Prop.
1998/99:106
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 31 mars 1999
Göran Persson
Lars Engqvist
(Socialdepartementet)
Regeringen föreslår att beloppsgränsen för högkostnadsskyddet vid köp
av läkemedel höjs ff.o.rn. den 1 juni 1999 med 500 kronor från 1 300
kronor till 1 800 kronor. Patienterna får då inte någon reducering av den
sammanlagda läkemedelskostnaden så länge kostnaden inte överstiger
900 kronor. När den sammanlagda kostnaden överstiger 900 kronor utgör
kostnadsreduceringen 50 procent av den del som överstiger 900 kronor
men inte 1 700 kronor, 75 procent av den del som överstiger 1 700
kronor men inte 3 300 kronor, 90 procent av den del som överstiger
3 300 kronor men inte 4 300 kronor samt hela den sammanlagda kostna-
den till den del den överstiger 4 300 kronor.
För att kompensera ekonomiskt utsatta grupper för den föreslagna höj-
ningen lämnas i propositionen förslag om att höja pensionstillskottet med
1,4 procentenheter vilket innebär en höjning med 509 kronor om året för
en pensionär med fullt pensionstillskott. Till följd av ändringarna i pen-
sionstillskottet föreslås en särskild lag med vissa ändringar avseende det
särskilda grundavdraget och deklarationsskyldigheten.
I propositionen gör regeringen den bedömningen att en utredning bör
tillsättas för att göra en översyn av läkemedelsförmånen bl.a. i syfte att få
kontroll över kostnadsutvecklingen.
Regeringen gör bedömningen att det för närvarande inte är aktuellt att
förändra ensamrätten för Apoteket AB att bedriva detaljhandel med läke-
medel.
1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 106
Prop. 1998/99:106
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3
2 Lagtext...............................................................................................4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1150) om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m...................4
2.2 Förslag till lag om tillfällig beräkning av vissa
pensionsförmåner................................................................5
2.3 Förslag till lag om särskilt grundavdrag och
deklarationsskyldighet för fysiska personer i
vissa fall vid 2000 och 2001 års taxeringar........................6
3 Ärendet och dess beredning..............................................................7
4 Ändringar i läkemedelsförmånen m.m..............................................7
4.1 Höjd beloppsgräns för högkostnadsskyddet.......................7
4.2 Höjning av pensionstillskottet..........................................11
5 Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser................................13
6 F örfattningskommentar...................................................................13
6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1150)
om högkostnadsskydd för köp av läkemedel m.m............13
6.2 Förslaget till lag om beräkning av vissa
pensionsförmåner..............................................................14
6.3 Förslaget till lag om särskilt grundavdrag och
deklarationsskyldighet för fysiska personer i vissa
fall vid 2000 och 2001 års taxeringar ..............................14
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 mars 1999.........15
Prop. 1998/99:106
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp
av läkemedel m.m.,
2. lag om tillfällig beräkning av vissa pensionsförmåner,
3. lag om särskilt grundavdrag och deklarationsskyldighet för fysiska
personer i vissa fall vid 2000 och 2001 års taxeringar.
Prop. 1998/99:106
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd
vid köp av läkemedel m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§
Med högkostnadsskydd avses en reducering av kostnaden för inköp av
förmånsberättigade varor som avses i 1 och 2 §§. Kostnadsreduceringen
beräknas på den sammanlagda kostnaden för varor som den förmånsbe-
rättigade köper under ett år räknat från det första inköpstillfället och läm-
nas vid vaije inköpstillfälle på grundval av den sammanlagda kostnaden
för de dittills och vid tillfället inköpta varorna.
Så länge den sammanlagda kost-
naden inte överstiger 400 kronor
lämnas ingen kostnadsreducering.
När den sammanlagda kostnaden
överstiger detta belopp, utgör kost-
nadsreduceringen
1. 50 procent av den del
överstiger 400 kronor men
1 200 kronor,
2. 75 procent
överstiger 1 200
2 800 kronor,
3. 90 procent
överstiger 2 800
3 800 kronor, samt
4. hela den sammanlagda kost-
naden till den del den överstiger
3 800 kronor.
av den del
kronor men
av den del
kronor men
som
inte
som
inte
som
inte
Så länge den sammanlagda kost-
naden inte överstiger 900 kronor
lämnas ingen kostnadsreducering.
När den sammanlagda kostnaden
överstiger detta belopp, utgör kost-
nadsreduceringen
1. 50 procent av den del
överstiger 900 kronor men
1 700 kronor,
2. 75 procent
överstiger 1 700
3 300 kronor,
3. 90 procent
överstiger 3 300
4 300 kronor, samt
4. hela den sammanlagda kost-
naden till den del den överstiger
4 300 kronor.
av den del
kronor men
av den del
kronor men
som
inte
som
inte
som
inte
Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 18 år i sin
vård, tillämpas bestämmelserna i första och andra styckena gemensamt
för barnen. Kostnadsreducering gäller under tid som avses i första stycket
även för barn som under denna tid fyller 18 år. Med förälder avses även
fosterförälder. Som förälder räknas även den med vilken en förälder sta-
digvarande sammanbor och som är eller har varit gift eller har eller har
haft barn med föräldern.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1999.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Vid beräkning av pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pen-
sionstillskott skall i stället för de procenttal som anges i 2, 2 a och 2 b §§
nämnda lag användas 56,9 procent, 112,9 procent och 62,9 procent.
2 § Vid beräkning av särskilt bostadstillägg enligt 7 § lagen (1994:308)
om bostadstillägg till pensionärer skall i stället för vad som där anges i
tredje och fjärde styckena gälla följande. En skälig levnadsnivå enligt
första stycket skall alltid anses utgöra lägst 1,234 gånger prisbasbeloppet
för den som är ogift och lägst 1,024 gånger prisbasbeloppet för den som
är gift. Inkomsterna enligt andra stycket 1 och 2 skall sammanlagda alltid
anses utgöra lägst 1,529 gånger prisbasbeloppet för den som är ogift och
lägst 1,354 gånger prisbasbeloppet för den som är gift.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1999 och gäller till och med ut-
gången av november månad 2000.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § För den som inte har haft inkomst av aktiv näringsverksamhet eller
annan inkomst av tjänst än folkpension och pensionstillskott enligt 2 eller
2 b § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller allmän tilläggspension
som föranlett avräkning av sådant pensionstillskott skall vid 2000
respektive 2001 års taxeringar 2 respektive 3 § gälla i stället för vad som
sägs om deklarationsskyldighet i 2 kap. 6 § lagen (1990:325) om självde-
klaration och kontrolluppgifter.
2 § Skyldighet att lämna självdeklaration till ledning för 2000 års taxe-
ring gäller endast om den uppburna pensionen överstiger följande be-
lopp:
a) för gift skattskyldig: 134,82 procent av prisbasbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och
b) för annan skattskyldig: 152,32 procent av prisbasbeloppet.
Beloppet i första stycket b) gäller också för gift skattskyldig som under
någon del av året har fått folkpension som ogift.
Vid bedömningen av deklarationsskyldigheten enligt denna paragraf
räknas barnpension och vårdbidrag inte som folkpension.
3 § Skyldighet att lämna självdeklaration till ledning för 2001 års taxe-
ring gäller endast om den uppburna pensionen överstiger följande be-
lopp:
a) för gift skattskyldig: 135,29 procent av prisbasbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och
b) för annan skattskyldig: 152,79 procent av prisbasbeloppet.
Beloppet i första stycket b) gäller också för gift skattskyldig som under
någon del av året har fått folkpension som ogift.
Vid bedömningen av deklarationsskyldigheten enligt denna paragraf
räknas barnpension och vårdbidrag inte som folkpension.
4 § Det särskilda grundavdraget enligt 48 § 4 mom. kommunalskatte-
lagen (1928:370) skall vid 2000 respektive 2001 års taxeringar i stället
for vad som sägs i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 48 §
nämnda lag uppgå till de belopp som anges i 2 respektive 3 §.
Reduceringen av det särskilda grundavdraget enligt punkt 1 fjärde och
femte styckena av anvisningarna till 48 § kommunalskattelagen skall vid
2001 års taxering göras med 66,5 procent.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1999.
Socialstyrelsen övertog den 1 januari 1998 ansvaret för administrationen
av det särskilda statsbidraget för läkemedelsförmånen från Riksförsäk-
ringsverket. Socialstyrelsen har sedan den tog över ansvaret för statsbi-
draget uppmärksammat regeringen på att de faktiska utgifterna för läke-
medelsförmånen under åren 1999-2001 med största sannolikhet inte
ryms inom de anvisade budgetramarna. Regeringen har därför under
vintern 1998/99, med bistånd av Apoteket AB, gjort beräkningar över
olika förslag till kostnadsreducerande åtgärder inom läkemedelsförmå-
nen. I samband med de förhandlingar som förts med Landstingsförbundet
om en överenskommelse för år 1999 om det särskilda statsbidraget för
läkemedelsförmånen har information lämnats om regeringens intentioner
om förändringar i förmånssystemet.
Propositionens lagförslag har beretts med Socialstyrelsen, Läkeme-
delsverket, Riksförsäkringsverket, Riksskatteverket, Apoteket AB och
Landstingsförbundet.
Den föreslagna lagen om särskilt grundavdrag och deklarationsskyl-
dighet för fysiska personer i vissa fall vid 2000 och 2001 års taxeringar
faller inom det område där Lagrådets yttrande normalt skall inhämtas.
Sakfrågan har dock uppkommit så sent i beredningen att regeringen på
grund av tidsbrist inte kunnat inhämta ett sådant yttrande. Frågan är
dessutom av sådan karaktär att ett uppskjutande av lagstiftningen skulle
medföra avsevärda men.
Prop. 1998/99:106
Regeringens förslag: Beloppsgränsen för högkostnadsskydd vid köp
av läkemedel höjs ff.o.m. den 1 juni 1999 med 500 kronor från 1 300
kronor till 1 800 kronor. Patienterna får då inte någon reducering av
den sammanlagda läkemedelskostnaden så länge kostnaden inte över-
stiger 900 kronor. När den sammanlagda kostnaden överstiger 900
kronor utgör kostnadsreduceringen 50 procent av den del som översti-
ger 900 kronor men inte 1 700 kronor, 75 procent av den del som
överstiger 1 700 kronor men inte 3 300 kronor, 90 procent av den del
som överstiger 3 300 kronor men inte 4 300 kronor samt hela den
sammanlagda kostnaden till den del den överstiger 4 300 kronor.
Regeringens bedömning: En utredning bör tillsättas för att göra en
översyn av läkemedelsförmånen bl.a. i syfte att få kontroll över kost-
nadsutvecklingen.
Det är för närvarande inte aktuellt att förändra ensamrätten för
Apoteket AB att bedriva detaljhandel med läkemedel.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det nuvarande stat-
liga förmånssystemet för läkemedel trädde i kraft den 1 januari 1997.
Förmånssystemet regleras i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid
köp av läkemedel. Samtliga receptbelagda läkemedel ingår i läkemedels-
förmånen om läkemedlen förskrivs i något sådant syfte som anges i 1 §
och om det marknadsförande bolaget har fått ett pris fastställt av Riksför-
säkringsverket. I förordningen (1996:1294) om högkostnadsskydd vid
köp av läkemedel m.m. undantas vissa receptbelagda läkemedel från
högkostnadsskyddet. Enligt vad som närmare anges i förordningen kan
även receptfria läkemedel ingå i läkemedelsförmånen.
Högkostnadsskyddet begränsar patientens samlade läkemedelsutgifter
under ett år till 1 300 kronor. Skyddet bygger på att patienterna far sin
totala läkemedelskostnad under en tolvmånadersperiod stegvis reducerad
enligt en trappstegsmodell beroende av hur stor kostnaden är. Om den
sammanlagda läkemedelskostnaden inte överstiger 400 kronor görs inte
någon reducering. När kostnaden överstiger 400 kronor utgör kostnads-
reduceringen 50 procent av den del som överstiger 400 kronor men inte
1 200 kronor, 75 procent av den del som överstiger 1 200 kronor men
inte 2 800 kronor, 90 procent av den del som överstiger 2 800 kronor
men inte 3 800 kronor samt hela den sammanlagda kostnaden till den del
den överstiger 3 800 kronor.
Kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen övergick till sjukvårds-
huvudmännen den 1 januari 1998. Från denna tidpunkt finansieras läke-
medelsförmånen med ett särskilt statsbidrag som betalas till sjukvårds-
huvudmännen. Enligt en överenskommelse mellan staten och Landstings-
förbundet den 12 september 1996 skall parterna komma överens om en
ny modell för statens ersättning till landstingen för läkemedelsförmånen
ff.o.m. år 2001.
En av utgångspunkterna när det nya förmånssystemet infördes var att
de samlade resurserna för hälso- och sjukvården måste användas så ef-
fektivt som möjligt i ett längre perspektiv. Det var nödvändigt att bromsa
den snabba kostnadsutvecklingen för läkemedel såväl kortsiktigt som i
ett längre perspektiv. Samtidigt riktades subventionen till personer med
stort behov av läkemedel medan personer med mer begränsade läkeme-
delsinköp själva skulle stå för en större del eller hela kostnaden.
Kostnaderna för läkemedelsförmånen har ökat kraftigt under 1990-
talet. Mellan 1990 och 1998 ökade statens kostnader för förmånen från
knappt 6,9 miljarder kronor till drygt 13,4 miljarder kronor. Således nära
fördubblades kostnaderna för läkemedelsförmånen på åtta år mätt i
löpande priser. Orsakerna till den kraftiga kostnadsökningen är bl.a. den
demografiska utvecklingen, strukturförändringarna som lett till att en allt
större andel av läkemedlen skrivs ut i öppenvård samt tillkomsten av nya
och dyrare läkemedel. Den snabba ökningen av kostnaderna för läke-
medelsförmånen under tidigare år hejdades tillfälligt år 1997. Orsaken
var att läkemedelsreformens ikraftträdande den 1 januari 1997 resulte-
rade i en hamstring av läkemedel under hösten 1996. Hamstringen ledde
till höga kostnader för läkemedelsförmånen år 1996 och till att kostna-
derna för förmånen minskade år 1997. Under år 1998 har kostnaderna för
läkemedelsförmånen åter ökat. Detta kan bl.a. förklaras av att den andel
Prop. 1998/99:106
av de totala läkemedelskostnaderna som patienterna betalar har minskat
mellan åren 1997 och 1998. Det finns för närvarande mycket som tyder
på en fortsatt snabb kostnadsökning för läkemedelsförmånen om åtgärder
inte vidtas.
Regeringen konstaterar mot denna bakgrund att den uppbromsning av
den snabba kostnadsutvecklingen som avsågs inte har uppnåtts. Samhäl-
lets kostnader för läkemedel fortsätter att öka i en takt som inte är
acceptabel samtidigt som den andel som patienterna betalar har sjunkit
påtagligt under den nivå som förutsattes när läkemedelsreformen genom-
fördes. Regeringen gör mot den bakgrunden bedömningen att läkeme-
delsreformen inte har fått avsedd effekt. Det kan på sikt leda till att läke-
medelskostnaderna tränger undan annan hälso- och sjukvård om inte för-
ändringar genomförs i systemet.
Enligt regeringen är det angeläget att snabbt vidta åtgärder för att hejda
denna utveckling. En sådan åtgärd bör, i avvaktan på en större översyn av
förmånssystemet, göras inom ramen för det nuvarande systemet. En
grundläggande förutsättning för de åtgärder som kan bli aktuella är att de
av flertalet uppfattas som rättfärdiga och att åtgärderna inte leder till att
någon drabbas av läkemedelskostnader som blir så höga att hälsan eller
vården blir eftersatt. Vi föreslår därför en höjning av högkostnadsskyddet
där tyngdpunkten - i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande
bestämmelser - läggs på de patienter som har en förhållandevis liten lä-
kemedelskostnad. Gränsen för när det sker någon kostnadsreducering
höjs därför från 400 kronor till 900 kronor. För att behålla den ovan be-
skrivna trappstegsmodellen intakt höjs även de följande trappstegen med
500 kronor. Förändringen innebär således att frikortsgränsen för läkeme-
del höjs med 500 kronor från 1 300 kronor till 1 800 kronor vilket räknat
per månad innebär en höjning från 108 kronor till 150 kronor.
I sin helhet innebär den föreslagna ändringen att patienterna inte får
någon reducering av den sammanlagda läkemedelskostnaden så länge
kostnaden inte överstiger 900 kronor. När den sammanlagda kostnaden
överstiger 900 kronor utgör kostnadsreduceringen 50 procent av den del
som överstiger 900 kronor men inte 1 700 kronor, 75 procent av den del
som överstiger 1 700 kronor men inte 3 300 kronor, 90 procent av den
del som överstiger 3 300 kronor men inte 4 300 kronor, hela den sam-
manlagda kostnaden till den del den överstiger 4 300 kronor.
De ändrade bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juni 1999 och
skall gälla för samtliga inköp av läkemedel inom förmånssystemet som
görs ff.o.m. denna tidpunkt. Det innebär att de patienter som före den
1 juni 1999 påböijar en tolvmånadersperiod tar med sig sin totala läke-
medelskostnad in i den nya trappstegsmodellen och kostnaden utgör där
utgångspunkten för hur stor reduceringen skall bli på nästa läkeme-
delsinköp. Det innebär i praktiken att inte någon av dessa patienter under
pågående period fullt ut får betala enligt de nya bestämmelserna. Det
illustreras i följande tabell med några typfall. Utgångspunkten är att
samtliga patienter (A-E) antas få en total läkemedelskostnad på 4 300
kronor under pågående tolvmånadersperiod.
Prop. 1998/99:106
|
Patient |
Total kostnad |
Varav patienten |
Patienten betalar |
Skillnad i |
|
A |
800 kr |
600 kr |
1 600 kr |
300 kr (1600-1300) |
|
B |
1 200 kr |
800 kr |
1 550 kr |
250 kr |
|
C |
2 800 kr |
1 200 kr |
1 425 kr |
125 kr |
|
D |
3 800 kr |
1 300 kr |
1 350 kr |
50 kr (1350-1300) |
|
E |
4 300 kr |
1 300 kr |
1 300 kr |
Okr |
(1300-1300)
Prop. 1998/99:106
Således får patient A som befinner sig längst ner i trappan betala mest
under pågående tolvmånadersperiod och patient E som befinner sig högst
upp i trappan betala minst. Patient D som redan har frikort får som mest
betala ytterligare 50 kronor under pågående period. Patient E som den
31 maj 1999 har en total läkemedelskostnad på 4 300 kronor får inte
någon ytterligare utgift under den pågående tolvmånadersperioden.
När det gäller frågan om hur patienten själv kan påverka tolvmåna-
dersperiodens start- och sluttidpunkt har regeringen i förtydligande syfte
beslutat om att i förordningen om högkostnadsskydd införa en bestäm-
melse som innebär att en ny tolvmånadersperiod inte kan påböijas förrän
föregående period har gått till ända. Regeringen har även beslutat att
ändra på den tid som skall ha förflutit innan ett recept på nytt får expedie-
ras. I praktiken innebär ändringen att en förskrivning som avser
90 dagars förbrukning får expedieras på nytt först efter 60 dagar i stället
för efter 45 dagar som för närvarande gäller.
Liksom hittills kommer det att hos Apoteket AB firmas ett delbetal-
ningssystem. Systemet kommer att anpassas till de ändrade bestämmel-
serna. Enligt vad regeringen erfarit kommer Apoteket AB att bevilja kre-
dit på högst 1 500 kronor med en amorteringstid om 12 månader. För det
fall receptförskrivningen innebär en utgift på mer än 1 500 kronor under
en och samma månad kommer en kredit om 1 500 kronor att beviljas
medan resterande del återbetalas i slutet av månaden efter den köpet
gjordes. Det är värt att notera att den normala krediten inom nuvarande
delbetalningssystem är betydligt lägre än 1 300 kronor vilket är den nu-
varande kreditgränsen. Regeringen vill understryka vikten av att patien-
ten ser delbetalningssystemet som ett naturligt sätt att betala sina läke-
medelsinköp och att inköpen därför regelmässigt kommer att göras
genom en uppdelning av kostnaden.
10
Översyn av läkemedelsförmånen
Som angetts i det föregående föreslås ändringarna i förmånssystemet
vidtas mot bakgrund av att en total översyn av läkemedelsförmånen sam-
tidigt initieras för att komma till rätta med bristerna i systemet och för att
få kontroll över kostnadsutvecklingen.
En viktig fråga som bör ingå i översynen är om läkemedel som mer
syftar till att höja patienters livskvalitet än att lindra eller bota sjukdom
skall omfattas av läkemedelsförmånen. En närliggande fråga som bör
behandlas i översynen är om och i så fall på vilket sätt den förskrivande
läkaren skall kunna avgöra om ett läkemedel skall ingå i läkemedelsför-
månen och därmed bli subventionerat. I det sammanhanget kan nämnas
att Socialstyrelsen i ett meddelandeblad riktat till berörd personal när-
mare har beskrivit i vilka situationer som ett läkemedel kan förskrivas
utan att det kommer att ingå i läkemedelsförmånen. Det finns för övrigt
skäl att i översynen se över läkarnas förskrivningsrätt sedd i ett större
sammanhang.
Tillämpningen av den nuvarande förmånen och eventuella svårigheter i
tillämpningen är ytterligare en fråga som bör ingå i översynen. En kart-
läggning av tillämpningen av förmånen är därför angelägen.
Konkurrensutsättning av läkemedelsdistributionen
Läkemedelsdistributionsutredningen redovisade i sitt huvudbetänkande
Läkemedel i vård och handel (SOU 1998:28) i januari 1998 bl.a. förslag
om att konkurrensutsätta detaljhandeln med läkemedel, för vilken det
statligt ägda Apoteksbolagets (numera Apoteket AB) har ensamrätt. En-
ligt förslagen i betänkandet skall en konkurrensutsättning kunna ske ge-
nom att möjligheter skapas för nyetableringar såväl lokalt som i form av
ny teknik, t.ex. distansköp på nationell nivå. Det föreslås också att sjuk-
vårdshuvudmännen skall kunna välja annan ansvarig för sjukvårdsapotek
utöver sjukvårdshuvudmannen själv eller Apoteksbolaget. Betänkandet
har remissbehandlats.
Regeringen gör bedömningen att det nu inte finns skäl att förändra
läkemedelsdistributionen genom att konkurrensutsätta detaljhandeln med
läkemedel. För närvarande avser regeringen därmed inte att förändra
ensamrätten för Apoteket AB att bedriva detaljhandel med läkemedel.
Regeringens förslag: Pensionstillskottet till ålders- och förtidspen-
sionärer höjs med 1,4 procentenheter till 56,9% respektive 112,9%
av prisbasbeloppet. Pensionstillskottet till omställningspension, sär-
skild efterlevandepension eller änkepension enligt 2 b § lagen
(1969:205) om pensionstillskott höjs på motsvarande sätt till 62,9 %
av prisbasbeloppet. Motsvarande höjning görs av det särskilda bo-
stadstillägget och det särskilda grundavdraget vid inkomstbeskatt-
ningen.
Prop. 1998/99:106
11
Skälen för regeringens förslag: Som regeringen har pekat på i före-
gående avsnitt är det angeläget att patienten ser delbetalningssystemet
som ett naturligt sätt att betala sina läkemedelsinköp och att inköpen där-
för regelmässigt kommer att göras genom en uppdelning av kostnaden.
För dem som kommer upp till ffikortsgränsen innebär en uppdelning av
kostnaden att vaije delbetalning blir 150 kronor i månaden i stället för
108 kronor som gäller för närvarande. För pensionärer med låga in-
komster kan en sådan höjning bli särskilt betungande. Pensionärer som
uppbär pensionstillskott eller särskilt bostadstillägg eller båda förmå-
nerna skall därför kompenseras för höjningen av beloppsgränsen för
högkostnadsskyddet.
En ålderspensionär med låg eller ingen ATP får f.n. pensionstillskott
med 55,5 % av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring. En förtidspensionär i motsvarande situation får f.n.
pensionstillskott med 111,5% av prisbasbeloppet. För att kompensera
dessa grupper för höjningen av beloppsgränsen i högkostnadsskyddet vid
köp av läkemedel höjs pensionstillskottet med 1,4 procentenheter. På
motsvarande sätt höjs pensionstillskottet till omställningspension, sär-
skild efterlevandepension eller änkepension enligt 2 b § lagen (1969:205)
om pensionstillskott till 62,9 % av prisbasbeloppet. Med nu gällande
prisbasbelopp (36 400 kr) innebär det en höjning av pensionstillskottet
med 509 kronor per år. Höjningen av pensionstillskottet skall inte på-
verka det särskilda bostadstillägget. Även detta tillägg höjs därför med
1,4 procentenheter. Härigenom kommer höjningen även att beröra den
grupp pensionärer som uppbär särskilt bostadstillägg.
Riksdagen fattade under våren 1998 beslut om ett nytt ålderspensions-
system (prop. 1997/98:151 och 152, bet. 1997/98:SfU13 och SfU14,
rskr. 315 och 320). Personer som uppbär folkpension och pensions-
tillskott enligt äldre regler kommer den 1 januari 2001 att i stället upp-
bära övergångsvis garantipension. Denna beräknas på ett annorlunda sätt.
För att inte påverka den övergångsvisa garantipensionen som avses bli
införd den 1 januari 2001 skall höjningen av pensionstillskottet
tidsbegränsas och utgå t.o.m. november 2000. Den ffamräknade höj-
ningen av pensionstillskottet kompenserar fullt ut de berörda grupperna
för höjningen av högkostnadsskyddet t.o.m. utgången av år 2000. Detta
åstadkoms genom att det vid beräkning av det höjda pensionstillskottet
har beaktats att utbetalning kommer att ske under 18 och inte 19 måna-
der. Regeringen avser att återkomma med förslag om hur kompen-
sationen bör utformas och finansieras efter den 1 januari 2001.
Till följd av ändringarna av pensionstillskottet görs i en särskild lag
vissa ändringar vad gäller det särskilda grundavdraget och deklarations-
skyldigheten.
Ändringarna innebär att de pensionärer som i dag inte betalar inkomst-
skatt inte heller kommer att göra det som en följd av höjningen av pen-
sionstillskottet. De blir inte heller skyldiga att avlämna självdeklaration.
Avsikten med höjningen av det särskilda grundavdraget är att undanta
de pensionärer som endast har folkpension och pensionstillskott från be-
skattning. En effekt av höjningen är emellertid att även många
Prop. 1998/99:106
12
pensionärer som har högre pension än enbart folkpension och pen-
sionstillskott får en skattelättnad. Det finns därför anledning att begränsa
skattelättnaderna för övriga pensionärer. Det sker genom en mindre höj-
ning av procentsatsen i den avtrappningsregel som är knuten till det sär-
skilda grundavdraget.
Prop. 1998/99:106
Bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juni 1999.1 avsnitt 4.1 lämnas en
närmare beskrivning av vad de nya bestämmelserna innebär för de
patienter som den 1 juni redan påböljat en tolvmånadersperiod.
Höjningen av beloppsgränsen för högkostnadsskyddet vid köp av
läkemedel beräknas innebära en kostnadsminskning om 1 370 miljoner
kronor på helårsbasis. Då ändringen avses gälla fr.o.m. den 1 juni 1999
beräknas kostnadsminskningen för år 1999 uppgå till 800 miljoner kro-
nor.
När det gäller höjningarna av pensionstillskottet och det särskilda bo-
stadstillägget medför dessa en kostnadsökning på 268 miljoner kronor
per år. För år 1999 medför höjningarna en kostnadsökning på
156 miljoner kronor. För år 1999 sker finansiering genom att medel ur
anslaget A2 Bidrag för läkemedelsförmånen under utgiftsområde 9 förs
till anslaget A2 Förtidspensioner under utgiftsområde 10 samt till ansla-
gen Al Ålderspensioner, A2 Efterlevandepension till vuxna och A3 Bo-
stadstillägg till pensionärer under utgiftsområde 11. Regeringen avser att
återkomma i budgetpropositionen för 2000 med förslag avseende dels
omfördelning av medel mellan berörda anslag för år 1999, dels finansie-
ring för år 2000.
Höjningen av det särskilda grundavdraget för pensionärer som inte
uppbär pensionstillskott eller särskilt bostadstillägg innebär minskade
skatteintäkter med ca 100 miljoner kronor per år. Regeringen har beaktat
denna effekt vid bedömningen av utgiftsramen för utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner i 1999 års ekonomiska vårproposi-
tion.
4§
Ändringen innebär att de intervall för patientens sammanlagda kostnad
för förmånsberättigade varor som regleras i paragrafen ändras. En när-
mare redogörelse för innebörden av de ändrade intervallen finns i avsnitt
4.1.
13
Innebörden av förslaget behandlas i avsnitt 4.2.
Nivån på det särskilda grundavdraget och gränsen för deklarationsskyl-
dighet för folkpensionärer är bestämda utifrån nivån på pensionstill-
skottet. Med anledning av den tillfälliga höjningen av pensionstillskottet
justeras det särskilda grundavdraget och gränsen för deklarationsskyldig-
het i motsvarande omfattning.
Reduceringen av det särskilda grundavdraget som i dag görs med
65 procent av den del av pensionen eller, i vissa fall, taxerad inkomst
som överstiger det högsta möjliga avdraget, skall vid 2001 års taxering i
stället göras med 66,5 procent.
Höjningen av det särskilda grundavdraget medför inte någon skyldig-
het för skattemyndigheterna att besluta om ändrad beräkning av avdrag
för preliminär skatt, eftersom höjningen inte avser ett betydande belopp.
Prop. 1998/99:106
14
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 mars 1999
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Freivalds, Åsbrink, Winberg, Ulvskog, Sahlin,
von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson,
Wämersson, Lejon, Lövdén
Föredragande: statsrådet Engqvist
Prop. 1998/99:106
Regeringen beslutar proposition 1998/99:106 Vissa ändringar i läke-
medelsförmånen m.m.
15
Eländers Gotab 57917, Stockholm 1999