Regeringens proposition
1998/99:66

En stärkt kommunal revision

Prop.
1998/99:66

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 4 mars 1999

Göran Persson
Britta Lejon
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till ändringar i kommunallagen
(1991:900), aktiebolagslagen (1975:1385), lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag, lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar, stiftelselagen (1994:1220), lagen (1979:412) om kommunala
indelningsdelegerade och lagen (1996:1415) om försöksverksamhet med
regionförbund i Kalmar län och Skåne län.
Vidare föreslås att lagen (1996:945) om sammanläggningsdelegerade
för Skåne läns landsting och lagen (1997:222) om sammanläggnings-
delegerade för Västra Götalands läns landsting skall upphöra vid
utgången av juni 1999.
Förslagen innehåller bl.a. följande nyheter:
Skärpta regler om jäv i kommunal revision.
Krav på att de förtroendevalda revisorerna skall biträdas av
sakkunnigt biträde.
De förtroendevalda revisorerna ges en rätt att i fullmäktige, nämnder
och fullmäktigeberedningar löpande under året väcka ärenden som rör
granskningen.
De förtroendevalda revisorerna åläggs en skyldighet att anmäla
misstanke om brott till berörd nämnd. Om nämnden inte anmäler ett
misstänkt brott till åklagare skall revisorerna anmäla denna underlåtenhet
till fullmäktige.
Nämndernas ansvar för den interna kontrollen i nämnderna lagfästs.
Överlämnande av årsredovisningarna till fullmäktige och revisorerna
samt beslut i fråga om ansvarsfrihet tidigareläggs.

Revisionsuppgiften preciseras i syfte att tydliggöra att den
kommunala verksamheten skall revideras årligen.
Ökade möjligheter till informationsutbyte mellan revisorer och
lekmannarevisorer i kommunala företag och förtroendevalda revisorer i
kommuner och landsting i syfte att möjliggöra en samordnad kommunal
revision i en kommun eller i ett landsting.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.
Bestämmelserna om överlämnade av årsredovisningen till fullmäktige
och revisorerna samt beslut i fråga om ansvarsfrihet får tillämpas i sin
äldre lydelse intill utgången av år 2000.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 6
2 Lagtext 7
2.1 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1991:900) 7
2.2 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385) 16
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag 18
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar 19
2.5 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) 20
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:412) om
kommunala indelningsdelegerade 21
2.7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1996:945) om
sammanläggningsdelegerade för Skåne läns landsting 22
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1415) om
försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län
och Skåne län 23
2.9 Förslag till lag om upphävande av lagen (1997:222) om
sammanläggningsdelegerade för Västra Götalands läns
landsting 24
3 Ärendet och dess beredning 25
3.1 Lagrådet 25
4 Allmänna utgångspunkter 26
4.1 Kommunal revision en gammal institution 26
4.2 Kommunal revision i dag 26
4.2.1 Den kommunala verksamhetens driftformer 26
4.2.2 Revision av kommunal verksamhet 27
4.3 Behovet av skärpt lagstiftning i syfte att stärka den
kommunala revisionen 29
5 Förtroendevalda revisorer 31
5.1 Valbarheten 31
5.2 Revisorernas kompetens 34
5.3 Revisorernas oberoende 36
6 Jäv 38
6.1 Jäv vid revision 38
6.2 Hantering av jäv 42
7 Sakkunnigt biträde 45
7.1 Förtroendevalda revisorer skall biträdas av sakkunniga 45
7.2 Det sakkunniga biträdets kompetens 48
7.3 Krav på certifiering införs inte 50
8 Initiativrätt 52
8.1 Initiativrätt i fullmäktige 52
8.2 Initiativrätt i nämnder och fullmäktigeberedningar 56
9 Intern kontroll 58
10 Årsredovisning och ansvarsfrihet 61
10.1 Tidigareläggning av överlämnande av årsredovisningen 61
10.2 Tidigareläggning av beslut i fråga om ansvarsfrihet 63
11 Revisionsuppgiften 66
11.1 Precisering av revisionsuppgiften 66
11.2 Revisorernas ekonomiska resurser 67
12 Rätten till upplysningar 70
13 Samordnad revision mellan kommunen och landstinget samt
dess företag 72
13.1 Personsamband mellan lekmannarevisorerna och de
förtroendevalda revisorerna 72
13.2 Information till de förtroendevalda revisorerna 79
14 Skyldighet att anmäla misstanke om brott 84
15 Övriga frågor 88
15.1 Bör kretsen revisionsansvariga vidgas till att omfatta
de anställda? 88
15.2 Bör det vara en obligatorisk uppgift för en förtroende-
vald revisor att pröva lagligheten? 90
15.3 Redaktionella förändringar i kommunallagen 92
16 Ikraftträdande 93
17 Kostnadskonsekvenser 94
18 Författningskommentar 95
18.1 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1991:900) 95
18.2 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385), förslag till lag om ändring i lagen
(1980:1103) om årsredovisningar m.m. i vissa företag,
förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar och förslag till lag om ändring
i stiftelselagen (1994:1220) 105
18.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:412) om
kommunal indelningsdelegerade 106
18.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:945) om
sammanläggningsdelegerade för Skåne läns landsting
och lagen (1997:222) om sammanläggningsdelegerade
för Västra Götalands läns landsting 106
18.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1415) om
försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län
och Skåne län 107
Bilaga 1 Kommitténs sammanfattning av betänkandet 108
Bilaga 2 Kommitténs lagförslag 114
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser 126
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 127
Bilaga 5 Lagrådets yttrande 132
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999 133
Rättsdatablad 134

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i kommunallagen (1991:900),
2. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
3. lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa
företag,
4. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
5. ag om ändring i stiftelselagen (1994:1220),
6. lag om ändring i lagen (1979:412) om kommunala indelnings
delegerade,
7. lag om upphävande av lagen (1996:945) om sammanläggnings-
delegerade för Skåne läns landsting,
8. lag om ändring i lagen (1996:1415) om försöksverksamhet med
regionförbund i Kalmar län och Skåne län, och
9. lag om upphävande av lagen (1997:222) om sammanläggnings-
delegerade för Västra Götalands läns landsting.

2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i kommunallagen
(1991:900)
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen (1991:900)

dels att 9 kap. 16 § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 9 kap. 5 § skall betecknas 5 kap. 20 b §, att
nuvarande 9 kap. 6, 7 15 §§ skall betecknas 9 kap. 7, 9 17 §§ och att
nuvarande 9 kap. 17 § skall betecknas 5 kap. 25 b §,
dels att de nya 5 kap. 20 b §, 9 kap. 8, 9, 11 13, 15 och 16 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att 3 kap. 17 §, 4 kap. 6 och 17 §§, 5 kap. 19, 23 och 31 §§, 6 kap.
7 och 19 §§, 7 kap. 8 §, 8 kap. 17 och 18 §§ samt 9 kap. 4 och 20 §§ skall
ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före 9 kap. 6 §, 7 §, 10 §, 12 § och 14 §
skall sättas närmast före de nya 9 kap. 7 §, 9 §, 12 §, 14 § respektive 16 §
samt att rubriken närmast före 9 kap. 16 § skall sättas närmast före den
nya 5 kap. 25 a §,
dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 4 kap. 17 a §,
5 kap. 20 a och 25 a §§ samt 9 kap. 5 och 6 §§ av följande lydelse,
dels att det i lagen närmast före 9 kap. 8 § skall införas en ny rubrik av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
17 §
Innan en kommun eller ett
landsting lämnar över vården av en
kommunal angelägenhet till ett
aktiebolag där kommunen eller
landstinget innehar samtliga aktier,
skall fullmäktige
Om en kommun eller ett lands-
ting med stöd av 16 § lämnar över
vården av en kommunal
angelägenhet till ett aktiebolag där
kommunen eller landstinget inne-
har samtliga aktier, skall full-
mäktige
1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,
2. utse samtliga styrelseleda-
möter och minst en revisor,
2. utse samtliga styrelseleda-
möter,
3. se till att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i verksamheten
som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt fattas.

Detsamma gäller, när kommu-
nen eller landstinget ensam bildar
en stiftelse för en kommunal
angelägenhet.

I fråga om aktiebolag som avses
i första stycket skall fullmäktige
även utse minst en lekmanna-
revisor.
Fullmäktige skall också utse
minst en lekmannarevisor i aktie-
bolag där kommunen eller lands-
tinget direkt eller indirekt innehar
samtliga aktier.
Vad som anges i första stycket
gäller, när kommunen ensam eller
landstinget ensamt bildar en
stiftelse för en kommunal ange-
lägenhet. Fullmäktige skall även
utse minst en revisor i en sådan
stiftelse.
Till lekmannarevisor i aktie-
bolaget eller revisor i stiftelsen
skall fullmäktige utse någon av de
revisorer eller revisorsersättare
som enligt 9 kap. 1 § valts för
granskning av styrelsen och övriga
nämnders verksamhet.

4 kap.
6 §
Den som är anställd hos en kommun eller ett landsting för att ha den
ledande ställningen bland personalen är inte valbar.
Den som är chef för en förvaltning som hör till en nämnds verksam-
hetsområde får inte väljas till ledamot eller ersättare i nämnden.

Den som är redovisningsskyldig
till kommunen eller landstinget är
inte valbar som revisor eller revi-
sorsersättare för granskning av
verksamhet som omfattas av redo-
visningsskyldigheten. Detsamma
gäller make, sambo, föräldrar,
barn eller syskon eller annan
närstående till den redovisnings-
skyldige.

17 §
Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.

Revisorerna får väcka ärenden
i en nämnd om ärendet rör gransk-
ningen av verksamheten i nämn-
den. När revisorsersättarna tjänst-
gör har de samma rätt att väcka
ärenden som revisorerna.

17 a §
Revisorerna får väcka ärenden
i en fullmäktigeberedning om
ärendet rör granskningen av verk-
samheten i fullmäktigebered-
ningen. När revisorsersättarna
tjänstgör har de samma rätt att
väcka ärenden som revisorerna.

5 kap.
19 §
Om en ledamot enligt 20 § eller
9 kap. 4 § är jävig i ett ärende, får
fullmäktige handlägga ärendet,
även om antalet deltagande på
grund av jävet inte uppgår till det
antal som föreskrivs i 18 §.
Om en ledamot enligt 20 eller
20 a § är jävig i ett ärende, får
fullmäktige handlägga ärendet,
även om antalet deltagande på
grund av jävet inte uppgår till det
antal som föreskrivs i 18 §.

20 a §
Den som är redovisningsskyldig
till kommunen eller landstinget får
inte delta i
1. val av revisor eller revisors-
ersättare för granskning av verk-
samhet som omfattas av redovis-
ningsskyldigheten, eller
2. handläggningen av ärenden
om ansvarsfrihet för verksam-
heten.
Detsamma gäller också make,
sambo, föräldrar, barn eller
syskon eller annan närstående till
den redovisningsskyldige.

20 b §
Trots 20 a § får enskilda för-
troendevalda mot vilka anmärk-
ning kan riktas enligt 9 kap. 17 §
andra stycket delta i fullmäktiges
överläggningar, när revisionsbe-
rättelsen över den verksamhet som
de har ansvaret för behandlas.
Ordföranden och vice ordföran-
dena i en nämnd får också delta i
fullmäktiges överläggning när
verksamhet inom den egna nämn-
den behandlas.
Vad som nu har sagts gäller
även om de förtroendevalda inte
är ledamöter i fullmäktige.

23 §
Ärenden i fullmäktige får väckas av
1. en nämnd,
2. en ledamot genom motion,
3. revisorerna, om ärendet gäller
förvaltning som har samband med
revisionsuppdraget,

3. revisorerna eller revisor-
ersättarna när de tjänstgör, om
ärendet gäller förvaltning som har
samband med revisionsuppdraget
eller om ärendet gäller gransk-
ningen,
4. en fullmäktigeberedning, om fullmäktige har föreskrivit det, eller
5. styrelsen i ett sådant företag som avses i 3 kap. 17 och 18 §§, om
fullmäktige har beslutat det för särskilda fall.
Ärende om att hålla folkomröstning i en viss fråga får i fullmäktige
också väckas av minst fem procent av de röstberättigade kommun- eller
landstingsmedlemmarna enligt lagen (1994:692) om kommunala folk-
omröstningar. Initiativet skall vara skriftligt, ange den aktuella frågan
samt innehålla initiativtagarnas egenhändiga namnteckningar, namn-
förtydliganden och uppgift om deras adresser.

25 a §
Fullmäktige skall vid ett sam-
manträde före utgången av juni
månad året efter det år som revi-
sionen avser besluta om ansvars-
frihet skall beviljas eller vägras.
Fråga om ansvarsfrihet för en
gemensam nämnd skall prövas av
fullmäktige i var och en av de sam-
verkande kommunerna eller lands-
tingen.

25 b §
Om ansvarsfrihet vägras, får
fullmäktige besluta att skade-
ståndstalan skall väckas.
Talan som inte grundas på brott
skall väckas inom ett år från det
att beslutet om vägrad ansvars-
frihet fattades. Annars är rätten
till sådan talan förlorad.

31 §
Fullmäktige får behandla revi-
sionsberättelsen utan föregående
beredning.
Fullmäktige får behandla revi-
sionsberättelsen utan föregående
beredning. Fullmäktige skall dock
inhämta förklaringar över de
anmärkningar som har framställts
i revisionsberättelsen.

Om en förtroendevald har vägrats ansvarsfrihet, får fullmäktige också
utan ytterligare beredning besluta att den förtroendevaldes uppdrag skall
återkallas enligt 4 kap. 10 §.

6 kap.
7 §
Nämnderna skall var och en
inom sitt område se till att verk-
samheten bedrivs i enlighet med
de mål och riktlinjer som fullmäk-
tige har bestämt samt de föreskrif-
ter som gäller för verksamheten.
De skall också se till att verk-
samheten bedrivs på ett i övrigt
tillfredsställande sätt.
Nämnderna skall var och en
inom sitt område se till att verk-
samheten bedrivs i enlighet med
de mål och riktlinjer som fullmäk-
tige har bestämt samt de föreskrif-
ter som gäller för verksamheten.
De skall också se till att den
interna kontrollen är tillräcklig
samt att verksamheten bedrivs på
ett i övrigt tillfredsställande sätt.

Detsamma gäller när vården av en kommunal angelägenhet med stöd
av 3 kap. 16 § har lämnats över till någon annan.

19 §
En nämnd får kalla en ledamot
eller en ersättare i fullmäktige, en
annan nämnd eller beredning, en
anställd hos kommunen eller
landstinget eller en särskild
sakkunnig att närvara vid ett
sammanträde med nämnden för att
lämna upplysningar.
En nämnd får kalla en ledamot
eller en ersättare i fullmäktige, en
annan nämnd eller beredning, en
revisor eller en revisorsersättare,
en anställd hos kommunen eller
landstinget eller en särskild
sakkunnig att närvara vid ett
sammanträde med nämnden för att
lämna upplysningar.
Den som har kallats till ett sammanträde får, om nämnden beslutar det,
delta i överläggningarna men inte i besluten.

7 kap.
8 §
Företrädare för de anställda hos
en kommun eller ett landsting
(personalföreträdare) får, i den
omfattning som anges i 9 13 §§,
närvara vid sammanträden med
andra nämnder än styrelsen. Före-
trädare för anställda i kommuner
eller landsting som samverkar i en
gemensam nämnd får i mot-
svarande omfattning närvara vid
sammanträden med den gemen-
samma nämnden.
Närvarorätt saknas dock i revi-
sionsnämnder, förtroendnämnder,
valnämnder och överförmyndar-
nämnder.
Företrädare för de anställda hos
en kommun eller ett landsting
(personalföreträdare) får, i den
omfattning som anges i 9 13 §§,
närvara vid sammanträden med
andra nämnder än styrelsen. Före-
trädare för anställda i kommuner
eller landsting som samverkar i en
gemensam nämnd får i mot-
svarande omfattning närvara vid
sammanträden med den gemen-
samma nämnden.
Närvarorätt saknas dock vid
revisorernas sammanträden, i
patientnämnder, valnämnder och
överförmyndarnämnder.

8 kap.
17 §
Årsredovisningen skall lämnas
över till fullmäktige och revisorer-
na snarast möjligt och senast den
1 juni året efter det år som redo-
visningen avser.
Årsredovisningen skall lämnas
över till fullmäktige och revisorer-
na snarast möjligt och senast den
15 april året efter det år som redo-
visningen avser.

18 §
Årsredovisningen skall god-
kännas av fullmäktige. Det bör
inte ske innan fullmäktige enligt 9
kap. 16 § andra stycket beslutat
om ansvarsfrihet skall beviljas
eller vägras.
Årsredovisningen skall god-
kännas av fullmäktige. Det bör
inte ske innan fullmäktige enligt 5
kap. 25 a § beslutat om ansvars-
frihet skall beviljas eller vägras.

9 kap.
4 §
Den som är redovisningsskyldig
till kommunen eller landstinget får
inte
1. vara revisor eller revisors-
ersättare för granskning av verk-
samhet som omfattas av redovis-
ningsskyldigheten,
2. delta i val av revisor eller
revisorsersättare som skall
granska sådan verksamhet, eller
3. delta i handläggningen av
ärenden om ansvarsfrihet för verk-
samheten.
Första stycket skall tillämpas
också på make, sambo, föräldrar,
barn eller syskon eller annan när-
stående till den redovisnings-
skyldige.

.
I fråga om jäv för en revisor och
en revisorsersättare skall bestäm-
melserna i 6 kap. 25 § om jäv
tillämpas.
En revisor eller en revisors-
ersättare som är jävig i ett ärende
får inte delta eller närvara vid
behandlingen av ärendet. Denne
får dock vidta åtgärder som någon
annan inte kan vidta utan olägligt
uppskov.
Den som känner till en
omständighet som kan antas
utgöra jäv mot honom, skall
självmant ge det till känna.

5 §
Har det uppkommit en fråga om
jäv mot någon av revisorerna skall
de samfällt besluta i jävsfrågan.
Den som jävet gäller får delta i
prövningen av jävsfrågan endast
om revisorerna inte är beslutsföra
utan honom och någon annan inte
kan tillkallas utan olägligt
uppskov.
Ett beslut om jäv får överklagas
endast i samband med överklagan-
det av det beslut varigenom
ärendet avgörs.

6 §
Från jäv skall bortses när
frågan om partiskhet uppen-
barligen saknar betydelse.

Sakkunnigt biträde
8 §
Revisorerna skall i sin
granskning biträdas av sakkun-
niga som de själva väljer och
anlitar i den omfattning som
behövs.
De sakkunniga skall ha den
insikt och erfarenhet av kommunal
verksamhet som fordras för att
kunna fullgöra uppdraget.

9 §
Revisorerna granskar i den om-
fattning som följer av god revi-
sionssed all verksamhet som
bedrivs inom nämndernas verk-
samhetsområden.

De prövar om verksamheten
sköts på ett ändamålsenligt och
från ekonomisk synpunkt tillfreds-
ställande sätt, om räkenskaperna är
rättvisande och om den kontroll
som görs inom nämnderna är
tillräcklig.
Revisorerna granskar årligen i
den omfattning som följer av god
revisionssed all verksamhet som
bedrivs inom nämndernas verk-
samhetsområden och genom de
revisorer eller lekmannarevisorer
som utsetts enligt 3 kap. 17 och
18 §§.
De prövar om verksamheten
sköts på ett ändamålsenligt och
från ekonomisk synpunkt tillfreds-
ställande sätt, om räkenskaperna är
rättvisande och om den interna
kontrollen som görs inom nämn-
derna är tillräcklig.
Om revisorerna i sin granskning
finner att det föreligger misstanke
om brott av förmögenhetsrättslig
karaktär skall de anmäla för-
hållandet till berörd nämnd. Om
nämnden finner att det föreligger
misstanke om brott och inte utan
oskäligt dröjsmål vidtar åtgärder,
är revisorerna skyldiga att rap-
portera nämndens agerande till
fullmäktige.

11 §
Vad som sägs om nämnder i 7 §
gäller också fullmäktigebered-
ningar.
Vad som sägs om nämnder i 9 §
gäller också fullmäktigebered-
ningar.

12 §
Nämnderna och de anställda är
skyldiga att lämna revisorerna de
upplysningar som behövs för revi-
sionsarbetet.
Nämnderna och de enskilda
ledamöterna och ersättarna i
dessa samt de anställda är skyldiga
att lämna revisorerna de upp-
lysningar som behövs för revi-
sionsarbetet.
De skall också ge revisorerna tillfälle att när som helst inventera de
tillgångar som nämnderna har hand om och ta del av de räkenskaper och
andra handlingar som berör nämndernas verksamhet.

13 §
Vad som sägs om nämnder i
10 § gäller också fullmäktigebe-
redningar.
Vad som sägs om nämnder i
12 § gäller också fullmäktigebe-
redningar.

15 §
De beslut som revisorerna fattar
om sin förvaltning skall tas upp i
protokoll.
De beslut som revisorerna fattar
om sin förvaltning och om jäv
skall tas upp i protokoll.
Föreskrifterna i 6 kap. 30 § om justering av protokoll och tillkänna-
givande om justeringen skall tillämpas också på revisorernas protokoll.

16 §
Revisorerna skall varje år till fullmäktige avge en berättelse med redo-
görelse för resultatet av den revision som avser verksamheten under det
föregående budgetåret.

De sakkunnigas rapporter skall
fogas till revisionsberättelsen.
Granskningsrapport enligt
11 kap. 6 § aktiebolagslagen
(1975:1385) som har lämnats för
ett aktiebolag som avses i 3 kap.
17 och 18 §§ skall också fogas till
revisionsberättelsen.

20 §
I kommunalförbund med för-
bundsdirektion skall revisorerna
avge en revisionsberättelse till var
och en av förbundsmedlemmarnas
fullmäktige. Vad som sägs om
fullmäktige i 5, 16 och 17 §§ skall
beträffande sådana förbund gälla
förbundsmedlemmarnas full-
mäktige.
I kommunalförbund med för-
bundsdirektion skall revisorerna
avge en revisionsberättelse till var
och en av förbundsmedlemmarnas
fullmäktige. Vad som sägs om
fullmäktige i 5 kap. 20 b, 25 a,
25 b och 31 §§ skall beträffande
sådana förbund gälla förbunds-
medlemmarnas fullmäktige.

10 kap.
2 §
Följande beslut får överklagas:
1. beslut av fullmäktige eller den beslutande församlingen i ett
kommunalförbund,
2. beslut av en nämnd eller ett partssammansatt organ, om beslutet inte
är av rent förberedande eller rent verkställande art,
3. beslut av förbundsstyrelsen eller en annan nämnd eller ett parts-
sammansatt organ i ett kommunalförbund, om beslutet inte är av rent
förberedande eller rent verkställande art, samt
4. sådana beslut av revisorerna
som avses i 9 kap. 13 §.
4. sådana beslut av revisorerna
som avses i 9 kap. 15 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Fullmäktiges sammanträde
i 5 kap. 25 a § såvitt avser revisionen av 1999 års verksamhet får dock
hållas senast före utgången av december år 2000. Till utgången av år
2000 får 8 kap. 17 § tillämpas i sin äldre lydelse.

2.2 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 42 § och 11 kap. 14 och 19 §§
aktiebolagslagen (1975:1385) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

10 kap.
42 §
Revisorn är skyldig att lämna medrevisor, lekmannarevisor, särskild
granskare som avses i 11 kap. 21 §, ny revisor och, om bolaget har för-
satts i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om
bolagets angelägenheter.
Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om
bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning
i brottmål.

Revisorn i ett aktiebolag som
omfattas av 1 kap. 9 § sekre-
tesslagen (1980:100) är även
skyldig att på begäran lämna upp-
lysningar om bolagets ange-
lägenheter till de förtroendevalda
revisorerna i kommunen eller
landstinget.

11 kap.
14 §
Granskningsrapporten skall
lämnas till bolagets styrelse senast
tre veckor före den bolagsstämma
som avses 9 kap. 7 § första
stycket.
Granskningsrapporten skall
lämnas till bolagets styrelse senast
tre veckor före den bolagsstämma
som avses i 9 kap. 7 § första
stycket.
I rapporten skall lekmannarevisorn uttala sig om sådana förhållanden
som avses i 4 § och om sådana förhållanden som han har varit skyldig att
granska enligt 5 §. Om lekmannarevisorn finner anledning till anmärk-
ning mot någon styrelseledamot eller mot den verkställande direktören,
skall han upplysa om detta i rapporten och lämna uppgift om anledningen
till anmärkningen.
En lekmannarevisorn får i
granskningsrapporten lämna även
andra upplysningar som han anser
att aktieägarna bör få kännedom
om.
En lekmannarevisor får i
granskningsrapporten lämna även
andra upplysningar som han anser
att aktieägarna bör få kännedom
om.

19 §
Lekmannarevisorn är skyldig att lämna bolagets revisor, annan lek-
mannarevisor, särskild granskare som avses i 21 § och, om bolaget har
försatts i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om
bolagets angelägenheter.
Lekmannarevisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upp-
lysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under
förundersökning i brottmål.

Lekmannarevisorn i ett aktie-
bolag som omfattas av 1 kap. 9 §
sekretesslagen (1980:100) är även
skyldig att på begäran lämna upp-
lysningar om bolagets angelägen-
heter till de förtroendevalda revi-
sorerna i kommunen eller lands-
tinget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 13 § lagen (1980:1103) om årsredo-
visning m.m. i vissa företag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
13 §
En revisor får inte till dem som saknar rätt att erhålla kännedom om
den årsredovisningsskyldiges angelägenheter lämna upplysningar om
sådant som revisorn har fått kännedom om vid fullgörande av sitt
uppdrag, om det kan lända till förfång för den årsredovisningsskyldige.
Revisorn är skyldig att lämna medrevisor, ny revisor och, om den års-
redovisningsskyldige har försatts i konkurs, konkursförvaltaren erforder-
liga upplysningar om den årsredovisningsskyldiges angelägenheter.
Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om
företagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersök-
ning i brottmål.

Revisorn i ett handelsbolag som
omfattas av 1 kap. 9 § sekretess-
lagen (1980:100) är även skyldig
att på begäran lämna upplys-
ningar om bolagets angelägen-
heter till de förtroendevalda
revisorerna i kommunen eller
landstinget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 16 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 kap.
16 §
Revisorerna får inte lämna upplysningar till enskilda medlemmar eller
utomstående om sådana föreningens angelägenheter som de har fått
kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om det kan vara till nack-
del för föreningen.
Revisorerna är skyldiga att
1. till föreningsstämman lämna alla upplysningar som stämman begär,
om det inte skulle vara till väsentlig nackdel för föreningen,
2. till medrevisor, granskare som avses i 17 §, ny revisor och, om före-
ningen har försatts i konkurs, konkursförvaltare lämna erforderliga upp-
lysningar om föreningens angelägenheter, samt
3. på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till
undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.

Revisorerna i en förening som
omfattas av 1 kap. 9 § sekretess-
lagen (1980:100) är även skyldiga
att på begäran lämna upplys-
ningar om föreningens angelägen-
heter till de förtroendevalda
revisorerna i kommunen eller
landstinget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.5 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen
(1994:1220)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 15 § stiftelselagen (1994:1220) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
15 §
Revisorerna får inte lämna upplysningar till utomstående om sådana
stiftelsens angelägenheter som de har fått kännedom om vid fullgörandet
av sitt uppdrag, om det kan vara till nackdel för stiftelsen.
Revisorerna är skyldiga att
1. till medrevisor, ny revisor, tillsynsmyndigheten och, om stiftelsen
har försatts i konkurs, konkursförvaltaren lämna behövliga upplysningar
om stiftelsens angelägenheter, samt
2. på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till
undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Bestämmelsen i andra stycket 1 om upplysningsskyldighet till tillsyns-
myndigheten gäller inte när det är fråga om sådan stiftelse som avses i
9 kap. 10 § första stycket.

Revisorerna i en stiftelse som
omfattas av 1 kap. 9 § sekretess-
lagen (1980:100) är även skyldiga
att på begäran lämna upplys-
ningar om stiftelsens angelägen-
heter till de förtroendevalda
revisorerna i kommunen eller
landstinget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:412) om
kommunala indelningsdelegerade

Härigenom föreskrivs i fråga att 22 § lagen (1979:412) om kommunala
indelningsdelegerade skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

22 §
Delegerade väljer tre eller flera revisorer och minst lika många revi-
sorsersättare som skall granska arbetsutskottets och kommittéernas verk-
samhet. I fråga om valbarhet till revisor eller revisorsersättare, verkan av
att valbarheten upphör och rätt till avsägelse tillämpas bestämmelserna i
15 § om ledamöter och ersättare i arbetsutskottet.
Revisorerna skall det år då indelningsändringen träder i kraft avge en
berättelse om resultatet av revisionen till kommunfullmäktige i kom-
munen enligt den nya indelningen. Fullmäktige skall vid sammanträde
före utgången av detta år besluta om ansvarsfrihet skall beviljas eller om
någon åtgärd för att bevara kommunens rätt skall vidtas.
I fråga om revisionen tillämpas i
övrigt bestämmelserna om
revision i 9 kap. kommunallagen
(1991:900).
I fråga om revisionen tillämpas
i övrigt bestämmelserna om
revision i kommunallagen
(1991:900).

__

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1996:945)
om sammanläggningsdelegerade för Skåne läns
landsting
Härigenom föreskrivs att lagen (1996:945) om sammanläggnings-
delegerade för Skåne läns landsting skall upphöra att gälla vid utgången
av juni 1999.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1415) om
försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län
och Skåne län

Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1996:1415) om försöksverksam-
het med regionförbund i Kalmar län och Skåne län skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

34 §
Vad som föreskrivs i 9 kap.
kommunallagen (1991:900) om
revision skall i tillämpliga delar
gälla för ett regionförbund.
Vad som föreskrivs i
kommunallagen (1991:900) om
revision skall i tillämpliga delar
gälla för ett regionförbund.

Föreskrifterna i 9 kap. 1 och 2 §§ kommunallagen gäller dock inte för
ett regionförbund.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.9 Förslag till lag om upphävande av lagen (1997:222)
om sammanläggningsdelegerade för Västra
Götalands läns landsting
Härigenom föreskrivs att lagen (1997:222) om sammanläggnings-
delegerade för Västra Götalands läns landsting skall upphöra att gälla vid
utgången av juni 1999.

3 Ärendet och dess beredning
Regeringen bemyndigade den 3 april 1997 chefen för Inrikesdeparte-
mentet att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att gör en
översyn av den kommunala revisionen samt att föreslå de lagändringar
och andra åtgärder som kan anses motiverade för att öka effektiviteten
och kompetensen i revisionsarbetet samt för att stärka de förtroende-
valdas självständiga ställning (dir. 1997:56). Kommittén antog namnet
Kommunrevisionsutredningen (In 1997:10).
Kommittén lämnade i juni 1998 betänkande Den kommunala revi-
sionen ett demokratiskt kontrollinstrument (SOU 1998:71). En sam-
manfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Kommitténs lagförslag finns
i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena och remissamman-
ställningen finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju1999/120/K).
3.1 Lagrådet
Regeringen beslutade den 17 december 1998 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran. I förhållande till lagråds-
remissen har vissa smärre redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

4 Allmänna utgångspunkter
4.1 Kommunal revision en gammal institution
I kommuner och landsting har de förtroendevaldas formella roll såvitt
avser beslutanderätt, ansvar för beredning, verkställighet och kontroll, i
huvudsak varit oförändrad sedan de borgerliga primärkommunerna och
landstingen etablerades på 1860-talet. De förtroendevalda har beslutande-
rätten i fullmäktige men även i styrelsen och övriga nämnder. Därtill an-
svarar de för beredning och verkställighet i nämnderna. De anställda i
kommuner och landsting kan visserligen få rätt att besluta på delegation
men agerar även i sådana fall utan självständigt ansvar som biträden till
de förtroendevalda. Dessa förhållanden gäller även i fråga om den
kommunala revisionen.
Bestämmelser om kommunala revisorer fanns redan i 1862 års kom-
munförordningar.
4.2 Kommunal revision i dag
4.2.1 Den kommunala verksamhetens driftformer
Kommunal verksamhet bedrivs huvudsakligen i förvaltningsform. Under
de senaste årtiondena har dock kommunal verksamhet i allt större omfatt-
ning kommit att bedrivas även i privaträttsliga former. Från kommunal-
demokratiska utgångspunkter är det kommunala företaget att betrakta
som ett instrument för att driva kommunal verksamhet en alternativ
driftform.
Vid utgången av år 1997 fanns det 1 576 kommunala företag där kom-
muner eller landsting var majoritetsägare eller stiftare. Med företag avses
aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk förening, ideell förening eller
stiftelse (jfr 3 kap. 16 § kommunallagen 1991:900). Av dessa företag var
87 procent aktiebolag (1 281), 9 procent utgjordes av stiftelser och
resterande 4 procent av andra associationsformer. I de kommunägda före-
tagen omsattes ca 117 miljarder kronor. Företagen utgör omsättnings-
mässigt ungefär en fjärdedel av den verksamhet som kommunerna och de
kommunägda företagen tillsammans ansvarar för.
I dag gäller delvis olika regler både med avseende på innehåll och
terminologi för revision av kommunal verksamhet som bedrivs i för-
valtnings- respektive företagsform. Den verksamhet som bedrivs i för-
valtningsform granskas enligt de regler om revision som finns i kom-
munallagen. Sådan granskning utförs av förtroendevalda revisorer. De
kommunala företagen granskas enligt de associationsrättsliga regler som
gäller för respektive företagsform. Dessa regler ställer ofta krav på
yrkesutbildade revisorer, dvs. auktoriserade eller godkända revisorer.
I både kommunallagen (1991:900, KL) och aktiebolagslagen
(1975:1385, ABL) används begreppet revisor. I kommunallagen avses
med en revisor en förtroendevald revisor medan begreppet revisor i aktie-
bolagslagen avser en auktoriserad eller godkänd revisor. I aktiebolags-
lagen används begreppet lekmannarevisor för att beteckna en person utan
formell kompetens som kan utses för att utföra en allmän granskning av
ett bolag.
Lagutskottet har vid sin behandling av proposition 1997/98:99 Aktie-
bolagets organisation (bet. 1997/98:LU26), i anledning av en motion,
uttalat att regeringen bör i det fortsatta arbetet med anledning av Aktie-
bolagskommitténs återstående betänkande överväga en annan benäm-
ningen än lekmannarevisor på den person som skall utföra utses att utföra
en allmän granskning av ett bolag. I avvaktan på utredningens förslag
används beteckningen lekmannarevisor.
4.2.2 Revision av kommunal verksamhet
Förtroendevalda revisorer utses av fullmäktige

Kommunallagens bestämmelser gäller både för kommuner och landsting.
Således gäller samma bestämmelser om revision för såväl kommuner
som för landsting.
Regler om den kommunala revisionen finns huvudsakligen samlade i
9 kap. kommunallagen. De förtroendevalda revisorerna väljs av fullmäk-
tige och är fullmäktiges instrument för granskning av den kommunala
verksamhet som bedrivs i nämnderna och i eventuella fullmäktige-
beredningar.
Lagen föreskriver inte några särskilda kvalifikationskrav för de för-
troendevalda revisorerna annat än att de skall ha uppnått en ålder av 18 år
och därmed ha rösträtt i de kommunala valen (jfr 4 kap. 5 § KL).
De förtroendevalda revisorerna (minst tre revisorer och tre ersättare)
väljs för en tid av fyra år. Det ställs i dag inga krav på att de skall
biträdas av sakkunniga. I alla kommuner och landsting anlitar de
förtroendevalda revisorerna i praktiken ändå ett sådant biträde.

Revisorernas granskning av verksamheten sker enligt god revisionssed

De förtroendevalda revisorerna granskar enligt 9 kap. 7 och 9 §§
kommunallagen, i den omfattning som följer av god revisionssed, all
verksamhet som bedrivs inom nämndernas och fullmäktigeberedningar-
nas verksamhetsområden. Verksamhet som bedrivs i kommunala företag
ligger emellertid utanför de förtroendevalda revisorernas ansvar och be-
fogenhet. De kommunala företagen omfattas i stället av revision enligt
den lagstiftning som gäller för respektive företagsform, t.ex. aktiebolags-
lagen.
Passusen om god revisionssed i 9 kap. 7 § kommunallagen tillkom
under riksdagsbehandlingen av propositionen om en ny kommunallag
(prop. 1990/91:117) efter konstitutionsutskottets förslag (se bet.
1990/91:KU38 s. 80). Utskottet framhöll att god revisionssed inte är
något en gång för alltid fastslaget begrepp utan det förändras över tiden.
Vidare angav utskottet att det är väsentligt att det tillämpas på ett sätt
som tar hänsyn till den kommunala sektorns särart, där bl.a. den
kommunala revisionen utövas av förtroendevalda revisorer och under
offentlig insyn. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet har
redovisat förbundens syn på god revisionssed i skriften God revisionssed
i kommunal verksamhet (1995). Skriften har kommit att bli vägledande
för den kommunala revisionen. Förbunden har också inrättat en
referensgrupp i syfte att fortlöpande utveckla den goda seden. Förbunden
har även utarbetat ett förslag till revisionsreglemente. Avsikten är att
detta reglemente ska antas av fullmäktige och ge ytterligare preciseringar
rörande revisionsarbetet.

Den kommunala revisionen består av redovisnings- och förvaltnings-
revision

Den övergripande revisionsuppgiften i kommuner och landsting är att
granska om verksamheten efterlever fullmäktiges beslut och om verk-
samheten, inom budgetramarna och med avsedd kvalitet, uppnår de poli-
tiska målen. Den kommunala revisionsuppgiften omfattar såväl redovis-
ningsrevision som förvaltningsrevision. Gränsdragningen dem emellan är
inte given. Det finns ingen klar definition av vad som är redovisnings-
respektive förvaltningsrevision.
Redovisningsrevisionen i kommuner och landsting syftar i huvudsak
till att bedöma om god redovisningssed tillämpas, om räkenskaperna är
rättvisande och kontrollen av förmögenhetsskyddet är tillräcklig (jfr
9 kap. 7 § KL).
Förvaltningsrevision i kommuner och landsting syftar till att bedöma
om fullmäktiges beslut efterlevs och om verksamheten, inom budget-
ramarna och med avsedd kvalitet, uppnår de politiska målen (jfr 9 kap.
7 § KL). Förvaltningsrevision i kommunal verksamhet kan t.ex. innebära
att man granskar effektiviteten inom äldreomsorgen, rättssäkerhet i
biståndshandläggning eller kvaliteten i den psykiatriska vården.
En väsentlig del vid sidan av revisorernas granskande arbete är det
arbete som bedrivs i syfte att stödja nämndernas och fullmäktigebered-
ningarnas arbete med bl.a. rutiner. Detta skall ses som en del i arbete med
att förebygga att felaktigheter begås.

Den interna kontrollen granskas av revisorerna

De förtroendevalda revisorerna har inte något omedelbart ansvar för den
interna kontrollen utan skall granska att sådan finns och att den är
ändamålsenlig och tillräcklig (jfr 9 kap. 7 § KL). Revisorerna bedömer
om den interna kontrollen stöder verksamheten och dess ekonomiska
förhållanden och om verksamhetens riskhantering är tillfredsställande.

Resultaten av revisorernas granskning lämnas i revisionsberättelsen

De förtroendevalda revisorerna skall varje år lämna en revisionsberättelse
till fullmäktige (9 kap. 14 § KL). Om de framställer anmärkningar skall
anledningen anges i berättelsen. Anmärkningar får riktas mot nämnder,
beredningar och mot enskilda förtroendevalda. Berättelsen skall också
innehålla ett uttalande om ansvarsfrihet föreslås eller ej (9 kap. 15 § KL).
Anmärkningar kan inte riktas mot de anställda i kommunen eller
landstinget. Detta som en följd av att ansvaret för den kommunala
verksamheten ytterst åvilar de förtroendevalda. Revisionsberättelsen
innehåller inte heller några anmärkningar eller direkta uttalanden som
specifikt rör de kommunala företagen. De förtroendevalda revisorerna
kan och skall dock uttala sig om kommun- eller landstingsstyrelsen skött
sin allmänna tillsynsplikt över företagen (jfr 6 kap. 1 § KL).
4.3 Behovet av skärpt lagstiftning i syfte att stärka den
kommunala revisionen
En allt mer komplex kommunal verksamhet ställer nya krav på lagstift-
ningen

De grundläggande reglerna om revision infördes redan i 1862 års kom-
munalförordningar. Reglerna har visserligen ändrats och kompletterats
under 1900-talet men de är i många avseenden oförändrade till sitt
innehåll.
Kommunal verksamhet har under 1900-talet ändrat karaktär, framför
allt sedan 1960-talet. Verksamheten har fått allt större volym till sak-
innehåll och ekonomi och därigenom också blivit mer komplex. Kom-
muner och landsting är i dag stora beslutsenheter. Frågan om hur kom-
munal revision bör utformas för att möta dessa förändringar har därmed
också aktualiserats.

Den kommunala revisionen behöver stärkas

En demokratiskt förankrad revision har ett särskilt värde som, förutom att
ge stadga åt den kommunala självstyrelsen, tar till vara de förtroende-
valdas kännedom om och engagemang för kommunal verksamhet.
På senare tid har det nuvarande systemet med förtroendemannarevision
i kommunal verksamhet kommit att ifrågasättas i en rad hänseenden. I
den allmänna debatten har bl.a. framförts krav på ökat inslag av
professionell revision av kommunal verksamhet. Flera utredningar har
också under 1990-talet pekat på behovet av en samlad översyn av den
kommunala revisionen. Senast har detta behov understrukits av
Justitiekanslern (JK) i rapporten Förstärkt skydd mot oegentligheter i
offentlig förvaltning, som överlämnades till regeringen i början av mars
1997. JK underströk att det vid en sådan översyn borde uppmärksammas
hur den kommunala revisionen och revisionen av kommunala bolag skall
kunna samordnas. Det var bl.a. mot denna bakgrund som regeringen år
1997 tillsatte Kommunrevisionsutredningen.

Förslag för att stärka den kommunala revisionen

I syfte att stärka den kommunala revisionen lämnar regeringen i denna
proposition förslag som bl.a. rör
skärpta regler om jäv i kommunal revision,
krav på att de förtroendevalda revisorerna skall biträdas av sakkunnigt
biträde,
de förtroendevalda revisorerna ges en rätt att i fullmäktige, nämnder
och fullmäktigeberedningar löpande under året väcka ärenden som rör
granskningen,
de förtroendevalda revisorerna åläggs en skyldighet att anmäla
misstanke om brott av förmögenhetsrättslig karaktär till berörd nämnd
och rapportera nämndens agerande till fullmäktige om nämnden finner
att det föreligger misstanke om brott och inte vidtar åtgärder,
nämndernas ansvar för den interna kontrollen i nämnderna lagfästs,
överlämnande av årsredovisningarna till fullmäktige och revisorerna
samt beslut i fråga om ansvarsfrihet tidigareläggs,
revisionsuppgiften preciseras i syfte att tydliggöra att den kommunala
verksamheten skall revideras årligen, samt
ökade möjligheter till informationsutbyte mellan revisorer och lek-
mannarevisorer i kommunala företag och förtroendevalda revisorer i
kommuner och landsting i syfte att möjliggöra en samordnad kommunal
revision i en kommun eller i ett landsting.

5 Förtroendevalda revisorer
5.1 Valbarheten
Regeringens bedömning: Det finns inte tillräckligt starka skäl för att
begränsa fullmäktiges möjligheter att t.ex. välja en ledamot i full-
mäktige till revisor eller revisorsersättare.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna delar utred-
ningens bedömning däribland Samhällsvetenskapliga fakulteten i Göte-
borg, länsstyrelsen i Gävleborgs län, Stockholms, Mullsjö, Växjö, Karls-
krona, Halmstad, Östersunds och Luleå kommuner, Kalmar och
Kristianstads läns landsting, Svenska Kommunförbundet, Landstings-
förbundet, Kommuninvest AB, Starev samt Svenska Revisorsamfundet.
Mora kommun förordar att någon delad revision inte bör tillåtas. Några
kommuner, däribland Luleå och Övertorneå kommuner, anser att det
snarare är det aktiva partiarbetet än medlemskapet i fullmäktige som
riskerar att skapa lojalitetskonflikter. Kammarrätten i Jönköping menar
att det är olämpligt att förtroendevalda revisorer har en beroende
ställning och finner det därför tveksamt om rekrytering av revisorerna
skall ske bland ledamöter i fullmäktige.
Skälen för regeringens bedömning
Vem är i dag valbar till revisor?

Fullmäktige skall inför varje mandatperiod välja minst tre revisorer och
lika många revisorsersättare för granskning av verksamheten (9 kap.
1 och 2 §§ kommunallagen, 1991:900, KL).
I 4 kap. 5 § kommunallagen finns en valbarhetsregel som anger de
allmänna förutsättningarna för att en person skall vara valbar till ett
förtroendeuppdrag i en kommun eller i ett landsting. För att vara valbar
gäller att en person skall ha uppnått en ålder av 18 år och ha rösträtt i de
kommunala valen. Denna valbarhetsregel gäller lika för de förtroende-
valda revisorerna som för andra förtroendevalda. Den som är anställd i en
kommun eller ett landsting för att ha den ledande ställningen bland
personalen, dvs. en kommundirektörer eller motsvarande, är inte valbar
(4 kap. 6 § första stycket KL). Detsamma gäller den som är chef för en
förvaltning som hör till en nämnds verksamhetsområde (jfr 4 kap. 6 §
andra stycket KL).
När det gäller vem som kan väljas till revisor, finns i 9 kap. kom-
munallagen kompletterande regler till den allmänna bestämmelsen om
valbarhet i 4 kap. 5 § kommunallagen. Detta hänger samman med att den
speciella funktion som revisorerna har ställer särskilt stora krav på
oberoende.
Valbarheten för revisorerna inskränks genom en jävs- och obehö-
righetsregel i 9 kap. 4 § första stycket 1 kommunallagen. Enligt denna
regel får den som är redovisningsskyldig till kommunen eller landstinget
inte vara revisor.
Begreppet redovisningsskyldig omfattar både förtroendevalda och
kommunalt anställda som i sin befattning är redovisningsskyldiga. Make,
sambo, föräldrar, barn eller syskon eller andra närstående till den redo-
visningsskyldige ingår också i kretsen vid bedömningen av om obehörig-
het föreligger (9 kap. 4 § andra stycket KL). Som redovisningsskyldig
räknas enligt rättspraxis också styrelseledamot i ett kommunalt företag
(se RÅ 1976 Ab 28 och RÅ 1992 ref. 28). Utanför obehörighetsregeln i
9 kap. 4 § faller däremot ledamöterna i fullmäktige.
Skulle ett valbarhetshinder uppkomma under en revisors löpande
mandatperiod förfaller revisorsuppdraget omedelbart (se 4 kap 8 § KL). I
sådant fall måste fullmäktige förrätta fyllnadsval av revisor.

Finns det skäl att skärpa reglerna som begränsar valbarheten?

Valbarheten till revisor skall enligt regeringens uppfattning vara be-
gränsad på ett sådant sätt att den garanterar att revisionen är opartisk och
tillförlitlig. Principiella motiv talar därför för en relativt sträng avgräns-
ning av valbarheten.
Det har i olika sammanhang efterfrågats ytterligare begränsningar i
valbarheten när det gäller revisorerna. Det har t.ex. sagts att det inte bör
vara möjligt att välja revisorer bland dem som är ledamöter i fullmäktige
framför allt på grund av risken för bindningar till respektive fullmäktige-
grupp och fullmäktiges arbete i övrigt. Enligt nuvarande bestämmelser
råder formellt inga hinder mot att välja revisorer som också är ledamöter
i fullmäktige. Bland landstingen är i dag ca 27 procent av revisorerna
ledamöter i fullmäktige och bland kommunerna är motsvarande andel ca
7 procent.
Det finns såväl för- som nackdelar med att kunna rekrytera revisorerna
bland fullmäktiges ledamöter. Till fördelarna hör att fullmäktiges leda-
möter har förutsättningar att vara väl insatta i de frågeställningar som
revisorer har att bedöma. De har erfarenheter som är värdefulla när det
gäller att identifiera olika kommunrevisionella problem. Att de är väl för-
ankrade i kommunal verksamhet är en fördel i revisionens främjande och
stödjande verksamhet. Till nackdelarna hör bl.a. det nyss nämnda dvs.
risken för bindningar till respektive fullmäktigegrupp eller fullmäktiges
arbete i övrigt.
Det sägs ofta att revisorernas opartiska ställning och politiska mod är
av stor betydelse för medborgarnas tilltro till rättssäkerheten och
demokratin och att det därför är angeläget att undvika risken för att t.ex.
revisionen partipolitiseras. Genom att skärpa den regel som begränsar
valbarheten skulle objektivitet och opartiskhet i revisionen ytterligare
betonas. Detta talar för att revisorerna inte borde rekryteras bland leda-
möterna i fullmäktige men gärna bland personer med goda erfarenheter
av kommunal verksamhet (jfr Kommunala Förnyelsekommitténs
betänkande Förnyelse av kommuner och landsting, SOU 1996:169
s. 131).
En inskränkning av valbarheten när det gäller ledamöter i fullmäktige
skulle generellt sett reducera antalet möjliga kandidater med kommunal
förankring och erfarenhet. Detta skulle i många mindre kommuner kunna
ge upphov till praktiska problem att rekrytera revisorer. I vart fall skulle
en önskvärd omsättning bland revisorerna kunna försvåras. Det är enligt
regeringens mening ingen önskvärd utveckling i en situation där en
förstärkning av de förtroendevalda revisorernas ställning och kompetens
är angelägen.
Vid en samlad bedömning finner regeringen att det inte finns till-
räckligt starka skäl för att införa en reglering i kommunallagen som ute-
sluter rekrytering av ledamöter i fullmäktige till uppdrag som revisor.
Det får även fortsättningsvis ankomma på fullmäktige att självständigt
bedöma vilka kandidater som har sådan erfarenhet och integritet att revi-
sorsuppdragets krav på opartiskhet kan förenas med vederbörandes
uppdrag i fullmäktige.

Delad revision

Det är inte ovanligt att revisorer även har förtroendeuppdrag som leda-
mot eller ersättare i en nämnd eller styrelse eller i ett kommunägt företag
i den egna kommunen eller det egna landstinget. Att ha uppdrag i en
nämnd inom den egna kommunen eller landstinget innebär enligt huvud-
regeln att vederbörande inte kan vara revisor där (jfr 9 kap. 4 § KL). I de
fall då denna situation är för handen och fullmäktige ändå vill anlita
personen som revisor brukar fullmäktige vid valet av revisor uttryckligen
ange att en viss revisor undantas från granskningen av den nämnd där
han eller hon är ledamot eller ersättare eller är redovisningsskyldig till.
Den förtroendevalda får då mandat att granska andra delar av den kom-
munala verksamheten. Fullmäktige utnyttjar möjligheten till s.k. delad
revision.
Det har av någon remissinstans ifrågasatts om detta förfaringssätt skall
vara tillåtet och menat att detta kan medföra problem t.ex. vid hantering
av revisionsfrågor av övergripande karaktär. Regeringen menar för sin
del att revisionen fungerar bäst om möjligheten till delad revision an-
vänds mer i undantagsfall. Det finns dock inte tillräckligt starka skäl att
förbjuda förfarandet. Det skulle kunna innebära stora praktiska problem
för t.ex. mindre kommuner som vanligen har ett mindre urval av revi-
sorskandidater.
5.2 Revisorernas kompetens
Regeringens bedömning: Det finns inte tillräckligt starka skäl för att
i lag införa särskilda kompetenskrav på dem som skall kunna väljas
till revisor eller revisorsersättare.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna delar utred-
ningens bedömning däribland Samhällsvetenskapliga fakulteten i Göte-
borg, länsstyrelsen i Gävleborgs län, Stockholms, Mullsjö, Växjö, Karls-
krona, Halmstad, Östersunds och Luleå kommuner, Kalmar och
Kristianstads läns landsting, Landstingsförbundet, Svenska Kommun-
förbundet, Kommuninvest AB, Starev samt Svenska Revisorsamfundet.
Strömstads och Trollhättans kommuner som delar utredningens bedöm-
ning anger att det bör framgå av lagtexten att valda revisorer skall
genomgå obligatorisk utbildning.
Justitiekanslern förordar att frågan om utformningen av den kom-
munala revisionen bör beredas ytterligare genom att försöka finna en lös-
ning som tillgodoser kravet på bättre effektivitet i revisionen inom ramen
för att de förtroendevalda i styrelsen och nämnder även fortsättningsvis
skall granskas av sina egna. Riksrevisionsverket och Revisorsnämnden
anser att kommunal verksamhet även bör granskas genom en yrkes-
mässigt oberoende revision som komplement till den kommunala revi-
sionen och att en kompletterande utredning bör ges i uppdrag att ta fram
underlag för beslut att som ett komplement till den förtroendevalda
granskningen även etablera yrkesmässigt oberoende revision. Länsstyrel-
sen i Gävleborgs län anger att frågan om en fristående yrkesrevision
borde bli föremål för ytterligare överväganden.
Skälen för regeringens bedömning
I dag finns inga särskilda kompetensregler för revisorerna

Kommunallagen (1991:900) innehåller i dag inga regler med krav på att
de förtroendevalda revisorerna skall besitta viss formell kompetens.
Däremot är det viktigt att de förtroendevalda revisorerna har politisk
erfarenhet och kunskap om den kommunala verksamheten.
En viktig del i revisionsuppgiften är förvaltningsrevisionen, dvs.
granskningen av om verksamheten är ändamålsenlig och bedrivs på ett
ekonomiskt tillfredsställande sätt. Revisionen skall utvärdera om kom-
munen tillhandahåller de nyttigheter och tjänster som de politiska orga-
nen avsett. Lika viktigt är att se om dessa tillhandahålls kommuninne-
vånarna till ett pris som inte är högre än nödvändigt. Utgångspunkten är
de mål och den resurstilldelning som de politiska organen lagt fast. Att
bedöma om en nämnd har levt upp till fullmäktiges formella beslut och
politiska intentioner kan inte alltid mätas med fasta mått. Detta kräver
politisk erfarenhet och kännedom om kommunal verksamhet. Även den
redovisningsrevisionella uppgiften ställer krav på politisk kompetens
eftersom de övergripande målen i kommuner och landsting inte enbart ut-
trycks i ekonomiska termer utan också i termer av volymer, kvalitet och
effekter.
I revisionsuppgiften ingår emellertid också uppgifter som, förutom
politisk erfarenhet, ställer krav på yrkesrevisionella eller andra special-
kunskaper. Redan i dag biträds därför de förtroendevalda revisorerna i
stor utsträckning av antingen anställda i kommunen eller i landstinget
eller andra sakkunniga. Flera landsting och större kommuner har även
egna revisionskontor. Regeringen återkommer i avsnitt 7 till frågan om
sakkunnigt biträde.

Inget lagstadgat krav på utbildning

Kommunrevisonsutredningen ansåg att några särskilda kompetenskrav
som begränsar valbarheten inte skulle införas i kommunallagen. Detta
stöds också av det stora flertalet remissinstanserna. Mot denna bakgrund
anser regeringen att det i dagsläget inte finns tillräckligt starka skäl att i
kommunallagen ställa några formella kompetenskrav som begränsar
valbarheten till uppdraget som förtroendevald revisor. Det får därför även
i fortsättningen ankomma på fullmäktige att självständigt bestämma vem
som skall utses till revisor.
Det är dock, enligt regeringens mening, väsentligt att de förtroende-
valda revisorerna, precis som några remissinstanser påpekar, erbjuds en
till uppgiften anpassad utbildning och att de också ges möjlighet till ett
regelbundet erfarenhetsutbyte. Det finns dock inte skäl att i lag lägga fast
krav på att revisorerna skall erbjudas och genomgå viss utbildning.

Kravet på en kompletterande yrkesmässig revision av kommunal verk-
samhet

Några remissinstanser anser att den kommunala revisionen där gransk-
ningen av den kommunala verksamheten sker av egna förtroendevalda
inte uppfyller kravet på oberoende enligt den gängse definition av
begreppet oberoende som används för statsrevision och revision av
aktiebolag m.m. De anser att den kommunala verksamheten även bör
granskas av en yrkesmässigt oberoende revision som komplement till den
revision som sker genom de förtroendevalda revisorerna.
Regeringen kan se att det ur revisionssynpunkt finns fördelar med en
sådan ordning. Den kommunala organisationen och verksamheten skiljer
sig emellertid i väsentliga avseende från såväl en statlig organisation som
en privaträttslig sammanslutning. Kommuner och landsting är styrda av
folkvalda församlingar i demokratisk ordning. Det är de förtroendevalda
som ansvarar för verksamheten inom ramen för en kommunal själv-
styrelse. Detta framgår redan av 1 kap. 1 och 7 §§ regeringsformen. Med
dagens ordning kan utomstående inte ansvara för verksamheten. De för-
troendevalda revisorerna är en viktig del av detta system. Skall man
ändra på detta handlar det om en mycket stor förändring av det ansvars-
system som gäller i dag. Regeringen anser inte att det i dagsläget finns
skäl att genomföra en så genomgripande förändring.
Såsom framgår av avsnitt 7.1 föreslår dock regeringen att den för-
troendevalda revisionen skall kompletteras med en yrkesrevisionell kun-
skap i form av sakkunnigt biträde. Skulle det visa sig att det inte är en
tillräcklig stark ordning där den kommunala revisionen förstärks med
sakkunniga biträden kommer regeringen att åter överväga behovet av en
yrkesmässigt oberoende revision som komplement till den revision som
sker av de förtroendevalda revisorerna.
5.3 Revisorernas oberoende
Regeringens bedömning: Systemet med förtroendevalda revisorer
förutsätter att fullmäktige till revisorer väljer personer som har för-
måga att medverka till en revision som uppfyller fullmäktiges och
medborgarnas rättmätiga krav på oberoende, effektivitet och kompe-
tens.
Valet av revisorer bör ske med bredast möjliga representativitet.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En bred majoriteten av remissinstanserna delar
utredningens bedömning däribland Simrishamns, Göteborgs, Strömstads,
Surahammars, Ljusdals, Bjurholms och Övertorneå kommuner, Värm-
lands och Dalarnas läns landsting.
Skälen för regeringens bedömning
Revisorerna skall vara oberoende och opartiska

De förtroendevalda revisorernas ställning och status i organisationen har
diskuterats i olika sammanhang. Lokaldemokratikommittén påpekade i
betänkandet Lokal demokrati i utveckling (SOU 1993:109 s. 81) att
revisorerna inte alltid hade den politiska tyngd, erfarenhet och själv-
ständiga ställning som kommunallagen förutsätter. Även Kommunala
Förnyelsekommittén menade i sitt slutbetänkande Förnyelse av kom-
muner och landsting (SOU 1996:169 s. 131) att de förtroendevalda
revisorernas status allmänt sett måste höjas. Kommunrevisionsutred-
ningen angav i sitt betänkande Den kommunala revisionen (SOU
1998:71 s. 60) att det finns behov av en stark och effektiv revision som
kännetecknas av oberoende och opartiskhet.
För att systemet med förtroendevalda revisorer skall kunna behållas
också i framtiden krävs att fullmäktige fortsättningsvis lyckas rekrytera
personer som har förmågan att medverka till en revision som fyller full-
mäktiges och medborgarnas rättmätiga krav på opartiskhet, effektivitet
och kompetens.
Detta är av stor betydelse för medborgarnas tilltro till rättssäkerheten
och demokratin. Inte minst de under de senaste åren uppdagade oegent-
ligheterna inom kommunal förvaltning visar att det finns behov av en
stark och effektiv kommunal revision bl.a. för att granska att den interna
kontrollen är ändamålsenlig och effektiv.
Det har bl.a. i en motion till riksdagen framhållits att det är en fördel
om revisionens ordförande utses från minoriteten i fullmäktige
(mot.1996/97:K526). Ett antal kommuner och landsting har redan valt att
låta ordförandeskapet i revisionen innehas av minoriteten. Rent faktiskt
borde detta sakna betydelse mot bakgrund av att varje revisor kan agera
självständigt. Regeringen anser dock att en ordning som innebär att ord-
föranden i revisionen utses från minoriteten kan vara ett sätt för kom-
muner och landsting att på frivillig väg markera revisorernas oberoende i
förhållande till den politiska majoriteten.

En god representativitet är viktig!

En förutsättning för att systemet med förtroendevalda revisorer skall vara
ändamålsenlig är att fullmäktige lyckas välja personer som har förmågan
att medverka till en revision som fyller medborgarnas rättmätiga krav på
oberoende, effektivitet och kompetens. En god representativitet bidrar till
att skapa en sådan revision. Det är därför viktigt att en bred representati-
vitet upprätthålls vid val av revisorer. Det gäller inte bara att representa-
tivitet tillgodoses med avseende på partierna i fullmäktige. Det förutsätter
också att representativiteten tillgodoses i fråga om ålder och erfarenhet,
kön, etnicitet, funktionshinder m.m. Det är viktigt inte minst mot bak-
grund av att det är en väsentlig uppgift för revisorerna att granska ända-
målsenligheten i verksamheten.
En strävan bör enligt regeringens mening vara att samtliga partier i
fullmäktige ges möjlighet att antingen bli representerade i revisionen
eller att på annat sätt följa revisionens arbete. Detta minskar risken för
ovidkommande lojaliteter. Det kan dock vara svårt att erbjuda representa-
tion för samtliga partier i vissa kommuner eller landsting där det finns ett
stort antal mindre partier representerade i fullmäktige.

6 Jäv
6.1 Jäv vid revision
Regeringens förslag: Kommunallagens regler för förtroendevalda
och anställda i nämnder om s.k. sakägarjäv, intressejäv, ställföre-
trädarjäv, ombudsjäv och delikatessjäv samt om när det skall bortses
från jäv skall omfatta även de förtroendevalda revisorerna.
Förslagen finns intagna i 9 kap. 4 och 6 §§ kommunallagen
(1991:900).

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens utom såvitt
avser den lagteknisk utformningen av bestämmelserna.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna ställer sig
positiva till att samma jävsbestämmelser skall gälla för revisorerna som
för nämnderna. Flera av dessa instanser, däribland Norrtälje, Malmö,
Halmstad och Göteborgs kommuner, Värmlands läns landsting, Svenska
Kommunförbundet samt Komrev AB förordar att jävsreglerna bör
anpassas till de för revisorerna speciella förhållandena däribland
skillnaden mellan ärende och ett granskningsärende samt hur frågan om
jäv hanteras i revisionsberättelsen. Vidare anges att verkan av jäv bör ses
över. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att frågan är svår-
bedömbar och att det därför behövs ytterligare överväganden. Mullsjö
kommun anför att förslaget inte är tillräckligt analyserat och därför inte
bör göras till föremål för lagstiftning. Värmlands, Västernorrlands och
Västerbottens läns landsting samt Starev förordar att en lagreglering bör
ske med innebörd att jäv föreligger om revisorernas budget bereds av
redovisningsskyldiga.
Skälen för regeringens förslag
Reglerna om jäv i kommunallagen är olika för ledamöterna i fullmäktige,
i en nämnd, de anställda och de förtroendevalda revisorerna

Jävs- och valbarhetsbestämmelser finns till för att säkra en objektiv
hantering av ärenden i en verksamhet. Ytterst handlar det om med-
borgarnas förtroende för den kommunala verksamheten.
Med jäv avses att en person har ett sådant förhållande till saken eller
parterna att det kan äventyra hans opartiskhet vid behandlingen av ett
visst ärende. I kommunallagen (1991:900, KL) finns olika regler om jäv
för ledamöter i fullmäktige, i en nämnd, de anställda och de förtroende-
valda revisorerna.

Jävsbestämmelserna för fullmäktige

För ledamöterna i fullmäktige föreligger jäv när ärendet personligen
berör ledamoten själv, ledamotens make, sambo, föräldrar, barn eller
syskon eller någon annan närstående (5 kap. 20 § KL). Jävsregeln täcker
inte alla de fall där en ledamot kan tänkas sätta eget eller annans intresse
framför kommunens. I äldre motiv har man därför utgått från att den
förtroendevalde själv frivilligt skall avstå från att delta vid hanteringen i
sådana fall (prop. 1953:210 s. 151). Dessa uttalanden anses enligt dok-
trinen alltjämt vara vägledande (se Paulsson-Riberdahl-Westerling:
Kommunallagen s. 199). I 5 kap. 20 § tredje stycket kommunallagen
anges att föreskrifterna i 6 kap. 24 § andra fjärde styckena om verkan av
jäv i styrelsen och övriga nämnder skall tillämpas också på fullmäktige.

Jävsbestämmelserna för nämnder

För styrelsen och övriga nämnder gäller en jävsregeln som har förvalt-
ningslagens (1986:223) jävsregel som förebild. En förtroendevald eller
en anställd som är jävig i ett ärende i en nämnd får inte delta eller närvara
vid handläggningen av ärendet (6 kap. 24 § KL). För dessa gäller s.k.
sakägarjäv, intressejäv, släktskapsjäv, ställföreträdarjäv, ombuds- och
biträdesjäv samt delikatessjäv (6 kap. 25 § KL). Från jäv skall dock bort-
ses när frågan om opartiskhet uppenbart saknar betydelse (6 kap. 26 §
KL).
För förtroendevalda och anställda som är engagerade i kommunala
företag anses inte ställföreträdarjäv och delikatessjäv föreligga enbart på
grund av att den som handlägger ärendet är ställföreträdare för bolaget
eller på annat sätt är knuten dit (6 kap. 27 § första stycket KL). Det krävs
således starkare koppling för att jäv skall föreligga.
Regeln gäller emellertid enbart ärenden som berör ett aktiebolag där
kommunen äger minst hälften av aktierna eller en stiftelse där kommunen
utser minst hälften av styrelseledamöterna. Undantaget gäller dessutom
inte när en nämnd handlägger ärenden som innebär myndighetsutövning
mot enskilda. Anledningen till särregleringen är att företagsdrift i egna
privaträttsliga subjekt kan betraktas som ett alternativ till drift i nämnd-
form. I propositionen Lokal demokrati (prop. 1993/94:188 s. 61) uttalas
att nämndens uppgift i dessa fall är ofta att upprätthålla sambandet
mellan bolaget och kommunen.

I dag gäller det sk. redovisningsjävet för de förtroendevalda revisorerna

Jävs- och obehörighetsreglerna vid revision utgår från begreppet redo-
visningsskyldighet. Begreppet avser både förtroendevalda och kom-
munalt anställda som i sin befattning är redovisningsskyldiga till kom-
munen eller landstinget. Med redovisningsskyldighet avses också leda-
möter i ett kommunalt företags styrelse. Regeln skall tillämpas också på
make, sambo, föräldrar, barn eller syskon eller annan närstående till den
redovisningsskyldige. Den som är redovisningsskyldig till kommunen får
inte vara revisor eller revisorsersättare och inte heller delta i val av
revisor eller i handläggningen av ärenden om ansvarsfrihet för
verksamheten (9 kap. 4 § KL).
Regeringen menar att denna regel formellt sett inte är att anse som en
ren jävsregel utan som en valbarhetsregel med visst inslag av jäv.
Regeringen återkommer till detta senare i detta avsnitt.

Samma jävsbestämmelser skall gälla för revisorerna som för nämnderna

Jävsbestämmelserna i 5 och 6 kap. kommunallagen tar sikte på en
persons opartiskhet vid handläggningen av enskilda ärenden. Någon
sådan renodlad jävsregel finns i dag inte för revisorerna. Det förhållandet
att t.ex. ett enskilt ärende berör revisorn eller denne närstående förhindrar
honom inte enligt kommunallagen att delta i revisionen av ärendet. I den
av Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet utgivna skriften
God revisionssed anges att även om de jävsbestämmelser som gäller
för nämnderna inte är formellt tillämpliga på revisorerna, bör de ändå
tillämpas av etiska skäl (se skriftens avsnitt 2.4).
Avsaknaden av lagbestämmelser om revisionsjäv har lett till att
revisorskollegier i kommuner och landsting, i viss utsträckning och i
enlighet med ovan nämnda rekommendation, analogt har tillämpat de
jävsbestämmelser som gäller för nämnderna. Det har inneburit att
revisorerna avstått från att delta i handläggningen av sådana ärenden till
vilka de haft sådan anknytning att vederbörandes opartiskhet kunnat
ifrågasättas.
Det är principiellt viktigt att slå fast att revisorernas agerande skall
präglas av objektivitet och att kravet på att uppmärksamma jävs-
situationer inte skall vara mildare för revisorer än för ledamöter i
nämnder och anställda i nämnder. Ytterst handlar det om allmänhetens
förtroende för revisionen. Detta stöds också av remissinstanserna. Det är
inte en tillfredsställande ordning att förlita sig på att kommuner och
landsting analogt tillämpar de jävsbestämmelser som gäller för nämnder.
Även om revisorernas granskningar normalt sett inte utmynnar i ett
löpande beslutsfattande på sätt som sker i nämnderna skall deras
granskningar ytterst läggas till grund för fullmäktiges årliga beslut i
ansvarsfrihetsfrågan. Beslut kommer även att fattas löpande i de ärenden
som revisorerna initierar med stöd av den av regeringen föreslagna
initiativrätten. För att bibehålla och stärka allmänhetens förtroende för
revisorernas objektivitet i verksamheten bör det därför införas en
uttrycklig jävsbestämmelse för de förtroendevalda revisorerna.

I vilka ärenden kan jäv förekomma?

De förtroendevalda revisorernas granskning sammanfattas varje år i en
revisionsberättelse. Rättsligt sett utgör den berättelsen ett enda ärende
trots att den består av ett stort antal delar. Regeringen menar att samma
regler skall gälla för jäv oavsett vilket slags ärende det gäller.
Revisorerna handlägger och beslutar även i förvaltningsärenden.
Sådana kan gälla anställning av personal, avtal om medverkan av sakkun-
niga m.m.
Regeringen har i avsnitt 8 föreslagit att de förtroendevalda revisorerna
skall ges initiativrätt i fullmäktige, nämnder och fullmäktigeberedningar.
Dessa framställningar till de olika organen kommer också att i förvalt-
ningsrättslig mening utgöra ärenden hos de förtroendevalda revisorerna.
Med de föreslagna bestämmelserna kan således jävssituationer också
komma att förekomma i revisionsberättelsen. Det kan leda till att full-
mäktiges beslut om revisionsberättelsen upphävs om det överklagas. Det
blir domstolens sak att pröva om och när det skall bortses från jävet.
Jäv kan således förekomma i alla de ärenden som de förtroendevalda
revisorerna skall handlägga, oavsett om det gäller revisorernas egna
förvaltningsärenden, de ärenden som revisorerna initierar med stöd av
initiativrätten eller i revisionsberättelsen.
Styrelsen har ansvaret för att upprätta kommunens eller landstingets
förslag till budget i (se 8 kap. 6 § KL). Vissa remissinstanser har framfört
synpunkten att jäv skall anses föreligga om revisorernas budget bereds av
redovisningsskyldiga. Ett sådant jäv skulle innebära att styrelsen inte
skulle kunna lämna ett samlat förslag till kommunens eller landstingets
budget till fullmäktige. En sådan ordning är inte önskvärd. Jäv för den
som i styrelsen deltar i beredningen av de förtroendevalda revisorernas
budget skall därför inte införas. Regeringen återkommer i avsnitt 11.2 till
frågan om beredning av revisorernas budget.

När kan det bortses från jäv?

Förebilden till bestämmelsen i 6 kap. 26 § kommunallagen om bort-
seende från jäv har hämtats från förvaltningslagen. I förarbetena till kom-
munallagen finns inte angivet vilka situationer som avses falla under
bestämmelsen. Ledning får i stället sökas förarbetena till förvaltnings-
lagen (proposition 1985/86:80 om en ny förvaltningslag).
I prop. 1985/86:80 s. 22 sas att i de fall där myndighetsutövning mot
någon enskild inte är aktuell skulle det föra för långt att utan inskränk-
ning upprätthålla kravet på att iaktta jävsgrunderna. Det gäller bl.a. rena
serviceärenden, t.ex. lämnande av råd och upplysningar till allmänheten.
I sådana fall kan frågan om jäv vara helt underordnad eller t.o.m.
betydelselös. Vidare angavs att det även i övrigt förekommer ärenden där
ett upprätthållande av jävsreglerna kan te sig onödigt formalistiskt. Av
denna anledning ansågs det nödvändigt att införa en bestämmelse som
gör det möjligt att i uppenbara fall bortse från jäv. I förarbetena till
förvaltningslagen nämns inte närmare vilka situationer som skall anses
falla under bestämmelsen.
Bestämmelsen i 6 kap. 26 § kommunallagen inskränker formellt sett
inte jävsgrunderna. Regeln innebär bara att förekomsten av jäv inte skall
föranleda någon verkan.
Eftersom samma jävsgrunder föreslås gälla för de förtroendevalda
revisorerna som de som gäller för nämnderna bör det också finnas en
regel som anger att man kan bortse från jäv när frågan om partiskhet
uppenbarligen saknar betydelse. Det är svårt att exakt ange vilka fall som
kan uppkomma i det praktiska revisionsarbetet. Det är likaledes svårt att
ange om en jävssituation som berör endast en del av ett större ärende
skall leda till att ett beslut kan komma att upphävas av en domstol. På
samma sätt som gäller andra ärenden får frågan avgöras från fall till fall.
Ledning får på samma sätt som när det gäller jäv i nämnd sökas i
förarbeten till förvaltningslagen och till den praxis som finns på området.
Sammantaget leder detta till att stor försiktighet bör iakttas när det gäller
för revisorerna att avgöra de är jäviga eller inte. En revisor bör således
självmant avstå från att delta i ett revisionsärende när fråga om jäv kan
komma att aktualiseras. Det är viktigt att revisorerna inte kan ifråga-
sättas. Det gäller ytterst allmänhetens förtroende för revisionen.
Ett beslut om att en revisor är jävig skall fattas samfällt av revisorerna.
Det betyder att beslutet skall fattas av alla revisorerna gemensamt. Beslut
om jäv liksom beslut i andra förvaltningsfrågor fattas med enkel majo-
ritet. Det följer av kommunallagens regler om hur beslut fattas i
kommuner och landsting (se t.ex. 5 kap. 43 § KL). Den som jävet gäller
får inte delta eller närvara vid handläggningen av jävsfrågan annat än om
revisorerna inte är beslutsföra utan denne och någon annan inte kan
tillkallas utan olägligt uppskov.
I vissa kommuner och landsting deltar inte revisorsersättarna i revi-
sionsarbetet. När det nu införs skärpta regler om jäv kan revisors-
ersättarnas deltagande i revisionsarbetet aktualiseras på ett annat sätt än
som i dag sker i vissa kommuner och landsting.

Den nuvarande bestämmelsen om s.k. redovisningsjäv utgör i realiteten
en valbarhetsbestämmelse och handläggningsregel för fullmäktige

Den del av den nuvarande jävsbestämmelsen i 9 kap. 4 § kommunallagen
som stadgar att den som är redovisningsskyldig till kommunen eller
landstinget inte får vara revisor snarare är att beteckna som en
valbarhetsbegränsande regel än som en jävsbestämmelse. Bestämmelsen
innebär att en person som är redovisningsskyldig är obehörig att vara
revisor. Regeringen har av den anledningen föreslagit att det skall
klargöras att bestämmelsen utgör ett valbarhetshinder för förtroendevalda
revisorer. Denna fråga behandlas i avsnitt 15.3 och i författnings-
kommentaren i avsnitt 18.
Övriga delar av paragrafen behandlar vilka ledamöter i fullmäktige
som är obehöriga att delta i fullmäktiges val av revisorer och vid hand-
läggningen av frågan om ansvarsfrihet. Dessa frågor rör således dessa
ledamöter och inte de förtroendevalda revisorerna. Denna fråga behand-
las vidare i författningskommentaren i avsnitt 18.
6.2 Hantering av jäv
Regeringens förslag: Revisorerna skall samfällt besluta i jävsfrågor.
De beslut som revisorerna fattar om jäv skall tas upp i protokoll. Ett
beslut i jävsfråga får överklagas i samband med överklagandet av det
beslut varigenom fullmäktige eller revisorerna avgör ärendet.
Förslagen finns intagna i 9 kap. 5 och 15 §§ kommunallagen
(1991:900).

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
utom såvitt avser bortseende från jäv och den lagteknisk utformningen av
bestämmelserna.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna ställer sig positiva
till förslagen. Hovrätten för Nedre Norrland förordar att lagtexten bör
kompletteras med att revisorerna samfällt skall fatta beslut om jäv.
Strömstads och Trollhättans kommuner anger att frågan om hur jävet
skall dokumenteras bör belysas.
Skälen för regeringens förslag
Hanteringen av jäv

För att säkerställa att jävssituationer hanteras enhetligt i revisorskollegier
är det av värde att ha enhetliga hanteringsregler. Närmast till hands ligger
att tillämpa de regler som i detta sammanhang gäller för nämnderna.
En ledamot eller en anställd som är jävig får varken vidta någon
förberedande åtgärd eller delta i avgörandet av det ärende i vilken en
jävssituation föreligger. I begreppet handläggning ingår momenten
utredning, myndighetsutövning, föredragning och beslutsfattande. Den
som är jävig skall självmant ge jävet till känna. Det är naturligt att dessa
moment även skall gälla för en förtroendevald revisor. En ledamot i en
nämnd kan anmäla jävet till ordföranden före sammanträdet eller vid
sammanträdet. En revisor kan också anmäla jävet till ordföranden. Detta
får ske så snart jävet uppkommer.
Revisorerna är i granskningsärenden oberoende av varandra (jfr 9 kap.
6 § KL). En revisor kan inte överröstas av de andra revisorerna. I admini-
strativa ärenden utövar emellertid revisorerna förvaltningen samfällt.
Frågan om jäv i de olika granskningsärendena liksom andra ärenden som
handläggs av de förtroendevalda revisorerna hör till sådana ärenden som
bör hanteras samfällt av revisorerna. Följden skulle annars bli att den mot
vilken jäv gjorts gällande själv skulle kunna avgöra jävsfrågan. Det
föreslås därför att frågan om jäv skall behandlas samfällt av revisorerna.
Detta förhållande skall lagregleras.

Jäv skall dokumenteras i protokoll

De beslut som revisorerna fattar om sin förvaltning skall tas upp i
protokoll (9 kap. 13 § första stycket KL). Dessa protokoll skall justeras
och tillkännages på samma sätt som nämndernas protokoll (se 9 kap. 13 §
andra stycket KL). Revisorernas beslut i jävsfrågor bör på motsvarande
sätt som de beslut som revisorerna fattar om sin förvaltning tas upp i
protokoll. Det föreslås därför att beslut i jävsfrågor tas upp i protokoll.

Överklagande av jäv

Revisorernas beslut i förvaltningsfrågor kan överklagas på motsvarande
sätt som gäller för beslut av en nämnd, dvs. inom tre veckor från den dag
det tillkännagavs på kommunens eller landstingets anslagstavla att
protokollet justerats (se 10 kap. 6 § KL).
Frågor om jäv kan dock för nämndernas del endast överklagas i
samband med överklagandet av det beslut varigenom frågan avgörs
(6 kap. 24 § KL).
Vid införandet av jävsbestämmelserna i 6 kap. 24 § kommunallagen
angavs i förarbetena att det bör klargöras att ett beslut i en jävsfråga
endast får överklagas i samband med överklagandet av det beslut vari-
genom fullmäktige eller nämnden avgör ärendet. Följden skulle annars
kunna bli att delar av den kommunala förvaltningen får problem med att
fullgöra sina uppgifter eftersom invändning om jäv med åtföljande
domstolsprövning riskerar att förhala nämndens hantering av sakfrågan
(prop. 1993/94:188 s. 62).
Motsvarande resonemang bör föras även för överklagandet av beslut
som fattas av de förtroendevalda revisorerna eller av fullmäktige. Det
föreslås således att beslut i en jävsfråga endast får överklagas i samband
med överklagandet av det beslut varigenom fullmäktige eller de för-
troendevalda revisorerna avgör ärendet. Det föreslås att detta lagregleras.

7 Sakkunnigt biträde
7.1 Förtroendevalda revisorer skall biträdas av
sakkunniga
Regeringens förslag: De förtroendevalda skall i sin granskning
biträdas av sakkunniga som de själva väljer och anlitar i den
omfattning som de själva bestämmer. De sakkunnigas rapporter skall
bifogas de förtroendevalda revisorernas revisionsberättelse.
Förslaget genomförs genom tillägg i 9 kap. 7 och 16 §§ kom-
munallagen (1991:900).

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förutom vad
avser lagregleringen av att förtroendevalda själv utser sina biträden och
att de sakkunnigas rapporter skall bifogas.
Remissinstanserna: Den övervägande del av remissinstanserna
tillstyrker eller har inte något att erinra mot förslaget, däribland Juridiska
fakulteten i Uppsala, Stockholms, Enköpings, Simrishamns, Göteborgs,
Strömstads och Surahammars kommuner, Östergötlands och Värmlands
läns landsting, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Kommuninvest AB, Starev, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)
och Svenska Revisorsamfundet. Justitiekanslern anser att yrkesrevisorer
inte bara bör anlitas som biträden utan att de bör ha ett eget ansvar.
Riksrevisionsverket (RRV) och Revisorsnämnden avstyrker förslaget
och anför att det är otillräckligt med ett sakkunnigt biträde utan eget
revisionsansvar. Länsstyrelsen i Gävleborgs län menar att en självständig
revisionsfunktion vid sidan om de förtroendevalda revisorerna stärker
förtroendet för den kommunala verksamheten och att frågan om en
fristående yrkesrevision bör bli föremål för ytterligare överväganden.
Föreningen Sveriges Kommunalekonomer som, förordar en uppdelning
av revisionsverksamheten i förvaltningsrevision och i redovisnings-
revision, anger att redovisningsrevisionen bör ombesörjas helt och hållet
av de sakkunniga. Halmstads kommun anser att det inte är logiskt att
lagreglera om sakkunnigt biträde till revisorerna men inte om biträde till
nämnder och styrelse. Enköpings, Gotlands, Göteborgs, Surahammars
och Luleå kommuner har förordat att en reglering bör ske av att
lekmannarevisorerna också skall biträdas av sakkunniga. Några
remissinstanser, däribland Mullsjö och Göteborgs kommuner, Kalmar,
Värmlands och Västernorrlands läns landsting, Landstingsförbundet och
Starev, anger att det bör framgå av lagtexten att revisorerna själva väljer
sitt biträde. Svenska Revisorsamfundet förordar att de sakkunnigas
slutrapporter skall bifogas revisorernas skrivelser.
Skälen för regeringens förslag

I dag finns inga regler om sakkunniga biträden till de förtroendevalda
revisorerna

Revisionsarbetet har under årens lopp kommit att bli allt mer
komplicerat. Detta inte minst mot bakgrund av att den kommunala
verksamheten också blivit allt mer komplex med avseende på
verksamhetens innehåll, ekonomi och verksamhetsformer.
I kommunallagen (KL) ställs i dag inga krav på att de förtroendevalda
revisorerna skall biträdas av sakkunniga i sitt revisionsarbete. Såväl kom-
muner som landsting har dock sedan länge och i stor omfattning på
frivillig basis anlitat sakkunniga biträden i sitt revisionsarbete. I några
fall anlitas egna anställda som biträden och i andra fall utomstående
sakkunniga. Det är således uppenbart att kommunernas och landstingens
revision numera är beroende av sakkunnig hjälp.

De förtroendevalda revisorerna skall biträdas av sakkunniga

I flera motioner till riksdagen har det framhållits att det av såväl
trovärdighets- som effektivitetsskäl är nödvändigt att de förtroendevalda
biträds av sakkunniga. Detta har även föreslagits av Kommunal-
lagsgruppen i slutbetänkandet Ny lag om kommuner och landsting (Ds
1988:52 s. 131) och Lokaldemokratikommittén i slutbetänkandet Lokal
demokrati i utveckling (SOU 1993:109 s. 81). Från senare tid kan
nämnas att i propositionen Förvaltningen av kommunala pensionsmedel
(prop. 1997/98:52 s. 17) uttalade regeringen bl.a. att vid revisionen av
förvaltningen av pensionsmedel skall de förtroendevaldas ställning
stärkas genom medverkan av sakkunniga med särskild sakkunskap om
medelsförvaltning.
Regeringen anser att det är en god ordning att de förtroendevalda
revisorerna i sitt viktiga arbete förstärks med en professionell revision
som består av sakkunniga. Denna ståndpunkt stöds av remissinstanserna.
Det finns därför skäl att lägga fast denna ordning direkt i kommunal-
lagen. Genom en sådan reglering kommer revisionens ställning att
stärkas ytterligare. Ett lagfästande av krav på sakkunnigt biträde är ett
sätt att markera den särskilda vikt som regeringen vill lägga vid
revisorernas arbete med att se till att all kommunal verksamhet bedrivs
på ett ändamålsenligt, kvalificerat och rättssäkert sätt. Det är viktigt ur ett
medborgarperspektiv att det ställs höga krav på att revisionen fungerar på
ett kompetent sätt.

Bör andra också biträdas av sakkunniga?

Någon remissinstans har menat att det inte är logiskt att bara lagreglera
frågan om biträde till revisorerna utan att en sådan reglering även borde
omfatta nämnderna. Det är i och för sig så att den reglering som
regeringen nu föreslår inte får generell karaktär. Främsta motivet till
detta är att det i dag finns ett klart uttalat behov av en reglering av biträde
till revisorerna. För nämnderna finns det däremot inte ett uttalat behov av
en sådan reglering.
Några remissinstanser har förordat att lekmannarevisorer också skall
biträdas av sakkunniga. En lekmannarevisor får enligt 11 kap. 12 §
aktiebolagslagen (1975:1385) anlita ett biträde vid sin granskning. Det
föreligger således inget hinder mot att en lekmannarevisor anlitar ett
biträde vid sin granskning. Någon ytterligare reglering bör inte ske utan
det får avgöras av varje kommun och landsting i vilken mån
lekmannarevisorn skall biträdas av en sakkunnig.

De sakkunniga skall inte ha ett självständigt ansvar

Vissa remissinstanser har angett att de sakkunniga inte endast skall vara
biträden till de förtroendevalda utan att de skall ha ett eget ansvar för sin
granskning. Detta anknyter nära till frågan om en oberoende
yrkesrevision av kommunal verksamhet vilket behandlas i avsnitt 5.2.
På motsvarande sätt som sägs i avsnitt 5.2. om yrkesrevision syftar den
föreslagna regleringen med krav på sakkunnigt biträde inte till att
förändra den nuvarande ansvarsfördelningen mellan förtroendevalda och
anställda eller anlitade konsulter. De förtroendevalda är fortfarande
ytterst ansvariga för verksamheten. Det sakkunniga biträdets ställning
skall inte vara annorlunda än andra kommunalt anställdas eller anlitade
konsulters. Det innebär att det åvilar de sakkunniga att på de
förtroendevaldas uppdrag självständigt göra och redovisa sina bedöm-
ningar till de förtroendevalda revisorerna. Detta följer naturligt av de
sakkunnigas yrkes- och konsultansvar.

De sakkunnigas rapporter skall fogas till revisionsberättelsen

När nu regeringen föreslår att de förtroendevalda revisorerna skall
biträdas av sakkunniga finns det anledning att överväga hur de
sakkunnigas rapporter skall hanteras. I många kommuner och landsting
fogas dessa rapporter till de förtroendevaldas skrivelser. I andra
kommuner och landsting gör de sakkunniga inga självständiga rapporter
utan enbart underlag till de förtroendevalda revisorerna. I båda fallen gör
de förtroendevalda revisorerna, bl.a. på grundval av de sakkunnigas
rapporter och bedömningar, sina egna bedömningar och fattar beslut.
Fullmäktige och nämnder bör enligt regeringens mening ha ett så
fullständigt bakgrunds- och beslutsunderlag som möjligt. De sakkunnigas
synpunkter skall således lyftas fram. Särskilt viktigt är det att de
sakkunniga biträdes rapporter fogas till revisionsberättelsen. Vi föreslår
därför att en lagreglering skall ske i detta avseende. Det är även i övrigt
en god ordning att lyfta fram de sakkunnigas synpunkter och därför
lämpligt att de sakkunnigas rapporter bifogas de förtroendevaldas
skrivelser. Det kan röra sig om de rapporter som de förtroendevalda
revisorerna avger till nämnderna liksom de ärenden som de förtroende-
valda revisorerna kan initiera (se avsnitt 8). Någon lagreglering föreslås
inte i detta avseende utan det får avgöras av varje kommun och landsting
har de sakkunnigas rapporter skall hanteras. Frågan om sakkunnigas
rapporter behandlas vidare i författningskommentaren i avsnitt 18.

De förtroendevalda revisorerna skall själva välja sina sakkunniga
biträden

I de flesta kommuner och landsting väljer revisorerna själva vem som
skall biträda dem. Detta gäller oavsett om de biträds av egen anställd
personal eller om dessa är externa. Det naturliga är också att revisorerna
inom sin budgetram själva avgör i vilken omfattning och på vilket sätt
biträdena skall användas.
För att garantera de förtroendevalda revisorernas oberoende anser
regeringen att de förtroendevalda revisorerna själva bör ha ansvaret för
att välja vem som skall biträda dem i granskningen. Denna ordning bör
lagfästas. I sammanhanget är det angeläget att påpeka att lagen
(1992:1528) om offentligt upphandling gäller även för revisionstjänster.
Externa revisionsuppdrag måste därför upphandlas.
7.2 Det sakkunniga biträdets kompetens
Regeringens förslag: De sakkunniga skall ha den insikt och den
erfarenhet av kommunal verksamhet och kommunal revision som
fordras för att kunna fullgöra uppdraget.
Förslaget genomförs i 9 kap. 8 § kommunallagen (1991:900).

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förutom
placeringen av bestämmelsen om sakkunnigt biträde..
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har
inte något att erinra mot förslaget, däribland Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Starev, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)
och Svenska Revisorsamfundet.
Skälen för regeringens förslag
Inga kompetenskrav i dag

Det nuvarande systemet med förtroendevalda revisorer ställer inte upp
några formella kompetenskrav på de förtroendevalda revisorerna och än
mindre på dem som anlitas som biträde till de förtroendevalda
revisorerna. Några regler om kompetenskrav i form av godkännande eller
auktorisation motsvarande dem som finns t.ex. i aktiebolagslagen
(1975:1385) finns inte i kommunallagen (1991:900).
Vanligen är de som biträder de förtroendevalda revisorerna i kom-
muner och landsting sådana personer som har praktisk erfarenhet av
kommunalt revisionsarbete eller kunskaper om och erfarenhet av den
kommunala miljön, det demokratiska styrsystemet, det legala ramverket
för kommunal verksamhet och god revisionssed för kommunal revision.

Vilka krav ställer den kommunala revisionen på ett sakkunnigt biträde?

Den kommunala förvaltningsrevisionens särart är tydlig. Utgångspunkten
för den revisionella bedömningen är de mål och de riktlinjer som
fullmäktige beslutat. Måluppfyllelsen avseende effektivitet och kvalitet
granskas med en rad olika tekniker, såsom intervjuer, enkätunder-
sökningar, statistisk analys, produktivitetsmätningar m.m. Gransk-
ningarna kan i vissa fall ställa krav på särskild kompetens. Således kan
det finnas behov av sakkunniga som har yrkesbakgrund inom social-
tjänsten, skolan, hälso- och sjukvård m.m. Dessa personer har ofta en
omfattande yrkesmässig kunskapsbredd vilken är en god grund för ut-
värderingar och analyser inom den kommunala verksamheten.
Redovisningsrevisionen ger den grundinformation och det underlag
som krävs för de förvaltningsrevisionella bedömningarna. Att bedöma
om räkenskaperna är rättvisande, om god redovisningssed tillämpas och
om kontrollen av förmögenhetsskyddet är tillräcklig kräver givetvis hög
kompetens inom områdena för redovisning, finansiering, etc. För denna
del av uppdraget kan också den kompetens som godkända eller
auktoriserade revisorer har i vissa delar utgöra en relevant bakgrund.
Den grundläggande kompetensen som krävs för att utföra kommunal
förvaltningsrevision är att revisorn har en grundläggande kunskaper om
utredningsarbete, metoder för kommunal förvaltningsrevision och
erfarenheter av den kommunala verksamheten.
En auktoriserad eller godkänd revisor har för näringslivsrevision
erforderlig kompetens. Förvaltningsrevisionens speciella innebörd i den
kommunala revisionen samt den kommunala verksamhetens särart i
övrigt innebär att den privata företagssektorns kompetenskrav för
revisorer inte är helt relevanta inom kommunsektorn eller i vart fall inte
tillräcklig.
Man kan fråga sig, vilken någon remissinstans anfört, om man kan
eller bör skilja på den kompetens som behövs för redovisningsrevision
och den som behövs för förvaltningsrevision.
När man i kommunala sammanhang exempelvis granskar verifi-
kationer, t.ex. en faktura, bör granskningen gälla inte bara om momsen är
korrekt redovisad och om attest och kontering har skett på rätt sätt. I
kommunala sammanhang skall också ifrågasättas om kostnaden redo-
visas på rätt nämnd, om den avser en verksamhet som fullmäktige har
beslutat om etc. Också för den redovisningsrevisionella granskningen
krävs att det sakkunniga biträdet, utöver traditionell redovisningsrevi-
sionell kompetens, har kunskaper och erfarenheter för förståelse av den
kommunala verksamheten.
Redovisningsrevisionen i kommuner och landsting är ett fundament
vid de förvaltningsrevisionella bedömningarna Även redovisnings-
revisionen i kommuner och landsting skall enligt regeringens mening
genomföras utifrån ett förvaltningsrevisionellt perspektiv.
Kompetenskraven bör således omfatta revisionsuppgiften i sin helhet.
Om kompetenskrav endast skulle ställas upp beträffande t.ex. redo-
visningsrevision skulle detta kunna leda till en uppdelning av revisionen i
en professionell redovisningsrevision och en politisk
förvaltningsrevision. Det skulle kunna försvåra förutsättningarna för att
göra helhetsbedömningar av den kommunala verksamheten. Detta stöds
också av en majoritet av remissinstanserna. Det är inte heller helt klart
hur gränsdragningarna mellan förvaltnings- och redovisningsrevision
skall dras. Om det skulle visa sig att den nuvarande ordningen inte är en
tillräckligt stark ordning är regeringen inte främmande för att överväga
en sådan uppdelning av revisionen i en professionell redovisnings-
revision och en politisk förvaltningsrevision.
De sakkunniga som anlitas i dag är till övervägande del personer med
utbildning som motsvarar den som auktoriserade eller godkända
revisorer har, vanligen med anställning vid revisionsföretag. De kan
också vara antingen auktoriserade eller godkända revisorer. Det kan
också vara fråga om i kommunen eller landstinget anställd personal.
Regeringen ser inga skäl för att i dagsläget i lag mer precist lägga fast
vilken formell kompetens i form av t.ex. utbildning som ett biträde skall
ha. Det enda som bör läggas fast är en miniminivå av betydelsen att det
skall vara en person med den insikt och erfarenhet av kommunal verk-
samhet som fordras för att fullgöra uppdraget. En kommun eller ett
landsting har full frihet att i övrigt internt bestämma vilken kompetens
man vill att de biträden man anlitar skall ha.
7.3 Krav på certifiering införs inte
Regeringens bedömning: Något krav på certifiering bör för
närvarande inte införas.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inte något att erinra mot förslaget, däribland Svenska Kommun-
förbundet, Landstingsförbundet, Starev, Föreningen Auktoriserade
Revisorer (FAR) och Svenska Revisorsamfundet. Några instanser,
däribland Kammarrätten i Jönköping, Samhällsvetenskapliga fakulteten i
Göteborg, Örkelljunga, Trollhättans och Sundsvalls kommuner, Väster-
norrlands läns landsting, Föreningen Sveriges Kommunalekonomer samt
Komrev AB, anser att det bör införas ett lagreglerat krav på certifiering.
Några remissinstanser, däribland Luleå kommun och Kristianstad läns
landsting, anger att certifiering bör införas på sikt. Några remiss-
instanser, däribland Kalmar läns landsting och Landstingsförbundet,
förordar att initiativ till certifiering kan tas inom branschen.
Skälen för regeringens bedömning
Krav på ett ökat oberoende för de sakkunniga biträdena

Vissa remissinstanser har ansett att en självständig revisionsfunktion vid
sidan om de förtroendevalda revisorerna skulle stärka förtroendet för den
kommunala revisionen och att frågan om en fristående yrkesrevision bör
bli föremål för ytterligare överväganden. Denna fråga tas upp i avsnitt
5.2.
Ett lagreglerat krav på certifiering av de sakkunniga biträdena skulle
kunna vara en väg att dels åstadkomma en yrkesrevision, dels säkerställa
att ett sakkunnigt biträde har viss erforderliga yrkeskompetensen och
erfarenheten. Det skulle anknyta till vad som gäller för den privata
sektorn där det finns auktoriserade eller godkända revisorer. Aukto-
riserade eller godkända revisorer är för övrigt inte något främmande
inslag i den kommunala verksamheten eftersom revisorer av detta slag
anlitas för revision av kommunala aktiebolag.

Certifiering skulle höja statusen för den kommunala revisionen

Ett argument som talar för ett krav på särskild certifiering är att den
sannolikt i viss mån skulle höja kompetensen och statusen ytterligare för
de sakkunniga biträdena i kommuner och landsting och därigenom också
för de förtroendevalda revisorerna.
Det måste emellertid också beaktas att den kommunala organisationen
bygger på principerna om kommunal demokrati och kommunal själv-
styrelse. Kommunallagen ger de enskilda kommunerna stor frihet att
organisera sin förvaltning enligt vad som stämmer bäst med de lokala
förutsättningarna. Detta gäller även revisionen. Förhållandena varierar
mellan kommunerna, landstingen och över tiden.
De sakkunniga som biträder de förtroendevalda revisorerna redan i dag
har i huvudsak en teoretisk grundutbildning och praktisk erfarenhet av
kommunal verksamhet som överensstämmer med den kompetensprofil
som är erforderlig vid revision i kommuner och landsting. Inom kom-
munsektorn förs dessutom redan i dag en diskussion om att på frivillig
väg införa ett certifieringssystem för revisorer som arbetar med
kommunal revision.

Certifiering kan övervägas om frivilliga åtgärder inte är tillräckliga

Det kvalitetssäkringsarbete och den diskussion som förs inom branschen
om ett certifieringssystem har goda förutsättningar att främja det
sakkunniga biträdets kvalitetsutveckling och därigenom på sikt medverka
till en höjning av det sakkunniga biträdets status. Vidare utgår regeringen
från att kommunerna och landstingen självständigt beaktar kraven på den
för kommunalrevision erforderliga kompetensen. Kravet på upphandling
av revisionstjänster leder också till att kravet på de sakkunniga
konkretiseras. Det finns därför skäl att avvakta effekterna av denna
utveckling.
Om det skulle visa sig att ytterligare åtgärder är nödvändiga för att
också på sikt garantera att det sakkunniga biträdet har erforderlig
kompetens kan det finnas skäl att på nytt överväga frågan om ett
lagreglerat krav på certifiering.

8 Initiativrätt
8.1 Initiativrätt i fullmäktige
Regeringens förslag: Varje revisor får rätt att löpande under året i
fullmäktige väcka ärenden som rör granskningen. Förslaget genom-
förs genom tillägg till 5 kap. 23 § första stycket kommunallagen
(1991:900).

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna tillstyrker
eller har inget att erinra. Halmstads kommun, som anser att det finns goda
motiv för förslaget, anger att det bör preciseras vilka fall som initiativ-
rätten omfattar. Strömstads och Trollhättans kommuner, som ställer sig
positiva till förslaget, förordar att det klargörs om initiativrätten inne-
fattar en rätt för de förtroendevalda revisorerna att närvara och yttra sig
vid behandlingen av ärende som de initierat samt om de sakkunnigas rätt
att delta. Riksdagens ombudsmän (JO) anser att syftet med bestämmelsen
framstår som oklar. Riksrevisionsverket (RRV) avstyrker förslaget med
hänsyn till att det inte behövs någon särskild reglering.
Skälen för regeringens förslag
Initiativrätten i dag

Revisorerna skall enligt 9 kap. 7 § kommunallagen (1991:900, KL)
granska all verksamhet som bedrivs inom nämndernas verksamhet i den
omfattning som följer av god revisionssed. I begreppet god revisionssed
anses bl.a. ligga att revisorerna rapporterar och har fortlöpande kontakter
med fullmäktige, styrelser och nämnder.
Formell initiativrätt i fullmäktige har revisorerna i dag endast i ärenden
som rör den egna förvaltningen som har samband med revisions-
uppdraget (5 kap. 23 § KL). Resultatet av sin granskning får revisorerna
redovisa i den årliga revisionsberättelsen. Det innebär således att
revisorerna inte under löpande år har någon i lag reglerad rätt att väcka
ärenden i fullmäktige med anledning av vad som kommit fram vid
förvaltnings- och redovisningsrevisionen. Väcker de ändå ett ärende är
det upp till fullmäktige att bestämma om ärendet skall tas upp. Ett
revisionsärende kan komma upp på fullmäktiges bord även på annat sätt.
Fullmäktige kan behandla ett ärende som rör en revisionsfråga när
styrelsen eller någon annan nämnd väckt ärende. En revisor som är
ledamot i fullmäktige eller någon annan ledamot i fullmäktige kan också
utnyttja denna roll för att väcka en motion och i denna ta upp en
revisionsfråga.

De förtroendevalda revisorerna skall ges initiativrätt i fullmäktige

Regeringen anser att det är viktigt att markera revisorernas självständiga
ställning gentemot uppdragsgivaren. Det är inte en tillfredsställande ord-
ning att revisorn i denna sin egenskap inte själv får väcka ärenden i
fullmäktige när som helst under året när så är påkallat. Möjligheten att
väcka ärenden i fullmäktige skall för revisorernas del inte vara beroende
av föreskrifter från fullmäktige eller fullmäktiges goda vilja att frivilligt
ta upp ett väckt ärende till behandling. En revisor skall inte heller vara
hänvisad till att be någon ledamot i fullmäktige att väcka ett ärende i
revisorns ställe. Initiativrätten skall vara ovillkorlig och lagreglerad. En
sådan rätt skall tillkomma varje revisor var för sig.
Regeringen föreslår därför att de förtroendevalda revisorerna ges en
rätt i kommunallagen att löpande under året väcka ärenden som gäller
granskningen i nämnder och fullmäktigeberedningar.

Vilka ärenden skall initiativrätten omfatta?

En fråga som uppkommer är om det finns anledning att avgränsa
initiativrätten till att avse en viss typ av frågor eller om initiativrätten
skall kunna avse alla slags ärenden som rör granskningen i nämnder och
fullmäktigeberedningar.
Revisorns uppdrag är i grunden ett politiskt uppdrag. Revisionsfrågor
måste dock skiljas från de frågor som skall behandlas partipolitiskt.
Initiativrätten är inget partipolitiskt instrument.
Initiativrätten skall vara ett instrument för revisorerna att snabbt kunna
väcka ärenden i fullmäktige med anledning av frågor som uppkommit i
granskningsarbetet. Initiativrätten kan t.ex. avse förhållanden som fram-
kommit vid granskningen och som riskerar att föranleda anmärkningar,
påpekanden eller förslag i revisionsberättelsen. Det kan vara ärenden som
väcks enbart för debatt men även sådana ärenden som skall avgöras av
fullmäktige och där revisorerna dessutom lämnat förslag till beslut.
Det finns i kommunallagen speciella bestämmelser om revisions-
berättelsen och om den efterföljande prövningen av frågan om ansvars-
frihet (9 kap. 14 17 §§ KL). Den föreslagna initiativrätten avser inte att
ändra det förhållandet att prövningen av ansvarsfriheten skall ske samlat
en gång per år efter det att revisionsberättelsen avgivits. Ett initiativ-
ärende, i vilket frågan om ansvarsfrihet aktualiseras, kan således inte av-
göras slutligt förrän i samband med behandlingen av revisionsberättelsen
eftersom ansvarsprövningen som hittills skall vara kopplad till avgivan-
det av revisionsberättelsen.

Fullmäktiges hantering av initiativrätten

Innan ett ärende avgörs av fullmäktige skall detta ha beretts antingen av
en nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör eller av en fullmäk-
tigeberedning (5 kap. 26 § KL). Styrelsen skall alltid ges tillfälle att yttra
sig i ett ärende som har beretts antingen av en annan nämnd eller av en
fullmäktigeberedning (5 kap. 28 § KL). Styrelsen skall lägga fram
förslag till beslut i ett ärende, om inte någon annan nämnd eller en full-
mäktigeberedning har gjort det. Ett brådskande ärende får dock avgöras
trots att ärendet inte har beretts, om samtliga närvarande ledamöter är
ense om beslutet (5 kap. 32 § KL).
Fullmäktige kan behandla revisionsberättelsen utan föregående
beredning (5 kap. 31 § KL). Fullmäktige skall dock inhämta förklaringar
över de anmärkningar som har framställts i revisionsberättelsen (9 kap.
16 § KL).
Det kan därför övervägas om de frågor som väcks genom den före-
slagna initiativrätten skall få avgöras av fullmäktige utan ett lagreglerat
krav på beredning.
Det som talar för ett lagreglerat beredningskrav är att fullmäktige alltid
skall ha ett tillförlitligt och allsidigt belyst underlag för sitt beslut.
Syftet
är inte att initiativärendena skall utmynna i en ansvarsprövning. Reviso-
rerna skall på motsvarande sätt som nämnder och ledamöter i fullmäktige
ges en möjlighet att utan omvägar väcka ärenden med förslag till
åtgärder.
Det som kan tala emot ett lagreglerat beredningskrav är att den nu
föreslagna initiativrätten avses skapa förutsättningar för revisorerna att
snabbt och utan omvägar få väcka och behandla frågor som uppkommit i
revisorernas granskningsarbete i fullmäktige. Sådana frågor har normalt
kommunicerats med berörda nämnder. De frågor som under löpande år
väcks kan vara likartade de ärenden som tas upp i revisionsberättelsen
och som inte omfattas av någon lagreglerad beredningsplikt. Ett bered-
ningskrav skulle kunna innebära att hanteringen av ett initiativ drar ut på
tiden vilket i sin tur skulle kunna minska initiativrättens styrka. Vidare
omfattar den föreslagna initiativrätten inte sådana ärendena som skall
utmynna i en ansvarsprövning utan utgör endast en möjlighet för
revisorerna att väcka ärenden i fullmäktige.
Vid en samlad bedömning av bl.a. de kommunaldemokratiska
aspekterna och de effektivitetsskäl som kan anföras i denna fråga anser
regeringen att det skall uppställas ett krav på att fullmäktige, även i de
ärenden som väckts av revisorerna, bör ha ett tillförlitligt och allsidigt
belyst underlag som grund för sitt beslut. Kommunallagens regler om
beredningsplikt blir således tillämpliga även i dessa ärenden.

Revisorernas rätt att närvara och delta i överläggningar

I remissbehandlingen har framförts att det bör klargöras om de
förtroendevalda revisorerna skall ha en i lag uttrycklig rätt att närvara
och yttra sig vid fullmäktiges behandling av ett ärende som de initierat.
Det har också anförts att rätten för sakkunniga att närvara och yttra sig
vid behandlingen av dessa ärenden bör klargöras.
Revisorerna hade enligt 1977 års kommunallagen en rätt att deltaga i
fullmäktiges överläggningen men inte i besluten vid behandlingen av
revisionberättelen för den verksamhet som hans uppdrag avsåg. Rätten
för ordförandens eller vice ordföranden i nämnder och styrelsen att delta
i fullmäktiges överläggningar reglerades likaså. I den nu gällande
kommunallagen har reglerna om fullmäktige förenklats och en del regler
som fanns i den äldre lagen har slopats. Regleringen om rätten att delta i
fullmäktiges överläggningar togs sålunda bort. Det ligger numera i full-
mäktiges hand att bestämma vilka andra än ledamöter som skall ha rätt
att delta i överläggningarna men inte i besluten (se 5 kap. 21 § KL). I
propositionen Ny kommunallag (prop. 1990/91:117 s. 181) uttalades att
regeln skall tillämpas på ett sådant sätt att de demokratiska aspekterna på
yttranderätten i fullmäktige inte eftersätts. Rätten att delta i överlägg-
ningarna skall regleras i arbetsordningen för fullmäktige (5 kap. 64 §
KL). Det vilar ett ansvar på fullmäktige att se till att kretsen inte blir för
snäv men å andra sidan inte heller så vid att det inverkar på fullmäk-
tigeförsamlingens suveräna roll som ett direktvalt demokratiskt
beslutsorgan (se Paulsson, Riberdahl, Westling; Kommunallagen 1997
s. 200 f).
Den som är redovisningsskyldig till kommunen eller landstinget får
bl.a. inte delta i handläggningen av ärenden om ansvarsfrihet för verk-
samheten. Om revisionsanmärkning riktas mot den som är redovisnings-
skyldig mot kommunen eller landstinget får denna dock delta i full-
mäktiges överläggningar när revisionsberättelsen över den verksamheten
som de har ansvaret för behandlas. I Kommunallagskommitténs
betänkande Ny kommunallag (SOU 1990:24 s. 148) angavs att syftet
med denna regel var att de nämnda personerna skall ha möjlighet att på
nämndens vägnar få förklara och försvara sig när frågan om ansvarsfrihet
skall prövas.
Vidare får en ordförande eller en vice ordförande, även om de inte är
ledamöter i fullmäktige, delta i fullmäktiges överläggningar när verksam-
heten inom den egna nämnden behandlas (9 kap. 5 § KL).
Ordförande och vice ordförande i en nämnd, revisorerna och de
anställda i kommunen eller landstinget är därutöver skyldiga att lämna
upplysningar vid fullmäktiges sammanträde, om fullmäktige begär det
och det inte finns något hinder mot det på grund av sekretess enligt lag
(5 kap. 22 § KL).
Revisorerna har således motsvarande möjligheter som en ordförande
eller vice ordförande i en nämnd som inte är ledamot i fullmäktige att
delta i fullmäktiges överläggningar. Det gäller för revisorernas del oav-
sett om det är fråga om behandlingen av revisionsberättelsen eller om det
är behandling av fråga om deras förvaltning. Det är fullmäktige som i
arbetsordningen bestämmer att revisorerna och deras biträde skall ha rätt
att delta vid behandlingen av dessa ärenden.
Enligt det av Svenska Kommunförbundet utarbetade normalförslaget
till arbetsordning för fullmäktige (1992) får ordföranden och vice ord-
föranden i en nämnd, vars verksamhetsområde ett ärende berör, delta i
överläggningen i ärendet. Revisorerna får enligt detta förslag delta i över-
läggningen när fullmäktige behandlar revisionsberättelsen och årsredo-
visningen samt när fullmäktige behandlar ett ärende som berör revi-
sorernas egen förvaltning. Arbetsordningen för fullmäktige skall inne-
hålla bestämmelser om rätten att delta i fullmäktiges överläggningar.
Revisorerna rätt att delta i överläggningarna i ett ärende som revisorerna
initierat är således också en fråga skall regleras i denna.
Mot den nu angivna bakgrunden kan regeringen inte finna att frågan
om revisorernas rätt att delta i fullmäktiges överläggningar utgör något
egentligt problem. Det torde för kommunerna och landstingen framstå
som självklart att revisorerna och om så behövs också de sakkunniga
biträdena ges en sådan närvarorätt. Någon särskild reglering av
revisorernas eller de sakkunnigas rätt att delta i överläggningarna är
enligt regeringens mening inte påkallad.
8.2 Initiativrätt i nämnder och fullmäktigeberedningar
Regeringens förslag: Varje revisor får rätt att löpande under året i
nämnder och fullmäktigeberedningar väcka ärenden om granskningen.
En nämnd kan kalla revisorerna till ett sammanträde för att lämna
upplysningar.
Förslaget genomförs i 4 kap. 17 och 17 a §§ och 6 kap. 19 §
kommunallagen (1991:900).

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förutom lag-
regleringen av möjligheten att kalla revisorerna till ett sammanträde för
att lämna upplysningar och placeringen av bestämmelsen om initiativrätt
i fullmäktigeberedningar.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att erinra. Riksdagens ombudsmän (JO) anger att syftet med
bestämmelsen framstår som oklar. Riksrevisionsverket (RRV) avstyrker
förslaget och anger att det inte behövs någon särskild reglering.
Skälen för regeringens förslag
Initiativrätten i dag

Ledamöterna i nämnderna har möjlighet att väcka ärenden i nämnderna
(4 kap. 17 § KL). I sitt granskningsarbete kan revisorerna finna anledning
att väcka ärenden i en nämnd eller en beredning med anledning av vad
som kommit fram. Revisorerna har inte någon lagreglerad möjlighet att
väcka ärenden i nämnderna eller i fullmäktigeberedningar.
Nämnderna och de anställda är dock skyldiga att lämna revisorerna de
upplysningar som behövs för revisionsarbetet (9 kap. 10 § första stycket
KL). Det föreligger vidare en skyldighet för nämnderna och deras per-
sonal att ge revisorerna tillfälle att när som helst inventera tillgångar och
ta del av räkenskaper och andra handlingar (9 kap. 10 § andra stycket
KL). Detsamma gäller för fullmäktigeberedningar (9 kap. 11 § KL).
Revisorerna anses också ha rätt att infordra yttranden och förklaringar
under den löpande granskningen från nämnder och fullmäktigebered-
ningar.

De förtroendevalda revisorerna skall ges initiativrätt i nämnder och
fullmäktigeberedningar

I de flesta fall kan man utgå ifrån att nämnderna eller fullmäktige-
beredningarna i eget intresse tar upp en fråga till behandling som
revisorerna funnit anledning ta upp. Det är dock inte alltid självklart att
så sker och att det sker inom rimlig tid.
Regeringen anser att en nämnd eller en fullmäktigeberedning skall vara
skyldig att behandla framställningar från revisorerna. Revisorerna bör
därför ges möjlighet att i nämnder och fullmäktigeberedningar väcka
ärenden som uppkommit med anledning av granskningen. Regeringen
föreslår sålunda att det införs en lagreglerad rättighet för revisorerna att i
nämnder och fullmäktigeberedningar väcka ärenden som uppkommit
med anledning av granskningen. En sådan rätt skall tillkomma både
revisionen kollektivt och varje enskild revisor.

Revisorernas rätt att närvara och delta i överläggningar

En nämnd får kalla en ledamot eller en ersättare i fullmäktige, en annan
nämnd eller beredning, en anställd hos kommunen eller landstinget eller
en särskild sakkunnig att närvara vid ett sammanträde med nämnden för
att lämna upplysningar (6 kap. 19 § första stycket KL). Den som har
kallats till ett sammanträde får, om nämnden beslutar det, delta i över-
läggningarna men inte i besluten (6 kap. 19 § andra stycket KL).
Fullmäktige har möjlighet att besluta att en förtroendevald som inte är
ledamot eller ersättare i en viss nämnd permanent under en mandatperiod
skall få närvara vid nämndens sammanträden och delta i överlägg-
ningarna men inte i besluten (jfr 4 kap. 23 § första stycket KL). Full-
mäktiges beslut får även innefatta att den förtroendevalde skall ha rätt att
få sin mening antecknad i protokollet.
Fullmäktiges möjlighet att besluta om denna mer permanenta närvaro-
rätt i en nämnd är främst avsedd att tillämpas på sådana heltidssysselsatta
förtroendevalda med övergripande arbetsuppgifter som saknar ord-
förandeuppdrag, på minoritetsföreträdare och på ordförande i styrelsen
som inte är heltidssysselsatta (prop. 1990/91:117 s. 73 f.). I doktrinen har
angetts att man får utgå från att sådan mer permanent närvarorätt inte till-
erkänns förtroendevalda revisorer med tanke på deras speciella uppdrag
(se Paulsson, Riberdahl, Westerling: Kommunallagen, 1997, s. 181).
På samma sätt som bl.a. en ledamot eller ersättare i fullmäktige eller en
annan nämnd kan kallas till en nämnd för att lämna upplysningar anser
regeringen att en nämnd skall kunna kalla revisorerna till nämndens
sammanträde t.ex. när revisorerna väckt ett ärende i nämnden. Denna
närvarorätt skall således avse enstaka tillfällen när deras medverkan är
påkallad. Det föreslås således att en lagreglering sker i enlighet med
detta.

9 Intern kontroll
Regeringens förslag: Bestämmelsen om styrelsens och de övriga
nämndernas ansvar för att verksamheten bedrivs på ett tillfreds-
ställande sätt tydliggörs så att det framgår att det är nämnderna själva
som ansvarar för att den interna kontrollen som utförs inom nämn-
derna är tillräcklig.
Förslaget genomförs genom ett tillägg till 6 kap. 7 kommunallagen
(1991:900).

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: en övervägande andel av instanserna har tillstyrkt
eller har inte haft något att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Nämnderna ansvarar för att den interna kontrollen är tillfredsställande

Fullmäktige skall bl.a. besluta om mål och riktlinjer för verksamheten
(3 kap. 9 § kommunallagen, 1991:900, KL). Vidare skall fullmäktige
besluta om nämndernas organisation och verksamhetsformer. Styrelsen
har ett ansvar för att leda och samordna förvaltningen av kommunens
eller landstingets angelägenheter samt för att ha uppsikt över övriga
nämnders verksamhet (6 kap. 1 § KL).
Nämndernas skall var och en inom sitt område se till att verksamheten
bedrivs i enlighet med gällande mål och riktlinjer som fullmäktige
bestämt samt de föreskrifter som gäller för verksamheten (6 kap. 7 §
KL). Vidare skall nämnderna se till att verksamheten bedrivs på ett i
övrigt tillfredsställande sätt.
Det är således nämnderna själva och inte revisorerna som har ett
ansvar för att det finns en tillfredsställande intern kontroll. Däremot är
det revisorernas uppgift att pröva om bl.a. den kontroll som görs inom
nämnderna är tillräcklig och att den utformas på ett tillfredsställande sätt
(9 kap. 7 § KL).

Revisorernas granskning av den interna kontrollen

Det finns inte några föreskrifter om hur revisorernas granskning av den
kommunala verksamheten skall ske. Granskningen sker därför på olika
sätt i olika kommuner och landsting med utgångspunkt från den goda
revisionsseden. Såvitt avser redovisningskontrollerna kan det ske genom
att revisorerna granskar t.ex. efterlevnaden av god redovisningssed,
ekonomisystemets in- och utrapporteringssystem, fakturahantering och
attestrutiner. När det gäller de administrativa kontrollerna kan reviso-
rerna granska t.ex. efterlevnaden av reglementen och delegations-
ordningar, organisations- och funktionsbeskrivningar med dokumenterad
ansvars- och befogenhetsfördelning.

Den interna kontrollens innehåll, syfte

Begreppet intern kontroll är inte definierat i kommunallagen. Med intern
kontroll avses dock i administrativa sammanhang dels nämndens bestäm-
melser om bl.a. fördelning av ansvar och befogenheter, dels systematiskt
ordnade interna kontroller av organisation, redovisningssystem och
administrativa rutiner. I propositionen Ny kommunallag (prop.
1990/91:117 s. 197) sägs att nämnderna själv får bestämma hur de
konkret skall se till att de får den information de behöver för att kunna
kontrollera verksamheten.
Syftet med den interna kontrollen är att säkra en effektiv förvaltning
och att undvika att det begås allvarliga fel. En god intern kontroll skall
således bidra till att ändamålsenligheten i verksamheten stärks och att
den bedrivs effektivt och säkert med medborgarnas bästa för ögonen.

...och utformning

Inom alla kommunala verksamheter föreligger viss risk för att händelser
kan inträffa som påverkar verksamheten och därmed orsakar kommuner
och landsting eller dess invånare ekonomisk eller annan skada. Interna
kontrollsystem måste därför utformas utifrån en helhetssyn på den kom-
munala verksamheten och med beaktande av risk- och väsentlighets-
aspekter. I denna bedömning ingår att göra en avvägning mellan det som
kan anses väsentligt och det är som är försumbart. Hänsyn får härvid tas
till betydelsen av verksamheten och vilka väsentliga fel som kan uppstå. I
revisionen bör därför särskild uppmärksamhet riktas på den interna
kontrollen i verksamhet av väsentlig storlek där det finns risk för fel eller
oegentligheter.
Ett internt kontrollsystem som är anpassat till alla rutiner och orga-
nisationslösningar finns inte. Förutsättningarna för den interna kontrollen
förändras fortlöpande varför kontinuerlig utvärdering och förändring av
rutiner måste ske. Varje kontrollsystem måste anpassas efter verksam-
hetens art, omfattning, utrustning, personalresurser m.m. Vidare måste en
avvägning alltid göras mellan kostnaden för kontrollen och betydelsen av
de eventuella fel och brister som kontrollen avser att eliminera eller
minska.

Ansvaret för den interna kontrollen behöver förtydligas

Vikten av en väl fungerande intern kontroll inom de kommunala nämn-
derna har under senare år kommit att uppmärksammas allt mer. Bl.a. har
Justitiekanslern (JK) i sin rapport Förstärkt skydd mot oegentligheter i
offentlig förvaltning (1997) understrukit betydelsen av tydliga och ända-
målsenliga kontrollsystem och särskilt framhållit vikten av den egna
interna kontrollen inom nämnder och styrelser. JK konstaterade att
ansvaret ligger på styrelsen och nämnderna och att kommunallagens
regler på området behöver förtydligas och preciseras. Sammantaget
menar JK i sin rapport, att förändringarna av styrsystemen i den
offentliga sektorn innebär, att nya krav ställs både i fråga om
myndighetens egen kontroll av verksamheten och på de granskande och
utvärderande organ som har till uppgift att kontrollera att verksamheten
bedrivs på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.
Regeringen anser det vara en brist i den nuvarande lagstiftningen att
nämndernas ansvar för den interna kontrollen inte klart kan utläsas av
lagtexten. Det bör direkt av lagtexten framgå att, även om det är styrelsen
som har ett övergripande ansvar för att utforma en övergripande organi-
sation för den interna kontrollen, så har varje nämnd ett ansvar för den
interna kontrollen av nämndens verksamhet. Regeringen föreslår därför
att ett sådant förtydligande görs i 6 kap. 7 § första stycket kommunal-
lagen. Någon ytterligare reglering av styrelsens övergripande ansvar för
den interna kontrollen är enligt regeringens mening inte nödvändig.

10 Årsredovisning och ansvarsfrihet
10.1 Tidigareläggning av överlämnande av årsredo-
visningen
Regeringens förslag: Årsredovisningen skall lämnas över till full-
mäktige och revisorerna snarast möjligt och senast den 15 april året
efter det år som redovisningen avser.
Förslaget genomförs genom en ändring i 8 kap. 17 § kommunal-
lagen (1991:900).

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inte något att erinra mot förslaget, däribland de flesta kommuner och
landsting. Några av de remissinstanser som ställer sig positiva till
förslaget, däribland Östersunds och Övertorneå kommuner, Kalmar,
Jämtlands och Västerbottens läns landsting, anser att kraven kan ställas
högre och att lämnandet av årsredovisningen kan ske ännu tidigare.
Mullsjö kommun avstyrker förslaget och anger att frågan inte bör
lagregleras. Umeå kommun avstyrker förslaget om tidigareläggning av
årsredovisning med hänsyn till att förslaget inte går att infria utan ökade
insatser. Kumla kommun ifrågasätter värdet av förslaget då det avgörande
är vid vilken tidpunkt årsredovisningen behandlas i fullmäktige. Malmö
kommun anger att det kan vara svårt genomdriva att årsredovisning
lämnas vid en tidigare tidpunkt vid sådana bolag där kommunen inte är
majoritetsägare.
Skälen för regeringens förslag
Tidpunkten för överlämnande av årsredovisning i dag

Årsredovisningen skall lämnas över till fullmäktige och revisorerna
snarast möjligt och senast den 1 juni året efter det år som redovisningen
avser (8 kap. 17 § kommunallagen, 1991:900, KL). Fullmäktige skall vid
ett sammanträde före utgången av året efter det år som revisionen avser
besluta om ansvarsfrihet beviljas eller vägras (9 kap. 16 § KL). Fullmäk-
tige får bestämma att allmänheten får ställa frågor om årsredovisningen
vid ett fullmäktigesammanträde (8 kap. 20 § KL).

Tidgareläggning leder till bättre underlag för planering

Sambandet mellan årsredovisning, revision och dechargebehandling, dvs.
frågan om ansvarsfrihet, leder till att det är viktigt att årsredovisningen
lämnas till revisorerna i så god tid att de hinner genomföra sitt gransk-
ningsarbete och lämna revisionsberättelsen innan fullmäktige senast skall
behandla frågan om ansvarsfrihet. En sådan behandling bör ske innan
fullmäktige fastställer budgeten för andra året efter redovisningsåret
vilket skall ske före november månads utgång (8 kap. 8 § KL, prop.
1990/91:117 s. 216). Detta är bakgrunden till bestämmelsen att årsredo-
visningen skall lämnas över till fullmäktige och revisorerna snarast
möjligt och senast den 1 juni året efter det år som redovisningen avser.
Lämnas årsredovisningen sent leder detta till att fullmäktiges
dechargebehandling ofta dröjer och att diskussionen om det ekonomiska
och verksamhetsmässiga resultatet sker flera månader efter det att verk-
samhetsåret avslutats. En årsredovisning som lämnas tidigare kan på ett
bättre sätt än i dag ligga till grund för ställningstaganden om verksamhet
och ekonomi innevarande och kommande budgetår.

Tidpunkten för överlämnandet av årsredovisningen bör tidigareläggas

Enligt aktiebolagslagen (1975:1385) skall ordinarie bolagsstämma hållas
inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår. Vid bolags-
stämman skall såväl årsredovisningen som frågan om ansvarsfrihet för
styrelseledamöterna som verkställande direktören behandlas. Det är
vanligt förekommande att bolagsstämma hålls under någon av vårmåna-
derna mars till maj. Detta gäller även stora börsnoterade bolag.
Det är inte ovanligt att de kommunala årsredovisningarna överlämnas
till fullmäktige och revisorerna kort tid före den 1 juni med hänsyn till att
de kommunala företagens årsredovisningar inte är klara tidigare. Det är
dock upp till varje enskild kommun och enskilt landsting att i egenskap
av ägare genom t.ex. ägardirektiv styra tidpunkten för företagens upprät-
tande av årsredovisningar.
Enligt 9 kap. 1 § lagen om kommunal redovisning (1997:614) skall
kommuner och landsting upprätta en delårsrapport vid minst ett tillfälle
under året. Detta borde enligt regeringens bedömning underlätta arbetet
med bokslutet och därmed göra det möjligt att påskynda hanteringen av
årsredovisningen.
Det är enligt regeringens mening även viktigt att årsredovisningen
lämnas till revisorerna i så god tid att de hinner genomföra sitt gransk-
ningsarbete.
Regeringen bedömer att kommuner och landsting på samma sätt som
bl.a. stora börsnoterade företag bör kunna klara att färdigställa sina
årsredovisningar under början av året. Så sker redan i dag i flera kom-
muner och landsting vilka har såväl helägda som delägda företag.
Tidpunkten för när ett överlämnande av årsredovisning senast skall till
fullmäktige och revisorerna bör därför kunna tidigareläggas utan att detta
medför några stora svårigheter för kommuner och landsting.
Regeringen föreslår således att tidpunkten för överlämnande av
årsredovisning tidigareläggs och att årsredovisningen lämnas till fullmäk-
tige och revisorerna snarast möjligt och senast den 15 april året efter det
år som redovisningen avser. Vissa kommuner och landsting kan behöva
tid för att anpassa sig till denna tidigareläggning av tidpunkten för
överlämnande av årsredovisningen. Det föreslås därför övergångs-
bestämmelser som innebär att det blir möjligt att även under år 2000
överlämna årsredovisningen till fullmäktige och revisorerna vid den tid-
punkt som gäller i dag, dvs. senast den 1 juni året efter det år som redo-
visningen avser. Frågan om övergångsbestämmelser behandlas vidare i
avsnitt 16.
10.2 Tidigareläggning av beslut i fråga om ansvarsfrihet
Regeringens förslag: Fullmäktige skall före utgången av juni månad
året efter det år som revisionen avser besluta om ansvarsfrihet beviljas
eller vägras.
Förslaget genomförs genom en ny paragraf, 5 kap. 25 a § kom-
munallagen (1991:900).

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förutom
avseende bestämmelsens placering.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inte något att erinra mot förslaget. Flera instanser säger att det är
viktigt att fullmäktige behandlar alla revisionsrapporter vid samma till-
fälle oavsett associationsform.
Skälen för regeringens förslag
Tidpunkten för behandling av frågan om ansvarsfrihet i dag

Revisorerna skall varje år avge en berättelse med redogörelse för resul-
tatet av den revision som avser verksamheten under det föregående
budgetåret (9 kap. 14 § kommunallagen, KL). Fullmäktige skall vid ett
sammanträde före utgången av året efter det år som revisionen avser
besluta om ansvarsfrihet beviljas eller vägras (9 kap. 16 § KL).

Tidgareläggning möjliggör en aktuell diskussion

För att stärka revisorernas ställning är det viktigt att verka för att
diskussionen om revisorernas iakttagelser av kommunens eller lands-
tingets ekonomi och verksamhet sker med en så god aktualitet som
möjligt. Om fullmäktiges dechargebehandling dröjer leder det till att
diskussionen om det ekonomiska och verksamhetsmässiga resultatet sker
flera månader efter det att verksamhetsåret avslutats. Ett tidigareläggande
av dechargebehandlingen möjliggör därför en aktuell och relevant
diskussion. Det kan också utgöra att bra underlag för revisorernas plane-
ring av årets granskningsverksamhet En tidigareläggning kan också
stimulera allmänhetens intresse av att delta och ställa frågor på full-
mäktiges sammanträden.

Tidpunkten för dechargebehandlingen bör tidigareläggas

Sambandet mellan årsredovisning, revision och dechargebehandling
förutsätter att överlämnandet av årsredovisningen till revisorerna
tidigareläggs. Detta har föreslagits i avsnitt 10.1.
En tidigareläggning av dechargedebatten får inte leda till att tidpunkten
för fullmäktiges dechargebehandling sätts alltför snart efter överlämnan-
de av årsredovisningen så att revisorerna inte hinner genomföra sitt
granskningsarbete. Revisorerna måste få så god tid på sig att de kan
genomföra en meningsfull granskning av årsredovisningen.
För att främja aktualiteten i diskussionen om årsredovisningen och den
åtföljande dechargedebatten föreslås därför att årsredovisningen skall
lämnas till fullmäktige och revisorerna snarast möjligt och senast den
15 april året efter det år som redovisningen avser och att fullmäktige före
utgången av juni månad året efter det år som revisionen avser skall
besluta om ansvarsfrihet skall beviljas eller ej (jfr förslagen i 8 kap. 17 §
respektive 5 kap. 25 a §).
Vissa kommuner och landsting kan behöva tid för att anpassa sig till
denna tidigareläggning av tidpunkten dechargebehandlingen. Det föreslås
därför övergångsbestämmelser som innebär att det blir möjligt att hålla
fullmäktiges sammanträde för behandling av fråga om ansvarsfrihet vid
den tidpunkt som gäller i dag, dvs. senast före utgången av december år
2000. Frågan om övergångsbestämmelser behandlas vidare i avsnitt 16.
Årsredovisningen i kommuner och landsting skall bestå bl.a. av en
sammanställd redovisning som omfattar även kommunal verksamhet som
bedrivs genom annan juridisk person (3 kap. 2 § och 8 kap. 2 § lagen om
kommunal redovisning, 1997:614). Härigenom görs det möjligt för de
förtroendvalda revisorerna att granska kommunkoncernen .
Lekmannarevisorernas granskningsrapporter skall lämnas till bolagets
styrelse senast tre veckor före bolagsstämman. Den skall hållas till-
gänglig och sändas till aktieägare samt läggas fram på bolagsstämman
(11 kap. 14 och 15 §§ aktiebolagslagen 1975:1385).
Det finns inte något krav vare sig i kommunallagen eller i aktiebolags-
lagen på att fullmäktige skall behandla granskningsrapporter från lek-
mannarevisorerna. En kommun eller ett landsting har såsom aktieägare
att ta ställning till dessa granskningsrapporter liksom till de revisions-
berättelser som ett bolags revisorer lämnar. Behandlingen av revisions-
berättelser och granskningsrapporter rörande kommunala företag sker på
olika sätt i olika kommuner och landsting. Det skall enligt regeringens
mening även fortsättningsvis ankomma på varje enskild kommun och
landsting att bestämma hur behandlingen skall ske av dessa frågor. Kom-
muner och landsting kan i egenskap av ägare genom t.ex. ägardirektiv
styra tidpunkten för överlämnande av granskningsrapporter och revi-
sionsberättelser för företag. Arbetet kommer enligt regeringens bedöm-
ning att underlättas av den samordnade revision som blir möjlig genom
det personsamband som föreslås i avsnitt 13.1.

11 Revisionsuppgiften
11.1 Precisering av revisionsuppgiften
Regeringens förslag: Revisorerna skall i den omfattning som följer
av god revisionssed årligen granska all verksamhet som bedrivs inom
nämndernas verksamhetsområde.
Förslaget genomförs genom ett tillägg i 9 kap. 9 § kommunallagen
(1991:900).

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna
tillstyrker eller har inte haft något att erinra mot förslaget. Några av de
instanser som är positiva till förslaget, däribland Enköpings,
Surahammars och Luleå kommuner, anger att förslaget bör preciseras.
Några instanser, däribland Samhällsvetenskapliga fakulteten vid
Göteborgs universitetet och Kumla kommun, ifrågasätter eller ställer sig
tveksamma till förslaget. Samhällsvetenskapliga fakulteten anser att
preciseringen är överflödig med hänsyn till att det ankommer på
revisorerna att välja område samtidigt som det är en självklarhet att
revisionen i någon mening omfattar hela den kommunal verksamheten
och ekonomin. Riksrevisionsverket (RRV) och Revisorsnämnden av-
styrker förslaget och menar att det enligt god revisionssed skall vara
yrkesmässigt oberoende revisorers bedömning av väsentlighet och risk
som skall styra granskningen och att den nuvarande regleringen därför
bör behållas. Svenska Kommunförbundet avstyrker förslaget då det inte
ger reella förutsättningar för en bättre och effektivare granskning.
Skälen för regeringens förslag
Granskningens omfattning i dag

Revisorerna skall granska all kommunal verksamhet som bedrivs i nämn-
der och fullmäktigeberedningar i den omfattning som följer av god revi-
sionssed (9 kap. 7 och 9 §§ kommunallagen, 1991:900, KL).
Vid riksdagens behandlingen av propositionen Ny kommunallag
(prop.1990/91:117) gjordes ett förtydligande i anslutning till regeringens
förslag om att granskningsarbetet skall ske i den omfattning som följer av
god revisionssed. Konstitutionsutskottet uttalade att god revisionssed inte
är ett en gång för alltid fastslaget begrepp utan det förändras över tiden.
Vidare menade utskottet att det är väsentligt att det tillämpas på ett sätt
som tar hänsyn till den kommunala sektorns särart, bl.a. att kommunal
revision utövas av förtroendevalda revisorer och under offentlig insyn
(bet.1990/91:KU38 s.80).
God revisionssed i kommunal verksamhet förutsätts således
kontinuerligt växa fram genom ett samspel mellan revisionsteori,
revisionspraktik och lagstiftning samt med den kommunala särarten i
förgrunden. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet har
som vägledning för de förtroendevalda revisorerna i kommuner och
landsting i skriften God revisionssed i kommunal verksamhet (1995)
redovisat sin syn på god revisionssed.
I förbundens skrift anges att det i begreppet god revisionssed ligger att
samtliga delar av det kommunala verksamhetsområdet skall beröras av
den årliga granskningen (jfr skriftens avsnitt 2.3). Dock anges inte hur
omfattande granskningen skall vara.
Det innebär således i praktiken att det är revisorernas egen bedömning
av förhållandena i det enskilda fallet som ytterst får avgöra omfattningen
av den granskning som skall ske. Granskningens omfattning kan därför
variera mellan kommuner och landsting.

Precisering av revisionsuppgiften

En grundförutsättning för en tillförlitlig kommunal revision, och ytterst,
en effektiv kommunal verksamhet, är enligt regeringens mening att
samtliga delar av det kommunala verksamhetsområdet årligen blir
föremål för revisorernas granskning. Fullmäktiges ansvarsprövning sker
årligen och avser all verksamhet. Prövningen grundas på revisions-
berättelsen. Berörs inte den kommunala verksamheten i dess helhet på
något sätt av den årliga granskningen betyder det att fullmäktiges beslut i
ansvarsfrihetsfrågan i praktiken grundas på ett ofullständigt underlag.
Det kan varken anses rimligt eller vara förenligt med god revisionssed
om viss eller vissa delar av en verksamhet granskas enbart någon gång
under en mandatperiod. I någon mån måste verksamheten bli föremål för
en årlig granskning om än av i vissa avseenden övergripande art.
Regeringen anser det vara viktigt att det i lagen anges en miniminivå
för granskningens periodicitet. För att i lag klargöra att granskningen
skall ske årligen föreslås därför att bestämmelsen om revisorernas
uppgifter preciseras i detta avseende.
11.2 Revisorernas ekonomiska resurser
Regeringens bedömning: Någon lagreglering behövs inte av de
ekonomiska resurserna till förtroendevalda revisorer.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte något
att erinra mot utredningens bedömning. Av dessa anser några instanser,
däribland Enköpings, Växjö, Simrishamns, Strömstads och Östersunds
kommuner, Östergötlands och Värmlands läns landsting, Starev och
Komrev AB, att preciseringen av revisionsuppgiften kan leda till ökade
kostnader för revisionen. Vissa av dessa instanser förordar att det bör
lagregleras att revisorernas budget skall beredas av fullmäktige eller ett
av fullmäktige tillsatt beredningsorgan.

Tillräckliga ekonomiska resurser

Ett lagreglerat krav på årlig revision av all verksamhet innebär att
revisorernas resurser behöver dimensioneras så att en sådan revision går
att genomföra.
Storleken på anslaget till revisionen varierar i dag mellan kommunerna
och mellan landstingen. Anslagets storlek är inte bara beroende av vilken
storlek en kommun eller ett landstinget har. Anslagsbehovet för en och
samma kommun eller landsting är inte heller statiskt utan varierar över
tiden. Frågan om revisionen har tillräckliga ekonomiska resurser får
således bedömas utifrån de skilda förutsättningar som råder på olika håll.
De kostnadsökningar som en årlig revision i vissa fall skulle kunna
medföra kan enligt regeringens bedömning, åtminstone på sikt, antas
uppvägas av de effektivitetsvinster som går att göra i en organisation
med god kontroll.

Oberoende beredning av revisorernas budget

Kommuner och landsting skall varje år upprätta en budget för nästa
kalenderår (8 kap. 4 § KL). Förslag till budget upprättas av styrelsen och
antas av fullmäktige (8 kap. 6 och 8 §§ KL). I kommuners och landstings
budget ingår revisorernas budget. Det har i olika sammanhang, även av
några remissinstanser, framförts att revisorernas budget bör beredas
särskilt.
Det är enligt regeringens uppfattning av stor vikt för revisorernas
oberoende ställning att beredningen av deras budget är objektiv. Detta
angavs även i förarbeten till den tidigare gällande kommunallagen (se
SOU 1974: 99 s. 341). Det ansåg även Kommunrevisionsutredningen i
betänkandet Den kommunala revisionen (SOU 1998:71 s. 78) och
förordade att budgetberedningen skulle ske av fullmäktiges presidium
eller i ett av fullmäktige tillsatt beredningsorgan. Det är också enligt
regeringens mening viktigt att resurserna är sådana att revisionsarbetet
kan bli effektivt.
I Svenska Kommunförbundets och Landstingsförbundets förslag till
revisionsreglemente anges att det kan vara lämpligt att fullmäktige utser
en särskild budgetberedning för revisionsanslaget för att markera
revisionens oberoende ställning. Detta tillämpas av vissa kommuner och
landsting på så sätt att revisorernas budget inte bereds av styrelsen utan
av ett särskilt organ. Detta organ är t.ex. fullmäktiges presidium eller ett
särskilt av fullmäktige tillsatt beredningsorgan, bestående av fullmäktige-
ledamöter, svarar för budgetberedningen av revisionsanslaget i stället för
styrelsen. Enligt regeringens mening kan detta vara en lämplig ordning.
Det är dock kommunstyrelsens ansvar att se till att förslaget från en
sådan budgetberedning ingår som en del av det samlade förslaget till
budget som fullmäktige skall ta ställning till.

12 Rätten till upplysningar
Regeringens förslag: Den rätt som revisorerna har till upplysningar
av styrelsen, övriga nämnder och fullmäktigeberedningar skall
omfatta även de enskilda förtroendevalda i dessa organ.
Förslaget genomförs genom ett tillägg i 9 kap. 12 § kommunallagen
(1991:900).

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har varit positiva eller inte
haft något att erinra mot förslaget. Norbergs kommun menar att förslaget
bör kompletteras med att upplysningarna skall lämnas med skäligt råd-
rum. Mora kommun förordar att förslaget skärps genom någon form av
disciplinär åtgärd när uppgifterna uppsåtligen undanhålls eller när upp-
gifterna vägras.
Skälen för regeringens förslag
Upplysningsskyldigheten i dag

Av 9 kap. 10 § kommunallagen (1991:900, KL) framgår att nämnderna
och de anställda är skyldiga att lämna upplysningar till revisorerna.
Revisorerna har dessutom en rätt att enligt samma lagrum inventera
nämndernas tillgångar liksom att ta del av deras räkenskaper och andra
handlingar som berör verksamheten. Skyldigheten att till revisorerna
lämna uppgifter om verksamheten gäller också för fullmäktigebered-
ningar (9 kap. 11 § KL).

Upplysningsskydigheten behöver förtydligas

Den nuvarande lagtextens utformning har i tillämpningen givit upphov
till oklarheter om huruvida upplysningsskyldigheten enbart gäller kollek-
tivt för nämnden eller om det också gäller en individuell upplysnings-
skyldighet för den enskilde ledamoten i nämnden. Denna oklarhet har
ibland fått otillfredsställande följder. Det har sålunda hänt att enskilda
nämndledamöter vägrat lämna upplysningar och hänvisat revisorerna till
att rikta sin begäran om upplysningar till nämnden som sådan.
Det är otillfredsställande att det råder en oklarhet när det gäller reviso-
rernas möjligheterna att få upplysningar direkt från t.ex. en ordförande
eller en nämndledamot. Den nuvarande regeln om upplysningsskyldighet
i 9 kap. 9 § kommunallagen behöver därför förtydligas i detta avseende.
Regeringen anser dock inte att det finns skäl att, som någon remiss-
instans sagt, reglera att uppgifter skall lämnas utan skäligt rådrum. Att så
skall ske får anses ligga i sakens natur. Det finns inte heller skäl att införa
regler om disciplinära åtgärder i händelse av undanhållande av uppgift
och liknande situationer. Regeringen utgår ifrån att nämnderna lämnar de
upplysningar som revisorerna efterfrågar.

13 Samordnad revision mellan kommunen och
landstinget samt dess företag
13.1 Personsamband mellan lekmannarevisorerna och de
förtroendevalda revisorerna

Regeringens förslag: Någon av de förtroendevalda revisorerna
eller revisorsersättarna som valts för granskning av nämndernas
verksamhet skall alltid utses till lekmannarevisor i ett aktiebolag där
kommunen eller landstinget direkt eller indirekt innehar samtliga
aktier. Till revisor i de stiftelser som kommunen eller landstinget
bildar ensam skall alltid utses någon av de revisorer eller
revisorsersättare som valts för granskning av nämndernas verksamhet.
Kommunens eller landstingets revisorer skall genom de
lekmannarevisorer eller de revisorer som utses enligt 3 kap. 17 eller
18 § kommunallagen (1991:900) granska företagen.
Lekmannarevisorernas granskningsrapporter skall bifogas de för-
troendevaldas revisorernas revisionsberättelse.
Förslagen genomförs genom tillägg i 3 kap. 17 § samt 9 kap. 9 och
16 §§ kommunallagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förutom vissa lagtekniska justeringar.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans, förutom Botkyrka kommun
har avstyrkt förslaget. Botkyrka kommun förordar att varje kommun
själv skall få avgöra vem som skall väljas som lekmannarevisor i ett
kommunalt bolag och att förslaget inskränker den kommunala
självstyrelsen. Flera instanser, däribland Enköpings, Gotlands, Göteborgs
och Surahammars kommun, Kalmar, Värmlands och Västerbottens läns
landsting samt Starev, anger att lekmannarevisorerna i de kommunala
företaget bör ges samma rätt att använda sakkunnigt biträde som
förtroendevalda revisorer i kommuner och landsting. Några instanser,
däribland Strömstads, och Ljusdals kommuner, anser att kretsen som kan
väljas till lekmannarevisorer bör begränsas till de ordinarie revisorerna.
Några instanser, däribland Mora, Luleå och Övertorneå kommuner, anför
att det bör klarläggas om det är kommunen eller det kommunala företaget
som skall bära kostnaderna för de förtroendevalda revisorerna i företaget.
Svenska Kommunförbundet anger att det råder bristande kongruens
mellan kommunallagen och aktiebolagslagen och att upplysningsskyldig-
heten avser ett större område än vad den kommunala revisionen avser.
Skälen för regeringens förslag
Auktoriserade och godkända revisorer

De förtroendevalda revisorerna granskar enligt 9 kap. 7 och 9 §§
kommunallagen (1991:900, KL), i den omfattning som framgår av god
revisionssed, all verksamhet som bedrivs inom nämndernas och
fullmäktigeberedningarnas verksamhetsområden. Verksamhet som
bedrivs i kommunala företag ligger emellertid utanför de förtroendevalda
revisorernas ansvar och befogenhet. De kommunala företagen omfattas i
stället av revision enligt den lagstiftning som gäller för respektive
företagsform, t.ex. aktiebolagslagen (1975:1385, ABL).
I den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen ställs det, till skillnad mot vad
som gäller enligt kommunallagen, uttryckliga krav på att revisionen
utförs av personer med särskild kompetens. Således kan endast den som
är auktoriserad eller godkänd revisor revidera ett aktiebolag. Detta krav
har sin bakgrund i de krav som EG-rätten ställer genom det s.k. revisors-
direktivet, men även mot bakgrunden av det allmännas intresse av en
kvalificerad revision som åtgärd mot den ekonomiska brottsligheten och
skattefusk (jfr prop. 1981/82:171 s. 8, prop. 1994/95:152 s. 44 och prop.
1997/97:99).
Kraven på att utse auktoriserade eller godkända revisorer gäller obe-
roende av vem som är ägare till aktiebolaget. Detta gäller således även
när det är kommuner eller landsting som är ägare.

Lekmannarevision i kommunala företag

Regler om kommunala företag finns i 3 kap. kommunallagen. Syftet med
reglerna är bl.a. att tydliggöra kommunens roll som ägare, betona vikten
av offentlig insyn och motverka kompetensöverskridanden.
I 3 kap. 16 § kommunallagen regleras bl.a. förutsättningarna för att
lägga ut kommunal verksamhet på kommunala företag, dvs. ett
aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening eller en stiftelse.
I 3 kap. 17 § första stycket 2 kommunallagen föreskrivs att fullmäktige
skall utse minst en revisor i ett helägt aktiebolag. Av förarbetena framgår
att avsikten med denna bestämmelse är att den revision som föreskrivs i
aktiebolagslagen skall kompletteras med en förtroendemannarevision. I
propositionen Ny kommunallag (prop. 1990/91:117 s. 127) uttalades att
syftet med förtroendemannarevisionen är att de kommunala företagen
skall granskas ur ett kommunalrättsligt perspektiv, dvs. företagets verk-
samhet skall utvärderas mot bakgrund av det kommunala ändamålet. I
den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen ställs det uttryckliga krav på att
revisionen utförs av personer med särskild kompetens dvs. auktoriserad
eller godkänd revisor.
Är det fråga om ett företag där kommunen eller landstinget bestämmer
tillsammans med någon annan, skall fullmäktige enligt 3 kap. 18 §
kommunallagen i varje enskilt fall utifrån vad som är rimligt med hänsyn
till andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna i övrigt
tillse att den juridiska personen blir bunden av de villkor som avses i
3 kap. 17 § kommunallagen. Detsamma gäller om en kommun eller ett
landsting tillsammans med någon annan bildar en stiftelse för en
kommunal angelägenhet.
Det förhållandet att någon enligt 3 kap. 17 eller 18 § kommunallagen
av fullmäktige utsetts att vara revisor i ett kommunägt aktiebolag innebär
inte att den personen utan vidare kan vara revisor i aktiebolaget med de
befogenheter och skyldigheter som en revisor har enligt aktiebolags-
lagen. Det fordras också att han eller hon har utsetts till revisor enligt
aktiebolagslagens regler, dvs. antingen genom val på bolagsstämman
eller genom bestämmelser i bolagsordningen. Denna revisor omfattas då i
sin granskning av aktiebolagslagens regler och har ingen skyldighet eller
rättighet att samordna revisionen mellan kommunen och bolaget.

Lekmannarevision i aktiebolag

Sedan den 1 januari 1999 kan endast den som är auktoriserad eller
godkänd revisor vara revisor i aktiebolag. Det är dock möjligt att även
utse s.k. lekmannarevisorer (prop. 1997/98:99, bet. 1997/98:LU26, rskr.
1997/98:257).
Bestämmelserna om lekmannarevisorer ger kommuner och landsting
en möjlighet att även i fortsättningen upprätthålla en granskning av hel-
ägda kommunala aktiebolag genom att fullmäktige kan utse lekmanna-
revisorer.
En lekmannarevisor omfattas i huvudsak av samma allmänna kom-
petenskrav och jävsbestämmelser som en revisor. Den som är underårig
eller i konkurs eller har fått näringsförbud eller har en förvaltare enligt 11
kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara lekmannarevisor (11 kap. 10 §
ABL). Vidare gäller ett antal bestämmelser om jäv som förhindrar att den
som på något angivet sätt står bolaget nära är lekmannarevisor i bolaget
(11 kap. 11 § ABL).
Lekmannarevisorn skall enligt 11 kap. 4 § aktiebolagslagen granska att
aktiebolagets ändamål följs, att verksamheten sköts på ett från ekonomisk
synpunkt tillfredsställande sätt och att den kontroll som görs inom före-
taget är tillräcklig. Granskningen skall ske enligt god sed vid detta slag
av granskning.
En lekmannarevisor har samma rätt till insyn och information som en
auktoriserad eller godkänd revisor. Detta medför att lekmannarevisorn
har samma tystnadsplikt om aktiebolagets angelägenheter som en revisor
(10 kap. 37 § och 11 kap. 17 § ABL). En lekmannarevisor får anlita
biträde i samma utsträckning som en revisor. En lekmannarevisor får
däremot inte underteckna en revisionsberättelse utan skall redovisa resul-
tatet av granskningen i en egen granskningsrapport (11 kap. 6 och 7 §§
ABL).

Tystnadsplikt för företagens revisorer och lekmannarevisorer

De aktiebolagsrättsliga reglerna innehåller som nämnts regler om
tystnadsplikt för revisorer. En lekmannarevisor har samma tystnadsplikt
som en revisor. En revisor eller en lekmannarevisor får således inte
lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till aktieägare eller
andra, om det kan vara till skada för bolaget. Tystnadsplikten är dock
inskränkt i vissa avseenden. En revisor eller en lekmannarevisor är bl.a.
skyldig att till stämman lämna alla upplysningar som den begär, om det
inte skulle leda till väsentligt förfång för bolaget.
Reglerna om tystnadsplikt innebär således att revisorer och
lekmannarevisorer i företag är förhindrade att till de förtroendevalda
revisorerna i den kommun eller det landsting som äger eller har
motsvarande inflytande över företaget lämna uppgifter som kan skada
företaget. Sådana uppgifter kan vara affärshemligheter av teknisk,
ekonomisk eller annan art.

Den kommunala revisionen behöver samordnas

På senare tid har det nuvarande systemet med förtroendemannarevision i
kommunal verksamhet kommit att ifrågasättas i en rad hänseenden. Flera
utredningar har under 1990-talet pekat på behovet av en samlad översyn
av den kommunala revisionen. Senast har detta behov understrukits av
Justitiekanslern (JK) i rapporten Förstärkt skydd mot oegentligheter i
offentlig förvaltning, som överlämnades till regeringen i början av mars
1997. JK underströk bl.a. behovet av en översyn av den kommunala
revisionen samt att det vid en sådan översyn borde uppmärksammas hur
den kommunala revisionen och revisionen av kommunala bolag skall
kunna samordnas.

Förtroendemannarevision en viktig del av den lokala demokratin

Systemet med kommunal förtroendemannarevision har en gammal tradi-
tion. Det är ett av fullmäktiges viktigaste instrument för att kontrollera
den kommunala verksamheten. Den utgör därför en väsentlig del i det
lokaldemokratiska systemet.
En hög effektivitet och kompetens i den granskning som de förtroende-
valda revisorerna utför är en grundläggande förutsättning för med-
borgarnas förtroende för att kommunal verksamheten bedrivs på ett
effektivt och rättssäkert sätt. För att medborgarna även fortsättningsvis
skall ha ett förtroende för att så sker, behöver förtroendemannarevisionen
stärkas på olika sätt.

De kommunala företagen en viktig del av den kommunala koncernen

Samma kommunalrättsliga begränsningar och principer som styr kom-
munal verksamhet som bedrivs i förvaltningsform styr också verksamhet
som bedrivs i företagsform. Verksamheten måste vara kompetensenlig,
dvs. i grunden vara en kommunal angelägenhet. Vidare måste t.ex. loka-
liserings-, likställighets- och självkostnadsprinciperna iakttas (proposi-
tionen Ny kommunallag, 1990/91:117 s. 161 f.).
Från kommunaldemokratiska utgångspunkter är de kommunala före-
tagen att betrakta som instrument för att driva kommunal verksamhet. De
kommunala företagen är en del av den kommunala verksamheten och
skall ses som en alternativ driftform. I princip ställs samma krav på
styrning, insyn och kontroll, oavsett driftform. I förarbetena till
kommunallagen sägs också att kommunen och dess företag måste ses
som en ekonomisk beslutsenhet där fullmäktige har det yttersta
ekonomiska och politiska ansvaret. Genom detta uttalande läggs i lagen
en grund för ett helhetstänkande, ett kommunalt koncerntänkande (prop.
1990/91:117 s. 123). Detta uttrycks på flera håll i kommunallagen.
Det kommunala koncerntänkandet kommer t.ex. till uttryck i 3 kap.
16 18 §§ kommunallagen där kommunens och landstingets överordnade
roll i förhållande till de kommunala företagen markeras. Den förvalt-
ningsmässiga kontrollfunktionen över företagen har också tydliggjorts
genom den uppsiktsplikt som ålagts kommunstyrelsen och landstings-
styrelsen i 6 kap. 1 § kommunallagen. De förtroendevalda revisorerna,
som bl.a. skall granska kommunstyrelsen, har anledning att granska hur
kommunstyrelsen sköter uppsiktsplikten.
En förtroendevald eller en anställd som är jävig i ett ärende i en nämnd
får inte delta eller närvara vid handläggningen av ärendet (6 kap. 24 §
KL). För förtroendevalda och anställda i en nämnd som även är
engagerade i t.ex. styrelsen i ett kommunalt företag föreligger inte
ställföreträdarjäv och delikatessjäv i nämnden enbart på den grunden att
den som handlägger ärendet är ställföreträdare för aktiebolaget eller
stiftelsen. I propositionen Lokal demokrati (prop. 1993/94:188 s. 61)
uttalades att huvudskälet till detta var att uppgiften för en nämnd ofta är
att upprätthålla sambandet mellan ett företag inom nämndens ansvars-
område och kommunen eller landstinget.
Lagens ambition att knyta de kommunala företagen till den kom-
munala organisationen fullföljs också på så sätt att de hel- respektive del-
ägda företag som behandlas i 3 kap. 17 och 18 §§ kommunallagen av
fullmäktige kan ges rätt att väcka ärenden i fullmäktige (5 kap. 23 §
5 KL).
Vidare innehåller 8 kap. lagen (1997:614) om kommunal redovisning
bestämmelser om att upplysningar skall lämnas i en s.k. sammanställd
redovisning om sådan kommunal verksamhet som bedrivs genom andra
juridiska personer i vilka kommuner eller landsting har ett betydande
inflytande. Motivet för detta angavs i propositionen Förvaltningen av
kommunala pensionsmedel verksamheten (prop. 1996/97:52 s. 47) vara
att företagen på så sätt kommer in i redovisningen av den samlade kom-
munala verksamheten. I den sammanställda redovisningen ges en samlad
bild av kommunens eller landstingets totala ekonomiska engagemang.
Härutöver finns en särskild reglering vad gäller rätten att ta del av all-
männa handlingar hos kommunala företag. I 1 kap. 9 § sekretesslagen
(1980:100) anges att tryckfrihetsförordningens regler om rätt att ta del av
handlingar hos myndighet gäller i tillämpliga delar i företag där en kom-
mun eller ett landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande.

Samordnad revision bör tillskapas

Kommunen eller landstinget har ett ansvar för all kommunal verksamhet
oavsett om den bedrivs i företagsform eller i förvaltningsform. Det ligger
därför i kommunens eller landstingets intresse att kunna kontrollera och
utvärdera verksamheten oavsett driftform.
Redan i den nuvarande kommunallagen och i lagens förarbeten
uttrycks ett kommunalt koncerntänkande. Med detta avses en kommunal
revision som utgår från kommunala förutsättningar och som omfattar
såväl kommunen som dess företag. Flera kommuner och landsting låter
redan i dag utföra sin kommun- och företagsrevision på ett sätt som
överensstämmer med det kommunala koncerntänkandet.
I linje med detta resonemang ligger en samordnad kommunal revision
som omfattar all kommunal verksamhet. Härigenom skapas förutsätt-
ningar för genomlysning av all kommunal verksamhet.
Mot bakgrunden av det samband som enligt lagstiftningen faktiskt
finns mellan kommunen och landstinget och dess företag är det en brist
att det i det nuvarande rättssystemet saknas lagregler om samordnad
revision. Denna slutsats delas av remissinstanserna. Justitiekanslern
pekade också, som nämnts tidigare, på detta i sin rapport om förstärkt
skydd mot oegentligheter i offentlig förvaltning (1997).
Det kommunala koncerntänkandet bör enligt regeringens mening
utvecklas ytterligare och befästas genom lagregler som innebär en
samordning av den kommunala revisionen.

Det bör finnas ett personsamband mellan de förtroendevalda revisorerna
och lekmannarevisorerna i kommunala företag

Fullmäktige skall i de helägda kommunala aktiebolagen och i de fall
kommunen eller landstinget ensam bildar en stiftelse bl.a. utse minst en
revisor (3 kap. 17 § KL). Syftet med denna bestämmelse är att den
yrkesrevision som föreskrivs i bl.a. aktiebolagslagen skall kompletteras
med en förtroendemannarevision för att de kommunala företagen skall
granskas även ur ett kommunalrättsligt perspektiv, dvs. utvärdera
företagens verksamhet mot bakgrund av de kommunala ändamålet (prop.
1990/91:117 s. 127).
I den nuvarande kommunallagen finns inget krav på personsamband
mellan de kommunala revisorerna eller revisorerna i de kommunala
företagen. Det har lett till att olika personer har reviderat kommunal
verksamhet i förvaltningsform och kommunal verksamhet i företagsform.
De revisorer som granskar de kommunala företagen har vidare i många
fall varit bundna av associationsrättsliga regler om tystnadsplikt (se
avsnitt 13.2). Denna ordning har naturligtvis inneburit att det varit
problematiskt för de kommunala revisorerna att få en samlad bild av all
kommunal verksamhet.
I de kommuner och landsting där man strävat efter att åstadkomma en
samordnad kommunal revision har personsambandet mellan de
förtroendevalda revisorer som utses att granska den kommunala verk-
samheten i nämnder och fullmäktigeberedningar och lekmanna-
revisorerna varit en viktig del. I dessa fall har de personer som valts till
lekmannarevisorer i de kommunala företagen utsetts bland de förtroende-
valda revisorer som granskar nämnderna.
För att främja ett samordnat revisionsarbete och en god överblick av
den totala verksamheten i kommuner och landsting bör den eller de som
väljs respektive nomineras till lekmannarevisor i kommunala företag
utses bland de förtroendevalda revisorer eller revisorsersättare som valts
för att granska styrelsen och övriga nämnders verksamhet enligt 9 kap.
1 § kommunallagen. Således bör det införas en bestämmelse i kom-
munallagen om ett personsamband mellan dem som väljs till revisorer
för kommunal verksamhet i förvaltningsform och dem som väljs till
revisorer i de stiftelser som kommunen eller landstinget bildar ensam
eller till lekmannarevisorer i de kommunala bolagen.
Den föreslagna regleringen om personsamband avser sådana
aktiebolag som kommunen eller landstinget direkt eller indirekt innehar
samtliga aktier i, dvs. även i dotterbolag till ett kommunalt bolag. Vidare
omfattar den stiftelser som kommun eller landsting bildar ensam. Det
faller sig naturligt att kommuner och landsting på det sätt som anges i
3 kap. 17 § kommunallagen strävar efter ett personsamband också i t.ex.
delägda kommunala företag.

Den samordnade revisionen omfattar de kommunala företagen

I de kommunala revisorernas uppdrag ingår, enligt den nuvarande
ordningen i kommunallagen, inte i direkt bemärkelse, att granska de
kommunala företagen.
Kommunstyrelsen har att utöva uppsikt över samtliga kommunala
företagsengagemang. De kommunala revisorerna skall bl.a. granska hur
kommun- respektive landstingsstyrelsen fullgör sin uppsiktsplikt. Genom
bestämmelsen om kommunstyrelsens uppsiktsplikt i 6 kap. 1 § kom-
munallagen och genom kravet på kommunal koncernredovisning i lagen
(1997:614) om kommunal redovisning har de kommunala revisorerna
kommit att i indirekt bemärkelse ta befattning med de kommunala före-
tagen.
Den nu föreslagna regeln om personsamband avser att stärka
förutsättningarna för en samordning av den kommunala revisionen och
revisionen av de kommunala företagen. Detta kan åstadkommas genom
att det i kommunallagen förs in en bestämmelse som direkt uttrycker att
den kommunala revisionen skall omfatta de kommunala företagen.
Denna bestämmelse måste emellertid utformas med hänsyn till bl.a.
aktiebolagslagens regler om att endast godkända eller auktoriserade
revisorer får revidera aktiebolag.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att det införs en bestämmelse
som innebär att revisorerna genom de revisorer eller lekmannarevisorer
som utsetts enligt 3 kap. 17 eller 18 § KL granskar de företag där sådan
eller sådana revisorer utsetts. Samordningen avser endast de företag där
kommunen eller landstinget utsett en lekmannarevisor.

Lekmannarevisorernas granskningsrapporter skall bifogas revisions-
berättelsen

I en samordnad kommunal revision är det naturligt att de kommunala
revisorerna verkar för genomförande av den samordnade revisionen
mellan kommunens revision och revisionen i de kommunala företagen.
Med detta avses att revisorerna skall se till att samordning sker i alla
delar av revisionsprocessen dvs. planering, genomförande och rapporte-
ring, där inga hinder möter i annan lagstiftning.
Revisorerna skall årligen avge en revisionsberättelse till fullmäktige
(9 kap. 14 § KL). För att markera att samordningen skall avse hela
revisionsprocessen skall det i kommunallagen föras in en bestämmelse
om att lekmannarevisorernas granskningsrapport skall fogas till
revisorernas revisionsberättelse. För det fall de förtroendevalda reviso-
rerna i kommunen eller landstinget önskar fästa fullmäktiges uppmärk-
samhet på särskilda förhållanden rörande de kommunala företagen kan
de yttra sig över innehållet i lekmannarevisorernas granskningsrapporter.

Fullmäktige skall endast utse lekmannarevisor

För att det även i fortsättningen skall vara möjligt att låta personer utan
formell kompetens granska verksamheten i aktiebolag har det i
aktiebolagslagen förts in en möjlighet att låta en lekmannarevisor utföra
en allmän granskning av bolagen (11 kap. 1 § ABL). I propositionen
Aktiebolagens organisation (prop. 1997/98:99 bet. 1997/98:LU 26, rskr
1997/98:257) föreslås bl.a. att 3 kap. 17 § kommunallagen kompletteras
med en bestämmelse om att i fråga om helägda aktiebolag skall
fullmäktige även utse minst en lekmannarevisor. Det innebär i praktiken
att fullmäktige i fortsättningen skall utse två revisorer varav den ene är en
lekmannarevisor. Syftet med bestämmelsen är att kommunen eller
landstinget skall utse en förtroendevald som skall komplettera den
yrkesrevision som föreskrivs i aktiebolagslagen. Regeringen föreslår
därför att kommunallagen justeras så att fullmäktige i fortsättningen
endast skall välja en lekmannarevisor.
13.2 Information till de förtroendevalda revisorerna
Regeringens förslag: En revisor eller en lekmannarevisor i ett
kommunalt företag som avses i 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100)
skall på begäran lämna upplysningar om ett sådant företags
angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen eller
landstinget.
Förslagen genomförs genom tillägg till 10 kap. 42 § och 11 kap
19 § aktiebolagslagen (1975:1385), 4 kap. 13 § lagen (1980:1103) om
årsredovisnings m.m. i vissa företag, 8 kap. 16 § lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar och 4 kap. 15 § stiftelselagen (1994:1220).

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Samtliga instanser som angett sin inställning till
förslaget tillstyrker det eller lämnar det utan erinran, däribland Hovrätten
för Nedre Norrland, Kammarrätten i Jönköping, Samhällsvetenskapliga
fakulteten i Göteborg, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Starev, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) och Komrev AB.
Riksrevisionsverket (RRV), som anger att förslaget om en samordnad
revision är konstruktivt om det tillämpas i en modell som även inkluderar
yrkesmässigt oberoende revision av kommunerna och landstingen, anser
att förslaget bör utvecklas bl.a. mot bakgrunden av aktiebolagslagens
regler om tystnadsplikt.
Skälen för regeringens förslag
Revisorernas och lekmannarevisorernas tystnadsplikt innebär hinder mot
informationsutbyte och därmed hinder mot samordnad revision ...

Samordningen av den kommunala revisionen försvåras bl.a. av det
faktum att kommunallagen (1991:900, KL) och aktiebolagslagen
(1975:1385, ABL) tillkommit för att skydda skilda intressen.
Reglerna om offentlighet som gäller för de förtroendevalda revisorerna
i kommuner och landsting korresponderar inte med de associationsrätts-
liga reglerna om tystnadsplikt som gäller för revisorer och lekmanna-
revisorer i de olika företagen. De skilda utgångspunkterna för respektive
regelsystem hindrar ett önskvärt informationsutbyte mellan de olika
formerna av kommunal verksamhet.
Vid fullgörandet av sina uppdrag har revisorerna och lekmanna-
revisorerna i ett aktiebolag en rätt att få tillgång till företagets alla räken-
skaper och handlingar, styrelseprotokoll m.m. samt att erhålla alla de
upplysningar angående förvaltningen som de begär. Den insyn i före-
tagets förhållanden som dessa revisorer har rätt att få och skyldighet att
skaffa sig avser även sådana förhållanden som företaget kan ha skäl att
hemlighålla (prop. 1993/94:48 s. 39).
För revisorer och lekmannarevisorer i aktiebolag finns i aktiebolags-
lagen uttryckliga bestämmelser om tystnadsplikt. Motsvarande bestäm-
melser om revisors tystnadsplikt finns i 4 kap. 13 § lagen (1980:1103)
om årsredovisning m.m. i vissa företag, i 8 kap. 16 § lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar och i 4 kap. 15 § stiftelselagen (1994:1220).
En revisor eller en lekmannarevisor får inte för aktieägare, enskild
föreningsmedlem eller utomstående yppa vad som under granskningen
kommer till hans kännedom, om det kan vålla skada för företaget.
Om en revisor eller en lekmannarevisor i ett företag t.ex. bryter mot sin
tystnadsplikt och därigenom förorsakar företaget skada kan han bli ersätt-
ningsskyldig. Ansvaret gäller inte endast i förhållande till företaget utan
revisorn eller lekmannarevisorn kan även bli skyldig att ersätta utom-
stående skada som därigenom uppkommer.
De associationsrättsliga reglerna om revisorernas och lekmanna-
revisorernas tystnadsplikt innebär som tidigare nämnts således att
revisorer och lekmannarevisorer i företag är förhindrade att till de
förtroendevalda revisorerna i den kommunen eller det landstinget som
äger eller har motsvarande inflytande över företaget lämna uppgifter som
kan skada företaget. Det kan vara affärshemligheter av teknisk,
ekonomisk eller annan art.

... detta hinder bör därför undanröjas

Såsom redovisats i avsnitt 13.1 är det mot bakgrund av det samband som
enligt lagstiftningen faktiskt finns mellan kommuner och landsting och
deras respektive företag en brist att det saknas lagregler om samordnad
revision. Denna slutsats delas av remissinstanserna. Justitiekanslern
pekade också som nämnts på detta i sin rapport om förstärkt skydd mot
oegentligheter i offentlig förvaltning.
Redan i dag förekommer naturligtvis visst informationsutbyte mellan
de förtroendevalda revisorerna i kommuner och landsting och revisorerna
i de kommunala företagen. För att möjliggöra för revisorerna och lek-
mannarevisorerna i ett helägt kommunalt aktiebolag att i ökad utsträck-
ning lämna uppgifter till de förtroendevalda revisorerna i kommuner och
landsting har redan i dag i vissa kommuner och landsting tystnadsplikten
avlyfts. Detta har skett genom ett bolagsstämmobeslut där ägaren så långt
den förfogar avlyft revisorer och lekmannarevisorer den aktiebolags-
rättsliga tystnadsplikten i förhållande till de förtroendevalda revisorerna.
Ett informationsflöde mellan revisorerna i företagen och de förtroende-
valda revisorerna i kommuner och landsting förutsätter således att kom-
muner och landsting såsom ägare till aktiebolagen måste ta initiativ till
att bolagsstämman fattar beslut om det. Det finns olika uppfattningar om
det rättsligt tillåtna i detta förfaringssätt. Det är inte en tillfredsställande

ordning att det inte finns en rättsligt godtagbar lösning.
Insynen i de kommunala företagen motiveras av de förtroendevalda
revisorerna är fullmäktiges och därmed ägarens viktigaste instrument för
att kontrollera verksamheten. Insynen är inte bara viktig i de företag där
det föreligger ett personsamband mellan de förtroendevalda revisorerna i
kommunen och lekmannarevisorn eller revisorn i företaget. Möjligheten
till insyn är också ett sätt för revisorerna att bedöma om kommun-
styrelsen uppfyller sin uppsiktsplikt enligt 6 kap. 1 § kommunallagen.
Möjligheten till insyn genom att få upplysningar är därför viktig i sådana
företag där kommunen eller landstinget inte utsett någon lekmanna-
revisor eller revisor.
Regeringen anser att utgångspunkten för kommunal revision skall vara
att de förtroendevalda revisorernas rättsliga möjligheter till insyn i och
information om den kommunala verksamheten inte skall vara beroende
av i vilken form som verksamheten drivs. De skall ha samma rätt till
insyn i de kommunala företagen som i verksamhet som bedrivs i förvalt-
ningsform. Detta stöds också av remissinstanserna. Det har inte vare sig
ur de kommunala företagens eller borgenärers synpunkt framförts några
skäl som motiverar ett bibehållande av dagens system.
En i detta sammanhang väsentlig fråga är i vad mån uppgifter som är
sekretessbelagda i ett kommunalt företag behåller denna status även efter
att de lämnats ut till de förtroendevalda revisorerna i en kommun eller ett
landsting. Den associationsrättsliga tystnadsplikten torde framför allt
avse ett företags affärs- eller driftförhållanden.
I 13 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) föreskrivs att om en myndighet
i verksamhet, som avser tillsyn eller revision, från annan myndighet
erhåller uppgift som är sekretessbelagd där, gäller sekretessen också hos
den mottagande myndigheten.
Förvaltningsmyndigheter enligt regeringsformens terminologi kan vara
en mängd olika organ, som ingår som självständiga enheter bl.a. i den
kommunala förvaltningsorganisationen (se Petrén, Ragnemalm: Sveriges
grundlagar 12 uppl. s. 37). Begreppet myndighet i sekretesslagen följer
regeringsformens terminologi (se Regner, Eliason, Heuman: Sekre-
tesslagen en kommentar s. 1:19). De förtroendevalda revisorerna i en
kommun eller i ett landsting är att anse som en myndighet vid tillämp-
ning av bl.a. sekretesslagen (se Bohlin: Kommunalrättens grunder,
s. 216). I 1 kap. 9 § sekretesslagen jämställs de företag över vilka en
kommun eller ett landsting har ett rättsligt bestämmande inflytande med
myndighet.
Slutsatsen är att för sådana uppgifter i de kommunala företagen för
vilka det gäller sekretess enligt sekretesslagens bestämmelser gäller även
sekretess hos de mottagande förtroendevalda revisorerna i kommunen
eller landstinget. Det finns således enligt regeringens bedömning ett till-
fredsställande skydd för de sekretessbelagda uppgifter som företagens
revisorer och lekmannarevisorer överlämnar till de förtroendevalda revi-
sorerna i kommuner och landsting.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att det införs regler som
innebär att revisorerna och lekmannarevisorerna i de kommunala
företagen skall vara skyldiga att på begäran lämna information till de
förtroendevalda revisorerna i kommuner eller landsting. Det skall vara
uppgifter som behövs för revisionen i den kommunen eller det lands-
tinget som begär informationen.

Vilka revisorer och lekmannarevisorer skall omfattas av informations-
plikten?

En fråga som återstår att besvara är vilka kommunala företags revisorer
som skall omfattas av reglerna om lättnader i den associationsrättsliga
tystnadsplikten.
Enligt regeringens mening gör de offentligrättsliga aspekterna på bl.a.
öppenhet och insyn sig gällande med större styrka desto större det kom-
munala inflytandet är i de kommunala företagen. Lättnader i tystnads-
plikten skall därför i vart fall gälla revisorer och lekmannarevisorer i
helägda företag, dvs. sådana företag i vilka kommuner och landsting och
kommunalförbund bestämmer ensamma samt i företag där de bestämmer
tillsammans.
Regeringen anser dock att det finns skäl att gå längre och låta
informationsplikten omfatta revisorer och lekmannarevisorer där
kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande.
Härigenom uppnås också en full överensstämmelse med den avgränsning
som redan finns i 1 kap. 9 § sekretesslagen. Det motiveras också av att ju
större det kommunala ägendet är i de kommunala företagen desto större
styrka gör sig de offentligrättsliga aspekterna gällande. I sådana bolag
finns det med hänsyn till ägarandelen också anledning att på ett djupare
sätt kunna granska hur styrelsen har utövat sin uppsiktsplikt enligt 6 kap.
1 § kommunallagen.

14 Skyldighet att anmäla misstanke om brott
Regeringens förslag: Om revisorerna i sin granskning finner att det
föreligger misstanke om brott av förmögenhetsrättslig karaktär skall
de anmäla förhållandet till berörd nämnd. Om nämnden finner att det
föreligger misstanke om brott och inte utan oskäligt dröjsmål vidtar
åtgärder är revisorerna skyldiga att rapporter nämndens agerande till
fullmäktige.
Förslaget genomförs i 9 kap. 9 § kommunallagen (1991:900).

Utredningens bedömning: Utredningen har föreslagit att revisorerna
inte skall vara skyldiga att till polis eller åklagare anmäla misstanke om
brott begångna i den kommunala verksamheten.
Remissinstanserna: Flertalet av instanserna delar utredningens
bedömning. Några instanser, däribland Mora kommun, anser att reviso-
rerna har möjligheten att anmäla brott och att det kan ge en tidsvinst om
de gör detta direkt. Kalmar läns landsting menar att det ingår i god revi-
sionssed att följa upp oegentligheter och informera nämnden och förvissa
sig om att den vidtar lämpliga åtgärder. Värmlands läns landsting och
Starev anger att en polisanmälan ofta sker i samråd med revisionen.
Riksdagens ombudsmän (JO) understryker att frånvaron av skyldighet att
anmäla uppdagade brott inte får medföra att revisorerna underlåter att
reagera på uppdagade oegentligheter. Kammarrätten i Jönköping Stock-
holms och Simrishamns kommun samt Svenska Revisorsamfundet för-
ordar att det bör beredas vidare om det skall införas en skyldighet att på
motsvarande sätt som gäller i aktiebolagslagen anmäla misstanke om
brott.
Skälen för regeringens förslag
Skyldigheten att anmäla brott i dag

Revisorer i aktiebolag har i vissa fall enligt aktiebolagslagen (1997:1385,
ABL) en skyldighet att göra anmälan till åklagare vid misstanke om brott
som en styrelseledamot eller den verkställande direktören begått inom
ramen för bolagets verksamhet (10 kap. 38 40 §§ ABL). I propositionen
Aktiebolagets organisation (prop. 1997/98:99 s. 152 f.) angavs att det
gäller vid misstanke om sådana brott som bedrägeri mot bolaget, svind-
leri, förskingring, trolöshet mot huvudman, borgenärsbrott m.m. Revi-
sorn skall underrätta styrelsen och därefter inom två veckor avgå sam-
tidigt som åklagaren underrättas. En revisor behöver dock inte avgå eller
lämna underrättelse till åklagaren om de skadliga verkningarna av brottet
har avhjälpts, om brottsmisstanken på annat sätt har blivit föremål för
anmälan till polis eller åklagare eller om det misstänkta brottet framstår
som obetydligt. Skyldighet för revisorer att göra en sådan anmälan
infördes bl.a. mot bakgrunden att en revisor till följd av den tystnadsplikt
som aktiebolagslagen ålade honom var förhindrad att föra uppdagade
oegentligheter vidare till polis eller åklagare. En lekmannarevisor i ett
aktiebolag omfattas dock inte av någon anmälningsskyldighet vid
misstanke om brott i bolaget (prop. 1997/98:99 s. 169).
En förtroendevald revisor, som i sig utgör en självständig myndighet,
är i dag inte skyldig att göra anmälan till polis eller åklagare om han
misstänker att det begåtts något brott i den kommunala verksamheten.
Det föreligger inte heller någon lagreglerad skyldighet för en kommun
eller ett landsting att såsom arbetsgivare göra en polisanmälan vid
misstanke om brott Skyldighet föreligger dock enligt socialtjänstlagen
(1980:620) att anmäla vissa förhållanden rörande underåriga och äldre
eller funktionshindrade. Det finns dock inte något förbud, utöver vad som
följer av sekretesslagen (1980:100), mot att en förtroendevald revisor
eller en kommun eller ett landsting gör en anmälan till polis, åklagare
eller annan myndighet. Sekretess hindrar inte att uppgift som angår miss-
tanke om brott lämnas till polis, åklagare eller annan myndighet som har
att ingripa mot bott, om fängelse är föreskrivet för brottet och påföljden
kan antas bli annan än böter. Såvitt gäller uppgift som omfattas av bl.a.
hälso- och sjukdomssekretess eller sociatjänstsekretess gäller att uppgift
får lämnas utan hinder av sekretess endast såvitt avser misstanke om
brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.
Utrymmet för att i annat fall lämna uppgift om misstanke om brott är be-
gränsat. Det innebär bl.a. att det är frågan om brottslighet såsom bedrä-
geri, svindleri, förskingring som uppgift kan lämnas om.

Skyldighet för revisorerna att anmäla misstänkta brott till berörd
nämnden och rapportera till fullmäktige om nämnden inte vidtar
åtgärder

Frågan är hur man lämpligen utformar en anmälningsplikt för de för-
troendevalda revisorerna i kommuner och landsting. Det är huvud-
sakligen två alternativ som står till buds. Det ena innebär ett system som
motsvarar det som gäller i aktiebolagen, dvs. att revisorerna skulle vara
skyldiga att göra sin anmälan direkt till åklagare. Ett annat alternativ är
en ordning där revisorerna skall informera berörd nämnd om viss
brottslighet och om nämnden inte vidtar åtgärder åläggs revisorerna en
skyldighet att till fullmäktige anmäla nämndens agerande samt att det
sedan läggs i fullmäktiges händer att slutligt avgöra hur frågor av denna
art skall hanteras i kommunen eller landstinget.
I en modell med anmälan direkt till åklagare är det positivt att
revisorerna har en självständig rätt att avgöra när kontakt skall tas med
åklagare. En sådan i lag föreskriven anmälningsplikt innebär att sekretess
enligt sekretesslagen inte hindrar en anmälan. Anmälningsskyldigheten
gäller såsom tidigare angivits t.ex. enligt 71 och 71 a §§ socialtjänstlagen
om förhållanden rörande underåriga och äldre eller funktionshindrade.
Man skall dock i det sammanhanget märka att den anmälningsplikt som
finns i aktiebolagen endast åvilar yrkesrevisorerna och inte lekmanna-
revisorerna. De förra besitter förutom ekonomisk kompetens även viss
juridisk kompetens, vilket torde vara en viktigt förutsättning för att i
revisionssammanhang t.ex. kunna bedöma en handlings straffbarhet. En
förtroendevald revisor har normalt sett inte sådana kunskaper. Det talar
för en viss försiktighet när det gäller att ålägga de förtroendevalda
revisorerna en sådan skyldighet. Det finns en risk att de förtroendevalda i
vissa situationer skulle känna sig tvingade att göra en anmälan för
säkerhets skull i syfte att inte försumma sin anmälningsplikt.
Kommunrevisionsutredningen har för sin del stannat för att inte föreslå
en skyldighet för de förtroendevalda revisorerna. Detta stöds av en majo-
ritet av remissinstanserna. Regeringen kan för sin del således konstatera
att det underlag som utredningen tagit fram i denna del inte är tillräckligt
för att kunna bedöma t.ex. vilka effekter en modell med anmälningsplikt
direkt till åklagare skulle kunna få. En fråga i sammanhanget är också om
en skyldighet att till åklagare anmäla misstanke om brott bör förbehållas
personer inom yrkesrevisionen. Såvitt avser yrkesrevisionen behövs
anmälningsplikten för att bryta igenom en lagstadgad tystnadsplikt. De
förtroendevalda revisorerna i kommuner och landsting har ingen mot-
svarande sekretess förutom den som sekretesslagen ålägger dem. De kan
således redan i dag anmäla vissa misstänkta brott till åklagare. Komplika-
tionerna uppstår i det läge då dessa skulle åläggas en plikt att anmäla
misstänkta brott till åklagare.
Regeringen menar att det finns skäl att överväga en modell för
revisorerna att inom kommunen eller landstinget uppmärksamma sådant
som revisorerna misstänker kan vara brottsligt. Flera remissinstanser
betonar också vikten av att misstänkta brott och oegentligheter hanteras.
Det ligger dessutom redan i dag inom ramen för god revisionssed att
sådant uppmärksammas. Regeringen menar att det är viktigt att stärka
revisorernas roll både när det gäller att förebygga och uppmärksamma
kommunens eller landstingets högsta ledning på oegentligheter.
Regeringen föreslår därför ett system där de förtroendevalda reviso-
rerna i första hand åläggs en skyldighet att anmäla misstänkta brott till
berörd nämnd. Det ska på samma sätt som i aktiebolagslagen avse
misstankar om brottslighet av ekonomiskt slag och som typiskt sett kan
vålla kommunen eller landstinget skada. Det kan vara frågan om brott
enligt brottsbalken såsom bedrägeri, svindleri, förskingring, trolöshet
mot huvudman, bestickning och mutbrott. Det rör sig således om
motsvarande brott som gäller för revisors anmälan till åklagare enligt
aktiebolagslagen. Det avser således brott för vilka är föreskrivet fängelse
och som kan antas föranleda annan påföljd än böter (se 14 kap. 2 §
sekretesslagen).
Nämnden har härefter att hantera det av revisorerna misstänkta brottet
genom att t.ex. uppta en diskussion med revisorerna. Det kan handla om
hur nämnden kan förfara, göra ytterligare utredningar, vidta andra åtgär-
der för att komma till rätta med missförhållandet eller att göra en anmäler
om det misstänkta brottet till åklagare. Om nämnden inte utan oskäligt
dröjsmål vidtar åtgärder med anledning av det misstänkta brottet skall
revisorerna vara skyldiga att anmäla nämndens underlåtenhet att agera
till fullmäktige. Därefter är det fullmäktiges sak att avgöra hur saken
skall hanteras vidare. Med en sådan ordning stärks revisorernas ställning
i dialogen med nämnderna. Det är också naturligt att, som när det gäller
ansvarsfrågan och revisionsberättelsen, det ytterst är fullmäktige i egen-
skap av revisorernas uppdragsgivare som slutligt får avgöra hur frågan
skall hanteras.
Regeringen är inte heller främmande för att i ett senare sammanhang,
då frågan om att komplettera förtroenderevisionen med en oberoende
yrkesrevision kan komma att aktualiseras, även överväga frågan om
utformningen av anmälningsplikt till åklagare av misstänkta brott. I detta
sammanhang vill regeringen peka på att frågan bl.a. om myndigheters
informationsutbyte avseende misstanke om ekonomiska brott är föremål
för utredning inom ramen för Ekosekretessutredningens arbete. Utred-
ningen, som tillkallats för att utreda frågor om sekretess vid bekämpning
av ekonomisk brottslighet m.m., har enligt sitt direktiv (dir. 1997:61) att
föreslå åtgärder i syfte att effektivisera bekämpningen av ekonomisk
brottslighet genom att göra det möjligt för berörda myndigheter och
andra organ att i ökad utsträckning lämna information om sådant som har
betydelse för att förebygga, upptäcka eller utreda ekonomisk brottslighet.
Utredningens förslag kan komma att få betydelse även för frågan om
anmälningsskyldigheten för de förtroendevalda revisorerna.

15 Övriga frågor
15.1 Bör kretsen revisionsansvariga vidgas till att omfatta
de anställda?
Regeringens bedömning: Den nuvarande ordningen där enbart för-
troendevalda har revisionsansvar bör behållas.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstansterna: Ingen av remissinstanserna har haft något att
erinra mot bedömningen.
Skälen för regeringens bedömning
Revisionsansvaret enligt kommunallagen

Revisorerna skall årligen i en revisionsberättelse redovisa resultatet av
sin granskning avseende det föregående budgetårets förvaltning (9 kap.
14 § kommunallagen, KL). Om revisorerna framställer en revisions-
anmärkning, måste skälen till detta anges i revisionsberättelsen (9 kap.
15 § KL). Sådan anmärkning får enbart riktas mot nämnder och fullmäk-
tigeberedningar samt mot enskilda förtroendevalda i sådana organ (9 kap.
15 § KL).
Revisionsberättelsen skall också innehålla ett särskilt uttalande om
ansvarsfrihet tillstyrks eller ej. Fullmäktige skall inhämta förklaringar
över framställda revisionsanmärkningar, varefter beslut om ansvarsfrihet
skall beviljas eller vägras skall fattas före utgången av året efter det år
som revisionen (9 kap. 16 § KL). I propositionen Ny kommunallag
(prop. 1990/91:117 s. 63) angavs att revisorerna kan uttala sig om
huruvida de anser att fullmäktige vid vägrad ansvarsfrihet skall entlediga
de förtroendevalda enligt 4 kap. 10 § KL men någon skyldighet att uttala
sig därom finns inte. Om ansvarsfrihet vägras, får fullmäktige besluta att
skadeståndstalan skall väckas (9 kap. 17 § KL).
Det är således enbart de förtroendevalda som har ett revisionsansvar.
Detta förhållande speglar det faktum att en kommun eller ett landsting är
en politiskt styrd organisation.
Revisionsansvaret har således fått en utformning som på ett tydligt sätt
skall markera att det är de förtroendevalda som har det yttersta politiska
ansvaret för verksamheten. De anställda ses i det kommunaldemokratiska
systemet som biträden till de förtroendevalda. Detta gäller även personer
i chefsställning som t.ex. förvaltningscheferna. De anställda har således
inte heller något direkt ansvar gentemot fullmäktige. Däremot omfattas
de som alla anställda av det ansvar som finns inom bl.a. arbets- och
straffrätten.

De anställdas revisionsansvar har diskuterats

Det kommunala förnyelsearbetet har emellertid inneburit en förskjutning
i relationen mellan ansvar och makt. Det formella politiska ansvaret
kvarstår hos de förtroendevalda medan den vardagliga makten över
ekonomiska resurser m.m. har förskjutits i riktning mot resultatenheter
och i första hand till chefstjänstemän. Det betyder enligt vad Kommunala
Förnyelsekommittén uttalade i slutbetänkandet Förnyelse av kommuner
och landsting (SOU 1996:169 s. 58 och 59) dels att politikernas in-
flytande minskat, dels att de professionella grupperna fått ett ökat
inflytande över de politiskt centrala prioritetsuppgifterna och dels att
dessa uppgifter i stigande grad fått lösas genom en balansering av de
professionella normerna mot ekonomiska rationalitetsnormer.
Frågan om införande av ett revisionsansvar för anställda behandlades
redan i förarbetena till den nuvarande kommunallagen (prop.
1990/91:117 s. 129 130). Frågan om införandet av ett revisionsansvar
för kommunala förvaltningschefer övervägdes också i detta samman-
hang. Härvid angavs att förvaltningscheferna liksom övriga anställda var
att betrakta som biträden eller rådgivare till den nämnd de är under-
ställda. De har inte heller samma självständiga ställning som en verk-
ställande direktör i ett aktiebolag. Vidare anfördes att de liksom övriga
anställda är underkastade ett arbetsrättsligt ansvarssystem. Regeringen
menade att ett införande av revisionsansvar för förvaltningscheferna
skulle kunna medföra en om icke formell så i vart fall faktisk makt-
förskjutning från de förtroendevalda till förvaltningscheferna samt att en
sådan maktförskjutning inte är önskvärd. Den skulle heller inte passa in i
ett målstyrt system, eftersom den grundläggande fördelningen av beslu-
tanderätten i kommunerna och landstingen inte är ändrad i ett sådant
system. Regeringen uttalade att något revisionsansvar inte skulle införas
vare sig för anställda eller för förvaltningschefer (prop. 1990/91:117 s.
129 131). Riksdagen delade denna bedömning.

Kretsen revisionsansvariga bör inte utvidgas nu heller

En utvidgning av revisionsansvaret till att avse anställda skulle enligt
regeringens mening leda till att den starka kopplingen mellan det politi-
ska ansvaret och revisionsansvaret försvagades. Den klara rollfördelning
som råder i dag mellan förtroendevalda och anställda skulle bli oklar.
Vidare skulle det kunna innebära en ytterligare maktförskjutning från de
förtroendevalda till de anställda. Regeringen anser, liksom vad som
angavs i förarbetena till kommunallagen, att en sådan utveckling inte är
önskvärd och att revisionsansvaret därför inte skall utvidgas till att
omfatta de anställda vare sig de är chefstjänstemän eller inte.
15.2 Bör det vara en obligatorisk uppgift för en
förtroendevald revisor att pröva lagligheten?
Regeringens bedömning: Laglighetsprövning skall som hittills i
första hand prövas av de rättsvårdande myndigheterna inom ramen för
nu gällande system. Sådan prövning skall inte regleras särskilt för de
förtroendevalda revisorerna.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna delar utred-
ningens bedömning. Riksrevisionsverket (RRV) anger att yrkesmässigt
oberoende revisor kan granska lagligheten och lämna över sitt resultat till
sin uppdragsgivare. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet förordar
att revisorerna skall granska lagligheten då det minskar risken för s.k.
affärer.
Skälen för regeringens bedömning
Vem kan i dag utföra en laglighetsgranskning?

Ytterst är det domstolarna som prövar lagligheten av kommunala beslut.
Även Riksdagens ombudsmän (JO) har enligt sin instruktion att bedriva
tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och
andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. Det finns natur-
ligtvis också kommuninterna system för att se till att verksamheten följer
lagar och förordningar, fullmäktiges föreskrifter m.m. I den löpande
verksamheten ankommer det primärt på respektive beredningsorgan att
bedöma lagligheten av de beslut som man slutligt fattar eller föreslår att
fullmäktige skall fatta. Härutöver ankommer det på fullmäktiges ord-
förande att vägra proposition, om ett förslag enligt ordförandens bedöm-
ning skulle leda till ett olagligt beslut (5 kap. 45 KL). Enligt förarbetena
har det förutsatts, att stadgandet endast skall nyttjas i uppenbara fall .
Prövningen av beslutens laglighet bör främst ankomma på förvaltnings-
domstolarna (prop. 1990/91:117 s. 189).
I doktrinen har det dock hävdats att det i den kommunala revisionens
uppgifter innefattas en möjlighet för revisorerna att granska lagligheten
av förvaltningen (se Kaijser-Riberdahl: Kommunallagarna II sjätte uppl.
s. 563 f.).

Revisorernas roll har diskuterats

Flera utredningar har övervägt möjligheten att låta revisorerna övervaka
de kommunala besluten från laglighetssynpunkt innan de verkställs.
Frågan behandlades också i Lokaldemokratikommittens delbetänkandet
Förtroendevaldas ansvar vid domstolstrots och lagtrots (SOU 1993:109
s. 78). Däri framhöll kommittén betydelsen av en utvidgning av de kom-
munala revisorernas obligatoriska uppgifter till att även omfatta gransk-
ningen av lagligheten i nämndernas verksamhet. Kommittén gjorde sin
bedömning utifrån den omständigheten att laglighetsgranskning ingår i
revisorernas arbete. Lokaldemokratikommittén framförde i sitt slut-
betänkande Lokal demokrati i utveckling (SOU 1993:90 s. 178) som sitt
huvudförslag, att revisorernas laglighetsgranskning skulle göras obliga-
torisk. Kommittén angav att det inte skulle innebära någon ingripande
förändring i revisorernas uppgifter och arbetsförutsättningar om gransk-
ningen genom bestämmelser i kommunallagen skulle göras obligatorisk.
Remissinstanserna var delade i uppfattningarna om Lokaldemokrati-
kommitténs förslag.
I promemorian Kommunalt domstolstrots och lagtrots (Ds 1995:27)
framhölls att utredningen inte för närvarande var beredd att föranstalta
om något obligatorium och pekade bl.a. på risken att en sådan granskning
skulle ta resurser från andra angelägna revisionsuppgifter.
Härefter har Kommunala förnyelsekommittén i sitt slutbetänkande För-
nyelse av kommuner och landsting (SOU 1996:169 s. 131), såsom ett av
flera åtgärder i syfte att stärka revisionen, föreslagit att man skall under-
söka om revisorerna skall granska lagligheten i verksamheten.

Lagligheten skall även i fortsättningen prövas i beredningsarbetet och av
rättsvårdande myndigheter

En viktig utgångspunkt vid val av revisor är kunskap om kommunal
verksamhet och personliga egenskaper. Däremot ställs inga krav på vare
sig ekonomiska eller juridiska kunskaper. De laglighetsfrågor som skall
granskas kan många gånger vara mycket juridiskt komplicerade.
Regeringen anser att revisionens primära uppgift är och bör vara de
förvaltnings- och redovisningsrevisionella uppgifterna. I den kommunala
revisionens uppgifter innefattas också en möjlighet men ingen uttrycklig
skyldighet för revisorerna att granska lagligheten av förvaltningen. Om
laglighetsgranskningen skulle göras till en lagreglerad obligatorisk
uppgift för revisorerna anser regeringen att det kan finnas en risk för att
denna uppgift kan komma att dominera på bekostnad av andra revisio-
nella uppgifter.
Vid en samlad bedömning av dessa förhållanden anser regeringen att
laglighetsgranskningen inte skall vara en lagreglerad obligatorisk uppgift
för revisorerna utan att dessa frågor som hittills skall prövas i bered-
ningsarbetet och av de rättsvårdande myndigheterna. Regeringen vill
också betona vikten av en god intern kontroll och dess betydelse när det
gäller bl.a. lagenligheten i verksamheten. Det är också möjligt för ett
sakkunnigt biträde att i sin granskning göra en bedömning av lagligheten
och behandla detta i sin granskningsrapport.

15.3 Redaktionella förändringar i kommunallagen

Regeringens förslag: Bestämmelser i 9 kap. kommunallagen
(1991:900) flyttas för att tydliggöra dessas sammanband med
bestämmelser i andra kapitel.

Utskottets förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har inte kommen-
terat flyttningen av de olika bestämmelserna. Komrev AB tillstyrker
förslaget och anser det är förtjänstfullt att valbarhets- och jävsfrågan
skilts åt och att sådant som egentligen inte har med revision har lyfts bort
från 9 kap. Svenska Kommunförbundet anser att reglernas placering i ett
kapitel har markerat revisionens egen ställning och utgjort ett praktiskt
stöd i arbetet och att det därför bör övervägas om inte de regler som
direkt eller indirekt samband med revisionen skall hållas samman i revi-
sionskapitlet.

Skälen för regeringens förslag

I 4 kap. kommunallagen (1991:900, KL) behandlas de förtroendevalda.
Där återfinns bl.a. bestämmelser om valbarhet och om hinder för valbar-
heten Detta gäller dock inte regler om hinder för valbarheten för reviso-
rer. Det regleras i 9 kap. kommunallagen. I avsnitt 6.1 behandlas frågan
jäv för revisorerna. Regeringen har där föreslagit att bestämmelsen om
hinder för valbarhet för revisorer och revisorsersättare skall flyttas till
4 kap.
I den nuvarande 9 kap. kommunallagen finns även regler som
behandlar fullmäktiges handläggning av olika frågor som har samband
med revisionsärenden. Det gäller regler om vem som får delta i val av
revisorer och revisorsersättare och i handläggningen av ärenden om
ansvarsfrihet. Bestämmelserna avser även fullmäktiges handläggning av
revisionsberättelsen och om fullmäktiges skadeståndstalan. Regler som
gäller fullmäktige hantering av ärenden bör samlas på ett ställe. Det inne-
bär att de bestämmelser i 9 kap. flyttas 5 kap. kommunallagen. Förslaget
till ändringarna behandlas närmare i författningskommentaren i avsnitt
18.

16 Ikraftträdande
Ändringarna i kommunallagen (1991:900), aktiebolagslagen
(1975:1385), lagen (1980:1103) om årsredovisningar m.m. i vissa
företag, lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och stiftelselagen
(1994:1220) föreslås träda i kraft den 1 januari 2000. Samma tidpunkt
föreslås för ändringarna i lagen ((1979:412) om kommunala indelnings-
delegerade och i lagen (1996:1415) om försöksverksamhet med region-
förbund i Kalmar och Skåne län.
Vissa kommuner och landsting kan behöva tid för att anpassa sig till
den tidigareläggning som förelås för överlämnande av årsredovisningen
och för beslut i fråga om ansvarsfrihet. Det föreslås därför att övergångs-
bestämmelser skall gälla för tidigareläggningen av överlämnande av
årsredovisningen och för beslut i fråga om ansvarsfrihet. Fullmäktiges
sammanträde i 5 kap. 25 a § kommunallagen såvitt avser revisionen av
1999 års verksamhet får därför hållas senast före utgången av december
år 2000. Vidare får 8 kap. 17 § kommunallagen tillämpas i sin äldre
lydelse till utgången av år 2000.
Lagen (1996:945) om sammanläggningsdelegerade för Skåne läns
landsting och lagen (1997:222) om sammanläggningsdelegerade för
Västra Götalands läns landsting föreslås upphöra vid utgången av juni
1999.

17 Kostnadskonsekvenser
De föreslagna bestämmelserna avser att stärka, effektivisera och höja
kompetensen i den kommunala revisionen. Ett av syftena med förslagen
är att en effektiv revision kan bidra till effektiviseringar och kostnads-
besparingar.
De föreslagna bestämmelserna om sakkunnigt biträde, precisering av
revisionsuppgiften samt samordningen av revisionen mellan kommunen
eller landstinget och dess företag anknyter i mycket stor utsträckning till
dagens praxis i kommuner och landsting.
Samtliga kommuner och landsting anlitar redan i dag för sin revision
sakkunnigt biträde. Förslaget om ett lagstadgat krav på sakkunnigt
biträde bedöms därför inte medföra några kostnadskonsekvenserna för
kommuner och landsting.
Det är oklart i vilken utsträckning kommuner och landsting redan i dag
genomför en årlig revision av all kommunal verksamhet. Emellertid
uttalas i Landstingsförbundets och Svenska Kommunförbundets skrift
God revisionssed vid kommunal verksamhet att det i begreppet god
revisionssed ligger att samtliga delar av det kommunala verksamhets-
området skall beröras av den årliga granskningen. Varje kommun och
landsting får även fortsättningsvis avgöra den exakta omfattningen av
den årliga revisionsinsatsen och frågan om var tyngdpunkten i gransk-
ningsinsatserna skall ligga. Då preciseringen i kommunallagen (KL) är
att lagfästa praxis är regeringens bedömning att detta inte innebär några
ökade kostnader för kommuner och landsting. De kostnadsökningar som
en årlig revision i vissa fall skulle kunna medföra kan enligt regeringens
bedömning, åtminstone på sikt, antas uppvägas av de effektivitetsvinster
som går att göra i en organisation med god kontroll.
Övriga förslag bedöms inte heller medföra några kostnadskonse-
kvenser.
Inte heller för statens del uppkommer några kostnader med anledning
av förslagen.

18 Författningskommentar
18.1 Förslag till lag om ändring i kommunallagen
(1991:900)
3 kap.
17 §
Om en kommun eller ett landsting med stöd av 16 § lämnar över vården
av en kommunal angelägenhet till ett aktiebolag där kommunen eller
landstinget innehar samtliga aktier, skall fullmäktige
1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,
2. utse samtliga styrelseledamöter,
3. se till att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i verksamheten
som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt fattas.
Fullmäktige skall också utse minst en lekmannarevisor i aktiebolag där
kommunen eller landstinget direkt eller indirekt innehar samtliga aktier.
Vad som anges i första stycket gäller, när kommunen ensam eller
landstinget ensamt bildar en stiftelse för en kommunal angelägenhet.
Fullmäktige skall även utse minst en revisor i en stiftelse.
Till lekmannarevisor i aktiebolaget eller revisor i stiftelsen skall
fullmäktige utse någon av de revisorer eller revisorsersättare som enligt
9 kap. 1 § valts för granskning av styrelsen och övriga nämnders
verksamhet.

Förslaget behandlas i avsnitt 13.
Ordalydelsen i första stycket har ändrats i syfte att tydliggöra att de i
3 kap. 17 § uppräknade förutsättningarna under hela tiden skall vara
uppfyllda om en kommun eller ett landsting låter vården av en kommunal
angelägenhet handhas av ett av kommunen eller landstinget helägt
aktiebolag eller stiftelse som kommunen eller landstinget bildar ensam.
Det nya andra stycket innebär att fullmäktige alltid skall utse en lek-
mannarevisorer i helägda aktiebolag. Syftet är att kommunen eller
landstinget skall utse en förtroendevald revisor som skall komplettera
den yrkesrevision som föreskrivs i aktiebolagslagen. Det är tillräckligt att
kommunallagen reglerar kommunens eller landstingets skyldighet att
utse lekmannarevisor. Något krav på att kommunen eller landstinget skall
utse en auktoriserad eller en godkänd revisor behöver inte ställas upp i
kommunallagen. Denna skyldighet regleras i aktiebolagslagen
(1975:1385). Tillägget av orden direkt eller indirekt har gjorts för att det
av lagtexten skall framgå att skyldigheten att utse en lekmannarevisor
gäller även om en kommunal angelägenhet överlämnas till ett dotterbolag
till ett kommunalt bolag.
Det nya tredje stycket motsvarar i sak nuvarande 3 kap. 17 § första
stycket andra punkten och andra stycket. När kommun eller landsting
bildar en stiftelse, skall liksom hittills en kommun eller ett landsting utse
en revisor i stiftelsen. Här används begreppet revisor för den
förtroendevalda revisorn eftersom det överensstämmer med terminologin
i stiftelselagen (1994:1220). I aktiebolagslagen 81975:1385) används
termen lekmannarevisor. A det skälet används samma begrepp här.
I ett nytt fjärde stycke görs ett tillägg att till lekmannarevisor i helägda
aktiebolag eller revisor i en stiftelse som kommunen bildar ensam skall
utses någon av de förtroendevalda revisorer eller revisorsersättare som
valts för granskning av styrelsen och övriga nämnders verksamhet.

4 kap.
6 §
Den som är anställd hos en kommun eller ett landsting för att ha den
ledande ställningen bland personalen är inte valbar.
Den som är chef för en förvaltning som hör till en nämnds verksam-
hetsområde får inte väljas till ledamot eller ersättare i nämnden.
Den som är redovisningsskyldig till kommunen eller landstinget är inte
valbar som revisor eller revisorsersättare för granskning av verksamhet
som omfattas av redovisningsskyldigheten. Detsamma gäller make,
sambo, föräldrar, barn eller syskon eller annan närstående till den
redovisningsskyldige.

Förslaget behandlas i avsnitt 6.1.
Paragrafen har genom en redaktionell förändring tillförts ett nytt tredje
stycket, vilket helt motsvarar nuvarande 9 kap. 4 § första stycket första
punkten samt tredje stycket kommunallagen. Tillägget innebär således
inga sakliga förändringar. Förändringen har gjorts för att i lagen förtyd-
liga att det nya stycket reglerar ett valbarhetshinder.

17 §
Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.
En revisor får väcka ärenden i en nämnd om ärendet rör granskningen
av verksamheten i nämnden. När revisorsersättarna tjänstgör har de
samma rätt att väcka ärenden som revisorerna.

Förslaget behandlas i avsnitt 8.2.
I paragrafen regleras i dag vem som får väcka ärenden i en nämnd. I
det nya andra stycket tillförs nu revisorernas initiativrätt i en nämnd.
Denna initiativrätt omfattar bara frågor som har samband med
granskningsverksamheten. Om en revisor väcker ett sådant ärende är
nämnden skyldig att behandla ärendet. Bestämmelsen gör det således
möjligt att tvinga fram en handläggning i en nämnd av ärenden som är
betydelsefulla för revisionens granskning. En revisorsersättare ges rätt att
när denne tjänstgör som revisor väcka ärenden i en nämnd.

17 a §
En revisor får väcka ärenden i en fullmäktigeberedning om ärendet rör
granskningen av verksamheten i fullmäktigeberedningen. När revisors-
ersättarna tjänstgör har de samma rätt att väcka ärenden som
revisorerna.

Förslaget behandlas i avsnitt 8.2.
I den nya paragrafen regleras revisorernas initiativrätt i en fullmäktige-
beredning. Denna initiativrätt omfattar bara frågor som har samband med
granskningsverksamheten. Om en revisor väcker ett sådant ärende är full-
mäktigeberedningen skyldig att behandla ärendet. Bestämmelsen gör det
således möjligt att tvinga fram en handläggning fullmäktigeberedning av
ärenden som är betydelsefulla för revisionens granskning. En revisors-
ersättare ges rätt att när denne tjänstgör som revisor väcka ärenden i en
fullmäktigeberedning.

5 kap.
19 §
Om en ledamot enligt 20 eller 20 a § är jävig i ett ärende, får fullmäktige
handlägga ärendet, även om antalet deltagande på grund av jävet inte
uppgår till det antal som föreskrivs i 18 §.

Ändringen av hänvisningen i paragrafen är en följd av att delar av den
nuvarande 9 kap. 4 § kommunallagen nu placeras i 5 kap. 20 a § kommu-
nallagen.

20 a §
Den som är redovisningsskyldig till kommunen eller landstinget får inte
delta i
1. val av revisor eller revisorsersättare för granskning av verksamhet
som omfattas av redovisningsskyldigheten, eller
2. handläggningen av ärenden om ansvarsfrihet för verksamheten.
Detsamma gäller också make, sambo, föräldrar, barn eller syskon eller
annan närstående till den redovisningsskyldige.

Förslaget behandlas i avsnitt 6.1.
Den nya paragrafen motsvarar helt nuvarande 9 kap. 4 § första stycket
andra och tredje punkterna och andra stycket kommunallagen. Genom att
placera paragrafen i 5 kap. kommunallagen görs det tydligt att reglerna
rör generell obehörighet vid hanteringen av vem som kan delta i val av
revisorer och revisorsersättare samt vid handläggningen av fråga om
ansvarsfrihet.

20 b §
Trots 20 a § får enskilda förtroendevalda mot vilka anmärkning kan
riktas enligt 9 kap. 17 § andra stycket delta i fullmäktiges överlägg-
ningar, när revisionsberättelsen över den verksamhet som de har
ansvaret för behandlas.
Ordföranden och vice ordförandena i en nämnd får också delta i
fullmäktiges överläggning när verksamhet inom den egna nämnden
behandlas.
Vad som nu har sagts gäller även om de förtroendevalda inte är
ledamöter i fullmäktige.

Den nya paragrafen motsvarar helt nuvarande 9 kap. 5 § kommunallagen.
Genom att placera paragrafen i 5 kap. kommunallagen markeras att
regeln hör samman med bestämmelsen i den nu föreslagna 5 kap. 20 a §
kommunallagen och hanteringen i fullmäktige. I paragrafen har gjorts en
följdändring med anledning av omplaceringen av paragrafen.

23 §
Ärenden i fullmäktige får väckas av
1. en nämnd,
2. en ledamot genom motion,
3. revisorerna eller revisorsersättarna när de tjänstgör, om ärendet
gäller förvaltning som har samband med revisionsuppdraget eller om
ärendet gäller granskningen,
4. en fullmäktigeberedning, om fullmäktige har föreskrivit det, eller
5. styrelsen i ett sådant företag som avses i 3 kap. 17 och 18 §§, om
fullmäktige har beslutat det för särskilda fall.
Ärende om att hålla folkomröstning i en viss fråga får i fullmäktige
också väckas av minst fem procent av de röstberättigade kommun- eller
landstingsmedlemmarna enligt lagen (1994:692) om kommunala folk-
omröstningar. Initiativet skall vara skriftligt, ange den aktuella frågan
samt innehålla initiativtagarnas egenhändiga namnteckningar, namn-
förtydliganden och uppgift om deras adresser.

Förslaget behandlas i avsnitt 8.1.
Paragrafen reglerar hur ärenden får väckas i fullmäktige. I första
stycket tredje punkten regleras revisorernas rätt att väcka ärenden.
Punkten tillförs nu revisorernas initiativrätt i fullmäktige vad avser ett
ärende som rör granskningen. Med granskningen avses revisorernas
granskning inom nämndernas verksamhetsområden, fullmäktigebered-
ningarnas verksamhet och lekmannarevisorernas granskning av de
kommunala företagen. Den föreslagna initiativrätten omfattar ärenden
som väcks för debatt men också ärenden där revisorerna anser att full-
mäktige bör fatta beslut och där revisorerna också lämnat förslag till
beslut. Av bestämmelserna om beredningsplikt i 5 kap. följer att sådana
ärenden som initieras av revisorerna och som innebär att fullmäktige
skall besluta i sak skall beredas.
De ärenden som revisorerna väcker i fullmäktige genom utnyttjande av
sin initiativrätt får väckas på motsvarande sätt som andra ärenden som
väcks av nämnder, dvs. skriftligt.
En revisorsersättare ges rätt att när denne tjänstgör som revisor väcka
ärenden i fullmäktige.

25 a §
Fullmäktige skall vid ett sammanträde före utgången av juni månad året
efter det år som revisionen avser besluta om ansvarsfrihet skall beviljas
eller vägras.
Fråga om ansvarsfrihet för en gemensam nämnd skall prövas av
fullmäktige i var och en av de samverkande kommunerna eller lands-
tingen.

Förslaget behandlas i avsnitt 6.1.
Paragrafen reglerar vid vilken tidpunkt fullmäktige senast skall pröva
frågan om ansvarsfrihet. Enligt den nya bestämmelsen skall fullmäktige
vid ett sammanträde före utgången av juni månad året efter det år som
revisionen avser besluta om ansvarsfrihet skall beviljas eller vägras.
Ändringen har skett för att möjliggöra en aktuell och relevant decharge-
behandling. Bestämmelsen motsvarar i övrigt helt nuvarande 9 kap. 16 §
andra och tredje styckena kommunallagen. Genom att placera paragrafen
i 5 kap. kommunallagen markeras att regeln hör samman med bestäm-
melser om fullmäktiges hantering av frågan om ansvarsfrihet.

25 b §
Om ansvarsfrihet vägras, får fullmäktige besluta att skadeståndstalan
skall väckas.
Talan som inte grundas på brott skall väckas inom ett år från det att
beslutet om vägrad ansvarsfrihet fattades. Annars är rätten till sådan
talan förlorad.

Paragrafen reglerar fullmäktiges rätt att fatta beslut om att väcka skade-
ståndstalan om ansvarsfrihet vägrats och om tidsfristen för att väcka
sådan talan. Bestämmelsen motsvarar helt nuvarande 9 kap. 17 § kom-
munallagen. Genom att placera paragrafen i 5 kap. kommunallagen
markeras att regeln hör samman med fullmäktiges hantering av frågan
om ansvarsfrihet.

31 §
Fullmäktige får behandla revisionsberättelsen utan föregående beredning.
Fullmäktige skall dock inhämta förklaringar över de anmärkningar som
har framställts i revisionsberättelsen.
Om en förtroendevald har vägrats ansvarsfrihet, får fullmäktige också
utan ytterligare beredning besluta att den förtroendevaldes uppdrag skall
återkallas enligt 4 kap. 10 §.

Tillägget i första stycket motsvarar helt nuvarande 9 kap. 16 § första
stycket kommunallagen. Genom att placera paragrafen i 5 kap. kom-
munallagen markeras att regeln hör samman med bestämmelser om
fullmäktiges hantering av revisionsberättelsen.

6 kap.
7 §
Nämnderna skall var och en inom sitt område se till att verksamheten
bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt
samt de föreskrifter som gäller för verksamheten.
De skall också se till att den interna kontrollen är tillräcklig samt att
verksamheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsställande sätt.
Detsamma gäller när vården av en kommunal angelägenhet med stöd
av 3 kap. 16 § har lämnats över till någon annan.

Förslaget behandlas i avsnitt 9.
Tillägget i andra stycket i paragrafen tydliggör att det är nämnderna
som ansvarar för att den interna kontroll som utförs inom nämnderna är
tillräcklig.

19 §
En nämnd får kalla en ledamot eller en ersättare i fullmäktige, en
annan nämnd eller beredning, en revisor eller en revisorsersättare, en
anställd hos kommunen eller landstinget eller en särskild sakkunnig att
närvara vid ett sammanträde med nämnden för att lämna upplysningar.
Den som har kallats till ett sammanträde får, om nämnden beslutar det,
delta i överläggningarna men inte i besluten.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.2.
Tillägget i första stycket gör det möjligt för en nämnd att kalla en eller
flera revisorer eller revisorsersättare till nämndens sammanträde för att
lämna upplysningar, t.ex. när revisorerna initierat ett ärende i nämnden.

7 kap.
8 §
Företrädare för de anställda hos en kommun eller ett landsting (per-
sonalföreträdare) får, i den omfattning som anges i 9 13 §§, närvara vid
sammanträden med andra nämnder än styrelsen. Företrädare för anställda
i kommuner eller landsting som samverkar i en gemensam nämnd får i
motsvarande omfattning närvara vid sammanträden med den gemen-
samma nämnden.
Närvarorätt saknas dock vid revisorernas sammanträden, i patien-
tnämnder, valnämnder och överförmyndarnämnder.

Ändringen i första stycket innebär att begreppet personalföreträdare inom
parentes skall vara utskrivet med kursiv stil.
Ändringen i andra stycket föranleds dels av att förtroendenämnder
numera benämns patientnämnder (prop. 1998/99:4, SFS 1998:1656) och
dels av att ett förtydligande bör ske med hänsyn till att revisorerna inte
utgör en nämnd.

8 kap.
17 §
Årsredovisningen skall lämnas över till fullmäktige och revisorerna
snarast möjligt och senast den 15 april året efter det år som redo-
visningen avser.

Förslaget behandlas i avsnitt 10.1.
I paragrafen har en ändring av tiden när årsredovisningen skall lämnas
över till fullmäktige och revisorerna gjorts i syfte att möjliggöra en
tidigareläggning av fullmäktiges dechargebehandling.

18 §
Årsredovisningen skall godkännas av fullmäktige. Det bör inte ske innan
fullmäktige enligt 5 kap. 25 a § beslutat om ansvarsfrihet skall beviljas
eller vägras.

Ändringen av hänvisningen i paragrafen är en följd av paragrafens
placering i 5 kap. 25 a §.

9 kap.
4 §
I fråga om jäv för en revisor och en revisorsersättare skall bestäm-
melserna i 6 kap. 25 § om jäv tillämpas.
En revisor eller en revisorsersättare som är jävig i ett ärende får inte
delta eller närvara vid behandlingen av ärendet. Denne får dock vidta
åtgärder som någon annan inte kan vidta utan olägligt uppskov.
Den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot
honom, skall självmant ge det till känna.

Förslaget behandlas i avsnitt 6.1.
Paragrafen har ingen motsvarighet i dag. De jävsregler som gäller för
de förtroendevalda i nämnderna och anställda enligt 6 kap. 25 § kom-
munallagen dvs. vad som brukar kallas släktskaps-, sakägar- eller
intressejäv, ställföreträdarjäv, ombudsjäv och delikatessjäv skall nu
också tillämpas på revisorerna. Detta regleras i första stycket.
Innebörden av andra och tredje styckena är att samma bestämmelser
om handläggning av jäv gäller för revisorer som vid handläggning av jäv
inom en nämnd ärenden.

5 §
Har det uppkommit en fråga om jäv mot någon av revisorerna skall de
samfällt besluta i jävsfrågan. Den som jävet gäller får delta i prövningen
av jävsfrågan endast om revisorerna inte är beslutsföra utan honom och
någon annan inte kan tillkallas utan olägligt uppskov.
Ett beslut om jäv får överklagas endast i samband med överklagandet
av det beslut varigenom ärendet avgörs.

Förslaget behandlas i avsnitt 6.2.
I nya paragrafen regleras att revisorerna skall besluta samfällt om det
uppkommer en fråga om jäv mot någon. Vidare ges bestämmelser för hur
jäv skall överklagas.

6 §
Från jäv skall bortses när frågan om partiskhet uppenbarligen saknar
betydelse.

Förslaget behandlas i avsnitt 6.1.
Paragrafen har ingen motsvarighet i dag. Innebörden av bestämmelsen
är att samma grunder som gäller i 6 kap. 25 § kommunallagen skall
tillämpas när en domstol skall avgöra om man kan bortse från jäv.

8 §
Revisorerna skall i sin granskning biträdas av sakkunniga som de
själva väljer och anlitar i den omfattning som behövs.
De sakkunniga skall ha den insikt och erfarenhet av kommunal
verksamhet som fordras för att kunna fullgöra uppdraget.

Förslaget behandlas i avsnitt 7.
Revisorerna biträdas av sakkunniga som de själva väljer och anlitar i
den omfattning som behövs. Syftet med bestämmelsen är att stärka
revisorernas självständiga ställning
Det markeras också att det krävs en särskild kompetens av det
sakkunniga biträdet. Revision av kommuner och landsting kräver en spe-
ciell kompetens vars grundläggande beståndsdelar utgörs av kunskap om
kommunal verksamhet, förvaltning, styrsystem, den lagstiftning som styr
kommunal verksamhet och vad som är god revisionssed för kommunal
revision.

9 §
Revisorerna granskar årligen i den omfattning som följer av god
revisionssed all verksamhet som bedrivs inom nämndernas verksamhets-
områden och genom de revisorer eller lekmannarevisorer som utsetts
enligt 3 kap. 17 och 18 §§.
De prövar om verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från eko-
nomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är rättvisande
och om den interna kontrollen som görs inom nämnderna är tillräcklig.
Om revisorerna i sin granskning finner att det föreligger misstanke om
brott av förmögenhetsrättslig karaktär skall de anmäla förhållandet till
berörd nämnd. Om nämnden finner att det föreligger misstanke om brott
och inte utan oskäligt dröjsmål vidtar åtgärder är revisorerna skyldiga
att rapportera nämndens agerande till fullmäktige.

Förslaget behandlas i avsnitt 11.1 och 14.
Två tillägg har gjorts i första stycket i paragrafen. Det första tillägget
innebär att revisorerna årligen skall granska all kommunal verksamhet.
Det innebär dock inget ställningstagande till den exakta omfattningen av
den årliga revisionsinsatsen eller till frågan om var tyngdpunkten i
granskningsinsatserna skall ligga. Sådana prioriteringsfrågor får avgöras
mot bakgrund av revisorernas risk- och väsentlighetsanalys. Det andra
tillägget innebär att revisionen i kommuner och landsting också skall
omfatta de kommunala företagen.
Tillägget i andra stycket avser att tydliggöra att det är den interna
kontrollen som avses (jfr 6 kap. 7 §).
Det nya tredje stycket innebär att misstanke om brott av förmögen-
hetsrättslig karaktär som revisorerna finner vid sin granskning skall tas
upp med ansvarig nämnd. Det är nämnden som är ansvarig för att hantera
det av revisorerna misstänkta brottet genom att t.ex. uppta diskussion
med revisorerna. Det kan handla om att göra ytterligare utredningar,
vidta andra åtgärder eller att anmäla det misstänkta brottet till åklagaren.
Om nämnden finner att det föreligger ett misstänkt brott och inte utan
oskäligt dröjsmål vidtar åtgärder är revisorerna skyldiga att rapportera
nämndens agerande till fullmäktige. Det är fullmäktige som får utfärda
riktlinjer eller liknande om hur kommunen eller landstinget skall agera
vid misstanke om brott.

11 §
Vad som sägs om nämnder i 9 § gäller också fullmäktigeberedningar.

Paragrafen motsvarar i sak nuvarande 9 kap. 9 § kommunallagen. Änd-
ringen av hänvisningarna i paragrafen är en följd av omnumrering av
paragraferna i 9 kap.

12 §
Nämnderna och de enskilda ledamöterna och ersättarna i dessa samt de
anställda är skyldiga att lämna revisorerna de upplysningar som behövs
för revisionsarbetet.
De skall också ge revisorerna tillfälle att när som helst inventera de
tillgångar som nämnderna har hand om och ta del av de räkenskaper och
andra handlingar som berör nämndernas verksamhet.

Förslaget behandlas i avsnitt 12.
Tillägget i första stycket i paragrafen markerar att revisorerna har rätt
till upplysningar också i förhållande till enskilda ledamöterna och
ersättarna i nämnder och fullmäktigeberedningar. Paragrafen motsvarar i
övrigt nuvarande 9 kap. 10 § kommunallagen.
De av revisorerna begärda upplysningarna skall lämnas så snart det är
möjligt.

13 §
Vad som sägs om nämnder i 12 § gäller också fullmäktigeberedningar.

Paragrafen motsvarar i sak nuvarande 9 kap. 11 §. Ändringen av hänvis-
ningen i paragrafen är en följd av omnumrering av paragraferna i 9 kap.
kommunallagen.

15 §
De beslut som revisorerna fattar om sin förvaltning och om jäv skall tas
upp i protokoll.
Föreskrifterna i 6 kap. 30 § om justering av protokoll och tillkänna-
givande om justeringen skall tillämpas också på revisorernas protokoll.

Förslaget behandlas i avsnitt 6.2.
Revisorerna är i granskningsärenden oberoende av varandra. En revi-
sor kan inte överröstas av de andra revisorerna. I administrativa ärenden
utövar emellertid revisorerna förvaltningen samfällt. Frågor om jäv i
enskilda ärenden skall också hanteras samfällt av revisorerna. Detta
framgår av tillägget till första stycket. Följden skulle annars bli att den
mot vilken jäv gjorts gällande själv skulle kunna avgöra jävsfrågan.
Paragrafen motsvarar i övrigt nuvarande 9 kap. 13 § kommunallagen.

16 §
Revisorerna skall varje år till fullmäktige avge en berättelse med redo-
görelse för resultatet av den revision som avser verksamheten under det
föregående budgetåret.
De sakkunnigas rapporter skall fogas till revisionsberättelsen.
Granskningsrapport enligt 11 kap. 6 § aktiebolagslagen (1975:1385)
som har lämnats för ett aktiebolag som avses i 3 kap. 17 och 18 §§ skall
också fogas till revisionsberättelsen.

Förslaget behandlas i avsnitt 7.1 och 13.1.
För att ge fullmäktige och nämnderna ett så fullständigt bakgrunds-
och beslutsunderlag som möjligt skall de sakkunnigas rapporter bifogas
till revisionsberättelsen. Det är de sakkunnigas slutliga rapporter eller
motsvarande som skall bifogas. Detta framgår av ett nytt andra stycke.
Det är således tillräckligt att övriga skrivelser, promemorior m.m. som
kan ha förekommit som underlag till revisionsberättelsen hålls på
lämpligt sätt tillgängligt för fullmäktige.
Det nya tredje stycket innebär att de kommunala revisorerna skall se
till att samordning sker av rapporteringen till fullmäktige. Till de
kommunala revisorernas årliga revisionsberättelse skall därför fogas de
granskningsrapporter som lekmannarevisorerna enligt 11 kap. 6 §
aktiebolagslagen skall avge till bolagsstämman.
Förändringarna i andra och tredje styckena innebär att den redogörelse
som revisorerna skall lämna till fullmäktige nu kommer att bestå av tre
delar. De tre delarna är revisionsberättelsen, de sakkunniga biträdenas
rapporter och lekmannarevisorernas granskningsrapporter.
Paragrafen motsvarar i övrigt nuvarande 9 kap. 14 § kommunallagen.

20 §
I kommunalförbund med förbundsdirektion skall revisorerna avge en
revisionsberättelse till var och en av förbundsmedlemmarnas fullmäktige.
Vad som sägs om fullmäktige i 5 kap. 20 b, 25 a, 25 b och 31 §§ skall
beträffande sådana förbund gälla förbundsmedlemmarnas fullmäktige.

Paragrafen motsvarar i sak nuvarande 9 kap. 20 § kommunallagen.
Ändringarna av hänvisningarna i paragrafen är en följd av att
nuvarande bestämmelserna i 9 kap. 5, 16 och 17 §§ flyttas till 5 kap.
kommunallagen.

10 kap.
2 §
Följande beslut får överklagas:
1. beslut av fullmäktige eller den beslutande församlingen i ett
kommunalförbund,
2. beslut av en nämnd eller ett partssammansatt organ, om beslutet inte
är av rent förberedande eller rent verkställande art,
3. beslut av förbundsstyrelsen eller en annan nämnd eller ett parts-
sammansatt organ i ett kommunalförbund, om beslutet inte är av rent
förberedande eller rent verkställande art, samt
4. sådana beslut av revisorerna som avses i 9 kap. 15 §.

Ändringen i fjärde punkten är en följd av att nuvarande bestämmelse i 9
kap. 13 § flyttas till 15 §.
18.2 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385), förslag till lag om ändring i lagen
(1980:1103) om årsredovisningar m.m. i vissa
företag, förslag till lag om ändring i lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar och förslag till lag om
ändring i stiftelselagen (1994:1220)
Samordnad revision

Förslagen behandlas i avsnitt 13.2.
Ändringarna i de olika associationsrättsliga lagarna är i sak överens-
stämmande. Ändringarna har lagtekniskt anpassats till de olika lagarna.
Ändringarna innebär att ett nytt tredje stycke tillförts 10 kap. 42 § och
11 kap. 19 § aktiebolagslagen (1975:1385), 4 kap. 13 § lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag och 8 kap. 16 §
lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar samt att ett nytt fjärde
stycke tillförts 4 kap. 15 § stiftelselagen (1994:1220).
Det nya stycket innebär att en revisor eller en lekmannarevisor i ett
företag som avses i 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) är skyldig att på
begäran av de förtroendevalda revisorerna i kommunen eller landstinget
lämna upplysningar till dessa om det kommunala företaget. Sådana
upplysningar kan begäras av de förtroendevalda revisorerna i samtliga
kommuner och landsting som äger andelar i ett företag eller är stiftare.
Lagtekniskt åstadkommer man detta genom att koppla informations-
skyldigheten till den avgränsning som görs i 1 kap. 9 § sekretesslagen.
Det betyder att skyldigheten gäller i sådana företag där kommuner, lands-
ting eller kommunalförbund utövar ett rättsligt bestämmande inflytande.
Revisorer och lekmannarevisorer i företag där kommuner eller landsting
inte har ett rättsligt bestämmande inflytande omfattas således inte av
förslaget.
Vad som avses med rättsligt bestämmande inflytande framgår av
1 kap. 9 § sekretesslagen. Kommuner och landsting anses t.ex. när det
gäller aktiebolag ha ett rättsligt bestämmande inflytande, om de ensamma
eller tillsammans äger aktier med mer än hälften av samtliga röster i
bolaget eller annars förfogar över så många röster i detta. Ett sådant
inflytande kan också föreligga om de har rätt att utse eller avsätta mer än
hälften av ledamöterna i styrelsen för aktiebolaget.

Annan ändring i aktiebolagslagen

I 11 kap. 14 § första och tredje stycket aktiebolagslagen har en språklig
felaktighet rättats till.
18.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:412) om
kommunal indelningsdelegerade
22 §
Delegerade väljer tre eller flera revisorer och minst lika många revi-
sorsersättare som skall granska arbetsutskottets och kommittéernas verk-
samhet. I fråga om valbarhet till revisor eller revisorsersättare, verkan av
att valbarheten upphör och rätt till avsägelse tillämpas bestämmelserna i
15 § om ledamöter och ersättare i arbetsutskottet.
Revisorerna skall det år då indelningsändringen träder i kraft avge en
berättelse om resultatet av revisionen till kommunfullmäktige i kom-
munen enligt den nya indelningen. Fullmäktige skall vid sammanträde
före utgången av detta år besluta om ansvarsfrihet skall beviljas eller om
någon åtgärd för att bevara kommunens rätt skall vidtas.
I fråga om revisionen tillämpas i övrigt bestämmelserna om revision i
kommunallagen (1991:900).

Ändringen i paragrafen är en följdändring av ändringar i 9 kap. kom-
munallagen.
18.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:945) om
sammanläggningsdelegerade för Skåne läns landsting
och lagen (1997:222) om sammanläggningsdelege-
rade för Västra Götalands läns landsting
Lagen (1996:945) om sammanläggningsdelegerade för Skåne läns lands-
ting och lagen (1997:222) om sammanläggningsdelegerade för Västra
Götalands läns landsting skall upphöra att gälla. Skåne läns landsting och
Västra Götalands läns landsting företräds sedan den 1 november 1998 av
det nyvalda fullmäktige för Skåne läns landsting respektive Västra Göta-
lands landsting.
18.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1415) om
försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län
och Skåne län
34 §
Vad som föreskrivs i kommunallagen (1991:900) om revision skall i
tillämpliga delar gälla för ett regionförbund.
Föreskrifterna i 9 kap. 1 och 2 §§ kommunallagen gäller dock inte för
ett regionförbund.

Ändringen i paragrafen är en följd av ändringar i 9 kap. kommunallagen.

Kommitténs sammanfattning av betänkandet
Sammanfattning
Vårt uppdrag består i att göra en översyn av lagstiftningen om den
kommunala revisionen. Enligt direktiven skall utredningen föreslå de
lagändringar och andra åtgärder som kan anses motiverade för att öka
effektiviteten och kompetensen i revisionsarbetet samt för att stärka de
förtroendevalda revisorernas självständiga ställning. Kommittén skall
särskilt utreda
hur de förtroendevalda revisorerna bör rekryteras och hur deras
självständiga ställning i övrigt kan stärkas,
på vilket sätt revisionen som sådan skulle kunna stärkas och
kompletteras med krav på yrkesrevision,
vilka uppgifter revisionen skall ha och om laglighetsgranskning
skall vara ett obligatoriskt inslag i revisionsuppdraget,
hur revisorernas initiativrätt i kommunfullmäktige skall vara
utformad,
vem som skall ha revisionsansvar,
förutsättningarna och formerna för en reell samordning av den
kommunala revisionen och revisionen av kommunala företag, samt
vilka insatser den kommunala revisionen bör göra för att
kontrollera om styrelsens och nämndernas interna kontroll fungerar
tillfredsställande.
Utredningens bedömningar och förslag i dessa delar redovisas nu.
Rekryteringen
Samma valbarhetsregler gäller för förtroendevalda revisorer som för alla
andra förtroendevalda. Detta hör samman med att revisionsuppdraget i
grunden är ett politiskt uppdrag. En demokratiskt förankrad revision har
ett särskilt värde som, förutom att den är väl förenlig med den
kommunala självstyrelsen, hör samman med de förtroendevaldas
kännedom om och engagemang för kommunal verksamhet. Något
särskilt kompetenskrav för de förtroendevalda revisorerna införs därför
inte.
Den nuvarande valbarhetsbegränsande regeln, som hittills har
benämnts jävsregel, har analyserats och befunnits innebära en lämplig
avgränsning av valbarheten. Några formella hinder mot att rekrytera de
förtroendevalda revisorerna bland fullmäktigeledamöterna införs inte. En
skärpning av den valbarhetsbegränsande regeln skulle ytterligare
reducera antalet kandidater med kommunal förankring och erfarenhet.
Det är ingen önskvärd utveckling i en situation där förstärkning av
revisorernas kompetens anses angeläget. Det får ankomma på fullmäkti-
ge att bedöma vilka kandidater som har sådan integritet att revisions-
uppdragets krav på opartiskhet kan förenas med vederbörandes
fullmäktigeuppdrag.
För att systemet med förtroendevalda revisorer skall kunna bibehållas
också i framtiden krävs att fullmäktige fortsättningsvis lyckas rekrytera
personer som har förmåga att medverka till en revision som fyller
medborgarnas rättmätiga krav på opartiskhet, effektivitet och kompetens.
Det är vidare viktigt att valet av revisorer sker med bredast möjliga
representativitet.
Sakkunnigt biträde
Det införs en regel om att de förtroendevalda skall biträdas av
sakkunniga. En viktig förutsättning för revisorernas oberoende ställning
och en effektiv revision är att revisorerna biträds av sakkunniga som de
själva väljer ut och som de anlitar i den omfattning som de, inom ramen
för den av fullmäktige fastställda budgeten, själva bestämmer. För att
skapa garantier för att så sker och för att kunna ställa upp särskilda
kompetenskrav på det sakkunniga biträdet införs en lagreglerad
skyldighet att anlita sådant biträde.
Genom den föreslagna lagregleringen åsyftas ingen förändring av den
nuvarande ansvarsfördelningen mellan förtroendevalda och anställda
eller anlitade konsulter.
I lagen markeras att revision av kommuner och landsting kräver en
speciell kompetens. De grundläggande beståndsdelarna i denna kompe-
tens utgörs av kunskap om kommunal verksamhet, förvaltning och
styrsystem samt kunskap om den lagstiftning som styr kommunal
verksamhet och vad som är god revisionssed vid kommunal revision. Det
gäller vid såväl redovisningsrevision som förvaltningsrevision.
Något lagreglerat krav på certifiering av det sakkunniga biträdet införs
inte. Vi bedömer att det sakkunniga biträdet redan i dag har en teoretisk
grundutbildning och erfarenhet av kommunal verksamhet som vi anser
erforderlig. Också på sikt bedömer vi att det finns förutsättningar att på
frivillig väg åstadkomma detta. Vi utgår härvid från att kommuner och
landsting självständigt beaktar kraven på särskild kompetens hos det
sakkunniga biträdet. Vidare anser vi att man bör avvakta effekterna av de
initiativ som på frivillig väg tas inom revisionsbranschen till att
formalisera kompetenskraven och att inrätta certifieringsprogram för det
sakkunniga biträdet. Visar det sig att branschens åtgärder inte är
tillräckliga för att också på sikt garantera att det sakkunniga biträdet har
erforderlig kompetens eller att kommuner och landsting inte beaktar
kraven på särskild kompetens hos det sakkunniga biträdet kan det finnas
skäl att på nytt överväga frågan om ett lagreglerat krav på certifiering.
Precisering av revisionsuppgiften
En lagregel införs som innebär att samtliga delar av det kommunala
verksamhetsområdet årligen skall bli föremål för revisorernas
granskning. Detta innebär dock inte något ställningstagande till den
exakta omfattningen av den årliga revisionsinsatsen eller till frågan om
var tyngdpunkten i granskningsinsatserna skall läggas. Sådana priorite-
ringsfrågor får avgöras mot bakgrund av revisorernas risk- och
väsentlighetsanalys.
Initiativrätt
Varje enskild revisor ges rätt att, i fullmäktige, nämnderna och i
fullmäktigeberedningarna löpande under året väcka ärenden som rör
granskningen. Initiativrätten skall vara ett instrument som revisorerna
kan använda för att snabbt kunna väcka ärenden i fullmäktige med
anledning av frågor som uppkommit i granskningsarbetet.
Revisorns uppdrag är i grunden ett politiskt uppdrag. Revisorerna bör
emellertid skilja revisionsfrågorna från de frågor som skall behandlas
partipolitiskt. Vi vill i detta sammanhang understryka vikten av att
revisorerna vid utnyttjandet av initiativrätten iakttar kravet på opartiskhet
så att initiativrätten inte utnyttjas i partipolitiska syften.
Kommunallagens regler om beredningsplikt skall omfatta även dessa
ärenden.
Revisorernas rätt till upplysningar
För att revisionsuppdraget skall kunna fullgöras på avsett sätt måste
revisorerna få tillgång till information om hur verksamheten bedrivits.
Den nuvarande lagtextens utformning beträffande revisorernas rätt till
upplysningar har gett upphov till oklarheter om huruvida upplysnings-
skyldigheten enbart gäller kollektivt för nämnden eller om det också
gäller en individuell upplysningsskyldighet för den enskilde ledamoten.
Bestämmelsen om revisorernas rätt till upplysningar förtydligas därför
med en bestämmelse som uttrycker att upplysningsskyldigheten också är
individuell för de enskilda förtroendevalda i nämnder och fullmäktige-
beredningar.
Överlämnandet av årsredovisning och beslut i frågan om ansvarsfrihet
För att stärka revisorernas ställning är det viktigt att verka för att
diskussionen om revisorernas iakttagelser av kommunens och
landstingets ekonomi och verksamhet sker med så god aktualitet som
möjligt. Ett tidigareläggande av fullmäktiges dechargebehandling möjlig-
gör en aktuell och relevant diskussion. Det kan också stimulera
allmänhetens intresse av att delta i och ställa frågor på fullmäktiges
sammanträden vilket indirekt skulle kunna stärka revisorernas ställning.
På grund av sambandet mellan årsredovisningen och decharge-
behandlingen förutsätter ett tidigareläggande av dechargebehandlingen
att överlämnandet av årsredovisningen till revisorerna tidigareläggs.
Årsredovisningen skall därför överlämnas till fullmäktige och revisorerna
senast den 15 april året efter det år som redovisningen avser och
fullmäktige skall före utgången av juni månad året efter det år som
revisionen avser besluta om ansvarsfrihet beviljas eller vägras.
Jäv
Bestämmelsen om revisionsjäv har analyserats och befunnits bestå av
dels en valbarhetsbegränsande regel, dels regler för handläggningen i
fullmäktige. Någon lagregel om en revisors obehörighet i enskilda fall
har hittills inte funnits. Kommunallagens regler för förtroendevalda och
anställda i nämnder om sakägarjäv, intressejäv, ställföreträdarjäv,
ombudsjäv och delikatessjäv görs därför tillämpliga också på revisorer-
na. Detsamma gäller reglerna om verkan av jäv och om när man kan
bortse från jäv. Den nya jävsregeln ersätter bestämmelsen om revisions-
jäv i kommunallagens kapitel om revision. Bestämmelsen i paragrafen
om revisionsjäv finns emellertid kvar i sak. Bestämmelserna har dock
delats upp och såvitt avser bestämmelsen om valbarhetshinder placerats i
4 kap. KL och såvitt avser bestämmelserna om handläggningen i
fullmäktige placerats i 5 kap. KL.
Revisionsansvar
Den nuvarande ordningen med revisionsansvar enbart för de
förtroendevalda bibehålls.
Laglighetsprövning
Vi anser inte att laglighetsprövning skall vara en lagreglerad obligatorisk
uppgift för revisorerna. Den nuvarande ordningen behålls där en
skyldighet för revisorerna att göra en laglighetsprövning regleras inte i
lag men ändå anses ligga inom ramen för revisorernas befogenhet.
Anmälningsskyldighet?
De kommunala revisorerna skall inte omfattas av anmälningsskyldighet
vid misstanke om brott i den kommunala verksamheten.
Samordnad revision mellan kommunen/landstinget och dess företag
De kommunala revisorernas uppdrag enligt 9 kap. 7 § KL är att granska
all kommunal verksamhet som bedrivs i förvaltningsform. I deras
uppdrag ingår, enligt den nuvarande ordningen i KL, inte i direkt
bemärkelse att granska de kommunala företagen. Styrelsen och
nämnderna har enligt 6 kap. 1 och 7 §§ KL emellertid ett ansvar för all
kommunal verksamhet såväl för den som bedrivs i företagsform som
förvaltningsform. I linje med detta resonemang ligger en samordnad
kommunal revision som omfattar all kommunal verksamhet. Samord-
ning av revisionen försvåras emellertid av att det sker kollisioner mellan
offentlig rätt, främst kommunallagen, och civil rätt, främst
aktiebolagslagen.
Lagregler införs nu som innebär att revisionen mellan kommunen och
dess företag samordnas.
I den nuvarande kommunallagen finns inget krav på personsamband
mellan de kommunala revisorerna och förtroendevalda revisorerna i de
kommunala företagen. Det har lett till att olika personer har reviderat
kommunal verksamhet i förvaltningsform och kommunal verksamhet i
företagsform. Samordnat revisionsarbete och en god överblick av
verksamheten i kommuner och landsting bör främjas. Vi föreslår därför
att det införs en lagregel som innebär att till förtroenderevisor i de
kommunala bolagen och till revisor i de stiftelser som kommun och
landsting bildar ensam, alltid skall utses någon av de revisorer eller
revisorsersättare som valts för granskning av styrelsen och övriga
nämnders verksamhet.
När associationsrättsliga företagsformer används i offentlig verksam-
het kommer de civilrättsliga regler, som kommit till för att skydda ägar-
och andra privata intressen, att gälla även när det offentliga har
ägarinflytande. För revisorer finns uttryckliga bestämmelser om
tystnadsplikt i ABL. Vidare finns bestämmelser om revisors tystnads-
plikt i stiftelselagen (1994:1220), i lagen om ekonomiska föreningar
(1987:667) och i lagen om årsredovisning m.m. (1980:1103) i vissa
företag. De associationsrättsliga reglerna om revisorernas tystnadsplikt
har inneburit att det har varit problematiskt för de kommunala
revisorerna att få en samlad överblick av all kommunal verkamhet.
Vi anser att de rättsliga möjligheterna till insyn och information för de
kommunala revisorerna inte bör vara beroende av i vilken form som
kommuner och landsting väljer att bedriva sin verksamhet. De
kommunala revisorerna skall ha samma rätt till insyn i de kommunala
företagen som de hade haft om verksamheten hade bedrivits i
förvaltningsform. Av den anledningen undanröjs de associationsrättsliga
begränsningar som gäller för informationsutbytet. Regler införs som
innebär att revisorerna i de kommunala företagen skall lämna
information till de kommunala revisorerna.
Lagregeln om de kommunala revisorernas uppgifter kompletteras med
en bestämmelse som uttrycker att den kommunala revisionen också
omfattar de kommunala företagen.
Internkontrollen
Bestämmelsen om styrelsens och nämndernas ansvar för den interna
kontrollen har tydliggjorts så att det framgår att det är dessa som ansvarar
för att den kontroll som utförs inom nämnderna är tillräcklig.
Ekonomiska konsekvenser
De föreslagna bestämmelserna avser att stärka, effektivisera och höja
kompetensen i den kommunala revisionen. Ett av syftena med förslagen
är att en effektiv revision kan bidra till effektiviseringar och
kostnadsbesparingar. De föreslagna bestämmelserna om sakkunnigt
biträde, precisering av revisionsuppgiften samt samordningen av
revisionen mellan kommunen och dess företag anknyter i stor
utsträckning till dagens praxis i kommuner och landsting. Förslagen
bedöms därför inte medföra några kostnadskonsekvenser. Övriga förslag
medför inte heller några kostnadskonsekvenser.
Ikraftträdande
Den nya lagstiftningen bör kunna träda i kraft den 1 januari 2000.

Kommitténs lagförslag
Författningsförslag
1 Förslag till lag om ändring i kommunallagen
(1991:900)1
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen (1991:900)
dels att nuvarande 9 kap. 6 15, 18 21 §§ skall betecknas 9 kap. 5 14
och 15 18 §§,
dels att 3 kap. 17 §, 4 kap. 6 och 17 §§, 5 kap. 23 och 31 §§, 6 kap. 7 §,
8 kap. 17 §, 9 kap. 4, 6, 8 13, 17 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före 9 kap. 6 §, 7 §, 10 §, 12 §, 14 §, 18 §
och 19 § skall sättas närmast före de nya 9 kap. 5 §, 6 §, 9 §, 11 §, 13 §,
15 § respektive 16 § samt att rubriken närmast före 9 kap. 16 § skall
sättas närmast före den nya 5 kap. 45 a §,
dels att det i lagen skall införas nya paragrafer, 5 kap. 20 a, 20 b, 45 a,
45 b §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
17 §2
Innan en kommun eller ett
landsting lämnar över vården av en
kommunal angelägenhet till ett
aktiebolag där kommunen eller
landstinget innehar samtliga aktier,
skall fullmäktige.
Om en kommun eller ett
landsting med stöd av 3 kap. 16 §
lämnar över vården av en
kommunal angelägenhet till ett
aktiebolag där kommunen eller
landstinget direkt eller indirekt
innehar samtliga aktier, skall
fullmäktige.
1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,
2. utse samtliga styrelseleda-
möter och minst en revisor,
3. se till att fullmäktige får yttra
sig innan sådana beslut i
verksamheten som är av principiell
beskaffenhet eller annars av större
vikt fattas.
Detsamma gäller, när kommu-
nen eller landstinget ensam bildar
en stiftelse för en kommunal
angelägenhet. I fråga om aktie-
bolag som avses i första stycket
skall fullmäktige även utse minst
en lekmannarevisor.
2. utse samtliga styrelseleda-
möter,
3. utse minst en förtroende-
revisor,
4. se till att fullmäktige får yttra
sig innan sådana beslut i
verksamheten som är av principiell
beskaffenhet eller annars av större
vikt fattas.
Första stycket 1, 2 och 4 gäller,
när kommunen eller landstinget
ensam bildar en stiftelse för en
kommunal angelägenhet. Full-
mäktige skall även utse minst en
revisor. Till förtroenderevisor
eller revisor skall utses någon av
de revisorer med ersättare som
valts för granskning av styrelsen
och övriga nämnders verksamhet
enligt 9 kap. 1 §.

4 kap.
6 §
Den som är anställd hos en kommun eller ett landsting för att ha den
ledande ställningen bland personalen är inte valbar.
Den som är chef för en förvaltning som hör till en nämnds
verksamhetsområde får inte väljas till ledamot eller ersättare i nämnden.

Den som är redovisnings-
skyldig till kommunen eller
landstinget får inte vara revisor
eller revisorsersättare för gransk-
ning av verksamhet som omfattas
av redovisningsskyldigheten. Det-
samma gäller make, sambo, för-
äldrar, barn eller syskon eller
annan närstående till den redo-
visningsskyldige.

17 §
Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.

En revisor får väcka ärenden i
en nämnd eller en fullmäktige-
beredning, om ärendet rör
granskningen av verksamheten i
nämnden eller fullmäktigebered-
ningen.

5 kap.
19 §
Om en ledamot enligt 20 § eller
9 kap. 4 § är jävig i ett ärende, får
fullmäktige handlägga ärendet,
även om antalet deltagande på
grund av jävet inte uppgår till det
antal som föreskrivs i 18 §.
Om en ledamot enligt 20 §,
20 a § eller 9 kap. 4 § är jävig i ett
ärende, får fullmäktige handlägga
ärendet, även om antalet del-
tagande på grund av jävet inte
uppgår till det antal som föreskrivs
i 18 §.

20 a §

Den som är redovisningsskyldig
till kommunen eller landstinget får
inte delta i
1. val av revisor eller
revisorsersättare som skall
granska sådan verksamhet, eller
2. handläggningen av ärenden
om ansvarsfrihet för verksam-
heten.
Första stycket skall tillämpas
också på make, sambo, föräldrar,
barn eller syskon eller annan
närstående till den redovisnings-
skyldige.

20 b §
Trots 20 a § får enskilda
förtroendevalda mot vilka
anmärkning kan riktas enligt
9 kap. 14 § andra stycket delta i
fullmäktiges överläggningar, när
revisionsberättelsen över den
verksamhet som de har ansvaret
för behandlas.
Ordföranden och vice ord-
förandena i en nämnd får också
delta i fullmäktiges överläggning
när verksamhet inom den egna
nämnden behandlas.
Vad som nu har sagts gäller
även om de förtroendevalda inte
är ledamöter i fullmäktige.

23 §
Ärenden i fullmäktige får väckas av
1. en nämnd,
2. en ledamot genom motion,
3. revisorerna, om ärendet gäller förvaltning som har samband med
revisionsuppdraget,
4. en fullmäktigeberedning, om
fullmäktige har föreskrivit det,
eller
5. styrelsen i ett sådant företag
som avses i 3 kap. 17 och 18 §§,
om fullmäktige har beslutat det för
särskilda fall.
4. en revisor om ärendet gäller
granskningen,

5. en fullmäktigeberedning, om
fullmäktige har föreskrivit det,
eller

6. styrelsen i ett sådant företag
som avses i 3 kap. 17 och 18 §§,
om fullmäktige har beslutat det för
särskilda fall.
Ärende om att hålla folkomröstning i en viss fråga får i fullmäktige
också väckas av minst fem procent av de röstberättigade kommun- eller
landstingsmedlemmarna enligt lagen (1994:692) om kommunala
folkomröstningar. Initiativet skall vara skriftligt, ange den aktuella frågan
samt innehålla initiativtagarnas egenhändiga namnteckningar, namnför-
tydliganden och uppgift om deras adresser.

31 §
Fullmäktige får behandla revi-
sionsberättelsen utan föregående
beredning.
Fullmäktige får behandla revi-
sionsberättelsen utan föregående
beredning. Fullmäktige skall dock
inhämta förklaringar över de
anmärkningar som har framställts
i revisionsberättelsen.
Om en förtroendevald har vägrats ansvarsfrihet, får fullmäktige också
utan ytterligare beredning besluta att den förtroendevaldes uppdrag skall
återkallas enligt 4 kap. 10 §.

45 a §
Fullmäktige skall vid ett
sammanträde före utgången av
juni månad året efter det år som
revisionen avser besluta om
ansvarsfrihet skall beviljas eller
vägras.
Fråga om ansvarsfrihet för en
gemensam nämnd skall prövas av
fullmäktige i var och en av de
samverkande kommunerna eller
landstingen.

45b §
Om ansvarsfrihet vägras, får
fullmäktige besluta att skade-
ståndstalan skall väckas
Talan som inte grundas på brott
skall väckas inom ett år från det
att beslutet om vägrad
ansvarsfrihet fattades. Annars är
rätten till sådan talan förlorad.

6 kap.
7 §
Nämnderna skall var och en
inom sitt område se till att
verksamheten bedrivs i enlighet
med de mål och riktlinjer som
fullmäktige har bestämt samt de
föreskrifter som gäller för verk-
samheten.
Nämnderna skall var och en
inom sitt område se till att
verksamheten bedrivs i enlighet
med de mål och riktlinjer som
fullmäktige har bestämt samt de
föreskrifter som gäller för verk-
samheten och att kontrollen inom
nämnden är tillräcklig.

De skall också se till att verksamheten bedrivs på ett i övrigt
tillfredsställande sätt.
Detsamma gäller när vården av en kommunal angelägenhet med stöd
av 3 kap. 16 § har lämnats över till någon annan.

8 kap.
17 §
Årsredovisningen skall lämnas
över till fullmäktige och revi-
sorerna snarast möjligt och senast
den 1 juni året efter det år som
redovisningen avser.
Årsredovisningen skall lämnas
över till fullmäktige och revi-
sorerna snarast möjligt och senast
den 15 april året efter det år som
redovisningen avser.

18 §
Årsredovisningen skall god-
kännas av fullmäktige. Det bör
inte ske innan fullmäktige enligt
9 kap. 16 § andra stycket beslutat
om ansvarsfrihet skall beviljas
eller vägras.
Årsredovisningen skall god-
kännas av fullmäktige. Det bör
inte ske innan fullmäktige enligt
5 kap. 45 a § beslutat om
ansvarsfrihet skall beviljas eller
vägras.

9 kap.
4 §
Den som är redovisningsskyldig
till kommunen eller landstinget får
inte

1. vara revisor eller revisors-
ersättare för granskning av
verksamhet som omfattas av
redovisningsskyldigheten,
2. delta i val av revisor eller
revisorsersättare som skall
granska sådan verksamhet, eller
3. delta i handläggningen av
ärenden om ansvarsfrihet för
verksamheten.
Första stycket skall tillämpas
också på make, sambo, föräldrar,
barn eller syskon eller annan
närstående till den redovisnings-
skyldige.
I fråga om jäv för en revisor i
enskilda ärenden skall bestäm-
melserna i 6 kap. 24 26 §§ om jäv
och om verkan av jäv tillämpas.

6 §
Revisorerna granskar i den
omfattning som följer av god
revisionssed all verksamhet som
bedrivs inom nämndernas verk-
samhetsområden.
Revisorerna granskar årligen i
den omfattning som följer av god
revisionssed all verksamhet som
bedrivs inom nämndernas
verksamhetsområden och genom
de revisorer som utsetts enligt
3 kap. 17 och 18 §§ de företag där
sådan eller sådana revisorer
utsetts.
De prövar om verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från
ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är
rättvisande och om den kontroll som görs inom nämnderna är tillräcklig.

8 §
Vad som sägs om nämnder i 7 §
gäller också fullmäktigebered-
ningar.
Vad som sägs om nämnder i 6 §
gäller också fullmäktigebered-
ningar.

9 §
Nämnderna och de anställda är
skyldiga att lämna revisorerna de
upplysningar som behövs för
revisionsarbetet.
Nämnderna och de enskilda
förtroendevalda i dessa samt de
anställda är skyldiga att lämna
revisorerna de upplysningar som
behövs för revisionsarbetet.
De skall också ge revisorerna tillfälle att när som helst inventera de
tillgångar som nämnderna har hand om och ta del av de räkenskaper och
andra handlingar som berör nämndernas verksamhet.

10 §
Vad som sägs om nämnder i
10 § gäller också fullmäktige-
beredningar.
Vad som sägs om nämnder i 9 §
gäller också fullmäktigebered-
ningar.

11 §
Revisorerna svarar själva för den förvaltning som har samband med
revisionsuppdraget, om inte fullmäktige bestämmer något annat.

Revisorerna skall biträdas av
sakkunniga i sin granskning i den
omfattning som behövs. De sak-
kunniga skall ha den insikt och
erfarenhet av kommunal verksam-
het som fordras för att fullgöra
uppdraget.

12 §
De beslut som revisorerna fattar
om sin förvaltning skall tas upp i
protokoll.
De beslut som revisorerna fattar
om sin förvaltning och om jäv
skall tas upp i protokoll.
Föreskrifterna i 6 kap. 30 § om justering av protokoll och
tillkännagivande om justeringen skall tillämpas också på revisorernas
protokoll.

13 §
Revisorerna skall varje år till fullmäktige avge en berättelse med
redogörelse för resultatet av den revision som avser verksamheten under
det föregående budgetåret.

Granskningsrapport enligt 11
kap. 6 § aktiebolagslagen
(1975:1385)3 som har lämnats för
ett sådant aktiebolag som avses i 3
kap. 17 och 18 §§ skall fogas till
revisionsberättelsen.

17 §
I kommunalförbund med
förbundsdirektion skall reviso-
rerna avge en revisionsberättelse
till var och en av förbundsmed-
lemmarnas fullmäktige. Vad som
sägs om fullmäktige i 5, 16 och
17 §§ skall beträffande sådana för-
bund gälla förbundsmedlem-
marnas fullmäktige.
I kommunalförbund med
förbundsdirektion skall reviso-
rerna avge en revisionsberättelse
till var och en av förbundsmed-
lemmarnas fullmäktige. Vad som
sägs om fullmäktige i 5 kap. 20 b,
31, 45 a och 45 b §§ skall
beträffande sådana förbund gälla
förbundsmedlemmarnas full-
mäktige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 42 § och 11 kap. 19 §
aktiebolagslagen (1975:1385)4 skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1997/98:99
Föreslagen lydelse

10 kap.
42 §
Revisorn är skyldig att lämna
medrevisor, lekmannarevisor, sär-
skild granskare som avses i 11
kap. 21 §, ny revisor och, om
bolaget har försatts i konkurs,
konkursförvaltaren de upplys-
ningar som behövs om bolagets
angelägenheter.
Revisorn är dessutom skyldig att
på begäran lämna upplysningar om
bolagets angelägenheter till under-
sökningsledaren under förunder-
sökning i brottmål.
Revisorn är skyldig att lämna
medrevisor, förtroenderevisor,
särskild granskare som avses i 11
kap. 21 §, ny revisor och, om
bolaget har försatts i konkurs,
konkursförvaltaren de upplys-
ningar som behövs om bolagets
angelägenheter. Revisorn är dess-
utom skyldig att på begäran lämna
upplysningar om bolagets ange-
lägenheter till undersöknings-
ledaren under förundersökning i
brottmål.
I ett aktiebolag som omfattas av
1 kap. 9 § sekretesslagen
(1980:100) är revisorn även
skyldig att till kommunens eller
landstingets revisorer lämna de
upplysningar om bolagets ange-
lägenheter som revisorerna begär.

11 kap.
19 §
Lekmannarevisorn är skyldig att
lämna bolagets revisor, annan
lekmannarevisor, särskild
granskare som avses i 21 § och,
om bolaget har försatts i konkurs,
konkursförvaltaren de upplys-
ningar som behövs om bolagets
angelägenheter.
Lekmannarevisorn är dessutom
skyldig att på begäran lämna
upplysningar om bolagets ange-
lägenheter till undersöknings-
ledaren under förundersökning i
brottmål.
Förtroenderevisorn är skyldig
att lämna bolagets revisor, annan
lekmannarevisor, särskild
granskare som avses i 21 § och,
om bolaget har försatts i konkurs,
konkursförvaltaren de upplys-
ningar som behövs om bolagets
angelägenheter.
Förtroenderevisorn är dessutom
skyldig att på begäran lämna
upplysningar om bolagets ange-
lägenheter till undersöknings-
ledaren under förundersökning i
brottmål.
I ett aktiebolag som omfattas av
1 kap. 9 § sekretesslagen
(1980:100) är förtroenderevisorn
även skyldig att till kommunens
eller landstingets förtroendere-
visorer lämna de upplysningar om
bolagets angelägenheter som revi-
sorerna begär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

3 Förslag till lag om ändring i lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa
företag
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 13 § lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
13 §5
En revisor får inte till dem som saknar rätt att erhålla kännedom om den
årsredovisningsskyldiges angelägenheter lämna upplysningar om sådant
som revisorn har fått kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag, om
det kan lända till förfång för den årsredovisningsskyldige.
Revisorn är skyldig att lämna medrevisor, ny revisor och, om den
årsredovisningsskyldige har försatts i konkurs, konkursförvaltaren
erforderliga upplysningar om den årsredovisningsskyldiges angelägen-
heter. Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar
om företagets angelägenheter till undersökningsledaren under
förundersökning i brottmål.

I ett handelsbolag som omfattas
av 1 kap. 9 § sekretesslagen
(1980:100) är revisorn även
skyldig att till kommunens eller
landstingets revisorer lämna de
upplysningar om bolagets
angelägenheter som revisorerna
begär.

__

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 16 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 kap.
16 §
Revisorerna får inte lämna upplysningar till enskilda medlemmar eller
utomstående om sådana föreningens angelägenheter som de har fått
kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om det kan vara till
nackdel för föreningen.
Revisorerna är skyldiga att
1. till föreningsstämman lämna alla upplysningar som stämman begär,
om det inte skulle vara till väsentlig nackdel för föreningen,
2. till medrevisor, granskare som avses i 17 §, ny revisor och, om
föreningen har försatts i konkurs, konkursförvaltare lämna erforderliga
upplysningar om föreningens angelägenheter, samt
3. på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till
undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.

I en förening som omfattas av
1 kap. 9 § sekretesslagen
(1980:100) är revisorerna även
skyldiga att till kommunens eller
landstingets revisorer lämna de
upplysningar om föreningens
angelägenheter som revisorerna
begär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

5 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen
(1994:1220)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 15 § stiftelselagen (1994:1220) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
15 §
Revisorerna får inte lämna upplysningar till utomstående om sådana
stiftelsens angelägenheter som de har fått kännedom om vid fullgörandet
av sitt uppdrag, om det kan vara till nackdel för stiftelsen.
Revisorerna är skyldiga att
1. till medrevisor, ny revisor, tillsynsmyndigheten och, om stiftelsen
har försatts i konkurs, konkursförvaltaren lämna behövliga upplysningar
om stiftelsens angelägenheter, samt
2. på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till
undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Bestämmelsen i andra stycket 1 om upplysningsskyldighet till
tillsynsmyndigheten gäller inte när det är fråga om sådan stiftelse som
avses i 9 kap. 10 § första stycket.

I en stiftelse som omfattas av
1 kap. 9 § sekretesslagen
(1980:100) är revisorerna även
skyldiga att till kommunens eller
landstingets revisorer lämna de
upplysningar om stiftelsens
angelägenheter som revisorerna
begär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Förteckning över remissinstanser
Efter remiss har yttrande över betänkandet Den kommunala revisionen
ett demokratiskt kontrollinstrument (SOU 1998:71) avgetts av Riks-
dagens ombudsmän (JO), Hovrätten för Nedre Norrland, Kammarrätten i
Jönköping, Justitiekanslern (JK), Statskontoret, Riksrevisionsverket
(RRV), Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet,
Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet, Jäm-
ställdhetsombudsmannen (JämO), Revisorsnämnden, Länsstyrelserna i
Södermanlands och Gävleborgs län, Botkyrka, Norrtälje, Sollentuna,
Stockholms, Enköpings, Oxelösunds, Mullsjö, Växjö, Borgholms,
Gotlands, Karlskrona, Malmö, Simrishamns, Örkelljunga, Halmstads,
Göteborgs, Strömstads Trollhättans, Kumla, Norbergs, Surahammars,
Mora, Ljusdals, Sundsvalls, Ragunda, Östersunds, Bjurholms, Umeå,
Vindelns, Luleå och Övertorneå kommuner, Östergötlands, Kalmar,
Kristianstads, Värmlands, Dalarnas, Västernorrlands och Västerbottens
läns landsting, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Kommuninvest AB, Starev, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR),
Svenska Revisorsamfundet, Föreningen Sveriges Kommunalekonomer
och Komrev AB.
Yttrande har också kommit in från Karlsborgs och Linköpings
kommuner, Allan Frieberg, Föreningen Sveriges Socialchefer (FSS),
Revisorerna i Västmanlands läns landsting, Södermanlands och Jämt-
lands läns landsting, De förtroendevalda revisorerna i Norrbottens läns
landsting resp kommunerna i Norrbottens län samt Skattebetalarnas
Förening.
Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet har anmodats
att yttra sig. Myndigheten har svarat att den avstått från att yttra sig.
Länsrätten i Stockhom har anmodats att yttra sig men inte inkommit med
yttrande.
Oskarshamns och Dals-Eds kommuner har beretts tillfälle att avge
yttrande men har förklarat att de avstår från att yttra sig.

Lagrådsremissens lagförslag
1 Lagtext
1.1 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 42 § och 11 kap. 19 § aktiebolags-
lagen (1975:1385)1 skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 1998:760
Föreslagen lydelse

10 kap.
42 §
Revisorn är skyldig att lämna medrevisor, lekmannarevisor, särskild
granskare som avses i 11 kap. 21 §, ny revisor och, om bolaget har för-
satts i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om
bolagets angelägenheter.
Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om
bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning
i brottmål.

Revisorn i ett aktiebolag som om-
fattas av 1 kap. 9 § sekretesslagen
(1980:100) är även skyldig att på
begäran lämna upplysningar om
bolagets angelägenheter till de
förtroendevalda revisorerna i kom-
munen eller landstinget.

11 kap.
19 §
Lekmannarevisorn är skyldig att lämna bolagets revisor, annan lek-
mannarevisor, särskild granskare som avses i 21 § och, om bolaget har
försatts i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om
bolagets angelägenheter.
Lekmannarevisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upp-
lysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under
förundersökning i brottmål.

Lekmannarevisorn i ett aktie-
bolag som omfattas av 1 kap. 9 §
sekretesslagen (1980:100) är även
skyldig att på begäran lämna upp-
lysningar om bolagets angelägen-
heter till de förtroendevalda revi-
sorerna i kommunen eller lands-
tinget.

___________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 13 § lagen (1980:1103) om årsredo-
visning m.m. i vissa företag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
13 §2
En revisor får inte till dem som saknar rätt att erhålla kännedom om
den årsredovisningsskyldiges angelägenheter lämna upplysningar om
sådant som revisorn har fått kännedom om vid fullgörande av sitt
uppdrag, om det kan lända till förfång för den årsredovisningsskyldige.
Revisorn är skyldig att lämna medrevisor, ny revisor och, om den års-
redovisningsskyldige har försatts i konkurs, konkursförvaltaren erforder-
liga upplysningar om den årsredovisningsskyldiges angelägenheter.
Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om
företagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersök-
ning i brottmål.

I ett handelsbolag som omfattas
av 1 kap. 9 § sekretesslagen
(1980:100) är revisorn även skyldig
att på begäran lämna upplysningar
om bolagets angelägenheter till de
förtroendevalda revisorerna i kom-
munen eller landstinget.
_________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 16 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 kap.
16 §
Revisorerna får inte lämna upplysningar till enskilda medlemmar eller
utomstående om sådana föreningens angelägenheter som de har fått
kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om det kan vara till nack-
del för föreningen.
Revisorerna är skyldiga att
1. till föreningsstämman lämna alla upplysningar som stämman begär,
om det inte skulle vara till väsentlig nackdel för föreningen,
2. till medrevisor, granskare som avses i 17 §, ny revisor och, om före-
ningen har försatts i konkurs, konkursförvaltare lämna erforderliga upp-
lysningar om föreningens angelägenheter, samt
3. på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till
undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.

Revisorn i en förening som om-
fattas av 1 kap. 9 § sekretesslagen
(1980:100) är även skyldig att på
begäran lämna upplysningar om
föreningens angelägenheter till de
förtroendevalda revisorerna i kom-
munen eller landstinget.
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

1.4 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen
(1994:1220)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 15 § stiftelselagen (1994:1220) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
15 §
Revisorerna får inte lämna upplysningar till utomstående om sådana
stiftelsens angelägenheter som de har fått kännedom om vid fullgörandet
av sitt uppdrag, om det kan vara till nackdel för stiftelsen.
Revisorerna är skyldiga att
1. till medrevisor, ny revisor, tillsynsmyndigheten och, om stiftelsen
har försatts i konkurs, konkursförvaltaren lämna behövliga upplysningar
om stiftelsens angelägenheter, samt
2. på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till
undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Bestämmelsen i andra stycket 1 om upplysningsskyldighet till tillsyns-
myndigheten gäller inte när det är fråga om sådan stiftelse som avses i
9 kap. 10 § första stycket.

Revisorn i en stiftelse som om-
fattas av 1 kap. 9 § sekretesslagen
(1980:100) är även skyldig att på
begäran lämna upplysningar om
stiftelsens angelägenheter till de
förtroendevalda revisorerna i kom-
munen eller landstinget.

_________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-12-22

Närvarande: f.d. jusititierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud
Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Enligt en lagrådsremiss den 17 december 1998 (Inrikesdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
2. lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa
företag,
3. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
4. lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren
Barbro Rosensvärd.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,
Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Engqvist, Rosengren,
Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén

Föredragande: statsrådet Lejon

Regeringen beslutar proposition 1998/99:66

Rättsdatablad

Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler

Kommunallagen
(1991:900)
8 kap. 14 §

Lagen omtryckt 1998:1.
Senaste lydelse 1998:765.
Lagen omtryckt 1993:150.
Senaste lydelse 1998:760.
Senaste lydelse 1998:760.
Senaste lydelse 1998:760.
Senaste lydelse 1984:946.
Senaste lydelse 1991:1694.
1 Lagen omtryckt 1998:1.
2 Lydelse enligt prop. 1997/98:99.
3 Lydelse enligt prop. 1997/98:99.
4 Lagen omtryckt 1993:150.
5 Senaste lydelse 1984:946.
1 Lagen omtryckt 1993:150.
2 Senaste lydelse 1984:946.
Prop. 1998/99:66

4

1

10

134

135

135

26

134

31

134

38

134

45

134

51

134

57

134

61

134

66

134

70

134

72

134

84

134

88

134

93

134

94

134

95

134

107

134

113

134

Prop. 1998/99:66
Bilaga 1

125

134

Prop. 1998/99:66
Bilaga 2

126

134

Prop. 1998/99:66
Bilaga 3

131

134

Prop. 1998/99:66
Bilaga 4

132

134

Prop. 1998/99:66
Bilaga 5

134

134

Prop. 1998/99:66

135

134