Regeringens proposition
1998/99:18

Vissa punktskatte- och tullfrågor

Prop.
1998/99:18

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 15 oktober 1998

Göran Persson
Erik Åsbrink
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att beskattningsmyndigheten skall få besluta om
revision och tredjemansföreläggande för att kontrollera ansökningar om
återbetalning m.m. av skatt. Det föreslås att bestämmelserna tas in i lagen
om skatt på gödselmedel, lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt
och lagen om skatt på energi. Dessutom föreslås att bestämmelserna om
betalning av skatt i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter skall
tillämpas på belopp som sökanden åläggs att betala tillbaka.
I propositionen föreslås också att ättika skall undantas från
bekämpningsmedelsskatt.
Vidare föreslås att de skattebelopp som tas ut vid viss privat införsel
respektive import av cigaretter justeras så att de överensstämmer med
den cigarettskatt som gäller sedan den 1 augusti 1998.
Slutligen läggs i propositionen fram förslag till ändringar i lagen
(1994:1552) om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. och i
sekretesslagen (1980:100). Ändringarna innebär en möjlighet för
innehavaren av ett varumärke, en upphovsrätt eller närstående rättigheter
eller av en mönsterrätt att väcka talan i domstol för att på så sätt kunna
förhindra att varor som är förfalskade eller pirattillverkade kommer ut på
marknaden.
Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.
Bestämmelserna avseende viss privat införsel och import av cigaretter
föreslås dock tillämpas från och med den 1 augusti 1998.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 4
2 Lagtext 5
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt
på gödselmedel 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:824) om
ändring i lagen (1984:410) om skatt på
bekämpningsmedel 8
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt 9
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt 12
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi 15
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet 19
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. 20
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen 21
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om
frihet från skatt vid import, m.m. 23
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1552) om
tullkontroll av varumärkesintrång m.m. 24
2.11 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 25
3 Ärendet och dess beredning 27
4 Kontroll av ansökningar om återbetalning av skatt m.m. 28
5 Ättika undantas från bekämpnings- medelsskatt 31
6 Skatt på viss privat införsel och import av cigaretter 34
7 Sekretessbelagda uppgifter får lämnas ut till
rättighetsinnehavaren 34
8 Ekonomiska konsekvenser 36
9 Författningskommentar 36
9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409) om
skatt på gödselmedel 36
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:824) om
ändring i lagen (1984:410) om skatt på
bekämpningsmedel 38
9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt 39
9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt 39
9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi 39
9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet 40
9.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. 40
9.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1552) om
tullkontroll av varumärkesintrång m.m. 40
9.9 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) 41
Bilaga 1 Promemorians lagförslag 42
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser 54
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 55
Bilaga 4 Lagrådets yttrande 74
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 15 oktober 1998 77

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,
2. lag om ändring i lagen (1998:824) om ändring i lagen (1984:410)
om skatt på bekämpningsmedel,
3. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
4. lag om ändring i lagen (194:1564) om alkoholskatt,
5. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
6. lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet,
7. lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.
8. förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen,
9. förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt
vid import, m.m.,
10. lag om ändring i lagen (1994:1552) om tullkontroll av
varumärkesintrång m.m.,
11. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om
skatt på gödselmedel
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel
dels att 8 a och 9 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 8 b, 8 c och 8 d §§,
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 a §
Om skatt har återbetalats med ett för högt belopp på grund av oriktig
uppgift som den sökande har lämnat eller på grund av felräkning,
felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende, är den sökande
skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket. Beslut härom
meddelas av beskattningsmyndigheten.

Bestämmelserna i 5 kap. lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall
tillämpas på belopp som skall
betalas tillbaka enligt första
stycket. Därvid gäller att ränta
skall tas ut från den dag då beslut
om återbetalning enligt 8 §
fattades till och med den dag då
belopp som påförs med stöd av
första stycket skall betalas.
Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte
vidtas senare än fem år efter utgången av det år under vilket beloppet
betalats ut.

Lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter är tillämplig på
belopp som den sökande skall
betala tillbaka enligt första
stycket.

8 b §
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979: 141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo att
lämna uppgift, visa upp handling
eller lämna över en kopia av
handling som rör rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått
rättshandlingen (kontroll-uppgift).
Föreläggande får meddelas, om
kontrolluppgiften har betydelse för
kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt
denna lag.
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15
15 d §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i
fråga om föreläggande enligt
första eller andra stycket.

8 c §
Beskattningsmyndigheten får
besluta om revision för att
kontrollera att den som ansökt om
återbetalning av skatt har lämnat
riktiga och fullständiga uppgifter.
Bestämmelserna i 3 kap. 8
15 d §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i
fråga om revision enligt första
stycket.

8 d §
Skattemyndigheten i Gävle får
uppdra åt Skattemyndigheten i
Stockholm, Skattemyndigheten i
Göteborg eller Skattemyndigheten
i Malmö att fatta beslut om
föreläggande enligt 8 b § eller
revision enligt 8 c § i dess ställe.
Riksskatteverket har samma
befogenhet som skattemyndigheten
har enligt 8 b och 8 c §§. I
förekommande fall tar verket
därmed över den befogenhet som
annars skattemyndigheten har.

9 §
Beskattningsmyndighetens
beslut enligt 8 och 8 a §§ får
överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Beslut enligt 8 b och 8 c §§ får
inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Riksskatteverket får överklaga
beslut som avses i första stycket
andra meningen.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Riksskatteverket för det
allmännas talan i allmän
förvaltningsdomstol.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:824) om
ändring i lagen (1984:410) om skatt på
bekämpningsmedel
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1984:410) om skatt på
bekämpningsmedel
dels att 1 § i stället för dess lydelse enligt lagen (1998:824) om ändring
i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen (1998:824) om ändring i nämnda lag skall införas en
övergångsbestämmelse av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Skatt (bekämpningsmedelsskatt) skall erläggas till staten enligt denna
lag vid omsättning eller ianspråktagande inom landet av
bekämpningsmedel.
Med bekämpningsmedel avses i denna lag ämnen eller beredningar
som är avsedda att användas till skydd mot egendomsskada eller
olägenhet för människors hälsa förorsakad av växter, djur, bakterier eller
virus. Som bekämpningsmedel enligt lagen skall dock inte anses
1. vara, avsedd att användas vid beredning av livsmedel, läkemedel
eller annan jämförbar vara,
2. färger, fernissor, tjäror och andra varor som huvudsakligen begagnas
för ett annat ändamål än som avses i första meningen, om inte varorna
genom en särskild benämning eller på något annat sätt anges vara
avsedda som bekämpningsmedel,
3. träskyddsmedel.
3. träskyddsmedel, och
4. ättika.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1999.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1999. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om
förhållanden som hänför sig till
tiden före ikraftträdandet.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt
dels att 31 a § skall betecknas 31 d §,
dels att 31 och 35 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 31 a, 31 b och
31 c §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

31 §
Om skatt har återbetalats med ett för högt belopp på grund av en
oriktig uppgift som den sökande lämnat eller på grund av felräkning,
felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende, är den sökande
skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket. Beslut härom
meddelas av beskattningsmyndigheten.

Bestämmelserna i 5 kap. lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall
tillämpas på belopp som skall
betalas tillbaka enligt första
stycket. Därvid gäller att ränta
skall tas ut från den dag då beslut
om återbetalning enligt 29 eller 30
§ fattades till och med den dag då
belopp som påförs med stöd av
första stycket skall betalas.
Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte
vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket
beloppet betalats ut.

Lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter är tillämplig på
belopp som den sökande skall
betala tillbaka enligt första
stycket.

31 a §
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979: 141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo att
lämna uppgift, visa upp handling
eller lämna över en kopia av
handling som rör rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått
rättshandlingen (kontroll-uppgift).
Föreläggande får meddelas, om
kontrolluppgiften har betydelse för
kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt 29
eller 30 §.
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15
15 d §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i
fråga om föreläggande enligt
första eller andra stycket.

31 b §
Beskattningsmyndigheten får
besluta om revision för att
kontrollera att den som ansökt om
återbetalning av skatt enligt 29
eller 30 § har lämnat riktiga och
fullständiga uppgifter.
Bestämmelserna i 3 kap. 8
15 d §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i
fråga om revision enligt första
stycket.

31 c §
Skattemyndigheten i Gävle får
uppdra åt Skattemyndigheten i
Stockholm, Skattemyndigheten i
Göteborg eller Skattemyndigheten
i Malmö att fatta beslut om
föreläggande enligt 31 a § eller
revision enligt 31 b § i dess ställe.
Riksskatteverket har samma
befogenhet som skattemyndigheten
har enligt 31 a och 31 b §§. I
förekommande fall tar verket
därmed över den befogenhet som
annars skattemyndigheten har.

35 §1
Följande beslut av beskattnings-
myndigheten får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden och
Riksskatteverket:
1. beslut om godkännande enligt
10, 13, 15 och 16 §§,
2. beslut om återkallelse enligt
12, 13, 15 och 16 §§,
3. beslut om säkerhet enligt
denna lag och
4. beslut om återbetalning enligt
29 31 a §§.
Om en skattskyldig eller
sökande överklagar beslut enligt
första stycket, förs det allmännas
talan av Riksskatteverket.

Beslut enligt 5 § får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol av
säljaren och av Riksskatteverket.
Beslut enligt 31 a och 31 b §§
får inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol av
den skattskyldige, sökanden,
säljare som avses i 5 § och
Riksskatteverket.

Om en skattskyldig, sökande
eller säljare som avses i 5 §
överklagar beslut enligt denna lag,
förs det allmännas talan av
Riksskatteverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
dels att 31 a § och 31 b § skall betecknas 31 d § respektive 31 e §,
dels att 31 och 35 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 31 b § skall sättas närmast före 31 e §,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 31 a, 31 b och
31 c §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

31 §
Om skatt har återbetalats med ett för högt belopp på grund av en
oriktig uppgift som den sökande lämnat eller på grund av felräkning,
felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende, är den sökande
skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket. Beslut härom
meddelas av beskattningsmyndigheten.

Bestämmelserna i 5 kap. lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall
tillämpas på belopp som skall
betalas tillbaka enligt första
stycket. Därvid gäller att ränta
skall tas ut från den dag då beslut
om återbetalning enligt 28 30 §
fattades till och med den dag då
belopp som påförs med stöd av
första stycket skall betalas.
Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte
vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket
beloppet betalats ut.

Lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter är tillämplig på
belopp som den sökande skall
betala tillbaka enligt första
stycket.

31 a §
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979: 141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo att
lämna uppgift, visa upp handling
eller lämna över en kopia av
handling som rör rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått
rättshandlingen (kontroll-uppgift).
Föreläggande får meddelas, om
kontrolluppgiften har betydelse för
kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt 28 30
§.
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15
15 d §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i
fråga om föreläggande enligt
första eller andra stycket.

31 b §
Beskattningsmyndigheten får
besluta om revision för att
kontrollera att den som ansökt om
återbetalning av skatt enligt 28 30
§ har lämnat riktiga och
fullständiga uppgifter.
Bestämmelserna i 3 kap. 8
15 d §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i
fråga om revision enligt första
stycket.

31 c §
Skattemyndigheten i Gävle får
uppdra åt Skattemyndigheten i
Stockholm, Skattemyndigheten i
Göteborg eller Skattemyndigheten
i Malmö att fatta beslut om
föreläggande enligt 31 a § eller
revision enligt 31 b § i dess ställe.
Riksskatteverket har samma
befogenhet som skattemyndigheten
har enligt 31 a och 31 b §§. I
förekommande fall tar verket
därmed över den befogenhet som
annars skattemyndigheten har.

35 §1
Följande beslut av beskattnings-
myndigheten får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden och
Riksskatteverket:
1. beslut om godkännande enligt
9, 12, 14 och 15 §§,
2. beslut om återkallelse enligt
11, 12, 14 och 15 §§,
3. beslut om säkerhet enligt
denna lag och
4. beslut om återbetalning enligt
28 31 a §§.
Beslut enligt 31 a och 31 b §§
får inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol av
den skattskyldige, sökanden och
Riksskatteverket.
Om en skattskyldig eller sökande överklagar beslut enligt första
stycket, förs det allmännas talan av Riksskatteverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi
dels att 9 kap. 9 b och 12 §§ samt 12 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 9 kap. 13, 14 och
15 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 kap.
9 b §1
I fall som avses i 9 § får beskattningsmyndigheten efter ansökan
bestämma en preliminär koldioxidskattesats enligt vilken skatt skall tas
ut under ett kalenderår.
Har beslut om preliminär skattesats meddelats skall sökanden, när det
kalenderår som beslutet avser gått ut, komplettera sin ansökan med
uppgifter om hur mycket bränsle som förbrukats under året och
försäljningsvärdet på de produkter som framställts under året.
Beskattningsmyndigheten skall för varje sökande fatta slutligt beslut om
skattenedsättning för det bränsle som förbrukats under kalenderåret.
Genom beslutet kan skatt påföras sökanden eller återbetalas till honom.
Den komplettering som avses i andra stycket skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten före mars månads utgång året efter det
kalenderår som ansökan avser.
Kan sökandens uppgifter inte läggas till grund för en tillförlitlig
beräkning eller saknas uppgifter från honom, får slutligt beslut om
skattenedsättning fattas efter skälig grund.

Bestämmelserna i 5 kap. 1
11 §§ och 16 18 §§ lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall
tillämpas på skatt som påförs med
stöd av andra stycket.

12 §2
Om återbetalning av, nedsättning av eller kompensation för skatt har
skett med för högt belopp på grund av en oriktig uppgift som den
sökande lämnat eller på grund av felräkning, felskrivning eller något
annat uppenbart förbiseende, får beskattningsmyndigheten besluta att den
sökande skall betala tillbaka vad han fått för mycket eller att ytterligare
skatt skall påföras honom.

Bestämmelserna i 5 kap. lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall
tillämpas på skatt som påförs med
stöd av första stycket eller belopp
som skall betalas tillbaka enligt
första stycket. Därvid gäller att
ränta skall tas ut från den dag då
beslut om återbetalning,
nedsättning eller kompensation
enligt 2 6, 8 a, 9 eller 9 b 11 §
fattades till och med den dag då
belopp eller skatt som påförs med
stöd av första stycket skall betalas.
Åtgärder för att ta ut ett oriktigt utbetalat belopp eller för att påföra
ytterligare skatt får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det
kalenderår under vilket beloppet betalats ut eller nedsättningen medgetts.

Lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter är tillämplig på
skatt som påförs med stöd av
första stycket eller belopp som
skall betalas tillbaka enligt första
stycket.

13 §
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979: 141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo att
lämna uppgift, visa upp handling
eller lämna över en kopia av
handling som rör rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått
rättshandlingen (kontroll-uppgift).
Föreläggande får meddelas, om
kontrolluppgiften har betydelse för
kontroll av en ansökan om
återbetalning av, nedsättning av
eller kompensation för skatt enligt
2 6, 8 a, 9 eller 9 b 11 §.
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15
15 d §§ lagen (1994:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i
fråga om föreläggande enligt
första eller andra stycket.

14 §
Beskattningsmyndigheten får
besluta om revision för att
kontrollera att den som ansökt om
återbetalning av, nedsättning av
eller kompensation för skatt enligt
2 6, 8 a, 9 eller 9 b 11§ har
lämnat riktiga och fullständiga
uppgifter.
Bestämmelserna i 3 kap. 8
15 d §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i
fråga om revision enligt första
stycket.

15 §
Skattemyndigheten i Gävle får
uppdra åt Skattemyndigheten i
Stockholm, Skattemyndigheten i
Göteborg eller Skattemyndigheten
i Malmö att fatta beslut om
föreläggande enligt 13 § eller
revision enligt 14 § i dess ställe.
Riksskatteverket har samma
befogenhet som skattemyndigheten
har enligt 13 och 14 §§. I
förekommande fall tar verket
därmed över den befogenhet som
annars skattemyndigheten har.

12 kap.
1 §3
Följande beslut av beskattnings-
myndigheten får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden och
Riksskatteverket, nämligen
1. beslut om medgivande enligt
2 kap. 9 §,
2. beslut om godkännande enligt
4 kap. 3 och 6 samt 8 och 10 §§,
3. beslut om återkallelse enligt
4 kap. 5 och 6 samt 8 och 10 §§,
4. beslut om registrering enligt
6 kap. 10 § andra stycket,
5. beslut om säkerhet enligt
denna lag,
6. beslut om återbetalning av,
nedsättning av eller kompensation
för skatt enligt 9 kap. 1 12 §§, och
7. beslut om särskild avgift och
nedsättning av eller befrielse från
sådan avgift enligt 10 kap. 8 §.
Beslut enligt 9 kap. 13 och 14 §§
får inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol av
den skattskyldige, sökanden och
Riksskatteverket.
Om en skattskyldig eller en sökande överklagar ett beslut enligt första
stycket förs det allmännas talan av Riksskatteverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §1
Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt eller
avgift tas ut enligt bestämmelserna i
1. kupongskattelagen (1970:624),
2. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
3. fordonsskattelagen (1988:327),
4. taxeringslagen (1990:324),
5. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl.,
6. skattebetalningslagen (1997:483).
Lagen tillämpas även vid
revision enligt tullagen
(1994:1550) och lagen (1998:514)
om särskild skattekontroll av torg-
och marknadshandel m.m. samt
för kontroll av att föreläggande
enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter, 69 § tullagen
eller 2 § lagen om särskild
skattekontroll av torg- och
marknadshandel m.m. fullgjorts
riktigt och fullständigt.
Lagen tillämpas även vid
revision enligt tullagen
(1994:1550) och lagen (1998:514)
om särskild skattekontroll av torg-
och marknadshandel m.m., vid
revision eller annan kontroll enligt
författning som anges i 1 kap. 1 §
första stycket 1 lagen om
punktskatter och
prisregleringsavgifter samt för
kontroll av att föreläggande enligt
lagen (1990:325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter, 69 § tullagen
eller 2 § lagen om särskild
skattekontroll av torg- och
marknadshandel m.m. fullgjorts
riktigt och fullständigt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §1
Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 §
utsökningsbalken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och
viten samt för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i
1. lagen (1972:435) om överlastavgift,
2. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
3. lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,
4. lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter,
4. lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter eller
författning som anges i 1 kap. 1 §
första stycket 1 samma lag,
5. fordonsskattelagen (1988:327),
6. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl.,
7. lagen (1994:419) om brottsofferfond,
8. skattebetalningslagen (1997:483), eller
9. lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §1
Resande som till Sverige för
privatbruk för in nedan angivna
alkoholdrycker och tobaksvaror
från ett annat land som är medlem
i Europeiska unionen skall, om
inte annat följer av 2 §, betala skatt
med
196 kronor/liter för spritdryck,
45 kronor/liter för starkvin,
27 kronor/liter för vin,
8 kronor/liter för starköl,
123 öre/styck för cigaretter,
56 öre/styck för cigariller och
cigarrer och
630 kronor/kg för röktobak.
I denna lag förstås med
spritdryck: alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 22
volymprocent,
starkvin: alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 15 men
inte 22 volymprocent, samt
mousserande vin,
vin: annat vin än starkvin samt
annan alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 3,5
men inte 15 volymprocent och
som inte är starköl,
starköl: öl med en alkoholhalt
som överstiger 3,5 volymprocent
och
cigarill: cigarrer med en högsta
vikt av 3 gram per styck.
Resande som till Sverige för
privatbruk för in nedan angivna
alkoholdrycker och tobaksvaror
från ett annat land som är medlem
i Europeiska unionen skall, om
inte annat följer av 2 §, betala skatt
med
196 kronor/liter för spritdryck,
45 kronor/liter för starkvin,
27 kronor/liter för vin,
8 kronor/liter för starköl,
88 öre/styck för cigaretter,
56 öre/styck för cigariller och
cigarrer och
630 kronor/kg för röktobak.
I denna lag förstås med
spritdryck: alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 22
volymprocent,
starkvin: alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 15 men
inte 22 volymprocent, samt
mousserande vin,
vin: annat vin än starkvin samt
annan alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 3,5
men inte 15 volymprocent och
som inte är starköl,
starköl: öl med en alkoholhalt
som överstiger 3,5 volymprocent
och
cigarill: cigarrer med en högsta
vikt av 3 gram per styck.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Bestämmelserna i 1 § i sin
nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 augusti 1998.

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om
frihet från skatt vid import, m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (1994:1551) om frihet från
skatt vid import, m.m. skall ha följande lydelse.

4 kap.
3 §1

Nuvarande lydelse

Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp.

tull
skatt

spritdryck
4 kr/liter
253 kr/liter
starkvin
2 kr/liter
67 kr/liter
vin
1 kr/liter
38 kr/liter
starköl
3 kr/liter
14 kr/liter
cigaretter
38 öre/styck
175 öre/styck
cigarrer
86 öre/styck
143 öre/styck
röktobak
428 kr/kg
1 003 kr/kg
snus
104 kr/kg
227 kr/kg

Föreslagen lydelse

Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp.

tull
skatt

spritdryck
4 kr/liter
253 kr/liter
starkvin
2 kr/liter
67 kr/liter
vin
1 kr/liter
38 kr/liter
starköl
3 kr/liter
14 kr/liter
cigaretter
34 öre/styck
122 öre/styck
cigarrer
86 öre/styck
143 öre/styck
röktobak
428 kr/kg
1 003 kr/kg
snus
104 kr/kg
227 kr/kg

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Bestämmelserna i 4 kap.
3 § i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 augusti
1998.

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1552) om
tullkontroll av varumärkesintrång m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1552) om tullkontroll av
varumärkesintrång m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §

En tullmyndighet som uppskjutit
frigörandet av eller kvarhållit
varor med stöd av artikel 6 i EG-
förordningen skall till
rättighetsinnehavaren lämna ut
namn- och adressuppgifter, i
enlighet med vad som framgår av
artikel 6.1, om
rättighetsinnehavaren begär det.
Om varorna befunnits vara
varumärkesförfalskade eller
pirattillverkade gäller en vidare
uppgiftsskyldighet enligt artikel
8.3. Vem som är
rättighetsinnehavare framgår av
artikel 1. 2 c.
Frågan om ett rättighetsintrång skett och hur det skall förfaras med
varorna i sådant fall skall prövas av behörig domstol.
Domstolen får meddela interimistiskt beslut om att kvarhållandet skall
upphöra.
Tullmyndigheten skall verkställa lagakraftvunna beslut från domstolen
om frigörande, ändring eller förstöring av varorna.
Om beslutet innebär att varorna skall ändras, skall ändringen bekostas
av den som har rätten till varorna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.11 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen (1980:100)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 kap.
1 §1
Sekretess gäller i myndighets verksamhet, som avser bestämmande av
skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för
bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden. Motsvarande sekretess gäller i myndighets
verksamhet som avser förande av eller uttag ur register som avses i
skatteregister- lagen (1980:343) för uppgift som har tillförts sådant
register och hos kommun eller landsting för uppgift som lämnats dit i ett
ärende om förhandsbesked i skatte- eller taxeringsfråga. Uppgift hos
Tullverket får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas
utan att den enskilde lider skada eller men. För uppgift i mål hos domstol
gäller sekretessen endast om det kan antas att den enskilde lider skada
eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller uppgift som med
anledning av överklagande hos domstol registreras hos annan myndighet
enligt 15 kap. 2 § första stycket 3 eller 4. Har uppgift i mål hos domstol
erhållits från annan myndighet och är den sekretessbelagd där, gäller
dock denna sekretess hos domstolen, om uppgiften saknar betydelse i
målet.
Med skatt avses i detta kapitel skatt på inkomst och, med undantag för
arvsskatt och gåvoskatt, annan direkt skatt samt omsättningsskatt, tull
och annan indirekt skatt. Med skatt jämställs arbetsgivaravgift,
prisregleringsavgift och liknande avgift samt skattetillägg och
förseningsavgift. Med verksamhet som avser bestämmande av skatt
jämställs verksamhet som avser bestämmande av pensionsgrundande
inkomst.
Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande
inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs,
såvida inte beslutet meddelas i ärende om
1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga,
2. medgivande att skattepliktig intäkt enligt reglerna om
statlig inkomstskatt inte skall anses uppkomma vid avyttring av
aktier i fåmansföretag,
3. beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i
Sverige när beslutet har fattats av Forskarskattenämnden.
Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lag om
förfarande vid beskattning eller
om skatteregister. Vidare får utan
hinder av sekretessen uppgift i en
revisionspromemoria lämnas till
förvaltare i den reviderades
konkurs.

Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lag om
förfarande vid beskattning, om
skatteregister eller i lagen
(1994:1552) om tullkontroll av
varumärkesintrång m.m. Vidare
får utan hinder av sekretessen
uppgift i en revisionspromemoria
lämnas till förvaltare i den
reviderades konkurs.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

2 §2
Sekretess gäller i
1. särskilt ärende om revision eller annan kontroll i fråga om skatt, tull
eller avgift samt annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte
faller under 1 §,
2. ärende om kompensation för eller återbetalning av skatt,
3. ärende om anstånd med erläggande av skatt för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden.
I fråga om sekretess enligt denna paragraf tillämpas 1 § första stycket
tredje sjätte meningarna.
Sekretessen gäller inte beslut i ärende som avses i första stycket 2 och
3.
Utan hinder av sekretessen får
uppgift i en revisionspromemoria
lämnas till förvaltare i den
reviderades konkurs.
Utan hinder av sekretessen får
uppgift i en revisionspromemoria
lämnas till förvaltare i den
reviderades konkurs. Vidare får
utan hinder av sekretessen uppgift
lämnas till enskild enligt vad som
föreskrivs i lagen (1994:1552) om
tullkontroll av varumärkesintrång
m.m.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

3 Ärendet och dess beredning
I lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel, lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776)
om skatt på energi finns det bestämmelser om återbetalning av skatt. I
lagen om skatt på energi finns även bestämmelser om nedsättning av
eller kompensation för skatt. Gemensamt för bestämmelserna om
återbetalning m.m. i nämnda lagar är att om skatt har återbetalats med ett
för högt belopp på grund av en oriktig uppgift som den sökande lämnat
eller på grund av felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart
förbiseende skall sökande betala tillbaka vad han fått för mycket. Beslut
härom meddelas av beskattningsmyndigheten. Riksskatteverket har
uppmärksammat Finansdepartementet på att beskattningsmyndighetens
befogenheter att kontrollera ansökningar om återbetalning m.m. av skatt
är oklara.
Salubrin/Druvan AB har i skrivelser till Finansdepartementet påtalat
att konstruktionen av skatten på bekämpningsmedel missgynnar
ogräsättika dels i förhållande till andra bekämpningsmedel, dels i
förhållande till livsmedelsättika.
Mot bakgrund av de förhållanden som redogjorts för ovan har en
promemoria om förbättrade möjligheter till kontroll av ansökningar om
återbetalning av, nedsättning av och kompensation för punktskatt m.m.
utarbetats inom Finansdepartementet. Promemorians lagförslag finns i
bilaga 1. I promemorian föreslås att beskattningsmyndigheten skall få
besluta om revision för att kontrollera att den som ansökt om
återbetalning m.m. har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter och att
beskattningsmyndigheten skall få inhämta uppgifter från annan än den
sökande, dvs. tredje man. Dessutom föreslås att belopp som sökande
åläggs att betala tillbaka skall tas ut på samma sätt som skatt enligt 5 kap.
lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. I
promemorian föreslås också att ättika skall undantas från
bekämpningsmedelsskatt. Promemorian har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning
av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr
Fi96/4221).
Generaltullstyrelsen har i en framställning till regeringen den 13 maj
1998 visat på behovet av att göra ändringar i den svenska lagstiftningen
för att möjliggöra en tillämpning av rådets förordning (EG) 3295/94 av
den 22 december 1994 om åtgärder för att förhindra övergång till fri
omstättning, export, återexport eller hänförande till ett suspensivt
arrangemang av varumärkesförfalskade eller pirattillverkade varor.
Styrelsen har anfört att det finns anledning att överväga om inte lagen
(1994:1552) om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. bör kompletteras
med en föreskrift som ger tullmyndigheterna möjlighet att till
innehavaren av ett varumärke, en upphovsrätt eller närstående rättigheter
eller av en mönsterrätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna lämna
ut namn- och adressuppgifter avseende deklarant och mottagare av
varorna.
Svenska Patentombudsföreningen (SPOF) har beträffande samma
situation i en skrivelse den 18 juni 1998 påpekat att det förmodligen
också krävs ändringar i sekretesslagen för att de aktuella uppgifterna
skall kunna lämnas ut.
Som framgått är avsikten med de sistnämnda ändringarna att bringa
svensk rätt i överensstämmelse med redan gällande EG-rätt som ger
möjlighet för en rättighetsinnehavare att väcka talan vid domstol mot den
som försöker ta in varor som är varumärkesförfalskade eller
pirattillverkade. Regeringen har i ärendet haft underhandskontakter med
Riksåklagaren, Patent- och Registreringsverket, Sveriges Industriförbund
och Svensk Handel, vilka fått del av ett utkast till lagrådsremiss som i
huvudsak stämmer överens med regeringens förslag. Ingen av dessa
instanser har haft något att invända mot förslaget.
I propositionen föreslås också att de skattebelopp som tas ut vid viss
privat införsel respektive import av cigaretter justeras så att de stämmer
överens med den cigarettskatt som gäller sedan den 1 augusti 1998.
Utformningen av författningsförslagen har skett i samråd med
Riksskatteverket och Generaltullstyrelsen.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 24 september 1998 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3. I förhållande till
lagrådsremissen har de föreslagna bestämmelserna om s.k.
tredjemansföreläggande och revision utvidgats till att även omfatta
återbetalning enligt 9 kap. 8 a § nämnda lag. De förslag som inte
remitterats är av sådan lagteknisk enkel beskaffaenhet att Lagrådets
hörandeskulle sakna betydelse.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
4 Kontroll av ansökningar om återbetalning av
skatt m.m.
Regeringens förslag: Beskattningsmyndigheten skall få besluta om
revision och s.k. tredjemansföreläggande för att kontrollera att den
som ansökt om återbetalning m.m. av skatt har lämnat riktiga och
fullständiga uppgifter. Bestämmelserna om betalning av skatt i lagen
om punktskatter och prisregleringsavgifter skall tillämpas på belopp
som sökanden åläggs att betala tillbaka. Lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet skall kunna
tillämpas vid revision eller annan kontroll enligt de nya
bestämmelserna.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med
regeringens.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har haft
synpunkter på förslaget. Övriga remissinstanser tillstyrker i huvudsak
förslaget eller har inget att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I lagen om skatt på gödselmedel,
lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt och lagen om skatt på energi
finns det bestämmelser om återbetalning av skatt. I lagen om skatt på
energi finns även bestämmelser om nedsättning av eller kompensation
för skatt. Flera av bestämmelserna är konstruerade på sätt att
återbetalning m.m. av skatt medges om den skattepliktiga produkten
använts för vissa ändamål. Vissa bestämmelser avser situationer där
skattepliktiga produkter har levererats till ett annat EG-land under sådana
förhållanden att skatt skall betalas där. Konstruktionen med återbetalning
m.m. används bl.a. för att uppnå skattefrihet för den som inte är
skattskyldig och som därför inte kan medges nedsättning av skatten i
samband med att skatten redovisas i deklarationen. I dessa fall är det
alltså någon som inte är skattskyldig som har köpt beskattade produkter
och som medges återbetalning helt eller delvis av den skatt som belastat
produkterna.
Gemensamt för bestämmelserna om återbetalning m.m. i lagarna om
skatt på gödselmedel, tobak, alkohol och energi är att om skatt har
återbetalats med ett för högt belopp på grund av en oriktig uppgift som
den sökande lämnat eller på grund av felräkning, felskrivning eller något
annat uppenbart förbiseende skall sökande betala tillbaka vad han fått för
mycket. Beslut härom meddelas av beskattningsmyndigheten. Åtgärd för
att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp eller motsvarande
belopp vid nedsättning eller kompensation får inte vidtas senare än fem
år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet betalats ut.
Enligt 9 kap. 9 b § lagen om skatt på energi kan
beskattningsmyndigheten medge industriföretag och växthusodlare
preliminär skattenedsättning enligt den s.k. 0,8-procentsregeln. Det
innebär att beskattningsmyndigheten fastställer en preliminär skattesats
enligt vilken skatt skall tas ut under ett kalenderår. När året gått ut och
det faktiska utfallet är känt skall beskattningsmyndigheten för varje
sökande fatta ett slutligt beslut om skattenedsättning för det bränsle som
förbrukats under kalenderåret. Genom ett sådant beslut kan skatt påföras
sökanden eller återbetalas till honom.
Beslut om återbetalning av skatt enligt lagarna om skatt på
gödselmedel, tobak, alkohol och energi är inga beskattningsbeslut enligt
lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP). Detsamma gäller
beslut om att sökande skall betala tillbaka vad han fått för mycket och
slutliga beslut om skattenedsättning enligt den s.k. 0,8-procentsregeln.
LPP är därför inte tillämplig på sådana beslut. Det innebär bl.a. att
förvaltnings-lagens (1986:223) bestämmelser om överklagandetid m.m.
skall tillämpas i fråga om beslut om återbetalning m.m.
En brist med nuvarande bestämmelser om återbetalning m.m. av skatt
är att det saknas uttryckliga bestämmelser om hur belopp som sökande
åläggs att betala tillbaka skall regleras. Sådana bestämmelser saknas
också för skatt som en sökande påförs genom ett slutligt beslut om
skattenedsättning enligt den s.k. 0,8-procentsregeln. Dessa brister bör
åtgärdas genom att det föreskrivs att bestämmelserna om betalning av
skatt enligt 5 kap. LPP skall gälla för belopp som en sökande åläggs att
betala tillbaka och för skatt som en sökande påförs genom ett slutligt
beslut om skattenedsättning enligt den s.k. 0,8-procentsregeln. På så sätt
kommer dessa krav att omfattas av ett regelsystem avseende betalning,
anstånd, dröjsmålsavgift, ränta och indrivning av skatt.
Det får anses ankomma på den som ansöker om återbetalning m.m. av
skatt att styrka att han har rätt till återbetalning m.m.
Beskattningsmyndigheten kan därför begära att sökanden kompletterar
sin ansökan med underlag i form av fakturor, utdrag ur räkenskaperna
m.m. Den som inte hörsammar en sådan begäran riskerar naturligtvis att
endast få delvis bifall till sin ansökan eller att denna avslås. Däremot är
det högst osäkert om beskattningsmyndigheten kan vidta någon kontroll i
efterhand, dvs. efter att ett beslut om återbetalning m.m. av skatt har
fattats. Detta gäller särskilt kontrollåtgärder som kräver att sökande
medverkar, som t.ex. granskning av räkenskaper m.m. Enligt 3 kap. 7 §
LPP får skatterevision ske för att kontrollera att deklarations- och annan
uppgiftsskyldighet har fullgjorts riktigt och fullständigt eller, att
förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas
uppkomma. För den som ansöker om återbetalning m.m. föreligger
varken deklarationsskyldighet eller uppgiftsskyldighet, i vart fall inte i
ärendet om återbetalning m.m. Det innebär att bestämmelserna om
revision i LPP inte kan tillämpas för att kontrollera om återbetalning
m.m. av skatt har skett med för högt belopp. Några bestämmelser om
revision eller annan kontroll finns inte heller i anslutning till
bestämmelserna om återbetalning m.m. i lagarna om skatt på
gödselmedel, tobak, alkohol och energi. Det är självfallet inte
tillfredsställande att beskattningsmyndigheten saknar tydliga
kontrollbefogenheter när det gäller återbetalning m.m. av skatt.
Beskattningsmyndigheten bör därför ges möjlighet att besluta om
revision för att kontrollera att den som har ansökt om återbetalning m.m.
av skatt har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter. Bestämmelser
härom föreslås i respektive skattelag. Det bör vidare föreskrivas att
bestämmelserna om revision och undantagande av handlingar och
uppgifter i LPP, dvs. 3 kap. 8-15 d §§, skall gälla i fråga om revision
enligt nu föreslagna bestämmelser. För att säkerställa att revision kan
genomföras även i fall då den som skall revideras inte vill medverka bör
lagen om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet kunna
tillämpas vid revision enligt nu föreslagna bestämmelser. Detta uppnås
genom en ändring i 1 § nämnda lag.
Vid kontroll av en ansökan om återbetalning m.m. av skatt kan det
uppkomma behov av att hämta in uppgifter från tredje man, dvs. från
någon annan än sökanden. Det kan t.ex. röra sig om uppgifter från en
bränsleleverantör om hur mycket bränsle denne levererat till sökanden
under den period som ansökan avser. Det säger sig självt att sådana
uppgifter och liknande uppgifter från tredje man är av central betydelse
för att kontrollen av ansökningar om återbetalning m.m. av skatt skall bli
effektiv. Med hänsyn till det nu sagda bör beskattningsmyndigheten ges
befogenhet att genom föreläggande hämta in uppgifter m.m. från tredje
man. Ett föreläggande bör dock endast få meddelas om uppgiften har
betydelse för kontroll av en ansökan om återbetalning m.m. av skatt.
Bestämmelser med denna innebörd föreslås i respektive skattelag. Det
bör vidare föreskrivas att bestämmelserna om undantagande av
handlingar och uppgifter i 15 15 d §§ LPP skall gälla i fråga om
föreläggande enligt nu föreslagna bestämmelser. För att befogenheten att
inhämta uppgifter från tredje man inte skall bli illusorisk bör handlingar
som omfattas av ett föreläggande kunna eftersökas och omhändertas för
granskning med stöd av lagen om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet om ett föreläggande inte följs. Detta uppnås
genom en ändring i 1 § nämnda lag.
Riksskatteverket anser att de föreslagna kontrollåtgärderna skulle bli
effektivare om beskattningsmyndigheten även fick befogenhet att besluta
om s.k. tredjemansrevision (jfr 3 kap. 7 § andra stycket LPP). Enligt
Riksskatteverket bör beskattningsmyndigheten i vart fall ges befogenhet
att besluta om tredjemansrevision för att kontrollera om de uppgifter som
tredjeman lämnat är riktiga.
Återbetalning av skatt m.m. medges bl.a. i fall beskattade produkter
använts för vissa skattepliktiga ändamål. Återbetalning m.m. medges
även i fall då beskattade produkter exporterats eller levererats till annat
EU-land under sådana förhållanden att skatt skall betalas där. Som
nämnts ovan kan det vid kontroll av en ansökan om återbetalning m.m.
av skatt uppkomma behov av att hämta in uppgifter från tredjeman.
Återbetalningsbestämmelsernas konstruktion innebär dock att det i
huvudsak kommer att röra sig om uppgifter om leveranser av beskattade
produkter i syfte att kontrollera om en sökande köpt lika stora kvantiteter
beskattade produkter som han anger att han har förbrukat eller exporterat
i sin ansökan. Även övriga uppgifter som kan komma att behövas får
antas röra förhållandevis enkla transaktioner. Det bör därför inte bli
några problem för beskattningsmyndigheten att definiera vilka uppgifter
som behöver begäras in. Med hänsyn till det nu sagda anser regeringen
att de uppgifter som beskattningsmyndigheten kan behöva inhämta från
tredjeman regelmässigt bör kunna erhållas genom de föreslagna
bestämmelserna om tredjemansföreläggande. Det kan emellertid inte
uteslutas att det i vissa fall kan finnas behov av tredjemansrevision.
Enligt regeringens mening bör dock frågan övervägas ytterligare. Detta
kan lämpligen ske inom ramen för den pågående översynen av
förfarandereglerna för punktskatter m.m. (Dir 1997:152).
De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.
5 Ättika undantas från bekämpnings-
medelsskatt
Regeringens förslag: Ättika skall inte anses som bekämpningsmedel
enligt lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Industrin för Växt- och Träskyddsmedel och
Svenska Lantmännen avstryker förslaget. Övriga remissinstanser
tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Den 1 juli 1984 trädde lagen
(1984:410) om avgift på bekämpningsmedel i kraft (prop. 1983/84:176,
SkU 1983/84:47, rskr 1983/84:383). Avgiften infördes för att av hälso-
och miljöskäl minska användningen av bekämpningsmedel. Den 1 juli
1995 ändrades lagens namn till lag om skatt på bekämpningsmedel (SFS
1995:617, prop. 1994/95:213, SkU1994/95:29, rskr 1994/95:321).
Enligt 3 § förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel får
bekämpningsmedel inte saluhållas, överlåtas eller användas utan att vara
godkänt av Kemikalieinspektionen.
Lagen om skatt på bekämpningsmedel (LSB) omfattar ämnen eller
beredningar som är avsedda att användas till skydd mot egendomsskada
eller olägenhet för människors hälsa förorsakad av växter, djur, bakterier
eller virus. Följande varor skall dock vid tillämpningen av lagen inte
anses vara bekämpningsmedel: vara avsedd att användas vid beredning
av livsmedel, läkemedel eller annan jämförbar vara, färger fernissor,
tjäror och andra varor som huvudsakligen begagnas för ett annat ändamål
än skydd mot egendomsskada m.m., om inte varorna genom en särskild
benämning eller på annat sätt anges vara avsedda som
bekämpningsmedel. Dessutom görs undantag för träskyddsmedel.
Definitionen av bekämpningsmedel i lagen om skatt på
bekämpningsmedel överensstämmer i stort sett med definitionen i
förordningen om bekämpningsmedel och omfattar endast ämnen och
beredningar som är avsedda att användas för vissa angivna ändamål.
Avgörande för bedömningen är avsikten hos tillverkaren eller importören
(se prop. 1983/84:176 s 176).
Bekämpningsmedelsskatt skall betalas med 20 kr för varje helt kilo
verksam beståndsdel i bekämpningsmedlet. Med verksam beståndsdel
avses det eller de ämnen som angetts som sådana aktiva substanser i
ansökan om godkännande av bekämpningsmedlet.
Skattens konstruktion innebär att om ett ämne eller beredning har
godkänts som bekämpningsmedel skall skatt tas ut. Som tidigare nämnts
görs dock undantag för träskyddsmedel. För att tillverka eller importera
ättika med avsikten att sälja den som bekämpningsmedel krävs
godkännande av Kemikalieinspektionen. Eftersom avsikten är att sälja
ättika som bekämpningsmedel skall skatt tas ut. Ättika är dock speciellt i
den meningen att dess aktiva substanser kan användas till annat än
bekämpning. Det finns i och för sig många bekämpningsmedel vars
aktiva substanser kan användas till annat än bekämpning. Ättika är dock
ensamt om att användas som livsmedel. Den finns i nästan alla
livsmedelsbutiker och är således lättare tillgänglig för allmänheten än
kanske någon annan substans som förekommer i bekämpningsmedel.
Samtidigt måste ättika användas i höga doser för att ge önskad effekt
vid bekämpning av ogräs. Därmed blir bekämpningsmedelsskatten på
ättika väsentligt högre än på alternativa bekämpningsmedel. Särskilt
betänkligt är dock att bekämpningsmedlet ättika, genom skatten, kan bli
flera gånger dyrare än livsmedlet ättika. Detta innebär att de som vill
använda ättika som bekämpningsmedel har ett starkt incitament att
införskaffa sin ättika i livsmedelsbutiken. De ättiksprodukter som säljs
som livsmedel saknar märkning och information om risker och lämpliga
skyddsåtgärder när de används i de mängder som behövs för att bekämpa
ogräs. Dessutom kan livsmedlet ättika förekomma i spädningar som är
olämpliga då ättikan skall spridas över vegetation. Dessa förhållanden
innebär att användning av ättika som köps i livsmedelsbutiker medför
vissa risker för hälsa och miljö då den används för bekämpningsändamål.
Bekämpningsmedelsskatten motverkar således på ett uppenbart sätt sitt
syfte i fråga om ättika. Med hänsyn härtill bör ättika undantas från
bekämpningsmedelsskatt. Detta uppnås genom en ändring i 1 § lagen om
skatt på bekämpningsmedel av innebörden att ättika inte skall anses som
bekämpningsmedel enligt lagen.
Industrin för Växt- och Träskyddsmedel avstryker förslaget och anför
följande. Förslaget innebär att ogräsättika blir det enda
ogräsbekämpningsmedlet i hela produktgruppen som undantas från skatt.
Att ge en mindre effektiv produkt konkurrensfördelar i förhållande till
övriga produkter i kategorin ogräsbekämpningsmedel kan inte anses
konkurrensneutralt. Förslaget att ättika skall undantas från
bekämpningsmedelsskatt ger fel signaler till användarna. Beslutet skulle
kunna tolkas som att ättika är harmlöst och skulle kunna medföra en
drastisk ökning av felaktig, ineffektiv och även olaglig användning av
ättika för ogräsbekämpning. Det är därför principiellt felaktigt att dra
slutsatsen att det faktum att ättika används för konservering och
smaksättning av livsmedel samt att det är biologiskt lätt nedbrytbart,
automatiskt innebär att ättika i större mängder inte medför risk för
ogynnsam påverkan på marklevande organismer m.m. Det får förutsättas
att ogräsättika, eftersom det är registreringspliktigt, kommer att säljas i
andra förpackningar än livsmedelsättika även om det skulle befrias från
bekämpningsmedelsskatt. Man löser därför inte problemet med felaktig
användning av livsmedelsättika genom att ta bort
bekämpningsmedelsskatten på ogräsättika. Livsmedlet ättika kommer
även fortsättningsvis att vara mest lättillgängligt för många
slutanvändare.
Regeringens syfte med den föreslagna ändringen är att öka
användarnas incitament att köpa ogräsättika , som är godkänt för
bekämpningsändamål av Kemikalieinspektionen, i förpackningar som är
försedda med varningstext med information om hälsorisker etc.
Ättiksprodukter som säljs som livsmedel saknar sådan information och
kan dessutom förekomma i koncentrationer som kan vara hälsofarliga
och dessutom mindre lämpliga för ändamålet. Regeringen bedömer
således att den föreslagna åtgärden minskar de risker för felaktig,
ineffektiv och olaglig användning som Industrin för Växt- och
Träskyddsmedel varnar för.
Även Svenska Lantmännen avstyrker förslaget och anför följande. Alla
växtskyddsmedel som används för ogräsbekämpning är belagda med
skatt oavsett farlighetsgrad. Det saknas därför skäl för att undanta ättika
från bekämpningsmedelsskatt. Förslaget strider också mot tidigare beslut
om att allmänkemikalier inte skall tillåtas som bekämpningsmedel. Skall
ättika tillåtas för ogräsbekämpning utan att belastas med
bekämpningsmedelsskatt bör rimligen en omvärdering ske av andra
allmänkemikalier som t.ex. svavelsyra och fotogen som kan användas för
blastdödning respektive ogräsbekämpning.
Regeringen vill påpeka att en ättiksprodukt som av
Kemikalieinspektionen godkänts som bekämpningsmedel skall betraktas
som sådant och inte som en allmänkemikalie. Enligt regeringens mening
föranleder förslaget därför inte någon omvärdering av allmänkemikalier
på det sätt Svenska Lantmännen hävdar.
Den föreslagna ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.
6 Skatt på viss privat införsel och import av
cigaretter
Regeringens förslag: De skattebelopp som tas ut vid viss privat
införsel resp. import av cigaretter justeras så att de överensstämmer
med den cigarettskatt som gäller sedan den 1 augusti 1998. Även
tullbeloppet vid import justeras.

Skälen för regeringens förslag: Från den 1 augusti 1998 sänktes
styckeskatten på cigaretter från 85 öre till 20 öre medan den del av
skatten som är relaterad till detaljhandelspriset höjdes från 17,8 procent
till 39,2 procent. Omläggningen av skattestrukturen och sänkningen av
skatten på cigaretter har medfört att detaljhandelspriset på de mest
efterfrågade cigaretterna har sjunkit från 44:50 kronor till 34:50 kronor.
I lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen finns regler om skatteuttag vid viss privat införsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror. I lagen (1194:1551) om frihet från skatt
vid import, m.m. finns även regler om skatt och tull vid viss import av
alkohol och tobaksvaror. Skattebeloppen i dessa lagar skall motsvara den
skatt som betalas i Sverige för de mest efterfrågade cigaretterna.
Eftersom skatten påverkas av detaljhandelspriset på cigaretterna var det
inte möjligt att i förslaget om omläggningen av skattestrukturen och
sänkningen av skatten på cigaretter fastställa dessa belopp. Detta kan nu
ske och regeringen föreslår därför att skattebeloppen justeras så att de
överensstämmer med den cigarettskatt som gäller sedan den 1 augusti
1998. Även en justering föreslås av tullen vid import. Ändringarna
föreslås gälla för tid från och med den 1 augusti 1998.
7 Sekretessbelagda uppgifter får lämnas ut till
rättighetsinnehavaren
Regeringens förslag: Lagen (1994:1552) om tullkontroll av
varumärkesintrång m.m. samt sekretesslagen (1980:100) ändras så att
en tullmyndighet, enligt vad som redan gäller enligt EG-rätten, utan
hinder av sekretessbestämmelserna, till innehavaren av ett varumärke,
en upphovsrätt eller närstående rättigheter eller av en mönsterrätt kan
lämna ut vissa namn- och adressuppgifter. När det gäller varor som
motsvarar beskrivningen av vissa varumärkesförfalskade eller
pirattillverkade varor, och som myndigheten uppskjutit frigörandet av
eller kvarhållit, avser uppgifterna deklaranten av varorna och
mottagaren av dessa. När det gäller varor som befunnits vara
varumärkesförfalskade eller pirattillverkade avser uppgifterna
dessutom avsändaren, importören eller exportören och tillverkaren av
varorna i fråga.

Skälen för regeringens förslag: Enligt rådets förordning (EG) nr
3295/94 av den 22 december 1994 om åtgärder för att förhindra övergång
till fri omsättning, export, återexport eller hänförande till ett suspensivt
arrangemang av varumärkesförfalskade eller pirattillverkade varor (EG-
förordningen) kan tullmyndigheten under vissa förutsättningar uppskjuta
frigörandet av eller kvarhålla förfalskade eller pirattillverkade varor på
begäran av rättighetsinnehavaren. Om så sker finns i andra stycket i
artikel 6.1 i förordningen regler gällande underrättelse till
rättighetsinnehavaren. Enligt dessa regler skall det tullkontor eller den
enhet som behandlade ansökan på rättighetsinnehavarens begäran (i
Sverige Generaltullstyrelsen), i enlighet med de nationella
bestämmelserna om skydd av persondata, industri- och affärssekretess
och yrkesmässig och administrativ konfidentialitet, underrätta
innehavaren om deklarantens namn och adress och även om mottagarens
namn och adress om dessa är kända, så att han kan begära att de behöriga
myndigheterna (i Sverige allmän domstol) fattar ett beslut i sak. Enligt
förordningen avses med rättighetsinnehavare varumärkeshavaren eller
innehavaren av upphovsrätten eller närstående rättigheter eller
mönsterrättsinnehavaren eller varje annan person med rätt att använda
varumärket eller rättigheterna eller dessa personers företrädare. För varor
som befunnits vara varumärkesförfalskade eller pirattillverkade gäller
dessutom, enligt artikel 8.3 i förordningen, att tullkontoret eller den
behöriga enheten på begäran skall underrätta rättighetsinnehavaren om
namn på och adress till avsändaren, importören eller exportören och
tillverkaren av varorna i fråga.
Om ärendet inte hänskjutits till allmän domstol inom en viss tid skall
tullmyndigheten frigöra varorna. För att rättighetsinnehavaren skall
kunna väcka talan i domstol krävs att han har vissa namn- och
adressuppgifter. Av 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) följer
emellertid att sekretess, med visst här inte aktuellt undantag, gäller för
uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i
Tullverkets verksamhet för bestämmande av skatt, såvida det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde som skyddas av
sekretessen lider skada eller men. På motsvarande sätt gäller sekretess
enligt 9 kap. 2 § i annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte
omfattas av sekretessen enligt 1 §. Eftersom bestämmelserna i 9 kap. 1
och 2 §§ sekretesslagen innehåller ett s.k. omvänt skaderekvisit får de i
målet aktuella uppgifterna lämnas ut endast om det står klart att de kan
röjas utan att de som uppgifterna avser lider skada eller men. Då ett
utlämnande av uppgifter om namn och adress på den som använder ett
tullförfarande i detta sammanhang kan medföra att åtal väcks mot
personen ifråga, kan de förutsättningar som gäller för att uppgifterna
skall få lämnas ut enligt sekretesslagen inte anses vara uppfyllda.
Bestämmelserna i sekretesslagen ger inte möjlighet för
rättighetsinnehavaren att få ut uppgifter om namn och adress på den som
tillämpar en godkänd tullbehandling som förordningen omfattar och där
tullen uppskjutit frigörandet av eller kvarhållit varorna i fråga. Det finns
mot denna bakgrund anledning att ändra på de svenska reglerna för att
dessa skall stå i överensstämmelse med gällande EG-rätt.
Med de föreslagna ändringarna kommer detta att åtgärdas.
8 Ekonomiska konsekvenser
Beskattningsmyndigheten ges befogenhet att besluta om revision och om
s.k. tredjemansföreläggande för kontroll av ansökningar om återbetalning
m.m. av skatt är fullständiga och riktiga. De kostnader som eventuellt
kan uppkomma till följd härav får bestridas inom befintliga anslag.
Förslagen om revision m.m. förväntas inte leda till någon ökning av
arbetsbelastningen för de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Intäkterna från skatten på bekämpningsmedel uppgick under 1997 till
40 miljoner kronor. Salubrin/Druvan AB, som för närvarande synes vara
den enda tillverkaren av ogräsättika, uppger i sitt remissvar att bolaget
betalar cirka 700 000 kr i bekämpningsmedelsskatt per år. Förslaget att
undanta ättika från bekämpningsmedelsskatt kan dock leda till att
användningen av ogräsättika ökar på bekostnad av beskattade
bekämpningsmedel. Skattebortfallet till följd av att ättika undantas från
bekämpningsmedelsskatt kan trots detta förväntas bli försumbart.
Skattebortfallet till följd av att de skattebelopp som tas ut vid viss
privat införsel respektive import av cigaretter sänks förväntas bli
försumbart.
9 Författningskommentar
9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409) om
skatt på gödselmedel
8 a §
I det nya andra stycket föreskrivs att belopp som skall betalas tillbaka
enligt första stycket tas ut på samma sätt som skatt enligt 5 kap. LPP.
Därmed inordnas nämnda återkrav i ett regelsystem avseende betalning,
anstånd, återbetalning, dröjsmålsavgift, ränta och indrivning. Dessa
återkrav skall betalas inom den tid som beskattningsmyndigheten
bestämmer (jfr 5 kap. 1 § tredje stycket LPP). Hänvisningen till 5 kap.
LPP innebär också att ett överklagande av ett beslut enligt första stycket
inte inverkar på skyldigheten att betala tillbaka det oriktigt erhållna
beloppet och att beslutet får verkställas även om det inte har vunnit laga
kraft (se 5 kap. 18 § LPP). Beskattningsmyndigheten kan dock medge
anstånd med betalningen. I andra stycket ges även särskilda
bestämmelser om beräkning av ränta. Av hänvisningen till 5 kap LPP
följer att återkrav enligt första stycket skall betalas inom den tid som
beskattningsmyndigheten bestämmer (jfr 5 kap 1 § tredje stycket LPP).
Av 5 kap. 12 § första stycket 1 LPP följer att ränta skall tas ut på belopp
som påförs med stöd av första stycket i förevarande paragraf.
Bestämmelsen i 5 kap. 12 § andra stycket LPP om beräkning av ränta
grundar sig emellertid på bestämmelsen om skatteredovisningens
betalningsdag i LPP. Eftersom en sökande som beviljats återbetalning
inte är redovisningsskyldig för skatt, i vart fall inte i
återbetalningsärendet, kan bestämmelsen om ränteberäkning i LPP inte
tillämpas på belopp som återkrävs med stöd av första stycket i
förevarande paragraf. Med hänsyn härtill ges i första stycket en särskild
bestämmelse om ränteberäkning. Denna bestämmelse innebär att ränta
skall tas ut från den dag då beslut om återbetalning enligt 8 § fattades till
och med den dag då den sökande enligt beskattningsmyndighetens beslut
skall betala tillbaka vad han fått för mycket.
Av det nya sista stycket framgår att lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter är tillämplig beträffande
belopp som skall betalas tillbaka enligt första stycket.

8 b §
Paragrafen är ny och har utformats med ledning av 3 kap. 5 § LPP.
Första stycket innehåller bestämmelser som ger
beskattningsmyndigheten möjlighet att genom föreläggande hämta in
kontrolluppgift om rättshandling från annan än den som ansökt om
återbetalning av skatt. För att ett föreläggande skall få meddelas krävs att
kontrollupppgiften har betydelse för kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt. Den krets som kan föreläggas är begränsad till
bokföringsskyldiga och andra juridisk personer än dödsbo.
Bestämmelsen i andra stycket innebär att om det finns särskilda skäl
kan även den som inte är bokföringsskyldig eller dödsbon föreläggas att
lämna uppgift enligt första stycket. Med särskilda skäl avses framför allt
fall där det finns ett uttalat kontrollintresse och där alternativa
kontrollmetoder saknas.
Av tredje stycket följer att ett föreläggande enligt denna paragraf kan
förenas med vite.
I fjärde stycket görs en hänvisning till LPP som bl.a. innebär att
bestämmelserna i LPP om undantagande av handlingar och uppgifter
skall gälla i fråga om föreläggande enligt förevarande pargaraf. Den som
föreläggs att lämna en uppgift kan alltså begära att uppgiften undantas
från föreläggandet (se 3 kap. 15 § LPP).

8 c §
Enligt paragrafen, som är ny, får beskattningsmyndigheten besluta om
revision för att kontrollera att den som har ansökt om återbetalning av
skatt har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter i sin ansökan. En
bestämmelse härom finns i första stycket.
I andra stycket föreskrivs att bestämmelserna i 3 kap. 8 15 d §§ LPP
skall gälla i fråga om revision enligt första stycket. Det innebär bl.a. att
ett beslut om revision skall innehålla uppgift om ändamålet med revision
och om möjligheten att undanta handlingar och uppgifter (se 3 kap. 8 §
LPP). Vidare innebär hänvisningen till bestämmelserna i LPP att
revisionen skall bedrivas i samverkan med den reviderade och på ett
sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten (3 kap. 9 § LPP).
Genom hänvisningen regleras också vad beskattningsmyndigheten får
granska och vilka skyldigheter den reviderade har. Hänvisningen innebär
dessutom att bestämmelserna i LPP om undantagande av handlingar och
uppgifter skall tillämpas vid revision enligt denna paragraf.

8 d §
Paragrafen som är ny har utformats med ledning av 3 kap. 16 § LPP.
Genom bestämmelsen i första stycket kan Skattemyndigheten i Gävle
(beskattningsmyndigheten) uppdra åt skattemyndigheterna i Stockholm,
Göteborg eller Malmö att besluta om föreläggande enligt 8 b eller
revision enligt 8 c i dess ställe.
I andra stycket föreskrivs att Riksskatteverket har samma befogenhet
som skattemyndighet har enligt 8 b och 8 c §§.

9 §
I enlighet med vad som gäller enligt LPP föreskrivs att beslut om
tredjemansföreläggande och revision inte får överklagas.
Nuvarande lydelse av förevarande paragraf innehåller en uppräkning
av sådana beslut som får överklagas. De beslut som räknas upp är inte
beskattningsbeslut och överklagas därför inte enligt LPP. Uppräkningen
omfattar alltså överklagbara förvaltningsbeslut. Med hänsyn till att det nu
föreslås uttryckliga bestämmelser om att beslut om revision och om
förläggande inte skall få överklagas ersätts uppräkningen med en
föreskrift om att övriga beslut enligt denna lag, dvs. andra beslut än
beslut om revision eller föreläggande, får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Detta innebär ingen ändring i sak utan beslut som
räknas upp i nuvarande lydelse av förevarande paragraf skall även i
fortsättningen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Därvid gäller
förvaltningslagens bestämmelser om överklagandetid m.m. Det bör i det
här sammanhanget påpekas att gödselmedelsskatt påförs genom
beskattningsbeslut enligt LPP. Dessa beslut och beslut om anstånd med
att betala skatt m.m. överklagas enligt LPP (se 8 kap. 1 §). Den nu
föreslagna lydelsen av förevarande paragraf innebär ingen ändring
härvidlag.
I ett nytt andra stycke ges Riksskatteverket rätt att överklaga beslut
som avses i första stycket andra meningen. Bestämmelsen har utformats i
enlighet med vad Lagrådet uttalat.
I fjärde stycket föreskrivs att Riksskatteverket för det allmännas talan i
allmän förvaltningsdomstol.
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:824) om
ändring i lagen (1984:410) om skatt på
bekämpningsmedel
1 §
Den nya punkten 4 i andra stycket innebär att ättika undantas från
bekämpningsmedelsskatt.

9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt
31 31 c §§
Se kommentaren till 8 a 8 d §§ förslaget till lag om ändring i lagen om
skatt på gödselmedel.

35 §
Att beslut enligt 5 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av
säljaren och Riksskatteverket följer av den föreslagna lydelsen av första
stycket. Tredje stycket i nuvarande lydelse av denna paragraf föreslås
därför utgå. I övrigt se kommentaren till 9 § förslaget till lag om ändring
i lagen om skatt på gödselmedel.
9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt
31 31 c §§ och 35 §
Se kommentaren till 8 a 9 §§ förslaget till lag om ändring i lagen om
skatt på gödselmedel.
9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi
9 kap. 9 b §
Det nya femte stycket innebär att bestämmelserna om betalning av skatt i
5 kap. 1 11 §§ och 16 18 §§ LPP skall tillämpas på skatt som påförs
genom ett slutligt beslut om skattenedsättning enligt första stycket. Det
förekommer ofta att skattebelastningen enligt ett beslut om preliminär
skattesats enligt första stycket inte stämmer överens med
skattebelastningen enligt ett slutligt beslut om skattenedsättning enligt
andra stycket och att sökanden därför påförs skatt eller får tillbaka skatt.
Ränta skall inte tas ut på skatt som påförs eller återbetalas genom ett
slutligt beslut om skattenedsättning. Detta följer av att hänvisningen till 5
kap. LPP inte omfattar paragraferna 12 15 §§. Har sökande fått slutlig
skattenedsättning med för högt belopp på grund av att han lämnat
oriktiga uppgifter om hur mycket bränsle som förbrukats under året eller
om försäljningsvärdet på de produkter som framställts under året får
beskattningsmyndigheten enligt 12 § besluta att han skall betala tillbaka
vad han fått för mycket eller att ytterligare skatt skall påföras honom. Av
det föreslagna nya andra stycket i 12 § följer att ränta skall utgå i sådana
fall och hur räntan skall beräknas.

9 kap. 12 §
Se kommentaren till 8 a § förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409)
om skatt på gödselmedel.

9 kap. 13-15 och 12 kap. 1 §
Till skillnad från lagarna om skatt på gödselmedel, tobak och alkohol
finns det i lagen om skatt på energi förutom bestämmelser om
återbetalning av skatt, även bestämmelser om nedsättning av och
kompensation för skatt. För nedsättning och kompensation gäller dock
samma regler som för återbetalning. De nya kontrollbefogenheterna
föreslås vara gemensamma för dessa tre varianter av skattereduktion. Se
därför kommentaren till 8 b 9 §§ lagen om skatt på gödselmedel.
9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet
1 §
Ändringen i andra stycket innebär att förevarande lag kan tillämpas vid
revision eller annan kontroll enligt de nya bestämmelserna om revision
och tredjemansföreläggande i lagen om skatt på gödselmedel, lagen om
tobaksskatt, lagen om alkoholskatt och lagen om skatt på energi.
9.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m.
2 §
Enligt föreslagna ändringar i 8 a § lagen om skatt på gödselmedel, 31 §
lagen om tobaksskatt, 31 § lagen om alkoholskatt och 9 kap. 12 § lagen
om skatt på energi skall bl.a. bestämmelserna om indrivning i LPP
tillämpas i fråga om belopp eller skatt som tagits ut med stöd av nämnda
bestämmelser. Det innebär att om betalning inte sker skall fordran
lämnas för indrivning. Ändringen i första stycket 4 innebär att under
indrivning av belopp eller skatt som tagits ut enligt nyss nämnda
bestämmelser gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsökningsbalken om
företrädesrätt vid utmätning av lön.
9.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1552) om
tullkontroll av varumärkesintrång m.m.
4 §
Ändringen innebär att ett nytt första stycke förs in i paragrafen. Enligt det
nya stycket får en tullmyndighet, som funnit det klarlagt att varor som
motsvarar beskrivningen av vissa varumärkesförfalskade eller
pirattillverkade varor och som därför skjutit upp frigörandet av eller
hållit kvar dessa, möjlighet att till rättighetsinnehavaren, i enlighet med
bestämmelserna i artikel 6.1 i EG-förordningen, lämna ut namn- och
adressuppgifter avseende dels den person som deklarerat varorna, dels
mottagaren av varorna. Förutom dessa uppgifter skall ändringen
möjliggöra att rättighetsinnehavaren, enligt artikel 8.3 i förordningen, får
motsvarande uppgifter avseende avsändaren, importören eller exportören
samt tillverkaren av de varor som befunnits vara varumärkesförfalskade
eller pirattillverkade och mängden av varorna i fråga. För att de nämnda
uppgifterna skall kunna lämnas ut är det nödvändigt att även
sekretesslagen ändras.
9.9 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
9 kap. 1 och 2 §§
De föreslagna ändringarna innebär att det görs ytterligare ett undantag
från den sekretess som enligt huvudregeln gäller för uppgifter om
enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i de fall där det inte
står klart att uppgifterna kan lämnas ut utan att den enskilde som skyddas
av sekretessen lider skada eller men. Tillsammans med den föreslagna
ändringen i lagen om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. medför
detta att svenska regler bringas i överensstämmelse med gällande EG-rätt
på så sätt att en tullmyndighet har möjlighet att lämna ut vissa uppgifter
till innehavaren av ett varumärke, en upphovsrätt eller närstående
rättigheter eller av en mönsterrätt så att rättighetsinnehavaren kan väcka
talan vid domstol.
Enligt 1 § gäller sekretess bl.a. i myndighets verksamhet som avser
bestämmande av tull eller som avser taxering eller i övrigt fastställande
av underlag för bestämmande av tull. Enligt 2 § gäller sekretess bl.a. i
särskilt ärende om revision eller annan kontroll i fråga om tull eller avgift
samt annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte faller under
1 §. Gränsen mellan den tullkontroll som avses i 1 § och den som åsyftas
i 2 § är inte helt klar. För att förhindra att det skall kunna uppstå
situationer där, på grund av denna oklarhet, de aktuella namn- och
adressuppgifter inte kan lämnas ut trots att förutsättningarna i övrigt är
uppfyllda, föreslår regeringen att det införs sekretessbrytande
bestämmelser i båda paragraferna.
Regeringen har tagit del av Lagrådets synpunkter avseende
ändringarna i sekretesslagen. Lagrådet anför att det i sekretesslagen
borde kunna göras undantag från sekretess som följer också av EG-
förordningar. Regeringen instämmer i Lagrådets bedömning att frågan är
av principiell betydelse. Den kommer att övervägas i ett annat
sammanhang.

Promemorians lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om
skatt på gödselmedel
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel
dels att 8 a och 9 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas två nya paragrafer, 8 b och 8 c §§, av följande
lydelse

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 a §
Om skatt har återbetalats med ett för högt belopp på grund av oriktig
uppgift som den sökande har lämnat eller på grund av felräkning,
felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende, är den sökande
skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket. Beslut härom
meddelas av beskattningsmyndigheten.

För belopp som skall betalas
tillbaka enligt första stycket gäller
bestämmelserna om betalning av
skatt i 5 kap. lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte
vidtas senare än fem år efter utgången av det år under vilket beloppet
betalats ut.

Lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter är tillämplig på
belopp som sökande skall betala
tillbaka enligt första stycket.

8 b §
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979: 141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo att
lämna uppgift, visa upp handling
eller lämna över en kopia av
handling som rör rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått
rättshandlingen (kontroll-uppgift).
Föreläggande får meddelas, om
kontrolluppgiften har betydelse för
kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt
denna lag.
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.

8 c §
Beskattningsmyndigheten får
besluta om revision för att
kontrollera att den som ansökt om
återbetalning av skatt har lämnat
riktiga och fullständiga uppgifter.
För beslut om revision gäller 3
kap. 8 § lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter i tillämpliga
delar. I övrigt gäller 3 kap. 9 16
§§ lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

9 §
Beskattningsmyndighetens
beslut enligt 8 och 8 a §§ får
överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Beslut enligt 8 b och 8 c §§ får
inte överklagas. Beskattnings-
myndighetens beslut enligt 8 och 8
a §§ får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:410) om
skatt på bekämpningsmedel
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1984:410) om skatt på
bekämpningsmedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §1
Skatt (bekämpningsmedelsskatt) skall erläggas till staten enligt denna
lag vid omsättning eller ianspråktagande inom landet av
bekämpningsmedel.
Med bekämpningsmedel avses i denna lag ämnen eller beredningar som
är avsedda att användas till skydd mot egendomsskada, sanitär olägenhet
eller annan jämförbar olägenhet, förorsakad av växter, djur, bakterier
eller virus. Som bekämpningsmedel enligt lagen skall dock inte anses
1. vara, avsedd att användas vid beredning av livsmedel, läkemedel
eller annan jämförbar vara,
2. färger, fernissor, tjäror och andra varor som huvudsakligen begagnas
för ett annat ändamål än som avses i första meningen, om inte varorna
genom en särskild benämning eller på något annat sätt anges vara
avsedda som bekämpningsmedel,
3. träskyddsmedel.
3. träskyddsmedel, och
4. ättika.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt
dels att 31 a § skall betecknas 31 c §,
dels att 31 och 35 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas två nya paragrafer, 31 a och 31 b §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

31 §
Om skatt har återbetalats med ett för högt belopp på grund av en
oriktig uppgift som den sökande lämnat eller på grund av felräkning,
felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende, är den sökande
skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket. Beslut härom
meddelas av beskattningsmyndigheten.

För belopp som skall betalas
tillbaka enligt första stycket gäller
bestämmelserna om betalning av
skatt i 5 kap. lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte
vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket
beloppet betalats ut.

Lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter är tillämplig på
belopp som sökande skall betala
tillbaka enligt första stycket.

31 a §
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo att
lämna uppgift, visa upp handling
eller lämna över en kopia av
handling som rör rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått
rättshandlingen (kontrolluppgift).
Föreläggande får meddelas, om
kontrolluppgiften har betydelse för
kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt
denna lag.
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.

31 b §
Beskattningsmyndigheten får
besluta om revision för att
kontrollera att den som ansökt om
återbetalning av skatt har lämnat
riktiga och fullständiga uppgifter.
För beslut om revision gäller 3
kap. 8 § lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter i tillämpliga
delar. I övrigt gäller 3 kap. 9 16
§§ lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

35 §1
Följande beslut av beskattnings-
myndigheten får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden och
Riksskatteverket:
Beslut enligt 31 a och 31 b §§
får inte överklagas. Följande
beslut av beskattningsmyndigheten
får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden och
Riksskatteverket:
1. beslut om godkännande enligt 10, 13, 15 och 16 §§,
2. beslut om återkallelse enligt 12, 13, 15 och 16 §§,
3. beslut om säkerhet enligt denna lag och
4. beslut om återbetalning enligt 29 31 a §§.
Om en skattskyldig eller sökande överklagar beslut enligt första
stycket, förs det allmännas talan av Riksskatteverket.
Beslut enligt 5 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av
säljaren och av Riksskatteverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

4 Förslag till lag om ändring i lagen (194:1564) om
alkoholskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
dels att 31 a § och 31 b § skall betecknas 31 c § respektive 31 d §,
dels att 31 och 35 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 31 b § skall sättas närmast före 31 d §,
dels att det skall införas två nya paragrafer, 31 a och 31 b §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

31 §
Om skatt har återbetalats med ett för högt belopp på grund av en
oriktig uppgift som den sökande lämnat eller på grund av felräkning,
felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende, är den sökande
skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket. Beslut härom
meddelas av beskattningsmyndigheten.

För belopp som skall betalas
tillbaka enligt första stycket gäller
bestämmelserna om betalning av
skatt i 5 kap. lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte
vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket
beloppet betalats ut.

Lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter är tillämplig på
belopp som sökande skall betala
tillbaka enligt första stycket.

31 a §
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo att
lämna uppgift, visa upp handling
eller lämna över en kopia av
handling som rör rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått
rättshandlingen (kontrolluppgift).
Föreläggande får meddelas, om
kontrolluppgiften har betydelse för
kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt denna
lag.
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.

31 b §
Beskattningsmyndigheten får
besluta om revision för att
kontrollera att den som ansökt om
återbetalning av skatt har lämnat
riktiga och fullständiga uppgifter.
För beslut om revision gäller 3
kap. 8 § lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter i tillämpliga
delar. I övrigt gäller 3 kap. 9 16
§§ lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

35 §1
Följande beslut av beskattnings-
myndigheten får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden och
Riksskatteverket:
Beslut enligt 31 a och 31 b §§
får inte överklagas. Följande
beslut av beskattningsmyndigheten
får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden och
Riksskatteverket:
1. beslut om godkännande enligt 9, 12, 14 och 15 §§,
2. beslut om återkallelse enligt 11, 12, 14 och 15 §§,
3. beslut om säkerhet enligt denna lag och
4. beslut om återbetalning enligt 28 31 a §§.
Om en skattskyldig eller sökande överklagar beslut enligt första
stycket, förs det allmännas talan av Riksskatteverket.

Denna lag träder inte i kraft den 1 januari 1999.

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi
dels att 9 kap. 9 b §, 12 § och 12 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas två nya paragrafer, 9 kap. 13 och 14 §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 kap.
9 b §1
I fall som avses i 9 § får beskattningsmyndigheten efter ansökan
bestämma en preliminär koldioxidskattesats enligt vilken skatt skall tas
ut under ett kalenderår.
Har beslut om preliminär skattesats meddelats skall sökanden, när det
kalenderår som beslutet avser gått ut, komplettera sin ansökan med
uppgifter om hur mycket bränsle som förbrukats under året och
försäljningsvärdet på de produkter som framställts under året.
Beskattningsmyndigheten skall för varje sökande fatta slutligt beslut om
skattenedsättning för det bränsle som förbrukats under kalenderåret.
Genom beslutet kan skatt påföras sökanden eller återbetalas till honom.
Den komplettering som avses i andra stycket skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten före mars månads utgång året efter det
kalenderår som ansökan avser.
Kan sökandens uppgifter inte läggas till grund för en tillförlitlig
beräkning eller saknas uppgifter från honom, får slutligt beslut om
skattenedsättning fattas efter skälig grund.

För skatt som påförs med stöd
av andra stycket gäller
bestämmelserna om betalning av
skatt i 5 kap. lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.

12 §2
Om återbetalning av, nedsättning av eller kompensation för skatt har
skett med för högt belopp på grund av en oriktig uppgift som den
sökande lämnat eller på grund av felräkning, felskrivning eller något
annat uppenbart förbiseende, får beskattningsmyndigheten besluta att den
sökande skall betala tillbaka vad han fått för mycket eller att ytterligare
skatt skall påföras honom.

För skatt som påförs med stöd
av första stycket eller belopp som
skall betalas tillbaka enligt
nämnda stycke gäller
bestämmelserna om betalning av
skatt i 5 kap. lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Åtgärder för att ta ut ett oriktigt utbetalat belopp eller för att påföra
ytterligare skatt får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det
kalenderår under vilket beloppet betalats ut eller nedsättningen medgetts.

Lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter är tillämplig på
belopp som sökande skall betala
tillbaka enligt första stycket.

13 §
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo att
lämna uppgift, visa upp handling
eller lämna över en kopia av
handling som rör rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått
rättshandlingen (kontrolluppgift).
Föreläggande får meddelas, om
kontrolluppgiften har betydelse för
kontroll av en ansökan om
återbetalning av, nedsättning av
eller kompensation för skatt
enligt denna lag.
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.

14 §
Beskattningsmyndigheten får
besluta om revision för att
kontrollera att den som ansökt om
återbetalning av, nedsättning av
eller kompensation för skatt har
lämnat riktiga och fullständiga
uppgifter. För beslut om revision
gäller 3 kap. 8 § lagen (1984:151)
om punktskatter och
prisregleringsavgifter i tillämpliga
delar. I övrigt gäller 3 kap. 9 16
§§ lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter

12 kap.
1 §3
Följande beslut av
beskattningsmyndigheten får
överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden och
Riksskatteverket, nämligen
Beslut enligt 9 kap 13 och 14 §§
får inte överklagas. Följande
beslut av beskattningsmyndigheten
får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden och
Riksskatteverket, nämligen
1. beslut om medgivande enligt 2 kap. 9 §,
2. beslut om godkännande enligt 4 kap. 3 och 6 samt 8 och
10 §§,
3. beslut om återkallelse enligt 4 kap. 5 och 6 samt 8 och
10 §§,
4. beslut om registrering enligt 6 kap. 10 § andra stycket,
5. beslut om säkerhet enligt denna lag,
6. beslut om återbetalning av, nedsättning av eller
kompensation för skatt enligt 9 kap. 1-12 §§, och
7. beslut om särskild avgift och nedsättning av eller befrielse
från sådan avgift enligt 10 kap. 8 §.
Om en skattskyldig eller en sökande överklagar ett beslut enligt första
stycket förs det allmännas talan av Riksskatteverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §1
Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt eller
avgift tas ut enligt bestämmelserna i
1. kupongskattelagen (1970:624),
2. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
3. fordonsskattelagen (1988:327),
4. taxeringslagen (1990:324),
5. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl.,
6. skattebetalningslagen (1997:483).
Lagen tillämpas även vid
revision enligt tullagen
(1994:1550) och för kontroll av att
föreläggande enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter eller 69 §
tullagen fullgjorts riktigt och
fullständigt.
Lagen tillämpas även vid
revision enligt tullagen
(1994:1550), revision enligt
författning som anges i 1 kap. 1 §
första stycket 1 lagen om
punktskatter och
prisregleringsavgifter och för
kontroll av att föreläggande enligt
lagen (1990:325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter eller 69 §
tullagen fullgjorts riktigt och
fullständigt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §1
Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 §
utsökningsbalken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och
viten samt för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i
1. lagen (1972:435) om överlastavgift,
2. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
3. lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,
4. lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter,
4. lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter eller
författning som anges i 1 kap. 1 §
första stycket 1 samma lag,
5. fordonsskattelagen (1988:327),
6. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl.,
7. lagen (1994:419) om brottsofferfond,
8. skattebetalningslagen (1997:483), eller
9. lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Förteckning över remissinstanser beträffande
promemorian Förbättrade möjligheter till kontroll av
ansökningar om återbetalning av, nedsättning av och
kompensation för skatt m.m.
Efter remiss har följande lämnat yttrande över utredningens förslag:
Alkoholinspektionen, Föreningen Sveriges Fria Bryggerier, Företagarnas
Riksorganisation, Hydro Agri AB, Industrin för Växt- och
Träskyddsmedel, Jernkontoret, Kemetyl AB, Kemikontoret,
Lantbrukarnas Riksförbund, Petroleumhandelns Riksförbund, Plast- och
Kemibranscherna, Riksskatteverket, Salubrin/Druvan AB, Sprit &
Vinleverantörernas Förening, Svenska Bryggareföreningen, Svenska
Fjärrvärmeföreningen, Svenska Foder AB, Svenska Gasföreningen,
Svenska Gruvföreningen, Sveriges Industriförbund, Svenska
Kalkföreningen, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Lantmännen
AB, Svenska Petroleum Institutet, Swedish Match Sverige AB,
Trädgårdsnäringens Riksförbund, Vin & Sprit AB.

Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om
skatt på gödselmedel
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel
dels att 8 a och 9 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 8 b, 8 c och 8 d §§,
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 a §
Om skatt har återbetalats med ett för högt belopp på grund av oriktig
uppgift som den sökande har lämnat eller på grund av felräkning,
felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende, är den sökande
skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket. Beslut härom
meddelas av beskattningsmyndigheten.

Bestämmelserna i 5 kap. lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall
tillämpas på belopp som skall
betalas tillbaka enligt första
stycket. Därvid gäller att ränta
skall tas ut från den dag då beslut
om återbetalning enligt 8 §
fattades till och med den dag då
belopp som påförs med stöd av
första stycket skall betalas.
Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte
vidtas senare än fem år efter utgången av det år under vilket beloppet
betalats ut.

Lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter är tillämplig på
belopp som den sökande skall
betala tillbaka enligt första
stycket.

8 b §
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979: 141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo att
lämna uppgift, visa upp handling
eller lämna över en kopia av
handling som rör rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått
rättshandlingen (kontroll-uppgift).
Föreläggande får meddelas, om
kontrolluppgiften har betydelse för
kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt
denna lag.
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15
15 d §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i
fråga om föreläggande enligt
första eller andra stycket.

8 c §
Beskattningsmyndigheten får
besluta om revision för att
kontrollera att den som ansökt om
återbetalning av skatt har lämnat
riktiga och fullständiga uppgifter.
Bestämmelserna i 3 kap. 8
15 d §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i
fråga om revision enligt första
stycket.

8 d §
Skattemyndigheten i Gävle får
uppdra åt Skattemyndigheten i
Stockholm, Skattemyndigheten i
Göteborg eller Skattemyndigheten
i Malmö att fatta beslut om
föreläggande enligt 8 b § eller
revision enligt 8 c § i dess ställe.
Riksskatteverket har samma
befogenhet som skattemyndigheten
har enligt 8 b och 8 c §§. I
förekommande fall tar verket
därmed över den befogenhet som
annars skattemyndigheten har.

9 §
Beskattningsmyndighetens
beslut enligt 8 och 8 a §§ får
överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Beslut enligt 8 b och 8 c §§ får
inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Riksskatteverket får överklaga
beslut enligt denna lag.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Riksskatteverket för det
allmännas talan i allmän
förvaltningsdomstol.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:824) om
ändring i lagen (1984:410) om skatt på
bekämpningsmedel
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1984:410) om skatt på
bekämpningsmedel i paragrefens lydelse enligt lagen (1998:824) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Skatt (bekämpningsmedelsskatt) skall erläggas till staten enligt denna
lag vid omsättning eller ianspråktagande inom landet av
bekämpningsmedel.
Med bekämpningsmedel avses i denna lag ämnen eller beredningar
som är avsedda att användas till skydd mot egendomsskada eller
olägenhet för människors hälsa förorsakad av växter, djur, bakterier eller
virus. Som bekämpningsmedel enligt lagen skall dock inte anses
1. vara, avsedd att användas vid beredning av livsmedel, läkemedel
eller annan jämförbar vara,
2. färger, fernissor, tjäror och andra varor som huvudsakligen begagnas
för ett annat ändamål än som avses i första meningen, om inte varorna
genom en särskild benämning eller på något annat sätt anges vara
avsedda som bekämpningsmedel,
3. träskyddsmedel.
3. träskyddsmedel, och
4. ättika.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt
dels att 31 a § skall betecknas 31 d §,
dels att 31 och 35 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 31 a, 31 b och
31 c §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

31 §
Om skatt har återbetalats med ett för högt belopp på grund av en
oriktig uppgift som den sökande lämnat eller på grund av felräkning,
felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende, är den sökande
skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket. Beslut härom
meddelas av beskattningsmyndigheten.

Bestämmelserna i 5 kap. lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall
tillämpas på belopp som skall
betalas tillbaka enligt första
stycket. Därvid gäller att ränta
skall tas ut från den dag då beslut
om återbetalning enligt 29 eller 30
§§ fattades till och med den dag då
belopp som påförs med stöd av
första stycket skall betalas.
Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte
vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket
beloppet betalats ut.

Lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter är tillämplig på
belopp som den sökande skall
betala tillbaka enligt första
stycket.

31 a §
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979: 141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo att
lämna uppgift, visa upp handling
eller lämna över en kopia av
handling som rör rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått
rättshandlingen (kontroll-uppgift).
Föreläggande får meddelas, om
kontrolluppgiften har betydelse för
kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt 29
eller 30§§.
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15
15 d §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i
fråga om föreläggande enligt
första eller andra stycket.

31 b §
Beskattningsmyndigheten får
besluta om revision för att
kontrollera att den som ansökt om
återbetalning av skatt enligt 29
eller 30 §§ har lämnat riktiga och
fullständiga uppgifter.
Bestämmelserna i 3 kap. 8
15 d §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i
fråga om revision enligt första
stycket.

31 c §
Skattemyndigheten i Gävle får
uppdra åt Skattemyndigheten i
Stockholm, Skattemyndigheten i
Göteborg eller Skattemyndigheten
i Malmö att fatta beslut om
föreläggande enligt 31 a § eller
revision enligt 31 b § i dess ställe.
Riksskatteverket har samma
befogenhet som skattemyndigheten
har enligt 31 a och 31 b §§. I
förekommande fall tar verket
därmed över den befogenhet som
annars skattemyndigheten har.

35 §1
Följande beslut av beskattnings-
myndigheten får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden och
Riksskatteverket:
1. beslut om godkännande enligt
10, 13, 15 och 16 §§,
2. beslut om återkallelse enligt
12, 13, 15 och 16 §§,
3. beslut om säkerhet enligt
denna lag och
4. beslut om återbetalning enligt
29 31 a §§.
Om en skattskyldig eller
sökande överklagar beslut enligt
första stycket, förs det allmännas
talan av Riksskatteverket.

Beslut enligt 5 § får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol av
säljaren och av Riksskatteverket.
Beslut enligt 31 a och 31 b §§
får inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol av
den skattskyldige, sökanden,
säljare som avses i 5 § och
Riksskatteverket.

Om en skattskyldig, sökande
eller säljare som avses i 5 §
överklagar beslut enligt denna lag,
förs det allmännas talan av
Riksskatteverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
dels att 31 a § och 31 b § skall betecknas 31 d § respektive 31 e §,
dels att 31 och 35 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 31 b § skall sättas närmast före 31 e §,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 31 a, 31 b och
31 c §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

31 §
Om skatt har återbetalats med ett för högt belopp på grund av en
oriktig uppgift som den sökande lämnat eller på grund av felräkning,
felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende, är den sökande
skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket. Beslut härom
meddelas av beskattningsmyndigheten.

Bestämmelserna i 5 kap. lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall
tillämpas på belopp som skall
betalas tillbaka enligt första
stycket. Därvid gäller att ränta
skall tas ut från den dag då beslut
om återbetalning enligt 28 30 §§
fattades till och med den dag då
belopp som påförs med stöd av
första stycket skall betalas.
Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte
vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket
beloppet betalats ut.

Lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter är tillämplig på
belopp som den sökande skall
betala tillbaka enligt första
stycket.

31 a §
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979: 141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo att
lämna uppgift, visa upp handling
eller lämna över en kopia av
handling som rör rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått
rättshandlingen (kontroll-uppgift).
Föreläggande får meddelas, om
kontrolluppgiften har betydelse för
kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt 28 30
§§.
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15
15 d §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i
fråga om föreläggande enligt
första eller andra stycket.

31 b §
Beskattningsmyndigheten får
besluta om revision för att
kontrollera att den som ansökt om
återbetalning av skatt enligt 28
30 §§ har lämnat riktiga och
fullständiga uppgifter.
Bestämmelserna i 3 kap. 8
15 d §§ lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i
fråga om revision enligt första
stycket.

31 c §
Skattemyndigheten i Gävle får
uppdra åt Skattemyndigheten i
Stockholm, Skattemyndigheten i
Göteborg eller Skattemyndigheten
i Malmö att fatta beslut om
föreläggande enligt 31 a § eller
revision enligt 31 b § i dess ställe.
Riksskatteverket har samma
befogenhet som skattemyndigheten
har enligt 31 a och 31 b §§. I
förekommande fall tar verket
därmed över den befogenhet som
annars skattemyndigheten har.

35 §1
Följande beslut av beskattnings-
myndigheten får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden och
Riksskatteverket:
1. beslut om godkännande enligt
9, 12, 14 och 15 §§,
2. beslut om återkallelse enligt
11, 12, 14 och 15 §§,
3. beslut om säkerhet enligt
denna lag och
4. beslut om återbetalning enligt
28 31 a §§.
Beslut enligt 31 a och 31 b §§
får inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol av
den skattskyldige, sökanden och
Riksskatteverket.
Om en skattskyldig eller sökande överklagar beslut enligt första
stycket, förs det allmännas talan av Riksskatteverket.

Denna lag träder inte i kraft den 1 januari 1999.

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi
dels att 9 kap. 9 b och 12 §§ samt 12 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 9 kap. 13, 14 och
15 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 kap.
9 b §1
I fall som avses i 9 § får beskattningsmyndigheten efter ansökan
bestämma en preliminär koldioxidskattesats enligt vilken skatt skall tas
ut under ett kalenderår.
Har beslut om preliminär skattesats meddelats skall sökanden, när det
kalenderår som beslutet avser gått ut, komplettera sin ansökan med
uppgifter om hur mycket bränsle som förbrukats under året och
försäljningsvärdet på de produkter som framställts under året.
Beskattningsmyndigheten skall för varje sökande fatta slutligt beslut om
skattenedsättning för det bränsle som förbrukats under kalenderåret.
Genom beslutet kan skatt påföras sökanden eller återbetalas till honom.
Den komplettering som avses i andra stycket skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten före mars månads utgång året efter det
kalenderår som ansökan avser.
Kan sökandens uppgifter inte läggas till grund för en tillförlitlig
beräkning eller saknas uppgifter från honom, får slutligt beslut om
skattenedsättning fattas efter skälig grund.

Bestämmelserna i 5 kap. 1 11
§§ och 16 18 §§ lagen (1984:151)
om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall
tillämpas på skatt som påförs med
stöd av andra stycket.

12 §2
Om återbetalning av, nedsättning av eller kompensation för skatt har
skett med för högt belopp på grund av en oriktig uppgift som den
sökande lämnat eller på grund av felräkning, felskrivning eller något
annat uppenbart förbiseende, får beskattningsmyndigheten besluta att den
sökande skall betala tillbaka vad han fått för mycket eller att ytterligare
skatt skall påföras honom.

Bestämmelserna i 5 kap. lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall
tillämpas på skatt som påförs med
stöd av första stycket eller belopp
som skall betalas tillbaka enligt
första stycket. Därvid gäller att
ränta skall tas ut från den dag då
beslut om återbetalning,
nedsättning eller kompensation
enligt 2 6, 9 eller 9 b 11 §§
fattades till och med den dag då
belopp eller skatt som påförs med
stöd av första stycket skall betalas.
Åtgärder för att ta ut ett oriktigt utbetalat belopp eller för att påföra
ytterligare skatt får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det
kalenderår under vilket beloppet betalats ut eller nedsättningen medgetts.

Lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter är tillämplig på
skatt som påförs med stöd av
första stycket eller belopp som
skall betalas tillbaka enligt första
stycket.

13 §
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979: 141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo att
lämna uppgift, visa upp handling
eller lämna över en kopia av
handling som rör rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått
rättshandlingen (kontroll-uppgift).
Föreläggande får meddelas, om
kontrolluppgiften har betydelse för
kontroll av en ansökan om
återbetalning av, nedsättning av
eller kompensation för skatt enligt
2 6, 9 eller 9 b 11 §§.
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15
15 d §§ lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i
fråga om föreläggande enligt
första eller andra stycket.

14 §
Beskattningsmyndigheten får
besluta om revision för att
kontrollera att den som ansökt om
återbetalning av, nedsättning av
eller kompensation för skatt enligt
2 6, 9 eller 9 b 11§§ har lämnat
riktiga och fullständiga uppgifter.
Bestämmelserna i 3 kap. 8
15 d §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i
fråga om revision enligt första
stycket.

15 §
Skattemyndigheten i Gävle får
uppdra åt Skattemyndigheten i
Stockholm, Skattemyndigheten i
Göteborg eller Skattemyndigheten
i Malmö att fatta beslut om
föreläggande enligt 13 § eller
revision enligt 14 § i dess ställe.
Riksskatteverket har samma
befogenhet som skattemyndigheten
har enligt 13 och 14 §§. I
förekommande fall tar verket
därmed över den befogenhet som
annars skattemyndigheten har.

12 kap.
1 §3
Följande beslut av beskattnings-
myndigheten får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden och
Riksskatteverket, nämligen
1. beslut om medgivande enligt
2 kap. 9 §,
2. beslut om godkännande enligt
4 kap. 3 och 6 samt 8 och 10 §§,
3. beslut om återkallelse enligt 4
kap. 5 och 6 samt 8 och 10 §§,
4. beslut om registrering enligt
6 kap. 10 § andra stycket,
5. beslut om säkerhet enligt
denna lag,
6. beslut om återbetalning av,
nedsättning av eller kompensation
för skatt enligt 9 kap. 1 12 §§, och
7. beslut om särskild avgift och
nedsättning av eller befrielse från
sådan avgift enligt 10 kap. 8 §.
Beslut enligt 9 kap. 13 och 14 §§
får inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol av
den skattskyldige, sökanden och
Riksskatteverket.
Om en skattskyldig eller en sökande överklagar ett beslut enligt första
stycket förs det allmännas talan av Riksskatteverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §1
Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt eller
avgift tas ut enligt bestämmelserna i
1. kupongskattelagen (1970:624),
2. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
3. fordonsskattelagen (1988:327),
4. taxeringslagen (1990:324),
5. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl.,
6. skattebetalningslagen (1997:483).
Lagen tillämpas även vid
revision enligt tullagen
(1994:1550) och lagen (1998:514)
om särskild skattekontroll av torg-
och marknadshandel m.m. samt
för kontroll av att föreläggande
enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter, 69 § tullagen
eller 2 § lagen om särskild
skattekontroll av torg- och
marknadshandel m.m. fullgjorts
riktigt och fullständigt.
Lagen tillämpas även vid
revision enligt tullagen
(1994:1550) och lagen (1998:514)
om särskild skattekontroll av torg-
och marknadshandel m.m., vid
revision eller annan kontroll enligt
författning som anges i 1 kap. 1 §
första stycket 1 lagen om
punktskatter och
prisregleringsavgifter samt för
kontroll av att föreläggande enligt
lagen (1990:325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter eller 69 §
tullagen m.m.fullgjorts riktigt och
fullständigt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §1
Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 §
utsökningsbalken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och
viten samt för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i
1. lagen (1972:435) om överlastavgift,
2. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
3. lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,
4. lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter,
4. lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter eller
författning som anges i 1 kap. 1 §
första stycket 1 samma lag,
5. fordonsskattelagen (1988:327),
6. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl.,
7. lagen (1994:419) om brottsofferfond,
8. skattebetalningslagen (1997:483), eller
9. lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1552) om
tullkontroll av varumärkesintrång m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1552) om tullkontroll av
varumärkesintrång m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §

En tullmyndighet som uppskjutit
frigörandet av eller kvarhållit
varor med stöd av artikel 6 i EG-
förordningen skall till
rättighetsinnehavaren lämna ut
namn- och adressuppgifter, i
enlighet med vad som framgår av
artikel 6.1, om
rättighetsinnehavaren begär det.
Om varorna befunnits vara
varumärkesförfalskade eller
pirattillverkade gäller en vidare
uppgiftsskyldighet enligt artikel
8.3. Vad som avses med
rättighetsinnehavare framgår av
artikel
1. 2 c.
Frågan om ett rättighetsintrång skett och hur det skall förfaras med
varorna i sådant fall skall prövas av behörig domstol.
Domstolen får meddela interimistiskt beslut om att kvarhållandet skall
upphöra.
Tullmyndigheten skall verkställa lagakraftvunna beslut från domstolen
om frigörande, ändring eller förstöring av varorna.
Om beslutet innebär att varorna skall ändras, skall ändringen bekostas
av den som har rätten till varorna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

9 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen (1980:100)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 kap.
1 §1
Sekretess gäller i myndighets verksamhet, som avser bestämmande av
skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för
bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden. Motsvarande sekretess gäller i myndighets
verksamhet som avser förande av eller uttag ur register som avses i
skatteregister- lagen (1980:343) för uppgift som har tillförts sådant
register och hos kommun eller landsting för uppgift som lämnats dit i ett
ärende om förhandsbesked i skatte- eller taxeringsfråga. Uppgift hos
Tullverket får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas
utan att den enskilde lider skada eller men. För uppgift i mål hos domstol
gäller sekretessen endast om det kan antas att den enskilde lider skada
eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller uppgift som med
anledning av överklagande hos domstol registreras hos annan myndighet
enligt 15 kap. 2 § första stycket 3 eller 4. Har uppgift i mål hos domstol
erhållits från annan myndighet och är den sekretessbelagd där, gäller
dock denna sekretess hos domstolen, om uppgiften saknar betydelse i
målet.
Med skatt avses i detta kapitel skatt på inkomst och, med undantag för
arvsskatt och gåvoskatt, annan direkt skatt samt omsättningsskatt, tull
och annan indirekt skatt. Med skatt jämställs arbetsgivaravgift,
prisregleringsavgift och liknande avgift samt skattetillägg och
förseningsavgift. Med verksamhet som avser bestämmande av skatt
jämställs verksamhet som avser bestämmande av pensionsgrundande
inkomst.
Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande
inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs,
såvida inte beslutet meddelas i ärende om
1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga,
2. medgivande att skattepliktig intäkt enligt reglerna om
statlig inkomstskatt inte skall anses uppkomma vid avyttring av
aktier i fåmansföretag,
3. beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i
Sverige när beslutet har fattats av Forskarskattenämnden.
Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lag om
förfarande vid beskattning eller
om skatteregister. Vidare får utan
hinder av sekretessen uppgift i en
revisionspromemoria lämnas till
förvaltare i den reviderades
konkurs.

Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lag om
förfarande vid beskattning, om
skatteregister eller om tullkontroll
av varumärkesintrång. Vidare får
utan hinder av sekretessen uppgift
i en revisionspromemoria lämnas
till förvaltare i den reviderades
konkurs.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

2 §2
Sekretess gäller i
1. särskilt ärende om revision eller annan kontroll i fråga om skatt, tull
eller avgift samt annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte
faller under 1 §,
2. ärende om kompensation för eller återbetalning av skatt,
3. ärende om anstånd med erläggande av skatt för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden.
I fråga om sekretess enligt denna paragraf tillämpas 1 § första stycket
tredje sjätte meningarna.
Sekretessen gäller inte beslut i ärende som avses i första stycket 2 och
3.
Utan hinder av sekretessen får
uppgift i en revisionspromemoria
lämnas till förvaltare i den
reviderades konkurs.
Utan hinder av sekretessen får
uppgift i en revisionspromemoria
lämnas till förvaltare i den
reviderades konkurs. Vidare får
utan hinder av sekretessen uppgift
lämnas till enskild enligt vad som
föreskrivs i lag om tullkontroll av
varumärkesintrång.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-10-01

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud
Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Enligt en lagrådsremiss den 24 september 1998 (Finansdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,
2. lag om ändring i lagen (1998:824) om ändring i lagen (1984:410)
om skatt på bekämpningsmedel,
3. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
4. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
5. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
6. lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet,
7. lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.,
8. lag om ändring i lagen (1994:1552) om tullkontroll av
varumärkesintrång m.m.,
9. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Petter
Classon och kammarrättsassessorn Johan Montelius.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen om skatt på gödselmedel
9 §
I andra stycket anges, att Riksskatteverket får överklaga beslut enligt
lagen. Vid lagrådsföredragningen har emellertid upplysts att det inte är
meningen, att Riksskatteverket skall kunna överklaga beslut enligt 8 b
och 8 c §§. Detta bör också komma till uttryck i lagtexten. Andra stycket
kan då formuleras: "Riksskatteverket får överklaga beslut som avses i
första stycket andra meningen."
Förslaget till lag om ändring i lagen om tullkontroll av
varumärkesintrång m.m. och Förslaget till lag om ändring i
sekretesslagen
I 1 § förstnämnda lag anges att lagen innehåller kompletterande
bestämmelser till rådets förordning (EG) nr 3295/94 av den 22 december
1994 om fastställande av åtgärder för att förbjuda övergång till fri
omsättning, export, återexport eller införsel under suspensivt
arrangemang av förfalskade varor eller piratkopior. Lagen skall alltså
endast innehålla kompletterande föreskrifter till EG-förordningen. Något
annat är inte heller möjligt. Enligt artikel 189 andra stycket andra
meningen i EG-fördraget skall en förordning till alla delar vara bindande
och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Kravet på direkt tillämplighet
medför att en EG-förordning inte kan transformeras till svensk lag; den
utgör ju redan svensk rätt och kan inte ges annan form än den redan har.
Det är dock tillåtet att anta nationella föreskrifter som behövs för
tillämpningen av förordningen och i händelse av tvekan om tolkningen
av förordningen samtidigt undanröja sådan tvekan; egenskapen av
gemenskapsrätt får dock inte döljas och de nationella föreskrifterna kan
inte påverka tolkningen av förordningen (1978 ECR s. 99, jfr 1985 ECR
s. 1057).
Bestämmelserna i det föreslagna nya första stycket i 4 § lagen om
tullkontroll av varumärkesintrång m.m. kan inte anses komplettera EG-
förordningen, de tillför inte svensk rätt något utöver vad som redan följer
av förordningen. Möjligen skulle man vilja se det så att den reservation
som finns i artikel 6.1 i EG-förordningen för nationella bestämmelser om
skydd av persondata, industri- och affärssekretess och yrkesmässig och
administrativ konfidentialitet skulle för svenskt vidkommande frånfallas
genom att uteslutas ur förevarande svenska bestämmelse men detta synes
knappast vara avsikten.
Avsikten med den föreslagna bestämmelsen torde i stället vara att bana
väg för en ändring i sekretesslagen som skall göra det möjligt att lämna
ut uppgifter i enlighet med EG-förordningens krav. I och för sig är det en
intressant fråga om inte skyldighet redan föreligger att utan hinder av
sekretess lämna ut dessa uppgifter. Visserligen föreskriver 1 kap. 2 §
sekretesslagen att uppgift för vilken sekretess gäller enligt lagen inte får
röjas för enskild i andra fall än som anges i lagen eller i lag eller
förordning till vilken lagen hänvisar; tilläggas bör att med hänsyn till
bestämmelsens tillkomsthistoria kan den inte anses syfta på föreskrifter i
EG-förordningar. Enligt principen om EG-rättens överhöghet får dock en
EG-förordning anses ta över även sekretesslagen, såvida inte starka
konstitutionella skäl talar däremot. Tryckfrihetsförordningens
utgångspunkt är dock offentlighetsprincipen och EG-förordningens nu
aktuella föreskrifter utvidgar offentligheten; några problem från
konstitutionell synpunkt uppkommer alltså inte. Emellertid innehåller
EG-förordningen den förut omnämnda reservationen för nationella
bestämmelser, vilket kan föranleda tvekan om förordningens rätta
innebörd. Det är därför alldeles i sin ordning att såsom föreslås frågan
klaras ut i sekretesslagen.
Då uppkommer emellertid den svårigheten att de föreslagna
lagtexterna i 9 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen hänvisar till vad som
föreskrivs i lag om tullkontroll av varumärkesintrång. Det är emellertid
inte svensk lag som innehåller sådana föreskrifter utan EG-förordningen;
lagen kan på sin höjd innehålla en erinran om föreskrifterna i
förordningen.
Hur den svenske lagstiftaren skall förfara i ett fall som det förevarande
synes vara av principiellt intresse. Den i lagrådsremissen föreslagna
ordningen synes erbjuda en enkel och lättförståelig lösning av problemet
att genombryta de svenska sekretessreglerna såsom krävs i EG-
förordningen. Varken från materiella eller pedagogiska synpunkter finns
något att erinra mot den föreslagna lösningen. Däremot är det ytterst
tveksamt om den är korrekt från EG-rättens synpunkt.
Eftersom förordningen redan är presenterad i 1 § lagen om tullkontroll
av varumärkesintrång m.m. behövs inte några ytterligare påminnelser i
det föreslagna första stycket i 4 § och detta borde därför som överflödigt
kunna utgå. Ett ytterligare skäl för detta är att varje bestämmelse av
denna typ medför risk för omformuleringar, som inte är tillåtna. När EG-
förordningar gäller som del av den svenska rättsordningen med direkt
tillämplighet vore det märkligt om inte i sekretesslagen skulle kunna
göras undantag från sekretess som följer också av EG-förordningar.
Enligt Lagrådets mening borde detta kunna komma till uttryck dels
genom att i 1 kap. 2 § sekretesslagen anges även möjligheten att lagen
hänvisar till en EG-förordning dels genom att i förevarande fall i 9
kap. 1 och 2 §§ hänvisas till föreskrifter i lag eller EG-förordning om
tullkontroll av varumärkesintrång.
Frågan är emellertid som nämnts av principiellt intresse och kräver
ingående överväganden som det kanske inte finns utrymme för i
förevarande lagstiftningsärende. Sådana kan komma till stånd inom
ramen för den översyn av sekretesslagen som aviserats (se direktiv
1998:32). Det synes vara angeläget att den svenska lagstiftningen så snart
som möjligt bringas till materiell överensstämmelse med EG-
förordningen. Mot bakgrund härav anser sig Lagrådet kunna godta de nu
föreslagna lösningarna som ett provisorium.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1998

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Åsbrink, Schori, Winberg, Ulvskog, Sundström,
Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing,
Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon.

Föredragande: statsrådet Åsbrink

Regeringen beslutar proposition 1998/99:18 Vissa punktskatte- och
tullfrågor.

Senaste lydelse 1995:616
Senaste lydelse 1995:616
1 Senaste lydelse 1997:357
1 Senaste lydelse 1997:358
1 Senaste lydelse 1997:1130
2 Senaste lydelse 1997:479
3 Senaste lydelse 1997:479
1 Senaste lydelse 1998:515
1 Senaste lydelse 1997:1139
1 Senaste lydelse 1998:508
1 Senaste lydelse 1997:446
1 Senaste lydelse 1997:522.
2 Senaste lydelse 1994:595.
Senaste lydelse 1995:616
Senaste lydelse 1995:616
1 Senaste lydelse 1995:617
1 Senaste lydelse 1997:357
1 Senaste lydelse 1997:358
1 Senaste lydelse 1997:1130
2 Senaste lydelse 1997:479
3 Senaste lydelse 1997:479
1 Senaste lydelse 1997:504
1 Senaste lydelse 1997:1139
Senaste lydelse 1995:616
Senaste lydelse 1995:616
1 Senaste lydelse 1997:357
1 Senaste lydelse 1997:358
1 Senaste lydelse 1997:1130
2 Senaste lydelse 1997:479
3 Senaste lydelse 1997:479
1 Senaste lydelse 1998:515
1 Senaste lydelse 1997:1139
1 Senaste lydelse 1997:522.
2 Senaste lydelse 1994:595.

Prop. 1998/99:18

41

1

Prop. 1998/99:18
Bilaga 1

53

54

Prop. 1998/99:18
Bilaga 2

55

54

Prop. 1997/98:18
Bilaga 3

73

74

Prop. 1998/99:18
Bilaga 4

75

74

Prop. 1998/99:18

78

77