utbudet, även inom äldrebo-
endet.
Andra viktiga fundament i frågor som rör vård
och omsorg är patientens ställning och inflytande,
som vi tidigare behandlat i denna kammare. Respek-
ten för den enskilde och dennes integritet får inte
komma bort i den praktiska verkligheten. Begrepp
som "klinikfärdig" hör inte hemma i modern sjuk-
vård.
Samverkan mellan vårdgivare i kommun och
landsting måste förbättras, vilket vi såg på TV i går
kväll. Vid överföring av vårdansvar får patienten inte
komma i kläm. Vårdtagaren skall garanteras att det
alltid skall finnas någon som tar personligt ansvar, så
att ingen hamnar mellan stolarna. Ett synsätt med
behovsstyrning och värdighet skall råda. Vi kristde-
mokrater anser att det bör införas en värdighetsga-
ranti inom vården och omsorgerna.
Psykiatrireformen, som genomfördes 1995, gav
kommuner ett ökat och förtydligat ansvar för perso-
ner med psykisk störning som inte är i behov av slu-
ten aktiv psykiatrisk vård. Psykiatrin har i och med
reformen genomgått stora och genomgripande för-
ändringar. Antalet slutenvårdsplatser har minskat
kraftigt, och öppna vårdformer har tillkommit. Många
psykiskt sjuka har särskilt under förändringsproces-
sen farit illa, bl.a. på grund av att alternativa behand-
lingsformer inte var tillräckligt utbyggda när sluten-
vårdsplatserna avvecklades. En av orsakerna var
resursbrist. Vid förändringar är det ytterst viktigt att
kontinuerligt följa upp hur det blir för den enskilde.
Här har det enskilda landstinget, staten och alla in-
blandade ett ansvar.
Fru talman! Hälso- och sjukvården kan indelas i
två huvudgrupper: den förebyggande delen och den
sjukdomsrelaterade. Dessa bör inte ställas mot var-
andra utan ses som viktiga komplement och samver-
kansdelar för en god befolkningshälsa i ett längre
perspektiv. Genom statistik och forskning vet vi att
många sjukdomar kan förhindras eller motverkas.
Flera sjukdomar av fysisk och psykisk art kan relate-
ras till livsstil, missbruk och sociala faktorer. Insatser
på dessa områden kommer att medföra en ökad be-
folkningshälsa och minskade samhällskostnader på
sikt. En utveckling av folkhälsoarbetet är en ren vinst
för individen och samhället.
Tyvärr nås vi allt oftare av oroande rapporter om
ökande missbruk bland unga människor och vilka
konsekvenser detta medför. Detta borde få oss att
reagera. Ibland får man intrycket att politiker gärna
undviker att uttala sanningar som kan uppfattas som
pekpinnar. Men det är omsorg och inte pekpinnar att
påtala att man inte behöver prova alla droger och
drycker för att inse att dessa är skadliga och att tidig
debutålder i flera fall ökar risken för bestående ska-
dor. Vikten av att vuxna föregår med gott exempel är
stor, t.o.m. avgörande.
Barnens situation borde också lyftas fram mer i
samhällsdebatten - inte bara när de far illa, orsakar
problem eller på annat sätt hamnar i rampljuset. Ett
synsätt utifrån barnens perspektiv på deras grundläg-
gande behov av trygghet, närhet och värme skulle
klart öka möjligheterna för dessa att fungera i familj,
skola och samhälle. Detta borde också överföras på
politiska beslut som rör familjen, t.ex. flexibla ar-
betstider och valfrihet inom barnomsorg och skola.
Frivilliga organisationers insatser utgör ett viktigt
och positivt inslag i det svenska samhället. Ofta finns
ett stort osjälviskt engagemang kombinerat med kun-
skap som skall stödjas, uppmuntras och tas till vara.
Vi anser därför att organisationsstödet till nykterhe-
tens centrala verksamhet även i fortsättningen skall
administreras av Samarbetsnämnden för fördelning
av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl.
Vi vill också betona att överföring av vissa medel
från anslaget för insatser mot aids till allmänna bidrag
till kommuner inte får innebära någon nedprioritering
av insatserna för den hiv/aidsförebyggande verksam-
heten.
Vi vet också att spelberoendet är ett folkhäl-
soproblem som är större än vi tidigare trott. Det be-
hövs mer kunskap om detta. Att utveckla vård- och
behandlingsmetoder för personer med spelberoende
är viktigt.
Satsningar på folkhälsa ger inte alltid ett mätbart
resultat inom en kortare tidsrymd, åtminstone inte
inom en mandatperiod. I de landsdelar där man vågat
satsa på folkhälsa har efter en längre period klart
förbättrad hälsa konstaterats, bl.a. ökad medellivs-
längd.
Det är påtagligt att det finns brister i den svenska
sjukvården och att kommande utmaningar väntar -
vårdköer, läkarbrist och brister inom specialistkom-
petenser för att nämna några.
Patienter skall inte behöva vänta orimligt länge på
en operation. Det behövs en ny vårdgaranti som tar
sin utgångspunkt i behoven. Det innebär att patienter-
na med de allra största vårdbehoven inte skall behöva
stå tillbaka för dem med lättdiagnostiserade och be-
handlingsbara sjukdomar.
En stor utmaning framöver är det krav som det
ökade antalet äldre kommer att ställa på vårdplatser,
geriatrisk kompetens och personella resurser. Vården
för dessa grupper kommer att fordra mer vårdande
personal. Eftersom ålderdom inte går att operera
kommer behovet av vårdplatser att öka kraftigt. Vi
anser vidare att det skall finnas en läkare med geriat-
risk kompetens knuten till varje sjukhem och hem-
vårdspatient.
Ett behov som har med människans värdighet att
göra är rätten till ett värdigt slut. Det skall finnas en
trygghet att veta att avskedet kan ske på ett värdigt
sätt. Även detta är en fråga om livskvalitet. Vården i
livets slutskede skall präglas av värdighet, omtanke
och respekt.
Under lång tid har vi i Sverige haft god tandhälsa.
Under senare år har dock kostnaderna för den enskil-
de ökat med risk för försämrad tandhälsa. Kristdemo-
kraterna anser att högkostnadsskyddet i sjukförsäk-
ringen inte fyller sin uppgift, eftersom många kostna-
der för den enskilde inte inkluderas. På sikt bör sjuk-
och tandvårdsförsäkringen samordnas. Vi anser att en
utredning snarast bör tillsättas med denna inriktning,
där även kostnader för hjälpmedel ingår. I avvaktan
på detta vill vi anslå ytterligare 200 miljoner kronor
till tandvårdsförsäkringen för att undvika en alltför
stor ökning av självrisken.
För att få rimlig nivå på högkostnadsskyddet för
avgifter i sjukvården bör en översyn göras så att alla
vårdavgifter inkluderas. I det sammanhanget bör ett
återinförande av den s.k. fria listan aktualiseras.
Det finns enligt vår mening ingen anledning till
Apoteksbolagets monopol på receptfria läkemedel.
Det bör göras en prövning av Apoteksbolagets fort-
satta roll. Det finns skäl att tro att det går att åstad-
komma renodling, effektivisering och därmed lägre
kostnader genom att konkurrensutsätta delar av verk-
samhet som i dag bedrivs i monopolform.
Vi accepterar inte nedskärningar på handikappom-
rådet. Där anslår vi ytterligare 300 miljoner kronor
för att förbättra stödet till personer med personlig
assistans.
Fru talman! Till slut tror jag att det är nyttigt att
betänka att allt inte är självskrivet. Att få vara frisk är
ingen rättighet; det är en gåva - en gåva som vi skall
värna om och vara tacksamma för.
I detta anförande instämde Rosita Runegrund
(kd).
Anf.  132  KENNETH JOHANSSON (c):
Fru talman! En av våra allra viktigaste uppgifter
är att kunna erbjuda behövande en vård och omsorg
av hög kvalitet där den enskilde bemöts med respekt
och värdighet. Alla skall kunna känna trygghet inför
sin egen och anhörigas ålderdom. Likaså skall männi-
skor med funktionshinder kunna verka i samhället
utifrån sina förutsättningar och som aktiva medborga-
re.
Detta kanske är självklarheter. Men mot bakgrund
av att andelen äldre ökar och därmed vårdbehovet, att
vård- och omsorgspersonal allt oftare blir utbränd på
grund av hårt jobb och känslan av otillräcklighet, att
människor med rätta alltmer önskar påverka sin egen
och anhörigas äldreomsorg samt att vi har långt kvar
innan vi nått ett samhälle tillgängligt för alla har vi
också ett stort behov av en aktiv och konstruktiv
debatt. Framför allt har vi ett behov av åtgärder.
Centerpartiet vill bl.a. arbeta för att alla skall ha
möjlighet att välja personlig kontakt, vårdinrättning,
behandlingsalternativ och omsorgsform. Centerpartiet
vill införa en vård- och en tillgänglighetsgaranti för
att korta vårdköerna och öka tillgängligheten. Vi
måste bättre kvalitetsutveckla verksamheterna och
stärka det centrala tillsynsansvaret. Förutsättningar
måste ges att klara framtida personalbehov och kom-
petensförsörjning.
Centerpartiet vill arbeta för en fungerande och väl
utbyggd hemtjänst med taxor och avgifter för äldre-
och handikappomsorg som är rimliga och rättvist
utformade. Former för patientinflytande, brukarmed-
verkan och anhörigstöd måste utvecklas ytterligare.
Vi vill att staten, landstingen och kommunerna går
före med att underlätta för funktionshindrade att leva
på samma villkor som andra. Vi måste också ge våra
barn bästa tänkbara uppväxtmiljöer med mycket kär-
lek och omsorg, miljöer som är fria från våld och
droger.
En stark ekonomi är naturligtvis grunden för att
välfärdssamhället skall fungera, för att resurserna till
vården och omsorgen skall kunna förstärkas.
Centerpartiet har i hög grad bidragit till att lands-
ting och kommuner erhållit ökade resurser för att
utföra sina viktiga vård- och omsorgsuppgifter. Alla
partier, utom möjligen Moderaterna, har slutit upp
bakom denna linje. Vi vet att många kommuner och
landsting ändå har stora problem att ekonomiskt klara
sina åtaganden. Landstingsförbundets rapport, som
presenterats i dagarna tillsammans med rapporter från
kommunerna, styrker detta.
Socialt ansvar och gemenskap skall prägla sam-
hället och ge trygghet åt alla. En sund ekonomisk
politik med budgetbalans och fortsatt låga räntor är en
förutsättning för långsiktig välfärd. Gamla, sjuka,
funktionshindrade m.fl. är utsatta grupper som skall
prioriteras, och personalen skall ha det erkännande
den så väl förtjänar. Vi centerpartister är även fram-
gent beredda att satsa de resurser som krävs för att
värna och utveckla verksamheten.
Fru talman! För Centerpartiet är det viktigt att
vården och den sociala omsorgen är solidariskt finan-
sierad. Grunden för finansieringen skall vara våra
gemensamma skatteintäkter. Vård och social service
skall fördelas rättvist och utgå från människors be-
hov, inte från deras förutsättningar att betala. Såvitt
jag kan förstå är det enbart moderaterna som talar för
en obligatorisk försäkring för sjukvården. Jag skulle
vilja fråga moderaternas representant, Chris Heister,
hur det egentligen skall fungera? Är inte en solida-
riskt finansierad sjukvård bra mycket säkrare och
tryggare när det gäller att alla skall få den vård och
omsorg som man har behov av?
Utformningen av vården och servicen skall utgå
från ett medborgarperspektiv. Samhället måste på alla
nivåer vara lyhört för hur enskilda vill ha vården och
servicen, var den skall finnas geografiskt och på vil-
ket sätt den organisatoriskt skall tillhandahållas. Val-
frihet är en viktig del i vård och omsorg. Människor
skall kunna välja vilken vårdgivare man önskar. Om
vård- och omsorgsuppgifter kan utföras lika bra eller
bättre vid en kooperativt driven eller privat verksam-
het skall, enligt min och Centerpartiets uppfattning,
öppenhet finnas för detta.
En del uttalanden från bl.a. socialministern under
senare tid kan tolkas som om regeringen fått återfall i
gamla socialistiska dogmer om att den offentliga
sektorn skall utföra precis allt. Jag hoppas på och
önskar besked om detta i dagens debatt. Centerparti-
ets besked är klart och tydligt. Gemensam och solida-
risk finansiering. Allt behöver dock inte bedrivas i
offentlig regi. Vi vill ha en öppenhet för entrepre-
nadskap i kooperativ och/eller privat regi. Det är en
fråga hur socialdemokraterna och deras talesman,
Susanne Eberstein, ser på den öppenheten.
Min partikollega Gunnel Wallin kommer senare i
debatten att ytterligare utveckla våra åsikter och för-
slag i hälso- och sjukvårdsfrågor.
Socialstyrelsen har nyligen i en kritisk rapport ta-
git upp neddragningarna i hemtjänsten. "Det är mer
undantag än regel att få sin mat lagad i hemmet",
säger Socialstyrelsens representant. Vi som har erfa-
renheter av socialtjänstarbete kan nog samfällt intyga
betydelsen av en väl fungerande hemtjänst och hur
medborgarnas oro ökar i takt med att hemtjänstens
service tvingas till försämringar av ekonomiska skäl.
Mot den här bakgrunden är det tråkigt att det inte
finns stöd för Centerpartiets förslag med statligt sub-
ventionerade hemservicecheckar, för att tillgodose
pensionärshushållens behov av vardaglig service.
Vårt förslag innebär att tjänster i hemmet, som inte
täcks in av hemtjänstens ordinarie verksamhet, skall
kunna köpas till subventionerade priser. Förslaget
innebär samtidigt en stimulas till den privata tjänste-
sektorn. Vi har i vårt budgetförslag avsatt drygt ½
miljard kronor för detta ändamål.
Centerpartiet har tidigare avvisat regeringens in-
vesteringsbidrag för byggande av äldrebostäder. Vi
anser att medlen borde föras över till det generella
kommunbidraget i stället. Behoven är olika. Vissa
kommuner har behov av att satsa på nya lokaler och
bättre yttre förutsättningar. Andra kommuner behöver
göra insatser för att t.ex. förbättra den sociala miljön.
Det är min och Centerpartiets bestämda uppfattning
att kommunerna, med stöd av de nationella målen för
äldrepolitiken, själva kan klara att bedöma hur resur-
serna bäst skall användas. Vi litar på kommunpoliti-
kerna och tror på självstyrelsetanken. Jag är säker på
att ha stöd för denna vår uppfattning, över partigrän-
serna, av det stora flertalet kommunalt förtroendeval-
da. Detta är en viktig markering, och det framgår
också av mitt särskilda yttrande till dagens betänkan-
de.
Samhället måste vara tillgängligt för alla. De allra
flesta anser nog att assistansreformen var och är en
mycket värdefull reform, som medverkat till ökad
trygghet för den enskilde och avlastning för de anhö-
riga. Från Centerpartiet har vi påmint om redan ställ-
da krav på förändringar, såsom 65-årsgränsen, och
ställt nya krav som gäller schablonersättningen och
barns rätt till personlig assistans. Utskottet har tagit
små, enligt vår uppfattning alltför små, steg för att
förbättra reformen. Min partikollega Viviann Gerdin
kommer speciellt att ta upp handikappfrågorna.
Fru talman! För några veckor sedan gjorde jag
tillsammans med en representant för Centerpartiet i
Uppsala studiebesök vid Rikskvinnocentrumet i Upp-
sala. Vi blev övertygade om hur viktig verksamheten
där är och att verksamheten måste ges förutsättningar
till långsiktig utveckling. Utskottet har föreslagit att 1
miljon kronor avsätts till RKC genom omfördelning.
Det är bra, men det är inte tillräckligt. Jag har, i likhet
med kraven i en folkpartimotion, föreslagit att rege-
ringen måste hitta långsiktiga lösningar. Jag är förvå-
nad att inte utskottsmajoriteten, med ordförande Ing-
rid Burman i spetsen, kan ställa sig bakom denna
uppfattning. Jag skulle vara väldigt intresserad av hur
just Ingrid Burman, som har visat stort engagemang i
frågan, kommenterar just den delen. Vi saknar lång-
siktiga lösningar.
Likaså är jag förvånad och aningen besviken över
hur Amningshjälpen hanteras, nu när Folkhälsoinsti-
tutet drar in sitt anslag. Utskottstexten är i den här
delen, som jag uppfattar det, mycket prat och väldigt
lite handling. Centerpartiet anser, i likhet med kraven
i en flerpartimotion, att regeringen borde återkomma
med förslag till hur Amningshjälpens verksamhet kan
stödjas. Om intresset att finna en lösning hade funnits
skulle uppslutningen kring flerpartimotionen också
finnas. Jag beklagar att så inte är fallet.
Det är bra att regeringen anslår extra resurser för
åtgärder mot hemlöshet. Många människor far myck-
et illa, speciellt kvinnor, som ofta blir sexuellt ut-
nyttjade och förnedrade. Många av dem är psykiskt
sjuka och psykiatrireformen har inte lyckats fånga
upp de människor som är i behov av hjälp och stöd.
Inför julhelgen uppmärksammas problemen speciellt.
Jag och Centerpartiet kommer att arbeta för att
situationen för hemlösa åtgärdas. Centerpartiet upp-
skattar att en bred politiskt sammansatt grupp skall få
vara med i detta mycket viktiga arbete. Principiellt
hade det varit bättre om pengarna gick till Socialsty-
relsen i stället för till regeringen. Men det viktigaste
är att det tas tag i problemen.
Ett annat område där jag och Centerpartiet har
markerat annan uppfattning än majoriteten är stödet
till frivilligorganisationerna inom det sociala området.
Det borde vara organisationerna själva som skall
klara av att förmedla medlen utan inblandning av
Socialstyrelsen. Jag vill dessutom särskilt poängtera
Centerpartiets förslag att satsa 5 miljoner kronor extra
till genomförandet av FN:s barnkonvention.
Fru talman! Då riksdagens majoritet har en annan
inriktning av politiken deltar vi inte i det nu aktuella
beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde 9.
Däremot ser jag fram emot en intressant debatt och
att få svar på de frågor jag har ställt.
Anf.  133  CHRIS HEISTER (m) replik:
Fru talman! Först vill jag, precis som Kenneth Jo-
hansson gjorde för Centerpartiets del, göra ett klargö-
rande. Vi moderater står inte bakom anslagsfördel-
ningen eftersom vi har en annan inriktning på politi-
ken. Det har vi också klargjort i ett särskilt yttrande.
Kenneth Johansson riktade frågor till mig. Den
första handlar om mer resurser till kommuner och
landsting. Jag vill påminna Kenneth Johansson om att
vi har avsatt lika mycket pengar i denna budget som
utskottsmajoriteten när det gäller hälso- och sjukvård.
Vi har också avsatt lika mycket pengar till kommuner
och landsting i statsbidrag för 1999.
Men om mer pengar till kommuner och landsting
hade varit lösningen, fru talman, hade vi inte sett de
långa köerna och vi hade inte sett många andra av de
problem vi diskuterar i dag. Det finns andra saker
som gör att vi har stora problem i dag. Socialstyrelsen
har bl.a. pekat på att organisationen inom hälso- och
sjukvården är sådan att det inte går att få ett bra och
ordentligt utnyttjande av de resurser som finns i dag.
Vi kan garantera välfärden bara med hjälp av en
ekonomi som växer. Det är därför jobben och jobb-
politiken är så viktig.
Sedan var det vårt förslag till hälsoförsäkring. Det
finns olika sätt, Kenneth Johansson, att solidariskt
finansiera sjukvården. Vi har lagt fram förslaget om
en allmän obligatorisk hälsoförsäkring som skall
omfatta alla och som skall finansieras genom att man
betalar i proportion till det man förtjänar. Det innebär
att perspektivet är patientens och inte landstingens.
Fördelen med en hälsoförsäkring är att vi vet att
pengarna går till hälso- och sjukvård. Nackdelen med
landstingsskatt är att vi inte vet om pengarna går till
hälso- och sjukvård eller till någonting annat.
Anf.  134  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Först den obligatoriska försäkringen.
Jag har fortfarande svårt att förstå poängen med Mo-
deraternas försäkringslösning. Att lämna över till
försäkringsbolagen att bedöma behov av sjukvård och
omsorg tilltalar inte mig och Centerpartiet. Jag har
också svårt att förstå att försäkringslösningar skulle
vara effektivare. Jag tror inte att man sparar några
pengar heller. Det blir egentligen precis tvärtom. Jag
skulle vara intresserad av att höra om Chris Heister
kan tala om varifrån det finns erfarenheter som talar
för att den moderata försäkringslösningen skulle vara
att föredra. Vi i Centerpartiet tycker att den solidaris-
ka finansieringen över skattsedeln är bättre.
Ekonomin är kärv för kommuner och landsting.
Jag vill nog ändå påstå att de drygt 20 miljarder kro-
nor som Centerpartiet har varit med om att arbeta
ihop och nu ser till att kommuner och landsting har är
ett tillskott som inte löser problemen, men det är
positiva tillskott som ger möjligheter att bättre reda ut
de problem som finns i kommuner och landsting. Det
är pengar som Chris Heisters parti icke har varit med
om att vare sig jobba ihop eller ställt upp på att kom-
muner och landsting skall ha.
Anf.  135  CHRIS HEISTER (m) replik:
Fru talman! Varken Kenneth Johansson eller jag
jobbar ihop de statsbidrag som går till kommuner och
landsting. Det gör alla löntagare i landet. Vi betalar
världens högsta skatter. Det gäller att se till att an-
vända resurserna på allra bästa sätt. Det är därför som
jag är orolig över den utveckling jag ser i landstingen,
dvs. att man inte vill koncentrera resurserna till det
som är viktigt, nämligen hälso- och sjukvård. Vi kan
se skillnaden från socialdemokratiskt till borgerligt
styre i mitt eget landsting, Stockholms läns landsting.
Där satsas nu över 700 miljoner kronor mer på sjuk-
vården än vad den socialdemokratiska majoriteten
gjorde under den förra mandatperioden. En vårdga-
ranti införs. Det visar på vilket sätt det går att driva en
offensiv hälso- och sjukvårdspolitik.
Så återigen tillbaka till frågan om sjukvården.
Kenneth Johansson och jag är överens om att införa
en vårdgaranti. Det är bra att Centerpartiet har närmat
sig oss och i princip har samma uppfattning om vård-
garantin. Jag är alldeles övertygad om att när Kenneth
Johansson får mer grundligt se styrkan i att införa en
allmän hälsoförsäkring som omfattar alla, resurserna
går till patienterna och därmed till hälso- och sjuk-
vård, kommer han att finnas med mig framöver och
slåss för en hälsoförsäkring. Det innebär att slåss för
patienten så att patienten skall få en god vård i tid.
Anf.  136  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag fick väl inget svar på frågan om
erfarenheterna från en obligatorisk försäkring. De
erfarenheter jag har tagit del av är från USA. De har
visat att försäkringslösningar ger höga kostnader
samtidigt som de leder till dåligt och ojämlikt förde-
lad sjukvård. Jag har invändningar mot det. Jag föror-
dar en sjukvård som huvudsakligen finansieras via
skattsedeln. Där råder det en skillnad.
Vi har säkert gemensamt att vi båda vill få bästa
tänkbara hälso- och sjukvård för de enskilda patien-
terna. Men vi är eniga om vårdgarantin.
Anf.  137  INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Kenneth Johansson frågade mig om
Rikskvinnocentrum. Vi har en sak gemensamt, näm-
ligen att vi båda vill se en långsiktig finansiering av
Rikskvinnocentrum.
Under arbetet med att få fram en finansiering hade
jag möjlighet att prata med Centerpartiet och Kenneth
Johansson, och jag frågade om de hade några idéer
för att finansiera Rikskvinnocentrum. Det hade inte
Centerpartiet. Man hade inte väckt någon motion om
att centrum behövs, men de har lyft in det i deras
särskilda yttrande. De säger att den fortsatta långsik-
tiga finansieringen måste beaktas i  statens överlägg-
ningar med landstingen i olika finansieringsfrågor.
Vad är det för överläggningar, och vilka pengar
handlar det om?
Jag har försökt att gräva lite djupt för att finna en
långsiktig finansiering. Då lärde jag mig att pengarna
till landstingen för 1999 är redan utdelade. Skall
regeringen ha överläggningar för att ta in dem igen
och dela ut dem på annat sätt? Var har Centerpartiet
hittat finansieringen? Jag är nyfiken. Hade jag haft
någon kunskap i frågan hade jag säkert biträtt den.
Utskottsmajoriteten har gjort något bra. Man har
sett till att verksamheten kan fortgå, i varje fall under
en period så att det samtidigt går att söka forsknings-
medel och säkra verksamheten. Det är ett positivt
steg, som gör att verksamheten kan fortsätta. Det är
tråkigt att Centerpartiet inte stöder den delen.
Anf.  138  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag blev mycket imponerad av det be-
sök jag gjorde vid Rikskvinnocentrum och av den
verksamhet som bedrivs där. Enligt egen uppgift är
den verksamheten unik i världen. Det är obegripligt
att regeringen drar in de medel som behövs för att
bedriva den forskning som är ett led i att stoppa vål-
det mot kvinnor.
Jag är positiv, Ingrid Burman, till den miljon som
har kommit fram, och jag ger i hög grad Ingrid Bur-
man äran av detta. Det är ingen som helst tvekan om
att det är ett positivt steg. Men det är inte tillräckligt,
och framför allt är det inte en långsiktig lösning. Jag
har vare sig insyn och kontakter i departement eller
möjligheter att leta i olika forskningsstiftelser. De
krav som vi i Centerpartiet har uttalat är att vi måste
få en långsiktig lösning. I den mån jag och vårt parti
kan bidra genom att diskutera oss fram till det är vi
naturligtvis beredda att hjälpas åt för att hitta en lång-
siktig lösning.
Jag tycker att i första hand de tre departement som
är berörda borde ta huvudansvaret för finansieringen
och att de inte skall lägga detta ansvar på en opposi-
tionsföreträdare.
Anf.  139  INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Det är bra att Kenneth Johansson är
positiv både till den miljon som har gått att få fram
och till verksamheten vid Rikskvinnocentrum, för den
är unik. Nu gäller det att fortsätta arbetet med att se
till att säkra denna verksamhet. I det arbetet kan både
Kenneth Johansson och mitt eget parti vara verk-
samma.
Nu gäller det att få fram forskningsmedel, för det
är det som långsiktigt skall bära verksamheten. Kvin-
noforskning och forskning kring behandlingsmetoder
skall inte sättas på undantag i något särskilt rum, utan
det skall in i den ordinarie verksamheten. Centerpar-
tiet har, liksom mitt eget parti, representanter i organ
som fördelar forskningsmedel, och dem bör vi båda ta
ett ansvar för att aktivera.
Det gäller också att se till att landstingen tar an-
svar för sin del av verksamheten, och det vet jag
redan nu att landstinget i Uppsala kommer att göra.
Men vi har en gemensam uppgift över partigränserna
att utveckla och värna verksamheten vid Rikskvinno-
centrum.
Jag har en annan fråga som jag vill ställa till Ken-
neth Johansson. Centerpartiet förespråkar checkar för
hemtjänster. Det kan ju låta vackert, men problemet
som jag ser med dem är att dessa bara kan användas
av dem som har råd att också bidra med en egen fi-
nansiering för att få tjänster utförda. Vore det inte en
rimligare ordning om Centerpartiet avsatte sin halva
miljard till kommunerna, så att alla skulle kunna ta
del av en utvecklad hemtjänst? Då skulle man ge alla
tillgång till ytterligare hjälp i hemmet i stället för att
rikta hjälpen till den kategori av äldre som har råd att
bidra med privata medel för att få hjälp med t.ex.
snöskottning eller annat som jag kan tänka mig att
Centerpartiet avser skall ingå i dessa hemtjänstcheck-
ar.
Anf.  140  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! När det gäller den första delen lovar
jag att använda de kontakter jag har för att se till att
de ledamöter som finns i olika instanser hjälper till att
finna  finansieringsmöjligheter.
När det sedan gäller hemtjänstcheckarna är de inte
att ställa mot den ordinarie hemtjänsten. Vi riktar
dem inte heller mot dem som har råd, utan detta ger
en möjlighet för alla att till en något lägre kostnad få i
många fall helt nödvändiga uppgifter utförda. De som
har råd fixar detta ändå. Men det här underlättar för
dem som har en svagare ekonomi att också kunna få
hjälp med just snöskottning, inköp och liknande. Vi
tycker att det är viktigt att underlätta framför allt för
dem med svaga ekonomiska möjligheter, så att de
också skall kunna få hjälp och stöd utöver den ordina-
rie hemtjänstens.
Anf.  141  KERSTIN HEINEMANN (fp):
Fru talman! Jag vill börja med att beklaga att inte
vår nye socialminister deltar i debatten i dag. Jag tror
att det hade varit bra både för honom och för oss,
speciellt för oss ledamöter i socialutskottet, om vi
hade kunnat ha en dialog i dag kring dessa frågor.
Den 2 december fastställdes de ekonomiska ra-
marna för de olika utgiftsområdena för 1999. Folk-
partiet har i parti- och kommittémotioner förordat en
annan inriktning av den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken. Vi anser att det krävs skattesänk-
ningar för att skapa förutsättningar för nya jobb, som
ju är viktiga för att vi skall klara av de åtaganden som
vi velat ha på det sociala området.
Vårt budgetalternativet är utformat så att det ger
utrymme för sådana skattesänkningar och skapar
också marginal för höjningar av utgifter som kan
drivas fram av den sämre konjunkturen. Våra mål för
budgetpolitiken är att skatter som hindrar nya jobb
skall sänkas, att utgiftskvoten skall sänkas, att de
offentliga finansernas konjunkturkänslighet skall
minska samt att vård och omsorg skall prioriteras.
Det var också därför som vi i våras ville att de extra
pengar som tillfördes kommuner och landsting skulle
öronmärkas, så att vi visste att de användes till det
som de var avsedda för.
Fru talman! På de områden som vi diskuterar i
dag har vi alla partier naturligtvis en mängd olika
förslag i våra motioner som kommer att behandlas
senare under våren i den fortsatta behandlingen. Där-
för tänker jag här bara koncentrera mig på de olika
avsnitt som behandlas när det gäller just budgeten.
Jag kommer att ta upp en del av dem, och Bo Kön-
berg kommer senare att beröra sjukvårdsområdet.
En av våra allvarligaste invändningar mot budget-
förslaget är de försämringar som har skett för de
funktionshindrade, och då speciellt genom handi-
kappreformen.
Våren 1996 inleddes försämringarna med beslut
som skärpte reglerna. Tidsramen ändrades från ett år
till sex månader, definitionen skärptes för rätten att få
personlig assistent, kommunerna fick ta över en större
del av ansvaret genom att rätten till personlig assi-
stent när man vistas i daglig kommunal verksamhet
inskränktes. Så har det fortsatt med flera förändring-
ar.
Våren 1997 lades ännu mer ansvar över på kom-
munerna, eftersom de skall stå för de första 20 tim-
marna. Införandet av schablonersättningen har radi-
kalt försämrat situationen för enskilda funktionshind-
rade och för flera brukarkollektiv.
Det känns ganska bra när man i dag hör att Ken-
neth Johansson och hans parti, som har varit med på
flera av dessa neddragningar, nu tycks verka svänga
och vilja återställa en del av de försämringar som har
gjorts.
Fru talman! Det är oron och osäkerheten inför
framtiden för många funktonshindrade och deras
anhöriga som är det stora bekymret. Denna oro är
deras ständige följeslagare.
Det senaste som skapat oro är Riksförsäkrings-
verkets allmänna råd om assistansersättningen. Följs
dessa - och det ser faktiskt så ut då det kommit en del
fall som bekräftar detta - kommer försäkringskassor-
na endast att bevilja ett fåtal barn rätt till personlig
assistent. Enligt Riksförsäkringsverkets råd skall
endast de barn som har ett omvårdnadsbehov på
minst tolv timmar per dygn komma i fråga för rätt till
personlig assistans.
Det här är en oacceptabel inskränkning i barns rätt
till personlig assistans och måste ändras. Utskottet har
ytterligare en gång i detta betänkande betonat vad
utskottet sade 1995/96 i SoU15, att försäkringskas-
sorna vid bedömningen av barns rätt till personlig
assistans skall ta hänsyn till vad som normalt kan
anses falla inom ramen för det föräldraansvar som
enligt föräldrabalken åvilar alla vårdnadshavare. Det
är alltså behovet av extra tillsyn och omvårdnad med
anledning av ett funktionshinder som skall ligga till
grund för bedömning och beslut om personlig assi-
stans.
Utskottet utgår i betänkandet från att regeringen
noga följer utvecklingen. Om rätten till personlig
assistans för barnen försämras, utgår utskottet från att
regeringen återkommer i frågan, och detta ges rege-
ringen till känna. Det är bra, men det är bekymmer-
samt att utskottet år efter år skall behöva upprepa
detta krav och vi sedan ser att det ändå sker försäm-
ringar. Men det finns väl all anledning för alla oss
som har engagerat oss i frågan att noggrant följa den
och påminna regeringen om det inte händer någon-
ting.
Fru talman! Vi anser också att den s.k. 65-
årsreglen skall avskaffas. Det är väsentligt att funk-
tionshindrade som fyllt 65 år skall veta att den per-
sonliga assistansen får finnas kvar även efter 65-
årsdagen. Deras behov är ju oförändrade. De föränd-
ras inte från den ena dagen till den andra.
Det är inte rimligt att den totala livssituationen
skall förändras bara för att man passerar en ålders-
gräns. Efter att ha haft en personlig assistent i flera år
skall man i stället vara hänvisad till kommunens
hemtjänst med allt vad det innebär av ofrihet och brist
på kontinuitet.
Också detta har utskottet sagt att man skall titta
på. Det skall komma förslag under våren. Vi får väl
bara hoppas att det verkligen gör det också, så att vi
kan se till att även de som är 65 år och en dag behålla
sin personliga assistent.
Folkpartiet liberalerna har i sitt budgetalternativ
avsatt 1,4 miljarder kronor för att återställa handi-
kappreformen i sitt ursprungliga skick, och vi vill
alltså också se till att 65-årsgränsen avskaffas
Fru talman! Jag har nu för avsikt att ta upp några
andra anslagspunkter där Folkpartiet har en annan
uppfattning än Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet.
Kostnaderna för läkemedel och vård har ökat de
senaste åren. Vid införandet av det delade högkost-
nadsskyddet föreslog vi att det skulle utgöra 1 000 kr
för vård och 1 000 kr för läkemedel. Inte minst kost-
naderna för läkemedel har vållat många människor
bekymmer. Vi vidhåller vårt ursprungliga förslag och
har i vårt budgetalternativ avsatt 400 miljoner kronor
för en förbättring av högkostnadsskyddet.
Det är riskabelt att tro att faran för spridningen av
hiv har stoppats helt. Vi behöver bara tänka på den
fara som omkring 100  kvinnor utsattes för av en enda
person, den s.k. hiv-mannen. Det hade kunnat resulte-
ra i många fler smittade och förändrat situationen
radikalt i Sverige. Därför anser vi att det ännu inte är
dags att blåsa faran över och börja föra över de sam-
lade statliga insatserna till andra, som sedan skall ta
över själva. Vi har därför anslagit 14 miljoner kronor
mer än majoriteten.
Rikskvinnocentrum debatterades nyligen i ett re-
plikskifte. Vi anser, och har motionerat om, att de har
en mycket viktig uppgift både när det gäller att ta
emot kvinnor som blivit utsatta för misshandel och ge
dem vård och för den forskning som bedrivs där.
Centrumets framtida existens är ju hotad om man inte
kan hitta en långsiktig finansiering. Landstinget har
förklarat sig berett att ta det ansvar som de har för
vården och kanske till en viss del för forskningen.
Vi menar att den forskning som bedrivs där både
nationellt och internationellt har stor betydelse och
ser det som mycket angeläget att den får fortsätta.
Barbro Westerholm har ju aktualiserat den här frågan
i kammaren i olika interpellationer, och vi kommer
naturligtvis att fortsätta att driva det här tills vi får
staten och de olika departementen att förstå att det här
är något unikt och viktigt. Man måste se till att de får
sina forskningsmedel.
Vi tycker naturligtvis att det är bra, och vi står
bakom att de kommer att få 1 miljon kronor för nästa
år. Det klarar verksamheten under nästa år. Men det
handlar ju också om att de som arbetar där måste
känna att arbetet får fortsätta. Annars finns en risk att
kompetensen försvinner. Så vi hoppas. Vi får väl
hjälpas åt allihop - det finns ju fler här i kammaren
som tycker att den här verksamheten är viktig - för
att se till att det här får fortsätta.
Fru talman! Spelberoende är ett hälsoproblem
vars omfattning är större än man tidigare trott. Enligt
en kartläggning utförd av Sten Rönnberg och medar-
betare vilken nyligen presenterats har 150 000 männi-
skor problem med sitt spelande. För en tredjedel av
dem är problemen så allvarliga att de kan klassas som
spelberoende. För den som har blivit spelberoende
finns i dag inte mycket hjälp att få. Det behövs därför
många olika insatser; behandling och rehabilitering,
utbildning och information.
Det finns också andra typer av anslagsfrågor som
vi tycker är viktiga. Det gäller bl.a. att organisations-
stödet för nykterhetsrörelsens centrala verksamhet
även i fortsättningen skall få administreras av Samar-
betsnämnden för fördelning av statsbidrag till nykter-
hetsorganisationer m.m. Vi anser inte att det är lämp-
ligt att nu göra denna förändring.
Vi anser också att regeringen borde återkomma
med förslag om hur Amningshjälpens verksamhet kan
stödjas. Amningens betydelse är i och för sig ganska
väl känd i dag, och många får ett  mycket bra stöd ute
i sjukvården. Folkhälsoinstitutet arbetar med frågan,
och amningsfrekvensen är mycket högre i dag än
tidigare. De nyblivna mammorna får hjälp och råd.
Samtidigt vet vi att det är mycket lätt att det här
förändras över tiden. Man kanske anser att insatserna
nu har varit så stora att man kan minska dem, och att
medvetandet har blivit så stort att man inte behöver
göra mer. Det finns risker med detta. Det är därför vi
anser att det även i fortsättningen bör ges stöd till
Amningshjälpen.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag ta upp Apo-
teksbolagets roll. Alla västeuropeiska länder har nå-
gon form av reglering av läkemedelsförsäljningen
utan att, som i Sverige, hela detaljhandeln har kon-
centrerats till ett enda företag.
Konkurrensverkets bedömning är att Läkeme-
delsverket bör få i uppgift att utfärda tillstånd att
bedriva detaljhandel med läkemedel till sådan fysisk
eller juridisk person som uppfyller vissa krav på far-
maceutisk kompetens. Vi delar den uppfattningen och
anser att arbetet med att bryta Apoteksbolagets mo-
nopol snarast bör inledas.
Fru talman! Som jag tidigare har anfört så har ju
våra förslag redan fallit vid behandlingen av de eko-
nomiska ramarna. Därför har jag nu redovisat våra
alternativa förslag. Jag ber bara att få hänvisa till det
särskilda yttrande som vi har bifogat det här betän-
kandet.
Anf.  142  THOMAS JULIN (mp):
Fru talman! Tack vare det samarbete som finns
mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Väns-
terpartiet, ställer vi i Miljöpartiet oss bakom 1999 års
budgetförslag för utgiftsområde 9.
Till att börja med vill jag uttrycka att det var be-
hövligt och nödvändigt med de extra resurser som
tilldelades kommunsektorn genom  den rödgröna
uppgörelsen. Situationen förbättras något för lands-
ting och kommuner, men tyvärr räcker inte tillskotten
för att korta väntetiderna och trygga tillgången på
personal.
För en kort tid sedan fick jag tydliga signaler från
Miljöpartiets landstingspolitiker som visar att några
landsting fått en sådan förbättring att de kommit ifrån
fortsatta nedskärningar. Andra landsting har däremot,
trots de extra pengarna, så stora underskott att de
måste fortsätta med nedskärningarna. Det anser man
att det inte finns möjlighet till om man skall kunna
behålla en anständig vård.
I dagarna har det också kommit information från
Landstingsförbundet som visar att det behövs ytterli-
gare 5 miljarder kronor till vårdsektorn för att vi skall
kunna undvika ytterligare nedskärningar och växande
vårdköer. Vi är fortfarande långt från det många av
oss vill ha, nämligen fler händer i vården.
Vi som följt de neddragningar och återkommande
besparingar som skett inom vården under hela 90-
talet förvånas inte över den situation som vi har i dag.
Det är ju flera regeringar som är orsak till den. Vi har
köer och korridorvård, och detta kommer att öka om
vi inte gör ytterligare insatser. Landstingsförbundet
uttalar enligt medierna också att det är svårt att leva
upp till de prioriteringar som riksdagen uttalat om
inte ytterligare resurser kommer vårdsektorn till del.
Trots de dystra besked som vi har fått de senaste
dagarna om hur det ser ut inom vårdsektorn är det bra
att det trots allt har tagits steg i rätt riktning. Då tän-
ker jag på de här extra pengarna. Men det räcker inte.
Det behövs flera steg, och det måste vara större steg.
Vi måste ha råd med en hög och bra standard
inom vården. Därför hoppas jag att det här blir en av
de viktigaste frågorna i diskussionerna inför vårbud-
geten
I propositionen och i betänkandet lyfts flera vikti-
ga områden fram som skall prioriteras. Det gäller
t.ex. vårdköerna. De måste kortas, står det i proposi-
tionen. Det kommer också att kräva resurser eftersom
det som har givits inte räcker till.
Det talas också om att åtgärder måste vidtas för att
förbättra den psykiska hälsan hos befolkningen. Det
talas om förebyggande insatser när det gäller tobak,
alkohol och narkotika. Det talas om de hemlösas
situation och om förbättringar inom handikappområ-
det.
Fru talman! Personalsituationen inom vården är
också ett område som måste prioriteras. Det måste,
som vi sade i valrörelsen, verkligen bli fler händer i
vården. Vi måste också se till att det utbildas tillräck-
ligt med personal inom vårdsektorn. Vi vet ju alla att
vi om några år står inför en allvarlig brist på personal.
Det är redan i dag en allvarlig brist på personal med
specialutbildning. Trots det får inte ens alla de som är
villiga att utbilda sig inom dessa specialområden plats
i utbildning. Jag ser det som mycket olyckligt när vi
vet vad som väntar runt hörnet. Som jag ser det är
detta en brist i planeringen. Man har under många år
vetat att denna situation skulle uppstå, men man har
inte tagit tag i den.
Den psykiska ohälsan är också ett område som
skall prioriteras. Här är det tyvärr många som hamnar
mellan stolarna, vilket har skett under flera år. Det
finns många som behöver akut hjälp men som i stället
hamnar i vårdköer. Att må psykiskt dåligt kan faktiskt
många gånger vara minst lika akut som när man har
en somatisk sjukdom. Vi hoppas nu verkligen att ord
om prioritering följs upp av handling.
Vi i Miljöpartiet har under flera år motionerat om
stöd till de hemlösa. Även om de 10 miljoner kronor
som nu satsas på denna grupp är långtifrån de 50
miljoner kronor som vi från Miljöpartiet tidigare har
föreslagit gläder jag mig ändå över dessa pengar. Den
här satsningen är trots allt en öppning som kan ge
möjlighet till kommande satsningar.
Vi i Miljöpartiet välkomnar uttalandet i betänkan-
det om en bred politisk samverkan kring insatser för
de hemlösa. Det kommer att medföra att vi alla på ett
helt annat sätt kommer att kunna ta tag i denna fråga,
vilket vi tycker är bra.
Att det finns ett stort behov av att ta tag i proble-
met med hemlösa har vi sett vid många av våra besök
på flera orter i landet där vi mött hemlösa och de som
arbetar med olika former av stödverksamhet. Vi ser
det som speciellt viktigt att det görs insatser för de
kvinnor som är hemlösa. Deras situation är oftast
mycket svårare än männens, och det behövs en sär-
skild satsning på dem.
Fru talman! I vårt särskilda yttrande i betänkandet
har vi ställt oss bakom en folkpartimotion om spelbe-
roende. Det är ett mycket stort problem. Det har
mycket större omfattning än man tidigare trott. Det är
därför viktigt att man får mer kunskap om detta och
utvecklar vård och behandlingsinsatser.
När det gäller fördelning av statsbidrag till nyk-
terhetsorganisationer ställer vi i Miljöpartiet oss bak-
om den flerpartimotion i vilken man föreslår att Sam-
arbetsnämnden, som tidigare fördelat de här pengar-
na, borde få fortsätta att fördela resurserna till nykter-
hetsrörelsen.
Vi stöder också ett förslag från Vänsterpartiet om
att regeringen bör utreda hur organisationer som
bedriver samhällsnyttig verksamhet skall få möjlighet
att få samhällsstöd. Ett exempel är Amningshjälpen,
som tidigare också nämnts här. Jag såg förresten
häromdagen i tidningen att Amningshjälpen nu har
fått ett stöd så att den kommer att klara sig under den
närmaste tiden. Vi ställer oss alltså bakom den här
flerpartimotionen om Amningshjälpen. Men det finns
en hel rad andra bra och samhällsnyttiga organisatio-
ner som också behöver stöd och som genom sitt ar-
bete hjälper och stöder människor samtidigt som de
faktiskt spar pengar åt samhället. Vi vill se att en
utredning tillsätts med inriktning på hur ett stöd
skulle kunna utformas för att hjälpa dessa organisa-
tioner.
Fru talman! När det gäller de funktionhindrade
som har behov av personlig assistans hade vi gärna
sett att det fattats ett beslut som inneburit att staten
ensam hade ansvaret för den här reformen. Det är ett
önskemål som vi många gånger mött från funktions-
hindrade. Men genom den ekonomiska överenskom-
melse som vi har ställt oss bakom så finns det för
dagen ingen möjlighet att driva denna fråga, eftersom
den påverkar budgeten. Vi kommer dock att eventu-
ellt återkomma i frågan.
I Miljöpartiet tycker vi att det är bra att det i ut-
skottet finns en stor majoritet för att den som före sin
65-årsdag haft rätt till assistans också skall få behålla
den rätten efter 65-årsdagen. Efter det tillkännagivan-
de som görs i betänkandet är jag övertygad om att
regeringen mycket snart återkommer med ett förslag
som gör att alla de som är på väg mot 65-årsgränsen
kan sluta oroa sig för att de skall mista sin assistans.
Vi vet att det i dag finns en stor oro i denna grupp.
När det gäller schabloniseringen av assistanser-
sättningen står vi kvar vid vår tidigare åsikt och delar
den uppfattning som många funktionshindrade har,
nämligen att schabloniseringen av assistansersätt-
ningen borde tas bort och att ersättningen bör utgå
efter de faktiska kostnaderna i stället.
Även om vi framfört ett flertal avvikande åsikter
står vi i Miljöpartiet bakom den budgetöverenskom-
melse som vi träffat med regeringen. Vi har därför
inga ekonomiska avvikelser på det här utgiftsområdet
för 1999.
I vår motion när det gäller detta område har vi
däremot framfört förslag när det gäller åren 2000 och
2001. Där har vi bl.a. föreslagit en förbättring av
högkostnadsskyddet för tandvårdsförsäkringen med
250 miljoner kronor. Vårt mål är att på sikt samman-
föra tandvården och övrig sjukvård i ett gemensamt
högkostnadsskydd. Vi har föreslagit att regeringen
skall utreda vad ett sådant högkostnadsskydd kan
kosta staten. Vi vill gärna att man börjar ta några steg
mot ett sådant system.
Vi vill göra kraftfullare insatser för att minska an-
vändningen av tobak och framför allt få ungdomar att
avstå från att börja röka. Ur hälsosynpunkt är det
nödvändigt. Det är också ekonomiskt försvarbart att
göra ytterligare satsningar på det här området. Därför
föreslår vi att man i budgeten för åren 2000 och 2001
tillskjuter 20 miljoner kronor extra, framför allt för
information i skolorna.
För dessa år vill vi också ge Barnombudsmannen
en förstärkning med 2 miljoner kronor.
Slutligen har vi föreslagit att man för åren 2000
och 2001 förstärker budgeten för Statens institutions-
styrelse med 90 miljoner kronor för att staten skall
kunna ta ett större ansvar för kostnaderna av tvångs-
vården av missbrukare. Många kommuner och kom-
mundelsnämnder har i dag svårt att klara av kostna-
derna för tvångsvården, och då får missbrukarna inte
den vård som de behöver. Det tycker vi att de måste
få. Det är ett allvarligt samhällsproblem, och miss-
brukaren, familjen och samhället far illa om sådan
vård inte ges.
Anf.  143  CHRIS HEISTER (m) replik:
Fru talman! Jag skulle kortfattat vilja säga att jag
tycker att det är bra att lyssna till Thomas Julin och
det engagemang som han har för de handikappade
och deras situation. Jag betvivlar inte att han har gjort
allt som står i hans makt för att se till att man kan
återupprätta handikappreformerna och se till att man
kan få en ordentlig personlig assistans för barn och
ungdomar och att man också kan åstadkomma att
handikappade när de fyller 65 år har möjlighet att
behålla sin personliga assistans.
Däremot kan jag konstatera att Miljöpartiet i sina
förhandlingar inte har varit framgångsrikt när det
gällt att se till att åstadkomma detta i den budget som
nu presenteras. Det får väl både Thomas Julin och jag
beklaga.
Anf.  144  THOMAS JULIN (mp) replik:
Fru talman! Jag är övertygad om att det relativt
snart kommer ett sådant här förslag från regeringen.
Vi vet ju båda att det i socialutskottet finns en stark
majoritet för ett sådant förslag. Jag är således inte
orolig på den punkten.
Anf.  145  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! I sitt särskilda yttrande skriver Tho-
mas Julin att Barnombudsmannen skall ges ökade
resurser - jämfört med regeringens budgetförslag,
utgår jag från. Hur har Miljöpartiet tänkt sig en lös-
ning här om Miljöpartiet inte har diskuterat detta i
förhandlingarna med regeringen? För mig verkar det
vara så att man säger en sak och gör en annan.
Sedan skulle jag vilja få ett förtydligande när det
gäller Amningshjälpen. Thomas Julin sade att det
verkar ha kommit några medel. Jag tror att han här
blandar ihop det med det alternativa nobelpriset och
de resurser som getts till en internationell organisa-
tion. Om Thomas Julin har annan information kunde
det vara värdefullt att få ta del av den.
Anf.  146  THOMAS JULIN (mp) replik:
Fru talman! Kenneth Johansson, i fråga om Am-
ningshjälpen såg jag häromdagen ett meddelande i en
tidning. Det stod att man för de två närmaste åren fått
sin ekonomi ordnad. Hur stod det inget närmare om,
utan det var bara en notis i tidningen. Jag hoppas att
vi kan tro på den.
När det gäller budgeten för år 2001 är det faktiskt
så att den överenskommelse som vi i de tre partierna
har träffat handlar om budgeten för år 1999.
Anf.  147  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Som jag läser Miljöpartiets särskilda
yttrande står det där att Barnombudsmannen skall ges
ökade resurser. Men vad vi behandlar är ju budgetåret
1999. Det förefaller mig som om det särskilda yttran-
det trots allt säger en sak och praktisk handling en
annan.
Vi i Centerpartiet har föreslagit en omfördelning
till förmån för Barnombudsmannen. 5 extra miljoner
skulle framför allt gå till att genomföra FN:s barn-
konvention med en högre ambition än som annars kan
göras. Där hade det alltså funnits en möjlighet att ge
extra pengar till Barnombudsmannen.
Anf.  148  THOMAS JULIN (mp) replik:
Fru talman! Vi tycker att det redan på det här sta-
diet är viktigt att markera de åsikter som vi har om
satsningar som vi vill göra även kommande år. Det är
ju snart dags för diskussioner om den biten, så det här
är en tydlig signal från oss.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 17.53 att ajournera för-
handlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
 9 §  (forts.) Hälsovård, sjukvård och social om-
sorg (forts. SoU1)
Anf.  149  SUSANNE EBERSTEIN (s):
Fru talman! Först vill jag säga att det är tråkigt att
ministern inte är här i kväll, men inte ens ministrar
bestämmer alltid över sin tid.
Jag är fyrtiotalist, och ibland är det just så jag be-
skriver mig själv, och jag gör det med viss självkäns-
la. Jag är stolt över vad vi i min generation har fått
och kämpat oss till:
· fler med högre utbildning än tidigare generationer
· en mer utbyggd barnomsorg än tidigare genera-
tioner
· och ett av världens mest jämställda samhällen.
Men ofta låter fyrtiotalist som ett skällsord. Vi har
som grupp fått mycket kritik från dem som kallar sig
sjuttiotalisterna. Det är t.ex. vi som styr opinionen, vi
som har makten, vi som kan förverkliga egoistiska
önskemål.
Vi skälls bl.a. för att äldreomsorgen plötsligt blivit
så angelägen. Det beror på våra gamla föräldrar eller
snarare att vi vill ha en bra omsorg för dem för att
själva slippa ha dåligt samvete. Detta säger belackar-
na. Själv säger jag att det naturligtvis finns korn av
sanning i det, men jag är villig att påstå att det inte
bara är av egoistiska skäl vi intresserar oss för äldre-
omsorgen, eller för barnomsorgen när våra barn var
små, eller för den delen pensionen nu när vi börjar
närma oss den. Jag menar att det handlar om olika
perspektiv i olika skeden av livet.
När man är gravid ser man plötsligt en mängd
kvinnor i samma situation. När man har småbarn
kretsar det mesta omkring det. När man börjar närma
sig pensionsåldern fokuseras intresset på pensions-
systemet osv. Så tror jag att vi människor fungerar -
kanske ganska enkelspårigt men därför inte självklart
egoistiskt.
Jag menar inte att bagatellisera människans sätt att
fungera, utan det jag vill säga är att jag inte ser något
negativt i att vi fyrtiotalister intresserar oss för äldre-
omsorg och pensioner. Vi finns här i samhället till-
sammans med alla andra som har olika intressen. I en
anda av solidaritet med varandra kan det faktiskt
komma ut en massa bra saker ur det. Det jag däremot
tycker är mycket viktigt är att vi inte ställer olika
generationer eller olika grupper mot varandra, t.ex.
pensionärer mot barnfamiljer. Återigen: Vi lever våra
liv i olika skeden, och vi behöver varandras omsorg.
Jag ser det snarare som ett kontrakt mellan gene-
rationer. Jag betalar skatt till vår gemensamma sektor,
och du får tillgång till äldreomsorgen. Du är ledig
med föräldrapenning, och jag jobbar heltid och ger
skatteinkomster till kommunen som ordnar barnom-
sorgen så att du kan börja arbeta och inte behöver gå
till arbetslöshet efter ledigheten. Och du som halkar
och kommer till akuten behöver inte fundera över om
du har tillräckligt med pengar eller rätt kontokort med
dig. Det är självklart att du skall få den vård du behö-
ver. När du kommer till avdelningen ligger en blek
kvinna i sängen bredvid. Hon mår inte bra. Du vet
inte vem hon är, om hon är arbetslös eller om hon är
förmögen. Det går inte att avgöra där ni ligger i ano-
nyma sjukhuskläder, och det finns ingen skillnad i
bemötandet hos personalen. Ni har lika stor anledning
att få en bra omsorg.
Ett kontrakt mellan generationer bygger på solida-
ritet. Lever verkligen dess innebörd kvar i vårt mo-
derna samhälle? Enligt Svenska Akademiens ordlista
betyder solidaritet gemensam ansvarighet; samman-
hållning. För mig som socialdemokrat är det en själv-
klarhet att det är detta det handlar om, ifall vi skall
fortsätta att ha ett Sverige med goda framtidsutsikter
för dess invånare: sammanhållning.
När vi införde ATP var det självklart att de som
jobbade skulle betala pensionärernas pensioner. De
hade ju inte hunnit spara till dem själva. Och vi som
arbetar i dag betalar till dagens pensionärer: samman-
hållning. Men när vi fyrtiotalister blir pensionärer
finns inga pengar kvar, säger en del, för de som skall
betala kommer inte att vilja det. Det där är argument
som ofta hörs: De unga är inte intresserade av att
försörja någon annan. De tänker på sitt. De är kritiska
och uppfostrade att ifrågasätta och vill tjäna egna
pengar och bara bry sig om sig själva.
Det görs en hel del undersökningar om ungdomars
attityder. Jag har speciellt tittat på den som Ung-
domsstyrelsen presenterade i våras. Man har frågat
ungdomar i åldern 16 till 29 år om deras syn på livet,
samhället och framtiden. Ett viktigt resultat är att tre
fjärdedelar av landets ungdomar är optimistiska och
har stora förväntningar på framtiden. Meningen med
livet är sådant som kretsar kring familj och vänner -
de närmaste. Och det tycker jag talar mot att dagens
ungdomar skulle vara själviska och bara tänka på sig
själva.
Det finns också de som säger att folk snart inte
orkar betala mer i skatt, orkar inte vara solidariska
utan att själva få något för det. Med det är inte sant.
Stefan Svallfors, docent vid Umeå universitet, ser i
sina undersökningar att folk visst vill betala gemen-
samt för den offentliga sektorn. Han konstaterar att
stödet för vår gemensamt finansierade och offentligt
drivna välfärd har varit starkt och stabilt och i många
fall också ökat de senaste 15 åren.
Av den debatt som finns kring offentliga sektorn
nu under 90-talet skulle man kunna tro att stödet hade
minskat, men så är det alltså inte. Det gäller t.ex.
finansieringen av välfärden. Stödet för den skattefi-
nansierade välfärden är starkt. Framför allt gäller det
sjukvården och äldreomsorgen. Det är väl också där-
för som kritiken blir så högljudd när inte allt fungerar
som det skall.
För 1999 anslår den socialdemokratiska regering-
en 10 miljoner kronor för utvecklingsinsatser för
hemlösa. Det är ett område där det inte har fungerat
som det skall. Det är ett bra exempel på hur vi på rätt
sätt kan använda våra gemensamma medel för att
med krafttag ta itu med de växande svårigheterna för
hemlösa. Tillsammans kommer nu regering, kommu-
ner och ideella organisationer att utveckla och pröva
olika stödformer för de bostadslösa och finna metoder
för lokala inventeringar och uppsökande verksamhet.
Människor skall kunna få egna bostäder!
I Sverige finns det ett parlamentariskt stöd för att
förstärka och värna den generella välfärden. Men det
finns också tydliga skiljelinjer.
För oss socialdemokrater är den generella välfär-
den oerhört viktig. Med det menar vi att den välfärd
vi har skall omfatta alla. Alla skall veta att när de
behöver vård så finns den där. När barnfamiljer be-
höver extra stöd skall det finnas där. De olika trygg-
hetsförsäkringarna skall vara trygga och gå att lita på.
Det är vi politiker som har till uppgift att se till att
systemet fungerar. Då behövs också en stabil ekono-
mi, mål och styrmedel, en tydlig vägledning om vad
som förväntas av verksamheterna.
Vi socialdemokrater anser att medborgarna efter
förmåga, genom skatterna, skall bidra till välfärdens
grunder, till ett socialt trygghetssystem, skola, vård
och omsorg. Vi bidrar, och i olika skeden i livet får vi
del av det vi bidragit till, precis som jag tidigare be-
skrivit. Solidaritet är ett honnörsord för mig, och det
är just det den generella välfärden handlar om.
Om alla som betalar skatt också får något tillbaka
är de intresserade av att barnomsorgen skall vara bra,
att skolan och sjukvården skall ha bra kvalitet, att
äldrevården skall fungera.
Det bästa sättet att minska klyftorna i samhället är
att fler människor har arbete. Glädjande nog är
100 000 fler människor sysselsatta i år än vid samma
tid förra året. Kampen mot arbetslösheten är den
viktigaste insatsen för att öka rättvisan i Sverige. Men
den skall kompletteras med en politik som på område
efter område främjar rättvisa, samhörighet och solida-
ritet.
Jag sade tidigare att det finns en tydlig skiljelinje
också i den svenska politiken. Den går mellan oss
socialdemokrater och moderaterna. Vi vill att välfär-
den också i fortsättningen skall vara solidariskt finan-
sierad genom skatter. Det ger en mer rättvis fördel-
ning av bördorna mellan olika åldrar och olika in-
komstgrupper. Moderaterna vill att vi skall betala för
den genom ett ökat uttag av avgifter som var och en
själv får betala efter förmåga. Resultatet blir inte
särskilt rättvist. Den som har råd får tillgång till väl-
färd medan de som har lägre inkomster kan drabbas
mycket hårt av de förändringar som sker i livet.
Vi socialdemokrater satsar under flera år mer
pengar till statsbidragen till kommuner och landsting
för att de i sin tur skall kunna satsa på skolan, vården
och omsorgen. Barnfamiljer och pensionärer har
drabbats hårdare än andra grupper av de besparingar
som vi har tvingats att göra. När vi nu har balans i de
offentliga finanserna och börjar att kunna betala av på
våra skulder kan också dessa grupper få en bättre
ekonomi. Därför höjer vi pensioner och bo-
stadstillägg. Därför vill vi under mandatperioden höja
barnbidragen. Och därför föreslog vi maxtaxa i barn-
omsorgen. Vi kunde inte få igenom detta förslag nu,
men det är någonting som vi tänker återkomma till.
Om moderaterna får bestämma skall skatterna om
tre år vara 86 miljarder kronor lägre än i dag. Som
vanligt är de mest skattesänkningar för de välbeställ-
da. Däremot talar man inte lika högt om finansiering-
en. Men den som letar i den moderata motionen hittar
efter ett tag några exempel.
Läkemedel skall bli 5 miljarder kronor dyrare -
det motsvarar mer än 500 kr per svensk och år. I
moderaternas motion skriver de att "transfereringarna
till hushållen" skall bli 16,2 miljarder lägre år 2002.
Det visar att moderaterna inte vågar stå för sin politik.
Varför inte kalla "transfereringarna" för sitt rätta
namn?
Sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen skall
sänkas, arbetslöshetsförsäkringen likaså. Skola, vård
och omsorg skall få 10 miljarder kronor mindre - det
motsvarar drygt 30 000 jobb. Det är alltså de sjuka
och arbetslösa som skall betala för de välbeställdas
skattesänkningar. Så enkelt kan moderaternas politik
beskrivas.
Detta är att ställa olika grupper mot varandra, och
ett sådant synsätt främjar inte värnandet och utveck-
landet av välfärden. Vi skall gå på vägen in i framti-
den utan att ställa generationer eller grupper i sam-
hället mot varandra - sjuttiotalister bredvid fyrtiota-
lister, pensionärer bredvid barnfamiljer.
När vi alla ser att vi har nytta av att arbeta till-
sammans för en generell välfärd blir det en självklar-
het att vi också är med och bidrar efter förmåga. Vi
tar ett gemensamt ansvar, vi håller samman, vi är
solidariska, och det är också det synsätt som skall
genomsyra den socialdemokratiska socialpolitiken för
de närmaste åren.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
utskottets hemställan.
Anf.  150  CHRIS HEISTER (m) replik:
Fru talman! Vi betalar världens högsta skatter,
men vi har inte världens bästa välfärd. Människor står
i vårdköer, skickar barnen till slitna skolor, och
många hamnar i ett destruktivt bidragsberoende.
Om det vore så att världens högsta skatter ledde
till en bra välfärd, men så är det ju inte.
Om Susanne Eberstein lyssnade på mitt anförande
försökte jag i det beskriva att i Sverige beskattas
vanliga barnfamiljer så hårt att de inte klarar sin för-
sörjning. De har inte ens råd att ha en bil. Alltfler
lever på marginalen. En tandvårdssräkning kan kull-
kasta hela hushållsekonomin. En undersköterska
betalar 60 % i skatt av sin samlade inkomst. Det är
därför som vi vill sänka skatten, och då framför allt
för normalinkomsttagare.
Sedan säger Susanne Eberstein att vi ställer grup-
per mot varandra när vi vill införa en vårdgaranti som
innebär att man har rätt att få vård inom rimlig tid.
Det är väl ändå landstingens uppgift att kunna erbjuda
bra sjukvård för alla som behöver det.
Både Socialstyrelsen och de fackliga organisatio-
nerna anser att man bör ta till vara den kompetens och
det kunnande som finns inom sjukvården. Det måste
man göra för att se till att alla får en bra vård.
Anf.  151  SUSANNE EBERSTEIN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag beklagar, men jag hörde inte vad
Chris Heister sade i sin replik, eftersom mikrofonen
inte fungerade. Jag anar dock vad hon sade.
Om det nu finns ett så skrämmande behov av re-
surser i den offentliga välfärden förstår jag inte hur
moderaterna skall kunna komma till rätta med dessa
behov när de vill ta bort 86 miljarder kronor från den.
Anf.  152  CHRIS HEISTER (m) replik:
Fru talman! Som jag försökte säga i min replik
som Susanne Eberstein inte hörde säger både Social-
styrelsen och de fackliga organisationerna att det i
första hand inte är mer resurser som behövs i sjuk-
vården, utan det behövs en annan och friare organisa-
tion där man tar till vara personalens kunnande och
kompetens.
När det gäller budgeten för 1999 har både Susan-
ne Eberstein och jag lika mycket pengar till hälso-
och sjukvård och lika mycket pengar till kommuner
och landsting. Men för mig är det viktigt att sätta
patienten i centrum. Det är därför som vi vill införa
en vårdgaranti. Jag hörde ingenting i Susanne
Ebersteins anförande om frihet eller valfrihet.
Är det mot bakgrund av detta som man skall se
förslaget om en maxtaxa i barnomsorgen som är till
fördel för de många, men som lämnar de få vid sidan
om som behöver hjälp, samtidigt som det skulle inne-
bära att man styrde alla att välja den barnomsorg som
Susanne Eberstein och andra bestämt att vi skall väl-
ja? En sådan politik vill jag inte ha.
Avslutningsvis vill jag säga till Susanne
Eberstein: Vi spar - och det är ingen hemlighet - på
socialförsäkringar, vi inför en karensdag för de friska,
vi spar på partistöd, presstöd och annat. Och det gör
vi just för att kunna sänka skatten, framför allt för
låg- och normalinkomsttagare så att de kan leva på
sin lön. Dessutom vill vi ha ett företagsklimat som
innebär att vi får nya, riktiga jobb i nya, växande
företag. Det är bara så välfärden kan garanteras, Su-
sanne Eberstein, inte genom högre skatter som gör
fler bidragsberoende och på det sättet ökar otrygghe-
ten.
Anf.  153  SUSANNE EBERSTEIN (s) re-
plik:
Fru talman! Självklart måste alla organisationer
ständigt ses över och förbättras. Det är väl en själv-
klarhet. Det behöver vi inte ens diskutera och ha olika
meningar om.
En vårdgaranti utan pengar - är det verkligen nå-
got värde i det? Chris Heister säger att vi har lika
mycket pengar till de här områdena, och ni vill alltså
införa en vårdgaranti. Då kan man fundera över vilka
som får stryka på foten.
Jag tyckte inte att jag hörde det där om läkemed-
len när det gällde att ni ville spara på olika saker, att
ni ville ta många miljarder från läkemedelssubventio-
nerna. Det hörde jag ingenting om.
Anf.  154  TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag medger en replikomgång till på grund av pro-
blemen med högtalarna.
Anf.  155  CHRIS HEISTER (m) replik:
Fru talman! Jag skall då svara direkt på Susanne
Ebersteins sista fråga. Vi vill bryta upp apoteksmo-
nopolet. Vi vill göra förändringarna i läkemedelsför-
sörjningen. Vi vill förstatliga läkemedelsförsäkringen
och på det sättet slippa detta receptregister, som både
är integritetskränkande och kostar miljardbelopp. Vi
vill införa en frivillig läkemedelsförsäkring som har
ett bättre högkostnadsskydd än det som Susanne
Eberstein och Socialdemokraterna har.
På det sättet kan vi frigöra resurser som vi kan
använda t.ex. till att förbättra för de handikappade,
där ni inte har orkat med, och till att förbättra för
änkorna med en änkepension, där ni inte har orkat
med.
Anf.  156  SUSANNE EBERSTEIN (s) re-
plik:
Fru talman! Moderater och socialdemokrater ser
helt olika på framtiden och ser helt olika samhällen.
Jag är uppvuxen i ett samhälle där klassklyftorna var
väldigt stora. Alla fattiga fick visserligen hjälp, men
det var korgar som bars ut. Hembiträdena fick svarta
sidentyger i julklapp så att de skulle ha snygga klän-
ningar när de serverade hos herrskapen. Jag kan inte
se att moderaterna har gått ifrån målet om det sam-
hället. Vi ser på framtiden på olika sätt.
Anf.  157  KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! När Susanne Eberstein höll sitt anfö-
rande talade hon mycket om dem som har drabbats av
besparingar och sade att det är sådana som har det
sämst i samhället. Det är klart att det är pensionärer
och barnfamiljer som har drabbats väldigt hårt.
Jag skulle vilja fråga om läkemedel, som ju har
varit aktuella. Det är många som säger att de inte har
råd att hämta ut sina läkemedel. Folkpartiet har före-
slagit att man skulle göra en förändring av de olika
högskostnadsskydden, så att man betalar 1 000 kr för
vård och 1 000 kr för läkemedel. Det är i alla fall en
liten minskning när det gäller kostnaderna.
Jag skulle vilja fråga Susanne Eberstein: Är det
här med läkemedelskostnader någonting som oroar er
socialdemokrater? Har ni några funderingar om vad
man skall göra åt det, kanske i vårpropositionen?
Anf.  158  SUSANNE EBERSTEIN (s) re-
plik:
Fru talman! Det finns all anledning i världen att
oroa sig för de ökade läkemedelskostnaderna. Vi har
dessutom problemet med de livskvalitetshöjande
läkemedlen. Det är också besvärligt att ta i den frå-
gan. Det här måste ständigt begrundas och utredas.
Jag överlämnar den frågan till Conny Öhman,
som kommer att ta läkemedelsdebatten.
Anf.  159  KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! Den uppdelning som vi nu har på ta-
larlistan är lite förvirrande. Susanne Eberstein talade
övergripande om besparingar och problem m.m., och
jag trodde därför att det skulle vara möjligt att ställa
den här frågan. Jag får väl återkomma och ställa om
frågan till Conny Öhman när han har hållit sitt anfö-
rande.
Anf.  160  LARS GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag har en fråga till Susanne
Eberstein om någonting som Kenneth Johansson
förtjänstfullt lyfte fram i sitt anförande. Det handlar
om balans i ekonomin. Kenneth Johansson framförde
att det finns kommuner och landsting som fortfarande
har problem med ekonomin, som tydligen inte är
sanerad även om staten har lyckats få ordning på sina
finanser.
Hur kan det komma sig att åtta kommuner har be-
slutat, trots det indirekta skattestoppet, att höja kom-
munalskatten? I en kommun i Halland har man för
andra gången på tre år beslutat att höja kommunal-
skatten, under socialdemokratisk ledning. Jag undrar
om Susanne Eberstein har någon tanke om vad som
kan vara orsaken till detta.
Anf.  161  SUSANNE EBERSTEIN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag måste säga att det är väldigt svårt
att i socialutskottet ha bestämda åsikter om varför åtta
kommuner höjer skatten. Jag hoppas att det inte beror
på att de är vanskötta, och jag hoppas också att det
inte beror på att de kom i obalans under de tuffa bor-
gerliga åren.
Anf.  162  LARS GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Det var inte fråga om det. Saken är
den att de har förlorat många arbetstillfällen i den här
kommunen, och det är inte så lätt att ersätta dem. Jag
hade synpunkter på det i mitt anförande.
Jag tror kanske att man inte bara skall slå sig för
bröstet och tala om att man har fixat statens ekonomi.
Det är dock nere i verksamheten - jag kommer däri-
från och har varit delaktig i de nedskärningar som
måste göras - som man har de stora problemen kvar.
Det gäller inte överallt, men på många ställen  Man
borde kunna se helheten i det när man talar om över-
gripande saker, och inte bara se på en sektor. Man bör
fundera på det när man säger att man har klarat saker
och ting. Då skulle vi få en mycket mer sansad debatt.
Anf.  163  SUSANNE EBERSTEIN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag vill bara säga att det är bra att vi
nu kan satsa på kommunerna. Vi är väl medvetna om
att pengarna behövs där. Vi håller också på med ett
kommunalt skatteutjämningssystem under våren, och
det är säkert så att flera kommuner har fått för mycket
av utjämningsbidragen och andra har fått för lite. Min
förhoppning är att detta kommer att innebära att man
kan arbeta upp ekonomin i kommunerna.
Anf.  164  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! I mitt inledningsanförande ställde jag
en fråga som handlade om valfrihet, och jag påstod
att en del av socialministerns uttalanden kunde ge en
känsla av ett återfall i socialistiska dogmer, att allt
skall utföras i offentlig regi. I Susanne Ebersteins
anförande styrktes det av det citat där det betonades
att det skall vara offentligt driven verksamhet. Jag
tycker att det skulle vara väldigt intressant att få ett
besked om vad den socialdemokratiska talesmannen i
socialutskottet har för uppfattning i fråga om alterna-
tiva driftsformer, entreprenad och liknande, därför att
det skiljer ju så mycket mellan olika företrädare.
Dessutom skulle jag vilja fråga vad Susanne
Eberstein säger om de privata verksamheter som vi de
facto har. Jag tänker på Stenshult i Halland, Vidarkli-
niken i Järna, Ersta Sjukhus, Sophiahemmet m.m.
Slutligen har jag en fråga när det gäller investe-
ringsbidragen för äldrebostäder, dvs. de 150 miljoner
som utskottsmajoriteten vill öronmärka. Centerpartiet
vill lägga pengarna i "kommunpåsen" och betona att
behoven är olika. Vi har förtroende för våra kommu-
nala förtroendevalda, att de själva kan göra bedöm-
ningar utan statliga pekpinnar. Är inte det en ganska
rimlig inställning?
Anf.  165  SUSANNE EBERSTEIN (s) re-
plik:
Fru talman! Till Kenneth Johansson vill jag säga
att det viktiga med vården och omsorgen är att den är
gemensamt finansierad och att det finns ett demokra-
tiskt inflytande. Driftsformerna kan alltid diskuteras,
och de kan variera. Det sker redan i dag.
När det gäller specialpengarna till äldrebostäder
har man upptäckt att det är väldigt ojämnt över kom-
munerna, och därför vill man i det här fallet special-
destinera just till äldreboendet.
Anf.  166  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! I den första delen ber jag att få tacka
för beskedet. Nu vet vi att talesmannen i socialut-
skottet har uppfattningen att man kan släppa fram
alternativa driftsformer. Det är bra. Vi har samma
uppfattning där.
När det sedan gäller investeringsbidragen för äld-
rebostäder har vi olika uppfattning. Min erfarenhet av
att vara kommunpolitiker är att om man ger de kom-
munala företrädarna frihet och ansvar och hyfsat med
resurser, som också via skatteutjämningsbidrag m.m.
är rättvist fördelade, löser de uppgiften utifrån de
lokala förutsättningarna. Jag är övertygad om att om
det inte fungerar ser väljarna i val till att ersätta dem
med nya företrädare.
Anf.  167  SUSANNE EBERSTEIN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag måste få säga att det skulle glädja
mig mycket om jag i fortsättningen fick vara ta-
leskvinna i socialutskottet och inte talesman. Det
kanske vi kan vara överens om.
Jag kan också säga om RKC, Rikskvinnocentrum,
som många här har värnat om, att vi har ordnat fram
pengar från Justitiedepartementet. De har alltså sin
ograverade verksamhet om de ansöker hos Justitiede-
partementet, där det finns pengar just till RKC.
Anf.  168  LEIF CARLSON (m):
Fru talman! Moderata samlingspartiet har i parti-
och kommittémotioner förordat en annan inriktning
av hälso- och sjukvårdspolitiken än regeringen. Våra
förslag syftar till att skapa förutsättningar för en ut-
veckling av sjukvården och till att ta till vara de goda
förutsättningar som finns, men som nu kvävs i lands-
tingsmonopolets famn. Vi vill göra de förändringar
som kan möjliggöra tillväxt i vården och låta den bli
motor i en avancerad högteknologisk utveckling. Vi
vill göra de förändringar som ger patienten ett verk-
ligt inflytande i vården och som släpper fram perso-
nalens kreativitet och ledaregenskaper. Det är sådana
förändringar som gör att de anställda kan påverka sin
arbetssituation bl.a. genom att det finns en vårdar-
betsmarknad med många arbetsgivare och med kon-
kurrens och belöningar. Det är sådana förändringar
som begränsar politikernas roll till att tydliggöra mål
och resursfördelning, men skiljer produktion från
finansiering och låter pengarna följa patienten. Vi
föreslår i vår obligatoriska hälsoförsäkring sådana
lösningar.
Jag har i flera år presenterat försäkringen här och
för flera representanter för Centerpartiet, som har
blivit väl informerade. Jag skall bara kort nämna vad
det gäller. Den är solidariskt finansierad. Det kan man
göra med skatter eller med avgifter. Skatter kan inte
specialdestineras, så därför vet man inte vad som går
till sjukvård och vad som går till annat. Avgifter kan
specialdestineras. I en försäkring följer pengarna
patienten. Patienten får en reellt stärkt ställning och
har då inte bara landstingspolitikers prat att rätta sig
efter. Produktion och finansiering skiljs åt, och då
ökar effektiviteten.
Ett aktuellt land att dra lärdom av är Holland. Om
man vill gå långt bort kan man titta på Singapore.
USA är i det fallet inte en förebild.
Fru talman! Vi har föreslagit en långtgående väx-
ling från subventioner och bidrag till omfattande
skattesänkningar för alla samt upphävandet av skadli-
ga och kostsamma monopol, därför att den enskilda
människans ställning skulle stärkas och hennes bero-
ende av stat och kommun minska. Vi värnar samtidigt
de människor som är i störst behov av gemensamma
insatser och som har små eller inga möjligheter att
påverka sin situation. Vi värnar dem som nu är gamla
och sjuka före nog så lovvärda förebyggande insatser
för unga och friska.
Fru talman! Majoriteten skriver i sitt betänkande
att alla, oberoende av inkomst, skall ha tillgång till
sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg av hög kvali-
tet i ett solidariskt samhälle. Fru talman! Så är det ju
inte i socialdemokraternas Sverige. För att vara säker
på att få vård när man behöver den måste man ha
pengar för att gå förbi de köer de ineffektiva regio-
nala landstingsmonopolen skapar. Den lilla männi-
skan ställs i kö i socialdemokraternas Sjukvårdssveri-
ge.
För någon vecka sedan diskuterade vi här i kam-
maren en verklig vårdgaranti och patientens rätt.
Socialdemokraterna var inte intresserade av annat än
marginella förändringar - sådana som garanterar att
makten ligger kvar hos landstingspolitiker och inte i
verklig mening kommer patienten till del. I konflikten
mellan patientens rätt och det kommunala självstyret
ställer sig socialdemokraterna alltid på landstingsap-
paratens sida.
Socialdemokraterna och Vänstern tror, som fram-
gick här tidigare, att ett rättighetsbaserat system med
valfrihet och kontroll över egna ekonomiska resurser,
som vi föreslår, skulle leda till att starka individer får
fördelar på de svagares bekostnad.
Fru talman! Är det på det sättet? Vi ser ju att det i
dag är de som har resurser, pengar och kontakter som
kan gå förbi köerna i vården. Dagens system gynnar
den starke. Skulle t.ex. rätten att välja läkare och
sjukhus, liksom rätten till en second opinion, blivit
fastlagd och överklagningsbar så hade ett prejudikat
skapats som framgent helt obetingat gynnat den svage
vid första överklagande. Det är alltid den svage pati-
enten som kommer i ett utsatt läge när, som nu, hu-
vudmännen har begränsade resurser eller inte förmår
utnyttja de resurser de har på ett riktigt sätt.
Rätten till vård gäller i grunden valfrihet, rätten att
välja vårdgivare och sjukhus, makt över priorite-
ringsbeslut, att kunna delta i de prioriteringsbeslut
som gäller en själv samt att ha rättigheter, som rätt till
second opinion, i konfliktsituationer. Genom att bibe-
hålla huvudmannens primat före patientens har majo-
riteten i kammaren säkerställt att prioriteringar sätter
de svagaste grupperna i en utsatt position. Man kan
inte lita på att få vård i tid när det behövs. Socialde-
mokraterna agerar tvärtemot vad de säger i sitt betän-
kande.
Fru talman! Vi förordar en ny tandvårdsförsäkring
som innebär ett bra skydd för personer med höga
tandvårdskostnader och samtidigt lägre offentliga
utgifter. Högkostnadsskyddet för grupper som nu har
behov av tandvård - som nu far illa - måste priorite-
ras i förhållande till andra insatser.  Även här måste
landstingets dubbla roll som finansiär och producent
avskaffas. Vi vill införa fri konkurrens inom barn-
och ungdomstandvård och skapa konkurrensneutrali-
tet mellan privata och offentliga vårdgivare.
Tandvårdslagen bör ändras så att den endast inne-
håller krav på att landstingen skall verka för en god
tandhälsa och ha en tillfredsställande etablering inom
tandvården.  Landstingen skall inte få subventionera
vuxentandvården.
Vi vill, fru talman, också införa en ny läkemedels-
försäkring vars konstruktion jag tidigare redovisat här
i kammaren. Vi vill genomföra rationaliseringar inom
läkemedelsförsörjningen. Bl.a. bör kostnadsansvaret
för läkemedel i öppenvården återföras till staten,
lagen om receptregister avskaffas och ett nytt hög-
kostnadsskydd införas. Dessa förslag innebär en be-
sparing på drygt 4 miljarder kronor - inte att medici-
nen blir dyrare för den behövande patienten. Vi före-
slår ett högkostnadsskydd på 1 200 kr per år. Det är
alltså bättre än socialdemokraternas.
Till frågan om läkemedel, fru talman, hör naturligt
nog också apoteksväsendets utformning. Under 90-
talet har utredningar om detta varit legio. Så gott som
samtliga har talat om att monopolet bör hävas, men
regeringen har inte kunnat ta sig samman till beslut.
Vi anser att Apoteksbolagets monopol bör upphävas.
Det är också en fråga om vårdtillgänglighet och
service. Sverige har ca 900 apotek, Belgien 13 000
och Frankrike 20 000. Ett normalt västeuropeiskt land
tycker att servicestandarden skall vara ett apotek på
3 000-4 000 invånare. Sverige har ett apotek på
10 000 invånare. I en liten svensk stad finns i bästa
fall ett apotek, och det är förvisso inte nattöppet. I en
fransk stad av samma storlek finns fyra apotek, varav
alltid något är nattöppet. I hela Sverige finns bara ett
enda nattöppet apotek!
Läkemedel skulle bli billigare vid fri konkurrens,
enligt utredningarna, men Landstingsförbundet rusar
till apoteksmonopolets hjälp och försvarar monopolet
med att de administrativa kostnaderna för landstingen
skulle öka vid en avmonopolisering så att de fick en
merkostnad. Ett bättre erkännande av hur illa och hur
patientfrånvänt man arbetar och sköter sin administ-
ration och ekonomi kan man knappast få.
Fru talman! Bestämmelserna om apotekens  de-
taljhandelsmonopol bör upphävas från den 1 juli
1999. Då erfordras också en kompetensreglering
gällande rätt att bedriva apoteksrörelse. Sådana be-
stämmelser kan ingå i läkemedelslagen. En avregle-
ring på området, förenklade hanteringsmetoder, kon-
kurrens från postorderdistribution, nya apoteksformer
m.m. skulle leda till rationaliseringseffekter om ca 1
miljard kronor på tre till fem års sikt.
Fru talman! Vi motsätter oss en minskning av an-
slaget för hiv- och aidspreventivt arbete, liksom över-
föring av medel från anslaget A 4 inom det utgiftsom-
råde vi talar om - 9 - till utgiftsområde 25. Det ger
nämligen fel signaler att nu inleda en avveckling av
det statliga stödet. Det kan tolkas så, att det offentliga
inte anser att hiv är så farligt längre.
Fru talman! Vi framställer dessa förslag för att gö-
ra det bättre. Det blir bättre för patienterna genom att
de får tydliga rättigheter till och i sjuk- och tandvård
och bättre apoteksservice. Det blir bättre för perso-
nalen genom att den kan påverka sin arbetssituation
på ett helt annat sätt genom en arbetsmarknad med
många arbetsgivare. Det är bättre för dem som har
idéer och företagarvilja genom att de kan etablera sig
och konkurrera på lika villkor. Det är bättre genom att
alla åtgärder leder till att resurserna i vården bättre tas
till vara.
I socialdemokraternas sjukvårdssyn kan jag tyvärr
inte spåra något av detta. De begränsar patientens rätt
till att vara beroende av politikers välvilja. De be-
gränsar personalens inflytande och ledarmöjligheter
på bekostnad av politikernas medverkan. De begrän-
sar konkurrens, valfrihet och arbetsmarknad genom
att hävda lanstingens och Apoteket AB:s monopol.
De misshushållar med resurserna och förhindrar ut-
vecklingspotentialen i vården att komma fram genom
att förorda närmast planekonomiska förhållanden.
Landstingens - huvudmännens - rätt går före indivi-
dens, ja, alla ställs relativt maktlösa inför den politis-
ka övermakt man försvarar.
Här, fru talman, går skiljelinjen i svensk sjuk-
vårdspolitik - mellan dem som vill förbättra och
bejaka patienter och personal samt ta till vara resur-
serna och dem som huvudsakligen vill värna politi-
kermakten och planmonopolen på bekostnad av allt
annat. Tack, fru talman!
Anf.  169  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Centerpartiet vill sätta patienten i
centrum. För några veckor sedan, när vi diskuterade
patientens rättigheter, var Centerpartiet och de mode-
rata företrädarna ganska överens om att gemensamt
gå längre när det gällde second opinion och en del
andra reformer än vad socialdemokraterna ville göra.
Det tycker jag är positivt.
När det sedan gäller försäkringslösningar, som
moderaterna genom Leif Carlson talar för, har vi
olika uppfattningar. Jag skall gärna ta del av det ma-
terial som ni har och studera det, men jag anser att det
är en väg som det är väldigt riskabelt att vandra på.
Jag kan tänka mig att det t.ex. finns en risk att kon-
kurrerande försäkringsgivare kan leda till att bolagen
konkurrerar om de mest attraktiva patienterna, vilket
skulle vara ganska hårresande och definitivt inte
värna den enskilde patientens rätt och möjligheter.
Jag skulle vilja fråga Leif Carlson: Vem är det
som i ett sådant läge för den äldres eller den sjukes
talan mot försäkringsbolaget?
Anf.  170  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Det finns alltid risker med allting; det
skall man inte sticka under stol med. Jag har också
flera gånger sagt att ingen i världen har en lösning på
alla sjukvårdens problem och ett felfritt system. Det
finns mycket att både bli skrämd av och att lära av i
många länder. Därför finns det skäl att ha en öppen
diskussion om hur det fungerar.
En sak vet vi, och det är att landstingssystemet
dels är rätt så udda i världen, dels fungerar allt sämre,
vilket vårdköer och resursutnyttjande pekar på. Vi vet
också att alla som ägnat sig åt att studera detta de
senaste åren - SNS, Industriförbundet, Boston Con-
sulting Group m.fl. - hamnar i samma lösning:
Landstingssystemet i dagens utformning är inte bra,
och försäkringslösningar är det håll åt vilket lösning-
arna måste ligga framgent. Vi vet att man har det i
andra delar av Europa och i andra delar av världen.
Därför finns det skäl att titta på detta.
När det gäller frågan om att plocka russinen ur
kakan är det så att som försäkringen är utformad kan
ingen försäkringsgivare neka en patient att bli anta-
gen om han söker där. Det finns alltså ingen möjlig-
het att plocka ut patienter, utan det kan man mycket
lätt gardera sig mot i ett sådant system. Ingen kan på
det sättet komma på undantag.
Det gör man däremot i dag. Det är det som är svå-
righeten: I dag går resursstarka före. Det gör de inte
med vårt förslag, eftersom pengen följer en och man
då kan gå till annan vårdgivare. Alla har sin sjuk-
vårdspeng som följer en och som man solidariskt
betalar till genom avgifter som är avhängiga av den
inkomst man har.
Anf.  171  ROLF OLSSON (v):
Fru talman! Vänsterpartiet står bakom riksdagens
beslut från den 2 december om den ekonomiska ra-
men för utgiftsområde 9, som vi i kväll debatterar. Vi
står bakom socialutskottets betänkande, men vi har
lämnat ett särskilt yttrande där vi understryker ett
antal viktiga punkter som vi menar behöver fortsatt
noggrann uppföljning och diskussion.
Inledningsvis vill jag konstatera att alla intervjuer
och enkäter med svenska folket inför valet i höstas
entydigt pekade på att det var vården, omsorgen och
skolan som människorna satte främst. Det finns ingen
anledning att tro att människorna i landet har föränd-
rat uppfattning om detta nu.
Under valrörelsen fick jag och andra i Vänstern
otaliga vittnesmål om att människorna var allvarligt
bekymrade över framtiden för sjukvården, äldreom-
sorgen och barnomsorgen, för att ta några av de mest
återkommande områdena. De allra flesta vi mötte var
också fullt beredda att fortsätta betala dagens skatte-
nivåer för att dessa verksamheter skulle fungera bra
och vara tillgängliga för alla oavsett inkomst, kön,
ursprung och bostadsort i landet. Vi såg eller hörde
inte mycket av den medelklassrevolt som massmedi-
erna pratade vitt och brett om och som påstods handla
om att medelklassen inte ville betala skatt och gärna
såg privata lösningar på vård och omsorg. Vi mötte
nästan inget av detta.
Överallt där vi kom i samspråk med människor
slogs vi av deras vilja att även fortsättningsvis solida-
riskt via skatten vara med och finansiera en generell
välfärd för alla. De flesta vi mötte var påfallande
kallsinniga till nyliberala resonemang om häftiga
skattesänkningar, systemskiften med raserande av
viktiga socialförsäkringssystem och alla vidhängande
obevisade påstådda dynamiska effekter. De ville
bygga vidare och förbättra dagens system. Och vi var
överens om att det är mycket viktigt att bygga vidare,
för det finns betydande bekymmer även med denna
goda grund. Det var vi också överens om.
I kommuner och landsting har minst tio år av
mycket omfattande nedskärningar medfört allvarliga
kvalitets- och resursproblem som måste lösas fram-
över. Detta gäller inte minst inom sjukvården. Många
som är verksamma i sjukvården vittnar om det hårda
arbetstryck de arbetar under och menar att smärtgrän-
sen nu är nådd vad gäller nedskärningar.
Fru talman! Det har redan talats en del om pro-
blemen i sjukvården, men vi kan fortfarande hävda att
svensk sjukvård står sig väl kvalitetsmässigt vid in-
ternationella jämförelser, trots alla nedskärningar.
Internationella jämförelser ger också vid handen att
sjukvården är kostnadseffektiv. Det visar sig bl.a. i att
av de medel som landstingen satsar går 80 % direkt
till vården och endast några procent till administra-
tion. Jämförelser med länder med stor andel privat-
vård och försäkringar i privat regi, t.ex. USA, visar
att där går en mycket större andel till administration
och byråkrati.
Det går inte heller att hävda att sjukvården slukar
orimliga resurser i samhället. I själva verket minskar
sjukvården sin andel av BNP under 90-talet. Detta är
något vi i Vänstern anser behöver debatteras, med
tanke på de behov och problem vi står inför.
Jag skall här beröra några sådana problemområ-
den.
Vårdavgifterna inom sjukvården är nu så pass hö-
ga att människor med små ekonomiska resurser avstår
från eller drar sig för att uppsöka läkare vid behov.
Denna tendens ger uttryck för något vi kan kalla för
ohälsans klasstrappa. Det finns tydliga samband
mellan höga ohälsotal i en population och variabler
som låg inkomst, arbetslöshet och socialbidragsbero-
ende. Det är oacceptabelt att höga avgifter innebär att
människor med vårdbehov inte söker vård. Detta
måste vi diskutera och bevaka framöver.
Minst lika alarmerande är att människor i ökad ut-
sträckning inte har råd att köpa de mediciner de blivit
ordinerade, vilket också måste uppmärksammas
framöver.
Ett annat område värt att bevaka och göra fortsatta
satsningar på är förebyggande sjuk- och hälsovård
och folkhälsoarbete. Folkhälsoarbetet i form av kon-
kreta åtgärder och en bred upplysningsverksamhet i
samhället ser vi som en klok investering och det bäs-
ta, för att inte säga det enda, sättet att göra besparing-
ar i vården. Inte minst uthålliga insatser på tobaks-
och alkoholområdena är centrala. För oss i Vänster-
partiet är det viktigt ur folkhälsosynpunkt, men också
i ett ekonomiskt perspektiv, att hålla fast vid en re-
striktiv alkoholpolitik. En ökning av totalkonsumtio-
nen innebär ökade alkoholskador och ökade samhäll-
skostnader. Företagshälsovården är också ett strate-
giskt område.
Satsningar på folkhälsoområdet kan starkt bidra
till att frigöra resurser för utbyggnad av primärvård,
elektiv vård och viktiga  omsorgsinsatser.
Jag vill vidare starkt understryka behovet av fort-
satta satsningar inom den psykiatriska vården. Väns-
terpartiet ställer sig bakom psykiatrireformen som
trädde i kraft 1995. Det känns viktigt att betona att för
många människor har reformen inneburit en höjd
livskvalitet med ökad personlig frihet, eget boende
och en mer självständig livssituation. Men den positi-
va bilden gäller tyvärr inte för alla, långt därifrån. För
alltför många med psykiska funktionshinder är pro-
blemen mycket stora och måste åtgärdas.
Problemen är av flera slag: Det gäller tydliga
brister vad avser tillgång till adekvat psykiatrisk vård
ute i samhället där, dessa människor numera finns.
Vidare brister det fortfarande i goda och anpassade
boenden på många håll. Ett annat mycket vanligt
bristområde är tillgång till ordnad daglig sysselsätt-
ning och gemenskap. I alltför många fall känneteck-
nas situationen av isolering, utslagning och hemlös-
het.
Orsakerna till dessa allvarliga brister står ofta att
finna i en betänklig oförmåga till samarbete mellan
sjukvård och socialtjänst, och det är inte acceptabelt.
Varje verksamhet sneglar alltför ängsligt på sin egen
budget, och de enskilda människorna hamnar mellan
stolarna och får vänta på insatser, ibland orimligt
länge.
Det är därför bra att Socialstyrelsen nu följer upp
psykiatrireformen. Det är positivt, menar vi i Väns-
terpartiet, att det satsas särskilda medel till de hemlö-
sa. Vi  bejakar socialutskottets markering med till-
kännagivande till regeringen att de initiativ som skall
tas framöver för att förbättra situationen för de hem-
lösa sker i bred samverkan och med bred förankring.
De hemlösas situation är ett ansvar för hela samhället,
anser vi i Vänsterpartiet. Det får inte bli ett ansvar
bara för enskilda organisationer, även om dessa också
självklart behövs i arbetet. Det finns dock en risk att
organisationerna lämnas ensamma i arbetet och det
strider mot psykiatrireformens intentioner och är
oacceptabelt.
Fru talman! Jag vill här ta upp några andra princi-
piellt viktiga områden. Vi vidhåller att regeringen
borde utreda hur organisationer som bedriver sam-
hällsnyttig verksamhet skall få samhällsstöd. Exem-
pel på sådana organisationer är Amningshjälpen,
Kilen, Noaks Ark, ROKS och Organisationen mot
plötslig spädbarnsdöd.
Jag vill här också understryka, liksom flera andra
tidigare, vikten av att Rikskvinnocentrum i Uppsala
får fortsatt statligt stöd för sin forskning kring effek-
terna av våld mot kvinnor. De här kunskaperna om de
mest utsatta kvinnorna behövs i samhället, och forsk-
ningen får inte avbrytas.
Vi ställer oss bakom förslaget som det formuleras
till insatser mot aids som inför 1999 utgår i en något
mer decentraliserad form med 14 miljoner till arbete i
storstäderna kombinerat med andra insatser under
utgiftsområde 25. Tasso Stafilidis kommer senare att
utveckla synpunkter kring hiv/aidsarbetet för Väns-
terpartiets räkning. Detta är ett område som vi alla
säkert är överens om behöver mycket noggrann upp-
följning framöver. Ambitionerna måste vara fortsatt
höga.
Sammanfattningsvis, fru talman, vad avser sjuk-
vården, vill jag utgå från vad vi i Vänsterpartiet anför
i vårt särskilda yttrande. Vi utgår från att utgiftsra-
marna för år 2000 och 2001 övervägs på nytt i sam-
band med vårbudgeten. Flera av de områden vi i dag
diskuterar behöver då diskuteras och värderas igen.
Vårdgarantier utan resurstillskott är svåra att tro på.
Vänsterpartiet understryker behovet av att ge sjuk-
vården en resursgaranti. Sjukvården behöver tillföras
mer pengar under ett antal år framöver. Det skulle
göra det möjligt att planera mer långsiktigt, rekrytera
personal, förbättra omvårdnaden och minska vårdkö-
erna.
I detta anförande instämde Ulla Hoffmann, Ingrid
Burman, Johan Lönnroth, Jonas Ringqvist, Lena
Olsson och Yvonne Oscarsson (alla v).
Anf.  172  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Som jag förstod Vänsterpartiet vill
man nu och de närmaste åren spilla på pengar rätt
okritiskt. Man talar t.o.m. om en resursgaranti.
För en vecka sedan presenterades sjukvården i
Sverige av Socialstyrelsen. Granskningen visade stora
brister. Många är trötta inom vården, många vill byta
bransch. Men inom andra delar finns det överkapaci-
tet. Det finns stora variationer mellan jämförbara
enheter i tillgång på och utnyttjande av resurser. Det
är alltså den blandade bild som jag talade om den
4 december som man visar upp.
Man säger det vi länge har hävdat: Det går knap-
past att hävda att det generellt sett råder en allvarlig
brist på resurser. Det finns snarare en betydande po-
tential för effektivisering inom stora delar av vården.
Mycket av det som uppfattas som problem på grund
av resursbrist är inte det. Det rör sig om brister i le-
darskap, kompetens och samordning.
Man säger alltså precis det vi moderater sagt hela
tiden. Nu undrar jag: När tänker ni i Vänstern ta åt er
det här? När skall ni släppa fram konkurrens, presta-
tionsersättningar, mångfald i produktionen och många
arbetsgivare, så att man nyttjar resurserna bättre och
inte okritiskt garanterar att ösa resurser över verk-
samhet som uppenbarligen fortfarande, trots förbätt-
ringar, inte fungerar effektivt.
Anf.  173  ROLF OLSSON (v) replik:
Fru talman! Det har kommit en rad olika rapporter
om situationen i sjukvården. Den här rapporten har
jag inte tagit del av. Självklart skall jag göra det.
Men det finns som sagt en historia bakåt med tio
år av nedskärningar. Det finns väldigt många aktiva
inom sjukvården som vittnar om att det nu inte är
möjligt att skära ned ytterligare utan att kvaliteten blir
allvarligt lidande.
Jag uttryckte mig som så, att det fanns behov av
att planera mer långsiktigt. Rekrytera personal, för-
bättra omvårdnad och minska vårdköer. Jag undrar
om Leif Carlson egentligen polemiserar mot de beho-
ven.
Jag kan också se att det brister i sjukvården vad
gäller organisation och ledarskap på en hel del håll.
Det är ju områden som vi säkert kan vara överens om.
Åtminstone lokalt tycks det av Leif Carlsons anfö-
rande att döma som om också han ser brister.
Anf.  174  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! För att en solidarisk vård skall kunna
behålla sin legitimitet - och vi har sagt att en solida-
riskt finansierad vård vill vi alla ha - måste den fak-
tiskt göra rätt för sig, och pengarna får inte rinna ut.
Det är det som man entydigt kommer till.
Det är en felaktig uppfattning om man säger att
det har pågått nedskärningar i tio år. Det finns utom-
ordentligt väl gjorda undersökningar som visar att
resurserna i stort sett fram till de senaste ett à två åren
är oförändrade och att den neddragning som skett de
två senaste åren är mycket måttlig. Det finns väl be-
lagt, så det är inte på det sätt som Rolf Olsson säger.
Det är klart att det blir besvärligt att arbeta för
personalen, att den inte orkar med mer och upplever
att det är tungt när man inte får resursökningar. Det
beror på att dagens organisation inte förmår nyttja
den kraft som finns i vården. Det var det jag belyste.
Vad gäller vårdgarantin förmodar jag att ingen
tror att man sparar pengar på att ha köer. Nu har vi
genom vanskött vård fått köer. Då kostar det att ta
bort köerna. Det blir en puckelkostnad. Men sedan
kostar det ingenting. Åker man runt till sjukhusen i
landet säger alla: Får vi bort den här puckeln så kostar
det ingenting. Vi har resurser att klara av det. Men
man har samlat på sig, och det måste man ta. Men att
stå i kö kostar mycket pengar. Det kostar mycket mer
än det kostar att ta bort puckeln.
Jag förstår dem som inte har råd med besök och
läkemedel. Men det beror ju på att de betalar så
mycket skatt att de inte kan betala för de kostnader
som de normalt skulle klara av när de har behov av
dem. De är så pressade under skatter att de saknar den
ekonomiska självständighet och frihet som varje
människa borde vara berättigad till.
Anf.  175  ROLF OLSSON (v) replik:
Fru talman! Jag redogjorde i mitt anförande för att
jag mötte människor som hade ett grundmurat förtro-
ende och en tilltro till att bygga vidare på dagens
system. Men det finns alltid faror. Det finns saker
som hotar situationen. Moderaternas resonemang är
det värsta hotet mot kvaliteten i den svenska sjukvår-
den.
Moderaterna är för mycket dramatiska nedskär-
ningar av generell välfärd och satsar i stället på stora
skattesänkningar och individuellt riktade insatser till
vissa grupper. Jag kallar det för en modern variant av
fattigvårdspolitik. Det går ett ideologiskt kronodike
mellan Moderaternas nyliberala socialpolitik och
Vänsterns vidmakthållande av en generell välfärds-
politik för alla. Det kan alla konstatera. Det är tydligt
när det gäller sjukvårdspolitiken.
Anf.  176  KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag uppfattade att Rolf Olsson tog
starkt avstånd till privata alternativ. Privata alternativ
är något som kan vara lite diffust. Ofta kallar man
även den vård som bedrivs på entreprenad för privat
vård. Det är bara någon procent av all sjukvård som
bedrivs i landet som ges av rent privata vårdgivare
där patienten betalar fullt ut. Menar Rolf Olsson att
den sjukvård som bedrivs på entreprenad, privat eller
kollektiv, också skall förhindras och att de som i dag
verkar där skall bli av med sina vårdavtal?
Anf.  177  ROLF OLSSON (v) replik:
Fru talman! Man måste prioritera inom politiken.
Vi prioriterar en fortsatt utbyggnad av en bra offent-
ligt finansierad sjukvård. Det är vår huvudlinje. Den
håller vi fast vid.
Vi är inte fundamentalister, utan det finns utrym-
me för en del privata och kooperativa verksamheter.
Det finns säkert mycket intressant på den kooperativa
sidan.
Huvudlinjen är en fortsatt satsning på offentligt
finansierad sjukvård.
Anf.  178  KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag vet inte om det var ett så klargö-
rande svar. Jag kan ana att det kan finnas kollektiv
bara landstingen har full kontroll över dem, de skall
inte konkurrera, inte få andra arbetsuppgifter osv. Det
var ett svar som inte gav så klara besked utan snarare
skapar stor oro inför framtiden. Det skapas stor oro
även bland dem som jobbar inom sjukvården.
När Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemo-
kraterna bestämmer över detta finns det risk att det
inte finns någon annan arbetsgivare för dem inom
sjukvården att välja på. Vill man jobba inom vården
måste man bli anställd inom landsting eller kommun.
Det är väl den inriktningen vi får tolka in i Rolf Ols-
sons anförande.
Anf.  179  ROLF OLSSON (v) replik:
Fru talman! Jag betonade de problem som finns i
sjukvården i dag. Jag är inte övertygad, Kerstin Hei-
nemann, om att privatiseringar utgör lösningen på
dagens problem. Jag är snarare övertygad om att vi
måste stärka resurserna för den offentliga vården. Det
finns möjligheter till kompletteringar inte minst av
kooperativ verksamhet.
Anf.  180  LARS GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Vi är alla överens om att vi anställer
läkare för att bota sjukdomar och arbeta inom sjuk-
vården. Jag undrar vad Rolf Olssons syn är på läkar-
nas administrativa uppgifter som de har fått på senare
tid. Hur ser han på framtiden i den frågan?
Anf.  181  ROLF OLSSON (v) replik:
Fru talman! Det råder inget tvivel om att det här
finns ett konkret bekymmer. En allt större tid av lä-
karnas tid går till att syssla med administration, som
de egentligen inte borde göra.
Vi har fått en rapport från en uppföljning av ädel-
reformen. Där framgår att läkartiden har minskat
drastiskt för de äldre. När man då vet att läkarna får
syssla med en del sådana uppgifter kan man tycka att
det inte är riktigt rätt använd tid.
Läkarsekreterarna är en grupp som behövs inom
sjukvården. Det har varit en länge illa hunsad grupp.
Det är dags att se om inte de behövs framöver. Det är
väl en sak vi måste diskutera vidare och försöka åt-
gärda på sikt.
Anf.  182  LARS GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag har en förhoppning att Rolf Ols-
son kommer att arbeta för den frågan i den konstella-
tion han numera tillhör med den socialdemokratiska
regeringen.
Anf.  183  GUNNEL WALLIN (c):
Fru talman! Först vill jag instämma i det Kenneth
Johansson tidigare har framfört i debatten.
Hälsa kan inte köpas för pengar! Varje individ
måste ta ett större eget ansvar för sin hälsa. Det är den
största drivkraften för folkhälsoarbetet.
Vi vet att medellivslängden har ökat, särskilt hos
män. Jämställdheten har förbättrats på det området.
Men tyvärr har hälsoklyftorna ökat. Ensamhet och
utanförskap är ett stort hot mot hälsa - precis lika
mycket som arbetslöshet.
Barnens psykosociala hälsa är oroväckande. Kö-
erna till barn- och ungdomspsykiatrin är långa. Det är
många barn som placeras ut, och det kostar mycket
pengar. Det lönar sig att arbeta förebyggande, både
humanitärt och ekonomiskt.
Om vi långsiktigt skall klara sjukvårdsbudgeten är
det av största vikt att arbeta med förebyggande hälso-
och sjukvård. Detta skall ske i en bred samverkan
inom hela samhällsarbetet. Men det är hälso- och
sjukvården som skall ha det övergripande samman-
hållande ansvaret.
Hälsokonsekvensanalyser skall finnas före viktiga
beslut. Det har pratats länge om det, men det är sällan
man ser sådana. Vi måste börja med barnen. Vad
beror det på att vartannat barn i mellanstadiet är al-
lergiker, trots att vi numera har bättre mediciner? Kan
det bero på bostadsplanering, byggmetoder eller ma-
terial?
Fru talman! Vården måste utgå från den enskildes
behov, den enskildes aktiva val. Vården skall byggas
på etiska grunder. Den skall ges med ett värdigt be-
mötande. Det är vi alla överens om. Det måste alltid
vara utgångsläget.
Det framkommer många nya symtom inom vårt
snabbutvecklande samhälle. Det händer ofta att vår
skolmedicinutbildade personal står handfallen och
inte vet vilken behandling som skall ges. De säger att
de är maktlösa. Ibland kan det bero på tidsbrist, men
ibland beror det på att de faktiskt inte vet vad de skall
göra. Skolmedicinen räcker inte till. Då är det viktigt
att kunna lotsa patienten vidare till alternativa åtgär-
der. Det har vuxit upp ett brett utbud av alternativa
behandlingsformer. En del har efterhand blivit god-
kända, t.ex. kiropraktorer, naprapater och naturläke-
medel - det har t.o.m. kommit ut en särskild informa-
tionsbok, en s.k. Fass, för naturläkemedel. Men fler
behandlingar måste genomgå en prövning. Det är ju
inte allt som kan rekommenderas.
Centerpartiet vågar öppna för alternativa vårdfor-
mer. Det går inte att klara med enbart skolmedicinen.
Det är många patienter som flyttar runt från den ene
till den andre, och det kostar också pengar. Då blir det
inte någon effektiv vård.
Det var med stor förvåning jag noterade Conny
Öhmans repliker i debatten om patientinflytande
tidigare i denna månad.
Vårdens viktigaste redskap är personalen, som i
dag är ganska sliten. Det gäller att hålla en  god kom-
petens, men det ser mycket oroande ut om vi blickar
framåt vad gäller tillgång till personal inom alla yr-
keskategorier. Sökande till vårdutbildningarna är få i
dag. Lön och arbetsmiljö är viktiga morötter. Dess-
utom är konkurrensen om arbetskraften otroligt stor,
och den kommer att bli värre. Vi ser ju redan i dag att
det finns brist på flera håll i landet. Jag vill ställa
frågan: Hur avser majoriteten hantera denna fråga?
En decentraliserad vård nära människorna skapar
trygghet. Ett led i detta är att bibehålla de mindre
sjukhusen, som ett antal rapporter har visat har en hög
effektivitet. Det är överblickbart. Det är av stor bety-
delse att få vårdas i sin hemmiljö, vilket i dag också
är möjligt med en ganska avancerad hemsjukvård,
t.ex. för barn med långvariga skador och för patienter
i livets slutskede. Men det gäller att bibehålla kvali-
teten, och en del av kvaliteten är att ha en tillgänglig
vård. Det är därför vi i Centerpartiet vill ha en vård-
garanti med högst tre månaders väntetid och en till-
gänglighetsgaranti inom primärvården på fyra dagar.
Fru talman! Jag vill också säga lite grann om
tandvården. Vi i Centerpartiet vill att tandvård för
barn och ungdomar skall ges med ökad valfrihet och
ökad konkurrens. Det framgår av det särskilda yttran-
det, som jag härmed instämmer i.
Anf.  184  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Jag är lite undrande över vad som
räknas in i de alternativa behandlingsmetoderna, och
det är en diskussion som vi haft tidigare.
Jag har inte ett dugg emot att människor får alter-
nativa behandlingar. Det bästa vore om de vore så
beskattade att de hade råd med det. Men jag tycker att
det är något problematiskt, om man tänker sig en
finansiering solidariskt över skattemedel, att anslå
medel till alternativa behandlingar i allmänhet, dvs.
sådana behandlingar som saknar stöd av beprövad
erfarenhet eller vetenskap. Då spricker alla kostnads-
gränser, för tyvärr är det ändå så att vi måste ha ett
kostnadsansvar för de medel som vi satsar gemen-
samt och begränsa dem till vissa delar som det all-
männa kan klara.
Gör vi denna mycket vänliga gest, att alla får söka
vilka behandlingar de vill om de inte trivs med den de
får och grannen ändå skall betala den, då hamnar vi
nog väldigt snett. På något sätt måste väl även Cen-
tern inse att någon form av beprövad erfarenhet och
vetenskap måste ligga bakom behandlingen. Meto-
derna måste alltså utvärderas innan man säger att de
skall finansieras solidariskt via skatt eller avgift.
Anf.  185  GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag sade att det är viktigt att informe-
ra om att det finns andra behandlingsmetoder. Det är
en ganska stor nyansskillnad. När skolmedicinen står
maktlös och inte vet vad man skall rekommendera är
det viktigt att pröva andra metoder. Det är på det
sättet vi har fått fram legitimiteten för kiropraktiker
och naprapater, och det har ju skett stegvis.
Även om landstingen får teckna avtal med dem
som jag exemplifierade, så gör de inte det. Det gör att
de som kan betala kan söka detta vårdalternativ, me-
dan de som inte har råd att betala inte kan göra det.
Då är det inte vård på lika villkor.
Jag har inte talat någonting om  finansieringen, att
det skulle ingå i högkostnadsskyddet. Jag har sagt att
det skall göras prövningar, så att man får fram fler
alternativ för att möta morgondagens behov.
Anf.  186  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Det är en väsentlig skillnad att infor-
mera om att det finns alternativa behandlingsformer.
Det är i och för sig en viss skillnad att säga att man
också skall pröva dem.
Vi har ställt oss bakom behandlingsformer som
har utprövats. Det gör att vi i dag har legitimerade
kiropraktorer och naprapater. Det är självklart att
landstingen skall se på dem som på vilka andra vård-
givare som helst. Det tror jag att vi är helt ense om.
Det är fel om landstingen inte gör det. Men det finns
alltså mycket annat som lätt kan slinka med om man
inte har denna rågång klar. Då tror jag att den offent-
liga portmonnän töms väldigt fort.
Det är en sak om vi håller oss till information om
att det finns andra behandlingsformer, men det är lite
skillnad att från information gå till att pröva något
som någon tycker är intressant.
Anf.  187  GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Det är ju viktigt att föra utvecklingen
framåt och pröva detta. Jag tycker att det är intressant
att man är med på noterna även från Moderaternas
håll. Annars har det varit läkarkåren som har varit
mest motsträvig till alternativa behandlingsmetoder
och förespråkat skolmedicinen. Men om man lyssnar
på folket, märker man att behovet av alternativa me-
toder är otroligt stort när de märker att de inte kan få
hjälp i den gängse skolmedicinen.
Jag tror och hoppas att vi nu kan få majoritet för
att ytterligare pröva alternativa behandlingsmetoder
så att man kommer en bit framåt. Men som jag sade
är det viktigt att sovra, för det finns ju både-och.
Anf.  188  BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Vi har tidigare under dagen diskuterat
en av pelarna i den svenska välfärdspolitiken och i all
rimlig välfärdspolitik, nämligen att det finns tillgång
till trygghetsförsäkringar av olika slag för att råda bot
på situationen när man blir av med sin inkomst. Den
andra tunga delen är förstås att sjukvård, äldreom-
sorg, skola m.m. står till förfogande för alla medbor-
gare, oavsett inkomstförhållanden.
Några av bristerna i svensk sjukvård handlar om
de långa vårdköerna och den svaga primärvården. Jag
tänkte, fru talman, uppehålla mig vid dessa två frågor
en stund.
Vårdköerna har utmärkt svensk sjukvård under
nästan hela den tid som går att överblicka - jag säger
nästan för det finns ett litet undantag som jag skall
återkomma till. Det har förefallit i det närmaste
omöjligt att bli av med köer, dvs. att människor som
har fått besked av en doktor att de behöver en opera-
tion och att den förmodligen kan göra nytta för dem
också många gånger har fått beskedet att de får vänta
i sex, åtta eller tolv månader på att få göra den ange-
lägna operationen.
Under några år hade vi någonting som vi kallade
vårdgaranti. Efter förslag från olika håll, bl.a. från
Folkpartiets sida, bestämde riksdagen att man skulle
ha en vårdgaranti för hela landet som skulle göras
upp med landstingen. Det skulle innebära att man i
många av de vanligaste köerna skulle ha rätt att få
hjälp inom tre månader. Fick man inte det, skulle man
ha rätt att vända sig någon annanstans på den första
vårdgivarens bekostnad.
Alla utvärderingar av den reformen, som trädde i
kraft den 1 januari 1992, visar på ett mycket snabbt
genomslag, dvs. att det som man hade talat om i de-
cennier och haft många idéer om hur det skulle gå till
kunde nu åstadkommas på mycket kort tid. Köerna
minskade kraftigt under åren 1992, 1993 och en bit in
på 1994.
Hösten 1994 fick vi en ny regering, en regering
som kritiserades av den avgående regeringen på
många punkter, bl.a. för minskningen av resurser
inom sjukvården. Nu har vi sett vad som har hänt
efter fyra år. Det som har hänt är att vårdköerna har
ökat mycket kraftigt. Efter några år beslöt man t.o.m.
att ta bort vårdgarantin, för den sken väl alldeles för
mycket i ögonen på de inblandade.
Man kan förstås alltid diskutera metoder och hur
de kan förbättras på olika sätt. Men det är oerhört
märkligt, fru talman, att den metod som i stor ut-
sträckning förknippas med ett borttagande av ett av
de största problemen inom svensk sjukvård sedan
kom att avskaffas och baktalas av socialdemokrater
och vänsterpartister.
Det har ibland, så sent som i dag, talats om re-
sursgarantier som skulle vara nödvändiga för att
åstadkomma detta. Låt mig då bara påminna om att
det tillskott av resurser som under de åren åstadkoms
för att korta köerna var 500 miljoner kronor första
året; detta att jämföra med de oerhörda skryten om
Göran Persson-pengar och annat. Man får väl kon-
statera att dessa pengar inte tycks ha någon större
effekt, till skillnad från de pengar som anslogs under
den borgerliga regeringens allra första år.
Vi har från Folkpartiets sida kraftigt kritiserat att
man inte har varit beredd att pröva metoder för att
samverka mellan sjukförsäkringen och sjukvården. Vi
har pekat på att den metod som användes på fem
ställen under åren 1993-1997, den s.k. FINSAM-
modellen, finansiell samordning, gav ett väldigt gott
resultat men inte har tillämpats efter detta.
Bakgrunden är, fru talman, att metoden skulle
prövas och utvärderas. Det skedde också. Den fick en
mycket god utvärdering av Socialstyrelsen och Riks-
försäkringsverket. De landsting som hade fått pröva
metoden skrev brev till riksdagen våren 1997 och
protesterade mot den socialdemokratiska regeringens
proposition. De krävde att få fortsätta med FINSAM-
modellen. Vi från Folkpartiets sida krävde, tillsam-
mans med ett par andra partier, att den lyckosamma
modellen skulle tillåtas i hela landet. Skulle man
kunna komma överens mellan försäkringskassa och
landsting skulle man få pröva att använda sig av den-
na modell.
Det vi har tyckt är så konstigt är att man inte efter
denna positiva utvärdering bestämde sig för att tillåta
detta. I stället sade man att man skulle avvakta utvär-
deringen av en helt annan modell, som inom parentes
sagt vi också hade lagt grunden till, den s.k.
SOCSAM-modellen. Man ville avvakta detta till
någon gång in på år 2001. Man skulle alltså vänta i
fyra år med att dra slutsatser av den utvärdering som
fanns i avvaktan på en helt annan utvärdering.
Fru talman! I dag har senaste numret av tidningen
Social försäkring kommit. Det är nr 11. Där kan man
läsa om den del av de här försöken. En av de saker
man kan läsa är det här: Mycket talar för att de olika
projekten inom den s.k. SOCSAM kommer att begära
ytterligare förlängd projekttid t.o.m. år 2002.
Jag har därför en fråga till de socialdemokratiska
företrädarna i utskottet. Är det nu så att FINSAM-
försöken skall läggas på is i sex år i stället för fyra år
som ni tidigare har beslutat om?
En annan av bristerna inom svensk sjukvård är
den mycket svaga primärvården. Den frågan har vi
från Folkpartiets sida ju drivit genom att tala om
husläkare. Med det menas att var och en i vårt land
som vill det skall ha tillgång till en person - en läka-
re, en sköterska - som man själv känner och själv har
valt. Kampen om den här reformen har varit mycket
hård. Många har talat väl om primärvård i olika sam-
manhang, men verkligheten ute i landstingen har varit
allt annat än lysande på den här punkten. Det har på
många håll trots allt tal blivit lite av primärvård.
Riksdagens revisorer har i flera omgångar, nu se-
nast i år, pekat på just den här bristen, den här skill-
naden mellan tal och handling. Vi har från Folkparti-
ets sida ju haft förslag om  husläkarmodellens utfö-
rande. Från socialdemokratiskt och vänsterpartistiskt
håll valde man dock att riva upp den lagstiftning som
fanns så fort man kom till makten 1994.
I ett av de landsting där man nu slipper den soci-
aldemokratiska majoriteten efter valet, jag tänker på
Stockholms läns landsting, har man nu lagt fram ett
mycket ambitiöst förslag om att bygga ut husläkar-
systemet så att man i slutet av den här mandatperio-
den skulle kunna ha en allmänläkare på ungefär 1 500
invånare.
Därmed skulle man nå en nivå som är vanlig i
många västeuropeiska länder. Man skulle få en
mycket rimligare balans mellan sluten vård, sjuk-
husvård, å ena sidan och den öppna vården, som
husläkarmodellen, å den andra. Jag tror att det kom-
mer att få stor betydelse även för resten av landet när
det här mer i full skala  visas upp i Sveriges största
landsting.
Det har redan i diskussionen, bl.a. av Kerstin Hei-
nemann, tagits upp den negativa inställning man har
från många håll, från Vänsterpartiet och Socialdemo-
kraterna, vad gäller alternativa utförare av vården
inom ramen för den solidariska finansieringen. Ibland
talas det lite väl mycket om det här, men den allmän-
na bilden är ju att man på väldigt många håll i vårt
land från socialdemokratiskt och vänsterpartistiskt
håll motarbetar alternativen.
Jag kan säga, tror jag, med rätt stor erfarenhet av
hur det fungerar ute i landsting runt om i landet att
när det väl gäller är det en fundamentalism eller åt-
minstone en mycket stark dogmatism som utmärker
de socialdemokratiska och vänsterpartistiska lands-
tingspolitikerna.
Fru talman! När vi är inne på frågan om finansie-
ring skulle jag vilja anknyta till en liten diskussion
som var uppe tidigare. Jag tror att det var Leif Carl-
son som tog upp den. Det var frågan om den s.k.
moderata sjukvårdsförsäkringen som var uppe. Från
moderathåll presenteras det som att den skall vara
lika gemensam och solidarisk som den  skattefinansi-
erade sjukvården. Och jag tar moderaterna på orden.
Jag tror att man menar allvar med detta.
Däremot tycker jag att det har varit svårt genom
åren att genomskåda hur modellen skulle se ut. Jag
har noterat att man från moderathåll många gånger
har letat efter något idealland att peka ut inför frågor-
na från motståndare till denna idé om huruvida det
finns någonstans på jorden där detta har genomförts.
Det har inte varit så lyckat eftersom det mest kända
exemplet, USA, också är ett exempel där sjukvården
är ungefär dubbelt så dyr som den svenska - trots att
inte alla är med.
Moderaterna är ju ett parti som i andra samman-
hang talar mycket för låga skatter och avgifter. Att
man då presenterar ett reformförslag som eventuellt
blir dubbelt så dyrt och i så fall kostar så där en
100 miljarder kronor mer har ju väckt en viss förvå-
ning bland många som är intresserade av dessa frå-
gor.
Nu hörde jag i dag att det fanns ett par fall där
man tyckte sig se stora likheter i verkligheten med det
man själv förespråkar. Det var Nederländerna och
Singapore. Nederländerna känner jag inte till så där i
detalj. Singapore råkar jag känna till lite grann. Jag
blev därför lite förvånad med tanke på ett par tydliga
inslag i modellen i Singapore.
Det första inslaget är att man ju på sjukhusen har
olika klasser på vårdavdelningar. Dessa har olika hög
kvalitet beroende på hur mycket man är beredd att
betala utifrån den obligatoriska sjukvårdsförsäkring
man har. Det andra inslaget är att det ju är ett slags
medborgarkonto, dvs. ett slags sparkonto, som man
har i Singapore. Det innebär att de som är mycket i
sjukvården får lägre pensioner på gamla dagar. Därför
måste jag säga att Leif Carlson förvånar mig lite
grann när han lyfter fram Singapore som ett exempel.
Till sist, fru talman, har vi från vår sida, också
Kerstin Heinemann för en stund sedan, försökt att få
klarhet i var Socialdemokraterna står i fråga om de
läkemedelskostnader som den enskilde skall bära
inför de många alarmerande rapporterna om att
många inte tar ut sin medicin. Det svar vi fick från
Susanne Eberstein var, om jag fattade rätt, att vi
skulle få höra mer av Conny Öhman. Då räknar jag
med att vi också får höra mer av Conny Öhman.
Anf.  189  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt som Bo Kön-
berg säger att det inte finns någon given lösning.
Därför har vi sagt att vi är öppna för diskussion. Vi
har presenterat ett förslag som vi tror kommer långt.
Men vi är öppna för diskussioner runt det. Vi kan
konstatera att bland dem som presenterat förslag
under de senaste åren, t.ex. SNS efter sitt sjuåriga
forskningsarbete, hamnar man i det häradet. Man
hamnar inte i att behålla det landstingssystem vi har
nu. Det är alltså det intressanta.
Sedan pekar Bo Könberg på det som alltid är den
svaga punkten med försäkringslösningar, nämligen
kostnadskontrollen. Det har vi försökt att förebygga
på olika sätt. Men vi har också sagt att det kan visa
sig att man måste gå längre. Holland försöker på
många sätt. Man har väldigt många försäkringskassor
och man arbetar väldigt mycket med olika lösningar.
Men alla upplever att man måste hitta bättre sätt,
just genom att kostnaderna är så höga, för att ta vara
på sjukvårdens möjligheter och uppfylla de krav vi
har på den. Landstingssystemet har visat att det inte
gör det.
Vad gäller Singapore är det alldeles riktig att de
har medborgarkonton. Det tycker jag är lite av det
intressanta i det hela. De har för den slutna vården ett
försäkringssystem och för den öppna vården ett med-
borgarkonto som innehåller sådana funktioner som
begränsar utnyttjandet så att man håller kostnaderna
under kontroll. Det är intressant just för att det funge-
rar som kostnadskontroll. Det kan vara intressant att
se om man kan applicera något av detta i Sverige utan
att överföra det i detalj.
Det är det jag menar med öppenhet inför ett pro-
blem som ingen av oss riktigt vet hur vi skall tackla
inför den demografiska förändring som ligger framför
oss de närmaste 20 åren.
Anf.  190  BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag noterar att Leif Carlson och jag
har ungefär samma bild av situationen Singapore.
Eftersom det var Leif som förde in det i debatten
tyckte jag att det var intressant att peka på ett par
inslag som jag ändå inte trodde var så attraktiva i den
här delen.
Annars för det här förstås in på en mycket större
debatt: Är det möjligt att få fram allt det goda vi vill
genom att helt och hållet byta modell? Förslagen från
moderat håll har ju verkligen handlat om att helt och
hållet byta modell.
Det är, om jag får säga det, kanske lite ovanligt
för att komma från ett parti som emanerar från kon-
servatism att föreslå en helt och hållet ny modell trots
att man år efter år tycks sakna exempel i verkligheten
på det man vill föreslå.
Anf.  191  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Det är ju ingen som byter modell om
man inte upplever att vi behöver förändra i samhället,
att någonting håller på att gå snett. Det är inte så att
det bara ligger, skall vi säga, en förändringens glädje
bakom detta. Vore allting frid och fröjd så vore det ju
mycket enklare. Problemet är att vi i dag har vårdkö-
er. Vi har dåligt utnyttjade resurser i vården, något
som har belagts på olika sätt. Vi har dåligt patientin-
flytande. Vi har dålig personalmedverkan, de får inte
möjligheten. Man får inte ut den kraft som finns i
vården.
Och vi har framför oss ett demografiskt problem
av icke ringa betydelse. Då måste ett parti någon gång
ta ställning till att dagens lösning inte fungerar utan
att vi måste göra något som är ordentligt annorlunda
för att möta framtidens behov. Och det har vi gjort
och sagt att vi måste göra de förändringar som vi kan
se bära framåt. Men på vägen är vi självklart villiga
att diskutera den exakta utformningen av detta. Man
får ju, som jag sade, vara ödmjuk inför problem som
jag faktiskt tror att ingen har en absolut lösning på.
Anf.  192  INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Bo Könberg har använt mycket av sin
talartid till att lovorda den vårdgaranti som den bor-
gerliga regeringen införde under perioden 1991-1994
då också kasinoekonomin rådde i landet och då un-
derskotten ökade. Det är värt att nämna detta, efter-
som Bo Könberg sade att man hade tillfört landsting-
en 500 miljoner kronor och att detta hade gett resul-
tat. Men samtidigt vet vi att underskotten i landsting-
en och underskotten i statens budget ökade. Man
lånade alltså till verksamhet.
Det finns flera utvärderingar av vårdgarantin. I en
utvärdering redovisas att försöket med denna begrän-
sade vårdgarantin gjorde att människor med behov av
insatser som inte omfattades av vårdgarantin inte
prioriterades. För dessa människor ökade väntetiderna
i stället, Bo Könberg. Människor med sjukdomstill-
stånd som omfattades av vårdgarantin prioriterades
medan andra fick vänta. Det blev alltså enorma un-
danträngningseffekter. Vårdgarantin blev en gökunge.
Det är mot denna bakgrund som Vänsterpartiet
framhärdar i att vi visst skall titta på behandlingsga-
rantier och på hur vi kan utveckla sjukvården. Men då
krävs det också en resursgaranti. Det går inte att be-
driva sjukvård med lånade pengar. Det går inte att
korta köerna utan att det också finns resurser. Och
resurser heter pengar. Resurser heter kompetent per-
sonal. Och resurser heter också en effektiv organisa-
tion. Låt oss titta på det. Men låt oss inte återgå till en
vårdgaranti som inte är fullt ut finansierad eller som
inte tar in hela sjukvården i sitt perspektiv. Den vård-
garantin har vi erfarenhet av, och den vårdgarantin
förskräcker.
Anf.  193  BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag skulle tro att Ingrid Burman är
ensam i Sverige om att känna förskräckelse inför en
metod som tog bort köerna för tiotusentals människor
som i god tid fick vård. Det var framför allt äldre
människor, människor med utslitna höftleder och
människor som behövde byta ut en gråstarrslins. Det
som den åstadkom förskräcker Ingrid Burman. Fru
talman! Det som förskräcker mig är att socialutskottet
har en sådan ordförande.
Anf.  194  INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Det förskräcker mig inte alls att man
tog bort vårdköer på vissa områden. Det är bra. Den
ambitionen skall vi fortsätta att ha. Men ambitionen
skall vara högre än så. Vårdköerna skall bort på
samtliga områden. Och vårdköerna inom ett område
skall inte bort på bekostnad av att de ökar inom andra
områden när det gäller andra diagnoser.
Det är faktiskt så, Bo Könberg, att Socialstyrelsen
har utvärderat den vårdgaranti som ni införde under
kasinoekonomins tid 1991-1994. Och det är så att
man redovisar att den vårdgarantin var bra för vissa
diagnoser, men det skedde på bekostnad av andra där
köerna växte.
Vi har en hög ambition när det gäller att komma
till rätta med köerna. Men vi vet att vägen dit är att
skapa resurser. Gör man inte det kommer man inte att
komma till rätta med köerna. Vi kommer inte att
uppnå en god kvalitet i vården. Resurser heter pengar.
Resurser heter kompetent personal. Resurser heter
också en effektiv organisation. Vi tror också att det är
nödvändigt att se över ledarskapet inom hela sjukvår-
den. Vi tror att det finns mycket som man kan göra
inom den organisation som vi har i dag. Och vi vet att
det går att komma till rätta med vårdköer. Men då
skall det handla om hela sjukvården, och det skall ske
under sådana former att det är finansierat och att det
omfattar alla.
Den del som den borgerliga regeringen visade upp
1991-1994 hade uppenbara brister. Låt oss inte upp-
repa det misstaget. Låt oss utveckla något nytt som
faktiskt fångar upp alla människors behov av en
snabb och effektiv sjukvård.
Anf.  195  BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Det var mycket och mycket fel på en
gång. Självklart så finns det en risk om man koncent-
rerar en verksamhets uppmärksamhet på ett problem
att medarbetarna ägnar sig åt det problemet på be-
kostnad av annat. Självklart är det så. Den risken
förutsåg vi när vi införde vårdgarantin. Vi gav därför
Socialstyrelsen i uppdrag att just undersöka om det
fanns några utträngningseffekter. Och tvärtemot vad
socialutskottets ordförande Ingrid Burman säger här i
kammaren konstaterar man att man inte hittade såda-
na utträngningseffekter. Det skulle kunna vara så,
men man hittade dem inte. Men Ingrid Burman har
hittat dem, och låt oss gärna fortsätta den debatten
och låt oss få höra vilket underlag hon har på den
punkten.
Sedan talade hon om kasinoekonomin åren 1991-
1994 för att slippa den här diskussionen om hur vård-
garantin skall se ut. Var det så under dessa år att
Vänsterpartiet här i kammaren lade fram förslag som
ledde till minskade statliga underskott? Tyckte
Vänsterpartiet att vi hade en för hög efterfrågan i
svensk ekonomi? Ville Vänsterpartiet strama åt efter-
frågan mer än vad som skedde under dessa år? Jag
har inget minne av det, men jag kan ju minnas fel.
Efter att ha varit med om att avskaffa den enda
vårdgaranti som hittills lett till kortare köer i vårt land
säger Ingrid Burman: Vi har högre ambitioner än så.
Först tar man alltså bort en garanti som fungerar.
Sedan säger man att man har högre ambitioner än så.
Bevare svenska folket för dessa ambitioner!
Anf.  196  CONNY ÖHMAN (s):
Fru talman! Leif Carlson sade tidigare i denna de-
batt att skillnaden i svensk sjukvårdspolitik går mel-
lan dem som vill värna patienter och ta till vara per-
sonalens kompetens och dem som vill slå vakt om
landstingens monopol. Min uppfattning är att sådana
uttalanden är politisk retorik och ingenting utöver
detta. Alla sjukvårdspolitiker som jag har träffat, Leif
Carlson, vill värna patienterna. Har Leif Carlson
träffat någon annan sorts sjukvårdspolitiker?
Leif Carlson sade också att alla experter som har
tittat på den svenska sjukvården säger: Gå över till en
försäkringslösning. Det är fel, Leif Carlson, att säga
detta. Internationella sjukvårdsexperter som har tittat
på svensk sjukvård säger tvärtom: Slå vakt om ett
skattefinansierat demokratiskt styrt sjukvårdssystem i
Sverige. Det vet Leif Carlson som sitter i HSU 2000,
men det passar inte in i den moderata retoriken. Där-
för säger han precis tvärtom.
Vi vet alla att sjukvården är en av de absolut vik-
tigaste delarna i vår välfärd. Grunden för all välfärd
är en samhällsekonomi i balans. Det blir därför lite
konstigt när flera borgerliga politiker jämför sjukvår-
dens situation i dag, då statsbidragen är finansierade,
med de borgerliga åren då en stor del av statsbidragen
var finansierade via lån.
Sjukvården påverkas av många faktorer. Själv-
klart påverkar demografin. Fler äldre ger större vård-
behov. Självklart påverkar också nya och effektiva
behandlingsmetoder, metoder som dessutom kan
användas på allt äldre patienter.
Folkhälsoutvecklingen är kanske den mest förbi-
sedda delen av detta. Vi har en positiv utveckling om
man ser på detta i stort. Men det finns orosmoln när
det gäller folkhälsoutvecklingen - övervikt, allergier,
psykiska besvär, m.m. Det finns anledning för riksda-
gen att återkomma i detta ämne.
Det behov av sjukvård och de saker som vi i dag
ser produceras inom svensk sjukvård ser annorlunda
ut än för tio år sedan. Och det som vi ser i dag kom-
mer att se annorlunda ut jämfört med det som vi
måste planera för tio år framåt i tiden.
En viktig faktor är självfallet de resurser som
sjukvården disponerar för att möta de vårdbehov som
finns. Det är glädjande att en betydande resursför-
stärkning nu är möjlig till våren efter att den ekono-
miska saneringen har slutförts.
Landstingsförbundet hävdade för några dagar se-
dan att det är stor risk för att vi om några år får stor
brist på vårdpersonal, dvs. sjukvårdsmännen rekryte-
rar i dag ny personal, vilket är positivt. Utbild-
ningskapaciteten måste nu dimensioneras så att vi
inte står inför personalbrist. God kvalitet i vården är
självfallet viktig. Kvaliteten i vården är beroende av
många faktorer. Personalens kompetens, organisation
av vården och bemanningen är några av de kanske
viktigaste faktorerna. Detta är grunden för en bra
vård.
Korta väntetider är en annan viktig fråga. Det är
sant att det inom vissa specialiteter och hos vissa
vårdgivare i dag finns köer som är för långa. Många
sjukvårdshuvudmän använder i dag de nya resurserna
till att åtgärda köerna och nyanställer personal för
detta.
Jag går så över till att kommentera några av de
särskilda yttranden och de motioner som behandlas i
betänkandet. Först gäller det några synpunkter kring
kristdemokraternas motion.
I sin motion använder kristdemokraterna nästan
alla vackra ord som finns i det svenska språket för att
beskriva sin sjukvårdspolitik. Jag vet inte hur många
gånger orden trygghet, garanti och etik används i
motionen. Man skriver generöst om nästan allting i
vården. Problemet är dock att man vid en summering
av vad det skulle kosta att genomföra allt det som
finns i kristdemokraternas motion skulle komma upp
i betydande belopp. Men deras politik innehåller inga
ekonomiska förslag som skulle göra det möjligt att
täcka in allt det som utlovas i motionen.
Kristdemokraterna skriver att de vill ha 20 000
fler sjukhusplatser om tio år. Vi känner igen det här
från valrörelsen. Förmodligen valde ett antal väljare
Kristdemokraterna bl.a. på grund av detta löfte. Har
ni kristdemokrater räknat på vad 20 000 sjukhusplat-
ser skulle kosta, och var finns förslagen om finansie-
ring? Kristdemokraterna skriver själva i sin ekono-
miska motion att för år 2001 är det tillskott på 2 mil-
jarder som regeringen föreslagit ett tillräckligt un-
derlag även för Kristdemokraternas ekonomiska poli-
tik.
Föreslår ni pengar till fler vårdplatser i de lands-
ting där Kristdemokraterna nu är i majoritet? I mitt
landsting, som utgör knappt 5 % av Sveriges befolk-
ning, skulle Kristdemokraternas matematik innebära
ungefär 1 000 nya vårdplatser. Men i det landstinget
finns det definitivt inga finansieringsförslag om nya
vårdplatser. Ni lovar att återinföra den fria listan för
läkemedel, och det har också tidigare sagts här från
talarstolen. Kostar inte detta pengar? Ja, självfallet är
det så. Ingenting sägs om finansieringen här heller. Ni
ger ut löften i ord men följer inte upp med finansie-
ring.
Fru talman! Det här betänkandets kanske största
avvikelse i pengar räknat handlar om den moderata
läkemedelsmotionen. Man vill minska pengarna till
läkemedelsförsäkringen med 4,1 miljarder kronor.
Om det gjordes skulle det självfallet bli dramatiska
konsekvenser för patienterna. Redan i dag kan vi ju
höra talas om patienter som har svårt att lösa ut sina
recept.
När kammaren debatterade finansutskottets be-
tänkande avslöjades på ett brutalt sätt att flera av
moderaternas besparingsförslag inte håller i verklig-
heten. Jag menar att detta är ytterligare ett exempel på
samma sak. Hur, Leif Carlson, skall det gå till att
under år 1999 spara 4,1 miljarder på läkemedlen? Det
är två veckor kvar till år 1999, och ni räknar med en
helårseffekt på en mängd saker!
När det gäller inkontinenshjälpmedel skall ni ta
bort 100 miljoner kronor; detta samtidigt som vi vet
att det blir fler äldre med de bekymren.
Ni skall göra besparingar på receptregistret. Men
registret finns ju redan. Hur kan man göra besparing-
ar om 300 miljoner kronor på något som redan är
beställt, installerat och i drift? Moderaterna torde vara
ensamma i hela världen om att kunna klara av att göra
besparingar där det är fråga om pengar som redan är
utlagda.
Ni bygger på att friska människor i förtid skall
betala in 1 200 kr per år. Hur många friska människor
måste betala in 1 200 kr per år för att ni skall få ihop
3 miljarder? Har Leif Carlson räknat på detta och tror
han själv att det skulle bli verklighet om man gjorde
på det här sättet?
En hel del av besparingsförslagen leder dessutom
till mindre intäkter för kommuner och landsting -
alltså tvärtemot vad ni sade här förut, nämligen att era
förslag rymmer samma pengar till kommuner och
landsting som de socialdemokratiska förslagen.
Dessutom skall ni ha expeditionsavgifter och by-
råkrati; åtminstone enligt er läkemedelsmotion. Jag
tycker att moderaterna skall skriva om motionen på
ett sådant sätt att man talar klarspråk om vad det här
faktiskt innebär för patienterna, för sjukvårdshuvud-
männen och för hela sjukvårdsekonomin. I sin motion
går man alltså runt för att slippa tala klarspråk men de
klara effekterna av motionen är kraftiga försämringar
för alla som är inblandade när det gäller läkemedel.
Anf.  197  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Politiker vill väl. Ja, visst vill politi-
ker väl. Men sedan är det just det förmyndarperspek-
tiv som vi har pekat på - alltså detta med att det pas-
sar politikerna; annars finns myndighetsaspekten. Så
fort det talas om att patienten skall få reell makt, t.ex.
när det gäller att själv välja sjukhus eller läkare eller
om man säger att patienten skall få rätt att kräva
second opinion, säger socialdemokraterna nej därför
att det inkräktar på den politiska makten. Ibland pas-
sar det att vara alla goda gåvors givare och att vilja
alla patienter väl men ibland passar det inte. Det
tycker vi är något förnedrande. Patienten är ju myn-
dig.
Det är alldeles riktigt att det finns många experter
som avundas en sak i svensk sjukvård, nämligen den
kostnadskontroll som man når i vårt system genom att
ransonera vården. I och för sig måste man ha kost-
nadskontroll men att se den som det som skall bygga
upp svensk sjukvård - dvs. att vården kan ransoneras
- är inte rimligt.
Vad jag har sagt är att de senaste åren har SNS,
Industriförbundet och vårdfacken varit ense om att
brytandet av monopol, av sambandet finansiering-
produktion på samma händer, är viktigt att det skall
finnas många arbetsgivare och etableringsrätt och att
sådana förändringar är viktiga.
När det gäller den läkemedelsförsäkring som vi
talar om bedömer man själv, precis som i fråga om
alla försäkringar, hur stor risken är att man behöver
använda försäkringen. Några kommer att råka ut för
det, precis som man kan råka ut för brand exempel-
vis. Då har man ett högkostnadsskydd på 1 200 kr.
Andra däremot kommer inte under ett år att råka ut
för detta. De har turen att vara friska och inte behöva
medicin. De pengarna är då alltså inte förbrukade.
Som jag mycket noga har framhållit väger vi ock-
så in detta med avmonopolisering och de förändringar
som det innebär genom konkurrens som medför ef-
fektiviseringar. Allt detta finns, fru talman, mycket
väl beskrivet i motionen, vilken jag rekommenderar
till studier.
Anf.  198  CONNY ÖHMAN (s) replik:
Fru talman! Ordet kostnadskontroll är något som
Leif Carlson näst intill negligerar i sitt inlägg. Det har
jag kanske full förståelse för efter att ha tagit del av
uppgifter om vart den moderata politiken åren 1991-
1994 ledde när det gäller kostnadskontroll. För mig
som socialdemokrat är det oerhört viktigt att faktiskt
kunna ha kostnadskontroll i de offentliga systemen;
jag förstår att vi skiljer oss åt på den punkten.
Leif Carlson, vad ni gör i motionen är att ni när
det gäller läkemedel säger att pengar som redan är
nedlagda är det möjligt att spara in. Jag tror inte att
det är möjligt i vanliga människors sinnevärld men
det är precis vad ni säger i motionen. Det är anled-
ningen till att jag säger: Gå hem och se över motio-
nen!
Vad ni föreslår är någonting som näst intill är en
tvingande avgift. Vad är då skillnaden mellan en
tvingande avgift och skatt, Leif Carlson? Ja, för den
enskilde som skall ut med pengarna är det ingen
skillnad men i er värld är ju skatt någonting fult. Det
är då kanske bättre att presentera det hela som en
tvingande avgift, även om inte ni har det språkbruket.
Anf.  199  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Det är alldeles uppenbart att risken att
bli sjuk varierar under olika delar av livet. Det kan
vara så att man bedömer att man under en viss tid inte
behöver vara med i försäkringen, medan det är en
självklarhet att vara med t.ex. när man är äldre. Det är
alltså inte fråga om en tvingande avgift, utan det är
fråga om en bedömning - precis som när det gäller
allt annat. Trafikförsäkringen kan kanske mera ses
som en tvingande avgift.
Kostnadskontroll har jag sagt att man måste ha.
Men innan man börjar ransonera och beskära måste
man se till att de medel som vi satsar används effek-
tivt. Det är det man inte gör. Det är väsentligt att detta
är det första steget, att man inte börjar ransonering
och beskär människornas rättigheter.
Alla register har driftskostnader och betjänings-
kostnader. Jag kan bara säga: Titta i motionen ytterli-
gare.
Jag har en fråga om det systemskifte som social-
demokraterna är inne på när det gäller tandvårdsför-
säkringen. Man säger att man skall prioritera den
förebyggande vården hos unga och friska. Där skall
de ekonomiska resurserna sitta. Vi brukar annars vara
ense om att de som nu blir sjuka, lidande och skadade
måste komma först när vi gör prioriteringar. Skall det
överföras till vården att det är förebyggande vård som
skall få alla pengar, så att vi satsar på kost, motion
och hälsoundersökningar medan den som blivit sjuk
och behöver by pass själv får betala i större utsträck-
ning? Betyder ändringen i tandvårdssynen att man går
från det etiska att det är den sjuke som i första hand
skall ha hjälp till att säga att vi skall förebygga och de
sjuka får betala?
Anf.  200  CONNY ÖHMAN (s) replik:
Fru talman! Det är en viss skillnad mellan tand-
vård och sjukvård. När det gäller tandvård är det
definitivt på det sättet, vilket har bevisats inte minst
av svensk folktandvård, att ett bra förebyggande ar-
bete som börjar i tidiga barnaår och följer upp i åren
ger effekter för hela livet vad gäller tandvårdskostna-
derna. Jag är icke beredd att släppa den fria barn- och
ungdomstandvården. Det är grunden för den tandhäl-
sa som vi faktiskt har i det här  landet. Att förebygga
sjukdomar är svårare än vad gäller tandvården. Jag är
i och för sig övertygad om att vi kan göra mer på den
sidan för att undvika en del sjukvårdskonsumtion. Det
finns, Leif Carlson, en del sjukvårdskonsumtion som
ganska lätt skulle ha kunnat undvikas om man hade
vidtagit ett antal åtgärder ute i samhället. Det är bara
att titta på en svensk akutmottagning, även om män-
niskor självfallet måste komma dit för att få hjälp.
Anf.  201  LARS GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag måste berömma Conny Öhmans
retorik i sammanhanget och tacka honom för att han
så väl läst våra motioner. Hade han läst ännu nog-
grannare hade han sett att det står vårdplatser och inte
sjukhusplatser.
Det här är inte Kristdemokraternas problem, utan
det kommer att vara ett regeringsproblem om tio år,
såvida man inte tänker genomföra en tältkampanj.
Antalet äldre kommer att öka kraftigt. Det vet vi av
undersökningarna. Siffrorna varierar, men man talar
om att vi framöver kommer att ha 60 000 fler än
1995.
Conny Öhman ställde så många frågor att det är
omöjligt att på två minuter svara på dem. Jag skall ge
Conny Öhman ett tips. Något som brukar ge mer
resurser är ekonomisk tillväxt, och ekonomisk tillväxt
ger större skatteunderlag. Det får man genom att ha
fler människor i arbete.
Samhällsekonomin är inte så enkel att man kan
tala om en sektor utan man måste se på sektorerna
övergripande i samhällsekonomin. Det gör att om
man kan spara i en sektor blir det resurser över till
t.ex. sjukvårdssektorn. Jag var även i mitt anförande
inne på att man bör jobba lite mer förebyggande.
Sedan mitt arbete i kommunen vet jag att en plats för
en ungdom som har misslyckats kostar en halv miljon
kronor om året. Det är ganska mycket pengar, mycket
vård och ganska många platser. Det tar jag bara som
ett exempel. Därför tror jag också som Conny Öhman
att förebyggande arbete är väldigt viktigt. Jag hinner
tyvärr inte mer.
Anf.  202  CONNY ÖHMAN (s) replik:
Fru talman! På s. 4 i Kristdemokraternas motion
det: sjukvårdsplatser. Jag läser innantill: 20 000 fler
sjukvårdsplatser. Det står inte på det sättet som kd:s
företrädare låter påskina här. Det jag reagerar mot är
att man går ut med löften om 20 000 nya sjukvårds-
platser utan att redovisa ett vitten av hur finansiering-
en av detta skall gå till. Varken här i riksdagen eller i
de enskilda landstingen redovisar man hur finansie-
ringen av detta skall gå till. Någonstans borde det väl
finnas en tanke om hur man skall finansiera 20 000
fler sjukvårdsplatser innan man i en valrörelse och i
en riksdagsmotion ställer ut att det är vad man vill ha.
Sedan vet jag  mycket väl att tillväxt är någonting
vi måste ha. Det var därför vi så starkt kritiserade
perioden 1991-1994 då vi hade en negativ tillväxt på
6 %.
Anf.  203  LARS GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Sjukvård är inte bara att man får vård
när man ligger på sjukhus. Det är den dyraste vård-
formen, och det vet vi. Sjukvård kommer att före-
komma också i kommuner och gör det redan nu. Det
blir något högre kostnader.
Ekonomisk tillväxt: Vi kan inte gå in på en bud-
getdebatt och lär väl inte hinna med det. Den ekono-
miska historien började inte den 1 oktober 1991 utan
långt innan. Det hade varit ganska intressant i sig att
diskutera, men den debatten har förekommit i riksda-
gen och besluten är fattade om ramarna så att vi inte
kan reservera oss.
När det gäller de nya platserna sätter man upp ett
mål och arbetar med tanke på vad som kommer att
behövas. Det är inte fråga om vilket parti som skall
genomföra det utan vad som kommer att behövas. Då
måste man ha klart för sig vad man har att arbeta mot.
Ekonomin vet vi rändras från till annan. Vi vet
också att förutsättningarna kan förändras helt och
hållet. Vi måste få en tillväxt i samhället, som Conny
Öhman också nämnde. Det är viktigt. Framför allt
måste vi arbeta långsiktigt. Vi kan inte arbeta kort-
siktigt, som jag sade i mitt anförande. Det har vi gjort
alldeles för mycket. Vi har fått pucklar och trösklar,
och det är inte bra. Jag ser själv hur vi under förra
mandatperioden har behövt friställa mängder av
vårdpersonal. Nu plötsligt ser vi att vi nu måste re-
krytera nya, medan vi har skickat hem de andra. Det
är inte heller någon långsiktigt ekonomisk politik.
Givetvis är vi inte negativa till besparingar, de behövs
och har behövts, men de kan utformas på olika vis,
kanske lite mer långsiktigt.
Jag får nöja mig med detta.
Anf.  204  CONNY ÖHMAN (s) replik:
Fru talman! Nu låter det på Kristdemokraternas
företrädare som om det var platser inom den kommu-
nala vården det handlar om. Så står det inte i motio-
nen. Det står att vårdplatserna på sjukhusen måste bli
fler i stället för färre. Jag kan inte tolka det på annat
sätt än att det är vårdplatser på sjukhusen man avser.
Jag har inte begärt av Kristdemokraternas företrä-
dare att man skall redovisa all finansiering för alla
20 000 platser. Men inte ens en gång en redovisning
av finansieringen av den första vårdplatsen finns med
i Kristdemokraternas ekonomiska agerande här i
riksdagen eller i de enskilda landstingen. Det vill jag
skarpt kritisera.
Anf.  205  GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Det är positivt att Conny Öhman lo-
var att återkomma och gå till roten med det onda när
det gäller t.ex. allergier. De innebär kostnader för den
enskilde, vården och flera samhällsorgan. Det är
också mycket besvärande. Det ser jag fram emot.
Däremot är jag orolig för personalsituationen, den
fråga som jag tog upp i mitt anförande. Att det nu
sker en viss nyrekrytering och att man ser över ut-
bildningen räcker inte. Det behövs fler och snabba
åtgärder. På sina ställen finns inga att rekrytera. Det
är brist inom många specialiteter men också på all-
mänläkare.
Det finns undersökningar som säger varför ung-
domarna inte söker till vårdlinjerna. De ser inte fram
mot att arbeta i den arbetsmiljö som finns i vården i
dag. Det är obekväm tid och dålig lön. Det lockar
inte. Vilka morötter skall majoriteten använda för att
locka den lilla gruppen i arbetsför ålder framöver att
söka till vården? Det behövs mer attraktivt för att få
ungdomarna att söka, och de behövs verkligen.
Conny Öhman nämnde inte något om alternativa
vårdformer. Han svarade inte på min fråga.
Anf.  206  CONNY ÖHMAN (s) replik:
Fru talman! När det gäller allergier och andra
folkhälsoproblem kan jag upprepa att den folkhälso-
kommitté där bl.a. Leif Carlson och jag är medlem-
mar, är jag övertygad om kommer att bl.a. behandla
allergifrågan när det är dags att lägga fram slutbetän-
kandet från den utredningen.
Personalrekryteringen är oerhört viktig. Det är
därför som flera ministrar i dag sitter i en gemensam
arbetsgrupp för att se över vad man skall göra för att
underlätta framtida rekrytering till vårdarbeten.
För att svara på alla frågor som Centerpartiets re-
presentant har tagit upp vill jag angående alternativ-
mediciner säga att jag vid den förra sjukvårdsdebatten
för några veckor sedan kritiserade en skrivning i en
centerreservation. I den reservationen gjorde man inte
åtskillnad på metoder som är grundade på vetenskap
och beprövad erfarenhet och metoder som inte upp-
fyller det kravet. Man skrev uttryckligt att man var
beredd att stödja sådana metoder. På den punkten har
jag en nästan identisk uppfattning som Leif Carlson
har, att innan man satsar skattemedel i en behand-
lingsmetod är det för mig solklart att det måste bevi-
sas att den har effekt. Man kan inte bara prata om
alternativmedicinmetoder utan att specificera vad
man avser. Det var detta som mitt uttalande i den
förra sjukvårdsdebatten handlade om.
Anf.  207  GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag ser fram emot allergiarbetet. Det
verkar lovande.
Personalen är vårdens viktigaste resurs. Och be-
träffande personalens situation ställer jag frågan:
När? Det är bråttom med tanke på hur situationen ser
ut i landet.
När det gäller alternativa behandlingsformer för-
håller det sig på samma sätt som när ungdomar söker
jobb. Arbetsgivaren kräver att de skall ha lång erfa-
renhet och viss utbildning. Men man måste ändå få
pröva metoden. Det är viktigt att våga pröva olika
behandlingsmetoder när man inom skolmedicinen
står sig slätt och inte kan erbjuda patienten någon
vård. All sjukvård måste utgå från behovet. Så ser
säkert också majoriteten på saken.
Anf.  208  CONNY ÖHMAN (s) replik:
Fru talman! För mig får man gärna prova vilka
metoder man vill, om de inte är uppenbart farliga.
Men innan vi sätter in skattemedel i olika behand-
lingsmetoder måste det ändå finnas någon eller några
studier som visar att de har en positiv effekt. Det är
där som skiljelinjen går mellan mig och den center-
partiskrivning som vi såg här i kammaren för några
veckor sedan.
Anf.  209  BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Det är möjligt att jag var ouppmärk-
sam, men jag hörde inte speciellt mycket i Conny
Öhmans anförande om ett av de stora problemen i
svensk sjukvård, nämligen de ökande köerna. Tiotu-
sentals människor får vänta alldeles för länge på an-
gelägna operationer som skulle kunna bota dem.
Om jag nu hörde rätt när jag inte hörde så mycket
står förklaringen att finna i att detta är ett ämne som
socialdemokraterna mycket ogärna vill tala om. Och
det har vi andra stor förståelse för.
I debatter om hur sjukvården ser ut nu tycker jag
mig ibland märka att det finns en tendens hos social-
demokraterna att vilja ge en bild av att det fanns så
mycket pengar till sjukvården på den borgerliga tiden.
Det är då mer eller mindre underförstått att pengarna
hade lånats upp någon annanstans och östs över
svensk sjukvård. Men nu känner man på sig att det
som man har varit ansvarig för inte har gått så bra.
Det gäller också Conny Öhman som började att tala
om lån och sådant. Jag ville bara peka på det.
Fru talman! Det är möjligt att jag minns fel, men
jag har inget minne av att man från socialdemokrater-
na under de borgerliga åren föreslog mindre resurser
till sjukvården. Det är det som impliceras i det som
Conny Öhman för fram.
Fru talman! Vi ställde två frågor. Den ena ställde
Kerstin Heinemann till Susanne Eberstein och fick
beskedet att hon skulle få svar av Conny Öhman
senare. Jag påminner nu om att frågan har ställts. Hur
ser socialdemokraterna i dag på problemet med att
många människor inte anser sig ha råd att hämta ut
sin medicin?
Den andra frågan ställde jag med anledning av en
dagsfärsk artikel som antydde att de s.k. SOSAM-
försöken skall pågå i ytterligare ett par år. Jag vill
veta om man från socialdemokraterna tänker sig att
vänta sex år i stället för bara fyra år på att de goda
erfarenheterna skall komma till användning.
Anf.  210  CONNY ÖHMAN (s) replik:
Fru talman! Jag skall gärna svara också på dessa
frågor.
Jag pratade om köer från talarstolen. Om Bo Kön-
berg inte uppfattade vad jag sade går det bra att så
småningom läsa protokollet där det kommer att fram-
gå.
Bo Könberg talade i sitt anförande om husläkare
och målsättning inom primärvården. Vi socialdemo-
krater har också en målsättning för primärvården,
nämligen att den skall ha en bra läkarbemanning.
När vi för ett par veckor sedan diskuterade pati-
entens rättigheter noterade jag att kraven på att återin-
föra den folkpartistiska husläkarlagen är Folkpartiet
numera ensamt om att stå bakom den reservationen.
Uppenbarligen har de övriga borgerliga bröderna och
systrarna svikit på den punkten.
Jag har glädjen att bo i närheten av en av de för-
söksverksamheter som pågår i landet i det län som jag
kommer ifrån. Jag har kunnat följa denna försöks-
verksamhet och med egna ögon sett att det tar betyd-
ligt längre tid att forma en sådan verksamhet som
inkluderar social verksamhet, sjukvårdsverksamhet,
socialförsäkringsverksamhet och som dessutom har
nära kopplingar till arbetsförmedlingen där man för-
söker att ta ett helhetsgrepp.
Jag tycker att detta är en variant på temat som
också måste ingå i utvärderingarna. Denna verksam-
het är inte kommen så långt - det gäller Finspångs
kommun - att man i dag kan dra definitiva slutsatser.
Men det är intressant att detta försök finns liksom de
båda andra modellerna.
För övrigt har Bo Könberg tidigare i dag med so-
cialförsäkringsministern diskuterat samma fråga. Han
har tydligt ett behov av att ständigt återkomma till
den frågan.
Anf.  211  BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag tycker att det finns all anledning
att återkomma till den frågan, eftersom man använder
resurser på ett icke optimalt sätt. Om det är så - vilket
många av oss påstår - att det finns resurser inom
svensk sjukförsäkring som skulle göra bättre nytta
inom svensk sjukvård och om det finns metoder för
detta som har prövats i åratal och som godkändes av
denna kammare, men som inte används har jag ett
behov av att diskutera denna fråga. Det är en skandal
i svensk vårdpolitik det sätt på vilket socialdemokra-
terna och vänsterpartisterna har lagt dessa försök åt
sidan, trots att nästan alla inblandade har tyckt att det
var goda försök. Vi får aldrig några vettiga svar. Vi
har inte fått det från socialförsäkringsministern tidiga-
re i dag, och det verkar inte heller som vi kommer att
få det från Conny Öhman. Det är bara att beklaga.
Jag skall med nöje ta del av de visdomsord som
Conny Öhman tydligen har sagt om hur man skall
bära sig åt för att komma till rätta med köerna, vilket
jag missade på grund av egen ouppmärksamhet. Så
får vi väl återkomma till detta senare.
Jag utlovades ett svar på frågan om läkemedel-
skostnaderna, men jag uppfattade det inte riktigt.
Anf.  212  CONNY ÖHMAN (s) replik:
Fru talman! Jag noterar att Bo Könberg hoppade
över att kommentera det jag sade om husläkarlagen.
Läkemedelskostnadsreformen är ju tämligen nyli-
gen sjösatt. Det finns anledning att följa upp ganska
många av de förväntade effekterna. Jag har den upp-
fattningen att det kanske är lite väl tidigt att utvärdera
effekterna av reformen. Den är så pass ny, och det bör
rimligtvis gå en viss tid innan man drar några defini-
tiva slutsatser.
Vi är sådana i allmänhet, vi socialdemokrater Bo
Könberg, att vi tycker att en reform skall sätta sig
innan vi uttalar någon definitiv uppfattning om det
hela. Men jag är beredd att återkomma till frågan.
Visst är det ett problem att vissa människor inte
anser sig ha råd att lösa ut sin medicin. Men det finns
också en möjlighet att betala per månad. Därmed bör
det vara möjligt för så gott som alla människor att
hämta ut sina läkemedel.
Anf.  213  LARS ELINDERSON (m):
Fru talman! Min avsikt var att enbart tala om han-
dikappfrågor, men den senaste sjukvårdspolitiska
debatten har gjort att de gamla takterna från min
landstingstid, som sträcker sig ungefär tio år tillbaka,
har vaknat upp igen. Jag vill gärna kommentera lite
grand av det som Bo Könberg förde in i diskussionen
och som jag till fullo kan instämma i.
Det finns ju en polemisk motsättning mellan be-
greppen vårdgaranti och resursgaranti, och man kan
peka på erfarenheter från båda dessa typer av garanti-
er som har lett till lite olika konsekvenser.
Jag har varit landstingsråd i tolv år i ett normal-
landsting, Skaraborgs län, och jag kan konstatera att
under dessa tolv år hade vi i princip en resursgaranti i
sjukvården, åtminstone inom det landstinget. Den
erfarenheten som jag har från andra landsting är att
det fungerade ungefär på samma sätt. Kunde kli-
nikchefen på en central klinik med mycket uppmärk-
samhet som följd redovisa brister i form av långa
väntetider och låg effektivitet kunde man i den poli-
tiska debatten med ganska stor säkerhet också moti-
vera nya resurser, fler vårdplatser, fler tjänster, men
det innebar i allmänhet inte en ökad produktivitet.
Den erfarenheten har vi. Vi vet att den kostade peng-
ar, men den skapade inga förutsättningar för en bra
vård.
Vi har tre års erfarenhet av det vi kallar en natio-
nell vårdgaranti, som genomfördes under den borger-
liga fyrpartiregeringen. Men vi har faktiskt i vissa
landsting något längre erfarenhet av det som är det
centrala i vårdgarantin, nämligen patientens möjlighet
att välja att gå till en annan klinik eller ett annat sjuk-
hus om det sjukhus som han var remitterad till inte
kunde erbjuda vård i viss tid. Det är det här som är
det centrala i vårdgarantin, dvs. att huvudmannen,
producenten, är skyldig att betala för patientens vård
även om han själv inte kan erbjuda den.
Detta ledde till samma resultat överallt. Vi kunde
konstatera det i Skaraborg, i Skåne och i Kalmar och i
de andra länen med borgerlig majoritet som hade gett
patienten den här möjligheten. Man blev tvingad att
trimma sin organisation. Man blev tvingad att erbjuda
patienten vård - annars löpte man risken att patienten
tog med sig pengarna och gick till ett grannsjukhus
eller t.o.m. till ett grannlandsting. Det ville man na-
turligtvis inte vara med och betala. Det är alltså den
centrala delen i vårdgarantin.
Resursgaranti har vi helt enkelt inte ekonomiska
resurser att erbjuda, men en vårdgaranti får effekten
att vi tvingar de ansvariga i vården att trimma sin
organisation och att möta patienternas krav.
Fru talman! Nu tänkte jag tala om det som jag ha-
de planerat och fått mig tilldelat som ansvarsområde
att tala om, nämligen vissa handikappfrågor. Jag vill
ändå börja med att instämma i vad Chris Heister och
Leif Carlson har uttryckt när det gäller de övergri-
pande välfärdsfrågorna, och inte minst hälso- och
sjukvården.
Jag skall framför allt koncentrera mig på frågan
om assistansersättning för svårt funktionshindrade
barn. Jag vill också säga några ord om några andra,
som det kan tyckas, mindre frågor där utskottet inte
varit enigt, och där vi moderater har markerat en
avvikande uppfattning från majoriteten i vårt särskil-
da yttrande till utskottets betänkande.
Vi föreslår en höjning av anslaget till rekrea-
tionsanläggningar som ägs och drivs av handikappor-
ganisationer med 2 miljoner kronor. Detta bidrag
sänktes drastiskt förra året, och vårt förslag innebär i
princip att bidraget skrivs upp till 1997 års nivå. Vi
anser att dessa anläggningar är ett viktigt komplement
till det allmänna och det kommersiella utbudet av
rekreationsanläggningar, framför allt därför att orga-
nisationernas egna anläggningar är särskilt anpassade
för de egna medlemmarnas behov, som ofta är speci-
fika. Vi tycker därför att dessa anläggningar fyller ett
stort behov.
Fru talman! Den andra frågan som jag vill beröra
något är Ulf Kristerssons motion So425, där han har
yrkat på ett anslag om 4 miljoner kronor till Handi-
kappombudsmannen för att bl.a. kartlägga hur kom-
munerna följer upp FN:s standardregler för funk-
tionshindrade. Jag är faktiskt lite förvånad över att
majoriteten inte ens har velat ta upp en diskussion om
hur man skulle kunna få någon form av uppföljning
av standardreglerna för funktionshindrade och hur
kommunerna lever upp till detta. Syftet med en sådan
kartläggning är nämligen att ge kommunerna och de
handikappades organisationer, och inte minst allmän-
heten, instrument att jämföra kommunernas insatser
på handikappområdet och därmed skapa incitament
för de kommuner som tidigare inte har levt upp till
FN:s krav.
Majoriteten har avstyrkt detta yrkande med moti-
veringen att Handikappombudsmannens uppgifter för
närvarande är föremål för en översyn. Jag tycker inte
att det finns någon koppling till detta. Det finns all
anledning att göra en sådan här kartläggning oavsett
denna översyn.
Vi har också föreslagit 100 miljoner kronor i extra
bostadsbidrag för funktionshindrade som på grund av
sitt handikapp behöver en större bostad än annars.
Majoriteten avstyrker även det yrkandet, med hänvis-
ning till att utskottet förra året avslog ett liknande
yrkande. Det är den enda motivering jag kan se i
förslaget. Man motiverade också med att enskilda
kommuner har möjlighet att komplettera det statliga
bostadsbidraget, vilket naturligtvis gäller i alla andra
sammanhang där staten har ett ansvar.
För några år sedan beslöt riksdagen om en föränd-
ring som innebar att staten övertog ansvaret för bo-
stadsbidragen från kommunerna. Det viktigaste moti-
vet till denna förändring var att man ville utjämna
skillnader som rådde när det gällde bostadsbidrag
mellan olika kommuner. Nu föreslår alltså utskotts-
majoriteten att riksdagen för denna grupp medborgare
skall acceptera skillnader mellan olika kommuner i
landet. Jag förstår inte detta. Det är ologiskt och mot-
sägelsefullt.
Gruppen psykiskt funktionshindrade är en grupp
som blivit mer och mer aktualiserad i debatten under
senare år. Vi anser att denna grupp på sikt skall om-
fattas av lagen om stöd och service till funktionshind-
rade. I avvaktan på detta vill vi ge ett extra stimu-
lansbidrag om 300 miljoner kronor till kommunerna
för att mer aktivt arbeta med denna grupp.
Fru talman! Människor med svåra handikapp har
rätt till en så normal livssituation som möjligt. Sedan
slutet av 70-talet har inriktningen av politiken varit att
värna denna rätt. Skolan har anpassats för att möta de
krav som ställs på utformning, utrustning och peda-
gogiskt innehåll, för att tillmötesgå de särskilda be-
hov barn med svåra handikapp har. Stödet till famil-
jerna har stärkts, och både landstingen och kommu-
nerna har efter hand byggt ut sina resurser för att
tillmötesgå bl.a. den här gruppens behov lokalt, i
hemmiljö. Det har rått en stor enighet i riksdagen om
en sådan här inriktning.
Det stora steget mot en normalisering av de funk-
tionshindrades situation, framför allt svårt funktions-
hindrade barns förutsättningar att växa upp hos sin
familj och ha sin dagliga verksamhet förlagd på hem-
orten, skedde när den s.k. assistansreformen genom-
fördes 1994. Rätten till assistans, inte bara i bostaden
utan också inom barnomsorgen, skolan och på friti-
den, "normaliserade" inte bara de funktionshindrade
barnens egna liv utan också familjens situation. Den
1 januari i år ändrades reglerna för assistansersätt-
ning.
Under hösten har Riksförsäkringsverket utfärdat
anvisningar om tillämpningen av de nya bestämmel-
serna. Rekommendationen innebär en inskränkning i
förhållande till tidigare praxis, vilket också var syftet
med riksdagens beslut.
Det är detta vi vänder oss mot i vår motion och i
våra prioriteringar i utskottet.
Utskottets majoritet säger att man "utgår från" att
regeringen återkommer i frågan om det skulle "visa
sig att barns möjligheter att erhålla personlig assistans
försämras till följd av att rättstillämpningen visar sig
bli restriktivare".
Det har ju redan visat sig att rättstillämpningen i
dag blivit mer restriktiv än vad som uppenbarligen
avsågs i lagen. Riksförbundet för rörelsehindrade
barn och ungdomar har i en promemoria redovisat
konsekvenserna av den förändring som genomfördes
den 1 januari 1998, vilket framgår av de Allmänna
råd Riksförsäkringsverket fastställt. Råden synes utgå
från uppfattningen att barn under 16 år inte skall
anses ha samma rätt till assistansersättning som vux-
na, framför allt därför att barn tillbringar en del av
dygnets timmar i barnomsorg eller skola, och att
kommunerna genom skolan eller barnomsorgen redan
i dag har ett ansvar att sätta in lämpliga stödåtgärder.
Detta är enligt vår mening en orimlig uppfattning,
som vi vänder oss skarpt emot. Den kommer inte bara
att leda till försämringar för de berörda barnen och
deras föräldrar, utan också att leda till att vi kommer
att få olikhet i tillämpningen mellan olika kommuner.
Vi har i vårt budgetförslag avsatt ytterligare drygt 1,5
miljarder kronor till en återgång till tidigare regler för
assistansersättning. I resursförstärkningen ingår också
medel för personlig assistans till personer som fyllt
65 år.
Jag skulle avslutningsvis, fru talman, vilja rikta en
fråga till företrädare för majoriteten i utskottet. Skall
man tolka utskottets skrivning på denna punkt så, att
majoriteten accepterar de försämringar av assistanser-
sättningen som redan skett under detta år och att man
därför anser att regeringen skall återkomma med
förslag om den framtida praxisen medför ytterligare
försämringar? Det är så jag kan tolka den skrivning
som finns. I så fall tycker jag att det är viktigt att det
också framkommer och redovisas inför kammaren.
Anf.  214  LENA OLSSON (v):
Fru talman! Jag vill börja med att säga att Väns-
terpartiet i stort sett står bakom det betänkande som
vi debatterar. Jag tycker att det finns flera positiva
inslag.
Vi i Vänsterpartiet utgår ifrån att alla människor
är lika mycket värda. Vi tycker att det skall vara sam-
hällets ansvar att se till att de grundläggande behoven
tillgodoses och att människor skall kunna känna sig
trygga.
En utsatt grupp är de funktionshindrade. Vänster-
partiet prioriterar de funktionshindrades frågor högt.
Det finns en teoretisk samsyn mellan alla partier när
det gäller handikappolitiken, men det är faktiskt på
olika vägar vi vill ta oss till målet.
I socialutskottets betänkande föreslås tillkännagi-
vanden som Vänsterpartiet har haft med i motioner.
Det gäller barns rätt till personlig assistans. Jag vill
inför kammaren tala om att jag i dag har fått ett fax -
ett avslag på en ansökan om personlig assistans. Vi
utgick i utskottet från att regeringen skulle återkom-
ma om försämringar uppkom när det gäller assistans-
reformen för barn. I och med detta tycker jag att rege-
ringen ganska snart borde återkomma i detta ärende.
Nu har jag dock en förhoppning om att vår diskussion
i socialutskottet och behandlingen här i kammaren
kan bli en tankeställare för Riksförsäkringsverket och
kassorna, så att inte ytterligare familjer drabbas. Jag
tycker att detta är ganska allvarligt.
Det som är positivt är att de som har haft rätt till
assistans också får det efter det att de har fyllt 65 år.
Det gäller också tillkännangivandet vad beträffar
makar och sambors ansvar för hem och hushåll när
den ene är funktionshindrad och har rätt att få per-
sonlig assistans. Positivt är också att vi skriver att den
utredare som har i uppdrag att se över statsbidragen
till handikapporganisationerna bör få i tilläggsdirektiv
att frivilligorganisationernas redovisning bör baseras
på kön.
Vi i Vänsterpartiet tycker att dessa tillkännagi-
vanden är bra. Det är en viss förbättring av assistan-
sersättningen - ett litet framsteg - men mycket åter-
står. Vi inser att det finns mycket mer att göra för de
funktionshindrade.
I några frågor har vi markerat vår inställning i vårt
särskilda yttrande. Schabloniseringen av assistanser-
sättningen bör snarast tas bort och ersättas med en
individuellt anpassad ersättningsform som motsvarar
den enskildes behov av assistans. Intressegruppen för
assistansberättigade har tagit fram en modell som
skulle kunna passa.
Jag vill också ta upp en motion som vi ännu inte
har behandlat men som kommer att ha betydelse för
de funktionshindrade. Vi har i många år drivit krav i
motioner om en övergripande bred diskriminering-
slagstiftning. Vi anser att man måste gå från ord till
handling under denna mandatperiod. Viktigt är att se
till att tillgängligheten i samhället anpassas så att de
funktionshindrade inte blir diskriminerade. Jag tycker
att det är sorgligt att behöva läsa om att exempelvis
skolor i många fall inte är anpassade för alla. Det är
frågor som Vänsterpartiet avser att återkomma till.
Vi har också uppmärksammat fall av domstol-
strots i kommuner och landsting. Enskilda funktions-
hindrade får rätt i prövning i domstol, men besluten
verkställs inte utan förhalas, ibland under flera år. Vi
ser allvarligt på detta och har lagt fram en motion
som ännu inte har behandlats om sanktioner i form av
vite mot kommuner och landsting som inte följer
domstolarnas beslut i mål som rör funktionshindrades
rätt.
Vi vill också belysa att funktionshindrade har fått
högre kostnader. Det utlovades i valrörelsen av dåva-
rande socialministern att man skulle se över kost-
nadsökningarna för denna grupp. I budgetpropositio-
nen kan vi till vår glädje se att regeringen nu äntligen
gör den levnadsundersökning när det gäller äldre som
Vänsterpartiet drev igenom 1995. Vi förutsätter att
regeringen även gör denna översyn av funktionshind-
rade, med tanke på vad som står i regeringsförkla-
ringen och vad den nye socialministern uttryckt.
Detta kommer vi noga att följa.
Vi har fler motioner som rör de funktionshindrade
som vi avser att återkomma till. Det gäller psykiskt
funktionshindrade, ersättning till funktionshindrade,
färdtjänsten, bilstöd och hemtjänst.
Fru talman! När jag ändå nämner hemtjänsten vill
jag belysa de äldres situation. Efter många års bespa-
ringar har vi fått en kvalitetssänkning i äldreomsor-
gen; det är bara att konstatera. Vi välkomnar natur-
ligtvis regeringens ytterligare resurser till kommuner-
na, men inser att ytterligare anslag kan komma att
behövas under kommande år för att vi skall kunna
förbättra kvaliteten för de äldre och för att ytterligare
personal inte skall sägas upp.
Vänsterpartiet anser att kvalitet inte bara kan mä-
tas i liggsår och det som syns utanpå vår kropp. Även
den själsliga kvaliteten har stor betydelse. Det är
mycket viktigt att ha en förebyggande vård för de
äldre och att kunna ägna sig åt den biten i större ut-
sträckning än i dag. Det ger mindre vårdkrävande
äldre och besparar både äldre och personal tid och
pengar.
Hemtjänsten har minskat. Den är också viktig i fö-
rebyggande syfte. Att få vara kvar i sitt hem och få
den service som man behöver för att klara sig är både
kvalitet och pengar. I besparingstider har kommuner-
na tvingats att dra ned på hemtjänst och ägna sig åt
det mest akuta. Vi inser betydelsen av hemtjänsten
genom att den minskar efterfrågan på alternativt bo-
ende och därmed är besparande.
De äldre kommer att öka i antal i upp till ca 15 år
framöver, och därmed kommer personal att behöva
anställas. Enligt rapporter har man i dag svårt att
exempelvis få ungdomar att söka sig till dessa utbild-
ningar. Många ungdomar tycker inte att det är så
positivt att utbilda sig till dessa yrken. De flesta jag
har pratat med säger att de gärna skulle vilja jobba
med detta. Men när de vet att tiden bara räcker till de
mest grundläggande behoven, att det på grund av
nedskärningar är ett stressigt och tungt arbete, att man
i dag i mycket mindre utsträckning får ägna sig åt den
sociala biten, som är så oerhört viktig, och att lönen
är låg är man inte så intresserad av att utbilda sig till
dessa yrken.
De flesta som jobbar inom vården i dag har valt
sitt yrke för att de vill hjälpa och vårda människor.
När personal inte får utöva sitt yrke och vårda både
kropp och själ på rätt sätt känner de sig otillräckliga
och mår naturligtvis dåligt. Då kan man ställa sig
frågan vad vi vill ha för personal inom äldreomsorgen
i framtiden.
Vänsterpartiet har lagt fram en motion som ännu
inte behandlats som tar upp kvaliteten inom äldreom-
sorgen. Vi välkomnar naturligtvis den nationella
handlingsplanen. Vi delar vår oro när det gäller äld-
reomsorgen med regeringen.
Till sist, fru talman, vill vi i Vänsterpartiet med
anledning av det jag har anfört belysa vikten av det
som står i vår motion 391. Vår bedömning är att
landsting och kommuner kan komma att behöva yt-
terligare anslag under kommande budgetår. Vänster-
partiets politik är att värna den generella välfärden
och att vi gemensamt skall ta ansvar för den.
Anf.  215  LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! Det gladde mig att höra Lenas anfö-
rande. Vi har uppenbarligen inte varit tillräckligt
pedagogiska och övertygande i utskottets behandling
av frågan om assistansersättning. Tydligen har någon
annan ändå övertygat Vänsterpartiet om att förhållan-
det är som vi har sagt när det gäller handikappassi-
stans.
Jag skulle därför vilja fråga Lena om hon till-
sammans med fru ordföranden i utskottet är beredd
att ta ett utskottsinitiativ för att få regeringen att
snabbt aktualisera frågan om en omprövning av be-
slutet om förändrad assistansersättning.
Anf.  216  LENA OLSSON (v) replik:
Fru talman! Efter den rapport jag har fått i dag ser
jag allvarligt på att de allmänna råden tydligen är så
luddiga att det inte framgår hur man skall hantera
detta. Vi har diskuterat den här frågan väldigt mycket,
och jag tycker att det har framgått att regeringen skall
återkomma när det sker en försämring. Jag har belyst
här i talarstolen i dag att en försämring har skett, och
jag tror att regeringen kommer att uppmärksamma det
och därmed återkomma.
Anf.  217  TALMANNEN:
Jag vill påpeka att repliken enbart gäller Lena
Olsson och inte någon annan ledamot i kammaren
som inte har rätt att svara.
Anf.  218  LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! Jag skall försöka bättra mig på den
punkten.
Jag uppfattade Lena Olssons svar som ett ja, dvs.
att hon tänker ta initiativ för att aktualisera den här
frågan i utskottet.
Anf.  219  LENA OLSSON (v) replik:
Fru talman! Vi i utskottet har sagt att om det sker
försämringar skall vi återkomma i den här frågan. Det
säger jag också i talarstolen. Nu har jag fått en signal.
Just i dag har jag fått ett fax. Då tror jag att regering-
en också, när den ser att det blir en försämring, avser
att återkomma i frågan.
Anf.  220  ROSITA RUNEGRUND (kd):
Fru talman! I denna kammare finns det en bred
politisk samstämmighet om att alla människor skall
ha samma rättigheter och möjligheter till delaktighet,
men vi vet att verkligheten för många ser väldigt
annorlunda ut. I mitt ordinarie arbete som personlig
assistent kom jag dagligen i kontakt med de hinder i
infrastruktur och samhällsliv som begränsar de funk-
tionshindrades delaktighet.
De svårigheter och onödiga hinder som dagligen
uppstår för den som är beroende av rullstol i det var-
dagliga livet är i sig ett bevis på avsaknad av delak-
tighet i beslut som rör vår utom- och inomhusmiljö.
Vi kristdemokrater påpekar i vår kommittémotion
So376 de brister som framkom i en undersökning
som Handikappombudsmannen gjorde hösten 1996.
Det visade sig att 65 % av landets kommuner sällan
eller aldrig rådfrågar ett handikappråd eller en handi-
kapporganisation i ett tidigt skede innan ett beslut
fattas som rör funktionshindrade.
Fru talman! Undersökningen visade också att
nästan var fjärde lokal där fullmäktige håller sina
sammanträden inte uppfyller minimala krav på till-
gänglighet för rörelsehindrade. Detta innebär i prakti-
ken att många funktionshindrade stängs ute från en
central del av den svenska demokratin.
Därför är det viktigt att i all utbildning lyfta fram
handikappfrågor. Det gäller såväl i undervisningen
som i utformandet av lokaler.
Vi kristdemokrater har avsatt ytterligare 300 mil-
joner utöver majoritetens budget för att förbättra
stödet till personer med personlig assistans.
Svårt funktionshindrade har drabbats hårt av rege-
ringens schablonering av assistansersättningen. Med
en schablon får vissa grupper för mycket ersättning,
medan svårt funktionshindrade inte längre klarar att
anställa en personlig assistent.
Den försämring som schabloneringen innebär le-
der till en fyrkantig hantering av unika människors
behov och leder inte till ett effektivt utnyttjande av
begränsade resurser. I likhet med Intressegruppen för
assistansberättigade anser vi att en förenklad årsredo-
visning kan användas.
Fru talman! Vi kristdemokrater anser det också
oetiskt att rätten till personlig assistans upphör vid
65-årsdagen. Lagen om stöd och service för vissa
funktionshindrade syftar ju till att främja jämlika
levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för
de människor som omfattas av lagen. För funktions-
hindrade med personlig assistans betyder 65-årsdagen
att de fråntas den frihet, kontinuitet och goda om-
vårdnad som personlig assistans innebär.
Trygga familjer är en vinst för Sverige. I debatter
och diskussioner gällande assistansreformen nämns
alltid kostnader men sällan vinster. Den trygghet som
föräldrar till funktionshindrade känner med väl funge-
rande assistans är en vinst för samhället. De har getts
möjlighet att förvärvsarbeta. Syskon till funktions-
hindrade barn har getts möjlighet till gemenskap med
sina föräldrar. Framför allt är det viktigt att den kun-
skapsresurs som föräldrar till funktionshindrade utgör
tas till vara.
De allmänna råd om personlig assistans som Riks-
försäkringsverket utfärdat i höst ger otrygghet i
många familjer. Alternativet kan för en del bli att
begära gruppbostad eller familjehemsplacering. Med
otydliga regler blir det många överklaganden och
därmed en högre samhällskostnad.
Vi kristdemokrater vill värna barns rätt till per-
sonlig assistans. Samma bedömning av omvårdnads-
behovet skall göras då det gäller en ansökan från ett
barn som från en vuxen person.
Därför gladde det också mig att Lena Olsson
nämnde det fax som också jag har fått ta emot i dag.
Jag ser fram emot när vi kan väcka denna fråga och
hoppas att det snabbt kan bli ett prejudikat i fråga om
det här beslutet om assistans. Att man helt och hållet
tar bort assistansen för ett barn som har haft ganska
många timmar per vecka är oroande.
Även om det inte hör till detta ämnesområde vill
jag ändå ta upp det Susanne Eberstein sade om fyr-
tiotalisterna. Jag tyckte att det var ganska kul. Det
som oroar mig en aning, både när det gäller synen på
att arbeta med funktionshindrade och hela synen på
vården, är Susanne Eberstein syn på dåtidens tjänste-
samhälle.
Själv kommer jag från ett litet fiskarsamhälle där
vi aldrig har haft det här med tjänandet och klassam-
hället. Däremot handlade det om att lära för livet och
att arbeta i familjer. Jag ser tyvärr alldeles för många
fyrtiotalister med denna syn på tjänster i hemmen och
tjänstesamhället över huvud taget. Detta ser jag som
en bromskloss, fru talman, när det gäller utvecklingen
av nya arbeten.
Anf.  221  SUSANNE EBERSTEIN (s) re-
plik:
Fru talman! Det är nog så att skillnaden mellan
Rosita Runegrund och mig är att jag har sett det på
nära håll.
Anf.  222  ROSITA RUNEGRUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Det kan jag säga att jag också har
gjort. Jag har också haft tjänstefolk i mitt eget hem
under fyra års tid och sett att det går att upprätta
mycket goda förhållanden om det är bra arbetsvillkor.
Anf.  223  VIVIANN GERDIN (c):
Fru talman! Centerpartiet vill bygga ett samhälle
för alla, där medborgarna behandlas med respekt och
ges likvärdiga möjligheter. Det innebär att alla skall
ha möjligheter till utbildning, arbete och en stimule-
rande fritid.
För att nå målet Ett samhälle tillgängligt för alla
anser vi att varje sektor i samhället borde ges ett
lagstadgat ansvar för att respektive sektors utbud av
tjänster och service blir tillgängliga för människor
med funktionshinder. Bättre utbildning för samhälls-
planerare och ökat inslag av personer med funktions-
hinder kan, tillsammans med företrädare för social-
tjänsten, öka insikten och tillgängligheten i samhället.
Rätten till ett arbete måste även omfatta dem som
drabbats av ett funktionshinder. I tider med hög ar-
betslöshet ökar konkurrensen på arbetsmarknaden
och det medför oftast svårigheter för många funk-
tionshindrade att få ett jobb. Vi anser därför att det
måste bli möjligt att använda arbetsmarknadsmedel
mer flexibelt.
Vi vill framhålla vikten av att det i kommunernas
skolplaner anges tydliga mål för hur elever med
funktionshinder kan ges en, jämfört med övriga ele-
ver, likvärdig skolgång. Särskild uppmärksamhet
måste här fästas vid individens behov.
Ytterst få personer med funktionshinder studerar
vidare vid högskolor och universitet. Undersökningar
visar att de eleverna ofta tvekar eller avstår. Center-
partiet anser att det är hög tid att en central instans
tillsätts, som får till uppgift att bevaka, följa upp och
utvärdera de funktionshindrades högskolesituation.
Vi anser därför att det finns skäl att se över formerna
för högskoleprovet, så att eventuella hinder undan-
röjs.
Schablonersättningen för personlig assistans täck-
er inte alla kostnader för den personliga assistansen,
t.ex. kostnader för vidareutbildning och kompe-
tensutveckling. Centerpartiet anser därför att Riksför-
säkringsverket i sin översyn av ersättning för person-
lig assistans skall väga in de synpunkter som fram-
förts om ersättningsnivån och ersättningsformen.
Stödet skall vara rättvist, enkelt och värna valfriheten.
Funktionshindrade mister i dag rätten till person-
lig assistans när de blir ålderspensionärer. Centern
anser att denna åldersgräns är orimlig. Vi vill att de
som är berättigade till personlig assistans före 65 års
ålder skall få behålla den också efter 65-årsdagen.
Regeringen har fått riksdagens uppdrag att återkom-
ma med förslag om detta. Så har inte skett. Vi vill
därför uppmana regeringen att återkomma med för-
slag i denna fråga, så att förslaget kan genomföras
den 1 juli 1999.
Vidare anser vi att barns rätt till personlig assi-
stans måste säkras. Det föreligger en skillnad mellan
riksdagens och myndighetens föreskrifter. Regering-
en bör därför återkomma till riksdagen med förslag
till ändring så att barnens rätt klargörs.
En stor grupp människor i samhället, över en
miljon, har drabbats av någon reumatisk sjukdom.
För att minska lidandet för individen måste den sjuke
få en tidig diagnos och goda rehabiliteringsinsatser
måste erbjudas. För vissa reumatiska diagnoser finns
det goda förutsättningar att minska funktionsnedsätt-
ningarna om en snabb och effektiv behandling sätts
in. Det här bör också uppmärksammas.
Bristen på hjälpmedel och de långa väntetiderna
medför oftast svårigheter att leva ett fullvärdigt liv.
Här borde en hjälpmedelsgaranti med rimliga tids-
gränser fastställas.
Det är också samhällets skyldighet att informera
om teknikens möjligheter och bistå så att den blir
tillgänglig för alla. Informationstekniken - rätt an-
vänd - har stor potential att öka de funktionshindra-
des livskvalitet. Vi anser därför att en översyn bär
göras av sjukvårdshuvudmännens förskrivning av IT-
hjälpmedel.
Det bör även övervägas om det behövs ett särskilt
stöd för anpassning av IT-produkter, då anpassning-
arna kan bli ganska dyra i enskilda fall. Centerpartiet
finner det angeläget att utreda en lagreglering av
tillgängligheten inom IT-området.
Slutligen vill jag instämma i det särskilda yttrande
som Centerpartiet gjort med anledning  av socialut-
skottets betänkande.
Jag vill också instämma i den tidigare represen-
tanten Kenneth Johanssons anförande.
Anf.  224  HANS KARLSSON (s):
Fru talman! Vi har diskuterat socialpolitik under
ganska många timmar vid det här laget. Jag skall
försöka att koncentrera mig på handikappavsnittet.
När det gäller omsorgen om funktionshindrade
anser utskottsmajoriteten att det är den generella
välfärdspolitiken som skall utgöra grundstenen på
detta politikområde såväl som på andra. Principen om
alla människors lika värde och rätt är utgångspunkt.
För att uppnå detta behövs också särskilt riktade in-
satser för att förbättra tillgänglighet och stödja en-
skilda individer.
Det finns ändå anledning att särskilt understryka
att det är den generella välfärden som är basen också
för människor med funktionshinder. Det är inte sär-
lösningar som är förstahandsåtgärden. Det är gene-
rella insatser som motverkar ett utpekande och be-
hovsprövande. På den här punkten går också den
tydligaste skiljelinjen mellan socialdemokratisk och
socialliberal välfärdspolitik å ena sidan och moderat å
andra sidan. Jag respekterar att moderater vill ha ett
annat samhälle. Men det jag inte kan förstå är att man
inte vågar tala om och stå för konsekvenserna av det
samhället och den utvecklingen.
Fru talman! Under den gångna mandatperioden
beslutade riksdagen om åtgärder för att uppnå en
bättre kontroll på utgifterna och vissa andra ändringar
som påverkade kostnadsutvecklingen och den per-
sonliga assistansens funktionssätt. Det var föränd-
ringar som syftade till att åstadkomma en effektivare
användning av skattepengar. Rollfördelningen mellan
stat och kommun förtydligades och de administrativa
insatserna begränsades.
Det är klart att dessa förändringar inte har gått
smärtfritt. Men mycket tyder ändå på att det har gått
betydligt bättre än vad oppositionen faktiskt ville
medge när vi diskuterade detta. Vet man hur mycket
den här reformen betyder för människor som har
personlig assistans, och att det är den viktigaste re-
formen som har genomförts på handikappområdet, är
det lätt att förstå de starka reaktioner som vi möter
när det görs förändringar. Men det är samtidigt viktigt
att sakligt analysera vad som faktiskt har hänt.
I nuläget är det fler personer än någonsin som
uppbär personlig assistans, och de som har personlig
assistans har fler timmar än tidigare. Det finns även
skäl att påtala att antalet barn som har personlig assi-
stans är fler än tidigare. Den bild som har framställts
av några talare är inte alldeles väl förankrad i verk-
ligheten.
Med tanke på fax, mejl och annat som också har
nämnts från talarstolen vill jag erinra om att vi har
den ordningen i Sverige att det är riksdagen som
stiftar lagar, myndigheter som utfärdar anvisningar
och råd och domstolarna som avgör om man har följt
lagarna eller inte. Tycker vi att det inte blev som vi
hade tänkt när vi stiftade de här lagarna har vi möj-
lighet att komma tillbaka. Jag tycker inte att man kan
dra fullständiga slutsatser av kortfattade fax och mejl.
Det vi har funnit med förändringarna av LSS och
LASS är att vi har fått en ekonomisk stabilitet i re-
formen. Det går inte heller att inom handikappområ-
det bygga reformer på luftslott. Med en framgångsrik
ekonomisk politik som fått ordning på hela Sveriges
ekonomi kan också människor med funktionshinder
känna framtidstro och tillit. Tack vare denna fram-
gångsrika ekonomiska politik har pengarna till assi-
stansreformen ökat från 2 ½ miljarder till i dag drygt
5 miljarder.
Fru talman! Det här betyder inte att utskottsmajo-
riteten anser att allt är bra. Mycket återstår att göra.
Mycket återstår innan vi har nått de handikappolitiska
målen. Men människor som är funktionshindrade
gynnas inte av att vi svartmålar det som inte är svart.
Fru talman! Det har sagts en hel del om hur assi-
stansreformen hanteras i praktiken. Det är ganska lätt
att hålla med om en del kritik. Det är lätt att säga att
det behövs ett bättre samarbete mellan försäkrings-
kassorna och kommunerna. Det är också viktigt att
försäkringskassorna använder den möjlighet till pre-
liminära beslut som finns när det gäller personlig
assistans. Samtidigt vill jag säga att jag inte är säker
på att det alltid är den bästa vägen att den personliga
assistenten också jobbar i skolan. Men om det är så
att de sakliga omständigheterna säger att det är den
bästa modellen, har riksdagen vid ett tidigare tillfälle
mycket tydligt sagt att det är upp till kommunerna
och försäkringskassorna att lösa frågan så.
När det gäller assistans för barn föreslår utskotts-
majoriteten ett tillkännagivande. Barn har naturligtvis
rätt till personlig assistans. Men det är inte så enkelt
att man kan använda samma måttstock som för vux-
na. Av det följer att det behövs riktlinjer och redskap
för bedömningarna av hur många timmar assistans
som behövs.
Jag vill rätta till ett uttalande som fälldes från ta-
larstolen för en stund sedan. Det sades att det nu var
en nyordning på gång. Det är inte så. Vi har vid flera
tillfällen behandlat assistansreformen. Vi har sagt att
vi står för de ursprungliga besluten. Vi sade det senast
1996 i samband med de förändringar som då skedde.
När det gäller äldres rätt till personlig assistans fö-
reslår utskottet även här ett tillkännagivande om den
s.k. 65-årsgränsen. Var och en som har läst budget-
propositionen vet att regeringen där säger att man
avser att återkomma till frågan om 65-årsgränsen i
vårpropositionen. Med tillkännagivandet understryker
utskottet att det finns en stark vilja och ett starkt öns-
kemål i socialutskottet att så också sker.
Några har nämnt den s.k. schablonen. Jag vill er-
inra om Riksförsäkringsverkets uppdrag. Verket fick i
uppdrag efter ett initiativ i socialutskottet att göra en
uppföljning och utvärdering. I den uppgiften ingår
även att kartlägga om det finns kostnader som inte
täcks av ersättningen. Riksförsäkringsverket skall
redovisa till regeringen om en dryg månad.
Fru talman! Moderaterna berömmer sig av stora
satsningar på handikappområdet. Det kan låta gene-
röst med de 1 ½ miljarder ytterligare de vill använda.
Men det finns också anledning att titta på hur Mode-
raterna vill betala detta. Vi har tidigare hört att Mode-
raterna vill dra undan drygt 4 miljarder från läkeme-
delsförsäkringen. Den siffran stiger framåt i tiden.
Det är faktiskt ganska många människor med funk-
tionshinder som behöver läkemedel och som kommer
att få en dyrare nota.
Moderaterna vill undandra ett antal miljarder, fler
ju längre bort i tiden det är, när det gäller hushållens
ekonomi. Där drabbas också människor med funk-
tionshinder. Förtidspension och arbetsskadeförsäkring
skall minska. Det är ganska många funktionshindrade
som har nytta av insatserna.
Moderaterna vill överföra en del av sjukvårds-
kostnaderna till trafikförsäkringen. Det finns ganska
många funktionshindrade som på grund av detta
kommer att få dyrare kostnader. Moderaterna vill
krympa de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Det är
ganska många funktionshindrade som har väldigt
stora behov av att få hjälp och stöd för att få ett jobb.
Det blir inte precis lättare om man krymper de ganska
begränsade resurser som finns redan i dag.
Fru talman! Jag är fullständigt övertygad om att
människor med funktionshinder är mycket mer be-
tjänta av en socialdemokratisk modell än en moderat
modell. Med detta vill jag yrka bifall till utskottets
hemställan i betänkandet.
Anf.  225  KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! Det gäller frågan om handikappre-
formen, LSS och LASS. Det är ständig oro bland dem
som vi kan kalla brukare. Jag känner också en hel del
oro. Vi har haft frågan uppe ett otal gånger i socialut-
skottet även under förra mandatperioden. I socialut-
skottet har vi vid flertalet tillfällen bättrat på rege-
ringens proposition och gjort förslagen lite bättre.
Vi har också upprepat andra saker vi har tagit upp
tidigare, t.ex. 65-årsgränsen och barnens rätt till per-
sonlig assistent och vi har bett att få schablonersätt-
ningen utredd. Vi har haft tillkännagivanden, och
ändå händer ingenting. Nu har vi tillkännagivanden
igen.
Jag känner mig lite bekymrad för regeringens
hantering av frågorna. Man har inte agerat trots till-
kännagivanden från riksdagen.
Kan det vara möjligt att vi i socialutskottet kan
följa frågorna mer noga än vad regeringen gör och ta
initiativ om det vi vill skall hända inte händer, Hans
Karlsson?
Anf.  226  HANS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har lite svårt att förstå Kerstin
Heinemanns kritik när det gäller regeringens hante-
ring av frågan. Regeringen har sagt att man tänker
återkomma i vårpropositionen i fråga om 65-
årsgränsen. Jag vet inte vilket förslag som har kom-
mit fram i kammaren i dag som skulle vara skarpare i
det avseendet. Det finns inte några förslag till att
ändra den nuvarande lagen. De förslag som finns
handlar om tillkännagivanden, precis som utskotts-
majoriteten gör.
Anf.  227  KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! Vi har haft frågan om 65-årsgränsen
och barnens rätt förut. Vi upprepar i stort sett samma
skrivning som vi har haft tidigare.
Jag känner trots allt en oro. Det händer ingenting.
Vi för fram våra krav från utskottet. Vi har eniga
tillkännagivanden. Det tar tid, och jag känner denna
oro. Dessa människor som är beroende av dessa frå-
gor får vänta och vänta innan de vet vad som händer.
Det är vår uppgift i socialutskottet att noga följa
frågan. Om det tar för lång tid bör utskottet ta ett
initiativ att skynda på arbetet mer.
Anf.  228  HANS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag är helt övertygad om att socialut-
skottet noga kommer att följa frågan. Jag vet att också
många utanför socialutskottet följer vad som händer
på området. Eftersom Folkpartiet och Socialdemo-
kraterna i regel är överens här, ser jag inte några stora
bekymmer.
Men det är viktigt att vi även inför denna föränd-
ring, som vi alla hoppas på, har gjort ett rejält förar-
bete så vi vet vilka konsekvenserna blir, vad föränd-
ringen kostar, så att vi inte hamnar i samma situation
som förra gången, dvs. att vi inte alls har täckt in och
budgeterat de pengar som behövs för att klara en
viktig och angelägen reform.
Anf.  229  LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! Jag uppskattar Hans Karlssons sakli-
ga och noggranna genomgång av sina synpunkter i
dessa frågor. Det märks att han både kan ärendet och
att han personligen är engagerad i frågorna.
Men jag saknar ändå svar på den fråga som jag
ställde i mitt anförande och som jag gärna vill ha svar
på från majoriteten, nämligen om man skall tolka
skrivningen i betänkandet på det sättet att majoriteten
accepterar de försämringar av assistansersättningen
som de facto har skett under det här året och att till-
kännagivandet till regeringen enbart avser försäm-
ringar som kommer att ske efter de förändringar som
äger rum vid årsskiftet. Det är den ena frågan.
Sedan skulle jag också vilja påpeka ett förhållan-
de. Under perioden fram till dess regeringen lägger
fram sin vårproposition kommer 20 000-30 000 per-
soner att fylla 65 år. Bland dem finns det rimligen ett
relativt stort antal människor som är berörda av 65-
årsgränsen. Jag tycker inte att det är tillfredsställande
att man, när utskottet ger ett så tydligt tillkännagivan-
de, nöjer sig med att det blir ett glapp under perioden
fram till dess regeringen kommer med förslag som
sedan skall gå igenom i riksdagen och som möjligen
inte verkställs förrän ett år senare. En hel årskull av
65-åringar kommer att drabbas av detta.
Anf.  230  HANS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller frågan om hur utskotts-
betänkandet skall tolkas uppfattar jag att det är en
väldigt tydlig skrivning. Om rättstillämpningen inne-
bär en mer begränsad tillämpning, uppmanar vi rege-
ringen att återkomma. Mycket av denna diskussion
grundar sig på Riksförsäkringsverkets allmänna råd.
Nu har jag inte det exakta datumet i huvudet för när
detta sjösattes, men det är inte särskilt länge sedan.
Det innebär att det vid det här laget inte kan ha fått
särskilt många effekter på det sättet att det har påver-
kat särskilt många omprövningar.
Mitt intryck är ändå att detta allmänna råd som
har vållat en del oro och bekymmer, vilket jag har all
respekt för, egentligen grundar sig på den proposition
som hela handikappreformen, LSS och LASS, vilar
på och att det inte innehåller några förändringar i
förhållande till de förhållningssätt som finns angivna
där.
Sedan till detta med vad som händer med dem
som passerar 65-årsgränsen och som har personlig
assistans, för det är ju dem vi talar om. Åtminstone
har jag tolkat det på det sättet. Det är drygt 7 000 som
har personlig assistans i nuläget. Det är en fråga att
hantera den dagen frågan på nytt kommer på riksda-
gens bord. Jag vill åter erinra om att även det mode-
rata förslaget innebär att vi har att invänta regeringens
förslag. Även med det moderata förslaget kommer ju
de som passerar 65-årsgränsen vid årsskiftet att förlo-
ra sin rätt till assistans.
Anf.  231  LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! Den 28 september kom Riksförsäk-
ringsverkets anvisningar. Såvitt jag förstår och som
jag har tolkat det hela bygger anvisningarna på en
praxis som redan under detta år har börjat tillämpas
ute i kommunerna. Så förändringen ägde de facto rum
redan tidigt under våren.
När det gäller 65-årsgränsen innebär det moderata
förslaget i vår motion att denna förändring inte skall
genomföras, utan man skall också fr.o.m. 1 januari
kunna använda regeln att människor har rätt till assi-
stans efter det att de har fyllt 65 år.
Anf.  232  HANS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Det är ju så, Lars Elinderson, att det
moderata förslaget tar sikte på ett tillkännagivande till
regeringen om att återkomma till riksdagen med ett
förslag. Moderaterna har inte föreslagit någon lagänd-
ring. Därav följer att även med den moderata model-
len skulle 65-åringarna gå miste om sin personliga
assistans vid årsskiftet.
Anf.  233  ROSITA RUNEGRUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Hans Karlsson nämnde en effektivare
användning av assistans. Jag vill fråga vad Hans
menade med det.
Anf.  234  HANS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Det är en ganska lång historia, och
det är inte möjligt att på repliktid reda ut den frågan.
Men när denna reform sjösattes den 1 januari 1994
var den inte i alla delar genomarbetad. Den fick inte
alltid de konsekvenser och resultat som var avsedda.
Detta har vi arbetat med under en hel mandatperiod.
Dessutom har vi arbetat med att få ett grepp om kost-
nadsutvecklingen och se till att vi i budgeten har så
pass mycket pengar avsatta att de räcker till att säkra
betalningen för de personliga assistenterna.
Anf.  235  ROSITA RUNEGRUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Om jag tolkar Hans Karlsson rätt är
en effektivare användning av dessa medel att få ett
grepp om kostnaderna, vilka man anser ligger för
högt i dag.
Anf.  236  HANS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Vi har ju under hela den gångna man-
datperioden år för år höjt anslagen till assistansersätt-
ning. Vi fortsätter att höja anslagen även för 1999. Då
kan man ju inte säga att vi har minskat kostnaderna
eller att vi ens har bromsat dem, utan det handlar
faktiskt om att se till att vi har pengar så att vi klarar
den här reformen. Det är en mycket angelägen och
viktig reform som riksdagen var enig om.
Den största otjänst som vi kan göra de människor
som är beroende av reformen är att med olika beslut
och åtgärder medverka till att vi urholkar de ekono-
miska möjligheterna att få en stabil och långsiktig
kraft i reformen.
Anf.  237  NILS-ERIK SÖDERQVIST (s):
Fru talman! Under anslaget B 10 föreslås att det
anslag som Samarbetsnämnden under flera år har
fördelat till nykterhetsorganisationer m.fl. i stället
skall fördelas av Socialstyrelsen. På liknande sätt som
Samarbetsnämnden hitintills har kunnat fördela an-
slag till organisationer har Folkbildningsrådet i dag
möjlighet att fördela 2 ½ miljarder till studieförbund
och folkhögskolor. På samma sätt finns fördelnings-
organ bland folkrörelserna för fördelning av statliga
medel till folkrörelseägda samlingslokaler. Riks-
idrottsförbundet, som också har haft möjlighet att
fördela statliga anslag till idrottsrörelsen, föreslås nu
av Idrottsutredningen bli statlig myndighet när stats-
bidragen fördelas.
Det hade enligt min uppfattning varit bättre att
vänta med ställningstagandet i avvaktan på regering-
ens ställningstagande till Idrottsutredningens förslag,
som innebär ett tydligare formaliserat myndighets-
utövande för i detta fall Riksidrottsförbundet när
statsbidraget skall fördelas.
Samma myndighetsutövande skulle enligt min
uppfattning kunna formaliseras även för Samarbets-
nämnden. Det hade också varit rimligt att avvakta
med ställningstagandet i avvaktan på det remissvar
som nu inkommer på Statskontorets utredning röran-
de hur statliga myndigheter skall organiseras inom
det alkohol- och drogpreventiva området.
Jag tycker att statligt stöd till folkrörelserna så
långt som möjligt skall vila på en avsiktsförklaring
som formulerats av riksdagen. Sedan anser jag att
stödet skall fördelas av det samverkande folkrörelser-
nas egna organ. Dessa skall sätta upp mål för sin
bidragsgivning. Riksdag, regering och myndigheter
har sedan att noga följa upp verksamheten med utvär-
dering och dialog.
Om Socialstyrelsen nu kommer att ta över Samar-
betsnämndens roll som fördelare av bidragsstödet så
innebär detta vad jag kan förstå att riksdagen inte
längre har det som jag hittills uppfattat som en ge-
mensam principiell inställning till hur stödet till folk-
rörelserna skall utvecklas och utformas när det för-
delas. Vi kommer därmed i denna kammare att hante-
ra bidragsstödet till våra folkrörelser och organisatio-
ner på olika sätt beroende på från vilket konto och
från vilken myndighet anslaget kommer.
Fru talman! Jag kommer med stort intresse att
följa den fortsatta hanteringen av fördelningen av
bidrag till nykterhetsorganisationerna m.fl. Jag lovar
att återkomma till kammaren i denna fråga.
Anf.  238  TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! Jag kommer att beröra och förtydliga
Vänsterpartiets ställningstagande och syn på frågan
om hivpreventionen. Tyvärr har ju inte frågan belysts
så där enormt mycket under kvällens debatt. Då
kommer väl jag som siste talare att få göra det.
Det beslut vi skall fatta innebär en sänkning med
14 miljoner kronor av anslaget i statsbudgeten för
insatser mot aids. I budgetpropositionen konstaterar
regeringen att det hivpreventiva arbetet varit mycket
framgångsrikt och att det bör få fortsatt hög prioritet.
Men, fru talman, jag vill påtala bristerna och riskerna
i förslaget. Beslutet får inte resultera i att frivilligor-
ganisationerna får sänkta anslag.
Jag vill här också påtala att om det visar sig att
integreringen av de hivpreventiva insatserna i kom-
munerna och landstingen skulle få som konsekvens
att anslagen stryps eller används till annat, så är det
Vänsterpartiets mening att regeringen skyndsamt bör
agera. Här kommer vi i Vänsterpartiet att vara pådri-
vande för att staten även fortsättningsvis skall ha
ansvaret för fördelningen av pengarna för hivpreven-
tion avseende bidrag till frivilligorganisationerna, till
föreningarna.
Beslutet kommer bl.a. att innebära att Folkhälso-
institutets anslag minskas under ett år. Folkhälsoin-
stitutet har varit den instans som fördelat preven-
tionspengarna till frivilligorganisationerna. Som
enormt viktiga exempel vill jag här nämna RFSL:s
säkrare-sex-projekt och det riktade arbetet för män
som har sex med män.
Om detta kan vi läsa i utskottets bedömning att ut-
skottet vidhåller att insatserna mot hiv och aids måste
ges fortsatt hög prioritet på alla samhällsnivåer samt
att det i ökad utsträckning bör riktas mot de grupper
där riskbeteendet är som störst och där en fortsatt stor
smittspridning sker.
Fru talman! Jag kan inte tolka denna skrivning på
annat sätt än att så också skall ske. Alltså blir det inga
neddragningar. Förslaget går ju i praktiken ut på att
staten som huvudman byts ut mot landsting och
kommuner. Det har från många håll framkommit en
som jag ser det befogad oro för att pengarna till hiv-
prevention riskerar att försvinna i den decentralisera-
de behandlingen.
Fru talman! I detta sammanhang framhåller ut-
skottet att överföringen till ett annat utgiftsområde
inte innebär någon sänkning av ambitionsnivån när
det gäller det hivpreventiva arbetet. Jag hade natur-
ligtvis gärna velat se en ännu starkare skrivning från
utskottets sida, och gärna också att man anslagit mer
pengar. Men i dag kan vi bara med sorg i hjärtat kon-
statera att vi inte har någon finansiering för ett ökat
anslag.
Detta, fru talman, gör att jag ytterligare vill po-
ängtera vikten av att den här frågan följs upp. Väns-
terpartiets mening är att beslutet inte på något som
helst vis kommer att försämra arbetet med hivpre-
ventionen. Ej heller kommer anslaget att minska till
de frivilligorganisationer vilkas hårda arbete är
omistligt för de hivpreventiva insatserna.
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet avser att åter-
komma till frågan om hivpreventionen i vårbudgeten.
Fram till dess hoppas jag att vi alla kommer att beva-
ka de reella konsekvenserna - eller effekterna - av
förslaget och vara beredda att skyndsamt agera om så
krävs.
I övrigt vill jag instämma i Ingrid Burmans, Rolf
Olssons och Lena Olssons anföranden.
Anf.  239  LEIF CARLSON (m):
Fru talman! Jag vill bara instämma i vad som här
har sagts och i viss mån beklaga att denna insikt från
Vänsterpartiets sida kanske har kommit något sent.
Det hade varit bra om man i förhandlingarna hade fått
Socialdemokraterna att hålla kvar den nivå vi har
haft, de 150 miljoner kronor som vi från moderat sida
vill lägga på hivverksamheten. Vi känner också en
oro för att en överföring till kommunerna kan göra att
det hela späds ut. Det hade varit bättre att det hade
legat kvar som tidigare.
Det hade varit väldigt bra om denna klarsyn hade
kommit något tidigare. Då hade kanske de hivsmitta-
de fått lite glädje av den här senkomna klarsynen. Jag
hoppas nu att ni framöver står fast vid att det här
behövs en insats och att det inte får tunnas ut genom
att spädas ut i de kommunala svarta hålen.
Anf.  240  TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! Jag vill bara med glädje instämma i
det som har tagits upp här. Jag vill också faktiskt
poängtera det som jag har sagt om att vi nu tillsam-
mans måste ha ögonen extra öppna i den här frågan.
Det gläder mig att också Moderaterna kommer att
agera tillsammans med oss.
Anf.  241  LEIF CARLSON (m):
Fru talman! Det är klart att om man kommer efter
med det här så vore det kanske lämpligt att säga att ni
ansluter er till oss. Det är faktiskt inte tvärtom. Vi
skall inte kräva något erkännande, men vi tar emot
den, skall vi säga, insikt som ni har kommit fram till
med glädje.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 december.)
10 §  Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Motioner
med anledning av prop. 1998/99:34 Behandling av
personuppgifter i skattemyndigheternas brottsut-
redande verksamhet, m.m.
1998/99:Sk14 av Bo Lundgren m.fl. (m)
1998/99:Sk15 av Johan Pehrson och Camilla Dahlin-
Andersson (fp)
1998/99:Sk16 av Mats Odell m.fl. (kd)
med anledning av prop. 1998/99:37 Ändringar i rätte-
gångsbalken - hovrättsfrågor m.m.
1998/99:Ju9 av Gun Hellsvik m.fl. (m)
1998/99:Ju10 av Kia Andreasson (mp)
Miljö- och jordbruksutskottets betänkanden
1998/99:MJU1 Utgiftsområde 23 Jord- och skogs-
bruk m.m.
1998/99:MJU2 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård
11 §  Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 16 december
1998/99:83 av Sten Andersson (m) till finansminis-
tern
Saluförandet av svenska lotterier utomlands
1998/99:84 av Lars Ohly (v) till utrikesministern
Mänskliga rättigheter i Iran
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 19 januari
1999.
12 §  Anmälan om fråga för skriftligt svar
Anmäldes att följande fråga för skriftligt svar
framställts
den 16 december
1998/99:194 av Rolf Gunnarsson (m) till försvarsmi-
nistern
Materielbeställningar
Frågan redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 19 januari 1999.
13 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor
Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit
den 15 december
1998/99:169 av Per-Olof Svensson (s) till utrikesmi-
nistern
EU:s nuvarande mål 6-område
16 december
1998/99:159 av Stefan Attefall (kd) till finansminis-
tern
Energiskatter
1998/99:160 av Johnny Gylling (kd) till justitiemi-
nistern
Hjälmkrav vid motorcykelfärd
1998/99:161 av Jan Erik Ågren (kd) till näringsmi-
nistern
Neddragningar inom Vattenfall
1998/99:163 av Lennart Fridén (m) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Konsumenterna och IT-omställningen år 2000
1998/99:164 av Ola Karlsson (m) till jordbruksmi-
nistern
Smittskyddslagen
1998/99:166 av Gudrun Lindvall (mp) till jordbruks-
ministern
Rävar i bur
1998/99:173 av Lars Ångström (mp) till försvarsmi-
nistern
Svensk minröjningskapacitet
1998/99:175 av Viviann Gerdin (c) till näringsminis-
tern
Tillgängligheten till bredbandskommunikation
1998/99:179 av Marianne Andersson (c) till för-
svarsministern
Svensk minröjningskapacitet
1998/99:183 av Inger Strömbom (kd) till utrikesmi-
nistern
De nationella trafikreglerna
1998/99:184 av Johan Pehrson (fp) till jordbruksmi-
nistern
Jämställdhetsarbetet hos länsstyrelserna
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 19 januari 1999.
14 §  Kammaren åtskildes kl. 22.18.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 7 §
anf. 12 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 30 (del-
vis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 66 (del-
vis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 114
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 132
(delvis),
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 17.53,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 207
(delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.
Innehållsförtecknin
1 §  Justering av protokoll     1
2 §  Avsägelse  1
3 §  Anmälan om vice ordförande i justitieutskottet     1
4 §  Förnyad bordläggning       1
5 §  Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
15 december     1
UbU1 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning      1
UbU2 Utgiftsområde 15 Studiestöd        2
KU13 Ändringar i radio- och TV-lagen (1996:844), m.m.
(förnyad behandling, delvis)    3
Meddelande om samlad votering   3
6 §  Rättsväsendet      3
Justitieutskottets betänkande 1998/99:JuU1      3
Anf.  1  INGVAR JOHNSSON (s)    3
Anf.  2  KIA ANDREASSON (mp)    3
Anf.  3  GUNNEL WALLIN (c)      3
Anf.  4  RAGNWI MARCELIND (kd)  3
Anf.  5  SIW PERSSON (fp)       3
Anf.  6  GUN HELLSVIK (m)       3
(Beslut fattades efter 8 §.)    3
7 §  Anslag inom socialförsäkringsområdet       3
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1998/99:SfU1     3
Utgiftsområde 10        3
Anf.  7  ULF KRISTERSSON (m)    3
Anf.  8  CARLINGE WISBERG (v)   5
Anf.  9  Tredje vice talman ROSE-MARIE FREBRAN (kd)     6
Anf.  10  CARLINGE WISBERG (v) replik   7
Anf.  11  Tredje vice talman ROSE-MARIE FREBRAN (kd)
replik  7
Anf.  12  BIRGITTA CARLSSON (c) 7
Anf.  13  CARLINGE WISBERG (v) replik   8
Anf.  14  BIRGITTA CARLSSON (c) replik  8
Anf.  15  CARLINGE WISBERG (v) replik   8
Anf.  16  BO KÖNBERG (fp)       8
Anf.  17  CARLINGE WISBERG (v) replik   10
Anf.  18  BO KÖNBERG (fp) replik        10
Anf.  19  CARLINGE WISBERG (v) replik   11
Anf.  20  BO KÖNBERG (fp) replik        11
Anf.  21  KERSTIN-MARIA STALIN (mp)     11
Anf.  22  Tredje vice talman ROSE-MARIE FREBRAN (kd)    12
Anf.  23  KERSTIN-MARIA STALIN (mp) replik      12
Anf.  24  CARLINGE WISBERG (v) replik   12
Anf.  25  KERSTIN-MARIA STALIN (mp) replik      13
Anf.  26  BO KÖNBERG (fp) replik        13
Anf.  27  KERSTIN-MARIA STALIN (mp) replik      13
Anf.  28  BO KÖNBERG (fp) replik        13
Anf.  29  KERSTIN-MARIA STALIN (mp) replik      13
Anf.  30  RONNY OLANDER (s)     13
Anf.  31  BO KÖNBERG (fp) replik        15
Anf.  32  RONNY OLANDER (s) replik      15
Anf.  33  BO KÖNBERG (fp) replik        16
Anf.  34  RONNY OLANDER (s) replik      16
Anf.  35  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s)    16
Anf.  36  BO KÖNBERG (fp) replik        18
Anf.  37  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s)    18
Anf.  38  BO KÖNBERG (fp) replik        18
Anf.  39  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s)    19
Anf.  40  ULF KRISTERSSON (m) replik    19
Anf.  41  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s)    19
Anf.  42  ULF KRISTERSSON (m) replik    19
Anf.  43  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s)    20
Anf.  44  CARLINGE WISBERG (v) replik   20
Anf.  45  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s)    20
Anf.  46  KERSTIN-MARIA STALIN (mp) replik      20
Anf.  47  CLAES STOCKHAUS (v)   20
Utgiftsområde 11        21
Anf.  48  MARGIT GENNSER (m)    21
Anf.  49  ULLA HOFFMANN (v)     22
Anf.  50  KENNETH LANTZ (kd)    23
Anf.  51  ULLA HOFFMANN (v) replik      25
Anf.  52  KENNETH LANTZ (kd) replik     25
Anf.  53  ULLA HOFFMANN (v) replik      25
Anf.  54  KENNETH LANTZ (kd) replik     25
Anf.  55  BIRGITTA CARLSSON (c) 25
Anf.  56  BO KÖNBERG (fp)       26
Anf.  57  ULLA HOFFMANN (v) replik      27
Anf.  58  BO KÖNBERG (fp) replik        27
Anf.  59  ULLA HOFFMANN (v) replik      27
Anf.  60  BO KÖNBERG (fp) replik        28
Anf.  61  KERSTIN-MARIA STALIN (mp)     28
Anf.  62  LENNART KLOCKARE (s)  29
Anf.  63  BO KÖNBERG (fp) replik        30
Anf.  64  LENNART KLOCKARE (s) replik   30
Anf.  65  BO KÖNBERG (fp) replik        30
Anf.  66  LENNART KLOCKARE (s) replik   30
Anf.  67  MARGIT GENNSER (m) replik     30
Anf.  68  LENNART KLOCKARE (s) replik   31
Anf.  69  MARGIT GENNSER (m) replik     31
Anf.  70  LENNART KLOCKARE (s) replik   31
Anf.  71  KENNETH LANTZ (kd) replik     31
Anf.  72  LENNART KLOCKARE (s) replik   31
Anf.  73  KENNETH LANTZ (kd) replik     31
Anf.  74  LENNART KLOCKARE (s) replik   31
Utgiftsområde 12        32
Anf.  75  CECILIA MAGNUSSON (m) 32
Anf.  76  ULLA HOFFMANN (v)     33
Anf.  77  FANNY RIZELL (kd)     34
Anf.  78  ULLA HOFFMANN (v) replik      35
Anf.  79  FANNY RIZELL (kd) replik      35
Anf.  80  ULLA HOFFMANN (v) replik      36
Anf.  81  FANNY RIZELL (kd) replik      36
Anf.  82  BIRGITTA CARLSSON (c) 36
Anf.  83  CARLINGE WISBERG (v) replik   37
Anf.  84  BIRGITTA CARLSSON (c) replik  37
Anf.  85  CARLINGE WISBERG (v) replik   38
Anf.  86  BIRGITTA CARLSSON (c) replik  38
Anf.  87  BO KÖNBERG (fp)       38
Anf.  88  ULLA HOFFMANN (v) replik      39
Anf.  89  BO KÖNBERG (fp) replik        39
Anf.  90  ULLA HOFFMANN (v) replik      39
Anf.  91  KERSTIN-MARIA STALIN (mp)     39
Anf.  92  BO KÖNBERG (fp) replik        40
Anf.  93  KERSTIN-MARIA STALIN (mp) replik      40
Anf.  94  BO KÖNBERG (fp) replik        40
Anf.  95  KERSTIN-MARIA STALIN (mp) replik      41
Anf.  96  MARIANN YTTERBERG (s) 41
Anf.  97  FANNY RIZELL (kd)     42
Anf.  98  MARIANN YTTERBERG (s) 42
Anf.  99  FANNY RIZELL (kd)     42
Anf.  100  MARIANN YTTERBERG (s)        42
Anf.  101  BO KÖNBERG (fp)      42
Anf.  102  CECILIA MAGNUSSON (m)        42
Anf.  103  MARIANN YTTERBERG (s)        43
Anf.  104  CECILIA MAGNUSSON (m)        43
Anf.  105  MARIANN YTTERBERG (s)        43
Anf.  106  BIRGITTA CARLSSON (c)        43
Anf.  107  MARIANN YTTERBERG (s)        43
(Beslut fattades efter 8 §.)    44
8 §  Invandrare och flyktingar m.m.     44
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1998/99:SfU2     44
Anf.  108  GUSTAF VON ESSEN (m) 44
Anf.  109  ULLA HOFFMANN (v)    44
Anf.  110  FANNY RIZELL (kd)    45
Anf.  111  BIRGITTA CARLSSON (c)        46
Anf.  112  BARBRO WESTERHOLM (fp)       46
Anf.  113  KERSTIN-MARIA STALIN (mp)    47
Anf.  114  MAUD BJÖRNEMALM (s)  48
Anf.  115  BARBRO WESTERHOLM (fp) replik        49
Anf.  116  ULLA HOFFMANN (v) replik     49
Anf.  117  MAUD BJÖRNEMALM (s) replik   49
Anf.  118  ULLA HOFFMANN (v) replik     49
Anf.  119  MAUD BJÖRNEMALM (s) replik   50
Anf.  120  ULLA HOFFMANN (v)    50
Anf.  121  MAUD BJÖRNEMALM (s)  50
Anf.  122  ULLA HOFFMANN (v)    50
Anf.  123  MAUD BJÖRNEMALM (s)  50
Beslut  50
JuU1 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet      50
SfU1 Anslag inom socialförsäkringsområdet (utgiftsområdena
10, 11 och 12)  51
SfU2 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar m.m.     53
Beslut om uppskjuten votering   54
9 §  Hälsovård, sjukvård och social omsorg      54
Socialutskottets betänkande 1998/99:SoU1        54
Anf.  124  INGRID BURMAN (v)    54
Anf.  125  CHRIS HEISTER (m)    55
Anf.  126  INGRID BURMAN (v) replik     57
Anf.  127  CHRIS HEISTER (m) replik     57
Anf.  128  INGRID BURMAN (v) replik     58
Anf.  129  CHRIS HEISTER (m) replik     58
Anf.  130  TREDJE VICE TALMANNEN        58
Anf.  131  LARS GUSTAFSSON (kd) 58
Anf.  132  KENNETH JOHANSSON (c)        60
Anf.  133  CHRIS HEISTER (m) replik     62
Anf.  134  KENNETH JOHANSSON (c) replik 62
Anf.  135  CHRIS HEISTER (m) replik     62
Anf.  136  KENNETH JOHANSSON (c) replik 63
Anf.  137  INGRID BURMAN (v) replik     63
Anf.  138  KENNETH JOHANSSON (c) replik 63
Anf.  139  INGRID BURMAN (v) replik     63
Anf.  140  KENNETH JOHANSSON (c) replik 64
Anf.  141  KERSTIN HEINEMANN (fp)       64
Anf.  142  THOMAS JULIN (mp)    65
Anf.  143  CHRIS HEISTER (m) replik     67
Anf.  144  THOMAS JULIN (mp) replik     67
Anf.  145  KENNETH JOHANSSON (c) replik 67
Anf.  146  THOMAS JULIN (mp) replik     67
Anf.  147  KENNETH JOHANSSON (c) replik 67
Anf.  148  THOMAS JULIN (mp) replik     68
(forts.)        68
Ajournering     68
Återupptagna förhandlingar      68
9 §  (forts.) Hälsovård, sjukvård och social omsorg (forts. SoU1)       68
Anf.  149  SUSANNE EBERSTEIN (s)        68
Anf.  150  CHRIS HEISTER (m) replik     70
Anf.  151  SUSANNE EBERSTEIN (s) replik 70
Anf.  152  CHRIS HEISTER (m) replik     70
Anf.  153  SUSANNE EBERSTEIN (s) replik 70
Anf.  154  TREDJE VICE TALMANNEN        70
Anf.  155  CHRIS HEISTER (m) replik     70
Anf.  156  SUSANNE EBERSTEIN (s) replik 70
Anf.  157  KERSTIN HEINEMANN (fp) replik        71
Anf.  158  SUSANNE EBERSTEIN (s) replik 71
Anf.  159  KERSTIN HEINEMANN (fp) replik        71
Anf.  160  LARS GUSTAFSSON (kd) replik  71
Anf.  161  SUSANNE EBERSTEIN (s) replik 71
Anf.  162  LARS GUSTAFSSON (kd) replik  71
Anf.  163  SUSANNE EBERSTEIN (s) replik 71
Anf.  164  KENNETH JOHANSSON (c) replik 71
Anf.  165  SUSANNE EBERSTEIN (s) replik 72
Anf.  166  KENNETH JOHANSSON (c) replik 72
Anf.  167  SUSANNE EBERSTEIN (s) replik 72
Anf.  168  LEIF CARLSON (m)     72
Anf.  169  KENNETH JOHANSSON (c) replik 73
Anf.  170  LEIF CARLSON (m) replik      74
Anf.  171  ROLF OLSSON (v)      74
Anf.  172  LEIF CARLSON (m) replik      75
Anf.  173  ROLF OLSSON (v) replik       76
Anf.  174  LEIF CARLSON (m) replik      76
Anf.  175  ROLF OLSSON (v) replik       76
Anf.  176  KERSTIN HEINEMANN (fp) replik        76
Anf.  177  ROLF OLSSON (v) replik       76
Anf.  178  KERSTIN HEINEMANN (fp) replik        76
Anf.  179  ROLF OLSSON (v) replik       77
Anf.  180  LARS GUSTAFSSON (kd) replik  77
Anf.  181  ROLF OLSSON (v) replik       77
Anf.  182  LARS GUSTAFSSON (kd) replik  77
Anf.  183  GUNNEL WALLIN (c)    77
Anf.  184  LEIF CARLSON (m) replik      78
Anf.  185  GUNNEL WALLIN (c) replik     78
Anf.  186  LEIF CARLSON (m) replik      78
Anf.  187  GUNNEL WALLIN (c) replik     78
Anf.  188  BO KÖNBERG (fp)      78
Anf.  189  LEIF CARLSON (m) replik      80
Anf.  190  BO KÖNBERG (fp) replik       80
Anf.  191  LEIF CARLSON (m) replik      80
Anf.  192  INGRID BURMAN (v) replik     81
Anf.  193  BO KÖNBERG (fp) replik       81
Anf.  194  INGRID BURMAN (v) replik     81
Anf.  195  BO KÖNBERG (fp) replik       81
Anf.  196  CONNY ÖHMAN (s)      82
Anf.  197  LEIF CARLSON (m) replik      83
Anf.  198  CONNY ÖHMAN (s) replik       83
Anf.  199  LEIF CARLSON (m) replik      83
Anf.  200  CONNY ÖHMAN (s) replik       84
Anf.  201  LARS GUSTAFSSON (kd) replik  84
Anf.  202  CONNY ÖHMAN (s) replik       84
Anf.  203  LARS GUSTAFSSON (kd) replik  84
Anf.  204  CONNY ÖHMAN (s) replik       85
Anf.  205  GUNNEL WALLIN (c) replik     85
Anf.  206  CONNY ÖHMAN (s) replik       85
Anf.  207  GUNNEL WALLIN (c) replik     85
Anf.  208  CONNY ÖHMAN (s) replik       85
Anf.  209  BO KÖNBERG (fp) replik       85
Anf.  210  CONNY ÖHMAN (s) replik       86
Anf.  211  BO KÖNBERG (fp) replik       86
Anf.  212  CONNY ÖHMAN (s) replik       86
Anf.  213  LARS ELINDERSON (m)  86
Anf.  214  LENA OLSSON (v)      88
Anf.  215  LARS ELINDERSON (m) replik   89
Anf.  216  LENA OLSSON (v) replik       89
Anf.  217  TALMANNEN    89
Anf.  218  LARS ELINDERSON (m) replik   89
Anf.  219  LENA OLSSON (v) replik       89
Anf.  220  ROSITA RUNEGRUND (kd)        90
Anf.  221  SUSANNE EBERSTEIN (s) replik 90
Anf.  222  ROSITA RUNEGRUND (kd) replik 90
Anf.  223  VIVIANN GERDIN (c)   90
Anf.  224  HANS KARLSSON (s)    91
Anf.  225  KERSTIN HEINEMANN (fp) replik        92
Anf.  226  HANS KARLSSON (s) replik     93
Anf.  227  KERSTIN HEINEMANN (fp) replik        93
Anf.  228  HANS KARLSSON (s) replik     93
Anf.  229  LARS ELINDERSON (m) replik   93
Anf.  230  HANS KARLSSON (s) replik     93
Anf.  231  LARS ELINDERSON (m) replik   93
Anf.  232  HANS KARLSSON (s) replik     94
Anf.  233  ROSITA RUNEGRUND (kd) replik 94
Anf.  234  HANS KARLSSON (s) replik     94
Anf.  235  ROSITA RUNEGRUND (kd) replik 94
Anf.  236  HANS KARLSSON (s) replik     94
Anf.  237  NILS-ERIK SÖDERQVIST (s)     94
Anf.  238  TASSO STAFILIDIS (v) 94
Anf.  239  LEIF CARLSON (m)     95
Anf.  240  TASSO STAFILIDIS (v) 95
Anf.  241  LEIF CARLSON (m)     95
(Beslut skulle fattas den 17 december.) 95
10 §  Bordläggning      95
11 §  Anmälan om interpellationer       95
12 §  Anmälan om fråga för skriftligt svar      96
13 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor      96
14 §  Kammaren åtskildes kl. 22.18.     96