Regeringens proposition
1998/99:129

Ändrade regler för revisorer i sparbanker och
medlemsbanker, m.m.

Prop.
1998/99:129

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 20 maj 1999

Lena Hjelm-Wallén
Bosse Ringholm
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i bankrörelselagens bestämmelser för
sparbanker och medlemsbanker i fråga om revision och skadestånd.
Förslagen syftar till att utjämna vissa skillnader mellan reglerna för
bankaktiebolag å ena sidan och reglerna för sparbanker och
medlemsbanker å andra sidan. De skillnader som avses gäller framför allt
reglerna om minsta antalet revisorer, om obehörighetsgrunder och
kompetenskrav för revisorer, om revisorsjäv samt om tidsfrister för
väckande av talan om skadestånd till banken. Skillnaderna uppkom
genom lagändringar som trädde i kraft vid årsskiftet 1998/99 och som
innebär att aktiebolagslagen (1975:1385) i stället för den upphävda
bankaktiebolagslagen (1987:618) utgör den associationsrättsliga grunden
för bankaktiebolag.
När det gäller revisors kompetens föreslås att endast den som är
auktoriserad eller godkänd revisor skall få revidera sparbanker och
medlemsbanker. Detta är en följd av EG:s åttonde bolagsrättsliga
direktiv, det s.k. revisorsdirektivet, som innehåller bestämmelser av
samma innebörd. För att det även i fortsättningen skall vara möjligt att
låta personer utan denna formella kompetens granska verksamheten i
sparbanker och medlemsbanker föreslås en möjlighet att låta
lekmannarevisorer utföra en allmän granskning av banken.
I propositionen föreslås även ändringar i lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Ändringarna
innebär framför allt att årsredovisningen för ett förflutet räkenskapsår
skall lämnas till lekmannarevisorn senast vid den tid då den också senast
skall lämnas till revisorn.
Vidare föreslås mindre ändringar i sparbankslagen (1987:619) och lag-
en (1995:1570) om medlemsbanker, bl.a. till följd av att valutaunionen
startade den 1 januari 1999, samt en följdändring i lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti.
Slutligen föreslås en förlängd övergångstid för de företag som bedriver
inlåningsverksamhet med stöd av en övergångsbestämmelse till bankrör-
elselagen. Övergångsbestämmelsen infördes den 1 januari 1996 i
samband med att bankrörelsebegreppet fick en ny innebörd.
Övergångstiden, som enligt den senaste ändringen av lagen löper ut den
31 december 1999, föreslås bli förlängd till utgången av år 2001.
De nya reglerna föreslås träda i kraft vid årsskiftet 1999/2000.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagtext Fel! Bokmärket är inte definierat.
2.1 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) 6
2.2 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) 18
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om
medlemsbanker 20
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag 21
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti 22
3 Ärendet och dess beredning 23
4 Bakgrund 24
4.1 Allmänt om regleringen av banker och andra kredi
tinstitut 24
4.2 Närmare om den associationsrättsliga lagstiftningen för
banker 24
4.3 Utgångspunkter 25
5 Överväganden 27
5.1 Revision m.m. 27
5.1.1 Antalet revisorer 27
5.1.2 Revisors mandattid 28
5.1.3 Obehörighetsgrunder och kompetenskrav 29
5.1.4 Revisorsjäv och kreditjäv 30
5.1.5 Revisors upplysningsskyldighet och
rapporteringsskyldighet 33
5.1.6 Särskild granskning 35
5.2 Allmän granskning 37
5.2.1 Allmän granskning vid sidan av revision 37
5.2.2 Hur skall lekmannarevisorn utses? 39
5.2.3 Lekmannarevisors mandattid och
entledigande 39
5.2.4 Behörighetskrav, jäv och kreditjäv 40
5.2.5 Lekmannarevisorns uppgift 44
5.2.6 Lekmannarevisorns skadeståndsansvar 48
5.3 Frister för väckande av skadeståndstalan 49
5.4 Ändrad övergångsbestämmelse till bankrörelselagen 52
6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 55
7 Ekonomiska konsekvenser 56
8 Författningskommentar 57
8.1 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617) 57
8.2 Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619) 68
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1570) om
medlemsbanker 69
8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. 69
8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti 69
Bilaga 1 Remissinstanser som har yttrat sig över
departementspromemorian Ändrade regler för revisorer i
sparbanker och medlemsbanker, m.m. (Ds 1999:8) 70
Bilaga 2 Remissinstanser som har yttrat sig över promemorian om
ändrad övergångsbestämmelse i bankrörelselagen
(Fi 1999/1250) 71
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 72
Bilaga 4 Lagrådets yttrande 90
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 maj 1999 94
Rättsdatablad 95

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
2. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
3. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,
4. lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag,
5. lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.

2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om bankrörelselagen (1987:617)2
dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 17 §, 3 kap. 1, 3 7 samt 14 och 15 §§, 5 kap.
2 och 8 §§ samt 9 kap. 15 § skall ha följande lydelse,
dels att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1995:1572) om
ändring i bankrörelselagen (1987:617) skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 4 kap., av följande lyd-
else.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
1 §3
Denna lag innehåller gemen-
samma bestämmelser för banker
om den rörelse som en bank får
driva och om tillsyn m.m. Den
innehåller vidare vissa särskilda
bestämmelser för bankaktiebolag
samt bestämmelser om revision,
skadestånd m.m. och firma för
sparbanker och medlemsbanker.
Denna lag innehåller gemen-
samma bestämmelser för banker
om den rörelse som en bank får
driva och om tillsyn m.m. Den
innehåller vidare vissa särskilda
bestämmelser för bankaktiebolag
samt bestämmelser om revision,
allmän granskning, skadestånd
m.m. och firma för sparbanker och
medlemsbanker.
Med bank förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbank och
medlemsbank.
Med bankaktiebolag förstås i denna lag ett aktiebolag som har fått
tillstånd att driva bankrörelse. För bankaktiebolag gäller vad som är
föreskrivet för aktiebolag i allmänhet, om inte annat följer av denna lag
eller är särskilt föreskrivet. Om det i aktiebolagslagen (1975:1385) finns
hänvisningar till bestämmelser i samma lag och gäller föreskrifter i
denna lag i stället för eller vid sidan av bestämmelserna i
aktiebolagslagen, skall hänvisningarna vid tillämpning i fråga om
bankaktiebolag i stället respektive också avse föreskrifter i denna lag.
Bestämmelser om hur sparbanker och medlemsbanker bildas och om
deras organisation m.m. finns i sparbankslagen (1987:619) respektive
lagen (1995:1570) om medlemsbanker.
Med en banks stadgar förstås i denna lag reglemente för sparbank och
stadgar för medlemsbank.
För varje bank skall finnas ett huvudkontor i Sverige.
För utländska bankföretags verksamhet genom filial i Sverige gäller
bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar och i övrigt lagen
(1992:160) om utländska filialer m.m.
Denna lag gäller inte för verksamhet som bedrivs av Sveriges riksbank
eller Riksgäldskontoret.

2 kap.
17 §
En bank får inte på andra villkor än sådana som banken normalt ställer
upp lämna kredit till
1. styrelseledamot,
2. delegat i ledande ställning som ensam eller i förening med annan får
avgöra på styrelsen ankommande kreditärenden,
3. anställd som innehar en ledande ställning inom banken,
4. annan aktie- eller andelsägare än staten med ett innehav som
motsvarar minst tre procent av hela kapitalet,
5. sådan revisor i banken som
avses i 3 kap. 5 § femte stycket,
6. make eller sambo till person
som avses under 1 5 eller
7. juridisk person i vilken sådan
person som avses under 1 6 har ett
väsentligt ekonomiskt intresse i
egenskap av delägare eller
medlem.

5. make eller sambo till person
som avses under 1 4 eller
6. juridisk person i vilken sådan
person som avses under 1 5 har ett
väsentligt ekonomiskt intresse i
egenskap av delägare eller
medlem.
En medlemsbank får inte heller
på andra villkor än sådana som
banken normalt ställer upp lämna
kredit till lekmannarevisor i bank-
en.
Finansinspektionen prövar om delegat eller anställd har sådan ledande
ställning som avses i första stycket 2 och 3.
Bankens styrelse skall i en
förteckning föra in uppgifter om
de krediter som har beviljats
personer eller företag som avses i
första stycket. Regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen får utfärda
föreskrifter om vilka uppgifter
som skall antecknas i
förteckningen.
Första tredje styckena tillämpas
på motsvarande sätt beträffande
krediter mot säkerhet av borgen
eller fordringsbevis som utfärdats
av någon som avses i första
stycket. Detsamma gäller för en
fordran som banken förvärvar och
för vilken någon som avses i första
stycket är betalningsskyldig.
Bankens styrelse skall i en
förteckning föra in uppgifter om
de krediter som har beviljats
personer eller företag som avses i
första och andra styckena.
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande,
Finansinspektionen får utfärda
föreskrifter om vilka uppgifter
som skall antecknas i
förteckningen.
Första fjärde styckena tillämpas
på motsvarande sätt beträffande
krediter mot säkerhet av borgen
eller fordringsbevis som utfärdats
av någon som avses i första eller
andra stycket. Detsamma gäller
för en fordran som banken
förvärvar och för vilken någon
som avses i första eller andra
stycket är betalningsskyldig.

3 kap.
1 §4
Sparbanker och medlemsbanker
skall ha minst två revisorer.
Revisorerna väljs av stämman om
det inte föreskrivs i stadgarna att
en eller flera av dem, dock inte
alla, skall utses på annat sätt.

En revisors uppdrag gäller för
den tid som anges i stadgarna. Om
uppdraget inte skall gälla tills
vidare, skall tiden bestämmas så
att uppdraget upphör vid slutet av
den ordinarie stämma på vilken
revisorsval skall förrättas.
Sparbanker och medlemsbanker
skall ha minst en revisor. Revisor
väljs av stämman. Om banken
skall ha flera revisorer, får det i
stadgarna föreskrivas att en eller
flera av dem, dock inte alla, skall
utses på annat sätt än genom val
på stämman.
Uppdraget som revisor upphör
vid slutet av den ordinarie stämma
som hålls under det fjärde
räkenskapsåret efter revisorsvalet.
Stämman kan utse en eller flera revisorssuppleanter. Bestämmelserna i
denna lag, sparbankslagen (1987:619) och lagen (1995:1570) om
medlemsbanker beträffande revisorer gäller i tillämpliga delar om
revisorssuppleanter.

3 §5
Den som är underårig, i konkurs
eller underkastad näringsförbud
eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken får inte
vara revisor i en sparbank eller i
en medlemsbank.

Revisorerna skall ha den insikt i
och erfarenhet av redovisning och
ekonomiska förhållanden som med
hänsyn till arten och omfånget av
bankens verksamhet fordras för
uppdragets fullgörande.
Den som är i konkurs eller
underkastad näringsförbud eller
som har förvaltare enligt 11 kap.
7 § föräldrabalken får inte vara
revisor i en sparbank eller i en
medlemsbank.
Endast den som är auktoriserad
eller godkänd revisor får vara
revisor i en sparbank eller i en
medlemsbank.
En revisor skall ha den insikt i
och erfarenhet av redovisning och
ekonomiska förhållanden som med
hänsyn till arten och omfånget av
bankens verksamhet fordras för
uppdragets fullgörande.
Till revisor kan utses även ett registrerat revisionsbolag. Bestämmelser
om vem som kan vara huvudansvarig för revisionen och om
underrättelse-skyldighet finns i 12 § lagen (1995:528) om revisorer.
Bestämmelserna i 5 § om behörighet, i 8 a § om rapporteringsskyldighet
och i 13 § om rätt att närvara på stämma tillämpas på den
huvudansvarige.

4 §6
Minst en av de revisorer som
stämman utser i en sparbank eller
i en medlemsbank skall vara
auktoriserad revisor.
I en sparbank eller i en
medlemsbank skall minst en
revisor som stämman utsett vara
auktoriserad revisor.

5 §7
I en sparbank eller i en
medlemsbank kan den inte vara
revisor som
I en sparbank eller i en
medlemsbank får den inte vara
revisor som
1. är styrelseledamot i banken eller dess dotterföretag eller delegat i
banken eller biträder vid bankens bokföring eller medelsförvaltning eller
bankens kontroll däröver,
2. är anställd hos banken eller på något annat sätt intar en underordnad
eller beroende ställning till banken eller till någon som avses under 1
eller är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder
banken vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bankens
kontroll däröver,
3. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller
nedstigande led till en person som avses under 1 eller är besvågrad med
en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift
med den andres syskon, eller
4. står i låneskuld till banken eller annat företag i samma koncern eller
har förpliktelser för vilka banken eller ett sådant företag har ställt
säkerhet.
Vad som angetts i första stycket
4 gäller också när skulden eller
förpliktelsen avser revisorns make
eller sambo eller juridisk person i
vilken sådan person eller revisorn
själv har ett väsentligt ekonomiskt
intresse.
En revisor är obehörig också
om det i övrigt finns någon
särskild omständighet som är
ägnad att rubba förtroendet för
hans oberoende.

Den som är huvudman i en sparbank får inte vara sådan revisor som
avses i 4 §.
I fråga om annan revisor i en
medlemsbank än sådan som
avses i 4 § gäller vad som sägs i
första stycket 4 och andra stycket
endast om låneskulden eller
säkerheten går utöver vad som
normalt sammanhänger med
medlemskap i banken.
Den som enligt denna paragraf
inte är behörig att vara revisor kan
inte heller vara revisor i ett
dotterföretag till banken.
Revisorerna får vid revisionen
inte anlita någon som enligt denna
paragraf inte är behörig att vara
revisor. Har banken anställda eller
delegater med uppgift att uteslut-
ande eller huvudsakligen sköta
bankens interna revision, får
revisorerna dock anlita dessa i den
utsträckning det är förenligt med
god revisionssed.

Den som enligt denna paragraf
inte är behörig att vara revisor får
inte heller vara revisor i ett
dotterföretag till banken.
En revisor får vid revisionen
inte anlita någon som enligt denna
paragraf inte är behörig att vara
revisor. Har banken anställda eller
delegater med uppgift att
uteslutande eller huvudsakligen
sköta bankens interna revision, får
revisorn dock anlita dessa i den
utsträckning det är förenligt med
god revisionssed.
6 §8
Ett uppdrag att tills vidare vara
revisor i en sparbank eller i en
medlemsbank upphör när en ny
revisor har utsetts.

Ett uppdrag som revisor i en sparbank eller i en medlemsbank upphör i
förtid, om revisorn eller den som utsett honom begär det. Anmälan om
detta skall göras hos styrelsen och, om en revisor som inte är vald på
stämman vill avgå, hos den som har tillsatt honom.
I en sparbank eller i en medlemsbank där Finansinspektionen inte
förordnat revisor skall en revisor vars uppdrag upphör i förtid genast
anmäla detta till inspektionen. Revisorn skall i anmälningen lämna en
redogörelse för iakttagelserna vid den granskning som han har utfört
under den del av det löpande räkenskapsåret som hans uppdrag har
omfattat. För anmälningen gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i
11 § tredje och fjärde styckena om revisionsberättelse. Avskrift av
anmälningen skall överlämnas till bankens styrelse.
Upphör en revisors uppdrag i förtid eller uppkommer hinder för honom
enligt 3 5 §§ eller enligt stadgarna att vara revisor och finns det inte
någon suppleant för honom, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny
revisor tillsätts för den återstående mandattiden. Finansinspektionen kan,
om det finns särskilda skäl, medge att en ny revisor utses vid närmast
följande ordinarie stämma.

7 §
Styrelsen skall, om inte rättelse utan dröjsmål sker genom den som
utser revisor, göra anmälan hos Finansinspektionen om
1. auktoriserad revisor inte är utsedd enligt 4 §,
2. en revisor är obehörig enligt
3 § första stycket eller 5 § eller
enligt stadgarna, eller
2. en revisor är obehörig enligt
3 § första eller andra stycket eller
5 § eller enligt stadgarna, eller
3. en bestämmelse i denna lag eller stadgarna om antalet revisorer har
åsidosatts.
Var och en kan göra anmälan enligt första stycket.
Bestämmelser om Finansinspektionens möjligheter att åstadkomma
rättelse finns i 7 kap.

14 §9
Revisorerna i en sparbank eller i en medlemsbank får inte lämna
upplysningar till en enskild huvudman, medlem eller utomstående om
sådana angelägenheter som de har fått kännedom om vid fullgörandet av
sina uppdrag, om det kan vara till nackdel för banken.
I 1 kap. 10 § föreskrivs att enskildas förhållanden till bank inte obehör-
igen får röjas.
Revisorerna är skyldiga att
1. till stämman lämna alla upplysningar som stämman begär, om det
inte skulle vara till väsentlig nackdel för banken eller till nämnvärd oläg-
enhet för enskild,
2. till medrevisorer, granskare
som avses i 15 §, ny revisor och,
om banken har försatts i konkurs,
konkursförvaltare lämna
erforderliga upplysningar om
bankens angelägenheter, samt
2. till medrevisorer, lekmanna-
revisor, granskare som avses i
15 §, ny revisor och, om banken
har försatts i konkurs,
konkursförvaltare lämna
erforderliga upplysningar om
bankens angelägenheter, samt
3. på begäran lämna upplysningar om bankens angelägenheter till
undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Bestämmelser om revisorers rapporteringsskyldighet till Finans-
inspektionen finns i 8 a §.

15 §10
Varje röstberättigad i en sparbank eller i en medlemsbank kan väcka
förslag om att Finansinspektionen skall utse granskare för särskild
granskning av bankens förvaltning och räkenskaper under viss förfluten
tid eller av vissa åtgärder eller förhållanden i banken. Förslaget skall
framställas på en ordinarie stämma eller på stämma där ärendet enligt
kallelsen skall behandlas. Finansinspektionen skall på begäran av en
röstberättigad och efter att ha hört bankens styrelse förordna en eller flera
granskare, om förslaget biträds
1. i en sparbank av minst en tiondel av samtliga huvudmän eller en
tredjedel av de närvarande huvudmännen, eller
2. i en medlemsbank av minst en tiondel av samtliga röstberättigade
eller en tredjedel av de närvarande röstberättigade.
I en medlemsbank kan innehavaren av förlagsandelar begära hos
styrelsen att granskare utses. Begärs detta av innehavare som företräder
förlagsinsatser till ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel
av det totalt inbetalda insatskapitalet, skall styrelsen senast inom två
månader göra framställning härom hos Finansinspektionen. Försummas
detta får varje innehavare av en förlagsandel göra sådan framställning.
Vad som sägs om revisor i 3 §
första och tredje styckena, 5, 8 a,
9, 13 och 14 §§ samt 5 kap. 2, 4
och 6 8 §§ tillämpas även i fråga
om granskare.
Vad som sägs om revisor i 3 §
första och fjärde styckena, 5, 8 a,
9, 13 och 14 §§ samt 5 kap. 2, 4, 6
och 7 §§ tillämpas även i fråga om
granskare. Den som är underårig
får inte vara granskare.
Yttrande över granskningen skall avges till stämman. Yttrandet skall
hållas tillgängligt hos banken under minst en vecka före stämman för
huvudman, medlem eller annan röstberättigad och genast sändas till var
och en av dem som begär det. Yttrandet skall också läggas fram på
stämman. På samma sätt skall yttrandet hållas tillgängligt för och sändas
till innehavare av förlagsandelar, om granskaren har utsetts på begäran av
en sådan innehavare.

4 kap. Allmän granskning

Lekmannarevisor

1 § Om inte annat föreskrivs i stadgarna, får det i en sparbank eller i en
medlemsbank utses en eller flera personer (lekmannarevisorer) att utföra
sådan granskning som anges i 4 §.

2 § För en lekmannarevisor får en eller flera suppleanter utses. Vad som
sägs i denna lag om lekmannarevisor skall i tillämpliga delar även gälla
suppleant.

3 § Bestämmelserna i denna lag om revisorer är inte tillämpliga på
lekmannarevisorer.

Lekmannarevisorns uppgifter

4 § Lekmannarevisorn skall granska om bankens verksamhet sköts på ett
ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och
om bankens interna kontroll är tillräcklig. Granskningen skall vara så
ingående och omfattande som god sed vid detta slag av granskning
kräver.

5 § Lekmannarevisorn skall följa de anvisningar som meddelas av
stämman, såvida de inte strider mot lag, stadgarna eller god sed.

6 § Lekmannarevisorn skall efter varje räkenskapsår lämna en
granskningsrapport till stämman. Bestämmelser om rapportens innehåll
och den tidpunkt då den skall lämnas till bolagets styrelse finns i 14 §.

7 § Lekmannarevisorn får inte underteckna en sådan revisionsberättelse
som avses i 3 kap. 11 § första stycket.

Tillhandahållande av upplysningar m.m.

8 § Styrelsen skall ge lekmannarevisorn tillfälle att genomföra
granskningen i den omfattning lekmannarevisorn anser vara nödvändig
samt lämna de upplysningar och det biträde som lekmannarevisorn begär.
Samma skyldighet har företagsledningen, revisorerna och
lekmannarevisorerna i ett dotterföretag gentemot lekmannarevisorn i
moderbanken.

Hur lekmannarevisor utses

9 § En lekmannarevisor väljs av stämman, om inte stadgarna innehåller
bestämmelser om att denne skall utses på annat sätt.

Obehörighetsgrunder

10 § Den som är underårig eller i konkurs eller har fått näringsförbud
eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara
lekmannarevisor.

Jäv

11 § Den får inte vara lekmannarevisor som
1. är styrelseledamot i banken eller dess dotterföretag eller delegat i
banken eller biträder vid bankens bokföring eller medelsförvaltning eller
bankens kontroll däröver,
2. är anställd hos banken eller på något annat sätt har en underordnad
eller beroende ställning till banken eller till någon som avses under 1
eller är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder
banken vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bankens
kontroll däröver,
3. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller
nedstigande led till en person som avses under 1 eller är besvågrad med
en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift
med den andres syskon, eller
4. står i låneskuld till banken eller annat företag i samma koncern eller
har förpliktelser som banken eller ett sådant företag har ställt säkerhet
för.
I fråga om lekmannarevisor i en medlemsbank gäller vad som sägs i
första stycket 4 endast om låneskulden eller säkerheten går utöver vad
som normalt sammanhänger med medlemskap i banken.
Den som enligt denna paragraf inte är behörig att vara lekmannarevisor
får inte heller vara lekmannarevisor i ett dotterföretag till banken.

Anlitande av biträde

12 § En lekmannarevisor får vid granskningen inte anlita någon som
enligt 11 § inte är behörig att vara lekmannarevisor. Har banken anställda
eller delegater med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta
bankens interna revision, får lekmannarevisorn dock anlita dessa i den
utsträckning det är förenligt med god sed.

Lekmannarevisorns avgång

13 § Ett uppdrag som lekmannarevisor upphör, om lekmannarevisorn
eller den som utsett lekmannarevisorn anmäler att uppdraget skall upp-
höra. Anmälan skall göras hos styrelsen. Om en lekmannarevisor som
inte är vald på stämman vill avgå, skall han anmäla det också hos den
som har utsett honom.

Lekmannarevisorns granskningsrappport

14 § Granskningsrapporten skall lämnas till bankens styrelse senast två
veckor före ordinarie stämma.
I rapporten skall lekmannarevisorn uttala sig om sådana förhållanden
som avses i 4 § och om sådana förhållanden som han har varit skyldig att
granska enligt 5 §. Om lekmannarevisorn finner anledning till
anmärkning mot någon styrelseledamot, skall han upplysa om detta i
rapporten och lämna uppgift om anledningen till anmärkningen.
En lekmannarevisor får i granskningsrapporten lämna även andra
upplysningar som han anser att huvudmännen i en sparbank eller
medlemmarna och innehavarna av förlagsandelar i en medlemsbank bör
få kännedom om.

15 § I en sparbank skall granskningsrapporten sändas till huvudmännen
på samma sätt som anges i 4 kap. 9 § fjärde stycket sparbankslagen
(1987:619) samt läggas fram på stämman.
I en medlemsbank skall granskningsrapporten hållas tillgänglig för och
sändas till medlemmarna och innehavarna av förlagsandelar på samma
sätt som anges i 7 kap. 8 § fjärde stycket lagen (1995:1570) om
medlemsbanker samt läggas fram på stämman.

Lekmannarevisorns närvaro vid stämma

16 § Lekmannarevisorn har rätt att närvara vid stämma. Han är skyldig
att närvara om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvändigt.

Lekmannarevisorns tystnadsplikt

17 § Lekmannarevisorn får inte lämna upplysningar till en enskild
huvudman, medlem eller utomstående om sådana angelägenheter som
han har fått kännedom om när han fullgör sitt uppdrag, om det kan vara
till skada för banken.
I 1 kap. 10 § föreskrivs att enskildas förhållanden till bank inte obehör-
igen får röjas.

Lekmannarevisorns upplysningsplikt

18 § Lekmannarevisorn är skyldig att till stämman lämna alla upp-
lysningar som stämman begär, om det inte skulle vara till väsentlig
nackdel för banken eller till nämnvärd olägenhet för enskild.

19 § Lekmannarevisorn är skyldig att lämna revisor, annan
lekmannarevisor, granskare som avses i 3 kap. 15 § och, om banken har
försatts i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om
bankens angelägenheter.
Lekmannarevisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna
upplysningar om bankens angelägenheter till undersökningsledaren under
förundersökning i brottmål.

5 kap.
2 §11
En revisor i en sparbank eller i
en medlemsbank är ersättnings-
skyldig enligt de grunder som
anges i 1 §. Han ansvarar även för
skada som uppsåtligen eller av
oaktsamhet vållas av hans
medhjälpare.
En revisor eller en lekmanna-
revisor i en sparbank eller i en
medlemsbank är
ersättningsskyldig enligt de
grunder som anges i 1 §. Revisorn
eller lekmannarevisorn ansvarar
även för skada som uppsåtligen
eller av oaktsamhet vållas av hans
medhjälpare.
Om ett revisionsbolag är revisor, åligger ersättningsskyldigheten detta
bolag och den som är huvudansvarig för revisionen.

8 §12
Sådan talan för en banks räkning
enligt 1 3 §§, som inte grundas på
brott, kan ej väckas mot
1. styrelseledamot sedan tre år
förflutit från utgången av det
räkenskapsår då det beslut eller
den åtgärd, som ligger till grund
för talan, fattades eller vidtogs,
2. delegat sedan ett år förflutit
från det att årsredovisningen och
revisionsberättelsen för det
räkenskapsår varunder den
ansvarsgrundande åtgärden
vidtogs framlades på stämman,
3. revisor sedan tre år förflutit
från det att revisionsberättelsen
lades fram på stämman eller
yttrande som avses i denna lag
avgavs,

4. stiftare sedan tre år förlutit
från det beslutet om bankens
bildande fattades på den
konstituerande stämman, samt
5. huvudman eller medlem i
medlemsbank eller röstberättigad,
som inte är medlem, sedan två år
förflutit från det beslut eller den
åtgärd som ligger till grund för
talan.
Försätts banken i konkurs på en
ansökan som gjorts innan den tid
som anges i första stycket har gått
ut, kan konkursboet föra talan
enligt 1 3 §§ trots att frihet från
skadeståndsansvar har inträtt
enligt 6 7 §§. Efter utgången av
den nämnda tiden kan en sådan
talan dock inte väckas senare än
sex månader från
edgångssammanträdet.
Sådan talan för en banks räkning
enligt 1 3 §§, som inte grundas på
brott, kan ej väckas mot
1. styrelseledamot sedan fem år
förflutit från utgången av det
räkenskapsår då det beslut eller
den åtgärd, som ligger till grund
för talan, fattades eller vidtogs,
2. delegat sedan tre år förflutit
från utgången av det räkenskapsår
då det beslut eller den åtgärd som
ligger till grund för talan fattades
eller vidtogs,

3. revisor sedan fem år förflutit
från utgången av det räkenskapsår
som revisionsberättelsen avser,

4. lekmannarevisor sedan fem år
förflutit från utgången av det
räkenskapsår som gransknings-
rapporten avser,
5. granskare som avses i 3 kap.
15 § sedan fem år förflutit från
den dag när yttrandet över den
särskilda granskningen lades fram
på stämman,
6. stiftare sedan fem år förflutit
från det beslutet om bankens
bildande fattades på den
konstituerande stämman, samt
7. huvudman eller medlem i
medlemsbank eller röstberättigad,
som inte är medlem, sedan två år
förflutit från det beslut eller den
åtgärd som ligger till grund för
talan.
Försätts banken i konkurs på en
ansökan som gjorts innan den tid
som anges i första stycket har gått
ut, kan konkursboet föra talan
enligt 1 3 §§ trots att frihet från
skadeståndsansvar har inträtt
enligt 6 § eller 7 §. Efter utgången
av den nämnda tiden kan en sådan
talan dock inte väckas senare än
sex månader från
edgångssammanträdet.

9 kap.
15 §13
I ett bankaktiebolag skall minst
en av de revisorer som utsetts av
bolagsstämman vara auktoriserad
revisor.
I ett bankaktiebolag skall minst
en revisor som bolagsstämman
utsett vara auktoriserad revisor.
En revisor som förordnats av Finansinspektionen skall oavsett
bolagsstämmans anvisningar följa den instruktion som inspektionen
utfärdat för honom eller henne.
Om bolagsstämman inte har utsett en auktoriserad revisor är be-
stämmelserna om länsstyrelseförordnande i 10 kap. 24 och 26 §§
aktiebolagslagen (1975:1385) tillämpliga.

3.14
Ett företag som den 1 januari
1996 bedrev inlåningsverksamhet
som inte fordrade tillstånd enligt
äldre lag får fortsätta med
verksamheten längst till den 31
december 1999.
Ett företag som den 1 januari
1996 bedrev inlåningsverksamhet
som inte fordrade tillstånd enligt
äldre lag får fortsätta med
verksamheten längst till och med
den 31 december 2001.

1. Denna lag träder i kraft i fråga om den ändrade
övergångsbestämmelsen den 31 december 1999 och i övrigt den 1 januari
2000.
2. Om en banks stadgar vid lagens ikraftträdande strider mot någon
bestämmelse i denna lag, skall styrelsen till den första ordinarie stämman
därefter lägga fram förslag om sådan ändring av stadgarna att dessa
stämmer överens med bestämmelsen.
3. Den som är revisor i en sparbank eller i en medlemsbank när denna
lag träder i kraft och som inte är auktoriserad eller godkänd revisor får
trots bestämmelsen i 3 kap. 3 § andra stycket fortsätta som revisor till
utgången av den första ordinarie stämma som hålls efter ikraftträdandet.
4. Intill utgången av år 2000 får en auktoriserad eller godkänd revisor
trots bestämmelserna i 3 kap. 1 § andra stycket utses för en kortare
mandattid än fyra år.
Om ett revisorsuppdrag som har getts före lagens ikraftträdande gäller
för viss tid, består det till utgången av mandattiden. Om uppdraget gäller
tills vidare, består det till utgången av den första ordinarie stämma som
hålls efter utgången av år 2000.
5. Beträffande tiden för väckande av talan om anspråk på skadestånd
till banken enligt 5 kap. 1 och 2 §§ gäller äldre bestämmelser, om
anspråket har uppkommit före lagens ikraftträdande.

2.2 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § och 4 kap. 2 § sparbankslagen
(1987:619) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
2 §
Stiftarna anger villkoren för sparbankens bildande. När en sparbank
bildas skall till en grundfond avsättas ett belopp, vars storlek skall
bestämmas med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av den
planerade rörelsen. Grundfonden skall betalas med pengar.
Sparbanken skall när rörelsen
påbörjas ha fonder som vid
tidpunkten för beslut om oktroj
motsvarar minst en miljon ecu. I
5 kap. 4 § 4 lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag finns bestäm-
melser om vad som utgör fonder.
Sparbanken skall när rörelsen
påbörjas ha fonder som vid
tidpunkten för beslut om oktroj
motsvarar minst en miljon euro. I
5 kap. 4 § 4 lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag finns bestäm-
melser om vad som utgör fonder.

4 kap.
2 §
En huvudman får inte vara
1. underårig eller i konkurs,
2. bosatt utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte
Finansinspektionen på grund av särskilda förhållanden medger det,
3. anställd i sparbanken, om inte reglementet uttryckligen medger
detta, eller
4. huvudman, styrelseledamot eller anställd i annan sparbank.
En huvudman får inte ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
En huvudman, som utses av
kommunfullmäktige eller
landstingsfullmäktige enligt 3 §,
får inte heller vara anställd eller
styrelseledamot i något annat
bankaktiebolag än Sparbanken
Sverige AB eller i en medlemsbank
eller inom landshypoteks- och
stadshypoteksinstitutionerna.
En huvudman, som utses av
kommunfullmäktige eller
landstingsfullmäktige enligt 3 §,
får inte heller vara anställd eller
styrelseledamot i något annat
bankaktiebolag än
FöreningsSparbanken AB (publ)
eller i en medlemsbank eller inom
landshypoteks- och
stadshypoteksinstitutionerna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om
medlemsbanker
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § lagen (1995:1570) om
medlemsbanker skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
4 §
Varje medlem skall betala insats i medlemsbanken i enlighet med vad
som föreskrivs i stadgarna. Betalningen skall alltid fullgöras i pengar.
En medlemsbank skall när bank-
ens rörelse påbörjas ha ett bundet
eget kapital som vid tidpunkten för
beslut om oktroj motsvarar minst
fem miljoner ecu. I 5 kap. 4 § 5
lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag finns
bestämmelser om vad som utgör
bundet eget kapital.
Om balansomslutningen i den
planerade verksamheten kan
beräknas uppgå till högst etthundra
miljoner kronor, får regeringen
medge att bolaget har lägre bundet
eget kapital än det som anges i
första stycket, dock lägst motsvar-
ande en miljon ecu.
En medlemsbank skall när bank-
ens rörelse påbörjas ha ett bundet
eget kapital som vid tidpunkten för
beslut om oktroj motsvarar minst
fem miljoner euro. I 5 kap. 4 § 5
lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag finns
bestämmelser om vad som utgör
bundet eget kapital.
Om balansomslutningen i den
planerade verksamheten kan
beräknas uppgå till högst etthundra
miljoner kronor, får regeringen
medge att banken har lägre bundet
eget kapital än det som anges i
första stycket, dock lägst motsvar-
ande en miljon euro.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 4 § lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 kap.
4 §
Årsredovisningen för det
förflutna räkenskapsåret skall
lämnas till revisorerna
Årsredovisningen för det
förflutna räkenskapsåret skall
lämnas till revisorerna och
lekmannarevisorerna
1. i en bank senast en månad
före ordinarie stämma,
1. i ett bankaktiebolag eller i en
medlemsbank senast en månad
före ordinarie stämma,
2. i en sparbank senast en månad före ordinarie stämma, dock senast
den 31 mars,
3. i ett hypoteksinstitut senast fyra månader efter räkenskapsårets
utgång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti
Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

16 §
Ett institut som omfattas av
garantin skall lämna de uppgifter
till nämnden som den behöver för
att fastställa institutets avgift och i
övrigt för sin verksamhet enligt
denna lag. De uppgifter som
nämn-den behöver för att fastställa
ett instituts avgift skall ha
granskats av en av de revisorer
som utsetts av institutet i enlighet
med 3 kap. 1 § bankrörelselagen
(1987:617) eller, när det gäller
värde-pappersbolag, 10 kap. 8 §
aktiebolagslagen (1975:1385).
Ett institut som omfattas av
garantin skall lämna de uppgifter
till nämnden som den behöver för
att fastställa institutets avgift och i
övrigt för sin verksamhet enligt
denna lag. De uppgifter som
nämn-den behöver för att fastställa
ett instituts avgift skall ha
granskats av en revisor som utsetts
av institutet i enlighet med 3 kap.
1 § bankrörelselagen (1987:617)
eller, när det gäller bankaktiebolag
och värdepappersbolag, 10 kap.
8 § aktiebolagslagen (1975:1385).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

3 Ärendet och dess beredning
Inom Finansdepartementet har utarbetats en departementspromemoria,
Ändrade regler för revisorer i sparbanker och medlemsbanker, m.m.
(Ds 1999:8). Promemorian färdigställdes i februari 1999. Syftet med
förslagen i promemorian är huvudsakligen att utjämna vissa skillnader
mellan reglerna för bankaktiebolag å ena sidan och reglerna för sparban-
ker och medlemsbanker å andra sidan. De skillnader som avses gäller
framför allt reglerna om minsta antalet revisorer, om
obehörighetsgrunder och kompetenskrav för revisorer, om revisorsjäv
samt om tidsfrister för väckande av talan om skadestånd till banken.
Skillnaderna uppkom genom lagändringar som trädde i kraft vid
årsskiftet 1998/99 och som innebär att aktiebolagslagen (1975:1385) i
stället för den upphävda bankaktiebolagslagen (1987:618) utgör den
associationsrättsliga grunden för bankaktiebolag.
Departementspromemorians förslag innebär när det gäller revisors
kompetens att svensk lagstiftning anpassas till EG-rättens bestämmelser
om vem som får utses till revisor i bl.a. sparbanker och medlemsbanker.
Departementspromemorian har remissbehandlats. En förteckning över
de remissinstanser som har yttrat sig finns i bilaga 1. Remissyttrandena
finns tillgängliga i Finansdepartementets lagstiftningsärende
(dnr Fi 1999/744).
Inom Finansdepartementet har vidare utarbetats en promemoria med
förslag till en förlängning av en övergångsbestämmelse till
bankrörelselagen. Bestämmelsen ger i sin nuvarande lydelse företag som
den 1 januari 1996 bedrev inlåningsverksamhet som inte fordrade
tillstånd enligt äldre lag möjlighet att fortsätta med verksamheten längst
till den 31 december 1999. Promemorian har remissbehandlats. En
förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig finns i bilaga 2.
Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr
Fi 1999/1250).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 22 april 1999 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 3.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren i
anslutning till de bestämmelser som synpunkterna berör. Regeringen har
i huvudsak följt Lagrådets förslag till justeringar.
När det gäller förslaget om en ändrad övergångsbestämmelse till bank-
rörelselagen har regeringen ansett att detta förslag är av sådan
okomplicerad beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Något yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats över detta
lagförslag.

4 Bakgrund
4.1 Allmänt om regleringen av banker och andra
kreditinstitut
Bankverksamhet får bedrivas av bankaktiebolag, sparbanker och
medlemsbanker. De centrala reglerna för banker finns i bankrörelselagen
(1987:617), aktiebolagslagen (1975:1385), sparbankslagen (1987:619)
och lagen (1995:1570) om medlemsbanker.
Kreditmarknadsföretag är sådana företag som bedriver tillståndspliktig
finansieringsverksamhet utan att den är att beteckna som bankrörelse.
Tillstånd kan ges till svenska aktiebolag (kreditmarknadsbolag) och
svenska ekonomiska föreningar (kreditmarknadsföreningar) samt
utländska kreditinstitut. Verksamheten regleras i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet. För kreditmarknadsbolag gäller därutöver
aktiebolagslagen och för kreditmarknadsföreningar lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar, om inte annat följer av bestämmelser i lagen om
finansieringsverksamhet. För utländska kreditinstituts verksamhet genom
filial i Sverige gäller bestämmelserna i den lagen i tillämpliga delar och i
övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
4.2 Närmare om den associationsrättsliga lagstiftningen
för banker
Bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker utgör skilda slag av
associationsrättsliga sammanslutningar. För sparbanker och medlems-
banker finns särskilda lagar som innehåller merparten av de
associationsrättsliga bestämmelserna. Dessa bestämmelser finns för
sparbanker i sparbankslagen och för medlemsbanker i lagen om
medlemsbanker. Motsvarande bestämmelser för bankaktiebolag fanns
tidigare i bankaktiebolagslagen (1987:618). Den lagen upphörde
emellertid att gälla vid årsskiftet 1998/99. För bankaktiebolag gäller
sedan dess i stället aktiebolagslagens bestämmelser med de avvikelser
som följer av bankrörelselagen.
Denna förändring beträffande bankaktiebolagen är en följd av den ny-
ligen gjorda översynen av de särskilda associationsrättsliga reglerna för
bankaktiebolag. Utgångspunkten för den översynen var att låta
aktiebolagslagen tillämpas även för bankaktiebolag. Endast mycket väl
motiverade särbestämmelser skulle få finnas kvar. Översynen utmynnade
i prop. 1997/98:166 Ny associationsrätt för bankaktiebolag, m.m.
Propositionen antogs av riksdagen hösten 1998 och lagändringarna
trädde i kraft den 1 januari 1999. Samtidigt trädde en del ändringar i
aktiebolagslagen om bl.a. revision och skadestånd i kraft (prop.
1997/98:99, bet. 1997/98:LU26, rskr. 1997/98:257, SFS 1998:760).
Gemensamma bestämmelser för de tre bankkategorierna finns i bank-
rörelselagen. De gemensamma bestämmelserna omfattar regler om den
rörelse en bank får driva. En bank får endast ägna sig åt viss i lagen an-
given verksamhet, exempelvis inlåning samt kreditgivning och annan
finansieringsverksamhet. En bank får vidare förvärva enbart sådan
egendom som anges i lagen. Utöver sådana gemensamma bestämmelser
innehåller bankrörelselagen dels de särbestämmelser som ansetts
nödvändiga för bankaktiebolag, dels bestämmelser om revision,
skadestånd m.m. och firma för sparbanker och medlemsbanker.
Bankrörelselagen innehåller vidare bestämmelser om bl.a. tillsyn.
4.3 Utgångspunkter
De bestämmelser om revision och skadestånd som enligt bankrörelse-
lagen gäller för sparbanker och medlemsbanker gällde fram till årsskiftet
även för bankaktiebolag. Genom de lagändringar som trädde i kraft vid
årsskiftet infördes delvis annorlunda bestämmelser för bankaktiebolagen.
I prop. 1997/98:166 s. 55 uppmärksammades detta och det konstaterades
där att det i vissa avseenden kunde uppkomma skillnader mellan de
bestämmelser som gäller för bankaktiebolag och de bestämmelser som
gäller för sparbanker och medlemsbanker. I anslutning därtill angavs att
regeringen ämnade återkomma beträffande regleringen av de sistnämnda
bankkategorierna.
Finansbolagens Förening anför i sitt remissvar att de nu föreslagna
förändringarna inte står i överensstämmelse med principen att
associationsrättsliga bestämmelser för banker i huvudsak skall återfinnas
i andra lagar än bankrörelselagen. Regeringen vill med anledning därav
framhålla att avsikten fortfarande är att regleringen av sparbanker och
medlemsbanker skall ses över. I detta senare sammanhang avses bl.a. att
övervägas om lagen om ekonomiska föreningar kan utgöra den
associationsrättsliga grunden för medlemsbanker på motsvarande sätt
som aktiebolagslagen numera gör för bankaktiebolag.
En del av de skillnader som uppkommit mellan de olika bankkate-
gorierna är emellertid mer påtagliga än andra. Detta gäller t.ex. reglerna
om minsta antalet revisorer, om obehörighetsgrunder och kompetenskrav
för revisorer, om revisorsjäv och om tidsfrister för väckande av talan om
skadestånd till banken. Det är angeläget att redan nu ta ställning till i
vilken utsträckning dessa skillnader är motiverade och bör behållas.
När det gäller kompetenskravet för revisorer ställer dessutom EG-
rättsliga regler vissa krav. Dessa regler återfinns i rådets åttonde direktiv
(84/253/EEG) av den 10 april 1984 om godkännande av personer som
har ansvar för lagstadgad revision av räkenskaper (det åttonde
bolagsrättsliga direktivet), det s.k. revisorsdirektivet. Direktivet reglerar
vad som skall gälla beträffande sådana personer som utför lagstadgad
granskning av bolags och andra företags årsredovisningar och
koncernredovisningar, förutsatt att sådan granskning föreskrivs i
gemenskapsrätten. Beträffande bl.a. banker föreskrivs sådan granskning i
rådets direktiv (86/635/EEG) av den 8 december 1986 om årsbokslut och
sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut, det
s.k. bankredovisningsdirektivet. Revisorsdirektivet innebär således för
svenskt vidkommande att personer som inte är auktoriserade eller
godkända revisorer inte får utses till revisorer i bl.a. aktiebolag och
banker. För aktiebolagens del, och därmed för bankaktiebolagens,
införlivades denna EG-rättsliga regel i svensk rätt genom lagändringar
som trädde i kraft vid årsskiftet (10 kap. 11 § aktiebolagslagen).
Motsvarande anpassning till EG:s krav i fråga om revisorns kompetens
måste göras även beträffande sparbanker och medlemsbanker.
I och med att nyssnämnda EG-rättsliga regel införlivats med svensk
rätt för aktiebolag, däribland bankaktiebolag, kommer sådana personer
som nu är revisorer och som saknar formell kompetens inte att kunna
fortsätta att vara revisorer. Av olika skäl har det emellertid ansetts viktigt
att denna kategori personer alltjämt har möjlighet att utföra en viss form
av granskning. Därför finns nu för aktiebolagens del regler om s.k.
lekmannarevisor. När EG-regeln om revisors kompetens genomförs
beträffande sparbanker och medlemsbanker uppkommer frågan om
ordningen med lekmannarevisorer bör införas även för dessa banker.

5 Överväganden
5.1 Revision m.m.
5.1.1 Antalet revisorer
Regeringens förslag: I sparbanker och medlemsbanker skall det
finnas minst en revisor.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Bakgrund: Sparbanker och medlemsbanker skall enligt 3 kap. 1 §
första stycket bankrörelselagen ha minst två revisorer. Detsamma har
gällt för bankaktiebolag. I och med avskaffandet av den särskilda
associationsrättsliga lagstiftningen för bankaktiebolag gäller fr.o.m. den
1 januari 1999 aktiebolagslagens bestämmelser om revisorer för dessa
banker. Bestämmelserna innebär att bankaktiebolag skall ha minst en
revisor (10 kap. 1 § aktiebolagslagen).
Skälen för regeringens förslag: Som skäl för att nämnda
bestämmelse i aktiebolagslagen skall tillämpas även på bankaktiebolag
anfördes i prop. 1997/98:166 (s. 130) väsentligen följande.

"Enligt 10 kap. 1 § ABL skall det i ett aktiebolag finnas minst en
revisor. Enligt 3 kap. 1 § första stycket BRL skall en bank ha minst två
revisorer. Detta avsteg från aktiebolagslagen bestämmelser har ansetts
vara motiverat av bankernas verksamhet (prop. 1986/87:12 band 1 s.
256). Enligt förarbetena till aktiebolagslagen (SOU 1971:15 s. 250)
ansågs det inte nödvändigt att såsom i 1944 års aktiebolagslag
föreskriva ett lägsta antal revisorer. Enligt förarbetena leder det lätt till
att förutom den egentlige revisorn utses en person utan lämpliga
kvalifikationer för revisorsuppdrag. Regelns avskaffande
sammanhänger även med att det infördes en regel om att vissa bolag
kunde utses till revisorer (numera registrerade revisionsbolag). Om ett
sådant bolag anlitas kan det reviderande bolaget sätta in det antal
revisorer som anses nödvändigt.
Enligt regeringens mening är antalet revisorer inte ensamt avgörande
för revisionens kvalitet. Att bankaktiebolagen bedriver särskilt
betydelsefull verksamhet kan därför inte motivera den aktuella
särregeln. Den bör mot denna bakgrund inte behållas. Något hinder för
bankaktiebolagen att förordna fler revisorer än aktiebolagens
minimikrav föreligger naturligtvis inte."

I allt väsentligt kan samma synsätt som det nu redovisade anläggas i
fråga om minsta antalet revisorer i sparbanker och medlemsbanker. Det
saknas därför anledning att göra åtskillnad mellan de olika
bankkategorierna när det gäller kravet på minsta antalet revisorer i
banken. Bestämmelsen i 3 kap. 1 § första stycket bankrörelelagen bör
därför ändras så att ett krav på minst en revisor i stället för två
kommer att gälla även för sparbanker och medlemsbanker.
5.1.2 Revisors mandattid
Regeringens förslag: För revisorer skall gälla en bestämd mandattid
på fyra år.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Bakgrund: En revisors uppdrag i sparbanker och medlemsbanker gäll-
er enligt 3 kap. 1 § andra stycket bankrörelselagen för den tid som anges
i stadgarna. Enligt samma bestämmelse skall, om uppdraget inte skall
gälla tills vidare, tiden bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet av
den ordinarie stämma på vilken revisorsval skall förrättas. Detsamma har
gällt för bankaktiebolag. I och med de lagändringar som gjordes vid
årsskiftet 1998/99 gäller emellertid, enligt 10 kap. 20 § aktiebolagslagen,
uppdraget som revisor i bankaktiebolag till slutet av den ordinarie
bolagsstämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter
revisorsvalet.
Skälen för regeringens förslag: Som skäl för den ändring av
mandattiden för revisorer i bankaktiebolag som skedde per den 1 januari
1999 anfördes i motiven (prop. 1997/98:166 s. 130) huvudsakligen
följande.

"Enligt 3 kap. 1 § andra stycket BRL skall en revisors uppdrag gälla
för den tid som anges i bolagsordningen. Revisorn kan utses såväl tills
vidare som på viss tid, men om han utses på viss tid skall tiden
bestämmas så att den upphör vid slutet av den ordinarie stämma på
vilken revisorsval skall förrättas. För de allmänna aktiebolagen
föreskrivs i stället i 10 kap. 20 § ABL att revisorsuppdragets längd är
fyra år. Denna regel innebär inte att bolaget måste byta revisor vart
fjärde år utan endast att det måste hållas ett nytt revisorsval. Inte heller
förhindrar den ett bolag från att entlediga en revisor under löpande
mandatperiod. Bestämmelsen i aktiebolagslagen om en bestämd
mandattid infördes genom prop. 1997/98:99 för att värna revisorns
självständighet och oberoende. Det noterades också att kommissionen i
syfte att säkerställa revisorns oberoende i ett förslag till ett femte
bolagsrättsligt direktiv (KOM [90] 629 slutligt), det s.k.
strukturdirektivet, har föreslagit att revisorn alltid skall tillsättas för en
bestämd tid om minst tre och högst sex år.
Enligt regeringens mening gäller de skäl som anfördes för att ändra
mandattiden för revisorer i allmänna aktiebolag även bankaktiebolag.
Bestämmelserna i aktiebolagslagen bör alltså tillämpas även på bank-
aktiebolag."

Skälen för att ändra mandattiden för revisorer i bankaktiebolag gör sig
gällande även beträffande revisorer i sparbanker och medlemsbanker.
Det saknas skäl att göra åtskillnad mellan de olika bankkategorierna när
det gäller längden på revisorernas mandattid. Därför bör bestämmelsen i
3 kap. 1 § andra stycket bankrörelselagen ändras så att revisor i sparbank
och medlemsbank alltid skall utses för en bestämd tid på fyra år.
5.1.3 Obehörighetsgrunder och kompetenskrav
Regeringens förslag: Endast den som är auktoriserad eller godkänd
revisor skall få utses till revisor i sparbanker och medlemsbanker.
Underårighet skall inte längre utgöra en särskild obehörighetsgrund.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Bakgrund: 3 kap. 3 § första stycket bankrörelselagen anger vissa
obehörighetsgrunder som gäller för revisorer i sparbanker och
medlemsbanker. Enligt bestämmelsen får den som är underårig, i
konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken inte
vara revisor. Enligt 3 kap. 3 § andra stycket bankrörelselagen gäller det
kompetenskravet att revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av
redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och
omfånget av bankens verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.
Vidare gäller att minst en av stämman utsedd revisor i en sparbank eller i
en medlemsbank skall vara auktoriserad revisor (3 kap. 4 §
bankrörelselagen). Något krav på auktorisation eller godkännande gäller
däremot inte för övriga revisorer i sparbanker eller medlemsbanker.
De lagändringar som vid årsskiftet 1998/99 gjordes för
bankaktiebolagen innebar att endast den som är auktoriserad eller
godkänd revisor får vara revisor i ett bankaktiebolag (10 kap. 11 § aktie-
bolagslagen). Ändringarna betydde samtidigt att restriktionen att den som
är underårig inte får vara revisor försvann för bankaktiebolagens del.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om att endast personer
som är auktoriserade eller godkända revisorer får vara revisorer i
aktiebolag, däribland bankaktiebolag, har motiverats av att EG-rättsliga
regler ställer upp vissa krav beträffande revisorers kompetens (se prop.
1997/98:99 s. 135 och 136 och prop. 1997/98:166 s.132 och 133). De
regler som avses återfinns i rådets åttonde direktiv (84/253/EEG) av den
10 april 1984 om godkännande av personer som har ansvar för
lagstadgad revision av räkenskaper (det åttonde bolagsrättsliga
direktivet), det s.k. revisorsdirektivet. Direktivet reglerar vad som skall
gälla beträffande sådana personer som utför lagstadgad granskning av
bolags och andra företags årsredovisningar och koncernredovisningar,
förutsatt att sådan granskning föreskrivs i gemenskapsrätten. Beträffande
bl.a. banker föreskrivs sådan granskning i rådets direktiv (86/635/EEG)
av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för
banker och andra finansiella institut, det s.k. bankredovisningsdirektivet.
Revisorsdirektivet innebär således för svenskt vidkommande att personer
som inte är auktoriserade eller godkända revisorer inte får utses till
revisorer i bl.a. aktiebolag och banker. Den svenska lagstiftningen måste
utformas efter dessa EG-rättsliga regler. Därför bör bestämmelsen i 3
kap. 3 § andra stycket bankrörelselagen ändras på så sätt att endast den
som är auktoriserad eller godkänd revisor tillåts vara revisor i en
sparbank eller i en medlemsbank.
För att någon skall kunna bli auktoriserad eller godkänd revisor måste
vederbörande ha genomgått en teoretisk utbildning på universitetsnivå
och därefter under minst tre år ha skaffat sig praktisk erfarenhet. Det
behövs därför av naturliga skäl inte någon regel om att den som är
underårig inte får vara revisor. Bestämmelsen i 3 kap. 3 § första stycket
bankrörelselagen bör därmed ändras på så sätt att obehörighetsgrunden
underårighet tas bort.
Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet anför i sitt remissvar
att det med avseende på de frågor som behandlas i
departementspromemorian närmare bör anges vad som gäller för sådan
revisor som enligt bestämmelsen i 7 kap. 5 § bankrörelselagen förordnats
av Finansinspektionen. Enligt regeringens uppfattning torde, beträffande
de frågor som behandlas i lagrådsremissen, samma bestämmelser gälla
för sådan revisor som förordnats av Finansinspektionen som för revisor
som utsetts på annat sätt såvida inte annat är stadgat för något särskilt
fall.
5.1.4 Revisorsjäv och kreditjäv
Regeringens förslag: Lån till vissa revisorn närstående skall inte
längre utgöra en särskild jävsgrund. Bankrörelselagens allmänna regel
om delikatessjäv tas bort.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Bakgrund

Lån till revisorn närstående m.m.

Enligt 3 kap. 5 § första stycket 4 bankrörelselagen kan inte den vara
revisor i en sparbank eller en medlemsbank som står i låneskuld till
banken eller annat företag i samma koncern eller har förpliktelser för
vilka banken eller ett sådant företag har ställt säkerhet. Enligt andra
stycket i samma paragraf gäller detta även när skulden eller förpliktelsen
avser revisorns make eller sambo eller juridisk person i vilken sådan
person eller revisorn själv har ett väsentligt ekonomiskt intresse.
Detsamma har gällt för bankaktiebolag. De lagändringar som gjordes vid
årsskiftet 1998/99 innebär emellertid att någon bestämmelse motsvarande
3 kap. 5 § andra stycket bankrörelselagen inte finns för
bankaktiebolagen. Det betyder att lån till vissa revisorn närstående inte
längre utgör en särskild jävsgrund.

Delikatessjäv

3 kap. 5 § tredje stycket bankrörelselagen utgör en allmän regel om
delikatessjäv för revisorer. Enligt bestämmelsen kan en revisor vara
obehörig utan att någon av de särskilda jävsgrunderna i bestämmelsens
första eller andra stycke föreligger, nämligen om det i övrigt finns någon
särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hans
oberoende. För bankaktiebolag upphörde bestämmelsen att gälla vid
årsskiftet 1998/99.

Undantag beträffande vissa låneskulder och förpliktelser

Enligt 3 kap. 5 § femte stycket bankrörelselagen gäller i fråga om annan
revisor i en medlemsbank än auktoriserad revisor vad som sägs i bl.a.
3 kap. 5 § första stycket 4 endast om låneskulden eller säkerheten går
utöver vad som normalt sammanhänger med medlemskap i banken.
Bestämmelsen innebär att den som inte är auktoriserad revisor kan vara
revisor i en medlemsbank även om han står i skuld till banken eller annat
företag i samma koncern eller har förpliktelser som banken eller ett
sådant företag ställt säkerhet för, såvida inte låneskulden eller säkerheten
går utöver vad som normalt sammanhänger med medlemskap i banken.

Kreditjäv

2 kap. 17 § bankrörelselagen innehåller regler om kreditjäv. Reglerna om
kreditjäv syftar framför allt till att förhindra att personer i ledande
ställning i bankerna bedriver spekulativ verksamhet med lånade pengar
och till att garantera att sådana personer står fria och obundna av egna
intressen då de skall bedöma villkor för krediter, värdera säkerheter m.m.
(se prop. 1986/87:12 Band 1, s. 194-198). Enligt 2 kap. 17 § första
stycket 5 bankrörelselagen får en bank inte på andra villkor än sådana
som banken normalt ställer upp lämna kredit till sådan revisor i banken
som avses i 3 kap. 5 § femte stycket bankrörelselagen, dvs. till annan
revisor i medlemsbank än auktoriserad revisor.
Skälet till att revisor i bankaktiebolag och sparbank inte omfattas av
stadgandet är att den som står i låneskuld till en sådan bank inte får vara
revisor i banken. Detsamma gäller för auktoriserad revisor i
medlemsbank.

Skälen för regeringens förslag

Lån till revisorn närstående m.m.

Som skäl för att lån till vissa revisorn närstående inte längre skall utgöra
en särskild jävsgrund för revisor i bankaktiebolag har i prop.
1997/98:166 (s. 134) anförts följande.

"En anpassning till aktiebolagslagens regler skulle för bankak-
tiebolagen alltså innebära främst att lån till vissa revisorn närstående
inte längre skulle konstituera jäv för revisorn. Det är svårt att se att en
sådan ordning skulle påverka förtroendet för revisorer i banker. Redan
enligt gällande rätt föreligger inte någon jävssituation om lånet skulle
ha getts till någon annan närstående, t.ex. barn, syskon eller förälder
till revisorn. Därtill kommer att en kategorisk jävsregel beträffande
vissa revisorernas närstående personer kan komma att ge högst
onyanserade effekter, särskilt som utlåningsverksamhet är en av de
mest typiska rörelsegrenarna i banker, och dessutom noggrant reglerad.
Det föreslås därför att jävsfrågan beträffande lån som ges till revisorns
make eller sambo skall bedömas enligt de allmänna
delikatessjävsreglerna i lagen (1995:528) om revisorer, vilka behandlas
närmare i det följande."
Nu anförda synpunkter gör sig gällande även beträffande revisorer i
sparbanker och medlemsbanker. Det finns därför inte någon anledning att
behålla den skillnad som för närvarande finns mellan de olika
bankkategorierna i detta avseende. Således bör bestämmelsen i 3 kap. 5 §
andra stycket bankrörelselagen om att lån till vissa revisorn närstående
utgör grund för jäv för denne tas bort.

Delikatessjäv

Som skäl för att den allmänna regeln om delikatessjäv i bankrörelselagen
skulle upphöra att gälla för bankaktiebolag anfördes i prop. 1997/98:166
(s. 134) bl.a. följande.

"3 kap. 5 § tredje stycket BRL innehåller en allmän regel om
delikatessjäv för revisorer. Det stadgas sålunda att en revisor är
obehörig också om det i övrigt finns någon särskild omständighet som
är ägnad att rubba förtroendet för hans oberoende. Denna regel saknar
motsvarighet i aktiebolagslagen. Det framgår inte av förarbetena (prop.
1986/87:12 band 1 s. 263) varför denna särbestämmelse infördes men
det får antas bero på att en det är av särskild vikt att en revisor i en
bank inte hamnar i en lojalitetskonflikt.
14 § lagen om revisorer innehåller en bestämmelse enligt vilken en
revisor förutom att iaktta gällande jävsbestämmelser för revisorer,
skall avböja eller avsäga sig uppdraget om det i annat fall finns någon
särskild omständighet som kan rubba förtroendet till revisorns
opartiskhet eller självständighet.
Nu nämnda bestämmelse i lagen om revisorer torde vara tillräcklig
för att begränsa risken för att en revisor i ett bankaktiebolag hamnar i
en situation som rubbar förtroendet för honom eller henne. Någon
särbestämmelse i bankrörelselagen behövs alltså inte."

I allt väsentligt kan samma synsätt anläggas när det gäller be-
stämmelserna om delikatessjäv för revisorer i sparbanker och med-
lemsbanker som för revisorer i bankaktiebolag. Det finns därför inte skäl
att behålla den skillnad som för närvarande finns mellan de olika
bankkategorierna i detta avseende. Bestämmelsen i 3 kap. 5 § tredje
stycket bankrörelselagen bör således tas bort.

Undantag beträffande vissa låneskulder och förpliktelser

Undantagsbestämmelsen i 3 kap. 5 § femte stycket bankrörelselagen om
att annan än auktoriserad revisor kan vara revisor trots förekomsten av
vissa låneskulder och förpliktelser har motiveras av att det bör vara
möjligt för medlem i medlemsbank att utses till revisor av förtroendeskäl
(jfr prop. 1986/87:12 Band 1 angående motsvarande bestämmelse i
föreningsbankslagen). Bestämmelsen har emellertid även avseende på
godkända revisorer. Dessa kom att omfattas av den genom en lagändring
som trädde i kraft samtidigt som lagen om medlemsbanker började gälla
och föreningsbankslagen (1987:620) upphävdes, dvs. den 1 januari 1996.
De personer som nu är revisorer och som saknar formell revisors-
kompetens kommer, enligt förslaget i avsnitt 5.1.3, inte längre att kunna
vara revisorer i medlemsbanker. Något behov av den nämnda
undantagsbestämmelsen med hänsyn till denna kategori personer i deras
egenskap av revisorer föreligger alltså inte längre. Det bör emellertid
påpekas att en bestämmelse av motsvarande innebörd nedan föreslås
gälla för sådana personer som kan utses att göra en allmän granskning av
banken vid sidan av revisionen, nämligen lekmannarevisorer (se avsnitt
5.2.4). Inte heller när det gäller de godkända revisorerna finns det något
behov av bestämmelsen. En godkänd revisor som står i skuld till en
medlemsbank eller annat företag i samma koncern eller har förpliktelser
för vilka banken eller ett sådant företag har ställt säkerhet bör alltså
fortsättningsvis träffas av jävsbestämmelsen i 3 kap. 5 § första stycket 4
bankrörelselagen även om låneskulden eller säkerheten inte går utöver
vad som normalt sammanhänger med medlemskap i banken.
Bestämmelsen i 3 kap. 5 § femte stycket bankrörelselagen kan därmed
upphöra att gälla.

Kreditjäv för revisorer

Eftersom det föreslås att en godkänd revisor som står i låneskuld till en
medlemsbank inte skall få vara revisor i banken behövs, för sådana
revisorers skull, inte regeln i 2 kap. 17 § första stycket 5
bankrörelselagen om att en bank inte får lämna kredit till godkända
revisorer på andra villkor än sådana som banken normalt ställer upp.
De personer som nu är revisorer på förtroendegrund och som saknar
formell revisorskompetens kommer, som påpekats i det föregående,
enligt förslaget i avsnitt 5.1.3 inte längre att kunna vara revisorer i
medlemsbanker. Något behov av den nämnda kreditjävsbestämmelsen
med hänsyn till denna kategori personer i deras egenskap av revisorer
föreligger alltså inte längre. I ett senare avsnitt (5.2.4) föreslås emellertid
att lekmannarevisorn skall höra till den krets som omfattas av
kreditjävsbestämmelsen.
5.1.5 Revisors upplysningsskyldighet och
rapporteringsskyldighet
Regeringens förslag: En revisor skall vara skyldig att till lekmanna-
revisor lämna erforderliga upplysningar om bankens angelägenheter.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet påtalar att regler mot-
svarande dem som gäller för revisorer i bankaktiebolag i fråga om
skyldigheten att agera vid misstanke om brott (10 kap. 38 40 §§
aktiebolagslagen) bör gälla också för revisorer i sparbanker och
medlemsbanker även om sådana bestämmelser inte gäller generellt för
revisorer i stiftelser och föreningar.
Bakgrund: Enligt 3 kap. 14 § tredje stycket 2 bankrörelselagen är
revisor skyldig att till medrevisor, granskare som avses i 3 kap. 15 §, ny
revisor och, om banken har försatts i konkurs, konkursförvaltare lämna
erforderliga upplysningar om bankens angelägenheter.
En fråga som har samband med revisors upplysningsskyldighet är
frågan om revisors rapporteringsskyldighet. I 3 kap. 8 a §
bankrörelselagen stadgas att revisorn i en sparbank eller i en
medlemsbank omgående skall rapportera till Finansinspektionen om han
vid fullgörandet av sitt uppdrag får kännedom om förhållanden som kan
utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar bankers
verksamhet, kan påverka bankens fortsatta drift negativt eller kan leda till
att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen
fastställs eller till anmärkning enligt 3 kap. 11 § bankrörelselagen.
I sak gäller beträffande nämnda slag av rapporteringsskyldighet
detsamma för revisor i ett bankaktiebolag som för revisor i en sparbank
eller i en medlemsbank (9 kap. 15 § bankrörelselagen). I och med de
lagändringar som trädde i kraft vid årsskiftet 1998/99 föreligger
emellertid numera även en särskild rapporteringsplikt för revisorer i
bankaktiebolag (10 kap. 38 40 §§ aktiebolagslagen). Sistnämnda
bestämmelser innebär i korthet att en revisor som finner att det kan
misstänkas att en styrelseledamot eller den verkställande direktören inom
ramen för bolagets verksamhet har gjort sig skyldig till viss typ av brott
skall underrätta styrelsen om detta och senast två veckor efter
underrättelsen avgå från sitt uppdrag. Skyldigheten att avgå från
uppdraget föreligger dock inte om den ekonomiska skadan av det
misstänkta brottet har ersatts och övriga menliga verkningar av gärningen
har avhjälpts, om det misstänkta brottet redan har anmälts till
polismyndighet eller åklagare eller om det misstänkta brottet är
obetydligt.
Även om bestämmelserna i 3 kap. 8 a § bankrörelselagen (som gäller
för sparbanker och medlemsbanker och i sak också för bankaktiebolag)
och bestämmelserna i 10 kap. 38 40 §§ aktiebolagslagen (som gäller för
bankaktiebolag men inte för sparbanker och medlemsbanker) i vissa
delar överlappar varandra föreligger betydande skillnader, t.ex.
beträffande till vem rapporteringen skall ske, beträffande skyldighet för
revisor att avgå i vissa fall och beträffande vilken typ av förseelser som
skall rapporteras (jfr prop. 1997/98:166 s. 137).
Skälen för regeringens förslag: Lekmannarevisorns uppdrag i
sparbanker och medlemsbanker föreslås bli utformat på ett sätt som nära
överensstämmer med det uppdrag som en revisor har. Lekmannarevisorn
kommer därför att ha samma behov av information om banken som
denne. Det är angeläget att revisorerna och lekmannarevisorerna kan ta
till vara varandras erfarenheter och kunskaper. En förutsättning för detta
är givetvis att de inte har tystnadsplikt i förhållande till varandra. Det bör
därför införas en bestämmelse om att revisorn i en sparbank eller
medlemsbank är skyldig att lämna även lekmannarevisor upplysningar
om banken. En motsvarande skyldighet bör införas för
lekmannarevisorer.
Vad gäller frågan om revisor i sparbank och medlemsbank skall
åläggas samma eller liknande rapporteringsskyldighet som sedan den 1
januari 1999 gäller för revisor i bankaktiebolag enligt bestämmelser i
aktiebolagslagen avser regeringen att behandla denna fråga i samband
med den översyn av lagen om medlemsbanker som avses göras (se
avsnitt 4.3) och som kommer att beröra lagen om ekonomiska föreningar.
Det är lämpligt att den frågan tas upp i det sammanhanget. Dessutom
saknas tillräckligt underlag för att ta ställning i saken i förevarande
lagstiftningsärende.
5.1.6 Särskild granskning
Regeringens förslag: Lån till vissa närstående till någon som utsetts
att utföra en särskild granskning av en sparbank eller en medlemsbank
skall inte längre utgöra jäv för granskaren. Bankrörelselagens all-
männa regel om delikatessjäv för granskare tas bort. En granskare
skall vara skyldig att till lekmannarevisor lämna erforderliga
upplysningar om bankens angelägenheter.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Bakgrund: På initiativ av bl.a. röstberättigad i sparbank eller
medlemsbank skall Finansinspektionen under vissa i 3 kap. 15 §
bankrörelselagen angivna förutsättningar utse granskare för särskild
granskning av banken. Denna särskilda granskning kan avse bankens
förvaltning och räkenskaper under viss förfluten tid eller vissa åtgärder
eller förhållanden i banken. Yttrande över granskningen skall bl.a. läggas
fram på stämman och hållas tillgängligt hos banken under minst en vecka
före stämman.
I 3 kap. 15 § tredje stycket bankrörelselagen föreskrivs att vad som
sägs om revisorer i vissa i stycket angivna lagrum skall tillämpas även i
fråga om granskare.

Skälen för regeringens förslag

Obehörighetsgrunder

I det föregående (avsnitt 5.1.3) har föreslagits att underårighet inte längre
skall upptas som en obehörighetsgrund i 3 kap. 3 § första stycket
bankrörelselagen för revisorer i en bank. Det förslaget hänger samman
med att kompetenskraven för revisorer i sparbanker och medlemsbanker
föreslås bli ändrade på så sätt att det tillkommer en bestämmelse som
innebär att endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor kan vara
revisor i en sparbank eller en medlemsbank. Eftersom det i praktiken inte
torde kunna förekomma att den som är auktoriserad eller godkänd revisor
också är underårig har underårighet kunnat tas bort som en självständig
obehörighetsgrund. Det finns inte något krav på att den som utses till
granskare måste vara auktoriserad eller godkänd revisor. Skälen för att
underårighet kan tas bort som en självständig obehörighetsgrund för revi-
sorer har sålunda inte bärighet beträffande granskare. Utöver de
obehörighetsgrunder som gäller för revisorer bör därför för granskare
alltjämt gälla att denne inte får vara underårig. Motsvarande bestämmelse
för aktiebolag, däribland bankaktiebolag, återfinns i 11 kap. 21 §
aktiebolagslagen. Regeln om att underårighet skall utgöra en
obehörighetsgrund för granskare bör lämpligen placeras i anslutning till
de hänvisningar till andra lagrum som görs i 3 kap. 15 § tredje stycket
bankrörelselagen.

Jäv

När det gäller jävsbestämmelserna, vilka återfinns i 3 kap. 5 §
bankrörelselagen, har i det föregående (avsnitt 5.1.4) föreslagits att lån
till vissa revisorn närstående inte längre skall utgöra en särskild
jävsgrund. Vidare har föreslagits att den allmänna regeln om
delikatessjäv skall tas bort för revisorer i sparbanker och medlemsbanker.
Dessutom har föreslagits att en låneskuld till en medlemsbank eller annat
företag i samma koncern eller en förpliktelse för vilken medlemsbanken
eller sådant företag ställt säkerhet alltid skall utgöra jävsgrund för
godkänd revisor och alltså inte enbart i de fall då låneskulden eller
säkerheten går utöver vad som normalt sammanhänger med medlemskap
i banken. Övervägandena bakom dessa förslag har redovisats.
I allt väsentligt kan samma resonemang föras beträffande granskare
som för revisorer när det är fråga om lån till vissa revisorn närstående
och när det är fråga om revisors låneskuld. Så är däremot inte fallet när
det gäller den allmänna regeln om delikatessjäv. Skälet till att
bankrörelselagens allmänna regel om delikatessjäv föreslås upphöra att
gälla är nämligen bl.a. att 14 § lagen (1995:528) om revisorer innehåller
en jämförbar bestämmelse (se avsnitt 5.1.4). Den bestämmelsen är inte
tillämplig på granskare. Det kan emellertid ifrågasättas om det behövs
någon allmän regel om delikatessjäv för granskare.
Det framgår inte av förarbetena till bankrörelselagen varför regeln
infördes i den lagen (jfr prop 1986/87:12 band 1 s. 263 och s. 278), men
det får antas bero på att det är av särskild vikt att en revisor i en bank inte
hamnar i en lojalitetskonflikt (se prop. 1997/98:166 s. 134).
Bestämmelsen om delikatessjäv för granskare i sparbanker och
medlemsbanker har inte någon motsvarighet i aktiebolagslagen. En
granskare som utsetts att utföra granskning av ett bankaktiebolag
omfattas sålunda inte av någon sådan bestämmelse.
Det bör vidare framhållas att en granskare i sparbank eller
medlemsbank utses av Finansinspektionen. Inspektionen bör enligt
motiven förordna den som föreslås om han är lämplig och särskilda skäl
inte talar däremot (prop. 1986/87:12 band 1 s. 278). Finansinspektionen
skall alltså göra en slags lämplighetsprövning i fråga om den som skall
utses. Detta innebär i sig ett skydd mot att en person som riskerar att
hamna i konflikt mellan olika lojaliteter utses till granskare. Av de skäl
som nu redovisats bör den allmänna regeln om delikatessjäv kunna tas
bort även för granskare.
De ändringar som föreslagits för revisorernas del bör således gälla
även för granskare. Detta innebär att hänvisningen i 3 kap. 15 § tredje
stycket bankrörelselagen till 3 kap. 5 § lagen bör stå kvar oförändrad.

Upplysningsskyldighet

I fråga om upplysningsskyldighet har i det föregående (avsnitt 5.1.5)
föreslagits att den grupp funktionärer till vilka revisorn är skyldig att
lämna vissa uppgifter, nämligen medrevisor, granskare, ny revisor och, i
vissa fall konkursförvaltare, även skall omfatta lekmannarevisorn.
Samma skyldighet bör åvila en granskare i förhållande till
lekmannarevisorn. Hänvisningen i 3 kap. 15 § tredje stycket
bankrörelselagen till 3 kap. 14 § lagen kan därför stå kvar oförändrad.

Tidsfrister för väckande av skadeståndstalan

I fråga om tidsfrist för väckande av skadeståndstalan i vissa fall gäller för
närvarande samma regler för granskare som för revisor (5 kap. 8 § 3
bankrörelselagen). Vissa ändringar föreslås emellertid nedan beträffande
tidsfristens längd och utgångspunkt (se avsnitt 5.3).
5.2 Allmän granskning
5.2.1 Allmän granskning vid sidan av revision
Regeringens förslag: I sparbanker och medlemsbanker skall det vara
möjligt att utse personer med uppgift att göra en allmän granskning av
bankens verksamhet utöver den lagstadgade revisionen. Sådana
personer skall benämnas lekmannarevisorer.
Det skall inte finnas någon begränsning av hur många lek-
mannarevisorer som skall kunna utses i en och samma bank.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR yttrar generellt att föreningen
tillstyrker förslaget men förklarar sig ändå vidhålla den uppfattning som
föreningen gett uttryck för i ett annat lagstiftningsärende, nämligen att
föreningen avstyrker att bestämmelser om lekmannarevisorer införs. För-
eningen hänvisar därvid till sitt yttrande över departementspromemorian
Förtroenderevisorer i aktiebolag, Ds 1996:65.
Bakgrund: Enligt svensk rätt har det hittills varit möjligt att, som
komplement till en eller flera auktoriserade eller godkända revisorer, till
revisorer i bl.a. sparbanker och medlemsbanker utse personer utan den
formella kompetens som en auktorisation eller ett godkännande innebär
(jfr 3 kap. 3 och 4 §§ bankrörelselagen). Detsamma har varit fallet när
det gäller bankaktiebolag. För bankaktiebolag, liksom för övriga
aktiebolag, gäller emellertid sedan den 1 januari 1999 att endast den som
är auktoriserad eller godkänd revisor kan vara revisor i bolaget (10 kap.
11 § första stycket aktiebolagslagen).
Som en följd av att kompetenskravet för revisorer i aktiebolag höjdes
på detta sätt blev det inte längre möjligt för de personer som var revisorer
och som saknade formell revisorskompetens att vara revisorer i
aktiebolag. Det ansågs emellertid värdefullt att det fanns möjlighet för
sådana personer att även fortsättningsvis utföra någon form av löpande
granskning, framför allt i kommunala bolag men även i andra företag (se
prop. 1997/98:99 s. 170 f.). Därför infördes bestämmelser om en ny slags
granskningsmän, s.k. lekmannarevisorer. Dessa har till uppgift att bevaka
särskilda aspekter på bolagens verksamhet men inte att svara för den re-
vision som föreskrivs i den civilrättsliga lagstiftningen. De skall i stället
göra en s.k. allmän granskning.
I Sverige förekommer personer utan formell revisorskompetens som
revisorer i flertalet sparbanker och medlemsbanker. Förekomsten av
denna typ av revisorer skall ses mot bakgrund av de traditioner som finns
i svensk sparbanksrörelse och svenskt föreningsliv, där valet av revisorer
styrs av särskilda förtroendeaspekter och kompetensbehovet är delvis
annorlunda än i vanliga företag. Genom tidigare behandlat förslag
(avsnitt 5.1.3) att endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor
skall kunna vara revisor i sparbanker och medlemsbanker kommer det
inte längre att vara möjligt att till revisor i sådana banker utse någon som
inte har den formella kompetens som en auktorisation eller ett
godkännande innebär. En sådan förändring aktualiserar behovet av regler
som på något annat sätt kan tillgodose behovet av sådan
"lekmannarevision" som hittills har kunnat ske inom ramen för
bankrörelselagens regler om revision. Det är naturligt att därvid ta sin
utgångspunkt i de regler om allmän granskning som sedan den 1 januari
1999 gäller för bankaktiebolag och andra typer av aktiebolag. De
överväganden om allmän granskning som redovisas i detta avsnitt knyter
därför mycket nära an till övervägandena om allmän granskning av
aktiebolag i prop. 1997/98:99 (s. 170 184).
Skälen för regeringens förslag: Förslaget att endast den som är
auktoriserad eller godkänd revisor kan vara revisor i en sparbank eller
medlemsbank utgör en nödvändig anpassning till det s.k.
revisorsdirektivet. Det direktivet behandlar endast frågan vem som är
behörig att utföra lagstadgad räkenskapsrevision. Andra former av
granskning nämns inte. EG-rätten torde därför inte hindra att det i en
sparbank eller medlemsbank utses andra granskare utan de
kvalifikationer som fordras enligt revisorsdirektivet så länge dessa inte
tar del i ansvaret för räkenskapsrevisionen. Direktivet förhindrar däremot
att personer som saknar formell revisorskompetens utses att svara för
granskningen av bankernas räkenskaper och att sådana personer
undertecknar revisionsberättelsen på det sätt som sker enligt den
nuvarande svenska lagstiftningen.
En sparbank har till ändamål att främja sparsamhet och en
medlemsbank att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Genom
att till revisorer i sparbanker och medlemsbanker utse lekmän och
yrkesrevisorer som inte uppfyller vissa formella kompetenskrav torde
man i allmänhet vilja åstadkomma att verksamheten granskas av personer
som har anknytning till den och som därmed är särskilt lämpade att pröva
om verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk
synpunkt tillfredsställande sätt samt att den står i överensstämmelse med
de särskilda syftena med verksamheten. Dessutom kan dessa personer
genom sin särskilda erfarenhet och kompetens ofta tillföra företaget
något utöver vad de examinerade revisorerna gör.
Det är mot denna bakgrund väsentligt att lagstiftningen tillhandahåller
bestämmelser som möjliggör en fortsatt granskning genom lekmän och
yrkesrevisorer utan formell kompetens. Som framgått ovan kan EG-
rätten inte anses förhindra regler om sådan granskning så länge denna
inte sammanblandas med räkenskapsrevisionen.
Det föreslås därför att det på samma sätt som för aktiebolag införs
regler om ett nytt slag av granskningsmän. Dessa skall ha till uppgift att
bevaka särskilda aspekter på sparbankernas och medlemsbankernas
verksamhet men inte svara för den revision som föreskrivs i den
civilrättsliga lagstiftningen. Deras uppdrag bör inte vara av tillfällig
karaktär utan avse en löpande granskning av banken. Det är lämpligt att
liksom beträffande aktiebolag benämna dessa granskare
lekmannarevisorer.
5.2.2 Hur skall lekmannarevisorn utses?
Regeringens förslag: Lekmannarevisor skall utses av stämman eller
enligt bestämmelser i stadgarna.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I aktiebolag, däribland
bankaktiebolag, utses lekmannarevisor av bolagsstämman. Som skäl
härför har i prop. 1997/98:99 (s. 174) bl.a. anförts att det från systematisk
synpunkt kan vara en fördel att lekmannarevisorer utses på samma sätt
som gäller för val av styrelseledamöter och revisorer. Det är för
aktiebolagens del vidare möjligt att genom bestämmelser i
bolagsordningen låta någon annan än stämman utse lekmannarevisor.
Samma ordning bör gälla för sparbanker och medlemsbanker. Det
föreslås därför att lekmannarevisor i dessa banker skall utses av stämman
och att det skall vara möjligt att genom bestämmelser i sparbanks
reglemente och medlemsbanks stadgar låta någon annan än stämman utse
lekmannarevisor.
5.2.3 Lekmannarevisors mandattid och entledigande
Regeringens förslag: Lekmannarevisorns mandattid skall bestämmas
av stämman.
Lekmannarevisorn skall kunna entledigas i förtid.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5.1.2 har föreslagits att
revisor i sparbank och medlemsbank alltid skall utses för en bestämd tid
om fyra år. Syftet med förslaget är att stärka revisorns ställning i
förhållande till bankens ledning.
I fråga om lekmannarevisorer är skälen för en bestämd mandattid inte
lika tydliga. Medan revisorn har att ta till vara även andra intressenters än
insättarnas respektive medlemmarnas intressen, har lekmannarevisorn till
uppgift att utöva en slags kontroll för insättarnas och medlemmarnas
räkning. Mot denna bakgrund finns det inte tillräckliga skäl att föreskriva
någon särskild mandatperiod för lekmannarevisorn. Detta bör i stället
vara en fråga för den som utser lekmannarevisorn, dvs. normalt stämman.
Om stämman inte fattar något beslut om hur länge uppdraget skall bestå,
får det anses gälla tills vidare. I denna del fordras ingen reglering i lag.
När det gäller frågan om en lekmannarevisors uppdrag kan upphöra i
förtid bör det gälla samma principer som för en revisor, dvs. det bör
finnas rätt för den som har utsett lekmannarevisorn att när som helst
entlediga denne. Detta är en naturlig följd av den förtroendeställning som
lekmannarevisorn intar. Även lekmannarevisorn bör i likhet med en
revisor ha en rätt att när som helst lämna sitt uppdrag. Dessa principer
bör framgå av lagen.
5.2.4 Behörighetskrav, jäv och kreditjäv
Regeringens förslag: En lekmannarevisor skall omfattas av i
huvudsak samma allmänna behörighetskrav och jävsbestämmelser
som en revisor.
Normalt får en lekmannarevisor inte stå i skuld till banken.
Lekmannarevisor i medlemsbank får emellertid stå i skuld till banken
i vissa undantagsfall. En medlemsbank skall i sådana undantagsfall
inte få lämna kredit till lekmannarevisorn på andra villkor än sådana
som banken normalt ställer upp.
En sådan begränsning i fråga om villkoren skall inte gälla för
sparbanker och medlemsbanker vid kredit till lekmannarevisorn
närstående personer eller företag.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Bakgrund: Dagens "lekmannarevisorer", dvs. personer som verkar
som revisorer men som saknar formell revisorskompetens, omfattas av
samma allmänna behörighets- och kompetenskrav som examinerade
revisorer. De får således inte vara underåriga, försatta i konkurs eller
underkastade näringsförbud och inte heller ha förvaltare enligt 11 kap. 7
§ föräldrabalken. Härutöver fordrar lagen att de har den insikt i och
erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn
till arten och omfattningen av bolagets verksamhet fordras för att fullgöra
uppdraget (3 kap. 3 § bankrörelselagen).
För samtliga revisorer gäller dessutom ett antal bestämmelser om jäv.
Bestämmelserna förhindrar att den som på något av vissa angivna sätt
står den reviderade banken nära är revisor i banken.
Som sägs i avsnitt 5.1.4 syftar bestämmelserna i 2 kap. 17 §
bankrörelselagen om s.k. kreditjäv framför allt till att förhindra att
personer i ledande ställning i bankerna bedriver spekulativ verksamhet
med lånade pengar och till att garantera att sådana personer står fria och
obundna av egna intressen då de skall bedöma villkor för krediter,
värdera säkerheter m.m. Innebörden av bestämmelserna är, som också
framgår i avsnitt 5.1.4, att en bank inte på andra villkor än sådana som
banken normalt ställer upp får lämna kredit till personer med viss
anknytning till banken. Till den krets som omfattas av bestämmelserna
om kreditjäv hör t.ex. styrelseledamöter och anställda i ledande ställning
i banken. Till samma krets hör även sådan revisor i banken som avses i 3
kap. 5 § femte stycket bankrörelselagen, dvs. annan revisor i
medlemsbank än auktoriserad revisor. I det nämnda avsnittet anges att
det, till följd av vissa andra föreslagna ändringar, inte längre finns något
behov av att kreditjävsbestämmelsen omfattar sådana revisorer. Det har
därvid föreslagits att "sådan revisor i banken som avses i 3 kap. 5 § femte
stycket bankrörelselagen" inte längre skall upptas i bestämmelsen.

Skälen för regeringens förslag

Allmänna behörighetskrav

De allmänna krav som bankrörelselagen i dag ställer på den som skall
utses till revisor bör enligt regeringens mening gälla även för den som
skall utses till lekmannarevisor. Således bör denne inte vara underårig,
försatt i konkurs eller underkastad näringsförbud. Inte heller bör den som
skall utses ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Ett allmänt kompetenskrav på insikt i och erfarenhet av redovisning
och ekonomiska förhållanden är, vad gäller revisorer, naturligt med
hänsyn till revisorernas betydelse för tredje mans skydd.
Lekmannarevisorns granskning skall till skillnad från revisorns
granskning ske ur ett insättar- respektive medlemsperspektiv. Uppgiften
är alltså snävare än en revisors uppgift. Det är därför naturligt att det
överlämnas till huvudmännen respektive medlemmarna att själva avgöra
vilken kompetens som skall krävas. Någon anledning att i lagen uppställa
krav på insikt och erfarenhet av visst slag finns därför inte.
En särskild fråga är om även revisionsbolag skall kunna vara
lekmannarevisor. Det har inte framkommit att det skulle finnas något
behov av detta. Aktiebolagslagen innehåller inte någon bestämmelse om
att ett revisionsbolag kan vara lekmannarevisor i aktiebolag. Till detta
kommer att ett uppdrag som lekmannarevisor kommer att vara ett
utpräglat förtroendeuppdrag av det slag som normalt bör lämnas till en
fysisk person. Det föreslås därför inte några regler om att revisionsbolag
skall kunna vara lekmannarevisorer.

Skall lekmannarevisorn omfattas av jävsbestämmelser?

Det är självfallet viktigt att en lekmannarevisor är obunden i förhållande
till bankens ledning. Med regler om jäv kan man undvika förhållanden
som kan medföra risker för obehöriga hänsynstaganden vid
granskningen. Härigenom ökar trovärdigheten av den granskning som
lekmannarevisorn utför, något som är viktigt i alla banker. Av dessa skäl
föreslås att regler om jäv skall gälla även för lekmannarevisorer. I
huvudsak bör samma regler om jäv gälla för lekmannarevisorer som för
revisorer enligt bankrörelselagen. För revisorer finns det emellertid en
bestämmelse som hindrar den att vara revisor som står i låneskuld till
banken eller annat företag i samma koncern eller har förpliktelser för
vilka banken eller ett sådant företag har ställt säkerhet. För att det skall
vara möjligt för medlem i medlemsbank att utses till lekmannarevisor bör
ett undantag i nämnda jävsbestämmelse göras när det gäller
medlemsbanker. Undantaget bör utformas så att en låneskuld eller
säkerhet utgör jävsgrund endast om den går utöver vad som normalt
sammanhänger med medlemskap i banken. Ett motsvarande undantag
gäller visserligen nu för sådana revisorer som inte är auktoriserade eller
godkända (3 kap. 5 § femte stycket bankrörelselagen). Det undantaget
har emellertid i avsnitt 5.1.4 föreslagits upphöra att gälla i och med att
möjligheten att utse icke examinerade revisorer tas bort.

Kreditjäv för lekmannarevisor och denne närstående personer och
företag

De personer som nu är revisorer och som saknar formell
revisorskompetens kommer, enligt förslaget i avsnitt 5.1.3, inte längre att
kunna vara revisorer i medlemsbanker. Som konstaterats i avsnitt 5.1.4
föreligger alltså inte längre något behov av en kreditjävsbestämmelse
med hänsyn till denna kategori personer i deras egenskap av revisorer.
Frågan är emellertid om den avsedda kategorin personer, i egenskap av
lekmannarevisor i medlemsbank, även fortsättningsvis bör omfattas av en
motsvarande bestämmelse om kreditjäv.
Det kan som en utgångspunkt fastslås att de syften som bär upp
bestämmelserna om kreditjäv naturligtvis har tydlig relevans i fråga om
personer som har stort inflytande över verksamheten i en bank.
Detsamma gäller i fråga om bl.a. revisorer, som ju i revisionsberättelsen
uttalar sig om t.ex. huruvida årsredovisningen upprättats i
överensstämmelse med gällande lag. Den roll lekmannarevisorn i
promemorian föreslås få är emellertid väl avgränsad från de nyss nämnda
lednings- och kontrollfunktionerna. Det finns därför inte lika starka skäl
för att lekmannarevisorn skall tillhöra kreditjävskretsen som för att t.ex.
revisorn skall göra det. Lekmannarevisorns kontrollfunktion kommer
emellertid ändå att vara sådan att det är viktigt att han är obunden i
förhållande till bankens ledning. Detta talar för att lekmannarevisorn trots
allt bör omfattas av bestämmelser om kreditjäv. Det förtjänar att
uppmärksammas i sammanhanget att personer som nu är revisorer och
som saknar formell revisorskompetens måste förväntas komma att, i
egenskap av lekmannarevisor, fortsättningsvis fylla en funktion som i
praktiken i stora delar motsvarar den funktion de fyllt i revisorsrollen (jfr
avsnitt 5.2.5). Det är då naturligt att lekmannarevisorn hör till den krets
som omfattas av kreditjävsbestämmelsen.
En särskild fråga är om även lekmannarevisorn närstående personer
och företag skall omfattas av bestämmelser om kreditjäv. Denna fråga
har samband med de bestämmelser om s.k. närståendejäv som vid
årsskiftet 1998/99 har avskaffats för revisorer i bankaktiebolag och de
motsvarande nu gällande bestämmelser som föreslås avskaffas för
revisorer i sparbanker och medlemsbanker, 3 kap. 5 § andra stycket
bankrörelselagen (se avsnitt 5.1.4). Bestämmelsernas innebörd, som
närmare redogjorts för i nyss nämnda avsnitt, är i korthet bl.a. att en
person vars make eller sambo står i skuld till en sparbank eller
medlemsbank inte får vara revisor i banken. Detsamma gäller om
skulden avser en juridisk person i vilken revisorn eller dennes make eller
sambo har ett väsentligt ekonomiskt intresse. Undantag gäller emellertid
för godkänd revisor och s.k. förtroenderevisor i medlemsbank om
låneskulden inte går utöver vad som normalt sammanhänger med
medlemskap i banken.
Någon bestämmelse om närståendejäv gäller inte för lekmanna-
revisorer i bankaktiebolag (jfr 11 kap. 11 § aktiebolagslagen). Detta
innebär bl.a. att en person kan vara lekmannarevisor i en sådan bank även
om personens make eller sambo står i skuld till banken. Det innebär
också t.ex. att ett företag som lekmannarevisorn har ett ekonomiskt
intresse i kan stå i skuld till bankaktiebolaget utan att detta utgör jäv för
lekmannarevisorn. Detsamma har föreslagits gälla för lekmannarevisorer
i sparbanker och medlemsbanker (se ovan i detta avsnitt).
När det gäller frågan om huruvida närstående till lekmannarevisor skall
omfattas av någon bestämmelse om kreditjäv, dvs. att en sparbank eller
medlemsbank inte skall få lämna kredit till de närstående på andra villkor
än sådana som banken normalt ställer upp, ligger det nära till hands att ta
sin utgångspunkt i de lagändringar som för bankaktiebolagens del trädde
i kraft vid årsskiftet 1998/99. Dessa innebär, som framgått ovan, att
bestämmelserna om närståendejäv avskaffats utan att någon bestämmelse
om kreditjäv gjorts tillämplig i motsvarande mån.
Bestämmelser om kreditjäv finns för kreditmarknadsföretagens del i
3 kap. 10 § lagen om finansieringsverksamhet och för värde-
pappersbolagens del i 3 kap. 7 § lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse. Ingen av dessa bestämmelser omfattar närstående till
lekmannarevisor.
I detta sammanhang bör vidare framhållas att lekmannarevisorns roll i
en bank är väl avgränsad från t.ex. den kontrollfunktion som en revisor
utövar. Det förhållandet måste tillmätas viss betydelse när det gäller fråg-
an var gränsen för den kreditjäviga kretsen skall dras.
De nu förda resonemangen leder fram till slutsatsen att någon
kreditjävsbestämmelse inte behöver införas för närstående till lek-
mannarevisorer i sparbanker och att inte heller närstående till lek-
mannarevisorer i medlemsbanker behöver omfattas av någon sådan
bestämmelse. Detta innebär att samma regler kommer att gälla för
sparbanker och medlemsbanker som för bankaktiebolag i detta avseende.
5.2.5 Lekmannarevisorns uppgift
Regeringens förslag: Lekmannarevisorn skall granska att
sparbankens eller medlemsbankens ändamål följs, att verksamheten
sköts på ett från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och att den
kontroll som görs inom banken är tillräcklig. Granskningen skall ske
enligt god sed vid detta slag av granskning.
Lekmannarevisorn skall vidare göra den granskning som stämman
föreskriver, om föreskrifterna inte strider mot lag, stadgarna eller god
sed.
Lekmannarevisorn får inte underteckna en revisionsberättelse.
En sparbanks eller medlemsbanks styrelse skall lämna lek-
mannarevisorn det material och de upplysningar om banken som
fordras för granskningen.
En lekmannarevisor skall ha samma tystnadsplikt och samma
upplysningsskyldighet som en revisor har.
Lekmannarevisorn skall redovisa resultatet av granskningen i en
granskningsrapport. Rapporten skall lämnas till bankens styrelse
senast två veckor före den ordinarie stämman och sändas till
huvudmännen i en sparbank och hållas tillgänglig för medlemmarna i
en medlemsbank.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom
Finansinspektionen tillstyrker förslaget i sin helhet eller lämnar det utan
erinran. Finansinspektionen anser, i fråga om de frister inom vilka
revisionsberättelse, granskningsrapport och yttrande över särskild
granskning skall avlämnas eller hållas tillgängliga, att de regler som
gäller för sparbanker och medlemsbanker bör anpassas till vad som gäller
för bankaktiebolag. Därmed skulle en granskningsrapport lämnas till
bankens styrelse senast tre veckor i stället för två veckor före den
ordinarie stämman.

Skälen för regeringens förslag

Granskningsuppdragets omfattning

När det gäller granskningsuppdragets omfattning gör bankrörelselagen i
dag inte skillnad mellan å ena sidan de revisorer som är examinerade
revisorer och å andra sidan revisorer utan formell kompetens. De lekmän
som utses till revisorer i en sparbank eller medlemsbank har således
samma uppgifter och samma ansvar som de auktoriserade och godkända
revisorerna i banken. Detsamma gällde för aktiebolag före den 1 januari
1999. I prop. 1997/98:99 (s. 178) har emellertid angetts att, trots den
formella likställdheten, få av de dåtida "lekmannarevisorerna" beskrev
sitt uppdrag genom att hänvisa till aktiebolagslagens bestämmelser. I
stället betonade man ofta dels uppgiften att granska om företagets
verksamhet hade stämt överens med det särskilda syfte som hade angetts
för bolaget, dels uppgiften att göra en övergripande förvaltningsrevision.
Räken-skapsrevisionen utfördes så gott som alltid av bolagets övriga
revisorer.
I nämnda proposition har vidare angetts att reglerna om lekmanna-
revisorer i aktiebolag borde utformas så att lekmannarevisorernas
uppdrag i huvudsak stämmer överens med de uppgifter som flertalet av
de lekmän som tidigare verkade som revisorer i praktiken fullgjorde.
Lekmannarevisorerna borde således ha till uppgift att kontrollera om
verksamheten höll sig inom de ramar som bolagsordningen angav. Om
det i bolagsordningen hade angetts särskilda syften med verksamheten,
borde lekmannarevisorerna också granska att dessa tillgodosågs inom
verksamheten. Till lekmannarevisorernas uppdrag borde vidare höra att
kontrollera om verksamheten sköttes på ett från ekonomisk synpunkt
tillfredsställande sätt samt att granska om den kontroll som gjordes inom
företaget var tillräcklig.
Dessa granskningsuppgifter kom till uttryck i aktiebolagslagen. Det
ansågs naturligt att lekmannarevisorerna dessutom utför de särskilda
granskningsuppgifter som aktieägarna beslutar om (samma proposition
s.178). I aktiebolagslagen infördes därför en särskild bestämmelse om att
lekmannarevisorerna skall följa de föreskrifter som bolagsstämman
meddelar, såvida de inte strider mot lag, bolagsordning eller god sed.
Detta ansågs ge möjlighet att utforma lekmannarevisorernas
granskningsuppdrag på ett flexibelt sätt utifrån de behov som finns i
varje enskilt företag.
För att det skall vara helt klart att det till lekmannarevisorns uppgift
inte hör att uttala sig om årsbokslut, årsredovisning och
koncernredovisning intogs ett förbud för en lekmannarevisor att
underteckna revisionsberättelsen. Det angavs därvid i nämnda
proposition (s. 178 och 179) att ett sådant förbud givetvis inte är avsett
att hindra en lekmannarevisor från att delge revisorn sina kunskaper och
bedömningar och på det sättet påverka innehållet i revisionsberättelsen.
I propositionen angavs vidare att lekmannarevisorns granskning bör
ske i enlighet med den sed som har utvecklats och kommer att utvecklas
vid detta slag av granskning och att lagtexten borde innehålla en erinran
om det.
Samma skäl som redovisats i det föregående angående lekmanna-
revisorns uppgifter i aktiebolag gör sig gällande beträffande sparbanker
och medlemsbanker. Bestämmelserna för dessa banker bör därför
utformas på samma sätt som reglerna i aktiebolagslagen.
Frågan om lekmannarevisionens innehåll kommer att behandlas
närmare i författningskommentaren.

Lekmannarevisorns insynsrätt och tystnadsplikt

De icke examinerade revisorer som i dag verkar i sparbanker och
medlemsbanker omfattas av samma regler om insynsrätt som gäller för
examinerade revisorer. Styrelsen är skyldig att bereda revisorerna tillfälle
att verkställa granskningen i den omfattning som dessa finner vara
nödvändig och att lämna de upplysningar och den hjälp som begärs. Är
de revisorer i en moderbank, kan de kräva motsvarande uppgifter av
företagsledningen och revisorerna i ett dotterföretag (3 kap. 9 §
bankrörelselagen).
Rätten till insyn i banken motsvaras av en tystnadsplikt. Även i detta
avseende gäller samma regler för examinerade revisorer som för
revisorer utan formell revisorskompetens. Revisorerna har således inte
rätt att lämna vare sig enskild huvudman, medlem eller utomstående
upplysningar om sådana bankens angelägenheter som de har fått
kännedom om när de har fullgjort sitt uppdrag, om detta skulle kunna
vara till nackdel för banken (3 kap. 14 § bankrörelselagen). I 1 kap. 10 §
bankrörelselagen föreskrivs att enskildas förhållanden till bank inte
obehörigen får röjas.
I några situationer ersätts revisorernas tystnadsplikt av en skyldighet
att lämna upplysningar om banken. Om stämman begär att revisorerna
skall lämna vissa upplysningar, är de skyldiga att göra det, såvida det inte
är till väsentlig nackdel för banken eller till nämnvärd olägenhet för
enskild. Vidare finns en skyldighet att lämna upplysningar om banken till
bl.a. konkursförvaltare, till undersökningsledare vid förundersökning i
brottmål och till granskare enligt 3 kap. 15 § bankrörelselagen (3 kap. 14
§ bankrörelselagen). Det finns också bestämmelser om skyldighet att
rapportera till Finansinspektionen (3 kap. 8 a § bankrörelselagen).
Lekmannarevisorns uppdrag föreslås, som framgår ovan, bli utformat
på ett sätt som nära överensstämmer med det uppdrag som en revisor har.
Lekmannarevisorn kommer därför att ha samma behov av information
om banken som denne och bör därför ges samma insyns- och
informationsrätt.
Den rätt till insyn i banken som en lekmannarevisor således bör få
medför att han även bör åläggas samma tystnadsplikt angående bankens
angelägenheter som en revisor har.
Som sägs ovan i avsnitt 5.1.5 är det angeläget att revisorerna och
lekmannarevisorerna kan ta till vara varandras erfarenheter och
kunskaper. En förutsättning för detta är, vilket också sägs där, att de inte
har tystnadsplikt i förhållande till varandra. Det bör därför införas en
bestämmelse om att lekmannarevisorn är skyldig att lämna revisorn i
banken upplysningar om banken. Ett motsvarande tillägg i kapitlet om
revision har föreslagits i det nämnda avsnittet.

Granskningsrapporten

En revisors granskningsuppdrag skall enligt bankrörelselagen redovisas i
en revisionsberättelse (3 kap. 11 § bankrörelselagen). På motsvarande
sätt bör det av bestämmelserna om allmän granskning framgå hur
resultatet av lekmannarevisorns granskning skall redovisas. Det föreslås
att en sådan redovisning bör ske i en särskild skriftlig redogörelse. Denna
bör benämnas granskningsrapport. Den kommer därigenom att kunna
hållas isär från det yttrande i vilket en särskild granskningsman redovisar
sin granskning.
Det är naturligt att lekmannarevisorn i granskningsrapporten uttalar sig
om de förhållanden som den allmänna granskningen tar sikte på. Så bör
t.ex. eventuella anmärkningar mot den interna kontrollen inom banken
tas upp i granskningsrapporten.
Revisorerna skall i revisionsberättelsen uttala sig om huruvida
styrelseledamöterna bör beviljas ansvarsfrihet eller inte. Eftersom
lekmannarevisorns granskning inte är avsedd att omfatta alla de
förhållanden som är relevanta vid en bedömning av om ansvarsfrihet
skall beviljas eller inte, bör denne till skillnad från revisorn inte ha någon
i lag angiven skyldighet att uttala sig i nämnda fråga. Däremot är det
givetvis lämpligt att lekmannarevisorerna anger om de vid sin granskning
har funnit något som kan inverka på frågan om ansvarsfrihet. I lagen bör
därför tas in en bestämmelse om att en lekmannarevisor som finner
anledning till anmärkning mot någon styrelseledamot ska upplysa om
detta i rapporten.
Granskningsrapporten bör på samma sätt som en revisionsberättelse
redovisas på stämman och inom viss tid dessförinnan sändas till huvud-
männen i en sparbank respektive hållas tillgänglig för och sändas till
medlemmarna och innehavarna av förlagsandelar i en medlemsbank.
För att detta skall vara möjligt måste rapporten lämnas till bankens
styrelse före stämman. Lämpligen bör lekmannarevisorn lämna rapporten
senast två veckor före ordinarie bolagsstämma. Denna tidsfrist motsvarar
nämligen den frist som gäller för revisorns avgivande av
revisionsberättelsen (3 kap. 11 § bankrörelselagen). Skälen till bl.a. att
den senare fristen tills vidare bör vara oförändrad trots att en annorlunda
reglering gäller för bankaktiebolagen redovisas i det följande.
Även när det gäller huvudmännens respektive medlemmarnas och
förlagsandelsinnehavarnas rätt att ta del av granskningsrapporten bör
man välja samma ordning som gäller i fråga om rätten att ta del av
revisionsberättelsen. Följaktligen bör en sparbank vara skyldig att senast
en vecka före ordinarie stämma sända granskningsrapporten till
huvudmännen. En medlemsbank bör i stället vara skyldig att under minst
en vecka före ordinarie stämma hålla granskningsrapporten tillgänglig för
medlemmarna och innehavarna av förlagsandelar samt att genast sända
granskningsrapporten till de medlemmar eller förlagsandelsinnehavare
som begär det.
I fråga om bl.a. tidsfristerna för revisorernas avlämnande av
revisionsberättelsen föreligger skillnader mellan de bestämmelser som
gäller för sparbanker och medlemsbanker å ena sidan och de
bestämmelser som gäller för bankaktiebolag å andra sidan. En
revisionsberättelse skall överlämnas till en sparbanks eller medlemsbanks
styrelse senast två veckor före den ordinarie stämman (3 kap. 11 §
bankrörelselagen). Samma frist föreslås i det föregående gälla i fråga om
lekmannarevisorns avgivande av granskningsrapporten. Ett yttrande över
särskild granskning skall hos en sparbank eller en medlemsbank hållas
tillgängligt under minst en vecka före stämman (3 kap. 15 §
bankrörelselagen). Motsvarande frister i fråga om aktiebolag är tre
veckor för revisionsberättelsen och granskningsrapporten (10 kap. 27 §
respektive 11 kap. 14 § aktiebolagslagen) och två veckor för yttrandet
över den särskilda granskningen (11 kap. 22 § aktiebolagslagen). Dessa
skillnader har uppkommit till följd av lagändringar som trädde i kraft vid
årsskiftet 1998/99. Det kan ifrågasättas om skillnaderna bör behållas,
även om de inte utgör några av de mer påtagliga olikheter som genom
nämnda lagändringar uppkommit mellan de olika bankkategorierna. När
det gäller medlemsbankerna är det vidare av intresse att lagen om
ekonomiska föreningar (8 kap. 13 och 17 §§) innehåller bestämmelser
beträffande revisionsberättelse och yttrande över särskild granskning som
i fråga om fristernas längd motsvarar vad som gäller enligt nyss angivna
bestämmelser i bankrörelselagen. Med hänsyn till det sagda anser
regeringen till skillnad från Finansinspektionen att det är lämpligt att
överväganden om huruvida bestämmelserna i bankrörelselagen skall
anpassas efter vad som gäller enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen
görs i samband med den översyn av de associationsrättsliga reglerna för
medlemsbanker och sparbanker som avses göras (se avsnitt 4.3).
5.2.6 Lekmannarevisorns skadeståndsansvar
Regeringens förslag: En lekmannarevisor skall omfattas av samma
skadeståndsregler som en revisor.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Bakgrund: I dag gäller samma skadeståndsregler för samtliga
revisorer i sparbanker och medlemsbanker oavsett om de är examinerade
revisorer eller inte. Dessa skadeståndsregler innebär följande. En revisor
är skadeståndsskyldig för skada som han uppsåtligen eller av oaktsamhet
vållar banken när han fullgör sitt uppdrag som bankens revisor (5 kap.
1 och 2 §§ bankrörelselagen). Han är även skadeståndsskyldig för skada
som han vållar en medlem eller någon annan genom överträdelse av
bankrörelselagen, lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag, sparbankslagen eller lagen om medlemsbanker
eller sparbanks reglemente respektive medlemsbanks stadgar (se
nyssnämnda lagrum).
Skälen för regeringens förslag: En lekmannarevisor kan på samma
sätt som en revisor vålla banken och dess intressenter skada. Om han
exempelvis bryter mot sin tystnadsplikt så att uppgifter som är känsliga
för banken sprids, kan det orsaka banken skada. Banken kan också
skadas om lekmannarevisorn i sin granskningsrapport lämnar felaktiga
och ofördelaktiga uppgifter om banken. Mot denna bakgrund är det
naturligt att en lekmannarevisor kan åläggas skadeståndsansvar.
Skadeståndsskyldigheten bör i likhet med vad som gäller för
revisorer omfatta skada som lekmannarevisorn vållar banken
uppsåtligen eller av oaktsamhet. Skadeståndsskyldigheten bör även
omfatta den skada som en medlem eller någon annan drabbas av på
grund av att lekmannarevisorn inte fullgör de uppgifter han har enligt
bankrörelselagen och reglementet respektive stadgarna. Det innebär att
lekmannarevisorn bör kunna åläggas skadeståndsansvar gentemot
medlem eller annan, om han inte utför den granskning som han enligt
lagen skall utföra eller om han underlåter att i granskningsrapporten
redovisa de anmärkningar som han hade bort redo-visa. Syftet med
lekmannarevisorsinstitutet är i och för sig inte att bereda huvudmän,
medlemmar och andra underlag för deras ekonomiska handlande
gentemot bolaget. Sådant underlag bör i första hand tillhandahållas
genom revisorernas revisionsberättelse. Emellertid är det rimligt att de
som tar del av granskningsrapporten kan lita på vad som redovisas i den.
5.3 Frister för väckande av skadeståndstalan
Regeringens förslag: Fristen för väckande av talan mot
styrelseledamot, revisor, granskare och stiftare om skadestånd till en
sparbank eller medlemsbank förlängs från tre till fem år.
Motsvarande frist för delegat förlängs från ett till tre år. Fristen för
lekmannarevisor skall vara fem år.
Fristen skall räknas
för delegat från utgången av det räkenskapsår då det beslut eller den
åtgärd, som ligger till grund för talan fattades eller vidtogs,
för revisor från utgången av det räkenskapsår som revisions-
berättelsen avser och
för lekmannarevisor från utgången av det räkenskapsår som
granskningsrapporten avser.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Bakgrund

Talan om skadestånd till en sparbank eller en medlemsbank

Vissa bestämmelser om möjlighet att föra talan om skadestånd till en
sparbank eller en medlemsbank finns i 5 kap. 6 § respektive 7 § bankrör-
elselagen. I dessa bestämmelser föreskrivs bl.a. att talan för bankens
räkning mot en styrelseledamot om skadestånd på grund av ett beslut
eller en åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas senast ett år från det
att årsredovisningen och revisionsberättelsen lades fram på stämman. Har
stämman i vederbörlig ordning fattat beslut om ansvarsfrihet för en styr-
elseledamot eller beslut om att inte föra skadeståndstalan mot styrelse-
ledamoten eller har den ettåriga tiden för talan försuttits, kan trots detta
skadeståndstalan väckas, om stämman inte har fått i väsentliga
hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter i årsredovisningen eller
revisionsberättelsen eller på något annat sätt i fråga om det beslut eller
den åtgärd som ligger till grund för talan. I detta fall, liksom för talan
mot bl.a. delegat, revisor och stiftare, gäller i fråga om tidsfrister vad
som föreskrivs i 5 kap. 8 § bankrörelselagen.

Fristernas längd vid talan om skadestånd till en sparbank eller en
medlemsbank

Enligt 5 kap. 8 § första stycket bankrörelselagen är fristen för väckande
av talan för bankens räkning mot styrelseledamot, revisor och stiftare tre
år. Samma frist gäller på grund av hänvisningen i 3 kap. 15 § tredje
stycket bankrörelselagen för granskare. För delegater, dvs. för bl.a.
verkställande direktörer, är fristen ett år.

Fristernas utgångspunkt vid talan om skadestånd till en sparbank eller
en medlemsbank

Den frist som gäller enligt 5 kap. 8 § första stycket bankrörelselagen för
väckande av talan mot styrelseledamot börjar löpa vid utgången av det
räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan
fattades eller vidtogs. För delegaternas del börjar fristen att löpa då års-
redovisningen och revisionsberättelsen för det räkenskapsår varunder den
ansvarsgrundande åtgärden vidtagits läggs fram på stämman. För
revisorer börjar fristen att löpa då revisionsberättelsen läggs fram på
stämman och för granskare då yttrande över granskningen avges.

Talan om skadestånd till ett bankaktiebolag

Samma regler har gällt för bankaktiebolag som för sparbanker och
medlemsbanker i fråga om tidsfristernas längd och om den tidpunkt då
fristerna börjar löpa. I och med de lagändringar som gjordes vid
årsskiftet 1998/99 gäller emellertid numera delvis annorlunda regler för
bankaktiebolagen. Enligt 15 kap. 13 § aktiebolagslagen, som motsvarar
5 kap 8 § bankrörelselagen, är nämligen fristen för väckande av talan för
bolagets räkning mot stiftare, styrelseledamot, verkställande direktör,
revisor, lekmannarevisor och särskild granskare fem år. Begreppet
delegat förekommer inte längre för bankaktiebolagens del. För
verkställande direktör liksom för styrelseledamot börjar fristen att löpa
vid utgången av det räkenskapsår då beslut eller åtgärder som talan
grundas på fattades eller vidtogs. För revisor börjar fristen att löpa vid
utgången av det räkenskapsår som revisionsberättelsen avser. För
lekmannarevisor börjar fristen att löpa vid utgången av det räkenskapsår
som granskningsrapporten avser. För särskild granskare börjar fristen att
löpa den dag då yttrandet över den särskilda granskningen lades fram på
stämman.

Skälen för regeringens förslag

Skälen för de gjorda lagändringarna beträffande bankaktiebolag

Som skäl för de lagändringar som gjordes beträffande bankaktiebolag vid
årsskiftet 1998/99 har i prop. 1997/98:166 (s. 166) anförts bl.a. följande.

"5 kap. 8 § BRL motsvarar 15 kap. 13 och 14 §§ ABL. Paragraferna
innehåller preskriptionsregler.
I de fall som avses i paragrafen är fristen för väckande av talan för
bolagets räkning mot stiftare, de ledande befattningshavarna, revisor
och särskild granskare enligt bankrörelselagen tre år. Enligt
aktiebolagslagen är emellertid fristen i motsvarande fall fem år. Fristen
i aktiebolagslagen förlängdes med två år genom prop. 1997/98:99. I
förarbetena (prop. s. 196 f.) anfördes som skäl för detta: Vissa
slutsatser kan dras av de erfarenheter som har gjorts i samband med
utredningar av ifrågasatt försumlighet i några kreditföretag under slutet
av 1980-talet och början av 1990-talet. Dessa erfarenheter talar för att
den nuvarande treårsfristen ibland kan vara för kort för att möjliggöra
utredning av bolaget tillkommande skadeståndsanspråk. Särskilt torde
detta gälla kreditmarknadsbolag. I sådana bolag kan tiden mellan å ena
sidan utgången av det räkenskapsår under vilket ett skadebringande
beslut om kreditgivning fattades respektive den dag då
revisionsberättelsen lades fram på bolagsstämman och å andra sidan
den tidpunkt då skadan framträder uppgå till flera år. I fråga om andra
slag av aktiebolag är behovet av en längre frist för väckande av talan
möjligen inte lika tydligt. Det får dock anses vara angeläget att dessa
regler är enhetliga för alla bolag som omfattas av aktiebolagslagen. På
grund av det anförda föreslår regeringen att den treåriga fristen
förlängs till fem år. Av systematiska skäl bör tiden för väckande av en
talan mot en stiftare också förlängas till fem år.
En annan skillnad mellan bankrörelselagen och aktiebolagslagen
gäller beträffande talan mot revisorer. Tidigare löpte den enligt de båda
lagarna från samma tidpunkt, nämligen från det att revisionsberättelsen
lades fram på stämman. Genom prop. 1997/98:99 infördes emellertid
en ändring i aktiebolagslagen, innebärande att fristen i stället skall löpa
från utgången av det räkenskapsår då beslut eller åtgärd varpå talan
grundas fattades eller vidtogs. Denna ändring genomfördes för att tiden
för väckande av en talan mot de ledande befattningshavarna respektive
revisorn skall börja löpa från samma tidpunkt (prop. s. 197). Den
reglering som tidigare fanns i aktiebolagslagen, och som fortfarande
finns i bankrörelselagen, innebar nämligen att revisorernas ansvar
upphör vid en senare tidpunkt än de ledande befattningshavarnas.
Det finns emellertid ytterligare en skillnad mellan de båda lagarna.
Den gäller preskriptionsfristen för talan mot lekmannarevisorer. Någon
sådan bestämmelse finns inte i bankrörelselagen, men infördes i
aktiebolagslagen genom prop. 1997/98:99. Denna frist
överensstämmer med vad som gäller för revisorer.
De ändringar som genom prop 1997/98:99 har gjorts i 15 kap. 13 § är
alla sådana att de bör gälla för bankaktiebolag."

Fristernas längd vid talan om skadestånd till en sparbank eller en
medlemsbank

I fråga om preskriptionsfristernas längd gör sig samma skäl gällande för
sparbankerna och medlemsbankerna som för bankaktiebolagen. Därför
bör bestämmelserna i 5 kap. 8 § första stycket bankrörelselagen ändras på
så sätt att de frister som avser styrelseledamot, revisor och stiftare skall
vara fem år i stället för tre år. För väckande av talan mot granskare och
lekmannarevisor bör gälla samma frist som för väckande av talan mot
revisor.
Som nämnts i det föregående är enligt gällande rätt fristen för delegater
ett år medan fristen för styrelseledamöter är tre år. En delegat i en
sparbank eller en medlemsbank utför på styrelsens uppdrag sådana
uppgifter som annars ankommer på styrelsen (se 3 kap. 6 §
sparbankslagen och 6 kap. 6 § lagen om medlemsbanker). Det kan därför
tyckas naturligt att samma regler skall gälla för delegater som för
styrelseledamöter. Den skillnad som föreligger i fråga om fristernas
längd hänger emellertid bl.a. samman med att delegater inte, vilket är
fallet med styrelseledamöter, omfattas av bestämmelser om ansvarsfrihet
(jfr t.ex. prop. 1955:3 s. 325 och prop. 1955:151 s. 259). Det finns inte
skäl att nu utjämna den skillnad som föreligger mellan delegater och
styrelseledamöter härvidlag. Mot bakgrund av det ovan refererade
resonemang som fördes i prop. 1997/98:99 (s. 196 f.) angående fristernas
längd och med tanke på att fristerna överlag förlängs bör dock även
fristen för delegater förlängas, lämpligen till tre år.

Fristernas utgångspunkt vid talan om skadestånd till en sparbank eller
en medlemsbank

Även när det gäller frågan om vid vilken tidpunkt de olika fristerna skall
börja löpa gör sig i huvudsak samma skäl gällande för sparbankerna och
medlemsbankerna som för bankaktiebolagen. Som nämnts i det
föregående börjar fristen som gäller för verkställande direktör i
bankaktiebolag att löpa vid utgången av det räkenskapsår då beslut eller
åtgärder som talan grundas på fattades eller vidtogs. Det är lämpligt att
samma ordning gäller beträffande delegater, dvs. bl.a. verkställande
direktör, i sparbank och medlemsbank. Fristen för väckande av talan mot
delegat bör därmed börja löpa vid samma tillfälle som fristen för
väckande av talan mot en styrelseledamot, nämligen vid utgången av det
räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan
fattades eller vidtogs. Revisors ansvar bör upphöra vid samma tidpunkt
som då de ledande befattningshavarnas ansvar upphör. Fristen som gäller
revisorer bör därför börja löpa vid samma tillfälle som fristen för
styrelseledamöter och delegater. Regleringen beträffande
lekmannarevisorer bör motsvara den för revisorer. Fristen för granskare
bör, liksom enligt gällande rätt, börja löpa då yttrandet över granskningen
läggs fram på stämman. Motsvarande gäller för särskild granskare i
aktiebolag (15 kap. 13 § 5 aktiebolagslagen).

Enhetlighet i fråga om preskriptionsfristerna

I och med de ändringar som härmed föreslås i fråga om preskrip-
tionsfristerna kommer samma regler att gälla för bankaktiebolag,
sparbanker, medlemsbanker och kreditmarknadsbolag. För kredit-
marknadsföreningar kommer dock delvis avvikande regler att gälla. Det
saknas i allt väsentligt skäl att låta andra regler gälla för kredit-
marknadsföreningar än för övriga kreditinstitut. Det är därför av vikt att
även reglerna för kreditmarknadsföreningar ändras. Det är emellertid
lämpligt att sådana ändringar tas upp i samband med den översyn av
lagen om medlemsbanker som avses göras (se avsnitt 4) och som
kommer att beröra lagen om ekonomiska föreningar. Frågan om ändring
av de frister som gäller beträffande kreditmarknadsföreningar får därför
tills vidare anstå.
5.4 Ändrad övergångsbestämmelse till bankrörelselagen
Regeringens förslag: Företag som vid tidpunkten för ikraftträdandet
av den nya bankrörelsedefinitionen den 1 januari 1996 bedrev
tillståndsfri inlåningsverksamhet får fortsätta med verksamheten
längst till och med den 31 december 2001.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Kooperativa förbundet ser fram emot en permanent lagstiftning, vilken
enligt Banklagskommitténs betänkande synes ha förutsättning att komma
till stånd den 1 januari 2001. Under förutsättning att så sker och att
förbundet därvid har minst 12 månaders omställningsperiod finns ingen
erinran mot att övergångsbestämmelsen förlängs.
Bakgrund: Genom en ändring i bankrörelselagen med verkan från den
1 januari 1996 avskaffades allmänhetsbegreppet i
bankrörelsedefinitionen. Skälen härtill har utvecklats i regeringens
proposition 1995/96:74 Ökad bankkonkurrens, s. 105 f.

Enligt vad som framgått ovan i avsnitt 5.2 har allmänhetsbegreppet en
EG-rättslig dimension. Enligt artikel 3 i andra banksamordningsdirek-
tivet (89/646/EEG) får sålunda inga andra företag än kreditinstitut ta
emot inlåning eller upplåning från allmänheten om inte verksamheten
är föremål för särskild reglering och kontroll enligt den nationella
lagstiftningen. Även begreppet kreditinstitut definieras med hjälp av
allmänhetsbegreppet. Ett kreditinstitut är sålunda ett företag vars
verksamhet omfattar både inlåning eller upplåning från allmänheten
och kreditgivning för egen räkning. De föreningar som ägnar sig både
åt inlåning eller upplåning samt kreditgivning kommer således att
omfattas av EG:s bankdirektiv i den mån deras inlåningsverksamhet
anses riktad mot allmänheten.
De skäl som tidigare har funnits för att hålla sparkasseinlåning utanför
bankrörelsebegreppet har i takt med att medlemskadrarna vuxit förlorat
sin bärkraft. Flera nordiska sparkassor har drabbats av
uttagsanstormningar i samband med att föreningarna visat svaga
resultat, vilket visar att spararna inte uppfattar de sparade medlen som
medlemmarnas bidrag till föreningens företagets rörelsekapital.
Detta har i sin tur ytterligare försvagat föreningarnas ekonomiska
ställning. Som ovan anförts företer sparkasseverksamhet betydande
likheter med bankinlåningsverksamhet, utan att omfattas av någon
reglering till skydd för insättarna. Även om sparkassorna inte är
integrerade i det allmänna betalningssystemet torde insättarna i
konsumentskyddshänseende vara lika skyddsvärda som bankkunderna.
Vissa större sparkassor har nämligen åtskilliga insättare och förvaltar
betydande belopp. Det rör sig också om, i många fall, ett långsiktigt
sparande, ofta motiverat av ett socialt viktigt sparmål, t.ex.
bostadssparande. Därutöver utgör de medlemsfinansierade
kooperativen en viktig del av samhällsekonomin. Det finns därför
anledning att se till att sparkassorna inordnas under ett regelsystem
som är ägnat att skapa förtroende bland medlemskollektivet, något som
är till gagn för hela den kooperativa rörelsen. Att låta sparkassorna
inordna sig under bankrörelslagens regler förefaller dock mindre
välavvägt eftersom den lagen är avpassad för just bankverksamhet som
ju enligt vad som tidigare sagts i grunden skiljer sig från icke-finansiell
verksamhet. Behovet av regelsystem för sparkassorna har föranlett
regeringen att tillkalla en särskild utredare som enligt
utredningsdirektiven (dir. 1995:100) skall utreda vilka regler som bör
gälla för ekonomiska föreningar som tar emot insättningar. Utredaren
skall överväga vilka kvalitativa och kvantitativa krav som bör ställas
på ekonomiska föreningar som tar emot insättningar och som har en
icke-finansiell huvudverksamhet. Vidare skall han bedöma i vilken
utsträckning offentlig kontroll över dessa föreningar skall utövas och
föreslå en rättslig reglering som tillfredsställer de krav och behov som
bedöms föreligga till skydd för insättarna. Slutligen skall han överväga
hur ett särskilt skydd för sparare i sparkassor kan utformas. Utredaren
skall presentera sitt förslag i december 1995.
Regeringen avser alltså att så snart som möjligt föreslå regler för
ekonomiska föreningar som bedriver sparkasseverksamhet.
Allmänhetsrekvisitet som ju tillkommit för just sparkassornas skull
torde därmed ha tjänat ut sin roll. Frågan är därför om man inte redan
nu skall utmönstra allmänhetsrekvisitet ur bankrörelsedefinitionen. Det
är osäkert om den nuvarande tolkningen av allmänhetsrekvisitet
nämligen att all medlemsinlåning faller utanför det finansiella
regelsystemet om inlåningen enbart sker från medlemmarna är
förenlig med motsvarande bestämmelser i första och andra
banksamordningsdirektiven om verksamheten har en betydande
omfattning och medlemskap i föreningen står öppet för envar. Att
under en övergångsperiod införa en ny tolkning av bankrörelslagens
allmänhetsbegrepp framstår som mindre lämpligt.

På grundval av det anförda togs allmänhetsrekvisitet bort. Enligt en
särskild övergångsbestämmelse tilläts emellertid företag som vid lagens
ikraftträdande bedrev inlåningsverksamhet som inte fordrade tillstånd
enligt äldre lag att fortsätta med verksamheten längst till den 31
december 1997.
Regeringen tillkallade 1995 en särskild utredare med uppgift att
överväga kvalitativa och kvantitativa krav på föreningar som tar emot
insättningar (dir. 1995:100).
I maj 1996 överlämnade utredaren, Bengt K.Å. Johansson, betänkandet
Skydd för sparande i sparkasseverksamhet till regeringen med ett förslag
till lag om sparkasseverksamhet (SOU 1996:81). Förslaget innebär att
ekonomiska föreningar tillåts ta emot sådan inlåning som är förbehållen
banker under vissa förutsättningar. Betänkandet remissbehandlades. Ett
stort antal remissinstanser avstyrkte förslaget.
I regeringens proposition 1997/98:24 Ändrad övergångsbestämmelse i
bankrörelselagen föreslogs att den ovan nämnda övergångstiden skulle
förlängas från den 31 december 1997 till den 31 december 1999. Som
skäl för förlängningen anfördes att sparkasseutredningens kritiserade
förslag inte kunde läggas till grund för lagstiftning samt att
Banklagskommittén skulle göra en översyn av gränserna för
bankrörelselagens tillämpningsområde. Eftersom Banklagskommitténs
arbete skulle vara klart vid utgången av år 1997 ansåg regeringen att det
förelåg betydande fördelar med att avvakta kommitténs betänkande.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen anförde i prop.
1997/98:24 Ändrad övergångsbestämmelse i bankrörelselagen att det är
en fördel om sparkasseutredningens förslag samordnas med
Banklagskommitténs förslag.
Banklagskommittén överlämnade i januari 1999 sitt huvudbetänkande
till regeringen (SOU 1998:160). Kommitténs förslag innebär helt nya
förutsättningar för sparkassorna. Bland annat föreslås att bankernas
ensamrätt att ta emot inlåning avskaffas. Detta skulle innebära att det inte
behövs något undantag från kravet på bankoktroj för ekonomiska
föreningar med sparkasseverksamhet som tar emot medel från sina
medlemmar. Kommitténs betänkande har sänts ut på remiss och
remisstiden löper ut den 14 juni 1999.
Eftersom det alltjämt är önskvärt att samordna beredningen av spar-
kassefrågan med Banklagskommitténs förslag, bör en ny förlängning av
övergångstiden göras. Mot bakgrund av att kommitténs förslag för
närvarande är föremål för remissbehandling och då en proposition som
behandlar kommitténs förslag enligt en preliminär bedömning beräknas
kunna överlämnas till riksdagen senast under första halvåret år 2001
torde två års förlängning av övergångstiden vara tillräcklig.
Övergångstiden bör därför förlängas till utgången av år 2001.

6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
De föreslagna ändringar som gäller revisorer i sparbanker och
medlemsbanker avser bl.a. ett försenat genomförande i svensk lag av EG-
rättsliga regler. Det betyder att det är särskilt angeläget att dessa
ändringar kan träda i kraft så snart som möjligt. Med hänsyn till detta och
då praktiska skäl talar för att lagändringarna rörande revisorer, allmän
granskning och skadestånd i sin helhet träder i kraft vid samma tidpunkt
bör ikraftträdandet ske per den 1 januari 2000.
För att undvika oklarheter och andra problem i samband med
övergången till de nya reglerna bör dessa förenas med särskilda
övergångsbestämmelser. Dessa behandlas i författningskommentaren.

7 Ekonomiska konsekvenser
Förslagen i 3 kap. bankrörelselagen om revision kan under en övergångs-
period innebära vissa merkostnader för bankerna. Dessa kostnader torde
dock bli begränsade.
De nya bestämmelserna om lekmannarevisorer kan däremot inte
förväntas leda till ökade kostnader. En banks stämma får själva besluta
om huruvida lekmannarevisor skall utses. I de fall lekmannarevisor utses
torde motsvarande granskning, med därav föranledda kostnader, ske
redan i dag inom ramen för revisorsinstitutet.
De föreslagna lagändringarna torde inte leda till några kostnader för
det allmänna

8 Författningskommentar
8.1 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)
1 kap.

1 §

Paragrafen har kompletterats med en upplysning om att lagen numera
även innefattar bestämmelser om allmän granskning av sparbanker och
medlemsbanker.

2 kap.

17 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om s.k. kreditjäv. För närvarande
omfattas annan revisor än auktoriserad revisor i medlemsbank av kredit-
jävsreglerna. Eftersom revisor i en medlemsbank över huvud taget inte
skall få stå i skuld till banken (se 3 kap. 5 § första stycket 4) har icke
auktoriserad revisor tagits bort från listan i första stycket.
Det föreslagna nya andra stycket innebär att kreditjävsreglerna skall
omfatta lekmannarevisor i medlemsbank (se 4 kap.). Att lekmanna-
revisorer i sparbanker och bankaktiebolag aldrig får stå i låneskuld till
banken framgår av bestämmelserna om jäv i 4 kap. 11 § bankrörelselagen
respektive 11 kap. 11 § aktiebolagslagen. Lekmannarevisorn närstående
personer av det slag som avses i första stycket nya 5 och 6 omfattas inte
av kreditjävsbestämmelsen.
Ändringarna har behandlats i avsnitten 5.1.4 och 5.2.4.

3 kap.

1 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om antalet revisorer, hur revisor
utses, revisors mandattid och revisorssuppleanter.
Enligt bestämmelsen skall sparbanker och medlemsbanker ha minst en
revisor. För närvarande gäller ett krav på minst två revisorer för dessa
bankkategorier. För revisorerna har införts en fyraårig mandattid. För
närvarande anges inte någon bestämd mandattid i lag, utan uppdraget
gäller för den tid som anges i stadgarna.
Ändringarna har behandlats i avsnitten 5.1.1 och 5.1.2.

3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om de obehörighetsgrunder och
kompetenskrav som gäller för revisorer. I första stycket har underårighet
tagits bort som en särskild obehörighetsgrund. Bestämmelsen i andra
stycket är ny och innehåller ett krav på att den som skall vara revisor i en
sparbank eller en medlemsbank måste vara auktoriserad eller godkänd
revisor.
Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.1.3.

4 §

Ändringen innebär att bestämmelsen fått en lydelse som ansluter till
motsvarande bestämmelse för bankaktiebolag, se 9 kap. 15 §
bankrörelselagen.

5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om jäv. Ändringarna består framför
allt i att de nuvarande andra, tredje och femte styckena tagits bort. Detta
innebär att lån till vissa revisorn närstående inte längre skall utgöra en
särskild jävsgrund (nuvarande andra stycket). Det innebär vidare att
lagens allmänna regel om delikatessjäv upphör att gälla (nuvarande tredje
stycket). Det har i sistnämnda avseende ansetts att bestämmelserna i 14 §
lagen (1995:528) om revisorer torde vara tillräcklig för att begränsa
risken för att en revisor hamnar i en situation som rubbar förtroendet för
honom eller henne. Ändringarna innebär också att, i fråga om annan
revisor i medlemsbank än auktoriserad revisor, bestämmelsen om
undantag för vissa låneskulder och förpliktelser tagits bort (nuvarande
femte stycket). Slutligen har ordet "kan" i första stycket och i det
föreslagna tredje stycket för tydlighets skull ersatts av ordet "får".
Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.1.4.

6 §

Paragrafen innehåller regler om revisorsuppdragets upphörande.
Ändringen består i att första stycket har tagits bort. Detta innehåller en
bestämmelse om att ett uppdrag att tills vidare vara revisor i en sparbank
eller i en medlemsbank upphör att gälla när en ny revisor utses. Eftersom
revisorer i sparbanker och medlemsbanker, enligt ändringen i 1 § andra
stycket, alltid skall utses för en bestämd tid på fyra år fyller första stycket
inte någon funktion.

7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att styrelsen, om inte rättelse
sker, skall göra anmälan hos Finansinspektionen om bl.a. det förhållandet
att en revisor är obehörig enligt 3 § första stycket. Ändringen innebär att
det införs en skyldighet för styrelsen att göra anmälan hos
Finansinspektionen också i det fallet att revisorn inte är auktoriserad eller
godkänd.

14 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om revisors tystnadsplikt och
upplysningsskyldighet. I bestämmelsen har tagits in en skyldighet för
revisorn att till lekmannarevisor lämna erforderliga upplysningar om
bankens angelägenheter. En sådan upplysningsskyldighet för revisorn
gäller sedan tidigare gentemot medrevisor, granskare som avses i 15 §,
ny revisor och, om banken har försatts i konkurs, konkursförvaltare.
Motsvarande upplysningsskyldighet för lekmannarevisor föreskrivs i
4 kap. 19 §.
Ändringen har behandlats i avsnitt 5.1.5.

15 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om utseende av granskare för
särskild granskning av bankens förvaltning och räkenskaper eller vissa
åtgärder eller förhållanden i banken. I tredje stycket stadgas liksom
tidigare att vad som sägs om revisor i vissa i stycket angivna lagrum
tillämpas även i fråga om granskare. De ändringar som gjorts i stycket är
en följd av att vissa bestämmelser för revisorer ändrats. Därvid har
underårighet tagits bort som en särskild obehörighetsgrund för revisorer
(se 3 § första stycket). Eftersom underårighet alltjämt skall utgöra en
obehörighetsgrund för granskare har en bestämmelse om detta förts in i
tredje stycket. Änd-ringarna har behandlats i avsnitt 5.1.6.
I sak skall gälla samma bestämmelser för granskare som för när-
varande, dock med ett undantag, nämligen bestämmelsen om tidsfristens
längd vid väckande av skadeståndstalan mot granskare. Denna
bestämmelse, som har behandlats i avsnitt 5.3, har tagits in i 5 kap. 8 §
första stycket 5. Därmed har behovet i detta avseende av en hänvisning
till vad som gäller för revisor upphört. Hänvisningen i tredje stycket till
5 kap. 8 § lagen har därför tagits bort.

4 kap. Allmän granskning

Kapitlet, som innehåller bestämmelser om lekmannarevisor, har
utformats med 11 kap. aktiebolagslagen som förebild. Detta innebär att
vissa av kapitlets bestämmelser i språkligt hänseende avviker från de
motsvarande bestämmelser om revisor som finns i 3 kap.
bankrörelselagen. Det har emellertid ansetts ha större betydelse att de nya
bestämmelserna i bankrörelselagen står i överensstämmelse med
aktiebolagslagens modernare språkliga stil än att bankrörelselagen i sig
får en enhetlig språkdräkt.
Lagrådet har anmärkt att uttryckssätt som visserligen återfinns i
aktiebolagslagen men som kan ifrågasättas från redaktionell synpunkt
använts i 4 kap. Som exempel på detta har Lagrådet angett att
lekmannarevisorn i bestämd form använts i 4 kap. 4 8 §§, trots att det
är fullt möjligt att utse mer än en lekmannarevisor. Enligt Lagrådets
mening saknas det anledning att använda annat än obestämd form,
oavsett vad som anges i aktiebolagslagen.
Regeringen konstaterar att det av 1 § uttryckligen framgår att fler än en
lekmannarevisor får utses i en sparbank eller i en medlemsbank. Bruket
av lekmannarevisorn i bestämd form i 4 8 §§ borde därför inte kunna
föranleda något missförstånd i fråga om hur många lekmannarevisorer
som får utses. Det kan tilläggas att lekmannarevisor i bestämd form även
används i motsvarande bestämmelser i det förslag till ändringar i
försäkringsrörelselagen (1982:713) som finns i prop. 1998/99:87
Ändrade försäkringsrörelseregler (s. 64 och 65). Detta lagförslag är
efter att ha granskats av Lagrådet för närvarande föremål för
riksdagsbehandling. Enhetlighetsskäl talar för att samma uttryckssätt
begagnas i de tre lagar där bestämmelser om lekmannarevisorer kommer
att finnas. Sammanfattningsvis anser regeringen att det inte finns skäl att
frångå det uttryckssätt som valts beträffande ordet lekmannarevisor i 4
8 §§.

Lekmannarevisor

1 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att lekmannarevisorer får utses i
sparbanker och medlemsbanker. Syftet med införandet av bestämmelser
om lekmannarevisorer har behandlats i avsnitt 5.2.1. Som framgår av
lagtexten är det möjligt att i en sparbanks reglemente och en
medlemsbanks stadgar ta in föreskrifter som inskränker eller helt tar bort
möjligheten att utse lekmannarevisorer i banken.

2 §

Bestämmelserna motsvarar bestämmelserna om suppleanter för revisorer
(se 3 kap. 1 §).

3 §

Paragrafen innehåller en erinran om att bestämmelserna om revisorer i
bankrörelselagen inte skall tillämpas på lekmannarevisorer. En annan sak
är att flera av bestämmelserna för lekmannarevisorer utformats efter
mönster från dem som gäller för revisorer.

Lekmannarevisorns uppgifter

4 §

Paragrafen anger granskningens omfattning och inriktning. Lek-
mannarevisorns uppdrag skall i huvudsak överensstämma med det
uppdrag som de lekmän som i dag verkar som revisorer i praktiken utför
(se avsnitt 5.2.5). Granskningen skall i stor utsträckning inriktas mot att
de särskilda syften som gäller för verksamheten följs.
Till lekmannarevisorns uppdrag hör först och främst att kontrollera att
bankens verksamhet sköts på ett ändamålsenligt sätt. Det innebär att
lekmannarevisorn skall kontrollera att verksamheten håller sig inom de
ramar som reglementet eller stadgarna anger och att den bedrivs i
överensstämmelse med de syften för verksamheten som kan ha angetts i
dem. Givetvis bör lekmannarevisorn därvid också beakta huruvida detta
sker på ett rationellt och effektivt sätt. Att stämman i viss utsträckning
kan vidga lekmannarevisorns granskningsuppdrag till att avse även
ändamål och syften som inte kommer till uttryck i reglementet respektive
stadgarna avhandlas i kommentaren till 5 §.
Vid granskningen skall också tillses att verksamheten bedrivs på ett
från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt. Avsikten är dock inte att
lekmannarevisorn skall uttala sig om den ekonomiska redovisningen (jfr
7 §). Någon granskning av räkenskapsmaterial behöver han därför
normalt inte göra, såvida inte stämman särskilt ålägger honom detta. Han
måste dock alltid hålla sig underrättad om bankens ekonomiska
förhållanden och bör i sådana frågor ha återkommande kontakter med
bankens ledning och med revisorerna. Granskningen måste vara så
ingående att han kan göra en allmän bedömning av om bankens resurser
används på ett rimligt sätt.
Till lekmannarevisorns uppgifter hör också att kontrollera att det finns
en tillfredsställande intern kontroll inom banken, såväl i fråga om
verksamhetens bedrivande som i fråga om ekonomiska rutiner.
Granskningen av den interna kontrollen måste framför allt inriktas på att
det finns fungerande kontrollrutiner av grundläggande slag.
Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god sed på
detta område kräver. Innebörden av begreppet god sed preciseras inte i
lagen. Granskningen måste uppenbarligen ges växlande omfattning och
innebörd allt efter bankernas skiftande förhållanden. Den måste också
anpassas efter utvecklingen av den praxis som kan växa fram på detta
område. Hur ingående granskningen skall vara beror på förhållandena i
det enskilda fallet. Så torde t.ex. granskningen av om verksamheten sköts
på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt normalt inte behöva vara mer
djupgående. Skulle förhållandena i det enskilda fallet ge anledning till
misstankar om missförhållanden, måste lekmannarevisorn emellertid
initiera en mer ingående granskning. I en sådan situation kan det bli
nödvändigt att lekmannarevisorn, om han själv skulle sakna tillräcklig
ekonomisk kompetens, anlitar biträde av annan för att genomföra
granskningen. Oftast torde det dock i sådana situationer räcka att
lekmannarevisorn samråder med revisorn.
Det är ofrånkomligt att lekmannarevisorns och revisorns gransk-
ningsuppdrag i många avseenden kommer att sammanfalla. När det in-
träffar, t.ex. när det gäller ändamålsgranskning, finns det självfallet
anledning för lekmannarevisorn och revisorn att samråda med varandra.
Det granskningsmaterial som den ene har tagit fram kan givetvis vara till
nytta även för den andre och kan därigenom bli av betydelse för hur
ingående dennes egen granskning i denna del behöver vara.
Lagrådet har fört på tal frågan i vad mån det är lämpligt att utforma
reglerna för sparbanker och medlemsbanker efter mönster av de regler
som gäller för lekmannarevisorer i bankaktiebolag med hänsyn till de
olika sammanslutningarnas karaktär. Lagrådet har därvid yttrat att det i
det avseendet är motiverat med en prövning av varje särskild
bestämmelse. I fråga om 4 § hade det enligt Lagrådets mening varit mera
lämpligt att inte följa aktiebolagslagen, utan att utforma bestämmelsen
självständigt så att de särskilda uppgifter som avses åvila
lekmannarevisorer i sparbanker och medlemsbanker klart framgår.
När det gäller den funktion en lekmannarevisor kan fylla finns det
enligt regeringens uppfattning behov av i princip samma typ av kontroll
hos sparbanker och medlemsbanker som hos aktiebolag, däribland
bankaktiebolag. Detta framgår bl.a. av regeringens resonemang i avsnitt
5.2.5 och vad som ovan anförts i kommentaren till förevarande paragraf.
Det finns sålunda inte skäl att utforma bestämmelsen i paragrafen på
annat sätt än motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen.

5 §

Det granskningsuppdrag som lekmannarevisorn har enligt 4 § kan, som
framgår av förevarande paragraf, fyllas ut genom direktiv av stämman.
Stämman kan t.ex. på olika punkter begära att en fördjupad granskning
görs eller att lekmannarevisorn uppmärksammar något särskilt för-
hållande. Stämmans direktiv får inte stå i strid med lag eller sparbanks
reglemente respektive medlemsbanks stadgar och inte heller med god
sed.
Författningskommentaren har justerats i anledning av Lagrådets
synpunkter.

6 §

Av paragrafen framgår att lekmannarevisorn årligen skall redovisa
resultatet av sin granskning i en granskningsrapport.

7 §

Det har inte ansetts förenligt med föreskrifterna i det åttonde bolags-
rättsliga direktivet att en lekmannarevisor undertecknar revi-
sionsberättelsen. I paragrafen har därför tagits in ett förbud mot detta. Ett
sådant förbud är givetvis inte avsett att hindra en lekmannarevisor från
att delge bankens revisor sina kunskaper och bedömningar och på det
sättet påverka utformningen av revisionsberättelsen. Tvärtom anges i
19 § att lekmannarevisorn är skyldig att lämna en revisor erforderliga
upplysningar om bankens angelägenheter.

Tillhandahållande av upplysningar m.m.

8 §

Utan tillgång till bankens interna material skulle lekmannarevisorerna
inte kunna genomföra någon meningsfull kontroll av banken. Därför
innehåller paragrafen bl.a. regler om att bankens styrelse dels skall
bereda en lekmannarevisor tillfälle att verkställa granskningen i den
omfattning lekmannarevisorn finner behövlig, dels lämna
lekmannarevisorn de upplysningar och det biträde som lekmannarevisorn
begär. Detta har behandlats i avsnitt 5.2.5. Vad beträffar revisorer har
bestämmelsen sin motsvarighet i 3 kap. 9 §.
Hur lekmannarevisor utses

9 §

Enligt bestämmelsen skall en lekmannarevisor som huvudregel utses av
stämman. Skälen för detta har behandlats i avsnitt 5.2.2. Bestämmelserna
i paragrafen gör det vidare möjligt att i en sparbanks reglemente eller en
medlemsbanks stadgar föreskriva att lekmannarevisorer skall utses av
annan än stämman, t.ex. av en viss myndighet eller av något annat
rättssubjekt.
Bestämmelserna om utseende av lekmannarevisorer innehåller till
skillnad från bestämmelserna om revision inte några regler om tiden för
uppdraget. Den som utser lekmannarevisorn måste därför samtidigt
bestämma vilken tid uppdraget skall omfatta. Anges inte någon tid, gäller
uppdraget tills vidare.
I och med att lekmannarevisorn utses på samma sätt som gäller för en
revisor kommer även lekmannarevisorn att bli en slags bankens
syssloman. Detta innebär bl.a. att lekmannarevisorn på samma sätt som
revisorn utan särskilda bestämmelser om detta har rätt till ersättning från
banken.

Obehörighetsgrunder

10 §

Paragrafen innehåller allmänna behörighetskrav för den som skall utses
till lekmannarevisor. Kraven motsvarar de som ställs på revisorer i
allmänhet (se 3 kap. 3 §). Dessutom ställs det krav på att den som utses
inte är underårig, dvs. under 18 år.

Jäv

11 §

Skälen för att bestämmelser om jäv skall finnas har behandlats i avsnitt
5.2.4.
Bestämmelserna överensstämmer i stort sett med de jävsbestämmelser
som gäller för revisorer (3 kap. 5 §). En skillnad mellan bestämmelserna
består i att den som är huvudman i en sparbank inte får vara auktoriserad
revisor i banken men får vara lekmannarevisor, och för övrigt också
godkänd revisor. En annan skillnad gäller paragrafens bestämmelse i
andra stycket om att en låneskuld eller säkerhet utgör jäv endast om
låneskulden eller säkerheten går utöver vad som normalt sammanhänger
med medlemskap i banken. Motsvarande bestämmelse finns inte för
revisorer eftersom det inte är möjligt för den som står i skuld till en bank
eller som har förpliktelser för vilka en bank har ställt säkerhet att vara
revisor i banken.

Anlitande av biträde

12 §

Om en lekmannarevisor anlitar biträde vid utförande av gransk-
ningsuppdraget, gäller bestämmelserna i 11 § om jäv även för biträdet.
Motsvarande bestämmelse för revisorsbiträden finns i det föreslagna nya
fjärde stycket i 3 kap. 5 §.

Lekmannarevisorns avgång

13 §

Ett revisorsuppdrag kan när som helst bringas att upphöra om revisorn
själv eller den som har utsett honom begär det (3 kap. 6 §). Rätten för
den som har utsett revisorn att när som helst entlediga denne anses i
svensk rätt vara en naturlig följd av den förtroendeställning som revisorn
intar. Lekmannarevisorn intar en liknande förtroendeställning. Det har
därför ansetts naturligt att också ett uppdrag som lekmannarevisor kan
sägas upp när som helst.

Lekmannarevisorns granskningsrapport

14 §

Resultatet av lekmannarevisorns granskning skall redovisas i en
granskningsrapport. Denna skall enligt första stycket avges senast två
veckor före den ordinarie stämma där årsredovisningen skall behandlas.
Detta överensstämmer med den tidpunkt som gäller för avgivande av
revisionsberättelse (3 kap. 11 §).
Av andra stycket följer att lekmannarevisorn i granskningsrapporten
skall uttala sig om huruvida bankens verksamhet sköts på ett ändamåls-
enligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och om
bankens interna kontroll är tillräcklig. Har han fått särskilda
stämmodirektiv som det har ålegat honom att följa, skall han uttala sig
även om vad hans granskning i de avseendena har gett vid handen. Om
det finns anledning att rikta anmärkning mot en styrelseledamot i något
av dessa avseenden, skall detta anges i rapporten. Givetvis skall det i så
fall lämnas uppgift om anledningen till anmärkningen.
I tredje stycket finns en bestämmelse som ger lekmannarevisorn
möjlighet att i granskningsrapporten lämna de upplysningar som han
önskar låta huvudmännen respektive medlemmarna och innehavarna av
förlagsandelar få kännedom om. När lekmannarevisorn utnyttjar rätten
att lämna upplysningar måste han ta hänsyn till bestämmelserna om
tystnadsplikt i 17 §.
Om lekmannarevisorn vid sin granskning har upptäckt något
förhållande som det finns anledning att rikta anmärkning mot bör han
inte, lika litet som en revisor, ha möjlighet att med hänvisning till sin
tystnadsplikt underlåta att ange anmärkningen i granskningsrapporten.
Däremot bör anmärkningar i granskningsrapporten utformas på ett sådant
sätt att de inte onödigtvis skadar banken. Så bör t.ex. affärshemligheter
självfallet så långt det är möjligt inte avslöjas.
Författningskommentaren har justerats i anledning av Lagrådets
synpunkter.

15 §

I paragrafen regleras vem som har rätt att ta del av granskningsrapporten
och föreskrivs att den skall läggas fram på stämman. Gransknings-
rapporten skall liksom revisionsberättelsen överlämnas till bankens
styrelse (14 §). En sparbank är skyldig att skicka en kopia av
granskningsrapporten till var och en av huvudmännen. En medlemsbank
är skyldig att låta var och en av medlemmarna och innehavarna av
förlagsandelar ta del av granskningsrapporten och att skicka en kopia av
rapporten till de medlemmar eller förlagsandelsinnehavare som begär
det.

Lekmannarevisorns närvaro vid stämma

16 §

Av paragrafen följer att en lekmannarevisor har samma rätt och
skyldighet att närvara vid stämman som en revisor (jfr 3 kap. 13 §).

Lekmannarevisorns tystnadsplikt

17 §

En lekmannarevisor har rätt till insyn i banken i samma omfattning som
en revisor har. Bestämmelserna ålägger därför lekmannarevisorn samma
tystnadsplikt angående bankens angelägenheter som en revisor har enligt
3 kap. 14 § första och andra styckena.
I enlighet med Lagrådets förslag har ordet nackdel , som fanns i
lagrådsremissens lagförslag, bytts ut mot ordet skada .

Lekmannarevisorns upplysningsplikt

18 §

Paragrafen ålägger lekmannarevisorn samma upplysningsskyldighet
gentemot stämman som en revisor har enligt 3 kap. 14 § tredje stycket 1.

19 §

En grundförutsättning för samarbetet mellan lekmannarevisorn och
revisorn är att det inte finns någon form av tystnadsplikt mellan dem. I
första stycket har därför tagits in bestämmelser som ålägger
lekmannarevisorn att lämna upplysningar till revisorn. Denna skyldighet
gäller inte enbart vid det granskningsarbete som sker i direkt anslutning
till granskningsrapportens upprättande. Det får tvärtom förutsättas att
lekmannarevisorn och revisorn fortlöpande lämnar varandra upplysningar
om bankens angelägenheter. Det handlar i första hand om en skyldighet
att lämna de upplysningar som begärs, men med bestämmelsen följer
också en rätt för lekmannarevisorn att på eget initiativ lämna
upplysningarna till revisorn.
På motsvarande sätt är lekmannarevisorn skyldig att lämna andra
lekmannarevisorer, granskare och, om banken försatts i konkurs,
konkursförvaltaren erforderliga upplysningar. Lekmannarevisorn är
också skyldig att på begäran lämna upplysningar om bankens
angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i
brottmål.
Bestämmelserna motsvarar de som enligt 3 kap. 14 § tredje stycket 2
och 3 gäller för en revisor.

5 kap.

2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om revisors och lekmannarevisors
skadeståndsskyldighet. Innebörden av ändringen är att lekmannarevisorn
blir skadeståndsskyldig på samma grunder som revisorn.
Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2.6.

8 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om den tid inom vilken en talan för
en sparbanks eller medlemsbanks räkning enligt 1 3 §§ om sådant
skadestånd som inte grundas på brott måste väckas. Därutöver gäller
enligt 6 § andra stycket respektive 7 § tredje stycket en särskild frist
beträffande talan mot en styrelseledamot. Den fristen gäller dock inte
under de förutsättningar som anges i 6 § tredje stycket respektive 7 §
fjärde stycket.
Bestämmelsen innebär att fristen för väckande av talan mot styrelse-
ledamot, revisor, granskare enligt 3 kap. 15 § och stiftare förlängs från
tre år till fem år och att fristen för väckande av talan mot delegat förlängs
från ett år till tre år.
Bestämmelsen innebär vidare att fristen för väckande av talan mot
styrelseledamot, delegat och revisor skall börja löpa vid en och samma
tidpunkt, nämligen vid utgången av räkenskapsåret i fråga. Nu gäller att
fristen för talan mot delegat börjar löpa då årsredovisningen och
revisionsberättelsen för det räkenskapsår varunder den ansvarsgrundande
åtgärden vidtogs läggs fram på stämman. Fristen för talan mot revisor
börjar löpa då revisionsberättelsen läggs fram på stämman.
I paragrafen har dessutom tagits in bestämmelser om frist för väckande
av talan mot lekmannarevisor. Det har ansetts att denna frist bör
överensstämma med vad som gäller beträffande revisor.
Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.3.

9 kap.

15 §

Ändringen innebär att bestämmelsen fått en lydelse som ansluter till
motsvarande bestämmelse för sparbanker och medlemsbanker, se 3 kap.
4 § bankrörelselagen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Punkt 2

Bestämmelsen ålägger styrelsen att vidta åtgärder för att föreskrifter i
reglemente eller stadgar som strider mot den nya lagen ersätts med
föreskrifter som är förenliga med denna. Det får bli en uppgift för varje
styrelse att ställa föreskriften i det enskilda fallet mot den nya lagen och
pröva i vilken utsträckning ändringar behövs. Föreskrifter om revisors
mandattid är ett exempel på föreskrift som kan behöva ändras (jfr 3 kap.
1 § andra stycket som inte ger något utrymme för att föreskriva annan
mandattid än den som anges i lagen).
Bestämmelsen har ändrats i enlighet med Lagrådets förslag.

Punkt 3

För att revisorer som inte är auktoriserade eller godkända skall kunna
slutföra sitt arbete avseende det räkenskapsår som löper ut vid den
tidpunkt då de nya reglerna träder i kraft har de getts möjlighet att
fortsätta att verka som revisorer till utgången av den första ordinarie
stämma som hålls efter ikraftträdandet.
Bestämmelsen har ändrats i enlighet med Lagrådets förslag.

Punkt 4

Enligt den nya lydelsen av 3 kap. 1 § andra stycket gäller en revisors
uppdrag för en tid av fyra år. En revisor kan alltså inte utses för en
kortare tid än fyra år. Med fyraåriga mandattider ökar kraven på den
upphandling som ofta föregår revisorsvalet. Det kan vara svårt för
revisorer och banker att göra nödvändiga förberedelser inför det
revisorsval som sker år 2000. Med hänsyn härtill ger första stycket
möjlighet för banker att under år 2000 utse revisor för kortare tid än fyra
år.
Den nya lydelsen av 3 kap. 1 § andra stycket medför också att en
revisor inte kan utses tills vidare. I andra stycket regleras
revisorsuppdrag som löper vid lagens ikraftträdande. Regleringen avser
endast uppdrag som getts till auktoriserade och godkända revisorer.
Uppdrag till dessa kategorier av revisorer, som gäller för viss tid, bör få
fortsätta löpa till utgången av mandattiden. Detta gäller även om
revisorsuppdraget gäller för längre tid än fyra år. I fråga om
revisorsuppdrag som gäller tills vidare har dock en viss begränsning
ansetts nödvändig. Det har därför föreskrivits att ett sådant
revisorsuppdrag visserligen skall fortsätta gälla, dock längst till och med
den första stämma som hålls under år 2001.
Bestämmelsen har ändrats i enlighet med Lagrådets förslag.

Punkt 5

Den ändrade lydelsen av 5 kap. 8 § innebär att fristen för väckande av
skadeståndstalan mot styrelseledamot, revisor, granskare enligt 3 kap.
15 § och stiftare förlängs från tre år till fem år och att fristen för
väckande av motsvarande talan mot delegat förlängs från ett år till tre år.
Om tiden för att väcka talan angående ett visst anspråk har löpt ut när de
nya bestämmelserna träder i kraft får den förlängda fristen i det fallet inte
någon effekt. Om tiden för att väcka talan angående ett visst anspråk
däremot inte löpt ut när den nya lagen träder i kraft skulle den förlängda
fristen komma att gälla även för detta anspråk. Detta vore inte lämpligt.
Därför har i förevarande punkt föreskrivits att äldre bestämmelser gäller i
fråga om tiden för väckande av talan angående anspråk som uppkommit
före lagens ikraftträdande. Skadeståndsanspråket får anses ha uppkommit
samtidigt med den skadeståndsgrundande handlingen eller under-
låtenheten.
8.2 Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619)
2 kap.

2 §

Eftersom ecun ersattes av den gemensamma valutan, euron, när valuta-
unionen startade den 1 januari 1999, har i andra stycket, ordet ecu ersatts
av ordet euro.

4 kap.

2 §

Ändringen, som innebär att benämningen Sparbanken Sverige AB byts ut
mot FöreningsSparbanken AB (publ), är en följd av att Sparbanken
Sverige AB och Föreningsbanken AB har fusionerats.
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1570) om
medlemsbanker
1 kap.

4 §

Eftersom ecun ersattes av den gemensamma valutan, euron, när valuta-
unionen startade den 1 januari 1999, har i andra och tredje styckena,
ordet ecu ersatts av ordet euro.
I tredje stycket har dessutom ordet bolaget ersatts av det i
sammanhanget korrekta ordet banken.
8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.
8 kap.

4 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vid vilken tidpunkt årsredo-
visningen för förflutet räkenkapsår senast skall lämnas till revisorn.
Ändringen i inledningen av paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.4,
innebär att samma bestämmelse skall gälla för lekmannarevisor som för
revisor. En justering av tekniskt slag har gjorts i första punkten.
8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti
16 §

I paragrafen finns en hänvisning till 3 kap. 1 § bankrörelselagen, som
bl.a. innehåller en bestämmelse om minsta antalet revisorer i sparbanker
och medlemsbanker. Nämnda lagrum föreslås i det föregående ändras så
att sådana banker skall ha minst en revisor i stället för minst två
revisorer, vilket gäller för närvarande. Den föreslagna utformningen av
16 § anknyter bättre än den nuvarande till den föreslagna lydelsen av
bestämmelsen i 3 kap. 1 § bankrörelselagen.
Bestämmelsens hänvisning till 10 kap. 8 § aktiebolagslagen avser inte
bara värdepappersbolag utan även bankaktiebolag. Detta har uttryckligen
angetts i lagtexten.

Remissinstanser som har yttrat sig över
departementspromemorian Ändrade regler för
revisorer i sparbanker och medlemsbanker, m.m.
(Ds 1999:8)
Efter remiss har yttranden inkommit från Sveriges riksbank, Hovrätten
för Västra Sverige, Finansinspektionen, Riksskatteverket,
Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket, Juridiska
fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Svenska Bankföreningen,
Fristående Sparbankers Riksförbund, Svenska Revisorsamfundet SRS,
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Sveriges advokatsamfund,
Finansbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och
Fondbolagens förening.

Remissinstanser som har yttrat sig över promemorian
om ändrad övergångsbestämmelse i bankrörelselagen
(Fi 1999/1250)
Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Sveriges
riksbank, Finansinspektionen, Konkurrensverket,
Insättningsgarantinämnden, Svenska Bankföreningen, Kooperativa
förbundet (KF), Kooperativa institutet ekonomisk förening, Riksbyggen
Sparkassa ekonomisk förening, Stockholms Kooperativa
Bostadsförening ekonomisk förening, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF)
och Skogsägarnas Riksförbund.

Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om bankrörelselagen (1987:617)2
dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 17 §, 3 kap. 1, 3 7 samt 14 och 15 §§, 5 kap.
2 och 8 §§ samt 9 kap. 15 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 4 kap., av följande lyd-
else.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
1 §3
Denna lag innehåller ge-
mensamma bestämmelser för
banker om den rörelse som en
bank får driva och om tillsyn m.m.
Den innehåller vidare vissa sär-
skilda bestämmelser för bank-
aktiebolag samt bestämmelser om
revision, skadestånd m.m. och
firma för sparbanker och
medlemsbanker.
Denna lag innehåller ge-
mensamma bestämmelser för
banker om den rörelse som en
bank får driva och om tillsyn m.m.
Den innehåller vidare vissa sär-
skilda bestämmelser för bank-
aktiebolag samt bestämmelser om
revision, allmän granskning,
skadestånd m.m. och firma för
sparbanker och medlemsbanker.
Med bank förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbank och
medlemsbank.
Med bankaktiebolag förstås i denna lag ett aktiebolag som har fått
tillstånd att driva bankrörelse. För bankaktiebolag gäller vad som är
föreskrivet för aktiebolag i allmänhet, om inte annat följer av denna lag
eller är särskilt föreskrivet. Om det i aktiebolagslagen (1975:1385) finns
hänvisningar till bestämmelser i samma lag och gäller föreskrifter i
denna lag i stället för eller vid sidan av bestämmelserna i
aktiebolagslagen, skall hänvisningarna vid tillämpning i fråga om
bankaktiebolag i stället respektive också avse föreskrifter i denna lag.
Bestämmelser om hur sparbanker och medlemsbanker bildas och om
deras organisation m.m. finns i sparbankslagen (1987:619) respektive
lagen (1995:1570) om medlemsbanker.
Med en banks stadgar förstås i denna lag reglemente för sparbank och
stadgar för medlemsbank.
För varje bank skall finnas ett huvudkontor i Sverige.
För utländska bankföretags verksamhet genom filial i Sverige gäller
bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar och i övrigt lagen
(1992:160) om utländska filialer m.m.
Denna lag gäller inte för verksamhet som bedrivs av Sveriges riksbank
eller Riksgäldskontoret.
2 kap.
17 §
En bank får inte på andra villkor än sådana som banken normalt ställer
upp lämna kredit till
1. styrelseledamot,
2. delegat i ledande ställning som ensam eller i förening med annan får
avgöra på styrelsen ankommande kreditärenden,
3. anställd som innehar en ledande ställning inom banken,
4. annan aktie- eller andelsägare än staten med ett innehav som
motsvarar minst tre procent av hela kapitalet,
5. sådan revisor i banken som
avses i 3 kap. 5 § femte stycket,
6. make eller sambo till person
som avses under 1 5 eller
7. juridisk person i vilken sådan
person som avses under 1 6 har ett
väsentligt ekonomiskt intresse i
egenskap av delägare eller
medlem.

5. make eller sambo till person
som avses under 1 4 eller
6. juridisk person i vilken sådan
person som avses under 1 5 har ett
väsentligt ekonomiskt intresse i
egenskap av delägare eller
medlem.
En medlemsbank får inte heller
på andra villkor än sådana som
banken normalt ställer upp lämna
kredit till lekmannarevisor i bank-
en.
Finansinspektionen prövar om delegat eller anställd har sådan ledande
ställning som avses i första stycket 2 och 3.
Bankens styrelse skall i en
förteckning föra in uppgifter om
de krediter som har beviljats
personer eller företag som avses i
första stycket. Regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen får utfärda
föreskrifter om vilka uppgifter
som skall antecknas i
förteckningen.
Första tredje styckena tillämpas
på motsvarande sätt beträffande
krediter mot säkerhet av borgen
eller fordringsbevis som utfärdats
av någon som avses i första
stycket. Detsamma gäller för en
fordran som banken förvärvar och
för vilken någon som avses i första
stycket är betalningsskyldig.
Bankens styrelse skall i en
förteckning föra in uppgifter om
de krediter som har beviljats
personer eller företag som avses i
första och andra styckena.
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande,
Finansinspektionen får utfärda
föreskrifter om vilka uppgifter
som skall antecknas i
förteckningen.
Första fjärde styckena tillämpas
på motsvarande sätt beträffande
krediter mot säkerhet av borgen
eller fordringsbevis som utfärdats
av någon som avses i första eller
andra stycket. Detsamma gäller
för en fordran som banken
förvärvar och för vilken någon
som avses i första eller andra
stycket är betalningsskyldig.

3 kap.
1 §4
Sparbanker och medlemsbanker
skall ha minst två revisorer.
Revisorerna väljs av stämman om
det inte föreskrivs i stadgarna att
en eller flera av dem, dock inte
alla, skall utses på annat sätt.

En revisors uppdrag gäller för
den tid som anges i stadgarna. Om
uppdraget inte skall gälla tills vid-
are, skall tiden bestämmas så att
uppdraget upphör vid slutet av den
ordinarie stämma på vilken
revisorsval skall förrättas.
Sparbanker och medlemsbanker
skall ha minst en revisor. Revisor
väljs av stämman. Om banken
skall ha flera revisorer, får det i
stadgarna föreskrivas att en eller
flera av dem, dock inte alla, skall
utses på annat sätt än genom val
på stämman.
Uppdraget som revisor upphör
vid slutet av den ordinarie stämma
som hålls under det fjärde
räkenskapsåret efter revisorsvalet.
Stämman kan utse en eller flera revisorssuppleanter. Bestämmelserna i
denna lag, sparbankslagen (1987:619) och lagen (1995:1570) om
medlemsbanker beträffande revisorer gäller i tillämpliga delar om
revisorssuppleanter.

3 §5
Den som är underårig, i konkurs
eller underkastad näringsförbud
eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken får inte
vara revisor i en sparbank eller i
en medlemsbank.

Revisorerna skall ha den insikt i
och erfarenhet av redovisning och
ekonomiska förhållanden som med
hänsyn till arten och omfånget av
bankens verksamhet fordras för
uppdragets fullgörande.
Den som är i konkurs eller
underkastad näringsförbud eller
som har förvaltare enligt 11 kap.
7 § föräldrabalken får inte vara
revisor i en sparbank eller i en
medlemsbank.
Endast den som är auktoriserad
eller godkänd revisor får vara
revisor i en sparbank eller i en
medlemsbank.
En revisor skall ha den insikt i
och erfarenhet av redovisning och
ekonomiska förhållanden som med
hänsyn till arten och omfånget av
bankens verksamhet fordras för
uppdragets fullgörande.
Till revisor kan utses även ett registrerat revisionsbolag. Bestämmelser
om vem som kan vara huvudansvarig för revisionen och om
underrättelse-skyldighet finns i 12 § lagen (1995:528) om revisorer.
Bestämmelserna i 5 § om behörighet, i 8 a § om rapporteringsskyldighet
och i 13 § om rätt att närvara på stämma tillämpas på den
huvudansvarige.

4 §6
Minst en av de revisorer som
stämman utser i en sparbank eller
i en medlemsbank skall vara
auktoriserad revisor.
I en sparbank eller i en
medlemsbank skall minst en
revisor som stämman utsett vara
auktoriserad revisor.

5 §7
I en sparbank eller i en
medlemsbank kan den inte vara
revisor som
I en sparbank eller i en
medlemsbank får den inte vara
revisor som
1. är styrelseledamot i banken eller dess dotterföretag eller delegat i
banken eller biträder vid bankens bokföring eller medelsförvaltning eller
bankens kontroll däröver,
2. är anställd hos banken eller på något annat sätt intar en underordnad
eller beroende ställning till banken eller till någon som avses under 1
eller är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder
banken vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bankens
kontroll däröver,
3. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller
nedstigande led till en person som avses under 1 eller är besvågrad med
en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift
med den andres syskon, eller
4. står i låneskuld till banken eller annat företag i samma koncern eller
har förpliktelser för vilka banken eller ett sådant företag har ställt
säkerhet.
Vad som angetts i första stycket
4 gäller också när skulden eller
förpliktelsen avser revisorns make
eller sambo eller juridisk person i
vilken sådan person eller revisorn
själv har ett väsentligt ekonomiskt
intresse.
En revisor är obehörig också
om det i övrigt finns någon
särskild omständighet som är
ägnad att rubba förtroendet för
hans oberoende.

Den som är huvudman i en sparbank får inte vara sådan revisor som
avses i 4 §.
I fråga om annan revisor i en
medlemsbank än sådan som
avses i 4 § gäller vad som sägs i
första stycket 4 och andra stycket
endast om låneskulden eller
säkerheten går utöver vad som
normalt sammanhänger med
medlemskap i banken.
Den som enligt denna paragraf
inte är behörig att vara revisor kan
inte heller vara revisor i ett
dotterföretag till banken.
Revisorerna får vid revisionen
inte anlita någon som enligt denna
paragraf inte är behörig att vara
revisor. Har banken anställda eller
delegater med uppgift att uteslut-
ande eller huvudsakligen sköta
bankens interna revision, får
revisorerna dock anlita dessa i den
utsträckning det är förenligt med
god revisionssed.

Den som enligt denna paragraf
inte är behörig att vara revisor får
inte heller vara revisor i ett
dotterföretag till banken.
En revisor får vid revisionen
inte anlita någon som enligt denna
paragraf inte är behörig att vara
revisor. Har banken anställda eller
delegater med uppgift att
uteslutande eller huvudsakligen
sköta bankens interna revision, får
revisorn dock anlita dessa i den
utsträckning det är förenligt med
god revisionssed.
6 §8
Ett uppdrag att tills vidare vara
revisor i en sparbank eller i en
medlemsbank upphör när en ny
revisor har utsetts.

Ett uppdrag som revisor i en sparbank eller i en medlemsbank upphör i
förtid, om revisorn eller den som utsett honom begär det. Anmälan om
detta skall göras hos styrelsen och, om en revisor som inte är vald på
stämman vill avgå, hos den som har tillsatt honom.
I en sparbank eller i en medlemsbank där Finansinspektionen inte
förordnat revisor skall en revisor vars uppdrag upphör i förtid genast
anmäla detta till inspektionen. Revisorn skall i anmälningen lämna en
redogörelse för iakttagelserna vid den granskning som han har utfört
under den del av det löpande räkenskapsåret som hans uppdrag har
omfattat. För anmälningen gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i
11 § tredje och fjärde styckena om revisionsberättelse. Avskrift av
anmälningen skall överlämnas till bankens styrelse.
Upphör en revisors uppdrag i förtid eller uppkommer hinder för honom
enligt 3 5 §§ eller enligt stadgarna att vara revisor och finns det inte
någon suppleant för honom, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny
revisor tillsätts för den återstående mandattiden. Finansinspektionen kan,
om det finns särskilda skäl, medge att en ny revisor utses vid närmast
följande ordinarie stämma.

7 §
Styrelsen skall, om inte rättelse utan dröjsmål sker genom den som
utser revisor, göra anmälan hos Finansinspektionen om
1. auktoriserad revisor inte är utsedd enligt 4 §,
2. en revisor är obehörig enligt
3 § första stycket eller 5 § eller
enligt stadgarna, eller
2. en revisor är obehörig enligt
3 § första eller andra stycket eller
5 § eller enligt stadgarna, eller
3. en bestämmelse i denna lag eller stadgarna om antalet revisorer har
åsidosatts.
Var och en kan göra anmälan enligt första stycket.
Bestämmelser om Finansinspektionens möjligheter att åstadkomma
rättelse finns i 7 kap.

14 §9
Revisorerna i en sparbank eller i en medlemsbank får inte lämna
upplysningar till en enskild huvudman, medlem eller utomstående om
sådana angelägenheter som de har fått kännedom om vid fullgörandet av
sina uppdrag, om det kan vara till nackdel för banken.
I 1 kap. 10 § föreskrivs att enskildas förhållanden till bank inte obehör-
igen får röjas.
Revisorerna är skyldiga att
1. till stämman lämna alla upplysningar som stämman begär, om det
inte skulle vara till väsentlig nackdel för banken eller till nämnvärd oläg-
enhet för enskild,
2. till medrevisorer, granskare
som avses i 15 §, ny revisor och,
om banken har försatts i konkurs,
konkursförvaltare lämna
erforderliga upplysningar om
bankens angelägenheter, samt
2. till medrevisorer, lek-
mannarevisor, granskare som
avses i 15 §, ny revisor och, om
banken har försatts i konkurs,
konkursförvaltare lämna
erforderliga upplysningar om
bankens angelägenheter, samt
3. på begäran lämna upplysningar om bankens angelägenheter till
undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Bestämmelser om revisorers rapporteringsskyldighet till Finans-
inspektionen finns i 8 a §.

15 §10
Varje röstberättigad i en sparbank eller i en medlemsbank kan väcka
förslag om att Finansinspektionen skall utse granskare för särskild
granskning av bankens förvaltning och räkenskaper under viss förfluten
tid eller av vissa åtgärder eller förhållanden i banken. Förslaget skall
framställas på en ordinarie stämma eller på stämma där ärendet enligt
kallelsen skall behandlas. Finansinspektionen skall på begäran av en
röstberättigad och efter att ha hört bankens styrelse förordna en eller flera
granskare, om förslaget biträds
1. i en sparbank av minst en tiondel av samtliga huvudmän eller en
tredjedel av de närvarande huvudmännen, eller
2. i en medlemsbank av minst en tiondel av samtliga röstberättigade
eller en tredjedel av de närvarande röstberättigade.
I en medlemsbank kan innehavaren av förlagsandelar begära hos styr-
elsen att granskare utses. Begärs detta av innehavare som företräder
förlagsinsatser till ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel
av det totalt inbetalda insatskapitalet, skall styrelsen senast inom två
månader göra framställning härom hos Finansinspektionen. Försummas
detta får varje innehavare av en förlagsandel göra sådan framställning.
Vad som sägs om revisor i 3 §
första och tredje styckena, 5, 8 a,
9, 13 och 14 §§ samt 5 kap. 2, 4
och 6 8 §§ tillämpas även i fråga
om granskare.
Vad som sägs om revisor i 3 §
första och fjärde styckena, 5, 8 a,
9, 13 och 14 §§ samt 5 kap. 2, 4, 6
och 7 §§ tillämpas även i fråga om
granskare. Den som är underårig
får inte vara granskare.
Yttrande över granskningen skall avges till stämman. Yttrandet skall
hållas tillgängligt hos banken under minst en vecka före stämman för
huvudman, medlem eller annan röstberättigad och genast sändas till var
och en av dem som begär det. Yttrandet skall också läggas fram på
stämman. På samma sätt skall yttrandet hållas tillgängligt för och sändas
till innehavare av förlagsandelar, om granskaren har utsetts på begäran av
en sådan innehavare.

4 kap. Allmän granskning

Lekmannarevisor

1 § Om inte annat föreskrivs i stadgarna, får det i en sparbank eller i en
medlemsbank utses en eller flera personer (lekmannarevisorer) att utföra
sådan granskning som anges i 4 §.

2 § För en lekmannarevisor får en eller flera suppleanter utses. Vad som
sägs i denna lag om lekmannarevisor skall i tillämpliga delar även gälla
suppleant.

3 § Bestämmelserna i denna lag om revisorer är inte tillämpliga på
lekmannarevisorer.

Lekmannarevisorns uppgifter

4 § Lekmannarevisorn skall granska om bankens verksamhet sköts på ett
ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och
om bankens interna kontroll är tillräcklig. Granskningen skall vara så
ingående och omfattande som god sed vid detta slag av granskning
kräver.

5 § Lekmannarevisorn skall följa de anvisningar som meddelas av
stämman, såvida de inte strider mot lag, stadgarna eller god sed.

6 § Lekmannarevisorn skall efter varje räkenskapsår lämna en
granskningsrapport till stämman. Bestämmelser om rapportens innehåll
och den tidpunkt då den skall lämnas till bolagets styrelse finns i 14 §.

7 § Lekmannarevisorn får inte underteckna en sådan revisionsberättelse
som avses i 3 kap. 11 § första stycket.

Tillhandahållande av upplysningar m.m.

8 § Styrelsen skall ge lekmannarevisorn tillfälle att genomföra
granskningen i den omfattning lekmannarevisorn anser vara nödvändig
samt lämna de upplysningar och det biträde som lekmannarevisorn begär.
Samma skyldighet har företagsledningen, revisorerna och
lekmannarevisorerna i ett dotterföretag gentemot lekmannarevisorn i
moderbanken.

Hur lekmannarevisor utses

9 § En lekmannarevisor väljs av stämman, om inte stadgarna innehåller
bestämmelser om att denne skall utses på annat sätt.

Obehörighetsgrunder

10 § Den som är underårig eller i konkurs eller har fått näringsförbud
eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara
lekmannarevisor.

Jäv

11 § Den får inte vara lekmannarevisor som
1. är styrelseledamot i banken eller dess dotterföretag eller delegat i
banken eller biträder vid bankens bokföring eller medelsförvaltning eller
bankens kontroll däröver,
2. är anställd hos banken eller på något annat sätt har en underordnad
eller beroende ställning till banken eller till någon som avses under 1
eller är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder
banken vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bankens
kontroll däröver,
3. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller
nedstigande led till en person som avses under 1 eller är besvågrad med
en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift
med den andres syskon, eller
4. står i låneskuld till banken eller annat företag i samma koncern eller
har förpliktelser som banken eller ett sådant företag har ställt säkerhet
för.
I fråga om lekmannarevisor i en medlemsbank gäller vad som sägs i
första stycket 4 endast om låneskulden eller säkerheten går utöver vad
som normalt sammanhänger med medlemskap i banken.
Den som enligt denna paragraf inte är behörig att vara lekmannarevisor
får inte heller vara lekmannarevisor i ett dotterföretag till banken.

Anlitande av biträde

12 § En lekmannarevisor får vid granskningen inte anlita någon som
enligt 11 § inte är behörig att vara lekmannarevisor. Har banken anställda
eller delegater med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta
bankens interna revision, får lekmannarevisorn dock anlita dessa i den
utsträckning det är förenligt med god sed.

Lekmannarevisorns avgång

13 § Ett uppdrag som lekmannarevisor upphör i förtid, om lekmanna-
revisorn eller den som utsett lekmannarevisorn anmäler att uppdraget
skall upphöra. Anmälan skall göras hos styrelsen. Om en
lekmannarevisor som inte är vald på stämman vill avgå, skall han anmäla
det också hos den som har utsett honom.

Lekmannarevisorns granskningsrappport

14 § Granskningsrapporten skall lämnas till bankens styrelse senast två
veckor före ordinarie stämma.
I rapporten skall lekmannarevisorn uttala sig om sådana förhållanden
som avses i 4 § och om sådana förhållanden som han har varit skyldig att
granska enligt 5 §. Om lekmannarevisorn finner anledning till
anmärkning mot någon styrelseledamot, skall han upplysa om detta i
rapporten och lämna uppgift om anledningen till anmärkningen.
En lekmannarevisor får i granskningsrapporten lämna även andra
upplysningar som han anser att huvudmännen i en sparbank eller
medlemmarna och innehavarna av förlagsandelar i en medlemsbank bör
få kännedom om.

15 § I en sparbank skall granskningsrapporten sändas till huvudmännen
på samma sätt som anges i 4 kap. 9 § fjärde stycket sparbankslagen
(1987:619) samt läggas fram på stämman.
I en medlemsbank skall granskningsrapporten hållas tillgänglig för och
sändas till medlemmarna och innehavarna av förlagsandelar på samma
sätt som anges i 7 kap. 8 § fjärde stycket lagen (1995:1570) om
medlemsbanker samt läggas fram på stämman.

Lekmannarevisorns närvaro vid stämma

16 § Lekmannarevisorn har rätt att närvara vid stämma. Han är skyldig
att närvara om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvändigt.

Lekmannarevisorns tystnadsplikt

17 § Lekmannarevisorn får inte lämna upplysningar till en enskild
huvudman, medlem eller utomstående om sådana angelägenheter som
han har fått kännedom om när han fullgör sitt uppdrag, om det kan vara
till nackdel för banken.
I 1 kap. 10 § föreskrivs att enskildas förhållanden till bank inte obehör-
igen får röjas.

Lekmannarevisorns upplysningsplikt

18 § Lekmannarevisorn är skyldig att till stämman lämna alla upp-
lysningar som stämman begär, om det inte skulle vara till väsentlig
nackdel för banken eller till nämnvärd olägenhet för enskild.

19 § Lekmannarevisorn är skyldig att lämna revisor, annan
lekmannarevisor, granskare som avses i 3 kap. 15 § och, om banken har
försatts i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om
bankens angelägenheter.
Lekmannarevisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna
upplysningar om bankens angelägenheter till undersökningsledaren under
förundersökning i brottmål.

5 kap.
2 §11
En revisor i en sparbank eller i
en medlemsbank är ersättnings-
skyldig enligt de grunder som
anges i 1 §. Han ansvarar även för
skada som uppsåtligen eller av
oaktsamhet vållas av hans
medhjälpare.
En revisor eller en lekmanna-
revisor i en sparbank eller i en
medlemsbank är
ersättningsskyldig enligt de
grunder som anges i 1 §. Revisorn
eller lekmannarevisorn ansvarar
även för skada som uppsåtligen
eller av oaktsamhet vållas av hans
medhjälpare.
Om ett revisionsbolag är revisor, åligger ersättningsskyldigheten detta
bolag och den som är huvudansvarig för revisionen.

8 §12
Sådan talan för en banks räkning
enligt 1 3 §§, som inte grundas på
brott, kan ej väckas mot
1. styrelseledamot sedan tre år
förflutit från utgången av det
räkenskapsår då det beslut eller
den åtgärd, som ligger till grund
för talan, fattades eller vidtogs,
2. delegat sedan ett år förflutit
från det att årsredovisningen och
revisionsberättelsen för det
räkenskapsår varunder den
ansvarsgrundande åtgärden
vidtogs framlades på stämman,
3. revisor sedan tre år förflutit
från det att revisionsberättelsen
lades fram på stämman eller
yttrande som avses i denna lag
avgavs,

4. stiftare sedan tre år förlutit
från det beslutet om bankens
bildande fattades på den
konstituerande stämman, samt
5. huvudman eller medlem i
medlemsbank eller röstberättigad,
som inte är medlem, sedan två år
förflutit från det beslut eller den
åtgärd som ligger till grund för
talan.
Försätts banken i konkurs på en
ansökan som gjorts innan den tid
som anges i första stycket har gått
ut, kan konkursboet föra talan
enligt 1 3 §§ trots att frihet från
skadeståndsansvar har inträtt
enligt 6 7 §§. Efter utgången av
den nämnda tiden kan en sådan
talan dock inte väckas senare än
sex månader från
edgångssammanträdet.
Sådan talan för en banks räkning
enligt 1 3 §§, som inte grundas på
brott, kan ej väckas mot
1. styrelseledamot sedan fem år
förflutit från utgången av det
räkenskapsår då det beslut eller
den åtgärd, som ligger till grund
för talan, fattades eller vidtogs,
2. delegat sedan tre år förflutit
från utgången av det räkenskapsår
då det beslut eller den åtgärd som
ligger till grund för talan fattades
eller vidtogs,

3. revisor sedan fem år förflutit
från utgången av det räkenskapsår
som revisionsberättelsen avser,

4. lekmannarevisor sedan fem år
förflutit från utgången av det räk-
enskapsår som
granskningsrapporten avser,
5. granskare som avses i 3 kap.
15 § sedan fem år förflutit från
den dag när yttrandet över den
särskilda granskningen lades fram
på stämman,
6. stiftare sedan fem år förflutit
från det beslutet om bankens
bildande fattades på den
konstituerande stämman, samt
7. huvudman eller medlem i
medlemsbank eller röstberättigad,
som inte är medlem, sedan två år
förflutit från det beslut eller den
åtgärd som ligger till grund för
talan.
Försätts banken i konkurs på en
ansökan som gjorts innan den tid
som anges i första stycket har gått
ut, kan konkursboet föra talan
enligt 1 3 §§ trots att frihet från
skadeståndsansvar har inträtt
enligt 6 eller 7 §. Efter utgången
av den nämnda tiden kan en sådan
talan dock inte väckas senare än
sex månader från
edgångssammanträdet.

9 kap.
15 §13
I ett bankaktiebolag skall minst
en av de revisorer som utsetts av
bolagsstämman vara auktoriserad
revisor.
I ett bankaktiebolag skall minst
en revisor som bolagsstämman
utsett vara auktoriserad revisor.
En revisor som förordnats av Finansinspektionen skall oavsett
bolagsstämmans anvisningar följa den instruktion som inspektionen
utfärdat för honom eller henne.
Om bolagsstämman inte har utsett en auktoriserad revisor är be-
stämmelserna om länsstyrelseförordnande i 10 kap. 24 och 26 §§
aktiebolagslagen (1975:1385) tillämpliga.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. Om en banks stadgar efter lagens ikraftträdande strider mot någon
bestämmelse i denna lag, skall styrelsen till den första ordinarie stämman
lägga fram förslag om sådan ändring av stadgarna att dessa stämmer
överens med bestämmelsen.
3. Den som är revisor i en sparbank eller i en medlemsbank när denna
lag träder i kraft och som inte är auktoriserad eller godkänd revisor får
trots bestämmelsen i 3 kap. 3 § andra stycket fortsätta som revisor, dock
längst till utgången av år 2000.
4. Intill utgången av år 2000 får en revisor trots bestämmelserna i 3
kap. 1 § andra stycket utses för en kortare mandattid än fyra år.
Om ett revisorsuppdrag som har getts före lagens ikraftträdande gäller
för viss tid, består det till utgången av mandattiden. Om uppdraget gäller
tills vidare, består det till utgången av den första ordinarie stämma som
hålls efter utgången av år 2000.
5. Beträffande tiden för väckande av talan om anspråk på skadestånd
till banken enligt 5 kap. 1 och 2 §§ gäller äldre bestämmelser, om
anspråket har uppkommit före lagens ikraftträdande.

Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § och 4 kap. 2 § sparbankslagen
(1987:619) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
2 §
Stiftarna anger villkoren för sparbankens bildande. När en sparbank
bildas skall till en grundfond avsättas ett belopp, vars storlek skall
bestämmas med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av den
planerade rörelsen. Grundfonden skall betalas med pengar.
Sparbanken skall när rörelsen
påbörjas ha fonder som vid
tidpunkten för beslut om oktroj
motsvarar minst en miljon ecu. I
5 kap. 4 § 4 lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag finns bestäm-
melser om vad som utgör fonder.
Sparbanken skall när rörelsen
påbörjas ha fonder som vid
tidpunkten för beslut om oktroj
motsvarar minst en miljon euro. I
5 kap. 4 § 4 lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag finns bestäm-
melser om vad som utgör fonder.

4 kap.
2 §
En huvudman får inte vara
1. underårig eller i konkurs,
2. bosatt utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte
Finansinspektionen på grund av särskilda förhållanden medger det,
3. anställd i sparbanken, om inte reglementet uttryckligen medger
detta, eller
4. huvudman, styrelseledamot eller anställd i annan sparbank.
En huvudman får inte ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
En huvudman, som utses av
kommunfullmäktige eller
landstingsfullmäktige enligt 3 §,
får inte heller vara anställd eller
styrelseledamot i något annat
bankaktiebolag än Sparbanken
Sverige AB eller i en medlemsbank
eller inom landshypoteks- och
stadshypoteksinstitutionerna.
En huvudman, som utses av
kommunfullmäktige eller
landstingsfullmäktige enligt 3 §,
får inte heller vara anställd eller
styrelseledamot i något annat
bankaktiebolag än
FöreningsSparbanken AB (publ)
eller i en medlemsbank eller inom
landshypoteks- och stadshyp-
oteksinstitutionerna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om
medlemsbanker
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § lagen (1995:1570) om
medlemsbanker skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
4 §
Varje medlem skall betala insats i medlemsbanken i enlighet med vad
som föreskrivs i stadgarna. Betalningen skall alltid fullgöras i pengar.
En medlemsbank skall när bank-
ens rörelse påbörjas ha ett bundet
eget kapital som vid tidpunkten för
beslut om oktroj motsvarar minst
fem miljoner ecu. I 5 kap. 4 § 5
lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag finns
bestämmelser om vad som utgör
bundet eget kapital.
Om balansomslutningen i den
planerade verksamheten kan
beräknas uppgå till högst etthundra
miljoner kronor, får regeringen
medge att bolaget har lägre bundet
eget kapital än det som anges i
första stycket, dock lägst motsvar-
ande en miljon ecu.
En medlemsbank skall när bank-
ens rörelse påbörjas ha ett bundet
eget kapital som vid tidpunkten för
beslut om oktroj motsvarar minst
fem miljoner euro. I 5 kap. 4 § 5
lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag finns
bestämmelser om vad som utgör
bundet eget kapital.
Om balansomslutningen i den
planerade verksamheten kan
beräknas uppgå till högst etthundra
miljoner kronor, får regeringen
medge att banken har lägre bundet
eget kapital än det som anges i
första stycket, dock lägst motsvar-
ande en miljon euro.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1559) om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappersbolag att 2 kap. 1 §, 7 kap. 1 § och 8 kap.
4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
1 §
Utöver årsbokslut enligt 11 § bokföringslagen (1976:125) skall kredit-
institut och värdepappersbolag för varje räkenskapsår upprätta
årsredovisning enligt denna lag.
I kreditinstitut eller värde-
pappersbolag som enligt 10 kap.
12 § aktiebolagslagen
(1975:1385), 4 kap. 3 § första
stycket lagen (1980:1103) om
årsredovisning i vissa företag
m.m. eller 8 kap. 5 § första stycket
lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar är skyldiga att ha
auktoriserad revisor, skall även en
finansieringsanalys ingå i
årsredo-visningen.
I årsredovisningen skall en
finansieringsanalys ingå.
I kreditinstitut och värdepappersbolag som omfattas av lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag, skall även en kapitaltäckningsanalys ingå i
årsredovisningen.

7 kap.
1 §
Kreditinstitut och värdepappersbolag som är moderföretag och sådana
finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket skall för
varje räkenskapsår upprätta koncernredovisning enligt denna lag, om inte
annat följer av 5 §.
För moderföretag som enligt
10 kap. 13 § aktiebolagslagen
(1975:1385), 4 kap. 3 § andra
stycket lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa
företag eller 8 kap. 5 § tredje
stycket lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar är skyldiga
att ha auktoriserad revisor, skall
även en finansieringsanalys ingå i
koncernredovisningen.
I koncernredovisningen skall en
finansieringsanalys ingå.
För finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket och
omfattas av lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, skall även en
kapitaltäckningsanalys enligt 6 kap. 3 § ingå i koncernredovisningen.

8 kap.
4 §
Årsredovisningen för det
förflutna räkenskapsåret skall
lämnas till revisorerna
Årsredovisningen för det
förflutna räkenskapsåret skall
lämnas till revisorerna och
lekmannarevisorerna
1. i en bank senast en månad
före ordinarie stämma,
1. i ett bankaktiebolag eller i en
medlemsbank senast en månad
före ordinarie stämma,
2. i en sparbank senast en månad före ordinarie stämma, dock senast
den 31 mars,
3. i ett hypoteksinstitut senast fyra månader efter räkenskapsårets
utgång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti
Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

16 §
Ett institut som omfattas av
garantin skall lämna de uppgifter
till nämnden som den behöver för
att fastställa institutets avgift och i
övrigt för sin verksamhet enligt
denna lag. De uppgifter som
nämn-den behöver för att fastställa
ett instituts avgift skall ha
granskats av en av de revisorer
som utsetts av institutet i enlighet
med 3 kap. 1 § bankrörelselagen
(1987:617) eller, när det gäller
värde-pappersbolag, 10 kap. 8 §
aktiebolagslagen (1975:1385).
Ett institut som omfattas av
garantin skall lämna de uppgifter
till nämnden som den behöver för
att fastställa institutets avgift och i
övrigt för sin verksamhet enligt
denna lag. De uppgifter som
nämn-den behöver för att fastställa
ett instituts avgift skall ha
granskats av en revisor som utsetts
av institutet i enlighet med 3 kap.
1 § bankrörelselagen (1987:617)
eller, när det gäller bankaktiebolag
och värdepappersbolag, 10 kap.
8 § aktiebolagslagen (1975:1385).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-05-07

Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, justitierådet
Ingegerd Westlander, regeringsrådet Susanne Billum.

Enligt en lagrådsremiss den 22 april 1999 (Finansdepartementet) har re-
geringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
2. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
3. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,
4. lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kredit-
institut och värdepappersbolag,
5. lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Kristian Jönsson.

Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen

4 kap.

Kapitlet, som innehåller bestämmelser om lekmannarevisor, har enligt
författningskommentaren utformats med 11 kap. aktiebolagslagen som
förebild. Det har ansetts ha större betydelse att de nya bestämmelserna i
bankrörelselagen står i överensstämmelse med aktiebolagslagens
modernare språkliga stil än att bankrörelselagen i sig får en enhetlig
språkdräkt.

Denna inriktning har i stort sett följts, dock inte helt. I vissa fall har andra

uttryckssätt valts, vilket mot bakgrund av ovanstående uttalande kan ge
intryck av att en saklig skillnad gentemot aktiebolagslagen då är åsyftad.
Ett exempel på detta är tillägget "i förtid" i 13 §. Ett annat exempel är
användandet av uttrycket "nackdel" i 17 §, varom mera nedan. Å andra
sidan har man accepterat uttryckssätt som visserligen återfinns i
aktiebolagslagen men som kan ifrågasättas från redaktionell synpunkt.
Exempel på detta är att man i 4 - 8 §§ genomgående talar om
"lekmannarevisorn" i bestämd form, trots att det är fullt möjligt att utse
mer än en lekmannarevisor. Enligt Lagrådets mening saknas anledning
att använda annat än obestämd form, oavsett vad som anges i
aktiebolagslagen.

Frågan kan dessutom ställas i vad mån det är lämpligt att utforma
reglerna för sparbanker och medlemsbanker efter mönster av de regler
som gäller för lekmannarevisorer i bankaktiebolag med hänsyn till de
olika sammanslutningarnas karaktär. Detta motiverar enligt Lagrådets
mening en prövning av varje särskild bestämmelse.

4 §

Ett exempel på det nu sagda är denna paragraf, i vilken föreskrivs att
lekmannarevisorn skall granska om bankens verksamhet sköts på ett
ända-målsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och
om bankens interna kontroll är tillräcklig. Detta uttryckssätt speglar
enligt Lagrådets mening inte helt vad som synes vara åsyftat, nämligen
att, såsom anges i författningskommentaren, kontrollera att verksamheten
håller sig inom de ramar som reglementet eller stadgarna anger och att
den bedrivs i överensstämmelse med de syften som kan ha angetts i dem.

Utformningen av lagtexten leder närmast tanken till en kontroll av
utpräglat ekonomiskt slag, liknande den som revisorn har att utföra.
Enligt Lagrådets mening hade det varit mera lämpligt att i detta fall inte
följa aktiebolagslagen, utan utforma bestämmelsen självständigt så att de
särskilda uppgifter som avses åvila lekmannarevisorer i sparbanker och
medlemsbanker klart framgår.

5 §

Även denna paragraf väcker frågor av liknande slag. I paragrafen anges,
efter mönster av aktiebolagslagen, att lekmannarevisorn skall följa de
anvisningar som meddelas av stämman, såvida de inte strider mot lag,
stadgarna eller god sed. I författningskommentaren anges att detta kan
avse uppdrag att granska huruvida verksamheten uppfyller ändamål och
syften som ligger vid sidan av bankrörelselagen och en sparbanks
reglemente eller en medlemsbanks stadgar. Lagrådet ifrågasätter om
detta är förenligt med sparbankernas och medlemsbankernas bakgrund
och särskilda karaktär.

14 §

Efter varje räkenskapsår skall lekmannarevisorn enligt föreskrift i 6 §
lämna en granskningsrapport till stämman. Bestämmelser om rapportens
innehåll finns i förevarande paragraf.

I paragrafens andra stycke föreskrivs att lekmannarevisorn i rapporten
skall uttala sig om sådana förhållanden som anges i 4 § och om sådant
som han har varit skyldig att granska enligt 5 §. Om lekmannarevisorn
finner anledning till anmärkning mot någon i styrelsen, skall han
anmärka detta och lämna uppgift om anledning till anmärkningen.

Enligt tredje stycket får i rapporten lämnas även andra upplysningar som
lekmannarevisorn anser att huvudmännen respektive medlemmarna och
innehavarna av förlagsandelar bör få kännedom om. I författnings-
kommentaren till stycket sägs bl.a. att det ligger i sakens natur att
upplysningarna måste ligga inom ramen för det uppdrag som
lekmannarevisorn har enligt lagen eller enligt stämmans direktiv.
Lagrådet vill i anledning härav påpeka att lekmannarevisorn redan enligt
det andra stycket i paragrafen har att lämna sådana upplysningar och att
de upplysningar som avses i tredje stycket således är sådana som ligger
utanför ramen för det uppdrag som följer av lagen eller stämmans
direktiv.

17 §

I paragrafen föreskrivs att lekmannarevisorn inte får lämna upplysningar
till en enskild huvudman, medlem eller utomstående om sådana ange-
lägenheter som han har fått kännedom om när han fullgör sitt uppdrag,
om det kan vara till "nackdel" för banken. I författningskommentaren
anges att en lekmannarevisor har rätt till insyn i banken i samma
omfattning som en revisor och att lekmannarevisorn därför åläggs samma
tystnadsplikt angående bankens angelägenheter som en revisor. För
revisorer gäller enligt 3 kap 14 § att de i motsvarande fall inte får lämna
upplysningar, om det kan vara till nackdel för banken.

I aktiebolagslagen är för revisorer och lekmannarevisorer motsvarande
bestämmelser intagna i 10 kap. 37 § respektive 11 kap. 17 §. I dessa
lagrum anges emellertid att upplysningar inte får lämnas, om det kan vara
till "skada" för bolaget.

Lagrådet anser att ordet skada i förevarande sammanhang är mer adekvat
än ordet nackdel särskilt som oaktsamt eller uppsåtligt brott mot
tystnadsplikten kan medföra skadeståndsskyldighet för lekmannarevisorn
gentemot banken. Lagrådet förordar därför att ordet nackdel i paragrafen
byts ut mot ordet skada.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

2. Lagrådet förordar att ordet "efter" i denna punkt ersätts med "vid"
samt att efter ordet stämman tillfogas "därefter".

3. I punkten ges föreskrifter om att revisor i en sparbank eller med-
lemsbank som varken är auktoriserad eller godkänd efter ikraftträdandet
av den nya bestämmelsen i 3 kap. 3 § andra stycket får fortsätta som
revisor "dock längst till utgången av år 2000".

Enligt Lagrådets mening kan det ifrågasättas om det inte vore mer
ändamålsenligt att efter mönster från 4. i stället förordna att revisor av
angivet slag får fortsätta sitt uppdrag till den första ordinarie stämma som
hålls efter ikraftträdandet.

4. Av tydlighetsskäl bör det i första meningen av denna punkt klargöras
att denna gäller "auktoriserad eller godkänd" revisor.

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag

2 kap. 1 § och 7 kap. 1 §

Det har under föredragningen inför Lagrådet upplysts, att sedan remissen
beslutats och avlämnats det inom regeringskansliet gjorts överväganden
som innebär att förevarande paragrafer bör ges en lydelse som i
betydande grad avviker från vad som föreslagits i remissen. Det har
också klargjorts att förslag till andra ändringar i samma paragrafer också
föreligger i en lagrådsremiss om förslag till ny bokföringslag
(Justitiedepartementet) som f.n. granskas av en annan avdelning av
Lagrådet.

Med hänsyn till det anförda finner Lagrådet det inte meningsfullt att nu
yttra sig över de i detta ärende remitterade förslagen till ändringar i 2
kap. 1 § och 7 kap. 1 §.

8 kap. 4 §

Lagrådet har ingen erinran mot förslaget i denna del.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 maj 1999

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Freivalds, Schori, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,
Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson,
Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsrådet Ringholm

Regeringen beslutar proposition 1998/99:129 Ändrade regler för
revisorer i sparbanker och medlemsbanker, m.m.

Rättsdatablad

Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler

Lag om ändring i
bankrörelselagen
(1987:617)

389L0048

1 Jfr rådets direktiv 84/253/EEG om godkännande av personer som har ansvar för
lagstadgad revision av räkenskaper (EGT L 126, 12.5.1984, s. 20, Celex
389L0048).
2 Lagen omtryckt 1996:1001.
3 Senaste lydelse 1998:1500.
4 Senaste lydelse 1998:1500.
5 Senaste lydelse 1998:1500.
6 Senaste lydelse 1998:1500.
7 Senaste lydelse 1998:1500.
8 Senaste lydelse 1998:1500.
9 Senaste lydelse 1998:1500.
10 Senaste lydelse 1998:1500.
11 Senaste lydelse 1998:1500.
12 Senaste lydelse 1998:1500.
13 Senaste lydelse 1998:1500.
14 Senaste lydelse 1997:1048.
Lagen omtryckt 1996:1005.
Senaste lydelse 1998:773.
1 Jfr rådets direktiv 84/253/EEG om godkännande av personer som har ansvar för
lagstadgad revision av räkenskaper (EGT L 126, 12.5.1984, s. 20, Celex
389L0048).
2 Lagen omtryckt 1996:1001.
3 Senaste lydelse 1998:1500.
4 Senaste lydelse 1998:1500.
5 Senaste lydelse 1998:1500.
6 Senaste lydelse 1998:1500.
7 Senaste lydelse 1998:1500.
8 Senaste lydelse 1998:1500.
9 Senaste lydelse 1998:1500.
10 Senaste lydelse 1998:1500.
11 Senaste lydelse 1998:1500.
12 Senaste lydelse 1998:1500.
13 Senaste lydelse 1998:1500.
Lagen omtryckt 1996:1005.
Senaste lydelse 1998:1508.
Senaste lydelse 1998:1508.
Senaste lydelse 1998:773.
Prop. 1998/99:129

5

1

17

1

19

1

20

1

21

1

22

1

23

1

26

1

54

1

56

1

55

1

57

1

56

1

58

1

69

1

71

1

Prop. 1998/99:129
Bilaga 1

70

1

Prop. 1998/99:129
Bilaga 2

71

1

Prop. 1998/99:129
Bilaga 3

83

1

85

1

86

1

88

1

89

1

92

1

Prop. 1998/99:129

90

1

95

1

1

1