Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 1998/99:16
Tisdagen den 17 november
Kl. 14.00 - 15.24
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
------------------------------------------------------------------
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 10 november.
2 § Anmälan om ändring i regeringens sam-
mansättning
Från statsminister Göran Persson hade följande
skrivelse inkommit:
Till riksdagens talman
Jag har i dag med verkan fr.o.m. den 16 november
1998 entledigat statsrådet och chefen för Socialde-
partementet Maj-Inger Klingvall från uppdraget att
vara chef för Socialdepartementet och med verkan
fr.o.m. den 23 november 1998 entledigat statsrådet
och chefen för Inrikesdepartementet Lars Engqvist
från uppdraget att vara chef för Inrikesdepartementet.
Jag har vidare utsett statsrådet Lars Engqvist att
med verkan fr.o.m. den 16 november 1998 vara chef
för Socialdepartementet och Lars-Erik Lövdén att
med verkan fr.o.m. den 23 november 1998 vara stats-
råd och chef för Inrikesdepartementet.
Stockholm den 12 november 1998
Göran Persson
Skrivelsen lades till handlingarna.
3 § Meddelande om ändringar i kammarens
sammanträdesplan
Talmannen meddelade att ett meddelande om änd-
ringar i kammarens sammanträdesplan delats ut till
kammarens ledamöter.
4 § Meddelande om frågestund
Talmannen meddelade att vid frågestunden tors-
dagen den 19 november kl. 14.00 skulle följande
statsråd närvara:
Vice statsminister Lena Hjelm-Wallén, statsrådet
Pierre Schori, statsrådet Maj-Inger Klingvall, statsrå-
det Ulrica Messing, miljöminister Kjell Larsson och
statsrådet Ingegerd Wärnersson.
5 § Svar på interpellation 1998/99:3 om förny-
else av arbetslivet
Anf. 1 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Elver Jonsson har frågat mig om re-
geringen avser att
1. ändra regler och förenkla redovisning och dekla-
ration för att underlätta för små företag,
2. ge kunskapslyftet en dimensionering och inrikt-
ning som mer tydligt leder till nya jobb,
3. snabbt ge direktiv till den begärda regionalpolitis-
ka utredningen, så att dess resultat snarast kan fö-
reläggas riksdagen,
4. ge lättnader i skatte- och avgiftspolitiken som
främjar start och expansion av småföretag samt
näringspolitiken nationellt och internationellt.
Låt mig först betona att viktiga mål för regering-
ens arbete är ökad tillväxt i ekonomin och att öka
antalet nya arbetstillfällen. Regeringen avser att under
våren presentera en strategi för tillväxt. Ett väsentligt
inslag i en sådan strategi kommer att vara olika insat-
ser för att underlätta för de små och medelstora före-
tagens utveckling.
Elver Jonssons två frågor om beskattningen av fö-
retagande rör dels skattelättnader som främjar bl.a.
nyföretagande och småföretagens expansion, dels ett
förändrat regelsystem i syfte att förenkla redovisning
och deklaration för att förbättra förhållandena för små
och nya företag.
De svenska företagsskattereglerna ger generellt
sett goda villkor för realinvesteringar i näringslivet.
Sverige har en internationellt sett konkurrenskraftig
företagsbeskattning. Det gäller den låga formella
bolagsskattesatsen men även de regler som bestäm-
mer skattebasen i form av avskrivningsregler och
värderingsregler m.m. För enskilda näringsidkare är
reglerna numera i princip likvärdiga med de som
gäller för aktiebolag. Dessutom kan nya företagare få
kvitta underskott av näringsverksamhet mot inkomst
av tjänst. För ägare till onoterade aktiebolag har en
lättnad i ägarbeskattningen införts. Det har förbättrat
villkoren för investeringar i dessa bolag.
Småföretagsdelegationen har lämnat en rad för-
slag som syftar till att skapa bättre förutsättningar för
att öka tillväxten bland små och medelstora företag.
Vissa av förslagen berör även skattefrågor.
Skattereglerna för såväl stora som små företag har
fått en struktur som i allt väsentligt bör bestå och
tillåtas verka under en följd av år. Men ett arbete har
påbörjats i syfte att förenkla skattereglerna. Förenk-
lingar är nästan alltid till fördel för småföretagen.
Men även de större företagen och skatteförvaltningen
kan ofta dra nytta av förenklade regler. Här har åt-
skilligt redan åstadkommits. Det gäller exempelvis
företagens skatteinbetalningar, beskattningen av per-
sonaloptioner och avdragsrätten för pensionskostna-
der.
Förenklingsarbetet drivs nu vidare. Förenklingsut-
redningen (Fi 1996:14) granskar reglerna för enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag. Utred-
ningen ser över såväl redovisnings- som skatteregler
med särskild inriktning på mindre företag i tjänste-
sektorn. Utredningen kommer att lämna ett förslag
under innevarande höst.
En annan utredning, Stoppregelutredningen (Fi
1997:09), har alldeles nyligen överlämnat sitt betän-
kande (SOU 1998:116) till regeringen. Förslaget
innebär att man slopar ett stort antal särregler, de s.k.
stoppreglerna, som tar sikte på transaktioner mellan
fåmansägda företag och deras ägare. Beskattning
föreslås i stället ske enligt generella regler. Betänkan-
det har nyligen sänts ut på remiss. Utan att föregripa
den fortsatta beredningen vill jag ändå understryka att
jag ser positivt på utredningens förslag som innebär
förenkling och bidrar till att skapa ett ännu bättre
företagsklimat.
Även vid sidan av skatteområdet pågår ett omfat-
tande förenklingsarbete på nationell, nordisk och
europeisk nivå.
Elver Jonsson ställer också en fråga om kun-
skapslyftet. Låt mig först få konstatera att de som
saknar utbildning i dagsläget har väldigt svårt att
hävda sig på arbetsmarknaden. Av de 250 000 lediga
platser som anmäldes till arbetsförmedlingarna under
årets första sju månader krävdes utbildning för
ca 90 % av jobben. För drygt hälften av dessa jobb
krävde arbetsgivaren någon form av yrkesutbildning
och för en femtedel var kravet högskoleutbildning.
Kunskapslyftet syftar till att ge en treårig gymna-
sieutbildning till dem som saknar sådan kompetens. I
dagens och morgondagens samhälle är gymnasie-
kompetens en förutsättning för att kunna få vidareut-
bilda sig genom exempelvis påbyggnadsutbildning,
kvalificerad yrkesutbildning, vidareutbildning i före-
tag eller utbildning på högskolenivå.
Samtidigt är regeringens ambition att inom ramen
för kunskapslyftet erbjuda ett kursutbud som i större
utsträckning än tidigare utgår från individens och de
lokala och regionala arbetsmarknadernas behov.
Kommunerna skall samverka med arbetsförmedling-
en, näringslivet och övriga parter i syfte att medverka
till tillväxt och utveckling. Utbildningen underlättar
för arbetslösa att erhålla nya jobb och för anställda att
behålla sitt fotfäste på arbetsmarknaden.
Slutligen har Elver Jonsson frågat om regeringen
snabbt avser att lämna direktiv till en regionalpolitisk
utredning.
Anf. 2 TALMANNEN:
Får jag erinra om att tiden nu är förbrukad. Jag får
be statsrådet att nalkas slutet.
Anf. 3 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Det är bara det att riksdagsledamoten
har ställt fyra frågor.
Jag skall nalkas slutet med att säga att vi kommer
att tillsätta en utredning om regionalpolitiken. Vi
kommer då att utse ledamöter så att vi får ett parla-
mentariskt inflytande.
Anf. 4 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! När jag nu tackar statsrådet Björn Ro-
sengren för svaret så kan vi konstatera att det har
dröjt några veckor sedan interpellationen lämnades. Å
andra sidan inger det här självfallet förhoppningar.
I näringsministerns svar slås det fast ett par vikti-
ga principer som jag noterar. Regeringens mål för de
nya arbetstillfällena sägs vara ökad tillväxt i ekono-
min. Det är bra att man vill underlätta för små och
medelstora företags utveckling - detta med tanke på
att regeringens stödpartier ju har en negativ syn på
tillväxt. De vill mer satsa på byråkratiska insatser.
Man vill t.o.m. lagfästa att vi i Sverige skall arbeta
mindre. Det är bra att näringsministern är så tydlig på
den punkten, och det finns gott stöd i riksdagen för en
sådan hållning.
I det svar som näringsministern ger på mina frå-
gor om förändrade och förenklade regler för redovis-
ning och deklaration, för arbetskraftens möjlighet att
ta arbete i framtiden och om lättnader i skatte- och
avgiftspolitiken är han påfallande försiktig. Han hän-
visar till utredningar som pågår eller som nyss avslu-
tats och uttrycker närmast en allmän sympati för
färdriktningen.
Den socialdemokratiska regeringen har ju inte un-
der de fyra år då man regerat tagit de initiativ som
man nu säger sig ha sympati för. Inte minst har man
varit kallsinnig mot sin egen småföretagardelegation,
som har presenterat mängder av förslag som skulle
kunna leda till ett positivt näringsklimat och därmed
fler jobb. Från Folkpartiets sida har vi presenterat en
hel katalog av förslag som skulle ge tillväxt och ut-
veckling. Detta säger sig regeringen nu vara för, men
den kommer ännu inte till skott.
Jag tycker att det är bra att vi är överens om att
kunskapslyftet är en viktig väg men att dimensione-
ringen behöver anpassas till det som kan ge jobb och
att det därför är angeläget att kursutbudet, som nä-
ringsministern säger, utgår från individens och den
lokala och regionala arbetsmarknadens behov.
Näringsministern upprepar också att det hela
måste medverka till tillväxt och utveckling. Det är bra
att detta upprepas. Det finns ju anledning att hysa oro
eftersom, som jag tidigare sade, regeringens stödpar-
tier har en negativ inställning till tillväxten och dess-
utom med fiskala medel vill förhindra människors
möjligheter till arbete och utkomst.
Jag tycker också att det var bra som näringsmi-
nistern sade i förra veckan vid vår gemensamma
debatt i Nordiska rådet i Oslo. För att tala fotbolls-
språk kan man väl säga att ibland är man bäst på
bortaplan. Frågan är om inte näringsministern - som
enligt massmedierna är lite annorlunda jämfört med
andra, konformistiska, statsråd - bäst kommer till sin
rätt i en mjuk skinnfåtölj i en hotellobby. Där gav han
inför en västsvensk tidning intressanta svar i en tid-
ningsintervju.
Jag tycker att det är bra med den klarhet som
statsrådet Rosengren uttalade i Göteborgs-Posten. Det
är bra att ifrågasätta den förra regeringens mål om att
nöja sig med att begränsa den öppna arbetslösheten
till 4 %. Han reser själv frågan: Är det ett aggressivt
angreppssätt? Statsrådet svarar i intervjun: Det är ett
passivt sätt.
Jag är tacksam för att detta svar därmed stämmer
med det som jag under de senaste åren har påtalat; att
vi måste komma till rätta med det jag kallar för
"åtgärdsfrossa" när det gäller alla insatser på det
arbetsmarknadspolitiska området. Därför vill jag
instämma med svaret i GP-artikeln om att politiken
nu måste fokuseras på sysselsättning och tillväxt.
Detta ligger väl i linje med det svar som jag har fått
här i dag.
Statsrådets summering i tidningsintervjun finns
det till sist också anledning att ta fasta på. Han säger
att det största hindret för tillväxten är att vi i Sverige
satsar för lite på nya marknader och nya produkter. Vi
har värnat för mycket om det gamla och vi har glömt
framtiden. Så summerade statsrådet i förra veckan.
Antydan om att vi behöver nya regler känns också
löftesrik. Men det är bråttom, herr näringsminister!
Frågan är: Hur kommer detta att ske och hur många
av de här goda uttalade förhoppningarna kommer att
förverkligas?
Anf. 5 MIKAEL ODENBERG (m):
Fru talman! Jag har noterat att på vissa områden,
företrädesvis då sådana som ministrar inte bör syssla
med, typ att lägga sig i den löpande driften av statliga
företag som Samhall och Vattenfall, har näringsmi-
nistern visat prov på närmast landshövdingsk hand-
lingskraft. På mer centrala ämbetsområden har jag
dock så här långt, ämbetstiden är än så länge rätt kort,
uppfattat handlingskraften som mer verbal.
Både Björn Rosengren och Mona Sahlin har ju
varit ute mycket i medierna. De har uttalat sig frimo-
digt och oortodoxt om olika intressanta spörsmål som
skatter, krångel, småföretagsamhet, näringsklimat,
turordningsregler och arbetsrätt - ja, t.o.m. något så
förskräckligt som en skattereduktion för hemnära
tjänster. Jag tror att vi alla, i varje fall vi utanför rege-
ringspartiet, hälsar den frimodigheten och öppenheten
med tillfredsställelse.
Jag noterade nu senast i ett nyhetstelegram i går
att Mona Sahlin sade att det nu var dags att gå från
ord till handling för att förbättra småföretagsklimatet.
Ändå händer det väldigt lite. I dagens interpellations-
svar får vi väsentligen reda på att näringsministern
tycker att företagsbeskattningen i stora drag är bra
som den är. Det kan bli lite översyn av stoppreglerna
för fåmansföretag, men i stort ligger företagsbeskatt-
ningen fast.
I budgetpropositionen fick vi egentligen inga till-
växtfrämjande förslag över huvud taget. Småföre-
tagsdelegationens slutbetänkande har legat till sig i ett
halvår nu. Mig veterligen har regeringen inte tagit tag
i något av de 71 förenklingsförslag som Småföre-
tagsdelegationen presenterade. Beskedet är hela tiden,
vid sidan av de här öppna och frimodiga resonemang-
en i massmedierna, att riksdagen, svenska folket och
företagen får vänta till vårpropositionen med tillväxt-
främjande förslag.
Jag kan inte frigöra mig från tanken att detta ju
ändå innebär att regeringen i någon mening slösar
bort ett riksdagsår utan att komma fram med de kon-
kreta förslag som man säger sig vara så angelägen om
att få upp på bordet. Detta sker samtidigt som vi har
ett arbetsmarknadsläge som lite grann står och väger,
där vi inte riktigt vet hur utvecklingen kommer att bli
framöver och om ökningen av varsel och sådant indi-
kerar en vändning till det sämre igen i arbetsmark-
nadsläget eller om vi kan hoppas på en fortsatt för-
siktig ljusning.
I varje fall är ju situationen på arbetsmarknaden så
osäker, och arbetslösheten så hög, att det för alla som
delar regeringens ambition när det gäller vikten av
tillväxt och nya jobb är bråttom att få fram förslag
som stärker företagsklimatet. Då behövs det ju utöver
ekointervjuer och annat konkreta förslag som läggs
på riksdagens bord.
Min fråga till näringsministern är: Varför måste
riksdagen, varför måste svenska folket, vänta under
större delen av detta riksmöte innan regeringen lägger
fram dessa förslag? Jag har en viss respekt för att
näringsministern själv har haft kort tid på sig. Men
den socialdemokratiska regeringen under Göran Pers-
sons ledning har ju trots allt som helhet haft en del tid
på sig för att fundera över vad man kan göra för att
förbättra tillväxten i svensk ekonomi.
Anf. 6 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Får jag börja med att säga något om
det som Elver Jonsson tog upp om våra mål när det
gäller arbetslösheten. Det är ju så att regeringen har
antagit ett nytt mål, ett sysselsättningsmål, det s.k. 80-
procentsmålet. Det är ett uttryck för att vi nu skall
koncentrera oss på sådant som leder till ökad syssel-
sättning. Det tycker jag har klarlagts väl.
När det sedan gäller frågan om Småföretagsdele-
gationens olika förslag kan jag trösta ledamöterna
med att vi ganska snabbt kommer att komma med ett
förslag som berör de frågor som tas upp där - konkret
och tydligt.
Sedan vill jag säga att vad regeringen har gjort här
är att man har dragit i gång i en mängd frågor. Man
har gjort en stor departementsförändring som tar sin
tid. Det är ett mycket radikalt förslag. Man har dragit
i gång en mängd utredningar. Jag nämnde bl.a. den
regionalpolitiska utredningen. Man kommer sedan att
förelägga en mängd förslag. Men allting tar sin tid.
Detta skall göras med stort kunnande och stor träffsä-
kerhet.
Jag hemställer om att kammarens ledamöter har
lite tålamod. Förslagen kommer. De skall vara väl
beredda. Självklart är det så att de stora frågor som
har diskuterats kommer i vårpropositionen.
Anf. 7 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Jag tycker att det är väldigt bra att det
upprepas och förtydligas från näringsministerns sida
att sysselsättningsmålet är en ny sak. Man kan väl
säga att det här är ett gott mål, men det är ett mål med
fördröjning.
Näringsministern säger nu att Småföretagsdelega-
tionens förslag snart kommer. Det vore bra med ett
förtydligande här. Skall man uppfatta det som att det
kommer ett förslag före den proposition som är på
gång i vår som det talas om i svaret? Allting tar sin
tid, säger statsrådet Rosengren, och det är riktigt. Det
man nu möjligen kan sörja över är att statsrådets
företrädare har varit så senfärdiga att inse det som nu
behöver göras.
Den del av statsrådets skrivna svar som han inte
läste upp på grund av tidsbrist gällde den regionalpo-
litiska utredningen. Riksdagen har i enighet beslutat
om den. Symtomatiskt är att det enda som riksdagen
var riktigt överens om efter den regionalpolitiska
propositionen i våras var att det behövdes en utred-
ning och översyn över hela fältet, eftersom den inte
kommer att klara situationen.
Näringsministern om någon vet ju hur situationen
är i skogslänen, för att inte tala om i Norrlands inland.
Där blöder man, för att inte säga förblöder. Det räcker
att läsa befolkningsstatistiken från de senaste veckor-
na och månaderna för att se vilken förskjutning det är
från glesbygden till de stora storstadsområdena. Den
förändringen sker med en förfärande hastighet. Det
skulle vara intressant att få en principiell deklaration
från näringsministern om hur han ser på denna ut-
armning av de svaga glesbygdsområdena.
Jag tror att vi behöver några stabila axlar i detta
arbete. Jag har talat om fem k:n. Det handlar i första
hand om kommunikationer och kunskap. Det behövs
kommunikationer för att komma till och från dessa
områden. Det behövs kunskap på det eftergymnasiala
området, där också de glesbefolkade områdena skall
nås av högskoleutbudet.
De andra tre k:na är inte heller de oviktiga. Det
handlar om kapital, kultur och kvinnor. Det skall vara
kapital som också kan nås av de minsta företagen och
kapital för kvinnliga aktörer. Det finns en uppenbar
skillnad i möjligheter för större och dyrare verksam-
heter där kvardröjande könsrollstänkande gör det
svårare för kvinnor att komma i fråga för just kapital-
stöd.
Näringsministern talar om bättre villkor för att nå
riskkapital. Låt mig då notera att det är skillnad på
riskkapital och riskkapital. Här behövs inte bara möj-
ligheter till kapitalvolym, utan också regelverk i den
mer finmaskiga instruktionen behöver ses över.
K:na i kvinnor och kultur står för att glesbygds-
områdena behöver en arbetsmarknad för kvinnor, och
det behövs också ett kulturutbud så att människor
trivs att bo i sådana områden. Det är en politisk för-
pliktelse vi måste gå in i.
Anf. 8 MIKAEL ODENBERG (m):
Fru talman! Vi får väl för dagen nöja oss med be-
skedet att regeringen återkommer med sina tillväxt-
förslag och förslag för att främja företagsklimatet i
samband med vårpropositionen. Jag måste ändå note-
ra att det innebär i sak att regeringen i stort sett slösar
bort större delen av det innevarande riksdagsåret.
Detta är otillfredsställande mot bakgrund av den
parlamentariska tillvaro som har föregått Björn Ro-
sengrens tillträde som departementschef.
Väldigt mycket av debatten i denna kammare har
handlat just om behovet av tillväxtfrämjande förslag
och förslag som främjar företagsklimatet. Jag begär
inte att en socialdemokratisk regering skall ta till sig
alla borgerliga förslag som har lagts fram på detta
område och göra dem till sina egna. Men det har i
sanning funnits gott om initiativ för regeringen att ta
till sig, diskutera och överväga, och här har ingenting
hänt.
Med det arbetsmarknadsläge som vi har känns det
djupt otillfredsställande att regeringen nu inte hinner
med att lägga fram några förslag om tillväxten på
riksdagens bord förrän i vår därför att man att alltför
upptagen med att omorganisera Regeringskansliet.
Anf. 9 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Det är inte så att vi inte orkar med,
eller inte kan, att väcka goda tankar för att få fart på
tillväxten därför att vi omorganiserar Regeringskans-
liet. Jag bara nämnde det som ett exempel. Det är en
av åtgärderna för att förbättra medlen och bättre kun-
na samordna de olika politikområden som berör just
frågor som har med tillväxt att göra.
Jag har nu jobbat som näringsminister i ungefär
en månad. Detsamma gäller också för min minister-
kollega Mona Sahlin på samma departement. Vi har
nu dragit i gång en stor verksamhet, där vi sedan
kommer att redovisa en hel del olika frågor. Vi kom-
mer förhoppningsvis då att kunna ta fram ett nytän-
kande inom arbetsmarknadspolitiken och dess funk-
tionssätt, inom energipolitiken och inom sådant som
har med kommunikationer att göra, och som jag hop-
pas skall uppskattas av ledamöterna i riksdagen.
Jag vill sedan något kort kommentera regionalpo-
litiken. Vi har de senaste åren fått stora förändringar
när det gäller förutsättningarna för att bedriva regio-
nalpolitik i Sverige. Det beror bl.a. på den alltmer
internationaliserade ekonomin och på Sveriges med-
lemskap i den europeiska unionen. Det är därför nöd-
vändigt att återigen analysera möjligheterna att skapa
regional balans och besluta om vilka mål som skall
gälla för den framtida regionalpolitiken.
Där är det framför allt den s.k. stora regionalpoli-
tiken det handlar om. Vi har i politiken alltför mycket
koncentrerat oss på den lilla regionalpolitiken, dvs.
sådant som handlar om stöd till företag etc. När det
gäller skogslänen och glesbygden är det viktigare att
ta en diskussion och angripa de stora frågorna.
Med den stora regionalpolitiken förstås frågor
som har att göra med skatteutjämning och struktur-
politik, dvs. infrastruktur. Det har också att göra med
socialförsäkringssystemen. Det är de frågorna som är
viktiga att fokusera sig på om vi skall få ett land i
balans där alla ges möjligheter att utvecklas. Det skall
utredningen titta på.
Anf. 10 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Något pressad säger näringsministern,
fritt översatt: Ni får väl ändå vara skonsamma - jag
har ju bara varit i gång en månad. Det må så vara. Det
som har gällt näringsministerns första veckor har fått
mycket beröm från min sida. Man har närmat sig
ståndpunkter som bl.a. vi från Folkpartiet har känt
angelägna. Den kritik som jag möjligen har framfört
kan statsrådet ta med sig till den regeringskrets som
var verksam i den förra regeringen. Där kanske det
stämmer bättre.
Fru talman! Ett allmänt omdöme man kan ge den
här debatten är att det finns en positiv hållning från
statsrådet, och jag räknar därmed med att den också
finns från regeringens sida, och det får man hålla den
räkning för. Vi kan alltså se fram emot en förbättring.
Det gläder oss i oppositionen som under många år har
försökt att åstadkomma en utveckling av ett nytt och
bättre företagsklimat som skulle vara särskilt gynn-
samt för de små och medelstora företagen.
Det handlar t.ex. om skatteutjämning, som nä-
ringsministern sade i sitt senaste inlägg. Det är en
jättefråga för de regionalpolitiskt utsatta områdena.
Det gäller att man hittar en balanspunkt som inte stör
en positiv utveckling. Jag har också nämnt regel-
förenklingar och de ekonomiska villkoren.
Låt mig ändå skicka med näringsministern att när
man nu söker nya arbetsuppgifter för arbetslösa med-
borgare gäller det att inte vara främmande för att
öppna för det nya som statsrådet säger att han och
biträdande näringsministern har ägnat sin tankemöda
de senaste veckorna. Det inger ändå förhoppningar.
Vi är i en situation där det är mycket bråttom. Nu
ökar igen antalet varsel kraftigt. Då behövs det en
öppenhet inför en service- och tjänstesektor, där hus-
hållsnära tjänster inte får utelämnas. Jag vill att den
här debatten skall vara med och styra det handlande
som regeringen har utlovat inför kammaren.
Anf. 11 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Här har nu beskrivits att arbetslöshe-
ten ökar och att vi befinner oss i en svår situation. Det
är förvisso riktigt i någon mening. Men om vi tittar på
arbetslösheten och antalet nya jobb - och det kommer
vi att redovisa här i veckan från AKU - är det väldigt
positivt. Vi hade ett hack förra veckan. Bilden skall
inte bli för mörk. Det är faktiskt relativt positivt.
Vi har ett problem med att vi har en nedgång i in-
dustrikonjunkturen, och det är i och för sig inget litet
problem. Men hittills har det hämtats upp väldigt väl
av hemmamarknadsefterfrågan. Sedan sommaren har
det tillkommit ca 20 000 jobb per månad. Det är
4 000-5 000 jobb per vecka. Förra veckan tror jag att
antalet jobb minskade med 1 300.
I den meningen får man ändå säga att regeringens
arbetsmarknadspolitik har varit ganska bra, men det
behövs mer. Det återkommer vi till.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på interpellation 1998/99:5 om struk-
turfondspengar från EU till sydöstra Sverige
Anf. 12 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Agne Hansson har frågat statsrådet
Mona Sahlin om regeringen avser att medverka till att
nuvarande strukturfondsområde i sydöstra Sverige
inkluderas i målområde 2 efter reformeringen av
EU:s strukturpolitik. Arbetet inom regeringen är så
fördelat att det är jag som skall svara på interpellatio-
nen.
Interpellanten refererar till uppgifter som säger att
regeringen i förhandlingarna om strukturfondspoliti-
ken för nästa programperiod skulle söka förhandla
bort stödet till detta område till förmån för utökade
stödmöjligheter i andra delar av landet.
Låt mig först kort ange huvuddragen i det pågå-
ende förhandlingsarbetet och de prioriteringar som
regeringen gör. Som en av unionens största nettobe-
talare räknat per capita är det en angelägen uppgift att
nå en ordning där Sveriges finansieringsbörda bättre
återspeglar vårt relativa finansiella välstånd. Rege-
ringen anser att Sverige, med en BNP-nivå strax
under genomsnittet för unionen och fortsatt alltför
stor arbetslöshet, bör ha en lindrigare finansierings-
börda. Detta försöker vi åstadkomma genom att föra
fram ståndpunkter med inriktning både på avgifts-
och återflödessidan, förutom att vi också stöder en
allmänt restriktiv budgetlinje med realt oförändrad
nivå hos strukturstödet.
När det gäller återflödet är ett bra utfall inom
strukturfondspolitiken ett av de angelägnaste målen.
Vår strävan är därför att vidmakthålla dagens struk-
turfondstäckning så långt det är möjligt. Förslaget
som lagts av Europeiska kommissionen innebär att de
geografiskt avgränsade strukturfonderna skall minska
sin täckning från dagens 51 % av unionens befolk-
ning till nivån 35-40 %. Då Sverige i dag bara har
24 % befolkningstäckning, dvs. mindre än hälften av
EU-nivån, menar vi att minskningen i första hand
skall ske i andra medlemsländer.
Våra samlade positioner i de pågående rådsför-
handlingarna innebär att alla delar av landet skall
gynnas. Vi yrkar att mål 1-området i Sverige nästa
programperiod skall ha samma status i fråga om stats-
stödskoppling som är fallet för mål 1-områden i andra
länder. Därmed skulle mål 1 i fråga om anspråk på
utrymme i en nationell ram bli frikopplat från mål 2.
Områden i norra Sverige som i dag tillhör mål 2 eller
5 b och som skulle ingå i ett framtida mål 1 skulle
därmed inte göra anspråk på utrymme i vår mål 2-
ram.
Våra regioner i såväl norr som söder skulle sålun-
da gynnas av den samlade linje som Sverige driver i
de pågående förhandlingarna och detsamma gäller
våra nationella finansiella intressen. Därmed vill jag
också, med hänvisning till vad jag nyss sagt, tillbaka-
visa påståendet att regeringens förhandlingslinje
skulle innebära att någon viss regions intressen efter-
sätts.
När det gäller frågan huruvida regeringen är be-
redd att medverka till att sydöstra Sverige blir mål 2-
område i nästa programperiod kan jag säga att frågan
om den nationella mål 2-kartans utseende ännu inte
finns på bordet. Den kommer i en senare fas av pro-
cessen, och i avgörandena om mål 2-områdets geo-
grafiska fördelning eftersträvar vi från flertalet med-
lemsländers sida ett betydande nationellt självbe-
stämmande.
Regeringen är väl medveten om de problem som
finns i sydöstra Sverige och kommer naturligtvis att
ha situationen även i denna del av landet för ögonen
när frågan om strukturfondernas geografiska fördel-
ning skall behandlas.
Anf. 13 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Jag vill tacka för svaret även om det
inte är ett svar som jag kan vara nöjd med.
Sydöstra Sverige upplever nu den värsta avfolk-
ningen på mer än hundra år. Inte sedan den stora
emigrationens tid på 1880-talet - den utflyttningsvåg
som skildrades av Vilhelm Moberg - har så många
flyttlass lämnat denna del av landet. Den landsdel
som har rikets lägsta inkomstnivå drabbas nu av på-
tvingade nedskärningar i servicen i mycket stor skala.
Regeringen tycks inte ha uppmärksammat detta.
Svaret på interpellationen visar i stället att regeringen
betraktar bl.a. området 5 b i sydöstra Sverige som en
restpost i förhandlingarna om de framtida riktlinjerna
för EU:s strukturfonder och därmed till stor del som
en restpost för Sveriges regionalpolitik.
Nu läggs ramarna och principerna fast för struk-
turfonderna i många år in på det nya seklet. Men
frågan om sydöstra Sveriges möjligheter till regional-
politiskt stöd finns inte ens på bordet. Det är det be-
sked som vi får i svaret.
Det framgår däremot av svaret att ett förhöjt stöd
till tillväxtorterna i norra Sverige förts upp på för-
handlingsbordet. Om regeringen får som den vill skall
tydligen orter som Piteå och Luleå i framtiden tillhöra
samma målområde som Övertorneå och Arjeplog.
Det är en ytterst tveksam politisk inriktning som
riskerar att negativt påverka Norrlands inland utan att
den regionala balansen i landet som helhet förbättras.
Men när det gäller 5 b i sydöstra Sverige är rege-
ringen tomhänt. Ministern lovar visserligen att inte
blunda för problemen när besluten skall fattas, men
det framgår inte om han är beredd att med öppna
ögon försvaga denna alltmer utarmade regions möj-
ligheter att få utvecklingsstöd eller om det är någon-
ting annat han vill.
Regeringen anser uppenbarligen att det är lämp-
ligt att avge en viljedeklaration om förstärkt stöd till
stora kuststäder i norra Sverige. Mot den bakgrunden
måste jag fråga näringsministern om regeringen är
beredd att åtminstone avge en viljedeklaration om att
målområde 5 b i sydöstra Sverige skall tillhöra fram-
tidens målområde 2. Svaret på den frågan är möjligen
viktigare än vad ministern kan inbilla sig. Svaret
torde nämligen ha avgörande betydelse för möjlighe-
ten att åstadkomma ett brett medborgerligt stöd för
regionalpolitiken i hela det här landet.
Om regeringens politik blir att utveckla ett ökat
stöd till expansionsorter samtidigt som stödet stryps
till fattigare utarmningsregioner kommer det att all-
varligt undergräva förtroendet för regionalpolitiken.
Vilken viljeinriktning har näringsministern att ge mig
när det gäller sydöstra Sveriges del i förhandlingarna?
Skall 5 b i sydöstra Sverige in i mål 2 eller inte?
Anf. 14 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Det är lite tekniskt komplicerat, men
jag skall försöka förtydliga mig. Det gamla mål 2 och
det gamla 5 b blir det nya mål 2. Som jag sade i mitt
svar finns det nya mål 2 inte ens på kartan ännu. Det
håller vi på och förhandlar om. Det berör hela Sverige
och de områden som vi anser är viktiga ur regional-
politisk synpunkt. Det gäller även sydöstra Sverige.
Sedan vill jag säga, vilket jag också betonade, att
vi tycker att det här är en fråga som EU inte skall
lägga sig i. Vi vill hantera det nya mål 2, som består
av det gamla mål 2 och det gamla mål 5 b, på ett
nationellt plan.
Anf. 15 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Jag kan verkligen hålla med ministern
om att svaret är tekniskt och möjligen också kryp-
tiskt. Inte ens de som kanske sysslar med den här
frågan dagligen förstår allt i det här.
Innebär det förtydligande som jag har fått att syd-
östra Sveriges nuvarande mål 5 b-område är inne i
mål 2, eller att man är inriktad på att inlemma det i
det nya mål 2?
Det är uppenbarligen så att ministerrådet håller på
att förhandla om strukturområde när det gäller mål 1,
men att kommissionen, som väl har att förhandla
fram mål 2, ännu inte har fått upp frågan på bordet.
Vad kan det bero på? Är det en prioritering som lig-
ger i linje med den som regeringen gör när det gäller
att behandla sydöstra Sverige och Norrland i ett hel-
hetsperspektiv?
Om nu inte näringsministern kan ge ett klart svar
på frågan om sydöstra Sverige får tillhöra mål 2 är det
ju inte ointressant att veta vilka principer som skall
vara avgörande för inplaceringen i det nya mål 2.
Vilka ramar och principer skall gälla för ett område
som skall placeras in i mål 2? Vilken strategi har
regeringen i den frågan? Det är ju till slut den strate-
gin som avgör vilka områden som kommer att inbe-
gripas.
Vilka befolkningstal skall t.ex. gälla per kvadrat-
kilometer för att ett område skall få klassas som ett
stödberättigat landsbygdsområde? I dag gäller 100
personer per kvadratkilometer. I Sverige är den siff-
ran 17. Den nuvarande siffran i EU, 100, borde åt-
minstone halveras till 50. Vidare borde orter som har
fler än 50 000 invånare exkluderas från områdena.
Vilken bruttoregionalprodukt skall gälla? I dag
har sydöstra Sveriges mål 5 b-område landets lägsta
bruttoregionalprodukt, betydligt lägre än många av de
områden som nu övervägs skall ingå i mål 1.
Det här har stor betydelse för frågan om sydöstra
Sverige kvalificerar sig för det nya mål 2 eller inte.
Driver regeringen någon strategisk linje i den här
riktningen?
Vår samlade position i de pågående rådsförhand-
lingarna innebär, säger ministern, att alla delar av
landet skall gynnas. Det är bra. Men på vilket sätt
framgår inte i svaret. Det framgår inte hur sydöstra
Sverige skall gynnas. Kan näringsministern ge ett
förtydligande svar på den punkten? På vilket sätt skall
sydöstra Sverige gynnas i regeringens förhandlings-
uppläggning?
Anf. 16 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! När det gäller frågan om hur stort
mål 2 skall vara, hur mycket det skall omfatta, är vi,
som jag tidigare har sagt, ännu inte klara med för-
handlingarna. Vår ambition är självfallet att även
sydöstra Sverige skall ingå.
Man har lagt upp förhandlingarna så att man först
klarar av mål 1, och sedan förhandlar vi om detta.
Omfattning och annat är vi inte klara med ännu, och
därför kan jag inte ge ett rakt svar. Det är omöjligt,
det kan ingen ge, inte ens kommissionen. Det håller
vi nu på att förhandla om.
Regeringens inriktning är att få mål 2 så stort som
möjligt så att många regioner som har behov av mål 2
skall kunna ingå - så även sydöstra Sverige.
Anf. 17 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Jag har förstått att regeringen inte än-
nu är klar med förhandlingarna. Jag noterar med en
viss tillfredsställelse ändå det besked som ministern
nu ger mig, att han förutsätter att även sydöstra Sve-
rige, mål 5 b, skall ingå.
Det är därför som jag, och vi i området, är så oro-
liga. Det är ju just precis som näringsministern säger,
att man först förhandlar om mål 1 och sedan tar mål
2. Då blir jag lite orolig. Vad händer om man inte
lyckas med att ro hem så mycket som man över hu-
vud taget kan? Då blir det ju en restpost, och det får
inte bli sydöstra Sverige.
Det är det jag vill peka på, så att man vet vad man
gör när man förhandlar om hela Sveriges regionalpo-
litik. Inte något område får bli utan. Regionalpoliti-
kens syfte måste vara att skapa likvärdiga levnadsbe-
tingelser i hela landet. Hittillsvarande politik har visat
en otillräcklighet.
Jag hoppas att regeringen har en verklig strategi
för att hela landet skall få del av resurserna. Jag hop-
pas att det skall vara möjligt att i nära samråd med
riksdagspartierna i EU-nämnden komma fram till ett
resultat som gör att även sydöstra Sverige finns med i
framtidens utvecklingsfas i Sverige.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på interpellation 1998/99:7 om av-
veckling av kärnkraften och danska kolkraft-
verk
Anf. 18 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Sten Andersson har frågat mig vilka
åtgärder jag ämnar vidta för att svensk reservkraft
skall utnyttjas då behov uppstår.
Det är korrekt att svenska och danska fossileldade
anläggningar inte konkurrerar på lika villkor. Detta
har sedan länge uppmärksammats av regeringen. Det
finns flera orsaker till denna bristande ömsesidighet.
Bl.a. har vi i Sverige högre miljökrav vad gäller kvä-
veoxid- och svavelrening än vad som gäller för
många av de äldre danska koleldade anläggningarna.
Vidare kan danska elproducenter sälja el på hela den
nordiska elmarknaden. På grund av administrativa
hinder i Danmark har däremot elproducenter i de
övriga nordiska länderna svårigheter att på motsva-
rande sätt nå danska elkunder.
Den svenska regeringen har i den proposition om
genomförandet av EU:s elmarknadsdirektiv (prop.
1997/98:159) som överlämnades till riksdagen i maj
1998 aviserat avsikten att utreda vilka krav som bör
ställas på elproduktionen i andra länder som vi hand-
lar med, bl.a. med avseende på miljökrav och mark-
nadsöppning. Frågan bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Jag är medveten om att den nuvarande konkur-
renssituationen sannolikt bidragit till att både Vatten-
fall och Sydkraft beslutat att ställa av sina reserv-
kraftanläggningar i Stenungssund och Karlshamn.
På en större sammanhängande elmarknad minskar
behovet av reservkapacitet, jämfört med vad som
skulle gälla på flera separata delmarknader. En viss
avställning av reservkapacitet kan därför ske i syfte
att effektivisera elproduktionen. Men det är viktigt att
leveranssäkerheten i elsystemet - eller delar av el-
systemet - kan bevaras även i höglastsituationer.
Regeringen har därför nyligen uppdragit åt Ener-
gimyndigheten att kartlägga och analysera tillgång
och behov av reservkraftsproduktion i det svenska
elsystemet vid olika höglastsituationer nu och på tio
års sikt. Energimyndigheten skall också föreslå lag-
reglering och eventuella övriga åtgärder för att säkra
tillgången till de produktions- och överföringsresurser
som kan behövas. Uppdraget skall rapporteras den 15
januari 1999.
Anf. 19 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Jag skrev ganska många ord i min
interpellation om den förtida kärnkraftsavvecklingen.
Detta berör inte statsrådet med ett ord i sitt svar. Jag
kan i och för sig förstå varför. Det är inte precis en
fråga som socialdemokraterna vill skryta med.
Det är också väl känt att man här agerar mycket
inkonsekvent. När det gäller EMU, ett annat aktuellt
exempel, säger man att det finns en folkmajoritet
emot det. När det gäller avvecklingen har det sedan
lång tid tillbaka funnits en stabil folkmajoritet, inklu-
sive tunga fackförbund, mot det beslutet. I det ena
fallet respekterar man det man tror att en folkmajori-
tet tycker; i det andra fallet gör man det inte.
Denna avveckling innebär onekligen problem i
allmänhet och vid kall väderlek i synnerhet. Generellt
sett måste vi spara, men jag tror inte att det är så lätt
att spara i dag. Med tanke på hushållens och företa-
gens kostnadsbild tror jag att de redan i dag försöker
spara mycket el.
Visst har vi lång erfarenhet av vedeldning. Den är
praktiserad sedan tiden före hedenhös, så det kan vi.
Men jag tror inte att utvecklingsmöjligheterna är så
stora.
Då har vi i stort sett bara kvar att importera kraft
när det är kallt. Precis som statsrådet sade har man nu
nämligen beslutat att stänga två av tre block i Karls-
hamn, med en kapacitet som motsvarar Barsebäcks
ena aggregat. Dessa stänger man den 1 januari. Man
ställer inte av; man stänger. Man MBL-förhandlar
med personalen. Verket skall läggas ned.
Då kommer vi in på Danmark. Om dansk kolkraft
kan man säga så här: Vi exporterar sedlar till Dan-
mark och importerar förvisso kraft - men också en
del icke önskade miljöeffekter. Precis som statsrådet
också sade säljer danskarna gärna till alla andra men
vill inte själva köpa någonting. I dag ligger gamla
danska kärnkraftverk i malpåse och bara väntar på att
få beställningar från Sverige. Jag tycker att det är
genant att svenska kraftanläggningar, som uppfyller
svenska krav, inte längre tillåts konkurrera på lika
villkor.
Jag skulle vilja ställa följande fråga till statsrådet:
Förstår näringsministern svenska företags besvikelse
då de fullgör de miljökrav som gäller i Sverige - t.ex.
Sydkraft, som har investerat 500 miljoner kronor i
Karlshamn som nu skall läggas ned - och sedan fin-
ner att beställningarna på produkten läggs till andra
länder med mindre miljökrav?
Fru talman! Jag är för frihandel. Jag tror dock
knappast att det skulle störa någon om vi kunde häv-
da att om Sverige skall importera kraft, i varje fall
från andra EU-länder, är det minsta vi kan kräva att
man i det landet har samma miljökrav som vi har i
Sverige. Annars är det inte konkurrens på lika villkor.
Anf. 20 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! När det gäller avvecklingen av de bå-
da reaktorerna i Barsebäck måste den ses i sitt full-
ständiga sammanhang. Jag skall inte trötta interpel-
lanten med alla argument, för de är väl kända. Men
riksdagen beslutade år 1997 om riktlinjer för energi-
politiken, i vilka avställningen av Barsebäck bara är
en del bland många fler. Därmed tycker jag att jag har
klarlagt den diskussion som har förevarit detta.
När det sedan gäller vidare avveckling är vi ju
överens om att den skall ske med utvärdering - hur
stor elproduktion vi behöver osv. Därför menar jag att
detta kommer att ske i balans och samstämmighet
med de krav som industrin och vi andra har när det
gäller elbehov.
När det gäller kravet att vi miljömässigt bör ställa
samma krav på andra EU-länder som på oss själva
delar jag den uppfattningen, inte minst när det gäller
Danmark. Det är, som jag också nämnde, en fråga
som vi nu tar upp och för diskussion om.
Anf. 21 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Statsrådet säger att argumenten för att
förtidsavveckla kärnkraften är väl kända och vill
bespara mig chansen att lyssna på dem. Okej, jag har
läst och hört de argumenten. Men jag noterar med
viss förvåning att en majoritet av svenska folket be-
visligen inte har förstått dem. Det har varit en stabil
majoritet, också bland dem som röstar på statsrådets
parti, som tycker att det här beslutet är fel. Innan
statsrådet försöker övertyga mig kunde han börja med
sitt eget folk. Det hade varit en Gudi behaglig gär-
ning.
Sedan är det bra att statsrådet delar min uppfatt-
ning om kvaliteten på danska kolkraftverk, framför
allt de äldre. I går nåddes vi av beskedet att Danmark
säger att man skall reducera sina koldioxidutsläpp
med 40 % till år 2005. Då vill jag bara lägga in en
liten varning, så att vi pratar om samma siffror. Den
koldioxid som danskarna exporterar bokför man
nämligen inte i Danmark. Den finns inte i några pap-
per. När vi talar om 40 % dansk reducering, se då till
att det gäller det totala utsläppet och inte bara den del
som används i Danmark!
Till sist tyckte jag inte att jag fick något svar på
min fråga om statsrådet förstod de svenska företagens
besvikelse. Här går man och lägger ned dyra pengar
på investeringar för att leva upp till svenska krav, och
sedan finner man att beställningen går till företag som
inte på långa vägar uppfyller de krav som man är
tvingad att uppfylla i Sverige.
Anf. 22 LENNART VÄRMBY (v):
Fru talman, herr minister och gott folk! Jag tyck-
er, utan att rikta någon kritik mot näringsministern,
att han här var något för försiktig. Frågan gällde vårt
behov av reservkraft. Jag skall inte påstå att det är
noll, men det är betydligt mindre än vad räknenissar-
na på kilowatt brukar uttrycka. Det finns nämligen en
icke utnyttjad reserv på grund av att bestämmelserna
när det gäller miljön och annat är så olika, inte bara
mellan länder utan också inom Sverige. Vi har bi-
okraft som inte utnyttjas runt om i landet men som
skulle kunna utnyttjas om villkoren var annorlunda.
Självklart, och detta är vi tydligen helt överens om, är
det nödvändigt med en harmonisering tvärsöver grän-
serna. Sverige är alltså för litet.
Sedan förvånar det mig något att en moderat le-
damot kan ställa dessa frågor när han äntligen har fått
sin vilja igenom här. Vi har nu en friare marknad på
elsidan, och då måste ju de inblandade företagen
rimligen ta den risk det innebär. Har man gjort en
sned och felaktig investering får man själv bära bör-
dan. Det tycker jag är grundförutsättningen. Det gjor-
de man i och för sig under en period med mer av
planhushållning, men jag tror nog att Sydkraft och
Vattenfall - som väl är inblandade i de aktuella, nu
nämnda reservkraftsanläggningarna - på olika sätt har
tagit in den största delen av den gjorda investeringen.
I jämförelse med kolkraften i Danmark är det rik-
tigt att vi i Sverige kanske ofta ligger något bättre till.
Men återigen har vi en icke utnyttjad reserv i de bi-
okraftanläggningar som finns runt om i landet, och
det finns en kö av ansökningar för att bygga fler så-
dana, vilket jag tycker är en korrekt och riktig sats-
ning.
När det gäller att ersätta Barsebäck 1 och 2 kan
Sten Andersson vara lugn. Regeringen har tillsatt en
delegation för energiförsörjning i södra Sverige. En
av dess ledamöter heter Lennart Värmby, och jag kan
garantera Sten Andersson att vi gör ett mycket gott
arbete. Vi kommer inte att ersätta kilowatt för kilo-
watt, utan vi tittar minst lika mycket på möjligheterna
att effektivisera. Och enligt mycket försiktiga be-
dömningar har vi möjlighet att på industrisidan spara
in 25 % utan att det blir sämre produktion i Sverige
och ungefär lika mycket på hushållssidan utan att det
skall blinka i TV-apparaterna och utan att det skall bli
mörkt i husen.
Min tilltro är alltså inte monumental men stor på
det fortsatta arbetet. Jag tycker alltså att ministern
borde ha varit lite mer optimistisk på den punkten,
dvs. att vi inte har så stort behov av att ersätta reserv-
kraften som Sten Andersson får det att låta.
Anf. 23 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Min försiktighet bjuder mig ändå att
vara försiktig, och jag menar att den energipolitik
som regeringen har fört och för faktiskt är väldigt
progressiv i betydelsen att den dels ser till våra elbe-
hov, dels ser till miljön.
När det sedan gäller kärnkraftsavvecklingen kan
man ju hänvisa till olika opinionssiffror. Men de facto
är det så att riksdagen här har fattat det beslutet. Jag
har respekt för det, och det måste vi nog alla ha re-
spekt för.
Anf. 24 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Jag har också respekt för det beslut
som vi mot min önskan fattade i riksdagen. Som en
god demokrat accepterar jag det.
Men Lennart Värmby talar om felaktiga investe-
ringar från främst svenska företag. De har alltså följt
de beslut som vi har fattat i Sveriges riksdag. Skall
man driva ett kolkraftverk eller ett oljekraftverk som i
fallet Karlshamn måste företaget uppfylla vissa mil-
jökrav. Menar Lennart Värmby att företaget inte
skulle ha gjort det? Jag kan tänka mig att Lennart
Värmby och hans kolleger hade stått i kö i denna
talarstol och kritiserat det företag som medvetet ville
fördärva miljön.
När det gäller räknenissar och deras siffror, tror
jag nog att jag tills vidare litar mer på dem än på de
siffror och förslag som har kommit från Vänsterparti-
et. Dessvärre har vänsterpartier haft makten i andra
länder.
Låt mig säga följande om kärnkraftsavvecklingen.
Här kan man stå och säga att vi skall spara 25 % hit
eller dit, att det inte skall blinka i några TV-apparater
och att det kommer att lysa i husen, men det är teori-
er. Sverige är ett land som är oerhört beroende av
energi. Det finns inget annat land som har gjort något
liknande tidigare. Man brukar ibland, fru talman,
referera till att Italien stängde av sin kärnkraft. Det
skedde förvisso, men Italien importerar i stället kärn-
kraft från Frankrike. Jag tycker därför att det inte är
något bra exempel.
Anf. 25 LENNART VÄRMBY (v):
Fru talman! Sten Andersson, Sydkraft är ett börs-
noterat företag. I företagets styrelse görs bedömning-
ar som sedan får godkänt av bolagsstämman för in-
vesteringar inklusive miljökraven. Jag har som aktie-
ägare själv varit med och drivit på i Sydkraft. Jag
anser att man har gjort helt korrekta bedömningar i
fråga om dessa miljöinvesteringar. Men när man från
Sydkraft och andra stora energiföretags sida har drivit
på för att få en friare marknad och sedan får det måste
man också ta minusposterna med plusposterna. Jag
kan inte minnas att Sydkraft eller något annat börs-
noterat energiföretag har fått sänkta vinster efter att
denna energiomställning har gjorts. Tvärtom har
vinstutvecklingen varit synnerligen positiv på energi-
sidan. Inom parentes kan jag i dessa börsturbulensens
tidevarv säga att detta är en säker investering för dem
som vill satsa på aktier. Vårt behov av energi är näm-
ligen nästintill oändligt.
Vad vi skall göra i denna politiska församling är
att styra detta behov av energi - inte minst elström -
så att det inte hotar framtiden och att det är hållbar
energi, att det är en kretsloppsanpassad energipro-
duktion.
Jag vill återigen säga att Sydkrafts aktieägare inte
har haft några minusposter att notera. Tvärtom har de
fått ökade utdelningar under denna period. Och då
tycker jag att grundprincipen måste vara att man står
för sin investering i Karlshamnsverket. Sedan kan
man självklart alltid diskutera ett övergripande ba-
lansansvar. Och det kommer vi så småningom att
göra, bl.a. i denna församling.
Anf. 26 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Jag vill bara erinra om vad jag sade i
mitt svar till interpellanten. Jag sade att när det gäller
uppdraget till energimyndigheten om reservkraft skall
behov av åtgärder övervägas. Här ingår då också
kraftvärmen m.m. Man skall också överväga vilka
åtgärder som är lämpliga. Härav följer då att Karls-
hamn kan öppnas om behov skulle föreligga.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på interpellation 1998/99:16 om tra-
kasserier i skolan
Anf. 27 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Ragnwi Marcelind har frågat mig vil-
ka insatser som planeras i skolan för att få en nolltole-
rans då det gäller såväl könsmobbning som all mobb-
ning och hur regeringen skall säkerställa barnens
bästa i enlighet med barnkonventionen på skolorna.
Det är för mig mycket angelägna frågor som
Ragnwi Marcelind tar upp och som bekymrar mig.
Enligt min mening är det angeläget och viktigt att
följa det arbete som redan nu sker ute på skolorna för
att förhindra mobbning, sexuella trakasserier osv.
Självklart måste vi se till att få bort de grova tillmälen
och könsord som förekommer i skolan. Det är viktigt
att från central nivå lämna stöd för det lokala arbetet.
Rektor måste ta sitt ansvar för det som sker i skolan
och i det lokala arbetet i skolan involvera alla, såväl
elever och lärare som föräldrar. Alla som finns i sko-
lan måste vara delaktiga i arbetet mot såväl köns-
mobbning som all annan mobbning. Jag ser också det
arbete som JämO tagit initiativ till som mycket viktigt
och har också erfarit att Skolverket under nästa år
kommer att ge stöd till sådana projekt som JämO
driver mot sexuella trakasserier.
Fr.o.m. den 1 januari 1998 skärptes och förtydli-
gades skollagen för att stödja det lokala arbetet mot
mobbning. Numera framgår att alla som verkar i
skolan aktivt skall motverka alla former av kränkande
behandling såsom mobbning och rasistiska beteen-
den. Fr.o.m. läsåret 1998/99 har också rektors och
lärares ansvar för att motverka mobbning förstärkts i
läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet, för-
skoleklassen och fritidshemmet. Liknande skärpning
kommer också att göras i läroplanen för de frivilliga
skolformerna. I augusti 1998 fick förskolan en egen
läroplan. Även denna läroplan är tydlig vad gäller
grundläggande demokratiska värden.
Målet är och måste vara att ingen elev eller vuxen
i skolan skall utsättas för kränkande behandling. I
Lpo 94 uttrycks: "Ingen skall i skolan utsättas för
mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt
bekämpas - - - intolerans måste bemötas med kun-
skap, öppen diskussion och aktiva insatser." Skolan
skall enligt läroplanen också präglas av ett etiskt
perspektiv för att ge grund för och främja elevernas
förmåga att göra personliga ställningstaganden. Mål-
sättningen att ingen elev skall utsättas för mobbning
och trakasserier, vilket bl.a. innefattar kränkning på
grund av sexuell identitet eller kön, uttrycks alltså
tydligt redan i dag i läroplanen. Detta mål framgår
också tydligt av skollagen och arbetsmiljölagen. Att i
dessa sammanhang nu införa "nolltolerans" som ett
nytt begrepp anser jag vara olyckligt. Jag anser inte
att det är nya mål och begrepp som behövs för att
motverka kränkande behandling. Det handlar mer om
att de bestämmelser som vi redan har tillämpas fullt
ut i skolorna.
Från regeringens sida vill jag nämna att en rad in-
satser görs och att fler åtgärder kommer att vidtas för
att stärka värdegrunden. Regeringen har avsatt 10
miljoner kronor för att utveckla och förbättra skolle-
darnas kompetens framför allt vad gäller skolans
demokratiska värdegrund, t.ex. arbetet mot mobbning
och rasism.
Jag vill också nämna att Skolverket under år 1999
avses få i uppdrag att genom sina utbildningsinspek-
törer granska hur skolorna arbetar mot mobbning.
Arbetet med utformningen av uppdraget pågår inom
Utbildningsdepartementet.
I direktiven för den kommitté som har till uppgift
att göra en översyn av lärarutbildningen framgår att
den i läroplanen fastställda uppgiften för skolan att
förmedla samhällets värdegrund särskilt skall upp-
märksammas.
Tilläggsdirektiven till kommittén beslutades i
slutet av maj. Direktiven innebär att förslag skall
lämnas vad gäller utbildning av skolledare. Här
nämns särskilt ansvaret för ledningen av en skola som
innefattar bl.a. pedagogiskt utvecklingsarbete, sko-
lans demokratiska värdegrund och samarbete med
föräldrar och omgivande samhälle. Kommittén skall
redovisa sitt uppdrag senast den 3 maj 1999.
Skolverket har också av regeringen fått i uppdrag
att bidra till att stärka värdegrunden. Verket fick bl.a.
ett uppdrag i regleringsbrevet för budgetåret 1998 att
utarbeta kommentarer och referensmaterial om hur
man lokalt, i kommuner och skolor, kan arbeta med
värdegrunden. Materialet presenteras i början av år
1999. Skolverket prioriterar också värdegrunden i
sina skolutvecklingsprojekt. Vidare har verket fått i
uppdrag att göra en kartläggning av hur uppföljning
och utvärdering av skolans värdegrund sker i skolan.
Skolverket ger dessutom stöd till kompetensutveck-
ling inom samtliga skolformer och även barnomsor-
gen. Verket lyfter fram värdegrunden som ett priorite-
rat område. De uppdrag som Skolverket redovisat till
regeringen bereds för närvarande inom Utbildnings-
departementet.
Som framgår av ovanstående har det skett mycket,
och sker fortfarande mycket, för att ge stöd till skolor
i kampen mot mobbning, våld, trakasserier osv. Jag
har valt att lyfta fram värdegrundsfrågorna som en
viktig politisk prioritering. Värdegrunden är basen för
all skolverksamhet. Men jag är väl medveten om att
det fortfarande finns en hel del att göra och vill också
här säga att ett arbete pågår med att se över vilka
åtgärder som kan vidtas för att komma till rätta med
såväl könsmobbning som annan typ av mobbning. Jag
kommer därför att med stort intresse ta del av och
följa både Skolverkets och andra myndigheters redo-
visningar, rapporter, tillsynsbeslut osv.
I regeringsförklaringen fastslås att barnkonventio-
nen skall efterlevas och att alla relevanta beslut skall
analyseras utifrån hur de påverkar barnens situation.
Jag vill också hänvisa till att regeringen i proposition
Strategi för att förverkliga FN:s konvention om bar-
nets rättigheter i Sverige (prop. 1997/98:182) har
föreslagit en strategi för att förverkliga barnkonven-
tionen på alla nivåer i samhället. Propositionen kom-
mer att behandlas i riksdagen i februari 1999.
Att genomföra barnkonventionen tar tid, och
måste få ta tid. Det är en process som handlar om att
ändra attityder och förhållnings- och arbetssätt i olika
verksamheter och på olika nivåer. Det finns olika
modeller som kan användas för att utveckla barnpers-
pektivet i olika verksamheter. Det pågår redan en
intressant utveckling runt om i landet. Nyfikenheten
på barnkonventionen är stor men det råder samtidigt
en stor osäkerhet om hur barnkonventionen kan an-
vändas som ett praktiskt verktyg ute i kommunerna.
Kunskap om barnkonventionens intentioner och in-
nebörd är central för genomförandet. En stor del av
regeringens strategi handlar därför om utbildnings-
och fortbildningsinsatser för centrala yrkesgrupper,
t.ex. lärare och förskollärare. Ett hjälpmedel för
kommunerna är också den handbok, Ett steg framåt,
som Barnombudsmannen har arbetat fram. Förutom
det material som både Barnombudsmannen och andra
organisationer producerat om barnkonventionen, har
också Skolverket utarbetat material som stöd och
hjälp för våra skolor.
Barnombudsmannen gör ett viktigt arbete genom
att bevaka barns och ungdomars rättigheter och in-
tressen. I syfte att stärka och effektivisera ombuds-
mannen pågår för närvarande en översyn av verk-
samheten.
Anf. 28 RAGNWI MARCELIND (kd):
Fru talman! Jag vill tacka för ministerns svar på
min interpellation. Svaret innehåller en noggrann
beskrivning av de åtgärder som har satts in och även
åtgärder som planeras för att motverka mobbning på
våra skolor. Allt detta har vi kännedom om. Men
frågan är: Hur skall vi se till att det här efterlevs på
våra skolor?
Intentionen i min interpellation är hur vi skall
kunna få en nolltolerans i fråga om mobbning. Då
menar jag hur vi skall kunna garantera att våra barn
och ungdomar inte skall behöva utsättas för den
kränkning som bl.a. könsmobbning innebär.
De förändringar som gjorts i skollagen har uppen-
bart inte haft någon verkan. Vem bär ansvaret när
både vuxenvärlden och skolan sviker flickor som blir
sextrakasserade? Problemet är stort. Vi kan bara kon-
statera att skolan i många fall har misslyckats. Nu
handlar det om vilka åtgärder som skall sättas in för
att de här problemen skall kunna lösas.
Ofta visar det sig att utsatta flickor inte har någon
på skolan som de kan vända sig till. Dessutom avfär-
dar omgivningen trakasserierna som pojkstreck, och
så lämnas flickan åt sitt öde.
Skollagen, som skärpts från 1998, säger ingenting
om vare sig sexuella trakasserier eller skolans ansvar
för detta. Att ta problemet på allvar vore att göra en
förändring i skollagen i just detta avseende.
De senaste veckornas debatt om hur allt yngre
flickor i allt större utsträckning upplever krav på att
ställa upp på avancerade sexlekar har skapat en dis-
kussion som har oroat både vuxna och barn. Det här
bedöms vara en följd av att unga pojkar genom olika
TV-kanaler har fått en alltmer förvanskad syn på sex.
Om mobbning och könsmobbning i skolorna kun-
de åtgärdas skulle detta sannolikt leda till att de unga
flickorna fick ett större självförtroende när det gäller
att våga säga nej till de förväntningar som pojkarna
bär med sig från porrfilmstittandet.
All mobbning handlar om förtryck, i synnerhet
könsmobbning. Det här är i allra högsta grad en sam-
hällsfråga och ett krav på samhället att åtgärda detta,
just utifrån att barns bästa skall säkerställas med ut-
gångspunkt i barnkonventionen. Nu måste all kraft
läggas på att se till att våra barn och unga garanteras
trygghet i skolan. Det handlar om att kränkning aldrig
skall accepteras eller nonchaleras, att alla skolor bor-
de ha ett ombud som den mobbade kan tala med och
att rektorns ansvar förtydligas då det gäller att exem-
pelvis se till att rastverksamhet alltid övervakas av
vuxna.
Jag kan bara, fru talman, konstatera att ministern
och regeringen är medvetna om problematiken. Men
för att regeringen skall kunna leva upp till det som
sägs i regeringsförklaringen, att alla beslut skall fattas
utifrån barnets bästa, och därefter kunna se våra unga
i ögonen, så måste det garanteras en arbetsmiljö i
skolan som är fri från mobbning och könsmobbning -
alltså en nolltolerans när det gäller mobbning.
Fru talman! Jag undrar vad ministern menar när
hon i sitt svar säger till mig att det vore olyckligt att
införa nya begrepp med hänvisning till nolltolerans.
Anser ministern att nolltolerans är ett nytt begrepp?
Jag hävdar att det är en självklarhet då det handlar om
kränkning. Jag menar att ministern i sin position bär
ett stort ansvar att vara mycket tydlig i fråga om be-
greppen i kontakterna med skola och skolpersonal.
Ingenting annat än nolltolerans kan accepteras!
Anf. 29 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Jag delar interpellantens uppfattning
att det är oerhört viktigt att vara tydlig i budskapen
från regering och riksdag till dem som arbetar ute i
verksamheten. Just därför vill jag i detta sammanhang
inte använda begreppet nolltolerans.
När vi fick vår nya läroplan, Lpo 94, betonades
det från många håll att det viktiga som vi stod inför
och som vi skulle sätta överst på dagordningen var de
övergripande målsättningarna om värdegrunden. Så
gick man ut i verksamheten och skulle sätta i gång
arbetet. Då blev det så att kursplaner och timplaner
kom överst på dagordningen. I dag befinner vi oss i
ett helt annat läge. Budskapet från alla är tydligt: Vi
skall ha värdegrunden överst på vår dagordning.
För mig är det därför viktigt att använda det vi
har, alltså vår läroplan och vår skollag, och att se till
att dessa målsättningar verkligen slås fast hos alla,
inte bara hos dem som arbetar i skolan - det här är ju
också en samhällets värdegrund - utan även hos de
människor som finns i kringverksamheten. Det gäller
då föräldrar, idrottsföreningar osv. Skolan kommer
aldrig ensam att klara värdegrunden. Där behövs alla
vuxnas insatser. Därför är det för mig så viktigt att
hela tiden visa på att skolan faktiskt var först med att
visa begreppet nolltolerans. Det gjorde vi i de for-
muleringar som vi förde fram i läroplanens värde-
grund och i skollagen.
Jag känner på samma sätt som interpellanten. Så
länge det finns ett barn i skolan som känner sig mob-
bat och kränkt eller som är förföljt av sexuella trakas-
serier har skolan misslyckats; det vuxna samhället har
misslyckats. Jag tror att det krävs ytterligare kunskap
och kompetens i skolan för att kunna möta detta.
Därför ser jag de här åtgärderna med att ge ett materi-
al, med att ge lärarna kompetensutbildning och med
att stärka skolledarnas roll som viktiga steg i denna
utveckling. I dag har vi debatten.
En annan sak som också är oerhört viktig är att vi,
lyckligtvis, fortfarande talar om ett fåtal som är ut-
satta för det här. Den andra delen av debatten har
gjort att jag får många brev från ungdomar som säger:
Vi mobbar inte. Vi utövar inte våld. Vi har sena sexu-
ella debuter. Vi är vanliga ungdomar och känner inte
igen oss i debatten.
För mig, för politiker och för medier finns alltså
ytterligare ett ansvar för att balansera detta på ett
sådant sätt att vi stärker andra ungdomar som inte är
där dessa utsatta befinner sig. Jag har alltså en viktig
uppgift i denna balansgång att tala till båda men sam-
tidigt får vi inte förstärka det hela och säga att det
gäller oerhört många. Då kan vi påverka andra som
inte är där att bli delaktiga i en felaktig process.
Anf. 30 RAGNWI MARCELIND (kd):
Fru talman! Jag vet inte vad ministern räknar som
ett fåtal. De rapporter som presenteras talar i alla fall
om att det är mer än 100 000 barn i Sverige som årli-
gen mobbas. Jag skulle vilja påstå att det är oerhört
allvarligt att 100 000 barn varje dag skall behöva gå
till skolan och känna rädsla inför vad de skall möta i
den skolmiljö som de befinner sig i.
Det är viktigt att i samband med detta poängtera
att det väldigt ofta hävdas att Sverige är ett jämställt
land. Vi tar upp detta i olika debatter. Me det mest
elementära i ett jämställt land måste väl ändå vara att
garantera att t.ex. unga flickor skall kunna känna sig
trygga och inte behöva bli utsatta för sexuella trakas-
serier.
Jag tänkte på rektorns och skolledningens ansvar.
Det gjordes en undersökning i mitt län för bara någon
vecka sedan, i Hofors kommun, och den presentera-
des i tidningarna häromdagen. Där kunde man kon-
statera att väldigt många var mobbade. Man låg över
rikssnittet när det gällde mobbning. Markant över de
vanliga skolorna låg landsbygdsskolorna. Där hade
var tredje elev blivit utsatt för kränkande behandling
av andra elever. Och vad svarade rektorn med anled-
ning av den här undersökningen? Jo, han säger så här:
Jag kan inte förstå resultaten av enkäterna, därför att
skolorna har ju samma plan mot mobbning.
Ja, det är allvarligt. Det är fint att vi har hand-
lingsplaner mot mobbning. Vi måste arbeta för att
stärka värdegrunden. Men jag tror att det är oerhört
viktigt att ett tydligt budskap går ut till skolledning
och rektorer, att vi som ansvariga i vuxenvärlden och
som politiker tar vårt ansvar och säger att det inte
finns någonting annat som kan accepteras än nolltole-
rans när det gäller mobbning.
Anf. 31 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Jag har under den korta tid jag har va-
rit minister försökt att inhämta all den information jag
kan få, såväl från statistik som från sådant som pågår.
Tyvärr kan uppgifterna i statistiken vara mycket oli-
ka, tala olika språk. Enligt uppgift från Barnombuds-
mannen utsätts 10 % av eleverna för mobbning. Av
en annan undersökning, en skolbildsundersökning
från 1997, framgår att 2 % av eleverna kände sig
mobbade. Var sanningen ligger vill jag inte fastslå i
dag, därför att det finns olika undersökningar som
visar olika siffror.
Men så länge det finns en enda siffra som pekar
på att det finns mobbning får vi aldrig blunda. Det är
vi fullt överens om. Då måste vi ständigt vidta åtgär-
der för att förbättra situationen. Jag kommer att fort-
sätta. Värdegrunden kommer att vara ett av de kapitel
som vi kommer att ägna stor kraft åt i den utveck-
lingsplan som vi kommer att presentera i mars må-
nad. Vi fortsätter arbetet inom departementet med att
ta fram ytterligare åtgärder för att motverka mobb-
ningen.
Men jag tror återigen att vi måste börja tidigt. Vi
kan ta sexuella trakasserier som exempel. Redan i
förskolan förekommer i dag att små barn använder
s.k. runda ord, som man brukar uttrycka det. Många
vuxna säger då att de är så små att de inte förstår vad
det innebär. Men det är viktigt att redan från första
stund markera att det här ordet ställer vi oss inte bak-
om. Det här ordet vill vi inte använda.
Detta måste man följa upp genom samtal. Barn får
i dag oändligt mycket information. Informationssam-
hället är mycket rikare än samhället var för bara tio år
sedan. Men det kräver också samtal med vuxna, att
barn får en förklaring till varför det ser ut på det ena
eller det andra sättet. Samtalet måste också få en
starkare roll rakt igenom skolan, från förskolan upp
till gymnasietiden. Tid och möjlighet till samtal med
vuxna måste ges.
Anf. 32 RAGNWI MARCELIND (kd):
Fru talman! Jag är tacksam för att vi är överens
om att det handlar om att se till att få stopp på att
unga flickor och barn ända från förskolan skall behö-
va uppleva att de blir trakasserade.
Jag tog med intresse del av den rapport som Doris
Marydotter skrivit. Hon är verksam i ett projekt som
JämO driver mot sexuella trakasserier och medverka-
de vid en konferens här i Stockholm för någon vecka
sedan. Hon har varit ute väldigt mycket på skolorna.
Hon säger att det klimat som råder ute på skolorna är
nedslående, så vi har en stor uppgift. Ministern har en
stor uppgift, och vi skall tillsammans, som besluts-
fattare och som vuxenvärld, se till att svenska barn i
svenska skolor skall kunna uppleva att de kan gå med
trygghet till skolan, utan att behöva vara rädda för att
utsättas för mobbning.
Jag tror inte att jag behöver fråga, utan ministern
är överens med mig i den frågan. Vi kan tillsammans
arbeta vidare för detta. Om nu inte ministern vill kalla
det för nolltolerans i skolan, så är det i alla fall vad
jag skulle vilja hävda är det som gäller: Nolltolerans
mot mobbning i skolan.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1998/99:KU3-
KU5
Socialutskottets betänkande 1998/99:SoU2
10 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades
med anledning av prop. 1998/99:26 Beskattning av
råtallolja
1998/99:Sk7 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp)
1998/99:Sk8 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)
1998/99:Sk9 av Bo Lundgren m.fl. (m)
1998/99:Sk10 av Helena Höij m.fl. (kd)
1998/99:Sk11 av Johan Pehrson och Camilla Dahlin-
Andersson (fp)
med anledning av prop. 1998/99:27 Ändringar i lagen
(1996:95) om vissa internationella sanktioner
1998/99:U1 av Lars Ohly m.fl. (v)
1998/99:U2 av Marianne Samuelsson (mp)
med anledning av prop. 1998/99:28 Beskattning av
fordringar och skulder i utländsk valuta
1998/99:Sk12 av Bo Lundgren m.fl. (m)
1998/99:Sk13 av Holger Gustafsson m.fl. (kd)
med anledning av prop. 1998/99:29 Kriminalisering
av främjande av deltagande i lotterier som anord-
nas utom landet
1998/99:Kr3 av Sten Andersson (m)
1998/99:Kr4 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)
1998/99:Kr5 av Lennart Kollmats och Kenth Skårvik
(fp)
1998/99:Kr6 av Sofia Jonsson (c)
med anledning av skr. 1998/99:25 Lägesrapport i
fråga om den ekonomiska brottsligheten
1998/99:Ju6 av Siw Persson (fp)
1998/99:Ju7 av Per Rosengren m.fl. (v)
11 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 13 november
1998/99:26 av Fredrik Reinfeldt (m) till finansminis-
tern
Stockholmsbörsen
1998/99:27 av Lars Björkman (m) till näringsminis-
tern
Åkerinäringen
1998/99:28 av Sten Andersson (m) till statsrådet Leif
Pagrotsky
Svenska företag i Tyskland
den 16 november
1998/99:29 av Sten Andersson (m) till socialministern
Maxtaxa på dagis
1998/99:30 av Beatrice Ask (m) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Sex- och samlevnadsundervisningen i skolan
1998/99:31 av Beatrice Ask (m) till jordbruksminis-
tern
Ungdomars syn på sex
1998/99:32 av Barbro Westerholm (fp) till utbild-
ningsministern
Rikskvinnocentrum i Uppsala
den 17 november
1998/99:33 av Carina Hägg (s) till statsrådet Pierre
Schori
Lokalisering av EU-organ till Sverige
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 24 november.
12 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 13 november
1998/99:66 av Kenneth Johansson (c) till kulturmi-
nistern
Falu gruva på Unesco:s världsarvslista
1998/99:67 av Carina Hägg (s) till utrikesministern
Det ökade antalet flyktingar från Tibet
1998/99:68 av Carina Hägg (s) till statsrådet Britta
Lejon
Lobbyorganisationer
den 16 november
1998/99:69 av Jonas Ringqvist (v) till jordbruksmi-
nistern
Djurskyddslagen
1998/99:70 av Rolf Olsson (v) till socialministern
Vårdbehoven på sjukhemmen
1998/99:71 av Johnny Gylling (kd) till kulturminis-
tern
Sjöhistoriska muséernas ledning
den 17 november
1998/99:72 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
kulturministern
Synskadades möjlighet att ta del av SVT-sändningar
1998/99:73 av Ulla Wester (s) till finansministern
Konkurrens mellan banker
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 24 november.
13 § Anmälan om skriftliga svar på frågor
Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit
den 16 november
1998/99:31 av Åke Sandström (c) till miljöministern
Radonsanering av vattentäkter
1998/99:35 av Owe Hellberg (v) till jordbruksminis-
tern
Mobila slakterier för fjäderfä
1998/99:37 av Åke Sandström (c) till jordbruksmi-
nistern
Kadaverhanteringen i norra Sverige
1998/99:44 av Dan Ericsson (kd) till jordbruksmi-
nistern
Exportkreditgarantier
1998/99:50 av Kenth Skårvik (fp) till jordbruksmi-
nistern
Pilbågsjakt
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 24 november.
14 § Kammaren åtskildes kl. 15.24.
Förhandlingarna leddes av talmannen.