Prop.
1998/99:34
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 19 november 1998
Göran Persson
Erik Åsbrink
(Finansdepartementet)
I propositionen lämnas förslag till en lag om behandling av person-
uppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar. Enligt
denna lag för skattemyndigheterna i sin brottsutredande verksamhet
använda automatiserad behandling av personuppgifter. Myndigheten för
också rätt att inrätta särskilda underrättelseregister. Dessutom föreslås
vissa ändringar i sekretesslagen, lagen om belastningsregister och lagen
om misstankeregister.
I propositionen föreslås vidare att lagen om automatisk databehandling
vid taxeringsrevision upphävs. I stället skall personuppgiftslagens regler
gälla vid revision och annan kontroll som genomförs av skatte- och
tullmyndigheter.
Slutligen föreslås en ändring i skatteregisterlagen för att förtydliga
kronofogdemyndigheternas rätt till åtkomst till vissa uppgifter om
mervärdesskatt.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1999.
1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 34
Prop. 1998/99:34
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5
2 Lagtext...............................................................................................6
2.1 Förslag till lag om behandling av personuppgifter vid
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar............6
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om
belastningsregister............................................................10
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:621) om
misstankeregister..............................................................11
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:624) om
ändring i sekretesslagen (1980:100).................................12
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om
ändring i lagen (1998:624) om ändring i sekretesslagen
(1980:100).........................................................................14
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1024) om
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar..........16
2.7 Förslag till lag om ändring i polisdatalagen (1998:622)... 17
2.8 Förslag till lag om upphävande av lagen (1987:1231)
om automatisk databehandling vid taxerings-
revision, m.m....................................................................18
2.9 Förslag till lag om ändring i forvaltningsprocesslagen
(1971:291).........................................................................19
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsforfarandet...........20
2.11 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343).........................................................................21
3 Ärendet och dess beredning............................................................23
4 Utgångspunkter...............................................................................24
4.1 Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar.....24
4.2 Personuppgiftslagen..........................................................25
4.3 Polisregister, m.m.............................................................27
4.4 Tullmyndigheternas register.............................................28
5 Behandlingen av personuppgifter i skattemyndigheternas
brottsutredningar.............................................................................29
5.1 Lag om behandling av personuppgifter i
brottsutredningar...............................................................29
5.2 Lagens tillämpningsområde - ändamålet med
behandlingen.........................,...........................................32
5.3 Definitioner.......................................................................33
5.4 Behandling av personuppgifter.........................................33
5.5 Kvarstående brottsmisstankar...........................................36
5.6 Personuppgiftsombud och anmälan till
tillsynsmyndigheten..........................................................37
5.7 Information till den registrerade.......................................38
5.8 Rättelse och sanktioner.....................................................40
5.9
Säkerhet vid behandlingen och tillsynsmyndighetens
befogenheter......................................................................41
5.10 Utlämnande av uppgifter..................................................42
6 Underrättelseverksamhet.................................................................44
6.1 Behandling av personuppgifter i underrättelse-
verksamhet ........................................................................44
6.2 Automatiserad behandling av personuppgifter i särskilda
undersökningar..................................................................47
6.2.1 Förutsättningarna för automatiserad •
behandling......................................................47
6.2.2 Beslut att inleda en särskild undersökning 48
6.2.3 Vilka uppgifter far behandlas?.......................49
6.3 Underrättelseregister.........................................................51
6.4 Innehåll.............................................................................52
6.5 Andra register...................................................................53
7 Gallring............................................................................................54
8 Överklagande...................................................................................56
9 Ändringar i sekretsslagen................................................................57
10 Skatteregistret..................................................................................59
10.1 Bakgrund...........................................................................59
10.2 Skattebrottsenhetemas tillgång till skatteregistret............60
11 Tillgång till uppgifter hos andra myndigheter.................................62
12 ADB-revision..................................................................................65
12.1 Nuvarande ordning...........................................................65
12.2 Lagen om automatisk databehandling vid
taxeringsrevision...............................................................67
13 Kronofogdemyndighetens åtkomst till skatteregistret....................70
14 Ekonomiska konsekvenser..............................................................71
15 Ikraftträdande..................................................................................71
16 Författningskommentar...................................................................73
16.1 Förslaget till lag om behandling av personuppgifter vid
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar.........73
16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:620) om
belastningsregister............................................................77
16.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:621) om
misstankeregister..............................................................77
16.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:624) om
ändring i sekretesslagen (1980:100).................................77
16.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:000) om
ändring i lagen (1998:624) om ändring i sekretesslagen
(1980:100).........................................................................78
16.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:1024) om
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar..........78
16.7 Förslaget till lag om ändring i polisdatalagen
Prop. 1998/99:34
(1998:622).........................................................................78
16.8 Förslaget till lag om upphävande av lagen
(1987:1231)om automatisk databehandling vid
taxeringsrevision, m.m......................................................78
16.9 Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen
(1971:291).........................................................................79
16.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet...........79
16.11 Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343).........................................................................79
Bilaga 1 Sammanfattning av Skattekriminalregisterutredningens
betänkande (SOU 1998:9).....................................................80
Bilaga 2 Skattekriminalregisterutredningens lagförslag......................87
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
betänkandet Integritet - Effektivitet - Skattebrott
(SOU 1998:9)........................................................................97
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
promemorian ADB-revision..................................................98
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag.................................................99
Bilaga 6 Lagrådets yttrande...............................................................109
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19
november 1998......................................................................................112
Rättsdatablad.........................................................................................113
Prop. 1998/99:34
Prop. 1998/99:34
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters
medverkan i brottsutredningar,
2. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister,
3. lag om ändring i lagen (1998:621) om misstankeregister,
4. lag om ändring i lagen (1998:624) om ändring i sekretesslagen
(1980:100),
5. lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i lagen (1998:624)
om ändring i sekretesslagen (1980:100),
6. lag om ändring i lagen (1997:1024) om skattemyndigheters
medverkan i brottsutredningar,
7. lag om ändring i polisdatalagen (1998:622),
8. lag om upphävande av lagen (1987:1231) om automatisk
databehandling vid taxeringsrevision, m.m.,
9. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),
10 lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet,
11. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343).
Prop. 1998/99:34
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204) vid
behandling av personuppgifter i en skattemyndighets verksamhet för att
1. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som avses i 1 § lagen
(1997:1024) om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar,
2. förebygga brott som avses i 1.
Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad
eller om personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en
strukturerad samling av personuppgifter, vilka är tillgängliga för sökning
eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
Med skattemyndighet avses även Riksskatteverket.
2 § I denna lag avses med
underrättelseverksamhet: skattemyndighetens verksamhet som består i
att samla, bearbeta och analysera information för att klarlägga om
brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och som inte
utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken,
allvarlig brottslig verksamhet: verksamhet som innefattar brott för
vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver,
särskild undersökning: en undersökning i underrättelseverksamhet som
innebär insamling, bearbetning och analys av uppgifter i syfte att ge
underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda åtgärder för
att förebygga, förhindra eller upptäcka brott.
De begrepp som används i personuppgiftslagen (1998:204) har
motsvarande betydelse vid tillämpningen av denna lag.
3 § Skattemyndigheten är personuppgiftsansvarig för den behandling av
personuppgifter som myndigheten utför med stöd av denna lag.
6
Prop. 1998/99:34
4 § Uppgifter om en person far inte behandlas enbart på grund av vad
som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter,
religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa
eller sexualliv. Om uppgifter om en person behandlas på annan grund far
uppgifterna kompletteras med sådana uppgifter om det är oundgängligen
nödvändigt for syftet med behandlingen.
Sådana uppgifter som avses i första stycket får dock inte behandlas i
underrättelseverksamhet.
5 § Uppgifter som är nödvändiga for att framställa rättsstatistik skall
lämnas till den myndighet som ansvarar for att framställa sådan statistik.
6 § Uppgifter far lämnas ut till en utländsk myndighet eller mellanfolklig
organisation, om utlämnandet följer av en internationell överens-
kommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.
Att uppgifter far lämnas ut även i vissa andra fall framgår av 1 kap. 3 §
tredje stycket sekretesslagen (1980:100).
7 § Regeringen far meddela föreskrifter om att uppgifter far lämnas ut
även i andra fall än som sägs i 5 och 6 §§.
8 § Underrättelseregister far föras endast för att
1. ge underlag för beslut om särskilda undersökningar avseende
allvarlig brottslig verksamhet, eller
2. underlätta tillgången till allmänna uppgifter med anknytning till
underrättelseverksamhet.
9 § Ett underrättelseregister får innehålla uppgifter som kan hänföras till
en enskild person endast om uppgifterna ger anledning att anta att
allvarlig brottslig verksamhet utövats eller kan komma att utövas och den
som avses med uppgifterna skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller
komma att utöva den allvarliga brottsliga verksamheten.
Uppgifter om transportmedel eller varor som kan antas ha samband
med allvarlig brottslig verksamhet eller om hjälpmedel som kan antas ha
använts i samband med sådan verksamhet far registreras, även om
uppgifterna kan hänföras till en enskild person som det inte finns någon
misstanke mot. Uppgifterna skall därvid förses med en upplysning om att
det inte finns någon misstanke mot denne.
10 § Ett underrättelseregister far om en enskild person endast innehålla
1. upplysningar om varifrån den registrerade uppgiften kommer och
om uppgiftslämnarens trovärdighet,
2. identifieringsuppgifter,
3. uppgifter om särskilda bestående fysiska kännetecken,
4. de omständigheter och händelser som ger anledning att anta att den
registrerade utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslig
verksamhet,
5. uppgifter om varor, brottshjälpmedel och transportmedel,
6. ärendenummer, och
7. hänvisning till en särskild undersökning där uppgifter om den
registrerade behandlas och till register som fors av polis-, skatte- eller
tullmyndighet i vilket uppgifter om den registrerade förekommer.
11 § I underrättelseverksamhet far personuppgifter behandlas endast om
1. en särskild undersökning som avser brott som anges i lagen
(1997:1024) om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar har
inletts och
2. det finns anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller
kan komma att utövas.
Uppgifter om en enskild person som det inte finns någon misstanke
mot skall forses med en upplysning om detta forhållande.
Personuppgifter får också behandlas i underrättelseregister i enlighet
med 8-10 §§.
12 § Skattemyndighetens beslut om behandling av personuppgifter enligt
11 § skall innehålla uppgifter om ändamålet med behandlingen samt de
föreskrifter i övrigt som behövs för att förebygga otillbörligt intrång i den
registrerades personliga integritet.
Skattemyndigheten skall fora en förteckning över beslut som avses i
första stycket.
13 § Om en förundersökning avseende brott som anges i 1 § lagen
(1997:1024) om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar har
lagts ned på grund av bristande bevisning får uppgifter om brottsmiss-
tanken behandlas för annat ändamål än arkivering endast om
1. den misstänkte enligt forundersökningsledarens bedömning fort-
farande är skäligen misstänkt för brottet och
2. uppgifterna behövs för att förundersökningen skall kunna tas upp på
nytt.
14 § Om åtal mot en person har lagts ned eller om denne genom
lagakraftvunnen dom har frikänts får uppgifter om brottsmisstanken
behandlas for annat ändamål än arkivering endast
1. om förundersökningen tas upp på nytt eller
2. för prövning av särskilt rättsmedel enligt 58 kap. rättegångsbalken.
Prop. 1998/99:34
Prop. 1998/99:34
15 § Uppgifter som inte längre behövs för sitt ändamål skall gallras om
inte annat anges i andra-fjärde styckena. Detta gäller dock inte uppgifter
i en förundersökning.
Uppgifter som behandlas enligt 11 § skall gallras senast ett år efter det
att beslutet om behandlingen av personuppgifter fattades. Om det är av
särskild betydelse för att den särskilda undersökningen skall kunna
avslutas får dock uppgifterna behandlas under längre tid.
Uppgifter i ett underrättelseregister om en registrerad person skall
gallras senast tre år efter det att uppgifter om att denne skäligen kan
misstänkas för att ha utövat eller komma att utöva allvarlig brottslig
verksamhet senast infördes. Om en särskild undersökning som rör en
registrerad person har inletts, behöver uppgifterna dock inte gallras
förrän undersökningen har avslutats.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om att uppgifter får bevaras för historiska,
statistiska eller vetenskapliga ändamål.
16 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och
skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
17 § Skattemyndighets beslut om rättelse enligt 16 § får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Prop. 1998/99:34
Härigenom föreskrivs att 2 och 6 §§ lagen (1998:620) om
belastningsregister skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Belastningsregistret skall föras för att ge information om sådana
belastningsuppgifter som behövs i verksamhet hos
1. polis- och tullmyndigheter för 1. polis-, skatte- och tull-
att förebygga, upptäcka och utreda myndigheter för att förebygga,
brott, upptäcka och utreda brott,
2. åklagarmyndigheter för beslut om förundersökning och åtal samt för
utfärdande av strafföreläggande,
3. allmänna domstolar för straffmätning och val av påföljd och
4. polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplighets-
prövning, tillståndsprövning eller annan prövning som anges i
författning.
Registret får användas också för att till enskild lämna uppgifter som är
av särskild betydelse i dennes verksamhet.
2. polis-, skatte-, tull- eller
åklagarmyndighet eller allmän
domstol för verksamhet som avses
i 2 § första stycket 1-3,
6§
Personuppgifter ur belastningsregistret skall lämnas ut om det begärs
av
1. Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem eller Datainspektionen för
deras tillsynsverksamhet,
2. polis-, tull-, eller åklagar-
myndighet eller allmän domstol
för verksamhet som avses i 2 §
första stycket 1-3,
3. förvaltningsdomstol för prövning enligt 2 § första stycket 4 eller
4. myndighet i övrigt i den utsträckning regeringen för vissa slag av
ärenden föreskriver det eller för ett särskilt fall ger tillstånd till det.
Regeringen får föreskriva att en myndighet som avses i första stycket
får ha direktåtkomst till registret.
10
Prop. 1998/99:34
Härigenom föreskrivs att 2 och 5 §§ lagen (1998:621) om
misstankeregister skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§
Misstankeregistret skall föras för att underlätta tillgången till sådana
uppgifter om skälig misstanke om brott som behövs i verksamhet hos
1. polis- och tullmyndigheter för
att samordna förundersökningar
mot en person och för att före-
bygga, upptäcka och utreda brott,
1. polis-, skatte- och tull-
myndigheter för att samordna
förundersökningar mot en person
och för att förebygga, upptäcka
och utreda brott,
2. åklagarmyndigheter för beslut om förundersökning och åtal och
3. polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplighets-
prövning, tillståndsprövning eller annan prövning som anges i
författning.
Registret far användas också för att till enskild lämna uppgifter som är
av särskild betydelse i dennes verksamhet.
Uppgifter ur misstankeregistret skall lämnas ut om det begärs av
1. polis-, tull-, eller åklagar-
myndighet eller allmän domstol
för verksamhet som avses i 2 §
första stycket 1-3,
1. polis-, skatte-, tull- eller
åklagarmyndighet eller allmän
domstol för verksamhet som avses
i 2 § första stycket 1-3,
2. myndighet i övrigt i den utsträckning regeringen för vissa slag av
ärenden föreskriver det eller för ett särskilt fall ger tillstånd till det.
Regeringen får föreskriva att en myndighet som avses i första stycket
far ha direktåtkomst till registret.
Att uppgifter får lämnas ut i vissa andra fall framgår av 14 kap.
sekretesslagen (1980:100).
11
Prop. 1998/99:34
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) i
paragrafens lydelse enligt lagen (1998:624) om ändring i nämnda lag
samt punkt 1 av ikraftträdandebestämmelsema till lagen (1998:624) om
ändring i sekretesslagen (1980:100) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till
1. förundersökning i brottmål,
2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål
eller i annan verksamhet för att förebygga brott,
3. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud,
4. åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, tull-
myndighets eller kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga,
uppdaga, utreda eller beivra brott, eller
5. Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt
insiderlagen (1990:1342) eller efterlevnaden av 7 kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med finansiella instrument,
om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder
motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.
För uppgift som hänför sig till
sådan underrättelseverksamhet
som avses i 3 § polisdatalagen
(1998:622) eller som i annat fall
hänför sig till Säkerhetspolisens
verksamhet för att förebygga eller
avslöja brott mot rikets säkerhet
eller förebygga terrorism gäller
sekretess, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att syftet
med beslutade eller förutsedda
åtgärder motverkas eller den
framtida verksamheten skadas.
För uppgift som hänför sig till
sådan underrättelseverksamhet
som avses i 3 § polisdatalagen
(1998:622) eller som i annat fall
hänför sig till Säkerhetspolisens
verksamhet för att förebygga eller
avslöja brott mot rikets säkerhet
eller förebygga terrorism gäller
sekretess, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att syftet
med beslutade eller förutsedda
åtgärder motverkas eller den
framtida verksamheten skadas.
Detsamma gäller uppgift som
hänför sig till sådan underrättelse-
verksamhet som avses i 2 § lagen
(1999:000) om behandling av
personuppgifter vid skattemyndig-
heters medverkan i brotts-
utredningar.
Sekretess enligt första och andra styckena gäller i annan verksamhet
hos myndighet för att biträda åklagarmyndighet, polismyndighet,
12
skattemyndighet, tullmyndighet eller kustbevakningen med att uppdaga,
utreda eller beivra brott samt hos tillsynsmyndighet i konkurs och inom
exekutionsväsendet för uppgift som angår misstanke om att en gäldenär
har begått brott som avses i 11 kap. brottsbalken eller annat brott som har
samband med gäldenärens näringsverksamhet.
I fråga om uppgift i allmän handling som hänför sig till sådan
underrättelseverksamhet som avses i andra stycket gäller sekretessen i
högst sjuttio år. I fråga om uppgift i allmän handling i övrigt gäller
sekretessen i högst fyrtio år.
Prop. 1998/99:34
1. Denna lag träder i kraft såvitt
avser 5 kap. 5 § den 1 juli 1998
och i övrigt den dag regeringen
bestämmer.
1. Denna lag träder i kraft såvitt
avser 5 kap. 5 § den 1 juli 1998,
såvitt avser 5 kap. 1 § och 9 kap.
17 § den 1 april 1999 och i övrigt
den dag regeringen bestämmer.
13
Prop. 1998/99:34
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100) i
paragrafens lydelse enligt lagen (1999:000) om ändring i lagen
(1998:624) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17 §'
Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska
förhållanden, om inte annat följer av 18 §
1. i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,
2. i angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål
eller i annan verksamhet för att förebygga brott,
3. i angelägenhet som avser registerkontroll och särskild person-
utredning enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627),
4. i åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, Statens
kriminaltekniska laboratoriums, tullmyndighets eller kustbevakningens
verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott,
5. i register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen
(1998:622) eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,
6. i register som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister,
7. i Statens biografbyrås verksamhet att biträda Justitiekanslem, allmän
åklagare eller polismyndighet i brottmål,
8. i register som förs av
Riksskatteverket enligt lagen
(1999:000) om behandling av
personuppgifter vid skattemyndig-
heters medverkan i brottsutred-
ningar eller som annars behandlas
där med stöd av samma lag,
om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller
någon honom närstående lider skada eller men.
Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan
eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att
någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Utan hinder av sekretessen far Utan hinder av sekretessen far
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i den särskilda
lagstiftningen om unga lagöver-
trädare och i säkerhetsskyddslagen
(1996:627) samt i förordning som
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i den särskilda
lagstiftningen om unga lagöver-
trädare och i säkerhetsskyddslagen
(1996:627) samt i förordning som
Lydelse enligt bet. 1998/99:KU4.
14
|
har stöd i denna lag. Utan hinder |
har stöd i denna lag. Utan hinder Prop. 1998/99:34 |
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.
15
Prop. 1998/99:34
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1997:1024) om skatte-
myndigheters medverkan i brottsutredningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Skattemyndigheterna far i fråga or
bedriva
1. spaning och
2. verksamhet som består i att
samla och bearbeta information för
att klarlägga om brottslig verk-
samhet har utövats eller kan kom-
ma att utövas och som inte utgör
förundersökning enligt 23 kap.
rättegångsbalken.
Skattemyndigheterna skall verka
avses i 1 § första stycket.
§
brott som avses i 1 § första stycket
2. verksamhet som består i att
samla, bearbeta och analysera
information för att klarlägga om
brottslig verksamhet har utövats
eller kan komma att utövas och
som inte utgör förundersökning
enligt 23 kap. rättegångsbalken.
för att förebygga brottslighet som
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
16
Prop. 1998/99:34
Härigenom föreskrivs att 20 § polisdatalagen (1998:622) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 §
Ett kriminalunderrättelseregister får endast innehålla
1. upplysningar om varifrån den registrerade uppgiften kommer och
om uppgiftslämnarens trovärdighet,
2. identifieringsuppgifter,
3. uppgifter om särskilda bestående fysiska kännetecken,
4. de omständigheter och händelser som ger anledning att anta att den
registrerade utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslig
verksamhet,
5. uppgifter om varor, brottshjälpmedel och transportmedel,
6. ärendenummer och
7. hänvisning till en särskild
undersökning där uppgifter om
den registrerade behandlas och till
register som förs av polis- eller
tullmyndighet i vilket uppgifter
om den registrerade förekommer.
7. hänvisning till en särskild
undersökning där uppgifter om
den registrerade behandlas och till
register som förs av polis-, skatte-
eller tullmyndighet i vilket upp-
gifter om den registrerade före-
kommer.
17
Prop. 1998/99:34
Härigenom föreskrivs att lagen (1987:1231) om automatisk
databehandling vid taxeringsrevision, m.m. skall upphöra att gälla den 1
april 1999. Äldre bestämmelser får dock tillämpas på behandlingar som
påbörjats före ikraftträdandet.
18
Prop. 1998/99:34
Härigenom föreskrivs att 35 § förvaltningsprocesslagen (1971:291)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
35 §'
Ett överklagande av kammarrättens beslut i ett mål som har väckts hos
kammarrätten genom överklagande, underställning eller ansökan prövas
av Regeringsrätten endast om Regeringsrätten har meddelat prövnings-
tillstånd.
Meddelas inte prövningstillstånd, står kammarrättens beslut fast. En
upplysning om detta skall tas in i Regeringsrättens beslut.
Vad som sägs i första stycket gäller inte
1. talan som Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem för i mål
om disciplinansvar eller om återkallelse eller begränsning av behörighet
att utöva yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln
med läkemedel eller om återkallelse av behörighet att utöva
veterinäryrket,
2. talan som Justitiekanslem för 2. talan som Justitiekanslem för
i mål enligt kreditupplysnings-
lagen (1973:1173), inkassolagen
(1974:182), lagen (1987:1231) om
automatisk databehandling vid
taxeringsrevision, m.m. eller lagen
(1998:150) om allmän kamera-
övervakning.
i mål enligt kreditupplysnings-
lagen (1973:1173), inkassolagen
(1974:182) eller lagen (1998:150)
om allmän kameraövervakning.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999. Om lagen (1987:1231) om
automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. även efter denna
tidpunkt skall tillämpas på viss behandling av personuppgifter, gäller
dock 35 § i dess äldre lydelse för sådan behandling.
Senaste lydelse 1998:736.
19
Prop. 1998/99:34
Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25 §
Vid verkställande av ett beslut om åtgärd som avser upptagning, far
endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för
att tillgodose ändamålet med åtgärden. Åtgärden far inte genomföras via
telenät.
När åtgärden genomförs får, om det är nödvändigt, användas tekniskt
hjälpmedel som disponeras av den granskade eller annan hos vilken en
upptagning förvaras.
Bestämmelserna i 2-4 och 6 §§
lagen (1987:1231) om automatisk
databehandling vid taxerings-
revision, m.m. tillämpas också vid
eftersökning och omhändertagan-
de av upptagning för automatisk
databehandling.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före
ikraftträdandet.
20
Prop. 1998/99:34
Härigenom föreskrivs att 10 § skatteregisterlagen (1980:343)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §2
Terminalåtkomst till uppgifter i det centrala skatteregistret far finnas
endast för de ändamål som anges i 1 § och i den utsträckning i övrigt som
anges i andra - femte styckena.
Skattemyndigheten i regionen far ha terminalåtkomst till uppgifter som
avses i 5 och 6 §§, 7 § 1-6, 7, dock endast i fråga om uppgifter som skall
lämnas enligt 2 kap. 19 § lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter, 8, 9, 13-15, 17, 22 och 25 samt de uppgifter därutöver
som behövs för utfärdande av skattsedel och dubblettskattsedel. Skatte-
myndigheten får ha terminalåtkomst också till övriga uppgifter som avses
i 7 § om de, för pågående eller annat beskattningsår, hänför sig till
regionen eller avser skattskyldig som beskattas i regionen. Vidare far
skattemyndigheten ha terminalåtkomst till uppgifter som behövs inför
och vid revision i den utsträckning regeringen föreskriver.
Riksskatteverket far ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5-
7§§.
Kronofogdemyndighet får ha
terminalåtkomst till uppgifter
enligt 5 och 6 §§ samt 7 § 1, 3 och
4. Kronofogdemyndighet i den
region där ett mål är registrerat för
exekutiva åtgärder får vidare ha
sådan terminalåtkomst i fråga om
uppgifter enligt 7 § 7, 8, 12 och
13. Terminalåtkomsten får avse
den som är registrerad som gäl-
denär hos kronofogdemyndighet
eller make till gäldenären eller
annan som sambeskattas med
gäldenären. I fråga om uppgifter
enligt 7 § 1 får terminalåtkomsten
avse också den som är delägare i
fåmansföretag där någon som av-
ses i tredje meningen är delägare.
Kronofogdemyndighet får ha
terminalåtkomst till uppgifter
enligt 5 och 6 §§ samt 7 § 1, 3 och
4. Kronofogdemyndighet i den
region där ett mål är registrerat för
exekutiva åtgärder får vidare ha
sådan terminalåtkomst i fråga om
uppgifter enligt 7 § 7, 8, 12, 13
och 24. Terminalåtkomsten får
avse den som är registrerad som
gäldenär hos kronofogdemyndig-
het eller make till gäldenären eller
annan som sambeskattas med
gäldenären. I fråga om uppgifter
enligt 7 § 1 får terminalåtkomsten
avse också den som är delägare i
fåmansföretag där någon som av-
ses i tredje meningen är delägare.
1 Lagen omtryckt 1983:143.
2 Senaste lydelse 1998:348.
21
Av rådets förordning (EEG) nr 218/92 framgår att behörig myndighet i
ett annat EU-land får ha terminalåtkomst till uppgifter rörande
mervärdesskatt.
Prop. 1998/99:34
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
22
Prop. 1998/99:34
I en proposition om skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar,
m.m. (prop. 1997/98:10) föreslog regeringen att skattebrottsutredningar
skall få bedrivas hos skattemyndigheterna. Den brottsutredande
verksamheten skall bedrivas av särskilda enheter, skattebrottsenheter.
Regeringens förslag innebar att skattebrottsenhetema efter beslut av
åklagare skall utreda brott inom skatteområdet. Förslaget har antagits av
riksdagen (bet. 1997/98:SkU10, rskr. 1997/98:70).
Regeringen beslutade den 7 november 1996 att tillkalla en särskild
utredare för att utreda vilka register en kommande skattekriminal vid
skatteförvaltningen kan ha behov av för skattebrottsutredningar samt
föreslå den författningsreglering av registren som är motiverad. I upp-
draget ingick dessutom att se över vilka ändringar som behövs i skatte-
registerlagen (1980:343) för att underlätta arbetet med att utreda skatte-
brott m.m. samt behovet av tillgång till uppgifter hos andra myndigheter.
Utredningen antog namnet skattekriminalregisterutredningen.
I december 1997 avlämnade utredningen betänkandet Integritet -
Effektivitet - Skattebrott (SOU 1998:9). En sammanfattning av be-
tänkandet finns i bilaga 1. Utredningens lagförslag finns i bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstans-
erna finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i Finans-
departementet (Fi98/161). Regeringen tar i denna proposition upp de
frågor som behandlats i betänkandet.
I detta sammanhang tar regeringen också upp en inom
Regeringskansliet upprättad promemoria om ADB-revisioner. Prome-
morian har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser
som yttrat sig finns i bilaga 4. En remisssammanställning finns
tillgänglig i Finansdepartementet (Fi98/1915).
Slutligen tar regeringen upp en framställning från Riksskatteverket om
ett förtydligande i skatteregisterlagen (1980:343) i fråga om kronofogde-
myndigheternas terminalåtkomst till det centrala skatteregistret
(Fi98/1895). Datainspektionen har yttrat sig över framställningen.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 1 oktober 1998 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga
6. Lagrådet har föreslagit vissa ändringar i det remitterade förslaget.
Regeringen har följt Lagrådets synpunkter. Därutöver har vissa redak-
tionella ändringar gjorts.
Lagrådets yttrande har inte hämtats in över lagförslagen 2.7-2.11.
Förslaget till lag om ändring i polisdatalagen (1998:624) har tillkommit
efter påpekande från Lagrådet. Lagen (1987:1231) om automatisk data-
behandling vid taxeringsrevision föreslås upphävd och till följd härav
föreslås även rent redaktionella följdändringar i lagar som hänvisar till
23
den lagen. I skatteregisterlagen (1980:343) görs en ändring i förtyd-
ligande syfte. De nu nämnda lagändringarna är enligt regeringens be-
dömning av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse.
Prop. 1998/99:34
Med stöd av lagen (1997:1024) om skattemyndigheters medverkan i
brottsutredningar kommer skattemyndigheterna att - om åklagaren
beslutar detta - ansvara för utredningar om brott inom skatteområdet.
Förutom brott enligt skattebrottslagen skall skattebrottsenhetema utreda
brott som anges i folkbokföringslagen (1994:481), aktiebolagslagen
(1975:1385), lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
och bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § brottsbalken. I vissa fall skall
skattebrottsenhetema även utreda annan brottslighet än skattebrottslighet.
Den brottsutredande verksamheten skall bedrivas inom särskilda
enheter inom skatteförvaltningen och skattebrottsutredningama hållas
organisatoriskt åtskilda från skatteutredningama.
Skattebrottsenhetemas rätt att medverka vid förundersökning skall inte
vara exklusiv i fråga om de ovan nämnda brotten. Något hinder mot att i
stället polisen genomför förundersökningarna finns inte. Utrednings-
befogenhetema kommer att ligga hos såväl skattemyndigheten som
polisen. På lång sikt är det tänkt att skattebrottsenheter skall verkställa i
princip alla skattebrottsutredningar, men vissa utredningar där man kan
förutse ett behov av polisiära insatser bör även då kunna läggas på
polisen. Enligt Riksskatteverket kommer utredningsverksamhet inled-
ningsvis att organiseras endast i storstadsregionerna.
Brott som faller utanför skattebrottsenhetemas ansvarsområde skall
som huvudregel utredas av polisen. Vid blandad brottslighet kan därför
skattebrottsligheten utredas av skattebrottsenheter och övrig brottslighet
av polis. Utredningarna kommer att ske i samverkan och med åklagaren
som gemensam förundersökningsledare. Inom ramen för Ekobrotts-
myndighetens organisation kan sådan blandad brottslighet komma att
utredas av fasta, åklagarledda arbetsgrupper.
Skattebrottsenhetema skall också kunna utreda de ovan angivna
brotten i de fall då förundersökning inte behövs. Enligt 23 kap. 22 §
rättegångsbalken behövs inte förundersökning om det ändå finns
tillräckliga skäl för åtal och brottet inte kan antas föranleda annan påföljd
än böter. Den form av utredning som skattebrottsenhetema i sådana fall
skall bedriva benämns i lagen förenklad brottsutredning. Valet av
undersökningsform - förundersökning eller förenklad brottsutredning -
beror bl.a. på huruvida den misstänkte erkänner eller förnekar brottet.
24
Förenklad brottsutredning får inte användas om den misstänkte är under
21 år.
Skattebrottsenhetema ges vidare befogenhet att bedriva underrättelse-
verksamhet. Regeringen uttalade i samband med förslaget om
skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar att skattebrotts-
enhetema kommer att sakna ett nödvändigt verktyg för att bedriva den
utredande verksamheten på ett effektivt sätt om de inte får möjlighet att
bedriva underrättelseverksamhet. Underrättelseverksamheten ger också
skattebrottsenhetema i princip samma utredningsverktyg som skatte-
myndigheterna har inom ramen för den fiskala verksamheten.
Befogenhet att bedriva underrättelseverksamhet skall emellertid inte
inskränka polisens uppgifter. Det övergripande ansvaret att bekämpa
brott ligger alltjämt hos polisen. Polisen skall se till att det tas ett
helhetsgrepp på kriminaliteten, inbegripet den inom skatteområdet.
År 1995 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om
skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personupp-
gifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet).
Syftet med direktivet är att garantera dels en hög skyddsnivå när det
gäller enskilda personers fri- och rättigheter med avseende på behandling
av personuppgifter, dels en likvärdig skyddsnivå i alla medlemsstater, så
att staterna inte skall kunna hindra det fria flödet mellan dem av
personuppgifter under hänvisning till enskilda personers fri- och
rättigheter.
Personuppgiftslagen (1998:204) ersatte den 24 oktober 1998 datalagen
(1973:289) (prop. 1997/98:44, bet. 1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180).
Genom den nya lagen genomförs dataskyddsdirektivet. Beträffande
sådan behandling av personuppgifter som påbörjats vid ikraftträdandet
skall dock datalagen tillämpas intill utgången av september 2001.
Personuppgiftslagen har, i likhet med datalagen, generell räckvidd.
Den omfattar således även sådan verksamhet som faller utanför EG-
rätten. Personuppgiftslagen omfattar på samma sätt som den nu gällande
datalagen behandling av personuppgifter hos bl.a. polisen och försvaret.
Särbestämmelser som kan behövas på olika områden förutsätts få sin
plats i särskilda registerförfattningar. Sådana bestämmelser gäller fram-
för personuppgiftslagen.
Personuppgiftslagen tillämpas på all helt eller delvis automatiserad
behandling av personuppgifter och på manuell behandling av uppgifter
som ingår, eller är avsedda att ingå, i strukturerade samlingar av person-
uppgifter vilka är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt
särskilda kriterier.
En utgångspunkt för personuppgiftslagen är att behandling av
personuppgifter är tillåten endast i de fall och på de villkor som anges i
lagen. I andra fall skall behandling av personuppgifter inte få före-
komma. Den personuppgiftsansvarige skall se till att personuppgifter
behandlas i enlighet med lagen. Enligt personuppgiftslagen är den som
Prop. 1998/99:34
25
ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och
medlen för behandlingen av personuppgifter personuppgiftsansvarig.
I personuppgiftslagen anges vissa grundläggande krav på behandlingen
av personuppgifter. Personuppgifter skall samlas in för särskilda,
uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Efter insamlingen får
behandling av uppgifterna inte ske på ett sätt som är oförenligt med de
ursprungliga ändamålen. De får behandlas för andra ändamål endast om
dessa inte är oförenliga med de ursprungliga ändamålen.
Enligt personuppgiftslagen är det tillåtet att behandla personuppgifter
efter den registrerades samtycke. Återkallar den registrerade sitt
samtycke får ytterligare personuppgifter om denne inte registreras. I
vissa fall får dock personuppgifter behandlas trots att samtycke från den
registrerade saknas. Det gäller t.ex. om det är nödvändigt för att den
personuppgiftsansvarige skall kunna fullgöra en rättslig förpliktelse som
åvilar honom eller henne eller om det är nödvändigt för att utföra en
arbetsuppgift av allmänt intresse eller för att utföra en arbetsuppgift i
samband med myndighetsutövning. Personuppgifter får också behandlas
om en avvägning ger vid handen att den personuppgiftsansvariges
berättigade intresse av en behandling väger tyngre än den registrerades
intresse av skydd.
Personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska
åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse samt medlemskap i fack-
förening får inte behandlas. Likaså är det förbjudet att behandla sådana
personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv.
Personuppgiftslagen innehåller vidare bestämmelser om den person-
uppgiftsansvariges skyldighet att informera den registrerade om be-
handling som rör honom. Den personuppgiftsansvarige skall självmant
lämna den registrerade information rörande behandlingen, när uppgifter
om en person samlas in från denne själv. Har uppgifterna samlats in från
en annan källa, skall den registrerade informeras när uppgifterna noterats
eller, om avsikten med behandlingen är att lämna ut uppgifterna till tredje
man, när uppgifterna lämnas ut för första gången. Den personuppgifts-
ansvarige är vidare skyldig att efter ansökan gratis en gång per
kalenderår informera om huruvida uppgifter som rör sökanden behandlas
eller inte, ändamålet med behandlingen, vilka uppgifter som behandlas,
varifrån dessa kommer och till vem de lämnas ut.
Från informationsskyldigheten finns dock undantag som är uppräknade
i lagen. Det gäller t.ex. om det i lag eller annan författning finns särskilda
bestämmelser om registreringen eller utlämnandet av personuppgifter
eller om det för uppgifterna är föreskrivet sekretess eller tystnadsplikt.
Den personuppgiftsansvarige är skyldig att rätta personuppgifter som
är felaktiga, missvisande eller ofullständiga eller som annars inte har
behandlats i enlighet med personuppgiftslagen. Har felaktiga person-
uppgifter lämnats till tredje man, skall denne underrättas om korrige-
ringsåtgärden.
Om en behandling av personuppgifter är tillåten skall behandlingen
anmälas till en tillsynsmyndighet. Syftet med anmälningsskyldigheten är
att göra behandlingens ändamål och dess viktigaste egenskaper kända.
Tillsynsmyndigheten skall föra register över anmälda behandlingar.
Prop. 1998/99:34
26
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten
får föreskriva undantag från anmälningsskyldigheten. Sådana undantag
kan t.ex. avse fall där det inte är sannolikt att den registrerades rättigheter
kränks. Vidare behövs ingen anmälan när ett personuppgiftsombud
utsetts av den personuppgiftsansvarige. Ett personuppgiftsombud har till
uppgift att övervaka och se till att den personuppgiftsansvarige behandlar
personuppgifter på ett korrekt och lagligt sätt och påpekar eventuella
brister för denne.
Polisen använder sig av ett stort antal databaserade register i sin
verksamhet. Vissa av registren förs lokalt eller regionalt, t.ex. register för
intem samordning av pågående utredningar eller tillfälliga förunder-
sökningsregister för pågående förundersökningar samt det regionala
RAR (rationell anmälansrutin). De centrala registren förs hos Rikspolis-
styrelsen. Till dessa register hör bl.a. det allmänna spaningsregistret,
brottsanmälansregistret och person- och belastningsregistret med det
allmänna kriminalregistret.
Polisens register regleras i dag i första hand i lagen (1965:94) om
polisregister. Med polisregister förstås enligt 1 § lagen om polisregister
sådana register som förs hos Rikspolisstyrelsen eller någon annan polis-
myndighet för att tjäna till upplysning om brott, för vilket någon har
misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons personliga förhållanden i
övrigt. Närmare bestämmelser om vad polisregister får innehålla finns i
polisregisterkungörelsen (1969:38).
Det allmänna kriminalregistret, som inte är ett polisregister, innehåller
uppgifter om personer som dömts till andra påföljder än böter. I person-
och belastningsregistret förs in dels uppgifter om fållande brottmåls-
domar och andra belastningar, dels uppgifter om personer som är
skäligen misstänkta för brott. Registrets övergripande syfte är att brotts-
bekämpande och rättsvårdande myndigheter på ett enkelt sätt skall få
tillgång till uppgifter som behövs i verksamheten.
Regeringen har i proposition 1997/98:97 Polisens register lämnat
förslag till en lag om belastningsregister och en lag om misstankeregister
samt en polisdatalag. Förslaget har antagits av riksdagen (bet.
1997/98:JuU20, rskr. 1997/98:276).
Belastningsregistret skall ersätta den registrering av påföljder etc. som
för närvarande sker i person- och belastningsregistret. Registret skall
innehålla uppgift om bl.a. den som genom dom eller strafföreläggande
ålagts påföljd för brott för vilket inte endast penningböter är föreskrivet.
Belastningsregistret skall således till skillnad från dagens person- och
belastningsregister endast innehålla belastningsuppgifter. Frågan om
vilka myndigheter och enskilda som oavsett sekretess skall ha rätt till
uppgifter ur registret skall avgöras med hänsyn till registrets ändamål.
Det övergripande syftet med det nya belastningsregistret är att olika
myndigheter, framför allt de brottsbekämpande och rättsvårdande
Prop. 1998/99:34
27
myndigheterna, på ett enkelt sätt skall fa tillgång till de uppgifter som
behövs i verksamheten.
I person- och belastningsregistret fors för närvarande in bl.a. uppgifter
som antecknas på de personblad som upprättas i förundersökningar och
som innehåller upplysningar om personer som är skäligen misstänkta för
brott. Sådana uppgifter skall i stället registeras i ett misstankeregister.
Registret skall innehålla uppgifter om bl.a. den som har fyllt 15 år och
som är skäligen misstänkt för något brott mot brottsbalken eller för något
annat brott för vilket är föreskrivet svårare straff än böter. Det
övergripande syftet med misstankeregistret är att framför allt polis- och
tullmyndigheter på ett enkelt sätt skall fa tillgång till de uppgifter som
krävs för att olika förundersökningar skall kunna samordnas på ett
effektivt sätt. Om det behövs utnyttjas uppgifterna i registret också på
annat sätt i polisens brottsförebyggande och brottsbekämpande verk-
samhet.
Polisdatalagen ersätter polisregisterlagen och innehåller de bestämmel-
ser som, utöver personuppgiftslagen, behövs för polisens verksamhet.
Polisdatalagen skall gälla vid behandling av personuppgifter i polisens
verksamhet för att dels förebygga brott och andra störningar av den
allmänna ordningen och säkerheten, dels bedriva spaning och utredning i
fråga om brott som hör under allmänt åtal. Polisen far också möjlighet att
under vissa förutsättningar i kriminalunderrättelseverksamhet företa
automatiserad behandling av personuppgifter i särskilda undersökningar
samt föra datoriserade kriminalunderrättelseregister. Kriminalunder-
rättelseregister skall få användas för att ge underlag för särskilda
undersökningar avseende allvarlig brottslig verksamhet samt för att
underlätta tillgången till allmänna uppgifter med anknytning till
underrättelseverksamhet.
Tullverket far med stöd av lagen (1997:1058) om register i Tullverkets
brottsbekämpande verksamhet föra register i sådan verksamhet (prop.
1997/98:11, bet. 1997/98:SkU8, rskr. 1997/98:74). Tullverkets brotts-
register är enligt lagen indelade i underrättelseregister och spanings-
register. Underrättelseregistren skall i sin tur föras dels som ett gemen-
samt underrättelseregister hos Generaltullstyrelsen och som skall ge
underlag för särskilda undersökningar inom underrättelseverksamheten,
dels som tillfälliga lokala analysregister för de särskilda undersök-
ningarna. För att underrättelse- eller analysregister skall fa föras krävs att
den brottsliga verksamhet som den särskilda undersökningen avser är
allvarlig. Med allvarlig brottslig verksamhet förstås i lagförslaget
verksamhet som innefattar brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år
eller däröver och som tullmyndighet enligt lag eller förordning har
befogenhet att ingripa mot.
Analysregister får inrättas när tillräckligt många uppgifter i det centrala
underrättelseregistret antyder att en viss brottslig verksamhet pågår eller
det annars finns anledning att starta en särskild undersökning inom
Prop. 1998/99:34
28
underrättelseverksamheten. Till skillnad från det centrala underrättelse-
registret far analysregister föras endast under tiden undersökningen
pågår. Uppgifterna skall för att fa registreras vara nödvändiga för
undersökningen. Sambearbetning får ske med andra register som förs
inom Tullverket eller hos polisen. Även andra personuppgifter far
registreras i analysregister än sådana som gäller enskild person som är
misstänkt för brott.
Uppgifter ur Tullverkets brottsregister får lämnas ut till bl.a. åklagare,
om uppgifterna behövs i en förundersökning eller för prövning av frågan
om inledande av en förundersökning och till Rikspolisstyrelsen, polis-
myndigheter eller Kustbevakningen, om uppgifterna kan antas ha
betydelse för brottsbekämpande verksamhet. Möjligheterna att samköra
uppgifter från Tullverkets brottsregister med andra register är reglerade i
lagen. Uppgifter i underrättelseregistret far med ADB-hjälp tillföras
endast Tullverkets analysregister, medan uppgifter i analysregister inte
far tillföras andra personregister med hjälp av ADB. Uppgifter i
spaningsregister får med hjälp av ADB tillföras polismyndighet eller
polisregister.
Tullmyndigheterna har vidare direkt tillgång till vissa av polisens
register. Tillgången till vissa av registren, som det allmänna spanings-
registret och person- och belastningsregistret är begränsad till uppgifter
som faller inom tullens utredningsområde. Tullmyndigheterna har också
helt eller delvis tillgång till passregistret, medborgarskapsregister och
registret över efterlysta fordon och registreringsskyltar.
Prop. 1998/99:34
Regeringens förslag: Behandlingen av personuppgifter vid
skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar skall regleras i
en särskild lag. Lagen skall utgå från personuppgiftslagen och endast
innehålla de särbestämmelser som är nödvändiga för skattemyndig-
heternas brottsutredande verksamhet.
Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med
regeringens förslag. Utredningen har dock föreslagit att centrala
bestämmelser i personuppgiftslagen arbetas in i lagen.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte
något att erinra mot förslaget i sak. Flera remissinstanser påtalar dock
behovet av att lagen samordnas med polisdatalagen.
29
Skälen for regeringens förslag: Utredningar om skattebrott och
bokföringsbrott kan många gånger vara komplicerade. Ofta måste
brottsutredaren kunna följa en lång kedja av transaktioner med ett flertal
personer eller bolag inblandade. Anknytningarna mellan bolagen
sinsemellan eller mellan bolagen och de personer som står bakom dem
kan vara svåra att upptäcka. Utredaren måste således ha möjlighet att
samla in och jämföra en stor mängd information om den brottsmisstänkte
och om de olika företag och personer som förekommer i sammanhanget.
Samhällets utveckling och brottslighetens internationalisering har gjort
att det blivit svårare än tidigare att komma till rätta med den ekonomiska
brottsligheten. Detta gäller i hög grad skattebrotten. Brottslingarna
utnyttjar bl.a. skillnaderna i de olika ländernas skattelagstiftningar och
svårigheterna för den utredande myndigheten att samla in och tillvarata
information från andra länder. För att kunna upptäcka och förebygga
brotten krävs en överblick som gör det möjligt för utredaren att urskilja
tidiga indikationer på misstänkt brottslighet. Är brottsligheten gräns-
överskridande finns behov av att kunna utbyta information med
myndigheter i andra länder.
Skattemyndigheterna kommer i princip att ha samma arbetsuppgifter i
fråga om brott inom skatteområdet som tullmyndigheter och
polismyndigheter har inom sina respektive ansvarsområden. Som
framgår av avsnitt 4 har dessa myndigheter ett omfattande datorstöd till
sin hjälp och polisen kommer att få utökade möjligheter att behandla
uppgifter automatiserat.
Skattemyndigheterna behöver kunna behandla en stor mängd
information i den brottsbekämpande verksamheten. För att kunna göra
detta på ett effektivt och rationellt sätt krävs att skattemyndigheterna har
datorstöd för behandlingen. Det är sällan praktiskt genomförbart att
bearbeta all nödvändig information manuellt i sådan brottsbekämpande
verksamhet som skattemyndigheterna skall bedriva. Det skulle ta sådan
tid i anspråk att brottsutredningarna inte skulle kunna bedrivas på ett
ändamålsenligt sätt. Det skulle också vara svårt att få fram relevant
information om det inte fanns möjlighet att söka denna med hjälp av
modem informationsteknik. Risken är uppenbar att brister i fråga om
möjligheterna att samla information utnyttjas av de som begår brotten.
För att skattemyndigheterna skall vara effektiva krävs således att de
har goda möjligheter att behandla information i den brottsbekämpande
verksamheten. Modem datorteknik skall kunna utnyttjas både internt
inom myndigheterna och vid utbyte av information mellan dem.
Regeringen anser därför att skattemyndigheterna på samma sätt som
polis- och tullmyndigheter skall ha rätt att behandla personuppgifter
automatiserat i sin brottsutredande verksamhet.
Skattemyndigheterna kan redan med stöd av personuppgiftslagens
bestämmelser behandla personuppgifter helt eller delvis automatiserat i
den brottsutredande verksamheten. Behandlingen av personuppgifter i
skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet kommer emellertid att
omfatta integritetskänsliga uppgifter och kräver därför en högre
skyddsnivå än vad personuppgiftslagen garanterar. I likhet med
utredningen anser regeringen därför att behandlingen av personuppgifter
Prop. 1998/99:34
30
i skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet skall regleras i en
särskild lag om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters
medverkan i brottsutredningar.
Eftersom behandlingen i många fall kommer att omfatta uppgifter om
enskild person, är det viktigt att beakta integritetsaspekten. Med tanke på
det allmänna intresset av att skattemyndigheterna skall kunna bekämpa
brott så effektivt som möjligt, är det emellertid viktigt att hinder for ett
rationellt utnyttjande av ADB-stöd och kommunikationsteknik inte ställs
i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till intresset
av att skydda den personliga integriteten.
Skattemyndigheterna kommer i sin brottsutredande verksamhet även
att ha behov av uppgifter som fors i bl.a. polisens belastnings- och
misstankeregister. Regeringen återkommer till denna fråga i avsnitt 11.
Lagens förhållande till personuppgiftslagen
Personuppgiftslagen (1998:204) är generellt tillämplig på behandling av
personuppgifter och anger de begränsningar i fråga om att behandla
personuppgifter som kan anses nödvändiga for att skydda den personliga
integriteten. Att personuppgiftslagen är generell innebär att behandling
av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet
kommer att omfattas därav, om inte särskilda bestämmelser meddelas
som avviker från personuppgiftslagens.
De bestämmelser som skall gälla skattemyndigheternas behandling av
personuppgifter i anledning av brott inom skatteområdet bör, i likhet med
motsvarande bestämmelser i polisdatalagen, ha personuppgiftslagen som
utgångspunkt. Kraven på behandling av personuppgifter bör med tanke
på verksamhetens natur inte i någon del vara lägre ställda än vad som
följer av personuppgiftslagen. I fråga om särskilt integritetskänsliga
inslag i verksamheten bör kraven på behandlingen i stället vara avsevärt
högre.
Utredningen har föreslagit att centrala bestämmelser i personuppgifts-
lagen arbetas in i lagen. Polisdatalagen innehåller dock endast de sär-
bestämmelser som är motiverade for polisens verksamhet och hänvisar
därutöver till personuppgiftslagen. Flertalet remissinstanser har påpekat
behovet av en enhetlig reglering i fråga om behandling av person-
uppgifter inom den brottsutredande verksamheten. Regeringen anser i
likhet med remissinstanserna att regleringen av forhållandet till person-
uppgiftslagen i detta fall bör vara enhetlig och föreslår därför att den nya
lagen endast skall innehålla de särbestämmelser som är nödvändiga.
En annan fråga som bör behandlas i detta sammanhang är förhållandet
till polisdatalagen. Åklagare kan söka biträde från både polisen och
skattemyndigheterna i förundersökning av brott som faller inom
skattemyndigheternas kompetensområde. Det är därför av betydelse att
samma förutsättningar för behandling av personuppgifter och samma
regler till skydd för den enskilde mot oriktig behandling och integritets-
intrång tillämpas oavsett om det är polisen eller skattemyndigheten som
företar brottsutredningen. En lag om behandling av personuppgifter i
skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet bör därför i princip
Prop. 1998/99:34
31
utformas så att förutsättningarna för behandlingen är desamma som
gäller för polisen.
Genom att följa polisdatalagens uppbyggnad uppnås en sam-
stämmighet i fråga om behandling av personuppgifter inom de skilda
verksamheterna. Det kan också antas att skattemyndigheterna med de nya
arbetsuppgifterna kommer att ha ett ökat behov av att kunna utbyta
personuppgifter med polisen. Likalydande bestämmelser om behandling
av personuppgifter torde underlätta ett sådant informationsutbyte och
även minska risken för att utbytet medför integritetsintrång och en oriktig
behandling av personuppgifter.
Prop. 1998/99:34
Regeringens förslag: Lagen skall gälla vid behandling av
personuppgifter i skattemyndighetens verksamhet för att förebygga
brott samt vid spaning och utredning i fråga om brott som avses i
lagen om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I lagen (1997:1024) om skatte-
myndigheters medverkan i brottsutredningar anges vilka uppgifter som
skattemyndigheterna skall ha. Enligt 2 § far åklagare anlita biträde av
skattemyndighet vid förundersökning och i fråga om utredning av brott
innan förundersökning inletts. Skattemyndighet far också enligt 3 § i
vissa fall på egen hand utföra s.k. förenklad brottsutredning. Enligt 4 §
far skattemyndighet i fråga om brott inom skatteområdet bedriva spaning
och underrättelseverksamhet samt verka för att förebygga sådan brotts-
lighet.
Den verksamhet som skattemyndigheterna bedriver med stöd av den
nämnda lagen bör enligt regeringens mening utan inskränkning omfattas
av rätten att behandla personuppgifter. Denna verksamhet omfattas inte
av dataskyddsdirektivet och avvikande bestämmelser kan därför med-
delas utan att det står i strid med direktivet.
Med verksamheten kommer att följa en del intern administration.
Några särregler kan enligt regeringens mening inte behövas på detta
område. Regeringen delar därför utredningens bedömning att person-
uppgiftslagens bestämmelser far tillämpas på behandling av person-
uppgifter i den interna administrationen.
Den nya lagen kommer huvudsakligen att gälla för automatiserad
behandling av personuppgifter. Lagen skall tillämpas på manuell behand-
ling endast om uppgifterna ingår i eller avses att ingå i en strukturerad
samling av personuppgifter vilka är tillgängliga för sökning eller
sammanställning enligt särskilda kriterier.
32
Prop. 1998/99:34
Regeringens förslag: De begrepp som används i lagen skall ha
samma betydelse som i personuppgiftslagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har emellertid även föreslagit att begreppet databas skall
användas i stället for registerbegreppet.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg, Justitiekanslem,
Länsrätten i Stockholms län och Rikspolisstyrelsen har avstyrkt förslaget
om att införa begreppet databas i stället för register. Övriga
remissinstanser har inte haft något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I 3 § personuppgiftslagen (1998:204)
definieras vissa begrepp som är centrala när behandling av person-
uppgifter skall regleras. Det är självfallet viktigt att terminologin i den
lag som nu föreslås överensstämmer med personuppgiftslagens och att
begreppen ges samma innebörd. Det finns därför ingen anledning att i
lagen ånyo förklara de olika begreppens innebörd, utan det räcker med att
hänvisa till den nämnda bestämmelsen i personuppgiftslagen.
Utredningen har föreslagit att begreppet databas skall användas i stället
för registerbegreppet. Databas har av utredningen definierats som en
samling av personuppgifter vilka är tillgängliga för helt eller delvis
automatisk sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Flera
remissinstanser är kritiska till förslaget. Remissinstanserna framhåller
bl.a. att det inte är lämpligt att i en enstaka författning införa en ny
benämning för strukturerade datasamlingar.
I polisdatalagen används begreppet register när det gäller strukturerade
datasamlingar. Det är enligt regeringens mening angeläget att det i
lagstiftningen finns enhetliga begrepp för datoriserade samman-
ställningar av uppgifter på olika områden. Regeringen anser därför i
likhet med remissinstanserna att det inte nu finns tillräckliga skäl att
införa ett nytt begrepp. Begreppet databas bör således inte användas i
detta sammanhang. I stället bör i den föreslagna lagen begreppet register
användas för strukturerade sammanställningar av uppgifter.
Regeringens förslag: Skattemyndigheterna skall ha möjlighet att
behandla känsliga personuppgifter i annan verksamhet än under-
rättelseverksamhet om det är oundgängligen nödvändigt för syftet
med behandlingen.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
33
2 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 34
Remissinstanserna: JO och Advokatsamfundet avstyrker förslaget om
att skattemyndigheterna skall fa behandla känsliga personuppgifter.
Övriga remissinstanser har inte haft något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Personuppgiftslagen (1998:204)
innehåller vissa grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter.
Personuppgifter skall behandlas på ett korrekt sätt och i enlighet med god
sed. Uppgifter far samlas in endast för särskilda, uttryckligt angivna och
berättigade ändamål. Efter insamlingen far behandling av uppgifterna
inte ske på ett sätt som är oförenligt med de ursprungliga ändamålen. De
far behandlas för andra ändamål endast om dessa inte är oförenliga med
de ursprungliga ändamålen. Det anses inte oförenligt med de ursprung-
liga ändamålen att behandla uppgifterna för historiska, statistiska eller
vetenskapliga ändamål.
Personuppgiftslagen innehåller vidare en uppräkning av när behandling
av personuppgifter är tillåten. Det är bl.a. tillåtet att behandla person-
uppgifter efter den registrerades samtycke. I vissa fall får dock person-
uppgifter behandlas trots att samtycke från den registrerade saknas. En
förutsättning i samtliga fall är att behandlingen är nödvändig för
ändamålen.
Behandling av personuppgifter i anledning av skattebrott kan av olika
skäl vara integritetskänslig. Det förhållandet att personuppgifter före-
kommer i samband med brottsutredning kan i sig utgöra ett stort intrång i
den personliga integriteten. Behandlingen kommer därutöver ofta att
omfatta särskilt känsliga uppgifter, t.ex. uppgifter om brottsmisstanke.
För att bibehålla förtroendet för en sådan behandling är det viktigt att
grundläggande krav finns på behandlingen som tillgodoser högt ställda
krav på integritetsskydd. Det saknas enligt regeringens mening anledning
att ställa lägre krav på behandlingen än vad som följer av person-
uppgiftslagens bestämmelser. Tvärtom är det för vissa behandlingar
motiverat att ställa särskilda krav på behandling som sker i brotts-
bekämpande verksamhet. Det gäller framför allt behandlingen av upp-
gifter i underrätttelseverksamhet. Regeringen återkommer till frågan om
behandling av personuppgifter i underrättelseverksamhet i avsnitt 6.
Behandling av känsliga personuppgifter
Personuppgiftslagen innehåller en bestämmelse om förbud mot
behandling av känsliga personuppgifter. Enligt 13 § personuppgiftslagen
är det förbjudet att behandla personuppgifter som avslöjar ras eller
etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse
eller medlemskap i fackförening. Det är också förbjudet att behandla
sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv. Det finns vissa
undantag från förbudet, framför allt om den registrerade har samtyckt till
behandlingen. Undantagen från förbudet är inte tillämpliga på brotts-
bekämpande verksamhet.
Regeringen har i fråga om polisens verksamhet funnit det motiverat
med ett undantag i polisdatalagen från förbudet mot behandling av
känsliga uppgifter för den verksamhet som den lagen reglerar. Det
konstateras att det i fråga om vissa brott, t.ex. sexualbrott och grova
Prop. 1998/99:34
34
våldsbrott, är nödvändigt att få behandla också känsliga personuppgifter.
Fråga är om samma behov av att behandla känsliga personuppgifter finns
i anledning av brott inom skatteområdet.
Vid brott inom skatteområdet torde det sällan komma i fråga att
behandla känsliga personuppgifter. Det sakliga behovet for ett undantag
från förbudet kan därför ifrågasättas. Det kan dock inte uteslutas att
känsliga uppgifter kan förekomma i en utredning rörande skattebrott. I en
skatteutredning är det inte ovanligt att sådana uppgifter kan förekomma.
Uppgifter från en skatteutredning måste oftast hämtas in när en
förundersökning har påbörjats och det är inte möjligt att sortera bort de
känsliga uppgifter som kan finnas i det inhämtade materialet. Enligt
regeringens mening skall därför känsliga uppgifter fa behandlas i bl.a. en
förundersökning om förutsättningarna i övrigt för behandlingen är for
handen.
När det gäller behandling av känsliga uppgifter i underrättelse-
verksamhet är situationen en annan. I skattemyndighetens underrättelse-
verksamhet finns större möjligheter att undvara känsliga personuppgifter
utan att det påverkar den pågående undersökningen. Känsliga uppgifter
bör därför inte fa behandlas i skattemyndigheternas underrättelse-
verksamhet.
Utredningen har föreslagit att känsliga personuppgifter inte skall fa
användas som sökbegrepp vid sökning i ett register. Typiskt for ett
register är att uppgifter kan sökas och sammanställas med hjälp av
sökbegrepp. Användaren bestämmer utfallet av sökningen genom de
sökbegrepp han eller hon väljer att använda. I huvudsak saknas anledning
att särskilt reglera vilka sökord som får användas for att få fram uppgifter
ur register inom skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. De
grundläggande kraven på behandling av personuppgifter måste beaktas
även vid sökningar i register. Det går inte att använda vilka sökbegrepp
som helst for att förutsättningslöst söka i ett register. Som ovan
konstaterats är utrymmet for behandling av känsliga personuppgifter i
skattebrottsutredningar i stort sett obefintligt. Enligt regeringens mening
är de grundläggande kraven som gäller vid behandling av person-
uppgifter tillräckliga for att tillgodose behovet av skydd for den person-
liga integriteten. Någon särskild bestämmelse om sökbegränsningar
behövs därför inte.
Uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifternas sakriktighet
Utredningen har föreslagit att lagen kompletteras med en bestämmelse
om att personuppgifter skall förses med en upplysning om uppgifts-
lämnarens trovärdighet och uppgifternas sakriktighet. Regeringen har i
prop. 1997/98:97 Polisens register ansett att en sådan bestämmelse i lag
inte är motiverad. Inte heller när det gäller register hos skattemyndig-
heterna kan en sådan bestämmelse anses motiverad.
Prop. 1998/99:34
35
Prop. 1998/99:34
Regeringens förslag: Om en förundersökning som gäller ett brott
som anges i 1 § lagen om skattemyndigheters medverkan i
brottsutredningar har lagts ned på grund av bristande bevisning, far
uppgifter om brottsmisstanken behandlas för annat ändamål än
arkivering endast om den misstänkte fortfarande är skäligen misstänkt
för brottet och uppgifterna behövs för att förundersökningen skall
kunna tas upp på nytt.
Om åtal mot en person har lagts ned eller om denne genom
lagakrafitvunnen dom har frikänts får uppgifter om brottsmisstanken
behandlas endast om förundersökningen tas upp på nytt eller för
prövning av särskilt rättsmedel enligt 58 kap. rättegångsbalken.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att uppgifter om kvarstående misstankar inte
skall fa registreras om åtal mot en person har lagts ner eller ogillats. Ett
register över kvarstående misstankar skall vidare endast få innehålla
uppgifter som avser person som misstänks för brott för vilket är stadgat
svårare straff än fängelse ett år.
Remissinstanserna har inte något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Av lagens allmänna bestämmelser
följer att skattemyndigheterna kan behandla personuppgifter med ADB-
stöd i förundersökningar. Läggs förundersökningen ned utan att åtal
väckts skall de ADB-behandlade uppgifterna gallras, om de inte av andra
skäl skall bevaras för framtiden. Detsamma gäller om åtal har väckts men
ogillats. Regeringen återkommer till frågan om gallring i avsnitt 7.
I vissa fall kan misstanken kvarstå även om förundersökningen har
lagts ned. Framför allt gäller det om beslutet att lägga ned för-
undersökningen föranletts av att bevisningen varit bristfällig. Det kan i
dessa fall finnas ett berättigat intresse för skattemyndigheterna att
fortsätta att lagra uppgifter om den misstänkte. Om dessa uppgifter
sammanförs med ny information kan det leda till att förundersökningen
tas upp på nytt. Uppgifterna i fråga har likheter med uppgifter av
underrättelsekaraktär, eftersom det rör en person mot vilken förunder-
sökning inte pågår. Bestämmelserna om underrättelseregister är dock inte
direkt tillämpliga, eftersom personen i fråga är misstänkt för ett konkret
brott. Regeringen anser därför att det i lagen bör införas bestämmelser
om att uppgifter om kvarstående misstankar far behandlas. I likhet med
vad som gäller enligt polisdatalagen bör bestämmelserna inte knytas till
registerbegreppet.
Behandling av kvarstående misstankar bör huvudsakligen tillåtas
endast under förutsättning att förundersökningen har lagts ned på grund
av bristande bevisning och en person enligt förundersökningsledarens
bedömning fortfarande är misstänkt för brott.
Har förundersökningen i stället lagts ned på t.ex. den grunden att den
misstänkte är oskyldig eller att gärningen inte utgör brott finns det
36
normalt inte anledning att ha kvar någon anteckning om att personen
alltjämt anses misstänkt. Det kan dock förekomma situationer då sådana
uppgifter bör fa behandlas. Det kan i undantagsfall bli aktuellt att inleda
en ny förundersökning eller ta upp målet på nytt, t.ex. i samband med
resning. Regeringen anser att behandling av uppgifter bör tillåtas även i
dessa fall.
Konstitutionsutskottet har i samband med behandlingen av regeringens
förslag till polisdatalag erinrat om att regeringen med stöd av 50 §
personuppgiftslagen har möjlighet att meddela tillämpningsföreskrifter
om vilka krav som ställs på den personuppgiftsansvarige vid behandling
av uppgifter (bet. 1997/98:JuU20, s. 25). Utskottet utgick från att
regeringen för att ytterligare tillgodose rättssäkerheten, kommer att med-
dela sådana föreskrifter som innebär att t.ex. tillgången på uppgifterna
begränsas.
Utredningen har vidare föreslagit att lagen bör innehålla en be-
stämmelse om att misstanken skall avse brott för vilket fängelse i mer än
ett år kan följa. Härigenom kommer behandlingen att avse endast brott
för vilka preskriptionstid löper under minst fem år (jfr 35 kap. 1 § brotts-
balken). Någon motsvarande bestämmelse har inte tagits in i polisdata-
lagen. Det kommer normalt inte att vara aktuellt att behandla uppgifter
om personer som endast misstänks för bötesbrott. Något behov av att
särskilt reglera detta kan enligt regeringens mening inte anses föreligga.
Prop. 1998/99:34
Regeringens bedömning: Personuppgiftslagens bestämmelser om
anmälningsskyldighet bör gälla även för skattemyndigheten.
Utredningens förslag: Skattemyndigheterna skall utse person-
uppgiftsombud när personuppgifter behandlas med stöd av lagen.
Remissinstanserna: Riksskatteverket och Kammarrätten i Göteborg
avstyrker förslaget. Riksskatteverket anför bl.a. att det bör ges utrymme
för skattemyndigheterna att säkerställa integritetsskyddet på det sätt
myndigheten anser vara det bästa. Övriga remissinstanser har inte särskilt
berört frågan.
Skälen för regeringens bedömning: Personuppgiftslagen (1998:204)
innehåller regler om anmälan till tillsynsmyndigheten om behandling av
personuppgifter. Innan en behandling genomförs skall den person-
uppgiftsansvarige göra en skriftlig anmälan till tillsynsmyndigheten. Från
anmälningsskyldigheten finns vissa undantag. Anmälan behöver bl.a. inte
ske om den personuppgiftsansvarige har utsett ett personuppgiftsombud.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer far vidare
meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten för
sådana typer av behandlingar som sannolikt inte kommer att leda till
otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Enligt 3 §
37
personuppgiftsförordningen (1998:1191) gäller anmälningsskyldigheten
inte för bl.a. behandling av personuppgifter som regleras genom särskilda
föreskrifter i lag eller förordning.
Personuppgiftsombudet skall ha till uppgift att självständigt se till att
den personuppgiftsansvarige behandlar personuppgifter på ett korrekt
och lagligt sätt. För att kontrollera att personuppgifter behandlas på detta
sätt, måste personuppgiftsombudet förvissa sig om att den person-
uppgiftsansvarige följer bestämmelserna i personuppgiftslagen. Kon-
trollen skall avse all behandling av personuppgifter som faller under
lagen. Upptäcker personuppgiftsombudet brister i behandlingen bör
ombudet i första hand påpeka detta för den personuppgiftsansvarige.
Vidtar denne inte rättelse, skall personuppgiftsombudet anmäla bristerna
till tillsynsmyndigheten. Personuppgiftsombudet skall föra en förteck-
ning över de behandlingar som utförs av den personuppgiftsansvarige
och som annars skulle ha omfattats av anmälningsskyldighet.
Utredningen har föreslagit att skattemyndigheterna åläggs en skyldig-
het att utse ett personuppgiftsombud för att säkerställa ett gott integritets-
skydd. Ansvaret för behandlingen av personuppgifter hamnar då enligt
utredningen där det bäst hör hemma, nämligen hos den som utför
behandlingen.
Regeringen delar givetvis utredningens bedömning av vikten att
säkerställa ett gott integritetsskydd. Något motsvarande krav på att
personuppgiftsombud skall utses har emellertid inte införts för polisen.
Enligt regeringens mening kan det inte heller anses motiverat att för
skattemyndigheterna införa en sådan skyldighet. Personuppgiftslagens
regler bör därför gälla. Detta innebär att någon anmälningsskyldighet inte
föreligger eftersom behandlingen kommer att utföras med stöd av lag.
Vad som nu sagts innebär dock inte att skattemyndigheten är förhindrad
att utse personuppgiftsombud om myndigheten skulle anse att detta
behövs.
Prop. 1998/99:34
Regeringens bedömning: Några särskilda bestämmelser om infor-
mation till den registrerade behövs inte. Personuppgiftslagens regler
bör gälla.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att personuppgiftslagens bestämmelser om att
skattemyndigheterna självmant skall lämna ut information till den
registrerade när uppgifter samlats in från annan källa inte skall gälla.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg anser att någon
särreglering i förhållande till personuppgiftslagen inte är motiverad.
Övriga remissinstanser har inte något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: I personuppgiftslagen
(1998:204) finns bestämmelser om att den personuppgiftsansvarige på
38
eget initiativ skall informera den registrerade om att dennes person-
uppgifter är föremål for behandling. Informationen skall lämnas dels när
uppgifter om en person samlas in från denne själv, dels när uppgifterna
har samlats in från annan källa. I det senare fallet behöver ingen
information lämnas, om det finns bestämmelser om registrerandet eller
utlämnandet av personuppgifterna i en lag eller någon annan forfattning
eller om det skulle vara omöjligt eller förenat med en oproportionerligt
stor arbetsinsats att lämna informationen. Information skall också lämnas
en gång per kalenderår till var och en som ansöker om det. Rätten att få
information skall inte gälla i den utsträckning det finns särskilda regler
om att uppgifterna inte far lämnas ut. Bestämmelser om tystnadsplikt och
sekretess har företräde framför rätten för den registrerade att få
information om behandling.
Syftet med bestämmelserna är att göra det möjligt för den registrerade
att bevaka sina rättigheter och är därför av stor betydelse för skyddet för
den enskildes integritet. Den brottsbekämpande verksamheten ger
emellertid litet utrymme för att lämna ut information till den registrerade
om att uppgifter samlats in om denne från annan källa. Sådana uppgifter
omfattas nästan undantagslöst av sekretess.
Utredningen har, mot bakgrund av att information i princip aldrig kan
lämnas ut, föreslagit att en bestämmelse om att skattemyndigheterna
självmant skall lämna ut information till den registrerade när uppgifter
samlats in från annan källa inte bör införas. I propositionen om polisens
register (prop. 1997/98:97) har regeringen uttalat att några särskilda
regler om informationsskyldighet inte behövs. De möjligheter till
undantag från informationsskyldigheten som finns får anses tillräckliga.
Regeringen anser att något undantag från informationsskyldigheten
gentemot den registrerade inte heller kan anses motiverad i fråga om
skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet. Personuppgiftslagens
bestämmelser om informationsskyldighet skall därför gälla även i fråga
om behandling av personuppgifter i skattemyndigheternas brotts-
utredande verksamhet.
Skattemyndigheterna bör också vara skyldiga att, till var och en som
ansöker därom gratis lämna information en gång per kalenderår, om
personuppgift som rör sökanden behandlas eller inte. I de flesta fall
hindrar sekretesslagen skattemyndigheterna från att lämna sådan
information. Rätten till information, även om denna är beskuren genom
andra bestämmelser, är dock central för den enskildes möjligheter till
insyn i behandlingen. Det bör därför ankomma på skattemyndigheterna
att i dessa fall pröva om informationen kan lämnas ut.
Riksskatteverket har i sitt yttrande framhållit att rätten att erhålla
information om att uppgifter behandlas eller inte bör förenas med
villkoret att det i ansökan uttryckligen skall anges att den avser
behandlingar av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsutredande
verksamhet. I annat fall skulle alla framställningar om sådan information
som ställs till skattemyndigheten behöva stämmas av med skattebrotts-
enhetema, trots att endast en bråkdel av framställningarna kan antas avse
denna verksamhet.
Prop. 1998/99:34
39
Enligt 50 § personuppgiftslagen far regeringen eller den myndighet Prop. 1998/99:34
regeringen bestämmer meddela närmare föreskrifter bl.a. om vad en
anmälan eller ansökan till en personuppgiftsansvarig skall innehålla.
Regeringen har bemyndigat Datainspektionen att meddela sådana före-
skrifter (13 § personuppgiftsförordningen (1998:1191). Någon särskild
bestämmelse bör därför inte införas i detta sammanhang.
Regeringens förslag: Personuppgiftslagens bestämmelser om rättelse
och om skadestånd skall gälla för skattemyndigheterna vid behandling
av personuppgifter.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att skattemyndigheterna oberoende av om
detta begärs av den registrerade skall rätta felaktiga uppgifter.
Remissinstanserna har inte särskilt uttalat sig i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Den personuppgiftsansvarige är
enligt 28 § personuppgiftslagen (1998.204) skyldig att på begäran av den
registrerade rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte
har behandlats i enlighet med personuppgiftslagen eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen. Sker rättelse skall de tredje män till
vilka uppgift lämnats ut underrättas om rättelsen.
Utredningen har föreslagit att skattemyndigheterna oberoende av om
detta begärs av den registrerade skall rätta felaktiga uppgifter. Förslaget
motiveras av att en skattemyndighet enligt utredningens förslag inte skall
vara skyldig att på eget initiativ informera den registrerade om
behandling av uppgifter som hämtats från annan källa än denne själv.
Regeringen har i avsnitt 5.7 ansett att det inte finns skäl att göra något
undantag från informationsskyldigheten i detta avseende. Det finns
därför inte heller skäl att införa ett krav på att skattemyndigheten
självmant skall rätta felaktiga uppgifter.
Personuppgiftslagens regler om rättelse, blockering och utplåning av
felaktiga uppgifter samt reglerna om underrättelse därom till tredje man
bör således gälla även i fråga om behandling av personuppgifter i
skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet.
Det bör avslutningsvis poängteras att det inte är fråga om en felaktig
uppgift i lagens mening om en skattemyndighet t.ex. har registrerat en
person som misstänkt för visst brott, men misstanken under ett senare
skede av utredningsarbetet inte längre visar sig hållbar.
Av personuppgiftslagen följer vidare att den personuppgiftsansvarige
skall ersätta den registrerade för den skada och den kränkning av den
personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med
lagen eller god sed vid behandling av personuppgifter har orsakat.
Ersättningsskyldighet föreligger om den registrerade kan visa att det från
den personuppgiftsansvariges sida har förekommit en olaglig behandling
40
av den registrerades personuppgifter och att denna behandling har skadat
eller kränkt honom eller henne. Det finns dock möjlighet att efter en
skälighetsbedömning helt eller delvis jämka skadeståndet om den
personuppgiftsansvarige kan visa att den felaktiga behandlingen inte
berodde på honom eller henne.
Personuppgiftslagens bestämmelser om skadestånd bör gälla for
behandling i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet.
Personuppgiftslagen innehåller också en straffbestämmelse. Enligt
49 § kan den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar osann uppgift i
information till registrerade, i anmälan till tillsynsmyndigheten eller när
tillsynsmyndigheten begär information, behandlar känsliga uppgifter
eller uppgifter om brott i strid med lagen, för över personuppgifter till
tredje land i strid med lagen eller låter bli att göra föreskriven anmälan
till tillsynsmyndigheten dömas till böter eller fängelse i högst sex
månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år.
Behandlingen av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbe-
kämpande verksamhet bör också omfattas av straffbestämmelsen.
Regeringens bedömning: Personuppgiftslagens bestämmelser om
säkerhet vid behandlingen och tillsynsmyndighetens befogenheter bör
gälla även vid behandling av personuppgifter i skattemyndigheters
brottsbekämpande verksamhet.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i frågan.
Skälen för regeringens bedömning: I personuppgiftslagen
(1998:204) finns bestämmelser om säkerhet vid behandling av person-
uppgifter. Av dessa följer bl.a. den personuppgiftsansvarige själv är
skyldig att vidta tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda
personuppgifterna. Dessa åtgärder skall åstadkomma en säkerhetsnivå
som är lämplig med beaktande av de tekniska möjligheter som finns, vad
det skulle kosta att genomföra åtgärderna, de särskilda risker som finns
med behandlingen av personuppgifterna och hur pass känsliga de be-
handlade personuppgifterna är.
Tillsynsmyndigheten skall meddela de närmare föreskrifter om säker-
hetsåtgärder som behövs. Föreskrifterna far meddelas i enskilda fall och
förenas med vite.
Tillsynsmyndigheten skall enligt personuppgiftslagen utöva tillsyn
över tillämpningen av personuppgiftslagen. Myndigheten skall ha rätt att
på begäran fa dels tillgång till de personuppgifter som behandlas, dels
upplysningar och dokumentation rörande behandlingen och säkerheten
vid denna, dels tillträde till lokaler som har anknytning till behandlingen.
Om tillsynsmyndigheten inte kan få ett tillräckligt underlag för att
Prop. 1998/99:34
41
konstatera att behandlingen av personuppgifter är laglig, skall Prop. 1998/99:34
myndigheten vid vite kunna förbjuda den personuppgiftsansvarige att
behandla uppgifterna på annat sätt än att lagra dem.
Personuppgiftslagens bestämmelser om säkerhet vid behandlingen av
personuppgifter och tillsynsmyndighetens befogenheter skall vara till-
lämpliga också på den behandling av uppgifter som sker hos skatte-
myndigheterna.
Regeringens förslag: Bestämmelser om när uppgifter far lämnas ut
behövs endast i fråga om utlämnande for framställning av rättsstatistik
och utlämnande av uppgifter till utlandet.
Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer delvis
med regeringens. Utredningen föreslår dessutom särskilda bestämmelser
for utlämnande av uppgifter till vissa andra myndigheter, däribland
Justitiekanslem, Datainspektionen, åklagare, polis-, skatte- och tull-
myndigheter.
Remissinstanserna: JO, Kammarrätten i Göteborg, Justitiekanslem,
Domstolsverket, Datainspektionen, Industriförbundet, Företagarnas
Riksorganisation och Advokatsamfundet är negativa till förslaget och
anför bl.a. att det ger en alltför vid möjlighet till utlämnande av uppgifter.
Riksåklagaren framhåller att även Ekobrottsmyndigheten bör ha rätt att
fa ut uppgifter. Riksskatteverket anför bl.a. att det i lagen bör anges att
skattemyndigheten på eget initiativ far lämna ut uppgifter till de i
förslaget nämnda myndigheterna. Övriga remissinstanser har inget att
invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Särskilda bestämmelser om ut-
lämnande av uppgifter är av betydelse endast i den mån sekretess gäller
för uppgifterna. Uppgifter som behandlas i skattemyndigheternas brotts-
bekämpande verksamhet omfattas av sekretess enligt 5 kap. 1 § och 9
kap. 17 § sekretesslagen (1980:100). Enligt dessa bestämmelser gäller
sekretess bl.a. for uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål,
angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål, i annan
verksamhet for att förebygga brott eller åklagarmyndighets, polismyndig-
hets, tullmyndighets eller Kustbevakningens verksamhet i övrigt for att
förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott.
Sekretessen i 5 kap. 1 § gäller till skydd for intresset av att förebygga
eller beivra brott, medan sekretessen i 9 kap. 17 § gäller till skydd for
enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.
Riksdagen har den 2 juni 1998 beslutat om ändringar i sekretesslagen
som innebär att sekretessen i 9 kap. 17 § kommer att gälla också i fråga
om uppgifter i register som förs enligt polisdatalagen. Regeringen åter-
kommer till frågan om sekretess i skattemyndigheternas brottsutredande
verksamhet i avsnitt 9.
42
Skall uppgifter lämnas ut från en brottsbekämpande myndighet Prop. 1998/99:34
tillämpas främst 1 kap. 5 § sekretesslagen. Enligt denna bestämmelse far
uppgifter lämnas ut om det är nödvändigt for att den utlämnande myndig-
heten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Utbyte av uppgifter mellan
åklagaren och den myndighet som biträder åklagaren i förundersökningar
sker i allmänhet med stöd av den bestämmelsen. Bestämmelsen ger
emellertid inte utrymme for att lämna ut uppgifter som kan vara till gagn
för en annan myndighets verksamhet, även om detta skulle gynna brotts-
bekämpningen i ett större perspektiv. I dessa fall kan i stället general-
klausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen tillämpas i viss utsträckning.
Uppgifter far lämnas ut med stöd av generalklausulen om det är uppen-
bart att intresset av att uppgifterna lämnas har företräde framför det
intresse som sekretessen skall skydda. Uppgifter får också enligt 14 kap.
1 § sekretesslagen lämnas ut om myndigheten har en skyldighet enligt
lag eller författning att lämna uppgifter. Sekretessen bryts exempelvis vid
skyldighet att anmäla brott.
I fråga om att lämna ut uppgifter till utländska myndigheter och
mellanfolkliga organisationer finns särskilda inskränkningar. Enligt 1
kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen far uppgifter for vilka sekretess
gäller inte röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig orga-
nisation annat än om utlämnandet sker i enlighet med en särskild före-
skrift därom i lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande fall
skulle få utlämnas till svensk myndighet och det enligt den utlämnande
myndighetens prövning står klart, att det är förenligt med svenska
intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller
mellanfolkliga organisationen.
Utredningen har föreslagit att lagen skall innehålla en bestämmelse om
vilka myndigheter som oavsett sekretess skall ha rätt till uppgifter från
skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Förslaget innebär
bl.a. att uppgifter skall kunna lämnas ut till skatte-, polis- och tull-
myndighet om det behövs i ett konkret och aktuellt ärende. Flertalet
remissinstanser som yttrat sig i denna del är kritiska till förslaget.
Remissinstanserna pekar bl.a. på att förslaget innebär ett allt for stort
utrymme for utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. Kammarrätten i
Göteborg framhåller att huvudregeln bör vara att uppgiftsutlämnandet
mellan myndigheter skall regleras i sekretesslagen.
En bestämmelse om utlämnande av uppgifter skulle i och för sig vara
klargörande när det gäller utlämnandet av uppgifter mellan myndigheter.
I de flesta fall är emellertid sekretesslagens bestämmelser tillräckliga för
att uppgifter skall kunna lämnas ut till de myndigheter som kan behöva
dem. Uppgifter som behandlas i skattemyndigheternas brottsbekämpande
verksamhet skall bara lämnas ut till de myndigheter som oundgängligen
behöver dem i sin verksamhet. I regel behövs inte uppgifterna hos någon
annan än motsvarande enhet hos en annan skattemyndighet samt hos
polis- och åklagarmyndighet. Några särskilda regler for att lämna ut
uppgifter i dessa fall behövs inte. Inte heller polisdatalagen innehåller
några bestämmelser om utlämnande i detta hänseende.
En annan fråga i detta sammanhang är hur polisen får använda de
uppgifter som hämtats in från skattemyndigheten. I samband med
43
förslaget till polisdatalag uttalade regeringen att uppgifter till en särskild
undersökning inte fick inhämtas från någon annan myndighet än
polismyndighet och tullmyndighet (prop. 1997/98:97 s. 124). Som ovan
nämnts är polisen en av de myndigheter som kan behöva uppgifter från
skattemyndigheten. Utbytet av information är en väsentlig del i det
brottsutredande arbetet. De uppgifter som polisen kommer att fa från
skattemyndigheten skall enligt regeringens mening givetvis få behandlas
i en särskild undersökning.
Sekretesslagens regler är inte tillräckliga för att tillgodose utlämnande
av uppgifter till rättsstatistiken. Bestämmelser om att uppgifter skall
lämnas ut till den myndighet som har hand om rättsstatistiken behövs
därför. Lagens bestämmelser skall vidare medge att utlämnande sker till
myndigheter i andra länder eller till mellanstatliga organisationer i enlig-
het med vad Sverige åtagit sig i en konvention eller annan internationell
överenskommelse. Omfattningen av det internationella informations-
utbytet går i dagsläget inte att överblicka. Det kan antas att skatte-
myndigheterna får en internationell roll genom t.ex. bilaterala samarbets-
avtal. Den föreslagna regeln innebär då att det finns ett bemyndigande for
skattemyndigheterna att lämna ut uppgifter till berörda myndigheter i
andra länder.
Däremot torde skattemyndigheterna inte behöva lämna ut uppgifter till
den europeiska polisbyrån, Europol. Endast den nationella enhet som
Sverige utser skall kunna ta emot och lämna ut uppgifter till Europol. I
den mån uppgifter som berör ekonomisk brottslighet skall lämnas ut till
Europol, bör detta ske genom Rikspolisstyrelsens försorg.
Prop. 1998/99:34
Regeringens förslag: Skattemyndigheterna skall få möjlighet att i
underrättelseverksamhet som avser allvarlig brottslig verksamhet
behandla personuppgifter helt eller delvis automatiserat i särskilda
undersökningar eller i underrättelseregister. Med allvarlig brottslighet
avses brottslighet för vilken är föreskriven fängelse i två år eller
längre.
Med underrättelseverksamhet avses verksamhet som består i att
samla, bearbeta och analysera information för att klarlägga om
brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och som
inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken.
44
Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med rege-
ringens. Utredningen har dock föreslagit att med allvarlig brottslighet
skall avses brottslighet för vilken fängelse lägst sex månader kan följa.
Remissinstanserna: Riksåklagaren anser att definitionen av
underrättelseverksamhet bör följa polisdatalagens. Rikspolisstyrelsen
avstyrker förslaget om att skattemyndigheterna skall få bedriva under-
rättelseverksamhet. Om förslaget ändå genomförs anser styrelsen att
skattemyndigheternas underrättelseverksamhet bör ges en särskild be-
teckning. Kammarrätten i Göteborg anser att definitionen av allvarlig
brottslighet skall utformas på samma sätt som i polisdatalagen. Övriga
remissinstanser tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 4 § första stycket p. 2 lagen
(1997:1024) om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar får
skattemyndigheterna bedriva verksamhet som består i att samla och
bearbeta information för att klarlägga om brottslig verksamhet har
utövats eller kan komma att utövas och som inte utgör förundersökning
enligt 23 kap. rättegångsbalken. Den verksamhet som avses härmed är
underrättelseverksamhet (prop. 1997/98:10 s. 52 f).
Underrättelseverksamhet tjänar till att bl.a. ta fram underlag som kan
läggas till grund för vilken inriktning i stort en verksamhet skall ha eller
för att initiera konkreta brottsutredningar. I vid bemärkelse kan under-
rättelseverksamheten sägas syfta till att klargöra om brottslig verksamhet
har förekommit, pågår eller kan förutses. Undersökningar som syftar till
att utröna om brott begåtts kan också förekomma inom ramen för en
förundersökning. Förundersökning skall inledas om det finns anledning
anta att ett konkret brott har begåtts. I andra fall, som då den brottsbe-
kämpande myndigheten endast har anledning anta att brottslig verksam-
het har förövats, får undersökningen företas som ett underrättelseprojekt.
Polisen kommer med stöd av polisdatalagen att få möjlighet att
använda automatiserad behandling i kriminalunderrättelseverksamhet.
För tullens vidkommande finns motsvarande rätt att föra datoriserade
analys- och underrättelseregister i lagen (1997:1058) om register i Tull-
verkets brottsbekämpande verksamhet.
Behandling av personuppgifter utgör ett väsentligt inslag i under-
rättelseverksamheten hos de brottsbekämpande myndigheterna. För att
verksamheten skall kunna fungera effektivt är användningen av modem
informationsteknik nödvändig. Regeringen har tidigare, avsnitt 5.1, pekat
på att brister i möjligheten att samla in och tillvarata information ut-
nyttjas av brottslingar. Om skattemyndigheterna inte skulle få använda
tillgänglig teknik skulle arbetet avsevärt försvåras. Regeringen föreslår
därför att skattemyndigheterna, i likhet med polis- och tullmyndigheter
skall få rätt att behandla personuppgifter automatiserat i särskilda under-
sökningar och i löpande förda underrättelseregister.
De allmänna bestämmelserna i den föreslagna lagen om behandling av
personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar
begränsar inte skattemyndigheternas möjligheter att med hjälp av ADB
behandla uppgifter i underrättelseverksamhet så länge de grundläggande
kraven på behandlingen är uppfyllda. Lika med polisen bör dock skatte-
myndigheterna inte få företa helt eller delvis automatiserade behand-
Prop. 1998/99:34
45
lingar av personuppgifter i underrättelseverksamhet i andra fall än då
behandlingen sker i särskilda undersökningar som avser viss allvarlig
brottslighet eller i särskilda register vars innehåll skall kunna utgöra
framtida underlag for sådana särskilda undersökningar. Det bör under-
strykas att de särskilda bestämmelserna om detta är en inskränkning i
möjligheten att behandla personuppgifter i förhållande till de allmänna
bestämmelserna i denna lag och i förhållande till personuppgiftslagens
bestämmelser. Av integritetsskäl bör användningen av datorstöd i sär-
skilda undersökningar begränsas till de verkligt allvarliga fallen. Enligt
polisdatalagen innebär det att ADB-stöd skall kunna användas endast i
undersökningar om allvarlig brottslighet. Samma slutsats bör dras for
skattemyndigheternas del.
I polisdatalagen och lagen om register i Tullverkets brottsbekämpande
verksamhet definieras allvarlig brottslig verksamhet som verksamhet
som innefattar brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller
däröver.
Regeringen anser i likhet med utredningen att ADB-fÖrda särskilda
undersökningar i princip bör begränsas till de allvarligaste brott som
skattemyndigheterna har att utreda. Det innebär att undersökningarna
skall avse grova skattebrott eller grova bokföringsbrott. Dessa brott har
ett straffminimum om fängelse sex månader. Straffmaximum for grovt
skattebrott är fängelse sex år, medan det för grovt bokföringsbrott är
fängelse fyra år. Även omfattande brottslighet av normalgraden kan dock
vara så allvarlig att det kan motivera ADB-tillgång vid de särskilda
undersökningarna. Det kan t.ex. gälla brottslighet som anses allvarlig på
grund av att aktörerna är många och kanske organiserade.
En avgränsning som sker genom angivande av ett visst minimistraff
skulle enligt regeringens mening begränsa möjligheterna till registrering i
alltför stor utsträckning. Regeringen anser mot bakgrund av det angivna
att allvarlig brottslig verksamhet även i fråga om underrättelse-
verksamhet hos skattemyndigheterna bör definieras på samma sätt som i
polisdatalagen och lagen om register i Tullverkets brottsbekämpande
verksamhet.
Utredningen har föreslagit att begreppet kriminalunderrättelse-
verksamhet skall användas även för skattemyndigheternas underrättelse-
verksamhet. I lagen om register i Tullverkets brottsutredande verksamhet
används begreppet underrättelseverksamhet. Enligt regeringens mening
ligger det närmare till hands att i detta fall använda det begrepp som
används for tullens verksamhet. Något skäl att införa ett särskilt begrepp
for den underrättelseverksamhet som bedrivs av skattemyndigheten finns
inte.
Det bör i lagen klargöras vad som menas med underrättelseverk-
samhet. Enligt regeringens uppfattning bör den definition som används i
polisdatalagen gälla även för skattemyndigheternas underrättelse-
verksamhet. Underrättelseverksamhet definieras där som verksamhet
som består i att samla, bearbeta och analysera information for att klar-
lägga om brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas
och som inte utgör förundersökning enligt rättegångsbalken. Detta
överensstämmer emellertid inte helt med utformningen av 4 § första
Prop. 1998/99:34
46
stycket 2 i lagen om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar.
En anpassning bör därför göras i den lagen till den definition som nu
föreslås.
De närmare övervägandena om underrättelseregister kommer att
redovisas i avsnitt 6.3.
Prop. 1998/99:34
Regeringens förslag: Automatiserad behandling av personuppgifter
skall endast få förekomma i särskilda undersökningar om det finns
anledning att anta att allvarlig brottslig verksamhet har utövats eller
kan komma att utövas och en särskild undersökning av under-
rättelsekaraktär har inletts.
Med särskild undersökning avses en undersökning i underrättelse-
verksamhet i syfte att ge underlag for beslut om förundersökning eller
om särskilda åtgärder for att förebygga, förhindra eller upptäcka brott.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Utred-
ningen föreslår dock inte någon definition av begreppet särskild under-
sökning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte haft
något att invända mot förslaget. Justitiekanslem, Kammarrätten i
Göteborg och Domstolsverket anser dock att begreppet särskild under-
sökning bör definieras.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare nämnts kännetecknas
underrättelseverksamhet av att uppgifter bevaras, bearbetas och analy-
seras i särskilda undersökningar for att i ett senare skede kunna användas
i t.ex. en förundersökning. Det är nödvändigt att så integritetskänsliga
behandlingar som det här är fråga om sker endast inom noggrant angivna
ramar.
Av personuppgiftslagens bestämmelser följer att personuppgifter bara
far samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål.
Ändamålet med behandling av personuppgifter i en särskild under-
sökning kan allmänt sägas vara att resultatet av behandlingen skall utgöra
underlag för beslut om att inleda förundersökning eller tjäna som under-
lag för operativa åtgärder för att förebygga, förhindra eller upptäcka
brott. Mer specificerat sammanfaller behandlingens ändamål med ända-
målet med den särskilda undersökningen. Personuppgifter som behandlas
skall således vara nödvändiga för och ha anknytning till den särskilda
undersökningen och till den förmodade brottsligheten.
47
Det är av integritetsskäl nödvändigt att avgränsa de fall när automa-
tiserad behandling bör tillåtas. Frågan är då under vilka förutsättningar
som skattemyndigheterna skall ha rätt att behandla personuppgifter i
särskilda undersökningar. En naturlig utgångspunkt för ställningstagan-
det är att jämföra med polisens och i viss mån tullens rätt i motsvarande
situation. Automatiserad behandling av personuppgifter i polisens verk-
samhet får förekomma endast om det finns anledning att anta att allvarlig
brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och en
särskild undersökning av underrättelsekaraktär har inletts. Motsvarande
gäller för tullmyndigheterna. Regeringen delar utredningens bedömning
att förutsättningarna för automatiserad behandling av personuppgifter i
skattemyndigheternas verksamhet skall motsvara vad som gäller för
polisen och tullen.
Utredningen har inte föreslagit någon definition av begreppet särskild
undersökning. I likhet med remissinstanserna anser regeringen att det av
lagen bör framgå vad som avses med en särskild undersökning. Defini-
tionen bör motsvara den som finns i polisdatalagen och lagen om register
i Tullverkets brottsutredande verksamhet. En särskild undersökning bör
därför definieras som en undersökning i underrättelseverksamhet som
innebär insamling, bearbetning och analys av uppgifter i syfte att ge
underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda åtgärder för
att förebygga, förhindra eller upptäcka brott.
Regeringens förslag: Beslut om att inleda automatiserad behandling
av personuppgifter i en särskild undersökning skall innehålla ända-
målet med behandlingen och de föreskrifter i övrigt som behövs för
att förebygga otillbörligt integritetsintrång.
Prop. 1998/99:34
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen har även föreslagit att det i beslutet skall föreskrivas när den
särskilda undersökningen skall vara avslutad samt att det i lagen skall
anges att beslut att inleda behandling av personuppgifter skall fattas av
chef för skattemyndighet eller någon som denne sätter i sitt ställe.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare understrukits är det
viktigt att behandling av personuppgifter i en integritetskänslig verk-
samhet alltid sker inom noga preciserade ramar. För att undanröja risker
för att behandlingen kan medföra otillbörligt integritetsintrång är det
viktigt att ändamålet med behandlingen är noga angivet. Detta underlättar
också kontrollen och tillsynen av verksamheten.
Enligt personuppgiftslagens bestämmelser far bl.a. inte fler uppgifter
än nödvändigt registreras och endast sådana som är adekvata och rele-
vanta i förhållande till ändamålet med behandlingen. Den föreslagna
lagen bör därför föreskriva att ändamålet med behandlingen skall be-
stämmas innan den särskilda undersökningen påbörjas. Även andra före-
48
skrifter som behövs for att förebygga intrång i den personliga integriteten
bör meddelas i beslutet.
Med tanke på behandlingens integritetskänsliga natur kräver ofta
ADB-behandling i särskilda undersökningar överväganden i fråga om hur
behandlingen skall gå till. Det kan finnas anledning att klargöra bl.a. hur
informationen skall få inhämtas till undersökningen och hur ofta och på
vilket sätt arbetet skall avrapporteras. Det går inte att generellt bedöma
detta, utan behovet av särskilda föreskrifter varierar beroende på under-
sökningens natur. Det bör därför ankomma på den som ansvarar för be-
handlingen av personuppgifter att i samband med beslutet meddela de
föreskrifter i övrigt som behövs för att förebygga otillbörligt integritets-
intrång.
Utredningen har föreslagit att beslutet dessutom skall innehålla upp-
gifter om när den särskilda undersökningen skall vara avslutad. Det är
givetvis inte godtagbart att personuppgifter behandlas i en särskild under-
sökning under obegränsad tid. När den särskilda undersökningen inleds
kan det dock vara svårt att avgöra hur lång tid den kommer att ta.
Regeringen anser därför att det inte finns skäl att införa ett krav på att det
redan på detta stadium skall anges när undersökningen skall vara av-
slutad. I stället bör frågan om hur länge uppgifter får bevaras i en särskild
undersökning regleras genom bestämmelser om gallring. Regeringen
återkommer till detta i avsnitt 7.
När det gäller frågan om vem på myndigheten som skall fa besluta om
att inleda ADB-behandling i särskilda undersökningar anser regeringen i
likhet med utredningen att behörigheten bör placeras på en hög nivå inom
skattemyndigheterna. Det är lämpligt att beslut fattas av chef för
skattemyndighet eller av någon som denne har delegerat beslutanderätten
till. Regeringen anser emellertid att frågan om vem som skall vara
behörig att besluta lämpligen regleras i förordning. Något lagförslag i
frågan läggs därför inte fram.
Prop. 1998/99:34
Regeringens förslag: Alla uppgifter, utom känsliga personuppgifter,
som är nödvändiga för ändamålet med den särskilda undersökningen
far behandlas. Om uppgifter om en person som det inte finns någon
misstanke mot behandlas skall uppgiften förses med en anteckning om
detta förhållande.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår dock inte någon bestämmelse om att det av de
uppgifter som behandlas skall framgå att det inte finns någon misstanke
mot personen.
Remissinstanserna: Datainspektionen anser att det i lagen bör ställas
krav på att uppgift om en enskild som det inte finns någon misstanke mot
skall förses med upplysning om detta förhållande. Inspektionen anser
49
vidare att regler som hindrar omfattande samkömingar med andra Prop. 1998/99:34
register bör övervägas. Övriga remissinstanser tillstyrker eller har inte
något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Vilka uppgifter som får behandlas
bestäms i första hand av det preciserade ändamålet med behandlingen.
Av personuppgiftslagen följer att personuppgifter endast far samlas in för
särskilt angivna och berättigade ändamål. Uppgifterna far vidare inte
behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket
uppgifterna samlades in. Fler uppgifter får heller inte behandlas än vad
som är nödvändigt för ändamålet.
Uppfyller en personuppgift de grundläggande kraven för behandling
medger de allmänna bestämmelserna att behandling sker oavsett var i
skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet behandlingen sker.
I underrättelseverksamhet gäller den ytterligare begränsningen att be-
handling med hjälp av ADB får ske endast i sådana särskilda under-
sökningar som avser allvarlig brottslighet. Dessutom torde kravet på att
ett beslut om behandling skall innehålla en noga angiven ändamåls-
beskrivning innebära en ytterligare markering av att endast sådana upp-
gifter som är nödvändiga för det ändamålet får behandlas. Regeringen
har vidare i avsnitt 5.4. föreslagit att känsliga uppgifter inte skall få
behandlas i underrättelseverksamhet. Det kan mot denna bakgrund
ifrågasättas om det finns anledning att därutöver föreslå särskilda be-
stämmelser om vilka uppgifter som får behandlas som går längre än de
allmänna bestämmelserna i fråga om integritetsskyddet. Här skall också
beaktas svårigheterna med att generellt förutsäga vilka uppgifter som kan
vara nödvändiga i de särskilda undersökningarna.
De allmänna bestämmelserna kommer enligt regeringens mening att
utgöra ett tillräckligt skydd mot att andra uppgifter behandlas än sådana
som är nödvändiga för ändamålet med behandlingen. Vi föreslår därför
inga särskilda bestämmelser som reglerar vilka uppgifter som får be-
handlas i de särskilda undersökningarna. Det innebär bl.a. att det inte
finns något hinder mot att behandla uppgifter om andra personer än den
misstänkte. Det är därför viktigt att tillgången till uppgifterna i princip
begränsas till de personer som arbetar med den särskilda undersök-
ningen. Det kan dock förekomma situationer där uppgifter som samlats
in i en särskild undersökning har betydelse för en annan utredning eller
undersökning. I sådant fall kan det vara motiverat att uppgiften får
lämnas till en annan tjänsteman. Regeringen avser i likhet med vad som
kommer att gälla för polisen att utfarda föreskrifter om vem som skall ha
tillgång till uppgifterna.
För att ytterligare begränsa det integritetsintrång det innebär för en
icke misstänkt att registreras har i polisdatalagen införts en bestämmelse
om att uppgifter om personer som inte är misstänkta för brottslig verk-
samhet skall förses med en anteckning om detta. Regeringen anser att det
även när det gäller behandling av personuppgifter i skattemyndighetens
brottsutredande verksamhet är motiverat med en sådan bestämmelse.
50
Prop. 1998/99:34
Regeringens förslag: Underrättelseregister skall få föras endast för
att ge underlag för sådana särskilda undersökningar som gäller
allvarlig brottslighet där behandling får utföras helt eller delvis
automatiserat samt för att underlätta tillgången till allmänna uppgifter
med anknytning till underrättelseverksamhet.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Tillstyrker eller har inte något att invända mot
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Förutom att skattemyndigheterna
skall bedriva underrättelseverksamhet i form av särskilda undersökningar
med mer preciserad inriktning på viss brottslighet kommer också en
annan form av underrättelseverksamhet att förekomma. Genom egna
iakttagelser, tips eller upplysningar kommer skattemyndigheterna, på
samma sätt som polisen och tullen, att oavbrutet samla in information
som kan ge anledning att misstänka att brottslig verksamhet förekommer
även om något konkret brott inte är känt och grund för att inleda
förundersökning inte föreligger.
Informationen kan vara sådan att den omedelbart föranleder en särskild
undersökning. Erfarenheterna från polisen visar dock att informationen
ofta inte leder till omedelbara åtgärder. Anledningen till detta kan vara att
de upplysningar som erhållits inte är så pålitliga som krävs eller att den
brottslighet som informationen avser inte är av särskilt allvarlig art. Det
kan också vara så att brottsutredaren inte har tid att omedelbart följa upp
informationen.
Uppgifterna kan vara betydelsefulla för att följa upp brottslig
verksamhet eller för att se trender i brottsligheten. Uppgifterna kan också
komma att ha betydelse för någon utredning på annan skattemyndighet
eller vara av avgörande betydelse längre fram när andra uppgifter
tillkommit och tillsammans med tidigare uppgifter ge skäl att inleda en
närmare undersökning. Det är därför viktigt att sådan information kan tas
tillvara.
Skattemyndigheterna bör därför i likhet med polisen och tullen få
inrätta register i underrättelseverksamheten. Behandlingen i dessa
register är synnerligen integritetskänslig och bör därför få ske endast
under vissa bestämda förutsättningar. I likhet med utredningen anser
regeringen att registret bör få användas i underrättelseverksamheten om
syftet med registreringen är att uppgifterna senare, eventuellt i förening
med andra uppgifter, skall kunna utgöra underlag för ett beslut om en
särskild undersökning. Ett sådant register kan emellertid också med
fördel användas för uppgifter av strategisk karaktär, t.ex. uppgifter som
inhämtas om nya brottsmetoder och trender m.m. Enligt lagen om
register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet skall underrättelse-
register få användas för att underlätta tillgången till allmänna uppgifter
med anknytning till underrättelseverksamhet. Även polisens under-
51
rättelseregister far användas för detta ändamål. Enligt regeringens Prop. 1998/99:34
mening bör även skattebrottsenhetema få använda underrättelseregister
för sådant ändamål.
Regeringens förslag: I ett underrättelseregister far uppgifter som kan
hänföra sig till en enskild person föras in endast om uppgifterna ger
anledning att anta att allvarlig brottslighet utövats eller kan komma att
utövas och den som avses med uppgifterna skäligen kan misstänkas
för att ha utövat eller komma att utöva den allvarliga brottsligheten.
Uppgifter om transportmedel eller om varor som kan antas ha
samband med allvarlig brottslig verksamhet eller om hjälpmedel som
kan antas ha använts i samband med sådan verksamhet får registreras
även om de kan hänföras till en person som det inte finns någon
misstanke mot. En sådan uppgift skall förses med en anteckning om
att det inte finns någon misstanke mot personen.
I lagen anges vilka typer av uppgifter som får registreras i ett
underrättelseregister.
Utredningens förslag: I ett underrättelseregister får föras in uppgifter
som kan hänföras till en enskild person endast om den som avses med
uppgiften på konkreta grunder kan antas ägna sig åt eller ha ägnat sig åt
allvarlig brottslighet eller kan komma att begå allvarliga brott. Vidare
anser utredningen att frågan om vilka uppgifter registret skall innehålla
bör överlämnas till regeringen.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot utredningens
förslag. Datainspektionen har dock framfört att det redan i lagen bör
regleras vilka uppgifter som får registreras.
Skälen för regeringens förslag: Vid bedömningen av vilka uppgifter
som ett register i underrättelseverksamhet skall få innehålla måste man
beakta att uppgifterna behandlas på - i förhållande till uppgifter i
förundersökningar - tämligen vaga grunder och att de kan komma att få
viss spridning inom underrättelseverksamheten hos skattemyndigheterna.
Uppgifter som kan hänföras till en enskild person bör mot denna bak-
grund endast få förekomma under vissa förutsättningar och endast om det
är nödvändigt för ändamålet med registret. Ett register i underrättelse-
verksamhet bör således få tillföras uppgifter som kan hänföras till en
enskild person endast om den som avses med uppgiften kan antas ägna
sig eller kommer att ägna sig åt allvarlig brottslighet. Det skall alltså vara
fråga om sådana brott som förutsätts för ADB-behandling i särskilda
undersökningar. Utredningen har använt sig av uttrycket ”på konkreta
grunder kan antas ägna sig åt” för att uttrycka den grad av misstanke som
skall gälla för att registrering skall få ske. I polisdatalagen har
misstankegraden uttryckts med formuleringen skälig misstanke. Förut-
52
sättningarna för registrering av uppgifter bör även i detta sammanhang
uttryckas på det sist nämnda sättet.
Även om dessa krav är uppfyllda är det inte givet att varje tillgänglig
uppgift om personen som kan vara av intresse skall få registreras. En vid-
lyftig registrering av uppgifter som ger upplysning om enskilda personer
bör motverkas. Föreskrifter bör därför meddelas som tydligt anger vilka
kategorier av personuppgifter som får registreras.
För det första bör uppgift om den registrerades identitet, t.ex. namn,
personnummer och adress få förekomma. Därutöver bör anges de kon-
kreta omständigheter i det särskilda fallet som ligger till grund för
bedömningen att den registrerade kan antas ta befattning med brottslig
verksamhet. Uppgifterna är en kontroll av att registreringen står i
överensstämmelse med lagen och bör därför anges så utförligt som
möjligt. Registret bör också innehålla upplysning om brottslighetens
karaktär och varför brottsligheten kan betraktas som allvarlig i lagens
mening. Därutöver bör få förekomma hänvisningar till andra registrerade
personer som antas ta befattning med samma brottslighet samt upp-
lysningar om att särskild undersökning har inletts och att personen
förekommer i annat register.
I likhet med vad som gäller för polisen bör det även vara möjligt att i
vissa situationer registrera s.k. indirekta personuppgifter trots att det inte
finns någon misstanke om brottslighet mot den person uppgifterna hänför
sig till. Det kan vara fråga om transportmedel eller varor som kan antas
ha samband med allvarlig brottslig verksamhet. En förutsättning för att
registrering av indirekta uppgifter är dock att uppgiften förses med en
anteckning om att personen i fråga inte är misstänkt. Det bör också
understrykas att det allmänna kravet på att uppgiften skall vara nöd-
vändig för registrets ändamål gäller även dessa uppgifter.
Utredningen har föreslagit att det bör överlåtas till regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om
vilka uppgifter som far registreras. De uppgifter det är fråga om är ur
integritetssynpunkt mycket känsliga. Enligt regeringens mening bör det
därför direkt av lagen framgå vilka uppgifter som far registreras.
Prop. 1998/99:34
Regeringens bedömning: Några särskilda bestämmelser om in-
rättandet av andra register bör inte införas.
Utredningens förslag: Lagen skall innehålla särskilda bestämmelser
som avser andra register än de som särskilt nämns. Innan ett register
inrättas, skall ändamålet och dess innehåll bestämmas. Tiden för gallring
skall också fastställas. Skall registret innehålla uppgifter om att någon
dömts för, är eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta
befattning med brottslig verksamhet, skall databasen anmälas till
Datainspektionen för förhandsgranskning.
53
Remissinstanserna: Datainspektionen anser att de behandlingar som
skall anmälas till inspektionen bör regleras i förordning. Övriga remiss-
instanser har inte berört frågan.
Skälen för regeringens bedömning: Skattemyndigheterna kommer
att i sin brottsbekämpande verksamhet behöva inrätta andra permanenta
register än underrättelseregister. Det går inte i nuläget att förutse alla
register som skattemyndigheterna kommer att behöva i den brotts-
bekämpande verksamheten. Skattemyndigheterna kan t.ex. komma att
behöva inrätta ett register över sådana brottsanmälningar som skall ske
hos dem i stället för hos åklagaren. Att i lag eller förordning reglera vaije
register som kommer att inrättas i verksamheten kan inte gäma komma i
fråga. Ett sådant system skulle riskera att bli alltför stelbent.
Regeringen har i den proposition som låg till grund för polisdatalagen
ansett att något behov av att införa särskilda bestämmelser om inrättande
av register inte fanns när det gällde polisens verksamhet (prop.
1997/98:97 s. 113 f.). Något skäl att göra annan bedömning när det gäller
skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet finns inte. Skatte-
myndigheterna kommer att ha möjlighet att inrätta register med stöd av
den föreslagna lagen och personuppgiftslagen för uttryckligt angivna
ändamål.
Utredningen har föreslagit att register som innehåller uppgifter om att
någon är dömd för brott, är eller har varit misstänkt för brott eller kan
antas ta befattning med brottslig verksamhet skall anmälas till Data-
inspektionen för förhandsgranskning. Regeringen har i samband med
förslaget till polisdatalag uttalat att bestämmelser om förhandsanmäl-
ningar i stället bör regleras i förordning. Någon reglering i den föreslagna
lagen behövs således inte.
Prop. 1998/99:34
Regeringens förslag: Huvudregeln skall vara att uppgifter som inte
längre behövs för sitt ändamål skall gallras. Detta skall dock inte gälla
uppgifter i en förundersökning.
Uppgifter som behandlas i en särskild undersökning skall gallras
senast ett år efter det att beslutet om behandlingen av personuppgifter
fattades. Om det är av särskild betydelse för att den särskilda
undersökningen skall kunna avslutas får dock uppgifterna behandlas
under längre tid.
Uppgifter i ett underrättelseregister om en registrerad person skall
gallras senast tre år efter det att en uppgift som kan föranleda
registrering sista gången infördes. Om en särskild undersökning som
rör en registrerad person har inletts, behöver uppgifterna dock inte
gallras förrän undersökningen har avslutats.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att uppgifter får bevaras för historiska,
statistiska eller vetenskapliga ändamål.
54
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen har dock föreslagit att uppgifter i underrättelseregister skall
gallras efter ett år. Något undantag för historiska, statistiska och
vetenskapliga ändamål har inte föreslagits.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte haft
något att invända mot det. Riksskatteverket anser dock att den föreslagna
gallringstiden för uppgifter i underrättelseregister är för kort. Riksarkivet
framhåller behovet av att från gallring undanta uppgifter för historiska
ändamål. Datainspektionen har framfört att det i lagen bör anges en
yttersta gräns för gallring av uppgifter i särskilda undersökningar.
Skälen för regeringens förslag: Myndigheterna är rättsligt förpliktade
att bevara allmänna handlingar, och bevarandet är också en arbetsuppgift
av allmänt intresse. Arkivlagen (1990:782) föreskriver som huvudregel
att allmänna handlingar skall bevaras. För uppgifter som behandlas
automatiserat är principen som regel i stället den omvända, nämligen att
uppgifter skall gallras efter en bestämd tid. Av personuppgiftslagens
regler följer att personuppgifter skall gallras när de inte längre behövs för
sitt ändamål. Därefter måste personuppgifterna avidentifieras eller
förstöras. Detta hindrar dock inte att uppgifter bevaras längre i enlighet
med arkivlagens bestämmelser, jfr 8 § andra stycket personuppgiftslagen.
Vid gallring skall således skattemyndigheten se till att återstående
arkivmaterial tillgodoser tre grundläggande ändamål, nämligen rätten att
ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen
och förvaltningen samt forskningens behov (3 § och 10 § arkivlagen).
För personuppgifter som skattemyndigheten behandlar i förundersök-
ningar krävs enligt regeringens mening inte några särskilda bestämmelser
om gallring. Uppgifter som behandlas automatiserat i en förundersökning
bör gallras på samma sätt som uppgifter som behandlas manuellt. Det
innebär att arkivlagens regler blir tillämpliga, varför det saknas behov av
särskilda bestämmelser om gallring.
Annorlunda förhåller det sig i fråga uppgifter som samlas in och lagras
för framtida bruk och som alltså inte behandlas inom ramen för en för-
undersökning. Vid sådan behandling finns det skäl att meddela särskilda
bestämmelser om gallring. I likhet med utredningen anser regeringen att
uppgifterna normalt skall gallras när de inte längre behövs för sitt ända-
mål, förutsatt att de inte behövs för de ändamål som anges i arkivlagen.
Speciella bestämmelser bör dock gälla för särskilda undersökningar och
underrättelseregister.
Regeringen har i avsnitt 6.2.2 framhållit att det ur integritetsskydds-
synpunkt är väsentligt att uppgifter i en särskild undersökning normalt
bara behandlas en kortare tid. För att tillgodose det behovet föreslår
regeringen att det i lagen skall införas en bestämmelse om att uppgifter
som behandlas i en särskild undersökning skall gallras senast ett år efter
det att beslutet att inleda behandlingen fattades. Uppgifterna bör dock fa
behandlas under längre tid om det är av särskild betydelse för att den
särskilda undersökningen skall kunna avslutas. Motsvarande reglering
finns i såväl polisdatalagen som i lagen om register i Tullverkets brotts-
bekämpande verksamhet.
Prop. 1998/99:34
55
Utredningen har föreslagit särskilda bestämmelser om gallring av
uppgifter i underrättelseregister. Ändamålet med att uppgifter förs in i ett
underrättelseregister är att dessa senare skall användas i en särskild
undersökning. Registret är alltså inte bara en uppsamlingsplats för upp-
gifter, utan avsikten är att uppgifterna skall bli föremål för bearbetning i
en särskild undersökning. Det är dock angeläget att uppgifter gallras efter
viss tid om de inte har lett till en särskild undersökning. I annat fall kan
obestyrkta uppgifter om en person finnas antecknade under lång tid. Mot
denna bakgrund är det motiverat att bestämma en förhållandevis kort
gallringsfrist. Utredningen har valt att bestämma gallringsfristen till ett
år. Riksskatteverket har hävdat att denna tid är för kort för att tillgodose
det behov som finns av att samla in och jämföra en stor mängd informa-
tion under lång tid. Regeringen delar Riksskatteverkets bedömning att
den föreslagna gallringsfristen är för kort. I fråga om polisens och tullens
underrättelseregister gäller en gallringstid om tre år. Enligt regeringens
mening bör en motsvarande tidsfrist gälla för uppgifter i skattemyndig-
heternas underrättelseregister.
En uppgift i ett underrättelseregister skall således gallras inom tre år.
Har det innan denna tid gått till ända förts in nya uppgifter om samma
person börjar dock en ny frist att löpa. Det krävs dock att de nya upp-
gifterna är sådana att de i sig skulle kunna motivera att uppgift om per-
sonen skulle föras in i registret. Uppgifterna far kvarstå om en särskild
undersökning har inletts.
Behandling av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsutredande
verksamhet omfattar uppgifter som allmänt sett far betraktas som
integritetskänsliga, bl.a. uppgifter om att personer är misstänkta eller
dömda för brott. Behovet av att bevara sådana uppgifter för t.ex.
forskningsändamål står i konflikt med intresset av att gallra uppgifterna
med hänsyn till den personliga integriteten. Det kan dock inte uteslutas
att det i vissa fall finns ett särskilt behov av att bevara uppgifter för
forskningsändamål och att detta behov då bör ta över integritetsintresset
av att gallra uppgifterna. Regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer bör därför ges ett bemyndigande att tillåta undantag från
gallringsskyldigheten.
Prop. 1998/99:34
Regeringens förslag: Skattemyndighetens beslut angående rättelse
far överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd
skall krävas vid överklagande till kammarrätten.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att bestämmelsen om överklagande även skall
omfatta skattemyndighetens beslut om information till den registrerade
och att avslå enskilds begäran om att fa ut uppgifter.
56
Remissinstanserna: Hovrätten för Nedre Norrland ifrågasätter om
inte rätt till överklagande bör kunna komma i fråga i ytterligare fall.
Kammarrätten i Göteborg avstyrker förslaget såvitt gäller beslut om
utlämnande av uppgifter. Övriga remissinstanser tillstyrker eller har inte
haft något att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Utredningen har föreslagit att en be-
stämmelse om överklagande av sådana beslut som fattas av skatte-
myndigheten i den brottsbekämpande verksamheten och som direkt berör
den enskilde skall tas in i lagen. Det gäller framför allt beslut om rättelse
av oriktiga uppgifter, om information om pågående behandlingar och att
avslå en enskilds begäran om att få ut de uppgifter om honom som
behandlas.
Regeringen delar utredningens bedömning att skattemyndighetens
beslut angående behandling av personuppgifter och som direkt berör den
enskilde skall kunna överklagas. Den föreslagna lagen innehåller dock
till skillnad mot utredningens förslag endast de särbestämmelser som är
motiverade för skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet och
hänvisar därutöver till personuppgiftslagen, se avsnitt 5.1. Endast i fråga
om rättelse av oriktiga uppgifter föreslås bestämmelser i lagen.
Beslut om rättelse skall givetvis kunna överklagas. Regeringen föreslår
därför att det skall införas en rätt att överklaga sådana beslut till allmän
förvaltningsdomstol. För överklagande till kammarrätt skall krävas
prövningstillstånd.
För övriga beslut som rör behandlingen av personuppgifter gäller
personuppgiftslagens regler. Någon särskild bestämmelse om hur beslut
av en myndighet som är personuppgiftsansvarig skall överklagas finns
inte i personuppgiftslagen. När det gäller beslut om att avslå en enskilds
begäran om att få ut uppgifter finns dock, som Kammarrätten i Göteborg
påtalat, bestämmelser om överklagande i sekretesslagen. Härutöver finns
bestämmelser om överklagande av skattemyndighetens beslut, i de fall
det saknas andra regler om överklagande, i förordningen (1990:1293)
med instruktion för skatteförvaltningen.
Prop. 1998/99:34
Regeringens förslag: För uppgifter som behandlas i skatte-
myndigheternas brottsutredande verksamhet skall sekretess till förmån
för den enskilde gälla med ett omvänt skaderekvisit.
För uppgifter som förekommer i underrättelseverksamhet skall
sekretess med ett omvänt skaderekvisit gälla även till skydd för
skattemyndighetens brottsutredande verksamhet.
Utredningen har inte lämnat något förslag i denna del. Utredningen
har dock uttalat att sekretessen i skattemyndigheternas brottsutredande
verksamhet bör anpassas till den som gäller för polisen.
57
Remissinstanserna instämmer i eller har inte något att invända mot
utredningens bedömning.
Skälen för regeringens förslag: Sekretesslagen (1980:100) innehåller
bestämmelser som särskilt tar sikte på uppgifter som förekommer i
brottsbekämpande verksamhet. Sekretessen, som regleras i 5 kap. 1 § och
9 kap. 17 §, gäller förutom i rena förundersökningar i övrigt för att
förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott.
Till skydd för skattemyndighetens brottsbekämpande verksamhet
gäller sekretess enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen för uppgifter dels under
förundersökning, dels i verksamhet med att förebygga, uppdaga, utreda
och beivra brott om det kan antas att syftet med beslutade eller för-
utsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om
uppgiften röjs. Enligt 9 kap. 17 § sekretesslagen gäller sekretessen till
skydd för den enskilde för uppgift om enskilds personliga eller ekono-
miska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom
närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.
Vissa uppgifter som behandlas i brottsbekämpande verksamhet är
omgärdade av starkare sekretess än förundersökningssekretessen. Enligt
7 kap. 17 § sekretesslagen gäller sekretess i verksamhet som avser för-
ande av eller uttag ur allmänt kriminalregister eller register som förs
enligt polisregisterlagen för uppgift som har tillförts registret. Be-
stämmelsen omfattar även bl.a. Tullverkets brottsregister och register
över sakkunnigutlåtanden som förs vid Statens Kriminaltekniska
Laboratorium, eftersom dessa register har inrättats med stöd av polis-
registerlagen.
Riksdagen har den 2 juni 1998 beslutat om ändringar i sekretesslagen
som innebär att för uppgifter i andra polisregister än belastningsregister
skall den absoluta sekretessen avskaffas. För uppgifter i polisens register
skall i stället sekretessen till skydd för den enskilde i 9 kap. 17 §
sekretesslagen gälla med ett omvänt skaderekvisit, dvs. sekretess gäller
om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att det medför
skada. För uppgifter i underrättelseverksamhet skall sekretessen i 5 kap.
1 § sekretesslagen gälla med ett omvänt skaderekvisit även till skydd för
polisens verksamhet.
Skattemyndigheternas behandling av personuppgifter i den brottsut-
redande verksamheten bör enligt regeringens mening omfattas av samma
sekretess som för motsvarande verksamhet inom polisen. Därigenom
underlättas också utbytet av information mellan myndigheterna. För-
slaget föranleder ändringar i 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen.
Prop. 1998/99:34
58
Prop. 1998/99:34
Genom skatteregisterlagen (1980:343) regleras de fortlöpande register
som förs inom skatteförvaltningen med stöd av ADB. Skatteregisterlagen
omfattar dock inte sådan specialinriktad registerföring som kan behövas
för ADB-bearbetningar i samband med särskilda kontrollaktioner.
Skatteregisterlagen medger att det inom skatteförvaltningen förs ett
centralt skatteregister för hela landet och ett regionalt skatteregister för
varje län. Skatteregistren får användas vid inkomst- och förmögenhets-
taxeringen samt vid bestämmande och uppbörd av inkomst- och
förmögenhetsskatt m.fl. skatter och avgifter enligt skattebetalningslagen.
De får också användas för planering, samordning och uppföljning av
revisions- och kontrollverksamheten på i huvudsak hela beskattnings-
området. Det centrala skatteregistret får även användas för utredningar i
kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet.
10 § skatteregisterlagen reglerar i vilken utsträckning uppgifterna i det
centrala skatteregistret får vara tillgängliga via terminal. Utgångspunkten
för regleringen är att uppgifterna får finnas tillgängliga på terminal
endast i den mån behovet av att snabbt och enkelt få tillgång till
uppgifterna väger tyngre än den risk från integritetssynpunkt som
terminalåtkomst anses medföra (jfr prop. 1979/80:146 s. 47). Terminal-
åtkomst till uppgifter i registret får i princip finnas endast för de ändamål
för vilka registret är avsett, dvs. för beskattning och för kronofogde-
myndigheternas exekutiva verksamhet. För skattemyndigheten i länet och
för kronofogdemyndigheterna gäller vissa begränsningar i terminal-
åtkomsten, medan Riksskatteverket har terminalåtkomst till hela det
centrala skatteregistret.
Skattemyndigheternas terminalåtkomst är i huvudsak begränsad till de
uppgifter som hänför sig till länet. För vissa uppgifter av mindre
integritetskänslig natur medges dock riksåtkomst. Detsamma gäller upp-
gifter där praktiska skäl talar för sådan åtkomst.
Uppgifterna i skatteregistret omfattas av sekretess enligt 9 kap. 1 §
sekretesslagen (1980:100). Skattesekretessen är absolut såvitt gäller
uppgifterna i skatteregistren. Sekretessen gäller således även om det står
klart att uppgifterna kan lämnas ut utan att någon lider men därav.
Sekretessen för uppgifterna i skatteregistren kan brytas under vissa
förutsättningar. Enligt 1 kap. 5 § sekretesslagen utgör sekretess inte
hinder mot att uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den
utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Undantag
från skattesekretessen kan också förekomma med stöd av de allmänna
bestämmelserna i 14 kap. sekretesslagen. Enligt 14 kap. 1 § sekretess-
lagen hindrar inte sekretess att uppgift lämnas till annan myndighet, om
uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Uppgiftsskyldigheten
måste vara uttrycklig. Det är inte tillräckligt med allmänt hållna före-
59
skrifter om samarbete mellan myndigheterna for att bryta sekretessen.
Uppgifter kan också lämnas ut med stöd av 14 kap. 2 § sekretesslagen.
Den bestämmelsen innehåller en katalog med förutsättningar för
utlämnande. I katalogen anges bl.a. att sekretess inte hindrar att uppgift
som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polis-
myndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om
fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan
påföljd än böter. Vissa uppgifter kan lämnas ut endast om det för brottet
inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Enligt 14 kap. 3 §
första stycket sekretesslagen, den s.k. generalklausulen, far sekretess-
belagd uppgift lämnas till myndighet, om det är uppenbart att intresset av
att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen
skall skydda.
Med stöd av bestämmelserna i sekretesslagen finns förutsättningar för
de brottsutredande myndigheterna att i princip få ut alla upplysningar i
skatteregistren som är relevanta för en brottsutredning.
Prop. 1998/99:34
Regeringens bedömning: Skattebrottsenhetema bör inte få terminal-
åtkomst till skatteregistret.
Utredningens förslag: Skattebrottsenhetema skall få terminalåtkomst
till flertalet uppgifter i skatteregistret. Enheterna skall ha s.k. riksåtkomst.
Remissinstanserna: JO, Kammarrätten i Göteborg, Datainspektionen,
Industriförbundet, Företagarnas Riksorganisation och Advokat-
samfundet har avstyrkt förslaget. Justitiekanslem och Domstolsverket
påpekar att det är väsentligt att gränslinjen mellan den fiskala verk-
samheten inom skatteområdet och den brottsutredande verksamheten
upprätthålls. Övriga remissinstanser tillstyrker eller har inte något att
invända mot förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: Skattebrottsenhetema kommer i
likhet med vad som redan i dag gäller för polisen att behöva uppgifter
från skattemyndigheternas fiskala del. Skattebrottsenhetema skall
emellertid vara självständiga i förhållande till skattemyndigheterna i
övrigt. Skattesekretessen enligt sekretesslagen gäller därför gentemot
skattebrottsenhetema. Eftersom sekretessen i skattebrottsenhetemas
verksamhet kommer att vara densamma som i annan brottsbekämpande
verksamhet, är förutsättningarna för att skattemyndigheterna skall lämna
ut uppgifter i skatteregistren också i stort sett desamma.
Skattebrottsenhetema kommer redan med stöd av dagens bestämmelser
att kunna få del av de flesta uppgifterna i skatteregistren som behövs i
den brottsbekämpande verksamheten. Frågan är dock om det är till-
fredsställande att skattebrottsenhetemas tillgång till uppgifterna skall
bestämmas enbart med stöd av sekretesslagen.
60
Utredningen har föreslagit att skattebrottsenhetema skall få Prop. 1998/99:34
terminalåtkomst till det centrala skatteregistret. Utredningen har fram-
hållit att effektivitetsvinsterna med att skattemyndigheterna övertar
polisens roll i fråga om att bekämpa skattebrott delvis skulle gå förlorade
om terminalåtkomst inte medges. Behovet av direktåtkomst är inte det
enda argumentet för att ge skattebrottsenhetema sådan tillgång till
skatteregistren. Även det faktum att skattebrottsenhetema redan med stöd
av nuvarande bestämmelser kan ta del av de flesta av de sökta upp-
gifterna måste vägas in i bedömningen. Detsamma gäller den självklara
koppling som finns mellan de brott skattebrottsenhetema har att bekämpa
och beskattningsverksamheten. Sammantaget talar dessa omständigheter
enligt utredningen för att skattebrottsenhetema bör få terminalåtkomst till
det centrala skatteregistret.
Flertalet remissinstanser som uttalat sig i frågan har avstyrkt förslaget.
Remissinstanserna har anfört bl.a. följande. Om skattebrottsenhetema ges
tillstånd att ha direktåtkomst till skatteregistret kringgås den prövning
som skall ske enligt nu gällande regelsystem om utlämnande av uppgifter
mellan myndigheter. Det förhållandet att skattebrottsenhetema skulle få
direktåtkomst är vidare ägnat att minska tilltron till att dessa enheter och
skattemyndigheternas fiskala sida hålls åtskilda. En sådan öppenhet som
föreslås innebär att det knappast kan sägas råda någon egentlig åtskillnad
mellan den fiskala och den brottsutredande verksamheten. Åtkomsten
innebär risker för integritetsintrång. Det finns även risk för att förslaget
kan komma i konflikt med artikel 6 i Europakonventionen. Slutligen
framhålls att skattebrottsenhetema inte bör ha större tillgång till det
centrala skatteregistret än vad polisen har.
Den direkta tillgången till skatteregistren är förbehållen de ändamål för
vilka skatteregistren förs. Även för dessa ändamål är tillgången
begränsad genom särskilda bestämmelser. Att öppna skatteregistren för
skattebrottsenhetema innebär att registren kommer att användas för
brottsbekämpande ändamål. Skatteregistren skulle därmed komma att
användas på ett delvis annorlunda sätt än i dag.
Trots att starka skäl talat för ett förhållandevis fritt informationsflöde
inom beskattningsverksamheten har terminalåtkomsten begränsats även
för detta ändamål. Utgångspunkten för dessa begränsningar är att upp-
gifter får finnas tillgängliga på terminal endast i den mån behovet att
snabbt och enkelt få tillgång till dessa väger tyngre än den risk från
integritetssynpunkt som terminalåtkomst medför. Med risk avses i detta
fall risken för att hemliga beskattningsuppgifter blir tillgängliga utanför
den krets av myndigheter och tjänstemän som behöver uppgifterna för
beskattningsverksamheten.
I fråga om andra myndigheters tillgång till skatteregistren har utgångs-
punkten alltsedan skatteregisterlagens tillkomst varit en helt annan än
den som gäller i fråga om tillgången för beskattningsändamål. De en-
skilda medborgarna har haft anledning att räkna med att sådana uppgifter
av känslig natur som lämnats för beskattningsverksamheten inte kommer
att användas för annan verksamhet. Endast i de fall det är särskilt moti-
verat kan det komma i fråga att lämna ut uppgifter i skatteregistren till
myndigheter utanför beskattningsområdet. Skall uppgifter lämnas ut för-
61
utsätter detta att intresset av utlämnande bedöms väga tyngre än risken
för otillbörligt integritetsintrång. Med undantag för kronofogdemyndig-
heternas exekutiva verksamhet har det inte kommit ifråga att utöka
terminalåtkomsten till skatteregistren till att avse myndigheter utanför
skatteområdet.
Direkt åtkomst till det centrala skatteregistret skulle givetvis vara av
stor betydelse för skattebrottsenhetemas verksamhet. Som utredningen
framhållit skulle arbetet kunna bedrivas effektivare. Dock kvarstår det
ofrånkomliga att risken för otillbörligt integritetsintrång ökar när fler
myndigheter och befattningshavare far tillgång till skatteregistret. Be-
hovet av terminalåtkomst måste vägas mot denna risk. För att skatte-
brottsenhetema skall fa terminalåtkomst måste således behovet av att de
snabbt och enkelt får tillgång till uppgifter i skatteregistret väga tyngre än
den risk från integritetssynpunkt som terminalåtkomsten medför.
I samband med inrättandet av de särskilda skattebrottsenhetema ut-
talade regeringen att enheterna organisatoriskt skall hållas åtskilda från
skatteutredningar. Skälet härtill var att den enskildes rättssäkerhet skall
säkerställas och att ändamålsprincipen - dvs. den princip som innebär att
det inte är tillåtet att med stöd av regelverket för skatteutredningar ta
fram uppgifter som inte behövs i skatteverksamheten men som den som
utreder brottet behöver eller vice versa - upprätthålls. Regeringen fram-
höll särskilt att brottsutredningar och skatteutredningar har olika syften
och regleras av olika regelverk.
Det är enligt regeringens mening väsentligt att det inte råder något
tvivel om att den fiskala och den brottsutredande verksamheten inom
skattemyndigheten bedrivs åtskilda. Som remissinstanserna påtalat inne-
bär förslaget om direktåtkomst att den prövning som skall ske enligt nu
gällande regelsystem om utlämnande av uppgifter mellan myndigheter
inte görs. Om direktåtkomst medges föreligger det därför en risk för
otillbörligt intrång i den enskildes integritet. Andra myndigheter som
ägnar sig åt brottsbekämpning kan också hävda behov i sin verksamhet
av terminalåtkomst till det centrala skatteregistret. Regeringen anser mot
bakgrund av det anförda att övervägande skäl talar för att direkt åtkomst
till det centrala skatteregistret inte nu bör medges. Det kan emellertid
finnas skäl att återkomma till frågan när erfarenhet vunnits av skatte-
brottsenhetemas verksamhet.
Regeringens förslag: Skattemyndigheten skall fa tillgång till be-
lastningsregistret och misstankeregistret.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget.
Rikspolisstyrelsen framhåller dock att terminalåtkomst till belastnings-
registret och misstankeregistret inte är möjlig före år 2000.
Prop. 1998/99:34
62
Skälen för regeringens förslag: Skattemyndigheterna kommer i likhet
med tullen att ha behov av tillgång till uppgifter i de register som fors
och kommer att foras av polisen. Som redogjorts för i avsnitt 4 kommer
lagen om det allmänna kriminalregistret och polisregisterlagen att er-
sättas av andra författningar. Flertalet av de register som för närvarande
förs med stöd av polisregisterlagen kommer fortsättningsvis att föras
med stöd av polisdatalagen. Polisen far också med stöd av polisdatalagen
inrätta andra register, bl.a. kriminalunderrättelseregister.
Vidare införs en lag om belastningsregister och en lag om misstanke-
register. Detta innebär att person- och belastningsregistret inte längre
kommer att föras i sin nuvarande form. Belastningsregistret skall till
skillnad från dagens person- och belastningsregister endast innehålla
belastningsuppgifter. Det övergripande syftet med det nya belastnings-
registret är att olika myndigheter, framför allt de brottsbekämpande och
rättsvårdande myndigheterna, på ett enkelt sätt skall fa tillgång till de
uppgifter som behövs i verksamheten. Det får inte förekomma något
annat rikstäckande register över brottmålsdomar än belastningsregistret
Misstankeregistret skall innehålla uppgifter om bl.a. den som har fyllt
15 år och som är skäligen misstänkt för något brott mot brottsbalken eller
för något annat brott för vilket är föreskrivet svårare straff än böter. Det
övergripande syftet med misstankeregistret är att framför allt polis- och
tullmyndigheter på ett enkelt sätt skall fa tillgång till de uppgifter som
krävs för att olika förundersökningar skall kunna samordnas på ett effek-
tivt sätt. Om det behövs utnyttjas uppgifterna i registret också på armat
sätt i polisens brottsförebyggande och brottsbekämpande verksamhet.
Skattemyndigheterna kommer i sin brottsutredande verksamhet att ha
behov av att få tillgång till uppgifter om att en person dömts för t.ex.
skattebrott eller att en person är misstänkt för sådan brottslighet. Skatte-
myndigheten måste därför ha tillgång till dessa uppgifter ur polisens
belastningsregister. Skattemyndigheten behöver också ha tillgång till
uppgifter ur misstankeregistret. Uppgifterna i registren är nödvändiga i
den brottsbekämpande verksamheten för att förebygga, uppdaga och
utreda brott. Misstankeregistret innehåller vidare information som är
nödvändig för att samordna brottsutredningar m.m. Regeringen föreslår
därför att belastningsregistret och misstankeregistret skall få användas
även för skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet.
I likhet med utredningen anser regeringen att skattemyndigheten på
sikt bör ha direkt åtkomst till registren. Detta förutsätter dock att de
tekniska förutsättningarna finns vilket ännu inte är fallet.
Skattemyndigheten kan vidare komma att ha behov av tillgång till
uppgifter som behandlas med stöd av polisdatalagen, t.ex. i spanings-
register, och som har betydelse för utredning av skattebrott. Polisdata-
lagen innehåller emellertid till skillnad mot lagen om belastningsregister
och lagen om misstankeregister inte någon bestämmelse om utlämnande
av uppgifter i aktuellt avseende. I likhet med vad som nu föreslås i fråga
om behandling av uppgifter i skattemyndigheternas brottsutredande verk-
samhet anses sekretesslagens regler tillräckliga (se avsnitt 5.10). Skatte-
myndigheternas rätt att från polisen få ut uppgifter som behandlas enligt
Prop. 1998/99:34
63
polisdatalagen får därför bedömas efter en prövning i enlighet med
sekretesslagens regler.
Skattemyndigheterna torde i de flesta fall behöva tillgång till uppgifter
i register hos polisen endast i den utsträckning uppgifterna har anknyt-
ning till brott inom skatteområdet. Belastningsuppgifter och uppgifter om
skälig misstanke om brott kan dock i vissa fall vara sådana att skatte-
myndigheterna kan komma att behöva tillgång därtill oberoende av om
brotten rör skatteområdet eller inte. Frågan om vilka uppgifter skatte-
myndigheten skall ha åtkomst till bör enligt regeringens mening beredas
vidare.
Uppgifter som behandlas i Tullverkets brottsregister kan ha betydelse
for utredningar av brott inom skatteområdet. Vissa brott inom skatte-
området som skall utredas av skattemyndigheterna ligger nära Tull-
verkets ansvarsområde. Det gäller främst punktskatte- och mervärdes-
skattebedrägerier. Enligt regeringens uppfattning bör uppgifter i Tull-
verkets register som har betydelse for utredningen av sådana brott kunna
tillföras skattemyndigheter på motsvarande sätt som gäller for polisen.
Lagen om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet måste an-
passas till personuppgiftslagen. Regeringen avser därför att göra en
översyn av lagen. Enligt regeringens mening bör en reglering av skatte-
myndigheternas rätt att använda tullens brottsregister avvakta den
kommande översynen.
Prop. 1998/99:34
64
Prop. 1998/99:34
Skattemyndigheterna far med stöd av 3 kap. taxeringslagen (1990:324)
företa bl.a. revision för att granska näringsidkares bokföring m.m. Revi-
sion kan företas även med stöd av bl.a. skattebetalningslagen (1997:483)
och lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. I
samtliga fall gäller att revision far göras endast hos den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141)
och hos annan juridisk person än dödsbo. Skattemyndigheternas rätt att
tillgripa tvångsåtgärder för att kunna genomföra en revision regleras
särskilt i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattnings-
förfarandet (tvångsåtgärdslagen).
Vid revisioner och annan granskning kan kontroll behöva vidtas i ett
företags ADB-system. Den information som myndigheten behöver från
ett sådant system kan normalt inhämtas genom att företagets personal
själv gör alla bearbetningar, ADB-revisom gör bearbetningar på före-
tagets dator eller genom att revisorn tar kopior av företagets register och
bearbetar detta på myndighetens dator.
Granskningen av ett företags ADB-system omfattar ibland uppgifter ur
personregister. Regler som syftar till att skydda de registrerades person-
liga integritet vid förande av personregister fanns tidigare i datalagen
(1973:289). De flesta av reglerna i datalagen riktar sig till den register-
ansvarige, dvs. den för vars verksamhet personregister förs, om han för-
fogar över registret. Enligt datalagen är i regel den som revisionen eller
granskningen utförs hos registeransvarig för de register som revideras.
De bearbetningar som granskaren utför med registret innebär inte att han
eller den myndighet han tjänstgör vid blir registeransvarig. Granskaren är
heller inte utan vidare bunden av villkor som avser den registeransvariges
användning av registret. Som en komplettering till reglerna i taxerings-
lagen om ADB-användning gäller därför lagen (1987:1231) om automa-
tisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. Lagen tillämpas på myn-
dighets granskning avseende skatter och socialavgifter samt granskning
enligt tullagen (1994:1550) när åtgärden innefattar automatisk data-
behandling av personuppgifter i personregister enligt datalagen. Syftet
med lagen är att skydda personuppgifter som finns hos den som granskas
vid en revision och ge skydd mot att kontrollverksamheten genom an-
vändning av ADB-teknik far en uppläggning som är oacceptabel från
integritetssynpunkt (prop. 1987/88:65 s. 80).
Enligt lagen om automatisk databehandling vid taxeringsrevision,
m.m. får granskningen av personregister inte leda till otillbörligt intrång i
den registrerades personliga integritet. Med otillbörligt integritetsintrång
3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 34
avses i princip detsamma som i den gällande datalagen. Datainspektionen
utövar tillsyn över granskningen och i den mån det behövs för att för-
hindra risk för otillbörligt integritetsintrång får Datainspektionen med-
dela särskilda villkor för granskningen. Med stöd av en särskild förord-
ning har Datainspektionen utfärdat föreskrifter om verkställigheten av
lagen om automatisk databehandling vid taxeringsrevision (DIFS 1988:2
och 1997:8). Även Riksskatteverket har utfärdat föreskrifter på området
(RSFS 1997:11). Riksskatteverkets föreskrifter har delvis samma inne-
börd som Datainspektionens.
Datainspektionens föreskrifter innehåller bl.a. bestämmelser om sam-
råd med den registeransvarige, användning och bevarande av person-
uppgifter samt ADB-säkerhet. Enligt föreskrifterna krävs ett särskilt för-
ordnande för att en revisor själv skall få använda tekniskt hjälpmedel vid
granskning av ADB-register. Ett särskilt förordnande krävs dock inte om
revisorn, efter medgivande av den registeransvarige själv tar fram upp-
gifter genom att använda dennes terminal och åtkomsten är begränsad på
så sätt att revisorn inte kan påverka innehållet i registret.
När det gäller användning av personuppgifter får sådana uppgifter som
framkommer vid granskningen användas endast i överensstämmelse med
granskningens ändamål. Om det är av väsentlig betydelse från be-
skattningssynpunkt får dock uppgifterna användas även för kontroll av
att annan än den granskade har fullgjort sin deklarations- och uppgifts-
skyldighet. Föreligger synnerliga skäl får personuppgifter även användas
för att tillgodose annat allmänt intresse. I fråga om ADB-säkerhet skall
enligt huvudregeln granskaren, när denne själv tar fram uppgifterna och
använder tekniskt hjälpmedel, i första hand använda kopior av de person-
register som granskas. Regeln är till för att eliminera riskerna för intrång
i den registrerades personliga integritet genom att granskningen kan leda
till oavsiktlig eller otillåten förstörelse av det granskade personregistret.
Motsvarande regel finns i tvångsåtgärdslagen, se nedan.
Bestämmelser om skydd för ADB-lagrad information vid taxerings-
revision finns också i tvångsåtgärdslagen. Vid verkställandet av en revi-
sion får endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som be-
hövs för att tillgodose ändamålet med revisionen. Vidare finns ett absolut
förbud mot granskning via telenätet, dvs. via modem mellan företagets
och myndighetens datorer. Tekniskt hjälpmedel hos den som åtgärden
verkställs hos får användas endast om det är nödvändigt. ADB-revision
skall i stället normalt ske genom granskning av en kopia av registret. Om
den granskade inte har tillhandahållit någon kopia för granskning eller
om revisorn inte kunnat kontrollera om den uppgivna kopian stämmer
överens med innehållet i den reviderades register, får revisorn använda
den skattskyldiges ADB-utrustning för att på egen hand ta fram materia-
let. Lagen innehåller även regler om den enskildes rätt att genom beslut
av domstol få undanta material från granskningen. Bestämmelserna i
lagen om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. är till-
lämpliga också vid eftersökning och omhändertagande av ADB-upp-
tagningar.
Prop. 1998/99:34
66
Prop. 1998/99:34
Regeringens förslag: Lagen om automatisk databehandling vid
taxeringsrevision, m.m. upphävs.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att
invända mot förslaget. Datainspektionen, Industriförbundet, Före-
tagarnas Riksorganisation, Näringslivets nämnd för regelgranskning
förordar dock att ett system med personuppgiftsombud används.
Skälen för regeringens förslag: Revisioner och annan granskning
som påbörjas efter det att personuppgiftslagen (1998:204) trätt i kraft den
24 oktober 1998 omfattas inte av övergångsbestämmelserna till person-
uppgiftslagen. En anpassning till dataskyddsdirektivet och person-
uppgiftslagen bör därför göras för att osäkerhet inte skall råda om vad
som gäller.
Behovet av en särskild lag som reglerar vad som gäller vid ADB-
revisioner m.m. är som tidigare nämnts motiverat av att den granskande
myndigheten inte är registeransvarig enligt datalagen. Utformningen av
vem som är personuppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen skiljer sig
från vad som gäller registeransvarig enligt datalagen. Enligt 3 §
personuppgiftslagen avses med personuppgiftsansvarig den som ensam
eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och medlen för
behandlingen av personuppgifter. Detta aktualiserar frågan om ansvaret
för behandlingar i samband med revision och annan gransknings-
verksamhet. När exempelvis skattemyndigheten vid taxeringsrevision
beordrar viss behandling av personuppgifter hos ett personuppgifts-
ansvarigt företag, kan företaget inte anses bestämma ändamålen med och
medlen för behandlingen. Det gör i stället den granskande myndigheten.
Vid granskningen eller revisionen torde ändamålet med behandlingen av
personuppgifter regelmässigt bli ett annat än det som bestäms av den
personuppgiftsansvarige i dennes verksamhet.
Frågan om den granskande myndigheten blir personuppgiftsansvarig
har behandlats av Datalagskommittén (SOU 1997:39). Enligt kommittén
talar mycket för att den myndighet som beordrar behandlingen kommer
att anses som personuppgiftsansvarig, om inte annat anges i den lag-
stiftning som reglerar åtgärden. Detsamma gäller när en myndighet på ett
eller annat sätt har tagit hand om behandlade personuppgifter, t.ex. vid
beslag av ett personregister. Frågan om ansvar vid ADB-revision och
annan granskning behandlades även av Datalagsutredningen (SOU
1993:10). Enligt utredningens förslag skulle den granskande myndig-
heten bli personuppgiftsansvarig för den behandling som sker vid gransk-
ningen. Utredningens förslag överensstämde i denna del i stort med
Datalagskommitténs förslag.
Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning i fråga om den
granskande myndighetens ansvar än den som gjorts av de nämnda utred-
67
ningama. Detta innebär att skattemyndigheten och tullmyndigheten blir
personuppgiftsansvariga i fråga om de behandlingar som utförs vid revi-
sion och annan granskning av ADB-material. En sådan ordning torde ge
ett minst lika bra skydd för den enskilde som den nuvarande regleringen.
Om den granskande myndigheten är personuppgiftsansvarig innebär det
att myndigheten åläggs de skyldigheter som enligt personuppgiftslagen
vilar på den personuppgiftsansvarige. Bestämmelser om skydd för ADB-
lagrad information finns dessutom i taxeringslagen och tvångsåtgärds-
lagen. Riksskatteverket har även utarbetat interna regler om ADB-
säkerhet i bl.a. kontrollverksamheten. Dessa regler kommer att gälla vid
sidan av personuppgiftslagens bestämmelser. Det finns således inte
längre något direkt behov av en särskild lag för att skydda de registrera-
des personliga integritet.
En annan fråga är om särregler av annan anledning behöver införas.
Regeringen tar i detta sammanhang upp vissa frågor som är av särskild
betydelse.
Enligt 9 § personuppgiftslagen skall den personuppgiftsansvarige se
till att personuppgifter inte behandlas för något ändamål som är ofören-
ligt med det ursprungliga. Paragrafen motsvarar artikel 6 i dataskydds-
direktivet. Enligt artikel 13 i direktivet far undantag göras från artikel 6 i
särskild lagstiftning om det är nödvändigt med hänsyn till t.ex. ett viktigt
ekonomiskt eller finansiellt intresse, inklusive bl.a. skattefrågor.
Som tidigare nämnts gäller personuppgiftslagens bestämmelser inte
om särskilda regler finns i annan lag eller förordning. Bestämmelser om
revision m.m. finns i flertalet lagar på skatteområdet, bl.a. taxeringslagen
och skattebetalningslagen. Av dessa regler framgår att revision och annan
granskning far företas i ett företags ADB-system. Med stöd av tvångs-
åtgärdslagen kan skattemyndigheten för att kunna genomföra revisionen
besluta om vissa tvångsåtgärder. Inom tullmyndigheternas verksamhets-
område finns bestämmelser om kontroll i tullagen. Bestämmelserna i
dessa lagar far anses tillräckliga för att medge behandling för annat
ändamål än det uppgifterna samlades in för. Någon ytterligare reglering
behövs således inte.
Personuppgiftslagen innehåller särskilda bestämmelser om information
till den registrerade. Informationsskyldigheten är förenad med flera
undantag. I den utsträckning det är föreskrivet i lag eller annan författ-
ning eller i beslut som har meddelats med stöd av författning att uppgift
inte far lämnas till den registrerade, gäller inte bestämmelserna. Informa-
tion behöver inte heller lämnas om uppgifterna samlas in från någon
annan källa än den registrerade och det finns bestämmelser om utlämnan-
det eller registrerandet av uppgifterna i en lag eller annan författning.
Information om uppgifter som hämtats från någon annan källa än den
registrerade behöver inte heller lämnas om det visar sig omöjligt eller
skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsinsats. Om uppgifterna an-
vänds för att vidta åtgärder som rör den registrerade skall dock informa-
tion lämnas senast i samband med att så sker.
Undantagsreglerna innebär att den reviderande myndigheten inte
behöver lämna någon information till de registrerade. Sekretessen enligt
9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) gäller även i förhållande till de an-
Prop. 1998/99:34
68
ställda i det reviderade företaget och andra som kan vara registrerade i
företagets register. Några särskilda regler om informationsskyldighet
torde därför inte behövas.
Enligt 36 § personuppgiftslagen skall behandling av personuppgifter
skriftligen anmälas till tillsynsmyndigheten innan behandlingen genom-
förs. Anmälan behöver enligt 37 § inte göras om den personuppgifts-
ansvarige anmält till tillsynsmyndigheten att ett personuppgiftsombud
utsetts och vem det är. Regeringen eller den myndighet regeringen be-
stämmer far vidare meddela föreskrifter om undantag från anmälnings-
skyldigheten för sådana typer av behandlingar som sannolikt inte
kommer att leda till otillbörligt intrång i den personliga integriteten.
Enligt 3 § personuppgiftsförordningen (1998:1191) gäller anmälnings-
skyldigheten enligt 36 § första stycket personuppgiftslagen inte för bl.a.
behandling av personuppgifter som regleras genom särskilda föreskrifter
i lag eller förordning.
Flera remissinstanser har förordat att skattemyndigheterna skall ha
personuppgiftsombud. Regeringen delar givetvis remissinstansernas
bedömning av vikten att säkerställa ett gott integritetsskydd. Regeringen
har emellertid när det gäller skattemyndigheternas brottsutredande
verksamhet inte ansett det motiverat att för skattemyndigheterna införa
en skyldighet att ha personuppgiftsombud, se avsnitt 5.6. Något skäl att
göra en annan bedömning när det gäller behandling av personuppgifter
vid revision kan inte anses motiverat. Personuppgiftslagens regler bör
därför gälla. Detta innebär att någon anmälningsskyldighet inte föreligger
eftersom revision och annan kontroll utförs med stöd av lag. Vad som nu
sagts innebär dock inte att skattemyndigheten är förhindrad att utse
personuppgiftsombud om myndigheten skulle anse att detta behövs.
Andra frågor som kan aktualiseras är reglerna om rättelse och skade-
stånd. Den personuppgiftsansvarige är skyldig att på begäran av den
registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna felaktiga personuppgifter
m.m. Vidare kan skadestånd utgå om uppgifter har behandlats i strid med
personuppgiftslagen. Om man vid en revision hittar oriktiga uppgifter i
det granskade företagets bokföring är myndigheten naturligtvis inte
skyldig att rätta dessa. Myndigheten hittar givetvis ofta fel i den redovis-
ning som granskas i syfte att åstadkomma en korrekt beskattning. Reg-
lerna om rättelse och skadestånd kan således endast bli tillämpliga på den
behandling som utförs vid granskningen.
Inte heller övriga regler i personuppgiftslagen torde föranleda att det
för närvarande finns behov av att införa särskilda regler för ADB-
revisioner. Lagen om automatisk databehandling vid taxeringsrevision,
m.m. kan därför upphävas. Skatteförvaltningens registerförfattningar är
emellertid föremål för en översyn. Frågan om behovet av särregler i nu
aktuellt avseende ligger inom ramen för utredningens arbete. Den slutliga
bedömningen av behovet av särregler kan således inte göras förrän vid
beredningen av utredningens förslag.
Prop. 1998/99:34
69
4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 34
13
Prop. 1998/99:34
Regeringens förslag: Kronofogdemyndigheterna skall få ha terminal-
åtkomst till de uppgifter om mervärdesskatt som skall lämnas i en
skattedeklaration samt till uppgifter som skall lämnas i en periodisk
sammanställning.
Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer med regeringens.
Datainspektionen motsätter sig inte förslaget men anser att det ter sig
naturligt att förändringen övervägs inom ramen för den pågående över-
synen av skatteförvaltningens och exekutionsväsendets registerförfatt-
ningar.
Skälen för regeringens förslag: Kronofogdemyndigheterna har i dag
rätt till terminalåtkomst till de uppgifter i det centrala skatteregistret som
behövs för myndighetens verksamhet. Terminalåtkomsten till det centrala
skatteregistret regleras i 10 § fjärde stycket skatteregisterlagen
(1980:343). Riksskatteverkets framställning avser kronofogdemyndig-
heternas rätt till åtkomst till uppgifter om mervärdesskatt.
I det centrala skatteregistret registreras bl.a. uppgifter som behövs för
att bestämma skatt enligt skattebetalningslagen (1997:483), 7 § 3 skatte-
registerlagen. Med skatt enligt skattebetalningslagen avses bl.a. inkomst-
skatt, mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter. Vidare får det centrala
skatteregistret enligt 7 § 24 innehålla de uppgifter om mervärdesskatt
som skall lämnas i en skattedeklaration samt uppgifter som skall lämnas i
en periodisk sammanställning. En periodisk sammanställning innehåller
bl.a. uppgifter om varor som överförs mellan länder inom EU. Krono-
fogdemyndigheternas rätt till åtkomst omfattar endast de uppgifter som
avses i 7 § 3 skatteregisterlagen.
Skatteregisterlagen har ändrats vid ett flertal tillfällen och den har
härigenom blivit svår att tillämpa. Bestämmelserna i 7 § 3 och 7 § 24
skatteregisterlagen kan till viss del sägas överlappa varandra. Uppgifter
som lämnas om mervärdesskatt i skattedeklarationerna behövs givetvis
också för att bestämma skatten. Regeringen delar Riksskatteverkets
bedömning att det med den nuvarande regleringen kan vara svårt att
avgöra vilka uppgifter om mervärdesskatt som en kronofogdemyndighet
skall ha åtkomst till. Uppgifter om mervärdesskatt som lämnas i
skattedeklarationen behövs - i likhet med övriga uppgifter som lämnas i
deklarationer - för att kronofogdemyndigheternas skall kunna utföra sitt
uppdrag att verkställa allmänna och enskilda mål.
De uppgifter som avses har kronofogdemyndigheterna till viss del
redan i dag rätt att ha terminalåtkomst till. De ytterligare uppgifter som
kronofogdemyndigheterna skulle få åtkomst till om terminalåtkomsten
också omfattar uppgifter som lämnas i en skattedeklaration och i perio-
diska sammanställningar kan inte anses känsliga ur integritetsskydds-
synpunkt. Regeringen anser därför att kronofogdemyndigheterna bör få
åtkomst till ifrågavarande uppgifter.
70
Datainspektionen har i sitt yttrande anfört att det ter sig naturligt att
förändringen av terminalåtkomsten övervägs inom ramen för den utred-
ning som har till uppdrag att se över bl.a. skatteförvaltningens och
exekutionsväsendets registerförfattningar. Utredningen skall enligt direk-
tiven redovisa sitt uppdrag våren 1999. Kronfogdemyndighetema har
dock redan i dag behov av uppgifterna i sin verksamhet. En ny reglering
av aktuella register kan finnas tidigast år 2000. Det kommer således att
dröja flera år innan en ny reglering finns som tillgodoser behovet. Rege-
ringen anser därför att förändringen av terminalåtkomsten bör genom-
föras redan nu. Förslaget föranleder ändringar i 10 § skatteregisterlagen.
Prop. 1998/99:34
Regeringen föreslår en lag om behandling av personuppgifter vid
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar som medger helt eller
delvis automatiserad behandling av sådana uppgifter. I lagen anges vilka
möjligheter skattemyndigheterna har att behandla personuppgifter i den
brottsbekämpande verksamheten. Det ankommer på skattemyndigheterna
att inom ramen för vad lagen tillåter avgöra hur omfattande ADB-stöd
som behövs. Kostnaderna för att genomföra förslaget blir således helt
beroende av skattemyndigheternas ställningstaganden i den delen. Skatte-
myndigheterna kommer att ha initialkostnader dels i form av hårdvara,
dels för att inrätta ett lämpligt system för behandlingen i den brotts-
bekämpande verksamheten. Kostnaderna är mycket svåra att precisera
och beror helt på verksamhetens omfattning och i vilken mån särskilda
databaser inrättas. Enligt uppgift från Riksskatteverket kan kostnaden för
att konstruera ett system för datorstöd i den brottsutredande verksam-
heten komma att uppgå till cirka 4 miljoner kr.
En utgångspunkt för våra ställningstaganden har varit att automatiserad
behandling av personuppgifter medför effektivitetsvinster och arbetsbe-
sparingar. De initialkostnader som följer av förslaget torde uppvägas av
de framtida kostnadsbesparingar som datorstödet medför. De kostnader
som förslaget kan komma att medföra bör därför enligt regeringens me-
ning bekostas inom ramen för befintliga anslag för skatteförvaltningen.
Propositionens övriga förslag medför inte några ekonomiska
konsekvenser.
Den verksamhet som skall bedrivas vid de brottsutredande enheterna
inom skattemyndigheten är under uppbyggnad. Från och med andra halv-
året 1998 kommer viss brottsutredande verksamhet att bedrivas. Succes-
sivt kommer därmed också behovet av ADB-stöd i verksamheten att öka.
Regeringen föreslår därför att lagen om behandling av personuppgifter
71
vid skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar skall träda i
kraft den 1 april 1999.
Som tidigare nämnts (avsnitt 9) har riksdagen beslutat om ändringar i
sekretesslagen (1980:100) som berör sekretessen i polisens brotts-
utredande verksamhet. Ändringarna innebär bl.a. att den absoluta sekre-
tessen för polisregistren avskaffas och i stället stärks sekretessen till
skydd för den enskilde. Ändringarna träder i kraft den dag regeringen
bestämmer. Anledningen till detta är att det inte gick att garantera när den
tekniska uppbyggnaden av belastnings- och misstankeregistren är färdig
för att ta i drift.
Det är enligt regeringens mening väsentligt att det starkare sekretess-
skyddet kommer att gälla vid skattemyndigheternas behandling av per-
sonuppgifter i brottsutredningar. De föreslagna ändringarna i sekretess-
lagen bör därför träda i kraft vid samma tidpunkt som lagen om
behandling av personuppgifter i skattemyndigheters medverkan i brotts-
utredningar. Detta innebär att även de ovan nämnda ändringarna i 5 kap.
1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen bör träda i kraft den 1 april 1999 i
stället för den dag regeringen bestämmer. Lagrådet har framhållit att den
föreslagna lagstiftningsmetoden när det gäller övergångsbestämmelserna
visserligen inte i sig är felaktig men att den medför risk för oönskade
resultat. Lagrådet utgår från att regeringen noga bevakar denna fråga.
Som Lagrådet påpekat kan det bli problem om polisdatalagen
(1998:622), lagen (1998:621) om misstankeregister och lagen (1998:620)
om belastningsregister träder i kraft före den 1 april 1999. De nya
systemen inom polisen kan emellertid inte beräknas vara färdiga att ta i
drift före denna tidpunkt. Något hinder mot att sätta de aktuella para-
graferna i kraft den 1 april 1999 kan därför enligt regeringens mening
inte anses föreligga.
Lagen om automatisk databehandling vid taxeringsrevision
Regeringen föreslår att lagen (1987:1231) om automatisk databehandling
vid taxeringsrevision, m.m. upphävs den 1 april 1999. Personuppgifts-
lagen (1998:204) trädde i kraft den 24 oktober 1998. Under en kortare tid
kommer således de båda lagarna att gälla parallellt. Något hinder mot
detta kan enligt regeringens mening inte anses föreligga eftersom regel-
verken inte kan anses direkt stå i strid med varandra.
Prop. 1998/99:34
72
Prop. 1998/99:34
1 §
I bestämmelsen anges lagens tillämpningsområde. Skattemyndighetens
arbetsuppgifter i fråga om att bekämpa brott framgår av lagen
(1997:1024) om skattemyndigheters medverkan i brottsutredning. Enligt
lagen skall skattemyndigheterna biträda åklagaren vid utredning av brott
inom skatteområdet, själva utreda vissa brott i förenklad brottsutredning
samt bedriva spaning, underrättelseverksamhet och brottsförebyggande
verksamhet.
Utanför lagens tillämpningsområde faller behandling av person-
uppgifter i samband med de interna, administrativa åtgärder som kan
förekomma inom verksamheten.
Av andra stycket framgår att manuell behandling, som inte sker i viss
angiven form, undantas från lagen.
Riksskatteverket kommer att ha ett övergripande ansvar för verksam-
heten och kan i denna egenskap komma att behandla personuppgifter.
Vad som sägs om skattemyndigheter bör därför också gälla Riksskatte-
verket.
2§
I paragrafen definieras vissa begrepp som används i lagen. Definitionen
av underrättelseverksamhet, allvarlig brottslig verksamhet och särskild
undersökning motsvarar vad som gäller enligt polisdatalagen (1998:622).
Definitionen av underrättelseverksamhet avgränsar den verksamhet inom
vilken automatiserad behandling är tillåten i underrättelseverksamhet och
i underrättelseregister. Underrättelseverksamheten tjänar bl.a. till att ta
fram underlag som kan läggas till grund för att bestämma vilken in-
riktning i stort en verksamhet skall ha eller för att initiera konkreta
brottsutredningar. Finns det anledning att anta att ett konkret brott har
begåtts skall förundersökning inledas.
Personuppgiftslagen definierar de centrala begrepp som används vid
behandling av personuppgifter, t.ex. behandling av personuppgifter,
blockering av personuppgifter, den registrerade, personuppgiftsansvarig,
personuppgifter, tillsynsmyndigheten och tredje man. Begreppen är rele-
vanta även när behandlingen sker i skattemyndigheternas brottsbekämp-
ande verksamhet. En definition av de begrepp som förekommer finns i
3 § personuppgiftslagen (1998:204).
3§
Skattemyndigheten skall vara personuppgiftsansvarig för de behandlingar
som utförs enligt lagen.
73
4§
Personuppgiftslagen (1998:204) innehåller dels en bestämmelse om för-
bud mot behandling av vissa känsliga personuppgifter (13 §), dels
särskilda undantag från förbudet (15-19 §§). Ytterligare undantag skall
fa meddelas av regeringen eller myndighet regeringen bestämmer i
särskilda fall med stöd av 20 § personuppgiftslagen. Behandling av käns-
liga personuppgifter skall endast undantagsvis få ske i skattemyndig-
heternas brottsbekämpande verksamhet.
Såsom framgår av paragrafens första stycke får uppgifter om en person
inte registreras eller på annat sätt behandlas endast på exempelvis den
grunden att han har vissa politiska åsikter eller tillhör viss ras. Däremot
kan sådana känsliga personuppgifter få behandlas om uppgifter om per-
sonen behandlas av andra skäl. Detta kräver dock att det är ound-
gängligen nödvändigt med hänsyn till behandlingens ändamål. I skatte-
myndigheternas brottsbekämpande verksamhet torde det ytterst sällan
kunna komma i fråga att behandla de känsliga personuppgifter som
bestämmelsen avser.
Känsliga uppgifter får enligt andra stycket inte behandlas i under-
rättelseverksamhet.
5§
Brottsförebyggande rådet får ta del av de uppgifter som behövs för rätts-
statistiken. Vilka uppgifterna är framgår av lagen (1995:606) och förord-
ningen (1995:1060) om vissa personregister för officiell statistik. Av de
uppgifter som behandlas hos skattebrottsenhetema kommer detta främst
att beröra uppgifter om anmälda brott.
6§
Av 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen (1980:100) framgår att upp-
gifter får röjas för en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation
endast om utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller
förordning eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få utlämnas till
svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning
står klart, att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas
till den utländska myndigheten eller mellanfolkliga organisationen.
Genom bestämmelsen får utlämnande ske i större utsträckning än vad
som medges i 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen. Utlämnande får
ske om det följer av en internationell konvention som Sverige har tillträtt
och efter överenskommelse som Sverige med riksdagens tillstånd har
träffat med främmande stat.
7§
Regeringen bemyndigas i denna paragraf att föreskriva att uppgifter far
lämnas ut även i andra fall än de som avses i 5 och 6 § §.
8§
Paragrafen anger ändamålet med underrättelseregister. Paragrafen kom-
menteras närmare i avsnitt 6.3.
Prop. 1998/99:34
74
9§
Paragrafen anger förutsättningarna för att i underrättelseregister föra in
uppgifter som kan hänföras till en enskild person. Med sådana uppgifter
avses uppgifter som direkt eller indirekt kan hänföras till en identifierad
eller med hjälp av uppgifterna identifierad person. Uppgifter far regist-
reras endast om de ger anledning att anta att sådan allvarlig brottslig
verksamhet som avses i 2 § har förekommit eller kan förväntas och
personen i fråga skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller kan
komma att utöva denna. Som framgår av 8 § skall ändamålet med regist-
reringen vara att få fram underlag för en särskild undersökning som i sin
tur skall kunna leda fram till en förundersökning.
Den brottslighet som skattemyndigheterna kommer att utreda kommer
i många fall vara inriktad på vissa varor och transporter. Det gäller fram-
för allt brott på punktskatte- och mervärdesskatteområdet. I skatte-
myndigheternas underrättelseverksamhet finns därför behov av att
registrera uppgifter om bl.a. varor och transportmedel även om ägaren
eller innehavaren till dessa inte kan knytas till den förmodade brottsliga
verksamheten på sådant sätt att uppgifter kan registreras enligt första
stycket. Om ägaren till varorna eller transportmedlet indirekt kan identi-
fieras med hjälp av de registrerade uppgifterna måste uppgiften förses
med en upplysning om att denne inte är misstänkt för delaktighet i den
aktuella brottsligheten.
Någon begränsning när det gäller möjligheten att registrera uppgifter
om juridiska personer finns inte. Uppgifter som rör ett bolag kan således
registreras utan inskränkning. Det samma gäller strategiska och allmänna
uppgifter för underrättelseverksamheten som inte har anknytning till en
enskild person. Det kan t.ex. gälla trender och liknande.
10 §
Paragrafen innehåller den närmare regleringen av vilka personuppgifter
som far registreras.
H §
Av paragrafens första stycke framgår de förutsättningar som skall gälla
för att skattemyndigheten i en särskild undersökning inom underrättelse-
verksamheten skall få göra en automatiserad analys av personuppgifter.
Personuppgifter skall endast får behandlas automatiserat i särskilda
undersökningar. Vidare krävs att det är fråga om allvarlig brottslig verk-
samhet. Allvarlig brottslighet definieras i 2 §.
Personuppgiftslagens (1998:204) bestämmelser om behandling av
personuppgifter är tillämpliga även vid behandling i en särskild under-
sökning. Detta innebär att en automatiserad behandling av person-
uppgifter endast får innehålla de personuppgifter som är nödvändiga för
undersökningen. Någon annan begränsning finns emellertid inte. Även
uppgifter om personer som inte är misstänkta, t.ex. vittnen, arbetsgivare
och andra personer med anknytning till undersökningen får således
behandlas. I andra stycket har tagits in en bestämmelse om att sådana
Prop. 1998/99:34
75
uppgifter måste forses med en upplysning om att den ifrågavarande Prop. 1998/99:34
personen inte är misstänkt.
12 §
Ett beslut att inleda automatiserad behandling i en särskild undersökning
skall förutom uppgift om ändamålet med behandlingen innehålla de före-
skrifter som behövs för att förebygga otillbörligt intrång i den registre-
rades personliga integritet. Det kan t.ex. gälla frågor om hur informa-
tionen skall fa inhämtas till undersökningen och hur ofta och på vilket
sätt arbetet skall avrapporteras och vilka personer som skall arbeta med
undersökningen.
Av andra stycket framgår att skattemyndigheten skall föra en för-
teckning över besluten. En sådan förteckning underlättar bl.a. kontrollen
och tillsynen av behandlingen av personuppgifter.
13 §
Av lagens allmänna bestämmelser följer att skattemyndigheterna kan
behandla personuppgifter automatiserat i förundersökningar. Läggs för-
undersökningen ned utan att åtal väckts skall uppgifterna gallras, om de
inte av andra skäl skall bevaras för framtiden. I vissa fall kan dock
misstanken kvarstå även om förundersökningen har lagts ned. Behand-
ling far ske endast under förutsättning att förundersökningen har lagts
ned på grund av bristande bevisning. Har förundersökningen lagts ned på
t.ex. den grunden att den misstänkte är oskyldig eller att gärningen inte
utgör brott skall det naturligtvis inte finnas någon anteckning om att
personen alltjämt anses som misstänkt. Misstanken som föranleder
registrering skall inte avse bagatellartade eller annars förhållandevis
lindriga brott.
Uppgifter om den misstänkte skall fa behandlas endast om det behövs
för att förundersökning mot honom skall kunna tas upp på nytt. Endast
sådana uppgifter som behövs för att detta ändamål skall kunna
tillgodoses far behandlas.
Uppgifter om kvarstående misstankar far vidare behandlas för arkive-
ring. Detta innebär, som Lagrådet tagit upp, att uppgifter om kvarstående
misstankar far lagras hos skattemyndigheten endast i ett passivt register
eller liknande som inte används i verksamheten. Uppgifterna kan t.ex. ha
förts över till ett annat datamedium och förvaras på annat ställe än i det
aktiva systemet av myndigheten. Finns det skäl att på nytt ta upp för-
undersökningen far uppgifterna hämtas från myndighetens arkiv eller
arkivmyndigheten om materialet överlämnats dit.
14 §
Av paragrafen framgår i vilka fall automatiserad behandling av uppgifter
om kvarstående misstankar är tillåten om åtalet lagts ned eller om den
misstänkte genom lagakraftvunnen dom har frikänts.
15 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om när uppgifter som behandlas
automatiserat skall gallras. Uppgifter i förundersökningar skall gallras
76
enligt arkivlagens regler. Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt Prop. 1998/99:34
7.
16 §
Bestämmelser om rättelse finns i 28 § personuppgiftslagen (1998:204)
och om skadestånd i 48 §.
17 §
De flesta beslut som fattas i skattemyndigheternas brottsbekämpande
verksamhet och som gäller behandling av personuppgifter enligt denna
lag är interna eller administrativa. Detta gäller t.ex. beslut om behandling
av personuppgifter i underrättelseverksamhet. Administrativa beslut
fattas vid inrättande av alla typer av register.
Enskilda berörs dock direkt av skattemyndighetens beslut om rättelse
enligt 16 §. Genom denna bestämmelse föreskrivs att talan mot sådana
beslut far föras vid allmän förvaltningsdomstol.
2 och 6§§
Ändringarna innebär att belastningsregistret även skall föras för skatte-
myndigheternas brottsutredande verksamhet och att uppgifter ur registret
får lämnas till skattemyndigheten för sådan verksamhet.
2och5§§
Ändringarna innebär att misstankeregistret även skall föras för skatte-
myndigheternas brottsutredande verksamhet och att uppgifter ur registret
far lämnas till skattemyndigheten för sådan verksamhet.
5 kap.
1 §
Paragrafen reglerar sekretessen för att skydda bl.a. skattemyndighetens
verksamhet att förebygga och beivra brott. Ändringen i andra stycket
innebär att den sekretess som gäller för polisens underrättelseverksamhet
skall gälla även sådan verksamhet hos skattemyndigheten. Vad som
avses med underrättelseverksamhet definieras i 2 § lagen om behandling
av personuppgifter i skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar.
77
16.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:000) om
ändring i lagen (1998:624) om ändring i
sekretesslagen (1980:100)
9 kap.
17 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess för uppgifter i
förundersökningar m.m. till skydd för enskildas intressen. I första stycket
har lagts till en ny punkt 8 enligt vilken sekretessen gäller också för
uppgifter som behandlas av Riksskatteverket med stöd av lagen om
behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i
brottsutredningar.
16.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:1024) om
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar
4§
Ändringen innebär att definitionen av underrättelseverksamhet anpassas
till den som föreslås i 2 § lagen om behandling av personuppgifter vid
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar.
16.7 Förslaget till lag om ändring i polisdatalagen
(1998:622)
20 §
Ändringen innebär att det i ett kriminalunderrättelseregister även skall fa
hänvisas till register som förs av skattemyndigheten.
16.8 Förslaget till lag om upphävande av lagen
(1987:1231) om automatisk databehandling vid
taxeringsrevision, m.m.
Lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision
upphävs. I stället skall personuppgiftslagens (1998:204) regler gälla vid
ADB-revisioner. Vid sidan av personuppgiftslagens regler gäller de be-
stämmelser i bl.a. taxeringslagen (1990:324) , tullagen (1994:1550) och
lagen (1994:466) om tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet som
reglerar ADB-revisioner och annan kontrollverksamhet. Därutöver har
Riksskatteverket utarbetat interna regler om ADB-säkerhet i bl.a.
kontrollverksamheten.
Prop. 1998/99:34
78
35 §
Ändringen föranleds av att lagen (1987:1231) om automatisk databe-
handling vid taxeringsrevision upphävs.
25 §
Ändringen föranleds av att lagen (1987:1231) om automatisk databe-
handling vid taxeringsrevision upphävs.
10 §
Ändringen innebär att kronofogdemyndigheterna far terminalåtkomst till
de uppgifter om mervärdesskatt som skall lämnas i en skattedeklaration
samt uppgifter som skall lämnas i en periodisk sammanställning.
Prop. 1998/99:34
79
Prop. 1998/99:34
Bilaga 1
Regeringen har föreslagit att skattemyndigheterna skall fa arbets-
uppgifter som motsvarar polisens i fråga om att bekämpa brott inom
skatteområdet. Skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet
skall enligt förslaget bedrivas vid särskilda skattebrottsenheter och hållas
åtskild från myndigheternas fiskala verksamhet. Skattebrottsenhetemas
arbetsuppgifter framgår av förslaget till lag (1997:1024) om skatte-
myndigheters medverkan i brottsutredningar.
Vi har haft i uppdrag att utreda behovet av register i skatte-
myndigheternas brottsbekämpande verksamhet och föreslå en rättslig
reglering av registerhållningen. Uppdraget har vidare omfattat att utreda
skattebrottsenhetemas behov av tillgång till uppgifter från den fiskala
verksamheten och från andra myndigheter samt rätten för andra
myndigheter att ta del av uppgifter hos skattebrottsenhetema. I det
sammanhanget har vi också haft i uppdrag att göra en generell översyn av
utbytet av information mellan skatteförvaltningen och Tullverket.
Slutligen har uppdraget inbegripit en översyn av vissa bestämmelser i
skatteregisterlagen i syfte att underlätta skattekontrollen.
Vårt arbete har bedrivits med ledning av några givna utgångspunkter.
Vi har utgått från förslaget till lag om skattemyndigheters medverkan i
brottsutredningar och bedömt behovet av reglering av behandling av
personuppgifter utifrån de arbetsuppgifter som skattebrottsenhetema
skall utföra enligt den föreslagna lagen. Vår slutsats är att
skattemyndigheterna i princip har samma behov som polisen och
Tullverket av att kunna behandla personuppgifter i den brotts-
bekämpande verksamheten. Förutsättningarna för behandling av person-
uppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet bör
därför vara i stort sett desamma som gäller för polisen och Tullverket.
För närvarande pågår en översyn av polisregisterförfattningama som går
ut på att anpassa den lagstiftningen till dels den utveckling som skett i
fråga om informationsteknik och polisens möjligheter att utnyttja
tekniken, dels den nya rättsliga ram som följer av att den nuvarande
datalagen (1973:289) ersätts av en personuppgiftslag. Register-
utredningen, som gjort en översyn av polisens register, har föreslagit att
en ny lag, polisdatalagen, skall ersätta polisregisterlagen (1965:94).
Enligt Registerutredningens förslag skall personuppgiftslagen gälla i
fråga om behandling av personuppgifter hos polisen. Polisdatalagen skall
därför innehålla endast de särbestämmelser i förhållande till person-
uppgiftslagen som är nödvändiga för verksamheten. Vi har beaktat de
föreslagna ändringarna i polisregisterförfattningama.
Vi föreslår att behandling av personuppgifter i skattebrottsenhetemas
verksamhet skall regleras med den föreslagna personuppgiftslagen som
en annan given utgångspunkt. Personuppgiftslagen skall gälla generellt
80
och kan därför tillämpas även vid behandling av personuppgifter i
skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Lagen skall gälla i
princip all behandling av personuppgifter och inte som datalagen endast
behandling av uppgifter i datoriserade register.
Vi har funnit att skattebrottsenhetema med stöd av
personuppgiftslagen i princip kan utföra all behandling av
personuppgifter som är nödvändig i verksamheten. Personuppgiftslagen
ger i allmänhet ett starkt integritetsskydd vid behandling av
personuppgifter. Behandlingen av personuppgifter i skattemyndig-
heternas brottsbekämpande verksamhet kräver emellertid i vissa fall ett
starkare skydd for den enskildes personliga integritet än vad som följer
av personuppgiftslagen. Vi föreslår därför en lag om behandling av
personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar
som ställer strängare krav än personuppgiftslagen for behandling av
personuppgifter. Kraven överensstämmer i stora delar med de krav som
föreslås i polisdatalagen.
Vi föreslår vidare att skattebrottsenhetema skall ha tillgång till
uppgifter i skatteförvaltningens fiskala register och till uppgifter hos
polisen och hos Tullverket.
Den föreslagna lagen om behandling av personuppgifter vid
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar ger utrymme for den
behandling av personuppgifter som behövs i skattemyndigheternas
brottsbekämpande verksamhet. Lagen skall tillämpas på manuell
behandling endast om uppgifterna ingår eller avses ingå i en strukturerad
samling av personuppgifter, vilka är tillgängliga for sökning eller
sammanställning enligt särskilda kriterier. Även om lagen utgår från
personuppgiftslagen skall den inte endast innehålla särbestämmelser i
förhållande till personuppgiftslagen. Centrala bestämmelser i person-
uppgiftslagen om kraven for behandling av personuppgifter har arbetats
in i den föreslagna lagen. I syfte att ge den enskilde ett förstärkt
integritetsskydd i förhållande till personuppgiftslagen och ange de
ytterligare krav som är nödvändiga for behandling av personuppgifter i
den brottsbekämpande verksamheten innehåller lagen särbestämmelser. I
vissa delar hänvisar lagen till personuppgiftslagen. Hänvisningarna gäller
sådana bestämmelser som hör hemma främst i en generell lag och som
reglerar annat än förutsättningarna for att fa behandla personuppgifter i
verksamheten.
De begrepp som används i lagen definieras i personuppgiftslagen. Vi
föreslår dock att två begrepp skall definieras särskilt; databas och
kriminalunderrättelseverksamhet. Med databas förstås en samling av
personuppgifter, vilka är tillgängliga for helt eller delvis automatisk
sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Med kriminal-
underrättelseverksamhet avses skattemyndighets behandling av person-
Prop. 1998/99:34
Bilaga 1
81
uppgifter i syfte att klarlägga om brottslig verksamhet har utövats, utövas
eller kan komma att utövas och som inte utgör förundersökning enligt
rättegångsbalken (RB).
Lagen är indelad i följande avsnitt. Lagen innehåller dels allmänna
bestämmelser som gäller all behandling av personuppgifter i skatte-
myndigheternas brottsbekämpande verksamhet, dels särskilda
bestämmelser for sådan behandling som sker inom kriminalunder-
rättelseverksamhet eller i databaser som inte avser behandling i samband
med förundersökning eller särskild undersökning.
Av lagens allmänna bestämmelser framgår att behandling av
personuppgifter är tillåten i skattemyndigheternas brottsbekämpande
verksamhet för att utföra brottsutredningar, bedriva spaning och
kriminalunderrättelseverksamhet i fråga om brott inom skatteområdet
samt för att förebygga brott inom nämnda område. För att behandlingen
skall vara tillåten måste de i lagen angivna kraven vara uppfyllda.
Personuppgiftslagens grundläggande krav på behandling av person-
uppgifter har inarbetats i lagen. Det innebär bl.a. att personuppgifter får
samlas in endast för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ända-
mål samt att uppgifterna måste vara adekvata och relevanta för
ändamålet. Lagen innehåller vidare en bestämmelse om att upplysningar
normalt skall lämnas om uppgiftslämnarens tillförlitlighet och upp-
gifternas riktighet i sak. Uppgifter om en person far inte behandlas endast
på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung,
politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i
fackförening, hälsa eller sexuella läggning.
Lagen saknar bestämmelser om sambearbetning av uppgifter som
hämtats från andra myndigheter. Om förutsättningarna för behandling av
uppgifter i övrigt är uppfyllda finns inget hinder mot att sambearbeta
uppgifterna. För att skattemyndigheterna skall fa inhämta uppgifter för
vilka sekretess gäller från andra myndigheter måste detta framgå av
sekretesslagen eller de författningar som i övrigt gäller för de utlämnande
myndigheterna. Lagen innehåller en erinran härom.
Lagen innehåller en bestämmelse om myndigheter som oavsett
sekretess skall ha rätt till uppgifter som har inhämtats i skatte-
myndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Utöver de myndigheter
som har tillsyn över behandlingen eller som skall pröva avslag på en
begäran att fa ut uppgifter, skall främst åklagare, polis-, tull- och
skattemyndigheter ha rätt till uppgifterna. Tull- och skattemyndigheter
skall ha rätt till sådana uppgifter som behövs i ett konkret och aktuellt
ärende, medan polismyndigheterna därutöver har rätt till uppgifter som
har betydelse för den brottsbekämpande verksamheten. Polisen far
därmed bättre möjligheter att ta ett samlat grepp över kriminal-
underrättelseverksamheten, inbegripet den inom skatteområdet. Rege-
ringen skall kunna föreslå att myndigheter och enskilda i särskilda fall
har rätt att få ta del av uppgifter. Regeringen skall kunna meddela
närmare föreskrifter om utlämnandet och om terminalåtkomst. Uppgifter
skall i viss utsträckning kunna lämnas till myndigheter och organisa-
tioner utomlands.
Prop. 1998/99:34
Bilaga 1
82
Lagen innehåller allmänna bestämmelser som särskilt tar sikte på
skyddet för den enskildes personliga integritet. När uppgifter om en
person samlas in från denne själv i en brottsutredning skall skatte-
myndigheten självmant lämna den registrerade information om behand-
lingen. Vidare skall skattemyndigheten vara skyldig att till var och en
som ansöker om det, en gång per kalenderår gratis lämna information om
personuppgifter som rör sökanden behandlas eller inte. Informations-
skyldigheten skall dock inte gälla om det i annan forfattning eller i beslut
som meddelats med stöd av sådan författning framgår att uppgifterna inte
får lämnas ut till den registrerade. Det är en självklarhet från integritets-
skyddssynpunkt att skattemyndigheterna skall vara skyldiga att rätta,
blockera eller utplåna felaktiga uppgifter. Skattemyndigheten skall som
huvudregel också informera tredje man som fått del av den felaktiga
uppgiften om rättelsen. Personuppgiftslagens bestämmelser om säkerhet
vid behandling, skadestånd och om tillsynsmyndighetens, dvs. Data-
inspektionens, befogenheter skall gälla även vid behandling av
personuppgifter i skattemyndigheters brottsbekämpande verksamhet.
Skattemyndigheterna skall utse personuppgiftsombud när person-
uppgifter behandlas med stöd av lagen. Personuppgiftsombudet skall ha
en ställning som liknar intemrevisoms och ombudets uppgift är att säker-
ställa ett gott integritetsskydd. Personuppgiftsombudet skall självständigt
se till att skattemyndigheterna behandlar personuppgifter på ett korrekt
och lagligt sätt. Sker inte rättelse efter personuppgiftsombudets på-
pekanden skall ombudet anmäla förhållandet till Datainspektionen.
Personuppgiftsombudet skall fora forteckning över behandlingar som
sker i verksamheten.
Det är motiverat att särskilt begränsa rätten for skattemyndigheterna att
behandla personuppgifter helt eller delvis automatiskt i kriminal-
underrättelseverksamhet. Sådan behandling av personuppgifter skall
kunna ske endast i särskilda undersökningar eller i noga reglerade
informationsdatabaser. För att behandlingen skall fa ske i en särskild
undersökning måste undersökningen avse brott varpå fängelse lägst sex
månader kan följa och syfta till att ge underlag for beslut om
förundersökning eller om brottsförebyggande eller brottsforhindrande
åtgärd. Beslut om att inleda automatisk behandling av personuppgifter i
särskild undersökning skall fattas av chef för skattemyndighet eller av
någon som denne sätter i sitt ställe. Ändamålet med behandlingen och när
den särskilda undersökningen skall vara avslutad skall framgå av
beslutet.
Personuppgiftslagen skiljer inte på de olika former av behandling av
personuppgifter som omfattas av lagens tillämpningsområde. Vårt
förslag innebär att rätten att behandla personuppgifter i skatte-
myndigheternas brottsbekämpande verksamhet i vissa fall begränsas i
förhållande till vad som följer av personuppgiftslagen. Detta gäller bl.a. i
fråga om behandling som sker i vissa databaser. Skattemyndigheterna
skall i och for sig få samla in och behandla personuppgifter i databaser.
Dessa uppgifter skall kunna sökas och sammanställas med hjälp av
sökord. Databaser skall kunna inrättas såväl i förundersökningar och
särskilda undersökningar som i den brottsbekämpande verksamheten i
Prop. 1998/99:34
Bilaga 1
83
övrigt. Om databaser inrättas i förundersökningar, skall lagens allmänna
bestämmelser tillämpas. Inrättas databaserna i särskilda undersökningar,
skall därjämte de särskilda bestämmelserna om behandling av
personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet tillämpas. Om data-
baserna inte inrättas i en förundersökning eller en särskild undersökning,
motiverar integritetshänsyn att - utöver de allmänna bestämmelserna -
särskilda bestämmelser skall gälla. Innan en sådan databas inrättas, skall
basens ändamål och innehåll bestämmas. Tiden för gallring skall också
fastställas. Skall databasen innehålla uppgifter om att någon dömts för, är
eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta befattning med
brottslig verksamhet, skall databasen anmälas till Datainspektionen för
förhandsgranskning.
Vissa databaser är på grund av kriterierna för registreringen särskilt
känsliga och har därför reglerats särskilt i lagen. Det gäller informations-
databaser i kriminalunderrättelseverksamhet och över kvarstående miss-
tankar.
En informationsdatabas i kriminalunderrättelseverksamhet skall få
föras endast för att ge underlag för sådana särskilda undersökningar i
kriminalunderrättelseverksamhet där behandling får ske helt eller delvis
automatiskt. Informationsdatabasen skall få innehålla endast uppgifter
om enskild som kan misstänkas för brott inom skatteområdet för vilka
fängelse lägst sex månader kan följa. Det skall ankomma på regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer att förordna om vilka
uppgifter en informationsdatabas får innehålla. Gallring av uppgifter
skall enligt huvudregeln ske senast ett år efter det att uppgiften
registrerades.
Uppgifter om att en person är misstänkt för brott trots att förunder-
sökning mot honom har lagts ned skall under vissa förutsättningar få
registreras i en informationsdatabas över kvarstående misstankar. Om
åtal mot en person har lagts ned eller ogillats, skall registrering inte få
ske av uppgift om att personen i fråga ändå är misstänkt. Databasen skall
få innehålla endast uppgifter som avser person som misstänks för brott
för vilket är stadgat svårare straff än fängelse ett år. Uppgifterna skall
som regel gallras efter tre år.
Lagen innehåller slutligen en bestämmelse om överklagande av vissa
beslut. Beslut som inte är av intern eller administrativ karaktär skall få
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd skall
krävas vid överklagande till kammarrätten.
Sekretessen för uppgifter i den verksamhet som avser att bekämpa brott
inom skatteområdet bör vara densamma oavsett om verksamheten
bedrivs av polis eller skattemyndighet.
Regeringen föreslår i propositionen om skattemyndigheternas med-
verkan i brottsutredningar, m.m. (prop. 1997/98:10) att skattemyndig-
heternas brottsbekämpande verksamhet skall omfattas av förunder-
sökningssekretess m.m. enligt 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen
Prop. 1998/99:34
Bilaga 1
84
(1980:100). Mot bakgrund av regeringens förslag och med beaktande av
nu gällande rätt bör därutöver gälla registersekretess enligt 7 kap. 17 §
sekretesslagen för uppgifter i databaser som förs i skattemyndigheternas
brottsbekämpande verksamhet undantaget databaser i förundersökningar.
Vi lämnar emellertid inte något lagförslag i denna del med hänsyn till att
såväl skaderekvisitet i paragrafen som utformningen av densamma är
föremål för framskridna överväganden i regeringskansliet. Enligt vårt
förslag skall sekretessen för uppgifter i skattemyndigheters verksamhet
såvitt nu är ifråga vara helt avhängig av resultatet av nämnda
överväganden.
För att skattebrottsenhetema skall kunna utföra de arbetsuppgifter som
följer av den föreslagna lagen om skattemyndigheters medverkan i
brottsutredningar, är det nödvändigt att de får tillgång till uppgifter som
behandlas i skatteförvaltningens fiskala verksamhet. Vi föreslår därför att
skattebrottsenhetema med vissa undantag skall ha terminalåtkomst till
uppgifter i de register som förs med stöd av skatteregisterlagen
(1980:343). Skattebrottsenhetema skall inte ha möjlighet att göra
ändringar i eller tillägg till registren.
När skattebrottsenhetema hämtar personuppgifter ur skatteregistren,
utför de sådan behandling av personuppgifter som regleras i förslaget till
lag om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan
i brottsutredningar. Av den lagen framgår bl.a. att endast sådana
personuppgifter får behandlas som är adekvata och relevanta i
förhållande till ändamålet med behandlingen. Vidare får behandlingen
inte omfatta fler uppgifter än vad som är nödvändigt med hänsyn till
ändamålet. Detta innebär att skattebrottsenhetema inte får utnyttja de
urvalssystem som används i den fiskala verksamheten för att ta fram
kontrollvärda objekt med hjälp av skatteregistren.
Skattemyndigheterna har behov av att få del av uppgifter som behandlas
hos polis- eller tullmyndighet och som inte kan lämnas ut med stöd av
sekretesslagen.
Skattemyndigheterna skall ha rätt att ta del av uppgifter som behandlas
hos polisen och som har betydelse för bekämpning av brott inom
skatteområdet. Skattemyndigheterna skall ha direkt åtkomst till
belastningsuppgifter, uppgifter om skälig misstanke om brott och
uppgifter som i övrigt rör misstankar om brott inom skatteområdet.
Integritetsskäl talar mot att skattemyndigheterna skall ha direkt åtkomst
till uppgifter som behandlas i polisens kriminalunderrättelseverksamhet.
Skattemyndigheterna skall vidare ha rätt att ta del av uppgifter i
Tullverkets brottsregister i den mån uppgifterna har betydelse för
Prop. 1998/99:34
Bilaga 1
85
5 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 34
bekämpningen av brott inom skatteområdet. Rör uppgifterna misstankar
om brott inom skatteområdet bör åtkomsten till spaningsregistret vara
direkt. Skattemyndigheterna skall dock inte i något fall ha direkt åtkomst
till uppgifter i underrättelse- eller analysregister.
Eftersom bestämmelserna om polisens och Tullverkets brottsregister är
föremål för översyn har våra överväganden inte utmynnat i lagförslag.
Vårt ställningstagande bör i stället beaktas i den pågående översynen.
Ett s.k. indexregister bör inrättas i syfte att de brottsbekämpande
myndigheterna skall fa besked om huruvida det hos andra brotts-
bekämpande myndigheter kan förekomma uppgifter i kriminalunder-
rättelseverksamhet, som har betydelse för en särskild undersökning eller
en förundersökning hos myndigheten. Den närmare utformningen av
registret bör utredas i annat sammanhang.
De delar av vårt uppdrag som avser utbytet av information mellan
skatteförvaltningens fiskala verksamhet och Tullverket samt översynen
av vissa bestämmelser i skatteregisterlagen i syfte att underlätta
skattekontrollen rör frågor som är av central betydelse för tillämpningen
av skatteregisterlagen. Eftersom skatteregisterlagen skall ses över i
anledning av att den nya personuppgiftslagen införs, bör dessa frågor i
stället utredas i samband med en sådan översyn.
Lagen om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters
medverkan i brottsutredningar och lagen om ändring i skatteregisterlagen
bör träda i kraft den 1 januari 1999.
De initialkostnader som följer av våra förslag torde uppvägas av de
framtida kostnadsbesparingar som datorstödet medför.
Prop. 1998/99:34
Bilaga 1
86
Härigenom föreskrivs följande
1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter inom den
brottsbekämpande verksamhet som skattemyndigheter bedriver med stöd
av lagen (0000:000) om skattemyndigheters medverkan i brotts-
utredningar.
Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatisk
eller om personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en struktu-
rerad samling av personuppgifter, vilka är tillgängliga för sökning eller
sammanställning enligt särskilda kriterier.
Med skattemyndighet avses även Riksskatteverket.
2 § Vid behandling av personuppgifter tillämpas personuppgiftslagen
(0000:000) endast om det följer av denna lag eller av föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen.
Prop. 1998/99:34
Bilaga 2
3 § I fråga om definitioner gäller 3 § personuppgiftslagen.
Med databas förstås en samling av personuppgifter, vilka är till-
gängliga för helt eller delvis automatisk sökning eller sammanställning
enligt särskilda kriterier.
Med kriminalunderrättelseverksamhet avses skattemyndighets behand-
ling av personuppgifter i syfte att klarlägga om brottslig verksamhet har
utövats, utövas eller kan komma att utövas och som inte utgör förunder-
sökning enligt rättegångsbalken.
4 § Skattemyndighet är personuppgiftsansvarig för den behandling av
personuppgifter som sker inom myndigheten med stöd av denna lag.
5 § Personuppgifter får behandlas i skattemyndighets brottsbekämpande
verksamhet som avses i 1 § för att
87
1. utföra brottsutredningar,
2. bedriva spaning och kriminalunderrättelseverksamhet i fråga om
brott som avses i 1 § första stycket lagen om skattemyndigheters med-
verkan i brottsutredningar eller
3. förebygga brott som avses i 2.
6 § Skattemyndigheten skall se till
1. att personuppgifter behandlas endast när det är lagligt,
2. att personuppgifter alltid behandlas på ett korrekt sätt,
3. att personuppgifter samlas in endast för särskilda, uttryckligt an-
givna och berättigade ändamål,
4. att personuppgifter inte behandlas för ändamål som är oförenliga
med dem för vilka uppgifterna samlades in,
5. att personuppgifter som behandlas är adekvata och relevanta i
förhållande till ändamålen med behandlingen,
6. att inte fler personuppgifter behandlas än som är nödvändigt med
hänsyn till ändamålen med behandlingen,
7. att personuppgifter som behandlas är riktiga och, om det är nöd-
vändigt, aktuella,
8. att alla rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera eller utplåna
personuppgifter som är felaktiga, missvisande eller ofullständiga med
hänsyn till ändamålen med behandlingen samt
9. att personuppgifter inte bevaras under längre tid än vad som är
nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen.
I fråga om behandling av personuppgifter för historiska, statistiska
eller vetenskapliga ändamål gäller 9 § andra och tredje styckena person-
uppgiftslagen i tillämpliga delar.
7 § Personuppgifter som behandlas skall förses med upplysningar om
uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak. Sådana
upplysningar behöver dock inte antecknas om de saknar betydelse för
syftet med behandlingen.
8 § Uppgifter om en person far inte behandlas enbart på grund av vad
som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter,
religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa
eller sexuella läggning.
Om uppgifter om en person behandlas på annan grund far uppgifterna
kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket, om det är
nödvändigt för syftet med behandlingen.
Prop. 1998/99:34
Bilaga 2
9 § Uppgift om personnummer far behandlas endast när det är motiverat
med hänsyn till
88
1. ändamålet med behandlingen,
2. vikten av en säker identifiering eller
3. något annat beaktansvärt skäl.
10 § Om inhämtande av uppgifter från databaser, som inte regleras i
denna lag, är särskilt föreskrivet.
11 § Uppgifter skall på begäran lämnas ut till
1. riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem och Datainspektionen,
2. regeringen och domstolar för prövning av beslut om utlämnande av
uppgifter,
3. åklagare,
4. polismyndighet om uppgiften har betydelse för den brotts-
bekämpande verksamheten,
5. skattemyndighet, polismyndighet eller tullmyndighet om det behövs
i ett konkret och aktuellt ärende,
6. Brottsförebyggande rådet for framställning av rättsstatistiken samt
7. andra myndigheter om och i den utsträckning regeringen for vissa
slag av ärenden eller för särskilda fall ger tillstånd till detta.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer far meddela
närmare föreskrifter om utlämnande av och direkt tillgång till uppgifter.
Uppgifter far lämnas ut till utländsk myndighet eller mellanfolklig
organisation, om utlämnandet följer av internationell konvention som
Sverige har tillträtt eller av överenskommelse som Sverige efter
riksdagens godkännande har träffat.
Att uppgifter får lämnas ut även i vissa andra fall framgår av
sekretesslagen (1980:100).
12 § När uppgifter om en person samlas in från denne själv i en
brottsutredning, skall skattemyndigheten självmant lämna den regist-
rerade information rörande behandlingen.
13 § Informationen enligt 12 § skall omfatta
1. uppgift om den personuppgiftsansvariges identitet,
2. uppgift om ändamålen med behandlingen samt
3. all övrig information som behövs for att den registrerade skall kunna
ta till vara sina rättigheter, såsom information om mottagarna av
uppgifterna, skyldigheten att lämna uppgifter och rätten att ansöka om
information.
Prop. 1998/99:34
Bilaga 2
89
Uppgifter behöver inte lämnas om sådant som den registrerade redan
känner till.
14 § I fråga om information som skall lämnas efter särskild ansökan
gäller 26 § personuppgiftslagen.
15 § I den utsträckning det är föreskrivet i lag eller annan forfattning
eller i beslut som har meddelats med stöd av författning att uppgifter inte
får lämnas ut till den registrerade, gäller inte bestämmelserna i 12-14 §§.
16 § Skattemyndighet är skyldig att snarast rätta, blockera eller utplåna
personuppgifter som myndigheten inte har behandlat i enlighet med
denna lag eller med föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen.
Skattemyndigheten skall underrätta den till vilken uppgift har lämnats
om åtgärden, om den registrerade begär det eller om en mera betydande
skada eller olägenhet för den registrerade kan undvikas genom
underrättelsen. Underrättelse behöver inte lämnas om det är omöjligt
eller innebär en oproportionerligt stor arbetsinsats.
17 § I fråga om säkerheten vid behandling gäller 30-32 §§ person-
uppgiftslagen i tillämpliga delar.
18 § Skattemyndighet skall utse personuppgiftsombud. Uppgiften om
vem som utsetts skall anmälas till Datainspektionen.
I fråga om personuppgiftsombudets uppgifter gäller 38-40 §§ person-
uppgiftslagen.
19 § I fråga om skadestånd gäller 48 § personuppgiftslagen.
20 § Till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är
grovt, till fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet
1. lämnar osann uppgift i information till registrerade som föreskrivs i
denna lag eller i anmälan till Datainspektionen enligt 33 §,
2. behandlar personuppgifter i strid med 8 §, 22-23 §§, 26-27 §§ eller
30-32 §§ eller
3. låter bli att göra anmälan enligt 33 §.
Prop. 1998/99:34
Bilaga 2
90
Prop. 1998/99:34
Bilaga 2
Datainspektionens befogenheter m.m.
21 § I fråga om Datainspektionens befogenheter och om överklagande av
inspektionens beslut gäller 43-47 §§ och 51 § personuppgiftslagen i
tillämpliga delar.
22 § I kriminalunderrättelseverksamhet far personuppgifter behandlas
helt eller delvis automatiskt i särskild undersökning, som avser brott som
anges i lagen om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar och
for vilka fängelse lägst sex månader kan följa. Sådan behandling far dock
ske endast om undersökningen syftar till att ge underlag för beslut om
förundersökning eller om särskilda åtgärder för att förebygga eller
förhindra brott.
I kriminalunderrättelseverksamhet får personuppgifter samlas in och
lagras i en informationsdatabas i enlighet med vad som anges i 27-29 §§.
23 § Beslut att inleda sådan behandling av personuppgifter som avses i
22 § skall fattas av chef för skattemyndighet eller någon som denne sätter
i sitt ställe. Beslutet skall innehålla uppgift om ändamålet med behand-
lingen och om när den särskilda undersökningen skall vara avslutad samt
de föreskrifter i övrigt som behövs för att förebygga otillbörligt intrång i
den registrerades personliga integritet.
Skattemyndighet skall föra en förteckning över beslut som avses i
första stycket.
24 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer far meddela
närmare föreskrifter om behandling av personuppgifter i kriminalunder-
rättelseverksamhet.
25 § De särskilda bestämmelserna om databaser gäller inte behandling av
personuppgifter i samband med förundersökning eller särskild under-
sökning.
26 § Personuppgifter som avses i 8 § första stycket far inte användas som
sökbegrepp vid sökning i en databas.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket far nödvändigt sök-
begrepp användas under den tid det behövs för rättelse eller för att av-
hjälpa fel som uppkommit till följd av brister i ett dataprogram.
27 § I kriminalunderrättelseverksamhet får informationsdatabas föras
endast för att ge underlag för beslut om sådan särskild undersökning som
avses i 22 §.
28 § Uppgift som kan hänföras till enskild person får föras in endast om
den som avses med uppgiften på konkreta grunder kan antas ha ägnat sig,
ägna sig eller komma att ägna sig åt sådan brottslig verksamhet som
avses i 22 §.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får registreras.
29 § Uppgift skall gallras senast ett år efter det att sådan uppgift som
enligt 28 § kan föranleda registrering sista gången infördes. Har särskild
undersökning som rör registrerad person inletts, behöver gallring dock
inte ske förrän undersökningen har avslutats.
30 § Om en förundersökning avseende brott som anges i 1 § lagen om
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar och för vilket svårare
påföljd än fängelse ett år kan följa har lagts ned på grund av bristande
bevisning, får uppgift om brottsmisstanke lagras endast under förut-
sättning att den misstänkte enligt åklagares bedömning alltjämt är
skäligen misstänkt för brottet och uppgiften behövs för att förunder-
sökningen skall kunna tas upp på nytt.
Om inte särskilda skäl föreligger, skall uppgift som avses i första
stycket gallras senast tre år efter det att uppgiften infördes.
31 § Uppgift om att någon är misstänkt för brott får inte lagras om åtal
mot den misstänkte har lagts ned eller om han genom lagakraftvunnen
dom har frikänts.
32 § Innan en databas inrättas skall ändamål och innehåll bestämmas
samt uppgift lämnas om när gallring senast skall ske. Databasen skall ha
en särskild benämning.
Regeringen får föreskriva att uppgifter i en databas får bevaras.
Prop. 1998/99:34
Bilaga 2
92
33 § Om en databas skall innehålla uppgift som ger upplysning om att
någon är dömd för brott, är eller har varit misstänkt för brott eller kan
antas ta befattning med brottslig verksamhet, skall databasen senast tre
veckor innan den inrättas anmälas till Datainspektionen för förhands-
kontroll.
34 § Skattemyndighets beslut enligt 11 §, 14 § och 16 § får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Prop. 1998/99:34
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
93
Prop. 1998/99:34
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om skatteregisterlagen (1980:343)
dels att 1 §, 10 § och 12 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen införs en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av
automatisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket
och ett regionalt skatteregister för varje län.
Registren skall användas vid beskattning för
1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande
fysiska och juridiska personer,
2. revisions- och annan kontrollverksamhet,
3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av
pensionsgrundande inkomst,
4. redovisning, bestämmande och betalning av skatt enligt skatte-
betalningslagen (1997:483), mervärdesskattelagen (1994:200), lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen
(1990:912) om nedsättning av socialavgifter samt lagen (1951:763) om
statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst.
Registren skall dessutom användas för
1. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter,
2. bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1993:672) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, lagen
(1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar, lagen
(1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus och lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt
i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar,
3. gäldenärsutredning enligt 3. skattemyndighets brottsbe-
lagen (1993:891) om indrivning av kämpande verksamhet enligt lagen
statliga fordringar m.m. (0000:000) om skattemyndigheters
medverkan i brottsutredningar
samt
4. gäldenärsutredning enligt
lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m.
Det centrala skatteregistret skall också användas för andra utredningar
i kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet än som avses i tredje
stycket och för Riksskatteverkets tillsyn enligt lagen (1974:174) om
identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.
När registren används för ända-
mål som avses i 1 § tredje stycket
94
3 gäller lagen (0000:000) om
behandling av personuppgifter vid
skattemyndigheters medverkan i
brottsutredningar.
10
Terminalåtkomst till uppgifter i
det centrala skatteregistret får
finnas endast för de ändamål som
Terminalåtkomst till uppgifter i
det centrala skatteregistret får
finnas endast for de ändamål som
Prop. 1998/99:34
Bilaga 2
anges i 1 § och i den utsträckning i
övrigt som anges i andra-.sjarte
styckena.
anges i 1 § och i den utsträckning i
övrigt som anges i andra-/emte
styckena.
Skattemyndigheten i länet får ha terminalåtkomst till uppgifter som
avses i 5 och 6 §§, 7 § 1-6, 7, dock endast i fråga om uppgifter som skall
lämnas enligt 2 kap. 19 § lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter, 8, 9, 13-15, 17, 22 och 25 samt de uppgifter därutöver
som behövs för utfärdande av skattsedel och dubblettskattsedel.
Skattemyndigheten får ha terminalåtkomst också till övriga uppgifter
som avses i 7 § om de, for pågående eller annat beskattningsår, hänför
sig till länet eller avser skattskyldig som beskattas i länet. Vidare får
skattemyndigheten ha terminalåtkomst till uppgifter som behövs infor
och vid revision i den utsträckning regeringen föreskriver.
Skattemyndighet får i brottsbe-
kämpande verksamhet enligt lagen
om skattemyndigheters medverkan
i brottsutredningar ha terminal-
åtkomst till uppgifter som avses i
5-7 §§, med undantag för uppgift
om civilståndsändring enligt 5 §
första stycket 1, uppgifter enligt
5 § första stycket 4, uppgifter om
registrerads barn enligt 5 § första
stycket 5, uppgifter enligt 5 §
andra och tredje styckena samt
uppgifter som avses i 7 § 16, 20,
22 och 23.
Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5-7
§§•
Kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till uppgifter enligt 5
och 6 §§ samt 7 § 1,3 och 4. Kronofogdemyndighet i det län där ett mål
är registrerat for exekutiva åtgärder får vidare ha sådan terminalåtkomst i
fråga om uppgifter enligt 7 § 7, 8, 12 och 13. Terminalåtkomsten får avse
den som är registrerad som gäldenär hos kronofogdemyndighet eller
make till gäldenären eller annan som sambeskattas med gäldenären. I
fråga om uppgifter enligt 7 § 1 får terminalåtkomsten avse också den som
är delägare i fåmansföretag där någon som avses i tredje meningen är
delägare.
95
Av rådets förordning (EEG) nr 218/92 framgår att behörig myndighet i Prop. 1998/99:34
ett annat EU-land får ha terminalåtkomst till uppgifter rörande Bilaga 2
mervärdesskatt.
12 §
Terminalåtkomst till ett regio-
nalt register far finnas endast för
de ändamål som anges i 1 § och
endast i den utsträckning som an-
ges i andra-j^ärcfe styckena.
Terminalåtkomst till ett regio-
nalt register far finnas endast för
de ändamål som anges i 1 § och
endast i den utsträckning som an-
ges i andra och tredje styckena.
Riksskatteverket och skattemyndighet i länet får ha terminalåtkomst
till de uppgifter som avses i 11 § första stycket.
Skattemyndighet far i brotts-
bekämpande verksamhet enligt
lagen om skattemyndigheters med-
verkan i brottsutredningar ha
terminalåtkomst till uppgifter som
avses i 11 § första stycket.
Det skattekontor som skall handlägga ett ärende får ha terminalåtkomst
till handling som avses i 11 § andra stycket. Ett skattekontor får också ha
terminalåtkomst till handling som finns i ett ärende vid ett annat
skattekontor om det behövs för handläggningen av ett ärende.
Regeringen får föreskriva att
Riksskatteverket eller skatte-
myndighet i annat fall än som
avses i tredje stycket far ha
terminalåtkomst till handling som
avses i 11 § andra stycket.
Regeringen far föreskriva att
Riksskatteverket eller skatte-
myndighet i annat fall än som
avses i fjärde stycket far ha
terminalåtkomst till handling som
avses i 11 § andra stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
96
Efter remiss har följande remissinstanser har yttrat sig. Riksdagens
ombudsmän, Hovrätten för Nedre Norrland, Kammarrätten i Göteborg,
Länsrätten i Stockholms län, Justitiekanslem, Domstolsverket, Riks-
åklagaren, Rikspolisstyrelsen, Riksskatteverket, Generaltullstyrelsen,
Datainspektionen, Statskontoret, Riksarkivet, Brottsförebyggande rådet,
Företagamas Riksorganisation, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Advokatsamfund.
Föreningen Auktoriserade Revisorer har avstått från att yttra sig.
Prop. 1998/99:34
Bilaga 3
97
Efter remiss har följande remissinstanser har yttrat sig. Justitiekanslem,
Riksskatteverket, Generaltullstyrelsen, Datainspektionen, Företagamas
Riksorganisation, Sveriges Industriförbund, Näringslivets nämnd för
regelgranskning.
98
Prop. 1998/99:34
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204) vid
behandling av personuppgifter i skattemyndighetens verksamhet för att
1. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som avses i 1 § första
stycket lagen (1997:1024) om skattemyndigheters medverkan i
brottsutredningar,
2. förebygga brott som avses i 1.
Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad
eller om personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en
strukturerad samling av personuppgifter, vilka är tillgängliga för sökning
eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
Med skattemyndighet avses även Riksskatteverket.
2 § I denna lag avses med
underrättelseverksamhet: skattemyndighetens verksamhet som består i
att samla, bearbeta och analysera information för att klarlägga om
brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och som inte
utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken,
allvarlig brottslig verksamhet: verksamhet som innefattar brott för
vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver,
särskild undersökning: en undersökning i underrättelseverksamhet som
innebär insamling, bearbetning och analys av uppgifter i syfte att ge
underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda åtgärder för
att förebygga, förhindra eller upptäcka brott.
De begrepp som i övrigt används i denna lag har samma betydelse som
i personuppgiftslagen (1998:204).
3 § Skattemyndigheten är personuppgiftsansvarig för den behandling av
personuppgifter som myndigheten utför med stöd av denna lag.
4 § Uppgifter om en person far inte behandlas enbart på grund av vad
som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter,
religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa
99
eller sexualliv. Om uppgifter om en person behandlas på annan grund far
uppgifterna kompletteras med sådana uppgifter om det är oundgängligen
nödvändigt for syftet med behandlingen.
Sådana uppgifter som avses i första stycket får dock inte behandlas i
underrättelseverksamhet.
5 § Uppgifter som är nödvändiga for att framställa rättsstatistik skall
lämnas till den myndighet som ansvarar för att framställa sådan statistik.
6 § Uppgifter far lämnas ut till en utländsk myndighet eller mellanfolklig
organisation, om utlämnandet följer av en internationell överens-
kommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.
Att uppgifter får lämnas ut även i vissa andra fall framgår av
sekretesslagen (1980:100).
7 § Regeringen far meddela föreskrifter om att uppgifter får lämnas ut
även i andra fall än som sägs i 5 och 6 §§.
8 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och
skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag
eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
9 § Om en förundersökning avseende brott som anges i 1 § lagen
(1997:1024) om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar har
lagts ned på grund av bristande bevisning, far uppgifter om brotts-
misstanken behandlas för annat ändamål än arkivering endast om
1. den misstänkte enligt förundersökningsledarens bedömning fort-
farande är skäligen misstänkt för brottet, och
2. uppgifterna behövs för att förundersökningen skall kunna tas upp på
nytt.
10 § Om åtal mot en person har lagts ned eller om denne genom
lagakraftvunnen dom har frikänts får uppgifter om brottsmisstanken
behandlas för annat ändamål än arkivering endast
1. om förundersökningen tas upp på nytt, eller
2. för prövning av särskilt rättsmedel enligt 58 kap. rättegångsbalken.
11 § I underrättelseverksamhet får personuppgifter behandlas endast om
1. en särskild undersökning som avser brott som anges i lagen om
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar har inletts, och
Prop. 1998/99:34
Bilaga 5
100
2. det finns anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller
kan komma att utövas.
Uppgifter om en enskild person som det inte finns någon misstanke
mot skall förses med en upplysning om detta förhållande.
Personuppgifter får också behandlas i underrättelseregister i enlighet
med 13-15 §§.
12 § Skattemyndighetens beslut om behandling av personuppgifter enligt
11 § skall innehålla uppgifter om ändamålet med behandlingen och om
när den särskilda undersökningen skall vara avslutad, samt de föreskrifter
i övrigt som behövs för att förebygga otillbörligt intrång i den
registrerades personliga integritet.
Skattemyndigheten skall föra en förteckning över beslut som avses i
första stycket.
13 § Underrättelseregister far föras endast för att
1. ge underlag för beslut om särskilda undersökningar avseende all-
varlig brottslig verksamhet, eller
2. underlätta tillgången till allmänna uppgifter med anknytning till
underrättelseverksamhet.
14 § Ett underrättelseregister far innehålla uppgifter som kan hänföras till
en enskild person endast om uppgifterna ger anledning att anta att
allvarlig brottslig verksamhet utövats eller kan komma att utövas och den
som avses med uppgifterna skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller
komma att utöva sådan verksamhet.
Uppgifter om transportmedel eller varor som kan antas ha samband
med allvarlig brottslig verksamhet eller om hjälpmedel som kan antas ha
använts i samband med sådan verksamhet far registreras, även om
uppgifterna kan hänföras till en enskild person som det inte finns någon
misstanke mot. Uppgifterna skall därvid förses med en upplysning om
att det inte finns någon misstanke mot denne.
15 § Ett underrättelseregister får om en enskild person endast innehålla
1. upplysningar om varifrån den registrerade uppgiften kommer och
om uppgiftslämnarens trovärdighet,
2. identifieringsuppgifter,
3. uppgifter om särskilda bestående kännetecken,
4. de omständigheter och händelser som ger anledning att anta att den
registrerade utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslig
verksamhet,
5. uppgifter om varor, brottshjälpmedel och transportmedel,
6. ärendenummer, och
7. hänvisning till en särskild undersökning där uppgifter om den
registrerade behandlas och till register som förs av polis-, skatte- eller
tullmyndighet i vilket uppgifter om den registrerade förekommer.
Prop. 1998/99:34
Bilaga 5
101
Prop. 1998/99:34
Bilaga 5
16 § Uppgifter som inte längre behövs for sitt ändamål skall gallras om
inte annat anges i andra-fjärde styckena. Detta gäller dock inte uppgifter
i en förundersökning.
Uppgifter som behandlas enligt 11 § skall gallras senast ett år efter det
att beslutet om behandlingen av personuppgifter fattades. Om det är av
särskild betydelse for att den särskilda undersökningen skall kunna
avslutas far dock uppgifterna behandlas under längre tid.
Uppgifter i ett underrättelseregister om en registrerad person skall
gallras senast tre år efter det att uppgifter om att denne skäligen kan
misstänkas for att ha utövat eller komma att utöva allvarlig brottslig
verksamhet senast infördes. Om en särskild undersökning som rör en
registrerad person har inletts, behöver uppgifterna dock inte gallras
förrän undersökningen har avslutats.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att uppgifter får bevaras for historiska,
statistiska eller vetenskapliga ändamål.
18 § Skattemyndighets beslut om rättelse enligt 8 § får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
102
Härigenom föreskrivs att 2 och 6 §§ lagen (1998:620) om
belastningsregister skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Belastningsregistret skall föras för att ge information om sådana
belastningsuppgifter som behövs i verksamhet hos
1. polis-och tullmyndigheter för 1. polis-, skatte- och tull-
att förebygga, upptäcka och utreda myndigheter för att förebygga,
brott, upptäcka och utreda brott,
2. åklagarmyndigheter för beslut om förundersökning och åtal samt för
utfärdande av strafföreläggande,
3. allmänna domstolar för straffmätning och val av påföljd och
4. polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplighets-
prövning, tillståndsprövning eller annan prövning som anges i
författning.
Registret får användas också för att till enskild lämna uppgifter som är
av särskild betydelse i dennes verksamhet.
Prop. 1998/99:34
Bilaga 5
2. polis-, skatte-, tull-, eller
åklagarmyndighet eller allmän
domstol för verksamhet som avses
i 2 § första stycket 1-3,
6§
Personuppgifter ur belastningsregistret skall lämnas ut om det begärs
av
1. Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem eller Datainspektionen för
deras tillsynsverksamhet,
2. polis-, tull-, eller åklagar-
myndighet eller allmän domstol
för verksamhet som avses i 2 §
första stycket 1-3,
3. förvaltningsdomstol för prövning enligt 2 § första stycket 4 eller
4. myndighet i övrigt i den utsträckning regeringen för vissa slag av
ärenden föreskriver det eller för ett särskilt fall ger tillstånd till det.
Regeringen får föreskriva att en myndighet som avses i första stycket
får ha direktåtkomst till registret.
103
Härigenom föreskrivs att 2 och 5 §§ lagen (1998:621) om
misstankeregister skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1998/99:34
Bilaga 5
2§
Misstankeregistret skall föras för att underlätta tillgången till sådana
uppgifter om skälig misstanke om brott som behövs i verksamhet hos
1. polis- och tullmyndigheter för
att samordna förundersökningar
mot en person och för att före-
bygga, upptäcka och utreda brott,
1. polis-, skatte- och tull-
myndigheter för att samordna
förundersökningar mot en person
och för att förebygga, upptäcka
och utreda brott,
2. åklagarmyndigheter för beslut om förundersökning och åtal och
3. polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplighets-
prövning, tillståndsprövning eller annan prövning som anges i
författning.
Registret får användas också för att till enskild lämna uppgifter som är
av särskild betydelse i dennes verksamhet.
1. polis-, skatte-, tull-, eller
åklagarmyndighet eller allmän
domstol för verksamhet som avses
i 2 § första stycket 1-3,
5§
Uppgifter ur misstankeregistret skall lämnas ut om det begärs av
1. polis-, tull-, eller åklagar-
myndighet eller allmän domstol
för verksamhet som avses i 2 §
första stycket 1-3,
2. myndighet i övrigt i den utsträckning regeringen för vissa slag av
ärenden föreskriver det eller för ett särskilt fall ger tillstånd till det.
Regeringen får föreskriva att en myndighet som avses i första stycket
får ha direktåtkomst till registret.
Att uppgifter får lämnas ut i vissa andra fall framgår av 14 kap.
sekretesslagen (1980:100).
104
Prop. 1998/99:34
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen
(1980:100) i paragrafernas lydelse enligt lagen (1998:624) om ändring i
nämnda lag samt punkt 1 av ikraftträdandebestämmelsema till lagen
(1998:624) om ändring i sekretesslagen (1980:100) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till
1. förundersökning i brottmål,
2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål
eller i annan verksamhet för att förebygga brott,
3. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud,
4. åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, tull-
myndighets eller kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga,
uppdaga, utreda eller beivra brott, eller
5. Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt
insiderlagen (1990:1342) eller efterlevnaden av 7 kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med finansiella instrument,
om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder
motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.
För uppgift som hänför sig till
sådan underrättelseverksamhet
För uppgift som hänför sig till
sådan underrättelseverksamhet
som avses i 3 § polisdatalagen
(1998:622) eller som i annat fall
hänför sig till Säkerhetspolisens
verksamhet för att förebygga eller
avslöja brott mot rikets säkerhet
eller förebygga terrorism gäller
sekretess, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att syftet
med beslutade eller förutsedda
som avses i 3 § polisdatalagen
(1998:622) eller som i annat fall
hänför sig till Säkerhetspolisens
verksamhet för att förebygga eller
avslöja brott mot rikets säkerhet
eller förebygga terrorism gäller
sekretess, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att syftet
med beslutade eller förutsedda
åtgärder motverkas eller den
framtida verksamheten skadas.
åtgärder motverkas eller den
framtida verksamheten skadas.
Detsamma gäller uppgift som
hänför sig till sådan underrättelse-
verksamhet som avses i 2 § lagen
(1998:000) om behandling av
personuppgifter vid skattemyndig-
heters medverkan i brotts-
utredningar.
Sekretess enligt första och andra styckena gäller i annan verksamhet
hos myndighet för att biträda åklagarmyndighet, polismyndighet,
105
skattemyndighet, tullmyndighet eller kustbevakningen med att uppdaga,
utreda eller beivra brott samt hos tillsynsmyndighet i konkurs och inom
exekutionsväsendet för uppgift som angår misstanke om att en gäldenär
har begått brott som avses i 11 kap. brottsbalken eller annat brott som har
samband med gäldenärens näringsverksamhet.
I fråga om uppgift i allmän handling som hänför sig till sådan
underrättelseverksamhet som avses i andra stycket gäller sekretessen i
högst sjuttio år. I fråga om uppgift i allmän handling i övrigt gäller
sekretessen i högst fyrtio år.
Prop. 1998/99:34
Bilaga 5
17 §
Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska
förhållanden, om inte annat följer av 18 §
1. i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,
2. i angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål
eller i annan verksamhet för att förebygga brott,
3. i angelägenhet som avser registerkontroll och särskild person-
utredning enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627),
4. i åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, Statens
kriminaltekniska laboratoriums, tullmyndighets eller kustbevakningens
verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott,
5. i register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen
(1998:622) eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,
6. i register som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister,
7. i register som förs av
Riksskatteverket enligt lagen
(1998:000) om behandling av
personuppgifter vid skatte-
myndigheters medverkan i brotts-
utredningar eller som annars
behandlas där med stöd av samma
om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom
närstående lider men.
lag,
om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom
närstående lider skada eller men.
Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan
eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att
någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i den särskilda
lagstiftningen om unga lagöver-
trädare och i säkerhetsskyddslagen
(1996:627) samt i förordning som
har stöd i denna lag. Utan hinder
av sekretessen får uppgift vidare
lämnas ut enligt vad som
Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i den särskilda
lagstiftningen om unga lagöver-
trädare och i säkerhetsskyddslagen
(1996:627) samt i förordning som
har stöd i denna lag. Utan hinder
av sekretessen får uppgift vidare
lämnas ut enligt vad som
106
|
föreskrivs i lagen (1998:621) om |
föreskrivs i lagen (1998:621) om Prop. 1998/99:34 |
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.
|
1. Denna lag träder i kraft såvitt |
1. Denna lag träder i kraft såvitt |
107
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1997:1024) om
skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar skall ha följande
lydelse.
Prop. 1998/99:34
Bilaga 5
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§
Skattemyndigheterna får i fråga om brott som avses i 1 § första stycket
bedriva
1. spaning och
2. verksamhet som består i att
samla och bearbeta information för
att klarlägga om brottslig
verksamhet har utövats eller kan
komma att utövas och som inte
utgör förundersökning enligt 23
kap. rättegångsbalken.
Skattemyndigheterna skall verka
avses i 1 § första stycket.
2. verksamhet som består i att
samla, bearbeta och analysera
information för att klarlägga om
brottslig verksamhet har utövats
eller kan komma att utövas och
som inte utgör förundersökning
enligt 23 kap. rättegångsbalken.
för att förebygga brottslighet som
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
108
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-10-29
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud
Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 1 oktober 1998 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters
medverkan i brottsutredningar,
2. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister,
3. lag om ändring i lagen (1998:621) om misstankeregister,
4. lag om ändring i lagen (1998:624) om ändring i sekretesslagen
(1980:100),
5. lag om ändring i lagen (1997:1024) om skattemyndigheters medverkan
i brottsutredningar.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Birgitta Pettersson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Lagen är disponerad efter samma mönster som polisdatalagen. De
överväganden som har styrt dispositionen av polisdatalagen har
emellertid inte full relevans såvitt avser förevarande lag. En skillnad
betingas t.ex. av att polisdatalagen är indelad i två huvudavdelningar,
allmänna bestämmelser och bestämmelser om automatiserad behandling.
Då det gäller den nu föreslagna lagen synes paragraferna komma i en mer
logisk ordningsföljd, om de disponeras enligt följande. Efter de inledande
bestämmelserna i 1-7 §§ placeras reglerna om underrättelseregister (13-
15 §§ i lagrådsremissen), underrättelseverksamhet (11 och 12 §§ i
lagrådsremissen) och behandling av uppgifter om kvarstående misstankar
(9 och 10 §§ i lagrådsremissen), i nu angiven ordning. Därefter behandlas
gallring (16 § i lagrådsremissen) samt rättelse och skadestånd (8 § i
lagrådsremissen), varefter lagen avslutas med bestämmelsen om
överklagande.
Detta innebär sammanfattningsvis, att
8 § i lagrådsremissen blir 16 §,
9 och 10 §§ i lagrådsremissen blir 13 och 14 §§,
11 och 12 §§ i lagrådsremissen behåller sin numrering,
13, 14 och 15 §§ i lagrådsremissen blir 8, 9 och 10 §§ och att
16 § blir 15 §.
Prop. 1998/99:34
Bilaga 6
109
Härtill kommer konsekvensändringar i 11 och 17 §§ i lagrådsremissen, Prop. 1998/99:000
såvitt avser hänvisningar till andra lagrum. Bilaga 6
9 och 10 §§
Enligt dessa paragrafer får efter det att förundersökning eller åtal har
lagts ner eller en misstänkt person frikänts uppgifter om brottsmisstanken
under vissa angivna förutsättningar behandlas på nytt. I övrigt får de inte
behandlas för annat ändamål än arkivering. Eftersom lagring enligt 3 §
personuppgiftslagen, vars definitioner enligt 2 § lagförslaget skall
tillämpas på bestämmelserna i förslaget, utgör en form av behandling får
uppgifterna inte finnas lagrade hos skattemyndigheten utan måste hämtas
från arkiv för sådan behandling som avses i paragafema. Detta måste
hälsas med tillfredsställelse men är inte alldeles lätt att förstå vid läsning
av motiven till bestämmelserna.
Övergångsbestämmelserna
I punkten 1 föreslås att lagen såvitt avser 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § skall
träda i kraft den 1 april 1999. Dessa bestämmelser innehåller emellertid
också bestämmelser om sekretess i fråga om bl.a. polisdatalagen och
lagen om misstankeregister, vilka lagar skall träda i kraft den dag
regeringen bestämmer. Den valda lösningen i fråga om övergångs-
bestämmelserna har motiverats bl.a. med att skattemyndigheterna har
kommit långt när det gäller uppbyggnaden av den brottsutredande
verksamheten och därtill anknutet ADB-stöd. Några problem
uppkommer inte om regeringen väljer att sätta polisdatalagen och lagen
om misstankeregister i kraft den 1 april 1999. Inte heller torde det uppstå
några problem om regeringen låter ifrågavarande lagar träda i kraft
senare än den 1 april 1999. Bestämmelserna i sekretesslagen skulle
därmed den 1 april 1999 hänvisa till lagar som ännu inte trätt i kraft, men
någon särskild skada skulle inte uppstå. Om däremot regeringen skulle
låta de aktuella lagarna träda i kraft före den 1 april 1999 finns inte något
sekretesskydd enligt 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § för tiden fram till den 1
april 1999.
Enligt Lagrådets mening är lagstiftningsmetoden när det gäller
övergångsbestämmelserna visserligen inte i sig felaktig men medför risk
för oönskade resultat. Lagrådet utgår från att regeringen noga bevakar
denna fråga.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
110
I överensstämmelse med vad som föreslås i 15 § 7 förstnämnda lag synes
20 § 7 polisdatalagen böra ändras så att där omnämns även skatte-
myndigheters register.
Prop. 1998/99:000
Bilaga 6
111
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 november 1998.
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Äsbrink, Schori, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, Klingvall,
Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon.
Föredragande: Erik Äsbrink
Prop. 1998/99:34
Regeringen beslutar proposition 1998/99:34 Behandling av
personuppgifter i skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet,
m.m.
112
Prop. 1998/99:34
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lag om behandling av |
7 och 15 §§ |
113
Eländers Gotab 57437, Stockholm 1998