Regeringens proposition
1998/99:109

Vissa frågor inför den allmänna fastighetstaxeringen
år 2000, m.m.

Prop.
1998/99:109

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 22 april 1999

Göran Persson
Bosse Ringholm
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om fastighets-
taxering inför 2000 års allmänna fastighetstaxering av hyreshusenheter,
industrienheter inklusive elproduktionsenheter samt specialenheter.
Inför taxeringen av elproduktionsenheter föreslås vissa ändringar med
hänsyn till att elmarknaden har avreglerats. När det gäller vattenkraftverk
föreslås bl.a. att värderingen skall bygga på kraftverkets normalårspro-
duktion i kilowattimmar i stället för som tidigare på dess installerade
effekt. Vidare föreslås att elproduktionsenheterna i lagtekniskt hänseende
bryts ut från industrienheterna för att bilda en särskild typ av taxerings-
enhet. I konsekvens härmed föreslås att en ny byggnadstyp - kraftverks-
byggnad - införs.
Inför taxeringen av hyreshusenheter och industrienheter föreslås att
definitionen av den s.k. normbyggnaden ändras.
För att förenkla och rationalisera beslutshanteringen vid fastighets-
taxeringen föreslås att de grundläggande besluten om allmän fastighets-
taxering skall fattas genom automatisk databehandling.
De nya bestämmelserna förelås träda i kraft den 1 juli 1999 och till-
lämpas första gången vid 2000 års fastighetstaxering.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Lagtext 4
2.1 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt 22
2.3 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) 25
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader 31
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om
ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) 32
3 Ärendet och dess beredning 36
4 Den allmänna fastighetstaxeringen år 2000 37
4.1 Taxeringen av elproduktionsenheter 37
4.1.1 Bakgrund 37
4.1.2 Överväganden och förslag 39
4.2 Taxeringen av hyreshus- och industrienheter 44
4.3 Administrativa frågor m.m. 46
5 Ekonomiska effekter 47
6 Författningskommentar 48
6.1 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) 48
6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt 53
6.3 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) 54
6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader 54
6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:000) om
ändring av fastighetstaxeringslagen (1979:1152) 54

Bilaga 1 Sammanfattningen i promemorian 55
Bilaga 2 Lagförslagen i promemorian 57
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser 78
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 79
Bilaga 5 Lagrådets yttrande 105

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 april 1999 107

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt
3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
4. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensions-
kostnader
5. lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152).

2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
dels att 1 kap. 7 och 9 §§, 2 kap. 3 och 4 §§, 4 kap. 5 och 10 §§, 5 kap.
7 §, 6 kap. 13 §, 7 kap. 3, 15 och 16 §§, 9 kap. 2 §, 11 kap. 1 och 3 §§,
12 kap. 1 §, 15 kap., 16 kap. 4 § och 20 kap. 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 6 kap. 14 § och
20 kap. 2 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
7 §
Allmän fastighetstaxering skall ske vartannat år enligt bestämmelserna
i 2 15 kap. och i följande ordning.
År 1988 och därefter vart sjätte
år taxeras hyreshusenheter, indu-
strienheter inklusive elproduk-
tionsenheter och specialenheter,
År 1988 och därefter vart sjätte
år taxeras hyreshusenheter, indu-
strienheter, elproduktionsenheter
och specialenheter,
år 1990 och därefter vart sjätte år småhusenheter samt
år 1992 och därefter vart sjätte år lantbruksenheter.
Bestämmelser om förfarandet vid allmän fastighetstaxering finns i 17
24 kap.

9 §
Omräkning skall ske årligen för
olika typer av skattepliktiga taxe-
ringsenheter utom industrienheter
enligt bestämmelserna i 16 A kap.
Omräkning skall ske årligen för
olika typer av skattepliktiga taxe-
ringsenheter utom industrienheter
och elproduktionsenheter enligt
bestämmelserna i 16 A kap.
Bestämmelser om förfarandet vid omräkning finns i 33 38 kap.

2 kap.
3 §
Byggnadstypen skall bestämmas med hänsyn till det ändamål som
byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till
övervägande del används på.
Byggnad, som kan indelas både
som småhus, hyreshus, industri-
byggnad eller övrig byggnad och
som specialbyggnad, skall indelas
som specialbyggnad.
Byggnad, som kan indelas både
som småhus, hyreshus, kraft-
verksbyggnad, industribyggnad
eller övrig byggnad och som
specialbyggnad, skall indelas som
specialbyggnad.
Byggnad, som kan indelas både som specialbyggnad och ekonomi-
byggnad, skall indelas som ekonomibyggnad.

4 §
Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är
vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte
påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad)
eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda basvärde inte skulle
uppgå till 50 000 kronor.

Tomtmark
Mark som upptas av
småhus, hyreshus,
industribyggnad,
specialbyggnad eller
övrig byggnad samt
trädgård, parkerings-
plats, upplagsplats,
kommunikationsut-
rymme m.m., som
ligger i anslutning till
sådan byggnad.

Mark till fastighet,
som är bebyggd med
småhus, hyreshus,
industribyggnad,
specialbyggnad eller
övrig byggnad, skall i
sin helhet utgöra
tomtmark, om fastig-
heten ligger i ett
ägoskifte och har en
total areal som inte
överstiger två hektar.
Detta skall dock ej
gälla om fastighetens
mark till någon del
skall taxeras tillsam-
mans med annan
egendom enligt reg-
lerna i 4 kap.
Tomtmark
Mark som upptas av
småhus, hyreshus,
kraftverksbyggnad,
industribyggnad,
specialbyggnad eller
övrig byggnad samt
trädgård, parkerings-
plats, upplagsplats,
kommunikationsut-
rymme m.m., som
ligger i anslutning till
sådan byggnad.
Mark till fastighet,
som är bebyggd med
småhus, hyreshus,
kraftverksbyggnad,
industribyggnad,
specialbyggnad eller
övrig byggnad, skall i
sin helhet utgöra
tomtmark, om fastig-
heten ligger i ett
ägoskifte och har en
total areal som inte
överstiger två hektar.
Detta skall dock ej
gälla om fastighetens
mark till någon del
skall taxeras tillsam-
mans med annan
egendom enligt reg-
lerna i 4 kap.

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till
obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål
under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre
tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det
är uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall skall
obebyggd mark anses som tomtmark endast om marken
enligt detaljplan utgör kvartersmark för enskilt bebyggande
och det inte är uppenbart att bebyggelsen inte skall genom-
föras. Detsamma gäller om det finns giltigt bygglov eller
tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt plan- och bygg-
lagen (1987:10), avseende sådan byggnad som anges i
andra stycket.

Täktmark
Mark för vilken täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen
(1964:822), vattenlagen (1983:291) eller miljöbalken
gäller. Med täkttillstånd skall jämställas pågående täkt.
Byggnad på täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte
att marken indelas som täktmark.

Åkermark
Mark som används eller lämpligen kan användas till
växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas.

Betesmark
Mark som används eller lämpligen kan användas till bete
och som inte är lämplig att plöjas.

Skogsmark
Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i
väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark
där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt
eller mot att fjällgränsen flyttas ned.
Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall
dock inte anses som skogsmark, om den på grund av sär-
skilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduk-
tion.
Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den
enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i
genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Skogsim-
pediment
Mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan pro-
duktionshöjande åtgärder men som bär skog eller har
förutsättningar att bära skog.

Övrig mark

Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda
ägoslagen.

4 kap.
5 §
Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av
följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena,
och ha en av följande beteckningar för typ av taxeringsenhet
1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)
2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)
3. industribyggnad, övrig byggnad, tomtmark för sådana byggnader,
vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri
(industrienhet)
4. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark
(industrienhet)
5. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet)
6. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsim-
pediment (lantbruksenhet)

7. kraftverksbyggnad, tomtmark
till kraftverksbyggnad och fallrätt
(elproduktionsenhet). Som elpro-
duktionsenhet betecknas också en
taxeringsenhet vars värde till
övervägande del utgörs av rätt till
andels- eller ersättningskraft.
Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger på fastighet med
åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment, skall ingå i den
lantbruksenhet som omfattar marken.
Saneringsbyggnad och övrig
mark kan ingå i samtliga taxe-
ringsenheter under punkterna 1 6 i
första stycket. Övrig mark skall i
regel ingå i lantbruksenhet. I annat
fall skall övrig mark taxeras till-
sammans med den tomtmark eller
täktmark som ligger närmast. Har
övrig mark stor omfattning och
saknar den samband med annan
mark, som har samma ägare, skall
den dock bilda en taxeringsenhet.
Taxeringsenhet, som består av
endast övrig mark, betecknas
industrienhet, om den ligger till
övervägande del inom tätort och
lantbruksenhet, om den ligger till
övervägande del utanför sådan ort.
Saneringsbyggnad och övrig
mark kan ingå i samtliga taxe-
ringsenheter under punkterna 1 7 i
första stycket. Övrig mark skall i
regel ingå i lantbruksenhet. I annat
fall skall övrig mark taxeras till-
sammans med den tomtmark eller
täktmark som ligger närmast. Har
övrig mark stor omfattning och
saknar den samband med annan
mark, som har samma ägare, skall
den dock bilda en taxeringsenhet.
Taxeringsenhet, som består av
endast övrig mark, betecknas indu-
strienhet, om den ligger till över-
vägande del inom tätort och
lantbruksenhet, om den ligger till
övervägande del utanför sådan ort.

10 §
Marksamfällighet eller anläggningssamfällighet skall utgöra en taxe-
ringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om
fastigheterna, som har del i samfälligheten, uteslutande eller så gott som
uteslutande är småhusfastigheter. Detta gäller inte heller samfällighet,
som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt
värde.

I en elproduktionsenhet får inte
kraftverksbyggnad, mark eller
markanläggning ingå som tillhör
mer än ett av följande slag av
kraftverk: vattenkraftverk, kärn-
kraftverk, kraftvärmeverk, kon-
denskraftverk, gasturbin eller
vindkraftverk.
Regleringsanläggning huvud-
sakligen avsedd för vattenkrafts-
ändamål skall inte utgöra en
taxeringsenhet utan beaktas vid
taxeringen av de kraftverk som har
nytta av anläggningen.
Regleringsanläggning huvud-
sakligen avsedd för vatten-
kraftsändamål skall inte utgöra en
taxeringsenhet utan beaktas vid
taxeringen av de vattenkraftverk
som har nytta av anläggningen.

5 kap.
7 §
Vid taxeringen skall följande delvärden bestämmas.
För småhus-, hyreshus- och
industrienhet:
För småhus-, hyreshus-, in-
dustri- och elproduktionsenhet:
1. Byggnadsvärde
Byggnadsvärde är värdet av de byggnader som hör till taxeringsenhet-
en.
2. Markvärde
2. Markvärde
Markvärde är värdet av taxer-
ingsenhetens tomtmark, täktmark
och markanläggningar.
Markvärde är värdet av taxer-
ingsenhetens tomtmark, täktmark,
fallrätt och markanläggningar.
För lantbruksenhet:
1. Bostadsbyggnadsvärde
Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus som hör till taxerings-
enheten.
2. Ekonomibyggnadsvärde
Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomibyggnader som hör
till taxeringsenheten.
3. Tomtmarksvärde
Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark.
4. Jordbruksvärde
Jordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark, betesmark
och markanläggningar, som används eller behövs för växtodling.
5. Skogsbruksvärde
Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens skogsmark med
växande skog och markanläggningar, som används eller behövs för
skogsbruk.
6. Skogsimpedimentsvärde
Skogsimpedimentsvärde är värdet av de skogsimpediment som hör till
taxeringsenheten.

6 kap.
13 §
Regler om värderingsenheter på
elproduktionsenhet finns i 15 kap.
Ett vattenkraftverk skall utgöra
en värderingsenhet. I en sådan
värderingsenhet skall de andelar i
regleringsanläggningar som hör
till kraftverket ingå.
Mark som hör till ett vatten-
kraftverk skall utgöra en värde-
ringsenhet tillsammans med mark
som tas upp av de markanlägg-
ningar som hör till kraftverket. I
en sådan värderingsenhet skall
därutöver fallrätt som hör till
kraftverket ingå. I värderings-
enheten skall också ingå andelar i
de regleringsanläggningar som
hör till kraftverket till den del de
avser markanläggning.

14 §
För kärnkraftverk, kraftvärme-
verk, kondenskraftverk, gasturbin
och vindkraftverk (värmekraftverk)
skall det för varje aggregat för
produktion av elkraft bildas en
värderingsenhet som avser bygg-
nad och en värderingsenhet som
avser mark.

7 kap.
3 §
För byggnader och ägoslag som avses i 8 15 kap. skall basvärde
bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa skall för varje vär-
deringsenhet bestämmas för kombinationer av värdefaktorer, som i
någon utsträckning varierar inom värdeområdet och som har särskild
betydelse för marknadsvärdet.
För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt
i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värde-
området.
Värdefaktorer, som särskilt skall
beaktas vid riktvärdets bestäm-
mande, skall, utom såvitt avser de
under punkterna 1 4 angivna
värdefaktorerna, indelas i klasser.
Värdefaktorer, som särskilt skall
beaktas vid riktvärdets bestäm-
mande, skall, utom såvitt avser de
under punkterna 1 5 angivna
värdefaktorerna, indelas i klasser.
1. Storlek för småhus, industribyggnad och övrig byggnad värderad
enligt avkastningsmetoden, tomtmark, åkermark, betesmark, skogsmark
och skogsimpediment.
2. Hyra för hyreshus.

3. Återanskaffningskostnad för
industribyggnad och övrig bygg-
nad värderad enligt produktions-
kostnadsmetoden.
3. Återanskaffningskostnad för
industribyggnad och övrig bygg-
nad på industrienhet värderad en-
ligt produktionskostnadsmetoden.
4. Årligt uttag av täktmark.

5. Normalårsproduktion, ut-
nyttjandetid, flerårsreglering och
ålder för vattenkraftverk samt
effekt för värmekraftverk.
De uppgifter om värdenivån m.m. (riktvärdeangivelse) som inom varje
värdeområde erfordras för att bestämma riktvärdet skall redovisas på
karta, i tabell eller på annat sätt.
Resultatet av klassindelningen kallas klassindelningsdata.

15 §
I fråga om elproduktionsenhe-
ter gäller bestämmelserna i 15 kap.
i stället för vad som sägs i 8 14 §§
samt i 11 och 12 kap.
I fråga om elproduktionsenhe-
ter gäller bestämmelserna i 15 kap.
i stället för vad som sägs i 8
11 §§.

16 §
För egendom som anges under
punkterna 1 4 skall inte bestäm-
mas något värde
För egendom som anges under
punkterna 1 6 skall inte bestäm-
mas något värde
1. byggnad eller byggnader inom samma tomt, om byggnadsbeståndets
sammanlagda basvärde ej skulle uppgå till 50 000 kronor
2. övrig mark och vattentäckt område som inte är täktmark
3. markanläggning som används för sådant ändamål som avses i 3 kap.
4. egendom som avses i 2 kap.
3 § jordabalken.
4. egendom som avses i 2 kap.
3 § jordabalken

5. aggregat tillhörande kon-
denskraftverk som inte varit i drift
under året före taxeringsåret eller
som varaktigt tagits ur drift
6. outbyggd fallrätt för vilken
det inte finns tillstånd till ut-
byggnad.

9 kap.
2 §
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende ett hyreshus
uppfört under andra året före
taxeringsåret och med en hyra av
100 000 kronor får endast anges
värden i en fastställd värdeserie.
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende ett hyreshus
uppfört under det sjuttonde året
före det år då allmän fastig-
hetstaxering sker och med en hyra
av 100 000 kronor får endast anges
värden i en fastställd värdeserie.

11 kap.
1 §
Industribyggnad skall värderas enligt avkastningsmetoden. Byggnader
som har endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket
de utnyttjas och liknande speciella byggnader, bensinstationsbyggnader,
andra byggnader med olämplig utformning för normal industriproduktion
samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av hus skall dock
värderas enligt produktionskostnadsmetoden.
För värdering av industribygg-
nad på elproduktionsenhet gäller
särskilda regler i 15 kap.

Vad som sägs i detta kapitel om industribyggnad gäller även övrig
byggnad.

3 §
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende en industri-
byggnad uppförd under andra året
före taxeringsåret och som om-
fattar 1 000 kvadratmeter pro-
duktionslokaler av normal stan-
dard får endast anges värden i en
fastställd värdeserie.
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende en industri-
byggnad uppförd under det
sjuttonde året före det år då all-
män fastighetstaxering sker och
som omfattar 1 000 kvadratmeter
produktionslokaler av normal stan-
dard får endast anges värden i en
fastställd värdeserie.

12 kap.
1 §
Riktvärdet för tomtmark för småhus skall utgöra värdet av en tomt
eller, om särskilda skäl föreligger, värdet av en kvadratmeter tomtmark.
Riktvärdet för tomtmark för hyreshus, industribyggnad eller övrig
byggnad skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende tomtmark.
Värdet av en kvadratmeter byggrätt avseende tomtmark för hyreshus
och värdet av en kvadratmeter tomtmark eller byggrätt avseende tomt-
mark för industribyggnad eller övrig byggnad, får anges endast med vär-
den i en fastställd värdeserie.

För värdering av tomtmark på
en elproduktionsenhet gäller be-
stämmelserna i 15 kap.
15 kap. Värdering av elproduk-
tionsenhet
15 kap. Riktvärde för kraftverks-
byggnad och tillhörande mark

Allmänt

1 §
Elproduktionsenhet är
dels taxeringsenhet med vatten-
kraftverk och till detta hörande
andelar i utbyggda regleringsan-
läggningar,
dels taxeringsenhet med out-
byggt vattenfall som enligt verk-
ställbart tillstånd får byggas ut,
dels taxeringsenhet vars huvud-
sakliga värde utgör värde av
andels- eller ersättningskraft,
dels taxeringsenhet med värme-
kraftverk som inrättats för produk-
tion av elektrisk starkström för
yrkesmässig distribution eller an-
nan anläggning för sådant ända-
mål.
Vid värderingen bestäms först
det totala värdet i nybyggt skick av
varje elproduktionsenhet. Total-
värdet för varje enhet uppdelas
därefter i ett byggnadsvärde och
ett markvärde. Byggnadsvärdet
bestäms med beaktande av den
värdeminskning som har skett efter
nybyggnadsåret.

Till ett vattenkraftverk hänförs
kraftverksbyggnad och mark för
elproduktion med vattenkraft.

Till ett värmekraftverk hänförs
kraftverksbyggnad och mark för
elproduktion med kärnkraft, kraft-
värme, kondenskraft, gasturbin
och vindkraft.

Med mark avses i detta kapitel
tomtmark, övrig mark, fallrätt och
markanläggning som ingår i el-
produktionsenhet.

Värde av nybyggd elproduktions-
enhet
Vattenkraftverk

2 §
Värdet av nybyggt vattenkraft-
verk med tillhörande andelar i
regleringsanläggningar bestäms
som produkten av kraftverkets
taxeringseffekt i kilowatt och ett
riktvärde.
Riktvärdet för ett vattenkraft-
verk skall utgöra värdet av en
värderingsenhet som avser sådan
egendom.

Riktvärdet för mark som hör till
ett vattenkraftverk skall utgöra
värdet av en värderingsenhet som
avser sådan egendom.

Riktvärdet för kraftverksbygg-
nader som hör till ett vatten-
kraftverk utgörs av skillnaden
mellan riktvärdena för vatten-
kraftverket och för mark som hör
till verket.
Riktvärden skall bestämmas
utan beaktande av andels- och er-
sättningskraft.

3 §
Taxeringseffekt är en effekt som
är tillgänglig i Mellansverige
under hela året. Den bestäms för
ett vattenkraftverk med tillhörande
andelar i regleringsanläggningar
genom att den utbyggda effekten i
kilowatt multipliceras med tre
faktorer genom vilka beaktas skil-
da förhållanden beträffande ut-
nyttjandetid, regleringsmöjlighet
och belägenhet.
I en riktvärdeangivelse enligt
7 kap. 3 § skall värden per kilo-
wattimme anges för ett norm-
kraftverk och för mark till ett
sådant verk. Med ett norm-
kraftverk avses ett kraftverk som
har tagits i drift under år 1955,
som har en normalårsproduktion
på 500 miljoner kilowattimmar,
som har en genomsnittlig utnytt-
jandetid på 5 000 timmar per år
och som saknar möjlighet till fler-
årsreglering samt levererar sin
elproduktion till stamnätet i inmat-
ningspunkt Forsse-Hjälta. Vär-
dena i en riktvärdeangivelse får
endast bestämmas till belopp i en
fastställd värdeserie.

Utnyttjande-
tid

Reglerings-
möjlighet
Utnyttjandetiden är
lika med kvoten mel-
lan normalårspro-
duktionen, uttryckt i
kilowattimmar och
den utbyggda effekten
i kilowatt.

Regleringsmöjlighet-
en anger den utbygg-
da effektens relativa
värde med hänsyn till
möjligheterna till års-
reglering.

Belägenhet
Belägenheten anger
den utbyggda effek-
tens värde vid kraft-
verket i förhållande
till dess värde i
Mellansverige.

4 §
Riktvärdet för ett vattenkraftverk
med tillhörande andelar i regle-
ringsanläggningar skall utgöra vär-
det per kilowatt taxeringseffekt och
bestämmas för skilda förhållanden
för värdefaktorn godhet. Genom
denna beaktas olikheter i årskost-
naderna beroende på varierande
anläggningskostnader per kilowatt
taxeringseffekt för kraftverket.
Riktvärdet för ett vattenkraftverk
bestäms för skilda förhållanden för
en eller flera av följande värde-
faktorer.
Riktvärdet skall utgöra det ka-
pitaliserade värdet av 75 procent av
årsnettot för en taxeringseffekt om
en kilowatt under andra året före
taxeringsåret. Årsnettot bestäms
som skillnaden mellan bruttointäk-
ten, beräknad med ledning av den
prissättning som tillämpas för det
mellansvenska området, och års-
kostnad för respektive godhetsklass.
I årskostnaden skall inräknas nor-
mala drift-, underhålls- och för-
nyelsekostnader. De på detta sätt
framräknade riktvärdena skall jäm-
kas med hänsyn till lönsamheten för
den totala elproduktionen i landet.

Normalårs-
produktion

Utnyttjande-
tid

Med normalårspro-
duktion avses den i
genomsnitt per år
tillgängliga produk-
tionen vid kraftverket.
Normalårsproduk-
tionen anges i kilo-
wattimmar.

Utnyttjandetiden ger
uttryck för möjlighe-
ten att anpassa elpro-
duktionen till tidspe-
rioder med hög efter-
frågan. Utnyttjande-
tiden bestäms som
kvoten mellan nor-
malårsproduktionen
och den installerade
effekten i kilowatt.

Flerårs-
reglering
Med flerårsreglering
avses möjligheten att
genom reglering för-
dela produktionen
mellan åren. Regle-
ringsmöjligheten be-
stäms av reglerings-
magasinens volym,
tillrinningen till ma-
gasinen och medel-
vattenföringen vid
kraftverken.

Belägenhet
Belägenheten ger ut-
tryck för kostnader
för inmatning av pro-
duktionen på stam-
nätet.

Ålder
Åldern ger uttryck för
kraftverkets sanno-
lika återstående livs-
längd. Åldern anges
genom det år då
kraftverket togs i
drift.

5 §
Värdet av nybyggt värmekraft-
verk bestäms som produkten av
kraftverkets installerade effekt i
kilowatt och ett riktvärde.
Riktvärdet för mark som hör till
ett vattenkraftverk bestäms för
skilda förhållanden för de värde-
faktorer som anges i 4 § med
undantag för värdefaktorn ålder.

6 §
Riktvärdet för värmekraftverk
skall utgöra värdet per kilowatt
installerad effekt och bestämmas
för skilda typer av kraftverk.
För normkraftverket skall värdet
per kilowattimme i en riktvärde-
angivelse bestämmas med ut-
gångspunkt i elproduktionens lön-
samhet och med beaktande av
priserna vid köp av likartade
vattenkraftverk eller delar därav.
Riktvärdena skall bestämmas
med utgångspunkt i återanskaff-
ningskostnaden för olika typer av
kraftverk och jämkas med hänsyn
till lönsamheten för den totala
elproduktionen i landet.
Värdet av marken till norm-
kraftverket i en riktvärdeangivelse
skall bestämmas med hänsyn till
hur stor del av det för norm-
kraftverket angivna värdet som
med ledning främst av kostnad-
erna att uppföra ett nytt kraftverk
kan anses belöpa på marken.

Byggnadsvärde och markvärde för
vattenkraftverk med tillhörande
andelar i regleringsanläggningar

7 §
Byggnadsvärdet för ett vatten-
kraftverk med tillhörande andelar
i regleringsanläggningar skall be-
stämmas till det tekniska nuvärdet
av kraftverket. Värderingen skall
ske enligt 11 kap. 7 och 8 §§. Vid
denna beräkning får dock 75 pro-
cent av återanskaffningskostnaden
inte överstiga det totala värde som
har beräknats enligt 2 4 §§.
Riktvärdet för ett vattenkraft-
verk beräknas som produkten av
verkets normalårsproduktion i
kilowattimmar och dess värde i
kronor per kilowattimme. Det
senare värdet bestäms genom att
det i riktvärdeangivelsen för norm-
kraftverket angivna värdet per
kilowattimme, om det behövs,
korrigeras för den inverkan på
värdet per kilowattimme som
beror på att kraftverket avviker
från normkraftverket beträffande
normalårsproduktion, utnyttjande-
tid, flerårsreglering, belägenhet
eller ålder.
Byggnadsvärdet för ett vatten-
kraftverk under uppförande skall
bestämmas enligt 7 kap. 12 §.
Riktvärdet för mark beräknas
som produkten av kraftverkets
normalårsproduktion i kilowattim-
mar och markens värde per kilo-
wattimme. Det senare värdet be-
stäms genom att det i riktvär-
deangivelsen för mark angivna
värdet per kilowattimme, om det
behövs, korrigeras för den inver-
kan på värdet per kilowatttimme
som beror på att kraftverket
avviker från normkraftverket be-
träffande normalårsproduktion,
utnyttjandetid, flerårsreglering
eller belägenhet.

8 §
Markvärdet för ett vatten-
kraftverk med tillhörande andelar
i regleringsanläggningar skall be-
stämmas till skillnaden mellan det
enligt 2 4 §§ beräknade totala
värdet och 75 procent av återan-
skaffningskostnaden för taxerings-
enhetens byggnader. Om 75 pro-
cent av återanskaffningskostnaden
överstiger det totala värdet skall
markvärdet vara noll.
Värdet av andelskraft, för vilken
mottagaren helt eller i allt väsent-
ligt skall betala sin andel av
uttagskostnaderna, skall bestäm-
mas till så stor del av det leverer-
ande kraftverkets mark- och bygg-
nadsvärden som motsvarar andel-
en.
Har vattenkraftverket inte tagits
i bruk skall markvärde beräknat
enligt första stycket minskas med
en tredjedel.
För det kraftverk som belastas
av andelskraft skall mark- och
byggnadsvärdena minskas med ett
belopp som är lika stort som det
belopp som läggs till den mot-
tagande taxeringsenheten.

Värdet av ersättningskraft, för
vilken mottagaren helt eller i allt
väsentligt skall betala uttags-
kostnaden, skall behandlas som
andelskraft. Ersättningskraften
skall anges i procent av det
levererande kraftverkets basvärde.

Andels- och ersättningskraft

9 §
Värdet av andelskraft skall be-
stämmas till så stor del av kraft-
verkets mark- och byggnadsvärde
som motsvarar andelen. Rätt till
andelskraft skall i regel utgöra
särskild taxeringsenhet.
Värdet av kraftverk skall min-
skas med värdet av förekomman-
de andelskraft.
Andels- och ersättningskraft, för
vilka mottagaren inte eller endast
till begränsad del betalar uttags-
kostnader, skall anges i det antal
kilowattimmar som i genomsnitt
tas ut per år.
För den taxeringsenhet som
lämnar kraft skall värdet per kilo-
wattimme bestämmas efter det för
kraftverket gällande värdet per
kilowattimme förhöjt med 40
procent.

För den mottagande taxerings-
enheten skall värdet per kilowatt-
timme bestämmas utifrån det
värde andels- eller ersättnings-
kraften har för denna taxerings-
enhet.

Belastningen av andels- och
ersättningskraft, för vilka mot-
tagaren inte betalar uttagskost-
nader, skall i första hand dras av
från det levererande kraftverkets
markvärde och i andra hand från
dess byggnadsvärde. Förmånen av
sådan kraft skall läggas till mark-
värdet av den taxeringsenhet till
vilken förmånen hör.

Värmekraftverk

10 §
Ersättningskraft anges i kilo-
watt taxeringseffekt. Värdet per
kilowatt taxeringseffekt skall för
den fastighet som lämnar kraft be-
stämmas med beaktande av de
bestämmelser som gäller för
leveransens fullgörande. För den
mottagande fastigheten skall vär-
det per kilowatt taxeringseffekt
bestämmas utifrån det värde er-
sättningskraften har för den mot-
tagande fastigheten.
Riktvärdet för mark till ett
värmekraftverk skall utgöra värdet
av en värderingsenhet som avser
sådan mark.
Belastningen av ersättningskraft
skall dragas av från kraftverkets
markvärde så långt möjligt, i
annat fall från dess byggnads-
värde. Förmånen av ersättnings-
kraft skall läggas till markvärdet
av den taxeringsenhet till vilken
förmånen hör.

Riktvärdet för en kraftverks-
byggnad till ett värmekraftverk
skall utgöra värdet av en vär-
deringsenhet som avser sådan
byggnad.
Byggnadsvärde och markvärde för
värmekraftverk

11 §
Markvärdet för ett värmekraft-
verk skall bestämmas till 2 procent
av kraftverkets värde i nybyggt
skick enligt 5 §.
I en riktvärdeangivelse enligt
7 kap. 3 § skall värden per kilo-
watt installerad effekt anges för
var och en av de skilda klasserna
av värdefaktorn typ av värmekraft-
verk som avses i 12 §.
Byggnadsvärdet för ett värme-
kraftverk erhålles genom att res-
terande 98 procent av kraftver-
kets värde i nybyggt skick mul-
tipliceras med en nedskrivnings-
faktor som beaktar den värde-
minskning som har uppkommit
mellan det år då anläggningen
kunde tas i bruk (nybyggnadsåret)
och andra året före taxeringsåret.

12 §

Totalvärdet i nybyggt skick för
ett värmekraftverk bestäms för
skilda förhållanden för följande
värdefaktorer.

Effekt
Med effekt avses agg-
regatets installerade
effekt i kilowatt.

Typ av
värme-
kraftverk
Med typ av värme-
kraftverk avses om
elproduktionen sker
med kärnkraft, kraft-
värme, kondenskraft,
gasturbin eller vind-
kraft.

13 §

För ett nybyggt värmekraftverk
skall värdet per kilowatt instal-
lerad effekt i en riktvärdeangivelse
bestämmas med utgångspunkt i
återanskaffningskostnaden för
kraftverk som hör till de olika
klasserna av värdefaktorn typ av
värmekraftverk och efter jämkning
med hänsyn till lönsamheten för
den totala elproduktionen i landet.

14 §

Totalvärdet av ett nybyggt vär-
mekraftverk bestäms som pro-
dukten av kraftverkets installerade
effekt i kilowatt och ett värde per
kilowatt installerad effekt.

15 §

Riktvärdet för en värderings-
enhet avseende mark till ett
värmekraftverk skall beräknas till
1,5 procent av kraftverkets värde i
nybyggt skick.
Riktvärdet för en värderings-
enhet som avser kraftverksbygg-
nad till ett värmekraftverk be-
räknas genom att 73,5 procent av
kraftverkets värde i nybyggt skick
multipliceras med en nedskriv-
ningsfaktor som beaktar den
värdeminskning som har upp-
kommit mellan det år då anlägg-
ningen kunde tas i bruk (nybygg-
nadsåret) och andra året före det
år då allmän fastighetstaxering
sker.

16 kap.
4 §
Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande taxerings-
period taxeringsenhetens värde ökat eller minskat
1. genom beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller om-
rådesbestämmelser
2. genom annat beslut av myndighet om beslutet innebär ändring i
rätten att förfoga över eller i övrigt använda enheten
3. genom att avgift till allmän
va-anläggning eller allmän fjärr-
värmeanläggning (anslutningsav-
gift) eller ersättning för gatukost-
nader erlagts för enheten.
3. genom att avgift till allmän
va-anläggning eller allmän fjärr-
värmeanläggning (anslutningsav-
gift) eller ersättning för gatukost-
nader erlagts för enheten

4. genom att driftsförhållandena
ändrats för ett kondenskraftverk.
Ny taxering skall ske endast om taxeringsenhetens basvärde på grund
av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25 000
kronor. Om förändringen medför en ökning eller minskning av basvärdet
med mindre än 100 000 kronor skall ny taxering ske endast efter
framställning av taxeringsenhetens ägare.

20 kap.

2 a §
Grundläggande beslut om
taxering av en fastighet får fattas
genom automatisk databehandling
i det fall skälen för beslutet enligt
20 § första stycket 1 förvaltnings-
lagen (1986:223) får utelämnas.

4 §
I skattemyndighetens beslut om fastighetstaxering skall redovisas
1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,
2. typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skattepliktsförhållande,
3. skattepliktig enhets basvärde och däri ingående delvärde samt värde
av varje värderingsenhet,
4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8 15 kap.,
5. storleken av riktvärde,
5. storleken av riktvärde samt
6. utbyggd effekt, taxerings-
effekt, utnyttjandetid, reglerings-
möjlighet och belägenhet enligt 15
kap. 7 § samt

7. storlekskorrektion enligt
7 kap. 4 a §, säreget förhållande
enligt 7 kap. 5 § eller annat för-
hållande som har föranlett ändring
av riktvärde.
6. storlekskorrektion enligt
7 kap. 4 a §, säreget förhållande
enligt 7 kap. 5 § eller annat för-
hållande som har föranlett ändring
av riktvärde.
Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor.
Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt
tusental kronor, faller bort. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler
som behövs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid
fastighetstaxering år 2000.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt
Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 4 §§ lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §1
Till fastighetsskatt skattepliktiga
fastigheter är sådana som vid fas-
tighetstaxeringen betecknats som
småhusenhet, hyreshusenhet, in-
dustrienhet inklusive elproduk-
tionsenhet eller lantbruksenhet om
på lantbruksenheten finns vad som
vid fastighetstaxeringen betecknas
som småhus eller tomtmark för
småhus. Från skatteplikt undantas
fastighet som året före taxerings-
året inte varit skattepliktig enligt
fastighetstaxeringslagen
(1979:1152).
Till fastighetsskatt skattepliktiga
fastigheter är sådana som vid fas-
tighetstaxeringen betecknats som
småhusenhet, hyreshusenhet, in-
dustrienhet, elproduktionsenhet el-
ler lantbruksenhet om på lant-
bruksenheten finns vad som vid
fastighetstaxeringen betecknas
som småhus eller tomtmark för
småhus. Från skatteplikt undantas
fastighet som året före taxerings-
året inte varit skattepliktig enligt
fastighetstaxeringslagen
(1979:1152).
Utöver vad som sägs i första stycket är sådan privatbostad, som avses
i 5 § kommunalskattelagen (1928:370) och som är belägen i utlandet,
skattepliktig till fastighetsskatt.

3 §2
Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår
a) 1,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende småhusenhet,
det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomtmarks-
värdet avseende småhus på lantbruksenhet,
75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,
b) 1,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser vär-
deringsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppför-
ande, värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder
samt annan värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd,
c) 1,0 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värder-
ingsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och
värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler,
d) 0,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende indus-
trienhet inklusive elproduktionsen-
het.
d) 0,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende indus-
trienhet och elproduktionsenhet.
Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige,
bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det
fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen
fastighetsskatt på bostadsdelen för det fastighetstaxeringsåret och de fyra
följande kalenderåren och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem
kalenderåren enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Det-
samma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken
värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts
ett värdeår motsvarande året före det fastighetstaxeringsår som föregått
inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då hade företagits.
För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), skall
fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i
41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om sam-
fälligheten utgör en särskild taxeringsenhet.
Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund
av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under
viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte
kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den om-
fattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit
fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon ned-
sättning dock inte ske.
Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar
av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för
dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fas-
tighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra
stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxerings-
värdet som belöper på värderingsenhet som avser småhuset med till-
hörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som
småhuset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande
tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen
på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser
bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken
ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset.

4 §3
Bestämmelserna i denna lag om
fastighet som är småhusenhet,
hyreshusenhet, industrienhet eller
lantbruksenhet gäller också beträf-
fande del av fastighet, flera fas-
tigheter eller delar av fastigheter
som utgör sådan enhet.
Bestämmelserna i denna lag om
fastighet som är småhusenhet,
hyreshusenhet, industrienhet, el-
produktionsenhet eller lantbruks-
enhet gäller också beträffande del
av fastighet, flera fastigheter eller
delar av fastigheter som utgör
sådan enhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid
2001 års taxering. Äldre bestämmelser gäller för den del av beskattnings-
året som infaller före utgången av år 1999.

2.3 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 6 av anvisningarna till 46 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Anvisningar
till 46 §
6.1 Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om för-
säkringen ägs av den skattskyldige. Avdrag medges inte om försäkringen
förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att mål om äkten-
skapsskillnad pågått.
Avdraget får, tillsammans med
avdrag för sådan inbetalning på
pensionssparkonto som avses i
punkt 7, inte överstiga summan av
Avdraget får, tillsammans med
avdrag för sådan inbetalning på
pensionssparkonto som avses i
punkt 7, inte överstiga summan av

1. den skattskyldiges inkomst av
näringsverksamhet som utgör
aktiv näringsverksamhet enligt
2 kap. 6 § lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension
före avdrag enligt punkt 21 av
anvisningarna till 23 §, före avdrag
för särskild löneskatt på pensions-
kostnader enligt punkt 23 av
anvisningarna till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och
före avdrag för avsättning för
egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter och
1. den skattskyldiges inkomst av
näringsverksamhet som utgör
aktiv näringsverksamhet enligt
2 kap. 6 § lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension
före avdrag enligt punkt 21 av
anvisningarna till 23 §, före avdrag
för särskild löneskatt på pensions-
kostnader enligt punkt 23 av
anvisningarna till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och
före avdrag för avsättning för
egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter och
2. inkomst av tjänst, med bort-
seende från sådan intäkt som avses
i 32 § 1 mom. första stycket h och
i.
2. inkomst av tjänst, med
bortseende från sådan intäkt som
avses i 32 § 1 mom. första stycket
h och i. - Avdraget beräknas med

hänsyn till storleken av sådan
inkomst som avses i 1 och 2 och
får uppgå till högst ett belopp som
motsvarar hälften av det pris-
basbelopp som enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
bestämts för året närmast före
taxeringsåret och dessutom i fråga
om

a. inkomst av aktiv närings-
verksamhet till sammanlagt högst
35 procent av inkomsten före
avdrag enligt punkt 21 av anvis-
ningarna till 23 §, före avdrag för
särskild löneskatt på pensions-
kostnader enligt punkt 23 av
anvisningarna till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och
före avdrag för avsättning för
egenavgifter enligt lagen om
socialavgifter, dock högst tio
gånger nämnda prisbasbelopp,

b. inkomst av anställning om
den skattskyldige helt saknar pen-
sionsrätt i anställning till sam-
manlagt högst 35 procent av
inkomsten, dock högst tio gånger
nämnda prisbasbelopp eller

Avdraget beräknas med hänsyn
till storleken av sådan inkomst
som avses i 1 och 2 och får uppgå
till högst ett belopp som motsvarar
hälften av det prisbasbelopp som
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring bestämts för året när-
mast före taxeringsåret och dess-
utom i fråga om
a. inkomst av aktiv närings-
verksamhet till sammanlagt högst
35procent av inkomsten före av-
drag enligt punkt 21 av anvis-
ningarna till 23 §, före avdrag för
särskild löneskatt på pensions-
kostnader enligt punkt 23 av
anvisningarna till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och
före avdrag för avsättning för
egenavgifter enligt lagen om
socialavgifter, dock högst tio
gånger nämnda prisbasbelopp,
b. inkomst av anställning om
den skattskyldige helt saknar pen-
sionsrätt i anställning till sam-
manlagt högst 35 procent av
inkomsten, dock högst tio gånger
nämnda prisbasbelopp eller
c. annan inkomst av tjänst, med
bortseende från sådan intäkt som
avses i 32 § 1 mom. första stycket
h och i, till högst 5 procent av den
del av inkomsten som överstiger
tio men inte tjugo gånger samma
prisbasbelopp.
Avdrag enligt andra stycket be-
räknas i sin helhet antingen på
inkomst som skall tas upp till
beskattning under beskattningsåret
eller på inkomst året närmast dess-
förinnan. Om den skattskyldige
har inkomst av aktiv näringsverk-
samhet från mer än en förvärvs-
källa får avdrag beräknat enligt
andra stycket inte överstiga det
avdrag som kunnat göras om in-
komsten varit hänförlig till en och
samma förvärvskälla. Har den
skattskyldige inkomster som kan
grunda rätt till avdrag enligt andra
stycket både i inkomstslaget när-
ingsverksamhet och som allmänt
avdrag får den skattskyldige fritt
fördela den del av avdraget som
beräknas på ett halvt prisbasbelopp
mellan allmänt avdrag och avdrag
i näringsverksamheten.
c. annan inkomst av tjänst, med
bortseende från sådan intäkt som
avses i 32 § 1 mom. första stycket
h och i, till högst 5 procent av den
del av inkomsten som överstiger
tio men inte tjugo gånger samma
prisbasbelopp. - Avdrag enligt
detta stycke beräknas i sin helhet
antingen på inkomst som skall tas
upp till beskattning under beskatt-
ningsåret eller på inkomst året
närmast dessförinnan. Om den
skattskyldige har inkomst av aktiv
näringsverksamhet från mer än en
förvärvskälla får avdrag beräknat
enligt detta stycke inte överstiga
det avdrag som kunnat göras om
inkomsten varit hänförlig till en
och samma förvärvskälla. Har den
skattskyldige inkomster som kan
grunda rätt till avdrag enligt detta
stycke både i inkomstslaget när-
ingsverksamhet och som allmänt
avdrag får den skattskyldige fritt
fördela den del av avdraget som
beräknas på ett halvt prisbasbelopp
mellan allmänt avdrag och avdrag
i näringsverksamheten.

Om särskilda skäl föreligger får
skattemyndigheten efter ansökan
besluta att avdrag för avgift för
pensionsförsäkring respektive in-
betalning på pensionssparkonto får
medges med högre belopp än som
följer av bestämmelserna i före-
gående stycke. Därvid skall dock
följande gälla. För skattskyldig,
som redovisar inkomst som är att
anse som inkomst endast av tjänst
med bortseende från sådan intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i men som i huvud-
sak saknar pensionsrätt i anställ-
ning, får avdrag medges högst med
belopp, beräknat som för skatt-
skyldig som avses i andra stycket
b. Har sådan skattskyldig erhållit
särskild ersättning i samband med
att anställning upphört och har han
ej skaffat sig ett betryggande pen-
sionsskydd, får dock avdrag med-
ges med högre belopp. Har skatt-
skyldig, som - själv eller genom
förmedling av juridisk person -
bedrivit näringsverksamhet, upp-
hört med driften i förvärvskällan
och har han under verksamhets-
tiden ej skaffat sig ett betryggande
pensionsskydd, får avdrag beräk-
nas även på inkomst av kapital
som är hänförlig till försäljning av
förvärvskällan före avdraget, på
inkomst av passiv näringsverk-
samhet enligt lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster före avdraget samt
på sådan intäkt av tjänst som avses
i 32 § 1 mom. första stycket h.
Avdraget får i detta fall beräknas
med beaktande av det antal år den
skattskyldige drivit näringsverk-
samheten, dock högst för tio år.
Hänsyn skall vid bedömningen av
avdragets storlek tas till den skatt-
skyldiges övriga pensionsskydd
och andra möjligheter till avdrag
för avgift och inbetalning som av-
ses i 46 § 2 mom. första stycket 6
och 7. Avdraget får dock inte
överstiga ett belopp som för varje
år som driften pågått motsvarar tio
gånger det prisbasbelopp som en-
ligt lagen om allmän försäkring
bestämts för det år driften i för-
värvskällan upphört och ej heller
summan av de belopp som under
beskattningsåret redovisats som
inkomst av förvärvskällan i före-
kommande fall före avdraget, före
avdrag för särskild löneskatt på
pensionskostnader enligt punkt 23
av anvisningarna till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och
före avdrag för avsättning för
egenavgifter enligt lagen om
socialavgifter och sådan inkomst
av kapital som är att hänföra till
vinst med anledning av överlåtelse
av förvärvskällan. Har skattemyn-
digheten enligt punkt 1 tredje
stycket av anvisningarna till 31 §
medgivit att dödsbo tar pensions-
försäkring, anger skattemyndig-
heten det högsta belopp varmed
avdrag för avgift för försäkringen
får medges. Härvid iakttas i till-
lämpliga delar bestämmelserna i
detta stycke om avdrag för skatt-
skyldig som upphört med driften i
en förvärvskälla. Skattemyndig-
hetens beslut i fråga som avses i
detta stycke får överklagas hos
Riksskatteverket. Riksskattever-
kets beslut får inte överklagas.
Om särskilda skäl föreligger får
skattemyndigheten efter ansökan
besluta att avdrag för avgift för
pensionsförsäkring respektive in-
betalning på pensionssparkonto får
medges med högre belopp än som
följer av bestämmelserna i andra
stycket. Därvid skall dock följande
gälla. För skattskyldig, som redo-
visar inkomst som är att anse som
inkomst endast av tjänst med bort-
seende från sådan intäkt som avses
i 32 § 1 mom. första stycket h och
i men som i huvudsak saknar pen-
sionsrätt i anställning, får avdrag
medges högst med belopp, beräk-
nat som för skattskyldig som avses
i andra stycket b. Har sådan skatt-
skyldig erhållit särskild ersättning
i samband med att anställning upp-
hört och har han ej skaffat sig ett
betryggande pensionsskydd, får
dock avdrag medges med högre
belopp. Har skattskyldig, som -
själv eller genom förmedling av
juridisk person - bedrivit närings-
verksamhet, upphört med driften i
förvärvskällan och har han under
verksamhetstiden ej skaffat sig ett
betryggande pensionsskydd, får
avdrag beräknas även på inkomst
av kapital som är hänförlig till
försäljning av förvärvskällan före
avdraget, på inkomst av passiv
näringsverksamhet enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster före
avdraget samt på sådan intäkt av
tjänst som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h. Avdraget får i
detta fall beräknas med beaktande
av det antal år den skattskyldige
drivit näringsverksamheten, dock
högst för tio år. Hänsyn skall vid
bedömningen av avdragets storlek
tas till den skattskyldiges övriga
pensionsskydd och andra möjlig-
heter till avdrag för avgift och in-
betalning som avses i 46 § 2 mom.
första stycket 6 och 7. Avdraget
får dock inte överstiga ett belopp
som för varje år som driften pågått
motsvarar tio gånger det prisbas-
belopp som enligt lagen om allmän
försäkring bestämts för det år
driften i förvärvskällan upphört
och ej heller summan av de belopp
som under beskattningsåret redo-
visats som inkomst av förvärvs-
källan i förekommande fall före
avdraget, före avdrag för särskild
löneskatt på pensionskostnader
enligt punkt 23 av anvisningarna
till 23 § på sådan pensionsför-
säkring som avses i denna anvis-
ningspunkt och på sådan inbetal-
ning på pensionssparkonto som
avses i punkt 7 och före avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt
lagen om socialavgifter och sådan
inkomst av kapital som är att hän-
föra till vinst med anledning av
överlåtelse av förvärvskällan. Har
skattemyndigheten enligt punkt 1
tredje stycket av anvisningarna till
31 § medgivit att dödsbo tar
pensionsförsäkring, anger skatte-
myndigheten det högsta belopp
varmed avdrag för avgift för för-
säkringen får medges. Härvid
iakttas i tillämpliga delar bestäm-
melserna i detta stycke om avdrag
för skattskyldig som upphört med
driften i en förvärvskälla. Skatte-
myndighetens beslut i fråga som
avses i detta stycke får överklagas
hos Riksskatteverket. Riksskatte-
verkets beslut får inte överklagas.
Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 §
2 mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller inbetal-
ningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i
andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det
påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp
som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda år
överstiger vad som anges i andra stycket.
Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för
avgift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7
inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av
inkomster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Av-
drag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen
för det beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen skedde,
får utnyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter
betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad
som återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.
Om avdrag medges enligt fjärde stycket femte meningen på grund av
att aktier eller andelar i fåmansföretag avyttrats skall avdraget i första
hand göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp mot-
svarande det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp
som intäkt av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del
avdraget inte kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i
inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt. I det fall avdrag medges på grund av att andelar i
fåmansägt handelsbolag avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget
kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid
2000 års taxering. I fråga om beskattningsår som har påbörjats före
ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser på yrkande av den skatt-
skyldige.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §1
En enskild person eller ett dödsbo som medges avdrag för avgift för
pensionsförsäkring enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall för det beskattningsåret till staten betala sär-
skild löneskatt med 24,26 procent på avgiften.
Detsamma gäller för enskild person som medges avdrag för inbetal-
ning på pensionssparkonto enligt nämnda anvisningspunkt.
Särskild löneskatt skall dock
inte betalas till den del avdraget
måste göras från sådan ersättning
som utgjort underlag för uttag av
arbetsgivaravgifter enligt 1 kap.
2 § lagen (1981:691) om social-
avgifter eller särskild löneskatt
enligt 1 § första stycket 1 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster.
Särskild löneskatt skall dock
inte betalas till den del avdraget
måste göras från sådan ersättning
som utgjort underlag för uttag av
arbetsgivaravgifter enligt 1 kap.
2 § lagen (1981:691) om social-
avgifter eller, vad avser arbets-
tagare som vid årets ingång är 65
år eller äldre, särskild löneskatt
enligt 1 § första stycket lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid
2000 års taxering.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om
ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) i paragrafens lydelse enligt lagen (1999:000) om ändring i
nämnda lag och ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1999:000) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
2 §1
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.

Småhus
Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer.
Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom
garage, förråd och annan mindre byggnad.

Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst
tio familjer skall tillhöra byggnadstypen småhus, om
byggnaden ligger på fastighet med åkermark, betesmark,
skogsmark eller skogsimpediment.

Hyreshus
Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer
eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande.
Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till
hyreshus och som behövs för verksamheten, skall utgöra
hyreshus.

Till hyreshus skall dock inte räknas byggnad som är
inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om
den ingår i lantbruksenhet.

Ekonomi-
byggnad
Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk och
som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall,
loge, lada, maskinhall, lagerhus, magasin och växthus.

Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk
eller skogsbruk.

Kraftverks-
byggnad
Byggnad som är in-
rättad för kommer-
siell produktion av
elektrisk starkström.
Även byggnad för
vattenreglering, för
lagring av bränsle
och annan byggnad
för produktionen ut-
gör kraftverksbygg-
nad.

Industri-
byggnad
Byggnad som är in-
rättad för industriell
verksamhet.
Industri-
byggnad
Byggnad som är in-
rättad för industriell
verksamhet och som
inte utgör kraftverks-
byggnad.

Special-
byggnad
Med specialbyggnad avses

Försvars-
byggnad
Byggnad som används för försvars-
ändamål eller ekonomisk försvars-
beredskap, om byggnaden inte är en
fristående industriell anläggning. Även
mässbyggnad skall utgöra försvars-
byggnad.

Kommunika-
tionsbyggnad
Garage, hangar, lokstall, terminal, sta-
tionsbyggnad, expeditionsbyggnad,
vänthall, godsmagasin, reparations-
verkstad och liknande, om byggnaden
används för allmänna kommunikations-
ändamål.

Byggnad som används i Statens järn-
vägars, Luftfartsverkets, Banverkets,
Svensk Rundradio Aktiebolags, Sveri-
ges Radio Aktiebolags, Sveriges Tele-
vision Aktiebolags och Sveriges Ut-
bildningsradio Aktiebolags verksamhet.

Distributions-
byggnad
Byggnad som ingår i överförings- eller
distributionsnätet för gas, värme, elek-
tricitet eller vatten.

Värme-
central
Byggnad för produktion och distri-
bution av varmvatten för uppvärmning,
dock ej sådan anläggning som även är
inrättad för produktion av elektrisk
starkström för yrkesmässig distribution.

Renings-
anläggning
Vattenverk, avloppsreningsverk, an-
läggning för förvaring av radioaktivt
avfall, sopstation och liknande samt
pumpstation som hör till sådan an-
läggning.

Vård-
byggnad
Byggnad som används för sjukvård,
nykterhetsvård, narkomanvård, barna-
vård, kriminalvård, arbetsvård, åld-
ringsvård eller omsorg om psykiskt
utvecklingsstörda. Annan byggnad än
som nu har nämnts skall utgöra vård-
byggnad, om den används som hem åt
personer som behöver institutionell
vård eller tillsyn.

Bad-, sport-
och idrotts-
anläggning
Byggnad som används för bad, sport,
idrott och liknande, om allmänheten har
tillträde till anläggningen.

Skol-
byggnad
Byggnad som används för under-
visning eller forskning vid
skola som anordnas av staten
skola som anordnas med statsbidrag
och
skola vars undervisning står under
statlig tillsyn.
Byggnad som används som elevhem
eller skolhem för elever vid sådana
skolor.

Kultur-
byggnad
Byggnad som används för kulturellt
ändamål såsom teater, biograf, museum
och liknande.

Ecklesiastik-
byggnad
Kyrka eller annan byggnad som an-
vänds för religiös verksamhet.
Bårhus, krematorium och byggnad som
används för skötsel av begravnings-
plats.

Allmän
byggnad
Byggnad som tillhör staten, kommun
eller annan menighet och som används
för allmän styrelse, förvaltning, rätts-
vård, ordning eller säkerhet samt
fritidsgård och byggnad med likartad
användning. Som allmän byggnad skall
inte anses byggnad som används för
statens affärsdrivande verksamhet.

Övrig
byggnad
Byggnad som inte skall utgöra någon av de tidigare
nämnda byggnadstyperna.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 2000 och tillämpas första
gången vid fastighetstaxering år
2000.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1999 och tillämpas första
gången vid fastighetstaxering år
2000.

3 Ärendet och dess beredning
Inför 2000 års allmänna fastighetstaxering av hyreshusenheter, industri-
enheter inklusive elproduktionsenheter och specialenheter har Riks-
skatteverket (RSV) föreslagit vissa ändringar i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152). De ändringsförslag som avser taxeringen av elproduk-
tionsenheter har tagits fram under medverkan av Riksskatteverkets
expertgrupp för elproduktion. I denna har Kraftverksföreningen ingått.
RSV:s förslag har sammanställts i en promemoria som finns tillgänglig i
ärendet (dnr Fi 1999/153). Promemorian har upprättats i samarbete med
Lantmäteriverket. En sammanfattning av promemorians förslag finns i
bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2. RSV:s promemoria har remiss-
behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i Bilaga 3. En
sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftnings-
ärendet, (dnr Fi 1999/153).
I det följande lägger regeringen fram förslag till ändringar i fastighets-
taxeringsreglerna inför 2000 års allmänna fastighetstaxering. Regering-
ens förslag grundar sig i huvudsak på RSV:s promemoria. Som en bak-
grund till regeringens förslag ges inledningsvis i avsnitt 4.1.1 en sam-
manfattande beskrivning av reglerna för taxering av elproduktionsenheter
och elmarknaden m.m. RSV:s promemoria har legat till grund för texten i
detta avsnitt.
Våren 1997 tillkallades en särskild utredare för att utvärdera och se
över regelsystemet för fastighetstaxering (Fastighetstaxeringsutredningen
Fi 1997:06, dir. 1997:36). I uppdraget ingår att undersöka om de nuvar-
ande reglerna på ett tillfredsställande sätt leder fram till att taxerings-
värdena för enskilda fastigheter återspeglar marknadsvärdena. Utred-
ningsuppdraget skall vara avslutat vid utgången av juni 1999. De förslag
utredningen kan komma att lägga fram hinner inte genomföras till den
allmänna fastighetstaxeringen år 2000.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 25 mars 1999 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga
5. Lagrådet har i sitt yttrande lämnat synpunkter av redaktionell art.
Dessa synpunkter har beaktats vid utformningen av aktuella paragrafer.
Övriga lagförslag är av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse. Något yttrande har därför inte inhämtats.
Regeringen har i propositionen gjort vissa redaktionella ändringar i
förhållande till lagrådsremissen.

4 Den allmänna fastighetstaxeringen år 2000
4.1 Taxeringen av elproduktionsenheter
4.1.1 Bakgrund
Allmänt om taxeringen av elproduktionsenheter

De värderingsmetoder som används vid fastighetstaxeringen för att be-
räkna fastigheternas marknadsvärden är enligt 5 kap. 5 § fastighets-
taxeringslagen (1979:1152), FTL, i första hand ortsprismetoden, i andra
hand avkastningsmetoden och i sista hand produktionskostnadsmetoden.
Ortsprismetoden grundas på undersökningar av priser på jämförbara
fastigheter. Som bas för undersökningen läggs de jämförelseparametrar
som bedöms lämpliga, t.ex. areal, våningsyta, exploateringsgrad, hyres-
intäkter o.d. Avkastningsmetoden innebär i princip att det görs en
kapitalisering till nutid av framtida intäkter och kostnader. Metoden
kräver en bestämning i tiden av kommande intäkter och kostnader vid
fastighetens användning. Produktionskostnadsmetoden innebär att värdet
av en byggnad beräknas med utgångspunkt i vad det skulle kosta att
producera en likartad byggnad. Vid beräkningen beaktas även den värde-
minskning som byggnaden har undergått genom ålder och bruk.
Efter förslag av fastighetstaxeringskommittén i SOU 1979:32 ändrades
reglerna för värderingen vid vattenfallstaxering till 1981 års allmänna
fastighetstaxering från en i huvudsak tillämpad produktionskostnads-
metod till en avkastningsmetod. Denna bygger i princip på en kapital-
isering av den framtida produktionens nettovärde. Den innebär i huvud-
sak att totalvärdet av en nybyggd vattenkraftsanläggning beräknas med
ledning av avkastningen.
Beräkningen sker enligt reglerna i FTL genom att kraftverksanlägg-
ningens på föreskrivet sätt beräknade effekt i kilowatt, s.k. taxerings-
effekt, multipliceras med ett som riktvärde betecknat värde per kilowatt
taxeringseffekt som bestäms med hänsyn till kraftanläggningens lönsam-
het. Byggnadsvärdet beräknas enligt produktionskostnadsmetoden till
återanskaffningskostnaden, nedskriven med hänsyn bl.a. till ålder. Vär-
deringen av vattenkraftsstationer och regleringsdammar inom ett avrin-
ningsområde har samordnats. Markvärdet bestäms som skillnaden mellan
totalvärdet och återanskaffningskostnaden.
Vid den allmänna fastighetstaxeringen år 1981 utgjorde reglerings-
anläggningarna särskilda taxeringsenheter. Även dessa värderades utifrån
en taxeringseffekt. Denna beräknades på så sätt att varje kraftverk fick
avstå en viss del av sin primärt beräknade taxeringseffekt till uppströms
belägna regleringsanläggningar. Fr.o.m. 1988 års allmänna fastighets-
taxering utgör inte regleringsanläggningarna särskilda taxeringsenheter.
Till taxeringsenhet som omfattar ett vattenkraftverk hör således nu även
dess andelar i uppströms belägna regleringsanläggningar.
Värmekraftverken värderades fram till 1988 års allmänna fastighets-
taxering som industrienheter. Regler om taxering av värmekraftverk togs
då in i 15 kap. FTL efter förslag av fastighetstaxeringskommittén i SOU
1984:37. För värmekraftverken tillämpas en produktionskostnadsmetod,
dvs. värderingen görs med ledning av anläggningskostnaderna (åter-
anskaffningskostnaderna) varvid hänsyn tas till värdeminskning. Liksom
i fråga om vattenkraftverken utgår värderingen av värmekraftverken från
anläggningens värde i nybyggt skick. Detta erhålls som produkten av den
totala installerade effekten och ett värde per installerad effekt i kilowatt.
Av det totala värdet skall 2 % belöpa på markvärdet. Återstoden, 98 % av
totalvärdet, utgör byggnadsvärdet sedan totalvärdet räknats ned på grund
av ålder m.m.
För såväl vattenkraftverk som värmekraftverk föreskrivs en möjlighet
att jämka riktvärdena med hänsyn till lönsamheten för den totala elpro-
duktionen i landet.
Särskilda regler finns vidare i FTL om andels- och ersättningskraft.
Värdet av kraften, beräknad med utgångspunkt från produktionen, dras
enligt huvudregeln av från den givande enheten och påförs den mot-
tagande enheten.
Kapitel 15 i FTL om värdering av elproduktionsenhet är i huvudsak
disponerat enligt följande.
I den inledande bestämmelsen definieras vad som är en elproduktions-
enhet. Vidare anges vad som är utgångspunkten vid värderingen av en
elproduktionsenhet, nämligen det totala värdet i nybyggt skick av en
sådan enhet. Därefter regleras riktvärdebestämningen utifrån värdet av en
nybyggd enhet för ett vattenkraftverk (2-4 §§) och för ett värmekraftverk
(5 och 6 §§). I dessa bestämmelser anges främst vilka värdefaktorer som
skall ligga till grund för värderingen. I 7 och 8 §§ anges hur riktvärdet för
ett vattenkraftverk skall fördelas mellan delvärdena byggnadsvärde och
markvärde. Motsvarande regler i fråga om värmekraftverken finns i 11 §.
I 9 och 10 §§ regleras värderingen av andels- och ersättningskraft. Några
särskilda indelnings- och klassifikationsregler avseende egendom på
elproduktionsenheter finns inte i 2, 4 och 6 kap. om byggnadstyper och
ägoslag, värderingsenheter samt utom för regleringsanläggningar
taxeringsenheter.

Elmarknaden och elproduktionen

Det finns i dag ca 300 statligt, kommunalt och privatägda elproduktions-
företag. För drygt 90 % av elproduktionen svarar åtta större kraftföretag.
Vattenfall AB äger ca 50 % av elproduktionskapaciteten.
Överföringen av el från kraftverken till förbrukarna sker på stamnätet
(spänningsnivåerna 200 400 kV) över hela landet och till utlandet. Det
regionala nätet (70 130 kV), som huvudsakligen ägs av kraftföretagen,
kopplar samman stamnätet med större mottagare av kraft. Det lokala
nätet ägs av drygt 270 till övervägande del kommunalt ägda distri-
butionsföretag som distribuerar lågspänningsström (< 20 kV) till ca 5,2
miljoner kunder.
Elproduktionen i riket uppgår till ca 140 TWh under ett normalår.
Vattenkraften och kärnkraften utgör närmare 95 % av produktionen. Av
denna svarar vattenkraften och kärnkraften för ungefär hälften var.
Resten produceras i allt väsentligt i kraftvärmeverk och inom industrin.
Den 1 januari 1996 infördes en ny ellagstiftning som innebär att kon-
kurrens införs i handel med och produktion av el, vilket ökar valfriheten
för elkonsumenterna och skapar förutsättningar för en ökad pris och kost-
nadspress i elförsörjningen. Förbrukare och återförsäljare av el skall
kunna välja mellan konkurrerande leverantörer. Producenter och andra
leverantörer är på samma sätt med vissa undantag fria att välja sina
kunder.
Huvudprincipen i reformen är att skapa en klar skillnad mellan å ena
sidan produktion och försäljning av el, å andra sidan överföring av el
(nätverksamhet). Produktionen och försäljningen av el skall ske i kon-
kurrens, medan nätverksamheten, som i praktiken är ett naturligt mono-
pol, också i fortsättningen måste regleras. Affärsverket Svenska Kraftnät
har till uppgift att förvalta och driva det svenska stamnätet.
4.1.2 Överväganden och förslag
Regeringens förslag: Värderingsmodellen för vattenkraftverk ändras.
Värderingen utgår från kraftverkets normalårsproduktion i kilowatt-
timmar i stället för som tidigare från dess installerade effekt. Vidare
utgår värderingsmodellen inte som hittills från ett nybyggt vatten-
kraftverk utan från ett s.k. normkraftverk.
Reglerna för värdering av andels- och ersättningskraft justeras.
Den lagtekniska systematiken ändras genom att elproduktionsen-
heterna bryts ut från industrienheterna för att bilda en särskild typ av
taxeringsenhet och en ny byggnadstyp - kraftverksbyggnad - införs.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
men är mer omfattande i det hänseendet att RSV föreslår att vissa privat-
rättsliga avtal skall beaktas vid fastighetstaxeringen.
Remissinstanserna: Kraftverksföreningen stöder i stort vad RSV före-
slagit och gör den bedömningen att värderingsmodellen bör leda till
taxeringsvärden som bättre motsvarar verkliga förhållanden. Fastighets-
taxeringsutredningen anser att förslaget om att vissa privaträttsliga avtal
skall beaktas inte bör tas upp i det nu aktuella sammanhanget. Detta
motiveras med att frågan har varit föremål för en tämligen ingående
diskussion i utredningen. Vidare ifrågasätts om utformningen av den
föreslagna lagtexten vad gäller sådana avtal är lämplig. Övriga remissin-
stanser har inte lämnat några erinringar.

Skälen för regeringens förslag

Värderingsmodell för kraftverken

För både vattenkraftverken och för värmekraftverken grundas värdering-
en på den effekt som verken producerar. Taxeringen av vattenkraftverk
inleds med att det totala värdet i nybyggt skick bestäms. För ett nybyggt
vattenkraftverk bestäms värdet med utgångspunkt från utbyggd effekt.
Denna betecknas taxeringseffekt och bestäms efter skilda förhållanden
beträffande utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet. Taxer-
ingseffekten i kilowatt multipliceras med ett riktvärde som i sin tur
bestäms genom en kapitalisering av de årsnetton som kan beräknas med
ledning av gällande tariffer. Hänsyn tas därvid till att årskostnaderna
varierar med anläggningskostnaderna.
Efter det att taxeringsenhetens totalvärde har erhållits uppdelas detta i
ett byggnadsvärde och ett markvärde. För ett vattenkraftverk bestäms
byggnadsvärdet till det tekniska nuvärdet enligt vissa närmare föreskrif-
ter. Härvid får dock inte 75 % av återanskaffningskostnaden överstiga
enhetens totala värde. Vidare beaktas den värdeminskning som har skett
efter nybyggnadsåret.
Markvärdet å andra sidan bestäms till skillnaden mellan enhetens totala
värde och 75 % av återanskaffningskostnaden för enhetens byggnader.
Skulle 75 % av återanskaffningskostnaden överstiga det totala värdet
skall markvärdet bestämmas till 0 kr.
Hänsyn tas också till skillnaderna i lönsamhet mellan olika vattenkraft-
anläggningar. Förekommande olikheter i årskostnaderna blir nämligen
beaktade genom de varierande anläggningskostnaderna.
RSV anser att med den prissättning på elleveranser som gäller efter
elmarknadens avreglering är det enklare att beakta skillnader i vatten-
kraftverkens värde om man utgår från kraftverkens normalårsproduktion
i kilowattimmar i stället för från kraftverkens effekt. Värdet per kilowatt-
timme enligt riktvärdeangivelsen bör beräknas med hänsyn till normal-
årsproduktionens storlek samt verkets utnyttjandetid, möjlighet till
flerårsreglering, belägenhet och ålder för att bättre återspegla produk-
tionens värde. Vidare anser RSV att de återanskaffningskostnader som
hittills har bestämts genom uppräkning av de historiska byggnadskost-
naderna är föga realistiska och knappast har återspeglat de kostnader som
skulle uppkomma vid ett återuppförande av kraftverket. Ett ytterligare
skäl att se över gällande metod för värderingen av vattenkraften är enligt
RSV att den uppfattas som svårbegriplig.
Mot denna bakgrund föreslår RSV därför följande reviderade metod.
Vattenkraftverkets totalvärde och dess värde av mark skall bestämmas
först. Värdet av kraftverkets byggnader skall beräknas som skillnaden
mellan dessa värden. Det totala värdet bestäms med utgångspunkt från
värdet av normalårsproduktionen för ett s.k. normkraftverk som de-
finierats på visst sätt när det gäller ålder, normalårsproduktion, utnytt-
jandetid, möjlighet till flerårsreglering och belägenhet.
I det följande redovisas närmare den teknik som föreslås av RSV för
bestämningen av riktvärde dels för vattenkraftverket i dess helhet, dels
för marken till ett sådant verk. Med mark avses tomtmark, övrig mark,
fallrätt och markanläggning som hör till verket.
I en riktvärdeangivelse för vattenkraftverk skall värdet per kilowatt-
timme anges för ett kraftverk som har de produktionsförutsättningar som
så nära som möjligt anknyter till vad som i genomsnitt gäller för el-
produktionen i landet. Ett sådant kraftverk kallas för normkraftverk.
Ett normkraftverk definieras närmare som ett kraftverk som
- tagits i drift under år 1955,
- har en normalårsproduktion på 500 miljoner kilowattimmar,
- har en genomsnittlig utnyttjandetid på 5 000 timmar per år,
- saknar möjlighet till flerårsreglering och
- levererar sin produktion till stamnätet i inmatningspunkt Forsse-Hjälta.
Om ett kraftverk avviker från normkraftverket beträffande någon av de
fem föreslagna värdefaktorerna, dvs. utnyttjandetid, flerårsreglering, be-
lägenhet, normalårsproduktion och ålder, kan det i riktvärdeangivelsen
angivna värdet per kilowattimme behöva korrigeras innan det multip-
liceras med normalårsproduktionen.
I en riktvärdeangivelse skall värdet per kilowattimme anges för mark
tillhörande ett normkraftverk. Värdet skall bestämmas med hänsyn till
hur stor del av det för normkraftverket angivna värdet, som med ledning
främst av kostnaderna att uppföra ett helt nytt kraftverk, kan anses belöpa
på marken.
Riktvärdet för mark föreslås bli beräknat som produkten av kraftver-
kets normalårsproduktion i kilowattimmar och markens värde per kilo-
wattimme. Det senare värdet bestäms genom att det i riktvärdeangivelsen
angivna värdet i kr/kWh korrigeras i de hänseenden som kraftverket av-
viker från normkraftverket. Samtliga de värdefaktorer som kan påverka
det totala vattenkraftverkets värde i kr/kWh utom värdefaktorn ålder kan
komma ifråga.
RSV anser att det finns skäl att också i fråga om värmekraftverken
överväga att införa en ortsprisrelaterad avkastningsvärdering grundad på
normalårsproduktionens värde av i princip motsvarande innehåll som nu
föreslås för vattenkraftstaxeringen. Något förslag vad gäller värmekraft-
verken lämnas dock inte till denna taxering.
Regeringen delar RSV:s uppfattning att värderingsmodellen för vatten-
kraftverk bör ändras på sätt som föreslås i promemorian. Vad gäller
värmekraftverken, som i dag värderas enligt en produktionskostnads-
metod, har RSV inte föreslagit någon ändring motsvarande den för
vattenkraftverken. Svenska Fjärrvärmeföreningen anser att det finns an-
ledning att göra justeringar i den aktuella värderingsmodellen för värme-
kraftverk. Regeringen bedömer att ett införande av en helt ny värderings-
metod för värmekraftverk kräver ytterligare överväganden. Detta gäller
även ändringar i den befintliga värderingsmodellen. Vidare omfattas
frågan av Fastighetstaxeringsutredningens uppdrag och enligt regeringen
bör utredningens förslag avvaktas innan lagstiftningsåtgärder vidtas på
detta område. Vid den allmänna fastighetstaxeringen år 2000 kommer
värderingen av värmekraftverk därför i huvudsak att ske enligt samma
principer som tidigare.
Eftersom värmekraften bestäms utifrån en produktionskostnad finns
regler om att jämkning kan ske både av värdena för vattenkraften och för
värmekraften med hänsyn till lönsamheten för den totala elproduktionen i
landet. Då den reviderade avkastningsmetoden kommer att återge den
sammanlagda lönsamheten för den elproduktion som sker vid vatten-
kraftverken bör en sådan jämkning, på sätt RSV föreslagit, begränsas till
värmekraftverken.
I de av RSV föreslagna reglerna för värderingen av kraftverken finns
en bestämmelse om att aggregat tillhörande kondenskraftverk som har
tagits ur drift inte skall åsättas något värde. RSV har motiverat detta
ändringsförslag med att de kraftverk som inte varit i bruk under de
senaste åren före taxeringsåret inte har åsatts något taxeringsvärde vid
taxeringen. Detta har främst gällt kondenskraftverk. Värderingstekniskt
har det åstadkommits genom att det beräknade riktvärdet justerats ned till
noll. Som säreget förhållande har angetts att kraftverket varit avställt.
RSV:s förslag innebär således att detta förfarande får lagstöd. Regeringen
bedömer att denna ändring kan genomföras. Kraftverksföreningen har
framfört synpunkten att den föreslagna regleringen bör omfatta alla slag
av kraftproduktion. Regeringen anser att en sådan generell bestämmelse
inte bör införas utan en närmare utredning av hur förhållandena vid drift-
stopp ser ut för olika typer av kraftverk. Regeringen är därför inte beredd
att till den nu aktuella fastighetstaxeringen år 2000 utvidga den före-
slagna regleringen till att omfatta andra kraftverk än kondenskraftverk.
Även när det gäller denna fråga bör Fastighetstaxeringsutredningens
fortsatta arbete avvaktas.

Andels- och ersättningskraft

I 15 kap. 9 och 10 §§ FTL finns regler om värdering av andelskraft
respektive ersättningskraft. Vid uppskattning av ett vattenkraftverks rikt-
värde bortses från andels- och ersättningskraften. En justering görs sedan
av värdet på kraftverket som en form av justering för säregna för-
hållanden. Värdeminskning av kraftverk som lämnar andelskraft bestäms
till så stor del av kraftverkets totala värde som svarar mot andelskraftens
andel av den totala produktionen. Värdetillskottet för den fastighet som
tar emot andelskraften tas upp med motsvarande belopp. Belastningen av
skyldighet att leverera ersättningskraft dras i första hand av från det
levererande kraftverkets markvärde och läggs till den mottagande fastig-
hetens markvärde. Värdet av leveransen beräknas i värde per kilowatt
taxeringseffekt. Hänsyn tas vid beräkningen till leveransavtalets innehåll
och till värdet av ersättningskraften för den mottagande fastigheten.
Reglerna om andels- och ersättningskraft föreslås av RSV ändrade i
främst två avseenden. Dels förelås att mottagarens skyldighet att betala
uttagskostnader blir avgörande för om reglerna för andelskraft eller
ersättningskraft skall tillämpas, dels föreslås en möjlighet att beakta avtal
om kraftleveranser även om de inte är av servitutsnatur.
Den första föreslagna ändringen medför att elleveranser för vilka mot-
tagaren skall betala uttagskostnader behandlas som andelskraft medan
avtal som inte innebär att mottagaren betalar uttagskostnader behandlas
som ersättningskraft. I samtliga fall där mottagarens taxeringsenhet ägs
av företag som ägnar sig åt yrkesmässig distribution av elektrisk stark-
ström torde värdeavdraget respektive värdetillägget vara lika stora.
Motivet är att erhålla en bättre överensstämmelse med det verkliga värdet
av elleveranserna.
Den ökade uppgiftsskyldighet som kan följa för kraftverksägarna synes
vara begränsad. RSV utgår ifrån att kraftföretagen skall komma överens
om de justeringar av andelskraft i procent och av ersättningskraft i kWh
som ändringen kan medföra. Sådana överenskommelser anser RSV bör
kunna godtas i normalfallet utan närmare utredning eftersom avdragen
för levererande kraftverk överensstämmer med tillägget för mottagande
kraftverk. Ändringen har således inte någon betydelse för storleken av
det totalt åsatta taxeringsvärdet.
Den andra föreslagna ändringen föranleds av att det i viss utsträckning
förkommer avtal om olika former av vattenreglering och elleveranser
mellan ägare av kraftverk utan att avtalen kan ses som ett servitut, i vart
fall inte i sin helhet. Enligt en grundläggande princip vid fastighets-
taxeringen får inte andra privaträttsliga förpliktelser beaktas än sådana
som ingår i servitut eller liknande. Denna regel finns i 5 kap. 3 § FTL. I
praktiken har sådana avtal dock beaktats i viss utsträckning. Enligt RSV
får avtal av detta slag anses ha en sådan betydelse vid kraftverks-
taxeringen att de bör beaktas. RSV:s förslag har också utformats utifrån
detta ställningstagande.
Regeringen godtar den föreslagna justeringen av reglerna för värdering
av andels- och ersättningskraft utom i ett avseende. Vad gäller möjlig-
heten att vid fastighetstaxeringen ta hänsyn till vissa privaträttsliga avtal
anser regeringen att detta är en fråga av stor principiell vikt. Frågan om
hur privaträttsliga avtal skall behandlas vid taxeringen är inte av betydel-
se enbart för elproduktionsenheterna utan också när när det gäller andra
fastighetsslag, inte minst småhus. Enligt nuvarande bestämmelser är det
som huvudregel inte möjligt att vid taxeringen beakta privaträttsliga
förpliktelser. Detta ställningstagande kan sägas utgöra en väl etablerad
fastighetstaxeringsrättslig princip. Å andra sidan har detta ställnings-
tagande ifrågasatts och det har i skilda sammanhang gjorts gällande att
att reglerna bör ändras. Vad nu RSV föreslagit är i linje med detta.
Regeringen gör bedömningen att frågan om hur man skall ställa sig till
de privaträttsliga avtalen vid taxeringen av fastigheter bör avgöras i ett
annat och större sammanhang än som nu är fallet. RSV:s förslag tar
visserligen sikte på ett begränsat område men ett genomförande skulle
likväl innebära ett principiellt ställningstagande som enligt regeringens
mening bör anstå. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att den
aktuella frågeställningen behandlas av Fastighetstaxeringsutredningen
anser regeringen att utredningens slutsatser bör avvaktas. Någon utvid-
gad möjlighet att beakta privaträttsliga avtal föreslås därför inte till den
allmänna fastighetstaxeringen år 2000.

Systematiken i FTL

Reglerna i FTL bygger på en för all fast egendom likartad systematik.
Den fasta egendomen indelas i taxeringsenheter som åsätts ett värde. För
de olika delarna inom en taxeringsenhet som skall värderas för sig, s.k.
värderingsenheter, skall för olika slag av egendom bestämmas riktvärden
enligt reglerna i 8 15 kap. FTL om värderingsmodeller. De sammanlag-
da och i särskilt angivna fall justerade eller korrigerade värdena för en
taxeringsenhet utgör dess basvärde.
Värderingen av elproduktionsenheter regleras i 15 kap. FTL. Detta
kapitel har en annorlunda systematik än den som har lagfästs i 8 14 kap.
för andra slag av byggnader och mark. Skälet till detta kan enligt RSV
vara att dessa regler tillkommit vid andra tidpunkter och efter annat lag-
stiftningsförarbete än övriga värderingsregler samt att problematiken vid
värderingen av kraftverken har bedömts vara särskilt komplex.
Enligt RSV:s mening finns det i dag inte anledning att behålla dessa
skillnader i regelsystemet för värderingen mellan kraftverken och egen-
dom ingående i andra typer av taxeringsenheter. De grundläggande
frågorna om byggnadstyper, taxeringsenheter och värderingsenheter samt
värderingsgrund, värderingsmetoder, allmänna värderingsregler med rikt-
värden m.m. samt vissa speciella värderingsfrågor (t.ex. byggnad under
uppförande) bör liksom för andra slag av egendom som skall fastighets-
taxeras i princip uttömmande regleras i 2 7 kap. FTL även för kraft-
verken. RSV föreslår därför en ny lagteknisk systematik för elproduk-
tionsenheterna som bl.a. innebär att dessa bryts ut från industrienheterna
för att bilda en särskild typ av taxeringsenhet. En ny byggnadstyp -
kraftverksbyggnad - föreslås införd.
Regeringen anser att FTL får en enklare och mer konsekvent uppbygg-
nad genom den föreslagna systematiska förändringen. Vad RSV före-
slagit i dessa hänseenden bör därför genomföras. Ändringarna medför att
kapitel 15 i FTL får en ny utformning. Vidare föranleder förslagen änd-
ringar i 1 kap. 7 och 9 §§, 2 kap. 2 4 §§, 4 kap. 5 och 10 §§, 5 kap. 7 §,
6 kap. 13 §, 7 kap. 3, 15 och 16 §§, 11 kap. 1 §, 12 kap. 1 §, 16 kap. 4 §,
20 kap. 4 § samt en ny paragraf, 6 kap. 14 § FTL. Förslagen föranleder
även vissa redaktionella följdändringar i 1, 3 och 4 §§ lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt.
4.2 Taxeringen av hyreshus- och industrienheter
Regeringens förslag: Vid taxeringen av hyreshus och industribygg-
nader ändras definitionen av den s.k. normbyggnaden.

Promemorians förslag: RSV föreslår att vid taxering av hyreshus
och industribyggnader skall den s.k. normbyggnaden vara uppförd det
sjuttonde året före en allmän fastighetstaxering i stället för som nu två
år före en sådan taxering. RSV:s förslag är i två hänseenden mer om-
fattande än regeringens. För det första föreslås att de industribygg-
nader som skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden av-
gränsas på ett nytt sätt. Förslaget innebär att bensinstationsbyggnader
inte längre alltid skall värderas enligt denna metod. För det andra
föreslås en bestämmelse om det ortsprismaterial som skall få använ-
das vid nivåläggningen för hyreshus och industribyggnader inom ett
värdeområde om antalet köp inom området inte är tillräckligt. Vad
som föreslagits är att ledning kan hämtas från sådana köp inom andra
värdeområden där likartade förutsättningar för prisbildningen kan
antas föreligga, t.ex. vad gäller hyresnivåer och direktavkastnings-
krav.
Remissinstanserna: Den föreslagna ändringen av den tidpunkt då
normbyggnaden skall vara uppförd har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Sveriges Industriförbund, Fastighets-
taxeringsutredningen och Näringslivets nämnd för regelgranskning
(NNR) anser att en ny avgränsning av de industribyggnader som skall
värderas enligt produktionskostnadsmetoden bör utredas ytterligare av
Fastighetstaxeringsutredningen. NNR saknar en problem- och konsek-
vensanalys samt anser att de särskilda krav och restriktioner som om-
gärdar bensinhanteringen talar för att bensinstationsbyggnader även i
fortsättningen skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden. Fas-
tighetstaxeringsutredningen anser att förslaget kräver ytterligare över-
väganden och att en ändring inte bör göras förrän utredningen har
gjort en mer samlad bedömning av när avkastnings- respektive pro-
duktionskostnadsmetoden skall användas. Sveriges Fastighetsägare-
förbund, Sveriges Industriförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Riks-
byggen, Fastighetstaxeringsutredningen och HSB Riksförbund anser
att en bestämmelse om vilket ortsprismaterial som skall få användas
vid nivåläggningen för hyreshus och industribyggander bör hanteras
inom ramen för Fastighetstaxeringsutredningens arbete. Fastighets-
taxeringsutredningen påpekar bl.a. att lagändringar såväl vad gäller
möjligheten att utnyttja ortsprismaterial från andra värdeområden som
hur de olika värderingsmetoderna skall definieras diskuteras inom ut-
redningen. Hyresgästernas Riksförbund ifrågasätter hyresnivån och
direktavkastningskrav som parametrar för att hitta värdeområden med
jämförbara förutsättningar. SBC kan acceptera förslaget under förut-
sättning att det kombineras med en särskild möjlighet till rättelse.
Lantmäteriverket är positivt till de föreslagna ändringarna. Svenska
Kommunförbundet tillstyrker förslagen.
Skälen för regeringens förslag: En av utgångspunkterna för värder-
ingen är den s.k. normbyggnaden. Denna anges för hyreshus i 9 kap. 2 §
och för industribyggnader som värderas enligt avkastningsmetoden i
11 kap. 3 § FTL, såvitt nu är av intresse, som en byggnad uppförd under
andra året före taxeringsåret. Enligt RSV bör normbyggnaden i ålders-
hänseende anknyta bättre till byggnadsbeståndets genomsnittliga ålder.
Det föreslås därför att normbyggnaden skall ha uppförts under det
sjuttonde året före det år då allmän fastighetstaxering sker. Motsvarande
ändring har redan skett beträffande småhusen inför denna allmänna
fastighetstaxeringen av småhus år 1996 och en likartad ändring föreslås i
avsnitt 4.1.2 beträffande vattenkraftverken genom de s.k. normkraft-
verken. Remissinstanserna har inte invänt mot förslaget. Mot denna bak-
grund instämmer regeringen i RSV:s förslag.
Industribyggnad och övrig byggnad skall enligt huvudprincipen i
11 kap. 1 § FTL värderas enligt avkastningsmetoden. I vissa fall skall
värderingen i stället göras enligt produktionskostnadsmetoden. Detta
gäller byggnader som har endast begränsad användbarhet för annat ända-
mål än för det som de utnyttjas och liknande speciella byggnader, bensin-
stationsbyggnader, andra byggnader med olämplig utformning för normal
industriproduktion samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av
hus. Enligt RSV har utvecklingen medfört att delar av främst kommer-
siella och produktionsinriktade byggnader inrättas och används för olika
ändamål. Detta gäller i hög grad bensinstationer som numera ofta är in-
rättade och används för annat ändamål än bensinförsäljning, t.ex. res-
taurang, livsmedelsförsäljning, försäljning av biltillbehör, m.m. RSV
anser därför att bensinstationer inte bör ingå i uppräkningen i 11 kap. 1 §
av byggnader som skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden.
Under förberedelsearbete, provvärdering och taxering vid flera allmän-
na fastighetstaxeringar har enligt RSV i åtskilliga fall framkommit behov
av att utnyttja ortsprismaterial och nivåläggning för visst slag av egen-
dom inom likartade värdeområden. RSV föreslår därför inför taxeringen
av hyreshus- och industrienheter en bestämmelse där det föreskrivs att i
de fall köp av hyreshus och industribyggnader saknas eller är för fåtaliga
för att värdenivån inom värdeområdet med säkerhet skall kunna bestäm-
mas, skall ledning kunna hämtas från sådana köp inom andra värde-
områden. Det skall dock kunna antas att likartade förutsättningar för
prisbildningen föreligger i dessa områden, t.ex. vad gäller hyresnivåer
och direktavkastningskrav.
Enligt regeringens mening berör såväl förslaget om en ny avgränsning
av de industribyggnader som skall värderas enligt produktionskostnads-
metoden som förslaget om vilket ortsprismaterial som skall få användas
vid nivåläggningen för hyreshus och industribyggnader grundläggande
frågeställningar inom fastighetstaxeringen. Regeringen anser att dessa
frågor bör behandlas vid en mer övergripande genomgång av fastighets-
taxeringsreglerna än vad som nu är aktuellt. Fastighetstaxeringsutred-
ningens arbete i dessa delar bör avvaktas. Regeringen lämnar således inte
några förslag till den allmänna fastighetstaxeringen år 2000.
Förslaget om den tidpunkt då den s.k. normbyggnaden skall vara upp-
förd föranleder ändringar i 9 kap. 2 § och 11 kap. 3 § FTL.
4.3 Administrativa frågor m.m.
Regeringens förslag: De grundläggande besluten om allmän fastig-
hetstaxering skall i fortsättningen fattas genom automatisk databe-
handling.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna Svenska Kommunförbundet tillstyrker förslaget.
Fastighetstaxeringsutredningen anser att förslaget kräver ytterligare
överväganden. Övriga instanser, däribland Datainspektionen, har lämnat
förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Vid den allmänna fastighetstaxering-
en tillställs fastighetsägaren enligt 18 kap. 1 och 4 §§ FTL ett förslag till
fastighetstaxering grundat på av skattemyndigheten kända uppgifter om
sådana förhållanden som behövs för taxeringen. Det innehåller förslag till
basvärde, delvärden m.m. Härefter kan en skriftväxling följa mellan fas-
tighetsägaren och skattemyndigheten, särskilt i de fall fastighetsägaren
vill ändra de uppgifter som myndigheten tagit in i sitt förslag.
Den 15 juni under taxeringsåret skall skattemyndigheten enligt 20 kap.
2 § FTL senast meddela grundläggande beslut för fastigheterna i länet.
Enligt RSV:s bedömning bestäms taxeringarna enligt de ursprungliga
förslagen i den helt övervägande majoriteten av besluten eller, då på-
pekanden lämnats, i enlighet med dessa.
För den årliga inkomsttaxeringens del gäller enligt 4 kap. 2 a § taxer-
ingslagen (1990:324) fr.o.m. 1995 års taxering att skattemyndigheten får
fatta grundläggande beslut om årlig taxering genom automatisk data-
behandling under förutsättning att skälen för besluten får utelämnas
enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223). Den sist-
nämnda bestämmelsen omfattar de fall då beslutet inte går part emot eller
om det av annan anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om
skälen.
Med hänsyn till den masshantering som den allmänna fastighets-
taxeringen utgör finns det enligt RSV utifrån rationalitets-, förenklings-
och tidbesparingsaspekter starka skäl att införa samma bestämmelser för
de grundläggande besluten vid den allmänna fastighetstaxeringen som för
den årliga inkomsttaxeringens del.
Regeringen delar RSV:s bedömning att användandet av automatisk
databehandling bör medföra avsevärda fördelar. Metoden tillämpas redan
vid inkomsttaxeringen. Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan
erinran. Enligt regeringen talar därmed övervägande skäl för att införa en
bestämmelse för de grundläggande besluten vid den allmänna fastighets-
taxeringen som finns i 4 kap. 2 a § taxeringslagen (1990:324) för den
årliga inkomsttaxeringens del. Bestämmelsen för fastighetstaxeringen
kan tas in i en ny paragraf 2 a § i 20 kap. FTL. Dataregistreringen utgör
då beslutsdokumentation för grundbesluten utom då särskilt besluts-
dokument upprättats.
Med anledning av den nya pensionslagstiftningen som infördes år 1998
förelås en justering i 3 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pen-
sionskostnader. En justering föreslås även i punkt 6 av anvisningarna till
46 § kommunalskattelagen (1928:370). Dessa ändringar motiveras i
författningskommentaren.
5 Ekonomiska effekter
Enligt RSV innebär förslaget att det totala taxeringsvärdet för elpro-
duktionsenheter inte kommer att påverkas utöver den normala nivå-
justering som sker i samband med en allmän fastighetstaxering. Med
denna utgångspunkt bedöms förslaget inte ha några budgetekonomiska
konsekvenser.
6 Författningskommentar
6.1 Förslaget till lag om ändring i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
1 kap.

7 och 9 §§
Ändringarna i paragraferna är följdändringar med anledning av den
nya lagtekniska systematiken i fråga om elproduktionsenheter, se 4 kap.
5 §.

2 kap.

3 och 4 §§
Ändringarna i paragraferna är följdändringar med anledning av den
nya lagtekniska systematiken i fråga om elproduktionsenheter, se 2 kap.
2 § i förslaget till lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

4 kap.

5 §
För att åstadkomma samstämmighet med övrig indelning av egendom i
taxeringsenhetstyper görs elproduktionsenheterna till en särskild typ av
taxeringsenhet. Detta regleras i en ny punkt 7 i första stycket av denna
paragraf. Den nya taxeringsenheten omfattar kraftverksbyggnad, tomt-
mark till kraftverksbyggnad och fallrätt. Även taxeringsenheter vilkas
värde till övervägande del utgörs av rätt till andels- eller ersättningskraft
skall utgöra elproduktionsenheter.

10 §
För närvarande finns regler i 4 kap. 10 § om taxeringsenhetsindelning-
en av regleringsanläggningar. Ytterligare en indelningsregel införs i ett
nytt andra stycke. Den innebär att inom en och samma elproduktionsen-
het får ingå kraftverksbyggnad, mark eller markanläggning av endast ett
av följande slag av kraftverk: vattenkraftverk, kärnkraftverk, kraftvärme-
verk, kondenskraftverk, gasturbin eller vindkraftverk.
Ändringen i sista stycket är ett förtydligande.

5 kap.

7 §
Ändringen i paragrafen är en följdändring med anledning av den nya
lagtekniska systematiken i fråga om elproduktionsenheter, se 4 kap. 5 §.
Fallrätter ingår i vattenkraftverk och hänförs till marken på sådant verk.
Värde av fallrätt redovisas i delvärdet markvärde.

6 kap.

13 §
Paragrafen reglerar indelningen i värderingsenheter för vattenkraft-
verk. Hänvisningen i paragrafen till 15 kap. är därmed obehövlig och tas
bort.
I första stycket anges att på en elproduktionsenhet som utgörs av ett
vattenkraftverk, dvs. en kraftverksanläggning för elproduktion med
vattenkraft, skall vattenkraftverket i sin helhet vilket inkluderar samt-
liga byggnader och markanläggningar samt marken för ett sådant verk
utgöra en värderingsenhet. I en sådan värderingsenhet skall också ingå
till vattenkraftverket hörande andelar i regleringsanläggningar.
I andra stycket anges att tomtmarken till ett vattenkraftverk skall
utgöra en värderingsenhet tillsammans med övrig mark och markanlägg-
ningar. Vidare skall fallrätt ingå i värderingsenheten liksom andelar i
regleringsanläggningar till den del de avser markanläggning.

14 §
Paragrafen reglerar indelningen i värderingsenheter för värmekraft-
verk.

7 kap.

3 §
Som en följd av regleringen av värdefaktorerna vid kraftverksvärder-
ingen i 15 kap. anges i 7 kap. 3 § tredje stycket i en ny punkt 5 bland de
värdefaktorer som inte skall indelas i klasser även normalårsproduktion,
utnyttjandetid, flerårsreglering och ålder för vattenkraftverk samt effekt
för värmekraftverk. Vidare görs en redaktionell ändring av punkt 3 som
uttryckligen skall avse industrienhet.

15 §
Ändringen i paragrafen är en följdändring med anledning av den nya
lagtekniska systematiken i fråga om elproduktionsenheter.

16 §
Två nya punkter införs i paragrafen. I punkt 5 anges att för aggregat
tillhörande kondenskraftverk som inte varit i drift under året före
taxeringsåret skall inte bestämmas något värde. Detsamma skall gälla om
sådant aggregat varaktigt tagits ur drift. Ändringen har motiverats i av-
snitt 4.1.2. I punkt 6 anges att inte heller outbyggda fallrätter skall åsättas
något värde om tillstånd till utbyggnad saknas.

9 kap.

2 §
Ändringen har motiverats i avsnitt 4.2.

11 kap.

1 §
Andra stycket är obehövligt med den nya lagtekniska systematiken i
fråga om elproduktionsenheter, se 2 kap. 2 § i förslaget till lag om
ändring i lagen (1999:000) om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152).

3 §
Ändringen har motiverats i avsnitt 4.2.

12 kap.

1 §
En erinran om att regler om värdering av tomtmark på elproduktions-
enhet i fortsättningen finns i 15 kap. tas in i denna paragraf.

15 kap.

Reglerna i 1-10 §§ om vatten- och värmekraftverken får en ändrad
systematik. Kapitlets rubrik ändras med anledning av den nya lagtekniska
systematiken i fråga om elproduktionsenheter. De nuvarande underrub-
rikerna i kapitlet utom rubriken Allmänt närmast före 1 § utgår. Under
rubriken Allmänt regleras vad som ingår i vattenkraftverk respektive
värmekraftverk liksom vad som i kapitlet avses med mark. Efter en
underrubrik betecknad Vattenkraftverk regleras värderingen av dessa
kraftverk i 2 7 §§. För värmekraftverken finns motsvarande värderings-
regler i 10 15 §§ efter en underrubrik, betecknad Värmekraftverk. Regler
om andels- och ersättningskraft tas in i 8 och 9 §§ utan särskild under-
rubrik i det avsnitt i kapitlet som gäller värderingen av vattenkraftverk.

1 §
I första och andra styckena preciseras de huvudgrupper som i dag
värderas enligt regler i 15 kap. nämligen vattenkraftverk och värmekraft-
verk.
I tredje stycket anges vad som avses med mark i 15 kap.

2 §
I paragrafen slås fast att riktvärdet för det totala vattenkraftverket,
vilket således bestäms först, skall utgöra värdet av en värderingsenhet
avseende sådan egendom. Därefter anges att riktvärdet för mark till ett
vattenkraftverk skall utgöra värdet av en värderingsenhet sådan egendom
och att riktvärdet för kraftverksbyggnader tillhörande vattenkraftverk
utgör skillnaden mellan riktvärdena för vattenkraftverket och för mark
tillhörande verket.
Av fjärde stycket framgår att riktvärde för egendom tillhörande vatten-
kraftverk skall bestämmas utan att andels- och ersättningskraft beaktas.

3 §
Värdet av normenheten utgör utgångspunkten för värderelationerna i
skilda värdetabeller o.d. Normenheten för vattenkraftverk betecknas
normkraftverk och beskrivs i denna paragraf. Normkraftverket skall vara
ett kraftverk som har tagits i drift under 1955 och som har en normal-
årsproduktion på 500 miljoner kilowatttimmar. I en riktvärdeangivelse
skall värde per kilowatttimme anges såväl för vattenkraftverket som för
marken. Vidare föreskrivs att normkraftverket skall ha en utnyttjandetid
på 5 000 timmar per år, sakna möjlighet till flerårsreglering och leverera
sin produktion i inmatningspunkt Forsse-Hjälta.
Värdena i en riktvärdeangivelse för vattenkraftverk och mark bör lik-
som gäller för andra byggnadstyper och ägoslag få anges endast med
värden i värdeserie som fastställs i FTF eller av RSV (jfr. 7 kap. 7 §).

4 §
I denna pragraf regleras de riktvärdegrundande värdefaktorerna för att
bestämma riktvärdet för ett vattenkraftverk. För vattenkraftverken är
värdefaktorerna normalårsproduktion, utnyttjandetid, flerårsreglering,
belägenhet och ålder.

5 §
Av denna paragraf framgår att för marken till ett vattenkraftverk skall
samma värdefaktorer som för kraftverket gälla med undantag för ålder.

6 §
Utgångspunkten för värderingen av vattenkraftverken skall vara det
värde per kilowattimme som anges i riktvärdeangivelsen för normkraft-
verket. Detta värde skall bestämmas utifrån kraftverkets lönsamhet.
Priser vid köp av likartade vattenkraftverk eller delar därav skall beaktas
vid värderingen. Detta framgår av första stycket.
För marken tillhörande ett vattenkraftverk skall enligt andra stycket
utgångspunkten för värderingen vara hur stor del av det för normkraft-
verket angivna värdet som med ledning av främst kostnaderna för att
uppföra ett helt nytt kraftverk kan anses belöpa på marken.

7 §
Regler om beräkningsgången för riktvärdet för ett vattenkraftverk och
marken till ett sådant verk finns i denna paragraf.
För ett vattenkraftverk utgör enligt första stycket riktvärdet produkten
av verkets normalproduktion i kilowattimmar och det i riktvärdeangivel-
sen angivna värdet per kilowattimme korrigerat med hänsyn till avvikelse
från normkraftverket.
För marken föreskrivs i andra stycket att riktvärdet utgör produkten av
kraftverkets normalproduktion i kilowattimmar och det i riktvärdean-
givelsen för mark angivna värdet per kilowattimme korrigerat i enlighet
med vad som anges för vattenkraftverket i dess helhet, utom såvitt gäller
värdefaktorn ålder.

8 §
I denna paragraf behandlas värdet av andels- och ersättningskraft för
vilka mottagaren helt eller i allt väsentligt skall betala sin andel av uttags-
kostnaderna.

9 §
I paragrafen regleras värdet av andels- och ersättningskraft för vilka
mottagaren inte eller endast till begränsad omfattning betalar uttagskost-
nader.

10 §
Utgångspunkt för bestämningen av riktvärdena för värmekraftverken
skall liksom hittills vara dels värdet av ett nybyggt sådant verk, dels de
värdefaktorer som skall beaktas vid riktvärdebestämningen. Med hänsyn
till de skilda värderingsmetoderna som skall gälla för vattenkraftverken
och för värmekraftverken skall inte något riktvärde beräknas för det
totala värmekraftverket. I stället föreskrivs i denna paragraf att riktvärdet
för marken till ett värmekraftverk skall utgöra värdet av en värderings-
enhet sådan mark och att riktvärdet för en kraftverksbyggnad till ett
sådant kraftverk skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende
sådan byggnad.

11 §
I paragrafen anges vad som skall ingå i riktvärdeangivelsen för värme-
kraftverken. Detta är värden per kilowatt installerad effekt för de olika
slagen av värmekraftverk.

12 §
Vad gäller de värdefaktorer som tillämpas vid bestämning av riktvärde
för värmekraftverk skall enligt nuvarande regler i 15 kap. riktvärdet
bestämmas för skilda typer av kraftverk. I 1 kap. 26 § FTF anges i fråga
om värmekraftverken att skillnad skall göras vid värderingen av
kärnkraftverk, kondenskraftverk, kraftvärmeverk, gasturbiner och vind-
kraftverk. I denna paragraf föreskrivs att olika kraftverkstyper skall ut-
göra klasser av värdefaktorn typ av värmekraftverk. De klasser som
uppkommer är således kärnkraftverk, kraftvärmeverk, kondenskraftverk,
gasturbiner och vindkraftverk.
Avgörande för värderingen är vidare kraftverkets effekt. Effekten
föreslås därför vara en av de riktvärdegrundande värdefaktorerna. Med
effekt avses aggregatets installerade effekt i kilowatt.

13 §
Riktvärdeangivelsen kan innehålla skilda värden per kilowatt instal-
lerad effekt för de olika slagen av värmekraftverk dvs. de olika klasserna
av värdefaktorn typ av värmekraftverk. De värden per kilowatt instal-
lerad effekt som skall tas in i riktvärdeangivelsen och som skall avse ett
nybyggt värmekraftverk skall bestämmas med utgångspunkt i de återan-
skaffningskostnader som gäller för de olika slagen av värmekraftverk.
Vidare skall dessa värden jämkas med hänsyn till lönsamheten för den
totala elproduktionen i landet. Detta regleras i denna paragraf.

14 §
Värdet av ett nybyggt värmekraftverk bestäms enligt nuvarande regler
i 15 kap. 5 och 6 §§ som produkten av kraftverkets installerade effekt och
värdet av installerad effekt för skilda typer av kraftverk. Motsvarande
regler förs in i denna paragraf.

15 §
Då det gäller beräkningen av värdena på mark och byggnader finns i
nuvarande 15 kap. 11 § en regel om fördelning av det beräknade totala
värdet av kraftverket på mark och byggnader. Enligt denna bestämmelse
skall det totala värdet av kraftverket i nybyggt skick fördelas med 2 % på
marken och 98 % på byggnaderna. Det värde som belöper på bygg-
naderna minskas därefter genom tillämpning av en nedskrivningsfaktor.
Motsvarande bestämmelse förs in i denna paragraf vari anges beräk-
ningen av riktvärde för dels mark, dels kraftverksbyggnad på värmekraft-
verk. Till skillnad mot gällande regler fördelas kraftverkets värde i ny-
byggt skick på marken med 1,5 % och på kraftverksbyggnaderna med
73,5 %. För kraftverksbyggnaderna skall i riktvärdet liksom hittills
värdeminskning beaktas genom tillämpning av en nedskrivningsfaktor.

16 kap.

4 §
Ändringen i paragrafen innebär att ytterligare en ny grund för ny-
taxering införs. Ny taxering skall ske om en taxeringsenhets värde ökat
eller minskat på sätt föreskrivs i paragrafen genom att driftsförhållandena
ändrats för kondenskraftverk (jfr. 7 kap. 16 §).

20 kap.

2 a §
Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 4.3.

4 §
Det nuvarande innehållet i punkt 6 kan utgå med hänsyn till den nya
värderingsmodellen för kraftverken. Utnyttjandetid, regleringsmöjlighet
och belägenhet utgör sådana värderingsfaktorer som omfattas av punkt 4
i paragrafen. Nuvarande punkt 7 betecknas punkt 6.
6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt
1, 3 och 4 §§
Ändringarna i paragraferna är följdändringar med anledning av den
nya lagtekniska systematiken i fråga om elproduktionsenheter.
6.3 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)
Anvisning till 46 §

Punkt 6
Ändringen i anvisningspunkten är en justering av styckeindelningen.
6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader
3 §
Ändringen i paragrafen är en justering av en felaktigt utformad hänvis-
ning.
6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:000) om
ändring av fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
2 kap.

2 §
En ny byggnadstyp införs, kraftverksbyggnad. Byggnad ingående i
kraftverk har tidigare räknats till byggnadstypen industribyggnad och om
så inte har varit fallet till övrig byggnad. Den nya byggnadstypen bryts
således ut från begreppet industribyggnad. Därmed måste ett undantag
göras i definitionen av industribyggnad. Självfallet anses inte en bostads-
byggnad som byggnad för produktionen av elektrisk starkström.

Sammanfattningen i promemorian Ändringar i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) inför den
allmänna fastighetstaxeringen år 2000
Allmän fastighetstaxering (AFT) av hyreshus och industrienheter samt
specialenheter skall ske år 2000 (AFT00). Senast sådan taxering ägde
rum var 1994. I denna PM föreslår RSV ändringar i fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152, FTL) avseende främst reglerna i 15 kap. om vär-
deringen av elproduktionsenheter.
Värdering av industrier, hyreshus och specialenheter
Resultatet av 1994 års AFT av industrier och hyreshus har bedömts i allt
väsentligt vara godtagbart. RSV föreslår därför endast några smärre
ändringar avseende den egentliga industrivärderingen. Dessa avser av-
gränsningen i fråga om de industribyggnader som enligt 11 kap. skall
värderas enligt produktionskostnadsmetoden. I fråga om taxeringen av
hyreshus liksom för industribyggnader föreslås att normbyggnaden med
hänsyn till tillämpningen av ortsprismaterialet skall vara uppfört
sjuttonde året före en allmän fastighetstaxering i stället för som nu två år
före en sådan taxering. Vidare föreslås en klarläggande regel om det
ortsprismaterial som skall få användas vid nivåläggningen för hyreshus
och industribyggnader inom ett värdeområde då antalet köp inom om-
rådet inte är tillräckligt. Motsvarande regel finns idag beträffande tomt-
marken. För specialenheter föreslås inte några lagändringar.
Värdering av elproduktionsenheter
Efter 1994 års AFT har elmarknaden avreglerats och en ny ellagstiftning
trätt i kraft den 1 januari 1996 (SFS 1994:617, 1995:1138 m.fl.).
Därigenom har ändrade förutsättningar för värderingen av elproduktions-
enheterna uppkommit. De huvudsakliga slag av elproduktionsenheter
som förekommer är dels vattenkraftverk med regleringsdammar, dels
värmekraftverk m.m. Till det sistnämnda slaget av kraftverk räknas vid
taxeringen kärnkraftverk, kraftvärmeverk, kondenskraftverk, gasturbiner
och vindkraftverk.

För såväl vattenkraftverk som värmekraftverk utgör i dag installerad
effekt den grundläggande värdefaktorn. För vattenkraftverken korrigeras
den installerade effekten, i FTL betecknad utbyggd effekt, med hänsyn
till utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet och benämns där-
efter taxerad effekt. Den för vattenkraftverken tillämpade metoden kan
betecknas som en ortsprisrelaterad avkastningsmetod och den för värme-
kraftverken tillämpade metoden är en renodlad produktionskostnads-
metod. RSV och verkets expertgrupp för elproduktionsenheter är ense
om att man efter avregleringen av elmarknaden för vattenkraften bör
ändra den ortsprisrelaterade avkastningsmetoden så att den utgår från
kraftverkets normalårsproduktion och beaktar utnyttjandetiden, fler-
årsreglering, belägenhet och ålder. Vidare bör uppdelningen av kraft-
verkens totalvärden på byggnadsvärden och markvärden ses över och
inte göras direkt beroende av verkens återanskaffningskostnader, bedöm-
da med utgångspunkt i historiska byggnadskostnader.

De grundläggande reglerna för en sådan värdering av vattenkraftverken
med andels och ersättningskraft m.m., anpassade till systematiken i öv-
riga delar av FTL, föreslås bli intagna i 15 kap. FTL. Liksom för andra
byggnadstyper och ägoslag föreslås att den närmare utformningen av vär-
deringsreglerna för kraftverken, sedan förberedelsearbetet för taxeringen
framskridit ytterligare, regleras i fastighetstaxeringsförordningen
(1993:1199, FTL).

Då det gäller att införa motsvarande ändringar av värderingsreglerna för
värmekraftverken, vilket enligt RSV:s mening varit lämpligt i vart fall
vad gäller kärnkraften, har representanter för kraftverksintressenterna i
RSV:s expertgrupp emellertid främst med hänsyn till tidsaspekten för
dels förberedelserna och provvärderingen av den nya värderingsmodell-
en, dels lagstiftningsarbetet ansett att ytterligare utredningar bör göras.

RSV framlägger mot bakgrund av bland annat kraftverksintressenternas
önskemål inte för närvarande något förslag om en avkastningsbaserad
värderingsmetod för värmekraftverken. Ändringar föreslås dock även av
reglerna för dessa kraftverk i fråga om en anpassning till systematiken i
FTL och en förenkling av regleringen.

I samband med de ändringar som föreslås av värderingen av kraftverken
bör enligt RSV:s mening elproduktionsenheterna brytas ut från industri-
enheterna och utgöra en särskild taxeringsenhetstyp. Det sker enklast om
också en ny byggnadstyp införs, betecknad kraftverksbyggnad, och
omfattningen regleras av vad som skall ingå i taxeringsenhet och
värderingsenhet med egendom som tillhör kraftverk.
Administrativa frågor
Beslutshanteringen vid fastighetstaxeringen är omfattande. För att
förenkla och rationalisera denna verksamhet föreslås att de grundläg-
gande besluten om allmän fastighetstaxering skall såsom gäller för
texeringen i övrigt fr.o.m. AFT00 fattas genom automatisk data-
behandling och att särskild beslutshandling behöver upprättas endast vid
avvikelse, som skall motiveras särskilt.

Lagförslagen i promemorian Ändringar i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) inför den
allmänna fastighetstaxeringen år 2000

Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
dels att rubrikerna närmast före 15 kap. 7 och 9 §§ skall upphöra att
gälla,
dels att 1 kap. 7 och 9 §§, 2 kap. 2 4 §§, 4 kap. 5 och 10 §§, 5 kap. 3, 7
och 8 §§, 6 kap. 13 §, 7 kap. 3, 15 och 16 §§, 9 kap. 2 §, 11 kap. 1 och
3 §§, 12 kap. 1 §, 15 kap. 1 11 §§, 16 kap. 4 §, 20 kap. 4 § samt rubrik-
erna närmast före 15 kap. och 15 kap. 2 och 11 §§ skall ha följande lydel-
se,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 6 kap. 14 §, 15 kap.
12 16 §§ och 20 kap. 2 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
7 §
Allmän fastighetstaxering skall ske vartannat år enligt bestämmelserna
i 2 5 kap. och i följande ordning.
År 1988 och därefter vart sjätte
år taxeras hyreshusenheter, indu-
strienheter inklusive elproduk-
tionsenheter och specialenheter.
År 1988 och därefter vart sjätte
år taxeras hyreshusenheter, indu-
strienheter, elproduktionsenheter
och specialenheter.
År 1990 och därefter vart sjätte år småhusenheter samt
år 1992 och därefter vart sjätte år lantbruksenheter.
Bestämmelserna om förfarandet vid allmän fastighetstaxering finns i
17 24 kap.

9 §
Omräkning skall ske årligen för
olika typer av skattepliktiga taxe-
ringsenheter utom industrienheter
enligt bestämmelserna i 16A kap.
Omräkning skall ske årligen för
olika typer av skattepliktiga taxe-
ringsenheter utom industrienheter
och elproduktionsenheter enligt
bestämmelserna i 16A kap.
Bestämmelser om förfarandet vid omräkning finns i 33 38 kap.

2 kap.
2 §
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.

Småhus
Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två
familjer. Till sådan byggnad skall höra komplementhus
såsom garage, förråd och annan mindre byggnad.
Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst
tio familjer skall tillhöra byggnadstypen småhus, om
byggnaden ligger på fastighet med åkermark, betesmark,
skogsmark eller skogsimpediment.

Hyreshus
Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer
eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande.
Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till
hyreshus och som behövs för verksamheten, skall utgöra
hyreshus.

Till hyreshus skall dock inte räknas byggnad som är
inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om
den ingår i lantbruksenhet.

Ekonomi-
byggnad
Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk och
som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall,
loge, lada, maskinhall, lagerhus, magasin och växthus.

Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk
eller skogsbruk.

Kraftverks-
byggnad
Byggnad som är in-
rättad för kommer-
siell produktion av
elektrisk starkström.
Även byggnad för
vattenreglering, för
lagring av bränsle
och annan byggnad
för produktionen ut-
gör kraftverksbygg-
nad, dock ej bostads-
byggnad.

Industri-
byggnad
Byggnad som är in-
rättad för industriell
verksamhet.
Industri-
byggnad
Byggnad som är in-
rättad för industriell
verksamhet och som
inte utgör kraftverks-
byggnad.

Special-
byggnad
Med specialbyggnad avses

Försvars-
byggnad
Byggnad som används för försvars-
ändamål eller ekonomisk försvars-
beredskap, om byggnaden inte är en
fristående industriell anläggning. Även
mässbyggnad skall utgöra försvars-
byggnad.

Kommunika-
tionsbyggnad
Garage, hangar, lokstall, terminal, sta-
tionsbyggnad, expeditionsbyggnad,
vänthall, godsmagasin, reparations-
verkstad och liknande, om byggnaden
används för allmänna kommunikations-
ändamål.

Byggnad som används i Statens järn-
vägars, Luftfartsverkets, Banverkets,
Svensk Rundradio Aktiebolags, Sveri-
ges Radio Aktiebolags, Sveriges Tele-
vision Aktiebolags och Sveriges Ut-
bildningsradio Aktiebolags verksamhet.

Distributions-
byggnad
Byggnad som ingår i överförings- eller
distributionsnätet för gas, värme, elek-
tricitet eller vatten.

Värmecentral
Byggnad för produktion och distri-
bution av varmvatten för uppvärmning,
dock ej sådan anläggning som även är
inrättad för produktion av elektrisk
starkström för yrkesmässig distribution.

Renings-
anläggning
Vattenverk, avloppsreningsverk, an-
läggning för förvaring av radioaktivt
avfall, sopstation och liknande samt
pumpstation som hör till sådan an-
läggning.

Vårdbyggnad
Byggnad som används för sjukvård,
nykterhetsvård, narkomanvård, barna-
vård, kriminalvård, arbetsvård, åld-
ringsvård eller omsorg om psykiskt
utvecklingsstörda. Annan byggnad än
som nu har nämnts skall utgöra vård-
byggnad, om den används som hem åt
personer som behöver institutionell
vård eller tillsyn.

Bad-, sport-
och idrotts-
anläggning
Byggnad som används för bad, sport,
idrott och liknande, om allmänheten har
tillträde till anläggningen.

Skolbyggnad
Byggnad som används för under-
visning eller forskning vid
skola som anordnas av staten
skola som anordnas med statsbidrag
och
skola vars undervisning står under
statlig tillsyn.

Byggnad som används som elevhem
eller skolhem för elever vid sådana
skolor.

Kulturbyggnad
Byggnad som används för kulturellt
ändamål såsom teater, biograf, museum
och liknande.

Ecklesiastik-
byggnad
Kyrka eller annan byggnad som an-
vänds för religiös verksamhet.

Prästgård som avses i 41 kap. kyrko-
lagen (1992:300).

Bårhus, krematorium och byggnad som
används för skötsel av begravnings-
plats.

Allmän
byggnad
Byggnad som tillhör staten, kommun
eller annan menighet och som används
för allmän styrelse, förvaltning, rätts-
vård, ordning eller säkerhet samt
fritidsgård och byggnad med likartad
användning. Som allmän byggnad skall
inte anses byggnad som används för
statens affärsdrivande verksamhet.

Övrig byggnad
Byggnad som inte skall utgöra någon
av de tidigare nämnda byggnadstyper-
na.

3 §
Byggnadstypen skall bestämmas med hänsyn till det ändamål som
byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till
övervägande del används på.
Byggnad, som kan indelas både
som småhus, hyreshus, industri-
byggnad eller övrig byggnad och
som specialbyggnad, skall indelas
som specialbyggnad.
Byggnad, som kan indelas både
som småhus, hyreshus, kraft-
verksbyggnad, industribyggnad
eller övrig byggnad och som
specialbyggnad, skall indelas som
specialbyggnad.
Byggnad, som kan indelas både som specialbyggnad och ekonomi-
byggnad, skall indelas som ekonomibyggnad.

4 §
Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är
vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte
påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad)
eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda basvärde inte skulle
uppgå till 50 000 kronor.

Tomtmark
Mark som upptas av
småhus, hyreshus,
industribyggnad,
specialbyggnad eller
övrig byggnad samt
trädgård, parkerings-
plats, upplagsplats,
kommunikations-
utrymme m.m., som
ligger i anslutning till
sådan byggnad.

Mark till fastighet,
som är bebyggd med
småhus, hyreshus,
industribyggnad,
specialbyggnad eller
övrig byggnad, skall i
sin helhet utgöra
tomtmark, om fastig-
heten ligger i ett
ägoskifte och har en
total areal som inte
överstiger två hektar.
Detta skall dock ej
gälla om fastighetens
mark till någon del
skall taxeras tillsam-
mans med annan
egendom enligt reg-
lerna i 4 kap.
Tomtmark
Mark som upptas av
småhus, hyreshus,
kraftverksbyggnad,
industribyggnad,
specialbyggnad eller
övrig byggnad samt
trädgård, parkerings-
plats, upplagsplats,
kommunikationsut-
rymme m.m., som
ligger i anslutning till
sådan byggnad.

Mark till fastighet,
som är bebyggd med
småhus, hyreshus,
kraftverksbyggnad,
industribyggnad,
specialbyggnad eller
övrig byggnad, skall i
sin helhet utgöra
tomtmark, om fas-
tigheten ligger i ett
ägoskifte och har en
total areal som inte
överstiger två hektar.
Detta skall dock ej
gälla om fastighetens
mark till någon del
skall taxeras tillsam-
mans med annan
egendom enligt reg-
lerna i 4 kap.

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till
obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål
under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre
tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det
är uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall skall
obebyggd mark anses som tomtmark endast om marken
enligt detaljplan utgör kvartersmark för enskilt bebyggande
och det inte är uppenbart att bebyggelsen inte skall genom-
föras. Detsamma gäller om det finns giltigt bygglov eller
tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt plan- och bygg-
lagen (1987:10), avseende sådan byggnad som anges i
andra stycket.

Täktmark
Mark för vilken gäller täkttillstånd enligt 18 § natur-
vårdslagen (1964:822) eller vattenlagen (1983:291). Med
täkttillstånd skall jämställas pågående täkt. Byggnad på
täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte att marken
indelas som täktmark.

Åkermark
Mark som används eller lämpligen kan användas till
växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas.

Betesmark
Mark som används eller lämpligen kan användas till bete
men inte lämplig att plöjas.

Skogsmark
Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i
väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark
där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt
eller mot att fjällgränsen flyttas ned. Mark som ligger helt
eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som
skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte
bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den
enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i
genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Skogsim-
pediment
Mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan pro-
duktionshöjande åtgärder men som bär skog eller har
förutsättningar att bära skog.

Övrig mark

Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda
ägoslagen.

4 kap.
5 §
Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av
följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena,
och ha en av följande beteckningar för typ av taxeringsenhet
1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)
2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)
3. industribyggnad, övrig byggnad, tomtmark för sådana byggnader,
vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri
(industrienhet)
4. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark
(industrienhet)
5. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet)
6. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogs-
impediment (lantbruksenhet)

7. kraftverksbyggnad, tomtmark
till kraftverksbyggnad och fallrätt
samt taxeringsenhet vars värde till
övervägande del utgörs av rätt till
andels- eller ersättningskraft (el-
produktionsenhet).
Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger på fastighet med
åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment, skall ingå i den
lantbruksenhet som omfattar marken.
Saneringsbyggnad och övrig
mark kan ingå i samtliga taxe-
ringsenheter under punkterna 1 6 i
första stycket. Övrig mark skall i
regel ingå i lantbruksenhet. I annat
fall skall övrig mark taxeras till-
sammans med den tomtmark eller
täktmark som ligger närmast. Har
övrig mark stor omfattning och
saknar den samband med annan
mark, som har samma ägare, skall
den dock bilda en taxeringsenhet.
Taxeringsenhet, som består av
endast övrig mark, betecknas
industrienhet, om den ligger till
övervägande del inom tätort och
lantbruksenhet, om den ligger till
övervägande del utanför sådan ort.
Saneringsbyggnad och övrig
mark kan ingå i samtliga taxe-
ringsenheter under punkterna 1 7 i
första stycket. Övrig mark skall i
regel ingå i lantbruksenhet. I annat
fall skall övrig mark taxeras till-
sammans med den tomtmark eller
täktmark som ligger närmast. Har
övrig mark stor omfattning och
saknar den samband med annan
mark, som har samma ägare, skall
den dock bilda en taxeringsenhet.
Taxeringsenhet, som består av
endast övrig mark, betecknas indu-
strienhet, om den ligger till över-
vägande del inom tätort och
lantbruksenhet, om den ligger till
övervägande del utanför sådan ort.

10 §
Marksamfällighet eller anläggningssamfällighet skall utgöra en taxe-
ringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om
fastigheterna, som har del i samfälligheten, uteslutande eller så gott som
uteslutande är småhusfastigheter. Detta gäller inte heller samfällighet,
som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt
värde.

I en elproduktionsenhet får inte
ingå kraftverksbyggnad, mark
eller markanläggning tillhörande
mer än ett av följande slag av
kraftverk: vattenkraftverk, kärn-
kraftverk, kraftvärmeverk, kon-
denskraftverk, gasturbin och vind-
kraftverk.
Regleringsanläggning huvud-
sakligen avsedd för vattenkrafts-
ändamål skall inte utgöra en
taxeringsenhet utan beaktas vid
taxeringen av de kraftverk som har
nytta av anläggningen.
Regleringsanläggning huvud-
sakligen avsedd för vatten-
kraftsändamål skall inte utgöra en
taxeringsenhet utan beaktas vid
taxeringen av de vattenkraftverk
som har nytta av anläggningen.

5 kap.
3 §
Med marknadsvärdet för en taxeringsenhet avses det pris som den
sannolikt betingar vid en försäljning på den allmänna marknaden.
Vid värderingen skall inte
beaktas andra privaträttsliga för-
pliktelser än sådana som gäller
enligt servitut och liknande eller
som enligt tomträttskontrakt gäller
om markens utnyttjande.
Vid värderingen skall inte be-
aktas andra privaträttsliga för-
pliktelser än sådana som gäller
enligt servitut och liknande eller
som enligt tomträttskontrakt gäller
om markens utnyttjande. Ett avtal
mellan ägare av vattenkraftverk
om leverans av elkraft från ett
kraftverk till ett annat för att
kompensera ett faktiskt utnyttjande
av fallrätt och vattenflöden skall
beaktas även om avtalet inte är av
servitutskaraktär under för-
utsättning och i den utsträckning
som avtalet efterlevs.
Värderingen skall grundas på de belåningsförhållanden som normalt
gäller för likartade fastigheter.
Om två eller flera fastigheter i olika kommuner skulle ha utgjort en
taxeringsenhet om de hade legat i samma kommun, skall deras
marknadsvärde bestämmas, som om detta hade varit förhållandet.

7 §
Vid taxeringen skall följande delvärden bestämmas.
För småhus-, hyreshus- och
industrienhet:
För småhus-, hyreshus-, in-
dustri- och elproduktionsenhet:
1. Byggnadsvärde
Byggnadsvärde är värdet av de
byggnader som hör till taxerings-
enheten.
2. Markvärde

2. Markvärde
Markvärde är värdet av taxe-
ringsenhetens tomtmark, täktmark
och markanläggningar.
Markvärde är värdet av taxe-
ringsenhetens tomtmark, täkt-
mark, fallrätt och markanlägg-
ningar.
För lantbruksenhet:
1. Bostadsbyggnadsvärde
Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus som hör till taxerings-
enheten.
2. Ekonomibyggnadsvärde
Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomibyggnader som hör
till taxeringsenheten.
3. Tomtmarksvärde
Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark.
4. Jordbruksvärde
Jordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark, betesmark
och markanläggningar, som används eller behövs för växtodling.
5. Skogsbruksvärde
Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens skogsmark med
växande skog och markanläggningar, som används eller behövs för
skogsbruk.
6. Skogsimpedimentsvärde
Skogsimpedimentsvärde är värdet av de skogsimpediment som hör till
taxeringsenheten.

8 §
Varje delvärde skall bestämmas för sig med tillämpning av i 2 5 §§
angivna grunder.
Vid bestämmande av delvärde för lantbruksenhet får dock avvikelse
ske från 2 § vid storlekskorrektion enligt 7 kap. 4 a §.
Summan av delvärdena utgör taxeringsenhetens basvärde.
Vid bestämmande av delvärde för tomtmark i sådana fall då försälj-
ningar av obebyggd tomtmark inom värdeområdet inte ger den ledning
som behövs skall vidare iakttas att delvärdet bestäms med ledning av den
marknadsvärdenivå för obebyggd tomtmark som normalt förekommer
inom värdeområden där marknadsvärdenivån för bebyggda fastigheter är
densamma som för värdeområdet i fråga.

Vid bestämmande av delvärdet
byggnadsvärde för hyreshusenhet
och industrienhet i sådana fall då
köp av hyreshus och industri-
byggnader saknas eller är för få-
taliga inom ett värdeområde för
att värdenivån inom området för
sådan egendom med säkerhet skall
kunna bestämmas, skall ledning
hämtas från sådana köp inom
andra värdeområden, där lik-
artade förutsättningar för pris-
bildningen kan antas föreligga.

6 kap.
13 §
Regler om värderingsenheter på
elproduktionsenhet finns i 15 kap.
Ett vattenkraftverk skall utgöra
en värderingsenhet. I en sådan
värderingsenhet skall ingå till
kraftverket hörande andelar i
regleringsanläggningar.
Mark tillhörande ett vatten-
kraftverk skall utgöra en värde-
ringsenhet tillsammans med mark
som upptas av till kraftverket
hörande markanläggningar. I en
sådan värderingsenhet skall där-
utöver ingå till kraftverket
hörande fallrätt och andelar i
regleringsanläggningar till den
del de avser markanläggning.

14 §
För kärnkraftverk, kraftvärme-
verk, kondenskraftverk, gasturbin
och vindkraft (värmekraftverk
m.m.) skall för varje aggregat för
produktion av elkraft bildas en
värderingsenhet avseende bygg-
nad och en värderingsenhet av-
seende mark.

7 kap.
3 §
För byggnader och ägoslag som avses i 8 15 kap. skall basvärde
bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa skall för varje
värderingsenhet bestämmas för kombinationer av värdefaktorer, som i
någon utsträckning varierar inom värdeområdet och som har särskild
betydelse för marknadsvärdet.
För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt
i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värde-
området.
Värdefaktorer, som särskilt skall
beaktas vid riktvärdets bestäm-
mande, skall, utom såvitt avser de
under punkterna 1 4 angivna
värdefaktorerna, indelas i klasser.
Värdefaktorer, som särskilt skall
beaktas vid riktvärdets bestäm-
mande, skall, utom såvitt avser de
under punkterna 1 5 angivna
värdefaktorerna, indelas i klasser.
1. Storlek för småhus, industribyggnad och övrig byggnad värderad
enligt avkastningsmetoden, tomtmark, åkermark, betesmark, skogsmark
och skogsimpediment.
2. Hyra för hyreshus.

3. Återanskaffningskostnad för
industribyggnad och övrig bygg-
nad värderad enligt produktions-
kostnadsmetoden.
3. Återanskaffningskostnad för
industribyggnad och övrig bygg-
nad på industrienhet värderad en-
ligt produktionskostnadsmetoden.
4. Årligt uttag av täktmark.

5. Normalårsproduktion, utnytt-
jandetid, flerårsreglering, beläg-
enhet och ålder för vattenkraftverk
samt effekt för värmekraftverk.
De uppgifter om värdenivån m.m. (riktvärdeangivelse) som inom varje
värdeområde erfordras för att bestämma riktvärdet skall redovisas på
karta, i tabell eller på annat sätt.

15 §
I fråga om elproduktionsenhe-
ter gäller bestämmelserna i 15 kap.
i stället för vad som sägs i 8 14 §§
samt i 11 och 12 kap.
I fråga om elproduktionsenhe-
ter gäller bestämmelserna i 15 kap.
i stället för vad som sägs i 8
11 §§.

16 §
För egendom som anges under
punkterna 1 4 skall inte bestäm-
mas något värde
För egendom som anges under
punkterna 1 6 skall inte bestäm-
mas något värde
1. byggnad eller byggnader inom samma tomt, om byggnadsbeståndets
sammanlagda basvärde ej skulle uppgå till 50 000 kronor
2. övrig mark och vattentäckt område som inte är täktmark
3. markanläggning som används för sådant ändamål som avses i 3 kap.
4. egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken

5. aggregat tillhörande kon-
denskraftverk som inte varit i drift
under året före taxeringsåret eller
som varaktigt tagits ur drift
6. outbyggd fallrätt för vilken
tillstånd till utbyggnad inte före-
ligger.

9 kap.
2 §
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende ett hyreshus
uppfört under andra året före
taxeringsåret och med en hyra av
100 000 kronor får endast anges
värden i en fastställd värdeserie.
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende ett hyreshus
uppfört under det sjuttonde året
före det år då allmän fastig-
hetstaxering sker och med en hyra
av 100 000 kronor får endast anges
värden i en fastställd värdeserie.

11 kap.
1 §
Industribyggnad skall värderas
enligt avkastningsmetoden. Bygg-
nader som har endast begränsad
användbarhet för annat ändamål än
för vilket de utnyttjas och liknande
speciella byggnader, bensinsta-
tionsbyggnader, andra byggnader
med olämplig utformning för
normal industriproduktion samt
byggnadskonstruktioner som inte
har karaktär av hus skall dock
värderas enligt produktionsbygg-
nadsmetoden.
Industribyggnader skall värderas
enligt avkastningsmetoden. Följ-
ande industribyggnader skall dock
värderas enligt produktionskost-
nadsmetoden.
1. Byggnader som har endast
begränsad användbarhet för annat
ändamål än för vilket de uppförts,
så kallade skräddarsydda byggna-
der.
2. Byggnader med olämplig
utformning för normal industripro-
duktion främst i fråga om plan-
lösningen.
3. Byggnadskonstruktioner som
inte har karaktär av hus.
För värdering av industribygg-
nad på elproduktionsenhet gäller
särskilda regler i 15 kap.

Vad som sägs i detta kapitel om industribyggnad gäller även övrig
byggnad.

3 §
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende en industri-
byggnad uppförd under andra året
före taxeringsåret och som om-
fattar 1 000 kvadratmeter pro-
duktionslokaler av normal stan-
dard får endast anges värden i en
fastställd värdeserie.
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende en industri-
byggnad uppförd under det
sjuttonde året före det år då all-
män fastighetstaxering sker och
som omfattar 1 000 kvadratmeter
produktionslokaler av normal stan-
dard får endast anges värden i en
fastställd värdeserie.

12 kap.
1 §
Riktvärdet för tomtmark för småhus skall utgöra värdet av en tomt
eller, om särskilda skäl föreligger, värdet av en kvadratmeter tomtmark.
Riktvärdet för tomtmark för hyreshus, industribyggnad eller övrig
byggnad skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende tomtmark.
Värdet av en kvadratmeter byggrätt avseende tomtmark för hyreshus
och värdet av en kvadratmeter tomtmark eller byggrätt avseende
tomtmark för industribyggnad eller övrig byggnad, får anges endast med
värden i en fastställd värdeserie.

För värdering av tomtmark på
elproduktionsenhet gäller särskil-
da regler i 15 kap.

15 kap. Värdering av elproduk-
tionsenheter
15 kap. Riktvärde för kraft-
verksbyggnad och tillhörande
mark

Allmänt

1 §
Elproduktionsenhet är
dels taxeringsenhet med vatten-
kraftverk och till detta hörande
andelar i utbyggda reglerings-
anläggningar,
dels taxeringsenhet med out-
byggt vattenfall som enligt
verkställbart tillstånd får byggas
ut,
dels taxeringsenhet vars huvud-
sakliga värde utgör värde av
andels- eller ersättningskraft,
dels taxeringsenhet med värme-
kraftverk som inrättats för produk-
tion av elektrisk starkström för
yrkesmässig distribution eller
annan anläggning för sådant
ändamål.
Kraftverksbyggnad, tomtmark,
övrig mark, fallrätt och mark-
anläggning för elproduktion med
vattenkraft hänförs till vattenkraft-
verk. Till värmekraftverk m.m.
hänförs kraftverksbyggnad, tomt-
mark och övrig mark för elproduk-
tion med kärnkraft, kraftvärme,
kondenskraft, gasturbin och vind-
kraft.
Vid värderingen bestäms först
det totala värdet i nybyggt skick av
varje elproduktionsenhet. Total-
värdet för varje enhet uppdelas
därefter i ett byggnadsvärde och
ett markvärde. Byggnadsvärdet
bestäms med beaktande av den
värdeminskning som har skett efter
nybyggnadsåret.

Med mark avses i detta kapitel
tomtmark, övrig mark, fallrätt och
markanläggning ingående i el-
produktionsenhet.

Värde av nybyggd elproduk-
tionsenhet
Vattenkraftverk


Värdet av nybyggt vattenkraft-
verk med tillhörande andelar i
regleringsanläggningar bestäms
som produkten av kraftverkets
taxeringseffekt i kilowatt och ett
riktvärde.
Riktvärdet för ett vattenkraft-
verk skall utgöra värdet av en
värderingsenhet avseende sådan
egendom.

Riktvärdet för mark tillhörande
ett vattenkraftverk skall utgöra
värdet av en värderingsenhet
avseende sådan egendom.

Riktvärdet för kraftverksbygg-
nader tillhörande ett vatten-
kraftverk utgör skillnaden mellan
riktvärdena för vattenkraftverket
och för mark tillhörande verket

3 §
Taxeringseffekt är en effekt som
är tillgänglig i Mellansverige
under hela året. Den bestäms för
ett vattenkraftverk med tillhörande
andelar i regleringsanläggningar
genom att den utbyggda effekten i
kilowatt multipliceras med tre
faktorer genom vilka beaktas
skilda förhållanden beträffande
utnyttjandetid, regleringsmöjlighet
och belägenhet.
I riktvärdeangivelse enligt 7
kap. 3 § skall värden per kilo-
wattimme anges för ett norm-
kraftverk och för mark till sådant
verk. Med ett normkraftverk avses
ett kraftverk, som tagits i drift
under år 1955, har en normalårs-
produktion av 500 miljoner kilo-
wattimmar, har en genomsnittlig
utnyttjandetid av 5 000 timmar per
år och saknar möjlighet till
flerårsreglering samt levererar sin
elproduktion till stamnätet i inmat-
ningspunkt Forsse-Hjälta. Vär-
dena i riktvärdeangivelse får en-
dast bestämmas till belopp i en
fastställd värdeserie.

Utnyttjande-
tid
Utnyttjandetiden är
lika med kvoten mel-
lan normalårspro-
duktionen, uttryckt i
kilowattimmar och
den utbyggda effekten
i kilowatt.

Reglerings-
möjlighet
Regleringsmöjlighet-
erna anger den ut-
byggda effektens re-
lativa värde med
hänsyn till årsreg-
lering.

Belägenhet
Belägenheten anger
den utbyggda effek-
tens värde vid kraft-
verket i förhållande
till dess värde i
Mellansverige.

4 §
Riktvärdet för ett vattenkraftverk
med tillhörande andelar i regle-
ringsanläggningar skall utgöra vär-
det per kilowatt taxeringseffekt och
bestämmas för skilda förhållanden
för värdefaktorn godhet. Genom
denna beaktas olikheter i årskost-
naderna beroende på varierande
anläggningskostnader per kilowatt
taxeringseffekt för kraftverket.
Riktvärdet för vattenkraftverk
bestäms för skilda förhållanden för
en eller flera av följande värde-
faktorer.
Riktvärdet skall utgöra det ka-
pitaliserade värdet av 75 procent av
årsnettot för en taxeringseffekt om
en kilowatt under andra året före
taxeringsåret. Årsnettot bestäms
som skillnaden mellan bruttointäk-
ten, beräknad med ledning av den
prissättning som tillämpas för det
mellansvenska området, och års-
kostnad för respektive godhetsklass.
I årskostnaden skall inräknas nor-
mala drift-, underhålls- och för-
nyelsekostnader. De på detta sätt
framräknade riktvärdena skall jäm-
kas med hänsyn till lönsamheten för
den totala elproduktionen i landet.

Normalårs-
produktion
Med normalårspro-
duktion avses den vid
kraftverket i genom-
snitt per år tillgäng-
liga produktionen.
Normalårsproduk-
tionen anges i kilo-
wattimmar.

Utnyttjande-
tid
Utnyttjandetiden ger
uttryck för möjlighe-
ten att anpassa elpro-
duktionen till tidspe-
rioder med hög efter-
frågan. Utnyttjande-
tiden bestäms som
kvoten mellan nor-
malårsproduktionen
och den installerade
effekten i kilowatt.

Flerårs-
reglering
Med flerårsreglering
avses möjligheten att
genom reglering för-
dela produktionen
mellan åren. Regle-
ringsmöjligheten be-
stäms av reglerings-
magasinens volym,
tillrinningen till ma-
gasinen och medel-
vattenföringen vid
kraftverken.

Belägenhet
Belägenheten ger ut-
tryck för kostnader
för inmatning av pro-
duktionen på stam-
nätet.

Ålder
Åldern ger uttryck för
kraftverkets sanno-
lika återstående livs-
längd. Åldern anges
genom det år då kraf-
tverket togs i drift.

5 §
Värdet av nybyggt värmekraft-
verk bestäms som produkten av
kraftverkets installerade effekt i
kilowatt och ett riktvärde.
Riktvärdet för mark tillhörande
ett vattenkraftverk bestäms för
skilda förhållanden av de värde-
faktorer som anges i 4 § med
undantag för värdefaktorn ålder.

6 §
Riktvärdet för värmekraftverk
skall utgöra värdet per kilowatt
installerad effekt och bestämmas
för skilda typer av kraftverk.
För normkraftverket skall värdet
per kilowattimme i en riktvärde-
angivelse bestämmas med ut-
gångspunkt i elproduktionens
lönsamhet och med beaktande av
de priser som erlagts vid köp av
likartade vattenkraftverk eller
delar därav.
Riktvärdena skall bestämmas
med utgångspunkt i återanskaff-
ningskostnaden för olika typer av
kraftverk och jämkas med hänsyn
till lönsamheten för den totala
elproduktionen i landet.
Värdet av marken till norm-
kraftverk i en riktvärdeangivelse
skall bestämmas med hänsyn till
hur stor del av det för norm-
kraftverket angivna värdet som
med ledning främst av kost-
naderna att uppföra ett helt nytt
kraftverk kan anses belöpa på
marken.

Riktvärden skall bestämmas
utan beaktande av andels- och er-
sättningskraft samt sådant kom-
pensationsavtal som sägs i 5 kap.
3 § andra stycket.

Byggnadsvärde och markvärde
för vattenkraftverk med tillhöran-
de andelar i regleringsanlägg-
ningar

7 §
Byggnadsvärdet för ett vatten-
kraftverk med tillhörande andelar
i regleringsanläggningar skall be-
stämmas till det tekniska nuvärdet
av kraftverket. Värderingen skall
ske enligt 11 kap. 7 och 8 §§. Vid
denna beräkning får dock 75 pro-
cent av återanskaffningskostnaden
inte överstiga det totala värde som
har beräknats enligt 2 4 §§.
Riktvärdet för ett vattenkraft-
verk beräknas som produkten av
verkets normalårsproduktion i
kilowattimmar och dess värde i
kronor per kilowattimme. Det
senare värdet bestäms genom att
det i riktvärdeangivelsen för norm-
kraftverket angivna värdet per
kilowattimme, om så erfordras,
korrigeras för den inverkan på
värdet per kilowattimme som
beror på att kraftverket avviker
från normkraftverket beträffande
normalårsproduktion, utnyttjande-
tid, flerårsreglering, belägenhet
och ålder.
Byggnadsvärdet för ett vatten-
kraftverk under uppförande skall
bestämmas enligt 7 kap. 12 §.
Riktvärdet för mark beräknas
som produkten av kraftverkets
normalårsproduktion i kilowattim-
mar och markens värde per kilo-
wattimme. Det senare värdet be-
stäms genom att det i riktvär-
deangivelsen för mark angivna
värdet per kilowattimme, om så
erfordras, korrigeras för den
inverkan på värdet per kilo-
wattimme som beror på att
kraftverket avviker från norm-
kraftverket beträffande normal-
årsproduktion, utnyttjandetid, fler-
årsreglering och belägenhet.

8 §
Markvärdet för ett vatten-
kraftverk med tillhörande andelar
i regleringsanläggningar skall be-
stämmas till skillnaden mellan det
enligt 2 4 §§ beräknade totala
värdet och 75 procent av återan-
skaffningskostnaden för taxerings-
enhetens byggnader. Om 75 pro-
cent av återanskaffningskostnaden
överstiger det totala värdet skall
markvärdet vara noll.
Värdet av andelskraft, för vilken
mottagaren helt eller i allt väsent-
ligt har att betala sin andel i
uttagskostnaderna, skall bestämm-
as till så stor del av det leverer-
ande kraftverkets mark- och
byggnadsvärden som motsvarar
andelen.
Har vattenkraftverket inte tagits
i bruk skall markvärde beräknat
enligt första stycket minskas med
en tredjedel.
Mark- och byggnadsvärdena för
det kraftverk, som belastas av
andelskraft, skall minskas med
samma belopp som tilläggs mot-
tagande taxeringsenhet.

Ersättningskraft, för vilken mot-
tagaren har att helt eller i allt
väsentligt betala uttagskostnaden
för ersättningskraften, skall vid
fastighetstaxering behandlas som
andelskraft. Ersättningskraften
skall omräknas och anges i pro-
cent av det levererande kraftver-
kets basvärde.

Andels- och ersättningskraft

9 §
Värdet av andelskraft skall be-
stämmas till så stor del av kraft-
verkets mark- och byggnadsvärde
som motsvarar andelen. Rätt till
andelskraft skall i regel utgöra
särskild taxeringsenhet.
Andels- och ersättningskraft, för
vilken mottagaren inte eller endast
till begränsad del betalar ut-
tagskostnader, anges i det antal
kilowattimmar, som i genomsnitt
uttas per år. Värdet per kilo-
wattimme skall för den taxe-
ringsenhet som lämnar kraft
bestämmas efter det för kraft-
verket gällande värdet per kilo-
wattimme, förhöjt med 40 procent.
Värdet av kraftverk skall min-
skas med värdet av förekomman-
de andelskraft.
För den mottagande taxerings-
enheten skall värdet per kilo-
wattimme bestämmas utifrån det
värde ersättningskraften har för
denna taxeringsenhet.

Belastningen av ersättnings-
kraft, för vilken mottagaren inte
betalar uttagskostnader, skall dra-
gas av från det levererande
kraftverkets markvärde så långt
möjligt, i annat fall från dess
byggnadsvärde. Förmånen av så-
dan ersättningskraft skall läggas
till markvärdet av den taxerings-
enhet till vilken förmånen hör.

10 §
Ersättningskraft anges i kilo-
watt taxeringseffekt. Värdet per
kilowatt taxeringseffekt skall för
den fastighet som lämnar kraft be-
stämmas med beaktande av de
bestämmelser som gäller för
leveransens fullgörande. För den
mottagande fastigheten skall vär-
det per kilowatt taxeringseffekt
bestämmas utifrån det värde er-
sättningskraften har för den mot-
tagande fastigheten.
Avtal om leverans av elkraft som
avses i 5 kap. 3 § tredje stycket
skall, oavsett om mottagaren
betalar uttagskostnader eller ej,
medföra lika stora tillägg till den
mottagande taxeringsenhetens
mark- och byggnadsvärden som de
avdrag som leveransskyldigheten
medfört från det levererande
vattenkraftverkets mark- och bygg-
nadsvärden.
Belastningen av ersättningskraft
skall dragas av från kraftverkets
markvärde så långt möjligt, i
annat fall från dess byggnads-
värde. Förmånen av ersättnings-
kraft skall läggas till markvärdet
av den taxeringsenhet till vilken
förmånen hör.

Byggnadsvärde och markvärde
för värmekraftverk
Värmekraftverk m.m.

11 §
Markvärdet för ett värmekraft-
verk skall bestämmas till 2 procent
av kraftverkets värde i nybyggt
skick enligt 5 §.
Riktvärdet för marken till ett
värmekraftverk skall utgöra värdet
av en värderingsenhet avseende
sådan mark.
Byggnadsvärdet för ett värme-
kraftverk erhålles genom att res-
terande 98 procent av kraftver-
kets värde i nybyggt skick mul-
tipliceras med en nedskrivnings-
faktor som beaktar den värde-
minskning som har uppkommit
mellan det år då anläggningen
kunde tas i bruk (nybyggnadsåret)
och andra året före taxeringsåret.

Riktvärdet för en kraftverks-
byggnad till ett värmekraftverk
skall utgöra värdet av en vär-
deringsenhet avseende sådan
byggnad.

12 §

I en riktvärdeangivelse enligt 7
kap. 3 § skall värden per in-
stallerad effekt anges för var och
en av de skilda klasserna av
värdefaktorn typ av värmekraft-
verk som föreskrivs i 13 §.

13 §

Totalvärdet i nybyggt skick för
värmekraftverk m.m. bestäms för
skilda förhållanden för följande
värdefaktorer.

Effekt
Med effekt avses agg-
regatets installerade
effekt i kilowatt.

Typ av
värme-
kraftverk
Med typ av kraft-
verk avses om elpro-
duktionen sker med
kärnkraft, kraftvärme,
kondenskraft, gastur-
bin eller vindkraft.

14 §

För ett nybyggt värmekraftverk
skall värdet per kilowattimme i en
riktvärdeangivelse bestämmas med
utgångspunkt i återanskaffnings-
kostnaden för kraftverk tillhörande
de olika klasserna av värdefaktorn
typ av värmekraftverk och efter
jämkning med hänsyn till lönsam-
heten för den totala elproduk-
tionen i landet.

15 §

Totalvärdet av nybyggt värme-
kraftverk bestäms som produkten
av kraftverkets installerade effekt i
kilowatt och ett värde per kilowatt
installerad effekt.

16 §

Riktvärdet för en värderings-
enhet avseende mark till ett
värmekraftverk skall beräknas till
1,5 procent av kraftverkets värde i
nybyggt skick.
Riktvärdet för en värderings-
enhet avseende kraftverksbyggnad
till ett värmekraftverk beräknas
genom att 73,5 procent av kraft-
verkets värde i nybyggt skick
multipliceras med en nedskriv-
ningsfaktor som beaktar den
värdeminskning som har upp-
kommit mellan det år då anlägg-
ningen kunde tas i bruk (nybygg-
nadsåret) och andra året före
taxeringsåret.

16 kap.
4 §
Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande taxerings-
period taxeringsenhetens värde ökat eller minskat
1. genom beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller om-
rådesbestämmelser
2. genom annat beslut av myndighet om beslutet innebär ändring i
rätten att förfoga över eller i övrigt använda enheten
3. genom att avgift till allmän va-anläggning eller allmän fjärrvärme-
anläggning (anslutningsavgift) eller ersättning för gatukostnader erlagts
för enheten

4. genom att driftsförhållandena
ändrats för kondenskraftverk.
Ny taxering skall ske endast om taxeringsenhetens basvärde på grund
av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25 000
kronor. Om förändringen medför en ökning eller minskning av basvärdet
med mindre än 100 000 kronor skall ny taxering ske endast efter
framställning av taxeringsenhetens ägare.

20 kap.

2 a §
Grundläggande beslut om
taxering av fastighet får fattas
genom automatisk databehandling
i det fall skälen för beslutet enligt
20 § första stycket 1 förvalt-
ningslagen (1986:22) får ute-
lämnas.

4 §
I skattemyndighetens beslut om fastighetstaxering skall redovisas
1. fastighetens indelning i taxeringsenhet,
2. typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skattepliktsförhållan-
den,
3. skattepliktig enhets basvärde och däri ingående delvärde samt värde
av varje värderingsenhet,
4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8 15 kap.,
5. storleken av riktvärde,
6. utbyggd effekt, taxerings-
effekt, utnyttjandetid, reglerings-
möjlighet och belägenhet enligt 15
kap. 7 § samt

7. storlekskorrektion enligt
7 kap. 4 a §, säreget förhållande
enligt 7 kap. 5 § eller annat för-
hållande som har föranlett ändring
av riktvärde.
6. storlekskorrektion enligt
7 kap 4 a §, säreget förhållande
enligt 7 kap. 5 § eller annat för-
hållande som har föranlett ändring
i riktvärde.
Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor.
Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt
tusental kronor, faller bort. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler
som behövs.

Förteckning över remissinstanser

Efter remiss har yttrande över promemorian inkommit från Datainspek-
tionen, Lantmäteriverket, Svenska Kommunförbundet, Svenska Kraft-
verksföreningen, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Industri-
förbund, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC),
Hyresgästernas Riksförbund, Riksbyggen, Fastighetstaxeringsutredning-
en (Fi 1997:06), Näringslivets nämnd för regelgranskning (NNR), HSB
Riksförbund

Yttrande har också inkommit från Svenska Fjärrvärmeföreningen.

Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
dels att rubrikerna närmast före 15 kap. 7, 9 och 11 §§ skall upphöra
att gälla,
dels att 1 kap. 7 och 9 §§, 2 kap. 3 och 4 §§, 4 kap. 5 och 10 §§, 5 kap.
7 §, 6 kap. 13 §, 7 kap. 3, 15 och 16 §§, 9 kap. 2 §, 11 kap. 1 och 3 §§,
12 kap. 1 §, 15 kap. 1 11 §§, 16 kap. 4 §, 20 kap. 4 § samt rubriken till
15 kap. och rubriken närmast före 15 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 6 kap. 14 §, 15 kap.
12 15 §§ och 20 kap. 2 a §, samt en ny rubrik före 15 kap. 10 §, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
7 §
Allmän fastighetstaxering skall ske vartannat år enligt bestämmelserna
i 2 15 kap. och i följande ordning.
År 1988 och därefter vart sjätte
år taxeras hyreshusenheter, indu-
strienheter inklusive elproduk-
tionsenheter och specialenheter,
År 1988 och därefter vart sjätte
år taxeras hyreshusenheter, indu-
strienheter, elproduktionsenheter
och specialenheter,
år 1990 och därefter vart sjätte år småhusenheter samt
år 1992 och därefter vart sjätte år lantbruksenheter.
Bestämmelser om förfarandet vid allmän fastighetstaxering finns i 17
24 kap.

9 §
Omräkning skall ske årligen för
olika typer av skattepliktiga taxe-
ringsenheter utom industrienheter
enligt bestämmelserna i 16 A kap.
Omräkning skall ske årligen för
olika typer av skattepliktiga taxe-
ringsenheter utom industrienheter
och elproduktionsenheter enligt
bestämmelserna i 16 A kap.
Bestämmelser om förfarandet vid omräkning finns i 33 38 kap.

2 kap.
3 §
Byggnadstypen skall bestämmas med hänsyn till det ändamål som
byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till
övervägande del används på.
Byggnad, som kan indelas både
som småhus, hyreshus, industri-
byggnad eller övrig byggnad och
som specialbyggnad, skall indelas
som specialbyggnad.
Byggnad, som kan indelas både
som småhus, hyreshus, kraft-
verksbyggnad, industribyggnad
eller övrig byggnad och som
specialbyggnad, skall indelas som
specialbyggnad.
Byggnad, som kan indelas både som specialbyggnad och ekonomi-
byggnad, skall indelas som ekonomibyggnad.

4 §
Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är
vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte
påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad)
eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda basvärde inte skulle
uppgå till 50 000 kronor.

Tomtmark
Mark som upptas av
småhus, hyreshus,
industribyggnad,
specialbyggnad eller
övrig byggnad samt
trädgård, parkerings-
plats, upplagsplats,
kommunikationsut-
rymme m.m., som
ligger i anslutning till
sådan byggnad.

Mark till fastighet,
som är bebyggd med
småhus, hyreshus,
industribyggnad,
specialbyggnad eller
övrig byggnad, skall i
sin helhet utgöra
tomtmark, om fastig-
heten ligger i ett
ägoskifte och har en
total areal som inte
överstiger två hektar.
Detta skall dock ej
gälla om fastighetens
mark till någon del
skall taxeras tillsam-
mans med annan
egendom enligt reg-
lerna i 4 kap.
Tomtmark
Mark som upptas av
småhus, hyreshus,
kraftverksbyggnad,
industribyggnad,
specialbyggnad eller
övrig byggnad samt
trädgård, parkerings-
plats, upplagsplats,
kommunikationsut-
rymme m.m., som
ligger i anslutning till
sådan byggnad.
Mark till fastighet,
som är bebyggd med
småhus, hyreshus,
kraftverksbyggnad,
industribyggnad,
specialbyggnad eller
övrig byggnad, skall i
sin helhet utgöra
tomtmark, om fastig-
heten ligger i ett
ägoskifte och har en
total areal som inte
överstiger två hektar.
Detta skall dock ej
gälla om fastighetens
mark till någon del
skall taxeras tillsam-
mans med annan
egendom enligt reg-
lerna i 4 kap.

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till
obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål
under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre
tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det
är uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall skall
obebyggd mark anses som tomtmark endast om marken
enligt detaljplan utgör kvartersmark för enskilt bebyggande
och det inte är uppenbart att bebyggelsen inte skall genom-
föras. Detsamma gäller om det finns giltigt bygglov eller
tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt plan- och bygg-
lagen (1987:10), avseende sådan byggnad som anges i
andra stycket.

Täktmark
Mark för vilken täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen
(1964:822), vattenlagen (1983:291) eller miljöbalken
gäller. Med täkttillstånd skall jämställas pågående täkt.
Byggnad på täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte
att marken indelas som täktmark.

Åkermark
Mark som används eller lämpligen kan användas till
växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas.

Betesmark
Mark som används eller lämpligen kan användas till bete
och som inte är lämplig att plöjas.

Skogsmark
Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i
väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark
där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt
eller mot att fjällgränsen flyttas ned.
Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall
dock inte anses som skogsmark, om den på grund av sär-
skilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduk-
tion.
Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den
enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i
genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Skogsim-
pediment
Mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan pro-
duktionshöjande åtgärder men som bär skog eller har
förutsättningar att bära skog.

Övrig mark

Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda
ägoslagen.
4 kap.
5 §
Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av
följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena,
och ha en av följande beteckningar för typ av taxeringsenhet
1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)
2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)
3. industribyggnad, övrig byggnad, tomtmark för sådana byggnader,
vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri
(industrienhet)
4. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark
(industrienhet)
5. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet)
6. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsim-
pediment (lantbruksenhet)

7. kraftverksbyggnad, tomtmark
till kraftverksbyggnad och fallrätt
samt taxeringsenhet vars värde till
övervägande del utgörs av rätt till
andels- eller ersättningskraft (el-
produktionsenhet).
Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger på fastighet med
åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment, skall ingå i den
lantbruksenhet som omfattar marken.
Saneringsbyggnad och övrig
mark kan ingå i samtliga taxe-
ringsenheter under punkterna 1 6 i
första stycket. Övrig mark skall i
regel ingå i lantbruksenhet. I annat
fall skall övrig mark taxeras till-
sammans med den tomtmark eller
täktmark som ligger närmast. Har
övrig mark stor omfattning och
saknar den samband med annan
mark, som har samma ägare, skall
den dock bilda en taxeringsenhet.
Taxeringsenhet, som består av
endast övrig mark, betecknas
industrienhet, om den ligger till
övervägande del inom tätort och
lantbruksenhet, om den ligger till
övervägande del utanför sådan ort.
Saneringsbyggnad och övrig
mark kan ingå i samtliga taxe-
ringsenheter under punkterna 1 7 i
första stycket. Övrig mark skall i
regel ingå i lantbruksenhet. I annat
fall skall övrig mark taxeras till-
sammans med den tomtmark eller
täktmark som ligger närmast. Har
övrig mark stor omfattning och
saknar den samband med annan
mark, som har samma ägare, skall
den dock bilda en taxeringsenhet.
Taxeringsenhet, som består av
endast övrig mark, betecknas indu-
strienhet, om den ligger till över-
vägande del inom tätort och
lantbruksenhet, om den ligger till
övervägande del utanför sådan ort.

10 §
Marksamfällighet eller anläggningssamfällighet skall utgöra en taxe-
ringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om
fastigheterna, som har del i samfälligheten, uteslutande eller så gott som
uteslutande är småhusfastigheter. Detta gäller inte heller samfällighet,
som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt
värde.

I en elproduktionsenhet får inte
kraftverksbyggnad, mark eller
markanläggning ingå som tillhör
mer än ett av följande slag av
kraftverk: vattenkraftverk, kärn-
kraftverk, kraftvärmeverk, kon-
denskraftverk, gasturbin eller
vindkraftverk.
Regleringsanläggning huvud-
sakligen avsedd för vattenkrafts-
ändamål skall inte utgöra en
taxeringsenhet utan beaktas vid
taxeringen av de kraftverk som har
nytta av anläggningen.
Regleringsanläggning huvud-
sakligen avsedd för vatten-
kraftsändamål skall inte utgöra en
taxeringsenhet utan beaktas vid
taxeringen av de vattenkraftverk
som har nytta av anläggningen.

5 kap.
7 §
Vid taxeringen skall följande delvärden bestämmas.
För småhus-, hyreshus- och
industrienhet:
För småhus-, hyreshus-, in-
dustri- och elproduktionsenhet:
1. Byggnadsvärde
Byggnadsvärde är värdet av de byggnader som hör till taxeringsenhet-
en.
2. Markvärde
2. Markvärde
Markvärde är värdet av taxer-
ingsenhetens tomtmark, täktmark
och markanläggningar.
Markvärde är värdet av taxer-
ingsenhetens tomtmark, täktmark,
fallrätt och markanläggningar.
För lantbruksenhet:
1. Bostadsbyggnadsvärde
Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus som hör till taxerings-
enheten.
2. Ekonomibyggnadsvärde
Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomibyggnader som hör
till taxeringsenheten.
3. Tomtmarksvärde
Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark.
4. Jordbruksvärde
Jordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark, betesmark
och markanläggningar, som används eller behövs för växtodling.
5. Skogsbruksvärde
Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens skogsmark med
växande skog och markanläggningar, som används eller behövs för
skogsbruk.
6. Skogsimpedimentsvärde
Skogsimpedimentsvärde är värdet av de skogsimpediment som hör till
taxeringsenheten.

6 kap.
13 §
Regler om värderingsenheter på
elproduktionsenhet finns i 15 kap.
Ett vattenkraftverk skall utgöra
en värderingsenhet. I en sådan
värderingsenhet skall de andelar i
regleringsanläggningar som hör
till kraftverket ingå.
Mark som hör till ett vatten-
kraftverk skall utgöra en värde-
ringsenhet tillsammans med mark
som tas upp av de markanlägg-
ningar som hör till kraftverket. I
en sådan värderingsenhet skall
därutöver fallrätt som hör till
kraftverket ingå. I värderings-
enheten skall också andelar i de
regleringsanläggningar som hör
till kraftverket till den del de avser
markanläggning ingå.

14 §
För kärnkraftverk, kraftvärme-
verk, kondenskraftverk, gasturbin
och vindkraftverk (värmekraftverk)
skall det för varje aggregat för
produktion av elkraft bildas en
värderingsenhet som avser bygg-
nad och en värderingsenhet som
avser mark.

7 kap.
3 §
För byggnader och ägoslag som avses i 8 15 kap. skall basvärde
bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa skall för varje vär-
deringsenhet bestämmas för kombinationer av värdefaktorer, som i
någon utsträckning varierar inom värdeområdet och som har särskild
betydelse för marknadsvärdet.
För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt
i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värde-
området.
Värdefaktorer, som särskilt skall
beaktas vid riktvärdets bestäm-
mande, skall, utom såvitt avser de
under punkterna 1 4 angivna
värdefaktorerna, indelas i klasser.
Värdefaktorer, som särskilt skall
beaktas vid riktvärdets bestäm-
mande, skall, utom såvitt avser de
under punkterna 1 5 angivna
värdefaktorerna, indelas i klasser.
1. Storlek för småhus, industribyggnad och övrig byggnad värderad
enligt avkastningsmetoden, tomtmark, åkermark, betesmark, skogsmark
och skogsimpediment.
2. Hyra för hyreshus.

3. Återanskaffningskostnad för
industribyggnad och övrig bygg-
nad värderad enligt produktions-
kostnadsmetoden.
3. Återanskaffningskostnad för
industribyggnad och övrig bygg-
nad på industrienhet värderad en-
ligt produktionskostnadsmetoden.
4. Årligt uttag av täktmark.

5. Normalårsproduktion, ut-
nyttjandetid, flerårsreglering och
ålder för vattenkraftverk samt
effekt för värmekraftverk.
De uppgifter om värdenivån m.m. (riktvärdeangivelse) som inom varje
värdeområde erfordras för att bestämma riktvärdet skall redovisas på
karta, i tabell eller på annat sätt.
Resultatet av klassindelningen kallas klassindelningsdata.

15 §
I fråga om elproduktionsenhe-
ter gäller bestämmelserna i 15 kap.
i stället för vad som sägs i 8 14 §§
samt i 11 och 12 kap.
I fråga om elproduktionsenhe-
ter gäller bestämmelserna i 15 kap.
i stället för vad som sägs i 8
11 §§.

16 §
För egendom som anges under
punkterna 1 4 skall inte bestäm-
mas något värde
För egendom som anges under
punkterna 1 6 skall inte bestäm-
mas något värde
1. byggnad eller byggnader inom samma tomt, om byggnadsbeståndets
sammanlagda basvärde ej skulle uppgå till 50 000 kronor
2. övrig mark och vattentäckt område som inte är täktmark
3. markanläggning som används för sådant ändamål som avses i 3 kap.
4. egendom som avses i 2 kap.
3 § jordabalken.
4. egendom som avses i 2 kap.
3 § jordabalken

5. aggregat tillhörande kon-
denskraftverk som inte varit i drift
under året före taxeringsåret eller
som varaktigt tagits ur drift
6. outbyggd fallrätt för vilken
det inte finns tillstånd till ut-
byggnad.

9 kap.
2 §
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende ett hyreshus
uppfört under andra året före
taxeringsåret och med en hyra av
100 000 kronor får endast anges
värden i en fastställd värdeserie.
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende ett hyreshus
uppfört under det sjuttonde året
före det år då allmän fastig-
hetstaxering sker och med en hyra
av 100 000 kronor får endast anges
värden i en fastställd värdeserie.

11 kap.
1 §
Industribyggnad skall värderas enligt avkastningsmetoden. Byggnader
som har endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket
de utnyttjas och liknande speciella byggnader, bensinstationsbyggnader,
andra byggnader med olämplig utformning för normal industriproduktion
samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av hus skall dock
värderas enligt produktionskostnadsmetoden.
För värdering av industribygg-
nad på elproduktionsenhet gäller
särskilda regler i 15 kap.

Vad som sägs i detta kapitel om industribyggnad gäller även övrig
byggnad.

3 §
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende en industri-
byggnad uppförd under andra året
före taxeringsåret och som om-
fattar 1 000 kvadratmeter pro-
duktionslokaler av normal stan-
dard får endast anges värden i en
fastställd värdeserie.
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende en industri-
byggnad uppförd under det
sjuttonde året före det år då all-
män fastighetstaxering sker och
som omfattar 1 000 kvadratmeter
produktionslokaler av normal stan-
dard får endast anges värden i en
fastställd värdeserie.

12 kap.
1 §
Riktvärdet för tomtmark för småhus skall utgöra värdet av en tomt
eller, om särskilda skäl föreligger, värdet av en kvadratmeter tomtmark.
Riktvärdet för tomtmark för hyreshus, industribyggnad eller övrig
byggnad skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende tomtmark.
Värdet av en kvadratmeter byggrätt avseende tomtmark för hyreshus
och värdet av en kvadratmeter tomtmark eller byggrätt avseende tomt-
mark för industribyggnad eller övrig byggnad, får anges endast med vär-
den i en fastställd värdeserie.

För värdering av tomtmark på
en elproduktionsenhet gäller be-
stämmelserna i 15 kap.

15 kap. Värdering av elproduk-
tionsenhet
15 kap. Riktvärde för kraftverks-
byggnad och tillhörande mark

Allmänt

1 §
Elproduktionsenhet är
dels taxeringsenhet med vatten-
kraftverk och till detta hörande
andelar i utbyggda regleringsan-
läggningar,
dels taxeringsenhet med out-
byggt vattenfall som enligt verk-
ställbart tillstånd får byggas ut,
dels taxeringsenhet vars huvud-
sakliga värde utgör värde av
andels- eller ersättningskraft,
dels taxeringsenhet med värme-
kraftverk som inrättats för produk-
tion av elektrisk starkström för
yrkesmässig distribution eller an-
nan anläggning för sådant ända-
mål.
Vid värderingen bestäms först
det totala värdet i nybyggt skick av
varje elproduktionsenhet. Total-
värdet för varje enhet uppdelas
därefter i ett byggnadsvärde och
ett markvärde. Byggnadsvärdet
bestäms med beaktande av den
värdeminskning som har skett efter
nybyggnadsåret.

Till ett vattenkraftverk hänförs
kraftverksbyggnad, tomtmark,
övrig mark, fallrätt och mark-
anläggning för elproduktion med
vattenkraft.

Till ett värmekraftverk hänförs
kraftverksbyggnad, tomtmark och
övrig mark för elproduktion med
kärnkraft, kraftvärme, kondens-
kraft, gasturbin och vindkraft.

Med mark avses i detta kapitel
tomtmark, övrig mark, fallrätt och
markanläggning som ingår i el-
produktionsenhet.

Värde av nybyggd elproduktions-
enhet
Vattenkraftverk

Värdet av nybyggt vattenkraft-
verk med tillhörande andelar i
regleringsanläggningar bestäms
som produkten av kraftverkets
taxeringseffekt i kilowatt och ett
riktvärde.
Riktvärdet för ett vattenkraft-
verk skall utgöra värdet av en
värderingsenhet som avser sådan
egendom.

Riktvärdet för mark som hör till
ett vattenkraftverk skall utgöra
värdet av en värderingsenhet
avseende sådan egendom.

Riktvärdet för kraftverksbygg-
nader som hör till ett vatten-
kraftverk utgörs av skillnaden
mellan riktvärdena för vatten-
kraftverket och för mark som hör
till verket.
Riktvärden skall bestämmas
utan beaktande av andels- och er-
sättningskraft.

3 §
Taxeringseffekt är en effekt som
är tillgänglig i Mellansverige
under hela året. Den bestäms för
ett vattenkraftverk med tillhörande
andelar i regleringsanläggningar
genom att den utbyggda effekten i
kilowatt multipliceras med tre
faktorer genom vilka beaktas skil-
da förhållanden beträffande ut-
nyttjandetid, regleringsmöjlighet
och belägenhet.
I en riktvärdeangivelse enligt
7 kap. 3 § skall värden per kilo-
wattimme anges för ett norm-
kraftverk och för mark till ett
sådant verk. Med ett norm-
kraftverk avses ett kraftverk som
har tagits i drift under år 1955,
som har en normalårsproduktion
på 500 miljoner kilowattimmar,
som har en genomsnittlig utnytt-
jandetid på 5 000 timmar per år
och som saknar möjlighet till fler-
årsreglering samt levererar sin
elproduktion till stamnätet i inmat-
ningspunkt Forsse-Hjälta. Vär-
dena i en riktvärdeangivelse får
endast bestämmas till belopp i en
fastställd värdeserie.

Utnyttjande-
tid

Reglerings-
möjlighet
Utnyttjandetiden är
lika med kvoten mel-
lan normalårspro-
duktionen, uttryckt i
kilowattimmar och
den utbyggda effekten
i kilowatt.

Regleringsmöjlighet-
en anger den utbygg-
da effektens relativa
värde med hänsyn till
möjligheterna till års-
reglering.

Belägenhet
Belägenheten anger
den utbyggda effek-
tens värde vid kraft-
verket i förhållande
till dess värde i
Mellansverige.

4 §
Riktvärdet för ett vattenkraftverk
med tillhörande andelar i regle-
ringsanläggningar skall utgöra vär-
det per kilowatt taxeringseffekt och
bestämmas för skilda förhållanden
för värdefaktorn godhet. Genom
denna beaktas olikheter i årskost-
naderna beroende på varierande
anläggningskostnader per kilowatt
taxeringseffekt för kraftverket.
Riktvärdet för ett vattenkraftverk
bestäms för skilda förhållanden för
en eller flera av följande värde-
faktorer.
Riktvärdet skall utgöra det ka-
pitaliserade värdet av 75 procent av
årsnettot för en taxeringseffekt om
en kilowatt under andra året före
taxeringsåret. Årsnettot bestäms
som skillnaden mellan bruttointäk-
ten, beräknad med ledning av den
prissättning som tillämpas för det
mellansvenska området, och års-
kostnad för respektive godhetsklass.
I årskostnaden skall inräknas nor-
mala drift-, underhålls- och för-
nyelsekostnader. De på detta sätt
framräknade riktvärdena skall jäm-
kas med hänsyn till lönsamheten för
den totala elproduktionen i landet.

Normalårs-
produktion

Utnyttjande-
tid

Med normalårspro-
duktion avses den i
genomsnitt per år
tillgängliga produk-
tionen vid kraftverket.
Normalårsproduk-
tionen anges i kilo-
wattimmar.

Utnyttjandetiden ger
uttryck för möjlighe-
ten att anpassa elpro-
duktionen till tidspe-
rioder med hög efter-
frågan. Utnyttjande-
tiden bestäms som
kvoten mellan nor-
malårsproduktionen
och den installerade
effekten i kilowatt.

Flerårs-
reglering
Med flerårsreglering
avses möjligheten att
genom reglering för-
dela produktionen
mellan åren. Regle-
ringsmöjligheten be-
stäms av reglerings-
magasinens volym,
tillrinningen till ma-
gasinen och medel-
vattenföringen vid
kraftverken.

Belägenhet
Belägenheten ger ut-
tryck för kostnader
för inmatning av pro-
duktionen på stam-
nätet.

Ålder
Åldern ger uttryck för
kraftverkets sanno-
lika återstående livs-
längd. Åldern anges
genom det år då
kraftverket togs i
drift.

5 §
Värdet av nybyggt värmekraft-
verk bestäms som produkten av
kraftverkets installerade effekt i
kilowatt och ett riktvärde.
Riktvärdet för mark som hör till
ett vattenkraftverk bestäms för
skilda förhållanden för de värde-
faktorer som anges i 4 § med
undantag för värdefaktorn ålder.

6 §
Riktvärdet för värmekraftverk
skall utgöra värdet per kilowatt
installerad effekt och bestämmas
för skilda typer av kraftverk.
För normkraftverket skall värdet
per kilowattimme i en riktvärde-
angivelse bestämmas med ut-
gångspunkt i elproduktionens lön-
samhet och med beaktande av
priserna vid köp av likartade
vattenkraftverk eller delar därav.
Riktvärdena skall bestämmas
med utgångspunkt i återanskaff-
ningskostnaden för olika typer av
kraftverk och jämkas med hänsyn
till lönsamheten för den totala
elproduktionen i landet.
Värdet av marken till norm-
kraftverket i en riktvärdeangivelse
skall bestämmas med hänsyn till
hur stor del av det för norm-
kraftverket angivna värdet som
med ledning främst av kostnad-
erna att uppföra ett nytt kraftverk
kan anses belöpa på marken.

7 §
Byggnadsvärdet för ett vatten-
kraftverk med tillhörande andelar
i regleringsanläggningar skall be-
stämmas till det tekniska nuvärdet
av kraftverket. Värderingen skall
ske enligt 11 kap. 7 och 8 §§. Vid
denna beräkning får dock 75 pro-
cent av återanskaffningskostnaden
inte överstiga det totala värde som
har beräknats enligt 2 4 §§.
Riktvärdet för ett vattenkraft-
verk beräknas som produkten av
verkets normalårsproduktion i
kilowattimmar och dess värde i
kronor per kilowattimme. Det
senare värdet bestäms genom att
det i riktvärdeangivelsen för norm-
kraftverket angivna värdet per
kilowattimme, om det behövs,
korrigeras för den inverkan på
värdet per kilowattimme som
beror på att kraftverket avviker
från normkraftverket beträffande
normalårsproduktion, utnyttjande-
tid, flerårsreglering, belägenhet
eller ålder.
Byggnadsvärdet för ett vatten-
kraftverk under uppförande skall
bestämmas enligt 7 kap. 12 §.
Riktvärdet för mark beräknas
som produkten av kraftverkets
normalårsproduktion i kilowattim-
mar och markens värde per kilo-
wattimme. Det senare värdet be-
stäms genom att det i riktvär-
deangivelsen för mark angivna
värdet per kilowattimme, om det
behövs, korrigeras för den inver-
kan på värdet per kilowatttimme
som beror på att kraftverket
avviker från normkraftverket be-
träffande normalårsproduktion,
utnyttjandetid, flerårsreglering
eller belägenhet.

8 §
Markvärdet för ett vatten-
kraftverk med tillhörande andelar
i regleringsanläggningar skall be-
stämmas till skillnaden mellan det
enligt 2 4 §§ beräknade totala
värdet och 75 procent av återan-
skaffningskostnaden för taxerings-
enhetens byggnader. Om 75 pro-
cent av återanskaffningskostnaden
överstiger det totala värdet skall
markvärdet vara noll.
Värdet av andelskraft, för vilken
mottagaren helt eller i allt väsent-
ligt skall betala sin andel av
uttagskostnaderna, skall bestäm-
mas till så stor del av det leverer-
ande kraftverkets mark- och bygg-
nadsvärden som motsvarar andel-
en.
Har vattenkraftverket inte tagits
i bruk skall markvärde beräknat
enligt första stycket minskas med
en tredjedel.
För det kraftverk som belastas
av andelskraft skall mark- och
byggnadsvärdena minskas med ett
belopp som är lika stort som det
belopp som läggs till den mot-
tagande taxeringsenheten.

Värdet av ersättningskraft, för
vilken mottagaren helt eller i allt
väsentligt skall betala uttags-
kostnaden, skall behandlas som
andelskraft. Ersättningskraften
skall anges i procent av det
levererande kraftverkets basvärde.

9 §
Värdet av andelskraft skall be-
stämmas till så stor del av kraft-
verkets mark- och byggnadsvärde
som motsvarar andelen. Rätt till
andelskraft skall i regel utgöra
särskild taxeringsenhet.
Andels- och ersättningskraft, för
vilka mottagaren inte eller endast
till begränsad del betalar uttags-
kostnader, skall anges i det antal
kilowattimmar som i genomsnitt
tas ut per år.
För den taxeringsenhet som
lämnar kraft skall värdet per kilo-
wattimme bestämmas efter det för
kraftverket gällande värdet per
kilowattimme förhöjt med 40
procent.
Värdet av kraftverk skall min-
skas med värdet av förekomman-
de andelskraft.
För den mottagande taxerings-
enheten skall värdet per kilowatt-
timme bestämmas utifrån det
värde andels- eller ersättnings-
kraften har för denna taxerings-
enhet.

Belastningen av andels- och
ersättningskraft, för vilka mot-
tagaren inte betalar uttagskost-
nader, skall i första hand dras av
från det levererande kraftverkets
markvärde och i andra hand från
dess byggnadsvärde. Förmånen av
sådan kraft skall läggas till mark-
värdet av den taxeringsenhet till
vilken förmånen hör.

Värmekraftverk

10 §
Ersättningskraft anges i kilo-
watt taxeringseffekt. Värdet per
kilowatt taxeringseffekt skall för
den fastighet som lämnar kraft be-
stämmas med beaktande av de
bestämmelser som gäller för
leveransens fullgörande. För den
mottagande fastigheten skall vär-
det per kilowatt taxeringseffekt
bestämmas utifrån det värde er-
sättningskraften har för den mot-
tagande fastigheten.
Riktvärdet för mark till ett
värmekraftverk skall utgöra värdet
av en värderingsenhet som avser
sådan mark.
Belastningen av ersättningskraft
skall dragas av från kraftverkets
markvärde så långt möjligt, i
annat fall från dess byggnads-
värde. Förmånen av ersättnings-
kraft skall läggas till markvärdet
av den taxeringsenhet till vilken
förmånen hör.
Riktvärdet för en kraftverks-
byggnad till ett värmekraftverk
skall utgöra värdet av en vär-
deringsenhet som avser sådan
byggnad.

11 §
Markvärdet för ett värmekraft-
verk skall bestämmas till 2 procent
av kraftverkets värde i nybyggt
skick enligt 5 §.
I en riktvärdeangivelse enligt
7 kap. 3 § skall värden per kilo-
watt installerad effekt anges för
var och en av de skilda klasserna
av värdefaktorn typ av värmekraft-
verk som avses i 12 §.
Byggnadsvärdet för ett värme-
kraftverk erhålles genom att res-
terande 98 procent av kraftver-
kets värde i nybyggt skick mul-
tipliceras med en nedskrivnings-
faktor som beaktar den värde-
minskning som har uppkommit
mellan det år då anläggningen
kunde tas i bruk (nybyggnadsåret)
och andra året före taxeringsåret.

12 §

Totalvärdet i nybyggt skick för
ett värmekraftverk bestäms för
skilda förhållanden för följande
värdefaktorer.

Effekt
Med effekt avses agg-
regatets installerade
effekt i kilowatt.

Typ av
värme-
kraftverk
Med typ av kraft-
verk avses om elpro-
duktionen sker med
kärnkraft, kraftvärme,
kondenskraft, gastur-
bin eller vindkraft.

13 §

För ett nybyggt värmekraftverk
skall värdet per kilowatt instal-
lerad effekt i en riktvärdeangivelse
bestämmas med utgångspunkt i
återanskaffningskostnaden för
kraftverk som hör till de olika
klasserna av värdefaktorn typ av
värmekraftverk och efter jämkning
med hänsyn till lönsamheten för
den totala elproduktionen i landet.

14 §

Totalvärdet av ett nybyggt vär-
mekraftverk bestäms som pro-
dukten av kraftverkets installerade
effekt i kilowatt och ett värde per
kilowatt installerad effekt.

15 §

Riktvärdet för en värderings-
enhet avseende mark till ett
värmekraftverk skall beräknas till
1,5 procent av kraftverkets värde i
nybyggt skick.
Riktvärdet för en värderings-
enhet som avser kraftverksbygg-
nad till ett värmekraftverk be-
räknas genom att 73,5 procent av
kraftverkets värde i nybyggt skick
multipliceras med en nedskriv-
ningsfaktor som beaktar den
värdeminskning som har upp-
kommit mellan det år då anlägg-
ningen kunde tas i bruk (nybygg-
nadsåret) och andra året före det
år då allmän fastighetstaxering
sker.

16 kap.
4 §
Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande taxerings-
period taxeringsenhetens värde ökat eller minskat
1. genom beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller om-
rådesbestämmelser
2. genom annat beslut av myndighet om beslutet innebär ändring i
rätten att förfoga över eller i övrigt använda enheten
3. genom att avgift till allmän
va-anläggning eller allmän fjärr-
värmeanläggning (anslutningsav-
gift) eller ersättning för gatukost-
nader erlagts för enheten.
3. genom att avgift till allmän
va-anläggning eller allmän fjärr-
värmeanläggning (anslutningsav-
gift) eller ersättning för gatukost-
nader erlagts för enheten

4. genom att driftsförhållandena
ändrats för ett kondenskraftverk.
Ny taxering skall ske endast om taxeringsenhetens basvärde på grund
av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25 000
kronor. Om förändringen medför en ökning eller minskning av basvärdet
med mindre än 100 000 kronor skall ny taxering ske endast efter
framställning av taxeringsenhetens ägare.

20 kap.

2 a §
Grundläggande beslut om
taxering av en fastighet får fattas
genom automatisk databehandling
i det fall skälen för beslutet enligt
20 § första stycket 1 förvaltnings-
lagen (1986:223) får utelämnas.

4 §
I skattemyndighetens beslut om fastighetstaxering skall redovisas
1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,
2. typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skattepliktsförhållande,
3. skattepliktig enhets basvärde och däri ingående delvärde samt värde
av varje värderingsenhet,
4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8 15 kap.,
5. storleken av riktvärde,
5. storleken av riktvärde samt
6. utbyggd effekt, taxerings-
effekt, utnyttjandetid, reglerings-
möjlighet och belägenhet enligt 15
kap. 7 § samt

7. storlekskorrektion enligt
7 kap. 4 a §, säreget förhållande
enligt 7 kap. 5 § eller annat för-
hållande som har föranlett ändring
av riktvärde.
6. storlekskorrektion enligt
7 kap 4 a §, säreget förhållande
enligt 7 kap. 5 § eller annat för-
hållande som har föranlett ändring
i riktvärde.
Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor.
Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt
tusental kronor, faller bort. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler
som behövs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid
fastighetstaxering år 2000.
Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt
Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 4 §§ lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §1
Till fastighetsskatt skattepliktiga
fastigheter är sådana som vid fas-
tighetstaxeringen betecknats som
småhusenhet, hyreshusenhet, in-
dustrienhet inklusive elproduk-
tionsenhet eller lantbruksenhet om
på lantbruksenheten finns vad som
vid fastighetstaxeringen betecknas
som småhus eller tomtmark för
småhus. Från skatteplikt undantas
fastighet som året före taxerings-
året inte varit skattepliktig enligt
fastighetstaxeringslagen
(1979:1152).
Till fastighetsskatt skattepliktiga
fastigheter är sådana som vid fas-
tighetstaxeringen betecknats som
småhusenhet, hyreshusenhet, in-
dustrienhet, elproduktionsenhet el-
ler lantbruksenhet om på lant-
bruksenheten finns vad som vid
fastighetstaxeringen betecknas
som småhus eller tomtmark för
småhus. Från skatteplikt undantas
fastighet som året före taxerings-
året inte varit skattepliktig enligt
fastighetstaxeringslagen
(1979:1152).
Utöver vad som sägs i första stycket är sådan privatbostad, som avses
i 5 § kommunalskattelagen (1928:370) och som är belägen i utlandet,
skattepliktig till fastighetsskatt.

3 §2
Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår
a) 1,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende småhusenhet,
det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomtmarks-
värdet avseende småhus på lantbruksenhet,
75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,
b) 1,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser vär-
deringsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppför-
ande, värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder
samt annan värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd,
c) 1,0 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värder-
ingsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och
värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler,
d) 0,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende indus-
trienhet inklusive elproduktionsen-
het.
d) 0,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende indus-
trienhet och elproduktionsenhet.
Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige,
bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det
fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen
fastighetsskatt på bostadsdelen för det fastighetstaxeringsåret och de fyra
följande kalenderåren och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem
kalenderåren enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Det-
samma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken
värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts
ett värdeår motsvarande året före det fastighetstaxeringsår som föregått
inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då hade företagits.
För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), skall
fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i
41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om sam-
fälligheten utgör en särskild taxeringsenhet.
Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund
av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under
viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte
kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den om-
fattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit
fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon ned-
sättning dock inte ske.
Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar
av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för
dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fas-
tighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra
stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxerings-
värdet som belöper på värderingsenhet som avser småhuset med till-
hörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som
småhuset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande
tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen
på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser
bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken
ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset.

4 §3
Bestämmelserna i denna lag om
fastighet som är småhusenhet,
hyreshusenhet, industrienhet eller
lantbruksenhet gäller också beträf-
fande del av fastighet, flera fas-
tigheter eller delar av fastigheter
som utgör sådan enhet.
Bestämmelserna i denna lag om
fastighet som är småhusenhet,
hyreshusenhet, industrienhet, el-
produktionsenhet eller lantbruks-
enhet gäller också beträffande del
av fastighet, flera fastigheter eller
delar av fastigheter som utgör
sådan enhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid
2001 års taxering. Äldre bestämmelser gäller i fråga om fastighetsskatt
för den del av beskattningsår som har påbörjats före utgången av år 1999.
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3§1
En enskild person eller ett dödsbo som medges avdrag för avgift för
pensionsförsäkring enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall för det beskattningsåret till staten betala sär-
skild löneskatt med 24,26 procent på avgiften.
Detsamma gäller för enskild person som medges avdrag för inbetal-
ning på pensionssparkonto enligt nämnda anvisningspunkt.
Särskild löneskatt skall dock
inte betalas till den del avdraget
måste göras från sådan ersättning
som utgjort underlag för uttag av
arbetsgivaravgifter enligt 1 kap.
2 § lagen (1981:691) om social-
avgifter eller särskild löneskatt
enligt 1 § första stycket 1 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster.
Särskild löneskatt skall dock
inte betalas till den del avdraget
måste göras från sådan ersättning
som utgjort underlag för uttag av
arbetsgivaravgifter enligt 1 kap.
2 § lagen (1981:691) om social-
avgifter eller, vad avser arbets-
tagare som vid årets ingång är 65
år eller äldre, särskild löneskatt
enligt 1 § första stycket lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid
2000 års taxering.
Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) i paragrafens lydelse enligt lagen (1999:000) om ändring i
nämnda lag och ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1999:000) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
2 §1
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.

Småhus
Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer.
Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom
garage, förråd och annan mindre byggnad.

Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst
tio familjer skall tillhöra byggnadstypen småhus, om
byggnaden ligger på fastighet med åkermark, betesmark,
skogsmark eller skogsimpediment.

Hyreshus
Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer
eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande.
Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till
hyreshus och som behövs för verksamheten, skall utgöra
hyreshus.

Till hyreshus skall dock inte räknas byggnad som är
inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om
den ingår i lantbruksenhet.

Ekonomi-
byggnad
Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk och
som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall,
loge, lada, maskinhall, lagerhus, magasin och växthus.

Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk
eller skogsbruk.

Kraftverks-
byggnad
Byggnad som är in-
rättad för kommer-
siell produktion av
elektrisk starkström.
Även byggnad för
vattenreglering, för
lagring av bränsle
och annan byggnad
för produktionen ut-
gör kraftverksbygg-
nad.

Industri-
byggnad
Byggnad som är in-
rättad för industriell
verksamhet.
Industri-
byggnad
Byggnad som är in-
rättad för industriell
verksamhet och som
inte utgör kraftverks-
byggnad.

Special-
byggnad
Med specialbyggnad avses

Försvars-
byggnad
Byggnad som används för försvars-
ändamål eller ekonomisk försvars-
beredskap, om byggnaden inte är en
fristående industriell anläggning. Även
mässbyggnad skall utgöra försvars-
byggnad.

Kommunika-
tionsbyggnad
Garage, hangar, lokstall, terminal, sta-
tionsbyggnad, expeditionsbyggnad,
vänthall, godsmagasin, reparations-
verkstad och liknande, om byggnaden
används för allmänna kommunikations-
ändamål.

Byggnad som används i Statens järn-
vägars, Luftfartsverkets, Banverkets,
Svensk Rundradio Aktiebolags, Sveri-
ges Radio Aktiebolags, Sveriges Tele-
vision Aktiebolags och Sveriges Ut-
bildningsradio Aktiebolags verksamhet.

Distributions-
byggnad
Byggnad som ingår i överförings- eller
distributionsnätet för gas, värme, elek-
tricitet eller vatten.

Värmecentral
Byggnad för produktion och distri-
bution av varmvatten för uppvärmning,
dock ej sådan anläggning som även är
inrättad för produktion av elektrisk
starkström för yrkesmässig distribution.

Renings-
anläggning
Vattenverk, avloppsreningsverk, an-
läggning för förvaring av radioaktivt
avfall, sopstation och liknande samt
pumpstation som hör till sådan an-
läggning.

Vårdbyggnad
Byggnad som används för sjukvård,
nykterhetsvård, narkomanvård, barna-
vård, kriminalvård, arbetsvård, åld-
ringsvård eller omsorg om psykiskt
utvecklingsstörda. Annan byggnad än
som nu har nämnts skall utgöra vård-
byggnad, om den används som hem åt
personer som behöver institutionell
vård eller tillsyn.

Bad-, sport-
och idrotts-
anläggning
Byggnad som används för bad, sport,
idrott och liknande, om allmänheten har
tillträde till anläggningen.

Skolbyggnad
Byggnad som används för under-
visning eller forskning vid
skola som anordnas av staten
skola som anordnas med statsbidrag
och
skola vars undervisning står under
statlig tillsyn.

Byggnad som används som elevhem
eller skolhem för elever vid sådana
skolor.

Kulturbyggnad
Byggnad som används för kulturellt
ändamål såsom teater, biograf, museum
och liknande.

Ecklesiastik-
byggnad
Kyrka eller annan byggnad som an-
vänds för religiös verksamhet.
Bårhus, krematorium och byggnad som
används för skötsel av begravnings-
plats.

Allmän
byggnad
Byggnad som tillhör staten, kommun
eller annan menighet och som används
för allmän styrelse, förvaltning, rätts-
vård, ordning eller säkerhet samt
fritidsgård och byggnad med likartad
användning. Som allmän byggnad skall
inte anses byggnad som används för
statens affärsdrivande verksamhet.

Övrig byggnad
Byggnad som inte skall utgöra någon av de tidigare
nämnda byggnadstyperna

Denna lag träder i kraft den 1
januari 2000 och tillämpas första
gången vid fastighetstaxering år
2000.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1999 och tillämpas första
gången vid fastighetstaxering år
2000.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-03-30

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud
Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Enligt en lagrådsremiss den 25 mars 1999 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetskatt,
3. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
4. lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Christina Otto.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

4 kap. 5 §

Av inledningen till första stycket framgår att taxeringsenhet skall omfatta
byggnadstyper och ägoslag enligt en av de kombinationer som anges i
punkterna 1-7, om inte annat sägs i andra och tredje styckena, och ha en
i nämnda punkter angiven beteckning för typ av taxeringsenhet. Av
punkten 7 framgår att kraftverksbyggnad, tomtmark till kraftverks-
byggnad och fallrätt betecknas elproduktionsenhet. I punkten börjar
emellertid på nytt talas om taxeringsenhet, nämligen en sådan vars värde
utgörs av rätt till andels- eller ersättningskraft. Sistnämnda bestämmelse
bryter alltså systematiken. Rätteligen borde den placeras i ett särskilt
stycke, varvid reservationen i inledningen fick ändras. Därvid uppkom-
mer emellertid problem med hänvisningar i sista stycket. Lagrådet anser
det godtagbart och bättre än föreslagen lydelse att en ny mening läggs till
punkten 7, som då skulle få följande lydelse: 7. kraftverksbyggnad,
tomtmark till kraftverksbyggnad och fallrätt (elproduktionsenhet). Som
elproduktionsenhet betecknas också en taxeringsenhet vars värde till
övervägande del utgörs av rätt till andels- eller ersättningskraft.

15 kap. 1 §

Enligt sista stycket skall i detta kapitel med mark avses tomtmark, övrig
mark, fallrätt och markanläggning som ingår i elproduktionsenhet. Hän-
visningen avser hela kapitlet och omfattar alltså också 1 §. När så är
fallet behöver inte de olika ägoslagen eller markanläggningen räknas upp
i första och andra styckena. På grund av det anförda föreslås att första
och andra styckena ges följande lydelse:
Till ett vattenkraftverk hänförs kraftverksbyggnad och mark för
elproduktion med vattenkraft.
Till ett värmekraftverk hänförs kraftverksbyggnad och mark för el-
produktion med kärnkraft, kraftvärme, kondenskraft, gasturbin och vind-
kraft.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 april 1999

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Schori, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow,
Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Rosengren, Wärnersson, Lövdén,
Ringholm

Föredragande: statsrådet Ringholm

Regeringen beslutar proposition 1998/99:109 Vissa frågor inför den
allmänna fastighetstaxeringen år 2000, m.m.

Senaste lydelse 1994:1909.
Senaste lydelse 1994:1909.
Senaste lydelse 1998:815.
Senaste lydelse 1994:1909.
Senaste lydelse 1990:1382.
Senaste lydelse 1994:1909.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1997:451.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1994:1909.
Senaste lydelse 1992:1666.
Senaste lydelse 1992:1666.
Senaste lydelse 1992:1666.
Senaste lydelse 1992:1666.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1992:1666.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1994:1909.
Senaste lydelse 1997:451.
1 Senaste lydelse 1995:918.
2 Senaste lydelse 1998:526.
3 Senaste lydelse 1995:918.
1 Senaste lydelse 1998:684.
1 Senaste lydelse 1998:1669.
1 Senaste lydelse bet. 1998/99:KU18.
Senaste lydelse av
rubriken närmast före
15 kap. 7 § 1986:258
15 kap. 11 § 1986:258.
Senaste lydelse 1994:1909.
Senaste lydelse 1994:1909.
Senaste lydelse 1998:815.
Senaste lydelse 1994:1909.
Senaste lydelse 1990:1382.
Senaste lydelse 1994:1909.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1997:451.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1994:1909.
Senaste lydelse 1992:1666.
Senaste lydelse 1992:1666.
Senaste lydelse 1992:1666.
Senaste lydelse 1992:1666.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1992:1666.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1986:258.
Senaste lydelse 1994:1909.
Senaste lydelse 1997:451.
1 Senaste lydelse 1995:918.
2 Senaste lydelse 1998:526.
3 Senaste lydelse 1995:918.
1 Senaste lydelse 1998:1669.
1 Senaste lydelse prop. 1998/99:38.

Prop. 1998/99:109

2

1

Prop. 1998/99:109
Bilaga 1

Prop. 1998/99:109
Bilaga 1

Prop. 1998/99:109
Bilaga 2

Prop. 1998/99:109
Bilaga 2

Prop. 1998/99:109
Bilaga 3

Prop. 1998/99:109
Bilaga 4

Prop. 1998/99:109
Bilaga 4

Prop. 1998/99:109
Bilaga 5

Prop. 1998/99:109
Bilaga 5

Prop. 1998/99:109