Regeringens proposition
1998/99:1

Budgetpropositionen för 1999

Förslag till statsbudget för budgetåret 1999, reviderad finansplan,
budgetpolitiska mål, ändrade anslag för budgetåret 1998, skatte-
frågor, m.m.

Regeringens proposition
1998/99:1

Budgetpropositionen för 1999

Regeringen överlämnar härmed enligt 9 kap. 6 § regeringsformen sitt förslag till
statsbudget för
budgetåret 1999 och föreslår att riksdagen beräknar inkomster och beslutar om
utgifter för staten i
enlighet med de specifikationer som fogats till förslaget.

Stockholm den 5 oktober 1998

Göran Persson

Erik Åsbrink
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller regeringens förslag till statsbudget för budgetåret
1999. Förslaget till
statsbudget, som omfattar alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som
påverkar statens
lånebehov, visar en omslutning på 680 miljarder kronor. Statens lånebehov för
budgetåret 1999
beräknas till -16 miljarder kronor vilket innebär att statsskulden amorteras.
I propositionen redovisar regeringen en reviderad finansplan, budgetpolitiska
mål, en prognos för
budgeten för 1998 samt lämnar förslag till ändrade anslag på tilläggsbudget till
statsbudgeten för
budgetåret 1998.
Regeringen redovisar förslag till utgiftstak för staten för åren 1999-2001
fördelat på de av riksdagen
fastställda utgiftsområdena och Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten. I bilaga 1
redovisas specifikation av statsbudgetens anslag och inkomsttitlar för
budgetåret 1999.

Förslag till statsbudget för budgetåret 1999
Utgifter m.m.
Tusental kronor

Utgiftsområde 1
Rikets styrelse
4 179 704
Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
1 705 333
Utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd
5 810 859
Utgiftsområde 4
Rättsväsendet
21 919 269
Utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2 871 318
Utgiftsområde 6
Totalförsvar
44 107 565
Utgiftsområde 7
Internationellt bistånd
11 899 604
Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar
4 324 184
Utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
24 012 459
Utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
80 503 205
Utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
34 315 009
Utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
39 896 045
Utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
33 789 000
Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
48 274 400
Utgiftsområde 15
Studiestöd
22 447 075
Utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning
29 030 747
Utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7 452 147
Utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
20 463 080
Utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling
2 742 897
Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård
1 548 899
Utgiftsområde 21
Energi
1 681 490
Utgiftsområde 22
Kommunikationer
25 501 314
Utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
11 973 865
Utgiftsområde 24
Näringsliv
2 897 947
Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner
103 564 700
Utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.
84 560 000
Utgiftsområde 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
21 908 000

Summa utgiftsområden
693 380 115
Minskning av anslagsbehållningar
5 000 000
Summa utgifter
698 380 115
Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto
26 987 621
Överföring från AP-fonden
-45 000 000
Summa
680 367 736

Inkomster m.m.
Tusental kronor

Inkomsttyp 1000
Skatter m.m.
630 559 617
Inkomsttyp 2000
Inkomster av statens verksamhet
32 131 058
Inkomsttyp 3000
Inkomster av försåld egendom
15 001 000
Inkomsttyp 4000
Återbetalning av lån
3 134 945
Inkomsttyp 5000
Kalkylmässiga inkomster
5 300 000
Inkomsttyp 6000
Bidrag m.m. från EU
10 241 116
Inkomsttyp 7000
Extraordinära medel avseende EU
0

Summa inkomster
696 367 736
Beräknat lånebehov
-16 000 000
Summa
680 367 736

Innehållsförteckning

1 Reviderad finansplan 13
1.1 En budget för framtiden 13
1.2 Den ekonomiska utvecklingen 15
1.2.1 Den internationella utvecklingen 15
1.2.2 Den svenska utvecklingen 16
1.3 Sunda offentliga finanser och stabila priser 18
1.3.1 Finanspolitiken 18
1.3.2 Penning- och valutapolitik 21
1.4 Samarbete om ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och
miljö 23
1.5 Regeringens politik för 2000-talet 26
1.6 Rättvisa skatter 29
1.7 Fördelningspolitiken 30
2 Förslag till riksdagsbeslut Fel! Bokmärket är inte definierat.
3 Lagförslag 43
3.1 Förslag till lag om skattereduktion på förvärvsinkomster vid
2000 års taxering 43
3.2 Förslag till lag om beräkning av viss inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid 2000 års taxering, m.m. 45
3.3 Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt 46
4 Budgetpolitiska mål och statsbudgeten 49
4.1 Budgetpolitiska mål 49
4.1.1 Utgiftstak 49
4.1.2 Överskott i de offentliga finanserna 50
4.2 Samhällsekonomiska förutsättningar 51
4.3 Prioriteringar 52
4.4 Ålderspensionsreformen 53
4.5 Den offentliga sektorns finanser 55
4.6 Statsbudgetens utveckling 1997-2001 56
4.6.1 Statsbudgetens inkomster 56
4.6.2 Statsbudgetens utgifter 57
4.6.3 Statens lånebehov 61
4.7 Statsskulden 62
5 Inkomster 67
5.1 Offentliga sektorns skatter periodiserad redovisning 68
5.2 Statsbudgetens inkomster - kassamässig redovisning 75
5.2.1 Nytt uppbördssystem och ändrad redovisning 75
5.2.2 Skatteinkomster 75
5.2.3 Övriga inkomster 78
5.2.4 Jämförelse med vårpropositionen 79
5.2.5 Socialavgifter - ändrad titelredovisning 80
6 Utgifter åren 1999 2001 83
6.1 Takbegränsade utgifter 83
6.1.1 Ramar för utgiftsområden 83
6.1.2 Budgeteringsmarginalen 85
6.2 Beskrivning av utgiftsområden m.m. 86
6.3 Avgiftsbelagd verksamhet 102
6.4 Finansiering av investeringar och rörelsekapital 103
6.5 Garantier 105
6.6 Beställningsbemyndiganden 106
6.7 Bemyndigande för ramanslag 107
7 Prognos och tilläggsbudget för 1998 113
7.1 Inledning 113
7.2 Prognos för 1998 113
7.2.1 Inkomster 114
7.2.2 Takbegränsade utgifter 116
7.3 Förslag till tilläggsbudget för 1998 120
7.3.1 Inledning 120
7.3.2 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse 121
7.3.3 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 122
7.3.4 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd 123
7.3.5 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet 124
7.3.6 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan 124
7.3.7 Utgiftsområde 6 Totalförsvar 125
7.3.8 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar 126
7.3.9 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 127
7.3.10 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 128
7.3.11 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning 129
7.3.12 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande 130
7.3.13 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård 130
7.3.14 Utgiftsområde 22 Kommunikationer 131
7.3.15 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar 132
7.3.16 Utgiftsområde 24 Näringsliv 133
7.3.17 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner 134
7.3.18 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 134
8 Skattefrågor 137
8.1 Inledning 137
8.2 Allmänna överväganden 137
8.2.1 De internationella förutsättningarna 137
8.2.2 Skatten på arbetsinkomster 139
8.2.3 Beskattningen av företag och entreprenörer 139
8.2.4 Beskattningen av kapitalinkomster 140
8.3 Skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare 140
8.4 Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster 142
8.5 Fastighetsskatten på bostadshyreshus 142
8.6 Begreppet näringsverksamhet och tilldelningen av F-skattsedel 143
8.7 Fordonsskatt på bussar 143
8.8 Finansiella effekter m.m. 144
8.8.1 Förslag i budgetpropositionen 144
8.8.2 Förslag i andra propositioner 145
9 Styrning av statlig verksamhet 149
9.1 Inledning 149
9.2 Ekonomisk styrning 149
9.2.1 Utvecklingen av resultatstyrningen 149
9.3 Utvecklingen inom statsförvaltningen 151
9.4 Statsförvaltningens produktivitetsutveckling 154
9.5 Regeringens uppföljning av myndigheternas arbetsgivar-politik 155
9.6 Personalkonsekvenser vid strukturförändringar och
besparingar m.m. 155

Bilagor

Bilaga 1 Specifikation av statsbudgetens utgifter och inkomster
budgetåret
1998
Bilaga 2 Svensk ekonomi
Bilaga 3 Ålderspensionsreformens finansiella effekter
Bilaga 4 Avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet till
år 2000
Bilaga 5 Fördelningspolitisk redogörelse
Bilaga 6 Statlig styrning

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1998

1
Reviderad finansplan

1 Reviderad finansplan

1.1 En budget för framtiden
Under de senaste åren har en unikt omfattande
budgetsanering genomförts i Sverige. På fem år
har ett underskott på 12,3 procent vänts till ett
överskott på 2,1 procent av BNP. Saneringen var
påfrestande men nödvändig. Under samma
period har en varaktigt låg inflation etablerats.
Genom denna politik har framtidstron
återvänt och en stabil grund lagts för en uthålligt
hög tillväxt och stigande sysselsättning. Den
skapar också en större motståndskraft i tider av
internationell finansiell oro. Om
budgetsaneringen och inflationsbekämpningen
inte hade genomförts framgångsrikt skulle
Sverige nu ha varit i en mycket prekär situation.
Den internationella finansiella turbulensen har
på senare tid varit betydande. Allvarliga kriser
förekommer i Ryssland, i Japan och flera andra
asiatiska länder och även i Latinamerika. Det
finns farhågor om att dessa kriser sprider sig till
flera länder. Även om störningarna hittills främst
varit på det finansiella området, finns det en risk
att dessa fortplantas till den reala ekonomin. Det
finns redan exempel på nedreviderade
tillväxtprognoser i vissa andra länder.
Utgången av riksdagsvalet har vidare skapat en
viss osäkerhet kring möjligheterna att skapa
politiska majoriteter och om den ekonomiska
politikens fortsatta inriktning.
Det är därför viktigt att budgetpropositionen
bygger på en överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet. Samarbetet berör fem områden
ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet
och miljö och innefattar både konkreta förslag
och åtaganden inför framtiden. Andra områden
såsom Europapolitiken och säkerhetspolitiken
omfattas däremot inte av överenskommelsen.
Uppgörelsen mellan de tre partierna utgår
också från att respekt visas för tidigare
överenskommelser inom andra
partikonstellationer. Hit hör uppgörelserna om
den nya budgetprocessen, pensionsreformen,
Riksbankens ökade självständighet,
energipolitiken och försvarspolitiken. Dessa
uppgörelser ligger fast.
Med den nya uppgörelsen som nu träffats
markeras att det finns en bred uppslutning kring
en stabil och förutsägbar ekonomisk politik som
syftar till att vidmakthålla och förstärka
förtroendet för den svenska ekonomin. Det är en
politik för ökad sysselsättning, ökad rättvisa,
förbättrad jämställdhet och förbättrad miljö.
Ekonomi
Samarbetet om ekonomin utgår från att de
tidigare fastställda utgiftstaken för 1998, 1999,
2000 och 2001 ligger fast. För att inte riskera
att utgiftstaken för 1998 och 1999 bryts vidtas
ett antal åtgärder som innebär
utgiftsreduceringar och senareläggningar av
statliga utgifter. Överskottsmålen för de
offentliga finanserna ligger också fast, vilket
innebär att successiva amorteringar kan göras
på statsskulden. I förhållande till tidigare
fastställda mål sker dock en skärpning,
såtillvida att målet för år 2000 höjs från 1,5
procent till 2,0 procent av BNP.
Politiken för att vidmakthålla inflationen på
en mycket låg nivå ligger också fast. Detta
kommer bl.a. till uttryck i att erforderliga
riksdagsbeslut kommer att tas under hösten vad
avser att ge Riksbanken en ökad självständighet.

Sysselsättning
Erfarenheten visar att mål för den ekonomiska
politiken får stor genomslagskraft. Det har i
Sverige bl.a. gällt målen för budgetsaneringen
och inflationen. Regeringen har tidigare
formulerat ett mål som innebär att den öppna
arbetslösheten skall nedbringas till 4 procent år
2000. Det finns skäl att höja ambitionen och
förlänga tidsperspektivet genom att fastställa ett
kompletterande mål för sysselsättningen. Det
innebär att andelen sysselsatta av befolkningen
mellan 20 och 64 år skall öka från 74 procent
1997 till 80 procent år 2004.
Regeringen avser att i samband med 1999 års
ekonomiska vårproposition återkomma med
förslag som förbättrar möjligheten att uppnå
målet.
I budgetpropositionen föreslås ökade resurser
till skolan, vården och omsorgen genom
successiva höjningar av statsbidragen 1999, 2000
och 2001 samt genom att de 200 kronor som
betalas i statlig skatt istället överförs till den
kommunala sektorn. Förutom att dessa resurser
medger förbättrad kvalitet och ökad standard
inom skolan, vården och omsorgen möjliggör de
också en förbättrad sysselsättning.
Rättvisa
En rad åtgärder föreslås för att öka rättvisan i
vårt samhälle. Pensionärernas ekonomi
förbättras 1999 genom att det fulla
prisbasbeloppet återställs och genom att
bostadstillägget för de sämst ställda
pensionärerna höjs. De förvärvsarbetandes
ekonomi förbättras genom en tillfällig
skattereduktion som främst gynnar
låginkomsttagarna. Fastighetsskatten för
hyresbostäder sänks tillfälligt 1999. Barn- och
studiebidragen höjs i två etapper år 2000 och
2001. Insatser görs för att förbättra situationen
för de hemlösa. Biståndet höjs successivt 1999,
2000 och 2001.
Jämställdhet
Kvinnor och män skall ha samma möjlighet att
försörja sig. Könsbetingade löneskillnader mellan
män och kvinnor bör tas bort.
Jämställdhetsombudsmannen tillförs ökade
resurser. Statistiska centralbyrån får medel bl.a.
för att förbättra lönestatistiken och metoderna
för jämställdhetsbokslut. Utredningen om
jämställdhetslagen får i uppdrag att analysera
frågor som rör arbetsvärdering. Myndigheterna
får i uppdrag att arbeta mera aktivt med
jämställdhetsfrågor, inklusive lönefrågor.
Miljö
Ytterligare resurser tillförs för att kunna förvärva
värdefulla skogsområden. Mera resurser tillförs
även för naturvårdsavtal och biotopskydd i skog.
Särskilda medel anvisas för marksanering. De
lokala investeringsprogrammen vidgas till att
även omfatta stöd för allergisanering.
Naturvårdsverket får i uppdrag att, i samverkan
med Forskningsrådsnämnden, göra en samlad
bedömning av miljöforskningen. En arbetsgrupp
tillsätts för att följa arbetet med att upprätta
miljöjusterade nationalräkenskaper. Regeringen
avser att i 1999 års ekonomiska vårproposition
presentera gröna nyckeltal.
Skattepolitiken
Med den starkare grund som lagts för svensk
ekonomi genom budgetsaneringen och
låginflationspolitiken skapas större utrymme för
framtidssatsningar på en rad områden. Det
handlar bl.a. om att verka för en uthålligt hög
ekonomisk tillväxt, en stigande sysselsättning, en
förstärkt generell välfärd, en bättre utbildning
och en fortsatt utveckling mot ekologisk
hållbarhet.
Ett viktig led i en framtidsinriktad politik är
att se över skattesystemet. Regeringen kommer
därför inom kort att inbjuda riksdagens partier
till överläggningar om skattepolitikens framtida
inriktning.
Europapolitiken
Ett annat centralt område i en framtidsinriktad
politik gäller Europapolitiken. Medlemskapet i
Europeiska unionen ger Sverige möjligheter att
verka för ett Europa präglat av demokrati,
jämställdhet, solidaritet och öppenhet.
Samarbetet gagnar vårt land och ger oss goda
möjligheter till inflytande. Regeringen avser att
bedriva en aktiv och framåtsyftande EU-politik
som kan bidra till att lösa gemensamma problem
och forma Europas framtid.
Samarbetet på det ekonomiska området har
varit ett viktig stöd i saneringen av den svenska
ekonomin. Det har bidragit till starka offentliga
finanser, låga räntor och låg inflation och därmed
lagt en god grund för uthållig tillväxt och ökad
sysselsättning de kommande åren.
Samarbetet utgör en stabiliserande faktor i en
alltmer globaliserad ekonomi och stärker
Europas ställning i den internationella
konkurrensen. Den finansiella turbulensen i
världsekonomin kräver omfattande insatser från
de europeiska ländernas sida. Det är då viktigt att
de europeiska länderna genom att förstärka sin
inbördes samverkan gemensamt kan utöva det
inflytande som motsvarar den europeiska
ekonomins styrka.
Regeringens ambition är att även i
fortsättningen verka för en inriktning av den
ekonomiska politiken i EU, som gynnar
sysselsättning och välfärd, stärker
konkurrenskraften och utvecklar frihandeln.
Regeringen eftersträvar att EU-samarbetet i
ökande utsträckning avsätter konkreta resultat av
direkt betydelse för människors trygghet och
välstånd. Endast så kan EU få den nödvändiga
förankringen hos medborgarna i unionens
medlemsländer. Då måste än mer göras för att
öka sysselsättningen och förbättra miljön, främja
jämställdheten mellan kvinnor och män och
stärka konsumenternas och löntagarnas ställning
på den gemensamma marknaden.
Under de närmaste åren står EU inför stora, ja
omvälvande förändringar. Regeringen önskar
aktivt verka för att unionen utvidgas samtidigt
som samarbetet fördjupas och vidareutvecklas.
Medlemskap för de länder i Central- och
Östeuropa som nu förbereder sitt inträde i
unionen innebär en historisk möjlighet att trygga
fred, demokrati och välfärd i det nya Europa som
nu växer fram. Europeiska unionen måste rusta
sig inför denna utmaning genom politiska och
finansiella reformer. Även EU:s arbetssätt och
institutioner måste reformeras. Starka och
effektiva gemensamma institutioner är i hög grad
ett intresse för mindre medlemsländer som
Sverige. Inte minst inför och under det svenska
ordförandeskapet 2001 kommer Sverige att verka
för en sådan modernisering av Europeiska
unionen att den kan möta 2000-talets krav.
Sverige kommer vidare att arbeta för att
samma budgetpolitiska disciplin upprätthålls
inom EU-budgeten som i den svenska budgeten
och att medlemsländernas avgifter fördelas på ett
rättvist sätt. Jordbrukspolitiken och
strukturpolitiken måste reformeras.
Som EU-medlem kommer Sverige att arbeta
för att den ekonomiska och monetära unionen
blir framgångsrik. Att så blir fallet ligger också i
vårt eget intresse. För att bevara vår
handlingsfrihet skall vi även i fortsättningen
uppfylla de ekonomiska villkoren för fullt
medlemskap. För att öka kunskapen och
stimulera en bred debatt om den ekonomiska
och monetära unionen påbörjas ett
vittomfattande och opartiskt informations- och
folkbildningsarbete. Ett beslut om svenskt
deltagande skall underställas det svenska folket
för prövning i val eller i folkomröstning.
Kampen mot arbetslösheten står även i
fortsättningen i centrum för en aktiv svensk
Europapolitik. De politiska förutsättningarna för
gemensamma insatser är bättre än någonsin.
Regeringen avser att arbeta för att riktlinjerna för
sysselsättningspolitiken och dess övervakning
ges samma vikt som motsvarande instrument på
det ekonomiska och monetära området.
1.2 Den ekonomiska utvecklingen
Svensk ekonomi är i grunden stark.
Investeringarna stiger snabbt, de offentliga
finanserna är sanerade, inflationen är obefintlig,
bytesbalansen uppvisar överskott,
sysselsättningen stiger och arbetslösheten faller.
Mycket tyder på att Sverige står inför en period
med uthålligt hög tillväxt.
Det finns dock allvarliga hot mot en sådan
utveckling. Det största hotet är osäkerheten
kring den internationella ekonomiska
utvecklingen. Tecken finns på att
världskonjunkturen är på väg nedåt. Den senaste
tidens dramatiska utveckling på de finansiella
marknaderna har ökat risken för en sådan
utveckling. Ett annat hot är risken för att pris-
och löneökningarna i Sverige tar fart i takt med
att sysselsättningen stiger.
1.2.1 Den internationella utvecklingen
Den ekonomiska tillväxten i världsekonomin
dämpas i år till följd av den ekonomiska krisen i
Asien, Ryssland och Latinamerika.
Återhämtningen i EU-länderna väntas fortsätta,
medan högkonjunkturen i Förenta staterna
mattas något. Den turbulenta utvecklingen i
Asien och Ryssland har bidragit till ökad oro på
de finansiella marknaderna. Vad beträffar krisen i
Latinamerika finns motsvarande risker för
spridningseffekter. Denna utveckling har ökat
osäkerheten om utsikterna för världsekonomin.
Återhämtningen i Europa fortsätter. Den
inhemska efterfrågan har blivit starkare, medan
exportutvecklingen mattats till följd av minskad
efterfrågan från Asien. En framtidsoptimism
bland hushållen och stigande reala inkomster ger
förutsättningar för en stigande privat
konsumtion. Arbetslösheten i Europa förutses
minska något.
Högkonjunkturen i Förenta staterna nådde
troligen sin topp förra året, då BNP-tillväxten
blev den högsta på nio år. I år väntas den
inhemska efterfrågan bli fortsatt stark, medan
exporttillväxten avtar till följd av utvecklingen i
Asien och Sydamerika. Samtidigt som
arbetslösheten understiger 5 procent har
inflationen sjunkit till den lägsta nivån på tolv år.
Den framgångsrika penningpolitiken har spelat
en central roll för den goda utvecklingen.
Den ekonomiska kris som bröt ut förra
sommaren i vissa asiatiska länder har fördjupats
och i vissa fall spridits. En försiktig exportledd
återhämtning förutses dock under nästa år. Ett
uppenbart hinder för återhämtningen är
problemen i den finansiella sektorn. En
omstrukturering av denna sektor är därmed av
stor betydelse för utvecklingen.
Japan har en nyckelroll i den asiatiska
utvecklingen. En kraftfull och tydlig ekonomisk
politik är av stor vikt för att förbättra den
japanska ekonomiska situationen. Viktiga inslag i
en sådan politik är att beslutade finanspolitiska
åtgärder för att stimulera den inhemska
efterfrågan genomförs, att problemen i den
finansiella sektorn redovisas öppet och att dessa
åtgärdas snabbt och beslutsamt.
Den finansiella och politiska krisen i Ryssland
är ett kraftigt bakslag för reformprocessen och
undergräver den grad av ekonomisk stabilitet
som har uppnåtts. BNP väntas sjunka och
inflationen bedöms stiga markant. Ryssland
behöver återuppta och stärka reformprocessen.
Särskilt brådskande är åtgärder för att hantera
den finansiella sektorns djupgående problem.
Däremot har de flesta övriga länderna i Central-
och Östeuropa hittills drabbats måttligt av den
globala finansiella oron.
Risk för svagare konjunkturutveckling
Riskerna för en svagare internationell
konjunktur har ökat markant till följd av den
senaste tidens utveckling i Asien, Ryssland och
Latinamerika. Riskerna för en sämre utveckling
skulle kunna inkludera en fördröjd återhämtning
i Japan och övriga Asien, en devalvering av den
kinesiska valutan, fortsatta och ökade svårigheter
för den ryska ekonomin, fortsatt kraftiga fall på
de globala aktiemarknaderna samt ökad
protektionism i krisens spår. Var och en av dessa
risker är inte tillräcklig för att orsaka en global
lågkonjunktur, men sammantagna kan de bidra
till att fördjupa och sprida pågående kriser.
Effekterna på hushållens och företagens
förtroende är svåra att bedöma, men de bör inte
underskattas. Lägre förtroende medför minskad
vilja att konsumera och investera.
Ett sidoalternativ har utarbetats för att visa
hur en sämre internationell utveckling skulle
påverka svensk ekonomi. Resultatet av en sådan
skulle bli högre arbetslöshet och försämrade
offentliga finanser. Sidoalternativet redovisas i
bilaga 2.
1.2.2 Den svenska utvecklingen
Den ekonomiska tillväxten i Sverige beräknas till
ca 3 procent både 1998 och 1999. Den höga
tillväxten drivs av en stark inhemsk efterfrågan.
Såväl investeringar som privat och offentlig
konsumtion blir starkare än vad som tidigare an-
tagits. Å andra sidan verkar den utländska
efterfrågan öka långsammare och man kan inte
bortse från risken att spridningseffekterna av den
finansiella krisen dämpar tillväxten även i
Sverige.
Bokslut över 1990-talet
Den ekonomiska utvecklingen under
inledningen av 1990-talet var utomordentligt
svag. Lågkonjunkturen medförde att
produktionen under perioden 1991 1993 föll
med sammanlagt ca 5 procent. Den öppna
arbetslösheten fyrdubblades från 2 procent till
över 8 procent. Närmare en halv miljon
arbetstillfällen försvann. Som en följd härav och
av en svag finanspolitik steg underskottet i de
offentliga finanserna kraftigt och uppgick som
mest till 12,3 procent av BNP år 1993.
Under perioden 1994 1997 har BNP-till-
växten i genomsnitt uppgått till 2,6 procent per
år. Både räntan och inflationen har stabiliserats
på låga nivåer. Den lägre räntenivån är en viktig
orsak till de relativt goda utsikterna för svensk
ekonomi. Räntefallet som även inneburit en
minskad ränteskillnad mot andra länder beror
främst på att den ekonomiska politiken har varit
inriktad på att sanera de offentliga finanserna och
på prisstabilitet. Sedan 1997 faller den öppna
arbetslösheten samtidigt som sysselsättningen
stiger.
Prognos för 1998 och 1999
Den privata konsumtionen har tagit ordentlig
fart. I år beräknas den privata konsumtionen öka
med 2,7 procent för att sedan öka med 2,9
procent 1999. Hushållens finansiella
förmögenhet är trots den senaste tidens börsoro
stor.

Tabell 1.1 Försörjningsbalans

Mdkr
Procentuell volymförändring

1997
1998
1999
2000
2001
Privat konsumtion
922,9
2,7
2,9
2,5
2,0
Offentlig konsumtion
449,3
1,9
0,8
0,6
0,8
Stat
134,2
2,5
0,5
0,5
0,5
Kommuner
315,1
1,7
0,9
0,6
1,0
Bruttoinvesteringar
237,9
9,8
8,0
6,8
5,9
Näringsliv ex. bostäder
182,8
10,7
7,1
4,8
3,2
Bostäder
23,8
6,2
23,5
25,0
25,0
Myndigheter
30,5
7,6
1,4
2,2
1,4
Lagerinvesteringar
6,8
0,1
0,0
0,0
0,0
Export
761,4
5,9
5,8
6,6
5,5
Import
639,5
8,8
7,1
6,3
5,8
BNP
1739
3,0
3,0
3,2
2,6

Det låga ränteläget bidrar till en betydande
ökning av investeringarna. Expansionen i
tjänstesektorn samt ett relativt högt
resursutnyttjande i exportindustrin medför ett
stort behov av att bygga ut kapaciteten i
näringslivet. Ett osäkerhetsmoment kvarstår
dock för industrins investeringar. Om effekterna
av den finansiella krisen blir stora kan en del
investeringar skjutas på framtiden.
Bostadsinvesteringarna beräknas öka framöver.
Efter flera år av nedgång väntas den offentliga
konsumtionen öka igen från och med i år.
Huvudorsaken till detta är att förbättringen av de
offentliga finanserna har möjliggjort ökade
resurser till skola, vård och omsorg. Den
kommunala konsumtionen beräknas stiga både i
år och nästa år. Det är främst inom skolan och
vården som ökningen sker. Även den statliga
konsumtionen beräknas stiga både 1998 och
1999.
Utrikeshandeln kommer att ha fortsatt stor
betydelse för tillväxten. Exportens ökningstakt
beräknas dämpas något, men likafullt ligga kvar
på en ganska hög nivå. Den höga inhemska
efterfrågan medför att importen beräknas stiga
snabbt. Överskottet i bytesbalansen stabiliseras
på drygt 2 procent av BNP.
Inflationen och inflationsförväntningarna är
mycket låga. Låga internationella prisökningar
tillsammans med måttliga löneökningar och
sanerade offentliga finanser medför att
inflationen förblir låg både i år och nästa år.
Sänkta skatter väntas dra ned inflationen
ytterligare. Räntedifferensen mot Tyskland
väntas åter minska och på sikt nästan försvinna.

Tabell 1.2 Nyckeltal
Årlig procentuell förändring

1998
1999
2000
2001
KPI, årsgenomsnitt
0,5
0,7
1,7
2,0
Kostnadstimlön
3,3
2,9
3,2
3,0
Öppen arbetslöshet1
6,6
5,7
4,4
4,0
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder1
3,9
3,9
3,8
3,5
Antal sysselsatta
1,3
1,5
1,8
1,1
Real disponibel inkomst
2,7
3,3
1,5
1,8
Hushållens nettosparkvot (nivå)
0,8
1,2
0,3
0,1
Bytesbalans2
2,3
2,1
2,2
2,4
Tysk ränta 10-års statsobligation3
4,7
4,6
4,9
5,1
Svensk ränta 10-års stats-
obligation3
5,1
5,0
5,2
5,3
TCW-index
122
120
118
118
1. Andel av arbetskraften
2. Procent av BNP
3. Årsgenomsnitt

Sysselsättningen har i år stigit snabbare än väntat.
Därmed blir prognosen över
sysselsättningsutvecklingen mer optimistisk än
den som tidigare förutsågs. Arbetslösheten faller
dock inte lika mycket som sysselsättningen
stiger. Orsaken till detta är att arbetskraften ökar
mer än väntat på grund av att många nu söker sig
ut på arbetsmarknaden, när sannolikheten att få
ett jobb har ökat. Detta är i grunden en positiv
utveckling. Den öppna arbetslösheten antas
hamna på i genomsnitt 6,6 procent år 1998. För
år 1999 beräknas arbetslösheten till 5,7 procent.
Kalkyl för 2000 och 2001
I kalkylen för åren 2000 och 2001 antas
arbetsmarknaden och då särskilt lönebildningen
fungera väl samtidigt som den internationella
utvecklingen är förhållandevis stark. Därigenom
faller den öppna arbetslösheten till 4 procent mot
slutet av år 2000. Som årsgenomsnitt blir den
öppna arbetslösheten 4,4 procent.

Tabell 1.3 Sysselsättning, arbetslöshet och löneutveckling

1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
Antal sysselsatta1
4378
4185
3964
3927
3986
3963
3922
3973
4032
4104
4148
Privat sektor1
2986
2821
2630
2633
2698
2698
2695
2732
2781
2842
2874
Offentlig sektor1
1404
1381
1328
1290
1287
1263
1223
1238
1247
1258
1270
Öppen arbetslöshet2
3,0
5,3
8,2
8,0
7,7
8,1
8,0
6,6
5,7
4,4
4,0
Konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska
åtgärder2

2,0

3,6

4,3

5,3

4,4

4,5

4,3

3,9

3,9

3,8

3,5
Relativt arbetskraftstal3
83,5
81,6
79,1
77,6
78,2
77,8
76,8
76,5
76,7
76,8
77,0
Andelen sysselsatta mellan 20
och 64 år4

83,4

79,4

75,7

73,9

74,7

74,6

74,0

74,7

75,7

76,9

77,8
Kostnadstimlön5
5,7
3,7
2,8
2,4
3,3
6,1
4,5
3,3
2,9
3,2
3,0
1 Tusental personer.
2 I procent av arbetskraften.
3 Arbetskraften i procent av befolkningen mellan 16 och 64 år.
4 Enligt sysselsättningsmålet skall andelen vara 80 procent år 2004.
5 Årlig procentuell förändring
Anm.: För åren 1991 1992 är sysselsättningen inom privat och offentlig sektor
inte konsistenta med totalen. Delbranscherna är här omräknade av SCB för
definitions- och metodändringar
genomförda 1992/1993 och kvotade från SNI69 till SNI92. Totalen är den
ursprungliga serien men korrigerad för bl.a. felaktig klassificering av
ALU-arbetare och ungdomspraktikanter.

Asienkrisen antas endast ge upphov till
temporära effekter på världsekonomin.
Marknadstillväxten i vår omvärld i kombination
med låga inhemska kostnadsökningar lägger
därmed grunden för en relativt snabb svensk
exporttillväxt såväl år 2000 som 2001. Hushållens
gynnsamma inkomstutveckling bidrar till att den
privata konsumtionen växer snabbt.
1.3 Sunda offentliga finanser och
stabila priser
Sunda offentliga finanser och stabila priser är en
förutsättning för en långsiktigt hög tillväxt och
därmed en hög sysselsättning. Detta synsätt är
styrande för den ekonomiska politiken.
1.3.1 Finanspolitiken
Svensk ekonomi står på en stabil grund. De
offentliga finanserna är sanerade och redan i år
uppvisar de ett överskott. Det är en
anmärkningsvärd förändring mot bakgrund av
det läge som rådde för ett par år sedan. Under
några få år i början av 1990-talet fördubblades
statsskulden.
Saneringspolitiken går därmed in i en ny fas.
Nu handlar det om att hålla i de offentliga
finanserna och att vårda framgången. Det finns
en rad orsaker till att finanspolitiken måste vara
fortsatt stram:
- Mycket tyder på att Sverige står i
inledningen av en period med god tillväxt.
Den senaste tiden har riskerna dock ökat till
följd av turbulensen på de internationella
finansmarknaderna. En högkonjunktur varar
under alla förhållanden inte för evigt.
Budgetpolitiken måste därför inriktas på att
skapa en säkerhetsmarginal, så att nästa
konjunkturavmattning kan mötas med en
motverkande finanspolitik. Detta måste ske
utan att underskotten hotar att bli för stora
och därmed riskera att utlösa en kraftig
ränteuppgång.
- Utan stora överskott under en
högkonjunktur minskar möjligheten att
upprätthålla det sociala skyddsnätet på
dagens nivå i nästa lågkonjunktur. Detta
måste undvikas. De arbetslösa skall inte än
en gång behöva stå för de största
uppoffringarna.
- Den offentliga skulden bör amorteras av.
Statsskulden var i slutet av september 1409
miljarder kronor.
- En stark välfärd kräver starka offentliga
finanser. Andelen äldre kommer att öka
kraftigt en bit in på 2000-talet. Detta ökar
kraven på vården och omsorgen. Sverige
måste därför rusta inför framtiden.
- En stor offentlig skuld innebär att framtida
generationer tvingas använda en stor del av
de resurser de skapar till att betala räntor
och amorteringar. Det är moraliskt fel att
överlämna en stor skuld till framtida
generationer.

Tabell 1.4 Offentliga finanser
Procent av BNP

1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
Inkomstkvot
61,9
61,6
60,5
59,7
59,6
63,7
62,8
63,3
61,7
60,7
60,0
Skattekvot
52,8
51,1
50,2
49,8
50,0
54,2
54,3
54,8
53,8
53,2
53,0
Utgiftskvot
63,1
69,4
72,8
70,0
67,3
65,8
63,9
61,3
60,6
58,4
56,7
Statens ränteutgifterr
4,4
4,7
5,5
6,3
6,5
6,6
6,1
5,3
4,6
4,2
3,6
Finansiellt sparande
-1,1
-7,8
-12,3
-10,3
-7,8
-2,1
-1,1
2,1
1,1
2,3
3,3
Statens lånebehov, mdkr
75
150
242
185
138
21
6
-12
-16
-63
-203
Nettoskuld
-5,2
4,8
11,1
21,9
23,6
20,3
21,7
18,7
16,5
13,4
9,6
Statsskuld
47,9
61,1
78,3
84,0
84,0
83,6
82,4
77,5
73,3
66,8
54,1
Konsoliderad bruttoskuld
53,0
67,1
75,9
78,8
77,9
77,1
76,6
72,8
70,1
64,7
55,8
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och
Finansdepartementet
Anm.: Statens lånebehov och statskulden reduceras åren 1999 2001 till följd av
pensionsreformen. År 2001 reduceras lånebehovet med 143,5 miljarder kronor och
statsskulden blir 167,5 miljarder
kronor eller 8 procent av BNP lägre jämfört med ett läge utan pensionsreform.

- Sparandet i Sverige måste vara högt för att
Sveriges internationella skuldsättning skall
kunna minska samtidigt som vi har en hög
investeringsnivå. Även den offentliga
sektorn måste bidra till ett ökat sparande.
- Sverige har i Stabilitets- och tillväxtpakten
inom EU åtagit sig att ha ett medelfristigt
mål för de offentliga finanserna nära balans
eller i överskott.
Budgetpolitiska mål
För 1996 var målet att stabilisera statsskulden
som andel av BNP, och för 1997 var målet att
underskottet i de offentliga finanserna skulle
understiga 3 procent av BNP. Båda dessa mål har
uppfyllts väl.
För 1998 är målet att de offentliga finanserna
skall vara i balans. Även detta mål uppfylls med
god marginal. Överskottet i de offentliga
finanserna beräknas i år bli 2,1 procent av BNP.
Det finns två orsaker till att budgetmålet
överträffas. Det ena är att bolagiseringen av AP-
fondens fastighetsinnehav medför en
bokföringsmässig förstärkning av de offentliga
finanserna med 0,8 procentenheter. Det andra är
den goda konjunkturutvecklingen och den
strama budgetbehandlingen i regering och
riksdag.
Det långsiktiga budgetmålet är ett överskott på 2
procent av BNP i genomsnitt över en
konjunkturcykel. Som en gradvis anpassning till
detta är budgetmålen för den offentliga sektorns
finansiella sparande ett överskott på 0,5 procent
av BNP för 1999, 1,5 procent av BNP för år 2000
och 2,0 procent av BNP för 2001.
Regeringen föreslår nu att budgetmålet för år
2000 höjs från 1,5 procent av BNP till 2,0 procent
av BNP. Detta tillkommande överskott skall
användas för att amortera på statsskulden.
Den främsta orsaken till justeringen av målet
är behovet att ytterligare stärka förtroendet för
den svenska ekonomin. Den tilltagande oron på
den finansiella marknaden har medfört stigande
räntor för länder som inte har de finansiella
marknadernas fulla förtroende. Trots att Sverige
de senaste åren har genomfört en mycket
omfattande sanering av de offentliga finanserna
finns det en viss misstro mot Sverige mot
bakgrund av den svaga ekonomiska utvecklingen
under början av 1990-talet.
Denna extra avbetalning på skulden skall
också ses i ljuset av att vi därmed lyfter av en bit
av den räntebörda som framtida generationer
annars hade fått bära.
Målen för dessa år gäller vid den tillväxt som
kalkylerades i 1997 års ekonomiska
vårproposition. Om tillväxten av
konjunkturmässiga skäl väsentligt skulle avvika
från denna skall motsvarande avvikelse från de
angivna målen tolereras.
Ett annat budgetpolitiskt mål är att hålla
utgifterna under utgiftstaket. Enligt regeringens
bedömning finns det en viss risk för att
utgiftstaket skulle kunna överskridas 1998 om
inga åtgärder vidtas. Detta är oacceptabelt.
Regeringen avser därför att senarelägga och
reducera vissa utgifter så att utgiftstaket inte
överskrids.
För budgetåret 1999 beräknas en
budgeteringsmarginal om 3,3 miljarder kronor.
Om denna marginal skulle visa sig för liten avser
regeringen att återkomma med åtgärder.
Utgiftstaken skall hållas.

Diagram 1.1 Utgiftstak för offentlig sektor,
exklusive effekterna av pensionsreformen
Procent av BNP

Den av riksdagen beslutade
ålderspensionsreformen medför vissa tekniska
justeringar av utgiftsramarna för flera
utgiftsområden och en uppjustering av det
statliga utgiftstaket. Uppjusteringen av
utgiftstaket beror på att statliga
ålderspensionsavgifter skall erläggas för ålders-
pensionsrätt som tjänas in för sådana inkomst-
ersättningar som finansieras över budgeten, t.ex.
sjukpenning och arbetslöshetsersättning. Likaså
skall avgift erläggas för vissa fördelningsmässiga
inslag i det nya ålderspensionssystemet. Syftet är
att tydliggöra kostnaden för ålderspension när
den tjänas in. Avgifterna, liksom vissa andra
inslag i reformen, utgör emellertid betalningar
inom den offentliga sektorn och påverkar varken
de sammantagna offentliga utgifterna eller den
offentliga sektorns finanser.
En budget för framtiden
I budgetpropositionen konkretiseras den
offensiv för uthållig tillväxt och ökad
sysselsättning som regeringen föreslog i 1998 års
ekonomiska vårpropositionen. Sex
framtidsområden lyftes fram: Kunskap och
kompetens, Delaktighet i informationssamhället,
Hållbara Sverige ett föregångsland,
Företagande, Europeiskt samarbete och ett
Sverige för alla.
I budgeten ingår dessutom en rad andra
åtgärder. Såsom föreslogs i den ekonomiska
vårpropositionen tillförs skolan, vården och
omsorgen år 1999 och framöver 4 miljarder
kronor mer än vad som tidigare har varit
beslutat. Även tandvårdsförsäkringen,
äldrepropositionen, den bostadspolitiska
propositionen, förstärkt rättsväsende, ökat
bistånd m.m. som presenterades i den
ekonomiska vårpropositionen är beaktade i
budgeten.
Även sedan dessa förbättringar inberäknats
fortsätter de offentliga finanserna att utvecklas
mer positivt än vad som tidigare antagits.
Därmed finns det ett begränsat ytterligare
utrymme för åtgärder som ökar sysselsättningen,
rättvisan, jämställdheten och omställningen till
ekologisk hållbarhet. Detta sker samtidigt som
överskottet i de offentliga finanserna för 1999
upprevideras från 0,8 till 1,1 procent av BNP. Då
har samtliga förslag i den ekonomiska
vårpropositionen och i budgeten beaktats. En
sammanfattning av regeringens förslag till
reformer redovisas i tabell 1.5 och 1.6.

Tabell 1.5 Fördelning på propositioner
Miljarder kronor

1999
2000
2001
Nya åtgärder i budgetpropositionen
5,3
4,8
10,7
varav utgiftsökningar
skattesänkningar
2,3
3,0
3,2
1,6
8,1
2,6
Vårpropositionen
13,8
15,8
18,0
varav utgiftsökningar
skattesänkningar
10,6
3,2
12,3
3 ,5
16,1
1,9
TOTALT
19,1
20,6
28,7

I budgetpropositionen presenteras ett samarbete
om ekonomi, sysselsättning, rättvisa,
jämställdhet och miljö. Förslagen redovisas i
avsnitt 1.4.

Tabell 1.6 Utgiftsökningar och skattesänkningar
Miljarder kronor

1999
2000
2001
Framtidsområden

Kunskap och kompetens
1,0
1,1
1,5
Delaktighet i informationssamhället
0,4
0,6
0,8
Hållbara Sverige - ett föregångsland
0,2
0,4
2,5
Företagande 1
1,8
2,1
1,8
Europeiskt samarbete
1,0
1,0
1,2
Ett Sverige för alla
0,1
0,3
0,8
Summa framtidsområden
4,5
5,5
8,6
Övrigt2

Nytt skalsteg i inkomstskatten
- 2,0
- 2,2
- 2,2
Skattereduktion
3,0
0,3
0,1
Fastighetsskatt, 1,7 % till 1,5 %
2,3
2,6
2,0
Fastighetsskatt, hyreshus, 1,5 % till
1,3 %
-
0,6
1,1
Frysning av taxeringsvärden för 1999
och 2000
0,8
1,1
1,8
Bostadspolitisk proposition och
byggstimulanser3
0,7
0,9
0,1
Tandvårdsförsäkring
0,5
0,5
0,5
Äldreproposition
0,5
0,3
0,3
Pensioner
3,0
3,1
3,2
Kommunsektorn
4,0
4,0
6,0
Barnbidrag, flerbarnstillägg och
studiebidrag
-
2,5
4,9
BTP
0,7
0,7
0,7
Rättsväsendet
0,4
0,3
0,3
Bistånd
0,1
-
0,2
Övriga åtgärder
0,6
0,4
1,1
Summa övrigt
14,6
15,1
20,1
TOTALT
19,1
20,6
28,7
1. Varav skattelättnad är 1,7 mdkr 1999, 2,0 mdkr 2000 och 1,7 mdkr 2001.
2. Ökade inkomster i beräkningen är angivna med negativt tecken. Inkomsterna är
kassamässigt beräknade. Se vidare kap. 8.
3. Varav skattelättnad (ROT) är 0,3 mdkr 1999 och 0,6 mdkr 2000.
Budgetpolitiken de kommande åren
För åren 2000 och 2001 beräknas överskotten i
de offentliga finanserna till 2,3 respektive 3,3
procent av BNP. Även dessa år överskrids
därmed de budgetpolitiska målen innebärande
ett överskott om 2,0 procent av BNP.
Beräkningen är dock förhållandevis osäker och är
betingad av bl.a. en väl fungerande lönebildning
och en inte alltför stor nedgång i den
internationella konjunkturen.
Mycket tyder på att Sverige står inför en
period med god ekonomisk tillväxt även om
riskerna till följd av den internationella
utvecklingen har ökat. Detta tillfälle måste
utnyttjas för att uppnå betydande överskott,
minskat skuldberoende samt ökad rättvisa och
jämlikhet i Sverige. Lönebildningen spelar även
här en avgörande roll. Om löneökningstakten
överstiger vad arbetsmarknadens parter har
kommit överens om, inklusive den av parterna
angivna löneglidningen, kommer tillväxten med
all sannolikhet att bli lägre. Detta skulle leda till
att arbetslösheten skulle bli högre och
sysselsättningen lägre men också till att
ytterligare skattehöjningar och
utgiftsnedskärningar inte kan uteslutas.
1.3.2 Penning- och valutapolitik
Riksbanken bedriver penningpolitiken
självständigt. Den övergripande uppgiften för
penningpolitiken är prisstabilitet.
Riksbanksfullmäktige har definierat prisstabilitet
som att ökningen av konsumentprisindex skall
begränsas till 2 procent med en tolerans på 1
procentenhet uppåt och nedåt. Regeringen
stöder penningpolitikens inriktning och står
bakom inflationsmålet.

Diagram 1.2 Hushållens inflationsförväntningar samt
KPI-utfall
Procent

Prisstabilitet är en grundläggande förutsättning
för en framgångsrik ekonomisk politik. Hög
inflation försämrar förutsättningarna för en
uthålligt hög tillväxt och därmed också för en
stabilt hög sysselsättning.
Konkret betyder hög inflation bl.a. högre
matpriser och högre hyror. De flesta avtal på den
svenska arbetsmarknaden är tecknade för ett
antal år framöver. Om inflationen skulle ta fart
skulle reallöneökningarna utebli. Erfarenheten
visar att starka grupper på arbetsmarknaden
kompenserar hög inflation med löneglidning.
Svaga grupper halkar däremot efter. Hög
inflation minskar därför möjligheterna till en god
fördelningspolitik och en rättvis
inkomstfördelning.
Riksbankens ställning stärks
I november 1997 överlämnades en proposition
till riksdagen som grundar sig på en
fempartiöverenskommelse om penning- och
valutapolitiken för att stärka trovärdigheten för
prisstabiliteten. Fempartiöverenskommelsen
ligger fast. Riksdagen har i mars i år tagit ett
första beslut om de grundlagsändringar som
föreslås i propositionen. Ett andra beslut om
grundlagsändringarna och beslut om övriga
lagändringar skall tas under hösten.
De nya bestämmelserna för Riksbanken
innebär bl.a.:
- Riksbanken ges ett överordnat mål för sin
verksamhet som läggs fast i lag. Målet för
penningpolitiken skall vara att upprätthålla
ett fast penningvärde. Eftersom Riksbanken
är en myndighet under riksdagen bör
banken därutöver stödja den allmänna
ekonomiska politiken, bl. a. i syfte att främja
en hållbar tillväxt och en hög sysselsättning,
utan att åsidosätta prisstabilitetsmålet.
- I regeringsformen tas in ett förbud för varje
myndighet att ge instruktioner till
Riksbanken i frågor som rör penningpolitik.
En motsvarande bestämmelse om att en
ledamot av direktionen inte får söka eller ta
emot instruktioner när hon eller han fullgör
penningpolitiska uppgifter tas in i
riksbankslagen.
- Riksbankschefen får en stärkt ställning
genom att det i regeringsformen anges att
denna eller denne under den sexåriga
mandatperioden får avsättas endast om hon
eller han inte längre uppfyller de krav som
ställs för att kunna utföra sina uppgifter eller
om hon eller han gjort sig skyldig till
allvarlig försummelse.
- Ansvaret för övergripande valutapolitiska
frågor förs över från Riksbanken till
regeringen. Riksbanken skall besluta om
tillämpningen av det växelkurssystem som
regeringen beslutat om.
Räntorna
De relativt låga räntorna beror bl.a. på den
framgångsrika saneringen av de offentliga
finanserna och penningpolitikens inriktning på
prisstabilitet som bidragit till de låga
inflationsförväntningarna.
De långa räntorna har nått sin lägsta nivå på
nästan 40 år. Den tioåriga räntan ligger idag runt
4,7 procent. Det är drygt en tredjedel av vad
räntan var sommaren 1994. Årsgenomsnittet för
1998 beräknas vara 0,6 procentenheter lägre än
vad som prognostiserades i den ekonomiska
vårpropositionen i april 1998.

Diagram 1.3 Räntedifferens mellan Sverige och Tyskland
Procentenheter

Räntemarginalen mot Tyskland på den tioåriga
räntan ligger för närvarande strax under 1
procentenhet. Som lägst har marginalen varit
under 0,2 procentenheter. Trots den senaste
tidens uppgång har räntemarginalen fallit kraftigt
jämfört med situationen för fyra år sedan.
Orsaken till uppgången har varit den
internationella valutaturbulensen. Dessutom har
det funnits en viss osäkerhet inför det svenska
riksdagsvalet och med anledning av det
parlamentariska läget efter valet. När det nu står
klart att den ekonomiska politiken kommer att
vara fortsatt inriktad mot sunda statsfinanser och
stabila priser bör räntemarginalen mot Tyskland
åter reduceras.
Även de korta räntorna har fallit. De låga
inflationsförväntningarna, de sanerade offentliga
finanserna och måttliga löneökningar har
medfört att Riksbanken har kunnat sänka den
s.k. reporäntan till drygt 4 procent.
De låga räntorna har medfört att
månadskostnaden efter skatt för ett normalt
villalån på 500 000 kronor har fallit med 1 800
kronor sedan hösten 1994. En likartad utveckling
har skett för bostadsrättslån. De som bor i
hyresrätt gynnas också av de fallande räntorna i
takt med att de sjunkande ränteutgifterna slår
igenom på hyran.
Kronan
Den svenska kronans växelkurs är flytande.
Därför är en viss variation i valutakursen
naturlig. I diagram 1.4 visas den handelsvägda
växelkursen, inklusive bl.a. de flesta asiatiska
valutorna. Växelkursen har varierat
förhållandevis mycket under 1997 och 1998 utan
att det finns någon entydig trend. Under senare
tid har dock kronan försvagats påtagligt. Också
detta kan i allt väsentligt förklaras med oron på
de internationella finansmarknaderna.

Diagram 1.4 Handelsvägt växelkursindex
1 januari 1997=100 Ett lägre index betyder en starkare krona

EMU
Den 1 januari 1999 skall EU:s gemensamma
valuta, euron, införas. Riksdagen har beslutat att
Sverige inte bör införa euron då den tredje
etappen inleds. Sverige håller dörren öppen för
ett senare svenskt inträde i valutaunionen. Om
regeringen senare finner att Sverige bör delta
skall frågan underställas svenska folket för
prövning i val eller i folkomröstning.
Regeringens uppfattning är att det inte är
aktuellt att delta i det europeiska
växelkurssamarbetet ERM 2. Erfarenheterna från
den nuvarande politiken inriktad på prisstabilitet
i kombination med rörlig växelkurs är goda.
Regeringen har för avsikt att föreslå de
lagändringar som erfordras i Riksbankslagen för
en fullständig legal integrering av Riksbanken i
Europeiska centralbankssystemet ECBS i
samband med ett eventuellt framtida svenskt
deltagande i valutaunionen.
För att öka kunskapen och stimulera en bred
debatt om ett eventuellt svenskt deltagande
påbörjas ett vittomfattande och opartiskt
informations- och folkbildningsarbete.
1.4 Samarbete om ekonomi,
sysselsättning, rättvisa,
jämställdhet och miljö
Regeringen avser under mandatperioden att
försöka skapa största möjliga uppslutning för en
politik för full sysselsättning.
Budgetpropositionen har föregåtts av
överläggningar med Vänsterpartiet och
Miljöpartiet som står bakom riktlinjerna för den
ekonomiska politiken, budgetpolitiken,
utgiftstaken, fördelningen av utgifter på
utgiftsområdena för 1999, tilläggsbudgeten för
1998 och de nu föreslagna skatteförändringarna
för 1999.
Samarbetet inbegriper fem områden:
ekonomin, sysselsättningen, rättvisan,
jämställdheten och miljön. Genom detta
samarbete bekräftas att det finns politisk
stabilitet för en ekonomisk politik som är
inriktad på ett offentligt överskott om 2 procent
av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel,
prisstabilitet och full sysselsättning.
Ekonomi
Statsfinanserna skall vara sunda och priserna
stabila. Sverige skall inte riskera att än en gång
hamna i det statsfinansiella moraset:
- Utgiftstaken ligger fast.
- Överskottsmålet på 2 procent av BNP över
en konjunkturcykel ligger fast.
- Den ökade budgetdisciplin som
budgetprocessen skapat är värdefull och
ligger fast.
- Politiken inriktad mot prisstabilitet ligger
fast.
- De ytterligare åtaganden som föreslås för
perioden efter budgetåret 1999 får slutligen
avvägas mot den fortsatta ekonomiska
utvecklingen.

Sysselsättning
Arbetslösheten skall huvudsakligen minskas
genom att fler människor får arbete eller
utbildning som ger arbete. Arbets- och
kompetenslinjen gäller. Arbetslinjen innebär att
arbete och aktiva åtgärder skall komma i första
hand och att det skall löna sig att arbeta.
Kompetenslinjen innebär att alla måste ges
möjlighet att öka sin kunskap och kompetens.
Tillgången till och kvaliteten inom skolan,
vården och omsorgen skall förbättras.
- Fortsatt starka offentliga finanser och låg
inflation bäddar för låga räntor och ökad
framtidstro och därmed ökade investeringar
och sysselsättning.
- Regeringen föreslår nu ett konkret
sysselsättningsmål. Andelen sysselsatta av
befolkningen mellan 20 och 64 år skall öka
till 80 procent år 2004. I samband med 1999
års ekonomiska vårproposition kommer
regeringen att presentera förslag som stärker
möjligheterna att uppnå målet.
- Regeringen anser att det är av stor vikt för
tillväxt och sysselsättning att stimulera
kompetensutveckling i arbetslivet.
Regeringen avser därför i samband med den
ekonomiska vårpropositionen 1999 att
återkomma med förslag på hur kompetens-
utvecklingen i arbetslivet kan stärkas.
Förslaget bör därmed kunna träda i kraft
den 1 januari år 2000. En förutsättning för
att en statlig stimulans skall införas är att
arbetsmarknadens parter bidrar med en
ansvarsfull delfinansiering.
- Skolan, vården och omsorgen stärks i
enlighet med regeringens förslag i den
ekonomiska vårpropositionen med 4
miljarder kronor 1999 och ytterligare 4
miljarder kronor år 2000. Regeringen
föreslår nu att ytterligare 2 miljarder kronor
tillförs kommuner och landsting 2001.
- Regeringen föreslår nu i enlighet med
finansieringsprincipen att kommuner och
landsting tillförs ytterligare 1,3 miljarder
kronor 1999 genom att de 200 kronor som
alla skattskyldiga betalar i statlig
inkomstskatt överförs till kommuner och
landsting. Detta innebär att utrymmet för
skola, vård och omsorg inte minskas till
följd av den s.k. Törlingdomen.
- Regeringen avser att tillsätta en arbetsgrupp
inom Regeringskansliet för att fördjupa
underlaget i arbetstidsfrågor. I gruppen skall
ingå bl.a. representanter för Vänsterpartiet
och Miljöpartiet. Arbetsgruppen skall
presentera bedömningar av konsekvenserna
av olika arbetstidsförändringar samt
presentera förslag till hur arbetet med
arbetstidsfrågan bör bedrivas vidare.
Rättvisa
Rättvisan skall öka utan att drivkrafterna
minskas i samhällsekonomin. Pensionärerna skall
tillföras mer resurser och då framför allt de sämst
ställda pensionärerna. Även barnfamiljerna och
låginkomsttagarna prioriteras.
- Pensionärernas ekonomi föreslås stärkas
med ca 4 miljarder kronor. Det reducerade
prisbasbeloppet för pensionärer skall ersättas
av det fulla prisbasbeloppet redan 1999.
Regeringen föreslår att bostadstillägget till
pensionärerna höjs den 1 januari 1999 för att
gynna de sämst ställda pensionärerna.
- De förvärvsarbetandes ekonomi föreslås
stärkas med ca 3 miljarder kronor. En
tillfällig skattereduktion införs 1999 för att
öka köpkraften hos låg- och
medelinkomsttagare. Reduktionen utgör
som mest 1 320 kronor och trappas ned med
1,2 procent av den del av inkomsten som
ligger över 135 000 kronor per år. Det
innebär att reduktionen är borta vid en
arbetsinkomst på 245 000 kronor per år.
- Fastighetsskatten för hyresbostäder sänks
tillfälligt under 1999 med 0,2 procentenheter
från 1,5 till 1,3 procent. Regeringen
förväntar sig att den lägre skattenivån
omsätts i lägre hyror och avgifter.
- Regeringen avser att föreslå en höjning av
barnbidraget och studiebidraget för
gymnasiestuderande med 100 kronor i
månaden från den 1 januari år 2000 och
ytterligare 100 kronor den 1 januari 2001.
Även flerbarnstillägget föreslås bli höjt.
- Situationen för de hemlösa har försvårats
och regeringen vill i samarbete med
kommuner och ideella organisationer satsa
resurser och vidta åtgärder för att förbättra
situationen för de hemlösa. Regeringen
föreslår att det under treårsperioden 1999
2001 anslås 30 miljoner kronor för att
förbättra de hemlösas situation.
- I enlighet med tidigare beslut höjs biståndet
till 0,72 procent av BNI år 2000 och 0,73
procent av BNI år 2001. Regeringen föreslår
nu att biståndet höjs med ytterligare 100
miljoner kronor 1999.
Jämställdhet
Sverige har återigen blivit utsedd av FN till
världens mest jämställda land. För att Sverige
skall fortsätta vara det krävs en aktiv
jämställdhetspolitik. Kvinnor och män skall ges
samma möjlighet att arbeta och försörja sig.
Sverige har inte råd att misshushålla med de
mänskliga resurserna. Därför skall både kvinnors
och mäns erfarenhet och kunskap tillvaratas.
Könsbetingade löneskillnader mellan män och
kvinnor bör tas bort.
- Jämställdhetsombudsmannen tillförs 2
miljoner kronor för att stärka arbetet med
att utöva tillsyn över de delar av
jämställdhetslagen som rör löneskillnader
mellan kvinnor och män.
- Statistiska centralbyrån kommer att tillföras
mer resurser för att vidareutveckla
lönestatistiken och för att ta fram
nödvändigt statistiskt underlag för
jämställdhetsbokslut. SCB kommer
dessutom att ges i uppdrag att göra en ny
nationell tidsanvändningsstudie.
- Utredningen om jämställdhetslagen
kommer att ges tilläggsdirektiv, så att
utredningen kan analysera frågor som
hänger samman med arbetsvärdering.
- Regeringen avser att uppdra åt sina
myndigheter att än mer aktivt arbeta med
jämställdhetsfrågor, inklusive frågor om lika
lön för lika och likvärdigt arbete.
- Regeringen avser dessutom att genomföra
en rad andra åtgärder för att öka
jämställdheten: olika åtgärder kommer att
vidtas för att underlätta för män att delta i
jämställdhetsarbetet, arbetet med att
motverka våld mot kvinnor kommer fortsatt
att prioriteras, en utredning tillsätts för att se
hur kvinnors historia m.m. behandlas på
museerna, kvinnokonferensens
handlingsprogram ses över m.m..
Regeringen avser att under hösten 1999
redovisa hur jämställdhetspolitiken
utvecklats.
Miljö
Sverige och svenskt näringsliv skall gå i spetsen
för en utveckling mot ekologisk hållbarhet.
- Regeringen föreslår en kraftig förstärkning
av resurserna för skydd av naturområden,
främst skogsområden, för att bevara den
biologiska mångfalden. Resurserna föreslås
öka med sammanlagt 660 miljoner kronor
under perioden 1999 2001.
- Regeringen föreslog i samband med den
ekonomiska vårpropositionen att mer
resurser även skulle tillföras för
naturvårdsavtal och biotopskydd i skog samt
för rådgivning och information till
skogsbrukare. För dessa ändamål föreslås en
resursförstärkning med totalt 99 miljoner
kronor under perioden 1999 2001.
- Regeringen föreslår att resurser tillförs för
marksanering och inventering av behoven av
marksanering genom att ett nytt anslag
anvisas. Totalt 170 miljoner kronor föreslås
för treårsperioden 1999 2001.
- Sanering av mark och vatten skall även
fortsättningsvis kunna ges stöd inom ramen
för de lokala investeringsprogrammen. De
lokala investeringsprogrammen bör vidgas
till att omfatta stöd för allergisanerande
åtgärder i bebyggelsen som genomförs i
samband med de ombyggnadsåtgärder som
regelverket för närvarande ger möjlighet att
stödja.
- Regeringen avser att inom kort ge
Naturvårdsverket i uppdrag att i samverkan
med Forskningsrådsnämnden göra en
samlad bedömning av miljöforskningen av
idag. Utgångspunkten skall därvid vara att
den samlade miljöforskningen skall stärkas.
- En arbetsgrupp tillsätts inom
Finansdepartementet för att följa
Konjunkturinstitutets, Statistiska
centralbyråns och Naturvårdsverkets arbete
med att upprätta miljöjusterade
nationalräkenskaper.
- Regeringen avser att i 1999 års ekonomiska
vårproposition presentera gröna nyckeltal.

1.5 Regeringens politik för 2000-
talet
Sverige skall ta steget in i det nya seklet med
tillförsikt och optimism. Sverige skall vara ett
land som kännetecknas av framtidstro och
stolthet. Politiken för att stärka Sverige skall
prägla regeringens arbete under mandatperioden.
I den ekonomiska vårpropositionen
presenterade regeringen en offensiv för uthållig
tillväxt och ökad sysselsättning. Sex områden
lyftes fram: Kunskap och kompetens.
Delaktighet i informationssamhället. Hållbara
Sverige ett föregångsland. Företagande.
Europeiskt samarbete. Ett Sverige för alla. Dessa
områden är strategiska delar i en framtidsinriktad
politik.
Sveriges intåg i nästa årtusende skall tas med
en politik för full sysselsättning, hög tillväxt,
bättre utbildning, god välfärd och god miljö. För
sysselsättningen föreslås ett konkret mål för år
2004. Regeringen överväger att sätta upp mål
även för de andra områdena.
Full sysselsättning
Regeringen har satt upp som mål att den öppna
arbetslösheten skall halveras till 4 procent år
2000. Därefter är målet full sysselsättning.
Sverige har goda erfarenheter av att precisera
och kvantifiera mål för den ekonomiska
politiken. Två mål som starkt bidragit till den
snabba saneringen av statsfinanserna och den
positiva ränteutvecklingen är målen för
inflationen och för de offentliga finanserna.
I och med att den öppna arbetslösheten
sjunker finns det skäl att förlänga
tidsperspektivet och höja ambitionen. För att
befästa och ytterligare förstärka den goda
utvecklingen föreslår regeringen därför att det
befintliga målet för arbetslösheten kompletteras
med ett nytt mål för sysselsättningen.

Regeringens förslag: Andelen sysselsatta av
befolkningen mellan 20 och 64 år skall öka från
74 procent år 1997 till 80 procent år 2004.
Därigenom minskar behovet av sociala
ersättningar.

Strategin för att uppnå full sysselsättning bygger
på att kunniga människor, ett gott företagsklimat
och en omställning till ekologisk hållbarhet
stärker Sverige. I en stabil makroekonomisk
miljö skall kvaliteten på och tillgången till skola,
vård och omsorg förbättras. Detta bidrar till att
möjliggöra ett högt arbetskraftsdeltagande för
både kvinnor och män.
Den positiva utveckling som har skett på
arbetsmarknaden det senaste året med 60 000
nya jobb måste fortsätta under lång tid framöver.
De flesta av dessa jobb måste komma i den
privata sektorn. Med mindre utgifter för
arbetslösheten och högre inkomster från
sysselsättningen kan de offentliga utgifterna i
högre grad användas till välfärdens kärna skola,
vård och omsorg och till andra framtidsinriktade
områden, t.ex. för utbildning och forskning
År 1997 var 74 procent av befolkningen
mellan 20 och 64 år reguljärt sysselsatta. Denna
andel skall öka till 80 procent under perioden
fram till och med 2004 och komma både kvinnor
och män till del. Detta motsvarar ungefär 375
000 nya arbetstillfällen under sju år, eller i
genomsnitt närmare 55 000 nya arbetstillfällen
per år.
Som en konsekvens av ökad sysselsättning,
utbildning, rehabilitering och de andra aktiva
åtgärder, kommer personer som i dag försörjs
genom sociala bidrag och ersättningar att kunna
återgå till arbete. Därigenom reduceras behovet
av försörjning genom dessa system med ungefär
240 000 personer under sju år, eller i genomsnitt
ca 35 000 personer per år. Regeringen avser även
i fortsättningen att regelbundet följa upp målen
för arbetslöshet och sysselsättning.
Regeringen avser att i samband med 1999 års
ekonomiska vårproposition återkomma med
förslag som förstärker möjligheterna att uppnå
målet.
I bilaga 4, Avstämning av målet om en
halverad öppen arbetslöshet till år 2000,
redovisas bakgrunden och de tekniska
beräkningar som har legat till grund för
sysselsättningsmålet.
Hög tillväxt
Mycket tyder på att Sverige står inför en period
med god tillväxt. Därmed förskjuts fokus i den
ekonomiska politiken. Huvuduppgiften blir nu
att förena en kraftig sysselsättningsökning med
fortsatt låg inflation. Målet för sysselsättningen
kan uppnås med en genomsnittlig årlig tillväxt på
2,75 procent. Därmed skulle den sammanlagda
produktionen år 2004 vara ca 20 procent större
än förra årets. Det är viktigt att tillväxten är
förenlig med en ekologiskt hållbar utveckling.
För att detta skall var möjligt måste den
ekonomiska politiken lägga en stabil grund:
Priserna skall vara stabila. Därmed kan
räntorna förbli låga vilket befrämjar investeringar
och framtidstro. Om inflationen tillåts att ta fart
kommer räntorna att stiga, vilket sänker
investeringstakten och resulterar i ett lägre
kapacitetstak och därmed lägre tillväxt och
sysselsättning.
Arbets- och kompetenslinjen skall stärkas. Det
innebär att arbete, aktiva åtgärder och utbildning
skall prioriteras. Det måste löna sig att ta ett
jobb. Marginaleffekterna bör minskas för den
som går från arbetslöshet till jobb.
Arbetsmarknadspolitikens omställning från höga
volymer i åtgärder till en tillväxtfrämjande
inriktning måste ytterligare påskyndas.
Lönebildningen måste fungera väl. Den öppna
arbetslösheten beräknas nå 4 procent under
slutet av år 2000. Detta kräver dock att
löneökningarna även vid en väsentligt lägre
arbetslöshet än dagens håller sig på den låga nivå
som arbetsmarknadens parter har antagit.
Företagsklimatet skall vara gott. Sverige skall
vara ett land som kännetecknas av ett gott och
stabilt företagsklimat både för små och stora
företag. Skatterna skall vara utformade så att
företagande och expansion gynnas.
Reserveringsmöjligheterna har förstärkts för
enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag. Lättnaden i ägarbeskattningen av
onoterade aktier har utvidgats. Kvittningsrätten
för reaförluster på onoterade aktier har utvidgats.
Det skall bli lättare att få tag i riskkapital.
Småföretagsperspektivet måste än mer sättas i
fokus. Reglerna skall förenklas. Avdragsreglerna
för pensionskostnader, beskattningen av
personaloptioner och avdraget för
pensionssparande för enskilda näringsidkare har
förenklats.
Sverige skall vara ett land för alla. Alla som bor
i Sverige skall garanteras samma rättigheter,
möjligheter och skyldigheter oavsett bakgrund
eller etnisk tillhörighet. I en internationaliserad
värld har ett land med internationell befolkning
en fördel. Att ta till vara denna fördel blir en av
det kommande seklets stora utmaningar. Av
central betydelse är att ge goda kunskaper i det
svenska språket från tidig ålder. Därför har
regeringen föreslagit betydande resurser för att
underlätta för kommunerna att erbjuda förskola
från tre års ålder till barn i storstädernas utsatta
bostadsområden. Syftet är att förbättra barns
integrationsmöjligheter i samhället.
Alla skall med in i informationssamhället.
Sverige skall bibehålla och förstärka sin position
som en ledande IT-nation. Alla elever skall ges
kunskaper och möjligheter att använda datorer
som ett modernt informationsverktyg.
Regeringen föreslog i den ekonomiska
vårpropositionen att 1,8 miljarder kronor avsätts
under åren 1999 2001 för särskilda insatser inom
IT, varvid tyngdpunkten, 1,5 miljarder kronor,
läggs på skolan.
Sverige skall spela en aktiv roll EU. I samarbete
med andra länder skall Sverige föra en politik för
ökad sysselsättning, ekonomisk tillväxt,
ekologisk hållbarhet, rättvis fördelning, ökad
jämställdhet och levande demokrati. Det är en
modern politik för det kommande seklet. Med
fler medlemmar kan Europeiska unionens
grundläggande syfte fred, demokrati och
ekonomisk utveckling främjas ytterligare. En
särskild satsning för att vidareutveckla
samarbetet mellan Sverige och Polen genomförs
under 1999.
Sverige skall spela en aktiv roll i
Östersjöområdet. Vårt närområde har
förutsättningar att bli en av Europas viktigaste
tillväxtregioner under en lång tid framöver, vilket
skulle få stor betydelse för tillväxt och
sysselsättning i Sverige. En strategi för hur
Sverige bör verka för att främja denna utveckling
tas fram i samarbete med näringslivet. För att
lyfta fram Östersjöregionens betydelse har 1
miljard kronor avsatts i den s.k.
Östersjömiljarden. Verksamheten har varit
framgångsrik och bör fortsätta. Därför har
regeringen föreslagit att ytterligare 1 miljard
kronor tillförs under den kommande
femårsperioden.
Välfärd
Den generella välfärdspolitikens huvuduppgift är
att på en gång öka rättvisan och bana väg för en
dynamisk utveckling, genom att skapa trygghet i
förändringen. En väl fungerande välfärdspolitik
innebär trygga människor som vågar satsa på
utveckling och framtiden.
Kraven på välfärdssystemen kommer att öka
framöver, bl.a. som en följd av ett växande antal
äldre och barn i skolåldrarna. Genom en god
ekonomisk tillväxt och en effektivare
resursanvändning skall välfärden förbättras och
en jämn inkomstfördelning garanteras.
Förbättringarna i förskolan, skolan och de
sociala verksamheterna skall redovisas
regelbundet avseende kvalitet och tillgänglighet,
inklusive jämförelser med andra länder.
Skolan, vården och omsorgen skall prioriteras.
Skola, vård och omsorg tillförs i jämförelse med
1996 ökade statsbidrag om 16 miljarder kronor
1999, 20 miljarder kronor år 2000 och 22
miljarder kronor 2001. Sysselsättningen i den
offentliga sektorn kommer som en följd av detta
under de närmaste åren att öka med ca 10 000
personer per år.
Pensionerna skall höjas. Regeringen föreslår i
budgeten ökade resurser till pensionärerna
genom att pensionen från och med 1999 skall
beräknas utifrån ett oreducerat prisbasbelopp.
Dessutom föreslås en höjning av bostadstillägget
till de sämst ställda pensionärerna. Även
morgondagens pensionärer skall tillförsäkras en
robust och bra pension. Pensionsreformen ligger
fast.
Barnfamiljerna skall gynnas. Barnfamiljer har
till stor del fått känna av den försämrade
samhällsekonomin under senare år. Regeringen
föreslår därför en höjning av barnbidraget i två
etapper. Under mandatperioden eftersträvar
dessutom regeringen att när det parlamentariska
läget så medger införa en maxtaxa för
barnomsorg så att barnomsorgsavgifterna sänks.
Människor skall känna trygghet mot brott. Det
uppnås främst genom en effektiv
brottsförebyggande och brottsbeivrande
verksamhet och genom att respekten för lag och
rätt upprätthålls. Tryggheten fordrar ett väl
fungerande rättsväsende. Moderniseringen av
rättsväsendet skall prioriteras.
Bättre utbildning
Utbildning är nyckeln till långsiktig tillväxt och
ökad sysselsättning. Den är avgörande för
individers möjligheter till ett rikt liv, både i och
utanför arbetslivet som medborgare och
konsument. Utbildning bidrar till att öka
kvinnors och mäns möjligheter att förbättra sina
inkomster och anpassa sig till de förändringar
som äger rum i såväl arbetslivet som i samhället i
stort.
Förskolan lägger grunden. Den långsiktiga
strävan är att förskolan bör vara en del av det
generella välfärdssystemet.
Grundskolan skall bli än bättre. Varje ung
människa som lämnar grundskolan utan
tillräckliga kunskaper är ett misslyckande. En
bättre skola kräver resurser men också väl
fungerande uppföljnings-, utvärderings och
kvalitetsutvecklingssystem. Därför tillförs den
kommunala sektorn betydande resurser i år och
de kommande åren. Samtidigt genomför
regeringen ett tiopunktsprogram för kvalitet och
likvärdighet i skolan.
Antalet gymnasieutbildade måste öka. En
utbildning på gymnasienivå är idag oftast ett
minimikrav på arbetsmarknaden. Allt fler jobb
kräver högre kompetens. En gymnasieutbildning
är dessutom ett första steg till högre studier.
Därför måste kvaliteten och flexibiliteten i
gymnasieskolan öka så att alla ungdomar får en
reell chans att fullfölja sina studier. För att
motverka att kvinnor och män slås ut till följd av
för låg utbildning, har vi i Sverige de senaste åren
genomfört en bred satsning på utbildning i
vuxen ålder. Detta sker både i form av reguljär
utbildning, Kunskapslyftet och i form av den
mer yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen.
Utbyggnaden av högskolor och universitet skall
fortsätta. Hela Sverige skall ta steget in i 2000-
talet med kunskap och kompetens. Antalet
studenter inom civilingenjörs-,
högskoleingenjörs- samt naturvetarutbildningen
kommer särskilt att öka. Genom att de mindre
och medelstora högskolorna byggts ut och
förstärkts med fasta forskningsresurser blir de
allt starkare krafter även för den regionala
utvecklingen. Vissa högskolor omvandlas till
universitet.
Sverige skall vara en ledande forskningsnation.
Universitet och högskolor skall ges goda
förutsättningar att också fortsättningsvis göra
Sverige till en ledande forskningsnation.
Forskningen har inte bara ett egenvärde.
Forskning och högre utbildning hör samman. En
utbyggnad av forskningsresurserna skapar också
möjligheter att långsiktigt säkerställa kvalitet i
utbildningen.
Sverige ett ekologiskt föregångsland
Sverige skall som en pådrivande kraft och ett
föregångsland visa att en utveckling mot
ekologisk hållbarhet kan förenas med en hög och
uthållig ekonomisk tillväxt.
Under en lång period dominerad av
industrialiseringen medförde tillväxten i
produktionen ofta att utsläpp av miljöfarliga
ämnen och användning av energi och andra
resurser ökade. Under de senaste decennierna
har detta samband mellan produktionstillväxt
och effekterna på miljön luckrats upp. För ett
antal miljöstörningar har utvecklingen till och
med vänts så att belastningen minskat. Denna
utveckling skall fortsätta och förstärkas.
För att etablera ett positivt samband mellan
hög tillväxt och ekologisk hållbarhet skall stor
vikt läggas vid att välja de åtgärder som ger störst
nytta i förhållande till kostnaderna och som
förstärker de marknadskrafter som redan styr
mot en ökad miljöhänsyn.
Sverige skall vara ett ekologiskt föregångsland.
Sverige skall vara en pådrivande kraft för
ekologiskt hållbar utveckling. Genom att ligga
steget före kan Sverige få ökad konkurrenskraft
och bli ett bättre land att leva i. Det gynnar både
dagens och framtidens generationer.
1.6 Rättvisa skatter
Skatternas främsta syfte är att finansiera
välfärden. Att bygga en stabil välfärd på lånade
pengar är i längden omöjligt. Ofinansierade
utgifter utgör inget annat än en beskattning av
framtida generationer. Skattehöjningar har
därför spelat en viktig roll i saneringen av de
offentliga finanserna. Den formella skattekvoten,
skatter som andel av BNP, beräknas nå sin
högsta nivå i år för att sedan falla.
Den egentliga skattekvoten är ett sätt att visa
att ett underskott egentligen inte är något annat
än uppskjutna skattehöjningar. Den egentliga
skattekvoten definieras som skatterna plus det
offentliga underskottet som andel av BNP. Den
egentliga skattekvoten var som högst 1993 då
den uppgick till drygt 62 procent av BNP. Sedan
dess har den fallit och i år beräknas den hamna på
knappt 53 procent av BNP.

Diagram 1.5 Den egentliga skattekvoten
Procent av BNP

Skatter för rättvisa
Skattepolitiken medverkar till att minska
klyftorna i samhället. Sverige har ett i en
internationell jämförelse högt skatteuttag.
Sveriges möjligheter att i framtiden upprätthålla
ett relativt högt skatteuttag handlar i första hand
om hur medborgarna värderar den välfärd som
skatterna finansierar. All internationell
erfarenhet visar att en dåligt fungerande välfärd
urholkar skattemoralen. Ett stort problem är att
en stor del av skatteintäkterna används till att
betala räntor på statsskulden. Det är en av
orsakerna till att avbetalningar på statsskulden
utgör en viktig del av regeringens ekonomiska
politik.
Till följd av den goda ekonomiska
utvecklingen och genom den påbörjade
amorteringen på den offentliga skulden beräknas
statens ränteutgifter sjunka snabbt de
kommande åren. Det kan skapa ett utrymme för
vissa förändringar i skattesystemet under de
kommande åren. Regeringen kommer därför att
bjuda in riksdagens partier till överläggningar om
skattepolitikens framtida inriktning. Det är
angeläget att redan nu sätta igång en diskussion
om hur framför allt kapital- och
inkomstbeskattningen skall vara utformade på
lång sikt. En utgångspunkt bör vara att
skattesystemet fortfarande skall vara enkelt,
likformigt, med låga skattesatser och breda
skattebaser.
För att redan 1999 tillföra låg- och
medelinkomsttagarna mer köpkraft föreslår
regeringen en tillfällig skattereduktion.
Reduktionen utgör som mest 1320 kronor och
trappas ned med 1,2 procent för inkomster över
135 000 kronor. Det innebär att reduktionen är
borta vid en årsinkomst på 245 000 kronor.

Diagram 1.6 Den offentliga sektorns utgifter
Procent av BNP

Svenska skatter i ett internationellt perspektiv
Internationaliseringen ställer ökade krav på
skattepolitiken. Med en ökad internationalisering
följer att det blir allt svårare att beskatta
skattebaser som är lättrörliga. Sverige verkar
därför inom EU för gemensamma direktiv för
framför allt kapitalbeskattningen och
energibeskattningen. Inget land tjänar på att alla
länder försöker bjuda under varandra för att
locka till sig skattebaser. En viktig utgångspunkt
för Sverige är att direktiven fortfarande skall ge
medlemsländerna handlingsfrihet att utforma
sina egna skatteregler.
Företagsbeskattningen
En rad åtgärder inom skatteområdet har vidtagits
de senaste åren för att förbättra förutsättningarna
för företagsamhet. De två viktigaste exemplen är
beskattningen av onoterade bolag som har sänkts
med 4 miljarder kronor och socialavgifterna som
har sänkts med 3 miljarder kronor för främst
små och medelstora företag.
Ett annat prioriterat område har varit
förenklingar. Regeringen avser att under det
närmaste året föreslå att de s.k. stoppreglerna för
fåmansföretag med några få undantag slopas och
ersätts med allmänna regler. Den av regeringen
tillsatta Förenklingsutredningen kommer under
hösten att redovisa ett förslag till
kontantredovisning för mindre tjänsteföretag.
Miljöbeskattningen
Flera utredningar som rör energi- och
miljöbeskattningen har presenterats de senaste
åren. Dessutom pågår beredningen av EG-
kommissionens förslag om ett nytt
energiskattedirektiv. För att få en konsekvent
och likformig beskattning har regeringen strävat
efter att behandla de olika förslagen i ett
sammanhang. Regeringen avser att under 1999
återkomma till riksdagen med ett förslag till ett
nytt energiskattesystem.
Fastighetsskatten
Fastighetsskatten är en viktig del i finansieringen
av välfärden. År 1995 höjdes fastighetsskatten
från 1,5 till 1,7 procent av taxeringsvärdet.
Höjningen var en viktig del i saneringen av de
offentliga finanserna.
Sedan fastighetsskatten höjdes den 1 januari
1995 har räntorna fallit med cirka 6
procentenheter räntefallet har således givit
villaägaren med ett normalt villalån 15 gånger
mer än vad höjningen av fastighetsskatten
innebar.
Från och med den 1 januari 1998 har
fastighetsskatten återgått till den tidigare nivån,
dvs sänkts från 1,7 till 1,5 procent av
taxeringsvärdet.
Hyresgästerna har inte på samma sätt som
villaägarna fått del av räntefallet de senaste åren.
Regeringen föreslår därför att fastighetsskatten
för hyreshus temporärt sänks med 0,2
procentenheter från 1,5 till 1,3 procent under
1999. Regeringen förväntar sig att den lägre
skattenivån omsätts i lägre hyror och avgifter.
En parlamentarisk utredning har fått i uppdrag
att se över fastighetsbeskattningen och föreslå en
rättvisare utformning av fastighetsskatten. En
särskilt viktig fråga är hur man skall åstadkomma
en lättnad för permanent boende i attraktiva
kust- och skärgårdsområden. I avvaktan på att
utredningens analys blir klar avser regeringen att
frysa taxeringsvärdena på 1997 års nivå även för
år 2000.
1.7 Fördelningspolitiken
Grunden för en rättvis fördelningspolitik är ökad
sysselsättning, sunda statsfinanser och en stabil
ekonomi. Genom budgetsaneringen och den
ekonomiska politiken har grunden därmed lagts
för en offensiv och långsiktig politik som skapar
rättvisa genom tillväxt, sysselsättning och
utbildning.
Målet om överskott i statsfinanserna är därför
avgörande för en rättvis fördelning mellan
generationerna. Barnen och ungdomarna hör till
de grupper som träffats hårdast av den
ekonomiska krisen och arbetslösheten. Om vi
inte betalar av på den stora statsskulden vältras
kostnaderna över på framtida generationer.
När antalet äldre ökar kraftigt under 2000-
talet kommer resurskraven att växa ytterligare.
Den viktigaste rättvisefrågan är därför att varje
generation måste betala för sin del av välfärden.
Den gynnsamma utvecklingen på
arbetsmarknaden ger både en jämnare fördelning
av inkomster och bättre resurser för att stödja
dem som har sämst möjligheter till arbete.
Spridningen i arbetsinkomster är den viktigaste
orsaken till inkomstklyftor och låg ekonomisk
standard. Att sysselsättningsmålet uppnås är
därför avgörande för att Sverige långsiktigt skall
kunna behålla en inkomstfördelning som är en av
världens jämnaste.
Den största fördelningspolitiska orättvisan i
dag finns mellan dem som saknar jobb och dem
som har ett arbete. Den goda ekonomiska
utvecklingen måste utnyttjas så att personer som
har svårt att få ett arbete nu får en fast förankring
på arbetsmarknaden. Det gäller t.ex. många
funktionshindrade och invandrare. Eftersom
efterfrågan på högutbildad arbetskraft är
betydligt större än den på lågutbildad, är
regeringens utbildningssatsning av stor betydelse
för fördelningspolitiken. Kunskapslyftet, de
extra pengarna till skolan, utbyggnaden av
universitet och högskolor är bara några exempel
på vad som har gjorts och görs för att stärka
utbildningen. Åtgärder för att öka och förbättra
utbildningen är således inte bara viktiga för att
öka den långsiktiga ekonomiska tillväxten. De är
också motiverade ur en fördelningspolitisk
synvinkel. En jämnt fördelad kunskap och
kompetens bidrar till utjämning av löner och
sysselsättning och därmed också till en jämnare
fördelning av inkomsterna.
Alla har fått göra stora uppoffringar under den
ekonomiska krisen och budgetsaneringen. När
underskotten nu har vänts till överskott finns det
ekonomiskt utrymme, med bibehållna överskott,
att förbättra stödet till barnfamiljer och
pensionärer. Fördelningseffekterna av förslagen i
budgetpropositionen har en mycket gynnsam
fördelningsprofil (diagram 1.7). Beräkningen
visar de direkta effekterna av förslagen om
skattereduktion för arbetsinkomster, slopad
reducering av prisbasbelopp vid beräkning av
pensioner, höjda bostadstillägg till pensionärer
och sänkt fastighetsskatt för hyresbostäder och
bostadsrätter. Om även de höjda barnbidragen år
2000 räknades in skulle profilen bli ännu
gynnsammare.
Den femtedel av hushållen som har lägst
ekonomisk standard (decilgrupp 1 och 2
tillsammans) får en ökning av den disponibla
inkomsten med över en procent medan den
femtedel av befolkningen som har högst
standard (decilgrupp 9 och 10 tillsammans) får
en ökning med ungefär 0,2 procent.

Diagram 1.7 Förändring disponibel inkomst, justerad för
försörjningsbörda, till följd av förslagen i
budgetpropositionen
Procent

Nettoeffekterna av åtgärderna är mer
fördelaktiga för kvinnor än för män (diagram
1.8).

Diagram 1.8 Kvinnor och män. Förändring av disponibel
inkomst genom förslag i budgetpropositionen

Utvecklingen under 1990-talet
Trots den svaga ekonomiska utvecklingen under
1990-talets början har klyftorna i Sverige inte
ökat dramatiskt. Diagram 1.9 visar att enligt
Statistiska centralbyråns undersökningar har
inkomstklyftorna endast ökat svagt 1991 1996
och det gäller vid en framskrivning till 1998. Den
ekonomiska standarden mäts i fördelningen av
disponibla inkomster justerade för
försörjningsbördan. Spridningen mäts med den
s.k. Gini-koefficienten där ett högt värde innebär
en större spridning (se vidare bilaga 5,
Fördelningspolitisk redogörelse).

Diagram 1.9 Inkomstspridning under 90-talet
Gini

Resultatet av den fördelningspolitiska analysen är
en viss tendens till ökad spridning under senare
år. Med hänsyn till den ekonomiska krisen,
arbetslösheten och budgetsaneringen måste dock
förändringarna bedömas som anmärkningsvärt
små. Andelen hushåll som har en låg ekonomisk
standard (under halva medianinkomsten) har
ökat påtagligt sedan mitten av 1980-talet.
Ökningen beror främst på att fler personer har
lägre inkomster på grund av studier. I det korta
perspektivet ökar detta klyftorna då studenter
har en lägre inkomst än övriga. Men i ett längre
perspektiv är den stora utbildningssatsning en
viktig insats för minskade inkomstklyftor.
Om de studerande ej inkluderas i statistiken
har andelen med svag ekonomi inte ökat
nämnvärt, trots kris och arbetslöshet. Det är ett
gott betyg till den svenska välfärden och det
sociala trygghetssystemet.

Diagram 1.10 Hushåll med låg ekonomisk standard
Procent

Fördelningen av årliga inkomster ger dock en
ofullständig bild av hur den sociala rättvisan
utvecklas, eftersom hushållens inkomster kan
variera kraftigt över tiden. I den
fördelningspolitiska redogörelsen har därför
analyserats hur bilden av inkomstspridningen
och dess förändring påverkas om man i stället för
årsinkomster mäter inkomsterna under flera år
(bilaga 5). Det visas att mer än var tredje
låginkomsttagare efter fem år har flyttat till
gruppen medelinkomsttagare. De relativt goda
möjligheterna för låginkomsttagare att förbättra
sin standard över tiden har bibehållits även under
den ekonomiska krisen under 1990-talet.
Andelen personer som mer varaktigt har haft en
låg ekonomisk standard (minst tre av fem år) har
endast ökat från 2,8 till 3,2 procent mellan 1980-
och 1990-talet. Den totala rörligheten i
disponibla inkomster har dock minskat något
under 1990-talet. Det torde främst förklaras av
att inkomster mäts bättre efter skattereformen.
Fördelningsanalyser är ett viktigt
fördelningspolitiskt verktyg. Regeringen anser
därför att analyserna av fördelningen av den
ekonomiska välfärden behöver breddas och
fördjupas. Regeringen kommer att uppdra åt
Statistiska centralbyrån att genomföra
undersökningar av förmögenhetsfördelningen
och den offentliga konsumtionens
fördelningseffekter.

PROP. 1998/99:1

1

PROP. 1998/99:1

PROP. 1998/99:1

8

9

PROP. 1998/99:1

PROP. 1998/99:1

32

31

PROP. 1998/99:1

PROP. 1998/99:1

156

155