Regeringens proposition
1998/99:127

Införsel av beskattade varor

Prop.
1998/99:127

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 3 juni 1999

Lena Hjelm-Wallén
Lars-Erik Lövdén
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag till ändringar i alkohol- och
tobaksskattelagarna i syfte att göra reglerna tydligare samt mer i
överensstämmelse med ordalydelsen i EG-rätten och den praxis som nu
finns från EG-domstolen. Genom ändringarna kommer det att
uttryckligen framgå att införsel för privat bruk endast kan komma i fråga
för varor som enskilda själva transporterar in i landet.
Regeringen lämnar också förslag till hur gåvoförsändelser i form av
alkohol- och tobaksvaror från en enskild person i ett annat EG-land till en
enskild person i Sverige skall hanteras skattemässigt. Regeringen
konstaterar i propositionen att någon beskattningsrätt i princip inte
föreligger för gåvor men anser samtidigt att en rätt till införsel av gåvor
utan restriktioner skulle kunna leda till missbruk. Vissa regler ställs
därför upp som skall tjäna till ledning för vad som skall betraktas som
gåva. För att skattefrihet skall föreligga krävs att det rör sig om enstaka
gåvoförsändelser under yrkesmässig befordran och att varorna är avsedda
för mottagarens eller dennes familjs personliga bruk.
Slutligen föreslås vissa lagtekniska ändringar i lagen om skatt på
energi.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 4
2 Lagtext 5
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt 7
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi 9
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen 13
3 Ärendet och dess beredning 15
4 Införsel av beskattade varor 16
4.1 Huvuddragen i cirkulationsdirektivet och svensk
lagstiftning 16
4.1.1 Inledning 16
4.1.2 Centrala begrepp i cirkulationsdirektivet 16
4.1.3 Huvudprinciper för beskattningsförfarandet 17
4.1.4 Avvikelser från suspensionsordningen 18
4.2 Införsel av beskattade varor för kommersiellt bruk 18
4.3 Privat införsel av beskattade alkohol- och tobaksvaror 19
4.3.1 Cirkulationsdirektivets bestämmelser 19
4.3.2 Den svenska privatinförsellagen 19
4.4 Privat införsel av beskattade mineraloljeprodukter 20
4.4.1 Cirkulationsdirektivets bestämmelser 20
4.4.2 Privat införsel enligt svensk lagstiftning 21
4.5 Distansförsäljning 21
4.6 The Man in Black 21
4.6.1 Bakgrund 21
4.6.2 Frågorna till EG-domstolen 22
4.6.3 EG-domstolens resonemang 23
4.6.4 EG-domstolens svar på frågorna 25
4.6.5 Slutsats 25
4.7 Skattefri införsel i några andra EU-länder 25
5 Ändringar på alkohol- och tobaksskatte- området 26
5.1 Tydligare skillnad mellan privat och kommersiell
införsel 26
5.2 Införsel av alkohol- och tobaksvaror i form av gåvor 28
6 Ändringar på mineraloljeområdet 30
7 Ekonomiska konsekvenser 31
8 Författningskommentar 31
8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt 31
8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt 32
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt
på energi 33
8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen 34
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Införsel av beskattade
varor 35
Bilaga 2 Utredningens författningsförslag 37
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser beträffande betänkandet
Införsel av beskattade varor 46
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 47
Bilaga 5 Lagrådets yttrande 56
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 juni 1999 57

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
2. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
3. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
4. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel
av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen.

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt
dels att 9 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a §, med följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §1
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 13 eller 14 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 16 §,
5. i annat fall än som avses i 1
3, från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot
skattepliktiga varor, om varorna
skall användas för annat än privat
bruk,
5. i annat fall än som avses i 1
4, från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot
skattepliktiga varor,
6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,
7. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det
som var förutsättningen för skattefriheten.
Att varor används för annat än avsett ändamål skall i denna lag
likställas med att de går förlorade.
Skattskyldighet föreligger inte
för varor som förs in till Sverige
under sådana omständigheter att
förutsättningar skulle finnas att
medge återbetalning av skatten
enligt 31d §.

9 a §
Skattskyldighet enligt 9 § 5
föreligger inte för varor som förs
in till Sverige
1. under sådana omständig-
heter att förutsättningar skulle
finnas att medge återbetalning av
skatten enligt 31 d §,
2. av en enskild person som har
förvärvat varorna i ett annat EG-
land och som själv transporterar
dem till Sverige, om varorna är
avsedda för dennes eller dennes
familjs personliga bruk,
3. som flyttgods av en enskild
person eller i yrkesmässig
befordran för en enskild person
som flyttar till Sverige, om
varorna är avsedda för dennes
eller dennes familjs personliga
bruk,
4. av en enskild person eller i
yrkesmässig befordran för en
enskild person som har förvärvat
varorna genom arv eller
testamente, om varorna är
avsedda för dennes eller dennes
familjs personliga bruk,
5. som enstaka gåvoförsändelse
under yrkesmässig befordran från
en enskild person i ett annat EG-
land till en enskild person i
Sverige, om varorna är avsedda
för dennes eller dennes familjs
personliga bruk.
Regler om beskattning i vissa
fall av införsel enligt första stycket
2 finns i lagen (1994:1564) om
beskattning av viss privatinförsel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
dels att 8 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, med följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 §1
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat
EG-land tar emot skattepliktiga
varor enligt 12 och 13 §§,
2. yrkesmässigt från ett annat
EG-land tar emot skattepliktiga
varor enligt 12 eller 13 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 15 §,
5. i annat fall än som avses i 1
3, från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot
skattepliktiga varor, om varorna
skall användas för annat än privat
bruk,
5. i annat fall än som avses i 1
4, från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot
skattepliktiga varor,
6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,
7. annars i Sverige tillverkar etylalkohol,
8. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det
som var förutsättningen för skattefriheten.
Att varor används för annat än avsett ändamål skall i denna lag
likställas med att de går förlorade.
Skattskyldighet föreligger inte
för varor som förs in till Sverige
under sådana omständigheter att
förutsättningar skulle finnas att
medge återbetalning av skatten
enligt 31 d §.

8 a §
Skattskyldighet enligt 8 § 5
föreligger inte för varor som förs
in till Sverige
1. under sådana omständig-
heter att förutsättningar skulle
finnas att medge återbetalning av
skatten enligt 31 d §,
2. av en enskild person som har
förvärvat varorna i ett annat EG-
land och som själv transporterar
dem till Sverige, om varorna är
avsedda för dennes eller dennes
familjs personliga bruk,
3. som flyttgods av en enskild
person eller i yrkesmässig
befordran för en enskild person
som flyttar till Sverige, om
varorna är avsedda för dennes
eller dennes familjs personliga
bruk,
4. av en enskild person eller i
yrkesmässig befordran för en
enskild person som har förvärvat
varorna genom arv eller
testamente, om varorna är
avsedda för dennes eller dennes
familjs personliga bruk,
5. som enstaka gåvoförsändelse
under yrkesmässig befordran från
en enskild person i ett annat EG-
land till en enskild person i
Sverige, om varorna är avsedda
för dennes eller dennes familjs
personliga bruk.
Regler om beskattning i vissa
fall av införsel enligt första stycket
2 finns i lagen (1994:1565) om
beskattning av viss privatinförsel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi
dels att 4 kap. 1 och 11 §§, 5 kap. 2 och 3 §§ och 6 kap. 2 § samt
rubriken närmast före 4 kap. 11 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 1 a §, av följande
lydelse.

4 kap.
1 §
Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt
(skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som
godkänts som upplagshavare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som i annat fall än som
avses i 1 3 från ett annat EG-land
till Sverige för in eller tar emot
leverans av bränsle, om bränslet
skall användas för annat än privat
ändamål,
5. den som från ett annat EG-
land säljer och levererar bränsle
till en köpare i Sverige genom
distansförsäljning enligt 9 §,
4. den som från ett annat EG-
land säljer och levererar bränsle
till en köpare i Sverige genom
distansförsäljning enligt 9 §,

5. den som i annat fall än som
avses i 1 4 från ett annat EG-land
till Sverige för in eller tar emot
leverans av bränsle,
6. annan än upplagshavare som importerar bränsle från tredje land,
7. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för ett visst ändamål men som
säljer eller förbrukar bränslet för
ett annat ändamål som medför att
skatt skall betalas med högre
belopp, och
8. den som för privat ändamål
för in bränsle till Sverige enligt
vad som anges i 11 §.
7. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för ett visst ändamål men som
säljer eller förbrukar bränslet för
ett annat ändamål som medför att
skatt skall betalas med högre
belopp.
Vad som sägs i första stycket 7 tillämpas även i fråga om bränsle för
vilket antingen ingen skatt har betalats eller skatt har betalats enligt
2 kap. 1 § första stycket 3 a, och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten används för privat ändamål.
Skattskyldighet föreligger inte
för bränsle som förs in till Sverige
1. i normal bränsletank på
motordrivet fordon eller till
fordonet kopplad släpvagn, fartyg
eller luftfartyg som används
yrkesmässigt om bränslet är avsett
att användas i motor på fordonet,
släpvagnen, fartyget eller
luftfartyget under transporten,
eller
2. under sådana omstän-
digheter att förutsättningar skulle
finnas att medge återbetalning av
skatten enligt 9 kap. 1 §.
Den som är skattskyldig enligt
första stycket 4 skall, innan
transporten av bränslet från det
andra EG-landet påbörjas, lämna
en redovisning över bränslet till
beskattningsmyndigheten samt hos
beskattningsmyndigheten ställa
säkerhet för betalning av skatten.

1 a §
Skattskyldighet enligt 1 § första
stycket 5 och 6 föreligger inte för
1. bränsle som förs in till
Sverige under sådana
omständigheter att förutsättningar
skulle finnas att medge
återbetalning av skatten enligt
9 kap. 1 §,
2. motorbränsle som förs in till
Sverige i normal bränsletank på
motordrivet fordon eller till
fordonet kopplad släpvagn, fartyg
eller luftfartyg som används
yrkesmässigt om bränslet är avsett
att användas i motor på fordonet,
släpvagnen, fartyget eller
luftfartyget under transporten,
3. motorbränsle som förs in till
Sverige för privat bruk i
fordonstank, bränsletank på fartyg
eller luftfartyg eller i reservdunk
som rymmer högst 10 liter.

Privat införsel
Övriga skattskyldiga

11 §
Den som för privat ändamål för
in bränsle till Sverige från ett
annat EG-land är skyldig att
betala skatt för bränslet, om han
inte visar att skatt har betalats för
det i Sverige, när det är fråga om
1. flytande bränsle som är avsett
för uppvärmning och som förs in
på annat sätt än genom
distansförsäljning enligt 9 §, eller
2. motorbränsle som förs in på
annat sätt än i fordonstank,
bränsletank på fartyg eller
luftfartyg eller i reservdunk som
rymmer högst 10 liter.
Första stycket gäller även den
för vars räkning införseln äger
rum.
Den som är skattskyldig enligt
1 § första stycket 5 skall, innan
bränslet transporteras från det
andra EG-landet, anmäla bränslet
till beskattningsmyndigheten och
ställa säkerhet för betalning av
skatten.

5 kap.
2 §
Skattskyldigheten inträder
1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket
2, när han tar emot leverans av bränsle,
2. för skatterepresentant som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första
stycket 3, när köparen tar emot leverans av bränsle, och
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 4
eller 12 § första stycket 3 b, när
bränslet förs in till Sverige.
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 5
eller 12 § första stycket 3 b, när
bränslet förs in till Sverige.

3 §
Skattskyldigheten inträder
1. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 5,
när bränslet av honom levereras
till köpare,
2. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 7
eller andra stycket eller enligt
4 kap. 12 § första stycket 4 eller
andra stycket, när bränslet
levereras till en köpare eller tas i
anspråk för det ändamål som
medför att skatt skall betalas med
högre belopp,
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 8,
när bränslet förs in till Sverige,
och
4. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 12 § första stycket 1
eller 2 när
1. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 4,
när bränslet av honom levereras
till köpare,
2. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 7
eller andra stycket eller enligt
4 kap. 12 § första stycket 4 eller
andra stycket, när bränslet
levereras till en köpare eller tas i
anspråk för det ändamål som
medför att skatt skall betalas med
högre belopp, och

3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 12 § första stycket 1
eller 2 när
a) bränsle av honom levereras till en köpare som inte är registrerad
eller till eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av
depå eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller
b) han upphör att vara registrerad, varvid han är skyldig att betala skatt
för det bränsle som då ingår i hans lager och som inte redan har
beskattats.

6 kap.
2 §
Oregistrerad varumottagare skall lämna deklaration för varje leverans
av bränsle som han tagit emot och för vilket han är skyldig att betala
skatt. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten
senast fem dagar efter den dag då han tog emot leveransen av bränslet.
Den som är skattskyldig enligt 4
kap. 1 § första stycket 4 eller 8
skall lämna deklaration när
bränslet förs in till Sverige.
Deklarationen skall ha kommit in
till beskattningsmyndigheten
senast fem dagar efter den dag då
bränslet fördes in till Sverige.
Den som är skattskyldig enligt 4
kap. 1 § första stycket 5 skall
lämna deklaration när bränslet förs
in till Sverige. Deklarationen skall
ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då
bränslet fördes in till Sverige.
Den som tillverkar eller bearbetar bränslen som avses i 1 kap. 3 a §
utan att vara godkänd upplagshavare skall lämna deklaration när bränslet
tillverkas eller bearbetas. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag varan
tillverkades eller bearbetades.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen
dels att i 2 och 7 §§ ordet resande skall bytas ut mot en enskild
person ,
dels att rubriken till lagen skall lyda Lag om beskattning av viss
privatinförsel ,
dels att 1 och 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Resande som till Sverige för
privatbruk för in nedan angivna
alkoholdrycker och tobaksvaror
från ett annat land som är medlem
i Europeiska unionen skall, om
inte annat följer av 2 §, betala skatt
med
En enskild person som har
förvärvat nedan angivna alko-
holdrycker eller tobaksvaror och
som själv transporterar dem till
Sverige från ett annat EG-land, för
sitt eller sin familjs personliga
bruk, skall, om inte annat följer av
2 §, betala skatt med
196 kronor/liter för spritdryck,
45 kronor/liter för starkvin,
27 kronor/liter för vin,
8 kronor/liter för starköl,
88 öre/styck för cigaretter,
56 öre/styck för cigariller och cigarrer och
630 kronor/kg för röktobak.
I denna lag förstås med
spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger
22 volymprocent,
starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte
22 volymprocent, samt mousserande vin,
vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkoholhalt
som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl,
starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent och
cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.

3 §
Vad som sägs i 1 och 2 §§ gäller
inte sådan införsel som avses i 9 §
tullagen (1994:1550) eller sådan
införsel som sker under sådana
omständigheter att förutsättningar
skulle finnas att medge
återbetalning av skatt enligt 31 a §
lagen (1994:1563) om tobaksskatt
eller 31 a § lagen (1994:1564) om
alkoholskatt.
Vad som sägs i 1 och 2 §§ gäller
inte sådan införsel som avses i 9 §
tullagen (1994:1550) eller sådan
införsel som sker under sådana
omständigheter att förutsättningar
skulle finnas att medge
återbetalning av skatt enligt 31 d §
lagen (1994:1563) om tobaksskatt
eller 31 d § lagen (1994:1564) om
alkoholskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

3 Ärendet och dess beredning
En särskild utredare fick den 18 december 1997 i uppdrag att se över
förfarandereglerna för punktskatter, m.m. (dir. 1997:152). Översynen
skall koncentreras till förfarandet för de harmoniserade punktskatterna,
dvs. punktskatterna på alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljor. Enligt
direktiven står det utredningen fritt att även ta upp andra frågeställningar
som kan vara av intresse i sammanhanget och som aktualiseras under
utredningsarbetet. Utredningen arbetar under namnet 1998 års
punktskatteutredning.
Riksskatteverket har uppmärksammat utredningen på olika förfaranden
som har till syfte att föra in tobak och alkohol till Sverige utan att svensk
skatt tas ut. Det handlar om försök att kringgå såväl reglerna för
kommersiell införsel i alkohol- och tobaksskattelagarna som reglerna om
resandeinförsel. I december 1998 lämnade Alkoholutredningen, i sitt
delbetänkande Alkoholpolitikens medel (SOU 1998:156), förslag som
innebär att det blir tillåtet att föra in gåvor i form av alkoholdrycker till
Sverige.
Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden avlämnade utredaren i
mars 1999 delbetänkandet Införsel av beskattade varor (SOU 1999:26).
Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1.
Utredningens författningsförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har
remissbehandlats. En förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 3.
En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i
Finansdepartementet (dnr Fi1999/1020)
I delbetänkandet föreslås ändringar i reglerna för de harmoniserade
punktskatterna beträffande införsel av varor som redan beskattats i andra
medlemsländer. Ändringarna gör att reglerna blir enklare för
myndigheterna att tillämpa och att reglerna står i bättre
överensstämmelse med ordalydelsen i cirkulationsdirektivet och den
praxis som utbildats på området. I betänkandet lämnas även förslag till
hur införsel av alkohol- och tobaksvaror i form av gåvor skall hanteras
skattemässigt. Regeringen avser nu att ta upp betänkandets förslag.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 29 april 1999 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådet har lämnat förslagen
utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Det förslag som inte
remitterats är av sådan lagteknisk enkel beskaffaenhet att Lag rådets
yttrande skulle sakna betydelse. I förhållande till lagrådsremissen har
ävenvissa ändringar av redaktionell karaktär gjorts i lagtexten.
4 Införsel av beskattade varor
4.1 Huvuddragen i cirkulationsdirektivet och svensk
lagstiftning
4.1.1 Inledning
För punktskatter på alkohol- och tobaksvaror samt mineraloljeprodukter
har gemensamma förfaranderegler införts genom rådets direktiv
92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för
punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av
sådana varor (EGT nr L 076, 23.3.1992 s. 1, Celex 392L0012), det s.k.
cirkulationsdirektivet. Direktivet är ändrat genom direktiv 92/108/EEG,
94/74/EEG och 96/99/EEG.
Cirkulationsdirektivets bestämmelser införlivades i svensk lagstiftning
genom lagen (1994:1563) om tobaksskatt (LTS), lagen (1994:1564) om
alkoholskatt (LAS) och lagen (1994:1776) om skatt på energi (LSE).
4.1.2 Centrala begrepp i cirkulationsdirektivet
I direktivets artikel 4 definieras inledningsvis vissa begrepp som är
centrala för förståelsen av förfarandereglerna. Dessa begrepp är:
a) godkänd lagerhavare: fysisk eller juridisk person som av en
medlemsstats behöriga myndigheter fått tillstånd att tillverka, bearbeta,
förvara, ta emot och avsända punktskattebelagda varor inom ramen för
sin affärsverksamhet, varvid punktskatten är vilande enligt
uppskovsreglerna för skatteupplag,
b) skatteupplag: en plats där varor som är belagda med punktskatt
tillverkas, bearbetas, förvaras, mottas eller avsänds enligt
uppskovsreglerna av en godkänd lagerhavare inom ramen för hans
affärsverksamhet, under de särskilda villkor som fastställts av de
behöriga myndigheterna i den medlemsstat där skatteupplaget är beläget,
c) uppskovsregler: en skatteordning som tillämpas på tillverkning,
bearbetning, förvaring och flyttning av varor, varvid punktskatten är
vilande (suspensionsordningen),
d) näringsidkare med punktskatteregistrering: fysisk eller juridisk
person utan ställning som godkänd lagerhavare, som av behöriga
myndigheter i en medlemsstat fått tillstånd att, inom ramen för sin
affärsverksamhet, ta emot punktskattebelagda varor från en annan
medlemsstat enligt uppskovsreglerna; denna typ av näringsidkare skall
ställa säkerhet för skatten och får varken förvara eller avsända sådana
punktskattebelagda varor enligt uppskovsreglerna,
e) näringsidkare utan punktskatteregistrering: fysisk eller juridisk
person utan ställning som godkänd lagerhavare, som har rätt att inom
ramen för sin affärsverksamhet tillfälligtvis ta emot punktskattebelagda
varor från en annan medlemsstat enligt uppskovsreglerna; denna typ av
näringsidkare får varken förvara eller avsända sådana varor enligt
uppskovsreglerna och måste garantera betalningen av punktskatt till
skattemyndigheterna i destinationsmedlemsstaterna innan varorna
avsänds.
I lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi används termen
upplagshavare i stället för lagerhavare och termerna registrerad och
oregistrerad varumottagare i stället för näringsidkare med eller utan
punktskatteregistrering. Termerna upplagshavare och varumottagare
kommer att användas i den fortsatta framställningen.
4.1.3 Huvudprinciper för beskattningsförfarandet
Förfarandereglerna i cirkulationsdirektivet innebär i princip att
punktskattepliktiga varor kan cirkulera fritt, att
beskattningskonsekvenserna skjuts upp tills varorna når den slutgiltiga
konsumenten och att beskattningen skall ske i konsumtionslandet.
Syftet med suspensionsordningen är att varorna, trots att de är
skattepliktiga, skall kunna bearbetas, lagras och förflyttas mellan
medlemsländerna i tidigare led än detaljistledet utan att
beskattningskonsekvenser inträder. Skatten förfaller med andra ord inte
till betalning under den tid varorna befinner sig inom
suspensionsordningen. Betalningsskyldighet inträder först när varan blir
tillgänglig för konsumtion, vilket den anses vara när den upphör att
omfattas av suspensionsordningen. För punktskattepliktiga varor, som
inte omfattas av suspensionsordningen, gäller att punktskatten förfaller
till betalning i samband med att varan framställs inom gemenskapen eller
importeras från land utanför gemenskapen.
Begreppet suspensionsordning har inte förts in i de svenska lagarna.
Suspensionsordningen har dock i praktiken införlivats, t.ex. genom att
skattskyldighet inte inträder i vissa fall.
Framställning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor skall i
princip alltid ske i skatteupplag om skatten inte är betald. Flyttning av
punktskattepliktiga varor under skatteuppskov skall enligt huvudregeln
ske från ett skatteupplag till ett annat. De risker som är förknippade med
sådan flyttning skall täckas av en säkerhet för skattens betalning.
Säkerheten skall ställas av den avsändande upplagshavaren.
En upplagshavare i ett medlemsland kan alltså sända skattepliktiga
varor till ett skatteupplag i ett annat medlemsland eller till ett annat
skatteupplag i det egna landet utan att det får några
beskattningskonsekvenser.
Mottagaren av skattepliktiga varor som sänds från ett skatteupplag
under skatteuppskov är dock inte alltid en upplagshavare. Mottagaren
kan också vara en registrerad eller oregistrerad varumottagare i ett annat
EU-land. Sådana varumottagare skall alltid ställa säkerhet för skattens
betalning och detta skall ske innan leveransen påbörjas. Skatten förfaller
till betalning när varorna tas emot.
Vid förflyttning mellan medlemsstater av skattepliktiga varor, som
omfattas av suspensionsordningen, skall varorna åtföljas av ett
ledsagardokument som upprättas av avsändaren. Syftet med dokumentet
är att underlätta skattekontrollen och det för en effektiv kontroll
nödvändiga samarbetet mellan medlemsländerna.
4.1.4 Avvikelser från suspensionsordningen
Alla avvikelser från suspensionsordningens regler innebär att varorna
upphör att omfattas av ordningen, dvs. att de anses släppta för
konsumtion. Detta gäller inte bara när varorna levereras till detaljistledet
utan också vid t.ex. stöld och svinn ur skatteupplag. Avvikelser från
suspensionsordningen innebär att skatten omedelbart förfaller till
betalning. Skatten skall betalas i det land där överträdelsen har skett av
den som har ställt säkerhet för betalning av skatten. Om det inte går att
fastställa var överträdelsen har skett, anses den ha skett i den
medlemsstat där felaktigheten konstaterades. Om en punktskattepliktig
vara inte når fram till mottagaren och det inte är möjligt att fastställa var
varan finns, skall skatten betalas i det land varifrån varan levererades.
4.2 Införsel av beskattade varor för kommersiellt bruk
Av artikel 7 i cirkulationsdirektivet framgår att då punktskattepliktiga
varor som redan släppts för konsumtion i en medlemsstat förvaras för
kommersiella ändamål i en annan medlemsstat skall punktskatt tas ut i
den medlemsstat där varorna förvaras. Detta innebär att då varor som
redan släppts för konsumtion flyttas till en annan medlemsstat för
kommersiella ändamål skall punktskatt tas ut i denna andra medlemsstat.
Beroende på omständigheterna skall skatten betalas av den som utför
leveransen eller innehar de varor som är avsedda för leverans eller av den
som tar emot varorna för användning. När varor som släppts för
konsumtion flyttas mellan olika medlemsstater skall de åtföljas av ett
förenklat ledsagardokument.
Den som skall betala skatten på varorna skall innan varorna avsänds
lämna en deklaration till skattemyndigheterna i destinationsmedlems-
staten och ställa säkerhet för betalning av skatten. Han skall vidare
samtycka till varje kontroll som gör det möjligt för destinations-
medlemsstatens myndigheter att förvissa sig om att varorna faktiskt har
mottagits och att utgående punktskatt har betalats. Den punktskatt som
betalats i den första medlemsstaten skall återbetalas.
I de svenska lagarna har artikel 7 kommit till uttryck genom att den
som utan att vara upplagshavare eller varumottagare från ett annat EG-
land till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor skall betala skatt
i Sverige om varorna skall användas för annat än privat bruk (9 § första
stycket 5 LTS, 8 § första stycket 5 LAS och 4 kap. 1 § första stycket 4
LSE).
Den som på detta sätt är skattskyldig skall, innan varorna transporteras
från det andra EU-landet, anmäla varorna till beskattningsmyndigheten
och ställa säkerhet för skattens betalning. Skattskyldigheten inträder vid
införseln till Sverige.
4.3 Privat införsel av beskattade alkohol- och
tobaksvaror
4.3.1 Cirkulationsdirektivets bestämmelser
I artikel 8 i cirkulationsdirektivet uttalas att vad beträffar varor som
förvärvats av enskilda individer för deras eget bruk och transporterats av
dem själva följer av principen för den inre marknaden att punktskatt skall
tas ut i den medlemsstat där de har förvärvats.
Enligt artikel 9.2 måste medlemsstaterna, för att fastställa om de varor
som avses i artikel 8 är avsedda för kommersiella ändamål, bl.a. ta
hänsyn till
a) innehavarens kommersiella status och dennes skäl att inneha dem,
b) den plats där varorna finns eller, i förekommande fall, det använda
transportsättet,
c) alla handlingar som hänför sig till varorna,
d) varornas beskaffenhet, och
e) varornas kvantitet.
Enligt samma artikel får medlemsländerna utfärda vägledande
anvisningar om vilken mängd som därvid bör godtas. Det förhållandet att
en person medför större mängder än vad som anges i anvisningarna får
emellertid inte ensamt medföra att varorna anses avsedda för annat än
eget bruk. Andra omständigheter som talar för motsatsen skall alltså
beaktas. Mängdangivelserna i sådana eventuella vägledande anvisningar
får inte understiga 800 cigaretter, 400 cigariller, 200 cigarrer, 1 kg
röktobak, 10 liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter vin (inklusive högst 60
liter mousserande vin) samt 110 liter öl.
4.3.2 Den svenska privatinförsellagen
Sverige fick vid anslutningen till EU ett undantag från huvudregeln i
cirkulationsdirektivet att privatpersoners inköp av alkohol- och
tobaksvaror endast skall beskattas i inköpslandet. Undantaget innebär att
Sverige får beskatta privat införsel över vissa angivna kvantiteter. Enligt
rådets direktiv 96/99/EG får Sverige, till och med den 30 juni 2000 och
underkastat en översyn, fortsätta att tillämpa dessa kvantitativa
begränsningar. Sveriges uppfattning är att undantaget förlängs
automatiskt såvida inte ett enigt rådsbeslut om motsatsen fattas. Enligt
nämnda direktiv får Sverige utföra nödvändiga kontroller med avseende
på de varor som omfattas av direktivet.
Bestämmelser om beskattningen av resandes införsel för privat bruk av
alkoholdrycker och tobaksvaror och vilka kvantiteter som får föras in i
landet utan att punktskatt skall betalas finns i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land
som är medlem i Europeiska unionen (privatinförsellagen).
Enligt privatinförsellagen skall resande som till Sverige för privat bruk
för in alkoholdrycker och tobaksvaror från ett annat land som är medlem
i Europeiska unionen betala skatt med:
196 kronor/liter för spritdryck,
45 kronor/liter för starkvin,
27 kronor/liter för vin,
8 kronor/liter för starköl,
88 öre/styck för cigaretter,
56 öre/styck för cigariller och cigarrer och
630 kronor/kg för röktobak.
För resande som är bosatt i annat land än Sverige, eller är bosatt i
Sverige och där inresan sker med luftfartyg i yrkesmässig trafik eller
utlandsvistelsen har varat längre än 20 timmar eller där varorna
beskattats i annat land som är medlem i Europeiska unionen, skall dock
skatt inte tas ut till den del införseln uppgår till högst följande
kvantiteter:
1 liter spritdryck eller 3 liter starkvin,
5 liter vin,
15 liter starköl och
300 cigaretter eller 150 cigariller eller 75 cigarrer eller 400 gram
röktobak.
Det som gäller för resande som är bosatt i Sverige gäller även den som
utför arbete på det fartyg eller luftfartyg som inresan sker med, även om
denne är bosatt i annat land.
Den som för in en vara för vilken skatt skall betalas enligt lagen skall
självmant deklarera detta. Deklarationen skall lämnas på heder och
samvete. Sker införseln på bemannad tullplats skall deklarationen lämnas
till tulltjänsteman. I andra fall skall deklarationen lämnas till
Skattemyndigheten i Gävle och deklarationen skall ha kommit in senast
fem dagar efter det att införseln gjordes. Skatten skall betalas senast två
veckor efter det att beslut om att påföra skatt har fattats.
Resande som inte deklarerar sin införsel eller som lämnar oriktiga
uppgifter i deklarationen kan påföras en särskild avgift på femtio procent
av det skattepliktiga beloppet och kan också dömas till böter.
Lagen innehåller också möjligheter för Tullverket att omhänderta varor
om det finns en påtaglig risk för att skatt inte kommer att betalas. Om
inte skatten betalas för de varor som omhändertagits kan Tullverket
besluta att de skall förverkas.
4.4 Privat införsel av beskattade mineraloljeprodukter
4.4.1 Cirkulationsdirektivets bestämmelser
Regeln i artikel 8 i cirkulationsdirektivet, att beskattning sker i
förvärvslandet om varorna förvärvats av enskilda individer för deras eget
bruk och transporterats av dem själva, gäller i princip även för
mineraloljeprodukter.
Enligt artikel 9.3 i cirkulationsdirektivet får dock medlemsstaterna
föreskriva att punktskatt skall tas ut i den medlemsstat där förbrukningen
sker vid förvärv av mineraloljor som redan släppts för förbrukning i en
annan medlemsstat, om dessa produkter transporteras med ovanliga
transportsätt av enskilda individer eller för deras räkning. Med ovanliga
transportsätt avses enligt direktivet transport av bränslen på annat sätt än
i fordons tankar eller lämpliga reservdunkar liksom transport av
eldningsbränsle på annat sätt än med tankar som används vid
yrkesmässig handel. Någon bestämmelse om återbetalning av den skatt
som påförts i den medlemsstat där bränslet släpptes för förbrukning finns
inte.
4.4.2 Privat införsel enligt svensk lagstiftning
Artikel 9.3 har införlivats med svensk lagstiftning genom 4 kap. 11 §
LSE. Enligt denna bestämmelse är den som för privat ändamål för in
bränsle till Sverige från ett annat EU-land skyldig att betala skatt för
bränslet, om han inte visar att skatt har betalats för bränslet i Sverige, när
det är fråga om flytande bränsle som är avsett för uppvärmning och som
förs in på annat sätt än genom distansförsäljning. Detsamma gäller om
motorbränsle förs in på annat sätt än i fordonstank, bränsletank på fartyg
eller luftfartyg eller i reservdunk som rymmer högst 10 liter.
Bestämmelsen gäller också den för vars räkning införseln äger rum.
4.5 Distansförsäljning
Distansförsäljning föreligger enligt artikel 10 i cirkulationsdirektivet om
annan än upplagshavare eller varumottagare förvärvar en skattepliktig
vara från en säljare i ett annat EU-land och varan transporteras av
säljaren eller för dennes räkning. Postorderförsäljning är ett exempel på
distansförsäljning. Vid distansförsäljning skall skatt tas ut i det land där
köparen finns. Det är dock säljaren som är skyldig att betala skatten och
skattskyldigheten inträder när säljaren levererar varorna. Säljaren skall
ställa säkerhet för betalning av skatten innan transporten påbörjas. Vid
distansförsäljning kan inte varorna transporteras under skatteuppskov.
Det rör sig alltså om varor som släppts för konsumtion, vilket innebär att
skatt redan har tagits ut i säljarens land. Säljaren har dock rätt att återfå
den skatt som erlagts i hemlandet.
4.6 The Man in Black
4.6.1 Bakgrund
Av central betydelse för gränsdragningen mellan privat införsel och
införsel av kommersiell natur är EG-domstolens avgörande i målet C-
296/95 The Queen och Commissioners of Customs and Excise v. EMU
Tabac SARL, The Man in Black och John Cunningham. Domen
meddelades den 2 april 1998 och är känd under beteckningen The Man
in Black .
I rättsfallet är tre bolag inblandade: EMU Tabac SARL (EMU), The
Man in Black Ltd (MBL) och The Enlightened Tobacco Co (ETC). Både
EMU och MBL var dotterbolag till ETC.
EMU hade specialiserat sig på att sälja tobaksvaror i Luxemburg.
MBL vände sig till enskilda personer bosatta i Storbritannien och
erbjöd dem att beställa cigaretter och tobak hos EMU. Personerna gjorde
dessa beställningar för eget bruk på grundval av priser i luxemburgska
franc. Mot provision köpte MBL in varorna och ombesörjde införseln till
Storbritannien via en fristående transportör i de enskilda personernas
namn och för deras räkning. Kunderna fick köpa högst 800 cigaretter per
gång.
Villkoren för transaktionerna fanns i ett avtal mellan EMU och MBL.
Bland annat föreskrevs att EMU skulle öppna och upprätthålla ett
kreditkonto för inköp i MBL:s namn avseende alla inköp som enskilda
gjorde via MBL. MBL hade åtagit sig att direkt inbetala de summor som
erhållits av kunderna till bankkonton i London eller Luxemburg. MBL
hade dessutom åtagit sig att, genom att höja eller sänka provisionen,
kompensera alla prisändringar till följd av ändringar i växelkurserna.
Avtalen om inköp och försäljning skulle ingås i Luxemburg, som även
var det land där äganderätten övergick.
Efter det att de brittiska skattemyndigheterna beslagtagit vissa
kvantiteter tobaksvaror i samband med införsel till Storbritannien, väckte
EMU, MBL och en privatperson talan mot detta beslut. De yrkade att den
nationella domstolen dels skulle fastställa att brittisk punktskatt inte
behövde betalas och att beslaget av tobaksvarorna i fråga var olagligt,
dels förbjuda skattemyndigheterna att upprätthålla beslaget av de
produkter som importerats inom ramen för sökandenas system. EMU
m.fl. ansåg att punktskatt skulle tas ut i Luxemburg och att produkterna i
fråga därför var undantagna från punktskatt i Storbritannien.
4.6.2 Frågorna till EG-domstolen
The Court of Appeal i London begärde att EG-domstolen skulle meddela
ett förhandsavgörande beträffande följande frågor:
1. Följer det av rådets direktiv 92/12/EEG och i synnerhet av artikel 8 i
detta direktiv, att varor inte får beläggas med punktskatt i medlemsstat A
om
a) varorna förvärvats för en enskild individs personliga bruk i
medlemsstat A,
b) varorna förvärvats i medlemsstat B av ett ombud som agerar på den
enskildes vägnar,
c) ombudet har ombesörjt transporten av varorna från medlemsstat B
till medlemsstat A, och
d) den enskilde inte själv har rest med varorna från medlemsstat B till
medlemsstat A?
2. Då en plan har utarbetats och marknadsförts kommersiellt och enligt
detta system inköp har skett genom ombud i medlemsstat B för en
enskild individs personliga bruk i medlemsstat A, och det inköpta genom
ombudets försorg transporterats från medlemsstat B till medlemsstat A,
följer det då av direktiv 92/12/EEG att punktskatt inte skall tas ut på
dessa varor i medlemsstat A?
Enligt EG-domstolen syftade de två frågorna huvudsakligen till att få
klarhet i om direktivet skall tolkas så, att det utgör hinder för att det i
medlemsstat A tas ut en punktskatt på varor som har släppts för
konsumtion i medlemsstat B, där de har förvärvats av bolag X för att
tillfredsställa behoven hos enskilda individer i medlemsstat A via bolag
Y, som handlar som ombud för enskilda individer och mot arvode, med
vetskap om att transporten av varorna från medlemsstat B till
medlemsstat A även har ombesörjts av bolag Y för de enskilda
individernas räkning och genomförts av en yrkesmässig transportör mot
ersättning.
4.6.3 EG-domstolens resonemang
Domstolen uttalade inledningsvis att det av direktivet framgår att det
syftar till att fastställa ett visst antal regler vad gäller innehav, flyttning
och övervakning av punktskattepliktiga varor, i synnerhet för att
säkerställa att punktskatt tas ut på samma sätt i alla medlemsstater.
Direktivet föreskriver en skillnad mellan å ena sidan varor som innehas i
kommersiellt syfte och som under transporten skall åtföljas av
ledsagardokument och å andra sidan varor som innehas för personligt
bruk.
Vad gäller de sistnämnda varorna påpekade domstolen att det, i den
utsträckning som artikel 8 föreskriver att punktskatt skall tas ut i den
medlemsstat där varorna har förvärvats, inte krävs något
ledsagardokument då de transporteras till en annan medlemsstat.
Tillämpningen av artikel 8 förutsätter emellertid att flera villkor är
uppfyllda. De punktskattebelagda varorna skall ha förvärvats av enskilda
individer för deras eget bruk och skall ha transporterats av dem själva.
Dessa villkor bör göra det möjligt att fastställa att de punktskattebelagda
varor som har förvärvats i en medlemsstat och sedan transporterats till en
annan medlemsstat uteslutande skall innehas personligen.
EMU m.fl. hävdade i första hand att artikel 8 skulle tillämpas när
inköp av punktskattebelagda varor gjorts genom ett ombud som även
ombesörjt transporten av varorna. De anförde att som en allmän
rättsgrundsats gäller att en person som handlar genom ombud skall
behandlas på samma sätt som om han själv hade handlat.
Domstolen konstaterade att artikel 8 i direktivet inte är avsedd att
tillämpas då inköp och/eller transport av punktskattebelagda varor sker
genom ombud. Villkoren i artikel 8 var således inte uppfyllda i det
aktuella fallet.
EMU m.fl. hade också påpekat att rättssäkerhetsprincipen förutsätter
att alla oklarheter i direktivet bör tolkas till de enskildas fördel i den mån
bestämmelserna kan ha ekonomiska återverkningar.
Med anledning av detta anförde domstolen att det klart framgår av
direktivet att gemenskapslagstiftaren inte vid någon tidpunkt har avsett
att även ett ombud skall omfattas av artikel 8. Bestämmelsen är inte på
något sätt otydlig.
I andra hand hävdade EMU m.fl. att om inte artikel 8 är tillämplig i ett
fall då ett ombud anlitas, så är artikel 6 tillämplig. Det skulle innebära att
punktskatt enbart tas ut i Luxemburg eftersom varorna släppts för
konsumtion där.
På detta svarade domstolen att även om det i artikel 6 föreskrivs att
skattskyldigheten för punktskatt inträder när varan släpps för konsumtion
i en medlemsstat, utesluter det inte att punktskatt sedan tas ut i en annan
medlemsstat med stöd av artiklarna 7, 9 och 10, varvid de punktskatter
som eventuellt har erlagts i den första staten skall återbetalas.
Den situation som beskrivits av den nationella domstolen verkade
enligt EG-domstolen kunna falla under såväl artikel 7 som artikel 10 i
direktivet.
Av artikel 10.2 framgår att punktskatt skall tas ut i destinations-
medlemsstaten när punktskattebelagda varor som redan släppts för
konsumtion i en medlemsstat levereras till någon som varken är
upplagshavare eller varumottagare och varorna avsänds eller
transporteras direkt eller indirekt av säljaren eller för dennes räkning.
Bestämmelsen har enligt EG-domstolen avfattats så, att den inte enbart
täcker det fallet att säljaren själv transporterar eller avsänder varorna utan
på ett mycket mer omfattande sätt även täcker alla de fall där varorna
avsänds eller transporteras för säljarens räkning. Dessutom framgår det
klart av den formulering som har använts att gemenskapslagstiftaren
snarare är intresserad av transaktionernas objektiva beskaffenhet än av
deras rättsliga form.
Domstolen påpekade att EMU och MBL var dotterbolag till ett och
samma bolag och att de i den egenskapen kunde anses höra till en och
samma ekonomiska enhet, trots att de var skilda juridiska personer.
Dessutom framgick det att MBL inte handlade på initiativ av de enskilda
individer som det företrädde utan att bolaget erbjöd dessa enskilda
individer att beställa tobak och cigaretter. Beställningarna lämnades
sedan uteslutande till EMU, som var säljaren. MBL och EMU hade
slutligen på ett allmänt sätt definierat ramarna för sitt samarbete i ett
avtal, av vilket det bland annat framgick att det var MBL och inte
köparna själva som skull bära riskerna för förändringar i växelkurserna.
Följaktligen skulle varorna, även om MBL enligt engelsk rätt handlade
som köparnas ombud, anses avsända eller transporterade direkt eller
indirekt av säljaren eller för dennes räkning i den mening som avses i
artikel 10 i direktivet. Punktskatt skulle därför tas ut i Storbritannien.
Beträffande artikel 7 påpekade domstolen att artikel 7.1 föreskriver att
om punktskattebelagda varor som redan släppts för konsumtion i en
medlemsstat, förvaras för kommersiella ändamål i en annan medlemsstat,
skall punktskatten tas ut i den medlemsstat där varorna förvaras. Artikel
7.2 anger att då dessa varor antingen levereras till, är avsedda att
levereras till eller används i en annan medlemsstat av en näringsidkare
som bedriver självständig verksamhet eller av ett offentligrättsligt
reglerat organ, skall punktskatten tas ut i denna andra medlemsstat. I ett
fall som det aktuella, där varor som härrörde från en medlemsstat
transporterades till en annan medlemsstat av en näringsidkare som
handlade mot ersättning och som först ingått avtal med kunderna i den
sistnämnda staten och ombesörjt importen av varorna, tas punktskatten ut
i den sistnämnda medlemsstaten.
4.6.4 EG-domstolens svar på frågorna
Domstolens resonemang ledde fram till följande svar:
Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna
regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och
övervakning av sådana varor, i dess lydelse enligt rådets direktiv
92/108/EEG av den 14 december 1992, skall tolkas så, att det inte utgör
hinder för att det i medlemsstat A tas ut en punktskatt på varor som har
släppts för konsumtion i medlemsstat B, där de har förvärvats av bolag X
för att tillfredsställa behoven hos enskilda individer i medlemsstat A via
bolag Y, som handlar som ombud för enskilda individer och mot
ersättning, med vetskap om att transporten av varorna från medlemsstat
B till medlemsstat A även har ombesörjts av bolag Y för de enskilda
individernas räkning och genomförts av en yrkesmässig transportör mot
ersättning.
4.6.5 Slutsats
Domen ger ett entydigt svar på frågan när artikel 8 kan bli tillämplig.
Artikeln kan endast tillämpas om den enskilde själv transporterar
varorna.
När det gäller artiklarna 7 och 10 kan, enligt EG-domstolen, båda
artiklarna tillämpas på bolagens förfarande.
Beträffande distansförsäljning, artikel 10, framgår av domen att man
skall titta på de objektiva faktorerna och inte på de formella när man
avgör om en transport sker för säljarens räkning. Med de nu inblandade
bolagen var de objektiva faktorerna mycket klara så det var inte svårt för
domstolen att komma fram till att det var fråga om en distansförsäljning
för vilken således EMU skulle vara skattskyldig i Storbritannien.
Även artikel 7 skulle emellertid kunna tillämpas, då med MBL som
skattskyldig. Detta eftersom MBL hade agerat mot ersättning, ingått avtal
med personer i Storbritannien och ombesörjt transporten dit. Även här är
frågan om vem som rent fysiskt utfört transporten av underordnad
betydelse. De objektiva faktorerna visar att MBL fört in varorna på ett
sådant sätt att artikel 7 är tillämplig.
4.7 Skattefri införsel i några andra EU-länder
Det kan vara av intresse att jämföra hur lagstiftningen beträffande
skattefri införsel av tobaks- och alkoholvaror är utformad i vissa andra
medlemsländer.
I tysk lagstiftning anges att varor, som en privatperson för eget bruk
köpt i en annan medlemsstat och själv fört in, är skattefria (t.ex. 145 §
BranntweinMonopolGesetz). För att avgöra om införseln är för privat
eller kommersiellt ändamål skall vissa omständigheter beaktas. Dessa är
desamma som anges i artikel 9.2 i cirkulationsdirektivet, alltså bl.a.
innehavarens kommersiella status och varornas beskaffenhet och
kvantitet.
Enligt brittisk lagstiftning är införseln skattefri om varorna har
beskattats i EG och en person har anskaffat dem för privat bruk och han
har transporterat dem (Excise Duties Personal Reliefs Order 1992;
SI 1992/3155). Även i den brittiska lagstiftningen finns de omständig-
heter som anges i artikel 9.2 i cirkulationsdirektivet samt några ytter-
ligare för att avgöra införselns kommersiella status.
För både den tyska och den brittiska lagstiftningen gäller således att de
ligger mycket nära ordalydelsen av cirkulationsdirektivet såväl när det
gäller artikel 8 som artikel 9.2. I båda fallen gäller också att orda-
lydelsen ger uttryck för att införseln av varorna rent fysiskt måste ske av
personen själv för att skattefrihet skall komma i fråga.
I finsk lagstiftning anges att en privatperson som anländer till Finland
från en annan medlemsstat får skattefritt för eget bruk föra med sig en
viss angiven mängd tobaks- och alkoholvaror (18 § lagen om påförande
av accis). Även den finska lagstiftningen ger alltså uttryck för ett klart
samband mellan den skattefria införseln och att varan fysiskt tas in i
landet av privatpersonen själv.
5 Ändringar på alkohol- och tobaksskatte-
området
5.1 Tydligare skillnad mellan privat och kommersiell
införsel
Regeringens förslag: Alkohol- och tobaksskattelagarna ändras för att
skillnaden mellan privat införsel och kommersiell införsel skall bli
tydligare. Att flyttgods och arvegods avsett för personligt bruk kan
föras in utan beskattningskonsekvenser anges direkt i alkohol- och
tobaksskattelagarna.

Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Svenska Bryggareföreningen är kritisk till att
privatinförsellagen endast tillämpas på införsel av starköl och anser att
lagen bör tillämpas på införsel av öl med en alkoholhalt som överstiger
2,8 volymprocent. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 9 § första stycket 5 LTS och
8 § första stycket 5 LAS är den skattskyldig som från ett annat EG-land
till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall
användas för annat än privat bruk. Å andra sidan föreskrivs i
privatinförsellagen att varor över en viss kvantitet som resande för med
sig skall beskattas.
Enligt vad regeringen erfarit används olika förfaranden för att försöka
kringgå såväl reglerna för kommersiell införsel i LTS och LAS som
reglerna för resandeinförsel i privatinförsellagen. I korthet går
förfarandena ut på att en privatperson i Sverige kontaktar en
näringsidkare i Sverige eller ett annat medlemsland och beställer tobaks-
eller alkoholvaror från ett annat EU-land. Därefter vidtalas en
transportör, som påstås sakna samband med näringsidkaren, för själva
transporten till Sverige. Genom att påstå att varorna skall användas för
privat bruk försöker man kringgå reglerna i LTS och LAS. Dessutom
påstås att inte heller privatinförsellagen kan tillämpas eftersom det inte
rör sig om resandeinförsel. Erbjudanden om att handla på det nu
beskrivna sättet finns bl.a. på Internet.
Genom avgörandet i fallet The Man in Black är det nu helt klarlagt
att de förfaranden som beskrivits ovan inte kan komma i fråga för att
undgå skatt i det land där varorna konsumeras. Det finns dock anledning
att göra reglerna i LTS och LAS tydligare och i bättre överensstämmelse
med cirkulationsdirektivets ordalydelse och den praxis som nu finns
genom The Man in Black . Enligt regeringens mening bör detta
åstadkommas genom att förutsättningen för skattefrihet i artikel 8 i
cirkulationsdirektivet att den som köpt varorna i ett annat medlemsland
också måste transportera dem själv kommer till klart uttryck i LTS och
LAS.
Lagtekniskt uppnås detta genom att rekvisitet om varorna skall
användas för annat än privat bruk tas bort från 9 § första stycket 5 LTS
och 8 § första stycket 5 LAS. I stället föreskrivs att skattskyldighet inte
inträder för varor som förs in för privat bruk av en person som har
förvärvat varorna i ett annat EG-land och som själv transporterar dem till
Sverige, alltså i enlighet med artikel 8.
Riksskatteverket anser att det är en brist att utredningen inte har berört
frågan om vem som är skattskyldig vid införsel av beskattade varor. Om
fråga inte är om distansförsäljning är den som för in eller tar emot
beskattade varor skyldig att betala skatt i Sverige. Det är främst uttrycket
för in eller tar emot som enligt Riksskatteverket kan leda till
tillämpningsproblem. Enligt regeringen är det bl.a. av kontrollskäl viktigt
att skattskyldighetsbegreppet är tydligt. Denna fråga omfattas dock av
direktiven för 1998 års punktskatteutredning (Dir 1997:152).
Utredningen kommer alltså att behandla frågan i sitt fortsatta arbete.
Privatinförsellagen reglerar också beskattningen av varor som en
person själv för in i Sverige från ett annat EG-land. En smärre justering
bör göras i 1 § privatinförsellagen så att ordalydelserna i den lagen och i
LTS och LAS stämmer bättre överens. Det finns även anledning att korta
ned lagens rubrik. Svenska Bryggareföreningen är kritisk till att lagen
endast är tillämplig på införsel av starköl och anför i sitt remissvar att
tillämpningsområdet bör utvidgas till öl med en alkoholhalt som
överstiger 2,8 volymprocent. Som redogjorts för i avsnitt 4.3.2 grundar
sig privatinförsellagen på ett undantag från huvudregeln i
cirkulationsdirektivet att privatpersoners inköp av alkohol- och
tobaksvaror endast skall beskattas i inköpslandet. Undantaget gäller
t.o.m. den 30 juni 2000 och är underkastat en översyn. Även om det är
Sveriges uppfattning att undantaget förlängs automatiskt, såvida inte ett
enhälligt rådsbeslut om motsatsen fattas, är regeringen med hänsyn till att
undantaget snart kan bli föremål för förhandlingar på gemenskapsnivå
inte beredd att utvidga tillämpningen av undantaget. Dessutom bygger
Bryggareföreningens resonemang på att resande utöver sin skattefria kvot
på 15 liter starköl skulle föra in öl med en alkoholstyrka på 3,5
volymprocent, s.k. folköl. Det är sannolikt endast ett fåtal resenärer som
gör sig besväret att utöver den skattefria kvoten för starköl även föra in
folköl. Det är därför rimligt att anta att det rör sig om förhållandevis
begränsade kvantiteter folköl som resande för in till Sverige. Det bör
vidare noteras att i fall enskilda personer i Sverige beställer folköl från
näringsidkare i andra EU-länder, t.ex. via Internet, skall skatt betalas i
Sverige enligt lagen om alkoholskatt. Transporten av varorna till Sverige
kan kontrolleras med stöd av kontrollbefogenheterna i lagen (1998:506)
om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror
och mineraloljeprodukter. Mot bakgrund av nu angivna förhållanden är
regeringen inte beredd att utvidga privatinförsellagens
tillämpningsområde.
Genom de nu föreslagna ändringarna i LTS och LAS skulle den i dag
skattefria införseln av flytt- och arvegods avsett för privat bruk bli
skattepliktig. Dessa situationer bör därför uttryckligen undantas i lagarna.
De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.
5.2 Införsel av alkohol- och tobaksvaror i form av gåvor
Regeringens förslag: Skattefrihet enligt alkohol- och
tobaksskattelagarna skall gälla för varor som förs in till Sverige som
enstaka gåvoförsändelser under yrkesmässig befordran från en enskild
person i ett annat EU-land till en enskild person i Sverige, om varorna
är avsedda för mottagarens eller mottagarens familjs personliga bruk.

Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i
Sundsvall, Länsrätten i Skåne län och Länsrätten i Dalarnas län anser att
gåvokriterierna är för vaga och att det kan leda till problem vid
rättstillämpningen. Länsrätten i Skåne län ifrågasätter också varför
utländska företag inte skall kunna ge skattefria gåvor till enskilda
personer i Sverige. Riksskatteverket anser att det från kontrollsynpunkt
skulle vara en fördel om de vägledande riktlinjerna i stället angavs som
presumtionsregler i lagtexten. Även Svenska Bryggareföreningen
efterlyser klara regler för i vilka fall en försändelse skall betraktas som
en gåvoförsändelse. Övriga remissinstanser tillstyrker eller berör inte
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I prop. 1997/98:100 Förbättrade
möjligheter till punktskattekontroll m.m. uttalade regeringen att det
undantag för resandeinförsel som Sverige fick i anslutningsfördraget inte
kan anses omfatta rätt att beskatta införsel av gåvoförsändelser i form av
alkohol- och tobaksvaror. Enligt regeringen borde dock försändelser av
tobaksvaror från ett annat medlemsland till privatpersoner beskattas i
Sverige även om avsändaren inte gör någon ekonomisk vinst på
transaktionen, såvida det inte är fråga om gåvoförsändelser. Rådet och
kommissionen har i rådsprotokoll till cirkulationsdirektivet förklarat att
medlemsländerna kan föreskriva sådana regler. Eftersom det inte var
tillåtet för privatpersoner att införa alkoholvaror via distansförsäljning
eller som gåvoförsändelser, ansåg regeringen en motsvarande
bestämmelse avseende alkoholvaror vara onödig (s 115). LTS ändrades i
enlighet med regeringens förslag (SFS 1998:512).
I propositionen uttalades också att när det gäller gåvoförsändelser av
alkoholdrycker så måste dessa, om införsel av sådana skall tillåtas,
regleras på ett sådant sätt att en skattefrihet för gåvoförsändelser inte
missbrukas. Att sända paket med alkoholinnehåll får inte utnyttjas för
postorderförsäljning eller marknadsföring under täckmantel av gåva.
Frågan om gåvoförsändelser överlämnades för ytterligare utredning till
Alkoholutredningen (s. 113).
Alkoholutredningen har i sitt delbetänkande Alkoholpolitikens medel
(SOU 1998:156) föreslagit att införsel av spritdrycker, vin och starköl i
form av gåvoförsändelser skall tillåtas. Rätten till införsel skall endast
gälla enstaka gåvoförsändelser från en enskild person under yrkesmässig
befordran till en annan enskild person som har fyllt 20 år. Dessutom skall
försändelsen vara avsedd för mottagarens eller dennes familjs personliga
bruk. Däremot skall distansförsäljning fortfarande vara förbjudet.
Regeringen föreslår i prop. 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m. att
utredningens förslag genomförs med det tillägget att givaren skall finnas
i utlandet.
Som framgått av uttalandena i propositionen om punktskattekontroll
skall gåvoförsändelser från andra medlemsländer av tobaks- och
alkoholvaror i princip inte beskattas. Med dagens regler kan denna
skattefrihet sägas regleras genom att skattskyldigheten i 9 § 5 LTS och
8 § 5 LAS endast gäller varor som skall användas för annat än privat
bruk. Detta rekvisit föreslås nu tas bort och i likhet med flytt- och
arvegods måste därför gåvofallet anges uttryckligen i lagarna.
En rätt till införsel av gåvor utan restriktioner skulle dock kunna leda
till missbruk. Exempelvis skulle postorderförsäljning kunna förekomma
under sken av gåva för att undvika beskattning enligt reglerna för
distansförsäljning. Det bör dock påpekas att distansförsäljning av
alkoholdrycker till Sverige från andra länder är förbjudet. Vidare skulle
den som kommer resande från ett annat medlemsland kunna hävda att en
del av de varor han medför är gåva från en person i det andra
medlemslandet till en tredje person i Sverige.
Enligt regeringens bedömning bör därför, efter förebild i prop.
1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m., en skattefri gåva förutsätta att
den sker mellan enskilda personer. En sådan regel gör det svårare att
hävda att en postorderförsändelse är en gåva och därför inte skall
beskattas enligt reglerna för distansförsäljning. Regeringen är därför inte
beredd att, som Länsrätten i Skåne län förordat, tillåta skattefria gåvor
mellan utländska företag och enskilda personer i Sverige. Vidare bör
försändelsen ske under yrkesmässig befordran för att hindra försök till
kringgående av begränsningarna för den skattefri resandeinförseln.
I prop. 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m. finns även ett krav på
att det skall röra sig om enstaka gåvoförsändelser. Härigenom markeras
att det i fall av regelbundna försändelser till en och samma mottagare
finns anledning att ifrågasätta den aktuella försändelsens status.
Även från beskattningssynpunkt finns det anledning att införa en sådan
begränsning. Det kan allmänt sättas ifråga om regelbundna försändelser
verkligen är gåvor. Det kan snarare i flertalet fall vara fråga om
försändelser där avsändaren visserligen inte gör någon ekonomisk vinst
på transaktionen, men det ändå inte är fråga om gåva, t.ex. att en i
Sverige bosatt person får sig tillskickat varor mot att han ersätter
avsändaren för dennes kostnader.
Några remissinstanser anser att gåvokriterierna är för vaga och att det
kan leda till problem vid rättstillämpningen. Det bör först påpekas att
samma begrepp används i prop. 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m.
Där anförs att utgångspunkten för resonemangen och förslagen är att
endast vad som är eller kan anses vara en gåvoförsändelse skall tillåtas
föras in till Sverige på detta sätt (se avsnitt 9.6). Enligt regeringens
mening bör utgångspunkten vara densamma när det gäller att avgränsa
det skattefria området för gåvor. Det är därför inte möjligt att i lagen
föreskriva att försändelser under vissa kvantiteter skall presumeras vara
gåvor eller omvänt. En sådan regel skulle nämligen kunna leda till att
försändelser som inte är gåvor undgår beskattning och att försändelser
som är gåvor beskattas. För att undvika detta bör gåvokriterierna ge
utrymme för att i varje enskilt fall göra en helhetsbedömning av samtliga
relevanta omständigheter. Begreppet enstaka gåvoförsändelser markerar
åtminstone en gräns för vad som i normala fall är att betrakta som gåvor.
Möjligheterna att kringgå skattelagstiftningen bör därför minska. Med
hänsyn till det nu sagda är regeringen inte beredd att i det här ärendet
föreslå andra gåvokriterier än vad som föreslås i prop. 1998/99:134 Vissa
alkoholfrågor, m.m.
De regler som nu föreslås bör gälla såväl alkohol- som tobaksvaror.
Reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.
6 Ändringar på mineraloljeområdet
Regeringens förslag: Endast lagtekniska ändringar görs i lagen om
skatt på energi.

Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Tillstyrker eller berör inte förslaget.
Skälen för regeringens förslag: De regler som finns i dag för privat
införsel av mineraloljor fungerar, såvitt framkommit, utan större
problem. Något behov av ändringar i sak i LSE föreligger därför inte.
Däremot bör vissa lagtekniska ändringar göras för att bl.a. få större
samstämmighet mellan LSE , LTS och LAS.
Utformningen av gällande svensk rätt samt bakomliggande
gemenskapsrätt har närmare redovisats i avsnitt 4.4. Vad gäller
mineraloljor som redan beskattats i ett annat EG-land och därefter förts
in till Sverige för privat ändamål innehåller gemenskapsrätten tvingande
regler om att svensk skatt skall tas ut om införseln sker i form av
distansförsäljning. Vidare har Sverige utnyttjat den möjlighet som ges i
artikel 9.3 i cirkulationsdirektivet att även ta ut skatt om mineraloljorna
förs in på annat sätt än genom distansförsäljning. Enligt nuvarande 4 kap.
11 § första stycket 1 LSE är den som för privat ändamål för in bränsle till
Sverige från ett annat EG-land skyldig att betala skatt för bränslet, om
han inte visar att skatt har betalats för bränslet i Sverige, när det är fråga
om flytande bränsle som är avsett för uppvärmning och som förs in på
annat sätt än genom distansförsäljning. I samband med en justering av
utformningen av lagtexten uttalades i prop. 1995/96:57 bl.a. att om
flytande bränsle som är avsett för uppvärmning förs in till Sverige,
antingen direkt av en privatperson eller av någon som agerar på dennes
uppdrag, medför bestämmelsen att privatpersonen blir skyldig att betala
svensk skatt för bränslet. I det fall säljaren i det andra EG-landet ansvarar
för transporten av bränslet gäller i stället reglerna för distansförsäljning
(prop.1995/96:57 s. 44). Av detta uttalande framgår således att det i
praktiken inte är möjligt att föra in bränsle för uppvärmning till Sverige
utan att skatt tas ut här i landet. Sammantaget innebär den nuvarande
regleringen alltså att det inte under några omständigheter är möjligt att
skattefritt för privat ändamål föra in bränsle för uppvärmning till Sverige.
Detta är endast möjligt beträffande motorbränsle som finns i bränsletank
på transportmedel eller i reservdunk. För att detta skall framgå tydligare
föreslås vissa justeringar av lagtexten.
7 Ekonomiska konsekvenser
Merparten av föreslagna ändringar utgör förtydliganden eller lagtekniska
justeringar av nuvarande lagstiftning. De ändringar som görs i
förtydligande syfte bör leda till att reglerna blir enklare att tillämpa,
vilket är positivt för såväl myndigheter som enskilda.
I prop. 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m. föreslås att det skall bli
tillåtet att föra in alkoholdrycker i form av enstaka gåvoförsändelser
mellan enskilda. Med anledning därav och att det enligt EG:s regler för
punktskatter inte finns någon rätt för medlemsstaterna att beskatta gåvor
mellan enskilda föreslås att sådan gåvor skall vara skattefria. Att det blir
tillåtet att skicka alkoholdrycker som gåvor från andra EU-länder och att
gåvorna skall vara skattefria beräknas inte leda till minskade
skatteintäkter.
Sammanfattningsvis anser regeringen att förslagen inte medför några
statsfinansiella konsekvenser.
8 Författningskommentar
8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt
9 §
Se kommentaren till 8 § förslaget till om ändring i lagen om alkoholskatt.

9 a §
I punkten 5 regleras skattefrihet för gåvoförsändelser från en enskild
person i ett annat EG-land till en enskild person i Sverige. För att
försändelser skall undgå beskattning måste det vara fråga om en enstaka
gåvoförsändelse under yrkesmässig befordran. Det är inte möjligt att
ange hur stora kvantiteter en försändelse kan omfatta och ändå betraktas
som en gåva och därmed vara skattefri. Större kvantiteter än vad som får
föras in enligt privatinförsellagen (avsnitt 4.3.2) bör dock normalt inte
godtas som gåva utan ytterligare utredning. I övrigt se kommentaren till 8
a § förslaget till ändring i lagen om alkoholskatt.
8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt
8 §
I cirkulationsdirektivet finns fyra typiska skattskyldiga när varor
levereras mellan medlemsländer; upplagshavare, registrerade och
oregistrerade varumottagare samt distansförsäljare. Genom att i första
stycket 5 ange att skattskyldighet föreligger i annat fall än som avses
enligt 1 4 framgår tydligt att skattskyldighet enligt 5 föreligger i alla de
fall då inte någon av de tidigare nämnda aktörerna är inblandade i
leveranser.
I första stycket 5 har också rekvisitet om varorna skall användas för
annat än privat bruk tagits bort. Härigenom blir all införsel av
alkoholvaror från ett annat EG-land skattepliktig om inte någon av
förutsättningarna för skattefrihet enligt 8 a § föreligger.
Andra stycket, som i dag reglerar skattefri införsel för bl.a. diplomater,
flyttas till den nya 8 a §.

8 a §
I första stycket anges de fall då införsel av varor enligt 8 § 5 är skattefri.
Första stycket 1 behandlar den skattefria införseln för diplomater m.fl.
och som i dag återfinns i 8 § andra stycket. Det är således inte fråga om
någon ändring i sak.
Punkten 2 överensstämmer i stort sett med ordalydelsen av artikel 8 i
cirkulationsdirektivet. Den behandlar den situation då en enskild person
förvärvat - genom köp, byte eller gåva - en skattepliktig vara på plats i ett
annat EG-land. För att skattefrihet enligt alkoholskattelagen skall kunna
komma i fråga när varan förs in till Sverige krävs dels att varan är avsedd
för personens eller hans familjs personliga bruk, dels att han själv
transporterar varan in i landet. Rättsläget för den nu beskrivna situationen
är klarlagt genom EG-domstolens avgörande i The Man in Black , se
avsnitt 2.6.
Som beskrivits i avsnitt 3.1.2 gäller i dag skattefrihet för flytt- och
arvegods som förs in till Sverige. Genom den föreslagna ändringen av
8 § första stycket 5 måste dock dessa fall nu uttryckligen anges i lagen,
vilket sker i punkterna 3 och 4. Punkterna är utformade efter förebild i 4
kap. 2 § alkohollagen (1994:1738).
I punkten 5 regleras skattefrihet för gåvoförsändelser från en enskild
person i ett annat EG-land till en enskild person i Sverige. Bestämmelsen
har utformats med ledning av föreslagen lydelse av 4 kap. 2 § andra
stycket 6 alkohollagen i prop. 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m.
Begreppen enstaka gåvoförsändelse och yrkesmässig befordran skall ha
samma innebörd som i förslaget till ändring i alkohollagen. De
resonemang som förs i prop. 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m. om
den mängd varor som kan godtas som en gåvoförsändelse utan att
ytterligare utredningen behöver göras skall även tillmätas betydelse vid
bedömningar enligt förevarande lag (se avsnitt 9.6). De vägledande
riktlinjer för bedömningen av om en gåvoförsändelse föreligger som
anges där skall alltså beaktas vid bedömningen av om fråga är om en
skattefri gåva. I likhet med vad som anförs i prop. 1998/99:134 Vissa
alkoholfrågor, m.m. måste dock alltid en helhetsbedömning göras i varje
enskilt fall.
I andra stycket ges en hänvisning till privatinförsellagen eftersom
beskattning enligt den lagen kan förekomma även om skattskyldighet
inte föreligger enligt första stycket 2.
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi
4 kap.
1 §
Ändringarna i punkterna 4 och 5 i första stycket görs för att lydelsen av
nämnda punkter skall stämma överens med lydelsen av motsvarande
bestämmelser i LTS och LAS. Att rekvisitet om bränslet skall användas
för annat än privat ändamål tagits bort från den nya lydelsen av punkten
5 innebär att skattskyldighet föreligger för all införsel av mineraloljor
från annat EG-land om inte någon av förutsättningarna i 1 a § föreligger.
Genom den nu föreslagna ändringen saknas behov av den särskilda
bestämmelsen i 4 kap. 11 § om skattskyldighet för bränsle som förs in till
Sverige för privat bruk. Det saknas vidare anledning att särskilt ange att
skattskyldighet gäller för det fall det inte visas att skatt redan har betalats
för bränslet. Skulle någon föra in bränsle till Sverige från ett annat EG-
land och hävda att bränslet redan beskattats här följer det av allmänna
principer att han också har att visa detta. De nu föreslagna ändringarna
innebär att första stycket 8 kan utgå. Avslutningsvis bör det påpekas att
det inte är fråga om några ändringar i sak (se avsnitt 6).
Nuvarande tredje stycket reglerar skattefrihet för viss införsel av
bränsle i yrkesmässig verksamhet samt den skattefria införsel för
diplomater m.fl. Dessa bestämmelser flyttas till en ny paragraf, 4 kap. 1 a
§.
Bestämmelserna i 1 § avser att beskriva vem som kan bli att betrakta
som skattskyldig enligt lagen. Nuvarande fjärde stycket behandlar inte
den frågan utan redovisning och ställande av säkerhet för vissa
skattskyldiga. Redaktionellt bör därför denna bestämmelse flyttas till
annan plats i lagen (se kommentaren till 11 §).

1 a §
I den nya paragrafen samlas de fall då införsel skall vara skattefri trots att
den sker enligt 4 kap. 1 § första stycket 5 och 6. Tidigare fanns dessa fall
angivna i 4 kap. 1 § tredje stycket och 4 kap. 11 § första stycket 2.
Till punkten 1 har flyttats den skattefria införsel för diplomater m.fl.
som tidigare reglerades i 4 kap. 1 § tredje stycket 2.
Punkten 2 motsvarar tidigare 4 kap. 1 § tredje stycket 1. För att
lydelsen av förevarande punkt skall stämma överens med lydelsen av
punkten 3 har begreppet bränsle bytts ut mot motorbränsle. Detta innebär
dock ingen ändring i sak.
I punkten 3 finns skattefriheten för motorbränsle som för privat bruk
förs in i fordonstanken på bl.a. en bil eller i en reservdunk. Denna
skattefrihet reglerades tidigare i 4 kap. 11 § första stycket 2.

11 §
Till 11 § har flyttats den bestämmelse som tidigare fanns i 4 kap. 1 §
fjärde stycket. Vissa redaktionella ändringar har gjorts för att få
enhetlighet med motsvarande bestämmelser i 17 § LTS och 16 § LAS.

5 kap. 2 och 3 §§ och 6 kap. 2 §
Det rör sig i samtliga fall om rena följdändringar med anledning av att
punkterna 4 och 5 i 4 kap. 1 § första stycket byter plats samt att 4 kap.
1 § första stycket 8 försvinner. Angående de bestämmelser som tidigare
fanns i 11 § se kommentarerna till 1 § första stycket och 1 a §.
8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen
1 §
Bestämmelserna i 1 § avser samma situationer som behandlas i 9 a §
första stycket 5 LTS och 8 a § första stycket 5 LAS, dvs. enskilda
personers införsel för personligt bruk där de enskilda själva transporterar
varorna, och har därför ändrats för att ordalydelserna skall stämma bättre
överens mellan lagarna. Där är således inte fråga om någon ändring i sak.

2 och 7 §§
Ändringarna är föranledda av att ordet resande i 1 § föreslås bytas ut
mot en enskild person .

3 §
Ändringen är föranledd av att 31 a § numera betecknas 31 d § (se prop.
1998/99:18, bet. 1998/99:SkU6, rskr. 1998/99:68, SFS 1998:1678).

Sammanfattning av betänkandet Införsel av
beskattade varor
Införsel av beskattade alkohol- och tobaksvaror
Inom EG-rätten görs skillnad mellan införsel som sker för kommersiella
ändamål och sådan införsel där varorna är avsedda för privat bruk. Varor
som förs in för kommersiella ändamål skall beskattas i
konsumtionslandet. Däremot skall privatpersoners inköp för privat bruk i
princip beskattas i inköpslandet. Sverige fick dock vid anslutningen till
EU ett undantag från sistnämnda regel. Undantaget innebär att Sverige
får beskatta privat införsel över vissa angivna kvantiteter. Detta regleras i
privatinförsellagen, som tar sikte på resandes införsel för privat bruk.
Riksskatteverket har uppmärksammat utredningen på olika förfaranden
som har till syfte att föra in tobak och alkohol till Sverige utan att svensk
skatt tas ut. Det handlar om försök att kringgå dels reglerna för
kommersiell införsel i alkohol- och tobaksskattelagarna, dels reglerna om
resandeinförsel.
I korthet går det ut på att en privatperson i Sverige kontaktar en
näringsidkare i ett annat medlemsland och beställer tobaks- eller
alkoholvaror. Därefter vidtalas en transportör, som påstås sakna samband
med den utländske näringsidkaren, för själva transporten till Sverige.
Tanken är att reglerna i alkohol- och tobaksskattelagarna inte skall vara
tillämpliga eftersom det hävdas att varorna skall användas för privat
bruk. Inte heller privatinförsellagen skall kunna tillämpas eftersom det
inte är fråga om införsel i samband med resa. Erbjudande om att handla
på det nu beskrivna sättet finns också på Internet.
I en dom från EG-domstolen i april 1998, känd under beteckningen
The Man in Black, har det klargjorts att regeln om att beskattning skall
ske i inköpslandet endast kan komma i fråga om den som för in varorna
själv transporterar dem.
Utredningen föreslår ändringar i alkohol- och tobaksskattelagarna i
syfte att göra reglerna tydligare samt mer i överensstämmelse med
ordalydelsen i EG-rätten och den praxis som nu finns genom The Man in
Black. Av lagarna skall uttryckligen framgå att införsel för privat bruk
endast kan komma i fråga för varor som personen själv transporterar in i
landet.
Införsel av alkohol- och tobaksvaror i form av gåvor
Utredningen lämnar också förslag på den skattemässiga regleringen av
gåvoförsändelser i form av alkohol- och tobaksvaror från en enskild
person i ett annat EG-land till en enskild person i Sverige. Utredningen
konstaterar att någon beskattningsrätt i princip inte föreligger för gåvor
men anser samtidigt att en rätt till införsel av gåvor utan restriktioner
skulle kunna leda till missbruk. Vissa regler ställs därför upp som skall
tjäna till ledning för vad som skall betraktas som gåva. För att
skattefrihet skall föreligga skall det röra sig om enstaka gåvoförsändelse
under yrkesmässig befordran och dessutom skall varorna vara avsedda
för mottagarens eget personliga bruk.
Införsel av mineraloljor
Vad utredningen erfarit så fungerar reglerna kring införsel av
mineraloljor utan större problem. Beträffande energiskattelagen lämnas
därför bara förslag på lagtekniska ändringar.

Utredningens författningsförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt
dels att 9 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a §, med följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 13 eller 14 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 16 §,
5. i annat fall än som avses i 1
3, från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot
skattepliktiga varor, om varorna
skall användas för annat än privat
bruk,
5. i annat fall än som avses i 1
4, från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot
skattepliktiga varor,
6. från tredje land importerar skattepliktiga varor.
Skattskyldighet föreligger inte
för varor som förs in till Sverige
under sådana omständigheter att
förutsättningar skulle finnas att
medge återbetalning av skatten
enligt 31d §.

9 a §
Skattskyldighet enligt 9 § första
stycket 5 föreligger inte för varor
som förs in till Sverige
1. under sådana omständig-
heter att förutsättningar skulle
finnas att medge återbetalning av
skatten enligt 31 d §,
2. av en enskild person som har
förvärvat varorna i ett annat EG-
land och som själv transporterar
dem till Sverige, om varorna är
avsedda för dennes eller dennes
familjs personliga bruk,
3. som flyttgods av en enskild
person eller i yrkesmässig
befordran för en enskild person
som flyttar till Sverige, om
varorna är avsedda för dennes
eller dennes familjs personliga
bruk,
4. av en enskild person eller i
yrkesmässig befordran för en
enskild person som har förvärvat
varorna genom arv eller
testamente, om varorna är
avsedda för dennes eller dennes
familjs personliga bruk, och
5. som enstaka gåvoförsän-delse
under yrkesmässig befordran från
en enskild person i ett annat EG-
land till en enskild person i
Sverige om varorna är avsedda för
mottagarens eller mottagarens
familjs personliga bruk.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
dels att 8 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, med följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 §
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 12 och 13 §§,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 15 §,
5. i annat fall än som avses i 1
3, från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot
skattepliktiga varor, om varorna
skall användas för annat än privat
bruk
5. i annat fall än som avses i 1
4, från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot
skattepliktiga varor,
6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,
7. annars i Sverige tillverkar etylalkohol.
Skattskyldighet föreligger inte
för varor som förs in till Sverige
under sådana omständigheter att
förutsättningar skulle finnas att
medge återbetalning av skatten
enligt 31 d §.

8 a §
Skattskyldighet enligt 8 § första
stycket 5 föreligger inte för varor
som förs in till Sverige
1. under sådana omständig-
heter att förutsättningar skulle
finnas att medge återbetalning av
skatten enligt 31 d §,
2. av en enskild person som har
förvärvat varorna i ett annat EG-
land och som själv transporterar
dem till Sverige, om varorna är
avsedda för dennes eller dennes
familjs personliga bruk,
3. som flyttgods av en enskild
person eller i yrkesmässig
befordran för en enskild person
som flyttar till Sverige, om
varorna är avsedda för dennes
eller dennes familjs personliga
bruk,
4. av en enskild person eller i
yrkesmässig befordran för en
enskild person som har förvärvat
varorna genom arv eller
testamente, om varorna är
avsedda för dennes eller dennes
familjs personliga bruk, och
5. som enstaka gåvoförsändelse
under yrkesmässig befordran från
en enskild person i ett annat EG-
land till en enskild person i
Sverige om varorna är avsedda för
mottagarens eller mottagarens
familjs personliga bruk.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på
energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi
dels att 4 kap. 1 och 11 §§, 5 kap. 2 och 3 §§ och 6 kap. 2 § samt
rubriken närmast före 4 kap. 11 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 1 a §, av följande
lydelse.

4 kap.
1 §
Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt (skatt-
skyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som
godkänts som upplagshavare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som i annat fall än som
avses i 1-3 från ett annat EG-land
till Sverige för in eller tar emot
leverans av bränsle, om bränslet
skall användas för annat än privat
ändamål,
5. den som från ett annat EG-
land säljer och levererar bränsle
till en köpare i Sverige genom
distansförsäljning enligt 9 §,
6. annan än upplagshavare som
importerar bränsle från tredje land,

7. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för ett visst ändamål men som
säljer eller förbrukar bränslet för
ett annat ändamål som medför att
skatt skall betalas med högre
belopp, och
8. den som för privat ändamål
för in bränsle till Sverige enligt
vad som anges i 11 §.
4. den som från ett annat EG-
land säljer och levererar bränsle
till en köpare i Sverige genom
distansförsäljning enligt 9 §,

5. den som i annat fall än som
avses i 1 4 från ett annat EG-land
till Sverige för in eller tar emot
leverans av bränsle,
6. annan än upplagshavare som
importerar bränsle från tredje land,
och
7. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för ett visst ändamål men som
säljer eller förbrukar bränslet för
ett annat ändamål som medför att
skatt skall betalas med högre
belopp.
Vad som sägs i första stycket 7 tillämpas även i fråga om bränsle för
vilket antingen ingen skatt har betalats eller skatt har betalats enligt
2 kap. 1 § första stycket 3 a, och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten används för privat ändamål.
Skattskyldighet föreligger inte
för bränsle som förs in till Sverige
1. i normal bränsletank på
motordrivet fordon eller till
fordonet kopplad släpvagn, fartyg
eller luftfartyg som används
yrkesmässigt om bränslet är avsett
att användas i motor på fordonet,
släpvagnen, fartyget eller
luftfartyget under transporten,
eller
2. under sådana omstän-
digheter att förutsättningar skulle
finnas att medge återbetalning av
skatten enligt 9 kap. 1 §.
Den som är skattskyldig enligt
första stycket 4 skall, innan
transporten av bränslet från det
andra EG-landet påbörjas, lämna
en redovisning över bränslet till
beskattningsmyndigheten samt hos
beskattningsmyndigheten ställa
säkerhet för betalning av skatten.

1 a §
Skattskyldighet enligt 1 § första
stycket 5 och 6 föreligger inte för
1. bränsle som förs in till
Sverige under sådana
omständigheter att förutsättningar
skulle finnas att medge
återbetalning av skatten enligt
9 kap. 1 §,
2. motorbränsle som förs in till
Sverige i normal bränsletank på
motordrivet fordon eller till
fordonet kopplad släpvagn, fartyg
eller luftfartyg som används
yrkesmässigt om bränslet är avsett
att användas i motor på fordonet,
släpvagnen, fartyget eller
luftfartyget under transporten,
3. motorbränsle som förs in till
Sverige för privat bruk i
fordonstank, bränsletank på fartyg
eller luftfartyg eller i reservdunk
som rymmer högst 10 liter.

Privat Införsel
Övriga skattskyldiga
11 §
Den som för privat ändamål för
in bränsle till Sverige från ett
annat EG-land är skyldig att
betala skatt för bränslet, om han
inte visar att skatt har betalats för
det i Sverige, när det är fråga om
1. flytande bränsle som är avsett
för uppvärmning och som förs in
på annat sätt än
genomdistansförsäljning enligt 9
§, eller
2. motorbränsle som förs in på
annat sätt än i fordonstank,
bränsletank på fartyg eller
luftfartyg eller i reservdunk som
rymmer högst 10 liter.
Första stycket gäller även den
för vars räkning införseln äger
rum.
Den som är skattskyldig enligt
1 § första stycket 5 skall, innan
bränslet transporteras från det
andra EG-landet, anmäla bränslet
till beskattningsmyndigheten och
ställa säkerhet för betalning av
skatten.

5 kap.
2 §
Skattskyldigheten inträder
1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket
2, när han tar emot leverans av bränsle,
2. för skatterepresentant som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första
stycket 3, när köparen tar emot leverans av bränsle, och
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 4
eller 12 § första stycket 3 b, när
bränslet förs in till Sverige.
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 5
eller 12 § första stycket 3 b, när
bränslet förs in till Sverige.

3 §
Skattskyldigheten inträder
1. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 5,
när bränslet av honom levereras
till köpare,
2. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 7
eller andra stycket eller enligt
4 kap. 12 § första stycket 4 eller
andra stycket, när bränslet
levereras till en köpare eller tas i
anspråk för det ändamål som
medför att skatt skall betalas med
högre belopp,
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 8,
när bränslet förs in till Sverige,
och
4. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 12 § första stycket 1
eller 2 när
1. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 4,
när bränslet av honom levereras
till köpare,
2. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 7
eller andra stycket eller enligt
4 kap. 12 § första stycket 4 eller
andra stycket, när bränslet
levereras till en köpare eller tas i
anspråk för det ändamål som
medför att skatt skall betalas med
högre belopp, och

3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 12 § första stycket 1
eller 2 när
a) bränsle av honom levereras till en köpare som inte är registrerad
eller till eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av
depå eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller
b) han upphör att vara registrerad, varvid han är skyldig att betala skatt
för det bränsle som då ingår i hans lager och som inte redan har
beskattats.

6 kap.
2 §
Oregistrerad varumottagare skall lämna deklaration för varje leverans
av bränsle som han tagit emot och för vilket han är skyldig att betala
skatt. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten
senast fem dagar efter den dag då han tog emot leveransen av bränslet.
Den som är skattskyldig enligt 4
kap. 1 § första stycket 4 eller 8
skall lämna deklaration när
bränslet förs in till Sverige.
Deklarationen skall ha kommit in
till beskattningsmyndigheten
senast fem dagar efter den dag då
bränslet fördes in till Sverige.
Den som är skattskyldig enligt 4
kap. 1 § första stycket 5 skall
lämna deklaration när bränslet förs
in till Sverige. Deklarationen skall
ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då
bränslet fördes in till Sverige.
Den som tillverkar eller bearbetar bränslen som avses i 1 kap. 3 a §
utan att vara godkänd upplagshavare skall lämna deklaration när bränslet
tillverkas eller bearbetas. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag varan
tillverkades eller bearbetades.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land
som är medlem i Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen
dels att rubriken till lagen skall lyda Lag om beskattning av
privatinförsel ,
dels att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Resande som till Sverige för
privatbruk för in nedan angivna
alkoholdrycker och tobaksvaror
från ett annat land som är medlem
i Europeiska unionen skall, om
inte annat följer av 2 §, betala skatt
med
En enskild person som har
förvärvat nedan angivna alko-
holdrycker och tobaksvaror för sitt
eller sin familjs personliga bruk
och som själv transporterar dem
till Sverige från ett annat EG-land
skall, om inte annat följer av 2 §,
betala skatt med
196 kronor/liter för spritdryck,
45 kronor/liter för starkvin,
27 kronor/liter för vin,
8 kronor/liter för starköl,
88 öre/styck för cigaretter,
56 öre/styck för cigariller och cigarrer och
630 kronor/kg för röktobak.
I denna lag förstås med
spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger
22 volymprocent,
starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte
22 volymprocent, samt mousserande vin,
vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkoholhalt
som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl,
starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent och
cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Förteckning över remissinstanser beträffande
betänkandet Införsel av beskattade varor
Efter remiss har följande lämnat yttrande över utredningens förslag:
Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Skåne
län, Länsrätten i Dalarnas län, Tullverket, Riksskatteverket, Sveriges
Industriförbund, Sprit & Vinleverantörernas förening, Svensk Handel
och Tjänsteföretagen, Svenska Bryggareföreningen, Svenska Petroleum
Institutet, Systembolaget.
Alkoholinspektionen, Föreningen Sveriges Fria Bryggerier, Sveriges
Köpmannaförbund, Sveriges Livsmedelshandlareförbund, Swedish
Match och Vin & Sprit AB har inte hörsammat remissen.

Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt
dels att 9 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a §, med följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 13 eller 14 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 16 §,
5. i annat fall än som avses i 1
3, från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot
skattepliktiga varor, om varorna
skall användas för annat än privat
bruk,
5. i annat fall än som avses i 1
4, från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot
skattepliktiga varor,
6. från tredje land importerar skattepliktiga varor.
Skattskyldighet föreligger inte
för varor som förs in till Sverige
under sådana omständigheter att
förutsättningar skulle finnas att
medge återbetalning av skatten
enligt 31d §.

9 a §
Skattskyldighet enligt 9 § 5
föreligger inte för varor som förs
in till Sverige
1. under sådana omständig-
heter att förutsättningar skulle
finnas att medge återbetalning av
skatten enligt 31 d §,
2. av en enskild person som har
förvärvat varorna i ett annat EG-
land och som själv transporterar
dem till Sverige, om varorna är
avsedda för dennes eller dennes
familjs personliga bruk,
3. som flyttgods av en enskild
person eller i yrkesmässig
befordran för en enskild person
som flyttar till Sverige, om
varorna är avsedda för dennes
eller dennes familjs personliga
bruk,
4. av en enskild person eller i
yrkesmässig befordran för en
enskild person som har förvärvat
varorna genom arv eller
testamente, om varorna är
avsedda för dennes eller dennes
familjs personliga bruk,
5. som enstaka gåvoförsändelse
under yrkesmässig befordran från
en enskild person i ett annat EG-
land till en enskild person i
Sverige, om varorna är avsedda
för dennes eller dennes familjs
personliga bruk.
Regler om beskattning i vissa
fall av införsel enligt första stycket
2 finns i lagen (1994:1564) om
beskattning av viss privatinförsel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
dels att 8 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, med följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 §
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 12 och 13 §§,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 15 §,
5. i annat fall än som avses i 1
3, från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot
skattepliktiga varor, om varorna
skall användas för annat än privat
bruk,
5. i annat fall än som avses i 1
4, från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot
skattepliktiga varor,
6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,
7. annars i Sverige tillverkar etylalkohol.
Skattskyldighet föreligger inte
för varor som förs in till Sverige
under sådana omständigheter att
förutsättningar skulle finnas att
medge återbetalning av skatten
enligt 31 d §.

8 a §
Skattskyldighet enligt 8 § 5
föreligger inte för varor som förs
in till Sverige
1. under sådana omständig-
heter att förutsättningar skulle
finnas att medge återbetalning av
skatten enligt 31 d §,
2. av en enskild person som har
förvärvat varorna i ett annat EG-
land och som själv transporterar
dem till Sverige, om varorna är
avsedda för dennes eller dennes
familjs personliga bruk,
3. som flyttgods av en enskild
person eller i yrkesmässig
befordran för en enskild person
som flyttar till Sverige, om
varorna är avsedda för dennes
eller dennes familjs personliga
bruk,
4. av en enskild person eller i
yrkesmässig befordran för en
enskild person som har förvärvat
varorna genom arv eller
testamente, om varorna är
avsedda för dennes eller dennes
familjs personliga bruk,
5. som enstaka gåvoförsändelse
under yrkesmässig befordran från
en enskild person i ett annat EG-
land till en enskild person i
Sverige, om varorna är avsedda
för dennes eller dennes familjs
personliga bruk.
Regler om beskattning i vissa
fall av införsel enligt första stycket
2 finns i lagen (1994:1565) om
beskattning av viss privatinförsel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt
på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi
dels att 4 kap. 1 och 11 §§, 5 kap. 2 och 3 §§ och 6 kap. 2 § samt
rubriken närmast före 4 kap. 11 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 1 a §, av följande
lydelse.

4 kap.
1 §
Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt
(skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som
godkänts som upplagshavare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som i annat fall än som
avses i 1-3 från ett annat EG-land
till Sverige för in eller tar emot
leverans av bränsle, om bränslet
skall användas för annat än privat
ändamål,
5. den som från ett annat EG-
land säljer och levererar bränsle
till en köpare i Sverige genom
distansförsäljning enligt 9 §,
6. annan än upplagshavare som
importerar bränsle från tredje land,

7. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för ett visst ändamål men som
säljer eller förbrukar bränslet för
ett annat ändamål som medför att
skatt skall betalas med högre
belopp, och
8. den som för privat ändamål
för in bränsle till Sverige enligt
vad som anges i 11 §.
4. den som från ett annat EG-
land säljer och levererar bränsle
till en köpare i Sverige genom
distansförsäljning enligt 9 §,

5. den som i annat fall än som
avses i 1 4 från ett annat EG-land
till Sverige för in eller tar emot
leverans av bränsle,
6. annan än upplagshavare som
importerar bränsle från tredje land,
och
7. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för ett visst ändamål men som
säljer eller förbrukar bränslet för
ett annat ändamål som medför att
skatt skall betalas med högre
belopp.
Vad som sägs i första stycket 7 tillämpas även i fråga om bränsle för
vilket antingen ingen skatt har betalats eller skatt har betalats enligt
2 kap. 1 § första stycket 3 a, och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten används för privat ändamål.
Skattskyldighet föreligger inte
för bränsle som förs in till Sverige
1. i normal bränsletank på
motordrivet fordon eller till
fordonet kopplad släpvagn, fartyg
eller luftfartyg som används
yrkesmässigt om bränslet är avsett
att användas i motor på fordonet,
släpvagnen, fartyget eller
luftfartyget under transporten,
eller
2. under sådana omstän-
digheter att förutsättningar skulle
finnas att medge återbetalning av
skatten enligt 9 kap. 1 §.
Den som är skattskyldig enligt
första stycket 4 skall, innan
transporten av bränslet från det
andra EG-landet påbörjas, lämna
en redovisning över bränslet till
beskattningsmyndigheten samt hos
beskattningsmyndigheten ställa
säkerhet för betalning av skatten.

1 a §
Skattskyldighet enligt 1 § första
stycket 5 och 6 föreligger inte för
1. bränsle som förs in till
Sverige under sådana
omständigheter att förutsättningar
skulle finnas att medge
återbetalning av skatten enligt
9 kap. 1 §,
2. motorbränsle som förs in till
Sverige i normal bränsletank på
motordrivet fordon eller till
fordonet kopplad släpvagn, fartyg
eller luftfartyg som används
yrkesmässigt om bränslet är avsett
att användas i motor på fordonet,
släpvagnen, fartyget eller
luftfartyget under transporten,
3. motorbränsle som förs in till
Sverige för privat bruk i
fordonstank, bränsletank på fartyg
eller luftfartyg eller i reservdunk
som rymmer högst 10 liter.

Privat införsel
Övriga skattskyldiga

11 §
Den som för privat ändamål för
in bränsle till Sverige från ett
annat EG-land är skyldig att
betala skatt för bränslet, om han
inte visar att skatt har betalats för
det i Sverige, när det är fråga om
1. flytande bränsle som är avsett
för uppvärmning och som förs in
på annat sätt än genom
distansförsäljning enligt 9 §, eller
2. motorbränsle som förs in på
annat sätt än i fordonstank,
bränsletank på fartyg eller
luftfartyg eller i reservdunk som
rymmer högst 10 liter.
Första stycket gäller även den
för vars räkning införseln äger
rum.
Den som är skattskyldig enligt
1 § första stycket 5 skall, innan
bränslet transporteras från det
andra EG-landet, anmäla bränslet
till beskattningsmyndigheten och
ställa säkerhet för betalning av
skatten.

5 kap.
2 §
Skattskyldigheten inträder
1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket
2, när han tar emot leverans av bränsle,
2. för skatterepresentant som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första
stycket 3, när köparen tar emot leverans av bränsle, och
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 4
eller 12 § första stycket 3 b, när
bränslet förs in till Sverige.
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 5
eller 12 § första stycket 3 b, när
bränslet förs in till Sverige.

3 §
Skattskyldigheten inträder
1. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 5,
när bränslet av honom levereras
till köpare,
2. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 7
eller andra stycket eller enligt
4 kap. 12 § första stycket 4 eller
andra stycket, när bränslet
levereras till en köpare eller tas i
anspråk för det ändamål som
medför att skatt skall betalas med
högre belopp,
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 8,
när bränslet förs in till Sverige,
och
4. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 12 § första stycket 1
eller 2 när
1. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 4,
när bränslet av honom levereras
till köpare,
2. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 7
eller andra stycket eller enligt
4 kap. 12 § första stycket 4 eller
andra stycket, när bränslet
levereras till en köpare eller tas i
anspråk för det ändamål som
medför att skatt skall betalas med
högre belopp, och

3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 12 § första stycket 1
eller 2 när
a) bränsle av honom levereras till en köpare som inte är registrerad
eller till eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av
depå eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller
b) han upphör att vara registrerad, varvid han är skyldig att betala skatt
för det bränsle som då ingår i hans lager och som inte redan har
beskattats.

6 kap.
2 §
Oregistrerad varumottagare skall lämna deklaration för varje leverans
av bränsle som han tagit emot och för vilket han är skyldig att betala
skatt. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten
senast fem dagar efter den dag då han tog emot leveransen av bränslet.
Den som är skattskyldig enligt 4
kap. 1 § första stycket 4 eller 8
skall lämna deklaration när
bränslet förs in till Sverige.
Deklarationen skall ha kommit in
till beskattningsmyndigheten
senast fem dagar efter den dag då
bränslet fördes in till Sverige.
Den som är skattskyldig enligt 4
kap. 1 § första stycket 5 skall
lämna deklaration när bränslet förs
in till Sverige. Deklarationen skall
ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då
bränslet fördes in till Sverige.
Den som tillverkar eller bearbetar bränslen som avses i 1 kap. 3 a §
utan att vara godkänd upplagshavare skall lämna deklaration när bränslet
tillverkas eller bearbetas. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag varan
tillverkades eller bearbetades.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen
dels att i 2 och 7 §§ ordet resande skall bytas ut mot en enskild
person ,
dels att rubriken till lagen skall lyda Lag om beskattning av viss
privatinförsel ,
dels att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Resande som till Sverige för
privatbruk för in nedan angivna
alkoholdrycker och tobaksvaror
från ett annat land som är medlem
i Europeiska unionen skall, om
inte annat följer av 2 §, betala skatt
med
En enskild person som har
förvärvat nedan angivna alko-
holdrycker eller tobaksvaror och
som själv transporterar dem till
Sverige från ett annat EG-land, för
sitt eller sin familjs personliga
bruk, skall, om inte annat följer av
2 §, betala skatt med
196 kronor/liter för spritdryck,
45 kronor/liter för starkvin,
27 kronor/liter för vin,
8 kronor/liter för starköl,
88 öre/styck för cigaretter,
56 öre/styck för cigariller och cigarrer och
630 kronor/kg för röktobak.
I denna lag förstås med
spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger
22 volymprocent,
starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte
22 volymprocent, samt mousserande vin,
vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkoholhalt
som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl,
starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent och
cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-05-18

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud
Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg

Enligt en lagrådsremiss den 29 april 1999 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
2. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
3. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
4. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel
av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Petter
Classon

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 juni 1999

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Freivalds, Schori, Winberg, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky,
Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon,
Lövdén

Föredragande: statsrådet Lövdén

Regeringen beslutar proposition 1998/99:127 Införsel av beskattade
varor

1 Lydelse enligt bet. 1998/99:SkU21.
1 Lydelse enligt bet. 1998/99:SkU21.

Prop. 1998/99:127

3

1

36

56

Prop. 1998/99:127
Bilaga 1

45

56

Prop. 1998/99:127
Bilaga 2

46

56

Prop. 1998/99:127
Bilaga 3

55

56

Prop. 1998/99:127
Bilaga 4

56

56

Prop. 1998/99:127
Bilaga 5

57

1

Prop. 1998/99:127