Regeringens proposition
1998/99:86

Ändrade skatteregler med anledning av att
taxfreeförsäljningen inom EU upphör

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 8 april 1999

Göran Persson

ErikÅsbrink

(F inansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen gör regeringen bedömningen att den skattefria försälj-
ningen inom EU kommer att upphöra den 1 juli 1999. Skattefriheten för
konsumtion ombord kan dock behållas. I propositionen föreslås att to-
baksskattelagen, alkoholskattelagen och mervärdesskattelagen anpassas
till den nya situationen.

När det gäller tobaks- och alkoholskattelagama föreslås att upplagsha-
vare skall fa göra avdrag för skatt på varor som tagits emot för förbruk-
ning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till annat EU-land av någon
som fatt tillstånd av Tullverket att ta ombord varorna för detta ändamål.
Den som på detta sätt tagit ombord obeskattade varor blir själv skattskyl-
dig om varorna används för annat än avsett ändamål. Beträffande provi-
antering av fartyg och luftfartyg i trafik till tredje land medges avdrag
även för varor som tagits emot för försäljning ombord. För att t.ex. rede-
rier och flygbolag skall kunna få varor levererade direkt från en utländsk
upplagshavare föreslås att de, som registrerade varumottagare, skall kun-
na göra avdrag vartefter varorna förbrukas ombord.

När det gäller mervärdesskatt föreslås i fråga om EU-trafiken att den
nuvarande skattefriheten för försäljningen ombord på fartyg eller flyg
slopas. Skattefri proviantering får ske av varor avsedda för bruk ombord.
Skattefri proviantering får även ske av sådana matvaror som inte är
punktskattepliktiga oavsett om varan faktiskt konsumeras ombord eller
används för försäljning ombord. Skattefriheten för proviantering till far-
tyg i trafik mellan Sverige och Norge eller Sverige och Åland begränsas

1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 86

tills vidare i enlighet med vad som följer av den nordiska provianterings-
överenskommelsen.

I propositionen föreslås också att reglerna om exportbutiker i tullag-
stiftningen förs över till en ny lag om exportbutiker. I likhet med vad
som gäller i dag skall regeringen meddela tillstånd att inrätta exportbutik
på flygplats. Sådant tillstånd kan endast meddelas flygplatshållaren. För-
säljningen i exportbutikema skall endast få ske till resande till tredje land
och endast avse obeskattade gemenskapsvaror. Den som bedriver verk-
samhet i en exportbutik skall vara godkänd upplagshavare enligt alkohol-
och tobaksskattelagama och exportbutiken ett godkänt skatteupplag en-
ligt nämnda lagar. En sådan upplagshavare far göra avdrag för skatt på
varor som levererats till resande till tredje land. Avdrag medges dock
endast för vissa kvantiteter per resenär.

Slutligen föreslås att en ny lag om proviantering av fartyg och luftfar-
tyg införs. Lagen ersätter den nuvarande provianteringsförordningen. I
den nya lagen anges bl.a. under vilka förutsättningar obeskattade gemen-
skapsvaror och icke-gemenskapsvaror får provianteras. Proviantering
med obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror samt icke-
gemenskapsvaror far endast ske om tillstånd har beviljats och skall inte
medges i större omfattning än vad som är skäligt med hänsyn till resans
art och varaktighet samt det antal personer som beräknas följa med trans-
portmedlet. Tullverket meddelar tillstånd till proviantering. Tullverket
skall också utöva tillsyn enligt den nya lagen. Ett tillstånd till proviante-
ring får återkallas om förutsättningarna för att meddela tillstånd inte
längre finns eller om tillståndshavaren använder varorna för andra ända-
mål än vad som anges i tillståndet.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1999.

Prop. 1998/99:86

Innehållsförteckning

Prop. 1998/99:86

1    Förslag till riksdagsbeslut.................................................................6

2   Lagtext...............................................................................................7

2.1      Förslag till lag om exportbutiker........................................7

2.2     Förslag till lag om proviantering av fartyg och luftfartyg. 9

2.3     Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt........................................................................13

2.4     Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om

alkoholskatt.......................................................................18

2.5     Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550)...........24

2.6     Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200).........................................................................26

2.7     Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om

frihet från skatt vid import, m.m.......................................30

2.8     Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738) ...31

2.9     Förslag till lag om ändring i lagen (1984:283) med vissa

bestämmelser for Scandinavian Airlines Systems
flygpassagerarterminal i Malmö.......................................33

3   Ärendet och dess beredning............................................................34

4   Inledning..........................................................................................35

4.1     Allmänt.............................................................................35

4.2     Cirkulationsdirektivet.......................................................36

4.2.1      Några centrala begrepp...................................36

4.2.2      Huvudprinciper för beskattningsförfarandet.. 37

4.2.3      Framställning, bearbetning och lagring av

skattepliktiga varor.........................................37

4.2.4     Krav på dokument..........................................38

4.2.5     Avvikelser från suspensionsordningen...........38

4.2.6      Förflyttning av varor som släppts för

konsumtion.....................................................38

4.2.7      Införsel för privat bruk...................................39

4.3     Huvuddragen i de svenska lagarna om skatt på alkohol

och tobak...........................................................................39

4.3.1      Allmänt...........................................................39

4.3.2     Upplagshavare................................................39

4.3.3      V arumottagare................................................40

4.3.4      Skatterepresentant...........................................41

4.3.5      Yrkesmässig införsel av varor som släppts

för konsumtion i annat EU-land.....................41

4.3.6      Införsel för privat bruk...................................41

4.3.7      Förfarande och kontroll..................................42

4.4     Taxfree inom punktskatteområdet....................................43

4.4.1      Importerade varor...........................................43

4.4.2     Varor från ett annat EU-land..........................44

4.4.3      Leveranser från upplagshavare till

provianteringslager eller exportbutik..............44

4.5     Taxfree inom mervärdesskatteområdet.............................45

4.5.1      Försäljning ombord.........................................45

4.5.2      Försäljning i exportbutik................................47

4.5.3      Taxfreeförsäljning till resenärer bosatta i

tredje land.......................................................47

4.5.4      Proviantering..................................................48

4.5.5      Privat införsel.................................................50

4.6     Allmänna regler om proviantering och exportbutiker......50

4.6.1      Den nordiska provianteringsöverens-

kommelsen......................................................50

4.6.2     Förordningen om viss proviantering m.m......51

4.6.3      Proviantering av flygplan från s.k.

proviantlokaler................................................51

4.6.4      Hanteringen i exportbutiker............................51

5   Utgångspunkter för regeringens förslag..........................................52

5.1     Den skattefria försäljningen inom EU upphör den 1 juli

1999..................................................................................52

5.2     Vilka resor är att betrakta som EU-intema.......................53

5.3     När och var skall skatt betalas för de varor som säljs

ombord..............................................................................55

6   Ändrade skatteregler med anledning av att taxfreeförsäljningen

inom EU upphör..............................................................................58

6.1      Förslag till ändringar i alkohol- och tobaksskattelagama 58

6.1.1      Proviantering av fartyg och flygplan i EU-

intem trafik.....................................................58

6.1.2      Proviantering av fartyg och flygplan i trafik

till tredje land..................................................63

6.1.3      Försäljning av beskattade varor på fartyg och

luftfartyg.........................................................65

6.1.4      Exportbutiker..................................................66

6.2     Förslag till ändringar på mervärdesskattens område........70

7   Förslag till ny lag om exportbutiker................................................73

8   Förslag till ny lag om proviantering av fartyg och luftfartyg..........76

8.1     Nordiska provianteringsöverenskommelsen bör sägas

upp....................................................................................76

8.2     En ny lag om proviantering införs....................................77

8.3      Generella förutsättningar för proviantering......................78

8.4     Vilka fartyg och luftfartyg som skall fa proviantera

obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror....................79

8.5      Tillstånd till proviantering................................................80

8.6     Tillsyn...............................................................................82

8.7      Återkallelse av tillstånd....................................................83

8.8     Överklagande....................................................................85

9   Införsel av alkoholdrycker i vissa fall.............................................86

10  Ekonomiska konsekvenser..............................................................88

11  F örfattningskommentar...................................................................89

Prop. 1998/99:86

11.1    Förslaget till lag om exportbutiker...................................89

11.2    Förslaget till lag om proviantering av fartyg och

luftfartyg...........................................................................90

11.3    Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt........................................................................94

11.4    Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om

alkoholskatt.......................................................................98

11.5    Förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550)........99

11.6    Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200).........................................................................99

11.7    Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1551) om

frihet från skatt vid import, m.m.....................................101

11.8    Förslaget till lag om ändring i alkohollagen

(1994:1738).....................................................................101

11.9    Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:283) med

vissa bestämmelser för Scandinavian Airlines Systems
flygpassagerarterminal i Malmö.....................................102

Bilagal Sammanfattning av betänkandet Beskattning utan taxfree 103

Bilaga 2  Utredningens författningsförslag........................................108

Bilaga 3  Förteckning över remissinstanser beträffande betänkandet

Beskattning utan taxfree......................................................129

Bilaga 4  Lagrådsremissens lagförslag...............................................130

Bilaga 5  Lagrådets yttrande...............................................................157

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 april 1999.........160

Prop. 1998/99:86

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om exportbutiker,

2. lag om proviantering av fartyg och luftfartyg,

3. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

4. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

5. lag om ändring i tullagen (1994:1550),

6. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

7. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import,
m.m.,

8. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),

9. lag om ändring i lagen (1984:283) med vissa bestämmelser för
Scandinavian Airlines Systems flygpassagerarterminal i Malmö.

Prop. 1998/99:86

Lagtext

Prop. 1998/99:86

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om exportbutiker

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Regeringen far bevilja flygplatshållare tillstånd att inrätta exportbutik
på flygplats.

I en exportbutik far obeskattade gemenskapsvaror, med de begräns-
ningar som anges i 3 §, säljas till flygpassagerare som reser till en plats
utanför EG:s skatteområde. Annan försäljning far inte ske i en exportbu-
tik.

Verksamheten i en exportbutik skall bedrivas av en godkänd upplags-
havare enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt och lagen (1994:1564)
om alkoholskatt.

2 § I denna lag förstås med

obeskattade varor:

a) varor som inte har beskattats i Sverige, och

b) varor som har beskattats i Sverige men där avdrag för skatten med-
givits eller skatten har återbetalats,

gemenskapsvaror: varor som anges i artikel 4.7 i rådets förordning
(EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex
för gemenskapen1,

EG:s skatteområde: det område inom vilket gemenskapens bestäm-
melser om en viss skatt är tillämpliga.

3 § Försäljningen far endast avse följande varor och i angivna fall följan-
de kvantiteter av dessa varor till varje resande:

1. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram
röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror,

2. en liter spritdryck eller två liter starkvin,

två liter vin,

två liter starköl, och

3. parfym, luktvatten och andra kosmetiska preparat samt choklad- och
konfektyrvaror och andra tobaksvaror än sådana som anges ovan.

Till den som avreser med bestämmelseort i Norge far försäljning inte
ske till större mängder än vad resande far införa tullfritt till det landet.

Vid tillämpning av första stycket förstås med

spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 vo-
lymprocent,

starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte
22 volymprocent, samt mousserande vin,

EGTnrL302, 19.10.1992, s. 1 (Celex 392R2913)

vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkoholhalt Prop. 1998/99:86
som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl,

starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent,

cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

2.2 Förslag till lag om proviantering av fartyg och
luftfartyg

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser om proviantering med icke-
gemenskapsvaror och med obeskattade gemenskapsvaror för förbrukning
eller försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg vid resa till utländsk
ort.

2 § I denna lag förstås med

obeskattade varor:

a) varor som inte har beskattats i Sverige, och

b) varor som har beskattats i Sverige men där avdrag för skatten med-
givits eller skatten har återbetalats,

gemenskapsvaror: varor som anges i artikel 4.7 i rådets förordning
(EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex
för gemenskapen1,

EG:s tullområde: de områden som anges i artikel 3 i förordning (EEG)
nr 2913/92,

EG:s skatteområde: det område inom vilket gemenskapens bestäm-
melser om en viss skatt är tillämpliga.

Proviantering

3 § Proviantering med obeskattade gemenskapsvaror far ske för försälj-
ning ombord vid resa till en plats utanför EG:s skatteområde och för för-
brukning ombord vid resa till utländsk ort.

Såvitt avser mervärdesskatt far proviantering ske i de fall som avses i
5 kap. 9 § första stycket 4 och 4 a mervärdesskattelagen (1994:200).

4 § Vid resa till en plats utanför EG:s tullområde far proviantering ske
med obeskattade gemenskapsvaror och icke-gemenskapsvaror för för-
säljning och förbrukning ombord.

Särskilt om vissa fartygslinjer

5 § Proviantering med obeskattade gemenskapsvaror och med icke-
gemenskapsvaror för försäljning från kiosk eller liknande försäljnings-
ställe ombord på fartyg på linjer mellan Sverige och Norge eller Sverige
och Åland får endast avse spritdrycker, vin, starköl, öl, tobaksvaror, par-
fymer, kosmetiska preparat, toalettmedel samt choklad- och konfektyrva-
ror.

Prop. 1998/99:86

EGTnrL302, 19.10.1992, s. 1 (Celex 392R2913)

6 § Proviantering med obeskattade gemenskapsvaror och med icke-
gemenskapsvaror far inte avse spritdrycker, vin eller starköl på fartygs-
linje mellan svensk hamn från norska gränsen i norr till och med Lysekil
i söder och norsk hamn från och med Risör i väster till svenska gränsen i
öster.

På en sådan fartygslinje far obeskattad försäljning inte överstiga 20 ci-
garetter eller 10 cigariller eller cigarrer eller 50 gram andra tobaksvaror
per passagerare.

Tillstånd

7 § Proviantering med obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror samt
icke-gemenskapsvaror far endast ske om tillstånd har beviljats. Tillstånd
till proviantering skall beviljas den som bedriver verksamheten på farty-
get eller luftfartyget om denne med hänsyn till sina ekonomiska forhål-
landen och omständigheterna i övrigt bör beviljas sådant tillstånd.

Tillstånd enligt första stycket beviljas för viss tid eller för varje tillfälle
som proviantering sker. Tillstånd för viss tid far beviljas den som bedri-
ver reguljär trafik eller liknande verksamhet.

8 § Proviantering enligt 7 § får ske endast till

1. luftfartyg som har en högsta tillåtna startvikt som överstiger 5 700
kilogram och som är destinerat till en utländsk flygplats för att lämna
eller hämta passagerare eller last,

2. fartyg som går i yrkesmässig trafik, dock inte fiskefartyg, och vars
bruttodräktighet är minst 75 och som skall anlöpa utländsk hamn för att
lämna eller hämta passagerare eller last eller som skall företa kryssning i
mer avlägsna farvatten som turistfartyg, eller

3. fartyg och luftfartyg som disponeras av Försvarsmakten.

Om det finns särskilda skäl får Tullverket bevilja dispens från kraven
på lägsta startvikt respektive bruttodräktighet i första stycket 1 och 2.

9 § Proviantering enligt 7 § får inte ske i större omfattning än vad som är
skäligt med hänsyn till

1. resans art och varaktighet,

2. det antal personer som kan beräknas följa med transportmedlet,

3. de begränsningar för omsättningen på transportmedlet som kan fin-
nas, och

4. det förråd av varor som redan finns ombord.

10 § Tillstånd till proviantering beviljas av Tullverket.

Tillsyn

11 § Tillsyn över att denna lag följs utövas av Tullverket.

12 § Bokföring för den som beviljats tillstånd skall vara utformad så att
kontroll av verksamheten är möjlig.

Prop. 1998/99:86

10

13 § Om Tullverket begär det skall tillståndshavaren tillhandahålla bok-
foringshandlingar och övriga handlingar som rör verksamheten. Till-
ståndshavaren skall också lämna tillträde till utrymmen som används i
verksamheten.

Bestämmelserna om handlingar och uppgifter som skall undantas i
3 kap. 15-15 d §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter gäller i motsvarande mån handlingar och uppgifter som skall
tillhandahållas enligt denna lag.

Återkallelse av tillstånd

14 § Tullverket får återkalla ett tillstånd till proviantering om

1. förutsättningarna for att bevilja tillstånd inte längre finns,

2. tillståndshavaren använder varorna for andra ändamål än som anges
i tillståndet,

3. tillståndshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 12 eller 13 §,
eller

4. tillståndshavaren inte samverkar vid skatterevision enligt lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller skattebetal-
ningslagen (1997:484).

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte annat beslutas.

Uppgiftsskyldighet

15 § Uppgifter som en myndighet forfogar över och som behövs för
prövning och tillsyn enligt denna lag skall på Tullverkets begäran lämnas
till verket.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om
uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller
3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken det
hänvisas i någon av de nämnda paragraferna.

Om sekretess gäller for uppgift enligt någon annan bestämmelse i sek-
retesslagen och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men for något
enskilt eller allmänt intresse, föreligger uppgiftsskyldighet endast om
regeringen på ansökan av Tullverket beslutar att uppgiften skall lämnas
ut.

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet för tillståndshavare.

Överklagande

17 § Beslut enligt 13 § första stycket får inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 1998/99:86

11

Prop. 1998/99:86

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

12

2.3

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om Prop. 1998/99:86
tobaksskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt
dels att 9, 10, 20, 22, 32, 33, 38, 39 och 40 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall inforas en ny paragraf, 31 e §, samt närmast
fore 31 e § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9§*

Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som

1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 13 eller 14 §,

3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,

4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning en-
ligt 16 §,

5. i annat fall än som avses i 1-3, från ett annat EG-land till Sverige för
in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall användas för annat
än privat bruk,

6. från tredje land importerar 6. från tredje land importerar

skattepliktiga varor.                   skattepliktiga varor,

7. använder varor som förvär-
vats skattefritt for annat ändamål
än det som var förutsättningen för
skattefriheten.

Att varor används för annat än
avsett ändamål skall i denna lag
likställas med att de går förlorade.
Skattskyldighet föreligger inte för varor som fors in till Sverige under
sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbe-
talning av skatten enligt 31 a §.

10 §

Som upplagshavare far godkännas den som

1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga

varor,

2. for yrkesmässig försäljning
till näringsidkare tar emot skatte-
pliktiga varor från ett annat EG-
land eller från en annan upplags-
havare i Sverige eller vid import
från tredje land, eller

3. yrkesmässigt i större omfatt-
ning lagrar skattepliktiga varor,

2. for yrkesmässig försäljning
till näringsidkare tar emot skatte-
pliktiga varor från ett annat EG-
land eller från en annan upplags-
havare i Sverige eller vid import
från tredje land,

3. yrkesmässigt i större omfatt-
ning lagrar skattepliktiga varor,

Senaste lydelse 1995:612. Paragrafen föreslås också ändrad i prop 1998/99:79.

13

eller

4. avser att bedriva verksamhet i
exportbutik enligt lagen
(1999:000) om exportbutiker,

om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständig-
heterna i övrigt är lämplig som upplagshavare.

Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga
tobaksvaror skall äga rum i godkänt skatteupplag.

Frågor om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag prövas
av beskattningsmyndigheten på särskild ansökan.

20 §

Skattskyldigheten inträder för

1. den som är upplagshavare när

a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte
är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upp-
lagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller expor-
terar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,

b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än för-
säljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till
något annat godkänt skatteupplag,

c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,

2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,

3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,

4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid motta-
gandet av skattepliktiga varor,

5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans
sker,

6. den som är skattskyldig enligt 6. den som är skattskyldig enligt

9 § 5, när de skattepliktiga varorna 9 § första stycket 5, när de skatte-
förs in till Sverige.                      pliktiga varorna förs in till Sveri-

ge,

7. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 7, när varorna
används för annat än avsett än-
damål.

Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 10 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

22 §2

Den som är oregistrerad varumottagare enligt 14 § skall lämna dekla-
ration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklarationen
skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter
den dag då varorna togs emot.

2 Senaste lydelse 1998:512.

Prop. 1998/99:86

14

Den som är skattskyldig enligt
9 § 5 skall lämna deklaration när
skattepliktiga varor förs till Sveri-
ge. Deklarationen skall ha kommit
in till beskattningsmyndigheten
senast fem dagar efter införseln.

Den som tillverkar skattepliktiga
skall lämna deklaration när varom:

Den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 5 skall lämna
deklaration när skattepliktiga varor
förs till Sverige. Deklarationen
skall ha kommit in till beskatt-
ningsmyndigheten senast fem da-
gar efter införseln.

varor utan att vara upplagshavare
tillverkas. Deklarationen skall ha

Prop. 1998/99:86

kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag
då varorna tillverkades.

Den som enligt 16 § femte stycket överför en skattepliktig vara skall
lämna en deklaration för varje avsänd leverans. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter avsändan-
det av varorna.

Den som, utan att vara registre-
rad varumottagare enligt 13 §, är
skattskyldig enligt 9 § första styck-
et 7 skall lämna deklaration när
skattepliktiga varor använts för
annat än avsett ändamål. Dekla-
rationen skall ha kommit in till

beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varor-
na användes för annat än avsett
ändamål.

Inköp av varor utan skatt

31 e§

Den som har tillstånd enligt la-
gen (1999:000) om proviantering
av fartyg och luftfartyg får, i en-
lighet med vad som anges i till-
ståndet, från en upplagshavare
köpa tobaksvaror utan skatt

1. för förbrukning ombord på
fartyg eller luftfartyg på resa till
utländsk ort, eller

2. för försäljning ombord på
fartyg eller luftfartyg på resa till
tredje land.

32 §

I deklaration som lämnas av upplagshavare som avses i 10 § får avdrag
göras för skatt på varor

a) som har återtagits i samband med återgång av köp,

b) som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,

c) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,

15

d) som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager
för annat ändamål än att förbrukas där,

Prop. 1998/99:86

e) som har lagts upp på tullager
som inrättats för förvaring av pro-
viant, eller

f) som har levererats for för-
säljning i exportbutik.

e) som har tagits emot för för-
brukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till utländsk ort
av någon som har tillstånd enligt
lagen (1999:000) om proviante-
ring av fartyg och luftfartyg, eller

f) som har tagits emot för för-
säljning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till tredje land
av någon som har tillstånd enligt
lagen om proviantering av fartyg
och luftfartyg.

Upplagshavare, som bedriver
verksamhet i exportbutik enligt
lagen (1999:000) om exportbuti-
ker, får utöver vad som anges i
första stycket göra avdrag för
skatt på varor som levererats till
resande som kan uppvisa en färd-
handling för resa till tredje land.
Avdrag medges dock högst med
vad som enligt 3 § lagen om ex-
portbutiker för säljas till varje
resande.

33 §

I deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistrerad varumot-
tagare enligt 13 och 14 §§ eller en skatterepresentant enligt 15 § far av-
drag göras för skatt på tobaksvaror som förstörts under transporten till
varumottagaren genom olyckshändelse eller force majeure.

Registrerad varumottagare, som
har tillstånd enligt lagen
(1999:000) om proviantering av
fartyg och luftfartyg, får utöver
vad som anges i första stycket gö-
ra avdrag för skatt på tobaksvaror

1. som förbrukats ombord på re-
sa till utländsk ort, eller

2. som sålts ombord på resa till
tredje land.

38 §

Skattskyldig är den som

1. i Sverige yrkesmässigt tillverkar snus eller tuggtobak,

2. från ett annat EG-land yrkes- 2. från ett annat EG-land yrkes-

mässigt för in eller tar emot snus mässigt för in eller tar emot snus
eller tuggtobak, eller                  eller tuggtobak,

16

3. från tredje land importerar 3. från tredje land importerar Prop. 1998/99:86
snus eller tuggtobak.                   snus eller tuggtobak,

4. säljer snus eller tuggtobak i
exportbutik enligt lagen
(1999:000) om exportbutiker, eller

5. använder snus eller tuggtobak
som förvärvats skattefritt for annat
ändamål än det som var förutsätt-
ningen för skattefriheten.

39 §

Den som är skattskyldig enligt 38 § 1 skall vara registrerad hos be-
skattningsmyndigheten.

Den som är skattskyldig enligt
38 § 2 eller 3 far efter ansökan
registreras, om verksamheten är av
större omfattning eller om det an-
nars finns särskilda skäl.

Den som är skattskyldig enligt
38 § 2, 3 eller 4 far efter ansökan
registreras, om verksamheten är av
större omfattning eller om det an-
nars finns särskilda skäl.

40 §

Skattskyldigheten for den som är registrerad inträder när snus och
tuggtobak levereras till en köpare som inte är registrerad, tas i anspråk
för annat ändamål än försäljning eller ingår i den skattskyldiges lager vid
avregistrering.

För den som är skattskyldig enligt 38 § 2, och som inte är registrerad
enligt 39 §, inträder skattskyldigheten när de skattepliktiga varorna förs
in till Sverige. Därvid skall de redovisningsregler som anges i 22 § andra
stycket tillämpas.

För den som är skattskyldig en-
ligt 38 § 5 inträder skattskyldig-
heten när varorna används för
annat än avsett ändamål. Därvid
skall de redovisningsregler som
anges i 22 § femte stycket tilläm-
pas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

2.1 fråga om varor som har lagts upp på tullager som inrättats för för-
varing av proviant eller levererats för försäljning i exportbutik före
ikraftträdandet gäller 32 § första stycket e och f i sin äldre lydelse.

3. Den som har förvärvat varor utan skatt före ikraftträdandet är skyl-
dig att betala skatt om varorna efter ikraftträdandet används för andra
ändamål än som anges i 32 § första stycket e och f samt andra stycket.
Därvid gäller 20 § första stycket 7 och 22 § femte stycket.

17

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt

dels att 8, 9, 19, 20, 21, 31 e, 32 och 33 §§ samt rubriken närmast före
31 e § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 31 f §, av följande ly-
delse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

8 §*

Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som

1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 12 och 13 §§,

3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,

4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning en-
ligt 15 §,

5. i annat fall än som avses i 1-3, från ett annat EG-land till Sverige för
in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall användas för annat
än privat bruk,

6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,

7. annars i Sverige tillverkar 7. annars i Sverige tillverkar

etylalkohol.                            etylalkohol,

8. använder varor som förvär-
vats skattefritt för annat ändamål
än det som var förutsättningen för
skattefriheten.

Att varor används för annat än
avsett ändamål skall i denna lag
likställas med att de går förlorade.

Skattskyldighet föreligger inte för varor som förs in till Sverige under
sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbe-
talning av skatten enligt 31 a §.

Som upplagshavare får godkännas

1. i Sverige avser att yrkesmässigt
varor,

2. för yrkesmässig försäljning
till näringsidkare tar emot skatte-
pliktiga varor från ett annat EG-
land eller från en annan upplags-
havare i Sverige eller vid import
från tredje land, eller

den som

tillverka eller bearbeta skattepliktiga

2. för yrkesmässig försäljning
till näringsidkare tar emot skatte-
pliktiga varor från ett annat EG-
land eller från en annan upplags-
havare i Sverige eller vid import
från tredje land,

Senaste lydelse 1995:613. Paragrafen föreslås också ändrad i prop 1998/99:79.

Prop. 1998/99:86

18

3. yrkesmässigt i större omfatt- 3. yrkesmässigt i större omfatt-
ning lagrar skattepliktiga varor, ning lagrar skattepliktiga varor,
eller

4. avser att bedriva verksamhet i
exportbutik enligt lagen
(1999:000) om exportbutiker,

om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständig-
heterna i övrigt är lämplig som upplagshavare.

Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga
varor skall äga rum i godkänt skatteupplag.

Frågor om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag prövas
av beskattningsmyndigheten på särskild ansökan.

19 §

Skattskyldigheten inträder för

1. den som är upplagshavare när

a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte
är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upp-
lagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller expor-
terar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,

b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än för-
säljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till
något annat godkänt skatteupplag,

c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,

2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,

3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,

4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 14 §, vid motta-
gandet av skattepliktiga varor,

5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 15 §, när leverans
sker,

6. den som är skattskyldig enligt 6. den som är skattskyldig enligt

8 § 5, när de skattepliktiga varorna 8 § första stycket 5, när de skatte-
förs in till Sverige.                      pliktiga varorna förs in till Sveri-

ge,

7. den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 8, när varorna
används for annat än avsett än-
damål.

Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 9 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

20 §2

Skattskyldighet för upplagshavare enligt 19 § första stycket 1 inträder
inte för varor som

2 Senaste lydelse 1995:613.

Prop. 1998/99:86

19

a)  till följd av varornas karaktär förstörts under framställ-
ning,bearbetning, lagring eller transport,

b) har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,

c) har återanvänts vid tillverkning,

d) uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i
skatteupplaget,

e) används för framställning av vinäger som hänförs till KN-nr 2209,

f) används för framställning av läkemedel,

g) används for att framställa smakämnen for tillverkning av livsmedel
och drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent,

h) direkt eller som ingrediens används i halvfabrikat for framställning
av livsmedel, eller som fyllning, förutsatt att alkoholinnehållet vid varje
tillfälle inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram chokladpro-
dukter, och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av andra produkter,

i) används vid tillverkning av en vara som inte är avsedd för konsum-
tion, under förutsättning att ingående alkohol är denaturerad i enlighet
med någon EG-medlemsstats krav,

j) används i en tillverkningsprocess förutsatt att slutprodukten

inte innehåller alkohol,

k) säljs i enlighet med bestäm- k) säljs i enlighet med bestäm-

melsen i 31 b § för däri angivna melsen i 31 e § för däri angivna
ändamål,                         ändamål,

l) används for vetenskapligt ändamål eller är avsedda att levereras till
annan användare för vetenskapligt ändamål eller till sjukhus eller apotek
for medicinskt ändamål, eller

m) levererats till en mottagare i ett annat EG-land under villkor som
anges i 3 kap. 30 a § första stycket 3 och 4 mervärdesskattelagen
(1994:200), i den omfattning som skattefrihet gäller i det EG-landet.

Vad som sägs i första stycket a gäller även varumottagare enligt 12 och
13 §§ och skatterepresentant enligt 14 § for varor som till följd av varor-
nas karaktär förstörts under transport till denne.

Om skattepliktiga varor har le-
vererats utan skatt enligt första
stycket l, och varorna används för
annat ändamål än som där anges,
skall den till vilken varorna leve-
rerats svara för skatten. Beskatt-
ning skall därvid ske i den ordning
som föreskrivs för skattskyldig
enligt 8 § första stycket 7.

21 §

Den som är oregistrerad varumottagare enligt 13 § skall lämna dekla-
ration for varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklarationen
skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter

den dag när varorna togs emot.

Den som är skattskyldig enligt
8 § 5 skall lämna deklaration när
skattepliktiga varor förs till Sveri-

Den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 5 skall lämna
deklaration när skattepliktiga varor

Prop. 1998/99:86

20

ge. Deklarationen skall ha kommit
in till beskattningsmyndigheten
senast fem dagar efter införseln.

förs till Sverige. Deklarationen Prop. 1998/99:86
skall ha kommit in till beskatt-
ningsmyndigheten senast fem da-
gar efter införseln.

Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara godkänd upplags-
havare skall lämna deklaration när varorna tillverkas. Deklarationen skall
ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den

dag då varorna tillverkades.

Den som, utan att vara registre-
rad varumottagare enligt 12 §, är
skattskyldig enligt 8 § första styck-
et 8 skall lämna deklaration när
skattepliktiga varor använts för
annat än avsett ändamål. Dekla-
rationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varor-
na användes för annat än avsett
ändamål.

Inköp mot försäkran m.m.           Inköp av varor utan skatt

31 e§3

Den som har tillstånd från Läkemedelsverket enligt lagen (1961:181)
om försäljning av teknisk sprit m. m. att inköpa minst 25 kilogram alko-
hol under ett kalenderår, far från en upplagshavare köpa sådan alkohol
som anges i tillståndet utan alkoholskatt mot att han lämnar en försäkran
till denne om att alkoholen skall användas för sådant ändamål som anges

i 20 § första stycket e-j.

Om skattepliktiga varor har le-
vererats utan skatt enligt första
stycket och varorna används för
annat ändamål än som anges där,
skall den som lämnat försäkran
svara för skatten. Beskattning
skall därvid ske i den ordning som
föreskrivs för skatt skyldig enligt
8 § första stycket 7.

Vf§

Den som har tillstånd enligt la-
gen (1999:000) om proviantering
av fartyg och luftfartyg far, i en-
lighet med vad som anges i till-
ståndet, från en upplagshavare
köpa alkoholvaror utan skatt

1. för förbrukning ombord på

3 Senaste lydelse 1995:613.

21

fartyg eller luftfartyg på resa till
utländsk ort, eller

2. for försäljning ombord på
fartyg eller luftfartyg på resa till
tredje land.

Prop. 1998/99:86

32 §

I deklaration som lämnas av upplagshavare som avses i 9 § far avdrag
göras för skatt på varor

a) som har återtagits i samband med återgång av köp,

b) som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,

c) for vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,

d) som har exporterats till tredje land eller forts till frizon eller frilager
för annat ändamål än att förbrukas där,

e) som har lagts upp på tullager
som inrättats for förvaring av pro-
viant, eller

f) som har levererats for för-
säljning i exportbutik.

e) som har tagits emot för för-
brukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till utländsk ort
av någon som har tillstånd enligt
lagen (1999:000) om proviante-
ring av fartyg och luftfartyg, eller

f) som har tagits emot for för-
säljning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till tredje land
av någon som har tillstånd enligt
lagen om proviantering av fartyg
och luftfartyg.

Upplagshavare, som bedriver
verksamhet i exportbutik enligt
lagen (1999:000) om exportbuti-
ker, far utöver vad som anges i
första stycket göra avdrag för
skatt på varor som levererats till
resande som kan uppvisa en färd-
handling for resa till tredje land.
Avdrag medges dock högst med
vad som enligt 3 § lagen om ex-
portbutiker får säljas till varje
resande.

33 §

I deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistrerad varumot-
tagare enligt 12 och 13 §§ eller en skatterepresentant enligt 14 § far av-
drag göras for skatt på alkoholvaror som förstörts under transporten till
varumottagaren genom olyckshändelse eller force majeure.

Registrerad varumottagare, som
har tillstånd enligt lagen
(1999:000) om proviantering av-
fartyg och luftfartyg, får utöver
vad som anges i första stycket gö-

22

ra avdrag för skatt på alkoholva-
ror

1. som förbrukats ombord på re-
sa till utländsk ort, eller

2. som sålts ombord på resa till
tredje land.

Prop. 1998/99:86

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

2.1 fråga om varor som har lagts upp på tullager som inrättats for för-
varing av proviant eller levererats for försäljning i exportbutik före
ikraftträdandet gäller 32 § första stycket e och f i sin äldre lydelse.

3. Den som har förvärvat varor utan skatt fore ikraftträdandet är skyl-
dig att betala skatt om varorna efter ikrafträdandet används för andra än-
damål än som anges i 32 § första stycket e och f samt andra stycket. Där-
vid gäller 19 § första stycket 7 och 21 § fjärde stycket.

23

2.5 Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1994:1550)

dels att 51 § skall upphöra att gälla,

dels att 45, 46, 52, 57 och 117 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

45 §

Bestämmelser om tillfälliga lager, tullager, transitering samt frizoner
och frilager finns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 och kommissio-
nens förordning (EEG) nr 2454/93. Regeringen far meddela föreskrifter
till utfyllnad och verkställighet av dessa bestämmelser.

För försäljning av oförtullade
eller obeskattade varor till flyg-
passagerare som avreser till ut-
landet får inrättas butik på flyg-
plats (exportbutik). Om det finns
särskilda skäl, får exportbutik in-
rättas även på någon annan plats.

Prop. 1998/99:86

46 §

Tillstånd att inrätta frizon, frila- Tillstånd att inrätta frizon eller
ger eller exportbutik meddelas av frilager meddelas av regeringen,
regeringen.

Tillfälliga lager, tullager, frizo-
ner och frilager samt exportbutiker
är underkastade tullmyndigheter-
nas övervakning och kontroll.

52 §’

Tillfälliga lager, tullager, frizo-
ner och frilager är underkastade
tullmyndigheternas övervakning
och kontroll.

Regeringen far meddela föreskrifter om redovisningsskyldighet i fråga
om varor som förvaras på sådana platser.

57 §2

För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullag-
stiftningen har fullgjorts riktigt och fullständigt far tullmyndigheten un-
dersöka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan

förvaras,

2. områden för tillfälligt lager,
tullager, frizoner, frilager och ex-
portbutiker, flygplatser och ban-
gårdar, där varor som står under
tullkontroll förvaras, och även lo-
kaler inom sådana områden, samt

2. områden för tillfälligt lager,
tullager, frizoner och frilager,
flygplatser och bangårdar, där va-
ror som står under tullkontroll för-
varas, och även lokaler inom såda-
na områden, samt

1 Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1998/99:79.

2 Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1998/99:79.

24

3. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och
liknande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från EG:s
tullområde eller av person som kan anmanas stanna enligt 58 §.

Bestämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i 19 §
lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Prop. 1998/99:86

117 §

Regeringen får föreskriva att avgifter skall betalas för

1.  tillstånd till betalningsan-
stånd,

2. utfärdande av särskild tull-

1.  tillstånd till betalningsan-
stånd, och

2. utfärdande av särskild tull-

räkning, och                         räkning.

3. tillstånd att inneha exportbu-
tik.

Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om avgifter enligt första
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

25

2.6 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)
dels att 3 kap. 30 c §' skall upphöra att gälla,

dels att 5 kap. 9 §, 7 kap. 5 § och 10 kap. 11 och 12 §§ skall ha följan-
de lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

5 kap.

2

En omsättning enligt 2, 2 a, 2 b eller 3 § av en vara anses som en om-
sättning utomlands, om

1. säljaren levererar varan till en plats utanför EG,

2. direkt utförsel av varan till en plats utanför EG ombesörjs av en spe-
ditör eller fraktförare,

3. en utländsk företagare förvärvar varan för sin verksamhet i utlandet
och hämtar den här i landet för direkt utförsel till en plats utanför EG,

4. varan levereras till ett fartyg eller ett luftfartyg i utrikes trafik för
bruk ombord på ett sådant fartyg eller luftfartyg eller för sådan omsätt-
ning som anges i 1 § tredje stycket,

4 a. varan levereras till ett far-
tyg eller luftfartyg i de fall som
avses i 2 b § för försäljning om-
bord och avser sådana livsmedel
eller livsmedelstillsatser som an-
ges i livsmedelslagen (1971:511),
dock inte punktskattepliktiga va-
ror,

5. varan omsätts på fartyg eller luftfartyg i de fall som avses i 2 b § för
konsumtion ombord,

6. varan levereras för försäljning 6. varan levereras för försäljning

i exportbutik enligt 45 § tullagen eller försäljs i en sådan butik som
(1994:1550),                       avses i lagen (1999:000) om ex-

portbutiker,

7. varan är en personbil eller motorcykel som vid leveransen är införd i
exportvagnförteckning,

8. varan levereras för en sådan utländsk företagares räkning som inte är
skattskyldig för omsättningen och leveransen görs inom ramen för ett
garantiåtagande som företagaren gjort, eller

9. varan levereras här i landet till en fysisk person som är bosatt eller
stadigvarande vistas i ett annat land än ett EG-land, under förutsättning
att

Prop. 1998/99:86

' Senaste lydelse 1996:1174.

2 Senaste lydelse 1997:331.

26

a. ersättningen utgör minst 200 kronor, och

b. säljaren kan visa att köparen har medfört varan vid resa till en plats
utanför EG före utgången av tredje månaden efter den månad under vil-
ken leveransen av varan gjordes.

Vid leverans av en vara inom landet till en fysisk person som är bosatt
i Norge eller på Åland anses omsättningen som en omsättning utomlands
endast om

Prop. 1998/99:86

1. leveransen avser en vara eller en grupp av varor som normalt utgör
en helhet och ersättningen utgör minst 1 000 kronor efter avdrag för skatt
enligt denna lag som hänför sig till ersättningen och

2. säljaren kan visa att köparen i nära anslutning till leveransen fört in
varan eller varorna till Norge eller till Åland och därvid enligt tullräkning
eller liknande handling betalat skatt motsvarande skatt enligt denna lag.

Om en gemenskapsvara lever-
eras för försäljning från kiosk el-
ler liknande försäljningsställe om-
bord på fartyg på linjer mellan
Sverige och Norge och leveransen
görs till fartyget, gäller första
stycket endast om varan består av
spritdrycker, vin, starköl, öl, to-
baksvaror, parfymer, kosmetiska
preparat, toalettmedel eller chok-
lad- eller konfektyrvaror.

En leverans av varor till fartyg
på linjer mellan Sverige och Norge
eller mellan Sverige och Åland
skall anses som en omsättning ut-
omlands endast om leveransen
begränsas på det sätt som anges
för proviantering i 5 och 6 §§ la-
gen (1999:000) om proviantering
av fartyg och luftfartyg.

En leverans som avses i första
stycket 4 av punktskattepliktiga
varor skall anses som en omsätt-

ning utomlands endast om leve-
ransen uppfyller de villkor som
gäller för proviantering i 7- 9 §§
lagen om proviantering av fartyg
och luftfartyg.

En försäljning som avses i
första stycket 6 skall anses som en
omsättning utomlands endast om
försäljningen uppfyller de villkor
som gäller enligt 3 § lagen om
exportbutiker.

7 kap.

3

Vid uttag av sådana tjänster gällande fastigheter som avses i 2 kap. 7
eller 8 § utgörs beskattningsunderlaget av

1. de nedlagda kostnaderna,

3 Senaste lydelse 1994:1798.

27

2. beräknad ränta på kapital, annat än lånat, som är nedlagt i sådant
varulager eller sådana andra tillgångar än omsättningstillgångar som an-
vänds för tjänsterna, samt

3. värdet av arbete som den skattskyldige personligen utfört.

Vid uttag av tjänster som avses i 2 kap. 8 § utgörs beskattningsunder-
laget, om den skattskyldige begär det, i stället av lönekostnaderna, inräk-
nat skatter och avgifter som grundas på dessa kostnader.

Prop. 1998/99:86

Vid uttag för försäljning från ki-
osk eller liknande försäljnings-
ställe ombord på fartyg på linjer
mellan Sverige och Norge av and-
ra varor än sådana som uppräknas
i 5 kap. 9 § tredje stycket utgörs
beskattningsunderlaget av inköps-
värdet.

Vid uttag for försäljning från ki-
osk eller liknande försäljnings-
ställe ombord på fartyg på linjer
mellan Sverige och Norge eller
Sverige och Åland av andra varor
än sådana som avses i 5 § lagen
(1999:000) om proviantering av
fartyg och luftfartyg utgörs be-
skattningsunderlaget av inköps-

värdet

10 kap.

11 §4

Den som i en yrkesmässig verk-
samhet omsätter varor eller tjäns-
ter inom landet har rätt till återbe-
talning av ingående skatt för vil-
ken han saknar rätt till avdrag en-
ligt 8 kap. på grund av att omsätt-
ningen är undantagen från skatte-
plikt enligt 3 kap. 9 § utom tredje
stycket 2, 10 §, 19 § första stycket
2, 21 §, 21 a §, 22 §, 23 § 1, 2, 4
eller 7, 26 a §, 30 a §, 30 e §, 32 §
eller enligt 9 c kap. 1 §.

Den som i en yrkesmässig verk-
samhet omsätter varor eller tjäns-
ter inom landet har rätt till återbe-
talning av ingående skatt för vil-
ken han saknar rätt till avdrag en-
ligt 8 kap. på grund av att omsätt-
ningen är undantagen från skatte-
plikt enligt 3 kap. 9 § utom tredje
stycket 2, 10 §, 19 § första stycket
2, 21 §, 21 a §, 22 §, 23 § 1, 2, 4
eller 7, 26 a §, 30 a §, 30 c
30 e §, 32 § eller enligt 9 c kap.
1§-

Rätten till återbetalning av ingående skatt hänförlig till sådan omsätt-
ning som avses i 3 kap. 9 § utom tredje stycket 2, 10 § samt 23 § 1, gäller
endast under förutsättning att den som förvärvar varan eller tjänsten be-
driver verksamhet utanför EG eller att tjänsten har direkt samband med
varor som exporteras till ett land som inte är medlem i EG.

Rätt till återbetalning föreligger också för ingående skatt som hänför
sig till förvärv av varor och tjänster som skall anses omsatta i ett annat
EG-land. Rätten till återbetalning gäller under förutsättning att avdrags-
rätt eller återbetalningsrätt för den ingående skatten skulle ha förelegat
om varan eller tjänsten hade ansetts omsatt här i landet.

28

Den som omsätter varor eller
tjänster genom export har rätt till
återbetalning av ingående skatt för
vilken han saknar rätt till avdrag
enligt 8 kap. på grund av att om-
sättningen sker utanför EG. Rätten
till återbetalning gäller under för-
utsättning att omsättningen är
skattepliktig eller undantagen från
skatteplikt enligt 3 kap. 9 § utom
tredje stycket 2, 10 §, 19 § första
stycket 2, 21 §,23 § 1, 2 eller 4,
30 c § eller 30 e §.

12 §5

Den som omsätter varor eller
tjänster genom export har rätt till
återbetalning av ingående skatt för
vilken han saknar rätt till avdrag
enligt 8 kap. på grund av att om-
sättningen sker utanför EG. Rätten
till återbetalning gäller under för-
utsättning att omsättningen är
skattepliktig eller undantagen från
skatteplikt enligt 3 kap. 9 § utom
tredje stycket 2, 10 §, 19 § första
stycket 2, 21 §,23 § 1, 2 eller 4
eller 30 e §.

Prop. 1998/99:86

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

4 Senaste lydelse 1996:1320.

5 Senaste lydelse 1995:1364.

29

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om
frihet från skatt vid import, m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1994:1551) om frihet från
skatt vid import, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1998/99:86

2 kap.

Bestämmelser om frihet från
skatt for varor vilka såsom förnö-
denheter och proviant förs ombord
på fartyg eller luftfartyg i interna-
tionell trafik finns i mervärdes-
skattelagen (1994:200).

Frihet från mervärdesskatt vid
import skall medges för

1. varor som levereras till fartyg
eller luftfartyg i utrikes trafik för
sådana ändamål som medför att
skatt inte skall tas ut enligt 5 kap.
9 § första stycket 4, 4 a och 5 mer-
värdesskattelagen (1994:200), och

2. varor som levereras for för-
säljning i en sådan butik som av-
ses i lagen (1999:000) om export-
butiker.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

30

2.8 Förslag till lag om ändring i alkohollagen
(1994:1738)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 och 5 §§ alkohollagen (1994:1738)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1998/99:86

4 kap.

2§‘

Spritdrycker, vin och starköl får föras in till landet endast av den som
har tillverknings- eller partihandelstillstånd avseende sådana varor.

Utöver vad som anges i första stycket far spritdrycker, vin och starköl
föras in

1. av den som har rätt till tullfrihet enligt 4 § lagen (1994:1547) om
tullfrihet m.m.,

2. av resande som har fyllt 20 år eller person, som utför arbete på
transportmedel och som har uppnått nämnda ålder, för eget eller famil-
jens bruk eller som gåva till närstående för dennes eller dennes familjs
personliga bruk,

3. som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt särskilda bestämmelser,

4. av en enskild person eller i
yrkesmässig befordran för en en-
skild person som har fyllt 20 år
och som flyttar till Sverige, om
dryckerna är avsedda för dennes
eller dennes familjs personliga
bruk, och

5. av en enskild person eller i
yrkesmässig befordran för en en-
skild person som har fyllt 20 år
och som har förvärvat dryckerna
genom arv eller testamente, om
dryckerna är avsedda för dennes
eller dennes familjs personliga
bruk.

4. av en enskild person eller i
yrkesmässig befordran för en en-
skild person som har fyllt 20 år
och som flyttar till Sverige, om
dryckerna är avsedda för dennes
eller dennes familjs personliga
bruk,

5. av en enskild person eller i
yrkesmässig befordran för en en-
skild person som har fyllt 20 år
och som har förvärvat dryckerna
genom arv eller testamente, om
dryckerna är avsedda för dennes
eller dennes familjs personliga
bruk,

6. av den som godkänts som
upplagshavare enligt 9 § lagen
(1994:1564) om alkoholskatt och
som bedriver verksamhet i export-
butik enligt lagen (1999:000) om
exportbutiker, och

7. av den som registrerats som
varumottagare enligt 12 § lagen
om alkoholskatt och som har till-

stånd enligt lagen (1999:000) om
proviantering av fartyg och luft-

Senaste lydelse 1998:511.

31

fartyg.

Spritdrycker, vin och starköl som medförs som proviant på järnvägståg
i internationell trafik, får föras in i den utsträckning som krävs for serve-
ring av passagerare under tågets fard inom landet.

Prop. 1998/99:86

Den som är berättigad att bedri-
va partihandel far sälja varorna till
detaljhandelsbolaget, till den som
har tillverknings- eller partihan-
delstillstånd för motsvarande varor
och till den som har meddelats
serveringstillstånd för sådana va-
ror. Tillståndshavaren får också
exportera varorna eller sälja dem
till den som fått sådant särskilt
tillstånd till inköp av varorna som
avses i 4 §.

Endast den som är berättigad att
eller butelj era varorna.

Den som är berättigad att bedri-
va partihandel får sälja varorna till
detaljhandelsbolaget, till den som
har tillverknings- eller partihan-
delstillstånd för motsvarande varor
och till den som har meddelats
serveringstillstånd för sådana va-
ror. Tillståndshavaren får också
exportera varorna eller sälja dem
till den som fått sådant särskilt
tillstånd till inköp av varorna som
avses i 4 §. Försäljning far även
ske till den som bedriver verksam-
het i exportbutik enligt lagen
(1999:000) om exportbutiker och
till den som har tillstånd enligt
lagen (1999:000) om proviante-
ring av fartyg och luftfartyg.

bedriva partihandel får omförpacka

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1999.

32

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:283) med
vissa bestämmelser för Scandinavian Airlines
Systems flygpassagerarterminal i Malmö

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:283) med vissa bestämmelser
för Scandinavian Airlines Systems flygpassagerarterminal i Malmö skall
upphöra att gälla vid utgången av juni 1999.

Prop. 1998/99:86

33

2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 86

3 Ärendet och dess beredning

En särskild utredare fick den 18 december 1997 bl.a. i uppdrag att lägga
fram förslag till åtgärder för kontroll av proviantering för skattefri för-
säljning och förbrukning ombord på fartyg och luftfartyg och i det sam-
manhanget göra en allmän översyn av förordningen (1994:1694) om viss
proviantering m.m. samt analysera EG:s regler på taxfreeområdet och
bestämmelserna i den nordiska provianteringsöverenskommelsen. Vidare
skulle utredaren med anledning av att taxfreeförsäljningen i EU-intem
trafik kommer att upphöra den 1 juli 1999 lägga fram förslag till hur för-
säljningen av beskattade varor ombord på fartyg och luftfartyg skall
hanteras skattemässigt. Utredningen arbetar under namnet 1998 års
punktskatteutredning.

I oktober 1998 avlämnade utredaren delbetänkandet Beskattning utan
taxfree (SOU 1998:126). Utredningens sammanfattning av betänkandet
finns i bilaga 1. Utredningens författningsförslag finns i bilaga 2. Betän-
kandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns
i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i
Finansdepartementet (dnr Fil998/2939).

Ett flertal remissinstanser redogör för vilka konsekvenser ett avskaf-
fande av taxfreeförsäljningen inom EU far vad gäller sysselsättning,
konkurrensförhållanden m.m. Utredningens uppdrag har dock inte om-
fattat dessa frågor utan i utredningens uppdrag har endast ingått att lägga
fram förslag till hur försäljningen av beskattade varor ombord på fartyg
och luftfartyg skall hanteras skattemässigt när taxfreeförsäljningen inom
EU slopas den 1 juli 1999. Rådets beslut att avskaffa taxfreeförsäljningen
har dock diskuterats av Europeiska unionens råd för ekonomiska och
finansiella frågor (Ekofin) den 18 januari och den 15 mars 1999. Re-
missinstansernas synpunkter på beslutet att avskaffa taxfree-
försäljningen har beaktats vid beredningen av Sveriges ståndpunkt inför
nämnda möten. Kommissionen har inte lagt fram något förslag om att
ändra rådets beslut från 1991 om att avskaffa taxfreeförsäljningen. Rege-
ringen utgår därför tills vidare från att taxfreeförsäljningen kommer att
upphöra den 1 juli 1999 och avser nu att ta upp förslagen i betänkandet
Beskattning utan taxfree. Vi återkommer till vår bedömning att taxfree-
försäljningen kommer att upphöra den 1 juli 1999 i avsnitt 5.1.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 18 mars 1999 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bila-
ga 5. Regeringens lagförslag avviker i två fall från vad Lagrådet förordat.
Vi återkommer till detta och de övriga synpunkter som Lagrådet fört
fram i det följande. I förhållande till lagrådsremissen har också gjorts
vissa ändringar i lagtexten av redaktionell karaktär.

Prop. 1998/99:86

34

Inledning

Prop. 1998/99:86

4.1 Allmänt

Inom EU finns gemenskapsregler för mervärdesskatt och för vissa punkt-
skatter. För punktskatter på alkohol- och tobaksvaror samt mineralolje-
produkter har gemensamma förfaranderegler införts genom rådets direk-
tiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punkt-
skattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana
varor (EGT nr L 076, 23.3.1992 s. 1, Celex 392L0012), det s.k. cirkula-
tionsdirektivet. Den gemensamma beskattningsordningen för mervärdes-
skatt regleras i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om
harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättnings-
skatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräknings-
grund (EGT nr L 145, 13.6.1977, s. 1, Celex 377L0388), det s.k. sjätte
direktivet.

När det gäller alkohol- och tobaksvaror ombord på fartyg och flygplan
skiljer cirkulationsdirektivet på varor som medtas i det personliga baga-
get av den resande och varor som konsumeras ombord.

Fram till den 1 juli 1999 får medlemsstaterna befria från punktskatt så-
dana varor som tillhandahålls av taxfreebutiker och som tas med i den
resandes personliga bagage vid flyg- eller sjöresa från en medlemsstat till
en annan. Detsamma gäller varor som tillhandahålls ombord på ett flyg-
plan eller ett fartyg i passagerartrafik inom gemenskapen. Befrielsen om-
fattar dock endast vissa kvantiteter, nämligen de kvantiteter som kan fö-
ras in från tredje land utan att tull skall betalas. Medlemsstaterna skall
vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att undantaget tillämpas
korrekt och utan krångel och för att förebygga skatteundandragande,
skattefusk eller missbruk.

Detta undantag för medlemsstaterna upphör enligt rådets beslut den 1
juli 1999. Skattefri försäljning av varor som tas med i bagaget kan därför
inte ske i taxfreebutiker och ombord på fartyg och luftfartyg efter detta
datum.

För förbrukning ombord gäller andra regler. Till dess att rådet på
kommissionens förslag har infört gemenskapsbestämmelser om provian-
tering far medlemsstaterna enligt cirkulationsdirektivet behålla sina na-
tionella bestämmelser i detta ämne. För förbrukning ombord finns såle-
des inte något krav på att varorna efter den 30 juni 1999 skall vara be-
skattade.

Försäljning och förbrukning ombord vid resa till eller från tredje land
kommer även fortsättningsvis att kunna ske med punktskattebefriade va-
ror.

Fram till och med den 30 juni 1999 far medlemsstaterna undanta viss
försäljning från mervärdesskatt. Det gäller omsättning av varor som säljs
i taxfreebutiker för att tas med i det personliga bagaget hos resenärer som
flyger eller åker båt mellan medlemsstaterna. En värdegräns tillämpas för
mervärdesskattefriheten.

35

I likhet med vad som gäller på punktskatteområdet kommer försäljning
och förbrukning ombord vid resa till eller från tredje land även fortsätt-
ningsvis att kunna ske med mervärdesskattebefriade varor.

Med EG eller EG-land avses i punktskatte- och mervärdesskattesam-
manhang de områden som tillhör EG:s skatteområde. Cirkulationsdirek-
tivet och sjätte direktivet skall enligt huvudregeln tillämpas på gemen-
skapens territorium, såsom detta territorium definieras i Fördraget om
upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och då särskilt ar-
tikel 227 i fördraget.

Från denna huvudregel har dock dessa områden undantagits:

- Danmark: Grönland och Färöarna,

- Tyskland: ön Helgoland och området Btisingen,

- Italien: Livigno, Campione d'Italia och de italienska delarna av Luga-
nosjön,

- Spanien: Ceuta, Melilla och Kanarieöarna,

- Storbritannien: Kanalöarna och Gibraltar,

- Finland: Åland, och

- Frankrikes utomeuropeiska departement.

Försäljning och förbrukning ombord vid resa mellan Sverige och
Åland kommer alltså även i fortsättningen att kunna ske med skattebefri-
ade varor.

4.2      Cirkulationsdirektivet

4.2.1     Några centrala begrepp

I direktivet definieras inledningsvis vissa begrepp som är centrala för
förståelsen av förfarandereglema. Dessa begrepp är

a) godkänd lagerhavare: fysisk eller juridisk person som av en med-
lemsstats behöriga myndigheter fatt tillstånd att tillverka, bearbeta, förva-
ra, ta emot och avsända punktskattebelagda varor inom ramen för sin
affärsverksamhet, varvid punktskatten är vilande enligt uppskovsreglema
för skatteupplag,

b) skatteupplag: en plats där varor som är belagda med punktskatt till-
verkas, bearbetas, förvaras, mottas eller avsänds enligt uppskovsreglema
av en godkänd lagerhavare inom ramen för hans affärsverksamhet, under
de särskilda villkor som fastställts av de behöriga myndigheterna i den
medlemsstat där skatteupplaget är beläget,

c) uppskovsregler: en skatteordning som tillämpas på tillverkning, be-
arbetning, förvaring och flyttning av varor, varvid punktskatten är vilan-
de (suspensionsordningen),

d) näringsidkare medpunktskatteregistrering: fysisk eller juridisk per-
son utan ställning som godkänd lagerhavare, som av behöriga myndig-
heter i en medlemsstat fatt tillstånd att, inom ramen för sin affärsverk-
samhet, ta emot punktskattebelagda varor från en annan medlemsstat
enligt uppskovsreglema; denna typ av näringsidkare skall ställa säkerhet
för skatten och far varken förvara eller avsända sådana punktskattebelag-
da varor enligt uppskovsreglema,

Prop. 1998/99:86

36

e) näringsidkare utan punktskatteregistrering: fysisk eller juridisk per-
son utan ställning som godkänd lagerhavare, som har rätt att inom ramen
för sin affärsverksamhet tillfälligtvis ta emot punktskattebelagda varor
från en annan medlemsstat enligt uppskovsreglema; denna typ av nä-
ringsidkare får varken förvara eller avsända sådana varor enligt upp-
skovsreglema och måste garantera betalningen av punktskatt till skatte-
myndigheterna i destinationsmedlemsstatema innan varorna avsänds.

4.2.2     Huvudprinciper för beskattningsförfarandet

Förfarandereglema i cirkulationsdirektivet innebär i princip att punkt-
skattepliktiga varor kan cirkulera fritt (dvs. utan gränskontroller), att be-
skattningskonsekvensema skjuts upp tills varorna når den slutgiltiga kon-
sumenten och att beskattningen skall ske i konsumtionslandet.

Syftet med suspensionsordningen är att varorna, trots att de är skatte-
pliktiga, skall kunna bearbetas, lagras och förflyttas mellan medlemslän-
derna i tidigare led än detaljistledet utan att beskattningskonsekvenser
inträder. Skatten förfaller med andra ord inte till betalning under den tid
varorna befinner sig inom suspensionsordningen. Betalningsskyldighet
för punktskatt inträder först när varan blir tillgänglig för konsumtion,
vilket den anses vara när den upphör att omfattas av suspensionsordning-
en. För punktskattepliktiga varor, som inte omfattas av suspensionsord-
ningen, gäller att punktskatten förfaller till betalning i samband med att
varan framställs eller importeras från land utanför gemenskapen. Omfat-
tas varorna av något gemenskapens tullförfarande vid införandet till EU
anses dock importen äga mm först när varorna lämnar tullförfarandet.

4.2.3     Framställning, bearbetning och lagring av skattepliktiga
varor

Framställning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor skall i
princip alltid ske i skatteupplag om skatten inte är betald. Flyttning av
punktskattepliktiga varor under skatteuppskov skall enligt huvudregeln
ske från ett skatteupplag till ett annat. De risker som är förknippade med
sådan flyttning skall täckas av en säkerhet för punktskattens betalning.
Säkerheten skall ställas av den avsändande godkända lagerhavaren.

En godkänd lagerhavare i ett medlemsland kan alltså sända skatteplik-
tiga varor till ett skatteupplag i ett annat medlemsland eller till ett annat
skatteupplag i det egna landet utan att det far några beskattningskon-
sekvenser.

Mottagaren av skattepliktiga varor som sänds från ett skatteupplag un-
der skatteuppskov är dock inte alltid en godkänd lagerhavare. Mottagaren
kan också vara en näringsidkare med eller utan punktskatteregistrering i
ett annat EU-land. Sådana näringsidkare skall alltid ställa säkerhet för
skattens betalning och detta skall ske innan leveransen påbörjas. Skatten
förfaller till betalning när varorna tas emot. Mottagaren kan också vara
en av den avsändande upplagshavaren utsedd skatterepresentant. En
skatterepresentant måste vara etablerad i destinationsmedlemsstaten och

Prop. 1998/99:86

37

vara godkänd av skattemyndigheterna där. Han skall i upplagshavarens
ställe garantera betalningen av punktskatt på de villkor som bestäms av
skattemyndigheterna i destinationsmedlemsstaten. Vidare skall han be-
tala punktskatten i destinationsmedlemsstaten när varorna mottagits.

4.2.4    Krav på dokument

Vid förflyttning mellan medlemsstater av skattepliktiga varor, som om-
fattas av suspensionsordningen, skall varorna åtföljas av ett ledsagardo-
kument som upprättas av avsändaren. Syftet med dokumentet är att un-
derlätta skattekontrollen och det för en effektiv kontroll nödvändiga sam-
arbetet mellan medlemsländerna. Ledsagardokumentet skall upprättas i
fyra exemplar, varav ett skall behållas av avsändaren och resten skall
medfölja under transporten. Efter leverans skall ett exemplar behållas av
mottagaren och ett, returexemplaret, återsändas till avsändaren.

4.2.5     Avvikelser från suspensionsordningen

Avvikelser från de bestämmelser som gäller under den tid som skatte-
pliktiga varor omfattas av suspensionsordningen innebär att varorna upp-
hör att omfattas av ordningen, dvs. att de anses släppta for konsumtion.
Detta innebär i sin tur att skatten omedelbart förfaller till betalning.
Skatten skall därvid betalas i det land där överträdelsen har skett av den
som har ställt säkerhet for betalning av skatten. Om det inte går att fast-
ställa var överträdelsen har skett, anses den ha skett i den medlemsstat
där felaktigheten konstaterades. Om en punktskattepliktig vara inte når
fram till mottagaren och det inte är möjligt att fastställa var varan finns,
skall skatten betalas i det land varifrån varan levererades.

Prop. 1998/99:86

4.2.6 Förflyttning av varor som släppts för konsumtion

Varor anses släppta för konsumtion när de lämnar suspensionsordningen.
Det saknar betydelse om detta sker genom överträdelser av uppskovs-
reglema eller genom att varorna levereras till detaljistledet.

Då punktskattepliktiga varor som redan släppts for konsumtion i en
medlemsstat förvaras for kommersiella ändamål i en annan medlemsstat
skall punktskatt tas ut i den medlemsstat där varorna förvaras. Detta in-
nebär att då varor som redan släppts for konsumtion flyttas till en annan
medlemsstat for kommersiella ändamål skall punktskatt tas ut i denna
andra medlemsstat. Beroende på omständigheterna skall skatten betalas
av den som utför leveransen eller innehar de varor som är avsedda för
leverans eller av den som tar emot varorna för användning. När varor
som släppts för konsumtion flyttas mellan olika medlemsstater skall de
åtföljas av ett förenklat ledsagardokument. Den som skall betala skatten
på varorna skall innan varorna avsänds lämna en deklaration till skatte-
myndigheterna i destinationsmedlemsstaten och ställa säkerhet för betal-
ning av skatten. Han skall vidare samtycka till varje kontroll som gör det

38

möjligt för destinationsmedlemsstatens myndigheter att förvissa sig om
att varorna faktiskt har mottagits och att utgående punktskatt har betalats.
Den punktskatt som betalats i den första medlemsstaten skall återbetalas.

4.2.7 Införsel för privat bruk

För skattepliktiga varor, som privatpersoner medför för eget bruk från ett
EU-land till ett annat och som transporterats av dem själva, gäller att
skatten skall betalas i det land där varorna anskaffades. Att varorna måste
transporteras av privatpersonerna själva framgår av EG-domstolens dom
i det s.k. Man in Black-fallet (C-296/95). Vid bedömningen av om de
varor som en privatperson medför skall anses vara avsedda för eget bruk
skall hänsyn tas till bl.a. mängden varor. Medlemsländerna far utfärda
vägledande anvisningar om vilken mängd som därvid bör godtas. Det
förhållandet att en person medför större mängder än vad som anges i an-
visningarna far emellertid inte ensamt medföra att varorna anses avsedda
för annat än eget bruk. Andra omständigheter som talar för motsatsen
skall alltså beaktas. Mängdangivelsema i sådana eventuella vägledande
anvisningar far inte understiga 800 cigaretter, 400 cigariller, 200 cigarrer,
1 kg röktobak, 10 liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter vin (inklusive högst
60 liter mousserande vin) samt 110 liter öl.

4.3      Huvuddragen i de svenska lagarna om skatt på

alkohol och tobak

4.3.1     Allmänt

Cirkulationsdirektivets bestämmelser införlivades med svensk lagstift-
ning genom lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om
alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi. Begreppet sus-
pensionsordning har dock inte förts in i lagarna. Suspensionsordningen
har dock i praktiken införlivats med de svenska lagarna t.ex. genom att
skattskyldighet inte inträder i vissa fall.

I lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi används termen upp-
lagshavare i stället för lagerhavare. Termerna registrerad och oregistrerad
varumottagare används i stället för näringsidkare med eller utan punkt-
skatteregistrering.

Beskattningsmyndighet för punktskatter är Skattemyndigheten i Gävle.

4.3.2     Upplagshavare

Upplagshavare skall vara godkända av beskattningsmyndigheten. God-
känd som upplagshavare kan den bli som avser att yrkesmässigt tillverka
eller bearbeta skattepliktiga varor, bedriva yrkesmässig försäljning av
skattepliktiga varor till näringsidkare eller yrkesmässigt i större omfatt-
ning lagra skattepliktiga varor. Dessutom krävs att sökanden med hänsyn
till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämp-

Prop. 1998/99:86

39

lig som upplagshavare. Även skatteupplagen måste godkännas av be- Prop. 1998/99:86
skattningsmyndigheten. Upplagshavares tillverkning, bearbetning och
lagring av skattepliktiga varor skall äga rum i ett godkänt skatteupplag.

Upplagshavare skall ställa säkerhet för betalning av skatt i samband
med transport av obeskattade varor. Det skall dessutom finnas en säker-
het för de varor som förvaras i skatteupplaget. Säkerheternas storlek be-
räknas enligt schablonregler. Vid transporter skall säkerheten motsvara
den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade varor som upplagsha-
varen transporterar under ett dygn. För varor i skatteupplag skall säker-
heten motsvara tio procent av skatten på de varor som i medeltal förvaras
i upplaget.

Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas om
förutsättningar för godkännande inte längre finns. Godkännande av upp-
lagshavare får också återkallas om ställd säkerhet inte längre är godtag-
bar.

En upplagshavare kan leverera skattepliktiga varor till en upplagshava-
re i Sverige eller till en upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad
varumottagare i ett annat EU-land utan att skattskyldighet inträder. Om
varor tas ut ur skatteupplaget av annan anledning utan att föras till något
annat skatteupplag inträder dock skattskyldighet.

Vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EU-
land skall upplagshavaren upprätta ett ledsagardokument i fyra exemplar.
Tre exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transport. Har en
upplagshavare inte inom två månader efter utgången av den kalendermå-
nad under vilken varorna avsänts fått tillbaka returexemplaret skall han
utan dröjsmål underrätta beskattningsmyndigheten. Om varorna inte når
den mottagare som angetts i ledsagardokumentet skall varorna beskattas i
Sverige om varorna finns här eller kan antas ha konsumerats här. Det-
samma gäller om det inte kan utredas var varorna finns eller har konsu-
merats. I sådana fall är den som ställt säkerhet för transporten skattskyl-
dig.

4.3.3 Varumottagare

Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från en godkänd
upplagshavare i ett annat EU-land eller som yrkesmässigt från tredje land
importerar skattepliktiga varor och som inte själv är godkänd som upp-
lagshavare, kan hos beskattningsmyndigheten ansöka om registrering
som varumottagare. En registrerad varumottagare skall ställa säkerhet för
betalning av skatten på de varor som han tar emot. Säkerheten skall upp-
gå till tio procent av den beräknade årliga skatten på varorna. Registre-
ringen kan återkallas om säkerheten inte längre är godtagbar.

För oregistrerade varumottagare gäller delvis andra regler vad gäller
ställandet av säkerhet. En oregistrerad varumottagare är dessutom skyl-
dig att innan varorna transporteras från det andra EU-landet anmäla leve-
ransen till beskattningsmyndigheten.

För varumottagare inträder skattskyldigheten vid mottagandet av va-
rorna. Skillnaden mellan en registrerad och en oregistrerad varumottaga-

40

re är att den som regelbundet tar emot punktskattepliktiga varor kan an-
söka om att bli registrerad.

4.3.4     Skatterepresentant

Upplagshavare som är registrerade i ett annat EU-land och som levererar
varor till varumottagare i Sverige får utse en skatterepresentant här i lan-
det. Skatterepresentanten skall godkännas av beskattningsmyndigheten
och är, i stället för varumottagaren, skattskyldig för de varor som den
utländske upplagshavaren levererar till varumottagare i Sverige. Han
skall vidare ställa säkerhet för betalning av skatten på de varor för vilka
han är skyldig att betala skatt. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som
motsvarar tio procent av den beräknade årliga skatten på varorna. Ett
godkännande av skatterepresentant får återkallas om säkerheten inte
längre är godtagbar.

4.3.5     Yrkesmässig införsel av varor som släppts för konsumtion
i annat EU-land

Den som utan att vara upplagshavare eller varumottagare från ett annat
EU-land till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor skall betala
skatt i Sverige om varorna skall användas för annat än privat bruk. Den
som är skattskyldig i sådana fall skall innan varorna transporteras från
det andra EU-landet, anmäla varorna till beskattningsmyndigheten och
ställa säkerhet för skattens betalning. Skattskyldigheten inträder vid in-
förseln till Sverige.

4.3.6     Införsel för privat bruk

Sverige fick vid anslutningen till EU ett undantag från huvudregeln i cir-
kulationsdirektivet att privatpersoners inköp av alkohol- och tobaksvaror
endast skall beskattas i inköpslandet. Undantaget innebär att Sverige får
beskatta privat införsel över vissa angivna kvantiteter. Dessa kvantiteter
är: 1 liter spritdryck eller 3 liter starkvin, 5 liter vin, 15 liter starköl, 300
cigaretter eller 150 cigariller eller 75 cigarrer eller 400 gram röktobak.
Enligt rådets direktiv 96/99/EG får Sverige, till och med den 30 juni
2000 och underkastat en översyn, fortsätta att tillämpa dessa kvantitativa
begränsningar. Sveriges uppfattning är att undantaget förlängs automa-
tiskt såvida inte ett enigt rådsbeslut om motsatsen fattas. Enligt nämnda
direktiv får Sverige utföra nödvändiga kontroller med avseende på de
varor som omfattas av direktivet. Bestämmelser beträffande beskattning-
en av resandes införsel för privat bruk av alkoholdrycker och tobaksvaror
och vilka kvantiteter som får föras in i landet utan att punktskatt skall
betalas finns i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen (privatinförsellagen).

Prop. 1998/99:86

41

I samma direktiv regleras också undantag för Danmark och Finland.
Dessa medlemsländers begränsningar gäller till och med den 31 decem-
ber 2003 och skall enligt direktivet successivt avskaffas. För Finland
handlar det om samma kvantitativa begränsningar som för Sverige förut-
om att man efter en lagändring numera far föra in 1 liter sprit och 3 liter
starkvin. De danska begränsningarna är lika vad beträffar tobaksvaror
men gäller på alkoholsidan endast 1,5 liter sprit. I rådsprotokollet finns
en anteckning om att rådet anser att för det fall Sverige vid sin omför-
handling ges ett gynnsammare datum än Danmark och Finland skall detta
datum även gälla dem.

4.3.7 Förfarande och kontroll

Bestämmelser om förfarandet vid uttag av punktskatter finns i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP). Kontrollen
av punktskatter sker liksom annan skattekontroll genom deklarations-
granskning, kontrollbesök och revision. Deklarationerna innehåller en-
dast ett fatal uppgifter. En djupare kontroll förutsätter därför normalt re-
vision eller fördjupad skrivbordsgranskning.

Enligt LPP far beskattningsmyndigheten besluta om skatterevision för
att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt
och fullständigt eller att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyl-
dighet som kan antas uppkomma. Skatterevision far göras hos den som är
eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125)
och hos annan juridisk person än dödsbo. En skatterevision skall bedrivas
i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onö-
digt hindrar verksamheten. Revisionen far verkställas hos den reviderade
om han medger det. Vid skatterevision far räkenskapsmaterial och andra
handlingar som rör verksamheten granskas. Revisorn får ta prov på varor
som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten. Vida-
re får han inventera kassan, granska varulager, inventarier, fordon, sär-
skild räknarapparatur, mätapparatur och tillverkningsprocesser. Revisorn
får också prova särskild räknarapparatur och mätapparatur. Den revide-
rade skall tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplys-
ningar som behövs för revisionen. Den reviderade skall också lämna till-
träde till utrymmen som huvudsakligen används i verksamheten för
granskning av varulager m.m. För de fall den reviderade inte samverkar
finns bestämmelser om vite och om andra tvångsåtgärder i lagen
(1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.

Genom lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m.
av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter har tullen getts
befogenheter att kontrollera vägtransporter och postförsändelser som kan
innehålla alkohol- och tobaksvaror. Enligt lagen får tullen omhänderta
skattepliktiga varor för att utreda om skatt skall betalas i Sverige. Tullen
kan besluta om skatt på de omhändertagna varorna och varorna kan för-
verkas om skatten inte betalas.

Vidare har tullen enligt privatinförsellagen möjlighet att omhänderta
alkoholdrycker och tobaksvaror om det finns påtaglig risk att den skatt-

Prop. 1998/99:86

42

skyldige inte kommer att betala skatten. Om skatten inte betalas kan va-
rorna förverkas.

4.4      Taxfree inom punktskatteområdet

4.4.1     Importerade varor

Enligt artikel 5.1 i cirkulationsdirektivet blir de varor som direktivet om-
fattar skattepliktiga när de tillverkas inom gemenskapens territorium eller
importeras dit. I alkohol- och tobaksskattelagama har detta uttryckts ge-
nom att skatt skall betalas för varor som tillverkas i Sverige, som förs in
eller tas emot från ett annat EU-land eller som importeras från tredje
land.

Om varan omfattas av något gemenskapens tullförfarande vid införan-
det till gemenskapens territorium skall importen dock anses äga rum när
varan lämnar gemenskapens tullförfarande (artikel 5.1 i direktivet).

Till tullförfarande räknas enligt artikel 4.16 i rådets förordning (EEG)
nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för
gemenskapen (EGT nr L 302, 19.10.1992, s. 1, Celex 392R2913), den
s.k. tullkodexen, bl.a. övergång till fri omsättning, lagring i tullager och
transitering.

Alkohol- och tobaksvaror som kommer från tredje land, men som t.ex.
lagras i tullager, anses således inte importerade till gemenskapen och
omfattas därför inte heller av cirkulationsdirektivets bestämmelser.

Om en vara lämnar gemenskapens tullförfarande genom förfarandet
övergång till fri omsättning skall tull betalas och varan blir därmed en
gemenskapsvara. Enligt cirkulationsdirektivets bestämmelser är varan då
att anse som importerad, vilket i sin tur innebär att varan är skattepliktig.

När skattepliktiga varor importeras från tredje land av någon som inte
är upplagshavare eller registrerad varumottagare skall skatt betalas till
Tullverket. Vid sådan import tillämpas tullagen (18 § alkoholskattelagen
och 19 § tobaksskattelagen).

Enligt 10 § tullagen (1994:1550) är den som är skyldig att betala im-
port- eller exporttull för en vara, eller skulle ha varit det om varan varit
tullbelagd (den tullskyldige), skyldig att betala annan skatt eller avgift
som skall tas ut för varan vid import eller export. Skatt och avgift skall
fastställas och betalas i den ordning som gäller för tull.

Någon särskild regel för när skattskyldigheten inträder för den som
inte är upplagshavare eller registrerad varumottagare finns inte i alkohol-
och tobaksskattelagama utan detta regleras i tullagen. Enligt tullagen
inträder skattskyldigheten samtidigt med att varorna övergår till fri om-
sättning.

För den registrerade varumottagaren innebär tullförfarandet övergång
till fri omsättning inte i sig att skattskyldigheten inträder. I stället inträder
skattskyldigheten när han tar emot varorna (19 § första stycket 2 alkohol-
skattelagen och 20 § första stycket 2 tobaksskattelagen). Redovisningen
av skatten sker enligt reglerna i LPP. Upplagshavare skall inte heller be-
tala skatt till Tullverket vid import. Om varorna efter att de övergått till

Prop. 1998/99:86

43

fri omsättning förs till upplagshavarens skatteupplag kan varorna lagras
där utan att någon skattskyldighet uppkommer (19 § alkoholskattelagen
och 20 § tobaksskattelagen). Det är alltså endast upplagshavare som kan
importera varor från tredje land och lagra varorna utan beskattningskon-
sekvenser.

4.4.2     Varor från ett annat EU-land

En upplagshavare kan leverera varor under skattesuspension till en va-
rumottagare i Sverige. För varumottagaren inträder dock skattskyldighe-
ten när han tar emot varorna (20 § tobaksskattelagen och 19 § alkohol-
skattelagen). Däremot kan en upplagshavare i Sverige ta emot varor från
en upplagshavare i ett annat EU-land utan att skattskyldighet inträder. Så
länge upplagshavaren förvarar varorna i sitt skatteupplag inträder ingen
skattskyldighet (20 § tobaksskattelagen och 19 § alkoholskattelagen). I
likhet med vad som gäller vid import från tredje land är det alltså endast
upplagshavare som kan ta emot varor från ett annat EU-land och lagra
varorna utan beskattningskonsekvenser.

4.4.3     Leveranser från upplagshavare till provianteringslager
eller exportbutik

Enligt artikel 6 i cirkulationsdirektivet inträder skattskyldighet när varan
blir tillgänglig för konsumtion. Med tillgänglig för konsumtion avses att
varan upphör att omfattas av suspensionsordningen, att varan framställs
utanför suspensionsordningen eller att varan importeras till EU. Skatt-
skyldigheten för import gäller dock inte om varan i samband med im-
porten underställs suspensionsordningen, t.ex. genom att föras till ett
skatteupplag. En vara upphör att omfattas av suspensionsordningen när
den tas ut från ett skatteupplag och av upplagshavaren levereras till köpa-
re som inte har rätt att ta emot varan under suspension av skatten. Vid
försäljning inom Sverige innebär det att skattskyldighet inträder när leve-
rans sker till en köpare som inte själv är godkänd upplagshavare här i
landet. Detta har också kommit till uttryck i alkohol- och tobaksskattela-
gama där det föreskrivs att skattskyldigheten inträder när upplagshavaren
levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte är upplags-
havare. Leveranser till andra än upplagshavare är alltså skattepliktiga.

Skattefriheten för proviantering av fartyg och flygplan i alkohol- och
tobaksskattelagama uppnås genom att upplagshavare far göra avdrag för
skatt på varor som har lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av
proviant, s.k. provianteringslager (32 § e i både alkoholskattelagen och
tobaksskattelagen). Någon motsvarande avdragsrätt finns inte för varu-
mottagare. Avdragsrätten för proviantering inträder när de formaliteter
som kringgärdar förfarandet ”lagts upp på tullager” avslutats. För att
provianteringen skall kunna ske utan att skatt tas ut krävs alltså att varor-
na levereras från en upplagshavare till ett provianteringslager för att däri-
från levereras vidare till fartyget eller flygplanet. Detta innebär att en
upplagshavare inte kan leverera varorna direkt till fartyget eller flygpla-

Prop. 1998/99:86

44

net och få avdrag för skatten utan varorna måste för att avdrag skall
medges ta vägen via ett provianteringslager. Det nu beskrivna reglerna
gäller för gemenskapsvaror och tillämpas för såväl den EU-intema trafi-
ken som för trafiken till tredje land. Icke-gemenskapsvaror, dvs. varor
från tredje land som inte genomgått förfarandet för övergång till fri om-
sättning utan i stället omfattas av något tulluppskovsförande som t.ex.
lagring i tullager, kan leveras direkt till ett fartyg eller flygplan i trafik till
tredje land. Eftersom varorna aldrig övergår till fri omsättning inträder
inga beskattningskonsekvenser.

Skattefriheten för varor som säljs i exportbutiker uppnås genom en lik-
nande konstruktion. Upplagshavare får göra avdrag för skatt på alkohol-
och tobaksvaror som levereras till exportbutiker. I likhet med vad som
gäller för proviantering finns det ingen möjlighet för varumottagare att
göra avdrag för leveranser till exportbutiker. Gemenskapsvaror som skall
säljas i en exportbutik utan skatt måste alltså levereras av en upplagsha-
vare. I exportbutiker kan även icke-gemenskapsvaror säljas. Exportbuti-
kema kan ta emot sådana varor utan beskattningskonsekvenser eftersom
butikerna har status som tullager. Icke-gemenskapsvaror får dock endast
säljas till passagerare som skall avresa direkt till tredje land.

4.5     Taxfree inom mervärdesskatteområdet

4.5.1     Försäljning ombord

För mervärdesbeskattningen gäller att skatteplikt föreligger för alla om-
sättningar som görs i yrkesmässig verksamhet och som inte uttryckligen
undantagits. Det följer av 1 kap. 1 § mervärdesskattelagen (1994:200,
ML). Motsvarande princip gäller i sjätte direktivet. En beskattning i Sve-
rige förutsätter dock att omsättningen sker inom landet, dvs. att Sverige
är beskattningsland. I vilka fall en omsättning skall anses undantagen
framgår av 3 kap. ML. I vilka fall omsättningen skall anses ha gjorts in-
om landet framgår av 5 kap. ML.

När det gäller försäljning ombord på transportmedel skall skiljas mel-
lan sådan försäljning som sker ombord i EU-trafik och sådan som sker i
tredjelandstrafik.

Försäljning i EU-trafik

Beträffande försäljning ombord på fartyg, flyg eller tåg i EU-trafik är
Sverige beskattningsland i de fall som anges i 5 kap. 2 b § ML
(motsvarar artikel 8.1.c i sjätte direktivet). Således är Sverige beskatt-
ningsland för omsättning som görs under passagerartransport på fartyg,
flyg eller tåg om avreseorten är belägen i Sverige och ankomstorten är
belägen i ett annat EU-land.

Det förutsätts att transporten mellan avreseort och ankomstort sker
utan något uppehåll utanför EU.

Med avreseort belägen i Sverige avses att första orten för påstigning av
passagerare finns i Sverige beträffande den del av resan som görs inom

Prop. 1998/99:86

45

EU. Detta gäller även om en del av transporten dessförinnan utförts utan-
för EU.

Med ankomstort inom EU avses sista orten för avstigning av passage-
rare inom EU i fråga om passagerare som steg på inom EU. Detta gäller
även om resan fortsätter utanför EU.

För en resa tur och retur gäller att återresan skall anses som en fristå-
ende transport.

Huvudregeln är att försäljningen skall beskattas. Ett par undantag finns
dock från denna huvudregel.

För det första är viss omsättning ombord inte skattepliktig eftersom
den är särskilt undantagen i 3 kap. 30 c § ML. Undantaget gäller vid för-
säljning av vissa varor på flyg- och båtlinjer där Sverige skall anses som
beskattningsland enligt 5 kap. 2 b § ML och varan skall tas med i resenä-
rens bagage för hans personliga bruk. Skattefriheten avser försäljning av
1 liter starksprit eller 2 liter starkvin eller 2 liter mousserande vin och 2
liter vin och 2 liter starköl, 200 cigarretter m.m., 50 gram parfym och
0,25 1 luktvatten samt andra varor upp till maximalt 800 kr. Detta un-
dantag, som baserar sig på artikel 28k i sjätte direktivet, gäller endast
fram till den 1 juli 1999.

Undantaget är kvalificerat, dvs. återbetalning medges för ingående
skatt hänförlig till verksamheten, se 10 kap. 11 § ML.

Beträffande rutter mellan Sverige och Danmark eller Finland har de
kvantitativa begränsningarna i 3 kap. 30 c § ML begränsats ytterligare.
Detta framgår av 6 och 7 §§ provianteringsförordningen. Begränsningar-
na bygger på bemyndigandet i 3 kap. 30 c § sista stycket.

För det andra anses en omsättning ombord på fartyg eller flyg i EU-
trafik som en omsättning utomlands och är därmed skattefri om varan
omsatts för konsumtion ombord. Detta framgår av 5 kap. 9 § första
stycket 5 ML. Denna skattefrihet baserar sig på artikel 8.1 sista stycket.

Det kan i sammanhanget uppmärksammas att möjligheten i artikel 8.1
sista stycket för ett medlemsland att undanta omsättning av varor avsedda
för konsumtion ombord på EU-resor har tidsbegränsats. Tidsfristen löpte
ut den 31 december 1993. Enligt artikel 8.1 fjärde stycket skulle dock
kommissionen senast den 30 juni 1993 ha lämnat en rapport till rådet,
eventuellt med förslag till nya regler beträffande beskattningsland för
varor som omsätts för konsumtion ombord inklusive restaurangtjänster.
Så har emellertid inte skett.

Det kan även noteras att EG-domstolen i en dom från maj 1996 (C-
231/94 Faaborg-Gelting linien A/S v. Finanzamt Flensburg) konstaterat
att transaktioner i restaurangverksamhet skall anses som omsättning av
tjänster vilka skall beskattas med stöd av artikel 9.1, dvs. i det land där
den som tillhandahåller tjänsten har sitt fasta driftställe.

Försäljning i tredjelandstrafik

All försäljning ombord på fartyg och flyg i tredjelandstrafik är skattefri.
Det gäller oavsett om försäljningen avser varor som skall konsumeras
ombord eller avser varor som skall tas med av resenären. Att så är fallet

Prop. 1998/99:86

46

framgår av 5 kap. 1 § tredje stycket ML som anger att omsättning på
fartyg eller flyg i utrikes trafik i andra fall än som avses i 5 kap. 2 b §
aldrig räknas som omsättning inom landet. En beloppsmässig begräns-
ning for vad en resande skattefritt får föra in från tredje land finns dock i
lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. (se avsnitt 4.5.4).

En omsättning ombord på fartyg, flyg och tåg i passagerartrafik mellan
Sverige och ett annat EU-land kan anses som en omsättning utomlands
och därmed vara skattefri om vid resan uppehåll gjorts i tredje land.
Detta följer av 5 kap. 1 § sista stycket ML och 5 kap. 2 b § ML.

4.5.2     Försäljning i exportbutik

För försäljning av oförtullade eller obeskattade varor till flygpassagerare
som avreser till utlandet far inrättas butik på flygplats (exportbutik). Om
det finns särskilda skäl, far exportbutik inrättas även på någon annan
plats. Detta framgår av 45 § tullagen. Vad som får säljas och till vilka
mängder har dock begränsats i 45 § tullförordningen (1994:1558). De
varor som kan komma i fråga är alkoholdrycker, tobaksvaror, kosmetiska
preparat och choklad- och konfektyrvaror.

För resenärer med resmål inom EG:s tullområde (således även Åland)
gäller i princip samma kvantitativa begränsningar som finns för den
skattefria varuförsäljningen ombord enligt 3 kap. 30 c § ML.

För resande med bestämmelseort i Norge far enligt tullförordningen
försäljning från exportbutik inte ske till större mängder än vad resande
far tullfritt införa dit.

För resande med bestämmelseort i annat tredje land än Norge gäller i
princip fri försäljning från exportbutik av sådana varor som särskilt räk-
nas upp i 45 § tullförordningen. I praktiken kan försäljningen vara be-
gränsad till vad som tullfritt får införas till respektive land.

Mervärdesskattefriheten för försäljningar från exportbutik till EU-
resenärer finns i sjätte direktivet i artikel 28k. 1 första stycket. Beträffan-
de försäljningar till tredjelandsresenärer följer skattefriheten av undanta-
get för exportomsättningar i artikel 15.2.

4.5.3      Taxfreeförsäljning till resenärer bosatta i tredje land

I 5 kap. 9 § första stycket 9 finns regler enligt vilka varuförsäljningar till
personer bosatta i ett land utanför EU under vissa förutsättningar i efter-
hand far räknas som omsättning utomlands (exportomsättning). Förut-
sättningarna är att ersättningen utgör minst 200 kr (inkl, moms), att sälja-
ren kan visa att varan förts ut ur EU och att detta skett före utgången av
tredje månaden efter den månad varan levererades. För att styrka upp-
gifterna skall säljaren i sina räkenskaper ha antingen intyg från en av
skattemyndigheten godkänd intygsgivare (f.n. Sweden Tax Free Shop-
ping AB) om att köparen medfört varan till en plats utanför EG eller en
handling påstämplad av det tullkontor där varan lämnat EG. Till grund
för bestämmelsen ligger artikel 15.2 sjätte direktivet i dess lydelse enligt
rådets direktiv 95/7/EG (det s.k. andra förenklingsdirektivet).

Prop. 1998/99:86

47

För personer bosatta i Norge och på Åland gäller enligt 5 kap. 9 § and-
ra stycket ML särskilda regler. Försäljning till sådana personer far i ef-
terhand behandlas som exportomsättning om ersättningen utgör minst
1000 kr (exkl. moms), om det kan visas att varan i nära anslutning till
leveransen (14 dagar) har inforts till Norge eller Åland och att mervär-
desskatt erlagts i hemlandet. Detta förutsätter att säljaren får en kopia av
tullräkning eller motsvarande handling från köparen.

4.5.4 Proviantering

Med proviantering avses här varuleveranser till fartyg eller flyg.

Nedan följer en redogörelse for i vilken omfattning proviantering kan
ske mervärdesskattefritt med varor som säljs i Sverige. Om proviantering
i stället avser varor från ett annat EU-land gäller reglerna om s.k. gemen-
skapsintema förvärv, vilket innebär att förvärvet är skattepliktigt i Sveri-
ge om motsvarande omsättning skulle ha varit det, se 3 kap. 1 § tredje
stycket ML. Att proviantering också kan ske skattefritt med varor som
importeras från tredje land framgår av 2 kap. 4 § lagen om frihet från
skatt vid import, m.m. Skattefri proviantering kan slutligen ske med va-
ror som överförts från en egen verksamhet i ett annat EU-land, se 2
a kap. 7 § andra stycket 1 ML.

Huvudregeln är att provianteringen är mervärdesskattefri om försälj-
ningen är det. Proviantering av varor inhandlade i Sverige kan således
ske utan mervärdesskatt i följande situationer.

Till att börja med gäller skattefrihet för proviantering av varor som
skall försäljas ombord på fartyg eller flyg i passagerartrafik mellan Sve-
rige och annat EU-land om försäljningen är undantagen enligt 3 kap.
30 c § ML. Att provianteringen är skattefri framgår inte direkt av mer-
värdesskattelagen utan av 3 § 3 provianteringsforordningen. Jfr även ar-
tikel 28k punkten 4 i sjätte direktivet.

Proviantering utan mervärdesskatt får vidare ske av varor som skall
brukas ombord på fartyg eller flyg i utrikes trafik, dvs. som trafikerar
annat EU-land eller tredje land. Detta framgår av 5 kap. 9 § första stycket
4 första ledet ML. Med varor avsedda för bruk ombord förstås varor som
skall brukas (konsumeras) såväl for fartygets eget behov som försäljning
av varor som en resande konsumerar ombord. Regeln korresponderar
med 3 § 1 och 2 provianteringsforordningen enligt vilken proviantering
får ske med obeskattade varor for förbrukning ombord vid resa till plats
utanför EG eller till en utländsk ort inom EG. Jämför även 7 § andra
stycket provianteringsforordningen där möjligheten att proviantera skat-
tefritt på vissa fartygslinjer mellan svensk och dansk hamn har begrän-
sats.

Slutligen får mervärdesskattefri proviantering ske av varor avsedda for
försäljning på fartyg eller flygplan i tredjelandstrafik. Det följer av 5 kap.
9 § första stycket 4 andra ledet jämförd med 5 kap. 1 § tredje stycket ML.
Provianteringen kan bli skattefri även i de fall där varan levereras till
fartyg eller flyg i EU-trafik om en mellanlandning görs i tredje land.
Mellanlandningen medför att omsättningens karaktär av EU-intem går

Prop. 1998/99:86

48

förlorad, se 5 kap. 2 b § ML. Regeln korresponderar med 3 § 1 proviante-
ringsförordningen.

Vissa begränsningar i skattefriheten för proviantering avseende tredje-
landstrafik finns för leveranser till fartygslinjer i norsk trafik. Enligt 6 §
provianteringsforordningen far proviantering av obeskattade varor för
försäljning på vissa fartygslinjer mellan svensk och norsk hamn endast
ske med vissa angivna kvantiteter. Vidare finns i 5 kap. 9 § tredje stycket
ML begränsningar i skattefriheten för leveranser av varor avsedda för
försäljning från kiosk eller liknande försäljningsställe ombord på fartyg
på linjer mellan Sverige och Norge. Den skattefria provianteringen får
här endast avse spritdrycker, vin, starköl, tobaksvaror, parfymer, kosme-
tiska preparat, toalettmedel eller choklad- eller konfektyrvaror. Till denna
bestämmelse hör en särskild avdragsbegränsning i 8 kap. 9 § första
stycket 3 ML och en särskild regel i 7 kap. 5 § andra stycket ML avseen-
de beräkning av beskattningsunderlaget vid uttag i dessa fall. Innebörden
av bestämmelserna beskrivs enklast med hjälp av ett exempel:

En leverantör säljer dels spritdrycker, vin och öl, dels kameror, livs-
medel, tröjor och läskedrycker till en färja som går mellan Sverige och
Norge för kioskförsäljning ombord. Den förstnämnda varukategorin kan
levereras mervärdesskattefritt till rederiet med stöd av 9 kap. första
stycket 4 andra ledet ML jämförd med 5 kap. 9 § tredje stycket ML och
leverantören får återbetalning av den ingående skatten enligt de allmänna
reglerna i 10 kap. 12 § ML om återbetalning vid export. Rederiet i sin tur
skall inte ta ut mervärdesskatt vid kioskförsäljningen eftersom den avser
omsättning på fartyg i tredjelandstrafik (jfr 5 kap. 1 § tredje stycket ML).
Beträffande den andra varukategorin skall leverantören däremot debitera
mervärdesskatt vid leveransen till fartyget eftersom det är fråga om varor
som inte omfattas av det särskilda undantaget i 5 kap. 9 § tredje stycket
ML. Rederiet får i dessa fall inte göra avdrag för den ingående mervär-
desskatten enligt 8 kap. 9 § första stycket 3 ML. Därmed kan beskattning
sägas ske vid leveransen till fartyget.

Om leverantören i stället säljer varor av de angivna slagen för kon-
sumtion ombord kan han göra detta mervärdesskattefritt med stöd av 5
kap. 9 § första stycket 4 första ledet ML och får återbetalningsrätt med
stöd av 10 kap. 12 § ML. Rederiet i sin tur skall inte ta ut mervärdesskatt
vid försäljningen för konsumtion eftersom den utgör en omsättning på
fartyg i tredjelandstrafik (jfr 5 kap. 1 § tredje stycket ML). Om rederiet
inte använder alla på detta sätt inköpta varor för konsumtion ombord utan
i stället använder varorna för skattepliktig försäljning i kiosken skall, om
varorna är av det slag som inte får provianteras mervärdesskattefritt för
försäljning från kiosk, uttagsbeskattning ske med stöd av de allmänna
bestämmelserna i 2 kap. ML. Beskattningsunderlaget utgörs i dessa fall
av varans inköpsvärde, se 7 kap. 5 § sista stycket ML. Det kan t.ex. vara
fråga om mineralvatten som sålts utan mervärdesskatt till fartygets re-
staurang men som tagits ut därifrån för att i stället försäljas i fartygets
kiosk. Genom uttagsbeskattningen i dessa fall blir mervärdesskattebe-
lastningen i princip densamma som om rederiet betalat skatt redan vid
förvärvet.

Prop. 1998/99:86

49

I sammanhanget skall slutligen nämnas att varor också kan levereras Prop. 1998/99:86
skattefritt för försäljning i exportbutik. Detta framgår av 5 kap. 9 § första
stycket 6 ML.

4.5.5 Privat införsel

Införsel från ett annat EU-land av tobaksvaror och alkoholdrycker som
exempelvis köpts skattefritt i en exportbutik eller på linjer i EU-trafik
mervärdesbeskattas inte. Dock tas punktskatter ut med stöd av privatin-
försellagen.

När det gäller varor som förs in från tredje land är importen fri från
mervärdesskatt upp till vissa kvantiteter och belopp som regleras i 3 kap.
4-6 §§ lagen om frihet från skatt vid import, m.m. jämförd med 3 kap.
30 § ML. Begränsningarna motsvarar i princip den begränsning som
finns för skattefri försäljning ombord i 3 kap. 30 c § ML. Dessutom finns
i lagen om frihet från skatt vid import, m.m. ett krav på att inresan skall
ha skett med luftfartyg i yrkesmässig trafik eller att utlandsvistelsen varat
längre än 20 timmar eller att varorna beskattats på Åland eller i Norge. I
sammanhanget kan även noteras den EG-regel i lagens 3 kap. 5 § som
anger att privatinförsel av varor från tredje land inte får ske mervärdes-
skattefritt med större belopp än 175 ecu.

4.6      Allmänna regler om proviantering och exportbutiker

4.6.1     Den nordiska provianteringsöverenskommelsen

Den nordiska provianteringsöverenskommelsen mellan Danmark, Fin-
land, Norge och Sverige har gällt sedan år 1969. Syftet är att förenkla
tullkontrollen av resandetrafiken med passagerarfartyg i trafik mellan
hamnar i länderna utan att effektiviteten i tullkontrollen eftersätts, samt
att effektivt kunna kontrollera försäljningen och serveringen av obeskat-
tade varor på passagerarfartyg.

Överenskommelsen gäller passagerarfartyg, som i utrikes trafik ute-
slutande går mellan hamnar i Danmark, Finland, Norge och Sverige
(artikel 2). Eftersom överenskommelsen uteslutande gäller trafik mellan
nordiska hamnar torde reglerna i överenskommelsen inte kunna göras
gällande på en rutt som går t.ex. Sverige - Estland - Finland. Beträffande
EU-medlemskapets betydelse, se avsnitt 8.1.

Överenskommelsen innehåller mycket detaljerade bestämmelser om
vad som far provianteras, vilka mängder som far provianteras, var och till
vem försäljning far ske ombord, vilka turer som far proviantera obeskat-
tade varor. Vidare finns det bestämmelser om redovisning och sanktio-
ner. Överenskommelsen innehåller också bestämmelser om samråd och
informationsutbyte mellan länderna.

50

4.6.2     Förordningen om viss proviantering m.m.                 Prop. 1998/99:86

I förordningen finns bestämmelser om proviantering med varor som inte
är gemenskapsvaror och med obeskattade varor for förbrukning eller för-
säljning ombord på transportmedel. Förordningen innehåller vidare be-
stämmelser om begränsningar i det undantag från skatteplikt vid viss om-
sättning på fartyg och luftfartyg som anges i 3 kap. 30 c § ML. Den nu
angivna bestämmelsen i mervärdesskattelagen finns beskriven i avsnitt
4.5.1.

I förordningen regleras som sagt i vilka fall proviantering får ske med
obeskattade gemenskapsvaror och icke-gemenskapsvaror. Vilka mängder
som far provianteras bestäms av tullmyndigheten. Därvid gäller att pro-
viantering av obeskattade varor från tullager (s.k. provianteringslager)
eller skatteupplag inte skall medges i större omfattning än vad som är
skäligt med hänsyn till resans art och varaktighet samt det antal personer
som beräknas kunna komma att medfölja transportmedlet. Proviantering
från tullager eller skatteupplag far inte heller ske utan medgivande från
en tullmyndighet. I förordningen finns vidare vissa begränsningar i rätten
till proviantering som hänger samman med den nordiska provianterings-
överenskommelsen. Dessutom är det endast fartyg och luftfartyg med en
viss lägsta bruttodräktighet respektive startvikt som far proviantera obe-
skattade gemenskapsvaror och icke-gemenskapsvaror.

4.6.3      Proviantering av flygplan från s.k. proviantlokaler

Proviantering av obeskattade varor sker så gott som uteslutande via s.k.
proviantlokaler. Reglerna for dessa lokaler liksom for provianteringslag-
ren återfinns i 13 kap. tullordningen (TFS 1994:45). Tullordningen är
föreskrifter som getts ut av Generaltullstyrelsen. Proviantlokalema är inte
skatteupplag. Däremot anses de enligt tullordningen som tullager som
inrättats for förvaring av proviant. En leverans av alkohol- och tobaksva-
ror kan således ske skattefritt till en sådan lokal eftersom en upplagsha-
vare far göra ett avdrag i sin deklaration for det som levererats (se avsnitt
4.4.3). Enligt tullordningen far proviantlokal inrättas på flygplats. I prak-
tiken har dock proviantlokaler tillåtits att ligga mycket långt från flyg-
platser.

I proviantlokalema förpackas varor för varje flygning i särskilda vag-
nar och det är olika vagnar for det som skall säljas ombord och det som
skall serveras under flygningen. Varorna antecknas på en provianterings-
anmälan som ges in till tullen. När planet återvänder fraktas de varor som
finns kvar tillbaka till proviantlokalen och dessa varor skall också anmä-
las till tullen. Vid transporterna är såväl lastbilar som vagnar plomberade.

4.6.4 Hanteringen i exportbutiker

De grundläggande reglerna for försäljningen i exportbutiker finns i tulla-
gen och tullförordningen. Det är regler om att exportbutiker får inrättas

51

och vem som ger tillstånd till detta. Vidare regleras vad, till vem och vil-
ka kvantiteter som får säljas.

Inte heller exportbutikema är skatteupplag. Ett tillstånd att inrätta en
exportbutik anses dock enligt tullordningen som tillstånd att inneha ett
tullager.

Oförtullade varor får enligt tullförordningen säljas utan tull endast till
passagerare som avreser direkt till tredje land. Representanter för export-
butiker har dock uppgett att butikerna i praktiken uteslutande innehåller
gemenskapsvaror. Huvudorsaken till detta är att varorna nästan alltid är
tillverkade inom EU och därmed automatiskt är gemenskapsvaror. För
den mycket begränsade mängd varor som kommer utanför EU - enligt
uppgift ca 1 procent - anser butikerna att det inte är rationellt att särskilja
varornas tullstatus för att kunna sälja dem tullfritt. När leveranser sker till
exportbutikema av det som ursprungligen varit icke-gemenskapsvaror
har leverantören därför redan betalat den tull som belöper på varorna. Det
rör sig i flertalet fall om små tullbelopp.

Prop. 1998/99:86

5 Utgångspunkter för regeringens förslag

5.1 Den skattefria försäljningen inom EU upphör den

1 juli 1999

Regeringens bedömning: Den skattefria försäljningen inom EU
kommer att upphöra den 1 juli 1999. Skattefriheten för konsumtion
ombord kan dock behållas.

Utredningens bedömning: Stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: Berör inte bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Som redogjorts för i avsnitt 4.1
får medlemsstaterna fram till den 1 juli 1999 skattebefria varor som till-
handahålls i taxfreebutiker och som tas med i den resandes personliga
bagage vid flyg- eller sjöresa från en medlemsstat till en annan. Detsam-
ma gäller varor som tillhandahålls ombord på ett flygplan eller ett fartyg i
passagerartrafik inom gemenskapen.

Cirkulationsdirektivet och sjätte direktivet är utformade så att denna
möjlighet upphör automatiskt den 1 juli 1999. En fortsatt möjlighet till
skattebefrielse skulle kräva dels ett förslag från kommissionen om att
förlänga taxfreeförsäljningen, dels att medlemsstaterna fattade ett enhäl-
ligt beslut med detta innehåll.

Rådets beslut att avskaffa taxfreeförsäljningen diskuterades på rege-
ringschefsmötet i Wien den 11-12 december 1998. Enligt ordförandeska-
pets slutsatser fick kommissionen och rådet (Ekofin) i uppdrag av euro-
peiska rådet att utreda vilka konsekvenser slopandet av taxfree-
försäljningen kan få för sysselsättningen och att föreslå åtgärder för att
lösa problemet. Enligt ordförandeskapets slutsatser inkluderar det en

52

möjlighet att föreslå att slopandet av taxfreeförsäljningen skjuts upp för
en begränsad tid.

Den 17 februari 1999 redovisade kommissionen uppdraget genom att
presentera en rapport (KOM [1999] 65) om vilka konsekvenser avskaf-
fandet av taxfreeförsäljningen får på sysselsättningen. Enligt kommissio-
nen kommer slopandet av taxfreeförsäljningen att påverka sysselsätt-
ningen i vissa sektorer negativt under en övergångsperiod. Detta kan
dock mycket väl på lång sikt komma att uppvägas av ökad sysselsättning
i andra sektorer, som t.ex. detaljhandeln. Kommissionen anser vidare att
en förlängning av taxfreeförsäljningen riskerar att underminera gemen-
skapens trovärdighet vad gäller åtagandet att bekämpa skadlig skattekon-
kurrens och dolda subventioner. Kommissionen anser därför att effekter-
na på sysselsättningen inte motiverar en förlängning av taxfree-
försäljningen och lägger därför inte fram något förslag om förlängning. I
stället bör problemen lösas genom att berörda branscher och regioner
utnyttjar gemenskapens olika stödformer. Om nuvarande stödformer inte
visar sig tillräckliga är kommissionen beredd att föreslå stödåtgärder som
tar direkt sikte på slopandet av taxfreeförsäljningen.

Den 4 mars 1999 presenterade det tyska ordförandeskapet ett kompro-
missförslag som går ut på att rådet skall uppmana kommissionen att så
snart som möjligt lägga fram ett förslag om att förlänga taxfree-
försäljningen avseende punktskatter till den 31 december år 2001. Mer-
värdesskatt skulle alltså som beslutat börja tas ut den 1 juli 1999.

Rådets beslut att avskaffa taxfreeförsäljningen diskuterades på Ekofin
den 15 mars 1999. Kommissionen och ett flertal medlemsstater motsatte
sig då en förlängning av taxfreeförsäljningen. Regeringen anser därför att
utgångspunkten bör vara att den skattefria försäljningen inom EU kom-
mer att upphöra den 1 juli 1999.

Det bör dock påpekas att för försäljning i exportbutiker eller på fartyg
och flygplan till resenärer till tredje land innebär den 1 juli 1999 ingen
förändring. Även efter den 30 juni 1999 kan således i dessa fall skattefri
försäljning ske.

Till skillnad från försäljning i exportbutiker och ombord på fartyg och
flygplan finns för förbrukning ombord inga gemenskapsbestämmelser
som innebär att förbrukningen skall ske med beskattade varor. För punkt-
skatternas vidkommande är cirkulationsdirektivet klart på denna punkt
(artikel 23.5). Denna slutsats har även kommissionen dragit. Sjätte di-
rektivet är något mer oklart utformat genom att upphörandet av den
skattefria konsumtionen är kopplat till att kommissionen skulle ha lämnat
en rapport i frågan (artikel 8.1).

5.2 Vilka resor är att betrakta som EU-intema

Prop. 1998/99:86

Regeringens bedömning: Varje resa till sjöss eller i luften som börjar
i en medlemsstat och där den faktiska ankomstplatsen är belägen i en
annan medlemsstat är att betrakta som EU-intem resa.

53

Utredningens bedömning: Stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: SAF och Sveriges Industriförbund instämmer i
utredningens bedömning. Övriga remissinstanser har inget att erinra mot
bedömningen eller berör den inte.

Skälen for regeringens bedömning: Försäljning i exportbutiker eller
på fartyg och flygplan till resenärer till tredje land kommer även i fort-
sättningen att vara skattefri. Det kan därför förväntas att färjerederier och
flygbolag i vissa fall kommer att ändra sina rutter så att de kan betraktas
som tredjelandsresor. Med hänsyn härtill är det nödvändigt att ta ställ-
ning till vilka resor som skall betraktas som EU-intema.

För mervärdesskattens del finns redan definierat vad som skall anses
som en resa inom unionen. Definitionen finns i artikel 8.1.c i sjätte di-
rektivet. I ML finns definitionen i 5 kap. 2 b §.

Nämnda bestämmelse i ML säger att en vara som omsätts på fartyg,
luftfartyg eller tåg under del av en passagerartransport mellan EU-länder,
skall anses omsatt i Sverige om avreseorten är belägen i Sverige.

Den definition som finns i sjätte direktivet stämmer också överens med
hur kommissionen ser på vad som är en EU-intem resa när det gäller
punktskatter. Kommissionen har i ett pressmeddelande den 2 oktober
1998 (IP/98/858) redogjort för sin uppfattning. Enligt kommissionen är
en resa som börjar i en medlemsstat och slutar i en annan medlemsstat en
EU-intem resa. Om en passagerare tar en färja från Storbritannien till
Frankrike eller från Tyskland till Danmark blir det inte möjligt att köpa
obeskattade varor för privat bruk även om färjan måste passera interna-
tionellt vatten på vägen till destinationsmedlemsstaten. Enligt gemen-
skapsrätten måste varje resa till sjöss eller i luften som börjar i en med-
lemsstat och där den faktiska ankomstplatsen är belägen i en annan
medlemsstat betraktas som en EU-intem resa.

Beträffande den skattemässiga behandlingen av varor som lastas om-
bord under en mellanlandning i tredje land eller på det fria havet anför
kommissionen följande. Om en färja eller ett plan som går mellan två
medlemsstater (t.ex. från Sverige till Finland) gör en mellanlandning i ett
tredje land (t.ex. Estland) eller i ett område utanför EG:s skatteområde
(t.ex. Åland) kommer reglerna för resenärer till och från tredje land att
gälla (dvs. de kvantitativa och värdemässiga begränsningarna såsom 1
liter sprit och 200 cigaretter). Detta gäller dock bara när passagerama har
en möjlighet att både gå i land och gå ombord igen vid uppehållet i dessa
tredje länder eller områden utanför EG:s skatteområde. Denna möjlighet
är inte tillämplig om vistelsen i tredje land är av rent symbolisk natur.

Varor inköpta på Åland eller ombord på färjan kommer att bli föremål
för de kvantitativa och värdemässiga begränsningar som gäller köp i län-
der utanför EG:s tullområde, vilket innebär att tullagstiftningens kontroll-
regler måste tillämpas. Varor som köpts av passagerare som reser från
Sverige till Finland under normala skatteregler före resan beskattas inte
vid ankomst till Finland förutsatt att resenären kan visa varornas EU-
status. Beträffande gällande införselbegränsningar se avsnitten 4.3.6 och
4.5.5.

Om icke-gemenskapsvaror lastats ombord på en farja i regelmässig tra-
fik mellan två gemenskapshamnar medan färjan är utanför EU:s territori-

Prop. 1998/99:86

54

alvatten, kommer dessa varor att bli föremål för samma mervärdesskatt,
punktskatt och tull som gäller för all import till gemenskapens territori-
um från tredje land. Eftersom passagerarna har gått ombord på färjan i ett
EU-land får de inte tillämpa reglerna om skatte- och tullfri införsel för
resenärer från tredje land och kan därför inte dra nytta av något skatte-
eller tullundantag.

Flertalet medlemsländer, däribland Sverige, har accepterat den tolk-
ning som kommissionen gett uttryck för i sitt pressmeddelande. Rege-
ringen delar alltså kommissionens bedömning av vilka resor som skall
betraktas som EU-intema.

5.3 När och var skall skatt betalas för de varor som säljs
ombord

Prop. 1998/99:86

Regeringens bedömning: Varor som säljs till resenärer ombord på
fartyg och luftfartyg inom EU efter den 30 juni skall i fråga om
punktskatt beskattas i den medlemsstat där varorna tas ut från skatte-
upplaget och lastas ombord. Denna medlemsstat måste vara en med-
lemsstat som omfattas av farje- eller flygrutten. Varor som tagits om-
bord i ett annat medlemsland och som finns ombord utan att bjudas ut
till försäljning på svenskt territorium skall inte beskattas i Sverige.

Utredningens bedömning: Stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att utredningens bedöm-
ning grundar sig på en extensiv tolkning av artikel 7 i cirkulationsdirekti-
vet men accepterar bedömningen. SAS anser att det behövs ett förtydli-
gande av vad som avses med svenskt territorium och utgår från att det är
tillräckligt att ingen försäljning av varor, provianterade i ett annat EU-
land, säljs ombord på flygplanet så länge det befinner sig på svensk
mark. Övriga remissinstanser har inget att erinra mot bedömningen eller
berör den inte.

Skälen för regeringens bedömning: För resor, som går direkt mellan
EU-länder utan att tredje land eller område som står utanför EG:s punkt-
skatteområde är inblandade, far efter den 30 juni 1999 försäljning av al-
koholdrycker och tobaksvaror endast ske med beskattade varor.

Enligt cirkulationsdirektivet inträder skattskyldighet för de varor som
direktivet omfattar när varorna släpps för konsumtion. Varorna anses
släppta för konsumtion när de lämnar suspensionsordningen, vilket i
normalfallet är när de levereras till detaljistledet. I alkohol- och tobaks-
skattelagama motsvaras detta av att skattskyldigheten inträder för en
upplagshavare när varorna levereras till en köpare i Sverige som inte är
upplagshavare. När alkohol- och tobaksvaror levereras från ett skatte-
upplag till ett fartyg eller ett flygplan i EU-intem trafik skall alltså skatt
tas ut. Det innebär att ett fartyg eller flygplan som köper alkohol- eller
tobaksvaror i Sverige gör det med svensk punktskatt på varorna. Frågan
är då vad som händer när fartyget kommer till ett annat EU-land och vad
som händer när det återvänder till Sverige. Om försäljning sker under

55

hela resan är det klart att följande gäller enligt artikel 7 i cirkulationsdi-
rektivet.

Då punktskattepliktiga varor som redan släppts för konsumtion i en
medlemsstat förvaras för kommersiella ändamål i en annan medlemsstat
skall punktskatt tas ut i den medlemsstat där varorna förvaras. Detta in-
nebär att då varor som redan släppts för konsumtion flyttas till en annan
medlemsstat för kommersiella ändamål skall punktskatt tas ut i denna
andra medlemsstat. Beroende på omständigheterna skall skatten betalas
av den som utför leveransen eller innehar de varor som är avsedda för
leverans eller av den som tar emot varorna för användning. När varor
som släppts för konsumtion flyttas mellan olika medlemsstater skall de
åtföljas av ett förenklat ledsagardokument. Den som skall betala skatten
på varorna skall innan varorna avsänds lämna en deklaration till skatte-
myndigheten i destinationsmedlemsstaten och ställa säkerhet för betal-
ning av skatten. Han skall vidare samtycka till varje kontroll som gör det
möjligt för destinationsmedlemsstatens myndigheter att förvissa sig om
att varorna faktiskt har mottagits och att utgående punktskatt har betalats.

Den punktskatt som betalats i den första medlemsstaten skall återbeta-
las enligt reglerna i artikel 22 i cirkulationsdirektivet. Dessa regler förut-
sätter att en ansökan om återbetalning görs innan varorna förs ut ur den
första medlemsstaten. Bevis krävs också om att skatt tagits ut. Vidare
skall returexemplaret av det förenklade ledsagardokument som skall åt-
följa varorna under transporten ges in till myndigheten undertecknat av
mottagaren. Slutligen skall den som ansöker om återbetalning förete ett
dokument som visar att skatten har betalats eller att säkerhet ställts för
skatten i mottagarlandet.

Artiklarna 7 och 22 i cirkulationsdirektivet har införlivats i svensk rätt
genom bestämmelser i lagarna om alkohol- och tobaksskatt. En strikt
tillämpning av dessa bestämmelser skulle fa följande konsekvenser för en
färjelinje som trafikerar Sverige-Tyskland.

Rederiet köper alkohol- och tobaksvaror i Sverige. Svensk skatt tas då
ut på varorna. En del av varorna kommer också att finnas kvar ombord
när färjan kommer till Tyskland. Rederiet skall därför innan resan från
Sverige påbörjas lämna en deklaration till de tyska myndigheterna, ställa
säkerhet för betalning av skatten i Tyskland och upprätta ett s.k. förenklat
ledsagardokument som skall åtfölja varorna. Rederiet skall således redan
när resan startar veta hur stora mängder som kommer att föras in till
Tyskland.

Samtidigt skall rederiet innan varorna förs ut ur Sverige ansöka om
återbetalning av den skatt som påförts i Sverige och visa att skatt betalats
för varorna i Sverige. Återbetalningen sker först när rederiet gett in do-
kument som visar att skatt betalats för varorna i Tyskland eller att säker-
het ställts för den tyska skatten. Vidare krävs för återbetalning att ett av
mottagaren undertecknat exemplar av det förenklade ledsagardokumentet
(returexemplaret) ges in.

Innan återresan till Sverige köper rederiet ytterligare varor, nu med
tysk skatt. Även här kommer en del av varorna att föras in till Sverige
och en liknande procedur tar vid med begäran om återbetalning av skatt i
Tyskland, ställande av säkerhet för svensk skatt osv. Proceduren omfattar

Prop. 1998/99:86

56

inte bara de varor som köpts i Tyskland utan också de som inhandlats i
Sverige men som på grund av att de forts in till Tyskland belagts med
tysk skatt. När färjan kommer till Sverige skall rederiet deklarera och
betala skatt för de alkohol- och tobaksvaror som finns ombord inom fem
dagar. Mycket talar för att vissa av dessa varor redan behandlas av be-
skattnings-myndigheten, nämligen med anledning av den ansökan om
återbetalning som rederiet gjorde innan färjan avgick till Tyskland.

I likhet med utredningen anser regeringen att exemplet talar för sig
självt eller med andra ord att en strikt tillämpning av bestämmelserna
skulle leda till ohanterliga konsekvenser för såväl färjerederier som myn-
digheter. För att artikel 7 skall vara tillämplig krävs dock att varorna för-
varas för kommersiella ändamål i annan medlemsstat än där de släpptes
för konsumtion, dvs. togs ombord. Frågan är då vad som menas med att
varorna förvaras för kommersiella ändamål. Kommissionen har uttalat att
varorna inte kan anses förvaras för kommersiella ändamål om en färja
som går mellan två medlemsstater stänger butikerna i den stat där man
inte har provianterat varorna. Ett tänkbart exempel är en färjelinje mellan
Tyskland och Sverige, där provianteringen av varor för försäljning med
all sannolikhet kommer att ske i Tyskland eftersom de tyska punktskat-
terna är betydligt lägre än de svenska. Om varorna inte säljs under den tid
färjan befinner sig på svenskt territorium skulle enligt kommissionens
tolkning inte heller svensk skatt komma i fråga.

Rådet och kommissionen har i en protokollsanteckning till bl.a. artikel
7 förklarat att flyttning av varor inom gemenskapen för kommersiella
ändamål i allmänhet kommer att ske mellan skatteupplag. Inom ramen
för den inre marknaden bör emellertid flyttning inom gemenskapen för
kommersiella ändamål kunna ske av produkter som redan släppts för
konsumtion. I sådana fall kommer kommersiella förfaranden som inne-
fattar punktskattepliktiga varor och som sker för kommersiella ändamål
att ge upphov till betalning av punktskatt i destinationslandet. Artikel 7
reglerar skatteuttaget för dessa fall.

Regeringen anser att begreppet förvaras för kommersiella ändamål
måste tolkas utifrån vad som är syftet med bestämmelsen i artikel 7.
Syftet med artikel 7 bör enligt regeringens mening vara att även om en
vara släppts för konsumtion i ett land skall den kunna säljas till konsu-
menter i ett annat medlemsland under samma skattemässiga förutsätt-
ningar som om varan släppts för konsumtion i det landet. Utgångspunk-
ten för artikel 7 bör således ha varit att reglera det förhållandet att varan
faktiskt skall säljas i destinationslandet. En annan tolkning av artikeln
skulle leda till en omfattande administrativ hantering vid alla transporter
som sker inom EU av redan beskattade varor. Regeringen ställer sig där-
för bakom den tolkning som kommissionen gjort.

Således bör varor som tagits ombord i ett annat medlemsland och som
endast finns ombord utan att försäljning sker på svenskt territorium inte
bli föremål för beskattning i Sverige när de förs in hit. Detta gäller dock
endast för varor som tagits ombord i ett EU-land som omfattas av färje-
eller flygplansrutten. Om varorna tagits ombord i ett annat EU-land än
av gångslandet och därefter förs till avgångslandet för att där börja för-
säljas ombord kommer de att förvaras för kommersiella ändamål i av-

Prop. 1998/99:86

57

gångslandet och därför skall avgångslandets skatt gälla i enlighet med Prop. 1998/99:86
artikel 7 i cirkulationsdirektivet. En liknande situation gäller för det fall
varorna tagits ombord i ett tredje land. Då blir varorna skattepliktiga i
och med att de förs in till EU. För ett flygplan som provianterat varor i
Norge och går via Sverige till Danmark innebär införseln till Sverige att
svensk skatt skall tas ut på varorna.

För rederier och flygbolag som bedriver EU-intem trafik finns således
två alternativ att välja mellan. Om försäljning sker endast i det land där
varorna tagits ombord eller på territorium som inte omfattas av någon
annan medlemsstat, kan försäljning ske till den skatt som gäller i landet
för ombordtagandet. För flygtrafiken bör det räcka med att försäljning
inte sker på destinationslandets territorium. Alternativet är att försäljning
sker på hela resan. I så fall gäller reglerna i artikel 7 och det tidigare be-
skrivna förfarandet med ställande av säkerhet, ansökning om återbetal-
ning m.m. måste tillämpas.

Det senare alternativet är naturligtvis mycket besvärligt för rederier
och flygbolag att hantera. Mot detta står dock att det likställer dem med
andra näringsidkare på en väsentlig punkt, nämligen att svensk skatt skall
betalas när varor säljs i Sverige.

När det gäller mervärdesskatt finns det redan klara regler för när en
försäljning ombord på ett fartyg eller luftfartyg skall beskattas i Sverige
(se avsnitt 4.5.1). Av 5 kap. 2 b § ML framgår att beskattning skall ske i
Sverige för omsättning på fartyg, luftfartyg eller tåg under passagerar-
transport mellan EU-länder utan uppehåll i tredje land om avreseorten är
belägen i Sverige och ankomstorten är belägen inom EU.

Det är således avreseorten som styr vilket lands mervärdesskatt som
skall tas ut på omsättningen och till vilket land som skatten skall redovi-
sas. Även för varor som tagits ombord i ett annat EU-land men som säljs
på resa från Sverige gäller svensk mervärdesskatt för omsättningen om-
bord. Det motsvarande gäller för varor som tagits ombord i Sverige men
som säljs på en resa från ett annat medlemsland till Sverige. Detta inne-
bär att rederier och flygbolag i många fall måste registrera sig som skatt-
skyldiga för mervärdesskatt i ett flertal medlemsländer.

6 Ändrade skatteregler med anledning av att
taxfreeförsäljningen inom EU upphör

6.1      Förslag till ändringar i alkohol- och
tobaksskattelagama

6.1.1     Proviantering av fartyg och flygplan i EU-intern trafik

Regeringens förslag: Skattefriheten för proviantering av fartyg och
flygplan skall inte längre omfatta varor som säljs ombord utan endast
varor som förbrukas ombord.

Det nuvarande avdraget för varor som levereras till ett tullager slo-
pas. Upplagshavare och den som är registrerad som skattskyldig för

58

snus och tuggtobak får i stället göra avdrag för punktskatt på varor
som tagits emot för förbrukning ombord av någon som har tillstånd
enligt den nya lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg. Om
den som köpt varorna från upplagshavaren använder dem för annat
ändamål än förbrukning ombord skall han betala skatt för varorna.

Ett nytt avdrag införs för rederier och flygbolag som innebär att de
som registrerade varumottagare får göra avdrag för skatten vartefter
varorna förbrukas ombord.

Utredningens förslag: Skiljer sig delvis från regeringens. Vårt förslag
omfattar till skillnad från utredningens även tobaksvaroma snus och
tuggtobak. En annan skillnad är att regeringen inte föreslår att det skall
införas krav på säkerhet för transporter mellan upplagshavare och den
som har tillstånd enligt den nya lagen om proviantering av fartyg och
luftfartyg.

Remissinstanserna: Riksskatteverket har vissa invändningar mot kra-
vet på säkerhet. Övriga remissinstanser berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Den 1 juli 1999 upphör möjligheten
för medlemsstaterna att skattebefria varor som säljs ombord på fartyg
eller flygplan i EU-intem trafik. Däremot kan förbrukningen ombord
även i fortsättningen vara skattefri. Skattefriheten för proviantering av
fartyg och flygplan kan därför inte längre omfatta varor som säljs om-
bord utan måste begränsas till varor som förbrukas ombord.

Punktskattefrihet för varor som förbrukas ombord på fartyg och flyg-
plan i EU-intem trafik kan uppnås på åtminstone tre olika sätt. Ett sätt är
att medge återbetalning av skatten på varor som förbrukats ombord. Re-
derier och flygbolag skulle alltså få köpa beskattade varor och sedan
medges återbetalning av skatten vartefter varorna förbrukas ombord.
Problemet med en sådan lösning är att rederier och flygbolag skulle få
ligga ute med mycket stora belopp i väntan på att skatten återbetalas.
Även om återbetalning skulle ske varje månad skulle likviditetsproble-
men bli betydande. Detta skulle också med stor sannolikhet få till följd
att proviantering för förbrukning ombord skulle upphöra i Sverige. Ett
system med återbetalning är därför inte lämpligt.

Ett annat sätt att uppnå skattefrihet är att öppna en möjlighet för rede-
rier och flygbolag att som upplagshavare få avdrag för varor som förbru-
kats ombord. En sådan lösning kräver dock att det finns godkända skatte-
upplag ombord på fartygen och flygplanen. Ett skatteupplag är enligt
artikel 4 i cirkulationsdirektivet en plats där upplagshavaren, utan att
skatten förfaller till betalning, inom ramen för sin näringsverksamhet
tillverkar, bearbetar, förvarar, mottar eller avsänder varor som är belagda
med punktskatt under de särskilda villkor som fastställts av de behöriga
myndigheterna i den medlemsstat där skatteupplaget är beläget. Kom-
missionen och flertalet medlemsstater anser att det inte är möjligt att in-
rätta skatteupplag ombord på fartyg och flygplan eftersom fartyg och
flygplan inte kan anses som sådana platser som avses i artikel 4 i cirku-
lationsdirektivet (se mötesprotokoll från den 10 december 1998,
XXI/C/4/-HJ). Ett system som bygger på att det skall finnas skatteupplag

Prop. 1998/99:86

59

ombord på fartyg och flygplan är därför inte heller någon lämplig lös-
ning.

Slutligen kan skattefrihet uppnås genom att upplagshavare får göra av-
drag för varor som levereras för förbrukning ombord på fartyg och flyg-
plan i EU-intem trafik. Denna konstruktion används i dag och regeringen
anser med hänsyn till nackdelarna med övriga alternativ att denna kon-
struktion även bör användas i fortsättningen.

Även om dagens konstruktion bör behållas finns det skäl att åtgärda
vissa brister. Skattefriheten för proviantering av fartyg och flygplan i
alkohol- och tobaksskattelagama uppnås i dag genom att upplagshavare
får göra avdrag för skatt på varor som har lagts upp på tullager som in-
rättats för förvaring av proviant, s.k. provianteringslager (32 § e i både
alkoholskattelagen och tobaksskattelagen). För att proviantering skall
kunna ske utan att skatt tas ut krävs alltså att varorna levereras från en
upplagshavare till ett provianteringslager för att därifrån levereras vidare
till fartyget eller flygplanet. Detta innebär att en upplagshavare inte kan
leverera varorna direkt till fartyget eller flygplanet och få avdrag för
skatten utan varorna måste för att avdrag skall medges ta vägen via ett
provianteringslager. Detta är en onödigt krånglig ordning. Ett annat pro-
blem med nuvarande ordning är att det i provianteringslagren finns stora
mängder gemenskapsvaror. Eftersom provianteringslagren är tullager,
och därmed avsedda för icke-gemenskapsvaror, kan det ifrågasättas om
detta är lämpligt med hänsyn till EU:s tullagstiftning. Några skäl för nu-
varande ordning redovisas inte i förarbetena till alkohol- och tobaksskat-
telagama utan konstruktionen synes ha tagits över från den lagstiftning
som gällde innan Sveriges inträde i EU.

De brister som redogjorts för i föregående stycke bör åtgärdas genom
att rågången mellan gemenskapsvaror och icke-gemenskapsvaror görs
tydligare och att det skapas möjlighet för upplagshavare att leverera varor
utan skatt direkt till fartyg och flygplan. För gemenskapsvaror innebär
det att reglerna om beskattning bör finnas i alkohol- och tobaksskattela-
gama utan den inblandning av tullagstiftning som nuvarande avdragsre-
gel innebär. Härigenom blir också ansvarsfördelningen mellan Tullverket
och beskattningsmyndigheten tydligare. Mot bakgrund av det nu anförda
anser regeringen att nuvarande regel om att upplagshavare får göra av-
drag för skatt på varor som levererats till ett tullager bör tas bort och er-
sättas med en regel om att upplagshavare får göra avdrag för skatt på
varor som tagits emot för förbrukning ombord av någon som enligt den
nya lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg fått tillstånd att ta
ombord varorna för detta ändamål (se avsnitt 8.5). Den nu föreslagna
avdragsbestämmelsen får till följd att de proviantlokaler som i dag betjä-
nar flygtrafiken måste innehas av godkända upplagshavare och att loka-
lerna måste vara godkända skatteupplag.

Cirkulationsdirektivet omfattar inte snus och tuggtobak. Reglerna om
beskattning av snus och tuggtobak skiljer sig därför från de regler som
gäller för beskattningen av cigaretter och andra tobaksvaror som omfattas
av cirkulationsdirektivet. En skillnad är att det inte finns några upplags-
havare vad gäller snus och tuggtobak. Den som tillverkar snus och tugg-
tobak skall emellertid vara registrerad som skattskyldig. För den som

Prop. 1998/99:86

60

yrkesmässigt för in varor från annat EU-land eller tredje land finns möj- Prop. 1998/99:86
lighet att bli registrerad som skattskyldig. Den som är registrerad som
skattskyldig för snus och tuggtobak får enligt nuvarande regler göra av-
drag för skatt på varor som levererats till ett provianteringslager, dvs.
samma avdragsrätt som upplagshavare i dag har vad gäller cigaretter
m.m. I stycket ovan föreslår regeringen att nuvarande regel om att upp-
lagshavare får göra avdrag för skatt på varor som levererats till ett provi-
anteringslager ersätts med en regel om att upplagshavare får göra avdrag
för skatt på varor som tagits emot för förbrukning ombord av någon som
enligt den nya lagen om proviantering fått tillstånd att ta ombord varorna
för detta ändamål. Motsvarande ändring föreslås även för de som är re-
gistrerade som skattskyldiga för snus och tuggtobak.

I sitt fortsatta arbete skall 1998 års punktskatteutredning bl.a. i ett stör-
re sammanhang lägga fram förslag till en utvidgning av kravet på säker-
het för betalning av skatt i alkohol- och tobaksskattelagama
(Dir. 1997:152). I samband därmed bör utredaren på nytt överväga om
det bör införas krav på säkerhet för transporter mellan upplagshavare och
innehavare av provianteringstillstånd.

Eftersom skattefriheten endast skall gälla för varor som förbrukas om-
bord på fartyg och luftfartyg måste det finnas möjlighet att påföra skatt i
fall varorna används för annat än förbrukning. Det skall t.ex. gå att ta ut
skatt om varorna säljs i en butik ombord eller stjäls från tillståndshava-
rens lager. Ansvaret för detta kan emellertid inte läggas på upplagshava-
ren, eller i fråga om snus och tuggtobak den som är registrerad som
skattskyldig, utan bör ligga på den som förvärvat varorna utan skatt, dvs.
tillståndshavaren. En regel bör därför införas som innebär att den som
förvärvat varorna utan skatt blir skyldig att betala skatt för varorna om de
används för annat än förbrukning ombord. Det innebär att skattskyldighet
skall uppkomma vid varje situation som inte täcks av det skattefria än-
damålet. Att varor säljs till resande i en butik ombord innebär således att
skattskyldighet uppkommer men bestämmelsen skall även omfatta svinn,
stöld eller att varorna förstörs. Skattskyldigheten skall inträda samtidigt
med att varorna används för annat än avsett ändamål.

Lagrådet har förordat en lydelse av den nya bestämmelsen som inne-
bär att skatt inte skall tas ut i fall varorna förstörs genom olyckshändelse
eller force majeur.

Enligt cirkulationsdirektivet skall skatt inte tas ut i fall varor som om-
fattas av den s.k. supensionsordningen förstörs genom olyckshändelse
eller force majeur. Det innebär att skatt inte tas ut för varor som förstörts
på nämnda sätt om varorna finns i ett skatteupplag eller transporteras
under skattesuspension. Något motsvarande undantag för varor som läm-
nat suspensionsordningen, dvs. släppts för konsumtion, finns inte. Detta
återspeglas i den svenska lagstiftningen på så sätt att befrielse från skatt
till följd av olyckshändelser eller force majeur endast medges för varor
som omfattas av suspensionsordningen, dvs. lagras i ett skatteupplag el-
ler transporteras under skatteuppskov. Varor som en tillståndshavare kö-
per utan skatt är enligt cirkulationsdirektivet att betrakta som släppta för
konsumtion och har alltså lämnat suspensionsordningen trots att skatt
inte har tagits ut. Mot bakgrund av nu angivna förhållanden är regeringen

61

inte beredd att utforma den nya bestämmelsen helt i enlighet med vad
Lagrådet förordat.

Det bör i det här sammanhanget noteras att enligt 9 kap. 4 § LPP kan
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i särskilda
fall medge nedsättning av eller befrielse från skatt, liksom återbetalning
helt eller delvis av skatt, om det föreligger synnerliga skäl.

En tillståndshavare som provianterat varor för förbrukning ombord
men som i stället säljer varorna kommer enligt regeringens förslag att bli
skyldig att betala skatt. Det finns därför skäl att något beröra gränsdrag-
ningen mellan förbrukning och försäljning. Vid bedömningen av om det
är fråga om förbrukning eller försäljning är det av underordnad betydelse
var och hur varorna tillhandahålls. I stället skall syftet med tillhandahål-
landet vara avgörande för bedömningen. Det innebär att skattefrihet inte
föreligger enbart av den anledningen att varorna tillhandahålls i restau-
ranger eller liknande serveringsställen ombord. Det är alltså inte möjligt
att t.ex. sälja hela cigarettlimpor i restaurangen utan skatt eftersom syftet
med en sådan försäljningen inte kan vara något annat än att ge passage-
rarna möjlighet att ta med sig varorna i sitt bagage. Å andra sidan före-
ligger inte skattskyldighet för ett paket cigaretter som säljs i restaurangen
ombord men som resenären inte hinner röka upp och därför tar med sig i
land. Exakt var gränsen går är självfallet svårt att ange men de tillstånds-
havare som vill försäkra sig om att inte påföras skatt bör endast tillhan-
dahålla ett paket cigaretter per resenär för förbrukning ombord. Det nu
förda resonemanget gäller även alkoholdrycker. Det innebär att servering
av alkoholdrycker är skattepliktig om syftet med serveringen är att ge
passagerarna möjlighet att ta med sig varorna i sitt bagage. Så kan t.ex.
vara fallet om alkoholdrycker säljs i flaskor som inte öppnas av serve-
ringspersonalen.

Vad gäller frågan om när skatten skall redovisas anser regeringen att
redovisningen bör ske i nära anslutning till att skattskyldigheten inträder.
För oregistrerade varumottagare, den som för in eller tar emot varor från
annat EU-land utan att vara upplagshavare eller registrerad varumottaga-
re samt för den som tillverkar alkohol- eller tobaksvaror utan att vara
godkänd upplagshavare, finns i dag en regel som säger att redovisning av
skatten skall ske senast fem dagar efter den skattepliktiga händelsen. Re-
geringen anser att denna femdagarsregel även bör omfatta det nu aktuella
fallet.

Den nu föreslagna avdragsrätten för upplagshavare kan endast utnytt-
jas av svenska upplagshavare. Det är något osäkert om, och i så fall i vil-
ken utsträckning, rederier och flygbolag önskar att få varor levererade
direkt från en utländsk upplagshavare. En möjlighet bör dock öppnas för
detta för att inte utländska upplagshavare skall missgynnas. Detta kan ske
genom att rederier och flygbolag, som registrerade varumottagare, far
göra avdrag vartefter varorna förbrukas ombord. En annan lösning vore
att låta rederier och flygbolag fa avdrag som skatterepresentant. Rederier
och flygbolag kan dock inte själva välja att bli skatterepresentanter utan
måste utses till representant av en utländsk upplagshavare. Att använda
bestämmelserna om skatterepresentant för att uppnå skattefrihet i nu ak-
tuella fall skulle dessutom kräva att rederier och flygbolag utsågs till

Prop. 1998/99:86

62

skatterepresentanter av samtliga utländska upplagshavare som de vill
köpa varor från. Med hänsyn till dessa omständigheter väljer regeringen
att föreslå att rederier och flygbolag far avdrag som registrerade varu-
mottagare.

Som framgår av avsnitt 4.3.3 inträder skattskyldigheten for en registre-
rad varumottagare när han tar emot varorna. Han behöver dock betala
skatten först i och med att den skall deklareras. För den registrerade va-
rumottagaren innebär detta att de varor han tar emot en månad skall re-
dovisas och betalas den tjugonde månaden efter. Det som under redovis-
ningsperioden har förbrukats ombord får dras av i deklarationen. Det kan
naturligtvis tänkas att varorna inte hinner förbrukas under samma redo-
visningsperiod som de tagits emot från den utländske upplagshavaren.
Avdrag för skatt på sådana varor kan dock medges för senare redovis-
ningsperioder, givetvis under förutsättning att de förbrukats under den
period som avdraget avser. Överstiger avdragen för en redovisningsperi-
od skattens bruttobelopp för perioden, skall det överskjutande beloppet
återbetalas. Det nu sagda innebär att en registrerad varumottagare förr
eller senare kommer att få dra av skatten på samtliga varor som förbru-
kats ombord. Reglerna för deklaration, betalning och återbetalning av
skatt finns i 2 kap. och 5 kap. LPP.

Skälet till att avdragsrätten endast föreslås gälla för registrerade varu-
mottagare är att beskattningsmyndigheten har möjlighet att avregistrera
den som har åsidosatt vad som åligger honom enligt gällande föreskrifter.
Någon motsvarande möjlighet finns självfallet inte för den oregistrerade
varumottagaren. Den registrerade varumottagaren är dessutom skyldig att
varje månad lämna en deklaration, vilket inte gäller för den oregistrerade.
Med tanke på de stora skattebelopp som det kan röra sig om bör därför
den föreslagna avdragsrätten bara komma i fråga för den som är registre-
rad varumottagare. Som förutsättning för avdrag bör gälla att varumotta-
garen har tillstånd enligt den nya lagen om proviantering av fartyg och
luftfartyg.

Förslagen föranleder ändringar i 9, 20, 22, 32, 33, 38 och 40 §§ lagen
om tobaksskatt samt i 8, 19, 20, 21, 31 e, 32 och 33 §§ lagen om alkohol-
skatt.

Prop. 1998/99:86

6.1.2 Proviantering av fartyg och flygplan i trafik till tredje
land

Regeringens förslag: Upplagshavare och den som är registrerad som
skattskyldig för snus och tuggtobak får göra avdrag för skatt på varor
som tagits emot för förbrukning eller försäljning ombord av någon
som har tillstånd enligt den nya lagen om proviantering av fartyg och
luftfartyg.

Ett nytt avdrag införs för rederier och flygbolag som innebär att de
som registrerade varumottagare får göra avdrag för skatten vartefter
varorna förbrukas eller säljs ombord.

63

Utredningens forslag: Utredningen föreslår inga särskilda regler för
proviantering av fartyg och flygplan i trafik till tredje land utan anser att
för sådan proviantering gäller den nuvarande regeln för upplagshavare
om avdrag för skatt på varor som exporteras. En annan skillnad i förhål-
lande till regeringens förslag är att utredningen inte har tagit hänsyn till
att det finns särskilda beskattningsregler för snus och tuggtobak.

Remissinstanserna: Riksskatteverket och Generaltullstyrelsen anser
att avdrag för skatt vid proviantering av fartyg och flygplan i trafik till
tredje land endast bör medges om köparen har meddelats provianterings-
tillstånd. Övriga remissinstanser tillstyrker eller berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt alkohol- och tobaksskattela-
gama får upplagshavare göra avdrag för varor som har lagts upp på tulla-
ger som inrättats för förvaring av proviant. När det gäller snus och tugg-
tobak, som inte omfattas av cirkulationsdirektivet, får avdrag i stället
göras av den som är registrerad som skattskyldig. Denna avdragsrätt an-
vänds dels vid proviantering av fartyg och flygplan i EU-intem trafik,
dels vid proviantering av fartyg och flygplan i trafik till tredje land. Re-
geringen föreslår i avsnitt 6.1.1 att den nuvarande regeln om avdrag för
skatt på varor som har levererats till ett tullager tas bort. Skälen för denna
förändring är även giltiga för fartyg och flygplan i trafik till tredje land
som provianterar med gemenskapsvaror. Upplagshavare bör alltså kunna
leverera sådana varor utan skatt direkt till fartyg och flygplan i trafik till
tredje land. För den EU-intema trafiken föreslås att upplagshavare skall
få göra avdrag för skatt på alkohol- och tobaksvaror som har tagits emot
för förbrukning ombord på t.ex. en farja av någon som har tillstånd enligt
den nya lagen om proviantering. Även när det gäller fartyg och flygplan i
trafik till tredje land bör det finnas en koppling mellan kravet på tillstånd
och rätten till avdrag i alkohol- och tobaksskattelagama. Om tillstånd till
proviantering inte är en förutsättning för att rederier och flygbolag skall
få proviantera med obeskattade alkohol- och tobaksvaror finns det risk
för att vissa rederier och flygbolag helt enkelt struntar i att ansöka om
tillstånd. Det skulle innebära att kontrollbefogenhetema och möjligheten
att återkalla tillstånd enligt den föreslagna lagen om proviantering av
fartyg och luftfartyg inte skulle få avsedd effekt, dvs. kontrollmöjlighe-
terna skulle försämras. Med hänsyn härtill anser regeringen att för avdrag
för alkohol- och tobaksskatt vid proviantering av fartyg och flygplan i
trafik till tredje land skall krävas att köparen har meddelats proviante-
ringstillstånd. En bestämmelse härom förs in i 32 § tobaksskattelagen och
32 § alkoholskattelagen.

I likhet med vad som föreslås beträffande EU-trafiken bör det öppnas
en möjlighet för rederier och flygbolag att som registrerade varumottaga-
re få avdrag för skatt på varor som förbrukats ombord. Eftersom det här
är fråga om tredjelandstrafik skall avdragsrätten även omfatta varor som
säljs ombord. Detta uppnås genom ändringar i 33 § tobaksskattelagen
och 33 § alkoholskattelagen.

Prop. 1998/99:86

64

6.1.3

Försäljning av beskattade varor på fartyg och luftfartyg Prop. 1998/99:86

Regeringens bedömning: Någon ändring i alkohol- och tobaksskat-
telagama krävs inte med anledning av att försäljningen ombord efter
den 30 juni 1999 skall ske med beskattade varor på EU-intema resor.

Utredningens bedömning: Stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: Berör inte bedömningen.

Skälen for regeringens bedömning: I avsnitt 5.3 har regeringen re-
dogjort för hur cirkulationsdirektivets bestämmelser bör tolkas om alko-
hol- och tobaksvaror säljs ombord på fartyg och luftfartyg efter den 30
juni 1999. I korthet innebär tolkningen att för varor som tas ombord i
Sverige utgår svensk skatt. För varor som tas ombord i ett annat med-
lemsland gäller det landets skatt. Om varorna i det senare fallet säljs på
svenskt territorium skall svensk skatt tas ut men om sådan försäljning
inte sker utlöses ingen beskattning i Sverige. Sistnämnda slutsats bygger
på en tolkning av artikel 7 i cirkulationsdirektivet.

De bestämmelser som motsvarar artikel 7 i cirkulationsdirektivet är 8 §
första stycket 5 alkoholskattelagen och 9 § första stycket 5 tobaksskatte-
lagen. Där stadgas att den som från ett annat EU-land för in eller tar emot
skattepliktiga varor är skyldig att betala skatt om varorna skall användas
för annat än privat bruk. I de fall varor, som tagits ombord i ett annat
medlemsland, säljs i Sverige är det ingen tvekan om att regeln blir till-
lämplig. När varorna inte säljs skulle uttrycket ”om varorna skall använ-
das för annat än privat bruk” möjligen kunna tolkas som att beskattning
skall ske. Regeringen anser dock att bestämmelsen måste läsas i ljuset av
cirkulationsdirektivets artikel 7 som talar om att varor förvaras för kom-
mersiella ändamål. Om varorna inte bjuds ut till försäljning kan de var-
ken anses förvaras för kommersiella ändamål eller användas för annat än
privat bruk. Slutsaten blir således att någon förändring av den nuvarande
lydelsen inte krävs.

Även om försäljning inte sker i destinationslandet innebär förflyttning-
en av varorna ett krav på att ledsagardokument skall upprättas. Av punk-
ten 7 i artikel 7 framgår nämligen att när punktskattepliktiga varor som
redan frisläppts för konsumtion i en medlemsstat skall flyttas till en be-
stämmelseort i samma medlemsstat via en annan medlemsstats territori-
um skall de åtföljas av ett förenklat ledsagardokument. I punkten 8 finns
ytterligare krav för sådana leveranser.

Emellertid finns i punkten 9 en möjlighet att underlätta hanteringen i
nu angivna fall. Där föreskrivs att om punktskattepliktiga varor ofta och
regelbundet flyttas på det sätt som anges i punkten 7 kan medlemsstater-
na, genom bilaterala avtal, tillåta förenklingar som avviker från punkter-
na 7 och 8. Regeringen avser att överväga denna möjlighet och ta kontakt
med i vart fall de medlemsländer dit en mer omfattande trafik förekom-
mer för att diskutera sådana avtal.

65

3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 86

6.1.4 Exportbutiker

Prop. 1998/99:86

Regeringens forslag: Försäljning i exportbutiker far endast ske till
resande till tredje land och endast avse obeskattade gemenskapsvaror.
Innehavarna av exportbutiker får kompensation för att de inte har
möjlighet att sälja varor tullfritt genom att den nuvarande avgiften
som betalas till Tullverket slopas.

Den nuvarande avdragsregeln for leveranser till exportbutiker slo-
pas. I stället förutsätts innehavarna av exportbutiker vara godkända
upplagshavare och exportbutikema godkända skatteupplag. Den som
bedriver verksamhet i en exportbutik skall kunna godkännas som
upplagshavare och registreras som skattskyldig for snus och tuggto-
bak.

Avdrag för skatt medges för den försäljning som sker till resande
till tredje land. Avdrag medges dock högst med vad som enligt den
nya lagen om exportbutiker får säljas till varje resande.

Utredningens förslag: Regeringen har till skillnad från utredningen
tagit hänsyn till att det finns särskilda beskattningsregler for snus och
tuggtobak. En annan skillnad är att regeringen föreslår en uttrycklig be-
stämmelse om att den som bedriver verksamhet i en exportbutik skall
kunna godkännas som upplagshavare.

Remissinstanserna: Luftfartsverket, SAS och Svensk Handel anser att
även beskattade varor skall få säljas i exportbutiker. SAS motsätter sig att
den skattefria försäljningen i exportbutiker begränsas till vissa kvantite-
ter. Övriga remissinstanser tillstyrker eller berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Den 1 juli 1999 upphör möjligheterna
till skattefri försäljning i exportbutiker till den som reser inom EU. Där-
emot kommer resenärer till tredje land fortfarande att ha möjlighet att
köpa obeskattade varor. Enligt alkohollagen (1994:1738) gäller ett de-
taljhandelsmonopol i Sverige såvitt avser spritdrycker, vin och starköl,
dvs. detaljhandel med dessa varor får endast bedrivas av Systembolaget
(se 5 kap. alkohollagen). Från denna regel finns ett undantag när det gäl-
ler exportbutiker. Enligt 3 kap. 2 § alkohollagen inskränker nämligen inte
lagen exportbutikemas rätt till försäljning av obeskattade varor. Att
skattefri försäljning inte kan ske till resande inom EU efter den 30 juni
1999 innebär således också att det enligt alkohollagen blir förbjudet att
sälja till dessa resande i exportbutik.

I 45 § tullagen anges att för försäljning av oförtullade eller obeskattade
varor till flygpassagerare som avreser till utlandet får inrättas butik på
flygplats (exportbutik). Även i tullagstiftningen förutsätts således att ex-
portbutikema endast skall sälja obeskattade eller oförtullade varor.

Som regelverket ser ut i dag blir varorna befriade från punktskatt ge-
nom att upplagshavaren får avdrag när han levererar varor till en export-
butik. För vad som därefter händer med varorna finns inga regler i alko-
hol- och tobaksskattelagama utan tullagstiftningen tar vid.

En exportbutik har behov av att kunna lagra och ta emot obeskattade
alkohol- och tobaksvaror. Detta kan antingen ske som i dag genom att

66

butiken är tullager eller genom att butiken är skatteupplag. Som rege-
ringen tidigare uttalat beträffande proviantering av fartyg och flygplan
(avsnitt 6.1.1) bör rågången så långt möjligt vara klar mellan varor som
är gemenskapsvaror, och därmed omfattas av cirkulationsdirektivets
regler, och varor som inte är gemenskapsvaror och således inte heller
faller inom ramen för direktivet. Denna rågång upprätthålls inte i dag
eftersom det i exportbutikema, som har status som tullager, är tillåtet att
lagra både icke-gemenskapvaror och gemenskapsvaror. Av avsnitt 4.6.4
framgår dock att innehavarna av exportbutiker inte ansett sig ha haft an-
ledning att hålla isär olika varors tullstatus. Även det som en gång varit
icke-gemenskapsvaror har av praktiska skäl förtullats. Detta innebär att
det i exportbutikema i praktiken bara finns gemenskapsvaror. Enligt
EG:s tullagstiftning är möjligheten att lagra gemenskapsvaror i tullager i
princip begränsad till s.k. exportbidragsgods. För icke-gemenskapsvaror
finns det inga sådana begränsningar. Förfarandet lagring i tullager tar
alltså främst sikte på icke-gemenskapsvaror. Det bör vidare framhållas
att det inte är förenligt med cirkulationsdirektivets bestämmelser att lagra
icke-gemenskapsvaror i ett skatteupplag. Att skapa ett system som tillåter
lagring av både gemenskapsvaror och icke-gemenskapsvaror i tullager
eller i skatteupplag är alltså inte lämpligt. Även kontrollskäl talar mot en
sådan ordning. Det skulle nämligen försvåra kontrollerna avsevärt om
varorna i butiken inte omfattades av samma regler, dvs. att gemen-
skapsvaroma omfattades av ett regelverk (cirkulationsdirektivet) och
icke-gemenskapsvaroma av ett annat (EG:s tullagstiftning). Mot bak-
grund av nu angivna förhållanden och med hänsyn till att ett nytt regel-
system för exportbutiker i första hand bör vara anpassat för gemen-
skapsvaror anser regeringen att grunderna i ett sådant system bör vara att
exportbutikema förutsätts vara skatteupplag och att endast gemen-
skapsvaror skall fa säljas i butikerna.

Vissa remissinstanser anser att beskattade varor bör fa säljas i export-
butik. Eftersom exportbutikema förutsätts vara skatteupplag är det ingen
lämplig ordning. Det beror på att ett skatteupplag enligt cirkulationsdi-
rektivet är avsett för lagring av obeskattade gemenskapsvaror. Det skulle
vidare leda till att olika regler skulle gälla för varorna i upplaget. Obe-
skattade alkohol- och tobaksvaror som lagras i skatteupplag skall t.ex.
omfattas av en säkerhet för skattens betalning. Något sådant krav finns
självfallet inte för beskattade varor. För att kontrollen skall fungera
skulle det dessutom vara nödvändigt att skapa ett system som gör det
möjligt att i skatteupplaget hålla obeskattade och beskattade varor åtskil-
da. Även med ett sådant system skulle dock kontrollerna försvåras jäm-
fört med om det endast vore tillåtet att sälja obeskattade varor i export-
butiker. För att beskattade alkoholdrycker skall få säljas i exportbutiker
krävs vidare en ändring i alkohollagen som skulle inskränka det statliga
detaljhandelsmonopolet på alkoholdrycker. Att överväga detaljhandels-
monopolets omfattning enbart av den anledningen att den skattefria för-
säljningen inom EU upphör kan inte anses motiverat. Mot bakgrund av
nu redovisade skäl anser regeringen att endast obeskattade varor skall få
säljas i exportbutiker. Detta stämmer också överens med vad skatteut-
skottet har uttalat i frågan (bet. 1998/99:SkU13, s.31) Det bör tilläggas

Prop. 1998/99:86

67

att det med undantag för alkoholdrycker inte finns några legala hinder Prop. 1998/99:86
mot att beskattade varor säljs i andra butiker på flygplatserna än export-
butikema.

Regeringen föreslår alltså ett nytt regelsystem för exportbutiker som
innebär att butikerna förutsätts vara skatteupplag och att endast obeskat-
tade gemenskapsvaror skall få säljas i butikerna. Den nu föreslagna ord-
ningen innebär att det nuvarande avdraget för leveranser till exportbuti-
ker kan slopas. För leveranser till exportbutiker gäller i stället de vanliga
reglerna om leveranser mellan upplagshavare, dvs. leveranserna utlöser
ingen beskattning. Det kan här vara värt att nämna att skattskyldighet
inträder för en upplagshavare om varorna tas ut ur skatteupplaget utan att
föras till ett annat godkänt skatteupplag. Detta innebär att t.ex. svinn ut-
löser beskattning.

Eftersom snus och tuggtobak inte omfattas av cirkulationsdirektivet
finns det inga skatteupplag för dessa varor. Däremot kan den som är re-
gistrerad som skattskyldig för snus och tuggtobak ta emot och lagra varor
utan beskattningskonsekvenser. Om snus och tuggtobak skall säljas
skattefritt i en exportbutik måste därför den som bedriver verksamheten
även vara registrerad som skattskyldig för snus och tuggtobak. Det bör
därför öppnas en möjlighet för den som bedriver verksamhet i en export-
butik att bli registrerad som skattskyldig för nämnda varor.

Det finns enligt regeringens bedömning ingen möjlighet att med den
nuvarande EG-lagstiftningen omvandla en icke-gemenskapsvara till en
gemenskapsvara och samtidigt medge tullfrihet för varan bara av det
skälet att varan skall säljas i en exportbutik. Att inte längre tillåta försälj-
ning av icke-gemenskapsvaror i exportbutikema innebär därför ökade
kostnader för de som driver butikerna. Som framgår av avsnitt 4.6.4 är
det dock en mycket liten andel, ca 1 procent, av exportbutikemas varor
som inte redan från början är gemenskapsvaror. Den tull det är fråga om
uppgår som regel till små belopp. Exempelvis är tullen för en liter ameri-
kansk whisky mindre än 1 kr och för vin i genomsnitt ca 1:50 kr per liter.
Tullen för tobaksvaror är högre och kan för en limpa cigaretter beräknas
till ca 40 kr. Att det införs en regel som innebär att endast gemenskapsva-
ror får säljas i butikerna bör således inte medföra alltför negativa kon-
sekvenser för butiksinnehavama. Det förtjänar att påpekas att nämnda
regel inte innebär att det blir förbjudet att sälja varor som tillverkats utan-
för EU i butikerna. Varor från tredje land måste dock enligt regeln för-
tullas, dvs. omvandlas till gemenskapsvaror, innan de säljs i butiken.

I tullagen och tullförordningen finns regler om avgifter för innehavarna
av exportbutiker. Enligt 78 § tullförordningen skall innehavare av ex-
portbutik på flygplats betala en årlig avgift till Tullverket om 75 000 kr
för en butik som under närmast föregående kalenderår hade en omsätt-
ning av minst 10 miljoner kronor. För att kompensera innehavarna av
exportbutikema för att de legala möjligheterna att sälja icke-
gemenskapsvaror utan tull försvinner, föreslår regeringen att denna avgift
tas bort. Enligt uppgift från Generaltullstyrelsen inbringade avgiften
1 125 000 kr år 1997.

För exportbutikema som skatteupplag behövs en avdragsregel som tar
sikte på det specifika syftet med butikerna. Efter den 30 juni 1999 är

68

syftet att skattefria varor skall kunna säljas till resenärer till tredje land.
En sådan regel bör utformas så att en upplagshavare, som bedriver sin
verksamhet i en exportbutik, får göra avdrag for skatt på varor som leve-
rerats till resenär som kan uppvisa en färdhandling för resa till plats utan-
för EG:s punktskatteområde. Denna avdragsrätt föreslås även gälla för
den som är registrerad som skattskyldig för snus och tuggtobak och som
bedriver verksamhet i en exportbutik.

Om försäljningen till resenärer till tredje land får ske utan begräns-
ningar kommer det inte att vara möjligt att i efterhand kontrollera om all
försäljning som skett i en exportbutik är avdragsgill. Med begränsningar
är det dock möjligt att stämma av antalet sålda varor under en period med
antalet resenärer till tredje land under samma period. En sådan avstäm-
ning skulle åtminstone ge beskattningsmyndigheten en uppfattning om
yrkat avdrag är rimligt. Vidare torde flertalet länder, om inte samtliga,
tillämpa importrestriktioner för i vart fall alkohol- och tobaksvaror. Re-
geringen anser därför att försäljningen i exportbutik bör begränsas. De
begränsningar som i dag finns i 45 § tullförordningen beträffande resenä-
rer inom EU bör gälla som en gräns för avdragsrätten enligt alkohol- och
tobaksskattelagama men nu avse resande till tredje land. Själva begräns-
ningen förs in i den nya lagen om exportbutiker. Dessa begränsningar är
för alkohol en liter spritdryck eller två liter starkvin, två liter vin och två
liter starköl och för tobak 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigar-
rer eller 250 gram röktobak eller en proportionell blandning av dessa
tobaksvaror.

Vidare bör från 45 § tullförordningen till den nya lagen om exportbuti-
ker också föras över den begränsning som gäller försäljning till resenärer
till Norge, nämligen att inte större mängder får säljas än vad resande får
föra in tullfritt till Norge. Det innebär att avdragsrätten för skatt på varor
som sålts till resenärer till Norge begränsas i motsvarande mån.

Förslagen föranleder ändringar i 10, 32, 38, 39 och 40 §§ tobaksskat-
telagen samt 9 och 32 §§ alkoholskattelagen. Vi återkommer i avsnitt 7
till den nya lagen om exportbutiker.

Prop. 1998/99:86

69

6.2

Förslag till ändringar på mervärdesskattens område Prop. 1998/99:86

Regeringens förslag: Bestämmelsen i 3 kap. 30 c § ML om skattefri
försäljning ombord på fartyg eller flyg i EU-trafik upphävs.

Den nuvarande skattefriheten for proviantering av varor avsedda för
bruk ombord på fartyg eller luftfartyg i EU-trafik bibehålls. Proviante-
ring av sådana matvaror som inte är punktskattepliktiga får alltid ske
skattefritt oavsett om varan faktiskt konsumeras ombord eller används
for försäljning ombord.

Justeringar görs i ML och lagen om frihet från skatt vid import med
anledning av den föreslagna lagen om exportbutiker.

Skattefri proviantering till fartyg i linjetrafik mellan Sverige och
Norge eller Åland far endast ske om provianteringen begränsas på det
sätt som anges i den föreslagna lagen om proviantering av fartyg och
luftfartyg.

Skattefriheten for proviantering av punktskattepliktiga varor kopp-
las till den föreslagna provianteringslagens bestämmelser om tillstånd
m.m.

Utredningens förslag: Stämmer överens med vårt med den skillnaden
att utredningen föreslagit en generell skattebefrielse for proviantering.

Remissinstanserna: Riksskatteverket tillstyrker förslaget att utvidga
skattefriheten för proviantering. Verket anser dock att det i likhet med
vad som föreslås för punktskatterna bör införas en koppling mellan kra-
vet på provianteringstillstånd enligt den nya lagen om proviantering av
fartyg och luftfartyg och skattereglerna i ML. SAF och Sveriges Indust-
riförbund tillstyrker förslaget. Sveriges Skeppshandlareförbund anser att
skattefriheten for butiksforsäljning ombord på fartyg och flygplan i utri-
kes trafik skall åstadkommas genom att butikerna ombord betecknas som
exportbutiker. Övriga remissinstanser har inga invändningar mot försla-
get eller berör det inte.

Skälen for regeringens forslag: I 3 kap. 30 c § ML finns vissa kvan-
titativa begränsningar för hur mycket som får säljas skattefritt ombord på
resor i EU-trafik. Eftersom möjligheten till skattefri försäljning upphör
efter den 30 juni 1999 skall bestämmelsen upphävas. Ändringen kräver
följdändringar i 10 kap. 11 och 12 §§ ML.

Enligt vad regeringen erfarit har nuvarande mervärdesskatteregler for
proviantering av fartyg och flygplan inneburit tillämpningsproblem for
skeppshandeln. Sveriges Skeppshandlareförbund har i en skrivelse till
Finansdepartementet den 11 april 1996 framhållit att det är mycket svårt
för skeppshandlare att vid beställning av en vara veta om den skall an-
vändas for skattepliktigt eller skattefritt ändamål och därmed levereras
med eller utan mervärdesskatt. I vissa fall uppges konsekvenserna bli
särskilt besvärande, exempelvis i fråga om varor som kan säljas mervär-
desskattefritt i fartygets restaurang men som säljs med mervärdesskatt i
fartygets butiker och kiosker.

I sjätte direktivet finns i artikel 15.4 och 15.7 regler som undantar pro-
viantering från beskattning. Skattefriheten omfattar leverans av varor

70

avsedda som bränsle eller proviantering dels för fartyg som används ”on
the high seas” (utanför territorialgränsen) för passagerarbefordran mot
betalning, dels för luftfartyg som används av flygföretag som mot betal-
ning flyger på huvudsakligen utrikes trafik.

Medlemsstaterna har rätt att inskränka undantaget avseende fartyg till
dess att gemenskapsregler antagits som specificerar tillämpningsområdet
för och de praktiska arrangemangen kring undantaget.

Direktivets bestämmelser har i Sverige tillämpats så att med varor av-
sedda för proviantering endast avsetts varor som skall användas för bruk
ombord på fartyg eller flygplan.

För att lösa de tillämpningsproblem som Sveriges Skeppshandlareför-
bund pekat på föreslog utredningen ett generellt undantag för leveranser
av varor som skall användas för bruk eller försäljning ombord på fartyg
och flygplan i utrikes trafik. Samtidigt framhölls att ett undantag av detta
slag kunde anses principiellt tveksamt även om det inte direkt strider mot
ordalydelsen i direktivet. Undantaget ansågs därför inte som en på sikt
hållbar lösning.

Diskussioner rörande frågan om skattefrihet för proviantering har nyli-
gen påbörjats i EG:s mervärdesskattekommitté. Kommissionens tjänste-
män har därvid förespråkat en strikt tolkning av direktivet såtillvida att
endast proviantering för fartygets eller flygets behov skulle avses. Ett
flertal länder har dock preliminärt uttalat sig för en mer generös tolkning.
Något slutligt ställningstagande i frågan har ännu inte uppnåtts.

När det gäller den skattemässiga behandlingen av proviantering till
fartyg och flygplan i EU-trafik väljer regeringen att lägga fram ett förslag
som innebär att den nuvarande skattefriheten för proviantering av varor
avsedda för bruk ombord bibehålls. Mot bakgrund av de tillämpnings-
problem som den nuvarande lagstiftningen leder till och som kvarstår
även när taxfreehandeln avskaffats anser regeringen att skattefriheten
dessutom bör omfatta proviantering av matvaror avsedda för försäljning
ombord. Skattefriheten för sådana varor gäller således oavsett om varan
faktiskt konsumeras ombord eller används för försäljning ombord.

Beträffande proviantering av alkohol- och tobaksvaror gäller undantag
för punktskatt endast om varorna är avsedda för förbrukning ombord.
Undantaget för mervärdesskatt bör av praktiska skäl få motsvarande till-
lämpning.

Regeringen har vid utformningen av undantaget för proviantering till
fartyg och luftfartyg i EU-trafik beaktat den restriktiva hållning som man
intagit från kommissionens sida samtidigt som hänsyn tagits till att de
länder som svensk skeppshandel konkurrerar med kan komma att ge di-
rektivet en mer vidsträckt tolkning. En utvidgning av undantagsregeln för
proviantering till att även avse kapitalvaror, kläder m.m. för försäljning
ombord strider mot den grundläggande principen om beskattning av varje
led i varuhandeln. Det kan ifrågasättas om detta varit avsikten när un-
dantaget för proviantering infördes i sjätte direktivet. En samsyn på EU-
nivå torde dock på sikt vara nödvändig. Den slutliga lösningen på denna
fråga måste därför hållas öppen.

Avslutningsvis kan konstateras att det enligt den föreslagna proviante-
ringslagen krävs särskilt tillstånd till proviantering. För proviantering

Prop. 1998/99:86

71

med obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror föreslås avdragsrätten
för punktskatt bli beroende av att provianteringen sker till någon som har
ett sådant tillstånd. Vidare far proviantering endast ske i skälig omfatt-
ning och endast till fartyg eller luftfartyg av viss minsta storlek. Rege-
ringen anser att samma villkor bör gälla för att proviantering av alko-
holdrycker och tobaksvaror skall fa ske utan mervärdesskatt. Ett förslag
av denna innebörd lämnas i 5 kap. 9 § ML.

I 5 kap. 9 § tredje stycket ML finns i dag en bestämmelse som innebär
att om en gemenskapsvara levereras för försäljning från kiosk eller lik-
nande försäljningsställe ombord på fartyg på linjer mellan Sverige och
Norge och leveransen görs till fartyget, skall omsättningen anses som en
omsättning utomlands endast om varan består av spritdrycker, vin, stark-
öl, öl, tobaksvaror, parfymer, kosmetiska preparat, toalettmedel eller
choklad- eller konfektyrvaror. Med andra ord kan skattefri försäljning på
resor mellan Sverige och Norge endast ske i begränsad omfattning. Be-
stämmelserna härrör från den numer upphävda förordningen (1968:591)
om mervärdeskatt i vissa fall vid utförsel, som i sin tur baseras på artikel
3 i den nordiska provianteringsöverenskommelsen. Enligt regeringens
uppfattning bör det i samband med att den nordiska provianteringsöver-
enskommelsen omförhandlas kunna övervägas att slopa detta tämligen
komplicerade regelsystem och eventuellt ersätta det med annan reglering
(se avsnitt 8.1). I avvaktan på ett sådant ställningstagande bör bestäm-
melsen lämpligen kopplas till den föreslagna lagen om proviantering av
fartyg och luftfartyg och skattefriheten vara betingad av att proviante-
ringsbegränsningama uppfylls. Samtidigt krävs en följdändring i 7 kap. 5
§ ML. Som framgår av avsnitt 8.1 föreslår regeringen att begränsningar-
na i artikel 3 i provianteringsöverenskommelsen tills vidare också skall
upprätthållas gentemot Åland. Den föreslagna provianteringslagen inne-
håller vidare en bestämmelse i 6 § som begränsar provianteringen på vis-
sa fartygslinjer mellan Sverige och Norge. Även här bör mervärdesskat-
tefriheten för proviantering vara betingad av att reglerna i provianterings-
lagen uppfylls.

Som framgår av avsnitt 6.1.4 och 7 föreslår regeringen i en ny lag om
exportbutiker att försäljning i exportbutiker endast skall fa omfatta ge-
menskapsvaror för försäljning till tredjelandsresenärer. Eftersom detta
innebär att varorna måste förtullas gäller att mervärdesskatt måste betalas
vid förtullningen om inte undantag görs i lagen (1994:1551) om frihet
från skatt vid import, m.m. För att inte försvåra för exportbutikema att ha
importerade varor i sina butiker bör en ändring göras i nämnda lag så att
frihet från mervärdesskatt medges vid import av varor som levereras för
försäljning i en exportbutik. Det kan i detta sammanhang nämnas att
motsvarande problem inte uppstår på punktskattesidan eftersom inneha-
varna av exportbutiker skall vara godkända upplagshavare. Därmed kan
de importera punktskattepliktiga varor utan att skatt tas ut vid själva im-
porten. Att inte bara leverans för försäljning i en exportbutik utan även
själva försäljningen i exportbutiker till tredjelandsresenärer skall ske
mervärdesskattefritt bör framgå klart av ML. Regeringen föreslår därför
en justering av 5 kap. 9 § första stycket 6 ML i enlighet härmed. Av den
nya lagen om exportbutiker framgår att försäljningen i exportbutik är

Prop. 1998/99:86

72

begränsad till vissa varor och vissa angivna kvantiteter. Mervärdesskatte-
friheten for försäljningen i exportbutiker bör vara betingad av att dessa
regler uppfylls.

Den särskilda taxfreeförsäljningen till resenärer bosatta i tredje land
(se avsnitt 4.5.3) är i dag EG-reglerad. Särregleringen i 5 kap. 9 § andra
stycket ML för personer bosatta i Norge och på Åland grundar sig på en
nordisk överenskommelse av den 26 mars 1980 (SÖ 1980:81, senast änd-
rad genom SÖ 1988:34) om beskattning av resgods i resetrafiken mellan
Danmark, Finland, Norge och Sverige samt om skattefri försäljning till
den som är bosatt i ett annat nordiskt land. Överenskommelsen går ut på
att skattefri försäljning till den som är bosatt i ett annat nordiskt land en-
dast skall kunna ske om det visas att skatt betalas i hemlandet. Regering-
en anser att kontakt bör ske med berörda länder för att undersöka lämp-
ligheten av att bibehålla denna särreglering.

7 Förslag till ny lag om exportbutiker

Regeringens förslag: En ny lag om exportbutiker införs. Den nya la-
gen skall reglera frågan om tillstånd att inrätta en exportbutik och vil-
ka varor som far säljas i butiken. Den nya lagen ersätter motsvarande
regler som i dag finns i tullagstiftningen.

Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: Göta Hovrätt anför att beslut i frågor om tillstånd
att inrätta exportbutik bör anses röra en sådan civil rättighet som medför
en rättighet för sökande till domstolsprövning av besluten. Generaltull-
styrelsen anser att det finns skäl att överväga om det i lagen bör tas in
särskilda bestämmelser om kontroll. Alkoholinspektionen anser att för-
slaget bör kompletteras med en bestämmelse som gör det möjligt att
återkalla tillstånd och att det bör klargöras vilken myndighet som skall
kontrollera att tillståndshavaren följer alkohollagens regler. Övriga re-
missinstanser tillstyrker eller berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslår i avsnitt 6.1.4 att
endast obeskattade gemenskapsvaror skall fa säljas i exportbutikema. I
och med detta kommer verksamheten i exportbutikema inte att ha någon
anknytning till tullagstiftningen. Det finns därför inte heller någon anled-
ning att ha kvar några regler om exportbutiker i den lagstiftningen. I
stället anser regeringen att frågan om tillstånd att inrätta exportbutiker
och vad som skall fa säljas där bör regleras i en särskild lag. Det innebär
att bestämmelserna om exportbutiker i tullagen kan upphävas.

I dag är det regeringen som ger tillstånd till att inrätta exportbutiker.
Denna tillståndsgivning är i huvudsak av näringspolitisk art och en cen-
tral myndighet bör därför avgöra var det i landet är lämpligt att inrätta
sådana butiker. Det rör sig alltså i huvudsak om en näringspolitisk lämp-
lighetsbedömning. Det bör därför även i fortsättningen ankomma på re-
geringen att pröva ansökningar om att fa inrätta exportbutik.

Prop. 1998/99:86

73

Göta Hovrätt synes mena att det bör inforas en rätt till domstolspröv-
ning av regeringens beslut i ärenden om tillstånd att inrätta exportbutik.
Som nämnts i föregående stycke är tillståndsgivningen av näringspolitisk
art och beslut skall fattas efter lämplighetsbedömning. En enskild kan
därför inte på rimliga grunder påstå att han har en rätt enligt svensk lag
att erhålla tillstånd att inrätta exportbutik. Detta leder i sin tur till att arti-
kel 6 (1) i Europakonventionen inte är tillämplig och till slutsatsen att det
inte är nödvändigt med en möjlighet till domstolsprövning.

Regeringen har på senare tid meddelat tillstånd till flygplatshållaren.
Detta framstår som den naturliga lösningen och den bör regleras i lag.
Regeringen föreslår således att tillstånd att inrätta exportbutik skall ges
till flygplatshållaren. Det betyder inte att det är flygplatshållaren som
måste bedriva själva verksamheten i butiken utan verksamheten kan t.ex.
upplåtas efter en offentlig upphandling. Vidare avser regeringen att följa
sin nuvarande praxis och tidsbegränsa tillstånden. Tillstånden kommer
som regel att förlängas om inte sådana omständigheter inträffar som
medför att flygplatsen inte skall ha tillstånd. Det kan t.ex. vara fallet när
det på flygplatsen inte längre förekommer trafik till tredje land.

Enligt nuvarande lydelse av 45 § tullagen får exportbutiker inrättas på
flygplats men även, om det finns särskilda skäl, på någon annan plats. I
praktiken finns bara ett fall där en exportbutik finns på annan plats än
flygplats och det är SAS flygpassagerarterminal i Malmö. Regeringen
kan inte se några skäl till att tillåta exportbutiker på andra platser än på
flygplatser med internationell lufttrafik. De rutiner som gäller på sådana
flygplatser talar nämligen för att varor som köps i exportbutiker förs ut ur
landet. Att tillåta sådana butiker på andra platser bör rimligen leda till
betydande kontrollproblem. I den nya lagen om exportbutiker saknas
därför möjligheten att inrätta exportbutiker på annan plats än flygplats.
Det bör påpekas att SAS flygpassagerarterminal i Malmö är klassad som
internationell flygplats. Samtliga tillstånd till exportbutiker löper emel-
lertid ut den 30 juni 1999. Det blir alltså regeringen som får bedöma om
den terminalen även fortsättningsvis skall fa ha en exportbutik.

Alkoholinspektionen och Generaltullstyrelsen berör frågan om hur
verksamheten i en exportbutik skall kontrolleras. Alkoholinspektionen
anser också att lagen bör kompletteras med en bestämmelse som gör det
möjligt att återkalla tillstånd.

Verksamheten i en exportbutik skall bedrivas av en godkänd upplags-
havare. Kontrollen av verksamheten bör inriktas på den som driver verk-
samheten och inte flygplatshållaren i egenskap av tillståndshavare. När
det gäller skattekontrollen kommer den att ske med stöd av bestämmel-
serna om revision m.m. i LPP och, vad gäller mervärdesskatt, skattebe-
talningslagen (1997:484). Vidare kan en upplagshavare som inte sköter
sig på ett tillfredsställande sätt fa sitt godkännande återkallat. Det innebär
i praktiken att han inte kan fortsätta att driva exportbutiken och att flyg-
platshållaren måste se sig om efter en ny samarbetspartner. Regeringen
förutsätter därför att flygplatshållama, vid utformningen av avtalen med
de som skall bedriva verksamheten, villkorar avtalen med att ett godkän-
nande som upplagshavare kommer att erhållas och att avtalet upphör att
gälla om godkännandet återkallas. När det gäller kontrollen av alkoholla-

Prop. 1998/99:86

74

gens regler är det främst bestämmelserna om att spritdrycker, vin och
starköl inte får säljas eller lämnas ut till den som inte har fyllt 20 år och
inte heller till den som är märkbart påverkad av alkohol eller annat be-
rusningsmedel som kan bli aktuella. Den som bryter mot dessa bestäm-
melser kan dock straffas med böter eller fängelse i högst sex månader för
olovlig dryckeshantering. Eftersom det finns straffrättsliga sanktioner bör
det i första hand vara en fråga för polisen att förebygga och beivra brott
mot bestämmelserna i fråga. Det finns vidare inget som tyder på att da-
gens exportbutiker utgör ett problem vad gäller försäljning till minderåri-
ga och berusade personer. Vid angivna förhållanden anser regeringen att
de kontrollbefogenheter som följer av förslaget är tillräckliga.

Exportbutikema kommer att drivas av någon annan än flygplatshålla-
ren, dvs. tillståndshavaren. Om verksamheten inte bedrivs enligt gällande
regler bör åtgärder vidtas mot den som bedriver verksamheten. Som
nämnts i föregående stycke skall den som bedriver verksamheten vara
godkänd upplagshavare. Där har även nämnts att en upplagshavare som
inte följer gällande regler riskerar att få sitt godkännande återkallat, vil-
ket t.ex. innebär att brott mot alkohollagen kan leda till att godkännandet
återkallas. Med hänsyn till nu angivna förhållanden anser regeringen att
möjligheten att kunna återkalla ett godkännande som upplagshavare är
tillräckligt från kontrollsynpunkt. Det behövs därför ingen särskild be-
stämmelse om återkallelse i den nya lagen om exportbutiker.

I 45 § tullförordningen finns vissa begränsningar när det gäller vilka
varor som far säljas i en exportbutik. För resenärer med bestämmelseort
inom EG:s tullområde gäller dessutom vissa kvantitativa restriktioner.
Varusortimentet är, förutom alkohol- och tobaksvaror, bl.a. parfymer och
chokladvaror, alltså sådana varor som enligt äldre punktskattelagar varit
belagda med s.k. lyxskatt. Regeringen anser att de begränsningar av va-
rusortimentet som gäller i dag även bör gälla i fortsättningen. De nuva-
rande reglerna i tullförordningen förs därför över till den nya lagen om
exportbutiker. I fråga om resande till tredje land står det medlemsstaterna
fritt att föreskriva om begränsningar. Regeringen har i avsnitt 6.1.4 moti-
verat varför denna möjlighet bör utnyttjas. Den nya lagen om exportbuti-
ker kommer alltså att innehålla kvantitativa gränser för försäljningen till
resande till tredje land.

Prop. 1998/99:86

75

8 Förslag till ny lag om proviantering av fartyg
och luftfartyg

8.1      Nordiska provianteringsöverenskommelsen bör sägas

upp

Prop. 1998/99:86

Regeringens bedömning: Avskaffandet av den skattefria försäljning-
en på EU-intema resor innebär att den nordiska provianteringsöver-
enskommelsen har spelat ut sin roll när det gäller att begränsa den
skattefria försäljningen på resor mellan å ena sidan Sverige och Dan-
mark och å andra sidan Sverige och Finland. De begränsningar i för-
hållande till Norge och Åland som följer av överenskommelsen bör
dock föras över till den nya lagen om proviantering av fartyg och luft-
fartyg.

Den nordiska provianteringsöverenskommelsen bör på sikt sägas
upp och ersättas med en ny överenskommelse.

Utredningens bedömning: Stämmer överens med regeringens utom i
fråga om Ålandstrafiken.

Remissinstanserna: Har inga invändningar.

Skälen för regeringens bedömning: Huvudsyftet med den nordiska
provianteringsöverenskommelsen är att effektivisera kontrollen av för-
säljningen av obeskattade varor på passagerarfartyg.

Av artikel 3 i överenskommelsen framgår bl.a. att proviantering får ske
med obeskattade varor för försäljning ombord på andra rutter än sådana
som betecknas som korta om provianteringen avser spritdrycker, vin, öl,
tobaksvaror, cigarrettpapper, choklad- och konfektyrvaror, parfymer,
kosmetiska preparat och toalettmedel. I övrigt far proviantering för för-
säljning endast ske med beskattade varor.

Eftersom någon försäljning av obeskattade varor inte får ske i trafiken
mellan de tre nordiska länder som ingår i EU efter den 30 juni 1999
måste överenskommelsen i detta avseende i praktiken anses ha spelat ut
sin roll. Överenskommelsen har däremot fortfarande aktualitet såvitt av-
ser trafik till Norge, men också vad gäller Åland, eftersom detta landskap
ligger utanför EG:s skatteområde. Överenskommelsen upprätthålls också
i princip av Finland gentemot Ålandstrafiken. Enligt de finska mervär-
desskatteregler som rör Åland beskattas, i den utsträckning som framgår
av de finska skattereglerna för proviantering, överlåtelse av varor för
försäljning till passagerare på fartyg i trafik dels mellan Åland och Sveri-
ge, Norge eller Danmark, dels mellan övriga Finland och Sverige, Norge
eller Danmark om fartyget gör uppehåll i Åland. Av den finska provian-
teringsskattelagstiftningen framgår att skatt inte skall tas ut för den
mängd alkoholdrycker, öl, tobaksvaror, choklad och andra sötsaker, par-
fymvaror, kosmetika och toalettmedel som motsvarar fartygspassagerar-
nas behov och inte heller för den mängd andra varor som motsvarar pas-
sagerarnas behov om varans pris per enhet vid leveransen till fartyget
inte överstiger 385 mark. De finska reglerna motsvarar således såvitt av-

76

ser alkohol, öl, tobaksvaror m.m. artikel 3 i den nordiska provianterings-
överenskommelsen för vad som far provianteras obeskattat. I fråga om
övriga varor får som tidigare nämnts proviantering for försäljning endast
ske med beskattade varor. Någon möjlighet enligt överenskommelsen att
skattefritt proviantera varor av visst lägre värde på det sätt som anges i
den finska lagstiftningen finns således inte enligt överenskommelsen.

När det gäller Norge och Åland föranleder inte avskaffandet av tax-
freeförsäljningen inom EU att de begränsningar som följer av överens-
kommelsen är överspelade. Detta medför dock inte tillräckliga skäl for
att på sikt behålla överenskommelsen i nuvarande form. I stället bör för-
handlingar mellan de nordiska länderna inledas för att se över vilka reg-
ler som bör gälla i framtiden. Även från dansk och finsk sida har fram-
förts önskemål om att länderna skall diskutera vad som skall gälla när
taxfreeförsäljningen upphört. I avvaktan på vad som kan komma ut av
dessa förhandlingar bör Sverige fortsätta att hålla sig till överenskom-
melsen när det gäller fartygstrafiken till Norge och Åland. Regeringen
föreslår därför att de begränsningar som följer av överenskommelsen förs
över till den nya lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg (se av-
snitt 8.2). Begränsningarna i förhållande till Ålandstrafiken gäller även i
de fall fartygets destination är finska fastlandet men en mellanlandning
görs på Åland och resan därför karaktäriseras som en tredjelandsresa.

8.2 En ny lag om proviantering infors

Prop. 1998/99:86

Regeringens förslag: En ny lag om proviantering av fartyg och luft-
fartyg införs och ersätter den nuvarande provianteringsforordningen. I
den nya lagen anges bl.a. under vilka förutsättningar proviantering far
ske med obeskattade gemenskapsvaror och icke-gemenskapsvaror.
Vidare ges i provianteringslagen vissa regler som tar sikte på speciella
situationer kring fartygslinjer mellan Sverige och Norge eller Åland.

Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens utom i fråga
om Ålandstrafiken.

Remissinstanserna: Riksskatteverket ifrågasätter behovet och lämp-
ligheten av att tillåta proviantering med obeskattade tobaksvaror för för-
brukning ombord vid EU-intema resor.

Skälen för regeringens förslag: Provianteringsforordningen innehål-
ler bl.a. regler om vad som får tas ombord i obeskattat skick, tillstånds-
regler, överklaganderegler men också rena ordningsregler (se vidare av-
snitt 4.6.2). En stor del av dessa bestämmelser är av en sådan ingripande
karaktär att de bör ges i lag.

Flertalet av de bestämmelser som finns i förordningen bör därför föras
över till en ny lag om proviantering av fartyg och luftfartyg. Det gäller
vad som får provianteras och av vem, vem som skall ge tillstånd till pro-
vianteringen och hur kontrollen skall vara utformad. Även bestämmelser
om när tillstånd får återkallas och regler för överklagande av beslut m.m.
bör finnas i den nya lagen.

77

När det gäller proviantering för förbrukning ombord i EU-intem trafik
får medlemsstaterna enligt cirkulationsdirektivet behålla sina nationella
bestämmelser till dess att rådet på kommissionens förslag har infört ge-
menskapsbestämmelser. Sverige skulle alltså kunna välja att inte tillåta
proviantering med obeskattade tobaksvaror för förbrukning ombord. För
att ett sådant förbud skall få avsedd effekt krävs dock att de medlemssta-
ter med vilka Sverige har flyg- och fårjeförbindelser också inför ett så-
dant förbud eftersom proviantering med obeskattade tobaksvaror annars
kan ske i dessa länder. En ensidig åtgärd från Sveriges sida skulle alltså
inte leda till att mängden obeskattade tobaksvaror på flygplanen och fär-
jorna minskade. Dessutom skulle kontrollen försvåras om proviantering-
en flyttade till andra EU-länder. Vidare föreslås i avsnitt 8.5 att provian-
tering inte får ske i större omfattning än vad som är skäligt med hänsyn
till resans art och varaktighet samt det antal personer som kan beräknas
medfölja transportmedlet. Tullverket, som är den myndighet som föreslås
bevilja tillstånd till proviantering, kan alltså genom beslut begränsa pro-
vianteringen av obeskattade tobaksvaror till vad som får anses rimligt i
varje enskilt fall. Mot bakgrund av nu angivna förhållanden anser rege-
ringen att det inte är motiverat att införa ett generellt förbud mot provi-
antering med obeskattade tobaksvaror för förbrukning ombord i EU-
intem trafik.

En utgångspunkt för förslaget till den nya lagen är att den nordiska
provianteringsöverenskommelsen delvis har spelat ut sin roll och därför
på sikt bör sägas upp (se avsnitt 8.1). Detta innebär att nuvarande regler
om proviantering för försäljning ombord på vissa särskilda rutter mellan
Sverige och Danmark inte förs över till den nya lagen. Däremot återfinns
den bestämmelse som gäller vissa korta rutter mellan Sverige och Norge
i den nya lagen och, som framgår av avsnitt 6.2, även en regel om mer-
värdesbeskattning för fartygslinjer mellan Sverige och Norge eller Åland
kopplad till ML. Enligt vad som föreslås i avsnitt 6.1.1 kommer en upp-
lagshavares avdrag att kopplas till att Tullverket beviljat tillstånd till pro-
viantering. En viktig anledning att införa regler om sådana tillstånd är
således att stärka den fiskala kontrollen över provianteringen.

8.3 Generella förutsättningar för proviantering

Prop. 1998/99:86

Regeringens förslag: Proviantering med obeskattade gemenskapsva-
ror skall få ske för försäljning vid resa till plats utanför EG:s skatte-
område och för förbrukning ombord vid resa till utländsk ort. När det
gäller mervärdesskatt får proviantering ske i de fall som avses i mer-
värdesskattelagen.

Proviantering med obeskattade gemenskapsvaror och icke-
gemenskapsvaror skall få ske för försäljning och förbrukning ombord
vid resa till plats utanför EG:s tullområde.

Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Godtar eller berör inte förslaget.

78

Skälen för regeringens förslag: Reglerna for proviantering skall
spegla de skatte- och tullrättsliga möjligheterna till försäljning och för-
brukning ombord av obeskattade varor och icke-gemenskapsvaror.

När det gäller obeskattade gemenskapsvaror måste man efter den 30
juni 1999 skilja på försäljning och förbrukning ombord. Den skattefria
försäljningen upphör när det gäller resor inom EU men kvarstår vid resa
till tredje land. Förbrukning ombord kommer dock även fortsättningsvis
att kunna ske med obeskattade varor. Således får, när det gäller varor
som skall säljas ombord, proviantering med obeskattade gemenskapsva-
ror endast ske vid resor till platser utanför EG:s skatteområde. När det
gäller mervärdesskatt föreslår regeringen att proviantering skall få ske i
de fall som avses i mervärdesskattelagen (se vidare avsnitt 6.2).

För icke-gemenskapsvaror bör gälla att sådana far provianteras endast
om resan sker till plats utanför EG:s tullområde. Detta oavsett om varor-
na är avsedda för försäljning eller förbrukning. För förbrukning ombord
på EU-intema resor gäller visserligen att den kan ske med varor som är
tullfria. Detta bör dock inte ske genom att icke-gemenskapsvaror får tas
ombord utan genom den möjlighet till tullfri proviantering som regleras i
lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. och förordningen (1994:1605) om
tullfrihet m.m.

Prop. 1998/99:86

8.4 Vilka fartyg och luftfartyg som skall få proviantera
obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror

Regeringens förslag: De nuvarande begränsningarna att endast vissa
fartyg och luftfartyg får proviantera obeskattade alkoholdrycker och
tobaksvaror samt icke-gemenskapsvaror behålls till stora delar i den
nya lagen. Dock skall endast provianteringen tillåtas för fartyg i yr-
kesmässig trafik, utom fiskefartyg, och inte som i dag kunna ske till
fritidsfartyg. Tullverket skall kunna medge dispens från kraven på
lägsta startvikt respektive bruttodräktighet.

Provianteringen av Försvarsmaktens fartyg och luftfartyg skall
regleras direkt i lagen.

Utredningens förslag: Regeringen föreslår till skillnad från utred-
ningen att Tullverket skall kunna medge dispens från kravet på lägsta
startvikt respektive bruttodräktighet.

Remissinstanserna: Har inga invändningar mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Proviantering av obeskattade alko-
holdrycker och tobaksvaror får enligt 8 § provianteringsforordningen ske
endast till luftfartyg som har en högsta tillåtna startvikt som överstiger
5 700 kilogram och som är destinerat till utländsk flygplats för att lämna
eller hämta passagerare eller last, fritidsfartyg vars bruttodräktighet inte
understiger 75 och som skall avgå till utländsk hamn i annat land än
Danmark, Finland eller Norge och annat fartyg som inte är fiskefartyg
och vars bruttodräktighet är minst 75 som skall anlöpa utländsk hamn för
att lämna eller hämta passagerare eller last, eller som skall företa kryss-

79

ning i mer avlägsna farvatten som turistfartyg. Enligt förordningen får
dessutom proviantering av dessa varor ske, i enlighet med särskilda be-
stämmelser, till fartyg som disponeras av Försvarsmakten.

Med tanke på den risk för skattefusk som alltid föreligger när det gäller
obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror bör endast fartyg och luft-
fartyg av viss storlek komma i fråga för proviantering av sådana varor.
Regeringen anser att det saknas skäl att frångå de begränsningar i detta
hänseende som gäller i dag. Risken för skattefusk är dock skäl att göra en
förändring mot dagens regler på så sätt att fritidsfartyg inte bör få provi-
antera de nu aktuella varorna obeskattade. Enligt regeringens mening bör
därför provianteringen begränsas till fartyg som går i yrkesmässig trafik.

Strikta krav på lägsta startvikt respektive bruttodräktighet för att få
proviantera kan leda till olämpliga konsekvenser i vissa fall. Så kan t.ex.
vara fallet om ett flygplan i reguljär linjetrafik till skillnad från konkur-
renternas plan inte uppfyller kravet på lägsta startvikt. Det får självfallet
anses som en konkurrensnackdel att inte kunna proviantera med obe-
skattade varor om konkurrerande flygbolag har denna möjlighet. Tull-
verket bör därför kunna medge dispens från kraven på lägsta startvikt
respektive bruttodräktighet om det finns särskilda skäl. Sådana skäl får
bl.a. anses föreligga om fartyget eller flygfartyget trafikerar reguljära
passagerarlinjer.

Det bör framgå direkt av den nya lagen att Försvarsmaktens fartyg och
luftfartyg skall få proviantera obeskattade alkoholdrycker och tobaksva-
ror. För dessa fartyg synes några begränsningar till viss storlek inte vara
nödvändig.

8.5 Tillstånd till proviantering

Prop. 1998/99:86

Regeringens förslag: Proviantering med obeskattade alkoholdrycker
och tobaksvaror samt icke-gemenskapsvaror får endast ske om till-
stånd har beviljats. Tillstånd till proviantering skall beviljas den som
bedriver verksamheten på fartyget eller luftfartyget om han med hän-
syn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt
bör beviljas sådant tillstånd. Tillstånd skall beviljas för viss tid eller
för varje tillfälle som proviantering sker.

Proviantering, som kräver tillstånd, skall inte medges i större om-
fattning än vad som är skäligt med hänsyn till resans art och varaktig-
het samt det antal personer som kan beräknas medfölja transportmed-
let.

Tillstånd till proviantering beviljas av Tullverket.

Utredningens förslag: Regeringen föreslår till skillnad från utred-
ningen att kravet på tillstånd begränsas till proviantering med obeskatta-
de alkoholdrycker och tobaksvaror samt icke-gemenskapsvaror.

Remissinstanserna: Länsrätten i Skåne län efterlyser en precisering
av grunderna för tillståndsprövningen. Övriga remissinstanser har inga
invändningar mot för slaget.

80

Skälen för regeringens förslag: Även om försäljning av obeskattade
varor inte skall förekomma vid resor inom EU kommer avsevärda mäng-
der obeskattade varor att tas ombord för förbrukning ombord. Vid resor
till tredje land tillkommer varor för försäljning. Det är således klart att
det måste ställas stora krav på den som på detta sätt far hantera obeskat-
tade varor. Den som far ett tillstånd till proviantering är i mycket att jäm-
ställa med den som är upplagshavare enligt alkohol- och tobaksskattela-
gama. I dessa lagar finns krav på att endast den, som med hänsyn till sina
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig, får
godkännas som upplagshavare. Samma krav bör gälla för den som skall
ges tillstånd till proviantering.

Utredningen föreslår att det skall införas ett generellt krav på tillstånd
för att fa proviantera. Det skulle innebära att även proviantering med
livsmedel skulle kräva tillstånd. Den som enbart provianterar livsmedel
går dock inte att jämställa med den som är upplagshavare enligt alkohol-
och tobaksskattelagama. När det gäller obeskattade gemenskapsvaror kan
det därför ifrågasättas om det är rimligt med ett generellt krav på tillstånd
för att fa proviantera. Enligt nuvarande regler har Tullverket endast möj-
lighet att begränsa proviantering som sker från skatteupplag och tullager.
Det innebär att provianteringen med obeskattade alkoholdrycker och to-
baksvaror kan begränsas men att det inte finns någon sådan möjlighet
vad gäller andra obeskattade gemenskapsvaror. Ett generellt krav på till-
stånd skulle därför leda till att Tullverket blev tvunget att ta ställning till
all slags proviantering och inte som i dag enbart den som sker från skat-
teupplag och tullager. Detta skulle otvivelaktigt leda till en ökad arbets-
belastning för verket. En ökning som sannolikt inte kan motiveras vare
sig av kontrollskäl eller andra skäl. Mot bakgrund av nu angivna förhål-
landen anser regeringen att tillstånd till proviantering med obeskattade
gemenskapsvaror endast skall krävas när fråga är om alkoholdrycker och
tobaksvaror. Dessutom bör, i likhet med vad som gäller i dag, proviante-
ring med icke-gemenskapsvaror inte få ske utan Tullverkets medgivande.
Även i dessa fall skall det alltså krävas tillstånd.

Vid prövningen av en ansökan om tillstånd till proviantering bör sö-
kandes ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt ses i lju-
set av att det i flertalet fall rör sig om proviantering av varor på vilka det i
vanliga fall utgår betydande skattebelopp. De risker som är förknippade
med den skattefria provianteringen skall alltså beaktas vid bedömningen
av vilka krav som skall ställas på den som ansöker om tillstånd. Det in-
nebär bl.a. att sökanden måste kunna uppvisa ett skötsamt förflutet. Vid
prövningen bör därför Tullverket ta hänsyn till om sökanden är restförd
för skatt och om han har gjort sig skyldig till brott med koppling till den
verksamhet som tillståndet avser. Sådana brott är bl.a. skattebrott, bokfö-
ringsbrott, brott mot alkohol- eller tobakslagen samt varusmuggling.

Tillstånd till proviantering bör kunna vara av mer permanent art eller
gälla endast för varje proviantering. Att kräva att t.ex. ett rederi som be-
driver reguljär färjetrafik skall ansöka om tillstånd för varje proviantering
skulle leda till en omfattande administrativ hantering. I andra fall, t.ex.
lastfartyg som endast enstaka gånger angör svenska hamnar, är det där-
emot rimligt att tillstånd ges för varje proviantering. Således bör både

Prop. 1998/99:86

81

tillstånd för viss tid och tillstånd för varje proviantering förekomma. Till-
stånd för viss tid bör endast komma i fråga för den som bedriver reguljär
trafik eller liknande verksamhet.

Proviantering med obeskattade alkohol- och tobaksvaror och icke-
gemenskapsvaror bör inte få ske i större omfattning än nödvändigt. Där-
för bör, liksom i dag, proviantering inte få ske i större omfattning än vad
som är skäligt men hänsyn till resans art och varaktighet. Hänsyn skall
också tas till hur många passagerare som kan beräknas medfölja trans-
portmedlet.

Tillstånd till proviantering meddelas i dag av tullmyndigheten. Inte
minst tullens närvaro vid flygplatser och hamnar, vilket i sig ger större
möjligheter att upptäcka missförhållanden, talar för att tullen bör behålla
denna funktion i den nya lagen. Under våren 1999 genomgår Tullverket
en omorganisation. Tullverket utgörs i dag av Generaltullstyrelsen, som
är chefsmyndighet, samt sex regionala tullmyndigheter. Omorganisatio-
nen innebär att Tullverket kommer att bestå av en enda myndighet med
en central ledning och sex tullregioner. Den nya organisationen är tänkt
att gälla från den 1 juli 1999 (se prop. 1998/99:79). Det nu sagda innebär
att Tullverket bör vara tillståndsmyndighet enligt den nya lagen.

8.6 Tillsyn

Prop. 1998/99:86

Regeringens förslag: Tullverket skall utöva tillsyn enligt den nya la-
gen.

Tillståndshavarens bokföring skall var utformad så att kontroll av
verksamheten är möjlig.

Tillståndshavaren skall på Tullverkets begäran tillhandahålla bokfö-
ringshandlingar och övriga handlingar som rör verksamheten samt
lämna tillträde till utrymmen som används i verksamheten.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall få
meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet för tillståndshavare.

Utredningens förslag: Regeringen föreslår till skillnad från utred-
ningen att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
skall få meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet för tillståndshavare.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att förslaget är tveksamt
från rättssäkerhetssynpunkt och att kontrollbestämmelsema i stället bör
utformas med ledning av skatte- och tullrevisionsreglema. De andra re-
missinstanserna godtar eller berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Av samma skäl som Tullverket bör
vara tillståndsmyndighet bör verket även vara tillsynsmyndighet enligt
den nya lagen. För att kontrollen skall kunna genomföras på ett menings-
fullt sätt krävs att tillståndshavarens bokföring är utformad så att kon-
trollen är möjlig. Exempelvis bör en lagerbokföring finnas som gör det
möjligt att kontrollera vad som tagits ombord på olika platser samt vad
som förbrukats ombord och vad som eventuellt har använts för försälj-
ning ombord. De närmare föreskrifterna om hur denna bokföring skall

82

vara utformad kan i enlighet med vad Lagrådet yttrat meddelas i förord-
ning genom verkställighetsföreskrifter. När det gäller verkställighetsföre-
skrifter kan regeringen i förordning uppdra åt myndighet att meddela
sådana föreskrifter i ämnet.

Därutöver krävs för en fungerande kontroll att Tullverket har möjlighet
att rent fysiskt kontrollera verksamheten. Tillståndshavaren skall därför
vara tvungen att lämna tillträde till utrymmen som han använder i sin
verksamhet.

När det gäller den kritik som Riksskatteverket riktat mot förslaget bör
det påpekas att tullen enligt förslaget inte skall utföra några skattekont-
roller. Syftet med tullens tillsynsverksamhet är att kontrollera att de som
meddelats provianteringstillstånd följer reglerna i den nya lagen om pro-
viantering. Det är vanligt att myndigheter i lag åläggs att utöva tillsyn
över reglerade verksamheter. Ett sådant tillsynsansvar brukar förenas
med en rätt för myndigheten att på begäran få tillträde till lokaler m.m.
och få se handlingar m.m. Det kan t.ex. nämnas att enligt tobakslagen
(1993:581), alkohollagen m.fl. lagar har tillsynsmyndigheterna sådana
befogenheter. Med hänsyn till det nu sagda och då främst till att fråga
inte är om skattekontroll anser regeringen att det saknas skäl att utforma
kontrollbestämmelsema med ledning av revisionsreglema.

För att tillsynen och tillståndsgivningen skall fungera behöver Tullver-
ket regelbundet få information från tillståndshavama. Det kan t.ex. röra
sig om uppgifter om antalet passagerare per tur. Sådana uppgifter behövs
bl.a. vid prövningen av i vilken omfattning proviantering skall få ske. Det
är inte rimligt att Tullverket skall vara hänvisade till att begära in upp-
gifter som regelmässigt behövs för tillsynen eller tillståndsgivningen. Det
bör därför införas bestämmelser om uppgiftsskyldighet för tillståndsha-
vare. Bestämmelser härom kan meddelas i förordning. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att
meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet för tillståndshavare.

För att tillsynen skall bli effektiv bör Tullverket ha tillgång till upp-
gifter från andra myndigheter. I den nya lagen föreslås därför att en upp-
gift som en myndighet förfogar över och som behövs för tillsynen på
begäran skall tillhandahållas Tullverket.

8.7 Återkallelse av tillstånd

Prop. 1998/99:86

Regeringens förslag: Tullverket får återkalla ett tillstånd till provi-
antering om förutsättningarna för att bevilja tillstånd inte längre finns
eller om tillståndshavaren använder varorna för andra ändamål än vad
som anges i tillståndet. Vidare får tillståndet återkallas om tillstånds-
havarens bokföring inte är utformad på ett tillfredsställande sätt eller
om han inte medverkar vid kontrollen av verksamheten. Ett beslut om
återkallelse skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas.

Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens.

83

Remissinstanserna: Länsrätten i Skåne län efterlyser en precisering
av grunderna för återkallelse och en bättre överensstämmelse mellan
återkallelsegrundema. Kammarrätten i Sundsvall anser att frågan om ett
beslut om återkallelse skall gälla omedelbart bör belysas närmare. Övriga
remissinstanser berör inte forslaget.

Skälen för regeringens förslag: Återkallelse av tillstånd bör som re-
gel bli aktuellt vid tillstånd som gäller för viss tid, även om det inte kan
uteslutas att det även kan förekomma när tillstånd getts för ett enstaka
tillfälle.

En första återkallelsegrund bör vara att förutsättningarna for att med-
dela tillstånd inte längre finns. Detta innebär att tillståndet skall återkallas
om tillståndshavarens ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är sådana att tillstånd inte skulle ha medgivits. I avsnitt 8.5 redo-
görs for vilka krav som bör ställas på en sökande och därmed även på
den som redan meddelats tillstånd.

Tillståndet bör också återkallas om varorna används på annat sätt än
vad som gäller enligt tillståndet, t.ex. om varor som provianterats for för-
brukning ombord säljs på en EU-intem resa. Härvid bör dock Tullverket
ta hänsyn till om den som fått tillståndet deklarerat sin försäljning. Är så
fallet och det rör sig om inte allt for omfattande försäljning vid enstaka
tillfallen bör återkallelse inte tillgripas. Om däremot en mer regelmässig
försäljning sker bör tillståndet återkallas eftersom proviantering i sådana
fall skall ske med beskattade varor. Detsamma gäller vid omfattande
svinn.

Vidare bör återkallelse ske när tillståndshavaren inte uppfyller kraven
på hur bokföringen skall vara utformad eller om han försöker försvåra
kontrollen av verksamheten. Denna återkallelsegrund kan alltså tillämpas
i fall tillståndshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt den nya lagen
om proviantering.

Med tanke på de stora skattebelopp som kan belöpa på varorna bör
återkallelse även komma i fråga om tillståndshavaren inte medverkar vid
skattemyndigheternas kontroll, dvs. vid revision eller annan kontroll. Att
återkallelse kan ske i sådana fall är nödvändigt for att skattekontrollen
skall fungera, inte minst mot bakgrund av att det annars kan bli svårt för
beskattningsmyndigheten att få tillgång till utländskt bokföringsmaterial.

Lagrådet har förordat att nyss nämnda återkallelsegrund bör utgå och
därvid yttrat att svårigheten att få tillgång till utländskt bokföringsmateri-
al bör kunna lösas enbart med tillämpning av lagen om särskilda tvångs-
åtgärder i beskattningsforfarandet.

Skattefrihet for försäljning och förbrukning ombord på fartyg och luft-
fartyg kan, som redogjorts för i avsnitt 6.1.1., uppnås på flera sätt. Ett sätt
är att medge rederier och flygbolag återbetalning av skatt på varor som
förbrukats eller sålts ombord. Rederier och flygbolag skulle alltså få köpa
beskattade varor och sedan medges återbetalning av skatten vartefter va-
rorna förbrukas eller säljs ombord. Regeringen har avvisat ett återbetal-
ningssystem med hänvisning till att det skulle fora med sig stora likvidi-
tetsproblem for rederier och flygbolag. Regeringen föreslår i stället att
rederier och flygbolag som har tillstånd enligt den nya lagen om provi-
antering skall få köpa varorna utan skatt men att de skall bli skyldiga att

Prop. 1998/99:86

84

betala skatt om varorna används för något ändamål som inte är befriat
från skatt. Regeringens förslag innebär alltså att obeskattade alko-
holdrycker och tobaksvaror far hanteras skattefritt utanför den s.k. sus-
pensionsordningen. För att ett sådant system skall vara fiskalt försvarbart
måste det innehålla goda kontrollmöjligheter, inte minst mot bakgrund av
att det är fråga om s.k. högriskprodukter. Det måste vidare var möjligt att
vägra rederier och flygbolag fortsatt tillträde till systemet i fall de inte
samverkar vid kontroll. Från fiskal synpunkt är det inte acceptabelt att
den som motsätter sig en kontroll skall kunna fortsätta att köpa obeskat-
tade alkoholdrycker och tobaksvaror. Kontrollmöjligheterna och möjlig-
heten att återkalla tillstånd till proviantering i fall tillståndshavaren inte
samverkar vid kontroll bör vidare ses i ljuset av att rederier och flygbolag
far rätt att köpa alkohol- och tobaksvaror utan skatt. Det är därför rimligt
att kräva av de rederier och flygbolag som vill utnyttja systemet att de
samverkar vid såväl Tullverkets som skattemyndighetens kontroller.
Även remissinstanserna förefaller anse att detta är rimligt. Det finns i
vart fall ingen remissinstans som har motsatt sig att ett tillstånd till provi-
antering skall kunna återkallas om tillståndshavaren inte samverkar vid
en skatterevision. Med hänsyn till det nu sagda vidhåller regeringen att
ett tillstånd till proviantering skall kunna återkallas om tillståndshavaren
inte samverkar vid en skatterevision.

Ett tillstånd till proviantering ger i praktiken tillståndshavaren rätt att
skattefritt köpa alkoholdrycker och tobaksvaror. Med hänsyn till den risk
för skattefusk som alltid föreligger när det gäller obeskattade alko-
holdrycker och tobaksvaror bör ett beslut om återkallelse av tillstånd
gälla omedelbart, om inte annat förordnas.

8.8 Överklagande

Prop. 1998/99:86

Regeringens förslag: Beslut om att utföra kontroll skall inte få över-
klagas. Övriga beslut skall överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd skall krävas för överklagande till kammarrätten.

Utredningens förslag: Regeringen har till skillnad från utredningen
kunnat anpassa sitt förslag till att Tullverket från och med den 1 juli
kommer att bestå av en enda myndighet och till vad som med anledning
därav föreslås i prop. 1998/99:79 Tullagens överklaganderegler, m.m.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall anser att frågan om
prövningstillstånd skall krävas för överklagande till kammarrätten bör
belysas närmare.

Skälen för regeringens förslag: För närvarande överklagas beslut om
proviantering till Generaltullstyrelsen, vars beslut kan överklagas till re-
geringen. Numera förekommer i mycket ringa utsträckning att ärenden
överklagas till regeringen. Vidare är det numera också i få fall som för-
valtningsärenden inte överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Som
redogjorts för i avsnitt 8.5 kommer Tullverket att omorganiseras till en
enda myndighet med en central ledning och sex tullregioner. I prop.

85

1998/99:79 Tullagens överklaganderegler, m.m. föreslås med anledning
av omorganisationen att Generaltullstyrelsen avskaffas som överklagan-
deinstans. Enligt den nya huvudregeln skall beslut av Tullverket överkla-
gas hos allmän förvaltningsdomstol. Vidare krävs det med hänsyn till
artikel 6 (1) i Europakonventionen att enskilda har möjlighet att erhålla
domstolsprövning av Tullverkets beslut i tillståndsfrågor. Mot bakgrund
av nu angivna förhållanden anser regeringen att Tullverkets beslut enligt
den nya provianteringslagen skall överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol.

Av avsnitt 8.6 framgår att Tullverket far genomföra kontroller utan att
det föreligger någon misstanke om oegentligheter. En möjlighet för till-
ståndshavama att överklaga Tullverkets beslut att kontrollera en till-
ståndshavares verksamhet ter sig därför obefogad.

I samband med instansordningsreformen 1994 infördes regler om
prövningstillstånd i kammarrätten. Sådant tillstånd får meddelas om det
är av vikt för ledningen av rättstillämpningen, om anledning förekommer
att ändra länsrättens beslut eller om det finns synnerliga skäl att ändå
pröva överklagandet. Regler om när prövningstillstånd krävs finns i de
materiella författningarna.

Krav på prövningstillstånd får numera betraktas som huvudregel. En-
ligt regeringens mening saknas det skäl att frångå denna huvudregel.
Prövningstillstånd skall därför krävas vid överklagande till kammarrät-
ten.

Prop. 1998/99:86

9 Införsel av alkoholdrycker i vissa fall

Regeringens förslag: Den som har godkänts som upplagshavare en-
ligt alkoholskattelagen och som bedriver verksamhet i en exportbutik
enligt lagen om exportbutiker skall ha möjlighet att till landet föra in
spritdrycker, vin och starköl. Detsamma skall gälla den som har re-
gistrerats som varumottagare enligt alkoholskattelagen och meddelats
tillstånd till proviantering enligt lagen om proviantering av fartyg och
luftfartyg.

I förtydligande syfte föreskrivs att den som har partihandelstillstånd
får sälja spritdrycker, vin och starköl till exportbutiker och till fartyg
och luftfartyg för proviantering.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår inga förändringar av in-
förselreglema i alkohollagen.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 7 föreslås att verksamheten i
en exportbutik skall bedrivas av en godkänd upplagshavare (se även av-
snitt 6.1.4). Det innebär att den som bedriver verksamheten kan ta emot
alkoholdrycker utan beskattningskonsekvenser från såväl svenska som
utländska upplagshavare. Vidare föreslås i avsnitten 6.1.1 och 6.1.2 att
rederier och flygbolag, som registrerade varumottagare, skall få göra av-
drag för skatt på alkoholdrycker som förbrukats eller sålts ombord. Syftet

86

med denna avdragsrätt är att göra det möjligt för rederier och flygbolag
att köpa alkoholdrycker direkt från utländska upplagshavare.

Enligt alkohollagen är det endast innehavare av tillverknings- eller
partihandelstillstånd som far föra in spritdrycker, vin och starköl till lan-
det. Utöver denna huvudregel får personer som har fyllt 20 år föra in så-
dana varor bl.a. som resandeinförsel eller som arv- eller flyttgods. Det
finns också särskilda bestämmelser för fartyg, flygplan eller tåg i inter-
nationell trafik. Försäljning till Systembolaget, innehavare av serverings-
eller inköpstillstånd eller andra partihandlare benämns partihandel, och
far endast bedrivas av den som har meddelats tillverknings- eller parti-
handelstillstånd av Alkoholinspektionen. Den som har meddelats till-
verknings- eller partihandelstillstånd far även exportera spritdrycker, vin
och starköl.

För att innehavare av exportbutiker och rederier och flygbolag som re-
gistrerats som varumottagare skall fa föra in spritdrycker, vin och starköl
till landet krävs alltså att de meddelas partihandelstillstånd. Nämnda ak-
törer kommer emellertid inte att bedriva partihandel utan försäljning i
exportbutik respektive försäljning eller servering ombord på fartyg eller
luftfartyg. De legala grunderna för dessa verksamheter finns i 3 kap. 2
och 3 §§ alkohollagen. När det gäller verksamheten i exportbutiker
kommer det att krävas att flygplatshållaren har meddelats tillstånd av
regeringen att inrätta en sådan butik och att den som driver butiken har
godkänts som upplagshavare av skattemyndigheten. Den som bedriver
försäljning eller serveringsverksamhet ombord på t.ex. en farja skall om
han vill utnyttja möjligheten att köpa varor från utländska upplagshavare
dels ha registrerats som varumottagare av skattemyndigheten, dels ha
meddelats tillstånd till proviantering av Tullverket. Därutöver skulle det
alltså enligt gällande alkohollagstiftning krävas partihandelstillstånd för
att möjliggöra inköp från utländska upplagshavare. Det är inte rimligt att
det skall behövas tre olika tillstånd från tre olika myndigheter för att en
näringsidkare skall kunna bedriva sin verksamhet. Dessutom har nu aktu-
ella näringsidkare endast behov av den införselrätt som följer med ett
partihandelstillstånd enligt alkohollagen. Mot bakgrund av nu angivna
förhållanden anser regeringen att det bör införas en särskild införselrätt
för godkända upplagshavare som bedriver verksamhet i en exportbutik
enligt den nya lagen om exportbutiker. Även för registrerade varumotta-
gare som meddelats tillstånd till proviantering enligt den nya lagen om
proviantering av fartyg och luftfartyg bör en sådan rätt införas. Detta
uppnås genom en ändring i 4 kap. 2 § alkohollagen. Det bör avslutnings-
vis påpekas att det inte finns något som hindrar att nu aktuella näringsid-
kare ansöker om partihandelstillstånd, och om de uppfyller förutsättning-
arna meddelas sådant tillstånd.

Det bör i det här sammanhanget nämnas att Alkoholutredningen i sitt
delbetänkande Alkoholpolitikens medel (SOU 1998:156) föreslår att de
särskilda partihandelstillstånden avskaffas och i alkohollagen ersätts med
en koppling till vissa begrepp i lagen om alkoholskatt. En automatisk rätt
att bedriva partihandel med (och import av) spritdrycker, vin och starköl
införs därmed för dem som har godkänts av skattemyndigheten som
upplagshavare eller registrerad varumottagare enligt bestämmelserna i

Prop. 1998/99:86

87

lagen om alkoholskatt. Om Alkoholutredningens förslag leder till lag-
stiftning kan alltså de nu föreslagna ändringarna av införselreglema i
4 kap. 2 § alkohollagen upphävas.

I förtydligande syfte föreslås att 4 kap. 5 § ändras så att det klart fram-
går att den som har partihandelstillstånd får sälja spritdrycker, vin och
starköl till exportbutiker och till fartyg och luftfartyg for proviantering.

Prop. 1998/99:86

10 Ekonomiska konsekvenser

Regeringens förslag innebär att en klar rågång skapas mellan gemen-
skapsvaror och icke-gemenskapsvaror. För gemenskapsvaror gäller
skattelagstiftningen och skattemyndigheten ansvarar for kontroll m.m.
För icke-gemenskapsvaror gäller tullagstiftningen och dessa varor är
Tullverkets ansvarsområde. Den sammanblandning av dessa båda regel-
verk som i dag finns när det gäller proviantering och exportbutiker och
därmed också oklarheten beträffande ansvarsfördelningen mellan myn-
digheterna bör därför försvinna. Härigenom bör också kontrollen av
verksamheten underlättas. Även for de företag som bedriver verksamhet
kring proviantering bör förslagen innebära större klarhet och därmed un-
derlätta t.ex. redovisningen.

Mycket talar for att fartyg och luftfartyg i större utsträckning kommer
att proviantera varor avsedda for försäljning i länder med lägre punkt-
skatter. Detta gäller främst flygtrafiken men också den farjetrafik som
går till Tyskland och Storbritannien. För färjetrafiken på Östersjön bör
däremot situationen bli i stort sett som i dag, eftersom rederierna med all
sannolikhet kommer att anpassa sina rutter så att de blir att betrakta som
tredjelandsresor. Punktskatterna i Finland och Sverige ligger också unge-
far på samma nivå. De skeppshandlare som provianterar fartyg som går
till Tyskland och Storbritannien samt de som provianterar luftfartyg
kommer dock att fa konkurrensnackdelar i förhållande till motsvarande
aktörer i länder med lägre punktskatter. Detta är emellertid inte en kon-
sekvens av förslagen utan en konsekvens av hur reglerna inom EU är
utformade och av att Sverige har betydligt högre punktskatter än flertalet
andra medlemsländer.

Redan i dag gäller att Tullverket skall ge tillstånd till proviantering.
Den föreslagna lagen om proviantering far dock anses innebära att Tull-
verkets tillsynsansvar utvidgas något. Eventuellt ökade kostnader skall
finansieras inom befintliga ramar for Tullverket.

Den nya lagen om proviantering innebär att de allmänna förvaltnings-
domstolarna far en ny måltyp. Enligt regeringens bedömning kommer
dock endast ett mycket begränsat antal mål att prövas i domstol. Den nya
måltypen förväntas därför endast leda till en ytterst marginell ökning av
arbetsbelastningen för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Eventuellt
ökade kostnader for domstolarna skall finansieras inom befintliga ramar
för Domstolsväsendet.

Förlaget till ny lag om exportbutiker innebär att beskattningsmyndig-
heten i stället for Tullverket skall ansvara for kontrollen av verksamhe-

88

ten. Med hänsyn till de fåtal butiker det rör sig om bör denna nya uppgift
inte påverka myndighetens kostnader mer än marginellt. De eventuella
kostnader som det utökade kontrollansvaret innebär, skall finansieras
inom befintliga ramar för skattemyndigheterna. Förslaget om att slopa
den nuvarande avgiften för exportbutiker har mycket ringa finansiell ef-
fekt, i storleksordningen 1 miljon kr. Detta intäktsbortfall kan dock
komma att uppvägas av att exportbutikema inte längre skall få sälja
oförtullade varor.

Slutligen kan det faktum att taxfreeförsäljningen inom EU upphör leda
till att intäkterna från alkohol- och tobaksskatterna ökar något. Detta är
dock osäkert och beror ytterst på hur konsumenterna kommer att agera
när taxfreeförsäljningen upphör. Vidare kommer den försäljning som
sker på EU-resor med Sverige som avgångsland att mervärdesbeskattas i
Sverige, vilket kan leda till ökade skatteintäkter. Även här är det dock
svårt att bedöma om det blir någon ökning och i så fall hur stor den blir.

Sammanfattningsvis anser regeringen att förslagen inte medför några
statsfinansiella konsekvenser.

Prop. 1998/99:86

11     Författningskommentar

11.1     Förslaget till lag om exportbutiker

Tillstånd att inrätta exportbutik på flygplats skall enligt första stycket
liksom i dag beviljas av regeringen. Tillstånd kan bara ges till flygplats-
hållaren. Detta överensstämmer med den praxis som regeringen i dag
tillämpar.

Andra stycket innebär bl.a. att endast obeskattade gemenskapsvaror får
säljas i exportbutikema. Beskattade varor och icke-gemenskapsvaror får
alltså inte säljas i butikerna. Mot bakgrund av att den skattefria försälj-
ningen upphör för resande inom EU får försäljning bara ske till den som
reser till tredje land. Se vidare avsnitt 6.1.4.

I tredje stycket föreskrivs att verksamheten i en exportbutik skall be-
drivas av en som är godkänd som upplagshavare enligt alkohol- och to-
baksskattelagama.

Paragrafen innehåller definitioner av vad som enligt lagen skall avses
med obeskattade varor, gemenskapsvaror EG:s skatteområde och EG:s
tullområde. Med obeskattade varor avses varor som inte belastats med
punktskatt och/eller mervärdesskatt. Dit hör också varor som i ett tidigare
led belastats med sådan skatt men där varorna sedan blivit skattebefriade
genom ett avdrags- eller återbetalningsförfarande.

EG:s skatteområde för mervärdeskatt anges i 1 a § mervärdesskattför-
ordningen (1994:223) och för punktskatt i förordningen (1994:1785) om
Europeiska gemenskapens punktskatteområde. Bestämmelserna grundar
sig på artikel 3 i sjätte direktivet respektive artikel 2 i cirkulationsdirekti-

89

vet. I princip är det medlemsstaternas territorier som utgör skatteområde-
na. I direktiven undantas dock vissa delar av medlemsstaternas territorier.
Dessutom finns det avtal som stadgar att vissa områden inte skall tillhöra
skatteområdena, dvs. det framgår inte av direktiven att områden i fråga
inte tillhör EG:s skatteområde. Åland ligger t.ex. utanför EG:s skatteom-
råde, vilket varken framgår av sjätte direktivet eller cirkulationsdirektivet
men väl av ett särskilt protokoll till det finländska accessionsavtalet. Se
även avsnitt 4.1.

I exportbutikema far endast vissa varor säljas. Dessutom finns det vissa
kvantitativa begränsningar per resenär vad gäller alkoholdrycker och to-
baksvaror. Detta regleras i första och andra stycket. Se vidare avsnitt
6.1.4. En försäljning av andra varor eller utöver angivna kvantiteter är
alltså inte tillåten och en sådan försäljning innebär också att mervärdes-
skatt och punktskatt skall tas ut (se föreslagna ändringar i 32 § tobaks-
skattelagen och 32 § alkoholskattelagen samt det nya femte stycket i
5 kap. 9 § ML).

I tredje stycket ges definitioner av vad som enligt lagen skall avses
med vissa alkoholdrycker och tobaksvaror. Definitionerna motsvarar dem
som anges i lagen om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker
och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen.

11.2 Förslaget till lag om proviantering av fartyg och
luftfartyg

Lagen är avsedd att reglera provianteringen av obeskattade varor och
icke-gemenskapsvaror för förbrukning och försäljning ombord på fartyg
och luftfartyg i trafik till utländsk ort.

Paragrafen innehåller definitioner av vad som enligt lagen skall avses
med obeskattade varor, gemenskapsvaror och EG:s skatteområde. Med
obeskattade varor avses varor som inte belastats med punktskatt och/eller
mervärdesskatt. Dit hör också varor som i ett tidigare led belastats med
sådan skatt men där varorna sedan blivit skattebefriade genom ett av-
drags- eller återbetalningsförfarande. Sådana skattefria varor omfattas av
provianteringslagen.

EG:s skatteområde för mervärdeskatt anges i 1 a § mervärdesskattför-
ordningen (1994:223) och för punktskatt i förordningen (1994:1785) om
Europeiska gemenskapens punktskatteområde. Bestämmelserna grundar
sig på artikel 3 i sjätte direktivet respektive artikel 2 i cirkulationsdirekti-
vet. I princip är det medlemsstaternas territorier som utgör skatteområde-
na. I direktiven undantas dock vissa delar av medlemsstaternas territorier.
Dessutom finns det avtal som stadgar att vissa områden inte skall tillhöra
skatteområdena, dvs. det framgår inte av direktiven att områden i fråga
inte tillhör EG:s skatteområde. Åland ligger t.ex. utanför EG:s skatteom-

Prop. 1998/99:86

90

råde, vilket varken framgår av sjätte direktivet eller cirkulationsdirektivet Prop. 1998/99:86
men väl av ett särskilt protokoll till det finländska accessionsavtalet. Se

även avsnitt 4.1.

Första stycket reglerar proviantering av obeskattade gemenskapsvaror för
försäljning vid resa till plats utanför EG:s skatteområde och för förbruk-
ning ombord vid resa till utländsk ort. Vad som gäller för mervärdesskatt
framgår av andra stycket.

Eftersom den skattefria försäljningen upphör vid resor inom EU skall
någon proviantering av obeskattade varor inte förekomma för detta än-
damål utan sådan proviantering far bara ske med beskattade varor. För-
brukningen ombord kan dock även fortsättningsvis ske med obeskattade
varor vilket innebär att även proviantering kan ske med sådana varor. Här
bör dock särskilt uppmärksammas att icke-gemenskapsvaror inte far pro-
vianteras för förbrukning vid resa till plats inom EG:s tullområde. Varor
som kommer från tredje land måste således förtullas innan de kan tas
ombord. Provianteringen kan dock ske tullfritt enligt reglerna i lagen om
tullfrihet m.m. och förordningen om tullfrihet m.m.

I paragrafens andra stycke lämnas en upplysning om när proviantering
far ske utan mervärdesskatt genom att en hänvisning görs till de materi-
ella bestämmelserna i ML.

När det gäller resa till plats utanför EG:s tullområde kan proviantering
ske med såväl obeskattade gemenskapsvaror som icke-gemenskapsvaror
och avse såväl försäljning som förbrukning ombord.

5 och 6 §§

I 5 och 6 §§ ges särskilda regler som tar sikte på fartygslinjer mellan
Sverige och Norge eller Åland och som bygger på överenskommelser
mellan länderna. I paragraferna begränsas det varusortiment som far pro-
vianteras på sådana linjer. I 6 § andra stycket finns också en begränsning
av hur mycket som får säljas ombord på vissa linjer mellan Sverige och
Norge.

De begränsningar som ges i dessa paragrafer korresponderar med ML
på så sätt att provianteringen är skattefri endast om den håller sig inom
angivna gränser.

Enligt första stycket får proviantering med obeskattade alkoholdrycker
och tobaksvaror samt icke-gemenskapsvaror endast ske om tillstånd har
beviljats. Med alkoholdryck förstås dryck som avses i 1 kap. 3 § alko-
hollagen och med tobaksvara vara som avses 1 § tobaksskattelagen. Hu-
ruvida varorna är obeskattade skall bedömas med ledning av 2 §. Till-
stånd till proviantering skall ges till den som bedriver verksamheten på
fartyget eller luftfartyget om han med hänsyn till sina ekonomiska för-
hållanden och omständigheterna i övrigt bör meddelas tillstånd. Bestäm-
melsen kommenteras i avsnitt 8.5.

91

Tillstånd till proviantering skall, som nämnts i föregående stycke, ges
till den som bedriver verksamheten på fartyget eller luftfartyget. I avsnitt
6.1.1 föreslås att upplagshavare skall få göra avdrag för skatt på varor
som tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till annat EU-land av någon som har meddelats tillstånd till proviantering
enligt förevarande lag. Är det fråga om resor till tredje land medges även
avdrag för varor som tagits emot för försäljning ombord. Upplagshavare
kan alltså endast leverera varor utan skatt till den som har proviante-
ringstillstånd. Rederier och flygbolag bör därför noggrant överväga vem
som skall ansöka om tillstånd i fall de inte själva tänker bedriva verk-
samheten. Om verksamheten bedrivs av någon annan än tillståndshava-
ren kan upplagshavama inte leverera varor utan skatt till den som bedri-
ver verksamheten. I sådana fall bör alltså den som bedriver verksamheten
ombord på fartyget eller luftfartyget ansöka om tillstånd till proviante-
ring.

Tillstånd skall enligt andra stycket kunna ges för viss tid eller endast
för varje proviantering. Tillstånd för viss tid får beviljas den som bedri-
ver reguljär trafik eller liknande verksamhet. Med reguljär trafik förstås
trafik som bedrivs enligt en i förväg känd turlista. Liknande verksamhet
är regelbunden trafik som inte bedrivs enligt turlista. Som exempel kan
nämnas ett lastfartyg som regelbundet anlöper en viss hamn.

Paragrafen överensstämmer i stort med motsvarande bestämmelse i den
nuvarande provianteringsforordningen. Paragrafen riktar sig både till
Tullverket vid dess tillståndsgivning och till den som getts tillstånd till
proviantering.

En skillnad mot nuvarande ordning är att fritidsfartyg inte får provian-
tera med obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror samt icke-
gemenskapsvaror. I fortsättningen får alltså endast fartyg i yrkesmässig
trafik proviantera med sådana varor. Vidare regleras nu direkt i lagen att
Försvarsmaktens fartyg och luftfartyg kan proviantera obeskattade alko-
holdrycker och tobaksvaror samt icke gemenskapsvaror.

I andra stycket införs en möjlighet för Tullverket att bevilja dispens
från kraven på lägsta startvikt respektive bruttodräktighet i första stycket
1 och 2. Dispens skall medges om det finns särskilda skäl. Sådana skäl
får bl.a. anses föreligga om fartyget eller luftfartyget trafikerar reguljära
passagerarlinjer. Bestämmelsen kommenteras även i avsnitt 8.4.

Bestämmelsen innebär att proviantering enligt 7 § inte får ske i större
omfattning än vad som kan anses behövas för resan. Bestämmelsen riktar
sig både till Tullverket vid dess tillståndsgivning och till den som getts
tillstånd till proviantering.

I den EU-intema trafiken får proviantering med obeskattade varor en-
dast ske för konsumtion ombord. Det innebär alltså att Tullverket måste
göra en bedömning av hur mycket som kan antas konsumeras ombord.
En sådan bedömning bör i vissa fall leda till att provianteringen begrän-
sas kraftigt. Det kan bl.a. röra sig om färjelinjer med förhållandevis kort

Prop. 1998/99:86

92

restid. Det säger sig självt att rökarna bland passagerna på en färja med
en restid på cirka 30 minuter endast hinner röka ett fåtal cigaretter. Lik-
nande resonemang kan givetvis föras beträffande alkoholdrycker. När det
gäller flyglinjer och färjelinjer med rökförbud finns det skäl att helt vägra
proviantering med obeskattade tobaksvaror eftersom någon konsumtion
av cigaretter inte får förekomma ombord.

10 och 11 §§

I paragraferna föreskrivs att Tullverket skall vara såväl tillstånds- som
tillsynsmyndighet.

12 §

Enligt paragrafen skall tillståndshavarens bokföring vara utformad så att
kontroll av verksamheten är möjlig. Det kan t.ex. innebära att det klart
skall gå att skilja vad som förbrukats ombord från det som sålts på annat
sätt. Vidare bör det också framgå vad som provianterats i andra länder.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrådet yttrat (se av-
snitt 8.6).

13 §

För att Tullverket skall kunna utöva sin tillsyn på ett tillfredsställande
sätt föreskrivs i första stycket att tillståndshavaren på begäran av Tull-
verket skall tillhandahålla bokföring och andra handlingar som rör verk-
samheten och lämna tillträden till utrymmen som används i verksamhe-
ten.

I 3 kap. 15-15 d §§ LPP finns bestämmelser om handlingar och upp-
gifter som skall undantas vid revision och föreläggande enligt den lagen.
Enligt andra stycket skall LPP:s regler i denna del gälla också de hand-
lingar och uppgifter som skall tillhandahållas enligt den nu föreslagna
lagen. Om någon begär undantag av handling skall det prövas i den ord-
ning som anges i LPP. Så länge domstolsprövningen är aktuell kan till-
ståndet inte återkallas enligt 14 § första stycket 3.

14 §

Iförsta stycket anges fyra situationer då ett tillstånd får återkallas.

Enligt första punkten får tillståndet återkallas om förutsättningarna för
att bevilja tillstånd inte längre finns. Det är således fråga om att de eko-
nomiska förhållandena och omständigheterna i övrigt för den som fått
tillstånd förändrats på ett sådant sätt att han inte skulle ha beviljats till-
stånd vid tidpunkten för återkallandet. Det kan också vara så att till-
ståndshavaren inte längre bedriver trafik till utländsk ort. I avsnitt 8.5
redogörs för vilka krav som bör ställas på en sökande och därmed även
på den som redan meddelats tillstånd.

I andra punkten anges att tillståndet får återkallas om varorna används
för annat ändamål än vad som anges i tillståndet. Om exempelvis varor
provianterats för förbrukning ombord men säljs i en butik på en färja i
EU-intem trafik kan alltså tillståndet återkallas. Gränsdragningen mellan
förbrukning och försäljning behandlas i avsnitt 6.1.1.1 fall försäljningen
inte har deklarerats på sätt som anges i alkohol- och tobaksskattelagama

Prop. 1998/99:86

93

bör tillståndet som regel återkallas. Även i fall deklaration har lämnats
bör återkallelse ske om försäljning har skett i större omfattning. Detta
mot bakgrund av att provianteringen for försäljning ombord skall ske
med beskattade varor. Detsamma gäller vid omfattande svinn. Bestäm-
melsen kommenteras även i avsnitt 8.7.

Återkallelse far också ske enligt tredje punkten om tillståndshavaren
inte fullgör sina skyldigheter enligt 12 eller 13 §, dvs. om hans bokföring
inte är utformad så att kontroll är möjlig eller han inte tillhandahåller
begärda handlingar eller lämnar tillträde till utrymmen.

Slutligen utgör det faktum att tillståndshavaren inte samverkar vid en
eventuell revision av verksamheten grund för att återkalla tillståndet en-
ligt jjärde punkten. Huruvida tillståndshavaren samverkar eller inte far
bedömas mot bakgrund av de skyldigheter som en reviderad har enligt
LPP och skattebetalningslagen.

Enligt andra stycket gäller ett beslut om återkallelse omedelbart, dvs.
även om återkallelsebeslutet överklagas.

15 §

Bestämmelsen har utformats med ledning av 3 kap. 6 a § LPP.

16§

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet för tillstånds-
havare.

I första stycket första meningen anges att beslut enligt 13 § första stycket
inte far överklagas, alltså beslut om att begära tillgång till handlingar
eller tillträde till utrymmen. Övriga beslut far överklagas till allmän för-
valtningsdomstol, dvs. länsrätt. Eftersom inget särskilt föreskrivs skall
beslut enligt denna lag överklagas enligt förvaltningslagens (1986:223)
bestämmelser. Av 7a§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) följer att
när en enskild överklagar ett beslut är Tullverket den enskildes motpart.

11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt

Den nya punkten 7 första stycket innebär att den som förvärvat tobaksva-
ror utan skatt på grund av att de skall användas för ett skattefritt ändamål
blir skattskyldig om varorna används för ett annat ändamål. Bestämmel-
sen har en generell lydelse men kommer för tobaksskattens del för närva-
rande endast att gälla den som provianterat varor efter tillstånd enligt den
nya lagen om proviantering, jämför kommentaren till 31 e §.

Skattskyldigheten gäller om varorna använts för annat ändamål än det
som var förutsättningen för att varorna fick köpas utan skatt. Det innebär
att skattskyldighet uppkommer vid varje situation som inte täcks av det
skattefria ändamålet. För den EU-intema trafiken innebär det att skatt-

Prop. 1998/99:86

94

skyldighet uppkommer om tobaksvaror används för annat ändamål än
förbrukning ombord, t.ex. försäljning ombord. Gränsdragningen mellan
förbrukning och försäljning behandlas i avsnitt 6.1.1. När det gäller far-
tyg och flygplan i trafik till tredje land uppkommer skattskyldighet om
tobaksvaroma används för annat ändamål än förbrukning eller försäljning
ombord. Oavsett om det rör sig om EU-intem trafik eller trafik till tredje
land utlöser stöld och svinn beskattning. Detsamma gäller om varorna
förstörs. Det är den som förvärvat varorna utan skatt som blir skattskyl-
dig om varorna används för annat än avsett ändamål. Detta gäller undan-
tagslöst, dvs. förvärvaren kan inte komma från skattskyldigheten genom
att invända att t.ex. varorna sålts utan hans vetskap eller att det inte var
han som stal varorna. Efter påpekande från Lagrådet har detta förtydli-
gats på så sätt att det i ett nytt andra stycke uttryckligen föreskrivs att
med att varor används för annat än avsett ändamål likställas i förevarande
lag att de går förlorade. Bestämmelsen skall alltså även tillämpas för att
bedöma om skattskyldighet föreligger enligt 38 § 5.

I avsnitt 4.6.3 finns en beskrivning av hur provianteringen av flygplan
går till från de s.k. proviantlokalema. I proviantlokalema, som med rege-
ringens förslag måste vara skatteupplag, packas varor för förbrukning
ombord i särskilda vagnar. När planet återvänder fraktas de varor som
finns kvar tillbaka till proviantlokalen. Om varorna förs tillbaka till skat-
teupplaget i direkt anslutning till att flygplanet återvänder skall inte skatt-
skyldighet enligt den nya punkten uppkomma.

10 §

Den nya punkten 4 är föranledd av att det i den nya lagen om exportbuti-
ker föreskrivs att verksamheten i en sådan butik skall bedrivas av en
godkänd upplagshavare. Den som avser att bedriva verksamhet i export-
butik kan genom ändringen godkännas som upplagshavare under förut-
sättning att han uppfyller övriga krav. Enligt den nya punktens lydelse
kan beskattningsmyndigheten besluta om godkännande innan verksam-
heten startat. Detta är nödvändigt eftersom det endast är godkända upp-
lagshavare som får bedriva verksamhet i en exportbutik.

20 £

Ändringen i punkten 6 första stycket är föranledd av att 9 § numer har två
stycken. Hänvisningen ändras därför till 9 § första stycket 5. Den nya
punkten 7 i första stycket reglerar när skattskyldigheten skall anses inträ-
da i de fall som regleras i 9 § första stycket 7. Skattskyldigheten inträder
när varorna används för annat ändamål än det som var förutsättningen för
skattefriheten, dvs. för annat än avsett ändamål.

En registrerad varumottagare som har tillstånd enligt den nya lagen om
proviantering kommer enligt föreslagen ändring av 33 § att fa göra av-
drag för skatt på varor som förbrukats ombord och, om fråga är om trafik
till tredje land, även för varor som sålts ombord. Denna avdragsrätt är
tillämplig på varor som varumottagaren förvärvar från upplagshavare i
andra EU-länder. En registrerad varumottagare med provianteringstill-
stånd kan självfallet också köpa varor utan skatt från svenska upplagsha-
vare. I sådana fall uppnås dock skattefriheten genom att upplagshavaren

Prop. 1998/99:86

95

får göra avdrag för skatten, se kommentaren till 32 §. Om varumottaga-
ren använder varorna för annat ändamål än det som var förutsättningen
för skattefriheten blir han skattskyldig enligt 9 § första stycket 7. Enligt
den nya punkten 7 i första stycket förevarande paragraf inträder skatt-
skyldigheten när varorna används för annat än avsett ändamål. I sist-
nämnda fall är alltså en registrerad varumottagare inte skattskyldig enligt
9 § första stycket 2 eftersom han inte yrkesmässigt har tagit emot tobaks-
varor från en utländsk upplagshavare, vilket i sin tur innebär att skatt-
skyldighetens inträde skall bedömas enligt den nya punkten 7 första
stycket i förevarande paragraf och inte enligt punkten 2 i samma stycke.
En registrering som varumottagare gäller nämligen enbart i förhållande
till upplagshavare i andra EU-länder.

22#

Ändringen i andra stycket är föranledd av att 9 § numer har två stycken.
Hänvisningen ändras därför till 9 § första stycket 5.

Det nya femte stycket innebär som huvudregel att om skattskyldighet
föreligger enligt 9 § första stycket 7 skall deklaration lämnas och därmed
även betalning av skatten ske senast fem dagar efter skattskyldighetens
inträde. Detta gäller dock inte den som är registrerad varumottagare. Av
förslaget till 33 § framgår att den som fatt tillstånd till proviantering en-
ligt lagen om proviantering kan göra avdrag som registrerad varumotta-
gare för skatt på tobaksvaror vartefter de förbrukas. Är det fråga om tra-
fik till tredje land omfattar avdragsrätten även varor som säljs ombord.
Om en registrerad varumottagare med provianteringstillstånd även blir
skattskyldig enligt 9 § första stycket 7 behöver han inte deklarera den
skattepliktiga händelsen separat inom fem dagar utan redovisningen skall
i stället göras i deklarationen för den ordinarie redovisningsperioden.

37 e#

Bestämmelsen är i huvudsak av upplysande karaktär och anger att den
som fatt tillstånd till proviantering enligt den nya lagen om proviantering
av fartyg och luftfartyg har möjlighet att köpa varor utan skatt i enlighet
med vad som anges i tillståndet.

32 § första stycket

För närvarande uppnås skattefrihet vid all proviantering genom att av-
drag medges för varor som lagts upp på tullager som inrättats för förva-
ring av proviant, första stycket e. Denna regel slopas och ersätts, vad
gäller förbrukning ombord, med en regel om att upplagshavare far göra
avdrag för skatt på varor som tagits emot för förbrukning ombord på
fartyg eller luftfartyg på resa till utländsk ort av någon som har tillstånd
enligt den nya lagen om proviantering. Uttrycket utländsk ort innebär att
avdragsrätten omfattar varor som tagits emot för förbrukning ombord på
fartyg eller luftfartyg på resa till såväl annat EU-land som till tredje land.

I den nya lydelsen av första stycket f regleras avdragsrätten för provi-
antering för försäljning ombord. Denna avdragsrätt omfattar endast varor
som tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till tredje land, och alltså inte på resa till annat EU-land. Någon skattefri

Prop. 1998/99:86

96

försäljning ombord på fartyg och luftfartyg i EU-intem trafik får ju inte Prop. 1998/99:86
förekomma efter den 30 juni 1999.

För att rätt till avdrag skall föreligga krävs att tillståndshavaren tagit
emot varorna. Rätten till avdrag inträder i samma stund som tillståndsha-
varen tar varorna i sin besittning. Avdrag kan alltså inte medges om va-
rorna av någon anledning försvinner under transporten till tillståndshava-
ren.

32 § andra stycket

Avdrag enligt andra stycket kan göras för varor som levererats till den
som uppvisar en fardhandling för resa till plats utanför EG:s punktskatte-
område. Även om försäljning sker till en resenär till tredje land medges
avdrag bara upp till vissa kvantiteter. Dessa kvantiteter återfinns i lagen
om exportbutiker.

33 §

Regeln i det nya andra stycket är avsedd för att den som har tillstånd en-
ligt den nya lagen om proviantering skall kunna köpa sina varor direkt
från en utländsk upplagshavare. Skattskyldigheten för en registrerad va-
rumottagare inträder när varorna tas emot. Med den nu föreslagna regeln
kan avdrag göras för dessa varor vartefter de förbrukas ombord på resa
till utländsk ort eller säljs ombord på resa till tredje land. Bestämmelsen
kommenteras även i avsnitt 6.1.1 och 6.1.2.

38 §

Genom den nya punkten 4 blir det möjligt för den som bedriver verk-
samhet i en exportbutik att registreras som skattskyldig för snus och
tuggtobak. Utan registrering kan den som bedriver verksamheten inte
köpa snus och tuggtobak utan skatt från andra som är registrerade och
inte heller få avdrag för skatt på varor som levererats till resande till
tredje land (se 32 § andra stycket, 40 § första stycket och 41 § andra
stycket). Registrering som skattskyldig är alltså en förutsättning för att
snus och tuggtobak skall kunna säljas skattefritt i en exportbutik.

141 § andra stycket föreskrivs att 32 § även gäller den som är registre-
rad som skattskyldig för snus och tuggtobak. Det innebär att avdrag
medges för varor som tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till utländsk ort av någon som har tillstånd enligt den
nya lagen om proviantering. Är det fråga om en resa till tredje land med-
ges avdrag även för varor som tagits emot för försäljning ombord. Den
nya punkten 5 innebär att den som köpt varor utan skatt i nu aktuella fall
blir skyldig att betala skatt om varorna används för annat ändamål än det
som var förutsättningen för skattefriheten. Se även kommentaren till 9 §.

W
Ändringen innebär att den som bedriver verksamhet i exportbutik efter
ansökan kan registreras som skattskyldig om verksamheten är av större
omfattning eller om det annars finns särskilda skäl. Eftersom registrering
är en förutsättning för att snus och tuggtobak skall kunna säljas skattefritt

4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 86

i en exportbutik och den som bedriver verksamheten skall vara godkänd Prop. 1998/99:86
upplagshavare får det regelmässigt anses föreligga särskilda skäl.

40 £

I det nya tredje stycket infors en bestämmelse om när skattskyldigheten
inträder i de fall som regleras i 38 § 5. Bestämmelsen har samma lydelse
som den nya punkten 7 i 20 § första stycket. Hänvisning till 22 § femte
stycket innebär att om skattskyldighet föreligger enligt 38 § 5 skall de-
klaration lämnas och därmed även betalning av skatt ske senast fem da-
gar efter skattskyldighetens inträde. Eftersom det inte finns några regist-
rerade varumottagare för snus och tuggtobak kommer 22 § att vara gene-
rellt tillämplig i fråga om nämnda varor.

Övergångsbestämmelserna

I punkten 2 föreskrivs att avdragsreglema i 32 § första stycket e och f
skall gälla i sin äldre lydelse om förutsättningarna för avdrag uppfyllts
före ikraftträdandet. Det innebär att en upplagshavare som levererar varor
för försäljning till en exportbutik i juni får yrka avdrag för leveransen i
den deklaration som skall lämnas den 20 juli.

När de nya reglerna träder i kraft den 1 juli 1999 kommer det bl.a. hos
rederier och flygbolag att finnas varor som har levererats utan skatt. Om
dessa varor används för något ändamål som inte är undantaget från skatt
enligt de nya reglerna skall skatt tas ut. Detta uppnås genom en hänvis-
ning till 32 § första stycket e och f samt andra stycket. Obeskattade varor
som levererats före ikraftträdandet kan endast användas skattefritt för i
nämnda bestämmelser angivna ändamål. Skattskyldig är den som använ-
der varorna för annat ändamål. När skattskyldigheten inträder och hur
skatten skall redovisas regleras genom en hänvisning till 20 § första
stycket 7 och 22 § femte stycket.

11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt

Den nya punkten 8 i första stycket motsvaras av 9 § första stycket 7 i
tobaksskattelagen. Den kommer för alkoholskattens del inte enbart att
omfatta den som fått tillstånd att proviantera enligt lagen om proviante-
ring av fartyg och luftfartyg. Bestämmelsen skall nämligen också tilläm-
pas i fall alkoholvaror förvärvats utan skatt med stöd av 31 e eller 20 §
första stycket 1.1 övrigt hänvisas till kommentaren till 9 § tobaksskattela-
gen.

Se kommentaren till 10 § tobaksskattelagen.

19 §

Se kommentaren till 20 § tobaksskattelagen.

98

20 §

Ändringen i första stycket k) är föranledd av att 31 b § numer betecknas
31 e § (se prop. 1998/99:18, bet. 1998/99SkU6, rskr 1998/99:68, SFS
1998:1679).

I nuvarande tredje stycket regleras skattskyldigheten för den som köpt
alkohol utan skatt med stöd av första stycket 1 p.g.a. att alkoholen skall
användas för medicinskt ändamål. Denna bestämmelse ersätts nu av den
generella regeln i 8 § första stycket 8. Det är emellertid inte fråga om
någon ändring i sak.

21 §

Se kommentaren till 22 § tobaksskattelagen.

I nuvarande andra stycket regleras skattskyldigheten för den som köpt
alkohol utan skatt mot försäkran men använder varorna för annat än av-
sett ändamål. Denna bestämmelse ersätts nu av den generella regeln i 8 §
första stycket 8. Det är emellertid inte fråga om någon ändring i sak.

31 f§

Se kommentaren till 31 e § tobaksskattelagen.

32 §

Se kommentaren till 32 § tobaksskattelagen.

33 §

Se kommentaren till 33 § tobaksskattelagen.

Övergångsbestämmelserna

Se kommentaren till övergångsbestämmelserna i förslaget till lag om
ändring i lagen om tobaksskatt.

11.5     Förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550)

Samtliga ändringar är föranledda av att exportbutikema föreslås regleras
i en särskild lag.

Beträffande övergången till de nya reglerna kan nämnas att samtliga
tillstånd som getts med stöd av tullagen har tidsbegränsats så att de löper
ut den 30 juni 1999.

11.6     Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

3 kap.

Av avsnitt 6.2 framgår att paragrafen skall upphöra att gälla.

Prop. 1998/99:86

99

5 kap.

I första stycket har i en ny punkt 4 a inforts en särskild bestämmelse om
skattefrihet för proviantering av varor som är avsedda att säljas ombord
på fartyg eller luftfartyg i EU-trafik. Skattefriheten avser endast varor
som är avsedda att konsumeras. Härmed avses sådana livsmedel och
livsmedelstillsatser som anges i 1 § livsmedelslagen (1971:511). Det kan
noteras att röktobak inte omfattas av livsmedelsbegreppet (prop. 1971:61
s. 32 och 182). Däremot omfattas tuggtobak och snus liksom alko-
holdrycker. Regeringen har av praktiska skäl ansett att i fråga om punkt-
skattepliktiga varor, dvs. alkoholdrycker och tobaksvaror så skall skatte-
friheten för mervärdesskatt inte vara vidare än den som gäller för punkt-
skatt (jfr avsnitt 6.2). Mervärdesskattefriheten för proviantering av
punktskattepliktiga varor i EU-trafik omfattar därför endast sådana varor
som är avsedda för förbrukning ombord. Genom hänvisningen till livs-
medelsbegreppet kommer skattefriheten för proviantering inte att avse
kapitalvaror, kläder och andra sådana varor som förekommer för försälj-
ning ombord på fartyg och flygplan. Att skattefriheten också omfattar
proviantering av varor som är avsedda för fartygets eller luftfartygets
eget behov eller för konsumtion ombord framgår av första stycket 4. Be-
stämmelsen gäller såväl EU-trafik som tredjelandstrafik. I punkt 4 finns
också en bestämmelse som gör det möjligt att skattefritt proviantera alla
typer av varor som är avsedda att försäljas ombord på fartyg eller luft-
fartyg i tredjelandstrafik.

Återbetalningsrätten för ingående skatt hänförlig till skattefri provian-
tering enligt första stycket 4 och 4 a eller skattefri omsättning enligt
första stycket 5 följer i fråga om fartyg i EU-trafik av 10 kap. 11 § tredje
stycket ML och i fråga om fartyg i tredjelandstrafik av 10 kap. 12 § ML.

Den omständigheten att den skattskyldige, vid förvärv av livsmedel
m.m. för skattepliktig försäljning ombord, inte har haft någon ingående
skatt att göra avdrag för, skall inte medföra att uttag som han gör för pri-
vat bruk skall undgå beskattning med stöd av 2 kap. 2 § ML.

Av den nya lydelsen av första stycket 6 framgår att såväl leveranser av
varor för försäljning i exportbutiker som den försäljning som äger rum
där kan ske utan mervärdesskatt.

Beträffande ändringarna i tredje stycket och de nya fjärde och femte
styckena hänvisas till motiven i avsnitt 6.2.

7 kap.

Ändringen i tredje stycket är föranledd av ändringen i 5 kap. 9 § tredje
stycket.

10 kap.

II och 12 §§

Ändringarna utgör följdändringar med anledning av att 3 kap. 30 c § fö-
reslås upphävd.

Prop. 1998/99:86

100

11.7     Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1551) om
frihet från skatt vid import, m.m.

2 kap.

I sin nuvarande lydelse hänvisar 2 kap. 4 § till att det i ML finns be-
stämmelser om frihet från skatt för varor vilka såsom förnödenheter och
proviant förs ombord på fartyg eller luftfartyg. Bestämmelser om frihet
från mervärdesskatt vid proviantering finns i 5 kap. 9 § ML. Bestämmel-
ser om frihet från mervärdesskatt vid import finns i 3 kap. 30 § ML. En-
ligt det lagrummet skall från skatteplikt undantas sådan import som med-
för frihet från skatt enligt lagen om frihet från skatt vid import. Genom
ändringen i den nu förslagna första punkten införs en klar materiell be-
stämmelse om frihet från importskatt vid proviantering samtidigt som
sambandet mellan lagarna tydliggörs. Bestämmelsen har vidare fått en
ordalydelse som bättre överensstämmer med den terminologi som an-
vänts i 5 kap. 9 § ML.

Eftersom det inte skall vara tillåtet att sälja icke-gemenskapsvaror i
exportbutiker måste varor som importeras för försäljning i sådan butik
förtullas. För att mervärdesskatt inte skall behöva tas ut vid denna för-
tullning ges i andra punkten en möjlighet att importera dessa varor utan
att importskatt tas ut vid förtullningen.

De föreslagna ändringarna behandlas även i motiven, avsnitt 6.2.

11.8     Förslaget till lag om ändring i alkohollagen
(1994:1738)

4 kap.

Den nya punkten 6 i andra stycket innebär att en godkänd upplagshavare
som bedriver verksamhet i en exportbutik som omfattas av den nya lagen
om exportbutiker far föra in spritdrycker, vin och starköl till Sverige.
Verksamheten skall alltså bedrivas i en butik som flygplatshållaren fatt
tillstånd av regeringen att inrätta. Den nya punkten 7 i samma stycke in-
nebär att en registrerad varumottagare som meddelats tillstånd till provi-
antering enligt den nya lagen om proviantering far föra in spritdrycker,
vin och starköl till landet.

5/

Ändringen i första stycket görs för att förtydliga att den som har parti-
handelstillstånd far sälja spritdrycker, vin och starköl till exportbutiker
och till fartyg och luftfartyg för proviantering.

Prop. 1998/99:86

101

11.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:283) med Prop. 1998/99:86
vissa bestämmelser för Scandinavian Airlines

Systems flygpassagerarterminal i Malmö

Flygpassagerarterminalen är klassad som internationell flygplats och om-
fattas därför av den nya lagen om exportbutiker. Förevarande paragraf
kan därför upphävas.

102

Sammanfattning av betänkandet Beskattning utan
taxfree

Utredningens uppdrag

Utredningens huvuduppgift är att se över förfarandereglema för punkt-
skatter m.m. och översynen skall koncentreras till förfarandet för de
harmoniserade punktskatterna. Den första etapp av arbetet som enligt
direktiven redovisas med förtur i detta delbetänkande rör främst frågor
som aktualiseras den 1 juli 1999 då taxfreehandeln i EU-intem trafik
upphör.

I denna första del har ingått att lägga fram förslag till hur försäljningen
av beskattade varor ombord på transportmedel skall hanteras skattemäs-
sigt när taxfreehandeln upphör. Utredningens uppgift har också varit att
överväga åtgärder för kontroll av proviantering för skattefri försäljning
och förbrukning ombord på transportmedel och i det sammanhanget göra
en allmän översyn av den s.k. provianteringsforordningen samt analysera
EG:s regler på taxfreeområdet och bestämmelserna i den nordiska provi-
anteringsöverenskommelsen.

Allmänna utgångspunkter

En grundläggande utgångspunkt för utredningens arbete har varit att tax-
freeförsäljningen kommer att upphöra på resor inom EU efter den 30 juni
1999. Däremot inträffar inga förändringar när det gäller sådan försäljning
på resor till tredje land. Som resor till tredje land räknas också resor till
områden som inte ingår i EG:s skatteområde, t.ex. Åland och Kanarie-
öarna.

En annan utgångspunkt har varit att förbrukningen ombord på resor in-
om EU även efter den 30 juni 1999 kommer att kunna ske med obeskat-
tade varor.

EU-interna resor

Avgörande för om skattefri försäljning skall fa ske ombord är om resan
skall anses som EU-intem eller inte. Om resan går direkt mellan ett
medlemsland och ett tredje land är den självklart inte att anse som en
EU-intem resa. Lika klart är att en resa som går direkt mellan två med-
lemsländer är att anse som EU-intem.

Situationen kan dock bli annorlunda om, vid en resa mellan två med-
lemsländer, farjan går in i hamn eller flygplanet mellanlandar, i ett tredje
land. Även dessa resor kan bli att betrakta såsom icke EU-intema. Detta
förutsätter dock att passagerama har en faktisk möjlighet att göra inköp i
det landet. Det får således inte vara fråga om endast en symbolisk visit i
landet.

Följande situationer bör kunna uppkomma vid farjetrafik i Östersjön.
Om exemplen, som gäller både mervärdesskatt och punktskatt, skall ap-

Prop. 1998/99:86

Bilaga 1

103

pliceras på flygtrafiken kan Åland bytas ut mot t.ex. Kanarieöarna och
Estland mot t.ex. Schweiz.

Resan Sverige-Finland är en EU-intem resa där skattefri försäljning
ombord inte kan förekomma. Detsamma gäller for en returresa med
samma sträckning.

Resan Sverige-Åland-Finland är i sin helhet en tredjelandsresa varför
skattefri försäljning kan förekomma. Detsamma gäller for en returresa
med samma sträckning.

Resan Sverige-Estland är en tredjelandsresa och skattefri försäljning är
tillåten och detta gäller även vid returresan.

Resan Sverige-Finland-Estland är en EU-intem resa första sträckan
men blir en tredjelandsresa mellan Finland och Estland. Detta innebär att
skattefri försäljning inte kan ske på första sträckan men väl på den andra.

Resan Estland-Finland-Sverige är en tredjelandsresa från Estland till
Finland men en EU-intem på resan från Finland och Sverige. Skattefri
försäljning kan alltså ske på första sträckan men inte på den andra.

Resan Sverige-Estland-Finland är i sin helhet en tredjelandsresa.

Enligt utredningens bedömning innebär inte folkrättsliga regler att för-
säljning som sker på det fria havet vid en EU-intem resa skulle vara un-
dantagen från reglerna om beskattning.

Försäljning av beskattade varor på fartyg eller luftfartyg

Beträffande mervärdesskatten finns redan EG-regler som talar om hur
beskattningen skall gå till. Det är i avgångslandet som varan anses om-
satt. Således gäller svensk mervärdesskatt för varor som säljs på en EU-
intem resa som avgår från Sverige och den skall betalas till svenska
skattemyndigheter.

För punktskatternas del är den legala situationen inte lika klar. Utred-
ningen anser dock att beskattning skall ske senast när varorna tas ombord
på ett fartyg eller luftfartyg. För varor som provianteras i Sverige gäller
således svensk punktskatt. I det s.k. cirkulationsdirektivet finns regler om
att skatt skall återbetalas om varorna för kommersiella ändamål förs till
ett annat land. Dessa regler förutsätter emellertid en mycket omfattande
administrativ hantering både för myndigheterna och företagen. Kommis-
sionen har tillsammans med medlemsländerna kommit överens om en
tolkning av direktivet som kan underlätta för de inblandade partema. En-
ligt kommissionen skall varor som säljs till resenärer ombord på fartyg
och luftfartyg inom EU beskattas med den punktskatt som gäller i den
medlemsstat där varorna tas ut från skatteupplag och lastas ombord på
färjan eller flygplanet. Om en passagerare tar en färja från Storbritannien
till Frankrike eller från Tyskland till Danmark blir det inte möjligt att
köpa obeskattade varor för privat bruk även om farjan måste passera in-
ternationellt vatten på rutten till destinationsmedlemsstaten. Enligt ge-
menskapsrätten måste varje resa till sjöss eller i luften som börjar i en

Prop. 1998/99:86

Bilaga 1

104

medlemsstat och där den faktiska ankomstplatsen är belägen i en annan
medlemsstat betraktas som en EU-intem resa.

Beträffande den skattemässiga behandlingen av varor som lastas om-
bord under en mellanlandning i tredje land eller på det fria havet anför
kommissionen följande. Om en farja eller ett plan som går mellan två
medlemsstater (t.ex. från Sverige till Finland) gör en mellanlandning i ett
tredje land (t.ex. Estland) eller i ett område utanför EG:s skatteområden
(t.ex. Åland) kommer reglerna för resenärer till och från tredje land att
fortsätta att gälla (dvs. de kvantitativa och värdemässiga begränsningarna
såsom 1 liter sprit och 200 cigaretter). Varor inköpta på Åland eller om-
bord på färjan kommer att bli föremål för de kvantitativa och värdemäs-
siga begränsningar som gäller köp i länder utanför EG:s tullområde, vil-
ket innebär att tullagstiftningens kontrollregler måste tillämpas.

Om obeskattade tredjelandsvaror lastat ombord på en färja i regelmäs-
sig trafik mellan två gemenskapshamnar medan färjan är utanför EU:s
territorialvatten, kommer dessa varor att bli föremål för samma mervär-
desskatt, punktskatt och tull som gäller för all import till gemenskapens
territorium från tredje land. Detta gäller t.ex. om obeskattade varor av
polskt ursprung lastas ombord på en farja som går från Liibeck till Hel-
singfors under dess passage över internationellt vatten. Under sådana
omständigheter kan mervärdesskatt, punktskatt och tull tas ut av både
passageraren som köpt dessa produkter ombord på farjan och rederiet.
Eftersom passagerarna i sådan fall har gått ombord på skeppet i Tyskland
(och inte i ett tredje land) far de inte tillämpa reglerna om skatte- och
tullfri införsel för resenärer från tredje land och kan därför inte dra nytta
av något skatte- eller tullundantag.

Utredningen gör samma bedömning som kommissionen när det gäller
tolkningen av de gällande bestämmelserna. Däremot har utredningen
svårt att instämma i kommissionens samtidigt gjorda uttalande att syste-
met är klart, enkelt och lätt att tillämpa. Behovet av långtgående förenk-
lingar framstår som stort men utredningen kan endast konstatera att det
saknas utrymme för Sverige att nu ensidigt förändra regelsystemet så att
det blir enklare att tillämpa. I fråga om de grundläggande reglerna för
den skattemässiga hanteringen av försäljningen av beskattade varor på
transportmedel redovisas således inga direkta förslag. Däremot lämnar
utredningen förslag på främst provianteringsområdet som tillgodoser
högt ställda krav på enkla och moderna regler.

Utredningens förslag

Ändringar i alkohol- och tobaksskattelagama samt mervärdesskattelagen
avseende proviantering av fartyg och luftfartyg

För resor inom EU föreslår utredningen att det införs en avdragsrätt för
upplagshavaren för varor som levererats för förbrukning ombord på far-
tyg eller luftfartyg till någon som fatt tillstånd av tullmyndigheten att ta
ombord varorna för detta ändamål. Den som på detta sätt tagit ombord
obeskattade varor blir själv skattskyldig om varorna kommit att användas
för annat ändamål. För att t.ex. rederier och flygbolag skall kunna fa va-

Prop. 1998/99:86

Bilaga 1

105

ror levererade direkt från en utländsk upplagshavare föreslås att de, som
registrerade varumottagare, skall kunna göra avdrag vartefter varorna
förbrukas ombord.

Beträffande proviantering av fartyg och luftfartyg i trafik till tredje
land infors inte några särskilda regler. För den situationen finns redan i
dag regler i alkohol- och tobaksskattelagama om att upplagshavaren får
göra avdrag när varor levereras för export.

Som en konsekvens av att taxfreeförsäljningen upphör skall bestäm-
melsen i 3 kap. 30 c § mervärdesskattelagen upphävas. Skattefriheten for
proviantering utvidgas till att även avse leverans av varor som skall an-
vändas för försäljning ombord på fartyg eller flygplan i EU-trafik.

Exportbutiker

En ny lag om exportbutiker föreslås ersätta motsvarande regler som i dag
finns i tullagstiftningen. Regeringen skall enligt förslaget även fortsätt-
ningsvis meddela tillstånd som bara kan ges till flygplatshållaren. För-
säljningen i exportbutikema skall endast fa ske till resande till tredje land
och endast avse obeskattade gemenskapsvaror.

Den som bedriver verksamheten i en exportbutik skall vara godkänd
upplagshavare och exportbutiken ett godkänt skatteupplag. Avdrag skall
for dessa upplagshavare medges for den försäljning som sker till resande
till tredje land men försäljningen får bara avse vissa varor och vissa
kvantiteter av dessa varor.

Smärre justeringar föreslås också i mervärdesskattelagen och lagen om
frihet från skatt vid import m.m. med anledning av den nya lagen om
exportbutiker.

Ny lag om proviantering av fartyg och luftfartyg

En ny lag om proviantering av fartyg och luftfartyg bör införas och er-
sätta den nuvarande provianteringsforordningen. I den nya lagen anges
bl.a. under vilka förutsättningar som tullen får medge att obeskattade
varor eller varor som inte är gemenskapsvaror får provianteras och vilka
särskilda krav på redovisning som skall ställas på den som har varorna
ombord. Vidare ges i provianteringslagen vissa beskattningsregler som
tar sikte på speciella situationer kring fartygslinjer mellan Sverige och
Norge och som inte bör tynga mervärdesskattelagen.

Proviantering av obeskattade varor skall få ske for försäljning vid resa
till plats utanför EG:s skatteområde och for förbrukning ombord vid resa
till utländsk ort. Varor som inte är gemenskapsvaror skall få provianteras
for försäljning och förbrukning ombord vid resa till plats utanför EG:s
tullområde. Proviantering skall inte medges i större omfattning än vad
som är skäligt med hänsyn till resans art och varaktighet samt det antal
personer som beräknas kunna komma att medfölja transportmedlet.
Tullmyndigheten skall vara den myndighet som meddelar tillstånd.

Tullmyndigheten skall också utöva tillsyn enligt den nya lagen. Till-
ståndshavarens bokföring skall var utformad så att kontroll av verksam-

Prop. 1998/99:86

Bilaga 1

106

heten är möjlig. Regeringen skall få bemyndiga Generaltullstyrelsen att i
samråd med Riksskatteverket meddela föreskrifter om hur bokföringen
skall vara utformad. Tillståndshavaren skall på tullmyndighetens begäran
tillhandahålla bokföringshandlingar och övriga handlingar som rör verk-
samheten samt lämna tillträde till utrymmen som används i verksamhe-
ten.

Ett tillstånd till proviantering får återkallas om förutsättningarna för att
meddela tillstånd inte längre finns eller om tillståndshavaren använder
varorna för andra ändamål än vad som anges i tillståndet. Vidare får till-
ståndet återkallas om tillståndshavarens bokföring inte är utformad på ett
tillfredsställande sätt eller om han inte medverkar vid kontrollen av verk-
samheten.

Nordiska provianteringsöverenskommelsen bör sägas upp

När det gäller den nordiska provianteringsöverenskommelsen och för-
hållandet mellan Danmark, Finland och Sverige är det utredningens be-
dömning att i vart fall de regler som gäller försäljningen ombord inte har
någon giltighet efter det att taxfreeförsäljningen upphör för resor inom
EU. Överenskommelsen far anses ha spelat ut sin roll och Sverige bör
därför säga upp den.

För resor mellan Sverige och Norge föranleder inte beslutet inom EU
att de begränsningar som följer av överenskommelsen är överspelade.
Detta medför dock inte tillräckliga skäl att inte säga upp överenskommel-
sen. I stället bör även förhandlingar med Norge inledas för att se över
vilka regler som bör gälla i framtiden. I avvaktan på vad som kan komma
ut av dessa förhandlingar bör dock Sverige fortsätta att i praktiken hålla
sig till överenskommelsen när det gäller fartygstrafiken till Norge.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 1

107

Utredningens författningsförslag

Förslag till lag om exportbutiker

Härigenom föreskrivs följande

1 § För försäljning av obeskattade gemenskapsvaror till flygpassagerare
som avreser till plats utanför EG:s skatteområde far inrättats butik på
flygplats (exportbutik).

Tillstånd att inrätta exportbutik meddelas av regeringen och kan endast
ges till flygplatshållaren.

Verksamheten i en exportbutik skall bedrivas av en godkänd upplags-
havare enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt och lagen (1994:1564)
om alkoholskatt.

2 § I denna lag förstås med

obeskattade varor:

a) varor som inte varit föremål för någon beskattning i Sverige, eller

b) varor som visserligen varit föremål för beskattning men för vilka
avdrag medgivits eller återbetalning skett så att varorna i praktiken inte
är belastade med skatt,

EG:s skatteområde: det område inom vilket gemenskapens bestämmel-
ser om en viss skatt är tillämpliga.

3 § Försäljningen far endast ske till den som avreser till plats utanför
EG:s skatteområde och endast avse följande varor och i angivna fall
kvantiteter av dessa varor:

1. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram
röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror,

2. en liter spritdryck eller två liter starkvin,

två liter vin,

två liter starköl, och

3. parfym, luktvatten och andra kosmetiska preparat samt choklad- och
konfektyrvaror.

Till den som avreser med bestämmelseort i Norge får försäljning inte
ske till större mängder än vad resande far införa tullfritt till det landet.

Vid tillämpning av första stycket förstås med

spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 vo-
lymprocent,

starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte
22 volymprocent, samt mousserande vin,

vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkoholhalt
som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl,
starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent,
cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

108

Förslag till lag om proviantering av fartyg och luftfartyg

Härigenom föreskrivs följande.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser om proviantering med varor som inte
är gemenskapsvaror och med obeskattade varor för förbrukning eller för-
säljning ombord på fartyg eller luftfartyg vid resa till utländsk ort samt
tillstånd till sådan proviantering. I lagen finns också bestämmelser om
försäljning av obeskattade varor på fartygslinjer mellan Sverige och Nor-
ge-

2 § I denna lag förstås med

obeskattade varor:

a) varor som inte varit föremål för någon beskattning i Sverige,

b) varor som visserligen varit föremål för beskattning men för vilka
avdrag medgivits eller återbetalning skett så att varorna i praktiken inte
är belastade med skatt,

gemenskapsvara:

a) vara som i sin helhet framställts inom gemenskapens tullområde en-
ligt villkoren i artikel 23 i förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 okto-
ber 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och inte inne-
fattar varor som importerats från länder eller territorier som inte utgör en
del av EG:s tullområde,

b) vara som importerats från länder eller territorier som inte utgör en
del av EG:s tullområde och som övergått till fri omsättning,

c) vara som har framställts inom EG:s tullområde, antingen endast av
varor enligt a eller av varor enligt a och b,

EG:s tullområde: de områden som anges i artikel 3 i förordning (EEG)
nr 2913/92,

EG:s skatteområde: det område inom vilket gemenskapens bestämmel-
ser om en viss skatt är tillämpliga.

Proviantering

3 § Proviantering med obeskattade gemenskapsvaror far ske för försälj-
ning vid resa till plats utanför EG:s skatteområde och för förbrukning
ombord vid resa till utländsk ort.

Såvitt avser mervärdesskatt far proviantering med obeskattade gemen-
skapsvaror även ske för försäljning vid resa till plats inom EG:s skatte-
område.

4 § Proviantering med obeskattade gemenskapsvaror och med varor som
inte är gemenskapsvaror far ske för försäljning och förbrukning ombord
vid resa till plats utanför EG:s tullområde.

5 § Proviantering enligt denna lag med alkoholdrycker och tobaksvaror
far ske endast till

109

1. luftfartyg som har en högsta tillåtna startvikt som överstiger 5 700
kilogram och som är destinerat till utländsk flygplats för att lämna eller
hämta passagerare eller last,

2. fartyg som går i yrkesmässig trafik, dock inte fiskefartyg, och vars
bruttodräktighet är minst 75 och som skall anlöpa utländsk hamn för att
lämna eller hämta passagerare eller last eller som skall företa kryssning i
mer avlägsna farvatten som turistfartyg, eller

3. fartyg och luftfartyg som disponeras av Försvarsmakten.

Särskilt om linjer mellan Sverige och Norge

6 § Proviantering med obeskattade gemenskapsvaror och med varor som
inte är gemenskapsvaror för försäljning från kiosk eller liknande försälj-
ningsställe ombord på fartyg på linjer mellan Sverige och Norge får en-
dast avse spritdrycker, vin, starköl, öl, tobaksvaror, parfymer, kosmetiska
preparat, toalettmedel eller choklad- eller konfektyrvaror.

7 § Proviantering med obeskattade gemenskapsvaror och med varor som
inte är gemenskapsvaror far inte avse spritdrycker, vin eller starköl på
fartygslinje mellan svensk hamn från norska gränsen i norr till och med
Lysekil i söder och norsk hamn från och med Risör i väster till svenska
gränsen i öster.

På sådan fartygslinje far obeskattad försäljning inte överstiga 20 ciga-
retter eller 10 cigariller eller cigarrer eller 50 gram tobaksvaror per pas-
sagerare.

Tillstånd

8 § Tillstånd till proviantering skall meddelas den som bedriver verk-
samheten på fartyget eller luftfartyget om han med hänsyn till sina eko-
nomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt bör meddelas sådant
tillstånd.

Tillstånd enligt första stycket meddelas för viss tid eller för varje till-
fälle som proviantering sker. Tillstånd för viss tid far meddelas den som
bedriver reguljär trafik eller liknande verksamhet.

9 § Proviantering får inte ske i större omfattning än vad som är skäligt
med hänsyn till resans art och varaktighet samt det antal personer som
beräknas kunna komma att medfölja transportmedlet. Därvid skall beak-
tas de begränsningar avseende omsättning på färdmedlet som kan före-
ligga och det förråd som redan finns ombord av dylika varor.

10 § Tillstånd till proviantering meddelas av tullmyndigheten.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

Tillsyn

11 § Tillsyn över denna lag utövas av tullmyndigheten.

110

12 § Bokföring för den som meddelats tillstånd skall vara utformad så att
kontroll av verksamheten är möjlig.

Regeringen får bemyndiga Generaltullstyrelsen att i samråd med Riks-
skatteverket meddela föreskrifter om hur bokföring enligt första stycket
skall vara utformad.

13 § Om tullmyndigheten begär det skall tillståndshavaren tillhandahålla
bokföringshandlingar och övriga handlingar som rör verksamheten. Till-
ståndshavaren skall också lämna tillträde till utrymmen som används i
verksamheten.

Bestämmelserna om handlingar och uppgifter som skall undantas i
3 kap. 15-15 d §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter gäller i motsvarande mån handlingar och uppgifter som skall
tillhandahållas enligt denna lag.

Återkallande av tillstånd

14 § Tullmyndigheten far återkalla ett tillstånd till proviantering om,

1. förutsättningarna för att meddela tillstånd inte längre finns,

2. tillståndshavaren använder varorna för andra ändamål än vad som
anges i tillståndet,

3. tillståndshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 12 eller 13 §,
eller

4. tillståndshavaren inte medverkar vid skatterevision enligt lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller skattebetal-
ningslagen (1997:484).

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte annat förordnas.

Uppgiftsskyldighet

15 § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för
prövning och tillsyn enligt denna lag skall på tullmyndighetens begäran
tillhandahållas denna.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om
uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3
kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken hän-
visas i någon av de nämnda paragraferna.

Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse i sek-
retesslagen och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för något
enskilt eller allmänt intresse föreligger uppgiftsskyldighet endast om re-
geringen på ansökan av tullmyndigheten beslutar att uppgiften skall läm-
nas ut.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

Överklagande

16 § Beslut enligt 13 § första stycket far inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

111

Generaltullstyrelsen far överklaga beslut som avses i första stycket
andra meningen.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

17 § Generaltullstyrelsen far från tullmyndigheten ta över uppgiften att i
allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende
eller en viss grupp av ärenden. Generaltullstyrelsen för det allmännas
talan i Regeringsrätten.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

112

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt
dels att 9, 11, 20, 22, 32 och 33 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 31 b § samt närmast fö-
re 31 b § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

9§‘

Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som

1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 13 eller 14 §,

3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,

4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning en-
ligt 16 §,

5. i annat fall än som avses i 1-3, från ett annat EG-land till Sverige för
in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall användas för annat
än privat bruk,

6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,

7. förvärvat varor för vilka ing-
en skatt skall tas ut när varorna
används för visst ändamål, om
varorna kommit att användas för
annat ändamål än det som var
förutsättningen för att varorna
köptes utan skatt.

Skattskyldighet föreligger inte för varor som förs in till Sverige under
sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbe-
talning av skatten enligt 31 a §.

H §2

Upplagshavare i Sverige som säljer obeskattade varor till annan svensk
upplagshavare eller till näringsidkare i ett annat EG-land skall hos be-
skattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan
påföras honom i Sverige eller annat EG-land, innan leverans av skatte-
pliktiga varor påbörjas. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som mot-
svarar den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade varor som
upplagshavaren transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av medel-
talet skall hänsyn endast tas till de dygn under ett år då tran-sport av obe-
skattade varor sker.

Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i
samband med tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga
varor. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

1 Senaste lydelse 1995:612

2 Senaste lydelse 1997:357

113

skatten på de varor som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupp-
laget under ett år.

Den säkerhet som anges i första
stycket skall också omfatta trans-
porter i samband med sådana le-
veranser som avses i 32 § första
stycket e.

20 §

Skattskyldigheten inträder för

1. den som är upplagshavare när

a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte
är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upp-
lagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller expor-
terar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,

b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än för-
säljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till
något annat godkänt skatteupplag,

c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,

2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,

3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,

4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid motta-
gandet av skattepliktiga varor,

5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans
sker,

6. den som är skattskyldig enligt 9 § 5, när de skattepliktiga varorna
förs in till Sverige,

7. den som är skattskyldig enligt
9 § 7, när varorna används för
annat ändamål än det som var
förutsättningen för att varorna
köptes utan skatt.

Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 10 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

22 §3

Den som är oregistrerad varumottagare enligt 14 § skall lämna dekla-
ration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklarationen
skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter
den dag då varorna togs emot.

Den som är skattskyldig enligt 9 § 5 skall lämna deklaration när skat-
tepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln.

3 Senaste lydelse 1998:512

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

114

Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara upplagshavare Prop. 1998/99:86
skall lämna deklaration när varorna tillverkas. Deklarationen skall ha Bilaga 2
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag
då varorna tillverkades.

Den som enligt 16 § femte stycket överfor en skattepliktig vara skall
lämna en deklaration for varje avsänd leverans. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter avsändan-

det av varorna.

Den som är skattskyldig enligt 9
§ 7, och som inte är registrerad
varumottagare enligt 13 §, skall
lämna deklaration när skatteplikti-
ga varor använts för annat ändamål
än det som var förutsättningen för
att varorna köptes utan skatt.
Deklarationen skall ha kommit in
till beskattningsmyndigheten se-
nast fem dagar efter den dag då
varorna användes för annat ända-
mål.

Inköp av varor utan skatt

31 b§

Den som har tillstånd från
tullmyndigheten enligt lagen
(1999:000) om proviantering av
fartyg och luftfartyg får, i enlighet
med vad som anges i tillståndet,
från en upplagshavare köpa to-
baksvaror utan skatt för förbruk-
ning ombord på fartyg eller luft-
fartyg på resa till annat EG-land.

32 §

I deklaration som lämnas av upplagshavare som avses i 10 § får avdrag
göras för skatt på varor

a) som har återtagits i samband med återgång av köp,

b) som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,

c) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,

d) som har exporterats till tredje
land eller förts till frizon eller fri-

d) som har exporterats till tredje
land eller förts till frizon eller fri-

lager för annat ändamål än att för-
brukas där,

e) som har lagts upp på tullla-
ger som inrättats for förvaring av
proviant, eller

f) som har levererats för för-
säljning i exportbutik.

lager för annat ändamål än att för-
brukas där, eller

e) som har levererats for för-
brukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till annat EG-
land till någon som fått tillstånd
enligt lagen (1999:000) om provi-

115

antering av fartyg och luftfartyg
att ta ombord varorna för detta
ändamål.

Upplagshavare, som bedriver
verksamhet i exportbutik som av-
ses i lagen (1999:000) om export-
butiker, får utöver vad som anges i
första stycket göra avdrag for
skatt på varor som levererats till
resande som kan uppvisa en färd-
handling för resa till plats utanför
EG:s punktskatteområde. Avdrag
medges dock högst med vad som
enligt 3 § lagen om exportbutiker
får säljas till varje resande.

33 §

I deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistrerad varumot-
tagare enligt 13 och 14 §§ eller en skatterepresentant enligt 15 § far av-
drag göras för skatt på tobaksvaror som förstörts under transporten till
varumottagaren genom olyckshändelse eller force majeure.

Registrerad varumottagare får
utöver vad som anges i första
stycket göra avdrag för tobaksva-
ror som förbrukats ombord på
fartyg eller luftfartyg på resa till
annat EG-land, om han fått till-
stånd enligt lagen (1999:000) om
proviantering av fartyg och luft-
fartyg att ta ombord varorna för
detta ändamål.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.

2. Skatt enligt denna lag skall betalas för obeskattade tobaksvaror som
förvärvats före den 1 juli 1999 och som säljs i Sverige för annat ändamål
än förbrukning ombord till resande på fartyg eller luftfartyg på resa till
annat EU-land efter denna tidpunkt.

116

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
dels att 8, 10, 19, 21, 31 b, 32 och 33 §§ samt rubriken närmast före
31 b § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 31 c §, av följande ly-
delse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

8 §’

Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som

1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 12 och 13 §§,

3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,

4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning en-
ligt 15 §,

5. i annat fall än som avses i 1-3, från ett annat EG-land till Sverige för
in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall användas för annat
än privat bruk,

6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,

7. annars i Sverige tillverkar etylalkohol,

8. förvärvat varor för vilka ing-
en skatt skall tas ut när varorna
används for visst ändamål, om
varorna kommit att användas för
annat ändamål än det som varit
förutsättningen for att varorna
köptes utan skatt

Skattskyldighet föreligger inte för varor som förs in till Sverige under
sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbe-
talning av skatten enligt 31 a §.

10 §2

Upplagshavare i Sverige som säljer obeskattade varor till annan svensk
upplagshavare eller till näringsidkare i ett annat EG-land skall hos be-
skattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan
påföras honom i Sverige eller annat EG-land, innan leverans av skatte-
pliktiga varor påbörjas. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som mot-
svarar den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade varor som
upplagshavaren transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av medel-
talet skall hänsyn endast tas till de dygn under ett år då tran-sport av obe-
skattade varor sker.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

1 Senaste lydelse 1995:613

2 Senaste lydelse 1997:358

117

Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i
samband med tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga
varor. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av
skatten på de varor som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupp-
laget under ett år.

Den säkerhet som anges i första
stycket skall också omfatta trans-
porter i samband med sådana le-
veranser som avses i 32 § första
stycket e.

19 §

Skattskyldigheten inträder för

1. den som är upplagshavare när

a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte
är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upp-
lagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller expor-
terar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,

b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än för-
säljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till
något annat godkänt skatteupplag,

c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,

2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,

3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,

4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 14 §, vid motta-
gandet av skattepliktiga varor,

5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 15 §, när leverans
sker,

6. den som är skattskyldig enligt 8 § 5, när de skattepliktiga varorna
förs in till Sverige,

7. den som är skattskyldig enligt
8 § 8, när varorna används för
annat ändamål än det som varit
förutsättningen för att varorna
köptes utan skatt

Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 9 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

21 §

Den som är oregistrerad varumottagare enligt 13 § skall lämna dekla-
ration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklarationen
skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter
den dag när varorna togs emot.

Den som är skattskyldig enligt 8 § 5 skall lämna deklaration när skat-
tepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

118

Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara godkänd upplags-
havare skall lämna deklaration när varorna tillverkas. Deklarationen skall
ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den
dag då varorna tillverkades.

Den som är skattskyldig enligt
8 § 8, och som inte är registrerad
varumottagare enligt 12 §, skall
lämna deklaration när skatteplik-
tiga varor använts för annat än-
damål än det som varit förutsätt-
ningen för att varorna köptes utan
skatt. Deklarationen skall ha
kommit in senast fem dagar efter
den dag då varorna användes för
annat ändamål.

Inköp mot försäkran m.m.            Inköp av varor utan skatt

31 b §3

Den som har tillstånd från Läkemedelsverket enligt lagen (1961:181)
om försäljning av teknisk sprit m. m. att inköpa minst 25 kilogram alko-
hol under ett kalenderår, far från en upplagshavare köpa sådan alkohol
som anges i tillståndet utan alkoholskatt mot att han lämnar en försäkran
till denne om att alkoholen skall användas för sådant ändamål som anges
i 20 § första stycket e-j.

Om skattepliktiga varor har le-
vererats utan skatt enligt första
stycket och varorna används för
annat ändamål än som anges där,
skall den som lämnat försäkran
svara för skatten. Beskattning
skall därvid ske i den ordning som
föreskrivs för skatt skyldig enligt
8 § första stycket 7.

31 c §

Den som har tillstånd från
tullmyndigheten enligt lagen
(1999:000) om proviantering av
fartyg och luftfartyg får, i enlighet
med vad som anges i tillståndet,
från en upplagshavare köpa alko-
holvaror utan skatt för förbruk-
ning ombord på fartyg eller luft-
fartyg på resa till annat EG-land.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

3 Senaste lydelse 1995:613

119

32 §

I deklaration som lämnas av upplagshavare som avses i 9 § får avdrag
göras for skatt på varor

a) som har återtagits i samband med återgång av köp,

b) som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,

c) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

d) som har exporterats till tredje
land eller förts till frizon eller fri-
lager för annat ändamål än att för-
brukas där,

e) som har lagts upp på tullla-
ger som inrättats för förvaring av
proviant, eller

f) som har levererats for för-
säljning i exportbutik.

d) som har exporterats till tredje
land eller förts till frizon eller fri-
lager för annat ändamål än att för-
brukas där, eller

e) som har levererats för för-
brukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till annat EG-
land till någon som fått tillstånd
enligt lagen (1999:000) om provi-
antering av fartyg och luftfartyg
att ta ombord varorna for detta
ändamål.

Upplagshavare, som bedriver
verksamhet i exportbutik som av-
ses i lagen (1999:000) om export-
butiker, får utöver vad som anges i
första stycket göra avdrag för
skatt på varor som levererats till
resande som kan uppvisa en färd-
handling för resa till plats utanför
EG:s punktskatteområde. Avdrag
medges dock högst med vad som
enligt 3 § lagen om exportbutiker
får säljas till varje resande.

33 §

I deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistrerad varumot-
tagare enligt 12 och 13 §§ eller en skatterepresentant enligt 14 § får av-
drag göras för skatt på alkoholvaror som förstörts under transporten till
varumottagaren genom olyckshändelse eller force majeure.

Registrerad varumottagare får
utöver vad som anges i första
stycket göra avdrag för alkoholva-
ror som förbrukats ombord på
fartyg eller luftfartyg på resa till
annat EG-land, om han fått till-
stånd enligt lagen (1999:000) om
proviantering av fartyg och luft-
fartyg att ta ombord varorna för
detta ändamål.

120

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.

2. Skatt enligt denna lag skall betalas för obeskattade alkoholvaror som
förvärvats före den 1 juli 1999 och som säljs i Sverige för annat ändamål
än förbrukning ombord till resande på fartyg eller luftfartyg på resa till
annat EU-land efter denna tidpunkt.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

121

Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1994:1550)

dels att 51 § skall upphöra att gälla,

dels att 45, 46, 52, 57 och 117 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

45 §

Bestämmelser om tillfälliga lager, tullager, transitering samt frizoner
och frilager finns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 och kommissio-
nens förordning (EEG) nr 2454/93. Regeringen far meddela föreskrifter
till utfyllnad och verkställighet av dessa bestämmelser.

För försäljning av oförtullade
eller obeskattade varor till flyg-
passagerare som avreser till ut-
landet för inrättas butik på flyg-
plats (exportbutik). Om det finns
särskilda skäl, för exportbutik in-
rättas även på någon annan plats.

46 §

Tillstånd att inrätta frizon, frila- Tillstånd att inrätta frizon eller
ger eller exportbutik meddelas av frilager meddelas av regeringen,
regeringen.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

52 §

Tillfälliga lager, tullager, frizo-
ner och frilager samt exportbutiker
är underkastade tullmyndigheter-
nas övervakning och kontroll.

Tillfälliga lager, tullager, frizo-
ner och frilager är underkastade
tullmyndigheternas övervakning
och kontroll.

Regeringen far meddela föreskrifter om redovisningsskyldighet i fråga
om varor som förvaras på sådana platser.

57 §

För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullag-
stiftningen har fullgjorts riktigt och fullständigt får tullmyndigheten un-
dersöka

1. transportmedel, containrar, låd,
förvaras,

2. områden för tillfälligt lager,
tullager, frizoner, frilager och ex-
portbutiker, flygplatser och ban-
gårdar, där varor som står under
tullkontroll förvaras, och även lo-
kaler inom sådana områden, samt

3. handresgods, såsom resväskor
liknande som medförs av resande

och andra utrymmen där varor kan

2. områden för tillfälligt lager,
tullager, frizoner och frilager,
flygplatser och bangårdar, där va-
ror som står under tullkontroll för-
varas, och även lokaler inom såda-
na områden, samt

:h portföljer, samt handväskor och
d inresa till eller utresa från EG:s

tullområde eller av person som kan anmanas stanna enligt 58 §.

122

Bestämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i 19 §
lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

H7§

Regeringen får föreskriva att avgifter skall betalas för

1.  tillstånd till betalningsan-
stånd,

2. utfärdande av särskild tull-
räkning, och

3. tillstånd att inneha exportbu-
tik.

1.  tillstånd till betalningsan-
stånd, och

2. utfärdande av särskild tull-
räkning.

Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om avgifter enligt första
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Äldre föreskrifter gäller fortfa-
rande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdan-
det.

123

Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Härigenom föreskriv i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)
dels att 3 kap. 30 c §‘ skall upphöra att gälla,

dels att 5 kap. 9 §, 7 kap. 5 § och 10 kap. 11 och 12 §§ skall ha följan-
de lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

5 kap.

2

En omsättning enligt 2, 2 a, 2 b eller 3 § av en vara anses som en om-
sättning utomlands, om

1. säljaren levererar varan till en plats utanför EG,

2. direkt utförsel av varan till en plats utanför EG ombesörjs av en spe-
ditör eller fraktförare,

3. en utländsk företagare förvärvar varan för sin verksamhet i utlandet
och hämtar den här i landet för direkt utförsel till en plats utanför EG,

4. varan levereras till ett fartyg
eller ett luftfartyg i utrikes trafik
för bruk ombord på ett sådant
fartyg eller luftfartyg eller för så-
dan omsättning som anges i 1 §
tredje stycket,

5. varan omsätts på fartyg eller
luftfartyg i de fall som avses i 2 b
§ för konsumtion ombord,

6. varan levereras för försäljning
i exportbutik enligt 45 § tullagen
(1994:1550),

7. varan är en personbil eller
motorcykel som vid leveransen är
införd i exportvagnförteckning,

8. varan levereras för en sådan
utländsk företagares räkning som
inte är skattskyldig för omsätt-
ningen och leveransen görs inom
ramen för ett garantiåtagande som
företagaren gjort, eller

9. varan levereras här i landet
till en fysisk person som är bosatt
eller stadigvarande vistas i ett an-
nat land än ett EG-land, under för-
utsättning att

a. ersättningen utgör minst 200

4. varan levereras till ett fartyg
eller ett luftfartyg i utrikes trafik
för bruk eller omsättning ombord
på ett sådant fartyg eller luftfar-
tyg,

5. varan levereras för försäljning
till eller försäljs i sådan butik som
avses i lagen (1999:000) om ex-
portbutiker,

6. varan är en personbil eller
motorcykel som vid leveransen är
införd i exportvagnförteckning,

7. varan levereras för en sådan
utländsk företagares räkning som
inte är skattskyldig för omsätt-
ningen och leveransen görs inom
ramen för ett garantiåtagande som
företagaren gjort, eller

8. varan levereras här i landet
till en fysisk person som är bosatt
eller stadigvarande vistas i ett an-
nat land än ett EG-land, under för-
utsättning att

a. ersättningen utgör minst 200

1 Senaste lydelse 1996:1174

2 Senaste lydelse 1997:331

124

kronor, och

b. säljaren kan visa att köparen
har medfört varan vid resa till en
plats utanför EG fore utgången av
tredje månaden efter den månad
under vilken leveransen av varan

kronor, och

b. säljaren kan visa att köparen
har medfört varan vid resa till en
plats utanför EG före utgången av
tredje månaden efter den månad
under vilken leveransen av varan

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

gjordes.                                gjordes.

Vid leverans av en vara inom landet till en fysisk person som är bosatt
i Norge eller på Åland anses omsättningen som en omsättning utomlands
endast om

1. leveransen avser en vara eller en grupp av varor som normalt utgör
en helhet och ersättningen utgör minst 1 000 kronor efter avdrag for skatt
enligt denna lag som hänför sig till ersättningen och

2. säljaren kan visa att köparen i nära anslutning till leveransen fort in
varan eller varorna till Norge eller till Åland och därvid enligt tullräkning
eller liknande handling betalat skatt motsvarande skatt enligt denna lag.

Om en gemenskapsvara lever-
eras för försäljning från kiosk el-
ler liknande försäljningsställe om-
bord på fartyg på linjer mellan
Sverige och Norge och leveransen
görs till fartyget, gäller första
stycket endast om varan består av
spritdrycker, vin, starköl, öl, to-
baksvaror, parfymer, kosmetiska
preparat, toalettmedel eller chok-
lad- eller konfektyrvaror.

Leverans av varor till fartyg på
linjer mellan Sverige och Norge
för försäljning från kiosk eller
liknande försäljningsställe ombord
anses som en omsättning utom-
lands endast i de fall som avses i 6
och 7 lagen (1999:000) om
proviantering av fartyg eller luft-
fartyg.

7 kap.
3

Vid uttag av sådana tjänster gällande fastigheter som avses i 2 kap. 7
eller 8 § utgörs beskattningsunderlaget av

1. de nedlagda kostnaderna,

2. beräknad ränta på kapital, annat än lånat, som är nedlagt i sådant
varulager eller sådana andra tillgångar än omsättningstillgångar som an-
vänds for tjänsterna, samt

3. värdet av arbete som den skattskyldige personligen utfört.

Vid uttag av tjänster som avses i 2 kap. 8 § utgörs beskattningsunder-
laget, om den skattskyldige begär det, i stället av lönekostnaderna, inräk-
nat skatter och avgifter som grundas på dessa kostnader.

Vid uttag för försäljning från ki-
osk eller liknande försäljnings-
ställe ombord på fartyg på linjer
mellan Sverige och Norge av and-
ra varor än sådana som uppräknas
i 5 kap. 9 § tredje stycket utgörs
beskattningsunderlaget av inköp-

Vid uttag for försäljning från ki-
osk eller liknande försäljnings-
ställe ombord på fartyg på linjer
mellan Sverige och Norge av and-
ra varor än sådana som avses i 6 §
lagen (1999:000) om proviante-
ring av fartyg eller luftfartyg ut-

3 Senaste lydelse 1994:1798

125

svärdet.

görs beskattningsunderlaget av Prop. 1998/99:86
inköpsvärdet                      Bilaga 2

11

10 kap.

§4

Den som i en yrkesmässig verk-
samhet omsätter varor eller tjäns-
ter inom landet har rätt till återbe-
talning av ingående skatt för vil-
ken han saknar rätt till avdrag en-
ligt 8 kap. på grund av att omsätt-
ningen är undantagen från skatte-
plikt enligt 3 kap. 9 § utom tredje
stycket 2, 10 §, 19 § första stycket
2, 21 §, 21 a §, 22 §, 23 § 1, 2, 4
eller 7, 26 a §, 30 a §, 30 e §, 32 §
eller enligt 9 c kap. 1 §.

Den som i en yrkesmässig verk-
samhet omsätter varor eller tjäns-
ter inom landet har rätt till återbe-
talning av ingående skatt för vil-
ken han saknar rätt till avdrag en-
ligt 8 kap. på grund av att omsätt-
ningen är undantagen från skatte-
plikt enligt 3 kap. 9 § utom tredje
stycket 2, 10 §, 19 § första stycket
2, 21 §, 21 a §, 22 §, 23 § 1, 2, 4
eller 7, 26 a §, 30 a §, 30 c §, 30 e
§, 32 § eller enligt 9 c kap. 1 §.

Rätten till återbetalning av ingående skatt hänförlig till sådan omsätt-
ning som avses i 3 kap. 9 § utom tredje stycket 2, 10 § samt 23 § 1, gäller
endast under förutsättning att den som förvärvar varan eller tjänsten be-
driver verksamhet utanför EG eller att tjänsten har direkt samband med
varor som exporteras till ett land som inte är medlem i EG.

Rätt till återbetalning föreligger också för ingående skatt som hänför
sig till förvärv av varor och tjänster som skall anses omsatta i ett annat
EG-land. Rätten till återbetalning gäller under förutsättning att avdrags-
rätt eller återbetalningsrätt för den ingående skatten skulle ha förelegat
om varan eller tjänsten hade ansetts omsatt här i landet.

Den som omsätter varor eller
tjänster genom export har rätt till
återbetalning av ingående skatt för
vilken han saknar rätt till avdrag
enligt 8 kap. på grund av att om-
sättningen sker utanför EG. Rätten
till återbetalning gäller under för-
utsättning att omsättningen är
skattepliktig eller undantagen från
skatteplikt enligt 3 kap. 9 § utom
tredje stycket 2, 10 §, 19 § första
stycket 2, 21 §,23 § 1, 2 eller 4,
30 c § eller 30 e §.

12 §5

Den som omsätter varor eller
tjänster genom export har rätt till
återbetalning av ingående skatt för
vilken han saknar rätt till avdrag
enligt 8 kap. på grund av att om-
sättningen sker utanför EG. Rätten
till återbetalning gäller under för-
utsättning att omsättningen är
skattepliktig eller undantagen från
skatteplikt enligt 3 kap. 9 § utom
tredje stycket 2, 10 §, 19 § första
stycket 2, 21 §,23 § 1, 2 eller 4
eller 30 e §.

4 Senaste lydelse 1996:1320

5 Senaste lydelse 1995:1364

126

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden fore
ikraftträdandet.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från
skatt vid import

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1994:1551) om frihet från
skatt vid import, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1998/99:86

Bilaga 2

2 kap.

Bestämmelser om frihet från
skatt för varor vilka såsom förnö-
denheter och proviant förs ombord
på fartyg eller luftfartyg i interna-
tionell trafik finns i mervärdes-
skattelagen (1994:200).

Frihet från mervärdesskatt vid
import skall medges för

1. varor vilka såsom förnöden-
heter och proviant förs ombord på
fartyg eller luftfartyg i internatio-
nell trafik för sådana ändamål
som medför att skatt inte skall tas
ut enligt mervärdesskattelagen
(1994:200), och

2. för varor som fors in for för-
säljning till eller som försäljs i en
sådan butik som avses i lagen
(1999:000) om exportbutiker

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

128

Förteckning över remissinstanser beträffande
betänkandet Beskattning utan taxfree

Efter remiss har följande lämnat yttrande över utredningens förslag:
Kommerskollegium, Göta Hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Kammar-
rätten i Sundsvall, Länsrätten i Skåne län, Länsrätten i Dalarnas län, Sjö-
fartverket, Luftfartsverket, Statskontoret, Generaltullstyrelsen, Riksskat-
teverket, Riksrevisionsverket, Jordbruksverket, Konkurrensverket, Alko-
holinspektionen, SAF, Föreningen Sveriges Fria Bryggerier, Sprit &
Vinleverantöremas Förening, Sveriges Industriförbund, Sveriges Redar-
förening, Sveriges Skeppshandlarförbund, Swedish Duty Free Associa-
tion, Svensk Handel och Tjänsteföretagen, Svenska Bryggareföreningen,
Swedish Match AB och SAS.

Yttrande har också inkommit från SEKO.

LO, SACO och TCO har avstått från att yttra sig.

Svenska Flygbranschens Riksförbund, Vin & Sprit AB, Nova Airlines
och Brittania Airways har inte hörsammat remissen.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 3

129

5 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 86

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om exportbutiker

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Regeringen far bevilja flygplatshållare tillstånd att inrätta exportbutik
på flygplats.

I en exportbutik får obeskattade gemenskapsvaror, med de begräns-
ningar som anges i 3 §, säljas till flygpassagerare som reser till en plats
utanför EG:s skatteområde. Annan försäljning far inte ske i en exportbu-
tik.

Verksamheten i en exportbutik skall bedrivas av en godkänd upplags-
havare enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt och lagen (1994:1564)
om alkoholskatt.

2 § I denna lag förstås med

obeskattade varor:

a) varor som inte har beskattats i Sverige, och

b) varor som har beskattats i Sverige men där avdrag för skatten med-
givits eller skatten har återbetalats,

gemenskapsvaror: varor som anges i artikel 4.7 i rådets förordning
(EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex
för gemenskapen',

EG:s skatteområde: det område inom vilket gemenskapens bestäm-
melser om en viss skatt är tillämpliga.

3 § Försäljningen far endast avse följande varor och i angivna fall följan-
de kvantiteter av dessa varor:

1. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram
röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror,

2. en liter spritdryck eller två liter starkvin,

två liter vin,

två liter starköl, och

3. parfym, luktvatten och andra kosmetiska preparat samt choklad- och
konfektyrvaror och andra tobaksvaror än sådana som anges ovan.

Till den som avreser med bestämmelseort i Norge far försäljning inte
ske till större mängder än vad resande får införa tullfritt till det landet.

Vid tillämpning av första stycket förstås med

spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 vo-
lymprocent,

starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte
22 volymprocent, samt mousserande vin,

vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkoholhalt
som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl,

starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent,
cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

EGT nr L 302, 19.10.1992, s. 1 (Celex 392R2913)

130

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

131

2 Förslag till lag om proviantering

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser om proviantering med icke-
gemenskapsvaror och med obeskattade gemenskapsvaror för förbrukning
eller försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg vid resa till utländsk
ort.

2 § I denna lag förstås med

obeskattade varor:

a) varor som inte har beskattats i Sverige, och

b) varor som har beskattats i Sverige men där avdrag för skatten med-
givits eller skatten har återbetalats,

gemenskapsvaror: varor som anges i artikel 4.7 i rådets förordning
(EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex
för gemenskapen1,

EG:s tullområde: de områden som anges i artikel 3 i förordning (EEG)
nr 2913/92,

EG:s skatteområde: det område inom vilket gemenskapens bestäm-
melser om en viss skatt är tillämpliga.

Proviantering

3 § Proviantering med obeskattade gemenskapsvaror far ske för försälj-
ning ombord vid resa till en plats utanför EG:s skatteområde och för för-
brukning ombord vid resa till utländsk ort.

Såvitt avser mervärdesskatt får proviantering ske i de fall som avses i 5
kap. 9 § första stycket 4 och 4 a mervärdesskattelagen (1994:200).

4 § Vid resa till en plats utanför EG:s tullområde far proviantering ske
med obeskattade gemenskapsvaror och icke-gemenskapsvaror för för-
säljning och förbrukning ombord.

5 § Proviantering enligt denna lag med alkoholdrycker och tobaksvaror
får ske endast till

1. luftfartyg som har en högsta tillåtna startvikt som överstiger 5 700
kilogram och som är destinerat till en utländsk flygplats för att lämna
eller hämta passagerare eller last,

2. fartyg som går i yrkesmässig trafik, dock inte fiskefartyg, och vars
bruttodräktighet är minst 75 och som skall anlöpa utländsk hamn för att
lämna eller hämta passagerare eller last eller som skall företa kryssning i
mer avlägsna farvatten som turistfartyg, eller

3. fartyg och luftfartyg som disponeras av Försvarsmakten.

EGT nr L 302, 19.10.1992, s. 1 (Celex 392R2913)

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

132

Om det finns särskilda skäl får Tullverket bevilja dispens från kraven Prop. 1998/99:86
på lägsta startvikt respektive bruttodräktighet i första stycket 1 och 2. Bilaga 4

Särskilt om vissa fartygslinjer

6 § Proviantering med obeskattade gemenskapsvaror och med icke-
gemenskapsvaror för försäljning från kiosk eller liknande försäljnings-
ställe ombord på fartyg på linjer mellan Sverige och Norge får endast
avse spritdrycker, vin, starköl, öl, tobaksvaror, parfymer, kosmetiska
preparat, toalettmedel samt choklad- och konfektyrvaror.

7 § Proviantering med obeskattade gemenskapsvaror och med icke-
gemenskapsvaror får inte avse spritdrycker, vin eller starköl på fartygs-
linje mellan svensk hamn från norska gränsen i norr till och med Lysekil
i söder och norsk hamn från och med Risör i väster till svenska gränsen i
öster.

På en sådan fartygslinje får obeskattad försäljning inte överstiga 20 ci-
garetter eller 10 cigariller eller cigarrer eller 50 gram andra tobaksvaror
per passagerare.

8 § Proviantering med obeskattade gemenskapsvaror för förbrukning
ombord på fartygslinjer mellan Sverige och Danmark får inte avse to-
baksvaror.

Tillstånd

9 § Proviantering med obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror samt
icke-gemenskapsvaror får endast ske om tillstånd har beviljats. Tillstånd
till proviantering skall meddelas den som bedriver verksamheten på far-
tyget eller luftfartyget om han eller hon med hänsyn till sina ekonomiska
förhållanden och omständigheterna i övrigt bör meddelas sådant tillstånd.

Tillstånd enligt första stycket beviljas för viss tid eller för varje tillfälle
som proviantering sker. Tillstånd för viss tid får meddelas den som be-
driver reguljär trafik eller liknande verksamhet.

10 § Proviantering enligt 9 § får inte ske i större omfattning än vad som
är skäligt med hänsyn till

1. resans art och varaktighet,

2. det antal personer som kan beräknas följa med transportmedlet,

3. de begränsningar för omsättningen på transportmedlet som kan fin-
nas, och

4. det förråd av varor som redan finns ombord.

11 § Tillstånd till proviantering beviljas av Tullverket.

Tillsyn

12 § Tillsyn över att denna lag följs utövas av Tullverket.

133

13 § Bokföring för den som beviljats tillstånd skall vara utformad så att
kontroll av verksamheten är möjlig.

Regeringen tår bemyndiga Tullverket att i samråd med Riksskattever-
ket meddela föreskrifter om hur bokföring enligt första stycket skall vara
utformad.

14 § Om Tullverket begär det skall tillståndshavaren tillhandahålla bok-
foringshandlingar och övriga handlingar som rör verksamheten. Till-
ståndshavaren skall också lämna tillträde till utrymmen som används i
verksamheten.

Bestämmelserna om handlingar och uppgifter som skall undantas i
3 kap. 15-15 d §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter gäller i motsvarande mån handlingar och uppgifter som skall
tillhandahållas enligt denna lag.

Återkallelse av tillstånd

15 § Tullverket far återkalla ett tillstånd till proviantering om

1. förutsättningarna for att meddela tillstånd inte längre finns,

2. tillståndshavaren använder varorna för andra ändamål än vad som
anges i tillståndet,

3. tillståndshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 13 eller 14 §,
eller

4. tillståndshavaren inte samverkar vid skatterevision enligt lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller skattebetal-
ningslagen (1997:484).

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte annat beslutas.

Uppgiftsskyldighet

16 § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs for
prövning och tillsyn enligt denna lag skall på Tullverkets begäran lämnas
till verket.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om
uppgifter for vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller
3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken
hänvisas i någon av de nämnda paragraferna.

Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse i sek-
retesslagen och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för något
enskilt eller allmänt intresse föreligger uppgiftsskyldighet endast om re-
geringen på ansökan av Tullverket beslutar att uppgiften skall lämnas ut.

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet för tillståndshavare.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

134

Överklagande

18 § Beslut enligt 14 § första stycket får inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

135

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt
dels att 9, 10, 20, 22, 32, 33, 38, 39 och 40 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 31 e §, samt närmast
före 31 e § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

9 §'

Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som

1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 13 eller 14 §,

3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,

4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning en-
ligt 16 §,

5. i annat fall än som avses i 1-3, från ett annat EG-land till Sverige för
in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall användas för annat
än privat bruk,

6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,

7. använder varor som förvär-
vats skattefritt för annat ändamål
än det som var förutsättningen for
skattefriheten.

Skattskyldighet föreligger inte för varor som förs in till Sverige under
sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbe-
talning av skatten enligt 31 a §.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

10 §

Som upplagshavare får godkännas den som

1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga
varor,

2. för yrkesmässig försäljning
till näringsidkare tar emot skatte-
pliktiga varor från ett annat EG-
land eller från en annan upplags-
havare i Sverige eller vid import
från tredje land, eller

3. yrkesmässigt i större omfatt-
ning lagrar skattepliktiga varor,

2. för yrkesmässig försäljning till
näringsidkare tar emot skatteplik-
tiga varor från ett annat EG-land
eller från en annan upplagshavare i
Sverige eller vid import från tredje
land,

3. yrkesmässigt i större omfatt-
ning lagrar skattepliktiga varor,
eller

4. avser att bedriva verksamhet i
exportbutik enligt lagen
(1999:000) om exportbutiker,

Senaste lydelse 1995:612.

136

om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständig-
heterna i övrigt är lämplig som upplagshavare.

Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga
tobaksvaror skall äga rum i godkänt skatteupplag.

Frågor om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag prövas
av beskattningsmyndigheten på särskild ansökan.

20 §

Skattskyldigheten inträder för

1. den som är upplagshavare när

a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte
är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upp-
lagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller expor-
terar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,

b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än för-
säljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till
något annat godkänt skatteupplag,

c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,

2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,

3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,

4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid motta-
gandet av skattepliktiga varor,

5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans
sker,

6. den som är skattskyldig enligt 6. den som är skattskyldig enligt

9 § 5, när de skattepliktiga varorna 9 § första stycket 5, när de skatte-
förs in till Sverige,                      pliktiga varorna förs in till Sveri-

ge,

7. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 7, när varorna
används för annat än avsett än-
damål.

Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 10 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

22 §2

Den som är oregistrerad varumottagare enligt 14 § skall lämna dekla-
ration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklarationen
skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter
den dag då varorna togs emot.

Den som är skattskyldig enligt

9 § 5 skall lämna deklaration när
skattepliktiga varor förs till Sveri-
ge. Deklarationen skall ha kommit

Den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 5 skall lämna
deklaration när skattepliktiga varor
förs till Sverige. Deklarationen

2 Senaste lydelse 1998:512.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

137

in till beskattningsmyndigheten
senast fem dagar efter införseln.

skall ha kommit in till beskatt- Prop. 1998/99:86
ningsmyndigheten senast fem da- Bilaga 4
gar efter införseln.

Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara upplagshavare
skall lämna deklaration när varorna tillverkas. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag
då varorna tillverkades.

Den som enligt 16 § femte stycket överfor en skattepliktig vara skall
lämna en deklaration for varje avsänd leverans. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter avsändan-

det av varorna.

Den som, utan att vara registre-
rad varumottagare enligt 13 §, är
skattskyldig enligt 9 § första styck-
et 7 skall lämna deklaration när
skattepliktiga varor använts för
annat än avsett ändamål. Dekla-
rationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varor-
na användes for annat än avsett
ändamål.

Inköp av varor utan skatt

31 e§

Den som har tillstånd enligt la-
gen (1999:000) om proviantering
får, i enlighet med vad som anges i
tillståndet, från en upplagshavare
köpa tobaksvaror utan skatt

1. for förbrukning ombord på
fartyg eller luftfartyg på resa till
utländsk ort, eller

2. för försäljning ombord på
fartyg eller luftfartyg på resa till
tredje land.

32 §

I deklaration som lämnas av upplagshavare som avses i 10 § far avdrag
göras for skatt på varor

a) som har återtagits i samband med återgång av köp,

b) som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,

c) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,

d) som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager
for annat ändamål än att förbrukas där,

e) som har lagts upp på tullager
som inrättats för förvaring av pro-
viant, eller

e) som har tagits emot för för-
brukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till utländsk ort

f) som har levererats för för- av någon som har tillstånd enligt
säljning i exportbutik.                lagen (1999:000) om proviante-

ring, eller

f) som har tagits emot för för-
säljning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till tredje land
av någon som har tillstånd enligt
lagen om proviantering.

Upplagshavare, som bedriver
verksamhet i exportbutik enligt
lagen (1999:000) om exportbuti-
ker, får utöver vad som anges i
första stycket göra avdrag för
skatt på varor som levererats till
resande som kan uppvisa en färd-
handling för resa till tredje land.
Avdrag medges dock högst med
vad som enligt 3 § lagen om ex-
portbutiker får säljas till varje
resande.

33 §

I deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistrerad varumot-
tagare enligt 13 och 14 §§ eller en skatterepresentant enligt 15 § får av-
drag göras för skatt på tobaksvaror som förstörts under transporten till
varumottagaren genom olyckshändelse eller force majeure.

Registrerad varumottagare, som
har tillstånd enligt lagen
(1999:000) om proviantering, får
utöver vad som anges i första
stycket göra avdrag för skatt på
varor

1. som förbrukats ombord på re-
sa tillutländsk ort, eller

2. som sålts ombord på resa till
tredje land.

38

Skattskyldig är den som

1. i Sverige yrkesmässigt tillverkar

2. från ett annat EG-land yrkes-
mässigt för in eller tar emot snus
eller tuggtobak, eller

3. från tredje land importerar
snus eller tuggtobak.

snus eller tuggtobak,

2. från ett annat EG-land yrkes-
mässigt för in eller tar emot snus
eller tuggtobak,

3. från tredje land importerar
snus eller tuggtobak,

4. bedriver verksamhet i export-
butik enligt lagen (1999:000) om
exportbutiker, eller

5. använder varor som förvär-

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

139

vats skattefritt för annat ändamål
än det som var förutsättningen for
skattefriheten.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

39 §

Den som är skattskyldig enligt 38 § 1 skall vara registrerad hos be-

skattningsmyndigheten.

Den som är skattskyldig enligt
38 § 2 eller 3 får efter ansökan
registreras, om verksamheten är av
större omfattning eller om det an-
nars finns särskilda skäl.

Den som är skattskyldig enligt
38 § 2, 3 eller 4 får efter ansökan
registreras, om verksamheten är av
större omfattning eller om det an-
nars finns särskilda skäl.

40 §

Skattskyldigheten for den som är registrerad inträder när snus och
tuggtobak levereras till en köpare som inte är registrerad, tas i anspråk
för annat ändamål än försäljning eller ingår i den skattskyldiges lager vid
avregistrering.

För den som är skattskyldig enligt 38 § 2, och som inte är registrerad
enligt 39 §, inträder skattskyldigheten när de skattepliktiga varorna förs
in till Sverige. Därvid skall de redovisningsregler som anges i 22 § andra
stycket tillämpas

För den som är skattskyldig en-
ligt 38 § 5 inträder skattskyldig-
heten när varorna används for
annat än avsett ändamål. Därvid
skall de redovisningsregler som
anges i 22 § femte stycket tilläm-
pas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

2.1 fråga om varor som har lagts upp på tullager som inrättats för för-
varing av proviant eller levererats för försäljning i exportbutik före
ikraftträdandet gäller 32 § första stycket e och f i sin äldre lydelse.

3. Den som har förvärvat varor utan skatt före ikraftträdandet är skyl-
dig att betala skatt om varorna efter ikraftträdandet säljs används för and-
ra ändamål än som anges i 32 § första stycket e och f samt andra stycket.
Därvid gäller 20 § första stycket 7 och 22 § femte stycket.

140

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt

dels att 8, 9, 19, 20, 21, 31 e, 32 och 33 §§ samt rubriken närmast före
31 e § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 31 f §, av följande ly-
delse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

8 §*

Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som

1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 12 och 13 §§,

3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,

4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning en-
ligt 15 §,

5. i annat fall än som avses i 1-3, från ett annat EG-land till Sverige för
in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall användas för annat
än privat bruk,

6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,

7. annars i Sverige tillverkar etylalkohol,

8. använder varor som förvär-
vats skattefritt för annat ändamål
än det som var förutsättningen för
skattefriheten.

Skattskyldighet föreligger inte för varor som förs in till Sverige under
sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbe-
talning av skatten enligt 31 a §.

Som upplagshavare far godkännas den som

1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga

varor,

2. för yrkesmässig försäljning
till näringsidkare tar emot skatte-
pliktiga varor från ett annat EG-
land eller från en annan upplags-
havare i Sverige eller vid import
från tredje land, eller

3. yrkesmässigt i större omfatt-
ning lagrar skattepliktiga varor,

2. för yrkesmässig försäljning
till näringsidkare tar emot skatte-
pliktiga varor från ett annat EG-
land eller från en annan upplags-
havare i Sverige eller vid import
från tredje land,

3. yrkesmässigt i större omfatt-
ning lagrar skattepliktiga varor,
eller

4. avser att bedriva verksamhet i

Senaste lydelse 1995:613.

141

exportbutik enligt lagen
(1999:000) om exportbutiker,

om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständig-
heterna i övrigt är lämplig som upplagshavare.

Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga
varor skall äga rum i godkänt skatteupplag.

Frågor om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag prövas
av beskattningsmyndigheten på särskild ansökan.

19 §

Skattskyldigheten inträder för

1. den som är upplagshavare när

a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte
är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upp-
lagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller expor-
terar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,

b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än för-
säljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till
något annat godkänt skatteupplag,

c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,

2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,

3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,

4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 14 §, vid motta-
gandet av skattepliktiga varor,

5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 15 §, när leverans
sker,

6. den som är skattskyldig enligt 6. den som är skattskyldig enligt

8 § 5, när de skattepliktiga varorna 8 § första stycket 5, när de skatte-
förs in till Sverige,                      pliktiga varorna förs in till Sveri-

ge,

7. den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 8, när varorna
används för annat än avsett än-
damål.

Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 9 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

20 §2

Skattskyldighet för upplagshavare enligt 19 § första stycket 1 inträder
inte för varor som

a)  till följd av varornas karaktär förstörts under framställ-
ning,bearbetning, lagring eller transport,

b) har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,

c) har återanvänts vid tillverkning,

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

Senaste lydelse 1995:613.

142

d) uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i
skatteupplaget,

e) används för framställning av vinäger som hänförs till KN-nr 2209,

f) används för framställning av läkemedel,

g) används för att framställa smakämnen för tillverkning av livsmedel
och drycker med en alkoholhalt som inte överstiger l,2volymprocent,

h) direkt eller som ingrediens används i halvfabrikat för framställning
av livsmedel, eller som fyllning, förutsatt att alkoholinnehållet vid varje
tillfälle inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram chokladpro-
dukter, och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av andra produkter,

i) används vid tillverkning av en vara som inte är avsedd för konsum-
tion, under förutsättning att ingående alkohol är denaturerad i enlighet
med någon EG-medlemsstats krav,

j) används i en tillverkningsprocess förutsatt att slutprodukten

inte innehåller alkohol,

k) säljs i enlighet med bestämmelsen i 31 b § för däri angivna ändamål,

l) används för vetenskapligt ändamål eller är avsedda att levereras till
annan användare för vetenskapligt ändamål eller till sjukhus eller apotek
för medicinskt ändamål, eller

m) levererats till en mottagare i ett annat EG-land under villkor som
anges i 3 kap. 30 a § första stycket 3 och 4 mervärdesskattelagen
(1994:200), i den omfattning som skattefrihet gäller i det EG-landet.

Vad som sägs i första stycket a gäller även varumottagare enligt 12 och
13 §§ och skatterepresentant enligt 14 § för varor som till följd av varor-
nas karaktär förstörts under transport till denne.

Om skattepliktiga varor har le-
vererats utan skatt enligt första
stycket l, och varorna används för
annat ändamål än som där anges,
skall den till vilken varorna leve-
rerats svara för skatten. Beskatt-
ning skall därvid ske i den ordning
som föreskrivs för skattskyldig
enligt 8 § första stycket 7.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

21 §

Den som är oregistrerad varumottagare enligt 13 § skall lämna dekla-
ration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklarationen
skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter

den dag när varorna togs emot.

Den som är skattskyldig enligt
8 § 5 skall lämna deklaration när
skattepliktiga varor förs till Sveri-
ge. Deklarationen skall ha kommit
in till beskattningsmyndigheten
senast fem dagar efter införseln.

Den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 5 skall lämna
deklaration när skattepliktiga varor
förs till Sverige. Deklarationen
skall ha kommit in till beskatt-
ningsmyndigheten senast fem da-
gar efter införseln.

Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara godkänd upplags-
havare skall lämna deklaration när varorna tillverkas. Deklarationen skall

143

ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den
dag då varorna tillverkades.

Den som, utan att vara registre-
rad varumottagare enligt 12 §, är
skattskyldig enligt 8 § första styck-
et 8 skall lämna deklaration när
skattepliktiga varor använts för
annat än avsett ändamål. Dekla-
rationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varor-
na användes för annat än avsett
ändamål.

Inköp mot försäkran m.m.           Inköp av varor utan skatt

31 e §3

Den som har tillstånd från Läkemedelsverket enligt lagen (1961:181)
om försäljning av teknisk sprit m. m. att inköpa minst 25 kilogram alko-
hol under ett kalenderår, får från en upplagshavare köpa sådan alkohol
som anges i tillståndet utan alkoholskatt mot att han lämnar en försäkran
till denne om att alkoholen skall användas för sådant ändamål som anges
i 20 § första stycket e-j.

Om skattepliktiga varor har le-
vererats utan skatt enligt första
stycket och varorna används för
annat ändamål än som anges där,
skall den som lämnat försäkran
svara för skatten. Beskattning
skall därvid ske i den ordning som
föreskrivs för skattskyldig enligt
8 § första stycket 7.

31f§

Den som har enligt lagen
(1999:000) om proviantering får, i
enlighet med vad som anges i till-
ståndet, från en upplagshavare
köpa alkoholvaror utan skatt

1. för förbrukning ombord på
fartyg eller luftfartyg på resa till
utländsk ort, eller

2. för försäljning ombord på
fartyg eller luftfartyg på resa till
tredje land.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

5 Senaste lydelse 1995:613.

144

32 §

I deklaration som lämnas av upplagshavare som avses i 9 § får avdrag
göras for skatt på varor

a) som har återtagits i samband med återgång av köp,

b) som har forstörts genom olyckshändelse eller force majeure,

c) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,

d) som har exporterats till tredje land eller forts till frizon eller frilager
för annat ändamål än att förbrukas där,

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

e) som har lagts upp på tullager
som inrättats för förvaring av pro-
viant, eller

f) som har levererats for för-
säljning i exportbutik.

e) som har tagits emot for för-
brukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till utländsk ort
av någon som har tillstånd enligt
lagen (1999:000) om proviante-
ring, eller

f) som har tagits emot för för-
säljning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till tredje land
av någon som har tillstånd enligt
lagen om proviantering.

Upplagshavare, som bedriver
verksamhet i exportbutik enligt
lagen (1999:000) om exportbuti-
ker, får utöver vad som anges i
första stycket göra avdrag för
skatt på varor som levererats till
resande som kan uppvisa en färd-
handling för resa till tredje land.
Avdrag medges dock högst med
vad som enligt 3 § lagen om ex-
portbutiker får säljas till varje
resande.

33 §

I deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistrerad varumot-
tagare enligt 12 och 13 §§ eller en skatterepresentant enligt 14 § får av-
drag göras for skatt på alkoholvaror som förstörts under transporten till
varumottagaren genom olyckshändelse eller force majeure.

Registrerad varumottagare, som
har tillstånd enligt lagen
(1999:000) om proviantering av,
får utöver vad som anges i första
stycket göra avdrag för skatt på
varor

1. som förbrukats ombord på re-
sa till tredje land, eller

2. som sålts ombord på resa till
tredje land.

145

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

2. I fråga om varor som har lagts upp på tullager som inrättats för för-
varing av proviant eller levererats for försäljning i exportbutik före
ikraftträdandet gäller 32 § första stycket e och f i sin äldre lydelse.

3. Den som har förvärvat varor utan skatt före ikraftträdandet är skyl-
dig att betala skatt om varorna efter ikrafträdandet används for andra än-
damål än som anges i 32 § första stycket e och f samt andra stycket. Där-
vid gäller 19 § första stycket 7 och 21 § fjärde stycket.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

146

5 Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1994:1550)
dels att 51 § skall upphöra att gälla,
dels att 45, 46, 52, 57 och 117 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

45 §

Bestämmelser om tillfälliga lager, tullager, transitering samt frizoner
och frilager finns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 och kommissio-
nens förordning (EEG) nr 2454/93. Regeringen far meddela föreskrifter
till utfyllnad och verkställighet av dessa bestämmelser.

För försäljning av oförtullade
eller obeskattade varor till flyg-
passagerare som avreser till ut-
landet för inrättas butik på flyg-
plats (exportbutik). Om det finns
särskilda skäl, får exportbutik in-
rättas även på någon annan plats.

46 §

Tillstånd att inrätta frizon, frila- Tillstånd att inrätta frizon eller
ger eller exportbutik meddelas av frilager meddelas av regeringen,
regeringen.

52 §'

Tillfälliga lager, tullager, frizo-
ner och frilager samt exportbutiker
är underkastade tullmyndigheter-
nas övervakning och kontroll.

Tillfälliga lager, tullager, frizo-
ner och frilager är underkastade
tullmyndigheternas övervakning
och kontroll.

Regeringen får meddela föreskrifter om redovisningsskyldighet i fråga

om varor som förvaras på sådana platser.

57 §2

För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullag-
stiftningen har fullgjorts riktigt och fullständigt får tullmyndigheten un-
dersöka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan

förvaras,

2. områden för tillfälligt lager,
tullager, frizoner, frilager och ex-
portbutiker, flygplatser och ban-
gårdar, där varor som står under
tullkontroll förvaras, och även lo-
kaler inom sådana områden, samt

2. områden för tillfälligt lager,
tullager, frizoner och frilager,
flygplatser och bangårdar, där va-
ror som står under tullkontroll för-
varas, och även lokaler inom såda-
na områden, samt

' Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1998/99:79

2 Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1998/99:79

147

3. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och
liknande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från EG:s
tullområde eller av person som kan anmanas stanna enligt 58 §.

Bestämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i 19 §
lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

117 §

Regeringen får föreskriva att avgifter skall betalas för

1.  tillstånd till betalningsan-
stånd,

2. utfärdande av särskild tull-
räkning, och

3. tillstånd att inneha exportbu-
tik.

1.  tillstånd till betalningsan-
stånd, och

2. utfärdande av särskild tull-
räkning.

Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om avgifter enligt första
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

148

6 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)
dels att 3 kap. 30 c §' skall upphöra att gälla,

dels att 5 kap. 9 §, 7 kap. 5 § och 10 kap. 11 och 12 §§ skall ha följan-
de lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

5 kap.

2

En omsättning enligt 2, 2 a, 2 b eller 3 § av en vara anses som en om-
sättning utomlands, om

1. säljaren levererar varan till en plats utanför EG,

2. direkt utförsel av varan till en plats utanför EG ombesörjs av en spe-
ditör eller fraktförare,

3. en utländsk företagare förvärvar varan för sin verksamhet i utlandet
och hämtar den här i landet för direkt utförsel till en plats utanför EG,

4. varan levereras till ett fartyg eller ett luftfartyg i utrikes trafik för
bruk ombord på ett sådant fartyg eller luftfartyg eller för sådan omsätt-
ning som anges i 1 § tredje stycket,

4 a. varan levereras till ett far-
tyg eller luftfartyg i de fall som
avses i 2 b § for försäljning om-
bord och avser sådana livsmedel
eller livsmedelstillsatser som an-
ges i livsmedelslagen (1971:511),
dock inte punktskattepliktiga va-
ror.

5. varan omsätts på fartyg eller luftfartyg i de fall som avses i 2 b § för
konsumtion ombord,

6. varan levereras för försäljning 6. varan levereras för försäljning

i exportbutik enligt 45 § tullagen till eller försäljs i sådan butik som
(1994:1550),                       avses i lagen (1999:000) om ex-

portbutiker,

7. varan är en personbil eller motorcykel som vid leveransen är införd i
exportvagnförteckning,

8. varan levereras för en sådan utländsk företagares räkning som inte är
skattskyldig för omsättningen och leveransen görs inom ramen för ett
garantiåtagande som företagaren gjort, eller

9. varan levereras här i landet till en fysisk person som är bosatt eller
stadigvarande vistas i ett annat land än ett EG-land, under förutsättning
att

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

1 Senaste lydelse 1996:1174

2 Senaste lydelse 1997:331

149

a. ersättningen utgör minst 200 kronor, och

b. säljaren kan visa att köparen har medfört varan vid resa till en plats
utanför EG före utgången av tredje månaden efter den månad under vil-
ken leveransen av varan gjordes.

Vid leverans av en vara inom landet till en fysisk person som är bosatt
i Norge eller på Åland anses omsättningen som en omsättning utomlands
endast om

1. leveransen avser en vara eller en grupp av varor som normalt utgör
en helhet och ersättningen utgör minst 1 000 kronor efter avdrag för skatt
enligt denna lag som hänför sig till ersättningen och

2. säljaren kan visa att köparen i nära anslutning till leveransen fört in
varan eller varorna till Norge eller till Åland och därvid enligt tullräkning

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

eller liknande handling betalat skatt

Om en gemenskapsvara lever-
eras för försäljning från kiosk el-
ler liknande försäljningsställe om-
bord på fartyg på linjer mellan
Sverige och Norge och leveransen
görs till fartyget, gäller första
stycket endast om varan består av
spritdrycker, vin, starköl, öl, to-
baksvaror, parfymer, kosmetiska
preparat, toalettmedel eller chok-
lad- eller konfektyrvaror.

lotsvarande skatt enligt denna lag.

En leverans av varor till fartyg
på linjer mellan Sverige och Norge
eller mellan Sverige och Danmark
skall anses som en omsättning ut-
omlands endast om leveransen
begränsas på det sätt som anges i
for proviantering enligt 6-8 lagen
(1999:000) om proviantering.

En leverans som avses i första
stycket 4 av punktskattepliktiga
varor skall anses som en omsätt-
ning utomlands endast om leve-
ransen uppfyller de villkor som
gäller för proviantering i 5, 9 och
10 §§ lagen om proviantering.

7 kap.

3

Vid uttag av sådana tjänster gällande fastigheter som avses i 2 kap. 7
eller 8 § utgörs beskattningsunderlaget av

1. de nedlagda kostnaderna,

2. beräknad ränta på kapital, annat än lånat, som är nedlagt i sådant
varulager eller sådana andra tillgångar än omsättningstillgångar som an-
vänds för tjänsterna, samt

3. värdet av arbete som den skattskyldige personligen utfört.

Vid uttag av tjänster som avses i 2 kap. 8 § utgörs beskattningsunder-
laget, om den skattskyldige begär det, i stället av lönekostnaderna, inräk-
nat skatter och avgifter som grundas på dessa kostnader.

Vid uttag för försäljning från ki- Vid uttag för försäljning från ki-
osk eller liknande försäljnings- osk eller liknande försäljnings-

5 Senaste lydelse 1994:1798

150

ställe ombord på fartyg på linjer
mellan Sverige och Norge av and-
ra varor än sådana som uppräknas
i 5 kap. 9 § tredje stycket utgörs
beskattningsunderlaget av inköp-
svärdet.

ställe ombord på fartyg på linjer
mellan Sverige och Norge av and-
ra varor än sådana som avses i 6 §
lagen (1999:000) om proviante-
ring utgörs beskattningsunderlaget
av inköpsvärdet

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

10 kap.

11 §4

Den som i en yrkesmässig verk-
samhet omsätter varor eller tjäns-
ter inom landet har rätt till återbe-
talning av ingående skatt for vil-
ken han saknar rätt till avdrag en-
ligt 8 kap. på grund av att omsätt-
ningen är undantagen från skatte-
plikt enligt 3 kap. 9 § utom tredje
stycket 2, 10 §, 19 § första stycket
2, 21 §, 21 a §, 22 §, 23 § 1, 2, 4
eller 7, 26 a §, 30 a §, 30 e §, 32 §
eller enligt 9 c kap. 1 §.

Den som i en yrkesmässig verk-
samhet omsätter varor eller tjäns-
ter inom landet har rätt till återbe-
talning av ingående skatt för vil-
ken han saknar rätt till avdrag en-
ligt 8 kap. på grund av att omsätt-
ningen är undantagen från skatte-
plikt enligt 3 kap. 9 § utom tredje
stycket 2, 10 §, 19 § första stycket
2, 21 §, 21 a §, 22 §, 23 § 1, 2, 4
eller 7, 26 a §, 30 a §, 30 c §, 30 e
§, 32 § eller enligt 9 c kap. 1 §.

Rätten till återbetalning av ingående skatt hänförlig till sådan omsätt-
ning som avses i 3 kap. 9 § utom tredje stycket 2, 10 § samt 23 § 1, gäller
endast under förutsättning att den som förvärvar varan eller tjänsten be-
driver verksamhet utanför EG eller att tjänsten har direkt samband med
varor som exporteras till ett land som inte är medlem i EG.

Rätt till återbetalning föreligger också för ingående skatt som hänför
sig till förvärv av varor och tjänster som skall anses omsatta i ett annat
EG-land. Rätten till återbetalning gäller under förutsättning att avdrags-
rätt eller återbetalningsrätt för den ingående skatten skulle ha förelegat
om varan eller tjänsten hade ansetts omsatt här i landet.

Den som omsätter varor eller
tjänster genom export har rätt till
återbetalning av ingående skatt för
vilken han saknar rätt till avdrag
enligt 8 kap. på grund av att om-
sättningen sker utanför EG. Rätten
till återbetalning gäller under för-
utsättning att omsättningen är
skattepliktig eller undantagen från
skatteplikt enligt 3 kap. 9 § utom
tredje stycket 2, 10 §, 19 § första

12 §5

Den som omsätter varor eller
tjänster genom export har rätt till
återbetalning av ingående skatt för
vilken han saknar rätt till avdrag
enligt 8 kap. på grund av att om-
sättningen sker utanför EG. Rätten
till återbetalning gäller under för-
utsättning att omsättningen är
skattepliktig eller undantagen från
skatteplikt enligt 3 kap. 9 § utom
tredje stycket 2, 10 §, 19 § första

4 Senaste lydelse 1996:1320

5 Senaste lydelse 1995:1364

151

stycket 2, 21 §, 23 § 1, 2 eller 4, stycket 2, 21 §, 23 § 1, 2 eller 4 Prop. 1998/99:86

30 c § eller 30 e §.                   eller 30 e §.                         Bilaga 4

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om forhållanden som hänför sig till tiden fore
ikraftträdandet.

152

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet
från skatt vid import, m.m

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1994:1551) om frihet från
skatt vid import, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

2 kap.

Bestämmelser om frihet från
skatt för varor vilka såsom förnö-
denheter och proviant förs ombord
på fartyg eller luftfartyg i interna-
tionell trafik finns i mervärdes-
skattelagen (1994:200).

Frihet från mervärdesskatt vid
import skall medges för

1. varor vilka levereras till far-
tyg eller luftfartyg i utrikes trafik
för sådana ändamål som medför
att skatt inte skall tas ut enligt
5 kap. 9 § första stycket 4 a och 5
mervärdesskattelagen (1994:200),
och

2. för varor som förs in för för-
säljning till en sådan butik som
avses i lagen (1999:000) om ex-
portbutiker.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

153

8 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 och 5 §§ alkohollagen (1994:1738)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

4 kap.

2 §*

Spritdrycker, vin och starköl får föras in till landet endast av den som
har tillverknings- eller partihandelstillstånd avseende sådana varor.

Utöver vad som anges i första stycket får spritdrycker, vin och starköl
föras in

1. av den som har rätt till tullfrihet enligt 4 § lagen (1994:1547) om
tullfrihet m.m.,

2. av resande som har fyllt 20 år eller person, som utför arbete på
transportmedel och som har uppnått nämnda ålder, för eget eller famil-
jens bruk eller som gåva till närstående för dennes eller dennes familjs
personliga bruk,

3. som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt särskilda bestämmelser,

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

4. av en enskild person eller i
yrkesmässig befordran för en en-
skild person som har fyllt 20 år
och som flyttar till Sverige, om
dryckerna är avsedda för dennes
eller dennes familjs personliga
bruk, och

5. av en enskild person eller i
yrkesmässig befordran för en en-
skild person som har fyllt 20 år
och som har förvärvat dryckerna
genom arv eller testamente, om
dryckerna är avsedda för dennes
eller dennes familjs personliga
bruk.

4. av en enskild person eller i
yrkesmässig befordran för en en-
skild person som har fyllt 20 år
och som flyttar till Sverige, om
dryckerna är avsedda för dennes
eller dennes familjs personliga
bruk,

5. av en enskild person eller i
yrkesmässig befordran för en en-
skild person som har fyllt 20 år
och som har förvärvat dryckerna
genom arv eller testamente, om
dryckerna är avsedda för dennes
eller dennes familjs personliga
bruk,

6. av den som godkänts som
upplagshavare enligt 9 § lagen
(1994:1564) om alkoholskatt och
som bedriver verksamhet i en ex-
portbutik enligt lagen (1999:000)
om exportbutiker, och

7. av den som registrerats som
varumottagare enligt 12 § lagen
om alkoholskatt och som har till-
stånd enligt lagen (1999:000) om
proviantering.

Senaste lydelse 1998:511

154

Spritdrycker, vin och starköl som medförs som proviant på järnvägståg Prop. 1998/99:86
i internationell trafik, får föras in i den utsträckning som krävs för serve- Bilaga 4
ring av passagerare under tågets färd inom landet.

Den som är berättigad att bedri-
va partihandel far sälja varorna till
detaljhandelsbolaget, till den som
har tillverknings- eller partihan-
delstillstånd för motsvarande varor
och till den som har meddelats
serveringstillstånd för sådana va-
ror. Tillståndshavaren far också
exportera varorna eller sälja dem
till den som fått sådant särskilt
tillstånd till inköp av varorna som
avses i 4 §.

Den som är berättigad att bedri-
va partihandel får sälja varorna till
detaljhandelsbolaget, till den som
har tillverknings- eller partihan-
delstillstånd för motsvarande varor
och till den som har meddelats
serveringstillstånd för sådana va-
ror. Tillståndshavaren får också
exportera varorna eller sälja dem
till den som fått sådant särskilt
tillstånd till inköp av varorna som
avses i 4 §. Försäljning får även
ske till den som bedriver verksam-
het i en exportbutik enligt lagen
(1999:000) om exportbutiker och
till den som har tillstånd enligt
lagen (1999:000) om proviante-

ring av fartyg och luftfartyg.
Endast den som är berättigad att bedriva partihandel får omförpacka
eller butelj era varorna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

155

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:283) med vissa
bestämmelser för Scandinavian Airlines Systems
flygpassagerarterminal i Malmö

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:283) med vissa bestämmel-
ser för Scandinavian Airlines Systems flygpassagerarterminal i Malmö
skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1999.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 4

156

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-03-29

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Enligt en lagrådsremiss den 18 mars 1999 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över forslag till

1. lag om exportbutiker,

2. lag om proviantering av fartyg och luftfartyg,

3. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

4. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

5. lag om ändring i tullagen (1994:1550),

6. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

7. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import,
m.m.

8. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),

9. lag om ändring i lagen (1984:283) med vissa bestämmelser för
Scandinavian Airlines Systems flygpassagerarterminal i Malmö.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Petter Classon och kanslirådet Marianne Svanberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om proviantering

Lagens rubrik

Den föreslagna lagen har rubricerats "lag om proviantering". Uppen-
barligen har den i ett tidigare skede benämnts "lag om proviantering av
fartyg och luftfartyg", eftersom regeringen har beslutat inhämta Lag-
rådets yttrande över en lag med denna beteckning. Med hänsyn till att det
är önskvärt att man redan av en lags rubrik bör kunna utläsa något av
innehållet i den, framstår den kortare rubriken till lagen som väl lakonisk.
Även om det är svårt att finna en lämplig formulering - och en riktig pre-
position - förordar Lagrådet en återgång till den längre rubriken till lagen.

13 §

Med den utformning som getts andra stycket i paragrafen kan detta inte
innebära något annat än en - från konstitutionella synpunkter obehövlig -
erinran om att regeringen kan uppdra åt Tullverket att meddela verkstäl-
lighetsföreskrifter om hur bokföring enligt första stycket skall vara ut-
formad. Sådana föreskrifter kan inte tillföra regleringen något väsentligt
nytt utöver vad som följer av lag.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 5

157

15 §

Enligt punkten 4 får Tullverket återkalla ett tillstånd till proviantering om
tillståndshavaren inte samverkar vid skatterevision enligt lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter eller enligt skattebetalningslagen.
Enligt dessa lagar finns, för det fall den reviderade inte samverkar vid
revisionen, bestämmelser om vite och om andra tvångsåtgärder i lagen
om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet. En process kan
alltså drivas enligt den sistnämnda lagen i fråga om rätten att få ut hand-
lingar. Att, som nu föreslås, också Tullverket skall gå in och pröva om
den reviderade på lämpligt sätt har "samverkat" framstår som främman-
de. Det kan inte uteslutas att den reviderade haft goda skäl att vägra sam-
verka och vinner en process enligt den tidigare nämnda lagen. Det kan då
inte vara rimligt att han drabbas av sanktionen av ett mistat tillstånd till
följd av att Tullverket gjort bedömningen att han inte "samverkat".

Bestämmelsen har i remissen angetts vara nödvändig för att skatte-
kontrollen skall fungera, inte minst mot bakgrund av att det annars kan
bli svårt för beskattningsmyndigheten att få tillgång till utländskt bokfö-
ringsmaterial. Dessa svårigheter bör enligt Lagrådets mening lösas enbart
med tillämpning av lagen om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsför-
farandet. Lagrådet förordar att punkten 4 utgår.

Förslaget till lag om ändring i lagen om tobaksskatt

Enligt den nya punkten 7 i första stycket av paragrafen är den skattskyl-
dig som använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än
det som var förutsättningen för skattefrihet. Bestämmelsen kommer för
tobaksskattens del - för alkoholskatten tillkommer ytterligare två situa-
tioner där bestämmelsen kan tillämpas - endast att gälla den som har pro-
vianterat varor efter tillstånd enligt den föreslagna lagen om proviante-
ring. För att gälla en så speciell situation har bestämmelsen fått en myck-
et generell formulering och det kan ifrågasättas om det går att förutse i
vilka situationer den kan bli tillämplig. Principiellt förefaller den före-
slagna bestämmelsen riktig. Den skall dock omfatta även stölder, vilket
inte kan anses falla under ordalydelsen "använder varor". Det är svårt att
finna en adekvat beskrivning av stöldfallet som ger möjlighet att även
ange tidpunkten för skattskyldighetens inträdande. Ett problem är också
att uttrycket att varorna används för annat än avsett ändamål återkommer
på flera ställen i lagen och att en mer utförlig bestämmelse på varje ställe
skulle göra lagtexten tung. Enligt Lagrådets mening skulle dock innebör-
den av lagen på denna punkt bli tydligare om till förevarande punkt efter
ett semikolon lades texten: "med att varorna används för annat än avsett
ändamål likställs i denna lag att de går förlorade på annat sätt än genom
olyckshändelse eller force majeur". Sistnämnda förbehåll är hämtat från
32 § första stycket b. Med en sådan lydelse skulle övriga bestämmelser i
ämnet inte behöva ändras.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 5

158

Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt

I likhet med vad som föreslagits under 9 § förslaget till lag om ändring i
lagen om tobaksskatt förordar Lagrådet att första stycket 8 i förevarande
paragraf efter semikolon avslutas med texten: "med att varorna används
för annat än avsett ändamål likställs i denna lag att de går förlorade på
annat sätt än genom olyckshändelse eller force majeur".

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1998/99:86

Bilaga 5

159

F inansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 april 1999

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Åsbrink, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall,
Pagrotsky, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén

Föredragande: statsrådet Åsbrink

Prop. 1998/99:86

Regeringen beslutar proposition 1998/99:86 Ändrade skatteregler med
anledning av att taxfreeförsäljningen inom EU upphör

Eländers Gotab 57906, Stockholm 1999

160