Regeringens proposition
1998/99:85

Försäkring under krig och krigsfara

Prop.

1998/99:85

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 8 mars 1999

Laila Freivalds

Erik Åsbrink

(F inansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas försäkringsverksamhet under krig och krigs-
fara, statlig krigsförsäkring, statlig krigsskadeersättning samt krigsan-
svarighet för liv-, sjuk och olycksfallsförsäkring.

Gällande beredskapslagstiftning på försäkringsområdet utformades
under 1950-talet mot bakgrund av de erfarenheter som fanns från för-
hållandena under andra världskriget. Sedan några år tillbaka har för-
säkringslagstiftningen varit föremål för en ingående och omfattande
översyn. Denna utveckling på lagstiftningsområdet har, tillsammans med
de förändringar som i övrigt har skett på försäkringsmarknaden, medfört
att beredskapslagstiftningen blivit föråldrad och i behov av en moder-
nisering.

I propositionen föreslås därför att gällande beredskapslagstiftning på
försäkringsområdet moderniseras och samlas i en ny lag — lag om försäk-
ringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m. I sak innebär förslaget att
regeringens normgivningskompetens utökas något inom ramen för 13 kap.
6 § regeringsformen (RF).

Statlig krigsskadeersättning föreslås alltjämt regleras i en särskild lag —
lag om registrering av krigsskada på egendom. Till skillnad från vad som
gäller i dag innehåller lagen inte några detaljregler om skadereglering utan
endast bestämmelser om vad som krävs för att uppgifter om inträffade
krigsskador skall kunna samlas in fortlöpande. Detta för att bästa möjliga
underlag för prövning av ersättningsanspråk skall finnas när riksdagen av-
gör ersättningsfrågan. Det förutsätts att riksdagen då också fattar beslut om
den ordning som lämpligen med hänsyn till omständigheterna skall
tillämpas för prövningen av ersättningsanspråken. Förslaget innebär att

1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 85

Krigsskadenämnden kan avskaffas och att i stället Finansinpektionen som
funktionsansvarig myndighet far ansvaret för att inträffade skador registre-
ras.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.

Prop. 1998/99:85

Innehållsförteckning

Prop. 1998/99:85

1    Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5

2   Lagtext...............................................................................................6

2.1      Förslag till lag om försäkringsverksamhet under krig

eller krigsfara m.m..............................................................6

2.2     Förslag till lag om registrering av krigsskada på

egendom............................................................................12

3   Ärendet och dess beredning............................................................14

4   Bakgrund.........................................................................................16

4.1      Inledning...........................................................................16

4.2     Fullmaktslagstiftningen på försäkringsområdet...............19

5   Allmänna utgångspunkter för en reformerad beredskapslag-
stiftning............................................................................................21

6   Försäkringsföretagens verksamhet under krig och krigsfara..........23

6.1      Inledning...........................................................................23

6.2     Allmänna utgångspunkter.................................................28

6.3     Avvikelser från bestämmelserna i lagarna om

försäkringsrörelse m.m.....................................................31

6.4     Avvikelser från bestämmelser i försäkringsbolagens

bolagsordningar................................................................33

6.5     Avvikelser från vissa försäkringsvillkor m.m..................35

6.6     Trafikskadelagen...............................................................44

6.7     Tillsynsfrågor....................................................................46

7   Statlig krigsförsäkring m.m.............................................................50

7.1      Inledning...........................................................................50

7.2     Försäkring mot krigsrisk m.m...........................................54

7.3      Statlig återförsäkring........................................................59

7.4     Återförsäkring av statens försäkringsansvar.....................62

7.5     Krigsolycksfallsforsäkring................................................63

8   Krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring..............68

8.1      Inledning...........................................................................68

8.2     Krigsansvarigheten...........................................................70

9   Ersättning för krigsskada på egendom............................................78

9.1      Inledning...........................................................................78

9.2     Krigsskadeersättning.........................................................80

10  Ikraftträdande och övergångsbestämmelser....................................85

11  Ekonomiska konsekvenser..............................................................86

12  Författningskommentar...................................................................87

12.1    Förslag till lag om försäkringsverksamhet under krig

eller krigsfara m.m............................................................87

12.2    Förslag till lag om registrering av krigsskada på

egendom..........................................................................101

Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
betänkandet Försäkring under krigsförhållanden................107

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över utkast

till lagrådsremiss om försäkring under kris- och
krigförhållanden..................................................................108

Bilaga 3 Lagförslaget i lagrådsremissen om Försäkring under

krig och krigsfara................................................................109

Bilaga 4 Lagrådets yttrande...............................................................116

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars 1999.........120

Rättsdatablad.........................................................................................121

Prop. 1998/99:85

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1998/99:85

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m.

2. lag om registrering av krigsskada på egendom.

Lagtext

Prop. 1998/99:85

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om försäkringsverksamhet under krig
eller krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Är Sverige i krig skall 2 kap. 1-3 §§, 3 kap. 3, 6, 7 och 9-11 §§ samt
4 kap. 1, 2 och 4 §§ tillämpas.

Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att
Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva att de be-
stämmelser som anges i 1 § skall tillämpas.

En sådan föreskrift skall underställas riksdagen inom en månad från
utfärdandet. Föreskriften upphör att gälla, om den inte underställs riks-
dagen i rätt tid eller om riksdagen inte godkänner den inom två månader
från det att den underställdes.

Regeringen skall föreskriva att de bestämmelser som anges i 1 § inte
skall tillämpas, när det inte längre råder sådana förhållanden som anges i

2 § första stycket.

Med krigsförhållanden avses i denna lag att Sverige är i krig eller
krigsfara eller att det råder sådana utomordentliga förhållanden som är
föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige
har varit i krig eller krigsfara.

2 kap. Försäkringsrörelse

1 §

Finansinspektionen får förverka en beviljad koncession om det kan antas
att försäkringsgivaren på grund av rådande krigsförhållanden under en
längre tid inte kommer att kunna infria sina försäkringsavtal om risker
som är belägna här i landet.

Om ett antagande enligt första stycket gäller en utländsk för-
säkringsgivare med hemland inom Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES), far Finansinspektionen förbjuda denne att fortsätta sin
marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är

belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkrings-
åtaganden som skall fullgöras här i landet.

Om ett ärende som avses i första eller andra stycket är av principiell
betydelse eller av särskild vikt, skall det prövas av regeringen. Rege-
ringens prövning sker efter anmälan av Finansinspektionen.

Regeringen får meddela föreskrifter som avviker från bestämmelserna i
försäkringsrörelselagen (1982:713), lagen (1998:293) om utländska för-
säkringsgivares verksamhet i Sverige och lagen (1995:1560) om årsredo-
visning i försäkringsföretag.

Finansinspektionen får besluta att en försäkringsgivare får avvika från
bestämmelser i någon lag som anges i första stycket eller från föreskrifter
som meddelats med stöd av sådan lag eller med stöd av denna lag.

Finansinspektionen får besluta att ett svenskt försäkringsbolag får avvika
från bestämmelser i bolagsordningen.

En försäkringsgivare skall senast två år efter det att ett krigsförhållande
upphört upprätta ett särskilt krigsbokslut för försäkringar som omfattats
av krigsansvarighet enligt 3 kap. 1 och 2 §§.

Närmare föreskrifter om krigsbokslut meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

Under krigsförhållanden och till dess krigsbokslut upprättats far åter-
bäring inte gottskrivas livförsäkringstagare och beslut inte fattas om
vinstutdelning till aktieägare eller garanter i livförsäkringsbolag.

3 kap. Försäkringsavtal

Personförsäkring

1 §

En försäkringsgivare får inte i avtal om direkt personförsäkring med
svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige göra förbehåll
om att försäkringen inte gäller för dödsfall eller fall av invaliditet som in-
träffar till följd av en krigshandling under tid då det råder krigsför-
hållanden i Sverige (krigsansvarighet).

Första stycket skall dock inte gälla för försäkringar som meddelas då
krigsförhållanden råder om inte regeringen föreskriver något annat.

I fall som avses i 1 § första stycket gäller bestämmelserna i 3-5 §§.
Dessa bestämmelser gäller också, om ett avtal om direkt personförsäk-

Prop. 1998/99:85

ring omfattar krigsansvarighet i vidare mån än som anges i 1 § första Prop. 1998/99:85
stycket och något annat inte har avtalats.

En försäkringsgivare far ta ut tilläggspremier (krigspremier) för person-
försäkringar som omfattas av krigsansvarighet om det krävs för att täcka
sådana merkostnader som kan förväntas uppstå på grund av en ökad risk
för försäkringsfall bland dessa försäkringstagare.

Krigspremien för en försäkring skall fastställas särskilt för liv-, sjuk-
och olycksfallsförsäkring i förhållande till försäkringens löpande premie
och far inte överstiga hälften av denna.

En försäkringsgivare får fram till dess att ett krigsbokslut upprättats
skjuta upp utbetalningen av en del av ersättningen från en personför-
säkring som omfattas av krigsansvarighet. Endast om det finns synner-
liga skäl får dock mer än hälften av en förfallen försäkringsersättning
hållas inne.

Om förlust uppstått på grund av krigsansvarigheten och förlusten inte
skäligen kan täckas genom att bolagets förlusttäckningsmedel tas i an-
språk, far försäkringsgivaren sedan ett krigsbokslut upprättats utjämna
bristen genom att sådana försäkringsersättningar som hållits inne enligt
4 § sätts ner i förhållande till försäkringarnas risksummor.

Ett beslut om utjämning enligt första stycket skall godkännas av

F inansinspektionen.

Regeringen får i fråga om livförsäkring meddela föreskrifter om rätt för
försäkringsgivare att, med avvikelse från försäkringsvillkor, skjuta upp
utbetalning på grund av återköp och vägra belåning av försäkringar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta
att en försäkringsgivare far göra en sådan avvikelse som avses i första
stycket.

Skadeförsäkring

Regeringen får beträffande avtal om skadeförsäkring meddela föres-
krifter om

1. upphörande under viss tid eller tills vidare av försäkringsgivares an-
svar för vissa slag av meddelade försäkringar, varvid det skall anges
vad som skall gälla i fråga om försäkringstagarnas rätt,

2. storleken av försäkringstagarnas självrisk,

3. oförändrat ansvar för försäkringsgivare enligt försäkringsavtal till
den del avtalet omfattar försäkring på byggnad som hör till fast

egendom eller tomträtt, trots att försäkringstagaren inte betalat för-
nyelsepremie enligt avtalet.

För en försäkringsgivares fordran på sådan obetald premie som avses i
7 § 3 gäller förmånsrätt enligt 6 § 1 och 7 § 2 förmånsrätts lagen
(1970:979).

Gemensamma bestämmelser

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om anstånd för

1. försäkringstagare att under viss tid betala försäkringspremie som är
förfallen till betalning,

2. försäkringsgivare att under viss tid betala ut försäkringsersättning
som förfallit till betalning.

10 §

Regeringen får meddela föreskrifter om avvikelser från bestämmelser om
försäkringsgivares meddelande till försäkringstagare och från bestäm-
melser och försäkringsvillkor som är beroende av sådana meddelanden.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge
en försäkringsgivare att avvika från bestämmelser och villkor som anges
i första stycket.

H §

Regeringen får meddela föreskrifter om avvikelser från 9 och 16 §§
trafikskadelagen (1975:1410).

4 kap. Statlig försäkring

Försäkring mot krigsrisk m.m.

1 §

Staten far meddela skadeförsäkring på transportområdet mot

1. krigsrisk och

2. risk att egendom läggs under embargo eller uppbringas eller utsätts
för annan liknande åtgärd av främmande stat eller av den som där har
tagit eller försöker ta makten.

Försäkring mot risker som avses i första stycket får staten också med-
dela i fråga om egendom som har lagrats i utlandet for införsel till
Sverige eller i anslutning till utförsel från Sverige.

Staten får avge återförsäkring av sådana försäkringar som har meddelats
enligt 1 §.

Prop. 1998/99:85

Lagen (1927:77) om försäkringsavtal gäller inte i fråga om försäkring
enligt 1 §.

Återförsäkring

Staten får motta återförsäkring av skadeförsäkring.

Krigsförsäkringsnämnden

Ärenden om försäkring enligt 1, 2 och 4 §§ handläggs av Krigsför-
säkringsnämnden. Nämnden far meddela sådan försäkring endast när det
är av väsentlig betydelse för försvarsansträngningarna, folkförsörjningen
eller näringslivet.

Krigsutbrottsavtal m.m.

Krigsförsäkringsnämnden får, med avseende på den tid det råder krigs-
förhållanden, träffa avtal med försäkringsgivare om övertagande av så-
dana löpande försäkringar som avses i 1 § (krigsutbrottsavtal).

Nämnden far också, med avsende på motsvarande tid som anges i
första stycket, träffa avtal med försäkringsgivare om återförsäkring som
avses i 4 § (återförsäkringsavtal).

Avtal enligt första eller andra stycket skall underställas regeringen för
godkännande om det innebär annat än en mindre avvikelse från ett redan
gällande avtal.

5 kap. Överklagande

1 §

Finansinspektionens beslut enligt 2 kap. 1 § far överklagas till kammar-
rätten.

Krigsförsäkringsnämndens beslut i försäkringsärenden enligt denna lag
får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Genom lagen upphävs

1. lagen (1959:73) med vissa bestämmelser om inländsk försäkrings-
rörelse vid krig m.m.,

Prop. 1998/99:85

10

2. lagen (1959:74) med vissa bestämmelser om utländsk försäkrings-
rörelse här i riket vid krig m.m.,

3. lagen (1959:118) om krigsansvarighet for liv- och invaliditetsför-
säkring och

4. lagen (1960:22) om statlig krigsförsäkring.

Prop. 1998/99:85

11

2.2 Förslag till lag om registrering av krigsskada på
egendom

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 §

För det ändamål som anges i 3 § skall det föras ett för hela landet
gemensamt register (krigsskaderegistret). Registret får föras med hjälp av
automatisk databehandling.

Ärenden om registrering skall handläggas av Finansinspektionen, som
också är personuppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen (1998:204).

Närmare föreskrifter om vilka uppgifter registret skall innehålla med-
delas av regeringen.

Med krigsskada avses i denna lag skada på egendom orsakad av

1. krig mellan Sverige och främmande stat,

2. lerig mellan främmande stater, eller

3. en handling som har samband med ett senare utbrutet krig.

Ändamål

Ändamålet med krigsskaderegistret skall vara att ge riksdagen underlag
för beslut i fråga om ersättning av statsmedel för krigsskador.

Ansökan om registrering

Den som vill begära ersättning av staten för en krigsskada skall göra en
skriftlig ansökan om registrering av skadan hos Finansinspektionen.
Ansökan skall om möjligt göras inom tre månader från det att skadan
inträffade.

En ansökan enligt första stycket kan avse även anspråk av någon annan
än sökanden.

Försäkringsbolag som bedriver verksamhet i Sverige är skyldigt att ta
emot ansökningar om registrering av krigsskada och att i övrigt biträda
Finansinspektionen i registerärenden på det sätt som inspektionen be-
slutar. För sådan biträdesverksamhet lämnas ersättning enligt grunder
som bestäms av regeringen.

Ett försäkringsbolag som mottagit en ansökan om registrering skall
genast översända en bestyrkt kopia av denna till Finansinspektionen med
uppgift om när ansökan gavs in till bolaget.

Prop. 1998/99:85

12

Registrering

Prop. 1998/99:85

Registrering får ske av krigsskada som tillfogats egendom i Sverige eller
som utanför Sveriges gränser tillfogats

1. svenskt fartyg eller luftfartyg på resa direkt mellan orter i Sverige
samt egendom som medförts på sådan resa,

2. svenskt fartyg under yrkesmässigt bedrivet fiske samt egendom som
då medförts ombord.

Registrering far dock inte ske av skada på utländskt fartyg eller luft-
fartyg och inte heller av skada på egendom som tillhör staten, kommun,
eller främmande stat.

Förfarandet i registreringsärenden

Innan registrering sker skall Finansinspektionen pröva om det finns något
hinder mot registreringen.

Är en ansökan om registrering ofullständig skall Finansinspektionen
förelägga sökanden att inom viss tid komplettera denna.

Om sökanden inte följer föreläggandet skall ansökan avskrivas. Före-
läggandet skall innehålla en underrättelse om detta.

Beslut som innebär att en ansökan om registrering bifalls införs i
registret.

10 §

Avslås en ansökan om registrering skall sökanden underrättas skriftligen
om detta.

Överklagande m.m.

H §

Ett beslut som innebär att registrering vägras får överklagas till
Stockholms tingsrätt. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om
domstolsärenden.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000, då lagen (1958:566) om
ersättning för krigsskada å egendom skall upphöra att gälla.

13

3 Ärendet och dess beredning

I februari 1991 tillkallades, med stöd av regeringens bemyndigande, en
särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen för
det enskilda försäkringsväsendet vid krig. Utredningen, som antog
namnet Krigsförsäkringsutredningen, överlämnade i augusti 1994 betän-
kandet Försäkring under krigsförhållanden (SOU 1994:130).

Betänkandet har remissbehandlats. En forteckning över remissin-
stanserna finns i bilaga 1. Utredningens forslag har därefter bearbetats
och ett utkast till lagrådsremiss har remitterats till de instanser som finns
upptagna i bilaga 2. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finans-
departementet (dnr Fi 94/3089).

Inom Regeringskansliet har sedan en tid pågått ett större reformarbete
på försäkringsområdet. De näringsrättsliga reglerna i försäkrings-
rörelselagen (1982:713, FRL) och i lagen (1998:293) om utländska
försäkringsgivares verksamhet i Sverige (LUFV) har setts över och
resultatet har redovisats i en proposition om Ändrade försäkrings-
rörelseregler (prop. 1998/99:87). Förslagen bygger i huvudsak på prome-
moriema Reformerade försäkringsrörelseregler (Ds 1998:45) och
Promemoria om reformerade rörelseregler for utländska försäkrings-
givare (dnr Fi 98/3282), vilka har utarbetats inom Finansdepartementet.

Förutom näringsrättsliga bestämmelser innehåller FRL associations-
rättsliga regler. Dessa regler motsvarar ofta bestämmelserna i aktie-
bolagslagen (1975:1385). I en promemoria upprättad inom Finans-
departementet har ett förslag redovisats som innebär att associations-
rätten för bankaktiebolag och försäkringsbolag i huvudsak skall regleras
enligt de allmänna reglerna i aktiebolagslagen (dnr Fi 98/476). Förslaget
har på bankområdet resulterat i nya regler som trätt i kraft den 1 januari
1999 (se prop. 1997/98: 166, bet. 1998/99:LU4, rskr. 1998/99:23).
Motsvarande arbete på försäkringsområdet pågår. Något förslag på det
området kommer dock inte att lämnas förrän tidigast i slutet av år 1999.

I juni 1998 överlämnade regeringen propositionen Ny beslutsordning
på bank- och försäkringsområdet till riksdagen (se prop. 1997/98:186,
bet. 1998/99:FiU14, rskr. 1998/99:130). På försäkringsområdet föreslås
att koncessionsärenden och andra förvaltningsärenden, vilka regeringen
prövar som första och enda instans, skall föras över till Finans-
inspektionen. Inspektionen skall dock hänskjuta till regeringens prövning
ärenden som är av principiell eller liknande betydelse. Dessutom föreslås
att instansordningen på försäkringsområdet skall ändras på så sätt att
Finansinspektionens beslut skall fa överklagas till allmän förvaltnings-
domstol — enligt huvudregeln till länsrätt, men i vissa fall direkt till
kammarrätten. Reformen kommer att träda i kraft den 1 maj 1999.

Såväl förslagen om nya rörelseregler för svenska och utländska försäk-
ringsgivare som den nya beslutsordningen har beaktats i denna propo-
sition.

Reformarbetet på det näringsrättsliga området är också kopplat till
regleringen av de avtalsrättsliga försäkringsreglema. De civilrättsliga
bestämmelserna om avtalsförhållandet mellan försäkringsbolagen och
deras kunder finns i lagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL) och i

Prop. 1998/99:85

14

konsumentförsäkringslagen (1980:38). Ett förslag om nya avtalsregler
övervägs inom Justitiedepartementet. Förslaget kommer dock att presen-
teras tidigast i slutet av innevarande år.

I juni 1998 överlämnade Försäkringsföreningsutredningen betänkandet
Försäkringsföreningar — ett reformerat regelsystem (SOU 1998:82) till
Finansdepartementet. Utredningen har gjort en översyn av lagstiftningen
om understödsföreningar. Förslaget bereds för närvarande inom
Finansdepartementet. Vid denna beredning kommer även frågan om
vilken roll understödsföreningar skall ha under krig och krigsfara att
behandlas.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 11 februari 1999 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.

Lagrådet har framfört vissa synpunkter på lagtexten. Regeringen har
följt Lagrådets förslag och synpunkter. Dessutom har vissa redaktionella
ändringar gjorts i lagtexten. Lagrådets synpunkter behandlas i författ-
ningskommentaren, avsnitt 12.

Prop. 1998/99:85

15

4       Bakgrund                                        ProP-1998/99:85

4.1      Inledning

Riksdagens ställningstaganden till gällande försvarsbeslut, avseende
perioden 1997-2001, har redovisats i två etapper. Den första etappen,
som beslutades i december 1995, gällde inriktningen av säkerhetspoli-
tiken, försvarspolitiken, målen för totalförsvaret, övergripande princi-
piella frågor om totalförsvarets utformning och struktur samt ekonomin
för perioden (prop. 1995/96:12, bet. 1995/96 UFöUl, rskr. 1995/96:44
och bet. 1995/ 96 FöUl, rskr. 1995/96:45). Den andra delen, som byggde
på regeringens förslag i prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp
två, beslutades i december 1996. Denna andra etapp omfattade bl.a. den
närmare inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation och det
civila försvarets funktioner samt den militära grundorganisationen i fred
(bet. 1996/97:FöUl, rskr. 1996/97:109).

Den 4 mars 1999 beslutade regeringen proposition om Förändrad
omvärld — omdanat försvar (prop. 1998/99:74). Propositionen innehåller
förslag till modifieringar av gällande försvarsbeslut och till en förändrad
långsiktig inriktning av försvarspolitiken.

Totalförsvar

Begreppet totalförsvar är numera definierat i lagen (1992:1403) om total-
försvar och höjd beredskap. Med totalförsvar avses den militära och
civila verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Verk-
samheternas resurser skall emellertid även användas vid internationella
fredsfrämjande och humanitära insatser samt till att stärka samhällets
förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället.
Enligt 1996 års försvarsbeslut (prop. 1996:97:4) skall nämligen en
helhetssyn eftersträvas så att samhällets samlade resurser skall kunna
utnyttjas för att hantera hot och risker i såväl fred som krig.

För att stärka landets försvarsförmåga kan beredskapen höjas. Höjd
beredskap är antingen skärpt beredskap eller högsta beredskap. Är
Sverige i krig råder högsta beredskap. Under högsta beredskap är total-
försvar all samhällsverksamhet som då skall bedrivas. Är Sverige i krigs-
fara eller råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av
att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig
eller krigsfara, får regeringen besluta om skärpt eller högsta beredskap. I
7 § lagen om totalförsvar och höjd beredskap anges vilka åtgärder som
under högsta beredskap skall vidtas av kommunerna och de enskilda
organisationer och företag som enligt överenskommelse eller på annan
grund är skyldiga att fortsätta sin verksamhet i krig, t.ex. krigsviktiga
företag (s.k. K-företag). Innebörden i övrigt av att höjd beredskap råder
framgår av andra författningar, bl.a. beredskapsförordningen (1993:242).

16

Civilt försvar

Prop. 1998/99:85

Civilt försvar skall värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig
försörjning, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna samt bidra till
Försvarsmaktens förmåga vid väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld.
De civila försvarsresursema skall också kunna användas för att bidra till
fred och säkerhet i omvärlden och till att stärka landets samlade förmåga
att möta svåra påfrestningar på samhället i fred (prop. 1998/99:74).

Vägledande för verksamheten inom det civila försvaret är den s.k.
ansvarsprincipen, vilken innebär att den som har ansvar för en verk-
samhet i fred även har motsvarande ansvar under höjd beredskap.

Funktionsindelning

Med utgångspunkt i ansvarsprincipen är samhället indelat i ett antal
funktioner eller samhällssektorer, vilka anses vara av särskild betydelse i
krig och som kräver någon form av central styrning. Funktionerna om-
fattar samhällsverksamhet som i större eller mindre utsträckning måste
kunna upprätthållas under krigsförhållanden. Syftet med funktioner och
funktionsindelning är att ansvaret för beredskapsförberedelserna i fred
och för verksamhet under krig och krigsfara skall fördelas på nivåer
under regeringen.

Det åligger varje funktionsansvarig myndighet i fredstid att — till-
sammans med andra myndigheter med uppgifter inom funktionen — ut-
arbeta underlag för statsmakternas beslut om målen för funktionen i krig,
att samordna beredskapsförberedelserna, att samordna planering och
budgetering av sådana förberedelser samt genomförandet av krigs-
planering, att svara för att personal utbildas och att övningar genomförs
samt att till regeringen regelbundet redovisa beredskapsläget. I krig och
vid krigsfara skall den ansvariga myndigheten samordna verksamheten
inom funktionen.

Beredskapsplaneringen inom varje funktion har som utgångspunkt ett
av riksdagen fastställt övergripande funktionsmål. För närvarande finns
18 olika funktioner, varav här kan nämnas funktionen Finansiella tjänster
och funktionen Socialförsäkring m.m., vilka båda är av särskild betydelse
i detta sammanhang.

Funktionen Finansiella tjänster

Funktionen Finansiella tjänster omfattar betalningar och andra finansiella
tjänster inom bank- och försäkringsväsendet. Finansinspektionen är
funktionsansvarig myndighet. Den del av funktionen som omfattar för-
säkringssektorn kan delas in i tre underavdelningar. Den första avser det
privata försäkringsväsendets verksamhet på skade- och personförsäk-
ringsområdet. Den andra avser den statliga krigsförsäkringen, som sköts
av Statens krigsförsäkringsnämnd (KFN) och som omfattar främst tran-
sport- och motorfordonsförsäkring. Den tredje avser krigsskadeersätt-
ning, som handläggs av Statens krigsskadenämnd (KSN), och som syftar

17

till att täcka krigsskador på egendom som finns inom landet och som inte
täcks på annat sätt.

Enligt de av riksdagen uppställda målen för funktionen Finansiella
tjänster gäller att verksamheten inom funktionen skall bedrivas så, att
under höjd beredskap betalningssystemet i landet kan upprätthållas och
de mest angelägna tjänsterna i övrigt inom bank- och försäkringsväsendet
erbjudas.

Inriktningen av beredskapsplaneringen när det gäller försäkringsverk-
samheten bör vara att försäkringsföretagen under höjd beredskap skall
kunna bedriva en begränsad verksamhet. Livförsäkring, brandförsäkring
av fastighet samt försäkring av anläggningar och transporter som är
angelägna för folkförsörjningen och Försvarsmakten skall upprätthållas.
Vidare skall KFN och KSN kunna träda i funktion. Försäkringsföretagen
skall gemensamt ha organiserat ett nät av lokalkontor för att betjäna all-
mänheten med försäkringstjänster.

För beredskapsplanläggningen har försäkringsbranschen bildat ett sam-
ordningsorgan, Försäkringsbranschens Beredskapskommitté, som också
är branschens organ för kontakter med Finansinspektionen i bered-
skapsfrågor. För att säkerställa att en rikstäckande försäkringsverksamhet
kan bedrivas under krigsförhållanden har försäkringsbolagen utsett ett
trettiotal kontor till distriktscentraler med uppgift att betjäna allmänheten
i försäkringsfrågor, motta skadeanmälningar och verkställa enklare
skadeutredningar.

Funktionen Socialförsäkring m.m.

Funktionen Socialförsäkring m.m. omfattar socialförsäkring och anslut-
ande bidragssystem. Riksförsäkringsverket är funktionsansvarig myndig-
het. Riksdagens uppställda mål för verksamheten är att denna skall be-
drivas så att de ekonomiska trygghetssystemen under höjd beredskap
fungerar på sådant sätt att den enskilde får den ersättning hon är be-
rättigad till. Verksamheten skall även bedrivas så att de resurser och den
beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar
på samhället i fred.

Beredskapsmyndigheter m.m.

Vissa myndigheter är beredskapsmyndigheter, varmed avses myndig-
heter som bedriver verksamhet av stor betydelse för totalförsvaret och
som skall fortsätta verksamheten under höjd beredskap. En myndighet
som inte är beredskapsmyndighet skall fortsätta sin verksamhet så långt
det är möjligt med hänsyn till tillgången på personal och förhållandena i
övrigt. Alla myndigheter är dock skyldiga att i sin verksamhet beakta
totalförsvarets krav. Myndigheternas beredskapsplanering skall ske i
samverkan med de statliga och kommunala myndigheter, sammanslut-
ningar och näringsidkare som är berörda.

För att säkra viss krigsviktig produktion har ett antal K-företag utsetts.
För att ett företag skall anses som krigsviktigt måste det ha en produktion

Prop. 1998/99:85

18

av varor eller tjänster som är av största vikt för totalförsvaret. K-företa-
gen finns registrerade hos länsstyrelserna och respektive funktionsansva-
rig myndighet. De större bankerna och försäkringsbolagen är K-företag,
liksom Bankgirot, Värdepapperscentralen (VPC) AB och Stockholms
Fondbörs AB.

Allmänt om fullmaktslagstiftningen

En viktig del av planeringen av Sveriges totalförsvar är den administra-
tiva beredskapen. Med uttrycket avses alla lagar och förordningar som är
nödvändiga för att samhället skall kunna lösa sina uppgifter i krig och
krigsfara. Den administrativa beredskapen omfattar författningsbered-
skap och organisationsberedskap.

Till författningsberedskapen hör sådana författningar som innehåller
regler om hur samhällets omställning från fred till krig skall planeras och
genomföras samt regler om vad som gäller sedan samhället väl har ställts
om för krig. Med organisationsberedskap avses myndigheternas interna
föreskrifter, dvs. föreskrifter om den egna verksamhets- och organi-
sationsberedskapen.

Omställningen från freds- till krigssamhället måste gå snabbt för att fa
avsedd verkan. Riksdagens beslut kan därför inte avvaktas i varje särskilt
fall utan regeringen och olika myndigheter måste ha befogenhet att vidta
de åtgärder som påkallas av omständigheterna.

Fördelningen av normgivningsmakten mellan riksdagen och rege-
ringen regleras i regeringsformen (RF). Enligt 13 kap. 6 § RF kan rege-
ringen, om riket är i krig eller krigsfara eller om det råder sådana utom-
ordentliga förhållanden som är föranledda av krig — varmed avses även
krig mellan främmande stater — eller av krigsfara som riket har befunnit
sig i, med stöd av bemyndigande i lag genom förordning meddela sådana
föreskrifter i visst ämne som enligt grundlag annars skall meddelas
genom lag. När det gäller extraordinära förhållanden som har andra
orsaker, begränsas däremot möjligheten att delegera normgivningsmakt
till regeringen på vanligt sätt av reglerna i 8 kap. RF.

Med stöd av bestämmelserna i 13 kap. 6 § RF har riksdagen i ett antal
lagar bemyndigat regeringen att besluta om åtgärder där beslutet annars
skulle ha tillkommit riksdagen i dess egenskap av lagstiftande försam-
ling. Dessa s.k. fullmaktslagar utgör grunden för vår administrativa
beredskap.

4.2 Fullmaktslagstiftningen på försäkringsområdet

För försäkringsverksamheten vid krig och krigsfara finns allmänna
bestämmelser i två beredskapslagar, lagen (1959:73) med vissa be-
stämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m.m. (inländska
lagen) och lagen (1959:74) med vissa bestämmelser om utländsk för-
säkringsrörelse vid krig m.m. (utländska lagen). Den inländska lagen är
tillämplig på svenska försäkringsbolag och den utländska lagen gäller i

Prop. 1998/99:85

19

fråga om de utländska försäkringsföretag som har fått koncession att
driva verksamhet i Sverige.

I de båda lagarna ges generella regler för försäkringsverksamhet i krig
och under krigsfara med syfte att göra det möjligt att anpassa verksam-
heten efter rådande omständigheter. En utgångspunkt är att underlätta för
bolagen att koncentrera sin verksamhet till de mest angelägna verk-
samhetsgrenarna. En annan är att göra det möjligt att lösa problem som
uppkommer när bolagen blir avskurna från möjligheten till återförsäkring
i utlandet. Vidare finns bestämmelser som rör hanteringen av frågor om
betalningsanspråk och om avsteg från vissa annars gällande försäkrings-
villkor. Den utländska lagen behandlar dessutom bl.a. den situationen då
ett utländskt försäkringsbolag på grund av krigsförhållanden kan antas
inte komma att infria sina åtaganden här. I sådant fall kan företaget
förbjudas att fortsätta verksamheten i Sverige.

I en tredje lag, lagen (1959:118) om krigsansvarighet för liv- och
invaliditetsförsäkring (krigsansvarighetslagen), finns bestämmelser som
syftar till att ge försäkringstagarna ett mer omfattande skydd än som
skulle följa av de annars tillämpade försäkringsvillkoren. Om antalet
försäkringsfall blir mycket stort kan det bli omöjligt för ett bolag att
betala ut försäkringsbeloppen. Genom lagen får bolagen därför bl.a. rätt
att vid behov ta ut en särskild krigspremie.

Den statliga krigsförsäkringen har till huvudsyfte att bidra till att
trygga folkförsörjningen i en krigssituation som allvarligt berör vårt land.
För verksamheten gäller en särskild beredskapslag, lagen (1960:22) om
statlig krigsförsäkring. Enligt lagen kan staten meddela försäkring mot
krigsrisk i fråga om transportmedel i utlandstrafik samt varor under
import eller export. Dessutom kan staten i viss omfattning gå in som åter-
försäkringsgivare åt svenska försäkringsbolag och åt sammanslutningar
av sådana bolag. Den statliga försäkringsverksamheten handhas av en
särskild myndighet, Statens krigsförsäkringsnämnd (KFN), som också i
fred svarar för behövliga beredskapsåtgärder.

För att trygga ett kontinuerligt krigsskydd för pågående transporter har
KFN, efter bemyndigande av riksdagen och med godkännande av rege-
ringen, träffat s.k. krigsutbrottsavtal med svenska försäkringsbolag inne-
bärande att staten övertar krigsriskansvaret i de försäkringar som tecknats
hos bolagen på de villkor om premier och annat som angetts av nämnden.

Prop. 1998/99:85

20

Allmänna utgångspunkter för en reformerad Pr°P-1998/99:85
beredskapslagstiftning

Nu gällande beredskapslagstiftning på försäkringsområdet utformades
under 1950-talet mot bakgrund av de erfarenheter som fanns från för-
hållandena under andra världskriget. Sedan några år tillbaka är försäk-
ringslagstiftningen föremål för en ingående och omfattande översyn.
Denna utveckling på lagstiftningsområdet har, tillsammans med de för-
ändringar som i övrigt skett på försäkringsmarknaden, medfört att bered-
skapslagstiftningen blivit föråldrad och i behov av en modernisering.

Beredskapslagstiftningen speglar försäkringsväsendets roll inom total-
försvaret. Syftet med denna lagstiftning har i huvudsak varit att möjlig-
göra att vissa försäkringsordningar kommer att kunna fungera även under
krig och krigsfara, att se till att ett försäkringsskydd dels för transport-
väsendet, dels för dödsfall och invaliditet kan erbjudas också under
krigsförhållanden samt att medverka till att ersättning lämnas för
krigsskador på egendom. Dessa överväganden är fortfarande giltiga (jfr
de av riksdagen uppställda målen för funktionen Finansiella tjänster,
avsnitt 4.1).

Under krigsförhållanden ökar nämligen hotet mot den enskildes
trygghet både vad gäller risken för personskador och förlust av materiella
tillgångar. Det är således en viktig samhällelig trygghetsfaktor att det
offentliga socialförsäkringssystemet och det enskilda försäkringsväsendet
så långt det är möjligt fungerar även under sådana förhållanden.
Inriktningen på beredskapslagstiftningen för försäkringsväsendet bör
således även fortsättningsvis vara att skapa förutsättningar för de in-
hemska försäkringsgivarna så att dessa så långt det är möjligt kan fort-
sätta med sin verksamhet även i händelse av krig och att under sådana
förhållanden även ge de inhemska försäkringstagare som försäkrat sig
hos utländska försäkringsföretag ett så gott skydd som möjligt. För att
verksamheten över huvud taget skall fungera under sådana förhållanden
måste försäkringsföretagen emellertid sannolikt begränsa sin verksamhet
och koncentrera denna till sådana områden som från samhällets synpunkt
är att bedöma som de viktigaste.

För att trygga folkförsörjningen och bidra till försvarsansträngningarna
i en krigssituation är det även av stor betydelse att transporter av olika
slag kan utföras. Att ett försäkringsskydd erbjuds är i princip en
förutsättning för att transportväsendet skall fungera. För att transporter
som är betydelsefulla ur totalförsvarssynpunkt skall finnas att tillgå under
krigsförhållanden är det därför nödvändigt att staten kan träda in som för-
säkringsgivare.

I krigstider är det även fortsättningsvis, från såväl ekonomisk som
psykologisk synpunkt, av största betydelse att ett försäkringsskydd vid
dödsfall och invaliditet kan erbjudas. Ett krigsansvar för liv- och invali-
ditetsförsäkring är därför nödvändigt.

Ekonomisk trygghet mot krigsskador på egendom kan inte erhållas
genom privata försäkringar. Avsaknaden av ett sådant skydd kan natur-
ligtvis drabba den enskilde mycket hårt och även medföra kännbara verk-

21

ningar för samhället i stort. Det är därför angeläget att staten, så långt det
är möjligt, medverkar till att ersättning lämnas för krigsskador på egen-
dom.

Sammanfattningsvis kan det således konstateras att försäkringsväsen-
det fyller samma roll inom totalförsvaret i dag som när nu gällande lag-
stiftning tillkom. Utgångspunkten för översynen av beredskapslagstift-
ningen bör därför vara att skapa en modem beredskapslagstiftning med i
huvudsak samma syfte som nu gällande reglering.

Nuvarande beredskapslagstiftning på försäkringsområdet är förhållan-
devis detaljerad. Fördelen med en ingående och detaljerad lagstiftnings-
teknik är att man som regel uppnår en större förutsebarhet om vad som
kommer att gälla under olika förhållanden.

Beredskapslagstiftningen för krig och krigsfara måste emellertid kunna
tillämpas under de mest skiftande förhållanden. Det är dessutom ytterst
osäkert hur dessa förhållanden kommer att gestalta sig. En ny bered-
skapslagstiftning bör därför ges en mer generell utformning.

Prop. 1998/99:85

22

Försäkringsföretagens verksamhet under krig ProP-1998/99:85
och krigsfara

6.1

Inledning

Regelverket under fredstid

De svenska försäkringsbolagens näringsrättsliga verksamhet regleras
huvudsakligen av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (1982:713),
FRL. I lagen finns även associationsrättsliga regler, bestämmelser om hur
försäkringsverksamheten skall bedrivas och föreskrifter om den offent-
liga tillsynen över verksamheten.

Enligt lagen far försäkringsrörelse endast drivas av försäkringsbolag
som har fått tillstånd därtill (koncession). En förutsättning för att tillstånd
skall meddelas är att den planerade verksamheten kan antas komma att
uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet (sundhetsprincipen).

En grundläggande princip i FRL är att försäkringsgivarna skall kunna
fullgöra sina förpliktelser mot försäkringstagarna (soliditetsprincipen).
Bestämmelserna om minsta kapitalbas, försäkringstekniska avsättningar
och skuldtäckning ger uttryck för denna princip.

En ytterligare princip, som syftar till att trygga livförsäkringsbolagens
soliditet, utgör den s.k. separationsprincipen. Enligt denna får den mera
svårbedömda och riskfyllda skadeförsäkringsrörelsen som huvudregel
inte förenas med direkt livförsäkringsrörelse.

En annan fundamental princip i FRL är den s.k. skälighetsprincipen.
Denna innebär att kostnaden för en försäkring skall vara skälig i för-
hållande till de tjänster som försäkringen innebär för försäkringstagaren
(premie- och kostnadsskälighet). Principen anses också inrymma ett
skälighetskrav på andra villkor (villkorsskälighet) och på skadereglering
(skaderegleringsskälighet).

Finansinspektionen skall utöva tillsyn över försäkringsbolagen och
bl.a. se till att dessa i sin verksamhet följer de nu nämnda principerna.

Inom Regeringskansliet pågår emellertid för närvarande ett större
reformarbete på försäkringsområdet. I propositionen om Ändrade för-
säkringsrörelseregler föreslås som tidigare nämnts genomgripande för-
ändringar i FRL. Förslagen innebär en modernisering av verksam-
hetsreglema för i första hand livförsäkringsbolagen samt ett förtyd-
ligande av principerna för Finansinspektionens tillsyn över försäkrings-
bolagen. Bland annat föreslås att den nuvarande s.k. skälighetsprincipen
slopas. Skälighetsaspekter på premier och kostnader skall tillgodoses på
annat sätt. Förslaget innebär vidare att det generella förbudet mot vinstut-
delning i livförsäkringsbolag tas bort. Bestämmelserna om försäkrings-
tekniska avsättningar ändras också i flera avseenden.

FRL innehåller i dag fullständiga bolagsrättsliga bestämmelser, som i
stora delar överensstämmer med reglerna i aktiebolagslagen (ABL).
Sedan en tid pågår emellertid inom Regeringskansliet även ett arbete som
syftar till att samordna de bolagsrättsliga reglerna för samtliga bolags-
former. En reformering av de associationsrättsliga reglerna på försäk-
ringsområdet kommer dock att ske i ett senare sammanhang.

23

Bestämmelserna om försäkringsbolagens års- och koncernredovisning
har för något år sedan utmönstrats ur FRL och tagits in i lagen
(1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

I samband med att koncession meddelas för ett svenskt försäkrings-
bolag skall bolagsordningen stadfastas. Förutom sedvanliga uppgifter om
firma, säte och föremålet för verksamheten skall bolagsordningen enligt
2 kap. 5 § FRL innehålla regler som anger bl.a. hur stämman far förfoga
över bolagets vinst och i vilken utsträckning bolaget är skyldigt att
teckna återförsäkring.

För livförsäkring och i vissa fall för skadeförsäkring skall försäkrings-
bolaget även upprätta grunder för verksamheten. Tidigare gällde att även
grunderna skulle stadfastas innan bolaget började sin verksamhet. Detta
krav slopades emellertid i samband med införlivandet i svensk rätt av
tredje generationens försäkringsdirektiv (se prop. 1994/95:184). Grun-
derna för livförsäkringar skall bl.a. innehålla bestämmelser om beräkning
av försäkringspremier och premiereserv, försäkringstagarnas rätt till åter-
köp och fribrev, belåning av försäkringsbrev hos bolaget och verkan av
underlåtenhet att betala premie (7 kap. 3 § första stycket FRL). Till sin
rättsliga natur är grunderna att anse som ett komplement till bolags-
ordningen. I dessa regleras emellertid inte uteslutande frågor som direkt
rör bolagets försäkringsverksamhet utan även ämnen som mera omedel-
bart är av betydelse för avtalsförhållandet mellan försäkringstagaren och
försäkringsgivaren. Grunderna utgör därför ofta en del av försäkrings-
avtalen.

Bestämmelser i grunderna som är av villkorskaraktär kommer enligt
lagen (1995:779) om ändring i försäkringsrörelselagen att utmönstras
från grunderna och i stället tas in i försäkringsvillkoren. Ändringen har
emellertid ännu inte trätt i kraft eftersom den ansetts böra samordnas med
genomförandet av förslaget till ny försäkringsavtalslag (se prop.
1994/95:184 s. 247). Detta ställningstagande har emellertid omprövats
under arbetet med reformeringen av rörelsereglema i FRL, och i den
tidigare nämnda propositionen om Ändrade försäkringsrörelseregler
föreslås att den nuvarande ordningen med försäkringstekniska grunder
upphör i samband med genomförandet av det förslaget.

När det gäller själva avtalsförhållandet mellan försäkringsgivaren och
försäkringstagaren finns regler i lagen (1927:77) om försäkringsavtal
(FAL) och konsumentförsäkringslagen (1980:38, KFL). Båda dessa lagar
är, som tidigare angetts, föremål för en översyn inom Regeringskansliet.
Ett förslag till en ny försäkringsavtalslag är dock inte att vänta förrän
tidigast i slutet av innevarande år. Enligt de förslag som ligger till grund
för det pågående beredningsarbetet (SOU 1986:56, SOU 1989:88 och Ds
1993:39) kommer den nya lagen även att innehålla bestämmelser om
gruppförsäkring och annan kollektiv försäkring.

Utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige reglerades tidigare
i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige . Försäkringsgivare med hemvist inom EES
reglerades i lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i
Sverige . Bestämmelserna för samtliga utländska försäkringsgivare har
emellertid för kort tid sedan samlats i lagen (1998:293) om utländska

Prop. 1998/99:85

24

försäkringsgivares verksamhet i Sverige (LUFV). En utgångspunkt vid
översynen av lagstiftningen om utländska försäkringsgivare var
principerna om effektivt marknadstillträde och nationell likabehandling,
dvs. att de utländska försäkringsgivare som vill verka på den svenska
marknaden skall få tillträde till denna och i sin verksamhet bemötas på
samma sätt som de svenska försäkringsgivarna (se prop. 1997/98:141
s. 58)

Även för de utländska försäkringsföretagen fordras tillstånd för att få
driva försäkringsrörelse i Sverige. En försäkringsgivare från ett annat
EES-land får dock, med stöd av en koncession i sitt hemland, driva för-
säkringsrörelse i Sverige efter ett anmälningsförfarande. Finansinspek-
tionen har också att utöva tillsyn över utländska försäkringsgivares verk-
samhet i Sverige. För tillsynen över EES-försäkringsgivare gäller dock
att huvudansvaret för den finansiella tillsynen ankommer på tillsyns-
myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Det nu nämnda regelverket på försäkringsområdet är naturligtvis
anpassat för fredstida förhållanden. I händelse av krig eller krigsfara är
det emellertid sannolikt att förutsättningarna för försäkringsverksam-
heten ändras och att olika problem — hänförliga till såväl inhemska som
utländska förhållanden — uppstår. Resursbrist och bortfall av datorstöd
kan innebära svårigheter inom alla verksamhetsområden. För försäk-
ringsgivarna leder en återgång till manuell hantering i förening med
personalbrist till besvärligheter bl.a. när det gäller att ta fram premie-
avier. Störningar i betalningsförmedlingen och annan post- och bank-
service medför dessutom sannolikt att premiebetalningar och utbetal-
ningar av försäkringsersättningar försvåras eller helt uteblir. Till detta
kommer de problem för de svenska försäkringsbolagen som kan upp-
komma när förbindelserna med utlandet bryts. De svenska bolagen åter-
försäkrar sig i stor utsträckning i utlandet och om ett bortfall av ersätt-
ningar från de utländsk återförsäkrarna inte kan täckas från annat håll kan
följden bli att bolagen får likviditets- och soliditetsproblem. Det kan så-
ledes konstateras att försäkringsgivarna måste kunna anpassa sig till
extremt ändrade förhållanden om de skall kunna fortsätta med sin verk-
samhet under krig eller krigsfara.

Som tidigare nämnts har syftet med beredskapslagstiftningen på för-
säkringsområdet varit att skapa förutsättningar för de inhemska försäk-
ringsgivarna att så långt det är möjligt fortsätta med sin verksamhet även
i händelse av krig och att under sådana förhållanden även ge de inhemska
försäkringstagare som försäkrat sig hos utländska försäkringsföretag ett
så gott skydd som möjligt. Bestämmelser om detta har samlats i två
beredskapslagar, lagen (1959:73) med vissa bestämmelser om inländsk
försäkringsrörelse vid krig m.m. (inländska lagen) och lagen (1959:74)
med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid
krig m.m. (utländska lagen).

Prop. 1998/99:85

25

Gällande fullmaktslagstiftning

Inländska lagen

Den inländska lagen är en fullmaktslag med samma konstruktion som
flera andra beredskapslagar. Lagens bestämmelser träder i tillämpning
först under vissa angivna förutsättningar. När lagen tillämpas har rege-
ringen och i vissa fall Finansinspektionen rätt att i olika avseenden med-
ge avsteg från bestämmelser och försäkringsvillkor som gäller för sven-
ska försäkringsbolag i deras verksamhet. Fullmakterna tar alltså sikte på
ett antal sinsemellan ganska olikartade föreskrifter.

Förutsättningarna för lagens tillämpning anges i 1 §. Är Sverige i krig
skall bestämmelserna tillämpas. Är Sverige i krigsfara eller råder det så-
dana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig
utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigs-
fara, far regeringen föreskriva att bestämmelserna skall tillämpas. Ett så-
dant förordnande skall inom viss tid underställas riksdagen för prövning.

Enligt 2 § kan Finansinspektionen medge ett försäkringsbolag att utan
återförsäkring ta på sig ansvar för en och samma risk till ett högre belopp
än som annars är möjligt enligt bolagsordningen. Inspektionen kan vidare
medge ömsesidiga försäkringsbolag att överskrida i bolagsordningen
angiven begränsning av återförsäkringen i förhållande till den direkta för-
säkringen.

Ett försäkringsbolag som har tillstånd att meddela återförsäkring far
enligt bestämmelsen i 3 § meddela sådan försäkring — utom beträffande
livförsäkring eller annan personförsäkring — utan hinder av eventuella
restriktioner i bolagsordningen om begränsning av bolagets verksamhet
till riket eller viss del av riket eller till visst slag av egendom. Bestäm-
melsen tillkom med beaktande av främst de mindre ömsesidiga försäk-
ringsbolagens behov. Genom bestämmelsen öppnades en möjlighet även
för dessa att under andra världskriget delta i återförsäkringsverksamhet
som förutsattes ske i särskilda konsortier.

För att fa tillgång till medel vid återköp av eller lån på livförsäkringar,
för vilka avsättningar till försäkringsfonden gjorts, kan försäkringsbolag
med Finansinspektionens tillstånd enligt 4 § utnyttja värdehandlingar
som ligger som pant för försäkringstagarnas räkning. Bestämmelsen är
numera obsolet. Begreppet försäkringsfond utmönstrades genom de änd-
ringar som gjordes i redovisningsbestämmelserna i samband med att nu
gällande FRL antogs (se prop. 1981/82:180 s 192). Termen motsvarar
närmast vad som i dag benämns försäkringstekniska skulder. Vidare har
systemet med pantsättning ersatts med en ordning som ger försäk-
ringstagarna förmånsrätt i tillgångar som antecknas i ett särskilt register.

Enligt 5 § kan ett försäkringsbolag få tillstånd av Finansinspektionen
att skjuta upp hela eller en del av utbetalningen vid återköp av
livförsäkring och att helt eller delvis slippa ifrån sin skyldighet att lämna
lån på sådana försäkringar.

Med stöd av 6 § kan Finansinspektionen ge ett försäkringsbolag till-
stånd att göra avsteg från bestämmelser i bolagsordningen eller FRL an-
gående tid och plats för vidtagande av åtgärd, utom såvitt gäller
processuella bestämmelser.

Prop. 1998/99:85

26

Om det anses oundgängligt att starkt begränsa försäkringsverksam-
heten, kan regeringen med stöd av 7 § beträffande viss försäkringsgren
förordna att avtal om annan försäkring än livförsäkring skall upphöra att
gälla för viss tid eller tills vidare.

Enligt 8 § får regeringen bestämma storleken på premien i ett försäk-
ringsavtal, och beträffande annan försäkring än livförsäkring även själv-
risken.

I 14 § andra stycket FAL och 16 § lagen (1959:118) om krigsansva-
righet för liv- och invaliditetsförsäkring ges vissa föreskrifter om på-
följden vid underlåten premiebetalning och om förutsättningen för på-
följdens inträde, nämligen att försäkringsgivaren är skyldig att lämna ett
meddelande till försäkringstagaren om förpliktelsen att betala premien
och, enligt krigsansvarighetslagen, att dessutom bl.a. erinra om på-
följden. Genom 9 § ges regeringen fullmakt att befria försäkringsbolag
från denna aviseringsskyldighet och från motsvarande skyldighet i för-
säkringsvillkor.

Genom bestämmelsen i 10 § bemyndigas regeringen att medge försäk-
ringstagare respektive försäkringsbolag anstånd att betala premie respek-
tive försäkringsersättning under högst tre månader. Bestämmelsen är
dock inte tillämplig på sådan försäkringsersättning som regleras i krigs-
ansvarighetslagen.

Regeringen kan enligt 11 § föreskriva att ett försäkringsbolags ansvar
enligt brandförsäkring avseende byggnad som hör till fast egendom,
tomträtt eller vattenfallsrätt skall gälla fastän premien inte har betalats.
Försäkringsbolaget har i så fall förmånsrätt för fordringen på den obetal-
da premien i den försäkrade egendomen.

Om det kan befaras att ett utländskt försäkringsbolag på grund av
rådande krigsförhållanden inte kommer att uppfylla sina förpliktelser vad
gäller meddelad återförsäkring kan regeringen med stöd av 12 § förbjuda
svenska försäkringsbolag att fullfölja av dem åt försäkringsbolag i det
främmande landet meddelade återförsäkringar eller att träffa nya sådana
avtal med försäkringsbolag som tillhör det landet.

Enligt 13 § kan regeringen bestämma om avvikelser från 18 och 21 §§
lagen (1929:77) om trafikförsäkring å motorfordon. Bestämmelserna i
1929 års lag motsvarades närmast av 6 § respektive 16 § andra och tredje
styckena i trafikskadelagen (1975:1410). Den förra bestämmelsen, som
innebar att försäkringsgivaren hade ett fortsatt ansvar under 30 dagar från
det att försäkringen upphört, upphävdes emellertid år 1978. Den senare
bestämmelsen handlar om ansvarsfördelningen mellan försäkringsbola-
gen för skador i följd av trafik med oförsäkrade eller okända fordon.

Med stöd av 14 § kan regeringen föreskriva om avvikelse från vad som
annars gäller för försäkringsbolag i vissa redovisningssammanhang. Hän-
visningarna i paragrafen är emellertid inaktuella. Bestämmelser om redo-
visning har brutits ut ur FRL och återfinns numera i lagen (1995:1560)
om årsredovisning i försäkringsföretag.

I 15 § ges regeringen och Finansinspektionen möjlighet att knyta skä-
liga villkor till beslut som de fattar med stöd av lagen. I bestämmelsen
regleras också vad som följer om en överträdelse sker mot ett villkor som
har knutits till ett medgivande enligt 2 §.

Prop. 1998/99:85

27

I 16 § föreskrivs att försäkringar som har meddelats med stöd av 2 och
3 §§ skall gälla även sedan bestämmelserna upphört. Vidare anges att den
beslutande myndigheten skall avgöra huruvida ett medgivande eller
förordnande enligt 4-15 §§ skall gälla även efter det att dessa bestäm-
melser upphört.

Enligt 17 § ges regeringen rätt att delegera sina befogenheter enligt
lagen till Finansinspektionen. Bestämmelsen står inte helt i överensstäm-
melse med nya regeringsformen. Normgivningskompetens som delege-
rats till regeringen vid krig eller krigsfara enligt 13 kap. 6 § RF far
nämligen inte delegeras vidare till förvaltningsmyndighet, s.k. subdele-
gation.

Finansinspektionens med stöd av lagen meddelade beslut kan enligt
18 § överklagas till regeringen.

Utländska lagen

Utländska lagen är tillämplig på utländska försäkringsföretag som driver
verksamhet här i riket enligt bestämmelser i lagen (1950:272) om rätt för
utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige. Som
inledningsvis nämnts har 1950 års lag upphävts och bestämmelser om
utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige återfinns numera i
LUFV, som innehåller regler för såväl EES-försäkringsgivare som för-
säkringsgivare från tredje land.

Den utländska lagen innehåller bestämmelser som i allt väsentligt mot-
svarar dem som finns i den inländska lagen. Syftet är att också de utländ-
ska företagen skall kunna anpassa sin verksamhet under krigsförhåll-
anden. I några avseenden finns dock skillnader lagarna emellan. Den
viktigaste skillnaden är att regeringen, såvitt gäller utländska försäk-
ringsföretag, har en möjlighet att förbjuda ett sådant företag att fortsätta
med försäkringsverksamhet i Sverige under den tid som lagen är i
tillämpning. Ett sådant förbud skall grundas på ett antagande att företaget
på grund av krigsförhållanden inte kommer att infria sina här i landet
ingångna förbindelser med försäkringstagare. Till förbudsbestämmelsen
är kopplat vissa bestämmelser om ett särskilt administrationsförfarande
för att tillvarata livförsäkringstagares rätt. Förfarandet kan tillämpas även
då verksamheten läggs ner av något annat skäl än ett meddelat förbud.

Vidare gäller att regeringen under tid som den utländska lagen är i
tillämpning kan förordna att ett utländskt försäkringsbolag skall deponera
ett högre belopp som säkerhet för försäkringsrörelsen här i landet än som
gäller under normala förhållanden enligt 15 a § LUF. Sistnämnda para-
graf motsvaras närmast av bestämmelsen i 5 kap. 2 § 1 LUFV.

6.2 Allmänna utgångspunkter

Prop. 1998/99:85

Regeringens förslag: Väsentligen samma beredskapsregler skall gälla
för svenska och utländska försäkringsföretag. Bestämmelserna sam-
manförs i en ny lag om försäkringsverksamhet under krig eller
krigsfara m.m.

28

Regeringen skall även fortsättningsvis ges möjlighet att föreskriva att
försäkringsgivares ansvar för viss försäkringsverksamhet på sak-
försäkringsområdet skall upphöra.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller läm-
nar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Som nämnts inledningsvis måste för-
säkringsgivarna kunna anpassa sig till extremt ändrade förhållanden om
de skall kunna fortsätta sin verksamhet under krig och krigsfara. Full-
maktsreglema, som gör det möjligt att i krigstider föreskriva om lättnader
för de svenska försäkringsgivarna, utgör därför ett viktigt inslag i bered-
skapsförberedelserna.

Motiven bakom fullmaktsbestämmelsema gör sig emellertid gällande
också beträffande de utländska försäkringsföretagens verksamhet i
Sverige. Med den ökade internationalisering som ägt rum på försäk-
ringsmarknaden framstår det i dag klarare än tidigare att det för de här
verksamma utländska försäkringsföretagen bör gälla samma förutsätt-
ningar till avvikelser från annars gällande bestämmelser och till särskilda
åtgärder som gäller för de svenska försäkringsgivarna, allt i syfte att
försäkringsverksamheten så långt möjligt skall kunna upprätthållas även i
beredskapstider. Det finns därför skäl att sammanföra bestämmelserna
om de svenska och utländska försäkringsgivarnas verksamhet till en
gemensam lag med i allt väsentligt gemensamma bestämmelser inom
områden där detta är praktiskt möjligt.

För de utländska EES-bolagen ges inga svenska verksamhetsregler
eftersom bolagen har att följa sina hemländers rörelseregler och står
under tillsyn av hemlandsmyndighetema. Såvitt gäller dessa bolag före-
ligger således inte något behov av att kunna medge avvikelser från
rörelseregler.

Alla utländska försäkringsgivare har emellertid att följa svensk lag-
stiftning när det gäller avtalsvillkor och liknande bestämmelser. I dessa
avseenden har de utländska försäkringsföretagen således samma behov
av att kunna anpassa sig till rådande förhållanden som de svenska
försäkringsbolagen. Beredskapsbestämmelserna på detta område bör där-
för så långt det är möjligt vara lika för alla försäkringsgivare.

Som inledningsvis nämnts innehåller den utländska lagen vissa sär-
bestämmelser som saknar motsvarighet i den inländska lagen. Rege-
ringen har en möjlighet att föreskriva att en utländsk försäkringsgivare
under krigsförhållanden skall deponera ett högre belopp än som gäller
under fredstid. Regeringen kan vidare förbjuda ett sådant företag att
fortsätta med försäkringsverksamhet i Sverige under den tid som lagen är
i tillämpning, om det kan antas att försäkringsgivaren på grund av krigs-
förhållanden inte kommer att infria sina försäkringsåtaganden i Sverige.

I beredskapsplaneringen har tidigare ingått att svenska försäkrings-
bolag, i ett konsortium, skulle överta ett utländskt försäkringsföretags
försäkringar om detta förbjöds att fortsätta sin verksamhet. En förut-
sättning som då gällde var, att de svenska bolagen även skulle ta över

Prop. 1998/99:85

29

tillgångar som det utländska bolaget deponerat i Sverige till ett belopp Prop. 1998/99:85
motsvarande de överlåtna försäkringsåtagandena. Något krav uppställs
emellertid inte längre på deposition när det gäller EES-bolag utan det är
tillräckligt att dessa bolag uppvisar ett intyg som utvisar bolagets kapital-
bas.

Frågan om det föreligger ett behov av en särskild bestämmelse som gör
det möjligt att förbjuda ett utländskt försäkringsbolag att fortsätta sin
verksamhet i Sverige bör således inte längre ses isolerad för sig utan i
stället beaktas i samband med spörsmålet vilka regler som över huvud
bör stå till buds för myndigheterna när det gäller att hindra en försäk-
ringsgivare, vilken som helst, från att bedriva verksamhet om det bedöms
att han inte kan fullfölja sina åtaganden. Regeringen återkommer till
denna fråga i avsnitt 6.7 om tillsynsfrågor.

För att försäkringsverksamheten under krig och krigsfara över huvud
taget skall kunna fungera har man att utgå från att försäkringsbolagen
tvingas att begränsa sin verksamhet och koncentrera denna till sådana
områden som sett från samhällets synpunkt är att bedöma som de
viktigaste. Mot denna bakgrund har regeringen, genom 7 § inländska
lagen respektive 9 § utländska lagen, givits fullmakt att beträffande viss
försäkringsgren förordna att avtal om annan försäkring än livförsäkring
skall upphöra att gälla för viss tid eller tills vidare, om det på grund av
krigsförhållanden anses oundgängligt att starkt begränsa försäkringsverk-
samheten.

Ett beslut i enlighet med de nämnda bestämmelserna innebär ofrån-
komligen ett väsentligt ingrepp i löpande avtalsförhållanden. Det måste
därför fordras att beredskapsskälen alltjämt väger tungt för att fullmakts-
regeln skall behållas.

Krigsklausuler i försäkringsavtal, innebärande att en försäkring upphör
att gälla eller kan sägas upp vid krigsförhållanden, förekommer i stort sett
inte i dag. Här bortses då från klausuler om att försäkringsansvaret inte
gäller för skador orsakade av en krigshandling. De numera vanligaste in-
dividuella sakförsäkringama är ettåriga och kan i princip sägas upp till
upphörande vid avtalstidens slut. På detta sätt har naturligtvis behovet
minskat av en regel som ger regeringen möjlighet att lägga ner vissa grenar
inom sakförsäkringsområdet.

Beträffande konsumentförsäkringar har försäkringstagaren dock en prin-
cipiell rätt till förnyad försäkring. Försäkringsbolaget måste ha särskilda
skäl för att kunna säga upp försäkringen till upphörande vid försäkrings-
tidens slut och synnerliga skäl för att kunna säga upp försäkringen till
upphörande i förtid, 15 § första stycket och 18 § första stycket KFL.
Reglerna är självfallet inte utformade med tanke på förhållandena under
krig och krigsfara. Det kan emellertid inte med säkerhet hävdas att skälen
för en nedläggning av en viss försäkringsgren under angivna förhållanden
är tillräckliga för att en uppsägning skall få ske i förtid. Ett statligt
ingripande kan därför visa sig erforderligt för att en rationell försäk-
ringsverksamhet skall kunna uppnås under ett beredskapsläge.

Under alla förhållanden torde det krävas att ett beslut om nedläggning av
en försäkringsgren fattas snabbt och verkställs omedelbart för att det skall

30

få avsedd verkan. Sannolikt kan sådana förutsättningar skapas endast
genom ett myndighetsingripande.

För att försäkringsverksamheten skall kunna begränsas till områden som
sett från totalförsvarssynpunkt är att bedöma som viktigare områden bör
regeringen således även fortsättningsvis ges möjlighet att föreskriva att
försäkringsgivares ansvar för viss försäkringsverksamhet skall upphöra.
Om en försäkring upphör i förtid kan försäkringstagaren ha rätt att få
tillbaka en del av premien. Hur denna rätt skall beaktas av försäkrings-
bolagen bör som nu regleras samtidigt som befogenheten att bestämma
om upphörande av försäkringsansvar utnyttjas.

För att försäkringsverksamheten skall kunna fortsätta under krig och
krigsfara kan det visa sig erforderligt att ingrepp görs i försäkringsvillkor
även i andra avseenden än som nu berörts. Regeringen återkommer till
dessa frågor i det följande.

6.3 Avvikelser från bestämmelserna i lagarna om
försäkringsrörelse m.m.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under krig och
krigsfara meddela föreskrifter som avviker från bestämmelserna i för-
säkringsrörelselagen (1982:713) och lagen (1998:293) om utländska
försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Finansinspektionen ges rätt
att i enskilda fall besluta om dispens från bestämmelserna i nämnda
lagar och från föreskrifter som meddelats med stöd av dessa eller med
stöd av den nya lagen om försäkringsverksamhet under krig eller
krigsfara m.m.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter som avviker från reglerna i lagen (1995:1560) om års-
redovisning i försäkringsföretag.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt den inländska lagen (6 §) och
den utländska lagen (8 §) tillåts avsteg från bestämmelser i rörelselagarna i
princip endast vad gäller föreskrifter om tid och plats för vidtagande av
åtgärd. Enligt bestämmelserna får Finansinspektionen medge ett försäk-
ringsbolag att frångå nämnda regler, dock inte såvitt avser föreskrift om
talans väckande eller om åtgärd som ankommer på domstol.

Som inledningsvis berörts bygger försäkringsrörelselagstiftningen på
vissa grundläggande principer. Flera av dessa syftar till att trygga för-
säkringstagarnas intresse av att försäkringsgivarna har förmåga att full-
göra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal. Någon ändring i
denna grundsyn innebär inte reformen av rörelsereglema även om den
s.k. skälighetsprincipen föreslås slopad. Andra skyddsregler för försäk-
ringstagarna föreslås nämligen ersätta den gällande principen.

Det säger sig emellertid självt att det under krigsförhållanden kan upp-
komma ett behov av att temporärt medge undantag från de bestämmelser

Prop. 1998/99:85

31

av olika slag som under normala förhållanden anses motiverade för att
skapa så stor trygghet som möjligt för att försäkringsgivarna skall kunna
infria sina åtaganden till försäkringstagarna. För att bara nämna något
exempel, kan det förmodas bli svårt för försäkringsgivarna att under
angivna förhållanden leva upp till reglerna om minsta kapitalbas och
placeringsreglerna i FRL.

Det är emellertid inte möjligt att på förhand förutse och precisera i vilka
andra avseenden det i en extraordinär situation kommer att föreligga ett
behov av att avvika från fredstida regler. Beredskapsskäl talar därför för att
regeringen ges ett generellt bemyndigande att förordna om avvikelser från
samtliga bestämmelser i försäkringsrörelseiagama.

Regeringen bör således ges fullmakt att meddela föreskrifter som av-
viker från bestämmelserna i FRL och LUFV. Vidare bör Finansinspek-
tionen i särskilda fall få lämna dispens från angivna bestämmelser och från
föreskrifter som meddelats med stöd av de nämnda lagarna.

I 14 § inländska lagen finns en fullmaktsregel för regeringen att under
eller efter ett krig föreskriva om avvikelser från vissa redovisningsbestäm-
melser.

Som nämnts inledningsvis har bestämmelserna om redovisning, som
tidigare fanns intagna i 11 kap. FRL, brutits ut ur den lagen och återfinns
numera i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag
(ÅRFL). För utländska försäkringsgivare som driver försäkringsverksam-
het genom filial i Sverige gäller i huvudsak samma regler enligt 14 § lagen
(1992:160) om utländska filialer m.m. EES-försäkringsgivare är dock i
vissa fall befriade från skyldigheten att upprätta årsredovisning.

Till skillnad från vad som tidigare gällde enligt 11 kap. 1 § FRL inne-
håller varken ÅRFL eller filiallagen något generellt bemyndigande för
regeringen att meddela redovisningsföreskrifter som avviker från lag.
Visserligen är den normgivningskompetens som regeringen och Finans-
inspektionen har enligt 1 kap. 4 § ÅRFL tämligen vidsträckt; den innebär
inte bara en rätt att meddela föreskrifter som preciserar hur bestämmel-
serna skall tillämpas, utan också en rätt att komplettera och fylla ut dessa i
mer än inte oväsentlig mån (se prop. 1995/96:10 del 4 s. 202). Under krig
och krigsfara kan det emellertid förutsättas finnas ett behov av att även
meddela avvikelser från gällande regler. Ett bemyndigande härom bör där-
för införas i den nya beredskapslagen.

Beslut om avvikelser bör givetvis syfta till att tillgodose de krav som
följer av försäkringsverksamhetens funktion inom totalförsvaret. Vid pröv-
ningen av om avvikande föreskrifter skall meddelas eller om dispens skall
lämnas måste naturligtvis även vägas in de försäkringstagarintressen som
kan finnas i sammanhanget.

I den inländska och utländska lagen anges att dispensmöjligheten i fråga
om bestämmelser om tid och plats för åtgärder inte omfattar processuella
bestämmelser. Även med ett generellt bemyndigande torde det - mot bak-
grund av vad som nyss sagts om syftet med bestämmelserna — knappast
bli aktuellt att tillämpa bemyndigandet på sådana regler. Om föreskrifter
om avvikelser på detta område behövs kan regeringen för övrigt meddela
sådana med stöd av bemyndigandet i lagen (1988:97) om förfarandet hos

Prop. 1998/99:85

32

kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller
krigsfara m.m.

6.4 Avvikelser från bestämmelser i försäkringsbolagens
bolagsordningar

Prop. 1998/99:85

Regeringens forslag: Finansinspektionen bemyndigas att under krig
och krigsfara i det enskilda fallet medge ett försäkringsbolag att
avvika från reglerna i bolagsordningen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De remissinstanser som särskilt berört frågan har
ställt sig positiva till förslaget.

Skälen för regeringens förslag: För att ett försäkringsbolags soliditet
inte skall äventyras, med bristande skydd för försäkringstagarna som följd,
far bolaget inte ensamt ta på sig hur stora åtaganden som helst. Som
inledningsvis nämnts skall försäkringsbolagen i sina bolagsordningar ange
i vilken utsträckning som bolaget är skyldigt att teckna återförsäkring, det
s.k. självbehållet eller maximalbeloppet (2 kap. 5 § 9 FRL). För ömsesid-
iga försäkringsbolag gäller dessutom att bolagsordningen skall ange
vilken begränsning som skall gälla för mottagen återförsäkring i för-
hållande till den direkta försäkringen, om verksamheten avser såväl
direkt försäkring som mottagen återförsäkring. Enligt propositionen om
Ändrade försäkringsrörelseregler skall detta gälla för samtliga försäk-
ringsbolag i framtiden. När det gäller livförsäkring och med denna jäm-
ställd annan personförsäkring skall även grunderna innehålla bestämmelser
om maximalbelopp (7 kap. 3 § 8 FRL). Principerna för mottagande och
avgivande av återförsäkring skall också framgå av de försäkringstekniska
regler som framöver föreslås ersätta grunderna. Maximalbeloppet brukar
ofta uttryckas så att försäkringsbolaget för egen räkning inte får ta på sig
ansvarighet som bedöms kunna leda till att bolagets skadekostnad
överstiger en viss procentuell andel av eget kapital och obeskattade reser-
ver. Denna begränsning innebär, särskilt när det gäller de mindre försäk-
ringsbolagen, att ett bolag inte ensamt kan meddela försäkringar på större
objekt eller personförsäkringar till högre belopp.

Enligt 2 § inländska lagen kan Finansinspektionen medge ett försäk-
ringsbolag att utan återförsäkring ta på sig ansvar för en och samma risk
till ett högre belopp än som annars är möjligt enligt bolagsordningen.
Inspektionen kan vidare medge ömsesidiga försäkringsbolag att över-
skrida i bolagsordningen angiven begränsning av återförsäkringen i för-
hållande till den direkta försäkringen.

Fullmaktsbestämmelsen skall göra det möjligt att bereda bolagen vissa
lättnader i återförsäkringsavseende för den händelse att återförsäkrings-
förbindelsema med utlandet skulle avbrytas vid ett krigsutbrott. Regeln
syftar alltså till att minska behovet av återförsäkring och att öka möjlig-
heten till återförsäkring inom landet.

33

2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 85

Beredskapen när det gäller att ordna återförsäkring inom landet for det Prop. 1998/99:85
fall förbindelserna med utländska återförsäkrare skulle avbrytas far visser-
ligen betecknas som god. Försäkringsbolagen har bildat sammanslutningar
för ändamålet och kan på så sätt utnyttja sin samlade försäkringskapacitet
fullt ut. Vidare kan återförsäkring i vissa fall ske hos staten. I det följande
föreslår regeringen dessutom att möjligheten för staten att meddela åter-
försäkring utvidgas när det gäller civila risker (se avsnitt 8.3). Det kan
emellertid inte uteslutas att lättnader i återförsäkringsavseende kan komma
att behöva medges försäkringsgivare som av någon anledning inte är med-
lem i en beredskapssammanslutning eller som inte kan erhålla återförsäk-
ring hos staten. Det finns därför skäl att behålla den beredskapsbestäm-
melse som ger Finansinspektionen möjlighet att genom dispensbeslut i
enskilda fall medge försäkringsbolag att tillämpa ett större självbehåll än
som annars gäller för bolaget och att tillåta ömsesidiga bolag att överskrida
begränsningen i bolagsordningen om återförsäkring i förhållande till direkt
försäkring. Av ett dispensbeslut bör givetvis framgå i vilken utsträckning
bolaget far avvika från begränsningarna.

Enligt 3 § inländska lagen far försäkringsbolagen utan särskild tillstånds-
prövning meddela återförsäkring av skadeförsäkringar utan hinder av före-
skrifter i bolagsordningen om begränsningar av bolagets verksamhet till
riket eller till viss del av riket eller till visst slag av egendom. Bestämmel-
sen tillkom med sikte främst på de mindre ömsesidiga försäkringsbolagen.
Tanken var att även dessa skulle kunna delta i den återförsäkringsverk-
samhet som förutsattes ske genom särskilda konsortier. Som tidigare
nämnts torde återförsäkringsfrågan vara tillfredsställande löst genom upp-
rättade beredskapsorgan för utjämning av försäkringsrisker av olika slag
och statlig medverkan genom återförsäkring. Något behov av en generell
bestämmelse motsvarande 3 § inländska lagen föreligger därför inte.

I bolagsordningen finns dock andra regler som det kan finnas behov av
att kunna göra avsteg från under krig och krigsfara. Närmast gäller detta i
fråga om sättet att sammankalla bolagsstämman (2 kap. 5 § 6 FRL).
Eftersom det är mycket svårt att på förhand förutse i vilka avseenden
avsteg från annars gällande regler kan komma att behöva göras, och då
lagstiftningen sannolikt kommer att förändras i olika avseenden, talar
beredskapsskäl för att ett bemyndigande att föreskriva avvikelser inte bör
begränsas till vissa regler i bolagsordningen, utan ges generell innebörd.

Skulle det, trots vad som tidigare sagts, visa sig att det i enskilda fall
finns ett behov till avvikelse i det avseende som nu regleras i 3 § inländska
lagen kan Finansinspektionen med stöd av en sådan generell fullmakt med-
ge de avvikelser som anses behövliga.

Som inledningsvis nämnts föreslås i propositionen om Ändrade försäk-
ringsrörelseregler att principerna för mottagande och avgivande av återför-
säkring också skall framgå av de försäkringstekniska regler som skall
ersätta nu gällande grunder. Detta aktualiserar frågan om det behövs en
beredskapsbestämmelse som ger inspektionen rätt att meddela avvikelser
även från sådana regler. I likhet med vad som gäller beträffande antagande
och ändring av grunder enligt 8 kap. 8 § FRL föreslås att styrelsen beslutar
om försäkringstekniska riktlinjer. Ett beslut om att ändra gällande riktlinjer
om återförsäkring bör därför vid behov kunna fattas utan något större

34

dröjsmål. Det föreligger därför inte något behov av en fullmaktsregel på
detta område.

I detta sammanhang bör även en annan fråga om återförsäkring tas upp.
Enligt bestämmelsen i 12 § inländska lagen kan regeringen förbjuda ett
svenskt försäkringsbolag att fullfölja avtal om återförsäkring som bolaget
meddelat ett försäkringsbolag i ett annat land och att sluta nya sådana
återförsäkringsavtal, allt under förutsättning att det finns anledning att anta
att något av de utländska bolagen på grund av krigsförhållanden inte
kommer att fullfölja återförsäkring som meddelats åt det svenska bolaget.
Innebörden är alltså att regeringen under angivna förutsättningar kan
tvinga det svenska försäkringsbolaget att avbryta återförsäkringsförbindel-
sema med samtliga försäkringsbolag i ett annat land. Befogenheten skall
kunna användas som en motåtgärd om avtalsbrott befaras i större utsträck-
ning. Syftet med ett sådant beslut är att försöka motverka de allvarliga kon-
sekvenser med avseende på likviditeten som kan uppkomma för det
svenska försäkringsväsendet om de utländska bolagen inte fullföljer sina
återförsäkringsavtal.

Även i tider med störningar av det slag som här avses bör utgångs-
punkten vara att de svenska försäkringsbolagen skall fullfölja sina avtal
med utländska försäkringsbolag. Det kan naturligtvis tänkas att statsmak-
terna i en sådan situation finner det nödvändigt att lämna generella direktiv
beträffande hur svenska företag skall uppträda gentemot länder som är i
konflikt med Sverige. I annat fall bör det ankomma på respektive för-
säkringsbolag att självt bedöma om bolaget kan underlåta att fullfölja ett
återförsäkringsavtal med hänvisning till att det utländska bolaget å sin sida
inte uppfyller eller inte kan förväntas uppfylla sina åtaganden. Med tanke
på de konsekvenser ett avtalsbrott kan fa på en starkt intemationaliserad
försäkringsmarknad måste ett beslut att inte fullfölja ett återförsäkrings-
avtal självfallet föregås av noggranna överväganden.

Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att en bestämmelse mot-
svarande 12 § inländska lagen inte bör föras över till den föreslagna nya
lagen.

6.5 Avvikelser från vissa försäkringsvillkor m.m.

Prop. 1998/99:85

Regeringens förslag: Reglerna om specialmoratorium på försäk-
ringsområdet behålls.

Vidare behålls den fullmaktsregel som ger regeringen rätt att med-
dela föreskrifter om avvikelser från bestämmelser i försäkringsavtals-
lagen och konsumentförsäkringslagen som gäller avisering av olika
slag samt från bestämmelser och försäkringsvillkor som är beroende
av sådana meddelanden. Regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer far även fortsättningsvis rätt att medge sådana avvikelser
genom beslut i enskilda fall.

När det gäller livförsäkring behålls reglerna som ger regeringen
fullmakt att befria försäkringsbolagen från krav på livlån och att tillåta
bolagen att skjuta upp utbetalningar på grund av återköpta försäk-

35

ringar. Även i enskilda fall ges regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer rätt att fatta sådana beslut.

För skadeförsäkring behålls bemyndigandet som ger regeringen
fullmakt att meddela föreskrifter om självrisk.

Bestämmelsen som ger regeringen rätt att förordna om fortsatt
brandförsäkringsansvar trots att premie inte betalats föreslås utvidgas
till att omfatta även annan skada på fastighet än brand. För obetalda
premier får försäkringsgivarna även i fortsättningen förmånsrätt i den
försäkrade fastigheten.

Prop. 1998/99:85

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår emellertid inte någon utvidgning av bestämmelsen
som ger regeringen fullmakt att meddela föreskrifter om förmånsrätt för
obetalda försäkringspremier avseende fast egendom och ett däremot
svarande fortsatt försäkringsansvar för försäkringsgivaren.

Remissinstanserna: Tillstyrker förslagen eller lämnar dessa utan er-
inran. Bankföreningen har dock föreslagit att fullmaktsregeln som be-
handlar försäkringsansvaret för fastigheter även skall omfatta nyteck-
ningsfall.

Skälen för regeringens förslag:

Moratorium

Under krigsförhållanden kan försäkringsbolagen komma att drabbas av
svårigheter i olika avseenden när det gäller ut- och inbetalningar som har
samband med verksamheten. Liksom samhället i övrigt kan försäkrings-
bolagen komma att få kännas vid de störningar som kan förutses upp-
komma i det allmänna betalningssystemet. Även bolagens finaniella
verksamhet berörs av ett fallissemang på detta område. Det är natur-
ligtvis också så att det i samband med krig eller allvarliga krisför-
hållanden, av likviditetsskäl eller av andra orsaker, kan uppstå svårigheter
för såväl försäkringsgivarna som försäkringstagarna när det gäller full-
görandet av betalningar.

Genom lagen (1940:300) angående förordnande om anstånd med be-
talning av gäld m.m. — den s.k. moratorielagen — kan regeringen för viss
tid eller tills vidare meddela förordnande bl.a. om allmänt anstånd med be-
talning av skulder. Ett förordnande om anstånd kan begränsas till att avse
viss skuld eller en viss gäldenär som kan antas ha råkat i särskilda betal-
ningssvårigheter. Som grundförutsättning för ett förordande om mora-
torium gäller att Sverige befinner sig i krig eller krigsfara eller att det
annars här råder utomordentliga av krig föranledda förhållanden eller att
det i utlandet vidtas en åtgärd som medför att betalning till borgenär hind-
ras eller synnerligen försvåras.

För försäkringsområdet finns dessutom en särskild bestämmelse om
specialmoratorium i den inländska lagen (10 §) och i den utländska lagen
(12 §). Bestämmelserna ger regeringen möjlighet att medge försäkrings-
tagarna anstånd med att betala premier under högst tre månader från för-
fallodagen och försäkringsbolagen motsvarande anstånd med att betala ut

36

försäkringsersättningar. Syftet med bestämmelserna har angetts vara att
åstadkomma en uppmjukning av kravet på premiebetalning i rätt tid såsom
förutsättning for försäkringsskydd.

Det kan naturligtvis diskuteras om det finns tillräckligt starka skäl for att
vid sidan om den allmänna moratorielagen ha en särskild moratoriebe-
stämmelse för försäkringsverksamhet. Som kommer att framgå av det
följande föreslår regeringen emellertid att möjligheten skall finnas kvar att
befria försäkringsbolagen från kravet att lämna underrättelse om premies
forfallodag; såväl vid periodvisa betalningar som, beträffande konsument-
försäkringar, vid förnyad försäkring. Vidare föreslår regeringen att det
skall finnas en möjlighet att befria försäkringsbolagen från skyldigheten att
avsända ett meddelande om uppsägning för att en konsumentförsäkring
skall upphöra att gälla. För att lindra kravet på betalning av premie i rätt tid
som förutsättning för försäkringsskydd, bör försäkringstagarna därför
kunna fa anstånd med betalning av premie under viss tid oberoende av att
förordnande om betalningsanstånd inte lämnats enligt den allmänna mora-
torielagen. Regeringen anser därför att ett särskilt moratorium för försäk-
ringsområdet bör behållas. I likhet med vad som nu gäller bör till möjlig-
heten att ge försäkringstagarna anstånd med premiebetalningar kopplas en
möjlighet att ge försäkringsbolagen anstånd med utbetalning av försäk-
ringsersättningar.

Det är emellertid inte ändamålsenligt att begränsa anståndstiden på sätt
som nu gäller. Med hänsyn till den särskilda moratoriebestämmeIsens be-
gränsade och speciella syfte kan det dock förutsättas att anståndstiden blir
tämligen kort och att den kommer att anpassas till vad som kan vara rimligt
under rådande förhållanden. I den praktiska tillämpningen kan det också
bli aktuellt att samordna en användning av bestämmelsen med förord-
nanden enligt moratorielagen.

Utformningen av de gällande bestämmelserna synes utgå från att rege-
ringen genom enskilda förvaltningsbeslut kan medge försäkringstagarna i
ett visst bolag och enskilda försäkringsbolag anstånd med premiebetal-
ningar respektive med utbetalning av ersättningar. En lämpligare ordning
är emellertid att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer meddelar generellt verkande föreskrifter i ämnet. För att uppnå största
möjliga flexibilitet i olika situationer bör det dock finnas en möjlighet till
disparata beslut.                                 «

Aviseringsskyldighet

I FAL och KFL uppställs i olika sammanhang krav på försäkrings-
bolagen att avsända skriftliga meddelanden till försäkringstagarna och att
i vissa fall avvakta en tid därefter innan en åtgärd kan vidtas med rättslig
verkan. Under krigsförhållanden kan det vara svårt, för att inte säga
omöjligt, att upprätthålla en ordning som bygger på att sådana med-
delanden avsänts och förmodas ha kommit försäkringstagarna tillhanda. I
inländska lagen (9 §) och utländska lagen (11 §) finns bestämmelser som
behandlar detta problem när det gäller andra försäkringar än konsument-
försäkringar. Bakgrunden till bestämmelserna är följande.

Prop. 1998/99:85

37

I stället för att behöva säga upp en försäkring för att undgå fortsatt an-
svar om premie inte betalas kan försäkringsgivaren ta in en bestämmelse
i försäkringsavtalet som innebär att försäkringsansvaret upphör automa-
tiskt och omedelbart i detta fall. Enligt 14 § andra stycket FAL gäller till
försäkringstagarnas skydd därför en regel som innebär — i fall då olika
premieperioder används — att försäkringsgivarens ansvar vid underlåten
premiebetalning inte får upphöra tidigare än en vecka efter det att för-
säkringsgivaren givit försäkringstagaren ett meddelande med erinran om
förfallodagen. Om meddelandet avsänts på ett ändamålsenligt sätt,
normalt med posten, sker det enligt 33 § FAL på försäkringstagarens
risk.

Enligt de nämnda dispensbestämmelsema i inländska och utländska
lagen kan regeringen medge ett försäkringsbolag att avvika från bestäm-
melsen i FAL. Motivet till bestämmelserna om befrielse från aviserings-
skyldighet är att det under krigsförhållanden kan vara förenat med stora
svårigheter av olika slag att genomföra en premieavisering i vanlig ord-
ning. I förarbetena till bestämmelserna (prop. 1959:52 s. 39) framhölls att
en tillämpning skulle fa bedömas med hänsyn till möjligheterna att på
andra vägar än genom premieavisering skydda försäkringstagarna från
rättsförluster till följd av tillfälliga dröjsmål med premiebetalningen. Det
påpekades vidare att ett försäkringsbolag som befriades från aviserings-
plikt skulle åläggas att genom annonsering eller på annat sätt upplysa för-
säkringstagarna om att avisering inte skulle komma att ske och om betydel-
sen av att iaktta förfallodagama.

Tillkomsten av KFL har inneburit en ökad skyldighet för försäkringsbo-
lagen att i skilda situationer ge försäkringstagarna meddelanden av olika
slag. Enligt 17 § andra stycket gäller vid förnyelse av en försäkring, att ett
bolag som vill ändra villkoren, t.ex. höja premien, måste begära ändringen
i ett skriftligt meddelande som avsänds till försäkringstagaren senast
fjorton dagar före försäkringstidens utgång. Vid en förnyad försäkring
gäller vidare enligt 22 § att premien skall betalas senast den dag då den nya
försäkringstiden börjar, dock att premien inte behöver betalas tidigare än
en månad efter det att försäkringsbolaget har avsänt ett skriftligt med-
delande om betalning. Har flera premieperioder avtalats skall enligt 23 §
premien for varje period efter den första betalas senast på periodens första
dag. Premier som avser längre tid än en månad bthöver dock inte betalas
tidigare än en månad efter det att försäkringsbolaget har avsänt ett skriftligt
meddelande till försäkringstagaren om betalningen.

För samtliga nu uppräknade fall gäller att meddelandet går på mottag-
arens risk. Vid dröjsmål med premiebetalningen får försäkringsbolaget en-
ligt 25 § säga upp försäkringen att upphöra fjorton dagar efter den dag då
ett skriftligt meddelande om uppsägning avsänts till försäkringstagaren.
Särskilda regler gäller för det fall försäkringstagaren gör sannolikt att med-
delandet försenats eller inte kommit fram och i de situationer försäk-
ringstagaren inte har kunnat betala premien i rätt tid på grund av sjukdom
eller någon annan särskilt angiven omständighet.

Om försäkringstagaren betalar premien efter det att försäkringen har
upphört enligt 25 §, gäller enligt 26 § att han skall anses ha begärt en ny
försäkring från och med dagen efter den då premien betalades. Vill försäk-

Prop. 1998/99:85

38

ringsbolaget inte meddela försäkring enligt försäkringstagarens begäran,
skall en skriftlig underrättelse om detta avsändas till försäkringstagaren
inom fjorton dagar från den dag då premien betalades. I annat fall anses en
ny försäkring ha tecknats i enlighet med försäkringstagarens begäran.

I fall där premien har höjts under löpande försäkringstid gäller enligt
27 § att tilläggspremien skall betalas inom fjorton dagar efter den dag då
försäkringsbolaget avsänt ett skriftligt meddelande till försäkringstagaren
med krav på tilläggspremien. Om tilläggspremien inte betalas i rätt tid, får
försäkringsbolaget enligt 28 § räkna om försäkringstiden för den ändrade
försäkringen med hänsyn till den premie som har betalats. Sedan en skrift-
lig underrättelse om en sådan omräkning av försäkringstiden har avsänts
till försäkringstagaren gäller försäkringen under den kortare tid som följer
av omräkningen, dock minst under fjorton dagar efter det att underrättelsen
har avsänts.

Bestämmelserna om aviseringsskyldighet är självfallet av stor betydelse
när det gäller att skydda försäkringstagarna mot alltför stränga påföljder
vid dröjsmål med premiebetalning. Samtidigt är det uppenbart att det rent
praktiskt kan bli svårt för försäkringsbolagen att genomföra aviseringar i
orostider med minskade resurser och stora påfrestningar på samhället i
övrigt.

Med de i fredstid gällande bestämmelserna kan det bli i stort sett omöj-
ligt för försäkringsgivarna att bli fria från avtalat ansvar även för det fall
försäkringstagarna underlåter att betala försäkringspremier på förfallo-
dagen. Samtidigt torde det vara uppenbart att kravet på avisering inte kan
avskaffas utan att det ersätts med någon annan form av underrättelse-
skyldighet.

Vad först angår kravet på avisering enligt 14 § andra stycket FAL bör
liksom nu gälla att avvikelser från denna skyldighet skall kunna medges
under förutsättning att försäkringsgivaren åläggs att på något annat sätt,
t.ex. genom annonsering eller radiomeddelanden, lämna upplysning till
försäkringstagarna om att avisering inte sker och om betydelsen av att för-
fallodagama iakttas.

Det ligger i sakens natur att aviseringsbestämmelsema är av särskild be-
tydelse på konsumentförsäkringsområdet. Det kan emellertid inte uteslutas
att det kan uppkomma situationer eller perioder under vilka det kan finnas
behov av att avvika från de fredstida bestämmelserna och tillämpa en ord-
ning som leder till att försäkringar upphör att gälla.

Regeringen föreslår därför att det öppnas en möjlighet att också på kon-
sumentförsäkringsområdet ersätta försäkringsbolagens aviseringsplikt med
en skyldighet att, genom annonsering eller andra tillgängliga vägar, infor-
mera konsumenterna om vikten av att erlägga premiema i rätt tid. För-
säkringsgivarnas ansvar bör emellertid inte upphöra på förfallodagen även
om premien inte betalats då utan först viss tid därefter. Mot bakgrund av de
frister som är förenade med aviseringssystemet bör angivna tid inte vara
kortare än en månad.

För det fall en försäkringsgivare vill genomföra en höjning av premien,
om detta inte är omöjligt på grund av ett allmänt prisstopp, bör aviserings-
kravet även här kunna ersättas med en skyldighet att lämna en allmän
information om att försäkringsbolaget höjer premien med ett visst procent-

Prop. 1998/99:85

39

tal för visst slag av försäkringar såvitt avser förfallodagar efter en bestämd
tidpunkt. Om en försäkringstagare ändå betalar den gamla premien bör för-
säkringen inte upphöra att gälla utan i stället bör, efter mönster av vad som
för visst fall gäller enligt 28 § KFL, en omräkning ske av försäkringstiden
utifrån den betalning som har gjorts.

Vad som nu anförts skall ses som en redovisning av hur avvikelser från
aviseringsbestämmelsema skall kunna utformas. Det är emellertid inte
lämpligt och för övrigt närmast omöjligt att i beredskapslagen ge precise-
rade bestämmelser om de avvikelser som skall kunna göras från berörda
regler i KFL.

En fullmaktsregel bör därför utformas så att regeringen ges rätt att med-
dela föreskrifter om avvikelser från bestämmelser dels om skyldighet för
försäkringsgivare att sända meddelande till försäkringstagare, dels från be-
stämmelser och försäkringsvillkor som är knutna till en sådan aviserings-
skyldighet. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör
vidare ges rätt att i enskilda fall bevilja dispenser från nämnda bestäm-
melser och villkor.

Särskilt om sakförsäkring

Enligt 8 § inländska lagen och 10 § utländska lagen har regeringen givits
rätt att meddela förordnande om premies storlek och om självrisk utan
hinder av vad försäkringsavtalen innehåller. Bestämmelserna torde avse
enbart skadeförsäkring även om utformningen av dessa ger vid handen att
beträffande premieändringar även livförsäkring skulle omfattas (se prop.
1959:52 s. 18).

Vissa betänkligheter kan naturligtvis anföras mot en bestämmelse av
detta slag. En föreskrift enligt fullmakten innebär nämligen ett väsentligt
ingrepp i avtalsförhållandet mellan försäkringstagaren och försäkrings-
givaren.

Motiven till bestämmelsen vad gäller möjligheten att frångå ett avtal
om självrisk förefaller ha varit att det i en krigssituation kan bli nöd-
vändigt att prioritera större skador på viktigare områden för att skade-
regleringen skall kunna bli rationell. För att uppnå detta syfte är det av
vikt att generella regler om avvikelser kan införas snabbt. Skälen är så-
ledes desamma som anförts till stöd för bestämmelserna som ger rege-
ringen befogenhet att förordna att viss försäkringsverksamhet skall upp-
höra.

Som förut nämnts är det väsentligt att försäkringsverksamheten kan fort-
gå under krig och krigsfara och att en förutsättning för detta kan vara att
företagen koncentrerar sin verksamhet till sådana områden som sett från
samhällets synpunkt är att bedöma som de viktigaste områdena. Det finns
mot denna bakgrund skäl att behålla gällande bestämmelse som ger
regeringen rätt att förordna om avvikelse beträffande självrisk.

Motiven som anfördes för att införa rätten att ingripa i premiesättningen
var flera. För det första framhölls att skadeutfallet kunde bli sämre än
beräknat även om försäkringsbolagen friskrivit sig från ansvar för krigs-
skador. Vidare angavs en krigsinflation kunna motivera en höjning av

Prop. 1998/99:85

40

premiema. Det skäl som angavs ligga närmast till hands för ett ingripande Prop. 1998/99:85
var emellertid att förutsättningarna för premiesättningen rubbats på grund
av en statlig åtgärd (se prop. 1958:52 s. 38).

Vad de gällande bestämmelserna avser är höjningar under löpande av-
talsperioder. Eftersom försäkringsavtalen numera normalt löper på ett år
kan erforderliga justeringar av premiema i regel genomföras efter hand och
därmed tillräckligt snabbt kunna väntas få ett genomslag. Det saknas därför
skäl att behålla den gällande bestämmelsen om avvikelse från avtal om
premies storlek.

Om det bedöms som önskvärt finns det emellertid ingenting som hindrar
att försäkringsbranschen under sitt fortsatta arbete med beredskapsplan-
läggningen med inspektionen tar upp frågan om försäkringsvillkoren bör
ändras så att däri anges vissa situationer av krig eller krigsfara när en
justering av premie kan få ske under löpande försäkringsperiod.

Enligt 11 § inländska lagen och 13 § utländska lagen har regeringen
rätt att förordna att ett försäkringsbolag skall vara ansvarigt enligt avtal
om brandförsäkring på byggnad som hör till fast egendom eller tomträtt
även om premie inte betalas. Under tid som förordnandet gäller har
försäkringsbolaget förmånsrätt för obetalda premier i den försäkrade
egendomen.

Bestämmelserna skall ses bl.a. mot bakgrund av reglerna i 86-88 §§
FAL och lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning
på grund av brandförsäkringsavtal. En borgenär med panträtt i fast
egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt har under vissa förutsättningar rätt
till betalning ur försäkringsersättning för en brandförsäkrad byggnad som
hör till egendomen. Har borgenären anmält namn och adress till försäk-
ringsgivaren gäller enligt 87 § FAL att försäkringsgivaren för att bli
befriad från ansvarighet gentemot borgenären måste underrätta denne om
att avtalet sagts upp eller att försäkringstagaren inte har betalt försäkrings-
premien i rätt tid.

I samband med krig och krigsfara har man att räkna med att många
fastighetsägare, vars egendom är pantsatt, av en eller annan anledning
blir ur stånd att betala försäkringspremien för fastigheten. Enligt inländ-
ska och utländska lagen kan specialmoratorium meddelas under högst tre
månader. Därefter måste försäkringsbolagen för att undgå försäkrings-
ansvar underrätta ett stort antal panträttshavare om fastighetsägarnas
dröjsmål med betalningen. I annat fall kvarstår försäkringsgivarens an-
svar gentemot panträttshavama utan att bolaget har några som helst
garantier för att erhålla de obetalda premierna. Eftersom man måste
räkna med att försäkringsbolagen i händelse av krig eller krigsfara inte
har personella och andra resurser att skicka ut individuella meddelanden i
någon större utsträckning kan bolagen komma att hamna i en mycket
svår belägenhet. Situationen blir emellertid en annan om bolagen ges en
tillfredsställande förmånsrätt för de obetalda premiema.

Det är mot den nu angivna bakgrunden som regeln i inländska och
utländska lagen kom till. Den valda ordningen ansågs vara den som bäst
skulle ta tillvara de berörda parternas olika intressen under ett krigs-
tillstånd.

41

Motiven bakom de nu aktuella beredskapsbestämmelsema har alltjämt
bärighet. Tillgången till fasti ghetsförsäkring utgör en ekonomisk trygghet
av stor betydelse för den enskilde fastighetsägaren. Försäkringen har
emellertid också en central betydelse för kreditväsendet och den fyller ett
behov av trygghet även för panträttshavama.

I det föregående har regeringen föreslagit att det i den nya bered-
skapslagen inte skall uppställas någon tidsgräns för specialmoratorium på
försäkringsområdet. Genom att förordna om moratorium för premiebetal-
ning av fastighetsförsäkringar kan man således uppnå att ett tillfredsställ-
ande skydd ges fastighetsägare och panträttshavare. En sådan ordning
innebär emellertid inte att försäkringsbolagen far någon säkerhet för att de
utestående premiema betalas när moratoriet upphör. Uteblir premiein-
täkterna kan följden i värsta fall bli att bolagen inte kan uppfylla sin del av
försäkringsavtalen. Att försäkringsgivarna i möjligaste mån garanteras de
avtalade premiema ligger således i alla parters intresse. Det finns därför
skäl att vid sidan av den föreslagna bestämmelsen om specialmoratorium
behålla det gällande bemyndigandet för regeringen att förordna om
förmånsrätt för obetalda försäkringspremier.

Gällande fullmaktsregler omfattar endast brandförsäkring. Även i de fall
en byggnad skadas av någon annan orsak än brand kan emellertid stora
värden stå på spel för såväl fastighetsägaren som panträttshavaren. Det
finns därför skäl att utvidga fullmaktsbestämmelsen till att omfatta hela det
försäkringsansvar som gäller för fastigheten i fredstid. Ett förordnande i
enlighet med en sådan bestämmelse ger försäkringstagaren en utökad
trygghet men innebär inte automatiskt att borgenärernas rätt förstärks med
en säkerhetsrätt i motsvarande mån. Frågan om borgenärs rätt till betalning
ur andra försäkringar än brandförsäkring övervägs emellertid för när-
varande inom Regeringskansliet (se Ds 1993:39). Om förslaget till lag om
säkerhetsrätt i försäkringsersättning antas kommer även borgenärernas
ställning att förstärkas.

Bankföreningen har i sitt remissyttrande förordat att fullmaktsbestäm-
melsen även skall omfatta fall av nyteckning. Enligt regeringens bedöm-
ning saknas emellertid skäl att föreslå en sådan utvidgning. Man bör rim-
ligen kunna kräva att en fastighetsägare som avser att teckna en ny för-
säkring uppfyller sin del av avtalet och således betalar den överenskomna
premien.

I sammanhanget bör det framhållas att ett förordnande enligt full-
maktsregeln inte innebär en skyldighet för försäkringsbolagen att med-
dela fastighetsförsäkring; och inte heller någon begränsning när det gäller
möjligheten att säga upp en löpande försäkring av något annat skäl än att
premien inte betalats. Även i krigstid gäller dock bestämmelsen i 84 §
FAL, där det i fråga om brandförsäkring stadgas, att om ett försäkrings-
avtal är gällande för ett år och inte sägs upp av någondera parten senast
en vecka före försäkringstidens utgång, avtalet anses förlängt med ett år i
sänder. Enligt 9 § KFL gäller vidare att ett försäkringsbolag inte får
vägra en konsument att teckna försäkring om inte särskilda skäl före-
ligger. Den omständigheten att konsumenten redan på förhand deklarerar
att han behöver anstånd med betalningen av försäkringspremien torde
dock vara ett godtagbart skäl för att vägra försäkring även under krigstid.

Prop. 1998/99:85

42

Motiven bakom fullmaktsbestämmelsen är således inte att det skall
vara möjligt att under krig och krigsfara ålägga försäkringsbolagen en
skyldighet att meddela fastighetsförsäkringar. Mot denna bakgrund är det
föga meningsfullt att utvidga bestämmelsen till att omfatta nyteckningar.
Skulle försäkringsbolagen vilja meddela försäkring på kredit mot säker-
het i fastighet torde detta för övrigt mycket väl kunna ordnas på frivillig
väg.

Särskilt om livförsäkring

I den inländska lagen finns regler som är ägnade att möta de påfrest-
ningar som ett försäkringsbolag kan utsättas för vid en stark ökning av
antalet krav på återköp och livlån.

I 4 § öppnas möjlighet för inspektionen att medge ett bolag att av
handlingar pantsatta till säkerhet för försäkringstagarnas fordringar fa ut
vad som behövs för att tillmötesgå kraven på återköp och livlån. Sedan
systemet med pantsättning ersatts med en ordning med förmånsrätt för
försäkringstagarna i tillgångar som antecknats i ett särskilt register (prop.
1989/90:34, bet. NU14, rskr. 93) är regeln i 4 § inte längre tillämplig och
det föreligger inte något behov av att ersätta den med någon annan regel.

Enligt 5 § inländska lagen kan inspektionen medge ett livförsäkrings-
bolag att helt eller delvis uppskjuta utbetalning av livförsäkringars åter-
köpsvärden eller befria det helt eller delvis från skyldigheten att lämna lån
på sådana försäkringar.

Försäkringstagarnas rätt till återköp av försäkring och deras rätt att
belåna sina försäkringar hos bolaget skall normalt regleras i grunderna
(7 kap. 3 § FRL). Grunderna är, som förut nämnts, att betrakta dels som
ett komplement till bolagsordningen, dels som en reglering i vissa hän-
seenden av rättsförhållandet mellan försäkringsbolaget och försäkrings-
tagarna. Som redovisats inledningsvis kommer emellertid sådana grunder
som är av villkorskaraktär inte att tillåtas i framtiden, utan villkor av
detta slag skall i stället framgå direkt av försäkringsavtalet (se avsnitt
6.1).

Till detta kommer naturligtvis att försäkringsbolagens likviditet kan ut-
sättas för stora påfrestningar om försäkringstagarna i ökad utsträckning
kräver sin rätt till återköp och livlån.

Möjligheten och skyldigheten för ett livförsäkringsbolag att under
krigsförhållanden tillmötesgå krav på återköp och livlån måste bedömas
mot bakgrund av intresset att livförsäkringsbolagen så långt som det är
möjligt skall kunna sköta den egentliga försäkringsverksamheten med
utbetalningar av försäkringsersättningar enligt träffade försäkringsavtal.
Om svårigheter uppstår för livförsäkringsbolagen — på grund av lik-
viditetsskäl eller av annan anledning — att uppfylla kraven bör det finnas
möjligheter att prioritera den egentliga försäkringsverksamheten.

I och för sig skulle en lösning kunna vara att försäkringsbolagen i för-
säkringsvillkoren tar in ett förbehåll om att återköp och livlån under vissa
angivna förutsättningar inte medges. När det gäller för krigssituationer
speciella förhållanden kan det emellertid vara svårt att i avtalsvillkoren

Prop. 1998/99:85

43

tillräckligt klart precisera de förutsättningar som skall gälla för en vägran
att bevilja återköp respektive livlån. Mot denna bakgrund finns det skäl att
också i den nya lagen ta in bestämmelser i frågan.

Regeringen bör därför ges möjlighet att genom såväl generella före-
skrifter som dispenser i enskilda fall befria försäkringsbolagen från ifråga-
varande krav. Regeringen bör vidare ges möjlighet att delegera dispens-
rätten åt Finansinspektionen.

6.6 Trafikskadelagen

Prop. 1998/99:85

Regeringens förslag: Fullmaktsregeln som ger regeringen rätt att
förordna om avvikelse från 16 § trafikskadelagen behålls. I bestäm-
melsen regleras ansvarsförhållandet för skador orsakade av oförsäk-
rade eller okända fordon.

En fullmaktsregel införs som ger regeringen rätt att meddela före-
skrifter om avvikelser från ersättningsrätten enligt trafikskadelagen.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att fullmakten i 13 § in-
ländska lagen tas bort och att riksdagen på lämpligt sätt ger uttryck för
den principiella ståndpunkten att försäkringsbolagen skall kunna få viss
kompensation från staten för sådan ersättning som utbetalats för skador
som orsakats av okända fordon.

Remissinstanserna: Försäkringsförbundet anser att det finns skäl att
ge regeringen fullmakt att i en allvarlig krissituation föreskriva om in-
skränkningar i trafikförsäkringsansvaret och begränsningar i trafikskade-
ersättningen. Enligt förbundet kan det inte vara angeläget att under an-
givna förhållanden vidmakthålla ersättningsansvaret för smärre sak-
skador såsom parkeringsskador och skador på kommunala trafikanlägg-
ningar. Det bör därför finnas en möjlighet för regeringen att förordna om
bl.a. förhöjda självrisker. Förbundet anser vidare att trafikförsäkrings-
ansvaret för utlandsregistrerade motorfordon bör överföras från Trafik-
försäkringsföreningen till staten i en krigssituation. Enligt förbundet kan
det förväntas att Sveriges avtal om s.k. gröna kort suspenderas i en krigs-
situation. Trafikförsäkringsansvaret för utlandsregistrerade motorfordon
kommer därmed att bygga uteslutande på särskilt tecknade gränsför-
säkringar. Det synes enligt förbundet naturligt att staten handhar en sådan
försäkring.

Skälen för regeringens förslag: För person- och sakskada som upp-
kommer i följd av trafik med motorfordon här i riket utgår i de flesta fall
trafikskadeersättning ur en trafikförsäkring. Detta följer av 8, 10 och
11 §§ trafikskadelagen (1975:1410). Trafikskadelagen har ersatt lagen
(1929:77) om trafikförsäkring å motorfordon (trafikförsäkringslagen).

Trafikförsäkring är i princip obligatorisk för alla registrerade motor-
fordon som inte är avställda. Undantag gäller emellertid för statliga
fordon och fordon som nyttjas av staten med stöd av förfogandelag-
stiftning. För dessa fordon gäller i stället att staten svarar för den ersätt-
ning som skulle ha utgått om försäkring hade funnits.

44

Enligt 16 § andra och tredje stycket trafikskadelagen (motsvarar 21 §
trafikforsäkringslagen) svarar trafikfdrsäkringsbolagen solidariskt för
skador som inträffar i följd av trafik med försäkringspliktiga men oförsäk-
rade fordon och med okända fordon. Detta sker genom Trafikförsäkrings-
föreningen, som är en sammanslutning av bolag som meddelar trafikför-
säkring. I syfte att anpassa trafikskadelagen till EG:s regelverk har en
självrisk på fem procent av basbeloppet införts när det gäller sakskador.

Enligt 13 § inländska lagen kan avsteg göras från 21 § trafikförsäk-
ringslagen. I förarbetena till bestämmelsen anfördes, att det kan antas att en
stor del av fordonsparken under krigsförhållanden utgörs av icke försäk-
ringspliktiga fordon eftersom många fordon under sådana förhållanden till-
hör staten eller nyttjas av denna med stöd av förfogandelagstiftningen.
Dessa fordons andel av samtliga skadefall måste därför antas vara inte helt
obetydlig. Mot denna bakgrund ansåg man det vara skäligt att medge för-
säkringsbolagen lättnad i ansvaret för skadefall orsakade av okända fordon
(prop. 1959:52 s. 42).

Antalet motorfordon är i dag avsevärt större än under slutet av 1950-
talet, då den gällande beredskapsbestämmelsen tillkom. Det är mot denna
bakgrund inte rimligt att anta att staten vid krig eller krigsfara genom för-
fogandelagstiftning eller på annat sätt kommer att ta i anspråk mer än en
mindre del av dagens fordonspark. Huruvida de fordon som faktiskt
kommer att brukas under en krigssituation till större eller mindre del kom-
mer att utgöras av sådana som tillhör staten är emellertid en fråga som inte
kan besvaras på förhand. Andelen privata fordon blir naturligtvis beroende
av bl.a. tillgången på drivmedel.

Om det under ett krigstillstånd skulle visa sig att antalet trafikförsäk-
ringspliktiga motorfordon sjunker drastiskt — på grund av att fordonen blir
föremål för förfoganden eller att ägarna ställer av dessa — är det emellertid
rimligt att inte ett odelat ansvar läggs på försäkringsbolagen för skador
orsakade av försäkringspliktiga oförsäkrade fordon och fordon vars iden-
titet inte kan fastställas. Hur ansvaret mellan staten och försäkringsbolagen
bör fördelas far emellertid den framtida situationen utvisa.

En fullmaktsbestämmelse bör därför finnas som ger regeringen möjlig-
het att meddela föreskrifter som avviker från den i fredstid gällande regeln
om solidarisk ansvarighet för trafikförsäkringsbolagen när det gäller trafik-
skadeersättning.

Som Försäkringsförbundet har anfört kan det finnas skäl att under krig
och krigsfara begränsa ersättningsrätten i trafikförsäkringen för jämförelse-
vis ringa sakskador. Ett sätt att uppnå detta är att höja självrisken för denna
typ av skador. I det föregående har regeringen föreslagit att fullmakts-
regeln behålls som ger regeringen möjlighet att förordna om självrisk i
sakförsäkring utan hinder av vad försäkringsavtalen innehåller. En mot-
svarande möjlighet bör ges regeringen när det gäller ersättning för sak-
skada enligt trafikskadelagen.

Rätten till ersättning enligt trafikförsäkringen bör även i andra avseenden
så långt det är möjligt stå i överensstämmelse med vad som gäller på för-
säkringsområdet i övrigt under krig och krigsfara. Om under ett krig för-
säkring av exempelvis cyklar och golfutrustning upphört kan det synas
rimligt att sådan egendom inte heller ersätts genom trafikförsäkringen.

Prop. 1998/99:85

45

Även när det gäller personskador bör man i en krigssituation eftersträva att
ersättningsrätten enligt trafikförsäkringen är så likvärdig andra person-
försäkringar som möjligt.

Mot den nu nämnda bakgrunden bör i den nya beredskapslagen införas
en fullmaktsregel som gör det möjligt för regeringen att meddela före-
skrifter om avvikelser från ersättningsrätten enligt trafikskadelagen. Det är
självfallet att varje avsteg från fredstida regler måste föregås av en nog-
grann prövning så att inte rimliga anspråk på ett effektivt försäkrings-
skydd eftersätts.

Den av Försäkringsförbundet aktualiserade frågan om staten i en all-
varlig krissituation bör överta trafikförsäkringsansvaret för utlandsregi-
strerade motorfordon bör inte lämpligen avgöras på förhand. Skulle det i
en krissituation bli aktuellt att införa särskilda gränsförsäkringar för
trafikförsäkring löses frågor om ansvarsfördelning och administration
bäst utifrån de förutsättningar som då råder.

«

6.7 Tillsynsfrågor

Prop. 1998/99:85

Regeringens förslag: En försäkringsgivare kan förbjudas att fort-
sätta sin försäkringsverksamhet här i landet om det på grund av
rådande krigsförhållanden kan antas att han inte kommer att infria
sina försäkringsåtaganden.

Beslut om återkallelse av en koncession fattas som huvudregel av
Finansinpektionen och överklagas direkt till kammarrätten.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår dessutom att det införs en särskild bestämmelse
som anger att reglerna i rörelselagarna om Finansinspektionens tillsyn
och möjlighet att vidta sanktioner även omfattar den föreslagna bered-
skapslagen och med stöd av denna utfärdade föreskrifter och beslut.

Remissinstanserna: Endast Finansinspektionen har yttrat sig särskilt i
denna fråga. Inspektionen välkomnar förslaget att införa en särskild
bestämmelse som tydliggör att inspektionen också under kris och krig
har kvar de sanktionsmöjligheter som följer av försäkringsrörelselagarna.

Skälen för regeringen förslag: De allmänna bestämmelserna om
Finansinspektionens tillsyn över svenska försäkringsbolag är samlade i
19 kap. FRL. Enligt den gällande övergripande tillsynsbestämmelsen
skall Finansinspektionen verka för en sund utveckling av försäkrings-
väsendet (1 §). Bestämmelsen, som är relativt allmänt hållen, har fått sin
närmare innebörd genom praxis och olika förarbetsuttalanden. En utför-
lig redogörelse för Finansinspektionens nuvarande tillsynsuppgifter och
hur kontrollen av försäkringsverksamheten bedrivs ges i promemorian
Reformerade försäkringsrörelseregler (Ds 1998:45 s. 273 f.). Om Finans-
inspektionen vid sin tillsyn finner anledning att anmärka mot en för-
säkringsgivare kan inspektionen vidta åtgärder mot bolaget med stöd av
bestämmelsen i 19 kap. 11 § FRL. Den lindrigaste formella formen av
åtgärd består i att inspektionen skriftligen meddelar bolaget sina erin-

46

ringar. Är en avvikelse av mera allvarlig karaktär skall inspektionen
förelägga bolaget eller styrelsen att vidta rättelse. Inspektionen far i vissa
fall även begränsa bolagets förfoganderätt eller förbjuda bolaget att för-
foga över sina tillgångar i Sverige. I sista hand kan det bli frågan om att
förverka försäkringsbolagets tillstånd att driva försäkringsverksamhet.
Om en koncession förverkas skall bolagets verksamhet enligt bestäm-
melser i 14 kap. FRL avvecklas genom ett likvidationsförfarande. En
särskild administration skall då inträda för att ta till vara livförsäkrings-
tagarnas rätt.

Finansinspektionen har även huvudansvaret för tillsynen över utländska
försäkringsgivare från tredje land (6 kap. 1 § LUFV). Tillsynen över för-
säkringsgivare från tredje land skall utövas på motsvarande sätt som gäller
beträffande svenska försäkringsgivare, dock med de avvikelser som följer
av att tillsynen endast gäller den del av en utländsk försäkringsgivares
verksamhet som är förlagd till Sverige och endast avser direktförsäkrings-
rörelse. Om koncessionen för en försäkringsgivare från tredje land att med-
dela livförsäkring i Sverige förklaras förverkad skall en särskild admini-
stration träda in för att ta tillvara livförsäkringstagamas rätt. Förvaltningen
av administrationsboet sköts av Finansinspektionen.

För EES-försäkringsgivare gäller däremot att tillsynsmyndigheten i för-
säkringsgivarens hemland har huvudansvaret för den finansiella tillsynen
över försäkringsgivarens verksamhet i Sverige. Den finansiella tillsynen
omfattar kontroll av försäkringsgivarens solvens, försäkringstekniska
avsättningar och skuldteckning. I övrigt har Finansinspektionen ansvar för
tillsynen över verksamheten. En uttrycklig bestämmelse härom har införts i
3 kap. 2 § första stycket LUFV.

En utgångspunkt vid tillkomsten av inländska lagen torde ha varit att
tillsynsmyndigheten, utan att detta särskilt angetts, haft att också övervaka
att bolagen följer bestämmelser, föreskrifter och beslut som följer av den
lagen och att inspektionen därvid vid behov skall tillämpa de sanktions-
regler som finns i den allmänna försäkringsrörelselagen. En komplette-
rande bestämmelse finns i 15 § inländska lagen, som anger att regeringen
eller inspektionen far förena ett beslut enligt lagen med de villkor som be-
finns skäliga. Vidare föreskrivs att överträdelse av villkor i visst fall skall
likställas med vad i FRL stadgas för motsvarande överträdelse av bestäm-
melse i bolagsordningen.

Som tidigare framhållits bör den allmänna utgångspunkten vara att det
enskilda försäkringsväsendet så långt möjligt skall fortsätta sin verk-
samhet även under krig och krigsfara. Vid behov skall åtgärder vidtas för
att verksamheten skall kunna koncentreras till de viktigaste försäkrings-
grenama. Det ingår därför i beredskapsplaneringen att Finansinspek-
tionen skall fortsätta att fungera även under nämnda förhållanden.
Inspektionen har alltså att tillämpa de bestämmelser om tillsyn och annat
som gäller för svenska och utländska försäkringsföretag i enlighet med
FRL och LUFV. Om läget skulle bli sådant att beredskapsbestämmel-
serna sätts i tillämpning har inspektionen självfallet också att tillse att
försäkringsgivarna håller sig inom de ramar som följer av beredskaps-
lagarna och med stöd av dessa meddelade föreskrifter och dispensbeslut.
Utredningen föreslår att en bestämmelse härom införs i den nya bered-

Prop. 1998/99:85

47

skapslagen så att det direkt av lagen kommer att framgå att inspektionens
tillsyn och sanktionsmöjligheter också omfattar föreskrifter och beslut
som tillkommer med stöd av beredskapslagstiftningen.

Enligt lagrådsremissen om ändrade försäkringsrörelseregler kommer
dock Finansinspektionens tillsynsuppgifter i framtiden att renodlas och
bestämmelsen i 19 kap. 1 § FRL föreslås få en ny lydelse i linje därmed.
Inspektionens uppgift blir att utöva tillsyn över att verksamheten i ett
försäkringsbolag bedrivs i enlighet med FRL och andra författningar
som reglerar försäkringsbolagets näringsverksamhet. Motsvarande änd-
ringar i rörelsereglerna för utländska försäkringsgivare kommer att ske i
samband med de föreslagna ändringarna i FRL. Den av utredningen
föreslagna bestämmelsen blir mot denna bakgrund överflödig.

De möjligheter till ingripanden mot ett försäkringsföretag som rege-
ringen och inspektionen har enligt de fredstida bestämmelserna förut-
sätter att brister eller missförhållanden har konstaterats. Under krigsför-
hållanden som rör Sverige eller vår närmaste omvärld kan det emellertid
finnas behov av att kunna ingripa mot ett försäkringsföretag snabbare och
på ett tidigare stadium än vad som i normala fall är möjligt. I en
konfliktsituation kan t.ex. ett annat lands myndigheter av politiska skäl
förbjuda en försäkringsgivare i det landet som driver verksamhet i
Sverige att infria åtaganden mot svenska försäkringstagare. Det kan
också tänkas att ett här verksamt utländskt försäkringsföretag får sina
förbindelser med huvudkontoret i hemlandet brutna på sådant sätt att det
framstår som uppenbart att företagets här ingångna försäkringsavtal
under lång tid framöver inte kommer att uppfyllas.

Även när det gäller svenska försäkringsbolag kan det bli nödvändigt att
företa ett snabbt ingripande, om bolaget på grund av krigsutvecklingen
drabbas så att det på goda grunder kan antas att förutsättningar inte
längre finns för bolaget att kunna driva verksamheten på ett godtagbart
sätt.

Det finns således ett behov av en beredskapsbestämmelse som gör det
möjligt att på grund av krig och krigsfara snabbt, och på ett tidigare
stadium än som förutsätts enligt de för normala förhållanden avsedda
bestämmelserna, kunna förbjuda ett försäkringsföretag att fortsätta med
sin verksamhet här i landet.

Regeringen föreslår därför att det i den nya lagen införs en regel,
motsvarande den som nu finns i den utländska lagen, tillämplig på såväl
utländska som svenska försäkringsbolag, som på grund av krigsför-
hållandena kan antas för en längre tid inte kunna infria sina försäkrings-
utfåstelser här i landet.

Ett ingripande kommer att innebära att en meddelad koncession
återkallas eller, såvitt avser en EES-försäkringsgivare, att företaget för-
bjuds att fortsättningsvis marknadsföra sina försäkringar i Sverige och att
ingå nya försäkringsavtal avseende risker som är belägna här. I övrigt bör
i princip de fredstida bestämmelserna om avveckling följas. Detta gäller
för svenska försäkringsbolag och försäkringsbolag från tredje land.
Genom den föreslagna allmänna möjligheten till avsteg från rörelse-
bestämmelserna kan inspektionen anpassa avvecklingsåtgärdema för
dessa bolag efter de särskilda omständigheter som råder på grund av

Prop. 1998/99:85

48

krigsförhållandena. I likhet med vad som är fallet vid avveckling av ett
bolag under fredstid bör inspektionen medverka till att finna lösningar
som så långt det är möjligt tillvaratar försäkringstagarnas intressen. Det
är dock uppenbart att möjligheten till överlåtelse av utländska försäk-
ringsgivares försäkringsbestånd beror på om bolaget har tillräckliga till-
gångar i Sverige.

I fråga om EES-bolag finns inte några svenska avvecklingsregler och
inte heller några krav på att vissa tillgångar skall vara lokaliserade här.
Det får förutsättas att Finansinspektionen efter ett beslut att förbjuda
fortsatt verksamhet här, om tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens
hemland inte vidtar några åtgärder med anledning av beslutet, använder
de medel som står till buds för att hindra bolaget att fortsätta sin verk-
samhet och i övrigt bevakar försäkringstagarnas intressen så långt detta
låter sig göras.

När det gäller beslutsordningen föreslår utredningen att avgöranden i
ärenden om återkallelse av koncession bör vara förbehållna regeringen
medan förbud att här i landet fortsätta med försäkringsverksamhet skall
kunna meddelas av Finansinspektionen.

Enligt ett av regeringen nyligen framlagt förslag till ny beslutsordning
på bank- och försäkringsområdet (prop. 1997/98:186) kommer rätten att
besluta i koncessionsärenden och andra förvaltningsärenden på försäk-
ringsområdet att föras över från regeringen till Finansinspektionen.
Under fredstida förhållanden kommer således frågor om återkallelse och
förverkande av koncession som huvudregel att prövas av inspektionen.
Endast sådana fall som är av principiell betydelse eller av särskild vikt
skall efter en anmälan av inspektionen prövas av regeringen.

Även under tid då beredskapslagstiftningen är i kraft bör huvudregeln
vara att Finansinpektionen beslutar om förverkande och återkallelse. Det
kan emellertid hållas för troligt att inspektionen i något större utsträck-
ning kommer att hänskjuta frågor av aktuellt slag till regeringen.

I likhet med vad som föreslås gälla i fredstid bör inspektionens beslut
om återkallelse överklagas direkt till kammarrätt.

Prop. 1998/99:85

49

7       Statlig krigsförsäkring m.m.

7.1      Inledning

Krigsrisker är normalt undantagna från skydd i vanliga skadeförsäk-
ringar. På vissa områden har det emellertid ansetts nödvändigt att ett
sådant skydd erbjuds. I fråga om transportmedel, varor och andra
intressen som är hänförliga till transporter på sjön och i luften, meddelar
således försäkringsbolagen krigsförsäkring. Krigsförsäkringen utgörs av
en separat försäkring i förhållande till civilförsäkringen. I praktiken,
främst på varuförsäkringssidan, behandlas dock ofta civil- och
krigsförsäkringen som en försäkring. Premien för krigsrisken brukar
sålunda i vissa fall ingå i premien för civilrisken som en icke särskiljbar
del.

Försäkringsbolagen är emellertid inte villiga att meddela krigs-
försäkring under mera omfattande krigsförhållanden i världen, t.ex. under
ett storkrig i Europa eller om Sverige kommer i krig. Bolagens
krigsförsäkringsverksamhet tar således främst sikte på att bereda skydd
för den latenta risk för geografiskt begränsade krig eller krigskonflikter
som råder i världen och att täcka de risker för krigsskador som kan
orsakas av t.ex. kvarvarande minor från det andra världskriget eller andra
krigshändelser. I betänkandet (SOU 1994:130, s. 123 f.) lämnas en
utförlig redovisning av vilka olika krigsförsäkringar som finns på
transportområdet och villkoren för dessa.

Att ett försäkringsskydd erbjuds är i princip en förutsättning för att
transportväsendet skall fungera. För att transporter som är betydelsefulla
från totalförsvarssynpunkt skall finnas att tillgå under krig och krigsfara
har det därför ansetts nödvändigt att staten kan träda in som försäkrings-
givare. Bestämmelserna härom finns i lagen (1960:22) om statlig krigs-
försäkring, den s.k. krigsförsäkringslagen.

Krigsförsäkringslagen

Krigsförsäkringslagen är en fullmaktslag med samma konstruktion som
flera andra beredskapslagar. Lagens bestämmelser träder i tilllämpning
först under vissa angivna förutsättningar. När lagen tilllämpas kan staten
träda in som försäkringsgivare i de hänseenden som anges i lagen. FRL
är inte tillämplig på den försäkringsverksamhet som staten bedriver med
stöd av krigsförsäkringslagen (1 kap. 2 § första stycket FRL).

Förutsättningarna för lagens tillämpning anges i 1 §. Är Sverige i krig,
skall bestämmelserna tillämpas. Är Sverige i krigsfara eller råder det
sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig
utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller
krigsfara, får regeringen föreskriva att bestämmelserna skall tillämpas.
En sådan föreskrift skall inom viss tid underställas riksdagen för
prövning.

I 2 § första stycket ges bestämmelser om statens rätt att meddela direkt
försäkring. Staten far sålunda meddela transport- och motorfor-

Prop. 1998/99:85

50

donsförsäkring mot krigsrisk samt mot risk att egendom läggs under
embargo eller uppbringas eller genom annan dylik åtgärd anhålles av
främmande stat eller av den som där tagit eller försöker ta makten
(frustrationsrisk). Mot samma risker får försäkring meddelas även av
egendom som lagrats i utlandet för införsel till riket eller i anslutning till
utförsel från riket.

Enligt paragrafens tredje stycke skall FAL inte äga tillämpning på nu
angivna försäkringsformer.

Transportförsäkring definieras inte i krigsförsäkringslagen. Begreppet
tolkas enligt den gängse uppfattning som råder inom försäkrings-
branschen. FAL och dess tillämpning har i detta sammanhang stor be-
tydelse. Med transportförsäkring avses sålunda sjöförsäkring (försäkring
av fartyg, även under byggnad, och varor som transporteras med fartyg)
och annan transportförsäkring. Begreppet annan transportförsäkring
omfattar land- och lufttransportförsäkring (avser försäkring av varor)
samt luftfartförsäkring. Den sistnämnda försäkringen innefattar flyg-
kasko-, flygansvars- (gäller mot tredje man) och luftbefordringsförsäk-
ring (avser transportörens ansvar mot passagerare och för resgods).
Motorfordonsförsäkring räknas enligt praxis vid tillämpning av FAL inte
som en form av transportförsäkring.

Enligt 2 § andra stycket har staten rätt att meddela återförsäkring åt
svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag. Åter-
försäkringen får avse dels sådan försäkring mot krigsrisk och jämförlig
risk som nyss har nämnts, dels försäkring av civilrisker inom såväl
transportförsäkring som allmän egendoms-, inkomst- och ansvarig-
hetsförsäkring samt av trafikförsäkring.

Enligt 3 § får Riksförsäkringsverket och bolag som avses i 1 § lagen
om yrkesskadeförsäkring, för olycksfall, som till följd av krigsåtgärd
drabbar på fartyg eller annat transportmedel tjänstgörande person,
meddela försäkring till högre ersättningsbelopp samt med ersättningar av
annan art än eljest. Vidare får sådant bolag med delägare i bolaget sluta
avtal om försäkring för olycksfall som här avses, att gälla för annan tid
eller träda i kraft vid annan tidpunkt än som stadgas i 43 § lagen om
yrkesskadeförsäkring. Bestämmelsen är föråldrad såtillvida som nämnda
lag har ersatts av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och de i
paragrafen avsedda sociala olycksfallsbolagen avvecklades i början på
1970-talet. Staten får enligt 4 § meddela återförsäkring av försäkring som
nu nämnts.

Enligt 5 § får regeringen meddela närmare föreskrifter rörande
tillämpningen av lagen.

Krigsförsäkringsnämnden

I förordningen (1988:1565) med instruktion för statens krigsförsäk-
ringsnämnd har regeringen meddelat närmare föreskrifter för krigs-
försäkringslagens tillämpning.

Enligt 1 § har Statens krigsförsäkringsnämnd till uppgift att pröva
ärenden om sådan försäkring som avses i 2 och 4 §§ krigsförsäkrings-

Prop. 1998/99:85

51

lagen. Nämnden skall också förbereda de åtgärder som från statens sida
behövs för att krigsförsäkring skall kunna meddelas.

Av 2 § framgår att nämnden endast får bevilja försäkring som avses i
2 § krigsförsäkringslagen när det är av väsentlig betydelse för folk-
försörjningen eller för att vidmakthålla handel eller annan näring.

Nämnden får enligt 3 § ta återförsäkring av sådana försäkringar som
den har meddelat.

I förordningen ges också bestämmelser om bl.a. nämndens sam-
mansättning och om ärendenas handläggning.

I beredskapssyfte har Krigsförsäkringsnämnden fastställt krigsför-
säkringsvillkor för olika transportsituationer, träffat s.k. krigsutbrotts-
avtal och därtill hörande särskilda avtal med beredskapsorganens med-
lemsbolag och slutit agentavtal med försäkringsbolag angående krigs-
försäkring av varor samt utfärdat närmare bestämmelser om den verk-
samheten i särskild instruktion. Även andra överenskommelser har
träffats som rör krigsförsäkringsverksamheten såsom t.ex. avtal om
bärgning med bärgningsföretag.

Med beredskapsorganens medlemsbolag har nämnden också träffat s.k.
beredskapsavtal, vilka reglerar ett övertagande av återförsäkring av civila
risker i fall då bolagens normala återförsäkringsförbindelser med utlandet
blir avbrutna.

Försäkringsbranschens beredskapsorgan

Den statliga försäkringsverksamheten förutsätter en samverkan mellan
Krigsförsäkringsnämnden och de enskilda försäkringsbolagen. För detta
ändamål har de svenska försäkringsbolagen upprättat beredskapsorgan,
varvid här kan nämnas Svenska Transportförsäkringspoolen, Äterförsäk-
ringskonsortium av år 1965 (en sammanslutning av ett trettiotal svenska
försäkringsbolag verksamma inom företags- och fastighetsförsäkring
samt hem- och villaförsäkring) och Äterförsäkringskonsortium av år
1976 (konsortiet omfattar de bolag som är medlemmar i Svenska flyg-
försäkringspoolen och därutöver Skandia).

Enligt konsortieavtalen skall konsortierna vid krigsförhållanden dels
kunna överta försäkringsaffärer från de utländska bolag som enligt bevil-
jad koncession driver verksamhet i Sverige, dels i återförsäkring kunna
överta svensk återförsäkringsaffär som svenska bolag önskar överflytta
från sådana utländska reassuradörer som befaras icke i tid kunna infria
sina förbindelser till de svenska bolagen ävensom svenska bolags
svenska affärer.

Enligt ett mellan Krigsförsäkringsnämnden och konsortiet träffat
beredskapsavtal återférsäkras viss del av riskerna hos nämnden.

Krigsutbrottsavtal

Försäkringsbolagens krigsförsäkringar är så utformade att de upphör
omedelbart eller efter kort tid om Sverige kommer i krig eller om ett
storkrig eller annat krig som berör den närmaste omvärlden utbryter. För

Prop. 1998/99:85

52

att trygga ett kontinuerligt krigsskydd för pågående transporter har
Krigsförsäkringsnämnden, efter bemyndigande av riksdagen och med
godkännande av regeringen, träffat s.k. krigsutbrottsavtal med svenska
försäkringsbolag innebärande att staten övertar krigsriskansvaret i de
försäkringar som tecknats hos bolagen på de villkor om premier och
annat som angetts av Krigsförsäkringsnämnden. Krigsutbrottsavtal har
sålunda träffats med de bolag som ingår i transportförsäkringsbolagens
beredskapsorgan såvitt avser fartyg och varor, med lokala försäkrings-
bolag såvitt avser fiskefartyg och med försäkringsbolag som meddelar
flygförsäkring såvitt avser flygplan.

Krigsutbrottsavtalen innehåller endast grundläggande bestämmelser.
Detaljfrågor regleras i särskilda avtal. Dessa avtal behöver inte god-
kännas av regeringen.

Beredskapsavtal om återförsäkring

Som ett led i beredskapsplaneringen har regeringen bemyndigat Krigs-
försäkringsnämnden att träffa avtal med Svenska TransportfÖrsäk-
ringspoolen och återförsäkringskonsortiema om återförsäkring av civila
försäkringar enligt riktlinjer som godkänts av riksdagen.

Nämnden har sålunda träffat ett återförsäkringsavtal angående civil
sjö- och transportförsäkring med Svenska TransportfÖrsäkringspoolens
medlemsbolag. Återförsäkringsavtalet är en form av excedentåterför-
säkring, vilket innebär att återförsäkraren ansvarar för det försäkringsbe-
lopp som överstiger försäkringsbolagets självbehåll eller maximal. Själv-
behållet utgörs av det belopp på en risk som bolaget självt står för. Detta
beror i sin tur på bolagets ekonomiska situation. Det maximala självbe-
hållet framgår av bolagsordningen. Enligt avtalet återforsäkrar nämnden
den del av försäkringsbeloppen som överstiger en av poolen till nämnden
anmäld täckningskapacitet, vilken utgörs av summan av medlems-
bolagens självbehåll och poolens svenska återförsäkringsgivares åtag-
anden. Poolen skall alltså, om det är möjligt, först vända sig till svenska
försäkringsbolag som inte är medlemmar i poolen och teckna återför-
säkring. Om något eller några av poolens medlemsbolag eller någon av
de svenska återförsäkringsgivarna skulle bli ur stånd att fullgöra sina
förpliktelser nedsätts den angivna täckningskapaciteten med belopp som
motsvarar ifrågavarande bolags andel. Detta far till följd att
Krigsförsäkringsnämndens ansvar börjar vid ett lägre belopp.

Mellan Krigsförsäkringsnämnden och Återförsäkringskonsortium av år
1965 (ÅK 65) har träffats ett återförsäkringsavtal avseende företags- och
fastighetsförsäkring samt hem- och villaförsäkring. Avtalet är av en
annan typ än det nyss nämnda. Det är här fråga om en s.k. Stop Loss-
återförsäkring. I stället för att koppla återförsäkringen till storleken på
försäkringsbeloppen börjar nämndens ansvar enligt detta avtal först när
summan av alla skador under en viss period överstiger ett visst belopp.

Mellan Krigsförsäkringsnämnden, å ena sidan, och Svenska Flyg-
försäkringspoolens svenska medlemsbolag och Skandia, å andra sidan,
har träffats ett återförsäkringsavtal beträffande civil svensk luftfarts-

Prop. 1998/99:85

53

försäkring. Nämndens motparter utgör medlemmarna av Återförsäk-
ringskonsortium av år 1976 (ÅK 76). Samma återförsäkringsteknik har
använts som i avtalet mellan nämnden och Svenska Transport-
försäkringspoolen, alltså excedentåterförsäkring.

Det är svårt att bedöma vilken omfattning biltrafiken kan tänkas
komma att ha under krig och krigsfara och därmed också försäkrings-
behovet på detta område. Det har därför inte ansetts realistiskt att redan
under fredstid bygga upp ett system för återförsäkring av trafik-
försäkring. Möjligheten för Krigsförsäkringsnämnden att återforsäkra
sådana risker har dock ansetts som en viktig del av beredskapen på
försäkringsområdet.

7.2 Försäkring mot krigsrisk m.m.

Prop. 1998/99:85

Regeringens förslag: Det nuvarande systemet med en KrigsfÖr-
säkringsnämnd som vid krig och krigsfara kan verka som försäk-
ringsgivare behålls. Nämnden skall kunna meddela försäkring mot
krigsrisk och därmed likartade risker på transportområdet om det är
av väsentlig betydelse för försvarsansträngningarna, folkforsörj-
ningen eller näringslivet.

KrigsfÖrsäkringsverksamheten skall även fortsättningsvis vara
undantagen från regleringen i försäkringsavtalslagen.

Även systemet med krigsutbrottsavtal behålls. Krigsförsäkrings-
nämnden ges i lagen ett generellt bemyndigande att ingå sådana
avtal. Innebär ett avtal annat än en mindre avvikelse från gällande
ordning skall detta underställas regeringen för godkännande.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår dock att statens försäkringsverksamhet begränsas
genom begreppen transportförsäkring och motorfordonsförsäkring, som
ges en för lagen särskild betydelse.

Utredningen framhåller i olika sammanhang att Krigsförsäkrings-
nämndens försäkringsvillkor och gällande krigsutbrottsavtal behöver ses
över. På ett flertal punkter lämnar utredningen också konkreta förslag till
hur dessa bör utformas.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt för-
slagen eller inte haft något att erinra mot dessa. Några remissinstanser
har dock framfört kritik mot förslaget till definition av begreppen tran-
sport- och motorfordonsförsäkring. Sveriges Speditörsförbund anför att
begreppet ”landfordon” inte finns i nu gällande vägtrafik- och fordons-
lagstiftning. I den lagstiftningen skiljer man bl.a. på fordon, motorfordon,
lastbil, släpfordon och påhängsvagn. Dessa vedertagna begrepp bör enligt
förbundet användas i den föreslagna lagen. Finansinspektionen anför att
begreppet motorfordonsförsäkring har en annan betydelse än den
föreslagna i inspektionens föreskrifter. Begreppet används där som ett
samlingsbegrepp för en grupp av försäkringsklasser, varav landfordon är
en. Enligt inspektionen vore det bättre om i lagen används begreppet

54

landfordonsförsäkring i enlighet med den betydelse "landfordon" har i 2
kap. 3 a § FRL och i inspektionens föreskrifter. Kammarkollegiet anser
att definitionen av transport- och motorfordonsförsäkring är otidsenlig
och bristfällig. Definitionen bör harmoniera med den på försäkrings-
marknaden tillämpade terminologin och inkludera olika typer av last-
bärare, inklusive sådana som används i den s.k. kombitrafiken. Svenska
Bankföreningen och Posten AB framhåller att det är viktigt att
transportförsäkring kan meddelas för transporter av betalningsmedel och
andra värdehandlingar. SJ framhåller att statlig krigsförsäkring behövs
för inrikes godstransporter och spårbundna fordon.

Svenska Transportförsäkringspoolen efterlyser ett klarläggande be-
träffande det i krigsutbrottsavtalen använda begreppet ”svenska
intressen”. Enligt poolen behövs ett förtydligande framförallt vad gäller
varuförsäkringsområdet, så att försäkringsgivarna i fredstid kan förvissa
sig om vad som är skyddat vid ett krigsutbrott.

ÖCB föreslår att krigsförsäkring även skall kunna meddelas om det är
av betydelse for försvarsansträngningarna.

Skälen för regeringens förslag:

Allmänna överväganden

I krig och krigsfara är det från totalförsvarssynpunkt av största vikt att
utrikeshandeln kan fortsätta att fungera i behövlig utsträckning och att
transporter inom riket finns att tillgå. En förutsättning för att så skall
kunna ske är att det finns tillräckligt med transportmedel att disponera for
svenska intressens räkning. En viktig faktor i det sammanhanget är att
alla de som har intressen i transportmedlen och i varulastema kan få sitt
behov av försäkringsskydd tillgodosett. Om Sverige kommer i krig eller
om ett stormaktskrig utbryter eller om i övrigt ett krig utbryter i vårt när-
område kan man räkna med att försäkringsskyddet i fråga om krigsrisker
kommer att upphöra. Detta beror på att återförsäkringsförbindelsema
med utlandet sannolikt avbryts och det enskilda försäkringsväsendet inte
har resurser att ensamt möta den risk för stora och talrika skador som kan
uppstå. Mot denna bakgrund framstår det som naturligt att staten, på
motsvarande sätt som skedde under de båda världskrigen, kan tillhanda-
hålla försäkringsskydd mot krigsrisker på transportområdet.

För att en statlig krigsförsäkringsverksamhet vid behov skall kunna
fungera tillfredsställande fordras en noggrann fredstida planering. Bered-
skapen på området måste vara så god att den svarar upp mot mycket högt
ställda krav när det gäller möjligheten att snabbt och effektivt få igång en
verksamhet. Nu gällande ordning med en Krigsförsäkringsnämnd som i
fredstid är verksam med beredskapsplaneringen utgör en god utgångs-
punkt för att detta mål skall kunna uppnås. Beredskapen hos Krigsförsäk-
ringsnämnden har vid utgången av år 1996 bedömts vara god (se prop.
1996/97:4 s. 263). Det kan emellertid finnas skäl att ytterligare stärka
beredskapen hos nämnden. Frågan behöver dock beredas ytterligare och
regeringen avser därför att i ett annat sammanhang återkomma i saken.

Prop. 1998/99:85

55

Även med en mycket god beredskap kan man dock inte förvänta sig att
försäkringsverksamheten skall kunna komma i gång så snabbt att
försäkring kan lämnas för pågående transporter. Vid ett inträffat krigs-
tillstånd är det emellertid från totalförsvarssynpunkt angeläget att ett
kontinuerligt försäkringsskydd så långt möjligt kan garanteras. Systemet
med krigsutbrottsavtal fyller därför en betydelsefull funktion och denna
konstruktion bör även fortsättningsvis ingå som en viktig del i bered-
skapsplaneringen. För närvarande pågår ett arbete med en översyn dels
av gällande krigsutbrottsavtal och därtill knutna särskilda avtal, dels av
Krigsförsäkringsnämndens försäkringsvillkor och gällande beredskaps-
avtal om återförsäkring. Arbetet bedrivs i samarbete mellan Regerings-
kansliet och nämnden.

Försäkringsverksamhetens omfattning

I likhet med vad utredningen har funnit anser regeringen att det
försäkringsbara området enligt krigsförsäkringslagen i huvudsak är väl
avgränsat.

Av remissyttrandena framgår emellertid att det på vissa punkter råder
osäkerhet huruvida Krigsförsäkringsnämnden har befogenhet att erbjuda
försäkringsskydd eller ej. Några instanser menar att möjligheten att
meddela försäkring bör utvidgas.

Syftet med Krigsförsäkringsnämndens direktförsäkringsverksamhet
under krig och krigsfara är att kunna erbjuda det försäkringsskydd som
behövs för att angelägna transporter skall kunna utföras. Tanken är
således att ekonomiskt skydd skall kunna ges mot skador och förluster på
transportområdet som inte täcks genom sedvanliga civilförsäkringar.

Transportväsendet utvecklas hela tiden i takt med samhällsutveck-
lingen i övrigt. Nya transportmedel kommer till användning och från tid
till annan sker stora förändringar i infrastrukturen. Eftersom bered-
skapslagar om möjligt bör utformas på ett sådant sätt att de står emot
mindre förändringar i samhället, är det inte lämpligt att nu låsa fast
regleringen och ge en särskild betydelse åt de aktuella försäkrings-
termema på krigsförsäkringsområdet. Det är inte heller ändamålsenligt
att knyta Krigsförsäkringsnämndens befogenhet till olika försäkrings-
klasser eftersom även dessa kan förmodas ändras efterhand.

Begreppet transportförsäkring i krigsförsäkringslagen tolkas enligt den
gängse uppfattning som råder inom försäkringsbranschen. I det
sammanhanget har FAL och dess tillämpning haft stor betydelse. För-
slaget till ny FAL som för närvarande bereds inom Regeringskansliet
innehåller emellertid inte någon särreglering för sjö- och transport-
försäkring. Det är därför inte lämpligt att bygga Krigsförsäkrings-
nämndens befogenhet att meddela försäkring på FAL:s begreppsbildning.
Eftersom nämnden inte har någon kontraheringsplikt — det föreligger
inte någon skyldighet för staten att meddela krigsförsäkring utan en
behovsprövning sker i varje särskilt fall — bör i stället det försäk-
ringsbara området endast avgränsas till att avse transportområdet.

Prop. 1998/99:85

56

De intressen som i första hand bör komma i fråga för krigsförsäkring
är naturligtvis själva transportmedlet och det transporterade godset. Om
transporten sker med släpfordon, påhängsvagn eller någon annan
fordonskombination kommer emellertid att sakna betydelse. Med den
föreslagna gränsdragningen kan försäkring meddelas för olika slag av
transportbärare om förutsättningarna härför i övrigt är uppfyllda. Men
även andra intressen hänförliga till transporter bör kunna försäkras om
det bedöms som angeläget.

Skulle det i en krigssituation visa sig föreligga ett behov av statlig
försäkring för exempelvis inrikes godstrafik och spårbundna fordon blir
det enligt den föreslagna bestämmelsen möjligt för Krigsförsäkrings-
nämnden att meddela försäkring även för denna typ av transporter.
Detsamma gäller för försäkring av betalningsmedel, värdepapper och
annan motsvarande egendom som inte faller under begreppet varor i
juridisk mening.

Ett spörsmål som varit föremål för diskussion i olika sammanhang är
vilka möjligheter det finns att meddela krigsförsäkring för utländska
transportmedel. Till denna kategori räknas bl.a. svenska fartyg som är
registrerade i utlandet.

Något formellt hinder mot att meddela sådan försäkring föreligger inte
och bör inte heller införas. Vid avgörandet om försäkring bör meddelas
eller ej är det naturligtvis av betydelse vilket värde från totalförsvars-
synpunkt som det transporterade godset har. I de fall krigsförsäkring av
godset kan påräknas och försäkring av transportmedlet har betydelse för
transportens utförande bör den omständligheten att detta är utländskt inte
utgöra något hinder mot att försäkring meddelas.

I krigsförsäkringslagen finns inte angivet några särskilda riktlinjer för
hur den statliga krigsförsäkringsverksamheten skall drivas på transport-
området. Som nämnts i det föregående har regeringen emellertid i
instruktionen för Krigsförsäkringsnämnden föreskrivit att försäkring får
lämnas endast om det är av väsentlig betydelse för folkförsörjningen eller
för att vidmakthålla handel eller annan näring. Även i fortsättningen bör
gränserna för det statliga försäkringsengagemanget dras upp på ett
liknande sätt. Såsom ÖCB har föreslagit bör emellertid statlig
krigsförsäkring även kunna meddelas om det är av betydelse för försvars-
ansträngningarna.

Inom den sålunda angivna ramen bör Krigsförsäkringsnämnden,
liksom nu är fallet, ha frihet att avgöra om försäkring skall lämnas utan
att vara bunden av några särskilda begränsningar. Nämndens beslut i
försäkringsärenden bör i konsekvens därmed — i enlighet med vad som
för närvarande gäller enligt föreskrift i nämndens instruktion — inte
heller kunna överklagas. Detta är en naturlig följd av att det inte är en
fråga om en rättighet att erhålla krigsförsäkring.

En grundförutsättning för att statens krigsförsäkringsverksamhet skall
kunna skötas på ett effektivt sätt under krigsförhållanden är att
Krigsförsäkringsnämnden får stor frihet att verka inom den angivna
verksamhetsramen. I detta bör som hittills också ligga att den speciella
försäkringsverksamhet som det här är fråga om, driven under särskilda

Prop. 1998/99:85

57

och extraordinära förhållanden, kan ske utan bundenhet till FAL:s för
normala förhållanden utformade regelsystem i fråga om villkor m.m.

Krigsutbrottsavtalen

Genom krigsutbrottsavtalen har staten åtagit sig att vid en viss tidpunkt
överta ansvaret för hela den krigsrisk avseende svenska intressen som av
försäkringsbolagen är täckt av vid den tidpunkten löpande direkt
tecknade transportförsäkringar. Innebörden av avtalen är alltså att staten
övertar hela försäkringsansvaret i de krigsförsäkringar som fortfarande
gäller vid det ifrågavarande krigsutbrottet. Krigsförsäkringsnämnden får
därigenom tid att pröva om statlig krigsförsäkring skall meddelas
beträffande transportmedlet när den löpande försäkringen går ut.

Som inledningsvis nämnts regleras inte gällande krigsutbrottsavtal i
krigsförsäkringslagen utan avtalen grundas på särskilda beslut av riks-
dagen. Regeringen har genom dessa beslut bemyndigats att uppdra åt
Krigsförsäkringsnämnden att i enlighet med de av riksdagen antagna
riktlinjerna ingå avtalen, som för sin giltighet kräver regeringens
godkännande.

Det ter sig emellertid naturligt att Krigsförsäkringsnämnden, som då
krigsförsäkringslagen är i kraft har att fastställa villkoren för krigs-
försäkringar, även under fredstid, som ett led i beredskapsplaneringen,
får träffa avtal om övertagande av krigsrisker inom sitt försäkrings-
område. En lämplig ordning är att avtalen skall underställas regeringen
för godkännande om de innebär annat än mindre avvikelser från gällande
ordning. I motsvarande mån bör även ändringar i gällande avtal
godkännas av regeringen.

Krigsförsäkringsnämnden bör således i lagen ges ett generellt
bemyndigande med nu angivet innehåll.

Krigsrisken avser enligt gällande krigsutbrottsavtal endast ”svenska
intressen”. Av denna begränsning har ansetts följa att avtalet för tran-
sportförsäkring enbart gäller svenskflaggade fartyg. Krigsförsäkrings-
nämnden har i skrivelse till regeringen hemställt att begreppet ”svenskt
intresse” i vissa fall skall anses omfatta även svenska handelsfartyg i
öppna utländska fartygsregister. Frågan har behandlats av utredningen,
som anser att problemet hur Sverige under krigstid skall få tillgång till
utlandsflaggade fartyg först måste lösas innan det går att närmare ange
hur krigsförsäkringsfrågan för dessa fartyg bör lösas.

Förutsättningarna för att trygga tillgången på transportkapacitet har
därefter utretts av en särskild utredare, som avlämnat en promemoria,
vilken efter remissbehandling nu är föremål för särskild beredning inom
Näringsdepartementet (dnr 97/5/2).

Med hänsyn till denna beredning och till att — som tidigare nämnts —
krigsutbrottsavtalen är föremål för en översyn bör frågan hur begreppet
”svenskt intresse” i avtalen bör tolkas inte avgöras i detta sammanhang.

Det finns dock anledning att framhålla att det inte finns något formellt
hinder mot att krigsutbrottsavtal träffas med utländska försäkringsgivare
etablerade i Sverige. Det är som tidigare nämnts också möjligt att

Prop. 1998/99:85

58

meddela statlig krigsförsäkring för utländska transportmedel. Som Prop. 1998/99:85
kommer att framgå i det följande föreslår regeringen att det även införs
en möjlighet att meddela återförsäkring åt utländska försäkringsgivare.

7.3 Statlig återförsäkring

Regeringens förslag: Krigsförsäkringsnämnden skall även i fort-
sättningen kunna meddela svenska försäkringsbolag återförsäkring
(motta återförsäkring) avseende såväl krigsrisker som civila risker.
Till skillnad mot vad som gäller i dag kommer emellertid inte några
begränsningar att gälla i fråga om vilka civila risker som far återför-
säkras.

En motsvarande möjlighet att meddela återförsäkring införs för
Krigsförsäkringsnämnden i förhållande till här i landet etablerade
utländska försäkringsgivare.

Krigsförsäkringsnämnden ges i lagen ett generellt bemyndigande
att ingå beredskapsavtal om återförsäkring. Innebär ett avtal annat
än en mindre avvikelse från gällande ordning skall detta under-
ställas regeringen för godkännande.

Utredningen förslag såvitt gäller statlig återförsäkring överens-
stämmer med regeringens.

Utredningen har vidare föreslagit att staten, på lämpligt sätt, som ett
led i beredskapsplaneringen avger en förklaring att staten är beredd att
lämna lån till ÅK 65 för det fall medlemsbolagen har oreglerade stor-
skador vid den tidpunkt som konsortiet träder i aktiv verksamhet.
Förklaringen skall dock inte innebära någon bindande utfästelse om lån.
Krigsförsäkringsnämnden föreslås få i uppdrag att, som ett led i
beredskapsplaneringen, precisera de förutsättningar och villkor som bör
gälla för statens medverkan vid eventuellt lån till konsortiet.

Remissinstanserna har tillstyrkt förslagen eller lämnat dessa utan
erinran.

Bakgrunden till regeringens förslag: En försäkringsgivare kan
fördela sina riskåtaganden på olika sätt. Ett vanligt sätt är att återför-
säkring sker hos en annan försäkringsgivare. En skyldighet att teckna
återförsäkring gäller om försäkringsbeloppet överstiger ett bolags i
bolagsordningen angivna s.k. självbehåll eller skademaximal. Med detta
avses det högsta belopp ett bolag får behålla för egen räkning på en risk.
Beloppet står i en viss relation till bolagets kapitalstyrka.

Under krig eller krigsfara skall de förut nämnda återförsäkringskon-
sortiema kunna ta hand om återförsäkringsaffärer på det sätt som förut-
sätts enligt de träffade beredskapsavtalen.

Eftersom svenska försäkringsgivare i stor utsträckning återförsäkrar
sig på den internationella marknaden kan de ställas inför problem om
förbindelserna med utlandet störs eller avbryts. Detsamma gäller natur-
ligtvis för återförsäkringskonsortiema om försäkringsbolagen som ingår i

59

dessa har utestående fordringar på utländska återförsäkrare med Prop. 1998/99:85
anledning av större skador som ännu inte hunnit regleras.

För att motverka att ett avbrott i återforsäkringsförbindelserna för-
svårar eller förhindrar fortsatt försäkringsverksamhet kan staten, enligt
2 § andra stycket krigsförsäkringslagen, åt svenskt försäkringsbolag eller
sammanslutning av sådana bolag meddela återförsäkring. Sådan
försäkring kan meddelas avseende transportförsäkring, motorfordonsför-
säkring och lagringsförsäkring mot krigsrisker och därmed jämställda
risker, och för transportförsäkring i övrigt, allmän egendoms-, inkomst-
och ansvarsförsäkring samt for trafikförsäkring. Staten kan också åter-
försäkra viss olycksfallsförsäkring. Till detta ämne återkommer
regeringen i det följande (se avsnitt 7.5)

Som nämnts inledningsvis har regeringen bemyndigat Krigsförsäk-
ringsnämnden att träffa avtal med Svenska TransportfÖrsäkringspoolen
och återförsäkringskonsortierna om återförsäkring av civila försäkringar
enligt riktlinjer som godkänts av riksdagen (prop. 1961:172, L?U 70,
rskr. 391 och prop. 1966:6, L2U 1, rskr. 64).

Krigsförsäkringsnämnden kan också meddela återförsäkring av
krigsförsäkringar. Det finns emellertid inte någon planering för sådan
verksamhet och det har inte heller fastställts några villkor avseende
sådana avtal eftersom de svenska försäkringsbolagen inte har för avsikt
att meddela krigsförsäkringar under allvarligare krigsförhållanden.

Skälen för regeringens förslag: Som tidigare framhållits är det ett
viktigt samhällsintresse från såväl ekonomisk som psykologisk synpunkt
att försäkringsverksamheten under krig och krigsfara fungerar så långt
det är möjligt. Syftet med den statliga återförsäkringsverksamheten inom
den civila försäkringssektorn är att staten skall täcka de svenska
försäkringsbolagens återförsäkringsbehov inom centrala områden om
bolagens ordinarie utländska återförsäkringsförbindelser blir avbrutna
under krigsförhållanden.

För att underlätta för försäkringsbolagen att fortsätta sin verksamhet
under extraordinära förhållanden har regeringen i det föregående före-
slagit att det under sådana förhållanden ges möjlighet till avsteg från
bestämmelser i lagarna om försäkringsrörelse och försäkringsavtal. En
tillämpning av denna beredskapslagstiftning kan t.ex. innebära en
möjlighet för ett försäkringsbolag att teckna försäkring utan att behöva
återförsäkra sig i samma utsträckning som annars, att bolaget ges anstånd
med att betala ut försäkringsersättning eller tillåts att höja självrisker
under löpande försäkringstid eller att försäkringar kan upphöra före
avtalstidens utgång.

Även om nu nämnda möjligheter ges — i syfte att underlätta för
försäkringsbolagen att fortsätta att bedriva sin verksamhet då lik-
viditetssvårigheter uppstått — anser regeringen att ett statligt enga-
gemang när det gäller återförsäkring alltjämt är nödvändigt for att
försäkringsbolagen skall kunna uppfylla sina åtaganden mot för-
säkringstagarna. När det gäller civila risker torde nämligen de svenska
försäkringsbolagen inte ens i samverkan ha tillräcklig kapacitet att klara
ett större bortfall av utländska återförsäkrare.

60

Enligt krigsförsäkringslagen kan statlig återförsäkring endast meddelas
svenska försäkringsbolag och sammanslutningar av sådana bolag. Som
regeringen redan tidigare framhållit bör emellertid här i landet etablerade
utländska försäkringsföretag i så stor utsträckning som möjligt likställas
med svenska försäkringsbolag. En möjlighet för nämnden att meddela
återförsäkring för här i landet etablerade utländska försäkringsgivare bör
därför införas.

Statlig återförsäkring bör kunna meddelas för försäkringar som är
väsentliga för samhället och där återförsäkring är nödvändig för för-
säkringsbolagens likviditet och soliditet. Det nu för återförsäkring för-
säkringsbara området är med denna utgångspunkt i huvudsak väl avvägt.
Detta område omfattar emellertid inte civil motorfordonsförsäkring.
Frågan om staten skall kunna återförsäkra även denna försäkringsklass
har varit föremål för bedömning i samband med att möjligheten för staten
att meddela motorfordonsförsäkring mot krigsrisk infördes. Det ansågs
vid den tidpunkten inte föreligga något behov av en möjlighet till statlig
återförsäkring på ifrågavarande område (se prop. 1961:172 s. 20).

Även om behovet av återförsäkring inte är lika stort när det gäller
motorfordonsförsäkring som beträffande transport-, företags- och
fastighetsförsäkring kan det inte sägas vara obetydligt. Av beredskaps-
skäl är det därför motiverat att göra det möjligt för staten att vid behov
meddela återförsäkring även beträffande motorfordonsförsäkring.

Det går inte nu att se att det skulle föreligga något ytterligare behov av
möjlighet till återförsäkring. Som framhållits i det föregående bör en
beredskapsbestämmelse emellertid utformas så att den medger ett visst
utrymme för samhällsutveckling utan att bestämmelsen skall behöva
ändras. Bestämmelsen bör därför ges ett sådant innehåll att återförsäkring
kan ske i mån av att ett behov uppkommer. Det får således anses mindre
lämpligt att i lagen uppställa någon begränsning till vissa bestämda
försäkringsslag.

Som nämnts inledningsvis innebär beredskapsplaneringen på det civila
återförsäkringsområdet att Krigsförsäkringsnämnden har träffat återför-
säkringsavtal med sammanslutningar av försäkringsbolag angående
försäkringar som faller inom respektive organs verksamhetsområde.

Regeringen har i det föregående föreslagit att Krigsförsäkrings-
nämnden i lag ges ett generellt bemyndigande att ingå krigsutbrottsavtal
(se avsnitt 7.2). Av samma skäl som anfördes i det sammanhanget anser
regeringen att ett motsvarande bemyndigande bör ges Krigsförsäkrings-
nämnden när det gäller att ingå beredskapsavtal om återförsäkring. Även
när det gäller beredskapsavtal om återförsäkring bör gälla att regeringens
godkännande skall inhämtas om ett avtal innebär annat än en mindre
avvikelse från gällande ordning.

Det bör i detta sammanhang även framhållas att det åligger — och
även i framtiden bör åligga — Krigsförsäkringsnämnden att följa
försäkringsmarknadens utveckling och att hos regeringen göra de
framställningar som påkallas av förhållandena och som har samband med
verksamheten.

När det gäller försäkring mot krigsrisker är systemet i dag i praktiken
inte uppbyggt med staten som återförsäkringsgivare. Återförsäkrings-

Prop. 1998/99:85

61

möjligheten bör dock behållas eftersom det inte kan uteslutas att ett Prop. 1998/99:85
sådant behov kan uppkomma i framtiden.

Som utredningen har konstaterat kan det uppstå problem för ett åter-
försäkringskonsortium om medlemsbolagen har oreglerade storskador
vid den tidpunkt konsortiet skall inleda sin verksamhet. I första hand
måste det dock ankomma på bolagen att lösa skaderegleringen på egen
hand eller gemensamt genom att ta i anspråk egna tillgängliga medel och
genom upplåning på den inhemska marknaden. Först om det skulle visa
sig vara omöjligt för bolagen att ordna finansieringen på något annat sätt
bör det alltså bli aktuellt att överväga olika former av statlig medverkan.
Att redan på förhand dra upp riktlinjerna härför och i dagsläget utreda
och precisera de förutsättningar och villkor som bör gälla är närmast
ogörligt och knappast ändamålsenligt eftersom antalet olika situationer
som planeringen med nödvändighet skulle behöva omfatta är alltför stort.
Mot denna bakgrund är det inte motiverat att staten avger en
avsiktsförklaring med det innehåll som utredningen föreslår.

I vad mån lån från staten skall lämnas konsortierna får således bli
beroende av omständigheterna i den föreliggande situationen. Natur-
ligtvis är utgångspunkten fortfarande att återförsäkringskonsortierna skall
kunna träda i funktion när situationen så kräver enligt de intentioner som
ligger i beredskapsplaneringen.

7.4 Återförsäkring av statens försäkringsansvar

Regeringens förslag: Krigsförsäkringsnämnden får även i fortsätt-
ningen återförsäkra sig (avge återförsäkring) för sådana försäk-
ringar som den meddelar. En bestämmelse om detta tas in i lagen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dessa utan er-
inran.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 § instruktionen för Krigs-
försäkringsnämnden får nämnden återförsäkra sådana försäkringar som
den meddelar. I praktiken är det fråga om en möjlighet att ta åter-
försäkring i utlandet eftersom svenska försäkringsbolag inte driver
krigsförsäkringsverksamhet under tid som nämnden är aktivt verksam
som försäkringsgivare.

Man kan naturligtvis ifrågasätta om det är lämpligt att under krigs-
förhållanden återförsäkra risker i utlandet. Krigsförhållandena kan ju leda
till att kontakterna mellan återförsäkringsparterna avbryts. Utgången av
kriget kan också fa betydelse för i vad mån ersättning för skador kommer
att ges medan premiema för återförsäkringen likväl alltid måste betalas.

Under andra världskriget lyckades staten emellertid att ta återför-
säkring i utlandet i viss begränsad omfattning och även om det på för-
hand inte går att uttala sig om utsikterna att erhålla återförsäkring under
krigsförhållanden, bör möjligheten till detta ändå behållas. I den mån det
är praktiskt möjligt att återförsäkra och dessutom realistiskt att räkna

62

med att återförsäkringen kan fullföljas bör återförsäkring således kunna
ske. Befogenheten att återförsäkra bör dock framgå av lagen och inte som
nu, i instruktionen för Krigsförsäkringsnämnden.

Man skulle naturligtvis kunna diskuteras om nämnden bör vara skyldig
att avge återförsäkring om så är möjligt. Det måste emellertid förutsättas
att nämnden, utan att en uttrycklig bestämmelse om detta ges, tillvaratar
statens ekonomiska intressen genom att företa riskutjämning om så är
möjligt och realistiskt. Regeringen föreslår därför inte någon ändring på
denna punkt. Av naturliga skäl är det inte lämpligt att redan i fredstid
träffa återförsäkringsavtal med en utländsk motpart.

7.5 Krigsolycksfallsförsäkring

Regeringens förslag: Bemyndigandet för Riksförsäkringsverket att
meddela krigsolycksfallsförsäkring upphävs.

Utredningens föreslår att Riksförsäkringsverket alltjämt bör ha rätt
att meddela krigsolycksfallsförsäkring for personal på transportmedel
som kan ge ersättning med högre belopp och med ersättning av annat
slag än som annars gäller. Möjligheten att återförsäkra sådana försäk-
ringar hos staten bör enligt utredningen dock avskaffas.

Utredningen behandlar däremot inte frågan hur försäkringen är tänkt
att administreras och finansieras. Det lämnas således öppet huruvida
försäkringen skall ingå som en del i socialförsäkringen, och finansieras
över statsbudgeten, eller om den skall utgöra en premiebaserad
högriskförsäkring.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) har ifrågasatt om en
premiebaserad krigsolycksfallsförsäkring lämpligen bör ligga inom
verkets ansvarsområde. Statens järnvägar påpekar att personer inom
järnvägen kan antas vara utsatta för en förhöjd skaderisk i en krigs-
situation. Verket anser därför att krigsolycksfallsförsäkring bör kunna
meddelas även denna personalkategori. Överstyrelsen för civil beredskap
(ÖCB) framhåller att de personer som i folkrättsligt sammanhang
benämns ”civila åtföljande stridskrafterna” är en viktig personalkategori
vid höjd beredskap. Till denna kategori räknas viss personal som utför
uppdrag åt fältförbanden t.ex. lastbils- och busschaufförer, tåg- och
flygbesättning samt leverantörer. Det är enligt ÖCB väsentligt att denna
kategori beaktas när det gäller krigsolycksfallsförsäkring. Sveriges
Redareförening understryker att det är av största vikt att de särskilda
försäkringsvillkoren bibehålls för den personal som tjänstgör på fartyg
under krigsförhållanden, att regler finns utformade på förhand och att
dessa görs kända. AB Aerotransport anser att det är viktigt att
Riksförsäkringsverket ges möjlighet att meddela krigsolycksfalls-
försäkring för t.ex. flygplanens besättningar eftersom dessa synes tillhöra
gruppen ”krigsdeltagare” (personer som medföljer krigsmakten), för
vilka försäkringsbolagen i allmänhet är fria från ansvarighet för dödsfall
oavsett om detta inträffat på grund av krigshändelse eller ej.

Prop. 1998/99:85

63

Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt krigsförsäkringslagen
kan Riksförsäkringsverket meddela krigsolycksfallsförsäkring för per-
sonal på transportmedel med högre ersättningar och med ersättningar av
annan art än som annars gäller (3 §). Lagen anger även de sociala
olycksfallsförsäkringsbolagen som möjliga försäkringsgivare; men som
tidigare nämnts har dessa bolag numera upplösts. Vidare gäller att staten
genom Krigsförsäkringsnämnden kan motta återförsäkring av sådana
försäkringar som Riksförsäkringsverket meddelat (4 §).

Motivet till bestämmelsen om krigsolycksfallsförsäkring var att man
ville skapa ett kompletterande skydd till den då gällande obligatoriska
försäkringen för skada till följd av olycksfall i arbetet. Lagen om
yrkesskadeförsäkring från år 1954 gällde nämligen inte för skada till
följd av krig vari Sverige var indraget.

Försäkringen enligt lagen om yrkesskadeförsäkring var dels obliga-
torisk, dels frivillig. Den frivilliga försäkringen finansierades genom
avgifter, som beräknades efter försäkringsmässiga principer och varie-
rade alltefter den riskklass som ansågs föreligga.

Den frivilliga försäkringen mot yrkesskador avvecklades emellertid år
1977 då yrkesskadelagen ersattes av den ännu gällande lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring (LAF). Försäkringsskyddet enligt LAF gör inte
undantag för skador som inträffar under krig.

Genom de överenskommelser om trygghetsförsäkring som arbets-
marknadens parter träffade i början av 1970-talet uppnåddes en avtals-
mässig lösning av skadeståndsfrågan inom yrkesskadeskyddet som
garanterade praktiskt taget alla förvärvsarbetande vilka skadats i arbetet
full kompensation för lyte och men. Det blev därigenom möjligt att i den
nya lagen om arbetsskadeförsäkring renodla livräntans centrala funktion
att kompensera för inkomstbortfall, och samtidigt knyta an till de
principer för invaliditetsbedömning som gällde inom den allmänna
försäkringen.

LAF omfattar alla som förvärvsarbetar i Sverige, både anställda,
uppdragstagare och egenföretagare. Försäkringen gäller även när en
arbetstagare sänds utomlands för arbete som avses vara högst ett år.
Även vissa studerande omfattas av försäkringsskyddet enligt LAF.

Enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd gäller ersätt-
ningsreglerna i LAF även för personskada som drabbar den som tjänstgör
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller som medverkar i
räddningstjänst och den som är intagna i kriminal vårdsanstalt eller som
tvångsomhändertagits på annat sätt. För den som skadas i verksamhet
som ålagts genom tjänsteplikt eller myndighets beslut gäller person-
skadeskyddet även under fritiden.

För den som tjänstgör ombord på ett svenskt fartyg ger lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän ett kompletterande skydd
för krigsolycksfall på fritiden. Lagen gäller dock inte för skada till följd
av krig som Sverige är indraget i. Ersättning utgår med tillämpning av
LAF.

Ersättning enligt LAF lämnas i form av sjuklön från arbetsgivaren och
sjukpenning från den allmänna försäkringen. Ersättning för
inkomstförlust under tid med sjukpenning skiljer sig alltså inte från den

Prop. 1998/99:85

64

ersättning som lämnas vid nedsättning av arbetsförmågan som beror på
annat än arbetsskada. Även kostnaden för sjukvård till följd av arbets-
skada ersätts på samma sätt som vid annan sjukdom. En försäkrad som
till följd av arbetsskada fatt en bestående nedsättning i sin förmåga att
skaffa inkomst har rätt till ersättning i form av livränta för den
inkomstförlust som uppkommit. Livräntans storlek kan kortfattat sägas
utgöra skillnaden mellan vad den försäkrade skulle ha haft i inkomst om
skadan inte inträffat och den inkomst den försäkrade kan bedömas fa
trots skadan. Vid beräkningen av underlaget för livräntan bortses dock
från belopp som överstiger 7,5 basbelopp. I detta avseende skiljer sig
alltså inte arbetsskadelagen från vad som gäller inom den allmänna
sjukförsäkringen. Vid dödsfall på grund av arbetsskada lämnas en
begravningshjälp. Vidare har den försäkrades efterlevande rätt till liv-
ränta. Reglerna om detta överensstämmer i huvudsak med dem som
gäller för efterlevandepensionen enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.

Som inledningsvis nämndes kan ersättning för arbetsskada numera
också utgå på grundval av överenskommelser i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens parter. För anställda på det privata området sker det
enligt trygghetsförsäkringen vid arbetsskada (TFA). På det kommunala
och landstingskommunala området benämns det kompletterande försäk-
ringsskyddet TFA-KL. På det statliga området ges motsvarande ersätt-
ning enligt avtalet om ersättning vid personskada (PSA). Trygghets-
försäkring kan tecknas även av arbetsgivare som inte omfattas av ett
kollektivavtal. Arbetsgivaren själv, liksom rörelseidkare utan anställda,
kan också omfattas av försäkringen.

Den personkrets som omfattas av lagen om statligt personskadeskydd
har rätt till ett kompletterande skydd enligt lagen (1977:266) om statlig
ersättning vid ideell skada m.m. Ersättningen motsvarar vad arbetstagare
hos staten får genom PSA.

Enligt lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän kan den
som utför arbete på fartyg och som drabbas av krigsskada på fritiden
också få ersättning motsvarande trygghetsförsäkringama. Ersättningen
för ideell skada vid förlust av arbetsförmåga är dock maximerad till sex
basbelopp.

Trygghetsförsäkringama lämnar ideell ersättning enligt i huvudsak
skadeståndsrättsliga regler. Detta innebär ersättning för sveda och värk
samt — vid invaliditet — för lyte och men och för olägenheter i övrigt.
Vid bestående arbetsoförmåga ges ersättning i form av livränta för fram-
tida inkomstförluster som inte ersätts genom den allmänna försäkringen.

Ersättning enligt TFA lämnas emellertid inte för skada som orsakas av
krigsåtgärd under krig vari riket befinner sig. Det statliga person-
skadeavtalet, PSA, gäller om Sverige är i krig endast i den mån
regeringen bestämmer det. Detsamma gäller för ersättning enligt lagen
om statlig ersättning vid ideell skada eftersom rätten till ersättning enligt
den lagen är knuten till PSA.

Sammanfattningsvis kan konstateras att försäkringsskyddet enligt
arbetsskadelagen gäller även för det fall Sverige kommer i krig och att
något undantag för krigsskada därvid inte görs. Detta innebär att såväl

Prop. 1998/99:85

65

3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 85

förvärvsarbetande som de som utför allmän tjänsteplikt har ett grund- Prop. 1998/99:85
skydd även för krigsskada. Skyddet enligt trygghetsavtalet på det privata
avtalsområdet kommer i en krigssituation emellertid inte att omfatta
krigsskada. För statligt anställda och övriga som omfattas av det statliga
personskadeskyddet, bl.a. personalen inom totalförsvaret, blir det
emellertid beroende av regeringens beslut om skyddet enligt trygghets-
avtalet skall bestå och gälla även för krigsskador.

Skälen för regeringens förslag: Hur krigsansvarigheten för liv- och
invaliditetsförsäkring bör vara utformad återkommer regeringen till i
följande avsnitt. Frågan som gäller i detta sammanhang är om det är
motiverat att behålla bestämmelsen som ger Riksförsäkringsverket rätt
att meddela krigsolycksfallsförsäkring för personal på transportmedel.

Ett krig innebär naturligtvis stora risker för personal som tjänstgör på
transportmedel. I ofredstider ökar emellertid riskerna betydligt även för
andra grupper av yrkesverksamma, exempelvis personer som arbetar
inom krigsviktiga industrier, inom kraftförsörjning, i stationstjänst inom
transportväsendet, i polisväsendet och brandväsendet. Alla nu nämnda
särskilt riskfyllda uppgifter kommer att kräva personella insatser. Givet-
vis kommer även det militära försvaret att kräva en omfattande insats av
personal.

Det är emellertid inte försvarbart att ha särbestämmelser som till-
försäkrar personal som tjänstgör på fartyg eller något annat transport-
medel ett högre ekonomiskt skydd än andra personalkategorier som är
särskilt utsatta i lerig, exempelvis personer inom det militära försvaret. En
sådan särställning skulle kunna leda till att den som under höjd beredskap
kvarstår i sin anställning inom handelsflottan tillförsäkras ett större
ekonomiskt skydd för krigsskada än den som fullgör krigstjänstgöring på
ett fartyg.

En fråga som uppkommer i detta sammanhang är om Riksförsäk-
ringsverket, såsom flera remissinstanser föreslår, bör ges rätt att meddela
krigsolycksfallsförsäkring även för andra yrkeskategorier som är särskilt
utsatta i krigssituationer.

Som tidigare konstaterats gäller försäkringsskyddet enligt arbets-
skadelagen även för krigsskada under tid då Sverige är i krig. Ett rimligt
skydd för inkomstförlust ges således genom den allmänna försäkringen.
När det gäller ersättning för ideell skada kan emellertid försäkrings-
tagarnas skydd för krigsskada komma att försämras om trygghetsavtalen
upphör. Ett behov av en kompletterande försäkring på detta område kan
därför tänkas föreligga. I en sådan situation ligger det emellertid närmast
till hands att överväga ändrade regler i den allmänna försäkringen. En
sådan möjlighet finns enligt gällande beredskapsbestämmelser. Enligt
11 § lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och
krigsfara har regeringen nämligen givits ett bemyndigande att, i den mån
förhållandena påkallar det, föreskriva att förmåner som administreras av
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna skall bestäm-
mas enligt andra grunder eller i annan ordning än som gäller enligt lag
eller annan författning.

Skulle emellertid förhållandena vara sådana att ett kompletterande
försäkringsskydd inte anses böra omfattas av socialförsäkringen utan i

66

stället får erbjudas genom premieförsäkringar, bör en sådan försäkrings-
verksamhet i första hand handhas av det enskilda försäkringsväsendet.
Riksförsäkringsverket saknar nämligen numera den försäkringsorgani-
sation som fanns inom verket under den tid yrkesskadeförsäkring kunde
tecknas frivilligt och det kan inte anses ekonomiskt försvarbart att lägga
ner resurser på att planera för en organisation för en premiegrundad
krigsförsäkring. Bemyndigandet för Riksförsäkringsverket att meddela
krigsolycksfallsförsäkring bör således upphävas.

Prop. 1998/99:85

67

8       Krigsansvarighet för liv-, sjuk- och

olycksfallsförsäkring

8.1      Inledning

Vid tiden strax före andra världskriget gällde som huvudregel att för-
säkringsbolagen i sina allmänna villkor för livförsäkring friskrev sig från
ansvar för dödsfall som drabbade krigsdeltagare, och detta oberoende av
om dödsfallet förorsakats av krigshandling eller inte. Vid dödsfall bland
civila utgick däremot alltid full försäkringsersättning. Under rådande
förhållanden framstod villkoren som otillfredsställande och nya försäk-
ringar kom därför att tecknas på ändrade villkor, enligt vilka även krigs-
deltagarnas dödsrisk täcktes. För att motsvarande skydd skulle kunna ges
för tidigare meddelade försäkringar ansågs det emellertid krävas lagstift-
ning.

Mot denna bakgrund tillkom under slutet av år 1940 lagen med vissa
bestämmelser om livförsäkring m.m. Enligt lagen gällde beträffande
äldre försäkringar, att ett förbehåll som innebar att försäkringsgivaren var
fri från ansvar för försäkringsfall som hade samband med krigstillstånd
inte fick åberopas gentemot krigsdeltagare intill ett belopp motsvarande
försäkringens återköpsvärde jämte 200 000 kr av risksumman. För för-
säkringsavtal som slöts efter lagens tillkomst gällde, att dessa inte utan
regeringens godkännande fick innehålla förbehåll om ansvarsfrihet för
krigstillstånd. Lagen innehöll också bestämmelser, till skydd för försäk-
ringsbolagen, som angav hur en ökad kostnad för krigsförsäkringen
skulle finansieras. Utgångspunkten var att överkostnaden skulle täckas av
försäkringsgivarna och försäkringstagarna till lika del genom krigs-
premier och tillskott.

Det förhållandet att olika vägar valts för nya respektive gamla för-
säkringar medförde att systemet för krigsansvarighet blev mycket
komplicerat. I syfte att uppnå en enhetlig reglering utarbetades därför år
1943 en ny lag om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.
Kategoriindelningen mellan krigsdeltagare och andra försäkrade av-
skaffades och vissa förändringar gjordes beträffande krigsansvarighetens
finansiering.

Mot bakgrund av att nya försäkringsrörelselagar tillkommit gjordes en
översyn av krigsansvarighetslagen på slutet av 1950-talet. De belopp
efter vilka krigsansvarigheten skall bestämmas räknades upp med hänsyn
till penningvärdets fall. Av försäkringstekniska skäl gjordes vidare en
omarbetning av ansvarighets- och utbetalningsreglerna. Den ännu i dag
gällande lagen (1959:118) om krigsansvarighet för liv- och invaliditets-
försäkring vilar emellertid på samma grundläggande principer som dem
som gällde då lagstiftningen om krigsansvar infördes under andra
världskriget.

Prop. 1998/99:85

68

Krigsansvarighetslagen

Prop. 1998/99:85

Krigsansvarighetslagens tillämpningsområde anges i 1 §. Lagen gäller
för vissa närmare angivna försäkringsavtal som träffats mellan å ena
sidan försäkringsanstalt som driver försäkringsrörelse här i landet och å
andra sidan svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige.

De försäkringsavtal som omfattas av lagen är först och främst avtal om
livförsäkring (kapitalförsäkring och livränteförsäkring) för dödsfall.
Lagen är vidare tillämplig på vissa avtal om invaliditetsförsäkring,
nämligen sådana som avser premiebefrielse för livförsäkring för dödsfall
eller för livsfall och sådana som meddelats i samband med livränte-
försäkring för livsfall på sådant sätt att invaliditetsförsäkringen upphör
om livränteförsäkringen upphör. Slutligen gäller lagen för avtal om
invaliditetsförsäkring som meddelats av anstalt vars rörelse i huvudsak
omfattar tjänstepensionsförsäkring. Lagen omfattar däremot inte återför-
säkring eller försäkring hos ränte- och kapitalanstalt.

I 2 § definieras vissa grundläggande begrepp i lagen. Med krigs-
ansvarighet avses en försäkringsgivares ansvarighet för sådant dödsfall
eller fall av invaliditet som inträffar under krigstillstånd eller, där det
föranletts av krigshandling under tid då krigstillstånd varit rådande, inom
ett år efter krigstillståndets upphörande. Med krigstillstånd förstås krig
vari Sverige befinner sig eller annat förhållande som av regeringen med
avseende på lagens tillämplighet jämställs med sådant krig.

Lagens huvudregel i fråga om krigsansvarighet återfinns i 3 §. Sådant
ansvar åvilar försäkringsgivaren intill ett belopp av, utöver det tekniska
återköpsvärdet, 400 000 kr av risksumman vid dödsfall och 12 000 kr per
år vid invaliditet. Med risksumma förstås, när det gäller kapitalförsäkring
för dödsfall, skillnaden mellan försäkringssumman och det tekniska
återköpsvärdet, samt vid annan försäkring ett med hänsyn till
försäkringsformen bestämt motsvarande belopp. Ett förbehåll som strider
mot bestämmelsen om krigsansvarighet får i princip inte åberopas av
försäkringsgivaren, dock kan regeringen medge att en försäkringsgivare
avviker från regeln när det gäller försäkringar som meddelas efter det att
ett krigstillstånd inträtt eller inom tre månader dessförinnan.

I 4 § ges bestämmelser om utbetalning av försäkringsersättning. Om
ett försäkringsfall som omfattas av krigsansvarighet har inträffat skall
försäkringsgivaren, om regeringen inte föreskrivit annat, betala ut ett
belopp motsvarande det tekniska återköpsvärdet, ökat med hälften av
risksumman dock högst 50 000 kr som engångsbelopp och 12 000 kr per
år vid återkommande utbetalningar. Enligt 6 § får återstoden av den
krigsskyddade risksumman inte betalas ut förrän efter krigets slut.

I 7-13 §§ ges regler om hur krigsansvarigheten skall finansieras. I
princip skall den förlust på riskrörelsen, överkostnaden, som uppkommit
till följd av kriget, fördelas lika mellan försäkringstagarna och försäk-
ringsgivarna. Försäkringstagarna skall betala krigspremier och försäk-
ringsbolagen skall bidra med tillskott av vinst- och fondmedel. Krigs-
premien är maximerad till fem procent av den högsta krigsskyddade
risksumma som gällt för den försäkrade under kriget. Försäkringsgivaren
är inte skyldig att bidra med högre tillskott än vad som, utan att trygg-

69

heten för gällande försäkringsavtal äventyras eller enskilda försäkrings-
tagares rätt förnärmas, kan tas i anspråk genom tillgängligt och för tio år
framåt förutberäknat överskott i rörelsen samt olika fondmedel. Om
krigspremiema och bolagens egna tillskott visar sig otillräckliga för att
täcka överkostnaden, utjämnas bristen genom att de försäkringser-
sättningar som hållits inne under kriget sätts ner.

Regeringen far föreskriva att olika försäkringsbestånd skall särskiljas
vid beräkningen och täckningen av överkostnaden. Om överkostnaden
skall bestämmas särskilt för olika försäkringsbestånd får emellertid ut-
jämning av kostnaderna för krigsansvarigheten likväl ske mellan bestånd-
en eller några av dem. Utjämning kan också ske mellan försäkringsbe-
stånd hos olika försäkringsgivare som träffat avtal om detta.

I 14-17 §§ ges bestämmelser om hur krigspremier fastställs och tas ut.
Krigspremiema fastställs i huvudsak efter krigets slut sedan bolagen
upprättat ett krigsbokslut. Försäkringsbolagen kan dock ta ut en provi-
sorisk premie under kriget, som sedermera avräknas mot den slutliga
krigspremien.

Under ett krigstillstånd och fram till dess krigspremier har fastställts
får tilldelning av återbäring inte ske. Under denna tid får inte heller be-
slut fattas om utdelning av vinst till aktieägare eller av ränta till garant.

För tillämpningen av lagens bestämmelser skall försäkringsgivarna
enligt 23 § upprätta särskilda krigsgrunder. Härvid gäller föreskrifterna i
de allmänna försäkringsrörelselagarna i tillämpliga delar. Några grunder
har emellertid inte upprättats.

I början av 1960-talet påbörjade de större livförsäkringsbolagen ett
samarbete för att utarbeta de grunder som lagen föreskriver. Under
arbetets gång fann bolagen att lagbestämmelserna blivit otidsenliga i takt
med den utveckling som ägt rum. Samarbetet kom därför i stället att
inriktas på att ta fram ett förslag till en ny lag om personförsäkring vid
krig. En arbetsgrupp med representanter för försäkringsinspektionen och
försäkringsbranschen överlämnade ett sådant förslag till regeringen år
1984.

Krigsförsäkringsutredningens förslag bygger i stora delar på 1984 års
förslag, vars innehåll redovisas utförligt i betänkandet (s. 217 f.).

8.2 Krigsansvarigheten

Prop. 1998/99:85

Regeringens förslag: Försäkringsgivarna skall även fortsättningsvis
vara skyldiga att upprätthålla ett krigsansvar för liv- och invaliditets-
försäkring. Någon begränsning av ansvarigheten uppställs inte och
regelverket i övrigt blir inte så detaljerat som dagens. Bestämmelserna
tas in i den nya lagen om försäkringsverksamhet under krig eller
krigsfara m.m. Reglerna, som anger hur krigsansvaret skall
finansieras, blir tillämpliga även för andra personförsäkringar som
meddelats med krigsskydd, om ingenting annat avtalats.

70

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att det obligatoriska Prop. 1998/99:85
krigsansvar som i dag finns beträffande livförsäkring och vissa invali-
ditetsförsäkringar avskaffas. Enligt förslaget skall i stället en särskild
reglering gälla under krig för de försäkringsbolag som har meddelat
krigsansvar för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring. En given förut-
sättning är enligt utredningen, att försäkringsbolagen inte utnyttjar en
frivilliglinje till att friskriva sig från krigsansvarighet i fråga om liv-
försäkringar. Reglerna föreslås inte bli tillämpliga på utländska EES-
bolag.

Huvudskälet för den föreslagna nya ordningen är enligt utredningen att
man därigenom skapar en möjlighet för försäkringsbolagen att på ett
smidigt sätt vidga krigsansvarigheten till andra försäkringar än dem som
nu omfattas av krigsansvarighetslagen. Som exempel anges därvid för-
tidskapitalmomentet i frivillig grupplivförsäkring. Det lagreglerade
systemet föreslås således stå öppet för alla slag av livförsäkringar samt
för olycksfalls- och sjukförsäkringar. I sammanhanget framhåller dock
utredningen att det knappast kan bli aktuellt att införa en krigsansvarighet
beträffande vissa typer av försäkringar eftersom den nödvändiga
krigspremien kan förmodas bli orimligt hög.

Remissinstanserna: Endast Försäkringsförbundet och Finansin-
spektionen har särskilt berört frågan om ett obligatoriskt krigsansvar för
livförsäkring bör behållas eller inte. Försäkringsförbundet ansluter sig
till utredningens förslag att försäkringsgivarna inte längre bör åläggas att
vid krigstillstånd upprätthålla ett försäkringsansvar för personförsäk-
ringar. Finansinspektionen framhåller att den utveckling som skett på
försäkringsmarknaden kan ha medfört att försäkringsbolagen blivit mer
benägna att utnyttja en möjlighet till friskrivning från krigsansvarighet.
Inspektionen ställer sig därför tveksam till att de tvingande bestämmel-
serna slopas. Inspektionen påpekar att granskning av försäkringsvillkor
normalt inte ingår i inspektionens tillsynsarbete och att myndigheten
därför har en begränsad möjlighet att följa och bevaka avtalsvillkor för
livförsäkring så att friskrivning inte sker på ett oacceptabelt sätt. Att
företa en sådan granskning utifrån ett allmänt samhällsintresse, vilket
utredningen föreslår, synes inte möjligt enligt inspektionen.

Skälen för regeringens förslag:

Allmänna utgångspunkter

Det torde inte råda något tvivel om att det från såväl ekonomisk som
psykologisk synpunkt är av största betydelse att ett försäkringsskydd mot
dödsfall och invaliditet kan erbjudas. Tveklöst är det också så att
försäkringsskyddet blir än mera betydelsefullt i krigstider.

En given förutsättning för att krigsansvarigheten skall avskaffas är
enligt utredningen att försäkringsbolagen inte utnyttjar en s.k. frivillig-
linje till att friskriva sig från krigsansvar när det gäller livförsäkring.
Enligt utredningen bör det ankomma på Finansinspektionen att bevaka
att försäkringsbolagen tar sitt ansvar i detta avseende. Om det i framtiden
trots allt skulle visa sig att försäkringsgivarna på ett från sam-

71

hällssynpunkt oacceptabelt sätt utnyttjar den möjlighet till friskrivning
som ges bör enligt utredningen frågan om tvingande lagstiftning på nytt
tas upp. Även utredningen har sålunda den grundinställningen att ett
krigsansvar för i vart fall livförsäkring bör finnas. Motiven bakom utred-
ningens förslag att avskaffa det obligatoriska krigsansvaret för
försäkringsgivarna när det gäller liv- och invaliditetsförsäkringar är alltså
inte att försäkringsskyddet skall försämras utan tvärt om att den före-
slagna regleringen skall ge försäkringsbolagen ett incitament att utöka ut-
budet av krigsskydd på personförsäkringsområdet.

Som inledningsvis framhållits är det av största vikt att ett försäk-
ringsskydd mot krigsrisk erbjuds på personförsäkringsområdet. Med
denna utgångspunkt är det inte ändamålsenligt att införa en bered-
skapslagstiftning i enlighet med utredningens förslag, som bygger på den
förutsättningen att lagstiftning skall behöva tillgripas om förhållandena
ändras. Försäkringsgivarna bör därför även fortsättningsvis enligt lag
vara skyldiga att upprätthålla ett krigsansvar som i huvudsak motsvarar
det som i dag gäller.

Krigsansvarighetslagens tillämpningsområde har begränsats till att
avse sådana verksamhetsgrenar där krigsansvarighet rimligen har ansetts
kunna åläggas försäkringsgivarna. Sjuk- och olycksfallsförsäkringar har
därför lämnats utanför lagen. Detta medför att den teknik för täckande av
överkostnader under krig som lagen anvisar, inte automatiskt är tillämp-
lig för denna typ av försäkringar. Om ett försäkringsbolag skulle vilja ta
på sig ansvarighet för krigsrisk beträffande sjuk- eller olycksfallsför-
säkring måste bolaget således, av hänsyn till gällande soliditets- och
skälighetskrav, utöka villkoren med bestämmelser om krigspremier,
innehållande av försäkringsersättning, krigsbokslut m.m. Detsamma
torde gälla om kravet på skälighet ersätts av en allmän stabilitetsprincip,
vilket föreslås i propositionen om ändrade försäkringsrörelseregler.

Som utredningen framhåller är det angeläget att ansvarighet för krigs-
risk införs åtminstone vid vissa former av sjukförsäkring. På det området
kan det emellertid enligt regeringens bedömning inte komma i fråga att
införa ett obligatoriskt ansvar för försäkringsbolagen.

Det bästa vore naturligtvis om försäkringsgivarna på eget initiativ hade
utarbetat villkor som erbjöd försäkringstagarna ett utökat krigsansvar för
denna typ av försäkringar. Möjligheten har emellertid funnits utan att den
har utnyttjats. Skälet härtill kan förmodas vara att krigsförsäkringar inte
tillhör det försäkringsområde som givits någon högre prioritering under
rådande säkerhetspolitiska förhållanden. Om en fakultativ lagstiftning
införs, som även tar hänsyn till försäkringsbolagens skyddsbehov vad
gäller riskökningen, finns det emellertid skäl att tro att försäkrings-
bolagen skulle vara intresserade av att ansluta sig till denna.

När det gäller rena olycksfallsförsäkringar är det mindre sannolikt att
försäkringsbolagen skulle vara villiga att ta på sig ansvarighet för
krigsrisk eftersom den nödvändiga krigspremien förmodligen skulle bli
alltför hög. Det finns emellertid inte något principiellt skäl för att utesluta
denna typ av försäkringar från tillämpningsområdet för en fakultativ
lagstiftning.

Prop. 1998/99:85

72

Den lagtekniska lösningen

Gällande krigsansvarighetslag innehåller tämligen detaljerade bestäm-
melser om bl.a. krigsansvarets omfattning och finansiering. Lagen för-
utsätter dessutom för sin tillämpning att försäkringsgivarna upprättar
särskilda grunder. Fördelen med en så ingående lagstiftningsteknik är
naturligtvis att man som regel uppnår en större förutsebarhet om vad som
kommer att gälla under de olika förhållanden som anges i lagen. När det
gäller beredskapslagstiftning kan det emellertid många gånger vara till
nackdel med en alltför detaljerad lagstiftning eftersom reglerna skall
kunna tillämpas under de mest skiftande förhållanden.

Om Sverige blir indraget i krig kan detta medföra sådana störningar i
försäkringsbolagens verksamhet att samtliga bolag eller vissa av dem inte
kan fungera på det sätt som krigsansvarighetslagen förutsätter. Skulle
antalet försäkringsfall blir mycket stort och försäkringstagarna på grund
av krigsförhållandena få svårigheter att inbetala premier till bolagen
samtidigt som dessa inte kan omsätta sina tillgångar i kontanta medel,
kan situationen bli svårbemästrad och kräva särskild reglering. Om å
andra sidan antalet försäkringsfall under krigstillståndet inte skulle
komma att öka i någon nämnvärd grad och störningarna i ekonomin
endast bli av mindre omfattning, kan det däremot saknas skäl att göra
alltför stora avsteg från den fredstida lagstiftningen. Mellan de nu nämna
ytterligheterna kan förhållandena naturligtvis variera nästan i det
oändliga.

För att kunna tillämpas under de vitt skiftande förhållanden som nu
nämnts bör en ny lagstiftning om krigsansvarighet inte vara så detaljerad
som den nu gällande utan ges en mera generell utformning.

När det gäller valet av lagstiftningsteknik kan man tänka sig olika
lösningar. Krigsansvarighetslagen är inte någon beredskapslag i ordets
egentliga bemärkelse eftersom den är tillämplig även i fredstid och det är
under fredsförhållanden bestämmelsen som förbjuder försäkringsgivare
att göra förbehåll om krigsansvar kan sägas ha sin egentliga betydelse.
Visserligen blir det inte aktuellt för försäkringstagarna att åberopa
bestämmelsen förrän ett försäkringsfall har inträffat under ett krigstill-
stånd, men det är i fredstid som de tillämpliga försäkringsavtalen före-
trädesvis ingås. Det kan mot denna bakgrund förefalla mest naturligt att
bestämmelsen om krigsansvarighet inordnas bland övriga regler om
försäkringsavtal i FAL, med en hänvisning till det regelverk som skall
gälla under krigsförhållanden. En sådan nyordning övervägs emellertid
bäst i samband med det inom Regeringskansliet pågående berednings-
arbetet med en ny försäkringsavtalslag. Något förslag med denna inrikt-
ning läggs därför inte fram i detta sammanhang.

Under alla förhållanden behövs även i framtiden bestämmelser om
krigsansvarets närmare omfattning och innehåll som inte lämpligen bör
placeras i försäkringsavtalslagen. Ett alternativ är naturligtvis att även
fortsättningsvis samla dessa regler i en särskild lag. En utgångspunkt för
den nu genomförda översynen av försäkringsverksamheten under krig
och krigsfara är emellertid att regelverket bör göras mera överskådligt.
Detta torde bäst uppnås om beredskapsreglerna så långt det är möjligt

Prop. 1998/99:85

73

samlas i en lag. En sådan lösning är genomförbar om man som föreslås Prop. 1998/99:85
går ifrån den detaljreglering av krigsansvaret som gäller i dag.

Krigsansvarets omfattning

Krigsansvarighetslagen är tillämplig på försäkringsavtal mellan för-
säkringsanstalt som driver försäkringsrörelse i Sverige och svensk
medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige. För försäkringar som
meddelas utländska medborgare bosatta i utlandet kan försäkringsgivarna
således friskriva sig från ansvar för försäkringsfall som inträffar under
krigstillstånd.

Det finns naturligtvis fog för att hävda att alla som tecknar sin liv-
försäkring i Sverige bör ha samma skydd och således omfattas av ett
krigsansvar. Om en dansk medborgare arbetar i Sverige kan det förefalla
rimligt att han enligt en kollektiv grupplivförsäkring kan erhålla samma
skydd som sina svenska arbetskolleger även om han väljer att bo i
Danmark. Å andra sidan är det svårt att förutspå vilka konsekvenser som
en utvidgning av krigsansvaret skulle kunna få bl.a. från kon-
kurrenssynpunkt. Det är vidare ingenting som hindrar att försäkrings-
givare i Sverige låter bli att friskriva sig från krigsansvar. Skulle så ske
och ingenting avtalas om krigsansvaret kommer bestämmelserna härom i
den föreslagna beredskapslagen att vara tillämpliga. Mot denna bakgrund
bör det obligatoriska krigsansvaret även fortsättningsvis begränsas på sätt
gäller enligt krigsansvarighetslagen.

Enligt gällande lag är krigsansvarigheten begränsad till försäkringens
tekniska återköps värde jämte ett maximerat belopp av risksumman som
för dödsfall uppgår till 400 000 kr och för invaliditet till ett årligt belopp
om 12 000 kr. Beloppsgränserna fastställdes på slutet av 1950-talet och
har således varit desamma under de senaste fyrtio åren.

För att krigsansvarigheten med dagens penningvärde skall motsvara
det skydd som gällde när de nuvarande gränserna fastställdes fordras att
risksumman för dödsfall höjs till ungefär 3 miljoner kronor. Risksummor
i denna storleksordning torde emellertid förekomma ytterst sällan. Man
kan naturligtvis tycka att det skulle vara orimligt att ålägga
försäkringsgivarna ett krigsansvar i nu nämnd omfattning. I samman-
hanget måste man emellertid beakta att försäkringstagarna betalar
premier i förhållande till den avtalade försäkringsersättningen.

Utgångspunkten bör vara att försäkringsavtal i möjligaste mån skall
fullföljas även under ofredstider och att ersättning således skall utgå med
avtalat belopp. Krigsansvarigheten bör därför fortsättningsvis inte
begränsas till ett visst belopp. Skulle så ske kan man nämligen förmoda
att försäkringsgivarna skulle ta detta till intäkt för att inte betala ut högre
ersättning än lagen anger. Härför talar den omständligheten att
försäkringsbolagen, så vitt är känt, trots penningvärdets försämring inte
åtagit sig att betala en högre ersättning än 1959 års lag föreskriver. Med
den föreslagna lösningen kommer man ifrån det problem som det innebär
att ständigt behöva justera gränserna för att kunna behålla krigsansvaret
intakt reellt sett. Sist men inte minst kan ett till beloppet fastställt

74

krigsansvar bli till en illusion om det värsta tänkbara skulle inträffa under
ett krig, nämligen att antalet försäkringsfall drastiskt ökar.
Försäkringsgivarna bör därför i stället skyddas genom regler som anger
hur kostnaderna för en ökad krigsrisk skall bäras.

Med ett i princip obegränsat krigsansvar följer också att det saknar
betydelse huruvida en försäkringstagare koncentrerat sitt försäkrings-
skydd eller om han fördelat detta på flera försäkringar, i samma eller
olika bolag.

Finansieringen av krigsansvaret

Enligt krigsansvarighetslagen gäller att den förlust på riskrörelsen som
uppkommit till följd av ett krig (överkostnaden) till hälften, eller den
mindre del som regeringen bestämmer, skall täckas genom uttagande av
krigspremier medan återstoden skall täckas genom tillskott från för-
säkringsgivaren. Möjligheten att ta ut krigspremier är dock begränsad till
en viss procentsats av den högsta krigsskyddade risksumma som gällt för
försäkringen under kriget. Vidare gäller den inskränkningen att
försäkringsgivaren inte är skyldig att tillskjuta mer än vad som kan tas i
anspråk utan att tryggheten för gällande försäkringsavtal äventyras eller
enskilda försäkringstagares rätt förnärmas. Kan överkostnaden inte
täckas genom uttagande av krigspremier och tillskott av försäkrings-
givaren i den ordning som nu sagts skall bristen utjämnas genom att
försäkringsersättningar som hållits inne under kriget sätts ner.

Motivet till att försäkringsbolagen bör kunna tvingas att tillskjuta mer
än hälften av överkostnaden angavs vara att livförsäkringsbolagen genom
1948 års försäkringsrörelselag praktiskt taget helt skall drivas för
försäkringstagarnas räkning. Samtliga överskott som uppkommer skall
tillgodoföras försäkringstagarna senast vid försäkringstidens slut i den
mån överskotten inte behövs för bolagets konsolidering. Aktieägarna i
livförsäkringsaktiebolagen har ingen rätt till överskottsfondema, utan
deras rätt omfattar endast aktiekapitalet och en mindre årlig utdelning på
detta. Livförsäkringsbolagens överskott och fonder tillhör sålunda inte
några främmande intressenter utan bör betraktas som försäkringstagarnas
egendom.

Om särskilda regler inte ges för finansieringen av krigsansvarigheten
blir följden att försäkringsbolagen tvingas att fullfölja sina åtaganden
enligt ingångna avtal. Stiger antalet försäkringsfall drastiskt kommer
emellertid bolagen så småningom att hamna på obestånd med konkurs
eller likvidation som följd. Konsekvensen av en sådan ordning blir att
försäkringsfall som inträffar i början av ett krig kan komma att ersättas
fullt ut medan ersättningen för senare inträffade dödsfall i sämsta fall kan
utgöras av en fordran i konkurs, låt vara en prioriterad sådan. Ökar
krigsrisken kan man också befara att många försäkringstagare skulle
komma att återköpa sina försäkringar, vilket ytterligare skulle förvärra
försäkringsbolagens situation. Det säger sig självt att ett resultat som det
nyss beskrivna inte är godtagbart. Med ett obligatoriskt krigsansvar följer
därför ett behov av regler som anger hur kostnaderna för en ökad risk

Prop. 1998/99:85

75

skall fördelas mellan i första hand försäkringsgivarna och försäkrings-
tagarna, men även mellan de sistnämnda inbördes.

Krigsansvarighetslagens bestämmelser om finansieringen av krigs-
ansvarigheten är på det stora hela ändamålsenliga och rättvisa. En
framtida lagstiftning bör därför i huvudsak bygga på samma grund-
läggande principer. Reglerna om hur en till följd av kriget uppkommen
förlust på riskrörelsen skall bäras bör emellertid ges en mera generell
utformning. Detta innebär att försäkringsgivarna ges en större frihet när
det gäller förvaltningen av bolaget under kriget, men härav följer också
ett större ansvarstagande gentemot försäkringstagarna.

Ett försäkringsbolag skall vid varje tidpunkt ha tillgångar till ett värde
som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna s.k. skuld-
täckningstillgångar, som skall registerföras. Särskilda placeringsregler
gäller för tillgångarna och försäkringstagarna har förmånsrätt i dessa om
bolaget skulle gå i konkurs. Vid utövandet av verksamheten skall
försäkringsbolagen, utöver tillgångar motsvarande försäkringstekniska
avsättningar, ha en tillräcklig kapitalbas. Den skall minst uppgå till en
nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning
enligt 7 kap. 23 § FRL för livförsäkringsrörelse (solvensmarginal).
Kapitalbasen får dock aldrig vara mindre än som anges i 7 kap. 26 och 27
§§ FRL (garantibeloppet). Gällande regler om försäkringstekniska
avsättningar bygger emellertid på att avsättningar endast behöver göras
för s.k. tilldelad återbäring. Sådana överskott som reserverats för i första
hand försäkringstagarnas räkning i nuvarande återbäringsfond ingår alltså
inte i de försäkringstekniska avsättningarna. En betydande del av
försäkringsbolagens tillgångar motsvaras alltså av s.k. allokerade
återbäringsmedel, som i princip är tillgängliga för förlusttäckning.

Även om försäkringsbolagen således har en hög konsolidering är det
rimligt att kostnaden för en ökad krigsrisk till viss del täcks av ett högre
differentierat premieuttag. Återbäringsmedlen har nämligen till större del
så att säga intjänats av äldre försäkringstagare med en lägre risksumma.
Hur en ökad krigsrisk på ett så rättvist sätt som möjligt fördelas inom
försäkringstagarkollektivet torde emellertid bäst kunna avgöras av
försäkringsgivaren. För rena riskförsäkringar utan sparmoment bör om
inte hela så i vart fall större delen av krigsrisken täckas genom högre
premier. Oftast fastställs premiema för denna typ av försäkringar för ett
år i sänder och det kan förmodas att krigsansvarigheten kommer att
avspegla sig i premiesättningen redan under fredstid för det fall det
säkerhetspolitiska läget skulle bli spänt och risken för ett krig bli
verklighet.

Sammanfattningsvis bör således utgångspunkten vara att försäk-
ringsersättning på grund av krigsansvarighet skall utgå med fullt belopp
och att en ökad kostnad för krigsrisken far täckas genom krigspremier i
den mån överkostnaden inte skäligen bör täckas genom att bolagets
konsolideringsmedel tas i anspråk. Endast för det fallet att tillgängliga
överskottsmedel och krigspremier inte räcker till för att täcka en
uppkommen förlust bör således rätten till försäkringsersättning få
inskränkas. För att inte omöjliggöra att en reduktion kan ske bör en viss

Prop. 1998/99:85

76

del av förfallna försäkringsersättningar kunna hållas inne till dess det går
att överblicka hur ogynnsam avvikelsen i riskförloppet har varit.

I sammanhanget bör propositionen om Ändrade försäkringsrörelse-
regler nämnas. Enligt förslag i propositionen upphävs det generella
förbud mot vinstutdelning till ägare eller garanter som för närvarande
gäller beträffande livförsäkringsrörelse enligt 12 kap. 2 § FRL. An-
vändning av överskott för vinstutdelning eller förlusttäckning skall dock
vara möjlig endast i den mån det följer av bestämmelser i bolags-
ordningen. Redovisade vinster och andra överskott, som inte är till-
gängliga för vinstutdelning eller förlusttäckning enligt bolagsordningen,
skall tillföras eller gottskrivas försäkringstagarna som återbäring. Vad
som på detta sätt tillförs försäkringstagarna undantas därmed från medel
som kan användas för allmän förlusttäckning. Enligt förslaget ändras
vidare bestämmelserna om försäkringstekniska avsättningar i flera
avseenden. Förutom avsättningar för garanterad återbäring skall avsätt-
ningar göras för s.k. villkorad återbäring. Villkorad återbäring utgörs av
avsättningar för sådan återbäring där försäkringstagaren till följd av
försäkringsvillkoren står en finansiell eller aktuariell risk. Även villkorad
återbäring skall skuldtäckas med tillgångar som skall registerföras och
därmed omfattas av försäkringstagarnas förmånsrätt.

En följd av förslaget att tillåta vinstutdelning kan bli att det uppstår en
intressemotsättning mellan försäkringstagarna och försäkringsgivarna.
Med hänsyn till motivet som ligger till grund för krigsansvarigheten är
det rimligt att ett förbud mot vinstutdelning gäller under den tid som
beredskapslagen är i tillämpning.

Förslaget att redovisade vinster och andra överskott, som inte är till-
gängliga för vinstutdelning eller förlusttäckning, skall tillföras försäk-
ringstagarna som återbäring bör emellertid inte få några särskilda
konsekvenser för krigsansvarigheten eftersom de försäkringstekniska
skulderna kommer att minska i samma mån som bolagets tillgångar tas i
anspråk för betalning av försäkringsersättningar.

Prop. 1998/99:85

77

9       Ersättning för krigsskada på egendom         ProP-1998/99:85

9.1      Inledning

Som framgått av föregående avsnitt meddelar försäkringsbolagen krigs-
försäkring på transportområdet. Inom denna sektor av näringslivet er-
bjuds också statlig krigsförsäkring. För annan egendom är det emellertid
i princip omöjligt att erhålla försäkringsskydd mot krigsskador. Försäk-
ringsföretagen friskriver sig nämligen i sina krigsklausuler regelmässigt
från ansvar för skador som har samband med krig, krigsliknande händel-
ser, inbördeskrig, revolution och uppror.

I syfte att motverka den brist på ekonomisk trygghet som avsaknaden
av försäkringsskydd innebär för envar utarbetades under andra världs-
kriget en lag om krigsskadeersättning. Genom lagen skapades ett försäk-
ringsliknande system för krigsskador administrerat av staten. Skadereg-
lering och medelsuppbörd avsågs ske fortlöpande under kriget och sed-
vanliga försäkringsregler gällde i princip vid värdering och skade-
reglering. Genomförandet av krigsskadeuppgörelser byggde på med-
verkan från försäkringsbolagen.

Såsom centralt organ för krigsskadeskyddet inrättades i slutet av år
1943 Statens krigsskadenämnd. Nämnden behandlade runt 1 500 fram-
ställningar om ersättning för skador i samband med kriget. Den i lagen
förutsatta finansieringsordningen tillämpades emellertid inte utan
skadorna täcktes över statsbudgeten samt med ersättning från skade-
vållande stater.

Erfarenheterna från kriget förde med sig att krigsskadesystemet inte
ansågs ändamålsenligt för framtiden. En revision av lagen företogs därför
och gällande lag om ersättning för krigsskada å egendom tillkom år 1958.

Krigsskadelagen

Utgångspunkten enligt krigsskadelagen (1958:566) är att ersättning i
princip skall utgå för krigsskador på egendom så långt statens resurser
räcker till. Lagen innebär emellertid inte något löfte om att ersättning
verkligen kommer att utbetalas utan den anger endast ramen inom vilken
det statliga krigsskadeskyddet är avsett att gälla. Lagen innehåller vidare
vissa huvudpunkter beträffande den ordning som skall tillämpas i fråga
om avgörandet av ersättningsanspråk och utbetalning av ersättning. Hur
finansieringsfrågan skall lösas lämnas emellertid öppet. Detsamma gäller
spörsmålet vilken ersättningsnivå som skall tillämpas och vilka grunder i
övrigt som skall gälla för beräkningen av ersättningen. Beslut i dessa
frågor skall enligt den tänkta ordningen fattas av riksdagen efter det att
krigstillståndet har upphört.

För att det skall finnas ett underlag för riksdagen när beslutet i er-
sättningsfrågan tas, innehåller lagen bestämmelser om att krigsskador
fortlöpande skall registreras och värderas.

78

Ärenden rörande ersättning for krigsskada prövas och avgörs av en för Prop. 1998/99:85
riket gemensam nämnd, Statens krigsskadenämnd, som är verksam även
under fredstid.

Krigsskadenämnden

Den som vill begära ersättning för en krigsskada skall anmäla skadan till
Krigsskadenämnden inom tre månader från det att han erhöll kännedom
om den. Sker inte anmälan inom den angivna tidsfristen bortfaller rätten
till ersättning såvida inte underlåtenheten kan anses ursäktlig. Vid
anmälan skall, såvitt det är möjligt, bifogas en av trovärdiga personer
bestyrkt redogörelse som anger hur egendomen var beskaffad före
skadan, hur skadan uppkommit samt arten och omfattningen av skadan.

Det åligger nämnden att se till att en anmäld skada utreds i erforderlig
grad och värderas. Värderingen skall verkställas av en eller flera
värderingsmän som nämnden utser. Försäkringsbolagen är skyldiga att
mot ersättning biträda nämnden i dess verksamhet. Vid skadeutredningen
kan förhör med vittnen och sakkunniga äga rum vid allmän domstol.

Krigsskadenämndens beslut får inte överklagas. Den som är missnöjd
med ett beslut om vem som skall ha rätt till ersättning kan dock
överklaga beslutet i den delen till domstol.

Krigsskadenämnden består av fem ledamöter, varav en är ordförande
och en vice ordförande. För ledamöterna finns ersättare. Ledamöter,
ordförande, vice ordförande och ersättare utses av regeringen och
förordnas för viss tid. Varje avdelning inom nämnden skall ha minst en
ledamot eller ersättare som är jurist med domarerfarenhet och en som har
sakkunskap i fråga om skadeförsäkringsverksamhet.

I nämndens avgöranden om ersättning för krigsskada skall som
huvudregel minst tre ledamöter delta. Av dessa skall en ha erfarenhet
som domare.

Skador på krigsviktig egendom

Under pågående krig kan för försvaret och folkförsörjningen viktiga
anläggningar utsättas för krigsskada. Att krigsskadeersättning utbetalas
kan vara en förutsättning för att skadorna skall kunna åtgärdas. Under
sådana förhållanden har det ansetts viktigt att en snabb värdering och
skadereglering kan ske och att ersättning så snart som möjligt kan utgå.
Medel har därför ansetts böra avsättas för reglering under pågående krig
av krigsskador på krigsviktig egendom. I beredskapsbudgeten för
budgetåret 1994/95 avsattes för detta ändamål 300 miljoner kronor såsom
ett förskott. Anslaget var beräknat för en tid av trettio dagar av högsta
försvarsberedskap.

Systemet med beredskapsbudget avskaffades emellertid från och med
budgetåret 1997. Numera gäller ett system där riksdagen bemyndigar
regeringen att utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret för förstärkning av
försvarsberedskapen. Krediten, som kan utnyttjas om krig, krigsfara eller
andra utomordentliga förhållanden föreligger, uppgår till 40 miljarder

79

kronor för år 1998. Hälften av krediten är tänkt att utnyttjas inom det
civila försvaret och medlen beräknas täcka kostnaderna för en månads
beredskapshöjande verksamhet. Några föreskrifter om hur medlen skall
fördelas inom olika områden finns inte, utan dispositionsföreskrifter
lämnas av regeringen i samband med att beslut tas om utnyttjande av
krediten.

9.2 Krigsskadeersättning

Regeringens förslag: Principerna för gällande ersättningssystem be-
hålls. Om en krigsskada inte ersätts i annan ordning är utgångspunk-
ten således att staten skall medverka till att ersättning för skadan ut-
går, såvida statsfinanserna så medger.

Krigsskadelagen ersätts med en lag om registrering av krigsskada
på egendom. Krigsskadenämnden kan därigenom avskaffas. Ansvaret
för att inträffade skador registreras läggs på Finansinspektionen, som
också blir personuppgiftsansvarig för registret.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår i första hand att krigs-
skadelagen ersätts med en ny lag om registrering av krigsskada på egen-
dom. Som ett alternativ lämnar utredningen ett förslag till en moderni-
serad krigsskadelag. Utredningens förstahandsalternativ överensstämmer
i huvudsak med regeringens förslag.

Utredningen föreslår vidare att regeringen ger Överstyrelsen för civil
beredskap i uppdrag att närmare planera en ordning för reglering av
krigsskador på krigsviktig egendom.

Remissinstanserna: Statens krigsskadenämnd förordar utredningens
förslag till en moderniserad krigsskadelag. För det fall utredningens
huvudalternativ genomförs ansluter sig nämnden till utredningens be-
dömning att nämnden kan avskaffas. Övriga remissinstanser som har ut-
talat sig i frågan förordar utredningens huvudalternativ.

Överstyrelsen för civil beredskap avböjer att få uppdraget att planera
och utforma en ordning för hanteringen av ersättning för skador på krigs-
viktig egendom. Försvarsmakten tillstyrker emellertid att denna uppgift
läggs på ÖCB.

Skälen för regeringens förslag:

Allmänna utgångspunkter

Ekonomisk trygghet mot krigsskador på egendom kan inte erhållas gen-
om privata försäkringar. Avsaknaden av ett sådant skydd kan naturligtvis
drabba den enskilde mycket hårt såväl ekonomiskt som i andra av-
seenden. 1 förlängningen kan förhållandet emellertid medföra kännbara
verkningar även för samhället i stort. Det är mot denna bakgrund ange-
läget att staten, så långt det är möjligt, medverkar till att ersättning
lämnas för krigsskador på egendom. Utgångspunkterna för det gällande
ersättningssystemet bör därför behållas.

Prop. 1998/99:85

80

Det är emellertid lätt att inse att det inte är möjligt att på förhand Prop. 1998/99:85
garantera att det vid ett krigsslut kommer att finnas medel som förslår till
att ersätta alla krigsskador fullt ut. Först när skadornas omfattning står
klar och det går att överblicka hur statens ekonomiska ställning ser ut är
det möjligt att fatta beslut om ersättning. Beredskapen för en reglering av
krigsskador måste därför vara flexibel.

Med denna självskrivna utgångspunkt är det inte meningsfullt att redan
på förhand låsa fast sig vid en bestämd finansieringsform. Frågan hur en
framtida ekonomisk lösning bör se ut, om kostnaderna bör belasta
statsbudgeten eller om en försäkringsliknande lösning kan användas, bör
därför lämnas öppen.

Det är inte heller ändamålsenligt att på förhand utforma detaljerade
regler om förutsättningarna för ersättning och om själva förfarandet i
ersättningsärendet.

För att riksdagen skall ha ett underlag när beslut i ersättningsfrågan
skall tas är det emellertid av stor vikt att det finns en dokumentation av
inträffade krigsskador. Det är därför lämpligt att gällande krigsskadelag
ersätts med en lag om registrering av krigsskada på egendom.

Med denna lösning är det inte nödvändigt att ha en särskild myndighet
som i fredstid skall svara för förberedelseverksamhet och i krigstid se till
att skador dokumenteras. Regeringen föreslår därför att krigs-
skadenämnden avskaffas.

Inträffar en krigsskada under fredstid — om exempelvis ett fiskefartyg
skadas av en kvarvarande mina från andra världskriget — får frågan i vad
mån krigsskadeersättning skall utgå handläggas i särskild ordning.

En ny lag om registrering av krigsskada på egendom

För kort tid sedan trädde en ny personuppgiftslag (1998:204) i kraft
(prop. 1997/98:44, bet. 1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180). Genom lagen,
som ersatt datalagen (1973:289), har EG-direktivet 95/4/EG om skydd
för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter
och om det fria flödet av sådana uppgifter genomförts. Liksom datalagen
har personuppgiftslagen generell räckvidd men särbestämmelser i
registerförfattningar gäller framför lagen. På samma sätt som EG-
direktivet gäller personuppgiftslagen automatiserad behandling av
personuppgifter och — om uppgifterna ingår i ett register — även
manuell hantering.

I EG-direktivet och personuppgiftslagen är registerbegreppet inte det
centrala. Där regleras i stället frågor om ”behandling av personuppgifter”
och fordrar att sådan behandling skall ske för vissa bestämda ändamål.
Mot denna bakgrund har kritik framförts mot användningen av begreppet
register (se bl.a. prop. 1997/98:97 s. 102 och Ds 1998:25 s. 138).
Registerbegreppet används dock för viss manuell hantering av
personuppgifter som omfattas av direktivet. Till detta kommer att det
finns ett stort antal statsmaktsregister för vilka termen register kan
förväntas bestå under överskådlig tid. Regeringen har därför valt att inte
heller i detta sammanhang överge registerbegreppet.

81

En lag om registrering av krigsskada på egendom bör alltså ersätta
gällande lag om krigsskadeersättning. Enligt lagen skall ett för hela
landet gemensamt register inrättas — benämnt krigsskaderegistret —
som skall ha till ändamål att ge riksdagen underlag för beslut i fråga om
ersättning av statsmedel för krigsskador.

Även om uppgifter i huvudsak kommer att tillföras registret under
sådan tid då det kan vara vanskligt att förlita sig till datorstöd bör
krigsskaderegistret få föras med användning av automatisk databe-
handling. Beredskapsplaneringen måste självfallet omfatta olika rutiner
för registerföringen.

Personuppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen motsvarar vad som
i datalagen benämndes registeransvarig. Finansinspektionen, såsom
funktionsansvarig myndighet, bör föra krigsskaderegistret och vara
personuppgiftsansvarig.

Enligt 9 § första stycket i) personuppgiftslagen skall den person-
uppgiftsansvarige se till att personuppgifter inte bevaras under en längre
tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behand-
lingen. Samtidigt hindrar den bestämmelsen, enligt 8 § andra stycket, inte
att en myndighet arkiverar och bevarar allmänna uppgifter eller att
arkivmaterial tas om hand av en arkivmyndighet.

Eftersom krigsskaderegistret inte kommer att innehålla personuppgifter
av särskilt integritetskänslig art behövs inte några speciella regler om
gallring. Vilka uppgifter som bör bevaras för bl.a. forskningsändamål bör
överlämnas till arkivmyndigheten att avgöra.

Regeringen bör bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om vilka
uppgifter registret skall innehålla.

I likhet med vad som gäller enligt krigsskadelagen bör med krigsskada
i registerlagen avses skada på egendom i följd av krig mellan Sverige och
främmande stat, krig mellan främmande stater och handlingar som har
samband med senare utbrutet krig.

Den som vill begära ersättning av staten for en krigsskada skall göra en
skriftlig ansökan om registrering av skadan hos Finansinspektionen. Om
flera framställer anspråk i anledning av en och samma skada bör det dock
vara tillräckligt att en ansökan görs.

När det gäller vilka skador som lämpligen skall omfattas av registre-
ringsforfarandet bör avgränsningen göras enligt i huvudsak samma linjer
som i dag gäller enligt krigsskadelagen. Det bör alltså i första hand vara
fråga om skador på egendom här i landet.

Om den bedömningen senare görs, att vissa egendomsskador inte bör
ersättas, t.ex. skador på mera lyxbetonad egendom, får beslut om detta
fattas i samband med att riksdagen beslutar i övriga frågor beträffande
krigsskadeersättning. Att någon form av prioritering kommer att behöva
göras när det gäller krigsskadeersättning förefaller dock ofrånkomligt.
Det är emellertid inte lämpligt att redan på förhand ta ställning i dessa
frågor. En detaljerad uppräkning av skador som inte bör registreras
därför att ersättning för dessa inte bör komma i fråga, torde nämligen
relativt snart bli otidsenlig och således behöva korrigeras med jämna
mellanrum. Det mest ändamålsenliga är således att endast en territoriell
begränsning uppställs.

Prop. 1998/99:85

82

Krigsskador på svenska fartyg och luftfartyg samt fiskefartyg i kust-
trafik skulle med den nu nämnda gränsdragningen i många fall inte
kunna registreras. Även om denna typ av egendom sannolikt omfattas av
en krigsförsäkring och något behov av krigsskadeersättning därför inte
föreligger kan det motsatta förhållandet inte uteslutas. I och för sig är det
naturligtvis ingenting som hindrar att riksdagen beslutar om ersättning
även för krigsskador på egendom som inte registrerats och, som sagts,
vice versa. Registreras inte en skada, som senare bedöms ersättningsbar,
kan emellertid värdefull information gå förlorad om det förflyter lång tid
från det att skadan inträffade till dess riksdagen fattar beslut i
ersättningsfrågan. Eftersom det sannolikt inte kan bli fråga om så många
registerärenden inom denna kategori bör därför undantag från
territorialregeln göras beträffande denna typ av skador.

I linje med vad som nu gäller bör krigsskador på egendom som ägs av
staten, kommun och främmande stater undantas från registrering.
Detsamma bör gälla for krigsskador på utländska fartyg och luftfartyg.

En reglering av skador som registreras förutsätter att den skadade
egendomen värderas. Till en ansökan om registrering bör därför fogas
uppgifter så att en värdering senare kan ske. För att Finansinspektionen
skall kunna avgöra om en skada är att bedöma som en krigsskada måste
en anmälan om registrering även innehålla en beskrivning av skade-
orsaken. Krigsskadenämnden har i samarbete med försäkringsbranschen
utarbetat formulär för anmälningar av krigsskador. Dessa kan naturligtvis
användas som förebilder. I det fortsatta beredskapsarbetet för inspek-
tionen bör emellertid ingå att se över och anpassa formulären till den nya
registreringslagen.

Numera gäller som huvudregel att rätten till skadeersättning bortfaller
om skadeanmälan inte görs inom tre månader. Det är naturligtvis
betydelsefullt att en krigsskada registreras så snart som möjligt eftersom
det kan förutsättas att underlaget för en senare skadereglering försämras
med tiden. Det får emellertid anses obilligt att ersättning skulle vara
utesluten därför att en angiven frist för registrering försuttits. Någon
tidsfrist bör därför inte uppställas. I stället bör en ordningsföreskrift tas in
i lagen som anger att en skada om möjligt skall anmälas for registrering
inom tre månader. För att riksdagen skall få ett fullgott beslutsunderlag
kan det naturligtvis vara nödvändigt att sätta ut en tidsfrist för skade-
anmälningar när kriget väl har upphört. Det kan även bli aktuellt att
fastställa en sista dag för anmälan av anspråk på ersättning i samband
med att riksdagen fattar beslut i ersättningsfrågan.

Försäkringsbolag som fortfarande är verksamma under en krigs-
situation bör kunna fungera som mottagare av ansökningar om regist-
rering och även vara sökandena behjälpliga så att ansökningarna är så
kompletta som möjligt när dessa översänds till Finansinspektionen för
registrering.

Det bör även ankomma på Finansinspektionen som funktionsansvarig
myndighet att se till att försäkringsbolagen beredskapsplanerar för hur
bolagen på ett lämpligt sätt tar sig an uppgiften att ta emot ansökningar
om registrering av krigsskador.

Prop. 1998/99:85

83

Skador på krigsviktig egendom

Som tidigare nämnts kan för försvaret och folkförsörjningen viktiga
anläggningar drabbas av krigsskada. Utredningen framhåller att det i en
sådan situation är av vikt att det finns en ordning som möjliggör en snabb
hantering av ersättningsfrågorna så att skadad egendom kan repareras
och återuppbyggas redan under pågående krig.

För att säkerställa att för totalförsvaret viktig verksamhet kan genom-
föras förordar utredningen således att ersättningsfrågan skall kunna lösas
under pågående krig. Utredningen föreslår att Överstyrelsen för civil
beredskap (ÖCB) får i uppdrag att planera för en sådan ordning. Enligt
vad ÖCB anför i sitt remissyttrande finns det emellertid i dagsläget inte
tillräckliga skäl för att göra sådana förberedelser. Relevansen av dylika
åtgärder har enligt ÖCB minskat med de planeringsförutsättningar som
numera gäller, innebärande bl.a. mycket korta krigsförlopp, och möjlig-
heten till anpassning på kort och lång sikt. Försvarsmakten har däremot
tillstyrkt utredningens förslag.

Frågan om ersättning för krigsskador på krigsviktig egendom hänger
nära samman med planeringen för återuppbyggnad och reparation under
krig. Beredskapen härför regleras i förordningen (1989:205) om bygg-
nads- och reparationsberedskapen.

Byggnads- och reparationsberedskapen (BRB) är en beredskaps-
organisation som har till uppgift att utföra nybyggnads-, reparations- och
röjningsarbeten för totalförsvaret. I fred skall Försvarsmakten i sam-
verkan med berörda myndigheter sluta överenskommelser med så många
företag som möjligt inom byggbranschen samt organisera och förbereda
beredskapens verksamhet. Ett sådant arbete pågår fortlöpande och
organisatoriskt är BRB uppbyggd med ett centralkontor samt flera
region- och lokalkontor.

BRB:s resurser skall fördelas på de arbeten som beställarna (myn-
digheter, organisationer och företag) inom totalförsvaret anmäler behov
av. Fördelningen skall beredas av särskilda samordningsorgan och
beslutas av den myndighet som Försvarsmakten efter samråd med ÖCB
bestämmer. Myndigheter som har hänvisats till företag för att få arbeten
utförda skall betala eller säkerställa ersättning för utförda arbeten om inte
annat överenskommits.

Det är lämpligt att en särskild ordning för utbetalning av krigsskade-
ersättning under pågående krig samordnas med den ordning som gäller
för fördelningen av BRB:s resurser. Frågan hur skaderegleringen skall
kunna samordnas med byggnads- och reparationsberedskapen bör
emellertid beredas vidare. Regeringen avser dock att i ett senare
sammanhang återkomma i frågan.

Prop. 1998/99:85

84

10

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Pr°P-1998/99:85

Som förut nämnts pågår för närvarande ett övergripande reformarbete på
försäkringsområdet. Nya rörelseregler för såväl svenska som utländska
försäkringsgivare planeras träda i kraft vid millennieskiftet.

Även de associationsrättsliga reglerna på försäkringsområdet kommer
att reformeras i samma riktning som redan skett på bankområdet. Denna
reglering förväntas emellertid inte kunna bli gällande förrän vid en något
senare tidpunkt.

Det nu föreliggande förslaget till ändringar på beredskapsområdet är
inte direkt avhängigt reformeringen av associationsrätten. När det gäller
tiden för ikraftträdande är det därför lämpligast att en samordning sker
med ikraftträdandet av de nya fredstida rörelsereglema. Skulle det senare
visa sig att förändringarna på det associationsrättsliga området får kon-
sekvenser för beredskapslagstiftningen får de justeringar som blir nöd-
vändiga göras i den nya beredskapslagen.

Förslagen i propositionen bör därför träda i kraft den 1 januari år 2000.

Några särskilda övergångsbestämmelser i samband med ikraftträdandet
av förslaget är inte nödvändiga.

85

11

Ekonomiska konsekvenser

Prop. 1998/99:85

Genom förslaget till lag om försäkringsverksamhet under krig eller krigs-
fara m.m. kommer beredskapsbestämmelsema på försäkringsområdet att
i huvudsak samlas i en lag. Detta kommer förhoppningsvis att leda till
större klarhet om vad som gäller för verksamheten under sådana för-
hållanden och därigenom underlätta den långsiktiga beredskapsplane-
ringen på området. Förslagen innebär emellertid inte några väsentliga
förändringar för den fredstida beredskapen.

Av förslagen kommer det som gäller nedläggning av Krigsskade-
nämnden att leda till vissa kostnadsbesparingar. Dessa kan emellertid in-
ledningsvis beräknas motvägas av kostnaden för Finansinspektionen vid
inrättandet av det föreslagna krigsskaderegistret. Den besparing som för-
slaget på sikt kan beräknas medföra kommer att jämnas ut av den kost-
nadsökning som sammanhänger med att en viss förstärkning av Krigsför-
säkringsnämnden bör ske.

Även förslaget att upphäva bemyndigandet för Riksförsäkringsverket
att meddela krigsolycksfallsförsäkring är kostnadsneutralt eftersom ver-
ket på senare tid inte haft någon organisation för detta.

Sammanfattningsvis gör regeringen den bedömningen att förslagen
totalt sett varken kommer att fa några administrativa eller statsfinansiella
konsekvenser.

86

12

F örfattningskommentar

Prop. 1998/99:85

12.1 Förslag till lag om försäkringsverksamhet under krig
eller krigsfara m.m.

I lagen har sammanförts bestämmelser från fyra olika beredskapslagar,
den inländska och den utländska lagen, krigsansvarighetslagen och krigs-
försäkringslagen. Utgångspunkten är att samma regler skall gälla för så-
väl svenska som utländska försäkringsgivare så långt detta är möjligt.

Fullmakterna är generellt utformade. På så vis skapas en möjlighet för
regeringen att under krigsförhållanden snabbt sätta i kraft den reglering
på försäkringsområdet som situationen kräver för att statsmakternas
intentioner när det gäller försäkringsverksamheten inom funktionen
finansiella tjänster skall kunna förverkligas.

Beredskapsbestämmelsema är tillämpliga under krigsförhållanden. Det
finns således inte något utrymme för att med stöd av dessa bestämmelser
vidta åtgärder vid fredskriser såsom större naturkatastrofer, oroligheter
inom landet eller liknande.

1 kap. Inledande bestämmelser

År Sverige i krig skall 2 kap. 1-3 §§, 3 kap. 3, 6, 7 och 9-11 §§ samt 4 kap. 1, 2
och 4 §§ tillämpas.

Den föreslagna lagen är inte en renodlad beredskapslag i den bemär-
kelsen att samtliga bestämmelser uteslutande gäller under krig eller
krigsfara. Bestämmelserna i lagen som inte räknas upp i paragrafen är
permanent tillämpliga, således även under fredsförhållanden.Till denna
kategori räknas de bestämmelser som har en tidsmässigt obegränsad
tillämpning, t.ex. 3 kap. 1 § första stycket och 4 kap. 6 §. Såsom Lag-
rådet föreslår bör till denna kategori dessutom räknas de bestämmelser
som kan gälla inte bara under utan även viss tid före eller efter ett
krigsförhållande, t.ex. 2 kap. 4 och 5 §§ samt 3 kap. 4 och 5 §§.

Av paragrafen framgår att där angivna bestämmelser automatiskt skall
tillämpas om Sverige kommer i krig. De befogenheter som ges med stöd
av lagen träder alltså under krig i kraft utan något särskilt beslut om
detta. Denna ordning överensstämmer med vad som normalt gäller för
andra beredskapslagar och utgör en garanti för att reglerna sätts i funk-
tion vid ett krigsutbrott även om regeringen av någon anledning hindras
från att fatta beslut härom eller inte når ut med ett sådant beslut till alla
berörda.

Att Sverige är i krig tillkännages — förutom på det sätt som föreskrivs
i 4 § lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författning-
ar — i ljudradion och televisionen. Tillkännagivandet kan också ske
genom beredskapslarm (3 § beredskapsförordningen).

87

2J

Ar Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som
är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har
varit i krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva att de bestämmelser som an-
ges i 1 § skall tillämpas.

En sådan föreskrift skall underställas riksdagen inom en månad från utfärd-
andet. Föreskriften upphör att gälla, om den inte underställs riksdagen i rätt tid
eller om riksdagen inte godkänner den inom två månader från det att den
underställdes.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att besluta att
beredskapsbestämmelsema i lagen skall tillämpas. Grundlagsstödet för
delegation av normgivningsmakt som faller inom det obligatoriska lag-
området återfinns i 13 kap. 6 § regeringsformen (RF).

Som förutsättning för föreskriftsrätten gäller att Sverige befinner sig i
krigsfara eller att det råder sådana utomordentliga förhållanden som är
föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige
har varit i krig eller krigsfara. I nämnda situationer förutsätts regeringen
fungera normalt och det kan inte anses vara någon mer betydande om-
gång för regeringen att besluta om tillämpning av fullmaktslagarna, sam-
tidigt som man beslutar om avvikelser i de avseenden som det aktuella
läget kräver.

Bestämmelsen — som sakligt oförändrad har överförts från 1 § inländ-
ska lagen, 1 § utländska lagen och 1 § krigsförsäkringslagen — har sin
motsvarighet i lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap.
Språkligt skiljer sig bestämmelsen något från 13 kap. 6 § RF men i sak
föreligger överensstämmelse.

Enligt andra stycket gäller att riksdagens godkännande av en föreskrift
skall inhämtas. Motsvarande gäller enligt de nyss nämnda beredskaps-
lagama.

Regeringen skall föreskriva att de bestämmelser som anges i 1 § inte skall
tillämpas, när det inte längre råder sådana förhållanden som anges i 2 § första
stycket.

I paragrafen, som har tillkommit på förslag från Lagrådet, preciseras
giltighetstiden för de bestämmelser som sätts i kraft genom föreskrift av
regeringen.

Med krigsförhållanden avses i denna lag att Sverige är i krig eller krigsfara
eller att det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att
det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller
krigsfara.

Paragrafen innehåller en definition av begreppet krigsförhållanden,
dvs. de förhållanden som anges i 1 och 2 §§. Bestämmelsen har till-
kommit på inrådan av Lagrådet för att möjliggöra att terminologin i
lagen blir enhetlig.

Prop. 1998/99:85

88

2 kap. Försäkringsrörelse

Prop. 1998/99:85

Finansinspektionen får förverka en beviljad koncession om det kan antas att
försäkringsgivaren på grund av rådande krigsförhållanden under en längre tid inte
kommer att kunna infria sina försäkringsavtal om risker som är belägna här i
landet.

Om ett antagande enligt första stycket gäller en utländsk försäkringsgivare med
hemland inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), får
Finansinspektionen förbjuda denne att fortsätta sin marknadsföring och att ingå
nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller
livfösäkring, om försäkringsåtaganden som skall fullgöras här i landet.

Om ett ärende som avses i första och andra stycket är av principiell betydelse
eller av särskild vikt, skall det prövas av regeringen. Regeringens prövning sker
efter anmälan av Finansinspektionen.

Enligt första stycket gäller att Finansinspektionen under närmare angivna
omständigheter får förverka en koncession att driva försäkringsrörelse.

Bestämmelsen — som är tillämplig på såväl svenska som utländska
försäkringsgivare — har såvitt gäller utländska försäkringsgivare från
tredje land sin motsvarighet i 2 § andra stycket utländska lagen. En nyhet
i förhållande till gällande beredskapsbestämmelser är således att Finans-
inspektionen med stöd av fullmakten kan förverka koncessionen även för
svenska försäkringsgivare.

Att beslutskompetensen lagts på inspektionen står i överensstämmelse
med det förslag till ny beslutsordning på bank- och försäkringsområdet
som kommer att träda i kraft den 1 maj 1999 (prop. 1997/98:186).

Bestämmelsen är avsedd att utgöra ett komplement till reglerna i FRL
och LUFV om förverkande av koncession. För att ett förverkande skall
kunna ske enligt dessa lagar måste ett missförhållande ha konstaterats
föreligga och en möjlighet ha getts försäkringsgivaren att vidta rättelse.
Förverkande enligt den nu föreslagna bestämmelsen kan således ske på
ett tidigare stadium och snabbare än vad som normalt gäller.

Har förverkande av koncession skett enligt den förslagna paragrafen
skall därefter motsvarande regler tillämpas som gäller när ett förverkande
ägt rum enligt bestämmelserna i FRL eller LUFV.

Under motsvarande förhållanden som gäller för förverkande av kon-
cession enligt första stycket kan Finansinspektionen enligt andra stycket
förbjuda en EES-försäkringsgivare att fortsätta sin marknadsföring och
att ingå nya försäkringsavtal här i landet. Sanktionen är densamma som
enligt LUFV kan tillgripas för det fall en EES-försäkringsgivare inte
rättar sig efter ett föreläggande som inspektionen meddelat.

Enligt tredje stycket skall inspektionen hänskjuta ett ärende till
regeringen för prövning om det är av principiell betydelse eller av sär-
skild vikt. Denna ordning överensstämmer med vad som enligt FRL och
LUFV gäller för fördelningen av beslutskompetensen.

Regeringen får meddela föreskrifter som avviker från bestämmelserna i försä-
kringsrörelselagen (1982:713), lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares

89

verksamhet i Sverige och lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföre-
tag.

Finansinspektionen får besluta att en försäkringsgivare får avvika från bestäm-
melser i någon lag som anges i första stycket eller från föreskrifter som meddelats
med stöd av sådan lag eller med stöd av denna lag.

Bestämmelsen, som behandlas i den allmänna motiveringen under avsnitt

6.3, saknar i princip motsvarighet i gällande beredskapslagar på försäk-
ringsområdet.

Som framgår av den allmänna motiveringen bör regeringen få de sär-
skilda fullmakter som behövs för att försäkringsverksamheten under krig
och krigsfara så långt möjligt skall kunna upprätthållas och vid behov an-
passas efter rådande förhållanden.

I paragrafens första stycke ges regeringen ett generellt bemyndigande
att meddela föreskrifter som avviker från bestämmelserna i försäkrings-
rörelselagama och lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Bemyn-
digandet innebär såväl en rätt att föreskriva att vissa bestämmelser i de
angivna lagarna inte behöver följas av försäkringsgivarna som en rätt att
ge bestämmelserna ett annat innehåll.

Enligt andra stycket får Finansinspektionen på ansökan av en försäk-
ringsgivare medge dispens från en bestämmelse i de angivna lagarna eller
från en föreskrift som regeringen meddelat med stöd av sitt bemyn-
digande. Efter förslag från Lagrådet har lagtexten förtydligats på den
sistnämnda punkten.

En självskriven förutsättning är att beslut om avvikelser syftar till att
tillgodose de krav som följer av försäkringsverksamhetens funktion inom
totalförsvaret. Vid bedömningen av om avvikelser skall meddelas eller
om dispens skall lämnas måste naturligtvis även de olika försäkrings-
tagarintressen som finns vägas in.

Finansinspektionen får besluta att ett svenskt försäkringsbolag får avvika från
bestämmelser i bolagsordningen.

Bestämmelsen, som behandlas i den allmänna motiveringen under avsnitt

6.4, har en viss motsvarighet i 2 § inländska lagen.

Enligt regeln i inländska lagen kan Finansinspektionen medge ett för-
säkringsbolag att utan återförsäkring ta på sig ansvar för en och samma
risk till ett högre belopp än som annars är möjligt enligt bolagsordningen
och medge ett ömsesidigt bolag att överskrida i bolagsordningen angiven
begränsning av återförsäkringen i förhållande till den direkta försäk-
ringen.

Genom den föreslagna bestämmelsen utvidgas Finansinspektionens
dispensrätt till att gälla samtliga bestämmelser i bolagsordningen. För-
utom bestämmelser om återförsäkring kan det bli aktuellt att meddela av-
vikelser från regler som anger hur bolagsstämman sammankallas och —
mot bakgrund av den föreslagna bestämmelsen i 5 § om förbud mot
vinstutdelning — även bestämmelser i bolagsordningen om hur stämman
får förfoga över bolagets vinst.

Prop. 1998/99:85

90

En försäkringsgivare skall senast två år efter det att ett krigsförhållande
upphört upprätta ett särskilt krigsbokslut för försäkringar som omfattats av
krigsansvarighet enligt 3 kap. 1 och 2 §§.

Närmare föreskrifter om krigsbokslut meddelas av regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer.

Paragrafen saknar direkt motsvarighet i krigsansvarighetslagen.

I första stycket föreskrivs en skyldighet för försäkringsgivare som
meddelat försäkringar vilka omfattat krigsansvarighet att upprätta ett sär-
skilt krigsbokslut.

Krigsbokslutet skall visa intäkter och kostnader för försäkringar som
omfattats av krigsansvarighet under hela den tid som krigsförhållandet
pågått och således inte ersätta de bokslut som årligen skall upprättas
enligt fredstida lagstiftning. Det är nämligen resultatet för hela den
period då beredskapslagen varit tillämplig som skall ligga till grund för
beslut om hur uppkomna överkostnader slutligen skall täckas.

Krigsbokslutet kommer således att ligga till grund för avgörandet om
nedsättning av försäkringsersättningar skall ske eller inte. Skulle det visa
sig att verksamheten givit ett överskott blir det naturligtvis även frågan
om att ta ställning till hur överskottet skall disponeras, alltså i vad mån
detta skall tilldelas försäkringstagarna som återbäring och om någon
vinstutdelning bör bli aktuell.

Enligt andra stycket får regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer meddela närmare föreskrifter om krigsbokslut. Ut-
gångspunkten bör naturligtvis vara att de redovisningsregler som gäller
för försäkringsbolagen enligt den fredstida lagstiftningen i tillämpliga
delar även skall gälla för krigsbokslut.

Under krigsförhållanden och till dess krigsbokslut upprättats får återbäring
inte gottskrivas livförsäkringstagare och beslut inte fattas om vinstutdelning till
aktieägare eller garanter i livförsäkringsbolag.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 8.2, har viss motsvarighet i 22 §
första stycket krigsansvarighetslagen.

För traditionella livförsäkringsbolag gäller i dag ett generellt vinstut-
delningsförbud, dvs. ett förbud att dela ut vinst till aktieägare i livförsäk-
ringsbolag och garanter i ömsesidiga livförsäkringsbolag (12 kap. 2 §
första stycket FRL). Enligt propositionen om ändrade försäkrings-
rörelseregler öppnas emellertid en möjlighet för försäkringsbolagen att i
framtiden dela ut vinst. I den mån det följer av bestämmelser i bolags-
ordningen föreslås såldes överskott i livförsäkringsrörelse få användas
för vinstutdelning eller förlusttäckning. Får årsvinsten inte tas i anspråk
på detta sätt gäller enligt förslaget att denna skall användas för återbäring
om inte annat följer av FRL eller ÅRFL. Om inget annat har avtalats
skall vinsten tillföras försäkringstagarna i förhållande till deras bidrag till
överskottet.

Prop. 1998/99:85

91

Enligt den nu föreslagna bestämmelsen införs ett generellt förbud mot Prop. 1998/99:85
beslut om vinstdispositioner under ett krigstillstånd och till dess ett
krigsbokslut upprättats.

Om det skulle uppkomma ett överskott i en livförsäkringsrörelse under
en period då krigsförhållande råder är det rimligt att detta konsolideras i
bolaget tills resultatet för hela krigsperioden går att fastställa. Medel som
på detta sätt avsatts bör användas för förlusttäckning innan det blir
aktuellt att ta ut krigspremier.

Skulle ett beslut om vinstdisposition ha fattats före ett krigsutbrott
finns det emellertid i princip inget som hindrar att det effektueras även
sedan kriget inletts.

Om ett beslut i strid med bestämmelsen fattas kan reglerna om skade-
stånd i 16 kap. FRL bli tillämpliga. Något straffansvar motsvarande det
som gäller enligt 25 § krigsansvarighetslagen kommer emellertid inte att
kunna utdömas.

3 kap. Försäkringsavtal

Personförsäkring

En försäkringsgivare får inte i avtal om direkt personförsäkring med svensk
medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige göra förbehåll om att försäk-
ringen inte gäller för dödsfall eller fall av invaliditet som inträffar till följd av en
krigshandling under tid då det råder krigsförhållanden i Sverige (krigsansvarig-
het).

Första stycket skall dock inte gälla för försäkringar som meddelas då krigs-
förhållanden råder om inte regeringen föreskriver något annat.

I paragrafen regleras försäkringsgivarnas krigsansvarighet. Bestämmel-
sen har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitt 8.2.

Enligt första stycket får en försäkringsgivare i ett avtal om dödsfalls-
eller invaliditetsförsäkring med en svensk medborgare eller en utlänning
med hemvist i Sverige inte friskriva sig från ansvar för försäkringsfall
som inträffar på grund av en krigshandling då det råder krigsförhållande i
Sverige.

Till skillnad från vad som gäller enligt krigsansvarighetslagen är krigs-
ansvaret i princip obegränsat. Det spelar därvid ingen roll om försäk-
ringstagaren har flera försäkringar eller om han koncentrerat sitt för-
säkringsskydd till en försäkring.

Inträffar ett försäkringsfall är utgångspunkten således att ersättning
skall utgå i enlighet med avtalet. Som framgår av 4 och 5 §§ kan dock en
del av ersättningen komma att hållas inne till efter kriget och i vissa fall
kan även en nedsättning komma att ske.

Enligt andra stycket görs ett undantag beträffande krigsansvarigheten
för försäkringar som meddelas då krigsförhållande råder. För att ett för-
bud mot friskrivning skall gälla under sådana förhållanden krävs enligt
bestämmelsen att regeringen beslutar därom.

92

I fall som avses i 1 § första stycket gäller bestämmelserna i 3-5 §§. Dessa
bestämmelser gäller också, om ett avtal om direkt personförsäkring omfattar
krigsansvarighet i vidare mån än som anges i 1 § första stycket och något annat
inte har avtalats.

Bestämmelsen har för klarhetens skull omformulerats på förslag från
Lagrådet. Det obligatoriska krigsansvaret enligt 1 § omfattar inte rena
sjuk- och olycksfallsförsäkringar. När det gäller denna typ av försäk-
ringar står det således försäkringsgivarna fritt att friskriva sig från ansvar
för försäkringsfall som inträffar till följd av en krigshändelse. Avtalen
kan naturligtvis också innehålla särskilda bestämmelser om krigsan-
svarighet.

Omfattar ett avtal som nu nämnts krigsansvarighet och har inte något
annat avtalats får försäkringsgivaren tillämpa bestämmelserna i 3-5 §§
för att underlätta finansieringen av krigsansvarigheten. Detsamma gäller
om en försäkringsgivare meddelat dödsfalls- eller invaliditetsförsäkring
med krigsansvarighet till någon utanför den personkrets som anges i 1 §.

En försäkringsgivare får ta ut tilläggspremier (krigspremier) för person-'
försäkringar som omfattas av krigsansvarighet om det krävs för alt täcka sådana
merkostnader som kan förväntas uppstå på grund av en ökad risk för försäkrings-
fall bland dessa försäkringstagare.

Krigspremien för en försäkring skall fastställas särskilt för liv-, sjuk- och
olycksfallsförsäkring i förhållande till försäkringens löpande premie och får inte
överstiga hälften av denna.

I paragrafen, som inte har sin motsvarighet i tidigare beredskapslagstift-
ning på området, ges försäkringsgivarna en möjlighet att genom krigs-
premier finansiera krigsansvarigheten.

För att täcka de merkostnader som kan förväntas uppstå på grund av en
ökad risk för försäkringsfall bland försäkringstagarna som omfattas av
krigsansvarighet far försäkringsgivaren ta ut en tilläggspremie. Denna får
dock högst uppgå till hälften av den på försäkringen löpande premien.

Till skillnad från vad som gäller enligt krigsansvarighetslagen görs inte
någon skillnad mellan slutlig och provisorisk krigspremie.

En försäkringsgivare får fram till dess att ett krigsbokslut upprättats skjuta upp
utbetalningen av en del av ersättningen från en personförsäkring som omfattas av
krigsansvarighet. Endast om det finns synnerliga skäl får dock mer än hälften av
en förfallen försäkringsersättning hållas inne.

Om merkostnaderna för krigsansvarigheten inte kan täckas genom att
bolagets konsolideringsmedel tas i anspråk eller genom uttagande av
krigspremier, får förlusten i sista hand täckas genom att försäkringser-
sättningar sätts ner enligt 5 §. Ett beslut om att full ersättning inte skall

Prop. 1998/99:85

93

utgå kan emellertid inte fattas förrän kriget upphört och ett krigsbokslut
upprättats.

För att göra det möjligt för försäkringsgivarna att efter kriget sätta ner
försäkringsersättningar ges i paragrafen en bestämmelse om att viss del
av en förfaller ersättning far hållas inne tills ett krigsbokslut upprättats
efter kriget.

Om förlust uppstått på grund av krigsansvarigheten och förlusten inte skäligen
kan täckas genom att bolagets förlusttäckningsmedel tas i anspråk, får försäk-
ringsgivaren sedan ett krigsbokslut upprättats utjämna bristen genom att sådana
försäkringsersättningar som hållits inne enligt 4 § sätts ner i förhållande till för-
säkringarnas risksummor.

Ett beslut om utjämning enligt första stycket skall godkännas av Finansinspek-
tionen.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om rätt till nersättning av försäk-
ringsersättningar. Den har viss motsvarighet i 11 § krigsansvarighets-
lagen.

När ett krigstillstånd upphört skall försäkringsgivarna enligt 2 kap. 4 §
upprätta ett krigsbokslut för verksamheten som omfattat krigsansvarig-
het. Skulle det därvid visa sig att verksamheten givit en förlust skall
denna i första hand täckas genom att bolagets förlusttäckningsmedel,
t.ex. konsolideringsfond, tas i anspråk. Räcker inte detta för att täcka
bristen får sådana försäkringsersättningar som hållits inne enligt 4 §
sättas ner.

Enligt vad som sägs i andra stycket skall ett beslut om utjämning god-
kännas av Finansinspektionen.

Regeringen får i fråga om livförsäkring meddela föreskrifter om rätt för
försäkringsgivare att, med avvikelse från försäkringsvillkor, skjuta upp utbetalning
på grund av återköp och vägra belåning av försäkringar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att en
försäkringsgivare får göra en sådan avvikelse som avses i första stycket.

Paragrafen upptar en särskild bestämmelse om moratorium för livförsäk-
ringsgivare. Syftet med regeln är att skydda bolagen från att hamna i lik-
viditetssvårigheter.

Bestämmelsen har sin motsvarighet i 5 § inländska lagen och 7 § ut-
ländska lagen. Den har behandlas i den allmänna motiveringen i avsnitt

6.5.

Enligt första stycket far regeringen genom generella föreskrifter medge
försäkringsgivarna att skjuta upp utbetalningar på grund av återköp och
att vägra att lämna lån på försäkringar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har enligt
andra stycket rätt att i enskilda fall medge en försäkringsgivare att göra
avsteg från försäkringsvillkor vad gäller rätten till återköp och belåning.

Prop. 1998/99:85

94

Skadeförsäkring

Prop. 1998/99:85

Regeringen får beträffande avtal om skadeförsäkring meddela föreskrifter om

1. upphörande under viss tid eller tills vidare av försäkringsgivares ansvar för
vissa slag av meddelade försäkringar, varvid det skall anges vad som skall gälla i
fråga om försäkringstagarnas rätt,

2. storleken av försäkringstagarnas självrisk,

3. oförändrat ansvar för försäkringsgivare enligt försäkringsavtal till den del
avtalet omfattar försäkring på byggnad som hör till fast egendom eller tomträtt,
trots att försäkringstagaren inte betalat förnyelsepremie enligt avtalet.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela före-
skrifter om avsteg från vissa regler och avtalsvillkor som gäller för
skadeförsäkringar. Den har behandlats i allmänmotiveringen under av-
snitt 6.2 och 6.5.

Bestämmelsen är tillämplig på försäkringar meddelade av såväl sven-
ska som utländska försäkringsgivare om svensk rätt gäller för avtalet.

Varken i FAL eller KFL finns några internationellt privaträttsliga
regler om tillämplig lag. I brist på avtalsreglering gäller grundsatsen att
lagen på försäkringsbolagets domicilort blir tillämplig såsom avtalsstatut;
om avtalet ingåtts genom ett fast driftställe, tillämpas i stället lagen på
driftställets ort.

Föreskrifter i enlighet med bemyndigandet torde emellertid kunna ges
tillämpning inte bara på avtal ingångna av här etablerade utländska för-
säkringsgivare utan också på sådana som ingåtts av EES-försäkrings-
givare som bedriver gränsöverskridande verksamhet här i landet. Enligt
lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal är svensk
rätt nämligen tillämplig på flertalet försäkringar som nu avses.

Bestämmelsen i första punkten har sin motsvarighet i 7 § inländska och
9 § utländska lagen. Enligt bestämmelsen kan regeringen förordna att
viss försäkringsverksamhet får läggas ner under en bestämd tid eller tills
vidare.

Som framhållits i den allmänna motiveringen är utgångspunkten att
försäkringsverksamheten så långt det är möjligt skall fortgå som vanligt
även under beredskapstider. För att försäkringsverksamheten över huvud
skall kunna fungera kan det emellertid bli nödvändig att vid krig eller
krigsfara begränsa denna till sådana områden som sett från samhällets
synpunkt är att bedöma som viktigare än andra. Fullmakten i första
punkten är alltså avsedd att tillämpas i sådana särskilt extrema lägen då
det framstår som nödvändigt att försäkringsföretagens begränsade
resurser koncentreras till de viktigaste försäkringsområdena.

Om en försäkring upphör i förtid kan försäkringstagaren ha rätt till er-
sättning för den premie som därigenom betalats för mycket. Det är främst
denna fråga som åsyftas med kravet på att i föreskrifterna skall anges vad
som skall gälla i fråga om försäkringstagarnas rätt.

Innan ett beslut om nedläggning av en hel verksamhetsgren fattas bör
naturligtvis andra vägar prövas för att upprätthålla försäkringsverksam-
heten. Ett sätt att uppnå en mera rationell skadereglering kan vara att höja
självriskerna.

95

Bestämmelsen i andra punkten innehåller bemyndigande för regeringen Prop. 1998/99:85
att genom föreskrifter bestämma om självrisken i försäkring. Den har sak-
ligt oförändrad men språkligt moderniserad överförts från 8 § inländska
och 10 § utländska lagen.

Enligt bestämmelsen i tredje punkten kan regeringen föreskriva att för-
säkringar som avser byggnader skall gälla fastän försäkringstagaren
underlåtit att betala försäkringspremien. Paragrafen motsvarar 11 § första
stycket inländska lagen och 13 § första stycket utländska lagen. Till skill-
nad från gällande bestämmelser omfattar förslaget även försäkringar mot
andra skador än brand. För obetalda premier har försäkringsgivaren för-
månsrätt i enlighet med nuvarande regler. Bestämmelsen härom återfinns
i8§.

Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitt

6.5.

För en försäkringsgivares fordran på sådan obetald premie som avses i 7 § 3
gäller förmånsrätt enligt 6 § 1 och 7 § 2 förmånsrättslagen (1970:979).

Paragrafen upptar en bestämmelse om särskild förmånsrätt för sådan
obetald försäkringspremie som avses i 7 § 3.

Bestämmelsen har sin motsvarighet i 11 § andra och tredje stycket in-
ländska lagen och 13 § andra och tredje stycket utländska lagen.

Förmånsrätten gäller för obetald premie på försäkring av byggnad som
hör till fast egendom och tomträtt. Enligt punkt 5 i övergångsbestäm-
melserna till förmånsrättslagen gäller vad som i den lagen sägs om för-
månsrätt i tomträtt motsvarande tillämpning beträffande vattenfallsrätt
som upplåtits enligt lagen (1907:36) om nyttjanderätt till fast egendom.

Enligt 2 § andra stycket förmånsrättslagen omfattas även ränta av för-
månsrätten om inte annat är föreskrivet.

Gemensamma bestämmelser

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter
om anstånd för

1. försäkringstagare att under viss tid betala försäkringspremie som är för-
fallen till betalning,

2. försäkringsgivare att under viss tid betala ut försäkringsersättning som för-
fallit till betalning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om specialmoratorium på försäk-
ringsområdet. Den har behandlats i den allmänna motiveringen under av-
snitt 6.5.

Bestämmelserna motsvarar 10 § inländska lagen och 12 § utländska
lagen. Till skillnad från gällande regler uppställer de föreslagna bestäm-
melserna inte någon tidsgräns för betalningsanstånden.

96

10 §

Regeringen får meddela föreskrifter om avvikelser från bestämmelser om för-
säkringsgivares meddelande till försäkringstagare och från bestämmelser och för-
säkringsvillkor som är beroende av sådana meddelanden.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge en för-
säkringsgivare att avvika från bestämmelser och villkor som anges i första stycket.

Enligt första stycket får regeringen meddela generella föreskrifter om av-
vikelser från bestämmelser om aviseringsskyldighet.

I andra stycket ges ett bemyndigande för regeringen eller den myn-
dighet regeringen bestämmer att besluta om dispens i motsvarande fall.

Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 6.5.

11 §

Regeringen får meddela föreskrifter om avvikelser från 9 och 16 W trafik-
skadelagen (1975:1410).

Enligt paragrafen far regeringen meddela föreskrifter om avvikelser från
regeln i 9 § trafikskadelagen, som anger att skadeståndslagens regler
skall gälla för rätten till trafikskadeersättning, och från bestämmelsen i
16 § som reglerar ansvarsförhållandet för skador som orsakats av oför-
säkrade eller okända fordon.

Bestämmelsen har behandlats närmare i den allmänna motiveringen
under avsnitt 6.6.

4 kap. Statlig försäkring

Kapitlet upptar bestämmelser som i dag finns i lagen (1960:22) om stat-
lig krigsförsäkring den s.k. krigsförsäkringslagen och i förordningen
(1988:1565) med instruktion för statens krigsförsäkringsnämnd.

Försäkring mot krigsrisk m.m.

Staten får meddela skadeförsäkring på transportområdet mot

1. krigsrisk och

2. risk att egendom läggs under embargo eller uppbringas eller utsätts för
annan liknande åtgärd av främmande stat eller av den som där har tagit eller för-
söker ta makten.

Försäkring mot risker som avses i första stycket får staten också meddela i
fråga om egendom som har lagrats i utlandet för införsel till Sverige eller i an-
slutning till utförsel från Sverige.

I paragrafen anges ramarna för statens rätt att meddela direktförsäkring.
Till skillnad från gällande bestämmelse härom, som återfinns i 2 § första
stycket krigsförsäkringslagen, görs inte någon begränsning till transport-
och motorfordonsförsäkring. Det försäkringsbara området begränsas i
stället på så sätt att det omfattar skadeförsäkring på transportområdet.

Prop. 1998/99:85

97

4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 85

Med den ytterligare begränsning som anges i 5 § föreslås alltså att
staten skall kunna meddela direkt skadeförsäkring på hela transportom-
rådet för sådana risker som nämns i paragrafen.

Skulle det under krig eller krigsfara visa sig föreligga ett behov av
statlig försäkring för exempelvis inrikes godstrafik och spårbundna for-
don blir det möjligt för Krigsförsäkringsnämnden att meddela försäkring
även för denna typ av transporter. Försäkring skall även kunna meddelas
för transporter av betalningsmedel, värdepapper och motsvarande egen-
dom, som inte faller under begreppet varor i juridisk mening och därför
faller utanför det försäkringsbara området i dag.

I likhet med vad som gäller enligt krigsförsäkringslagen föreligger inte
något formellt hinder mot att meddela försäkring för utländska transport-
medel. Någon skyldighet för staten att meddela krigsförsäkring föreligger
emellertid inte — och föreslås inte heller införas — utan en behovs-
prövning skall ske i varje särskilt fall. Vid avgörandet om en försäkring
skall meddelas blir det naturligtvis av stor betydelse vilket värde från
totalförsvarssynpunkt som det transporterade godset har. Kan försäkring
av godset påräknas bör förutsättningarna vara goda för att erhålla för-
säkring även för transportmedlet.

Enligt andra stycket far försäkring i vissa fall även meddelas för egen-
dom som lagrats i utlandet. Bestämmelsen har sakligt oförändrad över-
förts från 2 § första stycket krigsförsäkringslagen.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitt
7.2.

Staten får avge återförsäkring av sådana försäkringar som har meddelats enligt
!§■

Paragrafen motsvarar 3 § förordningen (1988:1565) med instruktion för
statens krigsförsäkringsnämnd. Bestämmelsen har behandlats i den all-
männa motiveringen under avsnitt 7.4.

I praktiken är det fråga om en möjlighet för Krigsförsäkringsnämnden
att företa riskutjämning genom återförsäkring i utlandet. Försäkrings-
bolagen kommer nämligen inte att bedriva krigsförsäkringsverksamhet
under den tid som nämnden är aktivt verksam som försäkringsgivare.

Lagen (1927:77) om försäkringsavtal gäller inte i fråga om försäkring enligt
!§■

Bestämmelsen har sakligt oförändrad men språkligt moderniserad över-
förts från 2 § tredje stycket krigsförsäkringslagen. Av paragrafen framgår
att FAL inte är tillämplig på avtal om statlig krigsförsäkring.

Att avtal om återförsäkring enligt 4 § faller utanför FAL framgår direkt
av 1 § andra stycket den lagen.

Prop. 1998/99:85

98

Äterförsäkring

Prop. 1998/99:85

Staten får motta återförsäkring av skadeförsäkring.

Bestämmelsen, som fatt sin lydelse efter förslag från Lagrådet, reglerar
statens möjligheter att verka som återförsäkringsgivare. Ramarna härför
anges i dag i 2 § andra stycket krigsförsäkringslagen.

Till skillnad från vad som gäller i dag föreslås att staten får möjlighet
att meddela återförsäkring även åt utländska försäkringsgivare; i prak-
tiken sådana som är etablerade här i landet. Även beträffande återförsäk-
ringsverksamheten gäller de ytterligare förutsättningar som anges i 5 §.

Återförsäkring får även meddelas för sådan försäkring mot krigsrisk
och jämförlig risk som anges i 1 §. Eftersom försäkringsbolagen inte har
för avsikt att meddela krigsförsäkringar under allvarligare krigsför-
hållanden är dagens system inte uppbyggt med staten som återför-
säkringsgivare på detta område. Även om det således inte föreligger
något omedelbart behov av att meddela återförsäkring av krigsrisker har
denna möjlighet behållits av beredskapsskäl.

Återförsäkring får dessutom meddelas för skadeförsäkring avseende
civila risker. Till skillnad mot vad som gäller enligt krigsförsäkrings-
lagen föreslås inte någon begränsning av det återförsäkringsbara området
för civila risker. I framtiden blir det således möjligt för Krigsför-
säkringsnämnden att motta återförsäkring av exempelvis motorfordons-
försäkringar.

Utan att det anges särskilt gäller naturligtvis bemyndigandet att motta
återförsäkring såväl enskilda försäkringsgivare som sammanslutningar av
försäkringsgivare.

Krigsförsäkringsnämnden

Ärenden om försäkring enligt 1, 2 och 4 §§ handläggs av Krigsförsäkrings-
nämnden. Nämnden får meddela sådan försäkring endast när det är av väsentlig
betydelse för försvarsansträngningarna, folkförsörjningen eller näringslivet.

Bestämmelsen motsvarar i huvudsak vad som gäller enligt 1 och 2 §§
instruktionen för statens krigsförsäkringsnämnd. För klarhetens skull och
på inrådan av Lagrådet görs även en hänvisning till 2 §. Gränsen för det
statliga engagemanget har dock utvidgats så att försäkring skall kunna
meddelas även för det fallet att det är av väsentlig betydelse för
försvarsansträngningarna. Dessutom har namnet på nämnden ändrats.

Att regeringen får meddela närmare föreskrifter om Krigsförsäkrings-
nämndens organisation och verksamhet följer av 8 kap. 13 § regerings-
formen. Någon bestämmelse motsvarande 5 § krigsförsäkringslagen be-
hövs därför inte.

99

Krigsutbrottsavtal m.m.

Prop. 1998/99:85

Krigsförsäkringsnämnden får, med avseende på den tid då det råder krigsför-
hållanden, träffa avtal med försäkringsgivare om övertagande av sådana löpande
försäkringar som avses i 1 § (krigsutbrottsavtal).

Nämnden får också, med avseende på motsvarande tid, träffa avtal med för-
säkringsgivare om återförsäkring som avses i 4 § (återförsäkringsavtal).

Avtal enligt första eller andra stycket skall underställas regeringen för god-
kännande om de innebär annat än mindre avvikelse från gällande ordning.

Enligt bestämmelsen ges Krigsförsäkringsnämnden ett generellt bemyn-
digande att ingå s.k. krigsutbrottsavtal och beredskapsavtal om återför-
säkring. Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 7.2.

Redan i dag är staten bunden av såväl direktförsäkrings- som återför-
säkringsåtaganden avseende krigsförhållanden utanför krigsförsäkrings-
lagens ram genom bl.a. krigsutbrottsavtal och beredskapsavtal.

Avtalen grundas på särskilda beslut av riksdagen (se prop. 1961:172
och 1966:6). Regeringen har genom dessa beslut bemyndigats att uppdra
åt Krigsförsäkringsnämnden att i enlighet med de av riksdagen antagna
riktlinjerna ingå avtalen, som för sin giltighet kräver regeringens god-
kännande.

I förhållande till gällande ordning innebär förslaget att riksdagens med-
givande inte kommer att krävas när nya krigsutbrottsavtal eller bered-
skapsavtal ingås eller då ändringar i gällande avtal görs.

Om Krigsförsäkringsnämnden ingår nya krigsutbrottsavtal eller bered-
skapsavtal eller om ändringar som innebär annat än en mindre avvikelse
från ett redan gällande avtal görs, skall avtalet enligt bestämmelsen i
tredje stycket underställas regeringen för godkännande.

5 kap. Överklagande

Finansinspektionens beslut enligt 2 kap. 1 § får överklagas till kammarrätten.

Krigsförsäkringsnämndens beslut i försäkringsärenden enligt denna lag får inte
överklagas.

Enligt första stycket får Finansinspektionens beslut enligt 2 kap. 1 §, att
förverka en beviljad koncession eller förbjuda en EES-försäkringsgivare
att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal här i landet, över-
klagas till kammarrätten.

Bestämmelsen, som har behandlats närmare i avsnitt 6.7, överensstäm-
mer med vad som gäller för överklagande i fredstid.

I andra stycket anges att Krigsförsäkringsnämndens beslut i försäk-
ringsärenden inte får överklagas. En sådan bestämmelse finns f.n. i för-
ordningen med instruktion för nämnden.

I detta sammanhang bör erinras om fullmaktsbestämmelsen i 14 §
första stycket 3 lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, för-
valtningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.,

100

som ger regeringen möjlighet att föreskriva att en statlig myndighets Prop. 1998/99:85
beslut inte får överklagas.

12.2 Förslag till lag om registrering av krigsskada på
egendom

En ny lag om registrering av krigsskada på egendom föreslås ersätta gäll-
ande lag (1958:566) om ersättning för krigsskada å egendom, den s.k.
krigsskadelagen. Förslaget, som har behandlats i den allmänna motive-
ringen under avsnitt 9.2, innebär att ett för hela landet gemensamt krigs-
skaderegister skall inrättas för inskrivning av uppgifter om krigsskador.

Inledande bestämmelser

För det ändamål som anges i 3 § skall det föras ett för hela landet gemensamt
register (krigsskaderegistret). Registret får föras med hjälp av automatisk databe-
handling.

Ärenden om registrering skall handläggas av Finansinspektionen, som också är
personuppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen (1998:204).

Närmare föreskrifter om vilka uppgifter registret skall innehålla meddelas av
regeringen.

I paragrafens första stycke anges att ett för hela landet gemensamt regi-
ster, benämnt krigsskaderegistret, skall föras för det ändamål som anges i
3 §. Av samma stycke framgår att registret far föras med hjälp av ADB.

Enligt andra stycket skall Finansinspektionen vara personuppgifts-
ansvarig för krigsskaderegistret och även ha hand om registreringen en-
ligt lagen.

Enligt tredje stycket far regeringen meddela närmare föreskrifter om
vilka uppgifter registret skall innehålla.

Med krigsskada avses i denna lag skada på egendom orsakad av

1. krig mellan Sverige och främmande stat,

2. krig mellan främmande stater, eller

3. en handling som har samband med ett senare utbrutet krig.

I paragrafen definieras begreppet krigsskada. Definitionen motsvarar i
sak den som ges i 1 § andra stycket krigsskadelagen.

Med krigsskada avses en skada på egendom som uppkommer till följd
av krig mellan stater. Lagen tar således inte sikte på personskador utan
enbart sakskador.

Som framgår av andra punkten behöver Sverige inte vara indraget i ett
krig för att en skada skall bedömas som en krigsskada enligt lagen.

I tredje punkten görs ett undantag från huvudregeln att en skada skall
ha uppkommit till följd av ett krig. Som krigsskada bedöms också en

101

5 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 85

skada som inträffar före ett krig men som har samband med ett senare
utbrutet krig. Avsikten är att även skador i följd av sabotagehandlingar
som sker före ett krig skall kunna registreras och ersättas vid ett senare
tillfälle. Däremot är inte en skada som uppkommit då krig hotat men inte
utbrutit att bedöma som en krigsskada enligt lagen.

Ändamål

3J

Ändamålet med krigsskaderegistret skall vara att ge riksdagen underlag för
beslut i fråga om ersättning av statsmedel för krigsskador.

I paragrafen anges för vilka ändamål uppgifter i registret får användas.

Enligt 9 § personuppgiftslagen (1998:204) får personuppgifter inte be-
handlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgift-
erna samlades in. Ett undantag gäller dock behandling för historiska,
statistiska eller vetenskapliga ändamål.

Ansökan om registrering

Den som vill begära ersättning av staten för en krigsskada skall göra en skrift-
lig ansökan om registrering av skadan hos Finansinspektionen. Ansökan skall om
möjligt göras inom tre månader från det att skadan inträffade.

En ansökan enligt första stycket kan avse även anspråk av någon annan än
sökanden.

Paragrafen, som motsvarar 11 § krigsskadelagen, upptar en bestämmelse
om ansökan om registrering.

Den som vill begära ersättning av staten för en krigsskada skall enligt
bestämmelsen i första stycket göra en ansökan om registrering av skadan.
Ansökan skall vara skriftlig.

Enligt krigsskadelagen bortfaller rätten till ersättning om en skada inte
anmäls inom viss tid. Eftersom en ansökan om registrering enligt lagen
inte utgör en förutsättning för att den skadelidande senare skall kunna fa
ersättning för en krigsskada, uppställs inte någon motsvarande frist i den
föreslagna lagen. För att inte ändamålet med registerföringen skall gå
förlorat är det emellertid betydelsefullt att den som vill begära ersättning
för en skada anmäler skadan för registrering och att detta sker så snart
som möjligt. Paragrafen innehåller därför en ordningsföreskrift som
anger att en skada om möjligt skall anmäls för registrering inom tre
månader.

Det säger sig självt att den nämnda ordningen med fortlöpande anmäl-
ningar av inträffade skador knappast kan fungera annat än i skadefall till
följd av krig mellan främmande stater eller vid s.k. lindrigare krigsfall.
Vid mera omfattande krigsskador kommer skaderegistreringen i prakti-
ken att få skjutas upp till efter kriget.

Enligt bestämmelsen i andra stycket är det tillräckligt att en anmälan
görs för varje inträffad skada oavsett om flera anspråk i anledning därav

Prop. 1998/99:85

102

framställs, vilket kan vara fallet om exempelvis den skadade egendomen Prop. 1998/99:85
ägs av flera personer gemensamt.

Närmare bestämmelser om vilka uppgifter om skadan som skall
lämnas i registreringsansökningen, så att utredning och värdering senare
skall kunna ske, får meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer genom tillämpningsföreskrifter i förordning. En
särskild bestämmelse om detta behövs emellertid inte eftersom normgiv-
ningskompetensen framgår direkt av 8 kap. 13 § regeringsformen.

Försäkringsbolag som bedriver verksamhet i Sverige är skyldigt att ta emot
ansökningar om registrering av krigsskada och att i övrigt biträda Finansinspek-
tionen i registerärenden på det sätt som inspektionen beslutar. För sådan biträdes-
verksamhet lämnas ersättning enligt grunder som bestäms av regeringen.

Ett försäkringsbolag som mottagit en ansökan om registrering skall genast
översända en bestyrkt kopia av denna till Finansinspektionen med uppgift om när
ansökan gavs in till bolaget.

I bestämmelsen regleras försäkringsbolagens skyldighet att mot ersätt-
ning biträda Finansinspektionen i dess verksamhet enligt lagen. Första
stycket i paragrafen motsvarar 19 § i krigsskadelagen.

Hanteringen av anmälningar om registrering måste, i likhet med vad
som gäller enligt det nuvarande systemet, bygga på en medverkan av
lokala organ. Utgångspunkten bör således även fortsättningsvis vara att
försäkringsbolagen genom sin beredskapsorganisation i landets olika
delar skall biträda Finansinpektionen genom att ta emot ansökningar om
registrering och granska att dessa innehåller de uppgifter som regeringen
eller inspektionen ger föreskrifter om. Bolagen bör även se till att
erforderliga kompletteringar sker i största möjliga utsträckning.

Den beredskapsplanläggning som ägt rum under årens lopp har utgått
från att biträde endast skall lämnas av svenska försäkringsbolag. Även
om det är föga troligt att utländska försäkringsgivare kommer att driva
verksamhet i Sverige under tid då Finansinspektionen kan förutses
behöva biträde har dessa försäkringsgivare inte ansetts böra undantas i
bestämmelsen.

Enligt bestämmelsen i andra stycket skall ett försäkringsbolag som
mottagit en ansökan om registrering genast sända över en bestyrkt kopia
av denna till Finansinspektionen.

Registrering

Registrering får ske av krigsskada som tillfogats egendom i Sverige eller som
utanför Sveriges gränser tillfogats

1. svenskt fartyg eller luftfartyg på resa direkt mellan orter i Sverige samt
egendom som medförts på sådan resa,

2. svenskt fartyg under yrkesmässigt bedrivet fiske samt egendom som då
medförts ombord.

103

Registrering får dock inte ske av skada på utländskt fartyg eller luftfartyg och Prop. 1998/99:85
inte heller av skada på egendom som tillhör staten, kommun, eller främmande stat.

I paragrafen regleras vilka krigsskador som får registreras enligt lagen.
Att en skada får registreras utgör emellertid — i likhet med vad som
gäller enligt krigsskadelagen — ingen garanti för att ersättning för
skadan senare kommer att utgå.

Bestämmelsens första stycke motsvarar 1 § första stycket och 2 §
krigsskadelagen. Efter mönster av gällande lag är huvudregeln således att
registrering får ske av krigsskador på såväl lös som fast egendom som in-
träffat i Sverige. Från huvudregeln görs dock vissa undantag i såväl ut-
vidgande som inskränkande riktning. Registrering far således ske även av
krigsskador som inträffat utanför Sverige enligt vad som framgår av
punkterna 1 och 2. Genom denna utvidgning omfattas även krigsskador
som drabbar den svenska kusttrafiken och det yrkesmässiga fisket
utanför den svenska territorialgränsen.

I andra stycket, som i huvudsak motsvarar 3 § i krigsskadelagen, görs
undantag från registrering beträffande viss egendom med hänsyn till
ägandeförhållandena. Något undantag motsvarande det som gäller enligt
krigsskadelagen för lyxbetonad egendom, värdepapper och betalnings-
medel görs emellertid inte.

Förfarandet i registreringsärenden

Innan registrering sker skall Finansinspektionen pröva om det finns något
hinder mot registreringen.

Innan registrering av en ansökning sker skall Finansinspektionen pröva
om det finns något hinder däremot.

Inledningsvis måste inspektionen naturligtvis kontrollera att ansök-
ningen är fullständig dvs. att den innehåller de uppgifter som behövs för
att myndigheten skall kunna avgöra om den aktuella skadan är en krigs-
skada som får registreras enligt 6 §. För denna bedömning krävs bl.a. att
ansökningen innehåller en beskrivning av skadeorsaken.

Vilka uppgifter som en ansökan skall innehålla kommer att regleras i
en förordning enligt 12 §.

En ansökan bör naturligtvis innehålla sådana uppgifter att en värdering
av skadan senare kan ske. Att en skada registrerats utgör dock ingen
garanti för att ersättning kommer att utgå.

Beträffande handläggningen gäller i övrigt förvaltningslagens bestäm-
melser.

År en ansökan om registrering ofullständig skall Finansinspektionen förelägga
sökanden att inom viss tid komplettera denna.

Om sökanden inte följer föreläggandet skall ansökan avskrivas. Föreläggandet
skall innehålla en underrättelse om detta.

104

Första stycket i paragrafen innehåller en bestämmelse om att Finansin-
spektionen i vissa fall skall ge sökanden möjlighet att komplettera en an-
sökning.

Enligt andra stycket skall en ansökan avskrivas om sökanden inte
följer ett kompletteringsföreläggande. Någon materiell prövning skall då
inte ske. Eftersom beslutet inte far någon rättskraft är sökanden oför-
hindrad att senare komma in med en ny fullständig ansökan.

Beslut som innebär att en ansökan om registrering bifalls införs i registret.

Om det inte föreligger något hinder mot att registrera en ansökning skall
denna bifallas genom att föras in i registret. Någon särskild underrättelse
om beslutet behöver inte lämnas till sökanden.

70 f

Avslås en ansökan om registrering skall sökanden underrättas skriftligen om
detta.

Om Finansinspektionen avslår en ansökan om registrering skall sökanden
underrättas om detta skriftligen.

Bestämmelsen tar över regeln i 21 § förvaltningslagen, som anger att
en myndighet får bestämma om en underrättelse av ett beslut skall ske
muntligen, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat
sätt.

Av ett avslagsbeslut skall naturligtvis framgå skälen till att ansök-
ningen inte registrerats. Bestämmelsen i 20 § förvaltningslagen är därvid
tillämplig.

Överklagande m.m.

11 §

Ett beslut som innebär att registrering vägras får överklagas till Stockholms
tingsrätt. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

Av paragrafen framgår att ett avslagsbeslut får överklagas till
Stockholms tingsrätt.

Frågan om en skada är att bedöma som en krigsskada och således möj-
lig att registrera har ett visst samband med spörsmålet om tolkning av
krigsklausuler i försäkringsavtal. Eftersom tvister med anledning av för-
säkringsavtal handläggs i allmän domstol har det ansetts lämpligt att även
frågor om registrering enligt denna lag avgörs i samma ordning.

Antalet överklaganden torde inte bli fler än att dessa kan samlas till en
tingsrätt. En fördel med denna ordning är att det skapas en enhetlig
praxis. Eftersom ärendena i flertalet fall torde kunna avgöras efter ett

Prop. 1998/99:85

105

skriftligt förfarande innebär en hänvisning till Stockholms tingsrätt inte
någon större nackdel för de klagande.

Bestämmelserna i förvaltningslagen om hur ett beslut överklagas är
tillämpliga. Överklagandet skall vara skriftligt och ges in till den
myndighet som meddelat beslutet. Tiden for överklagande är tre veckor
från den dag då klaganden fick del av beslutet (23 § förvaltningslagen).

Vid handläggningen i domstol gäller lagen (1996:242) om domstols-
ärenden.

Enligt andra stycket krävs prövningstillstånd vid överklagande till
hovrätten.

Prop. 1998/99:85

106

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över Bilaga F^ 99 85
betänkandet Försäkring under krigsförhållanden

Sveriges Riksbank, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i
Stockholm, Bankstödsnämnden, Finansinspektionen, Kommerskollegium,
Riksgäldskontoret, Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket, Konkurrens-
verket, Konsumentverket, Riksrevisionsverket, Överstyrelsen för civil
beredskap, Försvarsmakten, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Vägverket,
Banverket, Statens räddningsverk, Statens Krigsförsäkringsnämnd, Statens
Krigsskadenämnd, Kammarkollegiet, Exportkreditnämnden, Statens Järn-
vägar, Utländska Försäkringsbolags Förening, Svenska Försäkrings-
mäklares Förening, Svenska Aktuarieföreningen, Trafikförsäkringsföre-
ningen, Svenska Transportförsäkringspoolen, Bohusläns allmänna sjöför-
säkringsförening, Post- och telestyrelsen, Närings- och teknikutvecklings-
verket (NUTEK), Svenska Bankföreningen, Sveriges Försäkringsförbund,
Postgirot Bank AB, Lantbrukskredit AB, Industrikredit AB, Sveriges
Allmänna Hypoteksbank, Svenska Skeppshypotekskassan, Stadshypotek
AB, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Statens Bostads-
kreditnämnd, Fristående Sparbankers Riksförbund, Sveriges Bankkunders
Riksförbund, Finansbolagens Förening, Finansförbundet, Svenska Fond-
handlareföreningen, Fondbolagens förening, Obligationsfrämjandet,
Allmänna pensionsfonden, första-tredje fondstyrelserna, Sveriges Aktie-
sparares Riksförbund, Posten AB, Svensk Exportkredit AB, Lands-
organisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
SACO, Sveriges akademikers centralorganisation, Svenska Arbetsgivare-
föreningen (SAF), Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Industri-
förbund, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Finansanalytikers förening,
Sveriges Advokatsamfund, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR),
Sveriges Försäkringsförbund, Folksam, Värdepapperscentralen VPC AB,
OM Stockholm AB, Bankgirocentralen BGC AB, Länsstyrelsen i
Jämtlands län, Scandinavian Airlines System, Sveriges Redareförening,
Sveriges Redareförening för Mindre Passagerarfartyg, Sveriges Speditör-
förbund, Svenska åkeriförbundet, Sveriges Fastighetsägareförbund,
Svenska Brandförsvarsföreningen, Sveriges Fiskares Riksförbund,
Lantbrukarnas Riksförbund och Vattenfall AB.

107

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
utkast till lagrådsremiss om försäkring under kris- och
krigförhållanden

Finansinspektionen, Riksförsäkringsverket, Överstyrelsen för civil bered-
skap, Försvarsmakten, Sveriges Försäkringsförbund och Svenska
Transportförsäkringspoolen.

Prop. 1998/99:85

Bilaga 2

108

Lagförslaget i lagrådsremissen om Försäkring under
krig och krigsfara

Förslag till lag om försäkringsverksamhet under krig eller
krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Är Sverige i krig skall 2 kap., 3 kap. 2-7 och 9-11 §§ samt 4 kap. 1, 2
och 4 § § tillämpas.

Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att
Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva att be-
stämmelserna i 1 § skall tillämpas.

En sådan föreskrift skall underställas riksdagen inom en månad från
utfärdandet. Föreskriften upphör att gälla, om den inte underställs riks-
dagen i rätt tid eller om riksdagen inte godkänner den inom två månader
från det att den underställdes.

2 kap. Försäkringsrörelse

1 §

Finansinspektionen far förverka en beviljad koncession om det kan antas
att försäkringsgivaren på grund av rådande kris- eller krigsförhållanden
under en längre tid inte kommer att kunna infria sina försäkringsavtal om
risker som är belägna här i landet.

Om ett antagande enligt första stycket i stället gäller en utländsk för-
säkringsgivare med hemland inom Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES), får Finansinspektionen förbjuda denne att fortsätta sin
marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är
belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkrings-
åtaganden som skall fullgöras här i landet.

Om ett ärende som avses i första och andra stycket är av principiell
betydelse eller av särskild vikt, skall det prövas av regeringen. Rege-
ringens prövning sker efter anmälan av inspektionen.

Regeringen far meddela föreskrifter som avviker från bestämmelserna i
försäkringsrörelselagen (1982:713), lagen (1998:293) om utländska för-
säkringsgivares verksamhet i Sverige och lagen (1995:1560) om årsredo-
visning i försäkringsföretag.

Prop. 1998/99:85

Bilaga 3

109

6 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 85

Finansinspektionen får besluta att en försäkringsgivare får avvika från
bestämmelser i någon lag som anges i första stycket eller från föreskrifter
som meddelats med stöd av sådan lag.

Finansinspektionen får besluta att ett svenskt försäkringsbolag får avvika
från bestämmelser i bolagsordningen.

En försäkringsgivare skall senast två år efter det att ett krigstillstånd
upphört upprätta ett särskilt krigsbokslut för försäkringar som omfattats
av krigsansvarighet enligt 3 kap. 1 och 2 §§.

Närmare föreskrifter om krigsbokslutet medelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.

Under krigstillstånd och till dess krigsbokslut upprättats får återbäring
inte gottskrivas livförsäkringstagare och beslut inte fattas om vinstutdel-
ning till aktieägare eller garanter i livförsäkringsbolag.

3 kap. Försäkringsavtal

Personförsäkring

1 §

En försäkringsgivare får inte i avtal om direkt personförsäkring med
svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige göra förbehåll
om att försäkringen inte gäller för dödsfall eller fall av invaliditet som
inträffar till följd av en krigshandling under tid då Sverige är i krig eller
det råder sådana förhållanden som avses i 1 kap. 2 § (krigsansvarighet).

Första stycket skall dock inte gälla för försäkringar som meddelas då
krigstillstånd råder om inte regeringen föreskriver något annat.

Omfattar ett avtal om direkt personförsäkring krigsansvarighet i vidare
mån än som anges i 1 § första stycket gäller 3-5 §§, om inte något annat
har avtalats.

En försäkringsgivare får ta ut tilläggspremier (krigspremier) för person-
försäkringar som omfattas av krigsansvarighet om det krävs för att täcka
sådana merkostnader som kan förväntas uppstå på grund av en ökad risk
för försäkringsfall bland dessa försäkringstagare.

Krigspremien för en försäkring skall fastställas särskilt för liv-, sjuk-
och olycksfallsförsäkring i förhållande till försäkringens löpande premie
och får inte överstiga hälften av denna.

Prop. 1998/99:85

Bilaga 3

110

En försäkringsgivare får fram till dess att ett krigsbokslut upprättats
skjuta upp utbetalningen av en del av ersättningen från en personför-
säkring som omfattas av krigsansvarighet. Endast om det finns synner-
liga skäl far dock mer än hälften av en förfallen försäkringsersättning
hållas inne.

Om förlust uppstått på grund av krigsansvarigheten och förlusten inte
skäligen kan täckas genom att bolagets konsolideringsmedel tas i an-
språk, får försäkringsgivaren sedan ett krigsbokslut upprättats utjämna
bristen genom att sådana försäkringsersättningar som hållits inne enligt
4 § sätts ner i förhållande till försäkringarnas risksummor.

Ett beslut om utjämning enligt första stycket skall godkännas av
F inansinspektionen.

Regeringen far i fråga om livförsäkring meddela föreskrifter om rätt för
försäkringsgivare att, med avvikelse från försäkringsvillkor, skjuta upp
utbetalning på grund av återköp och vägra belåning av försäkringar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far besluta
att en försäkringsgivare far göra en sådan avvikelse som avses i första
stycket.

Skadeförsäkring

Regeringen får beträffande avtal om skadeförsäkring meddela föres-
krifter om

1. upphörande under viss tid eller tills vidare av försäkringsgivares an-
svar för vissa slag av meddelade försäkringar, varvid det skall anges
vad som skall gälla i fråga om försäkringstagarnas rätt,

2. storleken av försäkringstagarnas självrisk,

3. oförändrat ansvar för försäkringsgivare enligt försäkringsavtal till
den del avtalet omfattar försäkring på byggnad som hör till fast
egendom eller tomträtt, trots att försäkringstagaren inte betalat för-
nyelsepremie enligt avtalet.

För en försäkringsgivares fordran på sådan obetald premie som avses i
7 § 3 gäller förmånsrätt enligt 6 § 1 och 7 § 2 förmånsrättslagen
(1970:979).

Prop. 1998/99:85

Bilaga 3

111

Gemensamma bestämmelser

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om anstånd för

1. försäkringstagare att under viss tid betala försäkringspremie som är
förfallen till betalning,

2. försäkringsgivare att under viss tid betala ut försäkringsersättning
som förfallit till betalning.

10 §

Regeringen får meddela föreskrifter om avvikelser från bestämmelser om
försäkringsgivares meddelande till försäkringstagare och från bestäm-
melser och försäkringsvillkor som är beroende av sådana meddelanden.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge
en försäkringsgivare att avvika från bestämmelse och villkor som anges i
första stycket.

11 §

Regeringen far meddela föreskrifter om avvikelser från 9 och 16 §§
trafikskadelagen (1975:1410).

4 kap. Statlig försäkring

Försäkring mot krigsrisk m.m.

Staten far meddela skadeförsäkring på transportområdet mot

1. krigsrisk och

2. risk att egendom läggs under embargo eller uppbringas eller utsätts
för annan liknande åtgärd av främmande stat eller av den som där har
tagit eller försöker ta makten (frustrationsrisk).

Försäkring mot risker som avses i första stycket får staten också med-
dela i fråga om egendom som har lagrats i utlandet för införsel till
Sverige eller i anslutning till utförsel från Sverige.

Staten får avge återförsäkring av sådana försäkringar som har meddelats
enligt 1 §.

Lagen (1927:77) om försäkringsavtal gäller inte i fråga om försäkring
enligt 1 §.

Prop. 1998/99:85

Bilaga 3

112

Återförsäkring

Staten får motta återförsäkring av försäkring som avses i 1 § och av
skadeförsäkring mot andra risker än sådana som anges i den paragrafen.

Krigsförsäkringsnämnden

Ärenden om försäkring enligt 1 och 4 §§ handläggs av Krigsförsäkrings-
nämnden. Nämnden får meddela sådan försäkring endast när det är av
väsentlig betydelse för försvarsansträngningarna, folkförsörjningen eller
näringslivet.

Krigsutbrottsavtal m.m.

Krigsförsäkringsnämnden får, för den tid Sverige är i krig eller det råder
sådana förhållanden som avses i 1 kap. 2 §, träffa avtal med försäkrings-
givare om övertagande av sådana löpande försäkringar som avses i 1 §
(krigsutbrottsavtal).

Nämnden får också, för motsvarande tid som anges i första stycket,
träffa avtal med försäkringsgivare om övertagande av återförsäkring som
avses i 4 § (återförsäkringsavtal).

Avtal enligt första och andra stycket skall underställas regeringen för
godkännande om det innebär annat än en mindre avvikelse från ett redan
gällande avtal.

Kap. 5 Överklagande

1 §

Finansinspektionens beslut enligt 2 kap. 1 § får överklagas till kammar-
rätten.

Krigsförsäkringsnämndens beslut i försäkringsärenden enligt denna lag
får inte överklagas.

Prop. 1998/99:85

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Genom lagen upphävs

1. lagen (1959:73) med vissa bestämmelser om inländsk försäkrings-
rörelse vid krig m.m.,

2. lagen (1959:74) med vissa bestämmelser om utländsk försäkrings-
rörelse här i riket vid krig m.m.,

3. lagen (1959:118) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsför-
säkring och

4. lagen (1960:22) om statlig krigsförsäkring.

113

Förslag till lag om registrering av krigsskada på egendom

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 §

För det ändamål som anges i 3 § skall det föras ett för hela landet
gemensamt register (krigsskaderegistret). Registret far föras med hjälp av
automatisk databehandling.

Ärenden om registrering skall handläggas av Finansinspektionen, som
också är personuppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen (1998:204).

Närmare föreskrifter om vilka uppgifter registret skall innehålla med-
delas av regeringen.

Med krigsskada avses i denna lag skada på egendom orsakad av

1. krig mellan Sverige och främmande stat,

2. krig mellan främmande stater, eller

3. en handling som har samband med ett senare utbrutet krig.

Ändamål

Ändamålet med krigsskaderegistret skall vara att ge riksdagen underlag
för beslut i fråga om ersättning av statsmedel för krigsskador.

Ansökan om registrering

Den som vill begära ersättning av staten för en krigsskada skall göra en
skriftlig ansökan om registrering av skadan hos Finansinspektionen.
Ansökan skall om möjligt göras inom tre månader från det att skadan
inträffade.

En ansökan enligt första stycket kan avse även någon annan än
sökandens anspråk med anledning av en och samma skada.

Försäkringsbolag som bedriver verksamhet i Sverige är skyldigt att ta
emot ansökningar om registrering av krigsskada och att i övrigt biträda
Finansinspektionen i registerärenden på det sätt som inspektionen be-
slutar. För sådan biträdesverksamhet lämnas ersättning enligt grunder
som bestäms av regeringen.

Ett försäkringsbolag som mottagit en ansökan om registrering skall
genast översända en bestyrkt kopia av denna till Finansinspektionen med
uppgift om när ansökan gavs in till bolaget.

Prop. 1998/99:85

Bilaga 3

114

Registrering

Registrering får ske av krigsskada som tillfogats egendom i Sverige eller
som utanför Sveriges gränser tillfogats

1. svenskt fartyg eller luftfartyg på resa direkt mellan orter i Sverige
samt egendom som medförts på sådan resa,

2. svenskt fartyg under yrkesmässigt bedrivet fiske samt egendom som
då medförts ombord.

Registrering får dock inte ske av skada på utländskt fartyg eller luft-
fartyg och inte heller av skada på egendom som tillhör staten, kommun,
eller främmande stat.

Förfarandet i registreringsärenden

Innan registrering sker skall Finansinspektionen pröva om det finns något
hinder mot registreringen.

Är en ansökan om registrering ofullständig skall Finansinspektionen
förelägga sökanden att inom viss tid komplettera denna.

Om sökanden inte följer föreläggandet skall ansökan avskrivas. Före-
läggandet skall innehålla en underrättelse om detta.

Beslut som innebär att en ansökning om registrering bifalls införs i
registret.

10 §

Avslås en ansökan om registrering skall sökanden underrättas skriftligen
om detta.

Överklagande m.m.

11 §

Ett beslut som innebär att registrering vägras får överklagas till
Stockholms tingsrätt. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om
domstolsärenden.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

Prop. 1998/99:85

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 januari år 2000, då lagen (1958:566) om
ersättning för krigsskada å egendom skall upphöra att gälla.

115

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-03-02

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Enligt en lagrådsremiss den 11 februari 1999 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m.,

2. lag om registrering av krigsskada på egendom.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet

Tord Gransbo.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara
m.m.

1 den föreslagna lagen har bestämmelser från fyra olika beredskapslagar
på försäkringsområdet sammanförts i moderniserad form. Tanken är att
regeringen under krigsförhållanden, dvs. krig, krigsfara eller liknande
utomordentliga förhållanden, snabbt skall kunna sätta i kraft den regle-
ring på försäkringsområdet som situationen kräver. Lagen är uppbyggd
så, att vissa angivna bestämmelser automatiskt träder i tillämpning om
Sverige kommer i krig och att regeringen, om Sverige befinner sig i
krigsfara eller under liknande utomordentliga förhållanden, får föreskriva
att samma bestämmelser skall tillämpas. Lagen är emellertid inte en ren-
odlad beredskapslag; övriga bestämmelser i lagen gäller således även
under fredstid, med den naturliga begränsning som följer av att regle-
ringen i och för sig endast tar sikte på förhållanden som har betydelse vid
krig eller krigsfara m.m.

Den lagtekniska konstruktionen ger anledning till ett par frågor. Den
första frågan gäller giltighetstiden för de bestämmelser som sätts i kraft
genom föreskrift av regeringen. Meningen torde emellertid vara, att be-
stämmelserna endast skall gälla under den tid då det råder sådana förhål-
landen som anges i 1 kap. 2 §. Efter förebild av 3 § tredje stycket lagen
(1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna
och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. kunde därför lämpligen
som en ny 3 § i 1 kap. tas in en bestämmelse av följande lydelse:
"Regeringen skall föreskriva att de bestämmelser som anges i 1 § inte
skall tillämpas, när det inte längre råder sådana förhållanden som anges i

2 § första stycket."

Prop. 1998/99:85

Bilaga 4

Den andra frågan hänför sig till klassificeringen av de olika bestämmel-
serna, dvs. vilka som utgör ren beredskapsreglering och vilka som har en

116

vidare tillämpning. Problemet är, att vissa av bestämmelserna har en
tidsmässigt obegränsad tillämpning, t.ex. 3 kap. 1 § angående förbehåll i
försäkringsavtal, medan andra kan gälla inte bara under utan även viss tid
före eller efter ett krigsförhållande, t.ex. 2 kap. 4 § om krigsbokslut,
2 kap. 5 § om återbäring och vinstutdelning, 3 kap. 4 § om uppskov med
utbetalning och 3 kap. 5 § om nedsättning samt 4 kap. 6 § angående
krigsutbrottsavtal m.m. I lagrådsremissen har vissa av de bestämmelser,
som kan tillämpas även efter det att ett krigsförhållande upphört, hänförts
till dem som omfattas av 1 kap. 1 och 2 §§. Enligt Lagrådets mening
skulle det, för att förhindra att det uppstår en diskrepans mellan de av-
sedda materiella bestämmelserna och regleringen i 1 kap., vara konse-
kventare att hänföra alla de bestämmelser som är tänkta att tillämpas
under någon tid även utanför krigsförhållanden till gruppen bestämmelser
med permanent tillämpning. Någon nackdel torde en sådan metod knap-
past kunna föranleda, eftersom bestämmelsernas innehåll är knutet till
omständigheter som endast aktualiseras av krigsförhållanden, t.ex. upp-
rättandet av krigsbokslut, och det av deras ordalydelse tydligt framgår
när en tillämpning kan ske.

Ett ytterligare problem hänför sig till terminologin i lagen, vilken såvitt
avser den tid under vilken det råder krigsfara eller liknande utomordent-
liga förhållanden inte har blivit enhetlig. Således talas i 1 kap. 2 § om
"krigsfara eller — sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda
av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i
krig eller krigsfara", i 2 kap. 1 § om "kris- eller krigsförhållanden", i

2 kap. 4 och 5 §§ och 3 kap. 1 § andra stycket om "krigstillstånd" samt i

3 kap. 1 § första stycket och 4 kap. 6 § om "sådana förhållanden som
avses i 1 kap. 2 §".

Enligt Lagrådets mening vore det bättre att i kap. 2-4 ha en enhetlig
terminologi för att beskriva de förhållanden som anges i 1 kap. 1 och
2 §§ och att den använda termen definieras i 1 kap., förslagsvis i en ny

4 § av följande lydelse: "Med krigsförhållanden avses i denna lag att
Sverige är i krig eller krigsfara eller att det råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser
eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara."

I övrigt återkommer Lagrådet till ovan antydda synpunkter under de
paragrafer som berörs.

1 kap. 1 §

I denna bestämmelse anges de paragrafer som träder i tillämpning i krig
och således saknar aktualitet i fredstid. Eftersom bestämmelserna i 2 kap.
4 och 5 §§ och 3 kap. 4 och 5 §§ även hänför sig till tid som ligger efter
det att ett krigsförhållande har upphört bör dessa, som Lagrådet utvecklat
ovan, ingå bland dem som har permanent tillämpning i enlighet med sin
ordalydelse. Motsvarande bör för konsekvensens skull även gälla 3 kap.

Prop. 1998/99:85

Bilaga 4

117

2 §. 1 kap. 1 § skulle då lyda: "Är Sverige i krig skall 2 kap. 1-3 §§,

3 kap. 3, 6, 7 och 9-11 §§ samt 4 kap. 1, 2 och 4 §§ tillämpas."

2 kap. 1 §

Som Lagrådet inledningsvis antytt bör i första stycket "kris- eller krigs-
förhållanden" bytas ut mot "krigsförhållanden".

2 kap. 2 §

Av författningskommentaren framgår att Finansinspektionen skall kunna
dispensera också från föreskrifter som regeringen meddelat med stöd av
första stycket. Andra stycket bör därför avslutas med orden " — eller
från föreskrifter som meddelats med stöd av sådan lag eller med stöd av
denna lag".

2 kap. 4 §

Av författningskommentaren till denna paragraf (och av kommentaren
till 3 kap. 1 §) framgår, att med "krigstillstånd" avses tid då lagen är i
tillämpning, dvs. då det råder krig eller sådana förhållanden som anges i

1 kap. 2 §. Som Lagrådet inledningsvis antytt bör uttrycket bytas ut mot
"krigsförhållande".

2 kap. 5 §

Med hänvisning till vad Lagrådet anfört ovan bör "krigstillstånd" bytas ut
mot "krigsförhållande".

3 kap. 1 §

Med hänvisning till sitt yttrande ovan föreslår Lagrådet att "Sverige är i
krig eller det råder sådana förhållanden som avses i 1 kap. 2 §" i första
stycket ersätts med "det råder krigsförhållande i Sverige" och att
"krigstillstånd" i andra stycket byts ut mot "krigsförhållande".

3 kap. 2 §

Bestämmelsen anger att 3-5 §§ gäller, om ett avtal om direkt personför-
säkring omfattar krigsansvarighet i vidare mån än som anges i 1 § första
stycket, om inte något annat har avtalats. Nämnda paragrafer gäller också
i fall som avses i 1 §. Detta framgår av paragraferna, men utformningen
av förevarande bestämmelse kan ändå vålla tvekan i det hänseendet. Lag-
rådet förordar ett förtydligande, förslagsvis av följande lydelse: "I fall
som avses i 1 § första stycket gäller bestämmelserna i 3-5 §§. Dessa be-
stämmelser gäller också, om ett avtal om direkt personförsäkring om-
fattar krigsansvarighet i vidare mån än som anges i 1 § första stycket och
något annat inte har avtalats."

Prop. 1998/99:85

Bilaga 4

118

4 kap. 4 §

Hänvisningen till 1 § torde avse skadeförsäkringar, meddelade av annan
än staten, mot sådana risker som anges där. Sammantaget kommer para-
grafen att täcka all skadeförsäkring. Den kan därför ges lydelsen: "Staten
får motta återförsäkring av skadeförsäkring."

4 kap. 5 §

För att det inte skall råda någon tvekan om att också ärenden enligt 2 §
skall handläggas av Krigsförsäkringsnämnden, bör förevarande paragraf
kompletteras med en hänvisning till 2 §.

4 kap. 6 §

Med hänvisning till sitt yttrande ovan föreslår Lagrådet att "för den tid
Sverige är i krig eller det råder sådana förhållanden som avses i 1 kap.
2 §" i första stycket ersätts med "med avseende på den tid då det råder
krigsförhållande". Andra stycket bör i konsekvens härmed inledas:
"Nämnden far också, med avseende på motsvarande tid —."

Förslaget till lag om registrering av krigsskada på egendom

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Prop. 1998/99:85

Bilaga 4

119

F inansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars 1999

Närvarande: statsrådet Freivalds, ordförande, och statsråden Äsbrink,

Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Rosengren, Larsson,

Wämersson, Lejon, Lövdén

Föredragande: statsrådet Erik Åsbrink

Prop. 1998/99:85

Regeringen beslutar proposition 1998/99:85 Försäkring under krig och
krigsfara

120

Rättsdatablad

Prop. 1998/99:85

Författningsrubrik

Bestämmelser som      Celexnummer for

inför, ändrar, upp-       bakomliggande EG-

häver eller upprepar     regler

ett normgivnings-
bemyndigande

Lag om
försäkringsverksamhet
under krig eller krigsfara
m.m.

2 kap. 2 och 4 §§ samt

3 kap. 6, 9, 10 och 11 §§

Lag om registrering av
krigsskada på egendom

1 §

121

Eländers Gotab 57809, Stockholm 1999