Regeringens proposition
1998/99:11

Ny skyddsåtgärd vid immaterialrättsintrång

Prop.
1998/99:11

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 1 oktober 1998

Göran Persson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
Under senare år har olovligt kommersiellt utnyttjande av andras verk,
produkter och varumärken ökat. Exempel på sådana utnyttjanden är
olovlig kopiering av datorprogram och produktion av förfalskade
exemplar av märkeskläder, skivor, etc. De immateriella rättigheterna
skyddas av bestämmelser om straff, tvångsmedel, vite och skadestånd.
Det finns också möjligheter att få vissa åtgärder vidtagna med olovligt
framställda produkter, varukännetecken m.m. Från flera håll har det
gjorts gällande att de svenska sanktionsbestämmelserna mot intrång i
immaterialrätterna inte ger ett ändamålsenligt skydd och inte heller det
skydd som det internationella avtalet om handelsrelaterade aspekter av
immaterialrätter (TRIP:s-avtalet) kräver.
Mot denna bakgrund föreslås att en ny skyddsåtgärd,
intrångsundersökning, införs. Åtgärden innebär att en rättighetshavare i
ett civilrättsligt förfarande kan begära att det görs en undersökning för att
säkra bevis hos någon som på goda grunder misstänks ha gjort ett intrång
i en immateriell rättighet. Allmän domstol skall kunna besluta om
intrångsundersökning, om det skäligen kan antas att någon har gjort
intrång i den immateriella rättigheten. Vid undersökningen skall man få
söka efter föremål och handlingar som kan antas ha betydelse för
utredning om intrånget. Ett beslut om en intrångsundersökning skall
verkställas av kronofogdemyndigheten.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 4
2 Lagtext 5
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk 5
2.2 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644) 10
2.3 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) 15
2.4 Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485) 20
2.5 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156) 25
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för
kretsmönster för halvledarprodukter 29
2.7 Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen
(1997:306) 33
3 Ärendet och dess beredning 37
4 Nuvarande ordning 38
4.1 Inledning 38
4.2 Straffansvar och vissa tvångsmedel 39
4.2.1 Straffansvar 39
4.2.2 Tvångsmedel i brottmål 39
4.3 Vitesförbud 41
4.4 Skadeståndsansvar 41
4.5 Åtgärder med olovligt framställda varor och verk, m.m. 42
5 Reformbehovet 44
5.1 En växande piratmarknad 44
5.2 TRIP:s-avtalet 45
5.2.1 Allmänt om TRIP:s-avtalets särskilda regler om
säkerställande av skyddet för immaterialrätterna 45
5.2.2 Interimistiska åtgärder 46
5.2.3 TRIP:s-avtalets relation till svensk rätt 46
6 En ny skyddsåtgärd 47
6.1 Införande av en ny skyddsåtgärd vid immaterialrättsintrång 47
6.2 Skall andra förfaranden än immaterialrättsintrång omfattas av
skyddsåtgärden? 50
6.3 Vad får eftersökas? 52
6.4 Var får undersökning ske? 57
6.5 Prövningen 57
6.5.1 Behörigt organ 57
6.5.2 Rätt att påkalla prövning 59
6.5.3 Beviskravet 60
6.5.4 Intresseavvägning 64
6.5.5 Ställande av säkerhet 67
6.6 Beslutet 68
6.6.1 Uppgifter som skall anges i beslutet 68
6.6.2 Beslut tills vidare 70
6.6.3 Tidsfrist för ansökan om verkställighet, m.m. 71
6.7 Verkställigheten av undersökningen 72
6.8 Skyddsåtgärdens återgång 80
6.9 Lagtekniska överväganden 82
7 Ikraftträdande m.m. 83
8 Kostnader 84
9 Författningskommentar 85
9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk 85
9.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644) 95
9.3 Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837) 96
9.4 Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen
(1970:485) 96
9.5 Förslaget till lag om ändring i firmalagen (1974:156) 97
9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd
för kretsmönster för halvledarprodukter 97
9.7 Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen
(1997:306) 97
Bilaga 1 Avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter 99
Bilaga 2 Promemorians huvudsakliga innehåll 102
Bilaga 3 Promemorians lagförslag 103
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser 131
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 132
Bilaga 6 Lagrådets yttrande 161
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1998 165

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,
2. lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),
3. lag om ändring i patentlagen (1967:837),
4. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),
5. lag om ändring i firmalagen (1974:156),
6. lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för
halvledarprodukter,
7. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306).

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att rubriken närmast före 53 § skall lyda 7 kap. Ansvar och
ersättningsskyldighet m.m. ,
dels att 57 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 56 a 56 h §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

56 a §

Om det skäligen kan antas att
någon har gjort ett intrång, eller en
överträdelse som avses i 53 §, får
domstolen för att bevisning skall
kunna säkras om intrånget eller
överträdelsen besluta att en
undersökning får göras hos denne
för att söka efter föremål eller
handlingar som kan antas ha
betydelse för utredning om
intrånget eller överträdelsen
(intrångsundersökning).
Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om skälen för åtgärden
uppväger den olägenhet eller det
men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse.
Bestämmelserna i första och
andra styckena tillämpas också i
fråga om försök och förberedelse
enligt 53 § femte stycket.

56 b §

Ett beslut om
intrångsundersökning meddelas av
den domstol där rättegång som rör
intrånget pågår. Om rättegång inte
är inledd, gäller i fråga om behörig
domstol vad som är bestämt om
tvistemål som rör intrång. Vad som
sägs i rättegångsbalken om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

En fråga om
intrångsundersökning får tas upp
endast på yrkande av
upphovsmannen eller
upphovsmannens rättsinnehavare
eller den som på grund av
upplåtelse har rätt att utnyttja
verket. Om rättegång inte är inledd,
skall yrkandet framställas
skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig. Domstolen får
dock omedelbart meddela ett beslut
som gäller till dess annat har
beslutats, om ett dröjsmål skulle
medföra risk för att föremål eller
handlingar som har betydelse för
utredning om intrånget skaffas
undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt skall en fråga om
intrångsundersökning som
uppkommer då rättegång inte är
inledd handläggas på samma sätt
som om frågan uppkommit under
rättegång.

56 c §

Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om sökanden ställer
säkerhet hos domstolen för den
skada som kan tillfogas motparten.
Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria
sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25
§ utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga
om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

56 d §

Ett beslut om
intrångsundersökning skall
innehålla uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen
skall ha,
2. vilka föremål och handlingar
som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får
genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen
även förordna om andra villkor för
verkställandet.

56 e §

Ett beslut om
intrångsundersökning gäller
omedelbart. Om ansökan om
verkställighet inte har gjorts inom
en månad från beslutet, förfaller
det.

Om sökanden inte inom en
månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på
något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en
åtgärd som företagits vid
verkställigheten av
intrångsundersökningen
omedelbart gå åter, i den
utsträckning det är möjligt.
Detsamma gäller om ett beslut om
intrångsundersökning upphävs
sedan verkställighet genomförts.

56 f §

Ett beslut om
intrångsundersökning verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
villkor som domstolen har
föreskrivit och med tillämpning av
1 3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap. 1 5
§§ samt 18 kap. utsökningsbalken.
Sökandens motpart skall
underrättas om verkställigheten
endast om beslutet om
intrångsundersökning har
tillkommit efter motpartens
hörande. Myndigheten har rätt att
ta fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana
föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta
kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får
söka efter.

En intrångsundersökning får inte
omfatta en skriftlig handling som
avses i 27 kap. 2 §
rättegångsbalken.

56 g §

När ett beslut om
intrångsundersökning skall
verkställas har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer
sig får verkställigheten inte
påbörjas. Detta gäller dock inte,
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet
med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får
kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som
behövs.
Myndigheten får tillåta att
sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant
tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte
i större utsträckning än som kan
motiveras av verkställigheten får
kännedom om förhållanden som
kommer fram.

56 h §

Fotografier och film- och
ljudupptagningar av föremål samt
kopior av och utdrag ur handlingar
skall förtecknas och hållas
tillgängliga för sökanden och
motparten.

57 §
Vad som sägs i 53 56 §§ skall
också tillämpas på rättighet som
skyddas genom föreskrift i 5 kap.
Vad som sägs i 53 56 h §§ skall
också tillämpas på rättighet som
skyddas genom föreskrift i 5 kap.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.2 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen
(1960:644)
Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)
dels att 42 och 66 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 41 a 41 h §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

41 a §

Om det skäligen kan antas att
någon har gjort ett intrång, får
domstolen för att bevisning skall
kunna säkras om intrånget besluta
att en undersökning får göras hos
denne för att söka efter föremål
eller handlingar som kan antas ha
betydelse för utredning om
intrånget (intrångsundersökning).
Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om skälen för åtgärden
uppväger den olägenhet eller det
men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse.
Bestämmelserna i första och
andra styckena tillämpas också i
fråga om försök och förberedelse
enligt 37 § andra stycket.

41 b §

Ett beslut om
intrångsundersökning meddelas av
den domstol där rättegång som rör
intrånget pågår. Om rättegång inte
är inledd, gäller i fråga om behörig
domstol vad som är bestämt om
tvistemål som rör intrång. Vad som
sägs i rättegångsbalken om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

En fråga om
intrångsundersökning får tas upp
endast på yrkande av den som
innehar ett varukännetecken enligt
1 3 §§ eller den som på grund av
licens har rätt att utnyttja
varukännetecknet. Om rättegång
inte är inledd, skall yrkandet
framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig. Domstolen får
dock omedelbart meddela ett beslut
som gäller till dess annat har
beslutats, om ett dröjsmål skulle
medföra risk för att föremål eller
handlingar som har betydelse för
utredning om intrånget skaffas
undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt skall en fråga om
intrångsundersökning som
uppkommer då rättegång inte är
inledd handläggas på samma sätt
som om frågan uppkommit under
rättegång.

41 c §

Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om sökanden ställer
säkerhet hos domstolen för den
skada som kan tillfogas motparten.
Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria
sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25
§ utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga
om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

41 d §

Ett beslut om
intrångsundersökning skall
innehålla uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen
skall ha,
2. vilka föremål och handlingar
som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får
genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen
även förordna om andra villkor för
verkställandet.

41 e §

Ett beslut om
intrångsundersökning gäller
omedelbart. Om ansökan om
verkställighet inte har gjorts inom
en månad från beslutet, förfaller
det.

Om sökanden inte inom en
månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på
något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en
åtgärd som företagits vid
verkställigheten av
intrångsundersökningen
omedelbart gå åter, i den
utsträckning det är möjligt.
Detsamma gäller om ett beslut om
intrångsundersökning upphävs
sedan verkställighet genomförts.

41 f §

Ett beslut om
intrångsundersökning verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
villkor som domstolen har
föreskrivit och med tillämpning av
1 3 kap., 16 kap.
10 §, 17 kap. 1 5 §§ samt 18 kap.
utsökningsbalken. Sökandens
motpart skall underrättas om
verkställigheten endast om beslutet
om intrångsundersökning har
tillkommit efter motpartens
hörande. Myndigheten har rätt att
ta fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana
föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta
kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får
söka efter.

En intrångsundersökning får inte
omfatta en skriftlig handling som
avses i 27 kap. 2 §
rättegångsbalken.

41 g §

När ett beslut om
intrångsundersökning skall
verkställas har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer
sig får verkställigheten inte
påbörjas. Detta gäller dock inte,
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet
med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får
kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som
behövs.
Myndigheten får tillåta att
sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant
tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte
i större utsträckning än som kan
motiveras av verkställigheten får
kännedom om förhållanden som
kommer fram.

41 h §

Fotografier och film- och
ljudupptagningar av föremål samt
kopior av och utdrag ur handlingar
skall förtecknas och hållas
tillgängliga för sökanden och
motparten.

42 §
Om en registrering av ett
varumärke har upphävts genom ett
beslut eller en dom som har vunnit
laga kraft, får rätten inte döma till
påföljd eller besluta om annan
åtgärd enligt 37 41 §§.
Om en registrering av ett
varumärke har upphävts genom ett
beslut eller en dom som har vunnit
laga kraft, får domstolen inte döma
till påföljd eller besluta om annan
åtgärd enligt 37 41 a §§.
I mål om sådant intrång skall
rätten, på yrkande av den mot
vilken talan föres, förklara målet
vilande i avbidan på att frågan om
registreringens hävande slutligen
avgöres. Är talan härom icke väckt,
skall rätten i samband med
vilandeförklaringen förelägga
honom viss tid inom vilken sådan
talan skall väckas.
I mål om sådant intrång skall
domstolen, på yrkande av den mot
vilken talan förs, förklara målet
vilande i avvaktan på att frågan om
registreringens hävande slutligen
avgörs. Är talan härom inte väckt,
skall domstolen i samband med
vilandeförklaringen förelägga
honom viss tid inom vilken sådan
talan skall väckas.

66 §
Vid intrång i ett
gemenskapsvarumärke tillämpas
bestämmelserna i 37 § om ansvar
för varumärkesintrång. I övrigt
gäller 37 a 41 §§, i den mån inte
något annat följer av rådets
förordning om
gemenskapsvarumärken. Härvid
skall vad som sägs om
varumärkesintrång gälla intrång i
gemenskapsvarumärke.
Vid intrång i ett
gemenskapsvarumärke tillämpas
bestämmelserna i 37 § om ansvar
för varumärkesintrång. I övrigt
gäller 37 a 41 h §§, i den mån inte
något annat följer av rådets
förordning om
gemenskapsvarumärken. Härvid
skall vad som sägs om
varumärkesintrång gälla intrång i
gemenskapsvarumärke.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.3 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)
Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)
dels att 61 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 59 a 59 h §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

59 a §

Om det skäligen kan antas att
någon har gjort ett intrång, får
domstolen för att bevisning skall
kunna säkras om intrånget besluta
att en undersökning får göras hos
denne för att söka efter föremål
eller handlingar som kan antas ha
betydelse för utredning om
intrånget (intrångsundersökning).
Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om skälen för åtgärden
uppväger den olägenhet eller det
men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse.
Bestämmelserna i första och
andra styckena tillämpas också i
fråga om försök och förberedelse
enligt 57 § andra stycket.

59 b §

Ett beslut om
intrångsundersökning meddelas av
den domstol där rättegång som rör
intrånget pågår. Om rättegång inte
är inledd, gäller i fråga om behörig
domstol vad som är bestämt om
tvistemål som rör intrång. Vad som
sägs i rättegångsbalken om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

En fråga om
intrångsundersökning får tas upp
endast på yrkande av
patenthavaren eller den som på
grund av licens har rätt att utnyttja
uppfinningen. Om rättegång inte är
inledd, skall yrkandet framställas
skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig. Domstolen får
dock omedelbart meddela ett beslut
som gäller till dess annat har
beslutats, om ett dröjsmål skulle
medföra risk för att föremål eller
handlingar som har betydelse för
utredning om intrånget skaffas
undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt skall en fråga om
intrångsundersökning som
uppkommer då rättegång inte är
inledd handläggas på samma sätt
som om frågan uppkommit under
rättegång.

59 c §

Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om sökanden ställer
säkerhet hos domstolen för den
skada som kan tillfogas motparten.
Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria
sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25
§ utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga
om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

59 d §

Ett beslut om
intrångsundersökning skall
innehålla uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen
skall ha,
2. vilka föremål och handlingar
som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får
genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen
även förordna om andra villkor för
verkställandet.

59 e §

Ett beslut om
intrångsundersökning gäller
omedelbart. Om ansökan om
verkställighet inte har gjorts inom
en månad från beslutet, förfaller
det.

Om sökanden inte inom en
månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på
något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en
åtgärd som företagits vid
verkställigheten av
intrångsundersökningen
omedelbart gå åter, i den
utsträckning det är möjligt.
Detsamma gäller om ett beslut om
intrångsundersökning upphävs
sedan verkställighet genomförts.

59 f §

Ett beslut om
intrångsundersökning verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
villkor som domstolen har
föreskrivit och med tillämpning av
1 3 kap., 16 kap.
10 §, 17 kap. 1 5 §§ samt 18 kap.
utsökningsbalken. Sökandens
motpart skall underrättas om
verkställigheten endast om beslutet
om intrångsundersökning har
tillkommit efter motpartens
hörande. Myndigheten har rätt att
ta fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana
föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta
kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får
söka efter.

En intrångsundersökning får inte
omfatta en skriftlig handling som
avses i 27 kap. 2 §
rättegångsbalken.

59 g §

När ett beslut om
intrångsundersökning skall
verkställas har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer
sig får verkställigheten inte
påbörjas. Detta gäller dock inte,
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet
med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får
kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som
behövs.
Myndigheten får tillåta att
sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant
tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte
i större utsträckning än som kan
motiveras av verkställigheten får
kännedom om förhållanden som
kommer fram.

59 h §

Fotografier och film- och
ljudupptagningar av föremål samt
kopior av och utdrag ur handlingar
skall förtecknas och hållas
tillgängliga för sökanden och
motparten.

61 §
Om ett patent har upphävts eller
förklarats ogiltigt genom ett beslut
eller en dom som har vunnit laga
kraft, får rätten inte enligt 57 60 §§
döma till straff, meddela
vitesförbud, döma ut vite eller
ersättning eller förordna om
säkerhetsåtgärd.
Om ett patent har upphävts eller
förklarats ogiltigt genom ett beslut
eller en dom som har vunnit laga
kraft, får domstolen inte enligt 57
60 §§ döma till straff, meddela
vitesförbud, döma ut vite eller
ersättning eller förordna om
säkerhetsåtgärd eller skyddsåtgärd.
Förs talan rörande patentintrång
och gör den mot vilken talan förs
gällande att patentet är ogiltigt, får
frågan om ogiltighet prövas endast
sedan talan om detta har väckts.
Rätten skall förelägga den som gör
gällande att patentet är ogiltigt att
inom viss tid väcka sådan talan.
Förs talan rörande patentintrång
och gör den mot vilken talan förs
gällande att patentet är ogiltigt, får
frågan om ogiltighet prövas endast
sedan talan om detta har väckts.
Domstolen skall förelägga den som
gör gällande att patentet är ogiltigt
att inom viss tid väcka sådan talan.
Förs i samma rättegång talan om
patentintrång och talan om
patentets ogiltighet och är det med
hänsyn till utredningen lämpligt att
frågan huruvida patentintrång
föreligger avgörs särskilt för sig,
får på begäran av någon av parterna
särskild dom ges i den frågan. Om
särskild dom ges, får rätten
förordna att målet om ogiltighet
skall vila till dess domen har vunnit
laga kraft.
Förs i samma rättegång talan om
patentintrång och talan om
patentets ogiltighet och är det med
hänsyn till utredningen lämpligt att
frågan huruvida patentintrång
föreligger avgörs särskilt för sig,
får på begäran av någon av parterna
särskild dom ges i den frågan. Om
särskild dom ges, får domstolen
förordna att målet om ogiltighet
skall vila till dess domen har vunnit
laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.4 Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen
(1970:485)
Härigenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (1970:485)
dels att 39 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 37 a 37 h §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

37 a §

Om det skäligen kan antas att
någon har gjort ett intrång, får
domstolen för att bevisning skall
kunna säkras om intrånget besluta
att en undersökning får göras hos
denne för att söka efter föremål
eller handlingar som kan antas ha
betydelse för utredning om
intrånget (intrångsundersökning).
Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om skälen för åtgärden
uppväger den olägenhet eller det
men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse.
Bestämmelserna i första och
andra styckena tillämpas också i
fråga om försök och förberedelse
enligt 35 § andra stycket.

37 b §

Ett beslut om
intrångsundersökning meddelas av
den domstol där rättegång som rör
intrånget pågår. Om rättegång inte
är inledd, gäller i fråga om behörig
domstol vad som är bestämt om
tvistemål som rör intrång. Vad som
sägs i rättegångsbalken om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

En fråga om
intrångsundersökning får tas upp
endast på yrkande av
mönsterhavaren eller den som på
grund av licens har rätt att utnyttja
mönstret. Om rättegång inte är
inledd, skall yrkandet framställas
skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig. Domstolen får
dock omedelbart meddela ett beslut
som gäller till dess annat har
beslutats, om ett dröjsmål skulle
medföra risk för att föremål eller
handlingar som har betydelse för
utredning om intrånget skaffas
undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt skall en fråga om
intrångsundersökning som
uppkommer då rättegång inte är
inledd handläggas på samma sätt
som om frågan uppkommit under
rättegång.

37 c §

Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om sökanden ställer
säkerhet hos domstolen för den
skada som kan tillfogas motparten.
Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria
sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25
§ utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga
om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

37 d §

Ett beslut om
intrångsundersökning skall
innehålla uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen
skall ha,
2. vilka föremål och handlingar
som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får
genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen
även förordna om andra villkor för
verkställandet.

37 e §

Ett beslut om
intrångsundersökning gäller
omedelbart. Om ansökan om
verkställighet inte har gjorts inom
en månad från beslutet, förfaller
det.

Om sökanden inte inom en
månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på
något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en
åtgärd som företagits vid
verkställigheten av
intrångsundersökningen
omedelbart gå åter, i den
utsträckning det är möjligt.
Detsamma gäller om ett beslut om
intrångsundersökning upphävs
sedan verkställighet genomförts.

37 f §

Ett beslut om
intrångsundersökning verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
villkor som domstolen har
föreskrivit och med tillämpning av
1 3 kap., 16 kap.
10 §, 17 kap. 1 5 §§ samt 18 kap.
utsökningsbalken. Sökandens
motpart skall underrättas om
verkställigheten endast om beslutet
om intrångsundersökning har
tillkommit efter motpartens
hörande. Myndigheten har rätt att
ta fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana
föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta
kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får
söka efter.

En intrångsundersökning får inte
omfatta en skriftlig handling som
avses i 27 kap. 2 §
rättegångsbalken.

37 g §

När ett beslut om
intrångsundersökning skall
verkställas har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer
sig får verkställigheten inte
påbörjas. Detta gäller dock inte,
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet
med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får
kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som
behövs.
Myndigheten får tillåta att
sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant
tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte
i större utsträckning än som kan
motiveras av verkställigheten får
kännedom om förhållanden som
kommer fram.

37 h §

Fotografier och film- och
ljudupptagningar av föremål samt
kopior av och utdrag ur handlingar
skall förtecknas och hållas
tillgängliga för sökanden och
motparten.

39 §
Har registrering av mönster hävts
genom dom som vunnit laga kraft,
får icke dömas till straff, ersättning
eller säkerhetsåtgärd enligt 35
38 §§.
Har registrering av mönster hävts
genom dom som vunnit laga kraft,
får inte dömas till straff, ersättning
eller annan åtgärd enligt 35 38 §§.
Föres talan om mönsterintrång
och gör den mot vilken talan föres
gällande att mönsterregistreringen
bör hävas, skall rätten på hans
yrkande förklara målet vilande i
avbidan på att frågan om
registreringens hävande slutligt
prövas. Är talan härom icke väckt,
skall rätten i

samband med vilandeförklaringen
förelägga honom viss tid inom
vilken sådan talan skall väckas.
Förs talan om mönsterintrång
och gör den mot vilken talan förs
gällande att mönsterregistreringen
bör hävas, skall domstolen på hans
yrkande förklara målet vilande i
avvaktan på att frågan om
registreringens hävande slutligt
prövas. Är talan härom inte väckt,
skall dom-

stolen i samband med
vilandeförklaringen förelägga
honom viss tid inom vilken sådan
talan skall
väckas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.5 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)
Härigenom föreskrivs i fråga om firmalagen (1974:156)
dels att 21 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 20 a 20 h §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

20 a §

Om det skäligen kan antas att
någon har gjort ett intrång, får
domstolen för att bevisning skall
kunna säkras om intrånget besluta
att en undersökning får göras hos
denne för att söka efter föremål
eller handlingar som kan antas ha
betydelse för utredning om
intrånget (intrångsundersökning).
Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om skälen för åtgärden
uppväger den olägenhet eller det
men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse.
Bestämmelserna i första och
andra styckena tillämpas också i
fråga om försök och förberedelse
enligt 18 § andra stycket.

20 b §

Ett beslut om
intrångsundersökning meddelas av
den domstol där rättegång som rör
intrånget pågår. Om rättegång inte
är inledd, gäller i fråga om behörig
domstol vad som är bestämt om
tvistemål som rör intrång. Vad som
sägs i rättegångsbalken om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

En fråga om
intrångsundersökning får tas upp
endast på yrkande av den som lider
skada av kännetecknet eller dess
användning. Om rättegång inte är
inledd, skall yrkandet framställas
skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig. Domstolen får
dock omedelbart meddela ett beslut
som gäller till dess annat har
beslutats, om ett dröjsmål skulle
medföra risk för att föremål eller
handlingar som har betydelse för
utredning om intrånget skaffas
undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt skall en fråga om
intrångsundersökning som
uppkommer då rättegång inte är
inledd handläggas på samma sätt
som om frågan uppkommit under
rättegång.

20 c §

Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om sökanden ställer
säkerhet hos domstolen för den
skada som kan tillfogas motparten.
Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria
sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25
§ utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga
om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

20 d §

Ett beslut om
intrångsundersökning skall
innehålla uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen
skall ha,
2. vilka föremål och handlingar
som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får
genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen
även förordna om andra villkor för
verkställandet.

20 e §

Ett beslut om
intrångsundersökning gäller
omedelbart. Om ansökan om
verkställighet inte har gjorts inom
en månad från beslutet, förfaller
det.

Om sökanden inte inom en
månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på
något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en
åtgärd som företagits vid
verkställigheten av
intrångsundersökningen
omedelbart gå åter, i den
utsträckning det är möjligt.
Detsamma gäller om ett beslut om
intrångsundersökning upphävs
sedan verkställighet genomförts.

20 f §

Ett beslut om
intrångsundersökning verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
villkor som domstolen har
föreskrivit och med tillämpning av
1 3 kap., 16 kap.
10 §, 17 kap. 1 5 §§ samt 18 kap.
utsökningsbalken. Sökandens
motpart skall underrättas om
verkställigheten endast om beslutet
om intrångsundersökning har
tillkommit efter motpartens
hörande. Myndigheten har rätt att
ta fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana
föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta
kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får
söka efter.

En intrångsundersökning får inte
omfatta en skriftlig handling som
avses i 27 kap. 2 §
rättegångsbalken.

20 g §

När ett beslut om
intrångsundersökning skall
verkställas har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer
sig får verkställigheten inte
påbörjas. Detta gäller dock inte,
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet
med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får
kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som
behövs.
Myndigheten får tillåta att
sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant
tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte
i större utsträckning än som kan
motiveras av verkställigheten får
kännedom om förhållanden som
kommer fram.

20 h §

Fotografier och film- och
ljudupptagningar av föremål samt
kopior av och utdrag ur handlingar
skall förtecknas och hållas
tillgängliga för sökanden och
motparten.

21 §
För intrång i firma som är
skyddad enbart på grund av
registrering får ej dömas till straff,
ersättning eller säkerhetsåtgärd
enligt 18
20 § sedan registreringen hävts
genom dom som vunnit laga kraft.
För intrång i firma som är
skyddad enbart på grund av
registrering får ej dömas till straff,
ersättning eller annan åtgärd enligt
18 20 a § sedan registreringen
hävts genom dom som vunnit laga
kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om
skydd för kretsmönster för halvledarprodukter
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1992:1685) om skydd för
kretsmönster för halvledarprodukter skall införas åtta nya paragrafer, 12
a
12 h §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

12 a §

Om det skäligen kan antas att
någon har gjort ett intrång, får
domstolen för att bevisning skall
kunna säkras om intrånget besluta
att en undersökning får göras hos
denne för att söka efter föremål
eller handlingar som kan antas ha
betydelse för utredning om
intrånget (intrångsundersökning).
Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om skälen för åtgärden
uppväger den olägenhet eller det
men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse.
Bestämmelserna i första och
andra styckena tillämpas också i
fråga om försök och förberedelse
enligt 9 § andra stycket.

12 b §

Ett beslut om
intrångsundersökning meddelas av
den domstol där rättegång som rör
intrånget pågår. Om rättegång inte
är inledd, gäller i fråga om behörig
domstol vad som är bestämt om
tvistemål som rör intrång. Vad som
sägs i rättegångsbalken om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

En fråga om
intrångsundersökning får tas upp
endast på yrkande av innehavaren
av kretsmönstret eller den som på
grund av licens har rätt att utnyttja
kretsmönstret. Om rättegång inte
är inledd, skall yrkandet
framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig. Domstolen får
dock omedelbart meddela ett beslut
som gäller till dess annat har
beslutats, om ett dröjsmål skulle
medföra risk för att föremål eller
handlingar som har betydelse för
utredning om intrånget skaffas
undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt skall en fråga om
intrångsundersökning som
uppkommer då rättegång inte är
inledd handläggas på samma sätt
som om frågan uppkommit under
rättegång.

12 c §

Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om sökanden ställer
säkerhet hos domstolen för den
skada som kan tillfogas motparten.
Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria
sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25
§ utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga
om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

12 d §

Ett beslut om
intrångsundersökning skall
innehålla uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen
skall ha,
2. vilka föremål och handlingar
som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får
genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen
även förordna om andra villkor för
verkställandet.

12 e §

Ett beslut om
intrångsundersökning gäller
omedelbart. Om ansökan om
verkställighet inte har gjorts inom
en månad från beslutet, förfaller
det.

Om sökanden inte inom en
månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på
något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en
åtgärd som företagits vid
verkställigheten av
intrångsundersökningen
omedelbart gå åter, i den
utsträckning det är möjligt.
Detsamma gäller om ett beslut om
intrångsundersökning upphävs
sedan verkställighet genomförts.

12 f §

Ett beslut om
intrångsundersökning verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
villkor som domstolen har
föreskrivit och med tillämpning av
1 3 kap., 16 kap.
10 §, 17 kap. 1 5 §§ samt 18 kap.
utsökningsbalken. Sökandens
motpart skall underrättas om
verkställigheten endast om beslutet
om intrångsundersökning har
tillkommit efter motpartens
hörande. Myndigheten har rätt att
ta fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana
föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta
kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får
söka efter.

En intrångsundersökning får inte
omfatta en skriftlig handling som
avses i 27 kap. 2 §
rättegångsbalken.

12 g §

När ett beslut om
intrångsundersökning skall
verkställas har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer
sig får verkställigheten inte
påbörjas. Detta gäller dock inte,
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet
med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får
kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som
behövs.
Myndigheten får tillåta att
sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant
tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte
i större utsträckning än som kan
motiveras av verkställigheten får
kännedom om förhållanden som
kommer fram.

12 h §

Fotografier och film- och
ljudupptagningar av föremål samt
kopior av och utdrag ur handlingar
skall förtecknas och hållas
tillgängliga för sökanden och
motparten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2.7 Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen
(1997:306)
Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1997:306)
dels att 12 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 9 kap. 7 a 7 h §§,
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 kap.

7 a §

Om det skäligen kan antas att
någon har gjort ett intrång, får
domstolen för att bevisning skall
kunna säkras om intrånget besluta
att en undersökning får göras hos
denne för att söka efter föremål
eller handlingar som kan antas ha
betydelse för utredning om
intrånget (intrångsundersökning).
Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om skälen för åtgärden
uppväger den olägenhet eller det
men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse.
Bestämmelserna i första och
andra styckena tillämpas också i
fråga om försök och förberedelse
enligt 9 kap. 1 § andra stycket.

7 b §

Ett beslut om
intrångsundersökning meddelas av
den domstol där rättegång som rör
intrånget pågår. Om rättegång inte
är inledd, gäller i fråga om behörig
domstol vad som är bestämt om
tvistemål som rör intrång. Vad som
sägs i rättegångsbalken om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

En fråga om
intrångsundersökning får tas upp
endast på yrkande av innehavaren
av växtförädlarrätten eller den som
på grund av licens har rätt att
utnyttja växtsorten. Om rättegång
inte är inledd, skall yrkandet
framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig. Domstolen får
dock omedelbart meddela ett beslut
som gäller till dess annat har
beslutats, om ett dröjsmål skulle
medföra risk för att föremål eller
handlingar som har betydelse för
utredning om intrånget skaffas
undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt skall en fråga om
intrångsundersökning som
uppkommer då rättegång inte är
inledd handläggas på samma sätt
som om frågan uppkommit under
rättegång.

7 c §

Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om sökanden ställer
säkerhet hos domstolen för den
skada som kan tillfogas motparten.
Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria
sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25
§ utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga
om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

7 d §

Ett beslut om
intrångsundersökning skall
innehålla uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen
skall ha,
2. vilka föremål och handlingar
som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får
genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen
även förordna om andra villkor för
verkställandet.

7 e §

Ett beslut om
intrångsundersökning gäller
omedelbart. Om ansökan om
verkställighet inte har gjorts inom
en månad från beslutet, förfaller
det.

Om sökanden inte inom en
månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på
något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en
åtgärd som företagits vid
verkställigheten av
intrångsundersökningen
omedelbart gå åter, i den
utsträckning det är möjligt.
Detsamma gäller om ett beslut om
intrångsundersökning upphävs
sedan verkställighet genomförts.

7 f §

Ett beslut om
intrångsundersökning verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
villkor som domstolen har
föreskrivit och med tillämpning av
1 3 kap., 16 kap.
10 §, 17 kap. 1 5 §§ samt 18 kap.
utsökningsbalken. Sökandens
motpart skall underrättas om
verkställigheten endast om beslutet
om intrångsundersökning har
tillkommit efter motpartens
hörande. Myndigheten har rätt att
ta fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana
föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta
kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får
söka efter.

En intrångsundersökning får inte
omfatta en skriftlig handling som
avses i 27 kap. 2 § rättegångs-
balken.

7 g §

När ett beslut om
intrångsundersökning skall
verkställas har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer
sig får verkställigheten inte
påbörjas. Detta gäller dock inte,
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet
med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får
kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som
behövs.
Myndigheten får tillåta att
sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant
tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte
i större utsträckning än som kan
motiveras av verkställigheten får
kännedom om förhållanden som
kommer fram.

7 h §

Fotografier och film- och
ljudupptagningar av föremål samt
kopior av och utdrag ur handlingar
skall förtecknas och hållas
tillgängliga för sökanden och
motparten.

12 kap.
2 §
Vid intrång i en gemenskapens
växtförädlarrätt tillämpas
bestämmelserna i 9 kap. 1 § om
ansvar för intrång i en
växtförädlarrätt.
Vid intrång i en gemenskapens
växtförädlarrätt tillämpas
bestämmelserna i 9 kap. 1 § om
ansvar för intrång i en
växtförädlarrätt och 7 a h §§ om
intrångsundersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

3 Ärendet och dess beredning
Möjligheterna att på ett effektivt sätt skydda och hävda immateriella
rättigheter mot intrång har under 1990-talet blivit föremål för en ökad
uppmärksamhet. En orsak till detta är det ökande olovliga kommersiella
utnyttjandet av andras verk, produkter, varumärken m.m. som efter
internationell förebild benämns piratverksamhet eller counterfeit -
verksamhet. En annan orsak till den ökade uppmärksamheten är det
internationella avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter
(TRIP:s-avtalet), som slutits inom ramen för
Världshandelsorganisationen (World Trade Organization, WTO). Sverige
är bundet av TRIP:s-avtalet genom sin anslutning till
Världshandelsorganisationen. Avtalet innehåller särskilda bestämmelser
för att säkerställa skyddet för immaterialrätterna.
I TRIP:s-avtalet finns bl.a. en särskild bestämmelse som föreskriver att
ett lands myndigheter skall kunna besluta om interimistiska åtgärder för
att säkerställa bevisning av betydelse för ett påstått intrång i en
immaterialrätt (artikel 50.1.b). Denna avtalsbestämmelse bedöms för
svenskt vidkommande vara genomförd genom att rättegångsbalkens
regler om husrannsakan och beslag i brottmål kan komma till användning
vid intrång.
På senare tid har, främst mot bakgrund av att datorprogram i ökad
utsträckning tycks bli föremål för olovlig kopiering och spridning, från
flera industriorganisationers och andra intressenters sida gjorts gällande
att de svenska sanktionsbestämmelserna mot intrång i immaterialrätterna
inte ger ett ändamålsenligt skydd och inte heller ett skydd som motsvarar
vad många andra europeiska länder ger. Man har därvid framhållit att ett
sätt som bättre skulle kunna säkerställa de immateriella ensamrätterna
vore att införa en civilprocessuell reglering som möjliggör att bevisning
säkras vid immaterialrättsliga intrång.
I Justitiedepartementet utarbetades under vintern 1997/98
departementspromemorian Ny skyddsåtgärd vid immaterialrättsintrång,
Ds 1998:28. I promemorian föreslås att en domstol i ett civilrättsligt
förfarande skall kunna besluta om att en undersökning får göras hos den
som misstänks för ett immaterialrättsligt intrång i syfte att säkra bevis
som kan ha betydelse för utredning om intrånget. Förslaget utgår i viss
mån från artikel 50 i TRIP:s-avtalet (bilaga 1).
Promemorian har remissbehandlats och remissyttrandena finns
tillgängliga hos Justitiedepartementet (dnr Ju98-1170).
Promemorians huvudsakliga innehåll återges i bilaga 2. De lagförslag
som lades fram återges i bilaga 3. Remissinstanserna är förtecknade i
bilaga 4.
På grundval av promemorians förslag lägger regeringen i denna
proposition fram förslag till regler om en ny skyddsåtgärd vid
immaterialrätts-intrång.

Lagrådet
Regeringen beslutade den 3 september 1998 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns
i bilaga 6.
Lagrådet har på en punkt framfört erinringar mot förslaget i sak och
föreslagit vissa justeringar av lagtexten. Regeringen har i allt väsentligt
följt Lagrådets förslag. Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts
i lagtexten. De synpunkter som Lagrådet framfört behandlas i de
sakavsnitt till vilka de är hänförliga (avsnitt 6.1, 6.5.2 och 6.9) eller i
författningskommentaren (avsnitt 9.1).
4 Nuvarande ordning
4.1 Inledning
Immaterialrätten är den del av civilrätten som behandlar det rättsliga
skyddet för intellektuella prestationer och för kännetecken. De
immaterialrättsliga lagarna ger ett skydd mot olika slag av eftergörande
(kopiering) eller efterbildning utan samtycke och mot annat obehörigt
utnyttjande. Skyddet är utvecklat i de immaterialrättsliga lagarna, dvs. i
varumärkeslagen (1960:644), lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk, patentlagen (1967:837),
mönsterskyddslagen (1970:485), firmalagen (1974:156), lagen
(1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter och
växtförädlarrättslagen (1997:306). Man brukar göra en uppdelning av
immaterialrätten i upphovsrätt och industriellt rättsskydd. Till
upphovsrätten hänförs då upphovsrättslagen och, på grund av skyddets
karaktär, ofta kretsmönsterlagen, medan övriga lagar hänförs till det
industriella rättsskyddet.
Gemensamt för de nu angivna lagarna är ensamrättskonstruktionen.
Lagarna är uppbyggda så att en närmare angiven person, som har gett
upphov till en viss prestation, får en ensamrätt till det kommersiella
utnyttjandet av denna. En konstnär får således en viss ensamrätt att
förfoga över det konstverk han har skapat och en uppfinnare får en viss
ensamrätt att industriellt utnyttja sin uppfinning. Ensamrätten kan avse
olika slags utnyttjande av en prestation exempelvis tillverkning,
försäljning eller uthyrning. De immateriella ensamrätterna skyddas
genom ett system av olika sanktioner av såväl straff- som civilrättslig
karaktär. Den som utan ensamrättshavarens samtycke vidtar någon åtgärd
som omfattas av ensamrätten begår därmed ett immaterialrättsligt
intrång. Detta kan exempelvis bestå i att en person utan patenthavarens
samtycke tillverkar eller försäljer en patentskyddad produkt.
För samtliga former av immaterialrättsintrång kan straff- och
skadeståndsansvar komma i fråga. Vidare kan en domstol besluta om
vissa skyddsåtgärder och säkerhetsåtgärder.
4.2 Straffansvar och vissa tvångsmedel
4.2.1 Straffansvar
Inom området för upphovsrätten och närbesläktade ensamrätter, dvs.
sådana ensamrätter som regleras i upphovsrättslagen och
kretsmönsterlagen, gäller att den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet gör intrång i en sådan rättighet straffas med böter eller
fängelse i högst två år (53 § resp. 9 §). Enligt 57 § upphovsrättslagen
gäller straffbestämmelserna i
53 § också i fråga om intrång i de s.k. närstående rättigheterna. Till dessa
rättigheter hör katalogskyddet liksom de rättigheter som tillkommer
utövande konstnärer, film- och fonogramproducenter, radio- och TV-
företag samt fotografer (45 49 a §§ upphovsrättslagen). Förutom intrång
i en upphovsrätt eller i en närstående rättighet är vissa andra förfaranden
straffsanktionerade. En åtgärd som strider mot en föreskrift enligt 41 §
andra stycket upphovsrättslagen om en upphovsmans testamentariska
förordnande om hur rättigheten skall utövas är sålunda förenad med
straffansvar. Vidare är en överträdelse av bestämmelsen om titelskydd i
50 § upphovsrättslagen straffbelagd.
För försök och förberedelse till intrång i upphovsrätten och denna
närstående ensamrätter döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Detsamma gäller försök och förberedelse till de straffsanktionerade
förfaranden som inte är att betrakta som intrång.
Enligt lagarna på upphovsrättsområdet gäller att åklagaren får väcka
åtal endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat
från allmän synpunkt (59 § upphovsrättslagen och 9 §
kretsmönsterlagen).
I de lagar som rör det industriella rättsskyddet dvs. varumärkeslagen
(37 §), patentlagen (57 §), mönsterskyddslagen (35 §), firmalagen (18 §)
och växtförädlarrättslagen (9 kap. 1 §) föreskrivs att den som
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i en ensamrätt som
skyddas av lagarna straffas med böter eller fängelse i högst två år.
För försök och förberedelse till intrång i de industriella rättigheterna
kan ansvar ådömas enligt 23 kap. brottsbalken.
Intrång i de industriella ensamrätterna får åtalas av åklagaren bara om
intrånget anges till åtal av målsäganden och åtal av särskilda skäl anses
påkallat från allmän synpunkt.
4.2.2 Tvångsmedel i brottmål
I ett straffrättsligt förfarande kan rättegångsbalkens regler om
tvångsmedel i brottmål komma till användning. Av särskilt intresse i
detta sammanhang är reglerna om beslag och husrannsakan.
Bestämmelser om beslag finns i 27 kap. rättegångsbalken. Enligt
huvudregeln i 1 § får ett föremål tas i beslag om det skäligen kan antas
äga betydelse för utredning om brott eller vara någon avhänt genom brott
eller på grund av brott förverkat. Vad som sägs om föremål gäller i
princip även skriftliga handlingar. I 2 och 3 §§ finns dock särskilda regler
som begränsar möjligheterna att beslagta skriftliga handlingar och brev,
telegram och andra försändelser.
Det första undantaget i 2 § gäller handlingar vars innehåll är sådant att
en befattningshavare eller någon annan person inte får höras som vittne
om det. Undantaget förutsätter också att handlingarna innehas av den
som har tystnadsplikt eller av den till förmån för vilken tystnadsplikten
gäller. För skriftliga meddelanden mellan den misstänkte och hans
närstående gäller också särskilda inskränkningar. Undantagsregeln om
försändelser som finns hos post- eller teleföretag (3 §) innehåller den
restriktionen att sådana försändelser får tas i beslag endast om
straffskalan för det aktuella brottet omfattar fängelse i ett år eller mer.
För immaterialrättsintrång är stadgat fängelse i upp till två år. Således
kan beslag av försändelser som finns hos post- och teleföretag användas
som tvångsmedel i utredningar om intrång i immateriella rättigheter.
Enligt särskilda bestämmelser om beslag i de immaterialrättsliga
lagarna (41 § varumärkeslagen, 59 § upphovsrättslagen, 59 § patentlagen,
37 § mönsterskyddslagen, 20 § firmalagen, 13 § kretsmönsterlagen och 9
kap. 8 § växtförädlarrättslagen) får också den egendom med avseende på
vilken intrång föreligger tas i beslag i ett straffrättsligt förfarande. Dessa
bestämmelser är motiverade av att rättegångsbalkens regler om beslag
föreskriver att beslag kan läggas bl.a. på föremål som kan vara genom
brott någon avhänt . Till den egendom som omfattas av det
immaterialrättsliga skyddet, t.ex. en vara som försetts med en annans
varumärke eller ett olovligt kopierat datorprogram, har målsäganden
(innehavaren av immaterialrätten) inte någon äganderätt (jfr SOU
1958:10 s. 341). Ett sådant föremål kan därför inte sägas vara avhänt
denne och den berörda beslagsregeln i rättegångsbalken kan därför inte
tillämpas. Mot den bakgrunden har de immaterialrättsliga lagarna
kompletterats med särskilda beslagsregler (jfr om detta också avsnitt
4.5).
Bestämmelser om husrannsakan i brottsutredande syfte finns i 28 kap.
rättegångsbalken. Husrannsakan kan vara antingen reell eller personell,
dvs. avse antingen föremål eller personer.
Reell husrannsakan företas för att söka efter föremål som är
underkastade beslag eller för att utröna omständigheter som kan få
betydelse för utredning om ett brott. För sådan husrannsakan fordras
enligt 28 kap. 1 § att det förekommer anledning att det har förövats ett
brott för vilket fängelse kan följa, vilket är fallet vid misstanke om ett
immaterialrättsligt intrång.
Ett förordnande om husrannsakan meddelas enligt 28 kap. 4 § av
undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Om en husrannsakan kan
antas bli av stor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den hos
vilken åtgärden vidtas, bör åtgärden inte vidtas utan rättens förordnande.
Befogenheterna för polisen att vid en husrannsakan söka efter
uppgifter som finns lagrade i datorer är inte närmare reglerad. En sådan
undersökning kan ha särskild betydelse vid misstänkt intrång i
upphovsrätten till datorprogram. Den kan också ha betydelse för
inhämtande av affärsuppgifter som kan visa omfattningen av ett
misstänkt intrång. Det är inte ovanligt att polisen bereder sig tillträde till
datorer för att inhämta uppgifter i brottsutredande syfte. Polisen anses
berättigad att under en husrannsakan söka efter information i en dator
lika väl som att läsa de handlingar eller studera andra föremål som
påträffas under en husrannsakan (se SOU 1995:47 s. 184).
4.3 Vitesförbud
Möjlighet till vitesförbud vid intrång förekommer i samtliga de
immaterialrättsliga lagarna (37 a § varumärkeslagen, 53 a och 57 §§
upphovsrättslagen, 57 a § patentlagen, 35 a § mönsterskyddslagen, 15 §
firmalagen, 9 a § kretsmönsterlagen och 9 kap. 2 5 §§
växtförädlarrättslagen). Vitesförbudet innebär att en domstol när ett
intrång har begåtts kan förbjuda fortsatt intrång vid påföljd av vite. Ett
sådant förbud kan enligt uttryckligt stadgande i lagarna meddelas
interimistiskt.
Vid en begäran om ett förbud behöver innehavaren av immaterialrätten
inte, som vid straff och skadestånd, styrka vare sig uppsåt eller
oaktsamhet hos den som gör intrång och han behöver heller inte föra
bevisning om intrångets skadeverkningar. Han kan helt inrikta sin
begäran på frågan om det i objektiv mening föreligger ett intrång.
Förutsättningarna för att meddela ett interimistiskt förbud är desamma
som gäller vid beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken om processuella
säkerhetsåtgärder i tvistemål. Det betyder att käranden måste visa
sannolika skäl för att intrång föreligger och för att det finns en risk att
intrånget fortsätter. Det krävs att käranden ställer säkerhet för den
ersättning som han kan bli skyldig att betala om det senare visar sig att
något intrång inte har ägt rum. I de fall där rättighetshavaren saknar
ekonomiska möjligheter att ställa säkerhet kan han befrias från detta
krav. Innan ett vitesförbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att
yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
4.4 Skadeståndsansvar
Skadeståndsbestämmelser finns i samtliga lagar som berör de
immateriella ensamrätterna (38 § varumärkeslagen, 54 och 57 §§
upphovsrättslagen, 58 § patentlagen, 36 § mönsterskyddslagen, 19 §
firmalagen, 11 § kretsmönsterlagen och 9 kap. 6 §
växtförädlarrättslagen).
Enligt upphovsrättslagen skall den som i strid mot lagen utnyttjar ett
verk eller en annan skyddad prestation betala skälig ersättning (vederlag)
för utnyttjandet. Detta gäller även vid intrång som sker i god tro. Enligt
kretsmönsterlagen gäller att ersättning skall lämnas om och i den mån det
är skäligt. Sker intrång i en upphovsrätt eller kretsmönsterrätt uppsåtligen
eller av oaktsamhet har rättighetshavaren dessutom rätt till ersättning för
annan förlust än utebliven ersättning för utnyttjandet samt såvitt avser
upphovsrätten för lidande eller annat förfång. Vid bestämmande av
ersättningen för intrång i en kretsmönsterrätt skall hänsyn tas även till
innehavarens intresse av att intrång inte begås och till övriga
omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Det betyder att
även för sådana intrång ersättning kan betalas för lidande eller annan
skada (bet. 1986/87:LU10 s. 5).
För det industriella rättsskyddet gäller att den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör intrång skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av
rättigheten samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har
medfört. Om någon gör intrång i en rätt utan vare sig uppsåt eller
oaktsamhet dvs. i god tro skall han betala ersättning för utnyttjandet
av rättigheten om och i den mån det är skäligt. Vid bestämmande av
skadeståndets storlek gäller också en särskild regel som föreskriver att
hänsyn skall tas även till rättighetshavarens intresse av att intrång inte
begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk
betydelse.
4.5 Åtgärder med olovligt framställda varor och verk,
m.m.
Utöver de straff-, förbuds- och skadeståndsbestämmelser som gäller
finns också bestämmelser om vissa åtgärder i fråga om olovligt
framställda varukännetecken, produkter och exemplar m.m. (41 §
varumärkeslagen, 55 och 57 §§ upphovsrättslagen, 59 § patentlagen, 37 §
mönsterskyddslagen, 20 § andra stycket firmalagen, 12 §
kretsmönsterlagen och 9 kap. 7 § växtförädlarrättslagen).
Huvudprincipen för dessa bestämmelser är att den som vidtar en åtgärd
som innebär intrång i en immateriell ensamrätt får, om det anses skäligt,
tåla att egendom med viss anknytning till intrånget ändras, sätts i förvar,
förstörs eller mot lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget.
Gemensamt för dessa bestämmelser är att det räcker att intrång i
objektiv mening föreligger. Intrånget behöver alltså inte vara straffbart
eller kunna föranleda skadeståndsskyldighet. Den som har lidit intrånget
kan framställa ett yrkande vid domstol om att denna skall meddela ett
förordnande om en viss åtgärd. Yrkandet kan framställas i ett mål om
påföljd för intrång eller i en särskild rättegång. Åtgärderna är att beteckna
som skyddsåtgärder. Fastän det förutsätts att ett intrång i någon form har
begåtts innan åtgärden kan vidtas, är åtgärderna inte att anse som
förverkande eller annan rättsverkan av brott.
Bestämmelserna om åtgärder med olagliga varor m.m. är också
tillämpliga vid försök och förberedelse till straffbara intrång.
I fråga om talan som förs med stöd av dessa bestämmelser i ett
brottmål om ansvar för intrång gäller vad som i allmänhet är föreskrivet
om talan om enskilt anspråk. Således är reglerna i 22 kap.
rättegångsbalken tillämpliga. Det enskilda anspråket och ansvarsfrågan
skall som regel handläggas i samma rättegång (22 kap. 1 §). I allmänhet
skall åklagaren hjälpa målsäganden med att framställa anspråket (22 kap.
2 §). Enligt 22 kap. 5 § har domstolen emellertid en möjlighet att när som
helst under handläggningen avskilja det enskilda anspråket för
handläggning i vanlig tvistemålsordning. I 22 kap. 7 § finns en
bestämmelse om att det enskilda anspråket får prövas av domstolen utan
hinder av att den misstänkte frikänns från ansvar. Detta kan komma i
fråga i en situation där en tilltalad frikänns på grund av att han handlat
utan uppsåt eller oaktsamhet, men där det ändå kan visas att han har
begått ett intrång i objektiv mening.
Egendom som avses med skyddsåtgärderna kan som framgår av
avsnitt 4.2.2 tas i beslag, om ett brottsligt intrång skäligen kan antas
föreligga. Härigenom säkerställs en framtida verkställighet av ett beslut
om en skyddsåtgärd. Beslag kan dock endast ske i brottmål, dvs. i mål
om ansvar för intrång.
Om endast skadeståndstalan eller talan om skyddsåtgärd förs, kan i
motsvarande fall reglerna i 15 kap. 3 § rättegångsbalken om lämplig
åtgärd för att säkerställa sökandens rätt tillämpas. Ett förordnande som
avses i 15 kap. 3 § kan bli föremål för verkställighet enligt 16 kap.
utsökningsbalken.
Den egendom som kan bli föremål för en skyddsåtgärd är den
egendom med avseende på vilken intrång eller såvitt avser upphovsrätt
en sådan överträdelse som avses i 53 § upphovsrättslagen föreligger.
Inom upphovsrätten och närbesläktade ensamrätter gäller att hjälpmedel
som har använts för framställningen, exempelvis trycksatser och
klichéer, och som kan användas endast för den ifrågavarande
framställningen kan bli föremål för en skyddsåtgärd. Även på det
industriella rättsskyddets område gäller att apparater, redskap m.m. som,
utan att själva vara föremål för det rättsliga skyddet, använts vid olovlig
tillverkning etc. kan bli föremål för en skyddsåtgärd. En skyddsåtgärd
kan dock enligt flertalet immaterialrättsliga lagar inte vidtas mot den som
i god tro förvärvat egendomen.
Utöver detta finns i upphovsrättslagen och kretsmönsterlagen
bestämmelser om förverkande av egendom i de fall som inte omfattas av
bestämmelserna om avstående mot lösen m.m. Eftersom
lösenbestämmelserna inte anses omfatta hjälpmedel som har använts vid
olaglig framställning av exemplar av visst verk men som kan användas
även för helt laglig framställning av exemplar av andra verk, t.ex.
inspelningsapparater, har förverkandebestämmelser införts som öppnar
en möjlighet att förklara egendom av detta slag förverkad (55 § fjärde
stycket upphovsrättslagen och 12 § kretsmönsterlagen, jfr även prop.
1981/82:152 s.
24 f.).

5 Reformbehovet
5.1 En växande piratmarknad
Möjligheterna att på ett effektivt sätt skydda de immateriella
ensamrätterna har under senare tid blivit föremål för en ständigt ökad
uppmärksamhet. Bakgrunden är ett omfattande olovligt kommersiellt
utnyttjande av andras produkter, verk och kännetecken. Trots reformer
som inneburit skärpta åtgärder mot intrång (se t.ex. prop. 1993/94:122) är
den s.k. piratverksamheten ett växande problem.
Det olovliga kommersiella utnyttjandet omfattar numera många olika
slags varor, även sådana som brukar betecknas som massproducerade och
används i det dagliga livet. Det är alltså inte bara lyxartiklar som berörs
av denna illegala verksamhet. Sådana industriprodukter som exempelvis
reservdelar till bilar och flygplan, läkemedel, elektriska utrustningar,
audiovisuella produkter och inte minst datorprogram är också föremål
för plagiering och annat olovligt utnyttjande.
Enligt mångas bedömning utgör piratkopiering av datorprogram för
närvarande det största problemet när det gäller intrång i immateriella
rättigheter (jfr t.ex. Ds 1997:51 Rapport från Internationella
ekobrottsgruppen s. 105). Vid sidan om den omfattande piratkopiering
och marknadsföring av datorprogram som sker i organiserade former har
på senare tid också piratkopiering som sker för slutligt bruk inom ett
företag eller en organisation blivit ett ökande problem. Denna
piratkopiering, som alltså inte innebär någon försäljning eller annan
spridning till tredje man, är särskilt svår att utreda närmare, om man inte
har möjlighet att få till stånd en undersökning i någon form hos den som
begår intrånget.
Vid sidan av datorprogrammen är musik- och videoinspelningar i
mycket stor omfattning föremål för otillåten kopiering. Detta vållar
musik- och filmindustrin stor skada i form av bl.a. uteblivna
försäljningsintäkter.
Otillåten kopiering skadar självfallet producenten av den äkta varan.
Skadan består främst i förlorade intäkter och marknadsandelar. När det
gäller datorprogram brukar hävdas att andelen piratkopior i Sverige är
ungefär hälften av det totala antalet exemplar av datorprogram.
Till detta kommer att det olovliga kommersiella utnyttjandet kan skada
den goodwill som ensamrättshavaren och tillverkaren av den äkta varan
har. Det beror på att konsumenterna kan förknippa en bristfällig kvalitet
på en kopierad vara med den tillverkare som svarar för den äkta varan.
Det skall inte heller bortses från att seriösa företagare kan förlora sin
vilja att åstadkomma innovationer, om en ny produkt kan bli föremål för
olovlig kopiering så snart den släppts ut på marknaden. Omfattande
utvecklings- och marknadsföringskostnader kan i värsta fall vara
bortkastade, om någon väljer att genom kopieringsverksamhet utnyttja de
investeringar som företaget gör. Ett gott klimat för forskning och
utveckling inom näringslivet förutsätter alltså att det finns verkningsfulla
sanktioner mot intrång och att det finns åtgärder som gör det praktiskt
möjligt att få dessa sanktioner utdömda.
Även för konsumenterna kan olovlig kopieringsverksamhet vara till
nackdel. Visserligen kan konsumenten köpa en kopierad vara billigt i
tron att han köper en märkesprodukt. I verkligheten får emellertid
konsumenten många gånger en vara som är sämre än märkesprodukten. I
vissa fall kan den kopierade varan rent av vara så bristfällig att den inte
uppfyller de säkerhetskrav som man förknippar med den äkta varan.
Frågan om ett effektivt skydd för de immateriella ensamrätterna kan
också ses i ett vidare perspektiv. Indirekt kan dåliga möjligheter att
skydda rättigheterna bromsa utländska företags vilja att investera i
Sverige. Det gäller i synnerhet om andra länder i vårt närområde erbjuder
ett effektivare skydd än det som finns i Sverige. Det är därför, från flera
utgångspunkter, av stort intresse för samhället att de som innehar
immateriella ensamrätter i Sverige också har effektiva möjligheter att
försvara sina rättigheter här.
Det är också ett viktigt inslag i regeringens inställning till intrång i de
immateriella ensamrätterna att näringslivet självt bör ingripa mot intrång,
och att staten därvid bör tillhandahålla näringslivet effektiva medel för att
komma till rätta med intrången. Vad som då kommer i fråga är
civilrättsliga och civilprocessuella åtgärder. Sådana åtgärder ersätter
naturligtvis inte det straffrättsliga systemet, men de utgör ett mycket
betydelsefullt komplement.
Mot bakgrund av det växande problem som piratmarknaden således
utgör anser regeringen att det finns ett behov av effektivare medel för att
bekämpa immaterialrättsliga intrång. Det gäller särskilt inom ramen för
civilprocessen.
5.2 TRIP:s-avtalet
5.2.1 Allmänt om TRIP:s-avtalets särskilda regler om
säkerställande av skyddet för immaterialrätterna
TRIP:s-avtalet (som finns publicerat bl.a. i prop. 1994/95:35, del C,
s. 103) innehåller, förutom materiella bestämmelser om
immaterialrättsligt skydd, särskilda regler om säkerställande
( enforcement ) av skyddet för immaterialrätterna.
Dessa regler finns i en särskild del av avtalet (Del III). Denna del är i
sin tur uppdelad i fem avsnitt.
Det första avsnittet innehåller en artikel med vissa allmänna
skyldigheter. Av artikeln följer bl.a. att staterna skall ha regler som gör
det möjligt att vidta effektiva åtgärder mot intrång. Åtgärderna skall vara
ändamålsenliga för att förebygga intrång samt avskräcka från vidare
intrång (artikel 41.1). Förfarandena vid immaterialrättsliga intrång skall
inte vara onödigt komplicerade, kostsamma eller medföra oskäliga
tidsfrister eller omotiverade dröjsmål (artikel 41.2). Avtalet innebär inte
någon skyldighet att inrätta en från den övriga rättsordningen skild
ordning för säkerställande av immateriella rättigheter.
Avsnitt 2 tar upp de förfaranden och rättsmedel som skall finnas mot
intrång antingen i civilrättslig eller administrativ form.
Avsnitt 3 behandlar interimistiska åtgärder, avsnitt 4 behandlar
särskilda krav i samband med gränsåtgärder och avsnitt 5 behandlar
straff-rättsliga förfaranden.
5.2.2 Interimistiska åtgärder
TRIP:s-avtalets bestämmelser om interimistiska åtgärder finns i artikel
50. Artikeln återges i bilaga 1.
Artikeln gäller i första hand de rättsliga instansernas handläggning
(artikel 50.1). Huvudregeln om interimistiska åtgärder innebär att de
rättsliga myndigheterna skall ha behörighet att snabbt och effektivt
besluta om åtgärder för att förebygga att intrång görs i immaterialrätterna
(artikel 50.1.a) och för att bevara bevisning av betydelse för det påstådda
intrånget (artikel 50.1.b).
I förekommande fall och särskilt om fara är i dröjsmål skall
myndigheterna vara behöriga att utan hörande av motparten besluta om
åtgärden (artikel 50.2). Särskilt gäller detta om ett dröjsmål kan antas
vålla rättighetshavaren oersättlig skada eller när bevisning löper
uppenbar risk att förstöras.
I artikel 50.3 finns procedurregler som innebär att myndigheterna får
avkräva en sökande skälig bevisning om att han är rättighetshavare och
om att intrång förekommer. Enligt bestämmelsen får också säkerhet för
den skada som kan tillfogas motparten krävas av sökanden. Enligt artikel
50.5 är det dessutom möjligt för den verkställande myndigheten att
avkräva sökanden ytterligare information för verkställigheten.
I artiklarna 50.4 och 50.6 finns ytterligare procedurregler som syftar
till att säkerställa motpartens rätt och som bl.a. innebär att motparten
skall få tillfälle att yttra sig senast efter verkställigheten av ett
interimistiskt förordnande och att åtgärder som gjorts med stöd av
förordnandet skall upphöra att gälla om inte ett förfarande i sak inleds
inom rimlig tid.
Om förordnandet visar sig vara oberättigat har myndigheterna, enligt
artikel 50.7, rätt att bestämma om skadestånd till motparten som på ett
lämpligt sätt ersätter denne.
5.2.3 TRIP:s-avtalets relation till svensk rätt
Som framgår av föregående avsnitt skall det enligt TRIP:s-avtalet finnas
snabba och effektiva åtgärder för att, för det första, förebygga ett intrång
och, för det andra, säkra bevisning om det påstådda intrånget. Av
innehållet i artikel 50 framgår att artikeln inte bara avser vad som enligt
svensk processrätt är att beteckna som en interimistisk åtgärd, dvs. ett
tillfälligt förordnande som skall gälla i avvaktan på att en dom eller ett
slutligt beslut har meddelats och vunnit laga kraft. Artikeln tar snarare
sikte på tillgången till ändamålsenliga skydds- och säkerhetsåtgärder,
oavsett vilken processrättslig utformning dessa har.
Bestämmelsen om förebyggande åtgärder är genomförd i svensk rätt
genom reglerna om domstols vitesförbud mot intrång. Som framgår av
avsnitt 4.3 kan ett sådant förbud meddelas interimistiskt och utan att
motparten bereds tillfälle att yttra sig.
Avtalets bestämmelse om åtgärder för bevarande av bevisning av
betydelse för ett påstått intrång är enligt regeringens mening genomförd i
svensk rätt genom att rättegångsbalkens regler om beslag och
husrannsakan kan komma till användning vid immaterialrättsliga intrång.
Bestämmelsens placering i avtalet och övriga bestämmelser i avtalet har
inte lett till slutsatsen att bestämmelsen nödvändigtvis måste genomföras
i en civilrättslig ordning liknande den om domstols förbud mot intrång.
Härtill kommer att också bestämmelserna om skriftligt bevis och syn i
38 respektive 39 kap. rättegångsbalken har betydelse för möjligheterna
att få tillgång till relevant bevisning i tvistemål och brottmål rörande
intrång. I tvistemål kan också reglerna i 41 kap. rättegångsbalken om
bevisning till framtida säkerhet göra det möjligt att säkra bevisning som
annars riskerar att gå förlorad.
Det svenska genomförandet av bestämmelsen såvitt avser åtgärder för
att bevara bevisning har emellertid ifrågasatts inom ramen för
Världshandelsorganisationens uppföljning av TRIP:s-avtalet.
Införandet av en ny skyddsåtgärd, vars syfte är att säkra bevisning vid
misstanke om intrång i någon immateriell ensamrätt, skulle undanröja
varje tvivel om att den svenska processordningen även på den nu berörda
punkten uppfyller TRIP:s-avtalets krav.
6 En ny skyddsåtgärd
6.1 Införande av en ny skyddsåtgärd vid immaterialrätts-
intrång
Regeringens förslag: I de immaterialrättsliga lagarna införs en ny
civilprocessuell skyddsåtgärd; intrångsundersökning. Åtgärden innebär
att en undersökning får göras hos den som på goda grunder misstänks ha
begått ett immaterialrättsligt intrång. Syftet skall vara att säkerställa
bevis som kan ha betydelse för utredning om intrånget. En sådan
undersökning får också ske hos den som på goda grunder misstänks för
ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse till intrång.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens (se
promemorian s. 61 och 85 f.) förutom vad gäller försök och förberedelse
till intrång. I promemorian anges att undersökning förutom vid misstanke
om intrång, får beslutas när någon misstänks stå i begrepp att vidta en
åtgärd som innebär intrång. I promemorian betecknas det nya institutet
som ett slags säkerhetsåtgärd och benämns undersökning . Intrång i
gemenskapens växtförädlarrätt behandlas inte i promemorian.
Remissinstanserna: Synpunkterna har varit blandade. Några
remissinstanser, däribland Justitiekanslern, har anfört att det inte
tillräckligt klargjorts om det finns något behov av en ny åtgärd vid sidan
av de möjligheter som redan står till buds. Riksåklagaren har ansett att
förslaget inte är tillräckligt underbyggt för att direkt leda till lagstiftning.

Enligt Riksåklagarens uppfattning är konsekvenserna för det straff- och
processrättsliga området inte överblickbara utan ytterligare utredning.
I remissvaret från Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet återges ett utlåtande i vilket behovet av att införa ett helt nytt
processrättsligt institut ifrågasätts. Som ett alternativ framhålls i
utlåtandet möjligheten att bygga en lösning på det befintliga institutet
bevisning till framtida säkerhet (41 kap. rättegångsbalken).
Konkurrensverket har menat att den föreslagna åtgärden kan vara
alltför ingripande för att stå i rimlig proportion till de intressen den är
avsedd att skydda.
Majoriteten av remissinstanserna har emellertid tillstyrkt förslaget eller
lämnat det utan invändning. Flera remissinstanser, bl.a.
Kommerskollegium, Föreningen Sveriges Kronofogdar, COPYSWEDE
och Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, har
gjort gällande att den föreslagna skyddsåtgärden är en nödvändighet för
att Sverige skall uppfylla sina åtaganden enligt TRIP:s-avtalet.
Några remissinstanser har framhållit att den nya skyddsåtgärden inte
får tas till intäkt för en sänkt ambitionsnivå hos polis och åklagare när det
gäller att beivra immaterialrättsliga intrång. De har understrukit att
undersökning utgör ett komplement till de åtgärder som redan finns, men
att den inte kan ersätta straffrättsliga och straffprocessuella åtgärder.
Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd har anfört att den
föreslagna åtgärden inte skall betecknas som en form av säkerhetsåtgärd,
då den inte syftar till att säkra en framtida verkställighet utan till att säkra

bevisning. Domstolsverket har förordat att den nya skyddsåtgärden får en
mer adekvat benämning än enbart undersökning .
Sveriges Advokatsamfund har framfört att det i de immaterialrättsliga
lagarna inte förekommer någon civilrättslig sanktion knuten till att
någon, som anges i promemorian, står i begrepp att begå intrång.
Statens växtsortnämnd har med hänvisning till att det i promemorian
föreslås att en undersökning kan genomföras vid intrång i ett
gemenskapsvarumärke ifrågasatt om inte en undersökning bör kunna
genomföras också vid intrång i en EG-växtförädlarrätt.
Skälen för regeringens förslag: I Sverige ligger tyngdpunkten i
sanktionssystemet mot immaterialrättsliga intrång liksom i många
andra länder inom civilrätten. Den civilrättsliga regleringen innehåller
dock inga regler som gör det möjligt att tvångsvis göra en undersökning
hos den som misstänks för ett intrång.
I många andra länder finns en möjlighet att inom ramen för ett
civilrättsligt förfarande genomföra en undersökning i syfte att säkra bevis
hos den som kan misstänkas för ett intrång i en immateriell rättighet.
Inom Europeiska unionen finns denna möjlighet i flertalet medlemsstater.
Möjligheten finns också i många andra industrialiserade länder med vilka
Sverige har ett omfattande handels- och tjänsteutbyte. I vissa fall gäller
denna möjlighet generellt inom civilrätten, men många gånger är den
begränsad till immaterialrättsliga intrång. Från flera av dessa länder har
kritik riktats mot Sverige för att det här inte finns någon motsvarande
möjlighet.
Som några remissinstanser påpekat kan en bekämpning av
immaterialrättsliga intrång med civilrättsliga medel aldrig ersätta det
straffrättsliga förfarandet. De straffrättsliga och de civilrättsliga
åtgärderna är båda betydelsefulla för att skydda rättighetshavarna vid
immaterialrättsintrång.
Förhållandena i näringslivet är emellertid sådana att det inte alltid är
ändamålsenligt för en rättighetshavare att bevaka sina rättigheter och
ingripa mot intrång genom att göra polisanmälan och därefter avvakta det
straffprocessuella förfarandet. Det kan t.ex. ibland ligga i båda parters
intresse att nå en uppgörelse i godo. Att väcka talan i ett tvistemål kan
vara ett verksamt medel för att komma fram till en sådan förlikning. En
förutsättning för en sådan åtgärd är dock att käranden har möjlighet att
införskaffa den utredning och säkra den bevisning som behövs för en
civilprocess.
Remissinstansernas synpunkter ger vid handen att det finns ett behov
av effektivare möjligheter att säkra bevisning inför en tvistemålsprocess
om ett immaterialrättsligt intrång. Härtill kommer att det, som tidigare
nämnts, har ifrågasatts om Sverige på denna punkt har korrekt genomfört
TRIP:s-avtalet.
Det anförda talar för att det i svensk rätt på immaterialrättens område
införs en skyddsåtgärd som gör det möjligt att säkra bevisning inom ett
civilprocessuellt förfarande. Behovet av detta framstår som särskilt
påtagligt när det finns en risk för att föremål eller bevis som kan visa
intrånget och dess omfattning med lätthet kan undanhållas, förvanskas
eller förstöras. Vad som då behövs är framför allt en möjlighet att snabbt,
och ibland oannonserat, få tillträde till lokaler som disponeras av den
som misstänks för intrånget för att där leta efter föremål som är resultat
av eller har använts vid ett intrång liksom verksamhetshandlingar som
har anknytning till intrånget. Detta behov tillgodoses inte av befintliga
regler.
I remissyttrandet från Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet pekas på ett alternativ till den ordning som föreslagits i
promemorian. I utlåtandet skisseras en möjlighet att låta den nya
regleringen utgå från rättegångsbalkens regler om upptagande av
bevisning till framtida säkerhet. Därmed förefaller dock knappast något
vara vunnet. Man skulle nämligen som till stor del också påpekas i
utlåtandet behöva göra mycket betydande avvikelser från och tillägg till
rättegångsbalkens regler. Den föreslagna vägen över rättegångsbalkens
regler skulle därmed närmast komma att bli en onödig omväg.
Regeringen delar Konkurrensverkets uppfattning att det är av
grundläggande betydelse att väga det intresse man vill skydda mot de
konsekvenser en åtgärd får för den enskilde. Enligt regeringens mening
är intresset av en effektivare bevissäkring som ett medel i bekämpandet
av immaterialrättsintrång så starkt uttalat att det inte i varje situation kan
få stå tillbaka till förmån för integritetsintresset. Däremot är det angeläget
att den intresseavvägning som Konkurrensverket pekat på beaktas vid
den närmare utformningen av reglerna. Det är av avgörande betydelse att
det finns regler som innebär ett särskilt skydd för den mot vilken
åtgärden riktas. Sådana regler bör finnas både inom ramen för
domstolsprövningen och inom ramen för verkställigheten (jfr avsnitt
6.5.4, 6.5.5, 6.6.3, 6.7 och 6.8).
Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att en ny
civilprocessuell skyddsåtgärd bör införas som innebär att en
undersökning får göras hos den som på goda grunder misstänks för ett
immaterialrättsintrång. Syftet skall vara att säkerställa bevis som kan ha
betydelse för att bedöma intrånget. Skyddsåtgärden bör benämnas
intrångsundersökning.
Det bör inte krävas att ett intrång är straffbart eller
skadeståndsgrundande för att det skall kunna föranleda ett beslut om
intrångsundersökning, utan man bör kunna inrikta förfarandet helt på
frågan om det föreligger ett intrång i objektiv mening. Från
rättighetshavarens synpunkt innebär därmed möjligheten till
intrångsundersökning att man inte, som vid talan om straff eller
skadestånd, behöver föra bevisning om vare sig uppsåt eller oaktsamhet.
Sveriges Advokatsamfund har ifrågasatt behovet av att kunna besluta
om undersökning i de fall någon står i begrepp att begå ett intrång.
Artikel 50.1 i TRIP:s-avtalet kan emellertid tolkas så att det skall vara
möjligt att besluta om en bevissäkringsåtgärd även när ett intrång är nära
förestående. I lagrådsremissen föreslog därför regeringen att en
intrångsundersökning också skulle kunna göras hos den som på goda
grunder misstänks förbereda ett intrång. Begreppet förbereder var i
lagrådsremissen inte begränsat till straffbar förberedelse. Lagrådet har
invänt emot regeringens förslag i denna del. Lagrådet har inga
invändningar så länge uttrycket förbereder syftar på försök eller
förberedelse till brott. Att gå längre och tillåta intrångsundersökning vid
förberedande åtgärder som inte kan föranleda några sanktioner enligt de
immaterialrättsliga lagarna vore däremot, enligt Lagrådet, att gå för långt.
Regeringen kommer därför att överväga om möjligheterna att meddela
vitesförbud och vidta vissa åtgärder med olovligt framställda produkter
m.m. bör utökas till att omfatta även sådana förberedande åtgärder som
inte utgör försök eller förberedelse till brott. I avvaktan på dessa
överväganden godtar regeringen Lagrådets förslag att begränsa
intrångsundersökning på förberedelsestadiet till straffbara försök och
förberedelser till intrång.
Även om man kan förutse att möjligheten till en undersökning har
större praktisk betydelse inom vissa immaterialrättsliga områden än
andra kan förhållandena snabbt ändras. Vidare bör sanktionssystemet vid
immaterialrättsintrång vara enhetligt. Den nya skyddsåtgärden bör därför
omfatta alla immateriella rättigheter, inbegripet till upphovsrätten
närstående rättigheter samt gemenskapsvarumärke och gemenskapens
växtförädlarrätt.
6.2 Skall andra förfaranden än immaterialrättsintrång
omfattas av skyddsåtgärden?
Regeringens förslag: Åtgärder som strider mot föreskrifter enligt 41 §
andra stycket upphovsrättslagen eller som strider mot 50 §
upphovsrättslagen skall i likhet med immaterialrättsliga intrång kunna
föranleda en undersökning.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se
promemorian s. 65).
Remissinstanserna: Flera remissinstanser Svenska Föreningen för
Industriellt Rättsskydd, Svenska Industrins Patentingenjörers Förening,
Svenska Patentombudsföreningen, Sveriges Advokatsamfund och
Sveriges Industriförbund har föreslagit att det skall vara möjligt att
genomföra en motsvarande undersökning vid brott mot lagen (1990:409)
om skydd för företagshemligheter eller att denna fråga i vart fall utreds.
Motsvarande förslag återfinns i remissyttrandet från Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet.
Svenska Patentombudsföreningen har föreslagit att en motsvarande
skyddsåtgärd införs vid misstanke om vilseledande marknadsföring eller
vilseledande efterbildning i strid med 6 respektive 8 §
marknadsföringslagen (1995:450).
Ett par remissinstanser som representerar rättighetshavarna inom
upphovsrätten och denna närstående rättigheter har föreslagit att även
underlåtenhet att betala ersättning enligt 26 j § upphovsrättslagen vid
vidareförsäljning av originalkonstverk skall kunna läggas till grund för
ett beslut om intrångsundersökning. Samma sak har föreslagits gälla när
någon inte har fullgjort sin skyldighet enligt 26 k § upphovsrättslagen att
redovisa sådan tillverkning och import som medför skyldighet att betala
s.k. kassettersättning.
Skälen för regeringens förslag: I likhet med vad som föreslagits i
promemorian bör det vara möjligt att genomföra en undersökning vid
misstanke om åsidosättande av en upphovsmans testamentariska
förordnande om hur upphovsrätten skall utövas och vid misstanke om
intrång i det s.k. titelskyddet. Det korresponderar med vad som gäller för
straff, vite, skadestånd och sådan skyddsåtgärd som avses i 55 §
upphovsrättslagen. När det i övrigt gäller andra förfaranden än
immaterialrättsintrång är en utgångspunkt för regeringen att
integritetsaspekterna väger tungt och att det finns anledning att vara
restriktiv när man inför en ny skyddsåtgärd som inte har någon
motsvarighet inom civilrätten i övrigt.
Intrång i skyddet för företagshemligheter
Som flera remissinstanser framhållit omfattar TRIP:s-avtalet inte bara
skyddet för de immateriella ensamrätterna utan också skyddet för
företagshemligheter. Säkerhets- och skyddsåtgärder av det slag som
anges i artikel 50 skall alltså finnas att tillgå också vid intrång i skyddet
för företagshemligheter.
Enligt regeringens uppfattning är reglerna i rättegångsbalken om bl.a.
husrannsakan och beslag och reglerna i lagen (1990:409) om skydd för
företagshemligheter om vitesförbud tillfyllest med hänsyn till Sveriges
åtaganden enligt TRIP:s-avtalet. En annan sak är om det ofta finns
sådana bevissvårigheter när det gäller misstankar om utnyttjande eller
röjande av företagshemligheter att det är svårt för den drabbade
näringsidkaren att vidta rättsliga åtgärder. Några remissinstanser har
menat att bevissvårigheterna i dessa mål är ett problem som måste
beaktas oavsett vilka krav TRIP:s-avtalet kan anses ställa.
En bestämmelse om intrångsundersökning också vid olovligt
utnyttjande eller röjande av företagshemligheter skulle kräva mer
ingående överväganden än som är möjliga att göra i detta ärende.
Regeringen lämnar därför inte nu något sådant förslag.
Underlåtenhet att betala ersättning vid vidareförsäljning av
originalkonstverk, m.m.
Enligt 26 j och 26 k §§ upphovsrättslagen skall särskild ersättning betalas
vid vissa fall av vidareförsäljning av konstverk (s.k. droit de suite) samt
vid tillverkning eller import av kassettband, videoband och liknande
anordningar (kassettersättning). Att underlåta att lämna redovisning över
en ersättningsgrundande verksamhet utgör inte något intrång och är inte
skadeståndsgrundande. Anspråk på att få ut redovisning eller på
betalning av ersättning enligt dessa bestämmelser handläggs som
allmänna tvistemål.
Regeringen finner det inte tillräckligt motiverat att särbehandla dessa
ersättningsanspråk i förhållande till betalningstvister i allmänhet. Den
nya skyddsåtgärden bör därför inte kunna tillämpas i nu berörda fall.
Otillbörlig marknadsföring
I många fall kan frågan om otillbörlig marknadsföring förete stora
likheter med en fråga om varumärkesintrång. Svenska
Patentombudsföreningen har ställt frågan varför inte motsvarande
skyddsåtgärder föreslås för sådana fall.
Det har inte kommit fram några omständigheter som tyder på att
svårigheter att säkra bevisning skulle vara ett lika påtagligt problem på
marknadsrättens område som det är inom immaterialrätten.
Med den restriktiva utgångspunkt som regeringen valt för den nya
skyddsåtgärden finner regeringen det för närvarande inte motiverat att
föreslå att den skall kunna tillämpas vid befarade överträdelser av
marknadsföringslagen.
6.3 Vad får eftersökas?
Regeringens förslag: Föremål och handlingar som kan antas ha
betydelse för utredningen får eftersökas. Undersökningen får dock inte
omfatta skriftliga handlingar vars innehåll omfattas av tystnadsplikt, om
de innehas av någon som har tystnadsplikt eller av den person till förmån
för vilken tystnadsplikten gäller. Den får inte heller omfatta skriftliga
meddelanden mellan enskilda personer som är varandra närstående.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens utom i
fråga om beviskravet när det gäller handlingars betydelse för
utredningen. I promemorian anges att det är tillräckligt att handlingar
kan ha betydelse för utredningen (se promemorian s. 63 och 71 f.).
Remissinstanserna: Några remissinstanser har ansett att det inte
tillräckligt tydligt framgår vad som får eftersökas eller att det finns behov
av att kunna eftersöka annat slags bevisning än den som anges i
promemorians förslag.
Malmö tingsrätt har anfört att det bör framgå om elektroniskt lagrad
information omfattas av begreppet handlingar . Vidare har Malmö
tingsrätt hävdat att hänvisningen till 27 kap. 2 § rättegångsbalken, som
avser skriftliga handlingar vars innehåll omfattas av tystnadsplikt, inte
kan anses omfatta digital information. Tingsrätten har också anfört att
beviskravet när det gäller handlingars betydelse för utredningen bör ligga
på samma nivå som beviskravet för att intrång har begåtts. Även i
remissyttrandet från Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet har getts uttryck för att det tydligare bör framgå vilket
beviskrav som gäller i fråga om en handlings betydelse för utredningen.
Föreningen Sveriges Kronofogdar, Konstnärliga och Litterära
Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Svenska Artisters och Musikers
Intresseorganisation (SAMI), COPYSWEDE, Svenska gruppen av
International Federation of the Phonographic Industry, Business
Software Alliance (BSA) och Svenska IT-företagens Organisation har
anfört att när det gäller bevissäkring vid misstanke om illegal kopiering
av datorprogram eller musik kan det vara betydelsefullt att ha möjlighet
att söka efter digitalt lagrade uppgifter som inte inryms under begreppet
handling , t.ex. bibliotek över programfiler eller identifikationskoder för
musikinspelningar. BSA har även anfört att det kan vara viktigt att kunna
söka i sådan utrustning som används för att framställa exemplar av
datorprogram. Även Svenska Förläggareföreningen och Föreningen
Svenska Läromedelsproducenter har framhållit ett behov av att söka efter
apparatur som kan vara bevis rörande intrånget.
Flera remissinstanser har föreslagit att skyddsåtgärden inte bara skall
kunna omfatta föremål och handlingar utan också avse efterforskning av
faktiska omständigheter, t.ex. för att utröna om en viss
tillverkningsmetod används. Svenska Industrins Patentingenjörers
Förening har preciserat denna tanke så att det bör vara möjligt att låta
någon sakkunnig göra iakttagelser beträffande en tillverkningsprocess för
att sedan lämna ett utlåtande om processen innebär ett intrång i ett
förfarandepatent. Även Sveriges Advokatsamfund har ansett att det bör
övervägas om inte också iakttagelser av händelseförlopp skall kunna ingå
i en undersökning. I remissyttrandet från Juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet efterfrågas en bättre belysning av
patentproblemen.
Skälen för regeringens förslag: En grundläggande princip för tvångs-
medelsanvändning som anknyter till innehållet i 2 kap. 12 §
regeringsformen är ändamålsprincipen. Den innebär att befogenheten att
använda ett tvångsmedel skall vara bunden till det ändamål för vilket
tvångsmedlet har beslutats. För att uppfylla denna princip bör sålunda
reglerna utformas så att undersökningens ändamål blir just att få fram
utredning om sådant som kan peka på ett eventuellt intrång.
Föremål
I lagrådsremissen föreslogs att intrångsundersökning endast skulle få
omfatta föremål med avseende på vilka intrång föreligger och andra
föremål som kan omfattas av en skyddsåtgärd enligt t.ex. 41 §
varumärkeslagen eller 55 § upphovsrättslagen. Som Lagrådet påpekat bör
dock inte en alltför skarp gränsdragning göras mellan intrångsföremål
och handlingar. I enlighet med Lagrådets förslag bör därför alla föremål
som kan ha betydelse för utredningen om intrånget kunna eftersökas (jfr
nedan). De representanter för rättighetshavarna som i sina
remissyttranden anfört ett behov av att söka efter utrustning som använts
vid illegal kopiering torde därigenom få sitt intresse tillgodosett.
Handlingar
För att en undersökning skall kunna bli effektiv och ge information om
intrångets omfattning bör också verksamhetshandlingar som kan ha
betydelse för utredning om intrånget kunna eftersökas. Det är främst
fråga om affärshandlingar eller andra handlingar som rör den verksamhet
som bedrivs av den som utsätts för undersökningen, t.ex. affärsavtal,
inköpsorder, fakturor eller ritningar och andra beskrivningar.
För att illustrera behovet av att kunna söka efter sådant skriftligt
material kan ett exempel tas från musikområdet. Olovliga
ljudinspelningar av musik tillhandahålls t.ex. i form av kopior som exakt
återger såväl originalets ljud som de ursprungliga etiketterna,
varumärkena och förpackningarna. Denna typ av olovligt
mångfaldigande har numera fått en mycket stor omfattning och man vet
att sådan produktion sker närmast industriellt i några länder. En annan
typ av olovligt mångfaldigande är s.k. bootlegging, varmed avses olovlig
inspelning av en utövande konstnärs levande framförande. Även denna
typ av intrång är omfattande. Hos dem som tillhandahåller sådana
olovliga produkter som nu har berörts finns ofta enligt vad som har
uppgetts från rättighetshavarnas sida fakturor och andra handlingar som
kan visa omfattningen av inköpta olovliga produkter. Den som
tillhandahåller produkterna har ofta också listor på vad han kan bjuda ut
till försäljning, även om han i sitt lager bara har tillgång till ett fåtal
exemplar av de olovliga produkterna.
Även såvitt avser datorprogram förekommer, enligt företrädare för
programvaruindustrin, verksamhet som liknar den illegala produktionen
på musikområdet. Sålunda är det inte ovanligt att datorprogram olovligt
kopieras för försäljning. Att sådana program utbjuds till försäljning ges
till känna genom reklam eller andra marknadsföringsåtgärder. Det är i
den situationen inte ovanligt att den som tillhandahåller programmen inte
har direkt tillgång till dem utan i stället låter kunden via listor välja ut
program som han vill köpa.
Det kan självfallet vara av stor betydelse, inte minst för bedömningen
av graden av intrång och beräkningen av ett skadestånd, att det finns en
möjlighet att få del av uppgifter i sådana handlingar som nu har berörts
för att kunna avgöra om intrånget skett uppsåtligen eller av oaktsamhet
och för att i övrigt kunna bedöma ett intrångs omfattning. Det innebär att
det vid en undersökning bör finnas en möjlighet att söka efter och
granska sådana handlingar som berör den undersöktes verksamhet.
Det bör vara tillräckligt att en handling kan antas ha betydelse för
utredningen för att den skall få eftersökas. Det innebär att det uppställs
ett något lägre beviskrav än för beslag i brottmål (27 kap. 1 §
rättegångsbalken). Detta är motiverat med hänsyn till att bedömningen
skall göras innan sökanden eller det organ som skall göra bedömningen
har sett handlingen.
För att domstolen skall kunna bedöma om en handling kan antas ha
betydelse för utredningen måste sökanden ange vilka handlingar som
skall eftersökas. Eftersom sökanden normalt inte har närmare insyn i
motpartens affärsförhållanden eller känner till vilka förhållanden som
kan vara dokumenterade, kan det naturligtvis vara svårt för sökanden att
exakt ange relevanta handlingar. Det bör vara tillräckligt att ange
handlingarna på ett sätt som funktionellt beskriver dem för att domstolen
skall kunna bedöma om handlingarna får eftersökas. Ett exempel på detta
kan vara att sökanden inte behöver ange exakt den köpehandling genom
vilken motparten en viss dag har köpt ett varuparti jeans av märket ...
från någon viss bestämd person. Man kan i stället nöja sig med att
sökanden anger handlingar som visar att motparten har köpt jeans av
märket ... . En begäran om att få eftersöka alla motpartens handlingar
som berör ett visst förfarande eller en viss produkt torde normalt inte
kunna godtas.
Flera remissinstanser har understrukit svårigheterna att tolka
innebörden av begreppet handling när det gäller digitalt lagrad
information. Detta är ett problem som berör många rättsområden och
som alltså inte är begränsat till det nu aktuella lagförslaget. En
utgångspunkt nu måste vara att information som finns lagrad elektroniskt
får eftersökas i samma mån som om det finns på papper. Frågan är om
detta framgår tillräckligt tydligt genom begreppet handling.
Inom lagstiftningen som reglerar rätten att ta del av allmänna
handlingar hänförs även upptagningar som kan läsas, avlyssnas eller på
annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel till begreppet
handling (2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen). Information som lagrats
på t.ex. en hårddisk, diskett eller CD omfattas således av begreppet.
Frågan om begreppets innebörd i detta sammanhang kan komma att
övervägas närmare i en kommande utredning om Offentlighetsprincipen
och IT samt översyn av sekretesslagen m.m. (dir. 1998:32).
Även utanför offentlighetsprincipens område har begreppet getts en
vidare innebörd med hänsyn till möjligheterna att elektroniskt överföra
och lagra information. IT-utredningen har i sitt betänkande Elektronisk
dokumenthantering (SOU 1996:40) utgått från att begreppet handlingar
enligt gällande rätt täcker såväl traditionella handlingar som elektroniska
handlingar (se s. 59 f.). Datalagskommittén har i sitt betänkande
Integritet Offentlighet Informationsteknik (SOU 1997:39) ansett att
med begreppet handling skall avses en specifik samling uppgifter,
nämligen sådana som har ett bestämt innehåll, oavsett om samlingen
förekommer på papper eller i elektronisk form (se s. 493 f.).
Tolkningen av begreppet handling när det gäller
intrångsundersökning måste följa den utveckling av begreppets innebörd
som sker på andra rättsområden. Det kan inte råda någon tvekan om att
handling i detta sammanhang även omfattar elektroniska handlingar .
Även om en intrångsundersökning begränsas till föremål och handlingar
torde det därmed finnas vissa möjligheter att eftersöka det slags uppgifter
som remissinstanserna nämnt som exempel. Det bör också vara möjligt
att eftersöka datorprogram. Den närmare avgränsningen av
handlingsbegreppet får avgöras av rättstillämpningen.
Särskilt om handlingar vars innehåll omfattas av tystnadsplikt, m.m.
I enlighet med vad som anförs i promemorian anser regeringen att sådana
skriftliga handlingar som enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken inte får tas i
beslag inte heller skall få eftersökas vid en intrångsundersökning. Det är
fråga om skriftliga handlingar vars innehåll omfattas av tystnadsplikt och
skriftliga meddelanden mellan en misstänkt och någon honom närstående
eller mellan sådana närstående inbördes.
Frågan om uppgifter som endast finns i digital form kan betraktas som
sådana skriftliga handlingar som avses i nämnda lagrum som väckts
av Malmö tingsrätt har också Buggningsutredningen tagit upp i sitt
betänkande Om buggning och andra hemliga tvångsmedel (SOU
1998:46). Denna fråga kommer att övervägas bl.a. i samband med den
fortsatta beredningen av Buggningsutredningens betänkande. I
förevarande lagstiftningsärende finner regeringen inte skäl att närmare gå
in på hur 27 kap. 2 § rättegångsbalken bör tillämpas när det gäller
elektroniska handlingar.
Faktiska omständigheter
Några remissinstanser har föreslagit att skyddsåtgärden skall kunna
omfatta efterforskning av faktiska omständigheter, t.ex. genom att den
som verkställer åtgärden får iaktta ett händelseförlopp. Förslaget har
främst betydelse för patent, särskilt förfarandepatent.
Regeringen har förståelse för synpunkterna. Enligt regeringens
uppfattning talar dock integritetshänsyn och skyddet för
företagshemligheter, vilket har särskild relevans när det gäller
förfarandepatent, mot att beslut om intrångsundersökning kan utformas
så att det avser allmänna iakttagelser av vilka processer som utförs i vissa
lokaler. Det är svårt att överblicka konsekvenserna av en sådan
ingripande undersökningsmöjlighet. Om besluten endast får avse fysiska
föremål och handlingar som kan ha betydelse som bevis, är olägenheten
och skadan för den som är föremål för åtgärden rimligt överblickbar och
normalt ganska begränsad.
Därtill kommer att intresset av att få upplysning om vissa
omständigheter i pågående mål i betydande utsträckning kan tillgodoses
genom att rätten förordnar att en sakkunnig skall genomföra en sådan
besiktning som anges i 40 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken.
Mot denna bakgrund anser regeringen att skyddsåtgärden inte bör
omfatta efterforskning av faktiska omständigheter.
6.4 Var får undersökning ske?
Regeringens förslag: Intrångsundersökning får endast göras hos den
som misstänks ha gjort ett intrång eller misstänks ha gjort sig skyldig till
ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse till intrång.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (prome-
morian s. 5).
Remissinstanserna: Enligt Svenska Föreningen för Industriellt
Rättsskydd bör ett beslut kunna tillåta att undersökningen genomförs
också hos någon som inte är misstänkt för intrånget, t.ex. hos en speditör
eller ett transportföretag.
Skälen för regeringens förslag: Intrångsundersökning bör kunna äga
rum i de affärslokaler eller motsvarande som den disponerar, som
misstänks ha gjort ett intrång eller som misstänks ha gjort sig skyldig till
ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse till intrång. Det bör
naturligtvis inte krävas att den som kan misstänkas för intrång äger
lokalerna i fråga. Det räcker att han eller hon i princip har oinskränkt
tillgång till det utrymme det gäller.
Även bostäder bör kunna genomsökas. Det är inte helt ovanligt att
immaterialrättsintrång av stor omfattning begås i bostadsutrymmen. Vid
prövningen av ett yrkande om intrångsundersökning i en bostad måste
dock integritetsaspekten tillmätas särskild tyngd vid den
intresseavvägning som, enligt vad som anförs i avsnitt 6.5.4, alltid skall
företas. Enligt regeringens bedömning är förslaget väl förenligt med
artikel 8 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som bl.a.
behandlar skyddet för den enskildes privatliv.
Någon möjlighet att genomföra undersökningar hos tredje man bör
däremot enligt regeringens uppfattning inte införas. Åtgärden griper in i
den privata sfären på ett sådant sätt att det inte kan accepteras att någon
som inte ens kan antas ha gjort intrång skall kunna drabbas av den. I de
fallen måste integritetshänsynen väga över, även om det naturligtvis ofta
kan vara så att intrångsgods finns hos exempelvis en speditör. En
jämförelse kan här göras med husrannsakan i brottmål, där möjligheterna
att göra husrannsakan hos annan än den misstänkte är högst begränsade
(28 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken).
6.5 Prövningen
6.5.1 Behörigt organ
Regeringens förslag: Ett yrkande om intrångsundersökning skall prövas
av domstol. Behörig domstol är allmän domstol som prövar eller är
behörig att pröva mål som rör intrång.

Promemorians förslag: Ett beslut om undersökning fattas av domstol.
Behörig domstol är den domstol där rättegång angående intrånget pågår.
Pågår inte någon sådan rättegång, gäller i fråga om behörig domstol vad
som är bestämt i rättegångsbalken om tvistemål (promemorian s. 6, 65
och 93 f.).
Remissinstanserna: För de fall intrångsundersökning begärs utan att
rättegång om intrånget inletts har Svenska Föreningen för Industriellt
Rättsskydd föreslagit att frågan om undersökning prövas i specialforum,
lämpligen Stockholms tingsrätt. För de fall där åtgärden begärs i
samband med att rättegång inleds har föreningen föreslagit en fakultativ
möjlighet att få frågan om skyddsåtgärd prövad vid Stockholms tingsrätt.
I remissyttrandet från Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet föreslås att Stockholms tingsrätt blir ensam behörig att pröva
alla mål om intrångsundersökning.
Sveriges Advokatsamfund och Sveriges Industriförbund har, när det
gäller patentintrång, förordat att Stockholms tingsrätt blir ensam behörig
att handlägga mål om intrångsundersökning oberoende av om någon
rättegång har inletts. Patent- och registreringsverket har uttryckt samma
åsikt för vissa intrångsfall men har med hänvisning till 10 kap. 17 §
första stycket andra punkten rättegångsbalken ansett att promemorians
förslag leder till detta resultat.
Skälen för regeringens förslag: På det straffrättsliga området fattas
beslut om tvångsåtgärder i vissa fall av domstol och i andra fall av
undersökningsledare eller åklagare. För det slags undersökning som här
avses, en civilprocessuell tvångsåtgärd, finns det enligt regeringens
uppfattning inte något alternativ till domstolsprövning. Frågor om
intrångsundersökning bör således alltid prövas av domstol.
Frågan om intrångsundersökning bör prövas av den domstol som är
behörig att pröva det anspråk som åtgärden skall trygga. Det innebär att
Stockholms tingsrätt får exklusiv behörighet när det gäller vissa typer av
upphovsrättsintrång enligt 58 § upphovsrättslagen, patentintrång och
intrång i ensamrätten till ett gemenskapsvarumärke. För övriga slag av
intrång kommer rättegångsbalkens allmänna forumregler att gälla.
När det gäller förslagen om en generell möjlighet att ansöka om
skyddsåtgärden vid Stockholms tingsrätt kan följande noteras. Behovet
av specialkompetens är i allmänhet väsentligt större när ett intrångsmål
skall prövas slutligt än när det är fråga om en skyddsåtgärd. Vid den
slutliga prövningen uppkommer ofta komplicerade eller svårbedömda
frågor om exempelvis varumärkens särskiljningsförmåga,
skyddsomfångets gränser, oaktsamhet och beräkning av skadans storlek.
Den prövning som skall göras av ett yrkande om intrångsundersökning är
naturligtvis inte heller okomplicerad, men den är till sin natur ändå
mindre omfattande och mer preliminär. Därför framstår det inte som vare
sig logiskt eller praktiskt att föreskriva ett specialforum fakultativt eller
ej för en skyddsåtgärd när allmänna bestämmelser gäller för talan om
skadestånd eller vitesförbud.
6.5.2 Rätt att påkalla prövning
Regeringens förslag: Rättighetshavare skall ha rätt att påkalla prövning.
Detsamma gäller den som på grund av upplåtelse har rätt att nyttja
föremålet för ensamrätten.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Några remissinstanser har ifrågasatt licenstagares
rätt att ansöka om intrångsundersökning. Sveriges Advokatsamfund har
tolkat promemorians förslag så att exempelvis samtliga legala användare
av ett visst datorprogram skulle ha en sådan rätt. Business Software
Alliance har föreslagit att endast upphovsmannen och dennes
rättsinnehavare skall ha rätt att ansöka om åtgärden. Sveriges
Industriförbund har föreslagit att rätten att ansöka om
intrångsundersökning begränsas på upphovsrättssidan men inte inom det
industriella rättsskyddet. Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd
har förordat att endast sådana licenstagare som har rätt att väcka talan om
intrång skall ha möjlighet till intrångsundersökning.
Svenska gruppen av International Federation of the Phonographic
Industry har framhållit att det inom musikbranschen normalt är
licenshavare som agerar mot piratverksamheten.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet med vad som anförs i
promemorian bör givetvis rättighetsinnehavare ha rätt att påkalla
prövning.
Immateriella rättigheter kan överlåtas och upplåtas. Upplåtelse sker
genom licensavtal. Utformningen av avtalen anpassas till vad som är
lämpligt med hänsyn till förhållandena i branschen och omständigheterna
i det enskilda fallet. Licensavtal kan vara exklusiva och ger då en
ensamrätt till det slags utnyttjande upplåtelsen avser. Sådana avtal
förekommer exempelvis mellan en varumärkesinnehavare och en
generalagent som tillförsäkras en ensamrätt att inom landet marknadsföra
produkter under det skyddade varumärket. Emellertid kan licensavtal
också vara icke-exklusiva. Tillstånd till att återge en bild eller ett litterärt

stycke i en lärobok eller en tidningsartikel är exempel på sådana icke-
exklusiva upplåtelser.
Ett licensavtal kan också avse olika slags utnyttjanden. På
patentområdet kan t.ex. ett avtal ge licenstagaren tillstånd att
yrkesmässigt använda en viss uppfinning, t.ex. en kemisk produkt, i sin
verksamhet utan att han eller hon får tillstånd att tillverka den. Samma
sak gäller inom upphovsrätten. Den som på grund av licensavtal får rätt
att utnyttja ett verk genom att offentligt framföra en teaterpjäs har
naturligtvis därmed ingen rätt att ge ut pjäsen i tryckt version i handeln.
I lagrådsremissen anfördes att en licenstagare endast skulle vara
behörig att ansöka om intrångsundersökning under förutsättning att det
utnyttjande som skett innebar ett intrång i den rätt licenstagaren förvärvat
genom sitt avtal med rättighetshavaren. Som Lagrådet har påpekat
framgår inte detta av lagtexten, och det kan knappast därför anses gälla.
Om utnyttjandet inte innebär ett intrång i den rätt licenstagaren förvärvat
torde, enligt Lagrådets uppfattning, följden bli att domstolen skall ogilla
ansökan på materiell grund. Regeringen delar denna uppfattning.
6.5.3 Beviskravet
Regeringens förslag: För att en domstol skall bifalla ett yrkande om
intrångsundersökning fordras att det skäligen kan antas att någon har
gjort ett intrång eller gjort sig skyldig till ett straffbart försök eller en
straffbar förberedelse till intrång.

Promemorians förslag: Ett beslut om undersökning får fattas bara om
det med hänsyn till omständigheterna skäligen kan antas att någon har
vidtagit eller står i begrepp att vidta en åtgärd som innebär intrång (se
promemorian s. 65). Det skall stå klart att den åtgärd som skäligen kan
antas ha begåtts utgör ett intrång (se promemorian s. 67).
Remissinstanserna: Några remissinstanser har invänt att uttrycket
med hänsyn till omständigheterna är meningslöst eller svårbegripligt i
sammanhanget.
En ordning som innebär att domstolen under vissa ej närmare angivna
förutsättningar kan sänka beviskravet för sökanden är enligt Malmö
tingsrätt inte godtagbar. Även i remissyttrandet från Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet görs gällande att
beviskravet bör vara någorlunda fixerat. Det framhålls dock att man bör
överväga möjligheten att differentiera beviskravet, så att det normalt
krävs att ett intrång sannolikt har begåtts, men att det räcker med att
detta skäligen kan antas för det fall det finns risk för att beviset går
förlorat.
Svenska Patentombudsföreningen har med hänvisning till TRIP:s-
avtalets ordalydelse anfört att det bör ankomma på domstolen att i det
enskilda fallet avgöra vilken bevisning som skall krävas och att
domstolarna skall kunna begära att sökanden kompletterar utredningen,
om bevisningen inte räcker.
Även företrädare för rättighetshavarna har förordat en flexibilitet i
beviskravet.
Sveriges Advokatsamfund har kritiserat att det skall stå klart att den
åtgärd som skäligen kan antas ha begåtts verkligen utgör ett intrång (se
promemorian s. 67).
Skälen för regeringens förslag: En grundläggande fråga är
naturligtvis med vilken grad av sannolikhet ett intrång skall ha gjorts för
att en intrångsundersökning skall tillåtas. En rimlig nivå på beviskravet
måste bestämmas utifrån den utgångspunkten att åtgärden syftar just till
att underlätta tillgången till bevisning i en typ av mål där påtagliga
bevissvårigheter annars ofta föreligger. Med ett alltför högt ställt
beviskrav blir införandet av det nya institutet inte meningsfullt. Mot detta
måste man emellertid ställa att intrångsundersökning är en ingripande
åtgärd som kan förorsaka beaktansvärda olägenheter och skador för den
som utsätts för åtgärden. Att en enskild kan påkalla en sådan åtgärd
saknar motsvarighet på andra rättsområden. Fel använd kan åtgärden bli
ett sätt för företagare att hindra och trakassera konkurrenter i deras
verksamhet. Av integritets- och rättssäkerhetsskäl är det därför viktigt att
beviskravet inte är för lågt.
Ett rörligt beviskrav?
Enligt artikel 50.3 i TRIP:s-avtalet har domstolarna rätt att begära av
sökanden att denne skall presentera any reasonably available evidence
in order to satisfy themselves with a sufficient degree of certainty .
Enligt den svenska översättningen skall de rättsliga myndigheterna vara
behöriga att från den sökande parten infordra skälig bevisning för att med
tillräcklig säkerhet kunna bedöma om den sökande parten är
rättighetshavare och om den sökande partens rätt är föremål för intrång
eller om sådant intrång är nära förestående .
Bevisregeln i TRIP:s-avtalet som för övrigt gäller också för sådana
förebyggande skyddsåtgärder som vitesförbud innehåller två led.
I det första ledet sägs att domstolen skall kunna begära att sökanden
presenterar den bevisning som skäligen kan åstadkommas. Bestämmelsen
har alltså lagtekniskt utformats med utgångspunkt i ett rättssystem där
domstolen infordrar utredning genom att förordna att sökanden skall ge
in viss preciserad bevisning. TRIP:s-avtalet kan omöjligen ges en sådan
tolkning att det skulle krävas att alla konventionsstater i just dessa slags
mål skall tillämpa en process där domstolen ikläder sig en så aktivt
utredande roll, oavsett vilken rättegångsordning som i övrigt gäller i
landet. Regeringen ser därför ingen anledning att gå ifrån den svenska
rättstraditionen, enligt vilken sökanden själv väljer vilken utredning han
eller hon vill förebringa och därefter överlämnar åt domstolen att värdera
denna bevisning.
I detta första led av TRIP:s-avtalets bevisregel skulle också kunna
utläsas att domstolen inte får ställa sådana krav på bevisningen att
sökanden inte har någon rimlig möjlighet att uppfylla dem. Det skulle
kunna tolkas så att beviskravet skall anpassas till de bevissvårigheter som
kan föreligga i det enskilda fallet och alltså i viss mån vara flexibelt.
I det andra ledet anges beviskravet till att domstolen med tillräcklig
säkerhet skall kunna bedöma om det föreligger ett intrång. Detta skulle
närmast motsvaras av att det skall visas tillräckliga eller godtagbara
skäl för att ett intrång föreligger. Ett sådant beviskrav skulle emellertid
innebära att det överlämnas till domaren att i det enskilda fallet avgöra
vilken bevisning som bör krävas. Även detta är svårt att förena med en
svensk rättstradition. Att införa en bevisnivå som direkt motsvarar
TRIP:s-avtalets ordalydelse framstår enligt regeringens mening som
mindre lämpligt. Det kan inte heller anses nödvändigt att ordagrant
återge TRIP:s-avtalets bestämmelse för att tillgodose avtalet. Avgörande
bör i stället vara att en svensk regel ges ett innehåll som i vår
rättstradition motsvarar avtalets andemening och tillgodoser dess syfte.
I promemorians förslag har det i lagtexten markerats att
bevisvärderingen skall göras med beaktande av vilka svårigheter
sökandena har att föra bevisning i saken. Genom formuleringen att
bevisvärderingen skall göras med hänsyn till omständigheterna anses
framgå att beviskravet i viss mån skall anpassas till vilken utredning som
rimligen kan åstadkommas. Avsikten har inte varit att överlämna åt
domstolen att i varje enskilt fall bestämma var nivån skall ligga, utan att
öppna en möjlighet för domstolen att för en viss kategori mål tolka
beviskravet mer eller mindre strängt, beroende på om det för denna
kategori typiskt sett är särskilt lätt eller svårt att lägga fram bevisning.
I sammanhanget bör noteras att, i de fall beviskravet inte fastställts i
lag, det enligt gällande rätt finns en möjlighet att anpassa beviskravet till
hur svårt det i allmänhet är att lägga fram bevisning för ett visst rekvisit
(se t.ex. Fitger, Rättegångsbalken II s. 35:19 f.). När man i det
sammanhanget talar om att ett rekvisit är svårbevisat avser man
egentligen fall där det normalt knappast går att få fram en stark bevisning
och inte fall där ett framskaffande är arbetskrävande. Detta gäller i vissa
typer eller kategorier av mål, framför allt inom skadestånds- och
försäkringsrätten. I sådana fall har Högsta domstolen fastslagit en
bevislättnad för vissa rekvisit i särskilda situationer. Däremot synes det
inte enligt gällande rätt finnas något utrymme för att ta hänsyn till
omständigheter som i ett enskilt fall gör vissa förhållanden svårbevisade.
Promemorians förslag till flexibelt beviskrav har kritiserats av ett antal
remissinstanser. I vissa fall har kritiken gått ut på att innebörden inte är
begriplig, i andra fall på att ett flexibelt beviskrav i sig är oacceptabelt.
Kraven på förutsebarhet i rättstillämpningen talar enligt regeringens
mening mot att införa ett flexibelt beviskrav enligt förslaget i
promemorian. Ett flexibelt beviskrav skulle vidare vara svårt att tillämpa,
inte minst mot bakgrund av att det är svårt att definiera några
intrångssituationer i vilka framskaffandet av bevisning typiskt sett är
annat än arbetskrävande. Därtill kommer att TRIP:s-avtalet inte i något
av de övriga nordiska länderna genomförts på ett sådant sätt att
beviskravet blivit flexibelt. Mot denna bakgrund anser regeringen att
beviskravet inte bör vara flexibelt. Uttrycket med hänsyn till
omständigheterna bör således utgå.
Behöver det stå klart att en åtgärd innebär intrång?
För att ett intrång i en immateriell rättighet skall föreligga krävs i
praktiken dels att någon vidtagit en viss åtgärd, dels att denna åtgärd
innebär ett intrång i rättigheten. Sökanden måste för domstolen visa en
tillräcklig grad av sannolikhet på dessa båda punkter för att få ett beslut
om intrångsundersökning.
Som framgår ovan är ett avgörande skäl bakom förslaget att införa en
ny skyddsåtgärd för immaterialrättsintrång att ge rättighetshavarna ökade
möjligheter att skydda sig mot piratverksamhet och counterfeiting
(förfalskningar), dvs. klara fall av intrång. Med hänsyn härtill föreslogs i
promemorian att det skall vara klart att den åtgärd det gäller innebär ett
intrång. Avsaknaden av bevislättnad i detta hänseende har kritiserats av
Sveriges Advokatsamfund som anser att effektiviteten i lagstiftningen i så
fall kan urvattnas. Samfundet har som exempel nämnt att motparten kan
invända att skyddsomfånget inte täcker det som påstås vara intrångsgods,
att rättigheten är ogiltig eller att konsumtion har inträtt. På detta tidiga
stadium av processen har sökanden knappast tillgång till en sådan
utredning som kan behövas för att vederlägga ett sådant påstående.
De farhågor som Advokatsamfundet givit uttryck för förtjänar att tas
på allvar. Om det krävs full klarhet i frågan om den påstådda åtgärden
innebär intrång, finns det en beaktansvärd risk för att det förs in en rad
frågor i processen som inte lämpar sig för att lösas inom ramen för detta
slags ärende. När det gäller interimistiska förordnanden om vitesförbud
räcker det att käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer
(se t.ex. 35 a § mönsterskyddslagen [1970:485]). Någon differentiering
av beviskravet såvitt gäller frågorna om en åtgärd har vidtagits respektive
om åtgärden utgör ett intrång har alltså inte gjorts i det sammanhanget.
Regeringen anser därför, när det gäller nivån på beviskravet, att frågan
om en påstådd åtgärd innebär intrång inte bör separeras från frågan om
åtgärden har vidtagits. Motsvarande bör gälla vid straffbara försök och
förberedelser till intrång.
Den närmare utformningen av beviskravet
Som konstateras i föregående avsnitt skall frågan om intrång har skett ses
i ett sammanhang, där ett enda beviskrav gäller för alla aspekter som kan
innefattas i dessa frågor. Vid bestämmande av nivån på detta beviskrav,
dvs. hur sannolikt det skall vara att ett intrång har ägt rum, måste stor
vikt fästas vid den intresseavvägning som redovisas i inledningen till
detta avsnitt. I svensk rätt förekommer i huvudsak tre olika bevisnivåer
när det gäller säkerhetsåtgärder, interimistiska beslut och andra
handläggningsbeslut som föregår den slutliga prövningen av en sak. Den
lägsta bevisnivån är att det finns anledning att anta något. Ett något
högre beviskrav är att något skäligen kan antas , medan den högsta
nivån som innebär bevislättnad är att det visas sannolika skäl för något.
De nu nämnda kraven kan uttryckas på olika sätt.
Bevisnivån sannolika skäl får, med beaktande av ändamålet med
undersökningen, anses ligga för högt. Vid denna bevisnivå kan
säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken aktualiseras. När
denna nivå har uppnåtts kan alltså rättighetshavaren få ett interimistiskt
förordnande som säkerställer hans rätt att sedermera få intrångsgods eller
annan egendom förstörd eller förändrad. Likaså är det möjligt att begära
ett interimistiskt vitesförbud enligt 53 a § andra stycket
upphovsrättslagen och dess motsvarighet i de andra immaterialrättsliga
lagarna.
Intrångsundersökningen bör kunna fungera som ett första led i en kedja
av rättsliga åtgärder. Om ett beslut om intrångsundersökning kan fattas
vid en lägre grad av sannolikhet än sannolika skäl , kan sökanden säkra
den bevisning som gör det möjligt för honom att senare framställa
yrkanden om t.ex. säkerhetsåtgärder, vitesförbud och skadestånd.
Den lägsta bevisnivån det finns anledning att anta används i bl.a.
47 § konkurrenslagen (1993:20) när det gäller vilken grad av misstanke
om överträdelse av vissa bestämmelser i konkurrenslagen som krävs för
ett beslut om undersökning enligt den lagen. En sådan undersökning
företer stora likheter med den nu föreslagna intrångsundersökningen. Vid
beslut om undersökning enligt 47 § konkurrenslagen ges nämligen
Konkurrensverket rätt att få tillträde till ett företags lokaler och att
granska affärshandlingar samt ta kopior på dessa i syfte att utreda om det
skett någon överträdelse av lagen. Emellertid finns det också
grundläggande skillnader mellan en intrångsundersökning och en
undersökning enligt konkurrenslagen. I det senare fallet utförs
undersökningar på begäran av en myndighet och till skydd för ett allmänt
intresse, närmare bestämt att upprätthålla en effektiv konkurrens.
Intrångsundersökningen är en åtgärd som initieras av en enskild som ett
led i att denne gör gällande en förmögenhetsrätt. Om man godtar ett så
lågt beviskrav för en skyddsåtgärd inom ramen för en civilprocess finns
det en risk för att man i åtskilliga situationer hamnar på en nivå som inte
kan godtas av integritets- och rättssäkerhetsskäl. Ett så lågt beviskrav
torde inte heller vara nödvändigt för att uppfylla TRIP:s-avtalet.
Mot denna bakgrund anser regeringen att beviskravet, som föreslås i
promemorian, bör vara att det skäligen kan antas att någon har gjort ett
intrång eller gjort sig skyldig till ett straffbart försök eller en straffbar
förberedelse till intrång.
6.5.4 Intresseavvägning
Regeringens förslag: Ett beslut om intrångsundersökning får fattas
endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något
annat motstående intresse.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens (se
promemorian s. 65 samt 68 f.).
Remissinstanserna: Hovrätten för Övre Norrland har menat att
proportionalitetsprincipen bör utformas i enlighet med de bestämmelser
som finns i rättegångsbalken. Motsvarande uppfattning har framförts i
remissyttrandet från Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet.
Patentbesvärsrätten har ansett att proportionalitetsprincipen inte
behöver anges särskilt i lagtexten, eftersom principen skall beaktas även
utan lagstöd. Svenska Patentombudsföreningen har uttryckt samma
uppfattning och befarat att ett angivande av principen i lagtexten leder till
en alltför restriktiv tillämpning.
I remissyttrandet från Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet görs gällande att det behövs ett starkare skydd för
företagshemligheter, anonymitet och andra legitima intressen som kan
hänföras till tredje man. Justitiekanslern har menat att analysen av hur
förslaget förhåller sig till censurförbudet och anonymitetsskyddet
behöver fördjupas.
Business Software Alliance har hävdat att det vid sökning efter
kopierade datorprogram inte finns någon egentlig risk för att
företagshemligheter skall avslöjas på grund av att man vid
undersökningen får tillgång till överskottsinformation. Enligt
organisationen kan man genom modern teknik och goda rutiner begränsa
undersökningen till rena programvarufiler.
Skälen för regeringens förslag: En intrångsundersökning är ett
tvångsmedel. Den s.k. proportionalitetsprincipen, som bl.a. kommer till
uttryck i 27 kap. 1 § tredje stycket och 28 kap. 3 a § rättegångsbalken,
bör därför tillämpas vid prövningen av om åtgärden skall tillåtas. Detta
innebär att en intrångsundersökning får tillgripas endast om åtgärden
uppväger det intrång eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den
som drabbas av den eller för något annat motstående intresse. I vissa fall
bör domstolen kunna besluta om begränsande villkor för att
proportionalitet skall råda mellan mål och medel (jfr avsnitt 6.6.1).
Proportionalitetsprincipen kan antas ha särskild betydelse när det gäller
överskottsinformation. Att sådan information som inte har med
undersökningen av det immaterialrättsliga intrånget att göra kommer
fram kan innebära påtagliga men för den som drabbas av
undersökningen. Det gäller särskilt företagshemligheter och sådana
uppgifter som skyddas av anonymitetsskyddet i den tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga lagstiftningen.
Företagshemligheter
Vid en intrångsundersökning där man söker efter vissa handlingar som
kan vara bevis, kan det finnas en risk för att också företagshemligheter av
olika slag röjs. Domstolen måste vid prövningen av ett yrkande om
intrångsundersökning vara uppmärksam på denna risk. Finner domstolen
att en sådan risk föreligger måste domstolen bedöma om riskens storlek
och skadeverkningarna av ett realiserande av risken står i rimlig
proportion till vad som står att vinna med en intrångsundersökning.
Som Business Software Alliance har framhållit synes dock risken för
skadeverkningar vara begränsad när det gäller sökning efter kopierade
datorprogram. I de fallen kan man använda sökprogram som är helt
inriktade på programvarufiler och inte avslöjar innehållet i några rena
datafiler. Problemet är därför troligen större när affärshandlingar och
liknande skall eftersökas.
I remissyttrandet från Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet görs gällande att det behövs ett starkare skydd för bl.a.
företagshemligheter Regeringen delar inte denna uppfattning. Enligt
regeringens mening åstadkommer man ett adekvat skydd, om domstolen
med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet gör en
samlad intresseavvägning och, för det fall intrångsundersökning beviljas,
anger de villkor och begränsningar som skall gälla för denna.
Uppgifter som omfattas av anonymitetsskyddet, m.m.
I tryck- och yttrandefrihetsrättsliga sammanhang används ofta uttrycket
anonymitetsskydd som en samlande beteckning för de rättsregler som,
för att skydda identiteten hos den som vill vara okänd utåt, syftar till att
hindra spridning av kunskaper om vem som lämnat ett meddelande för
publicering eller medverkat till en framställning som författare eller
annan upphovsman. De föreskrifter som gäller till skydd för rätten att
förbli anonym innefattar bl.a. tystnadsplikt för dem som i sin verksamhet
inom massmedieföretag och nyhetsbyråer har fått kännedom om vem den
anonymitetsskyddade medverkande är och förbud för myndigheter eller
andra allmänna organ att utom i särskilt angivna fall efterforska denne.
De grundläggande bestämmelserna i detta avseende finns i 3 kap. 2 4 §§
tryckfrihetsförordningen. Bestämmelser med motsvarande innehåll finns
i yttrandefrihetsgrundlagen. Det berörda anonymitetsskyddet är alltså
grundlagsreglerat.
Enligt 3 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen är det förbjudet för
myndigheter och andra allmänna organ att efterforska författare, utgivare
eller meddelare i vidare mån än som behövs för sådant åtal eller annat
ingripande mot honom som inte står i strid mot tryckfrihetsförordningen.
De nu diskuterade reglerna om intrångsundersökning skall självfallet
inte kunna komma till användning för en efterforskning för att utröna
vem som är t.ex. meddelare till massmedia. Avsikten med reglerna om
undersökning är att man endast får söka efter föremål och handlingar
som har betydelse för utredning om det immaterialrättsliga intrånget.
Men vid en undersökning hos t.ex. ett tidningsföretag kan anonymiteten
ändå komma att röjas och redan detta innebär en försvagning av
anonymitetsskyddet. Anonymitetens betydelse ligger just däri att
identiteten skall stanna exklusivt mellan medieföretaget och meddelaren.
Frågan kan därför ställas om det i vissa fall behövs ett förstärkt skydd
mot oavsiktligt röjande av anonymiteten vid tvångsmedelsanvändning.
Denna fråga har ställts tidigare, bl.a. med anledning av Tvångsmedels-
kommitténs slutbetänkande (SOU 1984:54). Det bedömdes då (prop.
1988/89:124 s. 33 36) att ett sådant skydd skulle innebära en alltför stark
begränsning av möjligheterna till tvångsmedelsanvändning. I stället
framhölls det att det viktigaste skyddet mot att skyddade uppgifter röjs
som en bieffekt av en tvångsmedelsanvändning ligger i att ett
tvångsmedel inte avsiktligt får användas för andra ändamål än det
beslutats för. Härtill kommer att proportionalitetsprincipen anses ha en
särskild betydelse i bieffektsfallen. Principen anses i detta sammanhang
ge ett förhöjt och tillräckligt skydd mot obehörigt röjande av uppgifter
som inte är direkt utforskade vid tvångsmedelsanvändningen.
Det torde i detta ärende saknas anledning att göra en annan bedömning
i frågan om skyddet för anonymitetsintresset än den som gjordes i det
nämnda lagstiftningsärendet.
Generellt gäller naturligtvis att intressen som är nära förbundna med
grundläggande fri- och rättigheter väger tyngre än intresset av att säkra
bevis rörande ett immaterialrättsintrång. Justitiekanslern har i sitt
remissvar särskilt berört censurförbudet, som innebär att det inte får
göras någon granskning av en skrift före tryckningen (1 kap. 2 §
tryckfrihetsförordningen). Ett beslut om intrångsundersökning får
självfallet inte fattas om det skulle komma i konflikt med
tryckfrihetsförordningens eller grundlagens censurförbud.
Intresseavvägningens närmare utformning
Patentbesvärsrätten och Svenska Patentombudsföreningen har ansett att
proportionalitetsprincipen inte bör anges i lagtexten, då den ändå kan
anses gälla. För regeringen är det emellertid, med hänsyn till
intrångsundersökningens karaktär, närmast självklart att en princip som
är av så grundläggande betydelse för prövningen skall komma till tydligt
uttryck i lagtexten.
Bl.a. Hovrätten för Övre Norrland har påpekat att formuleringen av
proportionalitetsprincipen i promemorians förslag i vissa avseenden
avviker från den som används i 28 kap. 3 a § rättegångsbalken angående
förutsättningarna för husrannsakan. Promemorians förslag
överensstämmer delvis med den ordalydelse som valts i 47 § första
stycket tredje punkten konkurrenslagen. Av förarbetena till denna
bestämmelse framgår att proportionalitetsprincipen i rättegångsbalken
utgjort en förebild (se 1992/93:56). Någon saklig skillnad tycks inte ha
varit avsedd.
Det bör tydligt framgå att samma proportionalitetsprincip som för
husrannsakan i brottmål är avsedd att gälla även för
intrångsundersökning. För att undvika missförstånd bör samma
ordalydelse som i rättegångsbalken användas. Dock bör uttrycket
olägenhet användas i stället för intrång , eftersom det sistnämnda
ordet redan förekommer i lagrummet och då med en helt annan innebörd.
6.5.5 Ställande av säkerhet
Regeringens förslag: En förutsättning för att ett beslut om
intrångsundersökning skall meddelas är att sökanden ställer säkerhet för
den skada som kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att
ställa sådan säkerhet, får domstolen dock befria honom från detta.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se
promemorian s. 81 f.).
Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har
tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan invändning.
Patent- och registreringsverket har hävdat att en svag ekonomi inte bör
få avstänga en intrångslidande från tillgång till intrångsundersökning.
Business Software Alliance har framfört synpunkten att ersättning skall
utgå endast under förutsättning att intrång i objektiv mening inte
föreligger, och att sökandens underlåtenhet att väcka talan alltså inte i sig
skall kunna vara skadeståndsgrundande.
Skälen för regeringens förslag: Den som utsätts för en undersökning
har rätt till ersättning för skada, om något immaterialrättsligt intrång inte
kan visas.
Det är av stor betydelse att kunna garantera att motparten verkligen får
den ersättning han eller hon är berättigad till. Sökanden bör därför vara
skyldig att på förhand ställa säkerhet för vad han eller hon kan bli skyldig
att betala. En motsvarande ordning gäller vid yrkande om kvarstad (15
kap. 6 § rättegångsbalken).
Regeringen föreslår således att en förutsättning för ett beslut om
intrångsundersökning skall vara att sökanden ställer säkerhet för den
skada som kan tillfogas motparten.
Regeringen delar Patent- och registreringsverkets uppfattning att det, i
likhet med vad som gäller vid kvarstad, bör finnas en möjlighet att befria
en part som inte förmår ställa säkerhet från denna skyldighet.
Om sökanden inte väcker talan efter ett konstaterat intrång, t.ex. därför
att han eller hon bedömer att intrånget har skett i god tro och motparten
efter intrångsundersökningen frivilligt har upphört med verksamheten,
torde det i enlighet med allmänna principer inte föreligga någon
skadeståndsskyldighet för sökanden.
En utebliven talan innebär således inte med nödvändighet att den som
utsatts för intrångsundersökningen har rätt till ersättning för de skador
som undersökningen kan ha vållat.
6.6 Beslutet
6.6.1 Uppgifter som skall anges i beslutet
Regeringens förslag: Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla
uppgifter om ändamålet med undersökningen, vilka föremål och
handlingar som får eftersökas samt vilka utrymmen som får genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen också förordna om andra villkor för
verkställandet.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förutom att
domstolen enligt promemorians förslag endast behöver ange eventuella
begränsningar i vilka utrymmen som får genomsökas (se promemorian
s. 71 f.).
Remissinstanserna: Hovrätten för Övre Norrland har föreslagit att det
i beslutet skall anges vilka utrymmen som får genomsökas.
Patentbesvärsrätten har ansett att kravet på precisering inte bör ställas
för högt och att det bör vara tillräckligt att det anges vilka slag av föremål
och handlingar som får eftersökas.
Riksskatteverket och Föreningen Sveriges Kronofogdar har däremot
uttryckt uppfattningen att de föremål och handlingar som får eftersökas
skall preciseras så långt det är möjligt, så att tyngdpunkten i prövningen
ligger hos domstolen och inte hos kronofogdemyndigheten.
Skälen för regeringens förslag: Beslutet bör innehålla sådana
uppgifter att det framgår med vilka befogenheter intrångsundersökningen
får genomföras.
Ändamålet
En undersökning kan, som tidigare nämnts, syfta till att söka både efter
föremål och handlingar som kan ha betydelse för utredning om intrånget.
Domstolens beslut bör inrymma vilket ändamålet med undersökningen
skall vara, t.ex. eftersökning av föremål med avseende på vilka intrång
kan föreligga samt andra föremål och/eller handlingar som kan antas ha
betydelse som bevis för en utredning om intrånget.
Föremål och handlingar
För att intrångsundersökningen inte skall bli mer omfattande än som är
motiverat i varje enskilt fall bör i beslutet även närmare anges vilka
föremål och handlingar som skall få eftersökas.
Det är uppenbart att det inte är möjligt att alltid uppge exakt vilka
föremål eller handlingar som skall få eftersökas. Domstolen bör dock
sträva efter att uttrycka sig så preciserat som möjligt om vilka föremål
och handlingar som får eftersökas. Förhållandena torde dock många
gånger vara sådana att domstolen inte kan peka ut ett föremål mer exakt
än genom att ange vilket slags föremål det är och något om dess
egenskaper eller utformning. Motsvarande gäller handlingar. Det torde
ofta vara nödvändigt att ange en handling som en viss typ eller kategori
av handlingar vilken relateras till t.ex. affärstransaktioner avseende ett
misstänkt intrång eller till produkter som olovligen tillverkats eller sålts.
Den omständigheten att domstolen har att ange vilka föremål och
handlingar som får eftersökas innebär ett från integritets- och
datasäkerhetssynpunkt viktigt skydd för uppgifter som finns lagrade i
datorer. Om en undersökning syftar till att leta efter t.ex. olovliga
datorprogram och/eller handlingar som kan vara bevis och som finns
lagrade i datorer, kan ett användande av de effektiva tekniska hjälpmedel,
program eller sökbegrepp som finns tillgängliga innebära att också
information som inte har med undersökningen av det immaterialrättsliga
intrånget att göra kommer fram. Framtagandet av sådan information kan
innebära risker som berör integritet och datasäkerhet. Om domstolen i sitt
beslut om undersökningen har angett vilka föremål och handlingar som
får eftersökas, får det emellertid till följd att kronofogdemyndigheten vid
verkställigheten inte i obegränsad utsträckning kan ta fram även för
intrånget ovidkommande information.
Utrymmen
Det bör vidare ankomma på domstolen att ange i vilka utrymmen som en
undersökning skall få göras.
Ett obegränsat tillträde till den undersöktes lokaler kan i vissa fall leda
för långt. Den information man söker för utredning om intrånget finns
kanske bara på en avdelning eller enhet inom den organisation som skall
undersökas. Domstolen bör därför, som Hovrätten för Övre Norrland
föreslagit, alltid ange vilka utrymmen undersökningen får omfatta.
Övriga villkor
Vidare bör domstolen kunna förordna om andra villkor som preciserar
och begränsar befogenheterna vid undersökningen. I vissa fall kan
ytterligare begränsande villkor behövas för att proportionalitet skall råda
mellan mål och medel (jfr avsnitt 6.5.4). Detta motsvarar vad som gäller
för verkställighet av domstols beslut angående civilprocessuella
säkerhetsåtgärder (jfr 15 kap. 10 § rättegångsbalken och prop.
1980/81:84 s. 238 239). Ett exempel på ett sådant villkor är att sökanden
inte får närvara vid förrättningen. Om domstolen beslutar om ytterligare
villkor skall dessa självfallet tas in i beslutet.
6.6.2 Beslut tills vidare
Regeringens förslag: Om ett dröjsmål skulle medföra risk för att
föremål och handlingar som har betydelse för undersökningen går
förlorade, får ett beslut om intrångsundersökning meddelas utan att
motparten dessförinnan har fått tillfälle att yttra sig. Ett sådant beslut
gäller till dess att annat har beslutats.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se
promemorian s. 73 f.).
Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser har
tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan invändning. Några har anfört att
interimistiska förordnanden torde bli så vanliga att det är missvisande att
framställa det som en huvudregel att motparten skall ges tillfälle att yttra
sig.
Hovrätten för Övre Norrland har efterfrågat ett klargörande hur
tingsrätten skall förfara efter det att ett interimistiskt beslut har
meddelats.
Kommerskollegium, Business Software Alliance, Föreningen Svensk
Programvaruindustri, Datorprogramföretagens Intresseförening Mot
Illegal Kopiering, Svenska Patentombudsföreningen och Svenska IT-
företagens Organisation har framfört att beslut som meddelas utan
motpartens hörande inte bör expedieras till motparten förrän
intrångsundersökningen har genomförts.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare framhållits är
intrångsundersökning inte någon säkerhetsåtgärd. När det gäller behovet
av skyndsamhet torde dock intrångsundersökning kunna jämställas med
kvarstad och andra civilprocessuella säkerhetsåtgärder. Ett
domstolsbeslut i frågan måste således fattas snabbt.
Ett beslut om intrångsundersökning bör i princip inte meddelas utan att
motparten har fått tillfälle att yttra sig. Att båda parter skall höras är en
grundläggande regel i det svenska rättssystemet. Emellertid har man, i de
fall det finns särskilda motiv för detta, gjort undantag från denna regel.
Ett sådant undantag har gjorts i fråga om säkerhetsåtgärder. Sålunda får
domstolen i ett ärende om kvarstad meddela ett interimistiskt beslut som
gäller till dess annat förordnas (15 kap. 5 § tredje stycket
rättegångsbalken). Sådana interimistiska förordnanden är mycket vanliga
i ärenden om kvarstad. Detta hindrar dock inte att utgångspunkten och
huvudregeln är att motparten skall beredas tillfälle att yttra sig och att
avsteg skall kunna motiveras av exempelvis fara i dröjsmål.
På motsvarande sätt som gäller för säkerhetsåtgärder bör det finnas en
möjlighet att tillgripa en intrångsundersökning utan att den som avses
med undersökningen får reda på det i förväg. Föreligger fara för att
undersökningen omintetgörs genom att föremål och handlingar skaffas
undan, förstörs eller förvanskas om motparten får rätt att yttra sig över
begäran om undersökning, bör ett beslut kunna meddelas utan att
motparten har underrättats. Bedömningen av om det är fara för att
undersökningen kan omintetgöras måste göras mot bakgrund av
omständigheterna i det enskilda fallet.
När det gäller intrång i rätten till ett datorprogram eller information
som finns lagrad i datorer finns det anledning att uppmärksamma att
olovliga kopior av datorprogram och datorinformation så gott som alltid
finns i datorers hårddiskar eller på disketter varifrån de kan raderas inom
loppet av minuter. I sådana fall torde det i allmänhet inte vara
ändamålsenligt att tillämpa huvudregeln att motparten skall underrättas
innan beslut fattas.
Om ett yrkande om interimistiskt förordnande bifalls, skall därefter
normal skriftväxling ske. Således skall domstolen i samband med
beslutet kommunicera framställningen med sökandens motpart. En
fristående fråga om intrångsundersökning handläggs enligt samma regler
som gäller när en fråga om sådan undersökning uppkommer i rättegång.
När det gäller expediering av beslut som innehåller interimistiska
förordnanden har flera remissinstanser framfört att sökanden kan behöva
en viss frist från det att beslutet meddelas till dess att det expedieras till
motparten. För att det skall framgå att ett beslut inte behöver expedieras
till motparten förrän detta kan ske utan risk för att verkställigheten
äventyras bör en viss justering göras av bestämmelserna i förordningen
(1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol.
6.6.3 Tidsfrist för ansökan om verkställighet, m.m.
Regeringens förslag: Ett beslut om intrångsundersökning gäller
omedelbart. Om inte ansökan om verkställighet görs inom en månad från
beslutet om intrångsundersökning, förfaller beslutet.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens (se
promemorian s. 8 och 81 f.).
Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har
tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan invändning.
Skälen för regeringens förslag: För att intrångsundersökningen skall
bli en effektiv åtgärd för att bekämpa immaterialrättsliga intrång måste
det vara möjligt för sökanden att utan dröjsmål få beslutet verkställt. Ett
beslut om intrångsundersökning bör därför gälla omedelbart.
För den som blir föremål för ett beslut om intrångsundersökning är det
väsentligt att han eller hon inte under någon längre tid tvingas sväva i
ovisshet om beslutet skall verkställas. Som ett skydd för den som avses
med intrångsundersökningen föreslår regeringen därför att ansökan om
verkställighet skall göras inom en månad från beslutet. I annat fall skall
beslutet förfalla. Handläggs frågan om intrångsundersökning i ett
fristående ärende skall tingsrätten besluta om avskrivning, när den får
kännedom om att verkställighet inte har sökts.
6.7 Verkställigheten av undersökningen
Regeringens förslag: En undersökning skall verkställas av
kronofogdemyndigheten. Vid verkställigheten skall vissa bestämmelser i
utsökningsbalken tillämpas. Myndigheten skall ha möjlighet att anlita
biträde av sakkunniga och kan tillåta att sökanden vid undersökningen
bistår med upplysningar. Motparten skall ha rätt att tillkalla ett juridiskt
biträde. I avvaktan på att biträdet inställer sig får normalt verkställigheten
inte påbörjas. Vid verkställigheten får myndigheten ta fotografier, göra
film- eller ljudupptagningar av eftersökta föremål samt ta kopior av eller
göra utdrag ur eftersökta handlingar. Resultatet av undersökningen skall
dokumenteras av kronofogdemyndigheten. Fotografier, film- och
ljudupptagningar samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förvaras
hos myndigheten och hållas tillgängliga för båda parter.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
(se promemorian s. 74 f., 79 f. och 81 f.). I promemorian görs en mer
allmän hänvisning till utsökningsbalkens bestämmelser. Möjligheten att
ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar behandlas inte i
promemorian.
Remissinstanserna: Malmö tingsrätt har ansett att inga andra än
sakkunniga skall få biträda kronofogdemyndigheten vid förrättningen.
För att TRIP:s-avtalets krav skall uppfyllas och för att undersökningen
skall bli effektiv är det enligt Patentbesvärsrättens uppfattning
nödvändigt att kronofogdemyndigheten får rätt att ta med eftersökta
föremål från platsen.
Generaltullstyrelsen har framhållit att gods som inte övergått i fri
omsättning inom gemenskapen och som blir föremål för en
intrångsundersökning alltjämt står under tullmyndighetens övervakning.
Om en intrångsundersökning inte följs av något beslut om att varorna
skall anses förverkade eller skall förstöras, skall följaktligen godset
därefter genomgå tullbehandling.
Riksskatteverket har anfört att bestämmelserna bör förtydligas bl.a. på
följande punkter:
Vilka bestämmelser i utsökningsbalken är tillämpliga? Enligt
Riksskatteverket bör i vart fall 16 kap. 12 § inte vara tillämplig.
Är intrångsundersökning att anse som en säkerhetsåtgärd i den
mening som avses i 16 kap. 11 § utsökningsbalken?
Har kronofogdemyndigheten rätt att ta med föremål från de
genomsökta lokalerna för att fortsätta undersökningen på någon annan
plats?
När skall verkställigheten anses avslutad?
Riksskatteverket har också föreslagit att kronofogdemyndigheten skall
ha rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar i samband
med en förrättning. Enligt Riksskatteverkets mening bör
kronofogdemyndigheten även ha rätt att mot skälig ersättning använda
utrustning för fotokopiering och ljudupptagning i de lokaler som
genomsöks. Verket har vidare pekat på behovet av följdändringar i
utsökningsförordningen (1981:981), exempelvis när det gäller
möjligheten att ansöka om verkställighet per telefax.
Föreningen Sveriges Kronofogdar har framhållit behovet av ändringar
i utsökningsförordningen, så att det där klart framgår exempelvis vilka
uppgifter som skall finnas med i protokollet över verkställigheten. Likaså
har Svensk Handel understrukit vikten av utförliga protokoll.
Organisationen har särskilt nämnt att det måste framgå i vad mån och på
vilket sätt sökanden har deltagit vid verkställigheten, så att det i efterhand
kan bedömas om bevisvärdet påverkats av sökandens närvaro.
Enligt Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd bör skyddet för
den som utsätts för åtgärden förstärkas bl.a. genom att domstolen
förordnar om i vilken utsträckning sökanden skall få närvara. Härutöver
har föreningen föreslagit att 6 § lagen (1990:409) om skydd för
företagshemligheter ändras så att skyddet även täcker sådan information
som någon fått del av i samband med en intrångsundersökning. Av
samma uppfattning är Sveriges Advokatsamfund och Sveriges
Industriförbund.
Föreningen Svenska Läromedelsproducenter och Svenska
Förläggarföreningen har föreslagit att sökanden skall ha rätt att anlita en
sakkunnig vid genomförandet av intrångsundersökningen även om
kronofogdemyndigheten inte ansett detta nödvändigt.
Sveriges Industriförbund, Svenska Industrins Patentingenjörers
Förening, Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd och Sveriges
Advokatsamfund har förordat att den bevisning som kommer fram vid en
undersökning skall överlämnas till domstolen. Därefter skall domstolen
pröva om materialet skall lämnas ut till sökanden eller om materialet
skall lämnas ut med någon form av restriktion. Detta för att inte
ovidkommande information skall få vidare spridning än som är
nödvändigt.
Skälen för regeringens förslag:
Ansvarig myndighet
Intrångsundersökningen är en civilprocessuell tvångsåtgärd. Att låta
rättighetshavaren själv göra undersökningen hos sin motpart kan, enligt
regeringens uppfattning, redan av detta skäl inte komma i fråga. En sådan
ordning skulle inte heller ligga i sökandens intresse eftersom den skulle
innebära att dokumentationen av vad som påträffas vid undersökningen
skulle få ett lågt bevisvärde.
En möjlighet vore att utse en opartisk förrättningsman för att utföra
undersökningen. En sådan förrättningsman skulle emellertid knappast
kunna ges befogenhet att verkställa undersökningen mot motpartens
vilja. Om motparten skulle motsätta sig undersökningen, skulle
förrättningsmannen vara hänvisad till att begära hjälp av något offentligt
organ. Eftersom det kan antas att ett dröjsmål många gånger skulle
medföra risk för att föremål och handlingar som har betydelse för
utredningen skaffas undan, skulle en ordning som den nu nämnda i
praktiken förutsätta att förrättningsmannen redan från början tog med
någon med befogenhet att bereda sig tillträde till de utrymmen som får
undersökas. Mer praktiskt är då att den som har befogenhet med
avseende på tillträdet etc. också utför själva intrångsundersökningen.
Verkställighet handhas normalt av kronofogdemyndigheten. I ett
system med en särskild förrättningsman skulle det sannolikt bli
kronofogdemyndighetens uppgift att biträda förrättningsmannen när det
gäller tillträde till lokaler etc. Kronofogdemyndigheten är dock väl
lämpad att själv ombesörja undersökningen. Om kronofogdemyndigheten
ges den uppgiften, skulle man också vinna den fördelen att redan
befintliga regler för verkställighet kan tillämpas, t.ex. rätten att bereda sig
tillträde till ifrågavarande lokaler (2 kap. 17 § utsökningsbalken).
Regeringen föreslår därför, i enlighet med vad som föreslås i
promemorian, att ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas av
kronofogdemyndigheten.
Sakkunnigas medverkan
I många fall, och särskilt om eftersökning skall göras av handlingar som
finns lagrade i datorer, torde anlitande av sakkunniga vara en
förutsättning för undersökningens effektiva genomförande. Myndigheten
bör därför få anlita biträde av sakkunniga. Sådana sakkunniga skall
naturligtvis vara oberoende experter och sålunda fristående från
sökanden. Man kan utgå från att i en del fall sökanden redan i samband
med att han begär verkställighet lämnar förslag på experter som kan vara
sakkunniga biträden. I annat fall riskerar sökanden att verkställigheten
fördröjs. Någon remissinstans har föreslagit att exempelvis
Riksskatteverket eller berörda branschorganisationer upprättar
förteckningar över personer som är lämpliga för sakkunniguppdrag. En
sådan förteckning kan naturligtvis vara värdefull för
kronofogdemyndigheten om sökanden inte lämnar förslag på någon
expert eller den föreslagne experten av någon anledning inte skulle anses
lämplig.
Det är ytterst myndigheten som skall besluta om vilka experter som
skall vara sakkunniga biträden. Kronofogdemyndigheten måste således i
varje enskilt fall göra en självständig prövning av den föreslagne
expertens lämplighet och bl.a. beakta eventuella jävsproblem.
Sökandens medverkan
Efter förebild av vad som gäller vid en husrannsakan bör
kronofogdemyndigheten kunna tillåta sökanden eller hans ombud att vara
närvarande vid undersökningen, om inte domstolen föreskrivit något
annat. Om sökanden tillåts närvara får han givetvis inte på egen hand
verkställa efterforskningar eller på annat sätt ges ett avgörande inflytande
över undersökningens genomförande utan endast bistå med upplysningar
och råd. Myndigheten måste se till att sådan information som ligger
utanför ändamålet med undersökningen inte kommer sökanden till del.
Särskild uppmärksamhet är påkallad om det finns en risk för att den som
utsätts för undersökningen skadas genom att affärs- eller andra
företagshemligheter röjs.
Vid misstanke om intrång i ett patent kan det, som bl.a. Patent- och
registreringsverket framhållit, finnas skäl till särskild varsamhet med
sökandens närvaro. Om en intrångsundersökning genomförs i ett sådant
fall, kan det nämligen bli nödvändigt att göra undersökningen i
motpartens tillverkningslokaler. Sökandens närvaro kan då innebära att
han eller hon får insikt i tillverkningsmetoder eller lösningar på tekniska
problem som inte har med intrånget att göra. När det gäller misstanke om
patentintrång på tillverkningsstadiet finns det därför som regel anledning
att inte låta sökanden medverka vid intrångsundersökningen. Även i
fråga om befarade mönsterintrång kan särskild restriktivitet vara
påkallad, åtminstone när det gäller tillgång till industrilokaler där en
tillverkningsprocess pågår. Om sökanden får kännedom om motpartens
egen designverksamhet och sprider sina iakttagelser, kan detta förstöra
motpartens möjligheter att få mönsterskydd.
Som Svensk Handel nämnt är det viktigt att det av protokollet från
förrättningen framgår på vilket sätt och i vilken omfattning sökanden
själv har deltagit.
Motpartens rätt att tillkalla juridiskt biträde
Den som utsätts för intrångsundersökningen bör få tillkalla en juridisk
rådgivare att närvara vid undersökningen. I avvaktan på att biträdet
inställer sig bör normalt verkställigheten inte påbörjas. En sådan
skyddsregel syftar till att den undersökte skall ges en särskild möjlighet
att ta till vara sin rätt. Motsvarande regler gäller enligt 52 §
konkurrenslagen (1993:20), när Konkurrensverket genomför en
undersökning hos ett företag, och enligt 22 § andra stycket lagen
(1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet, när en
granskning skall göras hos en enskild.
Tillämpliga verkställighetsregler
De allmänna bestämmelserna om förfarandet vid verkställighet hos en
kronofogdemyndighet finns i 1 3 kap. utsökningsbalken och dessa
bestämmelser måste givetvis tillämpas även vid verkställighet av ett
beslut om intrångsundersökning. I 4 15 kap. utsökningsbalken finns
bestämmelser som avser sådan verkställighet som avser indrivning av
fordringar. Först i 16 kap. utsökningsbalken finns bestämmelser om
annan verkställighet. Bestämmelserna i 16 kap. 1 9 §§ gäller endast
avhysning, men 16 kap. 10 § behöver vara tillämplig vid verkställighet
av ett beslut om intrångsundersökning. Där finns den för
kronofogdemyndigheterna gällande behörighetsregel som passar för
sådan verkställighet.
Enligt 16 kap. 11 § skall som huvudregel svaranden underrättas innan
verkställighet som inte avser kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd sker.
Om saken är brådskande, får dock kronofogdemyndigheten genast vidta
en behövlig åtgärd. En intrångsundersökning kan, som tidigare nämnts,
inte anses vara en säkerhetsåtgärd, eftersom åtgärden inte syftar till att
trygga en framtida verkställighet. Görs paragrafen omedelbart tillämplig
kommer ett undantag från underrättelseskyldigheten endast att gälla fall
där saken är brådskande. Även om man i detta uttryck bör läsa in även
det fallet att egendomen sticks undan eller saken eljest inte tål dröjsmål
(se prop. 1980/81:8 s. 796 f.) finns det skäl att för
intrångsundersökningar välja en särskild lösning av
kommuniceringsfrågan. Den bör gå ut på att sökandens motpart inte skall
underrättas före verkställigheten i de fall där beslutet om
intrångsundersökning har tillkommit utan hans eller hennes hörande. Har
beslutet om intrångsundersökning tillkommit efter sökandens hörande
bör dock sökanden underrättas före verkställigheten.
Som Riksskatteverket angett bör reglerna i 16 kap. 12 §, som bl.a.
innebär att kronofogdemyndigheten vid behov får göra avvikelser från
föreskrifter i exekutionstiteln, inte vara tillämpliga när det gäller en
intrångsundersökning. Detsamma gäller vissa bestämmelser i l6 kap.
12 a § utsökningsbalken om uppskov och anstånd med verkställighet. I
övrigt finns det i 16 kap. utsökningsbalken bestämmelser endast om
verkställighet av beslut om kvarstad.
Kostnaderna för kronofogdemyndighetens verkställighet av en
intrångsundersökning bör enligt bestämmelserna i 17 kap. 1 5 §§
utsökningsbalken tas ut som förrättningskostnader i form av olika
utsökningsavgifter. Sådana avgifter skall fullt ut motsvara de kostnader
som myndigheten har för verkställigheten. Den som begär verkställighet
av en undersökning, dvs. rättighetshavaren, ansvarar mot staten för dessa
kostnader, vilka skall förskotteras om kronofogdemyndigheten begär det
(jfr 17 kap. 2 och 5 §§ utsökningsbalken). Ett par remissinstanser har
gjort gällande att den grundavgift som gäller enligt förordningen
(1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna inte är tillräcklig
för att täcka myndigheternas kostnader med hänsyn till den arbetsinsats
som en intrångsundersökning kan antas kräva. Frågan om en högre avgift
får beredas i samband med övervägandena av vilka följdändringar i olika
förordningar som förslagen i detta ärende kan föranleda.
En princip i svensk utsökningsrätt är att verkställighet också av annat
än det som avser betalningsskyldighet sker på motpartens bekostnad och
att sökanden inte behöver framställa något yrkande om detta för att
regeln skall tillämpas vid verkställigheten. Denna regel om att
förrättningskostnaderna genast får tas ut hos motparten gäller emellertid
inte för verkställighet av beslut om kvarstad eller andra säkerhetsåtgärder
(17 kap. 8 § första stycket utsökningsbalken). Skälet till detta är att det på
detta stadium inte är klarlagt att sökanden har något anspråk mot
svaranden. Ersättning för kostnaden kan emellertid tillerkännas käranden
som en rättegångskostnad i det mål vari anspråket prövas (se Walin m.fl.,
Utsökningsbalken, 2 uppl., s. 600 f.). Eftersom ersättning för
rättegångskostnad fullt ut skall motsvara kostnaden för bl.a. rättegångens
förberedande och talans utförande (18 kap. 8 § rättegångsbalken),
innebär det att käranden, för det fall undersökningen fullföljs genom t.ex.
en skadeståndstalan, har rätt att i det målet yrka ersättning också för
kostnaderna för verkställigheten av beslutet om intrångsundersökning.
Eftersom en intrångsundersökning genomförs på ett stadium då det
inte är klarlagt om sökanden har något anspråk på motparten, bör samma
principer som vid kvarstad och andra säkerhetsåtgärder gälla. Av den
anledningen bör av reglerna i 17 kap. utsökningsbalken endast
bestämmelserna om sökandens ansvar för kostnaderna vara tillämpliga
vid verkställighet av ett beslut om intrångsundersökning.
Även om det med hänsyn till naturen hos den verkställighet som kan
komma i fråga knappast kan bli aktuellt med något överklagande av ett
beslut som kronofogdemyndigheten fattar vid verkställigheten av ett
beslut om intrångsundersökning bör en hänvisning göras även till
reglerna i 18 kap. utsökningsbalken.
Utöver 1 3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap. 1 5 §§ samt 18 kap.
utsökningsbalken bör vissa bestämmelser i utsökningsförordningen
(1989:981) vara tillämpliga vid verkställigheten. Det gäller regler om
ansökan, protokoll över förrättning, m.m. Som några remissinstanser
framhållit kan dessa regler behöva ändras i vissa avseenden så att det blir
möjligt att göra ansökan om verkställighet per telefax. Vidare kan
kompletterande regler behövas när det gäller hur protokollet skall
avfattas.
Sekretessfrågor
Genomförandet av en undersökning kan innebära att
kronofogdemyndigheten får information som inte har samband med den
misstanke om intrång som har föranlett undersökningen. Sådan
information kan t.ex. röra affärs- och driftförhållanden i en
näringsidkares rörelse som denne håller hemliga och vars röjande skulle
medföra skada för honom. Det kan inte heller uteslutas att vid en
undersökning uppgifter om någon enskilds personliga förhållanden kan
bli tillgängliga för myndigheten.
Enligt 9 kap. 19 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess inom
exekutionsväsendet i ärenden angående den exekutiva verksamheten.
Sekretessen gäller för uppgifter om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden. Som förutsättning för sekretessen uppställs ett s.k. rakt
skaderekvisit vilket innebär att sekretessen gäller bara om det kan antas
att den enskilde eller någon honom närstående lider avsevärd skada eller
betydande men om uppgiften röjs. Vad gäller ekonomiska förhållanden
torde man kunna utgå från att skaderekvisitet är uppfyllt om t.ex.
affärsuppgörelser av betydelse, affärsförbindelser eller investeringsplaner
röjs (jfr Corell m.fl., Sekretesslagen, 3 uppl., s. 313). Detsamma torde
gälla om informationen rör sådana kvalificerade uppgifter om affärs-
eller driftförhållanden att de kan betecknas som företagshemligheter.
Att sekretessen skall iakttas av den som är anställd hos
kronofogdemyndigheten framgår av 1 kap. 6 § sekretesslagen. Vad gäller
då beträffande sådana utomstående sakkunniga som myndigheten får
anlita för att genomföra en undersökning? Det nämnda lagrummet i
sekretesslagen anger att en person som på grund av ett uppdrag hos
myndigheten för det allmännas räkning deltar eller har deltagit i
myndighetens verksamhet och därvid fått kännedom om uppgiften skall
iaktta sekretess. Sekretesslagen är därför tillämplig på sådana personer
som har uppdrag hos en myndighet och som har en sådan anknytning till
myndigheten att de kan sägas delta i verksamheten. Huruvida uppdraget
är författningsreglerat eller rent civilrättsligt baserat anses vara utan
betydelse. I allmänhet kan man också anta att en uppdragstagare har den
behövliga anknytningen till en viss myndighet, om den uppgift som han
skall utföra vanligen skall fullgöras av en tjänsteman eller någon annan
befattningshavare vid myndigheten eller i varje fall naturligen skulle
kunna handhas av en sådan befattningshavare (jfr Corell m.fl., a.a.,s. 80
f.). En sakkunnig som anlitas för att biträda vid undersökningen kan
knappast anses handla i eget namn och utåt framstå som utrustad med
egen kompetens. Han får i stället anses utföra en uppgift som naturligen
skall kunna handhas av myndighetens tjänstemän.
Mot denna bakgrund torde det inte behövas några särskilda regler om
tystnadsplikt för utomstående sakkunniga som deltar i undersökningen.
En del remissinstanser har föreslagit att tillämpningsområdet för
skadeståndsregeln i 6 § lagen (1990:409) om skydd för
företagshemligheter utökas så att det kommer att omfatta även uppgifter
som kommit fram vid en intrångsundersökning. Som framgår av avsnitt
6.5.4 anser regeringen att man åstadkommer ett adekvat skydd för
företagshemligheter om domstolen utifrån en intresseavvägning med
beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet avgör om en
intrångsundersökning skall tillåtas och, för det fall intrångsundersökning
beviljas, anger de villkor och begränsningar som skall gälla för denna.
Enligt regeringens uppfattning torde därför 6 § lagen om skydd för
företagshemligheter inte behöva ändras. Skulle det visa sig att det
föreligger ett sådant behov får frågan övervägas på nytt.
För uppgifter om enskilda i ärenden om intrångsundersökning hos
domstol kommer sekretess att gälla enligt de allmänna reglerna om
sekretess hos domstol (se främst 8 kap. 17 § och 12 kap. sekretesslagen).
Dessa regler innebär enligt regeringens uppfattning en rimlig avvägning
mellan offentlighets- och sekretesskyddsintressena i sådana ärenden.
Dokumentation m.m.
Kronofogdemyndigheten bör inte ha befogenhet att avlägsna några
föremål eller originalhandlingar från de lokaler som undersöks. Detta
skulle medföra alltför stor risk för skada för den som drabbas av
åtgärden. Något sådant kan inte heller TRIP:s-avtalet anses kräva.
Vid förrättningen bör kronofogdemyndigheten, i enlighet med vad som
föreslås i promemorian, ha rätt att ta kopior av och göra utdrag ur
handlingar. I avsnitt 6.3 diskuteras i vad mån viss digitalt lagrad
information är att anse som handlingar. Regeringen anser att rätten att
kopiera bör vara knuten till begreppet handling med den innebörd detta
kommit att få. Någon rätt att kopiera sådant som inte utgör handlingar
föreslås därför inte.
Däremot anser regeringen att det finns goda skäl för att tillåta
fotografering, filmning och ljudupptagning i samband med
genomförandet av intrångsundersökningen. Detta ökar möjligheterna att
genom åtgärden få fram värdefull bevisning när de eftersökta föremålen
är exempelvis varumärkesförfalskade kläder eller CD-skivor med
piratinspelad musik. Av remissvaren har framgått att vissa
kronofogdemyndigheter redan använder sig av filmning och
fotografering bl.a. för att dokumentera vilken egendom som
omhändertagits i samband med avhysningsförrättningar.
Kronofogdemyndigheten skall föra ett protokoll över vad som kommer
fram vid verkställigheten och därvid förteckna de kopior eller utdrag av
handlingar som görs. Fotografier samt film- och ljudupptagningar skall
också förtecknas. Protokollet måste färdigställas omedelbart i samband
med undersökningens avslutande för att snarast kunna vara tillgängligt
för parterna i ärendet om intrångsundersökningen. Regler härom finns i 3
kap. utsökningsförordningen (1981:981), som bör vara tillämplig för
intrångsundersökning. När protokollet är färdigställt skall
verkställigheten anses avslutad.
Ett särskilt förhållande som förtjänar att uppmärksammas i detta
sammanhang är att de rättsvårdande myndigheterna naturligtvis inte
själva får begå immaterialrättsintrång i samband med förrättningarna.
Emellertid får kronofogdemyndigheten anses ha rätt att göra avspelningar
av musik eller framställa kopior av litterära verk med stöd av 26 b §
upphovsrättslagen enligt vilken upphovsrätten inte hindrar att verk
används i rättsvårdens intresse.
Regeringen anser inte att det är motiverat att den som är föremål för
intrångsundersökningen åläggs en skyldighet att ställa
fotokopieringsmaskiner eller annan utrustning till förfogande.
Förvaring och utlämnande av kopior och annan dokumentation.
Sveriges Industriförbund m.fl. har föreslagit att den bevisning som
kommer fram vid en undersökning skall överlämnas till domstolen, som
därefter har att pröva i vilken utsträckning materialet skall lämnas ut.
Avsikten skulle vara att hindra att ovidkommande information får vidare
spridning än nödvändigt. Detta skulle innebära en förstärkning av
skyddet för den som utsätts för en intrångsundersökning. En sådan
ordning skulle emellertid vara svår att förena med vår svenska
rättstradition. Dessutom kan domstolen på det stadiet knappast bedöma
relevansen av olika bevis. I allmänhet är det bara den som avser att väcka
talan och därmed har full insikt i vilka yrkanden som kan komma att
framställas och vilka grunder som skall åberopas som har tillräcklig
överblick för att bedöma värdet av bevismaterialet. Även med bortseende
från den jävsproblematik en ordning som den föreslagna kan medföra
framstår den därför inte som särskilt ändamålsenlig. Det får dessutom
förutsättas att det bara är handlingar och föremål som kan antas ha
betydelse som bevis som eftersöks.
Regeringen föreslår i stället att materialet förutom att det förtecknas i
protokollet och det därmed blir känt vad som kopierats, fotograferats
etc. skall förvaras hos kronofogdemyndigheten och där hållas
tillgängligt för båda parter.
6.8 Skyddsåtgärdens återgång
Regeringens förslag: Om talan inte väcks inom en månad från det att
verkställigheten avslutades, skall skyddsåtgärden gå åter.
Kronofogdemyndigheten skall då överlämna de kopior, utdrag,
fotografier och upptagningar som har förvarats hos myndigheten till den
som varit föremål för intrångsundersökningen. Detsamma gäller om ett
beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet skett.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
(se promemorian s. 79 f.).
Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har
tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan invändning.
Business Software Alliance har uttryckt uppfattningen att en månad är
en mycket kort tid för en rättighetshavare att ta ställning till om talan
skall väckas. Av samma mening är Svenska Artisters och Musikers
Intresseorganisation, Svenska gruppen av International Federation of
the Phonographic Industry, Sveriges Videodistributörers Förening,
Sveriges Branschförening MDTS och Svenska IT-företagens
Organisation, som samtliga föreslagit en förlängning av fristen.
Enligt Föreningen Sveriges Kronofogdar och Riksskatteverket är det
nödvändigt att närmare överväga förutsättningarna för att återsända de
kopior som förvarats hos kronofogdemyndigheten. Remissinstanserna
har menat att man i detta sammanhang särskilt måste beakta reglerna om
allmänna handlingars offentlighet.
Skälen för regeringens förslag: I många fall torde en
intrångsundersökning genomföras som en förberedande åtgärd inför en
rättegång om t.ex. skadestånd. Syftet är då att resultatet från
undersökningen skall ligga till grund för den senare rättegången. För att
motverka att den som begärt undersökningen förhåller sig passiv och
därmed skapar en längre period av osäkerhet för motparten bör det
krävas att sökanden inom viss tid väcker talan i saken. Artikel 50.6 i
TRIP:s-avtalet utgår också från att åtgärden skall gå åter om svaranden
inte vidtar rättsliga åtgärder inom viss tid.
Regeringen föreslår därför att det i lagen anges en frist inom vilken
sökanden skall väcka talan i saken. Om detta inte sker, skall åtgärden gå
åter. Tingsrätten skall alltså skriva av ärendet, om någon
stämningsansökan inte kommit in inom den föreskrivna perioden.
När det gäller fristens längd en fråga som intresserat flera
remissinstanser kan det konstaterats att TRIP:s-avtalet anger två
alternativ. Antingen skall domstolen med stöd i nationell rätt bestämma
fristens längd, eller också skall fristen vara den längsta tid som motsvaras
av 20 arbetsdagar eller 31 kalenderdygn. Utformningen av TRIP:s-avtalet
kan inte anses hindra att fristen anges direkt i nationell rätt utan utrymme
för någon skönsmässig bedömning av domstolen. Detta torde gälla även
om den bestäms på annat sätt än TRIP:s-avtalets alternativa regel anger.
Trots detta bör det, av hänsyn till den som utsätts för
intrångsundersökningen, finnas mycket starka skäl om man skall
bestämma en väsentligen längre frist än TRIP:s-avtalet anger. Det skäl
remissinstanserna har anfört är framför allt att käranden behöver gott om
tid för att gå igenom bevismaterialet, bedöma dess värde och bestämma
hur talan skall utformas. Samma problem gör sig gällande vid
exempelvis kvarstad, där det finns en regel om att talan skall väckas
inom en månad från domstolens beslut (15 kap. 17 § rättegångsbalken).
När det gäller skydds- och säkerhetsåtgärder av detta slag måste det
kunna krävas att sökanden agerar snabbt. Det är rimligt att begära att han
eller hon inom loppet av en månad har bestämt om talan skall väckas,
vilka yrkanden som skall framställas och vilken grund som skall
åberopas. Om det behövs ytterligare tid för en noggrann granskning av
bevismaterialet, kan käranden begära anstånd med att ange bevisuppgift.
Till skillnad från vad som gäller för bl.a. kvarstad bör den föreskrivna
perioden räknas från intrångsundersökningens avslutande och inte från
domstolens beslut om att bevilja åtgärden. Anledningen är att
verkställigheten av undersökningen kan ta en viss tid i anspråk, att
sökanden bör ha en månad på sig för att bedöma resultatet av
undersökningen och att åtgärdens bestånd inte är lika ingripande som vid
kvarstad.
Regeringen anser därför att fristen för att väcka talan bör bestämmas
till en månad från verkställighetens avslutande, dvs. från den tidpunkt då
protokollet färdigställts. För att tingsrätten skall kunna veta när fristen
börjar löpa bör kronofogdemyndigheten underrätta tingsrätten när
verkställigheten avslutats.
Väcks det inte någon talan i sak med anledning av undersökningen, bör
en åtgärd som gjorts vid undersökningen gå åter om det är möjligt. De
åtgärder vid en intrångsundersökning som kan gå åter är begränsade.
Undersökningen som sådan och de eftersöknings- och
granskningsåtgärder som gjorts kan självfallet inte gå åter.
Enligt promemorians förslag skall kronofogdemyndigheten i sådant
fall överlämna kopiorna och utdragen till den som utsatts för
undersökningen. Som ett par remissinstanser framhållit kan en sådan
praktisk lösning godtas endast om och i den mån den är förenlig med
reglerna om allmänna handlingars offentlighet.
Enligt 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen är en handling allmän om
den förvaras hos en myndighet och har inkommit dit eller upprättats där.
Allmänna handlingar är offentliga, om de inte omfattas av någon
sekretessbestämmelse. Däremot finns det inte någon regel i
tryckfrihetsförordningen som ålägger myndigheterna att bevara inkomna
handlingar. Frågan om i vilken utsträckning myndigheter är skyldiga att
bevara handlingar regleras i stället i andra lagar.
Enligt 11 § förordningen (1980:900) om statliga myndigheters
serviceskyldighet, m.m. får handlingar som getts in till en myndighet i ett
mål eller ärende inte återlämnas förrän målet eller ärendet avgjorts. De
handlingar som nu är aktuella är emellertid inte ingivna. Det rör sig ju
om kopior och upptagningar som kronofogdemyndigheten själv
framställt och medfört till myndigheten.
I 12 § arkivlagen (1990:782) sägs att en statlig myndighet får avhända
sig en allmän handling endast genom sådant återlämnande eller
överlämnande som sker med stöd av lag, föreskrift eller regeringsbeslut.
Huvudregeln är således att en allmän handling skall bevaras till dess det
finns förutsättningar för gallring, men att handlingen får återlämnas eller
överlämnas bl.a. om det finns en lagregel som säger att så skall ske. Ett
exempel på en sådan bestämmelse är 26 § lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet. Enligt den lagen kan handlingar
omhändertas genom åtgärder som har vissa likheter med en
intrångsundersökning. När handlingarna inte längre behövs för revision
eller annan kontroll skall de som regel återlämnas enligt 26 §.
Med ett uttryckligt stöd i lag finns det alltså inte några hinder mot att
kopior, utdrag, fotografier och andra handlingar som är resultatet av en
intrångsundersökning överlämnas när skyddsåtgärden går åter på grund
av att talan inte väckts inom föreskriven tid. Däremot måste myndigheten
behålla sitt protokoll över verkställigheten.
Det kan framhållas att regeln om att en åtgärd skall gå åter om talan
inte väcks riktar sig inte bara mot kronofogdemyndigheten som tagit
kopior av handlingar och förvarar dessa, utan också mot en sökande som
kan ha tillhandahållits handlingarna i fråga.
Den omständigheten att talan inte väcks inom den angivna tiden
innebär inte att den som begärt undersökningen avskärs från möjligheten
att väcka talan. Inte heller innebär svensk rätt i ett sådant fall att den som
fått undersökningen kan hindras från att åberopa omständigheter och
bevis som han kan ha fått vetskap om genom undersökningen. Att också
de som deltagit vid undersökningens genomförande
kronofogdemyndighetens befattningshavare, eventuella sakkunniga
biträden och vittnen vid undersökningen kan höras som vittnen i en
rättegång om vad som framkom under undersökningen framgår av
rättegångsbalkens bestämmelser om vittnesbevisning.
Intrångsundersökning bör också gå åter om ett beslut om sådan
undersökning upphävs sedan verkställighet skett. Detta kan bli aktuellt
om domstolen sedan motparten inkommit med yttrande över
framställningen om intrångsundersökning inte anser att framställningen
skulle ha bifallits. Detsamma gäller om en högre instans efter
överklagande finner att ett beslut om intrångsundersökning inte skulle ha
meddelats.
6.9 Lagtekniska överväganden
Regeringens förslag: Reglerna om intrångsundersökning tas in i
anslutning till de berörda lagarnas regler om ansvar och
ersättningsskyldighet m.m. En uttrycklig bestämmelse om att en
intrångsundersökning inte kan beviljas om registrering av ensamrätten
har hävts genom ett lagakraftvunnet avgörande krävs i varumärkeslagen,
patentlagen, mönsterskyddslagen och firmalagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
(promemorian s. 84 f.). En uttrycklig bestämmelse om att
intrångsundersökning inte kan beviljas om registreringen hävts föreslås
endast för varumärkeslagen och firmalagen.
Remissinstanserna: Flertalet har lämnat förslaget utan invändningar.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare framhållits kan en
intrångsundersökning vara en förberedande åtgärd för att väcka talan om
vitesförbud, skadestånd eller förstörande eller förändring av egendom.
Reglerna om undersökning bör därför tas in i anslutning till de berörda
lagarnas regler om ansvar och ersättningsskyldighet m.m. Det förefaller
mest lämpligt att de placeras omedelbart efter lagarnas regler om åtgärder
med olagliga varor och verk. Vad gäller upphovsrättslagen har, såsom
Lagrådet påpekat, 55 och 56 §§ ett sådant samband att bestämmelserna
bör tas in efter 56 § upphovsrättslagen.
För de industriella ensamrätterna gäller att, om en registrering av
ensamrätten har hävts genom ett lagakraftvunnet avgörande, det inte kan
dömas till ersättningsskyldighet eller föreskrivas om vitesförbud eller
säkerhetsåtgärd. Motsvarande bör naturligtvis gälla för
intrångsundersökning, så att en sådan undersökning inte kan beslutas
med avseende på ett misstänkt intrång i en ensamrätt som har upphört.
En uttrycklig bestämmelse om detta behövs i varumärkeslagen och
firmalagen samt, som påpekats av Lagrådet, i patentlagen och
mönsterskyddslagen, medan det för växtförädlarrättslagen kommer att
gälla som en följd av att reglerna om intrångsundersökning placeras
omedelbart efter lagens regler om åtgärder med olagliga varor och verk
(jfr 41 § varumärkeslagen, 61 § patentlagen, 39 § mönsterskyddslagen,
21 § firmalagen och 9 kap. 10 § växtförädlarrättslagen). Beträffande
patentlagen och mönsterskyddslagen har Lagrådet förordat att orden
eller intrångsundersökning läggs till. Som framgår av avsnitt 4.5 och
6.1 är såväl åtgärder med olovligt framställda varor och verk m.m. som
intrångsundersökning att beteckna som skyddsåtgärder och inte
säkerhetsåtgärder. För att i alla avseenden erhålla en korrekt terminologi
har regeringen valt att, beroende på sammanhanget, använda uttrycket
skyddsåtgärd eller uttrycket annan åtgärd.
7 Ikraftträdande m.m.
Regeringens förslag: Reglerna om intrångsundersökning skall träda i
kraft den 1 januari 1999.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att de nya
bestämmelserna skall träda i kraft den 1 april 1999 (promemorian s. 87).
Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har
lämnat förslaget utan synpunkt. Några remissinstanser har emellertid
förordat att reglerna om möjligt skall träda i kraft tidigare.
Skälen för regeringens förslag: Reglerna om intrångsundersökning
vid immaterialrättsliga intrång är en angelägen reform som bör träda i
kraft så snart som möjligt. Regeringen anser därför att de bör träda i kraft
redan den 1 januari 1999.
Den nya skyddsåtgärden intrångsundersökning bör kunna beslutas
också med anledning av sådana intrång som har påbörjats före
ikraftträdandet. Detta motsvarar vad som gäller för reglerna om
vitesförbud vid immaterialrättsliga intrång (jfr prop. 1993/94:122 s. 63).
Någon särskild övergångsbestämmelse behöver inte införas.
8 Kostnader
Regeringens bedömning: Förslagen torde inte medföra några ökade
kostnader för det allmänna.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens (se
promemorian s. 87).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte lämnat några
synpunkter på kostnadsaspekterna.
Rikspolisstyrelsen har bedömt att de nya reglerna kan föranleda fler
polisanmälningar om immaterialrättsintrång och därmed mer arbete och
högre kostnader för polisväsendet.
Enligt Riksskatteverkets och Föreningens Sveriges Kronofogdar
uppfattning förslår inte den nuvarande grundavgiften till att täcka
kostnaderna för verkställigheten. De har därför föreslagit att det för dessa
slags ärenden införs en särskild avgift i förordningen (1992:1094) om
avgifter vid kronofogdemyndigheterna. Riksskatteverket har föreslagit att
denna avgift bestäms till 5 000 kr.
Business Software Alliance har bedömt att det kan uppkomma vissa
initiala kostnader för att utveckla den organisation och de metoder som
behövs för att kronofogdemyndigheterna skall kunna utföra
intrångsundersökningar. Dessa kostnader bör enligt organisationen bli
tämligen små och kan uppvägas av minskade kostnader inom
polisväsendet till följd av att civilrättsliga förfaranden i viss mån ersätter
de straffrättsliga.
Skälen för regeringens bedömning: Det är svårt att uppskatta hur
många ärenden om intrångsundersökning som kommer att inledas om
förslaget genomförs. Vissa uppgifter tyder dock på att antalet ärenden
inte kommer att bli särskilt stort. Förutom de ärenden om
intrångsundersökning som kommer att inledas är det troligt att den nya
skyddsåtgärden kommer att leda till en viss ökning av antal mål om
intrång. Eftersom ökningen av antalet ärenden och mål torde bli så
begränsad är bedömningen att eventuella kostnadsökningar för
domstolarna med anledning av den nya skyddsåtgärden endast blir
marginella. Domstolsväsendet behöver därför inte tillföras några
ytterligare resurser i anledning av förslagen.
Effekterna när det gäller antalet polisanmälningar om immaterialrätts-
intrång är också svåra att förutse. Remissinstanserna har här kommit till
olika resultat i sina bedömningar. Som tidigare anförts anser regeringen
inte att den nya skyddsåtgärden får tas till intäkt för att eftersätta
utredningarna om intrång hos polis och åklagare. Regeringen håller dock
för sannolikt att vissa rättighetshavare med den skyddsåtgärd som nu
föreslås kommer att välja att agera inom ett civilrättsligt förfarande i
stället för att göra polisanmälan. Således behöver inte heller
polisväsendet tillföras några ytterligare resurser med anledning av
förslagen.
Kostnaderna för kronofogdemyndighetens verkställighet av ett beslut
om intrångsundersökning bör i sin helhet täckas av utsökningsavgifter.
Som antytts i avsnitt 6.7 kan det bli aktuellt att i förordningen
(1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna införa en ny
avgiftsnivå för verkställighet av beslut av detta slag.
Kronofogdemyndigheterna behöver därför, såvitt nu kan bedömas, inte
tillföras några ytterligare resurser med anledning av förslagen.
9 Författningskommentar
9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
56 a §
Om det skäligen kan antas att någon har gjort ett intrång, eller en
överträdelse som avses i 53 §, får domstolen för att bevisning skall kunna
säkras om intrånget eller överträdelsen besluta att en undersökning får
göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan
antas ha betydelse för utredning om intrånget eller överträdelsen
(intrångsundersökning).
Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för
åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden
innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående
intresse.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga
om försök och förberedelse enligt 53 § femte stycket.

Paragrafen, som är ny, innehåller de grundläggande förutsättningarna för
att en domstol skall kunna besluta om intrångsundersökning.
Första stycket
För att domstolen skall meddela ett beslut om intrångsundersökning
fordras att det skäligen kan antas att någon har gjort ett intrång.
Motsvarande gäller åsidosättande av upphovsmans testamentariska
förordnande om hur upphovsrätten skall utövas och vid intrång i det s.k.
titelskyddet. Beviskravet kan främst jämföras med skäligen kan befaras
i 15 kap. 1 § rättegångsbalken angående kvarstad och skäligen
misstänkt i 24 kap.
3 § angående häktning. Beviskravet behandlas närmare i avsnitt 6.5.3.
Det är tillräckligt att intrång i objektiv mening föreligger för att ett
beslut om intrångsundersökning skall kunna meddelas.
Någon upptagning av muntlig bevisning skall normalt inte ske vid
prövningen av ett yrkande om intrångsundersökning. I stället måste
prövningen, i likhet med vad som gäller vid säkerhetsåtgärder och olika
interimistiska beslut, i stor utsträckning grundas på parternas (i vissa fall
endast ena partens) egna uppgifter. Rätten måste alltså ta ställning till
vilket värde dessa uppgifter kan ha och då särskilt uppmärksamma om
uppgifterna i något avseende är osannolika eller motsägelsefulla. I ett
sådant sammanhang finns det självfallet inga hinder mot att sökanden
redogör för vad något vittne, t.ex. en anställd i ett företag där det
förekommer kopiering av datorprogram, har påstått. Det gäller även om
inte namnet på vittnet nämns. Värdet av en sådan uppgift torde dock i
flertalet fall få anses vara mycket begränsat.
Syftet med en intrångsundersökning är att säkra bevisning om ett
misstänkt intrång. Lagrådet har haft vissa synpunkter på den språkliga
utformningen av paragrafen. Enligt Lagrådet bör det redan av den
inledande paragrafen framgå att syftet med intrångsundersökning är att
säkra bevisning. Regeringen delar denna uppfattning. Ett tillägg har
därför gjorts i lagtexten. Vad gäller ordalydelsen i inledningen av
paragrafen skiljer sig dock regeringens förslag från Lagrådets. Skälet till
detta är att det skall framgå tydligt att frågan om en påstådd åtgärd
innebär intrång inte i bevishänseende skall separeras från frågan om
åtgärden har vidtagits. Beviskravet behandlas närmare i avsnitt 6.5.3.
Undersökningen kan syfta till att söka efter föremål som kan antas ha
betydelse för utredning om intrånget. Exempel på sådana föremål kan
vara sådan egendom med avseende på vilken intrång föreligger och vissa
hjälpmedel som har använts eller kan användas för att framställa sådan
egendom. Undersökningen kan också syfta till att söka efter handlingar
som kan antas ha betydelse för att utreda intrånget och dess omfattning.
Exempel på sådana handlingar kan vara verksamhetshandlingar som kan
visa på inköp eller försäljning av olovliga produkter.
För att domstolen skall kunna bedöma om ett föremål eller en handling
kan ha betydelse för utredningen måste sökanden ange vilka föremål och
handlingar han eller hon vill ha eftersökta. Som anförts i avsnitt 6.3 kan
det naturligtvis vara svårt för sökanden att exakt ange relevanta
handlingar. Motsvarande gäller föremål. Det bör vara tillräckligt att ange
handlingar på ett sätt som funktionellt beskriver dem för att domstolen
skall kunna bedöma om de får eftersökas.
Att intrångsundersökning inte får avse en sådan skriftlig handling som
avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken framgår av 55 f §. Tolkningen av
begreppet handling när det gäller digitalt lagrad information behandlas i
avsnitt 6.3. Utgångspunkten är att det saknar betydelse om informationen
lagrats på papper eller digitalt.
En intrångsundersökning får inte genomföras hos någon annan än den
som skäligen kan antas ha gjort ett intrång. Intrångsundersökningar hos
tredje man är således inte tillåtna.
Andra stycket
Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för
åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden
innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående
intresse. Detta uttryck för den s.k. proportionalitetsprincipen har sin
förebild i 27 kap. 1 § tredje stycket och 28 kap. 3 a § rättegångsbalken.
Skyddet för hemfrid och privatliv måste särskilt beaktas. En
intrångsundersökning i en bostad torde därför i regel endast bli aktuell
vid allvarliga immaterialrättsintrång.
Proportionalitetsprincipens betydelse för företagshemligheter och
uppgifter som skyddas av anonymitetsskyddet samt intressen som är
förbundna med grundläggande fri- och rättigheter behandlas i avsnitt
6.5.4. Domstolen bör vara uppmärksam på eventuella
konkurrensförhållanden mellan sökanden och motparten.
De villkor för verkställandet som skall anges enligt 55 d § skall
bestämmas efter förhållandena i det enskilda fallet så att proportionalitet
råder mellan mål och medel (jfr avsnitt 6.5.4).
Av lagtexten framgår att man vid bedömningen av om en undersökning
skall beslutas skall beakta inte bara den olägenhet eller det men i övrigt
som undersökningen kan innebära för den som utsätts för den, utan också
andra motstående intressen. Härmed avses, förutom direkta följder för
den som utsätts för undersökningen, även indirekta verkningar av
tvångsmedelsanvändningen. Det kan t.ex. röra sig om intrång i tredje
mans rättsligt skyddade intressen. Som exempel på situationer där sådana
indirekta effekter kan uppstå kan nämnas en undersökning hos ett
massmedieföretag. Ett annat exempel där hänsynen till tredje mans
intressen kan ha stor betydelse är om det begärs att en undersökning skall
få göras på en plats som har anknytning till sådana yrkeskategorier som
avses i 36 kap. 5 § rättegångsbalken, t.ex. advokater, läkare och
familjerådgivare.
Tredje stycket
Intrångsundersökning får också beslutas om det skäligen kan antas att
någon har gjort sig skyldig till ett straffbart försök eller en straffbar
förberedelse till intrång. Lagrådet har föreslagit att hänvisningen till
försök och förberedelse placeras i paragrafens första stycke. Regeringen
har dock valt att placera hänvisningen i ett, i förhållande till
lagrådsremissen, nytt tredje stycke (jfr. t.ex. 41 § varumärkeslagen och
59 § patentlagen).

56 b §
Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den domstol där
rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i
fråga om behörig domstol vad som är bestämt om tvistemål som rör
intrång. Vad som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som skall tas upp i annan ordning än inför
domstol skall dock inte tillämpas.
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av
upphovsmannen eller upphovsmannens rättsinnehavare eller den som på
grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket. Om rättegång inte är
inledd, skall yrkandet framställas skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut
som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra
risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om
intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt skall en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då
rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan
uppkommit under rättegång.

Paragrafen, som är ny, innehåller regler om handläggningen av en fråga
om intrångsundersökning.
Första stycket
Ett yrkande om intrångsundersökning skall enligt huvudregeln prövas av
den domstol där en rättegång angående intrånget pågår. Pågår inte någon
sådan rättegång, skall frågan om intrångsundersökning tas upp av den
domstol som är behörig att pröva ett mål som rör intrång i den aktuella
rättigheten. Som framgår av avsnitt 6.5.1 innebär det att Stockholms
tingsrätt får exklusiv behörighet när det gäller vissa typer av upphovsrätts
intrång enligt 58 § upphovsrättslagen. För övriga slag av intrång gäller
rättegångsbalkens allmänna forumregler. Av tredje meningen följer att ett
yrkande om intrångsundersökning kan prövas av domstol utan hinder av
att den aktuella tvisten skall prövas av skiljemän.
Andra stycket
En fråga om intrångsundersökning får inte tas upp av domstolen utan
yrkande. Yrkandet kan på samma sätt som gäller enligt 15 kap. 5 §
andra stycket rättegångsbalken framställas muntligen vid en
förhandling eller skriftligen. Om frågan skall prövas i ett fristående
ärende, måste dock begäran om intrångsundersökning göras skriftligen
(se vidare fjärde stycket).
Som framgår av lagtexten är förutom upphovsmannen och dennes
rättsinnehavare en licenstagare behörig att ansöka om
intrångsundersökning. Se närmare avsnitt 6.5.2.
Tredje stycket
Den som framställningen avser skall, som huvudregel, få tillfälle att yttra
sig innan beslutet om intrångsundersökning meddelas. Om ett dröjsmål
skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för
utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas, får dock
rätten i enlighet med vad som anförs i avsnitt 6.6.2 omedelbart
meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats. Det kan t.ex.
vara fallet om undersökningen avser att söka efter olovligt kopierade
datorprogram eller efter handlingar som finns lagrade i datorer. Om
motparten får en förvarning om att sådant material eftersöks, kan han lätt
omintetgöra undersökningen genom att skaffa undan, förstöra eller
förvanska vad som kan utgöra bevismaterial.
Om domstolen anser att ett yrkande om intrångsundersökning inte skall
bifallas behöver motparten inte höras.
Meddelas ett beslut om intrångsundersökning skall framställningen
och beslutet därefter översändas till motparten. Om motparten senare ger
in ett yttrande skall domstolen ompröva beslutet. Upphävs beslutet efter
det att verkställighet skett skall, enligt 55 e §, åtgärder som vidtagits vid
verkställigheten gå åter i den mån det kan ske.
Fjärde stycket
En fristående fråga om intrångsundersökning handläggs enligt samma
regler som gäller när en fråga om sådan undersökning uppkommer i
rättegång. I den mån det inte sägs något annat i upphovsrättslagen skall
alltså rättegångsbalkens regler om rättegångsfrågor tillämpas (RB-
ärende). Detta innebär bl.a. att tingsrätten är domför med en lagfaren
domare (se 1 kap. 3 §; jfr 1 kap. 3 c § rättegångsbalken), att frågan kan
prövas av tingsrätten utan någon förhandling men att vid behov en
särskild förhandling kan sättas ut (se 42 kap. 12 § tredje stycket
rättegångsbalken), att frågan får avgöras utan hinder av att parterna eller
någon av dem uteblir från en sådan förhandling (se 44 kap. 7 §
rättegångsbalken) samt att frågan avgörs genom beslut (se 17 kap. 1 §
rättegångsbalken).

56 c §
Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om sökanden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas
motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa säkerhet, får domstolen
befria sökanden från det. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har
godkänts av motparten.
I fråga om överklagande av domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre domstol
gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Paragrafen, som är ny, innehåller regler om handläggningen av en fråga
om intrångsundersökning och regler om överklagande.
Första stycket
För att ett beslut om intrångsundersökning skall kunna meddelas gäller
att sökanden skall ställa säkerhet för den skada som kan tillfogas
motparten (avsnitt 6.5.5).
På motsvarande sätt som vid en begäran om vitesförbud har domstolen
möjlighet att i undantagsfall befria sökanden från att ställa säkerhet om
han eller hon inte förmår detta.
Hänvisningen till 2 kap. 25 § utsökningsbalken innebär att säkerheten
skall bestå av pant eller borgen. Hänvisningen till bestämmelsen i
utsökningsbalken innebär att också bankgaranti får godtas som säkerhet.
Vid domstolens prövning av säkerheten måste tas i beaktande att
säkerheten vid behov skall kunna realiseras och därvid täcka den
skadeståndsskyldighet som avses bli säkerställd (jfr prop. 1980/81:84 s.
234).
Andra stycket
När det gäller överklagande av ett beslut om intrångsundersökning
hänvisas till rättegångsbalkens regler om överklagande av beslut som
avses i 15 kap. Det innebär bl.a. att talan mot beslut i fråga om
intrångsundersökning skall föras särskilt (49 kap. 5 § första stycket 6 och
54 kap. 4 rättegångsbalken) och att högre rätt får meddela inhibition (52
kap. 7 § rättegångsbalken).

56 d §
Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen skall ha,
2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor för
verkställandet.

Paragrafen, som är ny, anger vilka villkor domstolen skall ställa upp för
verkställandet.
Första stycket
Domstolen har mot bakgrund av den intresseavvägning som skall utföras
enligt 55 a § andra stycket att ta ställning till omfattningen av
intrångsundersökningen och under vilka villkor som verkställigheten får
utföras.
Enligt punkt 1 har domstolen att inom ramen för sökandens begäran
ange vilket ändamålet med undersökningen skall vara; eftersökning av
föremål och/eller handlingar som kan antas vara av betydelse för
utredning om intrånget.
Enligt punkt 2 skall domstolen ange vilka föremål och handlingar som
får eftersökas. Som anförts i avsnitt 6.6.1 är det inte möjligt att alltid
uppge exakt vilka föremål eller handlingar som skall få eftersökas.
Domstolen bör dock sträva efter att precisera så noga som möjligt vilka
föremål och handlingar som får eftersökas. Förhållandena torde många
gånger vara sådana att domstolen inte kan precisera ett föremål mer exakt
än att ange vilket slags föremål det är och något om dess egenskaper eller
utformning. Motsvarande gäller handlingar. Det torde ofta vara
nödvändigt att ange en handling som en viss typ eller kategori av
handlingar vilken relateras till t.ex. affärstransaktioner avseende ett
misstänkt intrång eller till produkter som olovligen tillverkats eller sålts.
När det gäller begreppet handling och digitalt lagrad information
hänvisas till avsnitt 6.3.
Enligt punkt 3 skall domstolen ange vilka utrymmen som får
genomsökas. Inget hindrar att domstolen tillåter att undersökning sker i
samtliga motpartens lokaler. I möjligaste mån bör dock utrymmena
preciseras närmare.
Andra stycket
Om det behövs för att upprätthålla proportionalitet mellan mål och
medel, skall domstolen ta in ytterligare begränsande villkor i beslutet. Ett
exempel på ett sådant villkor kan vara att sökanden inte får närvara vid
förrättningen.

56 e §
Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan
om verkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, förfaller
det.
Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett förfarande om
saken, skall en åtgärd som företagits vid verkställigheten av
intrångsundersökningen omedelbart gå åter, i den utsträckning det är
möjligt. Detsamma gäller om ett beslut om intrångsundersökning
upphävs sedan verkställighet genomförts.

Paragrafen, som är ny, innehåller regler om tidsfrist för att ansöka om
verkställighet och återgång av intrångsundersökning, m.m.
Första stycket
Som framgår av avsnitt 6.6.3 gäller beslutet om intrångsundersökning
omedelbart. Beslutets rättsverkan kan naturligtvis upphöra om domstolen
finner anledning att ändra beslutet efter det att svaranden avgivit
yttrande. Detsamma gäller om beslutet ändras efter överklagande.
Ett beslut om intrångsundersökning förfaller, om verkställighet inte har
sökts senast en månad efter beslutet.
Skulle ansökan avvisas eller avslås efter yttrande av motparten, bör
denne i samband med beslutet kunna tillerkännas ersättning för
rättegångskostnader. Någon särskild bestämmelse om det har inte ansetts
nödvändig (jfr Fitger, Rättegångsbalken 15:13 och 49:12).
Andra stycket
Om ett yrkande om intrångsundersökning bifalls i ett fristående ärende,
måste sökanden inom en månad från det att verkställigheten avslutades
väcka talan angående intrånget för att åtgärder som företagits vid
verkställigheten av intrångsundersökningen inte skall gå åter. För det fall
tvisten skall prövas av skiljenämnd skall i stället skiljeförfarande inledas
inom samma tid.
När kronofogemyndighetens protokoll över förrättningen färdigställts
anses verkställigheten avslutad.
Talan anses väckt när sökanden ger in sin ansökan om stämning till
domstolen. I allmänhet torde det bli den domstol som har beviljat
intrångsundersökningen. Ett skiljeförfarande inleds normalt genom att
part hos motparten påkallar tillämpning av skiljeavtalet.
Väcks inte talan inom den stipulerade tiden, är den rättsföljd som
inträffar att åtgärder som vidtagits vid intrångsundersökningen skall gå
åter. Det gäller om det är möjligt. Vid en genomförd
intrångsundersökning kan självfallet inte den eftersökning och
granskning av föremål och handlingar som skett återgå. Däremot finns,
som nämns i avsnitt 6.8, utrymme för att fotografier, film- och
ljudupptagningar samt kopior av och utdrag ur affärshandlingar kan
överlämnas till den som utsatts för intrångsundersökningen.
Regeln att en åtgärd skall gå åter riktar sig både mot
kronofogdemyndigheten och en sökande som kan ha tillhandahållits
fotografier, handlingar m.m. Återgång skall ske automatiskt (jfr prop.
1980/81:84 s. 236).

56 f §
Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit
och med tillämpning av 1 3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap. 1 5 §§ samt 18
kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om
verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har
tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta
fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som
den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra
utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.
En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som
avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Paragrafen, som är ny, innehåller regler om verkställighet av beslut om
intrångsundersökning.
Första stycket
Frågor om verkställighet behandlas i avsnitt 6.7. Ett beslut om en
intrångsundersökning skall verkställas av kronofogdemyndigheten.
Verkställigheten sker på begäran av sökanden.
Kronofogdemyndigheten skall följa de villkor domstolen föreskrivit
(jfr 55 d §). I övrigt tillämpas reglerna i 1 3 kap. 16 kap.10 §, 17 kap.
1 5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken (se avsnitt 6.7).
Av hänvisningen till 16 kap. 10 § utsökningsbalken följer att
verkställigheten prövas av kronofogdemyndigheten i det län där
motparten har sitt hemvist eller egendom som skall eftersökas finns eller
där verkställighet annars med fördel kan äga rum. Sökandens motpart
skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om
intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande.
Myndigheten har rätt att bereda sig tillträde till motpartens lokaler och
kan ha rätt att gå igenom exempelvis affärs- och verksamhetshandlingar
för att söka efter de handlingar som domstolen har angett enligt 55 d §
första stycket andra punkten. Om myndigheten kan identifiera de angivna
handlingarna har myndigheten rätt att ta kopior eller göra utdrag av dessa
handlingar. Kronofogdemyndigheten har vidare rätt att fotografera och
göra filmupptagningar av exempelvis varumärkesförfalskade varor. Myn-
digheten har också befogenhet att göra ljudupptagningar, vilket kan ha
särskild relevans när det gäller piratproduktion av musik.
Kronofogdemyndigheten har dock inte rätt att avlägsna några föremål
eller originalhandlingar från de lokaler som undersöks.
Beträffande sekretessfrågor hänvisas till avsnitt 6.7.
Andra stycket
En intrångsundersökning får inte avse sådana handlingar som inte kan tas
i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken, dvs. skriftliga handlingar
vars innehåll omfattas av tystnadsplikt och skriftliga meddelanden mellan
en misstänkt och någon honom närstående eller mellan sådana närstående
inbördes. (Se närmare avsnitt 6.3).

56 g §
När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas har
motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I avvaktan på att biträdet
inställer sig får verkställigheten inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om
1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.
Vid verkställigheten får kronofogdemyndigheten anlita det biträde av
en sakkunnig som behövs.
Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för sökanden är
närvarande vid undersökningen för att bistå med upplysningar. Om ett
sådant tillstånd ges, skall myndigheten se till att sökanden eller ombudet
inte i större utsträckning än som kan motiveras av verkställigheten får
kännedom om förhållanden som kommer fram.

Paragrafen, som är ny, innehåller regler om verkställighet av beslut om
intrångsundersökning.
Första stycket
Den som avses med intrångsundersökningen har rätt att tillkalla en
juridisk rådgivare och ha denne närvarande vid verkställigheten.
Huvudregeln är att intrångsundersökningen inte får börja innan
rådgivaren har inställt sig. Skulle intrångsundersökningen bli onödigt
fördröjd genom att man väntar på en sådan person, får dock
undersökningen börja utan dennes närvaro. Vad som är en rimlig tid att
avvakta för att bereda en juridisk rådgivare möjlighet att inställa sig får
bedömas från fall till fall. I regel bör en timme vara tillräcklig.
Om det finns en risk att ändamålet med åtgärden inte uppnås t.ex. för
att ett dröjsmål bedöms medföra risk för att föremål och handlingar som
har betydelse för utredning om intrånget undanskaffas, förstörs eller
förvanskas behöver inte heller rådgivarens ankomst avvaktas.
Det är inget som hindrar att den som utsätts för
intrångsundersökningen tillkallar ett vittne att närvara vid
undersökningen.
Andra stycket
Kronofogdemyndigheten får anlita biträde av sakkunniga för att bistå vid
intrångsundersökningen. I många fall, och särskilt om en undersökning
skall avse föremål och handlingar som finns lagrade i datorer, torde
anlitande av sakkunniga ofta vara en förutsättning för undersökningens
genomförande. En sakkunnig skall vara en oberoende expert som är helt
fristående från sökanden. Det är kronofogdemyndigheten som beslutar
om vilka sakkunniga biträden som skall anlitas. Som nämns i avsnitt 6.7
måste kronofogdemyndigheten i varje enskilt fall pröva expertens
lämplighet och beakta eventuella jävsproblem.
Tredje stycket
Sökanden, eller ett ombud för honom eller henne, kan få tillstånd av
kronofogdemyndigheten att vara närvarande vid undersökningen för att
bistå med upplysningar. Ges ett sådant tillstånd skall myndigheten se till
att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än som behövs för
verkställigheten får kännedom om förhållanden som kommer fram.
Myndigheten får inte låta sökanden ha ett avgörande inflytande över
undersökningens genomförande (jfr 28 kap. 7 § tredje stycket
rättegångsbalken).
Om domstolen med stöd av 55 d § andra stycket förordnar att
sökanden eller dennes ombud inte får närvara vid undersökningen, kan
kronofogdemyndigheten inte tillåta att någon av dessa är närvarande.

56 h §
Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål samt kopior av
och utdrag ur handlingar skall förtecknas och hållas tillgängliga för
sökanden och motparten.

Paragrafen, som är ny, reglerar hur kronofogdemyndigheten skall hantera
material från verkställigheten av en intrångsundersökning.
Om kronofogdemyndigheten vid intrångsundersökningen t.ex.
fotograferat ett föremål eller tagit kopior av eller gjort utdrag ur
affärshandlingar, skall dessa handlingar antecknas i protokollet och också
hållas tillgängliga för parterna. Samma sak gäller i fråga om film- och
ljudupptagningar. (Se närmare avsnitt 6.7).
Som nämnts i kommentaren till 55 e § andra stycket skall sådana
handlingar som kronofogdemyndigheten har framställt i samband med
intrångsundersökningen överlämnas till den som varit föremål för
åtgärden, om talan inte väckts inom en månad från verkställighetens
avslutande.

57 §
Vad som sägs i 53 56 h §§ skall också tillämpas på rättighet som
skyddas genom föreskrift i 5 kap.

Paragrafen anger sanktionsbestämmelser för vissa upphovsrätten
närstående rättigheter.
Ändringen innebär att bestämmelserna om intrångsundersökning även
får tillämpas på rättighet som skyddas genom föreskrift i 5 kap.
upphovsrättslagen.
9.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen
(1960:644)
41 a 41 h §§
Paragraferna överensstämmer med 56 a 56 h §§ upphovsrättslagen.

42 §
Om en registrering av ett varumärke har upphävts genom ett beslut eller
en dom som har vunnit laga kraft, får domstolen inte döma till påföljd
eller besluta om annan åtgärd enligt 37 41 a §§.
I mål om sådant intrång skall domstolen, på yrkande av den mot vilken
talan förs, förklara målet vilande i avvaktan på att frågan om
registreringens hävande slutligen avgörs. Är talan härom inte väckt, skall
domstolen i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss tid
inom vilken sådan talan skall väckas.

Paragrafen innehåller förbud mot att döma till påföljd m.m. för
varumärkesintrång när registrering av varumärket upphört.
Ändringen i första stycket innebär att en intrångsundersökning inte får
beslutas för ett misstänkt intrång i ett varumärke, om registreringen har
upphävts genom ett avgörande som vunnit laga kraft. (Se avsnitt 6.9).
I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i paragrafen.

66 §
Vid intrång i ett gemenskapsvarumärke tillämpas bestämmelserna i 37 §
om ansvar för varumärkesintrång. I övrigt gäller 37 a 41 h §§, i den mån
inte något annat följer av rådets förordning om gemenskapsvarumärken.
Härvid skall vad som sägs om varumärkesintrång gälla intrång i
gemenskapsvarumärke.

Paragrafen anger vilka bestämmelser i den svenska varumärkeslagen som
skall vara tillämpliga vid ett intrång i ett gemenskapsvarumärke.
Ändringen innebär att en intrångsundersökning kan beslutas också vid
misstanke om intrång i ett gemenskapsvarumärke. (Se avsnitt 6.1).
9.3 Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837)
59 a 59 h §§
Paragraferna överensstämmer med 56 a 56 h §§ upphovsrättslagen.
Beträffande 59 b § bör särskilt anmärkas att enligt 65 § 4 skall talan
om patentintrång väckas vid Stockholms tingsrätt. Således skall också ett
yrkande om intrångsundersökning avseende patentintrång göras vid den
domstolen.

61 §
Om ett patent har upphävts eller förklarats ogiltigt genom ett beslut eller
en dom som har vunnit laga kraft, får domstolen inte enligt 57 60 §§
döma till straff, meddela vitesförbud, döma ut vite eller ersättning eller
förordna om säkerhetsåtgärd eller skyddsåtgärd.
Förs talan rörande patentintrång och gör den mot vilken talan förs
gällande att patentet är ogiltigt, får frågan om ogiltighet prövas endast
sedan talan om detta har väckts. Domstolen skall förelägga den som gör
gällande att patentet är ogiltigt att inom viss tid väcka sådan talan.
Förs i samma rättegång talan om patentintrång och talan om patentets
ogiltighet och är det med hänsyn till utredningen lämpligt att frågan
huruvida patentintrång föreligger avgörs särskilt för sig, får på begäran
av någon av parterna särskild dom ges i den frågan. Om särskild dom
ges, får domstolen förordna att målet om ogiltighet skall vila till dess
domen har vunnit laga kraft.

Paragrafen innehåller förbud mot att döma till påföljd m.m. för
patentintrång om ett patent upphävts eller förklarats ogiltigt.
Ändringen i första stycket innebär att en intrångsundersökning inte får
beslutas för ett misstänkt intrång i ett patent, om patentet har upphävts
eller förklarats ogiltigt genom ett avgörande som vunnit laga kraft. (Se
avsnitt 6.9).
I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i paragrafen.
9.4 Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen
(1970:485)

37 a 37 h §§
Paragraferna överensstämmer med 56 a 56 h §§ upphovsrättslagen.

39§
Har registrering av mönster hävts genom dom som vunnit laga kraft, får
inte dömas till straff, ersättning eller annan åtgärd enligt 35 38 §§.
Förs talan om mönsterintrång och gör den mot viken talan förs
gällande att mönsterregistreringen bör hävas, skall domstolen på hans
yrkande förklara målet vilande i avvaktan på att frågan om
registreringens hävande slutligt prövas. Är talan härom inte väckt, skall
domstolen i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss tid
inom vilken sådan talan skall väckas.

Paragrafen innehåller förbud mot att döma till påföljd m.m. för
mönsterintrång när registreringen av mönstret har upphört.
Ändringen i första stycket innebär att en intrångsundersökning inte får
beslutas för ett misstänkt intrång i ett mönster, om registreringen har
upphävts genom ett avgörande som vunnit laga kraft. (Se avsnitt 6.9).
I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i paragrafen.
9.5 Förslaget till lag om ändring i firmalagen (1974:156)
20 a 20 h §§
Paragraferna överensstämmer med 56 a 56 h §§ upphovsrättslagen.

21 §
För intrång i firma som är skyddad enbart på grund av registrering får ej
dömas till straff, ersättning eller annan åtgärd enligt 18 20 a § sedan
registreringen hävts genom dom som vunnit laga kraft.

Paragrafen innehåller ett förbud mot att döma till påföljd m.m. för
firmaintrång när registrering av firma upphört.
Ändringen innebär att en intrångsundersökning inte får beslutas för ett
misstänkt intrång i en registrerad firma, om registreringen har upphävts
genom ett lagakraftägande avgörande. (Se avsnitt 6.9).
9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1685) om
skydd för kretsmönster för halvledarprodukter
12 a 12 h §§
Paragraferna överensstämmer med 56 a 56 h §§ upphovsrättslagen.
9.7 Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen
(1997:306)
9 kap.
7 a 7 h §§
Paragraferna överensstämmer med 56 a 56 h §§ upphovsrättslagen.

12 kap.
2 §
Vid intrång i en gemenskapens växtförädlarrätt tillämpas bestämmelserna
i 9 kap. 1 § om ansvar för intrång i en växtförädlarrätt och 7 a h §§ om
intrångsundersökning.

Paragrafen anger vilka bestämmelser i den svenska växtförädlarrättslagen
som skall vara tillämpliga vid ett intrång i en gemenskapens
växtförädlarrätt.
Ändringen innebär att en intrångsundersökning kan beslutas också vid
misstanke om intrång i en gemenskapens växtförädlarrätt. (Se avsnitt
6.1).

AGREEMENT ON TRADE-
RELATED ASPECTS OF
INTELLECTUAL PROPERTY
RIGHTS
AVTAL OM HANDELS-
RELATERADE ASPEKTER AV
IMMATERIALRÄTTER

Article 50
Artikel 50
1. The judicial authorities shall
have the authority to order prompt
and effective provisional
measures:
1. De rättsliga myndigheterna skall
vara behöriga att besluta om
snabba och effektiva interimistiska
åtgärder

(a) to prevent an infringement of
any intellectual property right
from occuring, and in particular to
prevent the entry into the channels
of commerce in their jurisdiction
of goods, including imported
goods immediately after customs
clearance;
a) för att förebygga att intrång görs
i immaterialrätter, särskilt att
förhindra att varor, inbegripet
importerade varor, omedelbart
efter tullklarering släpps ut på
marknaden inom deras
behörighetsområde, och

(b) to preserve relevant evidence
in regard to the alleged
infringement.
(b) för att bevara bevisning av
betydelse för det påstådda
intrånget.

2. The judicial authorities shall
have the authority to adopt
provisional measures inaudita
altera parte where appropriate, in
particular where any delay is likely
to cause irreparable harm to the
right holder, or where there is a
demonstrable risk of evicence
being destroyed.
2. De rättsliga myndigheterna skall
vara behöriga att utan hörande av
motparten ( inaudita altera parte )
besluta om interimistiska åtgärder
i förekommande fall, särskilt om
ett dröjsmål kan antas vålla
rättighetshavaren oersättlig skada
eller när bevisning löper uppenbar
risk att förstöras.

3. The judicial authorities shall
have the authority to require the
applicant to provide any
reasonably available evidence in
order to satisfy themselves with a
sufficient degree of certainty that
the applicant is the right holder
and that the applicant s right is
being infringed or that such
infringement is imminent, and to
order the applicant to provide a
security or equivalent assurance
sufficient to protect the defendant
and to prevent abuse.
3. De rättsliga myndigheterna skall
vara behöriga att från den sökande
parten infordra skälig bevisning
för att med tillräcklig säkerhet
kunna bedöma om den sökande
parten är rättighetshavare och om
den sökande partens rätt är
föremål för intrång eller om sådant
intrång är nära förestånde, och att
ålägga den sökande parten att
ställa säkerhet dels för den skada
som kan tillfogas svaranden, och
dels för att förhindra missbruk.

4. Where provisional measures
have been adopted inaudita altera
parte, the parties affected shall be
given notice, without delay after
the execution of the measures at
the latest. A rewiew, including a
right to be heard, shall take place
upon request of the defendant with
a view to deciding, within a
reasonable period after the
notification of the measures,
whether these measures, shall be
modified, revoked or confirmed.
4. När interimistiska åtgärder har
beslutats utan att part har hörts
( inaudita altera parte ), skall
berörda parter underrättas utan
dröjsmål och senast efter att
åtgärderna verkställts. En
prövning, inbegripet rätt för part
att höras, skall efter begäran av
svaranden äga rum i syfte att inom
en skälig tidrymd efter
delgivningen av underrättelse om
åtgärder besluta om dessa skall
ändras, upphävas eller fastställas.

5. The applicant may be required
to supply other information
necessary for the identification of
the goods concerned by the
authority that will execute the
provisional measures.
5. Den sökande parten kan av den
myndighet som skall verkställa de
interimistiska åtgärderna komma
att avkrävas annan för identifiering
av de berörda varorna nödvändig
information.

6. Without prejudice to paragraph
4, provisional measures taken on
the basis of paragraphs 1 and 2
shall, upon request by the
defendant, be revoked or otherwise
cease to have effect, if proceedings
leading to a decision on the merits
of the case are not initiated within
a reasonable period, to be
determined by the judicial
authority ordering the measures
where a Member s law so permits
or, in the absence of such a
determination, not to exeed 20
working days or 31 calendar days,
whichever is the longer.
6. Utan inskränkning av punkt 4
skall, efter begäran av svaranden,
interimistiska åtgärder, vilka
beslutats på grundval av punkterna
1 och 2, upphävas eller upphöra att
gälla, om ett förfarande i syfte att
fatta slutligt beslut i ärendet inte
har inletts inom skälig tid, vars
längd, om en medlems lagstiftning
möjliggör detta, skall fastställas av
den rättsliga myndighet som
beslutat om åtgärderna eller, om
sådan tid inte fastställts, skall vara
den längsta tid som motsvaras av
antingen 20 arbetsdagar eller 31
kalenderdagar.

7. Where the provisional measures
are revoked or where they lapse
due to any act or omission by the
applicant, or where it is
subsequently found that there has
been no infringement or threat of
infringement of an intellectual
property right, the judicial
authorities shall have the authority
to order the applicant, upon
request of the defendant, to
provide the defendant appropriate
compensation for any injury
caused by these measures.
7. När interimistiska åtgärder
upphävs eller upphör att gälla på
grund av handling eller
underlåtelse från den sökande
partens sida eller när det
sedermera framkommer att en
immaterialrätt inte blivit utsatt för
intrång eller hot om intrång, skall
de rättsliga myndigheterna vara
behöriga att efter svarandens
begäran ålägga den sökande parten
att på lämpligt sätt gottgöra
svaranden för de av åtgärderna
orsakade skadorna.

8. To the extent that any
provisional measure can be
ordered as a result of
administrative procedures, such
procedures shall conform to
principles equivalent in substance
to those set forth in this Section.
8. I den utsträckning beslut om
interimistiska åtgärder kan fattas
som en följd av administrativa
förfaranden, skall dessa
förfaranden i allt väsentligt vara
förenliga med de i detta avsnitt
fastställda principerna.

Promemorians huvudsakliga innehåll
Under senare år har olovligt kommersiellt utnyttjande av andras verk,
produkter och varumärken ökat. Detta gäller exempelvis kopiering av
datorprogram och produktion av förfalskade exemplar av kläder, skivor,
etc. De motmedel som idag finns för innehavaren av en immateriell
rättighet är straffbestämmelser, de därav följande tvångsmedel,
vitesbestämmelser samt möjligheten till skadestånd.
I promemorian föreslås att rättighetsinnehavare skall kunna begära att
det görs en undersökning hos någon som kränkt en immateriell rättighet.
Allmän domstol skall kunna besluta om sådan undersökning om det med
hänsyn till omständigheterna skäligen kan antas att någon har vidtagit
eller står i begrepp att vidta en åtgärd som innebär överträdelse av eller
intrång i den immateriella rättigheten. Undersökningen skall kunna
omfatta dels de kopior, förfalskningar eller liknande som utgör själva
intrånget, dels handlingar som kan vara bevis på att ett intrång skett.
Undersökningen skall utföras av kronofogdemyndigheten.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den första april 1999.

Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att rubriken närmast före 53 § skall lyda Ansvar och
ersättningsskyldighet m.m.
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 55 a 55 h §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

55 a §

Om det med hänsyn till
omständigheterna skäligen kan
antas att någon har vidtagit eller
står i begrepp att vidta en åtgärd
som innebär ett intrång eller en
överträdelse som avses i 53 §, får
domstolen besluta att en
undersökning får göras hos denne
för att söka efter föremål som avses
i 55 § och efter handlingar som kan
ha betydelse för utredning om
intrånget eller överträdelsen. Ett
sådant beslut får meddelas bara om
vikten av att åtgärden vidtas är
tillräckligt stor för att uppväga den
olägenhet eller annat men som
åtgärden kan innebära för den som
drabbas av den eller för något
annat motstående intresse.

55 b §

Ett beslut om en undersökning
meddelas av den domstol där
rättegång angående intrånget eller
överträdelsen är anhängig. Är
någon sådan rättegång inte
anhängig, gäller i fråga om behörig
domstol vad som är bestämt i
rättegångsbalken om tvistemål. Vad
som sägs om inskränkning av
domstols behörighet i fråga om
tvist som skall tas upp i annan
ordning än inför domstol skall dock
inte tillämpas.

Fråga om undersökning får tas
upp endast på yrkande av
upphovsmannen eller hans
rättsinnehavare eller den som på
grund av upplåtelse har rätt att
utnyttja verket. Är rättegång inte
anhängig skall yrkandet framställas
skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för att
föremål och handlingar som har
betydelse för undersökningen
undanskaffas, förstörs eller
förvanskas.

55 c §

Ett beslut om undersökning får
meddelas endast om sökanden
ställer säkerhet hos domstolen för
den skada som kan tillfogas
motparten. Saknar sökanden
förmåga att ställa sådan säkerhet
får domstolen befria honom från
detta. I fråga om slaget av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten skall
prövas av domstolen, om den inte
har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
beslut om undersökning samt i
fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

55 d §

Ett beslut om undersökning skall
innehålla uppgifter om
1. ändamålet med
undersökningen,
2. vilka föremål och handlingar
som får eftersökas samt, i
förekommande fall,
3. begränsningar när det gäller
vilka utrymmen som får
genomsökas.
Domstolen får även meddela
andra föreskrifter för
verkställandet, om det behövs.

55 e §

Ett beslut om undersökning
gäller omedelbart till dess annat
bestäms. Beslutet förfaller om
verkställigheten av det inte
påbörjats inom en månad från
beslutet.

Om inte sökanden inom en
månad från verkställighetens
avslutande väcker talan eller på
annat sätt inleder ett förfarande om
saken, skall en åtgärd som
företagits vid verkställigheten av
undersökningen omedelbart gå
åter, i den mån det kan ske.

55 f §

Ett beslut om undersökning
verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
föreskrifter som domstolen har
meddelat och i övrigt enligt
utsökningsbalkens bestämmelser.
Myndigheten har rätt att ta kopior
av och göra utdrag ur sådana
handlingar som avses i 55 a §.

Undersökningen får inte avse en
skriftlig handling som avses i 27
kap. 2 rättegångsbalken.

55 g §

När en undersökning skall
genomföras har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde eller
annan. I avvaktan på att denne
inställer sig får undersökningen
inte börja. Detta gäller dock inte,
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. undersökningen har beslutats
enligt 55 b § tredje stycket.

För undersökningens
verkställighet får
kronofogdemyndigheten anlita
erforderligt biträde av sakkunnig
eller annan. Myndigheten får också
tillåta att sökanden eller ombud för
denne är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Därvid skall tillses
att sökanden eller ombudet inte i
större utsträckning än som behövs
för verkställigheten får kännedom
om förhållanden som kommer fram.

55 h §

Tas kopior av eller görs utdrag
ur handlingar skall dessa
förtecknas och hållas tillgängliga
för sökanden och motparten.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)
Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)
dels att 42 och 66 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 41 a 41 h §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

41 a §

Om det med hänsyn till
omständigheterna skäligen kan
antas att någon har vidtagit eller
står i begrepp att vidta en åtgärd
som innebär ett intrång, får
domstolen besluta att en
undersökning får göras hos denne
för att söka efter föremål som avses
i 41 § och efter handlingar som kan
antas ha betydelse för utredning om
intrånget. Ett sådant beslut får
meddelas bara om vikten av att
åtgärden vidtas är tillräckligt stor
för att uppväga det intrång eller
annat men som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse.

41 b §

Ett beslut om en undersökning
meddelas av den domstol där
rättegång angående intrånget är
anhängig. Är någon sådan
rättegång inte anhängig, gäller i
fråga om behörig domstol vad som
är bestämt i rättegångsbalken om
tvistemål. Vad som sägs om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

Fråga om undersökning får tas
upp endast på yrkande av den som
innehar ett varukännetecken enligt
1 3 §§ eller den som på grund av
licens har rätt att utnyttja
varukännetecknet. Är rättegång inte
anhängig skall yrkandet framställas
skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för att
föremål och handlingar som har
betydelse för undersökningen
undanskaffas, förstörs eller
förvanskas.

41 c §

Ett beslut om undersökning får
meddelas endast om sökanden
ställer säkerhet hos domstolen för
den skada som kan tillfogas
motparten. Saknar sökanden
förmåga att ställa sådan säkerhet
får domstolen befria honom från
detta. I fråga om slaget av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten skall
prövas av domstolen, om den inte
har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
beslut om undersökning samt i
fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

41 d §

Ett beslut om undersökning enligt
41 a § skall innehålla uppgifter om
1. ändamålet med
undersökningen,
2. vilka föremål och handlingar
som får eftersökas samt, i
förekommande fall,
3. begränsningar när det gäller
vilka utrymmen som får
genomsökas.
Domstolen får även meddela
andra föreskrifter för
verkställandet, om det behövs.

41 e §

Ett beslut om undersökning
gäller omedelbart till dess annat
bestäms. Beslutet förfaller om
verkställigheten av det inte
påbörjats inom en månad från
beslutet.

Om inte sökanden inom en
månad från verkställighetens
avslutande väcker talan eller på
annat sätt inleder ett förfarande om
saken, skall en åtgärd som
företagits vid verkställigheten av
undersökningen omedelbart gå
åter, i den mån det kan ske.

41 f §

Ett beslut om undersökning
verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
föreskrifter som domstolen har
meddelat och i övrigt enligt
utsökningsbalkens bestämmelser.
Myndigheten har rätt att ta kopior
av och göra utdrag ur sådana
handlingar som avses i 41 a §.
Undersökningen får inte avse en
skriftlig handling som avses i 27
kap. 2 rättegångsbalken.

41 g §

När en undersökning skall
genomföras har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde eller
annan. I avvaktan på att denne
inställer sig får undersökningen
inte börja. Detta gäller dock inte
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. undersökningen har beslutats
enligt 41 b § tredje stycket.

För undersökningens
verkställighet får
kronofogdemyndigheten anlita
erforderligt biträde av sakkunnig
eller annan. Myndigheten får också
tillåta att sökanden eller ombud för
denne är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Därvid skall tillses
att sökanden eller ombudet inte i
större utsträckning än som behövs
för verkställigheten får kännedom
om förhållanden som kommer fram.

41 h §

Tas kopior av eller görs utdrag
ur handlingar skall dessa
förtecknas och hållas tillgängliga
för sökanden och motparten.

42 §
Om en registrering av ett
varumärke har upphävts genom ett
beslut eller en dom som har vunnit
laga kraft, får rätten inte döma till
påföljd eller besluta om annan
åtgärd enligt 37 41 §§.
Om en registrering av ett
varumärke har upphävts genom ett
beslut eller en dom som har vunnit
laga kraft, får domstolen inte döma
till påföljd eller besluta om annan
åtgärd enligt 37 41 a §§.
I mål om sådant intrång skall
rätten, på yrkande av den mot
vilken talan föres, förklara målet
vilande i avbidan på att frågan om
registreringens havande slutligen
avgöres. Är talan härom icke väckt,
skall rätten i samband med
vilandeförklaringen förelägga
honom viss tid inom vilken sådan
talan skall väckas.
I mål om sådant intrång skall
domstolen, på yrkande av den mot
vilken talan förs, förklara målet
vilande i avvaktan på att frågan om
registreringens havande slutligen
avgörs. Är talan härom inte väckt,
skall domstolen i samband med
vilandeförklaringen förelägga
honom viss tid inom vilken sådan
talan skall väckas.

66 §
Vid intrång i ett
gemenskapsvarumärke tillämpas
bestämmelserna i 37 § om ansvar
för varumärkesintrång. I övrigt
gäller 37 a 41 §§, i den mån inte
något annat följer av rådets
förordning om
gemenskapsvarumärken. Härvid
skall vad som sägs om
varumärkesintrång gälla intrång i
gemenskapsvarumärke.
Vid intrång i ett
gemenskapsvarumärke tillämpas
bestämmelserna i 37 § om ansvar
för varumärkesintrång. I övrigt
gäller 37 a 41 h §§, i den mån inte
något annat följer av rådets
förordning om gemen-
skapsvarumärken. Härvid skall vad
som sägs om varumärkesintrång
gälla intrång i
gemenskapsvarumärke.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)
Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837) att det skall
införas åtta nya paragrafer, 59 a 59 h §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

59 a §

Om det med hänsyn till
omständigheterna skäligen kan
antas att någon har vidtagit eller
står i begrepp att vidta en åtgärd
som innebär ett intrång, får
domstolen besluta att en
undersökning får göras hos denne
för att söka efter föremål som avses
i 59 § och efter handlingar som kan
antas ha betydelse för utredning om
intrånget. Ett sådant beslut får
meddelas bara om vikten av att
åtgärden vidtas är tillräckligt stor
för att uppväga det intrång eller
annat men som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse.

59 b §

Ett beslut om en undersökning
meddelas av den domstol där
rättegång angående intrånget är
anhängig. Är någon sådan
rättegång inte anhängig, gäller i
fråga om behörig domstol vad som
är bestämt i rättegångsbalken om
tvistemål. Vad som sägs om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

Fråga om undersökning får tas
upp endast på yrkande av
patenthavaren eller den som på
grund av licens har rätt att utnyttja
uppfinningen. Är rättegång inte
anhängig skall yrkandet framställas
skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för att
föremål och handlingar som har
betydelse för undersökningen
undanskaffas, förstörs eller
förvanskas.

59 c §

Ett beslut om undersökning får
meddelas endast om sökanden
ställer säkerhet hos domstolen för
den skada som kan tillfogas
motparten. Saknar sökanden
förmåga att ställa sådan säkerhet
får domstolen befria honom från
detta. I fråga om slaget av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten skall
prövas av domstolen, om den inte
har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
beslut om undersökning samt i
fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

59 d §

Ett beslut om undersökning enligt
59 a § skall innehålla uppgifter om
1. ändamålet med
undersökningen,
2. vilka föremål och handlingar
som får eftersökas samt, i
förekommande fall,
3. begränsningar när det gäller
vilka utrymmen som får
genomsökas.
Domstolen får även meddela
andra föreskrifter för
verkställandet, om det behövs.

59 e §

Ett beslut om undersökning
gäller omedelbart till dess annat
bestäms. Beslutet förfaller om
verkställigheten av det inte
påbörjats inom en månad från
beslutet.

Om inte sökanden inom en
månad från verkställighetens
avslutande väcker talan eller på
annat sätt inleder ett förfarande om
saken, skall en åtgärd som
företagits vid verkställigheten av
undersökningen omedelbart gå
åter, i den mån det kan ske.

59 f §

Ett beslut om undersökning
verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
föreskrifter som domstolen har
meddelat och i övrigt enligt
utsökningsbalkens bestämmelser.
Myndigheten har rätt att ta kopior
av och göra utdrag ur sådana
handlingar som avses i 59 a §.
Undersökningen får inte avse en
skriftlig handling som avses i 27
kap. 2 rättegångsbalken.

59 g §

När en undersökning skall
genomföras har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde eller
annan. I avvaktan på att denne
inställer sig får undersökningen
inte börja. Detta gäller dock inte
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. undersökningen har beslutats
enligt 59 b § tredje stycket.

För undersökningens
verkställighet får
kronofogdemyndigheten anlita
erforderligt biträde av sakkunnig
eller annan. Myndigheten får också
tillåta att sökanden eller ombud för
denne är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Därvid skall tillses
att sökanden eller ombudet inte i
större utsträckning än som behövs
för verkställigheten får kännedom
om förhållanden som kommer fram.

59 h §

Tas kopior av eller görs utdrag
ur handlingar skall dessa
förtecknas och hållas tillgängliga
för sökanden och motparten.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)
Härigenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (1970:485) att
det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 37 a 37 h §§, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

37 a §

Om det med hänsyn till
omständigheterna skäligen kan
antas att någon har vidtagit eller
står i begrepp att vidta en åtgärd
som innebär ett intrång, får
domstolen besluta att en
undersökning får göras hos denne
för att söka efter föremål som avses
i 37 § och efter handlingar som kan
antas ha betydelse för utredning om
intrånget. Ett sådant beslut får
meddelas bara om vikten av att
åtgärden vidtas är tillräckligt stor
för att uppväga det intrång eller
annat men som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse.

37 b §

Ett beslut om en undersökning
meddelas av den domstol där
rättegång angående intrånget är
anhängig. Är någon sådan
rättegång inte anhängig, gäller i
fråga om behörig domstol vad som
är bestämt i rättegångsbalken om
tvistemål. Vad som sägs om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

Fråga om undersökning får tas
upp endast på yrkande av
mönsterhavaren eller den som på
grund av licens har rätt att utnyttja
mönstret. Är rättegång inte
anhängig skall yrkandet framställas
skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för att
föremål och handlingar som har
betydelse för undersökningen
undanskaffas, förstörs eller
förvanskas.

37 c §

Ett beslut om undersökning får
meddelas endast om sökanden
ställer säkerhet hos domstolen för
den skada som kan tillfogas
motparten. Saknar sökanden
förmåga att ställa sådan säkerhet
får domstolen befria honom från
detta. I fråga om slaget av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten skall
prövas av domstolen, om den inte
har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
beslut om undersökning samt i
fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

37 d §

Ett beslut om undersökning enligt
37 a § skall innehålla uppgifter om
1. ändamålet med
undersökningen,
2. vilka föremål och handlingar
som får eftersökas samt, i
förekommande fall,
3. begränsningar när det gäller
vilka utrymmen som får
genomsökas.
Domstolen får även meddela
andra föreskrifter för
verkställandet, om det behövs.

37 e §

Ett beslut om undersökning
gäller omedelbart till dess annat
bestäms. Beslutet förfaller om
verkställigheten av det inte
påbörjats inom en månad från
beslutet.

Om inte sökanden inom en
månad från verkställighetens
avslutande väcker talan eller på
annat sätt inleder ett förfarande om
saken, skall en åtgärd som
företagits vid verkställigheten av
undersökningen omedelbart gå
åter, i den mån det kan ske.

37 f §

Ett beslut om undersökning
verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
föreskrifter som domstolen har
meddelat och i övrigt enligt
utsökningsbalkens bestämmelser.
Myndigheten har rätt att ta kopior
av och göra utdrag ur sådana
handlingar som avses i 37 a §.
Undersökningen får inte avse en
skriftlig handling som avses i 27
kap. 2 rättegångsbalken.

37 g §

När en undersökning skall
genomföras har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde eller
annan. I avvaktan på att denne
inställer sig får undersökningen
inte börja. Detta gäller dock inte
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. har beslutats enligt 37 b §
undersökningen tredje stycket.

För undersökningens
verkställighet får
kronofogdemyndigheten anlita
erforderligt biträde av sakkunnig
eller annan. Myndigheten får också
tillåta att sökanden eller ombud för
denne är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Därvid skall tillses
att sökanden eller ombudet inte i
större utsträckning än som behövs
för verkställigheten får kännedom
om förhållanden som kommer fram.

37 h §

Tas kopior av eller görs utdrag
ur handlingar skall dessa
förtecknas och hållas tillgängliga
för sökanden och motparten.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)
Härigenom föreskrivs i fråga om firmalagen (1974:156)
dels att 21 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 20 a 20 h §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

20 a §

Om det med hänsyn till
omständigheterna skäligen kan
antas att någon har vidtagit eller
står i begrepp att vidta en åtgärd
som innebär ett intrång, får
domstolen besluta att en
undersökning får göras hos denne
för att söka efter föremål som avses
i 20 § och efter handlingar som kan
antas ha betydelse för utredning om
intrånget. Ett sådant beslut får
meddelas bara om vikten av att
åtgärden vidtas är tillräckligt stor
för att uppväga det intrång eller
annat men som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat mot-stående
intresse.

20 b §

Ett beslut om en undersökning
meddelas av den domstol där
rättegång angående intrånget är
anhängig. Är någon sådan
rättegång inte anhängig, gäller i
fråga om behörig domstol vad som
är bestämt i rättegångsbalken om
tvistemål. Vad som sägs om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

Fråga om undersökning får tas
upp endast på yrkande av den som
lider skada av kännetecknet eller
dess användning. Är rättegång inte
anhängig skall yrkandet framställas
skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för att
föremål och handlingar som har
betydelse för undersökningen
undanskaffas, förstörs eller
förvanskas.

20 c §

Ett beslut om undersökning får
meddelas endast om sökanden
ställer säkerhet hos domstolen för
den skada som kan tillfogas
motparten. Saknar sökanden
förmåga att ställa sådan säkerhet
får domstolen befria honom från
detta. I fråga om slaget av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten skall
prövas av domstolen, om den inte
har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
beslut om undersökning samt i
fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

20 d §

Ett beslut om undersökning enligt
20 a § skall innehålla uppgifter om
1. ändamålet med
undersökningen,
2. vilka föremål och handlingar
som får eftersökas samt, i
förekommande fall,
3. begränsningar när det gäller
vilka utrymmen som får
genomsökas.
Domstolen får även meddela
andra föreskrifter för
verkställandet, om det behövs.

20 e §

Ett beslut om undersökning
gäller omedelbart till dess annat
bestäms. Beslutet förfaller om
verkställigheten av det inte
påbörjats inom en månad från
beslutet.

Om inte sökanden inom en
månad från verkställighetens
avslutande väcker talan eller på
annat sätt inleder ett förfarande om
saken, skall en åtgärd som
företagits vid verkställigheten av
undersökningen omedelbart gå
åter, i den mån det kan ske.

20 f §

Ett beslut om undersökning
verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
föreskrifter som domstolen har
meddelat och i övrigt enligt
utsökningsbalkens bestämmelser.
Myndigheten har rätt att ta kopior
av och göra utdrag ur sådana
handlingar som avses i 20 a §.
Undersökningen får inte avse en
skriftlig handling som avses i 27
kap. 2 rättegångsbalken.

20 g §

När en undersökning skall
genomföras har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde eller
annan. I avvaktan på att denne
inställer sig får undersökningen
inte börja. Detta gäller dock inte
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. undersökningen har beslutats
enligt 20 b § tredje stycket.

För undersökningens
verkställighet får
kronofogdemyndigheten anlita
erforderligt biträde av sakkunnig
eller annan. Myndigheten får också
tillåta att sökanden eller ombud för
denne är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Därvid skall tillses
att sökanden eller ombudet inte i
större utsträckning än som behövs
för verkställigheten får kännedom
om förhållanden som kommer fram.

20 h §

Tas kopior av eller görs utdrag
ur handlingar skall dessa
förtecknas och hållas tillgängliga
för sökanden och motparten.

21 §
För intrång i firma som är
skyddad enbart på grund av
registrering får ej dömas till straff,
ersättning eller säkerhetsåtgärd
enligt 18 20 § sedan registreringen
hävts genom dom som vunnit laga
kraft.
För intrång i firma som är
skyddad enbart på grund av
registrering får ej dömas till straff,
ersättning eller säkerhetsåtgärd
enligt 18 20 a § sedan
registreringen hävts genom dom
som vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för
kretsmönster för halvledarprodukter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1685) om skydd för
kretsmönster för halvledarprodukter att det i lagen skall införas åtta nya
paragrafer, 12 a 12 h §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

12 a §

Om det med hänsyn till
omständigheterna skäligen kan
antas att någon har vidtagit eller
står i begrepp att vidta en åtgärd
som innebär ett intrång, får
domstolen besluta att en
undersökning får göras hos denne
för att söka efter föremål som avses
i 12 § och efter handlingar som kan
antas ha betydelse för utredning om
intrånget. Ett sådant beslut får
meddelas bara om vikten av att
åtgärden vidtas är tillräckligt stor
för att uppväga det intrång eller
annat men som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse.

12 b §

Ett beslut om en undersökning
meddelas av den domstol där
rättegång angående intrånget är
anhängig. Är någon sådan
rättegång inte anhängig, gäller i
fråga om behörig domstol vad som
är bestämt i rättegångsbalken om
tvistemål. Vad som sägs om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

Fråga om undersökning får tas
upp endast på yrkande av
innehavaren av kretsmönstret eller
den som på grund av licens har rätt
att utnyttja kretsmönstret. Är
rättegång inte anhängig skall
yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för att
föremål och handlingar som har
betydelse för undersökningen
undanskaffas, förstörs eller
förvanskas.

12 c §

Ett beslut om undersökning får
meddelas endast om sökanden
ställer säkerhet hos domstolen för
den skada som kan tillfogas
motparten. Saknar sökanden
förmåga att ställa sådan säkerhet
får domstolen befria honom från
detta. I fråga om slaget av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten skall
prövas av domstolen, om den inte
har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
beslut om undersökning samt i
fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

12 d §

Ett beslut om undersökning enligt
12 a § skall innehålla uppgifter om
1. ändamålet med
undersökningen,
2. vilka föremål och handlingar
som får eftersökas samt, i
förekommande fall,
3. begränsningar när det gäller
vilka utrymmen som får
genomsökas.
Domstolen får även meddela
andra föreskrifter för
verkställandet, om det behövs.

12 e §

Ett beslut om undersökning
gäller omedelbart till dess annat
bestäms. Beslutet förfaller om
verkställigheten av det inte
påbörjats inom en månad från
beslutet.

Om inte sökanden inom en
månad från verkställighetens
avslutande väcker talan eller på
annat sätt inleder ett förfarande om
saken, skall en åtgärd som
företagits vid verkställigheten av
undersökningen omedelbart gå
åter, i den mån det kan ske.

12 f §

Ett beslut om undersökning
verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
föreskrifter som domstolen har
meddelat och i övrigt enligt
utsökningsbalkens bestämmelser.
Myndigheten har rätt att ta kopior
av och göra utdrag ur sådana
handlingar som avses i 12 a §.
Undersökningen får inte avse en
skriftlig handling som avses i 27
kap. 2 rättegångsbalken.

12 g §

När en undersökning skall
genomföras har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde eller
annan. I avvaktan på att denne
inställer sig får undersökningen
inte börja. Detta gäller dock inte
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. undersökningen har beslutats
enligt 12 b § tredje stycket.

För undersökningens
verkställighet får
kronofogdemyndigheten anlita
erforderligt biträde av sakkunnig
eller annan. Myndigheten får också
tillåta att sökanden eller ombud för
denne är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Därvid skall tillses
att sökanden eller ombudet inte i
större utsträckning än som behövs
för verkställigheten får kännedom
om förhållanden som kommer fram.

12 h §

Tas kopior av eller görs utdrag
ur handlingar skall dessa
förtecknas och hållas tillgängliga
för sökanden och motparten.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)
Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1997:306) att
det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 9 kap. 7 a 7 h §§, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 kap.

7 a §

Om det med hänsyn till
omständigheterna skäligen kan
antas att någon har vidtagit eller
står i begrepp att vidta en åtgärd
som innebär ett intrång, får
domstolen besluta att en
undersökning får göras hos denne
för att söka efter föremål som avses
i 7 § och efter handlingar som kan
antas ha betydelse för utredning om
intrånget. Ett sådant beslut får
meddelas bara om vikten av att
åtgärden vidtas är tillräckligt stor
för att uppväga det intrång eller
annat men som åtgärden inne-bär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse.

7 b §

Ett beslut om en undersökning
meddelas av den domstol där
rättegång angående intrånget är
anhängig. Är någon sådan
rättegång inte anhängig, gäller i
fråga om behörig domstol vad som
är bestämt i rättegångsbalken om
tvistemål. Vad som sägs om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

Fråga om undersökning får tas
upp endast på yrkande av
innehavaren av växtförädlarrätten
eller den som på grund av licens
har rätt att utnyttja växtsorten. Är
rättegång inte anhängig skall
yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för att
föremål och handlingar som har
betydelse för undersökningen
undanskaffas, förstörs eller
förvanskas.

7 c §

Ett beslut om undersökning får
meddelas endast om sökanden
ställer säkerhet hos domstolen för
den skada som kan tillfogas
motparten. Saknar sökanden
förmåga att ställa sådan säkerhet
får domstolen befria honom från
detta. I fråga om slaget av
säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningbalken. Säkerheten skall
prövas av domstolen, om den inte
har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
beslut om undersökning samt i
fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

7 d §

Ett beslut om undersökning enligt
7 a § skall innehålla uppgifter om
1. ändamålet med
undersökningen,
2. vilka föremål och handlingar
som får eftersökas samt, i
förekommande fall,
3. begränsningar när det gäller
vilka utrymmen som får
genomsökas.
Domstolen får även meddela
andra föreskrifter för
verkställandet, om det behövs.

7 e §

Ett beslut om undersökning
gäller omedelbart till dess annat
bestäms. Beslutet förfaller om
verkställigheten av det inte
påbörjats inom en månad från
beslutet.

Om inte sökanden inom en
månad från verkställighetens
avslutande väcker talan eller på
annat sätt inleder ett förfarande om
saken, skall en åtgärd som
företagits vid verkställigheten av
undersökningen omedelbart gå
åter, i den mån det kan ske.

7 f §

Ett beslut om undersökning
verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
föreskrifter som domstolen har
meddelat och i övrigt enligt
utsökningsbalkens bestämmelser.
Myndigheten har rätt att ta kopior
av och göra utdrag ur sådana
handlingar som avses i 7 a §.
Undersökningen får inte avse en
skriftlig handling som avses i 27
kap. 2 rättegångsbalken.

7 g §

När en undersökning skall
genomföras har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde eller
annan. I avvaktan på att denne
inställer sig får undersökningen
inte börja. Detta gäller dock inte
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. undersökningen har beslutats
enligt 7 b § tredje stycket.

För undersökningens
verkställighet får
kronofogdemyndigheten anlita
erforderligt biträde av sakkunnig
eller annan. Myndigheten får också
tillåta att sökanden eller ombud för
denne är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Därvid skall tillses
att sökanden eller ombudet inte i
större utsträckning än som behövs
för verkställigheten får kännedom
om förhållanden som kommer fram.

7 h §

Tas kopior av eller görs utdrag
ur handlingar skall dessa
förtecknas och hållas tillgängliga
för sökanden och motparten.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Förteckning över remissinstanser
Remissyttranden över Justitiedepartementets promemoria Ny
skyddsåtgärd vid immaterialrättsintrång (Ds 1998:24) har avgetts av
Hovrätten för Övre Norrland, Malmö tingsrätt, Patentbesvärsrätten,
Justitiekanslern, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Domstolsverket,
Generaltullstyrelsen, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Patent- och
registreringsverket, Riksskatteverket, Statens växtsortnämnd, Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Business Software
Alliance, COPYSWEDE, Datorprogramföretagens Intresseförening mot
Illegal Kopiering, Föreningen Svenska Tonsättares Internationella
Musikbyrå (STIM), Föreningen Svensk Form, Föreningen Svensk
Programvaruindustri, Föreningen Sveriges Kronofogdar, Företagarnas
Riksorganisation, Svensk Handel, Konstnärliga och Litterära
Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Stockholms handelskammare,
Svenska artisters och musikers intresseorganisation (SAMI), Svenska
Föreningen för Industriellt Rättsskydd, Svenska Förläggareföreningen,
Svenska gruppen av the International Federation for the Phonographic
Industry (IFPI), Svenska Industrins Patentingenjörers Förening (SIPF),
Svenska Patentombudsföreningen (SPOF), Svenska
Uppfinnareföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
Författarförbund, Sveriges Industriförbund och Sveriges
Videodistributörers Förening.
Dessutom har yttrande inkommit från Sveriges Branschförening
MDTS och Svenska IT-företagens Organisation.
Svenska Fotografernas Upphovsrättsråd och Svenska föreningen för
upphovsrätt har inte kommit in med något yttrande.

Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att rubriken närmast före 53 § skall lyda Ansvar och
ersättningsskyldighet m.m. ,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 55 a 55 h §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

55 a §

Om det skäligen kan antas att
någon har gjort eller förbereder ett
intrång eller en överträdelse som
avses i 53 §, får domstolen besluta
att en undersökning får göras hos
denna för att söka efter föremål
som avses i 55 § och efter
handlingar som kan antas ha
betydelse för utredning om
intrånget eller överträdelsen
(intrångsundersökning).
Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om skälen för åtgärden
uppväger den olägenhet eller det
men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse.

55 b §

Ett beslut om
intrångsundersökning meddelas av
den domstol där rättegång som rör
intrånget pågår. Om rättegång inte
är inledd, gäller i fråga om behörig
domstol vad som är bestämt om
tvistemål som rör intrång. Vad som
sägs i rättegångsbalken om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

En fråga om
intrångsundersökning får tas upp
endast på yrkande av
upphovsmannen eller
upphovsmannens rättsinnehavare
eller den som på grund av
upplåtelse har rätt att utnyttja
verket. Om rättegång inte är inledd,
skall yrkandet framställas
skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig. Rätten får dock
omedelbart meddela ett beslut som
gäller till dess annat har beslutats,
om ett dröjsmål skulle medföra risk
för att föremål eller handlingar
som har betydelse för utredning om
intrånget skaffas undan, förstörs
eller förvanskas.
I övrigt skall en fråga om
intrångsundersökning som
uppkommer då rättegång inte är
inledd handläggas på samma sätt
som om frågan uppkommit under
rättegång.

55 c §

Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om sökanden ställer
säkerhet hos domstolen för den
skada som kan tillfogas motparten.
Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria
sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25
§ utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga
om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

55 d §

Ett beslut om
intrångsundersökning skall
innehålla uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen
skall ha,
2. vilka föremål och handlingar
som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får
genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen
även förordna om andra villkor för
verkställandet.

55 e §

Ett beslut om
intrångsundersökning gäller
omedelbart. Om ansökan om
verkställighet inte har gjorts inom
en månad från beslutet, förfaller
det.

Om sökanden inte inom en
månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på
något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en
åtgärd som företagits vid
verkställigheten av
intrångsundersökningen
omedelbart gå åter, i den
utsträckning det är möjligt.
Detsamma gäller om ett beslut om
intrångsundersökning upphävs
sedan verkställighet genomförts.

55 f §

Ett beslut om
intrångsundersökning verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
villkor som domstolen har
föreskrivit och med tilllämpning av
1 3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap. 1 5
§§ samt 18 kap. utsökningsbalken.
Sökandens motpart skall
underrättas om verkställigheten
endast om beslutet om
intrångsundersökning har
tillkommit efter sökandens hörande.
Myndigheten har rätt att ta
fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana
föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta
kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får
söka efter.

En intrångsundersökning får inte
omfatta en skriftlig handling som
avses i 27 kap. 2 §
rättegångsbalken.

55 g §

När ett beslut om
intrångsundersökning skall
verkställas har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer
sig får verkställigheten inte
påbörjas. Detta gäller dock inte,
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet
med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får
kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som
behövs.
Myndigheten får tillåta att
sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant
tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte
i större utsträckning än som kan
motiveras av verkställigheten får
kännedom om förhållanden som
kommer fram.

55 h §

Fotografier och film- och
ljudupptagningar av föremål samt
kopior av och utdrag ur handlingar
skall förtecknas och hållas
tillgängliga för sökanden och
motparten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)
Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)
dels att 42 och 66 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 41 a 41 h §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

41 a §

Om det skäligen kan antas att
någon har gjort eller förbereder ett
intrång, får domstolen besluta att
en undersökning får göras hos
denna för att söka efter föremål
som avses i 41 § och efter
handlingar som kan antas ha
betydelse för utredning om
intrånget (intrångsundersökning).
Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om skälen för åtgärden
uppväger den olägenhet eller det
men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse.

41 b §

Ett beslut om
intrångsundersökning meddelas av
den domstol där rättegång som rör
intrånget pågår. Om rättegång inte
är inledd, gäller i fråga om behörig
domstol vad som är bestämt om
tvistemål som rör intrång. Vad som
sägs i rättegångsbalken om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

En fråga om
intrångsundersökning får tas upp
endast på yrkande av den som
innehar ett varukännetecken enligt
1 3 §§ eller den som på grund av
licens har rätt att utnyttja
varukännetecknet. Om rättegång
inte är inledd, skall yrkandet
framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig. Rätten får dock
omedelbart meddela ett beslut som
gäller till dess annat har beslutats,
om ett dröjsmål skulle medföra risk
för att föremål eller handlingar
som har betydelse för utredning om
intrånget skaffas undan, förstörs
eller förvanskas.
I övrigt skall en fråga om
intrångsundersökning som
uppkommer då rättegång inte är
inledd handläggas på samma sätt
som om frågan uppkommit under
rättegång.

41 c §

Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om sökanden ställer
säkerhet hos domstolen för den
skada som kan tillfogas motparten.
Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria
sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25
§ utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga
om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

41 d §

Ett beslut om
intrångsundersökning skall
innehålla uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen
skall ha,
2. vilka föremål och handlingar
som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får
genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen
även förordna om andra villkor för
verkställandet.

41 e §

Ett beslut om
intrångsundersökning gäller
omedelbart. Om ansökan om
verkställighet inte har gjorts inom
en månad från beslutet, förfaller
det.

Om sökanden inte inom en
månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på
något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en
åtgärd som företagits vid
verkställigheten av
intrångsundersökningen
omedelbart gå åter, i den
utsträckning det är möjligt.
Detsamma gäller om ett beslut om
intrångsundersökning upphävs
sedan verkställighet genomförts.

41 f §

Ett beslut om
intrångsundersökning verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
villkor som domstolen har
föreskrivit och med tilllämpning av
1 3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap. 1 5
§§ samt 18 kap. utsökningsbalken.
Sökandens motpart skall
underrättas om verkställigheten
endast om beslutet om
intrångsundersökning har
tillkommit efter sökandens hörande.
Myndigheten har rätt att ta
fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana
föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta
kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får
söka efter.

En intrångsundersökning får inte
omfatta en skriftlig handling som
avses i 27 kap. 2 §
rättegångsbalken.

41 g §

När ett beslut om
intrångsundersökning skall
verkställas har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer
sig får verkställigheten inte
påbörjas. Detta gäller dock inte,
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet
med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får
kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som
behövs.
Myndigheten får tillåta att
sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant
tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte
i större utsträckning än som kan
motiveras av verkställigheten får
kännedom om förhållanden som
kommer fram.

41 h §

Fotografier och film- och
ljudupptagningar av föremål samt
kopior av och utdrag ur handlingar
skall förtecknas och hållas
tillgängliga för sökanden och
motparten.

42 §
Om en registrering av ett
varumärke har upphävts genom ett
beslut eller en dom som har vunnit
laga kraft, får rätten inte döma till
påföljd eller besluta om annan
åtgärd enligt 37 41 §§.
Om en registrering av ett
varumärke har upphävts genom ett
beslut eller en dom som har vunnit
laga kraft, får domstolen inte döma
till påföljd eller besluta om annan
åtgärd enligt 37 41 a §§.
I mål om sådant intrång skall
rätten, på yrkande av den mot
vilken talan föres, förklara målet
vilande i avbidan på att frågan om
registreringens hävande slutligen
avgöres. Är talan härom icke väckt,
skall rätten i samband med
vilandeförklaringen förelägga
honom viss tid inom vilken sådan
talan skall väckas.
I mål om sådant intrång skall
domstolen, på yrkande av den mot
vilken talan förs, förklara målet
vilande i avvaktan på att frågan om
registreringens hävande slutligen
avgörs. Är talan härom inte väckt,
skall domstolen i samband med
vilandeförklaringen förelägga
honom viss tid inom vilken sådan
talan skall väckas.

66 §
Vid intrång i ett
gemenskapsvarumärke tillämpas
bestämmelserna i 37 § om ansvar
för varumärkesintrång. I övrigt
gäller 37 a 41 §§, i den mån inte
något annat följer av rådets
förordning om
gemenskapsvarumärken. Härvid
skall vad som sägs om
varumärkesintrång gälla intrång i
gemenskapsvarumärke.
Vid intrång i ett
gemenskapsvarumärke tillämpas
bestämmelserna i 37 § om ansvar
för varumärkesintrång. I övrigt
gäller 37 a 41 h §§, i den mån inte
något annat följer av rådets
förordning om gemen-
skapsvarumärken. Härvid skall vad
som sägs om varumärkesintrång
gälla intrång i
gemenskapsvarumärke.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

3 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)
Härigenom föreskrivs att det i patentlagen (1967:837) skall införas åtta
nya paragrafer, 59 a 59 h §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

59 a §

Om det skäligen kan antas att
någon har gjort eller förbereder ett
intrång, får domstolen besluta att
en undersökning får göras hos
denna för att söka efter föremål
som avses i 59 § och efter
handlingar som kan antas ha
betydelse för utredning om
intrånget (intrångsundersökning).
Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om skälen för åtgärden
uppväger den olägenhet eller det
men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse..

59 b §

Ett beslut om
intrångsundersökning meddelas av
den domstol där rättegång som rör
intrånget pågår. Om rättegång inte
är inledd, gäller i fråga om behörig
domstol vad som är bestämt om
tvistemål som rör intrång. Vad som
sägs i rättegångsbalken om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

En fråga om
intrångsundersökning får tas upp
endast på yrkande av
patenthavaren eller den som på
grund av licens har rätt att utnyttja
uppfinningen. Om rättegång inte är
inledd, skall yrkandet framställas
skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig. Rätten får dock
omedelbart meddela ett beslut som
gäller till dess annat har beslutats,
om ett dröjsmål skulle medföra risk
för att föremål eller handlingar
som har betydelse för utredning om
intrånget skaffas undan, förstörs
eller förvanskas.
I övrigt skall en fråga om
intrångsundersökning som
uppkommer då rättegång inte är
inledd handläggas på samma sätt
som om frågan uppkommit under
rättegång.

59 c §

Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om sökanden ställer
säkerhet hos domstolen för den
skada som kan tillfogas motparten.
Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria
sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25
§ utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga
om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

59 d §

Ett beslut om
intrångsundersökning skall
innehålla uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen
skall ha,
2. vilka föremål och handlingar
som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får
genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen
även förordna om andra villkor för
verkställandet.

59 e §

Ett beslut om
intrångsundersökning gäller
omedelbart. Om ansökan om
verkställighet inte har gjorts inom
en månad från beslutet, förfaller
det.

Om sökanden inte inom en
månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på
något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en
åtgärd som företagits vid
verkställigheten av
intrångsundersökningen
omedelbart gå åter, i den
utsträckning det är möjligt.
Detsamma gäller om ett beslut om
intrångsundersökning upphävs
sedan verkställighet genomförts.

59 f §

Ett beslut om
intrångsundersökning verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
villkor som domstolen har
föreskrivit och med tilllämpning av
1 3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap. 1 5
§§ samt 18 kap. utsökningsbalken.
Sökandens motpart skall
underrättas om verkställigheten
endast om beslutet om
intrångsundersökning har
tillkommit efter sökandens hörande.
Myndigheten har rätt att ta
fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana
föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta
kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får
söka efter.

En intrångsundersökning får inte
omfatta en skriftlig handling som
avses i 27 kap. 2 §
rättegångsbalken.

59 g §

När ett beslut om
intrångsundersökning skall
verkställas har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer
sig får verkställigheten inte
påbörjas. Detta gäller dock inte,
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet
med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får
kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som
behövs.
Myndigheten får tillåta att
sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant
tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte
i större utsträckning än som kan
motiveras av verkställigheten får
kännedom om förhållanden som
kommer fram.

59 h §

Fotografier och film- och
ljudupptagningar av föremål samt
kopior av och utdrag ur handlingar
skall förtecknas och hållas
tillgängliga för sökanden och
motparten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

3 Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen
(1970:485)
Härigenom föreskrivs att det i mönsterskyddslagen (1970:485) skall
införas åtta nya paragrafer, 37 a 37 h §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

37 a §

Om det skäligen kan antas att
någon har gjort eller förbereder ett
intrång, får domstolen besluta att
en undersökning får göras hos
denna för att söka efter föremål
som avses i 37 § och efter
handlingar som kan antas ha
betydelse för utredning om
intrånget (intrångsundersökning).
Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om skälen för åtgärden
uppväger den olägenhet eller det
men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse.

37 b §

Ett beslut om
intrångsundersökning meddelas av
den domstol där rättegång som rör
intrånget pågår. Om rättegång inte
är inledd, gäller i fråga om behörig
domstol vad som är bestämt om
tvistemål som rör intrång. Vad som
sägs i rättegångsbalken om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

En fråga om
intrångsundersökning får tas upp
endast på yrkande av
mönsterhavaren eller den som på
grund av licens har rätt att utnyttja
mönstret. Om rättegång inte är
inledd, skall yrkandet framställas
skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig. Rätten får dock
omedelbart meddela ett beslut som
gäller till dess annat har beslutats,
om ett dröjsmål skulle medföra risk
för att föremål eller handlingar
som har betydelse för utredning om
intrånget skaffas undan, förstörs
eller förvanskas.
I övrigt skall en fråga om
intrångsundersökning som
uppkommer då rättegång inte är
inledd handläggas på samma sätt
som om frågan uppkommit under
rättegång.

37 c §

Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om sökanden ställer
säkerhet hos domstolen för den
skada som kan tillfogas motparten.
Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria
sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25
§ utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga
om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

37 d §

Ett beslut om
intrångsundersökning skall
innehålla uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen
skall ha,
2. vilka föremål och handlingar
som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får
genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen
även förordna om andra villkor för
verkställandet.

37 e §

Ett beslut om
intrångsundersökning gäller
omedelbart. Om ansökan om
verkställighet inte har gjorts inom
en månad från beslutet, förfaller
det.

Om sökanden inte inom en
månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på
något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en
åtgärd som företagits vid
verkställigheten av
intrångsundersökningen
omedelbart gå åter, i den
utsträckning det är möjligt.
Detsamma gäller om ett beslut om
intrångsundersökning upphävs
sedan verkställighet genomförts.

37 f §

Ett beslut om
intrångsundersökning verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
villkor som domstolen har
föreskrivit och med tilllämpning av
1 3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap. 1 5
§§ samt 18 kap. utsökningsbalken.
Sökandens motpart skall
underrättas om verkställigheten
endast om beslutet om
intrångsundersökning har
tillkommit efter sökandens hörande.
Myndigheten har rätt att ta
fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana
föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta
kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får
söka efter.

En intrångsundersökning får inte
omfatta en skriftlig handling som
avses i 27 kap. 2 §
rättegångsbalken.

37 g §

När ett beslut om
intrångsundersökning skall
verkställas har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer
sig får verkställigheten inte
påbörjas. Detta gäller dock inte,
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet
med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får
kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som
behövs.
Myndigheten får tillåta att
sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant
tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte
i större utsträckning än som kan
motiveras av verkställigheten får
kännedom om förhållanden som
kommer fram.

37 h §

Fotografier och film- och
ljudupptagningar av föremål samt
kopior av och utdrag ur handlingar
skall förtecknas och hållas
tillgängliga för sökanden och
motparten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

5 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)
Härigenom föreskrivs i fråga om firmalagen (1974:156)
dels att 21 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 20 a 20 h §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

20 a §

Om det skäligen kan antas att
någon har gjort eller förbereder ett
intrång, får domstolen besluta att
en undersökning får göras hos
denna för att söka efter föremål
som avses i 20 § och efter
handlingar som kan antas ha
betydelse för utredning om
intrånget (intrångs-undersökning).
Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om skälen för åtgärden
uppväger den olägenhet eller det
men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse.

20 b §

Ett beslut om
intrångsundersökning meddelas av
den domstol där rättegång som rör
intrånget pågår. Om rättegång inte
är inledd, gäller i fråga om behörig
domstol vad som är bestämt om
tvistemål som rör intrång. Vad som
sägs i rättegångsbalken om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

En fråga om
intrångsundersökning får tas upp
endast på yrkande av den som lider
skada av kännetecknet eller dess
användning. Om rättegång inte är
inledd, skall yrkandet framställas
skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig. Rätten får dock
omedelbart meddela ett beslut som
gäller till dess annat har beslutats,
om ett dröjsmål skulle medföra risk
för att föremål eller handlingar
som har betydelse för utredning om
intrånget skaffas undan, förstörs
eller förvanskas.
I övrigt skall en fråga om
intrångsundersökning som
uppkommer då rättegång inte är
inledd handläggas på samma sätt
som om frågan uppkommit under
rättegång.

20 c §

Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om sökanden ställer
säkerhet hos domstolen för den
skada som kan tillfogas motparten.
Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria
sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25
§ utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga
om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

20 d §

Ett beslut om
intrångsundersökning skall
innehålla uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen
skall ha,
2. vilka föremål och handlingar
som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får
genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen
även förordna om andra villkor för
verkställandet.

20 e §

Ett beslut om
intrångsundersökning gäller
omedelbart. Om ansökan om
verkställighet inte har gjorts inom
en månad från beslutet, förfaller
det.

Om sökanden inte inom en
månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på
något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en
åtgärd som företagits vid
verkställigheten av
intrångsundersökningen
omedelbart gå åter, i den
utsträckning det är möjligt.
Detsamma gäller om ett beslut om
intrångsundersökning upphävs
sedan verkställighet genomförts.

20 f §

Ett beslut om
intrångsundersökning verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
villkor som domstolen har
föreskrivit och med tilllämpning av
1 3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap. 1 5
§§ samt 18 kap. utsökningsbalken.
Sökandens motpart skall
underrättas om verkställigheten
endast om beslutet om
intrångsundersökning har
tillkommit efter sökandens hörande.
Myndigheten har rätt att ta
fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana
föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta
kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får
söka efter.

En intrångsundersökning får inte
omfatta en skriftlig handling som
avses i 27 kap. 2 §
rättegångsbalken.

20 g §

När ett beslut om
intrångsundersökning skall
verkställas har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer
sig får verkställigheten inte
påbörjas. Detta gäller dock inte,
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet
med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får
kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som
behövs.
Myndigheten får tillåta att
sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant
tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte
i större utsträckning än som kan
motiveras av verkställigheten får
kännedom om förhållanden som
kommer fram.

20 h §

Fotografier och film- och
ljudupptagningar av föremål samt
kopior av och utdrag ur handlingar
skall förtecknas och hållas
tillgängliga för sökanden och
motparten.

21 §
För intrång i firma som är
skyddad enbart på grund av
registrering får ej dömas till straff,
ersättning eller säkerhetsåtgärd
enligt 18
20 § sedan registreringen hävts
genom dom som vunnit laga kraft.
För intrång i firma som är
skyddad enbart på grund av
registrering får ej dömas till straff,
ersättning eller åtgärd enligt 18 20
a § sedan registreringen hävts
genom dom som vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd
för kretsmönster för halvledarprodukter
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1992:1685) om skydd för
kretsmönster för halvledarprodukter lagen skall införas åtta nya
paragrafer,
12 a 12 h §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

12 a §

Om det skäligen kan antas att
någon har gjort eller förbereder ett
intrång, får domstolen besluta att
en undersökning får göras hos
denna för att söka efter föremål
som avses i 12 § och efter
handlingar som kan antas ha
betydelse för utredning om
intrånget (intrångsundersökning).
Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om skälen för åtgärden
uppväger den olägenhet eller det
men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse.

12 b §

Ett beslut om
intrångsundersökning meddelas av
den domstol där rättegång som rör
intrånget pågår. Om rättegång inte
är inledd, gäller i fråga om behörig
domstol vad som är bestämt om
tvistemål som rör intrång. Vad som
sägs i rättegångsbalken om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

En fråga om
intrångsundersökning får tas upp
endast på yrkande av innehavaren
av kretskortsmönstret eller den som
på grund av licens har rätt att
utnyttja kretsmönstret. Om
rättegång inte är inledd, skall
yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig. Rätten får dock
omedelbart meddela ett beslut som
gäller till dess annat har beslutats,
om ett dröjsmål skulle medföra risk
för att föremål eller handlingar
som har betydelse för utredning om
intrånget skaffas undan, förstörs
eller förvanskas.
I övrigt skall en fråga om
intrångsundersökning som
uppkommer då rättegång inte är
inledd handläggas på samma sätt
som om frågan uppkommit under
rättegång.

12 c §

Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om sökanden ställer
säkerhet hos domstolen för den
skada som kan tillfogas motparten.
Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria
sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25
§ utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga
om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

12 d §

Ett beslut om
intrångsundersökning skall
innehålla uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen
skall ha,
2. vilka föremål och handlingar
som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får
genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen
även förordna om andra villkor för
verkställandet.

12 e §

Ett beslut om
intrångsundersökning gäller
omedelbart. Om ansökan om
verkställighet inte har gjorts inom
en månad från beslutet, förfaller
det.

Om sökanden inte inom en
månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på
något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en
åtgärd som företagits vid
verkställigheten av
intrångsundersökningen
omedelbart gå åter, i den
utsträckning det är möjligt.
Detsamma gäller om ett beslut om
intrångsundersökning upphävs
sedan verkställighet genomförts.

12 f §

Ett beslut om
intrångsundersökning verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
villkor som domstolen har
föreskrivit och med tilllämpning av
1 3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap. 1 5
§§ samt 18 kap. utsökningsbalken.
Sökandens motpart skall
underrättas om verkställigheten
endast om beslutet om
intrångsundersökning har
tillkommit efter sökandens hörande.
Myndigheten har rätt att ta
fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana
föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta
kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får
söka efter.

En intrångsundersökning får inte
omfatta en skriftlig handling som
avses i 27 kap. 2 §
rättegångsbalken.

12 g §

När ett beslut om
intrångsundersökning skall
verkställas har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer
sig får verkställigheten inte
påbörjas. Detta gäller dock inte,
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet
med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får
kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som
behövs.
Myndigheten får tillåta att
sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant
tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte
i större utsträckning än som kan
motiveras av verkställigheten får
kännedom om förhållanden som
kommer fram.

12 h §

Fotografier och film- och
ljudupptagningar av föremål samt
kopior av och utdrag ur handlingar
skall förtecknas och hållas
tillgängliga för sökanden och
motparten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

7 Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen
(1997:306)
Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1997:306)
dels att 12 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 9 kap. 7 a 7 h §§,
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 kap.

7 a §

Om det skäligen kan antas att
någon har gjort eller förbereder ett
intrång, får domstolen besluta att
en undersökning får göras hos
denna för att söka efter föremål
som avses i 7 § och efter
handlingar som kan antas ha
betydelse för utredning om
intrånget (intrångs-undersökning).
Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om skälen för åtgärden
uppväger den olägenhet eller det
men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller
för något annat motstående
intresse.

7 b §

Ett beslut om
intrångsundersökning meddelas av
den domstol där rättegång som rör
intrånget pågår. Om rättegång inte
är inledd, gäller i fråga om behörig
domstol vad som är bestämt om
tvistemål som rör intrång. Vad som
sägs i rättegångsbalken om
inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som
skall tas upp i annan ordning än
inför domstol skall dock inte
tillämpas.

En fråga om
intrångsundersökning får tas upp
endast på yrkande av innehavaren
av växtförädlarrätten eller den som
på grund av licens har rätt att
utnyttja växtsorten. Om rättegång
inte är inledd, skall yrkandet
framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning
meddelas skall motparten ha fått
tillfälle att yttra sig. Rätten får dock
omedelbart meddela ett beslut som
gäller till dess annat har beslutats,
om ett dröjsmål skulle medföra risk
för att föremål eller handlingar
som har betydelse för utredning om
intrånget skaffas undan, förstörs
eller förvanskas.
I övrigt skall en fråga om
intrångsundersökning som
uppkommer då rättegång inte är
inledd handläggas på samma sätt
som om frågan uppkommit under
rättegång.

7 c §

Ett beslut om
intrångsundersökning får meddelas
endast om sökanden ställer
säkerhet hos domstolen för den
skada som kan tillfogas motparten.
Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria
sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25
§ utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av
domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga
om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

7 d §

Ett beslut om
intrångsundersökning skall
innehålla uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen
skall ha,
2. vilka föremål och handlingar
som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får
genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen
även förordna om andra villkor för
verkställandet.

7 e §

Ett beslut om
intrångsundersökning gäller
omedelbart. Om ansökan om
verkställighet inte har gjorts inom
en månad från beslutet, förfaller
det.

Om sökanden inte inom en
månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på
något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en
åtgärd som företagits vid
verkställigheten av
intrångsundersökningen
omedelbart gå åter, i den
utsträckning det är möjligt.
Detsamma gäller om ett beslut om
intrångsundersökning upphävs
sedan verkställighet genomförts.

7 f §

Ett beslut om
intrångsundersökning verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de
villkor som domstolen har
föreskrivit och med tilllämpning av
1 3 kap., 16 kap. 10 §, 17 kap. 1 5
§§ samt 18 kap. utsökningsbalken.
Sökandens motpart skall
underrättas om verkställigheten
endast om beslutet om
intrångsundersökning har
tillkommit efter sökandens hörande.
Myndigheten har rätt att ta
fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana
föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta
kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får
söka efter.

En intrångsundersökning får inte
omfatta en skriftlig handling som
avses i 27 kap. 2 §
rättegångsbalken.

7 g §

När ett beslut om
intrångsundersökning skall
verkställas har motparten rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer
sig får verkställigheten inte
påbörjas. Detta gäller dock inte,
om
1. undersökningen därigenom
onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet
med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får
kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som
behövs.
Myndigheten får tillåta att
sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid
undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant
tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte
i större utsträckning än som kan
motiveras av verkställigheten får
kännedom om förhållanden som
kommer fram.

7 h §

Fotografier och film- och
ljudupptagningar av föremål samt
kopior av och utdrag ur handlingar
skall förtecknas och hållas
tillgängliga för sökanden och
motparten.

12 kap.
2 §
Vid intrång i en gemenskapens
växtförädlarrätt tillämpas
bestämmelserna i 9 kap. 1 § om
ansvar för intrång i en
växtförädlarrätt.
Vid intrång i en gemenskapens
växtförädlarrätt tillämpas
bestämmelserna i 9 kap. 1 § om
ansvar för intrång i en
växtförädlarrätt och 7 a h §§ om
intrångsundersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-09-21

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Enligt en lagrådsremiss den 3 september 1998 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk,
2. lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),
3. lag om ändring i patentlagen (1967:837),
4. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),
5. lag om ändring i firmalagen (1974:156),
6. lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster
för halvledarprodukter och
7. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnessakkunniga
Christine Lager.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

De föreslagna lagändringarna avser att tillgodose krav som ställts på en
bättre anpassning av den svenska immaterialrättsliga lagstiftningen till
det s.k. TRIP:s-avtalet. Detta innehåller i artikel 50 föreskrifter om att de
rättsliga myndigheterna skall vara behöriga att besluta om snabba och
effektiva interimistiska åtgärder dels (punkten 1 a) för att förebygga att
intrång görs i immaterialrätter, särskilt att förhindra att varor släpps ut på
marknaden, dels (punkten 1 b) för att bevara bevisning av betydelse för
det påstådda intrånget. I artikel 50 punkten 3 sägs vidare, med avseende
på den bevisning som de rättsliga myndigheterna får begära av den som
ansöker om interimistiska åtgärder, att myndigheterna skall kunna
bedöma bl.a. om sökandens rätt är föremål för intrång "eller om sådant
intrång är nära förestående".
Några interimistiska åtgärder som direkt syftar till att "förebygga" att
varor släpps ut på marknaden föreslås inte nu. Det finns dock i
exempelvis 53 a § upphovsrättslagen möjligheter att även interimistiskt
genom vitesförbud stoppa ett påbörjat intrång. Såvitt Lagrådet kan
bedöma är detta en åtgärd ägnad att förebygga att varor släpps ut på
marknaden. Att exempelvis beslagta varor innan något intrång skett
eller försök eller förberedelse till intrång föreligger enligt 23 kap.
brottsbalken synes knappast vara förenligt med svenska rättstraditioner.
Det föreliggande förslaget avser endast åtgärder enligt artikel 50
punkten 1 b i TRIP:s-avtalet, dvs. för att bevara bevisning av betydelse
för det påstådda intrånget. I huvudsak synes de föreslagna
bestämmelserna vara väl ägnade att tillgodose kraven i nyssnämnda
punkt samtidigt som de erbjuder garantier mot oproportionerliga
integritetsintrång. På en punkt har dock Lagrådet erinringar mot förslaget
i sak. Dessa hänför sig till a-paragraferna i samtliga remitterade förslag
som i det aktuella hänseendet är likalydande. I samma paragrafer är det,
inte minst av pedagogiska skäl, önskvärt att syftet med lagstiftningen
kommer till tydligare uttryck. Lagrådet hänför sig i nu angivna
hänseenden endast till 55 a § upphovsrättslagen. Godtas vad Lagrådet
anför om denna paragraf skall motsvarande ändringar göras i övriga
lagförslag.

Förslaget till lag om ändring i upphovsrättslagen

55 a §
Förslaget tillåter interimistiska åtgärder för att säkra bevisning, om det
skäligen kan antas att någon har gjort "eller förbereder" ett intrång eller
en överträdelse som avses i 53 §. Så länge "förbereder" syftar på försök
eller förberedelse till brott, vilka är straffbara enligt 53 § femte stycket,
finns inget att erinra mot förslaget. Enligt vad som blivit upplyst vid
föredragningen åsyftas emellertid också vad som kallats för "civilrättslig
förberedelse".
Ett sådant institut skulle utgöra en nyskapelse i svensk rätt. Det är att
märka att en enbart "civilrättslig" förberedelse inte kan föranleda några
sanktioner enligt upphovsrättslagen. Straffansvar förutsätter att intrång
eller överträdelse enligt 53 § eller försök eller förberedelse därtill som är
straffbar har begåtts. Vitesförbud enligt 53 a § kan riktas mot den som
vidtar en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse enligt 53 §.
Motsvarande gäller om skadeståndsansvar enligt 54 § härtill kommer
ersättning för utnyttjande av annans verk och om åtgärder mot
intrångsföremål enligt 55 §. Att säkra bevisning om åtgärder som inte är
rättsstridiga måste anses a priori vara ett oproportionerligt intrång i
motpartens integritet. Som exempel har under föredragningen anförts att
innehavaren av ett patent har uppgifter om att en försäljare av
hushållsapparater har fått hem ett lager av en apparat som, utan
försäljarens vetskap, bland mycket annat innehåller en beståndsdel vars
tillverkning utgör ett intrång i patenthavarens rätt. Att kronofogden i
denna situation skulle oanmäld tränga in hos försäljaren för att utreda hur
därmed må förhålla sig framstår som ett icke godtagbart
integritetsintrång. Det bör vara tillräckligt att patenthavaren informerar
försäljaren om risken för intrång och agerar om denne verkligen skulle
börja sälja apparaterna.
Till det anförda kommer att en bevissäkring som genomförs innan
något intrång ägt rum synes medföra skadeståndsskyldighet för
rättighetshavaren, om motparten inte fullföljer intrånget (och fortfarande
under förutsättning att det inte är fråga om försök eller förberedelse som
är straffbar).
Vid föredragningen har som ett stöd för tolkningen av TRIP:s-avtalets
föreskrifter lagts viss vikt vid den förut citerade bestämmelsen i artikel
50 punkten 3. Denna säger emellertid något endast om vilken bevisning
som myndigheterna kan begära av sökanden. En sådan bevisning som
avses där kan ju mycket väl ge domstolen skälig anledning till antagande
att intrång redan inletts.
Det skulle självfallet vara oegentligt att använda instrumentet
bevissäkring för att skrämma motparten och därmed för annat ändamål
än vad det är avsett för.
Lagrådet avstyrker därför att den föreslagna möjligheten till
bevissäkring används vid "civilrättslig förberedelse".
Vad angår den språkliga utformningen av bestämmelsen används i
paragrafen uttrycket "en undersökning ... för att söka efter föremål".
Läsaren inges härigenom omedelbart den föreställningen att avsikten är
att ta föremålen om hand för att förebygga vidare intrång. Den
lagtekniskt skolade läsaren inser fem paragrafer längre fram att så inte
kan vara fallet eftersom där står vad kronofogdemyndigheten får göra
med föremålen. Den mindre insiktsfulle läsaren måste sannolikt läsa den
allmänna motiveringen eller författningskommentaren för att komma till
samma resultat. Det bör redan av den inledande paragrafen framgå att
avsikten med åtgärden är att säkra bevisning.
Lagrådet har inte något att erinra mot att begreppet handlingar får
omfatta även elektroniska dokument. Detta får anses gälla även
datorprogram. En elektronisk handling kan utgöra själva
intrångsföremålet, t.ex. en litterär text som kopierats i ett datorminne i
avsikt att sprida den över nätet. Någon alltför skarp gränsdragning bör
därför inte göras mellan intrångsföremål och handlingar som kan belysa
affärsförhållanden.
Bestämmelserna om avstående mot lösen m.m. i 55 § första - tredje
styckena har ansetts utan föreskrift därom vara tillämpliga också på
försök och förberedelse till brott som avses i 53 § (se prop. 1981/82:152
s. 30 in fine). Å andra sidan innehåller liknande bestämmelser i 41 §
varumärkeslagen en uttrycklig föreskrift i ämnet. För att förebygga
oklarhet förordar Lagrådet att försök och förberedelse särskilt omnämns i
förevarande paragraf. Detta kan också vara lämpligt från pedagogisk
synpunkt med hänsyn till den vikt som i TRIP:s-avtalet lagts vid
förebyggande åtgärder.
På grund av det anförda förordar Lagrådet att 55 a § första stycket ges
följande lydelse:
"Om det skäligen kan antas att någon vidtar en åtgärd, som innebär ett
intrång eller en överträdelse som avses i 53 § eller försök eller
förberedelse enligt femte stycket samma paragraf, får domstolen för att
bevisning skall kunna säkras om åtgärden besluta att en undersökning får
göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan antas
ha betydelse för utredning om åtgärden (intrångsundersökning)."
De nya bestämmelserna om intrångsundersökning har i
lagrådsremissen placerats mellan 55 och 56 §§ upphovsrättslagen.
Eftersom dessa båda paragrafer har ett inbördes samband, som
härigenom bryts, synes det naturligare att de nya bestämmelserna sätt in
efter
56 § och således erhåller beteckningen 56 a - h §§. Godtas det sagda
erfordras en konsekvensändring i 57 § och en ändring av ingressen till
lagförslaget.

55 b §
I motiveringen till denna bestämmelse och motsvarande bestämmelser i
övriga lagar anges att ansökan om interimistiska åtgärder av en licens-
tagare eller likställd endast får tas upp om det utnyttjande som har skett
innebär ett intrång i den rätt licenstagaren förvärvat. Detta framgår
emellertid inte av lagtexten. Resultatet torde bli att licenstagarens
ansökan i stället skall ogillas på materiell grund.

55 e §
I författningskommentaren till denna paragraf anges att om ansökan
avvisas eller avslås efter yttrande av motparten, så bör denne i samband
med beslutet kunna tillerkännas ersättning för rättegångskostnader men
att någon särskild bestämmelse härom inte ansetts nödvändig. Uttalandet
grundar sig på att beslutet blir ett slutligt beslut och att av
rättegångsbalken följer att den vinnande parten i ett sådant fall har rätt till
ersättning för rättegångskostnader. Lagrådet godtar det sagda men vill
påpeka att i 15 kap. 5 § rättegångsbalken finns en uttrycklig bestämmelse
med motsvarande innehåll.

Förslaget till lag om ändring i patentlagen

61 §
I denna paragraf bör förbudet mot vissa åtgärder, när ett patent hävts eller
förklarats ogiltigt, omfatta även intrångsundersökning. Eftersom en sådan
inte kan betecknas som en säkerhetsåtgärd bör sist i första stycket läggas
till orden "eller intrångsundersökning." Ändringen föranleder ändring
även av ingressen till lagförslaget.

Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen

39 §
I denna paragraf bör förbudet mot vissa åtgärder, när registrering av
mönster hävts, omfatta även intrångsundersökning. Eftersom en sådan
inte kan betecknas som en säkerhetsåtgärd bör orden "ersättning eller
säkerhetsåtgärd" ersättas med orden "ersättning, säkerhetsåtgärd eller
intrångsundersökning". Ändringen föranleder ändring även av ingressen
till lagförslaget.

Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1998

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Andersson, Winberg, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von
Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar proposition 1998/99:11 Ny skyddsåtgärd vid im-
materialrättsintrång.

Senaste lydelse 1995:447.
Senaste lydelse 1994:1510.
Senaste lydelse 1995:1277.
Senaste lydelse 1993:1406.

Prop. 1998/99:11

164

1

Prop. 1998/99:11

Prop. 1998/99:11
Bilaga 1

Prop. 1998/99:11
Bilaga 1

Prop. 1998/99:11
Bilaga 2

Prop. 1998/99:11
Bilaga 3

Prop. 1998/99:11
Bilaga 3

Prop. 1998/99:11
Bilaga 4

Prop. 1998/99:11
Bilaga 5

Prop. 1998/99:11
Bilaga 5

Prop. 1998/99:11
Bilaga 6

Prop.1998/99:11
Bilaga 6

Prop.1998/99:11