PROP. 1998/99:100

Tabell 5.8 Prognos för takbegränsade utgifter år 1999

Miljarder kronor		Statsbudget	Förslag till tilläggsbudget	Totalt anvisat	Prognos	Differens prognos statsbudget
U0 1	Rikets styrelse	4,2	0,0	4,2	4,7	0,6
UO 2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	1,7	0,0	1,7	1,7	0,0
U0 3	Skatteförvaltning och uppbörd	5,8		5,8	6,0	0,2
UO 4	Rättsväsendet	21,9	0,0	21,9	22,4	0,4
U0 5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2,9		2,9	3,0	0,1
UO 6	Totalförsvar	44,1	0,0	44,1	45,6	1,5
UO 7	Internationellt bistånd	11,9		11,9	12,0	0,1
U0 8	Invandrare och flyktingar	4,3	0,0	4,3	4,4	0,1
UO 9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	24,0	0,1	24,1	24,6	0,6
UO 10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	80,5	0,0	80,5	84,9	4,4
UO 11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	34,3		34,3	34,3	0,0
UO 12	Ekonomisk trygghet för familj och barn	39,9		39,9	41,1	1,2
UO 13	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	33,8	0,2	33,9	33,5	-0,2
UO 14	Arbetsmarknad och arbetsliv	48,3	-0,3	48,0	47,6	-0,7
UO 15	Studiestöd	22,4	-0,1	22,4	21,1	-1,4
UO 16	Utbildning och universitetsforskning	29,0	0,1	29,1	30,0	1,0
UO 17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	7,5	0,0	7,5	7,5	0,0
UO 18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	20,5	0,0	20,5	19,5	-0,9
UO 19	Regional utjämning och utveckling	2,7		2,7	3,9	1,2
UO 20	Allmän miljö- och naturvård	1,5	0.0	1,6	1,6	0,0
U0 21	Energi	1,7		1,7	1.1	-0,6
UO 22	Kommunikationer	25,5	0,0	25,5	25,0	-0,5
UO 23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	12,0		12,0	11,6	-0,3
U0 24	Näringsliv	2,9	0,0	2,9	3,4	0,5
UO25	Allmänna bidrag till kommunerna	103,6	0,0	103,5	102,7	-0,8
UO26	Statsskuldsräntor m.m.	84,6		84,6	92,9	8,3
UO27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	21,9		21,9	22,6	0,7
	Minskning av anslagsbehållningar	5,0		5,0	0,0	-5,0
	Summa utgiftsområden	698,4	0,0	698,4	708,9	10,5
	Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor	613,8	0,0	613,8	616,0	2,2
	Älderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten	135,8		135,8	135,8	0,0
	Takbegränsande utgifter	749,7		749,6	751,8	2,1
	Budgeteringsmarginal	3,3		3,4	1,2	-2,1
	Utgiftstak för staten	753,0		753,0	753,0	0.0

PROP. 1998/99:100

5.4 Förslag till tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret
1999

Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen
för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en
ny beräkning av statsinkomster samt ändra och
anvisa nya anslag. De förändringar av gällande
statsbudget som nu kan överblickas och andra
frågor som regeringen anser bör tas upp, redovi-
sas i det följande.

Anslagsförändringarna i detta förslag till
tilläggsbudget innebär att anvisade medel sam-
manlagt minskar med 29 miljoner kronor. Inklu-
sive av regeringen beslutade indragningar av an-
slagsbehållningar leder åtgärderna till en
minskning av tillgängliga medel med 45 miljoner
kronor.

De föreslagna ökningarna av anslag uppgår till
totalt ca 656 miljoner kronor. I vissa fall finns
förslag till finansiering av den föreslagna utgifts-
ökningen genom minskning av 1999 års anslag. I
några fall föreslås indragning av anslagsbehåll-
ningar. Minskningarna av 1999 års anslag uppgår
totalt till ca 685 miljoner kronor. Minskningarna
till följd av indragningar av anslagsbehållningar
uppgår till 16 miljoner kronor.

Regeringens ambition är att ökade utgifter
skall finansieras genom motsvarande minskning
av utgifterna samma år. Efter de föreslagna åt-
gärderna uppgår budgeteringsmarginalen till 1,2
miljarder kronor för år 1999.

5.4.1 Utgiftsområde 1

Rikets styrelse

Cl Regeringskansliet m.m.

1 statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på

2 179 419 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Cl Regeringskansliet
m.m. ökas med 2 000 000 kronor. Finansiering
har skett genom att anslagen Al Förbandsverk-
samhet och beredskap m.m., Bl Funktionen civil
ledning, D2 Försvarshögskolan och D4 Försvarets
forskningsanstalt inom utgiftsområde 6 Totalför-
svar minskades med vardera 500 000 kronor i
budgetpropositionen för 1999.

Skälen för regeringens förslag: Till och med
budgetåret 1998 har utgifter om ca 2 000 000
kronor per år för fakultetsansvarig vid Geneva
Centre for Security Policy (GCSP) beräknats
under anslagen Al Förbandsverksamhet och be-
redskap m.m., Bl Funktionen civil ledning, D2
Försvarshögskolan och D4 Försvarets forsknings-
anstalt inom utgiftsområde 6 Totalförsvar. Rege-
ringen har beslutat att utgifterna från och med år
1999 skall finansieras av Regeringskansliet. I
budgetpropositionen för 1999 minskades ovan
nämnda anslag inom utgiftsområde 6 Totalför-
svar med vardera 500 000 kronor (prop.
1998/99:1, bet. 1998/99:FiUl, rskr. 1998/99:38,
bet. 1998/99:FöUl, rskr. 1998/99:74). Anslaget
Cl Regeringskansliet m.m. bör därför tillföras
motsvarande belopp fr.o.m. år 1999.

5.4.2 Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning

Statsgaranti för Riksbankens lån till Brasilien

Regeringens förslag: Riksdagen bemyndigar rege-
ringen att för perioden 1999-2002 ställa ut kre-
ditgaranti till Riksbanken för lån till Brasilien på
högst 300 miljoner USD genom Banken för in-
ternationell betalningsutjämning (BIS).

Skälen för regeringens förslag: I december 1998
beslutade Internationella valutafondens (IMF)
styrelse att bevilja Brasilien ett treårigt stabilise-
rings- och reformprogram. Inom ramen för pro-
grammet ställs totalt ca 40 miljarder USD eller ca
320 miljarder kronor till landets förfogande.
Stödpaketet består av dels lån från internationella
institutioner, dels bilaterala lån från 21 länder.

Sverige har i egenskap av medlem i den s.k.
Tiogruppen ombetts att delta bland de bilaterala
långivarna. Sveriges deltagande sker genom
Riksbanken. Sveriges andel av de bilaterala lånen
på totalt 14,5 miljarder USD uppgår till 300 mil-
joner USD eller ca 2,4 miljarder kronor. Enligt
avtalet skall utestående lån vara återbetalda senast
år 2002. De bilaterala lånen ges av Banken för
internationell betalningsutjämning (BIS) i Basel
med garanti från de deltagande ländernas central-
banker. För Sveriges del är det således Riksban-
ken som garanterar lånet. Eftersom de bilaterala
lånen faller utanför Riksbankens ordinarie verk-

PROP. 1998/99:100

samhet, har Riksbanken begärt statsgaranti för
denna insats.

Regeringen anser det angeläget att Sverige
deltar i ovannämnda stödarrangemang. Det är
viktigt för Brasilien att landet tar sig ur den pågå-
ende finansiella krisen, men det har också stor
betydelse för utvecklingen av världsekonomin.
Regeringen anser att det är viktigt att även pri-
vata långivare i olika länder bidrar till finansie-
ringen genom att förnya sina lån.

Riksbanken erhåller ersättning från BIS för sin
garanti. Efter ett godkännande av riksdagen
kommer regeringen att uppdra åt Riksgälds-
kontoret att ställa ut garantin till Riksbanken. Då
fastställs en avgift som motsvarar garantins för-
väntade ekonomiska risk och övriga kostnader
för åtagandet. Denna avgift betalar sedan Riks-
banken till Riksgäldskontoret, vilket innebär att
statsbudgeten inte förväntas belastas med några
kostnader för garantin.

A6 Statistiska centralbyrån

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
353 127 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A6 Statistiska cent-
ralbyrån ökas med 2 000 000 kronor. Finan-
siering sker dels genom att anslaget Bl Riksför-
säkringsverket under utgiftsområde 10 minskas
med 1 000 000 kronor, dels genom att anslaget
E2 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdeparte-
mentets område m.m. under utgiftsområde 16
minskas med 1 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget
att det inrättas ett yrkesregister som kan ersätta
den insamling av yrkesuppgifter som tidigare
skett i samband med folk- och bostadsräkning-
arna. Registret skall tillgodose både statistikens
och forskningens krav på relevanta data. Yrkes-
uppgifter används inom yrkesmedicinsk- och
samhällsvetenskaplig forskning, utbildnings-,
sysselsättnings- och samhällsplanering, hälso-
och sjukvårdsplanering, prognosverksamhet och
inom områden som berör jämställdhetsaspekter.
Det övergripande målet med uppgifterna i ett yr-
kesregister är att bilda underlag för framställning
av officiell statistik.

Yrkesregistret bör byggas upp på det sätt som
SCB har föreslagit. Förslaget innebär att befintli-
ga yrkesuppgifter i lönestatistiken utnyttjas och

kompletteras med enkätinsamling av yr-
kesuppgifter från de ca 180 000 småföretag som
inte ingår i lönestatistiken. Kostnaden för regist-
ret beräknas till 8,3 miljoner kronor årligen un-
der en fyraårsperiod och därefter 6 miljoner kro-
nor per år. Regeringen föreslår att 2 miljoner
kronor anvisas för att under 1999 påbörja upp-
byggnaden av ett yrkesregister vid SCB. Därut-
över avser regeringen att låta SCB disponera
1 500 000 kronor för ändamålet av de medel som
står till regeringens disposition under anslaget.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen
med den lagstiftning som krävs för att inrätta ett
yrkesregister.

A7 Folk- och bostadsräkning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag
på 70 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner vad re-
geringen anfört om inriktningen av registerbase-
rad folk- och bostadsräkning. Registerbaserad
folk- och bostadsräkning bedöms kunna ge-
nomföras år 2004 eller 2005. Sammanlagt ytterli-
gare 100 miljoner kronor avsätts år 2001 och
framöver för att genomföra projektet. Utgifterna
finansieras inom ramen för berörda utgiftsområ-
den.

Riksdagen beslutade år 1995 att det skall ge-
nomföras registerbaserad folk- och bostadsräk-
ning år 2000 (prop. 1995/96:90, bet.
1995/96:FiU6, rskr. 1995/96:117). Regeringen
har därefter informerat riksdagen att arbetet är
försenat. Den genomförda försöksverksamheten
visade att uppläggningen av lägenhetsregistret i
försöksområdena har fungerat bra medan folk-
bokföringen på lägenheter har inneburit vissa
problem. Regeringen uppdrog därför åt Statistis-
ka centralbyrån (SCB) att under hösten 1998 ut-
reda en alternativ metod för att kunna genomfö-
ra en folk- och bostadsräkning år 2000. Med
denna metod, som innebär att SCB utnyttjar re-
gistret över 1990 års folk- och bostadsräkning
och gör en kompletterande uppgiftsinsamling, är
det möjligt att genomföra en folk- och bostads-
räkning år 2000. Detta är emellertid en mycket
kostsam engångslösning. Kostnaden beräknas till
ca 230 miljoner kronor.

Mot den här bakgrunden är det regeringens
bedömning att fortsatta investeringar för att

PROP. 1998/99:100

möjliggöra registerbaserad folk- och bostadsräk-
ning är det bästa alternativet. Detta förordas ock-
så av alla som använder statistiken, nämligen
kommuner, statliga myndigheter och forskare.
Detta alternativ är en långsiktig investering som
lägger grund för framtida folk- och bostadsräk-
ningar och möjliggör besparingar för staten och
kommunerna. Problemen i folkbokföringen be-
döms vara av övergående karaktär och kunna lö-
sas bl.a. genom att skapa stabila lägenhetsbeteck-
ningar. På grund av förseningarna kan en
registerbaserad folk- och bostadsräkning ge-
nomföras först år 2004 eller 2005. Denna tidta-
bell förutsätter att verksamheten påbörjas redan
under innevarande budgetår. Förseningarna in-
nebär också ökade kostnader vilket medför att
sammanlagt ytterligare ca 100 miljoner kronor
avsätts för projektet år 2001 och framöver. Av de
medel som riksdagen redan har anslagit för verk-
samheten återstår ca 185 miljoner kronor. Ut-
gifterna finansieras inom ramarna för berörda ut-
giftsområden (utgiftsområdena 2, 3, 4, 6, 8, 9, 10,
11, 12, 14, 16, 18, 19, 22). Regeringen avser att
återkomma till riksdagen med den lagstiftning
som krävs för att genomföra registerbaserad
folk- och bostadsräkning.

A16 Statens Lokalförsörjningsverk

Något anslag för detta ändamål finns inte upp-
fört i statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag: Ett nytt ramanslag Al 6 Sta-
tens Lokalförsörjningsverk: Awecklingskostnader
uppgående till 3 300 000 kronor anvisas för år
1999. Finansiering sker genom att anslaget A5
Täckning av merkostnader för lokaler minskas
med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
beslutat om avveckling av Statens lokalförsörj-
ningsverk från den 1 januari 1998 (prop.
1997/98:1, utgiftsområde 2, bet. 1997/98:FiU2,
rskr. 1997/98:120). Awecklingskostnaderna har
finansierats från ramanslaget All Statens lokal-
försörjningsverk: Awecklingskostnader inom ut-
giftsområde 2 upptaget på statsbudgeten år 1998.
Kostnaderna för avvecklingen har visat sig bli
3 300 000 kronor högre än beräknat.

Regeringen bedömer att kostnaderna bör fi-
nansieras från ett särskilt anslag för detta ända-
mål. Därför föreslås att ett ramanslag Al 6 Statens
lokalförsörjningsverk: Awecklingskostnader tas

upp på statsbudgeten även för 1999 med
3 300 000 kronor.

5.4.3 Utgiftsområde 4

Rättsväsendet

Höjning av avgiften till brottsofferfonden

Regeringens förslag: Avgiften till brottsofferfon-
den höjs från 300 till 500 kronor. Förstärkningen
av fonden sker för att öka utrymmet för bidrag
till ideella organisationers verksamhet.

Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade i juni 1995 att tillkalla en
särskild utredare med uppgift att utvärdera de åt-
gärder som den senaste tioårsperioden har vid-
tagits på brottsofferområdet (dir. 1995:94). En
särskild utredare förordnades i januari 1996. Ut-
redningen antog namnet Brottsofferutredningen
(Ju 1995:07).

Utredningen lade i mars 1998 fram betänkan-
det BROTTSOFFER - Vad har gjorts? Vad bör
göras? (SOU 1998:40). Betänkandet har remiss-
behandlats. Regeringen tar i detta ärende endast
upp frågan om avgiften till brottsofferfonden.

Lagförslaget gäller rättsverkan av brott och
faller inom Lagrådets granskningsområde. För-
slaget innebär dock endast en höjning av avgif-
ten. När brottsofferfonden infördes anförde
Lagrådet endast vissa lagtekniska synpunkter.
Lagrådets hörande måste mot den bakgrunden
anses sakna betydelse.

Brottsofferutredningens förslag överenstäm-
mer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser-
na tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erin-
ran. Stockholms, Helsingborgs, och Sundsvalls
tingsrätter, samt Riksåklagaren avstyrker förslaget
och Gävle och Luleå tingsrätter samt Kriminolo-
giska institutionen vid Stockholms universitet är
tveksamma. Brottsoffermyndigheten föreslår att
avgiften enligt lagen (1994:451) om inten-
sivövervakning med elektronisk kontroll dess-
utom skall höjas till 70 kronor per dag och högst
få uppgå till 5 000 kronor.

Bakgrund: Enligt 1 § lagen (1994:419) om
brottsofferfond skall den som döms för ett eller
flera brott i domen åläggas att betala en avgift på
300 kronor, om fängelse ingår i straffskalan för

PROP. 1998/99:100

något av brotten. Detsamma gäller när fråga om
ansvar för brott tas upp av åklagare genom
strafföreläggande.

Avgifterna skall enligt 3 § föras till en
brottsofferfond, vars medel, enligt de föreskrifter
som regeringen bestämmer, skall användas för
verksamhet som gagnar brottsoffer.

I 1 § förordningen (1994:426) om brottsof-
ferfond anges att bidrag från fonden får lämnas
för att stödja forskning, utbildning, information
och annan utvecklingsverksamhet som gäller
brottsofferfrågor och som bedrivs av ideella or-
ganisationer eller i privat eller offentlig regi. Bi-
drag får enligt paragrafens andra stycke lämnas
till löpande verksamhet bara om det finns sär-
skilda skäl. Begränsningen infördes 1995. Frågor
om bidrag från fonden prövas enligt 3 § av ett råd
vid Brottsoffermyndigheten.

Bestämmelser om uppbörd och indrivning av
fondavgifter finns i bötesverkställighetslagen
(1979:189), lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m., bötesverkställighetsför-
ordningen (1979:197) och indrivningsfördning-
en (1993:1229).

Fonden tillförs också avgifter enligt lagen
(1994:451) om intensivövervakning med elek-
tronisk kontroll. Den som verkställer ett fängel-
sestraff enligt lagen skall enligt 5 § betala en av-
gift, om det är motiverat med hänsyn till hans
möjligheter att erhålla inkomst under verkstäl-
ligheten utanför anstalt. Avgiften uppgår enligt
paragrafens andra stycke till 50 kronor per dag
som verkställigheten skall pågå, dock högst 3 000
kronor.

När brottsofferfonden inrättades beräknades
att fondavgiften skulle tillföra fonden 19 miljo-
ner kronor per år (prop. 1993/94:143, s. 24 f). Av
Brottsoffermyndighetens årsredovisningar fram-
går att fonden 1997 och 1998 har tillförts 10,6
respektive 10,1 miljoner kronor per år genom
frivillig betalning av fondavgiften. Fonden har
vardera året tillförts 3,2 miljoner kronor genom
frivillig betalning av avgiften enligt lagen
(1994:451) om intensivövervakning med elek-
tronisk kontroll. Samtidigt har 2,9 respektive 2,5
miljoner kronor tillförts fonden genom indriv-
ning av avgifter.

Skälen för regeringens förslag: Brottsoffer-
fonden inrättades för att bl.a. skapa utrymme för
ekonomiska bidrag till olika ideella organisatio-
ners arbete på brottsofferområdet (se prop.
1993/94:143, s. 20 f, bet. 1993/94:JuU25, s. 10 f,
rskr. 1993/94:320). Brottsofferjourer, kvinnojou-
rer och andra brottsofferinriktade ideella organi-

sationer har tilldelats relativt stora belopp ur
brottsofferfonden. Bidrag från fonden till löpan-
de verksamhet får dock enligt 1 § andra stycket
förordningen (1994:426) om brottsofferfond
lämnas endast om det finns särskilda skäl. På
grund av det rådande ekonomiska läget i främst
kommunerna har bidragen till organisationerna
minskat under senare år.

Utredningen har mot denna bakgrund före-
slagit att avgiften till brottsofferfonden höjs till
500 kronor. Tillskottet bör enligt utredningen
reserveras för bidrag till de ideella organisatio-
nerna, främst den löpande verksamheten. Utred-
ningen har därför också föreslagit att inskränk-
ningen för bidrag till löpande verksamhet tas
bort.

De ideella organisationerna på brottsofferom-
rådet gör betydande insatser till stöd för
brottsoffer. Det är mycket angeläget att de ges
tillräckligt stöd för sin verksamhet. Det är natur-
ligt att brottsofferfonden används för detta än-
damål. Regeringen ser det som nödvändigt att
förstärka brottsofferfonden och anser liksom ut-
redningen att det bör ske genom en höjning av
avgiften till fonden. Endast på det sättet kan stö-
det till de ideella organisationerna öka utan att
fondens utdelning till bland annat forskning ef-
tersätts. Med utgångspunkt i de belopp som 1997
och 1998 inflöt i brottsofferavgifter och tillför-
des genom indrivning av avgifter till fonden kan
den nu föreslagna höjningen beräknas tillföra
fonden knappt 9 miljoner kronor per år.

Riksåklagaren har invänt mot en höjning av
avgiften och menar att det finns en risk för all-
mänt minskad respekt för det straffrättsliga sys-
temet, i synnerhet för dem som döms för mindre
allvarliga brott, om avgiften får för stor propor-
tion i förhållande till straffet. Luleå tingsrätt anför
att avgiften inte bör vara lika kännbar som bötes-
straffet, vilket ofta kan komma att inträffa efter
en höjning. Gävle tingsrätt anför att det blir mer
befogat att differentiera avgiftsnivån mellan olika
brott om avgiften höjs. Stockholms tingsrätt anför
att en möjlighet till jämkning och i vissa fall ef-
tergift av skyldigheten att utge avgift bör övervä-
gas.

Regeringen kan i och för sig ha förståelse för
dessa synpunkter. Enligt regeringens mening kan
dock avgiften inte ens efter en höjning till 500
kronor anses vara särskilt hög. Det torde höra till
de absoluta undantagen att bötesstraffet under-
stiger det beloppet. Utgångspunkterna för ut-
formningen av systemet för skyldigheten att be-
tala avgiften bör vara desamma som när fonden

PROP. 1998/99:100

infördes 1994, nämligen att systemet skall vara
acceptabelt från rättvisesynpunkt, enkelt att till-
lämpa och förutsebart för den enskilde (jfr prop.
1993/94:143, s. 22). Bland annat kravet på enkel-
het talar mot differentierade avgifter. Avgiftens
storlek efter höjningen medför enligt regeringens
bedömning heller inte något behov av jämk-
ningsregler.

Avgiften skall slutligen inte vara högre än att
frivillig betalning underlättas. Den skall inte hel-
ler inkräkta på betalning av eventuella skadestånd
och böter (jfr prop. 1993/94:143, s. 22). Sunds-
valls tingsrätt har invänt att mot en höjning av
avgiften med hänvisning till dessa krav. Helsing-
borgs tingsrätt har pekat på risken för en minskad
frivillig betalning. Regeringen gör bedömningen
att en höjning med 200 kronor inte nämnvärt
torde påverka betalningsbenägenheten.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att
tillskottet inte bör öronmärkas för de ideella or-
ganisationernas verksamhet och att fördelningen
bör ske enligt samma principer som gäller övriga
medel. Mot bakgrund bl.a. av det minskade eko-
nomiska stödet till de ideella organisationerna
menar regeringen att det tvärtom är angeläget att
en förstärkning av fonden huvudsakligen an-
vänds för att ge organisationer en mer trygg fi-
nansiell bas för sin verksamhet, framförallt för
att dessa i ökad grad skall kunna vara tillgängliga
för brottsoffer som kontaktar organisationen.
Utredningen har förordat en fördelning av medel
som innebär att jourer som samverkar, t.ex. ge-
nom att anställa en gemensam brottsofferassis-
tent, premieras. Detta skulle bl.a. ha den fördelen
att även andra ideella organisationer än brottsof-
ferjourerna skulle få del av tillskottet till fonden.
Regeringen menar att det inte är lämpligt eller
möjligt att här slå fast hur tillskottet till fonden
närmare skall användas. Det bör därvid beaktas
att det är Brottsoffermyndighetens råd som i dag
beslutar om fördelningen av fondens medel. Vi-
dare bör det fortlöpande resultatet av de två för-
söksverksamheter med en regional brottsofferas-
sistent respektive en statligt anställd brotts-
offersamordnare som i dag pågår, beaktas. Det
framstår dock som naturligt att tillskottet till
fonden i stor utsträckning bör komma den verk-
samhet som bedrivs av landets brottsofferjourer
till del.

Det är angeläget att brottsofferfonden och de
mer stadigvarande verksamheter fonden bidrar
till också på lång sikt har en säker finansiering.
Det finns därför anledning att titta närmare på
formerna för att tillföra fonden medel. Det är

dock angeläget att en förstärkning av fonden kan
ske omgående, utan att avvakta det arbetet.

Brottsoffermyndigheten har i sitt remissvar fö-
reslagit att avgiften enligt lagen (1994:451) om
intensivövervakning med elektronisk kontroll
skall höjas. Det skall beaktas att avgiftens storlek
har bestämts mot bakgrund av att en viss del av
det ekonomiska utrymmet som inkomstmöjlig-
heterna utanför jämfört med i anstalt ger bör tas i
anspråk genom avgiften. Enligt utredningen gör
sig dessa överväganden alltjämt gällande. Ett
ställningstagande i den riktning Brottsofffer-
myndigheten förordar skulle kräva ytterligare be-
redningsunderlag. Förslaget torde få beaktas in-
om ramen för kommande utvärdering av
bestämmelserna om intensivövervakning.

Utredningen har övervägt om förbudet i 45 §
lagen (1974:03) om kriminalvård i anstalt mot
utmätning av en intagens arbetsersättning bör
upphävas, men inte funnit tillräckliga skäl att gö-
ra det. Vidare har utredningen övervägt om det
bör införas ett undantag som tillåter utmätning
av fondavgiften i de intagnas ersättning men
funnit att detta inte är lämpligt. Utredningen har
inte heller sett andra möjligheter att effektivisera
uppbörds- eller indrivningsförfarandet av fond-
avgifter. Regeringen ser inte några skäl att göra
någon annan bedömning än den utredningen
gjort på dessa punkter.

Cl Domstolsväsendet m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
3 056 983 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Cl Domstolsväsen-
det m.m ökas med 10 000 000 kronor. Finansie-
ring sker genom indragning av medel från det
under fjortonde huvudtiteln för budgetåret
1995/96 uppförda anslaget A8 Investeringsbidrag
för främjande av omställning i ekologiskt hållbar
riktning med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: I samband med
införandet av miljöbalken och inrättandet av sär-
skilda miljödomstolar uppstod vissa engångsvisa
kostnader för domstolsväsendet. Regeringen an-
ser att domstolsväsendet skall ersättas för dessa
kostnader.

PROP. 1998/99:100

5.4.4 Utgiftsområde 5

Utrikesförvaltning och internationell
samverkan

B4 Fredsfrämjande verksamhet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
146 333 000 kronor.

Regeringens förslag: Högst 15 000 000 kronor av
anslaget B4 Fredsfrämjande verksamhet får an-
vändas för en väpnad svensk styrka i Kosovo un-
der år 1999.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen av-
ser att i en proposition föreslå riksdagen att rege-
ringen får ställa en väpnad styrka till förfogande
som ett svenskt bidrag till en multinationell
fredsstyrka i provinsen Kosovo i Förbundsre-
publiken Jugoslavien.

Utgifterna för ett svenskt deltagande i Kosovo
beräknas uppgå till ca 220 miljoner kronor år
1999. Regeringen avser att finansiera insatsen en-
ligt följande:

Regeringen föreslår att högst 15 miljoner kro-
nor av anslaget B4 Fredsfrämjande verksamhet får
användas för insatsen under år 1999. Detta inne-
bär att anslagets ändamål vidgas för det belopp
som nämnts.

Vidare avser regeringen att utnyttja den ingå-
ende reservationen från det äldre anslaget B9
Fredsbevarande verksamhet, senast uppfört på
statsbudgetens tredje huvudtitel budgetåret
1995/96. Denna reservation uppgår till ca 52
miljoner kronor. Ändamålet med anslaget är att
möjliggöra för regeringen att på begäran av FN,
enligt beslut av OSSE eller EU eller annat bilate-
ralt eller mellanstatligt organ, ställa personal till
förfogande för konfliktförebyggande, fredsbeva-
rande och annan fredsfrämjande verksamhet

m.m.

Återstående 153 miljoner kronor avser rege-
ringen finansiera över utgiftsområde 6 Totalför-
svar genom att använda det ingående anslagsspa-
randet på anslaget A2 Fredsfrämjande trupp in-
satser. Huvuddelen av anslagssparandet härrör
från de 205 miljoner kronor som riksdagen, för
att möjliggöra en utökad satsning på den freds-
främjande verksamheten, anvisat på anslaget A2
Fredsfrämjande truppinsatser på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1998 (prop.
1998/99:1, bet. 1998/99:FiUl 1, rskr.
1998/99:42).

5.4.5 Utgiftsområde 6
Totalförsvar

A3 Utveckling och investeringar

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
20 052 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A3 Utveckling och
investeringar ökas med 6 828 000 kronor. Finan-
siering sker genom att anslaget D4 Försvarets
forskningsanstalt minskas med 6 828 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: År 1998 tilldela-
des Försvarets forskningsanstalt 10 miljoner
kronor för att genomföra sanering efter forsk-
ning kring explosivämnen i Ursvik. Finansie-
ringen skedde genom att anslaget Al Försvars-
makten minskades med motsvarande belopp.
Eventuellt belopp som inte förbrukades skulle
återföras till Försvarsmakten (prop. 1997/98:1,
volym 5, utgiftsområde 6, bet. 1997/98:FöUl,
rskr. 1997/98:82). Av Försvarets forskningsan-
stalts redovisning framgår att utgifterna för sane-
ringen uppgick till 3 171 210 kronor varför
6 828 790 kronor återstår. Regeringen föreslår
därför att anslaget D4 Försvarets forskningsanstalt
minskas med 6 828 000 kronor och att anslaget
A3 Utveckling och investeringar ökas med mot-
svarande belopp.

C5 Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot
olyckor

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
328 213 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C5 Statens rädd-
ningsverk: Samhällets skydd mot olyckor ökas med
88 890 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget B3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst minskas med 86 390 000 kronor
och anslaget B6 Funktionen Hälso- och sjukvård
m.m. med 2 500 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen fö-
reslog i budgetpropositionen för 1999 att Statens
räddningsverks utgifter för förvaltningskostna-
der och kostnader med anledning av fredsrädd-
ningstjänst skulle anvisas under förevarande an-
slag. Till och med budgetåret 1998 beräknades

PROP. 1998/99:100

dessa utgifter under anslaget B3 Funktionen Be-
folkningsskydd och räddningstjänst. Riksdagen be-
slutade i enlighet med förslaget. I regeringens
förslag skulle rätteligen ytterligare 81 390 000
kronor ha beräknats under förevarande anslag, i
stället för under anslaget B3 Funktionen Befolk-
ningsskydd och räddningstjänst. Regeringen före-
slår därför att anslaget B3 Funktionen Befolk-
ningsskydd och räddningstjänst minskas med
81 390 000 kronor och att anslaget C5 Statens
räddningsverk: Samhällets skydd mot olyckor ökas
med motsvarande belopp.

Enligt regeringen är det angeläget att öka sats-
ningen på minröjningsområdet vad gäller forsk-
ning samt inriktningen av utbildningen av civil-
pliktiga. Regeringen föreslår därför att anslaget
C5 Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot
olyckor ökas med 5 000 000 kronor och anslaget
B3 Funktionen Befolkningsskydd och rädd-
ningstjänst minskas med motsvarande belopp.
Om behov finns av ytterligare åtgärder på detta
område avser regeringen att återkomma till riks-
dagen.

Slutligen föreslår regeringen att anslaget C5
Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot
olyckor ökas med ytterligare 2,5 miljoner kronor.
Regeringen har nyligen föreslagit en lag om åt-
gärder för att förebygga och begränsa följderna
av allvarliga kemikalieolyckor. Genom lagen ge-
nomförs EG-direktivet om åtgärder för att före-
bygga och begränsa följderna av allvarliga
olyckshändelser där farliga ämnen ingår
(96/82/EG) och FN:s konvention om gräns-
överskridande effekter av industriolyckor av den
17 mars 1992 (se prop. 1998/99:64 Säkrare kemi-
kaliehantering). Beloppet skall användas för att
finansiera tillkommande kostnader för länssty-
relsernas och kommunernas tillsyn m.m. med
anledning av lagen. Finansiering sker genom att
anslaget B6 Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
minskas med motsvarande belopp.

5.4.6 Utgiftsområde 8

Invandrare och flyktingar

Al Statens invandrarverk

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 438 558 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Al Statens invand-
rarverk ökas med 5 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget A3 Migrationspolitiska
åtgärder minskas med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Sedan år 1997
pågår ett förändringsarbete med syfte att få en
mer rationell och samordnad styrning av ut-
landsmyndigheternas hantering av utlänningsä-
renden. Processen inbegriper flera myndigheter,
däribland Statens invandrarverk i dess roll som
central utlänningsmyndighet. I arbetet ingår att
utveckla ett nytt modernt IT-stöd. För att kunna
genomföra detta utvecklingsarbete och moderni-
sera arbetssättet behöver Statens invandrarverk
tillföras 4 miljoner kronor. För att tillgodose det
fortsatta behovet av särskilda insatser i f.d. Jugo-
slavien behöver Invandrarverket tillföras 1 miljon
kronor för förstärkning av utrikesförvaltningen.
Finansiering sker genom att anslaget A3 Migra-
tionspolitiska åtgärder, anslagsposten 3 Återvand-
ringsinsatser m.m., minskas med motsvarande
belopp.

A6 Utresor för avvisade och utvisade

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 51 400 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A6 Utresor för av-
visade och utvisade ökas med 4 790 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget A3 Migra-
tionspolitiska åtgärder minskas med motsvarande
belopp.

Skälen för regeringens förslag: Effekten av
Dublinkonventionen och de till denna konven-
tion kopplade avtalen med Danmark och Tysk-
land har blivit större än beräknat, dvs. antalet
verkställigheter har ökat. Detta har lett till högre
kostnader och en större anslagsförbrukning på
anslaget för utresor för avvisade och utvisade un-
der år 1998 än tidigare beräknat. Anslaget tillförs
därför 4 790 000 kronor. Finansiering sker ge-
nom att anslaget A3 Migrationspolitiska åtgärder,
anslagsposten 3 Atervandringsinsatser m.m.,
minskas med motsvarande belopp.

PROP. 1998/99:100

5.4.7 Utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social
omsorg

A3 Bidrag till hälso- och sjukvården

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
985 626 000 kronor, varav ca 30 000 000 kronor
avser finansiering av Hälso- och sjukvårdens ut-
vecklingsinstitut (Spri).

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
gemensamt med Landstingsförbundet upplösa
den ideella föreningen Spri, Hälso- och sjukvår-
dens utvecklingsinstitut.

Skälen för regeringens förslag: Hälso- och
sjukvårdens utvecklingsinstitut (Spri) är en all-
männyttig ideell förening som har bildats av sta-
ten och Landstingsförbundet. Mot bakgrund av
att Landstingsförbundet efter samråd med staten
givit en särskild utredare i uppdrag att utreda
Landstingsförbundets framtida engagemang i
Spri förklarade sig regeringen i budgetproposi-
tionen (prop. 1998/99:1) inte beredd att ta ställ-
ning till den framtida finansieringen av Spri.
Några medel för bidrag till Spri har heller inte
anvisats inom ramen för statsbudgeten för tiden
efter år 1999.

Landstingsförbundets styrelse beslutade den
23 oktober 1998 att för sin del säga upp avtalet
mellan staten och Landstingsförbundet om Spri.
Därefter har regeringen den 10 december 1998
sagt upp avtalet. Regeringen har vidare tillsatt en
arbetsgrupp för att ta fram underlag inför ställ-
ningstagande om den verksamhet Spri bedriver,
vad gäller tiden efter år 1999.

Landstingsförbundet har påkallat överlägg-
ningar med staten om engagemanget i Spri. I
samband med detta har Socialdepartementet in-
hämtat upplysningar från Socialstyrelsen, Statens
beredning för utvärdering av medicinsk metodik
samt Spri. Parterna konstaterar att Spri sedan det
ursprungliga bildandet år 1968 på ett aktivt sätt
bidragit till att utveckla hälso- och sjukvården.
Spri har bl.a. medverkat till att utveckla DRG-
systemet i svensk sjukvård, introducerat metoder
och system för kvalitetsutveckling, på olika sätt
stött IT-utvecklingen inom hälso- och sjukvår-
den samt byggt upp ett nationellt an-
svarsbibliotek på hälso- och sjukvårdsområdet.
Utvecklingen i samhället och inom hälso- och
sjukvården under dessa drygt 30 år har emellertid

medfört i grunden ändrade förutsättningar för
den samverkan mellan staten och landstingen
kring hälso- och sjukvården, som varit Spris upp-
gift.

Företrädare för staten och Landstingsförbun-
det kommer mot den bakgrunden inom kort att
underteckna en överenskommelse om att upplö-
sa den ideella föreningen Spri och att snarast in-
leda de förberedelser som behövs för en avveck-
ling av institutets verksamhet per den 31
december 1999. Parterna överväger också för
närvarande inriktningen av utvecklingsinsatser
inom hälso- och sjukvården framdeles.

Överenskommelsen görs för sin giltighet be-
roende av att den slutligt godkänns av regering-
en, under förutsättning att riksdagen fattar de be-
slut som behövs. Överenskommelsens giltighet
villkoras även av att Landstingsförbundets styrel-
se godkänner den.

Regeringen avser att i budgetpropositionen
för år 2000 återkomma med förslag om statens
medverkan i det fortsatta utvecklingsarbetet in-
om hälso- och sjukvården. Det pågår diskussio-
ner mellan staten och Landstingsförbundet om
framtida former och inriktning för detta utveck-
lingsarbete. I det sammanhanget diskuteras bl.a.
frågor om nya initiativ, som t.ex. ett nationellt
råd för att sammanföra den hälso- och sjuk-
vårdspolitiska diskussionen mellan huvudmän-
nen och staten, t.ex. i frågor om hälso- och sjuk-
vårdens ställning och inriktning. Även frågor om
behov av att stödja utvecklingsarbete som är av
nationell betydelse genom samverkan med regio-
nala kunskapscentrum och behovet av att stärka
den hälsoekonomiska kompetensen diskuteras.
Vidare skall bedömas i vilken utsträckning delar
av nuvarande verksamhet vid Spri bör överföras
till annan huvudman. Exempel på en sådan verk-
samhet är Spris bibliotek och utredningsbank
som regeringen bedömer angelägen att överföra
till en statlig myndighet. Mot bakgrund av att
kommunerna fått en nytt ansvar inom hälso- och
sjukvården är en viktig utgångspunkt för det
framtida utvecklingsarbetet att även kommuner-
na medverkar tillsammans med staten och lands-
tingen.

PROP. 1998/99:100

A13 Ersättning till vissa steriliserade

Något anslag för detta ändamål finns inte upp-
fört i statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag: Ett nytt ramanslag A13 Er-
sättning till vissa steriliserade uppgående till
75 000 000 kronor anvisas för år 1999.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen be-
slutade den 18 mars 1999 propositionen
(1998/99:71) Ersättning av staten till steriliserade
i vissa fall. Där föreslås en lag som ger rätt för
vissa personer som under perioden 1935-1975
steriliserats mot sin vilja eller på någon annans
initiativ att erhålla ekonomisk ersättning från
staten.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1999.
Ansökningstiden för ersättningsanspråk föreslås
löpa ut den 30 juni 2001. Ersättning föreslås utgå
med ett schablonbelopp om 175 000 kronor per
ersättningsberättigad person. I propositionen
lämnas också förslag om de principer som skall
gälla för en sådan ersättning samt om att en sär-
skild nämnd skall handlägga och besluta i ersätt-
ningsfrågorna.

Osäkerheten kring hur många personer som
kan komma att omfattas av ersättningen är stor.
Antalet ersättningsberättigade kan i nuläget be-
räknas till 500-1 000 personer. Det innebär att
kostnaderna för utbetalda ersättningar kan be-
räknas uppgå till 100-175 miljoner kronor. Ut-
över ersättningen till steriliserade tillkommer vis-
sa kostnader av administrativ karaktär. Häri ingår
bl.a. kostnader för den särskilda nämnd som skall
besluta i ersättningsärendena samt för den hand-
läggande personalen. De administrativa kostna-
derna beräknas totalt uppgå till ca 7 500 000 kro-
nor.

Regeringen bedömer att sammanlagt
180 000 000 kronor behöver avsättas på stats-
budgeten under perioden 1999-2001 för ersätt-
ning till steriliserade. För år 1999 beräknas kost-
naderna för ändamålet till 75 000 000 kronor.
Återstående medelsbehov har beaktats i beräk-
ningarna av utgiftsområdesramama för utgifts-
område 9 fr.o.m. år 2000.

Bl Stimulansbidrag och åtgärder inom
äldrepolitiken

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
270 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
ifråga om ramanslaget Bl Stimulansbidrag och
åtgärder inom äldrepolitiken under år 1999 be-
sluta om projektbidrag till försöksverksamhet i
kommuner och landsting som, inklusive tidigare
gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst
180 000 000 kronor under åren 2000-2001.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget är be-
räknat till 260 miljoner kronor för vardera åren
2000 och 2001 i budgetpropositionen för 1999.
Regeringen avser att använda 90 miljoner kronor
för stimulansbidrag till försöksverksamheter i
kommuner och landsting som syftar till utveck-
ling och nytänkade inom vård-, omsorgs- och
serviceverksamheter under vart och ett av åren
2000 och 2001. Avsatta medel för detta ändamål
år 1999 uppgår till 50 miljoner kronor. Stimu-
lansbidraget kommer huvudsakligen att användas
för att stödja fleråriga utvecklingsprojekt inom
de prioriterade områden som redovisas i budget-
propositionen för 1999. Regeringen föreslår att
riksdagen medger att regeringen för anslaget Bl
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken
får besluta om projektbidrag som, inklusive tidi-
gare gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst
180 miljoner kronor under åren 2000 och 2001.

\|Tabell 5.2 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser \|
Tusental kronor	1998 utfall	1999 prognos	2000 beräknad	2001 beräknad
Utestående för- pliktelser vid årets början		0	180	90
Nya förpliktelser	-	0	0	0
Infriade förpliktel- ser		0	90	90
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam		180	0	0

PROP. 1998/99:100

B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
144 617 000 kronor.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att,
ifråga om ramanslaget B3 Statsbidrag till vårdar-
tjänst m.m. under år 1999 ingå avtal som, inklusi-
ve tidigare gjorda åtaganden, innebär utgifter på
högst 60 000 000 kronor under år 2000.

Skälen för regeringens förslag: Statens institut
för särskilt utbildningsstöd (Sisus) administrerar
anslaget enligt bestämmelserna i förordningen
(1996:1536) med instruktion för Statens institut
för särskilt utbildningsstöd. Delar av anslaget
disponeras för omvårdnadsinsatser i anslutning
till riksgymnasieutbildningen för svårt rörelse-
hindrade ungdomar. Denna verksamhet finns
idag i Stockholm, Göteborg, Umeå och Kristian-
stad. Undervisningen ges inom den ordinarie
kommunala gymnasieskolan. Kostnaderna för
omvårdnadsverksamheten i anslutning till under-
visningen regleras enligt avtal genom årliga över-
enskommelser mellan staten och de olika hu-
vudmännen på de fyra orterna. Dessa
överenskommelser träffas för ett läsår i taget.
Mot bakgrund av att avtalen sträcker sig mellan
två budgetår hemställer regeringen härmed om
bemyndigande att träffa avtal som, inklusive tidi-
gare gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst
60 miljoner kronor under år 2000.

5.4.8 Utgiftsområde 10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp

Bl Riksförsäkringsverket

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 710 181 000
kronor.

För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget A6 Statistiska Centralbyrån under ut-
giftsområde 2 Samhällsekonomi och finansför-
valtning minskas anslaget Bl Riksförsäkringsver-
ket med 1 000 000 kronor.

5.4.9 Utgiftsområde 13

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

A2 Bidrag till lönegarantiersättning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
993 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Bidrag till löne-
garantiersättning ökas med 150 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget A2 Arbets-
marknadspolitiska åtgärder under utgiftsområde
14 minskas med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: I enlighet med
riksdagens beslut med anledning av 1997 års
ekonomiska vårproposition erhöll Förmåns-
rättskommittén (Ju 1996:02) tilläggsdirektiv (dir.
1997:82), som innebar att kommittén skulle
analysera alternativa möjligheter till hur statens
kostnader för lönegarantin kunde minska med
300 000 000 kronor på årsbasis och lägga fram
förslag om en sådan besparing senast den 30
september 1998. Anslaget för budgetåret 1999
har med anledning av detta minskats med en
halvårseffekt av besparingen, det vill säga med
150 000 000 kronor.

Förmånsrättskommitténs arbete avslutades
emellertid först i februari 1999, då betänkandet
Nya förmånsrättsregler (SOU 1999:1) överläm-
nades till regeringen. Betänkandet remissbe-
handlas för närvarande. De föreslagna föränd-
ringarna beräknas kunna träda i kraft senast den
1 juli år 2000. Förslag till ändringar av lönega-
rantibestämmelserna som medför den angivna
kostnadsminskningen kan inte läggas fram i så-
dan tid att de får effekt på kostnaderna för löne-
garantin under det innevarande budgetåret.

Budgetåret 1998 utbetalades som lönegaran-
timedel 1 055 000 000 kronor. Därtill utbetalades
ersättningar för främst administrativa kostnader.
Utgifterna under budgetåret 1999 kan beräknas
uppgå till ca 1 064 000 000 kronor.

Mot denna bakgrund bör besparingen på
150 000 000 kronor återföras till anslaget. Finan-
siering sker genom att anslaget A2 Arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder under utgiftsområde 14
minskas med motsvarande belopp.

PROP. 1998/99:100

5.4.10 Utgiftsområde 14

Arbetsmarknad och arbetsliv

A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
21 961 114 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder minskas med 145 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen fö-
reslår att anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder minskas med 48 000 000 kronor till följd
av de förändringar som riksdagens beslut om
utformningen av reglerna för arbetspraktik
medför (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:AU1,
rskr. 1998/99:105). Som en följd av det minskade
resursbehovet på grund av föreslagna förändring-
ar av anställningsstöd och flyttningsbidrag be-
räknas anslaget kunna minskas med ytterligare
97 000 000 kronor. För att bidra till finansiering
av vissa reformer minskas anslaget A2 Arbets-
marknadspolitiska åtgärder med ytterligare
244 000 000 kronor. Reformerna berör lönega-
ranti, lönebidrag och Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten. Vidare bör utgifterna för ränte-
subventioner och avskrivning av lån för äldre ut-
bildningsbidrag med lånedel från och med inne-
varande budgetår inte längre beräknas under
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Utgifterna bör i stället beräknas under utgifts-
område 15 Studiestöd. Anslaget A 2 Arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder bör därför minskas med
ytterligare 8 000 000 kronor samtidigt som an-
slaget A2 Studiemedel m.m. ökas med motsva-
rande belopp.

Sammantaget innebär regeringens förslag in-
om alla utgiftsområden att anslaget A2 Arbets-
marknadspolitiska åtgärder minskas med
397 000 000 kronor.

Flyttningsbidrag

Regeringens förslag: Flyttningsbidrag skall bestå
av respenning, starthjälp och pendlingsstöd.
Stödformerna medflyttandebidrag och inlösen av
egnahemsfastigheter och bostadsrätter avskaffas.
Förslaget skall gälla från och med den 1 juli 1999.

Skälen för regeringens förslag: Flyttningsbidrag
är ett samlingsnamn för stödformerna respen-
ning, starthjälp, medflyttandebidrag och pend-
lingsstöd. Bidrag kan i första hand beviljas den
som är eller riskerar att bli arbetslös och flyttar
till annan ort för arbete eller studier. Regler om
detta finns i förordning (1994:7) om flyttnings-
bidrag.

Flyttningsbidragen är ett viktigt instrument i
arbetsmarknadspolitiken, främst för att stimulera
geografisk rörlighet och en flexibilitet på arbets-
marknaden och på så sätt minska arbetslösheten
och motverka arbetskraftsbrist. Gällande regel-
verk är emellertid förhållandevis otillgängligt och
administrativt sett tungrott vilket bland annat
har inneburit att stöden inte kommit att använ-
das på ett kostnadseffektivt sätt. Regeringen an-
ser därför - i linje med pågående regelförenk-
lingssträvanden - att regelverket bör förändras
och förenklas. Utgångspunkten för regeringens
förslag har varit ett uppdrag AMS haft att redovi-
sa hur flyttningsbidragen kan effektiviseras.

Flyttningsbidragen skall i högre utsträckning
än i dag riktas till den enskilde individen som är
eller riskerar att bli arbetslös och mindre till indi-
videns hushåll eller den som redan har en anställ-
ning. De bör vidare renodlas till att stödja enbart
den som söker, tillträder och/eller flyttar för att
tillträda en anställning. Flyttningsbidraget bör
därför fortsättningsvis endast bestå av respen-
ning, starthjälp och pendlingsstöd. Däremot bör
medflyttandebidraget avskaffas. Detta stöd läm-
nas i dag under vissa förutsättningar till en ar-
betsgivare som anställer en familjemedlem som
flyttar tillsammans med en arbetstagare som till-
träder en anställning på annan ort än hemorten.
Stödformen har haft en mycket begränsad an-
vändning trots att den haft en i förhållande till de
övriga stödformerna generös utformning.

Flyttningsbidrag bör fortsättningsvis endast
kunna lämnas till den som har fyllt 25 år. Om
särskilda skäl föreligger får flyttningsbidrag även
lämnas till den som har fyllt 20 år eller genom-
gått treårig gymnasieutbildning. Vidare skall ar-
betsförmedlingen göra en ingående prövning av
om personen skulle ha kunnat få arbete i eller nä-
ra hemorten utan hjälp av flyttningsbidrag

Respenning kan i dag lämnas bl.a. vid arbetsta-
gares eller hushållsmedlemmars återflyttning till
hemorten. Denna möjlighet kan mot bakgrund
av vad ovan sagts om stödens inriktning inte
längre anses arbetsmarknadspolitiskt motiverad
och bör tas bort. Vidare bör den del av ersätt-
ningen för uppehälle som består i traktamente tas

4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 100

PROP. 1998/99:100

bort, medan reseersättningen och övernattnings-
kostnader bör finnas kvar - de delarna torde vara
de mest kännbara utgifterna vid sökande- och
tillträdesresor. Slutligen bör ersättning för bo-
hagstransport lämnas endast till den som skall
tillträda en anställning, inte som i dag även inför
arbetsmarknadsutbildning.

När det gäller pendlingsstöd bör reglerna juste-
ras på så sätt att nuvarande möjlighet till bidrag
för två hemresor per månad, om avståndet är för
långt för dagpendling, tas bort. Gällande regler är
kostsamma och till exempel starthjälp kan an-
vändas för sådana kostnader. Starthjälp föreslås
fortsättningsvis lämnas med 11 000 kronor. Det
bör vara den enskildes ensak att avgöra om stö-
det skall användas för att täcka pendlingskostna-
der eller annat.

Bestämmelserna om att pendlingsstöd och
starthjälp inte lämnas till den som tillträder en
anställning som är den första efter avslutad ut-
bildning av annat slag än arbetsmarknadsutbild-
ning bör ändras så att utbildningar inom kun-
skapslyftet och motsvarande vuxenutbildning
likställs med arbetsmarknadsutbildningar i detta
sammanhang.

Regeringen avser vidare att avskaffa bestäm-
melserna om möjligheten till inlösen av egna-
hemsfastigheter och bostadsrätter i vissa delar av
landet av arbetsmarknadsskäl. Stödformen har
haft en mycket begränsad användning och kan
inte längre motiveras av arbetsmarknadspolitiska
skäl.

Förslaget innebär att utgifterna minskar med
7 000 000 kronor.

Anställningsstöd

Regeringens förslag: Anställningsstödet vid an-
ställning av personer med mycket långa inskriv-
ningstider vid arbetsförmedlingen förlängs och
förstärks. Det förstärkta stödet ska uppgå till 75
procent av lönekostnaden dock högst 11 550
kronor per månad de första 6 månaderna och till
25 procent av lönekostnaderna dock högst 3 850
kronor per månad i ytterligare 18 månader. Vida-
re skall anställningsstödet omformas från ett
kontantbidrag till en kreditering på skattekontot
för arbetsgivare som anställer en person med an-
ställningsstöd. De nya reglerna skall gälla från
och med den 1 oktober 1999.

Skälen för regeringens förslag: En av arbets-
marknadspolitikens viktigaste uppgifter är att
motverka långa tider utan reguljärt arbete. Den
som varit utan arbete en längre tid riskerar att
förlora anknytningen till arbetsmarknaden och -
ytterst - att slås ut från den. I februari 1999 var
det 100 000 kvinnor och män som var arbetslösa
eller i konjunkturberoende åtgärder och som va-
rit inskrivna vid arbetsförmedlingen i tre år eller
mer. Detta motsvarar 23 procent av samtliga per-
soner som är öppet arbetslösa eller deltar i en ar-
betsmarknadspolitisk åtgärd. Många av dessa har
inte lyckats få reguljärt arbete utan befinner sig i
en rundgång mellan öppen arbetslöshet och åt-
gärder. En stor del av de långtidsinskrivna utgörs
av utomnordiska medborgare och funktionshan-
dikappade.

En åtgärd som har varit framgångsrik när det
gäller att bryta arbetslöshet är anställningsstödet.
Anställningsstöd lämnas i dag i form av statsbi-
drag till arbetsgivare som anställer långtidsar-
betslösa personer vilka som regel varit inskrivna
vid arbetsförmedlingen i minst ett år. Bidraget
lämnas med 50 procent av lönekostnaderna, dock
högst 350 kronor om dagen. Syftet är att löne-
subventionen skall stimulera företag att anställa
personer som har särskilda svårigheter att få ett
reguljärt arbete.

Regeringen anser att anställningsstödet är vär-
defullt och bör förstärkas när det gäller anställ-
ning av arbetslösa med särskilt långa inskriv-
ningstider. Vidare föreslår regeringen att
anställningsstödet fortsättningsvis bör ha formen
av en kreditering av arbetsgivarens skattekonto.

Förslaget innebär följande. AMS eller länsar-
betsnämnden skall fatta beslut om anställnings-
stöd. Stödet består i att skattekontot för den ar-
betsgivare som anställer en arbetslös med
anställningsstöd genom myndigheternas försorg
krediteras med beslutat stödbelopp. Beslutet om
anställningsstöd innebär således en minskning av
det belopp som arbetsgivaren skall betala in på
skattekontot.

För den arbetsgivare som anställer en långtids-
arbetslös person som vid anställningen varit in-
skriven vid arbetsförmedlingen som arbetslös el-
ler deltagit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
under minst tolv månader, kan anställningsstöd
utgå liksom idag under sex månader. Stödet skall
utgå med 50 procent av lönekostnaden, dock
maximalt 350 kronor/dag. Ersättningsnivån är
således oförändrad jämfört med nuvarande an-
ställningsstöd. Den arbetsgivare som bedriver så-
dan verksamhet som innefattar offentliga inves-

PROP. 1998/99:100

teringar eller investeringar av samhällsnyttig ka-
raktär skall även fortsättningsvis kunna erhålla
anställningsstöd under tolv månader.

Den arbetsgivare som anställer en person som
före anställningen var öppet arbetslös eller i ar-
betsmarknadspolitisk åtgärd och varit anmäld vid
arbetsförmedlingen under minst 36 månader fö-
reslås få anställningsstöd under sammanlagt 24
månader. Under de första sex månaderna skall
anställningsstödet utgöra 75 procent av löne-
kostnaden, dock maximalt 11 550 kro-
nor/månad. Resterande 18 månader skall stödet
uppgå till 25 procent av lönekostnaden, dock
maximalt 3 850 kronor/månad, vilket ungefär
motsvarar storleken av de arbetsgivaravgifter
som belöper på den anställdes lön i det fall lönen
understiger 12 000 kronor/månad.

Regleringen av att stödet får ges ut genom
kreditering på skattekonto bör ske genom lag.
Lagförslaget är av så enkel beskaffenhet att lagrå-
dets hörande skulle sakna betydelse. Något ytt-
rande från lagrådet har därför inte inhämtats.

Förändringen i anställningsstödet i övrigt bör
ske genom ändringar i förordningen (1997:1275)
om anställningstöd. De nya reglerna bör gälla
från och med den 1 oktober 1999. De gamla
reglerna i förordningen bör dock övergångsvis
alltjämt gälla beträffande anställningsstöd i form
av bidrag där beslut fattats t.o.m. den 30 septem-
ber 1999.

Förslaget innebär att utgifter för anställnings-
stödet inte kommer att belasta utgiftsområdet.
För innevarande budgetår innebär det minskade
utgifter inom utgiftsområdet med
90 000 000 kronor.

A3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
6 655 092 000 kronor. "

Regeringens förslag: Anslaget A3 Särskilda åtgär-
der för arbetshandikappade ökas med 90 000 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med
motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: För att förbättra
möjligheterna för funktionshindrade att få arbete
föreslår regeringen att anslaget för särskilda åt-
gärder för arbetshandikappade tillförs ytterligare
90 000 000 kronor för år 1999.

Finansiering sker genom att anslaget A2 Ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder minskas med mot-
svarande belopp.

Bli Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag
på 3 229 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Bli Bidrag till Stif-
telsen Utbildning Nordkalotten ökas med
4 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
minskas med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Stiftelsen Ut-
bildning Nordkalotten är en svensk stiftelse som
har bildats av Finland, Norge och Sverige. Verk-
samheten regleras genom en överenskommelse
mellan de tre nordiska länderna samt stiftelsens
stadgar. Stiftelsen anordnar arbetsmarknadsut-
bildning för i första hand personer bosatta i de
nordligaste delarna av Finland, Norge och Sveri-
ge. Verksamheten finansieras i huvudsak genom
intäkter från kurs- och uppdragsverksamhet.
Stiftelsen får ett årligt bidrag från staten för elev-
social verksamhet, marknadsföring, anpassning
av utbildning till de olika ländernas behov och
kompetensutveckling av personal.

Genom en förändring av den svenska mervär-
desskattelagstiftningen till följd av harmonise-
ring med gällande EU-regler, har Stiftelsen Ut-
bildning Nordkalottens försäljning av arbets-
marknadsutbildning belagts med mervärdesskatt.
Den norska och finska staten, som hittills har
upphandlat hälften av utbildningsplatserna har
aviserat att prishöjningen på grund av skatteför-
ändringen medför att man tvingas dra ner på köp
av utbildningar om inte den svenska staten vidtar
åtgärder för att kompensera för prisökningen.
För att säkerställa att antalet utbildningsplatser
inte minskar, som en följd av mervärdesskattepå-
slaget, föreslår regeringen att Stiftelsen Utbild-
ning Nordkalotten tillförs 4 000 000 kronor från
år 1999. Finansiering sker genom att anslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med
motsvarande belopp.

PROP. 1998/99:100

5.4.11 Utgiftsområde 15

Studiestöd

A2 Studiemedel m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
9 956 780 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Studiemedel
m.m. ökas med 8 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget A2 Arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder inom utgiftsområde 14 Arbets-
marknad och arbetsliv minskas med motsvarande
belopp.

Skälen för regeringens förslag: Utgifterna för
räntesubventioner och avskrivning av lån för äld-
re utbildningsbidrag med lånedel beräknas under
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Hanteringen av dessa lån sköttes av Centrala
studiestödsnämnden (CSN) under perioden 1
juli 1993-31 december 1994. Sedan lånen upp-
hörde 1 januari 1995 har CSN varje år debiterat
Arbetsmarknadsstyrelsen för kostnaderna för
räntesubventioner och avskrivningar. För att för-
enkla administrationen bör i stället utgifterna be-
räknas under utgiftsområde 15 Studiestöd där
CSN är ansvarig myndighet. Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv anslaget A2 Ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder bör därför mins-
kas med 8 000 000 kronor samtidigt som utgifts-
område 15 anslaget A2 Studiemedel m.m. ökas
med motsvarande belopp.

A3 Vuxenstudiestöd m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
9 690 878 000 kronor.

För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget Al 5 Särskilda utbildningsinsatser för
vuxna under utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning minskas anslaget A3 Vux-
enstudiestöd m.m. med 100 000 000 kronor.

5.4.12 Utgiftsområde 16
Utbildning och
universitetsforskning

A2 Utveckling av skolväsende och barnomsorg

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
297 736 000 kronor. Därvid har 41 805 000 kro-

nor beräknats för genomförande av försöksverk-
samhet med lärlingsutbildning.

Regeringens förslag: Medlen som beräknats för
genomförande av försöksverksamhet med lär-
lingsutbildning bör få användas även till kvali-
tetsförbättrande insatser för yrkesutbildningar i
gymnasieskolan generellt.

Skälen för regeringens förslag: Ändamålet med
medelsanvändningen är att stimulera utveckling-
en av en ny och modern lärlingsutbildning (jfr.
prop. 1997/98:1, utgiftsområde 16). Medlen an-
vänds för direkt stöd till kommuner som deltar i
försöksverksamheten och till nationella stimu-
lans- och informationsinsatser. Bidrag utbetalas
enligt förordningen (1997:762) om försöksverk-
samhet med lärlingsutbildning inom gymnasie-
skolan och gäller för lärlingsutbildning som på-
börjas före utgången av juni år 2000.

Regeringen anser att det behövs ytterligare in-
satser för att stärka skolans arbetslivsanknytning.
Regeringen föreslår därför att medlen även bör få
användas för kvalitetsförbättrande insatser för
yrkesutbildningar inom gymnasieskolan gene-
rellt samt för utveckling av programinriktat indi-
viduellt program. Genom en sådan förändring av
ändamålet för anvisade medel bör förutsättning-
arna för en positiv utveckling av såväl lärlingsut-
bildning som annan arbetsplatsförlagd utbildning
bli bättre än vad som nu är fallet.

A15 Särskilda utbildningsinsatser för vuxna

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
4 508 566 000 kronor. "

Regeringens förslag: Anslaget Al 5 Särskilda ut-
bildningsinsatser för vuxna ökas med 100 000 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget A3
Vuxenstudiestöd inom utgiftsområde 15 Studie-
stöd minskas med motsvarande belopp.

100

PROP. 1998/99:100

Skälen för regeringens förslag: Den femåriga
satsning på vuxenutbildning, kunskapslyftet,
som inleddes den 1 juli 1997 består dels av ett bi-
drag till kommunerna för gymnasial vuxenut-
bildning som anordnas utöver den som anordnas
med kommunala medel, dels av studiestöd till de
vuxenstuderande som deltar i kunskapslyftet.

Statsbidraget till kommunerna har utbetalats i
förskott och slutavräknas efter den första 18-
månadersperioden, som omfattar den 1 juli 1997-
den 31 december 1998. Regeringen har den 25
februari 1999 fattat beslut om omfördelning av
medlen. Kommunerna har anordnat platser till
högre kostnader än vad som tilldelats medel för,
vilket innebär ett överskridande på anslaget Al 5
Särskilda utbildningsinsatser för vuxna inom ut-
giftsområde 16 Utbildning och universitets-
forskning. Samtidigt har anslaget A3 Vuxenstudi-
estöd inom utgiftsområde 15 Studiestöd avseende
särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (Svuxa)
inte till fullo utnyttjats. Detta beror dels på att
fler studerande än beräknat har sökt särskilt ut-
bildningsbidrag (UBS), dels på att vissa grupper
inom kunskapslyftet finansierar sina studier på
annat sätt.

Regeringen föreslår därför att ramanslaget
Al 5 Särskilda utbildningsinsatser för vuxna ökas
med 100 000 000 kronor samtidigt som det inom
utgiftsområde 15 Studiestöd uppförda anslaget
A3 Vuxenstudiestöd minskas med motsvarande
belopp.

E2 Utvecklingsarbete inom
Utbildningsdepartementets område m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
19 959 000 kronor.

För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget A6 Statistiska centralbyrån under ut-
giftsområde 2 Samhällsekonomi och finansför-
valtning minskas anslaget E2 Utvecklingsarbete
inom Utbildningsdepartementets område m.m.
med 1 000 000 kronor.

5.4.13 Utgiftsområde 17

Kultur, medier, trossamfund och
fritid

Hl Centrala museer: Myndigheter

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
601 087 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Hl Centrala muse-
er: Myndigheter ökas med 2 200 000 kronor. Fi-
nansiering sker genom att anslaget F3 Språk- och
folkminnesinstitutet minskas med motsvarande
belopp.

Skälen för regeringens förslag: Enligt riksda-
gens beslut (prop. 1998/99:1, utg.omr.17, bet.
1998/99:KrUl, rskr. 1998/99:55) skall Svenskt
visarkiv föras över från Språk- och folkminnesin-
stitutet till Statens musiksamlingar den 1 juli
1999. Regeringen har tillkallat en särskild utreda-
re (dir. 1998:102) för att förbereda och genomfö-
ra denna organisationsförändring. Överförandet
förutsätter en omfördelning av medel mellan be-
rörda myndigheter. Utredaren har till regeringen
redovisat att 2 200 000 kronor bör föras från
Språk- och folkminnesinstitutet till Statens mu-
siksamlingar under innevarande budgetår. Rege-
ringen delar utredarens bedömning och föreslår
att nämnda överföring genomförs.

H4 Bidrag till vissa museer

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag
på 39 298 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget H4 Bidrag till vissa
museer ökas med 2 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att ramanslaget Kl Stöd till trossam-
fund minskas med 1 000 000 kronor samt genom
indragning av 1 000 000 kronor från det under
elfte huvudtiteln för budgetåret 1995/96 uppför-
da reservationsanslaget Bl3 Sysselsättmngsinsatser
på kulturområdet.

Skälen för regeringens förslag: Millesgården
planerar att bygga en ny, fristående utställnings-
hall för att bereda plats för större utställningar
och därmed fler besökare men även för att mot-
verka det kraftiga slitaget på befintliga byggna-
der. För kostnader i samband med uppförandet

101

PROP. 1998/99:100

av utställningshallen, vilken beräknas stå färdig i
höst, föreslår regeringen att 2 000 000 kronor
anvisas.

Effekterna av förslaget till finansiering innebär
att visst kyrkligt restaureringsarbete eventuellt
får skjutas upp.

5.4.14 Utgiftsområde 18
Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande

A12 Investeringsbidrag för anordnande av
bostäder för studenter m.fl.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
30 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A12 Investeringsbi-
drag för anordnande av bostäder för studenter m.fl.
ökas med 40 000 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget A2 Bidrag till särskilda insat-
ser i vissa kommuner och landsting inom utgifts-
område 25 Allmänna bidrag till kommuner
minskas med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen be-
slutade hösten 1996 att införa ett tillfälligt in-
vesteringsbidrag för anordnande av nya student-
bostäder (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiUll,
rskr. 1996/97:51). Beslutet hade sin grund i den
av riksdagen år 1996 beslutade kraftiga ökningen
av antalet utbildningsplatser inom högskolan.
Bidraget avser projekt som påbörjats under tiden
den 1 oktober 1996 till den 31 december 1999
och som färdigställts inom ett och ett halvt år
från påbörjandet. Bidrag lämnas med maximalt
25 000 kronor för varje studentrum som till-
kommer genom ny- eller ombyggnad.

I enlighet med regeringens förslag i tilläggs-
budgeten för år 1998 vidgades bidragskretsen så
att bidrag även lämnas för anordnande av nya
ungdomsbostäder (prop. 1997/98:150, bet.
1997/98 FiU:27, rskr. 1997/98:217). I och med
detta begränsas bidraget inte längre till bostäder
på eller i anslutning till orter med universitet eller
högskola.

Till följd av ett förhållandevis svagt intresse
för bidraget och för att tillgodose behovet av vis-
sa omprioriteringar inom utgiftsområde 18 änd-
rades reglerna genom riksdagsbeslut i december
1998 på så sätt att bidrag inte beviljas för ansök-
ningar som inkommit till länsstyrelserna efter

den 12 oktober 1998 (prop. 1998/99:1, bet.
1998/99:FiUl, rskr. 1998/99:38). Regeringen
bedömde vid tidpunkten för budgetpropositio-
nen för 1999 att återstående utbetalningar för be-
viljade bidrag skulle komma att uppgå till ca 30
miljoner kronor. Boverket bedömer dock i sin
prognos av den 27 januari 1999 att de återstående
utbetalningarna kommer att överskrida detta
belopp. Regeringen föreslår därför att 40 miljo-
ner kronor tillförs anslaget. Regeringen avser att
följa utgiftsutvecklingen och vid behov åter-
komma i samband med budgetpropositionen för
2000 med förslag om att tillföra ytterligare medel
för ändamålet om det visar sig nödvändigt. Fi-
nansiering sker genom att anslaget A2 Bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner och landsting
inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner minskas med motsvarande belopp.

5.4.15 Utgiftsområde 20

Allmän miljö- och naturvård

A2 Miljöövervakning m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
127 706 000 kronor. För första halvåret 1999 har
regeringen under anslaget beräknat en ersättning
till AB Svensk Bilprovning med 8 miljoner kro-
nor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Miljöövervak-
ning m.m. ökas med 5 000 000 kronor. Finansie-
ring sker genom indragning av medel från det
under fjortonde huvudtiteln för budgetåret
1995/96 uppförda reservationsanslaget A8 In-
vesteringsbidrag för främjande av omställning i
ekologiskt hållbar riktning med motsvarande be-
lopp.

Skälen för regeringens förslag: Ett 10-årigt avtal
mellan Naturvårdsverket och AB Svensk Bil-
provning avseende bilavgasundersökningar upp-
hör den 30 juni 1999. Regeringen har beslutat att
tillkalla en särskild utredare (dir. 1998:89) med
uppgift att se över det statliga åtagandet för
forskning och utveckling när det gäller avgaser
och bränslen inom motorfordonsområdet. Utre-
darens förslag skall redovisas senast den 1 juli
1999. Risken för kompetensförluster bedöms
som stor om verksamheten upphör helt vid halv-
årsskiftet. Regeringen föreslår därför, i avvaktan

102

PROP. 1998/99:100

på utredarens förslag, att ytterligare 5 000 000
kronor anvisas under år 1999.

A3 Åtgärder för att bevara den biologiska
mångfalden

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
577 975 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A3 Åtgärder för att
bevara den biologiska mångfalden ökas med
23 000 000 kronor. Finansiering sker genom in-
dragning av medel från det under fjortonde hu-
vudtiteln för budgetåret 1995/96 uppförda reser-
vationsanslaget A8 Investeringsbidrag för
främjande av omställning i ekologiskt hållbar rikt-
ning med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
uttalat att någon förändring av kalkningsverk-
samheten inte bör beslutas innan den nationella
kalkningsplanen har presenterats. Naturvårds-
verket skall redovisa planen till regeringen senast
den 30 juni 1999. En närmare analys av behovet
av kalkningsåtgärder under år 1999 har visat att
verksamheten inte ryms inom ramen för av riks-
dagen tidigare beslutad anslagsnivå, bl.a. beroen-
de på ett extraordinärt stort behov av kalkning
för att kompensera för den ökade försurning
som de stora nederbördsmängderna under år
1998 medfört. Under anslaget bör därför anvisas
en engångsförstärkning om 23 miljoner kronor
för kalkningsverksamheten.

Finansiering av åtgärd under utgiftsområde 4
Rättsväsendet

I statsbudgeten för budgetåret 1995/96 finns A8
Investeringsbidrag för främjande av omställning i
ekologisk hållbar riktining uppfört ett reserva-
tionsanslag.

För att bidra till finansieringen av anslaget Cl
Domstolsväsendet m.m. under utgiftsområde 4
Rättsväsendet görs en indragning av medel från
det under fjortonde huvudtiteln för budgetåret
1995/96 uppförda reservationsanslaget A8 In-
vesteringsbidrag för främjande av omställning i
ekologisk hållbar riktning med 10 000 000 kronor.

5.4.16 Utgiftsområde 21

Energi

B4 Energiforskning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
398 056 000 kronor.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under ramanslaget B4 Energiforskning under år
1999 besluta om stöd till forskning och utveck-
ling inom energiområdet som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst
1 199 056 000 kronor under åren 2000-2004.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen be-
slutade under budgetåret 1998 (prop. 1998/99:1,
utg. omr. 21, bet. 1998/99:NU3,rskr
1998/99:111) om beställningsbemyndigande för
anslaget B4 Energiforskning.

För att den långsiktiga verksamhet som ener-
giforskning utgör skall kunna bedrivas ändamåls-
enligt krävs ett utökat beställningsbemyndigande
för framtida åtagande. Den tidigare till
952 000 000 kronor uppgående bemyndigande-
ramen bör därför höjas till totalt 1 199 056 000
kronor.

103

PROP. 1998/99:100

1 Tabell 5.3 Bemyndiganden för anslaget B4 Energiforskning 1
Tusental kronor	1997 utfall	1998 prognos	1999 beräknat	2000 beräknat	2001- beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	79 850	170 697	231 533		-
Nya förpliktelser	246 546	304 426	1 214 523
Infriade förpliktelser*	-155 699	-243 590	-247 000	-398 056	-553 944
Utestående förpliktelser vid årets slut	170 697	231 533	1 199 056	-	-
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam	235 000	870 000	1 199 056	-	-

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

5.4.17 Utgiftsområde 22
Kommunikationer

Statens Järnvägar (SJ)

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
ge Statens Järnvägar rätt att ta upp lån i och
utanför Riksgäldskontoret inom en total ram om
10 700 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: SJ har i sin ba-
lansräkning avsättningar för pensionsåtaganden.
För delar av dessa åtaganden är räntan så hög
som 11 procent. Utredningar visar att det skulle
vara fördelaktigare för SJ att överlåta delar av
pensionsåtagandet till en extern försäkringsgiva-
re. Detta skulle innebära att SJ:s avsättningar om
ca 1,5 miljarder kronor omfinansieras och redo-
visas som låneskuld. På denna låneskuld betalas
fortsättningsvis normal ränta, f.n. ca 4 procent.
Denna omfinansiering ingick ej i den ursprungli-
ga beräkningen av låneramen. För att klara omfi-
nansieringen behöver SJ:s låneram därför utökas
med 1,5 miljarder kronor till 10,7 miljarder kro-
nor.

A4 Banhållning

Regeringens förslag: Riksdagen bemyndigar rege-
ringen att inom ramen för det under utgiftsom-
råde 22 Kommunikationer uppförda ramanslaget
A4 Banhållning göra utfästelser om att till Botni-
abanan AB betala ersättning som täcker drift-
kostnader och amorteringar samt ränte- och and-
ra finansiella kostnader.

Skälet för regeringens förslag: I 1998 års eko-
nomiska vårproposition (prop. 1997/98:150) an-
gavs bl.a. att medel för att täcka statens kostna-
der för hyra av Botniabanan och andra
betalningar som följer av garanterade lån och ka-
pitaltäckningsgarantin skall inrymmas i statsbud-
geten fr.o.m. 2004.

För att klargöra att Botniabanan under alla
förhållanden kommer att betalas över statsbud-
geten och därmed minimera den garantiavgift
som Riksgäldskontoret kommer att behöva ta ut
för sina kapitalkostnadsgarantier till Botniabanan
AB, föreslår regeringen att riksdagen bemyndigar
regeringen att från anslaget A4 Banhållning till
Botniabanan AB betala ersättning som täcker
driftkostnaden och amortering samt ränte- och
andra finansiella kostnader.

B6 Vissa kostnader med anledning av M/S
Estonias förlisning

Något anslag för detta ändamål finns inte upp-
fört i statsbudgeten för innevarande budgetår.

Regeringens förslag: Ett nytt obetecknat anslag B6
Vissa kostnader med anledning av M/S Estonias
förlisning uppgående till 10 600 000 kronor anvi-
sas för år 1999. Finansiering sker genom att an-
slaget D2 Köp av interregional persontrafik mins-
kas med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen
uppdrog den 2 mars 1995 åt Sjöfartsverket att
upphandla och låta genomföra en övertäckning
av M/S Estonia med skalkonstruktion av betong.
Sjöfartsverket genomförde upphandlingen och
arbetet med övertäckningen påbörjades. Rege-
ringen uppdrog den 19 september 1996 åt Sjö-
fartsverket att avbryta arbetet med övertäckning-
en. Arbetet hade dessförinnan, den 20 juli 1996,

104

PROP. 1998/99:100

avbrutits till följd av en deformation av sjöbott-
nen.

Sjöfartsverket har fått ersättning för de kost-
nader verket haft för genomförande av uppdra-
gen under åren 1995 och 1996. Verket har även
under åren 1997 och 1998 haft vissa kostnader
med anledning av uppdraget. Kostnaderna avser
främst teknisk och juridisk konsultation, med
det konsortium som erhöll övertäckningsupp-
draget, om konsekvenserna av det avbrott som
gjorts i arbetet och den skada som uppstått på
sjöbottnen under arbetet. Verkets kostnader för
åren 1997 och 1998 uppgår till totalt 5 600 000
kronor.

M/S Estonias förlisning har medfört att åtgär-
der som bl.a. syftar till att på olika sätt stödja an-
höriga till de omkomna samt överlevande be-
hövs. Ett exempel på en sådan åtgärd är den
enkätundersökning bland anhöriga som Ersta
sjukhus bedriver, men även andra slags åtgärder
kan vara aktuella. Regeringen bedömer därför att
5 000 000 kronor behöver användas för sådan
verksamhet. Ett obetecknat anslag bör föras upp
för ändamålen.

Kostnaderna på sammanlagt 10 600 000 kro-
nor skall finansieras inom utgiftsområde 22
Kommunikationer genom en minskning av an-
slaget D2 Köp av interregional persontrafik med
motsvarande belopp.

C5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett reservationsanslag på
50 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C5 Informations-
teknik: Telekommunikationer m.m. ökas med
10 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget C2 Upphandling av samhällsåtaganden
minskas med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen an-
ser att frågan rörande IT- omställningen inför år
2000 är av högsta prioritet. Anslaget bör ökas för
att 2000-delegationens arbete skall kunna utföras
på ett tillfredsställande sätt.

Postgirot Bank AB

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att få
besluta om förändrad verksamhetsinriktning för
Postgirot Bank AB. Vidare bemyndigas rege-
ringen att besluta om en försäljning av Postgirot
Bank AB.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen be-
slutade 1993 om en förändrad verksamhetsform
för Postverket (prop. 1993/94:38, bet.
1993/94:TU9, bet. 1993/94TU11 rskr.
1993/94:119). Riksdagens beslut innebar att
Postverket den 1 mars 1994 ombildades till ett
statligt helägt aktiebolag, Posten Aktiebolag, vars
huvudinriktning skulle vara att erbjuda post- och
kassaservice åt företag, organisationer och pri-
vatpersoner på den svenska marknaden.

Begränsningar i Postgirots verksamhet

Samtidigt med beslutet att bolagisera Posten be-
myndigade riksdagen regeringen att överföra
Postgirots verksamhet med tillgångar och skul-
der till ett av Posten AB helägt bankaktiebolag,
Postgirot Bank AB (Postgirot). Riksdagen god-
kände också den inriktning och begränsning av
Postgirots verksamhet som regeringen föreslagit.
Avsikten med ombildningen till bankaktiebolag
var enligt regeringen inte att Postgirot skall ut-
veckla en fullständig bankrörelse. Därför inför-
des begränsningar när det gäller Postgirots sam-
manlagda utestående krediter och den ränte-
bärande inlåningsvolymen.

Dessa begränsningar innebar att det samman-
lagda beloppet av krediterna inte borde överstiga
4 miljarder kronor sett som ett genomsnitt under
en tolvmånadsperiod. Den totala räntebärande
inlåningsvolymen begränsades på motsvarande
sätt till 23 miljarder kronor. Vidare föreskrevs att
traditionell kreditgivning till företag och hushåll
inte får bedrivas och att villkoren för kontona
inte får utformas så att en sparkontorörelse ut-
vecklas. Riksdagens beslut innebar att dessa rikt-
linjer skulle införas i bolagsordningen och att vä-
sentliga förändringar av denna kräver regeringens
godkännande. Inför förändringar i verksamhe-
tens förutsättningar borde även riksdagen höras.

I samband med att Postgirot ombildades till
bankaktiebolag avskaffades också Postgirots, i
förordning reglerade, ensamrätt till de statliga
betalningarna. För att i ett avseende skapa kon-
kurrens på lika villkor mellan Postgirot och and-
ra betalningsförmedlare gavs Postgirot möjlighet

105

PROP. 1998/99:100

att erbjuda 360-dagarskrediter och ränta på in-
nestående medel även till privatpersoner.

Regeringen redovisade år 1995, i propositio-
nen Postens finansiella tjänster (prop.
1995/96:3), att Postgirot måste få utökade befo-
genheter på det finansiella området för att kunna
möta den allt hårdare konkurrensen på betal-
ningsmarknaden. Regeringen föreslog därför att
regeringen skulle ges bemyndigande att besluta
om inriktning och begränsningar av Postgirots
bankrörelseverksamhet med inriktning på betal-
ningsförmedling. Ändringar som medförde en
förändrad inriktning skulle dock underställas
riksdagen. Riksdagen beslutade (bet.
1995/96:NU3, rskr. 1995/96:41) i enlighet med
regeringens förslag.

Regeringen godkände den 25 april 1996 en
ändrad bolagsordning för Postgirot Bank AB.
Förändringen medförde att begränsningen av det
sammanlagda beloppet av utnyttjade krediter be-
räknade på de senaste 12 månaderna höjdes från
4 miljarder kronor till 10 miljarder kronor

Postgirots utveckling under 1990-talet
Postgirot har uppvisat en fallande resultatut-
veckling under 1990-talet. Mellan år 1993 och år
1998 har resultatet minskat från 1,6 miljarder
kronor till 0,3 miljarder kronor. Utvecklingen är
dels beroende på en skärpt konkurrenssitution,
dels en följd av låga marknadsräntor som gör att
Postgirots intäkter från räntenettot minskar.

Den svenska betalningsmarknaden uppgår till
cirka 11 900 miljarder kronor varav Postgirots
andel uppgick till ca 48 procent under år 1997.
Drygt två tredjedelar av hushållsbetalningarna
som hanteras i Postgirosystemet kommer från
avsändare som har en kontorelation med en an-
nan bank än Postgirot. Både betalnings- och gi-
reringsmarknaden växer, men fler och fler betal-
ningar går utanför gireringssystemen. Bankerna
visar ett allt större intresse för egen betalnings-
förmedling eftersom det är en viktig del i kund-
relationen. Den tekniska utvecklingen möjliggör
nya betalningsvägar. Vissa konsument- och fö-
retagsbetalningar förmedlas mellan avsändarens
och mottagarens bankkonto utan medverkan va-
re sig från Postgirot eller från Bankgirot. Sam-
mantaget innebär den förväntade utvecklingen,
tillsammans med en fortsatt låg skillnad mellan
inlånings- och utlåningsränta, minskad tid då
medlen finns hos Postgirot och ökad internatio-
nalisering, en fortsatt press på rörelseresultatet i
Postgirot.

Nya förutsättningar för Postgirot

Den hårda konkurrensen och det krympande
räntenettot medför nya ekonomiska förutsätt-
ningar för Postgirot. För att möta de nya förut-
sättningarna krävs en ständig anpassning av vill-
koren för Postgirots verksamhet.

Riksdagen har sedan tidigare (prop. 1995/96:3,
bet. 1995/96:NU3, rskr. 1995/96:41) medgivit
att regeringen får besluta om inriktning och be-
gränsningar av Postgirots bankrörelseverksamhet
med inriktning på betalningsförmedling. Detta
är dock inte tillräckligt för att snabbt göra för-
ändringar i förutsättningarna för Postgirots verk-
samhet. Därför bör regeringen få ett utökat be-
myndigande av riksdagen som innebär att
regeringen även skall få besluta om förändringar
av inriktningen av Postgirots verksamhet och om
en försäljning.

Det finns tre handlingsalternativ för Postigi-
rots framtid:

- Inga åtgärder vidtas.

- Utveckla till bank i egen regi, vilket kräver en
betydande investering eftersom tillväxt på
egen hand bedöms som omöjligt.

- Försäljning, vilket realiserar värdet för Postgi-
rot och ger möjligheter för Postgirot att hos
köparen utvecklas till bank.

Alternativet att inte vidta några åtgärder är inte
långsiktigt hållbart eftersom räntenettot kommer
att minska och att möjligheten att kompensera
detta med avgifter är begränsade i dagsläget.

Regeringen anser att alternativet att utveckla
Postgirot i egen regi, t.ex. genom att satsa på en
fullt utvecklad bankverksamhet, är riskfyllt.
Postgirot saknar idag i stort helt inlåning, utlå-
ning, fondförvaltning och har en begränsad
kompetens om bankprodukter. För att nå lön-
samhet och värdetillväxt bedömer regeringen att
den utvecklade banken bör ha en marknadsandel
på 10-15 procent. Detta kan ske antingen genom
tillväxt av egen kraft, vilket tar tid, eller genom
förvärv av inlånings- och utlåningsverksamhet
från andra aktörer. Det senare kräver då initialt
ett stort kapitaltillskott från staten. Fördelarna
med detta alternativ är emellertid att förutsätt-
ningar kan skapas för att förbättra konkurrensen
i banksystemet och den statliga insynen i bank-
sektorn liksom att andra allmänna hänsyn lättare
kan tillgodoses.

En försäljning av Postgirot får anses vara ett
annat möjligt alternativ för staten . Det finns in-
tressenter inom banksystemet som är tänkbara

106

PROP. 1998/99:100

köpare. En försäljning medför att Postgirot kan
utvecklas till en bank tillsammans med en annan
aktör än Posten. Ett förvärv av Postgirot skulle
ge möjlighet för en bank att överta en upparbe-
tad kundbas i syfte att antingen öka eller att för-
svara sin markandsandelar på den svenska bank-
marknaden eller att etablera en ny position på
den svenska bankmarkanden. Det finns betydan-
de kostnads- och intäktssynergier som kan reali-
seras av en köpare med rätt förutsättningar.
Posten AB saknar själv de förutsättningarna idag.
Regeringen bedömer att en försäljning av Postgi-
rot skulle kunna vara ett affärsmässigt bra alter-
nativ.

Regeringen anser att oavsett vilket av ovanstå-
ende alternativ som väljs måste regeringen få
möjlighet att besluta dels om de förändringar i
verksamhetens inriktning som kan bli nödvändi-
ga för att trygga en fortsatt verksamhet med god
lönsamhet i Postgirot, dels om en försäljning av
Postgirot. Ett sådant bemyndigande är nödvän-
digt för att på ett affärsmässigt sätt kunna ge-
nomföra en affär med eventuella intressenter.

En försäljning av Postgirot måste förberedas
på ett affärsmässigt sätt för att ett bra försälj-
ningspris skall kunna erhållas. I förberedelserna
ingår bl.a. för Posten AB att klara ut de rent af-
färsmässiga åtaganden man har till bl.a. Nord-
bankens och Föreningssparbankens giron samt
det kontorsnät som man behöver för sin verk-
samhet.

De avsedda förändringarna av Postgirots verk-
samhetsinriktning som här beskrivs innebär att
Postgirot i en eller annan skepnad kommer att
erbjuda bl.a. betalningsförmedlingstjänster i
konkurrens med andra banker och företag. Hä-
rav följer att staten, som är en stor avsändare och
mottagare av betalningar, i fortsättningen i prin-
cip behöver ha en relation till Postgirot som är
konkurrensneutral. Den faktiska konkurrensför-
del som Postgirot för närvarande har kan därmed
inte vidmakthållas.

Posten AB har, i avtal med staten, åtagit sig att
tillhandahålla en daglig grundläggande kassaser-
vice. Avtalet löper t.o.m. den 31 december 1999.
Mot bakgrund av detta har regeringen nyligen
låtit utreda statens ansvar för en rikstäckande
betaltjänst och kontantförsörjning (SOU
1998:159 Kassaservice). Betänkandet är för när-
varande föremål för remissbehandling.

5.4.18 Utgiftsområde 24

Näringsliv

A2 Småföretagsutveckling

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
184 062 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Småföretagsut-
veckling ökas med 12 000 000 kronor. Finansie-
ring sker genom att anslaget G1 Täckande av
förluster vid viss garantigivning minskas med
1 000 000 kronor, anslaget Dl Teknisk forskning
och utveckling minskas med 5 000 000 kronor
samt att anslaget G4 Avgifter till vissa internatio-
nella organisationer minskas med 6 000 000 kro-

nor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen avi-
serade i december 1998 ett antal åtgärder i syfte
att underlätta företagande. En regelförenklings-
grupp, SimpLex, har bildats inom Näringsde-
partementet för att driva på arbetet med kon-
sekvensanalyser och regelförenkling. Gruppen
skall bestå av tre personer. En kundundersökning
skall göras bland myndigheternas företagskunder
för att mäta service, tillgänglighet m.m. Infor-
mation om företagande till blivande och befintli-
ga företagare skall förstärkas. Näringsdeparte-
mentet kommer att utveckla nya former för
kontakter med småföretag. En interaktiv websida
skall utformas för kommunikation över nätet.
Den totala kostnaden för ovanstående åtgärder
beräknas till 12 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget G1 Täckande av förluster
vid viss garantigivning minskas med 1 000 000
kronor, anslaget Dl Teknisk forskning och ut-
veckling minskas med 5 000 000 kronor samt att
anslaget G4 Avgifter till vissa internationella orga-
nisationer minskas med 6 000 000 kronor.

F3 Allmänna reklamationsnämnden

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag om
14 123 000 kronor.

107

PROP. 1998/99:100

Regeringens förslag: Anslaget F3 Allmänna rekla-
mationsnämnden ökas med 1 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget F7 Bidrag
till miljömärkning av produkter minskas med
motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: För att säker-
ställa verksamheten vid Allmänna reklamations-
nämnden behöver anslaget F3 Allmänna rekla-
mationsnämnden ökas med 1 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget F7 Bidrag
till miljömärkning av produkter minskas med
motsvarande belopp Detta innebär ett minskat
ekonomiskt utrymme för SIS Miljömärkning
AB. Det är dock regeringens bedömning att
verksamheten kan bedrivas inom det anvisade
anslaget. Kommittén Konsumentpolitiken inför
ett nytt sekel (Fi 1999:01) kommer senast den 30
november 1999 att i en rapport till regeringen
bl.a. presentera en utvärdering av SIS Miljömärk-
ning AB för vidare ställningstaganden.

F4 Fastighetsmäklarnämnden

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag om
6 198 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget F4 Fastighetsmäk-
lamämnden ökas med 800 000 kronor. Finansie-
ring sker genom att anslaget F7 Bidrag till mil-
jömärkning av produkter minskas med mot-
svarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: För att säker-
ställa verksamheten vid Fastighetsmäklarnämn-
den ökas anslaget F4 Fastighetsnämnden med
800 000 kronor. Finansiering sker genom att an-
slaget F7 Bidrag till miljömärkning av produkter
minskas med 800 000 kronor. Detta innebär ett
minskat ekonomiskt utrymme för SIS Miljö-
märkning AB. Det är dock regeringens bedöm-
ning att verksamheten kan bedrivas inom det an-
visade anslaget. Kommittén Konsumentpolitiken
inför ett nytt sekel (Fi 1999:01) kommer senast
den 30 november 1999 att i en rapport till rege-
ringen bl.a. presentera en utvärdering av SIS
Miljömärkning AB för vidare ställningstaganden.

G3 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt
ägda företag m.m.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
besluta om att lån inom en ram av 100 000 000
kronor får tas upp i Riksgäldskontoret för att
tillfälligt täcka kostnader i samband med en
sammanslagning av Telia AB och Telenor AS.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har
träffat avtal med den norska regeringen om att
slå samman Telia AB och den norska motsvarig-
heten Telenor AS. Regeringen kommer att lägga
fram en proposition den 16 april 1999 med för-
slag om detta. Även det norska Folketinget skall
ta ställning till sammanslagningen. För att täcka
svenska statens kostnader, främst avseende eko-
nomisk och juridisk rådgivning i ärendet, bör
riksdagen besluta om en låneram uppgående till
100 miljoner kronor. Lånet är avsett att lösas
med medel som frigörs vid en försäljning av en
del av svenska statens aktier i det sammanslagna
bolaget. Räntor för lånet kommer att belasta an-
slaget G3 Kostnader för omstrukturering av vissa
statligt ägda företag, m.m.

Exportkreditnämnden (EKN)

Ram för ordinarie exportkreditgarantier

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål en exportkreditgarantiram på
100 000 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
besluta om en exportkreditram för Exportkre-
ditnämnden på upp till 125 000 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen
gjorde i budgetpropositionen för 1999 bedöm-
ningen att totalramen för ordinarie exportkredit-
garantier inte behövde höjas utan kunde ligga
kvar på samma nivå - 100 miljarder kronor - som
under år 1998. Riksdagen godkände regeringens
förslag. EKN har i skrivelse till regeringen den 15
februari 1999 föreslagit att den av riksdagen be-
slutade ramen redan under innevarande år höjs
till 125 miljarder kronor. Bakgrunden är att en
fortsatt stor efterfrågan på garantigivning för vis-
sa större affärer gör att återstående utrymme in-
om beslutad ram kan visa sig otillräckligt. För
närvarande uppgår ramutnyttjandet efter schab-
lonmässiga justeringar av de s.k. utfästelsebelop-

108

PROP. 1998/99:100

pen till ca 78 miljarder kronor. Utnyttjandet kan
dock komma att öka kraftigt relativt snart om
kontrakt skrivs för vissa större affärer där EKN
utfärdat löfte om garanti. Regeringen bör därför
bemyndigas att besluta om en exportkreditram
för Exportkreditnämnden på upp till
125 000 000 000 kronor.

5.4.19 Utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner

A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag
på 1 014 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Under anslaget skall bidrag
kunna lämnas till kostnader med anledning av
branden i Göteborg den 29-30 oktober 1998.

Skälen för regeringens förslag: Sedan år 1996
disponerar regeringen medel för bidrag till sär-

skilda insatser i kommuner och landsting (prop.
1994/95:150, bil. 7 s. 64). Syftet med anslaget är
att kunna utgöra ett stöd till kommuner och
landsting som på grund av speciella omständig-
heter kan hamna i en särskilt svår ekonomisk si-
tuation.

Till följd av diskoteksbranden vid Backaplan i
Göteborg den 29-30 oktober 1998 har främst
Göteborgs kommun drabbats av extra kostnader.
Kostnaderna avser dels insatser i samband med
själva branden för den akuta vården av skadade
samt hjälp och stöd till överlevande och anhöri-
ga, dels kostnader för att under en två-årsperiod
hjälpa och stödja alla drabbade. Regeringen före-
slår att bidrag till de extra kostnader som upp-
stod med anledning av branden tillfälligtvis skall
kunna utbetalas från anslaget.

För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget A12 Investeringsbidrag för anordnan-
de av bostader för studenter m.fl. under utgiftsom-
råde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande minskas anslaget A2 Bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner och landsting
med 40 000 000 kronor.

109

Inkomster

PROP. 1998/99:100

6 Inkomster

6.1 Inledning

Statsbudgetens inkomster består dels av skatter
och avgifter, dels av övriga inkomster. Skatter
och avgifter utgörs av inkomstskatter, socialav-
gifter, egendomsskatter och skatt på varor och
tjänster. De övriga inkomsterna utgörs främst av
inkomster av statlig verksamhet, försäljning av
statlig egendom samt bidrag från EU. I tabell 6.1
redovisas hur statsbudgetens inkomster beräknas
utvecklas under perioden 1998-2002.

iTabell 6.1 Statsbudgetens inkomster 1
Miljarder kronor och procent		1999	2000	2001	2002
	1998	1999	2000	2001	2002
Skatter m.m.	639,7	649,2	651,4	672,8	701,8
varav skatt på inkomst	114,2	136.5	108,3	115,0	126,5
varav socialavgifter och allmän pensionsavgift	210,9	230,4	241,4	250,7	260,2
varav skatt på varor och tjänster	243,1	245,6	253,5	261.1	269,0
Övriga Inkomster	66,6	96,3	110,2	85,9	66,1
varav statens verksamhet	37.5	33,3	48,3	34,4	34,3
varav försåld egendom	11.2	45,0	45,0	35,0	15,0
Totala inkomster	706,3	745,5	761,5	758,7	767,9

Andel skatter	91%	87%	86%	89%	91%
Andel övriga inkomster	9%	13%	14%	11%	9%

Under prognosperioden uppgår den underlig-
gande årliga förändringen av statens skattein-
komster till mellan 15 och 20 miljarder kronor. I
den underliggande utvecklingen har effekter av
betalningsförskjutningar och ändrade skattereg-
ler exkluderats.

Den faktiska utvecklingen av skatteinkoms-
terna uppvisar emellertid stora variationer mellan
åren. Ökningen är svag i början av perioden, men
starkare mot slutet. Den ojämna utvecklingen
beror på att skatteinkomsterna i början av perio-
den påverkas av ändrade skatteregler och betal-
ningsförskjutningar. Bland de regeländringar
som påverkar utvecklingen mellan åren 1998 och
1999 kan nämnas sänkt statlig inkomstskatt,
skattereduktion, kommunal 200-krona samt
sänkt fastighetsskatt (se tabell 6.3). Mellan åren

1999 och 2000 ökar skatteinkomsterna endast
med två miljarder kronor. Den svaga utveck-
lingen förklaras bland annat av ökade kommu-
nala skatteutbetalningar, som beror på en stor
slutreglering av 1998 års kommunalskatter. Ut-
vecklingen förklaras även av att de egna inbetal-
ningarna av preliminär skatt förväntas bli lägre år

2000 än år 1999, vilket i sin tur förklaras av att
realisationsvinsterna antas minska mellan åren
1998 och 1999. Regeringens förslag till föränd-
ring i utjämningssystemet för kommuner och
landsting minskar inkomsterna med två miljarder
kronor mellan åren 1999 och 2000. Denna
minskning av inkomsterna motsvaras av minska-
de utgifter i samma omfattning. Åren 2001 och
2002 ökar statens skatteinkomster med 20 re-
spektive 30 miljarder kronor. En mindre del för-
klaras av ökad fastighetsskatt genom att frys-
ningen av den rullande fastighetstaxeringen
upphör i och med utgången av år 2000. Pris-

113

PROP. 1998/99:100

utvecklingen för perioden 1996-2000 får då fullt
genomslag.

De stora förändringarna av övriga inkomster
förklaras till största delen av inkomsterna från
statens aktier och försäljning av statliga bolag.
Utdelningarna beräknas minska med drygt två
miljarder kronor mellan åren 1998 och 1999. År
2000 prognostiseras en engångsutdelning från
Stattum AB som härrör från försäljningen av ak-
tie innehavet i Pharmacia & Upjohn. Denna en-
gångsutdelning förklarar även den stora minsk-
ningen påföljande år. Övriga förändringar
förklaras av planerade försäljningar av statligt ak-
tieinnehav under de kommande åren.

6.2 Offentliga sektorns skatter -
periodiserad redovisning

6.2.1 Antaganden om den
makroekonomiska utvecklingen
m.m.

Detta medför att nivån på den utbetalda löne-
summan, jämfört med budgetpropositionen, är
högre för samtliga prognosår även om utveck-
lingstakten är lägre för åren 2000 och 2001. Den
privata konsumtionen, i löpande priser, är lägre
för samtliga prognosår jämfört med vad som
antogs till budgetpropositionen. Det lägre infla-
tionsantagandet medför ett lägre prisbasbelopp
och lägre skiktgränser för uttag av statlig in-
komstskatt. Nedjusteringen av prisbasbeloppet
påverkar utbetalda pensioner och grundavdraget.
Lägre pensioner minskar både den statliga och
kommunala inkomstskatten medan ett lägre
grundavdrag verkar i motsatt riktning. De lägre
skiktgränserna ökar den statliga inkomstskatten
med en miljard kronor år 2001. I tabell 6.4 åter-
finns offentliga sektorns skatteintäkter för åren
1997-2002.

Prognosen baseras på de makroekonomiska för-
utsättningar som finns redovisade i Bilaga 1,
Svensk ekonomi. I beräkningarna har hänsyn ta-
gits till de regelförändringar som regeringen läg-
ger fram i denna proposition (se bl.a. avsnitt 8.5).
I tabell 6.2 redovisas de antaganden som har
störst inverkan på skatteintäkterna samt föränd-
ringen i förhållande till budgetpropositionen
1999.

6.2.2 Regelförändringar

Utvecklingen mellan åren av de olika skatterna
beror dels på de underliggande skattebasernas
förändring, dels på beslutade eller föreslagna re-
geländringar. För att kunna följa den underlig-
gande utvecklingen av skatterna redovisas därför
i tabell 6.3 effekterna av de viktigaste regeländ-
ringarna som berör prognosperioden. Beloppen
visar den årligt tillkommande intäktsföränd-
ringen till följd av ändrade skatteregler.

1 Tabell 6.2 Antaganden och förändringar jämfört med bud- 1 Igetpropositionen för 1999 (BP) 1
Timlön, utbetald lön och privat konsumtion: årlig procentuell förändring. Prisbasbelopp och skiktgräns: kronor.				2002
	1999	2000	2001	2002
Timlön	3,0	3,2	3,0	3,0
Skillnad mot BP	0,1	0	0
Utbetald lön	4,2	3,7	3,8	3,7
Skillnad mot BP	0,1	-1,0	-0,3
Privat konsumtion	3.4	3.3	3,3	3,7
löpande priser
Skillnad mot BP	-0,2	-1.0	-0,7
Prisbasbelopp	36 400	36 500	36 800	37 300
Skillnad mot BP	0	-200	-500
Skiktgräns	219 300	224 300	230 100	237 900
Skillnad mot BP	0	-900	-3 600
Övre skiktgräns	360 000	368 200	377 700	390 500
Skillnad mot BP	0	-1 500	-6 000

Utfallet för lönesumman 1998 blev betydligt
högre än vad som antogs i budgetpropositionen.

Tabell 6.3 Bruttoeffekter av regeländringar

Miljarder kronor

	1999 2000	2001
Statlig inkomstskatt
Höjd skiktgräns 25% statlig skatt	-4,2
Allm.pensionsavgift tak 7,5 till 8,06 BB	-0,2
200-kronan	-1,3	1,3
Kommunal inkomstskatt
Allm.pensionsavgift tak 7,5 till 8,06 BB	-0,3
Sänkt medelutdebitering	-1,3
200-kronan	1,3	-1.3
Skattereduktion	-3,3	3,3
Inkomstskatt bolag
Återföring av periodiseringsfonder	4,0
Äterföring av skatteutjämningsreserv		-2,1
upphör
Socialavgifter
Allm. pensionsavgift tak 7,5 till 8,06 BB	1,0
Egendomsskatter Fastighetsskatt markvärdet vattenkraft 2,21% till 0,5%	-1,2
Fastighetsskatt hyreshus 1,5% till 1,3%	-0,8	0,8
Frysta taxeringsvärden bostäder upphör		4,2

114

PROP. 1998/99:100

iTabell 6.4 Offentliga sektorns skatteintäkter 1997-2002 1
Miljarder kronor Inkomstår	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Inkomstskatter	395,9	416,2	425,6	437,0	453,6	474,4
Personer	334,5	353,0	354,5	367,3	383,5	399,1
Kommunal skatt	292,7	306,9	317,4	327,7	338,5	351,3
Statlig skatt	29,3	32,9	28,6	30,0	32,8	34,9
Skatt på kapital	11,3	12,6	10,6	11,4	10,8	11,4
Skattereduktioner m.m.	1,2	0,6	-2,1	-1,7	1,4	1,5
Bolag	57,6	59,0	66,9	65,4	65,8	70,9
Skatt på vinster	46,5	47,9	56,2	55,8	55,3	59,3
Avkastningsskatt	12,3	12,0	10,8	9,4	10,3	11,3
Skattereduktioner m.m.	-1,2	-0,9	-0,1	0,2	0,2	0,2
Övriga inkomstskatter		4,1	4,2	4,3	4,3	4,4

Socialavgifter	302,4	329,1	343,5	354,7	367,7	381,2
Arbetsgivaravgifter	240,7	257,1	268,3	278,2	288,4	299,0
Egenavgifter	6,3	5,9	6,2	6,5	6,7	7,0
Allmän pensionsavgift	46,5	56,9	59,5	61,2	63,1	65,1
Särskild löneskatt	12,8	14,8	15,2	15,7	16,3	16,9
Nedsättningar	-3,8	-5,6	-5,7	-7,0	-6,8	-6,8

Skatt på egendom	37,0	36,6	35,2	35,8	41,9	43,5
Fastighetsskatt	27,1	24,9	23,3	23,7	28,8	30,2
Förmögenhetsskatt	5,5	5,7	6,0	6,0	6,8	6,9
Arvs- och gåvoskatt	1,8	2,0	1,8	1,9	1,9	2,0
Stämpelskatt	2,6	4,0	4,2	4,2	4,3	4,4

Skatt på varor och tjänster	230,9	241,0	246,7	255,4	262,7	270,2
Mervärdesskatt	153,3	160,2	166,8	173,4	179,9	186,9
Tobaksskatt	7,5	7,5	6,7	6,7	6,6	6,6
Skatt på etylalkohol	4,7	4,6	4,5	4,4	4,4	4,3
Skatt på vin m.m.	3,1	3,2	3,2	3,3	3,3	3,4
Skatt på öl	2,0	2,2	2,2	2,3	2,3	2,4
Skatt på energi	47,1	50,2	50,6	51,2	51,7	52,3
Skatt på annonser och reklam	1,2	1,2	1,0	1,1	1,1	1,1
Fordonsskatt	6,1	6,1	6,1	6,2	6,3	6,3
Tullmedel	3,5	3,4	3,1	3,2	3,4	3,6
Övrigt	2,3	2,5	2,5	3,7	3,7	3,3

Offentliga sektorns skatteintäkter	966,2	1 022,8	1 051,0	1 082,9	1 125,9	1 169,3
varav
Kommunalskatt	292,7	306,9	317,4	327,7	338,5	351,3
Avgifter till pensionssystemet m.m.	106,2	112,0	109,1	112,7	116,5	120,4
Statens skatteintäkter	567,4	603,9	624,5	642,5	671,0	697,5

115

PROP. 1998/99:100

Det är viktigt att understryka att de redovisade
beloppen avser bruttoeffekter, dvs. storleken på
den initiala skatteändringen. Nettoeffekten be-
aktar även indirekta effekter på offentliga utgifter
och andra skattebaser via förändringar i löner,
priser och vinster.

De redovisade beloppen avser periodiserade
helårseffekter. De kassamässiga effekterna är i
regel mindre införandeåret eftersom uppbörds-
förskjutningar, jämkningar m.m. måste beaktas.

6.2.3 Inkomstskatt personer

Statlig inkomstskatt

Miljarder kronor

Utfall Prognos____________________________________________

	1997	1998	1999	2000	2001
Aktuell	29,3	32,9	28,6	30,0	32,8	34,9
beräkning
Diff. BP	0,2	1,5	1,3	-0,3	1,7

Bortsett från 1999 ökar den statliga inkomst-
skatten samtliga prognosår, vilket beror på rela-
tivt stora reallöneökningar. Nedgången 1999 är
en följd av att inkomstgränsen för uttag av 25
procent statlig inkomstskatt ändrats från 245 000
kronor till 389 500 kronor, samt att det fasta be-
loppet om 200 kronor utgör en kommunal skatt.
I frånvaro av de regeländringar som finns redovi-
sade för den statliga inkomstskatten i tabell 6.3,
totalt 5,7 miljarder kronor, skulle intäkterna öka
med 1,4 miljarder kronor mellan 1998 och 1999
istället för att minska med 4,3 miljarder kronor.

Bortsett från år 2000 ökar skatterna samtliga
år jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen. Ökningen beror på högre reallöner.
Minskningen år 2000 förklaras av att det fasta
beloppet om 200 kronor enligt regeringens för-
slag även år 2000 skall utgöra en kommunal
skatt.

Skatt på kapitalinkomster

Miljarder kronor

Utfall Prognos____________________________________________

1997 1998 1999 2000 2001 2002

Aktuell 11,3 12,6 10,6 11,4 10,8 11,4

beräkning

Diff. BP 0,2 5,8 3,1 3,4 1,6

Skatt på kapitalinkomster utgörs av skatt på
räntor och utdelningar, realisationsvinster samt
skattereduktion för utgiftsräntor. Skatterna be-
räknas 1998 uppgå till 31 miljarder kronor, me-
dan skattereduktionerna beräknas uppgå till
drygt 18 miljarder kronor. Av skatteintäkterna är
drygt tio miljarder kronor skatt på räntor och
utdelningar, 18 miljarder kronor skatt på realisa-
tionsvinster medan två miljarder kronor avser
skatt på positiv räntefördelning. Positiv ränte-
fördelning innebär att en viss del av företagarens
inkomst av näringsverksamhet av neutralitetsskäl
beskattas som kapitalinkomst istället för som lö-
neinkomst. Skattereduktionerna består till drygt
17 miljarder kronor av utgiftsräntor, medan en
miljard kronor avser realisationsförluster. Den
för inkomståret 1998 höga prognosen för realisa-
tionsvinster har uppskattats utifrån de stora egna
inbetalningar av preliminär skatt som gjordes de-
cember 1998 och under våren 1999. Realisations-
vinsterna beräknas nu till drygt 60 miljarder kro-
nor, dvs. något högre än utfallet för 1997.
Utvecklingen av realisationsvinsterna under pe-
rioden 1986-1997 redovisas i diagram 6.1.

Diagram 6.1 Realisationsvinster 1986-1997

Miljarder kronor

Realisationsvinsterna är beroende dels av inne-
havstiden, dels av prisutvecklingen på fastigheter
och värdepapper. Prognosen för realisations-
vinster görs alltid med försiktighet på grund av
svårigheten att prognostisera tillfälliga inkoms-
ter. Av detta skäl görs en nivåsänkning inkomst-
året 1999 och därefter antas en viss ökning. Skatt
på räntor och utdelningar, positiv räntefördel-
ning och skattreduktioner beräknas vara i princip
oförändrade för åren 1999 och framåt.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen är det framför allt de högre realisations-

116

PROP. 1998/99:100

vinsterna samt minskade utgiftsräntor som för-
klarar den positiva differensen.

Kommunal inkomstskatt

Miljarder kronor

	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell	292,7	306,9	317,4	327,7	338,5	351,3
beräkning
Diff. BP	0,3	4.1	3,1	2,7	0,8

Den kommunala inkomstskatten beräknas öka
med cirka 14 miljarder kronor mellan åren 1997
och 1998. Främst förklaras detta av en kraftig
ökning av lönesumman för år 1998. Övriga pro-
gnosår antas lönesumman växa långsammare,
vilket begränsar ökningen till cirka tio miljarder
kronor per år. Skatteintäkterna påverkas från och
med år 1999 av sänkt genomsnittlig kommunal-
skatt, från 31,65 procent till 31,48 procent, och
av att det fasta beloppet om 200 kronor under
åren 1999 och 2000 utgör en kommunal in-
komstskatt.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen är intäkterna högre för samtliga år, vilket
huvudsakligen förklaras av högre utbetalda löner
1998.

Övriga skatter och skattereduktioner

Miljarder kronor

	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell	1,2	0,6	-2.1	-1,7	1,4	1,5
beräkning
Diff. BP	0,1	0,2	0,2	-3,0	0,1

I denna grupp redovisas dels ett antal mindre
skatter och avgifter som betalas av fysiska perso-
ner, dels skattereduktioner. På intäktssidan redo-
visas följande skatter; skattetillägg, förseningsav-
gift, expansionsmedelsskatt och avkastnings-
skatt. Skattereduktioner utgörs av reduktion för
ROT-arbeten och skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare samt reducerad fastighets-
skatt. Intäkterna uppgår till cirka 1,4 miljarder
kronor varje år. Skattereduktionerna uppgår till
0,8 miljarder kronor år 1998 och till 3,5 respek-
tive 3,2 miljarder kronor åren 1999 och 2000.
Möjligheten att erhålla ROT-reduktionen upp-
hörde 31 mars 1999. Skattereduktionen för låg-

och medelinkomsttagare, som föreslås att gälla
även år 2000, beräknas till 3,3 miljarder kronor
per år. Nedgången av nettot 1998 beror på att
sjömansskatten inte längre redovisas separat utan
ingår som en del av statlig och kommunal in-
komstskatt.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen har nettot av intäkter och reduktioner
ökat något samtliga år utom år 2000.

6.2.4 Inkomstskatt bolag

Inkomstskatt

Miljarder kronor

	Utfall 1997	Prognos
	Utfall 1997	1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell	46,5	47,9	56,2	55,8	55,3	59,3
beräkning
Diff. BP	0,5	0,5	4.4	1,8	1,3

Inkomstskatten för juridiska personer uppgick
1997 till 46,5 miljarder kronor. Aktiebolag, spar-
banker och utländska juridiska personer svarade
för 44,3 miljarder kronor, ideella och ekonomis-
ka föreningar för 1,7 respektive 0,5 miljarder
kronor. Ett fåtal företag svarade för en mycket
stor andel av den totala inkomstskatten. I dia-
gram 6.2 visas inkomstskatten 1997 fördelad ef-
ter antalet företag.

Diagram 6.2 Inkomstskatt och antal företag 1997

Miljarder kronor

Antal företag

Av diagrammet framgår att fem företag betalade
5,8 miljarder kronor eller drygt tolv procent av
den totala inkomstskatten. Hundra företag beta-
lade 21,2 miljarder kronor eller 46 procent av den
totala inkomstskatten. För de hundra företagen
var motsvarande andel 34 procent inkomståret
1996.

Mellan 1997 och 1998 beräknas inkomstskatten
öka med 1,4 miljarder kronor. Ökningen förkla-

117

PROP. 1998/99:100

ras dels av lägre avskrivningsunderlag 1998, dels
av förbättrade vinster för företagen under 1998.
Det lägre avskrivningsunderlaget beror på att
bygginvesteringar under vissa förutsättningar
kunde direktavskrivas under perioden november
1994 till maj 1996.

År 1999 beräknas inkomstskatten öka med 8,3
miljarder kronor. Av ökningen beror fyra miljar-
der kronor på att tidigare avsättningar till perio-
diseringsfonder börjar återföras till beskattning
fr.o.m. detta år. Vidare förklaras 2,8 miljarder
kronor av skatt på den realisationsvinst som be-
räknas uppkomma vid försäljningen av aktiein-
nehavet i Pharmacia & Upjohn. Från och med
1999 samt resterande år under prognosperioden
ökar inkomstskatten också beroende på att ett
stort antal företag får tillgodoräkna sig en över-
konsolidering hos pensionsförvaltaren SPP. Av
denna anledning antas därför inkomstskatten
öka med 1,1 miljarder kronor 1999 och därefter
med 0,8 miljarder kronor per år. De fullständiga
skattekonsekvenserna kan dock inte beräknas
förrän ärendet behandlats av Skatterättsnämn-
den.

Under åren 2000-2002 antas företagens vins-
ter öka med mellan fyra och sju procent per år.
Trots detta minskar inkomstskatten mellan 1999
och 2000 med 0,4 miljarder kronor och med yt-
terligare 0,5 miljarder kronor mellan 2000 och
2001. Nedgången 2000 beror på extraordinära
skatteintäkter 1999 på grund av försäljningen av
Pharmacia & Upjohn. På grund av att återföring-
ar från företagens skatteutjämningsreserver upp-
hör minskar skatten med 2,1 miljarder kronor år
2001. Detta motverkas delvis av ökade vinster
och den sammanlagda effekten blir därför en
minskning av inkomstskatten med 0,5 miljarder
kronor. Mellan 2001 och 2002 ökar inkomst-
skatten med fyra miljarder kronor.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen har inkomstskatten 1998 justerats upp
med 0,5 miljarder kronor. Inkomstskatten 1999
ökar med 4,4 miljarder kronor, främst beroende
på realisationsvinsten vid försäljningen av Phar-
macia & Upjohn och på SPP:s överkonsolide-
ring. Åren 2000 och 2001 ökar inkomstskatten
med 1,8 respektive 1,3 miljarder kronor jämfört
med budgetpropositionen. Ökningen förklaras
dels av SPP:s överkonsolidering, dels av revide-
rade vinstantaganden.

Avkastningsskatt

Miljarder kronor	Utfall 1997	Prognos 1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell	12,3	12,0	10,8	94	10,3	11,3
beräkning
Diff. BP	-0,3	0,1	0,7	-0,9	-1,0

Intäkterna från avkastningsskatten beror på före-
gående års värdetillväxt i pensionsspararnas
fondförmögenheter, statslåneränta samt netto-
sparande i pensions- och kapitalförsäkringar. De
successivt lägre intäkterna under perioden 1997—
2000 beror på att statslåneräntan har sjunkit och
att den antas sjunka ytterligare under 1999. Ök-
ningen därefter förklaras av att statslåneräntan
antas stiga något.

Avkastningsskatten 1997 blev 0,3 miljarder
kronor lägre än vad som beräknades till budget-
propositionen. År 1999 är avkastningsskatten 0,7
miljarder kronor högre än i budgetpropositio-
nen, vilket förklaras av livbolagens ökade förmö-
genhet. Åren 2000-2001 är avkastningsskatten
cirka en miljard kronor lägre än i budgetproposi-
tionen beroende på ett lägre antagande om
statslåneräntans nivå.

6.2.5 Socialavgifter

Arbetsgivaravgifter, egenavgifter och särskild
löneskatt

Miljarder kronor

Utfall

1997

Prognos

1998

1999

2000

2001

2002

Aktuell
beräkning

255,9

272,2

284,0

293,5

304,6

316,1

Diff. BP

0,2

3,1

4,3

0,5

-0,6

Socialavgifter tas ut som arbetsgivaravgifter, ege-
navgifter och särskild löneskatt. År 1999 utgår
arbetsgivaravgifter med 33,06 procent, egen-
avgifter med 31,25 procent och särskild löneskatt
med 24,26 procent. Både arbetsgivar- och egen-
avgifterna kan under vissa förutsättningar sättas
ned. En regional nedsättning av avgifterna med-
ges i vissa delar av landet, främst Norrlands in-
land. Nedsättningen, som enbart omfattar vissa
branscher, uppgår till åtta procentenheter och
gäller till och med år 2000. För att stimulera ny-
anställningar och uppmuntra egenföretagande
ges sedan 1997 en generell nedsättning av avgif-

118

PROP. 1998/99:100

terna. Nedsättningen uppgår till fem procent av
avgiftsunderlaget, dock högst 42 600 kronor per
år. För att underlätta för arbetslösa med långa in-
skrivningstider vid arbetsförmedlingen föreslår
regeringen i denna proposition ett tidsbegränsat
anställningsstöd för företag vilka anställer perso-
ner som har varit arbetslösa en längre tid, se av-
snitt 5.4.10.

Arbetsgivaravgifterna beräknas 1999 uppgå till

268,3 miljarder kronor för att därefter öka med
mellan tio och elva miljarder kronor per år. Ök-
ningen följer i stort utvecklingen av utbetalda lö-
ner. Egenavgiftema beräknas 1999 uppgå till 6,2
miljarder kronor och förväntas därefter öka med
mellan 0,2 och 0,3 miljarder kronor per år. Den
särskilda löneskatten beräknas 1999 uppgå till
drygt 15 miljarder kronor, för att därefter öka
med cirka 0,6 miljarder kronor per år. De olika
nedsättningarna av avgiftsuttaget beräknas mins-
ka intäkterna med cirka 5,8 miljarder kronor år
1999 och med cirka sju miljarder kronor år 2000.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen sker en kraftig ökning av avgiftsintäkterna
åren 1998 och 1999. Den viktigaste förklaringen
är ett för lågt antagande om den totala lönesum-
man för år 1998. Utfallet för 1998 indikerar en
betydligt högre lönesumma än vad som prog-
nostiserades, vilket påverkar även övriga prog-
nosår. Intäkterna år 2000 och framåt påverkas
dessutom av det föreslagna anställningsstödet.

Allmän pensionsavgift

Miljarder kronor	Utfall 1997	Prognos 1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell	46,5	56,9	59,5	61,2	63,1	65,1
beräkning
Diff. BP	0	0,7	0,8	0,7	0,6

Den allmänna pensionsavgiften utgår med 6,95
procent på lön och skattepliktiga transfereringar
och betalas av fysiska personer upp till 66 års ål-
der. Avgiften tas ut på inkomster upp till och
med 8,06 gånger det förhöjda prisbasbeloppet,
vilket motsvarar 299 832 kronor år 1999. Avgif-
ten är avdragsgill både vid den statliga och kom-
munala taxeringen. Av ökningen mellan 1998
och 1999 förklaras cirka en miljard kronor av att
taket för avgiftsuttaget höjdes från 7,5 till 8,06
prisbasbelopp. I övrigt följer den årliga föränd-
ringen utvecklingen av lönesumman.

Jämfört med beräkningen till budgetpropositio-
nen har avgifterna för samtliga prognosår ökat
med mellan 0,6 och 0,8 miljarder kronor. Större
delen förklaras av att lönerna 1998 nu ligger på
en betydligt högre nivå jämfört med beräkningen
till budgetpropositionen.

6.2.6 Egendomsskatter

Fastighetsskatt

Miljarder kronor	Utfall 1997	Prognos 1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell	27,1	24,9	23,3	23,7	28,8	30,2
beräkning
Diff. BP	-0,7	-0,6	-0,5	-1,6	0,2

Riksdagen har tidigare beslutat om en sänkning
av skatten på småhus och hyreshus (bostads-
delen) från 1,7 till 1,5 procent från och med den
1 januari 1998. Skatten på hyreshus har därefter
sänkts tillfälligt till 1,3 procent år 1999. Rege-
ringen föreslår i denna proposition att den tillfäl-
ligt sänkta skatten på hyreshus förlängs till och
med år 2000. Bruttokostnaden för den förlängda
skattesänkningen beräknas till 0,8 miljarder kro-
nor.

Prognosen för fastighetsskatten baseras på ett
antagande om fastighetsprisernas utveckling
mellan de allmänna fastighetstaxeringarna vart
sjätte år. Tabell 6.5 visar antaganden om prisut-
vecklingen i nuvarande beräkning jämfört med
de antaganden som har använts i tidigare beräk-
ningar. Av tabellen framgår att prisutvecklingen
under perioden 1996-2000 successivt justerats
upp vid de olika beräkningstillfällena. I aktuell
beräkning antas priserna öka med drygt 20 pro-
cent, vilket är marginellt högre jämfört med be-
räkningen till budgetpropositionen.

Årlig procentuell förändring

Tabell 6.5 Prisutvecklin

a småhus

	1996- 97	1997- 98	1998- 99	1999- 00	1996- 00
Aktuell beräkning	6,8	6,9	3,9	1,5	20,4
Budget-	6,8	8.2	1,5	1,5	19,1
proposition för 99
Vårproposition 98	6,8	2,0	2,0	2.0	13,3
Budget-	4,0	2,0	2.0	2,0	10,4
proposition för 98

Not: Prisutvecklingen avser perioden juli -juni.

119

PROP. 1998/99:100

De totala skatteintäkterna beräknas minska med

1,6 miljarder kronor mellan åren 1998 och 1999.
Förklaringen är dels den ovan nämnda skatte-
sänkningen på bostadsdelen i hyreshus, dels den
tidigare beslutade skattesänkningen på elpro-
duktionsanläggningars markvärde. År 2001 för-
väntas intäkterna öka med drygt fem miljarder
kronor, vilket beror på att omräkningsförfaran-
det återinförs. Prisutvecklingen för perioden
1996-2000 får då fullt genomslag.

Utfallet för 1997 visar att skatteintäkterna är
sammanlagt 0,7 miljarder kronor lägre än vad
som beräknades till budgetpropositionen. Orsa-
ken är ett för högt antagande om prisutveck-
lingen 1995-1996 på småhus och bostadsdelen i
hyreshus. Det lägre utfallet 1997 påverkar även
intäkterna prognosåren 1998-2002, dvs. även
åren 1998-2000 då taxeringsvärdena är frysta. År
2001, då omräkningsförfarandet återinförs, för-
väntas intäkterna öka med cirka 0,2 miljarder
kronor jämfört med vad som beräknades till
budgetpropositionen.

Förmögenhetsskatt

Miljarder kronor

	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell	5,5	5,7	6,0	6,0	6.8	6,9
beräkning
Diff. BP	-0,3	-0,1	-0,1	-0,1	-0,1

Förmögenhetsskatten beräknas 1998 uppgå till

5,7 miljarder kronor. För åren 1998-2000 har
prisutvecklingen på fastigheter ingen inverkan på
förmögenhetsskatten. I och med att omräk-
ningsförfarandet av taxeringsvärden för fastig-
heter återinförs ökar förmögenhetsskatten år
2001.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen har förmögenhetsskatten reviderats ned
med 0,1 miljarder kronor för samtliga år. Revide-
ringen beror på ett lägre taxeringsutfall.

6.2.7 Skatt på varor och tjänster

Mervärdesskatt

Miljarder kronor

	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell	153,3	160,2	166,8	173,4	179,9	186,9
beräkning
Diff. BP	0,8	2,6	2,6	1,6	-0,2

Under perioden 1999-2002 beräknas intäkterna
från mervärdesskatten öka med 6-7 miljarder
kronor per år. Utvecklingen av mervärdesskatten
är beroende av tillväxten i privat konsumtion,
förbrukning och investeringar i kommunsektorn
samt investeringar och förbrukning i företag med
undantag från skatteplikt. Av mervärdesskatten
beräknas cirka 70 procent härröra från privat
konsumtion. Då omsättningen av varor och
tjänster beskattas enligt olika skattesatser är även
fördelningen inom privat konsumtion av central
betydelse.

För perioden 1999-2002 baseras prognosen på
ett antagande om en genomsnittlig ökning av
privat konsumtion i löpande priser med 3,5 pro-
cent. Investeringarna i företag med undantag från
skatteplikt antas under 1999 öka med 7,4 pro-
cent. År 2000-2002 antas dessa investeringar år-
ligen öka med tio procent. Förbrukning och in-
vesteringar i kommunsektorn, samt förbrukning
i företag med undantag från skatteplikt ökar
svagt under prognosperioden.

Trots att den privata konsumtionen har revi-
derats ned något beräknas intäkterna nu bli mel-
lan 1,6 och 2,6 miljarder kronor högre för åren
1998 till 2000 än vad som beräknades till budget-
propositionen. De högre intäkterna förklaras
bland annat av ökade inbetalningar av mervärdes-
skatt från kommunsektorn. En mindre del för-
klaras även av en reviderad beräkning av av-
dragsförbud för bilar.

Tobaksskatt

Miljarder kronor	1997	Utfall 1998	Prognos
Miljarder kronor	1997	Utfall 1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell	7,5	7,5	6,7	6,7	6,6	6,6
beräkning
Diff. BP	0	0,3	0,3	0,3	0,3

120

PROP. 1998/99:100

Intäkterna från tobaksskatt beräknas uppgå till

6,7 miljarder kronor 1999. För de följande pro-
gnosåren antas intäkterna minska svagt i enlighet
med en långsiktig nedåtgående trend i tobaks-
rökningen. Skatten på cigaretter sänktes den 1
augusti 1998. Styckskatten sänktes från 85 öre till
20 öre, medan den del av skatten som är relaterad
till detaljhandelspriset höjdes från 17,8 procent
till 39,2 procent. Skattesänkningen har inneburit
lägre priser på cigaretter och förutsättningarna
för en minskad konsumtion av obeskattade ciga-
retter har därmed förbättrats.

I jämförelse med beräkningen till budgetpro-
positionen blev intäkterna från tobaksskatten 0,3
miljarder kronor högre 1998. Orsaken är en ökad
konsumtion av beskattade cigaretter, dels inom
landet, dels via en ökad gränshandel. Intäkterna
beräknas därför bli cirka 0,3 miljarder kronor
högre per år under prognosperioden.

Alkoholskatt (skatt på etylalkohol, vin och
andra jästa drycker, mellanklassprodukter
och öl)

Miljarder kronor

	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell	9,8	10,0	9,9	10,0	10,0	10,1
beräkning
Diff. BP	0	0,1	0,1	0,1	0,2

Under inkomsttiteln Alkoholskatt redovisas skatt
på etylalkohol, skatt på vin och andra jästa
drycker, skatt på mellanklassprodukter samt
skatt på öl. Under rubriken mellanklasspro-
dukter återfinns i huvudsak starkviner, men även
drycker där alkoholhalten inte enbart uppkom-
mit genom jäsning, t.ex. sherry.

För 1999 beräknas skatt på alkohol uppgå till
9,9 miljarder kronor. Den beskattade spritkon-
sumtionen antas minska under prognosperioden,
vilket innebär att skatt på etylalkohol minskar.
Konsumtionen av öl, och även av vin, antas där-
emot öka något sett över prognosåren, vilket in-
nebär att de sammanlagda intäkterna från alko-
holskatterna ökar med 0,2 miljarder kronor
mellan 1999 och 2002. Sedan den 1 januari 1997
beskattas endast öl med en alkoholhalt översti-
gande 2,8 volymprocent. Preliminära siffror för
1998 tyder på att konsumtionen av alkohol-
svagare öl, alkoholhalt högst 2,8 volymprocent,
minskar medan konsumtionen av flertalet av de
starkare öltyperna ökar. I tabell 6.4 visas intäk-

terna från de fyra olika skatteslag som återfinns
under rubriken alkoholskatt.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen är skatteintäkterna cirka 0,1 miljard kro-
nor högre 1998-2000. År 2001 beräknas de
sammanlagda intäkterna från skatt på alkohol bli
0,2 miljarder kronor högre än i tidigare beräk-
ning. De högre intäkterna i nuvarande prognos
beror främst på ett antagande om högre kon-
sumtion av öl.

Skatt på energi

Miljarder kronor	1997	Utfall 1998	Prognos
Miljarder kronor	1997	Utfall 1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell	47,1	50,2	50,6	51,2	51,7	52,3
beräkning
Diff. BP	0	0,6	0,3	0,4	-0,4

Under inkomsttiteln Energiskatt redovisas inte
enbart energiskatt, utan även koldioxidskatt och
svavelskatt. Under perioden 1999-2002 beräknas
de sammanlagda skatterna på energi öka med 1,7
miljarder kronor. Fördelningen av intäkterna på
olika skatte- och energislag framgår av tabell 6.6.
Till övriga bränslen i tabell 6.6 hänförs bl.a. olje-
produkter och kolbränslen.

iTabell 6.6 Intäkter från energiskatter 1
Miljarder kronor	1998	1999	2000	2001	2002
Energiskatt	37.2	37,4	37,9	38,3	38,8
varav
elektrisk kraft	10,4	10.7	10,7	10,8	11,0
bensin	19,7	19.5	19,7	19,9	20,2
övrigt	7,2	7,3	7,5	7,6	7.6
Koldioxidskatt	12.9	13,0	13,2	13,4	13,4
varav
bensin	4,7	4,6	4,6	4,7	4,8
övrigt	8,3	8,4	8,5	8,7	8,7
Svavelskatt	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1

Not: På grund av avrundning summerar inte alltid delsummorna till totalsummorna.

Energiskatten utgör knappt 75 procent av de to-
tala skatterna på energi medan resten huvudsak-
ligen består av koldioxidskatt. Av intäkterna från
skatterna på energi utgör skatt på bensin knappt
50 procent, skatt på elektrisk kraft drygt
20 procent och skatt på övriga energislag cirka
30 procent.

121

PROP. 1998/99:100

Under prognosperioden ökar inkomsterna med
mellan 0,4 och 0,6 miljarder kronor per år. Ben-
sin användningen under 1999 bedöms vara i stort
sett oförändrad jämfört med användningen un-
der 1998. Under år 2000 antas en svag ökning.
Ökningen av intäkterna under prognosperioden
avspeglar även att skattesatserna är indexerade.

Utfallet för 1998 blev 0,6 miljarder kronor
högre än vad som beräknades till budgetproposi-
tionen, trots att 1998 enligt temperaturuppgifter
har varit varmare än ett normalår. Intäkter från
energiskatt på elektrisk kraft blev lägre än beräk-
nat. Under 1998 minskade bensinförbrukningen
med cirka 2,6 procent jämfört med 1997. Minsk-
ningen blev dock inte fullt så stor som kunde
antas med förbrukningssiffror endast för det
första halvåret 1998, vilket medförde högre in-
täkter än vad som prognostiserades i budgetpro-
positionen. Även intäkter från skatt på oljepro-
dukter, däribland dieselolja, och övriga bränslen
blev högre än tidigare beräknat.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen är skatteintäkterna högre för perioden
1999-2000, medan intäkterna för år 2001 beräk-
nas bli lägre. Åren 1999 och 2000 beräknas in-
täkterna från skatt på bensin samt skatt på elek-
trisk kraft bli lägre än vad som beräknades i
budgetpropositionen. Ett lägre antagande om
inflationstakten medför att indexeringen av
skattesatserna ger något lägre intäkter. Det upp-
vägs dock 1999-2000 av en högre beskattad för-
brukning av oljeprodukter och övriga bränslen.

Övriga skatter

Prognosen för särskild skatt på elektrisk kraft
från kärnkraftverk har utarbetats utan kännedom
om Regeringsrättens beslut i frågan om rätten att
driva reaktorn Barsebäck 1. Den har därför base-
rats på ett antagande om att regeringens beslut
att rätten skall upphöra kommer att gälla från
den 1 juli 1999. Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen är skatteintäkterna därför
något högre 1999 och beräknas uppgå till 1,5
miljarder kronor.

Regeringen avser att införa en skatt på avfall
den 1 januari år 2000. Införandeåret beräknas
skatteintäkterna till 1,3 miljarder kronor. Jämfört
med budgetpropositionen, som förutsatte ett
införande per den 1 juli 1999, är intäkterna 0,6
miljarder kronor lägre år 1999. Granskning enligt
EU:s statsstödsregler och rimlig tid mellan beslut

och ikraftträdande har medfört att införandet har
skjutits upp.

6.3 Statsbudgetens inkomster -

kassamässig redovisning

6.3.1 Övergången från periodiserad till

kassamässig redovisning

I avsnitt 6.2 redovisas skatterna periodiserat. Det
innebär att de är beräknade utifrån gällande
skatteregler och de inkomster den skattskyldige
har ett visst inkomstår. Statsbudgetens inkoms-
ter redovisas emellertid kassamässigt, villket in-
nebär att det är de skatter och avgifter som under
budgetåret betalas in till staten som redovisas.
Dessutom avser redovisningen av de periodisera-
de skatterna hela den offentliga sektorn medan
statsbudgeten enbart redovisar statens skattein-
komster. Skillnaden mellan intäkter, periodisera-
de skatter, och inkomster, kassamässiga skatter,
förklaras i huvudsak av förskjutningar i uppbör-
den och av att vissa skatter betalas in som preli-
minära skatter med slutreglering året efter.

Två inkomsttitlar, fysiska och juridiska perso-
ners inkomstskatt, redovisar skatteinkomster
som avser både flera år och flera skatter. In-
komsttitlarna redovisar t.ex. budgetåret 1998 ett
netto av inbetalda preliminärskatter avseende in-
komståret 1998, fyllnadsinbetalningar avseende
inkomståret 1997, kvarstående skatter avseende
inkomståren 1996 och 1997 och överskjutande
skatter avseende inkomståret 1997. Dessa skatte-
inbetalningar avser samtliga skatter som en skatt-
skyldig debiteras i samband med taxeringen. Från
titlarna sker, med viss eftersläpning, utbetalning-
ar samt omföringar till andra inkomsttitlar. Det
netto som därefter återstår är vad som redovisas
på titeln. Denna redovisningsordning har sin
grund i den samordnade uppbörden.

122

PROP. 1998/99:100

Tabell 6.7 Statens skatteintäkter och statsbudgetens skatteinkomster 1997-2001

Miljarder kronor

	Utfall 1997	Utfall/Prognos 1998	Prognos
	Utfall 1997	Utfall/Prognos 1998	1999	2000	2001	2002
Statens skatteintäkter	567,4	603,9	624,5	642,5	671,0	697,5
Betalningsförskjutningar m.m.	-12,8	14,5	4,2	-9,5	-16,6	-14,1
Kommunal utjämningsavgift	20,7	21,3	20,5	18,4	18,4	18,4
Skatter m.m. på statsbudgeten	575,3	639,7	649,2	651,4	672,8	701,8

1 Tabell 6.8 Statsbudgetens inkomster 1998-2002 1
Miljarder kronor			Prognos
Budgetår	Utfall 1998		Prognos
Budgetår	Utfall 1998		1999	2000	2001	2002
1000	Skatter m.m.	639,7	649,2	651,4	672,8	701,8
1100	Skatt på inkomst	114,2	136,5	108,3	115,0	126,5
varav	1111 Fysiska personers inkomstskatt	39,8	56,1	34,2	39,8	48,7
	1121 Juridiska personers inkomstskatt	68,3	74,9	68,9	70,3	73,0
	Övriga inkomstskatter	6,1	5,6	5,1	4,8	4,7
1200	Socialavgifter och allmän pensionsavgift	210,9	230,4	241,4	250,7	260,2
varav	Inkomster	322,2	339,8	354,2	366,9	380,2
	Utgifter	111,3	109,4	112,8	116,1	120,0
1300	Skatt på egendom	35,1	38,6	36,7	35,5	36,1
varav	1310 Skatt på fast egendom	24,0	27,1	24,9	23,3	23,7
	1320 Förmögenhetsskatt	5,1	5.5	5,7	6,0	6,0
	1341 Stämpelskatt	4,0	4,2	4,2	4,3	4,4
	Övriga egendomsskatter	2,0	1,8	1,9	1,9	2,0
1400	Skatt på varor och tjänster	243,1	245,6	253,5	261,1	269,0
varav	1411 Mervärdesskatt	162,6	165,4	172,0	178,4	185,4
	1424 Tobaksskatt	7,5	6,7	6,7	6,6	6,6
	1425 Alkoholskatt	10,0	9,9	10,0	10,0	10,1
	1428 Energiskatt	49,8	50,8	51,1	51,7	52,3
	1452 Annons- och reklamskatt	1,2	1,0	1.1	1,1	1,1
	1460 Skatt på vägtrafik	6,1	6,1	6,2	6,3	6,3
	1471 Tullmedel	3,4	3,1	3,2	3,4	3,6
	övriga skatter på varor och tjänster	2,5	2,5	3,4	3,7	3,7
1500	Utjämningsavgift	21,3	20,5	18,4	18,4	18,4
1600	Betalningsdifferenser	15,1	-22,4	-7,0	-7,9	-8,5
2000	Inkomster av statens verksamhet	37,5	33,3	48,3	34,4	34,3
varav	2411 Inkomster av statens aktier	8,9	6,4	18,0	5,6	5,3
3000	Inkomster av försåld egendom	11,2	45,0	45,0	35,0	15,0
varav	3312 Övriga inkomster av försåld egendom	11,2	45,0	45,0	35,0	15,0
4000	Återbetalning av lån	2,9	3,1	2,7	2,6	2.6
5000	Kalkylmässiga inkomster	5,2	5,3	5,3	5,2	5,2
6000	Bidrag m.m. från EU	9,6	9,6	8,9	8,6	8,9
7000	Extraordinära medel från EU	0,3	0,0	0,0	0,0	0.0
Statsbudgetens totala inkomster		7(76,3	745,5	761,5	758,7	767,9

123

PROP. 1998/99:100

I samband med det nya uppbördsförfarandet,
som infördes 1998, tillkommer ytterligare en
komplikation. Eftersom inbetalningar inte som
tidigare är knutna till en viss typ av skatt går det
inte att särskilja vilken skatt som den skattskyl-
dige egentligen har betalat. Därför är det inte in-
betalda preliminärskatter som redovisas på titlar-
na, utan de skatter som de skattskyldiga
redovisar på sin uppbördsdeklaration. Om betal-
ningen avviker från de deklarerade beloppen re-
dovisas denna skillnad på inkomsttiteln Betal-
ningsdifferenser. Samma problem uppstår även vid
redovisningen av kvarstående skatter. Tidigare
redovisades den inbetalda kvarskatten på titeln,
medan det i nuvarande system är skillnaden mel-
lan den vid taxeringen fastställda slutliga skatten
och av arbetsgivaren avdragen preliminär skatt
som redovisas på titeln. Detta innebär att titelns
inkomster ökar, trots att någon inbetalning inte
har skett. Även denna skillnad, mellan det inbe-
talda beloppet och det debiterade, redovisas på
titeln Betalningsdifferenser. Redovisningsord-
ningen innebär att vissa titlar redovisar ett mel-
lanting av intäkt och inkomst medan andra en-
dast redovisar inkomster. Statsbudgetens totala
inkomster blir däremot alltid kassamässigt redo-
visade eftersom även betalningsdifferenser ingår.

6.3.2 Skatter m.m.

Miljarder kronor	Utfall 1998	Prognos
Miljarder kronor	Utfall 1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell	639.7	649,2	651,4	672,8	701,8
beräkning
Diff. BP	22.0	18,6	0,6	-4,0

Statsbudgetens totala skatteinkomster år 1998
blev 22,0 miljarder kronor högre än vad som be-
räknades i budgetpropositionen. Orsaken är bl.a.
att lönesumman och realisationsvinsterna blev
högre än tidigare beräknat. I avsnitt 6.4 presente-
ras en mer utförlig uppföljning av 1998 års skat-
teinkomster. Under prognosperioden 1999-2002
beräknas inkomstökningen bli något lägre åren
1999 och 2000 jämfört med åren 2001 och 2002.
Den relativt svaga utvecklingen år 1999 och 2000
beror främst på betalningsförskjutningar och re-
gelförändringar.

För många inkomsttitlar överensstämmer den
periodiserade skatten i stort sett med den
kassamässiga. Det som skiljer är att uppbörden
sker med en månads eftersläpning. Denna redo-

visning gäller för flertalet inkomsttitlar under
Skatt på varor och tjänster, Övriga inkomstskatter
och Övrig skatt på egendom. Den kassamässiga
fastighets- och förmögenhetsskatten är den peri-
odiserade skatten två år tillbaka i tiden. Dessa
skatter ingår i den samordnade uppbörden och
omförs från inkomstskattetitlarna andra året ef-
ter inkomståret. För de skatter som redovisas
över skattekontot är redovisningen speciell, var-
för de kommenteras nedan. En ytterligare skill-
nad mellan de periodiserade skatterna och de
kassamässiga är att tillkommande, restituerade,
indrivna och restförda skatter ingår i den
kassamässiga redovisningen men inte i den peri-
odiserade. Tillkommande skatter och restitu-
tioner beror på omprövningsbeslut av tidigare års
taxeringar.

1111 - Fysiska personers inkomstskatt

Miljarder kronor	Prognos /Utfall 1998	Prognos
Miljarder kronor	Prognos /Utfall 1998	1999	2000	2001	2002
Periodiserad	46,2	37,1	39,7	45,1	47,9
redovisning
Kassamässig	39,8	56.1	34,2	39,8	48,7
redovisning

I den periodiserade redovisningen utgörs fysiska
personers inkomstskatt av nettot av statlig in-
komstskatt på förvärvs- och kapitalinkomster,
medgivna skattereduktioner samt skattetillägg
m.m. På titeln inbetalas emellertid även kommu-
nal inkomstskatt, allmän pensionsavgift, egenfö-
retagaravgifter, fastighets-, förmögenhets- och
mervärdesskatt. Alla dessa skatter utom kom-
munalskatten omförs till andra inkomsttitlar på
statsbudgeten. Allmän pensionsavgift och egen-
företagaravgifter omförs preliminärt under in-
komståret med slutreglering två år senare. Mer-
värdesskatten omförs året efter inkomståret
medan övriga skatter omförs andra året efter in-
komståret. Kommunalskatten utbetalas med ett
preliminärt belopp, som fastställs i december året
innan inkomståret, medan en slutreglering görs
andra året efter inkomståret. Skillnaden mellan
de kassamässiga och periodiserade skatterna re-
dovisas i tabell 6.9.

124

PROP. 1998/99:100

Tabell 6.9 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad
skatt - Fysiska personers inkomstskatt__________________

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002
Skillnad mellan kassamässig och periodiserad skatt	-6,3	19,0	-5,5	-5,3	0,8
varav omföringar	-0,6	0,1	0,7	4,5	5,1
varav kommunal- skatt	7,1	8,0	-3,9	-3,9	0,6
varav betalnings- förskjutningar	■9,5	14,1	0,3	-3.2	-1,3
varav övrigt	-3,4	-3,2	-2,6	-2,7	-3,5

En förklaring till skillnaden mellan den
kassamässiga och periodiserade skatten är att
storleken på de skatter som omförs varierar mel-
lan åren. Omföringarna påverkar titeln positivt
samtliga prognosår. Kommunalskatterna påver-
kar inkomsttiteln positiv åren 1998 och 1999,
medan slutregleringen av 1998 och 1999 års
kommunalskatter påverkar titeln negativt åren
2000 och 2001

De betalningsförskjutningar som kvarskatt
och överskjutande skatt ger upphov till är en an-
nan förklaring till skillnaden. Under varje bud-
getår debiteras skatter på titeln som avser tidigare
år, samtidigt som en del av den periodiserade
skatten för budgetåret debiteras nästa år. Den
stora betalningsförskjutningen 1999 beror på att
en del av kvarskatten avseende inkomståret 1998
debiteras titeln i december 1999. I posten övrigt
ingår restitutioner och tillkommande skatt. Aven
restförda skatter ingår i posten övrigt åren 1998
och 1999. Från och med år 2000 redovisas rest-
förda skatter däremot på titeln Betalningsdiffe-
renser.

1121 - Juridiska personers inkomstskatt

Miljarder kronor

Prognos Prognos

/Utfall ________________________________________________________

	1998	1999	2000	2001	2002
Periodiserad	58,8	66,6	65,1	65,6	70,6
redovisning
Kassamässig	68,3	74,9	68,9	70,3	73,0

redovisning

I den periodiserade redovisningen utgörs juri-
diska personers inkomstskatt av inkomstskatt
och avkastningsskatt. På titeln inbetalas emeller-
tid även fastighetsskatt, särskild löneskatt, för-

mögenhetsskatt och mervärdesskatt. Dessa
skatter omförs till respektive titel två år senare,
förutom mervärdesskatten som omförs ett år se-
nare. Juridiska personers inkomstskatt är högre
kassamässigt än periodiserat för samtliga progno-
sår. Denna skillnad visas i tabell 6.10.

Tabell 6.10 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad
skatt - Juridiska personers inkomstskatt___________________

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002
Skillnad mellan	9,5	8,3	3,8	4,8	2,4
kassamässig och
periodiserad skatt
varav omföringar	5,3	-0,4	-0,4	3,6	4,1
varav betalnings-	4,7	7,2	3,3	-0,3	-3,3
förskjutningar
varav övrigt	-0,5	1,5	1,0	1,5	1,6

Åren 1998, 2001 och 2002 är summan av fastig-
hetsskatt, särskild löneskatt, förmögenhetsskatt
och mervärdesskatt högre än de belopp som
omförs från titeln. Åren 1999-2000 råder det
omvända förhållandet. Betalningsförskjutningar
påverkar titeln positivt åren 1998-2000. Detta
beror på att ökningstakten av den periodiserade
skatten planar ut. Vidare förklaras skillnaden
mellan periodiserad och kassamässig skatt av till-
kommande skatt, restitutioner och restförda
skatter.

1200 - Socialavgifter och allmän
pensionsavgift

Miljarder kronor

Prognos Prognos

/Utfall _______________________________________________________

	1998	1999	2000	2001	2002
Periodiserad	217,2	234,4	242,0	251,2	260,8
redovisning
Kassamässig	210,9	230,4	241,4	250.7	260,2
redovisning

De periodiserade intäkterna på titeln består av
arbetsgivaravgifter, särskild löneskatt, allmän
pensionsavgift och egenföretagaravgifter minus
nedsatta avgifter samt omföringar till ålderspen-
sionssystemet. De kassamäsiga inkomsterna är
lägre än de periodiserade samtliga prognosår. I
tabell 6.11 visas skillnaden mellan kassamässig
och periodiserad skatt samt olika faktorers bety-
delse för differensen.

125

PROP. 1998/99:100

Tabell 6.11 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad
skatt - Socialavgifter________________________________________

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002
Skillnad mellan	-5,9	-4,0	-0,6	-0,5	-0,6
kassamässig och
periodiserad skatt
varav omföringar	-3,0	-2,7	-0,9	-1,1	-1,1
varav betalnings-	-3,7	-1,0	04	0,2	0,1
förskjutningar
varav utbetalningar	0,8	-0,3	-0,1	04	04

Egenföretagarnas avgifter och den särskilda löne-
skatten omförs från titlarna fysiska och juridiska
personers inkomstskatt med två års efter-
släpning. År 1999 förklarar dessa omföringar 2,7
miljarder kronor. Betalningsförskjutningar, som
att arbetsgivaravgifterna debiteras med en må-
nads fördröjning, förklarar ytterligare en miljard
kronor. Slutligen framgår att utbetalningar till
pensionssystemet kan skilja sig åt periodiserat
och kassamässigt. År 1999 förklarar dessa utbe-
talningar 0,3 miljarder kronor av differensen.

År 1999 beräknas bruttoinkomsterna till 339,8
miljarder kronor och utgifterna i form av omfö-
ring av medel till pensionssystemet till 109,4
miljarder kronor. Nettoinkomsterna uppgår så-
ledes till 230,4 miljarder kronor.

1411 - Mervärdesskatt

Miljarder kronor

Prognos Prognos

/Utfall ________________________________________________________

	1998	1999	2000	2001	2002
Periodiserad	160,2	166,8	173,4	179,9	186,9
redovisning
Kassamässig	162,6	165,4	172,0	178,4	185,4
redovisning

Skillnaden mellan den periodiserade mervärdes-
skatten och den på statsbudgeten redovisade
mervärdesskatten förklaras i huvudsak av omfö-
ringar och betalningsförskjutningar. Mervärdes-
skatt som deklareras i fysiska och juridiska per-
soners inkomstdeklarationer omförs till
inkomsttiteln med ett års eftersläpning. Betal-
ningsförskjutningar består i att mervärdesskatten
deklareras drygt en månad efter aktivitetsmåna-
den. Den periodiserade skatten är högre än den
kassamässiga för samtliga prognosår. I tabell 6.12
redovisas skillnaden fördelad på olika faktorers
betydelse.

Tabell 6.12 Skillnad mellan kassamässig och periodiserad
skatt - Mervärdesskatt _______

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002
Skillnad mellan	2,4	-1,3	-14	-1,5	-1,5
kassamässig och
periodiserad skatt
varav omföringar	4,1	-0,3	-0,3	-0,3	-0,3
varav betalnings-	-1,6	-1,1	-1,1	-1,2	-1,2

förskjutningar

Bortsett från 1998 är effekten av omföringar ne-
gativ för samtliga år. Tidpunkten för omföringar
av mervärdesskatt från inkomsttitlarna juridiska
och fysiska personers inkomstskatt ändrades un-
der 1998. Tidigare gjordes omföringen i juni må-
nad andra året efter inkomståret, medan de nu
omförs i december året efter inkomståret. Under
1998 omfördes således mervärdesskatt avseende
både inkomståret 1996 och 1997. Effekten av
betalningsförskjutningar är positiv för 1998 och
negativ för resterande år.

1600 - Betalningsdifferenser

Miljarder kronor

Utfall Prognos________________________________________

	1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell	15,1	-22,4	-7,0	-7,9	-8,5
beräkning
Diff. BP	13,9	■4,9	-1,3	-2,0

Inkomsttiteln Betalningsdifferenser har av natur-
liga skäl ingen motsvarighet i den periodiserade
redovisningen. På denna titel bokförs de skulder
respektive fordringar som den skattskyldige har
gentemot staten. Om de debiterade skatterna är
större än inbetalningarna uppkommer en negativ
betalningsdifferens medan en positiv differens
uppkommer vid det motsatta förhållandet. Detta
innebär att titeln uppvisar stora variationer mel-
lan både enskilda månader och år. Utfallet för
1998 var 15,1 miljarder kronor och förklaras av
stora egna inbetalningar av preliminär skatt, in-
betalda, men ej bokförda, skatter samt av bok-
förd, men ej utbetald, negativ mervärdesskatt.
Budgetåret 1999 påverkas titeln dels av utbetal-
ningar av överskjutande skatter, dels av att kvar-
stående skatter, som debiteras fysiska och juri-
diska personers inkomsttitlar, enbart till viss del
kommer att betalas under 1999. Av beloppet om
22 miljarder kronor avser drygt tolv miljarder
kronor fysiska personer och drygt sex miljarder

126

PROP. 1998/99:100

kronor juridiska personer. De följande åren
minskar det negativa beloppet till 7—8 miljarder
kronor och utgörs av restförda skatter samt be-
talningsförskjutningar.

I jämförelse med beräkningen till budgetpro-
positionen har den negativa betalningsdifferen-
sen 1999 ökat med fem miljarder kronor, vilket
bl.a. beror på en upprevidering av fysiska perso-
ners realisationsvinster. Betalningen av den öka-
de skatten sker som egna inbetalningar och görs
dels i december, dels under våren året efter in-
komståret. Förändringen de följande åren är ock-
så en följd av ökade skatter som inte preliminär-
beskattas.

6.3.3 Övriga inkomster

2000 - Inkomster av statens verksamhet

Miljarder kronor

Utfall Prognos________________________________________

	1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell	37,5	33,3	48,3	34,4	34,0
beräkning
Diff. BP	-1,8	1,1	11,5	0,5

Inkomsttitlar med de största inkomsterna är
Riksbankens inlevererade överskott, Inlevererat
överskott från AB Svenska Spel, Inkomster av sta-
tens aktier och Finansieringsavgift från arbetslös-
hetskassor. Den stora ökningen år 2000 beror på
att Stattum AB beräknas leverera in en aktieut-
delning om tolv miljarder kronor, vilken härrör
från försäljningen av det statliga aktieinnehavet i
Pharmacia & Upjohn. Under följande prognosår
beräknas inkomsterna från utdelningar minska,
vilket beror på planerade försäljningar. År 2000
påverkas även av att Riksbankens inlevererad
överskott beräknas uppgå till 11,6 miljarder
kronor, vilket är en ökning med fyra miljarder
kronor jämfört med år 1999.

Tabell 6.13 Riksbankens inlevererade överskott

Miljarder kronor

År Nettoresultat Inlevererat

överskott

1993	22,7
1994	■12,5
1995	23,4
1996	13,7
1997	10,9
1998	12,2	9,3
1999	Antaget 12,2	7,6
2000	Antaget 12,2	11,6
2001	Antaget 12,2	9,8
2002		9,5

Not: Nettoresultat beräknas som resultat före bokslutsdispositioner exklusive valutakurseffekt.

För att minska variationen i inleveranserna skall
80 procent av Riksbankens genomsnittliga netto-
resultat den senaste femårsperioden ligga till
grund för inleveransen. I tabell 6.13 redovisas
Riksbankens nettoresultat för åren 1993 till 1998.
För åren 1999-2001 antas nettoresultatet uppgå
till samma belopp som för 1998. Av tabellen
framgår att ökningen av inlevererat överskott
mellan 1999 och 2000 beror på en kraftig ökning
av Riksbankens nettoresultat mellan 1994 och
1995.

3000 - Inkomster av försåld egendom

Miljarder kronor

Utfall Prognos________________________________________

	1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell	11,2	45,0	45,0	35,0	15,0
beräkning
Diff. BP	-11,1	30,0	36,0	35,0

Försäljningar av statligt aktieinnehav beräknas
under prognosperioden uppgå till totalt 140 mil-
jarder kronor. Fördelningen över åren är mer en
plan än en reell prognos. Det är mycket svårt att
uppskatta det exakta beloppet och när i tiden
försäljningarna kommer att ske.

4000 - Återbetalning av lån

Miljarder kronor	Utfall 1998	Prognos 1999	2000	2001	2002
Aktuell	2,9	3,1	2,7	2,6	2,6
beräkning
Diff. BP	0,0	0,0	0,0	-0,2

127

PROP. 1998/99:100

Återbetalning av lån beräknas till 3,1 miljarder
kronor år 1999 och avser återbetalning av äldre
studielån. Kapitalbehållningen var 30,1 miljarder
kronor 31 december 1998. Eftersom Centrala
Studiestödsnämndens finansiering av lånemedel
från och med 1989 sker via upplåning i Riks-
gäldskontoret påverkar återbetalningarna av de
nya lånen inte inkomsterna på statsbudgeten.

5000 - Kalkylmässiga inkomster

Miljarder kronor	Utfall 1998	Prognos
Miljarder kronor	Utfall 1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell	5,2	5,3	5,3	5,2	5,2
beräkning
Diff. BP	0,0	0,0	0,0	-0,1

Kalkylmässiga inkomster utgörs till största delen
av premier för statlig tjänstepensionering och
särskild löneskatt på pensionskostnader.

6000 - Bidrag m.m. från EU

Miljarder kronor

	Utfall 1998	Prognos
	Utfall 1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell	9,6	9,6	8.9	8,6	8,9
beräkning
Diff. BP	-0,1	-0,7	-0,7	-0,7

Bidrag m.m. från EU beräknas till 9,6 miljarder
kronor år 1999 och beräknas därefter minska till
8,9 miljarder kronor. Huvudorsaken till minsk-
ningen är att bidraget från EG:s jordbruksfonds
garantisektion antas minska. Den främsta orsa-
ken till detta är att konsekvenserna av Agenda
2000 inte har kunnat beaktats i prognosen. Re-
dan nu kan dock sägas att Agenda 2000 kommer
att innebära ett ökat bidrag till Sverige från EG-
budgeten.

7000 - Extraordinära medel från EU

Inkomsterna avser infasningsbelopp med anled-
ning av Sveriges medlemskap i EU. Den sista
återbetalningen gjordes i december 1998.

6.4 Uppföljning av statsbudgetens
inkomster 1998

Statsbudgetens totala inkomster för år 1998 blev

706,3 miljarder kronor, vilket är 30,3 miljarder
kronor högre än vad som beräknades till budget-
propositionen för 1998 som gjordes hösten 1997.

1000 Skatter m.m.

Utfallet blev 639,7 miljarder kronor, vilket är en
ökning med 37,7 miljarder kronor jämfört med
beräkningen till statsbudgeten.

Fysiska personers inkomstskatt

Fysiska personers inkomstskatt blev 5,7 miljar-
der kronor högre än i statsbudgeten. Med hänsyn
tagen till de betalningar som redovisas på titeln
Betalningsdifferenser blev utfallet 14,5 miljarder
kronor högre. Inkomsterna blev drygt 18 miljar-
der kronor högre medan utgifterna blev knappt 4
miljarder kronor högre än beräknat. De ökade
inkomsterna beror dels på ett högre utfall vad
gäller utbetalda löner, dels på högre inkomster
från realisationsvinster. Mellan 1997 och 1998
ökade lönerna med 49 miljarder kronor jämfört
med 37 miljarder kronor i beräkningen till bud-
getpropositionen. De ökade lönerna medförde
högre preliminärskatter om 4-5 miljarder kronor.
Vad avser realisationsvinster är både utfallet för
1997 och prognosen för 1998 närmare 30 miljar-
der kronor högre i nuvarande beräkning. Den
högre prognosen motsvarar 9 miljarder kronor i
ökade skatter, vilket har ökat både de egna inbe-
talningarna av preliminär skatt och fyllnadsinbe-
talningarna för 1998. De högre utbetalningarna
avser omföringar av mervärdesskatt. Under 1998
beslutades att omföringar av mervärdesskatt skall
göras i december året efter inkomståret istället
för som tidigare i juni andra året efter in-
komståret. Den ändrade tidpunkten för omfö-
ringar medförde att det under 1998 gjordes två
omföringar av mervärdesskatt, dvs. för både in-
komståret 1996 och 1997.

Juridiska personers inkomstskatt

Juridiska personers inkomstskatt blev 10,4 mil-
jarder kronor högre än i statsbudgeten. Större
delen förklaras av högre fyllnadsinbetalningar,
främst beroende på att inkomstskatten och av-
kastningsskatten 1997 blev 4,8 respektive 1,1
miljarder kronor högre än beräknat. RSV:s debi-

128

PROP. 1998/99:100

tering av preliminärskatt blev dessutom 3,2 mil-
jarder kronor högre än beräknat.

Socialavgifter

Inkomsterna från socialavgifter år 1998 blev cirka

2,1 miljarder kronor högre än i statsbudgeten.
Den största delen förklaras av ett för lågt anta-
gande om avgiftsunderlagets utveckling medan
en mindre del beror på att egenföretagarnas av-
gifter, den särskilda löneskatten och den allmän-
na pensionsavgiften blev högre än tidigare beräk-
nat.

Mervärdesskatt

Inkomster från mervärdesskatt blev 7,7 miljarder
kronor högre än i statsbudgeten. Tidigarelagda
omföringar från fysiska och juridiska personers
inkomstskatt förklarar 4,9 miljarder kronor. Pri-
vat konsumtion har sedan beräkningen till stats-
budgeten reviderats ned med 1,5 procentenheter.
Trots detta blev inkomsterna högre än beräknat.
Detta förklaras av tre faktorer; en högre andel
högbeskattade varor och tjänster inom privat
konsumtion, ökade inbetalningar av mervärdes-
skatt från kommunsektorn samt en reviderad be-
räkning av avdragsförbudet för bilar.

Tobaksskatt

Utfallet blev cirka en miljard kronor lägre än i
statsbudgeten. De båda skattehöjningarna på to-
bak under 1997 minskade skattebasen, dels ge-
nom ökad gränshandel och smuggling, dels ge-
nom ändrade rökvanor.

Alkoholskatt

För de sammanlagda inkomsterna från alkohol-
skatt blev utfallet cirka en miljard kronor lägre än
i statsbudgeten. En stor del av detta, närmare 0,8
miljarder kronor, förklaras av lägre inkomster än
prognostiserat från skatt på öl. Den 1 januari
1997 ändrades ölbeskattningen och det medförde
lägre inkomster på grund av en lägre skattesats på
starköl. Dessutom minskade inkomsterna då öl
med en alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent
efter skatteändringen inte längre beskattas. Båda
dessa effekter underskattades i prognosen.

Energiskatt

Utfallet för de skatter som redovisas under titeln
energiskatt blev 1,1 miljarder kronor lägre än i
statsbudgeten. I likhet med 1997 har 1998 varit
varmare än ett normalår. Det lägre utfallet beror
dock främst på lägre inkomster än förväntat från
energi- och koldioxidskatt på bensin, vilket för-

klarar 0,9 miljarder kronor. Bensinförbrukningen
minskade under 1998 med 2,6 procent jämfört
med 1997, istället för att som antogs i prognosen
till statsbudgeten öka med 1,2 procent.

Skatt på avfall

I statsbudgeten förutsattes införande av en av-
fallsskatt per den 1 juli 1998. Prognosen om 0,3
miljarder kronor innebar en kvartalsuppbörd. Ny
införandetidpunkt beräknas bli den 1 januari år
2000.

2000 Inkomster av statens verksamhet

Utfallet för inkomster av statens verksamhet
blev 37,5 miljarder kronor, vilket är 2,3 miljarder
kronor lägre än i statsbudgeten. De lägre in-
komsterna förklaras till största delen av minska-
de utdelningsinkomster från Securum AB och till
en mindre dél av ett lägre inlevererat överskott
från Riksbanken.

3000 Inkomster av försåld egendom

Utfallet för inkomster av försåld egendom blev
11,2 miljarder kronor, vilket är 3,8 miljarder kro-
nor lägre än i statsbudgeten. Uteblivna försälj-
ningar förklarar de lägre inkomsterna.

6000 Bidrag m.m. från EU

Bidrag m.m. från EU blev 1,4 miljarder kronor
lägre än i statsbudgeten. En del av differensen
förklaras av att exportbidragen och bidrag från
EG:s socialfond blev lägre än beräknat.

6.5 Skattekvot

Skattekvoten visar förhållandet mellan det totala
skatteuttaget och BNP. Det finns flera olika de-
finitioner av skattekvoten och i regel är de inter-
nationellt bestämda. Den skattekvot som pre-
senteras i finansplanen är beräknad i enlighet
med nationalräkenskapernas (NR:s) definition,
som i sin tur följer FN:s rekommendationer.
Enligt nationalräkenskaperna beräknas kvoten
utifrån de skatter som betalas under ett visst år.
En skattekvot beräknad utifrån de periodiserade
skatterna visar istället hur stor del av årets BNP

5 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 100

129

PROP. 1998/99:100

som det offentliga tar i anspråk för skatter. Den-
na kvot är oberoende av när i tiden den skatt-
skyldige väljer att betala sin skatt, vilket inte är
fallet med den skattekvot som beräknas i enlig-
het med NR:s definition. En skatteändring för
ett visst år påverkar den periodiserade skatte-
kvoten för samma år medan detta inte behöver
vara fallet vid beräkningen av NR:s skattekvot.

Andelen skattepliktiga transfereringar varierar
mycket mellan länderna inom OECD. Ett alter-
nativ vid internationella jämförelser är därför att
exkludera skatter på offentliga transfereringar vid
beräknig av skattekvoten. Som framgår av tabell
6.14 tillhör Sverige den grupp av länder inom
OECD som har en hög andel skattepliktiga
transfereringar. Om skatten på offentliga transfe-
reringar exkluderas kommer den uppmätta skat-
tekvoten för Sveriges del att minska med i stor-
leksordningen 5-6 procentenheter.

Tabell 6.14 Skattepliktiga transfereringars inverkan på skattekvoten
Procent av BNP 0-0,5	0,5-3	5,0-6,0
Australien	Belgien	Danmark
Irland	Italien	Holland
UK	Norge	Sverige
USA	Tyskland

Källa: OECD.

I tabell 6.15 redovisas skattekvoten för perioden
1997-2002 dels enligt NR:s definition, dels be-
räknad utifrån de periodiserade skatterna. Dess-
utom redovisas den periodiserade skattekvoten
exklusive skatt på offentliga transfereringar och
den frivilliga delen av kyrkoskatten. Vid beräk-
ningen av skattekvoten skall även vissa avgifter,
som inte ingår i redovisningen av de periodisera-
de skatterna, läggas till. Till dessa hör bland annat
bankgarantiavgifter och avgifter till kärnbräns-
lefonden. I samtliga nedan redovisade skatte-
kvoter ingår de ovan nämnda avgifterna.

Tabell 6.15 Skattekvot enligt nationalräkenskaperna (NR)
och periodiserad skattekvot______________________________

Procent

	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Skattekvot enl. NR	54,2	56,1	56,0	55,2	55,3	55,1
Periodiserad
skattekvot	54,2	55,3	55,4	55,1	55,1	55,0
Periodiserad skattekvot exkl. skatt på trans- fereringar m.m.	49,2	50,2	50,3	50,2	50,2	50,1

130

Utgiftstak och utgifts-
ramar åren 2000-2002

PROP. 1998/99:100

7 Utgiftstak och utgiftsramar åren

2000-2002

7.1 Utgiftstak för staten

Regeringens förslag: Utgiftstaket för staten in-
klusive ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten fastställs till 810 miljarder kronor
för år 2002.

De budgetpolitiska målen innebär att statens ut-
gifter skall rymmas inom de av riksdagen beslu-
tade utgiftstaken och att det finansiella sparandet
i den offentliga sektorn skall visa ett överskott på
i genomsnitt 2 procent av BNP över en kon-
junkturcykel.

Utgiftstaket för staten är fördelat på 26 ut-
giftsområden (nr 1-25 samt 27), ålderspensions-
systemet vid sidan av statsbudgeten, minskning
av anslagsbehållningar samt en budgeteringsmar-
ginal. Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
ingår inte i utgiftstaket. Statsskuldsräntorna ex-
kluderas på grund av att regeringen endast i be-
gränsad utsträckning kan påverka ränteutgifter-
na. Ålderspensionssystemet vid sidan av stats-
budgeten består från och med år 1999 av delsek-
torerna AP-fonden och premiepensionssyste-
met. Minskning av anslagsbehållningar ingår som
en post under utgiftstaket, vilket innebär att den
är medräknad i saldot både för statsbudgeten och
för de offentliga finanserna. I denna proposition
föreslås ett utgiftstak för år 2002 samt en preli-
minär fördelning av utgifterna på utgiftsområden
för åren 2000 t.o.m. 2002.

Våren 1996 beslutade riksdagen för första
gången om ett utgiftstak för staten. Utgiftstaket

var treårigt och gällde för åren 1997-1999. Våren
1997 beslutade riksdagen om utgiftstaket för år
2000 och våren 1998 om utgiftstaket för år 2001.
Med anledning av det reformerade pensionssys-
temet beslutade riksdagen hösten 1998 om en
teknisk justering av utgiftstaken för åren 1999—
2001. Riksdagen har fastställt utgiftstaket för
staten till 761 miljarder kronor för år 2000 och
786 miljarder kronor för år 2001. Vid varje beslut
om ett statligt utgiftstak har riksdagen även god-
känt en beräkning av de offentliga utgifterna.
Utgiftstaket för den offentliga sektorn omfattar
utgiftstaket för staten samt den beräknade ut-
giftsnivån för kommunerna reducerat för trans-
aktioner mellan stat, kommuner och ålders-
pensionssystemet.

Utgiftstaket för staten är av central betydelse
för att tydliggöra behovet av prioriteringar mel-
lan olika utgiftsområden. Oförmåga att prioritera
leder till att ekonomin överansträngs, vilket i sin
tur kan leda till inflation och underskott i ett
första skede och åtstramning och arbetslöshet i
ett andra skede. Vidare ger utgiftstaket för staten
den ekonomiska politiken större trovärdighet
och budgetpolitiken en långsiktig inriktning med
hög förutsägbarhet. På grund av den fortgående
internationaliseringen av den svenska ekonomin
kan det också vara svårt att finansiera en okont-
rollerad utgiftsutveckling med ett högre skat-
teuttag. Utgiftstaket underlättar därför möjlig-
heten att uppnå målet för finansiellt sparande i
den offentliga sektorn.

För åren 2000-2001 ligger de tidigare besluta-
de utgiftstaken fast på 761 respektive 786 miljar-
der kronor. För år 2002 föreslås ett utgiftstak på
810 miljarder kronor. Utgiftstaket som andel av

133

PROP. 1998/99:100

BNP beräknas minska från 40,7 procent år 1999
till 39,6 procent år 2001. Förslaget till utgiftstak
för år 2002 innebär att utgiftstaket detta år be-
räknas uppgå till 39,1 procent av BNP. Utgift-
staket ökar realt med i genomsnitt 0,8 procent
per år under perioden 1999-2002.¹

7.2 Preliminär fördelning på
utgiftsområden

Regeringens förslag: Den preliminära fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för budgetåren
2000-2002 godkänns som riktlinje för regering-
ens budgetarbete.

I budgetpropositionen för 1999 presenterades en
preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsom-
råden för åren 2000 och 2001. Regeringen före-
slår nu en reviderad preliminär fördelning av ut-
gifterna för dessa år samt en preliminär
fördelning för år 2002. Förslaget till utgiftsramar
för åren 2000-2002 samt differenser i förhållande
till de preliminära ramarna i budgetpropositionen
för 1999 redovisas i tabell 7.1.

Förslaget till utgiftsramar för år 2002 baserar
sig i normalfallet på föreslagna ramar för år 2001
som räknas upp med relevant prisindex. Beräk-
ningarna av fördelningen av utgifterna på ut-
giftsområden för åren 2000 - 2002 är baserade på
nu kända förutsättningar vad avser den ekono-
miska utvecklingen, volymutvecklingen och ef-
fekten av gällande regelsystem och skall därför
betraktas som preliminära. Inför budgetproposi-
tionen för 2000 kan vissa justeringar, främst av
teknisk karaktär, komma att göras. Beräkningen
av s.k. pris- och lönekänsliga anslag kan komma
att justeras med hänsyn till nya antaganden om
den ekonomiska utvecklingen.

¹ Fastprisberäkning med implicitprisindex för statlig konsumtion och
investeringar och med KPI för utgiftstakets övriga delar.

134

PROP. 1998/99:100

Tabell 7.1 Preliminär fördelning på utgiftsområden

Miljoner kronor

Differens mot budget-
propositionen

		2000	2001	2002	2000	2001
U0 1	Rikets styrelse	4 215	4 483	4 629	•48	-70
U0 2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	1489	1528	1579	5	-53
U0 3	Skatteförvaltning och uppbörd	5 770	5 837	5 919	-68	-88
U0 4	Rättsväsendet	22 143	22 377	22 707	-32	-190
U0 5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2 828	2 858	2 889	-67	-73
U0 6	Totalförsvar	44 857	44 527	43 538	-584	-700
U0 7	Internationellt bistånd	12 458	13 298	13164	-431	-571
U0 8	Invandrare och flyktingar	4 217	4 431	3 885	-18	-23
U0 9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	25351	26 271	26 299	880	1506
U0 10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	86878	86 936	88 006	5 781	3 636
U0 11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	33 445	32 632	32 042	-308	-846
U0 12	Ekonomisk trygghet för familj och barn	43 468	46 208	46 715	887	586
U0 13	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	31917	30 276	29 569	5 433	6 213
U0 14	Arbetsmarknad och arbetsliv	45 473	45 609	45 930	-3 408	-1798
U0 15	Studiestöd	22 136	24161	24 509	■1605	-1 192
U0 16	Utbildning och universitetsforskning	30824	34 777	37 041	420	2 908
U0 17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	7 524	7 626	7 806	-72	-97
U0 18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggand	16 270	13 049	11283	-1 031	-652
U0 19	Regional utjämning och utveckling	2 675	3 336	2 693	0	-1
U0 20	Allmän miljö- och naturvård	1670	1797	1986	206	205
U0 21	Energi	1196	1914	1729	-245	199
U0 22	Kommunikationer	25 260	24 674	25 001	-1339	-915
U0 23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	12 725	13 203	13 222	-429	35
U0 24	Näringsliv	3 011	2 945	2 903	174	-21
U0 25	Allmänna bidrag till kommunerna	102 217	104 697	106 317	-2 870	-2 570
U0 26	Statsskuldsräntor m.m.	77405	73 089	52 917	405	909
UO27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	19 435	21454	22 269	-1921	-647
	Minskning av anslagsbehållningar	8 500	5 000	3 000	4 500	2 000
	Summa utgiftsområden	635 357	698 994	679 548	4216	7 692
	Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor	617 952	625 905	626 631	3811	6 783
	Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten	139 464	144 035	149 696	-950	-2 398
	Takbegränsade utgifter	757 416	769 940	776 327	2 860	4 385
	Budgeteringsmarginal	3 584	16 060	33 673	-2 860	-4 385
	Utgiftstak för staten	761 000	786 000	810 000	0	0

Det är flera faktorer som leder till reviderade ut-
giftsområdesramar jämfört med beräkningen i
budgetpropositionen för 1999. De nya satsningar
som regeringen redovisar i denna proposition är
medräknade. För att undvika ett överskridande
av utgiftstaket för år 2000 och för att målet om
ett finansiellt sparande i offentlig sektor på 2
procent av BNP år 2000 skall klaras, måste vissa

utgiftsreduktioner och senareläggningar av pla-
nerade projekt m.m. genomföras. I förslaget till
preliminära utgiftsramar har avdrag gjorts för de
utgiftsbegränsningar som presenteras i denna
proposition. Utgiftsramarna har även ändrats till
följd av reviderade makroekonomiska förutsätt-
ningar, förändrade antaganden om den demo-
grafiska utvecklingen och vissa andra volym-

135

PROP. 1998/99:100

faktorer samt reviderad pris- och löneomräkning.
I tabell 7.2 har förändringen av de takbegränsade
utgifterna för åren 2000 och 2001 jämfört med
beräkningen i budgetpropositionen för 1999 de-
lats upp på dessa faktorer.

Tabell 7.2 Förändring av takbegränsade utgifter mellan Budgetpropositionen för 1999 och 1999 års ekonomiska vårproposition till följd av förändrade förutsättningar, volymfaktorer m.m.
Miljarder kronor	2000	2001
Takbegränsade utg. i budgetprop. för 1999	754,6	765,6
Utgiftsreformer	2,4	7,8
Utgiftsminskningar p.g.a. regeländringar	-12,4	-11,2
Makroekonomiska förändringar	1,8	2,6
Slutlig pris- och löneomräkning	-2,0	-2,1
Volymeffekter inom Socialdep. områden	8,6	7,4
Minskning av anslagsbehållningar	4,5	2,0
Övrigt	-0,1	-2,2
Takbegränsade utgifter i vårprop. 1999	757,4	769,9

Nya satsningar och besparingar

Av redovisningen i avsnitt 4.3 framgår det att de
nya satsningar och besparingar m.m. som före-
slås för åren 2000-2001 sammantaget beräknas
minska de takbegränsade utgifterna med ca 8,0
miljarder kronor år 2000 och med ca 1,3 miljar-
der kronor år 2001. Ar 2002 innebär förändring-
arna i stället att de takbegränsade utgifterna ökar
med ca 11,0 miljarder kronor i förhållande till de
utgiftsnivåer som följer av befintliga regler. De
föreslagna satsningarna leder till utgiftsökningar
på 2,4 miljarder kronor, brutto, år 2000 och

7,8 miljarder kronor, brutto, år 2001.

Utöver effekterna på de takbegränsade utgif-
terna av de redovisade besparingarna kommer
regeringens förslag till förändring av utjämnings-
systemet för kommuner och landsting att med-
föra att de takbegränsade utgifterna minskar med
ca 2,1 miljarder kronor per år. Eftersom utjäm-
ningsavgiften och utjämningsbidraget minskar i
samma omfattning är förändringen statsfinansi-
ellt neutral.

De föreslagna besparingsåtgärderna och för-
slaget om förändring i nuvarande utjämnings-
system för kommuner och landsting leder sam-
mantaget till utgiftsminskningar på
12,4 miljarder kronor, brutto, år 2000 och

11,2 miljarder kronor, brutto, år 2001.

För åren 2000 och 2001 leder regelförändring-
ar till förändrade preliminära utgiftsramar för
främst följande utgiftsområden:

— Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och so-
cial omsorg: besparing på läkemedelsförmå-
nen och satsning på bland annat handikappa-
de,

— Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp: besparing genom
bl.a. förändrade regler för beräkning av sjuk-
penninggrundande inkomst och förändrad
antagandepoängsberäkning,

— Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn: besparing på underhållsstöd
och nya regler för beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst,

— Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och ar-
betsliv: minskade utgifter för arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder, delvis till följd av för-
slaget om anställningsstöd för arbetslösa med
långa inskrivningstider vid arbetsförmedling-
en, som leder till ett minskat behov av ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder, samt satsning
på lönebidrag och platsförmedling år 2000,

— Utgiftsområde 15 Studiestöd och 16 Utbild-
ning och universitetsforskning: besparing på
Kunskapslyftet 2000-2001 genom att kun-
skapslyftet i stort ligger kvar på samma nivå
som 1999 resten av perioden fram till och
med första halvåret 2002, vilket innebär att
den tidigare planerade utbyggnaden inte kan
komma till stånd. Satsning på högskoleplat-
ser, forskning, maxtaxa för barnomsorg, all-
män förskola och nytt studiestödssystem
m.m.,

— Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bo-
stadsförsörjning och byggande: besparing
på bl.a. räntebidrag och lokala investerings-
program samt satsning på byggforskning,

— Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och natur-
vård: satsningar inom framtidsområdet
Hållbara Sverige,

— Utgiftsområde 22 Kommunikationer: be-
sparing på bl.a. väghållning.

— Utgiftsramen för utgiftsområde 25 påverkas
dels av den föreslagna höjningen av det ge-
nerella statsbidraget fr.o.m. år 2001, dels av
att regeringens förslag till förändring i ut-
jämningssystemet för kommuner och
landsting minskar utgiftsramen. Utrymme
skapas för att fr.o.m. år 2001 stegvis ge-
nomföra en allmän förskola och maxtaxa i
barnomsorgen.

136

PROP. 1998/99:100

En beskrivning av förslagen till satsningar och
besparingar för åren 2000-2002 ges under re-
spektive utgiftsområde i avsnitt 7.4.

Makroekonomiska förändringar

I förslaget till utgiftsramar har hänsyn även tagits
till förändrade makroekonomiska förutsättningar
jämfört med vad som antogs i budgetpropositio-
nen för 1999. Totalt medför ändrade makroeko-
nomiska förutsättningar att de takbegränsade ut-
gifterna ökar med ca 1,8 miljarder kronor år 2000
och med ca 2,6 miljarder kronor år 2001 jämfört
med beräkningarna i budgetpropositionen för
1999 (se tabell 7.2).

Den öppna arbetslösheten beräknas nu bli 1,0
procentenheter högre år 2000 och 1,1 procen-
tenheter högre år 2001 jämfört med vad som
antogs i budgetpropositionen. Av främst denna
anledning beräknas utgifterna för utgiftsområde
13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet bli ca 5
miljarder kronor högre år 2000 och ca 6 miljarder
kronor högre år 2001.

Effekten på de takbegränsade utgifterna av
högre arbetslöshet motverkas delvis av bl.a. föl-
jade makroekonomiska faktorer.

Utgifterna för basbeloppsanknutna transfere-
ringar inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygg-
het vid sjukdom och handikapp, utgiftsområde

II Ekonomisk trygghet vid ålderdom och inom
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudge-
ten beräknas nu sammantaget bli ca 1 miljarder
kronor lägre år 2000 och ca 2,5 miljarder kronor
lägre år 2001 till följd av att prisbasbeloppet för
dessa år antas bli lägre jämfört med vad som an-
togs i budgetpropositionen för 1999.

Avgiften till Europeiska gemenskapen mins-
kar kraftigt år 2000 jämfört med beräkningen i
budgetpropositionen för 1999. Större delen av
denna minskning beror på att Sverige år 2000
förväntas erhålla en kompensation för det högre
avgiftsuttag år 1999 som beror på att kronan vid
årsskiftet 1998/99 blev svagare än tidigare beräk-
nat.

Slutligen beräknas bruttonationalinkomsten
åren 2000-2001 uppgå till ett lägre belopp i för-
hållande till vad som angavs i budgetpropositio-
nen för 1999. Detta medför att utgiftsramen för
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd blir lägre.

Slutligpris- och löneomräkning

Slutlig pris- och löneomräkning av förvaltnings-
kostnadsanslagen för år 2000 baserar sig på pris-
och löneutvecklingen mellan 1997 och 1998 in-
om den konkurrensutsatta sektorn. Löneutveck-

lingen har beräknats med utgångspunkt i löneut-
vecklingen inom tillverkningsindustrin. Den
slutliga pris- och löneomräkningen har medfört
en viss nedjustering av flertalet utgiftsområden
jämfört med de beräknade nivåer för åren 2000
och 2001 som presenterades i budgetpropositio-
nen för 1999. För åren 2001 och 2002 görs en
preliminär beräkning av löne- och prisökningen
på anslagen för förvaltningsändamål. Den slutliga
pris- och löneomräkningen minskar anslagsnivå-
erna med ca 2 miljarder kronor per år i förhållan-
de till beräkningen i budgetpropositionen för
1999. Nedrevideringarna av anslagen har framför
allt skett inom löneintensiva utgiftsområden.

Volymeffekter

Ändrade antaganden om den demografiska ut-
vecklingen och andra volymfaktorer inom Soci-
aldepartementets områden innebär att utgiftsra-
marna sammantaget ökar med ca 8,6 miljarder
kronor år 2000 och med 7,4 miljarder kronor år
2001.

I förhållande till vad som angavs i budgetpro-
positionen för 1999 beräknas utgifterna inom ut-
giftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg bli ca 1,7 miljarder kronor högre år 2000
och ca 2,5 miljarder kronor högre år 2001, främst
till följd att utgifterna för läkemedelsförmånen
förväntas bli högre på grund av större volymer
och dyrare läkemedel. Effekten på utgiftsramen
av dessa förändringar motverkas delvis av den fö-
reslagna besparingen på läkemedelsförmånen.

Förändrade volymer inom utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
medför att utgiftsramen höjs med ca 6,1 miljar-
der kronor år 2000 och med ca 4,4 miljarder kro-
nor år 2001, främst på grund av ökad sjukfrån-
varo.

Utgiftsramarna påverkas också av att vissa ti-
digare icke preciserade besparingar föreslås ge-
nomföras med mindre belopp än planerat. Detta
gäller t.ex. inom utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn där besparingen på
underhållsstödet nu föreslås uppgå till ett lägre
belopp än vad som beräknades i budgetproposi-
tionen för 1999.

Minskning av anslagsbehållningar

För att ta hänsyn till den möjlighet som myndig-
heter och regeringen har att föra över medel till
kommande budgetår ingår posten Minskning av
anslagsbehållningar under utgiftstaket. Denna
post är en prognos på användningen av tidigare
anslagna men ännu ej förbrukade medel. Myn-

137

PROP. 1998/99:100

digheternas förbrukning av anslagsbehållningar
är en osäker faktor i utgiftsberäkningen. Minsk-
ningen av anslagsbehållningarna bedöms bli ca

8,5 miljarder kronor år 2000, 5 miljarder kronor
år 2001 och 3 miljarder kronor år 2002. De an-
givna beloppen avser skillnaden mellan använd-
ningen av sparade medel från tidigare budgetår
och uppbyggandet av nytt anslagssparande.
Eventuellt utnyttjande av anslagkredit ingår ock-
så i de angivna beloppen för respektive år.

I budgetpropositionen för 1999 beräknades
minskningen av anslagsbehållningarna till 4 mil-
jarder kronor år 2000 och till 3 miljarder kronor
år 2001. Anledningen till att posten Minskning
av anslagsbehållningar nu revideras upp är bl.a.
att användningen av begränsningsbelopp för ut-
gifterna på vissa anslag år 1999 kan leda till en se-
nareläggning av anslagsförbrukningen (se avsnitt
5.3.1).

Förslaget till utgiftsramar och beräkningen av
utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten och av förbrukningen av an-
slagsbehållningarna innebär att de takbegränsade
utgifterna beräknas uppgå till 757,4 miljarder
kronor år 2000, 769,9 miljarder kronor år 2001
och 776,3 miljarder kronor år 2002. För år 2000
beräknas de takbegränsade utgifterna vara ca 2,9
miljarder kronor högre jämfört med beräkningen
i budgetpropositionen för 1999. För år 2001 be-
räknas de takbegränsade utgifterna nu vara ca 4,4
miljarder kronor högre.

7.3 Budgeteringsmarginal,
utnyttjande av saldoutrymme och
utgiftstak för offentlig sektor

7.3.1 Budgeteringsmarginalen och
saldoutrymmet

Den makroekonomiska utvecklingen och de
ekonomiska konsekvenserna av befintliga eller
beslutade regler kan bli annorlunda än de som
antas när ett utgiftstak fastställs. Eftersom ut-
giftstaket är nominellt och inte skall ändras till
följd av förändrade tillväxtförutsättningar skall
budgeteringsmarginalen utgöra en buffert mot
bl.a. högre prisnivå, lägre tillväxt och högre ar-
betslöshet. Budgeteringsmarginalen skall också
utgöra en buffert mot den osäkerhet som följer
av systemet med möjlighet till anslagssparande
och utnyttjande av anslagskredit. Budgeterings-
marginalen för det kommande budgetåret skall
rymma denna osäkerhet. Vad gäller de därpå föl-

jande budgetåren skall budgeteringsmarginalen
även omfatta utrymmen för framtida reformer på
budgetens utgiftssida. Budgeteringsmarginalen
får inte innebära att respekten för målen för fi-
nansiellt sparande i offentlig sektor minskar,
utan skall i första hand ge flexibilitet och därmed
förhindra revideringar av utgiftstaket. Budgete-
ringsmarginalen ingår inte i de tidigare redovisa-
de saldoberäkningama för staten och den offent-
liga sektorn. Ett ianspråktagande av budge-
teringsmarginalen försämrar därmed statens och
den offentliga sektorns finanser.

Budgeteringsmarginalen för år 1999 beräknas
uppgå till 1,2 miljarder kronor efter det att hän-
syn har tagits till föreslagna besparingsåtgärder
och beslutade begränsningsbelopp för vissa an-
slag (se avsnitt 5.3). Budgeteringsmarginalen för
år 2000 beräknas uppgå till ca 3,6 miljarder kro-
nor. Budgeteringsmarginalen för år 2000 beräk-
nas därmed vara 2,9 miljarder kronor mindre än
vad som angavs i budgetpropositionen för 1999.
Regeringen kommer att mycket noga följa ut-
giftsutvecklingen under åren 1999 och 2000 och
kommer att återkomma med åtgärder om dessa
marginaler inte visar sig vara tillräckliga.

För år 2001 är budgeteringsmarginalen be-
tryggande stor. Budgeteringsmarginalen beräk-
nas uppgå till 16,1 miljarder kronor, vilket är en
minskning med ca 4,4 miljarder kronor jämfört
med beräkningen i budgetpropositionen för

1999. Förslaget till utgiftstak för år 2002 i avsnitt

7.1 innebär att budgeteringsmarginalen för år
2002 beräknas uppgå till ca 34 miljarder kronor.

Ju längre fram i tiden det aktuella budgetåret
ligger desto större är osäkerheten rörande såväl
den makroekonomiska utvecklingen som effek-
terna av redan fattade beslut. Osäkerheten i be-
räkningarna ökar därför över tiden. Den budge-
teringsmarginal som krävs för att hantera
osäkerhet måste därför vara större längre fram i
tiden. Denna bedömningen gjordes även i 1996
års ekonomiska vårproposition där principerna
för budgeteringsmarginalen redovisades.

Regeringen har nyligen beslutat att tillkalla en
särskild utredare med uppgift att bedöma om den
nya budgetprocessens mål och intentioner har
infriats. I utredningsuppdraget ingår bl.a. att be-
döma om utgiftstakets nuvarande konstruktion
erbjuder tillräcklig flexibilitet inom och mellan
åren. Utredaren skall vidare analysera hur olika
former av osäkerhet och risker har hanterats in-
om utgiftstaket och därvid belysa hur budgete-
ringsmarginalen har använts. I detta arbete ryms
bl.a. att föreslå riktlinjer för den nivå på budgete-

138

PROP. 1998/99:100

ringsmarginalerna för de kommande tre åren
som krävs för att nämnda osäkerheter skall kun-
na hanteras. Betydande prognosfel kan före-
komma även under ett pågående budgetår, bl.a.
till följd av myndigheternas möjlighet att ut-
nyttja anslagssparande och anslagskredit. En
riktlinje för budgeteringsmarginalens minsta nivå
under det pågående budgetåret, som innebär att
utgiftstaket med stor sannolikhet kan klaras utan
att besparingsåtgärder behöver vidtas, bör därför
också tas fram.

Utöver målet att statens och ålderspensions-
systemets utgifter skall rymmas inom fastlagda
utgiftstak är målet för det finansiella sparandet i
den offentliga sektorn centralt. De mål som riks-
dagen tidigare fastställt för åren 1999-2001 är ett
finansiellt sparande i den offentliga sektorn på
0,5 procent av BNP år 1999 och 2,0 procent av
BNP åren 2000 och 2001. Av redogörelsen i av-
snitt 4.1.2 framgår att målet föreslås uppgå till
2,0 procent av BNP för år 2002.

Vid oförändrade skatteregler kan den offentli-
ga sektorns skatteintäkter i stora drag förväntas
följa bruttonationalproduktens utveckling under
de kommande åren. Samtidigt innebär förslaget
till utgiftsramar i avsnitt 7.2 att de offentliga ut-
gifterna kommer att utvecklas långsammare än
BNP, trots att den offentliga konsumtionen ökar
realt. Det finansiella sparandet i den offentliga
sektorn och den del av överskottet som över-
träffar målsatta överskott - det s.k. saldoutrym-
met - kan därför förväntas öka successivt över
tiden. Beräkningarna i avsnitt 4.7 visar att ett sal-
doutrymme i princip saknas för år 2000. Efter-
som saldoutrymmet för detta år är av samma
storlek som budgeteringsmarginalen torde sal-
domålet och utgiftstaket sätta en ungefär lika
stram restriktion för utgifterna. Från och med år
2001 beräknas emellertid överskottet i de offent-
liga finanserna överstiga det målsatta överskottet.
Som framgår av redovisningen i avsnitt 4.7 för-
väntas det finansiella sparandet i offentliga sek-
torn öka till ca 62 miljarder kronor år 2001 och
till ca 83 miljarder kronor år 2002. Saldoutrym-
met beräknas uppgå till ca 22 miljarder kronor år
2001 och ca 41 miljarder kronor år 2002. Sal-
doutrymmet för åren 2001-2002 antas i denna
proposition beräkningstekniskt tillföras hus-
hållssektorn.

7.3.2 Beräkning av utgifterna för den
offentliga sektorn

Regeringens förslag: De offentliga utgifterna be-
räknas till 1 077 miljarder kronor år 2000, 1 114
miljarder kronor år 2001 och 1 152 miljarder
kronor år 2002.

Utgiftstaket för den offentliga sektorn beräknas
som summan av det statliga utgiftstaket och de
beräknade kommunala utgifterna med avdrag för
interna transaktioner mellan staten, kommun-
sektorn och ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten. De interna transaktionerna består
huvudsakligen av olika former av statsbidrag till
kommunsektorn och av de statliga ålderspen-
sionsavgifter som förs från staten till ålderspen-
sionssystemet fr.o.m. år 1999. Att riksdagen skall
godkänna ett tak för hela den offentliga sektorn
motiveras bl.a. med att det är de offentliga utgif-
terna som på sikt är avgörande för skatteuttagets
nivå.

Utgiftstaket har en annan innebörd för den
kommunala sektorn än för staten. Eftersom
kommunernas utgifter inte fastställs av riksdagen
kan riksdagen inte direkt påverka storleken på
dessa utgifter. I det statliga utgiftstaket ingår
dock statens bidrag till kommunerna, vilket in-
nebär att riksdagen indirekt påverkar de kom-
munala utgifternas storlek.

Riksdagen fastställde under hösten 1998 be-
räkningen av den offentliga sektorns utgifter till
1 050 miljarder kronor för år 1999, 1 075 miljar-
der kronor för år 2000 och 1 113 miljarder kro-
nor för år 2001. Utgiftstaket för den offentliga
sektorn revideras nu i förhållande till de beräk-
ningar som gjordes i budgetpropositionen för
1999 till följd av en reviderad beräkning av
kommunal konsumtion och interna transaktio-
ner. Av posten interna transaktioner år 1999 på
178 miljarder kronor utgörs 159 miljarder kronor
av transaktioner mellan staten och den kommun-
sektorn och ca 19 miljarder kronor av transak-
tioner mellan statsbudgeten och ålderspensions-
systemet vid sidan av statsbudgeten. Utgiftstaket
för den offentliga sektorn åren 1999-2002 be-
räknas till 1 051, 1 077, 1 114 respektive 1 152
miljarder kronor.

139

PROP. 1998/99:100

Tabell 7.3 Utgiftstak för den offentliga sektorn

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002
Staten inkl, ålders- pensionssystemet	720	753	761	786	810
Kommunerna	466	476	492	510	526
Interna transaktioner	151	178	175	182	184
Summa	1 035	1 051	1 077	1 114	1 152
Procent av BNP	57,4	56,9	56,3	56,0	55,6

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

Utgiftsområde 3

Skatteförvaltning och uppbörd

sa tidsbegränsade åtaganden samt Riksdagens re-
visorer. För år 1999 uppgår de totala anslagen
enligt statsbudgeten till 1,7 miljarder kronor, var-
av 1,6 miljarder kronor till centrala myndigheter
och nämnder.

Miljoner kronor

7.4 Beskrivning av utgiftsområde
1-27

Utgiftsområde 1:

Rikets styrelse

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos ____________________________Beräknat

1998 1999 1999 2000 2001 2002

4 328 4 180 4 730 4 215 4 483 4 629

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna stats-
chefen, riksdagen och dess myndigheter, rege-
ringen, centrala myndigheter samt mediefrågor.
För år 1999 uppgår de totala anslagen enligt
statsbudgeten till ca 4,2 miljarder kronor, varav
2,4 miljarder kronor till regeringen m.m., 0,9
miljarder kronor till riksdagen och dess myndig-
heter samt 0,7 miljarder kronor till mediefrågor.

Utgiftsområdesramen är beräknad med hän-
syn till Sveriges ordförandeskap i EU:s minister-
råd år 2001.

Utgiftsområde 2

Samhällsekonomi och finansförvaltning

Miljoner kronor

Utfall

1998

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

1999 1999 2000 2001 2002

1 981 1 705 1 743 1 489 1 528 1 579

Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter
som Riksrevisionsverket, Ekonomistyrningsver-
ket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån,
Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Kam-
markollegiet, Finansinspektionen m.fl. Vidare
ingår vissa administrativa kostnader för
statsskuldens upplåning och låneförvaltning, vis-

Utfall Anslag

1998 1999

Prognos Beräknat

1999 2000 2001 2002

5 864 5 811 6 025 5 770 5 837 5 919

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket,
skattemyndigheterna och Tullverket. För 1999
uppgår de totala anslagen enligt statsbudgeten till
ca 5,8 miljarder kronor, varav ca 4,7 miljarder
kronor till skatteförvaltningen.

Riksskatteverket har i anslutning till budget-
underlaget i en fördjupad resursanalys bl.a. tagit
upp det långsiktiga resursbehovet för kontroll-
verksamheten. Samtidigt har Riksrevisionsverket
i flera projekt behandlat skattekontrollen och
dess effekter och en granskning har även gjorts
av Riksdagens revisorer. Det finns således ett
omfattande material att ta ställning till vad gäller
skattekontrollens inriktning och omfattning och
regeringen avser att redovisa sin bedömning i
budgetpropositionen för år 2000.

Under våren 1999 kommer Tullverket att om-
organiseras. Myndigheten förändras från att be-
stå av Generaltullstyrelsen och tolv regionala
myndigheter till att vara en myndighet med en
central ledning och sex tullregioner. Organi-
sationen har utformats för att ge bättre förut-
sättningar för en enhetlig tillämpning av re-
gelverk och rutiner. Den kommer även att inne-
bära en effektivisering av arbetet i och med att
fler personer kommer att arbeta i den operativa
verksamheten och färre inom administrationen.
Resurserna kommer att koncentreras till de om-
råden där trafiken är som mest intensiv. Sam-
mantaget bör detta enligt regeringen bl.a. resulte-
ra i en effektivare kontrollverksamhet.

Inom Tullverket pågår ett utvecklings- och
effektiviseringsarbete bl.a. inom det s.k. RISK-
projektet. Projektet vidareutvecklas nu inom
Tullverket vilket bör ge en ännu effektivare tull-
hantering i framtiden och därmed även en ökad
kvalitet och träffsäkerhet i kontrollarbetet.

140

PROP. 1998/99:100

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Miljoner kronor		2000	Beräknat 2001 2002
Utfall Anslag 1998 1999	Prognos 1999
21413 21919	22 365	22 143	22 377 22 707

Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsen-
det, domstolsväsendet, rättshjälpen, kriminalvår-
den, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande
rådet, Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinal-
verket och Gentekniknämnden. För år 1999
uppgår de totala anslagen enligt statsbudgeten till
21,9 miljarder kronor, varav polisväsendet svarar
för ca 12 miljarder kronor.

Från år 2000 tillförs rättsväsendet ytterligare
150 miljoner kronor för fortsatt modernisering
av rättsväsendet. En viktig fråga i detta samman-
hang, inte minst när det gäller arbetet inom
åklagarväsendet, är att utveckla bekämpningen av
ekonomisk brottslighet, inklusive miljöbrotts-
lighet. Avvecklingen av de allmänna advokatby-
råerna medför engångsvisa kostnader för dom-
stolsväsendet.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen
när det gäller de medel för åren 2001 och 2002
som behövs för att fullfölja statsmakternas in-
tentioner i fråga om utvecklingen av rättsväsen-
det.

Utgiftsområde 5

Utrikesförvaltning och internationell
samverkan

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1998 1999

Prognos ___________________________Beräknat

1999 2000 2001 2002

2 638 2 871 3 011 2 828 2 858 2 889

Utgiftsområdet omfattar i huvudsak utrikesför-
valtningen, dvs. Utrikesdepartementet och de
102 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa inter-
nationella organisationer, nedrustnings- och sä-
kerhetspolitiska frågor, information om Sverige i
utlandet samt Europainformation. För år 1999
uppgår de totala anslagen enligt statsbudgeten till

2,9 miljarder kronor, varav anslaget till utrikes-
förvaltningen uppgår till 1,7 miljarder kronor
och bidragen till internationella organisationer
till 1 miljard kronor.

Utgiftsområdet beräknas minskas med 50
miljoner kronor från år 2000 på grund av en be-
sparing på bidrag till vissa internationella organi-
sationer.

Utgiftsområde 6

Totalförsvar

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1998 1999

Prognos ___________________________Beräknat

1999 2000 2001 2002

42 409 44 108 45 609 44 857 44 527 43 538

Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det
militära och civila försvaret, Kustbevakningen,
nämnder samt stödverksamhet till det militära
och det civila försvaret. I utgiftsområdet ingår
även internationell fredsfrämjande verksamhet
med svensk militär trupp utomlands. För år 1999
uppgår de totala anslagen enligt statsbudgeten till

44,1 miljarder kronor, varav 39,8 miljarder kro-
nor till det militära försvaret, 2,5 miljarder kro-
nor till det civila försvaret och 1,8 miljarder kro-
nor till övrig verksamhet.

Regeringen beslutade den 8 mars 1999 om
prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat
försvar. I propositionen föreslår regeringen att
nästa försvarsbeslut skall omfatta åren 2002 -
2004. Regeringen lägger vidare fram förslag till
säkerhetspolitiska mål och till försvarspolitikens
inriktning. Regeringen lägger också fram förslag
till inriktning avseende den ekonomiska ramen
för utgiftsområdet, som för varje år under perio-
den 2002-2004 skall vara 4 miljarder kronor
mindre än ramen för år 2001 samt att ett om-
ställningsbidrag anslås med 3 miljarder kronor år
2002 och med 1 miljard kronor år 2003. Vidare
föreslås att den s.k. teknikfaktorn avskaffas
fr.o.m. år 2000.

Förslagen i nämnda proposition innebär inga
förändringar av de ekonomiska ramarna för ut-
giftsområdet för innevarande försvarsbeslutspe-
riod. Däremot anger regeringen att åtgärder bör
vidtas redan fr.o.m. innevarande budgetår, dels
för att möjliggöra minskningen av den ekono-
miska ramen under nästa försvarsbeslutsperiod,
dels för att kunna hantera problemen under in-
nevarande försvarsbeslutsperiod, vilka har med-
fört att den planerade verksamheten inte ryms
inom de beslutade ekonomiska ramarna.

141

PROP. 1998/99:100

Utgiftsområde 7
Internationellt bistånd

Miljoner kronor

Utfall

1998

Anslag

1999

Prognos

1999

2000

2001

Beräknat

2002

11 479

11 900

11 985

12 458

13 298

13 164

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna inter-
nationellt utvecklingssamarbete samt samarbete
med Central- och Östeuropa. För år 1999 uppgår
de totala anslagen enligt statsbudgeten till 11,9
miljarder kronor, varav 11,1 miljarder kronor till
utvecklingssamarbete med utvecklingsländer och
0,8 miljarder till samarbete med Central- och
Östeuropa.

Den totala biståndsramen 1999 (inklusive ut-
gifter som redovisas under andra utgiftsområ-
den) uppgår till 12,8 miljarder kronor motsva-
rande 0,705 procent av bruttonationalinkomsten
(BNI). Ramen för år 2000 beräknas till 0,72 pro-
cent av BNI, vilket motsvarar 13,4 miljarder kro-
nor. Ramen ökas år 2001 till 0,73 procent av BNI
och år 2002 till 0,74 procent av BNI.

Från biståndsramen avräknas vissa asylkostna-
der, medel för EU:s gemensamma bistånd samt
administration m.m. Avräkningens storlek för
åren 2001 och 2002 beräknas utifrån vid budgete-
ringstillfället tillgängligt prognosunderlag.

Regeringen kommer under året att föra en be-
dömning av de kort- och långsiktiga konsekven-
serna av utgiftsbegränsningen för innevarande år.

Ett program för samarbetet med Central- och
Östeuropa har beslutats av riksdagen för perio-
den 1999 - 2001 som totalt omfattar 2,4 miljarder
kronor.

Utgiftsområde 8

Invandrare och flyktingar

Miljoner kronor		Prognos			Beräknat
Utfall 1998	Anslag 1999
		1999	2000	2001	2002
4 186	4 324	4 436	4217	4 431	3 885

Utgiftsområdet omfattar statlig migrations- och
integrationspolitik. I området ingår även delar av
storstadspolitiken. För år 1999 uppgår de totala
anslagen enligt statsbudgeten till 4,3 miljarder
kronor, varav 1,8 miljarder kronor till migra-

tionspolitiken och 2,5 miljarder kronor till integ-
rationspolitiken.

I förhållande till tidigare antaganden i budget-
propositionen för 1999 bedöms nu att fler
asylsökande än beräknat kommer att erhålla up-
pehållstillstånd. Antalet asylsökande från Irak
och före detta Jugoslavien fortsätter att ligga på
samma höga nivå som redovisades i budgetpro-
positionen för 1999. Det har emellertid visat sig
att fler personer från dessa länder har skyddsbe-
hov och att färre avvisningar kommer att kunna
genomföras än vad som då antogs. Den senaste
utvecklingen i Förbundsrepubliken Jugoslavien
ger dessutom anledning till stor oro. Sverige har
åtagit sig att ge tillfälligt skydd för upp till 5 000
personer av de fördrivna från Kosovo som idag
befinner sig i dess närområde. Antalet registrera-
de i Statens invandrarverks mottagandesystem
kan därför också komma att bli högre än vad
som tidigare beräknats för innevarande år. Rege-
ringen kommer att noga följa utvecklingen inom
området vad gäller prognoser och utgifter samt
vid behov återkomma i budgetpropositionen för

2000.

I betänkandena Ökad rättsäkerhet i asylären-
den NIPU (SOU 1999:16) och Uppehållstill-
stånd på grund av anknytning (SOU 1997:142)
behandlas den s.k. tvåårsregeln för misshandlade
kvinnor. Den s.k. tvåårsregeln innebär i regel att
den utländska parten inte har rätt till uppehålls-
tillstånd i Sverige om förhållandet upphör innan
två år har gått. Betänkandena kommer under vå-
ren 1999 att remitteras.

Satsningen på Ett Sverige för alla fortsätter att
vara ett prioriterat område (avsnitt 1.4.3) och re-
geringen har beräknat anslag för utvecklingsin-
satser i storstädernas utsatta bostadsområden
även för år 2002.

Från och med år 2000 beräknas 10 miljoner
kronor per år för kostnader till följd av regering-
ens aviserade proposition om en samlad minori-
tetspolitik med inriktning på skydd för de natio-
nella minoriteterna och de historiska minoritets-
språken. Medlen bör enligt regeringens bedöm-
ning tills vidare ligga under utgiftsområde 8. Re-
geringen avser att återkomma i budgetproposi-
tionen för 2000 med förslag till hur de anvisade
medlen skall fördelas mellan de utgiftsområden
och anslag som berörs av minoritetspolitiken.

Från och med år 2000 minskas anslaget A3
Migrationspolitiska åtgärder, anslagspost 3 Åter-
vandringsinsatser m.m. och B3 Integrationsåtgär-
der med 10 miljoner kronor vardera.

142

PROP. 1998/99:100

Utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos ____________________________Beräknat

1998 1999 1999 2000 2001 2002

23 124 24 012 24 574 25 351 26 271 26 299

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna hälso-
vård, sjukvård och social omsorg. För år 1999
uppgår anvisade medel enligt statsbudgeten till
24 miljarder kronor, varav 16,9 miljarder kronor
avser hälsovård och sjukvård, 6,6 miljarder kro-
nor avser social omsorg och 0,5 miljarder kronor
avser Socialstyrelsen samt stöd till forskning.

Statens utgifter för utgiftsområdet utgör en
mindre del av de samlade offentliga utgifterna för
hälso- och sjukvård och social omsorg. Huvud-
mannaskapet för dessa verksamheter ligger hu-
vudsakligen hos kommuner och landsting. Sta-
tens stöd till den kommunala sektorn utgår
främst från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner.

Den 1 januari 1999 omstrukturerades ersätt-
ningssystemet för vuxentandvården. Det är en-
ligt regeringens uppfattning mycket angeläget att
effekterna av det reformerade systemet noga följs
och utvärderas. Regeringen har därför gett
Riksförsäkringsverket (RFV) i uppdrag att följa
och analysera effekterna av det reformerade
tandvårdsstödet. Uppdraget skall redovisas till
regeringen senast den 1 april 2000.

Riksdagen har gett regeringen tillkänna (bet.
1998/99:SoUl, rskr. 1998/99:104) att överväga
om rätten till personlig assistans kan utvidgas så
att den som erhållit assistans före 65 års ålder får
behålla den även efter 65-årsdagen. De ekono-
miska konsekvenserna har utretts. Beroende på
hur reglerna utformas och vilka antaganden som
görs av bl.a. hjälpbehov och antalet personer,
skulle den ackumulerade kostnadsökningen för
den statliga assistansersättningen till följd av en
utvidgning av rätten till personlig assistans
komma att uppgå till 1,3-1,9 miljarder kronor
fullt genomförd. Enligt regeringens bedömning
torde således de ekonomiska konsekvenserna av
en sådan utvidgning av reformerna bli betydande.
Med tanke på utvidgningens omfattning och
osäkerhet i kostnadsberäkningarna krävs ytterli-
gare beredning innan något ställningstagande kan
göras. Regeringen vill dock erinra om vad som
sägs i propositionen Stöd och service till vissa
funktionshindrade (1992/93:159) att det ofta kan

vara lämpligt att kommunen fortsätter att ge in-
satser i former som liknar personlig assistans.

Prognoser för det nuvarande anslaget för stat-
lig assistansersättning tyder på att det finns risk
för utgiftsökningar under den kommande treårs-
perioden. Mot bakgrund av den osäkerhet som
föreligger angående utvecklingen av både antalet
personer och hjälpbehov, gör regeringen be-
dömningen att de volymantaganden som låg till
grund för de beräknade nivåerna i budgetpropo-
sitionen för 1999 tills vidare bör kvarstå som ut-
gångspunkt för de beräknade utgiftsnivåerna för
perioden 2000 - 2002. Regeringen avser att följa
utvecklingen noga.

Regeringen har idag i propositionen Vissa
ändringar i läkemedelsförmånen m.m.
(1998/99:106) föreslagit att beloppsgränsen för
högkostnadsskyddet inom läkemedelsförmånen
skall höjas med 500 kronor från 1 300 till 1 800
kronor. Ändringen skall gälla fr.o.m. den 1 juni
1999 och beräknas innebära en kostnadsreduce-
ring om 1,4 miljarder kronor på helårsbasis.

Även med beaktande av den föreslagna bespa-
ringsåtgärden tyder nuvarande prognoser på att
det finns risk för ytterligare utgiftsökningar un-
der den kommande treårsperioden. Regeringen
avser att följa utvecklingen noga.

Regeringen föreslår vidare på tilläggsbudget
att ett nytt anslag förs upp på statsbudgeten år
1999. Medlen avser ersättning till personer som
steriliserats mot sin vilja under perioden 1935 -
1975. Regeringen bedömer att de sammanlagda
utgifterna för denna ersättning kommer att upp-
gå till ca 180 miljoner kronor under åren 1999 -
2001, vilket har beaktats i förslaget till utgiftsom-
rådesram.

Inom den ram som beräknats för utgiftsområ-
det för perioden 2000-2002 avser regeringen fö-
reslå att 55 miljoner kronor årligen fördelas till
handikappområdet för kompetensutveckling,
forskning, verksamhets- och teknikutveckling,
förstärkt tillsyn samt ytterligare medel till handi-
kapporganisationerna. Vidare har 90 miljoner
kronor årligen avsatts inom ramen för införande
av personliga ombud för psykiskt funktionshind-
rade.

Ytterligare medel har beräknats för bilstöd till
handikappade för åren 2000 och 2001. För närva-
rande pågår en översyn av regelverket för bilstö-
det.

I förslaget till ram ingår ytterligare medel till
Smittskyddsinstitutet från och med år 2000. Me-
del har även avsatts för bidraget till hälso- och
sjukvården under år 2000 för avveckling av Häl-

143

PROP. 1998/99:100

so- och sjukvårdens utvecklingsinstitut, SPRI,
samt fr.o.m. år 2001 för fortsatta utvecklingsin-
satser inom hälso- och sjukvården.

Utgiftsområde 10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1998 1999

Prognos Beräknat

1999 2000 2001 2002

39 685 80 503 84 893 86 878 86 936 88 006

Utgiftsområdet omfattar socialförsäkrings-
förmåner som lämnas vid ohälsa. Från och med i
år ingår även arbetsskadeförsäkringen och ersätt-
ning för statligt personskadeskydd i utgiftsom-
rådet. Utgifterna för allmän tilläggspension
(ATP) i form av förtidspension redovisas fr.o.m.
år 1999 under anslaget förtidspensioner. Utgifts-
området omfattar även administrationskostna-
derna för socialförsäkringen, dvs. Riksförsäk-
ringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

För år 1999 uppgår anvisade medel enligt
statsbudgeten till 80,5 miljarder kronor, varav ca

75,1 miljarder kronor avser förmåner vid ohälsa
och 5,4 miljarder kronor avser socialförsäk-
ringsadministrationen.

På grund av den kraftigt ökade sjukfrånvaron
kommer utgifterna för sjukförsäkringen för 1999
att öka i förhållande till tidigare beviljade medel.
Regeringen avser att återkomma i denna fråga i
samband med budgetpropositionen för 2000.

Den ökade sjukfrånvaron leder även till att de
beräknade utgiftsnivåerna i sjukförsäkringen i
budgetpropositionen för år 1999 ligger lägre än
de prognostiserade utgifterna för perioden 2000 -
2002. Regeringen avser därför föreslå att ytterli-
gare resurser för åren 2000 - 2002 tillförs. Vidare
avser regeringen att inom kort tillsätta en utred-
ning för att dels analysera orsakerna till den
kraftiga utgiftsutvecklingen, dels föreslå åtgärder
för att dämpa densamma. Regeringen avser att
återkomma med förslag till åtgärder senast i den
ekonomiska vårpropositionen år 2000.

Förslaget till beräknad utgiftsområdesram åren
2001-2002 innebär att den prognostiserade ut-
giftsutvecklingen avseende sjukförsäkring och
förtidspensioner måste brytas för att balans skall
uppnås mellan förväntade utgifter och beräknade
ramar.

Förslag om ny och förändrad beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst (SGI) kommer
att föreläggas riksdagen senare i år. Förändringen
kommer att leda till vissa utgiftsminskningar för
sjukförsäkringen fr.o.m. år 2000.

Ytterligare utgiftsreducerande åtgärder före-
slås genomföras för att dämpa utgiftstrycket in-
om utgiftsområdet. En sänkning av medlen för
rehabiliteringsinsatser med 50 miljoner kronor
per år är inkluderad i förslaget till utgiftsområ-
desram fr.o.m. år 2000.

I samband med avvecklingen av Riksförsäk-
ringsverkets sjukhus och ombildningen av verk-
samheten till Försäkringsmedicinskt centrum
minskar utgiftsbehovet med 20 miljoner kronor
år 2000 och 50 miljoner kronor från och med år

2001. Effekten av förändringen har beaktats i
förslaget till ram från och med år 2000.

Förändrade regler för beräkning av antagande-
poäng i samband med beslut om förtidspension
föreslås träda i kraft år 2000. Åtgärden har beak-
tats vid beräkningen av utgiftsområdesramen och
bedöms leda till utgiftsminskningar med ca 70
miljoner kronor år 2000, ca 200 miljoner kronor
år 2001 och ca 320 miljoner kronor år 2002. Vi-
dare föreslås s.k. vilande förtidspension införas
fr.o.m. år 2000. Förslaget innebär rätt att under
en period få möjlighet att pröva sin arbetsförmå-
ga samtidigt som rätten till beviljad förtidspen-
sion kvarstår. Regeringen bedömer att åtgärden
kommer att leda till minskade utgifter för för-
tidspensionsförmåner med ca 90 miljoner kronor
per år vilket även är beaktat vid beräkningen av
utgiftsområdesramen. Regeringen återkommer
med detaljerade förslag på dessa båda punkter i
budgetpropositionen för 2000.

Regeringen avser också att tillsätta en intern
arbetsgrupp som skall utreda utgiftsutvecklingen
inom förtidspensionerna och lämna konkreta
förslag till åtgärder. Arbetsgruppen skall vara klar
i sådan tid att regeringen kan lämna förslag i 2000
års ekonomiska vårproposition. Arbetslinjen
skall vara en övergripande utgångspunkt för för-
slagen.

144

PROP. 1998/99:100

Utgiftsområde 11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Utgiftsområde 12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Miljoner kronor

Utfall

1998

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

1999 1999 2000 2001 2002

Utfall

1998

Anslag Prognos ___________________________Beräknat

1999 1999 2000 2001 2002

62 684 34 315 34 332 33 445 32 632 32 042

Utgiftsområdet omfattar dels folkpension för de
ålderspensionärer som saknar ATP, dels pen-
sionstillskott i form av ålderspension. Vidare in-
går såväl ATP som folkpension i form av efterle-
vandepension till vuxna, bostadstillägg till
pensionärer samt delpension. För år 1999 uppgår
anvisade medel enligt statsbudgeten till 34,3 mil-
jarder kronor. Därav svarar ålderspensionerna för
ca 11,5 miljarder kronor, efterlevandepensionen
till vuxna för ca 12,7 miljarder kronor samt bo-
stadstillägget till pensionärer för ca 9,8 miljarder
kronor.

Jämfört med 1999 års anslagsnivå beräknas ut-
gifterna för år 2000 och framöver minska något,
främst på grund av att andelen pensionärer med
ATP ökar och att färre pensionärer därmed är
berättigade till pensionstillskott. Av samma an-
ledning minskar även utgifterna för bostads-
tillägg till pensionärer.

I samband med att beslutet togs att införa ett
nytt ålderspensionssystem, beslutades även att
delpensionen skall avvecklas. I och med att åld-
erspension enligt de nya reglerna kommer att ut-
betalas från och med år 2001 skall inga nya del-
pensioner beviljas.

För att kompensera ekonomiskt utsatta grup-
per för den höjning av högkostnadsskyddet i lä-
kemedelsförmånen, som regeringen idag föresla-
git i propositionen Vissa ändringar i läkemedels-
förmånen m.m. (prop. 1998/99:106), lämnas i
samma proposition förslag om att höja pen-
sionstillskottet med 1,4 procentenheter, vilket
innebär en höjning med 509 kronor om året för
en pensionär med fullt pensionstillskott. Försla-
get påverkar även anslag under utgiftsområde 10.

35 910 39 896 41 081 43 468 46 208 46 715

Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska
stöd till barnfamiljer. Stödet utgörs av allmänna
barnbidrag, föräldraförsäkring inklusive havande-
skapspenning, underhållstöd, bidrag till kostna-
der för internationella adoptioner, folkpension
och ATP i form av barnpension och vårdbidrag
till familjer med handikappade barn.

För år 1999 uppgår anvisade medel enligt
statsbudgeten till 39,9 miljarder kronor.

Regeringen avser att föreslå ett nytt system för
beräkning av sjukpenninggrundande inkomst
(SGI). Förslaget innebär att större vikt läggs vid
att beräkna den förväntade inkomsten.

Förslag till nytt system för underhållsstöd
lämnas i regeringens proposition 1998/99:78 Be-
räkning av återbetalningsskyldighet för under-
hållsstöd till barn med särlevande föräldrar m.m.
Förslaget innebär en höjning av grundavdraget
till 72 000 kronor samt en justering av procent-
satserna för fastställande av återbetalningsbelopp.
Regeringen avser vidare att föreslå ändrade regler
för utfyllnadsbidrag vid växelvis boende.

Regeringen avser vidare att tillsätta en särskild
utredare för att utreda utgiftsutvecklingen inom
underhållsstödet och lämna förslag till utgiftsbe-
gränsande åtgärder. Härvid bör även frågan om
inkomstunderlag för underhållsskyldiga prövas.
Utredningen bör ske i ett samlat familjepolitiskt
perspektiv och förslag till konkreta utgiftsmins-
kande åtgärder skall kunna lämnas senast i den
ekonomiska vårproposition år 2000.

Regeringen avser att höja barnbidragen. En
första höjning sker år 2000 med 100 kronor per
barn och månad och med ytterligare 100 kronor
år 2001. Flerbarnstillägget höjs i motsvarande
mån.

145

PROP. 1998/99:100

Utgiftsområde 13

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

Miljoner kronor

Utfall

1998

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

1999 1999 2000 2001 2002

37 331 33 789 33 544 31 917 30 276 29 569

Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshet-
sersättning och lönegarantiersättning. Inom ut-
giftsområdet finansieras inkomstrelaterad arbets-
löshetsersättning, grundbelopp, utjämningsbi-
drag, ersättning till dem som får tillfällig av-
gångsersättning och generationsväxling samt den
s.k. aktivare användningen av arbetslöshetser-
sättningen. Vidare finansieras utbetalning av er-
sättning till arbetstagare för lönefordringar vid
konkurs. För år 1999 uppgår anvisade medel en-
ligt statsbudgeten till ca 33,8 miljarder kronor,
varav ca 32,8 miljarder kronor utgörs av bidrag
till arbetslöshetsersättning och åtgärderna ovan
och ca 1 miljard kronor utgörs av bidrag till lö-
negarantiersättning.

Nya antaganden om den ekonomiska utveck-
lingen och arbetslösheten, jämfört med dem som
gjordes i budgetpropositionen för 1999, leder till
att utgifterna inom utgiftsområdet beräknas öka.

Genom riksdagens beslut med anledning av
propositionen om en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring (prop. 1996/97:107, bet.
1996/97:AU13, rskr. 1996/97:236) lades grunden
för en långsiktigt stabil arbetslöshetsförsäkring. I
vissa av frågorna som berördes i propositionen
avser regeringen att återkomma till riksdagen. År
1998 tillsattes en utredning som fick i uppdrag
att bl.a. se över frågan om deltidsbegränsningen i
arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen har läm-
nat sitt slutbetänkande, DELTA Utredningen
om deltidsarbete, tillfälliga jobb och arbetslös-
hetsersättning (SOU 1999:27). År 1998 tillsattes
dessutom en arbetsgrupp för att utreda frågan
om en indexering av dagpenningbeloppets hög-
sta och lägsta nivå. Arbetsgruppen har lämnat en
rapport, Indexering av högsta och lägsta dag-
penningnivå i arbetslöshetsförsäkringen (Ds
1999:10). Förslagen från utredningen och arbets-
gruppen kommer att remissbehandlas.

Eftersom arbetslöshetsförsäkringen skall vara
en omställningsförsäkring har den stor betydelse
för arbetsmarknadens funktionssätt, inte minst i
en uppåtgående konjunktur. Näringsdeparte-
mentet har tillsatt en arbetsgrupp för att se över
regeltillämpningen m.m. inom arbetslöshetsför-

säkringen vad gäller kraven på omställning.
Översynen skall ta sikte på att förbättra försäk-
ringens samverkan med arbetsmarknadspolitiken
i övrigt. Arbetsgruppen skall mot bakgrund av
det grundläggande kravet på att stå till arbets-
marknadens förfogande, som ställs för rätten till
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, lämna
förslag på preciseringar vad gäller pendlingsav-
stånd, byte av yrkesområde, byte av bostadsort
och acceptabel lönenivå etc. Syftet skall vara att
inom ramen för ekonomisk trygghet och rätts-
säkerhet för den enskilde stimulera de arbetslösa
att snabbare få arbeten med nya yrkespositioner
och på så sätt underlätta och främja omställning-
en på arbetsmarknaden. Arbetsgruppen skall vi-
dare analysera arbetsförmedlingarnas kontroll-
funktion och föreslå de förbättringar som kan
behövas. I uppdraget ingår också att se över hur
tillsynen bör organiseras. Arbetsgruppen skall
redovisa uppdraget senast den 15 september
1999.

Förmånsrättskommittén har genom tilläggsdi-
rektiv (dir. 1997:2) haft i uppdrag att lämna för-
slag till hur statens kostnader för lönegarantin
skall minska med 300 miljoner kronor på årsba-
sis. Förmånsrättskommittén har i sitt betänkande
Nya förmånsrättsregler (SOU 1999:1) i februari
1999 lämnat förslag som nu är föremål för re-
missbehandling. Förslagen beräknas kunna träda
i kraft senast den 1 juli år 2000. Av den anled-
ningen bedömer regeringen att prognosen för
förbrukningen av anslaget för innevarande år blir
ca 1 miljard kronor. Därför bör besparingen på
150 miljoner kronor återföras till anslaget. Detta
finansieras från utgiftsområdet 14 Arbetsmark-
nad och arbetsliv.

Utgiftsområde 14

Arbetsmarknad och arbetsliv

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1998 1999

Prognos ____________________________Beräknat

1999 2000 2001 2002

47 668 48 274 47 553 45 473 45 609 45 930

Utgiftsområdet omfattar till största delen ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder, Arbetsmark-
nadsverkets förvaltningskostnader och arbets-
livsfrågor, samt Europeiska socialfonden. Vidare
ingår tillsynsmyndigheter och forskningsmyn-
digheter inom arbetslivsområdet, Arbetsdom-
stolen, Institutet för arbetsmarknadspolitisk ut-

146

PROP. 1998/99:100

värdering m.fl. myndigheter samt de av staten
helägda bolagen Samhall AB och AmuGruppen
AB. Under utgiftsområdet återfinns också ut-
gifter för jämställdhetspolitiska åtgärder samt
statliga arbetsgivarfrågor. För år 1999 uppgår de
totala anslagen enligt statsbudgeten till ca

48,3 miljarder kronor, varav utgifterna för kon-
junkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der svarar för ca 22 miljarder kronor. Jämfört
med de preliminära utgiftsområdesramarna som
redovisades i budgetpropositionen för 1999
minskas utgiftsområdet med 3 408 miljoner kro-
nor år 2000 och 1 798 miljoner kronor år 2001.
Skillnaden förklaras huvudsakligen av minskad
omfattning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder
samt de förändringar i anställningsstödet som
regeringen föreslår på tilläggsbudget.

Omläggningen till en mer tillväxtinriktad ar-
betsmarknadspolitik fortsätter med tyngdpunkt
på platsförmedling och yrkesinriktad arbets-
marknadsutbildning för att motverka uppkoms-
ten av s.k. flaskhalsar. Regeringen kommer vida-
re att satsa särskilt på utsatta grupper. Vidare
fortsätter arbetet med att bryta den könsuppde-
lade arbetsmarknaden.

Det är viktigt att arbetsmarknadsutbildningen
fortsätter att utvecklas för att i högre grad bidra
till en effektiv matchning mellan efterfrågan och
utbud av arbetskraft. Regeringen tillsätter därför
en utredning med uppgift att snarast se över ar-
betsmarknadsutbildningens organisation och ef-
fektivitet samt den framtida arbetsmarknadsut-
bildningen. I uppdraget ingår även att tydliggöra
gränsdragningen mellan reguljär utbildning och
arbetsmarknadsutbildning samt att se över möj-
ligheterna till samplanering för att undvika
dubbleringar och för att uppnå ett bättre resurs-
utnyttjande. Utgångspunkten är att den reguljära
utbildning som bedrivs inom ramen för arbets-
marknadsutbildning, i likhet med idag, enbart ges
till utsatta grupper. Mot denna bakgrund är det
angeläget att arbetsförmedlingarna fortsättnings-
vis prioriterar långtidsarbetslösa och långtidsin-
skrivna vad gäller deltagande i t.ex. arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder, så att inte regel-
förenklingar och minskade åtgärdsvolymer leder
till ökad utförsäkring. Vidare kommer regering-
en att föreslå en ettårig försöksverksamhet med
bristyrkesutbildning för redan anställda inom
ramen för arbetsmarknadsutbildningen.

Regering avser vidare att under våren 1999
förhandla med SwIT-yrkesutbildning (ideell fö-
rening bildad av Industriförbundet och IT-
företagen) om att utöka antalet elevplatser inom

ramen för det nationella programmet för IT-
utbildning. Regeringen avser även att göra det
möjligt för statliga anordnare av arbetspraktik
inom natur- , skogs- och kulturmiljövårdsområ-
det att erhålla ersättning för kringkostnader.

För att säkerställa att de regionala kompetens-
råden skyndsamt kan börja fungera väl i rådande
uppgång på arbetsmarknaden skall deras roll och
uppgifter förtydligas.

Det arbetsmarknadspolitiska regelverket skall
reduceras väsentligt samt fokuseras på arbets-
marknadspolitikens huvuduppgifter. Regelverket
skall säkerställa konkurrensneutralitet samt mi-
nimera undanträngnings- och inlåsningseffekter.
Regeringen avser att återkomma om detta i bud-
getpropositionen för 2000.

Under budgetåret 1999 kan Arbetsmarknads-
verket (AMV) använda sammantaget 850 miljo-
ner kronor för tillfälliga personalförstärkningar.
Regeringen avser att i budgetpropositionen för
2000 föreslå riksdagen att AMV under år 2000
fortsatt får använda 700 miljoner kronor till per-
sonalförstärkningar inom ramen för arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder. Av detta belopp skall 100
miljoner kronor användas för att särskilt stärka
invandrares ställning på arbetsmarknaden. De
extra personalresurser som tillförs möjliggör för
AMV att i samarbete med kommunerna förbätt-
ra tillgången på praktikplatser i samband med sfi-
utbildningen (svenska för invandrare).

Regeringen avser vidare att under hösten initi-
era en försöksverksamhet med inriktning på att
pröva nya metoder och aktörer i syfte att finna
effektivare former för att förmedla arbeten till
arbetslösa invandrare samt i övrigt öppna nya vä-
gar till arbete. För att öka möjligheten för utsatta
grupper att komma in på arbetsmarknaden före-
slår regeringen på tilläggsbudget att anställnings-
stödet bör förstärkas och förlängas när det gäller
anställning av arbetslösa med särskilt långa in-
skrivningstider på arbetsförmedlingen. Vidare
skall anställningsstödet omformas från ett kon-
tantbidrag till en kreditering av skattekontot för
arbetsgivare som anställer en person med anställ-
ningsstöd.

Regeringen återkommer också med ett förslag
om inrättandet av valideringsorgan för utländsk
yrkeskompetens och gymnasieutbildning för att
förbättra invandrares möjligheter till inträde på
den svenska arbetsmarknaden. Regeringen
kommer att ge AMV i uppdrag att genomföra
pilotprojekt under hösten 1999. Utgångspunk-
ten för förslaget är betänkandet Validering av
utländsk yrkeskompetens (SOU 1998:165).

147

PROP. 1998/99:100

För att förbättra möjligheterna för funktions-
hindrade att få arbete avser regeringen att föreslå
riksdagen att tillföra anslaget för särskilda åtgär-
der för arbetshandikappade ytterligare 30 miljo-
ner kronor från och med år 2000 utöver de 90
miljoner kronor som regeringen föreslår på
tilläggsbudget. Därutöver avser regeringen att
göra en översyn av de stödformer inom arbets-
marknadspolitiken som riktas till arbetshandi-
kappade i syfte att öka träffsäkerheten och kva-
liteten i dessa insatser.

Regeringen ser allvarligt på problemen med de
stora rekryteringsbehoven inom vården och om-
sorgen. För att se över problematiken har rege-
ringen tillsatt Kommissionen för rekrytering till
vård och omsorg. Kommissionen har till uppgift
att kartlägga rekryteringsbehoven samt föreslå
åtgärder för att underlätta rekrytering av personal
till vård- och omsorgssektorn. Kommissionens
arbete skall vara slutfört den 31 juli 1999.

Regeringen avser att föreslå att en satsning på
kompetensutveckling för anställda genomförs
åren 2000-2002. Kompetensutveckling är i första
hand ett ansvar för parterna på arbetsmarknaden.
Utgångspunkten för satsningen skall vara det
förslag som arbetsgruppen för kompetensut-
veckling i arbetslivet lämnade i höstas. Finansie-
ring och genomförande avses ske inom ramen
för Europeiska socialfondens nya mål 3. Hälften
av satsningen bör utgöras av medel från social-
fonden och hälften av statlig medfinansiering.
Satsningen bör uppgå till totalt 400 miljoner
kronor år 2000 och 1000 miljoner kronor år 2001
respektive år 2002. I enlighet med arbetsgrup-
pens förslag förutsätter stimulansen en medfi-
nansiering från arbetsgivarna inom ramen för
trepartssamverkan.

Förberedelser för nästa programperiod inom
EG:s strukturfonder, vilken omfattar åren 2000-
2006, pågår för närvarande på såväl unionsnivå
som nationell nivå. En överenskommelse om
Agenda 2000 träffades helt nyligen mellan med-
lemsstaterna. Kommissionen kommer nu att ut-
arbeta riktlinjer för programarbetet och fastställa
budgetramar för bl.a. mål 3 och gemenskapsiniti-
ativet Equal. En särskild utredare för det nya mål
3 m.m. har den 25 februari 1999 avlämnat betän-
kandet Utveckling av mänskliga resurser i ar-
betslivet - Förslag till inriktning av nya mål 3 in-
om EG:s strukturfonder (SOU 1999:23). Med
hänsyn till den tidsplan som gäller inom EU pla-
nerar regeringen att under våren 1999 lämna
uppdrag för programarbetet. Vidare kommer re-
geringen att ange de organisatoriska formerna

för programmen. Regeringen har för avsikt att i
budgetpropositionen för 2000 återkomma till
riksdagen med en redovisning av bl.a. mål 3-
programmets innehåll och de budgetmässiga
konsekvenserna. Riksdagsbehandlingen kommer
dock inte vara avslutad vid den tidpunkten då
Sverige måste överlämna förslag till program till
EG-kommissionen. Regeringen avser därför att
överlämna programförslagen till kommissionen
under förutsättning att riksdagen senare godkän-
ner medelstilldelningen.

Utredningen om ett förstärkt förliknings-
mannainstitut lämnade sitt slutbetänkande den
30 november 1998 (SOU 1998:141 Medling och
lönebildning). Utredningen har föreslagit ett
antal åtgärder som syftar till att förbättra löne-
bildningen, bl.a. att ett nytt medlingsinstitut bör
inrättas.

Den s.k. samsynsgruppen har haft i uppdrag
att utreda möjligheten för arbetsmarknadens
parter att komma överens om spelreglerna kring
lönebildningen och andra frågor. Utredningens
betänkande och samsynsgruppens rapport bereds
nu inom Regeringskansliet. Regeringen avser att
under hösten 1999 lämna en proposition till
riksdagen om de förändringar i ramarna för lö-
nebildningen som behöver vidtas för att det skall
vara möjligt att uppnå målet om 80 procent sys-
selsättningsgrad år 2004. Regeringen återkom-
mer i budgetpropositionen för år 2000 med för-
slag om medel till det nya medlingsinstitutet.

Utgiftsområde 15
Studiestöd

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1998 1999

Prognos ____________________________Beräknat

1999 2000 2001 2002

21 919 22 447 21 051 22 136 24 161 24 509

Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för stu-
diefinansiering för studier på gymnasienivå, vux-
enstudier samt högskola. För år 1999 uppgår de
totala anslagen på statsbudgeten till ca 22 miljar-
der kronor, varav 2,0 miljarder kronor avser stu-
diehjälp till gymnasieungdomar, 9,6 miljarder
kronor avser vuxenstudiestöd och 9,9 miljarder
kronor avser studiemedel.

År 1997 inleddes den femåriga satsningen på
vuxenutbildning, kunskapslyftet. Under 1998
och 1999 har antalet platser successivt ökat. Re-
geringen föreslår att kunskapslyftet i stort ligger

148

PROP. 1998/99:100

kvar på samma nivå som år 1999 fram till och
med första halvåret 2002, vilket innebär att den
tidigare planerade utbyggnaden inte kan komma
till stånd. Satsningen fortsätter därefter på en läg-
re nivå andra halvåret år 2002. Regeringen avser
att under år 2000 återkomma till riksdagen, efter
det att underlag inhämtats av den parlamentaris-
ka kunskapslyftskommittén, beträffande perio-
den efter år 2002. Regeringens förslag innebär att
besparingar uppgående till 1,25 miljarder kronor
genomförs år 2000 samt 1,5 miljarder kronor år
2001. Besparingarna tas ut inom utgiftsområde
15 Studiestöd vad avser studiestödskostnaderna
samt inom utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning vad avser utbildningskost-
naderna.

Genom att den tidigare planerade utbyggna-
den av kunskapslyftet inte kommer till stånd kan
den tidigare beslutade besparingen om 1,1 mil-
jarder kronor inom Utbildningsdepartementets
område tas ut delvis inom utgiftsområde 15 Stu-
diestöd och delvis inom utgiftsområde 16 Ut-
bildning och universitetsforskning.

Regeringen har tidigare aviserat en proposi-
tion om ett reformerat studiestödssystem. Medel
har beräknats under utgiftsområdet för detta än-
damål med avsikten att införa ett reformerat stu-
diestödssystem med början under år 2001.

Utbyggnaden av grundutbildningen vid uni-
versitet och högskolor som beslutats avseende
perioden 1997-2000 bör fortsätta. Regeringen
har beräknat medel för studiestödskostnader
motsvarande 10 000 nya högskoleplatser fr.o.m.
1 juli 2001 samt ytterligare 10 000 platser fr.o.m.
1 juli 2002.

Under utgiftsområde 12 redovisas att rege-
ringen avser att höja barnbidraget. En första höj-
ning sker år 2000 med 100 kronor per barn och
månad och med ytterligare 100 kronor år 2001.
Som en följd av detta avser regeringen även att
höja studiebidraget med motsvarande belopp för
respektive år.

Utgiftsområde 16

Utbildning och universitetsforskning

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos ___________________________Beräknat

1998 1999 1999 2000 2001 2002

27 737 29 031 29 986 30 824 34 777 37 041

Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg,
vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning,
högskoleutbildning och forskning samt centrala
myndigheter inom Utbildningsdepartementets
ansvarsområde. För år 1999 uppgår de totala an-
slagen på statsbudgeten till ca 29 miljarder kro-
nor, varav 6,8 miljarder kronor avser barnom-
sorg, skola och vuxenutbildning, 19,5 miljarder
kronor avser utbildning och forskning vid uni-
versitet och högskolor samt 2,2 miljarder kronor
avser forskning.

1997 inleddes den femåriga satsningen på vux-
enutbildning, kunskapslyftet. Satsningen har in-
neburit stora möjligheter till utbildning för
många vuxna som annars inte skulle ha studerat.
Under 1998 och 1999 har antalet platser succes-
sivt ökat. Många vuxna har genom kunskapslyf-
tet förbättrat sina allmänna kunskaper och möj-
ligheter att påverka samhället och sin egen
situation samt skaffat sig behörighet till högsko-
lestudier. Regeringen föreslår att kunskapslyftet i
stort ligger kvar på samma nivå som år 1999 fram
till och med första halvåret 2002, vilket innebär
att den tidigare planerade utbyggnaden inte kan
komma till stånd. Vuxenutbildningssatsningen
fortsätter därefter på en lägre nivå under andra
halvåret år 2002. Samtidigt föreslås ytterligare
högskoleplatser. Regeringen avser att under år
2000 återkomma till riksdagen, efter det att un-
derlag inhämtats av den parlamentariska kun-
skapslyftskommittén, beträffande perioden efter
år 2002. Regeringens förslag innebär att be-
sparingar uppgående till 1,25 miljarder kronor
genomförs år 2000 samt 1,5 miljarder kronor år
2001. Besparingarna tas ut inom utgiftsområde
15 Studiestöd vad avser studiestödskostnaderna
samt inom utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning vad avser utbildningskost-
naderna.

I syfte att stärka utsatta gruppers position på
arbetsmarknaden avser regeringen att vidta åt-
gärder för att öka dels kombinationen yrkes- och
kärnämnen, dels andelen lågutbildade män och
invandrare inom kunskapslyftet.

149

PROP. 1998/99:100

Regeringen prioriterar fortsatt arbete med
kvalitet och likvärdighet i skolan. Elever i behov
av särskilt stöd, såväl i grund- som gymnasie-
skolan måste ges förutsättningar att nå målen.
Lärares kompetensutveckling uppmärksammas
särskilt. För att bl.a. stärka måluppfyllelsen i
skolan tillförs mer resurser de kommande åren.
Regeringen avser att genomföra en översyn av
högskolans möjligheter att i ökad utsträckning
ge kompletterande utbildning till arbetslösa med
utländsk högskolekompetens samt därvid även
öka möjligheterna till utbildning för lärarbehö-
righet för högskoleutbildade med utländsk bak-
grund genom individuellt anpassad komplette-
rande högskoleutbildning.

Genom att den tidigare planerade utbygg-
naden av kunskapslyftet inte kommer till stånd
kan den tidigare beslutade besparingen om

1,1 miljarder kronor inom Utbildningsdeparte-
mentets område tas ut delvis inom utgiftsområde

15 Studiestöd och delvis inom utgiftsområde

16 Utbildning och universitetsforskning.

I 1998 års vårproposition presenterade rege-
ringen ett tiopunktsprogram för kvalitet och lik-
värdighet i skolan. Medel avsattes för åren 1999-
2001. Vissa delar av dessa satsningar förlängs så
att de pågår även år 2002.

I samband med propositionen Utveckling och
rättvisa-en politik för storstaden på 2000-talet
(prop. 1997/98:165) beräknades medel för tre-
årsperioden 1 juli 1999-1 juli 2002. Medlen för-
delas till ett antal kommuner för att bl.a. under-
lätta för dessa att erbjuda förskola från tre års
ålder till barn i storstädernas utsatta bostads-
områden. Syftet är att förbättra barns integra-
tionsmöjligheter i samhället. Regeringen föreslår
att medel avsätts även för andra halvåret år 2002
för detta ändamål. I syfte att främja integrationen
för de som studerar svenska för invandrare (sfi)
avser regeringen att förtydliga att arbetsplatsför-
lagd praktik bör ingå i undervisningen. De extra
personalresurserna som tillförs Arbetsmarknads-
verket inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad
och arbetsliv möjliggör för Arbetsmarknadsver-
ket att i samarbete med kommunerna förbättra
tillgången på praktikplatser.

Regeringen angav i budgetpropositionen för
1999 sin avsikt att när det parlamentariska läget
så medger införa en maxtaxa för barnomsorg så
att barnomsorgsavgifterna sänks. Utrymme ska-
pas nu för att fr.o.m. år 2001 stegvis genomföra
en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen.

Utbyggnaden av grundutbildningen vid uni-
versitet och högskolor som beslutats avseende

perioden 1997-2000 bör fortsätta. Regeringen
har beräknat medel för 10 000 nya högskole-
platser fr.o.m. 1 juli 2001 samt ytterligare 10 000
platser fr.o.m. 1 juli 2002. Regeringen avser att
senare återkomma till fördelningen av de nya
högskoleplatserna.

Regeringen avser att föreslå att anslagen för
forskning och forskarutbildning tillförs ytterliga-
re medel. För år 2000 har beräknats 70 miljoner
kronor som främst avses tilldelas de nya univer-
siteten i Karlstad, Växjö samt Örebro.

Åren 2001 och 2002 har 470 miljoner kronor
respektive 779 miljoner kronor beräknats för
förstärkning av anslagen för grundforskning och
forskarutbildning inom utgiftsområde 16.

I statsbudgeten för 1999 finns beräknat medel
avseende momsmerkostnader för Chalmers tek-
niska högskola AB och Stiftelsen Högskolan i
Jönköping. Avtalet mellan staten och berörda
stiftelsehögskolor reglerar bl.a. kompensation
för mervärdesskatt. Kompensationen beräknas
öka bl.a. till följd av att kostnader för lokalhyror
stiger i samband med nybyggnationer. Regering-
en föreslår därför att medel tillförs utgiftsområ-
det för åren 2001 och 2002 för att täcka utgifter-
na.

Regeringen avser att inom ramen för utgifts-
området avsätta 3 miljoner kronor till Humanis-
tisk-Samhällsvetenskapliga forskningsrådet för
att finansiera forskning om kommunistiska re-
gimer, särskilt med inriktning mot dessa regi-
mers brott mot mänskliga rättigheter. Forsk-
ningsinsatsen har varit föremål för över-
läggningar mellan partiledarna.

Utgiftsområde 17

Kultur, medier, trossamfund och fritid

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos ___________________________Beräknat

1998 1999 1999 2000 2001 2002

7 342 7 452 7 492 7 524 7 626 7 806

Utgiftsområdet omfattar kulturverksamheten,
dvs. frågor om teater, dans, musik, bibliotek, lit-
teratur, kulturtidskrifter, bild och form, konst-
hantverk, ersättningar och bidrag till konstnärer,
film, arkiv, kulturmiljö, arkitektur, formgivning
och design, museer och utställningar, medier
samt stöd till trossamfund. Vidare omfattar ut-
giftsområdet folkbildningen, dvs. bidrag till
folkhögskolorna och studieförbunden, bidrag till

150

PROP. 1998/99:100

kontakttolkutbildningen samt vissa handikapp-
åtgärder. Slutligen omfattar utgiftsområdet ung-
doms-, folkrörelse-, frilufts- och idrottsfrågor.
För år 1999 uppgår de totala anslagen på stats-
budgeten till 7,4 miljarder kronor, varav

4,2 miljarder kronor hänför sig till kulturområ-
det.

Svensk film har stor kulturpolitisk betydelse.
Förhandlingar pågår för närvarande med parter
på filmområdet om ett nytt avtal för produktion
och distribution av film. Under våren 1999 avser
regeringen att lägga fram förslag om en ny offen-
siv filmpolitik. Förslaget kommer att innebära att
filmområdet från år 2000 tillförs ökade statliga
medel.

Regeringen kommer på olika sätt att lyfta
fram de möjligheter till ökad sysselsättning, regi-
onal utveckling och ökad välfärd som satsningar
på kulturområdet ger. Det finns för närvarande
många intressanta lokala och regionala initiativ
där kulturen har en roll för att stärka regioners
attraktivitet, den lokala och regionala identiteten
och människors kreativitet. Ett sådant exempel
är Vandalorum i Värnamo, som är tänkt att bli
ett museum för samtida nordisk konst samt ett
centrum för design med inriktning mot små och
medelstora företag.

Arbetet med att förverkliga ett museum och
kunskapscentrum om Förintelsen och dess följ-
der ska prioriteras i regeringens fortsatta arbete.
Målet skall vara att verka för demokrati och hu-
manistiska värden.

Med anledning av besparingar på kul-
turområdet minskar utgiftsområdet med 20 mil-
joner kronor år 2000 och 20 miljoner kronor år
2001. Därutöver ökar utgiftsområdet med 3,4
miljoner kronor år 2000 då anslaget C3 Bidrag
till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet,
flyttas över från utgiftsområde 14 Arbetsmark-
nad och arbetsliv.

Utgiftsområde 18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1998 1999

Prognos ____________________________Beräknat

1999 2000 2001 2002

22 371 20 463 19 519 16 270 13 049 11 283

Utgiftsområdet består främst av plan-, bygg- och
bostadsväsendet, länsstyrelserna, lantmäteriverk-

samhet samt stöd till ekologisk omställning och
utveckling. För år 1999 uppgår de totala anslagen
enligt statsbudgeten till 20,5 miljarder kronor.

Utgifterna för räntebidragen minskar med 248
miljoner kronor år 2000 respektive 272 miljoner
kronor år 2001 jämfört med budgetpropositio-
nen för 1999. Minskningen beror dels på ett an-
tagande om en lägre räntenivå, dels på ett lägre
antagande om byggvolymen vad gäller antalet
påbörjade lägenheter.

Regeringen har för avsikt att i budgetproposi-
tionen för 2000 återkomma med ett förslag som
innebär att införandet av det av riksdagen beslu-
tade bidraget till bostadsinvesteringar som främ-
jar ekologisk hållbarhet (prop. 1997/98:119, bet.
1997/98:BoU10, rskr. 1997/98:306) senareläggs
med ett år till år 2001. Senareläggningen skall ses
i kombination med föreslagen utsträckning av
lokala investeringsprogram för ekologisk håll-
barhet med ett år. Senareläggningen är beaktad i
ramen för år 2000.

En besparing på 112 miljoner görs på det stat-
liga räntestödet för reparation och underhåll
(RBF-stöd) år 2000. Besparingen är beaktad i
ramen för år 2000.

Ytterligare ca 40 kommuner kommer under
våren 1999 att få statsbidrag inom ramen för re-
geringens satsningar på lokala investeringsprog-
ram. De insatser som ges stöd bedöms medföra
påtagliga effekter på miljön och dessutom leda
till nya arbetstillfällen, framför allt i bygg- och
anläggningssektorn. Enligt uppskattningar från
kommunerna skapas brutto totalt ca 11 000
årsarbeten åren 1998-2001 genom de beslut som
hittills fattats.

Regeringen anser att tidsperioden för de lokala
investeringsprogrammen bör utsträckas genom
att medlen för perioden 1999-2001 förskjuts
med sammanlagt 1,2 miljarder kronor till år
2002. En besparing görs även år 2000 med
37 miljoner kronor. Därmed beräknas ca 40
kommuner per år få stöd för lokala investerings-
program. Stöd till lokala investeringsprogram
skall även kunna innefatta investeringar som för-
bättrar inomhusmiljön genom minskning av häl-
sofarliga och allergiframkallande ämnen och
material. Stödet bör även kunna användas för att
främja en miljöinriktad näringslivsutveckling.
Beredningsprocessen preciseras och förtydligas
avseende krav på ekonomiska kalkyler och analy-
ser av miljö- och sysselsättningseffekter samt på
slutredovisning av projekt.

Byggandet och förvaltningen av byggnader
skall utvecklas för ökad resurseffektivitet och

151

PROP. 1998/99:100

kretsloppslösningar. Byggforskningen förstärks
därför med 50 miljoner kronor per år under tre-
årsperioden genom en motsvarande neddragning
på anslaget lokala investeringsprogram.

Medlen till länsstyrelsernas miljötillsyn har
ökat för perioden 1999-2001. Motsvarande re-
surser, 15 miljoner kronor, kommer att tillföras
även år 2002 för denna verksamhet. Anslaget för
länsstyrelserna minskas med 10 miljoner kronor
från och med år 2000 som en besparing. Om-
struktureringsarbetet inom lantmäteriverksam-
heten innebär besparingar med 25 miljoner kro-
nor år 2000 och med 30 miljoner kronor fr.o.m.
år 2001.

Arbetet med att öka tillförlitligheten i Statens
bostadskreditnämnds prognoser avseende utgif-
terna för infrianden av kreditgarantier har på-
börjats. Den utvecklade prognosmodellen be-
räknas kunnas användas fullt ut under hösten

1999. Regeringen avser att redovisa resultaten av
översynen i budgetpropositionen för 2000.

Utgiftsområde 19

Regional utjämning och utveckling

Miljoner kronor

Utfall

1998

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

1999 1999 2000 2001 2002

3 437 2 743 3 905 2 675 3 336 2 693

Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika
former av företagsstöd och regionala utveck-
lingsinsatser samt medel från EG:s regionalfond.
För år 1999 uppgår de totala anslagen enligt
statsbudgeten till 2,7 miljarder kronor, varav 0,95
miljarder kronor avser anslaget för allmänna re-
gionalpolitiska åtgärder, 0,9 miljarder kronor av-
ser olika former av företagsstöd och 0,8 miljarder
kronor Europeiska regionala utvecklingsfonden.

Det samlade återflödet av medel för de regio-
nalpolitiskt inriktade strukturfondsprogrammen
beräknas under perioden 1995-1999 till ca 5,8
miljarder kronor. Utgiftsområdet brukar benäm-
nas den "lilla" regionalpolitiken.

Utgiftsprognosen för år 1999 uppgår till ca 1,2
miljarder kronor mer än vad som anvisats enligt
statsbudgeten. Till största delen beror avvikelsen
på att vissa åtaganden skall täckas av anslagsbe-
hållningar på s.k. äldreanslag (se närmare avsnitt
5.3.2).

Förberedelserna för nästa programperiod, åren
2000-2006, inom EG:s strukturfonder pågår. En

särskild utredare för de geografiskt avgränsade
strukturfondsprogrammen har nyligen kommit
med förslag till hur de nya strukturfondspro-
grammen skall tas fram och organiseras (SOU
1999:24). Med anledning av dessa förslag kan
principerna komma att ändras för den genomfö-
randeorganisation som angavs i propositionen
om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Eu-
ropeiska unionen m.m. (prop. 1994/95:40).

Med hänsyn till den tidsplan som gäller inom
EU kommer regeringen att under våren 1999
lämna uppdrag för programarbetet. Vidare
kommer regeringen att ange de organisatoriska
formerna för hanteringen av de nya geografiska
programmen inom mål 1 och 2 samt gemenskap-
sinitiativen. Regeringen har för avsikt att i bud-
getpropositionen för 2000 återkomma till riks-
dagen med information om programmens
innehåll. Vid den tidpunkt Sverige måste över-
lämna förslag till program till EG-kommissionen
kommer riksdagsbehandlingen dock inte vara av-
slutad. Regeringen avser således att överlämna
programförslagen till kommissionen under för-
utsättning att riksdagen senare godkänner me-
delstilldelningen.

Vad gäller de nationella stödområdena måste
Sverige överlämna förslag till EG-kommissionen
innan riksdagsbehandlingen avslutats. Regering-
en avser att överlämna förslagen till kommissio-
nen under förutsättning att riksdagen senare
godkänner dessa.

Vid Europeiska rådets möte den 24-26 mars
1999 nåddes en övergripande överenskommelse
om Agenda 2000. Slutförhandlingarna om re-
formering av strukturfonderna kommer att ske
under våren 1999. Återflödet i nästa struktur-
fondsperiod åren 2000-2006 är beroende av ut-
fallet i slutförhandlingarna. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen i frågan om medelsni-
vån för den nya programperioden på anslaget för
Europeiska regionala utvecklingsfonden.

Regeringen har tillsatt en parlamentarisk ut-
redning (dir. 1999:2) som skall lämna förslag om
den framtida inriktningen och utformningen av
den svenska regionalpolitiken. Utredningen skall
bl.a. utarbeta en strategi för regional balans.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 augusti
år 2000.

152

PROP. 1998/99:100

Utgiftsområde 20

Allmän miljö- och naturvård

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1998 1999

Prognos ____________________________Beräknat

1999 2000 2001 2002

1 372 1 549 1 593 1 670 1 797 1 986

Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biolo-
gisk mångfald och naturvård, vatten- och luft-
vård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd,
miljö- och kretsloppsforskning, kemikaliekon-
troll, strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till
kärnkraften samt internationellt miljösamarbete.
För år 1999 uppgår de totala anslagen enligt
statsbudgeten till 1,5 miljarder kronor, varav 1,3
miljarder kronor avser allmän miljö- och natur-
vård och 0,2 miljarder kronor avser strålskydd
och kärnsäkerhet.

Införandet av miljöbalken och arbetet med att
uppnå de nya föreslagna miljökvalitetsmålen
(prop. 1997/98:145, Svenska miljömål - Miljö-
politik för ett hållbart Sverige) och målen för
ekologiskt hållbar utveckling har hög prioritet i
arbetet inom hela Regeringskansliet och på
myndigheterna. De övergripande målen för ett
ekologiskt hållbart samhälle är att skydda miljön
och människors hälsa, att använda jordens resur-
ser effektivt och att nå en tryggad försörjning.

Regeringen avser att successivt förstärka
forskningen avseende främst miljöeffekt-
forskning och miljötoxikologi med medel som
bör fördelas av Naturvårdsverket. För miljö-
forskning beräknas sammanlagt 250 miljoner
kronor under treårsperioden.

Behovet av sanering och återställning av för-
orenade områden är omfattande och regeringen
beräknar nu ytterligare 385 miljoner kronor un-
der treårsperioden för denna verksamhet.

Regeringen bedömer också att behoven av
medel för markinköp fortfarande är stora, varför
regeringen beräknar att förstärkningen enligt vad
som föreslogs i 1998 års ekonomiska vårpropo-
sition och budgetpropositionen för 1999 om ca
370 miljoner kronor förlängs till att omfatta även
år 2002. Även förstärkningen av miljöövervak-
ning förlängs till år 2002.

För att uppnå en bättre balans mellan insatser-
na för biotopskydd i skog och insatserna för
skogsreservat beräknas en ökning under perio-
den av anslaget till biotopskydd med 75 miljoner
kronor år 2001 samt med 100 miljoner kronor år
2002, vilket innebär att totalt 300 miljoner kro-

nor avsätts under perioden 2000-2002. Nämnda
åtgärder kommer innebära att ramen för utgifts-
område 23 ökar dessa år.

Ramen förstärks vidare med 30 miljoner kro-
nor per år under treårsperioden för att bevara den
biologiska mångfalden genom upprätthållande av
en tillräcklig nivå på verksamheten med kalkning
av försurade sjöar och vattendrag.

Den s.k. kretsloppsmiljarden anvisades bud-
getåret 1995/96 för investeringsbidrag för främ-
jande av omställning i ekologiskt hållbar riktning
under en femårsperiod. Stödet minskas under år
1999 genom att en del av anslaget dras in som en
besparing. För år 2000 behöver dock anslaget
åter föras upp på statsbudgeten för utbetalning av
redan beviljade bidrag.

Utgiftsområde 21
Energi

Miljoner kronor

Utfall

1998

Anslag Prognos ___________________________Beräknat

1999 1999 2000 2001 2002

867 1 681 1 115 1 196 1 914 1 729

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna energi
forskning och energiteknisk utveckling, investe-
ringsbidrag till utbyggnad av el- och värmepro-
duktion samt ekonomiskt stöd för eleffektivise-
ring och minskad elanvändning. Utgiftsområdet
omfattar också ett program för energieffektivise-
ring m.m. i bland annat Baltikum och Östeuropa,
vilket utgör en viktig del av den svenska klimat-
politiken. För år 1999 uppgår de totala anslagen
till 1,7 miljarder kronor, varav 0,1 miljarder kro-
nor avser förvaltningskostnader och 1,6 miljarder
kronor avser omställning och utveckling av ener-
gisystemet.

Riksdagen har fastslagit riktlinjer för energi-
politiken (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12,
rskr. 1996/97:272). I samband med beslutet till-
styrkte riksdagen inriktningen och omfattningen
av ett i propositionen redovisat program för om-
ställning av energisystemet om totalt drygt 9
miljarder kronor. Riksdagen har därefter beslutat
om omställningsprogrammets finansiering och
anvisat medel för de ingående verksamheterna
för år 1998 (prop. 1996/97:150, bet.
1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284 och prop.
1997/97:1 utgiftsområde 21, bet. 1997/98:NU2,
rskr. 1997/98:133). Det energipolitiska pro-
grammets huvudinriktning är en kraftfull lång-

153

PROP. 1998/99:100

siktig satsning på forskning, utveckling och de-
monstration av ny energiteknik. Målet är att un-
der de närmaste 10-15 åren kraftigt öka el- och
värmeproduktionen från förnybara energikällor
och utveckla kommersiellt lönsam teknik för
energieffektivisering.

Programmet omfattar även åtgärder som syf-
tar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska
användningen av el för uppvärming, utnyttja det
befintliga elsystemet effektivare och öka tillför-
seln av el från förnybara energikällor.

Hittills gjorda uppföljningar tyder på att vissa
av de åtgärder som ingår i det energipolitiska
programmet inte leder till den måluppfyllelse
som avsetts. Detta gäller främst de eleffekt-
minskande åtgärderna inom ramen för bidrag till
minskad elanvändning. Regeringen avser därför
att återkomma till riksdagen i budgetpropositio-
nen för 2000 med detaljerade förslag till föränd-
ringar inom ramen för det energipolitiska pro-
grammet, efter att en utvärdering av effekterna
under programmets första år har genomförts.

Regeringen anser att det är av vikt att tekniken
kring termisk solenergi kan utvecklas i Sverige.
Sådan utveckling kan stödjas inom ramen för
energiforskningsprogrammet. Det finns därut-
över skäl som talar för att komplettering bör gö-
ras när det gäller stöd till investeringar. Regering-
en avser att inför budgetpropositionen för 2000
analysera formerna för ett sådant stöd. En ut-
gångspunkt är därvid att ett tidsbegränsat stöd
skall kunna införas om det bedöms ändamålsen-
ligt med hänsyn till målen för energipolitiken.

För utgiftsområdet finns neddragningar på
sammanlagt 240 miljoner för år 2000. Ned-
dragningarna innebär i detta perspektiv en möj-
lighet att under år 2000 kunna genomföra viss
metodutveckling för ett effektivare genom-
förande av programmet på längre sikt. I detta
perspektiv ter det sig även naturligt att pro-
grammet som helhet ges en något längre ge-
nomförandetid. De neddragningar som görs år
2000 är att betrakta som en omfördelning av an-
slagsbelopp över tiden. Anslagsbeloppet ökar
därför med 210 miljoner kronor åren 2001 och
2002 jämfört med de belopp som fastställts i det
energipolitiska programmet.

Utgiftsområde 22
Kommunikationer

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1998 1999

Prognos ___________________________Beräknat

1999 2000 2001 2002

27 386 25 501 25 042 25 260 24 674 25 001

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna inves-
teringar i samt drift och underhåll av vägar och
järnvägar samt även sjöfart, luftfart, post, tele-
kommunikationer, forskning och övergripande
informationsteknikfrågor. För 1999 uppgår de
totala anslagen enligt statsbudgeten till 25,5 mil-
jarder kronor, varav ca 22,2 miljarder kronor till
väg och järnväg.

Regeringen har vid beräkningar av utgiftsom-
rådesramarna förutsatt vissa utgiftsminskningar
åren 2000-2002 vad gäller väghållning, upphand-
lingar av interregional trafik, övrigt kommunika-
tioner, forskning m.m.

Anvisade medel för genomförandet av de åt-
gärder som ingår i nationell väghållningsplan, i
stomnätplan för järnvägar och i länsplaner för
regional transportinfrastruktur har under år 1998
helt förbrukats. Därigenom har tidigare anslags-
sparanden inom utgiftsområdet, som härrör från
förseningar i utbyggnadstakten av vägar och
järnvägar, helt förbrukats. Regeringens förslag
till ramar innebär emellertid att vissa planerade
åtgärder i de fastställda investeringsplanerna inte
kommer att kunna genomföras under perioden.
Det är dock regeringens ambition att upprätt-
hålla en fortsatt god väg- och järnvägsstandard
genom att anvisa en hög nivå på drift- och un-
derhållsinsatser under perioden.

Till följd av att det hittillsvarande arbetet med
ökad trafiksäkerhet på vägnätet inte medfört av-
sedda effekter måste kraftfulla åtgärder vidtas
som snabbt ger effekt. Medel kommer de när-
maste åren att omprioriteras från byggande av
stamvägar till åtgärder på vägnätet som ger ökad
trafiksäkerhet. Denna särskilda satsning på fysis-
ka trafiksäkerhetsåtgärder medför därför att ett
antal vägbyggnadsprojekt på det nationella stam-
vägnätet kommer att senareläggas. Detta räcker
emellertid inte för att trafiksäkerhetsmålen för år
2000 och år 2007 skall nås. Ytterligare ompriori-
teringar måste göras. Detta får dock inte drabba
andra prioriterade områden såsom ombyggnads-
åtgärder på det regionala vägnätet eller satsning-
en på åtgärder för ökad tillgänglighet för funk-
tionshindrade i kollektivtrafiksystemet. Rege-

154

PROP. 1998/99:100

ringen bedömer att det finns möjligheter till and-
ra omprioriteringar inom ramen för Vägverkets
verksamhet. Vägverkets interna administration
kan effektiviseras och verkets arbete med sek-
torsuppgifter kan begränsas främst till sådana åt-
gärder som har stor och säker effekt på miljö och
trafiksäkerhet. En långsiktig kostnadssänkning
kommer att påbörjas redan under år 2000. Det
därigenom skapade medelsutrymmet kan istället
användas för fysiska trafiksäkerhetsåtgärder på
hela det statliga vägnätet i syfte att nå uppsatta
trafiksäkerhetsmål inom vägtrafiken.

Med de utgiftsbegränsande åtgärderna under
1999 och de utgiftsnivåer som regeringen före-
slår för åren 2000-2002 bedöms vidmakt-
hållandet av befintliga järnvägar kunna genom-
föras på en nivå som motsvarar dagens. Däremot
kommer inte samtliga planerade åtgärder i de
fastställda investeringsplanerna att kunna ge-
nomföras under perioden.

Inom ramen för regeringens IT-satsningar
finns åtgärder och initiativ inom flera områden i
syfte att stimulera användning av och kunskap
om IT i hela landet. Utbyggnaden av avancerad
infrastruktur och höjning av IT-kompetensen är
viktiga områden för att den nya tekniken skall bli
mer tillgänglig för alla i hela landet. Den inhems-
ka IT- och elektronikbranschen bör ges förut-
sättningar att snabbt växa i bredd och volym och
därigenom skapa nödvändiga tillväxtförutsätt-
ningar för hela det svenska näringslivet. Rege-
ringen utökar 2000-delegationens budget med
ytterligare 10 miljoner kronor för att fortsätta att
driva arbetet med 2000-omställningen i samhäl-
let.

Inom ramen för det transportpolitiska beslutet
(prop. 1997/98:56) beslutade riksdagen att god-
känna principerna för att tillskapa en ny myndig-
hetsfunktion för rikstrafikfrågor - Rikstrafiken -
med huvuduppgift att verka för samordning och
upphandling av viss interregional trafik. Ett del-
betänkande om Rikstrafiken har lämnats den 30
november 1998. Slutbetänkandet, som skall re-
dovisas senast den 1 maj 1999, kommer att vara
betydelsefullt för bildandet av myndigheten. Re-
geringen avser att återkomma till riksdagen i
budgetpropositionen för 2000 med ytterligare
information. Regeringen beslutade den 18 mars
1999 att Rikstrafiken skall lokaliseras till Sunds-
vall.

I den transportpolitiska propositionen (prop.
1997/98:56) förordade regeringen utvecklingen
av en trafikslagsövergripande godstransportstra-
tegi i samarbete mellan staten och godstransport-

systemets övriga aktörer, såväl transportköpare
som transportörer. Godstransportdelegationen
(Kl998:06), som nu tillsatts och arbetar fram till
30 juni 2001, skall följa utvecklingen på godsom-
rådet samt utveckla ett trafikslagsövergripande
synsätt med syftet att effektivisera godstrans-
portsystemet och göra det säkert och ekologiskt
hållbart.

Utgiftsområde 23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1998 1999

Prognos ____________________________Beräknat

1999 2000 2001 2002

11 836 11 974 11 637 12 725 13 203 13 222

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna jord-
bruk, fiske, trädgårdsnäring, rennäring, djur-
skydd, djurhälsovård, livsmedelsfrågor, skogsnä-
ring samt högre utbildning och forskning som
rör vård och nyttjande av biologiska na-
turresurser.

För år 1999 uppgår de totala anslagen enligt
statsbudgeten till 12 miljarder kronor, varav ca 60
procent av beloppet finansieras av EG-budgeten.
Merparten av EG-stödet avser obligatoriska åt-
gärder såsom arealstöd, djurbidrag, intervention
och exportbidrag, vilka helt finansieras av EG-
budgeten. Därtill kommer delfinansierade stöd
såsom miljöersättningar, stöd till mindre gynna-
de områden och strukturstöd. För att erhålla des-
sa stöd fordras nationell medfinansiering i stor-
leksordningen 2 miljarder kronor. Anslagen till
forskning och utbildning uppgår till närmare

1,3 miljarder kronor.

Regeringen har vid beräkningen av utgiftsom-
rådesramen utgått från att anslagen för de EG-
finansierade utgifterna för kompletterande åtgär-
der inom jordbruket, intervention och exportbi-
drag samt det nationellt finansierade anslaget för
kompletterande åtgärder inom jordbruket kan
minskas engångsvis med ca 400 miljoner kronor
år 2000. Betydande anslagsbehållningar har ska-
pats inom utgiftsområdet framför allt på grund
av att utgifter, som finansieras av EG, har över-
skattats. På motsvarande sätt har regeringen för
1999 beslutat om en engångsvis minskning på
totalt 470 miljoner kronor av ovanstående anslag.

Riksdagen har lagt fast riktlinjer för Sveriges
arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken

155

PROP. 1998/99:100

inom EU (prop. 1997/98:142, bet.
1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241). Parallellt
med arbetet med 1999 års ekonomiska vårpropo-
sition har förhandlingar förts inom EU bl.a. om
jordbruksdelen i Agenda 2000. Vid Europeiska
rådets möte den 24-26 mars 1999 nåddes en
övergripande överenskommelse om Agenda

2000. Slutförhandlingarna om förordningstex-
terna som rör den gemensamma jordbrukspoliti-
ken kommer att ske under våren 1999, varefter
besluten avses genomföras successivt under peri-
oden 2000 - 2006. Utgifterna på statsbudgeten
för jordbruksstöd kommer sannolikt att påver-
kas. Regeringen återkommer till riksdagen med
eventuella förslag till anpassning av berörda an-
slag för åren 2000, 2001 och 2002 när beslut väl
fattats i frågan.

För de medfinansierade stöden innebär EG-
kommissionens förslag till landsbygdsförordning
inom ramen för Agenda 2000 att regelverken för
nuvarande mål 5a- och mål 5b-åtgärderna samt
de kompletterande åtgärderna integreras i ett
gemensamt regelverk. Ett förslag till tillämpning
av dessa åtgärder inom ramen för ett svenskt
landsbygdsprogram för perioden 2000-2006 skall
överlämnas till EG-kommissionen för godkän-
nande senast sex månader efter att förslaget till
landsbygdsförordning har trätt i kraft. Av
tidsskäl har regeringen påbörjat förberedelsear-
betet enligt de förutsättningar som anges i för-
slaget till landsbygdsförordning. Regeringen har
för avsikt att återkomma till riksdagen i fråga om
programmets närmare innehåll och utformning i
budgetpropositionen för 2000. Riksdagsbeslut
om budgetpropositionen kommer inte att före-
ligga vid tidpunkten då Sverige måste överlämna
ett förslag till landsbygdsprogram till EG-
kommissionen. Regeringen har därför för avsikt
att överlämna förslaget till kommissionen under
förutsättning att riksdagen slutligt godkänner
medelstilldelningen. I annat fall kan införandet
av det nya landsbygdsprogrammet komma att
försenas.

Agenda 2000 omfattar även de medfinansiera-
de stöden inom fiskerisektorn. En tillämpnings-
förordning som reglerar stödsberättigande åtgär-
der samt villkor för stöd är för närvarande under
diskussion och förväntas bli antagen av EU i juni
1999.

2002, vilket innebär att totalt 300 miljoner kro-
nor avsätts under perioden 2000—2002. Nämnda
åtgärder kommer innebära att ramen för utgifts-
område 23 ökar dessa år.

Utgiftsområde 24
Näringsliv

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1998 1999

Prognos ___________________________Beräknat

1999 2000 2001 2002

2 777 2 898 3 439 3 011 2 945 2 903

Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, tekno-
logisk infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk
forskning och utveckling, utrikeshandel, export-
och investeringsfrämjande samt konsumentfrå-
gor. För år 1999 uppgår de totala anslagen på
statsbudgeten till 2,9 miljarder kronor, varav ca
0,8 miljarder kronor till näringspolitik,
0,2 miljarder kronor till teknologisk infrastruk-
tur, bl.a. patentfrågor, teknisk provning och
kontroll, 0,1 miljarder kronor till konkurrensfrå-
gor, 0,7 miljarder kronor till teknisk forskning
och utveckling, 0,6 miljarder kronor rymdverk-
samhet, samt 0,4 miljarder kronor till utrikes-
handel, exportfrämjande och investeringsfräm-
jande och 0,1 miljarder kronor till konsument-
frågor.

Inom utgiftsområdet avsätts resurser för att
säkerställa och utveckla tillgången på teknik- och
kunskapsöverföring från bl.a. högskolorna till
små- och medelstora företag. Vidare fortsätter
det tidigare aviserade programmet för småföre-
tagsutveckling (prop. 1995/96:222) genom att
180 miljoner kronor överförs till år 2000.

Regeringen kommer att påbörja ett omfattan-
de utrednings- och analysarbete som skall ligga
till grund för utformningen av statliga åtgärder
för att främja nyföretagande och företagsutveck-
ling bl.a. vad gäller samordning och effektivitet i
det statliga stödet riskkapitalförsörjning. I detta
sammanhang kommer möjligheterna att ställa
krav på miljöcertifiering vid företagsstöd och
olika former av regionala stöd att prövas. Rege-
ringen kommer också att undersöka hur småfö-
retagens möjlighet att hävda sin rätt skulle kunna
stärkas genom att införa en patentintrångsför-
säkring. Arbetet med att undanröja hinder för
konkurrens i gränslandet mellan offentlig och
privat verksamhet intensifieras. Den kooperativa
företagsformen kommer särskilt att uppmärk-

156

PROP. 1998/99:100

sammas. Ytterligare 3,5 miljoner kronor beräk-
nas årligen under perioden 2000-2002 inom nä-
ringsdepartementets utgiftsramar.

I oktober 1996 tillkallades Småföretagsdelega-
tionen för att identifiera problem och föreslå åt-
gärder för att undanröja hinder för företagseta-
blering och tillväxt i småföretag. En arbetsgrupp
har tillsatts inom regeringskansliet med uppgift
att bereda förslagen och redovisa sitt arbete den
31 mars 1999.

Sammantaget har regeringen enligt arbets-
gruppens bedömning fattat beslut eller tagit av-
görande initiativ som berör ca en tredjedel av
Småföretagsdelegationens förslag. Flera av de öv-
riga förslagen täcks i stor utsträckning in av be-
fintliga tjänster och åtgärder.

Regeringen fattade den 22 december 1998 ett
antal beslut som syftar till att underlätta för
mindre företag och förbättra myndigheternas
service. Bland annat introducerades ett system
för effektivare konsekvensanalyser av reglers ef-
fekter på små företags villkor. Vidare fattades be-
slut om förenkling av företagens uppgiftsläm-
nande till myndigheter, bättre service och
information från myndigheter, kortare hand-
läggningstider, förstärkt rådgivning till invandra-
re som vill starta företag och klarare spelregler
mellan kommuner, landsting och småföretag.
Den 22 februari 1999 preciserade regeringen vissa
av dessa åtgärder. Bland annat formerades företa-
garpanelen, Nybyggarna, som skall verka som
rådgivare regeringen.

Riksdagen har den 26 mars 1999 fattat beslut
om att ge regeringen i uppdrag att lämna en årlig
redogörelse till riksdagen om regelförenklingsar-
betet. En första redovisning bör göras i budget-
propositionen för 2000. Då bör ett mål för re-
gelförenklingsarbetet formuleras och en av-
stämning mot Småföretagsdelegationens samtli-
ga förslag göras. Regeringen avser därför att
återkomma med en redovisning i höst.

Regeringen avser att återkomma med förslag
som ger ökad konkurrens och stärker konsu-
mentens ställning.

Regeringen anser att det är viktigt att en eko-
nomisk tillväxt kan förenas med en god miljö.
Tillväxtpotentialen som kan finnas i omställ-
ningen till hållbar utveckling bör också tas tillva-
ra.

Miljöteknikdelegationen tilldelas 10 miljoner
kronor år 2000 för att fortsätta sitt arbete.

Regeringen har också avsatt medel för ex-
portfrämjande insatser för miljöexport. Denna
satsning kommer att fortsätta.

Utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner

Miljoner kronor

Utfall

1998

Anslag Prognos ___________________________Beräknat

1999 1999 2000 2001 2002

96 784 103 565 102 733 102 217 104 697 106 317

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens
bidrag till kommuner och landsting. För år 1999
uppgår anslagen enligt statsbudgeten till 103,5
miljarder kronor, varav 78,7 miljarder kronor till
generellt statsbidrag, 21,3 miljarder kronor till
statligt utjämningsbidrag och 1 miljard kronor
till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting.

Målet för utgiftsområdet är att bidra till att
skapa goda och likvärdiga ekonomiska förutsätt-
ningar för kommunerna och landstingen att
uppnå de nationella målen inom olika verk-
samheter. De höjda statsbidragen syftar till att ge
kommunerna och landstingen förbättrade förut-
sättningar att satsa på en utvecklad och förbätt-
rad skola, att minska väntetiderna i hälso- och
sjukvården, att vidta betydande förbättringar in-
om äldreomsorgen och att samtidigt uppnå eko-
nomisk balans från år 2000.

Riksdagen har beslutat om tillskott till kom-
muner och landsting under åren 1997 till 1999
om sammanlagt 16 miljarder kronor. Regeringen
har för år 2000 aviserat att det generella statsbi-
draget skall öka med 4 miljarder kronor.

Riksdagen beslutade efter förslag i budgetpro-
positionen för 1999 att den statliga skatt på 200-
kronor som utgår för skattskyldiga med för-
värvsinkomster 1999 skall utgöra kommunal in-
komstskatt. Regeringen föreslår i denna propo-
sition att detta förlängs att gälla även år 2000.

I budgetpropositionen för 1999 aviserade re-
geringen en ytterligare höjning av det generella
statsbidraget med 2 miljarder kronor för år 2001.
I samband med detta uttalade regeringen att ett
flertal kommunalekonomiska frågor är aktuella
under kommande år, t.ex. utjämningssystemet
för kommuner och landsting, generella statsbi-
drag och en sänkning av avgifter i barnomsorgen,
till vilken denna resursökning kan utgöra en del-
finansiering.

Enligt regeringens uppfattning bör detta till-
skott användas för att bl.a. underlätta införandet
av förändringar i utjämningssystemet samt bidra
till finansiering för att stegvis genomföra en all-
män förskola och maxtaxa i barnomsorgen. Från

157

PROP. 1998/99:100

detta utgiftsområde överförs därför 1,7 miljarder
kronor till utgiftsområde 16 Utbildning och uni-
versitetsforskning år 2001 och 1,3 miljarder kro-
nor år 2002.

I denna proposition aviserar regeringen en yt-
terligare nivåhöjning av det generella statsbidra-
get med 2 miljarder kronor år 2001. Beräkningen
för år 2002 inkluderar att utgiftsområdesramen
tillförs ett resurstillskott på 1 miljard kronor till
följd av de förändringar som kommer att ske på
försvarsområdet.

Beslutade och aviserade tillskott innebär i för-
hållande till 1996 års nivå således en sammanlagd
höjning av statsbidragen till kommuner och
landsting med 25 miljarder kronor år 2002. I
detta belopp ingår medel som tillförs utgiftsom-
råde 16 för att från och med år 2001 stegvis ge-
nomföra en allmän förskola och maxtaxa i barn-
omsorgen.

Utgiftsområde 26

Statsskuldsräntor m.m.

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1998 1999

Prognos ____________________________Beräknat

1999 2000 2001 2002

113 405 84 560 92 874 77 405 73 089 52 917

Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på
statsskulden, oförutsedda utgifter och Riks-
gäldskontorets provisionskostnader i samband
med upplåning och skuldförvaltning. Utgiftsom-
rådet omfattas inte av det statliga utgiftstaket.

För år 1999 uppgår de totala anslagen på stats-
budgeten till 84,6 miljarder kronor, varav räntor
på statsskulden utgör 84,5 miljarder kronor.

Under perioden beräknas ränteutgifterna
minska kraftigt för att år 2002 uppgå till 52,9
miljarder kronor. De kraftigt minskade ränteut-
gifterna förklaras framför allt av den stora amor-
teringen på statsskulden till följd av överföringar
från AP-fonden i samband med ålders-
pensionsreformen samt försäljningar av statliga
bolag. I avsnitt 4.4.2 ges en mer detaljerad redo-
visning av statsskuldsräntoma.

Utgiftsområde 27

Avgiften till Europeiska gemenskapen

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1998 1999

Prognos ___________________________Beräknat

1999 2000 2001 2002

21 210 21 908 22 631 19 435 21 454 22 269

Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till Europe-
iska unionens allmänna budget (EU-budgeten).
För år 1999 beräknas de totala anslagen till

21,9 miljarder kronor. Sverige betalar fr.o.m.

1999 full avgift till EU-budgeten.

EU-budgeten omfattar Europeiska gemen-
skapernas samtliga förväntade inkomster och ut-
gifter. Budgeten finansieras huvudsakligen av de
s.k. egna medlen, vilka utgörs av avgifter från
medlemsländerna. Budgeten beslutas årligen in-
om ramen för ett fastställt flerårigt budgettak,

s. k. finansiellt perspektiv. Nivån för det finansi-
ella perspektivet grundas på rådets beslut om
gemenskapernas egna medel (94/728/EG, Euro-
atom), vilket bland annat anger taket för med-
lemsländernas finansieringsansvar för budgeten.
Det nuvarande finansiella perspektivet gäller

t. o.m. år 1999.

Inom ramen för Agenda 2000 beslutades vid
toppmötet i Berlin i mars 1999 dels ett nytt fi-
nansiellt perspektiv, dels att beslutet om egna
medel skall ändras så att det nya beslutet kan trä-
da i kraft från och med 2002. Ändringen av be-
slutet om egna medel innebär att uttaget av mer-
värdesskattebaserad avgift minskas till
0,75 procent år 2002 och till 0,50 procent år
2004. Samtidigt ökas den nationella ersättningen
för uppbördskostnader avseende s.k. traditionella
egna medel från 10 procent till 25 procent fr.o.m.

2001. Dessutom skall finansieringen av den brit-
tiska budgetrabatten ändras fr.o.m. 2002 så att
finansieringsandelen för Sverige, Tyskland, Ned-
erländerna och Österrike minskas med 75 pro-
cent i förhållande till nuvarande andel. Föränd-
ringen av finansieringsansvaret för den brittiska
rabatten beräknas minska den svenska avgiften
med cirka 1 miljard kronor år 2002.

Det nya finansiella perspektivet skall gälla år

2000 till år 2006. Det finansiella perspektivet in-
går i det interinstitutionella avtalet mellan rådet
och parlamentet. Perspektivet är alltså slutligt
fastställt först sedan båda institutionerna god-
känt det nya avtalet. I förhållande till det nuva-
rande finansiella perspektivet innebär Europeiska
rådets beslut en lägre nivå för EU 15 som andel av

158

PROP. 1998/99:100

bruttonationalinkomsten (BNI). Taket 1,22 pro-
cent av BNI för 1999 enligt det nu gällande fi-
nansiella perspektivet sänks således till 1,13 pro-
cent av BNI för år 2000. Taket för EU 15 år 2006
uppgår till 0,97 procent av BNI. Om marginalen
för utvidgningen beaktas uppgår dock nivån
2006 till 1,13 procent av BNI.

Finansiella perspektivet för 2000 ligger alltså
väsentligt närmare utgiftsnivån för EU-budgeten
1999 (1,10 procent av BNI) än nivån för det nu-
varande finansiella perspektivet 1999. Härigenom
uppnås ett närmande av finansiella perspektivet
till budgetnivån. Det finns dock fortsatt förut-
sättning för en marginal mellan finansiellt per-
spektiv och faktiska utgifter i den årliga EU-
budgeten.

Den ram som föreslås för utgiftsområde 27
baseras inte på Europeiska rådets beslut, utan på
en årlig ökning av EU-budgetens utgifter på
3 procent i nominella termer (1 procent realt) för
åren 2000-2002, vilket ungefär motsvarar ut-
vecklingen de senaste åren. Regeringen anser att
detta också är ett rimligt antagande om budge-
tens utveckling. Beräkningen beaktar även förut-
sedda kurseffekter, utfallskorrigeringar m.m. Hä-
rigenom görs en beräkning som är konsistent
med hur utgiftsområde 27 tidigare har hanterats.
Kommissionens budgetförslag presenteras nor-
malt i maj. Därigenom finns normalt inför bud-
getpropositionen förutsättningar för att justera
beräkningen för utgiftsområdet i enlighet med
budgetförslaget. Enligt preliminär tidtabell för
det fortsatta arbetet med det interinstitutionella
avtalet väntas ett nytt finansiellt perspektiv före-
ligga under våren. Därmed skulle såväl det finan-
siella perspektivet som kommissionens budget-
förslag för år 2000 kunna beaktas i budget-
propositionen för 2000.

Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten

Miljoner kronor

Utfall Beräknat Prognos

1998 1999 1999

Beräknat

2000 2001 2002

132 563 135 849 135 823 139 464 144 035 149 696

Utgifterna omfattar ålderspension i form av all-
män tilläggspension (ATP) och ålderspension i
form av folkpension till pensionärer som även
uppbär ATP. Fram t.o.m. 1998 redovisades även
utgifter för delpensionen och arbetsskadeförsäk-
ringen som utgifter vid sidan av statsbudgeten.
Från och med år 1999 redovisas utgifterna för
delpension som anslag under utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom och utgifterna
för arbetsskadeförsäkringen som anslag under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjuk-
dom och handikapp. För år 1999 uppgår de totala
utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten till 135,8 miljarder kronor.

Utgifterna för ATP styrs i huvudsak av antalet
pensionärer, deras medelbelopp för ATP samt
basbeloppets storlek. Såväl det totala antalet pen-
sionärer som basbeloppets storlek väntas den
närmaste treårsperioden öka i mycket liten ut-
sträckning. Den för närvarande mest betydelse-
fulla utgiftsstyrande faktorn är istället ATP-
systemets mognad dvs. äldre pensionärer med låg
eller ingen ATP ersätts av nytillkommande pen-
sionärer med avsevärt högre ATP. De senare har
i genomsnitt erhållit fler ATP-år och även erhål-
lit högre medelpoäng genom reallöneökningar
under ett flertal år. Jämfört med 1999 års utgifts-
nivå beräknas utgifterna därför öka år 2000 och
framåt.

För närvarande pågår arbetet med ett reforme-
rat ålderspensionssystem. Som ett led i detta ar-
bete har den ATP som t.o.m. år 1998 belastade
AP-fonden i form av förtidspension, efterlevan-
depension till vuxna och barnpension, fr.o.m. år
1999 förts över till statsbudgeten. Det reforme-
rade ålderspensionssystemet innebär genomgri-
pande förändringar för såväl statsbudgeten som
för AP-fonden och den enskilde. Det reformera-
de ålderspensionssystemet behandlas i den här
propositionen i avsnitt 4.6 Ålderspensionssyste-
met.

159

Skattefrågor

6 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 100

PROP. 1998/99:100

8 Skattefrågor

8.1 Inledning

Regeringen redovisar i detta kapitel vissa förslag
och överväganden på skatteområdet. Först be-
handlas fastighetsbeskattningsfrågor och därefter
några företagsinriktade frågor. Vissa energi- och
trafikbeskattningsfrågor tas också upp liksom
några frågor med anledning av de förslag som
presenterades i budgetpropositionen för år 1999.
Avslutningsvis redovisas finansiella effekter av de
förslag som läggs fram. Frågan om kreditering av
anställningsstöd på skattekonto tas upp i avsnitt
5.4.10.

Ärendet och dess beredning

Lagförslag har upprättats i enlighet med förteck-
ning i kapitel 2, Förslag till riksdagsbeslut. För-
slagen har under hand beretts med Riksskatte-
verket (RSV).

Lagrådet

Den föreslagna lagen om beräkning av viss in-
komstskatt på förvärvsinkomster vid 2001 års
taxering, m.m. motsvarar i princip den lag som
reglerar samma åtgärd vid 2000 års taxering (SFS
1998:1477). Denna lag granskades av Lagrådet
hösten 1998. Det finns därför inte skäl att höra
Lagrådet över det nu framlagda förslaget. Lagför-
slagen i övrigt är av så enkel beskaffenhet att
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Något
yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats.

8.2 Fastighetsbeskattning

8.2.1 Taxeringsvärden och underlag för
fastighetsskatt år 2000

Regeringens förslag: Omräkningstalen för 2000
års taxeringsvärden skall för småhusenheter och
småhus på lantbruksenheter vara desamma som
de som gäller för år 1999. För hyreshus
(bostadsdelen) skall omräkningstalet för år 2000
bestämmas till 1,00. Regeringen avser att senare i
år återkomma med förslag till ytterligare regler
inför 2001 års taxering om hur underlaget för
fastighetsskatt för hyreshus (bostadsdelen) skall
fastställas. Utgångspunkten för ett sådant förslag
är att 2000 års allmänna fastighetstaxering inte
bör tillåtas slå igenom i fråga om uttag av fastig-
hetsskatt.

Skälen för regeringens förslag: Allmän fastig-
hetstaxering sker vart sjätte år räknat fr.o.m. år
1988 för hyreshus och industrienheter, år 1990
för småhusenheter och år 1992 för lantbruksen-
heter. Vid allmän fastighetstaxering bestäms för
varje taxeringsenhet ett basvärde som skall mot-
svara 75 % av dess marknadsvärde. Detta be-
stäms med hänsyn till det genomsnittliga prislä-
get under andra året före det år då allmän
fastighetstaxering sker. Prisutvecklingen mellan
de allmänna fastighetstaxeringarna beaktas ge-
nom ett särskilt årligt omräkningsförfarande.
Detta innebär att basvärdet omräknas med hjälp
av ett omräkningstal som fastställs av RSV med
hänsyn till det genomsnittliga prisläget i olika
prisutvecklingsområden under tolvmånaderspe-

163

PROP. 1998/99:100

rioden mellan den 1 juli andra året före taxe-
ringsåret och den 30 juni året före taxeringsåret.

I samband med besluten om omräkningstal
till 1996 och 1997 års omräkningar uppmärk-
sammade RSV vissa tekniska brister i omräk-
ningsförfarandet. Dessa hade i första hand att
göra med det förhållandet att omräkningstalen
inte kunde bestämmas med beaktande av andra
faktorer än prisutvecklingen för samtliga fastig-
heter av ett visst slag. När det gällde hyreshus
grundades den redovisade prisutvecklingen i vissa
områden uteslutande på försäljningar av äldre
fastigheter eftersom yngre fastigheter från de s.k.
krisårgångarna inte alls hade avyttrats i dessa om-
råden. Ett omräkningstal baserat på dessa upp-
gifter kunde för yngre fastigheter leda till orikti-
ga värden. I fråga om småhus innebar RSV:s
omräkningsbeslut år 1996 att de redan höga taxe-
ringsvärdenivåerna i vissa attraktiva områden yt-
terligare skulle höjas.

Det föranledde riksdagen att under hösten
1996 hos regeringen begära en översyn av regler-
na om fastighetstaxeringsförfarandet. I avvaktan
på utredningens arbete beslöt riksdagen om en
begränsning av omräkningstalen för 1997 års
taxeringsvärden i vissa fall, bet. 1996/97: SkU14,
rskr. 1996/97:134, SFS 1996:1615. I mars 1997
förordnade regeringen en särskild utredare som
har till uppgift att se över förfarandet vid fastig-
hetstaxeringen (Fastighetstaxeringsutredningen,
dir. 1997:36).

För 1998 års omräkningstal ansåg regeringen
att omräkningsförfarandet inte borde leda till
några förändringar av taxeringsvärdena för hy-
reshus (bostadsdelen) eller för småhusenheter.
Detta innebar att omräkningstalen för dessa fas-
tighetstyper skulle vara desamma för år 1998 som
de som gällde för år 1997. Lagstiftningen trädde i
kraft den 1 juli 1997 (prop. 1996/97:150, bet.
1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284, SFS 1997:
441).

I prop. 1997/98:150 föreslog regeringen en
förlängning för år 1999. Lagstiftningen trädde i
kraft den 1 juli 1998 (bet. 1997/98:FiU20,
rskr,1997/98:318, SFS 1998:525).

När det gäller förhållandena för år 2000 har
regeringen gjort följande bedömningar.

I fråga om småhus finns det enligt regeringens
mening ingen anledning att nu göra en annan be-
dömning än den som gjordes förra året och året
dessförinnan. Mot bakgrund härav anser rege-
ringen att omräkningsförfarandet inte bör leda
till någon förändring av taxeringsvärdena för
småhusenheter och för småhus på lantbruksen-

heter för år 2000. Detta innebär att omräknings-
talen för dessa typer av fastigheter skall vara de-
samma för år 2000 som de som gäller för år 1999.

För hyreshus (bostadsdelen) är förhållandena
inför år 2000 annorlunda och mer komplicerade
än tidigare. Detta beror på att hyreshusen skall
göras till föremål för en allmän fastighetstaxering
under år 2000. Det finns skäl att anta att den all-
männa fastighetstaxeringen för många hyreshus
kommer att innebära höjda basvärden. Detta
betyder att taxeringsvärdena för hyreshus kom-
mer att höjas, även om omräkningstalen skulle
vara oförändrade.

Regeringen anser att den förväntade höjning-
en av basvärdena avseende hyreshus
(bostadsdelen) inte skall tillåtas slå igenom på
fastighetsskatteuttaget vid 2001 års taxering och
avser att senare i år återkomma med ett förslag
med denna inriktning. Som ett led i ett sådant
förslag bör omräkningstalet för hyreshus
(bostadsdelen) för år 2000 sättas till 1,00. Denna
lagstiftningsåtgärd bör av administrativa skäl ge-
nomföras redan nu.

8.2.2 Reavinstbeskattning av fastigheter

Övergångsregeln

Fram till och med 1990 års skattereform beräk-
nades reavinster på fastigheter enligt en med vissa
begränsningar real metod. Detta skedde genom
att fastigheternas anskaffningsvärden räknades
upp med hänsyn till den allmänna prisutveck-
lingen fr.o. m. det femte året efter det att fastig-
heten anskaffats. De nya reglerna däremot byg-
ger på en nominell vinstberäkning (prop.
1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, rskr.
1989/90:356, SFS 1990: 650-696).

Övergången från en real till en nominell vinst-
beräkning kunde innebära vissa problem. Fastig-
heter som efter ett långt innehav kunde säljas
skattefritt eller med låga skattebelopp omedel-
bart före reformens genomförande skulle hamna
S en helt annan situation därefter. Detta innebar
att många fastighetsägare sålde eller övervägde att
sälja sina fastigheter till närstående för att därige-
nom skaffa ett bättre ingångsvärde inför framtida
försäljningar. För att sådana situationer skulle
undvikas infördes en särskild tidsbegränsad över-
gångsregel innebärande att för avyttringar fram
till och med utgången av år 1999 skall de skatt-
skyldiga vid vinstberäkningen få använda i prin-
cip de regler som skulle ha tillämpats om försälj-
ningen i stället skett den sista december 1990.

164

PROP. 1998/99:100

Bestämmelsen finns i punkt 4 av övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1990:651) om ändring i
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och
upphör att gälla vid utgången av år 1999.

Under den tid övergångsregeln funnits har
skatteuttaget vid fastighetsavyttringar avseende
privatbostadsfastigheter i princip sänkts från 30
% till 15 % samtidigt som regler om uppskov
införts (prop. 1993/94:45, bet. 1993/94:SkUl 1,
rskr. 1993/94: 105, SFS 1993:1469-1474). Att ha
i princip dubbla reavinstskatteregler - dels en hu-
vudregel och dels övergångsregler som bygger
på bestämmelser som avskaffades för snart tio år
sedan - är i längden inte acceptabelt. Regeringens
uppfattning är därför att 1990 års beslut bör ligga
fast.

Nytt stickår

Huvudregeln innehåller en bestämmelse som tar
sikte på fastighetsförvärv före år 1952 (det s.k.
stickåret). Bestämmelsen är tillämplig om den
skattskyldige själv förvärvat en fastighet före
detta år eller om han härleder sin rätt till fastig-
heten från en person - t.ex. en arvlåtare - som
förvärvat fastigheten före detta år. Bestämmelsen
om hur ingångsvärdet i sådana fall skall beräknas
och som finns i 25 § 9 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt avskaffades vid skatte-
reformen men infördes igen samtidigt som reg-
lerna om uppskov. Bestämmelsen i fråga innebär
att ingångsvärdet skall bestämmas till 150 % av
1952 års taxeringsvärde om den skattskyldige
inte kan visa att den verkliga anskaffningskost-
naden är högre. Annars avdragsgilla kostnader
för t.ex. om- och tillbyggnad som lagts ned tidi-
gare än det aktuella året får inte dras av. Syftet
med regeln är att förenkla vinstberäkningen ef-
tersom det efter hand blir allt svårare att känna
till och hålla reda på relevanta uppgifter. Detta
gäller särskilt om fastigheten är ärvd eller man
fått den i gåva.

Den övergångsregel som i enlighet med vad
ovan sagts inte längre kommer att kunna tilläm-
pas efter 1999 års utgång innehåller en regel om
att den skattskyldige om han så önskar och fas-
tigheten är förvärvad före år 1970 kan beräkna
ingångsvärdet till 133 % av 1970 års taxerings-
värde. Det finns enligt regeringens mening skäl,
inte minst förenklingsskäl, som talar för att
stickåret bör flyttas framåt i tiden och att ett nytt
stickår bör bestämmas. Enligt regeringens me-
ning bör ett år kring 1980 väljas. Detta skulle in-
nebära betydande förenklingar både för enskilda
och för myndigheter.

En sådan regel skulle, på samma sätt som da-
gens stickårsregel, innebära att en viss andel av
den aktuella fastighetens taxeringsvärde för det
nya stickåret skall utgöra ingångsvärde vid rea-
vinstberäkningen om inte det verkliga anskaff-
ningsvärdet är högre. Det är viktigt att en sådan
regel inte utformas så att den utifrån den nuva-
rande nominella utformningen av 1952-årsregeln
leder till ett allmänt sett förändrat skatteuttag.
Regeringen avser att till riksdagen under hösten
1999 återkomma med ett lagförslag som inne-
håller en regel som utformats på det sätt som nu
angetts.

8.3 Företagsinriktade åtgärder

Villkoren för realinvesteringar och företagsetab-
leringar i Sverige är generellt sett goda. Företags-
skattereglerna är bl.a. genom den låga bolags-
skatten förmånliga i ett internationellt perspek-
tiv. Det finns dock anledning att i vissa särskilda
avseenden förbättra villkoren för företagande i
Sverige. Regeringen aviserar här ett antal åtgärder
som kommer att bidra till detta.

8.3.1 Förvärv av egna aktier

Aktiebolagskommittén har i delbetänkandet
Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) föreslagit
att svenska aktiebolag under vissa förutsättningar
skall kunna återköpa eller på annat sätt förvärva
egna aktier. Förslaget har remissbehandlats och
lagstiftningsfrågan bereds nu inom Justitiede-
partementet.

Enligt Aktiebolagskommitténs förslag får eg-
na aktier återköpas under förutsättning att det
omedelbart efter köpet finns full täckning för det
bundna egna kapitalet i balansräkningen.

Publika bolag får endast återköpa aktier via
börs eller annan organiserad marknadsplats eller
genom ett förvärvserbjudande som riktas till
samtliga aktieägare eller till samtliga ägare av ak-
tier av ett visst slag. Bryter ett publikt bolag mot
denna bestämmelse måste bolaget avyttra aktier-
na senast en månad efter förvärvet. Ett publikt
bolag får vid varje given tidpunkt inte inneha mer
än 10 % av totalantalet aktier i bolaget.

För privata bolag gäller inte några begräns-
ningar i fråga om tillåtna förvärvsmetoder. För
dessa gäller inte heller någon övre gräns för in-

165

PROP. 1998/99:100

nehav av egna aktier. Det måste dock alltid finnas
minst en aktie som inte ägs av bolaget självt.

Aktiebolagskommittén redovisar i betänkan-
det ett antal argument för en möjlighet för aktie-
bolag att återköpa egna aktier. Det primära ar-
gumentet anser kommittén vara att det skulle
förbättra bolagens förutsättningar att föra tillba-
ka överskottsmedel till aktieägarna och på det
sättet bidra till en effektivare kapitalanvändning.
Ett annat argument är att det kan underlätta ge-
nerationsskiften i företag. Remissopinionen är i
huvudsak positiv. Regeringen delar kommitténs
bedömning och anser det angeläget att en möj-
lighet till förvärv av egna aktier skapas.

Några särskilda skatteregler för återköp av eg-
na aktier finns - i de delar det behövs - ännu inte.
Aktiebolagskommittén har i sitt betänkande inte
heller aktualiserat några skattefrågor. Under
hösten 1999 kommer därför att presenteras för-
slag till den skattemässiga behandlingen av åter-
köp. Regeringen har dessutom under hösten
1998 i propositionen Omstrukturering och be-
skattning (prop. 1998/99:15 s. 267) uttalat att
frågan om uttag av kupongskatt för utländska
aktieägare i samband med omstruktureringar bör
behandlas vid utarbetandet av skatteregler för
återköp av egna aktier. Även denna fråga kom-
mer således att ses över inom Finansdeparte-
mentet. Den nya lagstiftningen bör, såvitt gäller
de publika företagen, kunna tillämpas fr.o.m.
taxeringen år 2001 (inkomståret 2000). Frågan
om den skattemässiga behandlingen vid återköp i
privata bolag, däremot, kommer inte att hinnas
med redan till år 2000. Regeringen avser emeller-
tid att så snart det är möjligt återkomma i den
frågan.

8.3.2 Kupongskatt på näringsbetingade
innehav

Sedan många år tillbaka har det varit svensk po-
licy att vid dubbelbeskattningsförhandlingar fö-
reslå ett ömsesidigt avskaffande av källskatten på
utdelning (kupongskatten) på näringsbetingade
innehav. Redan före Sveriges inträde i EU hade
detta resultat uppnåtts gentemot några europeis-
ka länder. Genom medlemskapet i EU uppnås
detta gentemot övriga medlemsstater i och med
rådets direktiv (90/435/EEG) av den 23 juli 1990
om ett gemensamt beskattningssystem för mo-
derbolag och dotterbolag hemmahörande i olika
medlemsstater.

I dubbelbeskattningsavtal med några viktigare
länder utanför EU har också kupongskatten på
näringsbetingade innehav avskaffats. Som exem-
pel på detta kan nämnas Norge (SFS 1989:933
och SFS 1996:1512), Schweiz (SFS 1992:856)
och i ett protokoll undertecknat den 19 februari
1999 även Japan. Vid omförhandlingarna om
dubbelbeskattningsavtalet med USA föreslogs
från svensk sida att kupongskatten i denna del
ömsesidigt skulle avskaffas. Det är emellertid en
fast amerikansk policy att fem procent i ku-
pongskatt skall tas ut på näringsbetingade inne-
hav. USA har inte gentemot något land accepte-
rat att helt slopa kupongskatten på dessa
innehav.

Under senare år har källskatten på bl.a. utdel-
ning i många länder och i dubbelbeskattningsav-
tal kommit att bli allt lägre. Det är önskvärt att
sänkningar helst sker ömsesidigt i dubbelbe-
skattningsavtal. Flera länder har emellertid valt
att ensidigt avskaffa kupongskatten. Det senaste
exemplet är Danmark som fr.o.m. 1 januari 1999
generellt avskaffat kupongskatten på näringsbe-
tingade innehav. Ett annat europeiskt exempel är
Luxemburg som i dubbelbeskattningsavtalet med
USA ensidigt valt att avstå från att ta ut ku-
pongskatt.

Det är angeläget att utländska företags investe-
ringar i Sverige inte skattemässigt missgynnas när
vinstmedel delas ut från Sverige. Regeringen av-
ser därför att i samband med budgetpropositio-
nen föreslå att kupongskatten på näringsbetinga-
de innehav skall avskaffas fr.o.m. den 1 januari
2000.

8.3.3 Stoppregler

Stoppreglerna är det regelverk som tar sikte på
transaktioner mellan fåmansägda företag och de-
ras ägare. Syftet med reglerna är att förhindra att
intressegemenskapen mellan företaget och äga-
ren missbrukas skattemässigt. Stoppregelutred-
ningen har haft till uppgift att se över reglerna
för att om möjligt slopa dessa så att beskattning-
en i stället kan ske enligt allmänna regler. Utred-
ningen föreslår i betänkandet Stoppreglema
(SOU1998:116) mycket omfattande förändring-
ar i regelverket. Utgångspunkten för utredningen
är att särregler endast är motiverade då intresse-
gemenskapen mellan företag och ägare kan befa-
ras ge ett betydande utrymme för obehöriga
skattelättnader. Utredningens förslag innebär
bl.a. att stoppreglerna i betydande utsträckning

166

PROP. 1998/99:100

slopas och att beskattningen i stället skall ske en-
ligt allmänna regler. Betänkandet har just remiss-
behandlats. Efter ytterligare beredning avser re-
geringen att i anslutning till budgetpropositionen
återkomma till riksdagen med ett förslag.

8.3.4 Beskattning av utländska
nyckelpersoner

För att Sverige skall kunna behålla sin position
som ett högteknologiskt och kunskapsintensivt
land är det angeläget att svenska företag även i
framtiden kan anställa utländska företagsledare,
experter och forskare med hög kompetens.

Behovet av en lagstiftning som särskilt beaktar
de skattemässiga problem som uppkommer vid
tillfälliga anställningar av utländsk personal har
accentuerats genom att flera europeiska länder,
bl.a. två av våra grannländer, har infört sådan lag-
stiftning. Det kan innebära att dessa länder ter
sig mer attraktiva när internationella företag väl-
jer land för nyetableringar. Krav har därför rests
på att särskilda skatteregler för sådana interna-
tionellt efterfrågade nyckelpersoner också skall
införas i Sverige för att därigenom minska före-
tagens lönekostnader.

Finansdepartementet avser att inom kort lägga
fram en promemoria med förslag till skattelätt-
nader för utländska nyckelpersoner som vistas i
Sverige under en begränsad tid. Syftet med såda-
na särregler är att ge svenska företag och forsk-
ningsinstitutioner möjlighet att konkurrera om
högt kvalificerad arbetskraft och att skapa fort-
satt goda förutsättningar för utländska företags
nyetableringar i Sverige med bistånd av företa-
gens utländska nyckelpersoner.

8.3.5 Utredning om fåmansföretag och
generationsskiften

De särskilda reglerna för beskattning av aktiva
ägare i fåmansföretag, de s.k. 3:12-reglerna, har
nu tillämpats i åtta år. Regelsystemet infördes
genom 1990 års skattereform (prop. 1989/90:110
och 1990/91:54). Bestämmelserna finns i 3 § 12
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
SIL.

Alltsedan 3:12-reglerna tillkom har dessa de-
batterats. Det har ifrågasatts om det är nödvän-
digt att ha ett särskilt system för beskattning av
aktiva fåmansföretagsdelägare. Behovet av sär-
skilda regler för aktiva delägare i fåmansföretag

har sin bakgrund i att kapitalinkomster till skill-
nad från förvärvsinkomster beskattas proportio-
nellt. Det är därför inte möjligt att ha ett system
som tillåter att vissa skattskyldiga kan ta ut sina
arbetsinkomster i form av lägre beskattad kapi-
talinkomst. Någon form av reglering är därför
nödvändig.

Reglernas uppbyggnad och då framförallt de-
ras komplexitet har kritiserats. Kunskapen om
hur 3:12-reglerna har utnyttjats är emellertid be-
gränsad. Det innebär i sin tur att kunskaperna
om reglernas effekter på exempelvis företagens
investeringar och deras inverkan på tillväxten är
begränsade.

Till bilden hör de möjligheter som finns för
att på ett för företaget och dess delägare kostnads
effektivt sätt åstadkomma generationsskiften i
företaget. Det är av väsentlig betydelse att det
inte finns regler som hindrar den fortsatta ut-
vecklingen av företaget när ett generationsskifte
väl har skett. Särskilda regler om värdering vid
arv och gåva av företag, som bedriver jordbruk
och rörelse finns i lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt.

Inom Finansdepartementet pågår en översyn
av lagen om arvsskatt och gåvoskatt. Avsikten är
att åstadkomma en modernare lagstiftning som
är bättre anpassad till dagens villkor. Ändrade
kapitalbeskattningsregler i kombination med de
s.k. 3:12-reglerna gör att förhållandena numera är
annorlunda och mer komplicerade än vad som
var fallet när de särskilda reglerna i arvs- och gå-
voskattelagstiftningen kom till.

Regeringens strävan är att åstadkomma ett än
mer småföretagarvänligt och tillväxtfrämjande
regelsystem utan att utöka möjligheterna till
skatteplanering. Enligt regeringens mening bör
därför 3:12-reglerna och de regler som gäller för
generationsskiften ses över. Regeringen har för
avsikt att så snart som möjligt tillkalla en särskild
utredare. I uppdraget skall ingå en utvärdering av
de gällande reglerna och att mot bakgrund av den
gjorda utvärderingen föreslå nya, förenklade och
tillväxtfrämjande skatteregler.

8.4 Energi- och trafikbeskattning

8.4.1 Skatteväxling

Skatteväxlingskommittén angav i sitt betänkande
att ekonomiska styrmedel har visat sig vara ef-
fektiva för att hejda och minska miljöhot. Den

167

PROP. 1998/99:100

successivt ökade miljörelateringen av skattesys-
temet i vårt land under de senaste årtiondena har
bidragit till att vi kunnat uppnå viktiga miljömål.
Denna utveckling bör fortsätta. Kommittén för-
utsatte att utrymmet för skatteväxling i ett 15-
årsperspektiv var minst lika stort som det som
redan hade utnyttjats under 1980- och 1990-
talen. Kommittén utgick därvid från att vår om-
värld också kommer att röra sig i riktning mot
ökad miljörelatering av skatterna.

Regeringen delar Skatteväxlingskommitténs
bedömning och anser därför att en fortsatt miljö-
relatering av skattesystemet är en viktig uppgift i
de fortsatta skatteöverläggningarna. Rätt utfor-
made åtgärder som berör alla samhällssektorer
kan bidra till en effektiv användning av våra re-
surser, begränsa olika slag av negativ miljöpåver-
kan och utgöra en viktig länk i arbetet för ett
ekologiskt hållbart samhälle. Okade intäkter på
grund av en miljörelatering kan till stor del an-
vändas för att reducera uttaget av andra skatter, i
första hand olika former av skatt på arbete i syfte
att främja sysselsättningen.

Utformningen av och takten i miljörelatering-
en får också göras med hänsyn till situationen i
vår omvärld. Industrins konkurrenskraft måste
säkerställas även i framtiden. Det är viktigt att
inte minst den elintensiva industrin satsar på
teknisk utveckling. Sverige arbetar på EU-nivå
för antagandet av ett nytt direktiv om minimibe-
skattning av energi. Framgång i detta arbete kan
komma att ytterligare öka Sveriges utrymme för
en fortsatt miljörelatering av skattesystemet.

För att stimulera en introduktion av alternati-
va drivmedel avser regeringen att lämna in en an-
sökan till kommissionen för att kunna medge
skattebefrielse för biodrivmedel, t.ex. etanol och
rapsmetylester. Det skattebortfall som blir följ-
den av skattelättnaderna bör kompenseras ge-
nom skattehöjningar på fossila bränslen. På sikt
bör emellertid alla bränslen vara föremål för be-
skattning, och därför bör den totala skattebefri-
elsen vara begränsad till att gälla under ett intro-
duktionsskede. Regeringens bedömning är att
energiskatt skall börja tas ut på biodrivmedel från
år 2004.

8.4.2 Miljöincitament i

trafikbeskattningen

Regeringens förslag: Elbilar och elhybridbilar skall
få en femårig fordonsskattebefrielse från den 1
juli 1999. Vidare avser regeringen att under hös-
ten 1999 föreslå att en skattelättnad införs i tra-
fikbeskattningen för lätta fordon som uppfyller
EU:s framtida avgaskrav. Inom Regeringskansli-
et bereds också ett förslag om möjlighet att sätta
ned förmånsvärdet för elbilar, elhybridbilar och
bilar som drivs med alternativa bränslen.

Skälen för regeringens förslag: Lätta fordon har
en femårig fordonsskattebefrielse om de uppfyl-
ler kraven för miljöklass 1 enligt 2 a § bilavgasla-
gen (1986:1386). Fordon som drivs enbart med
el från batterier i fordonet (elbilar) och fordon
som drivs både med el från batterier och bränsle i
en förbränningsmotor (elhybridbilar) omfattas
dock inte av någon sådan skattebefrielse trots att
dessa bilar får anses vara lika miljövänliga som
fordon i miljöklass 1. Skatteutskottet har angett i
betänkandet 1998/99:SkU13 att regeringen
skyndsamt bör återkomma med förslag om att
personbilar och andra lätta fordon som drivs med
elektricitet bör beskattas på samma sätt som
motsvarande fordon i miljöklass 1. Regeringen
föreslår därför att även el- och elhybridfordon
bör omfattas av den femåriga skattebefrielsen. En
sådan skattebefrielse bör dock endast gälla el-
och elhybridfordon som blir skattepliktiga från
den 1 juli 1999.

EU har beslutat om nya skärpta avgaskrav för
lätta fordon, dvs. för personbilar samt bussar och
lastbilar med en skattevikt av högst 3 500 kilo-
gram (direktiv 98/69/EG om åtgärder mot luft-
förorening genom avgaser från motorfordon och
om ändring av rådets direktiv 70/220/EEG, EGT
L 350, 28.12.1998, s. 1, Celex 398L0069). Rege-
ringens avsikt är att dessa avgaskrav skall ge-
nomföras i svensk lagstiftning inom kort genom
ändring av bilavgasförordningen (1991:1481). I
samband härmed bör också en till de nya av-
gaskraven knuten skattelättnad införas i trafikbe-
skattningen för särskilt miljövänliga bilar.

Inom Regeringskansliet bereds även frågan
om en möjlighet att fr.o.m. beskattningsåret
1999 jämställa förmånsvärdet för elbilar, elhyb-
ridbilar och bilar som drivs med alternativa
bränslen med närmast jämförbara bilar av samma
märke och årsmodell som drivs med bensin eller

168

PROP. 1998/99:100

diesel. En bil som drivs med exempelvis gas eller
dubblerade bränslesystem har ett väsentligt hög-
re inköpspris än dess med traditionellt bränsle
drivna motsvarighet. Med gällande bilförmåns-
regler medför detta att den alternativt drivna bi-
len får ett högre förmånsvärde än dess traditio-
nella motsvarighet, vilket försvårar introduk-
tionen av bilar som använder alternativa bränslen.

8.4.3 Jordbrukets beskattning

Regeringen har i regeringsförklaringen den 6
oktober 1998 uttalat sig för att jordbruket skall
ges villkor som är likvärdiga med andra näringars.
Regeringen anser att det finns anledning att
överväga att skattemässigt jämställa jordbruket
med industrin. Ett sådant förslag finns i betän-
kandet En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU
1997:167). Det skattebortfall som en ändring
medför bör finansieras inom energiskattesyste-
mets ram.

En skatteförändring för jordbruket kan med
fördel ske i ett större energipolitiskt samman-
hang. Jordbrukets energibeskattning kan aktuali-
seras i samband med de pågående överläggning-
arna om skattepolitikens framtida utformning
mellan samtliga riksdagspartier.

denna inriktning kan inledas i och med in-
komståret 2001.

För att redan 1999 tillföra låg- och medelin-
komsttagarna mer köpkraft föreslogs för in-
komståret 1999 en skattereduktion på 1 320 kro-
nor mot pensionsgrundande inkomster upp till
135 000 kronor. Därefter avtrappas reduktionen
med 1,2 % av överskjutande inkomst. Det inne-
bär att reduktionen upphör vid en pensionsgrun-
dande inkomst på ca 245 000 kronor.

Enligt de bedömningar regeringen gör av de
offentliga finanserna finns det ekonomiskt ut-
rymme att även vid 2001 års taxering medge en
skattelättnad för låg- och medelinkomsttagare.
Regeringen är dock inte beredd att nu fastställa
den exakta utformningen på en sådan skattelätt-
nad. Regeringen avser i stället att återkomma till
frågan i budgetpropositionen för 2000. Ett be-
lopp motsvarande kostnaden för årets skattere-
duktion bör avsättas för år 2000.

8.5.2 Sänkt fastighetsskatt för
bostadshyreshus

Regeringens förslag: Sänkningen av fastighets-
skattesatsen för hyreshus under år 1999 från 1,5
till 1,3 % förlängs ytterligare ett år.

8.5 Uppföljning av åtgärder i
budgetpropositionen för 1999

8.5.1 Skattelättnad för låg- och
medelinkomsttagare

I budgetpropositionen för 1999 bedömdes att
det fanns ett utrymme för att sänka skatten på
arbetsinkomster. Samtidigt konstaterades att det
var för tidigt att utforma permanenta lösningar
och att det var nödvändigt med en bred och djup
diskussion om den framtida beskattningen av ar-
betsinkomster. Avvägningen mellan en rättvis
fördelning och stimulanser för arbetsmarknads-
deltagande, arbetsutbud, utbildning och kompe-
tensutveckling framhölls som väsentlig.

Sedan budgetpropositionen för 1999 avlämna-
des har överläggningar mellan riksdagspartierna
om skattesystemets framtida utformning inletts.
Tyngdpunkten i en skattereform skall ligga på en
reformerad beskattning av arbetsinkomster.
Aktuella bedömningar av de offentliga finanser-
na visar att en mer omfattande skattereform med

Skälen för regeringens förslag: För år 1999
sänktes fastighetsskatten på hyreshus till den del
som avser bostäder från 1,5 till 1,3 % efter för-
slag i prop. 1998/99:1. Lagstiftningen trädde
ikraft den 1 januari 1999 (bet. 1998/99:FiUl,
rskr. 1998/99:38, SFS 1998:1478). Sänkningen
gjordes i avvaktan på de ställningstaganden som
regering och riksdag kan göra med anledning av
de förslag Fastighetsbeskattningskommittén kan
komma att lägga fram. Motiven för förslaget re-
dovisades utförligt i propositionen. Regeringen
finner inte anledning att göra en annan bedöm-
ning i dag och föreslår att den sänkta fastighets-
skatten skall gälla även för år 2000.

8.5.3 Det fasta beloppet vid
beskattningen av förvärvsinkomster

Regeringens förslag: Den statliga skatt om 200
kronor som utgår på förvärvsinkomster för fy-
siska personer och som vid 2000 års taxering ut-

169

PROP. 1998/99:100

gör en kommunal inkomstskatt skall även vid
2001 års taxering utgöra en kommunal inkomst-
skatt.

Skälen för regeringens förslag: Statlig inkomst-
skatt för fysiska personer utgår dels med en fast
skatt om 200 kronor, dels med 20 % av den del
av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som
överstiger en nedre skiktgräns om 219 300 kro-
nor samt med 25 % av den del av den beskatt-
ningsbara inkomsten som överstiger en övre
skiktgräns om 360 000 kronor. Vid 2000 års tax-
ering skall den fasta skatten om 200 kronor utgö-
ra en kommunal skatt enligt lagen (1998:1477)
om beräkning av viss inkomstskatt på för-
värvsinkomster vid 2000 års taxering, m.m. Av
den sammanlagda inkomstskatt som tillförs
kommunsektorn skall 66,5 procent utgöra skatt
till kommuner och 33,5 procent skatt till lands-
ting. Överföringen av skatten motiverades med
att kommunerna och landstingen under senare
tid hade fått kostnader som ledde till att utrym-
met för insatser för skola, vård och omsorg
minskat.

I budgetpropositionen för 1999 anförde rege-
ringen att den i vårpropositionen skulle ta ställ-
ning till en eventuell förlängning av överföringen
av skatten från staten till kommunerna. Detta
ställningstagande skulle grundas på förnyade be-
dömningar av den ekonomiska utvecklingen.
Regeringen kan nu konstatera att den kommu-
nala sektorn fortfarande är i behov av en ekono-
misk förstärkning. Regeringen föreslår därför att
det fasta beloppet om 200 kronor även vid 2001
års taxering skall utgöra en kommunal inkomst-
skatt.

8.6 Finansiella effekter

I detta avsnitt redovisas de finansiella effekterna
för statsbudgeten och den konsoliderade offent-

liga sektorn av de olika skatteförslagen. För re-
spektive förslag presenteras bruttoeffekten och
den varaktiga effekten för offentlig sektor. Där-
utöver anges de kassamässiga effekterna för
statsbudgeten och den offentliga sektorn för ka-
lenderåren 2000-2002.

Förslagen om oförändrade omräkningstal för
småhus och småhus på lantbruksenheter samt
aviserade begränsningar vad gäller taxeringsvär-
dena för hyreshus (bostadsdelen) för år 2000 be-
räknas inte påverka de offentliga finanserna i
förhållande till den redovisning som lämnades i
budgetpropositionen för år 1999. Förslagen avi-
serades i denna proposition och effekterna av
förslagen beaktades redan då.

Den offentlig-finansiella effekten av förslaget
om en femårig skattebefrielse för el- och elhyb-
ridbilar är försumbar.

Förslaget om en skattelättnad för låg- och
medelinkomsttagare för år 2000 beräknas ge
samma offentlig-finansiella effekter som motsva-
rande förslag enligt BP99. Aven om regeringen
återkommer till förslagets exakta utformning i
budgetpropositionen för år 2000 antas här ut-
formningen bli sådan att effekterna blir desamma
som för den åtgärd som gäller i år.

Förslaget om att förlänga sänkningen av fas-
tighetsskatten för hyreshus till att avse även år
2000 beräknas ge en bruttobudgetförsvagning på
0,87 miljarder kronor (inkl, effekt av omräk-
ning). I kassamässiga termer uppkommer den
finansiella belastningen först år 2001 p.g.a. för-
skjutningar i skatteuppbörden. Den varaktiga
effekten för offentlig sektor av denna temporära
åtgärd, beräknad som en ränteeffekt på den en-
gångsvisa budgetförsvagningen, uppgår till 20
miljoner kronor.

Det förhållandet att det fasta beloppet vid be-
skattningen av förvärvsinkomster om 200 kronor
även skall tillfalla kommunerna för år 2000 be-
räknas försvaga såväl statsbudget som offentllig
sektor med 1,25 miljarder kronor för detta år.

Tabell 8.1 Budgeteffekter av i VÅP99 aktualiserade skatteförslag m.m. Bruttoeffekter, kassamässiga effekter för statsbud-
geten och för offentlig sektor åren 1999-2002 samt varaktiga nettoeffekter för offentlig sektor___________________________

Miljarder kronor	Ikraft	Brutto- effekt	Statsbudget 2000	2001	2002	Offentlig sektor 2000	2001	2002	Varaktig effekt
Förlängd tillfällig skattereduktion	1/1 2000	-3.26	-2,98	-0,28	-0,14	-2,98	-0,28	-0,14	-0,17
Omvandling av 200-krona	1/1 2000	0	-1,25	0	0	-1,25	0	0	0
Sänkt fastighetsskatt hyreshus	1/1 2000	-0,87	0	-0,73	-1	0	-0,64	-1,1	-0,02
Summa		-4,13	-4,23	-1,01	-1,14	-4,23	-0,92	-1,24	-0,19

170

Kommunsektorn

PROP. 1998/99:100

9 Kommunsektorn

9.1 Allmänna utgångspunkter

En väl fungerande kommunal sektor är en viktig
förutsättning för välfärdssamhället. En god kva-
litet i barnomsorgen, skolan och vården lägger
grunden för en ökad tillväxt. Sedan år 1997 har
det funnits ett samhällsekonomiskt utrymme att
höja statsbidragen till kommuner och landsting.
Riksdagen har fram till och med år 1999 beslutat
om att höja statsbidragen till kommuner och
landsting med 16 miljarder kronor. Regeringen
har för år 2000 aviserat att det generella statsbi-
draget skall höjas med 4 miljarder kronor. Riks-
dagen beslutade också efter förslag i budgetpro-
positionen för 1999 att den statliga skatt om 200
kronor som utgår på fysiska personers för-
värvsinkomster skall utgöra kommunal inkomst-
skatt. Förändringen innebär att ca 1,3 miljarder
kronor tillförs kommuners och landstings skat-
teinkomster år 1999. Regeringen föreslår nu att
den förändring som gäller för år 1999 skall för-
längas att gälla även för år 2000.

Regeringen har i budgetpropositionen för
1999 aviserat en höjning av statsbidragen även
för år 2001 med 2 miljarder kronor. I samband
med detta uttalade regeringen att ett flertal
kommunalekonomiska frågor är aktuella under
kommande år varvid denna resursökning kan ut-
göra en delfinansiering. Det statsfinansiella läget
bedöms nu medge en större ökning av bidragen
till kommuner och landsting från år 2001. Rege-
ringen avser att föreslå att sammanlagt 4 miljar-
der kronor tillförs kommuner och landsting från
år 2001. Det tidigare aviserade tillskottet för år
2001 skall användas för att bl.a. underlätta infö-
randet av förändringarna i utjämningssystemet
samt bidra till finansieringen för att stegvis ge-

nomföra en allmän förskola och maxtaxa i barn-
omsorgen. Från utgiftsområdet överförs därför
år 2001 1,7 miljarder kronor till utgiftsområde
16 Utbildning och universitetsforskning. År
2002 överförs 1,3 miljarder kronor. Regeringen
avser även att föreslå ett resurstillskott på 1 mil-
jard kronor år 2002 till följd av de förändringar
som kommer att ske inom försvarsområdet. Be-
slutade och aviserade höjningar av statsbidragen
uppgår då till 25 miljarder kronor år 2002.1 detta
belopp ingår medel som tillförs utgiftsområde 16
för att fr.o.m. år 2001 stegvis genomföra en all-
män förskola och maxtaxa i barnomsorgen.

Uppföljningar av den kommunala ekonomin
visar att kommuner och landsting har prioriterat
skolan, vården och omsorgen framför andra
verksamheter år 1997. Det är helt i enlighet med
de mål regering och riksdag har haft för de höjda
statsbidragen. Skillnaderna i ekonomisk situation
mellan enskilda kommuner och landsting är
emellertid fortfarande stora. Kravet på en eko-
nomi i balans från och med år 2000 har för en del
kommuner och landsting inneburit fortsatta be-
sparingar i verksamheten. De har emellertid
kunnat begränsas tack vare de höjda statsbidra-
gen och den tillfälliga förändringen av den statli-
ga inkomstskatten.

Regeringen överlämnar samtidigt med denna
proposition ett förslag till förändringar i utjäm-
ningssystemet för kommuner och landsting
(prop. 1998/99:89). De förslag till förändringar i
utjämningssystemet som presenteras kommer att
få betydelse för de enskilda kommunernas och
landstingens situation. Syftet med utjämnings-
systemet är att skapa likvärdiga ekonomiska för-
utsättningar för kommuner respektive landsting
att bedriva sin verksamhet. Det ställer krav på en
långtgående utjämning av skatteinkomster och

173

PROP. 1998/99:100

av strukturellt betingade kostnadsskillnader.
Förändringarna i utjämningssystemet innebär
såväl bidragsökningar som bidragsminskningar
för enskilda kommuner och landsting i förhål-
lande till nu gällande regler. För att ge kommu-
ner och landsting möjlighet att anpassa verksam-
heten till inkomstförändringama föreslår
regeringen särskilda införanderegler för åren
2000-2004.

De föreslagna och nu aviserade höjningarna av
de generella statsbidragen skall bl.a. ses mot bak-
grund av behoven av att dels fortsätta utveckla
kvaliteten i de kommunala kärnverksamheterna
genom att t.ex. minska väntetiderna i hälso- och
sjukvården, vidta förbättringar inom äldreom-
sorgen, och öka måluppfyllelsen i skolan, dels
underlätta införandet av förändringarna i utjäm-
ningssystemet. De utökade skatteinkomsterna år
2000 samt höjningarna av de generella statsbidra-
gen bör också ses mot bakgrund av den ökade
omslutningen i det kommunala momssystemet.

Regeringens bedömning är att de nu aviserade
höjningarna av statsbidragen och de ökade skat-
teinkomsterna kommer att förbättra det ekono-
miska läget för kommuner och landsting.

Regeringen har i flera sammanhang uttalat att
utrymmet för generella skattehöjningar är myck-
et begränsat. Det är regeringens ambition att så
snart utrymme ges åstadkomma sänkt skatt på
arbetsinkomster. Ett ökat kommunalt skatteut-
tag skulle motverka denna ambition. Lagen
(1996:1061) om minskning i särskilda fall av det
generella statsbidraget till kommuner och lands-
ting för åren 1997-1999 upphör att gälla vid ut-
gången av år 1999. Mot bakgrund av de ökade
resurser som nu tillförs sektorn förutsätter rege-
ringen att kommuner och landsting är mycket
restriktiva med att höja sin skattesats de kom-
mande åren.

Regeringen anser att det är av stor vikt att ar-
betet med omstrukturering och omprioritering
av den kommunala verksamheten fortsätter för
att kommuner och landsting skall nå en ekonomi
i balans och skapa utrymme för de förändrade
behov som den demografiska utvecklingen för
med sig.

9.2 Utvecklingen i kommuner och
landsting de senaste åren

Regeringen överlämnar samtidigt med denna
proposition en skrivelse till riksdagen om ut-

vecklingen i den kommunala sektorn (skr.
1998/99:97). Skrivelsen avser att ge underlag för
en samlad bedömning av den finansiella utveck-
lingen i kommuner och landsting av resursut-
nyttjandet i kommunsektorn och av måluppfyl-
lelsen i de verksamheter som kommuner och
landsting ansvarar för. I avsnitt 9.2.6 ges en
sammanfattning och bedömning av utvecklingen
fram till och med år 1998 i enlighet med vad som
redovisas i skrivelsen.

9.2.1 Kommunsektorns andel av
samhällsekonomin

Enligt nationalräkenskaperna motsvarade kom-
munsektorns utgifter 24,7 procent av BNP år
1998. Kommunsektorns inkomster motsvarade

24,6 procent av BNP, varav kommunalskatter
och statsbidrag utgjorde huvuddelen. Kommu-
nalt ägda företag och affärsdrivande verk ingår
inte i kommunsektorn, utan räknas till företags-
sektorn. Kommunerna svarade år 1998 för 67
procent av sektorns utgifter, landstingen för 30
procent och församlingarna tillsammans med
kommunalförbunden för 3 procent. När relatio-
nerna mellan staten och Svenska kyrkan ändras
år 2000 kommer församlingarna inte längre att
räknas till kommunsektorn.

Den kommunala expansionen kulminerade år
1991. Därefter har resurserna minskat med drygt
2 procent t.o.m. år 1997, om bruttoproduktio-
nens utveckling i fasta priser används som ett
mått på resursutvecklingen. Den kommunala
konsumtionens utveckling i fasta priser används
ofta för att beskriva resursutvecklingen. Kon-
sumtionen motsvarar emellertid endast den del
av resurserna som finansieras med skattemedel.
För att erhålla ett mått som även beaktar försörj-
ningsinkomster och avgifter kan bruttoproduk-
tionen användas. Enligt det preliminära utfallet
för år 1998 har bruttoproduktionen ökat med
drygt 1 procent från år 1997. Den totala minsk-
ningen under åren 1991-1998 uppgår således till
knappt 1 procent.

9.2.2 Kommunsektorns betydelse för det
offentliga finansiella sparandet

Riksdagen har lagt fast ett mål för budgetpoliti-
ken som innebär att den offentliga sektorn
fr.o.m. år 2000 skall uppvisa ett positivt finansi-
ellt sparande motsvarande 2 procent av BNP sett

174

PROP. 1998/99:100

över en konjunkturcykel. Det finansiella sparan-
det utgör skillnaden mellan inkomster och ut-
gifter. Eftersom även den kommunala sektorn
omfattas av detta mål är det av stor vikt för sta-
ten att följa utvecklingen av de kommunala fi-
nanserna. På grund av skillnader i redovisnings-
principer kan årets resultat, som det kommunala
balanskravet är kopplat till, och det finansiella
sparandet skilja sig åt beloppsmässigt. Resul-
tatutvecklingen redovisas i avsnitt 9.2.3. Hur det
finansiella sparandet har utvecklats i kommun-
sektorn åren 1980-1998 framgår av diagram 9.1.

Diagram 9.1 Kommunsektorns finansiella sparande 1980-
1998, miljarder kronor och procent av BNP

Källa: Statistiska centralbyrån

Variationerna i kommunsektorns finansiella spa-
rande har inte varit lika stora som variationerna i
statens finansiella sparande. Dessutom har ut-
vecklingen ofta gått i motsatt riktning. Som ex-
empel kan nämnas att när underskottet i den of-
fentliga sektorns sammanlagda finansiella
sparande var som störst år 1993 (motsvarande

12,3 procent av BNP) uppvisade kommunsek-
torn ett positivt finansiellt sparande motsvarande
0,7 procent av BNP.

Den tillfälliga förbättringen i det finansiella
sparandet i början av 1990-talet berodde främst
på att de höga nominella löneökningarna i Sveri-
ge de närmast föregående åren fick genomslag på
de kommunala skatteinkomsterna med två års
fördröjning, samtidigt som pris- och löneök-
ningstakten bromsades upp. Aven lågkonjunktu-
ren åren 1991-1993 påverkade kommunsektorns
skatteinkomster med ett par års fördröjning.
Den tvååriga eftersläpningen vid utbetalningen
av kommunalskattemedel upphörde i praktiken
år 1995. Numera erhåller kommuner och lands-
ting preliminära skattemedel baserade på en

prognos, varefter en avräkning görs när utfallet
föreligger.

9.2.3 Den ekonomiska utvecklingen fram
till och med år 1998

Ekonomiskt resultat - kommuner

I resultaträkningen redovisas intäkter och kost-
nader, dvs. de inkomster och utgifter som hör till
den aktuella redovisningsperioden. Från och med
räkenskapsåret 1998 skall kommuner och lands-
ting upprätta redovisningen enligt lagen
(1997:614) om kommunal redovisning. Detta
innebär bland annat att resultaträkningen skall
ställas upp på ett delvis annorlunda sätt än tidiga-
re. En anpassning av uppställningen i resul-
taträkningen för år 1998 har gjorts i tabell 9.1 för
att möjliggöra jämförelser mellan år 1998 och ti-
digare år. Jämförbarheten påverkas dock i viss
mån av förändrade principer för redovisning av
pensioner. Fr.o.m. år 1998 skall pensionsför-
pliktelserna redovisas enligt den s.k. blandade
modellen, vilket inledningsvis ger något lägre
kostnader jämfört med det s.k. fonderade syste-
met som tillämpats tidigare.

Såväl resultatet efter skatteintäkter och fi-
nansnetto som årets resultat förbättrades för
kommunerna sammantaget mellan åren 1996 och
1997. Resultatet år 1998 försämrades dock jäm-
fört med år 1997. Enligt preliminära uppgifter för
år 1998 redovisar kommunerna ett svagt negativt
resultat. Utan extraordinära poster hade kom-
munerna redovisat ett negativt årets resultat om
ca 3 miljarder kronor. Extraordinära intäkter av-
ser exempelvis realisationsvinster i samband med
försäljning av företag. Om extraordinära poster
exkluderas förbättrades emellertid resultatet med

1,6 miljarder kronor mellan år 1997 och år 1998.
En stor del av denna förbättring kan hänföras till
den ändrade redovisningen av pensionsförpliktel-
serna.

175

PROP. 1998/99:100

iTabell 9.1 Kommunernas resultaträkning åren 1994-1998 1
Miljarder kronor, löpande priser År	1994	1995	1996	1997	1998¹
Verksamhetens intäkter	81,7	80,1	75,6	74,9	73,7
Verksamhetens kostnader	-269,5	-275,5	-290,8	-297,6	-299,1
Verksamhetens netto- kostnader	-187,8	-195,4	-215,2	-222,7	-225,4
Skatteintäkter	168,8	179,9	192,0	197,2	193,4
Generella statsbidrag	31,3	31,3	32,7	37,4	43,5
Finansnetto	-1,8	-1,0	-0,1	0,3	0,8
Resultat efter skatteintäk- ter och finansnetto	10,5	14,7	9.3	12,2	12,3
Avskrivningar	-9,3	-10,0	-10,2	-10,7	-10,7
Förändring av pen- sionsskuld²	-4,5	-5,3	-5,6	-6,1	-4,6
Extraordinära poster	4,4	3,5	9,0	7,7	2,7
Årets resultat (förändring av eget kapital)	1,1	2,9	2,5	3.1	-0,3
- exkl. extra ordinära poster	■3,3	-0.6	-6,5	-4.6	-3.0

1 Tabell 9.2. Landstingens resultaträkning åren				1994-1998 1
Miljarder kronor, löpande priser År	1994	1995	1996	1997	1998
Verksamhetens intäkter¹	23,3	24,0	23,2	22,3	-
Verksamhetens kostnader¹	-117,2	-115,8	-111,5	-113,0	-
Verksamhetens netto- kostnader	-93,9	-91,8	■88,3	-90,6	-99,2
Skatteintäkter	87,5	87,2	85,7	86,3	91,2
Generella statsbidrag	9,0	8,5	5,8	6,8	9,1
Finansnetto	0,8	1,1	1,2	0,9	0,6
Resultat efter skattein- täkter och finansnetto	3,4	4,9	4,5	3,4	1,6
Avskrivningar	-4,3	-4,4	-4,4	-4,3	-4,6
Förändring av pensionsskuld²	-4,8	-3,2	-3,6	-3,0	-2,1
Extraordinära poster	0,3	0,0	-0,2	-0,1	■1,0
Årets resultat (förändring av eget kapital)	-5,3	-2,7	-3,7	-4,0	-6,2
- exkl. extraordinära poster	-5,6	-2,7	-3,5	■3,9	-5.2

Preliminära uppgifter

² Pensionsskuldens förändring för åren 1994-1997. För år 1998 redovisas pensionskos t-
naderna och ränta på pensionslöften intjänade fr.o.m år 1998 på denna rad för att
underlätta jämförelser.

Källa: Statistiska centralbyrån

För de enskilda kommunerna varierade det eko-
nomiska resultatet i kronor per invånare kraftigt.
Andelen kommuner med ett negativt resultat
uppgick till ca 75 procent år 1997. Enligt preli-
minära uppgifter för år 1998 uppgick denna andel
till ca 60 procent.

Ekonomiskt resultat - landsting

Landstingens sammantagna ekonomiska resultat
har försämrats något mellan åren 1996 och 1997.
Enligt preliminära uppgifter försämrades resul-
tatet ytterligare något år 1998. Resultatet påver-
kas endast marginellt av extraordinära poster.

¹ Fullständiga uppgifter på denna nivå saknas

² Pensionsskuldens förändring för åren 1994-1997. För år 1998 redovisades pension s-
kostnaderna och ränta på pensionslöften intjänade fr.o.m. år 1998 på denna rad för att
underlätta jämförelser.

Källor: Statistiska centralbyrån och Landstingsförbundet.

Det ekonomiska resultatet i kronor per invånare
varierar mellan olika landsting, dock inte lika
mycket som mellan kommunerna. Samtliga
landsting utom ett redovisar ett negativt resultat
för år 1998. Utfallet för år 1998 innebär, trots
budgeterade besparingar, en försämring både
jämfört med tidigare år och jämfört med budget.
Kostnaderna ökade realt under år 1998, bl.a. be-
roende på satsningar för att reducera vårdköer.

9.2.4 De kommunala verksamheterna

De sammanlagda nettokostnaderna för de kom-
munala verksamheterna uppgick år 1998 till
knappt 350 miljarder kronor. Nettokostnaderna
för skola, vård och omsorg utgör ca 80 procent
av de totala nettokostnaderna. Det innebär såle-
des att den kommunala ekonomin är starkt bero-
ende av hur kostnaderna inom dessa verksamhe-
ter utvecklas.

Nettokostnaderna har mellan åren 1996 och
1997 ökat framförallt för primärvården, grund-
skolan och individ- och familjeomsorgen. Det
kan finnas olika förklaringar till utvecklingen,
bl.a. demografiskt betingade behovsförändringar

176

PROP. 1998/99:100

men också att de utökade statsbidragen kommit
dessa verksamheter tillgodo.

Nettokostnaderna påverkas av avgifter och
andra försäljningsintäkter. Avgifternas andel av
bruttokostnaderna har dock endast förändrats
marginellt för de olika verksamheterna mellan
åren 1996 och 1997.

Tabell 9.3 Nettokostnader år 1997 samt förändring åren 1996-1997
Miljarder kronor, löpande priser Nettokostnad år 1997		Förändring % åren 1996-1997
Kommuner
Barnomsorg	35,4	0,0
Grundskola	49,7	3,8
Gymnasieskola	19,0	2,6
Individ- och familje-	21,9	5,2
omsorg
Äldre- och handi-	65,3	2,3
kappomsorg
Övriga verksamheter	53,5	1,3
Landsting
Primärvård	17,5	6,1
Läns- och regionsjuk-	63,0	3.0
vård
Tandvård	2,9	-6,1
Övriga verksamheter	14,2	-3,0
Summa	342,5	2,3

Källor: Finansdepartementet, Statistiska centralbyrån och Landstingsförbu ndet
Anm: I nettokostnaderna i tabellen ingår vissa interna poster.

Barnomsorg, skola och vuxenutbildning

Det råder i princip full behovstäckning i kom-
munernas barnomsorg i enlighet med gällande
lagstiftning. Antalet barn fortsätter att öka inom
barnomsorgen, men i långsammare takt än tidi-
gare.

Cirka 91 procent av eleverna i grundskolan
uppnådde behörighet till nationellt program.
Drygt en procent av eleverna slutade årskurs 9
utan slutbetyg. Det totala antalet elever har ökat
årligen sedan år 1993.

Sammanlagt 80 procent av alla elever fullföljer
sin gymnasieutbildning inom 4 år. Antalet elever
i gymnasieskolan har legat på samma nivå de se-
naste åren.

Den totala omfattningen av grundläggande
vuxenutbildning har varit i det närmaste kons-
tant under de senaste åren. Antalet studerande
inom den gymnasiala vuxenutbildningen har i
stort sett fördubblats de senaste åren till följd av
kunskapslyftet.

Hälso- och sjukvård

Generellt sett är tillståndet i den svenska hälso-
och sjukvården gott och befolkningens hälsosi-
tuation utvecklas positivt. Samtidigt finns bestå-
ende sociala skillnader i befolkningens ohälsa,
både vad gäller sjuklighet och dödlighet.

Primärvårdens andel av läkarbesöken har ökat,
vilket står i överensstämmelse med riksdagens
krav att göra primärvården till basen i sjukvården.

Antalet inkomna ärenden till Hälso- och sjuk-
vårdens ansvarsnämnd (HSAN) har fördubblats
sedan början av 1990-talet. Antalet ärenden som
lett till påföljd har dock nästan varit oförändrat,
vilket kan tyda på att det snarare är anmälnings-
benägenheten än antalet felbehandlingar som
ökat.

Aldreomsorg

En ökad efterfrågan på kommunal äldreomsorg
samt öppenvård har bl.a. inneburit att kommu-
nerna i allt högre utsträckning prioriterar sina in-
satser till de allra äldsta med de största hjälpbe-
hoven. Vissa kvalitetsbrister kvarstår, bl.a. finns
problem när det gäller läkartillgången i det ordi-
nära och särskilda boendet och när det gäller vår-
den i livets slutskede.

Andelen av befolkningen som är 65 år eller
äldre och som får hjälp i särskilt eller ordinärt
boende uppgick år 1997 till drygt 17 procent, vil-
ket är en viss minskning jämfört med året innan.
De senaste åren har det totala antalet hjälptim-
mar minskat marginellt, medan andelen personer
över 80 år ökat.

9.2.5 Sysselsättningsutvecklingen i
kommuner och landsting fram
till år 1998

Den kommunala sektorn i Sverige svarar för ca
25 procent av alla sysselsatta, varav kvinnor utgör
ca 80 procent. Som tidigare redovisats i avsnitt

9.2.1 har kommunsektorns resurser, mätt som
bruttoproduktionens förändring i fasta priser,
minskat med knappt 1 procent åren 1991-1998.
Sysselsättningen i kommunsektorn har emeller-
tid minskat betydligt mer. Lönesumman har
minskat med ca 9 procent i fasta priser, samtidigt
som köp av material och tjänster har ökat med ca
24 procent i fasta priser. En orsak till denna ut-
veckling kan vara att verksamheter som tidigare
bedrivits i egen regi har lagts ut på entreprenad.
Ytterligare en orsak till att sysselsättningsminsk-
ningen blivit så pass kraftig kan vara att perso-

177

PROP. 1998/99:100

nalminskningarna i stor utsträckning skett bland
personalkategorier med en lön som understiger
den genomsnittliga. Det krävs då en större
minskning av antalet arbetade timmar eller årsar-
betare för att åstadkomma en motsvarande ut-
giftsminskning. Detta har varit särskilt märkbart
inom hälso- och sjukvården.

Syftet med de ökade statsbidragen till kom-
muner och landsting är bl.a. att trygga och för-
stärka den kommunala sysselsättningen. Effek-
terna av de ökade statsbidragen till kommuner
och landsting har under senare delen av år 1997
fått genomslag på sysselsättningen främst genom
att neddragningarna av personal i den kommu-
nala sektorn har avstannat. Preliminära uppgifter
för år 1998 visar att antalet anställda ökat med ca
9 000 personer. Att ökningen inte har blivit stör-
re kan till viss del bero på orsaker som tidigare
nämnts, t.ex. att delar av den kommunala verk-
samheten lagts på entreprenad utanför sektorn
och att allt fler kommuner och landsting erbju-
der sina deltidsanställda heltidstjänster.

Tabell 9.4 Antalet anställda / anställningar inom kommu-
ner och landsting åren 1993-1998____________________

Tusental personer

År	1993	1994	1995	1996	1997	1998'
Kommuner	726	726	750	759	742	746
Landsting	319	305	273	247	251	256
Summa:	1045	1031	1023	1006	993	1002

¹ Uppgifterna för år 1998 är preliminära
Källor: Svenska Kommunförbundet och Landstingsfö rbundet.

Valet av statistikkälla för att följa antalet syssel-
satta i kommuner och landsting kan ge skillnader
bl. a. vad gäller utvecklingstakten. Regeringen
avser att analysera dessa skillnader.

Jämfört med tidigare år har antalet nyanmälda
lediga platser inom undervisning samt vård- och
omsorgssektorn ökat. Efter en tid med relativt
god tillgång på personal och uttalad övertalighet
för vissa yrkesgrupper har situationen nu föränd-
rats. De stora pensionsavgångarna i kombination
med ökade behov i skolan, vården och omsorgen
innebär att det kan uppstå brist på bl.a. lärare, lä-
kare och annan vårdpersonal några år in på 2000-
talet. Regeringen har tillsatt en kommission med
uppgift att kartlägga utbildningsbehoven samt
föreslå åtgärder för att underlätta rekrytering av
personal till vård- och omsorgssektorn. Kom-
missionens arbete skall redovisas under år 1999.
Regeringen har också utarbetat ett åtgärdspro-
gram för läraryrkets utveckling och rekrytering.
Dessa åtgärder avses starta under år 1999.

9.2.6 Sammanfattande bedömning av
utvecklingen i kommuner och
landsting de senaste åren

Sammanfattningsvis bedömer regeringen att
kommunerna och landstingen har klarat de se-
naste årens behovsökningar som följt av befolk-
ningens förändrade åldersstruktur väl. Det sak-
nas dock underlag för att närmare kunna
analysera hur den förändrade åldersstrukturen
påverkat den kommunala verksamheten i ett
historiskt perspektiv. Det finns fortfarande pro-
blem med den ekonomiska resultatutvecklingen.
Det senaste året visar att besparingarna har
minskat eller helt upphört inom de prioriterade
verksamheterna. Med hjälp bl.a. av de ökade ge-
nerella statsbidragen kommer möjligheterna att
utveckla verksamheterna att öka påtagligt.

Regeringen bedömer att kvaliteten i skolan,
vården och omsorgen i allt väsentligt är god. Ge-
nom den ökade satsningen på uppföljning och
utvärdering av den kommunala verksamheten
har vissa kvalitetsbrister inom bl.a. äldreomsor-
gen uppmärksammats och kunnat åtgärdas. De
ökade satsningar som sker inom äldreomsorgen
med anledning av propositionen Nationell hand-
lingsplan för äldrepolitiken (1997/98:113) till-
sammans med de utökade statsbidragen måste
ses som ett steg i rätt riktning för att förbättra
kvaliteten inom äldreomsorgen. Kommuner och
landsting har också överlag blivit bättre på att
bedriva försöks- och utvecklingsarbete i syfte att
komma tillrätta med kvalitetsbristerna. Redovis-
ningen indikerar även att produktiviteten i den
kommunala verksamheten ökat medan produk-
tiviteten i hälso- och sjukvården har varit oför-
ändrad. Även om antalet anställda i kommuner
och landsting ännu inte har ökat i någon större
utsträckning så har de ökade statsbidragen inne-
burit att neddragningen av personal i den kom-
munala sektorn avstannat. Det är troligtvis först
när kommuner och landsting uppnått kravet på
en ekonomi i balans som en ökning av antalet
anställda kan ske.

178

PROP. 1998/99:100

9.3 Förutsättningar för kommuner
och landsting de närmaste åren

9.3.1 Den samhällsekonomiska
utvecklingen

Bedömningen av den kommunala sektorns eko-
nomiska utveckling under de närmaste åren byg-
ger på de förutsättningar som redovisas i bilaga 1.

Under år 1999 beräknas kommunsektorns
konsumtion växa med ca 1 procent i fasta priser.
Under åren 2000-2002 beräknas ökningen bli i
genomsnitt ca 0,8 procent per år. Konsum-
tionstillväxten beräknas bli något starkare i
landstingen än i kommunerna. Konsumtionsök-
ningen möjliggörs genom en gynnsam utveck-
ling av både skatteinkomster och statsbidrag.

Det finansiella sparandet beräknas bli tillräck-
ligt högt för att det ska finnas förutsättningar för
kommuner och landsting sammantaget att uppnå
kravet på ekonomisk balans fr.o.m. år 2000.
Kommunsektorns finansiella utveckling framgår
av tabell 9.5.

Tabell 9.5 Kommunsektorns finanser'

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002
Inkomster	443,5	457,5	482,4	500,5	511,3
Utgifter	-445,1	-455,4	-473,3	-491,4	-507,1
Finansiellt	-1.6	2,2	9,1	9,1	4,2

sparande___________________________________________________________

¹ Inkomster och utgifter redovisas här exklusive statligt utjämningsbidrag och statlig
utjämningsavgift, utjämningsbidraget för år 1999 är fastställt till 20,5 miljarder kronor
Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Skatteuttaget förutsätts vara oförändrat efter år
1999.

9.3.2 Utvecklingen de närmaste åren
inom skolan, vården och omsorgen

Regeringen och dess myndigheter har i olika
sammanhang följt upp och utvärderat hur kom-
muner och landsting använt sig av de utökade
statsbidragen. Den enkätundersökning som Sta-
tistiska centralbyrån (SCB) genomfört på upp-
drag av Regeringskansliet har visat att kommuner
och landsting följer de mål riksdagen och rege-
ringen har haft för de ökade statsbidragen, dvs.
att tillföra skolan, vården och omsorgen resurser
för att på så sätt förbättra förutsättningarna för
att bibehålla och utveckla kvaliteten i kärnverk-
samheterna. Enkätsvaren visar också att en stor

del av kommunerna planerar för att anpassa sin
verksamhet till de demografiska förändringar
som sker. Resurserna till barnomsorgen beräknas
minska som en konsekvens av minskat barnafö-
dande. Effekterna av att de stora barnkullarna
kommer in i grundskolan har också avspeglat sig
i kommunernas framtida prioriteringar. En-
kätsvaren visar också att kommunerna bedömer
att resurserna inom äldreomsorgen måste öka.

Den ekonomiska utvecklingen de närmaste
åren beror till stor del på hur sysselsättningen i
övriga sektorer samt utbudet av arbetskraft ut-
vecklas. Behoven av kommunal service följer i
stora delar befolkningens utveckling och kom-
mer med stor sannolikhet att öka på längre sikt
på grund av de demografiska förändringar som
sker. Svenska Kommunförbundet bedömer i sin
långtidsutredning (Kommunerna i framtiden) att
det finns goda förutsättningar för att kommu-
nerna kommer att ha möjligheter att hantera de
anspråk som de kommer att ställas inför under
de kommande åren fram till år 2010. Behoven av
kommunal verksamhet beräknas inte öka i sam-
ma utsträckning som under perioden 1990-1997.
Svenska Kommunförbundet menar dock att det
finns stora osäkerheter i denna bedömning. Det
gäller främst den demografiska utvecklingen en-
ligt förbundet. Förändringar av barnafödandet,
medellivslängdens utveckling och de äldres häl-
sotillstånd påverkar starkt behoven och kostna-
derna för barnomsorgen, skolan och äldreom-
sorgen. Landstingsförbundet menar å andra sidan
att det redan på kort sikt krävs ytterligare resur-
ser till hälso- och sjukvården för att höja sjukvår-
dens standard till den nivå som gällde år 1994, då
köema i stort sett var borta. De problem som
Landstingsförbundet lyfter fram kan vara beting-
ade av resursproblem men även av problem av
annan karaktär, vilket Socialstyrelsen tar upp i sin
rapport Sjukvården i Sverige 1998. Socialstyrel-
sen menar att det finns en betydande potential
för effektivisering inom stora delar av vården. I
många fall torde det som upplevs som brist på
resurser, enligt Socialstyrelsen, snarare bero på
brister vad gäller ledarskap, kompetens och/eller
samordning mellan olika vårdgivare.

Bilden av utvecklingen i kommunerna och
landstingen är således inte entydig. Behoven in-
om äldreomsorgen och hälso- och sjukvården
ökar. Även inom skolan ökar behoven till följd
av att stora årskullar lämnar barnomsorgen och
börjar skolan. Det finns ett antal faktorer som
gör att utvecklingen kommer att skilja sig åt
mellan olika kommuner respektive landsting,

179

PROP. 1998/99:100

t.ex. skillnader i befolkningsutvecklingen. En
stor del av dessa skillnader fångas emellertid upp
av kostnadsutjämningen. Andra faktorer är t.ex.
det ekonomiska resultatet i utgångsläget samt
kommunernas och landstingens egen förmåga till
anpassning av verksamheten efter de ändrade be-
hoven.

9.3.3 Förändringar i utjämningssystemet

Regeringen överlämnar samtidigt med denna
proposition förslag till förändringar i utjäm-
ningssystemet för kommuner och landsting
(prop. 1998/99:89).

Förändringarna i utjämningssystemet avses
träda i kraft den 1 januari 2000. Förslagen bygger
på de förslag som Kommunala utjämningsutred-
ningen lämnat i betänkandet Kostnadsutjämning
för kommuner och landsting - en översyn av
statsbidrags- och utjämningssystemet (SOU
1998:151).

Regeringen anser i likhet med utredningen att
de grundläggande principerna för utjämningen av
ekonomiska förutsättningar mellan kommuner
och landsting bör ligga fast. Utgångspunkten för
utjämningssystemet är att alla kommuner re-
spektive landsting, genom utjämningen, skall
tillförsäkras likvärdiga ekonomiska förutsätt-
ningar att bedriva sin verksamhet, oberoende av
skattekraft och strukturella kostnadsskillnader.
Den enskilda kommunen eller det enskilda
landstinget avgör själv, utifrån dessa förutsätt-
ningar, nivån på service, effektivitet och avgifter
samt skattesats. Ett väl fungerande utjämnings-
system är därför av mycket stor betydelse för att
alla kommuner och landsting skall ges likvärdiga
möjligheter att erbjuda sina invånare en god ser-
vice.

Jämfört med utredningens förslag innebär re-
geringens förslag vissa modifieringar, dels i några
delar av kostnadsutjämningen, dels i införande-
reglerna. Inga förändringar föreslås i nuvarande
inkomstutjämning.

De största förändringarna i förhållande till nu-
varande kostnadsutjämning gäller hälso- och
sjukvården, individ- och familjeomsorgen samt
kollektivtrafiken. Till skillnad från utredningen
föreslår regeringen att kostnadsutjämning för
byggkostnader bibehålls och att någon reduktion
av kallortstillägget inte skall ske från år 2000. Vi-
dare föreslår regeringen att en kostnadsutjäm-
ning för barn och ungdomar med utländsk bak-
grund införs. I andra delar av kostnadsut-

jämningen föreslås vissa justeringar och uppdate-
ringar. Det gäller barnomsorg, äldreomsorg,
grundskola, gymnasieskola, befolkningsminsk-
ning samt näringslivs- och sysselsättningsfräm-
jande åtgärder. I övrigt föreslås inga förändringar
av faktorerna i kostnadsutjämningen.

Regeringen aviserar även ett fortsatt arbete
med uppföljning och utveckling av utjämnings-
systemet.

Regeringen föreslår också att särskilda infö-
randeregler tillämpas för åren 2000-2004. Det in-
nebär dels en förlängning med ett år av införan-
deperioden för nuvarande utjämningssystem,
dels en ytterligare begränsning av den totala bi-
dragsminskning som en kommun eller ett lands-
ting kan få vidkännas för hela perioden 1996-
2004. De föreslagna införandereglerna innebär
ökade kostnader jämfört med utredningens för-
slag, vilka finansieras inom utjämningssystemet
och leder till vissa omfördelningar inom kom-
mun- respektive landstingskollektivet. Okade
statsbidrag kan underlätta införandet. En närma-
re redovisning av detta görs i avsnitt 9.4.2.

De förändringar som regeringen föreslår inne-
bär, jämfört med nuvarande utjämning och jäm-
fört med utredningens förslag, vissa omfördel-
ningar mellan kommuner respektive mellan
landsting. Statens utgifter för utjämningssyste-
met för kommuner och landsting kommer att
minska till följd av de föreslagna förändringarna i
kostnadsutjämningen. Samtidigt minskar de av-
gifter som kommuner och landsting betalar till
systemet i motsvarande omfattning. De före-
slagna förändringarna är således neutrala för såväl
kommunsektorn som helhet som för statsbud-
getens saldo.

9.3.4 Förutsättningar för enskilda
kommuner och landsting att
uppnå balanskravet

Riksdagen har beslutat att införa ett krav på eko-
nomisk balans i kommuner och landsting fr.o.m.
år 2000 (prop. 1996/97:52, bet. 1996/97:FiU15,
rskr. 1996/97:281). Balanskravet regleras i kom-
munallagen och innebär bl.a. att den budget som
antas av fullmäktige skall vara upprättad så att
intäkterna överstiger kostnaderna. Skulle resul-
tatet i årsredovisningen ändå bli negativt så skall
detta regleras och det egna kapitalet återställas
inom två år. Balanskravet tillkom som ett in-
strument för att dels förhindra en fortlöpande
urholkning av kommunernas och landstingens

180

PROP. 1998/99:100

ekonomi, dels skapa goda förutsättningar för en
långsiktigt stabil finansiell utveckling av den
kommunala sektorn. För att kravet på god eko-
nomisk hushållning skall uppfyllas bör resultatet
i normalfallet ligga på en nivå som realt sett åt-
minstone konsoliderar ekonomin. Det innebär
att det i de flesta fall inte räcker med att intäkter-
na i stort sett bara täcker kostnaderna. Balans-
kravet kan snarare ses som ett minimikrav för
den ekonomiska utvecklingen på kort sikt.

I oktober 1997 utsåg regeringen en särskild ut-
redare med uppdrag att analysera behovet av,
förutsättningarna för och konsekvenserna av ett
krav på ekonomisk balans som även omfattar
den kommunala verksamhet som bedrivs i före-
tagsform. I betänkandet Utvidgat balanskrav -
omfattande verksamhet i kommunala företag
(SOU 1998:150) föreslår utredaren att det tyd-
liggörs att bestämmelsen i kommunallagen om
god ekonomisk hushållning skall gälla den sam-
lade kommunala verksamheten, dvs. även den
verksamhet som bedrivs i företagsform, men att
balanskravet inte bör utvidgas till att omfatta
kommunala företag. Betänkandet remissbe-
handlas för närvarande.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen
för 1999 att ett fördjupat analysarbete av den
ekonomiska utvecklingen i kommuner och
landsting skulle genomföras under våren 1999.
Ett led i detta arbete har varit att ge SCB i upp-
drag att genomföra en enkätundersökning i
samtliga kommuner och landsting. Enkätunder-
sökningen genomfördes i december 1998 och
svaren bygger på kommunernas och landstingens
beslut om budget för år 1999 och på de ekono-
miska planer som samtidigt togs fram för åren
2000 och 2001.

Enligt enkätsvaren räknar 80 procent av de
225 kommuner som svarat med att uppnå ett po-
sitivt resultat för år 2000. Samtliga landsting har
besvarat enkäten. Av 20 landsting är det 12 som
räknar med att uppnå ett positivt resultat år 2000.
Svaren visar således att merparten av kommuner-
na och över hälften av landstingen räknar med att
klara kravet på en ekonomi i balans utifrån hit-
tills fattade beslut.

Ett antal av de kommuner som svarat, och
som enligt nuvarande planer uppvisar ett negativt
resultat år 2000, skulle genom mindre besparing-
ar klara balanskravet. Några av dem som uppger
att de inte klarar balanskravet planerar trots detta
för realt sett ökade verksamhetskostnader jäm-
fört med år 1998. Ett antal kommuner kommer,
med utgångspunkt från resultatet för år 1998, att

behöva genomföra större åtgärder för att uppnå
ett positivt resultat år 2000. Enkätsvaren visar en
tendens mot att mindre kommuner i högre ut-
sträckning än större kommuner räknar med ett
negativt resultat år 2000. Däremot framkommer
inga skillnader i geografisk spridning när utveck-
lingen analyseras länsvis.

Enligt en kompletterande undersökning som
genomförts av Svenska Kommunförbundet
(Kommunernas ekonomiska läge, mars 1999) är
det ca 25 procent av alla kommuner som enligt
nuvarande planer inte klarar balanskravet år 2000.

När det gäller landstingen visar analysen av
enkätsvaren att det framför allt är landstingen i
de s.k. skogslänen som enligt nuvarande planer
redovisar negativa resultat för år 2000. Även ett
par av landstingen i södra Sverige redovisar ne-
gativa resultat. Några av landstingen måste ge-
nomföra stora besparingar för att klara balans-
kravet. För landstingen kan problemen att nå
balans bl.a. hänföras till att man kommit olika
långt i sitt omstruktureringsarbete.

Bland de kommuner och landsting som be-
döms kunna få svårigheter att klara balanskravet
utan stora besparingar eller ökade intäkter finns
kommuner och landsting som under ett flertal år
haft negativa resultat till följd av ökade kostnader
i verksamheterna och som har uppenbara svårig-
heter att hålla fastställda budgetar. Här återfinns
också kommuner med övermäktiga åtaganden
för boendet, där problemen i stor utsträckning är
hänförliga till den omflyttning som sker inom
landet och som leder till befolkningsminskning-
ar. Flertalet kommuner och landsting har dock
lagt ner ett stort arbete och engagemang i att ef-
fektivisera och rationalisera den kommunala
verksamheten.

En analys av svaren i SCB:s enkät visar på svå-
righeterna att få en tydlig bild av dels kommu-
nernas och landstingens förutsättningar, dels de-
ras förmåga att klara balanskravet. Av de
kommuner som behöver genomföra störst åt-
gärder för att komma i balans uppger drygt hälf-
ten att de trots allt kommer att klara balanskra-
vet, medan något färre än hälften uppger att de
inte kommer att klara en ekonomi i balans.

Sammanfattningsvis kan konstateras att orsa-
kerna till att kommuner och landsting kan ha
svårigheter att nå balans varierar. Det kan ha
historiska såväl som strukturella orsaker. Demo-
grafiska förändringar leder även till förändringar
som innebär krav på omställningar som kan vara
svåra att genomföra i ett kortare perspektiv.
Andra faktorer som påverkar möjligheten att nå

181

PROP. 1998/99:100

balans är kontinuerliga befolkningsminskningar.
Regeringens förslag till ett förändrat utjämnings-
system innebär att ett mindre antal av de kom-
muner som i SCB:s enkät uppgivit att de inte
kommer att klara balanskravet år 2000 får ökade
bidrag vid omläggningen. Bland de kommuner
och landsting som enligt planerna precis klarar
balanskravet finns emellertid också ett antal som
kommer att få minskade bidrag. Effekterna av
omläggningen begränsas dock av de införande-
regler som föreslås och som ger möjligheter att
under en femårsperiod successivt anpassa kost-
naderna. Utjämningssystemet syftar till att skapa
likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kom-
muner respektive landsting men beaktar inte de
skillnader som finns i utgångsläget.

9.3.5 Särskilda insatser

Sedan år 1996 disponerar regeringen medel för
bidrag till särskilda insatser i kommuner och
landsting (prop. 1994/95:150, bil. 7 s. 64). Syftet
med dessa medel är att skapa möjligheter att i re-
konstruktivt syfte tillfälligt bistå kommuner och
landsting som på grund av speciella omständig-
heter kan hamna i en särskilt svår ekonomisk si-
tuation. En del av bidraget har också fördelats till
flyktingkostnader, till omstruktureringsprojekt
och till förebyggande hiv/aids-verksamhet.

Den 1 juli 1998 inrättade regeringen i enlighet
med riksdagens beslut Delegationen för stöd till
vissa kommuner med bostadsåtaganden
(Bostadsdelegationen) för att tillfälligtvis hantera
frågor om stöd till kommuner med övermäktiga
åtaganden för boendet (prop. 1997/98:119, bet.
1997/98:BoU10, rskr. 1997/98:306). Besluten
om stöd skall i första hand prövas mot kommu-
nens egna ekonomiska förutsättningar. Endast
kommuner med en särskilt svår ekonomisk situ-
ation kommer därför i fråga för stöd. En ytterli-
gare förutsättning för stöd är att de förhållanden
som ligger bakom kommunens svaga ekonomi
inte är sådana att de på kort sikt kan påverkas av
kommunen själv och att kommunen vidtagit
nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med
sin ekonomiska situation.

Regeringen har från år 1996 och fram till idag
tagit emot 86 ansökningar om bidrag för särskil-
da insatser från kommunerna och fyra ansök-
ningar från landstingen. Efter prövning av varje
enskilt fall har regeringen fattat beslut om bidrag
till 13 kommuner. Bostadsdelegationen har tagit
emot 62 ansökningar varav 38 ansökningar har

överlämnats från regeringen. Delegationen har
hittills fattat beslut om stöd till fyra kommuner.
Överläggningar om stöd pågår för närvarande
med ytterligare 23 kommuner.

I de fall där beslut om stöd fattats har dessa fö-
regåtts av överläggningar som lett fram till avtal
som godkänts av respektive kommunfullmäktige
och Bostadsdelegationens styrelse. Kommunerna
har därigenom åtagit sig att genomföra rekon-
struktionsåtgärder i sina bostadsföretag. Delega-
tionen har även på regeringens uppdrag träffat en
överenskommelse med en kommun där avtal se-
nare slöts med regeringen.

De kommuner som regeringen och Bostads-
delegationen beviljat bidrag efter särskild ansö-
kan har en svår ekonomisk situation där ett fler-
tal faktorer ofta samverkar. Flertalet har en hög
arbetslöshet som i sin tur ofta inneburit höga
kostnader för socialbidrag. Dessa kommuner har
även en negativ befolkningsutveckling och har i
allmänhet genomfört ett antal åtgärder för att
minska underskotten i verksamheten, men eko-
nomin visar ändå på en negativ utveckling. Flera
har tillskjutit stora belopp till bostadsföretagen
vilket ytterligare försämrat en redan svag kom-
munal ekonomi. Bidrag har även lämnats till
Trosa kommun som efter jordskredet i Vagnhä-
rad drabbats av mycket stora kostnader, vilket
innebar att kommunen av detta skäl kunde få
problem med att klara en ekonomi i balans.

Bostadsdelegationen har uppskattat det sam-
lade behovet för en rekonstruktion av de kom-
munala bostadsföretagen till ca 5 miljarder kro-
nor. Många kommuner har därutöver om-
fattande borgensåtaganden till förmån för bo-
stadsrättsföreningar. Bostadsdelegationen upp-
skattar att de samlade åtagandena i samband med
sådana rekonstruktioner uppgår till ca 3 miljarder
kronor. Flertalet av landets kommuner bör dock
klara dessa åtaganden utan särskilt statligt stöd.
Delegationen bedömer därför att behovet av
statligt stöd kan uppgå till sammanlagt 2,5 mil-
jarder kronor.

9.3.6 Sammanfattande bedömning av
förutsättningarna för kommuner och
landsting att klara balanskravet

Beslutet om att införa ett krav på ekonomisk ba-
lans togs av riksdagen i juni 1997. Kommuner
och landsting har därigenom haft tid för att an-
passa verksamheten, även om omstrukturerings-

182

PROP. 1998/99:100

arbetet i utgångsläget kommit olika långt och
förutsättningarna i övrigt varit olika.

Utjämningssystemet skall på sikt skapa likvär-
diga ekonomiska förutsättningar för alla kom-
muner och landsting att kunna erbjuda sina invå-
nare en bra skola, vård och omsorg. Det sker
genom en långtgående utjämning av skattein-
komster och strukturellt betingade kostnader.
De förslag till förbättringar av kostnadsutjäm-
ningen som nu läggs avses skapa mer likvärdiga
ekonomiska förutsättningar.

För de kommuner vars ekonomiska situation
påverkats av stora åtaganden för boendet finns
möjligheter att få stöd för att överbrygga svårig-
heterna genom de särskilda medel som avsatts
för detta ändamål. Regeringen bedömer att
många av de kommuner som har stora ekono-
miska problem till följd av åtaganden för bo-
stadsföretag eller borgensåtaganden till förmån
för bostadsrättsföreningar kommer att få hjälp av
Bostadsdelegationen under åren 1999 och 2000.

Genom att uppnå ekonomisk balans kan
kommuner och landsting skapa förutsättningar
för att klara av att hantera framtida utmaningar,
inte minst mot bakgrund av de växande ansprå-
ken inom äldreomsorgen.

Balanskravet ställer stora krav på politiker i
kommuner och landsting att göra nödvändiga
omstruktureringar och förändringar i verksam-
heten. Möjligheterna att nå en ekonomi i balans
styrs i stor utsträckning av den enskilda kommu-
nen och landstinget. Att på kort sikt prioritera
verksamheten på bekostnad av en stabil ekonomi
kan leda till stora negativa effekter för verksam-
heten på längre sikt. Kommuner och landsting
skall inte använda sin förmögenhet för att täcka
löpande behov och det är inte heller rimligt att
skjuta kostnaderna på framtida generationer.

Det är därför viktigt att kommuner och
landsting fortsätter det påbörjade arbetet med
omstrukturering och omprioriteringar i verk-
samheten.

Regeringen vill sammanfattningsvis betona
vikten av att balanskravet uppnås redan från år
2000. De kommuner och landsting som inte
uppnår ett positivt resultat år 2000 kommer an-
nars att få problem att återställa det egna kapita-
let senast år 2002. De beslutade och i denna pro-
position aviserade ökningarna av statsbidragen,
de ytterligare skatteinkomster som tillförs sek-
torn samt en förbättrad samhällsekonomisk ut-
veckling lägger en god grund för kommuner och
landsting att klara kravet på en ekonomi i balans

utan att kommunernas och landstingens skat-
teuttag höjs.

Regeringen avser att även i fortsättningen no-
ga följa utvecklingen och kommer att inleda en
dialog med de kommuner och landsting som av
någon anledning kan få problem att nå balans i
ekonomin, om vilka åtgärder de kan vidta.

9.4 Ökade satsningar på kommuner
och landsting

9.4.1 Höjda statsbidrag och ökade
skatteinkomster

Regeringens bedömning: För att fortsätta värna
kvaliteten i skolan, vården och omsorgen och för
att minska behovet av att höja kommunalskat-
terna, höjs nivån på statsbidragen med 4 000
miljoner kronor från och med år 2000. Utöver
den höjning av det generella statsbidraget med
2 000 miljoner kronor år 2001 som aviserades i
budgetpropositionen för 1999 bedömer rege-
ringen att en ytterligare nivåhöjning av det gene-
rella statsbidragen med 2 000 miljoner kronor
kan genomföras redan år 2001.

För år 2002 bedömer regeringen att ett resur-
stillskott om 1 000 miljoner kronor kan tillföras
utgiftsområdet till följd av de förändringar som
kommer att ske på försvarsområdet.

För att bidra till finansieringen för att stegvis
genomföra en allmän förskola och maxtaxa i
barnomsorgen förs medel från detta utgiftsom-
råde till utgiftsområde 16 Utbildning och univer-
sitetsforskning. År 2001 överförs 1 700 miljoner
kronor och år 2002 uppgår överföringen till
1 290 miljoner kronor.

Skälen för regeringens bedömning: I de föregå-
ende avsnitten har regeringen redovisat sin syn
dels på utvecklingen de närmaste åren inom sko-
lan, vården och omsorgen, dels på förutsättning-
arna för enskilda kommuner och landsting att
uppnå balanskravet. Regeringen överlämnar
samtidigt med denna proposition förslag till vissa
ändringar i högkostnadsskyddet för läkemedel,
förslag om höjning av pensionstillskottet och det
särskilda grundavdraget. Därutöver har Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet
aktualiserat vissa frågor om finansierings-
principens tillämpning m.m. Mot denna bak-

183

PROP. 1998/99:100

grund gör regeringen följande bedömningar av
utgiftsområdet för de närmaste åren.

Regeringen bedömer att statsbidragen till
kommuner och landsting bör öka med ytterligare
4 000 miljoner kronor år 2000. Dessutom före-
slår regeringen att kommuner och landsting till-
förs ytterligare skattemedel år 2000 genom att
den statliga inkomstskatt om 200 kronor som
alla skattskyldiga med förvärvsinkomst betalar
tillförs kommuner och landsting även detta år.

Regeringen aviserade i budgetproposition för
1999 att de generella statsbidragen till kommuner
och landsting skulle öka med ytterligare 2 000
miljoner kronor år 2001. I samband med detta
uttalade regeringen att ett flertal kommunaleko-
nomiska frågor är aktuella under kommande år,
t.ex. utjämningssystemet för kommuner och
landsting, generella statsbidrag och maxtaxa i
barnomsorgen, till vilken denna resursökning
kan utgöra en delfinansiering.

Regeringen bedömer att det tidigare aviserade
tillskottet skall användas för att bl.a. underlätta
införandet av föreslagna förändringar i utjäm-
ningssystemet (prop. 1998/99:89) samt att bidra
till finansieringen för att stegvis genomföra en
allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen.
Från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner överförs därför 1 700 miljoner kro-
nor till utgiftsområde 16 Utbildning och univer-
sitetsforskning år 2001 och 1 290 miljoner kro-
nor år 2002.

I denna proposition aviserar regeringen en yt-
terligare nivåhöjning av det generella statsbidra-
get med 2 000 miljoner kronor år 2001. För år
2002 föreslår regeringen därutöver ett resurstill-
skott med 1 000 miljoner kronor till följd av de
förändringar som kommer att ske på försvars-
området.

Beslutade och aviserade tillskott innebär i för-
hållande till 1996 års nivå en sammanlagd höj-
ning av statsbidragen till kommuner och lands-
ting med 25 000 miljoner kronor år 2002. I detta
belopp ingår medel som tillförs utgiftsområde 16
för att fr.o.m. år 2001 stegvis genomföra en all-
män förskola och maxtaxa inom barnomsorgen,
(se tabell 9.6). De höjda statsbidragen bör även
fortsättningsvis användas för att förbättra och
förstärka kvaliteten i skolan, vården och omsor-
gen, för att främja sysselsättningen i kommuner
och landsting och för att minska behoven av att
höja kommunalskatten. De utökade skattein-
komsterna samt höjningarna av de generella
statsbidragen bör ses mot bakgrund av den ökade
omslutningen i det kommunala momssystemet.

Regeringen återkommer senast i samband med
2000 års ekonomiska vårproposition om fördel-
ningen av tillskotten mellan kommuner och
landsting för år 2001. Fördelningen av de ytterli-
gare skattemedlen år 2000 skall ske på samma
sätt som år 1999.

Av ramen för år 2000 avsätts 1 071 miljoner
kronor för särskilda insatser. Regeringen bedö-
mer att det även i framtiden kan komma att fin-
nas behov av att ge stöd till kommuner vars eko-
nomiska situation försvårats av annat än
åtaganden för boendet. Regeringen avser att
återkomma senast i samband med 2000 års eko-
nomiska vårproposition när det gäller det fort-
satta behovet av medel för särskilda insatser.

Som ett led i regeringens arbete med uppfölj-
ning och utvärdering av den kommunala verk-
samheten och ekonomin kommer regeringen att
ta ett initiativ för att underlätta jämförelser mel-
lan kommuner, vilket beskrivs i avsnitt 9.5.1.

\|Tabell 9.6 Höjda statsbidrag till kommuner och landsting \|
Miljoner kronor	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Vårbudget 1997	4 000	8 000	8 000	8 000	8 000	8 000
Budgetprop. för 1998			4 000	8 000	8 000	8 000
Vårbudget 1998		4 000	4 000	4 000	4 000	4 000
Budgetprop. för 1999					2 000	2 000
Vårbudget 1999¹					2 000	3 000
Ökning jämfört med 1996	4 000	12 000	16 000	20 000	24 000	25 000

Inklusive överföring till Uo 16 med 1 700 miljoner kronor år 2001 och 1 290 miljoner kronor år 2002.

184

PROP. 1998/99:100

9.4.2 Beräkning av ramen för
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner år 2000

För år 1999 omfattar utgiftsområdet sammanlagt
103 565 miljoner kronor, varav 78 680 miljoner
kronor avser generellt statsbidrag till kommuner
och landsting, 1 014 miljoner kronor avser bidrag
för särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting och 21 270 miljoner kronor avser ut-
jämningsbidrag till kommuner och landsting.
Utjämningsbidraget motsvaras av en lika stor av-
gift på statsbudgetens inkomstsida. Under år
1999 finns också ett anslag om 2 600 miljoner
kronor som avser bidrag till kommunernas och
landstingens skatteinkomster för år 1997. Till
detta kommer 0,7 miljoner kronor som avser bi-
drag till Rådet för kommunal redovisning.

I tabellen nedan redovisas en preliminär be-
räkning av ramen för åren 2000-2002 med beak-
tande av de tillskott som regeringen aviserar i
denna proposition. Övriga förändringar kom-
menteras nedan.

Tabell 9.7 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner åren 2000-2002

Miljoner kronor	2000	2001	2002
Ram enl. budgetprop 1999	105 087	107 267	107 477
Tillskott	0	2 000	3 000
Överföring till U016	0	-1 700	-1 290
Utgiftsbegränsning på särskilda insatser	-9	-9	-9
Minskad omslutning i ut- jämningssystemet till följd av det nya förslaget	-2 849	-2 849	-2 849
Regleringar enligt finansi- eringsprincipen
Stat/kyrka reformen	-12	-12	-12
Summa	102 217	104 697	106 317

Ramen för utgiftsområdet höjs med 2 000 miljo-
ner kronor fr.o.m. år 2001. För år 2002 tillförs
utgiftsområdet 1 000 miljoner kronor till följd av
de förändringar som kommer att ske på försvar-
sområdet.

Från utgiftsområdet överförs 1 700 miljoner
kronor till utgiftsområde 16 Utbildning och uni-
versitetsforskning år 2001 och 1 290 miljoner
kronor år 2002 för att bidra till finansieringen för
att stegvis genomföra en allmän förskola och
maxtaxa i barnomsorgen.

Resterande del av de aviserade tillskotten dvs.
300 miljoner kronor år 2001 och 710 miljoner

kronor år 2002 skall bl.a. underlätta införandet av
förändringarna i utjämningssystemet för kom-
muner och landsting (prop. 1998/99:89).

Regeringens förslag till förändringar i utjäm-
ningssystemet för kommuner och landsting leder
till att omslutningen i systemet, dvs. både utjäm-
ningsbidrag och utjämningsavgifter, minskar.
För år 1999 visar den slutliga beräkningen från
SCB att utjämningsbidraget blev 744 miljoner
kronor lägre än det anvisade anslaget. Omslut-
ningen för år 2000 beräknas med hänsyn till de
förslag som läggs preliminärt komma att uppgå
till 18 421 miljoner kronor vilket är 2 105 miljo-
ner kronor lägre än under år 1999. Sammanlagt
minskar utjämningsbidraget således med 2 849
miljoner kronor jämfört med vad som redovisa-
des i 1998 års ekonomiska vårproposition. Ut-
jämningsavgifterna, vilka redovisas på inkomstsi-
dan, minskar med motsvarande belopp.

Ramen minskas därutöver med 9 miljoner
kronor till följd av vissa utgiftsbegränsande åt-
gärder.

Regleringar enligt finansieringsprincipen

Med anledning av att riksdagen fattat ett princip-
beslut om ändrade relationer mellan staten och
Svenska kyrkan (prop. 1995/96:80, bet.
1995/96:KU12, rskr 1995/96:84) får kommu-
nerna minskade kostnader till följd av att deras
medverkan vid de kyrkliga valen upphör. Med
utgångspunkt från betänkandet Stöd, skatter och
finansiering (SOU 1997:45) har sänkningen av
kostnadsnivån för de borgerliga kommunerna
beräknats till ca 12 miljoner kronor. Med anled-
ning härav minskas det generella bidraget till
kommunerna från år 2000 med 12 miljoner kro-
nor.

Övrigt

Regeringen föreslog i propositionen Transport-
politik för en hållbar utveckling (prop.
1997/98:56) att fordonskatten för bussar skulle
höjas fr.o.m. den 1 januari 1999. För att motver-
ka kostnadsökningar inom lokal och regional
busstrafik bör berörda landsting och kommuner
kompenseras. Frågan om bl.a. utformningen och
höjningen av fordonsskatten för bussar har ge-
nom tilläggsdirektiv överlämnats till Trafikbe-
skattningsutredningen (dir 1996:37). Regeringen
avser att återkomma angående fordonsskatten
för bussar under hösten 1999 sedan utredningens
förslag remitterats.

185

PROP. 1998/99:100

9.4.3 Andra satsningar som påverkar
kommuner och landsting

Förutom höjningarna av de generella statsbidra-
gen görs flera satsningar inom andra områden
som har positiva effekter för kommuner och
landsting.

Riksdagen antog i juni 1998 regeringens för-
slag till Nationell handlingsplan för äldrepoliti-
ken som innehåller åtgärder och resursförstärk-
ningar avseende äldreomsorgen mellan åren 1999
och 2001. Sammanlagt kommer ca 1 000 miljo-
ner kronor att satsas på äldreomsorgen under
dessa år.

Regeringen fortsätter prioriteringen av arbetet
med att stärka utbildningens kvalitet och har fö-
reslagit ett tiopunktsprogram för kvalitet och
likvärdighet i skolan. Under perioden 1999 till
2001 genomförs ett IT-program för skolan till en
kostnad av ca 1 500 miljoner kronor. Vissa delar
av dessa satsningar kommer att förlängas så att
de pågår även år 2002.

I Storstadspolitiska propositionen föreslogs
att lokala utvecklingsavtal skall tecknas av stat
och kommun för de utsatta bostadsområdena.
För åren 1999 till 2001 har ca 1 000 miljoner
kronor avsatts för detta ändamål. Som ett led i att
förstärka barnomsorg och skola samt vuxenut-
bildning i storstadsregionerna har sammanlagt
660 miljoner kronor avsatts. Aven medel inom
andra politikområden har avsatts för detta ända-
mål. Totalt satsas således ca 2 000 miljoner kro-
nor för insatser i de utsatta bostadsområdena in-
om storstadsregionerna. Regeringen kommer i
budgetpropositionen att föreslå anslag för ut-
vecklingsinsatser i storstädernas utsatta bostads-
områden även för år 2002.

För att främja en ekologiskt hållbar utveckling
har riksdagen beslutat om medel till lokala in-
vesteringsprogram. Totalt beräknas ca 6 500
miljoner kronor gå till lokala investeringsprog-
ram. Regeringen har föreslagit att tidsperioden
för de lokala investeringsprogrammen bör ut-
sträckas genom att resurserna för perioden 1999-
2001 förskjuts så att bidrag även kan utbetalas
under 2002. Därmed beräknas ca 40 kommuner
per år få stöd för lokala investeringsprogram.

År 1997 inleddes den femåriga satsningen på
vuxenutbildning, kunskapslyftet. Under åren
1998 och 1999 har antalet platser successivt ökat.
Regeringen föreslår att kunskapslyftet i stort lig-
ger kvar på samma nivå som år 1999 fram till och
med första halvåret 2002, vilket innebär att den
tidigare planerade utbyggnaden inte kan komma

till stånd. Satsningen fortsätter därefter på en läg-
re nivå under andra halvåret år 2002. Regeringen
avser att under år 2000 återkomma till riksdagen,
efter det att underlag lämnats av den parlamenta-
riska kunskapslyftskommittén, om perioden ef-
ter år 2002.

Regeringen tillsatte år 1997 en särskild utreda-
re för att se över den statliga regleringen och till-
synen över kommunal verksamhet. Utredaren
lämnade i augusti år 1998 betänkandet Minska
regleringen av kommuner och landsting (SOU
1998:105) till regeringen. Betänkandet har re-
missbehandlats och bereds för närvarande i Re-
geringskansliet. Det är regeringens bedömning
att ytterligare avregleringar kan underlätta arbe-
tet med omstrukturering och omprioritering.

9.5 Övriga frågor

9.5.1 Uppföljning och utvärdering av

kommuner och landsting

Det är av stor betydelse för staten att kunna följa
hur den kommunala ekonomin och verksamhe-
ten utvecklar sig i förhållande till de av riksdagen
beslutade målen för bl.a. skola, vård och omsorg
samt kravet på en ekonomi i balans, inte minst
mot bakgrund av de ökade statsbidragen. Riks-
dagen har också vid ett flertal tillfällen betonat
vikten av en väl fungerande uppföljning av
kommuner och landsting.

Regeringen aviserade i 1998 års ekonomiska
vårproposition att arbetet med att förbättra och
utveckla uppföljningen och utvärderingen av
verksamheten och ekonomin bör intensifieras.
Som ett led i detta arbete tillsatte regeringen i
maj 1998 en interdepartemental arbetsgrupp med
uppgift att utveckla uppföljningen av verksamhet
och ekonomi i kommuner och landsting. I upp-
draget ingår bl.a. att lämna förslag till åtgärder för
att på längre sikt åstadkomma en väl fungerande
uppföljning av måluppfyllelse och resursanvänd-
ning i den kommunala verksamheten. En slutsats
gruppen dragit är att bristen på relevanta kvali-
tetsmått inom flera verksamheter är påfallande.
Arbetsgruppen har också utarbetat en metod att
ur befintlig statistik om enskilda kommuner, vä-
ga samman uppgifter om prestationer och kost-
nader i de prioriterade verksamheterna, skola och
omsorg. Resultatet av detta presenteras i rege-
ringens skrivelse Utvecklingen inom den kom-
munala sektorn (skr. 1998/99:97).

186

PROP. 1998/99:100

Inom Regeringskansliet pågår för närvarande
flera projekt för att utveckla mål- och resultat-
styrningen inom offentlig sektor. I arbetet med
att utveckla uppföljningen av den kommunala
sektorn ingår bl.a. att vidareutveckla och förtyd-
liga befintliga nationella mål för skola, vård och
omsorg och förbättra det statistiska underlaget
för att tydligare kunna följa måluppfyllelsen.
Hittills har arbetet bl.a. visat att det i vissa fall
kan finnas otydligheter om huruvida det är ef-
fektmål angivna i lag eller i proposition som är
styrande för verksamheten i kommuner och
landsting. Regeringen avser att kontinuerligt pre-
sentera resultatet av det fortsatta arbetet i kom-
mande års skrivelser om utvecklingen inom den
kommunala sektorn.

Utvecklad uppföljning av kommuner och landsting
Uppföljningen av den kommunala verksamheten
har blivit bättre. Det finns samtidigt ett ökat be-
hov av en samlad rapportering om utvecklingen i
kommunsektorn, inte bara hos riksdagen utan
även hos regeringen, hos allmänheten och inte
minst kommuner och landsting själva.

Uppföljningen och utvärderingen av den
kommunala verksamheten ligger bl.a. till grund
för statsmakternas beslut om såväl dimensione-
ringen av resurser till kommuner och landsting
som för ställningstaganden till de ramar och reg-
ler som i övrigt styr verksamheten. Bristande
kvalitet i underlaget kan leda till en felaktig be-
skrivning av förhållandena och risken finns att
bedömningar och beslut därför inte blir tillräck-
ligt underbyggda. Mot den bakgrunden vill rege-
ringen förespråka en ökad satsning på bredare
studier av resursutnyttjande och effektivitet i de
system som avser kommunala kärnverksamheter.
I detta sammanhang kan som ett exempel på ett
kvalitativt välutvecklat underlag nämnas Social-
styrelsens granskning av hälso- och sjukvården
som genomfördes under inledningen av år 1999.

Det är också angeläget att utveckla mått som
beskriver kvalitet och måluppfyllelse främst i de
prioriterade verksamheterna för att kunna göra
en bättre bedömning av tillståndet i den kom-
munala sektorn.

Det är även av stor vikt att både landsting och
kommuner samt regeringen snabbt uppmärk-
sammas på eventuella kvalitetsbrister i den
kommunala kärnverksamheten.

Utveckling av en kommunal databas förbättrar
produktivitet och effektivitet i kommuner och
landsting

Enligt regeringens bedömning behövs ett kom-
plement till nuvarande uppföljning som ska un-
derlätta och förbättra både kommunernas, lands-
tingens och statens samlade uppföljning av
verksamhet och ekonomi. Om kommunerna och
landstingen har tillgång till jämförande statistik
av tillförlitlig kvalitet bör detta kunna bli ett me-
del för dem själva att initiera åtgärder som leder
till att verksamheten bedrivs effektivare. Det lig-
ger således ett nationellt intresse i att kommuner
och landsting jämför sig med varandra så att det
leder till att det samhällsekonomiska utrymmet
används på ett mer effektivt sätt. En uppföljning
som baseras på aktiva jämförelser inom kom-
munsektorn bör också kunna stödja de statliga
sektorsmyndigheternas arbete med utvärdering
av verksamheten i sin sektor.

För att skapa förutsättningar för en bättre
samlad uppföljning och aktiva jämförelser bör en
kommunal databas successivt byggas upp. En så-
dan databas kommer enligt regeringens bedöm-
ning att ställa krav på ett förbättrat samarbete
mellan statistikansvariga myndigheter, enskilda
kommuner och landsting samt Svenska Kom-
munförbundet och Landstingsförbundet. I en
första fas genomförs en projektverksamhet för
att utveckla en provdatabas för kommunerna och
deras verksamheter inom skola och omsorg.

Arbetet med en provdatabas kommer att be-
drivas i nära samarbete med företrädare för
kommuner, berörda statliga myndigheter och
Svenska Kommunförbundet. Ett antal kommu-
ner kommer att beredas möjlighet att aktivt delta
i och bidra till utvecklingen av underlaget för
uppföljning. Arbetet bör primärt utgå från ett
sektorsövergripande perspektiv så att en samlad
uppföljning av de prioriterade verksamheterna
möjliggörs. En viktig del i projektverksamheten
är att försöka hitta gemensamma mått som be-
skriver kvalitet och måluppfyllelse i verksamhe-
terna. En viktig förutsättning för ett bra resultat
av projektet är att de kommuner som engageras
kan bidra med kunskap om och erfarenheter av
uppföljning av de prioriterade verksamheterna.
Resultatet av arbetet bör kunna föreligga senast i
augusti år 2000.

187

PROP. 1998/99:100

9.5.2 Systemet för ersättning för viss
mervärdesskatt till kommuner
och landsting

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för
år 1999 att en översyn av det särskilda systemet
för ersättning för viss mervärdesskatt skulle gö-
ras. Under hösten tillsattes en särskild utredare
(dir. 1998:10) med uppgift att analysera olika
frågor inom systemet. Utredningen har den 18
mars lämnat ett delbetänkande till Finansdepar-
tementet.

I det följande redovisas i korthet utredningens
resultat från det första delbetänkandet. Utred-
ningen har särskilt analyserat den ökade omslut-
ningen på landstingssidan mellan åren 1997 och
1998, då den relativa ökningen varit störst. Ut-
redningen kan sammanlagt förklara ca 990 miljo-
ner kronor av den totala ökningen om ca 1,1
miljarder kronor. Den största enskilda förkla-
ringen är att utbetalningarna avseende mervär-
desskatt på investeringar ökade med ca 450 mil-
joner kronor.

Andra förklaringar är att landstingen fr.o.m. år
1998 har tagit över kostnadsansvaret för läkeme-
del samt visst kostnadsansvar för förbruknings-
artiklar i samband med inkontinens. Detta inne-
bär att utbetalningarna från systemet ökar med
ca 300 miljoner kronor. Landstingen har dock

erhållit kompensation för dessa ökade utgifter
för mervärdesskatt genom höjda statsbidrag.

Ytterligare en förklaring är att landstingskon-
tot till följd av huvudmannaskapsförändringar
har belastats med utbetalningar som normalt sett
hade skett från kommunkontot. Med anledning
av detta skall efter överenskommelse mellan
Svenska Kommunförbundet och Landstingsför-
bundet ca 240 miljoner kronor föras från kom-
munkontot till landstingskontot.

Över tiden har kommuner och landsting fått
täcka den ökade omslutningen genom höjda av-
gifter till systemet. I propositionen 1995/96:64
Vissa kommunalekonomiska frågor angav dock
regeringen att det inte stod i överensstämmelse
med ambitionerna att få bättre kontroll över
statsfinanserna att behålla den ordning som gäll-
de under år 1995, dvs. att staten finansierade
systemet.

Utredaren skall senast den 1 oktober 1999
lämna en slutredovisning av sitt arbete. En av de
frågor som skall analyseras är hur väl systemet
uppfyller sitt egentliga syfte, dvs. att skapa kon-
kurrensneutralitet vid kommuners och lands-
tings val mellan att utföra verksamhet i egen regi
eller upphandla verksamheten från en näringsid-
kare, och om det finns alternativa sätt att åstad-
komma konkurrensneutralitet.

188

Revision av EU-medel

PROP. 1998/99:100

10 Revision av EU-medel

10.1 Bakgrund

Regeringen skall varje år informera riksdagen om
hur regeringen agerar med anledning av Euro-
peiska revisionsrättens rapporter (prop.
1994/95:40, rskr. FiU 94/95:67). Regeringen
lämnar härmed för tredje året i rad en sådan re-
dovisning.

Revisionsrätten svarar för den externa revisio-
nen inom EU och avger i november varje år en
årsrapport i vilken rätten redovisar sina iakttagel-
ser från sin granskning av hur EU-budgeten ge-
nomförts. I årsrapporten lämnas också den s.k.
revisionsförklaringen om huruvida redovisning-
en varit rättvisande och om de underliggande
transaktionerna varit lagliga och korrekta.

Revisionsrätten kan också närhelst avge s.k.
särskilda rapporter. Nytt för verksamhetsåret
1997 var att rätten fattat ett strategiskt beslut om
att redovisa en större del av sina granskningar för
att därigenom kunna fördjupa iakttagelserna
jämfört med de redovisningar som lämnas i års-
rapporten. Detta möjliggör också för Europeiska
unionens råd (rådet) och Europaparlamentet
(parlamentet) att snabbare kunna ta del av rät-
tens iakttagelser eftersom årsrapporten ej behö-
ver avvaktas. Denna nya strategi ledde till en stor
ökning i antalet specialrapporter som presentera-
des under 1998, från åtta rapporter år 1997 till ca
25 år 1998.

Årsrapporten innehåller iakttagelser rörande
finansiell förvaltning inom de olika sektorer som
finansierar eller finansieras av EU-budgeten. De
presenterade iakttagelserna är inte heltäckande
för hela budgeten utan avser resultatet av olika
granskningar inom respektive sektor. Nytt för i
år är att rätten har indelat sina iakttagelser efter

EU-budgetens olika utgiftskategorier. Årsrap-
porten innehåller även, under respektive ut-
giftskategori, sammanfattningar av de viktigaste
iakttagelserna i specialrapporterna.

Årsrapporten och specialrapporterna skall, vid
sidan av Europeiska kommissionens (kommis-
sionen) ekonomiska redovisning mot budgeten,
utgöra underlaget för rådets rekommendation till
Europaparlamentet om beviljande av ansvarsfri-
het för kommissionen beträffande genomföran-
det av budgeten (art. 206 i fördraget). Parlamen-
tet kan sedan inför sitt beslut om ansvarsfrihet,
till skillnad från rådet, också beakta annat under-
lag än vad revisionsrätten tagit upp i sina rap-
porter. Av fördraget följer nämligen att parla-
mentet också kan begära ytterligare redogörelser
från kommissionen om hur utgifterna verkställts
och hur det finansiella kontrollsystemet funge-
rar. Kommissionen har också en uttalad skyldig-
het att tillmötesgå parlamentets önskemål genom
att överlämna alla nödvändiga uppgifter.

Rådets sakberedning av årsrapporten med re-
visionsförklaringen samt särskilda rapporter av-
seende beviljande av ansvarsfrihet sker i rådets
budgetkommitté och beslutas slutligen av Eko-
nomi- och finansministerrådet (Ekofin-rådet).
För år 1997 behandlades rekommendationen till
parlamentet med tillhörande slutsatser i Ekofin-
rådet den 15 mars 1999.

Europaparlamentet har ännu ej tagit ställning
till rådets rekommendation och det är i dagsläget
oklart när så kommer att ske. Ställningstagandet
påverkas såvitt kan bedömas av hur parlamentet
bedömer att ansvarsfrihetsprövningen för 1997
skall hanteras i ljuset av att man inte beviljat an-
svarsfrihet för 1996 och inte heller slutligt tagit
ställning till hur det ärendet skall avslutas. En an-
nan påverkansfaktor är den oberoende expert-

191

PROP. 1998/99:100

grupp som tillsattes av parlamentet i samråd med
kommissionen i samband med parlamentets
misstroendeomröstning i januari 1999. Expert-
gruppens första rapport om hantering av interna
oegentligheter inom kommissionen presentera-
des den 15 mars 1999 (efter Ekonomi- och fi-
nansministerrådets beslut om rekommendation
om ansvarsfrihet). Den kom att leda till att
samtliga kommissionsledamöter avgick dagen
därpå, den 16 mars. Ytterligare en rapport från
expertgruppen väntas i september 1999 som skall
handla om hur förvaltningen inom kommissio-
nen har skötts mer i detalj.

Regeringen redovisar i föreliggande proposi-
tion de viktigaste iakttagelserna i revisionsrättens
rapporter, vilka alltså är de som, enligt fördraget,
skall ligga till grund för rådets rekommendation i
ansvarsfrihetsprövningen. Vidare redovisas hur
regeringen agerat vid behandlingen av revisions-
rättens rapporter och regeringens bedömning av
iakttagelserna som berör Sverige.

10.2 Utgångspunkter för Sveriges
agerande rörande
revisionsrättens iakttagelser

En effektiv och korrekt användning av gemen-
skapsmedlen är en prioriterad fråga för Sverige i
EU-samarbetet. Det är av avgörande vikt för le-
gitimiteten i EU:s verksamhet att medlen går till
rätt ändamål och inte slösas bort - av EU:s insti-
tutioner eller på nationell nivå i EU:s medlems-
stater eller i tredje land - på grund av bristande
administration och kontroll. Revisionsrätten har
därför en viktig roll att fylla genom sina gransk-
ningar av den EU-finansierade verksamheten,
och regeringen lägger stor vikt vid rättens iakt-
tagelser och hur kommissionen tar till sig dessa.
Eftersom 80-85 procent av EU:s medel admini-
streras på nationell nivå är det också avgörande
att medlemsstaterna tar till sig de brister som
rätten upptäckt i sina granskningar på plats i
medlemsstaterna.

10.3 Iakttagelser i rapporterna för
1997 presenterade under 1998
samt svenskt agerande i rådet

Revisionsrättens iakttagelser i årsrapporten för
1997 publicerades i Europeiska gemenskapernas

officiella tidning 98/C 349/01. Sammanfattning-
ar av årets specialrapporter samt en förteckning
över dessa lämnas i årsrapporten. Revisionsrätten
har även publicerat ett informationsmeddelande
som ger en översiktlig information om innehållet
i rapporten. De brister i redovisning och förvalt-
ning som redovisas återfinns många gånger även i
årsrapporten för 1996, även om åtgärder har vid-
tagits från såväl kommissionens som medlems-
staternas sida för att förbättra läget.

Regeringen avstår från att göra en närmare be-
skrivning av iakttagelserna då dessa finns väl be-
skrivna i de refererade källorna. Sammanfatt-
ningsvis kan dock sägas att de främsta problemen
som revisionsrätten pekar på är följande. Det
saknas tydliga mål för verksamheten vilket för-
svårar och minskar värdet av uppföljning och ut-
värdering. Den finansiella kontrollen i kommis-
sionen men särskilt i medlemsstaterna behöver
utvecklas, bl.a. vad gäller riskanalys. Även till-
lämpningen av sanktioner vid oegentligheter
måste utvecklas. Här efterlyses klarare riktlinjer
och regler för förbättrat genomförande. Revi-
sionsrätten pekar även i år på områden inom vil-
ka onödigt stora bidrag utgår, t.ex. för durum-
vete och olika exportbidrag. En ny fråga revi-
sionsrätten tar upp är att flerårsprogram hanteras
stelbent i budgetarbetet genom att det endast i
mycket liten utsträckning tas hänsyn till faktisk
effektivitet och absorbtionsförmåga. Genom-
gående för de flesta sektorerna, inte minst vad
gäller intern och extern politik, är också avsak-
nad av ett väl utvecklat samarbete mellan kom-
missionen och medlemsstaterna.

Några av specialrapporterna är inte knutna till
specifika inkomst- och utgiftsområden varför de
inte återges i årsrapporten. Rätten har härvidlag
avgivit en rapport om gemenskapens bedrägeri-
bekämpning, särskilt kommissionens bedrägeri-
bekämpningsenhet UCLAF. Här kritiseras
främst bristande utnyttjande och analys av in-
samlade data, för hög andel temporär personal
och behov av tydligare ansvar i fråga om ansvaret
för utredning av interna oegentligheter och be-
drägerier. I en annan rapport följer revisionsrät-
ten upp fusket inom Ekonomiska och sociala
kommittén (ESK) vad gäller ledamöternas rese-
ersättningar. Revisionsrätten konstaterar att
kommittén endast i ringa omfattning återkrävt
felaktigt utbetalade belopp och rekommenderar
att kommittén går vidare för att driva in så
mycket som möjligt av dessa belopp. Rätten be-
dömer dock de åtgärder som kommittén vidtagit

192

PROP. 1998/99:100

för att undvika att detta återigen sker verkar ade-
kvata, även om ytterligare åtgärder borde vidtas.

I revisionsförklaringen avstår revisionsrätten
även detta år från att avge en positiv förklaring
vad gäller lagligheten och korrektheten i de un-
derliggande transaktionerna vad gäller utbetal-
ningar av anslagsmedel. En sådan kan dock läm-
nas för budgetåtagandena på EU-budgetens
utgiftssida, för betalningarna på inkomstsidan
liksom för redovisningen mot budgeten.

Utöver dessa rapporter beaktas i ansvarsfri-
hetsprövningen rapporterna som rätten avgivit
avseende den ekonomiska förvaltningen under
budgetåret 1997 vid Europeiska fonden för för-
bättring av levnads- och arbetsvillkor (Dublin-
fonden) och vid Europeiskt centrum för utveck-
ling av yrkesutbildning.

Kommissionen har i sitt svar på iakttagelserna
reagerat positivt på många av rättens påpekan-
den. Den medger ofta behov av åtgärder och re-
dovisar många gånger vilka åtgärder man avser
att vidta. Detta har dock inte hindrat rådet från
att begära en lång rad åtgärder från kommissio-
nen för förbättrad styrning och kontroll inom de
olika sektorerna. Ekonomi- och finansminister-
rådet beslutade den 15 mars 1999 enhälligt att, på
grundval av innehållet i revisonsrättens rapporter
och under förutsättning att kommissionen vidtar
de åtgärder som rådet begär av kommissionen,
rekommendera Europaparlamentet att bevilja
kommissionen ansvarsfrihet.

Rådets beslut rörande förslag till rekommen-
dationer stämmer väl överens med den svenska
uppfattningen. Innehållet i revisionsrättens rap-
porter, som enligt fördraget är det som rådets
prövning skall grundas på, ger i sig inte grund för
att inte bevilja ansvarsfrihet. Detta förhållande
betyder inte på något sätt att de brister som revi-
sionsrätten pekar på negligeras. Tvärtom fäster
regeringen mycket stor vikt vid rättens iakttagel-
ser och har aktivt verkat för att dessa tas upp i
rådets rekommendationer med långtgående krav
på åtgärder från kommissionen och i förekom-
mande fall medlemsstaterna. Det är i samman-
hanget betryggande att revisionsrätten i rådet
uttalat att dessa rekommendationer tar upp rät-
tens iakttagelser på ett mycket bra sätt. Det an-
kommer nu på kommissionen att vidta erforder-
liga åtgärder.

Det bör slutligen noteras att rådets beslut att
på grundval av revisionsrättens rapporter rekom-
mendera parlamentet att bevilja ansvarsfrihet inte
kan tolkas som att rådet därmed tagit ställning
till expertkommitténs slutsatser om kommissio-

nens bristande förmåga att hantera kommis-
sionsinterna oegentligheter. Det kan inte heller
tolkas som att regeringen anser att kritiken i
kommitténs rapport (vilken för övrigt publicera-
des efter rådets beslut om rekommendationen)
inte är mycket grav. Regeringens åsikt är istället
att kommissionens beslut att avgå var den logiska
följden av den skarpa kritik som riktades mot
kommissionen .

10.4 Bedömning av iakttagelser som
rör Sverige i årsrapporten

Sedan 1997 (avseende genomförandet av 1995 års
budget) omfattas samtliga medlemsstater, i en-
lighet med ett beslut av Europeiska rådet i de-
cember 1996, av en skyldighet att redovisa vilka
åtgärder som vidtagits mot brister revisionsrätten
uppdagat och som är direkt hänförliga till med-
lemsstaten i fråga.

I årsrapporten som avsåg 1996 omnämndes
Sverige uttryckligen i tre fall. Regeringen redovi-
sade därför till kommissionen och i föregående
års redogörelse till riksdagen sin bedömning av
dessa fall och vilka åtgärder som i förekommande
fall vidtagits.

Årets redogörelse måste med nödvändighet bli
annorlunda då revisionsrätten för år 1997, med
något enstaka undantag, avstått från att redovisa i
vilken eller vilka medlemsstater iakttagelserna
har gjorts. Kommissionen har i denna situation
bett Sverige kommentera revisionsrättens mer
generella bedömningar som antas kunna ha bä-
ring även på svenska förhållanden. Mot denna
bakgrund blev årets redogörelse väsentligt mer
generell än föregående års. I det följande lämnas
en sammanfattning av regeringens bedömning
och vidtagna åtgärder.

Egna medel

Revisionsrätten konstaterar bl.a. att medlems-
staterna ofta är sena att tillhandahålla medlen och
att förluster uppstår på grund av att fordringar
preskriberats efter tre år. Vidare återstår betyd-
ande arbete för att säkerställa att ändamålsenliga,
effektiva och enhetliga riskanalyssystem används
i samtliga medlemsstater. Rätten kritiserar också
att det gamla nationalräkenskapssystemet ENS
79 används som grund för att beräkna medlems-
staternas BNI-baserade avgift, och inte den nya
standarden ENS 95.

7 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 100

193

PROP. 1998/99:100

Några betydande förseningar finns inte i de
svenska inleveranserna. Det pågår dock en över-
syn av rutinerna och eventuella brister kommer
att åtgärdas. Vad gäller riskanalys inom tullarbe-
tet avser kritiken inte Sverige eftersom Sverige
redan är bland de ledande länderna i Europa i och
med införandet av ett datoriserat riskanalyssys-
tem. Skälet till att rådet inte tillämpar ENS 95 för
beräkning av BNI-avgiften är att det skulle inne-
bära en oavsiktlig men automatisk höjning av det
nominella värdet på egna medelstaket (1,27 pro-
cent av EU:s samlade BNI) vilket i sin tur skulle
kunna leda till en ökning av medlemsstaternas
avgifter. Det är inte heller självklart att den nya
standarden skulle medföra ett bättre avgiftsun-
derlag. Rådet beslutade därför med svenskt stöd
att ta ställning till tillämpning av den nya natio-
nalräkenskapsstandarden vid nästa revidering av
det s.k. egna medelsbeslutet.

Den gemensamma jordbrukspolitiken
Revisionsrätten påpekar att kontrollen av de för-
skott, som betalas till medlemsstaterna, måste
ske hos dessa eftersom underlagen finns där.
Dessutom noteras att 13 medlemsstater inte
överför nödvändiga uppgifter elektroniskt, vilket
medför att dessa data måste registreras manuellt.
Rätten konstaterar också att betydande utrymme
finns för utveckling av riskanalys i arbetet med
kontroll av exportbidrag.

Det bör noteras att berörd förordning än så
länge anger att rekvisition av förskott måste
skickas via fax till kommissionen. Sverige hoppas
dock på att rekvisitionerna i framtiden skall kun-
na sändas elektroniskt. Så länge sänds enbart den
månatliga utfallsredovisningen elektroniskt. I
fråga om riskanalys delar Sverige till fullo revi-
sionsrättens syn, där en ökad tillämpning som
komplement till stickprovsvisa efterkontroller
borde leda till mer målinriktade kontroller med
ökad effektivitet som följd. Jordbruksverket och
Tullverket har tillsammans redan utvecklat ett
gemensamt riskanalyssystem för fysiska kon-
troller i detta syfte vilket accepterats av kommis-
sionen.

Strukturella åtgärder

Revisionsrätten lyfter fram flera generella iakt-
tagelser, där flera redan beaktats av kommissio-
nen inom ramen för Agenda 2000. Det gäller
bl.a. behovet av att minska antalet struktur-
fondsprogram, att åtgärda i tid utdragna revide-
ringar av program, samt att införa harmoniserade
kontrollmetoder och finansiella sanktioner rik-

tade mot medlemsstater som inte vidtar åtgärder
mot oegentligheter. Revisionsrätten efterlyser
ökat samarbete mellan kommissionens finans-
kontroll och de nationella internrevisorerna.
Rätten kritiserar också bl.a. bristen på tydliga ur-
valskriterier i programmen samt konstaterar sto-
ra förseningar i genomförandet. Avslutningsvis
konstaterar revisionsrätten att det finns stora ris-
ker för att en rad medlemsstater inte kommer
klara av att uppfylla additionalitetskravet.

Sverige har givit aktivt stöd till kommissio-
nens arbete inom ramen för programmet SEM
2000, vilket rymt ett antal åtgärder för förbättrad
styrning och kontroll av strukturfonderna och
som nu med svenskt stöd tas in i reglerna för
nästa strukturfondsperiod. Samarbetet mellan de
svenska internrevisorerna och kommissionens
finanskontroll har institutionaliserats genom
samarbetsavtal. När det gäller frågan om urvals-
kriterier innehåller samtliga svenska programpla-
neringsdokument urvalskriterier vilka godkänts
av kommissionen. I vissa fall är emellertid dessa
kriterier otydliga, vilket i huvudsak får hänföras
till att detta för vår del är den första program-
perioden. Sverige har av samma skäl lidit av stora
förseningar i genomförandet av programmen.
Regeringen är fast besluten att undvika detta för
den kommande perioden genom att redan nu
aktivt förbereda de nya programmen. En viktig
utgångspunkt är därvid den samlade kunskap
som nu finns i genomförandeorganisationen och
som givetvis måste föras vidare in i den nya peri-
oden.

När det gäller frågan om additionalitet bör det
understrykas att revisionsrätten inte baserat sina
iakttagelser på granskning utförd i Sverige. Enligt
den information regeringen har föreligger för
svensk del endast vissa metodmässiga problem
vid redovisningen av additionaliteten av Mål 5a.
Detta är dock ett problem vi delar med ett flertal
andra medlemsstater. För övriga program tyder
alla beräkningar idag på att vi mer än väl kommer
att klara de additionalitetsåtaganden som det an-
kommer på oss att uppfylla. Det finns dock an-
ledning att noggrant följa de åtgärder kommis-
sionen avser att vidta med anledning av de pro-
blem som vissa länder har på området.

Inre politik

Revisionsrätten konstaterar att även nya projekt
inom avloppsvattensektorn, i syfte att genom-
föra avloppsvattendirektivet, inte överensstäm-
mer med de krav som anges i direktivet. Under-
lätelse i byggande av reningsverk medför också

194

PROP. 1998/99:100

att avloppsslam kan komma att spridas på dåligt
skyddade platser eller dumpas. Det skall först
konstateras att kommissionen inte funnit anled-
ning att vidta åtgärder gentemot Sverige i denna
fråga. Regeringen delar emellertid revisionsrät-
tens analys av situationen. Kommissionen har vid
olika tillfällen påbörjat rättsliga åtgärder gente-
mot medlemsländer som inte införlivat direkti-
vet. Även från ett svenskt perspektiv är det an-
geläget med ett skyndsamt genomförande av de
berörda direktiven i dessa medlemsländer. Ett
skäl är att föroreningarna så småningom når
svenska kustområden där de orsakar övergöd-
ning med följder bl.a. för nyttjande av inhemska
naturresurser som t.ex. fisk.

När det gäller en granskning av genomföran-
det av det femte åtgärdsprogrammet för miljön
konstaterar revisionsrätten att målen i vissa delar
eventuellt inte kommer att nås. Detta beror del-
vis på bristerna i genomförandet av gällande di-
rektiv. Regeringen delar även på denna punkt re-
visionsrättens syn, men konstaterar samtidigt att
både mer preciserade och realistiska mål är under
utarbetande inom gemenskapen, bl.a. inom för-
slaget till ramdirektiv för vatten.

Extern politik

Revisionsrätten konstaterar sammanfattningsvis
att det råder stora brister när det gäller samord-
ningen mellan kommissionen och andra interna-
tionella biståndsgivare inklusive medlemsstater-
na. Detta leder till en inkonsekvent politik och
dåligt utnyttjande av de totala resurserna för bi-
ståndet.

Regeringen delar revisionsrättens syn och me-
nar att det finns utrymme för betydande förbätt-
ringar när det gäller samordningen mellan kom-
missionen och medlemsländerna. Bristande sam-
ordning innebär inte bara att de totala resurserna
utnyttjas ineffektivt, utan även att en ökad admi-
nistrativ börda läggs på mottagarländerna. Sveri-
ge verkar därför aktivt för att förbättra samord-
ningen och anordnade bl.a. år 1998 ett semi-
narium i Stockholm där kommissionen och
medlemsländerna diskuterade hur man kunde
fördjupa samarbetet när det gäller landstrategi-
processen. Rätten konstaterar att betydande an-
strängningar har gjorts från kommissionens sida
för att förbättra samordningen. Sverige välkom-
nar detta, men menar samtidigt att samordningen
mellan medlemsländerna och kommissionen ute
på fältet försvåras på grund av EU-delega-
tionernas begränsade befogenheter att fatta be-
slut och i vissa fall bristande kompetens och ka-
pacitet på biståndsområdet.

195

Bilaga 1

Svensk ekonomi

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Bilaga 1

Svensk ekonomi

Innehållsförteckning

Förord................................................................................................................................9

1 Inledning..................................................................................................................9

1.1 Sammanfattning.......................................................................................9

1.2 Utvecklingen inom olika områden.......................................................12

2 Internationell utveckling......................................................................................19

2.1 Utvecklingen i Europa..........................................................................19

2.2 Oväntat stark utveckling i Förenta staterna........................................22

2.3 Utvecklingen i Asien och Latinamerika...............................................22

2.4 Utvecklingen i Ryssland och i övriga Östersjöområdet.....................24

2.5 Den svenska världsmarknadstillväxten.................................................24

3 Kapitalmarknaderna..............................................................................................25

3.1 Utvecklingen i omvärlden.....................................................................25

3.2 Utvecklingen i Sverige...........................................................................26

3.3 Ränte- och valutakursantaganden.........................................................28

4 Utrikeshandeln......................................................................................................29

4.1 Varuhandeln...........................................................................................29

4.2 Tjänstehandeln.......................................................................................32

4.3 Bytesbalans och finansiellt sparande....................................................32

5 Näringslivets produktion.....................................................................................34

5.1 Industrin.................................................................................................34

5.2 Byggnadsverksamhet.............................................................................36

6 Arbetsmarknad......................................................................................................38

7 Löner......................................................................................................................43

8 Inflation.................................................................................................................46

9 Hushållens ekonomi och privat konsumtion......................................................49

9.1 Hushållens inkomster...........................................................................49

9.2 Privatkonsumtion.................................................................................50

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

10 Investeringar.........................................................................................................54

10.1 Näringslivets investeringar...................................................................54

10.2 Bostäder.................................................................................................56

10.3 Lagerinvesteringar.................................................................................57

11 Den offentliga sektorn.........................................................................................58

11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn.................................................58

11.2 Den statliga sektorn..............................................................................63

11.3 Allmänna pensionsfonden/ ålderspensionssystemet..........................64

11.4 Kommunsektorn...................................................................................66

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Innehållsförteckning

Tabeller

1.1 Prognosförutsättningar..........................................................................13

1.2 Nyckeltal................................................................................................13

1.3 Försörjningsbalans.................................................................................14

1.4 Bidrag till BNP-tillväxt.........................................................................16

1.5 Sparandets sammansättning..................................................................16

1.6 De offentliga finanserna........................................................................17

2.1 BNP-tillväxt per region.........................................................................19

2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet.....................................................21

3.1 Betalningsbalansens finansiella poster.................................................28

3.2 Ränte- och valutakursantaganden.........................................................28

4.1 Export och import av varor och tjänster..............................................30

4.2 Bytesbalans och finansiellt sparande....................................................32

5.1 Näringslivets produktion......................................................................34

5.2 Nyckeltal för industrin..........................................................................34

5.3 Byggnadsverksamhet............. 36

6.1 Arbets marknad......................................................................................38

6.2 Sysselsättning, branschfördelat.............................................................39

6.3 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.....................40

7.1 Timlöner.................................................................................................43

7.2 Arbetskraftskostnad per anställd i näringslivet enligt OECD...........45

8.1 Konsumentprisutveckling.....................................................................46

9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande............49

10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren..................................................54

10.2 Övriga näringslivets investeringar........................................................55

11.1 Den offentliga sektorns finanser..........................................................59

11.2 Den offentliga sektorns skatter och avgifter.......................................60

11.3 Den offentliga sektorns utgifter i löpande pris samt

volymförändring....................................................................................61

11.4 Förändring av finansiellt sparande........................................................62

11.5 Statens finanser inklusive sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen.........64

11.6 Ålderspensionssystemet........................................................................65

11.7 Kommunsektorns finanser....................................................................67

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Innehållsförteckning

Diagram

1.1 BNP-utveckling.......................................................................................9

2.1 BNP-tillväxt i världen och sammantaget i Tyskland,

Storbritannien, Norge och Danmark...................................................19

2.2 Företagens och hushållens framtidstro i euroområdet.......................20

3.1 10-åriga statsobligationsräntor i Förenta staterna, Tyskland

och Japan................................................................................................25

3.2 Börsutvecklingen i Förenta staterna, Tyskland och Japan.................26

3.3 Dollarkursen mot euro och 12-månaders räntedifferens

mellan Förenta staterna och Tyskland.................................................26

3.4 Ränteutvecklingen i Sverige..................................................................27

3.5 Kronans utveckling, TCW-index.........................................................27

3.6 Aktiekursutvecklingen på Stockholms fondbörs, OMX-index.........27

4.1 Svensk varuexport, geografisk fördelning...........................................29

4.2 Svensk export, marknadsandelar samt världsmarknads-

utveckling. Bearbetade varor................................................................31

4.3 Tjänstebalansen.....................................................................................32

5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige

relativt 14 OECD-länder......................................................................35

5.2 Industrins bruttoöverskottsandel........................................................36

6.1 Antal nyanmälda lediga platser och antal sysselsatta..........................38

6.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud...................................................39

6.3 Befolkning i åldern 16-64 år uppdelad på olika grupper.....................41

6.4 Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.........................................................41

6.5 Beveridgekurva......................................................................................42

7.1 Timlöneutveckling i ekonomin som helhet........................................44

8.1 KPI och enhetsarbetskostnaden i näringslivet....................................47

8.2 Konsumentprisutveckling....................................................................48

9.1 Privat konsumtion och disponibel inkomst........................................51

9.2 Hushållens nettosparkvot och skuldkvot............................................51

9.3 Hushållens förmögenhetskvot.............................................................52

9.4 Privat konsumtion av bilar och övriga kapitalvaror............................52

10.1 Investeringar som andel av BNP..........................................................54

10.2 Fastighetsprisstatistik...........................................................................55

10.3 Antal outhyrda respektiva påbörjade lägenheter.................................56

10.4 Lagerkvoter i industrin.........................................................................57

PROP. 1998/99:1 00 BILAGA 1

11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande.......................................58

11.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter.................................58

11.3 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och

nettoskuld..............................................................................................60

11.4 Den offentliga sektorns reala utgifter..................................................62

11.5 Kommunsektorns konsumtionsutveckling.........................................68

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Svensk ekonomi

Förord

I denna bilaga till 1999 års ekonomiska vårpro-
position görs en bedömning av den internatio-
nella och den svenska ekonomins utveckling
t.o.m. år 2002.

Bedömningen baseras på underlag från Statis-
tiska centralbyrån, OECD, IMF och den
prognos Konjunkturinstitutet publicerade den 24
mars. Ansvaret för beräkningarna åvilar dock helt
Finansdepartementet.

Beräkningar för åren 1999 till 2002 har gjorts
med stöd av Konjunkturinstitutets modeller
KOSMOS och FIMO och är betingade av att ett
antal förutsättningar är uppfyllda.

Ansvarig för bilagan är departementsrådet
Mats Dillén. Beräkningarna baseras på informa-
tion t.o.m. 7 april 1999.

1 Inledning

1.1 Sammanfattning

Förutsättningarna för hög tillväxt i Sverige under
de kommande åren är i grunden gynnsamma. Till
följd av den internationella konjunkturavmatt-
ningen dämpas dock tillväxten under innevaran-
de år och beräknas uppgå till 2,2 %. Utsikterna
har under den senaste tiden försämrats påtagligt i
EU-området och i synnerhet i några viktiga
mottagarländer för svensk export. Mot detta
skall ställas att de inhemska delarna av den
svenska ekonomin har utvecklats mycket väl och

överträffat förväntningarna. Särskilt sysselsätt-
ningsutvecklingen har varit stark under årets in-
ledande månader. Försvagningen av den interna-
tionella konjunkturen väntas bli kortvarig och
redan i slutet av 1999 förutses en återhämtning.
De senaste halvårets styrräntesänkningar i
Sverige, den relativt svaga kronan och de låga
räntorna i EU-området innebär att de monetära
förhållanden är expansiva, vilket bidrar till en
fortsatt god efterfrågan. Därmed beräknas till-
växten i den svenska ekonomin uppgå till 2,6 %
år 2000 (se diagram 1.1).

Diagram 1.1 BNP-utvecklin|

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Enligt de preliminära nationalräkenskaperna
ökade bruttonationalprodukten (BNP) med

2,9 % förra året, vilket låg i linje med bedöm-
ningarna i såväl 1999 års budgetproposition som
den prognos som gjordes i samband med Sveri-
ges konvergensprogram (decemberprognosen).

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Tillväxten i den inhemska efterfrågan var under
fjolåret mycket stark. Bruttoinvesteringarna
ökade med nästan 10 %, den privata konsumtio-
nen steg med drygt 2,5 % och den offentliga
konsumtionen växte - efter fyra år med negativ
tillväxt - med knappt 2 %. Nettot från utrikes-
handeln gav ett negativt bidrag till tillväxten på
0,6 procentenheter, vilket framför allt berodde på
att importen ökade mycket kraftigt.

Det finns en tydlig skillnad i det rådande
konjunkturläget mellan optimistiska hushåll och
mer pessimistiska industriföretag. De senaste två
årens gynnsamma arbetsmarknadsutveckling,
förväntningar om höga reala inkomstökningar
och en fördelaktig förmögenhetsutveckling har
inneburit att hushållen är mycket optimistiska
inför framtiden. Hushållens förväntningar om
utvecklingen av den egna ekonomin är högre
ställda än på mycket länge. I enkäter riktade till
industriföretagen framskymtar å andra sidan ett
mer pessimistiskt stämningsläge, även om för-
väntningsbilden i viss utsträckning har stabilise-
rats de senaste månaderna. Industriföretagen har
drabbats av den sviktande internationella kon-
junkturen vilken har medfört en ofrivillig
lageruppbyggnad, sänkta priser och försämrade
vinstutsikter.

Tudelningen i optimistiska hushåll och pessi-
mistiska industriföretag är inte något unikt
svenskt fenomen, utan kännetecknar konjunk-
turläget i stora delar av OECD-området, och i
synnerhet EU-länderna. Förklaringen till indust-
riföretagens lågt ställda förväntningar står att
finna i det globala efterfrågebortfall och till-
hörande pris- och vinstpress som följt i kölvatt-
net av kriserna i Asien och Latinamerika. Den
globala tillväxten föll från drygt 4 % år 1997 till
beräknade 2,4 % år 1998 och väntas uppgå till

2,3 % år 1999. Prispressen har varit mest tydlig
på olja och övriga råvaror, vars priskänslighet för
efterfrågeförändringar är hög. Exempelvis har
oljepriset fallit från 19 $ per fat 1997 till 13 $ per
fat 1998.

De kontraktiva effekterna av Asienkrisen har i
viss mån motverkats av fallande långräntor. Även
de korta räntorna har till följd av styrräntesänk-
ningar, i sin tur orsakade av nedjusterade tillväxt-
och inflationsförväntningar, sjunkit i EU-
området och i Sverige. I Förenta staterna sänkte
centralbanken styrräntan med sammanlagt 0,75
procentenheter under hösten 1998 till 4,75 %.
Den amerikanska ekonomin har emellertid fort-
satt att uppvisa höga tillväxttal. I prognosen för-

utses en gradvis avmattning av den amerikanska
konjunkturen och en oförändrad inriktning av
penningpolitiken. I Sydostasien och Japan antas
en försiktig återhämtning inledas under andra
halvåret 1999.

Hushållen gynnas kortsiktigt av låga prisök-
ningar vilket ger en stark utveckling av de reala
inkomsterna. För företagen ökar emellertid de
reala lönekostnaderna, vilket leder till en sämre
vinstutveckling och på sikt även till en svagare
investeringstillväxt och en lägre arbetskrafts
efterfrågan.

För svenskt vidkommande förefaller det tro-
ligt att löneglidningen för både 1998 och 1999
blir några tiondelar högre än vad som förutsattes
i budgetpropositionen och decemberprognosen.
Samtidigt har såväl producent- som konsument-
priserna fallit. De reala lönekostnaderna för åren
1998 och 1999 har därmed ökat snabbare än vad
som antagits tidigare. Detta kan förväntas leda
till en viss försvagning av den fortsatta syssel-
sättningstillväxten.

Till grund för prognosen ligger antaganden
om att löneglidningen år 2000 faller tillbaka till
0,5 % och att de totala löneökningarna avseende
åren 2001 och 2002 begränsas till 3 %. Att löne-
bildningen fungerar väl är en nödvändig förut-
sättning för att sysselsättningen skall växa snabbt
utan att löner och priser accelererar. Om sådana
tendenser föreligger kommer Riksbanken att
strama åt penningpolitiken och därmed dämpa
tillväxten och sysselsättningen.

Av stor betydelse för den svenska exporttill-
växten är den konjunkturavmattning i EU-
området som inleddes under senhösten 1998.
Den svenska exporten drabbas förhållandevis
hårt under 1999 av de försämrade konjunktur-
utsikterna av två skäl. För det första så förväntas
Sveriges största exportmarknader i EU-området
- Tyskland, Storbritannien och Danmark - få
lägst tillväxt, samtidigt som tillväxten i Norge,
som står för 8,6 % av vår export, förväntas att bli
mycket låg 1999 och 2000. För det andra miss-
gynnas Sverige i rådande konjunkturläge av in-
riktningen på exporten. De cykliska delarna av
basindustrin och investeringsvaruindustrin
kommer att drabbas särskilt hårt av den förvän-
tade försvagningen bland våra viktigaste handels-
parter. Dessa ofördelaktiga sammansättnings-
effekter med avseende på länder- och varuefter-
frågan är dock tillfälliga, vilket gör att exporttill-
växten återgår till en mer normal bana nästa år.

Det är den inhemska efterfrågan som bär upp
tillväxten 1999. Hushållens ekonomiska förut-

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

sättningar är, som tidigare nämnts, överlag
mycket gynnsamma. Den privata konsumtionen
bedöms därför kunna öka med ca 2,5 % per år
under 1999 och 2000. Vad gäller investeringarna
är bilden splittrad. Industriinvesteringarna för-
väntas i år minska något, till följd av den svagare
internationella konjunkturen, medan övriga in-
vesteringar inom näringslivet, och i synnerhet de
investeringar som har en tydlig koppling till den
inhemska efterfrågan, utvecklas förhållandevis
starkt. Lagerinvesteringarna var stora under 1998
och inom såväl industrin som handeln torde fin-
nas ett behov av en lagerkorrigering. I år väntas
därför en anpassning av lagren som sänker till-
växten. Den ytterligare resursöverföring till
kommunerna, som föreslås i vårpropositionen,
ökar kommunernas finansiella utrymme, vilket
medger en viss uppjustering av den kommunala
konsumtionen för åren 2000 och 2001 i förhål-
lande till decemberprognosen. Den strama bud-
geten innebär att den statliga konsumtionen
väntas visa måttliga ökningstal.

Arbetsmarknadsutvecklingen var mycket stark
under 1998. Den öppna arbetslösheten, som an-
del av arbetskraften, föll från 8,0 % år 1997 till

6,5 % år 1998, vilket är den största absoluta ned-
gång mellan två år som har registrerats under ef-
terkrigstiden. En bidragande orsak till detta var
att sysselsättningen ökade med 58 000 personer -
också det en historiskt sett stark utveckling. Den
konjunkturavmattning som förutses under inne-
varande år kommer, med en viss eftersläpning,
att leda till en uppbromsning av sysselsättnings-
tillväxten under andra halvåret. Sett över hela
prognosperioden stiger dock sysselsättningen.
Sysselsättningsgraden för personer i reguljär sys-
selsättning mellan 20 och 64 år beräknas öka från

74,6 % år 1998 till 76,5 % år 2002. Regeringens
mål är att sysselsättningsgraden år 2004 skall
uppgå till 80 %.

För åren 2001 och 2002 är det svårt att nu be-
döma konjunkturläget. Den antagna tillväxten
för dessa år är i stället bestämd av den långsiktiga
tillväxttakten som uppskattas till ca 2 % och av
att det finns lediga resurser i ekonomin som
möjliggör en tillväxt med ytterligare 0,5 procent-
enheter per år utan att löner och priser accelere-
rar. För att en sådan utveckling skall realiseras
måste lönebildningen fungera väl och Kun-
skapslyftet riktas mot de svagaste grupperna på
och utanför arbetsmarknaden.

De offentliga finanserna visar betydande över-
skott under hela prognosperioden. Åren 2001
och 2002 överstiger det finansiella sparandet i

den offentliga sektorn målet om överskott på
2,0 % av BNP med ca 22 miljarder kronor 2001
och 41 miljarder kronor 2002. Dessa överskju-
tande medel antas i kalkylen beräkningstekniskt
tillföras hushållssektorn så att saldomålen uppnås
exakt. Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld har som andel av BNP sjunkit sedan
1995 och beräknas, även med beaktande av den
beräkningstekniska överföringen, understiga
60 % år 2001. Finanspolitikens inriktning beräk-
nas vara expansiv i år, vilket kan ses mot bak-
grund av den internationella konjunkturavmatt-
ningen. Perioden 2000-2002 kan finanspolitiken,
med beaktande av de beräkningstekniska över-
föringarna, betecknas som i genomsnitt neutral.

Inom några områden är osäkerheten i progno-
sen stor:

- Prognosen bygger på förutsättningen att den
internationella avmattningen är tillfällig och att
tillväxten i Sydostasien, Japan och EU-området
tilltar mot slutet av innevarande år. Det kan dock
inte uteslutas att recessionen i Sydostasien och
Japan blir mer utdragen, vilket kan innebära att
även återhämtningen i EU-området kommer se-
nare än beräknat. Den ekonomiska utvecklingen
i Förenta staterna är också svårbedömd. I pro-
gnosen förutses en gradvis nedgång av tillväxten
mot den långsiktiga tillväxttrenden. Det finns
dock ett antal möjliga obalanser i den amerikans-
ka ekonomin, vilket kan komma att kräva en an-
passning som gör att tillväxten blir lägre än i pro-
gnosen. Samtidigt har den amerikanska
ekonomins styrka överraskat många bedömare
och några tydliga tecken på en nära förestående
avmattning har inte funnits i den senast inkomna
statistiken.

- Risken för en sämre internationell utveck-
ling balanseras dock av att den inhemska efter-
frågan kan bli starkare än vad som antagits i pro-
gnosen. Den senaste tidens goda sysselsättnings-
tillväxt och hushållens positiva bedömningar av
den egna ekonomin kan innebära att den in-
hemska efterfrågan, i högre grad än vad som an-
tagits, kan kompensera för efterfrågebortfallet
från Sveriges exportmarknader.

- I prognosen förutsätts att löneglidningen år
2000 begränsas till 0,5 % och att löneökningarna
för åren därefter, då det finns väldigt få avtal,
uppgår till 3 % per år. Med löneökningar på
denna nivå skapas förutsättningar för en expansiv
penningpolitik och ett konkurrenskraftigt
näringsliv, vilket befrämjar en hög och syssel-
sättningsintensiv tillväxt. Ett stort antal personer
i arbetsför ålder kommer under de närmaste åren

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

att genomgå vuxenutbildning och antalet hög-
skoleplatser ökar kraftigt. För att inte flaskhalsar
skall uppstå på arbetsmarknaden är det viktigt att
vuxenutbildningen riktas till de grupper som har
en svag ställning på arbetsmarknaden och som
annars skulle riskera att bli varaktigt arbetslösa.

1.2 Utvecklingen inom olika områden

Den internationella utvecklingen

Recessionen i den japanska ekonomin, vissa asia-
tiska stater och på senare tid även i Latinamerika
har under hösten satt tydliga spår i den europeis-
ka konjunkturutvecklingen. Den globala tillväx-
ten väntas falla marginellt mellan 1998 och 1999.
Tillväxten i EU-området väntas däremot bli ca
1 procentenhet lägre än under 1998. En tydlig
indikation på konjunkturförsämringen i EU-
området är att de europeiska industriföretagen
sedan hösten 1998 har blivit allt mer pessimistis-
ka i sina framtidsbedömningar. Detta tar sig ut-
tryck i form av negativa orderstocksomdömen,
stagnerande produktionsplaner och ett missnöje
med lagersituationen. Företagens pessimism be-
ror inte enbart på förväntningar om en svag vo-
lymmässig utveckling av produktionen utan är
säkerligen också påverkade av den internationella
prispress som bl.a. Asienkrisen givit upphov till.

Givet de försämrade exportutsikterna och den
avmattning i industrins investeringar, som är en
följd av prispressen och krympande vinstmargi-
naler, bedöms tillväxten i EU-området minska
från knappt 3 % 1998 till knappt 2 % i år. Ett lågt
ränteläge och ett högt konsumentförtroende bi-
drar dock till att hålla den inhemska efterfrågan
uppe. Konjunkturbilden skiljer sig dock åt mel-
lan olika länder. I Tyskland förväntas en bety-
dande avmattning och tillväxten beräknas falla
från 2,8 % 1998 till 1,5 % i år. I Storbritannien,
som ligger längre fram i konjunkturcykeln än öv-
riga EU-länder, bedöms den sammanlagda
effekten på tillväxten av det starka pundet, den
tidigare strama penningpolitiken och vikande
internationell efterfrågan bidra till en betydligt
lägre tillväxt i år. En återhämtning år 2000 förut-
ses till följd av lättare monetära förhållanden och
en mindre stram finanspolitik.

Frankrike, Nederländerna, Belgien och Öster-
rike väntas få en BNP-tillväxt mellan 2 och 2,5 %
i år, medan produktionsökningen i Spanien,
Portugal, Irland och Finland bedöms överstiga
3 %. I Italien ökar tillväxten något 1999, men

den ligger fortfarande under EU-genomsnittet. I
Danmark och Norge dämpas tillväxten betydligt.
I Danmark stramades finanspolitiken åt under
fjolåret i syfte att motverka tendenser till över-
hettning. Den norska ekonomin har drabbats
hårt av fallande oljepriser. En stram penningpo-
litik i avsikt att stärka växelkursen och en re-
striktiv finanspolitik har ytterligare reducerat den
samlade efterfrågan.

I Förenta staterna steg BNP under föregående
år med hela 3,9 %. Arbetslösheten låg under den
nivå som, åtminstone tidigare, ansetts vara för-
enlig med icke accelererande löneökningar. In-
flationen var stabil och låg och produktivitetstill-
växten var god. På ett antal områden är dock
utvecklingen oroande. Aktiekurserna har stigit
mycket kraftigt under de senaste åren, bytes-
balansunderskottet har successivt vuxit, hushål-
lens sparande har minskat till mycket låga nivåer
och investeringarna har ökat i en takt som knap-
past är långsiktigt hållbar. Prognosen utgår från
en utveckling där dessa obalanser gradvis mins-
kar genom att tillväxten i den privata konsum-
tionen avtar och ökningstakten i investeringarna
dämpas. Under dessa förutsättningar bedöms
tillväxten i år uppgå till 3,0 % för att minska till
2,2% år 2000.

Utvecklingen i Japan och i de krisdrabbade
länderna i Sydostasien är fortfarande svårbe-
dömd. Prognosen baseras på att en försiktig
återhämtning i dessa länder inleds under slutet av
1999. I Sydkorea och Thailand har en viss åter-
hämtning redan inletts. Det fortsatta konjunk-
turförloppet i Japan är fortfarande mycket ovisst.
Utfallet från nationalräkenskaperna för det fjärde
kvartalet visade att BNP föll med 0,8 % i förhål-
lande till det tredje kvartalet. Därmed har BNP
minskat fem kvartal i följd. För att vända utveck-
lingen måste förtroendet hos hushåll och företag
återvända. En viktig förtroendeskapande åtgärd
är att saneringen av den finansiella sektorn full-
följs.

Även Ryssland och de latinamerikanska eko-
nomierna har drabbats hårt av turbulensen på de
finansiella marknaderna. I Brasilien har stora ka-
pitalutflöden tvingat fram en mycket stram pen-
ningpolitik och en kraftig depreciering av realen.
I Ryssland väntas BNP falla med 5 % i år, vilket
kan få negativa återverkningar för de baltiska
staterna och övriga transitionsekonomier.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Tabell 1.1 Prognosförutsättningar

	1997	1998	1999	2000	2001	2002
BNP OECD¹	3,0	2,3	1,9	2,0	2,2	2,3
KPI OECD¹	2,0	1,4	1,4	1,5	1,5	1,6
Timlön, kostnad¹	4,5	3,6	3,0	3,2	3,0	3,0
Dollarkurs (SEK)’	7,7	8,0	7,9	7,6	7,3	7,1
TCW-index²	120,5	123,3	122,7	119,9	118,5	118,0
Tysk långränta³	5,7	4,6	4,0	4,2	4,4	4,6
Svensk långränta³	6,6	5,0	4,3	4,4	4,6	4,8
Svensk kortränta⁴	4,3	4,3	3,2	3,3	3,6	4,0
‘Ärlig procentuell förändring, BNP OECD och KPI OECD avser OECD-					16

² Årsgenomsnitt

³10-års statsobligation, årsgenomsnitt

⁴ 6-månaders statsskuldsväxel, årsgenomsnitt

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Räntor, inflation, valutor och löner

Efter höstens finansiella turbulens har utveck-
lingen på de svenska kapital- och aktiemark-
naderna stabiliserats. Den svenska 1 O-årsräntan
låg i slutet av januari under 4 % - en nivå som
bedömdes vara orealistisk för ett antal år sedan.
Statistik som visat på en oväntat stark utveckling
av den amerikanska ekonomin har dock sedan
resulterat i en internationell uppgång i de långa
räntorna. Under återstoden av 1999 förutses
långräntan fluktuera kring dagens nivåer för att
därefter, när den europeiska konjunkturen stärks,
gradvis stiga till 5 % i slutet av 2002. Att
10-årsräntan på lång sikt inte bedöms överstiga
5 % är en konsekvens av de sanerade offentliga
finanserna och av att Riksbankens inflationsmål
har vunnit allmänhetens förtroende. Inflations-
förväntningarna kan därför även framdeles förut-
sättas ligga i linje med inflationsmålet. Skillnaden
mellan svenska och tyska långräntor bedöms
kunna krympa till 0,2 procentenheter.

På grund av den ekonomiska avmattningen
och det låga inflationstrycket i Euroområdet har
det antagits att den Europeiska centralbanken
(ECB) sänker styrräntan under året. Osäkerhe-
ten vad gäller ECB:s överväganden avseende in-
riktningen på penningpolitiken är dock betydan-
de.

I Sverige föll priserna under loppet av 1998.
Till följd av det låga inflationstrycket har Riks-
banken sänkt den s.k. reporäntan från 4,35 % i
början av juni 1998 till 2,90 % i mars i år. Infla-
tionen, mätt med förändringen i konsument-
prisindex (KPI), förväntas ligga runt 0,5 % i slu-
tet av innevarande år och därefter öka till ca 1 % i
slutet av nästa år.

Tabell 1.2 Nyckeltal

	1997	1998	1999	2000	2001	2002
KPI, dec-dec	1,9	-0,6	0,5	0,9	2,0	2,0
NPI, dec-dec	-0,9	-1,4	-1,4	0,0	-	-
Disponibel inkomst¹¹	-1,7	2,6	3,6	1,8	3,6	3,0
Sparkvot (nivå)⁶	0,8	1,2	2,1	1,6	3,3	4,3
Industriproduktion¹	5,4	4,3	2,0	4,0	3,3	3,5
Relativ enhetsarbets- kostnad i industrin¹	-4,2	-1,4	-1,8	0,1
Sysselsättning²	-1,0	1,5	1,4	0,6	0,9	0,8
Öppen arbetslöshet³	8,0	6,5	5,8	5,4	5,1	5,0
Arbetsmarknads- politiska åtgärder³	4,3	3,9	3,6	3,6	3,5	3.5
Handelsbalans*	141	140	135	137	150	164
Bytesbalans⁵	2,9	2,1	1,3	1,5	1,7	2,1
Offentliga sektorns finansiella sparande⁵⁶	-1,1	2,2	1,8	2,1	2,0	2,0
' Ärlig procentuell förändring ² Antal personer, årlig procentuell förändring ³ Andel av arbetskraften ¹ Miljarder kronor ⁵ Procent av BNP ^s För åren 2001 och 2002 avses värden efter beräkningsteknisk överföring till hushå Ilen Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksbanken och Finansdepartementet

Prismått som exkluderar effekterna av ändrade
indirekta skatter och subventioner samt ränte-
kostnader för egna hem, väntas ligga strax över
1 % såväl i år som nästa år.

Den låga inflationen förklaras av den interna-
tionella prispressen, nedväxlingen av den svenska
löneökningstakten och ett antal år med god pro-
duktivitetsutveckling. I prognosen antas att pen-
ningpolitiken anpassas så att inflationen i slutet
av år 2001 uppgår till 2 % för att sedan ligga på
denna nivå även 2002.

Trots de senaste årens mycket gynnsamma ut-
veckling av den svenska ekonomin med låg in-
flation, bytesbalansöverskott, förbättrade offent-
liga finanser och en god produktivitets-
utveckling, var den svenska kronan svag under
stora delar av hösten 1998.1 decemberprognosen
framhölls kronans fortsatta utveckling som en
betydande osäkerhetsfaktor. Kronan har därefter
apprecierat i linje med det växelkursantagande
som då gjordes. I föreliggande prognos har anta-
gits att kronan fortsätter att appreciera, för att på
några års sikt ligga på 118, mätt som TCW-
index. Kronan bedöms också appreciera till 8,70
mot euron.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Tabell 1.3 Försörjningsbalans

	Miljarder kronor 1998	1996	1997	1998	1999	2000	Årlig procentuell förändring
	Miljarder kronor 1998	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Privat konsumtion	952	1,3	2,0	2,6	2,6	2,4	1,8	1,8
Offentlig konsumtion	466	-0,2	-2,1	1,9	1,0	1,0	0,9	0,2
Stat	143	-0,6	-5,0	3,2	1,0	0,5	0,5	0,5
Kommun	324	0,0	-0,7	1,3	1,0	1,1	1,1	0,1
Bruttoinvesteringar	261	3,7	-4,8	9,6	4,8	5.4	4,6	4,6
Näringsliv exkl. bostäder	203	4,7	-0,1	10,7	4,4	4,1	2.4	2,5
Bostäder	25	13,1	-25,7	5,1	12,1	17,8	22,0	20,0
Myndigheter	32	-8,0	-9,4	6,4	1,5	2,8	1,5	0,1
Lagerinvesteringar¹	12	-1,1	0,7	0,3	-0.7	0,2	0,0	0,0
Export	810	6,1	12,8	7,3	3,6	5,7	5,2	5,1
Import	698	3,7	11.7	11,0	2,9	6,7	4,9	4.5
BNP	1804	1,3	1,8	2.9	2,2	2,6	2.5	2,5

' Förändringstalen är uttryckta i procent av BNP föregående år
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Det preliminära löneutfallet för 1998 registrerar
ökningar av timlönerna med 3,2 % exklusive en
del retroaktiva löneutbetalningar framför allt från
offentliga myndigheter. När dessa löneutbetal-
ningar har fångats upp av lönestatistiken väntas
den registrerade löneökningstakten uppgå till

3,6 %, vilket motsvarar en genomsnittlig löne-
glidning på 0,8 procentenheter. Detta är en något
lägre löneglidning än genomsnittet under 1990-
talet, men är samtidigt hög med tanke på nivån
på arbetslösheten och att priserna har ökat be-
tydligt mindre än vad som förväntades vid tid-
punkten för 1998-års avtalsrörelse. Den faktiska
reala löneökningen avviker därmed ganska kraf-
tigt från den av parterna förväntade reallöneök-
ningen vid tidpunkten för 1998 års avtalsrörelse.
I år och nästa år väntas lönerna öka med 3,0 %
respektive 3,2 %. Löneglidningen antas uppgå till
0,6 % i år och till 0,5 % nästa år. För åren 2001
och 2002 finns nästan inga löneavtal. De totala
löneökningarna per år antas då uppgå till 3 %.

Försörjningsbalansen

År 1998 var ett bra år ur svensk exportsynpunkt.
Varuexporten ökade med drygt 7 %. Detta var
något överraskande med tanke på Asienkrisen
och den därmed sammanhörande nedgången av
den globala tillväxten. Den svenska exporten till
den krisdrabbade Asienregionen föll visserligen
med knappt 25 % i värdetermer, vilket drog ned
den svenska exporttillväxten med ca 2 procent-
enheter. Samtidigt kompenserades detta av att
exporttillväxten till EU-området utvecklades

mycket starkt. I år är bilden den motsatta - en
svag europeisk konjunktur försämrar exportför-
utsättningarna. Svensk export drabbas extra hårt
av att konjunkturen är särskilt svag i Tyskland,
Storbritannien, Norge och Danmark, som tar
emot drygt en tredjedel av svensk varuexport.
Eftersom en stor andel av svensk export består av
investeringsvaror och den europeiska investe-
ringskonjunkturen förväntas vara svag i år, för-
sämras förutsättningarna för den svenska expor-
ten ytterligare. Att en exportavmattning är
förestående syns tydligt i statistik över export-
orderingången och i Konjunkturinstitutets
industribarometer. Den antagna förbättringen av
det internationella konjunkturläget innebär att
utsikterna för svensk export ljusnar år 2000.
Sammantaget beräknas tillväxten i varuexporten
minska från drygt 7% år 1998 till ca 3,5 % år
1999. År 2000 sker en återhämtning och varu
exporten väntas öka med ca 5,5 %.

Varuimporten ökade med knappt 12 % år
1998. Importen ökar i genomsnitt avsevärt snab-
bare än BNP, vilket beror på en tilltagande han-
delsspecialisering. Importtillväxten under 1998
var dock ovanligt stark i förhållande till den upp-
nådda BNP-tillväxten. En delförklaring till detta
är att exporten, som har ett högt importinnehåll,
och importtunga investeringar, exempelvis
maskininvesteringar, ökade kraftigt under fjol-
året. I år väntas istället en relativt måttlig tillväxt
av exporten och av investeringar med ett högt
importinnehåll. Varuimporten beräknas därför
endast öka med 2,5 % i år. År 2000 förutses

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

varuimporten normaliseras och öka med ca

6,5 %.

Trots att exporten i år väntas växa något snab-
bare än importen förutses handelsbalansöver-
skottet minska något. Förklaringen ligger i att
den vikande efterfrågan för svenska exportvaror
väntas tvinga svenska exportföretag till att sänka
sina priser relativt kraftigt medan importpriserna
antas stiga något. Exporten och importen av
tjänster antas följa ungefär samma mönster som
exporten och importen av varor, dvs. mattas av
kraftigt i år för att sedan återigen öka snabbare.

Investeringstillväxten var mycket stark 1998. I
år dämpas tillväxten och investeringarna väntas
stiga med ca 5 % både i år och nästa år. Investe-
ringsförloppen är dock ganska olika i olika sek-
torer. Inom industrin väntas investeringarna
minska i år till följd av försvagningen av den in-
ternationella industrikonjunkturen. Investering-
arna antas falla kraftigt i basindustrin men ut-
vecklas relativt väl inom expansiva branscher som
teleproduktindustrin och läkemedelsindustrin.
Nedgången i investeringsaktiviteten begränsas
dock av att den internationella konjunktur-
avmattningen antas bli kortvarig. Om så inte blir
fallet är följaktligen risken för en betydligt sämre
utveckling av industriinvesteringarna påtaglig.

Inom övrigt näringsliv steg investeringarna
kraftigt under föregående år. I synnerhet var in-
vesteringsaktiviteten hög inom sektorer med en
nära koppling till hushållens efterfrågan. Exem-
pelvis steg investeringarna inom varuhandeln
med 33 %. Investeringarna inom övrigt närings-
liv väntas fortsätta öka med ca 7 % år 1999 och
med ca 5 % år 2000. En låg vakansgrad i stor-
stadsregionerna, stigande priser och en hög or-
deringång tyder på en stark nybyggnation av
kommersiella fastigheter. En viss konjunktur-
dämpning kan förväntas i de industrirelaterade
tjänstebranscherna även om anpassningen inför
millennieskiftet bidrar till investeringstillväxten.

Bostadsinvesteringarna ökade svagt under
1998, men nivån är fortfarande mycket låg och
bostadsbeståndet krymper. Det låga ränteläget,
stigande priser och fallande vakansgrader i till-
växtregionerna är tydliga signaler på att bostads-
byggandet kommer att öka. Statistik över order-
stocken tyder också på en återhämtning. Det är i
första hand byggandet av egna hem och bostads-
rätter i storstäderna som ökar.

Utvecklingen av lagerinvesteringarna har ofta
stor betydelse för hur tillväxten fördelas mellan
olika år. Under första halvåret 1998 skedde en
ofrivillig lageruppbyggnad i industrin till följd av

vikande efterfrågan. En viss lageranpassning in-
leddes sedan under det andra halvåret. Lager-
investeringarna kom för helåret att ge ett positivt
bidrag till BNP-tillväxten på 0,3 procentenheter
(eftersom lagerinvesteringarna har ett högt
importinnehåll är den totala effekten på tillväx-
ten dock lägre). I år förutses en mindre uppgång
i lagren totalt sett. Lagerinvesteringarna år 1999
kommer ändå ligga på en avsevärt lägre genom-
snittlig nivå än 1998, vilket resulterar i ett nega-
tivt tillväxtbidrag på motsvarande 0,7 % av BNP.
Under år 2000 ökar lagren snabbare i takt med
den ökande industriproduktionen och väntas då
ge ett positivt tillväxtbidrag på 0,2 % av BNP.

Under 1998 ökade den privata konsumtionen
med 2,6 %, vilket är den största ökningen på tio
år. Under 1999 och 2000 väntas konsumtionen
fortsätta att öka i ungefär samma takt. Grunden
för en stabil konsumtionstillväxt i hushållssek-
torn föreligger i form av en solid förmögenhets-
ställning, en god utveckling av de reala disponibla
inkomsterna, en fortsatt gynnsam arbetsmark-
nadsutveckling, och en hög grad av framtidsop-
timism vad beträffar den egna ekonomin. I år
förväntas de reala disponibla inkomsterna öka
med hela 3,6 % för att sedan växa med 1,8 %
nästa år. Arets kraftiga disponibelinkomstökning
beror dels på höga reallöneökningar till följd av
låg inflation och dels på lägre skattebetalningar
som andel av inkomsten. Hushållens konsum-
tion bedöms dock följa en jämnare utvecklings-
bana, vilket innebär att sparkvoten tillfälligt ökar
1999. Konsumtionstillväxten väntas försvagas
något år 2000 på grund av att disponibelinkoms-
terna utvecklas svagare och av att hushållens
uppdämda behov av att ersätta
kapitalvaror gradvis minskar.

Under åren 2001 och 2002 beräknas den pri-
vata konsumtionen öka med knappt 2 % per år.
För dessa år förutspås ansenliga överskott i de
offentliga finanserna. Det är rimligt att anta att
hushållen får ta del av dessa överskott och plane-
rar sin konsumtion därefter (även om det är osä-
kert i hur stor utsträckning och i vilken form
överskotten kommer hushållen tillgodo). Beräk-
ningstekniskt har överskott i de offentliga finan-
serna utöver 2 % av BNP, överförts till hushål-
len.

Den statliga konsumtionen steg med 3,2 % år
1998. Förbrukningen av varor och tjänster ökade
med nära 9 %, medan nedgången i den statliga
sysselsättningen fortsatte. Under perioden 1994-
1997 minskade konsumtionen kontinuerligt med
sammanlagt 4,5 %. En fortsatt återhämtning av

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

den statliga konsumtionen förutses under
prognosperioden. Ökningen beräknas till 1 % i
år och sedan till 0,5 % per år.

Den kommunala konsumtionen växte starkare
än väntat förra året. Det var framför allt förbruk-
ningen, det vill säga sektorns köp av varor och
tjänster, som ökade. Denna utveckling tyder på
att sektorn i viss utsträckning anlitat externa
företag i stället för att nyanställa.

Under perioden 1999-2002 väntas den kom-
munala konsumtionen växa med i genomsnitt
0,8 % per år. Konsumtionstillväxten medger en
sysselsättningsökning med i genomsnitt 9 000
personer per år och möjliggörs bland annat
genom ökade skatteinkomster och högre statsbi-
drag. Sektorns finansiella sparande beräknas från
och med nästa år bli tillräckligt stort för att
kravet om ekonomisk balans skall kunna uppnås.

Tillväxtens och sparandets sammansättning

Under 1998 var tillväxtbidraget från inhemsk
slutlig efterfrågan 3,6 procentenheter. Nettot av
utrikeshandeln gav ett negativt tillväxtbidrag
motsvarande 0,6 procentenheter (se tabell 1.4).
Den inhemska efterfrågan väntas fortsätta ge sto-
ra positiva bidrag till tillväxten varje år fram till
och med 2002, medan nettot av utrikeshandeln
ger mindre men positiva bidrag. Utvecklingen av
utrikeshandelns nettobidrag till tillväxten under
1998, 1999 och 2000 förklaras till stor del av im-
portens kraftiga svängningar mellan åren. Fjol-
årets starka importökning gjorde att tillväxt-
bidraget från utrikeshandeln blev negativt. Den
kraftiga importavmattningen i år slår igenom i ett
positivt nettobidrag. År 2000 växer importen
snabbare än exporten, vilket gör att tillväxtbidra-
get från utrikeshandeln minskar igen, trots att
tillväxten då är fyra tiondelar högre än 1999.

ITabell 1.4 Bidrag till BNP-tillväxt 1
	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Privat konsumtion	1,0	1,3	1,3	1.2	0,9	0,9
Offentlig konsumtion	-0,5	0,5	0,2	0,2	0,2	0,0
Bruttoinvesteringar	-0,8	1,5	0,8	0,9	0,8	0,8
Lagerinvesteringar	0,7	0,3	-0,7	0,2	0.0	0,0
Export	5,1	3,2	1,6	2,7	2.5	2,5
Import	-3,8	-3,9	-1,1	-2,6	-2.0	-1,9
Netto utrikeshandel	1,3	-0,6	0,5	0,1	0,6	0,7
BNP	1.8	2.9	2,2	2,6	2,5	2,5

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

ITabell 1.5 Sparandets sammansättning 1
Procent av BNP	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Bruttosparande	17,0	17,6	16,2	16,9	17,4	18,2
Realt sparande	14,1	15,1	14,8	15,4	15,7	16.1
Fasta investeringar	13,7	14,4	14,8	15,2	15,5	15,8
Lager- investeringar	0,4	0.7	0,0	0,2	0,2	0,2
Finansiellt sparande	2,9	2,4	1,5	1,6	1,8	2,2
Offentlig sektor	-1,1	2,2	1,8	2,1	2,0	2,0
Hushåll	1,5	1,3	1,6	1,1	2,0	2,6
Företag	2,4	-1,1	-1,9	-1,6	-2,2	-2,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansd epartementet

Det finansiella sparandet i den svenska ekono-
min, vilket i stort överensstämmer med bytes-
balansöverskottet, väntas uppgå till i genomsnitt
knappt 2 % av BNP per år under prognosperio-
den. Även om det reala sparandet minskar något
i år som andel av BNP, så ökar reala sparandets
andel av BNP sett över hela prognosperioden.
Trots att den privata konsumtionen bedöms
kunna uppvisa stabila ökningstal kan såväl det
reala sparandet som andel av BNP öka som
Sveriges finansiella nettoställning mot omvärlden
förbättras.

A rbetsmarknaden

Arbetsmarknaden utvecklades mycket starkt un-
der 1998. Sysselsättningen ökade med 1,5 % och
arbetslösheten föll med 1,5 procentenheter. En
stor del av sysselsättningsökningen tillkom i den
privata tjänstesektorn där 41 000 nya arbetstill-
fällens skapades. I kommunsektorn bröts den
tidigare negativa utvecklingen och sysselsätt-
ningen steg med 19 000 personer i förhållande till
1997. Sysselsättningen har fortsatt att öka i snabb
takt under inledningen av 1999. Den konjunktu-
ravmattning som förutses under innevarande år
väntas dock leda till att sysselsättningstillväxten
avtar i slutet av året. Inom industrin och de
industrirelaterade tjänstesektorerna bedöms sys-
selsättningen minska under andra halvåret. An-
talet nya lediga platser pekar också på en förestå-
ende sysselsättningsavmattning. I takt med att
det internationella konjunkturläget förstärks år
2000 väntas sysselsättningen åter öka i något
snabbare takt. Sysselsättningsuppgången nästa år
begränsas dock av att de reala löneökningarna för
åren 1998 och 1999 beräknas bli något högre än
tidigare förväntat. Antalet arbetade timmar för-
utses öka något svagare än sysselsättningen bl.a.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

på grund av att flera av de avtal som slöts våren
1998 inkluderade en arbetstidsförkortning.

Under åren 2001 och 2002 bedöms den svens-
ka ekonomin kunna växa snabbare än den lång-
siktiga tillväxttakten genom att sysselsättningen
ökar med knappt 1 % per år. Detta förutsätter
dock att lönebildningen fungerar väl, så att lediga
resurser på arbetsmarknaden kan tas i anspråk
utan att det uppstår inflationsdrivande löneök-
ningar. Sysselsättningstillväxten understöds av
att regeringens utbildningssatsningar bidrar till
att öka andelen utbildad arbetskraft, vilket bör
underlätta rekryteringen av personal, och försla-
get i vårpropositionen att införa en kraftig sub-
vention till företag som anställer långtidsinskriv-
na. Sysselsättningsgraden för personer i reguljär
sysselsättning mellan 20 och 64 år förväntas öka
från 74,6 % år 1998 till 76,5 % år 2002. Regering-
ens mål är att sysselsättningsgraden år 2004 skall
uppgå till 80 %.

Den goda sysselsättningsutvecklingen gör att
den öppna arbetslösheten fortsätter att minska
till 5,0 % år 2002. Storleken på den öppna ar-
betslösheten påverkas också av arbetsutbudet
som normalt ökar när sysselsättningen stiger. I
denna proposition föreslås ett antal åtgärder som
påverkar arbetsutbudet. Antalet personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar från
och med i år, antalet platser i vuxenutbildningen
(Kunskapslyftet) reduceras på sikt samtidigt som
nya högskoleplatser tillkommer.

Den avmattning i industrikonjunkturen som
väntas i år leder till en tillfällig nedgång i pro-
duktivitetstillväxten eftersom sysselsättningen
reagerar med en viss eftersläpning på förändrad
produktion. Av samma skäl stiger produktivi-
tetstillväxten relativt kraftigt nästa år när kon-
junkturläget förbättras. Näringslivets anpass-
ningskostnader i samband med millennieskiftet
kan också i någon mån minska produktivitetstill-
växten innevarande år eftersom dessa kostnader
inte leder till högre produktion. Den genom-
snittliga produktivitetstillväxten mellan 1998 och
2002 är något lägre än vad historiska samband i
förhållande till BNP-tillväxten visar. Tillväxten är
med andra ord sysselsättningsintensiv vilket be-
ror på att det är de inhemska delarna av den
svenska ekonomin som växer starkt och då i
synnerhet den privata tjänstesektorn.

Offentliga finanser

År 1998 uppgick den offentliga sektorns finan-
siella sparande till 39,5 miljarder kronor eller

2,2 % av BNP, enligt redovisningen i national-
räkenskaperna som exkluderar bokförings
mässiga effekter av bolagiseringen av AP-
fondens fastigheter. Jämfört med motsvarande
bedömning som gjordes i decemberprognosen
förra året blev sparandet ca 10,5 miljarder kronor
större. Det bättre utfallet beror i huvudsak på
oväntat stora skatteinkomster i slutet av 1998.

Överskottet 1998 innebär att den offentliga
sektorns finansiella sparande har förbättrats med
knappt 60 miljarder kronor sedan 1997 och med
nära 200 miljarder kronor från 1994. Som andel
av BNP har sparandet vänts från ett underskott
1994 på 10,1 % till förra årets överskott på 2,2 %.
Huvuddelen av denna förbättring är strukturell
och kan jämföras med att konsolideringspro-
grammet under perioden motsvarade 8 % av
BNP.

ITabell 1.6 De offentliga finanserna 1
Procent av BNP	1998	1999	2000	2001	2002
Inkomster	64,6	63,9	62,6	62,4	61,5
Utgifter	62.4	62,1	60,5	59.2	57,6
Finansiellt sparande före överföring	2.2	1.8	2,1	3,1	4,0
Beräkningsteknisk överföring				1,1	2,0
Finansiellt sparande efter överföring				2.0	2,0
Konsoliderad brutto- skuld efter överföring	75,4	67,6	62,2	54,2	51.0
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

I år beräknas det finansiella sparandet uppgå till

33,5 miljarder kronor eller 1,8 % av BNP. Skat-
terna som andel av BNP (skattekvoten) ligger
kvar på 1998 års nivå, vilket beror på att årets
skattesänkningar uppvägs av förskjutningar i
skattebetalningar mellan åren. Nedgången i spa-
randet med 0,4 % av BNP från 1998 kan istället
hänföras till att utgifterna exkl. räntor stiger som
andel av BNP.

Det finansiella sparandet förstärks till ca 2 %
av BNP år 2000 trots att skattekvoten sjunker.
Förbättringen av sparandet beror på att utgifter-
na som andel av BNP minskar. Vid hittills

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

beslutade och föreslagna regler förstärks sedan
sparandet åren 2001 och 2002 med ca 1 % av
BNP per år. Förbättringen beror på en fortsatt
nedgång av utgifterna som andel av BNP, medan
skattekvoten är i stort sett oförändrad. Inkoms-
terna av räntor och utdelningar faller eftersom de
finansiella tillgångarna minskar, främst genom
AP-fondens överföringar till staten, men även till
följd av försäljningar av statliga bolag. Inkoms-
terna från dessa försäljningar inräknas per defini-
tion inte i det finansiella sparandet. Däremot
reduceras den offentliga skulden och ränteutgif-
terna när försäljningsinkomsterna används till
amorteringar av statsskulden.

Det finansiella sparandet åren 2001 och 2002
överträffar målet på ett överskott på 2 % av BNP
med ca 22 respektive 41 miljarder kronor. Dessa
överskjutande överskott antas tillföras hushålls-
sektom så att saldomålet uppnås exakt (se tabell
1.6). Beaktas denna beräkningstekniska överfö-
ring uppnås en mer sannolik fördelning av det
finansiella sparandet, vilket har betydelse för bl.a.
prognosen för statsskulden och den privata kon-
sumtionen. Frågan om hur eventuella framtida
överskott skall fördelas mellan amorteringar och
olika typer av utgiftshöjningar och skattesänk-
ningar kommer att övervägas i framtida vår- och
budgetpropositioner bl.a. med beaktande av då
aktuellt och förväntat konjunkturläge.

Den offentliga sektorns konsoliderade brutto-
skuld har som andel av BNP sjunkit sedan 1995
och uppgick vid utgången av 1998 till 75,4% av
BNP. Under prognosperioden minskar den även
nominellt och understiger, även med den beräk-
ningstekniska överföringen från offentlig sektor
till hushållen, 60 % av BNP år 2001.

Nettoskulden, som är nettot av den offentliga
sektorns samtliga finansiella tillgångar och skul-
der, sjunker i takt med de finansiella överskotten
och de värdeförändringar som sker på tillgångar
och skulder. I slutet av år 2002 beräknas netto-
skulden uppgå till ca 0,5 % av BNP. Efter den
omfördelning av sparandet från staten till ålders-
pensionssystemet som sker genom pensionsre-
formen kommer statsskulden åter att öka. Det
underliggande lånebehovet år 2002, vid 2 %
överskott i de offentliga finanserna, beräknas
uppgå till 7 miljarder kronor.

De beräkningar av finanspolitikens inriktning
som redovisas i kapitel 11 indikerar att finans-
politiken är expansiv i år och milt kontraktiv
nästa år. Efter beaktande av de beräknings-
tekniska överföringarna bedöms finanspolitikens
inriktning vara milt expansiv 2001 och neutral
2002.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

2 Internationell utveckling

Den ekonomiska krisen i Asien har spritt sig och
slagit hårt mot Ryssland och senast Brasilien.
Detta har dämpat den internationella konjunktu-
ren som förväntas vara fortsatt svag under inne-
varande år. På medellång sikt bedöms dock de
gynnsamma makroekonomiska förutsättningar-
na med låg inflation och låga räntor bidra till att
tillväxten i världsekonomin stärks. Turbulensen
på de internationella finansiella marknaderna har
avtagit och spridningseffekterna på den globala
ekonomin till följd av den senaste utvecklingen i
Latinamerika väntas bli relativt måttliga.

Den globala ekonomiska tillväxten förutses i
år sjunka något till 2,3 %, medan den i OECD-
området förväntas minska med knappt en halv
procentenhet till 1,9 %.

I EU förutses BNP-tillväxten sjunka med en
knapp procentenhet till 1,9 %. Under det andra
halvåret förväntas dock den inhemska efterfrågan
åter stärkas till följd av låga räntor, stigande
realinkomster och en fortsatt stark framtidstro
bland hushållen. Utvecklingen stimuleras också
av en milt expansiv finanspolitik och gynnsamma
monetära förhållanden, dvs. den sammantagna
effekten på efterfrågan av ränte- och växelkurs-
utvecklingen.

ITabell 2.1 BNP-tillväxt per region 1
Årlig procentuell förändring	1998	1999	2000	2001	2002
Världen	2,4	2,3	3,1	3,5	3,5
OECD	2.3	1,9	2,0	2,2	2,3
EU	2,8	1,9	2,4	2,6	2,6
S.k. transitionsekonomier	-0,5	-0,9	1,4	2,6	2,9
Central- och Östeuropa	2,5	2,2	3,2	4,5	5,0
Ryssland	-4,6	-5,0	-1,0	0,0	0,0
U-länder	2,9	3,0	4,6	5,1	5,1
Afrika	3,4	3,2	5,1	5,3	5,0
Asien	3,0	4,5	5,3	5,9	5,9
Krisdrabbade
asiatiska länder¹	-8,2	0,2	4,6	5,3	5,8
Mellan och Sydamerika	2,2	-1,2	2,6	2,9	3,2

¹ Krisdrabbade asiatiska länder utgörs här av Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Sy d-
korea och Thailand

Källor: OECD, IMF och Finansdepartementet

Den starka konjunkturen i Förenta staterna för-
väntas dämpas något i år till följd av en svagare
investeringstillväxt och en minskad privat kon-
sumtion. I de krisdrabbade asiatiska länderna
förutses en försiktig återhämtning i slutet av året.

Viktiga förutsättningar är dock att förtroendet
bland japanska företag och hushåll börjar åter-
vända och att saneringen av finanssektom full-
följs på ett förtroendeingivande sätt.

I fyra av de viktigaste svenska exportmark-
naderna, dvs. Tyskland, Storbritannien, Norge
och Danmark, bedöms BNP-tillväxten sam-
mantaget halveras under innevarande år. Dessa
länder står för drygt en tredjedel av den totala
svenska exportmarknaden. Världsmarknadstill-
växten för svensk export förväntas därmed
minska betydligt från knappt 7 % till knappt 4 %
i år för att sedan öka till drygt 5 % nästa år.

Diagram 2.1 BNP-tillväxt i världen och sammantaget i
Tyskland, Storbritannien, Norge och Danmark________

$ Världen

g Tyskland, Storbritannien, Norge och Danmark

Källa: Finansdepartementet

Det finns fortsatt en betydande osäkerhet i be-
dömningen av den internationella utvecklingen.
En förnyad turbulens på de finansiella markna-
derna och ökad protektionism skulle kunna bidra
till en sämre utveckling för världsekonomin som
helhet. I Förenta staterna utgör ökade obalanser i
ekonomin en risk, men en bättre utveckling än
den som förutses kan heller inte uteslutas.

2.1 Utvecklingen i Europa

En tillfällig avmattning i euroområdet

Konjunkturen i euroområdet utvecklades starkt
under det första halvåret 1998. Låga räntor och
en positiv utveckling på arbetsmarknaden bidrog
till en uppgång i inhemsk efterfrågan, främst pri-
vat konsumtion. Samtidigt har bidraget från
nettoexporten till BNP-tillväxten successivt av-
tagit under året, bl.a. som en följd av minskad
efterfrågan i omvärlden.

Under senhösten mattades emellertid kon-
junkturen betydligt. Detta avspeglades i ett

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

snabbt fallande företagsförtroende, vikande
orderingång samt avtagande industriproduktion.
Lägre vinstförväntningar, bl.a. till följd av en in-
ternationell prispress, har bidragit till en dämpad
investeringstakt. Skillnaderna mellan länderna
inom euroområdet var dock stora. Den svaga ut-
vecklingen var särskilt tydlig i Tyskland och
Italien, medan ekonomierna i Spanien, Portugal,
Irland och Finland fortsatte att växa starkt. I
Frankrike, Nederländerna, Belgien och Österrike
skedde en tydlig avmattning i exporttillväxten
mot slutet av året, men denna nedgång tycks i
stor utsträckning ha kompenserats av en stark
utveckling av privat konsumtion.

Diagram 2.2 Företagens och hushållens framtidstro i
euroområdet

Källa: EU-kommissionen

Till en början var fallet i företagens framtidstro i
euroområdet framförallt betingat av snabbt
minskat förtroende inom exportsektorn, men
mot slutet av året tycks också förväntningarna på
hemmamarknaden ha minskat.

Samtidigt har konsumentförtroendet stigit
kontinuerligt sedan i mitten av 1998 och upp-
visar nu i flera länder historiskt höga nivåer.
Detta gäller t.ex. i Tyskland och i Frankrike.
Troliga förklaringar till detta är bl.a. en mer
gynnsam utveckling på arbetsmarknaden samt
stigande realinkomster.

Omvärldskrisen har haft en tydligt dämpande
effekt på pris- och ränteutvecklingen i euro-
området. Inflationstakten uppgick i februari till
0,8 % på årsbasis. Under 1998 föll långa räntan
sammantaget från drygt 5,4 % till knappt 4,0 %.
Sedan årsskiftet har emellertid en viss uppgång
kunnat noteras.

I ljuset av konjunkturavmattningen under
hösten, den låga inflationstakten och låga infla-
tionsförväntningar, genomfördes en samordnad
styrräntesänkning i början av december 1998 och

sammantaget har styrräntan i euroområdet
sänkts från knappt 4,0 % till 3,0 % under det
senaste året.

Vid årsskiftet infördes den gemensamma
valutan, euron. Euron har sedan årsskiftet - bl.a.
till följd av konjunkturavmattningen i euro-
området samt de mer gynnsamma tillväxtutsik-
terna i Förenta staterna - försvagats tydligt mot
den amerikanska dollarn och bedöms även ha
försvagats i effektiva termer.

Sammantaget bedöms de monetära förhållan-
dena ha lättat något under inledningen av 1999
jämfört med hösten 1998. Styrräntan förutses
sänkas till 2,75 % under året, som en följd av
konjunkturavmattningen och en förväntan om
en fortsatt låg inflation.

Utsikterna för 1999 har i ljuset av avmatt-
ningen försämrats och tillväxttakten förutses nu
avta från knappt 3 % 1998 till drygt 2 % 1999,
bl.a. som en följd av en dämpad investeringsakti-
vitet och en fortsatt svag exportutveckling. Skill-
naderna är emellertid stora mellan länderna.
Avmattningen är särskilt tydlig i Tyskland där
BNP-tillväxten bedöms avta till 1,5 %. Även i
Italien förutses en fortsatt svag utveckling med
en BNP-tillväxt på 1,7 %. I Frankrike, Neder-
länderna, Belgien och Österrike bedöms till-
växttakten avta till 2 - 2!/2 %, medan BNP-
tillväxten bedöms överstiga 3 % i Spanien,
Portugal, Irland och Finland. Efter flera år av i
princip oförändrade enhetsarbetskraftskostnader
i euroområdet förutses en viss ökning som, till-
sammans med tydlig priskonkurrens på export-
marknaden, kan medföra en press på företagens
vinstmarginaler. Detta väntas få en dämpande
effekt på investeringarna. Samtidigt bedöms låga
räntor och en milt expansiv finanspolitik inverka
gynnsamt på den inhemska efterfrågan. Tillväx-
ten av den privata konsumtionen bedöms kom-
ma att öka som en följd av stigande realinkoms-
ter och den starka framtidstron hos hushållen.

Trots avmattningen förutses en viss fortsatt
nedgång i arbetslösheten under prognosperio-
den, bl.a. som en följd av offentliga sysselsätt-
ningsprogram i Tyskland och Frankrike.

Avmattningen i euroområdet bedöms dock
vara av tillfällig natur och en återhämtning förut-
ses under andra halvåret 1999. Under nästa år
väntas tillväxttakten uppgå till 1'/i %. Därefter
förutses BNP växa med knappt 2% %, dvs. något
över den uppskattade potentiella tillväxten efter-
som det bedöms finnas viss ledig kapacitet.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

[Tabell 2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet

Årlig procentuell förändring	1998	1999	2000	2001	2002
BNP
OECD'	2,3	1,9	2,0	2.2	2,3
Förenta staterna	3,9	3,0	2,2	2,4	2,5
Japan	-2,9	-0,6	0,5	0,8	1,1
EU	2,8	1,9	2,4	2,6	2,6
Tyskland	2,8	1,5	2,3	2,7	2,5
Frankrike	3,2	2,2	2,4	2,6	2,7
Italien	1,4	1,7	2,3	2,6	2,4
Storbritannien	2,3	0,6	1,7	2,2	2,3
Norden	3,0	1,9	2,2	2,4	2,6
Danmark	2,9	1,7	1,9	2,0	2,4
Finland	5,0	3,2	3,1	3,1	3,1
Norge	2,0	0,6	0,9	2,2	2,5

Konsumentpriser

OECD	1,4	1,4	1,5	1,5	1,6
EU	1,7	1,3	1,6	1,8	1,8
Norden	1,3	1.5	1,7	1,8	1,8
Arbetslöshet i procent av arbetskraften²
OECD	6,0	6,1	6,2	6,2	6,1
EU	10,6	10,5	10,4	10,1	9,9
Norden	6,6	6,3	6,0	5,7	5,5
Världsmarknadstillväxt för svensk export	6,8	3,8	5,2	6,3	6,7

¹ Med OECD-området avses här 16 länder: Förenta staterna, Japan, Tyskland, Frankrike,
Italien, Storbritannien, Kanada, Belgien, Danmark, Finland, Nederländerna, Norge,
Spanien, Schweiz, Sverige och Österrike

² Nationella definitioner

Källor: OECD och Finansdepartementet

Det finns en risk för en sämre utveckling än den
som prognostiserats. En svagare efterfrågan i
omvärlden eller ökad internationell prispress kan
medföra att den väntade återhämtningen vad
gäller exportutvecklingen fördröjs. Skulle ut-
vecklingen på arbetsmarknaden bli svagare än vad
som nu förutses kan detta påverka konsument-
förtroendet i negativ riktning och därmed även
tillväxtutsikterna. En mer gynnsam utveckling av
privat konsumtion kan samtidigt inte uteslutas i
och med den starka framtidstron bland hushål-
len.

Betydande avmattning i Storbritannien,

Norge och Danmark

Det finns tydliga tecken på en avmattning i några
av de viktigaste svenska exportmarknaderna
utanför euroområdet, Storbritannien, Norge och
Danmark. Till stor del kan avmattningen förkla-
ras av att den ekonomiska politiken stramats åt

till följd av överhettningstendenser efter ett antal
år med stark inhemsk efterfrågan. Dessutom har
den kraftigt minskade efterfrågan i den asiatiska
regionen inverkat negativt på exportutveckling-
en. I Storbritannien har även det starka pundet
dämpat exporten. Norge är världens näst största
oljeexportör och det kraftigt sjunkande oljepriset
har under förra året fått betydande effekter på
konjunkturutvecklingen.

I Storbritannien har konjunkturen varit god de
senaste sex åren. Under 1998 mattades BNP-
tillväxten då bidraget från nettoexporten sjönk
till följd av de senaste årens appreciering av pun-
det samt den svagare internationella utveckling-
en. Den strama finans- och penningpolitiken bi-
drog samtidigt till att den inhemska efterfrågan
försvagades tydligt i slutet av förra året. I år för-
utses BNP-tillväxten minska till 0,6 % som en
följd av en fortsatt avmattning av den inhemska
efterfrågan. En återhämtning av konjunkturen
väntas 2000-2001 till följd av en förbättrad
exportutveckling och en stärkt inhemsk efterfrå-
gan stimulerad av lättare monetära förhållanden
och en milt expansiv finanspolitik.

Efter en mycket hög BNP-tillväxt i Norge
under de senaste åren förväntas en betydande
avmattning av konjunkturen. Under det förra
året sjönk oljepriset betydligt, vilket medfört
produktionsbegränsningar och uppskjutna olje-
investeringar. Prisfallet bidrog även till en för-
svagning av den norska kronan och penningpoli-
tiken stramades åt avsevärt i syfte att stärka
växelkursen. På senare tid har dock oljepriset sti-
git, växelkursen stärkts och styrräntan sänkts nå-
got. En restriktiv finanspolitik bidrog till att
dämpa den inhemska efterfrågan som mattades
mot slutet av förra året. Under innevarande år
förutses den sammantaget strama ekonomiska
politiken tydligt hämma den privata konsumtio-
nen. Det relativt låga oljepriset medför en fort-
satt svag exportutveckling och fallande investe-
ringar. Sammantaget innebär detta att BNP-
tillväxten bedöms sjunka till 0,6 % i år och där-
efter öka marginellt till 0,9 % år 2000. En mindre
stram ekonomisk politik och en mer gynnsam
utveckling inom oljesektorn bedöms bidra till att
konjunkturen återhämtar sig år 2001.

Efter en längre period av stark ekonomisk till-
växt i Danmark förväntas en avmattning. Ex-
portutvecklingen har försämrats bl.a. till följd av
att lönekostnaderna ökat snabbare än i omvärl-
den. En stramare finanspolitik har bidragit till en
kraftigt minskad framtidstro bland hushållen och
den privata konsumtionen bedöms mattas av

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

under innevarande år. Sammantaget bedöms
BNP-tillväxten sjunka till 1,7% 1999. En åter-
hämtning förutses i slutet av 2001 till följd av en
ökad inhemsk efterfrågan som i sin tur förklaras
av en mindre stram finanspolitik och en förbätt-
rad internationell konjunktur.

2.2 Oväntat stark utveckling i
Förenta staterna

I Förenta staterna har ekonomin fortsatt att ut-
vecklas starkt. BNP steg under 1998 med 3,9 %,
arbetslösheten föll till 4,5 % och inflationstakten
uppgick till måttliga 1,6 %. Med stöd av en god
realinkomstutveckling, stigande aktiepriser och
en gynnsam sysselsättningsutveckling fortsatte
den starka tillväxten av privat konsumtion.
Kostnadseffekterna av de relativt höga löneök-
ningarna har dämpats av en stark produktivi-
tetstillväxt och de privata investeringarna ökade
kraftigt under 1998, framför allt vad gäller
informationsteknologi. Denna utveckling drevs,
förutom av fallande relativpriser på kapital, av en
stark inhemsk efterfrågan och låga finansierings-
kostnader för företagen. På grund av den bety-
dande inhemska aktiviteten, en apprecierande
dollar och den svaga utvecklingen i omvärlden
reducerade nettoexporten BNP-tillväxten med ca
I/2 procentenheter under 1998. Med hjälp av en
rad styrräntesänkningar dämpades under hösten
en hotande kreditåtstramning som riskerade att
sprida sig till den reala ekonomin. Den gynn-
samma ekonomiska utvecklingen och en stram
finanspolitik genererade under 1998 ett budget-
överskott på drygt 1 ‘/2 % av BNP.

Parallellt med den starka utvecklingen har ett
antal obalanser utvecklats i den amerikanska
ekonomin. Arbetslösheten ligger under den nivå
som åtminstone tidigare ansetts vara förenlig
med en låg inflation. En gradvis stigande arbets-
löshet väntas under de närmaste åren då det för-
utses att penningpolitiken även fortsättningsvis
bidrar till stabila priser. Det bör i detta samman-
hang påpekas att tillfälliga faktorer till viss del
ligger bakom den senaste tidens låga inflations-
takt. Vidare ter sig aktiepriserna enligt de flesta
bedömningar övervärderade. I kombination med
en gradvis stigande sparkvot, vilken under 1999
var negativ, väntas dessa faktorer bidra till en av-
mattning av privat konsumtion. Även vad gäller
de privata investeringarna finns tecken som tyder
på en avmattning. På grund av den svaga

exportefterfrågan och en kraftig prispress har
vinsterna i företagen fallit markant under senare
tid. Även för innevarande år förutses en relativt
svag vinstutveckling. Underskottet i bytesbalan-
sen steg under 1998 till ca 2,7 % av BNP, vilket
åtminstone på lång sikt medför ett ökat natio-
nellt sparande och därmed minskad inhemsk
efterfrågan. Som en följd av en relativt kraftig
dämpning av investeringstakten och en viss av-
mattning av privat konsumtion bedöms tillväx-
ten mattas under de närmaste två åren. Sam-
mantaget bedöms BNP-tillväxten uppgå till
3,0 % 1999 och till 2,2 % år 2000. Därefter vän-
tas en gradvis ökning mot potentiell tillväxt, dvs.
omkring 214 %. Penningpolitiken bedöms vara
välbalanserad och ingen förändring av styrräntan
på 4,75 % förutses i år.

Att bedöma omfattningen av och tidpunkten
för konjunkturavmattningen är emellertid svårt.
Å ena sidan kan den inhemska efterfrågan mattas
av kraftigare än prognostiserat. Det låga privata
sparandet och det stora bytesbalansunderskottet
har ökat ekonomins känslighet för såväl inhems-
ka som externa förtroendeförändringar. Mot
bakgrund av de höga aktiepriserna utgör detta en
risk för en svagare utveckling än väntat vad gäller
privat konsumtion och investeringar. En sämre
ekonomisk utveckling i Latinamerika än förvän-
tat utgör ytterligare en risk. Å andra sidan har
under 1999 olika indikatorer fortsatt att överras-
ka positivt, vilket pekar på en fortsatt hög akti-
vitet under de närmaste månaderna. Faktorer
som kan bidra till en bättre utveckling än väntat
är en fortsatt sjunkande sparkvot hos hushållen,
understödd av stigande aktiepriser. Okad pro-
duktivitet och en minskad livslängd hos kapitalet
kan också medföra en långsammare avmattning
av investeringstakten än förväntat.

2.3 Utvecklingen i Asien och
Latinamerika

Fortsatt recession i Japan

Den kraftiga recession som inleddes under 1997
fortsatte under hela 1998. Den för japanska för-
hållanden höga arbetslösheten på 4,3 % har
resulterat i en minskad framtidstro bland de ja-
panska hushållen. Även den långdragna hante-
ringen av banksektorns kreditförluster och osäk-
ra fordringar har bidragit till den allmänna
osäkerheten. Banksektorns problem innebär
också att det blivit svårt för små- och medelstora

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

företag att erhålla krediter. Dessa faktorer har
medfört, i kombination med en ogynnsam in-
komst- och vinstutveckling, att den inhemska
efterfrågan sjunkit markant. Nettoexportens bi-
drag till BNP blev negativt till följd av minskad
avsättning i Asien. I avsikt att dämpa den eko-
nomiska nedgången lade den japanska regeringen
fram två omfattande stimulanspaket under 1998
och anslog medel för att sanera finanssektorn.
Centralbanken sänkte dagslåneräntan och vidtog
därtill andra extraordinära åtgärder. Effekterna av
omvärldskrisen och den svaga inhemska efterfrå-
gan har under året lett till deflationstendenser.

Vissa tecken på en stabilisering av den privata
konsumtionen kunde skönjas i slutet av 1998.
Investeringarna i den japanska ekonomin fort-
satte däremot att minska till följd av över
kapaciteten i företagssektorn och av att de of-
fentliga investeringarna inte fick väntad omfatt-
ning.

Under prognosperioden förutses en begränsad
återhämtning. Både penningpolitiken och
finanspolitiken förutses fortsatt att inriktas på att
stimulera ekonomin. Vad gäller saneringen av
finanssektorn har vissa framsteg gjorts, vilket
kan ge positiv effekt på förtroendet hos företag
och hushåll framöver. Företagen bedöms dock
under 1999 fortsätta att dra ned på produktion
och investeringar i syfte att anpassa lager och
produktionskapacitet till efterfrågeläget. Arbets-
lösheten väntas därmed stiga något ytterligare.
Den privata konsumtionen väntas dock öka nå-
got under andra halvan av 1999 till följd av ett
uppdämt konsumtionsbehov. De offentliga in-
vesteringarna i regeringens stimulanspaket från
november bidrar till en stabilisering av BNP-
utvecklingen i början av 1999, varefter effekterna
dock klingar av.

Näringslivets investeringar väntas minska un-
der hela 1999 mot bakgrund av företagens kvar-
stående anpassningsbehov, men en försiktig
återhämtning förväntas ske under nästa år. Den
svagare exportefterfrågan i EU, och så småning-
om även den gångna höstens yenappreciering,
gör att nettoexporten inte bedöms driva tillväx-
ten under prognosperioden. Yenens appreciering
väntas vidare tillsammans med den svaga efter-
frågan bidra till en fortsatt stagnation. Samman-
taget väntas BNP i år minska med 0,6 % för att
år 2000 öka med 0,5 %.

Bedömningen av den japanska ekonomin om-
gärdas av betydande osäkerhet. En högre grad av
tillförsikt inför framtiden bland företag och hus-
håll är avgörande för att en återhämtning skall

komma till stånd. Det förutsätter i sin tur poli-
tisk handlingskraft och kräver bland annat att sa-
neringen av finanssektorn fullföljs på ett förtro-
endeingivande sätt. Japans export har dämpats av
yenapprecieringen, försvagningen av konjunktu-
ren i EU och den alltjämt svaga exportefterfrågan
i Asien. Prognosen för exporten är därför i hög
grad beroende av en fortsatt god konjunktur i
Förenta staterna.

Tecken på viss återhämtning i de krisdrabbade
asiatiska ekonomierna

Under de senaste månaderna har tecken på en
stabilisering i de krisdrabbade asiatiska ekonomi-
erna blivit allt tydligare i takt med att turbulensen
på de finansiella marknaderna avtagit. Länderna i
regionen befinner sig emellertid i olika stadier av
ekonomisk återhämtning. Sydkorea och Thai-
land, som genomfört konkreta åtgärder för att
reformera den finansiella sektom, visar de tydli-
gaste tecknen på återhämtning. Samtidigt fort-
sätter förtroendet för Malaysias och Indonesiens
ekonomiska politik vara lågt, vilket medfört en
fördröjning av återhämtningen i dessa länder.

För flertalet länder i regionen väntas BNP sta-
biliseras i år för att öka under nästa år. Åter-
hämtningen väntas inledningsvis drivas av
exporten. BNP i Sydkorea, Thailand, Indonesien,
Malaysia och Filippinerna sammantaget väntas
öka med 0,2 % i år och 4,6 % år 2000. Prognosen
förutsätter att reformansträngningarna inom den
finansiella sektom fortsätter och att de inleds i
företagssektorn.

Den ekonomiska tillväxten i Kina var fortsatt
hög under 1998 bl.a. tack vare stora offentliga
infrastrukturinvesteringar. Det finns dock pro-
blem inom den statliga företagssektorn och den
finansiella sektom är svag med skuldtyngda ban-
ker. En annan osäkerhetsfaktor är om Kina
skulle devalvera sin valuta och då särskilt vilka
effekterna skulle bli på den asiatiska regionen. En
fortsatt ekonomisk stagnation i Japan skulle ock-
så innebära att möjligheterna till en exportdriven
återhämtning i de asiatiska ekonomierna mins-
kar.

Okad oro i Latinamerika

Den internationella finanskrisen har påverkat de
latinamerikanska ekonomierna negativt genom
ett minskat inflöde av kapital från utländska in-
vesterare, vilket resulterat i försvagade växelkur-
ser, en stramare penningpolitik och högre räntor.
Dessutom har prisfall på ett antal råvaror som ut-
gör viktiga exportvaror drabbat flera ekonomier

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

allvarligt. Mot slutet av förra året utsattes den
brasilianska valutan för spekulativa attacker och i
januari tvingades myndigheterna låta valutan
flyta fritt. Efter att först ha förlorat drygt en
tredjedel av sitt värde stabiliserades valutan. Nu
väntar en stramare ekonomisk politik i överens-
kommelse med IMF. Utvecklingen i Brasilien
inverkar negativt på regionen i övrigt, bl.a. via
handelseffekter. För regionen som helhet för-
väntas BNP minska med 1,2 % i år för att där
efter öka med 2,6 % nästa år.

2.4 Utvecklingen i Ryssland och

i övriga Östersjöområdet

Den förhållandevis gynnsamma utvecklingen i
Ryssland fram till mitten av 1998 avbröts i sam-
band med den finansiella krisen. Valutan har för-
svagats och inflationen tagit fart vilket i sin tur
har medfört kraftigt sjunkande realinkomster.
Ett bytesbalansöverskott har uppstått på kort tid
och är en följd av den pågående anpassningen till
sviktande externfinansiering och stora återbetal-
ningar på utlandsskulden. BNP väntas sjunka
med 5,0 % 1999 och med 1,0 % år 2000.

Till följd av krisen i Ryssland dämpades kon-
junkturen i Baltikum i slutet av förra året. Alla de
tre baltiska länderna, men i synnerhet Litauen,
har stora underskott i bytesbalansen. BNP-
tillväxten förväntas sjunka från drygt 4 % till
omkring 3 % i år. Estland uppvisar den starkaste
ekonomiska utvecklingen.

Även i Polen, som uppvisat den bästa utveck-
lingen bland transitionsekonomierna under de
senaste åren, dämpades konjunkturen under det
förra året. Denna utveckling förväntas under in-
nevarande år fortsätta till följd av en minskad
efterfrågan i EU och Östersjöregionen inklusive
Ryssland. Det växande bytesbalansunderskottet
utgör en oroskälla. BNP-tillväxten förväntas bli
drygt 4 % i år.

2.5 Den svenska världsmarknadstillväxten

Förutsättningarna för den svenska exporten be-
döms ha försämrats betydligt under det senaste
halvåret. Världsmarknadstillväxten, som utgör ett
handelsviktat genomsnitt av importtillväxten av
bearbetade varor i Sveriges viktigaste avsätt-
ningsmarknader, bedöms minska från knappt
7 % förra året till knappt 4 % i år. Nästa år för-
väntas dock en viss återhämtning i takt med en
starkare internationell konjunktur och världs-
marknadstillväxten förutses öka till drygt 5 %.
Förklaringen till den sämre utvecklingen i år lig-
ger främst i en förväntad konjunkturavmattning i
Europa och i synnerhet i några av de viktigaste
exportmarknaderna Tyskland, Storbritannien,
Norge och Danmark. Detta kompenseras bara
delvis av en fortsatt stark konjunkturutveckling i
Förenta staterna och en försiktig återhämtning i
de krisdrabbade asiatiska länderna.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

3 Kapitalmarknaderna

Den svenska räntenivån är unikt låg i ett histo-
riskt perspektiv. Detta är ett resultat av ökad tro-
värdighet för den ekonomiska politikens inrikt-
ning på prisstabilitet, sunda offentliga finanser
samt ett lågt internationellt inflationstryck. De
svenska inflationsförväntningarna är låga för de
kommande åren och har förankrats i linje med
prisstabilitetsmålet. Riksbanken har under det
senaste året kunnat lägga om penningpolitiken i
en mer expansiv riktning.

Höstens turbulens på de internationella finan-
siella marknaderna har lagt sig. Den ökade stabi-
liteten har lett till minskade ränteskillnader mel-
lan tillgångar med olika risk, bl.a. mellan svenska
och tyska obligationer, och en förstärkning av
den svenska kronan. På flera av världens aktie-
börser har det skett en stark återhämtning efter
de stora kursrasen under tredje kvartalet 1998.

Till följd av en global ekonomisk avmattning
och dämpade inflationsförväntningar lades pen-
ningpolitiken i euroområdet och i Förenta sta-
terna om i en mer expansiv riktning under andra
halvåret 1998. Den trendmässiga nedgången i de
internationella obligationsräntorna som inleddes
1995 har fortsatt under det gångna året. Sedan
årsskiftet noteras emellertid en viss ränteupp-
gång. Detta gäller främst i Förenta staterna, vars
ekonomi fortsatt att utvecklas oväntat starkt.
Eurons försvagning mot dollarn under 1999 be-
ror främst på att konjunkturutvecklingen är sva-
gare i euroområdet än i Förenta staterna.

3.1 Utvecklingen i omvärlden

Höstens turbulens på de internationella finan-
siella marknaderna, som eskalerade när Ryssland
i augusti beslöt att överge sin fasta valutakurs, har
nu klingat av. Detta beror till stor del på den in-
ternationella beredskapen i form av bl.a. stödpa-
ket från IMF till krisdrabbade regioner, penning-
politiska lättnader i en del länder och nationella
reformer.

Händelserna i Ryssland fördjupade de redan
tidigare uppkomna problemen i världsekonomin,
vilka hade sitt ursprung i Sydostasien och Japan.
Effekterna kunde utläsas i form av bl.a. kraftigt
stigande ränteskillnader mellan tillgångar med
olika risk och en försämring av likviditeten i
marknaden.

De finansiella problemen spred sig till Brasi-
lien, som i januari i år tvingades överge den fasta
växelkursen för realen. För att hindra ett fritt fall
för realen och för att motverka en alltför hög in-
flation stramades penningpolitiken åt. Vid ut-
gången av första kvartalet 1999 hade realen stabi-
liserats och inflationen hade utvecklats gynn-
sammare än väntat. Centralbanken har därför
kunnat sänka sin styrränta något.

Diagram 3.1 10-åriga statsobligationsräntor i Förenta
staterna, Tyskland och Japan

Procent

Källa: Finansdepartementet

Efterfrågebortfallet från de drabbade ekonomi-
erna har lett till en global ekonomisk avmattning.
Tillsammans med ett lågt internationellt infla-
tionstryck är långräntenivån i OECD-länderna
nu historiskt låg.

Under hösten sänkte centralbanken i Förenta
staterna, i tre steg, styrräntan med 0,75 procent-
enheter för att motverka riskerna för kraftig kre-
ditåtstramning och recession. Så sent som för
några månader sedan fanns fortfarande förvänt-
ningar om att centralbanken skulle sänka räntan
ytterligare.

De senaste tecknen på styrkan i Förenta sta-
ternas ekonomi - t.ex. stark BNP-tillväxt och en
snabb återhämtning av aktiekurserna - har bidra-
git till att förväntningsbilden nu har ändrats. En
del bedömare tror t.o.m. att en räntehöjning kan
bli aktuell. Den starka konjunkturen och de änd-
rade förväntningarna har lett till att obligations-
räntorna har stigit sedan årsskiftet. Ränteupp-
gången har i viss mån påverkat räntorna i Europa.

Japan fortsätter att tyngas av ekonomiska pro-
blem. Under hösten har ansträngningarna varit
inriktade på att stimulera ekonomin, att minska
risken för deflation och att komma till rätta med
bankkrisen. Japans problem med att finansiera
växande underskott i de offentliga finanserna har

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

lett till oro för att utbudet av obligationer skall
öka i för snabb takt. Denna oro bidrog i slutet av
förra året till en uppgång i de långa räntorna. Den
alltmer expansiva penningpolitiken och ökning-
en av likviditet i ekonomin har på senare tid dri-
vit ned de kortaste räntorna till nära 0 %. Aven
de långa räntorna har gått ned och yenen har för-
svagats något mot dollarn. Den japanska valutans
instabila utveckling de senaste 6 månaderna
illustreras av att den rört sig i ett så brett intervall
som 110-135 yen per dollar.

Riskerna för nya internationella kriser med
omfattande spridningseffekter via de finansiella
systemen ter sig idag som mindre akuta än vad de
var under andra halvåret 1998. Den s.k. flykten
till kvalitet, där internationella placerare under
förra hösten ändrade sammansättningen av sina
portföljer till förmån för vad som uppfattades
som säkrare tillgångar, har avtagit.

Diagram 3.2 Börsutvecklingen i Förenta staterna,
Tyskland och Japan

Index 1998-01-03=100

Återhämtningen på aktiebörserna efter det stora
prisfallet under tredje kvartalet 1998 har varit
anmärkningsvärd. Inte minst gäller det New
York-börsen. Före höstens kursfall på aktiebör-
serna höjdes flera varningar för att aktiepriserna,
särskilt i Förenta staterna, var för höga i förhål-
lande till den reala ekonomiska utvecklingen och
företagens förväntade vinster.

Efter centralbankens sänkningar av styrräntan
har aktiepriserna i Förenta staterna nu stigit över
de nivåer som gällde före höstens prisfall. Fråge-
tecknen om hållbarheten i den höga värderingen
av aktiekurserna i Förenta staterna har därmed
åter aktualiserats. En kraftig nedgång i aktiepri-
serna skulle ytterligare kunna förstärka den glo-
bala avmattningen. Den starka produktivitetsut-

vecklingen i Förenta staterna gör det emellertid
svårt att värdera riskerna för en sådan utveckling.

Diagram 3.3 Dollarkursen mot euro och 12-månaders
räntedifferens mellan Förenta staterna och Tyskland

USD/EUR

Procentenheter

Den 1 januari 1999 inleddes den tredje etappen
av EMU. I samband med denna historiska hän-
delse introducerades den nya valuta, euron.
Euron kommer tillsammans med dollarn och den
japanska yenen att vara en viktig reserv- och
transaktionsvaluta på de internationella kapital-
marknaderna. Stora aktörer, inklusive central-
banker, förväntas successivt öka andelen euro i
sina portföljer respektive valutareserver på be-
kostnad av t.ex. dollar.

Sedan starten av valutaunionen har euron för-
svagats mot dollarn som under 1999 har blivit
allmänt starkare. De viktigaste förklaringarna till
dollarns appreciering mot euron består i skillna-
der i konjunkturutveckling mellan euroområdet
och Förenta staterna och en därmed samman-
hörande förändring av förväntad penningpolitik.

3.2 Utvecklingen i Sverige

En ökad trovärdighet för den ekonomiska politi-
kens inriktning på prisstabilitet, saneringen av de
offentliga finanserna, låga inflationsförväntning-
ar och ett lågt internationellt inflationstryck har
lett till att den nedgång i svenska obligations-
räntor som inleddes 1995 har fortsatt under
1998.

Räntan i mars 1999 på en 10-årig statsobliga-
tion var ca 1 procentenhet lägre än för ett år se-
dan. De korta räntorna har fallit ännu mer. Rän-
teskillnaden mellan en svensk och en tysk

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

10-årsobligation ligger på ca 0,4 procentenheter.
Under hösten var denna differens tidvis mer än
dubbelt så stor. Aven ränteskillnaden mellan bo-
stads- och statsobligationer har reducerats be-
tydligt de senaste månaderna.

Diagram 3.4 Ränteutvecklingen i Sverige

Procent

Källa: Finansdepartementet

Två viktiga institutionella reformer har genom-
förts på det ekonomisk-politiska området de se-
naste åren, vilket bidragit till att ytterligare för-
ankra inflationsförväntningarna till låga nivåer.
Det gäller dels den ökade självständigheten för
Riksbanken tillsammans med ett lagfäst prissta-
bilitetsmål, dels den nya budgetprocessen.

Ett fallande inflationstryck och dämpade in-
flationsförväntningar har gjort att Riksbanken
under det gångna året har kunnat lägga om pen-
ningpolitiken i en mer expansiv riktning. Sedan
december 1998 har reporäntan sänkts med 0,7
procentenheter till 2,9 %, vilket är 1,45 procent-
enheter lägre än för ett år sedan och 0,1 procent-
enhet under ECB:s styrränta.

Diagram 3.5 Kronans utveckling, TCW-index

no i--------i---------1---------i---------1---------1---------1---------1---------1—

feb maj aug nov feb maj aug nov feb

1997 1998 1999

Källa: Finansdepartementet

Höstens internationella finansiella turbulens led-
de till en ökad volatilitet i och en försvagning av

kronan i samband med att stora placerare valde
att ändra sammansättningen av sina portföljer till
förmån för vad man ansåg vara säkrare tillgångar,
bl.a. tyska mark och dollar. Kronans volatilitet
under senare år har emellertid inte varit större än
för andra jämförbara valutor med rörlig växel-
kurs. I termer av det konkurrensvägda TCW-
indexet och mot euron har kronan stärkts betyd-
ligt sedan årsskiftet. Kronapprecieringen beror
bl.a. på att de finansiella marknaderna har stabili-
serats och på att ekonomiska fundamenta är goda
i Sverige.

Sverige har en rörlig växelkurs där penning-
politiken är inriktad på ett explicit inflationsmål
på 2 % med ett toleransintervall på ± 1 procent-
enhet. Eftersom det inte finns något mål för väx-
elkursen är det naturligt med temporära sväng-
ningar i kronans växelkurs. Den stabila ekono-
miska utvecklingen i Sverige med relativt god
tillväxt, låg inflation och bytesbalansöverskott
skapar förutsättningar för en långsiktigt stabil
valuta.

Diagram 3.6 Aktiekursutvecklingen på Stockholms
fondbörs, OMX-index__________________________

Aktiekurserna på Stockholms fondbörs i termer
av OMX-index föll med 39 % under tredje
kvartalet förra året. Kombinationen av global
avmattning, försämrade vinstutsikter för företa-
gen och ett förhöjt ränteläge bidrog till detta.
Den gynnsamma utvecklingen under den första
delen av 1998 innebar dock att aktiekurserna föll
från höga nivåer. Efter höstens nedgång i aktie-
priserna har det skett en mycket stark återhämt-
ning på Stockholms fondbörs, som inneburit att
aktiekurserna i mars 1999 i genomsnitt var unge-
fär i paritet med de nivåer som rådde för ett år
sedan.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

ITabell 3.1 Betalningsbalansens finansiella poster
Flöden, i miljarder kronor	1997	1998
Bytesbalans	50,7	37,8
Kapitaltransfereringar	-0,3	5,6
Finansiell balans	-31,7	32,5
Direkta investeringar¹	-13,1	-18,5
Portföljinvesteringar’	-139,7	-123,3
Räntebärande värdepapper¹	-33,5	-61,4
1 Svenska kronor¹	-6,0	19,1
1 utländsk valuta	-27,5	-80,5
Aktier	-106,2	-61,8
Svenska	-13,0	-2,8
Utländska	-93,2	-59,0
Finansiella derivat	15,9	-10,0
Övrigt kapital'	52,1	210,5
Valutareservens förändring	53,0	-26,2
Restpost	-18,6	-75,9

‘Begränsad jämförbarhet övertiden då definitionen ändrats i oktober 1997
Källa: Sveriges riksbank

Bytesbalansen visade betydande överskott såväl

1997 som 1998. Dessa överskott motsvaras per
definition av olika icke handelsrelaterade kapital-
flöden så att betalningbalansen summerar till noll
se tabell 3.1. För 1998 registreras fortfarande en
relativt stor restpost, vilket gör att siffrorna får
tolkas med stor försiktighet.

Portföljinvesteringarna gentemot utlandet gav

1998 ett fortsatt stort valutautflöde. Under 1997
översteg svenska placerares nettoköp av utländ-
ska aktier utländska placerares nettoköp av
svenska aktier med ca 106 miljarder kronor.
Detta utflöde hade under 1998 minskat till ca 62
miljarder kronor. Detta kan tolkas som att
svenska placerares diversifiering av sina portföl-
jer, i riktning mot ett större inslag av utländska
innehav, har fortsatt under 1998. Under 1998, till
skillnad från året innan, ökade utlänningars inne-
hav av svenska statspapper. Svenska placerare har
även fortsatt att sprida sina ränterisker genom att
öka inslaget av utländska obligationer i sina
portföljer under 1998.

Det sammantagna valutaflödet från bytes-
balans, kapitaltransfereringar, direkta investe-
ringar och aktietransaktioner kan tolkas som en
indikation på flöden av mer fundamental karak-
tär såsom varuproduktion, långsiktiga investe-
ringar eller diversifieringstrender. Detta flöde var
under 1998 knappt -40 miljarder kronor, vilket
är en minskning från knappt -70 miljarder kro-
nor året innan.

3.3 Ränte- och valutakursantaganden

Ränte- och valutaantagandena är baserade på den
förväntade ekonomiska utvecklingen i Sverige
och i omvärlden. Den svenska bilden känneteck-
nas av låg inflation, inflationsförväntningar som
ligger i linje med prisstabilitetsmålet, bytes-
balansöverskott och överskott i de offentliga
finanserna.

ITabell 3.2 Ränte- och valutakursantaganden
Värde vid respektive års slut	1998	1999	2000	2001	2002
Reporänta	3,4	2,9	3,2	3,5	4,0
6-månaders ränta	3,5	3,2	3,5	3,8	4,2
5-årsränta	3,8	3,8	4,1	4,5	4,7
10-årsränta	4,2	4,4	4,5	4,7	5,0
10-ärsdiff. Sv—Ty	0,4	0,3	0,2	0,2	0,2
6-män. DEM EURIBOR	3,3	3,1	3,5	3,8	4,0
TCW-index	130	121	119	118	118
Dollar i kronor	8,05	7,80	7,50	7,10	7,10
Euro i kronor	9,50	8,80	8,70	8,70	8,70

Källor: Finansdepartementet och Sveriges riksbank

I ett medelfristigt perspektiv förväntas de korta
och långa räntorna vara högre än idag. Den suc-
cessiva uppgången antas ske parallellt med att
den svenska och internationella konjunkturen
stärks. Ränteuppgången bedöms dock bli förhål-
landevis måttlig. Skälet till detta är bl.a. att infla-
tionstakten framgent, både i Sverige och interna-
tionellt, förväntas bli relativt låg då penning-
politiken utformas för att uppnå prisstabilitet. I
slutet av 1999 antas den svenska tioårsräntan vara

4,4 %, medan den tyska antas vara 4,1 %. Detta
innebär att ränteskillnaden mellan länderna då
bedöms vara 0,3 procentenheter.

Den svenska reporäntan sänktes till 2,90 % i
mars. I föreliggande kalkyl antas att inga ytterli-
gare sänkningar av reporäntan sker. ECB antas
sänka styrräntan till 2,75 % under 1999, främst
på grund av den ekonomiska avmattningen och
det låga inflationstrycket i euroområdet. De
implicita terminsräntorna har sedan starten av
valutaunionen konsekvent indikerat en förväntad
lättnad i penningpolitiken i euroområdet.

Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen i
Sverige antas bidra till en förstärkning av kronan.
TCW-index antas stärkas till 121 vid årets slut
och i det medelfristiga perspektivet närma sig
118. Kronan antas appreciera mot euron till 8,80 i
slutet av 1999 och till 8,70 på längre sikt.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

4 Utrikeshandeln

Svensk export och import fortsatte att växa i hög
takt under 1998. Exporten steg med 7,3 % då
stark efterfrågan från Sveriges viktigaste han-
delsländer till stor del kompenserade export-
bortfallet från krisdrabbade länder i Asien. Den
internationella marknadstillväxten väntas bli mer
dämpad under 1999 till följd av en svagare kon-
junkturfas på ett flertal svenska exportmarkna-
der. En återhämtning med ökad investerings-
efterfrågan antas dock komma till stånd redan i
slutet av innevarande år och skapa gynnsammare
förutsättningar för svensk exportindustri.

Den totala importen ökade med 11 % 1998.
Till stor del förklaras denna starka ökning av en
hög tillväxt av export och maskininvesteringar,
som båda har ett stort importinnehåll. Kon-
junkturavmattningen i industrin innebär att såväl
importen av insatsvaror som importen av maski-
ner försvagas kraftigt i år. Därigenom begränsas
den totala varuimporten. Nästa år tar importtill-
växten fart igen när industrikonjunkturen stärks.

Bytesbalansens överskott motsvarade 1998

2,1 % av BNP, vilket är högt i ett historiskt per-
spektiv. Under år 1999 och 2000 väntas bytes-
balansen uppvisa något lägre överskott, motsva-
rande 1,3 % respektive 1,5 % av BNP.

Utrikeshandelns bidrag till BNP-tillväxten
blev under 1998 negativt på grund av den starka
importen. I år beräknas bidraget bli positivt och
uppgå till en halv procentenhet, för att nästa år
minska då importen åter stärks. I ett medel
fristigt perspektiv väntas nettoexporten bidra till
tillväxten i något högre grad.

4.1 Varuhandeln

Den svenska varuexporten 1998

Svensk varuexport ökade under 1998 med 7,2 %
enligt Statistiska centralbyråns nationalräkenska-
per. Efterfrågan var fortsatt stark från viktiga
handelsländer, vilket skapade goda förutsätt-
ningar för en hög svensk exporttillväxt. I
OECD 14', som tar emot tre fjärdedelar av
svensk export, var marknadstillväxten för bear-
betade varor hela 9 %. Även i flera sydeuropeiska

länder och i Irland ökade efterfrågan på svenska
varor kraftigt. Till Europa som helhet och till
Förenta staterna ökade varuexporten med 10 % i
värde under förra året.

Exporten till Asien exklusive Mellanöstern
föll med 23 % i värde under 1998, vilket minska-
de den totala exportens värdetillväxt med ca
2 procentenheter. Det kraftiga fallet förklaras av
att svensk export till regionen i huvudsak är in-
riktad på investeringsvaror, för vilka efterfrågan
under recessionen varit mycket svag. Även till
Ryssland samt till flera länder i Latinamerika föll
exportens värde avsevärt under 1998.

Till följd av det globala utbudsöverskott som
uppstod i samband med Asienkrisen utvecklades
exporten av basindustriprodukter svagt. Investe-
rings- och konsumtionsvaror mötte däremot
totalt sett en högre efterfrågan. Starkast utveck-
ling visade sektorer som telekommunikation,
läkemedel och transportmedel.

Sammantaget var den svenska exportens
marknads- och produktinriktning gynnsam un-
der 1998. En stark konjunktur i viktiga han-
delsländer, i kombination med att efterfrågan
steg relativt mer på investeringsvaror, medförde
att svensk export ökade mer än världsmarknads-
tillväxten på bearbetade varor. Låga relativpriser,
vars utveckling diskuteras närmare i kapitel 5, bi-
drog också till att stärka exporttillväxten.

Diagram 4.1 Svensk varuexport, geografisk fördelning

Stor-
britannien

8.9%

Norge

8,6%

Danmark

5,8%

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

¹ I OECD 14 inkluderas inte Sverige och Spanien, till skillnad från OECD

16.1 kapitel 2 ges en definition av OECD 16.

8 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 100

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Tabell 4.1 Export och import av varor och tjänster

	Miljarder kronor 1998	1998	1999	Procentuell volymutveckling			1998	1999	Procentuell prisutveckling
	Miljarder kronor 1998	1998	1999	2000	2001	2002	1998	1999	2000	2001	2002
Varuexport	675,9	7,2	3,5	5,5	5,6	5,4	-0,9	-1,4	-0,2	0,7	1,5
Bearbetade varor	590,4	8,6	3,8	6,0	5,9	5,7	-0,1	-1.2	-0,5	0,7	1,5
Tjänsteexport	134,6	8,1	4,0	7,0	3,5	3,5	-0,3	-0,3	-1,5	1,5	2,0
Total export	810,4	7,3	3,6	5,7	5,2	5,1	-0,8	-1,2	-0,4	0,8	1,6
Varuimport	544,9	11,8	2,5	6,4	5,0	4.6	-3,1	0,9	-0,2	0,7	1,7
Bearbetade varor	447,2	13,5	2,7	7,5	5,1	4,5	-1,7	1,4	-0.8	0,7	1,5
Tjänsteimport	152,9	7.6	5,0	8,0	4,5	4,5	4,5	2,0	o,o	2,0	2,2
Total import	697,9	11.0	2,9	6,7	4,9	4,5	-1,7	1,3	-0,1	1,0	1,8

Anm: Export och import av bearbetade varor är i tabellen redovisade enligt utrikeshandelsst atistiken
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Internationell marknadstillväxt 1999 och 2000

I år förutses marknadstillväxten för svensk
export mattas av betydligt. Flera av Sveriges vik-
tigaste handelsländer väntas gå in i en svagare
konjunkturfas. Detta gäller bl.a. Tyskland, Stor-
britannien, Norge och Danmark. Som framgår i
diagram 4.1, står dessa fyra länder tillsammans
för över en tredjedel av svensk export. Sveriges
marknadsinriktning, som var fördelaktig under
1998, bedöms därmed bli ogynnsam under inne-
varande år.

Utöver exportbortfallet från viktiga han-
delsländer väntas efterfrågan i Asien vara fortsatt
svag under större delen av 1999. Den senaste ut-
vecklingen i Latinamerika väntas dock få relativt
begränsade direkta handelseffekter för Sverige,
då regionens andel av svensk export uppgår till
mindre än 3 %. Svenska exportörer av stål och
pappersmassa kan emellertid komma att drabbas
av att den brasilianska valutans kraftiga deprecie-
ring ökat Brasiliens konkurrenskraft på världs-
marknaden.

Bilden av försämrade förutsättningar för
svensk exportindustri bekräftas av det betydande
fall i exportorderingången som syns i SCB:s sta-
tistik och Konjunkturinstitutets industribaro-
meter under senare delen av 1998 och inledning-
en av 1999. Den svaga exportorderingången
förväntas till följd av leveransernas eftersläpning
leda till minskad exporttillväxt under första halv-
året 1999.

Fortsatt god tillväxt i Förenta staterna och vis-
sa länder i Europa som Spanien och Finland
kompenserar till viss del de negativa effekterna av
den i övrigt försvagade marknadstillväxten.
Sammantaget förutses den internationella mark-
nadsefterfrågan för bearbetade varor öka med

knappt 4 % år 1999, vilket kan jämföras med
knappt 7 % förra året.

Försvagningen av den internationella efterfrå-
gan bedöms emellertid inte bli långvarig. Under
senare delen av innevarande år antas konjunktu-
ren på nytt stärkas på viktiga exportmarknader i
Europa och en återhämtning inledas i Asien.
Världsmarknadstillväxten beräknas därmed åter
öka och uppgå till drygt 5 % nästa år. Osäker-
heten avseende den internationella utvecklingen
är dock stor, framför allt avseende tidpunkten
för återhämtningen.

Svensk varuexport 1999-2000

Den internationella marknadstillväxten för bear-
betade varor påverkar i hög grad svensk export.
Efterfrågans produktsammansättning kan dock
skilja sig åt under olika konjunkturfaser, vilket är
en orsak till att exportutvecklingen avviker från
marknadstillväxten. Till följd av att svensk
exportindustri är inriktad på investerings- och
insatsvaror bestäms exporten till stor del av den
internationella investerings- och lagercykeln,
som ofta fluktuerar mer än övriga efterfråge-
komponenter. Exporttillväxten tenderar därmed
att minska mer än den totala internationella
efterfrågan under lågkonjunkturer, men stiga
snabbare då produktionen tar fart och behovet av
kapacitetsutbyggnad ökar.

Den dämpade investeringskonjunkturen på
Sveriges viktigaste exportmarknader under 1999
innebär att tillväxtutsikterna för svensk export-
industri försvagas. Under år 2000 väntas dock
varuexportens sammansättning bidra till högre
exporttillväxt, då efterfrågan på investerings- och
insatsvaror stärks.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Svensk industristruktur har emellertid delvis
förändrats i riktning mot minskad konjunktur-
känslighet. Kunskapsintensiva branscher har växt
snabbare än cykliskt betingade kapital- och
arbetsintensiva delar av verkstads- och basindust-
rin. Mellan 1981 och 1998 har kapital- och
arbetsintensiva branscher minskat sina respektive
andelar från ca 25 % till ca 20 %. Under samma
period ökade kunskapsintensiva branscher sin
andel av varuexporten från 49 % till 59 %. Huru-
vida tidigare framgångar inom teleprodukt-
industrin kommer att fortsätta även i år, utgör ett
osäkerhetsmoment i prognosen. Exporten av
teleprodukter svarade under perioden 1996-1998
för en knapp tredjedel av den totala svenska
exporttillväxten. Om efterfrågan på teleproduk-
ter ökar lika kraftigt som under de senaste åren,
kan den totala varuexporten öka mer än väntat
under prognosperioden.

Under ett par år har svenska relativpriser sjun-
kit. Industrins produktivitetsutveckling har varit
god och den höga lönsamhetsnivån har skapat
utrymme för svenska exportföretag att priskon-
kurrera. Detta bidrog under 1998 till att hålla
försäljningsvolymerna uppe, trots vikande efter-
frågan i vissa sektorer. Även under 1999 förvän-
tas de låga relativpriserna i viss mån kunna mot-
verka den försvagade internationella efterfrågan.
År 2000 bedöms relativpriserna öka något,
främst till följd av att kronan förväntas apprecie-
ra. Långsiktiga kontrakt för stora delar av indust-
rin innebär dock att relativprisförändringar får
effekt först med viss eftersläpning. De förbättra-
de utsikter till en högre svensk exporttillväxt
som skapas av den stärkta internationella efter-
frågan år 2000, stöds därmed fortfarande av de
låga relativpriser som uppnåtts under 1997 och
1998.

Sammantaget väntas marknadstillväxt, varu-
sammansättning och relativprisläge leda till att
varuexporten stiger med 3,5 % år 1999 och med

5,5 % år 2000, vilket innebär en något lägre takt
än marknadstillväxten under 1999, men något
högre år 2000. Med en väl fungerande lönebild-
ning ter sig konkurrenskraften god i ett medel-
siktigt perspektiv och varuexporten antas därför
fortsätta växa med drygt 5 % även 2001 och
2002.

Diagram 4.2 Svensk export, marknadsandelar samt världs-
marknadsutveckling. Bearbetade varor

Procentuell förändring

,11

$ Världsmarknadsutveckling

$ Marknadsandel
_a Export

Il 1 il 111 i 1

-5

92 93 94 95 96 97 98 99 00

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, OECD och
Finansdepartementet

Svensk varuimport 1999-2000

Varuimporten ökade med knappt 12 % år 1998,
vilket var en något starkare tillväxt än under
1997. Den höga importtillväxten beror till stor
del på att exporten och maskininvesteringarna,
vilka båda har ett högt importinnehåll, ökade
kraftigt under föregående år. Även konsumtio-
nen av varaktiga varor steg under 1998 och
bidrog till den höga tillväxten av varuimporten.

Importinnehållet i den svenska efterfrågan har
ökat mer än trendmässigt sedan 1992. Detta för-
klaras främst av att handelsspecialiseringen till-
tagit, men till viss del även av ändrade konsum-
tionsmönster. Mer än 80 % av den totala svenska
varuimporten kommer från EU och övriga
Europa. Nästan hälften av varuimporten består
av verkstadsprodukter och det är främst maski-
ner, apparater och fordon som importeras till
Sverige. Den i särklass snabbast växande
varugruppen är tele/radio/TV.

Importpriserna på bearbetade varor steg mot
slutet av 1998, vilket kan förklaras av den svaga
kronkursen. Under loppet av 1999 förväntas
kronan appreciera avsevärt. Dessutom väntas de
internationella prisökningarna bli små under
1999. Därigenom bedöms importpriserna på
bearbetade varor gradvis falla under innevarande
och nästa år.

Importen av bearbetade varor beräknas ut-
vecklas svagt under 1999, till följd av en betydan-
de avmattning av exporten och maskininveste-
ringarna. I år förväntas också den import-
konkurrerande hemmamarknadsindustrin kunna
försvara marknadsandelar genom fortsatta pris-
sänkningar, vilket bidrar till en låg importtillväxt.
År 2000 förutspås konjunkturläget åter förbätt-
ras. Tillväxten av export och maskininvesteringar
tar fart igen, vilket leder till att importen stiger

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

snabbare. Importen av bearbetade varor utgör
merparten av den totala varuimporten, som
beräknas stiga med 2,5 % år 1999 och med 6,4 %
år 2000. År 2001 och 2002 förutspås den totala
varuimporten växa i ungefär samma takt som
varuexporten, dvs. med ca 5 % per år.

4.2 Tjänstehandeln

Handeln med tjänster utvecklades 1998 i lugnare
takt än under året innan. Enligt nationalräken-
skaperna ökade tjänsteexporten med 8 % medan
tjänsteimporten ökade något långsammare. Till
följd av att importerade tjänster blev dyrare rela-
tivt de exporterade, försämrades dock tjänste-
nettot avsevärt. Den stigande importen av affärs-
tjänster och tekniska tjänster bidrog till att vända
ett flerårigt överskott till ett underskott i han-
deln med s.k. ”övriga tjänster”. Resevalutanettots
redan tidigare stora underskott steg ytterligare då
svenskars utgifter i samband med utlandsresande
ökade mer än utlänningars utgifter i Sverige.

Diagram 4.3 Tjänstebalansen

Källor: Riksbanken och Finansdepartementet

Tjänstenettot väntas försämras ytterligare under
prognosperioden. Underskottet i posten rese-
valuta antas fortsätta att öka då hushållens reala
disponibla inkomster stiger, vilket antas leda till
ökat utlandsresande. Importen av tjänster relate-
rade till näringslivet bedöms också fortsätta växa
mer än exporten under år 1999 och 2000. Sam-
mantaget väntas exporten och importen av
tjänster mattas av under 1999 för att åter ta fart år
2000 i samband med att industrikonjunkturen
stärks. Prognosen avseende tjänstehandelns
volym- och prisutveckling sammanfattas i tabell
4.1.

4.3 Bytesbalans och finansiellt sparande

Bytesbalansen uppvisade under 1998 ett bety-
dande överskott motsvarande 2,1 % av BNP.
Överskottet var dock lägre än under 1997, vilket
till stor del förklaras av ett växande underskott i
tjänstebalansen, men också av ett något lägre
överskott i handelsbalansen.

[Tabell 4.2 Bytesbalans och finansiellt sparande 1
Miljarder kronor	1998	1999	2000	2001	2002
Handelsbalans	139,7	135,2	137,5	149,5	164,3
Varuexport	675,7	689,5	726,0
Varuimport	535,9	554,3	588,5
Tjänstebalans	-29,0	-36,1	-42,8
Transporter	4,5	5.0	5,3
Resevaluta	-28,0	-31,9	-35,4
Övriga tjänster	-5.5	-9.2	-12,7
Löner	-2,0	-2,2	-2,4
Avkastning på kapital	-43,3	-42,6	-37,4
räntor	-65,5	-63,0	-61.0
direktinvesteringar	28,0	26,0	29,0
aktieutdelningar	-5,8	-5,6	-5,4
Löpande transfereringar	-27,6	-29,5	-26,7
Bytesbalans	37,8	24,8	28,1	33,0	43,2
Kapital- transfereringar	5,6	3,2	2,4
Finansiellt sparande som andel av BNP¹	2,4	1,5	1,6	1.8	2,2

Anm: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition

‘Finansiellt sparande utgörs av bytesbalansens och kapitaltransfereringarnas sa m-
mantagna saldo

Källor: Riksbanken och Finansdepartementet

Under 1999 väntas handelsbalansens överskott
fortsätta minska, trots att varuexporten förväntas
öka mer i volym än varuimporten. Detta beror på
att exportpriserna bedöms utvecklas betydligt
svagare än importpriserna. Tjänstebalansens
netto förväntas också försämras, medan kapital-
avkastningsnettot förbättras. År 2000 antas un-
derskottet i tjänstebalansen öka ytterligare, me-
dan både handelsbalans och avkastning på kapital
förbättras, vilket leder till att bytesbalansens
överskott åter ökar något.

Den förväntade förbättringen av kapital-
avkastningsnettot under prognosperioden är
främst relaterad till räntenettot och avkastning på
direktinvesteringar. Stocken av svenska tillgångar
i utlandet är större än utländska tillgångar i
Sverige. Detta väntas medföra att det positiva
nettot för avkastning på direktinvesteringar

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

minskar under den internationella konjunktur-
försvagningen år 1999 för att ånyo förbättras un-
der den förutsedda återhämtningen år 2000.
Räntenettot väntas förbättras både år 1999 och
2000 till följd av den antagna apprecieringen av
kronan och fortsatta amorteringar av den alltjämt
höga räntebärande skulden gentemot utlandet.
Amorteringarna möjliggörs av det positiva finan-
siella sparandet, som utgörs av bytesbalansens
och kapitaltransfereringarnas sammantagna sal-
do. Kapitaltransfereringar redovisas sedan slutet
av 1997 utanför bytesbalansen, och inkluderar
bl.a. bistånd till u-länder och återflöden från EU
som går till investeringar. Posten väntas visa
överskott under prognosperioden.

Avgiften till EU ingår i posten löpande trans-
fereringar. En i svenska kronor hög EU-avgift
under innevarande år bidrar till att underskottet i
denna post väntas bli högre 1999 än 2000. Hur
stor avgiften blir nästa år beror dock bl.a. på
EU:s långsiktiga budget för 2000-2006 som än-
nu ej är helt fastställd.

Sammantaget förutses överskottet i bytes-
balansens minska under 1999 för att åter öka
något under år 2000. Det finansiella sparandet
bedöms bli något högre än bytesbalansens över-
skott och motsvara ca 11/2 % av BNP under pro-
gnosperioden. I ett medelfristigt perspektiv be-
döms det finansiella sparandet bli ytterligare
något högre som andel av BNP.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

5 Näringslivets produktion

Produktionen i näringslivet ökade med hela

3,6 % under 1998. Samtidigt skedde en för-
skjutning från en i huvudsak exportinriktad
produktionstillväxt till en mer inhemskt orien-
terad tillväxt.

Den privata tjänstesektorn är inne i en expan-
siv fas med stigande produktion och god syssel-
sättningstillväxt. Den utvecklingen väntas fort-
sätta även om en viss konjunkturdämpning i de
industrirelaterade tjänstebranscherna förväntas
framöver. Omställningsarbetet till följd av mil-
lennieskiftet bedöms bidra till den starka pro-
duktionsutvecklingen inom uppdragsverksam-
heten i år. Nästa år kan därför en viss avmattning
i denna sektor ske.

Låga räntor samt en stabil efterfrågeökning
från hushållen utgör goda förutsättningar för en
relativt stark produktionstillväxt inom den pri-
vata tjänstesektorn totalt sett under de närmaste
åren. En allt större del av den förutsedda pro-
duktionstillväxten i tjänstesektorn kommer från
de delar som vänder sig till hushållen och till
sektorer som är beroende av investeringsutveck-
lingen. Det gäller bland annat varuhandel, hotell
och restaurang samt tekniska konsulter.

Industrikonjunkturen försämras i år. En be-
tydligt lägre global marknadstillväxt medför att
exportföretagen går in i en lugnare expansions-
fas. För år 2000 förutses den starkare internatio-
nella efterfrågetillväxten tillsammans med en ur
svensk synvinkel mer gynnsam sammansättning
av exportefterfrågan medföra en kraftig kon-
junkturuppgång i industrin.

Byggkonjunkturen förväntas bli stark under
hela prognosperioden. Till skillnad från de se-
naste åren väntas bostadsinvesteringarna växa
snabbt framöver. Byggandet av kommersiella
lokaler och kontorshus stiger också efter en lång
stagnationsperiod.

Tabell 5.1 Näringslivets produktion

Procentuell volymförändring

	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Jordbruk, fiske och
skogsbruk	4,6	-1,6	0,0	1,5
Industri	5,4	4,3	2.0	4.0	3,3	3,5
El, gas, värme och
vattenverk	1,8	2,4	-3.0	-2,0
Byggnadsindustri	-5,4	3,2	4,0	5,4
Näringslivets tjänster	2,9	3,7	3,2	2,6
Summa näringsliv	3,0	3,6	2.6	3.0	2,8	2.8

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

I ett medelfristigt perspektiv, dvs. under år 2001
och 2002, förutses produktionstillväxten i
näringslivet bli hemmamarknadsorienterad. Det
innebär en fortsatt expansion av den privata
tjänstesektorn samt byggsektorn, medan
industriproduktionen växer långsammare än
under åren efter övergången till rörlig växelkurs.

5.1 Industrin

Industrikonjunkturen fortsatte att utvecklas väl
under större delen av 1998 med en betydande
produktionsuppgång och ett högt kapacitets-
utnyttjande. Den internationella konjunkturen
försvagades emellertid under loppet av året me-
dan den inhemska efterfrågan i form av investe-
ringar och privat konsumtion blev en allt viktiga-
re drivkraft för produktionstillväxten. Samman-
taget steg industriproduktionen med 4,3 % 1998.
Liksom åren dessförinnan bidrog den mycket
positiva utvecklingen för teleproduktindustrin
till den förhållandevis starka produktionsökning-
en. Däremot medförde effekterna av Asienkrisen
en svag utveckling för basindustrin.

ITabell 5.2 Nyckeltal för industrin 1
Procentuell förändring	1997	1998	1999	2000
Industriproduktion	5,4	4,3	2,0	4,0
Lönekostnad per timme	4,8	4,1	2,2	2,9
Produktivitet	6,5	2,2	3,0	4,5
Enhetsarbetskostnad (ULC)	-1.6	-1,9	-0,8	-1,5
14 OECD-länders ULC	-1,1	0,9	1,3	0,9
14 OECD-länders ULC, SEK	2,7	3,3	1,0	-1,6
Relativ ULC, SEK	-4,2	-1,4	-1,8	0,1
Vinstmarginal, förändring	0,1	-0,7	-0,5	0,1
Bruttoöverskottsandel¹	35,0	32,6	31,6	32,3

'Bruttoöverskottsandel avser bruttovinsten som andel av förädlingsvärdet till faktorpris
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Produktionsutveckling 1999-2000

Mot slutet av förra året blev signalerna om en nä-
ra förestående konjunkturnedgång tydliga.
Orderingången från de allt svagare exportmark-
naderna sjönk kraftigt samtidigt som producent-
priserna föll. Världsmarknaden inom ett flertal
sektorer präglades av ett betydande utbudsöver-
skott med åtföljande prispress och tecken på en
konjunkturdämpning på den för Sverige viktiga
EU-marknaden syntes. Avmattningen i den in-
ternationella konjunkturen innebär försvagade

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

tillväxtutsikter för den svenska industrin under
första halvåret innevarande år. Konjunkturinsti-
tutets senaste månadsbarometer (februari) indi-
kerar att industriproduktionen kan falla under
det första halvåret innevarande år. Investerings-
varuindustrin, som drabbas av nedgången i in-
vesteringstillväxten i våra viktigaste handels-
länder, står för en betydande del av konjunktur-
försvagningen. Aven basindustrin utvecklas svagt
till följd av ett internationellt utbudsöverskott
som bl.a. resulterat i en viss lageruppbyggnad.
Produktionen dämpas också inledningsvis i år av
en förväntad inhemsk lageravveckling samt av att
den inhemska investeringsutvecklingen mattas
av.

Från och med andra halvåret förutses dock en
viss återhämtning i industriproduktionen som
främst beror på en något starkare exportefterfrå-
gan från såväl EU som Asien. Sammantaget be-
döms industriproduktionen växa med 2 % år
1999. Den mot hemmamarknaden inriktade
konsumtionsvaruindustrin utvecklas dock mer
gynnsamt.

För år 2000 förutses den starkare internatio-
nella tillväxten, tillsammans med en ur svensk
synvinkel mer gynnsam sammansättning av
efterfrågan, medföra att industriproduktionen
växer med 4 %. Även en tilltagande inhemsk
efterfrågan i form av stigande investeringar bidrar
till den fördelaktiga produktionsutvecklingen. Ar
2000 förutses konjunkturförbättringen innebära
att produktionen under loppet av året ökar be-
tydligt snabbare än under innevarande år.

Kapacitetsutnyttjande

Industrins kapacitetsutnyttjande föll tillbaka med

1,4 procentenheter till 88,7 % under fjärde kvar-
talet i fjol. Eftersom industriproduktionen väntas
minska något under loppet av 1999 och produk-
tionsutbyggnaden förutses bli betydande, beräk-
nas industrins kapacitetsutnyttjande falla ytterli-
gare. Mot slutet av året eller under nästa år
förväntas emellertid den relativt snabba produk-
tionsökningen leda till en viss uppgång i kapaci-
tetsutnyttjandet. För perioden fram till och med
år 2000 bedöms det relativt svaga resursutnytt-
jandet innebära pressade vinstmarginaler vilket
leder till rationaliseringsåtgärder.

Konkurrenskraft

Löneökningarna i svensk industri var förra året
högre än i omvärlden samtidigt som produktivi-
teten utvecklades något svagare än förväntat.
Produktivitetstillväxten i svensk industri bedöms

dock de närmaste åren bli något högre än i om-
världen samtidigt som lönerna antas öka i takt
med omvärldens. Den relativt sett höga produk-
tivitetsökningen beror bl.a. på att en betydande
del av produktionstillväxten även fortsättningsvis
kommer i branscher där den trendmässiga pro-
duktivitetsökningen är stor, exempelvis inom
teleproduktindustrin.

Sammantaget beräknas därmed enhetsarbets-
kostnaden, dvs arbetskostnaden per producerad
enhet, utvecklas mer fördelaktigt än i omvärlden.
I prognosen antas dock kronan appreciera med
knappt 3 % mellan 1998 och 2000, vilket innebär
att industrins relativa kostnadsläge endast för-
bättras marginellt gentemot omvärlden.

Diagram 5.1 Industrins arbetskostnad per producerad
enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder

Index 1980=100

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Lönsamhet

Industrins lönsamhet, mätt som driftsöverskot-
tet som andel av förädlingsvärdet, sjönk från
höga 35,0% år 1997 till 32,6% år 1998.
Vinstmarginalerna sjönk därmed mer än förvän-
tat. De internationella priserna blev lägre medan
löneökningarna blev högre än vad som tidigare
antagits. Asienkrisen gav visserligen upphov till
fallande råvarupriser under 1998 som medförde
låga insatsvarukostnader, men dessa kunde inte
kompensera för de relativt sett höga svenska
lönekostnadsökningarna. Mot slutet av förra året
ökade den internationella priskonkurrensen ock-
så på bearbetade varor då kapacitetsutnyttjandet i
Europa föll tillbaka och industriföretagen i Asien
försökte ta marknadsandelar.

En rad sektorer präglas numera av obalans
mellan utbud och efterfrågan vilket bedöms leda
till vissa ytterligare prissänkningar på världs-
marknaden under första halvåret i år. Kostnads-
ökningarna i ett flertal OECD-länder förväntas
också förbli låga under både 1999 och 2000. I

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

prognosen har antagits att de internationella pri-
serna på industrivaror faller något under 1999 för
att sedan stiga med knappt 1 % nästa år.

Mätt som årsgenomsnitt antas kronan appre-
ciera med 2,5 % mellan 1998 och år 2000 vilket
skulle kunna innebära att det relativa prisläget på
svenska exportvaror försämras. Den förväntade
gynnsamma kostnadsutvecklingen i Sverige be-
döms dock innebära att svensk industri i sin pris-
sättning i stort följer den internationella prisut-
vecklingen mätt i utländsk valuta. Prognosen
förutsätter således ett återhållsamt prisbeteende
hos exportföretagen. Detta stöds också av Kon-
junkturinstitutets februaribarometer där det
framgår att industriföretagen planerar för fort-
satta prissänkningar. Tack vare en stark priskon-
kurrens från importvaror förutsätts hemma-
marknadsföretagen bara marginellt kunna höja
sina priser framöver. För industrin som helhet
beräknas produktpriserna sänkas med 1 % i år
och höjas med ca 0,5 % nästa år. Industrin förut-
sätts därmed sänka vinstmarginalerna något i år
men höja dessa i takt med konjunkturåterhämt-
ningen nästa år. Lönsamheten beräknas således i
stort bli oförändrad sett över perioden 1998 till
2000. På branschnivå bedöms lönsamheten mel-
lan åren variera mest inom den cykliska bas
industrin.

Diagram 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel

Procent

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

5.2 Byggnadsverksamhet

Byggkonjunkturen vände upp förra året efter en
mycket svag utveckling under 1997. Ett kraftigt
ökat byggande inom näringslivet men även en
begränsad återhämtning av bostadsinvesteringar-
na ledde till en produktionsökning på knappt
4 %. De närmaste åren förutses byggkonjunktu-

ren stärkas ytterligare. Byggsektorns andel av
BNP har alltsedan lågkonjunkturen i början på
1990-talet legat på en historiskt låg nivå. Förut-
sättningarna för att byggnadsindustrin framdeles
skall kunna växa snabbare än den totala ekono-
min är mycket gynnsamma. Räntorna väntas lig-
ga kvar på dagens låga nivåer och efterfrågetill-
växten på hemmamarknaden är fortsatt stabil.
Byggandet beräknas totalt öka med 4 % år 1999
och med drygt 5 % år 2000. Det är framför allt
bostadsbyggandet och bygginvesteringarna inom
näringslivet som bidrar till den starka byggkon-
junkturen. Däremot väntas infrastrukturinveste-
ringarna plana ut.

ITabell 5.3 Byggnadsverksamhet \|
	Miljarder kronor 1998	1997	Årlig procentuell förändring
	Miljarder kronor 1998	1997	1998	1999	2000
Byggnadsinvesteringar	109	-13,2	5,0	6,3	7,9
Näringslivet	61	-5,2	6,6	5,3	5,1
Myndigheter	22	-16,2	0,2	2,5	3,2
Bostäder	25	-25,7	5,1	12,1	17,8
Reparation och
underhåll	87	3,9	1,7	0,8	1,6
Totalt	196	-6,6	3.6	4,0	5.3

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Näringslivets bygginvesteringar ökade inom de
flesta sektorer under 1998, delvis till följd av den
förhållandevis snabba produktionsökningen i
näringslivet som har ställt krav på en betydande
utbyggnad av kapaciteten. Industrins byggande
minskade dock något. Konsumtionsökningen
samt den positiva sysselsättningsutvecklingen
har inneburit att andelen lediga kommersiella
lokaler halverats under perioden 1994 till 1998 i
expansiva storstadsområden. Därvid har priserna
på kommersiella lokaler ökat i en sådan omfatt-
ning att nyproduktion numera är lönsam i dessa
områden. Förra året ökade bygginvesteringarna i
varuhandeln med närmare 30 % och i fastig-
hetsförvaltning med 15 %. Orderingången till
arkitekter har gradvis ökat det senaste året och
den senaste konjunkturbarometern indikerar en
ansenlig ökning av byggandet av kommersiella
lokaler framöver. En förbättring av konjunktur-
läget för arkitekter leder normalt sett till ökning
av investeringar i realkapital med 6 till 12 måna-
ders eftersläpning.

Bygginvesteringarna inom näringslivet be-
döms öka relativt kraftigt under såväl år 1999
som år 2000. Den fortsatta positiva konsum-
tions- och sysselsättningsutvecklingen bör inne-

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

bära att nyproduktionen av affärs- och kontors-
lokaler gradvis stiger framöver under det att låga
räntenivåer bidrar till en fortsatt god lönsamhet.
Under de närmaste åren beräknas också byggin-
vesteringarna inom energisektorn expandera dels
till följd av pågående strukturförändringar, dels
genom det statliga omställningsprogrammet för
energieffektivisering.

Bostadsbyggandet har till följd av obalanser på
bostadsmarknaden legat på extremt låga nivåer
under en längre period. Utvecklingen under 1998
indikerar dock att en återhämtning av bostads-
byggandet är nära förestående. Det senaste året
har vakansgraden, dvs. andelen outhyrda lägen-
heter i förhållande till beståndet, minskat i till-
växtregioner medan den i stort varit oförändrad i
övriga delar av riket. Vakansgraden låg exempel-
vis inom Stor-Stockholm i september 1998 på
mycket låga 0,7 %.

Under det senaste året har priserna på småhus
stigit med 10 % för riket som helhet. Därmed
har skillnaden mellan priserna på andrahands-
marknaden och nyproduktionskostnaden nu i
stort försvunnit vilket stimulerar bostadsbyg-
gandet. Under 1999 och 2000 förutses en god
arbetsmarknad tillsammans med en gynnsam ut-
veckling av hushållens disponibla inkomster
medföra en hög bostadsefterfrågan som bidrar
till en sjunkande vakansgrad och ökad nypro-
duktion av bostäder. Enligt Konjunkturinstitu-
tets byggbarometer har orderstocken för bo-
stadsbyggande förbättrats avsevärt i början på
året.

Den tidigare låga lönsamheten hos bostads-
företagen kan sannolikt förklara den låga nivån
på ombyggnadsinvesteringarna under 1997 och
1998. De låga räntorna i kombination med en
stark inkomstutveckling hos hushållen bör dock
innebära att ombyggnadsvolymerna närmar sig
en mer långsiktig jämviktsnivå. Därtill bör stö-
den inom ramen för de lokala investeringspro-
grammen bidra till att stimulera ombyggnads-
verksamheten.

Volymerna för reparationer och underhåll har
de senaste åren ökat betydligt mer än den lång-
siktiga trenden. Det kan förklaras av att en del
nödvändiga ombyggnadsinvesteringar inom både
bostadssektorn och näringslivet till följd av en
svag finansiell situation inte kunnat genomföras
vilket har inneburit att reparationerna istället
ökat. Framöver förväntas byggreparationerna
öka i betydligt lugnare takt än de senaste åren.
Det kan förklaras av bland annat borttagandet av
skattereduktionen för ombyggnad av bostäder.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

6 Arbetsmarknad

Arbetsmarknadsläget har förbättrats successivt
sedan sommaren 1997. Sysselsättningen har stigit
med ca 120 000 personer och den öppna arbets-
lösheten har fallit med knappt 3 procentenheter,
rensat för säsongvariationer. Det är främst inom
privat tjänstesektor och inom kommunerna som
antalet sysselsatta har ökat. Mot slutet av inneva-
rande år antas sysselsättningsutvecklingen däm-
pas något till följd av avmattningen i ekonomin.
Nästa år förväntas konjunkturen, och därmed
sysselsättningsutvecklingen, successivt stärkas.
Åren 2001 och 2002 väntas en fortsatt god till-
växt och en relativt snabb sysselsättningsökning.
Sammantaget bedöms sysselsättningen stiga med
150 000 personer mellan år 1998 och år 2002.
Därmed beräknas den reguljära sysselsättnings-
graden för personer i åldern 20-64 öka från

74,6 % år 1998 till 76,5 % år 2002. Enligt det sys-
selsättningsmål som regeringen presenterade i
budgetpropositionen för 1999 och som Riks-
dagen senare ställde sig bakom skall denna sys-
selsättningsgrad uppgå till 80 % år 2004.

ITabell 6.1 Arbetsmarknad 1
Årlig procentuell förändring	1998	1999	2000	2001	2002
BNP, producentpris	2.8	2,2	2,6	2,4	2,3
Produktivitet	1.7	1.0	2,1	1,6	1,6
Arbetade timmar	1,3	1,2	0,5	0,8	0,7
Medelarbetstid	-0,2	-0,2	-0.1	-0,1	-0,1
Aotal sysselsatta	1.5	1,4	0,6	0,9	0,8
Reguljär sysselsätt-
ningsgrad, 20-64 år'	74,6	75,3	75,6	76,1	76,5
Arbetskraft	-0,2	0.7	0,2	0.6	0,7
Öppen arbetslöshet²	6,5	5.8	5.4	5.1	5,0
Åtgärder¹	3,9	3,6	3,6	3,5	3,5

‘Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, i procent av befolkningen i den åldersgruppen
²1 procent av arbetskraften

³ Antalet konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder i procent av arbet s-
kraften

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepart ementet

I samband med att sysselsättningen ökar väntas
också arbetskraftsutbudet stiga. Antalet kon-
junkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der samt antalet platser inom vuxenutbildningen
minskar under perioden, vilket bidrar till ett ökat
arbetskraftsutbud. Uppgången motverkas dock
till viss del av att antalet platser vid högskolor
och universitet utökas.

Sammantaget innebär utvecklingen av syssel-
sättningen och arbetskraftsutbudet att den öppna

arbetslösheten bedöms falla till 5,4 % år 2000
och med ytterligare 0,4 procentenheter mellan år
2000 och år 2002. Förutsättningarna för att BNP
år 2001 och 2002 skall kunna öka med ca 2,5 %
per år och sysselsättningen med knappt 1 % per
år, vilket är en starkare tillväxt och en snabbare
sysselsättningsökning än den långsiktiga trenden,
är att arbetsmarknaden och lönebildningen fun-
gerar väl så att det inte uppstår lönedrivande
matchningsproblem på arbetsmarknaden.

Sysselsatta

Under första halvåret i år antas sysselsättningen
fortsätta att stiga relativt snabbt. Mot slutet av
året antas dock sysselsättningsutvecklingen
mattas av till följd av det svagare konjunktur-
läget. Nästa år förväntas sysselsättningen succes-
sivt stärkas när produktionen tar fart igen. Mätt
som årsgenomsnitt stiger sysselsättningen totalt
sett med 56 000 personer i år och med 24 000
personer nästa år. Den största uppgången be-
döms ske inom den privata tjänstesektorn.

Utvecklingen av antalet nyanmälda lediga plat-
ser, som historiskt sett har varit en bra indikator
på sysselsättningsutvecklingen, steg under i stort
sett hela 1998. Det stödjer förväntningarna om
att efterfrågan på arbetskraft kan bli fortsatt stark
under första halvåret i år. Sysselsättningen brukar
följa antalet nyanmälda lediga platser med viss
eftersläpning. Under de senaste månaderna har
antalet nyanmälningar tenderat att avta. Utveck-
lingen varierar dock relativt kraftigt mellan olika
branscher.

Diagram 6.1 Antal nyanmälda lediga platser och antal
sysselsatta______________________________________________

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Arbetsmarknadsstyrelsen

Avmattningen inom industrin väntas leda till att
sysselsättningen inom denna sektor minskar med
4 000 personer i år, vilket är i linje med utveck-
lingen av antalet nyanmälda lediga platser som

PROI’. 1998/99:100 BILAGA 1

har minskat ända sedan sommaren 1998 inom
denna sektor. Försvagningen av industrikon-
junkturen bedöms dock bli kortvarig och redan i
slutet av innevarande år väntas produktionen ta
fart igen. Efterfrågan på arbetskraft antas emel-
lertid bli svag inledningsvis vilket innebär att sys-
selsättningen inom industrin minskar mätt som
årsgenomsnitt även nästa år.

En kraftigt ökad byggproduktion de närmaste
åren innebär att efterfrågan på arbetskraft inom
byggsektorn fortsätter att stiga. Inom den privata
tjänstesektorn förutses en fortsatt snabb syssel-
sättningsökning under första halvåret i år. Mot
slutet av innevarande år och under nästa år antas
dock sysselsättningsutvecklingen dämpas något i
samband med att avmattningen inom industrin
får genomslag på de industrirelaterade tjänste-
sektorerna samt att den privata konsumtionen
ökar något långsammare. Sammantaget antas
sysselsättningen i näringslivet stiga med 56 000
personer mellan 1998 och 2000.

ITabell 6.2 Sysselsättning, branschfördelat I
Tusental personer	1998	1999	2000	2001	2002
Privat sektor	2735	2779	2790	2813	2843
Jord- och skogsbruk	102	100	100
Industri	803	799	794
Byggnadsverksamhet	220	224	230
Privat tjänstesektor	1610	1658	1666
Offentliga myndigheter	1240	1252	1265	1279	1282
Staten	188	189	190
Kommunerna	1053	1063	1076
Totalt	3979	4035	4059	4096	4129
Arbetskraft, totalt	4255	4284	4290	4316	4346

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet

Inom kommunala myndigheter väntas syssel-
sättningen fortsätta att stiga under 1999 och
2000 till följd av ett ökat behov av främst vård-
personal och lärare. Jämfört med i decemberpro-
gnosen förväntas antalet sysselsatta inom kom-
munerna vara ca 10 000 fler år 2002. Det är en
effekt av att regeringen föreslår att kommunerna
skall tilldelas högre statsbidrag samt att sektorns
skatteinkomster har reviderats upp. Inom statliga
myndigheter antas sysselsättningen öka svagt.

År 2001 och 2002 beräknas BNP stiga med ca

2,5 % per år. Förutsättningen för den relativt
starka BNP-ökningen är att arbetsmarknaden
och speciellt lönebildningen fungerar väl, så att
sysselsättningen kan fortsätta att stiga i god takt

utan att det uppstår inflationsdrivande löneök-
ningar. Mot bakgrund av den relativt höga till-
växten i ekonomin bedöms sysselsättningen
kunna öka med ytterligare ca 70 000 personer
mellan år 2000 och år 2002. Liksom för åren
1999 och 2000 sker den största sysselsättnings-
uppgången inom den privata tjänstesektorn. Den
reguljära sysselsättningsgraden för befolkningen
i åldern 20-64 år beräknas öka från 74,6 % år
1998 till 76,5% år 2002.

Diagram 6.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud

Tusental personer

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet

Medelarbetstid

Medelarbetstiden föll med 0,2% mellan 1997
och 1998. Den främsta anledningen var att sjuk-
frånvaron, som föll kraftigt i början av 1990-
talet, ökade igen. Okad frånvaro till följd av stu-
dier bidrog också till att sänka medelarbetstiden
mellan 1997 och 1998 medan ökad övertid och
större andel sysselsatta som arbetar mer än 35
timmar i veckan motverkade nedgången. De
närmaste åren antas medelarbetstiden fortsatta
att minska något, främst till följd av den succes-
siva arbetstidsförkortning som inkluderades i
flertalet löneavtal som slöts under våren 1998.

Produktivitet

Produktionen förutses mattas av i början av 1999
medan effekten på sysselsättningen av det svaga-
re konjunkturläget uppkommer med viss efter-
släpning. Det innebär att produktivitetstillväxten
av konjunkturskäl blir relativt låg i år. Nästa år
blir dock utvecklingen den omvända, produktio-
nen tar fart redan under inledningen av året
medan sysselsättningen stiger med viss eftersläp-
ning. Produktivitetstillväxten blir därmed betyd-
ligt högre nästa år. Sammantaget under perioden
1999-2002 antas produktiviteten öka långsam-
mare än vad historiska samband indikerar vid en
BNP-tillväxt på ca 2,5 % per år. En av orsakerna

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

till det är att den privata tjänstesektorn, där pro-
duktiviteten är lägre än inom industrin, står för
en större del av produktionsuppgången än den
gjort historiskt.

Rationaliseringspotentialen är sannolikt be-
tydligt lägre i dagsläget än i början av 1990-talet
eftersom produktivitetstillväxten var mycket hög
under åren 1992-1995. Den snabba produktivi-
tetsökningen under dessa år orsakades sannolikt
av en mängd samverkande faktorer. Efter över-
hettningsåren i slutet av 1980-talet fanns det be-
hov av en kraftigt förbättrad produktivitet för att
återställa företagens lönsamhet och konkurrens-
kraft. Framsteg inom informationsteknologin
samt avregleringar inom vissa näringar bidrog
sannolikt också till den höga produktivitetstill-
växten.

Till följd av de omfattande rationaliseringarna
under 1990-talet är vinstnivåerna i näringslivet
relativt höga i ett historiskt perspektiv och lön-
samheten i den konkurrensutsatta sektorn är un-
gefär densamma som i Sveriges viktigaste kon-
kurrentländer. Därmed är förutsättningarna goda
för en stark sysselsättningsutveckling framöver.
Jämfört med decemberprognosen har dock för-
utsättningarna försämrats något eftersom real-
lönerna nu beräknas öka snabbare, vilket dels be-
ror på något högre nominella löneökningar, dels
på svagare prisutveckling.

Åtgärder inom arbetsmarknads- och utbildnings-
politiken

Regeringen föreslår i vårpropositionen föränd-
ringar inom både arbetsmarknads- och utbild-
ningspolitiken. Anslaget för de konjunkturbero-
ende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna redu-
ceras mellan 1998 och 2002 till följd av att kon-
junkturen förbättras. Det totala antalet personer i
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärder antas därmed minska med 13 000 under
perioden. År 2002 uppgår därmed volymen till
152 000 personer.

Antalet platser i Kunskapslyftet ökar under
hösten 1999 med 5 000 och ligger då som högst
på drygt 130 000. Därefter beräknas antalet plat-
ser minska till ca 110 000 år 2002. Inom hög-
skolor och universitet sker det en successiv ut-
ökning av antalet permanenta platser. År 2002
kommer de att ha ökat med ca 80 000 jämfört
med år 1996.

Regeringen föreslår också ett förstärkt anställ-
ningsstöd för arbetslösa personer som varit in-
skrivna vid arbetsförmedlingen under en lång
period.

Tabell 6.3 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärder_________________________ __________________

Tusental personer	1997	1998	1999	2000	2001	2002
1 arbetskraften	32	37	42	37	37	37
Beredskapsarbete	7	1
Rekryteringsstöd	4	0
Utbildningsvikariat	4	0
Individuellt anställningsstöd		11
Starta-eget-bidrag	12	13
Offentligt tillfälligt anställda	5	8
Resursarbete	0	4
Ej i arbetskraften	152	128	113	116	115	115
Arbetsmarknads- utbildning	37	42
IT-satsning	-	1
Arbetslivsutveckling	53	39
Kommunalt uppfölj- ningsansvar	14	12
Utvecklingsgaranti för ungdomar		3
Datortek	14	12
Arbetsplats- introduktion	34	19
Europastipendier		1
Totalt	185	165	155	153	152	152

Anm: I januari 1998 slogs beredskapsarbete, rekryteringsstöd och utbildningsvikariat
ihop till individuellt anställningsstöd, vilket i sin tur kommer att ersättas av det nya
förslaget om förstärkt anställningsstöd för långtidsarbetslösa. I januari 1999 ersattes
arbetslivsutveckling och arbetsplatsintroduktion av arbetspraktik. Observera att antalet
personer registrerade vid arbetsmarknadsinstitut, som AMS inkluderar i de konjunktu r-
beroende åtgärderna, inte ingår i tabellen ovan.

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepart ementet

Från och med 1 oktober 1999 kommer arbetsgi-
vare som anställer en person som är långtidsar-
betslös samt varit inskriven vid arbetsförmed-
lingen i minst 36 månader, att ges möjlighet att få
kompensation med motsvarande 75 % av den
totala arbetskraftskostnaden (på en arbetskrafts-
kostnad som uppgår till max 15 400 kronor per
månad) under de första 6 månaderna. Under de
därpå följande 18 månaderna kompenseras de
med 25 %. De arbetsgivare som anställer perso-
ner som varit inskrivna vid arbetsförmedlingen i
minst 12 månader kompenseras med 50 % under
de första 6 månaderna. Stödet kommer att ges
genom en kreditering av arbetsgivarens skatte-
konto. Detta förstärkta anställningsstöd ersätter
den befintliga åtgärden individuellt anställnings-
stöd och har inkluderats i beräkningarna av an-
talet personer i konjunkturberoende arbets-
marknadspolitiska åtgärder.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Arbetskraftsutbud

I samband med sysselsättningsuppgången steg
även arbetskraftsutbudet under loppet av 1998.
Mätt som årsgenomsnitt minskade det dock nå-
got på grund av den kraftiga nedgång som sked-
de under hösten 1997. Till följd av den förvänta-
de sysselsättningsökningen under innevarande år
och nästa år antas utbudet på arbetskraft fortsätta
att öka. Minskningen av antalet platser i de kon-
junkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgär-
derna samt inom vuxenutbildningen bidrar till ett
ökat arbetskraftsutbud. Uppgången motverkas
dock av utökningen av antalet platser vid hög-
skolor och universitet.

Sammantaget antas arbetskraftsutbudet stiga
med 91 000 personer mellan 1998 och 2002 sam-
tidigt som det beräknas tillkomma ca 70 000 per-
soner, netto, till den arbetsföra befolkningen.
Det innebär att arbetskraftstalet, dvs. arbets-
kraften som andel av befolkningen, stiger från

76,6 % år 1998 till 77,2 % år 2002. Det är fortfa-
rande ca 7 procentenheter lägre än år 1990, då
arbetskraftstalet låg på en rekordhög nivå. Det
finns flera anledningar till det. Förutom att det
finns en större grupp personer utanför arbets-
kraften som betraktar sig som arbetssökande,
men inte uppfyller de standardiserade villkoren
för att betraktas som öppet arbetslösa, har antalet
tjänste- och avtalspensionärer samt de som enligt
SCB räknas som sjuka (bland annat förtidspen-
sionärer) ökat. Det är delvis en effekt av att an-
delen personer i befolkningen mellan 55 och 64
år har ökat sedan år 1990. Andelen studerande
har också stigit, dels till följd av att 16-19-åringar
studerar i större utsträckning än tidigare, dels till
följd av att fler deltar i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder samt i vuxenutbildning. Lägger man till
den ökning som har skett av antalet tillfälliga
studieplatser inom vuxenutbildningen och av
antalet arbetsmarknadspolitiska åtgärder utanför
arbetskraften sedan år 1990 fås ett bredare mått
på arbetsutbudet. Detta bredare mått ökar från
81,0% av befolkningen år 1998 till 81,2% år
2002 men ligger, som framgår av diagram 6.3,
fortfarande lägre än under 1980-talet. År 2002
kommer dessutom antalet permanenta platser
inom högskolor och universitet att ha ökat med
ca 85 000, motsvarande ca 1,5 % av befolkning-
en, jämfört med år 1990.

Diagram 6.3 Befolkning i åldern 16-64 år uppdelad på
olika grupper

Procent av den arbetsföra befolkningen

80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), Arbetsmarknadsstyrelsen och

Finansdepartementet

Öppen arbetslöshet

Mellan 1997 och 1998 föll den öppna arbetslös-
heten från 8,0 % av arbetskraften till 6,5 %.
Under de närmaste åren antas den relativt snabba
sysselsättningsuppgången, i kombination med en
dämpad utveckling av arbetskraftsutbudet, leda
till att den öppna arbetslösheten faller till 5,0 %
år 2002. De konjunkturberoende arbetsmark-
nadspolitiska åtgärderna uppgår då till 3,5 % av
arbetskraften.

Diagram 6.4 Öppet arbetslösa och personer i konjunktur-
beroende arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), Arbetsmarknadsstyrelsen och
Finansdepartementet

Osäkerheter i prognosen

Det finns en rad osäkerheter beträffande utveck-
lingen på arbetsmarknaden åren 1999-2002.

Den inhemska efterfrågan kan bli högre än
prognostiserat de närmaste åren. Exempelvis för-
väntas uppgången i den privata konsumtionen bli
relativt måttlig. Mot bakgrund av de låga räntor-
na, hushållens optimism om den egna ekonomin
samt deras goda förmögenhetsställning skulle
den privata konsumtionen kunna öka något mer.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Därmed kan sysselsättningen på kort sikt öka
snabbare och den öppna arbetslösheten bli lägre
än vad som antas i prognosen. Även om inte till-
växten i ekonomin blir starkare än väntat kan
sysselsättningen på kort sikt öka snabbare och
den öppna arbetslösheten bli lägre än prognosti-
serat. I prognosen har antagits en relativt svag
sysselsättningsutvecklingen under loppet av året
trots att vissa indikatorer, som exempelvis ny-
anmälda lediga platser, så sent som i mars fortfa-
rande såg starka ut.

Den kraftiga sysselsättningsuppgången förra
året kan tyda på att arbetsmarknaden och löne-
bildningen fungerar bättre än vad som förutses i
prognosen. Om så är fallet kan sysselsättnings
nivån år 2002 bli högre än prognostiserat.

Det finns även faktorer som talar för en sämre
sysselsättningsutveckling och högre öppen ar-
betslöshet än kalkylerat. En förutsättning för att
den öppna arbetslösheten skall minska till 5,0 %
år 2002 är att utbildningssatsningarna riktas till
personer som annars skulle vara öppet arbetslösa
samt att antalet personer i utbildning kan öka
som planerat. Enligt SCB:s arbetskraftsunder-
sökning, AKU, har den ökning av antalet stude-
rande som har skett de senaste månaderna note-
rats bland dem som är sysselsatta samtidigt som
de studerar. Fortsätter den utvecklingen riskerar
den öppna arbetslösheten att bli högre än 5,0 %
år 2002.

En annan risk är att löneökningarna kan bli
högre än kalkylerat. Detta problem kan upp-
komma om företagen, trots relativt hög arbets-
löshet, inte kan rekrytera tillräckligt kompetent
arbetskraft eller om det uppstår andra match-
ningsproblem på arbetsmarknaden till följd av
bristande geografisk, yrkesmässig eller bransch-
mässig rörlighet. Det kan leda till högre löne-
glidning och därmed svagare tillväxt och sämre
sysselsättningsutveckling än vad som förutses i
prognosen.

Redan i dagsläget finns det tecken på att det är
brist på vissa typer av arbetskraft. Enligt Arbets-
marknadsstyrelsens, AMS, rapport ”Arbets-
marknadsutsikterna för 1999”, som redovisar ar-
betsförmedlingarnas senaste företagsundersök-
ning, ökade andelen företag som upplever att det
råder brist på arbetskraft mellan våren och hös-
ten 1998. I den senaste undersökningen angav ca
30 % av företagen brist på utbildad och yrkes-
erfaren arbetskraft och av dessa företag upplevde
närmare 40 % att bristen var en flaskhals, dvs.
hindrade en expansion av arbetsstället. Rekryte-
ringsproblemen framöver väntas vara störst inom

den privata tjänstesektorn, främst avseende
ingenjörer, tekniker och dataspecialister. Även
den kommunala sektorn väntas få svårt att re-
krytera personal. Framför allt gäller det sjuk-
sköterskor och undersköterskor inom hälso- och
sjukvården samt äldreomsorgen men det råder
även stor brist på lärare.

Även Konjunkturinstitutets barometer för så-
väl industrin som tjänstesektorn indikerar brist
på arbetskraft inom vissa sektorer, främst teknis-
ka tjänstemän och branschspecifik kompetens
inom framför allt uppdragsverksamhet.

Diagram 6.5 Beveridgekurva

öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Arbetsmarknadsstyrelsen

Matchningsproblemen på arbetsmarknaden kan
illustreras av en s.k. Beveridgekurva, som visar
förhållandet mellan de arbetssökande, som här
har definierats som summan av öppet arbetslösa
och personer i konjunkturberoende arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder, och nivån på antalet kvar-
stående lediga platser (se diagram 6.6). Rörelser
utmed kurvan avspeglar konjunkturella föränd-
ringar medan skift uppåt i kurvan tolkas som
bristande matchningseffektivitet. Noteringen för
1998 visar att antalet kvarstående lediga platser
har ökat samtidigt som summan av arbetslösa
och personer i åtgärder har minskat, men antalet
kvarstående lediga platser är högre än tidigare vid
en given nivå för summan av personer i åtgärder
och arbetslösa. Detta tyder på att det är svårare
att tillsätta de lediga platserna nu än tidigare, dvs.
matchningsproblemen verkar ha ökat.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

7 Löner

Det preliminära löneutfallet för 1998, enligt
SCB:s konjunkturstatistik, registrerar en ökning
av timlönerna på 3,2 % mellan 1997 och 1998.
Avtalen har beräknats till 2,8 %, vilket innebär en
löneglidning på 0,4 %. De lokala avtalsförhand-
lingarna har dock försenats och 1998 års avtalade
löneökningar för ett stort antal löntagare har än-
nu inte registrerats i statistiken. Särskilt tydligt är
detta inom offentliga myndigheter där den hit-
tills registrerade löneglidningen är negativ. De
slutliga löneökningarna 1998 antas därför över-
stiga de hittills registrerade och uppgå till 3,6 %.
Löneglidningen beräknas därmed till i genom-
snitt 0,8 %, vilket är en högre löneglidningstakt
än vad som antagits i de senaste prognoserna.
Löneglidningen förutsattes då begränsas till
0,5 %, vilket var förenligt med de uppskattningar
som parterna eller de oberoende ordförandena
inom vissa avtalsområden redovisade i samband
med 1998 års avtalsrörelse.

Innevarande år antas löneglidningen bli 0,6 %.
Året därpå förutsätts fortfarande att löneglid-
ningen begränsas till 0,5 %. För år 2001 och 2002
finns det endast ett fåtal avtal. Lönerna antas då
stiga med 3 % per år.

AvtaZen

Löneavtal för åren 1999-2000 är slutna för i stort
sett hela arbetsmarknaden. De flesta avtal löper
över 3 år. I flera fall är dock det sista avtalsåret
uppsägningsbart. För ekonomin som helhet be-
räknas avtalen ge löneökningar på 2,4 % i år och

2,7 % nästa år. Att de avtalade löneökningarna
blir lägre i år än år 1998 och 2000 beror på att
avtalsrevisionerna inom vissa avtalsområden sker
i början av 1998 och i slutet av 1999. Det innebär
att löneökningarna mätta som årsgenomsnitt blir
låga år 1999.

Avtalsrörelsen år 1998 resulterade för åren
1998-2000 i ca 1 procentenhet lägre avtal än vad
1995 års avtalsrörelse resulterade i för åren 1995—
1997. Flera faktorer samverkade sannolikt till
det. Inflationsförväntningarna var betydligt lägre
1998 än 1995. Samsynen bland arbetsmarknadens
parter vad gäller lönebildningens betydelse för
sysselsättningsutvecklingen verkar också ha ökat
och inom den konkurrensutsatta industrin be-
drevs förhandlingarna utifrån en ny, mer struktu-
rerad förhandlingsordning. Arbetsgivarna koor-
dinerade dessutom avtalsrörelsen i större
utsträckning än tidigare och på arbetstagarsidan

enades alla LO-förbund kring ett samordnat lö-
nekrav.

Tabell 7.1 Timlöner

Årlig procentuell förändring

1997 1998 1999 2000 2001 2002

Industri	4.5	3,9
Avtal	3,1	2.9	1,5	2,4
Löneglidning	1,4	1,0
Byggnadsindustri	3,8	3,6
Avtal	3,8	3,1	2,2	2,3
Löneglidning	0,0	0,5
Privata tjänster	4,4	3,9
Avtal	3,6	3,0	2,7	2,5
Löneglidning	0,8	0,9
Statliga myndigheter	4,3	2,4
Avtal	3,5	1,9	2,5	2,5
Löneglidning	0,8	0,5
Kommunala myndigheter	4,8	3.2
Avtal	4,7	2,7	2,8	3,5
Löneglidning	0,1	0,5
Totalt	4,5	3,6	3,0	3.2 3,0 3,0
Avtal	3,8	2.8	2,4	2,7
Löneglidning	0,7	0,8	0,6	0,5

Källon Statistiska centralbyrån och Finansdepa rtementet

I flera av de avtal som slöts under 1998 förstärk-
tes den sedan tidigare inledda utvecklingen mot
friare lönesättning på lokal nivå. I några avtal
finns inga centralt fastställda löneökningar. Inom
flera andra avtalsområden är det endast fastställt
vilka generella lönepåslag som skall gälla om man
inte kommer överens på lokal nivå. Det betyder
att det är svårare att avgöra vad som är avtalade
löneökningar och vad som är löneglidning.

För merparten av de kommunalt anställda har
det endast fastställts ett s.k. lägsta utrymme för
löneökningarna, vilket innebär att det råder stor
osäkerhet om de slutliga löneökningarnas stor-
lek.

Ett inslag i avtalen som är gemensamt för flera
områden är att det, inom ramen för de totala av-
talade löneökningarna, avsätts ett visst löneut-
rymme för arbetstidsförkortning.

Löneglidning

Sedan 1980 har löneglidningen uppgått till i ge-
nomsnitt drygt 2 % per år. Från mitten av 1990-
talet har dock löneglidningen varit något lägre än
det historiska genomsnittet, drygt 1 % i genom-
snitt per år. Det måste ändå betraktas som en
förhållandevis hög löneglidning mot bakgrund av

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

det svaga arbetsmarknadsläget och de relativt
höga avtalade löneökningarna. Inflationen har
dessutom varit mycket låg de senaste åren, be-
tydligt lägre än inflationsförväntningarna vid tid-
punkten för avtalsförhandlingarna år 1995. Det
borde ha bidragit till låg löneglidning eftersom
reallöneökningarna blev betydligt högre än par-
terna räknade med när avtalen slöts.

Preliminärt utfall för 1998 registrerar en löne-
glidning på 0,4 %, vilket tyder på att löneglid-
ningstakten har avtagit ytterligare, trots att de
avtalade löneökningarna blev betydligt lägre för
1998 än för de tre närmast föregående åren.
Eftersom det fortfarande saknas mycket löneut-
betalningar avseende 1998 antas dock löneglid-
ningen komma att revideras upp till 0,8 %, vilket
fortfarande är relativt lågt historiskt sett. Trots
relativt låga nominella löneökningar ökade dock
reallönerna förra året med betydligt mer än par-
terna på arbetsmarknaden räknade med vid tid-
punkten för avtalsförhandlingarna, eftersom den
faktiska inflationen blev ca 1,5 procentenheter
lägre än väntat. Således blev företagens lönsam-
het sämre än beräknat vilket försämrar de fram-
tida förutsättningarna för en god sysselsättnings-
utveckling.

Flera faktorer kan samverka till att löneglid-
ningen förblir låg de närmaste åren. Pristrycket i
ekonomin i såväl producent- som konsument-
ledet väntas bli fortsatt lågt, samtidigt som lön-
samheten redan i utgångsläget är pressat i vissa
branscher. Givet de nominella löneökningar som
antas i prognosen och den prisutveckling som
prognostiserats, kommer reallönerna åren 1999—
2002 att stiga med i genomsnitt knappt 2 % per
år. Det är betydligt mer än den genomsnittliga
reallöneökningen mellan 1970 och 1998.

Diagram 7.1 Timlöneutveckling i ekonomin som helhet

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Eftersom lönesättningen i större utsträckning än
tidigare kommer att fastställas på lokal nivå har
arbetsgivarna större möjlighet att direkt fördela
lönerna med hänsyn tagen till individuella pres-
tationer och rekryteringsläget. De behöver där-
med inte justera det relativa löneläget bland de
anställda via löneglidning i samma utsträckning
som tidigare. I några avtal finns det också inslag
av större flexibilitet vad gäller arbetstidens för-
läggning, vilket kan leda till minskade kostnader
för övertid.

En annan faktor som kan bidra till låg löne-
glidning är att det från och med 1999 inte antas
ske några fler höjningar av löntagarnas avgifter
och inkomstskatter.

Även om det finns flera faktorer som talar för
att löneglidningen kommer att fortsätta att vara
låg framöver finns det ändå risk för att den kan
bli högre än vad som antas i prognosen. I sam-
band med att efterfrågan på arbetskraft stiger kan
det uppstå brist på arbetskraft inom vissa bran-
scher, vilket kan öka lönetrycket. Blir löneglid-
ningen hög inom vissa branscher eller för vissa
yrkesgrupper finns det risk för att löneökningar-
na så småningom drivs upp även inom andra
branscher eller regioner. Historiskt sett har följ-
samheten mellan löneökningarna varit stor mel-
lan olika branscher och sektorer, trots att förut-
sättningarna, i form av vinstläge och syssel-
sättningsutveckling, har varierat.

Som tidigare nämnts medför avtalskonstruk-
tionerna inom kommunsektorn att det är svårt
att avgöra de avtalsmässiga löneökningarnas
storlek. Endast Kommunalarbetarförbundet har
fastställt definitiva avtalsmässiga löneökningar
och det avtalet ger ca 1 procentenhet högre löne-
ökningar per år än de höjningar som angetts som
lägsta utrymme i de övriga avtalen inom den
kommunala sektorn. Därför finns en risk att lö-
neökningarna inom resterande delen av sektorn
kommer att överstiga lägstautrymmet med minst
1 procentenhet. Framför allt gäller det Vårdför-
bundets medlemmar som för åren 1998 och 1999
har blivit utlovade 0,5 procentenheter mer än öv-
riga landstingsanställda, enligt ett avtal som slöts
1995. Eftersom de lokala avtalsförhandlingarna
har försenats inom kommunerna är det ännu för
tidigt att avgöra hur stora löneökningarna utöver
lägstautrymmet blev för 1998.

Om löneglidningen för perioden 1999-2000
överstiger antagandet i prognosen finns det risk
för att sysselsättningsutvecklingen blir svagare än
prognostiserat. Företagen har ett begränsat ut-
rymme att övervältra ökade kostnader på kon-

sumenterna när penningpolitiken anpassas för att
uppnå inflationsmålet. Den tilltagande interna-
tionella priskonkurrensen bidrar också till att det
är svårare att höja priserna. Därmed skapar höga
löneökningar i första hand press på företagen att
rationalisera verksamheten samtidigt som Riks-
banken tvingas föra en stramare penningpolitik
för att klara inflationsmålet, vilket dämpar syssel-
sättningsutvecklingen. Om inte företagen klarar
av att öka produktiviteten i samma takt som real-
lönerna stiger, sjunker företagens vinstmargina-
ler, vilket på sikt kan leda till att tillväxten i eko-
nomin hämmas och att sysselsättningsutveck-
lingen dämpas.

Internationell jämförelse

Lönerna i Sverige har hittills under 1990-talet sti-
git med några tiondels procentenheter mer per år
än genomsnittet i övriga Europa. De högre kost-
nadsökningarna har kompenserats av en försva-
gad valuta och snabbare produktivitetstillväxt i
Sverige. De närmaste åren antas att produktivi-
tetsutvecklingen i Sverige blir något högre än i
övriga Europa. Samtidigt antas dock kronan app-
reciera. Därmed är det viktigt att lönerna i
Sverige inte ökar snabbare än i de viktigaste kon-
kurrentländerna för att inte konkurrenskraften
för svensk exportindustri skall försämras. Om
inte företagen kan kompensera eventuella högre
kostnadsökningar genom att rationalisera verk-
samheten eller att sänka vinstmarginalerna,
tvingas de höja exportpriserna. Det leder till
minskad efterfrågan på svenska varor och där-
med svagare tillväxt och sysselsättning. De löne-
ökningar som antas i prognosen ligger ungefär i
linje med utvecklingen i övriga Europa.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Tabell 7.2 Arbetskraftskostnad per anställd i näringslivet enligt OECD²
Årlig procentuell förändring	1997	1998	1999	2000
Tyskland	1,7	1,5	2,8	3,1
Frankrike	2,3	2,2	2,1	2,2
Italien	4,1	0,3	1,8	2,4
Storbritannien	5,4	6,0	5,1	4,6
Österrike	3,1	1.7	3,1	3,0
Belgien	2,1	2,1	2,2	2,0
Danmark	3,7	4,2	4,7	5,1
Finland	1,7	3,0	2,2	4,0
Grekland	10,6	6,4	5,0	4,5
Irland	5,8	5,6	5.9	6,0
Nederländerna	2,6	3,0	3,9	3,6
Portugal	5,0	4,5	4,5	4,5
Spanien	3,4	2,8	3.1	3,4
Sverige¹	3,1	4,3	3,6	3,8
EU	3,3	2.6	3,1	3.2

¹ OECD-.s prognos. Se fotnot 2

Källa: OECD Economic Outlook, december 1998

² Vid OECD:s beräkning av arbetskraftskostnaden ingår sociala avgifter,
som t.ex. sjukförsäkring, medan andra arbetsgivaravgifter som är rena
löneskatter, exempelvis den allmänna löneavgiften, inte ingår. I Sverige
skedde en växling mellan sociala avgifter och löneskatter 1997 som höll
tillbaka arbetskraftskostnaden med 1,1 procentenheter enligt OECD:s
beräkning, trots att växlingen inte påverkar de sammanlagda arbetsgivar-
avgifterna. Eftersom arbetskraftskostnaden mäts per anställd och inte per
timme påverkas utvecklingen också av om medelarbetstiden förändras.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

8 Inflation

Inflationstrycket är för närvarande mycket lågt i
svensk ekonomi. Från augusti 1998 fram t.o.m.
februari i år har inflationen, mätt som föränd-
ringen av konsumentprisindex (KPI) över 12
månader, legat på eller under noll procent. De
exceptionellt låga inflationstalen förklaras till
stor del av att vissa övergående effekter såsom
fallande räntekostnader för egnahemsägare och
sänkta skatter (framför allt fastighets- och to-
baksskatterna) har hållit ned KPI. Även bortsett
från dessa tillfälliga faktorer har priserna generellt
varit mycket låga under det senaste året. Till ex-
empel låg årsgenomsnittet enligt det av Riksban-
ken definierade måttet på underliggande infla-
tion, UND1X där ovan nämnda temporära
effekter har exkluderats från KPI, under 1 %
1998. Ett lågt resursutnyttjande, begränsade lö-
neökningar och mycket låga internationella pri-
ser talar för att inflationstrycket kommer att vara
fortsatt lågt de närmaste åren. I december i år be-
räknas inflationen enligt KPI ligga på ca 0,5 %
för att sedan närma sig 1 % mot slutet av år 2000.
Uppgången i KPI under prognosperioden för-
klaras av att de faktorer som tillfälligt håller ned
KPI successivt avtar. Rensat för detta, dvs. enligt
UND1X, beräknas inflationen ligga stabilt på
något över 1 % under hela prognosperioden.

I den medelfristiga kalkylen antas Riksbanken
klara inflationsmålet så att inflationen ligger på
omkring 2 % fr.o.m. senare delen av år 2001.
Eftersom inflationen förväntas vara knappt 1 % i
slutet av år 2000 beräknas årsgenomsnittet för år
2001 bli 1,7 %.

Inflationen har i vår omvärld, liksom i Sverige,
sjunkit på senare år. Bildandet av EMU och en
fortsatt liberalisering av handeln innebär sanno-
likt fortsatt låga prisökningar de närmaste åren.
Dessutom har avmattningen i den globala till-
växten skapat en kraftig prispress på en rad om-
råden. Importpriset på bearbetade varor steg vis-
serligen mot slutet av förra året till följd av
försvagningen av kronan, vilket med viss efter-
släpning delvis kan slå igenom i konsumentledet,
men importpriserna föll sedan kraftigt inled-
ningsvis i år. I denna prognos har antagits att
kronan ska appreciera från 124 i februari i år till
119 mot slutet av år 2000 uttryckt i det konkur-
rensvägda TCW-indexet. Förstärkningen av
kronan, tillsammans med fallande världsmark-
nadspriser på bearbetade varor, beräknas leda till
att priserna i importledet faller under loppet av
1999 och därmed bidrar till att sänka konsu-

mentpriserna i Sverige. Nästa år förväntas de
internationella råvarupriserna stiga i takt med
återhämtningen i den internationella konjunktu-
ren, vilket ger ett blygsamt bidrag till inflationen
i Sverige.

Förväntningarna om framtida prisökningar
påverkar bl.a. nominella lönekrav och arbets-
givarnas bedömning av utrymmet för höjda löner
och har därigenom stor betydelse för den framti-
da prisutvecklingen. Låga inflationsförväntningar
kan också främja en prismedvetenhet som be-
gränsar företagens möjligheter att övervältra
ökade kostnader på efterföljande led. Av Statis-
tiska centralbyråns senaste undersökningar fram-
går att inflationsförväntningarna överlag har fallit
de senaste månaderna. Inom såväl hushåll som
näringsliv ligger förväntningarna om den framti-
da inflationen på upp till fem års sikt i linje med
Riksbankens inflationsmål.

Nedgången i obligationsräntorna visar att tro-
värdigheten för stabila priser har befästs under
det gångna året. En jämförelse mellan långa reala
och nominella statsobligationer tyder på mycket
låga inflationsförväntningar för de kommande
åren. Sammantaget speglar de låga inflationsför-
väntningarna att Riksbankens inflationsmål har
vunnit i förtroende, vilket talar för att inflations-
benägenheten i svensk ekonomi kommer att vara
fortsatt låg de närmaste åren.

Tabell 8.1 Konsumentprisutveckling

Årlig procentuell förändring

	1998	1999	2000	2001	2002
KPI, årsgenomsnitt	04	0,2	0,8	1,7	2,0
KPI, dec-dec	-0,6	0,5	0,9	2,0	2,0
Basbelopp (tusental kr)	36,4	36,4	36,5	36,8	37,3
HIKP, årsgenomsnitt	1,0	0,6	1,4	-	-
HIKP, dec-dec	0,0	0,9	1,3	-	-
UND1X, årsgenomsnitt	0.9	1,2	1,2	-	-
UND1X, dec-dec	0,6	1,1	1,2	-	-
NPI, årsgenomsnitt	-1,6	-1,5	-0,3	-	-
NPI, dec-dec	-1,4	-1,4	0,0	-
KPI, OECD¹, årsgenomsnitt	1,4	1,4	1,5	1,5	1,6
¹ Med OECD avses 16 länder, se kapitel 2 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

På längre sikt är löneutvecklingen och produkti-
viteten avgörande för inflationen. En viktig för-
klaring till det minskade inflationstrycket i
svensk ekonomi de senaste åren är nedväxlingen i
den nominella löneökningstakten. Hittills under
1990-talet har lönerna i näringslivet ökat med
ca 4,5 % per år. Det är högt i ett internationellt

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

perspektiv men lågt jämfört med 1980-talet då
lönerna steg med i genomsnitt 8 % per år. Dess-
utom har produktivitetstillväxten stärkts under
de senaste åren. Därmed har löneökningarnas
genomslag i priserna delvis motverkats av en
effektivisering av produktionen. Ökningen av
enhetsarbetskostnaden inom näringslivet, vilken
illustreras i diagram 8.1, har legat på en historiskt
sett låg nivå under 1990-talet och har därför bi-
dragit till att hålla ned prisökningarna. De låga
inflationsförväntningarna och en skärpt interna-
tionell konkurrens har således medfört att
pristrycket är mycket lågt för närvarande. De
reala löneökningarna under förra året blev därför
högre än tidigare beräknat, vilket med viss efter-
släpning dämpar sysselsättningsutvecklingen.

Diagram 8.1 KPI och enhetsarbetskostnaden i näringslivet

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Industrikonjunkturen har försämrats under vin-
tern. Kapacitetsutnyttjandet föll mot slutet av
förra året och enligt Konjunkturinstitutets ba-
rometer för industrin har produktionen minskat
under inledningen av året. I denna prognos antas
produktionen falla under årets första del, vilket
bl.a. bedöms minska behovet av investeringar
inom industrin. Trots att industrins investeringar
faller i år ligger de ändå på en hög nivå, vilket in-
nebär att produktionskapaciteten byggs ut med
ca 3 %. Samtidigt beräknas produktivitetstill-
växten i industrin de närmaste åren bli något
högre än löneökningarna. Sammantaget torde
det därför inte uppstå några inflationsdrivande
kostnadsproblem inom industrin de närmaste
åren trots förväntningar om en successiv förbätt-
ring av industrikonjunkturen år 2000. För nä-
ringslivet som helhet beräknas produktivitetsök-
ningen avta något framdeles bl.a. till följd av att
tillväxten i ekonomin i större utsträckning sker i
den privata tjänstesektorn där produktiviteten är
lägre. Givet begränsade löneökningar på omkring

3 % per år kommer dock enhetsarbetskostnaden
inom näringslivet totalt att utvecklas gynnsamt
under prognosperioden, vilket innebär trendmäs-
sigt låga prisökningar även de närmaste åren. Det
bör understrykas att prognosen över löneut-
vecklingen är betingad av att den årliga löneglid-
ningen begränsas till ca 0,5 % 1999 och år 2000,
och att de totala löneökningarna blir ca 3 % åren
därefter. Högre löneökningar torde på sikt leda
till att priserna blir högre och sysselsättningen
lägre än vad som antas i denna prognos. Löne-
bildningen framstår således som en risk i pro-
gnosen.

Boendekostnaderna har fallit markant de se-
naste åren. Nedgången förklaras i huvudsak av de
senaste årens räntenedgång. Från mitten av 1995
till mars i år har bolåneräntorna halverats och
som en direkt effekt har räntekostnaderna för
egnahemsägare minskat kraftigt allt eftersom de
lån som har förfallit har satts om till en lägre
ränta. Den genomsnittliga räntan på hushållens
lån är fortfarande förhållandevis hög och trots ett
antagande om en svag ränteuppgång beräknas
räntekostnaderna för egnahemsägare sjunka både
i år och nästa år, om än i allt mindre omfattning.

De lägre räntorna förefaller även ha påverkat
hyresavtalen för hyreslägenheter såväl förra året
som i år. Under loppet av 1998 steg hyrorna med
endast 0,5 % och mellan december 1998 och feb-
ruari 1999 var höjningen 0,3 %, vilket historiskt
sett är mycket lågt. Hyreshöjningarna beräknas
bli låga även framöver till följd av ränteläget och
att sänkningen av fastighetsskatten för fler-
familjshus nu föreslås förlängas till att gälla även
år 2000. Sammantaget beräknas de totala boen-
dekostnaderna falla både 1999 och år 2000. Efter-
som dessa kostnader utgör ungefär en tredjedel
av hushållens utgifter bidrar de i betydande om-
fattning till att hålla ned KPI under prognos
perioden.

Prisökningarna under de senaste månaderna
har varit lägre än vad som förutsågs i december-
prognosen. Det beror bl.a. på att räntorna blivit
lägre än väntat. Ytterligare en förklaring är att
vinstmarginalerna sjönk mer än beräknat. I
denna prognos har antagits att expansionen av
den privata konsumtionen i kombination med
låga kostnadsökningar under en längre period
skapar utrymme för producenter och handel att
höja sina vinstmarginaler. Om så inte sker, i lik-
het med utvecklingen förra året, kommer pris-
ökningarna i konsumentledet att bli lägre än vad
som förutspås i denna prognos.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Under 1997 och 1998 hade förändringar av in-
direkta skatter och subventioner stor påverkan
på KPI. I år och nästa år beräknas förändrade in-
direkta skatter och subventioner påverka KPI i
väsentligt mindre omfattning. I januari i år bi-
drog indexering av energiskatter, sänkt skatt på
vattenkraftverk, stödet till de s.k. krisårgångarna
av flerfamiljshus, och som nämndes tidigare,
sänkt fastighetsskatt för flerfamiljshus, till att
sänka KPI med sammanlagt 0,3 procentenheter.
Detta motverkades delvis av att ROT-avdraget
avskaffades i april i år. Sammantaget beräknas
skatte- och subventionsförändringar höja KPI
med 0,1 procentenhet under loppet av året vid
fullt genomslag. Nästa år väntas indexeringen av
energiskatter samt införandet av avfallsskatten
höja KPI med sammanlagt 0,1 procentenhet.

En höjning eller en sänkning av en indirekt
skatt påverkar inflationen, dvs. tolvmånaders-
talet, endast under ett år. Det beror på att t.ex. en
skattehöjning lyfter nivån på konsumentpriserna
fr.o.m. den tidpunkt den börjar gälla men inne-
bär i sig inte några fortlöpande höjningar av pri-
serna. Detta medför att inflationen, allt annat
lika, åter går ned 12 månader efter höjningen.
Aven ett räntefall som sänker nivån på ränte-

kostnaderna för egnahemsägare kan sägas ha
temporär påverkan på inflationen. Rensat för så-
dana övergående effekter beräknas den underlig-
gande utvecklingen av inflationen vara stabilt låg
under prognosperioden bl.a. genom återhåll-
samma löneökningar, en fortsatt produktivi-
tetstillväxt och låga inflationsförväntningar.
Detta illustreras i diagram 8.2 genom Riksban-
kens mått på underliggande inflation, UND1X,
som beräknas ligga något över 1 % såväl i år som
nästa år.

Diagram 8.2 Konsumentprisutveckling

Årlig procentuell förändring

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Hushållens ekonomi
och privat konsumtion

Hushållens realt disponibla inkomster ökar kraf-
tigt i år. Efter en svagare inkomstökning nästa år
stiger inkomsterna åter starkt vid antagandet om
en överföring från den offentliga sektorn till
hushållen. Den privata konsumtionen väntas visa
en fortsatt stabil tillväxt.

9.1 Hushållens inkomster

Hushållens realt disponibla inkomster ökade
med 2,6% 1998 enligt de preliminära national-
räkenskaperna. Det är första året sedan 1994 som
inkomstutvecklingen varit positiv.

Den reala lönesumman steg med ca 6 %. Det är
en betydligt större ökning än vad som kan härle-
das från uppgifter om utvecklingen av förtjänst
och sysselsättning (se kapitel 6 och 7). Det pre-
liminära utfallet beträffande lönesumman bygger
på arbetsgivarnas deklarationer till skattemyn-
digheterna. Utifrån lönesumma och arbetade
timmar kan förtjänstutvecklingen beräknas till ca

5,5 %, vilket kan jämföras med ca 3,6 % enligt
förtjänststatistiken. Det är naturligt att olika
källor ger olika resultat, men skillnaden 1998 är
ovanligt stor. Möjligen skulle skillnaden kunna
ha orsakats av att uppbördsystemet lades om vid
årsskiftet 1997/98. Klarhet i denna fråga kan fås
när kontrolluppgifterna för 1998 sammanställts.
På dessa baseras nämligen det definitiva utfallet
för lönesumman.

Tabell 9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder

kronor Procentuell förändring, 1991-års priser

	1998 1998	1999	2000	2001	2002
Lönesumma, inkl, sjuklön	806,3 6,1	4,0	2,9	2,1	1,7
Transfereringar från offentlig sektor	401,3 3,1	0,2	1,5	0,9	0,5
Pensioner	221,3 2,0	1,5	1.3	0,5	1,4
Sjukförsäkring m.m.	40,5 17,7	3,7	4,7	4,5	2,1
Arbetslöshetsbidrag m.m.	48,9 -11,8	-11,5	-4,6	-5,1	-3,1
Övriga transfereringar	90,6 9,8	1,6	3,2	2,7	-0.7
Räntor och utdelningar, netto	-6,8
Övriga inkomster, netto	202,9 -2,8	-0.9	-1,2	2,7	3,4
Direkta skatter och avgifter	440,5 8,1	0,8	2,1	2,2	1.9
Disponibel inkomst före överlä ring	963,2 2,6	3.6	1,8	1,5	1,3
Disponibel inkomst efter överföring				3,6	3,0
Privat konsumtion	951,9 2,6	2,6	2,4	1,8	1,8
Sparande, nivå i % av disponibel inkomst
Nettosparande	1,2	2,1	1,6	3,3	4,3
Finansiellt sparande	2.5	3,0	2,0	3,8	5,0
Procentuellt bidrag till realinkomstutvecklingen
Lönesumma, inkl, sjuklön	5,1	3,5	2,5	1,8	1,5
Transfereringar från offentlig sektor	1,3	0,1	0,6	0,4	0,2
Räntor och utdelningar, netto	0,4	0,6	-0,2	-0,2	-0,1
Övriga inkomster, netto	-0,5	-0,2	-0,2	0.5	0,6
Direkta skatter och avgifter	-3,6	-0,4	-l.o	-1,0	-0,9
Beräkningsteknisk överföring				2,1	1,7

Anm: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med KPI. Disponibel inkomst är deflaterad med implicitprisindex för privat konsu mtion, IPI
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Till den starka inkomstökningen förra året bi-
drog också att transfereringarna från den offent-
liga sektorn steg med 3 %. Pensionerna ökade
realt som en följd av den låga inflationen, samti-
digt som bostadstillägget till pensionärerna
höjdes. Utbetalningarna från sjuk- och föräldra-
försäkringen ökade kraftigt av flera skäl. Ersätt-
ningsnivåerna i sjuk- och föräldraförsäkringen
höjdes vid årsskiftet 1997/98 från 75 till 80%
och antalet sjukdagar steg. Därtill ökade utbetal-
ningarna från sjukförsäkringen till följd av att ar-
betsgivarperioden återställdes till 14 dagar från
1 april 1998 efter att ha varit 28 dagar dessförin-
nan. Detta påverkar dock inte hushållens in-
komster eftersom sjuklönen reduceras i motsva-
rande grad. Ersättningsnivån i arbetslöshets-
försäkringen höjdes till 80 % redan den 1 okto-
ber 1997. Övriga transfereringar ökade realt med
nära 10 %. I den kraftiga ökningen ligger att
antalet personer som uppbär olika former av stu-
diestöd steg samt att barnbidragen och flerbarns-
tilläggen höjdes med sammanlagt 2,9 miljarder
kronor.

Ökningen av de disponibla inkomsterna be-
gränsades av att direkta skatter och avgifter steg
realt med ca 8 %. Den kraftiga ökningen beror
bara delvis på höjda skatter och avgifter. Den
allmänna egenavgiften till pensionssystemet höj-
des med 1 procentenhet och vidare finansieras
den höjda ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäk-
ringen delvis genom ökade egenavgifter. Förut-
om skatte- och avgiftshöjningarna drogs hushål-
lens skattebetalningar upp av att s.k. egna in-
betalningar av skatt var ovanligt stora, sannolikt
till följd av höga realisationsvinster 1997 och
1998.

För 1999 förutses en fortsatt positiv utveck-
ling av sysselsättningen och reallönerna. Pensio-
närerna får också en real inkomstökning, då pen-
sionerna har höjts med 2 procentenheter, dvs.
från 98 till 100 % av basbeloppet. Sammantaget
är dock transfereringarna från den offentliga
sektorn nästan oförändrade eftersom arbetslös-
heten sjunker.

Den statliga inkomstskatten har förändrats i år
genom att den tillfälliga s.k. värnskatten upphört
samtidigt som skatteuttaget förblir 25 % för in-
komster över 389 500 kronor per år. Dessutom
har det införts en skattereduktion för inkomst-
tagare med inkomster upp till 245 000 kronor per
år. Skattesänkningar i vissa kommuner och
landsting medför att den genomsnittliga kom-
munalskatten minskat med 0,17 procentenheter.
Netto innebär förändringarna skattesänkningar

på ca 8 miljarder kronor, jämfört med 1998 års
regler. De s.k. egna inbetalningarna av skatt för-
utses bli betydligt lägre än förra året. Samman-
taget väntas de direkta skattebetalningarna öka
realt med knappt 1 %, vilket innebär att skatterna
som andel av inkomsterna före skatt sjunker med
0,7 procentenheter. De realt disponibla inkoms-
terna beräknas öka med 3,6 % i år.

Nästa år beräknas inkomstutvecklingen bli
betydligt svagare. Ökningen av sysselsättning
och reallöner dämpas. En förväntad uppgång i
räntorna försvagar hushållens netto av räntor och
utdelningar. Barnbidraget föreslås höjas med 100
kronor per barn och år. De direkta skatterna sti-
ger i normal takt, dvs. i linje med inkomst-
utvecklingen. Sammantaget beräknas de dispo-
nibla realinkomsterna öka med 1,8 %. Exklusive
tillfälligt höga pensionsutbetalningar 1999 till fö-
re detta privatanställda beräknas inkomstökning-
en till ca 2 %.

För åren 2001 och 2002 väntas en fortsatt
gynnsam utveckling av löneinkomsterna. Real-
löneökningarna avtar emellertid när inflationen
stiger något från den nuvarande låga nivån. Barn-
bidraget höjs med ytterligare 100 kronor 2001.
En fortsatt nedgång i arbetslösheten och upp-
bromsning av Kunskapslyftet dämpar ökningen
av transfereringarna.

I kalkylerna har överskott i den offentliga
sektorns finansiella sparande utöver de budget-
politiska målet beräkningstekniskt överförts till
hushållen år 2001 och 2002. Därigenom förstärks
hushållens disponibla inkomster med ca 22 mil-
jarder kronor 2001 och med ca 41 miljarder kro-
nor 2002. Inklusive dessa överföringar beräknas
realinkomsterna öka med 3,6 % år 2001 och med
3% år 2002.

9.2 Privat konsumtion

Den privata konsumtionen ökade med 2,6 %
1998 (se diagram 9.1). Konsumtionen av elek-
tronikprodukter såsom radio, tv, datorer och
mobiltelefoner steg med över 50 % och försälj-
ningen av bilar med 13 %. Konsumtionstillväx-
ten under 1998 var den största på 10 år, och mätt
per invånare passerade den privata konsum-
tionsvolymen den tidigare högsta nivån från
1989. Bland de faktorer som kan ha bidragit till
konsumtionsökningen under 1998 märks det
förbättrade arbetsmarknadsläget, de stigande
reala disponibla inkomsterna och stärkningen av

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

hushållens redan goda förmögenhetsställning.
De flesta av de förhållanden som lade grunden
till den gynnsamma utvecklingen under 1998 be-
döms gälla även under prognosperioden 1999-
2000. Den privata konsumtionen beräknas öka
med ca 2,5 % per år under 1999 och 2000.

Diagram 9.1 Privat konsumtion och disponibel inkomst

Miljarder kronor, 1991 års priser

70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Även om vissa hushåll använder en stor del av
varje inkomsthöjning till ökad konsumtion kan
man anta att många hushåll planerar sin kon-
sumtion och sitt sparande på längre sikt och där-
vid utgår ifrån sina förväntningar om framtida
inkomster och konsumtionsmöjligheter. Den del
av en inkomstökning som uppfattas som tillfällig
bör således ha en begränsad effekt på den totala
privata konsumtionen i dag, medan den del som
uppfattas som varaktig leder till större konsum-
tion. Som nämnts i avsnitt 9.1 steg den reala dis-
ponibla inkomsten relativt mycket under 1998,
och den väntas växa än mer under 1999. En del av
denna ökning består dock av engångseffekter,
och för år 2000 prognostiseras en svagare in-
komstutveckling. Den emotsedda kraftiga höj-
ningen av den reala disponibla inkomsten under
1999 väntas därför delvis tas ut som större spa-
rande och delvis som ökad konsumtion. På
samma sätt torde den svagare inkomsttillväxten
under år 2000 leda till relativt små justeringar av
konsumtionstillväxten eftersom hushållen san-
nolikt då förutser god tillväxt, gynnsam syssel-
sättningsutveckling och överskott i de offentliga
finanserna längre fram i tiden.

Enligt SCB:s undersökningar av hushållens
inköpsplaner har hushållens tro på den egna
framtida ekonomin successivt förbättrats sedan
början av 1997 och ligger nu på en historiskt sett
mycket hög nivå. Däremot började under 1998
allt färre tro på sjunkande arbetslöshet och på en

positiv utveckling för Sveriges ekonomi som
helhet under de närmaste 12 månaderna, troligen
på grund av rapporter om ett försämrat interna-
tionellt konjunkturläge och ett ökat antal varsel
om uppsägningar. En exportledd konjunktur-
dämpning under året är förutsedd. Om avmatt-
ningen får större negativa effekter på sysselsätt-
ningsutvecklingen än hushållen räknat med kan
förväntningarna om den egna ekonomin, och
därmed konsumtionen, påverkas negativt. På
längre sikt bedöms dock utvecklingen för de un-
derliggande faktorerna, såsom inkomst, förmö-
genhet och räntor, vara så stark att en avmattning
i alla händelser bör bli relativt snabbt övergående.

Nettosparkvoten väntas förbli på en relativt
låg men positiv nivå under 1999 och 2000 (se
diagram 9.2). En delförklaring är att det reala
nettosparandet i form av egnahemsinvesteringar
är negativt, dvs. förslitningen överstiger nyin-
vesteringarna. Nettosparandets nivå måste också
ses mot bakgrund av hushållens mycket positiva
förmögenhetsutveckling under de senaste åren.
Som framgår av diagram 9.3 har värdet av såväl
reala som finansiella tillgångar ökat kraftigt un-
der de senaste åren och hushållens förmögen-
hetsställning måste nu betraktas som mycket
solid. Detta faktum, tillsammans med hushållens
positiva förväntningar avseende den egna fram-
tida privatekonomin, torde tala för att hushållen
inte prioriterar ytterligare förmögenhetsupp-
byggnad i särskilt hög utsträckning.

Diagram 9.2 Hushallens nettosparkvot och skuldkvot

Sparande i relation till disponi- Bruttoskuld i relation till

70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Den närmast föregående period under vilken den
privata konsumtionen har vuxit minst lika snabbt
som nu är åren 1985-88. Som framgår av diagram

9.2 och 9.3 kännetecknades emellertid dessa år av
en helt annan förmögenhets- och sparandesitua-
tion. Nettosparkvoten var negativ och fallande.
Skuldsättningen i relation till den disponibla in-

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

komsten steg kraftigt och hushållens marginaler i
form av finansiell nettoförmögenhet var små.
Den finansiella nettoförmögenheten (exkl. aktier
och fondandelar) har vuxit från ca 10 % av dis-
ponibel inkomst 1988 till ca 60 % 1997. Diagram

9.2 visar också att hushållens bruttoskuld, satt i
relation till den disponibla inkomsten, har sjun-
kit under 1990-talet. Detta talar också för att den
nuvarande tillväxten i privat konsumtion är mer
hållbar än konsumtionsökningen under det sena
1980-talet.

Diagram 9.3 Hushållens förmögenhetskvot

Förmögenhet i relation till disponibel inkomst, procent

300

250

200

150

100

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

_iK Finansiell nettoförmögenhet exkl. aktier
jg Småhus och bostadsrätter

■ Börsaktier och fondandelar

När man tolkar sparkvotens utveckling bör man
även beakta att en del av de senaste årens kon-
sumtion, som den definieras enligt national-
räkenskaperna, närmast är att betrakta som in-
vesteringar i ekonomisk mening. Diagram 9.4
visar utvecklingen över tiden för konsumtionen
av bilar och övriga varaktiga varor (innefattande
bl.a. vitvaror, möbler och hemelektronik). För
båda grupperna har tillväxten varit mycket stark
under de senaste åren. Den cykliska variation
över tiden som syns i diagram 9.4 torde i viss ut-
sträckning styras av kapitalvarornas livslängd.
Den höga konsumtionen under de senaste åren
kan sannolikt till viss del förklaras av att hushål-
len har haft ett uppdämt behov av att ersätta för-
sliten utrustning. Under de närmaste åren torde
en viss cyklisk avmattning kunna väntas.

Sedan anställda vid årsskiftet 1997-98 fick
möjlighet att låna eller hyra en dator av arbetsgi-
varen utan att förmånsbeskattas beräknas över en
halv miljon persondatorer ha förmedlats på detta
sätt. Det nya sättet att skaffa dator får effekter
under flera år på den privata konsumtionen mätt
enligt nationalräkenskaperna, eftersom kostna-
den (hyran) för en personaldator fördelas över
hela avtalstiden. (Kostnaden för en dator som

köps på vanligt sätt bokförs i sin helhet vid in-
köpstidpunkten.) Av den totala privata konsum-
tionen under 1998 uppskattas ca 1,7 miljarder
kronor i löpande pris (ca 0,2 %) avse hyror för
personaldatorer. Under 1999 väntas färre, men
fortfarande relativt många, personaldatorer för-
medlas.

Diagram 9.4 Privat konsumtion av bilar och övriga
kapitalvaror________________________________________

Bilar, miljarder kronor, övriga varaktiga varor, miljar-

1991 års priser der kronor, 1991 års priser

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Sammanfattningsvis bedöms förutsättningarna
för en fortsatt stark konsumtionsökning vara
goda under de närmaste åren. Hushållens tilltro
till den egna ekonomins utveckling, den beräk-
nade ökningen av den reala disponibla inkomsten
och hushållens goda förmögenhetsställning ger
stöd för en prognos om en tämligen kraftig till-
växt i den privata konsumtionen under 1999.
Under årets första månader har dessutom syssel-
sättningen samt indikatorer för privat konsum-
tion (detaljhandelsförsäljning och nybilsregistre-
ring) utvecklats väl. Hushållens efterfrågan
väntas inte påverkas särskilt mycket av en ned-
gång i exportkonjunkturen, även om en viss
effekt torde kunna märkas under 1999. En viss
mättnad avseende hushållens behov av att förnya
sina kapitalvaror kan bidra till att konsum-
tionstillväxten under år 2000 blir något svagare.
Dessutom väntas inte den disponibla inkomsten
växa lika mycket år 2000. Under 1999 beräknas
den privata konsumtionen öka med 2,6 % och
under 2000 prognostiseras en tillväxt på 2,4 %.

Under åren 2001 och 2002 ger hushållens soli-
da förmögenhetsställning, de starka offentliga
finanserna, den fortsatt relativt goda realin-
komstutvecklingen och den höga produktions-
tillväxten en god grund för en fortsatt tillväxt av
den privata konsumtionen. Dessutom förutses
ansenliga överskott i de offentliga finanserna un-

der 2001 och 2002. Det är rimligt att anta att
hushållen räknar med att få del i dessa överskott
och planerar sin konsumtion därefter. (I kalkylen
görs också en beräkningsteknisk överföring som
stärker hushållens disponibla inkomst, även om
det inte är klart i hur stor utsträckning över-
skotten faktiskt kommer hushållen tillgodo.)

De tillväxttal för den privata konsumtionen
som uppmätts 1998 och prognostiseras för 1999
och 2000 är dock, som redan framhållits, jämfö-
relsevis höga. I ett längre perspektiv är det rimligt
att räkna med en något lägre genomsnittlig till-
växttakt. Under 2001 och 2002 väntas konsum-
tionen således växa med knappt 2 % per år.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

10 Investeringar

Investeringskonjunkturen dämpas något de när-
maste åren efter den kraftiga investeringstillväx-
ten förra året. Investeringsexpansionen under
1998 kan främst hänföras till en mycket stark ut-
byggnad av kapaciteten i hemmamarknadssekto-
rerna. Produktionen inom den privata tjänste-
sektorn steg kraftigt under loppet av året
samtidigt som räntorna sjönk.

Den totala investeringsvolymen väntas öka
med knappt 5 % år 1999 och med drygt 5 % år
2000. Avmattningen i industrin i slutet av förra
året samt under första halvåret av 1999 väntas in-
nebära att investeringsaktiviteten mattas inom
såväl industrin samt inom de industrinära tjänste-
sektorerna. En förväntad god efterfrågetillväxt på
hemmamarknaden förutses dock medföra en
fortsatt stigande investeringsaktivitet inom andra
delar av näringslivet även om ökningstakten avtar
jämfört med 1998. Nivån på investeringarna är så
hög att redan oförändrade volymer innebär en
betydande kapacitetsutbyggnad.

Stigande huspriser, låga räntor och en positiv
utveckling av såväl disponibelinkomster som sys-
selsättning, bedöms resultera i en gradvis åter-
hämtning av bostadsinvesteringarna. En sådan
utveckling stöds också av tillgängliga kortsikts-
indikatorer. De offentliga myndigheternas in-
vesteringar beräknas öka något nästa år till följd
av en viss uppgång i byggnationen av storstads
lederna.

BNP, åter de nivåer som rådde på 1980-talet. De
senaste årens låga investeringsnivåer beror till
stor del på behovet av att anpassa bostadsstocken
till långsiktigt hållbara nivåer. Under perioden
2001-2002 förutses den starka produktions-
utvecklingen, den relativt höga lönsamheten
samt låga räntor, innebära en fortsatt hög
utbyggnadstakt inom näringslivet. De gynn-
samma investeringsförutsättningarna minskar
därmed risken för inflationsdrivande flaskhalsar.
Därtill bidrar också den goda tillgången på ar-
betskraft till näringslivets expansion de närmaste
åren. Bostadsproduktionen ökar markant till
följd av bl.a. stigande disponibelinkomster och
den positiva sysselsättningsutvecklingen. Antalet
nyproducerade bostäder beräknas dock även år
2002 vara lågt jämfört med 1980-talets nivå.

Diagram 10.1 Investeringar som andel av BNP

1991 års priser, procent

ITabell 10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren
	Miljarder kronor 1998	1998	Årlig procentuell volymförändring
	Miljarder kronor 1998	1998	1999	2000	2001	2002
Näringslivet	202,9	10,7	4,4	4,1	2,4	2,5
Industri	66,6	3,0	-1,0	3,0	2,9	2,9
Övrigt näringsliv	136,3	14,7	6,9	4,6	2,2	2,3
Bostäder	25,4	5,1	12,1	17,8	22,0	20,0
Nybyggnad	12,1	3,5	14,0	22,0
Ombyggnad	13,4	7,0	10,0	13,0
Offentliga myndigheter	32,2	6,4	1,5	2,8	1,5	0,1
Totalt	260,5	9,6	4.8	5.4	4.6	4,6
Maskiner	151,9	13,2	3,7	3,5	2,9	2,9
Byggnader	108,6	5,0	6,3	7,9	6,9	6,8

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Under perioden 2001-2002 förutses investering-
arna öka i god takt. Därmed närmar sig investe-
ringskvoten, dvs investeringarna som andel av

10.1 Näringslivets investeringar

Industrins investeringar återhämtade sig förra året
och steg med 3 % efter ett kraftigt fall året innan.
Produktionen liksom exporten steg under året,
vilket ledde till att kapacitetsutnyttjandet låg på
en relativt hög nivå. Industrikonjunkturen för-
svagades emellertid mot slutet av året, vilket re-
sulterade i sjunkande priser och ett ökat missnöje
med den inneliggande orderstocken.

Industrins konjunkturläge har försvagats yt-
terligare under inledningen av innevarande år.
Under loppet av året förväntas produktionen
minska något, vilket tillsammans med den pres-
sade lönsamheten skulle kunna leda till en bety-
dande investeringsminskning i år. Den nuvaran-
de konjunkturförsvagningen bedöms dock vara
tillfällig och en kraftig produktionsökning väntas
ske år 2000. Därigenom är det troligt att

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

industrin fortsätter kapacitetsutbyggnaden även i
år för att undvika flaskhalsar då konjunkturen
åter tar fart. Enligt Statistiska centralbyråns in-
vesteringsenkät från februari planerar industri-
företagen betydande investeringsökningar under
1999. Vid andra liknande konjunkturfaser har
dock industriföretagen överskattat investering-
arna i februarienkäten. En del av de planerade in-
vesteringarna skjuts därför sannolikt upp till
nästa år eller ställs in. Investeringarna beräknas
falla kraftigt inom basindustrin, som utvecklas
svagt till följd av ett internationellt utbudsöver-
skott, medan betydande investeringsökningar
återfinns i expansiva branscher såsom telepro-
duktindustrin och läkemedelsindustrin där den
underliggande efterfrågeutvecklingen är mycket
stark. Sammantaget bedöms industrins investe-
ringar minska med 1 % under 1999 men kapital-
stocken byggs ändå ut med knappt 3 %.

För år 2000 beräknas investeringarna i indust-
rin öka med 3 %. En starkare produktions-
utveckling, som framför allt kan hänföras till den
internationella konjunkturåterhämtningen, inne-
bär att industrins kapacitetsutbyggnad åter tilltar.
Lönsamheten beräknas också förbättras vilket
bidrar till den goda investeringsutvecklingen. Ett
förväntat konjunkturomslag inom basindustrin
medför en omfattande investeringsuppgång i
denna sektor.

Den privata tjänstesektorn är inne i en expan-
siv fas med en snabbt stigande produktion och
en betydande sysselsättningstillväxt. Detta har
bidragit till en markant investeringsökning i
övrigt näringsliv. En mycket kraftig expansion
noterades förra året i sektorer som i stor ut-
sträckning påverkas av hushållens efterfrågan.
Exempelvis steg investeringsvolymen inom varu-
handeln med hela 33 % under 1998.

Investeringstillväxten inom de flesta sektorer
inom övrigt näringsliv väntas bli hög också under
1999 och 2000, även om ökningstakten avtar i
jämförelse med förra året. En sådan utveckling
stöds av Statistiska centralbyråns investerings-
enkät från februari. Sammantaget bedöms inves-
teringarna i övrigt näringsliv öka med ca 7 % i år
och med knappt 5 % nästa år.

En viss konjunkturdämpning i de industrire-
laterade tjänstebranscherna kan förväntas under
innevarande år, men omställningsproblemen in-
för millennieskiftet bidrar till en fortsatt bety-
dande investeringsökning. Inom varuhandeln
dämpas ökningstakten trots en fortsatt stark ut-
veckling av den privata konsumtionen. Nivån på
investeringarna inom denna sektor, liksom i flera

andra branscher inom övrigt näringsliv, är nu så
hög att också en oförändrad investeringsvolym
innebär en fortsatt stabil utbyggnad av kapaci
teten.

ITabell 10.2 Övriga näringslivets investeringar 1
	Miljarder kronor 1998	Årlig procentuell förändring
	Miljarder kronor 1998	1997	1998	1999	2000
Jordbruk och skogsbruk	10	7,1	5,2	2,7	4,4
Energi och vattenverk	15	3,3	2,9	8,7	3,8
Byggnadsindustri	5	13,4	17,5	5,0	12,0
Handel	23	4,3	33,2	7,0	5,0
Finansiell verksamhet	3	30,5	37,1	8,0	3,0
Företagstjänsteverksamhet	19	6,3	40,2	10,0	5,0
Hushällsverksamhet	9	13,5	12.2	6,0	5,0
Fastighetsverksamhet	13	2,8	14,5	13,0	12,0
Övrig tjänsteverksamhet	40	-1,6	0,2	3,5	0,4
därav samfärdsel	24	-3,2	-3,6	2,0	-2,0
Summa	136	3,8	14,7	6,9	4,6

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Inom fastighetsförvaltning finns goda förutsätt-
ningar för en kraftig investeringsuppgång under
de närmaste åren. Vakansgraden för kommer-
siella fastigheter har mellan 1994 och 1998 halve-
rats i storstadsområden samtidigt som priserna
för riket som helhet ökat med knappt 20 %.
Därigenom har det åter blivit lönsamt att bygga
kommersiella lokaler inom expansiva områden.
Under vintern har också ett flertal stora fastig-
hetsprojekt tillkännagivits samtidigt som order-
ingången till arkitektföretagen enligt Konjunk-
turinstitutets senaste kvartalsbarometer ökat i
betydande omfattning.

Diagram 10.2 Fastighetsprisstatistik

Index 1981=100

Anm: Indexserierna baseras på köpeskillingskoefficienten.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Strukturrationaliseringar i kombination med det
statliga energiomställningsprogrammet medför
en betydande investeringshöjning också inom
energisektorn innevarande år. Däremot beräknas
de statliga infrastruktursatsningar som registeras
inom övrigt näringsliv minska de närmaste åren.
Byggandet av Oresundsbron med tillfartsleder
når en topp i år för att minska under år 2000.
Detta kompenseras dock till viss del av en upp-
gång av investeringsvolymen i Botniabanan.

10.2 Bostäder

Enligt Statistiska centralbyrån ökade bostads-
byggandet svagt under 1998 jämfört med året in-
nan. Antalet påbörjade lägenheter uppgick till
12 200, vilket historiskt sett är en mycket låg nivå
på bostadsbyggandet. Den låga bostadsproduk-
tionen de senaste åren avspeglar behovet av att
anpassa bostadsstockens storlek till betydligt läg-
re bostadssubventioner än under 1980-talet.
Bostadssubventionerna motsvarar idag ca 30 %
av räntekostnaden. En annan viktig förklaring till
det låga bostadsbyggandet under stora delar av
1990-talet är de höga räntorna. Räntorna har
dock fallit markant under de senaste åren.

Vakansgraden, dvs andelen outhyrda lägenhe-
ter i förhållande till beståndet, har sedan början
av 1990-talet ökat kraftigt. Det senaste året har
dock vakansgraden minskat i tillväxtregioner,
medan den i stort varit oförändrad i övriga delar
av riket. Omfattande prishöjningar har samtidigt
skett på andrahandsmarknaden. Priserna på små-
hus har stigit med 10 % för riket som helhet det
senaste året, vilket innebär att skillnaden mellan
priserna på andrahandsmarknaden och nypro-
duktionskostnaden nu i stort har försvunnit.

De regionala skillnaderna är dock stora. I till-
växtregionerna är nyproduktion redan i dagsläget
lönsam. Dessutom har vissa bristsituationer upp-
stått. I dessa områden förväntas en god arbets-
marknad tillsammans med en gynnsam utveck-
ling av hushållens disponibla inkomster medföra
en hög bostadsefterfrågan som bidrar till en fort-
satt låg vakansgrad och stigande nyproduktion av
bostäder. Bostadsmarknaden är annorlunda i
många mindre kommuner där en svag arbets-
marknad bidrar till en stagnerande eller negativ
befolkningsutveckling, vilket innebär att vakans-
graden ligger kvar på en hög nivå.

Tillgängliga indikatorer tyder på en betydande
återhämtning i bostadsproduktionen det när-

maste året. Enligt Konjunkturinstitutets månads-
barometer från februari har orderstocken för-
bättrats kraftigt i början på året. En liknade ut-
veckling syns i trähusfabrikanternas statistik som
visar att orderingången förra året steg med 26 %.
Sammantaget beräknas antalet påbörjade lägen-
heter stiga till 15 000 i år och till 18 000 nästa år,
vilket kan jämföras med Boverkets uppskattade
långsiktiga behov av bostäder som uppgår till
mellan 30 000 och 35 000 per år.

Inledningsvis märks uppgången främst inom
byggnation av egnahem och bostadsrätter medan
byggande av hyresfastigheter begränsas av fastig-
hetsföretagens svaga finansiella situation. Lön-
samheten inom de allmännyttiga bostadsföreta-
gen har visserligen förbättrats på senare år, men
den låga inflationen ställer krav på en relativt
högre andel eget kapital vid bostadsinvesteringar
idag jämfört med under 1980-talet. Soliditeten
måste därför sannolikt stärkas ytterligare innan
en mer markant uppgång i produktionen av
hyresbostäder kommer till stånd.

Diagram 10.3 Antal outhyrda respektive påbörjade
lägenheter

Anm: Antalet outhyrda lägenheter i allmännyttan per 1 mars 1976-80, samt per 1
september fr.o.m. 1981. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och
småhus.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Den tidigare låga lönsamheten i bostadsföretagen
samt hushållens svaga inkomstutveckling kan
sannolikt förklara den låga nivån på ombygg-
nadsinvesteringama under 1997 och 1998. En an-
nan förklaring är att delar av den ombyggnads-
verksamhet som hade planerats att genomföras
under senare delen av 1990-talet tidigarelades till
1995 och 1996 på grund av de särskilda stimu-
lansbidrag som då utgick. De låga räntorna i
kombination med en stark inkomstutveckling
hos hushållen bör dock innebära att ombygg-
nadsvolymerna närmar sig en mer långsiktig
jämviktsnivå. Därtill väntas stöden inom ramen

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

för de lokala investeringsprogrammen bidra till
att stimulera ombyggnadsverksamheten.

10.3 Lagerinvesteringar

Lagren växte snabbt under första halvåret 1998
inom såväl handel som industrin. Trots att de
totala lagren justerades ned något under andra
halvåret gav lagerinvesteringarna sammantaget
ett positivt tillväxtbidrag på motsvarande 0,3 %
av BNP under 1998. Tolkningen av lagerutveck-
lingen försvåras dock av att utfallet enligt primär-
statistiken och nationalräkenskaperna delvis ger
olika resultat.

Till följd av en vikande internationell efterfrå-
gan minskade industrin sin produktion under
inledningen av 1998. Produktionen anpassades
emellertid ej fullt ut, vilket ledde till en ofrivillig
uppbyggnad av framför allt färdigvarulagren.
Därmed steg lagerkvoten, dvs. lagerstockarna i
förhållande till produktionen, se diagram 10.4
nedan. Trots Asienkrisen var industrikonjunktu-
ren ändå förhållandevis god under större delen av
förra året med en successiv produktionsökning
och ett högt kapacitetsutnyttjande, vilket under-
lättade anpassningen av lagerstockarna till pro-
duktionsnivån.

Under vintern har utsikterna för industrin för-
sämrats. Orderingången från exportmarknaderna
har fallit markant och enligt Konjunkturinstitu-
tets barometer för industrin har produktionsvo-
lymen minskat inledningsvis i år. Dessutom syns
ett ökat missnöje med färdigvarulagrens storlek.
I föreliggande prognos förutses industriproduk-
tionen falla under första halvåret i år. Således bör
det i år finnas behov av att reducera lagerstockar-
na.

Även inom detaljhandeln genomfördes en
lageruppbyggnad under första halvåret 1998.
Lagertillväxten i detaljhandeln under förra året
torde främst sammanhänga med uppgången i
hushållens efterfrågan. Konjunkturinstitutets
barometer för detaljhandeln indikerar emellertid
att det finns ett visst behov av att reducera lag-
ren. Det gäller framför allt i handeln med motor-
fordon där lagren ökade kraftigt i fjol. Inom par-
tihandeln genomfördes en lageravveckling under
senare delen av 1998 efter den snabba uppbygg-
naden inledningsvis förra året. Denna lagerredu-
cering väntas fortgå i år inom framför allt de
delar av partihandeln som är nära kopplade till
industrin.

Diagram 10.4 Lagerkvoter i industrin

Index 1990=100

Sammanfattningsvis väntas den nedjustering av
de totala lagren som inleddes mot slutet av förra
året fortsätta i år. Med hänsyn tagen till vissa
korrigeringar i nationalräkenskaperna väntas lag-
ren ändå ökat något i år. Jämfört med den kraf-
tiga uppbyggnaden i fjol innebär årets blygsam-
ma lagerökning ett negativt tillväxtbidrag på
motsvarande 0,7 % av BNP. Nästa år beräknas
lagren växa något snabbare än i år bl.a. i takt med
en tilltagande industriproduktion, vilket medför
att lagerinvesteringarna ger ett positivt tillväxt-
bidrag till BNP år 2000. Under åren 2001 och
2002 beräknas lagerinvesteringarna vara tillväxt-
neutrala.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

11 Den offentliga sektorn

Den offentliga sektorns finansiella sparande vi-
sade ett överskott på 2,2 % av BNP 1998. Över-
skottet beräknas minska till 1,6% av BNP i år
och uppgå till ca 2 % av BNP nästa år. Åren 2001
och 2002 väntas det finansiella sparandet förstär-
kas med motsvarande ca 1 % av BNP per år.
Därmed uppstår ett utrymme för sänkta skatter
och/eller ökade utgifter. Överskotten bidrar till
att den konsoliderade bruttoskulden understiger
60 % av BNP år 2001 och att nettoskulden går
ned till nära noll år 2002.

Diagram 11.2 Den offentliga sektorns inkomster
och utgifter

Procent av BNP

Anm: Exkluderat beräkningsteknisk överföring

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Diagram 11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande

Procent av BNP

Anm: Inkluderat beräkningsteknisk överföring

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn

Finansiellt sparande

År 1998 uppgick den offentliga sektorns finansi-
ella sparande enligt nationalräkenskaperna till

39,5 miljarder kronor eller 2,2 % av BNP. I det
redovisade överskottet ingår inte effekten av att
AP-fondens fastigheter överförts till bolagsform.
Enligt internationella rekommendationer och i
de kommande reviderade nationalräkenskaperna
ska bolagiseringen av AP-fondens fastigheter
tillgodoräknas det finansiella sparandet, eftersom
aktier till skillnad från fastigheter betraktas som
en finansiell tillgång. Statistiska centralbyrån har
emellertid valt att inte beakta denna transaktion,
med hänsyn till att AP-fondens köp av fastighe-
ter inte registrerats.

Det redovisade finansiella sparandet förbättra-
des med nära 60 miljarder kronor eller 3,3 % av
BNP från 1997 till 1998. Som andel av BNP steg
inkomsterna (inkomstkvoten) med 1,8 procent-
enheter medan utgifterna (utgiftskvoten)

minskade med 1,5 procentenheter. Sedan 1994
har det finansiella sparandet förbättrats med nära
200 miljarder kronor.

I år beräknas överskottet sjunka till 1,8 % av
BNP. Skattekvoten ligger kvar på 1998 års nivå.
Nedgången i sparandet med 0,4 % av BNP kan
hänföras till att utgifterna exkl. räntor stiger som
andel av BNP.

Det finansiella sparandet förstärks till ca 2 %
av BNP år 2000. Skattekvoten sjunker från den
tillfälligt höga nivån 1998 och 1999, men
utgiftskvoten sjunker än mer. Vid hittills beslu-
tade och föreslagna regelförändringar förstärks
sedan sparandet åren 2001 och 2002 med ca 1 %
av BNP per år. Förbättringen beror på en fortsatt
nedgång av utgifterna som andel av BNP, medan
skattekvoten är i stort sett oförändrad. Inkoms-
terna av räntor och utdelningar faller eftersom de
finansiella tillgångarna minskar, främst genom
AP-fondens överföringar till staten, men även till
följd av försäljningar av statliga bolag. Intäkterna
från dessa försäljningar inkluderas dock per defi-
nition inte i det finansiella sparandet. Däremot
reduceras den offentliga skulden och ränteutgif-
terna när försäljningsinkomsterna används till
amorteringar av statsskulden.

Det finansiella sparandet åren 2001 och 2002
överträffar budgetmålet om ett överskott på 2 %
av BNP med ca 22 respektive 41 miljarder
kronor. Dessa överskjutande överskott antas i
föreliggande kalkyl beräkningstekniskt tillföras
hushållssektorn, så att budgetmålet uppnås
exakt. Därmed uppnås en mer sannolik fördel-
ning av det finansiella sparandet mellan hushållen
och den offentliga sektorn, vilket har betydelse
för bl.a. prognosen avseende den privata kon-
sumtionen.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

ITabell 11.1 Den offentliga sektorns finanser 1
Miljarder kronor, löpande priser	1998	1999	2000	2001	2002
Inkomster	1164,9	1181,1	1200,8	1242,4	1276,3
procent av BNP	64,6	63,9	62,6	62,4	61,5
Skatter och avgifter	1012,6	1035,9	1058,9	1102,6	1142,4
procent av BNP	56,1	56,0	55,2	55,3	55,1
Kapitalinkomster	82,1	73,5	69,6	66,6	59,1
Övriga inkomster	70,2	71,8	72,3	73,2	74,7
Utgifter	1125,3	1147,6	1160,1	1180,4	1193,8
procent av BNP	62,4	62,1	60,5	59,2	57,6
Transfereringar	516,1	522,7	522,3	532,0	532,6
Konsumtion och investeringar	505,5	529,7	551,5	572,5	591,4
Ränteutgifter	103,7	95,3	86,3	75,9	69,8
Finansiellt sparande före överföring	39,6	33,5	40,7	62,0	82,5
procent av BNP	2.2¹	1,8	2,1	3,1	4,0
Beräkningsteknisk överföring	-	-	-	22,1	41,0
Finansiellt sparande efter överföring				39,8	41,5
procent av BNP		-	-	2,0	2.0
Finansiell ställning
Nettoskuld	277,0	186,1	112,9	47,7	7,2
procent av BNP	15,4	10,1	5,9	2,4	0,3
Konsoliderad bruttoskuld²	1359,4	1250,3	1192,8	1080,2	1057,8
procent av BNP	75,4	67,6	62,2	54,2	51,0

¹ Enligt de regler som gäller inom EU uppgick det finansiella sparandet som andel av BNP för 1998 till 2,0 %

' Den konsoliderade skulden är definierad enligt ELLs konvergenskriterier (Maastricht)

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Jämfört med bedömningen i decemberprogno-
sen (konvergensprogrammet) blev det finansiella
sparandet år 1998 10,7 miljarder kronor högre,
exkl. effekten av bolagiseringen av AP-fondens
fastigheter. Det bättre utfallet beror i huvudsak
på att skatteinkomsterna var oväntat stora i slutet
av förra året. Detta och fortsatt stora inbetal-
ningar av skatter i början av 1999 motiverar en
uppjustering av skatteinkomsterna för hela pro-
gnosperioden, jämfört med decemberprognosen.
Det finansiella sparandet för 1999 har reviderats
upp med ca 13,5 miljarder kronor.

Den finansiella ställningen

Det finansiella sparandet visar den förändring av
den finansiella förmögenheten som sker genom
reala transaktioner. Finansiella transaktioner,
som köp och försäljning av aktier och andra
finansiella tillgångar, påverkar således inte det
finansiella sparandet. Detsamma gäller värdeför-
ändringar på tillgångar och skulder. Den offent-
liga skulden påverkas däremot av anskaffning

och försäljningar av finansiella tillgångar samt
värdeförändringar.

Den offentliga sektorns konsoliderade brutto-
skuld, definierad enligt de s.k. Maastrichtkriteri-
erna, motsvarade 79,3 % av BNP vid utgången av
1994. Skuldkvoten har sedan reducerats och
uppgick till 75,4 % vid utgången av 1998. Genom
de finansiella överskotten och försäljningar av
statens aktieinnehav fortsätter skulden att sjunka
och beräknas understiga 60 % av BNP år 2001.
Den konsoliderade bruttoskulden reduceras även
av att det som ett led i ålderspensionsreformen
sker en betydande engångsöverföring av tillgång-
ar från AP-fonden till staten för amortering av
statsskulden.

Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld,
dvs. skulder minus samtliga finansiella tillgångar,
är väsentligt lägre än den konsoliderade brutto-
skulden. Detta beror huvudsakligen på att AP-
fonden har betydande finansiella tillgångar vid
sidan av statsobligationer.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Diagram 11.3 Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld och nettoskuld

Procent av BNP

Anm: Inkluderat beräkningsteknisk överföring

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Även staten och den kommunala sektorn har
finansiella tillgångar i form av t.ex. aktier och ut-
låning. Nettoskulden sjunker genom överskot-
ten i det finansiella sparandet och påverkas också
av de värdeförändringar som sker på den offent-
liga sektorns innehav av aktier och obligationer.
Planerade försäljningar av statliga icke börsnote-
rade aktier reducerar nettoskulden på grund av
att det bokförda värdet av dessa aktier är lägre än
det marknadsvärde, som framkommer vid för-
säljning. Skillnaden mellan det bokförda värdet
och försäljningsinkomsterna redovisas i national-
och finansräkenskaperna som värdeförändring,
vilket enligt diskussionen ovan inte påverkar det
finansiella sparandet. Nettoskulden, som upp-
skattas till 15,4 % av BNP vid utgången av 1998,
beräknas sjunka till ca 0,5 % av BNP vid utgång-
en av 2002.

Skatter och avgifter

Skatterna och avgifterna som andel av BNP
(skattekvoten) uppgick 1998 till 56,1 %. Det är

en uppgång med över 6 procentenheter från
1995. Av den kraftiga ökningen förklaras ca en
tredjedel av ändrade skatteregler. En lika stor del
beror på en återhämtning av de viktigaste skatte-
baserna, lönesumman och den privata konsum-
tionen, som var nedpressade som andel av BNP
år 1995, liksom under de närmast föregående
åren, samt av periodiseringseffekter. En ytter-
ligare förklaring till uppgången i skattekvoten är
den ökning som skett under senare år av hushål-
lens skattemässigt redovisade nettoinkomster av
kapital, dvs ränteinkomster, aktieutdelningar och
reavinster med avdrag för utgiftsräntor och rea-
förluster. Fram t.o.m. 1995 var nettoinkomsterna
av kapital negativa, vilket innebar ett skattebort-
fall. För 1998 beräknas skatten på hushållens in-
komster av kapital netto uppgå till ca 12,5 miljar-
der kronor eller 0,7 % av BNP. Denna vändning
av hushållens kapitalinkomster är en konsekvens
av att hushållens finansiella sparande varit högt
under flera år samt av att hushållen realiserar en
del av den värdestegring, som ägt rum på aktier
och fastigheter de senaste åren.

I år har den statliga inkomstskatten sänkts
från 25 % till 20 % för inkomster upp till ca
390 000 kronor per år och en skattereduktion har
införts för inkomsttagare med låga inkomster.
Skatten har också sänkts i vissa kommuner och
landsting så att den genomsnittliga kommunal-
skatten minskat från 31,65 % till 31,48 %.

Fastighetsskatten på hyreshus har sänkts från

1,5 % till 1,3 % av taxeringsvärdet. Trots dessa
skattesänkningar, motsvarande ca 9 miljarder
kronor, ligger skattekvoten kvar på 1998 års nivå.
Det beror till stor del på att företagens direkta
skatter fortsätter att öka trots att vinsterna gått
ned, eftersom företagens skattebetalningar i år
baseras på 1997 och 1998 års vinster.

Tabell 11.2 Den offentliga sektorns skatter och avgifter (exkl. beräkningsteknisk överföring)

Procent av BNP

	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Skatter och avgifter	54.2	56,1	56,0	55,2	55,3	55,1
Hushållens direkta skatter och avgifter	22,8	23,9	23,5	23,4	23,4	23,4
Företagens direkta skatter	2,9	3,5	3,8	3,2	3,3	3,3
Arbetsgivaravgifter	14,4	14,8	15,2	15,1	15,1	15,1
Mervärdesskatt	7,5	7.7	7,5	7,6	7,6	7,6
Övriga indirekta skatter	6,5	6,3	6,0	5,9	5,9	5,8

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Nästa år väntas företagens direkta skattebetal-
ningar minska och därigenom sjunker skatte-
kvoten till 55,2 %. Med hittills fattade beslut och
förslag väntas skattekvoten vara i stort sett oför-
ändrad åren 2001 och 2002, se tabell 11.2.

Sammanfattningsvis är skattekvoten 1998 och
1999 tillfälligt hög till följd av periodiserings-
effekter. Den beräknade skattekvoten för åren
2000-2002 avspeglar bättre det underliggande
regelverket. Hänsyn har då inte tagits till att en
del av det finansiella utrymmet utöver budget-
målet kan komma att användas till skattesänk-
ningar.

Utgifter

Som framgår av diagram 11.3 skedde en kraftig
real ökning av de offentliga utgifterna i början av
1990-talet, bl.a. som följd av bankstödet och den
kraftiga försämringen på arbetsmarknaden. År
1994 började dock utgifterna sjunka, trots ökade
ränteutgifter på statsskulden, och 1997 var ut-
gifterna i reala termer ca 4 % lägre än 1994. De
totala utgifterna i reala termer ökade med knappt
1 % förra året och beräknas stiga med knappt
0,5 % i år för att sedan minska. Ränteutgifterna
sjunker kraftigt till följd av den lägre räntenivån
och den minskade statsskulden. De lägre räntor-
na bidrar även till minskade räntebidrag till
bostäder. Transfereringarna till hushållen stiger,

trots en nedgång i arbetslösheten. Ersättningsni-
våerna i socialförsäkringarna och barnbidragen
höjdes 1998 och arbetsgivarperioden i sjukför-
säkringen halverades, vilket ökar utbetalningarna
från den offentliga sektorn. Ytterligare höjningar
av barnbidragen föreslås i två steg år 2000 och

2001. Pensionerna ökar trendmässigt till följd av
en stigande andel pensionärer med hög ATP.
Ökningen av läkemedelssubventioner väntas
bromsas upp nästa år till följd av den nu före-
slagna höjningen av högkostnadsskyddet.

EU-avgiften väntas minska kraftigt nästa år.
Det beror på att avgiften är osedvanligt hög i år
till följd av en tillfälligt svag krona när avgiften
bestämdes vid årsskiftet 1998/99. Korrigering av
denna effekt reducerar avgiften år 2000. Progno-
sen för EU-avgiften år 2000 och framåt är dock
beroende av utvecklingen av ett antal faktorer,
bl.a. det förhållandet att de långsiktiga ramarna
för EU:s budget ännu inte är fastställda.

Den offentliga konsumtionen och de offent-
liga investeringarna steg i fasta priser förra året,
efter flera års minskningar. Denna återhämtning
väntas fortsätta under prognosperioden. I fasta
priser växer den offentliga konsumtionen betyd-
lig långsammare än BNP, men då prisutveckling-
en är högre än för BNP är konsumtionen som
andel av BNP i stort sett oförändrad mellan 1998
och 2002.

Tabell 11.3 Den offentliga sektorns utgifter i löpande pris samt volymförändring (exkl. beräkningsteknisk överföring)

Miljarder

	kronor 1998	1998	Procentuell förändring, 1991-års priser
	kronor 1998	1998	1999	2000	2001	2002
Summa utgifter	1125,3	0,8	0.3	-0,7	-0,5	-1,4
exklusive räntor	1021,6	2,0	1,2	0,1	0,6	-0,8
Hushållstransfereringar	401,3	3,1	0,2	1,5	0.9	0,5
Pensioner	221,3	2,0	1,6	1,4	0,5	1,4
Sjukförsäkring m.m.	40,5	17,7	3,7	4,7	4,5	2,1
Arbetsmarknadsstöd	48,9	-11,8	-11,5	-4,6	-5,1	-3,1
Övrigt	90,6	9,8	1,6	3,2	2,7	-0,7
Övriga transfereringar	114,8	-3,4	4,0	-8,9	-2,5	-11,2
/ara v
Läkemedel och privat vård	12,4	-8,8	20,5	-3,6	6,5	-0,5
Räntebidrag till bostäder	10,8	-48,2	-31,2	-48,5	-48,7	-16,5
EU-avgift	21,2	4,8	6,6	-14,8	8,5	1,8
Ränteutgifter	103,7	-9,3	-8,3	-10,1	-13,5	-9,9
Konsumtion	466,4	2,0	1,0	1.0	0,9	0,2
Investeringar m.m.	39,1	6,3	4,0	3,3	1,7	0,5

Anm: Förändringstal för investeringar är beräknade exkl. köp och försäljning av fastigheter. Offentlig konsumtion resp, investeringar är deflaterade med respektive prisindex. Övriga
delar är deflaterade med KPI

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

9 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 100

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Diagram 11.4 Den offentliga sektorns reala utgifter

Index 1991=100

Källa: Finansdepartementet

Finanspolitiken

År 1994 visade den offentliga sektorns finan-
siella sparande ett underskott på motsvarande

10,3 % av BNP. För 1998 redovisas ett över-
skott på 2,2 % av BNP. Mellan 1994 och 1998
förbättrades således det finansiella sparandet
med 12,5 % av BNP. Bakom denna utveckling
ligger förutom finanspolitiska åtgärder en rad
andra faktorer, som konjunkturutveckling,
förändrat ränteläge, periodiseringar av skatte-
inkomster och köp och försäljningar av fastig-
heter. I tabell 11.4 redovisas dessa faktorers bi-
drag till förändringen av det finansiella sparan-
det. Den komponent som hänförs till
konjunktur beaktar såväl BNP-utvecklingen
som de viktigaste skattebasernas utveckling i
förhållande till BNP. Den del som beror på
BNP-utvecklingen mäts som 75 % av avvikel-
sen i BNP-tillväxt från en antagen trendmässig
utveckling på 2 %. Denna uppskattning av
konjunkturkänsligheten i de offentliga finan-
serna är baserad på simuleringar i modeller av
den offentliga sektorns inkomster och utgifter.

Hur det offentliga sparandet påverkas av
konjunkturen beror inte bara på BNP-
tillväxten utan också på tillväxtens samman-
sättning. En exportledd tillväxt ger lägre skat-
teinkomster än om tillväxten drivs av privat
konsumtion. Förskjutningar mellan vinster
och löner påverkar också skatteinkomsterna
eftersom vinster på kort sikt är lägre beskatta-
de än löner. Betydelsen av skattebasernas ut-
veckling framgår tydligt när man jämför bidra-
get från konjunkturen till förändringen av det
finansiella sparandet i tabell 11.4 för åren 1995
och 1996. Är 1995 steg BNP med 3,9 % men
lönesumman och den privata konsumtionen
ökade svagt. År 1996 var BNP-ökningen en-
dast 1,3 % medan lönesumman steg realt med
nära 5 %. Detta resulterade i att konjunkturen
gav ett negativt bidrag 1995 och ett positivt bi-
drag 1996 till förändringen av den offentliga
sektorns finansiella sparande, trots att tillväx-
ten var betydligt högre 1995 än 1996.

Periodiseringar av skatteinkomsterna har
vissa år stor betydelse för det finansiella spa-
randet. Det är huvudsakligen den kassamässiga
uppbörden av skatter som ingår i sparandet. Är
1996 höjdes skatteinkomsterna tillfälligt av
förändringen av uppbörden av mervärdesskatt.
År 1998 ökade skattebetalningarna från hushåll
och företag mer än den beräknade slutligt fast-
ställda skatten.

Det som i nationalräkenskaperna registreras
som köp och försäljningar av fastigheter är ofta
ett resultat av tillfälliga transaktioner, sale-
lease-backavtal och bolagiseringar. År 1997
drogs det offentliga sparandet ned till följd av
kommunala köp av fastigheter.

Tabell 11.4 Förändring av finansiellt sparande

Procent av BNP

	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Total förändring efter överföring	2,6	5.7	1.0	3,3	-0,4	0,3	-0,1	0.0
Förklarande faktorer
Kapitalinkomster och ränteutgifter, netto	-0,4	-0,4	0,0	0,5	0,0	0,3	0,4	0,0
Konjunkturläge inkl, förändring av skattebaser	-0,3	0,5	-0,1	1,0	0,2	0,1	0,0	0,2
Periodisering av skatteinkomster	0,2	1,2	-1,2	0,9	0,3	-0,6	0,1	-0,1
Köp och försäljningar av fastigheter, netto	0,2	0,4	-0,8	0,4	0,0	0,0	-0,1	0.0
Justerat finansiellt sparande efter överföring	2,9	3,8	3,2	0,6	-0,9	0,6	-0,5	0,0

Källa: Finansdepartementet

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Efter beaktande av bidragen från dessa faktorer
till förändringen av det finansiella sparandet åter-
står en restpost, justerat finansiellt sparande, som
kan tolkas som en grov indikator på finanspoliti-
kens inriktning. Som framgår av tabell 11.4 öka-
de det justerade finansiella sparandet med sam-
manlagt 10,6% av BNP från 1994 till 1998.
Finanspolitiken var således starkt kontraktiv un-
der denna period, om än i lägre grad 1998. Kon-
solideringsprogrammets skattehöjningar och be-
sparingar uppgick sammanlagt till 8 % av BNP
för dessa år. Att förbättringen av det justerade
sparandet blev än större beror bl.a. på besparingar
i kommuner och landsting samt på att utgifterna
för räntebidragen till bostäder reducerades till
följd av den kraftiga räntenedgången.

I år minskar det justerade finansiella sparandet
med ca 1 % av BNP. Finanspolitiken ger således
en stimulans till ekonomin i år, vilket kan ses
mot bakgrund av den internationella konjunk-
turavmattningen. För år 2000 förbättras det jus-
terade sparandet med ca 0,5 % av BNP, således
en milt kontraktiv finanspolitik.

Exklusive den beräkningstekniska överföring-
en från offentlig sektor till hushållen ökar det
faktiska finansiella sparandet 2001 och 2002 med
ca 1 % av BNP per år. Denna förbättring är till
ungefär en fjärdedel en följd av förbättrat ränte-
netto och konjunkturläge och till tre fjärdedelar
ett resultat av den underliggande utvecklingen av
den offentliga sektorns inkomster och utgifter
vid hittills fattade beslut och förslag. De beräk-
ningstekniska överföringarna från den offentlig
sektorn till hushållen medför att det justerade
sparandet minskar något som andel av BNP 2001
och är oförändrat 2002.

11.2 Den statliga sektorn

Statens finansiella situation har förbättrats mar-
kant under senare år. Det finansiella sparandet
har vänts från ett underskott på ca 180 miljarder
kronor 1994 till ett överskott 1998 på ca 34 mil-
jarder kronor. Motsvarande förbättring visar sig
också i att statens budgetsaldo vänts från en
upplåning på 185 miljarder kronor 1994 till en
amortering av statsskulden med nära 10 miljarder
förra året. Statsskulden ökade dock 1998 till följd
av den kraftiga försvagningen av kronan mot
slutet av året. Mellan 1994 och 1998 reducerades
statsskulden som andel av BNP från 84 % till

80.3 %.

Ålderspensionsreformen medför, när den är
fullt genomförd, en påtaglig belastning på statens
finanser. De statliga ålderspensionsavgifterna,
överföringen av medel till premiepensionssyste-
met, reglering av avgiftsuttaget m.m. medför en
årlig nettoförsvagning av statsfinanserna med 60
miljarder kronor, räknat på förhållandena år

2001. Som kompensation för denna försvagning
överförs under åren 1999 och 2000 medel till
staten från AP-fonden motsvarande 45 miljarder
kronor vartdera åren. Det avses ske ytterligare en
överföring år 2001. Storleken på denna överfö-
ring är ännu inte bestämd, men har, liksom i
budgetpropositionen för 1999, antagits uppgå till
235 miljarder kronor. Denna överföring utgör
kompensation även för tiden efter detta år.
Engångsöverföringen 2001 antas delvis bestå av
bostadsobligationer, som ska förvaltas av Riks-
gäldskontoret till dess obligationerna förfaller till
betalning. Den del av dessa obligationer som
förfaller efter 2001 påverkar därför inte statens
lånebehov detta år. Däremot påverkas statens
finansiella sparande av överföringen av bostads-
obligationer. I prognosen har antagits att av
överföringen år 2001 utgörs 63 miljarder kronor
av bostadsobligationer, med förfall efter 2001.
Av dessa förfaller ca 13,5 miljarder kronor år

2002, vilket drar ned lånebehovet detta år.

Totalt inklusive övergångseffekter av pen-
sionsreformen och efter den beräkningstekniska
överföringen till hushållen beräknas statens
finansiella sparande uppgå till ca 68, 29, och 221
miljarder kronor för åren 1999, 2000 och 2001.

Ar 2002, när övergångseffekterna är över, be-
räknas sparandet , inklusive den beräkningstek-
niska överföringen till hushållen, till ca 6 miljar-
der kronor, motsvarande 0,3 % av BNP. Genom
försäljningar av statens aktier blir amorteringen
av statsskulden större än de finansiella överskot-
ten under hela prognosperioden med undantag
för år 2001. Statsskulden beräknas minska med
ca 400 miljarder kronor från 1998 till 2002 till
motsvarande ca 50,5 % av BNP år 2002.

Normalt leder balans eller ett litet överskott i
statens finansiella sparande till ett lånebehov ge-
nom att staten har viss utlåning, t.ex. studielån.
Exkl. tillfälliga effekter av inlösen av bostads-
obligationer och försäljningar uppstår också ett
lånebehov år 2002 på ca 7 miljarder kronor. Vid
normala förhållanden kommer således statsskul-
den att vara ungefär oförändrad eller att öka vid
det målsatta överskottet i de offentliga finanserna
på 2 % av BNP.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

ITabell 11.5 Statens finanser inklusive sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen (exkl. statliga affärsverk och aktiebolag) 1
Miljarder kronor, löpande priser	1998	1999	2000	2001	2002
Inkomster	685,9	738,6	741,4	930,3	724,4
Skatter och avgifter	620,0	633,5	632,1	631,8	659,9
Överföring från AP-fonden	0,0	45,0	45,0	235,0	0,0
Övriga inkomster	65,9	60,1	64,3	63,5	64,5
Utgifter	651,8	670,3	712,3	686,3	677,3
Transfereringar till privat sektor och utlandet	311,9	310,5	305,2	308,5	301,8
Bidrag till kommuner	83,5	90,3	91,4	96,7	97,1
Ålderspensionsavgifter till pensionssystemet	0,0	15,3	15,9	16,1	16,3
Premiepensionsmedel	0.0	0,0	49,6	21,2	18,9
Konsumtion och investeringar	162,2	166,7	172,2	177,8	182,7
Ränteutgifter	94,1	87,4	78,0	67,1	60,5
Finansiellt sparande före överföring	34,1	68,3	29,1	243,0	47,1
procent av BNP	1,9	3,7	7,5	12,2	2,3
Beräkningsteknisk överföring	-			22,1	41,0
Finansiellt sparande efter överföring	-	-	-	220,9	6,1
procent av BNP	-	-	-	11.1	0,3
Budgetsaldo procent av BNP	9,7 0,5	93,2 5,0	70,8 3.7	170,8 8,6	21,8 1,1
Statsskuld procent av BNP	1448,9 80,3	1325,4 72,7	1249,3 65,2	1071,2 53,8	1049,3 50,6

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Överskottet uppkommer i stället i ålderspen-
sionssystemet och i någon mån i den kommunala
sektorn. Det är en följd av att pensionsreformen
innebär en mycket stor omfördelning av det
offentliga finansiella sparandet från staten till
ålderspensionssystemet.

Den statliga konsumtionen svarar för ca 1/5 av
statens utgifter och ca 7,5 % av BNP. Den statli-
ga konsumtionen varierar relativt kraftigt mellan
åren och har visat sig vara svår att förutsäga.
Genom systemet med anslagssparande kan statli-
ga myndigheter delvis förskjuta förbrukningen
av de budgeterade medlen över tiden. Dessutom
är nationalräkenskapernas preliminära utfall
osäkra och genomgår ofta stora revideringar.

Den statliga konsumtionen i fasta priser steg
med 3,2 % 1998, efter att ha minskat kontinuer-
ligt med sammanlagt 4,5 % sedan 1995. Upp-
gången förra året berodde på att förbrukningen
av varor och tjänster steg med nära 9 %, medan
nedgången i den statliga sysselsättningen fort-
satte. Återhämtningen av den statliga konsum-
tionen väntas fortsätta under prognosperioden. I
år väntas konsumtionen stiga med 1 % och där-
efter med 0,5 % per år.

11.3 Allmänna pensionsfonden/
ålderspensionssystemet

År 1998 understeg avgiftsintäkterna till den all-
männa tilläggspensionen (ATP) utbetalda ATP-
pensioner med ca 33 miljarder kronor. Detta un-
derskott finansierades med AP-fondens direkt-
avkastning i form av utdelningar och ränte-
inkomster, som sammantagna uppgick till

40,7 miljarder kronor. Under 1998 överfördes
AP-fondens fastighetsinnehav till bolagsform.
Som sagts ovan, borde detta rätteligen tillgodo-
räknas fondens finansiella sparande. Statistiska
centralbyrån har emellertid valt att inte beakta
denna transaktion i det finansiella sparandet
1998, som redovisas till 7 miljarder kronor.

Eftersom ATP-systems avgiftsunderskott
vuxit trendmässigt har fondens sparande succes-
sivt avtagit. I början av 1990-talet hade fonden
ett sparande på 46,5 miljarder kronor.

Den av riksdagen beslutade ålderspensions-
reformen innebär att AP-fonden fr.o.m. år 1999
har en delvis ny roll. Fonden kommer framgent
att finansiera inkomstbaserade ålderspensioner
inom det reformerade systemets s.k. fördel-
ningsdel. Finansieringsansvaret för förtids- och

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

ITabell 11.6 Ålderspensionssystemet \|
Miljarder kronor, löpande priser	1998	1999	2000	2001	2002
Inkomster	132,8	144,6	187,8	189,5	181,9
Avgifter	92,1	107,6	110,4	143,7	147,3
Reglering av avgiftsuttag	-	-	-	30,0	30,0
Statliga ålderspensionsavgifter	40,1	32,6	33,6	34,8	36,1
Premiepensionsmedel	-	-	49,6	21,2	18,9
Räntor, utdelningar m.m.	40,7	37,0	27,9	24,6	15,7
Utgifter	125,8	181,5	185,3	379,6	150,7
Pensioner	124,9	135,0	138,7	143,2	149,3
Överföring till staten	-	45,0	45,0	235,0	-
Övriga utgifter	0,9	1,5	1,6	1,4	1,4
Finansiellt sparande	7,0	-36,9	2,6	-190,1	31,2
procent av BNP	0,4	-2.0	0,1	-9,5	1,5
AP-fonden	-	-	-49,1	-213,5	9,3
Premiepensionsmyndigheten	-	-	51,7	23,4	21,9

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

efterlevandepension förs över till statsbudge-
ten. Vidare medför reformen att fondens av-
giftsinkomster förstärks genom att det införs
statliga ålderspensionsavgifter på vissa transfe-
reringar m.m., som betalas över statsbudgeten.
Nivåerna för allmänna pensionsavgiften och
ålderspensionsavgiften är i år och nästa år 6,95
resp 6,40 %. Ålderspensionsreformen innebär
dock att det totala avgiftsuttaget ska vara mot-
svarande ca 30 miljarder kronor högre. I pro-
gnosen antas att den fulla ålderspensionsavgif-
ten tas ut från och med år 2001 och att detta
kompenseras av motsvarande lägre social-
avgifter till staten.

Vid sidan av AP-fonden sker en förmögen-
hetsuppbyggnad inom premiepensionssyste-
met. De medel som avsätts motsvarar intjänad
premiepensionsrätt och placeras först i Riks-
gäldskontoret och därefter hos den fondför-
valtare som den enskilde själv väljer. Genom
att den statliga Premiepensionsmyndigheten är
formell ägare av fondandelarna kommer spa-
randet i premiepensionssystemet att i national-
räkenskaperna inräknas i den offentliga sek-
torn.

Under år 2000 överförs retroaktiva premie-
pensionsmedel avseende inkomståren 1995-
1998 från den tillfälliga förvaltningen hos
Riksgäldskontoret till Premiepensionsmyn-
digheten, sammanlagt ca 50 miljarder kronor.

Det sparande som sker inom premiepensions-
systemet motsvaras således av ett reducerat
sparande inom staten. Medel motsvarande
premiepensionsrätten överförs till Premiepen-
sionsmyndigheten först andra året efter in-
komståret. Överföringen år 2001 avser således
inkomståret 1999. Fr.o.m. inkomståret 1999
höjs den intjänade premiepensionsrätten från
2 % till 2,5 % av pensionsgrundande inkoms-
ter och belopp.

Till följd av övergångseffekterna av pen-
sionsreformen reduceras AP-fondens finan-
siella sparande åren 1999-2001. När övergångs-
effekterna är över år 2002 beräknas sparandet i
pensionssystemet, dvs. AP-fonden och pre-
miepensionssystemet, uppgå till drygt 31 mil-
jarder kronor eller 1,5 % av BNP.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

11.4 Kommunsektorn³

Enligt det preliminära utfallet från national-
räkenskaperna växte kommunsektorns kon-
sumtion förra året med 1,3 % i fasta priser, vil-
ket är starkare än vad som förutsågs i Finans-
departementets decemberprognos. Kommu-
nerna och landstingen svarade för 67,5 %
respektive 29,1 % av sektorns totala konsum-
tion.

Det var framför allt sektorns köp av varor
och tjänster som ökade kraftigt förra året.
Denna utveckling tyder på att sektorn i till-
tagande utsträckning anlitat konsulter och lagt
ut verksamhet på entreprenad.

Det finansiella sparandet blev lägre än vän-
tat, bland annat på grund av både högre trans-
fereringsutgifter och ränteutgifter än prognos-
tiserat. Socialbidragen minskade dock som
beräknat jämfört med året innan.

I år väntas kommunsektorns konsumtion
växa med cirka 1,0% i fasta priser. Från och
med nästa år beräknas en tillväxt om i genom-
snitt cirka 0,8 % per år. Konsumtionsökningen
möjliggörs genom en gynnsam utveckling av
både skatteinkomster och statsbidrag.

Det finansiella sparandet väntas bli tillräck-
ligt stort för att kravet om ekonomisk balans
skall kunna uppnås från och med nästa år.

Faktorer som påverkar sektorns utveckling

Både kommuner och landsting är enligt lag
skyldiga att uppnå ekonomisk balans från och
med år 2000. Balanskravet innebär att budge-
ten i varje kommun, landsting och kommu-
nalförbund skall upprättas så att de årliga in-
täkterna överstiger kostnaderna. Kostnaderna
skall inkludera förändringen av pensionsskul-
den. Om kostnaderna ändock överstiger in-
täkterna skall underskottet täckas inom två år.
Vanligtvis krävs ett positivt finansiellt sparande
för att balanskravet skall uppnås. Om investe-
ringsutgiftema är avsevärt större än avskriv-
ningarna kan dock ett negativt finansiellt spa-
rande förenas med ett positivt resultat. Detta
förhållande är för närvarande mer sannolikt i
kommunerna än i landstingen. I beräkningen
av kommunsektorns utveckling förutsätts att
alla kommuner, landsting och kommunal-

³ Med kommunsektorn menas här kommuner, landsting och kyrko-
kommuner exklusive sektorns affärsverk och bolag.

förbund anpassar verksamheten så att de upp-
fyller balanskravet.

I enlighet med riksdagens beslut är nivån på
de allmänna statsbidragen till kommunsektorn
i år 16 miljarder högre än 1996. Regeringen har
tidigare aviserat en fortsatt ökning med
4 miljarder kronor från och med nästa år och
med 2 miljarder kronor från och med året där-
på. I denna proposition aviserar regeringen än-
nu en höjning med 2 miljarder kronor från och
med år 2001. Det tidigare aviserade tillskottet
för år 2001 skall användas för att bl.a. under-
lätta införandet av förändringar i utjämnings-
systemet samt bidra till finansieringen för att
stegvis genomföra en allmän förskola och
maxtaxa i barnomsorgen. De förändringar som
kommer att ske inom försvaret förväntas år
2002 medge en förstärkning av det generella
bidraget med ytterligare 1 miljard kronor.

Sedan 1997 har särskilda statsbidrag utgått
för arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av
offentligt tillfälligt anställda (OTA) och
resursarbeten. Från och med 1997 utgår också
specialdestinerade statsbidrag för utbildning
inom Kunskapslyftet. Bidraget för Kunskaps-
lyftet beräknas vara i stort sett oförändrat un-
der kalkylperiodens sista tre år.

Såväl skatteväxlingen från kommuner till
landsting för huvudmannaskapsförändringarna

1 Skåne och Västra Götaland som sänkningen
av den genomsnittliga skattesatsen med 17 öre
beaktas i beräkningarna från och med i år.

Huvudmannaskapsförändringarna innebar
förra året att de interna kostnadsersättningarna
blev ovanligt höga eftersom landstingen i
Skåne och Västsverige tog över verksamhet
från vissa kommuner redan innan skattesatser-
na justerats i förhållande till den nya ansvars-
fördelningen. Nu när skatteväxlingen genom-
förts kommer dessa ersättningar att bli lägre.
Justeringen påverkar både inkomsterna och ut-
gifterna med samma belopp och förändrar
därför inte det finansiella sparandet.

Skattesatsförändringen följer i huvudsak av
skattesänkningarna i Stockholms läns lands-
ting och Stockholms kommun och medför en
minskning av sektorns inkomster med ca

2 miljarder kronor per år.

Den genomsnittliga skattesatsen är i år

31,5 % och förutsätts vara oförändrad under
hela kalkylperioden. Möjligheten att höja
skatten begränsas i år genom lagen om att i sär-
skilda fall minska det generella statsbidraget.
Lagen innebär att de kommuner och landsting

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

som höjer skatten i förhållande till 1996 års
nivå får sina statsbidrag reducerade med ett
belopp som motsvarar halva inkomstökningen.

I år har kommunernas och landstingens in-
komster förstärkts med en tillfällig överföring
av statlig inkomstskatt motsvarande cirka

1,3 miljarder kronor. Denna överföring beräk-
nas efter regeringens förslag ligga kvar även
nästa år.

Löneutvecklingen i sektorn visade sig förra
året bli betydligt svagare än vad som avtalats.
Detta beror på förseningar i lokala förhand-
lingar och leder sannolikt till att en del av förra
årets avtalade löneökningar kommer att betalas
ut först i år. Därigenom har kalkylens timlöner
för i år reviderats upp.

Vidare förväntas det från och med i år finnas
behov av att höja avsättningen för att täcka
pensionsskulden. För att nå balanskravet
kommer därför att krävas ett något högre
finansiellt sparande än vad som tidigare beräk-
nats.

Utvecklingen till och med 2002

Både kommunsektorns inkomster och utgifter
beräknas växa starkare än vad som förutsågs i
decemberprognosen.

Lönesumman för hela arbetsmarknaden ut-
vecklades oväntat starkt förra året. Eftersom
uppräkningsfaktorerna för beräkning av preli-
minära kommunalskattemedel i år redan är
fastställda leder detta till en ökning av sektorns
skatteinkomster först nästa år när avräkningen

mellan de preliminära skattemedlen och det
definitiva utfallet görs. I kombination med en
god sysselsättningsökning även i år bedöms
skatteinkomsterna också under 2001 blir högre
än tidigare beräknat.

I beräkningarna läggs stor vikt vid de senaste
årens utfall. Transfereringsutgiftema ökade
kraftigt mellan åren 1997 och 1998, till stor del
på grund av att landstingen tog över läkeme-
delssubventionerna, men också beroende av att
både transfereringarna till företag och ränteut-
gifterna ökade oväntat mycket. Den höga ni-
vån på transfereringsutgiftema betraktas här
emellertid som tillfällig och dessa utgifter be-
räknas därför sjunka i år för att sedan åter öka
något från och med nästa år.

Socialbidragen, som ingår i transfererings-
utgifterna, tenderar att utvecklas i samma rikt-
ning som arbetslösheten och väntas därför
fortsätta att minska, om än i avtagande takt.

Tidigare har sektorns ränteutgifter följt
utvecklingen av marknadsräntorna. Detta
mönster går dock inte riktigt att finna i förra
årets utfall. Från och med i år förutsätts emel-
lertid att sektorn bättre kan utnyttja de låga
räntenivåerna och därför förväntas ränteutgif-
terna, liksom transfereringsutgiftema, minska
för att sedan försiktigt öka igen från och med
nästa år. Räntenettot beräknas under hela kal-
kylperioden bli negativt för kommunerna och
positivt för landstingen. För sektorn som hel-
het väntas dock en förbättring.

Tabell 11.7 Kommunsektorns finanser'

Miljarder kronor

	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Inkomster	411,3	443,5	457,5	482,4	500,5	511,3
Skatter	294,4	300,5	310,2	332,3	343,2	351,6
Statsbidrag²	60,2	83,5	90,3	91,4	96,7	97,1
Övrigt	56,6	59,5	57,0	58,6	60,6	62,7
Utgifter	418,5	445,1	455,4	473,3	491,4	507,1
Transfereringar	78,2	102,1	93,0	94,8	97,3	99,1
Konsumtion	315,1	323,9	340,7	355,2	368,9	381,4
volymförändring %’	-0,7	1,3	1,0	1,1	1,1	0,1
underliggande	-1,6	0,2	1,0	1,6	1,5	0,2
Investeringar	25,2	19,1	21,7	23,3	25,2	26,7
Finansiellt sparande	-7,2	-1,6	2,2	9,1	9,1	4,2

¹ Inkomster och utgifter redovisas här exklusive statligt utjämningsbidrag och statlig utjämningsavgift. Utjämningsbidraget för 1999 är fastställt till 20,5 miljarder kronor.
'Statsbidragen redovisas netto efter avdrag för kommunernas och landstingens avgift till momsåterbetalningssystemet.

³ Årlig procentuell förändring av konsumtionen i fasta priser.

* Årlig procentuell volymförändring rensad för OTA, resursarbeten och Kunskapslyftet.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

PROP. 1998/99:100 BILAGA 1

Mot bakgrund av höjda inkomster och med be-
aktande av ökade utgifter för räntor och transfe-
reringar skapas i år ett utrymme för konsum-
tionstillväxt med cirka 1,0 % i fasta priser.

Med hänsyn tagen till kravet om ekonomisk
balans beräknas konsumtionen från och med
nästa år växa med i genomsnitt 0,8 % per år.
Denna utveckling medger en sysselsättnings-
ökning med cirka 9 000 personer per år. Kon-
sumtionstillväxten beräknas bli något starkare i
landstingen än i kommunerna.

Det finansiella sparandet förväntas visa ett
överskott under hela beräkningsperioden. Spa-
randet väntas dessutom bli betydligt högre under
2000 och 2001 än under övriga år.

Om åren 2000 och 2001 betraktas isolerat ser
det ut att finnas större utrymme för konsum-
tionsökning än vad som prognostiserats. Detta
beror på att kalkylen anpassats till en långsiktigt
hållbar konsumtionsutveckling. Eftersom ök-
ningstakten för sektorns inkomster väntas avta
under slutet av kalkylperioden skulle en kraftigt
höjd konsumtionsnivå nästa år och året därpå
medföra behov av nedskärningar 2002, allt annat
lika. I beräkningarna förväntas sektorn emellertid
agera långsiktigt och expandera försiktigt vid
tillfälliga inkomstförstärkningar för att senare
slippa avveckla verksamhet och säga upp perso-
nal.

Diagram 11.5 Kommunsektorns konsumtionsutvecklin;

Volymförändring %

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

framträder den underliggande konsumtionen
som på ett bättre sätt belyser konsumtions
utvecklingen inom sektorns kärnverksamheter.

Som framgår av diagram 11.5 utvecklades den
underliggande konsumtionen svagare än den
faktiska samtidigt som OTA, resursarbeten och
Kunskapslyftet infördes under 1997 och 1998.
Från och med i år beräknas emellertid den under-
liggande konsumtionen växa starkare, vilket leder
till en ökning med i genomsnitt 1,1 % per år i
fasta priser under kalkylperioden.

Osäkerheten i beräkningarna

Kommunsektorns inkomster består till cirka två
tredjedelar av skatteinkomster. Därför är sek-
torns konsumtionsutveckling känslig för sådana
faktorer som påverkar den totala lönesumman,
bland annat den totala sysselsättningsutveck
lingen.

På grund av nationalräkenskapernas omlägg-
ning till ett EU-anpassat system, har det prelimi-
nära utfallet från 1997 inte reviderats som bruk-
ligt är. Detta leder till att osäkerheten i de
preliminära utfallet för 1998 är något större än
vanligt för enskilda variabler.

I kalkylerna för kommunsektorns finanser
läggs stor vikt vid de senaste årens utfall, varför
osäkerheter i utfallet även leder till osäkra pro-
gnoser för vissa variabler. Ett exempel på en så-
dan variabel är kommunernas transfereringar till
företag, som förra året ökade med flera miljarder
kronor. Om dessa transfereringsutgifter skulle
fortsätta öka från förra årets höga nivå finns un-
der kalkylperioden ett ytterst begränsat utrymme
för konsumtionstillväxt i kommunerna. I beräk-
ningarna förutsätts emellertid att en del av förra
årets ökning var av tillfällig karaktär.

Eftersom kommunsektorns konsumtion både
inkluderar vissa konjunkturberoende arbets-
marknadspolitiska åtgärder och aktiviteter inom
Kunskapslyftet kan konsumtionsutvecklingen ge
en något missvisande bild av utvecklingen, speci-
ellt de år åtgärder införs eller upphör. Om kon-
sumtionen istället rensas för dessa förändringar

Bilaga 2

Avstämning av målet om
en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000

PROP. 1998/99:100 BILAGA 2

Bilaga 2

Avstämning av målet om en halverad
öppen arbetslöshet till år 2000

Innehållsförteckning

1 Regeringens mål för öppen arbetslöshet och sysselsättning................................5

Box 1 Sysselsättningsgraden i Sverige och EU.................................................6

2 Sysselsättningspolitiken och utvecklingen på arbetsmarknaden........................6

2.1 Sunda offentliga finanser och stabila priser...........................................6

2.2 Lönebildning............................................................................................7

2.3 Privat sysselsättning och företagande....................................................8

2.4 Skola, vård och omsorg...........................................................................9

2.5 Arbets-och kompetenslinjen...............................................................10

2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling.................................................10

2.5.2 Arbetsmarknadspolitik..........................................................................11

3 Sysselsättningssamarbetet inom EU....................................................................14

3.1 Bakgrund................................................................................................14

3.2 Riktlinjerna för sysselsättning..............................................................14

3.3 Fortsatt arbete........................................................................................14

4 Regeringens förslag i 1999 års ekonomiska vårproposition...............................14

4.1 Effektivare arbetsmarknad....................................................................14

4.2 En offensiv konkurrenspolitik..............................................................15

4.3 Effektivare system för utbildning och kompetensutveckling............15

4.4 Strategi för företagsutveckling..............................................................16

5 Tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet fram till år 2002..................................16

5.1 Den ekonomiska utvecklingen.............................................................16

5.2 Arbetsmarknaden..................................................................................17

PROP. 1998/99:100 BILAGA 2

1 Regeringens mål för öppen
arbetslöshet och sysselsättning

Att öka sysselsättningen och minska arbets-
lösheten utgör regeringens främsta uppgift. I re-
geringsförklaringen 1996 deklarerade regeringen
att Sverige år 2000 skall ha halverat den öppna
arbetslösheten till 4 procent och riksdagen ställde
sig i juli samma år bakom detta mål. I budget-
propositionen för 1999 tillkom ett mål för syssel-
sättningen. Målet innebär att andelen reguljärt
sysselsatta av befolkningen mellan 20 och 64 år
skall öka från 74 procent 1997 till 80 procent år
2004. Därigenom minskar också behovet av soci-
ala ersättningar. Antalet personer, omräknat till
helårsekvivalenter, vars försörjning utgörs av er-
sättningar för ohälsa, arbetslöshet, deltagande i
arbetsmarknadsåtgärder och socialbidrag skall
minska från drygt 1 miljon helårspersoner 1997
till 0,8 miljoner år 2004.¹

Regeringen har utfäst sig att varje halvår redo-
visa en avstämning i förhållande till målet om
halverad öppen arbetslöshet. I det följande redo-
visas den femte avstämningen av arbetslöshets-
målet, vilken innehåller en redogörelse för rege-
ringens politik och för utvecklingen på
arbetsmarknaden. Vidare presenteras en uppfölj-
ning av det nya sysselsättningsmålet. Slutligen
redovisas i korthet regeringens prognos för till-
växt, sysselsättning och arbetslöshet fram till år
2002.

Andelen reguljärt sysselsatta bland personer i
åldrama 20 till 64 år sjönk från drygt 85 procent
1990 till som lägst knappt 74 procent 1994. Där-
efter har sysselsättningsandelen åter stigit och
1998 var andelen reguljärt sysselsatta 74,6 procent
(se diagram 1.1).

För att uppnå sysselsättningsmålet behöver
cirka 55 000 nya arbetstillfällen per år mellan
1997 och 2004 tillkomma. Sedan sommaren 1997
har sysselsättningen ökat med cirka 120 000 per-
soner, en utveckling som således ligger i linje med
vad som krävs för att uppnå sysselsättningsmå-
let.²

Sedan sommaren 1997 har arbetslösheten
minskat kraftigt bland både män och kvinnor. I
februari i år uppgick den säsongsrensade öppna
arbetslösheten enligt Finansdepartementets be-
räkningar till 5,7 procent³, vilket är en minskning
med 1,2 procentenhet sedan februari förra året.
Arbetslösheten bland kvinnor, som allt sedan kri-
sen i början av 1990-talet varit betydligt lägre än
männens, uppgick i februari i år till 5,2 procent.
Detta kan jämföras med en arbetslöshet på 6,3
procent bland männen. Skillnaden i arbetslöshet
mellan män och kvinnor har minskat sedan mit-
ten av 1990-talet.

Diagram 1.1 Andelen reguljärt sysselsatta, 20-64 år

Procent av befolkningen 20-64 år

Diagram 1.2 Öppen arbetslöshet, säsongsrensade månads-
data ______________

Procent av arbetskraften

1994

1995

1996 1997

1998

1999

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

' För en detaljerad beskrivning av sysselsättningsmålet, se Bilaga 4 till
Budgetpropositionen för 1999, Prop. 1998/99:1.

² Regeringen kommer att ge Statistiska centralbyrån i uppdrag att ta fram
den statistik som krävs för uppföljning av regeringens sysselsättningsmål.
Därigenom kommer utvecklingen av såväl sysselsättningsgraden som an-
talet personer i behov av sociala ersättningar att kunna följas.

³ Den icke säsongsrensade öppna arbetslösheten uppgick till 5,6 procent i
februari, 4,9 procent för kvinnor och 6,3 procent för män.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 2

Box 1 Sysselsättningsgraden i Sverige och EU

Trots att sysselsättningsgraden i Sverige sjunkit
kraftigt under 1990-talet har Sverige fortfarande
en högre sysselsättningsgrad än de flesta andra
EU-länder (se diagram 1.3). Bland EU-länderna
har bara Danmark en högre sysselsättningsgrad
än Sverige. Genomsnittet för EU ligger cirka 10
procentenheter lägre än Sverige, 64 procent jäm-
fört med 74 procent för Sverige. Notera att defi-
nitionen av sysselsättningsgrad skiljer sig
något mellan diagram 1.1 och 1.3 där det förra
enbart omfattar reguljärt sysselsatta och den
senare även omfattar personer i vissa typer av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Sysselsättningspolitiken och
utvecklingen på arbetsmarknaden

I tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) hösten
1995 lade regeringen fram en dagordning för ar-
betet med att stärka tillväxten och sysselsättning-
en. Dagordningen har därefter fått sin konkreta
utformning i ett flertal propositioner. Regering-
ens politik för ökad sysselsättning och minskad
arbetslöshet bygger på fem grundstenar:

Diagram 1.3 Andelen sysselsatta 20-64 år i EU 1997

Procent av befolkningen 20-64 år

1. De offentliga finanserna skall vara sunda och
priserna stabila.

2. Det krävs en bättre fungerande lönebildning
för att arbetslösheten skall kunna halveras.

3. Huvuddelen av sysselsättningsökningen de
kommande åren bör ske i den privata sektorn.

4. I den offentliga sektorn skall verksamheter
prioriteras framför transfereringar. Skolan,
vården och omsorgen utgör kärnan i välfär-
den.

5. Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen
genom att fler människor får arbete eller ut-
bildning som ger ökade möjligheter till arbete.

Dessa grundstenar utgör i de följande avsnitten
utgångspunkt för redogörelsen av de konkreta
åtgärder som vidtagits inom ramen för sysselsätt-
ningspolitiken.⁴ I avsnitten ges även en bakgrund
till de åtgärder som vidtagits samt en beskrivning
av utvecklingen på några centrala områden.

2.1 Sunda offentliga finanser och stabila
priser

Saneringen av de offentliga finanserna, som in-
leddes under förra mandatperioden, har inneburit
att budgetunderskott vänts till överskott och att
Sverige kan börja amortera på statsskulden. Sane-
ringsprogrammet har vidare inneburit ett stärkt
förtroende för den svenska ekonomin. Infla-
tionsförväntningarna har minskat och tilltron till
inflationsmålet på 2 procent stärkts. Dessa fakto-
rer har tillsammans skapat utrymme för väsent-
ligt lägre korta och långa räntor och ränte-
differensen mot utlandet har minskat. Lägre

⁴ För en mer detaljerad genomgång av de åtgärder som vidtagits hänvisas
till uppföljningen av arbetslöshetsmålet i budgetpropositionen för 1998
samt i 1998 års ekonomiska vårproposition.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 2

räntor leder till att de offentliga ränteutgifterna
minskar. Den positiva utvecklingen av statsfinan-
serna har möjliggjort ökade överföringar till
kommunerna. Dessa överföringar väntas leda till
att den kommunala konsumtionen ökar, främst
inom vård, skola och omsorg, och därmed till en
ökad sysselsättning.

De allmänna förutsättningarna för en fortsatt
ökning av efterfrågan på arbetskraft är alltjämt
goda trots avmattningen i den internationella
konjunkturen. Den låga räntenivån har bidragit
till att industriinvesteringarna tagit ordentlig fart
och att den privata konsumtionen ökar. Detta
gynnar särskilt den sysselsättningsintensiva pri-
vata tjänstesektorn och hemmamarknadsindust-
rin.

En ökad efterfrågan är emellertid inte tillräck-
lig för att minska arbetslösheten. Om en stor del
av arbetslösheten är strukturellt betingad riskerar
tillväxten att brytas till följd av brist på arbets-
kraft, flaskhalsproblem och alltför höga löneök-
ningar före det att arbetslösheten halveras och
sysselsättningsmålet uppnås. Indikationer på att
detta problem kan vara för handen på den svens-
ka arbetsmarknaden är att antalet kvarstående
lediga platser på arbetsförmedlingarna i viss ut-
sträckning har ökat samtidigt som arbetslösheten
ligger kvar på en hög nivå och att de lediga plat-
serna tenderar att bli kvarstående under längre
tid. Dessutom har löneökningarna sedan mitten
av 1990-talet har varit höga - även i ett interna-
tionellt perspektiv - trots att arbetslösheten varit
fortsatt hög. Avgörande för sysselsättningsut-
vecklingen är således hur väl lönebildningen fun-
gerar samt arbetsutbudets storlek, sammansätt-
ning och flexibilitet.

2.2 Lönebildning

Regeringen har vid flera tillfällen framhållit att en
väl fungerande lönebildning är en förutsättning
för att sysselsättningen skall kunna öka och ar-
betslösheten halveras. Lönebildningens betydelse
för sysselsättningen föranledde regeringen att ut-
se en särskild utredare som fick i uppgift att se
över formerna för framtidens lönebildning. Ut-
redaren lämnade sitt huvudbetänkande till rege-
ringen den 30 november 1998. Regeringen avser
att under hösten lägga förslag om regelverket för
lönebildningen.

Om de nominella löneökningarna blir för höga
får detta, bland annat genom en då nödvändig åt-

stramning av penningpolitiken, negativa konsek-
venser för produktion och sysselsättning. För att
den pågående konjunkturuppgången skall bli
långvarig är det således av stor vikt att löneut-
vecklingen hålls under kontroll. Måttliga nomi-
nella löneökningar borgar för en penningpolitik
som är fortsatt gynnsam för investeringar, vilket i
sin tur ger utrymme för ökad tillväxt och högre
sysselsättning.

Efter de mycket höga löneökningarna under

1996. ökade lönerna med cirka 4,5 procent under

1997. De avtal som slöts under våren 1998 för
stora delar av arbetsmarknaden är i huvudsak tre-
åriga, i flera fall med möjlighet till uppsägning
under det tredje året. De avtalsmässiga löneök-
ningarna beräknas ge årliga löneökningar på cirka

2,5 procent, vilket är cirka en procentenhet lägre
än under den förra avtalsperioden.

När det gäller löneglidningen - den del av lö-
neökningarna som inte regleras i avtalen - råder
emellertid stor osäkerhet. Det registrerade utfal-
let för 1998 visar på en genomsnittlig löneökning
på 3,2 procent varav löneglidningen svarade för
0,4 procent. Löneglidningen i den privata sektorn
var drygt 0,5 procent medan den var negativ i den
offentliga sektorn förutom under det första
kvartalet. Osäkerheten om löneglidningen är
dock stor. På den privata sidan finns ännu så
länge definitiva utfall bara fram t.o.m. juni månad

1998. Inom både den privata och den offentliga
sektorn leder för-seningar i de lokala löneför-
handlingarna till att de avtalade löneökningarna
ännu inte syns fullt ut i statistiken. Sammantaget
väntas löneökningarna 1998 i ekonomin i dess
helhet bli 3,6 procent (se vidare prognosen i bila-
ga 1 till den ekonomiska vårpropositionen).

Under förra våren började rapporter om ar-
betskraftsbrist komma allt tätare, även om bris-
terna huvudsakligen gällde vissa yrkeskategorier
och vissa regioner (se även avsnitt 2.3 och 2.4).
De allvarligaste bristerna finns idag framför allt
inom den privata tjänstesektorn och för vissa yr-
kesgrupper inom vård och omsorg. Även bygg-
branschen har under 1998 noterat stigande brist-
tal. Det finns i dagsläget inga tydliga tecken på att
dessa brister börjar synas i lönestatistiken i form
av kraftigt ökad löneglidning. Det kan dock kon-
stateras att löneglidningen inom den privata
tjänstesektorn ligger på cirka 0,7 procent enligt
det registrerade utfallet, vilket alltså är över ge-
nomsnittet för hela ekonomin. Mätt som årsge-
nomsnitt beräknas löneglidningen för tjänste-
männen inom hela den privata sektorn bli cirka 2
procent. Skulle bristen på arbetskraft inom ovan-

PROP. 1998/99:100 BILAGA 2

stående sektorer bli bestående eller spridas till
andra branscher kan det resultera i en högre löne-
glidning än vad som antas i prognosen.

2.3 Privat sysselsättning och företagande

Den tredje grundstenen för sysselsättningspoliti-
ken är att huvuddelen av sysselsättningsökningen
skall komma i den privata sektorn. En hög syssel-
sättning i privat sektor bidrar till att stärka de of-
fentliga finanserna, och är därför en grund-
förutsättning för bibehållandet av ett väl utbyggt
välfärdssystem.

Den privata sysselsättningen minskade kraftigt
i början av 1990-talet, framför allt inom tillverk-
ningsindustrin och byggsektorn. Sedan 1994 har
den privata sysselsättningen återigen ökat, vilket
framgår av diagram 2.2. Sysselsättningsökningen
har varit betydligt större för män än för kvinnor
räknat i antalet personer.

Diagram 2.2 Sysselsättningsförändring i offentlig och privat
sektor, basperiod januari 1994____________________________

Hundratal personer, (säsongsrensade glidande medelvärden)

Saneringen av de offentliga finanserna har med-
fört en kraftig räntenedgång och minskad osä-
kerhet om den ekonomiska politiken. Detta har i
sin tur bidragit till att skapa ett gynnsamt investe-
ringsklimat och därmed möjliggjort ökad syssel-
sättning i den privata sektorn.

Den största ökningen av den privata syssel-
sättningen har skett inom tjänstesektorn. Sedan
förra våren är det främst antalet sysselsatta inom
uppdragstjänster som ökat. Inom industrin har
sysselsättningen ökat mest inom läkemedels- och
telekommunikationsindustrin.

Som nämndes i avsnitt 2.2 uppger allt fler fö-
retag problem med att rekrytera personal med
rätt kompetens. I syfte att förhindra att dessa

brister leder till flaskhalsar har regeringen tillsatt
ett antal arbetsgrupper. Gruppernas arbete har
skett i nära samarbete med såväl arbetsmarkna-
dens parter som med representanter för företag
och utbildningsanordnare och har resulterat i
konkreta åtgärder för att öka utbudet av arbets-
kraft. I 1998 års vårproposition föreslog rege-
ringen ett antal insatser för att förebygga flask-
halsar inom teknik- och IT-områdena. Under
hösten 1998 tillsattes en arbetsgrupp med uppgift
att underlätta ett effektivt resursutnyttjande i
byggnadsbranschen i en konjunkturuppgång. De
förslag som gruppen lämnade bereds vidare i dis-
kussioner mellan företrädare för regeringen, stat-
liga myndigheter, kommunerna och arbetsmark-
nadens parter.⁵

För att främja sysselsättningen inom den pri-
vata sektorn har också ett flertal åtgärder ge-
nomförts för att förbättra villkoren för företa-
gande. Många av åtgärderna har varit särskilt
riktade mot små och medelstora företag. Bland
åtgärderna som tidigare genomförts kan nämnas
nedsättning av arbetsgivaravgiften, lättnader i
ägarbeskattningen, möjligheter att kvitta under-
skott i nystartad näringsverksamhet mot inkomst
av tjänst, rätt till tjänstledighet för att starta eget
företag och ett treårigt program för småföretags-
utveckling, förnyelse och tillväxt. En ny anställ-
ningsform - överenskommen visstidsanställning
- har också införts i syfte att stimulera till nyan-
ställningar.

Den av regeringen tillsatta Småföretagsdelega-
tionen presenterade sitt slutbetänkande under
1998 med förslag om mängd konkreta åtgärder
som syftar till att förbättra villkoren för de små
företagen. I december 1998 presenterade rege-
ringen ett antal åtgärder som syftar till att för-
enkla för småföretagen, och flera av dessa åtgär-
der följer förslagen i Småföretagsdelegationens
betänkande. En särskild regelförenklingsgrupp,
SimpLex, har inrättats inom Näringsdeparte-
mentet. En grupp bestående av entreprenörer och
företagare, Nybyggarna, knyts till Näringsde-
partementet, och skall mötas regelbundet för att
diskutera aspekter kring företagandets villkor.
Vidare har en statssekreterargrupp inom Rege-
ringskansliet inrättats med särskilt ansvar för re-
gelförenklingsarbetet. Regeringen har också be-
slutat om en förordning för myndigheterna som

⁵ ”Byggbranschen - Bakgrund och förslag till åtgärder”, Inrikesdeparte-
mentet, 1998.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 2

innebär att en konsekvensanalys av nya reglers
effekter för små företags villkor skall göras innan
förändringarna genomförs. Motsvarande krav
ställs också på samtliga utredningar i den nya
Kommittéförordningen. Patent- och registre-
ringsverket och Statskontoret har fått i uppdrag
att ta fram ett förslag till en samordning av före-
tagens uppgiftslämnande. Vidare vidtas åtgärder
för att förbättra servicen till företagen samt att
korta handläggningstiderna vid ett antal myndig-
heter.

Under 1990-talet har antalet egenföretagare,
exklusive jord- och skogsbruk, ökat med drygt
10 procent. Under 1997 startades, enligt statistik
från Statistiska centralbyrån och Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), cirka 29 000
nya företag som tillsammans skapade 54 000 ar-
betstillfällen.

Kvinnor är underrepresenterade bland egenfö-
retagarna och svarade för drygt en fjärdedel av de
nystartade företagen under 1997. För att främja
kvinnligt företagande har särskilda åtgärder in-
förts. Till dessa hör möjlighet till förlängt starta
eget-bidrag, särskilda lånemöjligheter och affärs-
rådgivning. Varannan kvinna som startade före-
tag under 1997 fick starta eget-bidrag, jämfört
med var tredje man.

2.4 Skola, vård och omsorg

I och med saneringen av de offentliga finanserna
har utrymme skapats för att tillföra mer pengar
till kommuner och landsting. Beslutade och avi-
serade tillskott innebär i förhållande till 1996 års
nivå en höjning av statsbidragen till kommuner
och landsting med 16 miljarder kronor år 1999.
Av nämnda höjning tillfördes 12 miljarder kro-
nor under 1998. Under 1999 kommer ytterligare
4 miljarder kronor att tillföras. Ytterligare höj-
ningar föreslås i den ekonomiska vårpropositio-
nen. Tillskottet bör ge kommuner och landsting
goda förutsättningar att förstärka kvaliteten i
skola, vård och omsorg. Vidare bör tillskottet ge
möjligheter för kommuner och landsting att be-
hålla och i många fall öka antalet anställda samt
erbjuda heltidsarbete åt deltidsarbetande. Genom
den höga andelen kvinnor i offentlig sektor,
kommer tillskotten av ytterligare resurser till
kommuner och landsting främst att påverka sys-
selsättningen för kvinnor.

Som framgår av diagram 2.2 har antalet syssel-
satta i den offentliga sektorn enligt SCB:s arbets-

kraftsundersökningar ökat successivt under 1998
främst bland kvinnor.⁶ Den kommunala syssel-
sättningen, som utgör merparten av sysselsätt-
ningen i den offentliga sektorn, uppvisar den
största ökningen i antalet sysselsatta. Mellan feb-
ruari 1998 och februari 1999 ökade sysselsätt-
ningen i kommuner och landsting med cirka
36 000 personer (glidande medelvärde), vilket
motsvarar en ökning med 3,5 procent. Det finns
dock stora skillnader i redovisningen av syssel-
sättningen i kommuner och landsting⁷. Regering-
en avser att analysera dessa skillnader. Under
samma period som ovan sjönk sysselsättningen
inom statliga myndigheter med cirka 4 000 per-
soner (glidande medelvärde), vilket motsvarar en
minskning med 2,0 procent.

Uppgången i antalet nyanmälda lediga platser
inom vård och omsorg tyder också på en fortsatt
god efterfrågan på arbetskraft i offentlig sektor.
Under andra halvåret 1998 uppgick antalet ny-
anmälda platser inom offentliga tjänster till
knappt 13 700, vilket är en ökning med cirka 53
procent jämfört med samma period 1997. Ök-
ningen har fortsatt under inledningen 1999.
Jämfört med januari 1998 hade antalet nyanmälda
lediga platser ökat med cirka 18 procent i januari
1999, från drygt 13 600 till knappt 16 100.

Under hösten 1998 och de första månaderna
1999 har ett ökat rekryteringsbehov av skol-,
vård- och omsorgspersonal uppmärksammats av
representanter för arbetsgivar- och arbetstagarsi-
dan⁸. I syfte att förebygga brist på kvalificerad
personal inom vård- och omsorgssektorn tillsatte
regeringen sommaren 1998 en kommission med
uppdrag att se över utbildningsbehov och ar-
betsförhållanden, bl. a. för att underlätta rekryte-
ringen till dessa sektorer, men även för att mot-
verka deltidsarbetslöshet. Kommissionen ■ skall
avsluta sitt arbete 31 juli 1999. Vad gäller skolan
enades Utbildningsdepartementet tillsammans

⁶ Det kan noteras att det finns en viss skillnad mellan arbetskraftsunder-
sökningens statistik och den kortperiodiska myndighetsbaserade statistik
över sysselsättningen som presenteras i Nationalräkenskaperna och den
statistik som Kommun- och Landstingsförbunden presenterar. Enligt Na-
tionalräkenskaperna var sysselsättningsökningen något mindre.

7 På årsbasis ökade sysselsättningen i kommunala myndigheter emellertid
med 19 000 personer från 1997 till 1998. I statliga myndigheter minskade
sysselsättningen i på årsbasis med 1 000 personer mellan 1997 och 1998.

& Enligt Svenska Kommunförbundets rapport Personal och kompetens i
förändring kommer 625 000 nya medarbetare att behöva rekryteras fram
till år 2010. Behoven är särskilt stora inom äldreomsorgen och skolan.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 2

med Svenska Kommunförbundet, Lärarnas riks-
förbund, Lärarförbundet och Skolledarna under
hösten 1998 om en avsiktsförklaring för att sti-
mulera läraryrkets utveckling och rekrytering. En
arbetsgrupp tillsattes också på Utbildningsde-
partementet. Arbetsgruppen avlämnade sitt åt-
gärdsprogram under mars 1999. I denna föreslås
bland annat en försöksverksamhet, där kommu-
nala arbetsgivare utifrån en rekryteringsplan sam-
verkar med högskolans lärarutbildningar. De
deltagande i försöksverksamheten, som kan ha
olika utbildningsbakgrund, skall ges möjlighet att
kombinera tjänstgöring som lärare med lärar-
behörighetsgivande halvfartsstudier på högskola.
Bland förslagen i åtgärdsprogrammet märks ock-
så insatser för att rekrytera män till läraryrket lik-
som insatser för att rekrytera högskoleutbildade
med utländsk bakgrund.

2.5 Arbets- och kompetenslinjen

2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling

En av grundstenarna i regeringens sysselsätt-
ningsstrategi är en flerårig satsning på utbildning
och kompetensutveckling på alla nivåer i sam-
hället. Utbildning är ett viktigt medel för att var-
aktigt höja sysselsättningen och förbättra möjlig-
heterna till arbete för de arbetslösa. Detta gäller
särskilt om utbildningsinsatserna är riktade mot
de personer som har lägre utbildning.

Som en följd av konjunkturnedgången i början
på 1990-talet, ökade arbetslösheten kraftigt bland
samtliga utbildningsgrupper i Sverige. De som
drabbades hårdast av den stigande arbetslösheten
var män och kvinnor med en utbildning på högst
gymnasienivå, men även de högutbildades ar-
betslöshet ökade kraftigt under 1990-talet. De
högutbildade har dock klarat krisen bättre än de
lågutbildade, vilket främst beror på att många ar-
beten som endast kräver grundläggande färdig-
heter permanent fallit bort.

Vuxenutbildning

Deltagandet i vuxenutbildningen har ökat kraf-
tigt sedan Kunskapslyftet startade hösten 1997.
Kunskapslyftet är en femårig satsning med in-
riktning främst mot de arbetslösa som helt eller
delvis saknar treårig gymnasial utbildning. Enligt
Skolverket uppgick det totala antalet studerande i
gymnasial vuxenutbildning, inklusive Kunskaps-
lyftet, under våren 1998 till 191 456 personer, vil-

ket är en ökning med 11 procent från hösten
1997.

Av de deltagare som gick i vuxenutbildning
läsåret 1997/98 var endast 33 procent män. 55
procent av deltagarna i vuxenutbildningen var
över 30 år. Elever som var födda utomlands ut-
gjorde 18 procent av det totala antalet studeran-
de, och personer med högst tvåårig gymnasial
vuxenutbildning svarade för 65 procent av de
studerande. Knappt 70 procent av de som stude-
rade i den kommunala vuxenutbildningen hösten
1997 fortsatte sina studier under våren 1998. Av
samtliga personer som studerade våren 1998 var
37 procent nytillkomna.

Under våren 1998 erhöll 86 000 personer det
särskilda utbildningsbidraget UBS. Detta är en
ökning med 40 procent från hösten 1997 då cirka
61 500 personer erhöll UBS. UBS, som huvud-
sakligen vänder sig till arbetslösa, har ökat i om-
fattning mellan hösten 1997 och våren 1998, me-
dan samtliga övriga vuxenstudiestöd minskat sina
andelar.

Regeringen har tagit initiativ till fristående ut-
värderingar av Kunskapslyftets effekter, bland
annat vad gäller hur Kunskapslyftet påverkat
deltagarnas möjligheter att få arbete eller gå vida-
re till högre studier. Utvärderingarna kommer att
avrapporteras löpande under 1999-2001.

Kvalificerad yrkesutbildning

Sedan 1996 pågår en försöksverksamhet med
kvalificerad yrkesutbildning på eftergymnasial
nivå, KY. En tredjedel av denna utbildning sker i
arbetslivet och finansieras av arbetsgivaren. Un-
der 1998 antogs drygt 5 200 nya elever, varav un-
gefär hälften utgjordes av kvinnliga studerande.
Intresset från såväl arbetslivet som de sökande är
mycket stort. Under 1998 var det flest sökande
till platserna inom IT, vård och turism. Under
1996 och 1997 påbörjade totalt omkring 4 500
personer en utbildning inom KY och drygt 10
procent av dessa var födda utomlands. Ungefär
70 procent av de deltagare som hittills avslutat sin
utbildning fick ett arbete inom tre månader efter
att de avslutat utbildningen. Antalet anordnare av
kvalificerad yrkesutbildning har tredubblats se-
dan starten 1996. 1998 fanns det närmare 140 oli-
ka anordnare. Från och med 1999 har försöks-
verksamheten utökats till att omfatta 12 000
platser per år.

Högskolan

I dag studerar mer än 300 000 personer vid lan-
dets universitet och högskolor. Från och med

1999 finns det tre nya universitet; Karlstad, Öre-
bro och Växjö universitet. I takt med att den
svenska högskolan byggs ut över hela landet, har
16 000 nya platser tillkommit under vart och ett
av åren 1997 till 1999. Denna expansion fortsätter
genom att resurser tillförs för ytterligare 20 000
permanenta platser år 2000. Tyngdpunkten ligger
på de naturvetenskapliga och tekniska områdena.
Av platserna skall 1 500 avsättas till distans-
utbildning och decentraliserad utbildning. Under
1998 har även en permanent förstärkning för stu-
diefinansiering inom forskarutbildningen till-
förts, och antalet forskarstuderande kan väntas
öka med ungefär 1 500 personer. I den ekono-
miska vårpropositionen aviserar regeringen en
ytterligare utbyggnad av högskolan (se avsnitt
4.3).

2.5.2 Arbetsmarknadspolitik

Arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift är att
öka anpassningsförmågan på arbetsmarknaden.
Målet är att genom ett effektivt platsförmed-
lingsarbete, kompetenshöjande insatser och and-
ra åtgärder uppnå en högre rörlighet på arbets-
marknaden och förhindra långa perioder utan
reguljärt arbete. Detta skall bidra till att syssel-
sättningen kan öka och arbetslösheten minska
utan att inflationsdrivande flaskhalsar och brist-
situationer uppstår. Arbetsmarknadspolitiken har
även en roll när det gäller att bryta den rådande
könsuppdelningen på arbetsmarknaden.

Konjunkturberoende åtgärder

Som en följd av att aktivitetsnivån i ekonomin
ökat har även företagens efterfrågan på arbets-
kraft blivit större, och antalet nyanmälda lediga
platser ökade med hela 28 procent mellan 1997
och 1998. Mot bakgrund av det förbättrade ar-
betsmarknadsläget och risken för att det uppstår
inflationsdrivande flaskhalsar till följd av brist på
viss yrkeskompetens, har det skett en successiv
förändring av arbetsmarknadspolitiken. Rege-
ringen har vidtagit en rad åtgärder för att anpassa
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna till den
ökade efterfrågan på utbildad arbetskraft och be-
slutat att ge ökade resurser till mer kostsamma
men också mer tillväxtfrämjande åtgärder såsom
olika former av utbildning. Som en följd av detta
har andelen personer i arbetsmarknadsutbildning
relativt praktikåtgärder ökat under 1998.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 2

ITabell 2.1 Antal personer i Konjunkturberoende arbets- I marknadspolitiska åtgärder i februari 1998 och 1999*’
	feb. 1998 Män	feb. 1998 Kvinnor	feb. 1999 Män	feb. 1999 Kvinnor
1 arbetskraften
Anställningsstöd¹⁰	6861	5611	7415	4625
Starta eget-bidrag	6624	6275	6074	5503
Offentliga tillfälliga arbeten (OTA)	3538	3346	4768	4299
Resursarbete	700	3113	1391	3485
Ej i arbetskraften
Arbetsmarknadsutbild- ning	22403	19959	28216	27745
Arbetslivsutveckling	25974	24235	12942	11903
Arbetsplatsintroduktion (API)	15766	14331	4043	3301
Arbetspraktiki i	0	0	7803	7228
Kommunala program för ungdomar 18-20 år	5727	9541	4390	5872
Datortek	6462	7689	4955	5932
Utvecklingsgaranti för ungdomar 20-24 år	246	198	3618	2910
IT-satsningen	1	0	1329	698
Projektarbete	21	39	529	384
Summa åtgärder	94323	94337	87473	83885

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Under perioden 1992 till 1998 deltog i genom-
snitt knappt 190 000 personer per år i konjunk-
turberoende åtgärder, vilket motsvarar 4,4 pro-
cent av arbetskraften. Inte något år var antalet
deltagare lägre än 160 000. 1998 var det genom-
snittliga antalet deltagare 165 000 personer,
20 000 personer färre än 1997.

SwIT

För att möta den ökade efterfrågan på yrkes-
utbildad personal inom IT-området har ett natio-
nellt program för IT-utbildning, SwIT, införts
inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.
Målgruppen är främst arbetslösa, men även an-
ställda som har ett behov av att förnya eller byta
arbetsuppgifter kan komma i fråga. Det är en
politisk ambition att prioritera tre olika grupper

⁰ Arbetsmarknadsinstitut (AMI) inkluderas inte i de konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

10 Nytt program från och med 1998-01-01. Programmet ersätter rekryte-
ringsstöd, beredskapsarbete och utbildningsvikariat. Uppgifterna avser det
nya programmet samt återstående deltagare i de tidigare programmen.

I' Nytt program från och med 1999-01-01. Ersätter de tidigare program-
men arbetslivsutveckling och arbetsplatsintroduktion.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 2

av utbildningssökande; kvinnor, invandrare och
arbetshandikappade. Programmet startade i de-
cember 1997 och skall fortgå till och med decem-
ber 1999. Målet är att till slutet av år 1999 ha ut-
bildat 10 000 personer. I slutet av december 1998
hade 2 600 deltagare påbörjat en utbildning, varav
cirka har 600 diplomerats. I januari 1999 påbörja-
de 750 nya elever en utbildning, och kursstarter
för ytterligare 6 744 personer är säkrade. Av
samtliga deltagare beräknas 35 procent vara kvin-
nor, 6,5 procent utländska medborgare och 5,3
procent arbetshandikappade.

Långtidsinskrivna

Antalet långtidsinskrivna vid arbetsförmedling-
arna, d.v.s. personer som varit inskrivna i minst
två år och under de senaste två åren inte haft nå-
got arbete, har minskat under det senaste året¹². I
februari 1999 uppgick antalet långtidsinskrivna
till 90 306 personer, vilket innebär en minskning
med 10,8 procent från februari 1998 då antalet
långtidsinskrivna uppgick till 101 198 personer.

Diagram 2.3 Långtidsinskrivna, februari 1998 och februari
1999

utgörs av utsatta grupper som arbetshandikappa-
de och utomnordiska medborgare. Andelen ar-
betshandikappade uppgick i februari 1999 till 22
procent och andelen utomnordiska medborgare
till ungefär 16 procent av de långtidsinskrivna.

Personer med utomnordisk bakgrund
Arbetslösheten bland utomnordiska medborgare
ökade kraftigt mellan 1990 och 1997, från 5 pro-
cent 1990 till 33 procent 1997. Därefter har ar-
betslösheten sjunkit något till 27 procent 1998.
Under samma period sjönk även andelen syssel-
satta utomnordiska medborgare, från 67 procent
av befolkningen 1990 till 35 procent 1997. Där-
efter steg sysselsättningsgraden för de utom-
nordiska medborgarna till 39 procent 1998. Ar-
betskraftsdeltagandet var 1990 cirka 70 procent,
men föll till 49 procent 1994. Därefter har situa-
tionen förbättrats, men arbetskraftsdeltagandet
ligger kvar på en mycket låg nivå och uppgick
1998 till 54 procent, 43 procent för kvinnor och
62 procent för män.

Även utomnordiskt födda personer med
svenskt medborgarskap har en svår situation på
arbetsmarknaden, även om den har förbättrats
något det senaste året. Drygt 16 procent av dessa
personer var arbetslösa under 1998 medan syssel-
sättningsgraden uppgick till 53 procent. Detta
kan sättas i relation till 1991 då arbetslösheten
och sysselsättningsgraden uppgick till 4 procent
respektive 73 procent. Vidare finns det studier
som tyder på att ungdomar med utländsk bak-
grund är arbetslösa i högre utsträckning än andra
ungdomar även om de har en svensk utbildning
och behärskar svenska språket väl. ¹³

Minskningen förklaras av den ökade efterfrågan
på arbetskraft, deltagande i Kunskapslyftet och
offentligt tillfälligt arbete (OTA) samt den till-
fälliga avgångsersättningen för långtidsarbetslösa
över 60 år. Männen utgör 61 procent av de lång-
tidsinskrivna. Under fjärde kvartalet 1998 var 53
procent av de långtidsinskrivna öppet arbetslösa.
En förhållandevis stor del av de långtidsinskrivna

¹² Definitionen av långtidsinskrivna har ändrats från och med 1999. Jäm-
fört med 1998 har tillkommit villkoret att arbete/avaktualisering måste
vara minst 30 dagar för att bryta långtidsinskrivning. Likaså bryter arbete
med anställningsstöd ej långtidsinskrivning.

¹³ Se till exempel Lena Schröders och Roger Wilhelmssons artikel:
”Sverigespecifikt” humankapital och ungdomars etablering på arbetsmarkna-
den, Ekonomisk Debatt 1998, nr. 8.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 2

Diagram 2.4 Öppen arbetslöshet, utomnordiska och svenska
medborgare

Ungdomar

Antalet 20-24-åringar som var arbetslösa eller i
arbetsmarknadspolitiska program minskade med
27 procent till i genomsnitt 74 000 under 1998.
Detta innebär att arbetslösheten bland ungdomar
i åldrarna 20-24 år har sjunkit från 13,1 procent i
februari 1998 till 10,5 procent i februari 1999. För
kvinnorna var arbetslösheten i februari 1999 8,6
procent, och för männen 12,2 procent. Nedgång-
en i arbetslösheten bland de unga kan främst för-
klaras av den förbättrade konjunkturen och den
förstärkta satsningen på högskoleutbildning. En-
ligt AMS fick huvuddelen (43 procent) av de
ungdomar som lämnade arbetslösheten under
1998 fick ett arbete medan 14 procent gick över
till reguljär utbildning och 29 procent började en
arbetsmarknadsutbildning.

Ungdomsarbetslösheten motverkas genom åt-
gärder på lokal nivå. De arbetsmarknadsprogram
som är viktigast för ungdomarna är det kommu-
nala ungdomsprogrammet för 18-19-åringar och
det nya utvecklingsprogrammet för 20-24-
åringar. Dessa två program utgör tillsammans
mer än 40 procent av arbetsmarknadsprogammen
för ungdomar.

Antalet deltagare i det kommunala ungdoms-
programmet för 18-19-åringar minskade från
drygt 15 000 i februari 1998 till drygt 10 000 i
februari 1999. Detta speglar det minskade antalet
personer i åldern 18-19 år som är registrerade vid
arbetsförmedlingarna runtom i landet. Av de
ungdomar som deltog i programmet under 1998
fick 39 procent ett arbete efteråt, vilket innebär
en ökning med fem procentenheter från året in-
nan.

Sedan den 1 januari 1998 har kommunerna en-
ligt den så kallade kommunala utvecklings-
garantin en möjlighet att erbjuda en aktiverande

åtgärd på heltid för långtidsarbetslösa ungdomar i
åldrarna 20-24 år genom att teckna avtal med
staten. För att undvika att ungdomar blir lång-
tidsarbetslösa, skall den arbetslöse inom 100 da-
gar från registrering som arbetslös ha erbjudits en
utvecklande aktivitet. Denna regel har haft
mycket positiva effekter, och utvecklingsgarantin
för 20-24-åringar omfattade under 1998 i genom-
snitt 2 800 ungdomar, men deltagandet accelere-
rade under året och uppgick i slutet av 1998 till
drygt 6 000 personer. Cirka 30 procent av de som
fullföljt utvecklingsgarantin fick arbete efteråt.

Vid slutet av december 1998 rapporterade fem
länsarbetsnämnder att de inte hade några lång-
tidsarbetslösa ungdomar registrerade, och ytterli-
gare 10 länsarbetsnämnder hade färre än 20 lång-
tidsarbetslösa ungdomar som stod utan beslut
eller erbjudande om åtgärd. Vid denna tidpunkt
fanns det totalt i landet endast 538 registrerade
långtidsarbetslösa ungdomar i åldern 20-24 år
som stod utan beslut eller erbjudande om åtgärd.
Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar upp-
gick emellertid antalet 20-24 åringar som hade
varit arbetslösa i mer än 13 veckor (drygt 90 da-
gar) till ca 11 000 i februari 1999, vilket är en hal-
vering jämfört med samma månad förra året.¹⁴

¹⁴ Enligt AMS:s statistik minskade antalet långtidsarbetslösa ungdomar i
åldrarna 18-24 år från 10 200 till 3 900 under samma period.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 2

3 Sysselsättningssamarbetet inom

EU

3.1 Bakgrund

Ett inslag i regeringens sysselsättningspolitik är
att ha en aktiv och pådrivande roll i det euro-
peiska samarbetet för ökad tillväxt och syssel-
sättning. Ett starkt europeiskt samarbete kan
stödja de nationella ansträngningarna i kampen
mot arbetslösheten.

Tillämpningen av den nya avdelningen om
sysselsättning i Amsterdamfördraget har medfört
att sysselsättningsfrågan fått en kraftigt fram-
skjuten position i EU:s arbete. Samordningen av
sysselsättningspolitiken skall ske på grundval av
gemensamma riktlinjer för sysselsättningen och
bygger på erfarenheterna från den multilaterala
övervakningen av den ekonomiska politiken.
Liksom tidigare ligger huvudansvaret för syssel-
sättnings- och arbetsmarknadspolitiken på de en-
skilda medlemsstaterna.

Vid toppmötet i Wien i december 1998 antogs
slutsatser om riktlinjer för sysselsättning och i
februari 1999 antogs sysselsättningsriktlinjerna av
rådet.

dragssystem bör utformas på ett sätt som gör det
lönsamt att arbeta. Sverige uppfyller i de flesta fall
de mål och intentioner som riktlinjerna ger ut-
tryck för. I flera fall är regeringens ambition mer
långtgående än vad riktlinjerna anger.

3.3 Fortsatt arbete

Riktlinjerna för 1999 ligger till grund för utarbe-
tandet av uppdaterade nationella handlingsplaner
i medlemsstaterna. Handlingsplanerna kommer
under 1999 att granskas i ministerrådet och av
kommissionen för att sedan bli underlag till den
gemensamma rapporten om sysselsättning och
nya riktlinjer för år 2000. Ett viktigt inslag i EU:s
sysselsättningssamarbete är utbytet av goda ex-
empel. Formerna för detta arbete kommer att
stärkas under 1999. Regeringen avser att arbeta
för att riktlinjerna för sysselsättningspolitiken
och dess övervakning ges samma vikt som mot-
svarande instrument på det ekonomiska området.

3.2 Riktlinjerna för sysselsättning

I likhet med föregående års sysselsättningsrikt-
linjer delas rekommendationerna in i fyra hu-
vudområden: att förbättra anställbarheten, ut-
veckla företagarandan, uppmuntra företagens och
de anställdas anpassningsförmåga samt stärka
jämställdhetspolitiken. Inom varje område finns
ett antal riktlinjer som anger vad länderna bör gö-
ra och i vissa fall finns konkreta mål som länder-
na skall sträva efter att uppnå.

I förhållande till riktlinjerna för 1998 stärks re-
kommendationerna vad gäller skatte- och bi-
dragssystem, tillgång till livslångt lärande, diskri-
minering av svaga grupper, undanröjande av
hinder för sysselsättning i tjänstesektorn samt
åtgärder för ökad jämställdhet. Regeringen kon-
staterar att Sveriges sysselsättningspolitik ligger
väl i linje med riktlinjernas rekommendationer
och välkomnar särskilt riktlinjernas inriktning på
att arbetskraftens anställbarhet måste främjas ge-
nom aktiva åtgärder, med betoning på utbildning
och kompetensutveckling och att detta priorite-
ras framför passivt kontantstöd. Vidare delar re-
geringen till fullo synsättet att skatte- och bi-

4 Regeringens förslag i 1999 års
ekonomiska vårproposition

Läget på arbetsmarknaden har förbättrats. Sedan
våren 1997 har den öppna arbetslösheten minskat
med nästan 3 procentenheter och sysselsättning-
en ökat med cirka 120 000 personer. Det ökade
förtroendet för den ekonomiska politiken, med
stärkta offentliga finanser, låga räntor och låga
inflationsförväntningar, skapar goda betingelser
för en fortsatt ökning av sysselsättningen. Rege-
ringen föreslår i den ekonomiska vårpropositio-
nen en rad insatser för att göra sysselsättnings-
ökningen uthållig.

4.1 Effektivare arbetsmarknad

Arbetsmarknadens funktionssätt måste förbätt-
ras. En mer effektiv arbetsmarknad är viktig för
att den nuvarande, positiva utvecklingen på ar-
betsmarknaden skall leda till varaktigt högre sys-
selsättning och minskad arbetslöshet. En effektiv
matchning mellan arbetssökande och lediga plat-
ser bidrar till att sysselsättningen kan öka utan att
inflationsdrivande flaskhalsar uppstår.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 2

Arbetet med att väsentligt reducera det ar-
betsmarknadspolitiska regelverket skall fortsätta.
Regelverket skall bygga på att arbets- och kom-
petenslinjen gäller, konkurrensneutraliteten sä-
kerställs samt att undanträngnings- och inlås-
ningseffekter motverkas.

En utredning tillsätts med uppgift att se över
arbetsmarknadsutbildningens organisation och
effektivitet. Avgränsningen gentemot den regul-
jära utbildningen är en viktig fråga.

För att säkerställa att de regionala kompetens-
råden skyndsamt kan börja fungera väl i rådande
uppgång på arbetsmarknaden förtydligas deras
roll och uppgifter.

Regeringen föreslår att en ettårig försöksverk-
samhet med bristyrkesutbildning för anställda
införs inom ramen för arbetsmarknadsutbild-
ningen. Vidare avser regeringen förhandla med
SwIT-yrkesutbildning om att utöka antalet
elevplatser i det nationella programmet för IT-
utbildning.

Regeringen föreslår också förändringar i de
rörlighetsstimulerande bidragen för att öka den
yrkesmässiga och geografiska rörligheten.

En arbetsgrupp har tillsatts inom Närings-
departementet med uppgift att se över arbetslös-
hetsförsäkringen för att säkerställa en enhetlig
och rättssäker tillämpning. Syftet med översynen
är att säkerställa arbetslöshetsförsäkringens roll
som en omställningsförsäkring och samtidigt
stärka rättssäkerheten för den arbetslöse.

En av arbetsmarknadspolitikens viktigaste
uppgifter är att förhindra långa tider utan regul-
järt arbete. För att underlätta för utsatta grupper
att få in en fot på arbetsmarknaden föreslår rege-
ringen att en skattekreditering införs för perso-
ner som varit öppet arbetslösa eller i arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder i minst tre år.
Skattekrediteringen uppgår de första sex måna-
derna till 75 procent av lönekostnaden, dock
högst 11 550 kronor per månad. Under ytter-
ligare 18 månader uppgår krediteringen till 25
procent av lönekostnaden, eller högst 3 850 kro-
nor per månad.

Dessutom föreslår regeringen att arbetsför-
medlingen tillförs 700 miljoner kronor för tillfäl-
liga personalförstärkningar. Av dessa skall 100
miljoner kronor användas för att särskilt stärka
invandrares ställning på arbetsmarknaden.

De extra personalresurser som tillförs Arbets-
marknadsverket möjliggör för arbetsförmedling-
arna att i samarbete med kommunerna förbättra
tillgången på praktikplatser i samband med
svenska för invandrare-utbildning. Regeringen

avser också föreslå att ett system för validering av
utländsk yrkeskompetens införs. Pilotprojekt
genomförs under hösten i Arbetsmarknadsver-
kets regi.

Vidare föreslår regeringen att en försöksverk-
samhet utformas med inriktning på att pröva nya
metoder och aktörer för att finna effektiva for-
mer för att förmedla arbeten till arbetslösa in-
vandrare.

Regeringen föreslår också att utrymmet för
anställda med lönebidrag utökas för att flera ar-
betshandikappade därigenom skall kunna erbju-
das en anställning med lönebidrag.

De av regeringen tillsatta samsynsmännen rap-
porterade i mars i år att det finns betydande mot-
sättningar mellan parterna på arbetsmarknaden i
synen på spelreglerna kring lönebildningen, men
att det också finns en bred samsyn om vissa prin-
ciper för lönebildningen och om ett antal andra
frågor. Mot denna bakgrund avser regeringen att
under hösten 1999 lägga förslag om regelverket
för lönebildningen.

4.2 En offensiv konkurrenspolitik

För att åstadkomma en uthållig sysselsättnings-
tillväxt krävs även att produktmarknaderna fun-
gerar väl.

Hinder för konkurrens i gränslandet mellan
offentlig och privat verksamhet skall undanröjas.
Statskontoret ges i uppdrag att se över hur de
statliga myndigheterna agerar på konkurrensut-
satta marknader. Under våren kommer förnyade
diskussioner mellan Regeringskansliet och
Kommun- och Landstingsförbunden om kon-
kurrens att äga rum.

4.3 Effektivare system för utbildning och
kompetensutveckling

Tillgången på de kategorier arbetskraft för vilken
efterfrågan stiger måste vara god så att risken för
en snabb löneglidning motverkas. Detta ställer
krav på effektivitet och anpassningsförmåga in-
om det reguljära utbildningsväsendet.

Regeringen föreslår i den ekonomiska vårpro-
positionen att utbyggnaden av högskolan fort-
sätter, och att 10 000 nya permanenta utbild-
ningsplatser inrättas fr.o.m. 1 juli 2001 och
ytterligare 10 000 nya platser fr.o.m. 1 juli 2002.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 2

Ett reformerat studiestödssystem införs med
början under 2001.

Vidare föreslår regeringen att resurserna för
grundforskning ökas.

Inom Kunskapslyftet avser regeringen vidta
åtgärder för att öka andelen korttidsutbildade
män samt öka möjligheterna till att kombinera
yrkes- och kärnämnen.

Regeringen avser att föreslå att en satsning på
kompetensutveckling för anställda genomförs
åren 2000-2002. Utgångspunkten för satsningen
skall vara det förslag som arbetsgruppen för
kompetensutveckling i arbetslivet lämnade i
höstas. Finansieringen och genomförandet avses
ske inom ramen för Europeiska socialfondens
nya mål 3. Hälften av satsningen bör utgöras av
medel från socialfonden och hälften av statlig
medfinansiering. Denna statliga stimulans förut-
sätter en finansiering från arbetsgivarna inom ra-
men för en trepartssamverkan.

4.4 Strategi för företagsutveckling

Näringspolitiken skall inriktas på att vidmakt-
hålla goda förutsättningar för tillväxt och företa-
gande i alla delar av landet. I den ekonomiska
vårpropositionen föreslår regeringen att en ut-
redning tillsätts med syfte att göra en samlad
översyn över statliga insatser på riskkapitalområ-
det. Reglerna för värdepappersfonder på nationell
nivå ses över. De eventuella hinder som finns för
regionalt baserade fonder bör tas bort.

Möjligheterna att införa en patentintrångsför-
säkring undersöks närmare. Informationen kring
nyföretagande förbättras.

För att säkerställa och utveckla tillgången på
kunskap och kompetens vidareutvecklas program
för teknik- och kunskapsöverföring från bl. a.
högskolorna till små och medelstora företag.
Syftet är att göra kunskapsproducenter i en regi-
on tillgängliga för små och medelstora företag.
Regeringen föreslår också att miljö- och bygg-
forskning tillförs ytterligare resurser.

5 Tillväxt, sysselsättning och

arbetslöshet fram till år 2002

5.1 Den ekonomiska utvecklingen

Förutsättningarna för en fortsatt hög tillväxt i
Sverige är gynnsamma. Den avmattning i den
västeuropeiska konjunkturen som inleddes i slu-
tet av 1998 bidrar emellertid till att tillväxtutsik-
terna för innevarande år dämpas till följd av
minskad export till de viktigaste marknaderna i
Tyskland, Storbritannien, Norge och Danmark.
Denna utveckling balanseras dock av en fortsatt
stark utveckling för den inhemska delarna av
svensk ekonomi.

Tillväxten 1999 och 2000 drivs framför allt av
den inhemska efterfrågan. Hushållens ekonomis-
ka förutsättningar är överlag mycket gynnsamma
till följd av det förbättrade arbetsmarknadsläget,
höga reallöneökningar och god förmögenhets-
utveckling. Detta bidrar till en ökning av den pri-
vata konsumtionen. Industriinvesteringarna för-
väntas däremot bli lägre under 1999 jämfört med
1998 i spåren av den internationella avmattning-
en.

Tabell 5.1 Nyckeltal 1998 - 2002

	1998	1999	2000	2001	2002
Antal sysselsatta	1,5	1,4	0,6	0,9	0,8
Sysselsättningsgrad	74,6	75,3	75,6	76,1	76,5
Öppen arbetslöshet	6,5	5,8	5,4	5,1	5,0
Arb.pol. åtgärder	3,9	3,6	3,6	3,5	3,5
Kontantlön per timme	3,6	3,0	3,2	3,0	3,0
KPI, årsgenomsnitt	0,4	0,2	0,8	1,7	2,0
Off. finansiellt sparande	2,2	1,8	2,1	2.0	2,0
BNP, producentpris	2,8	2,2	2,6	2,4	2,3

Anm. Sysselsättningsrad mäts som andelen reguljärt sysselsatta av befolkningen i åldrarna 20-
64 år. Den öppna arbetslösheten och personer i åtgärder redovisas i procent av arbetskraften.
Off. finansiellt sparande är uttryckt som andel av BNP. Off. finansiellt, sparande för 2001 och
2002 redovisas efter beräkningsteknisk överföring. Årlig procentuell förändring redovisas för
antal sysselsatta, löner, KPI och BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Under nästa år förväntas den internationella
konjunkturen återhämta sig vilket gör att varu-
exporten kan stiga något snabbare igen. Sam-
mantaget växer den svenska produktionen av va-
ror och tjänster med 2,2 procent i år och 2,6 pro-
cent nästa år. Det bör dock påpekas att
prognosen är behäftad med stor osäkerhet fram-
för allt när det gäller den internationella utveck-
lingen. Med den sysselsättningsintensiva hem-
mamarknaden som tillväxtmotor gynnas
sysselsättningen och den öppna arbetslösheten
kan fortsätta minska. Osäkerheten om lönebild-

PROP. 1998/99:100 BILAGA 2

ningen och effekterna av regeringens utbild-
ningssatsningar påverkar bedömningarna av till-
växten under 2001 och 2002. Tillväxten för dessa
båda år väntas dock ligga över den långsiktiga till-
växttrenden.

De offentliga finanserna fortsätter att utveck-
las väl i linje med de av riksdagen beslutade bud-
getpolitiska målen. Den goda utvecklingen av de
offentliga finanserna beror främst på att utgifter-
na som andel av BNP sjunker medan skattekvo-
ten är i stort sett oförändrad. Inflationstrycket i
den svenska ekonomin är fortsatt mycket lågt.
Inflationen (mätt som årsgenomsnitt) väntas
först i slutet av prognosperioden uppgå till infla-
tionsmålet på 2 procent. Dessa inflationsutsikter
främjar låga räntor, vilket borgar för ett fortsatt
gott investeringsklimat.

Detta förutsätter dock - utöver en fortsatt god
tillväxt - att lönebildningen fungerar väl och att
regeringens utbildningssatsningar riktas till grup-
per som annars skulle riskera att bli varaktigt ar-
betslösa. Sysselsättningen mätt som andelen re-
guljärt sysselsatta i åldrarna 20 - 64 år väntas öka
från 74,6 procent 1998 till 76,5 procent 2002.

5.2 Arbetsmarknaden

Utvecklingen på arbetsmarknaden under 1998
var mycket stark. Den öppna arbetslösheten
sjönk som andel av arbetskraften från 8,0 procent
1997 till 6,5 procent 1998. En starkt bidragande
orsak till denna nedgång var den kraftiga syssel-
sättningsökningen. Under förra året ökade sys-
selsättningen med 1,5 procent. En stor del av sys-
selsättningsökningen tillkom i den privata
tjänstesektorn.

Sysselsättningen har fortsatt att öka i snabb
takt under inledningen av 1999. Den konjunktur-
avmattning som förutses för innevarande år bi-
drar emellertid till att dämpa sysselsättningstill-
växten för året som helhet. I takt med en förbätt-
rad internationell konjunktur under nästa år
väntas sysselsättningen öka i något snabbare takt.
Sysselsättningsökningen för år 2000 hålls tillbaka
av att reallöneökningarna för åren 1998 och 1999
väntas bli högre än vad som tidigare antagits.

Sysselsättningsuppgången under innevarande
och nästa år väntas framför allt ske i privat tjäns-
tesektor och i kommunerna. Även inom bygg-
nadsverksamhet sker en kraftig ökning av syssel-
sättningen men byggnadssysselsättningen svarar
dock bara för knappt 6 procent av den totala sys-
selsättningen. Industrisysselsättningen förväntas
däremot sjunka något under perioden.

Under åren 2001 och 2002 väntas sysselsätt-
ningen öka med cirka 1 procent per år. Den goda
sysselsättningsutvecklingen gör att den öppna
arbetslösheten förväntas fortsätta att minska för
att 2002 uppgå till 5,0 procent av arbetskraften.

Bilaga 3

Fördelningspolitisk
redogörelse

Den regionala inkomstfördelningens utveckling

PROP. 1998/99:100 BILAGA 3

Bilaga 3

Fördelningspolitisk redogörelse

Den regionala inkomstfördelningens utveckling

Innehållsförteckning

Sammanfattning.................................................................................................................5

1 Bakgrund..................................................................................................................5

2 Sysselsättning och ekonomisk utveckling.............................................................5

3 Dataunderlag, mätmetoder och indelningar..........................................................6

4 Inkomstspridningen mellan regioner....................................................................7

4.1 Ekonomisk standard................................................................................7

4.2 Ekonomisk standard efter boendekostnader och

barnomsorgsutgifter................................................................................8

5 Befolkningsförändringarnas inverkan...................................................................9

6 Fördelningen av offentlig välfärdskonsumtion...................................................10

7 Den kommunala inkomstspridningen.................................................................11

8 Sammanfattande kommentarer............................................................................12

PROP. 1998/99:100 BILAGA 3

Sammanfattning

I denna fördelningspolitiska redogörelse under-
söks om spridningen i ekonomisk standard mel-
lan olika regioner i landet har förändrats under
1990-talet. Huvudresultaten är följande.

• Trots ekonomisk kris, hög arbetslöshet,
budgetsanering och stor befolkningsom-
flyttning under 1990-talet finns det inga
tydliga tendenser till en ökad spridning i
ekonomisk standard mellan personer som
bor i olika delar av landet.

• Den ekonomiska standarden minskade
1991-1996 något mer för de som bor i till-
växtregioner som storstäder och högskole-
orter än för dem i småregioner¹ och gles-
bygder, särskilt regioner som domineras av
offentlig sysselsättning. Enligt en fram-
skrivning till 1998 bedöms återhämtningen i
ekonomin delvis ha gynnat boende i områ-
den som drabbades hårdast 1991-1996.

• Det är relativt obetydliga skillnader
(5-8 procent) i ekonomisk standard efter
boendekostnad och barnomsorgsavgift
mellan boende i storstäder jämfört med
andra regioner och glesbygdskommuner.

• Befolkningsomflyttningar förklarar delvis
den förhållandevis svaga inkomstutveck-
lingen för Stockholmsområdet och andra
storstäder.

• Den ekonomiska välfärden i form av kon-
sumtion av offentliga välfärdstjänster (barn-
omsorg, utbildning, äldreomsorg) har ökat
mer i småregioner och glesbygder än i
storstäder och högskoleorter 1993-1997.

• Spridningen i genomsnittlig ekonomisk
standard mellan invånare i landets olika
kommuner har varit i stort sett oförändrad
under 1990-talet.

1 Bakgrund

Regionalpolitiken har till stor del fördelningspo-
litiska mål och syftar till att ge likvärdiga lev-
nadsvillkor för medborgarna i hela riket. Den så
kallade lilla regionalpolitiken omfattar framför
allt företagsstöd och särskilda stöd till glesbyg-
den. Den ”stora” regionalpolitiken omfattar de
statliga bidrags- och skatteutjämningssystemen.
Därtill görs exempelvis insatser för kommuni-
kation, utbildning och kultur som riktas till vissa
regioner. De offentliga välfärdssystemens om-
fattning påverkar också sysselsättningen i olika
regioner. De sociala transfereringarna bidrar till
en jämn inkomstfördelning över hela landet.

Det senaste årtiondet har förutsättningarna
för den regionala utvecklingen förändrats genom
bl.a. EU-inträdet, en ökad global konkurrens,
ekonomisk kris med hög arbetslöshet och en
nödvändig budgetsanering. Omfattande regio-
nala satsningar har genomförts bl.a. på infra-
struktur och högskolor i hela landet.

Mot denna bakgrund är det angeläget att när-
mare granska hur fördelningen av den ekono-
miska välfärden i olika regioner har utvecklats
under 1990-talet. Analyserna har utarbetats av
fördelningspolitiska enheten vid Finansdeparte-
mentets ekonomiska avdelning med tekniskt
stöd från SCB:s program för inkomst- och för-
mögenhetsstatistik.

2 Sysselsättning och ekonomisk
utveckling

Den regionala sysselsättningen och arbetslös-
heten har naturligtvis ett betydande inflytande på
spridningen i inkomster i olika delar av landet.
NUTEKis analyser visar att nedgången i syssel-
sättningen i början av 1990-talet var ganska jämn
i de olika regionerna.² Under den ekonomiska
återhämtningen efter 1994 har skillnaderna ökat.
Stockholmsregionen med en stor andel privata
tjänster klarade sig avsevärt bättre särskilt under
senare år. Småregioner som ofta domineras av
offentlig sysselsättning klarade sig sämre och har
haft en svag utveckling även under senare år.

¹ Regioner, med relativt liten befolkning i förvärvsaktiv ålder, som är
geografiskt utspridd, få med högre utbildning och få företagare.

² Småföretag och regioner i Sverige 1998 - med ett tillväxtperspektiv för
hela landet. NUTEK B 1998:10.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 3

Den ekonomiska utvecklingen i olika regioner
följs bl.a. i skatteunderlaget i kommuner, SCB:s
regionala räkenskaper och genom välfärdssta-
tistiken.

Inkomstutjämningen mellan kommuner och
mellan landsting baseras på den beskattningsbara
inkomsten per invånare. SCB redovisar årligen
statistik över skattekraften. Några utförligare
analyser av om spridningen i skatteunderlaget
ökar eller minskar görs i allmänhet inte.

I SCB:s regionala räkenskaper följs bruttore-
gionprodukten (BRP) årligen. Enligt NUTEKis
senaste analys av statistiken har Stockholms-
regionen haft den högsta ekonomiska tillväxten
1985-1995, dock inträffade en viss nedgång
1993-1995. Även Göteborgsregionen klarade sig
något bättre under den ekonomiska krisen i
början av 1990-talet. Skillnaderna är dock ganska
små.

Utvecklingen av de genomsnittliga förvärvs-
inkomsterna (inkl, transfereringar, per capita
16 år eller äldre) tyder enligt NUTEK på att en
viss regional utjämning har skett under perioden
1991-1996. Småregioner och mindre centra har
haft en gynnsammare utveckling än Stockholms-
och Göteborgsregionen.

SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden
(ULF) tyder på att de disponibla inkomsterna
justerade för försörjningsbörda i genomsnitt har
ökat i bl.a. norra glesbygden medan de har mins-
kat något i Stockholm 1990-1995.³ Andra indi-
katorer på ekonomisk utveckling pekar i delvis
motsatt riktning, exempelvis andelen med in-
komster under socialbidragsnormen.

3 Dataunderlag, mätmetoder och
indelningar

Redogörelsen i denna bilaga baseras i huvudsak
på bearbetningar av den så kallade LIND A-data-
basen (Longitudinell individdatabas). I den följs
inkomster m.m. för ca 300 000 personer och
deras hushållsmedlemmar varje år 1960-1996.
LINDA har nyligen byggts upp genom ett sam-
arbete mellan Uppsala Universitet, Riksförsäk-
ringsverket, Finansdepartementet och SCB med

särskild finansiering bl.a. från Forskningsråds-
nämnden och Samhällsvetenskapliga forsknings-
rådet. LINDA ger med sitt stora urval och panel
en mycket hög statistisk säkerhet i de föränd-
ringar som beräknas. SCB:s Inkomstfördel-
ningsundersökningar (HINK) bedöms ge för
osäkra skattningar vid indelning i regioner.

Undersökningen avser perioden 1991-1998.
Omläggningen av inkomststatistiken i samband
med skattereformen 1990-1991 gör det svårt att
jämföra med 1980-talet. För att kunna bedöma
utvecklingen under de senaste åren används det
storurval ur SCB:s inkomst- och förmögenhets-
register 1997 som utgör ett underlag till skatte-
prognoser. Från denna databas görs en fram-
skrivning till 1998. Resultaten visar således inte
den faktiska inkomstfördelningen utan en be-
dömning av det troliga utfallet.

Den ekonomiska standarden mäts enligt
gängse metoder i individernas genomsnittliga
disponibla inkomst som justerats för skillnader i
hushållens försörjningsbörda (Faktaruta 1).
LINDA:s uppgifter om hushållens sammansätt-
ning bygger på mantalsskrivningen och har där-
för olika begränsningar. Det saknas bl.a. uppgif-
ter om faktiskt samboende varför man tvingas
använda deklarationsuppgifterna om vilka som är
samboende och likställda med gifta (har varit
gifta eller har eller har haft gemensamma barn). I
LINDA underskattas särskilt antalet faktiskt
samboende utan barn och kvalitén kan variera
över tiden. Trots detta bedöms en justering för
försörjningsbörda med hjälp av hushållsuppgif-
terna i LINDA ge en mindre missvisande be-
skrivning av den faktiska utvecklingen än utan
justering.

Landet kan delas in geografiskt, efter befolk-
ningstäthet eller efter ekonomiska förhållanden
och näringsstruktur, eller kombinationer därav.
Varje indelning har sina fördelar och brister,
ingen indelning ger en fullständig bild av tren-
derna i olika delar av landet. I följande analyser
används därför flera kompletterande indelningar
som tar hänsyn till läge, ekonomisk struktur
och/eller arbetsmarknadsförhållanden.

³ Välfärd och ojämlikhet i 20-årsperspektiv 1975-1995. SCB Levnads-
förhållanden rapport 91.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 3

Faktaruta 1

Disponibel inkomst: Hushållets totala inkomster
från arbete, kapital och transfereringar minus
betald skatt, givet underhållsbidrag samt återbe-
talning av studiemedel och socialbidrag. Erhållna
studiemedel betraktas som transferering.

Ekonomisk standard: Hushållens disponibla
inkomst justerad för försörjningsbörda i 1998 års
priser.

Justering för försörjningsbörda: Den disponibla
inkomsten divideras med hushållets samman-
lagda konsumtionsvikt ("konsumtionsenheter").
Ensamboende ges vikten 1,16, samboende vuxna
1,92, barn i åldern 0-3 år 0,56, 4-10 år 0,66,
11-17 år 0,76. Vikterna baseras på Socialstyrel-
sens tidigare normer för socialbidrag.

Median: 50 procent av befolkningen har lägre
inkomster än medianinkomsten.

Riksområden : Riksområden är en geografisk
indelning av landet i åtta delar. Indelningen tar
inte hänsyn till strukturella skillnader på arbets-
marknaden, i ekonomiska och andra förhållan-
den mellan landsbygd och stad inom det geogra-
fiska området.⁴

Regionfamiljer: Baseras på NUTEK:s indel-
ning av kommunerna i 81 lokala arbetsmark-
nadsregioner (LA-regioner). Kommunerna sam-
manförs i grupper med utgångspunkt i statistik
om pendlingsresor, avstånd och arbetsmark-
nadens styrka. LA-regionerna sammanförs sedan
i sex regionfamiljer efter produktionsförutsätt-
ningarna med hänsyn till befolkning, företagar-
andel, eftergymnasial utbildning, avstånd till
kommuncentrum resp, till högskoleort. De sex
regionfamiljerna är inte geografiskt samlade och
innehåller strukturella skillnader.⁵

Kommungrupper: Kommunförbundets indel-
ning av kommuner som bygger på folkmängd,
läge, befolkningstäthet och näringsstruktur.
Varje grupp innehåller kommuner från olika
delar av landet men strukturen är relativt homo-
gen.⁶

4 Inkomstspridningen mellan
regioner

Syftet med följande kartläggning är att ge en
översiktlig bild av spridningen i ekonomisk stan-
dard mellan personer som bor i olika regioner i
landet under 1990-talet. Några analyser av vilka
faktorer som förklarar förändringar över tiden
görs inte.

4.1 Ekonomisk standard

Trots ekonomisk kris, arbetslöshet och budget-
sanering finns det inga tydliga tendenser till en
ökad spridning i ekonomisk standard mellan per-
soner som bor i olika delar av landet.

Den geografiska indelningen i s.k. riksområ-
den visar att under 1991-1996 minskade den
ekonomiska standarden något kraftigare bland de
som bor i Stockholmsområdet och Östra
Mellansverige än i andra områden (tabell 4.1). De
som bor i Norra Mellansverige och Mellersta
Norrland hade lägre standardminskningar än
andra regioner. Framskrivningen till 1998 tyder
på att den ekonomiska återhämtningen under
senare år har varit något mer gynnsam för perso-
ner i Stockholmsområdet och något mindre för
de som bor i Norrland. Sammantaget finns det
emellertid en tendens till utjämning mellan riks-
områden med relativt hög ekonomisk standard
och andra områden med lägre standard.

Indelningen efter bl.a. arbetsmarknadens
egenskaper i s.k. regionfamiljer visar att personer
i tillväxtregioner som storstadsområden och
högskoleregioner i genomsnitt hade den största
minskningen av den ekonomiska standarden
1991-1996. Personer i småregioner med hög an-
del offentlig sysselsättning klarade sig bäst.
Framskrivningen till 1998 tyder på att inkoms-
terna för de som bor i regioner som drabbades
mest av standardminskningar har återhämtat sig
något bättre. Den sammantagna bilden är en
ganska oförändrad spridning mellan region-
familjerna under 1990-talet.

⁴ Indelningen av kommunerna i Riksområden baseras på län.

⁵ För en redovisning av hur kommunerna är indelade i regionfamiljer, se
NUTEK rapport R 1998:6

⁶ Kommungruppernas indelning framgår av ”Vad kostar verksamheten i
din kommun?”, SCB och Svenska kommunförbundet.

10 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 100

PROP. 1998/99:100 BILAGA 3

Tabell 4.1 Individernas disponibla inkomst justerad för
försörjningsbörda i olika regioner 1991-1998. 1998 års
priser. Medianer

Fram-

Område	1991	1996	Föränd- ring, % 1991/96	skriv- ning 1996/98
Hela riket	92 900	86 400	-7,0	3,2
Riksomriiien			Sitlil
Stockholms län	104 200	95 600	■8,3	4,0
Östra Mellansverige	91 900	85 100	-7.4	3,4
Småland m öarna	87 600	82 300	-6,1	2,9
Sydsverige	92 000	85 700	-6,8	3,0
Västsverige	91 700	85 600	-6,7	3,1
Norra Mellansverige	88 300	83 400	-5,5	2,7
Mellersta Norrland	89 400	84 300	-5,7	2,4
övre Norrland	91 500	85 200	■6.9	2,5
Regionfamiljer Storstadsregioner	99 800	91 600	■8,2	3.8
Universitets- o hög- skoleregioner	92 100	85 400	-7,3	3,3
Regionala centra	90 200	84 500	-6,3	2,7
Sekundära centra	88 200	82 700	-6,2	3,5
Småregioner, privat sysselsättning	87 700	82 300	-6,2	3,0
Småregioner, offentlig sysselsättning	85 000	80 600	■5,2	2,2
Kommungrupper
Storstäder	99 100	90 700	-8,5	3.2
Förortskommuner	104 300	95 900	-8,1	4,3
Större städer	93 500	86 600	-7.4	3,1
Medelstora städer	90 200	84 600	-6,2	3,2
Industrikommuner	88 700	83 700	-5,6	3,4
Landsbygdskommuner	83 200	78 400	-5,8	2,5
Glesbygdskommuner	83 200	79 000	-5,0	2,9
Övr större kommuner	88 800	82 700	-6,9	3,0
Övr mindre kommuner	87 300	82 000	-6,1	2,5

Källa: LINDA samt storurval från Inkomst- och förmögenhetsstatistiken,
Finansdepartementets beräkningar

Indelningen i kommungrupper bekräftar de ten-
denser som visas av den geografiska och arbets-
marknadsrelaterade indelningen. Minskningen i
ekonomisk standard 1991-1996 var betydligt
större för personer i storstäder och förortskom-
muner jämfört med dem i exempelvis glesbygds-
och landsbygdskommuner. Även i medelstora
städer och glesbygdskommuner har utvecklingen
varit något mindre ogynnsam. Återhämtning
fram till 1998 har delvis utjämnat skillnaderna
men sammantaget har storstäder haft en något
mindre gynnsam utveckling.

4.2 Ekonomisk standard efter boende-
kostnader och barnomsorgsutgifter

Enbart jämförelser av justerade disponibla in-
komster mellan personer som bor i olika delar av
landet kan ge en delvis vilseledande bild av den
ekonomiska välfärden. Det kan finnas betydande
regionala skillnader i konsumtion och priser. I
vissa regioner kan den ekonomiska standarden
reduceras av jämförelsevis höga resekostnader,
matpriser osv., i andra delar är boendekostnader,
offentliga avgifter osv. förhållandevis höga.

Den "osynliga" eller informella ekonomin kan
också variera i omfattning. Egenproduktion, byte
av tjänster etc. kan vara vanligare i vissa delar av
landet medan möjligheten att konsumera sub-
ventionerad kultur, högre utbildning o.dyl. är
högre i andra delar.

Underlaget för att ta hänsyn till sådana skill-
nader är emellertid svagt eller obefintligt. Det
finns ingen statistik som entydigt visar att boen-
dekostnaderna skulle ha ökat betydligt mer i
storstadsregioner än i mindre regioner. Både
SCB:s Inkomstfördelningsundersökningar
(HINK) och Bostads- och hyresundersökningar
(BHU) tyder på att ökningarna varit ganska lika
1991-1995/96. Undersökningar av regionala
prisskillnader på andra varor och tjänster saknas.
Omfattningen av och förändringar i den infor-
mella ekonomin är mycket svåra att mäta.

I HINK finns det emellertid uppgifter om
hushållens boende- och barnomsorgsutgifter.
Om dessa basutgifter frånräknas de disponibla
inkomsterna enligt LINDA visar det sig att
skillnaderna i ekonomisk standard mellan de som
bor i olika regioner i genomsnitt är ganska obe-
tydliga. Enligt den geografiska indelningen har
storstadsboende endast ca åtta procent högre
köpkraft än de som bor i Norrlands kommuner
(tabell 4.2). De andra regionala indelningarna ger
liknande små skillnader.

Jämförelsen har naturligtvis begränsningar.
Det beaktas inte att samma boendekostnad
oftast innebär en lägre boendestandard i stor-
stadsområden än i andra delar av landet, ej heller
förmögenhetsutvecklingen i olika regioner.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 3

Tabell 4.2 Individernas disponibla inkomst justerad för
försörjningsbörda efter boendekostnader och barnomsorgs-
avgifter 1996. 1998 års priser. Medianer

Område	Kronor	Index (Sverige=100)
Hela riket	61 600	100
Riksområden
Stockholms län	66 300	108
Östra Mellansverige	60 900	99
Småland m öarna	60 200	98
Sydsverige	61 200	99
Västsverige	60 700	99
Norra Mellansverige	60 200	98
Mellersta Norrland	61 900	100
Övre Norrland	61 400	100
Regiontamilier
Storstadsregioner	63 700	103
Universitets- o högskoleregioner	61 200	99
Regionala centra	61 000	99
Sekundära centra	60 900	99
Småregioner, privat sysselsättning	60 500	98
Småregioner, offentlig sysselsättning Kommungrupper	58 600	95
Storstäder	62 000	101
Förortskommuner	67 100	109
Större städer	61 600	100
Medelstora städer	61 300	100
Industrikommuner	61 900	100
Landsbygdskommuner	57 600	94
Glesbygdskommuner	58 000	94
Övr större kommuner	60 700	99
Övr mindre kommuner	59 500	97

Källa: LINDA, HINK SCB, Finansdepartementets beräkningar

5 Befolkningsförändringarnas
inverkan

Den regionala inkomstspridningen påverkas av
förändringar i befolkningens sammansättning.
Sedan årtionden ökar befolkningen i storstads-
regioner, universitets- och högskoleregioner och
i vissa andra regionala centra. I småregioner
minskar befolkningen. Under de senaste åren har
tendensen till minskad befolkning i småregioner
förstärkts och berör även många regionala centra.

Sedan länge har ungdomar och kvinnor ofta valt
att flytta till storstadsområdena där det finns
bättre tillgång till jobb. Under vissa perioder av
1980- och 1990-talen har denna utveckling enligt
NUTEK dolts av höga födelsetal och ett stort
antal invandrare som genom invandringspoliti-
ken utplacerades i hela landet. Nu när födelse-
talen och invandringen minskar och många in-
vandrare väljer att flytta till storstadsregionerna
blir de underliggande tendenserna synligare.

Under år 1997 hade 70 procent av kommu-
nerna ett utflyttningsöverskott och folkmängden
minskade i 210 kommuner. De yngsta minskar
mest i utflyttningskommuner men ökar mest i
inflyttningskommuner.

Den relativt stabila regionala inkomstsprid-
ningen under 1990-talet kan dölja förändringar
som beror på flyttningar mellan kommuner och
skillnader i befolkningsutveckling. För att un-
dersöka hur befolkningsutvecklingen påverkat
trenden i den regionala inkomstspridningen har
en standardvägning genomförts med avseende på
ålder. Den innebär förenklat att man undersöker
hur inkomstutvecklingen skulle ha varit i res-
pektive region om ålderssammansättningen inte
hade förändrats.

Resultaten visar att förändringarna i regioner-
nas ålderssammansättning i allmänhet har haft en
obetydlig inverkan. Utan dessa förändringar
skulle skillnaderna mellan riksområden ha mins-
kat ytterligare något 1991-1996. Stockholms-
området skulle haft en något sämre utveckling
medan storstäder i allmänhet hade haft en något
mindre negativ trend. Det gäller även glesbygds-
kommuner och vissa andra mindre kommuner.
Standardvägningen förändrar dock resultaten
endast med några tiondels procentenheter.

Ett annat sätt att analysera hur omflyttningen
har påverkat den ekonomiska standardutveck-
lingen i regionerna är att jämföra inkomstut-
vecklingen för de personer som bott kvar i re-
gionen under hela perioden med utvecklingen
för samtliga personer inom regionen dvs. inklu-
sive de som flyttat till eller från regionen. De
skillnader som visas kan delvis tolkas som effek-
terna av omflyttningen. I tabell 5.1 visas att skill-
naderna i förändring av den ekonomiska stan-
darden 1991-1996 var mindre för personer som
bott kvar hela perioden än för samtliga personer.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 3

Skillnaderna var störst i storstadsområden och
andra tätorter. Detta pekar på att omflyttningen
delvis förklarar varför dessa regioner hade en
något sämre utveckling under perioden. Den
något svagare utvecklingen för Stockholms-
området beror exempelvis delvis på att personer
med relativt låga inkomster flyttat in från andra
delar av landet. Inverkan av andra faktorer som
exempelvis skillnader i utbildningsnivå har inte
analyserats.

Tabell 5.1 Förändring av disponibel inkomst justerad för
försörjningsbörda 1991-1996 för personer som bor kvar i
regionen jämfört med för samtliga personer vid periodens
början resp, slut. 1998 års priser.___________

Ej Diffe- Andel ej

Riksområden	-6,1	-7,0	-0,9	89
Stockholms län	-6,6	-8,3	-1,7	89
Östra Mellansverige	-6,2	-7,4	-1,2	89
Småland m öarna	-5,4	-6,1	-0,7	88
Sydsverige	-5,9	•6,8	■0,9	91
Västsverige	-5,9	-6,7	-0,8	91
Norra Mellansverige	-5,5	-5,5	0	89
Mellersta Norrland	-5,6	-5,7	■0,1	88
Övre Norrland	■6.3	■6.9	-0.6	90
Regionfamiljer	■6,1	-7,0	-0,9	88
Storstadsregioner	-6.5	-8,2	-1,7	90
Universitets- o högskole- regioner	-6.1	-7,3	-1,2	88
Regionala centra	-5,8	-6,3	-0,6	88
Sekundära centra	-5,7	-6,2	-0,6	85
Småregioner, privat sysselsättning	-6.2	-6,2	0,1	85
Småregioner, offentlig sysselsättning	-5.6	-5.2	0,5	86
Kommungrupper	-6,0	■7,0	-1,0	84
Storstäder	-6.4	-8,5	-2,0	80
Förortskommuner	-6,4	-8,1	-1,7	83
Större städer	-5,9	-7,4	■1,5	87
Medelstora städer	-5,7	-6,2	-0.6	85
Industrikommuner	-5,1	-5,6	-0,6	85
Landsbygdskommuner	-5,9	-5,8	0,1	84
Glesbygdskommuner	-5,6	-5,0	0,6	84
Övr större kommuner	-6,4	-6,9	-0.5	85
Övr mindre kommuner	-6,1	■6,1	0,0	83

Källa: LINDA, Finansdepartementets berä kningar

6 Fördelningen av offentlig
välfärdskonsumtion

Till den ekonomiska välfärden bör man egent-
ligen också räkna värdet av den individuella kon-
sumtionen av offentliga tjänster. Ett huvudmotiv
för subventionerna av offentliga tjänster är att ge
alla medborgare oavsett social ställning, ekono-
miska förhållanden och bostadsort, lika tillgång
till skola, vård och omsorg. Kostnadsutjäm-
ningen i utjämningssystemet för kommuner och
landsting syftar till att ge alla kommuner likvär-
diga ekonomiska förutsättningar att ge sina invå-
nare god service oberoende av inkomstförhållan-
den och opåverkbara strukturella kostnader.

SCB och Svenska kommunförbundet beräk-
nar årligen vad skilda verksamheter kostar i lan-
dets olika kommuner.⁷ För att få en indikator på
värdet av konsumtionen av de viktigaste väl-
färdstjänsterna har för varje kommun summerats
nettokostnaderna för barnomsorg, grundskola,
gymnasium samt handikapp- och äldreomsorg
och beräknats per invånare.⁸

Under perioden 1993-1997 har detta kon-
sumtionsvärde minskat mer i Stockholmsområ-
det och Sydsverige än i andra delar av landet
(tabell 6.1). Indelningen i regionfamiljer visar en
liknande bild. Minskningen har varit starkare i
storstads- och högskoleregioner medan exem-
pelvis konsumtionsvärdet ökat i småregioner
som domineras av offentlig sysselsättning. Störst
ökning har inträffat i glesbygdskommuner. För-
ändringarna i befolkningen, dvs. sammanlagt
antal barn i barnomsorg, i åldern 7-19 år och
antal personer 65 år och äldre, visar inget tydligt
samband med ändringen i värdet av konsum-
tionen.

⁷ Vad kostar verksamheten i Din kommun? SCB och Svenska
kommunförbundet.

⁸ Överföringen av vissa delar av den psykiatriska vården från landstingen
till kommunerna 1995-1996 har beaktats genom att utgifterna för
handikapp- och äldreomsorg i varje kommun justerats med beräknad
erhållen skattekompensation.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 3

Tabell 6.1 Konsumtionsvärde av barnomsorg, grundskola,
gymnasieskola och äldreomsorg per invånare år 1993-
1997. Andel barn i barnomsorg, ungdomar i åldern 7-19 år
samt personer 65 år och äldre av befolkningen. 1998 års
priser. Medelvärden

Område	Konsum- tions- värde 1997	För- ändring 1993/97	Andel av befolk- ningen 1997,%	För- ändring 1993/97, %
Hela riket	19 700	-2,7	42,3	4,9
RilaområKen
Stockholms län	19 100	-6,5	39,6	5,1
Östra Mellansverige	19 200	-2,3	42,9	5,2
Småland m öarna	20 400	0,4	44,5	4,8
Sydsverige	18 100	-6,3	42,2	3,8
Västsverige	19 300	0,6	42,1	5,3
Norra Mellansverige	21 100	-1.4	44,2	5,7
Mellersta Norrland	22 600	-0,5	43,6	3,4
Övre Norrland	23 600	■1.0	42,3	5.4
Regionfamiljer
Storstadsregioner	18 600	-5.3	40,1	5.2
Universitets- o hög- skoleregioner	19 200	-2.8	42,4	4,5
Regionala centra	20 300	-1,3	43,2	4,7
Sekundära centra	20 700	0,6	45,0	5.3
Småregioner, privat sysselsättning	22 300	-0,4	44,6	5,7
Småregioner, offentlig sysselsättning	23 100	1,9	45,9	5,7
Kommungrupper
Storstäder	19 000	■4.9	38,7	1,5
Förortskommuner	18 100	-6,6	40,5	8,9
Större städer	19 200	-4,2	41,4	4,1
Medelstora städer	20 100	-1,6	43,8	5,9
Industrikommuner	20 400	0.3	44,3	5.7
Landsbygdskommuner	21 100	1.2	46,0	4,6
Glesbygdskommuner	25 000	6,2	47,1	5,0
Övr större kommuner	20 800	-0,7	44,7	5,6
Övr mindre kommuner	21 600	4,0	45,0	5.5

Källa: SCB, Svenska kommunförbundet, Finansdepartementets b eräkningar

De disponibla inkomsterna säger inte allt om vil-
ken konsumtionsstandard man har i olika regio-
ner. Värdet av den offentliga konsumtionen
säger inte heller allt om kvalitén i de offentliga
tjänsterna eftersom det kan finnas skillnader i
produktionskostnader mellan olika delar av
landet.

Resultaten tyder dock på att bilden av en
ganska jämn fördelning av ekonomisk standard
mellan regionerna och tendenser till utjämning
under 1990-talet troligen skulle förstärkas om
man bättre kunde beakta värdet av offentliga
välfärdstjänster.

Dessa beräkningar ger bara en ungefärlig bild av
utvecklingen. Betydande delar av den offentliga
konsumtionen ligger utanför måttet, t.ex. hälso-
och sjukvård, högre utbildning, individ- och
familjeomsorg osv. Vissa skillnader i redovis-
ningsmetoder före 1995 och omläggningen detta
år gör det något osäkert att jämföra nivåer före
och efter.

7 Den kommunala
inkomstspridningen

Den regionala inkomstspridningen kan dölja för-
ändringar som sker inom regioner eller mellan de
rikaste och de fattigaste delarna av landet.
Inkomstutveckling för dem som bor i kommu-
ner med liten befolkning kan synas dåligt när
man beskriver förändringarna för stora grupper
av kommuner.

Ett sätt att undersöka detta är att jämföra
genomsnittsinkomsterna i enskilda kommuner.
Har klyftan ökat eller minskat mellan de kom-
muner vars befolkning har högst ekonomisk
standard och de kommuner vars invånare har
lägst?

Det finns inga etablerade metoder för sådana
analyser. De flesta metoder avser främst att stu-
dera om regioners ekonomiska utveckling kon-
vergerar eller divergerar över tiden. I det följande
har en praktisk ansats valts, nämligen att analy-
sera kommunerna på samma sätt som man nor-
malt undersöker fördelningen bland hushåll och
individer.

Ett mått på spridningen är kvoten mellan den
genomsnittliga ekonomiska standarden bland
den tiondel kommuner med högst standard och
den tiondel med lägst. Denna kvot visar att skill-
naden i genomsnittsinkomst är ca 20 procent.
Kvoten varierar under 1990-talet med det finns
ingen trend till ökad spridning.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 3

En beräkning av den så kallade Gini-koefficien-
ten för den genomsnittliga justerade disponibla
inkomsten i varje kommun åren 1984-1996 visar
en mycket stabil utveckling (diagram 7.1). Trots
en viss ökning av inkomstspridningen bland
hushåll 1984-1990 finns ingen motsvarande
ökning av spridningen mellan kommunerna.
Kurvorna bryts 1990-1991 på grund skatte-
reformen. Den högre Gini-koefficienten efter
1991 beror främst på att inkomster mäts bättre
efter reformen. Inte heller under perioden
1991-1998 visas någon tydlig ökning av inkomst-
spridningen.

1990-talet. Många drar därmed den slutsatsen att
det är mycket stora skillnader i inkomster mellan
regionerna.

Denna analys som baseras på individernas dis-
ponibla inkomster justerade för försörjnings-
börda visar dock att utjämningen av ekonomisk
standard mellan regioner är mycket effektiv. Om
man tar hänsyn till basutgifter för boende och
barnomsorg är det ganska obetydliga skillnader i
ekonomisk standard mellan boende i storstads-
områden och i Norrland, småregioner och gles-
bygdskommuner. Den ekonomiska välfärden i
form av konsumtionen av kommunala välfärds-
tjänster förefaller också vara mycket jämnt för-
delad över landet. Det finns inga tydliga tenden-
ser till ökade regionala inkomstklyftor.

Diagram 7.1 Den kommunala inkomstspridningen (Gini-
koefficienten) 1984-1998___________________________

Faktaruta 2

Gini-koefficient: Det vanligaste måttet på ojämn-
heten i inkomstfördelningen som antar värdet 0
när inkomsten är lika för alla och värdet 1 vid
maximal ojämnhet, dvs. när en kommun får alla
inkomster. Koefficienten är mest känslig för vad
som händer i mitten av fördelningen.

Sammanfattande kommentarer

Det finns en oro för att den ekonomiska krisen,
den höga arbetslösheten, budgetsaneringen och
befolkningsomflyttningen har medfört växande
regionala inkomstklyftor.

Åtskilliga mätare på den ekonomiska utveck-
lingen, exempelvis bruttoregionalprodukt och
taxerade inkomster för olika regioner och kom-
muner, pekar också på att skillnaderna har ökat
mellan rika och fattiga delar i Sverige under

Bilaga 4

Redovisning av
skatteawikelser

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

Bilaga 4

Redovisning av skatteavvikelser

Innehållsförteckning

1 Beskrivning av jämförelsenorm och redovisningsprinciper.................................5

2 Beräkningsresultat...................................................................................................6

3 Beskrivning av enskilda skatteawikelser............................................................20

3.1 Inkomst av tjänst...................................................................................20

3.2 Kostnader i tjänst och allmänna avdrag...............................................21

3.3 Intäkter i näringsverksamhet................................................................21

3.4 Kostnader i näringsverksamhet............................................................22

3.5 Intäkter och kostnader i kapital samt skattereduktioner....................24

3.6 Intäkter av kapital..................................................................................24

3.7 Kostnader i kapital.................................................................................24

3.8 Skattereduktion.....................................................................................25

3.9 Skattskyldighet......................................................................................25

3.10 Arbetsgivaravgifter................................................................................25

3.11 Särskild löneskatt...................................................................................26

3.12 Mervärdesskatten...................................................................................26

3.13 Skatteförmåner inom punktskatteområdet.........................................27

3.14 Skattesanktioner....................................................................................29

3.15 Icke saldopåverkande avvikelser...........................................................29

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

1 Beskrivning av jämförelsenorm
och redovisningsprinciper

I denna bilaga redovisar regeringen en samman-
ställning av skatteawikelser för inkomståren
1996-2000.

För att identifiera en skatteawikelse måste det
existerande skattesystemet sättas i relation till en
jämförelsenorm. Den jämförelsenorm som har
använts vid beräkningen av skatteawikelserna i
denna bilaga baserar sig i huvudsak på principen
om en enhetlig beskattning av olika ekonomiska
aktiviteter, vilket också var en av grundpelarna i
1990 års skattereform. Avvikelser från en enhet-
lig beskattning kan uppfattas som en skatteför-
mån om t.ex. en viss grupp av skattskyldiga om-
fattas av en skattelättnad i förhållande till den
enhetliga normen eller som en skattesanktion vid
ett "överuttag" av skatt. En förmån av samma
storlek som den som erhålls genom avvikelsen
från en enhetlig beskattning skulle i princip kun-
na uppnås med hjälp av en offentlig transfere-
ring. En norm som baserar sig på principen om
enhetlig beskattning underlättar därför analysen
av skattesystemet utifrån ett budgetperspektiv.
Någon fullständig genomgång av skattelagstift-
ningen har inte gjorts med avseende på skatte-
sanktioner. Enbart enstaka sanktioner finns re-
dovisade. Syftet med redovisningen är primärt att
redovisa de skatteförmåner som är direkt jäm-
förbara med transfereringar på budgetens ut-
giftssida.

De skatteförmåner som i redovisningen klas-
sificeras som saldopåverkande utgörs av stöd på
budgetens inkomstsida där ett avskaffande av
förmånen skulle leda till en budgetförstärkning
för offentlig sektor. Icke saldopåverkande skatte-
awikelser utgörs huvudsakligen av olika offentli-
ga transfereringar som helt eller delvis är skatte-
befriade. Om dessa skatteawikelser slopades
skulle visserligen skatteintäkterna öka men
samtidigt skulle de offentliga utgifterna öka vid
oförändrade politiska mål.

Skatteawikelserna redovisas dels som nettobe-
räknade skatteawikelser, dels som bruttoberäk-
nade skatteawikelser. Den nettoberäknade skat-
teawikelsen visar storleken på den skattefria
transferering som fullt ut kompenserar den
skattskyldige om skatteawikelsen tas bort. Den
bruttoberäknade skatteawikelsen visar storleken
på motsvarande skattepliktiga transferering.

Den nettoberäknade skatteawikelsen beräk-
nas som det potentiella skattebortfall som upp-
står på grund av undantaget. Beräkningen är en

marginalberäkning och visar skillnaden i skatt
när beräkningen görs med respektive utan un-
dantag. Beräkninsgmetoden är statisk, dvs. ingen
hänsyn tas till beteendeeffekter som påverkar de
olika skattebasernas storlek. Detta innebär att
den beräknade skatteawikelsen i de flesta fall
överskattar den potentiella skatteintäktsökning-
en i det fallet skatteawikelsen skulle slopas. Av
detta skäl bör en summering av skatteawikelser-
na inte göras. En summering har ändå gjorts för
att få en grov uppskattning av skatteawikelsernas
betydelse.

För icke saldopåverkande skatteawikelser be-
räknas endast en bruttoawikelse som visar hur
mycket utgifterna på den ifrågavarande transfere-
ringen skulle behöva öka för att lämna hushållens
disponibla inkomster opåverkade vid en skatte-
beläggning av transfereringen. De skatteawikel-
ser som presenteras baserar sig på en periodiserad
redovisning.

Jämförelsenormen för inkomstbeskattningen
innebär att den inkomst som skall beskattas skall
utgöras av summan av konsumtionsutgifterna
och nettoförmögenhetens förändring under be-
skattningsperioden. Beskattningsperiodens längd
skall vara ett kalenderår eller ett räkenskapsår.
För inkomstbeskattningen har bl.a. följande pre-
ciseringar gjorts av normen:

- Inget sparande får ske med obeskattade me-
del

- Värdestegring skall beskattas när den upp-
kommer och inte vid realisationstillfället

- Värdet av hushållsarbete och fritid skall inte
ingå i skattebasen

- Offentliga transfereringar skall utgöra skat-
tepliktig inkomst

- Den implicita avkastning i form av boende-
tjänster som egnahemsägaren eller bostads-
rättsinnehavaren erhåller skall utgöra skat-
tepliktig inkomst

- Avskrivningar i näringsverksamhet skall
hanteras efter ekonomisk livslängd

Olika grad av progressivitet i skatteskalan är för-
enlig med jämförelsenormen under förutsättning
att individer med lika höga inkomster betalar lika
mycket skatt. Sambeskattning och särbeskatt-
ning är båda förenliga med normen.

Enligt normen för socialavgifter och särskild
löneskatt skall ersättningar för utfört arbete som
är förmånsgrundande för olika socialförsäkringar
ingå i underlaget för socialavgifter medan ersätt-

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

ningar för utfört arbete som inte är förmåns-
grundande skall ingå i underlaget för särskild lö-
neskatt.

Normen för mervärdesskatten innebär att all
yrkesmässig omsättning av varor och tjänster
skall beskattas med normalskattesatsen. Desti-
nationsprincipen skall tillämpas vid internatio-
nella transaktioner. Offentlig myndighetsutöv-
ning skall inte vara skattepliktig. Varor och
tjänster som subventioneras med offentliga me-
del skall inte heller vara skattepliktiga, under för-
utsättning att en mervärdesskattebeläggning av
den subventionerade varan eller tjänsten leder till
en försvagning av de offentliga finanserna.

För punktskatterna anses förekomsten av
miljöstyrande skatter och olika skatteuttag bero-
ende på ändamål (t.ex. transport eller uppvärm-
ning) eller utsläppsgrad vara förenlig med nor-
men. Den lägre koldioxidskattesats som
tillämpas för vissa delar av näringslivet anses ut-
göra en del av normen eftersom ett avskaffande
av nedsättningen skulle kunna leda till större ut-
släpp av koldioxid i omvärlden. I den redovisning
av skatteawikelser som presenterades i 1997 års
ekonomiska vårproposition betraktades emeller-
tid den lägre koldioxidskattesatsen för vissa delar
av näringslivet i stället som en skatteförmån. För
punktskatter på energi som huvudsakligen in-
förts av fiskala skäl (t.ex. energiskatten) bör
skatten vara proportionell mot energiinnehållet.
Den nedsättning av energiskatten som tillämpas
för vissa delar av näringslivet betraktas därför
som en skatteförmån.

I slutbetänkandet Förmåner och sanktioner
(SOU 1995:36) och i 1997 års ekonomiska vår-
proposition finns en mer uttömmande beskriv-
ning av de jämförelsenormer och beräknings-
metoder som tillämpas för skatteawikelserna.

2 Beräkningsresultat

I tabell 1 redovisas enskilda skatteawikelser upp-
delade på skatteområden för åren 1996-2000.
Dessutom redovisas de totala skatteawikelserna
för olika skatteslag. De icke saldopåverkande
skatteawikelserna är samlade i slutet av tabellen.
I anslutning till tabellen ges en kortfattad be-
skrivning av de enskilda skatteawikelserna. Av-
vikelsens nummer i denna beskrivning svarar
mot numret i den första kolumnen i tabell 1.

De saldopåverkande bruttoberäknade skatte-
awikelserna förväntas uppgå till totalt 151 mil-
jarder kronor inkomståret 2000, vilket är om-
kring 16 miljarder mer än inkomståret 1996. Av
det totala beloppet på 151 miljarder avser 61
miljarder kronor inkomstskatt och fastighets-
skatt, 9 miljarder kronor socialavgifter och sär-
skild löneskatt, 38 miljarder kronor mervärdes-
skatt och 44 miljarder kronor punktskatt.

Skatteawikelserna i tjänsteinkomstbeskatt-
ningen, som totalt uppgår till 18 miljarder kronor
brutto år 2000, ökar med ca 6 miljarder kronor
under perioden 1996-2000. Avdrag för resor till
och från arbetet utgör den största saldopåver-
kande skatteawikelsen med en bruttoförmån
som förväntas uppgå till omkring 7 miljarder
kronor år 2000. Skatteawikelsen pensionskost-
nader för arbetstagare, som beror på att den mar-
ginalskatt som tjänstepensioner träffas av vid ut-
betalningstillfället i genomsnitt awiker från den
marginalskatt som den anställdes förvärvsin-
komster träffas av vid den tidpunkt då arbetsgi-
varens kostnader för tryggandet av pensionen
uppkommer, förväntas uppgå till 8,5 miljarder
kronor år 2000. I denna redovisning har den ge-
nomsnittliga marginalskatt som tjänstepensioner
beräknas träffas av vid utbetalningstillfället kor-
rigerats i förhållande till den marginalskatt som
användes vid beräkningen av skatteawikelsen i
1998 års ekonomiska vårproposition. Detta har
medfört att den redovisade skatteawikelsen för
arbetstagares pensionskostnader nu är betydligt
högre än i 1998 års ekonomiska vårproposition.

I beskattningen av näringsverksamhet orsakas
de största skatteförmånerna av överavskrivningar
av inventarier och av reglerna om avsättning till
periodiseringsfond. Vid en bruttoberäkning upp-
går dessa skatteawikelser till sammanlagt ca 13
miljarder kronor inkomståret 2000. Totalt för-
väntas skatteförmånerna i beskattningen av nä-
ringsverksamhet uppgå till knappt 16 miljarder år
2000, vilket är 4 miljarder kronor mindre än in-
komståret 1996, något som reflekterar att rän-
torna sjunkit under perioden.

De bruttoberäknade skatteförmånerna i kapi-
talinkomstbeskattningen beräknas minska med
omkring 10 miljarder kronor under perioden
1996-2000. Den främsta orsaken till denna
minskning är en skärpt beskattning av fastigheter
till följd av höjd fastighetsskatt och en lägre imp-
licit avkastning av egnahem och bostadsrätter.
Andra stora skatteförmåner i kapitalbeskattning-
en orsakas av att värdeökning på aktier beskattas
vid realisationstillfället och inte när värdeökning-

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

en äger rum och av att avkastningsskatten på
pensionsmedel uppgår till 15% av en schablonbe-
räknad avkastning i stället för 30% av verklig av-
kastning. Totalt förväntas de bruttoberäknade
skatteförmånerna inom kapitalbeskattningen
uppgå till drygt 38 miljarder kronor år 2000.
Skattesanktionerna inom kapitalbeskattningen
förväntas under perioden 1996-2000 sjunka med

2,6 miljarder kronor, främst till följd av att det
sjunkande ränteläget reducerar sanktionen vad
avser bostadsrättsföreningars ränteutgifter.

De saldopåverkande skatteförmåner som här-
rör från socialavgifterna har ökat med 6 miljarder
kronor under de senaste åren - främst till följd av
den nedsättning av socialavgifterna med inrikt-
ning mot mindre företag som införts fr.o.m. in-
komståret 1997.

Av de totala förväntade skatteförmånerna in-
om mervärdesskatteområdet på 38 miljarder
kronor brutto inkomståret 2000 beror 23 miljar-
der kronor på den reducerade beskattningen av
livsmedel.

De största skatteförmånerna inom punkt-
skatteområdet avser energiskatten. Befrielsen
från att betala energiskatt på bränsle och el i in-
dustrin och växthusnäringen ger upphov till en
förväntad bruttoberäknad skatteförmån på 15
miljarder kronor år 2000. Andra stora skatteawi-
kelser inom punktskatteområdet är skatten på
diesel och skattebefrielsen för biobränslen som
ger upphov till bruttoberäknade förmåner på
sammanlagt nära 18 miljarder kronor år 2000
och det differentierade skatteuttaget på fossila
bränslen som ger en beräknad skatteförmån på 5

miljarder kronor. Totalt beräknas skatteförmå-
nerna inom punktskatteområdet öka med 11
miljarder kronor under perioden 1996-2000.
Denna ökning beror till stor del på att normal-
skattesatsen för el, som utgör normen för skatte-
satserna på olika fossila bränslen och för beskatt-
ningen av industrins användning av elektrisk
kraft, har höjts under perioden.

De icke saldopåverkande avvikelserna beräk-
nas uppgå till 46 miljarder kronor inkomståret
2000 (brutto), vilket är omkring 16 miljarder
kronor mindre än inkomståret 1996. Sänkningen
beror till stor del på att pensionsgrundande
transfereringar fullt ut belädes med avgifter för
ålderspension fr.o.m. inkomståret 1999.

I tabell 2 redovisas skatteawikelserna fördela-
de på utgiftsområden. Awikelser som ej kunnat
hänföras till något enskilt utgiftsområde redovi-
sas som generella awikelser. I brut-
toredovisningen återfinns de största skatteawi-
kelserna inom utgiftsområdena ekonomisk
trygghet vid ålderdom, ekonomisk trygghet för
familjer och barn samt näringsliv. Andra större
områden är kommunikationer, samhällsplane-
ring, bostadsförsörjning och byggande samt
stöd till kultur m.m. De saldopåverkande brutto-
awikelserna är störst inom utgiftsområdena nä-
ringsliv (38 miljarder kronor år 2000), ekono-
misk trygghet vid ålderdom (25 mdkr), kom-
munikationer (15 mdkr), allmän miljö- och na-
turvård (8 mdkr) och kultur m.m. (11 mdkr).

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

Tabell 1 Skatteawikelser fördelade på skatteområden

Namn på avvikelsen	Skatteavvikelse brutto		Skatteavvikelse netto
	MDKR		MDKR
	\|U = UPPHÖRT)
	1996 1997 1998	1999	2000 1996 1997 1998	1999	2000

Inkomst av tjänst
1 Stipendier
2	Hittelön
3	Ersättning för blod m.m.	0,03	0,04	0,04	0,04	0,04	0,02	0,02	0,02	0,02	0,02
4	Intäkter vid försäljning av vilt växande bär
5	Utlandstillägg
6	Kostnadsersättning personal SIPRI	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
7	Kostnadsersättning till utländska fors- kare
8	Tjänsteinkomster vistelse utomlands
9	Tjänsteinkomster utländska fartyg
10	Pensionskostnader för arbetstagare	4,83	4,45	6,69	8,48	8,53	2,71	2,45	3,65	4,69	4,73
11	Ersättning pga politisk förföljelse
12	Ersättning till neurosedynskadade
13	Arbetsgivares utgifter för personalsjuk- vård	u				u
14	Personalrabatter m.m.
15	Förmån av fri resa anställningsintervju
16	Eu-parlamentarikers rese- och kostnads- ersättning
17	Förmån av fri utbildning vid personal- avveckling m.m.
18	Löneunderlaget i fåmansaktiebolag	0,67	0,69	0,78	0,74	0,74	0,37	0,38	0,42	0,41	0,41
19	Förmån av lånedator
	Summa	5,53	5,18	7,52	9,26	9,31	3,10	2,85	4,09	5,12	5,16

Kostnader i tjänst och allmänna avdrag

20	Underskott i litterär m.m. verksamhet
21	Avdrag för dubbel bosättning	0,72	0,81	0,83	0,81	0,82	0,41	0,45	0,46	0,46	0,46
22	Avdrag för resor till och från arbetet	5,76	6,59	7,35	7,12	7,17	3,28	3,68	4,09	4,04	4,07
23	Avdrag för hemresor
24	Avdrag för pensionspremier	0,11	0,28	0,47	0,67	0,70	0,06	0,15	0,25	0,36	0,38
25	Kvittning av underskott i aktiv näring	0,06	0,05	0,03	0,03	0,03	0,03	0,03	0,02	0,01	0,02
	Summa	6,65	7,73	8,68	8,63	8,72	3,78	4,31	4,82	4,87	4,93

Intäkter av näringsverksamhet
26	Uttag av bränsle m.m.	0,40	0,28	0,28	0,28	0,28	0,22	0,15	0,16	0,15	0,15

27 Avverkningsrätt till skog

28 Näringsbidrag

29 Avgångsvederlag till jordbrukare

30 Avyttring av näringsfastighet och

liknande

Summa 0,40 0,28 0,28 0,28 0,28 0,22 0,15 -0,16 0,15 0,15

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen	Skatteavvikelse brutto MDKR (U = UPPHÖRT) 1996 1997	1998	1999	2000	Skatteavvikelse netto MDKR
Namn på avvikelsen	Skatteavvikelse brutto MDKR (U = UPPHÖRT) 1996 1997	1998	1999	2000	1996	1997	1998	1999	2000
Kostnader i näringsverksamhet
31 Anläggning av skog m.m.	0,39 0,43	0,40	0,38	0,40	0,22	0,23	0,22	0,21	0,22

32 Skogsavdrag

33 Substansminskning

34 Avdrag för arbetsresor, näringsidkare

35 Bidrag till regional utvecklingsfond

36	Nedskrivning av lager och pågående arbete	1,12	1.43	1,51	1,73	1,73	0,77	0,97	1,02	1,18	1,18
37	Kärnkraftsanläggning	0,01	0,01	0,01	0,01	u	0,01	0,01	0,01	0,01	u
38	Avgifter VPC	0,03	0,03	u			0,02	0,03	u
39	Dubbelbeskattningsavtal, matching credit
40	Koncernbidragsdispens
41	Skadeförsäkringsföretag	0,72	0,68	0,45	0,34	0,36	0,54	0,50	0,33	0,25	0,26
42	Rabatt från ekonomiska föreningar m.m.	0,07	0,07	0,07	0,08	0,08	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05
43	Skogs- och upphovsmannakonto	0,11	0,10	0,07	0,05	0,06	0,06	0,05	0,04	0,03	0,03
44	Avsättning till personalstiftelse (Pension)
45	Återföring skatteutjämningsreserv	0,56	0,31	0,16	0,09	u	0,42	0,23	0,11	0,06	u
46	Överavskrivningar avseende inventarier	7,55	7,88	8,05	8,14	8,11	5,60	5,78	5,87	5,92	5,91
47	Periodiseringsfonder	5,57	6,60	4,93	5,28	4,70	4,13	4,84	3,60	3,84	3,42
48	Direktavskrivningar	3,00	u				2,23	u

	Summa	19,13	77,54	15,69	16,10	15,44	74,05	12,69	11,28	77,55	11,07

Intäkter och kostnader 1 kapital samt skattereduktioner
49	Generationsskifte vid räntefördelning
50	EU-bidrag
51	Avkastning småhus	19,98	12,51	8,85	5,84	8,25	13,99	8,76	6,19	4,09	5,77
52	Avkastning bostadsrätter	5,60	3,95	2,40	2,16	2,51	4,03	2,85	1,73	1,56	1,81
53	Realisationsvinst, aktier	5,15	6,58	8,23	8,97	9.77	3,60	4,61	5,76	6,28	6,84
54	Utdelning aktier m.m.		1,84	2,13	2,41	2,70		1,29	1,49	1,69	1,89
55	Uppskov realisationsbeskattning fastigheter	1,64	1,64	1,64	1,64	1,64	1.15	1,15	1,15	1,15	1,15
56	Uttag av aktier
57	Allemansfond	0,73	u				0,51	u
58	Avkastningsskatt	14,82	17,48	17,19	16,25	15,92	10,37	12,23	12,03	11,37	11,14
59	Avkastningsskatt K-försäkringar	0,17	0,22	0,21	0,19	0,19	0,12	0,16	0,14	0,14	0,13
	Summa	48,09	42,38	38,52	35,05	38,28	33,77	29,76	27,00	24,59	26,84

Kostnader i kapital
60	Riskkapitalavdrag	0,07	u			0,05	u
61	Konsumtionskrediter
62	Reaförluster, aktier
63	Marknadsnoterade fordringar
	Summa	0,07	0	0	0	0 0.05	O	O	0	0

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen	Skatteavvikelse brutto MDKR (U = UPPHÖRT) 1996 1997	1998	1999	Skatteavvikelse netto MDKR			1999 2000
Namn på avvikelsen	Skatteavvikelse brutto MDKR (U = UPPHÖRT) 1996 1997	1998	1999	2000 1996	1997	1998	1999 2000
Skattereduktion m.m.
64 ROT-reduktioner	1,82 3,25	2,31	1.41	u 1,20	2,10	1,50	0,92 u

Skattskyldighet

65 Akademier m.m.

66 Företagarförening m.m.

67 Erkända arbetslöshetskassor m.m.

68 Ideella föreningar

69	Kyrkor	0,14	0,12	0,12	0,12	0,12	0,11	0,09	0,09	0,09	0,09
70	Ägare av vissa fastigheter
	Summa	0,14	0,12	0,12	0,12	0,12	0,11	0,09	0,09	0,09	0,09

Arbetsgivaravgifter
71	Lag om nedsättning av socialavgifter	0,59	0,50	0,53	0,40	0,41	0,44	0,37	0,39	0,29	0,30
72	Lag om tillf, avvikelse från lagen om soc.avg.	2,08	2,40	u			1,56	1,80	u
73	Anställningsstöd RAS	0,40	u				0,30	u
74	Nedsättning inriktning mindre företag		4,90	6,90	7,20	7,30		3,60	5,00	5,20	5,30
74a	Nedsättning långtidsarbetslösa				0,10	1,30				0,07	0,95
	Summa	3,07	7,81	7,39	7,65	8,99	2,30	5,77	5,39	5,56	6,55

Särskild löneskatt
75	Utländska artister	0,05	0,06	0,06	0,06	0,06	0,04	0,05	0,05	0,05	0,05
76	Ersättning skiljemannau ppdrag
77	Ersättning till idrottsutövare
78	Bidrag från Sveriges författarfond	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
79	Vinstandelsstiftelser	0,10	u				0,10	u
	Summa	0,15	0,06	0,06	0,06	0,06	0,14	005	0,05	0,05	0,05

Mervärdesskatt, undantag från skatteplikt
80	Försäljning av tomtmark och byggnader	0,06	0,06	0,07	0,07	0,07	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05
81	TV-licenser	1,76	1,85	1,94	2,03	2,10	1,31	1,36	1,42	1,48	1,53
82	Allmänna nyhetstidningar	u					u
83	Periodiskt medl.blad m.m.
84	Annan periodisk publikation
85	Internationell personbefordran	0,13	0,13	0,13	0,13	0,14	0,10	0,09	0,09	0,10	0,10
86	Upphovsrätter	0,09	u				0,07	u
87	Försäljning av bildkonst
88	Biografer	0,11	u				0,08	u
89	Ej subventionerad teater, konserter m.m.	0,18	u				0,13	u
90	Läkemedel	0,93	0,98	1,06	1,14	1,15	0,69	0,72	0,78	0,83	0,84
91	Lotterier	4,09	4,25	4,57	4,77	4,93	3,04	3,12	3,33	3,47	3,59
92	Idrottsevenemang	0,06	0,06	0,07	0,07	0,07	0,04	0,05	0,05	0,05	0,05
93	Ej subv utbildning	0,10	u				0,08	u
	Summa	7,52	7,33	7,84	8,21	8,46	5,59	5,39	5,72	5,98	6,16

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen		Skatteavvikelse brutto MDKR (U = UPPHÖRT)				2000	Skatteavvikelse netto MDKR
Namn på avvikelsen		1996	1997	1998	1999	2000	1996	1997	1998	1999	2000
Mervärdesskatt, skattesats
94	Livsmedel	21,55	20,81	21,71	22,53	23,25	15,98	15,27	15,83	16,38	16,92
95	Rumsuthyrning	0,46	0,53	0,53	0,63	0,65	0,34	0,39	0,39	0,46	0,47
96	Persontransporter	2,57	2,67	2,72	2,90	2,99	1,91	1,96	1,98	2,11	2,18
97	Skidliftar	0,09	0,09	0,10	0,10	0,10	0,07	0,07	0,07	0,07	0,08
98	Allmänna nyhetstidningar	1,92	1,89	1,87	1,84	1,90	1,43	1,39	1,37	1,34	1,38
99	Biografföreställningar	0,07	0,20	0,26	0,29	0,30	0,06	0,15	0,19	0,21	0,22
100	Konserter, teatrar m.m.		0,18	0,18	0,19	0,20		0,13	0,13	0,14	0,14
101	Kommersiell idrott		0,32	0,33	0,34	0,35		0,23	0,24	0,25	0,25
102	Upphovsrätter		0,01	0,01	0,01	0,01		0,01	0,01	0,01	0,01
	Summa	26,66	26,70	27,71	28,83	29,75	1P.7S	19,60	20,21	20,97	21,65

Mervärdesskatt, undantag från skyldighet
103 Ideella föreningar (exkl. konserter, idrott, utbildning)	0,06 0,06 0,06 0,07 0,07 0,04 0,05 0,05 0,05 0,05

Mervärdesskatt, redovisningsperiod
104 Tidpunkt för inbetalning i byggnads- rörelse	0,34 0,21	0,17 0,16 0,21 0,25 0,15 0,13 0,12 0,15

Mervärdesskatt, avdrag för ingående skatt

105 Ingående skatt på jordbruksarrende

Punktskatter

Energiskatt

106	Skatt på diesel	7,55	7,77	8,02	9,16	9,38	5,60	5,70	5,85	6,66	6.82
107	Skattebefrielse bandrift	1,28	1,34	1,43	1,43	1,45	0,95	0,98	1,05	1,04	1,05
108	Skattebefrielse inrikes sjöfart	0,44	0,47	0,46	0.46	0,46	0,33	0,34	0.34	0,33	0,34
109	Elförbrukning i norrlandskommuner	0,68	0,92	0,73	0,78	0,78	0,51	0,67	0,53	0,56	0,57
110	Skatt på el för gas- värme- vatten och	0,23	0,26	0,26	0,24	0,24	0.17	0,19	0.19	0,18	0,17

elförsörjning

111	Differentierat skatteuttag på fossila bränslen	3,41	3,71	4,86	5,04	4,98	2,53	2,72	3,55	3,66	3,63
112	Skattebefrielse biobränslen	4,80	5,96	7,70	8,06	8,31	3,56	4,37	5,61	5,86	6,05
113	Bidrag till värmeverk med 9 öre/kWh	0,40	u				0,29	u
114	Halvt avdrag för allmän energiskatt på bränsle	0,25	0,17	0,23	0,22	0,21	0,19	0,13	0,17	0,16	0,15
115	Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft	1,24	0,70	0,71	0,72	0,74	0,92	0,51	0,52	0,52	0,54
116	Bränsleförbrukning inom industrin, energiskatt	2,22	2,44	2,65	2,47	2,54	1,65	1,79	1,93	1,80	1,85
117	Bränsleförbrukning inom växthus- näringen	0,08	0,09	0,10	0,10	0,10	0,06	0,07	0,07	0,07	0,07
118	Elförbrukning inom industrin	7,02	8,88	11,01	11,17	11,32	5,21	6,52	8,03	8,13	8,24
119	Elförbrukning inom växthusnäringen	0,02	0,03	0,03	0,03	0,03	0,02	0,02	0,02	0,02	0,02

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen		Skatteavvikelse brutto MDKR (U = UPPHÖRT)				Skatteavvikelse netto MDKR				1999	2000
Namn på avvikelsen		1996	1997	1998	1999	2000	1996	1997	1998	1999	2000
	Koldioxidskatt
120	Metallurgiavdrag	0,17	0,25	0,34	0,34	0,34	0,12	0,19	0,25	0,25	0,25
121	Nedsättning av C02-skatt för industrin	0,06	0,13	0,27	0,27	0,27	0,05	0,10	0,20	0,20	0,20
122	Skattebefrielse för inrikes sjöfart	0,11	0,11	0,12	0,12	0,12	0,08	0,08	0,08	0,08	0,08
123	Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft	0,68	0,54	0,65	0,66	0,68	0,51	0,39	0,47	0,48	0,50

Övrigt

124	Undantag från svavelskatt	1,85	1,73	1,82	1,83	1,84	1,37	1.27	1,33	1,33	1,34
	Summa	32,49	35,50	41.39	43,10	43,79	24,12	26,04	30,19	31,33	31,87

Skattesanktioner
Kapital
125	Ränteutgifter - 21 % reduktion	-0,18	-0,11	-0,10	-0,10	-0,09	-0,13	-0,08	-0,07	-0,07	-0,06
126	Begränsning kapitalreduktion	-0,48	-0,35	-0,34	-0,35	-0,31	-0,33	-0,25	-0,24	-0,24	-0,22
127	Ränteutgifter bostadsrättsföreningar	-5,14	-3,64	-2,16	-1,48	-1,57	-3,60	-2,55	-1.51	-1,03	-1,10
128	Fastighetsskatt på hyreshus, bostads- delen	-3,50	-3,88	-3,97	-3,59	-3,73	-2,59	-2,85	-2,90	-2,61	-2,72
129	Fastighetsskatt på lokaler	-2.32	-2,85	-2,95	-3,10	-3,27	-1.72	-2,09	-2,15	-2,25	-2,38
130	Fastighetsskatt på industrienhet (exkl. markvärdet på elproduktionsenheter)	-1,74	-1,41	-1,42	-1,43	-1,44	-1,29	-1,03	-1,04	-1,04	-1,05
131	Fastighetsskatt på markvärdet på elproduktionsenheter		-2,47	-1,60	-0,37	-0,37		-1,81	-1,17	-0,27	-0,27
	Summa	-13,36	-14,71	-11,66	-10,42	-10,78	-9,66	-10,66	-8,60	-7,57	-7,80

Punktskatter
132	Skatt på viss elektrisk kraft	-2,21	u				-1,64	u
133	Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk	■1,48	-2,01	-2,13	-2,11	-2,04	-1,09	-1,47	-1,55	-1,54	-1,49
	Summa	-3,69	-2,01	■2,13	-2,77	-2,05	-2,73	-1,47	-7,55	-7,54	-1,49

Ej saldopåverkade avvikelser

Intäkter av tjänst

134 Flyttningsbidrag

135 Värnpliktigas förmåner

136	Socialbidrag	4,67	5,07	4,57	4,35	4,34	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
137	Barnbidrag m.m.	10,38	10,60	12,78	11,58	11,47	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
138	Bidragsförskott	2,82	2,46	3,06	2,77	2,75	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
139	Handikappersättning m.m.
140	Bidrag till adoption
141	Engångsbidrag vid arbetsplacering av flyktingar
142	Bostadstillägg pensionärer BTP	3,76	3,66	3,73	3,90	3,92	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
143	Bostadsbidrag	3,90	3,10	2,98	2,72	2,57	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
144	Studiebidrag	6,42	6,69	7,02	6,73	6,81	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
145	Övriga skattefria transfereringar	2,33	2,01	2,18	1,71	1,64	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
	Summa	34,28	33,59	36,32	33,76	33,50	0	0	0	0	0

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen	Skatteavvikelse brutto MDKR (U = UPPHÖRT) 1996 1997	1998	1999	2000	Skatteavvikelse netto MDKR
Namn på avvikelsen	Skatteavvikelse brutto MDKR (U = UPPHÖRT) 1996 1997	1998	1999	2000	1996	1997	1998	1999	2000
Kostnader i tjänst, allmänna avdrag
146 Särskilt grundavdrag pensionärer	14,45 14,16	14,02	13,03	12,87	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00

Tilläggspensionsa vgift

147	Sjukpenning	2,48	2,11	1,96	u	0,00	0,00	0,00	u
148	Föräldrapenning	2,34	1,85	1,77	u	0,00	0,00	0,00	u
149	Vårdbidrag	0,18	0,20	0,20	u	0,00	0,00	0,00	u
150	Dagpenning	5,23	5,24	4,92	u	0,00	0,00	0,00	u
151	Kontant arbetsmarknadsstöd	0,39	0,31	u		0,00	0,00	u
152	Utbildningsbidrag	1,38	1,24	1,95	u	0,00	0,00	0,00	u
153	Vuxenstudiebidrag	0,45	0,30	0,60	u	0,00	0,00	0,00	u
154	Delpension	0,32	0,24	0,15	u	0,00	0,00	0,00	u
155	Dagpenning reputbildning				u				u
156	Utbildningsbidrag för doktorander	0,02	0,02	0,02	u	0,00	0,00	0,00	u
157	Timersättning komvux, särvux och sfi	0,01	0,02	0,01	u	0,00	0,00	0,00	u
158	Arbetsskada, livränta	0,82	0,80	0,76	u	0,00	0,00	0,00	u
159	Startbidrag egen rörelse				u
160	Ersättning för närstäendevård	0,00	0,00	0,00	u	0,00	0,00	0,00	u
	Summa	13.62	12,33	12,34	0	fl 0	fl	0	fl	fl

Summa saldopåverkande avvikelser 1996-2000	135,0	137,4	143,9	146,4	150,7	96,1	96,9	100,5	102,3	105,4
Summa ej saldopåverkande avvikelser	62,4	60,1	62,7	46,8	46,4	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Summa skatteawikelser	197,4	197,5	206,6	193,2	197,1	96,1	96,9	100,5	102,3	105,4

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

Tabell 2 Fördelning på utgiftsområden

Namn på avvikelsen Skatteavvikelse brutto Skatteavvikelse netto

MDKR MDKR

(U = UPPHÖRT)

1996 1997 1998 1999 2000 1996 1997 1998 1999 2000

2. Samhällsekonomi och statsförvaltning
38 Avgifter VPC	Q,03	0,03	u	0,02	0,03	u
Summa	0,03	0,03	0	0,02	0,03	0
varav saldopåverkande avvikelser	0,03	0,03	0	0,02	0,03	0

6. Totalförsvaret
135 Värnpliktigas förmåner
155 Dagpenning reputbildning				u					u
Summa	0	0	0	0	0	0	0	0	0	0
varav saldopåverkande avvikelser	0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

8. Invandrare och flyktingar
11 Ersättning p.g.a. politisk förföljelse
141 Engångsbidrag vid arbetsplacering av flyktingar
Summa	0	0	0	0	0	0	0	0	0	0
varav saldopåverkande avvikelser	0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg
13	Arbetsgivares utgifter för personalsjuk- vård	u					u
90	Läkemedel	0,93	0,98	1,06	1,14	1.15	0,69	0.72	0,78	0,83	0,84
136	Socialbidrag	4,67	5,07	4,57	4,35	4,34	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
160	Ersättning för närståendevård	0,00	0,00	0,00	u		0,00	0,00	0,00	u
	Summa	5,60	6.05	5,63	5,49	5.49	0,69	0,72	0,78	0,83	0,84
	varav saldopåverkande avvikelser	1.93	0,98	1,06	1,14	1,15	0,69	0.72	0.78	0,83	0,84

10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

12 Ersättning till neurosedynskadade

139 Handikappersättning m.m.

147	Sjukpenning	2,48	2,11	1,96	u	0,00	0.00	0,00
149	Vårdbidrag	0,18	0,20	0,20	u	0,00	0,00	0,00	u
158	Arbetsskada, livränta	0,82	0,80	0,76	u	0,00	0,00	0,00	u
	Summa	3,48	3,77	2,92	0	O 0	0	0	0	0
	varav saldopåverkande avvikelser	0	0	O	0	O 0	0	0	0	0

11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom
10	Pensionskostnader för arbetstagare	4,83	4,45	6,69	8,48	8,53	2.71	2,45	3,65	4,69	4,73
24	Avdrag för pensionspremier	0,11	0,28	0,47	0,67	0.70	0,06	0,15	0,25	0,36	0,38
44	Avsättning till personalstiftelser (pension)
58	Avkastningsskatt	14,82	17,48	17,19	16,25	15,92	10,37	12,23	12,03	11,37	11,14
142	Bostadstillägg pensionärer BTP	3,76	3,66	3,73	3,90	3.92	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
146	Särskilt grundavdrag pensionärer	14,45	14,16	14,02	13,03	12,87	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen

Skatteavvikelse brutto

MDKR

(U = UPPHÖRT)

1996 1997 1998

Skatteavvikelse netto

MDKR

1999 2000 1996 1997 1998 1999 2000

154 Delpension___________________________________0,32 0,24 0,15 u______________0,00 0,00 0,00 u__________

Summa 38,29 40,27 42,25 42,33 41,94 13,14 14,83 15,93 16,42 16,25

varav saldopåverkande avvikelser

19,76 22,21 24,35 25,40 25,15 13,14 14,83 15,93 16,42 16,25

12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn
137	Barnbidrag m.m.	10,38	10,60	12,78	11,58	11,47	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
138	Bidragsförskott	2,82	2,46	3,06	2.77	2.75	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
140	Bidrag till adoption
148	Föräldrapenning	2,34	1,85	1,77	u		0,00	0,00	0,00	u
	Summa	15,54	14,91	17,61	14,35	14,22	0	O	O	0	O
	varav saldopåverkande avvikelser	O	0	O	0	0	0	0	0	0	O

13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
67	Erkända arbetslöshetskassor m.m.
150	Dagpenning	5,23	5,24	4,92	u	0,00	0,00	0,00	u
151	Kontant arbetsmarknadsstöd	0,39	0,31	u		0,00	0,00	u
	Summa	5,62	5,55	4,92	O	0 0	0	0	0	0
	varav saldopåverkande avvikelser	O	O	0	0	0 0	0	0	0	0

14. Arbetsmarknad och arbetsliv

15 Förmån av fri resa anställningsintervju

17 Förmån av fri utbildning vid personal-
avveckling m.m.

72	Lag om tillf, avvikelse från lagen om soc.avg.	2,08	2,40	u	1,56			1,80	u
73	Anställningsstöd RAS	0,4	u				0,30	u
74a	Nedsättning långtidsarbetslösa				0,10	1,30				0,07	0.95
134	Flyttningsbidrag
152	Utbildningsbidrag	1,38	1,24	1,95	u		0,00	0,00	0,00	u
159	Startbidrag egen rörelse				u
	Summa	3,86	3,64	1,95	0,10	1.30	1,86	1,80	O	0,07	0,95
	varav saldopåverkande avvikelser	2,48	2,40	O	O.1O	1.30	1,86	1,80	0	0,07	0,95

16. Utbildning och universitetsforskning
6	Kostnadsersättning personal SIPRI	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
7	Kostnadsersättning till utländska forskare
93	Ej subventionerad utbildning	0,10	u				0,08	u
144	Studiebidrag	6,42	6,69	7.02	6,73	6,81	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
153	Vuxenstudiebidrag	0,45	0,30	0,60	u		0,00	0,00	0,00	u
156	Utbildningsbidrag för doktorander	0,02	0,02	0,02	u		0,00	0,00	0,00	u
157	Timersättning komvux, särvux och sfi	0,01	0,02	0,01	u		0,00	0,00	0,00	u
	Summa	7,00	7,03	7,65	6,73	6,81	0,08	0	0	O	0
	varav saldopåverkande avvikelser	0,1	0	O	O	0	0,08	0	0	0	0

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen

Skatteavvikelse netto
MDKR

Skatteavvikelse brutto
MDKR

(U = UPPHÖRT)

		1996	1997	1998	1999	2000	1996	1997	1998	1999	2000
17.	Kultur, medier, trossamfund och fritid
20	Underskott i litterär m.m. verksamhet
65	Akademier m.m.
68	Ideella föreningar
69	Kyrkor	0,14	0,12	0,12	0,12	0,12	0,11	0,09	0,09	0,09	0,09
75	Utländska artister	0,05	0,06	0,06	0,06	0,06	0,04	0,05	0,05	0,05	0,05
77	Ersättning till idrottsutövare
78	Bidrag från Sveriges författarfond	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
81	TV-licenser	1,76	1,85	1,94	2,03	2,10	1,31	1,36	1,42	1,48	1,53
82	Allmänna nyhetstidningar	u					u
83	Periodiska medl.blad m.m.
84	Annan periodisk publikation
86	Upphovsrätter	0,09	u				0,07	u
87	Försäljning av bildkonst
88	Biografer	0,11	u				0,08	u
89	Ej subventionerad teater, konserter m.m.	0,18	u				0,13	u
91	Lotterier	4,09	4,25	4,57	4,77	4,93	3,04	3,12	3,33	3,47	3,59
92	Idrottsevenemang	0,06	0,06	0,07	0,07	0,07	0,04	0,04	0,05	0,05	0,05
97	Skidliftar	0,09	0,09	0,10	0,10	0,10	0,07	0,07	0,07	0,07	0,08
98	Allmänna nyhetstidningar	1,92	1,89	1,87	1,84	1,90	1,43	1,39	1,37	1,34	1,38
99	Biografföreställningar	0,07	0,20	0,26	0,29	0,30	0,06	0,15	0,19	0,21	0,22
100	Konserter, teatrar m.m.		0,18	0,18	0,19	0,20		0,13	0,13	0,14	0,14
101	Kommersiell idrott		0,32	0,33	0,34	0,35		0,23	0,24	0,25	0,25
102	Upphovsrätter		0,01	0,01	0,01	0,01		0,01	0,01	0,01	0,01
103	Ideella föreningar (exkl. konserter, idrott, utbildning)	0,06	0,06	0,06	0,07	0,07	0,04	0,05	0,05	0,05	0,05
	Summa	9,55	10,06	10,63	11,03	11,36	7,11	7,47	7,74	8,04	8,28
	varav saldopåverkande avvikelser	9,55	10,06	10,63	11,03	11,36	7,11	7,47	7,78	8,04	8,28

18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
51	Avkastning småhus	19,98	12,51	8,85	5,84	8,25	13,99	8,76	6,19	4,09	5,77
52	Avkastning bostadsrätter	5,60	3,95	2,40	2,16	2,51	4,03	2,85	1,73	1,56	1,81
55	Uppskov realisationsbeskattning fastigheter	1,64	1,64	1,64	1,64	1,64	1,15	1,15	1,15	1,15	1,15
64	ROT-reduktioner	1,82	3,25	2,31	1.41		1,20	2,10	1,50	0,92
80	Försäljning av tomtmark och byggnader	0,06	0,06	0,07	0,07	0,07	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05
104	Tidpunkt för inbetalning i byggnads- rörelse	0,34	0,21	0,17	0,16	0,21	0,25	0,15	0,13	0,12	0,15
127	Ränteutgifter bostadsrättsföreningar	-5,14	-3,64	-2,16	-1,48	-1,57	-3,60	-2,55	-1,51	-1,03	-1,10
128	Fastighetsskatt på hyreshus, bostads- delen	-3,50	-3,88	-3,97	-3,59	-3,73	-2,59	-2,85	-2,90	-2,61	-2,72
129	Fastighetsskatt på lokaler	-2,32	-2,85	-2,95	-3,10	-3,27	-1,72	-2,09	-2,15	-2,25	-2,38
130	Fastighetsskatt på industrienhet (exkl. markvärdet på elproduktionsenheter)	-1,74	-1,41	-1,42	-1,43	-1,44	-1,29	-1,03	-1,04	-1,04	-1,05

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen	Skatteavvikelse brutto MDKR (U = UPPHÖRT)			Skatteavvikelse netto MDKR						2000
Namn på avvikelsen	1996	1997	1998	1999	2000	1996	1997	1998	1999	2000
143 Bostadsbidrag	3,90	3,10	2,98	2,72	2,57	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
Summa	20,64	12,94	7,92	4,40	5,24	11,47	6,54	3,15	0,96	1,68
varav saldopåverkande avvikelser	16,74	9,84	4,94	1,68	2,67	11,47	6,54	3,15	0,96	1,68

19. Regional utjämning och utveckling

35 Bidrag till regional utvecklingsfond

71	Lag om nedsättning av socialavgifter	0,59	0,50	0,53	0,40	0,41	0,44	0,37	0,39	0,29	0,30
109	Elförbrukning i norrlandskommuner	0,68	0,92	0,73	0,78	0,78	0,51	0,67	0,53	0,56	0,57
	Summa	7,27	1,42	1,26	1,18	1,19	0,95	1,04	0,92	0,85	0,87
	varav saldopåverkande avvikelser	1,27	1,42	1,26	1,18	1,19	0,95	1,04	0,92	0,85	0,87

20. Allmän miljö- och naturvård
112 Skattebefrielse biobränslen	4,80	5,96	7,70	8,06	8,31	3,56	4,37	5,61	5,86	6,05
Summa	4,80	5,96	7,70	8,06	8,31	3,56	4,37	5,61	5,86	6,05
varav saldopåverkande avvikelser	4,80	5,96	7,70	8,06	8,31	3,56	4,37	5,61	5,86	6,05

21. Energi
37	Kärnkraftsanläggning	0,01	0,01	0,01	0,01	u	0,01	0,01	0,01	0,01	u
110	Skatt på el för gas- värme- vatten och elförsörjning	0,23	0,26	0,26	0,24	0,24	0,17	0,19	0,19	0,18	0,17
111	Differentierat skatteuttag på fossila bränslen	3,41	3,71	4,86	5,04	4,98	2,53	2,72	3,55	3,66	3,63
113	Bidrag till värmeverk med 9 öre/kWh	0,40	u				0,29	u
114	Halvt avdrag för allmän energiskatt på bränsle	0,25	0,17	0,23	0,22	0,21	0,19	0,13	0,17	0,16	0,15
115	Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft	1,24	0,70	0,71	0,72	0,74	0,92	0,51	0,52	0,52	0,54
123	Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft, koldioxidskatt	0,68	0,54	0.65	0,66	0,68	0,51	0,39	0,47	0,48	0,50
124	Undantag från svavelskatt	1,85	1,73	1,82	1,83	1,84	1,37	1.27	1,33	1,33	1,34
131	Fastighetsskatt på markvärdet på elproduktionsenheter		-2,47	-1,60	-0,37	-0,37		-1,81	-1,17	-0,27	-0,27
132	Skatt på viss elektrisk kraft	-2,21	u				-1,64	u
133	Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk	-1,48	-2,01	-2,13	-2,11	-2,04	-1,09	-1,47	-1,55	-1,54	-1,49
	Summa	4,38	2,64	4,81	6,24	6,28	3,26	1,94	3,52	4,53	4,57
	varav saldopåverkande avvikelser	4,38	2,64	4,81	6,24	6,28	3,26	1,94	3,52	4,53	4,57

22. Kommunikationer
85	Internationell personbefordran	0,13	0,13	0,13	0,13	0,14	0,10	0,09	0,09	0,10	0,10
96	Persontransporter	2,57	2,67	2,72	2,90	2,99	1,91	1,96	1,98	2,11	2,18
106	Skatt på diesel	7,55	7,77	8,02	9,16	9,38	5,60	5,70	5,85	6,66	6,82
107	Skattebefrielse bandrift	1,28	1.34	1,43	1,43	1,45	0,95	0,98	1,05	1,04	1,05
108	Skattebefrielse inrikes sjöfart	0,44	0,47	0,46	0,46	0,46	0,33	0,34	0,34	0,33	0,34

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen Skatteavvikelse brutto Skatteavvikelse netto

MDKR MDKR

(U = UPPHÖRT)

1996 1997 1998 1999 2000 1996 1997 1998 1999 2000

122 Skattebefrielse för inrikes sjöfart, C02- skatt	0,11	0,11	0,12	0,12	0,12	0,08	0,08	0,08	0,08	0,09
Summa	12,08	12.49	12,88	14,20	14,54	8,97	9,15	9,39	10,32	10,57

varav saldopåverkande avvikelser

12,08 12,49 12,88 14,20 14,54 8,97 9,15 9,39 10,32 10,57

23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar

26	Uttag av bränsle m.m.	0,40	0,28	0,28	0,28	0,28	0,22	0,15	0,16	0,15	0,15
27	Avverkningsrätt till skog
29	Avgångsvederlag till jordbrukare
31	Anläggning av skog m.m.	0,39	0,43	0,40	0,38	0,40	0,22	0,23	0,22	0,21	0,22
32	Skogsavdrag
43	Skogs-och upphovsmannakonto	0,11	0,10	0,07	0,05	0,06	0,06	0,05	0,04	0,03	0,03
105	Ingående skatt på jordbruksarrende
117	Bränsleförbrukning inom växthus- näringen	0,08	0,09	0,10	0,10	0,10	0,06	0,07	0,07	0,07	0,07
119	Elförbrukning inom växthusnäringen	0,02	0,03	0,03	0,03	0,03	0,02	0,02	0,02	0,02	0,02
	Summa	1,00	0.93	0,88	0.84	0,87	0,58	0,52	0,51	0,48	0,49
	varav saldopåverkande avvikelser	1,00	0,93	0,88	0,84	0,87	0,58	0,52	0,51	0,48	0,49

24. Näringsliv

9	Tjänsteinkomster utländska fartyg
18	Löneunderlaget i fåmansaktiebolag	0,67	0,69	0,78	0,74	0,74	0.37	0,38	0,42	0,41	0,41
25	Kvittning av underskott i aktiv näring	0,06	0,05	0,03	0,03	0,03	0,03	0,03	0,02	0,01	0,02
28	Näringsbidrag
30	Avyttring av näringsfastighet och liknande
33	Substansminskning
36	Nedskrivning av lager och pågående arbete	1.12	1,43	1,51	1,73	1,73	0,77	0,97	1,02	1,18	1,18
40	Koncernbidragsdispens
41	Skadeförsäkringsföretag	0,72	0,68	0,45	0,34	0,36	0,54	0,50	0,33	0,25	0,26
45	Äterföring skatteutjämningsreserv	0,56	0,31	0,16	0,09	u	0,42	0,23	0,11	0,06	u
46	Överavskrivningar avseende inventarier	7,55	7,88	8,05	8,14	8,11	5,60	5,78	5,87	5,92	5,91
47	Periodiseringsfonder	5,57	6,60	4,93	5,28	4,70	4,13	4,84	3,60	3,84	3,42
48	Direktavskrivningar	3,0	u				2,23	u
49	Generationsskifte vid räntefördelning
50	EU-bidrag
60	Riskkapitalavdrag		0,07	u				0,05	u
66	Företagarförening m.m.
74	Nedsättning inriktning mindre företag		4,90	6,90	7,20	7,30		3,60	5,00	5,20	5,30
76	Ersättning skiljemannauppdrag
95	Rumsuthyrning	0,46	0,53	0,53	0,63	0,65	0,34	0,39	0,39	0,46	0,47
116	Bränsleförbrukning inom industrin, energiskatt	2,22	2,44	2,65	2,47	2,54	1,65	1,79	1,93	1,80	1,85
118	Elförbrukning inom industrin	7.02	8,88	11,01	11,17	11,32	5,21	6,52	8,03	8,13	8,24

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen	Skatteavvikelse brutto				Skatteavvikelse netto
	MDKR (U = UPPHÖRT)				MDKR
	1996 1997	1998	1999	2000	1996	1997	1998	1999	2000
120 Metallurgiavdrag	0,17 0,25	0,34	0,34	0,34	0,12	0,19	0,25	0,25	0,25

121 Nedsättning av C02-skatt för industrin________0,06 0,13 0,27 0,27 0,27 0,05 0,10 0,20 0,20 0,20

Summa

varav saldopåverkande avvikelser

29,25 34,77 37,61 38,43 38,09 21,51 25,32 27,17 27,71 27,51

30. Generell skatteförmån

8 Tjänsteinkomster vistelse utomlands

39 Dubbelbeskattningsavtal, matching
credit

42	Rabatt från ekonomiska föreningar m.m.	0,07	0,07	0,07	0,08	0,08	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05
53	Realisationsvinst, aktier	5,15	6,58	8,23	8,97	9,77	3,60	4,61	5,76	6,28	6,84
54	Utdelning aktier m.m.		1,84	2,13	2,41	2,70		1,29	1,49	1,69	1,89
59	Avkastningsskatt K-försäkringar	0,17	0,22	0,21	0,19	0,19	0,12	0,16	0,14	0,14	0,13
62	Reaförluster, aktier
63	Marknadsnoterade fordringar
70	Ägare av vissa fastigheter
79	Vinstandelsstiftelser	0,10	u				0,10	u
94	Livsmedel	21,55	20,81	21,71	22,53	23,25	15,98	15,27	15,83	16,38	16,92

Summa	27,04	29,52	32,35	34,18	36,19	19,85	21,38	23,27	24,54	25,83
varav saldopåverkande avvikelser	27,04	29,52	32,35	34,18	36,19	19,85	21,38	23,27	24,54	25,83

301. Generell skatteförmån till hushåll

1 Stipendier

2 Hittelön___________________________________________________________________________________________________________________________________________

3 Ersättning för blod m.m.______________________0,03 0,04 0,04 0,04 0,04 0,02 0,02 0,02 0,02 0,02

4 Intäkter vid försäljning av vilt växande

________bär_________________________________________________________________________________________________________________________

5 Utlandstillägg______________________________________________________________________________________________________________

14 Personalrabatter m.m.

16 Eu-parlamentarikers rese- och kostnads-

ersättningar

19 Förmån av llånedator

21	Avdrag för dubbel bosättning	0,72	0,81	0,83	0,81	0,82	0,41	0,45	0,46	0,46	0,46
22	Avdrag för resor till och från arbetet	5,76	6,59	7,35	7,12	7,17	3,28	3,68	4,09	4,04	4,07
23	Avdrag för hemresor
34	Avdrag till arbetsresor, näringsidkare
57	Allemansfond	0,73	u				0,51	u
61	Konsumtionskrediter
125	Ränteutgifter - 21 % reduktion	-0,18	-0,11	-0,10	-0,10	-0,09	-0,13	-0,08	-0,07	-0,07	-0,06
126	Begränsning kapitalreduktion	-0,48	-0,35	-0,34	-0,35	-0,31	-0,33	-0,25	-0,24	-0,24	-0,22
145	Övriga skattefria ersättningar	2,30	2,01	2,18	1.71	1,64
	Summa	8,91	8,99	9,96	9,23	9,27	3,76	3,82	4,40	4,21	4,27
	varav saldopåverkande avvikelser	8,91	8,99	9,96	9,23	9,27	3,76	3,82	4,40	4,21	4,27

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

3 Beskrivning av enskilda

skatteawikelser

3.1 Inkomst av tjänst

1. Stipendier är skattefria enligt kommunal-
skattelagen när de är avsedda för mottaga-
rens utbildning m.m. och inte utgör ersätt-
ning för arbete. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt och särskild löneskatt.

2. Hittelön samt ersättning till den som i sär-
skilt fall räddat person eller egendom i fara
eller bidragit till avslöjande eller gripande av
person som begått brott är i princip ersätt-
ning för prestation. Skatteawikelsen avser
inkomstskatt och särskild löneskatt.

5. Ersättningar för blod. Enligt samma princip
som för hittelön är ersättning till den som
lämnat organ, blod eller modersmjölk skat-
tefri. Skatteawikelsen avser inkomstskatt
och särskild löneskatt.

4. Intäkter av försäljning av vilt växande bär.
Försäljning av vilt växande bär och svamp
samt kottar är skattefri upp till en ersättning
på 5 000 kr. Eftersom inkomsten utgör er-
sättning för arbete avser skatteawikelsen
inkomstskatt och särskild löneskatt.

5. Kostnadsersättning i form av utlandstillägg.
Nämnda ersättningar och därmed likställda
förmåner såsom fri bostad och bostadskost-
nadsersättning är ej skattepliktiga för utan-
för Sverige stationerad personal vid utri-
kesförvaltningen eller i svensk biståndsverk-
samhet. Skatteawikelsen avser inkomstskatt
och särskild löneskatt för den del av ersätt-
ningen som överstiger merkostnaden.

6. Kostnadsersättning till viss personal på SI PRI.
Ersättning avseende ökade levnads-
kostnader och skolavgifter för barn samt fri
bostad är ej skattepliktig när ersättningen
anvisats av styrelsen för SIPRI till vissa ut-
ländska forskare. Skattefriheten har motive-
rats med svårigheten att rekrytera forskare.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt och
särskild löneskatt för den del av ersättning-
en som överstiger merkostnaden.

7. Kostnadsersättning till utländska forskare.
Enligt lagen om beskattning av utländska
forskare vid tillfälligt arbete i Sverige med-
ges skattefrihet för vissa kostnads-
ersättningar. Särskilt beslut fordras av Fors-
karskattenämnden. Skatteawikelsen avser

inkomstskatt och särskild löneskatt för den
del av ersättningen som överstiger merkost-
naden.

8. Tjänsteinkomster förvärvade vid vistelse ut-
omlands. Den s k ettårsregeln medger skat-
tefrihet i Sverige, även om ingen beskattning
skett utomlands. Om anställningen varat
minst ett år i samma land och i allmänhet
avsett anställning hos annan än svenska sta-
ten eller svensk kommun medges befrielse
från skatt även om ingen beskattning skett i
verksamhetslandet. Skatteawikelsen avser
inkomstskatt och särskild löneskatt.

9. Tjänsteinkomster förvärvade på vissa ut-
ländskafartyg. Skattefrihet föreligger för an-
ställning ombord på utländskt fartyg om an-
ställningen och vistelsen utomlands varat
minst sex månader och avsett anställning
hos arbetsgivare som är svensk juridisk per-
son eller fysisk person bosatt i Sverige.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt och
särskild löneskatt.

10. Arbetsgivares kostnader för arbetstagares pen-
sion. Enligt kommunalskattelagen skall ar-
betsgivarens kostnader inte tas upp till be-
skattning hos arbetstagaren om kostnaderna
avser tryggande av pension genom avsätt-
ning eller pensionsförsäkring inom vissa
ramar. Eftersom avsättningen utgör ersätt-
ning för utfört arbete ligger ersättningen till
grund för särskild löneskatt. Skatte-
awikelsen vad gäller inkomstskatten beror
på skillnaden i marginalskatter vid avsätt-
ning och utbetalning av pensionen.

11. Ersättningar p g a politisk förföljelse o dyl. Er-
sättningar som kommer från utlandet på
grund av politisk förföljelse och liknande
har undantagits från beskattning. Skatte-
awikelsen avser inkomstskatt.

12. Ersättning till neurosedynskadade. Ersätt-
ningen är ej skattepliktig. Skatteawikelsen
avser inkomstskatt.

13. Företagssjukvård. Arbetsgivarens kostnader
för personalens sjukvård (i detta samman-
hang lika med ersättning för patientavgifter
och receptkostnader) är till vissa delar av-
dragsgilla. Ersättningen till den anställde var
skattefri t.o.m. 1995. Skatteawikelsen avsåg
inkomstskatt och särskild löneskatt.

14. Personalrabatter m.m. Personalrabatter be-
skattas inte. Fria resor för anställda inom

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

flyg eller järnväg schablonbeskattas istället
för att beskattas som andra förmåner.
”Frequent flyer”-rabatter är numera ej un-
dantagna från skatteplikt.

/5. Anställningsintervju. Förmån av fri resa till
eller från anställningsintervju eller kostnad-
sersättning för sådan resa är ej skattepliktig.

16. EU-parlamentariker. EU-parlamentariker-
nas rese- och kostnadsersättning från EU-
parlamentet är ej skattepliktig.

17. Utbildning vid personalaweckling. Förmån
av fri utbildning vid personalaweckling
m.m. är ej skattepliktig.

18. Löneunderlag aktiva delägare i fåmansaktie-
bolag. Genom reglerna i 3 § 12 mom SIL för
beskattning av aktiva delägare i fåmansak-
tiebolag och närstående till dessa, beskattas
viss avkastning på arbetskraft i inkomstsla-
get kapital. Avkastning på arbete är lön, som
bör beskattas i inkomstslaget tjänst. Avvi-
kelsen består i skillnaden mellan tjänste- och
kapitalinkomstbeskattningen.

19. Förmån av dator. Den privata förmån som
en arbetstagare har av att ha tillgång till en
dator i det egna hemmet som arbetsgivaren
bekostar tas inte upp till förmånsbeskatt-
ning i det fall datorn i huvudsak används för
utförande av arbetsuppgifter. I de fall ar-
betstagaren hyr datorn av arbetsgivaren en-
bart för privat bruk och hyran betalas i form
av ett bruttolöneavdrag, utgår varken in-
komstskatt eller särskild löneskatt. Efter-
som dessa förmåner kan betraktas som er-
sättning för utfört arbete avser skatte-
awikelsen både inkomstskatt och särskild
löneskatt.

3.2 Kostnader i tjänst och allmänna
avdrag

20. Underskott i litterär verksamhet. Underskott
i en förvärvskälla får normalt inte kvittas
mot överskott i en annan. Underskott i för-
värvskälla som avser aktiv näringsverksam-
het avseende litterär, konstnärlig eller lik-
nande verksamhet får kvittas mot inkomst
av tjänst till den del underskottet avser
samma år. Detta är en awikelse i inkomst-
skatten. Eftersom underskottet i annat fall
kan sparas för att kvittas mot framtida in-

täkter av litterär verksamhet är skatteawi-
kelsen även en skattekredit inom närings-
verksamhet.

21. Dubbel bosättning. Avdrag för dubbel bo-
sättning medges i vissa fall skattskyldig om
dubbel bosättning är skälig p g a makes eller
sambos förvärvsverksamhet, svårighet att
anskaffa fast bostad på verksamhetsorten
eller annan särskild omständighet. Avdraget
motiveras med att det främjar rörligheten på
arbetsmarknaden. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt.

22. Avdrag för resor till och från arbetet. Kostna-
der som överstiger 7000 kronor (6000 kro-
nor inkomståren 1996-1997) är avdragsgilla
vid inkomsttaxeringen. Kostnaden är egent-
ligen en privat levnadskostnad, varför avdra-
get utgör en skatteawikelse avseende in-
komstskatt.

23. Hemresor. Skattskyldig som har sitt arbete
på annan ort än sin hemön äger i vissa fall
rätt till avdrag för hemresor. Även detta av-
drag motiveras med ökad rörlighet på ar-
betsmarknaden. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt.

24. Avdragsrätt för pensionspremier. Avdrag får
görs för erlagda pensionspremier. Avdragen
är begränsade beloppsmässigt. Om margi-
nalskatten vid utbetalningen av pensionen är
lägre än vid inbetalningen av premien upp-
står en awikelse. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt.

25. Underskott av aktiv näringsverksamhet. Un-
derskott av aktiv näringsverksamhet får
kvittas mot tjänsteinkomster under de fem
första verksamhetsåren. Avdragsrätten är
belagd med olika restriktioner för att för-
hindra handel med avdragsrätt och att av-
dragsrätt för samma förvärvskälla kan upp-
komma för flera femårsperioder.

3.3 Intäkter i näringsverksamhet

26. Uttag av bränsle. Enligt huvudregeln (KL 22
§ 1 st p la) är uttag ur näringsverksamhet
skattepliktigt. Uttag av bränsle för upp-
värmning är dock undantaget från skatte-
plikt om fastigheten är taxerad som lant-
bruksenhet. Skatteawikelsen avser inkomst-
skatt och särskild löneskatt.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

27. Avverkningsrätt till skog mot betalning som
skall erläggas under flera är. Enligt god redo-
visningssed uppkommer intäkten när bin-
dande avtal träffats. Enligt gällande lagstift-
ning (KL 24 § 5 st pl anv) tilllämpas dock i
detta fall kontantprincipen, vilket innebär
att beskattningen uppskjuts, varför en rän-
tefri kredit uppstår i näringsverksamhet.
Räntan på krediten bör utgöra underlag för
särskild löneskatt.

28. Näringsbidrag. Med näringsstöd avses stöd
som lämnas av stat eller kommun. Beroen-
de på hur stödet hanteras i näringsverksam-
heten blir effekten olika. Om bidraget an-
vänds för finansiering av en icke avdragsgill
utgift är bidraget i sin helhet att betrakta
som en avvikelse. Om bidraget däremot an-
vänds för finansiering av en tillgång som en-
ligt allmänna regler får skrivas av med årliga
värdeminskningsavdrag är avvikelsen enbart
en skattekredit. Bidraget fungerar i dessa fall
såsom en direktavskrivning. Skatte-
awikelsen avser inkomstskatt.

29. Avgångsvederlag till jordbrukare. I vissa fall
är avgångsvederlag till jordbrukare inte
skattepliktigt. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt och särskild löneskatt.

30. Näringsfastighet och bostadsrätter i närings-
verksamhet. Vinster vid avyttring av nä-
ringsfastigheter skall för fysiska personer
beskattas i kapital enligt reavinstreglerna,
såvida fastigheterna inte är att anse som om-
sättningstillgångar. Under innehavstiden har
kostnaderna varit avdragsgilla i inkomstsla-
get näringsverksamhet, vilket reducerat un-
derlaget för inkomstskatt och socialavgifter.
Vid beräkning av reavinst återförs värde-
minskningsavdrag och avdrag för värdehö-
jande reparationer i den mån de gjorts efter
1 januari 1991. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt och socialavgifter på de avdrag
för värdehöjande reparationer som gjorts
före denna tidpunkt.

3.4 Kostnader i näringsverksamhet

31. Anläggning av ny skog. Utgifter för anlägg-
ning av ny skog och dikning som främjar
skogsbruk får omedelbart kostnadsföras.
Samma avdragsmöjligheter gäller även för
bär- och fruktodlingar för inköp och plante-

ring av träd och buskar. Skatteawikelsen ut-
görs av ränteeffekten på den omedelbara av-
skrivningen.

32. Skogsavdrag. Vid avyttring av skog får fysisk
person under innehavstiden avdrag med
högst 50 procent av anskaffningsvärdet,
medan avdraget för juridiska personer är be-
gränsat till 25 procent. Vid taxeringen för
ett visst beskattningsår medges avdrag med
högst halva den avdragsgrundande skogsin-
täkten. Syftet med avdragsrätten är att un-
danta rena kapitaluttag från beskattning. Å
andra sidan saknas anledning att medge av-
drag när värdeökningen på skogstillväxten
överstiger gjorda uttag. Skatteawikelsen
uppkommer genom den schablon som är
vald för beräkning av avdragets storlek och
avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

33. Substansminskning. Huvudregeln vad gäller
avdrag för substansminskningar är ingen
skatteawikelse. Enligt en alternativregel kan
dock avdraget uppgå till 75 procent av täkt-
markens allmänna saluvärde då utvinningen
påbörjades. Skatteawikelsen utgörs av rän-
teeffekten på den snabbare avskrivningen.

34. Avdrag för kostnader för resor till och från ar-
betet. Se under kostnader i tjänst.

35. Bidrag till regionala utvecklingsbolag. Avdrag
får göras för bidrag som lämnas till regional
utvecklingsbolag. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt och särskild löneskatt.

36. Lagemedskrivnmg och pågående arbeten. En-
ligt en alternativregel kan lager (gäller ej fas-
tigheter) tas upp till 97 procent av det sam-
lade anskaffningsvärdet. Olika bestämmel-
ser finns för pågående arbeten som utförs på
löpande räkning och arbeten som utförs till
fast pris. För arbeten på löpande räkning
kan samma alternativregel som ovan använ-
das. Skatteawikelsen utgörs av ränteeffek-
ten på den skattelättnad som lagernedskriv-
ningen medför. Eftersom räntan på krediten
inte är förmånsgrundande skall den utgöra
underlag för särskild löneskatt.

37. Kämkraftsanläggning. Företag som driver
kärnkraftsanläggning får avdrag för belopp
som i räkenskaperna sätts av för framtida
hantering av utbränt kärnbränsle. Detta
förfarande gäller även företag som mot för-
skottsbetalning åtagit sig att svara för hante-
ring av nämnda slag. Skatteeffekten utgörs

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

av ränteeffekten på den skattelättnad som
det omedelbara avdraget medför.

38. Avgifter till VPC. Enligt lagen om avdrag vid
inkomsttaxeringen för avgifter till Värde-
papperscentralen VPC Aktiebolag medgavs
avdrag för avgifter till VPC avseende dels
vissa lagreglerade uppgifter (i princip kost-
nader för förvaltning av aktiekapitalet), dels
uppgifter enligt särskilt uppdrag
(organisationskostnader i vid mening). Vis-
sa utav dessa kostnader var tidigare inte av-
dragsgilla enligt allmänna regler. 1997 änd-
rades de allmänna reglerna och
specialregleringen avskaffades.

39. Matching credit klausuler i olika dubbelbe-
skattningsavtal. I vissa fall kan en skattskyl-
dig få avräkning för den skatt som skulle ha
utgått i det andra avtalslandet även om sådan
skatt inte har erlagts. Skatteawikelsen avser
inkomstskatt.

40. Koncembidragsdispens. Regeringen kan i vis-
sa fall medge avdrag för lämnade bidrag
trots att reglerna för koncernbidrag ej är
uppfyllda. Detta förutsätter dels att avdraget
redovisas öppet, dels att den verksamhet
som bedrivs av berörda företag skall vara av
samhällsekonomiskt intresse. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt.

41. Skadeförsäkringsföretag. I vissa fall har ska-
deförsäkringsföretag möjlighet att göra ex-
tra avsättningar till säkerhetsreserven. Skat-
teawikelsen utgörs av ränteeffekten på
skillnaden i skatt som det extra avdraget
medför.

42. Rabatter och liknande från ekonomiska före-
ningar. Ekonomiska föreningar får göra av-
drag för rabatter, utdelningar m.m. trots att

l dessa inte är skattepliktiga hos mottagaren.

Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

43. Skogs- och upphovsmannakonto. Skogskon-
tolagen ger möjlighet till uppskov av be-
skattning av de intäkter som är hänförliga
till skogsbruk. De medel som sätts in på
skogskonto utgör underlag för avdrag vid
taxeringen. Avsättningen begränsas i tid till
10 år på skogskonto och 20 år på skogsska-
dekonto. Avkastningen på skogskonto be-
skattas med 15 procent. Skatteawikelsen av-
ser räntan på skattekrediten. Räntan på
krediten bör utgöra underlag för särskild lö-
neskatt.

44. Avsättning till personalstiftelse. Arbetsgivare
får rätt att göra avdrag för medel som avsatts
till personalstiftelse för tryggande av pen-
sionsutfästelse. Visst undantag finns för få-
mansföretag med mindre än 30 år-
sarbetskrafter. Stiftelsen är mer förmånligt
beskattad än näringsidkaren. Skatteawi-
kelsen avser inkomstskatt.

45. Återföring av skatteutjämningsreserv. Avsätt-
ning till skatteutjämningsreserv upphörde
1993 (1994 års taxering). 9/10 av beloppet
skall återföras till beskattning i princip i lika
delar under en period om sju år, varför
skatteawikelsen kvarstår. En definitiv skat-
telättnad avseende skatten på 10 procent av
den totala avsättningen uppkommer därvid.

46. Overavskrivningar. Den bokföringsmässiga
avskrivningstiden bestäms av tillgångens
livstid i bolaget, medan den skattemässiga
avskrivningstiden bestäms enligt lag. Detta
innebär att bokföringsmässiga och skatte-
mässiga avskrivningar endast undantagsvis
överensstämmer. Skatteregeln medger att en
tillgång skrivs av snabbare än vad som är
ekonomiskt motiverat. Skatteawikelsen av-
ser ränteeffekten på skattekrediten. Efter-
som denna inte är förmånsgrundande skall
den ligga till grund för beräkning av särskild
löneskatt.

47. Periodiseringsfonder. Periodiseringsfond är
en vinstanknuten reserveringsmöjlighet där
näringsidkaren/bolaget kan reservera medel
under högst fem år. Inkomståret 1996 med-
gavs avsättning med högst 25%. Detta tak
sänktes permanent för aktiebolag och eko-
nomiska föreningar och temporärt för en-
skilda firmor och HB inkomståret 1997.
Avsättningstaket för enskilda näringsidkare
och HB återställdes inkomståret 1998. Re-
serveringsmöjligheten innebär en skattekre-
dit på det reserverade beloppet.

48. Direktavskrivningar. För kostnader som var
nedlagda i näringsfastigheter mellan 1 no-
vember 1994 och 31 maj 1996 erhölls ett di-
rektavdrag med 50 procent. Avdrag skall i
första hand ske mot återföring av periodi-
seringsfond och survavsättning.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

3.5 Intäkter och kostnader i kapital samt
skattereduktioner

49. Generationsskifte vid räntefördelning. För-
värvas en näringsfastighet genom arv, tes-
tamente, bodelning med anledning av makes
död eller äktenskapsskillnad eller genom gå-
va kan förvärvaren undvika negativ ränte-
fördelning till den del det negativa fördel-
ningsunderlaget är hänförligt till förvävet.

50. Se näringsbidrag.

3.6 Intäkter av kapital

51. Avkastning småhus. Avkastning från eget
hem behöver ej tas upp till beskattning.
Däremot utgår fastighetsskatt med 1,5 pro-
cent av taxeringsvärdet. Skatteawikelsen ut-
görs av skillnaden mellan skatten (30 pro-
cent) på räntan på fastighetens
marknadsvärde och fastighetsskatten.

52. Avkastning bostadsrätt. Enligt gällande regler
skall bostadsrättsföreningen årligen ta upp
en intäkt om 3 procent av fastighetens taxe-
ringsvärde. Därutöver utgår fastighetsskatt
på 1,5 procent av taxeringsvärdet. Skatteav-
vikelsen utgörs av skillnaden mellan skatten
(30 procent) på räntan på det sammanlagda
marknadsvärdet av bostadsrätterna och den
skatt som betalas enligt gällande regler.

53. Reavinst. Beskattning av värdeökning på
aktier sker först vid realisationstillfället.
Räntan på denna skattekredit är en skatteav-
vikelse

54. Utdelning på aktier. Från och med in-
komståret 1997 uppkommer en awikelse
genom lättnadsreglerna för delägare i onote-
rade bolag. En avkastning om 70 procent av
statslåneräntan på ett speciellt definierat un-
derlag undantas från beskattning i inkomst-
slaget kapital. Skatteawikelsen avser skatt på
kapitalinkomst.

55. Reavinst på eget hem och bostadsrätt. Endast
halva reavinsten som eventuellt uppstår vid
försäljning av eget hem eller bostadsrätt tas
upp till beskattning i inkomstslaget kapital.
Från och med den 8 september 1993 kan
också reavinsten under vissa omständigheter
skjutas upp. Vid sidan av att bara halva rea-
vinsten tas upp, motsvarar skatteawikelsen,

vad avser möjligheten till uppskov, en rän-
tefri kredit.

56. Utdelning av aktier. Utdelning av aktier i ett
annat aktiebolag kan under vissa omstän-
digheter vara skattefri, trots att en utdelning
av detta slag enligt huvudregeln således är
att anse som skattepliktig.

57. Allemansfond. Reavinster på allemansfonder
beskattades tidigare till 20 procent medan
reavinster på andra fondandelar beskattas till
30 procent. Skatteawikelsen upphörde från
och med beskattningsåret 1997. Skatteawi-
kelsen avser skatt på kapitalinkomst.

58. Avkastningsskatt på pensionsmedel. Avkast-
ningen på medel reserverade för pension-
sändamål beskattas lägre än annan avkast-
ning på kapital. Awikelsen uppkommer dels
i näringsverksamhet, genom bolagens egna
reserveringar och fonderingar i försäkrings-
bolag, dels i kapital genom det individuella
pensionssparandet. Skattesatsen är satt till
15 procent på en schablonberäknad av-
kastning.

59. Avkastningsskatt K-försäkringar. Avkast-
ningsskatten på K-försäkringskapitalet är
justerat för den fördröjning i avskattning av
kvarhållen vinst som uppkommer vid di-
rektägande. En räntefri skattekredit upp-
kommer genom detta.

3.7 Kostnader i kapital

60. Riskkapitalavdrag. Fysiska personer som in-
vesterar i onoterat bolag får i inkomst av
kapital dra av 10000-100000 kronor vid köp
av nyemitterade aktier (upphörde 1996).

61. Konsumtionskrediter. Enligt gällande regel-
system är samtliga ränteutgifter avdragsgilla.
Enligt normen är endast ränteutgifter för
lån till investeringar och boende avdrags-
gilla, vilket innebär att ränteutgifter för lån
till konsumtion är en skatteawikelse. Skat-
teawikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

62. Reaförluster vid avyttring av aktier och andra
finansiella instrument. Förluster vid avytt-
ring av marknadsnoterade aktier m.m. får
dras av från reavinst på marknadsnoterad
sådan tillgång utan den begränsning som i
andra fall gäller avdrag för reaförluster. En
motsvarande kvittningsrätt gäller för vinster

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

och förluster på icke marknadsnoterade ak-
tier o.d. Reaförluster på onoterade aktier får
kvittas mot vinster på marknadsnoterade
aktier fr.o.m. inkomståret 1998. Avdragsbe-
gränsningen för fysiska personer är i övrigt
70 procent av den faktiska reaförlusten.
Skatteawikelsen avser skatt på kapitalin-
komst.

63. Marknadsnoterade fordringar. Reavinst och
reaförlust behandlas i skattehänseende som
ränteintäkt respektive ränteutgift. Detta in-
nebär att de är kvittningsbara mot varandra
till 100 procent. Dessa regler tillämpas inte
på icke marknadsnoterade fordringar. Skat-
teawikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

komster för allmännyttiga ideella förening-
ar.

69. Kyrkor, allmännyttiga stiftelser m.fl. Enbart
skatteplikt för inkomst av fastighet eller rö-
relse.

70. Ägare av fastigheter nämnda i 3 kap 2-4
fastighetstaxeringslagen. Ägare av sådan fas-
tighet är frikallade från skattskyldighet för
vissa typer av inkomster från sådan fastig-
het. Undantaget gäller bl.a. nationalparker,
utbildnings- och vårdanstalter.

3.8 Skattereduktion

64. ROT-reduktioner. Den 15 april 1996 åter-
infördes möjligheten att få skattereduktion
på löneandelen av reparations- och förbätt-
ringskostnader på hyreshus och egna hem.
Till skillnad från 1993 och 1994 gäller re-
duktionen även för bostadsrättsinnehavare.
Möjligheten till ROT-reduktion skulle ha
upphört den 31 december 1998 men för-
längdes genom förslag i prop. 1997/1998:
119 till och med den 31 mars 1999.

3.9 Skattskyldighet

65. Akademier. Akademier, allmänna under-
visningsverk, studentnationer och sam-
arbetsorgan för studentnationer är befriade
från skatteplikt för all inkomst utom in-
komst av fastighet.

66. Företagareföreningar. All inkomst utom in-
komst av fastighet är skattefri för företaga-
reförening som erhåller statsbidrag, regional
utvecklingsfond och regleringsförening på
jordbrukets och fiskets områden.

67. Erkända arbetslöshetskassor m.m. All in-
komst utom inkomst av fastighet är skatte-
fri för erkända arbetslöshetskassor, perso-
nalstiftelser med verksamhet att lämna
understöd vid arbetslöshet, allmänna försäk-
ringskassor m fl.

68. Ideella föreningar. Enbart skatteplikt för in-
komst av fastighet och vissa rörelsein-

3.10 Arbetsgivaravgifter

71. Lag om nedsättning av socialavgifter. Vissa
arbetsgivare med fast driftställe i stödområ-
de 1 och i den norra delen av stödområde 2
erhåller under ett antal år en nedsättning av
arbetsgivaravgifterna. Nedsättningen gäller
inte stat och kommun. Nedsättningen är 8
procentenheter fr.o.m. 1/1 1997 och om-
fattar både arbetsgivare och egenföretagare.
Fr.o.m. 1 januari 1999 upphörde vissa bran-
scher att vara nedsättningsberättigade enligt
förslag i prop. 1997/98:62. Denna skatteav-
vikelse budgeteras på budgetens utgiftssida
genom ett anslag under utgiftsområde 19
som täcker bortfallet av avgiftsinkomster till
följd av tillämpningen av denna nedsättning.

72. Lag om tillfällig avvikelse från lagen om soci-
alavgifter. För att främja utbildning fick ar-
betsgivare som lät anställd deltaga i utbild-
ning på arbetstid göra avdrag med 500 kr per
arbetsdag (400 kr fr.o.m. 1/7 1996) från det
belopp som skall betalas i arbetsgivarav-
gifter. Avdrag fick även göras med 75 kr/tim
(35 kr efter 1/7 1996) för anställda som
deltar i fortbildning. Totalkostnaden per
person är begränsad till 40 000 (20000) kro-
nor. Stödet är även förknippat med diverse
villkor. Skatteawikelsen har upphört fr.o.m.
1997.

73. Riktat anställningsstöd (RAS'). Under 1995
medgavs ett riktat anställningsstöd (RAS)
för nyanställningar som gjordes mellan mars
och juni 1995. För dessa nyanställningar er-
hölls hela arbetsgivaravgiften, dock max
6000 kr per månad, i reduktion under högst
tolv månader. Stödet gällde enbart arbetsgi-
vare med färre än 500 anställda. Lagen gällde
t.o.m. utgången av juni 1996.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

74. Nedsättning med viss inriktning pä mindre
företag. Vid beräkning av arbetsgivaravgifter
får en arbetsgivare göra ett avdrag med 5
procent av lönesumman upp till ett visst tak.
Den maximala lönesumma som medgav
nedsättning uppgick år 1997 till 600 000
kronor per år. Fr.o.m. år 1998 har den
maximala lönesumma som medger nedsätt-
ning höjts till 852 000 kronor. Till denna av-
vikelse har även förts motsvarande avdrag
för egenavgifter för enskilda näringsidkare.

74a. Anställningsstöd genom kreditering av skatte-
konto. Enligt förslag i denna proposition
omformas dagens anställningsstöd från ett
bidrag på utgiftssidan till en kreditering av
skattekontot för arbetsgivaren vid anställ-
ning av långtidsarbetslösa. Den arbetsgivare
som anställer en arbetslös person som varit
inskriven som arbetslös eller i konjunktur-
beroende arbetsmarknadsåtgärd vid arbets-
förmedlingen under minst 36 månader kan
krediteras under 24 månader. Avvikelsen av-
ser socialavgifter.

särskild löneskatt med avdrag för den delen
av ATP-avgiften som ej grundar förmån.

79. Bidrag till vinstandelsstiftelser. Vinstandels-
stiftelser belastades tidigare inte med arbets-
givaravgifter vid avsättningen till stiftelsen
eller vid uttaget. Eftersom ersättningen inte
var förmånsgrundande borde särskild lö-
neskatt ha utgått. Skatteawikelsen upphör-
de fr.o.m. 1997.

3.11 Särskild löneskatt

75. Utländska artister. Vid uppdrag i Sverige
betalar utländska artister en speciell artist-
skatt. Däremot behöver ej sociala avgifter
eller särskild löneskatt erläggas. Eftersom
inkomsten inte är förmåns grundande avser
skatteawikelsen särskild löneskatt.

76. Ersättning skiljemannauppdrag. Ersättningen
ingår inte i underlaget för socialavgifter om
parterna är av utländsk nationalitet. Skatte-
awikelsen avser särskild löneskatt.

77. Ersättning till idrottsutövare. Ersättning som
inte överstiger ett halvt basbelopp är un-
dantagen från socialavgifter. Eftersom er-
sättningen inte är förmånsgrundande utgörs
awikelsen av särskild löneskatt.

78. Bidrag från Sveriges författarfond och konst-
närsnämnden. Ersättningen finansieras med
statliga medel och är pensionsgrundande.
Eftersom ersättningen är pensions-
grundande bör den betraktas som ersättning
för utfört arbete. Ersättningarna är belagda
med tilläggspensionsavgift (fr.o.m. år 1999
beläggs ersättningarna i stället med statlig
ålderspensionsavgift). Awikelsen utgörs av

3.12 Mervärdesskatten

Undantagfrån skatteplikt

80. Omsättning av nybyggda fastigheter. Skatte-
awikelsen gäller försäljning av tomtmark
till icke-skattskyldiga och den obeskattade
vinstmarginalen på byggnader som byggts i
egen regi med uttagsbeskattning och som
sålts vidare till en icke skattskyldig person.

81. TV-licenser. Viss verksamhet för produktion
och utsändning av radio- och tele-
visionsprogram. Innebär bl.a. att TV-
avgiften inte belastas med mervärdesskatt.

82. Allmänna nyhetstidningar. Allmänna ny-
hetstidningar var kvalificerat undantagna
från mervärdesskatt t.o.m. 1995.

83. Periodiska medlemsblad och periodiska per-
sonaltidningar. Undantaget gäller även infö-
rande av annonser, tryckning m.m.

84. Annan periodisk publikation. Avser publika-
tioner av organisationer med huvudsakligt
syfte att verka för religiöst, nykterhetsfräm-
jande, politiskt, miljövårdande m.fl. ända-
mål.

85. Internationell personbefordran. Som export
räknas transport till eller från utlandet.
Detta innebär att en resa från ort i Sverige
till en ort i utlandet i sin helhet är frikallad
från skatteplikt. Skattebefrielsen gäller både
luft-, vatten- och landtransporter. Beloppen
i tabellen avser inrikes del av utrikes buss-
och tågtransporter.

86. Immateriella rättigheter. Undantaget gäller
upplåtelse och överlåtelse av vissa rättigheter
enligt upphovsrättslagen. Skatteawikelsen
upphörde fr.o.m. 1997.

87. Försäljning av alster av bildkonst som ägs av
upphovsmannen eller dennes dödsbo. Un-
dantaget gäller om försäljningssumman un-

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

derstiger 300 000 kronor per år. Fr.o.m den
1 november år 1995 är skattesatsen 12 pro-
cent om försäljningssumman överstiger 300
000 kronor per år. Tidigare var även denna
försäljning undantagen. Vid omsättning av
annan utgår full beskattning.

88. Biografföreställningar. Biografföreställningen
var tidigare befriad från mervärdesskatt.
Fr.o.m. 1 juli 1996 beskattas bio med en
skattesats om 6 procent.

89. Konserter och cirkusföreställningar m.m. Te-
ater-, opera- och balettföreställningar och
andra entréavgiftsbelagda evenemang var
undantagna från skatteplikt t.o.m. 1996.

90. Läkemedel. Läkemedel som utlämnas enligt
recept eller säljs till sjukhus är kvalificerat
undantaget från mervärdesskatt. Däremot
utgår mervärdesskatt vid försäljning av icke
receptbelagda läkemedel.

91. Lotterier. All beskattning sker i form av
punktskatt.

92. Idrottsevenemang. Idrottsevenemang som
anordnas av en allmännyttig ideell förening,
stat eller kommun är undantaget från skat-
teplikt.

93. Kommersiell utbildning. Utbildning var un-
dantagen från mervärdesskatt t.o.m. 1996.

Skattesats

94. Livsmedel. För livsmedel är skattesatsen
numera nedsatt till 12 procent. Före 1/1
1996 uppgick skattesatsen till 21 procent.
Som livsmedel räknas inte vatten från vat-
tenverk, spritdrycker, vin och starköl samt
tobaksvaror.

95-97. Rumsuthyrning, personbefordran samt
transport i skidliftar. Skattesatsen är 12 pro-
cent.

98. Allmän nyhetstidning. Från den 1 januari
1996 utgår mervärdesskatt med en skattesats
om 6 procent. Tidigare var nyhetstidningar
kvalificerat undantagna från skatteplikt.

99. Biografföreställningar. Fr.o.m. 1 juli 1996 be-
skattas bio med en skattesats om 6 procent.

100. Entréavgiftsbelagda kulturevenemang. Dessa
beskattas med 6 procent mervärdesskatt
fr.o.m. 1/1 1997.

101. Avgifter för idrottsutövning eller till idrottse-
venemang som tillhandahålls kommersiellt.

Beskattas med 6 procent mervärdesskatt
fr.o.m. 1/1 1997.

102. Upphovsrätter. Upphovsrätter beskattas
med 6 procent mervärdesskatt fr.o.m. 1/1
1997.

Undantag från skattskyldighet

103. Allmännyttiga ideella föreningar. Omsätt-
ning av vara eller tjänst i en ideell verksam-
het räknas inte som yrkesmässig verksamhet
om föreningen är befriad från inkomstskatt
enligt lagen om statlig inkomstskatt för om-
sättningen ifråga.

Redovisningsperiod

104. Tidpunkten för redovisningsskyldighetens in-
träde i byggnads- och annan entreprenad-
verksamhet. Redovisningsskyldigheten in-
träder två månader efter det att fastigheten
tagits i bruk. Skatteawikelsen avser räntan
på skattekrediten.

Avdrag för ingående skatt

105. Ingående skatt på jordbruksarrende. Avdrags-
rätten omfattar hela den ingående skatten på
jordbruksarrende, även om i arrendet ingår
värdet av bostad.

3.13 Skatteförmåner inom
punktskatteområdet

Energiskatt

106. Skatt på dieselbränsle i motorfordon. Skatte-
satsen för diesel i olika miljöklasser jämförs
med skattesatsen för bensin i miljöklass 2,
vilken utgör normen på hela transportom-
rådet. Under 1999 är den genomsnittliga
skattesatsen för bensin i den främsta mil-
jöklassen 41 öre/kWh medan diesel beskat-
tas med 16 öre/kWh i miljöklass 1, 18
öre/kWh i miljöklass 2 och 21 öre/kWh i
miljöklass 3.

107. Skattebefrielse för elförbrukning vid bandrift.
Befrielsen gäller elförbrukning för järnväg
och tunnelbana. Skatteawikelsen uppgår till
41 öre/kWh.

108. Skattebefrielse på bränsle för inrikes sjöfart.
Awikelsen uppgår till 41 öre/kWh.

11 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 100

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

109. Elförbrukning i vissa kommuner. Normen
för skatt på elektrisk kraft utgörs av den
skattesats som merparten av de svenska
hushållen betalar. Den uppgår till 15,1
öre/kWh under 1999. I Norrbottens, Väs-
terbottens och Jämtlands län samt kommu-
nerna Sollefteå, Ånge, Örnsköldsvik, Ma-
lung, Mora, Orsa, Älvdalen, Ljusdal och
Torsby är dock skattesatsen nedsatt till 9,5
öre/kWh. Avvikelsen i skattesatser utgörs
av skillnaden mellan 15,1 öre och 9,5
öre/kWh.

110. El för gas- värme-, vatten- och elförsörjning.
Skattesatsen för dessa förbrukare uppgår till

12.8 öre/kWh och i de kommuner som inte
har ovannämnda nedsättning till 9,5
öre/kWh. Fr.o.m. den 1 juli 1998 är skatten
på el som under perioden 1 november-31
mars förbrukas i elpannor 15,1 öre/kWh
och i de kommuner som har nedsättning

11,2 öre/kWh. Normen är som ovan, d.v.s.

15,1 öre/kWh.

111. Differentierat skatteuttag pä fossila bränslen.
Skatteawikelserna beräknas som skillnaden
mellan skattesatserna på de olika energisla-
gen och normalskattesatsen på elektrisk
kraft. Under 1999 uppgår skatteawikelser-
na för gasol till 14,0 öre/kWh, för naturgas

12.9 öre/kWh, för kol 11,0 öre/kWh, för
tung eldningsolja 8,2 Öre/kWh samt för vil-
laolja 7,7 öre/kWh. Två tredjedelar av awi-
kelsen tillfaller hushållen medan resterande
del tillfaller företagssektorn.

112. Skattebefrielse för biobränslen. Ingen skatt
utgår på biobränslen, vilket innebär en awi-
kelse på 15,1 öre/kWh 1999.

113. Bidrag till värmeverk. För värme som lever-
eras till industrin erhöll producenten ett bi-
drag om 9 öre/kWh fram till 1 september
1996.

114. Kraftoärmeanläggningar. För bränsle som
förbrukas vid samtidig produktion av värme
och skattepliktig elektrisk kraft i en kraft-
värmeanläggning medges avdrag med halva
energiskatten.

115. Produktion av elkraft. De fossila bränslen
som används som insatsvaror vid produk-
tion av elkraft är skattebefriade. Man undvi-
ker därmed en dubbelbeskattning eftersom
elkraften beskattas i konsumtionsledet.

116. Bränsleförbrukning inom industrin. Industri-
sektorn är skattebefriad för all användning
av fossila bränslen. Normen utgörs av full
skattesats på dessa bränslen.

117. Bränsleförbrukning inom växthusnäringen.
Från och med 1996 är växthusnäringen
skattebefriad från energiskatt för all an-
vändning av fossila bränslen. Före 1996 de-
biterades 15 procent av energiskattesatserna.
Normen utgörs av full skattesats på dessa
bränslen.

Elförbrukning inom industrin. Industrisek-
torn är skattebefriad för all användning av
elektrisk kraft. Normen utgörs av normal-
skattesatsen på el.

119. Elförbrukning inom växthusnäringen. Växt-
husnäringen är skattebefriad för all använd-
ning av elektrisk kraft. Normen utgörs av
normalskattesatsen på el.

Koldioxidskatt

120. Metallurgiska processer. Avdrag medges för
koldioxidskatt för bränslen som används för
metallurgiska processer.

121. Nedsättning av koldioxidskatt som utgår på
bränslen inom energiintensiv industri. Från
och med den 1 juli 1997 får den energiinten-
siva sektorn en nedsättning till 24 procent
av den koldioxidskatt som överstiger 0,8
procent av det enskilda företagets omsätt-
ning. Företag inom cement-, kalk-, glas-
stenindustri är dock skattebefriade för kol-
dioxidskatten på kol och naturgas över 1,2
procent av omsättningen.

122. Skattebefrielse för inrikes sjöfart. Skattebefri-
else föreligger för såväl energi- som koldi-
oxidskatt.

123. Produktion av elkraft. För bränsle som åtgår
vid produktion av elkraft utgår ingen koldi-
oxidskatt. Enligt normen bör skatteuttaget
utgöra 50 procent av de gällande skatte-
satserna, dvs den skattesats som gäller för de
konkurrensutsatta sektorerna.

Övrigt

124. Undantag frän svavelskatt. Bränslen som an-
vänds i metallurgiska processer och för att
producera cement, kalk och andra minera-
liska ämnen är befriade från svavelskatt lik-
som bränslen i sodapannor inom skogsin-

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

dustrin. Svavelskatten utgår med 30 kr per
kg svavelinnehåll i andra fall än ovanstående.

3.14 Skattesanktioner

Kostnader i kapital

125. Ränteutgifter. Enligt normen skall samtliga
ränteutgifter vara avdragsgilla om lånet avser
investeringar. Dock finns en begränsning i
lagstiftningen vilket innebär att avdragsef-
fekten är 21 procent i de fall nettoränteut-
giften (kapitalinkomster fråndragna) över-
stiger 100 000 kr.

126. Begränsning av skattereduktion. I reglerna
om skattereduktion för underskott av kapi-
tal finns en regel som begränsar reduktionen
till summa andra skatter. Skatterestitution
medges inte. Avvikelsen avser skatt på ka-
pitalinkomst.

127. Räntekostnader för bostadsrättsföreningar.
Avdragsrätten för räntor är begränsad och
får ej överstiga den intäkt på 3 procent av
taxeringsvärdet som föreningen skall ta upp
till beskattning.

128. Fastighetsskatt på hyresfastigheter (bostads-
delen). Fastighetsskatten på hyreshusfastig-
heter (bostadsdelen) är en objektskatt som
enbart träffar fastighetskapital. Eftersom
intäkterna beskattas som inkomst av nä-
ringsverksamhet utgör fastighetsskatten
(som är avdragsgill mot intäkterna), till den
del den inte reducerar skatten, en skatteav-
vikelse.

129. Fastighetsskatt på lokaler. Fastighetsskatten
på lokaler är en objektskatt som enbart
träffar fastighetskapital. Eftersom intäkterna
beskattas som inkomst av näringsverksam-
het, utgör fastighetsskatten (som är av-
dragsgill mot intäkterna), till den del den
inte reducerar skatten, en skatteavvikelse.

130. Fastighetsskatt på industrienheter. Fastighets-
skatten på industrienheter är en objektskatt
som enbart träffar fastighetskapital. Efter-
som intäkterna beskattas som inkomst av
näringsverksamhet, utgör fastighetsskatten
(som är avdragsgill mot intäkterna), till den
del den inte reducerar skatten, en skatteav-
vikelse.

131. Fastighetsskatt på elproduktionsenhet. Fastig-
hetsskatten på elproduktionsenhet är en

objektskatt som enbart träffar fastighetska-
pital. Eftersom intäkterna beskattas som in-
komst av näringsverksamhet, utgör fastig-
hetsskatten (som är avdragsgill mot
intäkterna), till den del den inte reducerar
skatten, en skatteavvikelse.

Punktskatter

133. Särskild skatt för elektrisk kraft från kärn-
kraftverk. För elkraft som produceras i
kärnkraftverk utgår en särskild skatt om 2,2
öre/kWh under 1999-2000. Skatten kan lik-
ställas med en extra inkomstskatt som lagts
på vissa företag och är därför att betrakta
som en skattesanktion. Dessutom utgör
skatten en dubbelbeskattning av el som har
producerats vid kärnkraftsverk.

3.15 Icke saldopåverkande avvikelser

134. Flyttningsbidrag som utgår p.g.a att den an-
ställde flyttar till ny bostadsort och fått sär-
skild ersättning av arbetsgivaren eller det
allmänna är i allmänhet skattefri. Om er-
sättningen väsentligt överstiger belopp som
gäller för befattningshavare i offentlig tjänst
är det överskjutande beloppet skattepliktigt.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

135. Värnpliktigas förmåner i form av naturaför-
måner, dagersättning, befattningspremie,
avgångsvederlag, utbildningspremie, famil-
jebidrag m.m. är skattefri inkomst. Närings-
bidrag utgör dock skattepliktig inkomst.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

136. Socialbidrag och annan hjälp enligt social-
tjänstlagen. Socialbidrag, begravningshjälp
samt underhåll som lämnats till intagen i
kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus
är ej skattepliktiga, varför inkomstskatt ej
utgår.

137. Allmänt barnbidrag. Barnbidrag och förlängt
barnbidrag samt barnpension enligt lagen
om allmän försäkring till den del pensionen
efter avliden förälder ej överstiger 0,4 bas-
belopp är ej skattepliktiga. Skattefriheten
för barnpension är begränsad till den garan-
tinivå som gäller för bidragsförskott. Skatte-
awikelsen avser inkomstskatt.

138. Bidragsförskott är inte skattepliktigt.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 4

139. Handikappersättning. Handikappersättning,
sådan del av vårdbidrag som utgör ersätt-
ning för merkostnader, merutgifter för re-
sor, särskilt pensionstillägg för långvarig
vård av sjukt barn samt hemsjukvårdsbidrag
och hemvårdsbidrag som utgår av kommu-
nala eller landstingskommunala medel är
skattefria. Skatteawikelsen avser inkomst-
skatt.

140. Bidrag till adoption. Bidrag vid adoption av
utländska barn är skattefritt. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt

141. Engångsbidrag i samband med arbetsplacering
av flyktingar. Ersättningen betalas ut vid den
första arbetsplaceringen och bidraget är an-
passat till de normer som gäller inom soci-
altjänsten. Skatteawikelsen avser inkomst-
skatt.

142. Bostadstillägg till pensionärer. Ersättningen
är skattefri. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt.

143. Bostadsbidrag. Ersättningen är skattefri.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

144. Studiebidrag. Studiestöd enligt studiestöds-
lagen är inte skattepliktig. Skatteawikelsen
avser inkomstskatt.

145. Ersättning som tillfaller försäkrad enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Skattefri-
heten gäller enbart ersättningar som inte
grundar sig på förvärvsinkomster. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt. Vid redovis-
ningen har till denna awikelse även förts öv-
riga icke skattepliktiga transfereringar som
ej redovisas under 134-144.

146. Grundavdrag för pensionärer. Grundavdra-
get för skattskyldiga med folkpension (för-
tidspension, änkepension mm) awiker från
det grundavdrag som aktiva skattskyldiga är
berättigade till. Det särskilda grundavdraget
är lika med folkpension plus pensionstill-
skott och reduceras med ökad pension-
sinkomst. Avdraget kan dock aldrig vara
lägre än det avdrag som aktiva skattskyldiga
erhåller. Syftet med avdraget är att garantera
pensionären ett visst belopp efter skatt. Av-
vikelsen avser inkomstskatt.

147-160. Sjukpenning föräldrapenning tillfällig
föräldrapenning vårdbidrag dagpenning
kontant arbetsmarknadsstöd, utbildnings-
bidrag generationsväxling kommunansvar
för ungdomar mellan 20-24 år, vuxenstudie-
bidrag delpension, dagpenning vid repete-
tionsövning utbildningsbidrag för doktor-
ander, timersättning vid kommunal vuxenut-
bildning livränta vid arbetsskada, startbidrag
för egen rörelse, ersättning vid när-
ståendevård. Samtliga dessa ersättningar är
skattepliktiga och pensionsgrundande.
Skatteawikelsen avser den del av arbets-
givaravgifterna som avser allmän tilläggs-
pension. Efter förslag i prop. 1997/98:151
infördes statlig ålderspensionsavgift på des-
sa förmåner fr.o.m. 1 januari 1999 varför
skatteawikelsen då upphörde.

Bilaga 5

Gröna nyckeltal för en
ekologiskt hållbar
utveckling

12 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 100

PROP. 1998/99:100 BILAGA 5

Bilaga 5

Gröna nyckeltal för en ekologiskt
hållbar utveckling

I nnehå I Isförteckn ing

1 Regeringens bedömning.........................................................................................5

2 Miljövårdsberedningens förslag.............................................................................5

2.1 Användning av energi..............................................................................5

2.2 El för uppvärmning.................................................................................6

2.3 Utsläpp av koldioxid...............................................................................6

2.4 Bensenhalt i luft.......................................................................................7

2.5 Utsläpp av försurande ämnen.................................................................7

2.6 Miljöanpassade färdsätt...........................................................................8

2.7 Antal miljöcertifierade företag...............................................................8

2.8 Avfall som deponeras..............................................................................9

2.9 Tillförsel av fosfor och kväve till haven.................................................9

2.10 Återföring av fosfor till odlingsmark...................................................10

2.11 Skyddad skog.........................................................................................11

3 Remissinstansernas synpunkter...........................................................................11

4 Skälen för regeringens bedömning......................................................................12

PROP. 1998/99:100 BILAGA 5

1 Regeringens bedömning

Det är angeläget att indikatorer eller så kallade
gröna nyckeltal utarbetas som koncentrerat och
åskådligt kan spegla utvecklingen mot ett håll-
bart samhälle. Regeringen avser därför att fort-
sätta arbetet med att analysera och vidare-
utveckla sådana nyckeltal. Regeringen tar för
närvarande inte ställning till hur nyckeltalen skall
utformas, men avser att regelbundet presentera
gröna nyckeltal för riksdagen.

Utvecklingen

Sett över en längre tidsperiod har energianvänd-
ningen blivit effektivare. Okad total energian-
vändning har dock ätit upp vinsten av dessa ef-
fektiviseringar. I dag har vi större bostäder och vi
omger oss med fler elektriska apparater.

Den totala energianvändningen har bara för-
ändrats marginellt under senare år och det går
inte att utläsa någon trend i utvecklingen.

2 Miljövårdsberedningens förslag

Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) presente-
rade i december 1998 sitt förslag till indikatorer
eller ”gröna nyckeltal” för en ekologiskt hållbar
utveckling (Gröna nyckeltal för en ekologisk
hållbar utveckling, SOU 1998:170). Tanken är,
enligt utredningen, att de gröna nyckeltalen skall
spegla viktiga miljöproblem och ge en enkel och
överskådlig information till beslutsfattare och
allmänhet samt bidra till en saklig och bred sam-
hällsdebatt. Nyckeltalen är kopplade till rege-
ringens tre övergripande mål för en ekologiskt
hållbar utveckling: skyddet av miljön, en effektiv
användning av jordens resurser samt en hållbar
försörjning. Förutom att vara överskådliga och
följa utvecklingen mot ekologisk hållbarhet byg-
ger Miljövårdsberedningens förslag på kriterierna
att nyckeltalen skall vara lätta att förstå, kunna
påverkas av politiska beslut liksom indikera ef-
fekter av olika åtgärder samt helst bygga på be-
fintlig statistik. Nyckeltalen skall spegla områden
och förhållanden som är strategiska för omställ-
ningen till ett ekologiskt hållbart samhälle.

De elva gröna nyckeltal som föreslagits av
Miljövårdsberedningen presenteras nedan.

Diagram 2.1a Energianvändning relaterad till BNP

Wh/kr

Källa: SCB, Na 18 SM 9601 samt SCB 1998

Bakgrund

Samhällets användning av energi belastar miljön
på flera olika sätt. Förbränningen av till exempel
fossila bränslen leder bland annat till utsläpp av
försurande ämnen och ämnen som förvärrar
övergödning av mark och vatten samt koldioxid
som är den enskilt viktigaste orsaken till klimat-
förändringarna.

2.1 Användning av energi

Nyckeltalet skall belysa hur vi hushållar med
energin i samhället. Nyckeltalet beskrivs på två
sätt; dels som energieffektiviteten (energi-
användning i relation till BNP i 1991 års priser),
dels som den totala energianvändningen.

Diagram 2.1b Energianvändning och BNP

Mkr (1991 års priser)

Mdl

Det finns inget kvantitativt mål från riksdagen
eller regeringen för nyckeltalet “Användning av
energi”. Men enligt regeringens övergripande

PROP. 1998/99:100 BILAGA 5

miljömål bör material och energi användas så ef-
fektivt som möjligt (prop. 1997/98:145).

gislag. Programmet har redovisats närmare i
budgetpropositionen för år 1998 (prop.
1997/98:1).

2.2 El för uppvärmning

Nyckeltalet skall belysa övergången från kärn-
kraftsproducerad el till elproduktion med för-
nybara energikällor. Nyckeltalet beskriver den
totala elanvändningen för uppvärmning av bo-
städer och lokaler.

2.3 Utsläpp av koldioxid

Nyckeltalet skall belysa klimatpåverkan från de
svenska koldioxidutsläppen (exklusive utsläpp
från förbränning av biobränslen, eftersom dessa
bedöms som neutrala vad gäller utsläpp av koldi-
oxid). Nyckeltalet visar hur många ton koldioxid
som Sverige släpper ut till luften varje år.

Diagram 2.2 El för uppvärmning

TWh

Källa: SCB och NUTEK 1996

Diagram 2.3 Utsläpp av koldioxid*

1000 ton/år

”‘Diagrammet är baserat på uppgifter som skiljer sig något i förhållande till de
uppgifter Sverige lämnar till den internationella klimatkonventionen och som
ingår i Sveriges åtagande gentemot konventionen.

Utvecklingen

Elanvändningen för uppvärmning av våra bostä-
der och lokaler har ökat under de senaste decen-
nierna. Enstaka avvikelser från trenden beror på
temperaturväxlingar till följd av vädret, till exem-
pel en ovanligt kall eller ovanligt varm vinter.

Bakgrund

Beroende på hur el genereras kan olika negativa
effekter i miljön uppkomma. En del av elpro-
duktionen används för uppvärmning. I dag har
nästan vart fjärde småhus direktverkande el för
sin uppvärmning. Om det inte behövdes så
mycket el för att värma våra hus under vintermå-
naderna skulle kraftproduktionen kunna minska
betydligt, vilket skulle underlätta den planerade
kärnkraftsawecklingen.

Mål

Det finns inget kvantitativt mål från riksdagen
eller regeringen för nyckeltalet “El för uppvärm-
ning”. Det energipolitiska program som riksda-
gen beslutade om våren 1997 innehåller emeller-
tid åtgärder för att användningen av el ska
minska och för att en ökad utbyggnad skall ske
av el- och värmeproduktion från förnybara ener-

Utvecklingen

Utsläppen av koldioxid i Sverige har nästan hal-
verats sedan år 1970. Om man jämför de svenska
utsläppen av koldioxid per person eller i relation
till BNP har Sverige bland de lägsta utsläppen in-
om OECD-länderna. Det beror framför allt på
att vår energiproduktion till stor del baseras på
vattenkraft, kärnkraft och biobränsle. Utsläppen
av koldioxid har dock ökat under 1990-talet
jämfört med 1980-talets nivåer. Orsaken till ök-
ningen är framför allt ökad användning av fossila
bränslen inom el- och värmeproduktion samt
ökade transporter.

Temperatur och nederbörd under året påver-
kar också energianvändningen och därmed även
koldioxidutsläppen. Den tydliga ökningen från
år 1995 till år 1996 kan delvis förklaras av en kall
vinter.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 5

Bakgrund.

Utsläpp av koldioxid bidrar till klimatföränd-
ringar. För att minska utsläppen krävs både ener-
gieffektiviseringar och övergång från fossila
bränslen till alternativa energikällor.

Mål

Inom ramen för FN:s ramkonvention för kli-
matförändringar beslutades år 1997 att in-
dustriländerna skall reducera sina utsläpp av kli-
matpåverkande gaser med 5,2 procent räknat från
1990 års nivå. Målet skall vara nått till åren
2008-2012. EU har åtagit sig att gemensamt
minska utsläppen med åtta procent. Riksdagen
har tidigare beslutat att koldioxidutsläppen från
fossila bränslen år 2000 inte skall vara större än
de var år 1990 och att utsläppen därefter skall
minska (prop. 1992/9:179, bet. 1992/93 :JoU 19,
rskr. 1991/92:361).

Bakgrund

Bensen är ett cancerframkallande ämne som
bland annat uppkommer vid förbränning. Efter-
som bensen finns i bensin är biltrafiken den
största utsläppskällan. Lokalt är även vedeldning
ett problem. Dagens utsläpp beräknas leda till
cirka 30 cancerfall varje år i Sverige.

Mål

Riksdagen har beslutat att utsläppen av cancer-
framkallande ämnen i tätorter, däribland bensen,
skall halveras till år 2005 jämfört med år 1995
(prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30, rskr.
1990/91:338).

2.5 Utsläpp av försurande ämnen

2.4 Bensenhalt i luft

Nyckeltalet skall belysa de svenska utsläppen av
försurande ämnen. Det beskriver hur många ton
svaveldioxid respektive kväveoxider som Sverige
släpper ut varje år.

Nyckeltalet skall belysa utsläppen av cancer-
framkallande ämnen och ger ett mått på luft-
kvaliteten. Bensenhalten beskrivs i mikrogram
per kubikmeter i tätortsluft.

Diagram 2.4 Bensenhalt, vinterhalvårsmedelvärde i olika
tätorter (variation mellan orter)___________________________

ug/m³

Diagram 2.5 Utsläpp av försurande ämnen________________

Källa: SCB och Naturvårdsverket, Na 18 SM

1992/93	1993/94	1994/95	1995/96	1996/97
(11	(18	(25	(28	(33
orter)	orter)	orter)	orter)	orter)

Källa: Institutet för vatten och luftvårdsforskning (URBAN-nätet)

Utvecklingen

Bensenhalten i luft har minskat under 1990-talet.
Det beror främst på minskad bensenhalt i bensin
och på katalytisk avgasrening på bensindrivna
personbilar. Vintertid ligger dock nivån över
lågrisknivån i de flesta tätorter.

Utvecklingen

Utsläppen av svaveldioxid har minskat med
drygt 80 procent och utsläppen av kväveoxider
med 15-25 procent mellan åren 1980 och 1995.
Minskningarna beror främst på bättre renings-
teknik, ökad energihushållning, minskat svavel-
innehåll i olja och övergång från olja till el. En
rad gamla industrianläggningar har också lagts
ner.

Bakgrund

Försurningen orsakas av utsläpp av svaveldioxid,
kväveföreningar och ammoniak som omvandlas i
luften till sura ämnen och faller ned över områ-
den som ofta ligger långt ifrån utsläppsstället.
Utsläppen kommer framför allt från energipro-

PROP. 1998/99:100 BILAGA 5

duktionen, olika industrier, sjöfart samt väg- och
flygtrafik. Mellan 20 och 30 procent av det sura
nedfallet i Sverige beror på våra egna utsläpp.
Resten kommer från andra länder.

Mål

Målet för de svenska svavelutsläppen är en
minskning med 80 procent under perioden
1980-2000 (prop. 1990/91:90), vilket också har
uppnåtts. Regeringen har föreslagit ett mål som
innebär att utsläppen av kväveoxider från trans-
portsektorn skall minskas med 40 procent till år
2005 jämfört med år 1995 (prop. 1997/98:56).

Diagram 2.6b Persontransporter i bil

2.6 Miljöanpassade färdsätt

Nyckeltalet skall belysa medborgarnas om-
ställning till mer miljöanpassade färdsätt¹. Nyck-
eltalet beskrivs på två sätt; dels som hur stor del
av färdsträckan till och från arbete och skola som
görs till fots, per cykel eller genom kollektiva
transportmedel som till exempel buss, tunnelba-
na eller tåg, dels som antalet fordonskilometer
med bil per invånare och år.

Diagram 2.6a Andel av färdsträckan till och från arbete och
skola som företas till fots, per cykel eller kollektivt__________

När det gäller persontransporterna med bil ökade
de mellan år 1978 och år 1995, för att sedan
minska mellan 1995 och 1996. Minskningen
1996 beror troligtvis på att bensinskatten höjdes.

Bakgrund

Vägtrafiken är den största källan till luftförore-
ningar och buller, särskilt i tätorterna. Vid om-
ställning till ett ekologiskt hållbart samhälle är
därför bilåkandet viktigt. Det krävs både mins-
kade utsläpp från bilarna och ett minskat
bilåkande.

Det finns inget uttalat mål från riksdagen eller
regeringen för nyckeltalet “Miljöanpassade
färdsätt”. En koppling finns dock till de mål som
redovisas för nyckeltalen “Utsläpp av koldioxid”,
“Bensenhalt i luft” och “Utsläpp av försurande
ämnen”.

Utvecklingen

Resvaneundersökningar gjordes under 1980-talet
men jämförbar statistik saknas för 1990-talet.
Under 1980-talet förändrades resvanorna bara
marginellt, och mindre än 20 procent av resvä-
garna gjordes då på ett miljöanpassat sätt.

2.7 Antal miljöcertifierade företag

Nyckeltalet skall belysa näringslivets integrering
av miljöfrågor i verksamheten. Nyckeltalet anger
antalet företag som är certifierade enligt ISO
14001 eller EMAS.

¹ Observera att nyckeltalet inte belyser ett miljöanpassat färdsätt som en
energisnål bil utgör eller en bil som drivs med alternativa drivmedel.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 5

2.8 Avfall som deponeras

|Diagram 2.7 Antal miljöcertifierade företag

Antal företag

Nyckeltalet skall belysa hushållningen med ma-
teriella resurser i samhället. Nyckeltalet anger
mängden (ton/år) avfall som deponeras i Sverige.

Diagram 2.8 Deponerade mängder på avfallsupplag i
Sverige

Utvecklingen

Det sker en stark ökning av antalet miljöcertifie-
rade företag, men hittills har endast en liten andel
av det totala antalet företag infört miljölednings-
system. Användningen av miljöledningssystem
ger dock endast en begränsad information om
näringslivets totala integrering av miljöfrågor.
Företagen vidtar även många andra åtgärder för
att skydda miljön.

Bakgrund

Företagen måste ta ett stort ansvar för att om-
ställningen mot en ekologiskt hållbar utveckling
skall bli framgångsrik. Internationella standardi-
seringsorganisationen, ISO, har tagit fram sys-
temet ISO 14001 och EU har utvecklat miljö-
styrningssystemet EMAS (Eco Management and
Audit Scheme). Syftet med dessa system är att
etablera arbetssystem och rutiner för miljöarbe-
tet. Att miljöanpassa företagen handlar dock inte
bara om att begränsa den direkta påverkan på
miljön, till exempel från industriella utsläpp utan
hela verksamheten måste miljöanpassas.

Mål

Det finns inga mål från riksdagen och re-
geringen för nyckeltalet "Antal miljöcertifierade
företag”. Men miljöanpassning av den verk-
samhet som bedrivs på företagen knyter an till
samtliga av regeringens tre övergripande mål:
skyddet av miljön, effektiv resursanvändning och
hållbar försörjning (prop. 1997/98:145).

Ton avfall

6 000 000 __„___________________________________________

smi

5 000 000 Hl______|ggg|____________________

4 000 000 ___Ijlll______HB______|B|______|j|j___

3 ooo ooo ___||l|_______||j||_______|||_______llllj___

2 000 000 --IM-----■■-----|||jj_____HM__

“itfcxx

1994 1995 1996 1997

Källa: Renhållningsverksföreningen

Observera att detta inte är officiell svensk avfallsstatistik, för den ansvarar Natur-
vårdsverket och SCB

Utvecklingen

I dag läggs mindre mängder avfall på deponier än
vad som gjordes för fyra år sedan. I dag återvinns
också mer ur avfall.

Bakgrund

Förnybara resurser bör användas men inte i hög-
re utsträckning än att naturen hinner förnya
dem. Ändliga resurser som grus, metaller, olja
och gas måste hushållas med, framför allt för att
användningen av dessa medför stora mil-
jöproblem. Avfallet bör i första hand minimeras,
därefter återanvändas, materialåtervinnas, energi-
utvinnas genom förbränning och i sista hand läg-
gas på deponi. Som en konsekvens av att mäng-
den deponerat avfall minskar, minskar också
risken för läckage till omgivningen.

Mål

Tre av regeringens förslag till miljökvalitetsmål
har särskild betydelse för avfallshanteringen.
Dessa mål är grundvatten av god kvalitet, god
bebyggd miljö samt giftfri miljö (prop.
1997/98:145). Regeringen har i renhåll-
ningsförordningen (1998:902) infört ett förbud
mot deponering av utsorterat brännbart avfall
från den 1 januari 2002 och av organiskt avfall
generellt från den 1 januari 2005, samt deklarerat
att en skatt skall införas på avfall som deponeras.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 5

2.9 Tillförsel av fosfor och kväve till
haven

Nyckeltalet skall belysa problemet med över-
gödning i våra omgivande hav. Nyckeltalet be-
skrivs på två sätt; dels hur många ton fosfor och
dels hur många ton kväve som belastar våra om-
givande hav. De uppgifter om tillförsel av fosfor
och kväve som redovisas gäller belastningen på
havet från reningsverk och industri samt från
jordbruk.

Utvecklingen

Tillförseln av fosfor till haven minskade i slutet
av 1980-talet och i början av 1990-talet, men har
därefter ökat igen. Tillförseln av kväve till haven
ökade under första halvan av 1990-talet. De mål
som tidigare har beslutats har inte uppnåtts.

Bakgrund

Övergödning är ett resultat dels av fosfor som
läcker till vattendrag, dels av kväveutsläpp till luft
och vatten. Utsläppen kommer särskilt från
jordbruk, avloppsvatten samt från trafiken och
vållar syrebrist i framförallt vikar och skärgårdar.
Vid syrebrist flyr fisken och bottendjuren slås ut.

Diagram 2.9b Den svenska belastningen av kväve på haven

Ton kväve

2.10 Återföring av fosfor till odlingsmark

Nyckeltalet skall belysa hur vi hushållar med
ändliga och livsnödvändiga resurser som fosfor.
Nyckeltalet anger hur många ton fosfor som
återförs till jordbruket genom användning av
slam som gödsel. Det visar alltså hur mycket
slam som klarar de uppsatta riktvärdena och som
också faktiskt återförs till odlingsmark.

Mål

Regeringens förslag till mål är att vattenburna ut-
släpp av kväve från mänsklig verksamhet till ha-
vet söder om Ålands hav skall minska med 40
procent räknat från 1995 års nivå (prop.
1997/98:145). Helsingforskommissionens mål är
att närsaltsbelastningen skall minska med 50 pro-
cent i Östersjön.

Diagram 2.9a Den svenska belastningen av fosfor på
haven

Diagram 2.10 Återföring av fosfor i slam till jordbruket

Ton fosfor

Utvecklingen

Mellan åren 1985 och 1991 minskade återföring-
en av slam till odlingsmark, men sedan 1991 har
återföringen ökat. År 1995 återfördes cirka en
tredjedel av allt producerat slam till jordbruket.
Resten hamnade på soptippen.

Bakgrund

Fosfor är livsnödvändigt för människor, växter
och djur. Ett sätt att förbättra fosforns kretslopp
är att återföra reningsverkens slam, där fosfor in-

PROP. 1998/99:100 BILAGA 5

går, till åkermark. Endast det slam som klarar
uppsatta riktvärden för tungmetaller och orga-
niska miljögifter får återföras till åkermark. När
fosfor återförs via slammet följer även andra vik-
tiga näringsämnen med.

Mål

Regeringen har föreslagit att slutna kretslopp bör
skapas mellan samhälle och jordbruk för närings-
och humusämnen, framför allt fosfor (prop.
1997/98:145).

ter i skogen. Det är viktigt med miljöhänsyn in-
om skogsbruket.

Mål

Regeringen har föreslagit att ytterligare cirka
250 000 hektar skogsmark bör skyddas som na-
turreservat och cirka 25 000 hektar som biotop-
skyddsobjekt (prop. 1997/98:145). Om målet
uppnås ökar andelen skyddad skog till knappt
fem procent.

2.11 Skyddad skog

3 Remissinstansernas synpunkter²

Nyckeltalet skall belysa förutsättningarna att
främja den biologiska mångfalden. Nyckeltalet
visar dels andelen skyddad skog som andel av
produktiv skogsmark, dels andelen skyddad skog
som inte utgör fjällnära skog. Den skog som av-
ses är skyddad skog enligt naturvårdslagen, det
vill säga skog i nationalparker, naturreservat och
domänreservat.

Diagram 2.11 Skyddad skog (andel av produktiv
skogsmark)

Utvecklingen

Mellan åren 1990 och 1996 ökade andelen skyd-
dad skog med 1,2 procentenheter. Nästan 80
procent av den skyddade skogen finns i det fjäll-
nära området. Det framtida skyddet bör bland
annat prioritera skogar utanför fjällområdet.

De flesta remissinstanser är positiva till att ett
system med gröna nyckeltal utvecklas. De flesta
anser även att nyckeltalen bör kunna förändras
när så är motiverat.

Användning av energi

Flertalet remissinstanser är positiva till nyckelta-
let. Några vill komplettera med ”andelen icke
förnyelsebar energi”. Flera remissinstanser anser
att energianvändning i relation till BNP säger
ganska lite om hur energieffektiviteten utvecklas
i olika sektorer eller för olika energitjänster. Som
grovt nyckeltal över utvecklingen kan det dock
användas och används också för internationella
jämförelser och trendanalyser.

El för uppvärmning

Majoriteten av remissinstanserna stöder nyckel-
talet, nio är kritiska och två avstyrker. Lunds
Tekniska Högskola påpekar att direktverkande
elvärme endast utgör en typ av elanvändning.
Elanvändningen kan sänkas genom effektivise-
ring eller substitution inom andra användnings-
områden. Där det är mest lönsamt att effektivise-
ra eller ersätta elanvändningen bör det göras
först.

Bakgrund

Skogsmark med särskilda biologiska värden
måste skyddas bland annat för att bevara det sto-
ra antalet växt- och djurarter som finns där.
Skogsavverkning och ensidig plantering av
barrträd påverkar starkt antalet växt- och djurar-

² Cirka 50 remissinstanser har inkommit med synpunkter på Miljövårds-
beredningens betänkande (SOU 1998:170), bland annat Naturvårdsverket,
Statens energimyndighet, Lunds Tekniska Högskola, Uppsala universitet,
Umeå universitet, Folkhälsoinstitutet, Sveriges lantbruksuniversitet,
Svenska kommunförbundet, SIS Miljömärkning, Skogsindustrierna, Soci-
alstyrelsen, Svensk industriförening, Miljöförbundet Jordens Vänner.

PROP. 1998/99:100 BILAGA 5

Utsläpp av koldioxid

En majoritet av remissinstanserna anser att nyck-
eltalet är relevant och att det behövs för vårt in-
ternationella deltagande i klimatarbetet.

Bensenhalt i luft

Flera remissinstanser stöder detta nyckeltal.
Naturvårdsverket varnar för att detta nyckeltal
kan vara missvisande. En övergång från bensin-
drivna till dieseldrivna fordon skulle sänka ben-
senhalten men inte nödvändigtvis förbättra häl-
soläget.

Utsläpp av försurande ämnen

Flera remissinstanser stöder detta nyckeltal.
Göteborgs kommun påpekar att den första delen
av det tidigare förslaget till nyckeltal (se SOU
1998:15) har tagits bort. Den avsåg andelen mark
där nedfallet inte överskrider den kritiska belast-
ningsnivån. Avsteget från denna del av förslaget
är beklaglig eftersom nyckeltalet i den tidigare
utformningen utgjorde en indikator på EU:s för-
surningsstrategi.

Miljöanpassade färdsätt

En majoritet av remissinstanserna anser att nyck-
eltalet är relevant, men påpekar att det inte ger
någon bra bild av i vilken utsträckning hållbar-
heten i transportsystemet ökar. Den större delen
av det privata trafikarbetet utelämnas och nyt-
totrafiken berörs inte alls.

Antal miljöcertifierade företag

Detta nyckeltal tillhör ett av de mest kritiserade
och flera remissinstanser önskar komplettering-
ar. Karlskrona kommun framför att miljöbelast-
ningen från industrin har minskat väsentligt ge-
nom det framgångsrika arbete som bedrivits vid
många företag de senaste 15 åren. Det blir allt-
mer accepterat att det numera är produkter, livs-
stil och konsumtionsmönster och inte produk-
tionsprocesser, som utgör den största
miljöbelastningen. Att mot denna bakgrund an-
vända miljöcertifiering av produktion som ett
nyckeltal ger en skev bild av miljöarbetet.

Avfall som deponeras

Flera remissinstanser anser att nyckeltalet är väl-
grundat. Somliga anser dock att det även bör in-
kludera återanvändning och återvinning samt
uttrycka vilken typ av avfall som avses.

Tillförsel av kväve och fosfor till haven

En majoritet av remissinstanserna anser att detta
nyckeltal är bra.

Återföring av fosfor till odlingsmark

Flera remissinstanser påpekar att det även finns
andra metoder att återvinna fosfor ur slam. Ris-
ken är att en gynnsam utveckling för dessa me-
toder skulle kunna innebära att fosfor återut-
nyttjas alltmer samtidigt som det föreslagna
nyckeltalet pekar i ogynnsam riktning. I dag förs
till exempel mer slam till grönområden än till
jordbruket, och detta redovisas inte i nyckel-
talet.

Skyddad skog

En majoritet av de remissinstanser som har syn-
punkter på detta nyckeltal, anser att det bör
kompletteras eller ersättas med bättre nyckeltal
för biologisk mångfald. Mycket av arbetet med
att säkerställa den biologiska mångfalden sker i
skogar utan formellt skydd. För att belysa förut-
sättningarna för den biologiska mångfalden är
det således angeläget att beskriva det naturvårds-
arbete som ingår som en integrerad del i skogs-
bruket. Utöver reservatavsättningar måste därför
nyckeltalet spegla såväl arealer som frivilligt un-
dantas från brukande som den naturvårdshänsyn
som tas i den löpande verksamheten.

4 Skälen för regeringens bedömning

De gröna nyckeltalen skall vara en hjälp i arbetet
att förverkliga regeringens övergripande mål för
det miljöpolitiska arbetet att till nästa generation
kunna lämna över ett samhälle där de stora mil-
jöproblemen i Sverige är lösta. Nyckeltalen skall
ses som ett komplement till det indikatorsystem
som föreslagits av Naturvårdsverket för att följa
upp de av regeringen föreslagna miljökvalitets-
målen (deFacto;98 - Uppföljning av föreslagna
nationella miljökvalitetsmål).

Regeringen anser att flera av Miljövårdsbered-
ningens förslag till gröna nyckeltal behöver kon-
kretiseras, och nyckeltalens relation till miljö-
målen göras tydligare. Dessutom krävs en utför-
lig analys av hur nyckeltalen skall tolkas och vilka
effekter dessa kan väntas få som vägledning för
miljöpolitiken och för andra politikområden. Vi-
dare bör nyckeltalen struktureras så att det tyd-
ligt framgår vilken typ av samhällsutveckling de

PROP. 1998/99:100 BILAGA 5

avser att beskriva (samhällsrelaterade eller miljö-
relaterade nyckeltal). Regeringens bedömning
stöds av flera remissinstanser.

Regeringen anser att de föreslagna elva nyck-
eltalen bör kunna ge en första uppfattning om
huruvida utvecklingen går åt rätt håll och i rätt
takt, trots att de inte täcker in alla miljöaspekter.
Utvecklingen av nyckeltal är en kontinuerlig
process där nyckeltalen måste anpassas efter de
mål de avser följa och samhällsutvecklingen i öv-
rigt. Regeringen kommer därför att fortsätta ar-
betet med att vidareutveckla nyckeltalen samt
analysera hur dessa knyter an till de nationella
miljökvalitetsmålen, det internationella arbetet
samt målet om en hållbar samhällsutveckling.

Regeringen kommer i samband med detta ar-
bete också att överväga att ge berörda myndig-
heter i uppdrag att utveckla metoder för att
prognostisera nyckeltal.

Parallellt med arbetet att vidareutveckla nyck-
eltalen avser regeringen att regelbundet pre-
sentera gröna nyckeltal för riksdagen. På så sätt
tillgodoses en balans mellan behovet av aktuell
information och kontinuerlig utveckling av
nyckeltalen.

Utdrag ur protokoll

vid regeringssammanträde den 31 mars 1999

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och
statsråden Hjelm-Wallén,Freivalds, Asbrink, Winberg,
Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros,
Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén

Föredragande: statsråden Åsbrink, Freivalds, Winberg,
Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros,
Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnesson, Lejon, Lövdén

Regeringen beslutar proposition 1998/99:100

1999 års ekonomiska vårproposition

5.4 Förslag till tilläggsbudget tillstatsbudgeten för budgetåret1999

5.4.5 Utgiftsområde 6Totalförsvar

5.4.17 Utgiftsområde 22Kommunikationer

6 Inkomster

6.1 Inledning

6.2 Offentliga sektorns skatter -periodiserad redovisning

6.2.2 Regelförändringar

Statlig inkomstskatt

Skatt på kapitalinkomster

Kommunal inkomstskatt

Övriga skatter och skattereduktioner

Inkomstskatt

Arbetsgivaravgifter, egenavgifter och särskildlöneskatt

Allmän pensionsavgift

Förmögenhetsskatt

Mervärdesskatt

Övriga skatter

6.3 Statsbudgetens inkomster -

kassamässig redovisning

6.3.1 Övergången från periodiserad till

kassamässig redovisning

1121 - Juridiska personers inkomstskatt

1200 - Socialavgifter och allmänpensionsavgift

1411 - Mervärdesskatt

1600 - Betalningsdifferenser

2000 - Inkomster av statens verksamhet

3000 - Inkomster av försåld egendom

6000 - Bidrag m.m. från EU

7000 - Extraordinära medel från EU

6.4 Uppföljning av statsbudgetensinkomster 1998

1000 Skatter m.m.

2000 Inkomster av statens verksamhet

3000 Inkomster av försåld egendom

6000 Bidrag m.m. från EU

6.5 Skattekvot

7 Utgiftstak och utgiftsramar åren

2000-2002

7.1 Utgiftstak för staten

7.2 Preliminär fördelning påutgiftsområden

7.3 Budgeteringsmarginal,utnyttjande av saldoutrymme ochutgiftstak för offentlig sektor

7.3.1 Budgeteringsmarginalen ochsaldoutrymmet

7.3.2 Beräkning av utgifterna för denoffentliga sektorn

7.4 Beskrivning av utgiftsområde1-27

Utgiftsområde 5

Utrikesförvaltning och internationellsamverkan

Utgiftsområde 6

Totalförsvar

Utgiftsområde 7Internationellt bistånd

Utgiftsområde 8

Invandrare och flyktingar

Utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Utgiftsområde 10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom ochhandikapp

Utgiftsområde 11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Utgiftsområde 12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Utgiftsområde 13

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

Utgiftsområde 14

Arbetsmarknad och arbetsliv

Utgiftsområde 15Studiestöd

Utgiftsområde 16

Utbildning och universitetsforskning

Utgiftsområde 17

Kultur, medier, trossamfund och fritid

Utgiftsområde 18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning ochbyggande

Utgiftsområde 19

Regional utjämning och utveckling

Utgiftsområde 20

Allmän miljö- och naturvård

Utgiftsområde 21Energi

Utgiftsområde 22Kommunikationer

Utgiftsområde 23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutandenäringar

Utgiftsområde 24Näringsliv

Utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner

5.4 Förslag till tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret
1999

5.4.5 Utgiftsområde 6
Totalförsvar

5.4.17 Utgiftsområde 22
Kommunikationer

6.2 Offentliga sektorns skatter -
periodiserad redovisning

Arbetsgivaravgifter, egenavgifter och särskild
löneskatt

1200 - Socialavgifter och allmän
pensionsavgift

6.4 Uppföljning av statsbudgetens
inkomster 1998

7.2 Preliminär fördelning på
utgiftsområden

7.3 Budgeteringsmarginal,
utnyttjande av saldoutrymme och
utgiftstak för offentlig sektor

7.3.1 Budgeteringsmarginalen och
saldoutrymmet

7.3.2 Beräkning av utgifterna för den
offentliga sektorn

7.4 Beskrivning av utgiftsområde
1-27

Utrikesförvaltning och internationell
samverkan

Utgiftsområde 7
Internationellt bistånd

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp

Utgiftsområde 15
Studiestöd

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande

Utgiftsområde 21
Energi

Utgiftsområde 22
Kommunikationer

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar

Utgiftsområde 24
Näringsliv

Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten

8.2.1 Taxeringsvärden och underlag för
fastighetsskatt år 2000

8.3.2 Kupongskatt på näringsbetingade
innehav

8.3.4 Beskattning av utländska
nyckelpersoner

8.3.5 Utredning om fåmansföretag och
generationsskiften

8.5.2 Sänkt fastighetsskatt för
bostadshyreshus

8.5 Uppföljning av åtgärder i
budgetpropositionen för 1999

8.5.1 Skattelättnad för låg- och
medelinkomsttagare

8.5.3 Det fasta beloppet vid
beskattningen av förvärvsinkomster

9.2 Utvecklingen i kommuner och
landsting de senaste åren

9.2.1 Kommunsektorns andel av
samhällsekonomin

9.2.2 Kommunsektorns betydelse för det
offentliga finansiella sparandet

9.2.3 Den ekonomiska utvecklingen fram
till och med år 1998

9.3 Förutsättningar för kommuner
och landsting de närmaste åren

9.3.1 Den samhällsekonomiska
utvecklingen

9.3.2 Utvecklingen de närmaste åren
inom skolan, vården och omsorgen

9.4 Ökade satsningar på kommuner
och landsting

9.4.1 Höjda statsbidrag och ökade
skatteinkomster

9.4.3 Andra satsningar som påverkar
kommuner och landsting

10.4 Bedömning av iakttagelser som
rör Sverige i årsrapporten

2.2 Oväntat stark utveckling i
Förenta staterna

2.3 Utvecklingen i Asien och
Latinamerika