Regeringens proposition
1998/99:1

Budgetpropositionen för 1999

Förslag till statsbudget för budgetåret 1999, reviderad finansplan,
budgetpolitiska mål, ändrade anslag för budgetåret 1998, skatte-
frågor, m.m.

1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uol-4

Regeringens proposition
1998/99:1

Budgetpropositionen för 1999

Regeringen överlämnar härmed enligt 9 kap. 6 § regeringsformen sitt förslag till statsbudget för bud-
getåret 1999 och föreslår att riksdagen beräknar inkomster och beslutar om utgifter för staten i enlig-
het med de specifikationer som fogats till förslaget.

Stockholm den 5 oktober 1998

Göran Persson

Erik Åsbrink

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1999. Förslaget till stats-
budget, som omfattar alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebe-
hov, visar en omslutning på 680 miljarder kronor. Statens lånebehov för budgetåret 1999 beräknas till
-16 miljarder kronor vilket innebär att statsskulden amorteras.

I propositionen redovisar regeringen en reviderad finansplan, budgetpolitiska mål, en prognos för
budgeten för 1998 samt lämnar förslag till ändrade anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för bud-
getåret 1998.

Regeringen redovisar förslag till utgiftstak för staten för åren 1999-2001 fördelat på de av riksdagen
fastställda utgiftsområdena och Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. I bilaga 1 redovi-
sas specifikation av statsbudgetens anslag och inkomsttitlar för budgetåret 1999.

PROP. 1998/99:1

Förslag till statsbudget för budgetåret 1999

1 Utgifter m.m. 1
Tusental kronor
Utgiftsområde 1	Rikets styrelse	4 179 704
Utgiftsområde 2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	1 705 333
Utgiftsområde 3	Skatteförvaltning och uppbörd	5 810 859
Utgiftsområde 4	Rättsväsendet	21 919 269
Utgiftsområde 5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2 871 318
Utgiftsområde 6	Totalförsvar	44 107 565
Utgiftsområde 7	Internationellt bistånd	11 899 604
Utgiftsområde 8	Invandrare och flyktingar	4 324 184
Utgiftsområde 9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	24 012 459
Utgiftsområde 10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	80 503 205
Utgiftsområde 11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	34 315 009
Utgiftsområde 12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	39 896 045
Utgiftsområde 13	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	33 789 000
Utgiftsområde 14	Arbetsmarknad och arbetsliv	48 274 400
Utgiftsområde 15	Studiestöd	22 447 075
Utgiftsområde 16	Utbildning och universitetsforskning	29 030 747
Utgiftsområde 17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	7 452 147
Utgiftsområde 18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	20 463 080
Utgiftsområde 19	Regional utjämning och utveckling	2 742 897
Utgiftsområde 20	Allmän miljö- och naturvård	1 548 899
Utgiftsområde 21	Energi	1 681 490
Utgiftsområde 22	Kommunikationer	25 501 314
Utgiftsområde 23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	11 973 865
Utgiftsområde 24	Näringsliv	2 897 947
Utgiftsområde 25	Allmänna bidrag till kommuner	103 564 700
Utgiftsområde 26	Statsskuldsräntor m.m.	84 560 000
Utgiftsområde 27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	21 908 000

Summa utgiftsområden	693 380 115
Minskning av anslagsbehållningar	5 000 000
Summa utgifter	698 380 115
Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto	26 987 621
Överföring från AP-fonden	-45 000 000
Summa	680 367 736

PROP. 1998/99:1

llnkomster m.m. 1
Tusental kronor
Inkomsttyp 1000	Skatter m.m.	630 559 617
Inkomsttyp 2000	Inkomster av statens verksamhet	32 131 058
Inkomsttyp 3000	Inkomster av försåld egendom	15 001 000
Inkomsttyp 4000	Återbetalning av lån	3 134 945
Inkomsttyp 5000	Kalkylmässiga inkomster	5 300 000
Inkomsttyp 6000	Bidrag m.m. från EU	10 241 116
Inkomsttyp 7000	Extraordinära medel avseende EU	0

Summa inkomster	696 367 736
Beräknat lånebehov	-16 000 000
Summa	680 367 736

PROP. 1998/99:1

Innehållsförteckning

1 Reviderad finansplan.............................................................................................13

1.1 En budget för framtiden........................................................................13

1.2 Den ekonomiska utvecklingen.............................................................15

1.2.1 Den internationella utvecklingen.........................................................15

1.2.2 Den svenska utvecklingen.....................................................................16

1.3 Sunda offentliga finanser och stabila priser.........................................18

1.3.1 Finanspolitiken......................................................................................18

1.3.2 Penning- och valutapolitik....................................................................21

1.4 Samarbete om ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och

miljö........................................................................................................23

1.5 Regeringens politik för 2000-talet........................................................26

1.6 Rättvisa skatter.......................................................................................29

1.7 F ördelningspolitiken.............................................................................30

2 Förslag till riksdagsbeslut.....................................................................................35

3 Lagförslag..............................................................................................................43

3.1 Förslag till lag om skattereduktion på förvärvsinkomster vid

2000 års taxering....................................................................................43

3.2 Förslag till lag om beräkning av viss inkomstskatt på

förvärvsinkomster vid 2000 års taxering, m.m.....................................45

3.3 Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt..........46

4 Budgetpolitiska mål och statsbudgeten...............................................................49

4.1 Budgetpolitiska mål...............................................................................49

4.1.1 Utgiftstak...............................................................................................49

4.1.2 Överskott i de offentliga finanserna....................................................50

4.2 Samhällsekonomiska förutsättningar...................................................51

4.3 Prioriteringar..........................................................................................52

4.4 Ålderspensionsreformen.......................................................................53

4.5 Den offentliga sektorns finanser..........................................................55

4.6 Statsbudgetens utveckling 1997-2001 ..................................................56

4.6.1 Statsbudgetens inkomster.....................................................................56

4.6.2 Statsbudgetens utgifter..........................................................................57

4.6.3 Statens lånebehov..................................................................................61

4.7 Statsskulden...........................................................................................62

5 Inkomster..............................................................................................................67

5.1 Offentliga sektorns skatter - periodiserad redovisning......................68

5.2 Statsbudgetens inkomster - kassamässig redovisning.........................75

5.2.1 Nytt uppbördssystem och ändrad redovisning...................................75

PROP. 1998/99:1

5.2.2 Skatteinkomster....................................................................................75

5.2.3 Övriga inkomster..................................................................................78

5.2.4 Jämförelse med vårpropositionen........................................................79

5.2.5 Socialavgifter - ändrad titelredovisning...............................................80

6 Utgifter åren 1999-2001 ......................................................................................83

6.1 Takbegränsade utgifter.........................................................................83

6.1.1 Ramar för utgiftsområden....................................................................83

6.1.2 Budgeteringsmarginalen.......................................................................85

6.2 Beskrivning av utgiftsområden m.m....................................................86

6.3 Avgiftsbelagd verksamhet...................................................................102

6.4 Finansiering av investeringar och rörelsekapital...............................103

6.5 Garantier..............................................................................................105

6.6 Beställningsbemyndiganden...............................................................106

6.7 Bemyndigande för ramanslag.............................................................107

Prognos och tilläggsbudget för 1998.................................................................113

7.1 Inledning..............................................................................................113

7.2 Prognos för 1998.................................................................................113

7.2.1 Inkomster............................................................................................114

7.2.2 Takbegränsade utgifter.......................................................................116

7.3 Förslag till tilläggsbudget för 1998....................................................120

7.3.1 Inledning..............................................................................................120

7.3.2 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse.........................................................121

7.3.3 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning...............122

7.3.4 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd..............................123

7.3.5 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet..........................................................124

7.3.6 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell

samverkan............................................................................................124

7.3.7 Utgiftsområde 6 Totalförsvar.............................................................125

7.3.8 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar......................................126

7.3.9 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn.........127

7.3.10 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv...............................128

7.3.11 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning.................129

7.3.12 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och

byggande..............................................................................................130

7.3.13 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård...............................130

7.3.14 Utgiftsområde 22 Kommunikationer................................................131

7.3.15 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande

näringar................................................................................................132

7.3.16 Utgiftsområde 24 Näringsliv..............................................................133

7.3.17 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner..........................134

7.3.18 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen...............134

8 Skattefrågor.........................................................................................................137

8.1 Inledning..............................................................................................137

8.2 Allmänna överväganden......................................................................137

8.2.1 De internationella förutsättningarna.................................................137

8.2.2 Skatten på arbetsinkomster................................................................139

8.2.3 Beskattningen av företag och entreprenörer.....................................139

8.2.4 Beskattningen av kapitalinkomster....................................................140

PROP. 1998/99:1

8.3 Skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare............................140

8.4 Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster............142

8.5 Fastighetsskatten på bostadshyreshus................................................142

8.6 Begreppet näringsverksamhet och tilldelningen av F-skattsedel.....143

8.7 Fordonsskatt på bussar........................................................................143

8.8 Finansiella effekter m.m......................................................................144

8.8.1 Förslag i budgetpropositionen............................................................144

8.8.2 Förslag i andra propositioner..............................................................145

9 Styrning av statlig verksamhet...........................................................................149

9.1 Inledning..............................................................................................149

9.2 Ekonomisk styrning............................................................................149

9.2.1 Utvecklingen av resultatstyrningen....................................................149

9.3 Utvecklingen inom statsförvaltningen...............................................151

9.4 Statsförvaltningens produktivitetsutveckling....................................154

9.5 Regeringens uppföljning av myndigheternas arbetsgivar-politik.....155

9.6 Personalkonsekvenser vid strukturförändringar och

besparingar m.m...................................................................................155

Bilagor

Bilaga 1 Specifikation av statsbudgetens utgifter och inkomster budgetåret

1998

Bilaga 2 Svensk ekonomi

Bilaga 3 Ålderspensionsreformens finansiella effekter

Bilaga 4 Avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet till

år 2000

Bilaga 5 Fördelningspolitisk redogörelse

Bilaga 6 Statlig styrning

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1998

Reviderad finansplan

PROP. 1998/99:1

1 Reviderad finansplan

1.1 En budget för framtiden

Under de senaste åren har en unikt omfattande
budgetsanering genomförts i Sverige. På fem år
har ett underskott på 12,3 procent vänts till ett
överskott på 2,1 procent av BNP. Saneringen var
påfrestande men nödvändig. Under samma peri-
od har en varaktigt låg inflation etablerats.

Genom denna politik har framtidstron åter-
vänt och en stabil grund lagts för en uthålligt hög
tillväxt och stigande sysselsättning. Den skapar
också en större motståndskraft i tider av interna-
tionell finansiell oro. Om budgetsaneringen och
inflationsbekämpningen inte hade genomförts
framgångsrikt skulle Sverige nu ha varit i en
mycket prekär situation.

Den internationella finansiella turbulensen har
på senare tid varit betydande. Allvarliga kriser fö-
rekommer i Ryssland, i Japan och flera andra asi-
atiska länder och även i Latinamerika. Det finns
farhågor om att dessa kriser sprider sig till flera
länder. Även om störningarna hittills främst varit
på det finansiella området, finns det en risk att
dessa fortplantas till den reala ekonomin. Det
finns redan exempel på nedreviderade tillväxt-
prognoser i vissa andra länder.

Utgången av riksdagsvalet har vidare skapat en
viss osäkerhet kring möjligheterna att skapa po-
litiska majoriteter och om den ekonomiska poli-
tikens fortsatta inriktning.

Det är därför viktigt att budgetpropositionen
bygger på en överenskommelse mellan den soci-
aldemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet. Samarbetet berör fem områden -
ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet
och miljö - och innefattar både konkreta förslag
och åtaganden inför framtiden. Andra områden -

såsom Europapolitiken och säkerhetspolitiken -
omfattas däremot inte av överenskommelsen.

Uppgörelsen mellan de tre partierna utgår
också från att respekt visas för tidigare överens-
kommelser inom andra partikonstellationer. Hit
hör uppgörelserna om den nya budgetprocessen,
pensionsreformen, Riksbankens ökade självstän-
dighet, energipolitiken och försvarspolitiken.
Dessa uppgörelser ligger fast.

Med den nya uppgörelsen som nu träffats
markeras att det finns en bred uppslutning kring
en stabil och förutsägbar ekonomisk politik som
syftar till att vidmakthålla och förstärka förtro-
endet för den svenska ekonomin. Det är en poli-
tik för ökad sysselsättning, ökad rättvisa, förbätt-
rad jämställdhet och förbättrad miljö.

Ekonomi

Samarbetet om ekonomin utgår från att de ti-
digare fastställda utgiftstaken för 1998, 1999,
2000 och 2001 ligger fast. För att inte riskera
att utgiftstaken för 1998 och 1999 bryts vidtas
ett antal åtgärder som innebär utgiftsreduce-
ringar och senareläggningar av statliga utgifter.
Överskottsmålen för de offentliga finanserna
ligger också fast, vilket innebär att successiva
amorteringar kan göras på statsskulden. I för-
hållande till tidigare fastställda mål sker dock
en skärpning, såtillvida att målet för år 2000
höjs från 1,5 procent till 2,0 procent av BNP.

Politiken för att vidmakthålla inflationen på
en mycket låg nivå ligger också fast. Detta kom-
mer bl.a. till uttryck i att erforderliga riksdagsbe-
slut kommer att tas under hösten vad avser att ge
Riksbanken en ökad självständighet.

PROP. 1998/99:1

Sysselsättning

Erfarenheten visar att mål för den ekonomiska
politiken får stor genomslagskraft. Det har i Sve-
rige bl.a. gällt målen för budgetsaneringen och
inflationen. Regeringen har tidigare formulerat
ett mål som innebär att den öppna arbetslösheten
skall nedbringas till 4 procent år 2000. Det finns
skäl att höja ambitionen och förlänga tidspers-
pektivet genom att fastställa ett kompletterande
mål för sysselsättningen. Det innebär att andelen
sysselsatta av befolkningen mellan 20 och 64 år
skall öka från 74 procent 1997 till 80 procent år
2004.

Regeringen avser att i samband med 1999 års
ekonomiska vårproposition återkomma med för-
slag som förbättrar möjligheten att uppnå målet.

I budgetpropositionen föreslås ökade resurser
till skolan, vården och omsorgen genom succes-
siva höjningar av statsbidragen 1999, 2000 och
2001 samt genom att de 200 kronor som betalas i
statlig skatt istället överförs till den kommunala
sektorn. Förutom att dessa resurser medger för-
bättrad kvalitet och ökad standard inom skolan,
vården och omsorgen möjliggör de också en för-
bättrad sysselsättning.

Rättvisa

En rad åtgärder föreslås för att öka rättvisan i vårt
samhälle. Pensionärernas ekonomi förbättras
1999 genom att det fulla prisbasbeloppet åter-
ställs och genom att bostadstillägget för de sämst
ställda pensionärerna höjs. De förvärvsarbetan-
des ekonomi förbättras genom en tillfällig skatte-
reduktion som främst gynnar låginkomsttagarna.
Fastighetsskatten för hyresbostäder sänks tillfäl-
ligt 1999. Barn- och studiebidragen höjs i två
etapper år 2000 och 2001. Insatser görs för att
förbättra situationen för de hemlösa. Biståndet
höjs successivt 1999, 2000 och 2001.

Jämställdhet

Kvinnor och män skall ha samma möjlighet att
försörja sig. Könsbetingade löneskillnader mellan
män och kvinnor bör tas bort. Jämställdhetsom-
budsmannen tillförs ökade resurser. Statistiska
centralbyrån får medel bl.a. för att förbättra lö-
nestatistiken och metoderna för jämställdhets-
bokslut. Utredningen om jämställdhetslagen får i
uppdrag att analysera frågor som rör arbetsvärde-

ring. Myndigheterna får i uppdrag att arbeta mera
aktivt med jämställdhetsfrågor, inklusive löne-
frågor.

Miljö

Ytterligare resurser tillförs för att kunna förvärva
värdefulla skogsområden. Mera resurser tillförs
även för naturvårdsavtal och biotopskydd i skog.
Särskilda medel anvisas för marksanering. De lo-
kala investeringsprogrammen vidgas till att även
omfatta stöd för allergisanering. Naturvårdsver-
ket får i uppdrag att, i samverkan med Forsk-
ningsrådsnämnden, göra en samlad bedömning
av miljöforskningen. En arbetsgrupp tillsätts för
att följa arbetet med att upprätta miljöjusterade
nationalräkenskaper. Regeringen avser att i 1999
års ekonomiska vårproposition presentera gröna
nyckeltal.

Skattepolitiken

Med den starkare grund som lagts för svensk
ekonomi genom budgetsaneringen och låginfla-
tionspolitiken skapas större utrymme för fram-
tidssatsningar på en rad områden. Det handlar
bl.a. om att verka för en uthålligt hög ekonomisk
tillväxt, en stigande sysselsättning, en förstärkt
generell välfärd, en bättre utbildning och en fort-
satt utveckling mot ekologisk hållbarhet.

Ett viktig led i en framtidsinriktad politik är
att se över skattesystemet. Regeringen kommer
därför inom kort att inbjuda riksdagens partier
till överläggningar om skattepolitikens framtida
inriktning.

Europapolitiken

Ett annat centralt område i en framtidsinriktad
politik gäller Europapolitiken. Medlemskapet i
Europeiska unionen ger Sverige möjligheter att
verka för ett Europa präglat av demokrati, jäm-
ställdhet, solidaritet och öppenhet. Samarbetet
gagnar vårt land och ger oss goda möjligheter till
inflytande. Regeringen avser att bedriva en aktiv
och framåtsyftande EU-politik som kan bidra till
att lösa gemensamma problem och forma Euro-
pas framtid.

Samarbetet på det ekonomiska området har
varit ett viktig stöd i saneringen av den svenska
ekonomin. Det har bidragit till starka offentliga

PROP. 1998/99:1

finanser, låga räntor och låg inflation och därmed
lagt en god grund för uthållig tillväxt och ökad
sysselsättning de kommande åren.

Samarbetet utgör en stabiliserande faktor i en
alltmer globaliserad ekonomi och stärker Euro-
pas ställning i den internationella konkurrensen.
Den finansiella turbulensen i världsekonomin
kräver omfattande insatser från de europeiska
ländernas sida. Det är då viktigt att de europeiska
länderna genom att förstärka sin inbördes sam-
verkan gemensamt kan utöva det inflytande som
motsvarar den europeiska ekonomins styrka.

Regeringens ambition är att även i fortsätt-
ningen verka för en inriktning av den ekonomis-
ka politiken i EU, som gynnar sysselsättning och
välfärd, stärker konkurrenskraften och utvecklar
frihandeln. Regeringen eftersträvar att EU-
samarbetet i ökande utsträckning avsätter kon-
kreta resultat av direkt betydelse för människors
trygghet och välstånd. Endast så kan EU få den
nödvändiga förankringen hos medborgarna i
unionens medlemsländer. Då måste än mer göras
för att öka sysselsättningen och förbättra miljön,
främja jämställdheten mellan kvinnor och män
och stärka konsumenternas och löntagarnas
ställning på den gemensamma marknaden.

Under de närmaste åren står EU inför stora, ja
omvälvande förändringar. Regeringen önskar
aktivt verka för att unionen utvidgas samtidigt
som samarbetet fördjupas och vidareutvecklas.
Medlemskap för de länder i Central- och Östeu-
ropa som nu förbereder sitt inträde i unionen in-
nebär en historisk möjlighet att trygga fred, de-
mokrati och välfärd i det nya Europa som nu
växer fram. Europeiska unionen måste rusta sig
inför denna utmaning genom politiska och fi-
nansiella reformer. Aven EU:s arbetssätt och in-
stitutioner måste reformeras. Starka och effektiva
gemensamma institutioner är i hög grad ett in-
tresse för mindre medlemsländer som Sverige.
Inte minst inför och under det svenska ordför-
andeskapet 2001 kommer Sverige att verka för en
sådan modernisering av Europeiska unionen att
den kan möta 2000-talets krav.

Sverige kommer vidare att arbeta för att sam-
ma budgetpolitiska disciplin upprätthålls inom
EU-budgeten som i den svenska budgeten och
att medlemsländernas avgifter fördelas på ett
rättvist sätt. Jordbrukspolitiken och strukturpo-
litiken måste reformeras.

Som EU-medlem kommer Sverige att arbeta
för att den ekonomiska och monetära unionen
blir framgångsrik. Att så blir fallet ligger också i
vårt eget intresse. För att bevara vår handlings-

frihet skall vi även i fortsättningen uppfylla de
ekonomiska villkoren för fullt medlemskap. För
att öka kunskapen och stimulera en bred debatt
om den ekonomiska och monetära unionen på-
börjas ett vittomfattande och opartiskt informa-
tions- och folkbildningsarbete. Ett beslut om
svenskt deltagande skall underställas det svenska
folket för prövning i val eller i folkomröstning.

Kampen mot arbetslösheten står även i fort-
sättningen i centrum för en aktiv svensk Europa-
politik. De politiska förutsättningarna för ge-
mensamma insatser är bättre än någonsin.
Regeringen avser att arbeta för att riktlinjerna för
sysselsättningspolitiken och dess övervakning
ges samma vikt som motsvarande instrument på
det ekonomiska och monetära området.

1.2 Den ekonomiska utvecklingen

Svensk ekonomi är i grunden stark. Investering-
arna stiger snabbt, de offentliga finanserna är sa-
nerade, inflationen är obefintlig, bytesbalansen
uppvisar överskott, sysselsättningen stiger och
arbetslösheten faller. Mycket tyder på att Sverige
står inför en period med uthålligt hög tillväxt.

Det finns dock allvarliga hot mot en sådan ut-
veckling. Det största hotet är osäkerheten kring
den internationella ekonomiska utvecklingen.
Tecken finns på att världskonjunkturen är på väg
nedåt. Den senaste tidens dramatiska utveckling
på de finansiella marknaderna har ökat risken för
en sådan utveckling. Ett annat hot är risken för
att pris- och löneökningarna i Sverige tar fart i
takt med att sysselsättningen stiger.

1.2.1 Den internationella utvecklingen

Den ekonomiska tillväxten i världsekonomin
dämpas i år till följd av den ekonomiska krisen i
Asien, Ryssland och Latinamerika. Återhämt-
ningen i EU-länderna väntas fortsätta, medan
högkonjunkturen i Förenta staterna mattas nå-
got. Den turbulenta utvecklingen i Asien och
Ryssland har bidragit till ökad oro på de finansi-
ella marknaderna. Vad beträffar krisen i Latin-
amerika finns motsvarande risker för spridnings-
effekter. Denna utveckling har ökat osäkerheten
om utsikterna för världsekonomin.

Återhämtningen i Europa fortsätter. Den in-
hemska efterfrågan har blivit starkare, medan ex-
portutvecklingen mattats till följd av minskad

PROP. 1998/99:1

efterfrågan från Asien. En framtidsoptimism
bland hushållen och stigande reala inkomster ger
förutsättningar för en stigande privat konsum-
tion. Arbetslösheten i Europa förutses minska
något.

Högkonjunkturen i Förenta staterna nådde
troligen sin topp förra året, då BNP-tillväxten
blev den högsta på nio år. I år väntas den in-
hemska efterfrågan bli fortsatt stark, medan ex-
porttillväxten avtar till följd av utvecklingen i
Asien och Sydamerika. Samtidigt som arbetslös-
heten understiger 5 procent har inflationen sjun-
kit till den lägsta nivån på tolv år. Den fram-
gångsrika penningpolitiken har spelat en central
roll för den goda utvecklingen.

Den ekonomiska kris som bröt ut förra som-
maren i vissa asiatiska länder har fördjupats och i
vissa fall spridits. En försiktig exportledd åter-
hämtning förutses dock under nästa år. Ett up-
penbart hinder för återhämtningen är problemen
i den finansiella sektorn. En omstrukturering av
denna sektor är därmed av stor betydelse för ut-
vecklingen.

Japan har en nyckelroll i den asiatiska utveck-
lingen. En kraftfull och tydlig ekonomisk politik
är av stor vikt för att förbättra den japanska eko-
nomiska situationen. Viktiga inslag i en sådan
politik är att beslutade finanspolitiska åtgärder
för att stimulera den inhemska efterfrågan ge-
nomförs, att problemen i den finansiella sektorn
redovisas öppet och att dessa åtgärdas snabbt och
beslutsamt.

Den finansiella och politiska krisen i Ryssland
är ett kraftigt bakslag för reformprocessen och
undergräver den grad av ekonomisk stabilitet
som har uppnåtts. BNP väntas sjunka och infla-
tionen bedöms stiga markant. Ryssland behöver
återuppta och stärka reformprocessen. Särskilt
brådskande är åtgärder för att hantera den finan-
siella sektorns djupgående problem. Däremot har
de flesta övriga länderna i Central- och Östeuro-
pa hittills drabbats måttligt av den globala finan-
siella oron.

Risk för svagare konjunkturutveckling

Riskerna för en svagare internationell konjunk-
tur har ökat markant till följd av den senaste ti-
dens utveckling i Asien, Ryssland och Latiname-
rika. Riskerna för en sämre utveckling skulle
kunna inkludera en fördröjd återhämtning i Ja-
pan och övriga Asien, en devalvering av den ki-
nesiska valutan, fortsatta och ökade svårigheter

för den ryska ekonomin, fortsatt kraftiga fall på
de globala aktiemarknaderna samt ökad protek-
tionism i krisens spår. Var och en av dessa risker
är inte tillräcklig för att orsaka en global lågkon-
junktur, men sammantagna kan de bidra till att
fördjupa och sprida pågående kriser. Effekterna
på hushållens och företagens förtroende är svåra
att bedöma, men de bör inte underskattas. Lägre
förtroende medför minskad vilja att konsumera
och investera.

Ett sidoaltemativ har utarbetats för att visa hur
en sämre internationell utveckling skulle påverka
svensk ekonomi. Resultatet av en sådan skulle bli
högre arbetslöshet och försämrade offentliga fi-
nanser. Sidoalternativet redovisas i bilaga 2.

1.2.2 Den svenska utvecklingen

Den ekonomiska tillväxten i Sverige beräknas till
ca 3 procent både 1998 och 1999. Den höga till-
växten drivs av en stark inhemsk efterfrågan. Så-
väl investeringar som privat och offentlig kon-
sumtion blir starkare än vad som tidigare an-
tagits. Å andra sidan verkar den utländska efter-
frågan öka långsammare och man kan inte bortse
från risken att spridningseffekterna av den finan-
siella krisen dämpar tillväxten även i Sverige.

Bokslut över 1990-talet

Den ekonomiska utvecklingen under inledning-
en av 1990-talet var utomordentligt svag. Låg-
konjunkturen medförde att produktionen under
perioden 1991-1993 föll med sammanlagt ca 5
procent. Den öppna arbetslösheten fyrdubblades
från 2 procent till över 8 procent. Närmare en
halv miljon arbetstillfällen försvann. Som en följd
härav och av en svag finanspolitik steg under-
skottet i de offentliga finanserna kraftigt och
uppgick som mest till 12,3 procent av BNP år
1993.

Under perioden 1994-1997 har BNP-till-
växten i genomsnitt uppgått till 2,6 procent per
år. Både räntan och inflationen har stabiliserats
på låga nivåer. Den lägre räntenivån är en viktig
orsak till de relativt goda utsikterna för svensk
ekonomi. Räntefallet som även inneburit en
minskad ränteskillnad mot andra länder beror
främst på att den ekonomiska politiken har varit
inriktad på att sanera de offentliga finanserna och
på prisstabilitet. Sedan 1997 faller den öppna ar-

PROP. 1998/99:1

betslösheten samtidigt som sysselsättningen sti-
ger.

Prognos för 1998 och 1999

Den privata konsumtionen har tagit ordentlig
fart. I år beräknas den privata konsumtionen öka
med 2,7 procent för att sedan öka med 2,9 pro-
cent 1999. Hushållens finansiella förmögenhet är
trots den senaste tidens börsoro stor.

snabbt. Överskottet i bytesbalansen stabiliseras
på drygt 2 procent av BNP.

Inflationen och inflationsförväntningarna är
mycket låga. Låga internationella prisökningar
tillsammans med måttliga löneökningar och sa-
nerade offentliga finanser medför att inflationen
förblir låg både i år och nästa år. Sänkta skatter
väntas dra ned inflationen ytterligare. Räntediffe-
rensen mot Tyskland väntas åter minska och på
sikt nästan försvinna.

iTabell 1.1 Försörjningsbalans 1
	Mdkr 1997	Procentuell volymförändring
	Mdkr 1997	1998	1999	2000	2001
Privat konsumtion	922,9	2,7	2,9	2,5	2,0
Offentlig konsumtion	449,3	1,9	0,8	0,6	0,8
Stat	134,2	2,5	0,5	0,5	0,5
Kommuner	315,1	1,7	0,9	0,6	1,0
Bruttoinvesteringar	237,9	9,8	8,0	6,8	5.9
Näringsliv ex. bostäder	182,8	10,7	7,1	4,8	3,2
Bostäder	23,8	6,2	23,5	25,0	25,0
Myndigheter	30,5	7,6	1,4	2,2	1,4
Lagerinvesteringar	6,8	0,1	0,0	0,0	0,0
Export	761,4	5,9	5,8	6,6	5,5
Import	639,5	8,8	7,1	6,3	5,8
BNP	1739	3.0	3,0	3,2	2,6

Årlig procentuell förändring

Tabell 1.2 Nyckeltal

	1998	1999	2000	2001
KPI, årsgenomsnitt	0,5	0,7	1,7	2,0
Kostnadstimlön	3,3	2,9	3,2	3,0
Öppen arbetslöshet'	6,6	5,7	4,4	4,0
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder¹	3,9	3,9	3,8	3,5
Antal sysselsatta	1,3	1,5	1,8	1,1
Real disponibel inkomst	2,7	3,3	1,5	1.8
Hushållens nettosparkvot (nivå)	0,8	1,2	0,3	0,1
Bytesbalans'	2,3	2,1	2,2	2,4
Tysk ränta 10-års statsobligation³	4,7	4,6	4,9	5,1
Svensk ränta 10-års stats-	5,1	5,0	5,2	5,3
obligation"
TCW-index	122	120	118	118

1. Andel av arbetskraften

2. Procent av BNP

3. Årsgenomsnitt

Det låga ränteläget bidrar till en betydande ök-
ning av investeringarna. Expansionen i tjänste-
sektorn samt ett relativt högt resursutnyttjande i
exportindustrin medför ett stort behov av att
bygga ut kapaciteten i näringslivet. Ett osäker-
hetsmoment kvarstår dock för industrins inves-
teringar. Om effekterna av den finansiella krisen
blir stora kan en del investeringar skjutas på
framtiden. Bostadsinvesteringarna beräknas öka
framöver.

Efter flera år av nedgång väntas den offentliga
konsumtionen öka igen från och med i år. Hu-
vudorsaken till detta är att förbättringen av de
offentliga finanserna har möjliggjort ökade re-
surser till skola, vård och omsorg. Den kommu-
nala konsumtionen beräknas stiga både i år och
nästa år. Det är främst inom skolan och vården
som ökningen sker. Även den statliga konsum-
tionen beräknas stiga både 1998 och 1999.

Utrikeshandeln kommer att ha fortsatt stor
betydelse för tillväxten. Exportens ökningstakt
beräknas dämpas något, men likafullt ligga kvar
på en ganska hög nivå. Den höga inhemska ef-
terfrågan medför att importen beräknas stiga

Sysselsättningen har i år stigit snabbare än väntat.
Därmed blir prognosen över sysselsättningsut-
vecklingen mer optimistisk än den som tidigare
förutsågs. Arbetslösheten faller dock inte lika
mycket som sysselsättningen stiger. Orsaken till
detta är att arbetskraften ökar mer än väntat på
grund av att många nu söker sig ut på arbets-
marknaden, när sannolikheten att få ett jobb har
ökat. Detta är i grunden en positiv utveckling.
Den öppna arbetslösheten antas hamna på i ge-
nomsnitt 6,6 procent år 1998. För år 1999 beräk-
nas arbetslösheten till 5,7 procent.

Kalkyl för 2000 och 2001

I kalkylen för åren 2000 och 2001 antas arbets-
marknaden och då särskilt lönebildningen funge-
ra väl samtidigt som den internationella utveck-
lingen är förhållandevis stark. Därigenom faller
den öppna arbetslösheten till 4 procent mot slu-
tet av år 2000. Som årsgenomsnitt blir den öppna
arbetslösheten 4,4 procent.

PROP. 1998/99:1

Tabell 1.3 Sysselsättning, arbetslöshet och löneutvecklini

	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Antal sysselsatta¹	4378	4185	3964	3927	3986	3963	3922	3973	4032	4104	4148
Privat sektor¹	2986	2821	2630	2633	2698	2698	2695	2732	2781	2842	2874
Offentlig sektor¹	1404	1381	1328	1290	1287	1263	1223	1238	1247	1258	1270
Öppen arbetslöshet²	3,0	5,3	8,2	8,0	7,7	8,1	8,0	6,6	5,7	4,4	4,0
Konjunkturberoende arbets- marknadspolitiska åtgärder²	2,0	3,6	4,3	5,3	4,4	4.5	4,3	3,9	3,9	3,8	3,5
Relativt arbetskraftstal³	83,5	81,6	79,1	77,6	78,2	77,8	76,8	76,5	76,7	76,8	77,0
Andelen sysselsatta mellan 20 och 64 år⁴	83,4	79,4	75,7	73,9	74,7	74,6	74,0	74,7	75,7	76,9	77,8
Kostnadstimlön⁵	5,7	3,7	2,8	2,4	3,3	6,1	4,5	3,3	2,9	3,2	3,0

1 Tusental personer.

21 procent av arbetskraften.

3 Arbetskraften i procent av befolkningen mellan 16 och 64 år.

4 Enligt sysselsättningsmålet skall andelen vara 80 procent år 2004.

5 Ärlig procentuell förändring

Anm.: För åren 1991-1992 är sysselsättningen inom privat och offentlig sektor inte konsistenta med totalen. Delbranscherna är här omräknade av SCB för definitions- och metodändringar genomför-
da 1992/1993 och kvotade från SNI69 till SNI92. Totalen är den ursprungliga serien men korrigerad för bl.a. felaktig klassificering av ALU-arbetare och ungdomspraktikanter.

Asienkrisen antas endast ge upphov till temporä-
ra effekter på världsekonomin. Marknadstillväx-
ten i vår omvärld i kombination med låga in-
hemska kostnadsökningar lägger därmed
grunden för en relativt snabb svensk exporttill-
växt såväl år 2000 som 2001. Hushållens gynn-
samma inkomstutveckling bidrar till att den pri-
vata konsumtionen växer snabbt.

1.3 Sunda offentliga finanser och
stabila priser

Sunda offentliga finanser och stabila priser är en
förutsättning för en långsiktigt hög tillväxt och
därmed en hög sysselsättning. Detta synsätt är
styrande för den ekonomiska politiken.

1.3.1 Finanspolitiken

Svensk ekonomi står på en stabil grund. De of-
fentliga finanserna är sanerade och redan i år
uppvisar de ett överskott. Det är en anmärk-
ningsvärd förändring mot bakgrund av det läge
som rådde för ett par år sedan. Under några få år
i början av 1990-talet fördubblades statsskulden.

Saneringspolitiken går därmed in i en ny fas.
Nu handlar det om att hålla i de offentliga finan-
serna och att vårda framgången. Det finns en rad
orsaker till att finanspolitiken måste vara fortsatt
stram:

- Mycket tyder på att Sverige står i inledning-
en av en period med god tillväxt. Den se-

naste tiden har riskerna dock ökat till följd
av turbulensen på de internationella finans-
marknaderna. En högkonjunktur varar un-
der alla förhållanden inte för evigt. Budget-
politiken måste därför inriktas på att skapa
en säkerhetsmarginal, så att nästa konjunk-
turavmattning kan mötas med en motver-
kande finanspolitik. Detta måste ske utan att
underskotten hotar att bli för stora och
därmed riskera att utlösa en kraftig ränte-
uppgång.

- Utan stora överskott under en högkon-
junktur minskar möjligheten att upprätthålla
det sociala skyddsnätet på dagens nivå i nästa
lågkonjunktur. Detta måste undvikas. De
arbetslösa skall inte än en gång behöva stå
för de största uppoffringarna.

- Den offentliga skulden bör amorteras av.
Statsskulden var i slutet av september 1409
miljarder kronor.

- En stark välfärd kräver starka offentliga fi-
nanser. Andelen äldre kommer att öka kraf-
tigt en bit in på 2000-talet. Detta ökar kra-
ven på vården och omsorgen. Sverige måste
därför rusta inför framtiden.

- En stor offentlig skuld innebär att framtida
generationer tvingas använda en stor del av
de resurser de skapar till att betala räntor och
amorteringar. Det är moraliskt fel att över-
lämna en stor skuld till framtida generatio-
ner.

PROP. 1998/99:1

Tabell 1.4 Offentliga finanser
Procent av BNP	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Inkomstkvot	61,9	61,6	60,5	59,7	59,6	63,7	62,8	63,3	61,7	60,7	60,0
Skattekvot	52,8	51,1	50,2	49,8	50,0	54,2	54,3	54,8	53,8	53,2	53,0
Utgiftskvot	63,1	69,4	72,8	70,0	67,3	65,8	63,9	61,3	60,6	58,4	56,7
Statens ränteutgifterr	4,4	4,7	5,5	6,3	6,5	6,6	6,1	5,3	4,6	4,2	3,6
Finansiellt sparande	-1,1	-7,8	-12,3	-10,3	-7,8	-2,1	-1,1	2,1	1,1	2,3	3,3
Statens lånebehov, mdkr	75	150	242	185	138	21	6	-12	-16	-63	-203
Nettoskuld	-5,2	4,8	11,1	21,9	23,6	20,3	21,7	18,7	16,5	13,4	9,6
Statsskuld	47,9	61,1	78,3	84,0	84,0	83,6	82,4	77,5	73,3	66,8	54,1
Konsoliderad bruttoskuld	53,0	67,1	75,9	78,8	77,9	77,1	76,6	72,8	70,1	64,7	55,8

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet

Anm.: Statens lånebehov och statskulden reduceras åren 1999-2001 till följd av pensionsreformen. Är 2001 reduceras lånebehovet med 143,5 miljarder kronor och statsskulden blir 167,5 miljarder
kronor eller 8 procent av BNP lägre jämfört med ett läge utan pensionsreform.

- Sparandet i Sverige måste vara högt för att
Sveriges internationella skuldsättning skall
kunna minska samtidigt som vi har en hög
investeringsnivå. Även den offentliga sek-
torn måste bidra till ett ökat sparande.

— Sverige har i Stabilitets- och tillväxtpakten
inom EU åtagit sig att ha ett medelfristigt
mål för de offentliga finanserna nära balans
eller i överskott.

Budgetpolitiska mål

För 1996 var målet att stabilisera statsskulden
som andel av BNP, och för 1997 var målet att
underskottet i de offentliga finanserna skulle un-
derstiga 3 procent av BNP. Båda dessa mål har
uppfyllts väl.

För 1998 är målet att de offentliga finanserna
skall vara i balans. Även detta mål uppfylls med
god marginal. Överskottet i de offentliga finan-
serna beräknas i år bli 2,1 procent av BNP. Det
finns två orsaker till att budgetmålet överträffas.
Det ena är att bolagiseringen av AP-fondens fas-
tighetsinnehav medför en bokföringsmässig för-
stärkning av de offentliga finanserna med 0,8
procentenheter. Det andra är den goda kon-
junkturutvecklingen och den strama budgetbe-
handlingen i regering och riksdag.

Det långsiktiga budgetmålet är ett överskott på 2
procent av BNP i genomsnitt över en konjunktur-
cykel. Som en gradvis anpassning till detta är
budgetmålen för den offentliga sektorns finansi-
ella sparande ett överskott på 0,5 procent av
BNP för 1999, 1,5 procent av BNP för år 2000
och 2,0 procent av BNP för 2001.

Regeringen föreslår nu att budgetmålet för år
2000 höjs från 1,5 procent av BNP till 2,0 procent
av BNP. Detta tillkommande överskott skall an-
vändas för att amortera på statsskulden.

Den främsta orsaken till justeringen av målet
är behovet att ytterligare stärka förtroendet för
den svenska ekonomin. Den tilltagande oron på
den finansiella marknaden har medfört stigande
räntor för länder som inte har de finansiella
marknadernas fulla förtroende. Trots att Sverige
de senaste åren har genomfört en mycket om-
fattande sanering av de offentliga finanserna
finns det en viss misstro mot Sverige mot bak-
grund av den svaga ekonomiska utvecklingen
under början av 1990-talet.

Denna extra avbetalning på skulden skall ock-
så ses i ljuset av att vi därmed lyfter av en bit av
den räntebörda som framtida generationer annars
hade fått bära.

Målen för dessa år gäller vid den tillväxt som
kalkylerades i 1997 års ekonomiska vårproposi-
tion. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl
väsentligt skulle avvika från denna skall motsva-
rande avvikelse från de angivna målen tolereras.

Ett annat budgetpolitiskt mål är att hålla utgif-
terna under utgiftstaket. Enligt regeringens be-
dömning finns det en viss risk för att utgiftstaket
skulle kunna överskridas 1998 om inga åtgärder
vidtas. Detta är oacceptabelt. Regeringen avser
därför att senarelägga och reducera vissa utgifter
så att utgiftstaket inte överskrids.

För budgetåret 1999 beräknas en budgete-
ringsmarginal om 3,3 miljarder kronor. Om den-
na marginal skulle visa sig för liten avser rege-
ringen att återkomma med åtgärder. Utgiftstaken
skall hållas.

PROP. 1998/99:1

Diagram 1.1 Utgiftstak för offentlig sektor,
exklusive effekterna av pensionsreformen

Procent av BNP

Kdla F incnsctepcrtementet

Den av riksdagen beslutade ålderspensionsre-
formen medför vissa tekniska justeringar av ut-
giftsramarna för flera utgiftsområden och en
uppjustering av det statliga utgiftstaket. Uppjus-
teringen av utgiftstaket beror på att statliga
ålderspensionsavgifter skall erläggas för ålders-
pensionsrätt som tjänas in för sådana inkomst-
ersättningar som finansieras över budgeten, t.ex.
sjukpenning och arbetslöshetsersättning. Likaså
skall avgift erläggas för vissa fördelningsmässiga
inslag i det nya ålderspensionssystemet. Syftet är
att tydliggöra kostnaden för ålderspension när
den tjänas in. Avgifterna, liksom vissa andra in-
slag i reformen, utgör emellertid betalningar in-
om den offentliga sektorn och påverkar varken
de sammantagna offentliga utgifterna eller den
offentliga sektorns finanser.

stadspolitiska propositionen, förstärkt rättsvä-
sende, ökat bistånd m.m. som presenterades i
den ekonomiska vårpropositionen är beaktade i
budgeten.

Även sedan dessa förbättringar inberäknats
fortsätter de offentliga finanserna att utvecklas
mer positivt än vad som tidigare antagits. Där-
med finns det ett begränsat ytterligare utrymme
för åtgärder som ökar sysselsättningen, rättvisan,
jämställdheten och omställningen till ekologisk
hållbarhet. Detta sker samtidigt som överskottet
i de offentliga finanserna för 1999 upprevideras
från 0,8 till 1,1 procent av BNP. Då har samtliga
förslag i den ekonomiska vårpropositionen och i
budgeten beaktats. En sammanfattning av rege-
ringens förslag till reformer redovisas i tabell 1.5
och 1.6.

1 Tabell 1.5 Fördelning på propositioner 1
Miljarder kronor	1999	2000	2001
Nya åtgärder i budgetpropositionen	5,3	4,8	10,7
varav utgiftsökningar	2,3	3,2	8.1
skattesänkningar	3.0	1,6	2,6
Vårpropositionen	13,8	15,8	18,0
varav utgiftsökningar	10,6	12,3	16.1
skattesänkningar	3,2	3,5	1,9
TOTALT	19,1	20,6	28,7

I budgetpropositionen presenteras ett samarbete
om ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställd-
het och miljö. Förslagen redovisas i avsnitt 1.4.

En budget för framtiden

I budgetpropositionen konkretiseras den offen-
siv för uthållig tillväxt och ökad sysselsättning
som regeringen föreslog i 1998 års ekonomiska
vårpropositionen. Sex framtidsområden lyftes
fram: Kunskap och kompetens, Delaktighet i
informationssamhället, Hållbara Sverige - ett fö-
regångsland, Företagande, Europeiskt samarbete
och ett Sverige för alla.

I budgeten ingår dessutom en rad andra åtgär-
der. Såsom föreslogs i den ekonomiska vårpro-
positionen tillförs skolan, vården och omsorgen
år 1999 och framöver 4 miljarder kronor mer än
vad som tidigare har varit beslutat. Även tand-
vårdsförsäkringen, äldrepropositionen, den bo-

PROP. 1998/99:1

iTabell 1.6 Utgiftsökningar och skattesänkningar 1
Miljarder kronor	1999	2000	2001
Framtidsområden
Kunskap och kompetens	1,0	1,1	1,5
Delaktighet i informationssamhället	0,4	0,6	0,8
Hållbara Sverige - ett föregångsland	0,2	0,4	2,5
Företagande ¹	1,8	2,1	1,8
Europeiskt samarbete	1.0	1,0	1,2
Ett Sverige för alla	0,1	0.3	0,8
Summa framtidsområden	4,5	5,5	8,6
övrigt’
Nytt skalsteg i inkomstskatten	-2,0	- 2,2	-2,2
Skattereduktion	3,0	0,3	0,1
Fastighetsskatt, 1,7 % till 1,5 %	2,3	2,6	2,0
Fastighetsskatt, hyreshus, 1,5 % till 1,3 %	-	0,6	1,1
Frysning av taxeringsvärden för 1999 och 2000	0,8	1,1	1,8
Bostadspolitisk proposition och byggstimulanser³	0,7	0,9	0,1
Tandvårdsförsäkring	0,5	0,5	0,5
Äldreproposition	0,5	0,3	0,3
Pensioner	3,0	3,1	3,2
Kommunsektorn	4,0	4,0	6,0
Barnbidrag, flerbarnstillägg och studiebidrag	-	2,5	4,9
BTP	0,7	0,7	0,7
Rättsväsendet	0,4	0,3	0,3
Bistånd	0,1	-	0,2
Övriga åtgärder	0,6	0,4	1,1
Summa övrigt	14,6	15,1	20,1
TOTALT	19,1	20,6	28,7

1. Varav skattelättnad är 1,7 mdkr 1999,2,0 mdkr 2000 och 1,7 mdkr 2001.

2. Ökade inkomster i beräkningen är angivna med negativt tecken. Inkomsterna är kassamäs-
sigt beräknade. Se vidare kap. 8.

3. Varav skattelättnad (ROT) är 0,3 mdkr 1999 och 0,6 mdkr 2000.

Budgetpolitiken de kommande åren

För åren 2000 och 2001 beräknas överskotten i
de offentliga finanserna till 2,3 respektive 3,3
procent av BNP. Aven dessa år överskrids där-
med de budgetpolitiska målen innebärande ett
överskott om 2,0 procent av BNP. Beräkningen
är dock förhållandevis osäker och är betingad av
bl.a. en väl fungerande lönebildning och en inte
alltför stor nedgång i den internationella kon-
junkturen.

Mycket tyder på att Sverige står inför en peri-
od med god ekonomisk tillväxt även om riskerna
till följd av den internationella utvecklingen har

ökat. Detta tillfälle måste utnyttjas för att uppnå
betydande överskott, minskat skuldberoende
samt ökad rättvisa och jämlikhet i Sverige. Löne-
bildningen spelar även här en avgörande roll. Om
löneökningstakten överstiger vad arbets-
marknadens parter har kommit överens om, in-
klusive den av parterna angivna löneglidningen,
kommer tillväxten med all sannolikhet att bli läg-
re. Detta skulle leda till att arbetslösheten skulle
bli högre och sysselsättningen lägre men också
till att ytterligare skattehöjningar och utgiftsned-
skärningar inte kan uteslutas.

1.3.2 Penning- och valutapolitik

Riksbanken bedriver penningpolitiken självstän-
digt. Den övergripande uppgiften för penning-
politiken är prisstabilitet. Riksbanksfullmäktige
har definierat prisstabilitet som att ökningen av
konsumentprisindex skall begränsas till 2 pro-
cent med en tolerans på 1 procentenhet uppåt
och nedåt. Regeringen stöder penningpolitikens
inriktning och står bakom inflationsmålet.

Diagram 1.2 Hushållens inflationsförväntningar samt
KPI-utfall

Procent

Anm: De streckade linjerna i dcg-cmmet vis a R iks bcnkens
tolerans intervdl för inflationen.

Käla S tatis tis ka centrdb/rån

Prisstabilitet är en grundläggande förutsättning
för en framgångsrik ekonomisk politik. Hög in-
flation försämrar förutsättningarna för en uthål-
ligt hög tillväxt och därmed också för en stabilt
hög sysselsättning.

Konkret betyder hög inflation bl.a. högre
matpriser och högre hyror. De flesta avtal på den
svenska arbetsmarknaden är tecknade för ett an-
tal år framöver. Om inflationen skulle ta fart
skulle reallöneökningarna utebli. Erfarenheten
visar att starka grupper på arbetsmarknaden
kompenserar hög inflation med löneglidning.
Svaga grupper halkar däremot efter. Hög infla-
tion minskar därför möjligheterna till en god

PROP. 1998/99:1

fördelningspolitik och en rättvis inkomstfördel-
ning.

Riksbankens ställning stärks

I november 1997 överlämnades en proposition
till riksdagen som grundar sig på en fempar-
tiöverenskommelse om penning- och valutapoli-
tiken för att stärka trovärdigheten för prisstabi-
liteten. Fempartiöverenskommelsen ligger fast.
Riksdagen har i mars i år tagit ett första beslut
om de grundlagsändringar som föreslås i propo-
sitionen. Ett andra beslut om grundlagsändring-
arna och beslut om övriga lagändringar skall tas
under hösten.

De nya bestämmelserna för Riksbanken inne-
bär bl.a.:

- Riksbanken ges ett överordnat mål för sin
verksamhet som läggs fast i lag. Målet för
penningpolitiken skall vara att upprätthålla
ett fast penningvärde. Eftersom Riksbanken
är en myndighet under riksdagen bör ban-
ken därutöver stödja den allmänna ekono-
miska politiken, bl. a. i syfte att främja en
hållbar tillväxt och en hög sysselsättning,
utan att åsidosätta prisstabilitetsmålet.

- I regeringsformen tas in ett förbud för varje
myndighet att ge instruktioner till Riksban-
ken i frågor som rör penningpolitik. En
motsvarande bestämmelse om att en leda-
mot av direktionen inte får söka eller ta
emot instruktioner när hon eller han fullgör
penningpolitiska uppgifter tas in i riks-
bankslagen.

- Riksbankschefen får en stärkt ställning ge-
nom att det i regeringsformen anges att
denna eller denne under den sexåriga man-
datperioden får avsättas endast om hon eller
han inte längre uppfyller de krav som ställs
för att kunna utföra sina uppgifter eller om
hon eller han gjort sig skyldig till allvarlig
försummelse.

- Ansvaret för övergripande valutapolitiska
frågor förs över från Riksbanken till rege-
ringen. Riksbanken skall besluta om till-
lämpningen av det växelkurssystem som re-
geringen beslutat om.

Räntorna

De relativt låga räntorna beror bl.a. på den fram-
gångsrika saneringen av de offentliga finanserna
och penningpolitikens inriktning på prisstabilitet
som bidragit till de låga inflationsförväntningar-
na.

De långa räntorna har nått sin lägsta nivå på
nästan 40 år. Den tioåriga räntan ligger idag runt
4,7 procent. Det är drygt en tredjedel av vad
räntan var sommaren 1994. Årsgenomsnittet för
1998 beräknas vara 0,6 procentenheter lägre än
vad som prognostiserades i den ekonomiska vår-
propositionen i april 1998.

Diagram 1.3 Räntedifferens mellan Sverige och Tyskland

Procentenheter

Räntemarginalen mot Tyskland på den tioåriga
räntan ligger för närvarande strax under 1 pro-
centenhet. Som lägst har marginalen varit under
0,2 procentenheter. Trots den senaste tidens
uppgång har räntemarginalen fallit kraftigt jäm-
fört med situationen för fyra år sedan. Orsaken
till uppgången har varit den internationella valu-
taturbulensen. Dessutom har det funnits en viss
osäkerhet inför det svenska riksdagsvalet och
med anledning av det parlamentariska läget efter
valet. När det nu står klart att den ekonomiska
politiken kommer att vara fortsatt inriktad mot
sunda statsfinanser och stabila priser bör ränte-
marginalen mot Tyskland åter reduceras.

Även de korta räntorna har fallit. De låga in-
flationsförväntningarna, de sanerade offentliga
finanserna och måttliga löneökningar har med-
fört att Riksbanken har kunnat sänka den s.k. re-
poräntan till drygt 4 procent.

De låga räntorna har medfört att månadskost-
naden efter skatt för ett normalt villalån på
500 000 kronor har fallit med 1 800 kronor sedan
hösten 1994. En likartad utveckling har skett för
bostadsrättslån. De som bor i hyresrätt gynnas

PROP. 1998/99:1

också av de fallande räntorna i takt med att de
sjunkande ränteutgifterna slår igenom på hyran.

Kronan

Den svenska kronans växelkurs är flytande.
Därför är en viss variation i valutakursen naturlig.
I diagram 1.4 visas den handelsvägda växelkur-
sen, inklusive bl.a. de flesta asiatiska valutorna.
Växelkursen har varierat förhållandevis mycket
under 1997 och 1998 utan att det finns någon
entydig trend. Under senare tid har dock kronan
försvagats påtagligt. Också detta kan i allt vä-
sentligt förklaras med oron på de internationella
finansmarknaderna.

Diagram 1.4 Handelsvägt växelkursindex

1 januari 1997=100 Ett lägre index betyder en starkare krona

Käla F incns ctepcrtementet

peiska centralbankssystemet ECBS i samband
med ett eventuellt framtida svenskt deltagande i
valutaunionen.

För att öka kunskapen och stimulera en bred
debatt om ett eventuellt svenskt deltagande på-
börjas ett vittomfattande och opartiskt informa-
tions- och folkbildningsarbete.

1.4 Samarbete om ekonomi,
sysselsättning, rättvisa,
jämställdhet och miljö

Regeringen avser under mandatperioden att för-
söka skapa största möjliga uppslutning för en
politik för full sysselsättning. Budgetpropositio-
nen har föregåtts av överläggningar med Väns-
terpartiet och Miljöpartiet som står bakom rikt-
linjerna för den ekonomiska politiken, budget-
politiken, utgiftstaken, fördelningen av utgifter
på utgiftsområdena för 1999, tilläggsbudgeten
för 1998 och de nu föreslagna skatteförändring-
arna för 1999.

Samarbetet inbegriper fem områden: ekono-
min, sysselsättningen, rättvisan, jämställdheten
och miljön. Genom detta samarbete bekräftas att
det finns politisk stabilitet för en ekonomisk po-
litik som är inriktad på ett offentligt överskott
om 2 procent av BNP i genomsnitt över en
konjunkturcykel, prisstabilitet och full syssel-
sättning.

Ekonomi

EMU

Den 1 januari 1999 skall EU:s gemensamma va-
luta, euron, införas. Riksdagen har beslutat att
Sverige inte bör införa euron då den tredje etap-
pen inleds. Sverige håller dörren öppen för ett
senare svenskt inträde i valutaunionen. Om rege-
ringen senare finner att Sverige bör delta skall
frågan underställas svenska folket för prövning i
val eller i folkomröstning.

Regeringens uppfattning är att det inte är ak-
tuellt att delta i det europeiska växelkurssamar-
betet ERM 2. Erfarenheterna från den nuvarande
politiken inriktad på prisstabilitet i kombination
med rörlig växelkurs är goda.

Regeringen har för avsikt att föreslå de lagänd-
ringar som erfordras i Riksbankslagen för en full-
ständig legal integrering av Riksbanken i Euro-

Statsfinanserna skall vara sunda och priserna sta-
bila. Sverige skall inte riskera att än en gång
hamna i det statsfinansiella moraset:

- Utgiftstaken ligger fast.

- Överskottsmålet på 2 procent av BNP över
en konjunkturcykel ligger fast.

- Den ökade budgetdisciplin som budgetpro-
cessen skapat är värdefull och ligger fast.

- Politiken inriktad mot prisstabilitet ligger
fast.

- De ytterligare åtaganden som föreslås för
perioden efter budgetåret 1999 får slutligen
avvägas mot den fortsatta ekonomiska ut-
vecklingen.

PROP. 1998/99:1

Sysselsättning

Arbetslösheten skall huvudsakligen minskas ge-
nom att fler människor får arbete eller utbildning
som ger arbete. Arbets- och kompetenslinjen
gäller. Arbetslinjen innebär att arbete och aktiva
åtgärder skall komma i första hand och att det
skall löna sig att arbeta. Kompetenslinjen innebär
att alla måste ges möjlighet att öka sin kunskap
och kompetens. Tillgången till och kvaliteten in-
om skolan, vården och omsorgen skall förbättras.

- Fortsatt starka offentliga finanser och låg
inflation bäddar för låga räntor och ökad
framtidstro och därmed ökade investeringar
och sysselsättning.

- Regeringen föreslår nu ett konkret syssel-
sättningsmål. Andelen sysselsatta av befolk-
ningen mellan 20 och 64 år skall öka till 80
procent år 2004. I samband med 1999 års
ekonomiska vårproposition kommer rege-
ringen att presentera förslag som stärker
möjligheterna att uppnå målet.

- Regeringen anser att det är av stor vikt för
tillväxt och sysselsättning att stimulera
kompetensutveckling i arbetslivet. Rege-
ringen avser därför i samband med den eko-
nomiska vårpropositionen 1999 att åter-
komma med förslag på hur kompetens-
utvecklingen i arbetslivet kan stärkas. För-
slaget bör därmed kunna träda i kraft den 1
januari år 2000. En förutsättning för att en
statlig stimulans skall införas är att arbets-
marknadens parter bidrar med en ansvarsfull
delfinansiering.

- Skolan, vården och omsorgen stärks i enlig-
het med regeringens förslag i den ekono-
miska vårpropositionen med 4 miljarder
kronor 1999 och ytterligare 4 miljarder kro-
nor år 2000. Regeringen föreslår nu att yt-
terligare 2 miljarder kronor tillförs kommu-
ner och landsting 2001.

- Regeringen föreslår nu i enlighet med finan-
sieringsprincipen att kommuner och lands-
ting tillförs ytterligare 1,3 miljarder kronor
1999 genom att de 200 kronor som alla
skattskyldiga betalar i statlig inkomstskatt
överförs till kommuner och landsting. Detta
innebär att utrymmet för skola, vård och
omsorg inte minskas till följd av den s.k.
Törlingdomen.

- Regeringen avser att tillsätta en arbetsgrupp
inom Regeringskansliet för att fördjupa un-

derlaget i arbetstidsfrågor. I gruppen skall
ingå bl.a. representanter för Vänsterpartiet
och Miljöpartiet. Arbetsgruppen skall pre-
sentera bedömningar av konsekvenserna av
olika arbetstidsförändringar samt presentera
förslag till hur arbetet med arbetstidsfrågan
bör bedrivas vidare.

Rättvisa

Rättvisan skall öka utan att drivkrafterna minskas
i samhällsekonomin. Pensionärerna skall tillföras
mer resurser och då framför allt de sämst ställda
pensionärerna. Även barnfamiljerna och lågin-
komsttagarna prioriteras.

- Pensionärernas ekonomi föreslås stärkas
med ca 4 miljarder kronor. Det reducerade
prisbasbeloppet för pensionärer skall ersättas
av det fulla prisbasbeloppet redan 1999. Re-
geringen föreslår att bostadstillägget till pen-
sionärerna höjs den 1 januari 1999 för att
gynna de sämst ställda pensionärerna.

- De förvärvsarbetandes ekonomi föreslås
stärkas med ca 3 miljarder kronor. En tillfäl-
lig skattereduktion införs 1999 för att öka
köpkraften hos låg- och medelinkomsttaga-
re. Reduktionen utgör som mest 1 320 kro-
nor och trappas ned med 1,2 procent av den
del av inkomsten som ligger över 135 000
kronor per år. Det innebär att reduktionen
är borta vid en arbetsinkomst på 245 000
kronor per år.

- Fastighetsskatten för hyresbostäder sänks
tillfälligt under 1999 med 0,2 procentenheter
från 1,5 till 1,3 procent. Regeringen förvän-
tar sig att den lägre skattenivån omsätts i läg-
re hyror och avgifter.

- Regeringen avser att föreslå en höjning av
barnbidraget och studiebidraget för gymna-
siestuderande med 100 kronor i månaden
från den 1 januari år 2000 och ytterligare 100
kronor den 1 januari 2001. Även flerbarns-
tillägget föreslås bli höjt.

- Situationen för de hemlösa har försvårats
och regeringen vill i samarbete med kom-
muner och ideella organisationer satsa resur-
ser och vidta åtgärder för att förbättra situa-
tionen för de hemlösa. Regeringen föreslår
att det under treårsperioden 1999-2001 an-

PROP. 1998/99:1

slås 30 miljoner kronor för att förbättra de
hemlösas situation.

- I enlighet med tidigare beslut höjs biståndet
till 0,72 procent av BNI år 2000 och 0,73
procent av BNI år 2001. Regeringen föreslår
nu att biståndet höjs med ytterligare 100
miljoner kronor 1999.

Jämställdhet

Sverige har återigen blivit utsedd av FN till värl-
dens mest jämställda land. För att Sverige skall
fortsätta vara det krävs en aktiv jämställdhetspo-
litik. Kvinnor och män skall ges samma möjlig-
het att arbeta och försörja sig. Sverige har inte
råd att misshushålla med de mänskliga resurser-
na. Därför skall både kvinnors och mäns erfaren-
het och kunskap tillvaratas. Könsbetingade lö-
neskillnader mellan män och kvinnor bör tas
bort.

- Jämställdhetsombudsmannen tillförs 2 mil-
joner kronor för att stärka arbetet med att
utöva tillsyn över de delar av jämställdhets-
lagen som rör löneskillnader mellan kvinnor
och män.

- Statistiska centralbyrån kommer att tillföras
mer resurser för att vidareutveckla lönesta-
tistiken och för att ta fram nödvändigt sta-
tistiskt underlag för jämställdhetsbokslut.
SCB kommer dessutom att ges i uppdrag att
göra en ny nationell tidsanvändningsstudie.

- Utredningen om jämställdhetslagen kom-
mer att ges tilläggsdirektiv, så att utredning-
en kan analysera frågor som hänger samman
med arbetsvärdering.

- Regeringen avser att uppdra åt sina myndig-
heter att än mer aktivt arbeta med jämställd-
hetsfrågor, inklusive frågor om lika lön för
lika och likvärdigt arbete.

- Regeringen avser dessutom att genomföra
en rad andra åtgärder för att öka jämställd-
heten: olika åtgärder kommer att vidtas för
att underlätta för män att delta i jämställd-
hetsarbetet, arbetet med att motverka våld
mot kvinnor kommer fortsatt att prioriteras,
en utredning tillsätts för att se hur kvinnors
historia m.m. behandlas på museerna, kvin-
nokonferensens handlingsprogram ses över
m.m.. Regeringen avser att under hösten

1999 redovisa hur jämställdhetspolitiken ut-
vecklats.

Miljö

Sverige och svenskt näringsliv skall gå i spetsen
för en utveckling mot ekologisk hållbarhet.

- Regeringen föreslår en kraftig förstärkning
av resurserna för skydd av naturområden,
främst skogsområden, för att bevara den bi-
ologiska mångfalden. Resurserna föreslås
öka med sammanlagt 660 miljoner kronor
under perioden 1999-2001.

- Regeringen föreslog i samband med den
ekonomiska vårpropositionen att mer resur-
ser även skulle tillföras för naturvårdsavtal
och biotopskydd i skog samt för rådgivning
och information till skogsbrukare. För dessa
ändamål föreslås en resursförstärkning med
totalt 99 miljoner kronor under perioden
1999-2001.

- Regeringen föreslår att resurser tillförs för
marksanering och inventering av behoven av
marksanering genom att ett nytt anslag anvi-
sas. Totalt 170 miljoner kronor föreslås för
treårsperioden 1999-2001.

- Sanering av mark och vatten skall även fort-
sättningsvis kunna ges stöd inom ramen för
de lokala investeringsprogrammen. De lo-
kala investeringsprogrammen bör vidgas till
att omfatta stöd för allergisanerande åtgärder
i bebyggelsen som genomförs i samband
med de ombyggnadsåtgärder som regelver-
ket för närvarande ger möjlighet att stödja.

- Regeringen avser att inom kort ge Natur-
vårdsverket i uppdrag att i samverkan med
Forskningsrådsnämnden göra en samlad be-
dömning av miljöforskningen av idag. Ut-
gångspunkten skall därvid vara att den sam-
lade miljöforskningen skall stärkas.

- En arbetsgrupp tillsätts inom Finansdepar-
tementet för att följa Konjunkturinstitutets,
Statistiska centralbyråns och Naturvårdsver-
kets arbete med att upprätta miljöjusterade
nationalräkenskaper.

- Regeringen avser att i 1999 års ekonomiska
vårproposition presentera gröna nyckeltal.

PROP. 1998/99:1

1.5 Regeringens politik för 2000-
talet

Sverige skall ta steget in i det nya seklet med
tillförsikt och optimism. Sverige skall vara ett
land som kännetecknas av framtidstro och stolt-
het. Politiken för att stärka Sverige skall prägla
regeringens arbete under mandatperioden.

I den ekonomiska vårpropositionen presente-
rade regeringen en offensiv för uthållig tillväxt
och ökad sysselsättning. Sex områden lyftes
fram: Kunskap och kompetens. Delaktighet i
informationssamhället. Hållbara Sverige - ett fö-
regångsland. Företagande. Europeiskt samarbete.
Ett Sverige för alla. Dessa områden är strategiska
delar i en framtidsinriktad politik.

Sveriges intåg i nästa årtusende skall tas med
en politik för full sysselsättning, hög tillväxt,
bättre utbildning, god välfärd och god miljö. För
sysselsättningen föreslås ett konkret mål för år
2004. Regeringen överväger att sätta upp mål
även för de andra områdena.

Full sysselsättning

Regeringen har satt upp som mål att den öppna
arbetslösheten skall halveras till 4 procent år
2000. Därefter är målet full sysselsättning.

Sverige har goda erfarenheter av att precisera
och kvantifiera mål för den ekonomiska politi-
ken. Två mål som starkt bidragit till den snabba
saneringen av statsfinanserna och den positiva
ränteutvecklingen är målen för inflationen och
för de offentliga finanserna.

I och med att den öppna arbetslösheten sjun-
ker finns det skäl att förlänga tidsperspektivet
och höja ambitionen. För att befästa och ytterli-
gare förstärka den goda utvecklingen föreslår re-
geringen därför att det befintliga målet för ar-
betslösheten kompletteras med ett nytt mål för
sysselsättningen.

Regeringens förslag: Andelen sysselsatta av be-
folkningen mellan 20 och 64 år skall öka från 74
procent år 1997 till 80 procent år 2004. Därige-
nom minskar behovet av sociala ersättningar.

Strategin för att uppnå full sysselsättning bygger
på att kunniga människor, ett gott företagsklimat
och en omställning till ekologisk hållbarhet stär-
ker Sverige. I en stabil makroekonomisk miljö

skall kvaliteten på och tillgången till skola, vård
och omsorg förbättras. Detta bidrar till att möj-
liggöra ett högt arbetskraftsdeltagande för både
kvinnor och män.

Den positiva utveckling som har skett på ar-
betsmarknaden det senaste året med 60 000 nya
jobb måste fortsätta under lång tid framöver. De
flesta av dessa jobb måste komma i den privata
sektorn. Med mindre utgifter för arbetslösheten
och högre inkomster från sysselsättningen kan
de offentliga utgifterna i högre grad användas till
välfärdens kärna - skola, vård och omsorg och
till andra framtidsinriktade områden, t.ex. för ut-
bildning och forskning

År 1997 var 74 procent av befolkningen mel-
lan 20 och 64 år reguljärt sysselsatta. Denna andel
skall öka till 80 procent under perioden fram till
och med 2004 och komma både kvinnor och
män till del. Detta motsvarar ungefär 375 000 nya
arbetstillfällen under sju år, eller i genomsnitt
närmare 55 000 nya arbetstillfällen per år.

Som en konsekvens av ökad sysselsättning,
utbildning, rehabilitering och de andra aktiva åt-
gärder, kommer personer som i dag försörjs ge-
nom sociala bidrag och ersättningar att kunna
återgå till arbete. Därigenom reduceras behovet
av försörjning genom dessa system med ungefär
240 000 personer under sju år, eller i genomsnitt
ca 35 000 personer per år. Regeringen avser även
i fortsättningen att regelbundet följa upp målen
för arbetslöshet och sysselsättning.

Regeringen avser att i samband med 1999 års
ekonomiska vårproposition återkomma med för-
slag som förstärker möjligheterna att uppnå må-
let.

I bilaga 4, Avstämning av målet om en halve-
rad öppen arbetslöshet till år 2000, redovisas
bakgrunden och de tekniska beräkningar som
har legat till grund för sysselsättningsmålet.

Hög tillväxt

Mycket tyder på att Sverige står inför en period
med god tillväxt. Därmed förskjuts fokus i den
ekonomiska politiken. Huvuduppgiften blir nu
att förena en kraftig sysselsättningsökning med
fortsatt låg inflation. Målet för sysselsättningen
kan uppnås med en genomsnittlig årlig tillväxt på
2,75 procent. Därmed skulle den sammanlagda
produktionen år 2004 vara ca 20 procent större
än förra årets. Det är viktigt att tillväxten är för-
enlig med en ekologiskt hållbar utveckling.

PROP. 1998/99:1

För att detta skall var möjligt måste den eko-
nomiska politiken lägga en stabil grund:

Priserna skall vara stabila. Därmed kan räntor-
na förbli låga vilket befrämjar investeringar och
framtidstro. Om inflationen tillåts att ta fart
kommer räntorna att stiga, vilket sänker investe-
ringstakten och resulterar i ett lägre kapacitetstak
och därmed lägre tillväxt och sysselsättning.

Arbets- och kompetenslinjen skall stärkas. Det
innebär att arbete, aktiva åtgärder och utbildning
skall prioriteras. Det måste löna sig att ta ett
jobb. Marginaleffekterna bör minskas för den
som går från arbetslöshet till jobb. Arbetsmark-
nadspolitikens omställning från höga volymer i
åtgärder till en tillväxtfrämjande inriktning måste
ytterligare påskyndas.

Lönebildningen måste fungera väl. Den öppna
arbetslösheten beräknas nå 4 procent under slu-
tet av år 2000. Detta kräver dock att löneökning-
arna även vid en väsentligt lägre arbetslöshet än
dagens håller sig på den låga nivå som arbets-
marknadens parter har antagit.

Företagsklimatet skall vara gott. Sverige skall
vara ett land som kännetecknas av ett gott och
stabilt företagsklimat både för små och stora fö-
retag. Skatterna skall vara utformade så att före-
tagande och expansion gynnas. Reserverings-
möjligheterna har förstärkts för enskilda närings-
idkare och delägare i handelsbolag. Lättnaden i
ägarbeskattningen av onoterade aktier har utvid-
gats. Kvittningsrätten för reaförluster på onote-
rade aktier har utvidgats. Det skall bli lättare att
få tag i riskkapital.

Småföretagsperspektivet måste än mer sättas i
fokus. Reglerna skall förenklas. Avdragsreglema
för pensionskostnader, beskattningen av perso-
naloptioner och avdraget för pensionssparande
för enskilda näringsidkare har förenklats.

Sverige skall vara ett land för alla. Alla som bor
i Sverige skall garanteras samma rättigheter, möj-
ligheter och skyldigheter oavsett bakgrund eller
etnisk tillhörighet. I en internationaliserad värld
har ett land med internationell befolkning en
fördel. Att ta till vara denna fördel blir en av det
kommande seklets stora utmaningar. Av central
betydelse är att ge goda kunskaper i det svenska
språket från tidig ålder. Därför har regeringen
föreslagit betydande resurser för att underlätta
för kommunerna att erbjuda förskola från tre års
ålder till barn i storstädernas utsatta bostadsom-
råden. Syftet är att förbättra barns integra-
tionsmöjligheter i samhället.

Alla skall med in i informationssamhället. Sve-
rige skall bibehålla och förstärka sin position

som en ledande IT-nation. Alla elever skall ges
kunskaper och möjligheter att använda datorer
som ett modernt informationsverktyg. Rege-
ringen föreslog i den ekonomiska vårpropositio-
nen att 1,8 miljarder kronor avsätts under åren
1999-2001 för särskilda insatser inom IT, varvid
tyngdpunkten, 1,5 miljarder kronor, läggs på
skolan.

Sverige skall spela en aktiv roll EU. I samarbete
med andra länder skall Sverige föra en politik för
ökad sysselsättning, ekonomisk tillväxt, ekolo-
gisk hållbarhet, rättvis fördelning, ökad jäm-
ställdhet och levande demokrati. Det är en mo-
dem politik för det kommande seklet. Med fler
medlemmar kan Europeiska unionens grundläg-
gande syfte - fred, demokrati och ekonomisk ut-
veckling - främjas ytterligare. En särskild sats-
ning för att vidareutveckla samarbetet mellan
Sverige och Polen genomförs under 1999.

Sverige skall spela en aktiv roll i Östersjöområ-
det. Vårt närområde har förutsättningar att bli en
av Europas viktigaste tillväxtregioner under en
lång tid framöver, vilket skulle få stor betydelse
för tillväxt och sysselsättning i Sverige. En stra-
tegi för hur Sverige bör verka för att främja den-
na utveckling tas fram i samarbete med näringsli-
vet. För att lyfta fram Östersjöregionens
betydelse har 1 miljard kronor avsatts i den s.k.
Ostersjömiljarden. Verksamheten har varit fram-
gångsrik och bör fortsätta. Därför har regeringen
föreslagit att ytterligare 1 miljard kronor tillförs
under den kommande femårsperioden.

Välfärd

Den generella välfärdspolitikens huvuduppgift är
att på en gång öka rättvisan och bana väg för en
dynamisk utveckling, genom att skapa trygghet i
förändringen. En väl fungerande välfärdspolitik
innebär trygga människor som vågar satsa på ut-
veckling och framtiden.

Kraven på välfärdssystemen kommer att öka
framöver, bl.a. som en följd av ett växande antal
äldre och barn i skolåldrarna. Genom en god
ekonomisk tillväxt och en effektivare resursan-
vändning skall välfärden förbättras och en jämn
inkomstfördelning garanteras. Förbättringarna i
förskolan, skolan och de sociala verksamheterna
skall redovisas regelbundet avseende kvalitet och
tillgänglighet, inklusive jämförelser med andra
länder.

Skolan, vården och omsorgen skall prioriteras.
Skola, vård och omsorg tillförs i jämförelse med

PROP. 1998/99:1

1996 ökade statsbidrag om 16 miljarder kronor
1999, 20 miljarder kronor år 2000 och 22 miljar-
der kronor 2001. Sysselsättningen i den offentli-
ga sektorn kommer som en följd av detta under
de närmaste åren att öka med ca 10 000 personer
per år.

Pensionerna skall höjas. Regeringen föreslår i
budgeten ökade resurser till pensionärerna ge-
nom att pensionen från och med 1999 skall be-
räknas utifrån ett oreducerat prisbasbelopp.
Dessutom föreslås en höjning av bostadstillägget
till de sämst ställda pensionärerna. Aven mor-
gondagens pensionärer skall tillförsäkras en ro-
bust och bra pension. Pensionsreformen ligger
fast.

Barnfamiljerna skall gynnas. Barnfamiljer har
till stor del fått känna av den försämrade sam-
hällsekonomin under senare år. Regeringen före-
slår därför en höjning av barnbidraget i två etap-
per. Under mandatperioden eftersträvar
dessutom regeringen att när det parlamentariska
läget så medger införa en maxtaxa för barnom-
sorg så att barnomsorgsavgifterna sänks.

Människor skall känna trygghet mot brott. Det
uppnås främst genom en effektiv brottsförebyg-
gande och brottsbeivrande verksamhet och ge-
nom att respekten för lag och rätt upprätthålls.
Tryggheten fordrar ett väl fungerande rättsvä-
sende. Moderniseringen av rättsväsendet skall
prioriteras.

Bättre utbildning

Utbildning är nyckeln till långsiktig tillväxt och
ökad sysselsättning. Den är avgörande för indivi-
ders möjligheter till ett rikt liv, både i och utan-
för arbetslivet som medborgare och konsument.
Utbildning bidrar till att öka kvinnors och mäns
möjligheter att förbättra sina inkomster och an-
passa sig till de förändringar som äger rum i såväl
arbetslivet som i samhället i stort.

Förskolan lägger grunden. Den långsiktiga strä-
van är att förskolan bör vara en del av det gene-
rella välfärdssystemet.

Grundskolan skall bli än bättre. Varje ung
människa som lämnar grundskolan utan tillräck-
liga kunskaper är ett misslyckande. En bättre
skola kräver resurser men också väl fungerande
uppföljnings-, utvärderings och kvalitetsutveck-
lingssystem. Därför tillförs den kommunala
sektorn betydande resurser i år och de komman-
de åren. Samtidigt genomför regeringen ett tio-

punktsprogram för kvalitet och likvärdighet i
skolan.

Antalet gymnasieuthildade måste öka. En ut-
bildning på gymnasienivå är idag oftast ett mini-
mikrav på arbetsmarknaden. Allt fler jobb kräver
högre kompetens. En gymnasieutbildning är
dessutom ett första steg till högre studier. Därför
måste kvaliteten och flexibiliteten i gymnasie-
skolan öka så att alla ungdomar får en reell chans
att fullfölja sina studier. För att motverka att
kvinnor och män slås ut till följd av för låg ut-
bildning, har vi i Sverige de senaste åren genom-
fört en bred satsning på utbildning i vuxen ålder.
Detta sker både i form av reguljär utbildning,
Kunskapslyftet och i form av den mer yrkesin-
riktade arbetsmarknadsutbildningen.

Utbyggnaden av högskolor och universitet skall
fortsätta. Hela Sverige skall ta steget in i 2000-
talet med kunskap och kompetens. Antalet stu-
denter inom civilingenjörs-, högskoleingenjörs-
samt naturvetarutbildningen kommer särskilt att
öka. Genom att de mindre och medelstora hög-
skolorna byggts ut och förstärkts med fasta
forskningsresurser blir de allt starkare krafter
även för den regionala utvecklingen. Vissa hög-
skolor omvandlas till universitet.

Sverige skall vara en ledande forskningsnation.
Universitet och högskolor skall ges goda förut-
sättningar att också fortsättningsvis göra Sverige
till en ledande forskningsnation. Forskningen
har inte bara ett egenvärde. Forskning och högre
utbildning hör samman. En utbyggnad av forsk-
ningsresurserna skapar också möjligheter att
långsiktigt säkerställa kvalitet i utbildningen.

Sverige - ett ekologiskt föregångsland

Sverige skall som en pådrivande kraft och ett fö-
regångsland visa att en utveckling mot ekologisk
hållbarhet kan förenas med en hög och uthållig
ekonomisk tillväxt.

Under en lång period dominerad av industria-
liseringen medförde tillväxten i produktionen
ofta att utsläpp av miljöfarliga ämnen och an-
vändning av energi och andra resurser ökade.
Under de senaste decennierna har detta samband
mellan produktionstillväxt och effekterna på
miljön luckrats upp. För ett antal miljöstörningar
har utvecklingen till och med vänts så att belast-
ningen minskat. Denna utveckling skall fortsätta
och förstärkas.

För att etablera ett positivt samband mellan
hög tillväxt och ekologisk hållbarhet skall stor

PROP. 1998/99:1

vikt läggas vid att välja de åtgärder som ger störst
nytta i förhållande till kostnaderna och som för-
stärker de marknadskrafter som redan styr mot
en ökad miljöhänsyn.

Sverige skall vara ett ekologiskt föregångsland.
Sverige skall vara en pådrivande kraft för ekolo-
giskt hållbar utveckling. Genom att ligga steget
före kan Sverige få ökad konkurrenskraft och bli
ett bättre land att leva i. Det gynnar både dagens
och framtidens generationer.

1.6 Rättvisa skatter

Skatternas främsta syfte är att finansiera välfär-
den. Att bygga en stabil välfärd på lånade pengar
är i längden omöjligt. Ofinansierade utgifter ut-
gör inget annat än en beskattning av framtida ge-
nerationer. Skattehöjningar har därför spelat en
viktig roll i saneringen av de offentliga finanser-
na. Den formella skattekvoten, skatter som andel
av BNP, beräknas nå sin högsta nivå i år för att
sedan falla.

Den egentliga skattekvoten är ett sätt att visa
att ett underskott egentligen inte är något annat
än uppskjutna skattehöjningar. Den egentliga
skattekvoten definieras som skatterna plus det
offentliga underskottet som andel av BNP. Den
egentliga skattekvoten var som högst 1993 då
den uppgick till drygt 62 procent av BNP. Sedan
dess har den fallit och i år beräknas den hamna på
knappt 53 procent av BNP.

Diagram 1.5 Den egentliga skattekvoten

Procent av BNP

1980 1985 1990 1995 2000

Käla F incnsctepcrtementet

Skatter för rättvisa

Skattepolitiken medverkar till att minska klyf-
torna i samhället. Sverige har ett i en internatio-
nell jämförelse högt skatteuttag. Sveriges möjlig-
heter att i framtiden upprätthålla ett relativt högt
skatteuttag handlar i första hand om hur med-
borgarna värderar den välfärd som skatterna fi-
nansierar. All internationell erfarenhet visar att
en dåligt fungerande välfärd urholkar skattemo-
ralen. Ett stort problem är att en stor del av
skatteintäkterna används till att betala räntor på
statsskulden. Det är en av orsakerna till att avbe-
talningar på statsskulden utgör en viktig del av
regeringens ekonomiska politik.

Till följd av den goda ekonomiska utveckling-
en och genom den påbörjade amorteringen på
den offentliga skulden beräknas statens ränteut-
gifter sjunka snabbt de kommande åren. Det kan
skapa ett utrymme för vissa förändringar i skatte-
systemet under de kommande åren. Regeringen
kommer därför att bjuda in riksdagens partier till
överläggningar om skattepolitikens framtida in-
riktning. Det är angeläget att redan nu sätta igång
en diskussion om hur framför allt kapital- och
inkomstbeskattningen skall vara utformade på
lång sikt. En utgångspunkt bör vara att skatte-
systemet fortfarande skall vara enkelt, likformigt,
med låga skattesatser och breda skattebaser.

För att redan 1999 tillföra låg- och medelin-
komsttagarna mer köpkraft föreslår regeringen
en tillfällig skattereduktion. Reduktionen utgör
som mest 1320 kronor och trappas ned med 1,2
procent för inkomster över 135 000 kronor. Det
innebär att reduktionen är borta vid en årsin-
komst på 245 000 kronor.

Diagram 1.6 Den offentliga sektorns utgifter

Procent av BNP

50 I—I—1—1—l—I—I—I—1—I—l—I—I—l—i—i—i—i—i—i—i—

1980 1985 1990 1995 2000

Käla F incnsctepcrtementet

PROP. 1998/99:1

Svenska skatter i ett internationellt perspektiv

Internationaliseringen ställer ökade krav på
skattepolitiken. Med en ökad internationalisering
följer att det blir allt svårare att beskatta skatteba-
ser som är lättrörliga. Sverige verkar därför inom
EU för gemensamma direktiv för framför allt
kapitalbeskattningen och energibeskattningen.
Inget land tjänar på att alla länder försöker bjuda
under varandra för att locka till sig skattebaser.
En viktig utgångspunkt för Sverige är att direkti-
ven fortfarande skall ge medlemsländerna hand-
lingsfrihet att utforma sina egna skatteregler.

Företagsbeskattn i ngen

En rad åtgärder inom skatteområdet har vidtagits
de senaste åren för att förbättra förutsättningarna
för företagsamhet. De två viktigaste exemplen är
beskattningen av onoterade bolag som har sänkts
med 4 miljarder kronor och socialavgifterna som
har sänkts med 3 miljarder kronor för främst små
och medelstora företag.

Ett annat prioriterat område har varit förenk-
lingar. Regeringen avser att under det närmaste
året föreslå att de s.k. stoppreglema för fåmans-
företag med några få undantag slopas och ersätts
med allmänna regler. Den av regeringen tillsatta
Förenklingsutredningen kommer under hösten
att redovisa ett förslag till kontantredovisning för
mindre tjänsteföretag.

Miljöbeskattningen

Flera utredningar som rör energi- och miljöbe-
skattningen har presenterats de senaste åren.
Dessutom pågår beredningen av EG-
kommissionens förslag om ett nytt energiskatte-
direktiv. För att få en konsekvent och likformig
beskattning har regeringen strävat efter att be-
handla de olika förslagen i ett sammanhang. Re-
geringen avser att under 1999 återkomma till
riksdagen med ett förslag till ett nytt energiskat-
tesystem.

Fastighetsskatten

Fastighetsskatten är en viktig del i finansieringen
av välfärden. År 1995 höjdes fastighetsskatten
från 1,5 till 1,7 procent av taxeringsvärdet. Höj-

ningen var en viktig del i saneringen av de of-
fentliga finanserna.

Sedan fastighetsskatten höjdes den 1 januari
1995 har räntorna fallit med cirka 6 procenten-
heter - räntefallet har således givit villaägaren
med ett normalt villalån 15 gånger mer än vad
höjningen av fastighetsskatten innebar.

Från och med den 1 januari 1998 har fastig-
hetsskatten återgått till den tidigare nivån, dvs
sänkts från 1,7 till 1,5 procent av taxeringsvärdet.

Hyresgästerna har inte på samma sätt som
villaägarna fått del av räntefallet de senaste åren.
Regeringen föreslår därför att fastighetsskatten
för hyreshus temporärt sänks med 0,2 procen-
tenheter från 1,5 till 1,3 procent under 1999. Re-
geringen förväntar sig att den lägre skattenivån
omsätts i lägre hyror och avgifter.

En parlamentarisk utredning har fått i uppdrag
att se över fastighetsbeskattningen och föreslå en
rättvisare utformning av fastighetsskatten. En
särskilt viktig fråga är hur man skall åstadkomma
en lättnad för permanent boende i attraktiva
kust- och skärgårdsområden. I avvaktan på att
utredningens analys blir klar avser regeringen att
frysa taxeringsvärdena på 1997 års nivå även för
år 2000.

1.7 Fördelningspolitiken

Grunden för en rättvis fördelningspolitik är ökad
sysselsättning, sunda statsfinanser och en stabil
ekonomi. Genom budgetsaneringen och den
ekonomiska politiken har grunden därmed lagts
för en offensiv och långsiktig politik som skapar
rättvisa genom tillväxt, sysselsättning och utbild-
ning.^

Målet om överskott i statsfinanserna är därför
avgörande för en rättvis fördelning mellan gene-
rationerna. Barnen och ungdomarna hör till de
grupper som träffats hårdast av den ekonomiska
krisen och arbetslösheten. Om vi inte betalar av
på den stora statsskulden vältras kostnaderna
över på framtida generationer.

När antalet äldre ökar kraftigt under 2000-
talet kommer resurskraven att växa ytterligare.
Den viktigaste rättvisefrågan är därför att varje
generation måste betala för sin del av välfärden.

Den gynnsamma utvecklingen på arbetsmark-
naden ger både en jämnare fördelning av in-
komster och bättre resurser för att stödja dem
som har sämst möjligheter till arbete. Spridning-
en i arbetsinkomster är den viktigaste orsaken till

PROP. 1998/99:1

inkomstklyftor och låg ekonomisk standard. Att
sysselsättningsmålet uppnås är därför avgörande
för att Sverige långsiktigt skall kunna behålla en
inkomstfördelning som är en av världens jäm-
naste.

Den största fördelningspolitiska orättvisan i
dag finns mellan dem som saknar jobb och dem
som har ett arbete. Den goda ekonomiska ut-
vecklingen måste utnyttjas så att personer som
har svårt att få ett arbete nu får en fast förankring
på arbetsmarknaden. Det gäller t.ex. många
funktionshindrade och invandrare. Eftersom ef-
terfrågan på högutbildad arbetskraft är betydligt
större än den på lågutbildad, är regeringens ut-
bildningssatsning av stor betydelse för fördel-
ningspolitiken. Kunskapslyftet, de extra pengar-
na till skolan, utbyggnaden av universitet och
högskolor är bara några exempel på vad som har
gjorts och görs för att stärka utbildningen. Åt-
gärder för att öka och förbättra utbildningen är
således inte bara viktiga för att öka den långsikti-
ga ekonomiska tillväxten. De är också motivera-
de ur en fördelningspolitisk synvinkel. En jämnt
fördelad kunskap och kompetens bidrar till ut-
jämning av löner och sysselsättning och därmed
också till en jämnare fördelning av inkomsterna.

Alla har fått göra stora uppoffringar under den
ekonomiska krisen och budgetsaneringen. När
underskotten nu har vänts till överskott finns det
ekonomiskt utrymme, med bibehållna överskott,
att förbättra stödet till barnfamiljer och pensio-
närer. Fördelningseffekterna av förslagen i bud-
getpropositionen har en mycket gynnsam för-
delningsprofil (diagram 1.7). Beräkningen visar
de direkta effekterna av förslagen om skattere-
duktion för arbetsinkomster, slopad reducering
av prisbasbelopp vid beräkning av pensioner,
höjda bostadstillägg till pensionärer och sänkt
fastighetsskatt för hyresbostäder och bostads-
rätter. Om även de höjda barnbidragen år 2000
räknades in skulle profilen bli ännu gynnsamma-
re.

Den femtedel av hushållen som har lägst eko-
nomisk standard (decilgrupp 1 och 2 tillsam-
mans) får en ökning av den disponibla inkoms-
ten med över en procent medan den femtedel av
befolkningen som har högst standard (decil-
grupp 9 och 10 tillsammans) får en ökning med
ungefär 0,2 procent.

Diagram 1.7 Förändring disponibel inkomst, justerad för
försörjningsbörda, till följd av förslagen i budgetpropositio-
nen

Procent

Källa: Finansdepartementet

Nettoeffekterna av åtgärderna är mer fördelakti-
ga för kvinnor än för män (diagram 1.8).

Diagram 1.8 Kvinnor och män. Förändring av disponibel
inkomst genom förslag i budgetpropositionen

Procent

Kvinnor Men

Käla F inens efepatementet

Utvecklingen under 1990-talet

Trots den svaga ekonomiska utvecklingen under
1990-talets början har klyftorna i Sverige inte
ökat dramatiskt. Diagram 1.9 visar att enligt Sta-
tistiska centralbyråns undersökningar har in-
komstklyftorna endast ökat svagt 1991-1996 och
det gäller vid en framskrivning till 1998. Den
ekonomiska standarden mäts i fördelningen av
disponibla inkomster justerade för försörjnings-
bördan. Spridningen mäts med den s.k. Gini-
koefficienten där ett högt värde innebär en större
spridning (se vidare bilaga 5, Fördelningspolitisk
redogörelse).

PROP. 1998/99:1

Diagram 1.9 Inkomstspridning under 90-talet

Resultatet av den fördelningspolitiska analysen är
en viss tendens till ökad spridning under senare
år. Med hänsyn till den ekonomiska krisen, ar-
betslösheten och budgetsaneringen måste dock
förändringarna bedömas som anmärkningsvärt
små. Andelen hushåll som har en låg ekonomisk
standard (under halva medianinkomsten) har
ökat påtagligt sedan mitten av 1980-talet. Ök-
ningen beror främst på att fler personer har lägre
inkomster på grund av studier. I det korta pers-
pektivet ökar detta klyftorna då studenter har en
lägre inkomst än övriga. Men i ett längre per-
spektiv är den stora utbildningssatsning en viktig
insats för minskade inkomstklyftor.

Om de studerande ej inkluderas i statistiken
har andelen med svag ekonomi inte ökat nämn-
värt, trots kris och arbetslöshet. Det är ett gott
betyg till den svenska välfärden och det sociala
trygghetssystemet.

redogörelsen har därför analyserats hur bilden av
inkomstspridningen och dess förändring påver-
kas om man i stället för årsinkomster mäter in-
komsterna under flera år (bilaga 5). Det visas att
mer än var tredje låginkomsttagare efter fem år
har flyttat till gruppen medelinkomsttagare. De
relativt goda möjligheterna för låginkomsttagare
att förbättra sin standard över tiden har bibehål-
lits även under den ekonomiska krisen under
1990-talet. Andelen personer som mer varaktigt
har haft en låg ekonomisk standard (minst tre av
fem år) har endast ökat från 2,8 till 3,2 procent
mellan 1980- och 1990-talet. Den totala rörlig-
heten i disponibla inkomster har dock minskat
något under 1990-talet. Det torde främst förkla-
ras av att inkomster mäts bättre efter skattere-
formen.

Fördelningsanalyser är ett viktigt fördelnings-
politiskt verktyg. Regeringen anser därför att
analyserna av fördelningen av den ekonomiska
välfärden behöver breddas och fördjupas. Rege-
ringen kommer att uppdra åt Statistiska central-
byrån att genomföra undersökningar av förmö-
genhetsfördelningen och den offentliga konsum-
tionens fördelningseffekter.

Diagram 1.10 Hushåll med lag ekonomisk standard

Procent

Fördelningen av årliga inkomster ger dock en
ofullständig bild av hur den sociala rättvisan ut-
vecklas, eftersom hushållens inkomster kan vari-
era kraftigt över tiden. I den fördelningspolitiska

Förslag till
riksdagsbeslut

2 Riksdagen 1998/99. 1 samL Nr 1. Uol-4

PROP. 1998/99:1

2 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

såvitt avser den ekonomiska politiken och förslag
till statsbudget för budgetåret 1999

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som regeringen för-
ordar (avsnitt 1),

2. fastställer målet för sysselsättningen till att
andelen sysselsatta av befolkningen mellan
20 och 64 år skall öka från 74 procent år
1997 till 80 procent år 2004 (avsnitt 1.5),

3. med anledning av ålderspensionsreformen
fastställer utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av stats-
budgeten för år 1999 till 753 miljarder kro-
nor, för år 2000 till 761 miljarder kronor,
och för år 2001 till 786 miljarder kronor
(avsnitt 4.1, tabell 4.1),

4. fastställer målet för budgetpolitiken om ett
överskott i de offentliga finanserna till 2
procent av bruttonationalprodukten för år

2000 (avsnitt 4.1),

5. godkänner den reviderade beräkningen av
de offentliga utgifterna för åren 1999-

2001 (avsnitt 4.1, tabell 4.2),

6. bemyndigar regeringen att under budgetåret
1999 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om
statens upplåning (avsnitt 4.6.3),

7. godkänner beräkningen av förändringar av
myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riks-
gäldskontoret för budgetåret 1999 samt be-
räkningen av överföring av medel från AP-
fonden för budgetåret 1999 (avsnitt 4.6.3,
tabell 4.15),

8. godkänner beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1999 (avsnitt 5.2
samt bilaga 1),

9. beslutar om fördelning av utgifterna för
budgetåret 1999 på utgiftsområden i enlig-
het med vad regeringen föreslår (avsnitt
6.1.1, tabell 6.1),

10. godkänner beräkningen av förändringar av
anslagsbehållningarna för budgetåret 1999
(avsnitt 6.1.1, tabell 6.1),

11. godkänner den preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för budgetåren
2000 och 2001 som riktlinje för regeringens
budgetarbete (avsnitt 6.1.1, tabell 6.1),

12. bemyndigar regeringen att för budgetåret
1999 besluta om lån i Riksgäldskontoret för
investeringar i anläggningstillgångar som
används i statens verksamhet intill ett sam-
manlagt belopp av 16 700 000 000 kronor
(avsnitt 6.4, tabell 6.4),

13. bemyndigar regeringen att för budgetåret
1999 besluta om krediter för myndigheters
räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett
sammanlagt belopp av 14 500 000 000 kro-
nor (avsnitt 6.4, tabell 6.5),

14. bemyndigar regeringen att för budgetåret
1999 vad avser sjunde AP-fondstyrelsens
verksamhet dels besluta om lån i Riksgälds-
kontoret för investeringar i anläggningstill-
gångar som används i verksamheten på
högst 19 000 000 kronor, dels besluta om
kredit på räntekonto i Riksgäldskontoret på
högst 24 500 000 kronor (avsnitt 6.4),

PROP. 1998/99:1

15. bemyndigar regeringen att under budgetåret
1999, med de begränsningar som följer av 6
§ andra stycket lagen (1996:1059) om stats-
budgeten, besluta att ett ramanslag, med
undantag för anslag anvisade för förvalt-
ningsändamål, får överskridas om ett riks-
dagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte
hinner inväntas och om överskridandet
ryms inom utgiftstaket för staten (avsnitt
6.7),

såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1998

16. bemyndigar regeringen att besluta om och
vidta de åtgärder som är nödvändiga för att
förvärva 49 procent av aktierna i A/O Dom
Shvetsii (avsnitt 7.3.3),

17. godkänner att det under utgiftsområde 24
Näringsliv uppförda ramanslaget A7 Kost-
nader för omstrukturering av vissa statligt äg-
da företag m.m. får belastas med kostnader-
na för förvärvet av aktierna i A/O Dom
Shvetsii och därmed uppkomna förvalt-
ningskostnader (avsnitt 7.3.3),

18. godkänner att det under utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
uppförda ramanslaget A9 Riksgäldskontoret:
Kostnader för upplåning och låneförvaltning
får belastas med vissa driftskostnader för
statens betalningssystem (avsnitt 7.3.3),

19. bemyndigar regeringen att i fråga om det
under utgiftsområde 6 Totalförsvar uppför-
da ramanslaget Al Försvarsmakten under år
1998 medge beställningar av materiel m.m.
och utvecklingsarbete så att behovet av an-
slagsmedel efter budgetåret 1998 för denna
materiel m.m. och tidigare beställningar till-
sammans uppgår till högst 88 918 200 000
kronor (avsnitt 7.3.7),

20. medger att personalramen för det svenska
bidraget i SFOR utökas till högst 530 per-
soner (avsnitt 7.3.7),

21. godkänner att Affärsverket svenska kraft-
näts utgifter för verksamheten med damm-
säkerhet får belasta det under utgiftsområde
6 Totalförsvar anvisade ramanslaget B10
Funktionen Energiförsörjning (avsnitt 7.3.7),

22. bemyndigar regeringen att i fråga om det
under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv uppförda ramanslaget A2 Arbets-
marknadspolitiska åtgärder beställa tjänster

under år 1998 som medför utgifter under år
1999 om högst 55 000 000 kronor (avsnitt
7.3.10),

23. bemyndigar - med ändring av riksdagens
tidigare beslut (prop. 1997/98:123, bet.
1997/98:TU5, rskr. 1997/98:213) - rege-
ringen att dels begränsa Riksgäldskontorets
rätt att teckna statlig borgen för redan på-
började, avslutade eller avbrutna projekt i
Stockholms län till 3 000 000 000 kronor,
dels låter Riksgäldskontoret utöka garantin
för vid varje tidpunkt upplupna räntekost-
nader och prisökningen i samhället till
625 000 000 kronor (avsnitt 7.3.14),

24. godkänner vad regeringen förordar om in-
leverans av medel från Fonden för den
mindre skeppsfarten (avsnitt 7.3.14),

25. godkänner vad regeringen förordar rörande
Luftfartsverkets finansiella befogenheter
(avsnitt 7.3.14),

26. bemyndigar regeringen att för ändamål som
omfattas av det under utgiftsområde 22
Kommunikationer uppförda ramanslaget
C2 Upphandling av samhällsåtaganden un-
der år 1998 ikläda staten ekonomiska för-
pliktelser som inklusive tidigare gjorda åta-
ganden innebär utgifter om högst
230 000 000 kronor efter år 1998 (avsnitt

7.3.14) ,

27. bemyndigar regeringen att godkänna att
Statens jordbruksverk får ha utestående
förpliktelser avseende beställningsbemyndi-
ganden vid 1998 års slut, såvitt avser det un-
der utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande näringar uppförda ra-
manslaget Bli Från EG-budgeten finansie-
rade regionala stöd till jordbruket, som upp-
går till högst 150 000 000 kronor (avsnitt

7.3.15) ,

28. bemyndigar regeringen att godkänna att
Skogs- och jordbrukets forskningsråd får ha
utestående förpliktelser avseende beställ-
ningsbemyndiganden vid 1998 års slut, så-
vitt avser det under utgiftsområde 23 Jord-
och skogsbruk, fiske med anslutande nä-
ringar uppförda ramanslaget G3 Skogs- och
jordbrukets forskningsråd: Forskning och
kollektiv forskning som uppgår till högst
160 000 000 kronor (avsnitt 7.3.15),

29. på tilläggsbudget till statsbudgeten för bud-
getåret 1998 godkänner ändrade ramar för

utgiftsområden samt anvisar ändrade anslag
i enlighet med specifikation i bifogade ta-
bell,

såvitt avser skattefrågor

30. antar regeringens förslag till lag om skatte-
reduktion på förvärvsinkomster vid 2000
års taxering,

31. antar regeringens förslag till lag om beräk-
ning av viss inkomstskatt på förvärvsin-
komster vid 2000 års taxering, m.m.,

32. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1984:1052) om statlig fastighets-
skatt.

PROP. 1998/99:1

\| Specifikation av ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade anslag för budgetaret 1998 1
Tusental kronor			Belopp enligt statsbudgeten 1998 + TB1 1998	Förändring av ram/anslag	Ny ram/ ny anslagsnivå
Utgifts- område	Anslags- nummer		Belopp enligt statsbudgeten 1998 + TB1 1998	Förändring av ram/anslag	Ny ram/ ny anslagsnivå
1		Rikets styrelse	3 976 700	+ 18 693	3 995 393
	Cl	Regeringskansliet m.m., ramanslag	1 870 944	+ 18 693	1 889 637
	03	Allmänna val, ramanslag	217 400	+20 000	237 400
	C4	Stöd till politiska partier, ramanslag	132 800	-20 000	112 800
2		Samhällsekonomi och finansförvaltning	2 041 414	0	2 041 414
	A6	Finansinspektionen, ramanslag	110 875	+ 1 000	111 875
	A8	Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag	83 769	- 1 000	82 769
3		Skatteförvaltning och uppbörd	5 672 254	+ 14 148	5 686 402
	Al	Riksskatteverket, ramanslag	352 304	-10 000	342 304
	A2	Skattemyndigheterna, ramanslag	4 269 581	+17 588	4 287 169
	A3	Tullverket, ramanslag	1 050 369	+6 560	1 056 929
4		Rättsväsendet	21 029 870	+90 730	21 120 600
	Al	Polisorganisationen, ramanslag	10 956 709	+60 976	11 017 685
	A2	Säkerhetspolisen, ramanslag	516 984	-15 000	501 984
	Cl	Domstolsväsendet m.m., ramanslag	2 979 279	+11 012	2 990 291
	Dl	Kriminalvården, ramanslag	3 372 090	+ 16 742	3 388 832
	F7	Diverse kostnader för rättsväsendet, ramanslag	19 560	+ 15 000	34 560
	F8	Bidrag till vissa internationella sammanslutningar, ramanslag	8 356	+2 000	10 356
5		Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2 811 310	-600	2 810 710
	Bl	Bidrag till vissa internationella organisationer, ramanslag	464 161	-600	463 561
6		Totalförsvar	41 343 865	-200	41 343 665
	Al	Försvarsmakten, ramanslag	36 757 400	-207 136	36 550 264
	A2	Fredsfrämjande truppinsatser, ramanslag	534 419	+207 136	741 555
	Bl	Funktionen Civil ledning, ramanslag	473 145	-200	472 945
8		Invandrare och flyktingar	3 863 934	+366 000	4 229 934
	Al	Statens invandrarverk, ramanslag	452 402	+3 000	455 402
	A2	Mottagande av asylsökande, ramanslag	773 650	+208 000	981 650
	A3	Migrationspolitiska ätgärder, ramanslag	313 289	-85 000	228 289
	A5	Offentligt biträde i utlänningsärenden, ramanslag	60 295	-11 000	49 295
	A6	Utresor för avvisade och utvisade, ramanslag	83 210	-23 000	60 210
	Bl	Integrationsmyndigheten, ramanslag	40 487	-8 000	32 487
	B2	Särskilda insatser i utsatta bostadsområden, ramanslag	189 763	-25 000	164 763
	B3	Integrationsåtgärder, ramanslag	68 097	-10 000	58 097
	B4	Kommunersättningar vid flyktingmottagande, ramanslag	1 713 915	+324 000	2 037 915
	B5	Hemutrustningslån, ramanslag	98 549	-7 000	91 549
12		Ekonomisk trygghet för familjer och barn	35 813 561	0	35 813 561
	A2	Föräldraförsäkring, ramanslag	14 759 000	-735 000	14 024 000
	A3	Underhållsstöd, ramanslag	2 125 661	+735 000	2 860 661
14		Arbetsmarknad och arbetsliv	48 247 952	-786 542	47 461 410
	Al	Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag	4 118 585	+ 13 458	4 132 043
	A2	Arbetsmarknadspolitiska ätgärder, ramanslag	21 649 793	-800 000	20 849 793

PROP. 1998/99:1

Tusental kronor

Utgifts- område	Anslags- nummer		Belopp enligt statsbudgeten 1998 + TB1 1998	Förändring av ram/anslag	Ny ram/ ny anslagsnivå
16		Utbildning och universitetsforskning	27 110 554	+135530	27 246 084
	A7	Specialskolor och resurscenter, ramanslag	418 943	+5 330	424 273
	B45	Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., ramanslag	350 984	+107 800	458 784
	C3	Centrala studiestödsnämnden, ramanslag	313 924	+22 400	336 324
18		Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	22 902 383	+289 454	23 191 837
	Al	Boverket: Förvaltningskostnader, ramanslag	120 455	-17 000	103 455
	A2	Räntebidrag m.m., ramanslag	12 100 000	-600 000	11 500 000
	A4	Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader, ramanslag	12 480	-2 000	10 480
	A5	Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet, ramanslag	1 500 000	+1 015 000	2 515 000
	A8	Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador, ramanslag	60 000	-15 000	45 000
	A9	Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, ramanslag	12 000	■7 000	5 000
	A12	Investeringsbidrag för anordnande av bostäder för studenter m.fl., ramanslag	75 000	-75 000	0
	Cl	Länsstyrelserna m.m., ramanslag	1 646 481	-7 546	1 638 935
	D2	Statens va-nämnd, ramanslag	5 349	-2 000	3 349
20		Allmän miljö- och naturvård	1 214 802	+25 000	1 239 802
	A4	Investeringar och skötsel för naturvård, ramanslag	311 473	+25 000	336 473
23		Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	13 725 623	+6 400	13 732 023
	B16	Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m., ramanslag	80 000	-25 000	55 000
	B17	Jordbrukets blockdatabas, ramanslag	17 000	+6 400	23 400
	E5	Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ramanslag	91 500	+25 000	116 500
24		Näringsliv	2 718180	0	2 718 180
	E3	Exportkreditnämnden, ramanslag	47 400	-5 000	42 400
	E4	AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning, ramanslag	11 663	+5 000	16 663
25		Allmänna bidrag till kommuner	97 318 700	-20 000	97 298 700
	A2	Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting, reservationsanslag	1 136 600	-20 000	1 116 600
27		Avgiften till Europeiska gemenskapen	19 645 000	0	19 645 000
	A3	Mervärdesskattebaserad avgift, ramanslag	8 093 000	+993 000	9 086 000
	A4	Avgift baserad på bruttonationalinkomsten, ramanslag	8 256 000	-993 000	7 263 000
		Summa anslagsförändringar på tilläggsbudget		+138 613

Lagförslag

PROP. 1998/99:1

3 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

3.1 Förslag till lag om skattereduktion på förvärvsinkomster
vid 2000 års taxering

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i landet under hela be-
skattningsåret, har vid 2000 års taxering rätt till skattereduktion enligt 2 § på
skattepliktiga förvärvsinkomster som utgör sådan inkomst av anställning eller
sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader
som arbetstagaren har haft i arbetet i den utsträckning kostnaderna, minskade
med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor.

Vid beräkning av inkomst som avses i första stycket skall inkomst av an-
ställning och inkomst av annat förvärvsarbete var för sig avrundas till närmast
lägre hundratal kronor.

2 § Skattereduktionen uppgår till 1 320 kronor när förvärvsinkomsten enligt
1 § uppgår till högst 135 000 kronor. Om inkomsten överstiger 135 000 kro-
nor minskas skattereduktionen med 1,2 procent av den överskjutande in-
komsten. Skattereduktionen får varken överstiga ett belopp motsvarande för-
värvsinkomsten enligt 1 § multiplicerad med den kommunala skattesatsen eller
den debiterade kommunala inkomstskatten.

3 § Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i landet endast under en del
av beskattningsåret, har rätt till skattereduktion med en tolftedel av den skat-
tereduktion som skulle ha tillgodoförts honom om han varit bosatt i landet
under hela beskattningsåret, för varje kalendermånad eller del därav under vil-
ken han varit bosatt här i landet. I övrigt gäller 1 och 2 §§ i tillämpliga delar.

Avlider den skattskyldige under beskattningsåret skall bestämmelserna i
53 § 3 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370) om taxering av
dödsbo tillämpas på motsvarande sätt vid beräkning av skattereduktion.

PROP. 1998/99:1

4 § I fråga om skattereduktion enligt denna lag tillämpas vad som gäller i
fråga om sådan skattereduktion som avses i 11 kap. 11 § skattebetalnings-
lagen (1997:483) om inte annat är föreskrivet i denna lag.

Skattereduktion enligt denna lag tillgodoräknas den skattskyldige före an-
nan skattereduktion.

5 § Skattetabellerna skall, förutom vad som framgår av 8 kap. skattebetalnings-
lagen (1997:483), grundas på att den skattskyldige har rätt till skattereduktion
enligt denna lag.

6 § Vid beräkning av F-skatt enligt 6 kap. skattebetalningslagen (1997:483)
skall om möjligt hänsyn tas till skattereduktion enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

PROP. 1998/99:1

3.2 Förslag till lag om beräkning av viss inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid 2000 års taxering, m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid 2000 års taxering skall för fysiska personer den del av den statliga in-
komstskatten på förvärvsinkomst som enligt 10 § lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt anges till ett fast belopp om 200 kronor i stället utgöra en kom-
munal inkomstskatt. Vid tillämpning av lagen (1997:324) om begränsning av
skatt skall denna skatt dock anses utgöra statlig inkomstskatt.

2 § Av den sammanlagda inkomstskatten enligt 1 § skall 66,5 procent ut-
göra skatt till kommuner och 33,5 procent skatt till landsting. Därvid skall
en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även ut-
gjorde ett landsting.

En preliminär utbetalning av den sammanlagda inkomstskatten skall gö-
ras av skattemyndigheten i januari 1999 i samband med slutavräkningen av
1997 års kommunalskattemedel. Detta belopp skall fastställas av regering-
en eller den myndighet regeringen bestämmer. Utbetalning skall ske till
kommunerna respektive landstingen med ett enhetligt belopp per invånare
den 1 november 1998.

En slutavräkning av inkomstskatten skall ske när den årliga taxeringen år
2000 har avslutats. Därvid skall de bestämmelser tillämpas som gäller
slutavräkning av kommunalskattemedel enligt 4 § femte stycket lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menig-
hets utdebitering av skatt, m.m.

3 § Skattemyndighetens beslut enligt 2 § får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

PROP. 1998/99:1

3.3 Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt
att det i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:526) om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall införas en ny punkt 4 av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4.1 stället för det procenttal som fö-
reskrivs i 3 $ första stycket punkten b
skall procenttalet vid 2000 års taxering
utgöra 1,3. Har beskattningsåret på-
börjats före den 1 januari 1999 tilläm-
pas äldre regler för den del av beskatt-
ningsåret som infaller före denna
tidpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Budgetpolitiska mål och
statsbudgeten

PROP. 1998/99:1

4 Budgetpolitiska mål och statsbudgeten

I det följande redovisas regeringens förslag till
mål för budgetpolitiken. Vidare redovisas förut-
sättningarna för beräkningarna av budgetförsla-
get inklusive en redovisning av ålderspensions-
reformens effekter på statsbudgeten samt en
bedömning av den offentliga sektorns finansiella
sparande. Slutligen presenteras en bedömning av
statsbudgetens och statsskuldens utveckling för
perioden 1997-2001.

4.1 Budgetpolitiska mål

Regeringens förslag: Med anledning av ålders-
pensionsreformen fastställs utgiftstaket för sta-
ten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten för år 1999 till 753 miljarder kro-
nor, för år 2000 till 761 miljarder kronor och för
år 2001 till 786 miljarder kronor.

Målet om ett överskott i de offentliga finan-
serna fastställs till 2 procent av BNP för år 2000.

Den reviderade beräkningen av de offentliga
utgifterna för åren 1999-2001 godkänns.

De budgetpolitiska målen innebär att statens ut-
gifter skall rymmas inom beslutade utgiftstak
och att de offentliga finanserna skall visa ett
överskott på i genomsnitt 2 procent av BNP
över en konjunkturcykel.

4.1.1 Utgiftstak

Utgiftstaket för staten är fördelat på 26 utgifts-
områden (nr 1-25 samt 27), ålderspensionssys-
temet vid sidan av statsbudgeten, minskning av
anslagsbehållningar samt en budgeteringsmargi-
nal. Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
ingår inte i utgiftstaket. Ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten består från och med år
1999 av delsektorerna AP-fonden och premie-
pensionssystemet. Minskning av anslagsbehåll-
ningar ingår som en post under utgiftstaket, vil-
ket innebär att den är medräknad i saldot både
för statsbudgeten och för de offentliga finanser-
na. Budgeteringsmarginalen utgör skillnaden
mellan utgiftstaket och summan av de utgifter
som omfattas av utgiftstaket. Ett ianspråkstagan-
de av budgeteringsmarginalen ökar därmed låne-
behovet och minskar det offentliga finansiella
sparandet.

Utgiftstaket för den offentliga sektorn utgörs
av utgiftstaket för staten inklusive ålderspen-
sionssystemet vid sidan av statsbudgeten och den
beräknade utgiftsnivån för den kommunala sek-
torn. Summan av dessa två reduceras med interna
transaktioner inom den offentliga sektorn.

Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten
och godkänner en beräkning av de offentliga ut-
gifterna.

Utgiftstak för staten

Regeringen presenterade i 1998 års ekonomiska
vårproposition ett förslag till utgiftstak för år
2001. Riksdagen har fastställt utgiftstaket för
staten och ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten till 720 miljarder kronor för år
1998, 734 miljarder kronor för år 1999, 742 mil-

PROP. 1998/99:1

jarder kronor för år 2000 och 767 miljarder kro-
nor för år 2001 (prop. 1995/96:150, bet. 1995/96:
FiUlO, rskr. 1995/96:314 och prop. 1997/98:150
bet. 1997/98:FiU20, rskr. 1997/98:318).

Regeringen föreslår nu att en teknisk justering
görs av utgiftstaken åren 1999-2001. Ändringen
av utgiftstaken föranleds uteslutande av den av
riksdagen beslutade ålderspensionsreformen vars
intjänanderegler m.m. träder i kraft 1999 (prop.
1997/98:151 och prop. 1997/98:152, bet.
1997/98:SfU:13, rskr. 1997/98:316). Revidering-
en föranledes av att det fr.o.m. år 1999 införs sta-
liga ålderspensionsavgifter i det reformerade ål-
derspensionssystemet. För statsbudgeten innebär
införandet av statliga ålderspensionsavgifter att
utgifterna höjs. De takbegränsade utgifterna be-
räknas öka med 18,8 miljarder kronor år 1999,

18,7 miljarder kronor år 2000 och med

19,1 miljarder kronor år 2001 till följd av ålders-
pensionsreformen (se även avsnitt 4.4 och bilaga
3). I enlighet med tidigare etablerad praxis att av-
runda utgiftstaket till hela miljarder kronor
(prop. 1995/96:150 s. 71 och prop. 1996/97:150
s. 102) föreslår regeringen att utgiftstaket revide-
ras upp med 19 miljarder kronor per år åren
1999-2001.

Tabell 4.1 Utgiftstak för staten 1999-2001

Miljarder kronor	1999	2000	2001
Nuvarande utgiftstak	734	742	767
Statliga ålderspensionsavgifter	19	19	19
Förslag till utgiftstak	753	761	786

jarder kronor för år 2000 och 1 114 miljarder
kronor för år 2001.

Utgiftstaket för den offentliga sektorn revide-
ras nu i förhållande till de beräkningar som gjor-
des i den ekonomiska vårpropositionen. Detta
beror till största delen på den reviderade beräk-
ning av den kommunala konsumtionen som pre-
senteras närmare i bilaga 2 Svensk ekonomi. De
interna transaktionerna inom den offentliga
sektorn utgjordes tidigare endast av transaktio-
ner mellan staten och kommunsektorn, men från
och med år 1999 måste avdrag även ske för trans-
aktioner mellan statsbudgeten och ålderspen-
sionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Det
reformerade ålderspensionssystemet föranleder
som tidigare nämnts en justering av utgiftstaket
för staten, men eftersom ålderspensionsavgifter-
na förs från statsbudgeten till ålderspensions-
systemet görs avdrag för denna transaktion vid
beräkningen av utgiftstaket för den offentliga
sektorn på samma sätt som för transaktionerna
mellan staten och kommunerna. Av posten in-
terna transaktioner år 1999 utgörs 161 miljarder
kronor av transaktioner mellan staten och den
kommunala sektorn och ca 19 miljarder kronor
av transaktioner mellan statsbudgeten och ålder-
spensionssystemet vid sidan av statsbudgeten.

Utgiftstaket för den offentliga sektorn åren
1999-2001 beräknas till 1 050, 1 075 respektive
1113 miljarder kronor.

De föreslagna höjningarna av utgiftstaken åren
1999-2001 innebär att statens och ålderspen-
sionssystemets konsoliderade utgifter begränsas
till samma nivå som utgiftstaket enligt nuvarande
bestämmelser medger. Med undantag för denna
tekniska justering ligger de fastställda utgiftsta-
ken för åren 1998-2001 fast.

Utgiftstak för den offentliga sektorn

Utgiftstaket för den offentliga sektorn består av
summan av det fastställda utgiftstaket för staten
och den beräknade kommunala utgiftsnivån med
avdrag för interna transaktioner mellan staten,
kommunsektorn och ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten. Riksdagen fastställde i ju-
ni 1998 (bet. 1997/98:FiU20, rskr. 1997/98:318)
beräkningen av den offentliga sektorns utgifter
till 1 050 miljarder kronor för år 1999, 1 074 mil-

Tabell 4.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn 1999-2001

Miljarder kronor

	1999	2000	2001
Staten inkl, ålderspensionssys- temet	753	761	786
Kommunerna	477	496	512
Interna transaktioner	-180	-182	-185
varav Stat - Kommun	-161	-163	-166
Statsbudget - Ålderspensionssystemet	-19	-19	-19
Utgiftstak offentlig sektor	1 050	1 075	1 113
Procent av BNP	55,7	54,3	53,8

4.1.2 Överskott i de offentliga finanserna

Utöver det budgetpolitiska målet att statens och
ålderspensionssystemets utgifter skall rymmas
inom det fastlagda utgiftstaket är målet om ett
överskott i de offentliga finanserna centralt.

De budgetpolitiska mål avseende de offentliga
finanserna som regeringen tidigare föreslagit och

PROP. 1998/99:1

som riksdagen ställt sig bakom för åren 1998-
2001 kan sammanfattas enligt följande:

- De offentliga finanserna skall vara i balans
år 1998 (prop. 1994/95:150, bet. 1994/95:FiU
20, rskr. 1994/95:447).

- På lång sikt skall de offentliga finanserna
uppvisa ett överskott på i genomsnitt
2 procent av BNP över en konjunkturcykel
(prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr.
1996/97:284).

- En gradvis anpassning mot det långsiktiga
målet uppnås genom ett målsätt överskott på
0,5 procent av BNP år 1999, 1,5 procent av
BNP år 2000 och 2 procent av BNP år 2001
(prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr.
1996/97:284). Om tillväxten av konjunktur-
mässiga skäl blir väsentligt högre skall kraven
på överskott skärpas för att undvika en fi-
nanspolitik som förstärker konjunktursväng-
ningarna.

Den BNP-tillväxt som beräknas för åren 1998—
2000 i föreliggande proposition är högre än den
tillväxt som beräknades i 1997 års ekonomiska
vårproposition inför beslutet om målen för spa-
randet åren 1999-2000. Regeringen föreslår där-
för att målet för sparandet höjs från 1,5 till
2 procent av BNP år 2000. Genom denna åtgärd
minskar den offentliga skuldbördan och därmed
räntebördan för kommande generationer. Som
en konsekvens av regeringens målsatta överskott
beräknas den offentliga nettoskulden minska
med minst 90 miljarder kronor till och med år
2001.

Tabell 4.3 Makroekonomiska förutsättningar

Värden från vårpropositionen anges inom parentes

	1997	1998	1999	2000	2001
BNP¹	1,8	3,0	3,0	3,2	2,6
	(1,8)	(3,0)	(3,1)	(3,4)	(2,6)
Prisbasbelopp'	36,3	36,4	36,4	36,7	37,3
	(36,3)	(36,4)	(36,6)	(37,0)	(37,7)
KPI¹	0,9	0,5	0,7	1,7	2,0
	(0,9)	(0,9)	(1,2)	(2,0)	(2,0)
Privat kon-	2,0	2,7	2,9	2,5	2,0
sumtion¹	(2,0)	(2,3)	(2,5)	(2,2)	(2,0)
Lönesumma¹	4,0	4,5	4,1	4,7	4,1
	(4,0)	(3,9)	(4,4)	(4,9)	(4,0)
Arbetslöshet¹	8,0	6,6	5,7	4,4	4,0
	(8,0)	(6,7)	(5,7)	(4,4)	(4,0)
Arbetsmark-	4,3	3,9	3,9	3,8	3,5
nadspolitiska	(4,3)	(4,2)	(4,0)	(3,9)	(3,5)
åtgärder¹
Ränta 5 år	5,8	4,8	4,7	4,9	5,0
	(5,8)	(5,3)	(5,4)	(5,4)	(5,4)
Ränta 6 må-	4,3	4,4	4,3	4,3	4,3
nader	(4,3)	(4,6)	(4,6)	(4,6)	(4,6)

¹ Ärlig procentuell förändring

² Tusentals kronor

³ Andel av arbetskraften

4.2 Samhällsekonomiska
förutsättningar

Vid beräkningen av den offentliga sektorns fi-
nanser, statsbudgetens inkomster och utgifter
samt statens lånebehov är de antaganden som
görs om den makroekonomiska utvecklingen av
stor betydelse. De makroekonomiska förutsätt-
ningar som beräkningarna baserar sig på redovi-
sas i sin helhet i bilaga 2 Svensk ekonomi. I tabell

4.3 anges några faktorer av särskild betydelse för
de offentliga finanserna.

I fasta priser beräknas BNP växa med ca
3 procent per år t.o.m. år 2001. Jämfört med be-
dömningen i den ekonomiska vårpropositionen
innebär detta en marginell nedrevidering av till-
växten åren 1999 och 2000.

I förhållande till antagandena i den ekonomis-
ka vårpropositionen görs en nedrevidering av in-
flationen åren 1998-2000 vilket medför att pris-
basbeloppet för åren 1999-2001 blir lägre än vad
som då antogs. Prisbasbeloppet påverkar främst
statens och AP-fondens utgifter för basbelopps-
anknutna transfereringar samt inkomsterna från
fysiska personers inkomstskatt.

I fasta priser beräknas den privata konsumtio-
nen öka med 2 till 3 procent per år under de
kommande åren, främst som en följd av en för-
bättring av situationen på arbetsmarknaden. I
förhållande till bedömningen i den ekonomiska
vårpropositionen beräknas tillväxten i den privata
konsumtionen nu bli något lägre. I löpande pri-
ser förändras dock den privata konsumtionen i
mindre grad eftersom konsumentpriserna antas
bli lägre än i den ekonomiska vårpropositionen.
Den privata konsumtionen utgör större delen av
skattebasen för mervärdesskatten.

Kombinationen av en ökad sysselsättning och
en löneökningstakt på i genomsnitt ca 3 procent
per år innebär att lönesumman beräknas öka med
mellan 4 och 5 procent per år under perioden
1998-2001. Detta ökar statens inkomster från

PROP. 1998/99:1

socialavgifter och fysiska personers inkomst-
skatt.

Under de närmaste åren antas den snabba sys-
selsättningsuppgången leda till att den öppna ar-
betslösheten minskar till 4 procent i slutet av år

2000. De konjunkturberoende arbetsmarknads-
politiska åtgärderna beräknas då omfatta

3,5 procent av arbetskraften. Jämfört med vad
som antogs i den ekonomiska vårpropositionen
beräknas den öppna arbetslösheten och den del
av arbetskraften som omfattas av arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder nu bli sammantaget
0,4 procentenheter lägre år 1998.1 förhållande till
vad som angavs i den ekonomiska vårpropositio-
nen beräknas de arbetsmarknadspolitiska åtgär-
derna också minska något under åren 1999-2000.
Dessa förändringar påverkar främst statens ut-
gifter för arbetslöshetsersättning och utbild-
ningsbidrag.

De korta och de långa marknadsräntorna
väntas i stort sett bli oförändrade under de
kommande tre åren, men är mellan 0,3 och
0,7 procentenheter lägre än vad som antogs i den
ekonomiska vårpropositionen. Räntenivån på-
verkar bl.a. statsskuldsräntorna och utgifterna för
räntebidrag och studiemedel.

4.3 Prioriteringar

I 1998 års ekonomiska vårproposition (prop.
1997/98:150) presenterades förslag till åtgärder
inom sex områden: Kunskap och kompetens,
Delaktighet i informationssamhället, Hållbara
Sverige — ett föregångsland, Företagande, Euro-
peiskt samarbete och Ett Sverige för alla. Därut-
över föreslogs bland annat också att skolan, vård-
en och omsorgen skulle tillföras ytterligare me-
del.

I denna proposition föreslås ytterligare åtgärd-
er inom områdena ekonomi, sysselsättning, rätt-
visa, jämställdhet och miljö. Dessa förslag redo-
visas i avsnitt 1.4 i denna volym.

I tabell 4.4 finns en sammanfattning av effek-
terna på de offentliga finanserna av samtliga åt-
gärder som presenterades i den ekonomiska vår-
propositionen och andra propositioner under
året samt denna proposition. Samtliga åtgärder
ingår i regeringens förslag till statsbudget för
1999 samt i beräkningen av utgifterna för år 2000
och 2001. Åtgärderna på skatteområdet ingår i
beräkningarna av inkomsterna.

iTabell 4.4 Utgiftsökningar och skattesänkningar¹ 1
Miljarder kronor	1999	2000	2001
Framtidsområden
Kunskap och kompetens	1,0	1,1	1,5
Delaktighet i informa- tionssamhället	0.4	0,6	0,8
Hållbara Sverige - ett föregångsland	0,2	0,4	2,5
Företagande ’	1.8	2,1	1,8
Europeiskt samarbete	1,0	1,0	1,2
Ett Sverige för alla	0,1	0,3	0,8
Summa framtids- områden	4,5	5,5	8,6
Övrigt
Nytt skalsteg i inkomst- skatten	-2,0	- 2,2	-2,2
Skattereduktion	3,0	0,3	0,1
Fastighetsskatt, 1,7 % till 1,5%	2,3	2,6	2,0
Fastighetsskatt, hyres- hus, 1,5% till 1,3%	-	0,6	1,1
Frysning av taxerings- värden för 1999 och 2000	0,8	1,1	1,8
Bostadspolitisk propo- sition och byggstimu- lanser¹	0,7	0,9	0,1
Tandvårdsförsäkring	0,5	0,5	0,5
Äldreproposition	0,5	0,3	0,3
Pensioner	3,0	3,1	3,2
Kommunsektorn	4,0	4,0	6,0
Barnbidrag, flerbarns- tillägg och studiebidrag	-	2,5	4,9
BTP	0,7	0,7	0,7
Rättsväsendet	0,4	0,3	0,3
Bistånd	0,1	-	0,2
Övriga åtgärder	0,6	0,4	1,1
Summa övrigt	14,6	15,1	20,1
TOTALT	19,1	20,6	28,7
’’ Ökade inkomster i beräkningen	är angivna med negativt		tecken. In-

komsterna är kassamässigt beräknade. Se vidare kap. 8.

² Varav skattelättnad är 1,7 mdkr 1999, 2,0 mdkr 2000 och 1,7 mdkr 2001.

³ Varav skattelättnad (ROT) är 0,3 mdkr 1999 och 0,6 mdkr 2000.

I kapitel 8 redovisas de nya förslagen på skatte-
området i detalj. Förslagen innebär att en skatte-
reduktion införs för låg- och medelinkomsttaga-
re med pensionsgrundande inkomst. Vidare
föreslås att den statliga skatten om 200 kronor på
förvärvsinkomster för fysiska personer tillfälligt
skall överföras till kommunsektorn under 1999
(redovisas inte i ovanstående tabell eftersom

PROP. 1998/99:1

förslaget inte påverkar den offentliga sektorns
inkomster). Därutöver föreslås en sänkning av
fastighetsskatten på bostadshyreshus från 1,5
procent av taxeringsvärdet till 1,3 procent 1999.

I denna proposition föreslår regeringen att
pensionerna under år 1999 skall beräknas utifrån
prisbasbeloppet utan reduktion. Detta innebär
att återgången till att beräkna pensionerna utan
reduktion tidigareläggs från år 2000 till år 1999.
Utgifterna beräknas med anledning av detta för-
slag öka med ca 3 miljarder kronor år 1999.

Regeringen föreslår vidare att den del av bo-
stadskostnaden i intervallet 100-4 000 kronor per
månad och för vilken bostadstillägg till pensionä-
rerna (BTP) kan utgå, höjs från 85 procent till 90
procent fr.o.m. 1 januari 1999. Utgifterna beräk-
nas öka med ca 720 miljoner kronor per år med
anledning av höjningen av bostadstillägget.

Regeringen föreslår också i denna proposition
att biståndsramen engångsvis höjs med 100 mil-
joner kronor för 1999. Detta innebär att anslagna
medel för bistånd motsvarar totalt 0,705 procent
av bruttonationalinkomsten.

På miljöområdet föreslår regeringen bl.a. att
660 miljoner kronor anvisas under perioden
1999-2001 för skydd av naturområden, och
främst skogsmark, i syfte att bevara den biolo-
giska mångfalden. Det föreslås också att totalt
170 miljoner kronor anvisas för sanering och
återställning av förorenade områden för perioden
1999-2001. Åtgärderna på miljöområdet redovi-
sas under framtidsområdet Hållbara Sverige - ett
föregångsland (tabell 4.4).

Regeringen aviserar också ett antal åtgärder
för år 2000 och 2001 i denna proposition. Utöver
de aviserade medelstillskott på 4 miljarder kronor
i den ekonomiska vårpropositionen aviseras i
denna proposition ett tillskott till kommunerna
motsvarande 2 miljarder för 2001. I beräkningen
för år 2000 och 2001 ingår också höjningar av
barnbidraget och studiebidraget för gymnasie-
studerande med 100 kronor per månad och barn
år 2000 och ytterligare 100 kronor per månad
och barn år 2001. Flerbarnstillägget avses räknas
upp i motsvarande mån.

I tabell 4.5 redovisas effekterna av förslagen i
denna proposition jämfört med förslagen i den
ekonomiska vårpropositionen och andra propo-
sitioner som presenterats under året.

Sammantaget beräknas nu de takbegränsade
utgifterna bli ca 1,9 miljarder kronor högre 1999
jämfört med beräkningen i vårpropositionen, ex-
klusive de beräknade effekterna av det reforme-

rade ålderspensionssystemet. Reformerna ryms
inom ramen för de budgetpolitiska målen.

Tabell 4.5 Fördelning pa propositioner

miljarder kronor

	1999	2000	2001
Nya åtgärder i budgetpropositionen	5,3	4,8	10,7
varav utgiftsökningar	2,3	3.2	8,1
skattesänkningar	3,0	1,6	2,6
Vårpropositionen och andra propositioner under året	13,8	15,8	18,0
varav utgiftsökningar	10,6	12,3	16,1
skattesänkningar	3,2	3,5	1,9
TOTALT	19,1	20,6	U,1
4.4 Ålderspensionsreformen

Riksdagen fattade i juni 1998 beslut om
ett reformrat ålderspensionssystem (prop.
1997/98:151 och prop. 1997/98:152, bet.
1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315). Reforme-
ringen av ålderspensionssystemet innebär bl.a. att
offentliga ålderspensionsförmåner kommer att
beräknas enligt nya regler såväl under intjänan-
detiden som under den tid då ålderspensionen
betalas ut. Övergångsbestämmelserna är utfor-
made på ett sådant sätt att de ålderspensioner
som betalas ut under de närmaste åren med
mycket begränsade undantag utgörs av pensioner
beräknade enligt gällande folkpensions- och
ATP-regler. Reformen påverkar därför inte den
offentliga sektorns utgifter för ålderspension un-
der perioden fram till och med år 2001.

Genom att delpensions- och arbetsskadefon-
dema upplösts och utgifterna inom dessa försäk-
ringar fr.o.m. år 1999 redovisas på statsbudgeten
utgörs socialförsäkringen vid sidan av statsbud-
geten enbart av inkomstrelaterade ålders-
pensioner. Av detta skäl ändras benämningen till
åldespensionssystemet vid sidan av statsbudge-
ten. Motsvarande gäller för socialförsäkrings-
sektorn i nationalräkenskapernas redovisning.
Denna sektor delas upp i delsektorema AP-
fonden, respektive Premiepensionsmyndigheten.

Ålderspensionsreformen medför från och med
år 1999 betydande betalningsflöden mellan stats-
budgeten, AP-fonden och premiepensionssys-
temet. Detta innebär att utgiftsområdesramarna
och det statliga utgiftstaket liksom statens låne-
behov och statsskulden påverkas av reformen.

PROP. 1998/99:1

I 1998 års ekonomiska vårproposition (prop.
1997/98:150) beaktades inte effekterna av ålders-
pensionsreformen. En preliminär bedömning av
dessa lämnades dock i ett särskilt avsnitt (4.8). I
föreliggande budgetproposition har däremot
riksdagens beslut om nytt ålderspensionssystem
fullt ut beaktats. Beslutet innebär bl.a. följande:

- Det statliga utgiftstaket och utgiftsramarna
för ett antal utgiftsområden justeras upp med
hänsyn till att statliga ålderspensionsavgifter
skall erläggas för sådana pensionsgrundande
ersättningar som finansieras över statsbudge-
ten, liksom för vissa s.k. pensionsgrundande
belopp. Sammantaget beräknas de statliga ål-
derspensionsavgifterna uppgå till ca 19 mil-
jarder kronor per år. Det statliga utgiftstaket
justeras därför upp. Vidare sker en teknisk
uppjustering av utgiftsramarna för utgiftsom-
rådena 6, 9-17 samt 23. Huvuddelen av av-
gifterna förs till Allmänna pensionsfonden.
En mindre del, motsvarande premiepensions-
rätten för berörda inkomster, förs till inlåning
hos Riksgäldskontoret.

- Finansieringsansvaret för folkpension i form
av ålderspension till pensionärer som samti-
digt har rätt till tilläggspension (ATP) i form
av ålderspension förs över från statsbudgeten
till AP-fonden. Detta föranleder en teknisk
nedjustering av utgiftsramen för utgiftsområ-
de 11.

- Finansieringsansvaret för tilläggspension i
form av förtids- och efterlevandepension
överförs från AP-fonden till statsbudgeten.
Detta föranleder en teknisk justering av ut-
giftsområdena 10,11 och 12.

- Den andel av influtna ålderspensionsavgifter
som förs till tillfällig förvaltning hos Riks-
gäldskontoret höjs. Denna andel är beräknad
så att de medel som förs till den tillfälliga för-
valtningen skall motsvara under året intjänad
pensionsrätt för premiepension. Höjningen
bidrar till att reducera statens lånebehov.

- Under år 1999 skall medel motsvarande fast-
ställd pensionsrätt för premiepension överfö-
ras till Premiepensionsmyndigheten för place-
ring i värdepappersfonder. Dessa medel förs
över från den tillfälliga förvaltningen hos
Riksgäldskontoret vilket innebär att statens
lånebehov ökar i motsvarande grad. År 1999
sker överföring av medel avseende in-
komståren 1995-97. Premiepensionsrätten
för dessa år har uppskattats till 37 miljarder

kronor. År 2000 sker överföringar av belopp
motsvarande premiepensionsrätt avseende in-
komståret 1998 och år 2001 avseende in-
komståret 1999, då även premiepensionsdelen
av den totala ålderspensionsrätten höjs.

— Enligt riksdagens beslut skall det ske en
överföring av medel från AP-fonden till sta-
ten under åren 1999 och 2000. Syftet med
denna överföring är att reducera den ökning
av statens lånebehov som reformen annars le-
der till. Överföringen skall uppgå till
45 miljarder kronor år 1999 och ett lika stort
belopp år 2000. Därefter skall det ske en en-
gångsvis överföring av ett belopp som ännu
inte fastställts, men som beräkningstekniskt
har antagits uppgå till 235 miljarder kronor.
Den omedelbara effekten på statens lånebe-
hov blir dock mindre.

- Inkomsttaket för uttag av allmän pensionsav-
gift höjs. Dessa avgifter förs i sin helhet till
Allmänna pensionsfonden. För att kompen-
sera hushållen höjs samtidigt skiktgränsen för
statlig inkomstskatt, vilket reducerar statens
skatteinkomster.

I bilaga 3 till denna proposition lämnas en mer
utförlig redogörelse för ålderspensionsreformens
finansiella effekter för statsbudgeten, ålderspen-
sionssystemet vid sidan av statsbudgeten och den
konsoliderade offentliga sektorn. Där redovisas
även utgiftsramar och lånebehov exklusive ef-
fekter av pensionsreformen i jämförelse med vad
som angavs i den ekonomiska vårpropositionen.

Det reformerade ålderspensionssystemet
kommer redovisningsmässigt i sin helhet att fö-
ras till den offentliga sektorn, även vad gäller
premiepensionsdelen. De transaktioner som an-
givits ovan är därför betalningar inom den of-
fentliga sektorn. Den konsoliderade offentliga
sektorns finansiella sparande påverkas således
inte. Däremot medför infasningen av det refor-
merade ålderspensionssystemet att statsskulden
och den konsoliderade bruttoskulden reduceras.

Pensionsreformen är inte genomförd i sin hel-
het genom riksdagens beslut. Bland annat åter-
står att lösa frågan om formerna för avgiftsuttag
och utformningen av garantipensionen för dem
som är födda före 1938. Det innebär att det kan
komma att ske ytterligare tekniska justeringar av
utgiftstaket och utgiftsramarna för berörda ut-
giftsområden under kalkylperioden. Statsbud-
getens inkomster kommer även att påverkas av
ett förändrat avgiftsuttag till ålderspensionssys-

PROP. 1998/99:1

temet. I beräkningarna har dock antagits att de
nu beslutade avgiftsnivåerna ligger fast under
kalkylperioden.

Tabell 4.6 Finansiella effekter av ålderspensionsreformen

Miljarder kronor	1999	2000	2001
Statligt utgiftstak	19	19	19
Statens lånebehov	-1,9	-22,1	-143,6
Statens finansiella sparande	+ 1,8	+22,1	+214,6
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten	-1,6	-21,9	-214,2

4.5 Den offentliga sektorns finanser

De budgetpolitiska målen för det offentliga spa-
randet avser den konsoliderade offentliga sek-
torn.

Målen är formulerade för den offentliga sek-
torns finansiella sparande som detta definieras i
nationalräkenskaperna. Detta mått visar den för-
ändring i den offentliga sektorns finansiella för-
mögenhet (tillgångar minus skulder) som beror
på transaktioner. Vissa finansiella transaktioner
som påverkar statens lånebehov, t.ex. försäljning
av statliga aktier, inkluderas inte. Inte heller vär-
deförändringar på offentliga tillgångar eller skul-
der räknas in i det finansiella sparandet. I bilaga 2
Svensk ekonomi, lämnas en utförlig redogörelse
för utvecklingen av de offentliga finanserna.

Tabell 4.7 Den offentliga sektorns finansiella sparande

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001
Staten	14,6	15,1	68,3	282,0
Statens lånebehov	-12,0	-16,0	-63,1	-203,1
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbud- geten	23,3	-0,2	-28,0	-219,8
Kommunerna	0,2	6,5	6,1	6,7
Summa	38,1	21,3	46,4	68,9
Procent av BNP	2,1	1,1	2,3	3,3
Saldomål, mdkr		9,4	39,6	41,4
Procent av BNP		0,5	2,0	2,0

Källa: Finansdepartementet

År 1998 beräknas den offentliga sektorns finan-
siella sparande uppgå till 38,1 miljarder kronor
vilket motsvarar 2,1 procent av BNP. Denna siff-
ra påverkas dock av att AP-fondens inhemska

fastighetsinnehav bolagiseras under året, vilket
ger ett rent bokföringsmässigt bidrag till det fi-
nansiella sparandet. Frånräknat denna effekt be-
räknas sparandet uppgå till 23,1 miljarder kronor
eller 1,3 procent av BNP. Målet om balans i de
offentliga finanserna år 1998 uppnås således med
bred marginal. Sedan år 1994 har därmed de of-
fentliga finanserna förstärkts med 11,6 procent
av BNP, varav 2,4 procentenheter mellan 1997
och 1998. Jämfört med den bedömning som
gjordes i den ekonomiska vårpropositionen har
prognosen för den offentliga sektorns finansiella
sparande reviderats upp med ca 9 miljarder kro-
nor, i huvudsak till följd av att årets skattein-
komster nu ser ut att bli högre än vad som tidiga-
re beräknats.

Prognosen innebär att den offentliga sektorns
finansiella sparande år 1999 ligger kvar på ungefär
samma nivå som i år, justerat för bokföringsmäs-
siga effekter. De samlade offentliga utgifterna
exklusive räntor väntas stiga med 2 procent i re-
ala termer, efter att ha minskat fyra år i rad med
sammantaget 4 procent. Samtidigt hålls inkom-
stutvecklingen tillbaka av bl.a. vissa skattesänk-
ningar. En minskande nettoskuld och lägre rän-
tenivå medför att den offentliga sektorns
räntenetto förbättras. Det finansiella överskottet
nästa år beräknas till 21 miljarder kronor eller 1,1
procent av BNP, vilket är 12 miljarder kronor
över målet om ett sparande på 0,5 procent av
BNP.

Under åren 2000 och 2001 stärks det offentli-
ga sparandet enligt kalkylen och når ett överskott
motsvarande 2,3 procent av BNP år 2000 och 3,3
procent av BNP år 2001. År 2000 ligger således
det offentliga sparandet strax över det i denna
proposition föreslagna budgetpolitiska målet,
medan det av riksdagen tidigare fastställda bud-
getpolitiska målet för år 2001 överträffas med
större marginal.

Det finansiella sparandets fördelning mellan
staten och ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten påverkas under kalkylperioden av
tillfälliga faktorer som har samband med ålder-
spensionsreformen (se avsnitt 4.4 och bilaga 3).
Kommunsektorns bidrag till den offentliga sek-
torns finansiella sparande etableras från och med
år 2000 på en nivå som är förenlig med de krav
som från och med detta år ställs på ekonomisk
balans i kommuner och landsting.

PROP. 1998/99:1

4.6 Statsbudgetens utveckling
1997-2001

Statsbudgetens inkomster beräknas öka succes-
sivt under perioden 1997-2001. Utgifterna be-
räknas minska från och med 1998. Statens låne-
behov minskar därför mellan åren 1997 och

2001. Från att ha behövt låna 6 miljarder kronor
år 1997 kan staten amortera 203 miljarder kronor
år 2001. I relation till BNP minskar både in-
komsterna och utgifterna under perioden.

Ålderspensionsreformen bidrar till lånebeho-
vets kraftiga minskning. Även utan hänsyn till
ålderspensionsreformens effekter på lånebehovet
beräknas lånebehovet minska successivt under
hela perioden, från 6 miljarder kronor 1997 till en
amortering på 12 miljarder kronor 1998 och se-
dan till en amortering på 59 miljarder kronor
2001. Detta framgår av siffrorna inom parentes i
tabell 4.8. Den statliga utgiftskvoten minskar vä-
sentligt även när ålderspensionsreformens ef-
fekter exkluderas.

I full funktion bidrar det reformerade ålders-
pensionssystemet inte till en minskning av låne-
behovet. Den största effekten av ålderspensions-
reformen på lånebehovet är temporär och beror
på de stora överföringar som görs av tillgångar
från AP-fonden till Riksgäldskontoret under
åren 1999-2001. Formerna för avgiftsuttag till
ålderspensionssystemet är ännu inte fastställda.
När detta görs kommer den avgiftsandel som
förs till statsbudgeten att minska och den andel
som förs till ålderspensionssystemet att öka. En
intressant fråga är hur stort lånebehovet blir när
pensionsreformen är fullt genomförd. I bilaga 3
beräknas ett s.k. underliggande lånebehov, dvs.
det lånebehov som skulle ha uppkommit år 2001
om reformen inklusive överföringen slutförs den
31 december år 2000. Detta lånebehov beräknas
till -7 miljarder kronor. (En detaljerad genom-
gång av pensionsreformens effekter återfinns i
bilaga 3.)

iTabell 4.8 Statens lånebehov 1997-2001 1
Exkl. ålderspensionsreformen anges inom parentes				2000	2001
	1997	1998	1999	2000	2001
Miljarder kronor
Inkomster	648,9	697,3	696,4	714,2	728,2
(Inkomster)			(696,9)	(714,9)	(728,9)
Utgifter¹	655,1	685,3	680,4	651,0	525,1
(Utgifter)			(682,8)	(673,9)	(669,4)
Lånebehov	6,2	-12,0	-16,0	-63,1	-203,1
(Lånebehov)			(-14,1)	(-41,0)	(-59,5)
Procent av BNP
Inkomster	37,3	38,5	36,9	36,1	35,2
(Inkomster)			(37,0)	(36,1)	(35,2)
Utgifter	37,7	37,8	36,1	32,9	25,4
(Utgifter)			(36,2)	(34,0)	(32,4)
Lånebehov	0,4	-0,7	-0,8	-3,2	-9,8
(Lånebehov)			(-0,7)	(-2,1)	(-2,9)

' Utgifterna inkluderar anslagen inom samtliga utgiftsområden, minskning av anslags-
behållningar, Riksgäldskontorets nettoutlåningen, kassamässig korrigering samt finan-
siell överföring från AP-fonden till Riksgäldskontoret.

4.6.1 Statsbudgetens inkomster

Statsbudgetens totala inkomster beräknas öka
med omkring 31 miljarder kronor under perio-
den 1998-2001. Det är framför allt ändrade anta-
ganden om lönesummans och den privata kon-
sumtionens utveckling som ligger till grund för
ökningen. I relation till BNP beräknas emellertid
statsbudgetens totala inkomster minska.

ITabell 4.9 Statsbudgetens inkomster 1
Miljarder kronor	1997	1998	1999	2000	2001
Skatter	575,3	617,7	630,6	650,8	676,9
övriga inkomster	73,6	79,6	65,8	63,4	51,3
Totala inkomster	648,9	697,3	696,4	714,2	728,2
Procent av BNP
Skatter	33,1	34,1	33,5	33,0	32,8
Totala inkomster	37,3	38,5	36,9	36,1	35,2

För budgetåret 1998 beräknas de totala inkoms-
terna uppgå till 697,3 miljarder kronor. Ökning-
en i förhållande till 1997 avser främst skatter och
förklaras till största delen av ökade bolagsvinster
och ökade realisationsvinster för fysiska personer
avseende inkomståret 1997 vilket medför ökade
fyllnadsinbetalningar år 1998. Även Övriga in-
komster ökar under året bl.a. till följd av att del-
pensionsfondens behållning överförs till stats-

PROP. 1998/99:1

budgetens inkomstsida. Skatteinkomsterna un-
der perioden 1999-2001 följer i stort sett utveck-
lingen av lönesumman och privat konsumtion.
Den lägre ökningstakten mellan år 1998 och år
1999 beror dels på regeringens förslag om skatte-
reduktion för låg- och medelinkomsttagare, dels
på att det fasta beloppet om 200 kronor i statlig
inkomstskatt för fysiska personer för år 1999
övergår till att utgöra en kommunal skatt. År
1999 påverkas även skatteinkomsterna av den be-
slutade sänkningen av fastighetsskatten från 1,7
procent till 1,5 procent och av att den tillfälliga
värnskatten upphör.

Diagram 4.1 Statsbudgetens inkomster justerat för redovis-
ningstekniska förändringar_______________________________

Miljarder kronor

I diagram 4.1 framgår att ökningen av inkoms-
terna från 1994 till 1996 till en del beror på redo-
visningstekniska förändringar. De viktigaste för-
ändringarna är att utgifterna för sjuk- och
föräldraförsäkringen nettoredovisades t.o.m.
1994/95 och att systemet för kommunernas in-
gående mervärdesskatt nettoredovisades t.o.m.
1996. Förändringarna är endast redovisningsmäs-
siga vilket innebär att statens lånebehov inte på-
verkats.

Statsskuldsräntoma beräknas minska med
omkring 26 miljarder kronor under prognospe-
rioden.

Riksgäldskontorets utlåning sker huvudsakli-
gen till myndigheter som antingen skall finansie-
ra delar av sin verksamhet genom lån i RGK eller
behöver tillfälliga krediter. Myndigheterna har
även möjlighet till inlåning i RGK Affärsverken
och vissa statliga bolag har också rätt att låna och
placera medel i RGK. Slutligen placerar vissa
statliga fonder medel på konto i RGK.

Riksgäldskontorets nettoutlåning inkl, den
kassamässiga korrigeringen och den finansiella
överföringen från AP-fonden är negativ under
under åren 1997-2001. Orsaken till detta är hu-
vudsakligen den av riksdagen beslutade ålder-
spensionsreformen. Som en del av reformen
kommer stora överföringar att göras av medel
från AP-fonden till staten (RGK) åren 1999—
2001, vilket förklarar att posten RGK:s nettout-
låning m.m. är kraftigt negativ under slutet av be-
räkningsperioden.

Kompletterad med den kassamässiga korrige-
ringsposten, RGK:s nettoutlåning och den finan-
siella överföringen från AP-fonden är skillnaden
mellan statsbudgetens utgifter och inkomster li-
ka med statens lånebehov.

I relation till BNP beräknas statsbudgetens
totala utgifter minska under perioden 1997-2001
med drygt 12 procentenheter. För budgetåret
1997 uppgick utgifterna till 655,1 miljarder kro-
nor, medan de år 2001 beräknas till
525,1 miljarder kronor.

4.6.2 Statsbudgetens utgifter

År 1997 uppgick statsbudgetens utgifter exklusi-
ve statsskuldsräntor och Riksgäldskontorets
(RGK) nettoutlåning m.m. till 569,2 miljarder
kronor. För år 2001 beräknas dessa utgifter upp-
gå till 619,1 miljarder kronor. Utgifterna på
statsbudgeten exklusive statsskuldsräntor och
RGK:s nettoutlåning m.m. beräknas således öka
med ca 50 miljarder kronor mellan åren 1997 och
2001 (se tabell 4.10). I relation till BNP minskar
dock dessa utgifter under samma period med nä-
ra tre procentenheter.

Tabell 4.10 Statsbudgetens utgifter

Miljarder kronor

1997 1998 1999 2000 2001

Utgifter exkl. statsskuldsräntor*	569,2	586,5	613,8	614,1	619,1
Statsskuldsräntor²	98,4	107,8	84.6	77,0	72,2
Riksgäldskontorets	-12,4	-9,0	-18,0	-40,1	-166,2
nettoutlåning m.m.³
Summa utgifter	655,1	685,3	680,4	651,0	525,1
Procent av BNP	37,7	37,8	36,1	32,9	25,4

^nkkjs^v^nmsknTn^^^^nsTagsbeh^TTnlnga^^

'Avser utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

’lnklusive kassamässig korrigering och den finansiella överföringen från AP-fonden till
RGK. Den kassamässiga korrigeringen utgörs av skillnaden mellan å ena sidan stats-
budgetens inkomster och utgifter och å andra sidan nettot av in- och utbetalningarna
över statsverkets checkräkning.

Utgifter exklusive statsskuldsräntor

I relation till BNP beräknas statsbudgetens ut-
gifter exkl. statsskuldsräntor (utgiftsområde
1-25 samt 27) minska från ca 33 procent år 1997

PROP. 1998/99:1

till ca 30 procent år 2001, se diagram 4.2. Ut-
giftskvoten minskar trots att ålderspensionsre-
formen medför att utgifterna på elva utgiftsom-
råden ökar med totalt ca 14 miljarder kronor
årligen perioden 1999-2001. Denna ökning av
utgifterna motsvarar knappt 1 procent av BNP.
För en detaljerad redovisning av ålderspensions-
reformens effekter se bilaga 3.

Diagram 4.2 Utgiftskvot, utgifter exkl. statsskuldsräntor

Procent av BNP

Under de senaste åren har redovisningsprinci-
perna för statsbudgetens utgifter förändrats. Ut-
gifter som tidigare redovisades utanför statsbud-
geten har lyfts in på budgeten och
bruttoredovisningen har ökat i omfattning. Som
exempel kan nämnas att sedan budgetåret
1995/96 bruttoredovisas föräldraförsäkring,
sjukpenning och rehabilitering samt sjukvårds-
förmåner. Från och med år 1999 redovisas ar-
betsskadeförsäkringen och delpensionsförsäk-
ringen på statsbudgeten, vilket innebär att
statsbudgetens utgifter ökar med ca 6 miljarder
kronor per år. De takbegränsade utgifterna på-
verkas dock inte.

I diagram 4.2 redovisas statsbudgetens utgifter
exkl. statsskuldsräntor rensade för större redo-
visningstekniska förändringar inklusive ålders-
pensionsreformens finansiella effekter (s.k. juste-
rad utgiftskvot). Genom att nuvarande redovis-
ningsprinciper tillämpas över hela tidsperioden
uppnås en högre grad av jämförbarhet mellan
åren.

Den justerade utgiftskvoten nådde sin högsta
nivå under 1993. Denna höga nivån förklaras
delvis av stora utgifter för bankstödet, vilket
1993 uppgick till knappt 42 miljarder kronor, el-
ler ca 3 procent av BNP. Efter 1993 minskar ut-
giftskvoten kraftigt. Från och med 1995 beror
den allt lägre utgiftskvoten till stor del på bud-
getsaneringen. Tendensen med en minskande ut-

giftskvot beräknas fortsätta under prognosperio-
den 1998-2001. Den justerade utgiftskvoten
beräknas minska från ca 33 procent år 1997 till
ca 29 procent år 2001.

I tabell 4.11 redovisas utgifterna per utgifts-
område samt utgifterna för ålderspensionssyste-
met vid sidan av statsbudgeten för åren 1997-
2001. Utgifterna för tre utgiftsområden beräknas
minska kraftigt under perioden 1997-2001.

Den största utgiftsminskningen uppvisar ut-
giftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålder-
dom. Detta utgiftsområde minskar med ca
30 miljarder kronor. Orsaken till de lägre utgif-
terna är framför allt den omfördelning av finansi-
eringsansvar som sker genom ålderspensionsre-
formen.

Det andra utgiftsområdet med kraftigt mins-
kade utgifter är utgiftsområde 13 Ekonomisk
trygghet vid arbetslöshet. Regeringens bedöm-
ning är att den öppna arbetslösheten kommer att
uppgå till 4 procent vid slutet av år 2000. En så-
dan utveckling medför att utgifterna för arbets-
löshetsersättningen minskar med ca 17 miljarder
kronor mellan åren 1997 och 2001.

Den tredje större utgiftsminskningen härrör
från utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bo-
stadsförsörjning och byggande. Under perioden
1997 till 2001 minskar utgifterna med omkring
17 miljarder kronor, framför allt beroende på att
räntebidragen till bostäder sjunker som en följd
av lägre räntor, reducerad bidragsandel samt ett
förhållandevis lågt byggande.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp ökar kraftigt under pe-
rioden 1997-2001. Merparten av utgiftsökning-
en, som uppgår till ca 48 miljarder kronor, för-
klaras av ålderspensionsreformen. Bland annat
överförs finansieringsansvaret för tilläggspension
i form av förtidspension från AP-fonden till ut-
giftsområdet. Denna överföring uppgår till om-
kring 25 miljarder kronor per år under perioden
1999-2001.

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kom-
muner ökar med ca 20 miljarder kronor mellan år
1997 och år 2001. Ökningen beror främst på de
resurstillskott som riksdagen beslutat om för att
värna kvaliteten i skola, vård och omsorg.

PROP. 1998/99:1

Tabell 4.11 Statsbudgeten och ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten, utgifter 1997-2001

Miljarder kronor

		1997 utfall	1998 prognos	1999 förslag	2000 beräknat	2001 beräknat
UO 1	Rikets styrelse	3,9	4,4	4,2	4,3	4,6
UO 2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	2,5	2,1	1,7	1,5	1,6
UO 3	Skatteförvaltning och uppbörd	5,7	6,0	5,8	5,8	5,9
UO 4	Rättsväsendet	21,2	21,5	21,9	22,2	22,6
UO 5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2,5	2,8	2,9	2,9	2,9
UO 6	Totalförsvar	41,0	43,0	44,1	45,4	45,2
UO 7	Internationellt bistånd	12,1	11,5	11,9	12,9	13,9
U0 8	Invandrare och flyktingar	3,6	4,3	4,3	4,2	4,5
U0 9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	24,2	23,1	24,0	24,5	24,8
UO 10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	35,6	38,7	80,5	81,1	83,3
UO 11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	63,1	62,7	34,3	33,8	33,5
UO 12	Ekonomisk trygghet för familj och barn	32,6	35,9	39,9	42,6	45,6
UO 13	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	40,9	37,8	33,8	26,5	24,1
UO 14	Arbetsmarknad och arbetsliv	50,0	47,8	48,3	48,9	47,4
UO 15	Studiestöd	16,0	21,6	22,4	23,7	25,4
UO 16	Utbildning och universitetsforskning	25,1	27,7	29,0	30,4	31,9
UO 17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	7,2	7,5	7,5	7,6	7,7
UO 18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	30,9	22,6	20,5	17,3	13,7
UO 19	Regional utjämning och utveckling	2,9	3,5	2,7	2,7	3,3
UO 20	Allmän miljö- och naturvård	1,6	1,5	1,5	1,5	1,6
U0 21	Energi	0,6	1,2	1,7	1,4	1,7
U0 22	Kommunikationer	24,5	25,7	25,5	26,6	25,6
U0 23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	10,9	12,7	12,0	13,2	13,2
U0 24	Näringsliv	3,1	2,9	2,9	2,9	3,0
U0 25	Allmänna bidrag till kommunerna	87,3	96,8	103,6	105,1	107,3
U0 26	Statsskuldsräntor m.m.	98,4	107,8	84,6	77,0	72,2
U0 27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	20,2	21,2	21,9	21,4	22,1
	Minskning av anslagsbehållningar	0,0	0,0	5,0	4,0	3,0
	Summa	667,6	694,4	698,4	691,1	691,3
	(exkl. ålderspensionsreformen)			(687,1)	(678,5)	(675,3)
	Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor	569,2	586,5	613,8	614,1	619,1
	(exkl. ålderspensionsreformen)			(599,5)	(599,8)	(604,2)
	Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten	129,7	132,4	135,8	140,4	146,4
	(exkl. ålderspensionsreformen)			(131,3)	(136,0)	(142,3)
	Summa takbegränsade utgifter	698,9	718,9	749,7	754,6	765,6
	(exkl. ålderspensionsreformen)			(730,8)	(735,8)	(746,5)
	Budgeteringsmarginal	24,1	1,1	3,3	6,4	20,4
	(exkl. ålderspensionsreformen)			(3,2)	(6,2)	(20,5)
	Utgiftstak	723,0	720,0	753,0	761,0	786,0
	(exkl. ålderspensionsreformen)			(734,0)	(742,0)	(767,0)

Statsskuldsräntor

Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. utgör
det enskilt största utgiftsområdet på statsbudge-
ten under år 1998. Utgiftsområdet omfattas inte

av det statliga utgiftstaket. För 1998 beräknas
statsskuldsräntorna uppgå till 108 miljarder kro-
nor, vilket motsvarar 6 procent av BNP.
Statsskuldsräntomas nivå påverkas framför allt av

PROP. 1998/99:1

storleken på statsskulden, inhemska och utländ-
ska räntesatser samt växelkurser.

Diagram 4.3 Statsskuldsräntor

Procent av BNP

ITabell 4.12 Statsskuldsräntor 1
Miljarder kronor	1997	1998	1999	2000	2001
Räntor på lån i svenska kronor	82,5	73,7	69,5	64,5	55,6
Räntor på lån i ut- ländsk valuta	23,9	24,1	20,2	18,3	15,2
Räntor på in- och utlåning	-5,6	-3,6	-4,5	-4,0	-4,0
Över-/underkurser vid emission¹	-1,7	-5,3	-7,0	-4,0	-2,3
Summa räntor	99,1	88,9	78,3	74,8	64,5
Valutaförluster/ vinster²	-3,6	5,4	-2,4	-4,4	-0,9
Kursförluster/vinster³	2,8	13,5	8,6	6,6	8,5
Övrigt	0,1	0,0	0,0	0,0	0,0
Summa ränteutgifter	98,4	107,7	84,4	76,9	72,0

'överkurser uppstår när Riksgäldskontoret ger ut eller utökar befintliga benchmarklån
då marknadsräntan vid emissionstillfället är lägre än kupongräntan. Underkurser vid
emission uppstår vid motsatt förhållande.

Som framgår av diagram 4.3 steg ränteutgifterna
som andel av BNP kraftigt under 1980-talets
första hälft. År 1985 utgjorde ränteutgifternas
andel av BNP närmare 9 procent. Under 1980—
talets senare hälft minskade ränteutgifternas an-
del av BNP markant för att åter stiga 1993 och
1994. Därefter beräknas ränteutgifterna falla
trendmässigt för att år 2001 uppgå till 72 miljar-
der kronor eller drygt 3 procent av BNP.

Statsskuldsräntorna påverkas förutom av
statsskuldens storlek, räntenivåer och växelkur-
ser även av mer tekniska faktorer till följd av
Riksgäldskontorets upplånings- och skuldför-
valtningsteknik. Dessa faktorer kan leda till stora
variationer i ränteutgifterna utan att möjligheten
att nå de budgetpolitiska målen påverkas. I vo-
lym 2, utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
finns en mer detaljerad beskrivning av de olika
upplånings- och skuldförvaltningsteknikerna.

¹ Vid lösen eller omsättning av lån i utländsk valuta realiseras valutakursförluster eller
vinster beroende på hur valutakursen utvec klats sedan lånet tecknades.

³ Kursförluster uppstår vid förtidsinlösen av lån som har en högre kupongränta än
marknadsräntan vid återköpstillfället. Kursvinster uppstår vid motsatt förhållande.

I statsbudgeten sker redovisningen av stats-
skuldsräntorna utgiftsmässigt enligt tabell 4.12. I
tabell 4.13 redovisas periodiserade ränteutgifter,
exklusive valuta- och kursvinster/förluster för-
delade över lånens löptid. En periodiserad redo-
visning ger en mer rättvisande bild av kostnader-
na för statsskulden. Enligt den periodiserade
redovisningen kommer räntekostnaden att sjun-
ka trendmässigt under beräkningsperioden, för
att år 2001 uppgå till 69 miljarder kronor.

Tabell 4.13 Periodiserade ränteutgifter

Miljarder kronor

	1997	1998	1999	2000	2001
Summa räntor enligt tabell 4.12	99,1	88,9	78,3	74,8	64,5
Justering kursdiffe- renser vid emission	-0,3	3,0	5,8	2,8	2,0
Justering noll- kupongräntor	1,5	2,8	1,6	2,8	2,3
Summa kostnads- justeringar	1,1	5,9	7,5	5,6	4,4
Summa beräknade	100,2	94,8	85,8	80,4	68,9

räntekostnader

PROP. 1998/99:1

4.6.3 Statens lånebehov

Regeringens förslag: Riksdagen bemyndigar re-
geringen att för budgetåret 1999 ta upp lån enligt
lagen (1988:1387) om statens upplåning.

Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riks-
gäldskontoret, netto för budgetåret 1999 samt
överföring av medel från AP-fonden för budget-
året 1999 beräknas enligt tabell 4.15.

Lånebehovet är skillnaden mellan statsbudgetens
utgifter inklusive Riksgäldskontorets nettoutlå-
ning m.m. och statsbudgetens inkomster. För
åren 1999-2001 påverkas även statens lånebehov
av posten Överföring från AP-fonden. Från att
ha uppgått till 242 miljarder kronor 1993 har lå-
nebehovet successivt minskat. År 1997 uppgick
lånebehovet till 6 miljarder kronor. Under inne-
varande år beräknas staten amortera 12 miljarder
kronor på statsskulden. Senast staten amorterade
på statsskulden var budgetåret 1989/90.

Lånebehovet påverkas, förutom av konjunk-
turutvecklingen och politiska beslut, även av en-
gångshändelser och redovisningstekniska om-
läggningar. För att få en tydligare bild av låne-
behovets underliggande utveckling redovisas ett
justerat lånebehov i diagram 4.4 och tabell 4.14.
Till och med år 1998 utgörs skillnaden mellan
faktiskt och justerat lånebehov främst av försälj-
ningar av statliga företag och omläggningen av
uppbörden av mervärdesskatt åren 1995 och
1996 samt överföringen av kärnbränslefonden till
Riksgäldskontoret. Skillnaden mellan det faktis-
ka och det justerade lånebehovet var som störst
1996 då den uppgick till 74 miljarder kronor. För
åren 1999-2001 beror skillnaderna även på ef-
fekterna av det reformerade ålderspensionssys-
temet.

Diagram 4.4 Statens lånebehov

Miljarder kronor

För åren 1999 - 2001 beräknas överskotten suc-
cessivt öka, både faktiskt och justerat.

År 2000 uppgår skillnaden mellan faktiskt och
justerat lånebehov till 29,2 miljarder kronor, var-
av pensionsreformen förklarar 22,2 miljarder
kronor. För år 2001 förklarar ålderspensionsre-
formen hela skillnaden mellan faktiskt och juste-
rat lånebehov. Skillnaden uppkommer främst till
följd av att ett större belopp överförs från AP-
fonden till Riksgäldskontoret. En detaljerad re-
dovisning av ålderspensionsreformens effekter
görs i bilaga 3.

I tabell 4.15 redovisas vilka poster som ingår i
beräkningen av statens lånebehov. Förutom sal-
dot av statsbudgetens inkomster och utgifter
finns en kassamässig korrigeringspost och Riks-
gäldskontorets nettoutlåning (avsnitt 4.6.2). För
åren 1999-2001 ingår även posten Överföring
från AP-fonden.

Tabell 4.14 Statens lånebehov faktiskt och justerat

Miljarder kronor

	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Faktiskt lånebehov	184,9	138,6	21,0	6,2	-12,0	-16,0	-63,1	-203,1
Justerat lånebehov	160,3	149,7	94,7	44,3	15,2	0,8	-33,9	-59,6
Differens justerat - faktiskt lånebehov	-24,6	11,1	73,7	38,1	27,2	16,8	29,2	143,5

PROP. 1998/99:1

Tabell 4.15 Statens lånebehov och statsskulden

Miljarder kronor

	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Inkomster	465,7	600,5	648,9	697,3	696,4	714,2	728,2
(exkl. ålderspensionsreformen)					(696,9)	(714,9)	(728,9)
Utgifter exkl. statsskuldsräntor'	513,4	559,2	569,2	586,5	613,8	614,1	619,1
(exkl. ålderspensionsreformen)					(599,5)	(599,8)	(604,2)
Statsskuldsräntor m.m²	104,7	99,5	98,4	107,8	84,6	77,0	72,2
(exkl. ålderspensionsreformen).					(87,6)	(78,7)	(71,1)
Saldo exkl. Riksgäldskontorets nettoutlåning	-152,4	-58,3	-18,6	3,0	-2,0	23,1	36,9
(exkl. ålderspensionsremformen)					(9,8)	(36,4)	(53,6)
Arbetsmarknadsfonden		86,7
övrigt, netto	-38,4	1,8	-2,0
Summa kassamässig korrigering	-38,4	88,5	-2,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Tilläggspensionsavgift, avsättning i	-9,1	-10,5	-12,1	-13,5	-20,9	-18,5	-19,3
Riksgäldskontoret, inkl ränta (exkl. ålderspensionsreformen)					(-15,2)	(-15,5)	(-16,6)
Utbetalning av premiepensionsmedel					37,0	12,5	18,1
(exkl. ålderspensionsreformen)					(0,0)	(0,0)	(0,0)
Arbetsmarknadsfonden	14,3	-86,7
Lönegarantifonden, inkl, ränta	-0,4	-0,6	-0,7	-1,3
CSN, studielån	8,1	8,9	9,9	10,9	11,4	12,0	12,2
Kärnbränslefonden		-19,1	-1,3	-0,2	-0,4	-0,7	-0,8
Insättningsgaranti		-1,0	-2,1	-2,6	-2,6	-2,7	-2,8
övrigt, netto	11,6	-16,8	-4,1	-2,3	2,5	2,3	2,0
Myndigheters m.fl. in- och utlåning i	24,5	-125,8	-10,4	-9,0	27,0	4,9	9.4
Riksgäldskontoret, netto (exkl. ålderspensionsreformen)					(-4,3)	(-4,6)	(-6,0)
Överföring från AP-fonden’					-45,0	-45,0	-175,6
(exkl. ålderspensionsreformen)					(0.0)	(0,0)	(0,0)
Lånebehov	138,6	21,0	6,2	-12,0	-16,0	-63,1	-203,1
(exkl. ålderspensionsreformen)					(-14,1)	(-41,0)	(-59,5)
Skulddispositioner m.m.	-38,9	4,4	14,7	-15,6	-6,3	2.7	0,9
Statsskuldsförändring	99,6	25,4	20,9	-27,6	-22,3	-60,4	-202,2
Statsskuld vid årets slut	1 386,2	1 411,2	1 432,1	1 404,5	1 382,3	1 321.8	1 119,7
(exkl. ålderspensionsreformen)					(1 384,1)	(1 345,8)	(1 287,2)

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

'Inklusive minskning av anslagsbehållningar

³ Avser hela utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

³ Total beräkningsteknisk överföring år 2001 235 miljarder kronor, varav 175,6 miljarder kronor är lånebehovspåverkande. Det lånebehovspåverkande beloppet år 2001 består av statspapper 118
miljarder kronor, bostadspapper 31 miljarder kronor, likvida medel 23 miljarder kronor samt kupongbetalningar på bostadsobligationer 3,6 miljarder kronor.

4.7 Statsskulden

Statsskuldens utveckling bestäms huvudsakligen
av lånebehovet. Statsskulden påverkas även av
skulddispositioner som bl.a. omfattar valutaom-
värderingar av den del av statsskulden som är i
utländsk valuta.

Genom den omfattande saneringen av statens
finanser som genomförts under senare år stabili-
serades statsskulden som andel av BNP redan
1995 då skuldkvoten uppgick till 84 procent av
BNP. Vid 1997 års slut uppgick statsskulden till
1 432 miljarder kronor vilket motsvarar en

skuldkvot på 82 procent av BNP. Till följd av
prognostiserade överskott i statens finanser och
överföringen från AP-fonden de kommande åren
förväntas skulden minska med 312 miljarder
kronor under åren 1998-2001. Vid utgången av
år 2001 beräknas statsskulden uppgå till 1 120
miljarder kronor, vilket motsvarar en skuldkvot
på 54 procent av BNP.

I diagram 4.5 visas statsskuldens utveckling
1980-2001 i relation till BNP. Den kraftiga
minskningen mellan åren 2000 och 2001 förkla-
ras huvudsakligen av överföringar från AP-
fonden i samband med ålderspensionsreformen.

PROP. 1998/99:1

Även utan effekterna av ålderspensionsreformen
minskar statsskulden väsentligt vilket framgår av
i diagrammet.

Diagram 4.5 Statsskuldens utveckling

Procent av BNP

Inkomster

3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uol-4

PROP. 1998/99:1

5 Inkomster

Statsbudgetens inkomster består dels av skatter
och avgifter, dels av övriga inkomster. Skatter
och avgifter utgörs av inkomstskatter, socialav-
gifter, egendomsskatter samt skatt på varor och
tjänster. De övriga inkomsterna utgörs främst av
inkomster av statlig verksamhet, försäljningar av
statlig egendom samt bidrag från EU. I tabell 5.1
redovisas hur statsbudgetens inkomster utvecklas
under perioden 1997-2001.

ITabell 5.1 Statsbudgetens inkomster 1
Miljarder kronor	1997	1998	1999	2000	2001
Skatter m.m.	575,3	617,7	630,6	650,8	676,9
varav skatt på inkomst	109,8	111,2	118,1	107,0	115,0
varav socialavgifter och allmän pensionsavgift	193,4	209,3	227,2	239,8	249,9
varav skatt på varor och tjänster	228,2	239,9	242,1	251,1	260,6
Övriga inkomster	73,6	79,6	65,8	63,4	51,3
varav statens verksamhet	38,9	39,2	32,1	36,8	33,9
varav försåld egenom	15,8	22,4	15,0	9,0	0,0
Totala inkomster	648,9	697,3	696,4	714,2	728,2

Skatter m.m.	89%	89%	91%	91%	93%
Övriga
inkomster	11%	11%	9%	9%	7%

De totala inkomsterna förväntas 1999 vara i stort
sett oförändrade jämfört med 1998, för att där-
efter öka med cirka två procent per år. Den kraf-
tiga ökningen av skatte- och avgiftsinkomsterna
1998 förklaras framför allt av stora fyllnadsinbe-
talningar avseende fysiska och juridiska perso-
ners inkomstskatt. Den höga nivån på inkoms-
terna från skatter och avgifter 1998 medför att
ökningstakten avtar mellan 1998 och 1999. Ut-
vecklingen de följande åren beror främst på hur
inkomsterna av socialavgifter och mervärdesskatt
förändras. Andelen övriga inkomster är förhål-
landevis hög för budgetåren 1997-2000 beroende
på dels inkomster av statens verksamhet
(inkomster av statens aktier), dels stora försälj-
ningar.

Statsbudgetens inkomster redovisas kassamäs-
sigt, vilket innebär att det är de skatter och av-
gifter som under budgetåret betalas in till staten
som redovisas. På ett flertal inkomsttitlar redovi-
sas skatteinkomster som kan avse flera år. In-
komsttiteln fysiska personers inkomstskatt re-
dovisar till exempel budgetåret 1998 ett netto av
inbetalda preliminärskatter avseende inkomståret
1998, kvarstående skatter avseende inkomståret
1996 och överskjutande skatter avseende in-
komståret 1997. Prognosen för statsbudgetens
inkomster måste därför utgå från respektive in-
komstårs skatter (periodiserade skatter). Däref-
ter tas hänsyn till de betalningsförskjutningar
som sker mellan åren i form av fyllnadsinbetal-
ningar, kvarstående och överskjutande skatter
samt utbetalningar till kommunsektorn och ål-
derspensionssystemet I det följande redovisas
först den offentliga sektorns skatteintäkter
(periodiserade skatter) och därefter inkomsterna
på statsbudgeten (kassamässiga skatter).

PROP. 1998/99:1

5.1 Offentliga sektorns skatter

- periodiserad redovisning

Utvecklingen av skatterna är beroende av till-
växten i skattebaserna. Den viktigaste skatteba-
sen vid uttag av skatt är ersättning för arbete, dvs.
löner och inkomst av näringsverksamhet. Ersätt-
ning för arbete utgör skattebas för statlig och
kommunal inkomstskatt, allmän pensionsavgift
samt arbetsgivaravgifter. I skattebasen för in-
komstskatt ingår även skattepliktiga transfere-
ringar, såsom pensioner samt ersättning vid ar-
betslöshet och sjukdom.

Beräkningen av intäkternas utveckling baseras
på den ekonomiska makrobild som finns redovi-
sad i Bilaga 2, Svensk ekonomi. I beräkningarna
har hänsyn tagits till de regelförändringar som
beslutats efter vårpropositionen samt till de för-
slag som regeringen lägger fram i denna proposi-
tion (se kapitel 8). I tabell 5.2 redovisas de anta-
ganden som har störst inverkan på skattein-
täkterna samt förändringen i förhållande till vår-
propositionen 1998. I tabell 5.7 finns en samlad
redovisning av offentliga sektorns skatteintäkter
för åren 1996-2001. I beräkningarna har även
hänsyn tagits till det preliminära taxeringsutfallet
1998, avseende 1997 års inkomster och skatter.

ITabell 5.2 Antaganden och förändringar jämfört med vår- 1 I propositionen 1
Utbetald lön och privat konsumtion: procent.			2000	2001
Prisbasbelopp och skiktgräns: kronor.		1999
	1998	1999
Utbetald lön Skillnad mot vår-	4,5	4,1	4,7	4,1
proposition	0,6	-0,3	-0,2	0,1
Privat konsumtion löpande priser Skillnad mot vår-	3,5	3,6	4.3	4,0
proposition	-0,1	0,1	0	0
Prisbasbelopp Skillnad mot vår-	36 400	36 400	36 700	37 300
proposition	0	-200	-300	-400
Skiktgräns	213 100	219 300	225 200	233 700
Effekt av pensions- reformen Skillnad mot vår-	0	1800	1 900	2 000
proposition	0	-1 000	-1 700	-1 800

Statlig inkomstskatt

Miljarder kronor

Utfall Prognos___________________________________________________________

1996 1997 1998 1999 2000 2001

25,9 29,2 31,4 27,3 30,3 31,1

Jämfört med 1996 beräknas inkomstskatten 1997
ha ökat med 3,3 miljarder kronor. År 1998 be-
räknas skatteintäkterna öka med 2,2 miljarder
kronor för att därefter minska med 4,1 miljarder
kronor 1999. De lägre intäkterna 1999 är bl.a. en
följd av att inkomstgränsen för uttag av 25 pro-
cent statlig inkomstskatt flyttas från 245 000
kronor till 389 500 kronor. Som kompensation
för bl.a. retroaktiva pensionsutbetalningar, före-
slår regeringen att det fasta beloppet om 200
kronor i statlig inkomstskatt skall utgöra en
kommunal inkomstskatt under inkomståret 1999
(se kapitel 8.4). Överföringen innebär att den
statliga inkomstskatten minskar med 1,3 miljar-
der kronor under 1999, medan den kommunala
inkomstskatten ökar med motsvarande belopp.

Jämfört med beräkningen till vårpropositio-
nen beräknas inkomstskatten nu bli mellan 0,9
och 1,2 miljarder kronor högre för åren 1997—
2001. Det gäller dock inte för år 1999 då skat-
teintäkten är 0,7 miljarder kronor lägre. Minsk-
ningen beror på den ovan nämnda överföringen
från staten till kommunsektorn.

Statlig skatt på kapitalinkomster

Miljarder kronor

Utfall Prognos___________________________________________________________

1996 1997 1998 1999 2000 2001

4,2 11,1 6,8 7,5 8,0 9,2

Den statliga nettoskatten på kapitalinkomster
utgörs av summan av skatt på intäktsräntor, rea-
lisationsvinster m.m. och skattereduktion för ut-
giftsräntor. Nettoskatten beräknas ha ökat med
6,9 miljarder kronor mellan 1996 och 1997. Ök-
ningen förklaras dels av högre realisationsvinster,
vilka ökar skatteintäkterna med drygt 4 miljarder
kronor, dels av lägre utgiftsräntor, vilka minskar
skattereduktionen med knappt 3 miljarder kro-
nor. De lägre intäkterna 1998 förklaras i huvud-
sak av att realisationsvinsterna antas bli lägre
1998 än 1997. Eftersom inkomster från realisa-

PROP. 1998/99:1

tionsvinster i regel varierar mycket kraftigt mel-
lan olika år tillämpas i prognossammanhang en
försiktighetsregel, vilken förklarar den lägre
prognosen för 1998. De följande prognosåren
antas skattereduktionerna minska något medan
skatten på kapitalinkomster ökar svagt.

I jämförelse med beräkningen till vårproposi-
tionen har nettoskatten år 1997 reviderats upp
med 8 miljarder kronor. Ökningen beror på en
tidigare felaktig bedömning dels av realisations-
vinsternas utveckling, dels av hur de nya lättnads-
reglema avseende skatt på utdelningar m.m. från
onoterade aktiebolag utnyttjas. Realisations-
vinsterna beräknas nu uppgå till 57 miljarder
kronor avseende inkomståret 1997, medan de till
vårpropositionen beräknades uppgå till 48 mil-
jarder kronor. Skillnaden i skatt är knappt 3 mil-
jarder kronor. Riksdagen har tidigare beslutat om
lättnader i skatten på utdelning från onoterade
bolag. Denna lättnad kostnadsberäknades till 3,2
miljarder kronor avseende inkomståret 1997.
Reglerna ger dock även möjlighet att skjuta lätt-
nadsbeloppet framåt, vilket innebär att utrymme
som inte utnyttjas ett år kan sparas till komman-
de år. Det preliminära taxeringsutfallet pekar på
att så har skett i relativt betydande omfattning.
År 1998 beräknas nettoskatten på kapital öka
med knappt 6 miljarder kronor. Även denna ök-
ning beror på utnyttjandet av lättnadsreglerna
och på hur realisationsvinsterna har utvecklats,
men också på lägre skattereduktioner.

Kommunal inkomstskatt

Miljarder kronor

Utfall Prognos____________________________________________________________

1996 1997 1998 1999 2000 2001

284,1 292,4 302,7 314,3 325,0 337,7

inkomstskatten. Den kommunala medelutdebi-
teringen, inklusive kyrkoutdebiteringen, antas
uppgå till 31,65 procent under hela prognosperi-
oden.

Det preliminära taxeringsutfallet avseende in-
komståret 1997 indikerar att kommuner och
landsting under 1997 har erhållit för stora för-
skott, vilket kommer att medföra en negativ slut-
reglering om drygt 3 miljarder kronor år 1999.
Med hänsyn tagen till den återbetalnings garanti
som regeringen utlovat i form av ett högre stats-
bidrag kommer effekten av den negativa slutreg-
leringen att begränsas till cirka 0,5 miljarder kro-
nor. År 2000 beräknas slutregleringen till 0,1
miljarder kronor.

Till vårpropositionen beräknades kommunal-
skatterna till 291 miljarder kronor avseende 1997,
vilket är 1,5 miljarder kronor lägre än i nuvarande
beräkning. De högre skatteintäkterna beror i hu-
vudsak på högre löneutbetalningar, pensioner
och inkomster av näringsverksamhet. De kom-
munala skatteintäkterna beräknas bli högre även
åren 1998 och 1999. Liksom tidigare finns orsa-
ken i högre löneutbetalningar.

Skattereduktioner m.m.

Miljarder kronor

Utfall Prognos___________________________________________________________

1996 1997 1998 1999 2000 2001

-0,5 -1,2 -1,9 -4,6 -1,2 -1,2

Den stora ökningen av skattereduktioner år
1999 förklaras av den föreslagna skattereduktio-
nen för låg- och medelinkomsttagare (se kapitel
8.3). Kostnaden för skattereduktionen beräknas
till 3,3 miljarder kronor. Under skattereduktio-
ner redovisas även restitutioner m.m.

Mellan 1996 och 1997 beräknas den kommunala
inkomstskatten ha ökat med drygt 8 miljarder
kronor. De ökade skatteintäkterna förklaras
främst av att utbetalda löner har ökat. Även pen-
sionerna har ökat något, medan sjuk- och ar-
betslöshetsersättningarna tillsammans är oför-
ändrade. Ar 1998 beräknas skatteintäkterna öka
med drygt 10 miljarder kronor. Även denna för-
ändring förklaras av ökade utbetalningar av löner
och något större pensionsutbetalningar. De föl-
jande prognosåren förväntas skatteintäkterna öka
med mellan 10 och 13 miljarder kronor per år. År
1999 påverkas dock av att kommunerna tillgodo-
räknas det fasta beloppet om 200 kr i den statliga

Statlig inkomstskatt på företagsvinster

Miljarder kronor

Utf a 11 Prognos___________________________________________________________________

1996 1997 1998 1999 2000 2001

36,4 46,0 47,4 51,8 54,0 54,0

Prognosen för inkomstskatten 1997 baseras på
det preliminära taxeringsutfallet 1998. Mellan
1996 och 1997 beräknas inkomstskatten ha ökat
med 9,6 miljarder kronor. Den kraftiga ökningen
beror huvudsakligen på att den allmänna kon-
junkturuppgången i ekonomin antas leda till

PROP. 1998/99:1

ökade vinster för företagen. Dessutom har före-
tagens rätt att göra avsättningar till periodise-
ringsfonder begränsats från 25 till 20 procent av
vinsten från och med inkomståret 1997. Be-
gränsningen beräknas ha ökat skatteintäkterna
med cirka 1,6 miljarder kronor.

Inkomstskatten beräknas öka med 1,4 miljar-
der kronor mellan 1997 och 1998. Ekonomiska
variabler som återspeglar konjunkturläget och
företagens vinster. Dessa variabler - industripro-
duktionen, Konjunkturinstitutets konjunkturba-
rometer, räntan och kronkursen - har samman-
taget utvecklats positivt under första halvåret
1998. Aven information från delårsrapporter för
de största bankerna och försäkringsbolagen visar
en mindre vinstökning under första halvåret
1998.

Inkomstskatten beräknas öka med ytterligare
4,4 miljarder kronor mellan 1998 och 1999. Ök-
ningen beror främst på att tidigare avsättningar
till periodiseringsfonder börjar återföras till be-
skattning från och med 1999. De underliggande
företagsvinsterna antas dock ligga kvar på samma
nivå som under 1998. Detta något försiktiga an-
tagande ska ses mot bakgrund av de kraftiga vin-
stökningar som beräknas ske under åren 1997-
1998. En mindre ökning av inkomstskatten be-
räknas ske under åren 2000-2001.

Jämfört med beräkningen till vårpropositio-
nen beräknas inkomstskatten nu bli 1,7 miljarder
kronor högre för inkomståret 1997, medan den
beräknas bli 3,1 respektive 1,5 miljarder kronor
högre för inkomståren 1998 och 1999.

Avkastningsskatt

Miljarder kronor

Utfall Prognos____________________________________________________________

1996 1997 1998 1999 2000 2001

13,6 12,6 11,9 10,1 10,3 11,3

derlaget förklarar nedgången av skatteintäkterna.
Under åren 2000-2001 förväntas avkastnings-
skatten öka något.

Jämfört med beräkningen till vårpropositio-
nen är avkastningsskatten oförändrad åren 1997
och 1998, medan den 1999 är 0,9 miljarder kro-
nor lägre.

Socialavgifter exkl. allmän pensionsavgift

Miljarder kronor

Utfall Prognos___________________________________________________________

1996 1997 1998 1999 2000 2001

248,0 255,8 269,1 279,7 293,0 305,2

Avkastningsskatten på pensionsmedel minskar
successivt under perioden 1996-1999. Skatteun-
derlaget utgörs av en schablonberäknad avkast-
ning på ett kapitalunderlag som är beräknat uti-
från avsatta pensionsmedel. Avkastningen utgörs
av kapitalunderlaget vid inkomstårets ingång
multiplicerat med den genomsnittliga statslåne-
räntan för det kalenderår som närmast föregått
inkomståret. Den genomsnittliga statslåneräntan
har fallit successivt från 10,2 procent 1995 till be-
räknade 5,1 procent 1998. Detta i kombination
med en relativt låg uppskrivning av kapitalun-

Socialavgifter tas ut som arbetsgivaravgifter, ege-
navgifter och särskild löneskatt. Arbetsgivarav-
gifter erläggs av arbetsgivaren och utgår på lön
och förmåner som avser ersättning för arbete.
Enskilda näringsidkare erlägger egenavgift på in-
komst av aktiv näringsverksamhet. För arbetsta-
gare och enskilda näringsidkare över 65 år samt
på inkomst från passiv näringsverksamhet erläggs
särskild löneskatt. År 1998 utgår arbetsgivarav-
gifterna med 33,03 procent, egenavgifterna med
31,25 procent och särskild löneskatt med 24,26
procent. Hur arbetsgivaravgifterna fördelas på de
olika ingående avgifterna redovisas i avsnitt 5.2.5.
Avgiftsuttaget för arbetsgivaravgifter år 1999
ökar med 0,03 procentenheter till 33,06 procent.
Arbetsgivar- och egenavgifterna kan under vissa
förutsättningar sättas ned. Sedan 1997 ges en ge-
nerell nedsättning som uppgår till fem procent av
avgiftsunderlaget, dock högst 42 600 kronor per
år. I vissa delar av landet, främst Norrlands in-
land, är avgiften i vissa branscher nedsatt med
åtta procentenheter.

Arbetsgivaravgifterna beräknas 1998 uppgå till
249 miljarder kronor och därefter öka med mel-
lan 10 och 12 miljarder kronor per år. Ökningen
följer i stort utvecklingen av utbetalda löner.
Egenavgifterna beräknas 1998 uppgå till 5,5 mil-
jarder kronor och förväntas därefter öka med
cirka 0,3 miljarder kronor per år. Den särskilda
löneskatten beräknas 1998 uppgå till drygt 14
miljarder kronor, för att därefter öka med cirka
0,5 miljarder kronor per år. Olika typer av ned-
sättningar av avgiftsuttaget beräknas årligen
minska intäkterna med drygt 3 miljarder kronor.

Jämfört med beräkningen till vårpropositio-
nen är de totala intäkterna 2,9 miljarder kronor
högre för 1998. De högre intäkterna förklaras av
att lönesumman nu antas bli högre för 1997.

PROP. 1998/99:1

Även 1999 beräknas intäkterna bli högre än vad
som beräknades till vårpropositionen.

Allmän pensionsavgift

Miljarder kronor

Utfall Prognos____________________________________________________________

1996 1997 1998 1999 2000 2001

37,5 46,5 56,2 58,7 60,6 62,5

Allmän pensionsavgift utgår med 6,95 procent på
lön och skattepliktiga transfereringar (ej pensio-
ner) och betalas av fysiska personer upp till 66
års ålder. Denna begränsning upphör vid års-
skiftet för de personer som är födda 1938 eller
senare. Avgiften tas inte ut på de delar av in-
komsten som överstiger 7,5 gånger det förhöjda
prisbasbeloppet (=278 250 kronor år 1998).
Från och med 1999 höjs avgiftstaket till 8,06 av
prisbasbeloppet, vilket motsvarar 299 832 kro-
nor. Den högsta avgiften blir således 20 800 kro-
nor. Avgiften är avdragsgill vid både den statliga
och den kommunala taxeringen. Av ökningen
mellan 1998 och 1999 beror cirka 1 miljard kro-
nor på att avgiftstaket höjs från 7,5 till 8,06 av det
förhöjda prisbasbeloppet. Under resterande pro-
gnosår ökar avgifterna med mellan 1,5 och 2
miljarder kronor per år och beräknas 2001 uppgå
till drygt 62 miljarder kronor.

Jämfört med vårpropositionen är intäkterna
från avgiften 0,5 miljarder kronor högre år 1998.
Ökningen förklaras av att utbetalda löner nu an-
tas bli högre än i beräkningen till vårpropositio-
nen. En viss ökning har skett även för år 1999. I
beräkningen till vårpropositionen beaktades inte
effekten av takhöjningen.

Fastighetsskatt

Miljarder kronor

Utfall Prognos____________________________________________________________

1996 1997 1998 1999 2000 2001

24,0 27,8 25,4 23,8 25,2 28,6

skattesänkningen på elproduktionsanläggningars
markvärde med 1,71 procentenheter från och
med 1999, dels på den av regeringen föreslagna
tillfälliga sänkningen av skattesatsen på hyrehus
från 1,5 procent till 1,3 procent under 1999 (se
kapitel 8.4). Bruttokostnaden för den tillfälliga
sänkningen beräknas till 0,9 miljarder kronor.

Fastighetsskatten beror utöver skattesatserna
för de olika fastighetskategorierna på prisutveck-
lingen på fastigheter. Prognosen för fastighets-
skatten baseras på ett antagande om fastighets-
prisernas utveckling mellan de allmänna fastig-
hetstaxeringarna vart sjätte år. Sedan beräkningen
till vårpropositionen har prisutvecklingen på
småhus varit fortsatt stark. Tabell 5.3 visar anta-
gandena om prisutvecklingen i nuvarande beräk-
ning jämfört med de antaganden som användes i
beräkningarna till vårpropositionen och budget-
propositionen för 1998.

ITabell 5.3 Prisutveckling på småhus 1
Procent	1996-97	1997-98	1998-99	1996-99
Aktuell beräkning	6.8	8,2	1,5	17,3
Vårproposition 98	6,8	2,0	2,0	11,1
Budget-
proposition för 98	4.0	2,0	2,0	8,2

Jämfört med beräkningen till vårpropositionen
minskar fastighetsskatten 1998 och 1999 med 2,5
respektive 3,4 miljarder kronor. Den lägre skat-
teintäkten förklaras av de sänkta skattesatserna
för bostäder. År 2000 beräknas fastighetsskatten
minska med 4,9 miljarder kronor jämfört med
vårpropositionen. Utöver de sänkta skattesatser-
na förklaras den minskade skatteintäkten detta år
av att regeringen föreslår en förlängning av frys-
ningen av den rullande fastighetstaxeringen till
att avse även år 2000. Bruttokostnaden för denna
frysning uppgår till 2,8 miljarder kronor.

Förmögenhetsskatt

Under våren 1998 beslutade riksdagen om en
sänkning av skatten på småhus och hyreshus
(bostadsdelen). Skattesatsen sänktes från 1,7 till
1,5 procent av taxeringsvärdet och sänkningen
gäller retroaktivt från den 1 januari 1998. Brutto-
kostnaden för sänkningen uppgår till 2,6 miljar-
der kronor. Skatteintäkterna minskar mellan
1998 och 1999, vilket beror dels på den beslutade

Miljarder kronor

Utfall Prognos___________________________________________________________

1996 1997 1998 1999 2000 2001

5,1 5,7 5,8 6,1 6,1 6,9

Förmögenhetsskatten beräknas uppgå till 5,7
miljarder kronor 1997. Med tanke på de kraftiga
svängningar som börskurserna uppvisar progno-
seras förmögenhetsskatten försiktigt. Skatten
ökar därför endast marginellt under åren 1998-

PROP. 1998/99:1

2000. År 2001 beräknas däremot en kraftigare
ökning till 6,9 miljarder kronor beroende på att
frysningen av taxeringsvärdena på fastigheter då
upphör.

För 1997 är prognosen 1 miljard kronor högre
än vid beräkningen till vårpropositionen. Nivå-
ökningen påverkar intäkterna även de komman-
de prognosåren.

Mervärdesskatt

Miljarder kronor

Utfall Prognos____________________________________________________________

1996 1997 1998 1999 2000 2001

145,6 152,5 155,2 162,4 170,1 178,5

Av tabell 5.4 framgår att uppskattningsvis 70
procent av mervärdesskatten härrör från privat
konsumtion, medan investeringarna antas bidra
med 11 procent. Under perioden sker endast en
marginell förändring av andelarna. Andelen mer-
värdesskatt i investeringar ökar något, medan bi-
draget från kommunsektorn minskar i motsva-
rande mån.

ITabell 5.4 Mervärdesskattens fördelning oå olika sektorer 1
Procent	1997	1998	1999	2000	2001
Privat konsumtion	70	70	70	69	69
Investeringar	11	11	12	13	14
Förbrukning	3	3	3	3	3
Kommunsektorn	16	15	15	15	14

Källa: Statistiska Centralbyrån och Finansdepartementet. På grund av avrundning summerar
inte alltid delsummorna till hundra procent.

Mervärdesskatten beräknas under perioden
1999-2001 öka med 7-8 miljarder per år. Mer-
värdesskatten påverkas främst av privat konsum-
tion, men även av investeringar och förbrukning
i de företag som har undantag från skatteplikt.
Undantaget innebär att den som omsätter en va-
ra eller tjänst varken ska redovisa utgående skatt
eller har avdrags- eller återbetalningsrätt för ingå-
ende skatt i verksamheten. Undantag från skat-
teplikt förekommer främst inom fastighetsom-
rådet men tillämpas även i vissa fall för
utbildning, sjukvård, banker och försäkringsbo-
lag. Även kommunsektorns förbrukning och in-
vesteringar har inverkan på intäkterna.

Under perioden 1998-2001 förväntas en ge-
nomsnittlig ökning av privat konsumtion i lö-
pande priser med knappt fyra procent per år.
Fördelningen av konsumtionen på olika varor
och tjänster inom privat konsumtion är av cen-
tral betydelse i beräkningen. Det finns ett nära
samband mellan privat konsumtion och mervär-
desskatt, men högre privat konsumtion kan ge
minskade intäkter om konsumtionen till en allt
större del omfattar lågbeskattade varor eller om
turistnettot ökar. Sedan 1995 har andelen varor
som beskattas med den högsta skattesatsen 25
procent ökat, vilket ger högre intäkter. Samtidigt
har turistnettots andel av privat konsumtion
ökat, vilket ger lägre intäkter. Nettot av dessa två
faktorer innebär dock en ökning av intäkterna.

År 1998 förväntas investeringarna öka med 4,8
procent. Åren 1999-2001 förväntas en årlig ök-
ning av investeringarna med cirka 13 procent. Så-
väl kommunsektorns förbrukning och investe-
ringar som förbrukning i företag med undantag
från skatteplikt visar under hela perioden en svag
ökning.

Mervärdesskatten beräknas för år 1998 bli 0,3
miljarder kronor lägre än beräknat till vårpropo-
sitionen. För perioden 1999-2001 beräknas in-
täkterna bli mellan 0,4 och 0,9 miljarder kronor
lägre än beräknat, vilket huvudsakligen förklaras
av en lägre förbrukning i kommunsektorn.

Energiskatt

Miljarder kronor

Utfall Prognos___________________________________________________________

1996 1997 1998 1999 2000 2001

45,8 47,1 49,6 50,3 50,8 52,1

Den enskilt största inkomsttiteln av skatter på
varor och tjänster exklusive mervärdesskatt är
skatt på energi, som 1998 svarar för 62 procent.
Under inkomsttiteln energiskatt redovisas inte
enbart energiskatt, utan även koldioxidskatt och
svavelskatt. Under perioden 1999-2001 beräknas
intäkterna från skatt på energi öka med 1,8 mil-
jarder kronor. Ökningen fram till och med år
2001 avspeglar en viss ökad användning av oljor
och kolbränslen samt att skattesatserna är index-
erade. Fördelningen av intäkterna på olika
skatte- och energislag framgår av tabell 5.5. Till
övriga bränslen i tabell 5.5 hänförs bl.a. oljor och
kolbränslen.

PROP. 1998/99:1

ITabell 5.5 Intäkter från energiskatter 1
Miljarder kronor	1997	1998	1999	2000	2001
Energiskatt	34,5	36,9	37,2	37,5	38,4
varav
elektrisk kraft	8,8	11,0	10,9	10,9	11,1
bensin	19,5	19,3	19,6	19,8	20,1
övrigt	6,2	6,6	6,7	6,8	7,2
Koldioxidskatt	12,5	12,5	13,0	13,1	13,6
varav
bensin	4,8	4,6	4,7	4,8	4,8
övrigt	7,7	7,9	8,3	8,4	8,8
Svavelskatt	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1

Källa: Ekonomistyrningsverket och Finansdepartementet. På grund av avrundning summerar
inte alltid delsummorna till totalsummorna.

Skattekvoten

Energiskatten utgör nästan 75 procent av de to-
tala skatterna på energi medan resterande del i
huvudsak är koldioxidskatt. Av intäkterna från
skatterna på energi utgör skatt på bensin knappt
50 procent, skatt på elektrisk kraft drygt 20 pro-
cent och skatt på övriga energislag cirka 30 pro-

cent.

Jämfört med beräkningen till vårpropositio-
nen är skatteintäkterna lägre för samtliga år.
Prognosen för skatt på energi 1998 har reviderats
ned under året och är nu drygt 1,1 miljarder kro-
nor lägre än vad som beräknades till vårproposi-
tionen. Den största delen av minskningen förkla-
ras av minskade intäkter från energi- och
koldioxidskatt på bensin, eftersom bensinför-
brukningen under innevarande år har fortsatt att
minska. Under första halvåret 1998 minskade

förbrukningen med drygt fyra procent jämfört
med motsvarande period föregående år. Den läg-
re volymen påverkar i synnerhet inkomsterna
1998, men även övriga år. Även intäkterna från
skatt på oljeprodukter beräknas bli lägre under
1998 än vad som beräknades till vårpropositio-
nen, vilket delvis förklaras av en minskad för-
brukning p.g.a. en varm vinter. Ett lägre anta-
gande om inflationstakten medför att
indexeringen av skattesatserna ger något lägre
intäkter. Avdragen beräknas dock vara något läg-
re än i föregående prognos, vilket har en viss
motverkande effekt. Prognosen för skatt på
elektrisk kraft är i stort sett oförändrad jämfört
med tidigare prognos.

Skattekvoten visar förhållandet mellan skatter
och avgifter, som under ett visst år kommer in
till det allmänna, och BNP. Skattekvoten beräk-
nas enligt nationalräkenskapernas definition. En
skattekvot beräknad på de periodiserade skatter-
na visar istället hur stor del av årets inkomster
det allmänna tar i anspråk för skatter. Denna
kvot förändras inte av när i tiden den skattskyl-
dige väljer att betala sin skatt, vilket är fallet med
den skattekvot som beräknas i enlighet med na-
tionalräkenskapernas definition. Den periodise-
rade skattekvoten visar tydligare hur skatteutta-
get förändras över tiden eftersom den inte
påverkas av förändringar i betalningstidpunkter.
Ett alternativt sätt att beräkna skattekvoten,
framför allt när det gäller internationella jämfö-
relser, är att exkludera skatter på offentliga
transfereringar. Andelen skattepliktiga transfere-
ringar varierar mycket mellan länderna inom
OECD. Sverige tillhör den grupp länder som har
en stor andel. Om skatten på offentliga transfe-
reringar exkluderas kommer den uppmätta skat-
tekvoten för Sveriges del att minska med i stor-
leksordningen 4-5 procentenheter.

Vid beräkning av skattekvoten skall även vissa
avgifter, som inte redovisas på statsbudgeten,
läggas till. Till dessa hör bland annat bankgaran-
tiavgifter och avgifter till kärnbränslefonden. I
tabell 5.6 redovisas skattekvoten för perioden
1996-2001 dels enligt nationalräkenskapernas
definition, dels beräknat utifrån de periodiserade
skatterna. Dessutom redovisas den periodiserade
skattekvoten exklusive skatt på offentliga trans-
fereringar och den frivilliga delen av kyrkoskat-
ten. I samtliga nedan redovisade skattekvoter in-
går de ovan nämnda avgifterna.

ITabell 5.6 Skattekvot enligt nationalräkenskaperna (NR) 1 loch periodiserad skattekvot 1
Procent	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Skattekvot enl. NR	54,1	54,2	54,8	53,8	53,2	53,0
Periodiserad
skattekvot	52,6	54,1	53,9	54,3	54,0	53,8
Periodiserad skattekvot exkl. skatt på trans- fereringar m.m.	47,5	49,0	48,9	49,4	49,2	49,1

PROP. 1998/99:1

Tabell 5.7 Offentliga sektorns skatteintäkter 1996-2001

Miljarder kronor
Inkomstår	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Inkomstskatter	368,8	393,7	402,2	412,2	431,4	447,3
Personer	313,7	331,5	339,1	344,4	362,1	376,8
Statlig skatt	25,9	29,2	31,4	27,3	30,3	31,1
Skatt på kapital	4,2	11,1	6,8	7,5	8,0	9,2
Kommunal skatt	284,1	292,4	302,7	314,3	325,0	337,7
Skattereduktioner m.m.	-0,5	-1,2	-1,9	-4,6	-1.2	-1,2
Bolag	49,5	57,6	58,5	61,8	64,6	65,5
Skatt på vinster	36,4	46,0	47,4	51,8	54,0	54,0
Avkastningsskatt	13,6	12,6	11,9	10,1	10,3	11,3
Skattereduktioner m.m.	-0,5	-1,0	-0,9	-0,1	0,2	0,2
Övriga inkomstskatter	5,0	3,8	4,0	4,1	4,2	4,3
Socialavgifter	285,5	302,3	325,3	338,4	353,6	367,7
Arbetsgivaravgifter	230,6	237,5	249,3	259,2	271,4	282,6
Egenföretagaravgifter	5,8	5,7	5,5	5,8	6,2	6,6
Allmänna egenavgifter	37,5	46,5	56,2	58,7	60,6	62,5
Särskild löneskatt	11,6	12,6	14,2	14,7	15,4	16,0
Skatt på egendom	33,2	38	37,0	35,7	37,4	41,6
Fastighetsskatt	24,0	27,8	25,4	23,8	25,2	28,6
Förmögenhetsskatt	5,1	5,7	5,8	6,1	6,1	6,9
Arvs-och gåvoskatt	1,4	1.8	1,8	1,7	1,7	1,8
Stämpelskatt	2.7	2.6	3,9	4,2	4,3	4,4
Skatt på varor och tjänster	223,2	230,1	235,1	242,3	251,2	260.9
Mervärdesskatt	145,6	152,5	155,2	162,4	170,1	178,5
Tobaksskatt	7.3	7,5	7,2	6,5	6,4	6,4
Skatt på etylalkohol	5,0	4,7	4,6	4,5	4,4	4,4
Skatt på vin m.m.	3,3	3,1	3,2	3,3	3.3	3,3
Skatt på öl	3,3	2,0	2.1	2,1	2,1	2,1
Skatt på energi	45,8	47,1	49,6	50,3	50,8	52,1
Skatt på annonser och reklam	1,1	1,2	1,2	1,1	1.1	1,1
Fordonsskatt	5,5	6.2	6,1	6,1	6,2	6,3
Tullmedel	3,2	3,5	3,3	3.0	3,0	2,9
Övrigt	3,2	2,3	2,6	3.1	3,7	3,7

Offentliga sektcrns skatteintäkter	910,1	963,3	998,9	1 026,7	1 073,0	1 116,9
varav
Kommunalskatt	284,1	292,4	302,7	314,3	325,0	337,7
Avgifter till pensionssystemet m.m.	103,0	106,2	110,5	126,1	130,1	134,4
Statens periodiserade skatteintäkter	523,0	564,6	585,7	586,4	617,8	644,8

PROP. 1998/99:1

5.2 Statsbudgetens inkomster

- kassamässig redovisning

vid 1999 års taxering. Kvarskatten antas betalas
under våren år 2000.

Regeringens förslag: Beräkningen av statsbudge-
tens inkomster för budgetåret 1999 enligt bilaga
1 godkänns.

Tabell 5.8 Tidigare och gällande redovisning på
inkomsttitlar ________________________________

5.2.1 Nytt uppbördssystem och ändrad
redovisning

Från och med 1998 har systemen för uppbörd
och redovisning ändrats. I det nya uppbördssys-
temet deklareras både innehållen källskatt, ar-
betsgivaravgifter och mervärdesskatt på en ge-
mensam skattedeklaration. De deklarerade
skatterna debiteras ett avräkningskonto
(skattekonto) tillsammans med företagens och
de enskilda näringsidkamas fördebiterade preli-
minärskatter, medan de skattskyldigas inbetal-
ningar krediteras kontot. Om kontot redovisar
ett överskott gottskrivs den skattskyldige en in-
täktsränta medan en kostnadsränta debiteras vid
underskott på kontot. Skattemyndigheten
stämmer av kontot vid varje månadsskifte då
även betalningspåminnelser skickas ut i före-
kommande fall.

På statsbudgeten redovisas både de debiterade
skatterna och de betalningsdifferenser som upp-
står när den skattskyldige har betalat in för lite
eller för mycket jämfört med de skatter som har
debiterats. Betalningsdifferenserna redovisas på
en ny inkomsthuvudgrupp, 1600 Betalningsdiffe-
renser.

Den ändrade redovisningen innebär att de en-
skilda inkomsttitlarna ej blir strikt kassamässiga.
Om en skattskyldig vid den årliga inkomsttaxe-
ringen erhåller en kvarstående skatt redovisas
denna på inkomsttiteln. I det gamla systemet
gjordes redovisningen i stället mot inkomstiteln
först i samband med inbetalningen av kvarskat-
ten. För t.ex. juridiska personers inkomstskatt
innebär detta att titeln gottskrivs kvarskatten i
samband med debiteringen istället för som tidi-
gare i samband med inbetalningen. Skillnaden
mellan den inbetalda och den debiterade
kvarskatten redovisas på Betalningsdifferenser.
Tabell 5.8 visar hur redovisningen i det nu gäl-
lande systemet skiljer sig från redovisningen i det
tidigare systemet. I exemplet antas att juridiska
personer debiteras en kvarstående skatt om 800

Tidigare redovisning Gällande redovining

1999 2000 1999 2000

1121 Juridiska personers inkomstskatt	800	800
1600 Betalnings-
differenser		-800	800
Statsbudgeten totalt	0 800	0	800
Som framgår av	tabellen är fördelningen		mellan

olika år av de totala inkomsterna på statsbudge-
ten oförändrad, medan redovisningen på enskilda
titlar påverkas. Eftersom inkomsten bokförs på
titeln i samband med debiteringen i den nya re-
dovisningen, innebär det att inkomsterna på ti-
teln är högre än i det gamla systemet. Detta får
till följd att det blir svårt att jämföra enskilda tit-
lar mot beräkningen till statsbudgeten för 1998,
eftersom statsbudgeten då fastställdes enligt det
gamla systemet.

Det nya uppbördssystemet med räntor istället
för avgifter kan även medföra ett ändrat betal-
ningsbeteende hos de skattskyldiga. I det gamla
systemet fanns inga skäl att göra en inbetalning
av debiterade men ej inbetalda skatter mellan de
tidpunkter då avgifterna höjdes. I det nya syste-
met räknas räntan per dag, vilket innebär att ju
tidigare en inbetalning sker desto lägre blir kost-
naden för den skattskyldige.

5.2.2 Skatteinkomster

I tabell 5.9 redovisas skillnaden mellan statens
skatteintäkter (periodiserade skatter) och statens
skatteinkomster (kassamässiga skatter) för åren
1996-2001. I tabell 5.10 finns en mer detaljerad
redovisning av de olika titlarnas inkomster för
åren 1997-2001.

PROP. 1998/99:1

Tabell 5.9 Statens skatteintäkter och statsbudgetens skatteinkomster 1996-2001

Miljarder kronor

	Utfall 1996	Utfall/Prognos 1997	Prognos 1998	1999	2000	2001
Statens periodiserade skatteintäkter	523,0	564,6	585,7	586,4	617,8	644,8
Tillkommande och avkortade skatter	0.1	0,5	0,1	0,5	0,5	0,5
Betalningsförskjutningar	5,0	-10,5	10,7	22,4	11,2	10,3
Kommunal utjämningsavgift	21,0	20,7	21,3	21,3	21,3	21,3
Skatter m.m. på statsbudgeten	549,1	575,3	617,7	630,0	650,8	676,9

ITabell 5.10 Statsbudgetens inkomster 1997-2001 1
Miljarder kronor
Budgetår	Utfall	Prognos
	1997	1998	1999	2000	2001
1000 Skatter m.m.	575,3	617,7	630,6	650,8	676,9
1100 Skatt på inkomst	109,8	111,2	118,1	107,0	115,0
varav 1111 Fysiska personers inkomstskatt	41,8	37,8	39,9	38,3	40,4
1121 Juridiska personers inkomstskatt	63,3	67,8	72,9	63,5	69,4
Övriga inkomstskatter	4,7	5.6	5.2	5,2	5,2
1200 Socialavgifter och allmänna egenavgifter	193,4	209,3	227,2	239,8	249,9
varav Inkomster	299,5	320,1	353,8	370,0	384,4
Utgifter (överföringar till AP-fonden)	106,1	110,8	126,6	130,2	134,5
1300 Skatt på egendom	23,3	34,9	39,5	37,3	36,0
varav 1310 Skatt på fast egendom	15,3	24,0	27,8	25,4	23,8
1320 Förmögenhetsskatt	3,6	5,1	5,7	5,8	6.1
1341 Stämpelskatt	2,6	3,9	4,2	4,3	4,4
Övriga egendomsskatter	1,8	1,8	1,7	1,7	1,8
1400 Skatt på varor och tjänster	228,2	239,9	242,1	251,1	260,6
varav 1411 Mervärdesskatt	150,3	160,3	162,6	170,2	178,4
1424 Tobaksskatt	7,7	7,2	6,5	6,4	6,4
1425 Alkoholskatt	9,9	9,8	9,8	9,8	9,8
1428 Energiskatt	46,9	49,4	50.2	50,8	52,0
1452 Annons- och reklamskatt	1,2	1,2	1,1	1,1	1,1
1460 Skatt på vägtrafik	6,2	6,1	6,1	6.2	6,3
1471 Tullmedel	3.5	3,3	3,0	3,0	2,9
Övriga skatter på varor och tjänster	2,5	2,6	2,8	3,7	3.7
1500 Utjämningsavgift	20,7	21,3	21,3	21,3	21,3
1600 Betalningsdifferenser	0	1,1	-17,5	-5,7	-5,9
2000 Inkomster av statens verksamhet	38,9	39,2	32,1	36,8	33,9
varav 2411 Inkomster av statens aktier	13,1	11,8	6.6	6,5	6,2
3000 Inkomster av försåld egendom	15,8	22,4	15,0	9,0	0,0
varav 3312 Övriga inkomster av försåld egendom	15,7	22,3	15,0	9,0	0,0
4000 Återbetalning av lån	3,2	2,9	3,1	2,7	2,8
5000 Kalkylmässiga inkomster	6,8	5,2	5,3	5,3	5,3
6000 Bidrag m.m. från EU	8,2	9,7	10,2	9,6	9,3
7000 Extraordinära medel från EU	0,7	0,3	0,0	0,0	0,0
Statsbudgetens totala inkomster	648,9	697,3	696,4	714,2	728,2

PROP. 1998/99:1

Fysiska personers inkomstskatt

Av tabell 5.10 framgår att de kassamässiga skat-
teinkomsterna från fysiska personer varierar re-
lativt kraftigt mellan åren. En stor del av förkla-
ringen ligger i de nya redovisningsprinciper som
skattekontot medför. Enligt den nya redovis-
ningen ökar inkomsterna med 2,1 miljarder kro-
nor mellan 1998 och 1999. De underliggande
kassamässiga inkomsterna minskar dock 1999
med 8,7 miljarder kronor. Detta förklaras av den
ändrade skiktgränsen för statlig inkomstskatt,
förslagen om skattereduktion och överförd stat-
lig inkomstskatt samt att större delen av den
sänkta fastighetsskatten påverkar titeln först
1999. År 2000 ökar de underliggande inkomster-
na med 5,6 miljarder kronor. De ökade inkoms-
terna beror dels på att de tillfälliga skattesänk-
ningarna år 1999 upphör, dels på att den sänkta
fastighetsskatten enbart påverkar med enkel ef-
fekt detta år medan den 1998 påverkar med dub-
bel effekt, dvs. sänkningarna avseende både 1998
och 1999.

Jnridiska personers inkomstskatt

Även juridiska personers kassamässiga inkomster
påverkas i betydande grad av den nya redovis-
ningen. Den i tabell 5.10 redovisade förändringen
ger således en felaktig bild av den kassamässiga
utvecklingen mellan åren. Om dessa effekter ex-
kluderas minskar inkomsterna med 0,7 miljarder
kronor mellan 1998 och 1999. Förklaringen är att
företagen har gjort stora fyllnadsinbetalningar
under våren 1998 avseende inkomståret 1997.
Den tillfälliga sänkningen av fastighetsskatten på
hyreshus under 1999 antas påverka inkomsterna
först år 2000.

Övriga inkomstskatter

Övriga inkomstskatter utgörs av lotteriskatt, ku-
pongskatt, ofördelbara inkomstskatter samt be-
skattning av tjänstegruppliv. Inkomsterna beräk-
nas sammanlagt till 5,6 miljarder kronor 1998.
Inkomsterna minskar till 5,2 miljarder kronor
1999, vilket förklaras av att ofördelbara inkomst-
skatter minskar till följd av övergången till skat-
tekonto. Övriga skatteinkomster är i stort sett
oförändrade under prognosperioden.

Socialavgifter och allmän pensionsavgift
Inkomsterna 1998 beräknas till drygt 320 mil-
jarder kronor och utgifterna till 111 miljarder
kronor. Utgifterna avser omföring av medel till
ålderspensionssystmet och t.o.m. år 1998 delpen-
sionsfonden. Nettoinkomsterna inom denna in-

komsthuvudgrupp uppgår således till 209 miljar-
der kronor. Budgetåret 1999 beräknas netto-
inkomsterna öka med cirka 18 miljarder kronor.
Av ökningen förklaras 7,5 miljarder kronor av att
delpensions- och arbetsskadeavgiften bruttore-
dovisas. Resterande ökning förklaras av löne-
summans utveckling. De följande åren beräknas
inkomsterna öka med 10-12 miljarder kronor
per år.

Mervärdesskatt

Även denna inkomsttitel påverkas av de nya re-
dovisningsprinciper som skattekontot medför.
Inkomsterna från mervärdesskatten beräknas för
år 1998 uppgå till 160,3 miljarder kronor, varav
bidraget från kommunsektorn beräknas till 24,1
miljarder kronor. En tidigareläggning av omfö-
ringar av mervärdesskatt från fysiska och juridis-
ka personers inkomstskatt har höjt inkomsterna
för 1998 med 4,8 miljarder kronor. Omföringar-
na, som hittills har gjorts i juni månad, kommer
från och med i år att göras redan i december. Det
innebär att omföringar avseende två år kommer
att ske under 1998. År 1999 antas inkomsten från
mervärdesskatt öka med en procent och under
perioden 2000-2001 med knappt fem procent
årligen.

Skatt på tobak

I enlighet med det förslag som presenterades i
vårpropositionen sänktes skatten på cigaretter
den 1 augusti 1998. Styckeskatten sänktes från 85
öre till 20 öre medan den del av skatten som är
relaterad till detaljhandelspriset höjdes från 17,8
procent till 39,2 procent. Skattesänkningen har
inneburit lägre priser på cigaretter, vilket har för-
bättrat förutsättningarna för en minskad kon-
sumtion av obeskattade cigaretter. Inkomster
från tobaksskatt beräknas uppgå till 7,2 miljarder
kronor 1998, vilket innebär att prognosen är
oförändrad jämfört med vårens prognos. För år
1999 antas inkomsterna minska till 6,5 miljarder
kronor, för att därefter avta svagt i enlighet med
en långsiktig trendmässig minskning av den to-
tala tobakskonsumtionen.

Skatt på alkohol

Även prognosen för skatt på alkohol är oföränd-
rad jämfört med föregående prognostillfälle. För
1998 beräknas de sammanlagda inkomsterna från
alkoholskatterna uppgå till cirka 9,8 miljarder
kronor. Spritkonsumtionen antas minska under
prognosperioden. Konsumtionen av vin och öl
antas däremot öka något vilket innebär att de

PROP. 1998/99:1

sammanlagda inkomsterna från skatt på alkohol
kommer att vara oförändrade under prognospe-
rioden.

Energiskatt

Inkomsterna från de olika energi- och koldiox-
idskatterna beräknas år 1998 uppgå till 49,4 mil-
jarder kronor. Under perioden 1999-2001 be-
räknas inkomsterna från skatt på energi öka från

50,2 miljarder kronor till 52,0 miljarder kronor.
Den under 1998 minskande bensinförbrukning-
en påverkar inte enbart inkomsterna innevarande
år, utan även övriga prognosår. Detta motverkas
bl.a. av en ökad förväntad användning av oljor
som ökar inkomsterna under perioden. Indexe-
ringen av skattesatserna ökar inkomsterna år
2000 och år 2001.

Reklamskatt

Inkomsterna från reklamskatten beräknas för år
1998 uppgå till 1,2 miljarder kronor. År 1999 be-
räknas inkomsterna till 1,1 miljarder kronor, vil-
ket är 0,2 miljarder kronor lägre än i beräkningen
till vårpropositionen. Förändringen förklaras av
att riksdagen har beslutat att slopa reklamskatten
för reklamtrycksaker fr.o.m. 1999, vilket varak-
tigt beräknas minska inkomsterna med 0,2 mil-
jarder kronor.

Tullmedel

Tullmedlen beräknas för 1998 uppgå till 3,3 mil-
jarder kronor, vilket är 0,4 miljarder kronor lägre
än beräknat till vårpropositionen. Minskningen
beror bl.a. på internationella överenskommelser
inom tullområdet. Tullinkomsterna kommer av
denna anledning även fortsättningsvis att minska
under perioden 1999-2001.

Övriga skatteinkomster

Bland övriga titlar kan nämnas att inkomsterna
från försäljningsskatt på motorfordon nu beräk-
nas uppgå till 0,1 miljarder kronor för åren 1999—
2001. Detta är en minskning med 0,1 miljarder
kronor sedan vårpropositionen och förklaras av
den per den 1 oktober 1998 avskaffade försälj-
ningsskatten på tunga fordon.

Utjämningsavgift

Den kommunala utjämningsavgiften beräknas
samtliga år uppgå till 21,3 miljarder kronor. Av-
giften påverkar inte statsbudgetens saldo efter-
som motsvarande belopp betalas från utgiftssi-
dan.

Betalningsdifferenser

Det belopp som redovisas under inkomsthuvud-
gruppen Betalningsdifferenser utgörs av restförda
skatter, betalningsförskjutningar samt överbetal-
ningar, se tabell 5.11. Inkomsterna beräknas till

1,1 miljarder kronor 1998 och utgörs av egna in-
betalningar av preliminär skatt, avseende in-
komståret 1998, som görs av fysiska personer.
Budgetåret 1999 beräknas inkomsterna uppgå till
netto minus 17,5 miljarder kronor. Av dessa ut-
görs 2,5 miljarder kronor av skatter som har
restförts till kronofogdemyndigheten, medan
resterande del är skatter som har debiterats, men
ännu ej har betalats av de skattskyldiga. Av be-
talningsdifferensen avser 8,6 miljarder kronor fy-
siska personers inkomstskatt och 6,2 miljarder
kronor juridiska personers inkomstskatt. Det
stora differensen 1999 är av engångskaraktär och
uppstår vid övergången från det gamla till det nya
redovisningssystemet. År 2000 minskar beloppet
till minus 5,7 miljarder kronor. Eftersom det nya
uppbördssystemet innebär nya definitioner av
kvarstående och överskjutande skatt kan pro-
gnosen för dessa avvika relativt mycket från ut-
fallen i samband med 1999 års taxering. Även om
så sker kommer dock inte statsbudgetens totala
inkomster att förändras, eftersom den nya redo-
visningen endast medför omfördelningar mellan
olika inkomsttitlar på statsbudgetens inkomstsi-
da.

Tabell 5.11 Betalningsdifferenser

Miljarder kronor	1998	1999	2000	2001
Totalt	1.1	-17,5	-5,7	-5,9
varav restförda skatter	-14	-2,5	-5,3	-5,1
varav betalnings- förskjutningar	2,5	-15,0	-0,4	-0,8
5.2.3 Övriga inkomster

Övriga inkomster består av inkomster av statens
verksamhet, inkomster av försåld egendom, åter-
betalning av lån, kalkylmässiga inkomster, bidrag
från EU samt extraordinära medel från EU. In-
komsterna, som framgår av tabell 5.10, varierar
relativt mycket under prognosåren beroende på
olika stora försäljningar av statlig egendom. Den
klart dominerande inkomsthuvudgruppen är in-
komster av statens verksamhet.

PROP. 1998/99:1

Inkomster av statens verksamhet

Till inkomsttitlar med de största inkomsterna
hör Riksbankens inlevererade överskott, över-
skott från spelverksamhet, aktieutdelningar, fi-
nansieringsavgift från arbetslöshetskassor, för-
säljningsinkomster och böter.

Inkomsterna beräknas uppgå till 39,2 miljarder
kronor 1998, vilket är i nivå med utfallet för
1997.

Budgetåret 1999 minskar inkomsterna till 32,1
miljarder kronor vilket har flera orsaker. Riks-
bankens inlevererade överskott beräknas minska
med 2 miljarder kronor till 7,3 miljarder kronor.
Inkomster från statens aktier beräknas minska
med 5,2 miljarder kronor till 6,6 miljarder kronor
och inkomster från Banverket beräknas minska
med 0,9 miljarder kronor. Skattetillägg och för-
seningsavgifter beräknas till 0,9 miljarder kronor.
Dessa inkomster redovisades tidigare som en del
av fysiska personers inkomstskatt.

Är 2000 ökar inkomsterna med 4,7 miljarder
kronor till 36,8 miljarder kronor. Riksbankens
inlevererade överskott beräknas öka med 3,6
miljarder kronor jämfört med år 1999. Räntor på
skattekontot ökar med 1 miljard kronor och er-
sätter i princip den tidigare kvarskatteavgiften
samt räntan på överskjutande skatt för fysiska
och juridiska personer.

År 2001 minskar inkomsterna med 2,9 miljar-
der kronor. Den största minskningen, 2,1 miljar-
der kronor, avser inleveranser från Riksbanken.

Inkomster av försåld egendom

Inkomster av försåld egendom utgörs av försälj-
ningar av statens aktier och beräknas uppgå till
22,4 miljarder kronor 1998. Riksdagen har tidiga-
re fattat beslut om att delpensionsfonden skall
avskaffas. Fondkapitalet, som uppgår till 7,3
miljarder kronor, skall enligt beslut föras till
statsbudgeten och redovisas år 1998 på inkomst-
titeln 3312, Övriga inkomster av försåld egendom.
Åren 1999-2000 beräknas försäljningar ge in-
komster på 15 respektive 9 miljarder kronor.
Från och med budgetåret 2001 beräknas inga för-
säljningar ske.

Återbetalning av lån

Återbetalningar av lån utgörs till största delen av
återbetalningar av studiemedel. De totala återbe-
talningarna beräknas uppgå till 2,9 miljarder kro-
nor 1998 och till 3,1 miljarder kronor 1999. Bud-
getåren 2000-2001 beräknas betalningarna uppgå
till 2,7 respektive 2,8 miljarder kronor.

Kalkylmässiga inkomster

Kalkylmässiga inkomster beräknas 1998 uppgå
till 5,2 miljarder kronor och avser till största de-
len statliga pensionsavgifter. Andra stora in-
komsttitlar är avskrivningar på fastigheter och
komplementkostnader hos uppdragsmyndighe-
ter. Inkomsterna är tämligen konstanta under
hela prognosperioden.

Bidrag från EU

Bidrag från EU beräknas uppgå till 10,0 miljarder
kronor 1998, varav 0,3 miljarder kronor avser
infasningsrabatten. Budgetåret 1999 beräknas in-
komsterna uppgå till 10,2 miljarder kronor. Åren
2000 och 2001 beräknas inkomsterna uppgå till
9,6 respektive 9,3 miljarder kronor.

5.2.4 Jämförelse med vårpropositionen

I samtliga jämförelser med vårpropositionen i
nedanstående avsnitt exkluderas effekten av den
ändrade redovisningen (se avsnitt 5.2.1). I vår-
propositionen beräknades skatteinkomsterna år
1998 uppgå till 607 miljarder kronor medan övri-
ga inkomster beräknades uppgå till 79 miljarder
kronor. Skatteinkomsterna beräknas nu uppgå
till 618 miljarder kronor. Ökningen förklaras till
största delen av högre inkomster från fysiska
personers inkomstskatt och mervärdesskatt (se
diagram 5.1). De ökade inkomsterna från mer-
värdesskatten förklaras dock av omföringar från
fysiska och juridiska personers inkomstskatt.
Även inkomster från juridiska personers in-
komstskatt och från socialavgifter ökar, medan
egendomsskatter och övriga skatter minskar.

Diagram 5.1 Jämförelse med vårpropositionen

Miljarder kronor

PROP. 1998/99:1

År 1999 beräknas skatteinkomsterna uppgå till
631 miljarder kronor, vilket är oförändrat jäm-
fört med beräkningen till vårpropositionen. In-
komster från juridiska personers inkomstskatt
samt inkomster från socialavgifter och egen-
domsskatter ökar samtliga mellan åren 1998 och
1999. Inkomster från mervärdesskatt och övriga
skatter minskar under motsvarande period. Det
senare förklaras främst av lägre inkomster från
skatt på energi.

År 2000 beräknas skatteinkomsterna till 651
miljarder kronor, vilket är 2,7 miljarder kronor
lägre än i beräkningen till vårpropositionen. In-
komster från fysiska personers inkomstskatt
samt inkomster från socialavgifter ökar jämfört
med 1999. Inkomster från juridiska personers
inkomstskatt samt inkomster från egendoms-
skatter och mervärdesskatt minskar. Minskning-
en i inkomster från egendomsskatter avser den år
1998 sänkta fastighetsskatten, från 1,7 till 1,5
procent av taxeringsvärdet, för småhus och bo-
stadsdelen i flerfamiljsfastigheter. Inkomster från
övriga skatter minskar under år 2000. Orsaken är
även här lägre förväntade inkomster från skatt på
energi.

5.2.5 Socialavgifter - ändrad
titelredovisning

I samband med övergången till det nya pensions-
systemet sker relativt omfattande förskjutningar
i avgiftsuttaget mellan de olika arbetsgivaravgif-
terna. I tabell 5.12 redovisas avgifterna med re-
spektive avgiftssats för 1998 och 1999. Motsva-
rande ändringar sker även för egenavgifterna.

Som en följd av ändringarna görs ett antal titel-
ändringar på statsbudgetens inkomstsida. De nya
avgifterna redovisas på inkomsttitlarna 1212 Ef-
terlevandepensionsavgift, 1222 Föräldraförsäk-
ringsavgift och 1251 Ålderspensionsavgift, netto
(namnändring från Tilläggspensionsavgift, netto).
Dessutom ändras namnet på inkomsthuvud-
gruppen 1200 från Socialavgifter och allmänna
egenavgifter till Socialavgifter och allmän pen-
sionsavgift.

Utöver dessa förändringar upphör inkomst-
titlarna 1231 Bamomsorgsavgift, 1241 Utbild-
ningsavgift samt 1451 Reseskatt. Eftersom lagen
om särskild avgift för svavelhaltigt bränsle upp-
hör vid utgången av 1998 (SFS 1998:946) så slo-
pas även inkomsttiteln 1429 Särskild avgift på
svavelhaltigt bränsle.

ITabell 5.12 Socialavgifter 1998 och 1999 \|
Procent	1998	1999
Arbetsgivaravgifter
Folkpensionsavgift	6,83
Efterlevandepensionsavgift		1,70
Sjukförsäkringsavgift	7,90	7,50
Föräldraförsäkringsavgift		2,20
Tilläggspensionsavgift	6,40
Ålderspensionsavgift		6,40
Allmän löneavgift	4,48	8,04
Delpensionsavgift	0,20
Lönegarantiavgift	0,25
Arbetarskydssavgift	0,17
Arbetsskadeavgift	1,38	1,38
Arbetsmarknadsavgift	5,42	5,84
Totalt	33,03	33,06
Egenavgifter
Folkpensionsavgift	6,83
Efterlevandepensionsavgift		1,70
Sjukförsäkringsavgift	8,66	8,23
Föräldraförsäkringsavgift		2,20
Tilläggspensionsavgift	6,40
Ålderspensionsavgift		6,40
Allmän löneavgift	4,48	8,04
Delpensionsavgift	0,20
Arbetsskadeavgift	1.38	1,38
Arbetsmarknadsavgift	3.30	3,30
Totalt	31,25	31,25

Utgifter åren 1999-2001

PROP. 1998/99:1

6 Utgifter åren 1999-2001

6.1 Takbegränsade utgifter

6.1.1 Ramar för utgiftsområden

Regeringen presenterade i 1998 års ekonomiska
vårproposition (prop. 1997/98:150) en prelimi-
när fördelning av utgifterna på utgiftsområden
för åren 1999-2001. Riksdagen godkände försla-
get (bet. 1997/98:FiU20, rskr. 1997/98:318).

I detta kapitel presenterar regeringen en revi-
derad fördelning av utgifterna på utgiftsområden
för åren 1999-2001. I bilaga 1 presenteras rege-
ringens budgetförslag för budgetåret 1999 för-
delat på utgiftsområden och anslag.

Regeringens förslag: Utgifterna för 1999 fördelas
på utgiftsområden enligt tabell 6.1.

Förändringar av anslagsbehållningar under
1999 beräknas enligt tabell 6.1.

Den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 2000 och 2001
godkänns som riktlinje för regeringens budget-
arbete.

Utgifternas fördelning på utgiftsområden påver-
kas av en ändrad bedömning av den allmänna
ekonomiska utvecklingen och av de nya förslag
och politiska prioriteringar som redovisas i denna
proposition (förslagen har sammanfattats i av-
snitt 4.3). Beräkningarna tar också hänsyn till de
förändringar av utgiftsramarna som föranleds av
ålderspensionsreformen.

Beräkningarna av fördelningen på utgiftsom-
råden för åren 2000 och 2001 är baserade på nu
kända förutsättningar vad avser den ekonomiska

utvecklingen, volymutveckling och gällande re-
gelsystem och skall betraktas som preliminära.

Tekniska justeringar

För åren 2000 och 2001 görs en preliminär be-
räkning av löne- och prisökningen på anslagen
för förvaltningsändamål. Den preliminära beräk-
ningen har, till skillnad från den definitiva, tidiga-
re gjorts med hjälp av ett lönekostnadsindex som
inte beaktat produktivitetsutvecklingen. Detta
har nu korrigerats så att även den preliminära be-
räkningen tar hänsyn till produktivitetsutveck-
lingen. Som ett resultat av denna förändring har
utgiftsområdesramarna justerats ned med sam-
mantaget ca 700 miljoner kronor år 2000 och ca
1 800 miljoner kronor år 2001 jämfört med be-
räkningen i den ekonomiska vårpropositionen.
De områden som främst berörs av korrigeringen
är utgiftsområde 4 Rättsväsendet, utgiftsområde
6 Totalförsvar samt utgiftsområde 16 Utbildning
och universitetsforskning. Nedjusteringama in-
nebär inte att berörda utgiftsområden tillförs
mindre medel utan endast att den preliminära be-
räkningen av utgiftsområdesramarna nu bättre
speglar den definitiva beräkningen.

PROP. 1998/99:1

gifterna täcks av motsvarande inkomster på in-
komsttitel 5211 Statliga pensionsavgifter. Nya be-
räkningar tyder på att ytterligare justeringar kan
bli nödvändiga. Slutlig avstämning kan dock gö-
ras först under år 1999. En slutlig justering av an-
slagen för förvaltningsändamål kan därför göras
först inför år 2000. Justeringen av anslagen har
ingen effekt på statsbudgetens saldo eftersom
inkomsterna ökar i motsvarande grad. Däremot
kommer utgiftstaken att behöva höjas. Höjning-
en orsakas enbart av transaktioner inom staten
och är att betrakta som en teknisk justering.

Ålderspensionsreformen påverkar utgifterna
inom följande 11 utgiftsområden: 6 Totalförsvar,

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg,

10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handi-
kapp, 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom,

12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn,

13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet,

14 Arbetsmarknad och arbetsliv, 15 Studiestöd,

16 Utbildning och universitetsforskning,

17 Kultur samt 23 Jord- och skogsbruk, fiske
med anslutande näringar. Ålderspensionsrefor-
mens effekter på dessa utgiftsområden redovisas
utförligt i bilaga 3.

Övriga förändringar

Vid sidan av de ovan nämnda tekniska justering-
arna av ramarna för vissa utgiftsområden förkla-
ras nedan övriga större förändringar av utgifts-
områdesramarna åren 1999-2001 i förhållande till
beräkningarna i den ekonomiska vårpropositio-
nen.

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet ökar år 1999
med 200 miljoner kronor, vilket förklaras av att
medel engångsvis tillförs polisväsendet. Inom ut-
giftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg redovisas nu lägre utgifter åren 1999-
2001. Detta beror på att anslaget Bidrag till lä-
kemedelsförmånen lagts på en nominellt oför-
ändrad nivå över tiden i avvaktan på de förhand-
lingar om läkemedelsförmånen som för när-
varande pågår med Landstingsförbundet. Inom
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjuk-
dom och handikapp beräknas nu högre utgifter
år 1999. Sjukskrivningarna har ökat under år
1998 vilket kan få effekter på utgifterna även år
1999. Osäkerheten kring sjukskrivningarna är
emellertid mycket stor, varför regeringen noga
kommer att följa utvecklingen. Inom utgiftsom-
råde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom be-
räknas nu högre utgifter åren 1999-2001. De
högre utgifterna beror dels på regelförändringar
inom bostadstillägget för pensionärer, vilket på-

verkar utgifterna samtliga år, dels på att pensio-
nerna räknas upp med 100 procent av prisbasbe-
loppet från år 1999 i stället för, som tidigare, från
år 2000. Utgifterna inom utgiftsområde 12 Eko-
nomisk trygghet för familjer och barn är nu be-
tydligt högre än beräknat i den ekonomiska vår-
propositionen. Detta beror dels på ökade utgifter
för underhållsstöd år 1999, dels på den aviserade
höjningen av de allmänna barnbidragen med 100
kronor år 2000 och ytterligare 100 kronor år
2001. Inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad
och arbetsliv beräknas nu lägre utgifter än i den
ekonomiska vårpropositionen vilket beror på att
antalet deltagare i åtgärder nu beräknas vara
mindre. Utgiftsökningen inom utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byg-
gande förklaras av att Bostadskreditnämndens
kostnader för att infria sina garantiåtaganden nu
beräknas bli högre än i vårpropositionen. Inom
utgiftsområde 19 Regional utjämning och ut-
veckling beräknas nu anslagen till en lägre nivå än
i den ekonomiska vårpropositionen, främst till
följd av en övergång till ett bemyndigandesystem
avseende regionalpolitiska åtgärder. Inom ut-
giftsområde 22 Kommunikationer beräknas lägre
utgifter för bl.a. väginvesteringar och ersättning-
ar till Statens järnvägar. Inom utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande nä-
ringar beräknas nu en lägre anslagsnivå än i den
ekonomiska vårpropositionen, särskilt för år
1999. Utgifterna beräknas emellertid inte minska

1 samma omfattning utan i stället bedöms en
större andel av befintligt anslagssparande förbru-
kas. Utgifterna inom utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner ökar år 2001 till följd av
den extra satsning som aviseras i denna proposi-
tion.

Bedömningen av utgifterna under posten
minskning av anslagsbehållningar har höjts med

2 miljarder kronor respektive år i förhållande till
den ekonomiska vårpropositionen. Detta be-
döms kunna rymma den högre förbrukning av
sparade medel som kan förväntas inom exempel-
vis utgiftsområde 23.

PROP. 1998/99:1

Tabell 6.1 Utgiftstak och takbegränsade utgifter 1999-2001

Tusental kronor 1999, miljoner kronor 2000 - 2001 samt differenser mot den ekonomiska vårpropositionen

Differens mot vårpropositionen

		1999	2000	2001	1999	2000	2001
UO 1	Rikets styrelse	4 179 704	4 263	4 554	17	47	6
U0 2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	1 705 333	1484	1581	-354	-524	-429
UO 3	Skatteförvaltning och uppbörd	5 810 859	5 838	5 925	25	-26	-98
U0 4	Rättsväsendet	21 919 269	22 175	22 567	308	-34	-320
U0 5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2 871 318	2 895	2 931	-78	-52	-72
U0 6	Totalförsvar¹	44 107 565	45 441	45 227	-160	-241	■487
UO 7	Internationellt bistånd	11 899 604	12 889	13 869	-103	-131	3
U0 8	Invandrare och flyktingar	4 324 184	4 234	4 454	-65	6	-13
UO 9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg¹	24012 459	24 471	24 765	-314	-1440	-1633
UO 10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp¹	80 503 205	81096	83 300	36 754	36 319	37 875
UO 11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom¹	34 315 009	33 753	33 477	-28 393	-29486	-30 359
UO 12	Ekonomisk trygghet för familj och barn¹	39 896 045	42 581	45 622	5116	7 078	9 335
UO 13	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet¹	33 789 000	26 484	24 063	2 640	1953	2 367
UO 14	Arbetsmarknad och arbetsliv¹	48 274400	48 881	47 407	-249	-38	99
UO 15	Studiestöd¹	22 447 075	23 741	25 354	584	790	934
UO 16	Utbildning och universitetsforskning¹	29 030 747	30405	31869	■214	-52	-331
UO 17	Kultur, medier, trossamfund och fritid¹	7 452 147	7 597	7 722	-47	-43	-59
UO 18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	20463 080	17 300	13 702	962	657	107
UO 19	Regional utjämning och utveckling	2 742 897	2 675	3 337	-758	-479	-14
UO 20	Allmän miljö- och naturvård	1 548 899	1464	1592	263	175	282
U0 21	Energi	1 681 490	1440	1715	-150	-152	147
UO 22	Kommunikationer	25 501 314	26 599	25 589	■543	-53	-1
UO 23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar¹	11 973 865	13154	13 168	-1 109	-11	-23
UO 24	Näringsliv	2 897 947	2 837	2 966	28	-15	71
UO25	Allmänna bidrag till kommunerna	103 564 700	105 087	107 267	-553	-127	1873
U0 26	Statsskuldsräntor m.m.¹	84 560 000	77 000	72 180	-10429	-4 567	-987
UO 27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	21 908 000	21356	22 101	258	-655	-765
	Minskning av anslagsbehållningar	5 000 000	4 000	3 000	2 000	2 000	2 000
	Summa	698 380 115	691 141	691 302	5 435	10 900	19 507
	Summa exkl. statsskuldsräntor	613 820 115	614 141	619 122	15 864	15 467	20 494
	Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbud- geten	135 849 000	140 414	146 433	4 879	2 823	2 533
	Takbegränsade utgifter	749 669 115	754 555	765 555	20 743	18 290	23 027
	Budgeteringsmarginal²	3 330 885	6 445	20 445	-1 743	710	-4 027
	Utgiftstak¹	753 000 000	761 000	786 000	19 000	19 000	19 000

¹ Utgiftsområdets ram påverkas av ålderspensionsreformen.

¹ Differenser gentemot riksdagens beslut, dvs. hänsyn har tagits till riksdagens sänkning av utgiftstaket.

6.1.2 Budgeteringsmarginalen

Budgeteringsmarginalen år 1999 beräknas nu va-
ra lägre än vad som beräknades i den ekonomiska
vårpropositionen, där marginalen beräknades till

6,1 miljarder kronor. I riksdagsbehandlingen av

vårpropositionen sänktes utgiftstaket med
1 miljard kronor vilket innebar att budgete-
ringsmarginalen minskade till 5,1 miljarder kro-
nor. Förslaget i denna proposition innebär att
budgeteringsmarginalen år 1999 nu beräknas bli

PROP. 1998/99:1

3,3 miljarder kronor, dvs. ca 1,7 miljarder kronor
lägre.

Enligt 42 § lagen (1996:1059) om statsbudge-
ten skall regeringen vidta sådana åtgärder som
den har befogenhet till eller föreslå riksdagen
nödvändiga åtgärder om det finns risk för att ett
beslutat tak för statens utgifter kommer att över-
skridas. Regeringen kommer att noga följa ut-
gifternas utveckling under 1999 och, om det be-
döms som nödvändigt, vidta de åtgärder som
krävs för att förhindra ett överskridande av ut-
giftstaket.

6.2 Beskrivning av utgiftsområden
m.m.

I följande avsnitt redovisas regeringens sam-
manfattande bedömning av utgiftsområdena. I
tabellform redovisas utfallet för år 1997, anvisade
medel för år 1998 (inklusive beslut på tilläggs-
budget i samband med den ekonomiska vårpro-
positionen), beräknat utfall för år 1998, förslag
till ram för år 1999 samt beräkningar för åren
2000 och 2001.

Utfallsprognoserna för budgetåret 1998 avvi-
ker i vissa fall från anvisade medel på statsbudget.
Detta beror bland annat på att anslags sparanden
och reservationer tas i anspråk samt på förändra-
de antaganden om den ekonomiska utveckling-
en. Väsentliga avvikelser kommenteras i avsnitt
7.2.2.

För varje utgiftsområde redovisas de viktigaste
målen liksom prioriterade verksamheter och
eventuella omprioriteringar av medel. Vidare re-
dovisas pensionsreformens effekter på förslagen
till ramar under berörda utgiftsområden.

jarder kronor till regeringen m.m., 1 miljard kro-
nor till riksdagen och dess myndigheter samt 0,7
miljarder kronor till mediefrågor.

Några övergripande mål för utgiftsområdet
har inte beslutats på grund av att verksamheterna
är så olikartade. Ett viktigt mål inom verksam-
hetsområdet mediefrågor är att staten skall stödja
mångfald och reella yttrandemöjligheter, garan-
tera massmediernas oberoende samt säkerställa
tillgängligheten till massmedierna.

1 syfte att stärka regeringens ledning och styr-
ning av statsförvaltningen, öka kvaliteten i Rege-
ringskansliets beredning av regeringsärenden
samt för att förbereda och genomföra det svens-
ka ordförandeskapet i EU år 2001 m.m. tillfördes
utgiftsområdet efter förslag i 1998 års ekonomis-
ka vårproposition 222 miljoner kronor för år
1999, 322 miljoner kronor för år 2000 och 547
miljoner kronor för år 2001. Övriga ökningar av
ramen för utgiftsområdet åren 1999-2001 hän-
förs huvudsakligen till en teknisk justering av fi-
nansieringen av avtalsförsäkringar på det statliga
området (ca 20 miljoner kronor) samt en ökning
av riksdagens anslag (ca 1 miljon kronor).

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 4 180 miljoner kronor.

Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag _______________Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

2 504 2 041 2 069 1 705 1 484 1 581

Utgiftsområde 1
Rikets styrelse

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos

1997 1998 1998

Förslag _______________Beräknat

1999 2000 2001

3 910 3 977 4 380 4 180 4 263 4 554

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna stats-
chefen, riksdagen och dess myndigheter, rege-
ringen m.m., centrala myndigheter samt medie-
frågor. För år 1998 uppgår anvisade medel enligt
statsbudget till 4 miljarder kronor, varav 2,2 mil-

Utgiftsområdet omfattar ett antal myndigheter,
bl.a. Riksrevisionsverket, Ekonomistymingsver-
ket, Statskontoret, Statistiska cenralbyrån, Kon-
junkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Kammar-
kollegiet, Statens fastighetsverk, Finans-
inspektionen och Premiepensionsmyndigheten.
Vidare ingår kostnader för statsskuldens upplå-
ning och låneförvaltning, vissa särskilda finansie-
rings- och garantiåtaganden samt Riksdagens re-
visorer. För år 1998 uppgår anvisade medel enligt
statsbudget till 2,0 miljarder kronor, varav 1,9
miljarder kronor till centrala myndigheter och
nämnder, 170 miljoner kronor till tidsbegränsade
åtgärder samt 17 miljoner kronor till Riksdagens
revisorer.

Viktiga mål för utgiftsområdet är att statsför-
valtningen skall bedrivas effektivt och i det all-

PROP. 1998/99:1

männas intresse. Statsfinanserna och statens
egendom skall förvaltas och hanteras på ett så
kostnadseffektivt sätt som möjligt. Officiell sta-
tistik och annan statlig statistik skall vara av god
kvalitet. Myndigheterna skall erbjudas stöd av
hög kvalitet. Det finansiella systemet skall vara
effektivt och tillgodose såväl samhällets krav på
stabilitet som konsumenternas intresse av ett
gott skydd. Statens skuld, med undantag från
den skuld som förvaltas av affärsverken, skall
förvaltas så att kostnaden för skulden långsiktigt
minimeras samtidigt som riskerna i förvaltningen
beaktas.

Minskningen av ramen för utgiftsområdet
åren 1999-2001 hänförs huvudsakligen till att re-
geringen i denna proposition föreslår ett minskat
anslag för Riksgäldskontorets kostnader för
upplåning och låneförvaltning, ett minskat anslag
för åtgärder för att stärka det finansiella systemet
samt ett minskat anslag för avgiften för Stads-
hypotekskassans grundfond. Utgiftsområdet har
tillförts resurser för ett nytt anslag för kapitalök-
ning i Nordiska investeringsbanken. Som en
följd av det nya pensionssystemet har Premie-
pensionsmyndigheten inrättats under 1998.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 1 705 miljoner kronor.

Utgiftsområde 3
Skatteförvaltningen och Tullverket

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag _______________Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

5 735 5 672 5 979 5 811 5 838 5 925

bl.a. förbättring av IT-stödet, ändrat arbetssätt
och kompetensutveckling. Träffsäkerheten i ur-
valet och kvaliteten i kontrollen skall utvecklas.
Helhetssynen på kontroll och service genom
hela beskattningsförfarandet, inklusive indriv-
ningsarbetet, skall stärkas. Arbetet med att in-
rätta skattebrottsenheter skall slutföras så att de
är i drift vid utgången av år 1999.

Vad gäller Tullverket skall narkotikakontrol-
len ges fortsatt högsta prioritet. Vidare skall
kontrollinsatserna mot illegal införsel av sprit
och tobak ges hög prioritet. Regeringen lägger i
övrigt stor vikt vid det omfattande omstrukture-
ringsarbetet vilket bl.a. innefattar en ny organi-
sationsstruktur samt övrigt förändringsarbete för
att få en bättre kvalitet i arbetet och en effektiva-
re verksamhet. Likaså är arbetet med förenkling-
ar av regler och procedurer angeläget.

Regeringen föreslår att Tullverket tillförs 34
miljoner kronor för punktskattekontroll från år
1999.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 5 811 miljoner kronor.

Utgiftsområde 4

Rättsväsendet

Miljoner kronor

Utfall

1997

Anslag Prognos Förslag

1998 1998

Beräknat

1999 2000 2001

21 160 21 030 21 493 21 919 22 175 22 567

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket och
skattemyndigheterna (skatteförvaltningen) samt
Tullverket. För år 1998 uppgår anvisade medel
enligt statsbudget till 5,7 miljarder kronor varav
4,6 miljarder till skatteförvaltningen.

Ett gemensamt mål för myndigheterna inom
utgiftsområdet är att eftersträvade skatte-, tull-
och avgiftsintäkter skall säkerställas på ett rätts-
säkert och ekonomiskt effektivt sätt. Tullverket
har vidare till uppgift att bl.a. kontrollera trafiken
till och från utlandet så att bestämmelserna om
in- och utförsel av varor efterlevs. Skatteförvalt-
ningen ansvarar också för folkbokföring och
fastighetstaxering.

En prioriterad uppgift för skatteförvaltningen
skall vara att effektivisera verksamheten genom

Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsen-
det, domstolsväsendet, rättshjälpen, de allmänna
advokatbyråerna, kriminalvården, exekutionsvä-
sendet, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffer-
myndigheten, Rättsmedicinalverket och Gen-
tekniknämnden. För år 1998 uppgår anvisade
medel enligt statsbudget till 21 miljarder kronor,
varav polisväsendet svarar för 11,5 miljarder kro-
nor och kriminalvården för 3,4 miljarder kronor.

Målet för rättsväsendet är att tillförsäkra den
enskilde rättssäkerhet och rättstrygghet. Målet
för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten
och öka människors trygghet.

Moderniseringen av rättsväsendet skall fort-
sätta och brottsoffrens ställning skall stärkas.
Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och
ekonomisk brottslighet skall prioriteras. Särskild
uppmärksamhet skall ägnas den grova gränsöver-
skridande brottsligheten, den s.k. mc-relaterade
brottsligheten, brott med rasistiska inslag, våld

PROP. 1998/99:1

mot kvinnor och övergrepp mot barn. Det
brottsförebyggande arbetet skall fortsatt utveck-
las. Vardagsbrottsligheten skall förebyggas och
bekämpas, främst genom en utbyggd närpoli-
sverksamhet. Storstädernas problem skall mötas
med särskilda insatser.

Regeringen föreslår att utgiftsområdet tillförs
200 miljoner kronor fr.o.m. år 1999, 250 miljo-
ner kronor år 2000 samt 300 miljoner kronor år
2001. Därutöver föreslås att polisorganisationen
tillförs ett engångsbelopp på 200 miljoner kronor
för år 1999 för att möta särskilda behov i storstä-
derna.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 21919 miljoner kronor.

Utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag _______________Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

2 476 2 811 2 767 2 871 2 895 2 931

Utgiftsområde 6

Totalförsvar

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos

1997 1998 1998

Förslag _______________Beräknat

1999 2000 2001

40 978 41 344 43 019 44 108 45 441 45 227

Utgiftsområdet omfattar förvaltningskostnader
för Utrikesdepartementet och de 102 utlands-
myndigheterna, bidrag till vissa internationella
organisationer, information om Sverige i utlan-
det, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor
samt övriga utrikespolitiska frågor som bland
annat omfattar strategisk exportkontroll och eu-
ropainformation. För år 1998 uppgår anvisade
medel enligt statsbudget till 2,8 miljarder kronor,
varav ca 1,8 miljarder kronor till utrikesförvalt-
ningen, 0,7 miljarder kronor till bidrag till inter-
nationella organisationer och 0,3 miljarder kro-
nor till övrig verksamhet.

Målet för utgiftsområdet är att säkerställa Sve-
riges intressen i förbindelse med andra länder.
Bland de prioriterade verksamheterna för år 1999
finns ett utvidgat regionalt samarbete kring
Östersjön, EU-samarbete och FN.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 2 871 miljoner kronor.

Utgiftsområdet omfattar totalförsvarsverksam-
het, militärt försvar och civilt försvar. I utgifts-
området ingår även den verksamhet som bedrivs
av Kustbevakningen och av Statens räddnings-
verk. För år 1998 uppgår anvisade medel till 41,3
miljarder kronor, varav 37,4 miljarder kronor till
det militära försvaret, 2,5 miljarder kronor till det
civila försvaret och 1,4 miljarder kronor till övrig
verksamhet.

Till grund för den verksamhet som skall be-
drivas inom totalförsvaret under perioden 1997-
2001 ligger 1996 års totalförsvarsbeslut (prop
1996/97:FöU4, bet. 1996/97:FöUl, rskr.
1996/97:36). För militärt försvar gäller även de
åtgärder som riksdagen beslutat för att bringa
Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet i ba-
lans (prop. 1997/98:84, bet. 1997/98:FöUll,
rskr. 1997/98:268). Den fortsatta inriktningen av
verksamheten inom utgiftsområdet påverkas av
riksdagens ställningstaganden i samband med
den säkerhetspolitiska kontrollstationen år 1999.

Regeringen har vid beräkningen av ramen för
utgiftsområdet för åren 1999-2001 utgått från att
vissa ytterligare förändringar görs inom området,
bl.a. att anslaget Ersättning för kroppsskador
från och med år 1999 överförs till utgiftsområde
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handi-
kapp.

Med anledning av ålderspensionsreformen fö-
reslås att ramen för utgiftsområdet ökas med 3,2
miljoner kronor år 1999, 3,3 miljoner kronor år
2000 och 3,4 miljoner kronor år 2001.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 44 108 miljoner kronor.

PROP. 1998/99:1

Utgiftsområde 7

Internationellt bistånd

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag _______________Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

12 139 11 434 11 521 11 900 12 889 13 869

Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete
med u-länder och samarbete med länder i Cen-
tral- och Östeuropa. För år 1998 uppgår anvisade
medel enligt statsbudget till 11,4 miljarder kro-
nor, varav 10,6 miljarder kronor till utvecklings-
samarbete med u-länder och 0,8 miljarder kronor
till samarbete med länder i Central- och Östeu-
ropa.

Det överordnade målet för Sveriges interna-
tionella utvecklingssamarbete är att höja de fatti-
ga folkens levnadsnivå. Riksdagen har lagt fast
sex biståndspolitiska mål: resurstillväxt, ekono-
misk och politisk självständighet, ekonomisk
och social utjämning, demokratisk samhällsut-
veckling, en framsynt hushållning med naturre-
surser och omsorg om miljön samt jämställdhet
mellan kvinnor och män.

Samarbetet med central- och Östeuropa

Målen för samarbetet med Central- och Östeu-
ropa är att främja en säkerhetsgemenskap, för-
djupa demokratins kultur, stödja en socialt håll-
bar ekonomisk omvandling samt att stödja en
miljömässigt hållbar utveckling. Härtill har rege-
ringen beslutat att allt samarbete skall genomsy-
ras av ett jämställdhetsperspektiv. För samarbetet
med Central- och Östeuropa har riksdagen be-
slutat om ett nytt treårigt samarbetsprogram för
perioden 1999-2001 omfattande 800 miljoner
kronor per år. Regeringen föreslår nu en något
ändrad tidsprofil för anslagstilldelningen för pro-
grammet varför utgiftsområdet minskar med 50
miljoner kronor år 1999 och 2000 för att öka
med 100 miljoner kronor år 2001 jämfört med
regeringens ekonomiska vårproposition. Föränd-
ringen möjliggörs av att det inom samarbetspro-
grammet finns stora reservationer.

Utvecklingssamarbete med u-länder

Regeringen föreslår också en ökning av bistånds-
ramen med 100 miljoner kronor för år 1999 vil-
ket innebär att biståndsramen motsvarar 0,705
procent av bruttonationalinkomsten (BNI). I
enlighet med regeringens vårproposition ökas
biståndsramen år 2000 till 0,72 procent av BNI

och år 2001 ökas den ytterligare till att motsvara
0,73 procent av BNI.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 11 900 miljoner kronor.

Utgiftsområde 8

Invandrare och flyktingar

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag _______________Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

3 583 3 864 4 315 4 324 4 234 4 454

Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med
frågor om flyktingpolitik, invandringen till Sve-
rige, mottagande av asylsökande samt utlänning-
ars rätt att vistas i Sverige. Utgiftsområdet om-
fattar även integrationspolitik med frågor om
invandrares introduktion i Sverige, insatser i ut-
satta bostadsområden, åtgärder mot etnisk dis-
kriminering, främlingsfientlighet och rasism
samt ersättning till kommunerna för flykting-
mottagande. För år 1998 uppgår anvisade medel
enligt statsbudget till 3,9 miljarder kronor, varav

1,8 miljarder till migrationspolitiken och 2,1
miljarder till integrationspolitiken.

Migrationspolitikens mål är att i en värld
präglad av ökad öppenhet, samverkan och utbyte
på alla områden verka för att migration till och
från vårt land kan ske i ordnade former, att värna
asylrätten och att upprätthålla den reglerade in-
vandringen. Detta skall ske på ett sätt som svarar
mot kraven på öppenhet och utbyte samt präglas
av rättssäkerhet, humanitet och respekt för indi-
videns mänskliga rättigheter.

Integrationspolitikens mål är lika rättigheter
och möjligheter för alla oavsett etnisk och kultu-
rell bakgrund, en samhällsgemenskap med sam-
hällets mångfald som grund samt en samhällsut-
veckling som kännetecknas av ömsesidig respekt
och tolerans och som alla oavsett bakgrund skall
kunna vara delaktiga i och medansvariga för. Yt-
terligare mål är att bryta den sociala och etniska
segregationen i storstadsregionerna och att verka
för jämlika levnadsvillkor för storstädernas invå-
nare.

Inom migrationspolitiken prioriteras an-
strängningar att förkorta vistelsetiderna för
asylsökande, åtgärder för att främja frivillig åter-
vandring och satsningar för att förbättra situa-
tionen för de utlänningar som tvingas lämna lan-
det efter ett avvisnings- eller utvisningsbeslut.

PROP. 1998/99:1

Inom integrationspolitiken prioriteras satsningar
för att bryta den etniska segregationen och mot-
verka etnisk diskriminering på arbetsmarknaden.
Prognoser och uppföljningar skall förbättras in-
om utgiftsområdet.

De stora utgifterna inom utgiftsområdet avser
mottagande av asylsökande och statlig ersättning
till kommunerna för flyktingar och vissa andra
invandrare. Under år 1998 har en ökning av an-
talet asylsökande främst från f.d. Jugoslavien och
Irak kunnat noteras. Samtidigt har Förbundsre-
publiken Jugoslavien vägrat låta sina egna med-
borgare återvända hem. Fler flyktingar och anhö-
riga än förväntat har fått uppehållstillstånd och
tagits emot i kommunerna. Kostnaderna för
flyktingmottagandet har därmed blivit större än
beräknat. Denna utveckling väntas fortgå och
kulminera under år 1998.

I årets ekonomiska vårpropositionen föreslogs
en treårig framtidssatsning för att skapa ett Sve-
rige för alla. I propositionen Utveckling och
rättvisa - en politik för storstaden på 2000-talet
(prop. 1997/98:165) har regeringen föreslagit att
huvuddelen av det resurstillskott som tillförs
framtidsområdet Ett Sverige för alla bör använ-
das för insatser i utsatta bostadsområden i stor-
stadsregionerna. Stat och kommun bör teckna
lokala utvecklingsavtal för de mest utsatta bo-
stadsområdena i storstadsregionerna. En särskild
storstadsdelegation skall tillsättas och få till upp-
gift att utveckla och samordna den nationella
storstadspolitiken. De lokala utvecklingsavtalen
skall tas fram i dialog med de berörda invånarna
och andra aktörer i de aktuella bostadsområdena.
En sådan demokratisk process tar tid och någon
verksamhet kan inte påbörjas första halvåret
1999. Därför föreslår regeringen att framtids-
satsningen förskjuts med ett halvår och att den i
stället utsträcks till år 2002.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 4 324 miljoner kronor.

Utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

24 218 22 754 23 087 24 012 24 471 24 765

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna hälso-
och sjukvård, social omsorg samt stöd till sek-

torsforskning. Statens utgifter utgör en mindre
del av de samlade offentliga utgifterna för hälso-
och sjukvård och social omsorg. De största ut-
giftsposterna inom utgiftsområdet utgörs av bi-
drag för läkemedelsförmånen, kostnader för
statlig assistansersättning samt tandvårdsstödet.
Vidare ingår utgifter för flertalet myndigheter
under Socialdepartementet, bidrag till organisa-
tioner samt olika slag av stimulans- och utveck-
lingsbidrag inom det sociala området. För år
1998 uppgår anvisade medel enligt statsbudget
till 22,8 miljarder kronor, varav ca 16,4 miljarder
kronor avser hälso- och sjukvård och 5,9 miljar-
der kronor avser social omsorg.

Målen för utgiftsområdet är att trygga en god
hälsa och goda levnadsvillkor, att se till att hälso-
och sjukvården och den sociala omsorgen be-
drivs med god kvalitet och effektiv resursan-
vändning och tillgodoser den enskilde individens
behov av vård, omsorg, stöd och service.

Regeringen föreslår att utgiftsområdet tillförs
500 miljoner kronor fr.o.m. år 1999 i enlighet
med riksdagens beslut om ett reformerat tand-
vårdsstöd (prop. 1997/98:112, bet.
1997/98:SoU25, rskr. 1997/98:289). Vidare före-
slås att 300 miljoner kronor tillförs under perio-
den 1999-2001 för åtgärder inom äldrepolitik-
området. Efter förslag på tilläggsbudget 1 i 1998
års ekonomiska vårproposition införs ett tillfäl-
ligt bidrag för äldrebostäder m.m. uppgående till
totalt 400 miljoner kronor, varav 250 miljoner
kronor avser år 1998.

För år 1999 föreslås en tillfällig förstärkning av
anslaget Bilstöd till handikappade med 100 mil-
joner kronor.

De hemlösas situation uppmärksammas. Ett
treårigt projekt om 30 miljoner kronor föreslås
för att underlätta för hemlösa att skaffa sig bo-
stad.

Anslaget Bidrag för läkemedelsförmånen före-
slås budgeteras med nominellt oförändrat belopp
för perioden 1999-2001 i avvaktan på en över-
enskommelse mellan staten och landstingen.

Förslaget till ram innefattar därutöver ett antal
mindre förändringar med anledning av proposi-
tionen Strategi för att förverkliga FN:s konven-
tion om barnens rättigheter i Sverige (prop.
1997/98:182) samt propositionerna Vissa refor-
mer av påföljdsystemet (prop. 1997/98:96, bet.
1997/98: JuU21, rskr. 1997/98:275) och Kvin-
nofrid (prop. 1997/98:55, bet. 1997/98:JuU13,
rskr. 1997/98:250). Förslagen innebär en netto-
ökning av utgiftområdesramen med 14 miljoner
kronor och påverkar även ramarna för utgiftsom-

PROP. 1998/99:1

rådena 4 Rättsväsendet, 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp samt 25 Allmänna
bidrag till kommuner.

Med anledning av ålderspensionsreformen fö-
reslås att ramen för utgiftsområdet ökas med 0,5
miljoner kronor år 1999, 0,5 miljoner kronor år
2000 och 0,5 miljoner kronor år 2001.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 24 012 miljoner kronor.

Utgiftsområde 10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag _______________Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

35 591 37 192 38 686 80 503 81 096 83 300

Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsför-
måner som lämnas vid ohälsa samt kostnader för
socialförsäkringsadministrationen, dvs. Riksför-
säkringsverket och de allmänna försäkringskas-
sorna. Förmåner som lämnas vid ohälsa ges i
form av dagersättningar såsom sjukpenning, re-
habiliteringsersättning, närståendepenning samt
vissa yrkesskadeersättningar. Därutöver ingår i
utgiftsområdet folkpension och pensionstillskott
i form förtidspension samt handikappersättning.
Från och med år 1999 ingår utgifterna för ATP i
form av förtidspension, arbetsskadeersättningar,
kostnader för sysselsättning av vissa förtidspen-
sionärer samt ersättning för kroppsskador. Vida-
re redovisas fr.o.m. år 1999 under särskilda anslag
kostnaden för ålderspensionsavgifter beräknade
på pensionsgrundade belopp avseende förtids-
pension och arbetsskadeersättningar m.m.

För år 1998 uppgår anvisade medel enligt
statsbudget till 37,2 miljarder kronor varav 4,9
miljarder kronor avser socialförsäkringens admi-
nistration. Utgifterna för Allmän tilläggspension
(ATP) i form av förtidspension samt utgifterna
för arbetsskadeförsäkringen redovisas vid sidan
av statsbudgeten år 1998. Anslaget Ersättning vid
kroppskador redovisas år 1998 under utgiftsom-
råde 6 Totalförsvar.

Målen för utgiftsområdet är att ge ekonomisk
trygghet för sjuka och funktionshindrade samt
att socialförsäkringens administration garanterar
effektivitet, rättssäkerhet och kompetens vid
ärendehandläggning.

I regeringens förslag till ram ingår förslaget
om uppräkning av det reducerade basbeloppet till
100 procent vilket påverkar utgifterna för för-
tidspensioner år 1999 och framåt. Genom omfö-
ring av medel från anslaget Sjukpenning och re-
habilitering m.m. finansieras fr.o.m. år 1999 de i
1998 års ekonomiska vårproposition aviserade
särskilda sysselsättningsinsatser för vissa förtids-
pensionärer under utgiftsområdet.

Socialförsäkringens administration föreslås
förstärkas år 1999 genom att 225 miljoner kro-
nor under anslaget Sjukpenning och rehabilite-
ring m.m. tillfälligt får disponeras för administ-
rationskostnader. För att underlätta
genomförandet av det reformerade ålderspen-
sionssystemet förstärks socialförsäkringens ad-
ministration avseende kompetensutveckling och
informationsinsatser genom att medel tillförs
främst från AP-fonden.

För att utveckla forskningen inom socialför-
säkringen omförs medel inom utgiftsområdet till
Riksförsäkringsverket.

Med anledning av ålderspensionsreformen fö-
reslås att ramen för utgiftsområdet ökas med
35 618 miljoner kronor 1999, 35 354 miljoner
kronor år 2000 och 37 849 miljoner kronor år
2001.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 80 503 miljoner kronor.

Utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag _______________Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

63 134 62 701 62 658 34 315 33 753 33 477

Utgiftsområdet omfattar år 1998 folkpension i
form av ålderspension och efterlevandepension
till vuxna samt pensionstillskott till sådana pen-
sioner samt därutöver bostadstillägg till pensio-
närer. För år 1998 uppgår anvisade medel enligt
statsbudget till 62,7 miljarder kronor, varav ca

52,5 miljarder kronor till ålderspensioner, 0,6
miljarder kronor till efterlevandepension till
vuxna och 9,6 miljarder kronor till bostadstillägg
till pensionärer.

Från och med år 1999 omfattar utgiftsområ-
det, bl.a. som en effekt av riksdagens beslut om
det reformerade pensionssystemet, folkpension
till ålderspensionärer som inte har rätt till

PROP. 1998/99:1

tilläggspension, folkpension och tilläggspension i
form av efterlevnadspension till vuxna, pen-
sionstillskott till såväl ålderspension som efterle-
vandepension, bostadstillägg till pensionärer
samt delpension.

Målet för utgiftsområdet är att ge ekonomisk
trygghet till äldre och efterlevande. Regeringen
anser att det är av stor vikt att ge de äldre en
ekonomisk trygghet som tillgodoser ett grund-
läggande konsumtionsbehov och tillgång till bo-
stad med tillfredsställande standard. Flera utred-
ningar pågår som berör utgiftsområdet bl.a.
Efterlevandepensionsutredningen, utredningen
av systemet för inkomstprövning av bostads-
tillägg till pensionärer samt utredningen av den
övergångsvisa garantipensionen. Regeringen fö-
reslår i denna proposition att pensionerna för år
1999 skall beräknas utifrån prisbasbeloppet utan
reduktion. Det innebär att återgången till att be-
räkna pensionerna utan reduktion tidigareläggs
från år 2000 till år 1999. Regeringen föreslår vida-
re att den del av bostadskostnaden i intervallet
100-4 000 kronor per månad, som kan ersättas
med bostadstillägg till pensionärer, höjs från 85
procent till 90 procent från och med 1 januari
1999. Regeringen föreslår också att kommunerna
även under åren 1999-2000 får möjlighet att be-
tala ut kommunalt kompletteringsbelopp till det
statliga bostadstillägget.

Med anledning av ålderspensionsreformen fö-
reslås att ramen för utgiftsområdet minskas med
29 420 miljoner kronor år 1999, 29 833 miljoner
kronor år 2000 och 30 593 miljoner kronor år
2001.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 34 315 miljoner kronor.

Utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag _______________Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

32 602 35 814 35 888 39 896 42 581 45 622

Utgiftsområdet omfattar ekonomiskt stöd till
barnfamiljer (förutom studiehjälp för gymnasie-
studerande som återfinns under utgiftsområde 15
och bostadsbidragen som återfinns under ut-
giftsområde 18). Stöden utgörs av allmänna
barnbidrag inkl, flerbarnstillägg och förlängt
barnbidrag, föräldraförsäkring inklusive havande-

skapspenning, underhållsstöd, bidrag till kostna-
der för internationella adoptioner, folkpension i
form av barnpension och vårdbidrag till funk-
tionshindrade barn. För år 1998 uppgår anvisade
medel enligt statsbudget till 35,8 miljarder kro-
nor, varav 17,0 miljarder kronor till allmänna
barnbidrag, 14,8 miljarder kronor till föräldraför-
säkringen, 2,1 miljarder kronor till underhålls-
stöd, 0,02 miljarder kronor till kostnader för in-
ternationella adoptioner, 0,3 miljarder kronor till
folkpension i form av barnpension och 1,6 mil-
jarder kronor till vårdbidrag till funktionshindra-
de barn.

Målen för utgiftsområdet är att utjämna lev-
nadsvillkoren mellan familjer med och utan barn,
att stödja föräldrarnas möjligheter att kombinera
förvärvsarbete med föräldraskap samt att lämna
särskilt ekonomiskt stöd till familjer i utsatta
situationer.

Regeringen avser att föreslå riksdagen en höj-
ning av barnbidraget med 100 kronor per barn
och månad från den 1 januari 2000 och ytterliga-
re 100 kronor per barn och månad från den 1 ja-
nuari 2001, till totalt 950 kronor per barn och
månad. Flerbarnstilläggen räknas upp i motsva-
rande mån. Detta kommer att föreslås under för-
utsättning att de offentliga finanserna ger ut-
rymme för en sådan åtgärd.

En särskild arbetsgrupp inom Regeringskans-
liet har, i enlighet med vad som angavs i 1998 års
ekonomiska vårproposition, analyserat regler och
ekonomiskt utfall för underhållsstödet. Rege-
ringen avser att fortsätta detta analysarbete och
noga följa underhållsstödets kostnadsutveckling.
I avvaktan på den slutliga utvärderingen av sys-
temet föreslår regeringen att anslaget för under-
hållsstöd tillförs 427 miljoner kronor för år 1999.

Med anledning av ålderspensionsreformen fö-
reslås att ramen för utgiftsområdet ökas med
4 754 miljoner kronor år 1999, 4 752 miljoner
kronor år 2000 och 4 821 miljoner kronor år
2001. Vidare föreslås att det fr.o.m. år 1999 tas
upp ett nytt anslag för finansiering av statlig
ålderspensionsavgifter avseende pensionsrätt för
barnår.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 39 896 miljoner kronor.

PROP. 1998/99:1

Utgiftsområde 13

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag _______________Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

40 920 38 485 37 842 33 789 26 484 24 063

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna bidrag
till arbetslöshetsersättning samt bidrag till löne-
garantiersättning. Från anslaget Bidrag till ar-
betslöshetsersättning täcks utgifterna även för
åtgärderna tillfällig avgångsersättning, offentligt
tillfälligt arbete (OTA), resursarbete (t.o.m. juni
1998), den s.k. aktivare användningen av arbets-
löshetsersättningen samt generationsväxling. För
år 1998 uppgår anvisade medel enligt statsbudget
till 38,5 miljarder kronor, varav 36,4 miljarder
kronor till arbetslöshetsersättning och drygt 2
miljarder kronor till lönegarantiersättning.

Målet för utgiftsområdet är att underlätta och
stimulera omställning och därigenom öka flexi-
biliteten på arbetsmarknaden. Mot denna bak-
grund infördes en ny lag om arbetslöshetsförsäk-
ring den 1 januari 1998.

Prioriterade frågor under år 1999 är aktivitet
och omställning under arbetslöshet. En arbets-
grupp har tillsatts inom Regeringskansliet för att
tillse att kontrollfunktionen inom arbetslös-
hetsförsäkringen effektiviseras. Vidare föreslås
ett system för utfasning av den tillfälliga åtgärden
offentligt tillfälligt arbete (OTA). Från och med
år 1999 täcks utgifterna för åtgärden under ut-
giftsområde 14. Pågående projekt vid årets slut
inom den s.k. aktivare användningen av arbets-
löshetsersättningen föreslås få fortsätta till som
längst t.o.m. den 30 september 1999.

Utgiftsnivån påverkas primärt av den öppna
arbetslösheten vad gäller utgifterna för arbetslös-
hetsersättningen och av antalet konkurser vad
gäller utgifterna för lönegarantiersättningen. Den
minskande arbetslösheten har medfört att utgif-
terna under utgiftsområdet sjunkit under det se-
naste året. Prognoserna för den öppna arbetslös-
heten har successivt reviderats ned. Till följd av
detta jämte en ny beräkning av effekterna av höj-
da ersättningsnivåer i försäkringen och en revide-
rad anslagskonstruktion för lönegarantin har de
beräknade utgifterna för utgiftsområdet revide-
rats ned i förhållande till beräkningen i budget-
propositionen för år 1998 med 1 683 miljoner
kronor för år 1999, 303 miljoner kronor för år
2000 och med 1 548 miljoner kronor för år 2001.

Från anslaget Bidrag till lönegarantiersättning
betalas t.o.m. utgången av år 1998 räntor och
amorteringar på den skuld som kvarstår i Riks-
gäldskontoret från lönegarantifonden. Regering-
en kommer under innevarande år att besluta att
skulden efter lönegarantifonden, som uppgick
till drygt 900 miljoner kronor vid halvårsskiftet
1998, skall avskrivas vid årets utgång. I och med
detta belastas anslaget fr.o.m. år 1999 endast av
utgifter för lönegarantiersättning.

Med anledning av ålderspensionsreformen fö-
reslås att ramen för utgiftsområdet ökas med
1 931 miljoner kronor 1999, 1 507 miljoner kro-
nor år 2000 och 1 362 miljoner kronor år 2001.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 33 789 miljoner kronor.

Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag _______________Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

50 005 48 248 47 826 48 274 48 881 47 407

Utgiftsområdet omfattar arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärder, Arbetsmarknadsverket, Arbe-
tarskyddsstyrelsen och ytterligare ett antal myn-
digheters förvaltning samt forskning och
utveckling på arbetsmarknads- och arbetslivsom-
rådet. Området omfattar även merkostnadser-
sättning till Samhall AB:s verksamhet, vissa ut-
gifter för jämställdhetspolitiska frågor samt
statliga arbetsgivarfrågor. För år 1998 uppgår an-
visade medel enligt statsbudget till 48,2 miljarder
kronor, varav ca 34,5 miljarder kronor till ar-
betsmarknad, 5,6 miljarder kronor till arbetslivs-
frågor, 0,03 miljarder kronor till jämställdhets-
frågor och 8,1 miljarder kronor till statliga
arbetsgivarfrågor.

Uppgiften för arbetsmarknadspolitiken är att
öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, bryta de
obalanser som finns på olika delarbetsmarknader,
hjälpa personer med särskilda behov och före-
bygga permanent utslagning från arbetslivet.
Målet för arbetslivspolitiken är att minska risker
för ohälsa och olycksfall i arbetslivet och att för-
bättra arbetsmiljön sedd ur ett helhetsperspektiv.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1999
dels åtgärder för att förbättra arbetsmarknadens
funktionssätt och på så sätt bidra till en ökad sys-
selsättning, dels åtgärder för att förbättra effekti-

PROP. 1998/99:1

viteten och träffsäkerheten i stödformer som
riktas till arbetshandikappade.

Det är också viktigt att se över vilka samver-
kansformer som bör finnas inom arbetsmark-
nadspolitiken framöver i syfte att säkerställa hög
kvalitet i utförandet av de uppgifter som finns.

Regeringen avser att se över volymkravet för
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och åter-
komma med förslag i den ekonomiska vårpropo-
sitionen våren 1999.

Budgetförslaget för utgiftsområdet bygger på
de förslag regeringen aviserade i årets ekonomis-
ka vårproposition. I syfte att motverka flaskhal-
sar på arbetsmarknaden och förstärka arbetsför-
medlingarnas arbete med företagskontakter
disponerar Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) 850
miljoner kronor för tillfälliga personalförstärk-
ningarna vid arbetsförmedlingar och arbets-
marknadsinstitut under innevarande budgetår.
Regeringen föreslår att motsvarande medel av-
sätts även under år 1999. I takt med den förbätt-
rade situationen på arbetsmarknaden bör dessa
medel kunna reduceras i ett första steg år 2000
med 250 miljoner kronor. Vidare föreslår rege-
ringen, som ett led i sin strävan att förenkla reg-
lerna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärdena,
ett införande av ett förstärkt försäkringsskydd
för deltagarna i dessa åtgärder. I detta samman-
hang föreslås även att arbetsplatsintroduktion
och arbetslivsutveckling ersätts med ett enhetligt
regelverk. Regeringen föreslår dessutom som led
i en satsning på insatser för arbetshandikappade
åtgärder för att förbättra deras situation på ar-
betsmarknaden.

Med anledning av ålderspensionsreformen fö-
reslås att ramen för utgiftsområdet ökas med 761
miljoner kronor år 1999, 837 miljoner kronor år
2000 och 767 miljoner kronor år 2001.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 48 274 miljoner kronor.

Utgiftsområde 15
Studiestöd

Miljoner kronor

Utfall

1997

Anslag

1998

Prognos

1998

Förslag

1999

Beräknat

2000

2001

15 983

21 274

21 610

22 447

23 741

25 354

Utgiftsområdet omfattar utgifter för studiehjälp
till gymnasiestuderande i form av studiebidrag,
inackorderingstillägg m.m och studiemedel samt
olika former av vuxenstudiestöd. För år 1998
uppgår anvisade medel enligt statsbudget till 21,3
miljarder kronor, varav studiemedel 10 miljarder
kronor, särskilt utbildningsbidrag 6 miljarder
kronor och särskilt vuxenstudiestöd (svux och
svuxa) 2,3 miljarder kronor.

Målen för utgiftsområdet är att studiestödet
skall verka rekryterande och därmed bidra till ett
högt deltagande i utbildningen. Det skall dess-
utom ha en utjämnande verkan som främjar ökad
social rättvisa.

Prioriterat under budgetperioden 1999-2001
är en höjning av studiehjälpen med 100 kronor
per månad från år 2000 och ytterligare 100 kro-
nor från år 2001. Höjningen av studiehjälpen är
en följd av att regeringen avser föreslå riksdagen
en höjning av barnbidraget under förutsättning
att de offentliga finanserna ger utrymme för en
sådan åtgärd.

Budgetförslaget för år 1999 utgår vidare från
utbildningssatsningen inom vuxenutbildningen
och den utbyggnad av högskolan som regeringen
presenterade i budgetpropositionen för år 1998.
Detta innebär bl.a. att volymen successivt ökar
vad gäller studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd
för arbetslösa och särskilt utbildningsbidrag.

Med anledning av pensionsreformen har ut-
gifterna under utgiftsområdet ökats med 600
miljoner kronor år 1999, 642 miljoner kronor år
2000 och 660 miljoner kronor år 2001.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 22 447 miljoner kronor.

PROP. 1998/99:1

Utgiftsområde 16

Utbildning och universitetsforskning

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

25 122 27 111 27 669 29 031 30 405 31 869

Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg,
vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning,
högskoleutbildning och forskning samt centrala
myndigheter inom Utbildningsdepartementets
ansvarsområde. För år 1998 uppgår anvisade me-
del enligt statsbudget till 27,1 miljarder kronor,
varav ca 5,1 miljarder kronor till barnomsorg,
skola och vuxenutbildning, 19,2 miljarder kronor
till universitet och högskolor m.m., 0,5 miljarder
kronor till högskolemyndigheter samt 2,2 mil-
jarder kronor till nationella och internationella
forskningsresurser.

Inom barnomsorgen är de viktigaste målen att
ge barn stöd och stimulans för sin utveckling
samt att underlätta för föräldrar att förena för-
värvsarbete eller studier med vård och ansvar för
barn. Skolans mål är att alla barn och ungdomar
oberoende av kön, geografisk hemvist samt soci-
ala och ekonomiska förhållanden skall ha tillgång
till en likvärdig utbildning. Målet för vuxenut-
bildningen är att överbrygga utbildningsklyftor-
na, medverka till arbetslivets förändring, bidra till
full sysselsättning och tillgodose de vuxnas indi-
viduella önskemål om vidgade utbildningsmöj-
ligheter. Universitet och högskolor har som sina
viktigaste mål att erbjuda utbildning av hög och
likvärdig kvalitet i alla delar av landet, bedriva
forskning samt därigenom bidra till en regionalt
balanserad utveckling.

Regeringen fortsätter prioriteringen av arbetet
med att stärka utbildningens kvalitet och att säk-
ra likvärdigheten i skolan. Ett tiopunktsprogram
med detta syfte föreslås genomföras. Ett pro-
gram för IT i skolan genomförs till en kostnad av
ca 1,5 miljarder kronor under perioden 1999 till
2001. Vidare avsätts medel för förstärkning av
utbildningen för barn och ungdomar samt vuxna
i storstadsregionerna. Den särskilda utbildnings-
satsningen Kunskapslyftet fortsätter med ytterli-
gare 10 000 platser. En ytterligare satsning görs
också på försöksverksamheten med kvalificerad
yrkesutbildning som utökas från 8 800 platser
under år 1998 till 12 000 platser från år 1999.
Dessutom förlängs försöksverksamheten till och
med år 2001.

Högskolan skall fortsatt byggas ut. Utbygg-
naden sker i hela landet. År 1999 tillförs 15 000
nya platser. Tyngdpunkten skall ligga inom de
tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna.
En nationell IT-satsning pågår inom högskole-
området och biblioteksväsendet. Universitets-
datanätet Sunet föreslås förstärkas. Satsningen på
forskning och utveckling fortsätter för att bidra
till en hög kunskaps- och kompetensnivå i sam-
hället.

Med anledning av ålderspensionsreformen fö-
reslås att ramen för utgiftsområdet ökas med

28,2 miljoner kronor år 1999, 30,6 miljoner kro-
nor år 2000 och 33,1 miljoner kronor år 2001.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 29 031 miljoner kronor.

Utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag ______________Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

7 179 7 335 7 451 7 452 7 597 7 722

Utgiftsområdet omfattar kultur och medier, stöd
till folkbildning, ungdomsfrågor samt folkrörel-
se- och idrottsfrågor. För år 1998 uppgår anvisa-
de medel enligt statsbudget till 7,3 miljarder kro-
nor, varav 4,2 miljarder kronor hänför sig till
kultur och medier.

De viktigaste målen på området är att värna
yttrandefrihet, delaktighet i kulturlivet, främja
kulturell mångfald och konstnärlig förnyelse, be-
vara och bruka kulturarvet, främja bildnings-
strävanden och internationellt kulturutbyte,
främja ungdomars delaktighet i samhällsutveck-
lingen samt främja idrottslig verksamhet.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1999
bl.a. fortsatta insatser för att litteraturen och lä-
sandet skall stärkas, att konstnärers villkor skall
förbättras samt för kulturarvets demokratiska
funktion. Vidare görs en satsning på ett Sverige
för alla samt på arkitektur, formgivning och de-
sign. Kulturen som utvecklingsfaktor samt film-
och mediefrågorna lyfts fram.

Besparingsåtgärder genomförs under år 1999
inom området för de centrala museerna eftersom
de undantogs från detta under år 1998.

Med anledning av ålderspensionsreformen
föreslås att ramen för utgiftsområdet ökas med

PROP. 1998/99:1

4,9 miljoner kronor per år under perioden 1999-
2001.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 7 452 miljoner kronor.

Utgiftsområde 18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag _______________Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

30 891 22 902 22 637 20 463 17 300 13 702

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna plan-,
bygg- och bostadsväsendet, geotekniska frågor,
länsstyrelserna och regionala självsstyrelseorgan,
lantmäteriverksamhet samt stöd till ekologisk
omställning och utveckling. För år 1998 uppgår
de anvisade medlen enligt statsbudget till 22,9
miljarder kronor, varav 20,0 miljarder till plan-,
bygg- och bostadsväsendet, 1,7 miljarder kronor
till länsstyrelserna m.m. och 0,8 miljarder kronor
till stöd till ekologisk omställning och utveck-
ling- °

Målen för utgiftsområdet är att skapa förut-
sättningar för alla att leva i goda bostäder till
rimliga kostnader och trygg miljö inom ekolo-
giskt hållbara ramar samt att bidra till jämlika och
värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja
en god uppväxt för barn och ungdomar. Vidare
skall en ekologisk hållbarhet vara grund vid pla-
nering och byggande. Stöd till kommunerna för
investeringsprogram skall öka takten i omställ-
ningen till ett hållbart samhälle. Samhällsplane-
ringen skall vara sektorsövergripande. I proposi-
tionen Bostadspolitik för en hållbar utveckling
lade regeringen under våren förslag till en lång-
siktig bostadspolitik (prop. 1997/98:119, bet.
1997/98: BoUlO, rskr. 1997/98:306).

Prioriteringarna inom området är att Lantmä-
teriverket skall säkerställa ekonomisk, verksam-
hetsmässig och organisatorisk balans och en ra-
tionell fastighetsbildning. Vidare skall ett
kunskapscentrum för ekologisk hållbarhet bildas
och lokaliseras till Umeå. En uppföljning av ut-
vecklingen på det bostadssociala området skall
ske.

Utgifterna för räntebidrag fortsätter att mins-
ka främst beroende på att räntenivån varit lägre
än tidigare antaganden. Utgifterna för kreditga-
rantier har däremot ökat dramatiskt under år

1998. Denna utveckling förväntas även under pe-
rioden 1999-2001 och beror bl.a. på att de eko-
nomiska problemen har underskattats i de bo-
stadsrättsföreningar som inte ingått i Statens
bostadskreditnämnds tidigare prognosunderlag.
Ramen är justerad med anledning av detta. En
omprioritering av resurser görs som innebär att
vissa medel överförs från de lokala investerings-
programmen till utgiftsområde 20 Allmän miljö-
och naturvård.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 20 463 miljoner kronor.

Utgiftsområde 19

Regional utjämning och utveckling

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag _______________Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

2 940 3 605 3 528 2 743 2 675 3 337

Utgiftsområdet omfattar bl.a. olika former av re-
gionalpolitiska företagsstöd och medel som läns-
styrelserna, självstyrelseorganen och Närings-
och teknikutvecklingsverket (NUTEK) förfogar
över för regional projektverksamhet samt en del
av medfinansieringen av EG:s struktur-
fondsprogram. Vidare ingår även medel för ut-
betalningar från EG:s regionalfond samt medel
för Glesbygdsverket (GBV) och Statens institut
för regionalforskning (SIR). För år 1998 uppgår
anvisade medel enligt statsbudgeten till 3,6 mil-
jarder kronor, varav ca 1,6 miljarder kronor på
anslaget för regionalpolitiska åtgärder och 0,7
miljarder kronor för utbetalning från EG:s regi-
onalfond.

Målet för regionalpolitiken är att den skall
skapa förutsättningar för uthållig ekonomisk till-
växt, rättvisa och valfrihet så att likvärdiga lev-
nadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket.
Målet för utgiftsområdet är att verksamheten
främst skall underlätta för näringslivet i regional-
politiskt prioriterade områden att utvecklas så att
det bidrar till att uppfylla målet för regionalpoli-
tiken. Utgiftsområdet benämns ofta den "lilla"
regionalpolitiken.

Den "stora" regionalpolitiken omfattar åtgär-
der med regionalpolitisk betydelse inom andra
politikområden. Denna politik är av grundläg-
gande betydelse för den regionala utvecklingen.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1999
arbetet med att öka samordningen av och effek-

PROP. 1998/99:1

tiviteten i åtgärderna för utjämning och tillväxt i
de regionalpolitiskt utsatta regionerna samt att
förstärka de regionalpolitiska insatserna inom
den ”stora” regionalpolitiken. Vidare prioriteras
arbetet med en översyn av de nationella regional-
politiska stödområdena, en parlamentarisk
kommitté som skall lämna förslag om den fram-
tida inriktningen och utformningen av den
svenska regionalpolitiken samt inriktningen av
EG:s strukturfondspolitik inför den nya pro-
gramperioden år 2000-2006.

Inom den regionala näringspolitiken priorite-
ras under år 1999 arbetet med de regionala till-
växtavtalen. Regeringens program på 500 miljo-
ner kronor för regional näringspolitik och
särskilda regionalpolitiska åtgärder skall fullföl-
jas.

Regeringen föreslår att nya anslag förs upp på
statsbudgeten för år 1999 för att täcka dels ett
kapitaltillskott till Norrlandsfonden på 200 mil-
joner kronor, dels en del av driften av ett kom-
munalt flygplatsbolag i Ljungbyhed på 3 miljoner
kronor och slutligen åtaganden som ingåtts före
år 1999 för vissa regionalpolitiska infrastruktur-
projekt m.m. på 70 miljoner kronor.

Regeringen föreslår även att ett nytt anslag för
regionalpolitiska åtgärder på 950 miljoner kronor
förs upp på statsbudgeten och att ett bemyndi-
gandesystem införs för det nya anslaget. Det nu-
varande anslaget för regionalpolitiska åtgärder
blir därmed ett s.k. äldre anslag. Vidare föreslår
regeringen att anslaget för landsbygdslån reduce-
ras med sammanlagt 360 miljoner kronor bl.a.
för att finansiera kapitaltillskottet till Norr-
landsfonden.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 2 743 miljoner kronor.

Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag _______________Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

1 609 1 215 1 546 1 549 1 464 1 592

För år 1998 uppgår anvisade medel enligt stats-
budget till 1,2 miljarder kronor, varav 1 miljard
kronor till miljövård och 0,2 miljarder till strål-
skydd och kärnsäkerhet.

De övergripande målen inom utgiftsområdet
är att skydda människors hälsa, bevara den biolo-
giska mångfalden, främja en långsiktigt god hus-
hållning med naturresurser samt att skydda na-
tur- och kulturlandskap.

Till grund för det fortsatta miljöarbetet ligger
de femton miljökvalitetsmål som redovisats i
propositionen Svenska miljömål - Miljöpolitik
för ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145). En
uppföljning av arbetet med att föra Sverige mot
en ekologisk hållbarhet redovisas för riksdagen i
en separat skrivelse (skr. 1998/99:5).

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1999
införandet av miljöbalken, insatserna för att upp-
rätthålla och vidareutveckla kompetensen för
övervakning av organiska miljögifter i naturen,
bevarandet av biologisk mångfald genom kraftigt
ökat skydd av värdefulla naturområden, främst
skogsområden samt sanering och återställning av
förorenade områden.

Regeringen föreslår en kraftig förstärkning av
resurserna för skydd av naturområden, främst
skogsområden, för att bevara den biologiska
mångfalden. Resurserna föreslås öka med sam-
manlagt 660 miljoner kronor under perioden
1999-2001. Vidare föreslår regeringen ett nytt
anslag för sanering och återställning av förorena-
de områden omfattande totalt 170 miljoner kro-
nor för perioden 1999-2001. I enlighet med den
ekonomiska vårpropositionen föreslås att en för-
stärkning för utgiftsområdet görs avseende dels
miljöövervakning, dels den med näringslivet och
staten samfinansierade forskningen som bedrivs
via Stiftelsen Institutet för vatten- och luft-
vårdsforskning för år 1999. Vidare föreslås en-
gångsvis för år 1999 två nya anslag: Åtgärder för
att rena Dalälven och Miljöinsatser i Östersjöre-
gionen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 1 549 miljoner kronor.

Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biolo-
gisk mångfald och naturvård, vatten- och luft-
vård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd,
miljö- och kretsloppsforskning, kemikaliekon-
troll, strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till
kärnkraften samt internationellt miljösamarbete.

Utgiftsområde 21
Energi

Miljoner kronor

Utfall	Anslag	Prognos
1997	1998	1998
593	2011	1 232

Förslag _______________Beräknat

1999 2000 2001

1 681 1 440 1 715

4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uol-4

PROP. 1998/99:1

Utgiftsområdet omfattar insatser för omställning
och utveckling av energisystemet samt insatser
för att främja utvecklingen av effektiva energi-
marknader och en god försörjningsberedskap.
För år 1998 uppgår anvisade medel enligt stats-
budget till 2 miljarder kronor, varav ca 0,2 mil-
jarder kronor till energisystemfrågor och 1,8
miljarder kronor till omställning och utveckling
av energisystemet.

De viktigaste målen inom utgiftsområdet är
att på kort och lång sikt trygga tillgången till el
och annan energi på med omvärlden konkur-
renskraftiga villkor för att främja en god ekono-
misk och social utveckling i Sverige, att skapa
villkor för en effektiv energianvändning och en
kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med
låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat
samt att underlätta omställningen till ett ekolo-
giskt uthålligt samhälle.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1999
uppföljningen av det energipolitiska program
som beslutats av riksdagen (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Sats-
ningen uppgår till totalt drygt 9 miljarder kronor
och löper fram t.o.m. år 2004. Merparten av åt-
gärderna avser insatser för att genom forskning,
utveckling och demonstration kraftigt sänka
kostnaderna för ny och effektivare teknik. Målet
är att under de närmaste tio till femton åren öka
el- och värmeproduktionen från förnybara ener-
gikällor och utveckla kommersiellt lönsam tek-
nik för energieffektivisering.

Riksdagens energipolitiska beslut innebär att
de två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäcksverket
skall ställas av. Bortfallet av el skall kompenseras
genom effektivare energianvändning, elhushåll-
ning, konvertering från el samt tillförsel av el
från andra energikällor. Under en femårsperiod
lämnas investeringsbidrag till utbyggnad av el-
och värmeproduktion samt till effektivisering
och minskad användning av el i bostadssektorn.
Energipolitiska insatser på klimatområdet ge-
nomförs.

Beloppen som föreslås för år 1999 och som
beräknas för år 2000 innebär en minskning med
150 miljoner kronor för vart och ett av åren i
förhållande till de beräknade beloppen i budget-
propositionen för 1998. Orsaken till denna för-
ändring är att för vissa anslag beräknas utbetal-
ningarna koncentreras till den senare delen av
den femåriga programperioden 1998-2002. An-
slagen beräknas höjas med motsvarande belopp
för vart och ett av åren 2001 och 2002.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 1 681 miljoner kronor.

Utgiftsområde 22
Kommunikationer

Miljoner kronor

Utfall

1997

Anslag Prognos

1998 1998

Förslag _______________Beräknat

1999 2000 2001

24 467 24 096 25 705 25 501 26 599 25 589

Utgiftsområdet omfattar väghållning och ban-
hållning, vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart, luftfart,
postbefordran, telekommunikationer och över-
gripande informationsteknikfrågor. I utgiftsom-
rådet ingår också sektorsforskning och miljöfrå-
gor. För år 1998 uppgår anvisade medel enligt
statsbudget till 24,1 miljarder kronor, varav 21,5
miljarder kronor till väg och järnväg.

Under 1998 antogs som ett nytt mål för
transportpolitiken att säkerställa en samhälls-
ekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar
transportförsörjning för medborgarna och nä-
ringslivet i hela landet. Det övergripande målet
består av delmålen: ett tillgängligt transportsys-
tem, en hög transportkvalitet, en säker trafik, en
god miljö och en positiv regional utveckling.

Ett av de viktigaste målen för utgiftsområdet,
förutom det transportpolitiska är, att bredda och
stimulera användningen av informationsteknik
på ett sätt som främjar kreativitet, tillväxt och
sysselsättning samt att betona vikten av att såväl
kvinnors som mäns kompetens skall tas tillvara.
Därutöver är målet att enskilda och myndigheter
i landets olika delar skall ha tillgång till effektiva
telekommunikationer samt att det skall finnas en
posttjänst av god kvalitet i hela landet så att alla
kan ta emot brev och paket.

Inom utgiftsområdet prioriteras under 1999
åtgärder som skall bidra till ett ekologiskt håll-
bart transportsystem och bidra till att nollvisio-
nen för trafiksäkerhet på sikt uppnås. Även åt-
gärder som bidrar till att trafiksystemet kan
anpassas till funktionhindrades behov, tillväxt
och sysselsättning i alla delar av landet samt hög
transportkvalitet ges stor vikt. Åtgärder för att
skapa en god tillgänglighet till en stabil och säker
IT-infrastruktur, en säker omställning inför mil-
lennieskiftet och det fortsatta arbetet med en
kraftfull och långsiktig IT-strategi prioriteras.
Infrastrukturåtgärder genomförs enligt riktlin-
jerna i riksdagens beslut om infrastrukturpoliti-

PROP. 1998/99:1

ken (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr.
1996/97:174). Regeringen avser att höja bidraget
till sjöfarten om sjöarbetsmarknadens parter
kommer överens om åtgärder som påtagligt för-
bättrar den svenska handelssjöfartens konkur-
renskraft.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 25 501 miljoner kronor.

Utgiftsområde 23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag _______________Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

10 866 13 726 12 702 11 974 13 154 13 168

och EHEC-smitta, produktions- och miljöråd-
givning till skogsägarna, samt biotopskyddet in-
om skogsbruket.

Minskningen av ramen jämfört med år 1998
föranleds av de stora anslagsbehållningar som
finns inom utgiftsområdet och återspeglar såle-
des inte några besparingsåtgärder.

Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1999
uppgå till 11 974 miljoner kronor.

Utgiftsområde 24

Näringsliv

Miljoner kronor

Utfall

1997

Anslag Prognos

1998 1998

Förslag _______________Beräknat

1999 2000 2001

3 068 2 718 2 921 2 898 2 837 2 966

Utgiftsområdet omfattar jordbruk och träd-
gårdsnäring, fiske, rennäring, djurskydd och
djurhälsovård, livsmedelskontroll, viss utbildning
och forskning samt skogsnäring. För år 1998
uppgår anvisade medel enligt statsbudget till 13,7
miljarder kronor, varav 11,4 miljarder kronor till
jordbruk och 1,2 miljarder kronor till forskning
och utbildning.

Huvuddelen av anvisade medel finansieras från
EG-budgeten. Merparten av EG-stödet avser
obligatoriska åtgärder såsom arealersättning,
djurbidrag, intervention och exportbidrag. Där-
till kommer delfinansierade frivilliga stöd och er-
sättningar som förutsätter nationell medfinansie-
ring. Till dessa hör miljöersättningar, stöd till
mindre gynnade områden och strukturstöd.

De viktigaste målen för utgiftsområdet är att
verka för en reformerad gemensam jordbruks-
och fiskepolitik, att verka för en produktion av
säkra livsmedel med hög kvalitet och att stärka
konsumentperspektivet, att upprätthålla ett gott
hälsotillstånd bland husdjuren, att värna natur-
och kulturmiljön samt att utveckla en ekologiskt
hållbar livsmedelsproduktion för ökad syssel-
sättning, regional balans och uthållig tillväxt.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1999
bl.a. en ny myndighet för ekonomiska analyser
av jordbrukspolitiken samt exportfrämjande åt-
gärder. Vidare införs kompletterande utbildning
för utländska veterinärer, inrättas en ny djur-
skyddsprofessur och genomförs en resursför-
stärkning för Sveriges lantbruksuniversitet. Där-
utöver prioriteras även ersättning för viltskador,
arbetet med att förhindra antibiotikaresistens

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna nä-
ringspolitik, teknologisk infrastruktur, konkur-
rensfrågor, teknisk forskning och utveckling, ut-
rikeshandel, export- och investeringsfrämjande
konsumentfrågor samt övriga åtaganden. För år
1998 uppgår anvisade medel enligt statsbudget
till 2,7 miljarder kronor, varav ca 0,8 miljarder
kronor till näringspolitik, ca 0,2 miljarder kronor
till teknologisk infrastruktur, ca 0,1 miljarder
kronor till konkurrensfrågor, ca 1,2 miljarder
kronor till teknisk forskning och utveckling, ca
0,3 miljarder kronor till export och investerings-
främjande och ca 0,1 miljarder kronor till kon-
sumentfrågor.

Några av de viktigaste målen inom utgiftsom-
rådet är att förbättra förutsättningarna för före-
tagande och entreprenörskap och att stärka driv-
krafterna för ökad tillväxt och sysselsättning, att
bidra till ökad kunskap och kompetens i närings-
livet för att stimulera tillväxt och förnyelse, att
konsumenterna skall ha en stark ställning på
marknaden och att deras intresse tillgodoses,
samt att bidra till en hållbar utveckling genom att
utveckla sådana konsumtions- och produk-
tionsmönster som minskar påfrestningarna på
miljön.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1999
bl.a. utökade instatser för att stimulera entrepre-
nörskap och företagande, främst för ökad till-
gång på s.k. såddkapital (50 miljoner kronor) och
nya insatser för att stimulera den elektroniska
handelns utveckling i Norden och för insatser
för att underlätta för små och medelstora företag
att nyttja IT-tekniken i sina exportverksamheter

PROP. 1998/99:1

(10 miljoner kronor). Dessutom görs nya nä-
ringslivsinriktade satsningar i Östersjöregionen
(150 miljoner kronor) och nya insatser för att
öka de små och medelstora företagens handel
med Europa (27 miljoner kronor).

Regeringens satsningar för de kommande tre
åren kommer även att prioritera arbetet med att
skapa förutsättningar för nyetablering av företag
och möjligheter för främst små och medelstora
företag att växa samt att främja handeln i Öster-
sjöregionen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 2 898 miljoner kronor.

Utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag _______________Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

87 330 97 319 96 829 103 565 105 087 107 267

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens
bidrag till kommuner och landsting. För år 1998
uppgår de anvisade medlen enligt statsbudgeten
till 97,3 miljarder kronor, varav 74,9 miljarder
kronor till generellt statsbidrag, 21,3 miljarder
kronor till statligt utjämningsbidrag och 1,1 mil-
jarder kronor till särskilda insatser i vissa kom-
muner och landsting.

Målet för utgiftsområdet är att bidra till att
skapa goda och likvärdiga ekonomiska förutsätt-
ningar för kommunerna och landstingen att
uppnå de nationella målen inom olika verksam-
heter. De ökade statsbidragen syftar till att ge
kommunerna och landstingen förbättrade förut-
sättningar att satsa på en utvecklad och förbätt-
rad skola, att minska väntetiderna i hälso- och
sjukvården, att vidta betydande förbättringar in-
om äldreomsorgen och att samtidigt uppnå eko-
nomisk balans år 2000.

Riksdagen har beslutat om tillskott till kom-
muner och landsting under åren 1997 och 1998
om sammanlagt 12 miljarder kronor. I budget-
propositionen för år 1998 aviserade regeringen
en ytterligare höjning med 4 miljarder kronor för
vardera åren 1999 och 2000.

I denna proposition aviserar regeringen ett
ytterligare tillskott med 2 miljarder kronor för år
2001. Beslutade och aviserade tillskott innebär i
förhållande till 1996 års nivå således en höjning
av statsbidragen med 22 miljarder kronor år

2001. Ett flertal kommunalekonomiska frågor är
aktuella under kommande år, t.ex. utjämnings-
systemet för kommuner och landsting, generella
statsbidrag och en sänkning av avgifter i barnom-
sorgen, till vilken denna resursökning kan utgöra
en delfinansiering.

Förutom det aviserade tillskottet påverkas ra-
men för utgiftsområdet för år 1999 av vissa regle-
ringar av statliga åtgärder som har kommunale-
konomiska effekter. Ramen påverkas också av en
engångsvis ersättning till kommuner och lands-
ting som uppgår till 2,6 miljarder kronor med
anledning av den slutliga regleringen av 1997 års
skatteinkomster.

Kommuner och landsting har under senare tid
fått kostnader som kan leda till att utrymmet för
skola, vård och omsorg minskar. Ett exempel på
sådana kostnader är de retroaktiva pensionsut-
betalningarna som kommuner och landsting
måste göra med anledning av Arbetsdomstolens
dom om det kommunala pensionsavtalet. Rege-
ringen föreslår därför att kommuner och lands-
ting tillfälligt skall tillföras ytterligare skatteme-
del. Enligt gällande skatteregler betalar alla
skattskyldiga med förvärvsinkomster ett fast
belopp om 200 kronor i statlig inkomstskatt ut-
över den skatt som beror på inkomstens storlek.
Regeringen föreslår att denna statliga inkomst-
skatt inkomståret 1999 överförs till kommuner
och landsting. För de ökade kostnaderna och för
övriga krav som ställts för år 1999 tillförs kom-
muner och landsting totalt 1,3 miljarder kronor i
ytterligare skatteinkomster.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 103 565 miljoner kronor.

Utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag _______________Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

98 367 109 125 107 847 84 560 77 000 72 180

Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntorna på
statsskulden, oförutsedda utgifter samt Riks-
gäldskontorets provisionskostnader i samband
med upplåning och skuldförvaltning. Utgiftsom-
rådet statsskuldsräntor m.m. ingår inte under ut-
giftstaket. För år 1998 uppgår anvisade medel
enligt statsbudget till 109,1 miljarder kronor, var-
av 108,4 miljarder kronor till statsskuldsräntor,

100

PROP. 1998/99:1

10,0 miljoner kronor till oförutsedda utgifter och
0,7 miljarder kronor till Riksgäldskontorets pro-
visionskostnader i samband med upplåning och
skuldförvaltning.

Från och med år 1999 är målet för
statsskuldsförvaltningen att skulden skall förval-
tas så att kostnaden för skulden långsiktigt mi-
nimeras samtidigt som risken i förvaltningen be-
aktas. Förvaltningen skall ske inom ramen för de
krav som penningpolitiken ställer.

Ränteutgifternas storlek är beroende av ett
flertal olika faktorer. Grundläggande är
statsskuldens storlek, aktuella upplåningsbehov
samt ränte- och valutakursutvecklingen. Dessa
faktorer är avgörande för ränteutgifterna sett
över en längre tidsperiod.

Med anledning av ålderspensionsreformen fö-
reslås att ramen för utgiftsområdet minskar 3 010
miljoner kronor år 1999 och 1 680 miljoner kro-
nor år 2000 och att ramen höjs med 1 050 miljo-
ner kronor år 2001.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 84 560 miljoner kronor.

Utgiftsområde 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Förslag Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

20 181 19 645 21 155 21 908 21 356 22 101

Avgiften har reviderats i förhållande till de be-
räkningar som presenterades i den ekonomiska
vårpropositionen för år 1998. Förändringarna
föranleds av justering av antagandena för utveck-
lingen av tullar och importavgifter, men även av
justering av antagandena för utveckling av mer-
värdesskattebas och bruttonationalinkomst samt
med hänsyn till Europeiska kommissionens bud-
getförslag för år 1999.

Ramen för utgiftsområdet föreslås år 1999
uppgå till 21 908 miljoner kronor.

Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten

Miljoner kronor

Utfall Beräknat Prognos Beräknat _______________Beräknat

1997 1998 1998 1999 2000 2001

129 704 132 744 132 425 135 849 140 414 146 433

Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till EU-
budgeten. För år 1998 uppgår anvisade medel
enligt statsbudget till 19 645 miljoner kronor.
Utgifterna för år 1999 beräknas enligt kommis-
sionens budgetförslag. Avgiften kan under året
förändras till följd av faktisk uppbörd av tullar
och importavgifter, utfallet av EU-budgeten tidi-
gare år, tilläggsbudgetar på gemenskapsnivå, va-
lutakursutvecklingen samt andra korrigeringar av
avgiften.

Sveriges mål är att verka för en effektiv och
återhållsam budgetpolitik inom EU, att bidra till
att närhetsprincipen tillämpas på budgetområdet
samt att prioritera frågor såsom exempelvis
uppföljning och kontroll.

Förhandlingar om ett nytt finansiellt perspek-
tiv sker inom ramen för Agenda 2000. Beslut om
det nya finansiella perspektivet, som skall gälla
åren 2000-2006, förväntas fattas senast i mars år
1999.

Vid sidan av statsbudgeten har fram till och med
år 1998 redovisats den allmänna tilläggspensio-
nen (ATP), delpensionen samt arbetsskadeför-
säkringen. För år 1998 beräknas utgifterna uppgå
till 132,7 miljarder kronor, varav 126,1 miljarder
kronor hänförs till ATP, 0,6 miljarder kronor till
delpension samt 6,0 miljarder kronor till arbets-
skadeförsäkringen.

Den allmänna tilläggspensionen (ATP), del-
pensionen samt arbetsskadeförsäkringen redovi-
sas fram till och med år 1998 som utgifter vid si-
dan av statsbudgeten. Från och med år 1999
redovisas utgifterna för delpension som anslag
under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom och utgifterna för arbetsskadeförsäk-
ringen som anslag under utgiftsområde 10 Eko-
nomisk trygghet vid sjukdom och handikapp.
Förtids-, efterlevande- och barnpension i form av
ATP redovisas fr.o.m. år 1999 under respektive
folkpensionsanslag. Vid sidan av statsbudgeten
kommer fr.o.m. år 1999 endast att redovisas ut-
gifter för ålderspension i form av ATP samt ål-
derspension i form av folkpension till pensioner
som uppbär ATP. Med anledning därav byter
området namn till Ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten.

Regeringen föreslår i denna proposition att
pensionerna för år 1999 skall beräknas utifrån
prisbasbeloppet utan reduktion. Det innebär att
återgången till att beräkna pensionerna utan re-
duktion tidigareläggs från år 2000 till år 1999.

101

PROP. 1998/99:1

Utgifterna på området har med anledning av
ålderspensionsreformen ökat med 4 554 miljoner
kronor år 1999, 4 443 miljoner kronor år 2000
och 4 137 miljoner kronor år 2001.

Ramen för ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten beräknas för år 1999 till 135 849
miljoner kronor.

6.3 Avgiftsbelagd verksamhet

Den avgiftsbelagda verksamhetens omfattning
har beskrivits i regeringens skrivelse 1997/98:187
Uppföljning av budgetåret 1997 (kapitel 4). Som
utlovats i budgetpropositionen för år 1998 redo-
visas nedan en budget för vissa avgiftsintäkter.

Budgeten avser beräknade avgiftsintäkter som
myndigheterna får disponera och omfattar där-
med inte avgiftsintäkter från offentligrättslig
verksamhet som betalas in på inkomsttitel. Bud-
geten omfattar inte heller de avgifter som myn-
digheterna får ta ut enligt 4 § avgiftsförordningen
(1992:191), dvs. avgifter för tidskrifter, kursma-
terial, uthyrning av lokaler etc.

Tabell 6.2 Avgiftsintäkter som myndigheterna får disponera
1996 - 1999 ________________________________

Miljarder kronor (löpande priser)

1996 1997

36,8 40,3

2998 _bJ999_i

41,1 37,4

ITabell 6.3 Budget för vissa avgiftsintäkter år 1999 H
Miljoner kronor Intäkter från avgiftsbelagd verksamhet som disponeras av myndigheterna
U02	Samhällsekonomi och finansförvaltning	755
U03	Skatteförvaltning och uppbörd	266
U04	Rättsväsendet	161
U05	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	1
U06	Totalförsvar	26 692
U07	Internationellt bistånd	10
U08	Invandrare och flyktingar	4
U09	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	908
U010	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	148
U014	Arbetsmarknad och arbetsliv	171
U016	Utbildning och universitetsforskning	243
U017	Kultur, medier, trossamfund och fritid	195
U018	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	890
U020	Allmän miljö- och naturvärd	6
U021	Energi	2 065
U022	Kommunikationer	3 215
U023	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	1 057
UO24	Näringsliv	616
SUMMA		37 403
Större	delen av avgiftsintäkterna inom	utgifts-

Beloppen för 1998 och 1999 är ännu osäkra, men
avgiftsintäkterna kan bedömas ligga på ungefär
samma nivå under perioden. I följande tabell re-
dovisas budgeterade avgiftsintäkter för 1999 per
utgiftsområde.

område 6 avser Försvarets materialverks intäkter
från uppdragsverksamhet (ca 22,2 miljarder kro-
nor).

Om avgifter som betalas mellan myndigheter
elimineras minskar summan från 37,4 miljarder
kronor till uppskattningsvis 10 miljarder kronor.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet redovisas
också under berörda anslagsavsnitt. Där redovi-
sas även avgifter som betalas in på inkomsttitel
samt budgeterade kostnader för den avgiftsbe-
lagda verksamheten. Vidare görs under an-
slagsavsnitten en uppdelning av inkomster som
myndigheterna disponerar på dels intäkter från
offentligrättslig verksamhet, dels intäkter från
uppdragsverksamhet.

102

6.4 Finansiering av investeringar och
rörelsekapital

Regeringens förslag: Regeringen får för budgetåret
1999 besluta om lån i Riksgäldskontoret för in-
vesteringar i anläggningstillgångar som används i
statens verksamhet på högst 16,7 miljarder kro-
nor.

Vidare får regeringen för budgetåret 1999 be-
sluta om krediter för myndigheters räntekonton
i Riksgäldskontoret på högst 14,5 miljarder kro-
nor.

För sjunde AP-fondstyrelsens verksamhet får
regeringen för budgetåret 1999 dels besluta om
lån i Riksgäldskontoret för investeringar i an-
läggningstillgångar som används i verksamheten
på högst 19 miljoner kronor, dels besluta om
kredit på räntekonto i Riksgäldskontoret på
högst 24,5 miljoner kronor.

Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall
riksdagen årligen fastställa en total låneram i
Riksgäldskontoret för investeringar i anlägg-
ningstillgångar som används i statens verksamhet
(20 §). Vidare skall riksdagen årligen fastställa en
total kreditram i Riksgäldskontoret för att täcka
behovet av rörelsekapital (21 §).

Lånebehov för 1999

I följande tabell redovisas för varje utgiftsområde
upptagna lån per den 30 juni 1998, låneramar
som regeringen tilldelat myndigheterna för inne-
varande budgetår och beräknat sammanlagt be-
hov av låneramar för budgetåret 1999. Behovet
avser den totala skuld som regeringen via myn-
digheterna högst får ha i Riksgäldskontoret un-
der 1999.

PROP. 1998/99:1

[Tabell 6.4 Laneram för budgetåret 1999 \|
Miljoner kronor		Lån 1998 (30/6)	Låneram 1998	Låneram 1999
U01	Rikets styrelse	164	282	348
U02	Samhällsekonomi och finans förvaltning	77	120	294
U03	Skatteförvaltning och uppbörd	696	865	865
U04	Rättsväsendet	1 673	2 692	2 599
U05	Utrikesförvaltning och intern, samverkan	132	270	186
U06	Totalförsvar	1 787	2 691	2 950
U07	Internationellt bistånd	55	62	62
U08	Invandrare och flyktingar	22	35	45
U09	Hälsovård, sjuk- vård och social omsorg	109	205	120
U010	Ekon, trygghet vid sjukdom och handikapp	425	1 170	1 437
U014	Arbetsmarknad och arbetsliv	379	706	707
U016	Utbildning och universitets- forskning	3 016	4 404	5 250
U017	Kultur, medier, trossamfund och fritid	203	372	358
U018	Samhällsplanering, bostadsförsörjning	265	337	372
U019	Regional utjämning och utveckling	1	2	1
U020	Allmän miljö- och naturvård	30	55	47
U021	Energi	0	41	20
U022	Kommunikationer	87	160	162
UO23	Jord- och skogs- bruk, fiske	487	647	620
U024	Näringsliv	108	221	149
För oförutsedda behov		-	363	108
Summa		9 716	15 337	16 700

Regeringen beräknar således att det behövs en
låneram på 16,7 miljarder kronor för budgetåret
1999. För att kunna möta oförutsedda behov
kommer preliminärt 108 miljoner kronor inte att
fördelas till myndigheterna.

Myndigheternas totala skuld var ca 1,1 miljar-
der kronor större vid halvårsskiftet 1998 än vid
samma tidpunkt ett år tidigare. Skillnaden mellan

103

PROP. 1998/99:1

låneramar och upptagna lån minskade under
samma period med ca 0,6 miljarder kronor.

Regeringens förslag till bemyndigande för
1999 bygger på en, jämfört med tidigare år, nog-
grannare prövning av myndigheternas låneramar.
Bakgrunden till detta är att omotiverat stora lå-
neramar möjliggör investeringar som kan visa sig
betungande att betala tillbaka.

Inom utgiftsområde 1 har Regeringskansliet,
genom Socialdepartementet, under år 1998 till-
fälligt tagit upp ett lån för att finansiera köp av
aktier i Apoteket AB (utgiftsområde 9 avsnitt 4.7
Övrig statlig verksamhet). Detta lån, som uppgår
till 1,1 miljarder kronor, redovisas inte i tabell
6.4. Genom att beslutade låneramar inte kommer
att utnyttjas fullt ut, ryms detta tillfälliga lån in-
om riksdagens bemyndigande.

Ökningen inom utgiftsområde 2 beror till
större delen på den nyinrättade Premiepen-
sionsmyndigheten.

Ökningen inom utgiftsområde 16 beror
främst på att den permanenta utbyggnad som
sker av högskolans grundutbildning och forsk-
ning kommer att innebära en ökad investe-
ringsvolym. Flera byggnadsprojekt avslutas un-
der budgetåret 1999 vilket kommer att kräva
investeringar i inredning och utrustning utöver
tidigare investeringsnivå. Dessutom tillkommer
investeringsbehov bl.a. med anledning av vård-
högskolornas integrering i de statliga högskolor-
na.

Av diagrammet nedan framgår att upptagna
lån ökade kraftigt mellan 1993, då systemet in-
fördes, och 1996. Ökningen har fortsatt mellan
1996 och 1998 om än i en betydligt långsammare
takt.

Diagram 6.1 Myndigheternas lån juni 1993 - juni 1998

Miljoner kronor

Räntekontokreditbehov för 1999

Myndigheterna placerar överskottslikviditet och
finansierar tillfälliga likviditetsunderskott i Riks-
gäldskontoret. Myndigheterna har för detta än-
damål ett räntekonto med kredit. Myndigheter-
nas räntekontokredit varierar men ligger normalt
i intervallet 5-10 procent av myndighetens om-
slutning. Regeringens förslag till bemyndigande
för 1999 bygger på en, jämfört med tidigare år,
noggrannare prövning av myndigheternas kre-
ditbehov.

I följande tabell redovisas beräknat behov av
kreditramar för 1999 per utgiftsområde.

ITabell 6.5 Kreditram för budgetåret 1999 \|
Miljoner kronor		Kreditram 1998	Kreditram 1999
U01	Rikets styrelse	321	252
U02	Samhällsekonomi och finansförvaltning	315	880
U03	Skatteförvaltning och uppbörd	695	651
U04	Rättsväsendet	1 783	1 885
U05	Utrikesförvaltning och intern, samverkan	217	62
U06	Totalförsvar	4 307	4 590
U07	Internationellt bistånd	1	1
U08	Invandrare och flyktingar	59	51
U09	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	278	243
U010	Ekon, trygghet vid sjuk- dom och handikapp	559	400
U014	Arbetsmarknad och arbetsliv	484	477
U016	Utbildning och universitetsforskning	1 142	1 900
U017	Kultur, medier, tros- samfund och fritid	155	144
U018	Samhällsplanering, bostadsförsörjning	273	462
U019	Regional utjämning och utveckling	7	3
U020	Allmän miljö- och naturvård	56	41
U021	Energi	7	6
UO22	Kommunikationer	2 065	2 030
UO23	Jord- och skogsbruk, fiske	312	309
U024	Näringsliv	179	113
Ej fördelat		156	0
SUMMA		13 400	14 500

104

Regeringen beräknar således att det behövs en
räntekontokreditram på 14,5 miljarder kronor
under budgetåret 1999.

Eftersom flertalet myndigheter ligger med in-
låning på räntekontot var den sammanlagda
ställningen vid halvårsskiftet i år positivt (ca 22,5
miljarder kronor). De elva myndigheter som vid
halvårsskiftet hade ett negativt saldo på ränte-
kontot hade tillsammans en skuld på 5,6 miljar-
der kronor. Försvarets materialverk (FMV) stod
för nästan hela skulden (5,4 miljarder kronor).

Ökningen inom utgiftsområde 2 beror på den
nyinrättade Premiepensionsmyndigheten.

Ökningen inom utgiftsområde 18 beror på att
Lantmäteriverkets statskapital avvecklas fr.o.m.
den 1 januari 1999. Verkets behov av rörelseka-
pital skall istället tillgodoses med en kredit på
räntekontot.

Sjunde AP-fondstyrelsen

I det reformerade systemet för inkomstgrundad
ålderspension finns en nyinrättad sjunde fond-
styrelse inom Allmänna pensionsfonden. Denna
skall förvalta en särskild fond, Premiesparfonden.
I fonden skall ingå premiepensionsmedel för de
försäkrade inom premiepensionssystemet som
inte gör ett aktivt val av fondförvaltare. Kostna-
derna för förvaltningen av Premiesparfonden
skall tas ur de förvaltade medlen. Sjunde AP-
fondstyrelsen kommer att få medel till verksam-
heten tidigast under senare delen av år 1999, när
den första överföringen sker av medel till förval-
tare inom premiepensionssystemet. För att täcka
kostnaderna fram till denna tidpunkt bör sjunde
fondstyrelsen, i likhet med vad som gällt under år
1998, ges möjlighet att erhålla lån och kredit i
Riksgäldskontoret (jfr bet. 1997/98:SfU 13).

Övrig utlåning från Riksgäldskontoret

Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten kan
riksdagen för en viss myndighet eller för viss an-
skaffning besluta att finansieringen sker på annat
sätt än genom ovan beskrivna låneram eller kre-
ditram. Nedan presenteras en översikt av övriga
låneramar i Riksgäldskontoret som föreslås i
denna budgetproposition.

PROP. 1998/99:1

ITabell 6.6 Övriga låneramar i Riksgäldskontoret 1
Miljoner kronor	Ställning 1998 (30/6)	Låneram 1999
Banverket	7 385	8 545
Fortifikationsverket	2 015	3 460
Luftfartsverket	1 501	5 500¹
Sjöfartsverket	0	110¹
Statens fastighetsverk	5 000	7 000
Statens järnvägar	0	9 200
Svenska kraftnät	500	2 000
Vägverket	1 632	2 969
Statliga bolag	4 270	17 195
Centrala studiestödsnämnden	65 406	83 200
FMV	18 915	30 000
Överstyrelsen för civilberedskap	0	535
Statens räddningsverk	0	1 177
Exportkreditnämnden	0	obegränsad
RGK garantiverksamhet	0	obegränsad
BKN garantiverksamhet	0	obegränsad
Socialstyrelsen	0	556
RSV	643	obegränsad
Jordbruksverket	202	5 500

¹ Luftfartverkets, Sjöfartsverkets SJ=s och Svenska kraftnäts låneramar för 1999 anger verkens
ramar både för upplåning (inkl, leasing) i och utanför Riksgäldskontoret.

Förslagen till beslut om ramar återfinns inom re-
spektive utgiftsområde.

Ställningen per den 30 juni 1998 kan i vissa fall
vara missvisande då variationen under året kan
vara stor. Ett exempel är det särskilda räntekonto
som Jordbruksverket har för förskottering av
EU-medel. Utbetalningarna i slutet av året upp-
går till flera miljarder kronor att jämföra med
ställningen per den 30 juni på 202 miljoner kro-
nor.

Någon summering av de låneramar som före-
slås för 1999 är ej meningsfull då vissa av kredi-
terna är obegränsade.

6.5 Garantier

Ett nytt sätt att hantera garantier i staten inför-
des 1997. Det nya förfarandet innebär att risken i
varje garantiengagemang eller grupp av engage-
mang beräknas och utifrån detta bestäms en årlig
avgift för garantin. Till den del avgifter inte er-
hålls från garantitagaren är det frågan om en stat-
lig subvention. En sådan subvention skall belasta
ett anslag. Förfarandet innebär att avgiftsintäk-

105

PROP. 1998/99:1

ter, och i förekommande fall anslagsmedel, reser-
veras på ett konto -en garantireserv- i Riksgälds-
kontoret. Eventuella återvinningar tillförs garan-
tireserven som finansierar infrianden, administra-
tion och andra utgifter. En obegränsad kredit
kopplas till kontot.

Detta sätt att hantera garantier infördes för
nya garantier under 1997. Ett arbete med att in-
föra förfarandet även för tidigare utställda garan-
tier har påbörjats. Under 1998 har Riksgälds-
kontoret inlett ett arbete med att beräkna
subventionsvärden för de äldre garantierna. Un-
der 1999 kommer detta arbete att fortsätta. När
beräkningen av subventionsvärden och den för-
lustrisk som finns i den gamla stocken av garan-
tier har slutförts, bör detta värde sedan föras upp
på anslag inom respektive utgiftsområde om inte
avgiften för garantin kan höjas i motsvarande
grad. Eftersom subventionsvärden och för-
lustrisker ännu inte har slutligt beräknats bör de
anslag som finns uppförda på statsbudgeten för
år 1998 för finansiering av infrianden av garantier
finnas kvar även under år 1999.

I regeringen skrivelse, Uppföljning av budget-
året 1997, kapitel 5 (skr. 1997/98:187), finns en
redovisning av garantiverksamhetens omfattning
under 1997. Regeringen bedömer att redovis-
ningen av garantiverksamheten successivt kom-
mer att förbättras när subventionsvärdena för de
äldre garantierna har beräknats och de ansvariga
myndigheternas erfarenheter av det nya sättet att
hantera garantier har ökat.

Riksgäldskontoret utreder också hanteringen
av statens lån till näringslivet för att möjliggöra
en ordning där lånen behandlas på samma sätt
som garantier, dvs. risken värderas och prissätts.

6.6 Beställningsbemyndiganden

Ett beställningsbemyndigande innebär att riks-
dagen bemyndigar regeringen att intill ett visst
belopp och för ett visst ändamål beställa varor
eller tjänster samt besluta om bidrag, ersättning,
lån eller liknande som medför utgifter även un-
der senare budgetår än det år statsbudgeten avser.
Medel anvisas endast för det närmast förestående
budgetåret, men riksdagen åtar sig genom be-
myndigandet att under senare budgetår anvisa de
medel som behövs.

Vid de anslag och verksamheter där beställ-
ningsbemyndiganden begärs finns i årets budget-
proposition tabeller med information om bland

annat nya och infriade förpliktelser under år
1999. I nedanstående tabell görs en sammanfatt-
ning per utgiftsområde av de åtaganden och ut-
fästelser som kräver beställningsbemyndiganden.

I kolumnen Ingående förpliktelser 1999 redovi-
sas de åtaganden staten beräknas ha i form av be-
ställningar av varor och tjänster m.m. vid in-
gången av år 1999. I nästa kolumn anges de nya
förpliktelser av denna typ som staten förväntas
ikläda sig under år 1999. Kolumnen Infriade för-
pliktelser 1999 visar de gjorda förpliktelser som
förväntas innebära utgifter under år 1999. Ko-
lumnen Utestående förpliktelser 1999 utgör sum-
man av ingående och nya förpliktelser minus in-
friade förpliktelser. I den sista kolumnen,
Begärda bemyndiganden 1999, redovisas omfatt-
ningen av de beställningsbemyndiganden som
regeringen begär i denna budgetproposition.
Bemyndigandena innebär att riksdagen medger
att regeringen får åta staten förpliktelser som in-
nebär utgifter efter år 1999. Förpliktelserna in-
nebär utgifter både år 2000 och åren därefter. Av
sammanställningen framgår att regeringen begär
bemyndiganden om totalt 151 miljarder kronor.
I normalfallet överensstämmer de begärda be-
myndigandena med omfattningen av de vid årets
utgång beräknade utestående förpliktelserna. I
några fall begär regeringen dock bemyndiganden
på belopp som går utöver den förväntade sum-
man av förpliktelserna. Detta gäller t.ex. det in-
ternationella utvecklingssamarbetet under ut-
giftsområde 7 Internationellt bistånd, där bland
annat ett bemyndigande om högst fem gånger
landramen för programländer begärs schablon-
mässigt. Detta innebär att bemyndiganden om
totalt 38 miljarder kronor begärs medan de fak-
tiska förpliktelserna vid 1999 års utgång förvän-
tas uppgå till 22 miljarder kronor.

Utgiftsområde 6 Totalförsvar svarar för 60
procent av de totalt begärda bemyndigandena.
De förpliktelser som avses ingås inom utgiftsom-
rådet under år 1999 förväntas medföra utgifter
till och med omkring år 2010. Den helt domine-
rande posten utgörs av beställningar av för-
svarsmateriel och annan utrustning till Försvar-
smakten.

Bemyndiganden knutna till flera forsknings-
rådsanslag utgör åtagandet inom utgiftsområde
16 Utbildning och universitetsforskning. För
vissa myndigheter inom utgiftsområde 16 är det
för närvarande svårt att göra en mer precis be-
räkning av utestående förpliktelser vid 1999 års
slut.

106

PROP. 1998/99:1

[Tabell 6.7 Sammanfattande redovisning av beställningsbemyndiganden avseende år 1999 1
Miljoner kronor Utgiftsområde		Ingående för- pliktelser 1999	Nya för- pliktelser 1999	Infriade för- pliktelser 1999	Utestående för- pliktelser 1999	Begärda bemyn- diganden 1999
U02	Samhällsekonomi och finansförvaltning	0	50	0	50	50
U06	Totalförsvar	97 902	13 479	20 305	91076	91 076
U07	Internationellt bistånd	17 773	15 012	10 301	22 484	37 998
U09	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	241	220	99	362	370
U010	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	0	9	0	9	9
U014	Arbetsmarknad och arbetsliv	580	375	285	670	670
U015	Studiestöd	1	23	22	2	2
U016	Utbildning och universitetsforskning	1 153	1 492	1 093	1 552	3 075
U017	Kultur, medier och trossamfund	20	328	292	56	60
U018	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	1 706	2 436	1 196	2 946	3 000
U019	Regional utjämning och utveckling	903	2 885	950	2 838	2 838
U020	Allmän miljö- och naturvärd	80	120	80	120	120
U021	Energi	633	4 048	1 329	3 352	3 352
U022	Kommunikationer	484	282	318	448	500
U023	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	6 636	1 657	2 844	5 449	5 449
U024	Näringsliv	2 112	1 254	1 350	2 016	2 100
Summa		130 224	43 670	40 464	133 430	150 669

Det pågår en dialog med berörda myndigheter i
syfte att uppnå en ökad överensstämmelse mel-
lan beräknade utestående förpliktelser och be-
gärda bemyndiganden. För stöd till lokala inves-
teringsprogram för ekologisk hållbarhet begärs
ett bemyndigande under utgiftsområde 18 Sam-
hällsplanering, bostadsförsörjning och byggande.
Under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande näringar görs utfästelser
med anledning av olika stöd från Europeiska
unionen.

Under utgiftsområde 27 Avgiften till Europe-
iska gemenskapen begär regeringen ett bemyndi-
gande avseende åtaganden som följer av EU-
budgeten. Åtagandebemyndiganden till följd av
EU-budgeten svarar inte direkt mot egna medel,
dvs. medlemsländernas avgifter ett visst år. För-
delningsnyckeln för finansieringen av budgeten
kan dock användas som grov fördelning av åta-
gandet på medlemsländerna. Sveriges andel av det
samlade bemyndigandet uppgår enligt en sådan
fördelning till cirka 21,6 miljarder kronor.

6.7 Bemyndigande för ramanslag

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under budgetåret 1999 besluta att ett ramanslag
som inte avser förvaltningsändamål får överskri-
das om

1. ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbud-
get inte hinner inväntas, samt

2. överskridandet ryms inom det fastställda
utgiftstaket för staten.

Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om
statsbudgeten får regeringen med riksdagens
bemyndigande besluta att ett ramanslag får över-
skridas, om detta är nödvändigt för att i en verk-
samhet täcka särskilda utgifter som inte var kän-
da då anslaget anvisades eller för att ett av
riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall
kunna uppfyllas.

För de flesta ramanslag kan oundvikliga utgift-
sökningar i förhållande till anvisade medel rym-
mas inom den högsta tillåtna anslagskrediten på
10 procent som föreskrivs i 6 § första stycket

107

PROP. 1998/99:1

budgetlagen. I allmänhet sätter regeringen kre-
diten för anslag för förvaltningsändamål till 3
procent och för de flesta övriga ramanslag till 5
procent. I fråga om ramanslag för förvaltning-
sändamål är det nästan aldrig aktuellt att över-
skrida anslaget mer än vad som ryms inom den
tillåtna högsta anslagskrediten. Något särskilt
bemyndigande som ger regeringen befogenhet
att besluta om överskridande av ramanslag som
anvisats för förvaltningsändamål behöver därför
inte inhämtas. Vid behov kommer ytterligare
medel att begäras på tilläggsbudget. I avvaktan på
riksdagsbeslut om ytterligare medel kan likvidi-
tetsbehovet undantagsvis behöva klaras genom
att regeringen tillfälligt utökar myndighetens
kredit på räntekonto inom ramen för den av
riksdagen beslutade samlade kreditramen.

När det däremot gäller ramanslag som anvisats
för regelstyrd verksamhet, icke påverkbara EU-
relaterade utgifter, infriande av garantier samt
oförutsedda utgifter kan så stora förändringar
inträffa att utgifterna inte ryms inom den högsta
tillåtna anslagskrediten. Regeringen avser i såda-
na fall att i första hand återkomma till riksdagen
med förslag om anslag på tilläggsbudget. Föränd-
ringarna kan dock inträffa snabbt och betalning-
arna kan behöva göras utan dröjsmål. Om anslag
på tilläggsbudget inte hinner anvisas bör rege-
ringen bemyndigas att besluta om överskridande
när de förutsättningar som anges i 6 § andra
stycket budgetlagen är uppfyllda, dvs. om det är
nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskil-
da utgifter som inte var kända då anslaget anvisa-
des eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål
med anslaget skall kunna uppfyllas. Regeringens
avsikt är att om det är möjligt på närmaste
tilläggsbudget efter det att ett överskridande
medgivits föreslå förändringar av det berörda an-
slaget. Detta innebär att förändringen på tilläggs-
budget ersätter det medgivna överskridandet.
Överskridandet får inte vara större än att det
ryms inom det fastställda utgiftstaket för staten.
Bemyndigandet begärs för ett budgetår i sänder.

I tabell 6.8 redovisas för vilka anslag som rege-
ringen har medgivit överskridanden under år
1997.

Tabell 6.8 Av regeringen medgivna överskridanden år 1997

Tusental kronor		Medgivet överskridande
Anslag	Budgeterat i statsbud- geten 1997	Medgivet överskridande
UO 4 Rättsväsendet F7 Diverse kostnader för rättsväsendet	24 222'	2 083
UO 8 Invandrare och flykt- ingar A2 Mottagande av asyl- sökande	922 000	10 600
U0 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen A3 Mervärdesskattebaserad avgift	8 215 000	2 083 474
Totalt medgivna överskridanden		2 096 157

¹ Inklusive 14 miljoner kronor på tilläggsbudget 2 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiUl 1, rskr.
1997/98:36-47).

Som framgår av tabellen medgav regeringen
överskridanden på 3 anslag under budgetåret
1997.

Det helt dominerande överskridandet utgörs
av den mervärdesskattebaserade avgiften till EU.
Övriga tre anslag inom utgiftsområde 27 Avgif-
ten till Europeiska gemenskapen underskreds
emellertid med nära 2 miljarder kronor jämfört
med totalt anvisade medel (dvs. efter den ned-
dragning med nära 500 miljoner kronor som
gjordes av anslaget för den BNI-relaterade av-
giften i tilläggsbudget 1 (prop. 1996/97:150, bet.
1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284)). Som fram-
går av regeringens skrivelse 1997/98:187 Upp-
följning av budgetåret 1997 överskreds ramen för
utgiftsområde 27 med 128 miljoner kronor.
Överskridandet kommenteras närmare under ut-
giftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemen-
skapen i denna proposition.

Överskridandet på det under utgiftsområde 4
Rättsväsendet anvisade anslaget Diverse kostna-
der för rättsväsendet reglerades på tilläggsbudget
hösten 1997 (prop. 1997/98:1, bet.
1997/98:FiUll, rskr. 36-47). På tilläggsbudget
höjdes anslaget med totalt 14 miljoner kronor
vilket finansierades genom en lika stor nedskär-
ning av anslaget Rättshjälpskostnader inom
samma utgiftsområde.

Anledningen till överskridandet på det under
utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar anvi-
sade anslaget Mottagande av asylsökande med
10,6 miljoner kronor är främst den komplicerade
situationen i Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Ett stort antal jugoslaviska medborgare vägrades
inresa i sitt hemland efter det att de fått avslag på
sina ansökningar om uppehållstillstånd. De kom

108

PROP. 1998/99:1

därför att stanna kvar i mottagandesystemet un-
der betydligt längre tid än vad som beräknats i
budgetpropositionen för 1997. Överskridandet
finansierades genom en indragning på motsva-
rande belopp år 1998 från anslaget Statens in-
vandrarverk under samma utgiftsområde.

Under innevarande budgetår har regeringen
medgivit ett överskridande på 322 miljoner kro-
nor på det under utgiftsområde 22 Kommunika-
tioner anvisade anslaget Transportstöd till Got-
land. Regeringen avser att återkomma med en
redovisning av finansieringen. Vidare har rege-
ringen medgivit ett överskridande på 1 015 mil-
joner kronor på det under utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byg-

gande anvisade anslaget Statens bostadskredit-
nämnd: Garantiverksamhet. Finansieringen av
överskridandet på detta anslag redovisas i av-
snittet om tilläggsbudget till statsbudgeten.

Regeringen gör bedömningen att det även
framdeles endast undantagsvis kommer att bli
nödvändigt att utnyttja det begärda bemyndi-
gandet. En redovisning av hur bemyndigandet
har utnyttjats under år 1998 samt hur detta har
finansierats kommer att lämnas till riksdagen.

I anslutning till utgiftsområde 21 Energi samt
utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. åter-
kommer regeringen med förslag om bemyndi-
ganden rörande överskridanden av vissa anslag.

109

Prognos och tilläggs-
budget för 1998

PROP. 1998/99:1

7 Prognos och tilläggsbudget för 1998

7.1 Inledning

Regeringen skall enligt 36 § lagen (1996:1059)
om statsbudgeten vid minst två tillfällen under
budgetåret för riksdagen redovisa prognoser över
utfallet av statens inkomster och utgifter samt
statens lånebehov. Väsentliga skillnader i förhål-
lande till budgeterade belopp skall förklaras. I
1998 års ekonomiska vårproposition redovisade
regeringen en första prognos över utfallet av
statens inkomster och utgifter för innevarande
år. En andra prognos redovisas nu i denna propo-
sition.

Uppföljningen av budgetåret 1997 skedde i
regeringens skrivelse 1997/98:187. I skrivelsen
lämnar regeringen en redogörelse för det eko-
nomiska utfallet i staten under föregående bud-
getår. Skrivelsen omfattar årsredovisningen för
staten år 1997 samt det slutliga utfallet på stats-
budgetens inkomsttitlar och anslag under året.
Vidare lämnas en redogörelse för avgiftsbelagd
verksamhet samt statliga garantier m.m. Vissa
generella iakttagelser som Riksrevisionsverket
har gjort kommenteras i skrivelsen och myndig-
heter som har erhållit revisionsberättelse med in-
vändning omnämns, varvid skälen för invänd-
ningarna anges. En närmare redogörelse för
regeringens bedömningar och åtgärder med an-
ledning av revisionens iakttagelser lämnas i denna
proposition under respektive utgiftsområde.

7.2 Prognos för 1998

I budgetpropositionen för 1998 beräknades sta-
tens inkomster till 676,0 miljarder kronor. In-
komsterna beräknas nu bli 21,3 miljarder kronor
högre (se tabell 7.1). I avsnitt 7.2.1 redovisas den
andra uppföljningen av inkomsterna för budget-
året 1998.

[Tabell 7.1 Lånebehov och statsskuld är 1998

Miljarder kronor

	Aktuell beräkning	Differens mot
	Aktuell beräkning	Vårpro- positionen	Stats- budgeten
Inkomster	697,3	11.0	21,3
Utgifter exkl.	586,5	-0,2	2,8
statsskuldsräntor
Statsskuldsräntor¹	107,8	4,4	-1,3
Nettoutlåning m.m.	-9,0	-4,1	-7,2
Lånebehov	-12,0	-10,9	-27,0
Skulddispositioner²	-15,6	-17,1	-6,0
Statsskuldsförändring	-27,6	-28,0	-33,0
Statsskuld	1 404,5	-27,9	-58,4

¹ Avser utgiftsområde 26.

² Under rubriken skulddispositioner redovisas t.ex. valutaomvärderingar och utbeta I-
ningar av medel för inlösen av premieobligationer.

Utgifterna exklusive statsskuldsräntor beräknas
nu uppgå till 586,5 miljarder kronor, vilket är

2,8 miljarder kronor högre än vad som angavs i
budgetpropositionen för 1998. Utgifterna för
statsskuldsräntor förväntas bli 1,3 miljarder kro-
nor lägre. Jämfört med antagandet i statsbudge-
ten leder den nu antagna lägre räntenivån inom
landet till att statsskuldsräntorna minskar. Andra
faktorer, som högre ränteutgifter på lån i ut-
ländsk valuta och ökade valutakursförluster, har

113

PROP. 1998/99:1

dock motverkat denna minskning av ränteutgif-
terna.

Riksgäldskontorets nettoutlåning bedöms
uppgå till -9,0 miljarder kronor, vilket är

7,2 miljarder kronor lägre än vad som beräknades
i budgetpropositionen för 1998.

I statsbudgeten för 1998 beräknades lånebe-
hovet uppgå till 15 miljarder kronor. Den krafti-
ga upprevideringen av inkomsterna i den aktuella
inkomstberäkningen har tillsammans med de be-
räknade förändringarna av utgifterna exkl.
statsskuldsräntor medfört att det primära låne-
behovet, dvs. lånebehov exklusive räntor, nu be-
räknas uppgå till -119,8 miljarder, vilket innebär
en förbättring med 25,7 miljarder kronor i för-
hållande till beräkningen i statsbudgeten. Den
något lägre nivån på ränteutgifterna i den aktuella
beräkningen bidrar också till en förbättring av
lånebehovet. Sammantaget innebär dessa föränd-
ringar att statens lånebehov nu bedöms bli
27 miljarder kronor lägre än vad som antogs i
statsbudgeten, vilket innebär att staten beräknas
kunna amortera ca 12 miljarder kronor på
statsskulden under innevarande år.

Statsskuldens utveckling beror på lånebehovet
och på skulddispositioner som påverkar
statsskuldens storlek utan att påverka lånebeho-
vet. Totalt beräknas statsskulden minska med
knappt 28 miljarder kronor under 1998.

7.2.1 Inkomster

Statsbudgetens totala inkomster 1998 beräknas
till 697,3 miljarder kronor eller 38,5 procent av
BNP. Inkomsterna har ökat med 11,0 miljarder
kronor jämfört med vad som angavs i 1998 års
ekonomiska vårproposition och med 21,3 miljar-
der kronor jämfört med vad som beräknades till
statsbudgeten för 1998.1 jämförelse med vårpro-
positionen och statsbudgeten har skatteinkoms-
terna ökat med 10,6 respektive 15,7 miljarder
kronor medan övriga inkomster har ökat med
0,4 respektive 5,6 miljarder kronor. Skillnaden
mellan den nuvarande beräkningen och beräk-
ningen till vårpropositionen respektive statsbud-
geten redovisas i tabell 7.2.1 samband med över-
gången till den nya redovisningen (se avsnitt
5.2.1) har inkomster som tidigare redovisats un-
der inkomsttypen Skatter m.m. flyttas till in-
komsttypen Inkomster av statens verksamhet.
För att öka jämförbarheten med beräkningen till
vårpropositionen och den fastställda statsbudge-
ten har dessa inkomster i tabell 7.2 flyttats tillba-

ka till inkomsttypen Skatter m.m. Detta innebär
att tabellen inte överensstämmer med den redo-
visning av inkomsterna som finns i kapitel 5.
Summan av de totala inkomsterna överensstäm-
mer dock.

Inkomsterna från fysiska personers inkomst-
skatt beräknas öka med 5,6 miljarder kronor
jämfört med vad som angavs i vårpropositionen
och med 6,8 miljarder jämfört med vad som an-
gavs i statsbudgeten. Ökningarna förklaras av att
kapitalinkomster avseende inkomståret 1997 för-
väntas bli större än tidigare beräknat, vilket för år
1998 medför att fyllnadsinbetalningarna ökar
och att den överskjutande skatten minskar jäm-
fört med tidigare prognoser. Den under våren
1998 beslutade sänkningen av fastighetsskatten
från 1,7 till 1,5 procent beräknas påverka in-
komsterna först 1999.

Inkomsterna från juridiska personer ökar med

2,1 miljarder kronor jämfört med vad som be-
räknades till vårpropositionen och med

9,9 miljarder kronor jämfört med vad som antogs
i statsbudgeten. De ökade inkomsterna förklaras
huvudsakligen av ökade bolagsvinster och där-
med skatter avseende inkomståret 1997, vilket
har medfört större fyllnadsinbetalningar under
våren 1998.

Socialavgifterna ökar med 1,3 miljarder kronor
jämfört med vårpropositionen. Förändringen är
hänförlig till ändrat antagande om utbetald löne-
summa samt ökade inkomster från särskild lö-
neskatt och egenavgifter.

Mervärdesskatten ökar med 4,1 miljarder kro-
nor i jämförelse med vad som beräknades till
vårpropositionen. Det förklaras av en tidigare-
läggning av omföringar av mervärdesskatt från
fysiska- och juridiska personers inkomstskatt. I
förhållande till beräkningen i statsbudgeten har
mervärdesskatten uppjusterats med 3,6 miljarder
kronor.

Inkomsterna från energiskatten har reviderats
ned med 1,4 miljarder kronor jämfört med be-
räkningen till vårpropositionen. Minskningen
förklaras till stor del av en fortsatt nedgång i ben-
sinförbrukningen, men även av att inkomsterna
från beskattningen av oljeprodukter minskar.

Inkomster av statens verksamhet beräknas öka
med 1,2 miljarder kronor i jämförelse med vår-
propositionen, vilket i huvudsak förklaras av
betydande återbetalningar från Exportkredit-
nämnden.

114

PROP. 1998/99:1

ITabell 7.2 Statsbudgetens inkomster 1998 1
Miljarder kronor	Aktuell		Differens mot¹
Inkomsttitel	beräkning	Vårproposition	budgetproposition
1000 Skatter m.m.	617,7	10,6	15,7
1100 Skatt på inkomst	111,2	7,0	15,5
varav 1111 Fysiska personers inkomstskatt	37,8	5,6	6,8
1121 Juridiska personers inkomstskatt	67,8	2,1	9,9
Övriga inkomstskatter	5,6	-0,7	-1,2

1200	Socialavgifter och allmänna egenavgifter	209,3	1.3	0.4
	varav Inkomster	320,1	2,5	0,8
	Utgifter (Överföringar till AP-fonden)	110,8	1,1	0.4

1300	Skatt på egendom	34,9	-0,3	-0.2
	varav 1310 Skatt på fast egendom	24,0	0,0	-0,2
	1320 Förmögenhetsskatt	5,1	0,0	0,0
	1341 Stämpelskatt	3,9	-0,3	-0,3
	Övriga egendomsskatter	1,8	0,0	0,3

1400	Skatt på varor och tjänster	239,9	2.8	-0,2
	varav 1411 Mervärdesskatt	160,3	4,1	3,6
	1424 Tobaksskatt	7,2	0.0	-1,3
	1425 Alkoholskatt	9,8	0,0	-1,1
	1428 Energiskatt	49,4	-1,4	-1,5
	1460 Skatt på vägtrafik	6,1	0.2	0,2
	Övriga skatter på varor och tjänster	7,1	-0,2	-0,1

1500 Utjämningsavgift

21,3

-0,2

0,3

1600 Betalningsförskjutningar

0.0

0,0

1,1

2000	Inkomster av statens verksamhet	39,2	1,2	-0,5
	varav 2411 Inkomster av statens aktier	11,8	0,0	-0,2
3000	Inkomster av försåld egendom	22,4	0,1	7,4
	varav 3312 övriga inkomster av försåld egendom	22,3	0,0	7,3
4000	Återbetalning av lån	2,9	0,1	0.2
5000	Kalkylmässiga inkomster	5.2	-0,2	-0,2
6000	Bidrag m.m. från EU	9,7	-0,7	-1.3
7000	Extraordinära medel från EU	0,3	0,0	0,0

Statsbudgetens totala inkomster 097,3 11,0

'För att öka jämförbarheten har beloppen korrigerats för redovisningseffekter av det nya uppbördssystemet (se kapitel 5).

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför Inte alltid.

21,3

115

PROP. 1998/99:1

Inkomster av försåld egendom beräknas öka
med 7,4 miljarder kronor i jämförelse med vad
som beräknades till statsbudgeten. Det beror
bl.a. på att delpensionsfonden upphör och att
fondens behållning förs in som en inkomst på
statsbudgeten år 1998.

Bidrag m.m. från EU minskar med

1,3 miljarder kronor i förhållande till statsbud-
geten. Eftersom statens utgifter förväntas minska
i motsvarande grad är denna inkomstminskning
saldoneutral.

7.2.2 Takbegränsade utgifter

Utgiftstaket uppgår till 720 miljarder kronor

1998.1 budgetpropositionen för 1998 beräknades
de takbegränsade utgifterna totalt uppgå till

716,4 miljarder kronor. Budgeteringsmarginalen
beräknades därför uppgå till 3,6 miljarder kronor.
I 1998 års ekonomiska vårproposition revidera-
des utgifterna under utgiftstaket upp till totalt

719.1 miljarder kronor, varav socialförsäkrings-
sektorn vid sidan av statsbudgeten (fr.o.m. 1999
benämnt ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten) beräknades till 132,4 miljarder
kronor. Upprevideringen gjordes bl.a. till följd av
att kommunsektorn, med början 1998, tillfördes
ytterligare 4 miljarder kronor per år för vård,
skola och omsorg. I den ekonomiska vårpropo-
sitionen beräknades budgeteringsmarginalen
därför uppgå till 0,9 miljarder kronor. I den aktu-
ella beräkningen bedöms de takbegränsade ut-
gifterna uppgå till 718,9 miljarder kronor 1998,
varav socialförsäkringssektorn vid sidan av stats-
budgeten beräknas till 132,4 miljarder kronor. Av
tabell 7.3 framgår att de takbegränsade utgifterna
nu bedöms bli 2,5 miljarder kronor högre än vad
som redovisades i statsbudgeten för 1998, vilket
innebär att budgeteringsmarginalen är i motsva-
rande grad lägre än den var i statsbudgeten.

Enligt 42 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten
skall regeringen vidta sådana åtgärder som den
har befogenhet till eller föreslå riksdagen nöd-
vändiga åtgärder om det finns risk för att ett be-
slutat tak för statens utgifter kommer att över-
skridas. Ekonomistyrningsverkets prognos från
den 10 september pekar mot att utgiftstaket år
1998 kommer att överskridas med 0,1 miljarder
kronor. Det är också regeringens bedömning att
utgiftstaket riskerar att överskridas om inga åt-
gärder vidtas. Regeringen har därför förberett ett
antal åtgärder i syfte att begränsa utgifterna 1998.
Åtgärderna innebär senareläggningar och utgifts-
reduktion av planerade projekt m.m. och berör
bl.a. totalförsvaret, det internationella biståndet,
kommunikationsområdet och bidraget till de sär-
skilda insatserna i kommuner och landsting. En-
ligt regeringens bedömning kommer budgete-
ringsmarginalen efter dessa åtgärder att uppgå till

1,1 miljarder kronor år 1998. Regeringen kom-
mer under hösten att följa utvecklingen mycket
noga och avser att vidta de åtgärder som krävs
för att förhindra ett överskridande av utgiftsta-
ket.

Senareläggningen av planerade projekt m.m. år
1998 får konsekvenser för beräknade nivån på
utgifterna under kommande år. Regeringen har
tagit hänsyn till detta genom att bl.a. höja posten
förbrukning av anslagsbehållningar för åren
1999-2001 i förhållande till beräkningen i vår-
propositionen.

Uppföljning av enskilda utgiftsområden

I tabell 7.4 redovisas de prognostiserade utgifter-
na per utgiftsområde. Utgifterna exklusive
statsskuldsräntor är i den aktuella beräkningen
2,8 miljarder kronor högre jämfört med vad som
angavs i statsbudgeten. Utgifterna för vissa ut-
giftsområden och anslag har reviderats väsentligt
i förhållande till statsbudgeten. De största för-
ändringarna redovisas nedan.

Tabell 7.3 Takbegränsade utgifter år 1998

Miljarder kronor

Differens mot

AktuellL Vårpro- Stats-

beräkning positionen budgeten

Utgifter exkl. statsskulds- räntor	586,5	-0,2	2,8
Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten	132,4	0.0	-0,3
Takbegränsade utgifter	718,9	-0,2	2,5
Budgeteringsmarginal	1,1	0,2	-2,5
Utgiftstak för staten	720,0	0,0	0,0

116

PROP. 1998/99:1

Tabell 7.4 Användning av medel under 1998

Miljoner kronor

Utgiftsområden		Anvisat i stats- budgeten	Tilläggs- budget i vårpropo- sitionen	Tilläggs- budget i denna proposition	Utgifts- prognos
U0 1	Rikets styrelse	3 977		19	4 380
U0 2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	2 063	-21		2 069
U0 3	Skatteförvaltning och uppbörd	5 662	10	14	5 979
U0 4	Rättsväsendet	21 034	-4	91	21 493
U0 5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2811		-1	2 767
U0 6	Totalförsvar	' 41 244	100		43 019
U0 7	Internationellt bistånd	11 434			11 521
U0 8	Invandrare och flyktingar	3 864		366	4 315
UO 9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	22 500	254		23 087
U0 10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	37 192			38 686
U0 11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	62 701			62 658
U0 12	Ekonomisk trygghet för familj och barn	35 814			35 888
U0 13	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	42 723	-4 238		37 842
U0 14	Arbetsmarknad och arbetsliv	47 542	706	-787	47 826
U0 15	Studiestöd	21 334	-60		21 610
U0 16	Utbildning och universitetsforskning	27 051	60	136	27 669
U0 17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	7 335			7 451
U0 18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	22 826	77	289	22 637
U0 19	Regional utjämning och utveckling	3 605			3 528
U0 20	Allmän miljö- och naturvård	1 178	37	25	1 546
U0 21	Energi	1 583	428		1 232
U0 22	Kommunikationer	24 101	-2		25 705
U0 23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	13 726		6	12 702
U0 24	Näringsliv	2 698	20		2 921
UO25	Allmänna bidrag till kommunerna	93 049	4 270	-20	96 829
U0 26	Statsskuldsräntor m.m.	109 125			107 847
U0 27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	19 645			21 155
	Minskning av anslagsbehållningar	5 000			0
	Summa utgiftsområden	692 815	1 636		694 361
	Summa utgiftsområden exklusive statsskuldsräntor	583 690	1 636	139	586 514

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

I statsbudgeten anvisades 4,0 miljarder kronor.
Utgiftsprognosen överstiger i statsbudgeten an-
visade medel med 0,4 miljarder kronor. Inom ut-
giftsområdet har utgifterna för anslaget Rege-
ringskansliet m.m. reviderats upp med ca
0,3 miljarder kronor. Anslaget har dock en ingå-
ende balans som medför att utgifterna ryms in-
om tillgängliga medel.

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

I statsbudgeten anvisades 21,0 miljarder kronor.
Utgiftsprognosen överstiger i statsbudgeten an-
visade medel med 0,5 miljarder kronor. Inom ut-
giftsområdet har främst utgifterna för anslaget
Kriminalvården reviderats upp från 3,4 miljarder
kronor i statsbudgeten till 3,9 miljarder kronor i
den nuvarande prognosen. Anslaget budgetera-
des dock lågt med avsikten att en del av anslags-
sparandet skulle förbrukas. Utgifterna ryms in-
om tillgängliga medel.

117

PROP. 1998/99:1

Utgiftsområde 6 Totalförsvar

I statsbudgeten anvisades 41,2 miljarder kronor.
Utgiftsprognosen överstiger i statsbudgeten an-
visade medel med 1,8 miljarder kronor, bl.a. till
följd av stora förväntade materielleveranser sena-
re under året. De högre utgifterna täcks genom
förbrukning av anslagssparande och genom ett
ianspråktagande av anslagskrediten.

Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar

I statsbudgeten anvisades 3,9 miljarder kronor
för detta utgiftsområde. Utgiftsprognosen inne-
bär att budgeterade medel överskrids med totalt
ca 0,5 miljarder kronor. Orsaken till det befarade
överskridandet är främst att utgifterna på ansla-
get Kommunersättningar till flyktingar ökat mer
än väntat eftersom ett större antal personer tagits
emot av kommunerna. Antalet personer i mot-
tagningssystemet för asylsökande beräknas också
bli högre än vad som antogs i statsbudgeten, vil-
ket ökar utgifterna på anslaget Mottagande av
asylsökande jämfört med statsbudgeten. Över-
skridandet finansieras delvis på tilläggsbudget
genom att bl.a. anslagen för Migrationspolitiska
åtgärder och Utresor för avvisade och utvisade
minskas.

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg

I statsbudgeten anvisades 22,5 miljarder kronor.
På tilläggsbudget har ytterligare 254 miljoner
kronor anvisats för år 1998 (Bidrag till äldrebo-
städer m.m.). Utgiftsprognosen överstiger i
statsbudgeten och tilläggsbudgeten anvisade me-
del med 0,3 miljarder kronor. Inom utgiftsområ-
det har bl.a. utgifterna för anslaget Sjukvårds-
förmåner m.m. blivit omkring 0,15 miljarder
kronor högre än förväntat till följd av ökade
tandvårdsutgifter. De högre utgifterna täcks av
ett ianspråktagande av anslagskrediten.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp

I statsbudgeten anvisades 37,2 miljarder kronor.
Utgiftsprognosen överstiger i statsbudgeten an-
visade medel med 1,5 miljarder kronor. Utgifter-
na för sjukpenning ökar kraftigare än vad som
förväntades i statsbudgeten p.g.a. längre sjuk-
skrivningsperioder och ett större antal sjukdagar.
Totalt beräknas utgifterna för anslaget Sjukpen-
ning och rehabilitering m.m. bli 1,3 miljarder
kronor högre än på statsbudgeten anvisade me-
del. I diagram 7.1 visas månatliga avvikelser från

statsbudgeten hittills i år för sjukpenning och re-
habilitering. Utgifterna för förtidspensioner be-
räknas bli omkring 0,2 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten till följd av ett
större antal förtidspensionärer. De högre utgif-
terna täcks av ett ianspråktagande av anslagskre-
diten.

Diagram 7.1 Avvikelser frän statsbudgeten t.o.m augusti:
Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn

Den nuvarande utgiftsprognosen visar att utgif-
terna inom utgiftsområdet förväntas uppgå till

35,9 miljarder kronor år 1998, vilket är omkring
0,1 miljarder kronor högre än vad som anvisades
på statsbudgeten. Inom utgiftsområdet har dock
väsentliga förskjutningar av utgifterna skett mel-
lan olika anslag. Utgifterna på anslagen Allmänna
barnbidrag och Föräldraförsäkring har reviderats
ned med 0,2 respektive 0,6 miljarder kronor. Den
lägre utgiftsnivån beror bl.a. på en ny befolk-
ningsprognos som visar att det nu beräknas födas
färre barn jämfört med beräkningen i statsbud-
geten. Utgifterna för Underhållsstöd bedöms
dock överstiga budgeterade medel med omkring
0,9 miljarder kronor. I tilläggsbudget föreslås att
överskridandet finansieras genom att anslaget
Föräldraförsäkring minskas.

118

PROP. 1998/99:1

Diagram 7.2 Avvikelser från statsbudgeten t.o.m. augusti:
Underhållsstöd _____________________________

Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbets-
löshet

I budgetpropositionen för 1998 beräknades den
öppna arbetslösheten år 1998 uppgå till 7,4 pro-
cent. I 1998 års ekonomiska vårproposition revi-
derades denna prognos ned till 6,7 procent. Pro-
gnosen har nu reviderats ned ytterligare till 6,6
procent. I statsbudgeten anvisades 42,7 miljarder
kronor för utgiftsområdet. Till följd av nedrevi-
deringen av prognosen för den öppna arbetslös-
heten minskades anslaget för arbetslöshetsersätt-
ning med 4,2 miljarder kronor på tilläggsbudget i
den ekonomiska vårpropositionen. Den aktuella
beräkningen visar att utgifterna inom utgiftsom-
rådet förväntas uppgå till 37,8 miljarder kronor år
1998, vilket således är omkring 4,9 miljarder kro-
nor lägre än vad som anvisats på statsbudgeten.

Jen Feb Ma Apr Mej Jun Jul Aug

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

I budgetpropositionen för 1998 anvisades an-
slagsmedel på totalt 47,5 miljarder kronor för
detta utgiftsområde. Till följd av att bl.a. utgif-
terna för resursarbeten överfördes till utgiftsom-
råde 14 från utgiftsområde 13 ökades anvisade
medel med totalt 0,7 miljarder kronor på
tilläggsbudgeten i den ekonomiska vårproposi-
tionen. Utgifterna inom utgiftsområde 14 beräk-
nas nu bli 47,8 miljarder kronor. På tilläggsbud-
get föreslås nu att anslaget Arbetsmarknads-
politiska åtgärder minskas med 0,8 miljarder
kronor mot bakgrund av att antalet deltagare i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer vara
lägre än vad som beräknades i samband med
statsbudgeten för 1998.

Utgiftsområde 15 Studiestöd

Utgiftsprognosen visar att det förväntade utfallet
överstiger i stats- och tilläggsbudget anvisade
medel med ca 0,3 miljarder kronor. Inom ut-
giftsområdet har främst utgifterna för anslaget
Studiemedel m.m. reviderats upp med ca
0,2 miljarder kronor jämfört med statsbudgeten.

Utgiftsområde 16 Utbildning och universitets-
forskning

I statsbudgeten och i tilläggsbudgeten i den eko-
nomiska vårpropositionen har 27,1 miljarder
kronor anvisats till detta utgiftsområde. Den
aktuella utgiftsprognosen överstiger anvisade
medel med 0,6 miljarder kronor. Inom utgifts-
området har bl.a. utgifterna för anslaget Särskilda
utgifter för universitet och högskolor m.m. revi-
derats upp. De högre utgifterna täcks av anslags-
sparande.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering bostadsför-
sörjning och byggande

Den nuvarande utgiftsprognosen visar att utgif-
terna inom utgiftsområdet förväntas uppgå till
22,6 miljarder kronor år 1998, vilket är omkring
0,3 miljarder kronor lägre än vad som anvisats på
statsbudgeten och tilläggsbudgeten i den eko-
nomiska vårpropositionen. Inom utgiftsområdet
har väsentliga förskjutningar av utgifterna skett
mellan olika anslag. Anslaget Räntebidrag har re-
viderats ned med 1,3 miljarder kronor jämfört
med statsbudgeten till följd av lägre marknads-
räntor. Samtidigt har Bostadskreditsnämndens
utgifter till följd av garantiåtaganden (anslaget
Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksam-
het) reviderats upp med 1,2 miljarder kronor.
Bostadskreditnämndens överskridande finansie-

119

PROP. 1998/99:1

ras delvis på tilläggsbudget genom att bl.a. ansla-
gen Räntebidrag, Investeringsbidrag för anord-
nande av bostäder till studenter m.fl. och Fonden
för fukt och mögelskador minskas.

drag m.m. och Intervention och exportbidrag be-
räknas bli lägre än budgeterade belopp.

Diagram 7.4 Avvikelser från statsbudgeten t.o.m. augusti:
Bostadsgarantier

Miljoner kronor

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
På statsbudgeten anvisades 93,0 miljarder kro-
nor. För år 1998 beräknas utgifterna nu uppgå till
96,8 miljarder kronor. Utgiftsökningen förklaras
huvudsakligen av att kommunsektorn fr.o.m. år
1998 tillfördes ytterligare 4 miljarder kronor per
år för vård, skola och omsorg i 1998 års ekono-
miska vårproposition.

Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemen-
skapen

Utgiftsprognosen är 1,5 miljarder kronor högre
än i statsbudgeten anvisade medel för år 1998.
Upprevideringar i förhållande till statsbudgeten
har gjorts av anslaget Mervärdesskattebaserad av-
gift och den avgift som baserar sig på bruttona-
tionalinkomsten.

Utgiftsområde 20 Allmän miljö och naturvård

I statsbudgeten och i tilläggsbudgeten i vårpro-
positionen har sammantaget 1,2 miljarder kronor
anvisats till detta utgiftsområde. Den aktuella ut-
giftsprognosen överstiger anvisade medel med
0,3 miljarder kronor. De högre utgifterna hänför
sig i huvudsak till s.k. äldreanslag och täcks av
anslagssparande och reservationer.

Utgiftsområde 21 Energi

Utgiftsprognosen är 0,4 miljarder kronor lägre
än i statsbudgeten anvisade medel för år 1998.
Nedrevidering har bl.a. gjorts av anslaget Åtgär-
der för el- och värmeförsörjning i Sydsverige.

Utgiftsområde 22 Kommunikationer

I statsbudgeten anvisades sammantaget

24,1 miljarder kronor till detta utgiftsområde. I
den aktuella prognosen beräknas utgifterna bli
1,6 miljarder kronor högre jämfört med stats-
budgeten. Upprevideringar i förhållande till
statsbudget har bl.a. gjorts av anslagen Investe-
ringar samt drift och underhåll av statliga järnvä-
gar. De högre utgifterna innebär främst ett ökat
ianspråktagande av anslagsbehållningar.

Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar m.m.

Utgiftsprognosen är 1,0 miljarder kronor lägre
än i statsbudgeten anvisade medel för år 1998.
Förklaringen är främst att de EU-finansierade
utgifterna för bl.a. Arealersättning och djurbi-

7.3 Förslag till tilläggsbudget för

1998

7.3.1 Inledning

Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen
för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en
ny beräkning av statsinkomster samt ändra och
anvisa nya anslag. I den nya budgetprocessen av-
ses regeringen, om behov föreligger, redovisa
förslag till tilläggsbudget vid två tillfällen. I årets
ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150,
bet. 1997/98:FiU27, rskr. 1997/98:317) föreslog
regeringen ändringar och nya anslag för stats-
budgeten för budgetåret 1998 (tilläggsbudget 1).
De ytterligare förändringar av gällande statsbud-
get som nu kan överblickas och andra frågor som
regeringen anser bör tas upp redovisas i det föl-
jande.

De föreslagna ökningarna av anslagen uppgår
till totalt 3 889 miljoner kronor. Minskningarna
av 1998 års anslag uppgår till sammanlagt 3 750
miljoner kronor. Indragningarna av anslagsbe-
hållningar uppgår till totalt 167 miljoner kronor.
Ökningen av inkomsterna till följd av förslagen
på tilläggsbudget uppgår till totalt 81 miljoner
kronor.

Regeringens ambition är att ökade utgifter
skall finansieras genom motsvarande minskning-
ar av andra utgifter samma år. För de flesta an-
slagsökningar föreslås således finansiering, i

120

första hand genom minskningar av andra anslag.
För tre anslag är det enligt regeringens bedöm-
ning inte möjligt att i nuläget fullt ut finansiera
de ökade utgifterna på detta sätt. Detta gäller an-
slagen för mottagande av asylsökande och för
kommunersättningar vid flyktingmottagande
under utgiftsområde 8 samt anslaget för Statens
bostadskreditnämnds garantiverksamhet under
utgiftsområde 18. Det under utgiftsområde 14
uppförda anslaget för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder minskas med 800 miljoner kronor.
Denna minskning tas inte i anspråk för någon
viss anslagshöjning. Sammantaget uppgår an-
slagsförändringarna i detta förslag till tilläggs-
budget därmed till en ökning med 139 miljoner
kronor netto.

Förslaget till tilläggsbudget ryms inom de
budgetpolitiska målen, dvs. utgifterna överskri-
der inte utgiftstaket och saldomålet uppnås.

Teknisk justering av anslagen för
förvaltningsändamål

I budgetpropositionen för 1998 anmälde rege-
ringen att en teknisk justering hade genomförts
av de utgiftsområdesramar som omfattar anslag
för förvaltningsändamål. Justeringen gjordes
med anledning av en av riksdagen beslutad för-
ändring av finansieringen av avtalsförsäkringar på
det statliga området (prop. 1996/97:1, bet.
1996/97:FiUl, rskr. 1996/97:53). I efterhand har
regeringen konstaterat ett fel i underlaget för
justeringen. En teknisk justering genomförs
därför av utgiftsområdesramarna för år 1999. För
vissa anslag är det enligt regeringens bedömning
nödvändigt att göra en justering redan inneva-
rande budgetår. De ökade utgifterna täcks av
motsvarande inkomster på inkomsttitel 5211
Statliga pensionsavgifter. Regeringen föreslår att
anslag där justeringen uppgår till 5 miljoner kro-
nor eller mer anvisas ytterligare medel på
tilläggsbudget för 1998 enligt nedanstående ta-
bell. Justeringen innebär att berörda anslag ökas
med sammanlagt 174 miljoner kronor.

PROP. 1998/99:1

ITabell 7.5 Teknisk justering av anslagen för förvaltnings- 1 ländamål 1998 1
Tusental kronor Anslag		Höjning
U0 1	Rikets styrelse
Cl	Regeringskansliet m.m.¹	18 893
U0 3	Skatteförvaltning och uppbörd
A2	Skattemyndigheterna	17 588
A3	Tullverket¹	6 760
U0 4	Rättsväsendet
Al	Polisorganisationen¹	61 776
Cl	Domstolsväsendet m.m.	11 012
Dl	Kriminalvården	16 742
U0 14	Arbetsmarknad och arbetsliv
Al	Arbetsmarknadsverkets förvaltnings- kostnader	13 458
UO 16	Utbildning och universitets- forskning
A7	Specialskolor och resurscenter m.m.	5 330
U0 18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
Cl	Länsstyrelserna m.m.¹	22 454

¹ Ytterligare förändringar på tilläggsbudget föreslås nedan för anslagen Cl Regerings-
kansliet m.m. (utgiftsområde 1), A3 Tullverket (utgiftsområde 3), Al Polisorganisatio-
nen (utgiftsområde 4) samt Cl Länsstyrelserna m.m. (utgiftsområde 18).

7.3.2 Utgiftsområde 1
Rikets styrelse

Cl Regeringskansliet m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 870 944 kro-
nor.

För att genomföra den i inledningen till för-
slaget till tilläggsbudget beskrivna tekniska juste-
ringen föreslår regeringen att 18 893 000 kronor
tillförs anslaget under innevarande budgetår.
Samtidigt minskas anslaget med 200 000 kronor
för att bidra till finansieringen av höjningen av
anslaget F8 Bidrag till vissa internationella sam-
manslutningar under utgiftsområde 4 Rättsvä-
sendet. Regeringen föreslår således att anslaget
tillförs 18 693 000 kronor under innevarande
budgetår.

C3 Allmänna val

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål ett ramanslag på 217 400 000
kronor inklusive en höjning av anslaget på
tilläggsbudget 1 med 12 400 000 kronor.

121

PROP. 1998/99:1

Regeringens förslag: Anslaget C3 Allmänna val
ökas med 20 000 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget C4 Stöd till politiska partier
minskas med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Inför valet till
Europaparlamentet i september 1995 anvisades
30 000 000 kronor för partiernas kampanjkost-
nader (prop. 1994/95:150 bilaga 3, bet.
1994/95:KU50, rskr. 1994/95:430). Partierna har
ett givet intresse av att nå ut med information till
väljarna för att informera om hur de ser på de
EU-frågor som aktualiseras i valet till Europa-
parlamentet i juni 1999.

Med hänsyn till det låga valdeltagandet i valet
till Europaparlamentet 1995 bedömer regeringen
att extra resurser behövs för att informera väljar-
na om valet 1999. Mot denna bakgrund föreslår
regeringen att 20 000 000 kronor anvisas för
detta ändamål.

7.3.3 Utgiftsområde 2

Samhällsekonomi och
finansförvaltning

Förvärv av aktier i A/O Dom Shvetsii

Regeringens förslag: Regeringen förvärvar 49% av
aktierna i A/O Dom Shvetsii, som i dag innehas
av Skanskakoncernen, genom att utnyttja en ut-
ställd option. Regeringen bemyndigas att besluta
om och vidta de åtgärder som är nödvändiga för
att genomföra förvärvet. Anslaget A7 Kostnader
för omstrukturering av vissa statligt ägda företag,
m.m. under utgiftsområde 24 Näringsliv får be-
lastas med kostnaderna för förvärvet av aktierna i
A/O Dom Shvetsii och därmed uppkomna för-
valtningskostnader.

I propositionen angavs att det var angeläget att
svenska myndigheter och svenskt näringsliv gavs
en naturlig bas för sin verksamhet i S:t Peters-
burg för att utveckla förbindelserna inom detta
område. Riksdagen godkände propositionens
förslag att etablera ett Sverigehus i S:t Peters-
burg.

Ett ryskt fastighetsbolag - A/O Dom Shvetsii
- bildades år 1995 genom ett avtal mellan Svens-
ka staten, Skanska International Building AB och
S:t Petersburgs stad. Svenska staten äger 36% av
aktierna, Skanska 49% och S:t Petersburg stad
15%. Aktiekapitalet i bolaget uppgår till 20 mil-
joner kronor.

Skanska har ställt ut en option till Svenska
staten (Finansdepartementet) med rätt att för-
värva Skanskagruppens samtliga aktier i A/O
Dom Shvetsii - motsvarande 49% av aktiekapi-
talet - till ett pris om 15,5 miljoner kronor.

Regeringen bedömer att svenska staten bör
utnyttja den option som ställts ut av Skanska AB
för att få större ägarinflytande i bolaget. Svenska
staten kommer genom förvärvet att bli majori-
tetsägare, 85%, i bolaget.

Regeringen föreslår att förvärvet av aktierna i
A/O Dom Shvetsii av Skanska AB och därmed
förenade förvaltningskostnader får belasta det
under utgiftsområde 24 Näringsliv uppförda an-
slaget A7 Kostnader för omstrukturering av vissa
statliga ägda företag m.m. Förvärvet av aktierna
och övriga kostnader i samband med förvärvet
uppskattas till 20 000 000 kronor.

A6 Finansinspektionen

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
110 875 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I propositionen
Ett Sverigehus i S:t Petersburg (prop.
1994/95:78, bet. 1994/95:FiU4, rskr.
1994/95:75) föreslogs att svenska staten skulle
ingå som delägare i ett bolag med syfte att för-
valta fastigheter i S:t Petersburg. Den fastighet
som i första hand avsågs ägas av bolaget var det
s.k. Anderssonska huset som skulle utnyttjas för
etablering av ett Sverigehus med officiella, kultu-
rella och kommersiella funktioner.

Regeringens förslag: Anslaget A6 Finansinspektio-
nen ökas med 1 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget A8 Riksgäldskontoret:
Förvaltningskostnader minskas med motsvarande
belopp.

Skälen för regeringens förslag: Som anges i vo-
lym 2 i denna proposition har regeringen under
budgetåret 1998 lagt fram ett antal propositioner
som ger inspektionen nya eller utökade arbets-
uppgifter. Under 1998 berörs myndigheten
främst av förslaget om förstärkt tillsyn över bör-

122

PROP. 1998/99:1

ser. De nya uppgifterna medför behov av att för-
stärka inspektionen personellt och datormässigt.
Enligt regeringens bedömning medför de utöka-
de arbetsuppgifterna kostnadsökningar på drygt
1 000 000 kronor under budgetåret 1998. Rege-
ringen har vidare uppdragit åt Finansinspektion-
en att kartlägga de svenska bankernas kostnads-
uttag och föreslå eventuella åtgärder för att för-
bättra informationen till bankkundema. Kostna-
den för detta uppdrag beräknas till 500 000
kronor.

Vissa kostnadsökningar bedöms Finans-
inspektionen klara genom omprioriteringar av
verksamheten. Sammantaget föreslår regeringen
en anslagshöjning engångsvis på 1 000 000 kro-
nor till Finansinspektionen under budgetåret
1998.

A9 Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning
och låneförvaltning

I statsbudgeten för innevarande år finns, efter en
minskning av anslaget med 1 400 000 kronor på
tilläggsbudget 1, för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 767 600 000 kronor.

7.3.4 Utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd

Al Riksskatteverket

I statsbudgeten för innevarande år finns, efter en
minskning av anslaget på 4 000 000 kronor på
tilläggsbudget 1, för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 352 304 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Al Riksskatteverket
minskas med 10 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Vissa driftskostnader för
statens betalningssystem får belasta anslaget A9
Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och
låneförvaltning.

Skälen för regeringens förslag: I syfte att uppnå
en effektivare upplåning, låneförvaltning och lik-
viditetsförvaltning överfördes den 1 juli 1998 an-
svaret för och driften av statens betalningssystem
från Riksrevisionsverket till Riksgäldskontoret.
De administrativa kostnaderna för betalnings-
systemet belastar anslaget A8 Riksgäldskontoret:
Förvaltningskostnader. Andra centrala driftskost-
nader för statens betalningssystem föreslås
fr.o.m. innevarande budgetår belasta anslaget A9
Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och
låneförvaltning.

Skälen för regeringens förslag: Efter förslag på
tilläggsbudget 1 ökades anslaget till Tullverket
för innevarande budgetår med 14 miljoner kro-
nor. Tillskottet finansierades genom en motsva-
rande minskning av anslaget till Riksskattever-
ket. Samtidigt tillfördes Riksskatteverket 10
miljoner kronor för utbetalning av ersättningar
på grund av överträdelse av gemenskapsrätten
avseende punktskatt på mineraloljor. Regeringen
avsåg att återkomma i budgetpropositionen med
dels en mera precis beräkning, dels förslag till fi-
nansiering.

Det kan nu konstateras att det fortfarande är
svårt att göra någon mera precis beräkning av er-
sättningsanspråkens totala omfattning. De se-
naste uppgifterna som inhämtas från Justitie-
kanslern och Riksskatteverket tyder på att de
sammanlagda utbetalningarna inte kommer att
överstiga 10 miljoner kronor. Eftersom ett
mycket stort antal framställningar ännu inte har
prövats är det dock inte heller nu möjligt att
närmare ange beloppet.

Den utgiftsprognos för det berörda anslaget
som redovisades av Riksskatteverket vid utgång-
en av augusti och bl.a. baserades på en analys av
utfallet efter det första halvåret tyder på en lägre
medelsförbrukning än vad som tidigare har anta-
gits.

Mot bakgrund av vad som nu har sagts fram-
står det som mindre lämpligt att kompensera
Riksskatteverket för kostnaden för ersättningar-
na och samtidigt finansiera detta genom minsk-
ning av något annat anslag inom utgiftsområdet,
vilket var den utgångspunkt som angavs i den
ekonomiska vårpropositionen. Kostnaden bör
enligt regeringens mening i stället bäras av Riks-
skatteverket inom ordinarie resursramar.

123

PROP. 1998/99:1

A3 Tullverket

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 050 369 000
kronor inklusive en höjning av anslaget på
tilläggsbudget 1 med 14 000 000 kronor.

För att genomföra den i inledningen till för-
slaget till tilläggsbudget beskrivna tekniska juste-
ringen föreslår regeringen att 6 760 000 kronor
tillförs anslaget under innevarande budgetår.
Samtidigt minskas anslaget med 200 000 kronor
för att bidra till finansieringen av höjningen av
anslaget F8 Bidrag till vissa internationella sam-
manslutningar under utgiftsområde 4 Rättsvä-
sendet. Regeringen föreslår således att anslaget
tillförs 6 560 000 kronor under innevarande bud-
getår.

7.3.5 Utgiftsområde 4
Rättsväsendet

F7 Diverse kostnader för rättsväsendet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
19 560 000 kronor.

F8 Bidrag till vissa internationella
sammanslutningar

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
8 356 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget F8 Bidrag till vissa
internationella sammanslutningar ökas med
2 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
det under utgiftsområde 1 Rikets styrelse upp-
förda anslaget Cl Regeringskansliet m.m. minskas
med 200 000 kronor, det under utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd uppförda anslaget
A3 Tullverket minskas med 200 000 kronor, det
under utgiftsområde 4 uppförda anslaget Al Po-
lisorganisationen minskas med 800 000 kronor,
det under utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning
och internationell samverkan uppförda anslaget
Bl Bidrag till vissa internationella organisationer
minskas med 600 000 kronor samt att det under
utgiftsområde 6 Totalförsvar uppförda anslaget
Bl Funktionen Civil ledning minskas med
200 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget F7 Diverse kostna-
der för rättsväsendet ökas med 15 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget A2 Säker-
hetspolisen minskas med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen be-
dömer nu att utgifterna på anslaget F7 Diverse
kostnader för rättsväsendet kommer att uppgå till
34 560 000 kronor, vilket innebär att anslaget be-
höver höjas med 15 000 000 kronor. Trots att re-
geringen har stramat upp de administrativa ruti-
nerna av utbetalningar från anslaget är
förbrukningen av anslaget mycket svår att förut-
säga. Vilka åtgärder regeringen avser att vidta
med anledning av den ökade anslagsbelastningen
redovisas under utgiftsområde 4 Rättsväsendet i
denna proposition.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen be-
dömer att utgifterna på anslaget F8 Bidrag till
vissa internationella sammanslutningar kommer
att uppgå till 10 356 000 kronor, vilket innebär
att anslaget behöver höjas med 2 000 000 kronor.
Detta beror på att anslagsbelastningen blivit stör-
re än beräknat på grund av ökade kostnader för
Sveriges medlemskap i Schengensamarbetet un-
der 1998.

7.3.6 Utgiftsområde 5

Utrikesförvaltning och internationell
samverkan

Bl Bidrag till vissa internationella organisationer

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 464 161 000
kronor.

För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget F8 Bidrag till vissa internationella
sammanslutningar under utgiftsområde 4 Rätts-
väsendet minskas anslaget Bl Bidrag till vissa in-
ternationella organisationer med 600 000 kronor.

124

PROP. 1998/99:1

7.3.7 Utgiftsområde 6
Totalförsvar

Al Försvarsmakten

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 36 757 400 000
kronor. Ett bemyndigande avseende beställning-
ar på högst 83 505 400 000 kronor har givits.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att i
fråga om ramanslaget Al Försvarsmakten under
budgetåret 1998 medge beställningar av materiel
m.m. och utvecklingsarbete så att behovet av an-
slagsmedel efter budgetåret 1998 för denna mate-
riel m.m. och tidigare beställningar tillsammans
uppgår till högst 88 918 200 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
godkänt regeringens förslag till inriktning av in-
vesteringsplan för Försvarsmakten för perioden
19982000 samt bemyndigat regeringen att i fråga
om ramanslaget Al Försvarsmakten beställa ma-
teriel m.m. och utvecklingsarbete så att behovet
av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för denna
materiel m.m. och tidigare beställningar tillsam-
mans uppgår till högst 83 505 400 000 kronor
(prop. 1997/98:1 utg.omr. 6 avsnitt 4.3, bet.
1997/98:FöUl, rskr. 1997/98:82).

Regeringens förslag till investeringsplan och
beställningsbemyndigande var inte angivna i
samma prisläge, vilket de rätteligen borde ha va-
rit. Investeringsplanen är i 1998 års prisläge me-
dan beställningsbemyndigandet är angivet i 1997
års prisläge. Planerad beställningsvolym enligt
investeringsplanen ryms därför inte inom den
beslutade bemyndiganderamen. En omräkning
av bemyndigandet till 1998 års prisläge krävs så-
ledes.

Regeringens förslag till bemyndigande om-
fattade inte heller utgifter efter år 2007, vilket det
rätteligen borde ha gjort. För vissa objekt som
enligt materielplanen skall beställas under år 1998
kommer betalningarna att pågå även efter år
2007, vilket ökar behovet av beställningsbemyn-
digande.

Sedan år 1996 skall Försvarsmakten vid sin
materielanskaffning tillämpa reglerna i anslags-
förordningen (1996:1189). Detta innebär att
Försvarsmakten skall betala vid leverans och inte
som tidigare genom samlingsfakturering och för-
skott. Tillämpningen av anslagsförordningen le-

der till ett ökat behov av beställningsbemyndi-
gande.

I prop. 1997/98:84 Försvarsmaktens ekonomi
och verksamhet år 1998 m.m. redovisade rege-
ringen ett antal reduceringsåtgärder för att hante-
ra problemen med Försvarsmaktens ekonomi,
däribland att betalningarna för viss materielan-
skaffning senarelagts i syfte att minska anslags-
belastningen under 1998. Senareläggningen
medför ett ökat behov av beställningsbemyndi-
gande.

Sammantaget innebär vad regeringen ovan re-
dovisat att beställningsbemyndigandet för bud-
getåret 1998 behöver utökas till totalt
88 918 200 000 kronor, om planerade beställ-
ningar skall kunna göras.

A2 Fredsfrämjande truppinsatser

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 534 419 000
kronor inklusive en höjning av anslaget på
tilläggsbudget 1 med 150 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Fredsfrämjande
truppinsatser ökas med totalt 207 136 000 kronor
för att möjliggöra en utökad satsning på den
fredsfrämjande verksamheten samt för att be-
kosta en höjning av det särskilda tillägget för an-
ställda i utlandsstyrkan med minröjningsuppdrag
i Västsahara (Minurso). Finansiering sker genom
att anslaget Al Försvarsmakten minskas med
motsvarande belopp.

Personalramen för det svenska bidraget i
SFOR utökas till högst 530 personer. Förslaget
ryms inom tilldelade medel.

Skälen för regeringens förslag: Enligt regering-
ens bedömning bör anslaget engångsvis tillföras
205 000 000 kronor för att i första hand bekosta
eventuella nya eller förändrade truppinsatser på
Balkan och eventuella insatser med snabbinsats-
styrkan (Swerap).

Den 28 maj 1998 beslutade regeringen om det
särskilda tillägget för anställda i utlandsstyrkan
med minröjningsuppdrag i Västsahara (Minurso)
och om vissa reseförmåner för den berörda per-
sonalen. I beslutet anförde regeringen att den av-
såg att på tilläggsbudget till statsbudgeten föreslå
riksdagen att anslaget A2 Fredsfrämjande
truppinsatser skulle ökas med ett belopp som

125

PROP. 1998/99:1

motsvarar den aktuella höjningen av det särskilda
tillägget. Regeringen beräknar att anslagsbehovet
ökar med 2 136 000 kronor till följd av de för-
månsändringar regeringen beslutat om.

Riksdagen har beslutat att högst 510 personer
får ställas till förfogande inom ramen för SFOR
(prop. 1996/97:54, bet. 1996/97:UU5, rskr.
1996/97:116). För närvarande genomförs en
omorganisation och omfördelning av ansvar
mellan truppbidragarländerna i den nordisk-
polska brigaden inom SFOR. Samtidigt genom-
förs en omorganisation inom den amerikanska
divisionen där brigaden ingår. Sammantaget in-
nebär detta att den tidigare ansvarsfördelningen
mellan divisionen och brigaden förändras och att
den tidigare samordnade sjukvården avses delas
upp, vilket kräver en något större sjukvårdsorga-
nisation inom brigaden. Sverige övertog ansvaret
för sjukvårdsorganisationen den 1 oktober 1998.
Sjukvårdsansvaret kräver mer personal än vad
som var fallet när Sverige hade ansvaret för bri-
gadens underhållsfunktion.

För att klara det större sjukvårdsansvaret be-
höver personalramen utökas från högst 510 per-
soner till högst 530 personer.

Bl Funktionen Civil ledning

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 473 145 000
kronor.

För att bidra till finansieringen av ökningen av
anslaget F8 Bidrag till vissa internationella sam-
manslutningar under utgiftsområde 4 Rättsvä-
sendet minskas anslaget Bl Funktionen Civil
ledning med 200 000 kronor.

BIO Funktionen Energiförsörjning

Kostnaderna för myndighetsarbetet med
dammberedskap

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 230 687 000
kronor.

Regeringens förslag: Affärsverkets svenska kraft-
näts utgifter för verksamheten med dammsäker-
het bekostas från anslaget B10 Funktionen Ener-
giförsörjning.

Skälen för regeringens förslag: Från anslaget
bekostas bl.a. beredskapsinsatser för att minska
känsligheten för störningar inom elförsörjningen
och Affärsverket svenska kraftnäts myndighets-
utövning enligt beredskapslagen (1997:288).

Sedan den 1 januari 1998 har Svenska kraftnät
även myndighetsansvaret vad gäller frågor om
dammsäkerhet. Utgifterna för denna verksamhet
beräknas till 1 miljon kronor årligen.

Enligt regeringens bedömning är Svenska
kraftnäts verksamhet med dammsäkerhet och
med elberedskap så nära kopplade till varandra
att en entydig gränsdragning mellan verksamhe-
terna svårligen låter sig göras. Regeringen före-
slår därför att även Svenska kraftnäts verksamhet
med dammsäkerhet under budgetåret 1998 får
bekostas från anslaget B10 Funktionen Energi-
försörjning.

7.3.8 Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar

Al Statens invandrarverk

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 452 402 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Al Statens invand-
rarverk ökas med 3 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget Bl Integrationsmyndig-
heten minskas med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen fat-
tade den 26 februari 1998 ett beslut med inne-
börden att iranska medborgare inte behöver be-
fria sig från sitt nuvarande medborgarskap för att
bli svenska medborgare. Detta bedöms leda till
att ca 16 000 iranska medborgare bosatta i Sveri-
ge, som annars inte hade ansökt om svenskt
medborgarskap, nu kommer att göra det. Statens
invandrarverk har under år 1998 inte resurser för
att pröva en sådan ökad mängd medborgar-

126

PROP. 1998/99:1

skapsärenden. Väntetiderna för de sökande skulle
komma att överstiga ett år om Statens invandrar-
verk inte tilldelas föreslagna medel.

A2 Mottagande av asylsökande

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 773 650 000
kronor.

B4 Kommunersättningar vid flyktingmottagande

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 713915 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Mottagande av
asylsökande kommer att överskridas innevarande
år med 208 000 000 kronor. Regeringen hinner
inte avvakta riksdagens beslut utan måste medge
ett överskridande av anslaget. Regeringen före-
slår att överskridandet regleras på tilläggsbudget
genom att anslaget höjs med samma belopp. Fi-
nansiering sker delvis genom en minskning av
anslagen A3 Migrationspolitiska åtgärder med
85 000 000 kronor, A5 Offentligt biträde i utlän-
ningsärenden med 11 000 000 kronor och A6 Ut-
resor för avvisade och utvisade med 23 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B4 Kommunersätt-
ningar vid flyktingmottagande kommer att över-
skridas innevarande år med 324 000 000 kronor.
Regeringen hinner inte avvakta riksdagens beslut
utan måste medge ett överskridande av anslaget.
Regeringen föreslår att överskridandet regleras
på tilläggsbudget genom att anslaget höjs med
samma belopp. Finansiering sker delvis genom
minskning av anslagen Bl Integrationsmyndighe-
ten med 5 000 000 kronor, B2 Särskilda insatser i
utsatta bostadsområden med 25 000 000 kronor,
B3 Integrationsåtgärder med 10 000 000 kronor
och B5 Hemutrustningslån med 7 000 000 kro-
nor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget täcker
kostnader för mottagandet av asylsökande och
personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd.
Från anslaget bekostas även asylsökandes resor
från Sverige och kostnaderna för utlänningar
som tagits i förvar enligt utlänningslagen
(1989:529) och ersättning till kommunerna för
den ersättning som ges till vissa andra utlänning-
ar än asylsökande medan de väntar på beslut om
uppehållstillstånd. Orsaken till den ökade an-
slagsbelastningen är främst den komplicerade
situationen i Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Ett stort antal jugoslaviska medborgare har väg-
rats inresa i sitt hemland efter det att de fått av-
slag på sina ansökningar om uppehållstillstånd i
Sverige. De har därför kommit att stanna kvar i
mottagandesystemet under betydligt längre tid
än vad som beräknats i budgetpropositionen för
1998. Under innevarande år har antalet asylsö-
kande åter ökat, inte minst på grund av förhål-
landena i den jugoslaviska provinsen Kosovo.
Aven situationen i Irak leder till att människor
söker sig därifrån till Sverige och andra europeis-
ka länder.

Skälen för regeringens förslag: Kommunerna
beräknas innevarande budgetår ta emot 12 470
flyktingar. Det är väsentligt fler än det antagande
om 7 000 kommunmottagna flyktingar som låg
till grund för regeringens anslagsberäkningar i
budgetpropositionen för 1998. Ökningen beror
främst på att regeringen och Utlänningsnämn-
den har måst fatta praxisbeslut om uppehållstill-
stånd för sådana asylsökande som under flera år
befunnit sig i Sverige. Även antagandet hösten

1997 om antalet kommunmottagna det året -
12 700 flyktingar - var för lågt jämfört med det
verkliga utfallet som blev 13 600. Utbetalnings-
reglerna gör att ersättningsutbetalningarna år

1998 påverkas starkt av kommunmottagandet år
1997.

7.3.9 Utgiftsområde 12

Ekonomisk trygghet för familjer och
barn

A3 Underhållsstöd

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 2 125 661 000
kronor.

127

PROP. 1998/99:1

Regeringens förslag: Anslaget A3 Underhållsstöd
ökas med 735 000 000 kronor för att täcka det
beräknade överskridandet för budgetåret 1998.
Finansiering sker genom att anslaget A2 Föräld-
raförsäkring minskas med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Enligt Riksför-
säkringsverkets senaste redovisning av anslags-
belastning och prognos, som bygger på utfallet
under första halvåret 1998, beräknas anslaget A3
Underhållsstöd överskridas med ca 933 miljoner
kronor jämfört med anslaget enligt reglerings-
brevet för 1998. Det beräknade underskottet är
ca 735 miljoner kronor större än högsta möjliga
anslagskredit.

De nya reglerna för underhållsstöd började
gälla den 1 februari 1997. Det har visat sig att de
beräkningar som gjordes i samband med att det
nya systemet infördes inte kommer att stämma
med utfallet. Kostnaden för underhållsstödet
uppgick år 1997 till 3 023 miljoner kronor. An-
slagsbeloppet uppgick samma år till 2 411 miljo-
ner kronor vilket innebar att anslaget därmed
överskreds med 589 miljoner kronor eller 24 %.
För att täcka det beräknade överskridandet till-
fördes anslaget på tilläggsbudget för år 1997 yt-
terligare 588 550 000 kronor. I samband därmed
föreslog regeringen att anslaget, i avvaktan på
den utvärdering av reformen som Riksförsäk-
ringsverket fått i uppdrag att göra, under perio-
den 19982001 skulle minskas med 170 miljoner
kronor per år, motsvarande överskridandet under
år 1997.

En särskild arbetsgrupp inom Regeringskans-
liet har, i enlighet med vad som angavs i 1998 års
ekonomiska vårproposition, analyserat regler och
ekonomiskt utfall av underhållsstödet. Detta
analysarbete fortsätter. Regeringen följer noga
utvecklingen.

Enligt arbetsgruppens prognoser talar den
demografiska utvecklingen med färre födda barn
och en inkomstutveckling med bl.a. återställda
ersättningsnivåer i socialförsäkringen och fler
sysselsatta för att kostnaderna för underhållsstö-
det börjar sjunka inom något år.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att
anslaget A3 Underhållsstöd ökas med
735 000 000 kronor för att täcka det beräknade
överskridandet för budgetåret 1998. Finansiering
sker genom att anslaget A2 Föräldraförsäkring
minskas med motsvarande belopp. Enligt Riks-

försäkringsverkets redovisning av anslagsbelast-
ning och prognos, som bygger på utfallet under
första halvåret 1998, beräknas anslaget A2 För-
äldraförsäkring tiW ca 14 415 miljoner kronor, 614
miljoner lägre än anslaget enligt regleringsbrevet
för 1998. Anslaget bedöms därför tillsammans
med anslagssparandet från föregående år under-
skridas med 1 424 miljoner kronor. Enligt regle-
ringsbrevet får anslaget tillgodoräknas ett spa-
rande på högst 737 950 000 kronor.

7.3.10 Utgiftsområde 14

Arbetsmarknad och arbetsliv

A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 21 649 793 000
kronor inklusive en höjning av anslaget på
tilläggsbudget 1 med 606 000 000 kronor. Något
bemyndigande för regeringen att låta staten åta
sig ekonomiska förpliktelser har inte begärts.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder minskas med 800 000 000
kronor. Regeringen bemyndigas att beställa
tjänster under år 1998 som medför utgifter under
år 1999 på högst 55 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen be-
dömer att antalet deltagare i arbetsmarknadspo-
litiska åtgärder eller yrkesinriktad rehabilitering
kommer att vara lägre än vad som beräknades i
samband med statsbudgeten för 1998. Inom ra-
men för anvisade medel under anslaget beräkna-
des att antalet deltagare skulle uppgå till i genom-
snitt minst 182 000 personer per månad.
Arbetsmarknadsverket (AMV) beräknar dock
för 1998 att antalet personer i arbetsmarknads-
politiska åtgärder i genomsnitt kommer att upp-
gå till 169 000. Regeringen föreslår därför att an-
slaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
minskas med 800 miljoner kronor.

En stor del av besluten om åtgärder vars kost-
nader täcks av anslaget innebär utgifter för
kommande budgetår. Regeringen bör därför få
ett beställningsbemyndigande som innebär att
beslut kan fattas under år 1998 som medför ut-
gifter under år 1999. Regeringen föreslår att den
bemyndigas att under år 1998 beställa tjänster

128

PROP. 1998/99:1

som medför utgifter på högst 55 000 000 kronor
under år 1999.

7.3.11 Utgiftsområde 16
Utbildning och
universitetsforskning

B45 Särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 350 984 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B45 Särskilda utgif-
ter inom universitet och högskolor m.m. ökas med
totalt 107 800 000 kronor. Finansiering sker ge-
nom indragning av medel enligt följande:
77 300 000 kronor från det för budgetåret
1995/96 uppförda anslaget C46 Övriga utgifter
inom grundutbildning, 10 500 000 kronor från
det för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget
C47 Övriga utgifter inom forskning och forskarut-
bildning samt 20 000 000 kronor av anslagsspa-
randet vid ingången av budgetåret 1998 för an-
slagen för grundutbildning Bl, B3, B5, B7, B9,
Bli, B15, B17, B21, B22, B23, B24, B25, B26,
B27, B28, B29, B30, B31, B32, B33, B39 samt
B40 avseende medel för s.k. NT-utbildning.

uppförda anslagsposten 12 För regeringens för-
delning samt med 12 900 000 kronor från an-
slagssparande vid ingången av budgetåret 1998 på
anslagsposten 10 Övrig forskning. Båda anslags-
posterna ligger under anslaget B45 Särskilda ut-
gifter inom universitet och högskolor m.m.

Vidare föreslås att anslagsposten 6 Utveckling
av naturvetenskap och teknik under anslaget B45
Särskilda utgifter inom universitet och högskolor
m.m. engångsvis tillförs 20 000 000 kronor.
Detta görs för att medel för s.k. NT-utbildning
skall kunna fördelas till de högskolor som har
genomfört mer NT-utbildning än vad de initialt
planerat att genomföra. Finansiering sker genom
indragning av anslagssparande på följande anslag:
Bl, B3, B5, B7, B9, Bli, B15, B17, B21, B22,
B23, B24, B25, B26, B27, B28, B29, B30, B31,
B32, B33, B39 samt B40. Medlen dras in från de
högskolor som inte har genomfört hela sitt pla-
nerade NT-utbildningsuppdrag.

C3 Centrala studiestödsnämnden

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 313 924 000
kronor inklusive en höjning av anslaget på
tilläggsbudget 1 med 60 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I statsbudgeten
för innevarande budgetår finns under anslaget
B44 Enskilda och kommunala högskoleutbildning-
ar m.m. anslagsposten 12 Momsmerkostnader
för Chalmers tekniska högskola AB och Stiftel-
sen Högskolan i Jönköping. Avtalet mellan sta-
ten och berörda stiftelsehögskolor reglerar bland
annat kompensation för mervärdesskatt. För
detta ändamål finns en anslagspost på 76 300 000
kronor uppförd. Enligt prognosen för budgetåret
1998 kommer utgifterna att överstiga beräknade
medel med cirka 150 000 000 kronor. Regeringen
anser att denna kostnad bör belasta anslaget B45
Särskilda utgifter inom universitet och högskolor
m.m. Genom att höja anslaget B45 Särskilda ut-
gifter inom universitet och högskolor m.m. med
87 800 000 kronor finns medel för att utbetala
kompensationen för mervärdesskatten till stiftel-
sehögskolorna. Återstående del av kostnaden för
kompensation för mervärdesskatt tas med
50 000 000 kronor från den för budgetåret 1998

Regeringens förslag: Anslaget C3 Centrala -
studiestödsnämnden ökas med 22 400 000 kronor.
Finansiering sker genom indragning av medel
enligt följande: 6 400 000 kronor från anslaget
A3 Vuxenstudiestöd, 2 000 000 kronor från det
för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget C43
Enskilda och kommunala högskoleutbildningar
m.m., 4 100 000 kronor från det för budgetåret
1995/96 uppförda anslaget C45 Vissa särskilda
utgifter inom universitet och högskolor m.m.,
800 000 kronor från det för budgetåret 1995/96
uppförda anslaget C46 Övriga utgifter mom
grundutbildning samt 9 100 000 kronor från det
för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget C47
Övriga utgifter inom forskning och forskarutbild-
ning.

Skälen för regeringens förslag: Som aviserades i
tilläggsbudgeten i samband med 1998 års eko-
nomiska vårproposition har satsningen på vux-
enutbildningen och högskolan inneburit ökad
administration inom hela studiestödsområdet.
Den höjning som engångsvis föreslås avseende

129

5 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uol-4

PROP. 1998/99:1

anslaget C3 Centrala studiestödsnämnden avser
att täcka ökade kostnader för återbetalningsad-
ministrationen motsvarande 10 000 000 kronor
(fr.o.m. 1999 höjs expeditionsavgiften motsva-
rande en resursförstärkning på 20 000 000 kro-
nor), administrativa kostnader i samband med
sommarkurser motsvarande 6 400 000 kronor
samt underskott till följd av ändrade aviserings-
datum 6 000 000 kronor. Samtliga höjningar fi-
nansieras inom utgiftsområdets ram.

7.3.12 Utgiftsområde 18
Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande

A5 Statens bostadskreditnämnd:
Garantiverksamhet

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 500 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen be-
dömer nu att utgifterna på anslaget A5 Statens
bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet kommer
att uppgå till 2 700 miljoner kronor. Den ökade
anslagsbelastningen under år 1998 beror på att
förväntade skador ökat mer än prognostiserat
beroende på att det låga ränteläget lett till att
räntebidragen avvecklats fortare för de kreditta-
gare vars lån staten garanterat.

7.3.13 Utgiftsområde 20

Allmän miljö- och naturvård

A4 Investeringar och skötsel för naturvård

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 311 473 000
kronor inklusive en höjning av anslaget på
tilläggsbudget 1 med 20 000 000 kronor. Inom
anslaget har 25 000 000 kronor avsatts för bidrag
som förutsätter medfinansiering från EU:s mil-
jöfond LIFE.

Regeringens förslag: Anslaget A5 Statens bo-
stadskreditnämnd: Garantiverksamhet kommer
enligt nuvarande beräkning att överskridas inne-
varande år med 1 015 miljoner kronor. Regering-
en har medgivit ett överskridande av anslaget.
Regeringen föreslår att överskridandet regleras
på tilläggsbudget genom att anslaget höjs med
samma belopp. Finansiering sker delvis genom
minskningar av anslag enligt följande: Anslaget
Al Boverket med 17 000 000 kronor, anslaget A2
Räntebidrag med 600 000 000 kronor, anslaget
A4 Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskost-
nader med 2 000 000 kronor, anslaget A8 Fonden
för fukt- och mögelskador med 15 000 000 kronor,
anslaget A9 Bidrag till åtgärder mot radon i bostä-
der med 7 000 000 kronor, anslaget A12 Investe-
ringsbidrag för anordnande av bostäder till stu-
denter m.fl. med 75 000 000 kronor, anslaget Cl
Länsstyrelserna m.m. med 30 000 000 kronor, an-
slaget D2 Statens va-nämnd med 2 000 000 kro-
nor samt det under utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner uppförda anslaget A2 Bi-
drag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting med 20 000 000 kronor. Vidare dras
37 000 000 kronor in från det under utgiftsområ-
de 18 uppförda anslaget A3 Vissa äldre låne- och
bidragsstöd för bostadsändamål m.m.

Regeringens förslag: Anslaget A4 Investeringar och
skötsel för naturvård ökas med 25 000 000 kro-
nor. Finansiering sker genom ett bidrag från EU
på motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Naturvårdsver-
ket har från EU:s LIFE-fond beviljats ett bidrag
på 5 935 542 ecu, motsvarande ca 50 000 000
kronor, för markförvärv. Bidraget uppgår till
25 000 000 kronor mer än vad som beräknats för
den aktuella anslagsposten. Medlen från EU re-
dovisas på inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från
EG.

130

PROP. 1998/99:1

7.3.14 Utgiftsområde 22
Kommunikationer

Vissa trafikanläggningar i Stockholms län

mellan garantiramen i fast pris och garantiramen
för upplupen ränta och indexjusteringar. Riks-
dagen bör därför godkänna att regeringen får gö-
ra denna justering av de aktuella garantiramarna.

Regeringens förslag: Riksgäldskontorets rätt att
teckna statlig borgen för redan påbörjade, avslu-
tade eller avbrutna projekt i Stockholms län be-
gränsas till 3 000 000 000 kronor. Garantin för
vid varje tidpunkt upplupna räntekostnader och
prisökningen i samhället utökas till 625 000 000
kronor.

Fonden för den mindre skeppsfarten

Regeringens förslag: En inleverans av medel görs
från Fonden för den mindre skeppsfarten med
50 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen be-
slutade våren 1998 om finansiering av vissa trafi-
kanläggningar i Stockholms län m.m. (prop.
1997/98:123, bet. 1997/98:TU5, rskr. 213).
Riksdagsbeslutet omfattade bl.a. finansieringen
av vägprojektet Södra länken och järnvägsut-
byggnaden mellan Södermalm och Årsta samt en
begränsning av tidigare utställda lånegarantier för
genomförda och avbrutna vägprojekt.

Regeringen bedömde i propositionen som låg
till grund för riksdagens beslut att 3 125 miljoner
kronor var intecknade för att fullfölja ingångna
åtaganden för genomförda och avbrutna vägpro-
jekt exklusive Södra länken. Regeringen bedöm-
de i samma proposition att upplupna räntekost-
nader och justering för prisökningar i samhället
därutöver skulle komma att uppgå till högst 500
miljoner kronor. Riksdagen har med anledning
av regeringens proposition dels bemyndigat rege-
ringen att begränsa Riksgäldskontorets rätt att
teckna statlig borgen för redan påbörjade, avslu-
tade eller avbrutna projekt inom en ram om
3 125 miljoner kronor, dels att låta Riksgälds-
kontoret justera denna garanti med högst 500
miljoner kronor för vid varje tidpunkt upplupna
räntekostnader och prisökningar i samhället.

Det har vid en närmare analys av beräknade
räntekostnader konstaterats att en ram på högst
500 miljoner kronor för upplupna räntor och in-
dexjusteringar inte är tillräcklig. I stället bedömer
Stockholmsleder AB, som svarar för aktuell
upplåning, att upplupen ränta och justering för
prisökningar totalt kommer att kunna uppgå till
625 miljoner kronor. Å andra sidan bedömer
bolaget att intecknade medel för att fullfölja in-
gångna åtaganden inte kommer att uppgå till ett
högre belopp än 3 000 miljoner kronor. Därmed
kan den totala garantiramen för dessa projekt
hållas oförändrad, dock med en annan fördelning

Skälen för regeringens förslag: Enligt riks-
dagsbeslut den 17 december 1987 (prop.
1987/88:25, bet. 1987/88:NU12, rskr.
1987/88:112) övertog Svenska skeppshypo-
tekskassan Lånenämndens för den mindre
skeppsfarten verksamhet samt förvaltningen
av de lån som nämnden tidigare beviljat. Enligt
beslutet omvandlades kvarvarande anslagsbe-
hållning till en särskild fond, Fonden för den
mindre skeppsfarten. Fondens nuvarande be-
hållning är relativt stor i förhållande till bevil-
jade lån. Regeringen anser därför att en inleve-
rans på 50 000 000 kronor bör göras.

Luftfartsverkets finansiella befogenheter

Regeringens förslag: Luftfartsverket får rätt att ge-
nomföra en s.k. lease-hold-affär gällande Arlanda
flygplats. Det ekonomiska utfallet av affären an-
vänds till nya investeringar i enlighet med gällan-
de treårsplan.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen be-
slutade i enlighet med regeringens förslag i 1998
års ekonomiska vårproposition (prop.
1997/98:150, bet. 1997/98:FiU27, rskr.
1997/98:317) att Luftfartsverket skulle få rätt att
genomföra s.k. lease-hold-affärer i avsikt att
åstadkomma en förbättrad finansiering av inves-
teringar i fast egendom som terminaler och ban-
system. En sådan lease-hold-affär innebär att
verket överlåter nyttjanderätten till en investerare
i utlandet, som genom avskrivning på nyttjande-
rätten kan tillgodogöra sig en lägre skattekost-
nad. Luftfartsverket leasar därefter tillbaka nytt-

131

PROP. 1998/99:1

janderätten till en lägre kostnad och får därmed
en intäkt som är grundad på en lägre skattekost-
nad för investeraren. Luftfartsverket behåller hela
tiden äganderätten till anläggningen.

Regeringen anförde också att vad gäller
lease-hold-affärer bör bemyndigandet begränsas
till att gälla investeringar i nya fasta anläggningar.
Luftfartsverket har nu hemställt om att lease-
hold-affärer skall kunna genomföras på befintliga
anläggningar och att det ekonomiska utfallet av
sådana affärer bör användas till nya investeringar.
Regeringen föreslår att Luftfartsverket får rätt att
genomföra en lease-hold-affär gällande Arlanda
flygplats och att det ekonomiska utfallet av affä-
ren används till nya investeringar i enlighet med
gällande treårsplan.

C2 Upphandling av samhällsåtaganden

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 157 484 000
kronor. Ett bemyndigande avseende åtaganden
under år 1998 som medför utgifter under år 1999
på högst 75 000 000 kronor har givits.

7.3.15 Utgiftsområde 23

Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar

Bli Från EG-budgeten finansierade regionala
stöd till jordbruket

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 325 000 000
kronor. Något bemyndigande för regeringen att
låta staten åta sig ekonomiska förpliktelser har
inte begärts.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
godkänna utestående förpliktelser avseende be-
ställningsbemyndiganden vid utgången av 1998
på högst 150 000 000 kronor avseende anslaget
Bil Från EG-budgeten finansierade regionala stöd
till jordbruket.

Regeringens förslag: Regeringens bemyndigande
att under år 1998 ikläda staten ekonomiska för-
pliktelser för ändamål som omfattas av ramansla-
get C2 Upphandling av samhällsåtaganden utökas
till 230 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regionala stöd
kopplade till programdokumenten (SPD) för
mål 6 och mål 5b samt Leader II löper över peri-
oden 1995-1999 men utbetalningar får ske t.o.m.
år 2001. Det innebär att staten åtar sig framtida
ekonomiska förpliktelser som inte ryms inom
ramen för redan anvisade anslagsmedel. Av den-
na anledning föreslås riksdagen bemyndiga rege-
ringen att godkänna utestående förpliktelser på
högst 150 000 000 kronor vid utgången av år
1998.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har
bemyndigats att under 1998 låta staten åta sig
ekonomiska förpliktelser som innebär åtaganden
för ändamål som omfattas av ramanslaget C2
Upphandling av samhällsåtaganden på högst
75 000 000 kronor och som medför utgifter un-
der 1999. Regeringen föreslår att bemyndigandet
utökas till 230 000 000 kronor för åtgärder som
medför utgifter efter år 1998. Den föreslagna ut-
ökningen beror på att vissa tjänster för funk-
tionshindrande numera upphandlas av Post- och
telestyrelsen och att avtalen som träffas under år
1998 medför utgifter även efter år 1998.

B17 Jordbrukets blockdatabas

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 17 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Bl 7 Jordbrukets
blockdatabas ökas med 6 400 000 kronor. An-
slagsökningen finansieras genom att avgiftsutta-
get med avseende på investeringskostnaderna
förlängs.

Skälen för regeringens förslag: Den digitala
blockdatabasen finansieras genom intäkter från
kartavgifter (p^rop. 1996/97:48, bet.
1996/97:JoU7, rskr. 1996/97:157; prop.
1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr.

132

PROP. 1998/99:1

1996/97:284). Avgifterna redovisas mot in-
komsttitel 2555 Kartavgifter för jordbrukets
blockdatabas. Avgifterna skall finansiera drifts-
kostnader och, på sikt, investeringskostnaden.
Kostnaden för uppbyggnad av blockdatabasen
har blivit högre än de ursprungliga beräkningarna
beträffande digitaliseringsarbetet och utvecklan-
det av ett ADB-system. Detta innebär att utgif-
terna blir 6,4 miljoner kronor högre än beräknat
för år 1998. Utgiftsökningen beräknas inte leda
till någon avgiftsökning utan till att avgiftsutta-
get med avseende på investeringskostnaderna
förlängs med ett par år.

E5 Bekämpande av vissa smittsamma
husdjurssjukdomar

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 91 500 000
kronor inklusive en höjning av anslaget på
tilläggsbudget 1 med 2 000 000 kronor.

nom ianspråkstagande av anslagskredit. Rege-
ringen föreslår att anslaget ökas med 25 000 000
kronor för att täcka resterande del av överskri-
dandet.

G3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd:

Forskning och kollektiv forskning

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 195 234 000
kronor. Något bemyndigande för regeringen att
låta staten åta sig ekonomiska förpliktelser har
inte begärts.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
godkänna utestående förpliktelser avseende be-
ställningsbemyndiganden vid utgången av 1998
på högst 160 000 000 kronor avseende anslaget
G3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forsk-
ning och kollektiv forskning.

Regeringens förslag: Anslaget E5 Bekämpande av
smittsamma husdjurssjukdomar ökas med
25 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget Bl6 Räntekostnader för förskotterade
arealersättningar m.m. minskas med motsvarande
belopp.

Skälen för regeringens förslag: Innevarande
budgetår har 40 750 000 kronor beräknats på an-
slagspost 1 Bekämpande av smittsamma djursjuk-
domar, efter att riksdagen på tilläggsbudget be-
slutat öka tidigare anvisat anslag med 2 000 000
kronor (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU27,
rskr. 1997/98:317). Vid utgången av år 1998 be-
räknas anslagsposten överskridas med 51 842 000
kronor. Överskridandet beror på utbrotten av de
epizootiska sjukdomarna Swollen head syndro-
me (SHS) på fjäderfä och Viral hemorragisk sep-
tikemi (VHS) på fisk som inträffade under våren
1998. Sjukdomen SHS har sedermera tagits bort
ur epizootiförordningen och är därmed inte
längre ersättningsgill. Ersättningsrätten kvarstår
emellertid för de redan fattade besluten. Förut-
om de oförutsedda utbrotten av SHS och VHS
bedöms kostnaderna förbli mycket höga på
grund av ett ökat antal fall av paratuberkulos.

Drygt hälften av överskridandet på nämnda
anslagspost bedöms kunna täckas genom omför-
delning från andra poster inom anslaget samt ge-

Skälen för regeringens förslag: Skogs- och
jordbrukets forskningsråd (SJFR) stöder lång-
siktiga forskningsprojekt som löper över flera år.
SJFR bör ges fortsatt möjlighet att åta sig mer
långsiktigt projektstöd. Det innebär att staten
åtar sig framtida ekonomiska förpliktelser som
inte ryms inom ramen för redan anvisade an-
slagsmedel. Av denna anledning föreslås riksda-
gen bemyndiga regeringen att godkänna utestå-
ende förpliktelser på högst 160 000 000 kronor
vid utgången av år 1998.

7.3.16 Utgiftsområde 24

Näringsliv

A7 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt
ägda företag, m.m.

Regeringen föreslår under utgiftsområde 2 Sam-
hällsekonomi och finansförvaltning i detta för-
slag till tilläggsbudget att regeringen skall få be-
lasta anslaget A7 Kostnader för omstrukturering
av vissa statligt ägda företag, m.m. för kostnaderna
för förvärv av aktier i A/O Dom Shvetsii.

133

PROP. 1998/99:1

E4 AB Svensk Exportkredits statsstödda
exportkreditglvning

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 11 663 000
kronor inklusive en höjning av anslaget på
tilläggsbudget 1 med 2 600 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget E4 AB Svensk
Exportkredits statsstödda exportkreditgivning ökas
med 5 000 000 kronor. Finansiering sker genom
att anslaget E3 Exportkreditnämnden minskas
med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget dispo-
neras för ersättning till AB Svensk Exportkredit
(AB SEK) för att täcka eventuellt underskott
som utgör skillnaden mellan intäkter och kost-
nader, huvudsakligen ränteintäkter och ränte-
kostnader, inom ramen för systemet med stats-
stödda exportkrediter. Under åren 19982003
förutses anslaget belastas av utbetalningar som
avser åtaganden som gjorts före 1984 vad gäller
vissa förmånliga krediter till u-länder. I övrig
statsstödd verksamhet redovisar AB SEK för
närvarande ett överskott.

Staten är genom ett avtal med AB SEK av den
14 maj 1990 bunden att ersätta AB SEK för
kostnader i det statsstödda exportkreditsystemet.
AB SEK redovisar resultatet av verksamheten tre
gånger om året till regeringen och Kammarkolle-
giet. Beloppen bokförs hos Kammarkollegiet en-
ligt kassaprincipen och därmed inte nödvändigt-
vis på det budgetår de avser. De av staten
budgeterade medlen för perioden 19982003 be-
döms inte vara tillräckliga för att täcka utbetal-
ningarna. Medelsbehovet beräknas uppgå till yt-
terligare 5 000 000 kronor för åren 19982003,
utöver de 11 663 000 kronor som anvisats för år
1998 och de totalt 6 955 000 kronor som budge-
terats för åren 19992003.

7.3.17 Utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner

A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett reservationsanslag på
1 136 600 000 kronor, inklusive en höjning av

anslaget på tilläggsbudget 1 med 400 000 000
kronor.

För att bidra till finansieringen av höjningen
av anslaget A5 Statens bostadskreditnämnd:
Garantiverksamhet under utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byg-
gande minskas anslaget A2 Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting med
20 000 000 kronor.

7.3.18 Utgiftsområde 27

Avgiften till Europeiska
gemenskapen

A3 Mervärdesskattebaserad avgift

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 8 093 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A3 Mervärdes-
skattebaserad avgift ökas med 993 000 000 kro-
nor. Finansiering sker genom att anslaget A4 Av-
gift baserad på bruttonationalinkomsten minskas
med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget an-
vänds för att täcka betalningar till EU avseende
den mervärdesskattebaserade avgiften. Dessa
betalningar avser dels finansieringen av EU-
budgeten innevarande år, dels efterkorrigeringar
till följd av utfall för tidigare år.

Den mervärdesskattebaserade avgiften avseen-
de innevarande budgetår betalas på grundval av
en i EU-budgeten uppförd prognos över den
svenska mervärdesskattebasen. Denna prognos
grundar sig på information tillgänglig i april året
före det år budgeten avser. Efter avslutat budget-
år redovisar medlemsländerna utfallet för mer-
värdesskattebasen. I december samma år görs en
korrigering mellan faktiskt betalad avgift och den
avgift som skulle ha betalats enligt rapporterat
utfall. Korrigeringen leder för 1997 till en extra
inbetalning för Sverige eftersom utfallet översti-
ger den prognos de tidigare inbetalningarna base-
rades på. Denna korrigeringsbetalning har inte
tidigare beaktats vid beräkningen av anslagsbe-
hovet.

134

Skattefrågor

PROP. 1998/99:1

8 Skattefrågor

8.1 Inledning

8.2 Allmänna överväganden

Regeringen redovisar här inledningsvis sin be-
dömning av skattepolitikens långsiktiga inrikt-
ning, bl.a. de internationella förutsättningarna.
Därefter presenteras ett antal förslag på skatte-
området med effekter för budgetåret 1999 och de
därpå följande budgetåren.

På inkomstskattens område föreslås dels en
tillfällig skattereduktion under inkomståret 1999
för personer med pensionsgrundande inkomster,
dels att det fasta beloppet i den statliga inkomst-
skatten för år 1999 görs till en del av den kom-
munala inkomstskatten.

För år 1999 lämnas förslag om sänkt fastig-
hetsskatt för bostadshyreshus.

I ett avslutande avsnitt redovisas de finansiella
effekterna av de skatteförslag som lämnas i denna
proposition och dessutom av de förslag i andra
propositioner som lämnas samtidigt till riksda-
gen.

Ärendet och dess beredning

Vid beredningen av lagförslagen har synpunkter
under hand inhämtats från Riksskatteverket.

Lagrådet

Den föreslagna lagstiftningen faller inom det
område där Lagrådets yttrande normalt skall in-
hämtas. Sakfrågorna har dock uppkommit så
sent i budgetprocessen att regeringen på grund av
tidsbrist inte kunnat inhämta ett sådant yttrande.
Frågorna är dessutom av en sådan karaktär att ett
uppskjutande av lagstiftningen skulle medföra
avsevärda men.

Regeringen redovisar här sin bedömning av
skattepolitikens inriktning på lång sikt, särskilt
de frågor som kommer att aktualiseras — och som
också bör aktualiseras - under den närmaste
mandatperioden. Efter en inledande beskrivning
av vad den fortgående internationaliseringen av
den svenska ekonomin betyder för utformning-
en av det svenska skattesystemet behandlas olika
frågor kring beskattningen av arbetsinkomster,
beskattningen av företagande och entreprenörer
och av kapitalinkomster och förmögenheter.

Som en allmän utgångspunkt gäller att de
budgetpolitiska målen ligger fast samt att tillväxt
och rättvisa normalt främjas bäst genom en lik-
formig beskattning med enkla och stabila regler,
breda skattebaser och förhållandevis låga skatte-
satser. Vidare skall beslutade och aviserade sats-
ningar på vården, skolan och omsorgen fullföljas.
Åtgärder på skatteområdet skall också utformas
på ett fördelningspolitiskt rättvist sätt.

8.2.1 De internationella förutsättningarna

Regeringens bedömning: Internationaliseringen
ställer ökade krav på skattepolitiken. Uppmärk-
samheten på potentiellt eroderande skattebaser
behöver förstärkas och beredskapen för korrige-
rande åtgärder höjas.

Skatternas främsta uppgift är att finansiera of-
fentliga utgifter och med bibehållen samhälls-
ekonomisk balans ge ett realekonomiskt utrym-
me för dessa gemensamma åtaganden. Mellan

137

PROP. 1998/99:1

olika länder finns skillnader i totalt skatteuttag.
Detta avspeglar skilda ambitioner vad gäller de
offentliga åtagandena. Men de reflekterar också
olikheter i sättet att organisera och finansiera den
offentliga sektorn. Sveriges jämförelsevisa höga
skatteuttag beror på generellt utformade väl-
färdssystem som i hög grad kompenserar för in-
komstbortfall och där flertalet transferingar är
skattepliktiga.

Möjligheterna för Sverige att i framtiden till-
lämpa ett högre skatteuttag än vår omvärld är i
första hand beroende av medborgarnas värdering
av den offentliga sektorn i vid mening. Det
handlar också om i vilken utsträckning medbor-
garna även i framtiden är beredda att acceptera
omfördelande inslag, inte minst via skattesyste-
met.

Men möjligheterna till ett avvikande skatteut-
tag beror också på den fortgående internationali-
seringen av den svenska ekonomin. Allt fler eko-
nomiska aktiviteter blir rörliga över gränserna i
allt större utsträckning. I första hand gäller det
hushållens och företagens finansiella sparande.
Sedan lång tid tillbaka har detta också gällt före-
tagens investeringar. Detta påverkar naturligtvis
också de underliggande skattebaserna.

Under särskilt det senaste året har också våra
möjligheter att beskatta olika internationellt lätt-
rörliga varor och tjänster kommit i fokus. Kon-
sumenterna kan i stigande utsträckning handla i
andra länder och därmed tillgodogöra sig lägre
priser, antingen dessa beror på skillnader i skat-
teuttag eller på andra faktorer.

För de allra flesta medborgare är fortfarande
trösklarna höga när det gäller att utnyttja skatte-
vinster, antingen detta sker genom att sparande
och förmögenheter flyttas till utlandet eller ge-
nom att man förlägger sina inköp till andra län-
der. Skatteplikten för kapitalinkomster och för-
mögenheter gäller inte bara tillgångar i Sverige
utan även tillgångar i utlandet för personer som
är bosatta i Sverige. Detta innebär att dessa skat-
ter kan undvikas endast genom skattefusk eller
genom flyttning till utlandet. Det finns också en,
i många fall betydande, tidsfrist innan det högre
skatteuttaget blir ett offentligt-finansiellt pro-
blem. Det är dock riskfyllt att slå sig till ro och
hoppas på att olika former av trögheter, exem-
pelvis sådana som betingas av Sveriges geografis-
ka läge, skall göra åtgärder överflödiga.

Det senaste årets utveckling på tobaks- och
alkoholområdet visar att utvecklingen kan gå
snabbare än förutsett. Därför sänktes tobaks-
skatten fr.o.m. den 1 augusti 1998 samtidigt som

skattestrukturen lades om på ett sätt som möjlig-
gör för den legala tobakshandeln att mer effek-
tivt konkurrera med den illegala handeln.

Den elektroniska handeln börjar öka. Av
många skäl är detta en önskad utveckling; kost-
naden för handel med varor och tjänster sjunker,
vilket rent allmänt ger högre välfärd för konsu-
menterna. Utöver dessa välfärdshöjande effekti-
vitetsvinster aktualiseras emellertid också offent-
ligfinansiella risker som det vore fel att negligera.

Vid beskattningen av privat konsumtion ge-
nom mervärdesskatt och olika punktskatter har
Sverige högre skattesatser än vår omvärld. Den
vanliga gränshandeln utgör i detta sammanhang
ett mindre problem än den framväxande elektro-
niska handeln med dess lägre transaktionskost-
nader för konsumenterna. I sammanhanget kan
noteras att de prisskillnader som finns i förhål-
lande till andra länder till betydande del förklaras
av skillnader i priser exklusive skatter bl.a. bero-
ende på brister i den inhemska konkurrensen på
olika konsumtionsvarumarknader. Eventuella
åtgärder på skatteområdet, där exempelvis juste-
ringar i momsens normalskattesats är offentlig-
finansiellt mycket kostsamma, bör därför
kompletteras med åtgärder som förbättrar den
inhemska konkurrensen.

Ett eventuellt framtida medlemsskap i den
ekonomiska och monetära unionen kräver en
ökad uppmärksamhet på frågan om i vilken ut-
sträckning ett medlemsskap kan förstärka de
tendenser till ökad rörlighet som finns i dag.

De just berörda fenomenen visar på svårighe-
terna för enskilda länder att kontrollera och er-
hålla tillfredsställande information om ”sina”
skattebaser. Överenskommelser mellan länderna
är helt nödvändiga, både för att effektivisera
kontrollen men även för att etablera skyddsnät i
form av minimiskattesatser på olika områden.

Därför är det av stor vikt att den överens-
kommelse om ett skattepaket mot skadlig skat-
tekonkurrens på företags- och kapitalskatteom-
rådena, som EU-ländernas finansministrar
beslutade den 1 december 1997, genomförs så
snart som möjligt.

Arbetet har hittills fortsatt enligt planerna.
Med stöd av Uppförandekoden för företagsbe-
skattning granskas särlagstiftning i medlemslän-
der där det befaras att företag erbjuds en lägre be-
skattningsnivå för att få dem att investera i landet
i fråga på andra medlemsländers bekostnad. Om
granskningen leder till att den undersökta åtgär-
den är att anse som en skadlig konkurrensåtgärd
enligt koden skall den tas bort. En första rapport

138

PROP. 1998/99:1

skall lämnas till finansministrarna inför Ekofin i
december 1998.

Aven förhandlingar om ett direktiv om be-
skattning av ränteinkomster pågår. Kommissio-
nen presenterade ett direktivförslag i slutet av
maj 1998. Förslaget bygger på en s.k. samexis-
tensmodell. Den innebär att medlemsländerna
skall kunna välja att införa en källskatt på minst
20 procent eller att lämna uppgifter om inkoms-
terna till den skattskyldiges hemland så att be-
skattning i sin helhet kan ske där.

Ett annat område där det är angeläget med
minimiskattesatser är energiområdet. Även här
diskuterar EU:s medlemsländer ett direktivför-
slag från kommissionen med inriktningen att
införa minimiskatter för samtliga energislag, dvs.
även el, kol och naturgas.

För det relativa skatteuttaget på arbetsin-
komster och kapital finns ett potentiellt problem
för den framtida inkomstbeskattningen. I 1990 -
199lårs skattereform utformades inkomstskatte-
systemet så att det skulle ge en likvärdig och
likformig beskattning av arbets- och kapitalin-
komster. Därigenom försvåras omklassificering
av inkomster av skatteskäl. I ett system med en
separat och proportionell kapitalbeskattning och
progressiv beskattning av arbetsinkomster finns
exempelvis regler som skall leda till att det som
skall beskattas som arbetsinkomst inte beskattas
som kapitalinkomst.

För det fall kapitalskattesatsen av internatio-
nella skäl trycks ned uppkommer spänningar i
systemet. Redan vid oförändrat skatteuttag på
arbetsinkomster finns stora risker för omklassifi-
cering av inkomster till lägre beskattade kapital-
inkomster med åtföljande skattebortfall. Det
finns alltså starka kopplingar mellan de olika de-
larna av inkomstskattesystemet där tryck på del
kan framtvinga omprövningar av andra delar.

8.2.2 Skatten på arbetsinkomster

nås. Därför aviserades ett extra steg i skatteskalan
från år 1999, dock för högre inkomster än dem
för vilka den temporära s.k. värnskatten utgår.
Efter förslag i 1998 års ekonomiska vårproposi-
tion uppgår för år 1999 den statliga skatten till 25
procent på taxerade förvärvsinkomster översti-
gande 389 500 kronor.

I denna proposition föreslås som en tillfällig
åtgärd en särskild skattereduktion för personer
med pensionsgrundande inkomster under
245 000 kronor för inkomståret 1999 (se avsnitt
8.3). För åren därefter bör prövas olika möjlig-
heter till permanenta system med en likartad in-
riktning.

I skattereformpropositionen (prop. 1989/90:
110) var ambitionen att 15 procent av de skatt-
skyldiga med förvärvsinkomster skulle betala
statlig skatt. Denna ambition har inte uppnåtts
och andelen uppgår nu till drygt 18 procent. På
sikt bör den nedbringas till 15 procent.

I samband med övervägda sänkningar av
skatten på arbetsinkomster bör befintliga s.k.
skatteförmåner ses över för att utröna i vilken
mån dessa kan minskas. Begränsningar av skatte-
subventioner ger ett utrymme att sänka olika
skattesatser. I denna proposition redovisas skat-
teförmåner och skattesanktioner som är hänför-
liga till ett visst utgiftsområde i respektive ut-
giftsområdesavsnitt.

8.2.3 Beskattningen av företag och
entreprenörer

Regeringens bedömning: Under mandatperioden
bör arbetet med förenklade skatteregler för fö-
retagen drivas vidare.

Regeringens bedömning: Under mandatperioden
bör ytterligare sänkningar av inkomstskatten för
låg- och medelinkomsttagare ske.

Vid den utvärdering av 1990-1991 års skattere-
form som regeringen har redovisat (prop.
1997/98:1, bilaga 6) bedömdes att kompletteran-
de åtgärder krävdes för att det i skattereformen
åsyftade fördelningspolitiska utfallet skulle upp-

Sverige har sedan lång tid tillbaka haft goda
skattevillkor för aktiebolagen och dess investe-
ringar. Under de senaste åren har också genom-
förts ett antal åtgärder av särskild betydelse för
mindre företag. Reglerna för enskilda näringsid-
kare och delägare i handelsbolag är nu i princip
likvärdiga med de som gäller för aktiebolag. För
egenföretagare som startar en ny verksamhet har
införts en möjlighet att kvitta underskott i nä-
ringsverksamhet mot tjänsteinkomster. Detta
har ökat överlevnadsmöjligheterna för entrepre-
nörer i den riskfyllda startfasen. För ägare till
onoterade aktiebolag har en partiell lättnad i
ägarbeskattningen införts. Detta har förbättrat

139

PROP. 1998/99:1

villkoren för investeringar i dessa bolag. Soci-
alavgifterna har reducerats på ett sätt som särskilt
för de mindre företagen gett bättre förutsätt-
ningar för nyanställningar. Efter förslag i 1998
års ekonomiska vårproposition har riksdagen be-
slutat om ytterligare förbättringar.

Skattereglerna för de mindre företagen har fått
en struktur som i allt väsentligt bör bestå och
tillåtas verka under en följd av år. Ett arbete har
dock påbörjats för att förenkla reglerna. Förenk-
lingsutredningen, vars arbete är inriktat på skat-
teförhållandena för enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag, fick våren 1998 tilläggs-
direktiv som innebär att en översyn skall göras av
såväl redovisnings- som skatteregler med särskild
inriktning på företag i tjänstesektorn. Förslag
från utredningen kommer att presenteras under
hösten 1998. De s.k. stoppreglerna, som tilläm-
pas för fåmansföretag, är också föremål för ut-
redning och även här kommer förslag att pre-
senteras under hösten 1998.

8.2.4 Beskattningen av kapitalinkomster

Regeringens bedömning: Under mandatperioden
bör kapitalinkomstskattesatsens nivå och förmö-
genhetsskatten övervägas.

Den separata och proportionella kapitalin-
komstbeskattningen — som även finns i andra
nordiska länder - har också vunnit internationell
uppmärksamhet som en möjlighet att hantera
riskerna för ökad skattekonkurrens om det fi-
nansiella sparandet. Inte desto mindre finns an-
ledning att vara uppmärksam på riskerna för
förlust av skattebas.

Sedan skattereformen har marknaderna för fi-
nansiellt kapital fortsatt att internationaliseras.
Placerarnas kostnader för att flytta sparande och
förmögenheter har sjunkit. Sverige verkar inom
EU för att det skall etableras skyddsnät i form av
förbättrat uppgiftslämnande och källskatter på
räntor. Behovet av en intern prövning av kapital-
skattesatsens nivå kommer ändå att göra sig gäl-
lande.

Vid en statisk bedömning ger förändringar i
kapitalskattesatsens nivå relativt begränsade of-
fentlig-finansiella effekter, eftersom den aggrege-
rade skattebasen, även efter den återhämtning
som har skett under senare år, är förhållandevis
liten. En reducerad kapitalskattesats kan dock ge
upphov till indirekta finansiella effekter genom
att riskerna för omklassifiering av förvärvsin-
komster ökar. Dessa effekter liksom effekter på
olika tillgångsmarknader skall avvägas mot risker
för ett utflöde av skattebas vid oförändrade
skatteregler. För förmögenhetsskatten aktualise-
ras delvis samma avvägningsfrågor som för ka-
pitalinkomstbeskattningen.

Genom 1990-1991 års skattereform effektivise-
rades beskattningen av kapitalinkomster. Detta
uppnåddes genom en rad olika basbreddningar,
som gav ett ökat skatteuttag på kapital trots att
den formella skattesatsen sänktes. Kapitalbe-
skattningen fick en struktur som var bättre an-
passad till en liten öppen ekonomis villkor än de
regler som gällde tidigare. I sammanhanget bör
noteras att beskattningen av personliga kapital-
inkomster - detsamma gäller för förmögenhets-
skatten - i den lilla öppna ekonomin i första
hand kan ses som en beskattning av sparande
med en begränsad inverkan på näringslivets re-
alinvesteringar. Detta innebär bl.a. att det ange-
lägna kravet på en likformig beskattning av spa-
randet kan upprätthållas utan nämnvärd inverkan
på investeringarna. För nystartade företag och
för mindre företag utan tillgång till de interna-
tionella kapitalmarknaderna kan dock beskatt-
ningen av sparande också vara betydelsefull för
realinvesteringar och sysselsättning.

8.3 Skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare

Regeringens förslag: För inkomståret 1999 med-
ges en skattereduktion för inkomsttagare med
pensionsgrundande inkomst upp till viss nivå.
Skattereduktionen uppgår till 1 320 kronor för
personer med pensionsgrundande inkomst upp
till 135 000 kronor. Skattereduktionen skall dock
inte uppgå till högre belopp än den kommunal-
skatt som beräknas för året. För personer med
pensionsgrundande inkomst över 135 000 kro-
nor reduceras reduktionsbeloppet med 1,2 pro-
cent av överskjutande inkomst.

Bakgrunden till regeringens förslag: Regering-
en uttalade i finansplanen till 1998 års ekonomis-
ka vårproposition (prop. 1997/98:150) att det

140

PROP. 1998/99:1

finns utrymme för att vidta offensiva åtgärder
när de offentliga finanserna förstärkts och när en
tillfredsställande kvalitet inom skolan, vården
och omsorgen har säkerställts. Generella skatte-
sänkningar bedömdes därvid vara ett alternativ
under förutsättning att de utformades på ett för-
delningspolitiskt rättvist sätt.

Enligt de bedömningar av de offentliga finan-
serna m.m. som görs i denna proposition finns
det redan för år 1999 ett utrymme för att sänka
skatteuttaget på arbetsinkomster. Det är emel-
lertid ännu för tidigt att utforma permanenta
lösningar. Här krävs en fortsatt uppmärksamhet
på utvecklingen av de offentliga finanserna på
längre sikt. Men det är också nödvändigt med en
fördjupad och bred diskussion kring frågan hur
den framtida beskattningen av arbetsinkomster
skall utformas så att den på ett tillfredsställande
sätt förenar önskemålen om ett fördelningspoli-
tiskt rättvist utfall med det angelägna i att skat-
terna ger goda villkor för arbetsmarknadsdelta-
gande, arbetsutbud, utbildning och kompetens-
utveckling. Olika lösningar bör också prövas
med hänsyn till önskemålet att skattereglerna
skall vara enkla, lättförståeliga och ge låga admi-
nistrativa kostnader.

Skälen för regeringens förslag: I avvaktan på
den fördjupade bedömning och diskussion som
krävs för en mer omfattande förändring av ar-
betsinkomstbeskattningen bör en tillfällig lös-
ning väljas för inkomståret 1999. Det är i detta
korta tidsperspektiv i första hand angeläget att
åstadkomma förbättringar för låg- och medelin-
komsttagarna. Förslaget är därför utformat så att
skattelättnaden i allt väsentligt tillfaller personer
med inkomster under den lägre brytpunkten i
inkomstskatteskalan. Denna kan för år 1999 be-
räknas ligga vid en taxerad förvärvsinkomst på
245 000 kronor.

Skattelättnaden bör knytas till storleken på
den pensionsgrundande inkomsten. Detta inne-
bär det är personer främst med löneinkomster,
sjukpenning, föräldrapenning, arbetslöshetser-
sättning och inkomst av aktiv näringsverksamhet
som kommer att omfattas av åtgärden. Däremot
omfattas inte inkomster för vilka allmän pen-
sionsavgift inte betalas, t.ex. ålderspension. För
att förbättra pensionärernas ekonomiska situa-
tion föreslår regeringen att pensionerna höjs re-
dan från och med år 1999 genom att pensionerna
beräknas på det fulla prisbasbeloppet i stället för
på 99 procent av prisbasbeloppet. För en ensam-
stående pensionär med minimipension innebär

detta att pensionen höjs med ca 550 kronor per
år.

Ett alternativ till en skattereduktion skulle
kunna vara att förändra grundavdraget. Detta
skulle emellertid påverka kommunernas skatte-
underlag negativt, vilket inte sker om en skatte-
reduktion införs. För att inte blockera framtida
förändringar och som en markering av att mer
permanenta förändringar i första hand bör inrik-
tas mot de med pensionsgrundande inkomster
bör därför i stället en modell med skattereduk-
tion tillämpas. Detta innebär bl.a. att effekterna
för den enskilde ej blir beroende av marginal-
skattens storlek. Modellen med skattereduktion
har tidigare tillämpats på inkomster av anställ-
ning vid 1986 års taxering, för byggnadsarbete på
bostadshus, för riskkapitalinvesteringar, för fas-
tighetsskatt och för sjöinkomster.

För att ge tillfredsställande fördelningspolitisk
profil bör reduktionen ges som ett fast belopp
för personer med pensionsgrundande inkomst
upp till viss nivå. Detta fasta belopp bör därefter
trappas ned så att reduktionen i princip upphör
när inkomsten har nått den nivå, där statlig in-
komstskatt (utöver det fasta grundbeloppet en-
ligt gällande regler) börjar betalas. Modellen bör
även utformas så att avtrappningen av reduktio-
nen ger begränsade effekter på marginalskatter-
na.

Det fasta beloppet bör bestämmas till 1 320
kronor. Reduktion kan dock aldrig erhållas med
högre belopp än den kommunalskatt som för
den skattskyldige beräknas för år 1999. Denna
maximala reduktion bör utgå för personer med
pensionsgrundande inkomst upp till 135 000
kronor. Detta innebär att den maximala reduk-
tionen ges till personer med löneinkomster upp
till drygt 11 000 kronor per månad.

Med den fastlagda gränsen för när reduktio-
nen skall börja trappas av krävs - för att reduk-
tionen skall upphöra vid en inkomst i närheten
av brytpunkten - att avtrappning sker med 1,2
procent av den del av den pensionsgrundande in-
komsten som överstiger 135 000 kronor.

141

PROP. 1998/99:1

8.4 Det fasta beloppet vid
beskattningen av
förvärvsinkomster

Regeringens förslag: Den statliga skatt om 200
kronor som utgår på fysiska personers för-
värvsinkomster skall vid 2000 års taxering utgöra
kommunal inkomstskatt. Skatten skall till 66,5
procent utgöra skatt till kommun och till 33,5
procent utgöra skatt till landsting.

Skälen för regeringens förslag: Statlig inkomst-
skatt på fysiska personers förvärvsinkomster ut-
går dels med en fast skatt om 200 kronor, dels
med 20 procent av den del av den beskattnings-
bara förvärvsinkomsten som överstiger en skikt-
gräns samt från och med 2000 års taxering med
25 procent av den del av den beskattningsbara
inkomsten som överstiger en högre skiktgräns
om 360 000 kronor. Skiktgränsen vid 1999 års
taxering uppgår till 214 900 kronor. För 2000 års
taxering har den lägre skiktgränsen ännu inte
fastställts.

Regeringen föreslår, som tidigare framgått, att
den fasta skatten om 200 kronor som utgår på
förvärvsinkomster för fysiska personer för år
1999 tillfälligt skall utgöra en kommunal in-
komstskatt, dvs. den skall tillfalla kommunerna
och landstingen. Detta görs genom en särskild
lag som tillfälligt ersätter en del av regleringen i
10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
angående den fasta delen av den statliga inkomst-
skatten på förvärvsinkomster för fysiska perso-
ner. I lagen anges också hur skatten skall fördelas
mellan kommun och landsting.

Regeringen avser att i 1999 års ekonomiska
vårproposition - efter förnyade bedömningar av
den ekonomiska utvecklingen - ta ställning till
en eventuell förlängning av denna överföring för
åren 2000 och därefter.

Skälen för regeringens förslag: Som en del av
saneringsprogrammet höjdes genom beslut hös-
ten 1994 fastighetsskatten på bostäder år 1996
från 1,5 procent till 1,7 procent av taxeringsvär-
det. Genom skattehöjningen kunde den tidigare
föreslagna minskningen av räntebidragen återtas
och besparingen fördelades på detta sätt över
hela bostadsbeståndet i stället för att endast träffa
de redan hårt drabbade bostäder som är beroende
av räntebidrag. Finansutskottet föreslog våren

1998 att fastighetsskatten skulle sänkas på bostä-
der från 1,7 procent till 1,5 procent av taxerings-
värdet. Riksdagen beslutade den 5 juni 1998 (bet.
1997/98:FiU20, rskr. 1997/98:318, SFS
1998:526) att sänka fastighetsskatten fr.o.m.

1999 års taxering i enlighet med förslaget.

Regeringen har under våren 1998 tillkallat en
parlamentariskt sammansatt kommitté, Fastig-
hetsbeskattningskommittén (Fi 98:06, Dir. 1998:
20) med uppgift att göra en allmän översyn av
fastighetsskatten m.m. Uppdraget skall vara av-
slutat före utgången av år 1999. I avvaktan på de
ställningstaganden som regering och riksdag kan
göra med anledning av de förslag kommittén kan
komma att lägga fram föreslås nu att fastighets-
skatten på hyreshus (bostadsdelen) sänks från

1,5 procent till 1,3 procent av taxeringsvärdet
under år 1999 (2000 års taxering). Regeringen
avser i 1999 års ekonomiska vårproposition -
efter förnyade bedömningar av den ekonomiska
utvecklingen - överväga att sänkningen förlängs
till att avse även år 2000.

Den föreslagna sänkningen begränsas till att
avse bostadshyreshus, vilket innebär att såväl hy-
resgäster som bostadsrättshavare kan komma att
få reducerade boendekostnader. Till skillnad från
vad som gäller för villaägarna har dessa grupper i
mindre utsträckning tillgodogjort sig de senaste
årens räntesänkningar. Regeringen förväntar sig
att den lägre skattenivån omsätts i lägre hyror
och avgifter.

8.5 Fastighetsskatten på
bostadshyreshus

Regeringens förslag: För år 1999 sänks fastighets-
skatten på hyreshus (bostadsdelen) från 1,5 pro-
cent till 1,3 procent.

142

PROP. 1998/99:1

8.6 Begreppet näringsverksamhet
och tilldelningen av F-skattsedel

Regeringens bedömning: Definitionen av inkomst
av näringsverksamhet bör inte ändras. De nyli-
gen genomförda reformerna avseende förutsätt-
ningarna för utfärdande av F-skattsedel respekti-
ve förhandsbesked i taxeringsfrågor och de
utbildningsinsatser som föreslås i en rapport från
Riksskatteverket bör sammantagna resultera i en
enhetlig och kompetent handläggning.

Utredningens förslag: Inom Riksskatteverket
har en arbetsgrupp kartlagt och analyserat praxis
i fråga om utfärdande av F-skattsedel. Resultatet
redovisas i rapporten Utvidgning av näringsbe-
greppet (RSV Rapport 1998:4). Rapporten har
remissbehandlats. En förteckning över remissin-
stanserna och en sammanställning av deras ytt-
randen finns tillgänglig hos Finansdepartementet
(Fi 98/1218).

I rapporten föreslås att begreppet näringsverk-
samhet vidgas till att omfatta personer som, utan
att vara inordnade i respektive uppdragsgivares
verksamhet, riktar sig till ett flertal uppdragsgiva-
re och har en affärsidé som innebär aktivt sökan-
de av uppdrag på den allmänna marknaden ge-
nom annonsering eller dylikt. Därmed kan för
personer ur yrkeskategorier såsom företagsjour,
musiker, tidningsmedarbetare och direkthan-
delsförsäljare ges möjlighet att få F-skattsedel
utan att de hindras av de bedömningar som hit-
tills gjorts i praxis. I rapporten föreslås att ut-
vidgningen åstadkoms genom att det s.k. själv-
ständighetskriteriet i definitionen av närings-
verksamhet i 21 § kommunalskattelagen
(1928:370) - "självständigt bedriven förvärvs-
verksamhet" - ändras till "med viss grad av själv-
ständighet bedriven förvärvsverksamhet".

Utredningen föreslår vidare att Riksskattever-
ket - oavsett om lagändringen genomförs eller
inte - tar initiativ till en snar översyn av nuvaran-
de utbildning av handläggare av F-skattefrågor
för att åstadkomma en snabb, korrekt och en-
hetlig bedömning av ansökningar om F-skatt-
sedel.

Remissinstanserna: Rapporten har av re-
missinstanserna fått ett blandat mottagande.
Flertalet tillstyrker förslaget eller har inga syn-
punkter på det. Ett antal remissinstanser, däri-
bland Arbetsdomstolen, Ekobrottsmyndigheten,
Sveriges Fastighetsägareförbund och Lantbru-

karnas Riksförbund, ifrågasätter om det är nöd-
vändigt med en lagändring för att uppnå den
åsyftade ändringen i praxis. Länsrätten i Stock-
holms län motsätter sig förslaget och framhåller
att antalet avslag med motivering att självstän-
dighet inte förelegat är mycket litet enligt den i
rapporten redovisade statistiken. Även LO av-
styrker förslaget.

Skälen för regeringens bedömning: Utred-
ningens förslag syftar till att vidga kretsen av per-
soner som ges möjlighet att få F-skattsedel samt
att få till stånd en enhetligare tillämpning hos
skattemyndigheterna.

Under senare tid har vissa andra åtgärder ge-
nomförts som bör kunna bidra till en sådan ut-
veckling inom ramen för nuvarande system.
Hösten 1997 infördes nya regler för utfärdande
av F-skattsedel med uttalat syfte att underlätta
nyföretagande (prop. 1997/98:33 s. 39). Vidare
har möjligheten att söka förhandsbesked i taxe-
ringsfrågor hos Skatterättsnämnden sedan den 1
juli 1998 utvidgats väsentligt. Förhandsbesked
kan sökas både av den enskilde och Riksskatte-
verket om en oklar rättsfråga uppkommer t.ex. i
samband med ansökan om F-skattsedel eller vid
yrkande om ett skatteavdrag enligt en särskild
beräkningsgrund (prop. 1997/98:65 s. 40). Dessa
åtgärder i förening med den satsning på utbild-
ning av handledare som utredningen har föresla-
git ger bättre förutsättningar än tidigare för en
enhetlig tillämpning av bestämmelserna där sam-
hällsutvecklingen med förändrade företagsfor-
mer, arbetssätt etc. och förhållandena i de enskil-
da fallen kan beaktas. Flera remissinstanser har
dessutom framhållit att de tillämpningsproblem
som iakttagits inte har sin grund i att lagtexten
skulle lägga hinder i vägen.

Regeringen anser att en ändring av självstän-
dighetskriteriet inte bör ske utan starka skäl.
Även med en ändrad lagtext skulle en prövning
behöva göras som i dag på grundval av omstän-
digheterna i det enskilda fallet. Mot bakgrund
härav och med hänvisning till vad som anförts
om redan vidtagna åtgärder och behovet av ut-
bildningsinsatser är regeringen inte beredd att
föreslå att utredningens förslag genomförs.

8.7 Fordonsskatt på bussar

I den transportpolitiska propositionen (1997/98:
56 s. 160 ff) föreslogs att fordonsskattesystemet
för bussar skall omarbetas med sikte på att nå en

143

PROP. 1998/99:1

internalisering av negativa externa effekter och
att förändringen borde träda i kraft från den 1
januari 1999. Förslaget innebar en skattehöjning
i storleksordningen 22 000 kr per år för bussar
för mer än 60 passagerare. Fordonsskatten för
bussar borde utformas på samma sätt som for-
donsskatten för tunga lastbilar med olika skat-
teklasser beroende på vikt och axelkonfiguration.
Den närmare utformningen föreslogs dock bli
föremål för utredning inom Regeringskansliet.
Riksdagen har beslutat i enlighet med proposi-
tionen i denna del (bet. 1997/98:TU10, rskr.
1997/98:266).

Trafikbeskattningsutredningen ser för närva-
rande över vägtrafikens samlade beskattning
omfattande bl.a tunga fordon. Översynen kon-
centreras till vad som är den lämpligaste avväg-
ningen mellan försäljningsskatt, fordonsskatt,
energi- och koldioxidskatt i syfte att förbättra
den samlade styreffekten med avseende på trafik-
säkerhet och miljö. Det har numera framkommit
att det vore lämpligt att Trafikbeskattningsut-
redningen utreder även konstruktionen för for-
donsskattehöjningen för bussar. Ikraftträdandet
av den tidigare aviserade förändringen kommer
därför att bli något fördröjt.

8.8 Finansiella effekter m.m.

Den inkomstberäkning för år 1999 som redovi-
sas i avsnitt 5.2 och bilaga 1 baseras förutom på
bedömningar av den ekonomiska utvecklingen
m.m. även på de förslag till förändrade skatte-
regler som presenteras i denna proposition och i
ett antal andra propositioner som överlämnas
samtidigt med budgetpropositionen eller, i ett
fall, senare under hösten 1998. I detta avsnitt re-
dovisas de olika förslagens offentlig-finansiella
effekter och innebörden av förslagen i de övriga
propositionerna.

Fokusering sker på de förslag som påverkar
statsbudgetens saldo för år 1999. Tidsperspekti-
vet är dock förlängt genom att förslag med bud-
geteffekter för år 2000 och framåt redovisas.

Budgeteffekterna för åren 1999-2001 redovi-
sas i tabell 8.1. Redovisade effekter är av olika
slag. Först anges bruttoeffekterna (räknat på hel-
år) som beskriver den statiskt beräknade effekten
av åtgärden utan beaktande av eventuella indi-
rekta effekter. Därefter redovisas kalender-
årseffekterna för statsbudgeten och för den of-
fentliga sektorn. Redovisningen sker i kassamäs-

siga termer vilket innebär att olika slag av upp-
bördsförskjutningar i skatte- och avgiftsuttaget
har beaktats. Därigenom kan effekten för ett en-
skilt år inkludera flöden av skatter och avgifter
som avser inkomster från ett tidigare år. Vid be-
dömningen har hänsyn också tagits till olika slag
av indirekta effekter på andra skattebaser och på
offentliga utgifter.

Vid redovisningen av effekterna på statsbud-
geten bör i princip nettoeffekten fördelas på be-
rörda inkomst- och utgiftstitlar med hänsynsta-
gande till indirekta effekter. De indirekta
effekterna är dock i normalfallet förhållandevis
små. Som en förenkling hänförs därför hela ef-
fekten till den inkomsttitel regelförändringen
primärt avser. För redovisningen på enskilda in-
komsttitlar ger detta en viss misstämning men
effekterna på saldot för staten och den offentliga
sektorn blir korrekta.

Slutligen redovisas varaktiga nettobudgetef-
fekter för den offentliga sektorn av de olika för-
slagen. Avvikelser mellan varaktiga effekter och
olika årseffekter kan bero bl.a. på fördröjd över-
vält-ring av vissa skatter på andra skattebaser. Vid
åtgärder med temporär effekt utgörs den varakti-
ga effekten av räntan på nuvärdet av framtida sal-
doförän dringar.

8.8.1 Förslag i budgetpropositionen

Förslaget om en skattereduktion för låg- och me-
delinkomsttagare för inkomståret 1999 beräknas
ge en budgetförsvagning på 3,26 miljarder kro-
nor. Den lägre belastningen för år 1999 beror på
förskjutningar i skatteuppbörden. Effekten för år
2001 beror på systemet med preliminärskatte-
uppbörd för personer med F-skattsedel, där pre-
liminärskatten för detta år styrs av den slutliga
skatten år 1999. Denna försvagning balanseras
dock fullt ut genom en motsvarande budgetför-
stärkning år 2002.

Förslaget om att det fasta beloppet vid beräk-
ning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster
för inkomståret 1999 i stället görs till en del av
den kommunala inkomstskatten ger inga bud-
geteffekter för den offentliga sektorn. Däremot
påverkas statsbudgeten för år 1999 med -1,33
miljarder kronor.

Sänkningen av fastighetsskatten på bostadshyres-
hus från 1,3 procent till 1,3 procent för år 1999 ger
en budgetförsvagning brutto på 0,87 miljarder
kronor. I kassamässiga termer uppkommer dock
belastningen först år 2000 då preliminärskatten

144

PROP. 1998/99:1

för år 1999 ej antas påverkas. År 2000 begränsas
dock budgetförsvagningen genom indirekta ef-
fekter via förändringar i KPI. Dessa indirekta
effekter återtas dock år 2001. För det senare året
uppkommer vidare en budgetförsvagning - jfr
effekten av skattereduktionen - p.g.a effekter via
uppbörden av preliminärskatt. Liksom för skat-
tereduktionen återtas dock denna effekt i sin
helhet år 2002.

För samtliga åtgärder gäller att de varaktiga
nettobudgeteffektema för offentlig sektor är vä-
sentligt lägre än såväl bruttoeffekter som
kassamässiga effekter. Detta beror på att åtgär-
derna är temporära vilket innebär att den varakti-
ga effekten utgörs av en beräknad ränta på de
kassamässiga skatteflödena.

8.8.2 Förslag i andra propositioner

I proposition 1998/99:15 Omstrukturering och
beskattning föreslås förändrade skatteregler vid
omstruktureringar av företag. Förslagen, som
bygger på slutbetänkandet från 1992 års företags-
skatteutredning (SOU 1998:1), innebär att om-
strukturering av företag skall kunna genomföras
utan omedelbara skattekonsekvenser. Förslagen
innebär att uppskov medges med beskattningen
men inte några definitiva skattelättnader. Åtgär-
derna ger en sammanlagd budgetförsvagning på
0,15 miljarder kronor, varav 0,05 miljarder kro-
nor påverkar statsbudgeten för år 1999.

I lagrådsremissen Beskattning av fordringar och
skulder i utländsk valuta som överlämnats till
Lagrådet, föreslås förändrade skatteregler med
anledning av justeringar i de civilrättsliga redo-
visningsreglerna. En proposition avses överläm-
nas till riksdagen under senare delen av oktober.
Förändringarna innebär bl.a. att uppbyggda re-
server i utländsk valuta skall återföras till be-
skattning under inkomståren 1999-2003. För
åren 2000-2001 ger detta en temporär förstärk-
ning av statsbudgeten med 0,12 respektive 0,23
miljarder kronor där tidsprofilen förklaras av
uppbördsförskjutningar.

I proposition 1998/99:17 Koncembeskatt-
ningsfrdgor for ideella föreningar och stiftelser,
m.m. föreslås att reglerna om skattefrihet för ut-
delning på näringsbetingade aktier även skall
gälla för stiftelser och ideella föreningar. Vidare
föreslås att reglerna om koncernbidrag skall
omfatta koncerner där moderföretaget är en
stiftelse eller en ideell förening. Förslagens bud-
geteffekter bedöms som marginella.

I proposition \ Avdrag för vissa pen-

sionskostnader, m.m. föreslås vissa justeringar i
de under våren 1998 beslutade reglerna om av-
drag för arbetsgivares kostnader för tjänstepen-
sioner. Därutöver föreslås att enskilda näringsid-
kare som ej har F-skattsedel i vissa fall befrias
från särskild löneskatt på pensionspremier samt
att reglerna om skattereduktion för fastighets-
skatt skall justeras med hänsyn till den tidigare i
år sänkta fastighetsskatten för bl.a. småhus. För-
slagens budgeteffekter bedöms som marginella.

145

PROP. 1998/99:1

Tabell 8.1 Budgeteffekter av åtgärder pa skatteområdet i anslutning till BP99¹

Bruttoeffekter, kassamässiga effekter för staten och offentliga sektorn år 1999-2001 samt varaktiga effekter för offentlig sektor

Miljarder kronor

	1 kraft	Inkomst- titel	Brutto- effekt	Staten 1999	Offentlig sektor					Varaktig nettoeffekt off. sektor
	1 kraft	Inkomst- titel	Brutto- effekt	Staten 1999	2000	2001	1999	2000	2001	Varaktig nettoeffekt off. sektor
1. Förslag i budgetpropositionen
Skattereduktion	1/1 1999	1111	-3,26	-2,98	-0,28	-0,14	-2,98	-0,28	-0,14	-0,17
Omvandling av 200- kronan	1/1 1999	1111	0	-1,33	0	0	0	0	0	0
Sänkt fastighetsskatt	1/1 1999	1310	-0,87	0	-0,73	-1	0	-0,64	-1.1	-0,02
Delsumma			-4,13	-4,31	-1,01	-1,14	-2,98	-0,92	-1,24	-0,19
2. Förslag i propositioner i anslutning till BP99
Omstrukturering och beskattning	1/1 1999	1121	-0,15	-0,05	-0,15	-0,15	-0,05	-0,15	-0,15	-0,15
Beskattning utländsk valuta	1/1 1999	1121	0,54	0,00	0,12	0,23	0,00	0,12	0,23	0,03
Delsumma			0,39	-0,05	-0,03	0,08	-0,05	-0,03	0,08	-0,12
Summa			-3,74	-4,36	-1,04	-1,06	-3,03	-0,95	-1,16	-0,31

I tabellen redovisas enbart de förslag som bedöms ha budgeteffekter överstigande 5 miljoner kronor.

146

Styrning av statlig
verksamhet

PROP. 1998/99:1

9 Styrning av statlig verksamhet

9.1 Inledning

9.2 Ekonomisk styrning

Styrningen av den statliga verksamheten har suc-
cessivt utvecklats från detaljstyrning till ökad
ramstyrning med fokus på resultat istället för på
resursinsats. Befogenheter har delegerats till för-
valtningen på ett flertal områden.

Resultatstyrningen kräver dels att mål sätts
upp för olika verksamheter, dels att resultat följs
upp och utvärderas. Riksdagen har i olika sam-
manhang pekat på vikten av att så sker och att
resultatredovisningarna till riksdagen utvecklas.

Utöver relevant resultatinformation utgör
konsekvensanalyser inom olika områden ett vik-
tigt underlag för statsmakternas beslut. Rege-
ringen anser t.ex. att det är viktigt att utveckla
metoder för analys av konsekvenserna för barn
av de beslut som fattas och som tydligt berör
dem. Regeringen har därför gett Ekonomistyr-
ningsverket (ESV) i uppdrag att i samråd med
Barnombudsmannen utforma riktlinjer för hur
sådana analyser kan göras.

Riksdagen har också betonat vikten av att få
en kontinuerlig och samlad uppföljning av för-
ändringarna inom statsförvaltningen. I detta av-
snitt redovisar regeringen sin bedömning av re-
sultatstyrningens utveckling, utvecklingen inom
statsförvaltningen, statsförvaltningens produkti-
vitetsutveckling och uppföljningen av myndig-
heternas arbetsgivarpolitik. I bilaga 6 finns en
mer utförlig redogörelse för utvecklingen inom
området.

Ekonomisk styrning avser både resultatstyrning
och finansiell styrning. Med resultatstyrning av-
ses styrningen av den statliga verksamhetens
omfattning, inriktning och effektivitet. Med fi-
nansiell styrning avses ekonomiska ramar som
sätts för verksamhetens resursförbrukning (jfr.
prop. 1997/98:1, volym 1, s. 127).

Resultatstyrning av statlig verksamhet innebär
att mål anges, att resultatet följs upp och/eller
utvärderas och att en bedömning görs som kan
ligga till grund för åtgärder. Vid resultatstyrning
av myndigheter överlåts valet av medel för att
uppnå målen till myndigheterna själva.

Resultatstyrningen av den statliga verksam-
heten förutsätter en tydlig ansvarsfördelning.
Detta krävs för att styrningen skall kunna funge-
ra på alla nivåer, dvs. på riksdags- och regerings-
nivå och inom myndigheterna, eller annorlunda
uttryckt från riksdagen via regering och myndig-
heter till medborgarna.

9.2.1 Utvecklingen av resultatstyrningen

I det följande redovisas utvecklingen av resultat-
styrningen i enlighet med riksdagens begäran
(bet. 1996/97:FiU20, s. 143 ff).

Utgångspunkten är de krav som lagen
(1996:1059) om statsbudgeten ställer på rege-
ringen. Enligt 2 § skall regeringen för riksdagen
redovisa de mål som åsyftas och de resultat som
uppnåtts på olika verksamhetsområden. Riksda-
gen har i olika sammanhang framfört såväl gene-
rella som områdesspecifika krav. I finansutskot-
tets betänkande (1997/98:FiU20) avseende 1998
års ekonomiska vårproposition lyfter utskottet

149

PROP. 1998/99:1

särskilt fram vissa frågor för regeringen att be-
akta.

I denna proposition har ambitionen varit en
generell förbättring av resultatredovisningarna, i
synnerhet för utgifts- eller verksamhetsområden
där resursförbrukningen är betydande eller där
förväntade effekter är särskilt betydelsefulla.

I syfte att höja kvaliteten på resultatredovis-
ningen till riksdagen, av såväl måluppfyllelse som
verksamhetens resursförbrukning, är ambitionen
i denna proposition att

- målstrukturen blir tydligare och att det klart
framgår vilka mål som riksdagen har att ta
ställning till,

- resultatinformationen blir bättre med bl.a.
tidsserier av prestationer, effekter och mätba-
ra indikatorer på måluppfyllelsen,

- regeringens analys och resultatbedömningar
blir tydligare, framför allt på utgiftsområdes-
nivå,

- beräknade anslag för år 2000 och år 2001
kompletteras med belopp i fasta priser, vilket
framgår av de inledande tabellerna i anslagsav-
snitten.

Den fortsatta utvecklingen av
resultatstyrningen

Regeringen angav i propositionen Statlig förvalt-
ning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136)
följande centrala punkter för utvecklingen av re-
sultatstyrningen

- förbättrad resultatinformation till riksdagen,

- starkare politiskt engagemang i styrningen,

- fortsatt verksamhetsanpassning,

- fokus på Regeringskansliets arbetsformer.

Konstitutionsutskottet betonade i sitt ställ-
ningstagande till propositionen (bet.
1997/98:KU31) att medborgarnas synpunkter
bör tillmätas stor betydelse vid utvärderingen av
verksamheten. Ett arbete har inletts i Finansde-
partementet med att ta fram ett flerårigt hand-
lingsprogram, som i första hand riktar sig till de
statliga myndigheterna. Medborgarperspektivet
kommer särskilt att lyftas fram i handlingspro-
grammet.

I syfte att få en internationell referensram i ar-
betet med att förbättra resultatinformationen till

riksdagen har Riksrevisionsverket (RRV) haft i
uppdrag att göra en internationell studie av rege-
ringars resultatredovisningar till parlamenten.
Kartläggningen omfattar sju länder: Danmark,
Norge, Finland, Australien, Nya Zeeland, Kana-
da och USA.

Av kartläggningen framgår tydligt att länderna
har olika sätt att redovisa till parlamenten, vilket
delvis men inte helt kan förklaras av skilda orga-
nisationsstrukturer och budgetprocesser.

Kartläggningen visar att de flesta länder i hu-
vudsak redovisar prestationer till sina parlament
och att effektredovisningar är sällsynta. Frågan
om vilken resultatinformation som skall redovi-
sas till parlamenten är under utveckling i samtliga
länder och inget av de studerade länderna tycks
ha kommit längre än Sverige i detta avseende.

Regeringens bedömning: Enligt regeringens be-
dömning är kopplingen mellan redovisningen av
resultat och målen för verksamheten fortfarande
bristfällig. En förklaring till detta är att det är
svårt att finna bra och rättvisande resultatindi-
katorer på olika nivåer. En annan orsak till att re-
sultatredovisningen inte håller tillräckligt hög
kvalitet är att det alltför ofta saknas relevant re-
sultatinformation som beskriver utvecklingen
över tiden.

Regeringens slutsats

För att uppfylla de mål som statsmakterna fast-
ställt krävs en effektiv styrning av den statliga
verksamheten. Arbetet med att vidareutveckla
styrningen av den statliga verksamheten är en
ständigt pågående process. De mål - såväl över-
gripande som mer verksamhetsspecifika - som
sätts upp för verksamheten måste vara tydligare
kopplade till varandra för att resultatstyrningen
ska bli ett kraftfullt styrmedel. För att säkerställa
att relevant resultatinformation finns tillgänglig
kommer också strategier för att följa upp och ut-
värdera den statliga verksamheten att tas fram.
Avgörande för att målen om hög kvalitet och
effektivitet för den statliga verksamheten ska
kunna uppfyllas är också att kontrollen över de
statliga medlen är god och att statligt finansierad
verksamhet står under en ändamålsenlig tillsyn.

Regeringen avser mot bakgrund härav att un-
der den närmaste två-årsperioden göra en över-
syn av mål och målstrukturer, i första hand på

150

PROP. 1998/99:1

utgiftsområdes- och verksamhetsnivå samt vid
behov, föreslå riksdagen reviderade mål. I sam-
band med en sådan genomgång är det angeläget
att även anpassa dessa till de övergripande målen
för regeringens politik.

Målen bör i första hand avse effekter i form av
den påverkan som kan uppnås genom statliga in-
satser. Andra kriterier är att målen bör vara
uppföljningsbara och - så långt det är möjligt -
kunna ligga fast för att underlätta resultatjämfö-
relser över tiden.

Utvecklingsarbete inom resultatstyrningens
område bedrivs inom flera departement. Detta
arbete är av betydelse för Regeringskansliets ar-
bete med att ta fram en gemensam målstruktur
och begreppsapparat inom ramen för gällande
utgiftsområden och i verksamhetsanpassningen
av resultatstyrningen.

Ambitionen är att skapa en struktur av resul-
tatområden definierade utifrån tydliga effekt-
eller prestationsmål för verksamheten. Målen bör
utformas på varje nivå så att det framgår på vilket
sätt den underordnade nivån bidrar till den över-
ordnade nivån. De mål och den avgränsning av
resultatområdena som riksdag och regering be-
slutar skall därefter vara vägledande för Rege-
ringskansliets dialog med myndigheterna och
återrapporteringen till riksdagen.

Resultatstyrning förutsätter att relevant resul-
tatinformation lämnas till den som skall utöva
styrningen. Vid uppföljning och utvärdering av
statlig verksamhet utgörs resultatet av såväl mål-
uppfyllelse som verksamhetens resursförbruk-
ning. För att det skall vara möjligt att få och
lämna relevant resultatinformation i rätt tid be-
hövs en strategi för vad som skall lämnas och till
vem samt när uppföljning och utvärdering av
statlig verksamhet skall ske och hur det skall gå
till. En sådan strategi förutsätter både en tydlig
målstruktur och en aktiv dialog från regeringens
sida med myndigheter och riksdagen.

I 1998 års ekonomiska vårproposition (prop.
1997/98:150, avsnitt 7.6.1) anmälde regeringen
att arbetet med att förbättra och utveckla upp-
följningen och utvärderingen av verksamheten
och ekonomin i kommuner och landsting bör
intensifieras. En arbetsgrupp inom Regerings-
kansliet (In 1998:B) har bl.a. i uppdrag att utifrån
befintlig statistik om den kommunala verksam-
heten och ekonomin förbättra underlaget för en
samlad bedömning av utvecklingen i kommuner
och landsting. Gruppen skall också lämna förslag
till åtgärder för att på längre sikt åstadkomma en
väl fungerande uppföljning av hur resurserna i

kommuner och landsting används och hur de
nationella målen i verksamheterna uppfylls. Ar-
betet skall i första hand inriktas på kärnverksam-
heterna skola, vård och omsorg. Arbetsgruppen
skall redovisa sitt uppdrag senast 31 mars 2001.

Det är regeringens bedömning att de ovan
nämnda åtgärderna kan öka möjligheterna att
möta riksdagens behov av resultatinformation,
även vid andra tillfällen än då budgetpropositio-
nen lämnas.

9.3 Utvecklingen inom
statsförvaltningen

Statskontoret har regeringens uppdrag att årligen
göra en översiktlig redovisning av utvecklingen
inom statsförvaltningen. Liksom tidigare år be-
handlar Statskontorets rapport Staten i omvand-
ling de strukturella förändringarnas inverkan på
ekonomi och sysselsättning m.m. Rapporten vi-
sar att omstruktureringarna i staten har varit sto-
ra, särskilt under 1990-talets första hälft. Föränd-
ringarna har skett under trycket av de försämrade
offentliga finanserna under decenniets först år.
Den statliga förvaltningen har renodlats genom
en tydligare uppdelning av statens olika funktio-
ner i samhället. Affärsverksamhet har brutits ut
för att bedrivas i bolagsform under konkurrens.
Mellan rättsskipning och annan myndighets-
utövning har en tydligare gräns dragits. Ytterliga-
re decentralisering av arbetsuppgifter till kom-
munerna har också bidragit till att
statsförvaltningen har minskat dramatiskt i vo-
lym. Sedan 1990 har antalet statligt anställda
minskat med 11 procent. 1997 sysselsatte staten
(exklusive affärsverken) 218 000 hel- och del-
tidsarbetande.

151

PROP. 1998/99:1

Diagram 9.1 Sysselsättningen i staten ar 1997

Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik och Statskontorets beräkningar. Grupperingen grundar sig
pä FN:S Classification of Functions of Government, CoFoG.

Anm. Hälso- och sjukvård samt social trygghet har lagts ihop till området 'vård och omsorg'.
Affärsverken ingår inte.

omlands som har låg representation på arbets-
marknaden. År 1995 hade endast 46 procent sys-
selsättning. Motsvarande tal för personer födda i
Sverige med utländsk bakgrund var 64 procent.
Enligt Statskontorets rapport är andelen utrikes
födda lägre i statsförvaltningen än inom andra
sektorer. Andelen sysselsatta med utländsk bak-
grund inom arbetsmarknaden som helhet upp-
gick år 1995 till 16 procent, varav de som är föd-
da utomlands svarade för 9 procent. I staten var
andelen något lägre och uppgick till 13 procent
av de anställda. En föklaring till den lägre andelen
utrikes födda i statsförvaltningen kan enligt
Statskontoret vara att minst en fjärdedel av alla
statliga anställningar fordrar svenskt medborgar-
skap.

Samtliga län utom Uppsala har visat en negativ
statlig sysselsättningsutveckling under 1990-
talet. Mest negativ har sysselsättningsutveckling-
en varit i Kronobergs, Värmlands, Gotlands och
Gävleborgs län, med minskningar som har över-
stigit 20 procent.

En ny tendens är att också produktionen och
konsumtionen av tjänster har gått ned. Med un-
dantag för den högre utbildningen har konsum-
tionen minskat inom samtliga verksamhetsom-
råden sedan 1993. Under första halvåret 1998
tycks det emellertid ha skett en omsvängning.
Ökningen i konsumtionen av statliga tjänster
uppgick till 4,6 procent jämfört med första halv-
året 1997.

Informationstekniken är avgörande för den
fortlöpande utvecklingen inom statsförvaltning-
en. Internet, som kanal för elektronisk kommu-
nikation och informationsförmedling, har fått ett
sådant genomslag att det inte längre finns några
alternativ. Det är därför inom den ramen som de
statliga myndigheterna utvecklar sådana tjänster
som innebär att den elektroniska förvaltningen
kan förverkligas. Den innefattar t.ex. IT-stödda
transfereringssystem och serviceförmedling till
medborgare, organisationer och företag.

Sverige har under de senaste femtio åren för-
ändrats från att ha varit förhållandevis homogent
till att bli ett samhälle präglat av etnisk och kultu-
rell mångfald. Mer än 900 000 personer är födda
utomlands. Ytterligare 700 000 personer är födda
i Sverige och har utländsk bakgrund genom att
minst en förälder är född utomlands. Av de totalt

1,1 miljoner personerna i arbetsför ålder med ut-
ländsk bakgrund, förvärvsarbetade drygt hälften
år 1995. Av de som är födda i Sverige med två
svenska föräldrar förvärvsarbetade samma år mer
än 70 procent. Det är främst de som är födda ut-

Regeringens bedömning: Statskontorets rapport är
ett viktigt underlag för bedömningen av konsek-
venserna av de förändringar som har genomförts
i statsförvaltningen. Rapporten visar den över-
gripande utvecklingen av statsförvaltningen och
är således inte någon utvärdering av genomförda
strukturförändringar. Regeringens bedömning är
att behovet av systematiskt genomförda uppfölj-
ningar och utvärderingar av utvecklingen inom
statsförvaltningen kommer att öka av bl.a. föl-
jande skäl.

Det fortsatta effektiviseringsarbetet bör i
första hand inriktas mot att mer systematiskt
pröva det statliga åtagandet. Efter att det har ge-
nomförts generella besparingar inom förvalt-
ningen under flera år, bör det nu vara möjligt att
istället fokusera på områden där det offentliga
åtagandet kan minska. För att klara detta krävs
dock fler och bättre genomförda uppföljningar
och utvärderingar av den statliga verksamheten.

Uppföljning och utvärdering av förvaltnings-
politiken

Den dramatiska omvandlingen av statsförvalt-
ningen under 1990-talet har enligt regeringens
bedömning varit både nödvändig och bra. Om-
vandlingen har bl.a. inneburit att det mesta av
statens affärsverksamhet numera bedrivs i bo-
lagsform under konkurrens. Domstolarna har
fått större tyngd när rättsskipningen tydligare
har skilts från annan myndighetsutövning. Detta
gagnar rättssäkerheten och stämmer bättre över-
ens med förvaltningstraditionen i Sveriges om-
värld.

152

PROP. 1998/99:1

Statskontorets analyser visar att lönernas andel
av statens totala förvaltningskostnader sjunker.
Under 1990-talets första hälft låg andelen kring
45 procent (inkl, arbetsgivaravgifter) mot 55
procent under 1970-talet. Andelen varierar dock
kraftigt beroende på vilket statligt delområde
som studeras. Den är t.ex. hög inom polis- och
domstolsväsendet, omkring 70 procent, medan
den är låg inom kommunikationsområdet, cirka
15 procent. Regeringens bedömning är att upp-
märksamheten måste skärpas på de kostnader i
statsförvaltningen som inte är löner. Inte minst
bör effekterna av myndigheternas IT-satsningar
följas upp.

Regeringen har i propositionen Statlig förvalt-
ning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98 :136)
lagt fram riktlinjer för regeringens fortsatta ar-
bete med att utveckla den statliga förvaltningen.
Dessa riktlinjer innebär en fortsatt renodling av
statlig verksamhet, kvalitets- och kompetensut-
veckling, resultatfokusering och en effektiv in-
formationsförsörjning. Utifrån dessa riktlinjer
har ett arbete inletts med att ta fram ett flerårigt
förvaltningspolitiskt handlingsprogram, som i
första hand riktar sig till de statliga myndigheter-
na. Tyngdpunkten i programmet ligger på tre
huvudområden. Det första huvudområdet hand-
lar om åtgärder för att åstadkomma en förbättrad
och förstärkt styrning och ledning av förvalt-
ningen. Det andra huvudområdet tar upp åtgär-
der som syftar till att höja de statsanställdas
kompetens och etik samt stödja myndigheternas
arbete med att förbättra kvaliteten i sina verk-
samheter. Det tredje huvudområdet behandlar
den framtida informationsförsörjningen.

När det gäller uppföljningen av förvaltnings-
politiken har regeringens uppdrag till Statskon-
toret hittills begränsats till att Statskontoret årli-
gen skall göra en samlad och översiktlig
redovisning av utvecklingen inom statsförvalt-
ningen. Regeringen finner det angeläget att åt-
gärder och insatser inom förvaltningspolitiken
följs upp och utvärderas för att därmed öka kva-
liteten i regeringens och riksdagens beslutsun-
derlag. En av Statskontorets huvuduppgifter in-
om utvärderingsområdet bör vara att genomföra
sektorsövergripande utvärderingar inom det för-
valtningspolitiska området. Uppdragen som
lämnas till Statskontoret bör avse frågor som har
förvaltningspolitisk betydelse och syfta till att
belysa effekterna av vidtagna åtgärder.

Uppföljning av organisatoriska förändringar i
statlig sektor

Den mest hektiska perioden av omstrukturering-
ar i den statliga sektorn verkar nu ha gått över i
ett mer stabilt läge. Nästan samtliga län har dock
fått vidkännas neddragningar under 1990-talet.
Det finns därför all anledning att vara uppmärk-
sam på den löpande utvecklingen. Det är också
viktigt att regeringen fortlöpande har tillgång till
data som följer den regionala utvecklingen i den
statliga sektorn.

Regeringen har tidigare aviserat satsningar
som ännu ej fått genomslag i statistiken, exem-
pelvis torde lokaliseringen av statliga arbetstill-
fällen till Söderhamn, lokaliseringen av delar av
Premiepensionsmyndigheten (kundservice) till
Söderhamn och Ljusdal samt lokaliseringen av
Statens energimyndighet till Eskilstuna innebära
märkbart positiva effekter för de berörda ar-
betsmarknads regionerna under kommande år.

Regeringen har i propositionen Regional till-
växt (1997/98:62) slagit fast att man avser att
förbättra uppföljningen av det regionala utfallet
genom att fortlöpande bevaka förändringar i or-
ganisation och sysselsättning hos de statliga
myndigheterna på regional och lokal nivå.

Staten och informationstekniken

Statskontorets beskrivning av utvecklingen av
elektroniska samhällstjänster visar på de problem
och möjligheter informationstekniken innebär
för statsförvaltningen. Regeringens uppfattning
är att den elektroniska infrastrukturen ännu inte
helt uppfyller vissa grundläggande krav, t.ex. för
att skicka säker elektronisk post. Det saknas re-
gelverk för säker kommunikation, bl.a. för
grunddatafrågor. Det pågår dock ett arbete både
på internationell och nationell nivå med att skapa
juridiska förutsättningar för att kunna äkthetsbe-
stämma elektroniska dokument med digitala sig-
naturer.

Regeringen har i propositionen Statlig förvalt-
ning i medborgarnas tjänst (prop 1997/98:136)
pekat på att informationsteknikens möjligheter
bör tas till vara så att medborgare och företag i
högre grad kan kommunicera och utbyta infor-
mation med den offentliga sektorn på ett säkert
sätt. Regeringen bedömer att detta bäst kan
åstadkommas genom ett aktivt samarbete mellan
staten, kommunerna och landstingen. Dessutom
har regeringen pekat på, att det finns ett behov av
gemensamma standarder, tekniker, metoder
m.m. Erfarenheterna av den typ av arbete som
Toppledarforum representerar, dvs. gemensamt

153

PROP. 1998/99:1

projektarbete mellan stat, kommun och lands-
ting, har visat att det finns ett stort intresse för
samverkan kring projekt för informationsför-
sörjning. Regeringens bedömning är att detta ar-
bete bör intensifieras i syfte att skapa en säker
infrastruktur för elektroniska samhällstjänster på
Internet. En förvaltning som skall utvecklas till
att bli mer tillgänglig och tillmötesgående - med
en betydande del av tjänsterna tillgängliga via
Internet - förutsätter att den elektroniska in-
frastrukturen är tillräckligt robust och tillförlit-
lig-

Etnisk och kulturell mångfald i staten

Regeringen har i den integrationspolitiska pro-
positionen (prop 1997/98:16) slagit fast att sam-
hällets mångfald bör genomsyra arbetslivet och
att staten har ett särskilt ansvar som föredöme.
Att ta till vara den kompetens som finns hos
människor med utländsk bakgrund bidrar till att
öka kvaliteten i verksamheten. Det är också en
viktig demokratifråga och ett mål att statsför-
valtningens personalsammansättning återspeglar
den arbetsföra befolkningens etniska samman-
sättning.

Statskontorets rapport visar att de utrikes-
födda är underrepresenterade i statsförvaltning-
en. Av befolkningen i arbetsför ålder är 13 pro-
cent utrikes födda, men de utgör endast 6 pro-
cent av de anställda inom statsförvaltningen.
Inom vissa områden är deras representation
mycket låg. Deras barn har däremot en propor-
tionell representation inom statsförvaltningen i
förhållande till sin andel av den arbetsföra be-
folkningen.

Regeringen har under det senaste året vidtagit
en rad åtgärder för att öka den etniska och kultu-
rella mångfalden i statsförvaltningen. Bland an-
nat har en serie seminarier för generaldirektörer,
personalchefer och fackliga företrädare inom
statsförvaltningen genomförts för att uppmärk-
samma mångfaldens demokratiska och samhälls-
ekonomiska fördelar och diskutera hur man kan
arbeta med dessa frågor hos myndigheterna. Av-
sikten är att fortsätta med aktiviteter av detta slag
under år 1999.

Utvecklingen av den etniska mångfalden i
statsförvaltningen kommer att följas upp löpande
under de närmaste åren. Bland annat övervägs att
begära redovisningar av vidtagna åtgärder och de-
ras resultat vad gäller myndigheternas arbete för
att främja etnisk mångfald.

9.4 Statsförvaltningens
produktivitetsutveckling

I 1998 års budgetproposition aviserade regering-
en åtgärder i syfte att få ett bättre grepp
om statsförvaltningens produktivitetsutveckling.
Som ett första steg har regeringen gett ett antal
centrala myndigheter i uppdrag att beräkna pro-
duktivitetsutvecklingen inom sju viktiga statliga
verksamhetsområden, nämligen skatteförvalt-
ningen, exekutionsväsendet, rättsväsendet, in-
vandringen, socialförsäkringens administration,
arbetsmarknadsområdet samt universitets- och
högskoleområdet. Statskontoret har samordnat
arbetet. Resultatet kan jämföras med tidigare
ESO-studier av produktivitetsutvecklingen mel-
lan 1960 och 1990.

Tabell 9.1 Produktivitetsförändring i den civila statsför-
valtningen 1960-1997_____________________________

Procent

1960	1965	- 1,3 %
1965	1970	-2,2%
1979	1975	-3,0%
1975	1980	1,9%
1980	1985	1,2 %
1985	1990	0,1 %
1990	1997	0,8%

Som framgår av tabellen har statsförvaltningens
produktivitetsutveckling efter en nedgång under
andra halvan av 1980-talet åter börjat stiga. Mel-
lan 1990 och 1997 har produktiviteten stigit med
totalt 5,8 procent, vilket innebär en årlig ökning
med i genomsnitt 0,8 procent.

Regeringen ser ett stort värde i att kontinuer-
ligt kunna följa upp hur myndigheternas pro-
duktivitet förändras. Detta gäller både möjlighe-
ten att gentemot bl.a. riksdagen redovisa hur väl
statsförvaltningen lyckas utföra sina åtaganden
och möjligheterna att få bättre underlag för styr-
ning och uppföljning av myndigheterna. Rege-
ringen avser att fortsättningsvis löpande låta
mäta produktiviteten inom viktiga statliga verk-
samhetsområden. Det urval av områden som
detta års redovisning bygger på skall breddas.
Avsikten är att produktivitetsmätningarna skall
inordnas i den ordinarie budgetprocessen och re-
dovisas i berörda myndigheters årsredovisningar.
Regeringen har även för avsikt att fortsättnings-
vis återkomma till riksdagen med en redovisning
av produktivitetsförändringarna inom staten.

154

PROP. 1998/99:1

9.5 Regeringens uppföljning av
myndigheternas arbetsgivar-
politik

Som ett led i den fortlöpande uppföljningen av
de statliga myndigheternas verksamhet begär re-
geringen årligen in uppgifter från Arbetsgivar-
verket och myndigheterna om myndigheternas
arbetsgivarpolitik och de mål som gäller för den-
na. De redovisningskrav som regeringen har rik-
tat till myndigheterna fokuserar på följande fyra
områden som ur ett övergripande perspektiv har
särskild strategisk betydelse för kompetensför-
sörjningen: åldersstruktur, könsfördelning, per-
sonalrörlighet samt lönenivåer och löneutveck-
ling.

Regeringens övergripande bedömning är att
arbetsgivarpolitiken inom de enskilda områdena
fungerar väl. Inom många myndigheter saknas
dock en helhetssyn, och det finns anledning för
flertalet myndigheter att arbeta mer aktivt med
arbetsgivarpolitikens långsiktiga och strategiska
inriktning.

Åldersstrukturen inom staten kan på några års
sikt komma att leda till problem med kompe-
tensförsörjningen. Med dagens avgångs- och re-
kryteringsmönster kommer ca 25 procent av de
som i dag är statsanställda att gå i pension före år
2010. Det är mycket angeläget att myndigheterna
använder de instrument som de förfogar över för
att påverka åldersstrukturen.

Andelen kvinnor i statsförvaltningen är 42
procent, vilket innebär att staten är den sektor på
arbetsmarknaden som har jämnast könsfördel-
ning.

Budgetåret 1993/94 infördes ramanslagssys-
temet och under 1994 ombildades den statliga
arbetsgivarorganisationen. Dessa reformer har
bidragit till en klarare gränsdragning mellan rege-
ringen och myndigheterna i förhandlingsfrågor.
Det är tydligt att lönesättningen har blivit mer
verksamhetsanpassad och att den i ökad ut-
sträckning kan användas som ett arbetsgivarpoli-
tiskt instrument. Lönerna inom det statliga av-
talsområdet sätts numera individuellt och
differentierat.

Regeringen kan konstatera att när hänsyn tas
till likartade arbetsuppgifter, uppgår kvinnornas
löner till 96 procent av männens. Det finns såle-
des fortsatt anledning för många myndigheter att
kartlägga och söka undanröja osakliga löneskill-
nader.

Under 1997 var de statsanställdas personalrör-
lighet 10 procent. De yngre har en avsevärt högre

rörlighet än de äldre, och de yngre har också fått
högre löneökningar än de äldre.

Regeringen kan också konstatera att den lång-
siktiga löneutvecklingen inom staten är i paritet
med den på arbetsmarknaden i övrigt.

Uppföljningen av arbetsgivarpolitiken är ett
viktigt komplement till regeringens övriga re-
sultatuppföljning. Uppföljningen klargör och
medför att myndigheterna måste ta ett större an-
svar för att sätta konkreta och strategiska mål för
kompetensförsörjningen, med tydliga kopplingar
till målen för verksamheten. Regeringen fortsät-
ter därför sitt arbete med att successivt imple-
mentera och utveckla uppföljningssystemet. Som
ett led i detta utvecklingsarbete avser regeringen
begära att myndigheterna också skall konkritise-
ra sina lönepolitiska strategier. Regeringen avser
vidare ge myndigheterna i uppdrag att arbeta än
mer aktivt med jämställdhetsfrågorna, inklusive
de därmed förknippade frågorna om lika lön för
lika och likvärdigt arbete.

9.6 Personalkonsekvenser vid
strukturförändringar och
besparingar m.m.

Enligt vad regeringen inhämtat från Trygg-
hetsstiftelsen har cirka 54 500 personer sagts upp
i staten under perioden april 1990-juni 1998. Av
dessa har cirka 4 050 sagts upp under tiden juni
1997-juni 1998.

Trygghetsstiftelsen arbetar med en mycket
markerad s.k. arbetslinjeprofil. Detta har lett till
att arbetslösheten har kunnat hållas på en relativt
sett låg nivå. Bland de som omfattas av trygg-
hetsavtalet ligger den öppna arbetslösheten un-
der 2 procent. Ungefär två tredjedelar av de upp-
sagda som får nytt arbete får det inom den
privata sektorn, oftast i små och medelstora fö-
retag. Mellan 5 och 10 procent av de uppsagda
startar egna företag, som i genomsnitt sysselsät-
ter cirka två personer.

Enligt de beräkningar som redovisas i bilaga 6
riskerar drygt 4 000 personer att bli övertaliga
under perioden 1998-2001. De departementsom-
råden som närmast berörs är Försvars-, Finans-,
Social-, Kommunikations- och Inrikesdeparte-
mentens.

155

Bilaga 1

Specifikation av
statsbudgetens
utgifter och inkomster
budgetåret 1999

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

BILAGA 1

Specifikation av statsbudgetens utgifter
och inkomster budgetåret 1999

Innehållsförteckning

1 Specifikation av statsbudgetens utgifter budgetåret 1999.....................5

2 Specifikation av statsbudgetens inkomster

budgetåret 1999......................................................................................25

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

Specifikation av statsbudgetens utgifter
budgetåret 1999

1999___________________________________________________________________1000-tal kronor

1	Rikets styrelse	4 179 704
A	Statschefen	77 125
1	Kungliga hov- och slottsstaten, ramanslag	77 125
B	Riksdagen och dess ombudsmän	948 473
1	Riksdagens ledamöter och partier m.m., ramanslag	489 000
2	Riksdagens förvaltningskostnader, ramanslag	420 300
3	Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, ramanslag	39 173
C	Regeringen m.m.	2 420 330
1	Regeringskansliet m.m., ramanslag	2 179 419
2	Svensk författningssamling, ramanslag	1 011
3	Allmänna val, ramanslag	100 000
4	Stöd till politiska partier, ramanslag	139 900
D	Centrala myndigheter	55 596
1	Justitiekanslerna, ramanslag	11 626
2	Datainspektionen, ramanslag	30 309
3	Sametinget, ramanslag	13 661
E	Mediefrågor	678 180
1	Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, ramanslag	4 601
2	Presstöd, ramanslag	531 579
3	Stöd till radio- och kassettidningar, ramanslag	127 300
4	Radio- och TV-verket, ramanslag	7 631
5	Granskningsnämnden för radio och TV, ramanslag	7 069

6 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uol~4

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999 1000-tal kronor

2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	1 705 333
A	Effektivisering och utveckling av statlig verksamhet	886 921
1	Konjunkturinstitutet, ramanslag	37 640
2	Riksrevisionsverket, ramanslag	132 978
3	Ekonomistyrningsverket	55 550
4	Statskontoret, ramanslag	64 597
5	Täckning av merkostnader för lokaler, ramanslag	20 500
6	Statistiska centralbyrån, ramanslag	353 127
7	Folk- och bostadsräkning, reservationsanslag	70 000
8	Kammarkollegiet, ramanslag	24 256
9	Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag	6 427
10	Kvalitetsmyndigheten, ramanslag	10 000
11	Vissa nämnder m.m., ramanslag	961
12	Ekonomiska rådet, ramanslag	1 714
13	Utvecklingsarbete, ramanslag	24 170
14	Kontrollfunktionen i staten, reservationsanslag	85 000
15	Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet, ramanslag	1
B	Det finansiella systemet	751 008
1	Finansinspektionen, ramanslag	118 697
2	Insättningsgarantinämnden, ramanslag	6 313
3	Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag	84 701
4	Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning, ramanslag	535 000
5	Bokföringsnämnden, ramanslag	6 297
D	Särskilda finansierings och garantiåtaganden	48 700
1	Avgift för Stadshypotekskassans grundfond, ramanslag	30 000
2	Bidrag till kapitalet i Nordiska investeringsbanken, ramanslag	18 700
E	Riksdagens revisorer	18 704
1	Riksdagens revisorer, ramanslag	18 704
3	Skatteförvaltning och uppbörd	5 810 859
A	Skatteförvaltningen och Tullverket	5 810 859
1	Riksskatteverket, ramanslag	349 704
2	Skattemyndigheterna, ramanslag	4 362 445
3	Tullverket, ramanslag	1 098 710
4	Rättsväsendet	21 919 269
A	Polisväsendet	11 974 330
1	Polisorganisationen, ramanslag	11 460 196
2	Säkerhetspolisen, ramanslag	514 134

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999 1000-tal kronor

B	Åklagarväsendet	819 337
1	Åklagarorganisationen, ramanslag	620 140
2	Ekobrottsmyndigheten, ramanslag	199 197
C	Domstolsväsendet m.m.	3 056 983
1	Domstolsväsendet m.m., ramanslag	3 056 983
D	Kriminalvården	3 639 055
1	Kriminalvården, ramanslag	3 639 055
E	Kronofogdemyndigheterna	1 309 986
1	Kronofogdemyndigheterna, ramanslag	1 309 986
F	Övrig verksamhet inom rättsväsendet	1 119 578
1	Brottsförebyggande rådet, ramanslag	43 674
2	Rättsmedicinalverket, ramanslag	169 305
3	Gentekniknämnden, ramanslag	2 258
4	Brottsoffermyndigheten, ramanslag	12 588
5	Ersättning för skador på grund av brott, ramanslag	75 074
6	Rättshjälpskostnader m.m., ramanslag	781 149
7	Diverse kostnader för rättsväsendet, ramanslag	19 974
8	Avgifter till vissa internationella sammanslutningar, ramanslag	8 356
9	Bidrag till brottsförebyggande arbete, ramanslag	7 200
5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2 871 318
A	Utrikesförvaltningen m.m.	1 747 067
1	Utrikesförvaltningen, ramanslag	1 740 101
2	Nordiskt samarbete, ramanslag	1 480
3	Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m., ramanslag	5 486
B	Internationella organisationer	954 284
1	Bidrag till vissa internationella organisationer, ramanslag	491 608
2	Nordiska ministerrådet, ramanslag	290 043
3	Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), ramanslag	26 300
4	Fredsfrämjande verksamhet, ramanslag	146 333
C	Information om Sverige i utlandet	66 661
1	Svenska Institutet, ramanslag	51 826
2	Övrig information om Sverige i utlandet, ramanslag	14 835
D	Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.	58 351
1	Utredningar och andra insatser på det utrikespoEtiska området, ramanslag	1 409
2	Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, ramanslag	9 000

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999 1000-tal kronor

3	Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), obetecknat anslag	20 755
4	Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet, ramanslag	11 080
5	Utrikespolitiska Institutet, obetecknat anslag	10216
6	Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse, ramanslag	5 891
E	Övriga utrikespolitiska frågor	44 955
1	Inspektionen för strategiska produkter, ramanslag	16 027
2	Europainformation m.m., ramanslag	21 800
3	Föreningen Norden, ramanslag	7 128
6	Totalförsvar	44 107 565
A	Militärt försvar	39 829 114
1	Förbandsverksamhet och beredskap m.m., ramanslag	19 384 738
2	Fredsfrämjande truppinsatser, ramanslag	392 376
3	Utveckling och investeringar, ramanslag	20 052 000
B	Vissa funktioner inom det civila försvaret	2 489 136
1	Funktionen Civil ledning, ramanslag	491 020
2	Funktionen Försörjning med industrivaror, ramanslag	108 795
3	Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag	1 053 531
4	Funktionen Psykologiskt försvar, ramanslag	19317
5	Funktionen Ordning och säkerhet, ramanslag	31 517
6	Funktionen Hälso- och sjukvård m.m., ramanslag	132 165
7	Funktionen Telekommunikationer m.m., ramanslag	197 606
8	Funktionen Postbefordran, ramanslag	18 239
9	Funktionen Transporter, ramanslag	208 714
10	Funktionen Energiförsörjning, ramanslag	228 232
C	Kustbevakningen och nämnder m.m.	823 303
1	Kustbevakningen, ramanslag	438 070
2	Nämnder m.m., ramanslag	12 020
3	Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor m.m., ramanslag,	25 000
4	Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., ramanslag	20 000
5	Samhällets skydd och räddningstjänst, ramanslag	328 213
D	Stödverksamhet	966 012
1	Totalförsvarets pliktverk, ramanslag	235 900
2	Försvarshögskolan, ramanslag	26 357
3	Försvarets radioanstalt, ramanslag	434 640
4	Försvarets forskningsanstalt, ramanslag	129 352
5	Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag	37 367
6	Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret, obetecknat ar	islag 102 396

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999 1000-tal kronor

7	Internationellt bistånd	11 899 604
A	Internationellt utvecklingssamarbete	11 149 604
1	Biståndsverksamhet, reservationsanslag	10 731 461
2	Biståndsförvaltning, ramanslag	418 143
B	Samarbete med Central- och Östeuropa	750 000
1	Samarbete med Central- och Östeuropa, reservationsanslag	744 000
2	Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier, reservationsanslag	6 000
8	Invandrare och flyktingar	4 324 184
A	Migrationspolitik	1 785 323
1	Statens invandrarverk, ramanslag	438 558
2	Mottagande av asylsökande, ramanslag	875 350
3	Migrationspolitiska åtgärder, ramanslag	307 869
4	Utlänningsnämnden, ramanslag	60 514
5	Offentligt biträde i utlänningsärenden, ramanslag	51 632
6	Utresor för avvisade och utvisade, ramanslag	51 400
B	Invandrares integration	2 538 861
1	Integrationsverket, ramanslag	75 724
2	Särskilda insatser i utsatta bostadsområden, ramanslag	142 000
3	Integrationsåtgärder, ramanslag	47 742
4	Kommunersättningar vid flyktingmottagande, ramanslag	2 183 958
5	Hemutrustningslån, ramanslag	81 442
6	Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, ramanslag	7 995
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	24 012 459
A	Hälso- och sjukvård	16 857 734
1	Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag	1 992 000
2	Bidrag för läkemedelsförmånen, ramanslag	13 491 000
3	Bidrag till hälso- och sjukvård, ramanslag	985 626
4	Insatser mot aids, ramanslag	51 622
5	Bidrag till WHO, ramanslag	34 371
6	Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar, obetecknat anslag	1 591
7	Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan, ramanslag	16 300
8	Folkhälsoinstitutet, ramanslag	109 047
9	Smittskyddsinstitutet, ramanslag	108 750
10	Institutet för psykosocial medicin, ramanslag	11 110
11	Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag	33 896
12	Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag	22 421

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999 1000-tal kronor

B	Social omsorg	6 632 820
1	Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken, ramanslag	270 000
2	Vissa statsbidrag inom handikappområdet, reservationsanslag	275 000
3	Statsbidrag till vårdartjänst m.m., ramanslag	144 617
4	Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder, obetecknat anslag	78 394
5	Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer, obetecknat anslag	132 194
6	Ersättning för texttelefoner, ramanslag	16 382
7	Bilstöd till handikappade, ramanslag	178 078
8	Kostnader för statlig assistansersättning, ramanslag	4 653 000
9	Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m., obetecknade anslag	63 000
10	Bidrag till organisationer på det sociala området, obetecknat anslag	64 841
11	Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder, ramanslag	30 000
12	Statens institut för särskilt utbildningsstöd, ramanslag	8 447
13	Handikappombudsmannen, reservationsanslag	7 857
14	Barnombudsmannen, ramanslag	7 717
15	Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag	6 745
16	Statens institutionsstyrelse, ramanslag	524 848
17	Alkoholinspektionen, ramanslag	11 013
18	Alkoholsortimentsnämnden, ramanslag	687
19	Bidrag till äldrebostäder m.m., ramanslag	150 000
20	Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa, reservationsanslag	10 000
C	Socialstyrelsen	407 357
1	Socialstyrelsen, ramanslag	407 357
D	Stöd till forskning	114 548
1	Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag	105 580
2	Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag	8 968
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	80 503 205
A	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	75 066 630
1	Sjukpenning och rehabilitering m.m., ramanslag	20 035 000
2	Förtidspensioner, ramanslag	37 896 000
3	Förtidspensioner: statlig ålderspensionsavgift, ramanslag	8 864 830
4	Handikappersättningar, ramanslag	1 013 000
5	Arbetskadeersättningar, ramanslag	5 958 900
6	Arbetskadeersättningar m.m: statlig ålderpensionsavgift, ramanslag	1 181 300
7	Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer, ramanslag	55 000
8	Ersättning för kroppsskador, ramanslag	62 600

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999		1000-tal kronor
B	Socialförsäkringsadministration	5 436 575
1	Riksförsäkringsverket, ramanslag	710 181
2	Allmänna försäkringskassor, ramanslag	4 726 394
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	34 315 009
A	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	34 315 009
1	Ålderspensioner, ramanslag	11 536 000
2	Efterlevandepensioner till vuxna, ramanslag	12 734 000
3	Bostadstillägg till pensionärer, ramanslag	9 841 000
4	Delpension, ramanslag	204 009
12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	39 896 045
A	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	39 896 045
1	Allmänna barnbidrag, ramanslag	16 705 000
2	Föräldraförsäkring, ramanslag	14 829 979
3	Underhållsstöd, ramanslag	2 473 000
4	Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, ramanslag	24 000
5	Barnpensioner, ramanslag	967 000
6	Vårdbidrag för funktionshindrade barn, ramanslag	1 789 066
7	Pensionsrätt för barnår,: statlig ålderspensionsavgift, ramanslag	3 108 000
13	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	33 789 000
A	Ersättning vid arbetslöshet	33 789 000
1	Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag	32 796 000
2	Bidrag till lönegarantiersättning, ramanslag	993 000
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	48 274 400
A	Arbetsmarknad	34 721 212
1	Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag	4 189 814
2	Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ramanslag	21 961 114
3	Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, ramanslag	6 655 092
4	Europeiska socialfonden m.m., ramanslag	1 840 484
5	Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, ramanslag	13 525
6	Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring, ramanslag	61 183
B	Arbetsliv	5 376 815
1	Arbetarskyddsverket, ramanslag	376 133
2	Arbetslivsinstitutet, ramanslag	145 733
3	Forskning, utveckling och utbildning m.m., ramanslag	295 780
4	Rådet för arbetslivsforskning, ramanslag	26 463
5	Finansiering av forskning och utveckling inom arbetslivsområdet,	ramanslag 216 831
6	Bidrag till Samhall AB, ramanslag	4 262 419

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999 1000-tal kronor

7	AmuGruppen AB, ramanslag	6 513
8	Arbetsdomstolen, ramanslag	16 061
9	Statens förlikningsmannaexpedition, ramanslag	2 402
10	Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, ramanslag	56
11	Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, obetecknat anslag	3 229
12	Internationella avgifter, ramanslag	24 195
13	Ombudsmannen mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning, ramanslag	1 000
C	Jämställdhet mellan kvinnor och män	33 373
1	Jämställdhetsombudsmannen, ramanslag	16 235
2	Särskilda jämställdhetsåtgärder, ramanslag	13 706
3	Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, obetecknat anslag	3 432
D	Staten som arbetsgivare	8 143 000
1	Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket, ramanslag	3 000
2	Statliga tjänstepensioner m.m., ramanslag	8 140 000
15	Studiestöd	22 447 075
A	Studiestöd	22 447 075
1	Studiehjälp m.m., ramanslag	2 104 730
2	Studiemedel m.m., ramanslag	9 956 780
3	Vuxenstudiestöd m.m., ramanslag	9 690 878
4	Bidrag till kostnader vid viss gymnasieutbildning och vid viss föräldrautbildning i teckenspråk, ramanslag	65 718
5	Bidrag till vissa studiesociala ändamål, ramanslag	23 534
6	Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar, ramanslag	66 238
7	Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar, ramanslag	539 197
16	Utbildning och universitetsforskning	29 030 747
A	Barnomsorg, skola och vuxenutbildning	6 802 492
1	Statens skolverk, ramanslag	270 481
2	Utveckling av skolväsende och barnomsorg, ramanslag	297 736
3	Forskning inom skolväsendet, ramanslag	8 040
4	Program för IT i skolan, ramanslag	340 000
5	Förstärkning av utbildning i storstadsregionen, ramanslag	110 000
6	Statens institut för handikappfrågor i skolan, ramanslag	119 351
7	Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp, ramanslag	21 361
8	Specialskolor och resurscenter, ramanslag	432 580
9	Särskilda insatser på skolområdet, ramanslag	271 351
10	Sameskolstyrelsen, ramanslag	34 408
11	Bidrag till viss verksamhet motsvarande grundskola och gymnasieskola, ramanslag	122 531

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999

1000-tal kronor

Bidrag till svensk undervisning i utlandet, ramanslag

Statens skolor för vuxna, ramanslag

Bidrag till viss verksamhet inom vuxenutbildning, ramanslag

Särskilda utbildningsinsatser för vuxna, ramanslag

Svenska EU-programkontoret för utbildning och kompetensutveckling,
ramanslag

Universitet och högskolor m.m.

Uppsala universitet: Grundutbildning, ramanslag

Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
Lunds universitet: Grundutbildning, ramanslag

Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
Göteborgs universitet: Grundutbildning, ramanslag

Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
Stockholms universitet: Grundutbildning, ramanslag

Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
Umeå universitet: Grundutbildning, ramanslag

Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
Linköpings universitet: Grundutbildning, ramanslag

Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
Karolinska institutet: Grundutbildning, ramanslag

Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
Kungl. Tekniska högskolan: Grundutbildning, ramanslag

Kungl. Tekniska högskolan: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
Luleå tekniska universitet: Grundutbildning, ramanslag

Luleå tekniska universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
Karlstads universitet: Grundutbildning, ramanslag

Karlstads universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
Växjö universitet: Grundutbildning, ramanslag

Växjö universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
Örebro universitet: Grundutbildning, ramanslag

Örebro universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
Mitthögskolan: Grundutbildning, ramanslag

Mitthögskolan: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning, ramanslag
Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Forskning och forskarutbildning,
ramanslag

Malmö högskola: Grundutbildning, ramanslag

Malmö högskola: Forskning, ramanslag
Danshögskolan: Grundutbildning, ramanslag
Dramatiska institutet: Grundutbildning, ramanslag
Högskolan i Borås: Grundutbildning, ramanslag
Högskolan Dalarna: Grundutbildning, ramanslag
Högskolan på Gotland: Grundutbildning, ramanslag
Högskolan i Gävle: Grundutbildning, ramanslag
Högskolan i Halmstad: Grundutbildning, ramanslag
Högskolan i Kalmar: Grundutbildning, ramanslag
Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning, ramanslag

72 346

39 343

142 483

4 508 566

11 915

19 499 795

767 778

971 152

1 021 779

977 719

934 914

795 590

664 487

787 066

696 244

551 157

673 278

359 011

284 051

612 081

692 578

524 621

365 143

182 953

287 585

52 913

239 841

53 025

292 056

53 136

408 299

52 628

136 079

21 381

374 126

50 915

22 730

54 675

167 702

201 985

57 697

197 973

137 379

218 695

155 421

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999 1000-tal kronor

40	Högskolan i Skövde: Grundutbildning, ramanslag	138 131
41	Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning, ramanslag	115 526
42	Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag	34 884
43	Konstfack: Grundutbildning, ramanslag	98 599
44	Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning, ramanslag	46 461
45	Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag	87 506
46	Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag	284 727
47	Mälardalens högskola: Grundutbildning, ramanslag	295 865
48	Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag	13 728
49	Södertörns högskola: Grundutbildning, ramanslag	148 737
50	Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag	22 332
51	Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m., ramanslag	1 488 850
52	Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., ramanslag	336 612
53	Forskning och konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor, ramanslag	198 838
54	Sunet, ramanslag	34 995
55	Ersättningar för klinisk utbildning och forskning, ramanslag	1 056 161
C	Högskolemyndigheter	452 856
1	Högskoleverket, ramanslag	129 113
2	Verket för högskoleservice, ramanslag	10 177
3	Centrala studiestödsnämnden, ramanslag	313 566
D	Nationella och internationella forskningsresurser	2 218 483
1	Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation, ramanslag	90 585
2	Forskningsrådsnämnden: Förvaltning, ramanslag	22 200
3	Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag	206 546
4	Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag	10 777
5	Medicinska forskningsrådet: Forskning, ramanslag	336 658
6	Medicinska forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag	10 336
7	Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag	722 029
8	Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag	20 656
9	Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag	241 402
10	Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag	8 415
11	Rymdforskning, ramanslag	121 446
12	Kungl. biblioteket, ramanslag	196 145
13	Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, ramanslag	8 360
14	Institutet för rymdfysik, ramanslag	38 056
15	Polarforskningssekretariatet, ramanslag	22 670
16	Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU, ramanslag	11 556
17	Särskilda utgifter för forskningsändamål, ramanslag	86 516
18	Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning, ramanslag	64 130
E	Gemensamma ändamål	57 121
1	Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., ramanslag	37 162
2	Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område m.m., ramanslag	19 959

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999 1000-tal kronor

17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	7 452 147
A	Allmän kulturverksamhet	297 949
1	Statens kulturråd, ramanslag	31 351
2	Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete, ramanslag	122 895
4	Nationella uppdrag,ramanslag	7 000
5	Försöksverksamhet med ändrad regional fördelning av kulturpolitiska medel, obetecknat anslag	136 703
B	Teater, dans och musik	1 399 887
1	Bidrag till Svenska riksteatern, Operan, Dramaten, Dansens Hus och Svenska rikskonserter, obetecknat anslag	750 501
2	Bidrag till regional musikverksamhet samt regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, obetecknat anslag	534 146
3	Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål, ramanslag	115 240
C	Bibliotek, litteratur och kulturtidskrifter	227 356
1	Bidrag till regional biblioteksverksamhet, obetecknat anslag	35 740
2	Litteraturstöd, ramanslag	89 167
3	Stöd till kulturtidskrifter, ramanslag	20 400
4	Stöd till bokhandel, ramanslag	9 801
5	Talboks- och punktskriftsbiblioteket, ramanslag	54 873
6	Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur, obetecknat anslag	13 305
7	Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden, obetecknat anslag	4 070
D	Bild och form samt konsthantverk	86 203
1	Statens konstråd, ramanslag	5 122
2	Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön, ramanslag	35 438
3	Nämnden för hemslöjdsfrågor, ramanslag	1 078
4	Främjande av hemslöjden, ramanslag	17 269
5	Bidrag till bild- och formområdet, ramanslag	27 296
E	Ersättningar och bidrag till konstnärer	262 138
1	Konstnärsnämnden, ramanslag	9 788
2	Ersättningar och bidrag till konstnärer, ramanslag	252 350
F	Arkiv	294 198
1	Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag	232 440
2	Bidrag till regional arkivverksamhet, obetecknat anslag	2 982
3	Språk- och folkminnesinstitutet, ramanslag	28 346
4	Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag	3 497
5	Arkivet för ljud och bild, ramanslag	26 933

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999 1000-tal kronor

G	Kulturmiljö	441 259
1	Riksantikvarieämbetet, ramanslag	150 141
2	Bidrag till kulturmiljövård, ramanslag	241 118
3	Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar, reservationsanslag	50 000
H	Museer och utställningar	961 949
1	Centrala museer: Myndigheter,ramanslag	601 087
2	Centrala museer: Stiftelser, obetecknat anslag	172 897
3	Bidrag till regionala museer, obetecknat anslag	102 271
4	Bidrag till vissa museer, obetecknat anslag	39 298
5	Stöd till icke-statliga kulturlokaler, ramanslag	10 000
6	Riksutställningar, ramanslag	36316
7	Statliga utställnings garantier och inköp av kulturföremål, ramanslag	80
I	Film och medier	193 665
1	Filmstöd, ramanslag	142 403
2	Statens biografbyrå, ramanslag	7 390
3	Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, obetecknat anslag	25 533
4	Bidrag till dokumentation om den mediepolitiska utvecklingen och till europeiskt mediesamarbete, ramanslag	821
5	Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av videoprogram på teckenspråk, obetecknat anslag	17518
J	Forskning	37 123
1	Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, ramanslag	35 871
2	Forskning och dokumentation om medieutvecklingen, obetecknat anslag	1 252
K	Trossamfund	55 700
1	Stöd till trossamfund, ramanslag	55 700
L	Folkbildning	2 589 228
1	Bidrag till folkbildningen, obetecknat anslag	2 508 405
2	Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, obetecknat anslag	71 791
3	Bidrag till kontakttolkutbildning, obetecknat anslag	9 032
M	Ungdomsfrågor	108 756
1	Ungdomsstyrelsen, ramanslag	12 367
2	Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m., ramanslag	96 389
N	Folkrörelse- och idrottsfrågor	496 736
1	Stöd till idrotten, ramanslag	475 240
2	Lotteriinspektionen, ramanslag	21 496

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999 1000-tal kronor

18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	20 463 080
A	Plan-, bygg- och bostadsväsendet	16 728 372
1	Boverket: Förvaltningskostnader, ramanslag	122 424
2	Räntebidrag m.m., ramanslag	7 537 000
3	Vissa äldre låne- och bidragsstöd för bostadsändamål m.m., ramanslag	1 000
4	Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader, ramanslag	12 763
5	Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet, ramanslag	3 000 000
6	Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader, ramanslag	23 229
7	Byggforskning, ramanslag	64 356
8	Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador, ramanslag	40 000
9	Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, ramanslag	7 000
10	Bostadsbidrag, ramanslag	5 864 600
11	Bonusränta för ungdomsbosparande, ramanslag	6 000
12	Investeringsbidrag för anordnande av studentbostäder, ramanslag	30 000
13	Internationellt samarbete, ramanslag	20 000
B	Geoteknik	23 012
1	Geoteknik, ramanslag	23 012
C	Länsstyrelserna m.m.	1 778 359
1	Länsstyrelserna m.m., ramanslag	1 757 893
2	Regionala självstyrelseorgan, obetecknat anslag	20 466
D	Lantmäteriverksamhet	433 337
1	Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket, ramanslag	427 890
2	Statens va-nämnd, ramanslag	5 447
E	Stöd till ekologisk omställning och utveckling	1 500 000
1	Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet, ramanslag	1 495 000
2	Kunskapscentrum för ekologisk hållbarhet, ramanslag	5 000
19	Regional utjämning och utveckling	2 742 897
A	Regional utjämning och utveckling	2 742 897
1	Allmänna regionalpolitiska åtgärder, ramanslag	950 000
2	Landsbygdslån, ramanslag	30 000
3	Täckande av förluster på grund av kreditgarantier inom regionalpolitiken, ramanslag	11 000
4	Ersättning för nedsättning av socialavgifter, ramanslag	320 000
5	Transportbidrag, ramanslag	345 000
6	Glesbygdsverket, ramanslag	23 857
7	Statens institut för regionalforskning, ramanslag	8 040
8	Europeiska regionala utvecklingsfonden, ramanslag	782 000
9	Kapitaltillskott till Stiftelsen Norrlandsfonden, obetecknat anslag	200 000
10	Flygplatsbolag i Ljungbyhed, reservationsanslag	3 000
11	Regionalpolitiska infrastrukturprojekt m.m., reservationsanslag	70 000

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999 1000-tal kronor

20	Allmän miljö- och naturvård	1 548 899
A	Miljövård	1 299 598
1	Naturvårdsverket, ramanslag	266 141
2	Miljöövervakning m.m., ramanslag	127 706
3	Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden, ramanslag	577 975
4	Sanering och återställning av förorenade områden, ramanslag	40 000
5	Åtgärder för att rena Dalälven, reservationsanslag	29 000
6	Kemikalieinspektionen, ramanslag	77 674
7	Visst internationellt miljösamarbete, ramanslag	35 002
8	Stockholms internationella miljöinstitut, obetecknat anslag	12 000
9	Stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, obetecknat anslag	12 000
10	Miljöinsatser i Östersjöregionen, reservationsanslag	122 100
B	Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.	249 301
1	Statens strålskyddsinstitut, ramanslag	80 358
2	Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag	76 885
3	Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning, ramanslag	65 306
4	Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., ramanslag	26 752
21	Energi	1 681 490
A	Energisystemfrågor	113 434
1	Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader, ramanslag	113 434
B	Omställning och utveckling av energisystemet	1 568 056
1	Bidrag för att minska elanvändning, ramanslag	355 000
2	Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor, ramanslag	135 000
3	Åtgärder för effektivare energianvändning, ramanslag	65 000
4	Energiforskning, ramanslag	398 056
5	Energiteknikstöd, ramanslag	130 000
6	Introduktion av ny energiteknik, ramanslag	230 000
7	Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser, ramanslag	50 000
8	Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet, ramanslag	5 000
9	Åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige, ramanslag	200 000
22	Kommunikationer	25 501 314
A	Vägar och järnvägar	22 931 173
1	Vägverket: Administration, ramanslag	1 125 242
2	Väghållning och statsbidrag, ramanslag	12 479 738
3	Banverket: Sektorsuppgifter, ramanslag	786 593
4	Banverket: Banhållning, ramanslag	6 689 600

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999 1000-tal kronor

5	Från EG-budgeten finansierade stöd till Transeuropeiska nätverk, ramanslag	200 000
6	Nationellt investeringsprogram för infrastrukturutveckling, obetecknat anslag	1 650 000
B	Sjö- och luftfart	807 075
1	Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., obetecknat anslag	44 415
2	Transportstöd till Gotland, ramanslag	190 000
3	Ersättning till viss kanaltrafik m.m., obetecknat anslag	62 660
4	Bidrag till sjöfarten, ramanslag	405 000
5	Driftbidrag till kommunala flygplatser, obetecknat anslag	105 000
C	Post och telekommunikation	694 875
1	Post- och telestyrelsen, ramanslag	147 391
2	Upphandling av samhällsåtaganden, ramanslag	157 484
3	Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice, ramanslag	200 000
4	Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal, ramanslag	140 000
5	Informationsteknik: Telekommunikation m.m., ramanslag	50 000
D	SJ, kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m.m.	632 550
1	Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier, ramanslag	5 000
2	Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m., ramanslag	405 000
3	Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, ramanslag	205 000
4	Viss internationell verksamhet, ramanslag	7 500
5	Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m., obetecknat anslag	50
6	Rikstrafiken, ramanslag	10 000
E	Kommunikationsforskning och meteorologi	435 641
1	Statens väg- och transportforskningsinstitut, ramanslag	29 822
2	Kommunikationsforskningberedningen, ramanslag	169 277
3	Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA), ramanslag	43 852
4	Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut m.m., ramanslag	192 690
23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 11 973 865
A	Internationellt samarbete	37 989
1	Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., ramanslag	37 989
B	Jordbruk och trädgårdsnäring	9 554 189
1	Statens jordbruksverk, ramanslag	229 907
2	Stöd till jordbrukets rationalisering m.m., ramanslag	22 000
3	Djurregister, ramanslag	14 000
4	Statens utsädeskontroll, ramanslag	1 002
5	Statens växtsortnämnd, ramanslag	1 371

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999 1000-tal kronor

6	Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag	26 740
7	Bekämpande av växtsjukdomar, ramanslag		2 629
8	Strukturstöd inom livsmedelssektorn, ramanslag		107 500
9	Från EG-budgeten finansierat strukturstöd, ramanslag		127 500
10	Regionala stöd till jordbruket, ramanslag		717 000
11	Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket, raman	slag	325 000
12	Kompletterande åtgärder inom jordbruket, ramanslag		1 370 000
13	Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket, ramanslag		1 307 500
14	Arealersättning och djurbidrag m.m., ramanslag		3 650 000
15	Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter, ramanslag		1 550 000
16	Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m., ramanslag		80 000
17	Jordbrukets blockdatabas, ramanslag		18 040
18	Jordbruks- och livsmedelsekonomiska institutet, ramanslag		4 000
C	Fiske		189 948
1	Fiskeriverket, ramanslag		59 058
2	Strukturstöd till fisket m.m., ramanslag		30 890
3	Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m., ramanslag		80 000
4	Fiskevård, ramanslag		20 000
D	Rennäring m.m.		94 538
1	Främjande av rennäringen m.m., ramanslag		37 000
2	Ersättningar för viltskador m.m, ramanslag		56 000
3	Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., ramanslag		1 538
E	Djurskydd och djurhälsovård		279 323
1	Statens veterinärmedicinska anstalt, ramanslag		80 563
2	Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, obetecknat anslag		80 277
3	Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, ramanslag		20 490
4	Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag		7 043
5	Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ramanslag		90 950
F	Livsmedel		176 469
1	Statens livsmedelsverk, ramanslag		108 926
2	Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag		597
3	Kostnader för livsmedelsberedskap, ramanslag		23 658
4	Livsmedelsstatistik, ramanslag		24 588
5	Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten, ramanslag		3 700
6	Exportfrämjande åtgärder, ramanslag		15 000
G	Utbildning och forskning		1 290 282
1	Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag		1 080 919
2	Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader, ramanslag		11 158
3	Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning och kollektiv forskning, ramanslag		197 285
4	Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, obetecknat anslag		920

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999 1000-tal kronor

H	Skogsnäring	351 127
1	Skogsvårdsorganisationen, ramanslag	268 022
2	Insatser för skogsbruket, ramanslag	75 700
3	Internationellt skogssamarbete,ramanslag	1 405
4	Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning, ramanslag	6 000
24	Näringsliv	2 897 947
A	Näringspolitik	723 139
1	Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader, ramanslag	214 287
2	Småföretagsutveckling, ramanslag	184 062
3	Stöd till kooperativ utveckling, ramanslag	16 500
4	Turistfrämjande, ramanslag	80 511
5	Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverk- samhet m.m., ramanslag	187 993
6	Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning, ramanslag	4 786
7	Sveriges geologiska undersökning: Miljösäkring av oljelagringsanläggningar, m.m., ramanslag	35 000
B	Teknologisk infrastruktur	191 874
1	Patentbesvärsrätten, ramanslag	11 801
2	Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighetsverksamhet, ramanslag	16 103
3	Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Bidrag till riksmätplatser, ramanslag	24 947
4	Elsäkerhetsverket, ramanslag	37416
5	Sprängämnesinspektionen, ramanslag	15 207
6	Bidrag till standardisering, provnings- och mätteknisk FoU m.m., ramanslag	77 000
7	PRV: Bidrag till likvidatorer, ramanslag	9 400
C	Konkurrensfrågor	68 476
1	Konkurrensverke, ramanslag	62 465
2	Konkurrensforskning, ramanslag	6011
D	Teknisk forskning och utveckling	1 268 484
1	Teknisk forskning och utveckling, ramanslag	689 200
2	Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, ramanslag	14 465
3	Rymdverksamhet, ramanslag	529 568
4	Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga, attachéverksamhet, obetecknat anslag	29 892
5	Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien, obetecknat anslag	5 359
E	Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande	413 492
1	Kommerskollegium, ramanslag	53 640
2	Exportfrämjande verksamhet, ramanslag	157 656
3	AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning, ramanslag	5 255

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999 1000-tal kronor

4	Investeringsfrämjande, ramanslag	46 941
5	Näringslivsutveckling i Östersjöregionen, ramanslag	150 000
F	Konsumentfrågor	113 153
1	Marknadsdomstolen, ramanslag	5 171
2	Konsumentverket, ramanslag	76 802
3	Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag	14 123
4	Fastighetsmäklarnämnden, ramanslag	6 198
5	Stöd till konsumentorganisationer, ramanslag	4 100
6	Stöd till konsumentforskning, ramanslag	2 159
7	Bidrag till miljömärkning av produkter, obetecknat anslag	4 600
G	Övriga åtaganden	119 329
1	Täckande av förluster vid viss garantigivning m.m., ramanslag	6 000
2	Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen, obetecknat anslag	15 000
3	Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m., ramanslag	75 000
4	Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag	23 329
25	Allmänna bidrag till kommuner	103 564 700
A	Bidrag och ersättning till kommuner och landsting	103 564 700
1	Generellt statsbidrag till kommuner och landsting, ramanslag	78 680 000
2	Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting, reservationsanslag	1 014 000
3	Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting, obetecknat anslag	21 270 000
4	Bidrag till Rådet för kommunal redovisning, obetecknat anslag	700
5	Bidrag till kommuners och landstings skatteinkomster år 1997, obetecknat anslag	2 600 000
26	Statsskuldsräntor m.m.	84 560 000
A	Räntor på statsskulden	84 450 000
1	Räntor på statsskulden, ramanslag	84 450 000
B	Oförutsedda utgifter	10 000
1	Oförutsedda utgifter, ramanslag	10 000
C	Riksgäldskontorets provisionskostnader	100 000
1	Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning, ramanslag	100 000

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999

1000-tal kronor

27 Avgiften till Europeiska gemenskapen

21 908 000

A Avgiften till Europeiska gemenskapens budget

1 Avgiften till Europeiska gemenskapens budget, ramanslag

21 908 000

SUMMA ANSLAG:

693 380 115

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

Specifikation av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1999

1999	1000-tal kronor
1000 Skatter m.m.:	630 559 617
1100 Skatt på inkomst:	118 057 246
1110 Fysiska personers inkomstskatt:	39 943 146
1111 Fysiska personers inkomstskatt	39 943 146
varav Inkomster	449 835 517
varav Utgifter	409 892 371
1120 Juridiska personers inkomstskatt:	73 768 100
1121 Juridiska personers inkomstskatt	72 868 100
varav Inkomster	102 003 487
varav Utgifter	29 135 387
1123 Beskattning av tjänstegruppliv	900 000
1130 Ofördelbara inkomstskatter:	1 300 000
1131 Ofördelbara inkomstskatter	1 300 000
1140 Övriga inkomstskatter:	3 046 000
1141 Kupongskatt	1 900 000
1144 Lotteriskatt	1 146 000
1200 Socialavgifter och allmän pensionsavgift:	227 183 231
1211 Folkpensionsavgift	5 829 800
1212 Efterlevandepensionsavgift	12 301 748
1221 Sjukförsäkringsavgift	60 266 203
1222 Föräldraförsäkringsavgift	15 919 909
1251 Ålderspensionsavgift, netto	3 730 526
varav Inkomster	71 617 065
varav Utgifter	67 886 539

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999	1000-tal kronor
	1252 Delpensionsavgift, netto 1253 Arbetsskadeavgift 1254 Arbetsmarknadsavgift 1255 Arbetarskyddsavgift 1256 Lönegarantiavgift 1257 Sjömanspensionsavgift, netto varav Inkomster varav Utgifter	29 000 29 000	99 11 205 705 42 903 155 114 390 168 221 0
1260	Allmänna egenavgifter: 1261 Allmän sjukförsäkringsavgift 1262 Allmän pensionsavgift, netto varav Inkomster varav Utgifter 1281 Allmän löneavgift 1291 Särskild löneskatt 1299 Avräkning av socialavgifter	58 478 667 58 478 667	0 0 0 61 735 553 13 007 922 0
1300	Skatt på egendom:		39 451 257
1310	Skatt på fast egendom: 1312 Fastighetsskatt		27 £39 949 27 839 949
1320	Förmögenhetsskatt: 1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt 1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt		5 741 308 5 616 308 125 000
1330	Arvsskatt och gåvoskatt: 1331 Arvsskatt 1332 Gåvoskatt		1 670 000 1 450 000 220 000
1340	Övrig skatt på egendom: 1341 Stämpelskatt		4 200 000 4 200 000
1400	Skatt på varor och tjänster:		242 123 084
1410	Allmänna försäljningsskatter: 1411 Mervärdesskatt, netto varav kommunmoms	24 626 164	162 624 781 162 624 781
1420, 1430 Skatt på specifika varor: 1423 Försäljningsskatt på motorfordon 1424 Tobaksskatt 1425 Alkoholskatt 1425:01 Skatt på etylalkohol 1425:02 Skatt på vin och andra jästa drycker 1425:03 Skatt på mellanklassprodukter			68 505 649 125 739 6 450 000 9 826 944 4 489 018 3 055 016 197 830

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999 1000-tal kronor

1425:04 Skatt på öl 1428 Energiskatt 1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk 1435 Särskild skatt mot försurning 1436 Skatt på avfall		2 085 080 50 218 998 1 500 968 58 000 325 000
1440	Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol: 1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott	100 000 100 000
1450	Skatt pä tjänster:	1 136 383
	1452 Skatt på annonser och reklam	1 063 883
	1454 Skatt på spel	72 500
1460	Skatt pä vägtrafik:	6 134 567
	1461 Fordonsskatt	6 134 567
1470	Skatt pä import m.m.:	3 516 824
	1471 Tullmedel	3 040 424
	1472 Övriga skatter m.m. på import	6 400
	1473 Särskilda jordbrukstuller och sockeravgifter	470 000
1480	Övriga skatter pä varor och tjänster:	104 880
	1481 Övriga skatter på varor och tjänster	104 880
1500	Utjämningsavgift:	21 265 151
	1511 Utjämningsavgift för kommuner och landsting	21 265 151
1600	Betalningsdifferenser, skattekonto:	-17 520 353
1610	Betalningsdifferenser, anstånd:	0
	1611 Betalningsdifferenser, anstånd, netto	0
1620	Betalningsdifferenser pä grund av restföring: 1621 Uppbördsförluster, netto, fysiska personers	-1 594 983
	inkomstskatt 1622 Uppbördsförluster, netto, juridiska personers	-749 798
	inkomstskatt	0
	1623 Uppbördsförluster, netto, arbetsgivaravgifter	-212 163
	1624 Uppbördsförluster, netto, mervärdesskatt	-633 022
	1625 Uppbördsförluster, netto, räntor m.m.	0

PROP. 1998/99:1 BILAGA l

1999

1000-tal kronor

1630	Betalningsdifferenser, övriga: 1631 Betalningsdifferenser, övriga	-15 925 370 -15 925 370
1690	Betalningsdiffrenser, ofördelade:	0
	1691 Betalningsdifferenser, skattemyndigheterna, netto	0
	1692 Indrivna medel, kronofogdemyndigheten, netto	0
2000	Inkomster av statens verksamhet:	32 131 058
2100	Rörelseöverskott:	11 593 500
2110	Affärsverkens inlevererade överskott:	593 500
	2113 Statens järnvägars inlevererade överskott	0
	2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott 2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning	130 000
	och inleverans av motsvarighet till statlig skatt	297 000
	2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott	166 500
2120	Övriga myndigheters inlevererade överskott:	100 000
	2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garantiverksamhet	0
	2126 Inlevererat överskott av statsstödd exportkredit	100 000
2130	Riksbankens inlevererade överskott:	7300 000
	2131 Riksbankens inlevererade överskott	7 300 000
2150	Överskott från spelverksamhet:	3 600 000
	2153 Inlevererat överskott från AB Svenska Spel	3 600 000
2200	Överskott av statens fastighetsförvaltning:	163 276
2210	Överskott av fastighetsförvaltning:	163 276
	2215 Överskott av Statens fastighets verksamhet	163 276
2300	Ränteinkomster:	1 555 582
2310,2320 Räntor på näringslån:		74 701
	2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen	3 561
	2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån	19
	2321 Ränteinkomster på skogsväglån	4
	2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet	39 691
	2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk	1 426
	2324 Ränteinkomster på lokaliseringslån	30 000

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999 1000-tal kronor

2340	Räntor på studielån:	1 379 536 36 43 500 1 336 000
	2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och
	garantilån för studerande
	2342 Ränteinkomster på allmänna studielån
	2343 Ränteinkomster på studielån upptagna efter 1989
2360	Räntor på medel avsatta till pensioner:	1 500
	2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering	1 500
2370	Räntor på beredskapslagring:	0
	2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar	0
2380,2390 Övriga ränteinkomster:		99 845
	2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån	25
	2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler 2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets	0
	rationalisering	2 020
	2392 Räntor på intressemedel	1 620
	2394 Övriga ränteinkomster	34 180
	2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken	0
	2397 Räntor på skattekonton m.m., netto	62 000
2400	Aktieutdelning:	6 620 000
2410	Inkomster av statens aktier:	6 620 000
	2411 Inkomster av statens aktier	6 620 000
2500	Offentligrättsliga avgifter:	8 204 320
	2511 Expeditions- och ansökningsavgifter	646 205
	2519 Koncessionsavgift på televisionens område	349 442
	2521 Avgifter till granskningsnämnden	4 500
	2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram	7 200
	2523 Avgift generationsväxling	22 000
	2524 Bidrag för arbetsplatsintroduktion	742 000
	2525 Finansieringsavgift från arbetslöshetskassor	2 596 000
	2526 Utjämningsavgift från arbetslöshetskassor	66 012
	2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkningen	17 200
	2528 Avgifter vid bergsstaten	12 000
	2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet	35 783
	2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register	2 000
	2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna	785 000
	2533 Vägavgifter	541 669
	2534 Avgifter för körkort och motorfordon	552 143
	2535 Avgifter för statliga garantier	8 830
	2536 Lotteriavgifter	21 646
	2537 Miljöskyddsavgift	62 225

PROP. 1998/99:1 BILAGA l

1999 1000-tal kronor

2538	Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel	447 492
2539	Täktavgift	23 300
2541	Avgifter vid Tullverket	69 000
2542	Patientavggifter vid tandläkarutbildningen	6 200
2543	Avgifter för Kemikalieinspektionen	56 734
2544	Avgifter för Alkoholinspektionens verksamhet	25 000
2545	Närradioavgifter	0
2546	Lokalradioavgifter	121 264
2547	Avgifter för Post- och telestyrelsens verksamhet	113 300
2548	Avgifter för Finansinspektionens verksamhet	115 000
2549	Avgifter för provning vid riksprovplats	376
2551	Avgifter från kärnkraftverken	200 134
2552	Övriga offentligrättsliga avgifter	396 055
2553	Registreringsavgift till fastighetsmäklarnämnden	6 510
2554	Avgifter för telekommunikation	100 000
2555	Kartavgifter för jordbrukets blockdatabas	28 000
2556	Djurregisteravgifter	24 100
2600 Försäljningsinkomster:		332 395
2624	Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter	57 295
2625	Utförsäljning av beredskapslager	175 100
2626	Inkomster vid Banverket	0
2627	Offentlig lagring, försäljningsintäkter	100 000

2700 Böter m.m.: 2 119 985

2711	Restavgifter och dröjsmålsavgifter	600 110
2712	Bötesmedel	332 100
2713	Vattenföroreningsavgifter m.m.	2 055
2714	Sanktionsavgifter m.m.	7 720
2715	Skattetillägg	858 000
2716	Förseningsavgifter	320 000

2800	Övriga inkomster av statens verksamhet: 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet 2812 Återbetalning av lönegarantimedel	1 542 000 1 322 000 220 000
3000	Inkomster av försåld egendom:	15 001 000
3100	Inkomster av försålda byggnader och maskiner:	0
3120	Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner:	0
	3125 Fortifikationsverkets försäljning av fastigheter	0

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999 1000-tal kronor

3200	Övriga inkomster av markförsäljning: 3211 Övriga inkomster av markförsäljning	1 000 1 000
3300	Övriga inkomster av försåld egendom:	15 000 000
	3311 Inkomster av statens gruvegendom 3312 Övriga inkomster av försåld egendom	0 15 000 000
4000	Återbetalning av lån:	3 134 945
4100	Återbetalning av näringslån:	573 712
4120	Återbetalning av jordbrukslån: 4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen	20 662 20 662
4130	Återbetalning av övriga näringslån: 4131 Återbetalning av vattenkraftslån 4132 Återbetalning av lån avseende såddfinansiering 4135 Återbetalning av skogsväglån 4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet 4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens jordbruksverk 4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier 4139 Återbetalning av lokaliseringslån	553 050 51 25 000 10 462 362 3 627 2 000 60 000
4300	Återbetalning av studielån:	2 493 040
	4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier 4312 Återbetalning av allmänna studielån 4313 Återbetalning av studiemedel	40 1 000 2 492 000
4500	Återbetalning av övriga lån:	68 193
	4514 Aterbetetalning av lån för studentkårslokaler 4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag 4517 Återbetalning från Portugalfonden 4519 Återbetalning av statens bosättningslån 4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor 4526 Återbetalning av övriga lån	130 500 0 45 50 000 17518
5000	Kalkylmässiga inkomster:	5 300 000
5100	Avskrivningar och amorteringar:	1 180 000
5110	Affärsverkens avskrivningar och amorteringar: 5113 Statens järnvägars avskrivningar	0 0

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

1999		1000-tal kronor
5720	Avskrivn ingår på fastigheter: 5121 Avskrivningar på fastigheter	450 000 450 000
5130	Uppdragsmyndigheters komplementkostnader:	730 000
	5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader	730 000
5140	Övriga avskrivningar:	0
	5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilt totalförsvar	0
5200	Statliga pensionsavgifter:	4 120 000
	5211 Statliga pensionsavgifter	4 120 000
6000	Bidrag m.m. från EU:	10 241 116
6100	Bidrag från EG:s jordbruksfond:	7 423 350
6110	B idrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion:	7 103 000
	6111 Arealbidrag	3 800 000
	6112 Kompletterande åtgärder	1 350 000
	6113 Övriga interventioner	500 000
	6114 Exportbidrag	650 000
	6115 Djurbidrag	700 000
	6116 Offentlig lagring	100 000
	6119 Övriga bidrag från EG:s jordbruksfondsgarantisektion	3 000
6120	Bidrag från EG:s jordbruksfonds utvecklingssektion: 6121 EG-finansierade struktur- och regionalstöd till	320 350
	jordbrukssektorn, m.m	320 350
6200	Bidrag från EG:s fiskefond:	9 400
	6211 Bidrag från EG:s fiskefond	9 400
6300	Bidrag från EG:s regionalfond:	580 000
	6311 Bidrag från EG:s regionalfond	580 000
6400	Bidrag från EG:s socialfond:	2 090 000
	6411 Bidrag från EG:s socialfond	2 090 000
6500	Bidrag till transeuropeiska nätverk:	85 366
	6511 Bidrag till transeuropeiska nätverk	85 366
6900	Övriga bidrag från EG:	53 000
	6911 Övriga bidrag från EG	53 000

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

7000 Extraordinära medel från EU:

7111 Återbetalning avseende avgiften till gemenskapsbudgeten

SUMMA INKOMSTTITLAR

696 367 736

Bilaga 2

Svensk ekonomi

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

Bilaga 2

Svensk ekonomi

Innehållsförteckning

Förord................................................................................................................................7

1 Inledning..................................................................................................................7

1.1 Sammanfattning.......................................................................................7

1.2 Utvecklingen inom olika områden.........................................................9

1.3 Sidoalternativet......................................................................................14

2 Internationell utveckling......................................................................................16

2.1 Utvecklingen i Japan och övriga Asien................................................16

2.1.1 Japan.......................................................................................................16

2.1.2 Övriga Asien..........................................................................................17

2.2 Utvecklingen i Förenta staterna...........................................................18

2.3 Utvecklingen i EU och euroområdet...................................................18

2.4 Utvecklingen i Norden och Östersjöområdet inklusive Ryssland ....20

2.5 Risker kring internationell utveckling.................................................20

3 De finansiella marknaderna..................................................................................22

3.1 Utvecklingen i omvärlden.....................................................................22

3.2 Utvecklingen i Sverige...........................................................................23

3.3 Antaganden om ränte- och valutakursutvecklingen............................24

4 Utrikeshandeln......................................................................................................26

4.1 Varuhandeln...........................................................................................26

4.2 Tjänstebalansen......................................................................................28

4.3 Bytesbalansen.........................................................................................28

5 Näringslivets produktion.....................................................................................29

5.1 Industrin.................................................................................................29

5.2 Byggnadsverksamhet.............................................................................31

6 Arbetsmarknad......................................................................................................32

7 Löner......................................................................................................................37

8 Inflation.................................................................................................................40

7 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uol-4

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

9 Hushållens ekonomi och privat konsumtion.....................................................43

9.1 Hushållens inkomster...........................................................................43

9.2 Privat konsumtion.................................................................................44

10 Investeringar.........................................................................................................46

10.1 Näringslivets investeringar...................................................................46

10.2 Bostäder.................................................................................................47

10.3 Lagerinvesteringar.................................................................................48

11. Den offentliga sektorn.........................................................................................50

11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn.................................................50

11.2 Den statliga sektorn..............................................................................54

11.3 Allmänna pensionsfonden/ ålderspensionssystemet..........................56

11.4 Kommunsektorn...................................................................................57

12 Sidoalternativ........................................................................................................60

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

Innehållsförteckning

Tabeller

1.1 Prognosförutsättningar..........................................................................10

1.2 Nyckeltal................................................................................................10

1.3 Försörjningsbalans.................................................................................11

1.4 Bidrag till BNP-tillväxten.....................................................................13

1.5 Finansiellt sparande...............................................................................13

2.1 BNP-tillväxt, inflation och arbetslöshet..............................................19

3.1 Betalningsbalansens finansiella poster.................................................24

3.2 Ränte- och valutakursantagande...........................................................25

4.1 Export och import av varor och tjänster..............................................27

4.2 Bytesbalansen.........................................................................................28

5.1 Näringslivets produktion......................................................................29

5.2 Nyckeltal för industrin..........................................................................30

5.3 Byggnadsverksamhet.............................................................................31

6.1

6.2

6.3

7.1

7.2

8.1

9.1

10.1

10.2

10.3

11.1

11.2

11.3

11.4

11.5

11.6

11.7

12.1

12.2

12.3

Arbetsmarknad......................................................................................32

Sysselsättning,, branschfördelat............................................................33

Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.....................34

Timlöner.................................................................................................37

Arbetskraftskostnad per anställd i näringslivet enligt OECD...........39

Konsumentprisutveckling.....................................................................40

Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande............43

Bruttoinvesteringar efter näringsgren..................................................46

Övriga näringslivets investeringar........................................................47

Lagerförändringar och lagerbidrag.......................................................49

Den offentliga sektorns finanser..........................................................50

Den offentliga sektorns skatter och avgifter.......................................52

Den offentliga sektorns utgifter i löpande pris samt
volymförändring....................................................................................53

Förändring av finansiellt sparande........................................................54

Staten inklusive sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen.........................55

Ålderspensionssystemet........................................................................56

Kommunsektorns finanser....................................................................58

Nyckeltal i sidoalternativet...................................................................61

Försörjningsbalans i sidoalternativet....................................................62

Den offentliga sektorns finanser i sidoalternativet.............................64

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

Innehållsförteckning

Diagram

1.1 BNP-utveckling.......................................................................................7

1.2 Sysselsättning........................................................................................13

2.1 BNP-tillväxt i världen, Förenta staterna, Japan och EU....................16

2.2 BNP-tillväxt i några krisdrabbade asiatiska länder.............................17

2.3 Företagens och hushållens framtidstro i EU.......................................19

3.1 Internationell börsutveckling...............................................................22

3.2 Dollar i D-mark och yen......................................................................22

3.3 Obligationstäntan i Sverige och Tyskland...........................................23

3.4 Kronans kurs.........................................................................................23

4.1 Exportens regionsvisa fördelning.........................................................26

4.2 Export-, världsmarknads- och marknadsandelstillväxt för

bearbetade varor....................................................................................27

5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige

relativt 14 OECD-länder......................................................................30

5.2 Industrins bruttoöverskottsandel........................................................30

6.1 Antal nyanmälda lediga platser och antal sysselsatta..........................32

6.2 Sysselsatta och arbetskraftsutbud........................................................33

6.3 Befolkningen i arbetsför ålder uppdelad på grupper...........................35

6.4 Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.........................................................35

6.5 Beveridgekurva......................................................................................36

7.1 Timlöneutveckling i ekonomin som helhet........................................38

8.1 Producent- och importpriser................................................................41

8.2 Konsumentprisutveckling enligt KPI och HIKP...............................41

9.1 Privat konsumtion och disponibel inkomst........................................45

10.1 Investeringar som andel av BNP..........................................................46

10.2 Antal outhyrda respektive påbörjade lägenheter................................48

11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande.......................................50

11.2 Den offentliga sektorns inkomster och ugifter..................................51

11.3 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och

nettoskuld..............................................................................................51

11.4 Den offentliga sektorns reala utgifter..................................................52

11.5 Kommunsektorns konsumtion............................................................59

12.1 Marknadstillväxt i sidoalternativet.......................................................61

12.2 BNP-tillväxt i sidoalternativet.............................................................63

12.3 Öppen arbetslöshet i sidoalternativet..................................................63

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

Svensk ekonomi

Förord

I denna bilaga till budgetpropositionen för 1999
görs en bedömning av den internationella och
den svenska ekonomins utveckling t.o.m. år
2001.

Bedömningen baseras på underlag från Statis-
tiska centralbyrån, OECD, IMF och den pro-
gnos Konjunkturinstitutet publicerade den 25
augusti. Ansvaret för bedömningarna åvilar dock
helt Finansdepartementet.

Beräkningar för åren 1999 till 2001 har gjorts
med stöd av Konjunkturinstitutets modeller
KOSMOS och FIMO och är betingade av att ett
antal förutsättningar är uppfyllda.

Ansvarig för bilagan är departementsrådet
Mats Dillén. Beräkningarna baseras på informa-
tion t.o.m. den 6 oktober 1998.

1 Inledning

1.1 Sammanfattning

Den svenska bruttonationalprodukten (BNP)
förväntas växa med ca 3 % såväl 1998 som 1999.
Asienkrisen har fördjupats och tillväxten i världs-
ekonomin har reviderats ned i förhållande till be-
dömningen i 1998 års ekonomiska vårproposi-
tion. För Sveriges del har detta resulterat i en nå-
got svagare utveckling av utrikeshandeln, vilket
dock uppvägs av en starkare inhemsk efterfrågan.
Situationen på arbetsmarknaden har förbättrats
ytterligare och en god sysselsättningstillväxt för-
utses under de kommande åren, vilket banar väg
för en sjunkande arbetslöshet.

Enligt de preliminära nationalräkenskaperna
var bruttonationalprodukten (BNP) i Sverige
första halvåret 1998 ca 3 % högre än under sam-
ma period förra året. Utrikeshandeln gav ett ne-

gativt bidrag till tillväxten, samtidigt som brut-
toinvesteringarna och den privata konsumtionen
utvecklades starkt. Även en expanderande kom-
munal konsumtion och positivt lagerbidrag bi-
drog till en hög tillväxt.

Under förutsättning att löneökningarna be-
gränsas till ca 3 % per år och att den internatio-
nella konjunkturen inte påtagligt försämras be-
räknas den svenska ekonomin kunna växa med
ca 3 % per år även år 2000 och år 2001 (se dia-
gram 1.1). Lönebildningen antas fungera väl, vil-
ket tillsammans med låga räntor och den låga
sysselsättningsgraden, utgör viktiga förklaringar
till att den svenska ekonomin bedöms kunna
växa snabbt under en längre period utan att priser
och löner accelererar. Tillväxten drivs i hög grad
av en stark inhemsk efterfrågan. Utrikeshandeln
förväntas ge mindre bidrag till tillväxten jämfört
med 1996 och 1997. I förhållande till de senaste
åren är den förändrade sammansättningen av till-
växten gynnsam för sysselsättningen och på-
skyndar nedgången av den öppna arbetslösheten.

Diagram 1.1 BNP-utveckling

BNP, säsongrensat förlopp

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den fördjupade recessionen i Japan och i stora
delar av övriga Asien, den turbulenta utveckling-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

en i Ryssland och en viss avmattning av kon-
junkturen i Förenta staterna väntas medföra att
den globala tillväxten faller från drygt 4 % 1997
till drygt 2 % 1998. Produktionsfallet i de kris-
drabbade länderna i Asien förväntas bli avsevärt
större än vad som antogs i vårpropositionen.
Återhämtningen i Japan försvåras av problemen i
det finansiella systemet och framtidspessimism
bland hushåll och företag. En expansiv finanspo-
litik tillsammans med åtgärder för att sanera fi-
nanssektorn bedöms bidra till en viss återhämt-
ning av den japanska konjunkturen nästa år.

Tillväxten i EU-området drivs, precis som i
Sverige, av en förhållandevis stark inhemsk ef-
terfrågan. Låga räntor, en viss ljusning på ar-
betsmarknaden samt en mindre stram finanspo-
litik i jämförelse med 1996 och 1997
understödjer tillväxten. Tillväxtutsikterna i Nor-
den är överlag goda även om den norska tillväx-
ten väntas mattas av efter ett antal goda år.

Den svaga ekonomiska utvecklingen i Japan
och Sydostasien har lett till en tydlig internatio-
nell pris- och vinstpress nedåt. En viktig anled-
ning till detta är att efterfrågebortfallet från de
drabbade länderna har resulterat i ett kraftigt
prisfall på priskänsliga råvaror, exempelvis olja.
Under nästa år förutses en försiktig exportledd
återhämtning i Asienregionen. Den tilltagande
internationella konkurrens som följer kommer
att dämpa det generella pristrycket även under de
kommande åren.

Förväntningar om en fortsatt internationell
prispress och en lättare penningpolitik har med-
fört att långräntorna i såväl EU-området som i
Förenta staterna har sjunkit till historiskt låga
nivåer. Trots en högre räntemarginal mot Tysk-
land ligger den svenska tioåriga obligationsräntan
betydligt under de nivåer som förutsågs i vårpro-
positionen. De viktigaste förklaringarna bakom
den svenska räntenedgång som har ägt rum sedan
1995 är, förutom lägre internationella räntor, dels
ett markant ökat förtroende för en sund utveck-
ling av de offentliga finanserna, dels att infla-
tionsförväntningarna har fallit. Den svenska kro-
nan har, utan att det föreligger några övertygande
fundamentala förklaringar, försvagats under
hösten.

Trots den något splittrade internationella
konjunkturbilden bedöms den svenska exporten
av varor och tjänster kunna växa med ca 6 % per
år 1998 och 1999. Samtidigt beräknas importen
öka relativt kraftigt. Utrikeshandeln förutses
därför i år ge ett negativt bidrag till tillväxten,
vilket delvis beror på den låga exporten till Asien

men även på en mycket kraftig uppgång i
tjänsteimporten.

Förutsättningarna för en längre period av hög
tillväxt i den privata konsumtionen är nu bättre
än på många år. Den positiva utvecklingen på ar-
betsmarknaden, de låga räntorna, en stark för-
mögenhetsställning i hushållssektorn, en god in-
komstutveckling och ett uppdämt behov av att
ersätta förslitna kapitalvaror är några av de vikti-
gaste faktorerna som talar för en stark utveckling
av den privata konsumtionen. Ett annat uttryck
för hushållens konsumtionsvilja är att deras
framtidsförväntningar, vad gäller den egna eko-
nomin och arbetsmarknadsläget, är optimistiska.

BNP-tillväxten under 1998 och i något mindre
utsträckning för åren därefter, underbyggs också
av en god investeringstillväxt. Den kraftiga ex-
pansion som väntas i tjänstesektorn och ett högt
kapacitetsutnyttjande i industrin innebär ett stort
behov av att bygga ut kapaciteten i näringslivet.
Ett tydligt osäkerhetsmoment föreligger dock
för investeringarna i den exportberoende delen
av industrin. Om Asienkrisens negativa effekter
på världsekonomin blir mer långvariga än vad
som förutsätts i prognosen kan delar av export-
industrins investeringar komma att skjutas på
framtiden.

Läget på arbetsmarknaden har utvecklats bätt-
re än vad som förutsågs i vårpropositionen. För
innevarande år har sysselsättningen uppreviderats
och arbetslösheten nedreviderats. Sysselsättning-
en hade i augusti ökat med ca 60 000 personer i
jämförelse med augusti i fjol. Ledande indikato-
rer tyder på att en relativt kraftig sysselsättnings-
tillväxt är att vänta under återstoden av 1998 och
under nästa år, vilket i sin tur kommer att gene-
rera ett fortsatt fall i den öppna arbetslösheten.
Den nedgång i den öppna arbetslösheten som
kunde noteras under 1997 berodde till stor del på
ett stigande deltagande i Kunskapslyftet och
därmed på ett fallande arbetsutbud. Under kal-
kylperioden bedöms arbetsutbudet stiga i takt
med att sysselsättningen ökar. I slutet av år 2000
beräknas den öppna arbetslösheten uppgå till
4%.

De offentliga finanserna visar överskott varje
år under prognosperioden. Därmed minskar den
offentliga sektorns skuldsättning samtidigt som
säkerhetsmarginalerna vid en konjunkturavmatt-
ning ökar. Den offentliga sektorns bruttoskuld
som andel av BNP, definierad enligt de s.k. Ma-
astrichtkriterierna, sjunker från 76,6 % år 1997
till 55,8% år 2001.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

På några områden är osäkerheten i prognosen
stor:

- Det kan inte uteslutas att Asienkrisen blir
mer vittomfattande och utsträckt över tiden än
vad som antas i prognosen. I kapitel 12 beskrivs
därför ett s.k. sidoalternativ som belyser effek-
terna på svensk ekonomi vid en sämre interna-
tionell utveckling.

- Lönerna antas stiga med i genomsnitt 3,1 %
per år under kalkylperioden, vilket är summan av
de genomsnittliga avtalsmässiga löneökningarna,
som har beräknats till 2,6 % per år, och en löne-
glidning på 0,5 % per år. Den antagna löneglid-
ningen ligger i linje med de bedömningar som
gjordes av parter och medlare inom ett flertal
avtalsområden i samband med vårens avtalsrörel-
se. Med löneökningar på denna nivå blir infla-
tionstrycket fortsatt lågt, vilket skapar förutsätt-
ningar för en expansiv penningpolitik och en god
konkurrenskraft i industrin. Detta sammantaget
befrämjar en stark sysselsättningstillväxt. Det
kan dock inte uteslutas att löneglidningen kan
komma att överstiga 0,5 % per år.

- Utvecklingen under föregående år och hittills
i år har visat att utbildningssatsningen i stor ut-
sträckning har lyckats fånga upp personer som
annars skulle ha varit öppet arbetslösa. Progno-
sen bygger på antagandet att utbildningssats-
ningen även framdeles omfattar denna kategori
samt att personer som fullföljt ett utbildnings-
program får större möjligheter att finna ett ar-
bete efter genomgången utbildning. En annan
osäkerhetsfaktor vad gäller arbetsutbudet, är i
vilken utsträckning de grupper som idag står
utanför arbetskraften träder in när sysselsätt-
ningsläget, och därmed sannolikheten att få jobb,
förbättras. Om inträdet i arbetskraften blir högre
än beräknat i prognosen, blir det svårare att nå
arbetslöshetsmålet.

1.2 Utvecklingen inom olika områden

Den internationella utvecklingen

Den ekonomiska tillväxten i världen har i år
dämpats till följd av en fördjupad recession i Ja-
pan och Sydostasien. Det globala pristrycket har
minskat, vilket bidragit till lägre räntor och en
stimulans av inhemsk efterfrågan i Europa och
Nordamerika. Osäkerheten avseende utveckling-
en av världsekonomin har ökat under de senaste
månaderna. I synnerhet är osäkerheten i bedöm-

ningarna vad gäller den japanska recessionens
djup, tidsutsträckning och spridningseffekter
betydande. Någon tydlig vändpunkt i den ja-
panska konjunkturen har ännu inte kunnat kon-
stateras. I prognosen förutsätts dock en stabilise-
ring under slutet av år 1998 och en viss
återhämtning under loppet av nästa år. Detta
förutsätter att de av regeringspartiet föreslagna
stimulansåtgärderna, motsvarande 5,5 % av BNP
fördelat på 1998 och 1999, genomförs fullt ut
samt att åtgärder som vidtagits i syfte att förbätt-
ra situationen i finanssektorn blir framgångsrika
och får positiva förtroendeeffekter.

Recessionen i de krisdrabbade länderna i Syd-
ostasien, dvs. Thailand, Malaysia, Indonesien, Fi-
lippinerna och Sydkorea, har fördjupats under
1998 och spridits till övriga länder i regionen. En
försiktig exportledd återhämtning förutses först
under nästa år. Läget är dock mycket svårbedömt
både med avseende på inhemska och yttre förut-
sättningar för en expansion. På det inhemska
planet handlar det framför allt om huruvida län-
derna har uppnått en tillräckligt hög grad av sta-
bilitet för att företag och hushåll skall våga in-
vestera och konsumera samt om det finansiella
systemet fungerar tillräckligt väl för att under-
stödja en återhämtning. Yttre hot mot ett mer
gynnsamt tillväxtförlopp inkluderar en utebliven
återhämtning i Japan och en kinesisk devalvering.
Det är med andra ord tydligt att problemen i Ja-
pan, Sydostasien och Kina hänger intimt samman
och att Japan spelar en nyckelroll för den fort-
satta utvecklingen i regionen.

Den ekonomiska utvecklingen i Förenta sta-
terna kännetecknas av låg inflation, god tillväxt
och låg arbetslöshet. Tillväxten har i år burits upp
av en stark inhemsk efterfrågan samtidigt som
Asienkrisen och förstärkningen av dollarn har
satt sina spår i form av ett växande underskott i
handelsbalansen. BNP-tillväxten framöver förut-
ses mattas av i förhållande till 1996 och 1997 års
snabba tillväxt, för att närma sig den underlig-
gande tillväxttrenden under nästa år. Även om
den amerikanska ekonomin inte är så beroende
av utrikeshandeln, kan en fördjupad Asienkris,
särskilt om den sprider sig till Latinamerika, få
kännbara effekter.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

Tabell 1.1 Prognosförutsättningar

Årlig procentuell förändring

	1996	1997	1998	1999	2000	2001
BNP OECD*	2,7	2,8	2,1	2,2	2,4	2,3
KPI OECD¹	2,2	2,0	1,5	1,8	2,0	2,0
Timlön,
kostnad	6,0	4,5	3,3	2,9	3,2	3,0
Dollarkurs
(SEK)²	6,7	7,7	7,9	7,7	7,5	7,5
TCW-index²	116,0	120,5	121,7	120,4	118,5	118,0

Tysk

långränta³	6,2	5,7	4,7	4,6	4,9	5,1
Svensk
långränta¹	8,1	6,6	5,1	5,0	5,2	5,3
Svensk
kortränta'	5,8	4,3	4,4	4,3	4,3	4,3

¹ Ärlig procentuell förändring. Avser OECD-16.

² Årsgenomsnitt.

³ 10-års statsobligation, årsgenomsnitt.

⁴ 6-månaders statsskuldsväxei, årsgenomsnitt.

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

En annan hotbild är om den internationella pris-
press, som följer i Asienkrisens spår, leder till
nedjusterade vinstförväntningar för amerikanska
företag. En sådan utveckling kan påverka såväl
investerings- som börsutvecklingen och i för-
längningen även tillväxten i negativ riktning.

Som en motvikt till den amerikanska kon-
junkturavmattningen och den svaga asiatiska ut-
vecklingen väntas konjunkturen i EU-området
vara fortsatt stark. Det låga ränteläget och en
mindre stram finanspolitik stimulerar såväl in-
vesteringar som privat konsumtion och kan leda
till en viss uppgång i den offentliga konsumtio-
nen. EU-länderna befinner sig i något olika
konjunkturfaser. Tyskland, Frankrike och Italien
är i ett relativt tidigt skede av uppgångsfasen.
Dessa tre länder står för knappt 60 % av det
samlade produktionsvärdet i EU och har därför
ett mycket stort genomslag på konjunkturut-
vecklingen i EU-området som helhet. Ett antal
EU-länder ligger längre fram i konjunktur-
cykeln, bl.a. Spanien och Nederländerna. Stor-
britannien och Danmark förefaller vara på väg in
i en konjunkturavmattning. I Finland väntas till-
växten förbli fortsatt hög, men sjunka till 3,4 %
nästa år. I Norge har fallande oljepriser och teck-
en på alltför höga löneökningar försvagat växel-
kursen och tvingat fram en åtstramning av pen-
ningpolitiken.

ITabell 1.2 Nyckeltal ________________ __________________1
	1996	1997	1998	1999	2000	2001
KPI, dec-dec	0,1	1,9	0,1	1,1	2,0	2,0
NPI, dec-dec	-1,0	-0,9	-0,5	0,6	-	-
Disponibel inkomst¹	-0,7	-1,7	2,7	3,3	1,5	1,8
Sparkvot(nivå)	4,4	0,8	0,8	1,2	0,3	0,1
Industriproduktion¹	2,1	5,4	4,6	4,5	4,0	2,9
Relativ enhets- arbetskostnad¹	14,5	-5,3	-1,7	-0,4
Sysselsättning²	-0,6	-1,0	1,3	1,5	1,8	1,1
Öppen arbets- löshet³	8,1	8,0	6,6	5,7	4,4	4,0
Arbetsmarknads- politiska åtgärder¹	4,5	4,3	3,9	3,9	3,8	3,5
Handelsbalans⁴	125	139	144	147	160	170
Bytesbalans¹	2,6	2,8	2,3	2,1	2,2	2,4
Offentliga sektorns finansiella sparande¹	-2,1	-1,1	2,1	1,1	2,3	3,3

¹ Arlig procentuell förändring.

² Antal personer. Årlig procentuell förändring.

³ Andel av arbetskraften.

⁴ Miljarder kronor.

⁵ Procent av BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Räntor, löner och inflation

De svenska långräntorna har, tillsammans med
räntorna i EU-området och Förenta staterna,
fortsatt att falla under våren och sommaren. Den
svenska 1 O-årsräntan bedöms ligga strax under
5 % mot slutet av året, för att sedan stiga blyg-
samt under de nästföljande åren i takt med en
starkare inhemsk efterfrågan i Europa. Parallellt
med de mycket låga och fallande långräntorna
har räntemarginalen mot tyska obligationsräntor
vidgats. Anledningen till den relativt stora ned-
gången i tyska räntor tycks vara att höstens tur-
bulens på de finansiella marknaderna har resulte-
rat i portföljomplaceringar från marknader som
upplevs som osäkra till säkra marknader. I prog-
nosen antas att de tyska långräntorna stiger upp
mot 5 % under loppet av 1999 och 2000, samt att
den svenska långräntemarginalen över samma
tidsperiod närmar sig 20 punkter. I prognosen
antas styrräntan ligga kvar oförändrad i Förenta
staterna samtidigt som en viss höjning förutsätts
i Tyskland under 1998 och i den Europeiska mo-
netära unionen under 1999. Kronan har under
året fluktuerat kraftigt och periodvis legat på ni-
våer som knappast är långsiktigt förenliga med
den fundamentala bilden av svensk ekonomi -
bytesbalansen visar stabila överskott och infla-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

Tabell 1.3 Försörjningsbalans

	Miljarder kronor 1997	1995	1996	1997	1998	1999	Årlig procentuell förändring
	Miljarder kronor 1997	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Privat konsumtion	923	0.8	1,3	2,0	2,7	2,9	2,5	2,0
Offentlig konsumtion	449	-0,9	-0,2	-2,1	1,9	0,8	0,6	0,8
Stat	134	-2,1	-0,6	-5,0	2,5	0,5	0,5	0,5
Kommun	315	-0,4	0,0	-0,7	1,7	0,9	0,6	1,0
Bruttoinvesteringar	238	12,4	3,7	-4,8	9,8	8,0	6.8	5,9
Näringsliv exkl. bostäder	183	27,7	4,7	-0,1	10,7	7,1	4,8	3,2
Bostäder	24	-23,5	13,1	-25,7	6,2	23,5	25,0	25,0
Myndigheter	31	-5,7	-8,0	-9.4	7,6	1,4	2,2	1.4
Lagerinvesteringar	7	0,5	-1,1	0,7	0,1	0,0	0,0	0,0
Export	761	12,9	6.1	12,8	5,9	5,8	6,6	5,5
Import	639	10,2	3,7	11,7	8,8	7.1	6,3	5,8
BNP	1739	3,9	1,3	1,8	3.0	3.0	3,2	2,6

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

tionen förutses att bli mycket låg. Prognosen
bygger därför på förutsättningen att kronan för-
stärks gradvis för att i slutet av år 2000 ligga på
ett TCW-index på 118. Slutnivån är densamma
som i vårpropositionen men det tar längre tid in-
nan slutnivån nås.

En viktig del i den ljusa bilden av den svenska
ekonomin är att utfallet av 1998 års avtalsrörelse
blev lägre än vad många hade befarat. Givet de
utgångspunkter som angavs ovan antas lönerna
stiga med drygt 3% per år under hela kalkylperi-
oden. För att detta skall vara möjligt får inte lö-
neglidningen överstiga 0,5 %, vilket är betydligt
lägre än den historiska löneglidningen. En ökad
samsyn om vikten av låga nominella löneökning-
ar bland arbetsmarknadens parter, nya avtalskon-
struktioner, större flexibilitet vad gäller arbetsti-
dens förläggning och låga inflationsförväntningar
är några viktiga skäl till varför en nedväxling av
löneglidningen är trolig. Det finns dock en risk
för att löneglidningen kan bli högre, bl.a. om det
uppstår brist på arbetskraft under kalkylperio-
den.

Inflationstrycket i svensk ekonomi har under
de senast 2-3 åren varit lågt och kommer sanno-
likt att så förbli också under resterande del av
1998 och 1999. Med löneökningar som antagits
uppgå till ca 3 % per år, god produktivitetstill-
växt, apprecierande krona, låga världsmarknads-
priser samt inflationsförväntningar, som även på
längre sikt ligger under 2 %, är det svårt att se
något mer påtagligt inflationshot. Mot denna
bakgrund antas att Riksbankens styrränta - den

s.k. reporäntan - hålls oförändrad fram t.o.m. år
2001. Faktorer som kan störa bilden av ett lågt
inflationstryck är högre löneökningar, svagare
krona samt att den inhemska efterfrågetillväxten
blir så stark att handeln kan öka sina marginaler
kraftigt. Det krävs dock mycket stora avvikelser i
förhållande till vad som bedöms vara den mest
sannolika utvecklingen i denna prognos, för att
hoten skall leda till att inflationen varaktigt ökar
till 2 % eller mer under 1999. Det är heller inte
troligt att inflationen mätt som årsgenomsnitt
når upp till 2 % år 2000, även om osäkerheten är
större i detta tidsperspektiv. Därefter förutsätts
att inflationen sammanfaller med Riksbankens
inflationsmål ytterst genom att penningpolitiken
och därmed tillväxten anpassas så att målet upp-
fylls.

Försörjningsbalansen

Exporttillväxten väntas sjunka från fjolårets
knappa 13 % till knappt 6 % i år. Under första
halvåret i år minskade Sveriges export till Asien
(exklusive Mellanöstern) med ca 25 % jämfört
med första halvåret 1997. Asien står för ca 8 % av
Sveriges samlade export, vilket innebär att den
direkta effekten av Asienkrisen på svensk ex-
portvolym under första halvåret kan uppskattas
till ca - 2 %. Den totala exporten har dock hållits
uppe av en god exporttillväxt till Europa under
motsvarande period (+ 11 %). Cirka 75 % av
svensk export går till Europa. Den europeiska
konjunkturen är således av avgörande betydelse
för den svenska exporten. Givet en viss åter-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

hämtning i Asienregionen bedöms den svenska
exporten kunna växa med ca 6 % även nästa år.

Varuimporten steg, enligt nationalräkenska-
perna, med 12,4 % första halvåret i år i jämförelse
med första halvåret 1997. Den totala importen
väntas stiga med knappt 9 % i år och drygt 7 %
nästa år. Ett viktigt inslag i den växande impor-
ten är att tjänsteimporten sedan 1997 ökar i
mycket snabb takt. En delförklaring är att svens-
kars utlandsresande har ökat i betydande omfatt-
ning. Även direktimport av bilar (klassificeras
som tjänsteimport), internethandel och en väx-
ande import av tekniska konsulttjänster har san-
nolikt bidragit till den snabba tillväxten av im-
porterade tjänster. Tjänsteimportens höga
ökningstal innebär att tjänstebalansen totalt sett
ger negativa bidrag till tillväxten i år och nästa år
på 0,4 procentenheter respektive 0,2 procenten-
heter.

De flesta förutsättningar är på plats för en
fortsatt relativt stark uppgång i den privata kon-
sumtionen - uppdämda behov att anskaffa kapi-
talvaror, en stark hushållsekonomi och framtids-
optimism. Behoven av att ersätta gamla
kapitalvaror har redan satt tydliga spår i utveck-
lingen av sällanköpsvaruhandeln. Försäljningen
av möbler, radio- och televisionsutrustning har
ökat med mellan 10 % och 20 % under årets sju
första månader jämfört med motsvarande period
1997. Hushållens disponibla inkomster bedöms
öka med 2,7 % i år och 3,3 % nästa år. Den låga
inflationen gör att reallöneutvecklingen blir god
trots de historiskt sett låga nominella löneök-
ningarna. Hushållens inkomster stärks vidare av
att allt fler personer får arbete. Samtidigt är hus-
hållens förmögenhetssituation, höstens börsned-
gång till trots, bättre än vad den varit på mycket
länge. Den privata konsumtionen väntas öka
med knappt 3 % både 1998 och 1999. Konsum-
tionsökningen väntas sedan avta något år 2000
och år 2001.

Under de närmaste åren förväntas en omfat-
tande kapacitetsutbyggnad i näringslivet och en
viss återhämtning av bostadsinvesteringarna. Det
låga ränteläget, en relativt hög lönsamhet i nä-
ringslivet och den starka ekonomiska situationen
i hushållssektorn skapar gynnsamma förutsätt-
ningar för en fortsatt investeringsexpansion. Sta-
tistiska centralbyråns investeringsenkät och
Konjunkturinstitutets senaste kvartalsbarometer
visar att investeringsviljan är hög inom industrin.
Vad gäller övrigt näringsliv har en snabb investe-
ringstillväxt redan noterats i de sektorer som har
en stark koppling till hushållens efterfrågan.

Konjunkturinstitutets tjänstebarometer pekar på
ett tydligt förbättrat konjunkturläge för arkitek-
ter och teknisk konsultverksamhet, vilket vanli-
gen förebådar ökade investeringar. Mycket talar
även för en snabb tillväxt av bostadsbyggandet
under hela kalkylperioden. En del av anpassning-
en av bostadsbeståndet mot en ny långsiktig
jämviktsnivå har ägt rum tidigare under 1990-
talet. Efter sju år med, mer eller mindre kontinu-
erlig, nedgång i bostadsbyggandet är utgångsni-
vån mycket låg. Stigande priser på småhus i till-
växtregionerna har ökat lönsamheten vid
nyproduktion varför bostadsinvesteringarna
återigen förväntas stiga. Trots mycket höga till-
växttal under kalkylperioden understiger det be-
räknade bostadsbyggandet år 2001 en långsiktigt
normal nivå.

Sammantaget ökar bruttoinvesteringarna med
knappt 10 % 1998 och med 8 % 1999 för att se-
dan öka något långsammare år 2000 och 2001.
Som framgår av tabell 1.4 står bruttoinvestering-
arna för ca 40 % av BNP-tillväxten fram t.o.m.
2001. Investeringsposten är emellertid en svårbe-
dömd komponent i försörjningsbalansen. In-
vesteringsuppgången i övrigt näringsliv och upp-
gången i bostadsbyggandet avspeglar det goda
läget i den inhemska delen av den svenska eko-
nomin och förefaller vara tämligen robust. En
starkare investeringstillväxt än vad som ligger i
prognosen kan inte uteslutas. Vad gäller den ex-
portinriktade delen av industrin finns det dock
en hög känslighet för en sämre internationell ut-
veckling, vilket kan resultera i ett investerings-
omslag inom sektorn.

Den kommunala konsumtionen ökade enligt
nationalräkenskaperna under första halvåret i år.
Enligt arbetskraftsundersökningarna har antalet
sysselsatta hittills i år ökat med ca 25 000, rensat
för säsongvariationer. Konsumtionstillväxten
förväntas bli ca 1,7% i år. Detta kan jämföras
med utvecklingen mellan 1992 och 1997 då kon-
sumtionen minskade sammantaget med 4,5 %.

Kommuner och landsting förutsätts uppfylla
kravet om ekonomisk balans, dvs. att intäkterna
måste överstiga kostnaderna, fr.o.m. år 2000. De
föreslagna höjningarna av de allmänna statsbi-
dragen ger utrymme för en uppgång i den kom-
munala konsumtionen. Den sammantagna nivå-
höjningen uppgår till 22 miljarder kronor år
2001. Med hänsyn taget till balanskravet och
ökade statsbidrag förutsätts konsumtionen öka
med i genomsnitt 0,8 % per år och sysselsätt-
ningen stiga med ca 30 000 personer åren 1999
t.o.m. 2001.

Den statliga konsumtionen har minskat tre år
i rad och förra året var nedgången 5 %. Första
halvåret i år skedde en betydande återhämtning
då konsumtionen steg med 4,6 % jämfört med
motsvarande period 1997.1 år förutses den statli-
ga konsumtionen stiga med 2,5 %. För de kom-
mande åren beräknas en ökning på 0,5 % per år.

ITabell 1.4 Bidrag till BNP-tillväxt 1
	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Privat konsumtion	07	1,0	14	1,5	1,3	1,0
Offentlig
konsumtion	0,0	-0,5	0,5	0,2	0,1	0,2
Brutto-
investeringar	0,6	-0,8	1,5	1,3	1,2	1,0
Lagerinvesteringar	-1,1	0,7	0,1	0,0	0,0	0,0
Netto utrikeshandel	1,2	1,3	-0,5	0,0	0,6	0,3
BNP	1,3	1.8	3,0	3,0	3.2	2,6

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Tillväxtens sammansättning

Det förhållandet att den inhemska efterfrågan tar
över som tillväxtmotor innebär att tillväxtför-
loppet blir mer uthålligt och balanserat. Under
1996 och 1997 stod nettoexporten för en stor del
av tillväxten (se tabell 1.4). Det långsiktigt nor-
mala är att exportökningen i stort balanserar im-
portökningen och att tillväxtbidraget från utri-
keshandeln ligger nära noll. Minskningen av
exporten till Asien tillsammans med den in-
hemska efterfrågetillväxten gör att utrikeshan-
deln i år ger ett negativt bidrag till tillväxten.
Under de följande tre åren väntas utrikeshandeln
i genomsnitt ge ett svagt positivt bidrag.

Bytesbalansens överskott kommer trots för-
skjutningen mot inhemsk efterfrågan att ligga på
drygt 2 % av BNP under samtliga år fram t.o.m.
år 2001. Detta bidrar till en önskvärd amortering
av den svenska utlandsskulden. I den offentliga
sektorn uppnås ungefär lika stora finansiella
överskott, vilket minskar sårbarheten för framti-
da konjunkturnedgångar. Företagens finansiella
sparande är nära noll, vilket innebär att sektorn
egenfinansierar de investeringar som ligger i
prognosen. Hushållens finansiella sparande är
svagt positivt trots ökande bostadsinvesteringar.
Tillväxtens sammansättning och utvecklingen av
sparandet i de olika sektorerna beskriver sam-
mantaget ett välbalanserat förlopp.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

ITabell 1.5 Finansiellt sparande 1
Procent av BNP	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Bruttosparande	17,3	16,9	17,3	17,8	18,4	19,1
Realt sparande	14,6	14,1	15,0	15,7	16,2	16,7
Fasta
investeringar	14,8	13,7	14,5	15,2	15,8	16,2
Lager-
investeringar	-0,2	0,4	0,5	0,5	0,4	0,4
Finansiellt
sparande	2,7	2,8	2,3	2,1	2,2	2,4
Offentlig sektor	-2,1	-1,1	2,1	1,1	2,3	3,3
Hushåll	3,4	1,4	1,3	1,4	0,7	0,5
Företag	1,4	2,6	-1,1	-0,4	-0,8	-1,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Arbetsmarknaden

Utvecklingen på arbetsmarknaden har hittills i år
varit mycket positiv. Sysselsättningen ökar nu
kraftigt inom såväl näringslivet som i kommun-
sektorn. Ledande indikatorer, som antalet nyan-
mälda lediga platser, tyder på att sysselsättningen
fortsätter att öka i snabb takt under resten av
1998 och under 1999. Givet att den internatio-
nella konjunkturen inte viker och att löneök-
ningarna kan begränsas till ca 3 % per år, beräk-
nas den totala sysselsättningsökningen mellan
1997 och 2001 uppgå till ca 226 000 personer (se
diagram 1.2).

Diagram 1.2 Sysselsättnin

Tusental personer

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Medelarbetstiden bedöms falla under de när-
maste åren. Sjukfrånvaron har ökat något och en
sänkning av arbetstiden ingår i ett flertal av löne-
avtalen. Produktivitetsökningen väntas bli lägre
än under de senaste åren. Att tillväxten i högre
grad drivs av inhemsk efterfrågan och inte av ex-
porttillväxt, samt att låga löneökningar minskar
rationaliseringstrycket bidrar till en något lägre
produktivitetstillväxt.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

Till följd av det förbättrade arbetsmarknadslä-
get ökar arbetskraftsutbudet. Ökningen av ar-
betskraften motverkas dock i någon mån av den
fortsatta ökningen av antalet utbildningsplatser
inom Kunskapslyftet och tillkommande hög-
skoleplatser. Den starka sysselsättningstillväxten
och ett begränsat inträde i arbetskraften gör att
den öppna arbetslösheten fortsätter att sjunka.
Givet de förutsättningar denna kalkyl bygger på
- god internationell konjunkturutveckling, låga
löneökningar samt att utbildningssatsningen ger
avsedd effekt - kan den öppna arbetslösheten
sjunka till 4% i slutet av år 2000.

Den offentliga sektorns finanser

Från 1994 till 1998 har den offentliga sektorns
finansiella sparande vänts från ett underskott på

10,3 % av BNP till ett överskott på 1,3 % av
BNP exklusive effekten av att AP-fondens fas-
tigheter överförs till bolagsform. Förbättringen
mellan 1994 och 1998 beror till övervägande de-
len på det omfattande konsolideringsprogram-
met. Överskottet, som andel av BNP, stiger se-
dan till 1,1 % år 1999, 2,3 % år 2000 och 3,3 % år
2001.

De finansiella överskotten medför att den of-
fentliga sektorns skulder kan amorteras. Den
konsoliderade bruttoskulden går ned från 76,6 %
av BNP 1997 till 55,8 % av BNP år 2001 medan
statsskulden sjunker från 82,4% av BNP 1997
till 54,1 % av BNP år 2001. Nedgången av
statsskulden kan dock till viss del tillskrivas ef-
fekter av den nyligen beslutade ålderspensions-
reformen. I kalkylerna har antagits att det sker en
överföring av medel från AP-fonden år 2001 på
235 miljarder kronor, som till huvuddelen an-
vänds för att amortera statsskulden.

Det finansiella sparandet för 1998 och 1999
har reviderats upp med 9 respektive 5 miljarder
kronor jämfört med vårpropositionen. Det beror
på högre skatteinkomster och lägre ränteutgifter.
I vårpropositionen gjordes ett beräkningstek-
niskt antagande med innebörden att de finansi-
ella överskotten utöver budgetmålen år 2000 och
år 2001 skulle tillföras hushållssektorn. De här
presenterade kalkylerna utgår istället från att hela
det beräknade överskottet används till amorte-
ring av den offentliga nettoskulden. Beaktas
denna nya förutsättning och de åtgärder som fö-
reslagits sedan vårpropositionen har det under-
liggande sparandet i den offentliga sektorn revi-
derats upp även för åren 2000 och 2001.

De beräkningar av finanspolitikens inriktning,
som redovisas i kapitel 11 indikerar att finanspo-

litiken är svagt expansiv i år och 1999, samt svagt
kontraktiv år 2000 och 2001. Den fortsatta för-
stärkningen av de offentliga finanserna beror
istället huvudsakligen på en positiv konjunktur
och lägre ränteutgifter.

1.3 Sidoalternativet

I syfte att belysa osäkerheten i den internatio-
nella bilden, och de därmed sammanhängande
riskerna vad avser utvecklingen i svensk ekono-
mi, presenteras i kapitel 12 ett s.k. sidoalternativ.
Sidoalternativet bedöms vara mindre sannolikt
än kalkylen ovan, i det följande kallat basalterna-
tivet.

I basalternativet förutses en försiktig export-
ledd återhämtning i Japan under 1999. I sidoal-
ternativet är utgångspunkten att den japanska
lågkonjunkturen blir mer utdragen och att en
återhämtning sker först år 2000 samtidigt som
den allmänna osäkerheten ökar genom fortsatt
turbulens på de finansiella marknaderna. Detta
leder till negativa återverkningar för övriga värl-
den främst under nästa år. De länder som påver-
kas mest av sämre exportförutsättningar och en
allmänt ökad osäkerhet är de tidigare krisdrab-
bade asiatiska länderna samt övriga tillväxteko-
nomier, i t.ex. Latinamerika. Den fördjupade kri-
sen pressar världsmarknadspriserna, vilket
försämrar vinstutsikterna för företag med stor
internationell handel. Krisen sprids till Nord-
amerika och Europa dels genom direkta handels-
effekter, dels genom en svagare börsutveckling
och den allmänt ökade osäkerheten. Detta med-
för en sämre utveckling av framför allt investe-
ringar och privat konsumtion. I sidoalternativet
förutsätts att penningpolitiken blir betydligt lät-
tare än i basalternativet, men detta är inte till-
räckligt för att på kort sikt uppväga efterfråge-
bortfallet. Den svagare konjunkturutvecklingen i
omvärlden leder till en lägre världsmarknadstill-
växt för svensk export än i basalternativet.

Den svenska ekonomin reagerar på ett likartat
sätt som Europa och Nordamerika. I synnerhet
bedöms investeringarna i den svenska exportin-
dustrin vara känsliga för en försämrad interna-
tionell konjunkturutveckling. Lägre tillväxt i
omvärlden och den ökade osäkerheten sprider
sig vidare till hushållen och dämpar konsumtio-
nen och bostadsinvesteringarna. BNP-tillväxten
beräknas i sidoalternativet uppgå till 2,8 % år
1998 och 1,8 % år 1999. Den lägre tillväxten, i

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

jämförelse med basalternativet, innebär att sys-
selsättningen utvecklas sämre i sidoalternativet
särskilt under 1999 och att den öppna arbetslös-
heten hamnar på en högre nivå.

År 2000 och år 2001 blir tillväxten 3,1 % re-
spektive 3,2 %, vilket sammantaget sett är något
högre än i basalternativet. Detta beror på att den
globala konjunkturen har återhämtat sig och att
industriinvesteringarna ökar snabbt. Därtill antas
penningpolitiken i sidoalternativet vara lättare
under 1999 än i basalternativet, vilket med efter-
släpning slår igenom på tillväxten. Den öppna
arbetslösheten överstiger dock 4 % i slutet av år
2000.

De offentliga finanserna utvecklas sämre i sido-
alternativet än i basalternativet. Lägre skattein-
komster och högre offentliga utgifter, exempel-
vis i form av arbetslöshetsersättningar och
socialbidrag, leder till ett sämre finansiellt spa-
rande i den offentliga sektorn. Målet om ett of-
fentligt sparande om 0,5 % av BNP år 1999 upp-
nås med knapp marginal. Däremot understiger
det offentliga sparandet år 2000 den målsatta ni-
vån på 2 % av BNP.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

2 Internationell utveckling

Den internationella konjunkturutvecklingen har
dämpats under det senaste året främst till följd av
en fördjupad recession i Japan och i vissa asiatis-
ka länder. Samtidigt har det globala pristrycket
minskat, vilket har bidragit till lägre räntor och
en stimulans av inhemsk efterfrågan i Europa
och Nordamerika.

Den globala ekonomiska tillväxten förutses
falla från 4,1 % 1997 till 2,2 % i år, medan den i
OECD-området förväntas avta med drygt en
halv procentenhet till 2,1 %. I slutet av året och
under 1999 förutses en försiktig återhämtning i
de asiatiska länderna och i världsekonomin som
helhet. Viktiga förutsättningar är dock att förtro-
endet för den japanska ekonomin, inklusive den
ekonomiska politiken, stärks och att de asiatiska
länderna fortsätter att genomföra IMF-
programmen, inklusive en reformering av finans-
sektorn.

Den ekonomiska utvecklingen i Förenta sta-
terna väntas bli fortsatt gynnsam, även om en
viss avmattning förutses mot bakgrund av ett
ökande handelsbalansunderskott och en dämp-
ning av den inhemska efterfrågan. Konjunkturen
i EU förutses bli fortsatt god och får draghjälp av
en mindre stram finanspolitik samt gynnsamma
monetära förhållanden, dvs. den sammantagna
effekten på efterfrågan av ränte- och växelkurs-
utvecklingen.

För flertalet tillväxtekonomier har Asienkri-
sen bidragit till ökad osäkerhet på de finansiella
marknaderna. I Ryssland har den finansiella oron
ökat till följd av den fördjupade recessionen i
Asien och sjunkande oljepriser, vilket har ac-
centuerat inhemska ekonomiska och politiska
problem. Utvecklingen i Ryssland kan få vissa
negativa effekter för Central- och Östeuropa,
men dessa bedöms delvis motverkas av den fort-
satt starka konjunkturen i EU. I Latinamerika
har den ekonomiska politiken stramats åt i syfte
att undvika ökad turbulens på de finansiella
marknaderna vilket kan bidra till en lägre in-
hemsk efterfrågan.

Världsmarknadstillväxten för svensk export
väntas avta från 10 % 1997 till ungefär 6 % i år
och nästa år. Återhämtningen i den asiatiska re-
gionen bidrar till att den stiger till 71/2 % år 2000.
En minskad efterfrågan bland Sveriges viktigaste
handelspartners därefter medför en något lägre
världsmarknadstillväxt år 2001.

Diagram 2.1 BNP-tillväxt i världen, Förenta staterna, Japan
och EU __________

Procent

5 ____

Världen Förenta staterna Japan EU

Källor: IMF och Finansdepartementet.

Osäkerheten i bedömningen av den internatio-
nella utvecklingen har ökat markant och det
finns i första hand risk för att utvecklingen blir
sämre än prognostiserat.

2.1 Utvecklingen i Japan och övriga Asien

2.1.1 Japan

Den långvariga ekonomiska krisen i Japan har
förvärrats och landet befinner sig i en recession.
BNP minskade under det sista kvartalet i fjol och
under de två första kvartalen i år. Denna utveck-
ling är allvarlig med hänsyn till Japans betydelse
för världsekonomin.

Den ekonomiska krisen hör samman med
djupgående strukturella problem i den finansiella
sektorn främst orsakade av betydande regleringar
och liten insyn. Uteblivna åtgärder för att lösa
problemen har bidragit till en ökad osäkerhet bå-
de för den japanska och den globala ekonomiska
utvecklingen. Problemen i den finansiella sek-
torn har dessutom medfört en kreditåtstramning
i Japan som främst drabbar små- och medelstora
företag.

Krisen i det finansiella systemet har tillsam-
mans med en ökad arbetslöshet och Asienkrisen
fortsatt att undergräva företagens och hushållens
förtroende. Detta har bidragit till att minska den
inhemska efterfrågan. Samtidigt har den svaga
konjunkturutvecklingen i Asien lett till en sämre
japansk exportutveckling.

I syfte att mildra den ekonomiska krisen har
regeringen aviserat omfattande finanspolitiska
stimulansåtgärder för budgetåren 1998 och 1999

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

och har även anslagit medel för att sanera finans-
sektorn. Penningpolitiken förutses bli fortsatt
expansiv och styrräntan har antagits vara oför-
ändrad under 1998 och 1999. Dagslåneräntan
sänktes nyligen till 0,25%, medan diskontot för-
blev oförändrat på 0,5%. Åtgärden vidtogs mot
bakgrund av deflationsförväntningar i ekonomin.
Utrymmet för penningpolitiska åtgärder är dock
begränsat.

En stabilisering av BNP förutses under det
kommande halvåret givet att de finanspolitiska
stimulansåtgärderna genomförs fullt ut och bi-
drar till kraftigt ökade offentliga investeringar.

Den inhemska efterfrågan förutses dock bli
fortsatt svag både i år och nästa år. Den privata
konsumtionen hämmas av hushållens pessimism
inför framtiden och den stigande arbetslösheten.
Skattelättnader väntas därmed i stor utsträckning
användas till ökat sparande. En svag utveckling
av privata investeringar förutses mot bakgrund av
lågt förtroende bland företag, fortsatt kreditåt-
stramning samt problem med överkapacitet. I
takt med att effekterna av Asienkrisen planar ut
förutses dock en något bättre exportutveckling
under nästa år.

Trots de massiva stimulansåtgärderna under
andra halvan av 1998, väntas BNP minska med

2,3 % 1998. Nästa år förutses en BNP-tillväxt på
0,6 % främst till följd av de omfattande offentliga
investeringarna och den något bättre exportut-
vecklingen. Därefter förutses BNP öka med

1,5 % år 2000 och 2,0 % år 2001.

Denna bedömning är förknippad med bety-
dande osäkerhet. Om de planerade offentliga in-
vesteringarna inte genomförs fullt ut och förtro-
endet hos företag och hushåll inte stärks,
kommer återhämtningen i den privata sektorn att
fördröjas. Lösningen av problemen i den finansi-
ella sektorn kan dröja, vilket på många sätt skulle
verka dämpande på BNP-tillväxten. Vidare kan
Asienkrisens negativa inverkan på japansk export
komma att bli större än prognostiserat.

2.1.2 Övriga Asien

Förra sommarens finansiella kris i Asien har ut-
vecklats till en djup recession. Den svaga efter-
frågan i de direkt krisdrabbade länderna, dvs.
Thailand, Indonesien, Malaysia, Filippinerna och
Sydkorea, har bl.a. genom minskad handel och
förtroendeeffekter drabbat övriga länder i regio-
nen. En stram ekonomisk politik har medfört en
stabilisering av priser, räntor och valutor, men

den inhemska efterfrågan har fallit kraftigt. Oron
på de finansiella marknaderna har tillsammans
med höga räntor och en minskad utlåning fått
stora effekter på den reala ekonomin. Nedgång-
en i produktionen har lett till en kraftigt minskad
import i stora delar av regionen. Till följd av bl.a.
kreditåtstramningen och höga priser på importe-
rade insatsvaror har även exporten utvecklats re-
lativt svagt.

För de flesta länder i regionen väntas BNP
sjunka i år. Dock förutses en försiktig, export-
driven återhämtning inledas i slutet av året för att
fortsätta under 1999. Okade valutareserver vän-
tas resultera i att förtroendet för de drabbade
ländernas ekonomier återvänder, vilket i sin tur
kan bidra till ett ökat inflöde av kapital och lägre
räntor. En något mindre stram ekonomisk poli-
tik torde också stimulera inhemsk efterfrågan.
Utan en förbättrad ekonomisk situation i Japan,
med ökad efterfrågan och en starkare yenkurs,
försvåras emellertid återhämtningen i regionen
avsevärt. Ytterligare en förutsättning för en ex-
portledd återhämtning är att situationen i den fi-
nansiella sektorn i regionen förbättras.

Diagram 2.2 BNP-tillväxt i några krisdrabbade asiatiska
länder

Procent

Asien

Anm.: Gruppen krisdrabbade asiatiska länder utgör här Filippinerna. Indonesien, Malaysia,
Sydkorea och Thailand.

Källor: IMF och Finansdepartementet.

BNP-tillväxten i Thailand, Indonesien, Malaysia,
Filippinerna och Sydkorea sammantaget väntas
minska från 4,1% 1997 till -8,9% 1998 och
-1,1 % 1999. För år 2000 och 2001 förutses en
betydande återhämtning. I Kina bedöms
tillväxten dämpas i år för att sedan öka nästa år. I
likhet med utsikterna för Japan är bedömningen
av utvecklingen i övriga Asien förknippad med
betydande osäkerhet. Utsikterna skulle

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

exempelvis försämras om Kina, i syfte att stärka
konkurrenskraften, devalverar sin valuta.

2.2 Utvecklingen i Förenta staterna

Den ekonomiska situationen i Förenta staterna
har under inledningen av 1998 kännetecknats av
en fortsatt stark ökning av den inhemska efter-
frågan, låg arbetslöshet och inflation, fallande
obligationsräntor samt sunda offentliga finanser.
BNP-tillväxten var stark under det första kvar-
talet, men dämpades under det andra till följd av
negativa bidrag från lager och nettoexport. Den
privata konsumtionen har stimulerats av en god
utveckling av real disponibelinkomst, en stabil
och hög sysselsättningstillväxt samt en uppgång
av aktiepriserna. Investeringarna har fortsatt att
växa snabbt bl.a. i ljuset av goda vinstmarginaler i
företagen. Dollarns appreciering i effektiva ter-
mer samt den lägre efterfrågan i de asiatiska län-
derna har bidragit till att bytesbalansunderskottet
vuxit kraftigt.

Inflationen är fortsatt låg och uppgick på års-
basis i augusti till 1,6 %. Flera faktorer har bidra-
git till att prisökningstakten inte tilltagit trots att
arbetslösheten sjunkit under den nivå som anses
förenlig med låg inflation: Dollarförstärkningen,
en måttlig utveckling av de sammanlagda arbets-
kraftskostnaderna samt den dämpande effekten
av Asienkrisen t.ex. på energi- och råvarupriser.
En vändning av denna utveckling skulle kunna
leda till ett stigande inflationstryck.

Under den andra halvan av 1998 väntas netto-
exporten ge ett ökat negativt bidrag till BNP-
tillväxten, samtidigt som den inhemska efterfrå-
gan fortsätter att växa förhållandevis starkt. Un-
der 1999 väntas dock investeringarna växa lång-
sammare mot bakgrund av stigande
arbetskraftskostnader, sjunkande vinstmarginaler
och att nedgången i orderingången för export-
sektorn sprider sig till hemmaplan. Även tillväx-
ten av den privata konsumtionen förutses avta.
Den mycket låga sparkvoten och den höga gra-
den av aktieinnehav hos amerikanska hushåll har
sannolikt ökat konsumtionens känslighet för
ändringar i förtroendet, inte minst i samband
med en eventuell fördjupning av den globala kri-
sen och en svagare utveckling av inhemska aktie-
priser. Arbetslösheten, som fortsatt att sjunka
något i år och låg på 4,6 % i september, väntas
uppgå till knappt 5 % 1998 och 1999. BNP-
tillväxten förutses till 3,3 % 1998 för att sedan

avta till 2,3 % 1999. På medellång sikt, dvs år
2000-2001, antas BNP-tillväxten motsvara den
uppskattade potentiella tillväxten kring 2,3 %.

Med hänsyn till den osäkerhet som råder om
den amerikanska konjunkturen är det svårt att
bedöma det penningpolitiska läget. Den starka
dollarn samt Asienkrisen och oron i Latinameri-
ka kan leda till en mycket svag exportutveckling
med negativa effekter på vinster, aktiepriser och
hushållens förtroende. Å andra sidan har en bred
nedgång av den inhemska efterfrågan ännu inte
kunnat skönjas i statistiken och det är osäkert
hur omfattande en eventuell avmattning blir. På
grund av den externa utvecklingens risker för
den inhemska efterfrågan samt fortsatt dämpad
prisutveckling, sänkte Federal Reserve nyligen
styrräntan med 0,25 procentenheter till 5,25 %.
Med hänsyn till att nämnda risker för en svagare
konjunkturutveckling balanseras av risker för att
arbetsmarknaden stramas åt ytterligare och att
dollarn deprecierar, antas styrräntan ligga kvar på
5,25 % under 1998 och 1999. Utvecklingen i
omvärlden kan dock komma att medföra en mer
expansiv penningpolitik i Förenta staterna än
prognostiserat.

2.3 Utvecklingen i EU och euroområdet

Konjunkturen i EU som helhet har i år fortsatt
att stärkas till följd av en ökad inhemsk efterfrå-
gan stimulerad av gynnsamma monetära förhål-
landen och en mindre stram finanspolitik. Den
minskade efterfrågan i Asien som helhet har
dock inneburit att bidraget från nettoexporten
till BNP-tillväxten har minskat. Utvecklingen i
Asien har även haft en dämpande effekt på den
europeiska prisutvecklingen, vilket medfört lägre
räntor. Inflationen i EU är fortsatt låg och upp-
gick på årsbasis till 1,3 % i augusti. Sedan augusti
förra året har de långa räntorna fallit från knappt
6 % till omkring 4 %.

EU-länderna befinner sig i olika stadier av
konjunkturutvecklingen. En grupp länder, bl.a.
Tyskland, Frankrike och Italien, är i ett relativt
tidigt skede av en uppgångsfas medan Spanien,
Portugal, Nederländerna, Finland och Irland be-
finner sig längre fram i konjunkturcykeln. I
Storbritannien och Danmark kan en avmattning i
konjunkturen skönjas.

Vid årsskiftet införs euron och elva länders
penningpolitik kommer att styras av den euro-
peiska centralbanken. Under de senaste åren har

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

skillnaderna i inflationstakt och räntor mellan
länderna minskat betydligt och de offentliga fi-
nanserna har förbättrats avsevärt. Mot bakgrund
av bl.a. denna utveckling bedöms förutsättning-
arna vara goda för en smidig övergång till EMU,
även om processen inte förutses bli opåverkad av
den senaste tidens turbulens på de finansiella
marknaderna. Bedömningen är att den europeis-
ka styrräntan kommer att ligga på 3,40 % för att
sedan stiga något under 1999 i takt med en fort-
satt stark konjunkturutveckling. Detta skulle in-
nebära en sänkt styrränta för ett antal länder som
ligger långt fram i konjunkturcykeln.

Utsikterna för en fortsatt återhämtning i EU
som helhet är goda. Den inhemska efterfrågan
väntas stärkas mot bakgrund av fortsatt gynn-
samma monetära förhållanden, ett något förbätt-
rat arbetsmarknadsläge och en mindre stram fi-
nanspolitik. I vissa länder, t.ex. Frankrike,
Spanien och Österrike bedöms finanspolitiken
bli milt expansiv 1999.

Tillväxten av den privata konsumtionen väntas
öka i ljuset av en god reallöneutveckling, en viss
minskning av arbetslösheten samt en ökad fram-
tidstro bland hushållen.

Diagram 2.3 Företagens och hushållens framtidstro i EU

Nettobalans

Även om företagens optimism kan komma att
minska något till följd av ökad osäkerhet i världs-
ekonomin är nivån fortsatt hög sett över en läng-
re period. Ökningstakten av de totala arbets-
kraftskostnaderna förutses vara måttlig, vilket
bidrar till goda vinstmarginaler. Företagens in-
vesteringar bedöms därmed fortsätta att utveck-
las förhållandevis starkt.

Den dämpade tillväxten i världsekonomin
väntas leda till en lägre världsmarknadstillväxt för
EU:s export. Bidraget från nettoexporten be-
döms bli svagt negativt i år och nästa år, vilket

även är i linje med antagandet om en appreciering
av euron i effektiva termer under perioden.

ITabell 2.1 BNP-tillväxt, inflation och arbetslöshet 1
Årlig procentuell förändring	1997	1998	1999	2000	2001
BNP
OECD¹	2,8	2,1	2,2	2,4	2,3
Förenta staterna	3,9	3,3	2,3	2,5	2,2
Japan	0,9	-2,3	0,6	1,5	2,3
EU	2,6	2,8	2,7	2,7	2,4
Tyskland	2,2	2,6	2,7	3,0	2,3
Frankrike	2,4	2,9	2,8	2,5	2,5
Italien	1,5	2,1	2,7	3,0	2,3
Storbritannien	3,3	2,0	1,6	2,0	2,3
Norden	3,4	3,4	2,8	2,7	2,2
Danmark	3,4	2,6	2,3	2,2	2,2
Finland	5,9	5,1	3,4	3,1	2,7
Norge	3,5	3,4	2,5	1,7	2,0

Konsumentpriser

OECD	2,0	1,5	1,8	2,0	2,0
EU	2,0	1,8	1,9	2,0	2,0
Norden	1,6	1,7	2,2	2,0	2,0
Arbetslöshet i procent av
arbetskraften
OECD	6,7	6,5	6,5	6,4	6,3
EU	11,3	10,9	10,6	10,3	10,1
Norden	8,3	7,1	6,4	5,9	5,7
Världsmarknadstillväxt för
svensk export	10,0	5,9	6,2	7,5	6,5

¹ Med OECD-området avses här 16 länder: Förenta staterna, Japan, Tysk-
land, Frankrike, Italien, Storbritannien, Kanada, Belgien, Danmark, Fin-
land, Nederländerna, Norge, Spanien, Schweiz, Sverige och Österrike.
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Sammantaget förutses en BNP-tillväxt i EU på

2,8 % i år och 2,7 % 1999. För euroområdet för-
väntas en BNP-tillväxt på 2,9 % för båda åren.
Den sämre utvecklingen för EU sammantaget
förklaras främst av en avmattning i Storbritanni-
en, där en stram ekonomisk politik förväntas
dämpa den inhemska efterfrågan samtidigt som
exporten bedöms utvecklas svagt. På medellång
sikt bedöms BNP-tillväxten bli kring 2U %, dvs.
något över den uppskattade potentiella tillväxten.
Den förhållandevis goda ekonomiska tillväxten
bidrar till att arbetslösheten i EU fortsätter att
sjunka i långsam takt. Den höga utgångsnivån
innebär dock att arbetslösheten fortsätter att vara
ett stort problem under de närmaste åren. Infla-
tionen förutses bli omkring 2 %.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

2.4 Utvecklingen i Norden och
Östersjöområdet inklusive Ryssland

Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen i
Norden förväntas fortsätta även om en viss av-
mattning i konjunkturen förutses under 1999 till
följd av en stramare ekonomisk politik.

I Danmark har en stark inhemsk efterfrågan,
stimulerad av en ökad sysselsättning och stigande
reallöner, bidragit till en hög ekonomisk tillväxt
under de senaste åren. Det finns dock tecken på
en viss avmattning av den privata konsumtionen
i år och den inhemska efterfrågan bedöms sjunka
till följd av en stramare finanspolitik. BNP-
tillväxten bedöms avta till 2,6 % i år och 2,3 %
1999.

Den snabba ekonomiska utvecklingen i Fin-
land fortsätter. Exportutvecklingen är mycket
god, framför allt inom telekommunikationsin-
dustrin. Sysselsättningen ökar och detta stimule-
rar tillsammans med låga räntor till en hög in-
hemsk efterfrågan. Den ekonomiska krisen i
Ryssland bedöms få vissa negativa effekter på ex-
portutvecklingen. BNP-tillväxten förväntas
sjunka något till 5,1 % i år och 3,4 % under nästa
år.

Konjunkturutvecklingen var fortsatt stark un-
der det första halvåret i Norge. Den privata kon-
sumtionen har stimulerats av en god sysselsätt-
ningsutveckling och ökade reallöner. Till följd av
en valutaoro, som utlösts av bl.a. fallande oljepri-
ser och problem med lönebildningen, har pen-
ningpolitiken stramats åt betydligt. Detta kom-
mer att verka dämpande på den privata
konsumtionen och på investeringarna. BNP-
tillväxten förväntas bli 3,4 % i år för att sedan
sjunka till 2,5 % 1999.

Den försiktiga återhämtning av BNP-
tillväxten som skedde i Ryssland i fjol fortsatte i
inledningen av innevarande år. Inflationen sjönk
betydligt under det första halvåret samtidigt som
växelkursen hade en förhållandevis stabil utveck-
ling. Den finansiella kris som visade sig med en
kraftig försvagning av valutan i augusti är ett
bakslag för den ekonomiska politiken inriktad
mot stabilitet. Orsakerna bakom krisen är främst
den svaga finanspolitiken och i synnerhet oför-
mågan att stärka budgetens intäktsida samt sjun-
kande oljepriser på världsmarknaden, vilket har
medfört ett snabbt fallande bytesbalanssaldo. Ett
minskat globalt förtroende för tillväxtekonomi-
erna, som en följd av den fördjupade recessionen
i Asien, har påverkat Ryssland negativt. Den rys-
ka centralbanken har tvingats att överge rubelns

fasta växelkursband vilket har lett till en kraftig
depreciering av valutan och snabbt stigande in-
flation. Vidare har krisen allvarligt underminerat
hela den finansiella sektorn då stora delar av
bank- och betalningssystemen har slutat att fun-
gera. Det råder en betydande osäkerhet om den
fortsatta reformstrategin och inte minst hur pro-
blemen med finansieringen av budgetunder-
skottet och refinansiering av statsskulden skall
lösas. Finansiell instabilitet och minskat förtro-
ende för den ekonomiska politiken verkar däm-
pande på BNP som förutses sjunka med om-
kring 4 % i år. Någon betydande återhämtning
förväntas inte under 1999.

Den snabba ekonomiska utvecklingen i
Baltikum och Polen under 1997 fortsatte i början
av innevarande år till följd av en stark inhemsk
efterfrågan, i synnerhet vad gäller investeringar.
Den stabilitetsorienterade ekonomiska politiken
har bidragit till en fortsatt minskad inflation.
Utsikterna för den ekonomiska utvecklingen i år
och nästa år är förhållandevis goda. Krisen i
Ryssland väntas dock få vissa negativa effekter, i
synnerhet för Lettland och Litauen vars handel
med Ryssland är betydande. Detta kan öka
problemen med bytesbalansunderskotten i dessa
länder. Den inhemska efterfrågan väntas dämpas
något och det förutses en BNP-tillväxt i samtliga
baltiska länder på drygt 4 % i år och i Polen på
knappt 6 %.

2.5 Risker kring internationell utveckling

Osäkerheten i bedömningen av den internatio-
nella ekonomin har ökat markant till följd av
Asienkrisen, och i viss utsträckning av utveck-
lingen i Ryssland och tillväxtekonomierna i La-
tinamerika. Det finns i första hand risk för att
utvecklingen blir sämre än den som beskrivits
ovan. Aven om enskilda risker troligen inte är
tillräckligt allvarliga för att medföra en skarpare
nedgång i den globala konjunkturen, kan deras
inbördes förhållanden skapa kedjereaktioner som
påtagligt fördjupar och sprider krisen.

I första hand finns risk för en mer utdragen
japansk lågkonjunktur och för att bräckligheten i
det finansiella systemet ytterligare eroderar för-
troendet för den ekonomiska politiken, trots de
åtgärder som aviserats inom den finansiella sek-
torn och finanspolitiken.

En fördröjd återhämtning i den japanska eko-
nomin skulle kunna skapa ökad instabilitet på de

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

asiatiska finansmarknaderna, vilket i sin tur riske-
rar att försvåra genomförandet av ekonomiska
och politiska reformer i Asien. Återhämtningen i
Asien skulle även försvåras av en fortsatt svag ja-
pansk importefterfrågan. En djupare och bredare
recession i Asien skulle kunna framtvinga en de-
valvering av den kinesiska valutan. En sådan ut-
veckling skulle sätta ytterligare press på Hong-
kongdollarn och andra valutor i tillväxt-
ekonomierna.

Fortsatta och ökade svårigheter för den ryska
ekonomin kan dels förvärra oron på de globala
finansmarknaderna, dels bidra till att försämra
situationen i andra tillväxtekonomier. Det finns
även en risk att tillväxtekonomier som har stora
externa och inhemska obalanser påverkas påtag-
ligt av Asienkrisen. Dessa länder drabbas av
minskade kapitalinflöden och högre räntor ge-
nom att de finansiella marknaderna söker sig till
säkra placeringar.

Oron på de finansiella marknaderna bidrar till
ökad osäkerhet. En fortsatt börsnedgång skulle
medföra ett sjunkande förtroende bland hushåll
och företag med effekter på inhemsk efterfrågan
i Nordamerika och i viss mån även i Europa.

Förenta staterna förutses absorbera huvudde-
len av de förväntade bytesbalansöverskotten i de
asiatiska länderna. Det är därför av betydelse att
konjunkturen i Förenta staterna inte avmattas i
en sådan utsträckning att återhämtningen i den
asiatiska regionen försvåras. Ett ökat underskott
i den amerikanska bytesbalansen och ett större
överskott i den japanska skapar dock osäkerhet
om växelkursutvecklingen samt hur dessa oba-
lanser skall justeras på sikt.

Slutligen finns risk att länder vars handelsba-
lanser har påverkats av Asienkrisen tar till pro-
tektionistiska åtgärder, konkurrensdevalveringar
eller skjuter upp nödvändiga strukturella refor-
mer.

I sidoalternativet i kapitel 12 analyseras effek-
terna av en svagare internationell utveckling till
följd av att vissa av dessa risker realiseras, dvs. en
fördröjd återhämtning i Asien, en spridning av
krisen till Latinamerika samt fortsatt oro på de
finansiella marknaderna.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

3 De finansiella marknaderna

3.1 Utvecklingen i omvärlden

De finansiella marknaderna har under året allt
mer kommit att påverkas av den svaga
ekonomiska utvecklingen i Asien och Ryssland. I
Japan har de successivt nedreviderade tillväx-
förväntningarna och den politiska oförmågan att
hantera de sedan många år kända problemen
inom banksektorn skapat osäkerhet och bidragit
till en försvagning av yenen under det första
halvåret. Under inledningen av hösten har dock
yenen stärkts och kursen mot dollarn var i
mitten av september ungefär densamma som vid
årsskiftet. Tokyobörsen har utvecklats svagt. I
Ryssland har rubelns kraftiga depreciering i
augusti, omstruktureringen av statspappers-
stocken samt Moskvabörsens fall på ca 90 %
under 1998 fram till och med september
inneburit stora förluster för utländska placerare.

Diagram 3.1 Internationell börsutvecklin

Index 1997-12-31 = 100

140 i--------------------------------------------------

60---‘--

1997 P98

KdlaEcoWln.

Den s.k. Asienkrisen förefaller ha påverkat de
finansiella marknaderna i två steg. I ett första
steg gav utvecklingen i Asien under våren upp-
hov till lägre inflationsförväntningar i Europa
och Förenta staterna, vilket i sin tur bidrog till
lägre obligationsräntor framförallt i Europa. Un-
der denna period stärktes dollarn inte bara mot
yenen utan också i viss mån mot de europeiska
valutorna. De lägre obligationsräntorna bidrog
till en fortsatt börsuppgång under våren såväl i
Europa som i Förenta staterna. För Europas del
medverkade sannolikt förväntningar om en fort-
satt konjunkturuppgång medan uppgången i
Förenta staterna stöttades av ett kapitalinflöde i
samband med krisen i Asien. Börsuppgången i
New York under det första halvåret skedde trots
att det sedan en längre tid funnits en stor osäker-

het om börsens värdering. Osäkerheten grunda-
des på huruvida rimliga bedömningar av den
framtida ränteutvecklingen och tillväxttakten i
företagens vinstutveckling kunde motivera de
höga nivåer som aktieprisema nått i slutet av
1997.

Diagram 3.2 Dollar i D-mark och yen

Ett andra steg av reaktionen på utvecklingen i
Asien och inte minst Ryssland som inleddes
under sommaren har präglats av portföljom-
flyttningar, från tillgångar som uppfattas som
mer osäkra, till tillgångar som anses mindre
riskfyllda. Detta har inneburit fallande
börskurser och större skillnad i ränta både mellan
olika länders statsobligationer och mellan t.ex.
statsobligationer och bostadsobligationer. Den
ökade efterfrågan på säkra tillgångar har
framförallt gynnat statsobligationer från Förenta
staterna och Tyskland och därigenom bidragit till
obligationsräntenedgången i dessa länder.

Sammantaget har därmed de senaste årens
obligationsräntenedgång fortsatt i Europa och
Förenta staterna. Dollarn är fortsatt stark, även
om dollarkursen försvagats något under
inledningen av hösten till följd av ökade
förväntningar om lägre styrränta i Förenta
staterna. Därtill har de senaste årens
börsuppgång i Förenta staterna nu brutits.

Den första maj beslutade EU:s stats och
regeringschefer att 11 av EU-medlemsstaterna
skall delta i valutaunionen från och med den
första januari 1999. I samband med detta
beslutade EU:s finansministrar att förannonsera
att centralkurserna inom ERM skall utgöra de
bilaterala omräkningskurser som skall gälla
mellan de deltagande medlemsstarnas valutor
från och med valutaunionens start. Beslutet om
omräkningskurserna innebär att spekulationer

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

om förändringar av centralkurserna inom ERM
inför bildandet av valutaunionen undviks.
Beslutet har därigenom givit stadga åt växelkurs-
systemet.

Konvergensen mellan obligationsräntorna i de
medlemsstater som kommer att delta i valuta-
unionen fortsatte under våren, men under de se-
naste månaderna har skillnaden i obligations-
räntor åter ökat. T.ex. var skillnaden i 1 O-årsränta
mellan Finland och Tyskland i slutet av septem-
ber ca 0,5 procentenheter vilket kan jämföras
med ca 0,1 procentenhet i maj.

3.2 Utvecklingen i Sverige

De svenska obligationsräntornas utveckling kom
till stor del att likna den i andra EU-länder under
det första halvåret. Under våren fortsatte obliga-
tionsräntorna att sjunka samtidigt som räntedif-
ferensen mot Tyskland minskade. Under slutet
av sommaren har dock räntenedgången avstannat
i Sverige samtidigt som räntedifferensen mellan
svenska och tyska statsobligationer ökat kraftigt.

Diagram 3.3 Obligationsräntan i Sverige och Tyskland

Procent

Kurserna på Stockholms fondbörs har utvecklats
i linje med andra europeiska börser. Under våren
fortsatte de senaste årens uppgång, men under
sommaren vände kurserna nedåt. Från årets bör-
jan fram till slutet av september har kurserna på
Stockholms fondbörs sjunkit med ca 2 %. Sämst
har utvecklingen varit för aktier i skogsindustrin
och i branschen övrig industri där kurserna sjun-
kit med ca 15 %. Aktier i tjänstebolag och han-
delsbolag har däremot utvecklats väl med en
kursuppgång på omkring 40 %.

Under hösten 1997 ökade efterhand
förväntningarna om en mindre expansiv
penningpolitik. Dessa förväntningar fick stöd i
uttalanden från Riksbanken och i den
inflationsrapport som publicerades i december
1997 bedömdes inflationen i genomsnitt uppgå
till ca 2 % under 1998 och ca 2,5 % under 1999,
givet en oförändrad reporänta. Därmed väntades
inflationen i snitt under 1999 överstiga
Riksbankens inflationsmål på 2 %, men ändå
ligga inom toleransintervallet på +/-1
procentenhet. Mot bakgrund av den förväntade
konjunkturuppgången menade Riksbanken i
december att det fanns goda skäl att under
vintern ändra penningpolitiken i mindre expansiv
riktning. Kort därefter höjdes repo-räntan med
0,25 procentenheter till 4,35 %.

Under våren kom dock Riksbanken att
väsentligt revidera ned sin inflationsbild för de
kommande åren. I den inflationsrapport som
publicerades i juni bedömdes inflationen i
genomsnitt bli 0,5 % under 1998 och 0,9 %
under 1999 givet en oförändrad reporänta. De
huvudsakliga skälen till den ändrade
inflationsbilden var en svagare utveckling än
väntat i Asien tillsammans med sjunkande
råvarupriser samt vissa temporära effekter på
inflationen till följd av skatteförändringar. Till
följd av den ändrade inflationsbilden sänkte
Riksbanken åter reporäntan med 0,25
procentenheter till 4,1 % i början av juni.

Diagram 3.4 Kronans kurs

TCW-index, 1992-11-18 = 100

127.5

Sedan 1997 har kronan fluktuerat utan att någon
generell trend kunnat urskiljas. Mätt i termer av
TCW-index har kronan sedan inledningen av
1997, med något undantag, legat i intervallet 117
till 123 med ett genomsnitt på ca 120. Under
inledningen av hösten har dock kronans kurs

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

under en längre period legat över 123. Som
framgår av diagram 3.4 har rörelserna varit
tämligen snabba. Kursen har rört sig från den
starkaste delen av intervallet till den svagaste på
ett par månader. I samband med att kronan
försvagats har ett antal möjliga förklaringar lyfts
fram som t.ex. att svenska placerare ökat andelen
utländska värdepapper i sina portföljer eller att
utländska placerare sålt svenska aktier som ett led
i en internationell rörelse till mer säkra tillgånger.
Aven omläggningen av penningpolitiken i en
mer expansiv riktning under försommaren samt
fallande råvarupriser har av några bedömare
angivits som orsaker till kronans försvagning
under sommaren. Det förefaller dock vara
mycket svårt att presentera några tillförlitliga
förklaringar till kronans kortsiktiga rörelser.

ITabell 3.1 Betalningsbalansens finansiella poster 1
Flöden, i miljarder kronor	1997	1998 t.o.m. juli
Bytesbalans	47.7	21,8
Kapitaltransfereringar	-0,3	4,7
Finansiell balans	-33,7	10,8
Direkta investeringar¹	-9,2	-1,4
Portföljinvesteringar'	-140,1	-91,7
Räntebärande värdepapper	' -33,5	-68,8
1 Svenska kronor¹	21,3	10,4
1 utländsk valuta	-54,8	-79,2
Aktier	-106,6	-22,9
Svenska	-13,0	29,2
Utländska	-93,7	-52,1
Finansiella derivat	13,4	6,8
Övrigt kapital'	52,1	119,8
Valutareservens förändring	50,0	-22,8
Restpost	-13,7	-37,3
Begränsad jämförbarhet över tiden	då definitionen	ändrats i oktober

1997.

Källa: Sveriges riksbank.

Tabell 3.1 visar betalningsbalansen finfördelad i
de finansiella posterna. Betalningsbalansen
summerar alltid till noll. Detta innebär i tabellen
att posterna bytesbalans, kapitaltransfereringar,
finansiell balans samt restposten summerar till
noll Under senare år har Sverige haft ett
överskott i bytesbalansen vilket uppvägts av en
negativ finansiell balans. Hittills under 1998 har
dock den finansiella balansen varit positiv och
endast restposten varit negativ. Av tabellen
framgår också att handeln med räntebärande
värdepapper hittills under 1998 givit ett negativt

valutaflöde som är ca tre gånger så stort som den
positiva bytesbalansen. Detta återspeglar svenska
placerares köp av utländska värdepapper.
Utländska placerare har under året nettoköpt
svenska räntebärande värdepapper. Även handeln
i aktier har inneburit ett valutautflöde hittills
under 1998. Detta beror på att svenskars köp av
utländska aktier på 52,1 miljarder kronor
överstiger utländska placerares köp av svenska
aktier på 29,2 miljarder kronor. Statistiken för
den finansiella delen av betalningsbalansen är
dock svårtydd. Till detta bidrar inte minst den
stora posten övrigt kapital som hittills under
1998 givit ett kapitalinflöde på 119,8 miljarder
kronor. Detta utgörs framförallt av
handelskrediter och banklån från utlandet som
sannolikt är kopplade till svenska investeringar i
utlandet. Regeringen beslutade i oktober att
statsskulden i utländsk valuta skall amorteras
med 25 miljarder kronor. Denna amortering
bidrar till ett valutautflöde i den finansiella
balansen och är en del av utflödet på 79,2
miljarder kronor som kan hänföras till posten
räntebärande värdepapper i utländsk valuta.
Under årets sju första månader har Riksbanken
ökat valutareserven genom nettoköp av
utländska tillgångar motsvarande 22,8 miljarder
kronor, vilket också inneburit ett valutautflöde.
Sammantaget visar tabellen att svenska köp av
utländska tillgångar tillsammans med de statliga
transaktionerna innebär ett stort valutautflöde i
jämförelse med bytesbalansöverskottet.

3.3 Antaganden om ränte- och
valutakursutvecklingen

Antagandena om ränte- och växelkursutveck-
lingen görs utifrån den bild av den internationella
konjunkturutvecklingen som beskrevs i det före-
gående kapitlet och den bild av den svenska eko-
nomin som presenteras i de följande avsnitten.
Utifrån den europeiska konjunkturbilden väntas
en måttlig uppgång i såväl korta som långa räntor
inom valutaunionen de närmaste åren.

Inflationen i Sverige väntas vara låg under de
kommande åren. Därmed antas det inte finnas
behov för en stramare penningpolitik. De
svenska obligationsräntorna väntas dock i
huvudsak följa med i den europeiska
ränteuppgången. Därtill antas att kronan
kommer att stärkas något jämfört med genom-
snittet i år. Detta grundas såväl på den förväntade

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

låga inflationen som ett förväntat bytes-
balansöverskott.

Tabell 3.2 Ränte- och valutakursantagande

Värde vid respektive års slut

	1997	1998	1999	2000	2001
Reporänta	4,35	4,1	4,1	4,1	4,1
Ränta 6 månader	4,7	4,3	4,3	4,3	4,3
Ränta 5 år	5,6	4,6	4,8	5,0	5,0
Ränta 10 år	6,0	4,9	5,1	5,3	5,3
Diff. Sve - Ty 10 år	0,6	0,5	0,3	0,2	0,2
Euro DEM 6 mån	3,75	3,7	4,1	4,3	4,3
TCW -index	121	122	119	118	118
Dollar i kronor	7,9	7,80	7,55	7,50	7,50
D-mark i kronor	4,41	4,50	4,35	4,30	4,30

Källor: Finansdepartementet och Sveriges riksbank.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

4 Utrikeshandeln

4.1 Varuhandeln

Som en följd av den goda världskonjunkturen
och exportindustrins fördelaktiga produkt-
inriktning (bl.a. inom teleproduktindustrin) blev

1997 ett mycket bra år för den totala svenska
exporten som ökade med närmare 13 %. Under
innevarande år har exporten fortsatt att öka men
i en långsammare takt. Enligt SCB:s
nationalräkenskapsstatistik för det första halvåret

1998 ökade varuexporten med 7,6 % jämfört
med samma period föregående år. Den
ekonomiska tillbakagången i Asien har i hög grad
påverkat Sveriges handelsflöden i år. Enligt
utrikeshandelsstatistiken har t.ex. värdet av
Sveriges export till Asien (exklusive
Mellanöstern) fallit med ca 25 % under första
halvåret jämfört med samma period året innan.
Exporten till Asienregionen svarar nu för ca 8 %
av den totala varuexporten jämfört med 11 %
föregående år. Bortfallet till Asien har emellertid
mer än väl kompenserats av ökningar till Europa
(+ 12%) och Amerika (+ 7%). Europa tar
emot ungefär 3/4 av den svenska varuexporten
och är därmed den viktigaste marknaden. Den
främsta anledningen till årets exportökning kan
huvudsakligen tillskrivas den gynnsamma
konjunkturutvecklingen inom EU och Norge.

Diagram 4.1 Exportens regionsvisa fördelnin

Källa: Statistiska centralbyrån, utrikeshandelsstatistiken.

Över hälften av Sveriges samlade exportvärde
härrör från gruppen verkstadsvaror. Andra
viktiga exportprodukter är skogsvaror,
mineralvaror och kemivaror. Bland verkstads-
varoma är maskiner, elektrovaror och fordon de
viktigaste produkterna. Det är också dessa varor
som har stått för den största exportökningen
under första halvåret i år. Inom de övriga
kategorierna har exporten av papper, järn och stål
samt läkemedel utvecklats väl.

Osäkerheten om den ekonomiska utveck-
lingen i Ryssland tillsammans med krisen i Asien
gör den internationella marknadsutvecklingen
och dess effekter på svensk export svårbedömd.
Den direkta handeln med t.ex. Ryssland omfattar
visserligen inte mer än ca 1 % av Sveriges totala
varuexport men övriga länder i Östeuropa och
Baltikum kan komma att påverkas av situationen
i Ryssland. Ungefär 4 % av svensk export går till
de snabbt växande marknaderna i Baltikum och
Östeuropa (exklusive Ryssland). De direkta
effekterna av utvecklingen i Ryssland torde ändå
bli begränsade på den fortsatta konjunktur-
utvecklingen i övriga Europa och därmed även på
den svenska exporten.

Som tidigare nämnts har recessionen i Asien
medfört ett kraftigt fall i den svenska exporten
till området. Under årets första sex månader har
värdet av exporten till Japan minskat med ca
40 % jämfört med samma period föregående år.
Exporten till Kina har under samma period ökat
kraftigt men detta har inte varit tillräckligt för att
kompensera för den totala minskningen till
området. Till vissa av de mindre marknaderna i
Asien, t.ex. Filippinerna, Indonesien, Malaysia,
Sydkorea och Thailand har exporten fallit med
40 % eller mer jämfört med föregående år.
Exporten till Hongkong - den tredje enskilt
största marknaden efter Japan och Kina - har
dock ökat med över 10 %. De närmaste årens
exportmöjligheter till Asien är i hög grad
beroende av den fortsatta utvecklingen i Japan
och Kina. I den internationella bedömningen (se
kapitel 2) har det antagits att den ekonomiska
utvecklingen i området stabiliseras och att en viss
exportledd återhämtning sker nästa år.
Osäkerheten i detta scenario är dock mycket
stor.

Till bilden av internationell osäkerhet bidrar
även den ekonomiska utvecklingen i länder som
är stora råvaruexportörer. Som en effekt av
krisen i Asien har priserna på råvaror sjunkit
markant under det första halvåret. Därmed har
vissa ekonomier i Sydamerika, Oceanien och
Afrika fått se sina exportinkomster sjunka med
påföljande börsfall och valutakursturbulens.
Spridningseffekterna på länderna inom OECD
av denna utveckling kan drabba delar av svensk
exportindustri med dess traditionellt stora inslag
av verkstadsprodukter om industriinvester-
ingarna generellt skulle minska.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

Diagram 4.2 Export-, världsmarknads-och marknadsandels
tillväxt för bearbetade varor

Procentuell förändring

25 ___________________________________________________________

_B Export

Den internationella marknadsutvecklingen ger
ett splittrat intryck. Det viktigaste marknadsom-
rådet Europa förutses få en fortsatt god ekono-
misk utveckling. Konjunkturläget i Förenta sta-
terna förutses också vara fortsatt stabilt varvid
marknadstillväxten för OECD-14 förväntas öka
med ca 8 % 1998 och med ca 6,5 % 1999. Det är i
ljuset av den relativt starka europeiska mark-
nadstillväxten som varuexporten ändå förväntas
stiga med närmare 6% under både 1998 och
1999.

Prisutvecklingen under samma tidsperiod
förväntas bli fortsatt återhållsam till följd av en
hårdnande internationell konkurrens vilket
begränsar svenska företags möjligheter att höja
priserna. En förväntad apprecieringen av kronan
medverkar även till att hålla ned exportpriserna.
Relativprisutvecklingen (räknat i gemensam
valuta) mellan Sverige och utlandet förväntas inte
heller leda till att svenska företag ökar sina
marknadsandelar i nämnvärd utsträckning.

Varuimporten ökade med 12,4 % under första
halvåret 1998 enligt nationalräkenskapsstatistik.

Enligt länderfördelad statistik för årets första sex
månader ökade importen från Asien (exklusive
Mellanöstern) med 12 % i värde. Importen från
Kina ökade kraftigt medan de länder som drab-
bats värst av den ekonomiska recessionen i om-
rådet ännu inte nämnvärt ökat sin export till Sve-
rige. Sannolikt kommer importen från Asien öka
ytterligare när effekterna av de kraftiga växel-
kursförändringarna får genomslag i form av lägre
importpriser. Denna utveckling förväntas dock
inte drabba svenska producenter i första hand
utan snarare importörer från andra länder. Över
80 % av den totala varuimporten till Sverige här-
rör från Europa, varav Tyskland är den enskilt
största exportören. Verkstadsprodukter står för
ca hälften av varuimporten. Liksom för exporten
är maskiner, elektrovaror och fordon de värde-
mässigt viktigaste produkterna.

I takt med en förväntad tilltagande konsum-
tionsefterfrågan tillsammans med den starka in-
vesteringsaktiviteten förväntas även den totala
varuimporten öka under prognosperioden. Det
höga importinnnehållet i exportvarorna bidrar
också till importens höga ökningstakt framöver.
Varuimporten förväntas därmed öka med närma-
re 8 % under 1998 och med ca 7 % 1999.

Sammantaget förväntas handeln med varor ge
ett litet negativt bidrag till tillväxten i år. I det
medelfristiga perspektivet antas varuexporten
öka med ca 6,5 % år 2000 och med ca 5,5 % år
2001 som en följd av den internationella kon-
junkturutvecklingen.

Tabell 4.1 Export och import av varor och tjänster

	Miljarder kr 1997	1997	1998	Procentuell volymutveckling			1997	1998	Procentuell prisutveckling
	Miljarder kr 1997	1997	1998	1999	2000	2001	1997	1998	1999	2000	2001
Varuexport	633,2	11,3	5,7	5,8	7,2	5,8	-0,2	-0,8	0,3	0,7	1.1
Bearbetade varor	544,0	11,3	6,3	6,5	7,8	6,2	-0,9	■0,5	0,0	0,7	1,1
Tjänsteexport	125,0	14,4	7,0	6,0	3,5	3,5	6,0	0,7	0,3	1,0	1,6
Total export	758,2	11,8	5,9	5,8	6,6	5,5	0,8	-0,6	0.3	0,7	1,1
Varuimport	497,8	10,7	7,8	6,9	6,7	6,0	0,6	-2,5	0,3	0,7	1,1
Bearbetade varor	400,8	12,0	8,3	8,2	7.2	6,3	0,0	-0,8	-0,5	0,7	1,1
Tjänsteimport	136,1	18,1	13,4	8,0	4,6	4,6	6,3	1,8	0,8	1,8	2,0
Total import	633,9	12,0	8,8	7,1	6,3	5,7	1.9	-1,4	0,4	0,9	1,2

Anm: Export och import är i tabellen redovisade enligt utrikeshandelsstatistiken.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

4.2 Tjänstebalansen

Tjänstebalansen visade under 1997 ett kraftigt
underskott beroende på den snabba ökningen av
tjänsteimporten. Enligt nationalräkenskaps-
statistik ökade tjänsteimporten med ca 18 %
under 1997. Under första halvåret i år ökade
samma post med 13,4 % jämfört med
motsvarande period föregående år. Av tjänsterna
är det framförallt resevaluta och posten övriga
tjänster som ökat mest. I posten resevaluta ingår
privatpersoners utgifter i samband med resor
utomlands men även direktimport av bilar som
ökat de senaste åren. I gruppen övriga tjänster
ingår tjänster som främst efterfrågas av
näringslivet, t.ex. data/IT-tjänster, byggtjänster,
finansiella tjänster, etc. Exporten av tjänster
ökade 1997 med 14,4%. Under första halvåret
1998 ökade tjänsteexporten med endast 1,2 %
jämfört med samma period föregående år.
Bidraget till BNP-tillväxten från tjänstebalansen

1997 var -0,2 procentenheter och beräknas för

1998 och 1999 bli -0,4 procentenheter respektive
-0,2 procentenheter. Drivande faktorer bakom
denna utveckling är en fortsatt ökning av tjänste-
importen i takt med att den inhemska efterfrågan
stiger, framförallt genom tilltagande privat
konsumtion. En ökande privat konsumtion antas
bl.a. leda till ökande turism utomlands de
närmaste åren.

4.3 Bytesbalansen

Prognosen för bytesbalansen har reviderats ned
kraftigt jämfört med bedömningen i 1998 års
ekonomiska vårproposition. En orsak är den
relativt kraftiga försämring av tjänstebalansen
som skett under 1997 och som väntas fortsätta
under prognosperioden. En annan orsak är en
förändrad bedömning av export- och import-
prisutvecklingen. Trots nedrevideringarna för-
väntas bytesbalansen visa fortsatt stora överskott
de närmaste åren. Överskotten i handelsbalansen
kompenserar väl underskotten i tjänstebalansen
och i kapitalavkastningen.

Kapitalavkastningsposten antas förbättras
under prognosperioden, dvs. underskottet antas
minska något. En orsak är att de senaste årens
diversifiering av svenskars sparande i bl.a.
utländska aktier bör komma att få en positiv
effekt på nettot av aktieutdelningarna. Även
räntenettot antas fortsätta att förbättras under

1998 och 1999, främst som en följd av minskat
upplåningsbehov och därmed minskade ränte-
betalningar. Löpande transfereringar, som bl.a.
omfattar delar av Sveriges U-landsbistånd och
EU-avgift antas däremot öka under
prognosperioden.

Ar 2000 och 2001 beräknas bytesbalansen och
därmed även Sveriges totala finansiella sparande
uppgå till drygt 2 % av BNP. Bidragande till det
höga sparandet är att de offentliga finanserna
skall uppvisa ett genomsnittligt överskott på 2 %
över en konjunkturcykel.

Tabell 4.2 Bytesbalansen 1
Miljarder kronor	1997	1998	1999	2000	2001
Varuexport	667,2	667,2	707,8
Varuimport	498,2	523,5	561,2
Handelsbalans	138.6	143,7	146,6	160,3	170,1
Transporter	5,3	7,4	7,0
Resevaluta	-24,9	-34,0	-37,8
övriga tjänster	0.9	-5,4	-7,9
Tjänstebalans	-18,7	-32,0	-38,7
Löner	-1,7	-1,7	-1,7
Avkastning på kapital	-45,6	•40,4	-37,3
räntor	-62,1	-63,2	-60,1
direktinvesteringar	22,6	26,0	25,0
aktieutdelningar	■6,1	-3,2	-2,2
Löpande transfere- ringar	-25,0	-28,0	-29,0
Bytesbalansen	47,7	41,6	39,9	44,4	49,4
Kapitaltransfere- ringar	-0,3	0	0
Finansiellt sparande som andel av BNP	2,7	2,3	2,1	2,2	2,4

Anm: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition.
Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

5 Näringslivets produktion

Konjunkturläget i näringslivet förväntas stärkas
ytterligare under åren 1998 och 1999. Den totala
produktionen beräknas växa med drygt 3,5 % per
år jämfört med 3 % under 1997. Den under förra
året i huvudsak exportledda uppgången har under
första halvåret i år breddats till fler sektorer i
näringslivet. Ett omslag i byggkonjunkturen
skedde första halvåret och återhämtningen
förutses förstärkas under prognosperioden. En
fortsatt låg räntenivå och en förbättring av
hushållens ekonomiska situation väntas leda till
en uppgång i bostadsproduktionen samtidigt
som expansionen inom näringslivet leder till ett
ökat byggande av kommersiella lokaler.

Industrikonjunkturen mattas däremot av nå-
got under de närmaste åren. En lägre global
marknadstillväxt medför att exportföretagen går
in i en lugnare expansionsfas. Skillnaden i till-
växttakt mellan olika branscher är dock mycket
stor. Basindustrin förväntas drabbas mest av den
lägre tillväxttakten i världsekonomin medan tele-
produktindustrin får en fortsatt stark tillväxt.
Den privata tjänstesektorn förväntas växa något
snabbare under 1998 och 1999 än under de se-
naste åren. En allt större del av den förutsedda
produktionstillväxten i tjänstesektorn kommer
från de delar som vänder sig till hushållen och till
sektorer som är beroende av investeringsutveck-
lingen. Det gäller bland annat varuhandel, hotell
och restaurang, samt uppdragsverksamhet.

Tabell 5.1 Näringslivets produktion

Procentuell volymförändring

	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Jordbruk, fiske och
skogsbruk	-3,0	4,6	0,0	0,5
Industri	2,1	5,4	4.6	4,5	4.0	2.9
El, gas, värme och
vattenverk	0,2	1,8	0,5	-1,0
Byggnadsindustri	0,8	-5,4	4,9	6,1
Näringslivets tjänster	2,6	2,9	3,5	3,6
Summa näringsliv	2,1	3,0	3,7	3,8	3.6	2,8

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I ett medelfristigt perspektiv, dvs under år 2000
och 2001, förutses en större del av produk-
tionstillväxten i näringslivet bli hemmamark-
nadsorienterad. Det innebär en fortsatt expan-
sion av byggsektorn medan industri-
produktionens ökningstakt blir lägre än under de
närmaste två åren när nettoexportens bidrag till
tillväxten avtar.

5.1 Industrin

Industrikonjunkturen var stark under större de-
len av förra året med en markant produk-
tionsuppgång under andra halvåret. En starkt bi-
dragande orsak till den gynnsamma utvecklingen
var de fortsatta framgångarna inom elektro- och
teleproduktindustrin som stod för närmare hälf-
ten av industrins totala produktionstillväxt. Un-
der första halvåret i år har det skett en avmatt-
ning i industrins konjunkturläge som främst
beror på utvecklingen i Asienregionen. Till följd
av recessionen i Asien beräknas också mark-
nadstillväxten för svenska exportvaror bli vä-
sentligt lägre såväl i år som nästa år än under
1997, vilket dämpar produktionen av export-
varor. Svensk exportindustri är något mer expo-
nerande i Asienregionen än vad industrin inom
EU som helhet är men fortfarande utgör de
drabbade länderna i Asien en förhållandevis liten
avsättningsmarknad.

Den viktigaste marknaden för svensk export-
industri utgörs av länderna i Västeuropa och en
motverkande faktor till den svaga utvecklingen i
Asien är den starka investeringsaktiviteten inom
EU. Utbyggnaden av kapitalstocken i Europa
gynnar svensk industri som i hög grad är speciali-
serad på produktion av investeringsvaror. En på-
fallande risk är dock att investeringsuppgången
inom EU under nästa år kan komma av sig om
Asienkrisen får större spridningseffekter än vad
som antagits i prognosen.

Den starka konsumtions- och investeringstill-
växten i Sverige förutses också innebära att pro-
duktionen inom hemmamarknadsindustrin stiger
snabbare än under de senaste åren. Sammantaget
beräknas industriproduktionen växa med ca

4,5 % såväl i år som 1999. Ökningstakten mätt
som årsgenomsnitt är således lägre än 1997. Pro-
duktionsutvecklingen under loppet av åren är
dock betydligt lugnare än under förra året vilket
speglar den något svagare industrikonjunkturen.

Produktionsökningen fram till och med 1999
förutses bli störst inom investeringsvaruindustrin
men även tillväxten inom branscher riktade mot
hemmamarknaden tilltar. Däremot beräknas
produktionsökningarna inom insatsvaruindust-
rin (bl.a skogsindustrin) bli betydligt lägre än
under förra året. Asienkrisen har påtagligt mins-
kat efterfrågan på insatsvaror och priserna har
fallit. Enligt den senaste konjunkturbarometern
för industrin från augusti har en betydande la-
geruppbyggnad skett inom skogsindustrin. Detta

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

väntas leda till produktionsbegränsningar under
hösten.

Tabell 5.2 Nyckeltal för industrin

Procentuell förändring

	1996	1997	1998	1999
Industriproduktion	2,1	5.4	4,6	4,5
Lönekostnad per timme	7,6	4,7	3,4	2,9
Produktivitet	2,4	6,5	4.0	3,5
Enhetsarbetskostnad (ULC)	5,1	-1,7	-0,6	-0,6
14 OECD-länders ULC	1,0	-0,6	0,9	1,1
14 OECD-länders ULC, SEK	-8,2	3,5	0,8	-0,3
Relativ ULC, SEK	14,5	-5,3	-1,7	-0,4
Vinstmarginal, förändring	-2,2	0.1	1,3	0,1
Bruttoöverskottsandel¹	34,2	35,0	37,8	38,3

'Bruttoöverskottsandel avser bruttovinsten som andel av förädlingsvärdet
till faktorpris.

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Industrins kapacitetsutnyttjande steg till höga

90,1 % under det andra kvartalet i år men förut-
ses sjunka något fram till slutet av 1999. Den hö-
ga investeringsnivån inom industrin medför att
kapitalstocken växer med ungefär 9 % mellan
slutet av 1997 och slutet av 1999. Samtidigt för-
utses produktionen inom industrin öka med ca
7 % . Det fallande resursutnyttjandet i kombina-
tion med en måttlig sysselsättningsökning torde
innebära att risken för inflationsdrivande flask-
halsar inom industrin är ringa eller obefintlig un-
der perioden fram till slutet av nästa år.

Diagram 5.1 Industrins arbetskostnad per producerad
enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder

Index 1980=100

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under åren närmast efter deprecieringen hösten
1992 ökade lönerna i Sverige snabbare än i om-
världen. Trots det bestod det gynnsamma kon-
kurrensläget i stor utsträckning genom att pro-
duktiviteten samtidigt kunde höjas kraftigt.

Lågkonjunkturen innebar sannolikt att rationali-
seringspotentialen ökade under några år vilket
ledde till den höga produktivitetstillväxten (se
kapitel 6).

Den svenska industrins konkurrensläge för-
bättras något fram till 1999 från ett redan gynn-
samt utgångsläge. Lönerna förutses stiga i takt
med omvärlden samtidigt som produktivitetstill-
växten är obetydligt högre i svensk industri. In-
dustrins relativa enhetsarbetskostnad, räknat i
gemensam valuta, beräknas därmed minska något
mellan 1997 och 1999. I och med de avtal som
slöts i våras, förefaller lönerna fram till år 2000
utvecklas i takt med de viktigaste konkurrent-
länderna. Detta bidrar till att den tidigare mycket
höga produktivitetstillväxten avtar.

De internationella prisökningarna har blivit
lägre än vad som förväntades i vårpropositionen.
Den omedelbara effekten av Asienkrisen har hit-
tills varit fallande råvarupriser som inneburit låga
eller till och med fallande insatsvarupriser såväl i
Sverige som i omvärlden. Utöver detta väntas
Asienkrisen innebära att priskonkurrensen på
bearbetade varor successivt skärps i takt med att
industriföretagen i Asienregionen försöker ta
marknadsandelar. Därtill utvecklas både löner
och produktivitet, ur ett kostnadsperspektiv,
gynnsamt i OECD-länderna under de komman-
de åren. Därigenom begränsas den totala prisut-
vecklingen på industrivaror både i år och nästa år.
Sammantaget ökar priserna på världsmarknaden
med knappt 1 % per år vilket dämpar priserna
också på svenska industrivaror.

Diagram 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel

Procent

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

I Sverige beräknas låga importpriser, begränsade
löneökningar och en fortsatt fördelaktig pro-
duktivitetsutveckling, leda till att de rörliga kost-
naderna per producerad enhet i stort blir oför-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

ändrade mellan 1997 och 1999. Den relativt svaga
kronkursen förväntas ge utrymme för exportfö-
retagen att i begränsad omfattning höja sina
vinstmarginaler. I prognosen har antagits att de
mer pressade hemmamarknadsföretagen förbätt-
rar sin lönsamhet något under de närmaste åren
när den inhemska efterfrågan beräknas ta fart.
För industrin som helhet beräknas produkt-
priserna sammanvägt stiga med knappt 1 % per
år . Därmed beräknas lönsamheten, mätt som
bruttoöverskottet som andel av förädlingsvärdet,
öka till 38,3 % år 1999, vilket är en hög nivå i
jämförelse med andra OECD-länder. De låga
förväntade prisökningarna inom industrin bidrar
till att konsumentpriserna ökar mycket långsamt
framöver.

5.2 Byggnadsverksamhet

Byggkonjunkturen har successivt förstärkts un-
der innevarande år efter en svag utveckling under

1997. Vändningen i år är huvudsakligen resultatet
av stigande bygginvesteringar inom näringslivet
samt ett ökat anläggningsbyggande (exempelvis
Oresundsbron). Från och med nästa år förväntas
bostadsinvesteringarna ta över som drivkraft i
byggandet. Sammantaget beräknas byggproduk-
tionen öka med 5 % i år och med 6 % nästa år.

	inadsverksamhet 1
	Miljarder kronor 1997	1996	Årlig procentuell förändring
	Miljarder kronor 1997	1996	1997	1998	1999
Byggnadsinvesteringar 101,7		1,9	-13,1	8,3	10,4
Näringslivet	56,5	0,9	-5,2	9,3	8,3
Myndigheter	21,3	-7,8	-16,2	7,9	1,3
Bostäder	23,8	13,1	-25,7	6,2	23,5
Reparation och underhåll	85,2	1.1	3,9	0,7	0,0
Totalt	186,9	1.6	-6.6	5,0	6,1
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdep:			irtementet.

Under de senaste åren har den allmänna ekono-
miska utvecklingen inneburit att förutsättning-
arna för byggande snabbt förbättrats. Den totala
BNP-tillväxten i ekonomin förväntas vara god
under åren fram till sekelskiftet samtidigt som
räntorna ligger kvar på dagens låga nivåer. Bygg-
nadsindustrin kan därför förväntas expandera
kraftigt de närmaste åren och växa i takt med el-
ler snabbare än den totala ekonomin.

Bostadsbyggandet har sedan början av 1990-
talet varit mycket lågt. Bostadsstocken har där-
med anpassats till nya jämviktsnivåer när bo-
stadssubventionerna reducerats och realräntorna
varit mycket höga. Anpassningsprocessen torde
nu i stort vara över samtidigt som hushållens go-
da inkomstutveckling samt förbättringen av ar-
betsmarknadsläget leder till en gradvis högre ef-
terfrågan på bostäder. De flesta indikatorer tyder
också på en omsvängning av bostadsbyggandet.
Prisrelationen mellan nyproducerade bostäder
och bostäder på andrahandsmarknaden är inom
tillväxtregionerna sådan att det är lönsamt att
bygga. Orderläget för byggkonsulter och arki-
tekter har också förbättrats och den senaste
byggbarometem från augusti indikerar ett ökat
bostadsbyggande framöver. Till följd av långa
ledtider i byggprocessen förutses en mer markant
uppgång i bostadsbyggandet ske först från och
med nästa år.

Den betydande produktionsökningen inom
näringslivet beräknas medföra en utbyggnad av
kapaciteten de närmaste åren. Byggandet av nya
kommersiella lokaler har varit mycket lågt de se-
naste åren. De investeringar som genomförts är
framför allt ombyggnader av existerande fastig-
heter. Den relativt kraftiga konsumtions- och
sysselsättningsutvecklingen bör dock innebära
att nyproduktionen av affärs- men också kon-
torslokaler gradvis stiger. Vakansgraden, dvs. an-
delen lediga lokaler i förhållande till beståndet,
har sjunkit till nivåer som motiverar nyproduk-
tion i expansiva områden samtidigt som lönsam-
heten kraftigt förbättrats. Även ett antal statliga
investeringsprogram bidrar till produktions-
ökningen inom byggsektorn de närmaste åren.
Bland annat finns det avsatt ca 1,5 miljarder kro-
nor per år till ett omställningsprogram för ener-
gisektorn. För perioden 1998 till 2001 finns det
också avsatt sammanlagt 6,8 miljarder kronor för
ett program för ekologisk hållbarhet. För inneva-
rande år ökar anläggningsbyggandet ytterligare
genom byggnationen av storstadslederna och
Oresundsbron.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

6 Arbetsmarknad

Mot slutet av förra året vände sysselsättningen
uppåt. Hittills i år har antalet sysselsatta ökat
med ca 60 000 personer, rensat för säsongvaria-
tioner, och ligger nu på ungefär samma nivå som
i början av 1996. Arbetskraftsutbudet, som föll
kraftigt under hösten 1997, har också stigit sedan
årsskiftet, dock inte lika snabbt som sysselsätt-
ningen. Sammantaget innebär sysselsättnings-
uppgången och utvecklingen av arbetskraftsut-
budet att den öppna arbetslösheten faller från
8,0 % 1997 till 6,6 % i år. De närmaste åren för-
utses en god konjunkturutveckling, både i Sveri-
ge och i övriga Europa, vilket leder till att syssel-
sättningen fortsätter att stiga. Arbetskrafts-
utbudet hålls samtidigt tillbaka av att antalet ut-
bildningsplatser ökar ytterligare. Det får till följd
att den öppna arbetslösheten faller till 4,0 % i
slutet av år 2000. Förutsättningarna för en god
tillväxt och stark sysselsättningsutveckling är en
fortsatt god internationell konjunktur samt att
arbetsmarknaden och lönebildningen fungerar
väl. För att nå ner till 4,0 % i öppen arbetslöshet
krävs också att utbildningssatsningen även fram-
över riktas till personer som annars skulle ha va-
rit öppet arbetslösa, samt att det är möjligt att få
till stånd alla utbildningsplatser.

ITabell 6.1 Arbetsmarknad 1
Årlig procentuell förändring	1997	1998	1999	2000	2001
BNP, producentpris	2,0	3,1	3,1	3,0	2,4
Produktivitet	2,9	2,0	1,9	1.4	1,4
Arbetade timmar	-1,1	1,1	1.2	1.5	1,0
Medelarbetstid	-0,1	-0,2	-0,3	-0,2	-0,1
Antal sysselsatta	-1,0	1,3	1,5	1,8	1,1
Arbetskraft	-1,1	-0,2	0,5	0,4	0,6
öppen arbetslöshet¹	8,0	6,6	5,7	4,4	4,0
Ätgärder’	4,3	3,9	3,9	3,8	3,5

¹1 procent av arbetskraften.

² Antalet konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder i procent
av arbetskraften.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansde-
partementet.

Sysselsättning

Under de närmaste åren antas sysselsättningen
fortsätta att stiga i relativt snabb takt till följd av
en stark produktionsuppgång. I år beräknas an-
talet sysselsatta öka med 52 000 personer och
nästa år med 59 000 personer, mätt som årsge-
nomsnitt. En faktor som styrker antagandet om
en sysselsättningsuppgång är att antalet lediga
platser successivt har stigit sedan mitten av 1997.

Historiskt sett har detta varit en bra indikator på
sysselsättningsutvecklingen. Av diagram 6.1
framgår att sysselsättningsutvecklingen har följt
utvecklingen av antalet lediga platser med viss
eftersläpning.

Diagram 6.1 Antal nyanmälda lediga platser och antal
sysselsatta_____________________________________________

Källor-. Statistiska centralbyrån och Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) senaste inter-
vjuundersökning av 9 000 arbetsställen visar ock-
så att optimismen för de kommande åren har
ökat betydligt inom både näringslivet och den
offentliga sektorn. För första gången under
1990-talet är samtliga län positiva i sin bedöm-
ning av den framtida sysselsättningsutvecklingen,
enligt AMS.

Sysselsättningen i näringslivet har hittills i år
ökat med ca 35 000 personer, säsongrensat. Det
är främst privat tjänstesektor som har stått för
uppgången. Även inom industrin och byggnads-
sektorn har dock en viss uppgång noterats. Sys-
selsättningen inom jord- och skogsbruk fortsät-
ter däremot att falla.

Efterfrågan på privata tjänster antas bli fortsatt
stark till följd av att privat konsumtion ökar och
investeringsaktiviteten stiger. Även nästa år antas
därför den största sysselsättningsuppgången ske
inom denna sektor. Industriproduktionen be-
räknas växa i ungefär samma takt nästa år som
innevarande år. För att klara produktionsupp-
gången bedöms sysselsättningen inom industrin
behöva öka med 17 000 personer mellan 1997
och 1999. Aktiviteten inom byggnadssektorn har
stigit svagt i år. Nästa år förväntas en mer mar-
kant uppgång i bostadsbyggandet, vilket leder till
en sysselsättningsökning på 8 000 personer, mätt
som årsgenomsnitt. Sammantaget beräknas an-
talet sysselsatta i näringslivet öka med ca 86 000
personer mellan 1997 och 1999.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

ITabell 6.2 Sysselsättning, branschfördelat j
Tusental	1997	1998	1999	2000	2001
Privat sektor	2695	2732	2781	2842	2874
Jord- och skogsbruk	109	102	98
Industri	800	806	817
Byggnadsverksamhet	218	220	228
Privat tjänstesektor	1569	1604	1638
Offentliga myndigheter	1223	1238	1247	1258	1270
Staten	189	188	188
Kommunerna	1034	1050	1060
Totalt	3922	3973	4032	4104	4148
Arbetskraft, totalt	4264	4255	4276	4294	4321

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

Sysselsättningen inom kommunala myndigheter
har ökat med ca 25 000 personer, säsongrensat,
sedan årsskiftet. Sysselsättningsuppgången är
sannolikt en effekt av att statsbidragen till kom-
munerna har höjts samt att rekryteringsbehovet
av lärare har ökat i samband med utökningen av
antalet utbildningsplatser. Även under 1999
väntas sysselsättningen inom kommuner och
landsting öka något. Utrymmet för sysselsätt-
ningsökningar är dock begränsat eftersom både
kommuner och landsting är bundna av att uppnå
balans i budgeten från och med år 2000 (se kapi-
tel 11). Inom statliga myndigheter antas syssel-
sättningen minska svagt. Sammantaget antas sys-
selsättningen inom offentliga myndigheter stiga
med 24 000 personer mellan 1997 och 1999.

Diagram 6.2 Sysselsatta och arbetskraftsutbud

Tusental personer

Givet en fortsatt god internationell konjunktur-
utveckling beräknas BNP stiga med ca 3 % per år
åren 2000 och 2001, dvs. ungefär samma ök-
ningstakt som under åren 1998 och 1999. Förut-
sättningen för den relativt starka BNP-ökningen

är att arbetsmarknaden och speciellt lönebild-
ningen fungerar väl så att de lediga resurser som
finns tillgängliga på arbetsmarknaden kan mobi-
liseras utan att det uppstår inflationsdrivande lö-
neökningar. Mot bakgrund av den goda tillväx-
ten i ekonomin bedöms sysselsättningen kunna
öka med ytterligare ca 116 000 personer mellan
1999 och 2001. Liksom för åren 1998-1999 sker
den största sysselsättningsuppgången inom pri-
vat sektor.

Medelarbetstid

Antalet arbetade timmar antas utvecklas något
svagare än antalet sysselsatta under prognosperi-
oden. Det beror på att medelarbetstiden bedöms
sjunka något, bl.a. till följd av att sjukfrånvaron,
som har minskat kraftigt hittills under 1990-talet,
kan tänkas stiga något igen i samband med att
arbetsmarknadsläget successivt förstärks. Hittills
i år har en viss uppgång i sjukfrånvaron noterats.
En annan faktor som kan bidra till en sänkning
av medelarbetstiden är att flertalet löneavtal som
har slutits i år inkluderar en arbetstidsförkort-
ning. I vissa avtal ökas även möjligheterna till en
mer flexibel förläggning av arbetstiden, vilket
kan leda till mindre övertid.

Produktivitet

Under perioden 1998-2001 antas produktiviteten
öka långsammare än vad historiska samband in-
dikerar vid en BNP-tillväxt på 3 % per år. Pro-
duktivitetsökningen förväntas också vara lägre än
genomsnittet hittills under 1990-talet. Den
snabba produktivitetsökningen under lågkon-
junkturen i början av 1990-talet var troligtvis
tillfällig och orsakades sannolikt av en mängd
samverkande faktorer. En delförklaring kan vara
att det mycket svaga konjunkturläget skapade ett
rationaliseringstryck, som innebar att företag
med relativt låg produktivitetspotential inte kla-
rade av konkurrensen och slogs ut från markna-
den samt att det främst var personer med relativt
hög kompetens och arbetsförmåga som lyckades
erhålla och bibehålla arbeten. Snabba framsteg
inom informationsteknologin samt avregleringen
inom vissa näringar har sannolikt också bidragit
till en hög produktivitetstillväxt. Om den snabba
ökningen de senaste åren indikerar en trendmäs-
sigt högre produktivitetstillväxt är svårt att avgö-
ra, men bedömningen är att rationaliseringspo-
tentialen är lägre i dagsläget än i början av 1990-
talet. Industriföretagens vinstnivåer är dessutom
höga, sett både ur ett historiskt och internatio-
nellt perspektiv, vilket minskar rationaliserings-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

trycket. Begränsas löneökningarna till ca 3 % per
år de närmaste åren bidrar det till ett lägre ratio-
naliseringstryck. Drivkraften i produktionsupp-
gången antas också växla från export till inhemsk
efterfrågan, vilket tenderar att dampa produkti-
vitetsökningen.

Åtgärder inom arbetsmarknads- och
utbildningspolitiken

De senaste åren har det införts flera olika typer
av nya åtgärder. Antalet utbildningsplatser inom
både vuxenutbildningen och högskolan har
utökats. Inom arbetsmarknadspolitiken har det
bl.a. införts tillfällig avgångsersättning,
resursarbete, IT-satsning samt ökat kommunalt
ansvar för att aktivera ungdomar. Tillfällig
avgångsersättning innebar att arbetslösa mellan
60 och 64 år under hösten 1997 gavs möjlighet
att erhålla a-kassa utan att stå till arbets-
marknadens förfogande de återstående åren fram
till pensioneringen. Enligt AMS fick ca 18 500
personer denna typ av åtgärd. Resursarbete
innebär att arbetsgivare inom offentlig sektor ges
möjlighet att ta emot en långtidsarbetslös som,
med ersättning motsvarande a-kassa, utför
kvalitetshöjande arbete under en begränsad
tidsperiod. Som mest deltog drygt 5 000
personer i denna åtgärd under våren 1998. IT-
satsningen är en överenskommelse mellan
regeringen, Industriförbundet och företrädare
för IT-företagen, att införa en utbildning inom
ramen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Utbildningen beräknas omfatta 10 000 personer
från den 1 december 1997 t.o.m. utgången av år
1999 och syftar till att motverka bristen på
kompetent och yrkseutbildad personal inom IT-
området. Trots införandet av flera nya åtgärder
de senaste åren minskar det genomsnittliga
antalet personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder med ca 20 000
mellan 1997 och 1998. Den främsta orsaken är
att antalet platser inom arbetslivsutveckling och
arbetsplatsintroduktion minskar jämfört med
förra året. Den beräknade volymen åtgärder år
1998 har nedreviderats jämfört med
vårpropositionen från 179 000 till 165 000.
Denna volym antas ligga kvar år 1999 och 2000
för att därefter minska till 150 000 år 2001.

Tabell 6.3 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder ______
Tusental personer	1996	1997	1998	1999	2000	2001
1 arbetskraften	41	32	38	40	36	33
Beredskapsarbete	8	7
Rekryteringsstöd	12	4
Utbildningsvikariat	10	4
Starta-eget-bidrag	10	12
Offentligt tillfälligt
anställda	0	5
Ej i arbetskraften	155	152	127	125	129	117
Arbetsmarknads-
utbildning	46	37
Arbetslivs-
utveckling	52	53
Kommunalt pro-
gram för ungdomar	13	14
Datortek	12	14
Arbetsplats-
introduktion	32	34
Totalt	196	185	165	165	165	150

Anm.: För åren 1998-2001 ingår även utvecklingsgaranti för ungdomar
under 25 år i begreppet konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. År 1998 och 1999 tillkommer dessutom resursarbete och den s.k.
IT-satsningen. Rekryteringsstöd, utbildningsvikariat och beredskapsar-
bete slås ihop till individuellt anställningsstöd.

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

Arbetskraften

Arbetskraftsutbudet föll kraftigt under hösten

1997, främst till följd av att antalet platser vid
vuxenutbildningen och högskolan utökades samt
att den tillfälliga avgångsersättningen infördes.
Sedan årsskiftet har fler personer sökt sig in på
arbetsmarknaden i samband med att sysselsätt-
ningen har ökat. Denna utveckling antas fort-
sätta de närmaste åren. Uppgången hålls dock
tillbaka av att antalet utbildningsplatser ökar yt-
terligare. De tillfälliga avgångsersättningar som
beviljades under hösten 1997 bidrar däremot till
ett högre nettotillskott till arbetskraftsutbudet
under de kommande fem åren än om inte denna
åtgärd hade införts. Orsaken är att antalet perso-
ner som kommer att pensioneras vid 65 års ålder
blir färre, dvs. utträdet från arbetsmarknaden på
grund av pensionering blir lägre, än det annars
skulle ha blivit. I år påverkas arbetskraftsutbudet
också av att antalet personer i åtgärder som inte
räknas in i arbetskraften minskar jämfört med
förra året. Sammantaget antas arbetskraftsutbu-
det stiga med ca 40 000 personer under loppet av

1998. Mätt som årsgenomsnitt minskar det dock
med drygt 10 000 personer till följd av det krafti-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

ga fallet under förra hösten. Mellan 1998 och
2001 ökar utbudet med ytterligare ca 65 000 per-
soner, samtidigt som det beräknas tillkomma
knappt 50 000 personer till den arbetsföra be-
folkningen. Det innebär att arbetskraftstalet, dvs.
arbetskraften som andel av befolkningen, stiger
från 76,8 % 1997 till 77,0 % år 2001. Det är fort-
farande ca 7 procentenheter lägre än år 1990, då
arbetskraftstalet låg på en rekordhög nivå. Lägger
man till den ökning som har skett av antalet stu-
dieplatser och av antalet arbetsmarknadspolitiska
åtgärder utanför arbetskraften sedan år 1990 får
man ett bredare mått på arbetsutbudet. Detta ut-
ökade mått föll från drygt 84 % av den arbetsföra
befolkningen år 1990 till som lägst 81 % år 1994,
varefter det beräknas stiga till knappt 83 % år
2001.

Diagram 6.3 Befolkningen i arbetsför alder uppdelad pa
grupper

Procent av befolkningen

□Reguljär sysselsättning

_B Öppet arbetslösa
® Åtgärder i arbetskraften

_B Utbildningssatsningar

_H Åtgärder ej i arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

Öppen arbetslöshet

Sedan sommaren 1997 har den öppna arbetslös-
heten fallit med drygt 1,5 procentenheter till ca

6,5 %, säsongrensat. Under de närmaste åren
antas den snabba sysselsättningsuppgången, i
kombination med en förhållandevis dämpad ut-
veckling av arbetskraftsutbudet, leda till att den
öppna arbetslösheten faller till 4,0 % i slutet av år
2000. De konjunkturberoende arbetsmarknads-
politiska åtgärderna omfattar då ca 3,5 % av ar-
betskraften.

Diagram 6.4 Öppet arbetslösa och personer i konjunktur-
beroende arbetsmarknadspolitiska åtgärder______________

Procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

Risker i prognosen

En förutsättning för att arbetslösheten skall
kunna minskas till 4,0 % är att utbildningssats-
ningarna även framöver riktas till personer som
annars skulle vara öppet arbetslösa samt att an-
talet utbildningsplatser ökar som planerat. Under
hösten 1997 var det inga större svårigheter att
fylla upp de nya platserna. Framöver kan det
dock bli svårare, till följd av t.ex. lärarbrist eller
problem med att rekrytera personer med rätt ut-
bildningsbehov. Förutsättningen för att antalet
utbildningsplatser skall fyllas fram till nästa
sommar ökade dock i och med att rätten att få
utbildningsbidrag för vuxenstudier förlängdes
från 1 till 2 år för de som påbörjade utbildningen
hösten 1997.

Även om förutsättningarna är goda för en hög
tillväxt och snabb sysselsättningsökning finns
det risk för att sysselsättningen utvecklas sämre
än vad som antas i prognosen. Den
internationella konjunkturen kan bli svagare om
krisen i Asien och Ryssland blir mer omfattande
och utsträckt än vad som antas i prognosen.
Konsekvenserna för svensk tillväxt och
sysselsättning av en sådan utveckling undersöks
närmare i kapitel 12. En annan risk är att
löneökningarna kan öka med mer än 3 % per år
(se kapitel 7). Detta problem kan uppkomma om
företagen, trots hög arbetslöshet, inte kan
rekrytera tillräckligt kompetent arbetskraft eller
om det uppstår andra matchningsproblem på
arbetsmarknaden till följd av bristande
geografisk, yrkesmässig eller branschmässig
rörlighet. Det kan leda till högre löneglidning
och sämre sysselsättningsutveckling än vad som
antas i prognosen. Redan i dagsläget finns det
tecken på att det är brist på vissa typer av
arbetskraft. Enligt Arbetsmarknadsstyrelsen

8 Riksdagen I99SJ99. 1 samL Nr 1. Uol^l

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

påpekar länsarbetsnämnderna att bristerna ökar
för ett flertal yrkesgrupper. Även
Konjunkturinstitutets barometer för såväl
industrin som för tjänstesektorn indikerar att det
är brist på främst tekniska tjänstemän och
branschspecifik kompetens inom vissa sektorer,
framför allt databranschen och uppdrags-
verksamhet. Antalet nyanmälda lediga platser
tenderar dessutom att bli kvarstående i större
utsträckning än tidigare, vilket kan betyda att
arbetsgivarna har svårt att hitta rätt personer att
anställa. Matchningsproblemen på arbets-
marknaden kan illustreras av en s.k.
beveridgekurva, som visar summan av öppet
arbetslösa och personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i förhållande
till nivån på antalet kvarstående lediga platser (se
diagram 6.5). Noteringen för 1998 visar att
antalet kvarstående lediga platser har ökat
samtidigt som summan av arbetslösa och
personer i åtgärder har minskat. Kurvan visar
också att antalet kvarstående lediga platser är

högre än tidigare vid en given nivå för summan
av personer i åtgärder och arbetslösa. Det tyder
på att det är svårare att tillsätta de lediga platserna
nu än tidigare, dvs. matchningsproblemen verkar
ha ökat.

Diagram 6.5 Beveridgekurva

Kvarstående lediga platser

öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån och Arbetsmarknadsstyrelsen.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

7 Löner

Löneavtal för åren 1998-2000 är nu slutna för i
stort sett hela arbetsmarknaden. De flesta avtal
löper över 3 år. I flertalet avtal är dock det sista
avtalsåret uppsägningsbart. För ekonomin som
helhet beräknas avtalen ge löneökningar på i ge-
nomsnitt ca 2,6 % per år, vilket är ca 1 procent-
enhet lägre än de avtalade löneökningar som för-
ra avtalsrörelsen resulterade i. Inom vissa av-
talsområden har parterna eller de oberoende
medlarna även redovisat uppskattningar av löne-
glidningen för de närmaste åren. Bedömningarna
varierar mellan 0 och 0,8 % per år med ett sam-
manvägt genomsnitt på 0,5 % per år. Den här re-
dovisade prognosen är betingad av att lönerna
ökar i enlighet med dessa bedömningar, dvs. att
löneglidningen för hela arbetsmarknaden begrän-
sas till 0,5 % i genomsnitt per år. De totala löne-
ökningarna beräknas därmed bli drygt 3 % i ge-
nomsnitt per år för åren 1998-2001.

Tabell 7.1 Timlöner

Årlig procentuell förändring

	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Industri	7,4	4,5
Avtal	3.7	3,1	2,9	1,5	2,4
Löneglidning	3,6	1,4
Byggnadsindustri	3,4	3,8
Avtal¹	2,6	3,8	3,1	1,9	-
Löneglidning	0,8	0,0
Privata tjänster	5,6	4,4
Avtal	4,5	3,6	3,1	2,7	2,5
Löneglidning	1,1	0,8
Statliga myndigheter	7,4	4,3
Avtal	5,0	3,5	1,9	2,5	2,5
Löneglidning	2,4	0,8
Kommunala myndigheter	5,8	4,8
Avtal	5,3	4,7	2,3	2,7	3,5
Löneglidning	0,5	0,1
Totalt	6.0	4,5	3,3	2,9	3,2	3,0
Avtal	4,4	3,8	2,8	2,4	2,7
Löneglidning	1,7	0,7	0.5	0,5	0,5

¹ Avtalet för byggnadsarbetare, som är den största gruppen inom bygg-
nadsindustrin, sträcker sig endast fram till 31 september 1999. Därför har
inget avtal för år 2000 lagts in i tabellen för denna näringsgren.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Avtalen

Sedan förra avtalsrörelsen, 1995, har förhand-
lingsordningen inom vissa avtalsområden för-
ändrats, vilket sannolikt har påverkat årets avtals-
rörelse. I samband med vårpropositionen 1996

gav regeringen i uppdrag åt arbetsmarknadens
parter att redovisa sin syn på den framtida löne-
bildningen och gemensamt formulera nödvändi-
ga förändringar av förhandlingssystemet och lö-
nebildningsordningen för att säkerställa en bättre
fungerande lönebildning. Bakgrunden var att
1995 års avtalsrörelse resulterade i förhållandevis
höga avtal. De förslag till åtgärder som de olika
parterna presenterade skilde sig åt i betydande
grad. Det framkom dock att det finns en bred
samsyn bland arbetsmarknadens parter vad gäller
lönebildningens betydelse för bekämpningen av
arbetslösheten. Den mest konkreta förändringen
skedde inom industrin där parterna underteck-
nade ett avtal som bl.a. innehöll en ny förhand-
lingsordning.

En annan förändring jämfört med förra avtals-
rörelsen är att arbetsgivarna synes ha lagt större
vikt vid koordineringen av avtalsrörelsen. Ar-
betsgivarna på den privata sidan verkade för att
avtalen inom den konkurrensutsatta industrin,
där förhandlingarna bedrevs utifrån den nya mer
strukturerade förhandlingsordningen, slöts före
andra avtal. På arbetstagarsidan enades alla LO-
förbunden kring ett samordnat lönekrav som
totalt värderades till 3,7 %, inklusive löneglid-
ning.

Arets löneförhandlingar resulterade i avtal
som beräknas ge löneökningar på i genomsnitt

2,8 % i år, 2,4 % år 1999 och 2,7 % år 2000 för
ekonomin som helhet. Att löneökningarna är
något lägre år 1999 än de övriga åren beror på att
vissa av de treåriga avtalen är uppdelade på två
perioder, dvs. avtalsrevisionerna sker endast vid
två tillfällen, i början av 1998 och i slutet av 1999.
Det innebär att löneökningarna mätt som årsge-
nomsnitt blir låga år 1999.

I flera av de avtal som slutits i år har den sedan
tidigare inledda utvecklingen mot friare lönesätt-
ning på lokal nivå ytterligare förstärkts. I några
avtal finns inga centralt fastställda löneökningar.
Inom flera andra avtalsområden är det endast
fastställt vilka generella lönepåslag som kommer
att gälla om parterna inte kommer överens på lo-
kal nivå. Det betyder att det är svårt att avgöra
vad de totala avtalsmässiga löneökningarna slut-
ligen kommer att bli. Det innebär också att det är
svårare att definiera vad som är avtalade löneök-
ningar och vad som är löneglidning.

För merparten av de kommunalt anställda har
det endast fastställts ett s.k. lägsta utrymme för
löneökningarna. Det innebär att det råder stor
osäkerhet om de slutliga löneökningarnas stor-
lek.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

Ett inslag i avtalen som är gemensamt för flera
områden är att det, inom ramen för de totala av-
talade löneökningarna, avsätts ett visst löneut-
rymme för en arbetstidsförkortning. I några avtal
kan arbetstidsförkortningen antingen tas ut som
ledighet, pension eller som höjd lön. Flexibilite-
ten i arbetstidens förläggning har också utökats
inom vissa områden.

Löneglidning

Löneglidningen har sedan 1980 uppgått till i ge-
nomsnitt drygt 2 % per år. Den största löneglid-
ningen har registrerats inom industrin. Sedan
mitten av 1990-talet har löneglidningen varit nå-
got lägre än det historiska genomsnittet, drygt
1 % i genomsnitt per år. Det måste ändå betrak-
tas som en förhållandevis hög löneglidning mot
bakgrund av det svaga arbetsmarknadsläget och
de relativt höga avtalade löneökningarna i 1995-
års avtalsrörelse. Inflationen har dessutom varit
mycket låg de senaste åren, betydligt lägre än in-
flationsförväntningarna vid tidpunkten för av-
talsförhandlingarna år 1995. Det borde ha bidra-
git till låg löneglidning eftersom
reallöneökningarna blev betydligt högre än par-
terna räknade med när avtalen slöts.

Det finns flera faktorer som talar för att löne-
glidningen de närmaste åren kan begränsas till
0,5 % per år. Pristrycket i ekonomin väntas bli
fortsatt lågt (se kapitel 8), vilket kan väntas däm-
pa löneglidningen. Reallönerna kommer, med de
nominella löneökningar som antas i prognosen,
att stiga med i genomsnitt 2,2 % per år. Det är
betydligt mer än den genomsnittliga reallöneök-
ningen mellan 1970 och 1997.

Diagram 7.1 Timlöneutveckling i ekonomin som helhet

Eftersom den individuella lönesättningen i större
utsträckning än tidigare kommer att fastställas på

lokal nivå har arbetsgivarna större möjlighet att
direkt fördela lönerna med hänsyn till individu-
ella prestationer och rekryteringsläget. De behö-
ver därmed inte i samma utsträckning som tidi-
gare justera det relativa löneläget bland de
anställda via löneglidning. I några avtal finns det
också inslag av större flexibilitet vad gäller ar-
betstidens förläggning, vilket kan leda till mins-
kade kostnader för övertid.

Andra faktorer som talar för låg löneglidning
är att det från och med 1999 inte antas ske några
fler höjningar av löntagarnas avgifter och in-
komstskatter samt att uppmärksamheten kring
lönerna har stigit sedan förra avtalsrörelsen. In-
dustrins samarbetsavtal, LO-förbundens gemen-
samma lönekrav samt de uppskattningar av löne-
glidningen som parterna eller medlarna inom
vissa avtalsområden har gjort, ställer sannolikt
större krav än tidigare på parterna att hålla nere
löneglidningen. Att det, som framgår av parter-
nas rapportering av synen på den framtida löne-
bildningen, finns en bred samsyn vad gäller löne-
bildningens betydelse för att bekämpa
arbetslösheten bidrog sannolikt till att avtalen för
åren 1998-2000 blev lägre än för den föregående
treårsperioden. Det kan också väntas bidra till att
löneglidningen begränsas så att de totala löneök-
ningarna inte leder till att Sveriges konkurrens-
kraft försämras och att tillväxten i ekonomin
hämmas. Företagen har ett begränsat utrymme
att övervältra ökade kostnader på konsumenter-
na när penningpolitiken anpassas för att uppnå
inflationsmålet. Den internationella priskonkur-
rensen, som under den närmaste tiden troligtvis
kommer att skärpas ytterligare till följd av Asi-
enkrisens verkningar på världsekonomin, bidrar
också till att det är svårare att höja priserna.
Därmed skapar höga löneökningar i första hand
press på företagen att rationalisera verksamheten,
vilket dämpar sysselsättningsutvecklingen. Om
inte företagen klarar av att öka produktiviteten i
samma takt som reallönerna stiger, sjunker före-
tagens vinstmarginaler. Även detta leder till att
tillväxten i ekonomin hämmas och att sysselsätt-
ningsutvecklingen försvagas. Den ökade medve-
tenheten om dessa förhållanden torde bidra till
en låg löneglidning.

Även om det finns flera faktorer som talar för
en låg löneglidning framöver finns det fortfaran-
de risk för att löneglidningen kommer att bli
högre än vad som antas i prognosen. I samband
med att efterfrågan på arbetskraft stiger kan det
uppstå brist på arbetskraft inom vissa branscher,
vilket kan öka lönetrycket. Blir löneglidningen

hög inom vissa branscher eller för vissa yrkes-
grupper finns det risk för att löneglidningen så
småningom drivs upp även inom andra bran-
scher. Historiskt sett har följsamheten mellan
löneökningarna varit stor mellan olika branscher
och sektorer, trots att förutsättningarna, i form
av vinstläge och sysselsättningsutveckling, har
varierat.

Som tidigare nämnts medför vissa avtalskon-
struktioner att det är svårt att avgöra löneök-
ningarnas storlek. Att det exempelvis för mer-
parten av de kommunalt anställda endast är inlagt
ett lägsta utrymme för avtalen kan innebära be-
tydande löneökningar utöver detta lägstautrym-
me, vilket i så fall noteras som hög löneglidning
inom denna sektor. Det är endast Kommunalar-
betareförbundet som har fastställt definitiva av-
talsmässiga löneökningar. Det avtalet ger ca 1
procentenhet högre löneökningar per år än de
höjningar som angetts som lägsta utrymme i de
övriga avtalen. Det innebär att det finns risk för
att löneökningarna inom övriga områden kom-
mer att överstiga lägstautrymmet med 1 procen-
tenhet. Detta gäller framför allt Vårdförbundets
medlemmar som för åren 1998 och 1999 blivit
utlovade 0,5 procentenheter mer än övriga
landstingsanställda, enligt ett avtal som slöts
1995.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 1

Tabell 7.2 Arbetskraftskostnad per anställd i näringslivet enligt OECD¹
Årlig procentuell förändring	? 1996	1997	1998	1999
Tyskland	2,4	2,2	1,8	1,9
Frankrike	2,8	3,3	2,3	2,4
Italien	4,3	4,4	3,2	2,8
Storbritannien	3,3	4,9	5,4	4,8
Österrike	2,0	2,0	2,2	2,7
Belgien	1,0	2,7	2,5	2,6
Danmark	3,6	4,0	4,3	4,7
Finland	2,9	1,7	3,4	2,8
Grekland	10,9	9,5	6,7	5,5
Irland	3.5	4,9	6,0	5,9
Nederländerna	2,1	2,5	2,7	3,6
Portugal	5,5	6,0	4,1	4,0
Spanien	3,6	3,1	3,0	3,5
Sverige¹	6,2	3,6	4,1	4,0
EU	3,3	3,5	3,1	3,1

'OECD:s prognos. Se fotnot 1.

Källa: OECD Economic Outlook, juni 1998.

Internationell jämförelse

Lönerna i Sverige har hittills under 1990-talet sti-
git med några tiondels procentenheter mer per år
än genomsnittet i övriga Europa. De höga kost-
nadsökningarna har kompenserats av en försva-
gad valuta och snabbare produktivitetstillväxt i
Sverige. De närmaste åren antas ungefär samma
produktivitetsökning som i övriga Europa. Sam-
tidigt antas kronan stärkas. Därmed är det viktigt
att lönerna i Sverige inte ökar snabbare än i de
viktigaste konkurrentländerna för att inte kon-
kurrenskraften för svensk exportindustri skall
försämras. Om inte företagen kan kompensera
eventuella högre kostnadsökningar genom att
rationalisera verksamheten eller att sänka
vinstmarginalerna, tvingas de höja exportpriser-
na. Det leder till minskad efterfrågan på svenska
varor, vilket hämmar tillväxten och sysselsätt-
ningen. De löneökningar som antas i prognosen
ligger ungefär i linje med utvecklingen i övriga
Europa.

'vid OECD:s beräkning av arbetskraftskostnaden ingår sociala avgifter,
som t.ex. sjukförsäkring, medan andra arbetsgivaravgifter som är rena
löneskatter, exempelvis den allmänna löneavgiften, inte ingår. I Sverige
skedde en växling mellan sociala avgifter och löneskatter 1997 som höll
tillbaka arbetskraftskostnaden med 1,1 procentenheter enligt OECD:s
beräkning, trots att växlingen inte påverkar de sammanlagda arbetsgivar-
avgifterna. Eftersom arbetskraftskostnaden mäts per anställd och inte per
timme påverkas utvecklingen också av om medelarbetstiden förändras.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

8 Inflation

Inflationstrycket är för närvarande mycket lågt i
svensk ekonomi. Detta illustreras bl.a. av att
konsumentprisindex (KPI) var oförändrat från
augusti 1997 till augusti i år. Förutsättningarna är
gynnsamma för låga prisökningar även framöver.
Återhållsamma löneökningar, en god produkti-
vitetstillväxt, måttliga internationella prisökning-
ar samt låga inflationsförväntningar hos såväl
hushåll som företag, bidrar till att hålla ned kon-
sumentpriserna i Sverige. Utvecklingen av KPI
styrs i år i stor utsträckning av tillfälliga effekter
såsom fallande räntor samt vissa skatte- och sub-
ventionsförändringar. Inflationen beräknas ligga
omkring noll även fortsättningsvis under 1998.
Nästa år förväntas KPI öka med ca 1 % under
loppet av året.

Lönerna förväntas öka måttligt även år 2000
och 2001 medan produktivitetsutvecklingen
mattas något. Riksbanken antas klara inflations-
målet så att inflationen ligger kring 2 % år 2001.
Eftersom konsumentpriserna förväntas öka med
ca 1 % under loppet av 1999 beräknas årsgenom-
snittet för år 2000 bli 1,7 %.

B ostadskostnadema

En viktig förklaring till den låga prisutvecklingen
i år är minskade bostadskostnader. Bostadspos-
ten utgör en tredjedel av totala KPI och är där-
med av stor betydelse för den uppmätta inflatio-
nen. Under första halvåret höjdes taket för
ROT-avdragen och fastighetsskatten sänktes,
vilket medförde lägre boendekostnader för hus-
hållen som de mäts i KPI. Med lägre räntor har
också räntekostnaderna för egnahemsägare fort-
satt att falla. De bostadslån som successivt för-
faller sätts vanligen om till en lägre ränta. I aug-
usti i år bidrog denna kostnadsminskning till att
sänka inflationen med 0,7 procentenheter. Även
fortsättningsvis under 1998 och under 1999 be-
räknas lägre räntekostnader hålla ned inflationen.
Räntekostnaderna faller dock betydligt lång-
sammare nästa år, vilket är en viktig orsak till att
priserna beräknas öka något snabbare under 1999
än under 1998.

Utöver ovan nämnda faktorer förklaras de låga
bostadskostnaderna hittills i år av att hyrorna för
hyreslägenheter har ökat måttligt. Från decem-
ber 1997 fram t.o.m. augusti i år har hyrorna ökat
med endast 0,7 %. Eftersom flertalet av hyresav-
talen sluts under första halvåret indikerar detta
att hyresökningarna blir knappt 1 % i år, vilket
historiskt sett är lågt. Under de senaste åren har

hyrorna ökat med ca 3-4 % per år och de har
därmed höjt KPI i betydande omfattning. Bland
annat ränteläget och den tillfälliga sänkningen av
fastighetsskatten för flerfamiljshus under 1999,
talar för att hyrorna ökar måttligt även de när-
maste åren.

Löner och producentpriser

Lönekostnaderna är av stor betydelse för pris-
och sysselsättningsutvecklingen. Under åren
1995-1997 steg lönerna inom näringslivet i ge-
nomsnitt med närmare 5 % och inom offentliga
myndigheter med drygt 4 % per år. Slutna avtal
hittills under 1998 indikerar en betydande ned-
växling i löneökningstakten. Om så inte blir fal-
let är risken överhängande att priserna ökar nå-
got snabbare och, via en stramare penningpolitik,
sysselsättningen ökar långsammare än vad som
antas i denna prognos. Lönebildningen framstår
således som en risk i prognosen.

Tabell 8.1 Konsumentprisutveckling

Årlig procentuell förändring

	1997	1998	1999	2000	2001
KPI, årsgenomsnitt	0,9	0,5	0,7	1,7	2,0
KPI, dec-dec	1,9	0,1	1,1	2,0	2,0
Basbelopp (tusental kr)	36,3	36,4	36,4	36,7	37,3
HIKP¹, årsgenomsnitt	1,8	1,2	1,1	-	-
HIKP¹, dec-dec	2,7	0,5	1,5	-	-
NPI, årsgenomsnitt	-1,2	-1,4	0,7	-	-
NPI, dec-dec	-0,9	-0.5	0,6	-	-
KPI, OECD², årsgenomsnitt	2,0	1,5	1,8	2,0	2,0

¹ Harmoniserat index för konsumentpriser inom EU.

² Med OECD avses 16 länder, se kapitel 2.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Alltför stora löneökningar kan skapa infla-
tionstryck bl.a. genom ökade produktionskost-
nader inom industrin. Under perioden 1995-
1997 steg produktiviteten i industrin med närma-
re 5 % per år. Den omfattande effektiviseringen
av produktionen har i stort balanserat löneök-
ningarna, vilket har bidragit till att industrins
producent- och hemmamarknadspriser har legat
förhållandevis stilla de senaste åren (se diagram
8.1). Till exempel har industrins priser för hem-
mamarknaden varit i det närmaste oförändrade
från mitten av 1995 fram till och med i augusti i
år. Industrins investeringar beräknas ligga på en
hög nivå såväl i år som nästa år, vilket talar för en
fortsatt god produktivitetstillväxt. Utbyggnaden
av produktionskapaciteten torde bidra till att in-
flationsdrivande flaskhalsar kan undvikas de

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

närmaste åren trots förväntningar om en fortsatt
uppgång i industriproduktionen.

Eftersom en allt större del av industrins in-
satsvaror är importerade har den internationella
prisutvecklingen och växelkursens förändring
stor betydelse för industrins produktionskostna-
der. Den förhållandevis svaga ökningen av pro-
ducentpriserna under senare år förklaras bl.a. av
förstärkningen av kronan under 1995 och 1996.
Den fördelaktiga produktivitetsutvecklingen och
de låga löneökningarna i OECD har, tillsam-
mans med Asienkrisen, dessutom dämpat
världsmarknadspriserna. Asienkrisen har medfört
en skärpt internationell konkurrens som pressar
priserna, vilket bl.a. indikeras av Konjunktur-
institutets barometer från augusti i år. Barome-
tern visar att svenska industriföretag förväntar
sig ett fortsatt kraftigt fall i försäljningspriserna
på exportmarknaden.

Utöver effekterna via produktionskostnaderna
är importpriserna också viktiga för de svenska
konsumentpriserna genom att en stor del av
hushållens konsumtion utgörs av varor
tillverkade i utlandet. Låga internationella
prisökningar och den antagna förstärkningen av
kronan medför att importpriserna sjunker i år,
vilket bidrar till lägre svenska konsumentpriser.
Nästa år förutses de internationella råvaru-
priserna stiga, vilket ger ett blygsamt bidrag till
inflationen i Sverige.

Inflationsförväntningar och hushållens efterfrågan
Den låga och sjunkande inflationen under de se-
naste åren har medfört ett väsentligt fall i infla-
tionsförväntningarna. Av SCB:s enkät framgår
att hushållens inflationsförväntningar ett år
framåt har legat på eller under Riksbankens in-

flationsmål under en längre tid. Även inom nä-
ringslivet förväntas måttliga prisökningar fram-
över. Såväl Konjunkturinstitutets barometrar
som Prosperas och Aragons enkäter till varu-
och penningmarknaden visar att inflationsför-
väntningarna på 2 till 5 års sikt ligger väl inom
Riksbankens toleransintervall för inflationen.
Nedgången i de långa nominella räntorna från
1995 kan också tolkas som att marknadens för-
väntningar om den framtida inflationen har blivit
lägre. Den ränteuppgång som skedde i augusti i
år kan sannolikt inte tolkas som stigande infla-
tionsförväntningar. De något högre räntorna
förklaras snarare av att riskpremien har ökat bl.a.
för svenska obligationer som en följd av den glo-
bala oron på de finansiella marknaderna. Future-
räntan med likvid om sex månader - dvs. den i
dag förväntade framtida korträntan - är fortsatt
låg, vilket indikerar att marknaden inte förväntar
sig en penningpolitisk åtstramning de närmaste
månaderna. Sammantaget visar de fallande infla-
tionsförväntningarna hos hushåll och näringsliv
att Riksbankens prisstabilitetsmål har vunnit i
förtroende. Inflationsbenägenheten har därmed
minskat i svensk ekonomi.

En faktor som sannolikt bidrar till något hög-
re konsumentpriser de närmaste åren är en till-
tagande privat konsumtion. I denna prognos har
antagits att expansionen av hushållens efter-
frågan, i kombination med måttliga kostnads-
ökningar, skapar ett utrymme för producenter
och handel att höja vinstmarginalerna de när-
maste åren.

Skatte- och subventionsförändringar

Av KPI-ökningen på 1,9 % under loppet av förra
året förklaras ca 1 procentenhet av förändringar

Diagram 8.1 Producent- och importpriser

Index 1990=100

130 .__________________

Diagram 8.2 Konsumentprisutveckling enligt KPI och HIKP

12-månaderstal

Procent

Anm: De streckade linjerna i diagrammet anger Riksbankens toleransintervall för
inflationen enligt KPI.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

av indirekta skatter och subventioner som t.ex.
höjd tobaksskatt. I år beräknas skatteförändring-
ar i stället sänka KPI med ca 0,6 procentenheter,
vilket är en viktig förklaring till att uppgången i
KPI under loppet av året beräknas bli så låg som
0,1 %. I januari i år höjdes alkoholskatten, vilket
tillsammans med ändrade elskatter drog upp KPI
något. Under första halvåret i år bidrog, som
nämndes tidigare, sänkt fastighetsskatt samt det
höjda taket för ROT-avdraget till att sänka KPI.
Därefter har även tobaksskatten sänkts. Nästa år
beräknas skatte- och subventionsförändringar
medföra att KPI höjs med ca 0,1 procentenheter
under loppet av året. Stödet till de s.k. kris-
årgångarna för flerfamiljshus samt sänkt fastig-
hetsskatt på flerfamiljshus och vattenkraftverk
förväntas bidra till att KPI sänks något under
1999. Däremot beräknas KPI höjas nästa år när
ROT-avdraget upphör och när avfallsskatten
införs.

Sammantaget kan således en stor del av skill-
naderna mellan KPI-ökningen under 1997, 1998
och 1999 förklaras av ändrade skatter och sub-
ventioner.

Dessa förändringar, och även räntekostnader för
egnahemsägare, har endast en tillfällig påverkan
på inflationen. Rensat för dessa övergående ef-
fekter ligger inflationen, förutom en uppgång
kring årsskiftet 1997/98, förhållandevis stabilt
mellan 1 och 1,5 % under perioden 1997-1999.

HZ7CP

Inflationen i Sverige enligt EU:s harmoniserade
index för konsumentpriser, HIKP, har fallit från

2,7 % i december 1997 till 0,6 % i augusti i år,
vilket understiger genomsnittet för EU-länderna.
HIKP innefattar ca 80 % av varukorgen i KPI.
Den viktigaste skillnaden mellan de båda måtten
är att räntekostnaderna för egnahemsägare inte
ingår i HIKP. Allteftersom räntekostnaderna
faller i allt mindre utsträckning minskar
skillnaden mellan de båda måtten. I december
nästa år beräknas 12-månaderstalet enligt HIKP
uppgå till 1,5 %, dvs. något högre än KPI.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

9 Hushållens ekonomi och privat
konsumtion

För de kommande åren sker en återhämtning av
hushållens reala inkomster. Konsumtionen ökar
något snabbare än inkomsterna och därmed blir
sparandet lågt.

9.1 Hushållens inkomster

Hushållens realinkomster har utvecklats svagt
under de senaste åren. Efter de kraftiga ökning-
arna i början av 1990-talet, huvudsakligen till
följd av att 1990/91 års skattereform var underfi-
nansierad, har hushållssektoms samlade in-
komster fallit tillbaka. Inkomtstutvecklingen
under de senaste åren har emellertid varit splitt-
rad. De reala löneinkomsterna före skatt har ut-
vecklats positivt, medan skattehöjningar och
sänkta ersättningsnivåer i transfereringssystemen
har dragit ned hushållens inkomster.

I år beräknas hushållens reala disponibla in-
komster öka med 2,7 %, vilket är något starkare
än vad som beräknades i vårpropositionen. Bak-
om denna relativt kraftiga uppgång ligger en
fortsatt ökning av reallönerna före skatt tillsam-
mans med stigande sysselsättning.

Transfereringarna från offentlig sektor ger
också ett positivt bidrag till inkomstutvecklingen
i år, trots att arbetslösheten sjunker. Pensionerna
ökar realt som en följd av den låga inflationen,
samtidigt som bostadstillägget till pensionärerna
har höjts. Utbetalningarna från sjukförsäkringen
ökar kraftigt i år av flera skäl. Ersättningsnivåer-
na i sjuk- och föräldraförsäkringen höjdes vid
årsskiftet från 75 till 80 % och antalet sjukdagar
har stigit. Därtill ökar utbetalningarna från
sjukförsäkringen till följd av att arbetsgivarperio-
den återställts till 14 dagar från 1 april 1998 efter
att ha varit 28 dagar dessförinnan. Detta påverkar
dock inte hushållens inkomster eftersom sjuklö-
nen reduceras i motsvarande grad.

Tabell 9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder kronor,

	löpande priser 1997	1997	1998	Procentuell utveckling, 1991 års priser
	löpande priser 1997	1997	1998	1999	2000	2001
Lönesumma, inkl, sjuklön	756,6	3,3	4.0	3,4	3,0	2,1
Transfereringar från offentlig sektor	387,9	-0,3	2,5	-0,5	■0,6	0,3
Pensioner	216,2	0,1	1,1	1,3	0,7	1,2
Sjukförsäkring m.m.	34,3	-6,9	10,9	3,7	1,1	1,5
Arbetslöshetsbidrag m.m.	55,3	2,0	-8,6	-12,5	-14,4	-10,3
Övriga transfereringar	82,2	-0,1	10,0	0,1	2,3	1,8
Räntor och utdelningar, netto	-13,5
Övriga inkomster, netto	204,9	-6,1	1,7	2,0	3,7	1,6
Direkta skatter och avgifter	405,7	7,1	6,2	-0,4	3,3	1,4
Disponibel inkomst	930,2	-1.7	2,7	3,3	1,5	1,8
Privat konsumtion	922,9	2,0	2,7	2,9	2,5	2,0
Sparande, nivå i % av disponibel inkomst
Nettosparande		0,8	0,8	1,2	0,3	0,1
Finansiellt sparande		2,6	2,5	2,6	1,4	0,9
Procentuellt bidrag till realinkomstutvecklingen
Lönesumma, inkl, sjuklön		2,7	3,3	2,9	2,5	1,8
Transfereringar från offentlig sektor		-0,1	1,1	-0,2	-0,2	0,1
Räntor och utdelningar, netto		-0,1	0,8	0,1	0,0	0,2
övriga inkomster, netto		-1,3	0,3	0,4	0,7	0,3
Direkta skatter och avgifter		-2,9	-2,8	0,2,	-1,5	-0,6

Anm: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med KPI. Disponibel inkomst är deflaterat med implicitprisindex för privat
konsumtion, IPI.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen
höjdes till 80 % redan den 1 oktober 1997. Övri-
ga transfereringar ökar realt med 11,5%. I den
kraftiga ökningen ligger att antalet personer som
uppbär olika former av studiestöd stiger samt att
barnbidragen och flerbarnstilläggen höjdes vid
årsskiftet med sammanlagt 2,9 miljarder kronor.

Direkta skatter och avgifter stiger i år bl.a. ge-
nom att den allmänna egenavgiften till pensions-
systemet har höjts med 1 procentenhet. Vidare
finansieras den höjda ersättningsnivån i arbets-
löshetsförsäkringen delvis genom ökade egenav-
gifter. Skatten för småföretagare har sänkts ge-
nom att en ökad andel av vinsten beskattas som
inkomst av kapital. Hushållens skattebetalningar
i år dras upp av att fyllnadsbetalningar av skatt
var ovanligt stora till följd av realiserade kurs-
vinster på aktier under 1997.

För 1999 förutses en fortsatt positiv utveck-
ling av sysselsättningen och reallönerna. Pensio-
närerna får också en real inkomstökning. Bas-
beloppet räknas upp med hela, och inte som
tidigare med en del av föregående års inflation.
Därutöver förelås en höjning av pensionerna
med 2 procentenheter, dvs. från 98 till 100 % av
basbeloppet samt en ytterligare höjning av bo-
stadstillägget. Sammantaget minskar dock trans-
fereringarna från den offentliga sektorn till följd
av nedgången i arbetslösheten.

Den statliga inkomstskatten förändras nästa år
genom att den tillfälliga s.k. värnskatten upphör
samtidigt som skatteuttaget förblir 25 % för in-
komster över 389 500 kronor per år. Dessutom
föreslås, tillfälligt för 1999, en skattereduktion
för inkomsttagare med inkomster upp till
245 000 kronor per år. Netto innebär föränd-
ringarna en skattesänkning på ca 6 miljarder kro-
nor, jämfört med 1998 års regler. Sammantaget
beräknas realinkomsterna öka med 3,3 % nästa
år, vilket är ca I/2 procentenhet starkare än vad
som beräknades i vårpropositionen.

För åren 2000 och 2001 beräknas den goda
tillväxten leda till en fortsatt gynnsam sysselsätt-
ningsutveckling, medan reallöneökningarna
dämpas när inflationen stiger något. Effekten på
disponibel inkomst av den ökade sysselsättning-
en dämpas av att inkomsterna från arbetslöshets-
bidragen sjunker parallellt. Barnbidragen föreslås
höjas i två steg med sammanlagt ca 5 miljarder
kronor. Inkomsterna dras ned när den tillfälliga
skattereduktionen upphör. De realt disponibla
inkomsterna beräknas öka med 1,5 % år 2000
och med 1,8 % år 2001.

9.2 Privat konsumtion

Under 1997 ökade hushållens totala konsum-
tionsutgifter med 2 % jämfört med året innan,
mätt som årsgenomsnitt. Ökningen av den pri-
vata konsumtionen var den hittills starkaste un-
der 1990-talet. Det var i synnerhet kapitalvaru-
handeln som bidrog till konsumtionstillväxten,
t.ex. handeln med bilar och delar av den s.k. säl-
lanköpsvaruhandeln. Under det första halvåret
1998 ökade den privata konsumtionen med

2,5 % jämfört med första halvåret 1997. Denna
konsumtionsökning var något starkare än vad
som förväntades i 1998 års ekonomiska vårpro-
position. Framförallt var det handeln med bilar
och sällanköpsvaror som fortsatte att uppvisa en
stark försäljningsutveckling.

Förra årets ökning av den privata konsum-
tionen sammanföll med en minskning av
hushållens reala disponibla inkomster. Därmed
sjönk hushållens sparkvot, definierad som
sparandet i förhållande till den disponibla
inkomsten, till en nivå under 1 %. Hushållens
disponibla inkomster förväntas öka med 2,7 %
innevarande år och tillväxten i hushållens
inkomster förväntas bli ännu starkare 1999. Den
gynnsamma inkomstutvecklingen innebär att
utrymmet för en privat konsumtionsökning
framöver är stort. Konsumtionsutrymmet stärks
dessutom av hushållens förhållandevis starka
förmögenhetsställning. Den främsta orsaken till
den förbättrade förmögenhetssituationen är att
värdet av hushållens aktie- och småhusinnehav
har ökat de senaste åren. Behovet av att spara av
de disponibla inkomsterna har därmed minskat.
De låga räntenivåerna underlättar dessutom
finansieringen av vissa kapitalvaruinköp, vilket
innebär att försäljningsvolymen av kapitalvaror
sannolikt tilltar.

De senaste månaderna har situationen på ar-
betsmarknaden förbättrats. Sysselsättningen har
ökat och arbetslösheten har minskat. Som ett re-
sultat av förbättringen på arbetsmarknaden
minskar hushållens osäkerhet vad gäller framtida
arbetsinkomster. De svenska hushållens förbätt-
rade ekonomi återspeglas i stor utsträckning av
hushållens framtidsförväntningar, som redovisas
av Statistiska centralbyrån i de s.k. Hushållens
inköpsplaner. Alltfler hushåll bedömer nu att de-
ras egen ekonomiska situation kommer att för-
bättras framöver och att framtidsutsikterna för
den svenska ekonomin är gynnsamma. Dess-
utom förväntar sig flertalet hushåll att arbetslös-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

heten kommer att sjunka framöver och att infla-
tionen kommer att vara fortsatt låg.

Som en följd av den alltmer optimistiska sy-
nen på framtiden har de svenska hushållen mins-
kat sitt sparande. Hushållens sparkvot är för när-
varande låg och bankernas utlåning till hushållen
har ökat successivt sedan andra halvåret 1997.
Volymen av hushållens totala bankkrediter är
emellertid, trots uppgången, betydligt mindre än
under slutet av 1980-talet. Utvecklingen av de-
taljhandelns försäljning hittills under 1998 anty-
der att hushållens minskade sparande har skapat
utrymme för bl.a. inköp av hemelektronik och
möbler. Handeln med radio- och televisionsut-
rustning har ökat med ca 20 % under det första
halvåret 1998 jämfört med första halvåret 1997,
och möbelhandeln har under samma period ökat
med ca 10 %. Dessutom tyder den löpande sta-
tistiken över totala nybilsregistreringar på att
även nybilsinköpen har ökat kraftigt.

nivåer, vilket resulterar i en svagare ökning av
hushållens totala konsumtionsutgifter.

Det finns naturligtvis flera moment av osäker-
het i bedömningen av hushållens konsumtions-
utveckling de närmaste åren. I synnerhet gäller
detta eventuella effekter på hushållens framtids-
förväntningar, och därmed effekter på deras kon-
sumtionsbeteende, av diverse makroekonomiska
händelser, såväl inhemska som internationella.
Det är t.ex. tänkbart att den asiatiska krisen blir
djupare och att dess effekter på den svenska eko-
nomin får återverkningar på hushållens konsum-
tionsbeteende. Hushållens förmögenhetsställ-
ning påverkas negativt av en global nedjustering
av aktiepriserna. Det är emellertid troligt att det
kortsiktiga beroendet mellan hushållens kon-
sumtionsutgifter och priserna på aktier är för-
hållandevis begränsat. Anledningen är att hushåll
i allmänhet strävar efter att utjämna sina kon-
sumtionsutgifter över tiden.

Diagram 9.1 Privat konsumtion och disponibel inkomst

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Sammantaget förväntas hushållens totala efter-
frågan öka ytterligare de kommande åren, främst
som en följd av ökade disponibla inkomster, för-
bättrade arbetsmarknadsförhållanden och myck-
et positiva framtidsförväntningar. Den totala pri-
vata konsumtionen förväntas öka med 2,7 %
1998 och med 2,9 % 1999. Därmed upprevideras
bedömningen som gjordes i vårpropositionen
med 0,4 procentenheter för respektive år. Kon-
sumtionstillväxten förväntas sedan avta till 2,5 %
respektive 2,0 % under åren 2000 och 2001. Den
avtagande tillväxttakten i den privata konsum-
tionen är huvudsakligen ett resultat av att hus-
hållen under både 1998 och 1999 i stor utsträck-
ning beräknas uppgradera och ersätta slitna
kapitalvaror. Dessa konsumtionsutgifter förvän-
tas så småningom återgå till långsiktigt normala

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

10 Investeringar

Investeringskonjunkturen tog fart det första
halvåret i år. Den totala investeringsvolymen steg
med ca 10 % jämfört med motsvarande period
förra året. Sammantaget beräknas de totala
bruttoinvesteringarna öka med knappt 10 %
1998 och med 8 % 1999.

Den starka produktionsökningen inom såväl
industrin som den privata tjänstesektorn väntas
medföra en stigande investeringsaktivitet inom
näringslivet. Inom den exportinriktade delen av
näringslivet avtar dock investeringarnas till-
växttakt successivt, medan utbyggnadsbehovet
inom hemmamarknadssektorerna ökar. Förut-
sättningar för en viss återhämtning av bostadsin-
vesteringarna är också goda. Räntorna är låga
samtidigt som hushållens ekonomi förbättras.
Under innevarande år bidrar också de offentliga
myndigheterna till den starka investeringsexpan-
sionen. Det förklaras av byggnationen av stor-
stadslederna och av en uppgång i de kommunala
myndigheternas investeringar.

ITabell 10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren 1
	Miljarder kronor 1997	1997	Årlig procentuell volymförändring
	Miljarder kronor 1997	1997	1998	1999	2000	2001
Näringslivet	183,6	-0,1	10,7	7,1	4,8	3,2
industri	64.1	-6,9	8,0	4,5	4,5	3,0
övrigt näringsliv	119,5	3,8	12,1	8,4	5,0	3,3
Bostäder	23,8	-25,7	6,2	23,5	25,0	25,0
Nybyggnad	11,5	-19,2	5.5	32,0
Ombyggnad	12,3	-32,0	7,1	14,0
Offentliga myndigheter	30,5	-9,4	7,6	1,4	2,2	1,4
Totalt	237,9	-4,8	9,8	8,0	6.8	5,9
Maskiner	136,2	2,8	11,1	6,2	4,5	3.2
Byggnader	101,7	-13,2	8,3	10,4	9,7	9,3

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under perioden mellan 1999 och 2001 förutses
investeringskvoten, dvs investeringarna som an-
del av BNP, åter närma sig de nivåer som rådde
på 1970- och 80-talen. De senaste årens låga in-
vesteringskvoter kan delvis förklaras av behovet
att anpassa kapitalstocken för bostäder till lång-
siktigt hållbara nivåer. Därtill har sannolikt den
höga realräntan också bidragit till de låga investe-
ringsnivåerna. I den medelfristiga kalkylen utgör
de låga räntorna och den relativt höga lönsam-
heten i näringslivet goda förutsättningar för en
fortsatt expansion. Den relativt höga investe-

ringsaktiviteten är också en förutsättning för att
kostnadsdrivande flaskhalsar ska kunna undvi-
kas. Därtill bidrar också den goda tillgången på
arbetskraft till den gynnsamma tillväxtmiljön de
närmaste åren. Bostadsproduktionen antas grad-
vis normaliseras till följd av stigande disponi-
belinkomster och den positiva sysselsättnings-
utvecklingen. Nivån på bostadsinvesteringarna
förutses dock även år 2001 vara låg jämfört med
1980-talets nivå.

10.1 Näringslivets investeringar

Diagram 10.1 investeringar som andel av BNP

1991 års priser, procent

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Industrins investeringar har under de senaste åren
legat på en mycket hög nivå, vilket främst kan
förklaras av den kraftiga ökningen av exporten
samt en hög lönsamhet. Även om industrins
investeringar tillfälligt föll tillbaka förra året
innebar de ändå att produktionskapaciteten
byggdes ut ytterligare. Till följd av den kraftiga
produktionsökningen mot slutet av 1997 steg
kapacitetsutnyttjandet. Den utvecklingen har
fortsatt under årets inledning, trots att industrins
konjunkturläge tyder på en viss avmattning.
Under andra kvartalet i år uppgick
resursutnyttjandet till hela 90,1 %, vilket är en
nivå då investeringarna bör öka avsevärt för att
flaskhalsar i produktionen skall kunna undvikas.
Därtill stimuleras investeringarna av att
lönsamheten förväntas öka ytterligare under
innevarande år från en redan i utgångsläget hög
nivå. Den internationella prispressen har
visserligen tilltagit under året, men samtidigt är
produktivitetsutvecklingen fortsatt gynnsam och
löneutvecklingen återhållsam.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

Enligt Statistiska centralbyråns investe-
ringsenkät från maj planerar industriföretagen
för kraftiga investeringsökningar i år. Med tanke
på det osäkra konjunkturläge som uppstått till
följd av Asienkrisen, är det rimligt att en del av
de planerade investeringarna förskjuts till nästa
år. Enligt nationalräkenskaperna steg emellertid
industrins investeringar med drygt 8 % under det
första halvåret i år jämfört med motsvarande
period förra året. Samtidigt indikerar den senaste
kvartalsbarometern att industrins kapacitetsut-
byggnad fortsätter i stor omfattning också under
andra halvåret. Investeringarna bedöms därför
öka med 8 % i industrin 1998 vilket innebär att
kapitalstocken byggs ut med över 4 %. Investe-
ringsvolymerna blir mycket stora inom verk-
stadsindustrin som gynnas av den goda investe-
ringskonjunkturen i Europa.

För 1999 beräknas investeringarna öka med ca
4 %. Resursutnyttjandet förutses också nästa år
ligga på en hög nivå. Detta i kombination med en
hög lönsamhet utgör gynnsamma förutsättning-
ar för en fortsatt kapacitetsutbyggnad. Både pri-
vat konsumtion och export ökar i betydande
omfattning, vilket bör innebära avsevärda inves-
teringsökningar inom såväl konsumtions- som
investeringsvaruindustri.

Tabell 10.2 Övriga näringslivets investeringar

Miljarder

kronor Ärlig procentuell förändring
1997 1996 1997 1998 1999

Jordbruk och skogsbruk	8.9	6,0	7,1	4,4	4,1
Energi och vattenverk	14,1	-4,1	3,3	10,4	14,4
Byggnadsindustri	4,6	-2,0	13,4	4,0	ll.o
Handel	17,2	0,4	4,3	20,0	17,0
Finansiell verksamhet	2,5	-15,1	30,5	15,0	11,0
Företagstjänsteverksamhet	14,1	0,2	6,3	16,0	7,0
Hushällsverksamhet	11,2	-3,1	13,5	5,0	5,0
Fastighetsverksamhet	7,7	15,2	2,8	9,0	16,0
Övrig tjänsteverksamhet	39,2	-1,6	-1,6	12,3	1,8
därav samfärdsel	24,4	11,6	-3,2	19,0	-2,0

Summa_________________________119,5 0,3 3,8 12,1 8,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Investeringarna inom övrigt näringsliv ökade mer
än förväntat under det första halvåret i år. En
mycket kraftig expansion noterades i sektorer
som i stor utsträckning påverkas av hushållens
efterfrågan. Inom exempelvis varuhandeln ökade
investeringsvolymerna med hela 28 % första
halvåret i år jämfört med samma period 1997.
För såväl 1998 som 1999 beräknas

investeringarna öka starkt inom de flesta
delsektorer inom övrigt näringsliv. En sådan
utveckling stöds av resultaten från Statistiska
centralbyråns investeringsenkät från maj. En
kraftig produktionsökning och låga räntor utgör
gynnsamma förutsättningar för en betydande
utbyggnad av kapaciteten under prognos-
perioden. Tillgängliga indikatorer tyder också på
en markant ökning av investeringsaktiviteten
framöver. Priserna på kommersiella fastigheter
har för riket som helhet ökat med 15 % de
senaste två åren. Samtidigt har vakanserna inom
expansiva regioner minskat i sådan omfattning
att nyproduktion av kommersiella lokaler åter
blivit lönsam. Av juni månads tjänstebarometer
från Konjunkturinstitutet framgår att
konjunkturläget stärktes ytterligare både för
arkitekter och för teknisk konsultverksamhet.
En uppgång i dessa sektorer förebådar en ökning
av investeringar i realkapital med 1/2 till 1 års
eftersläpning. En del strukturella förändringar
bidrar också till investeringsexpansionen
framöver. Avregleringen av energisektorn
innebär ökade krav på rationaliseringar. Detta
tillsammans med det statliga energiomställnings-
programmet, i vilket det årligen finns avsatt ca

1,5 miljarder kronor, innebär en betydande
investeringshöjning inom energisektorn. För
innevarande år väntas statliga infrastruktur-
satsningar såsom byggandet av Oresundsbron
med tillfartsleder, samt ökade järnvägs-
investeringar bidra till investeringsökningen
inom övrigt näringsliv. Sammantaget beräknas
investeringarna inom övrigt näringsliv öka med
12 % i år och med drygt 8 % 1999. Därmed
stiger resursutnyttjandet något fram till och med
1999. Det finns dock en viss osäkerhet i
bedömningen över investeringsutvecklingen
framöver. Under tidigare konjunkturuppgångar
har det funnits en tendens till en snabbare
ökningstakt än den här redovisade prognosen.

10.2 Bostäder

Bostadsbyggandet ökade med 12 % under första
halvåret 1998 jämfört med samma period 1997.
Under förra året låg dock bostadsbyggandet på
en rekordlåg nivå. Bostadsbyggandet har sedan
lågkonjunkturen i början på 1990-talet legat på
en historiskt mycket låg nivå. Detta har inneburit
att bostadsstocken gradvis anpassats till en ny
jämviktsnivå. Minskningen av bostadssubventio-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

nerna till motsvarande 30 % av räntekostnaden är
nu i stort sett genomförd, samtidigt som de all-
männa ekonomiska förutsättningarna för en
ökad efterfrågan på bostäder snabbt förbättras.
Hushållens disponibla inkomster beräknas öka
kraftigt efter en lång stagnationsperiod och sys-
selsättningen tar fart. Därigenom finns förut-
sättningarna för en markant uppgång i bostads-
produktionen.

Diagram 10.2 Antal outhyrda respektive påbörjade
lägenheter_______________________________________

Tusental

Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive är. Antalet påbörjade
lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Bostadsbyggandet har hittills varit lågt på grund
av att priserna på andrahandsmarknaden i all-
mänhet understigit nyproduktionskostnaden.
Sedan priserna på småhus stigit med 8 % för ri-
ket som helhet det senaste året, har skillnaden
mellan priserna på andrahandsmarknaden och
nyproduktionskostnaden reducerats till ca 10 %.

De regionala skillnaderna är emellertid mycket
stora. I de flesta tillväxtområden är nyproduktion
redan i dagsläget lönsam samtidigt som antalet
tomma lägenheter är lågt. I andra områden
kommer det inte under överskådlig tid att bli
lönsamt att bygga nya bostäder och vakans-
graden är mycket hög. Den bostadspolitiska
propositionen beslutades av Riksdagen i juni
månad. Därmed undanröjdes den osäkerhet som
omgärdat den framtida bostadsfinansieringen,
vilket främjar byggandet av nya bostäder.
Därutöver bör sänkningen av fastighetsskatten
från 1,7% till 1,5% av taxeringsvärdet liksom
den nu föreslagna tillfälliga sänkningen av
fastighetsskatten på flerbostadshus, leda till en
högre bostadsefterfrågan. Enligt Konjunktur-
institutets kvartalsbarometer från juni synes
bostadsbyggandet under andra halvåret vara på
väg mot en påtaglig återhämtning. Långa
projekteringstider torde innebära att en mer

markant uppgång i bostadsbyggandet märks
först nästa år. Sammantaget beräknas antalet
påbörjade lägenheter stiga till drygt 12 000 i år och
till 17 000 nästa år. Enligt Boverket uppgår det
långsiktiga behovet av nya bostäder till 30 000-
35 000 per år.

Ombyggnationen av bostäder har också legat
på en mycket låg nivå de senaste åren även om
det temporära stimulansbidraget tillfälligt drog
upp ombyggnadsvolymerna under 1996. Den
tidigare låga lönsamheten i branschen samt
hushållens svaga inkomstutveckling har
sannolikt lett till att en del ombyggnader skjutits
på framtiden. De låga räntorna som gradvis
stärker bostadsföretagens finansiella ställning, i
kombination med hushållens relativt starka
inkomstutveckling, bör dock innebära att
ombyggandet närmar sig en mer långsiktig
jämviktsnivå. Antalet påbörjade ombyggnader av
flerbostadshus var emellertid fortsatt lågt under
första halvåret i år. Detta beror sannolikt på den
osäkerhet som då rådde om det framtida
bostadsfinansieringssystemet. Under samma
period steg ombyggnationen av egnahem. Under
de närmaste åren finns det, vid sidan av
räntebidrag till ombyggnad, möjlighet att få del
av stödet till ekologisk hållbar utveckling, vilket
bidrar till att stimulera ombyggnadsverksam-
heten.

10.3 Lagerinvesteringar

De totala lagerförändringarnas effekt på BNP-
tillväxten förväntas bli neutral såväl i år som nästa
år. Lagerinvesteringarna enligt primärstatistiken
och nationalräkenskaperna skiljer sig emellertid
delvis åt, vilket försvårar tolkningen av lagerut-
vecklingen.

Under andra halvåret förra året genomfördes
en viss lageruppbyggnad inom industrin. Samti-
digt växte produktionen snabbt och den nedgång
i lagerkvoten, dvs. lagerstocken i förhållande till
produktionen, som inleddes andra halvåret 1996
fortsatte. Inledningsvis i år har industriproduk-
tionen mattats något och Konjunkturinstitutets
barometer för industrin från i juli och augusti i år
indikerar ett ökat missnöje med färdigvarulag-
rens storlek. Under loppet av 1998 beräknas
emellertid efterfrågan tillta, vilket begränsar till-
växten av färdigvarulagren. I stället förväntas den
prognostiserade uppgången av industriproduk-
tionen under senare delen av 1998 och under

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

1999 medföra att lagren av insatsvaror och varor i
arbete ökar. Prognoserna för produktionen och
lagerförändringarna innebär att lagerkvoten fort-
sätter att falla såväl i år som nästa år. Den inter-
nationella utvecklingen utgör emellertid en risk i
prognosen. Tillväxten av order från exportmark-
naderna har från årsskiftet fram till juni i år stan-
nat av och om den internationella efterfrågan vi-
ker ytterligare kan en oönskad lageruppbyggnad
ske inom industrin, med en uppgång i lagerkvo-
ten som följd. En sådan utveckling skulle kunna
ändra förloppet till en snabbare uppbyggnad av
industrins lager i år som följs av en lagerreduce-
ring under 1999.

Förra året växte lagren inom både detalj- och
partihandeln. Lageruppbyggnaden inom detalj-
handeln kan sättas i samband med uppgången i
den privata konsumtionen förra året. Hushållens
efterfrågan beräknas tillta framöver, vilket san-
nolikt innebär en något ökad lagerhållning för
detaljhandeln som helhet. Uppgången i hushål-
lens efterfrågan, tillsammans med en ökad in-

dustriproduktion, beräknas också bidra till att
lagerhållningen ökar inom partihandeln nästa år.

Sammantaget beräknas de totala lagren i år och
nästa år växa i ungefär samma omfattning som
förra året. Detta innebär att tillväxtbidraget från
lagerinvesteringarna kommer att ligga nära noll
båda åren.

Tabell 10.3 Lagerförändringar och lagerbidrag

Miljoner kronor, 1991 års priser	1996	1997	1998	1999
Jord- och skogsbruk	33	-102	-100	-100
Industri	1161	-1831	2900	2800
El-, gas- och värmeverk	129	-324	0	0
Handel	-4747	8996	5900	6200
Summa	■3424	6739	8700	8900
BNP-bidrag	-1,1	0,7	0,1	0,0
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

11. Den offentliga sektorn

11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn

De offentliga finanserna har stärkts kraftigt se-
dan 1994 och i år beräknas det finansiella sparan-
det i den offentliga sektorn visa ett överskott,
som sedan växer under kalkylperioden. Det stat-
liga lånebehovet, som uppgick till ca 140 miljar-
der kronor så sent som 1995, har vänts så att
statsskulden kan börja amorteras i år.

Diagram 11.1 Den offentliga sektorns finansiella
sparande

Finansiellt sparande

År 1997 uppgick underskottet i den offentliga
sektorns finansiella sparande till ca 19 miljarder
kronor. Därmed hade underskottet, mätt som
andel av BNP, reducerats till 1,1 % från 10,3 %
år 1994. För 1998 väntas de offentliga finanserna
visa ett överskott på ca 38 miljarder kronor eller

2,1 % av BNP. Av detta överskott beror emel-
lertid 0,8 procentenheter på att AP-fondens in-
nehav av svenska fastigheter överförs till bo-
lagsform. Överföringen tillgodoräknas det
finansiella sparandet eftersom aktier till skillnad
från fastigheter betraktas som finansiella till-
gångar i nationalräkenskaperna. Exklusive denna
bokföringsmässiga effekt uppgår överskottet så-
ledes till 1,3 % av BNP. De utdelningar från det
statliga fastighetsbolaget Securum som ägt rum i
år tillgodoräknas inte det finansiella sparandet.

För 1999 beräknas ett överskott på 1,1 % av
BNP. Överskottet stiger sedan som andel av
BNP till 2,3 % år 2000 och till 3,3 % år 2001, se
tabell 11.1.

Förstärkningen av det finansiella sparandet
sker genom att utgifterna som andel av BNP
(utgiftskvoten) minskar. Utgiftskvoten,

ITabell 11.1 Den offentliga sektorns finanser \|
Miljarder kronor, löpande priser	1997	1998	1999	2000	2001
Inkomster	1092,8	1148,1	1163,8	1201,9	1241,4
procent av BNP	62,8	63,3	61,7	60,7	60,0
Skatter och avgifter	941,7	992,9	1014,8	1053,5	1096,2
procent av BNP	54,2	54,8	53,8	53,2	53,0
Kapitalinkomster	84,6	85,1	77,3	75,8	70,4
Övriga inkomster	66,4	70,1	71,7	72,6	74,8
Utgifter	1111,9	1110,1	1142,5	1155,5	1172,5
procent av BNP	63,9	61,3	60,6	58,4	56,7
Transfereringar	506,3	510,5	519,1	514,7	520,8
Konsumtion och investeringar	491,7	496,1	529,3	550,2	570,1
Ränteutgifter	113,9	103,5	94,2	90,6	81,6
Finansiellt sparande	-19,1	38,1	21,3	46,4	68,9
procent av BNP	-1,1'	2,1'	1,1	2,3	3.3
Finansiell ställning
Nettoskuld	376,8	338,1	310,5	265,4	197,6
procent av BNP	22,7	18,7	16,5	13,4	9,6
Konsoliderad bruttoskuld²	1331,8	1319,2	1321,8	1280,1	1153,1
procent av BNP	76,6	72,8	70,1	64,7	55,8

¹ Enligt de regler som gäller inom EU uppgick det finansiella sparandet som andel av BNP för 1997 till -0,8 procent och beräknas för 1998 till 1,2%.

² Den konsoliderade skulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier (Maastricht).

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontroret, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

som började sjunka 1994, beräknas gå ned från
63,9% år 1997 till 56,7% år 2001. Av denna
nedgång på 7,2 procentenheter svarar sänkta
ränteutgifter för 2,7 procentenheter. I övrigt be-
ror minskningen huvudsakligen på att transfere-
ringsutgifterna ökar långsammare än BNP. Ut-
gifterna för den offentliga verksamheten i form
av konsumtion och investeringar sjunker med
endast 0,6 procentenheter av BNP mellan 1997
och 2001. Efter en tillfällig ökning i år sjunker
även inkomsterna som andel av BNP. Nedgång-
en beror såväl på att skattekvoten minskar som
på att ränteinkomsterna sjunker. Nedgången av
ränteinkomsterna är till stor del en effekt av pen-
sionsreformen, som innefattar en reducering av
AP-fondens tillgångar.

Jämfört med bedömningarna i den ekonomis-
ka vårpropositionen har prognosen för det finan-
siella sparandet reviderats upp för åren 1998 och
1999, även med beaktande av de efter vårpropo-
sitionen föreslagna skattesänkningarna och ut-
giftsökningarna. Den redan beslutade sänkning-
en av fastighetsskatten samt förslagen om
skattereduktion och höjda pensioner beräknas
belasta det offentliga sparandet med ca 7,5 mil-
jarder kronor 1999. Bedömningen av de offentli-
ga finanserna exklusive dessa åtgärder har således
förändrats i ännu mer positiv riktning. Skattein-
komsterna har i år visat sig bli betydligt större än
vad som tidigare prognostiserats och bedöm-
ningen för 1999 har också reviderats upp. Därtill
är räntenivån och följaktligen de offentliga rän-
teutgifterna lägre än vad som beräknades i vår-
propositionen. Exklusive den sänkta fastighets-
skatten och de nu föreslagna åtgärderna har
sparandet reviderats upp något även för åren
2000 och 2001. I vårpropositionen gjordes ett
beräkningstekniskt antagande med innebörden
att det skulle ske överföringar till hushållssek-
torn i den mån den offentliga sektorns finansiella
sparande översteg det målsatta. Något sådant
antagande görs inte i föreliggande kalkyl. I stället
ligger i kalkylerna att hela det beräknade över-
skottet ger en motsvarande amortering av den
offentliga nettoskulden.

Den finansiella ställningen

Det finansiella sparandet visar den förändring av
den finansiella förmögenheten som sker genom
transaktioner. Värdeförändringar påverkar såle-
des inte det finansiella sparandet. Detsamma
gäller försäljningar av aktier och andra finansiella
tillgångar, då de inte förändrar den finansiella
förmögenhetsställningen.

Diagram 11.2 Den offentliga sektorns inkomster och
utgifter

Den offentliga skulden påverkas däremot av
anskaffning och försäljningar av finansiella
tillgångar samt värdeförändringar på skulden i
utländsk valuta. Den offentliga sektorns
konsoliderade bruttoskuld, definierad enligt de
s.k. Maastrichtkriterierna, motsvarade 79,3 % av
BNP vid utgången av 1994. Skuldkvoten har
sedan reducerats och uppgick till 76,6 % vid
utgången av 1997 och beräknas gå ned till 72,8 %
vid slutet av 1998. Genom de finansiella
överskotten och fortsatta försäljningar av statens
aktieinnehav fortsätter skulden att sjunka och
understiger 60% av BNP år 2001. Den
konsoliderade bruttoskulden reduceras även av
att det som ett led i ålderspensionsreformen sker
en betydande engångsöverföring av tillgångar i
AP-fonden till staten för amortering av
statsskulden.

Diagram 11.3 Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld och nettoskuld__________________

--------Nettoskuld Konsoliderad bruttoskuld

Not: Den konsoliderade bruttoskulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier
(Maastricht).

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld,
dvs. skulder minus samtliga finansiella tillgångar,
är väsentligt lägre än den konsoliderade brutto-
skulden. Detta beror huvudsakligen på att AP-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

fonden har betydande finansiella tillgångar vid
sidan av statsobligationer. Nettoskulden sjunker
i takt med överskottet i det finansiella sparandet
och beräknas reduceras som andel av BNP från
21,7% vid utgången av 1997 till 9,6% vid ut-
gången av 2001.

Skatter och avgifter

Skatterna och avgifterna som andel av BNP
(skattekvoten) uppgick 1996 och 1997 till ca
54 %. Det är en uppgång med över 4 procenten-
heter från 1995. Av den kraftiga ökningen från
1995 till 1997 förklaras endast en tredjedel av
ändrade skatteregler och höjda taxeringsvärden
på fastigheter. En nästan lika stor del av höjning-
en av skattekvoten beror på en återhämtning av
de viktigaste skattebaserna, lönesumman och den
privata konsumtionen, som var nedpressade som
andel av BNP år 1995 och under de närmast fö-
regående åren.

ITabell 11.2 Den offentliga sektorns skatter och avgifter 1
Procent av BNP	1997	1998	1999	2000	2001
Skatter oclt avgifter	54,2	54,7	53,8	53,2	53,0
Hushållens direkta skatter och avgifter	22,8	23,3	22,5	22,5	22,3
Företagens direkta skatter	2,9	3,5	3,6	3,2	3,2
Arbetsgivaravgifter	14,4	14,6	14,6	14,6	14,5
Mervärdesskatt	7,5	7,2	7,2	7,2	7,3
Övriga indirekta skatter	6,5	6,2	5,9	5,7	5,7

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdeparte-
mentet.

Hushållens skattemässigt redovisade nettoin-
komster av kapital, dvs. ränteinkomster, aktieut-
delningar och reavinster med avdrag för utgifts-
räntor och reaförluster, var negativa t.o.m. 1995,
vilket sammantaget innebar ett skattebortfall.
Sedan 1996 har kapitalinkomsterna gett ett posi-
tivt netto, vilket höjer skattekvoten. Denna
vändning av hushållens kapitalinkomster är en
konsekvens av att hushållens finansiella sparande
varit högt under flera år samt av att hushållen re-
aliserar en del av den värdestegring, som ägt rum
på aktier och fastigheter de senaste åren.

I år stiger skattekvoten till 54,8 % bl.a. till
följd av höjningen av den allmänna pensionsav-
giften med 1 procentenhet samt stora inbetal-
ningar av skatt på förra årets reavinster m.m.
Årets sänkning av fastighetsskatten från 1,7 till

1,5 % får fullt genomslag i skatteinkomsterna
först nästa år. Då sänks också den statliga in-
komstskatten när den s.k. värnskatten upphör

och endast till en del kompenseras av ett skat-
teuttag på 25 % för höga inkomster. Dessutom
föreslås tillfälligt för 1999 en skattereduktion för
inkomsttagare med lägre inkomster samt en
sänkning av fastighetsskatten på hyreshus. Fö-
retagens direkta skatter som ligger på en histo-
riskt hög nivå 1998 och 1999 beräknas falla till-
baks något åren därefter. Inkomsterna från skatt
på reavinster väntas avta under prognosperioden.
Sammantaget beräknas skattekvoten gå ned från

54,8 % 1998 till 53 % år 2001, se tabell 11.2.

Utgifter

Som framgår av diagram 11.4 skedde en kraftig
real ökning av de offentliga utgifterna i början av
1990-talet, delvis beroende på bankstödet. År
1994 började dock utgifterna sjunka, trots ökade
ränteutgifter på statsskulden, och 1997 var ut-
gifterna i reala termer ca 4 % lägre än 1994. De
totala utgifterna i reala termer beräknas öka nå-
got i år för att sedan vara i stort sett oförändrade
1999.

Diagram 11.4 Den offentliga sektorns reala utgifter

Index 1991=100

Ränteutgifterna sjunker kraftigt till följd av
nedgången i räntenivån och den minskade stats-
skulden. Den lägre räntan medför även minskade
räntebidrag till bostäder. Transfereringarna till
hushållen stiger däremot i år, trots en kraftigt
nedgång i arbetslösheten. Ersättningsnivåerna i
socialförsäkringarna och barnbidragen har höjts
och arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen har
halverats, vilket ökar utbetalningarna från den
offentliga sektorn. Även den offentliga
konsumtionen och investeringarna ökar i volym
efter flera års minskningar. I fasta priser växer
den offentliga konsumtionen betydlig lång-
sammare än BNP, men då prisutvecklingen är
högre än för BNP blir konsumtionen som andel
av BNP oförändrad 1998 och 1999.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

Tabell 11.3 Den offentliga sektorns utgifter i löpande pris samt volymförändrin

Miljarder kronor, löpande priser 1997		1997	1998	1999	Procentuell förändring, 1991 års priser
Miljarder kronor, löpande priser 1997		1997	1998	1999	2000	2001
Summa utgifter	1111,6	-3,1	0,3	-0,1	-1,3	-0,9
exklusive räntor	997,7	-2,7	1,4	0,9	-0,9	0,1
Hushållstransfereringar	387,9	-0,3	2,5	-0,5	-0,6	0,3
Pensioner	216,2	0,1	1,1	1,3	0,7	1,2
Sjukförsäkring m.m.	34,3	-6,9	10,9	3,7	1,1	1,5
Arbetsmarknadsstöd	55,3	2,0	-8,6	-12,5	-14,4	-10,3
Övrigt	82,2	-0,1	10,0	0,1	2,3	1,8
Övriga transfereringar	118,4	-6,6	-6,7	5,9	-8,8	-4,9
Varav
Läkemedel	13,6	-0,3	-4,8	4,2	67	-0,4
Räntebidrag till bostäder	20,8	-25,7	-48,2	-29,7	-46,9	-52,1
Bidrag till EU	20,1	19,2	3,7	4,1	-4,6	1.5
Ränteutgifter	113,8	-6,5	-9,6	-9,7	-5,4	-117
Konsumtion	449,3	-2,1	1,9	0,8	0.6	0.8
Investeringar m.m.	42,4	-14,6	7,9	2,1	2,5	1,5

Anm: Förändringstal för investeringar är beräknade exkl. köp och försäljning av fastigheter.

Anm: Deflatering med implicitprisindex för offentlig konsumtion resp, investeringar. Övriga delardeflaterade med KPI.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

För åren efter sekelskiftet fortsätter ränte-
utgifterna falla i takt med att statsskulden sjun-
ker. Utgifterna för arbetslösheten minskar ytter-
ligare. Pensionerna ökar trendmässigt till följd av
ett ökat antal pensionärer med hög ATP. Utgif-
terna för sjukförsäkringen antas, vid oförändrade
regler, utvecklas i takt med lönerna. Övriga
transfereringar till hushållen ökar genom den fö-
reslagna höjningen av barnbidragen. Räntebidra-
gen till bostäder halveras såväl år 2000 som 2001
till en nivå på drygt 2 miljarder kronor år 2001.
Den offentliga konsumtionen förutses växa rela-
tivt långsamt. Sammantaget sjunker utgifterna
realt med 1,3 % år 2000 och med 0,9 % år 2001,
se tabell 11.3.

Finanspolitiken

År 1994 visade den offentliga sektorns finansiella
sparande ett underskott på motsvarande 10,3 %
av BNP. För 1998 beräknas ett överskott på

2,1 % av BNP. Mellan 1994 och 1998 förbättras
således det finansiella sparandet med 12,4 % av
BNP. Bakom denna utveckling ligger förutom
finanspolitiska åtgärder en rad andra faktorer,
som konjunkturutveckling, förändrat ränteläge,
periodiseringar av skatteinkomster och köp och
försäljningar av fastigheter. I tabell 11.4 redovisas
dessa faktorers bidrag till förändringen av det fi-
nansiella sparandet. Den komponent som hän-
förs till konjunktur beaktar såväl BNP-

utvecklingen som de viktigaste skattebasernas
utveckling i förhållande till BNP. Den del som
beror på BNP mäts som 75 % av avvikelsen i
BNP-tillväxt från en antagen trendmässig ut-
veckling på 2 %. Denna uppskattning av kon-
junkturkänsligheten i de offentliga finanserna är
baserad på simuleringar i modeller av den offent-
liga sektorns inkomster och utgifter. Hur det
offentliga sparandet påverkas av konjunkturen
beror inte bara på BNP-tillväxten utan också på
tillväxtens sammansättning. En exportledd till-
växt ger lägre skatteinkomster än om tillväxten
drivs av privat konsumtion. Förskjutningar mel-
lan vinster och löner påverkar också skattein-
komsterna eftersom vinster på kort sikt är lägre
beskattade än löner.

Betydelsen av skattebasernas utveckling fram-
går tydligt när man jämför bidraget från kon-
junkturen till förändringen av det finansiella spa-
randet i tabell 11.4 för åren 1995 och 1996. År
1995 steg BNP med 3,9 % men lönesumman och
den privata konsumtionen ökade svagt. År 1996
var BNP-ökningen endast 1,3 % medan löne-
summan steg realt med nära 5 %. Detta resulterar
i att konjunkturen gav ett negativt bidrag 1995
och ett positivt bidrag 1996 till förändringen av
den offentliga sektorns finansiella sparande, trots
att den faktiska tillväxten översteg den trendmäs-
siga år 1995 men inte 1996.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

Tabell 11.4 Förändring av finansiellt sparande

Procent av BNP

	1995	1996	1997	1998 1999	2000	2001
Total förändring	2.6	5,7	1,0	3,2 -1,0	1,2	1,1
Förklarande faktorer
Kapitalinkomster och ränteutgifter, netto	-0,4	-0,4	0,0	0,7 0,1	0,1	0,3
Konjunkturläge inkl, för- ändring av skattebaser	-0,2	0,5	0,0	0,6 0,6	0,5	0,2
Periodicering av skatteinkomster	0,2	1,2	-1,2	1,2 -0,3	-0,4	0,1
Köp och försäljningar av fastigheter, netto	0,2	0,4	-0,8	1,2 -0,8	-0,1	0,0
Justerat finansiellt sparande	2.8	3.9	3.0	-0,4 -0,5	1.0	0,5
Källa: Finansdepartementet.

Periodiseringar av skatteinkomsterna har för vis-
sa år stor betydelse för det finansiella sparandet.
Det är huvudsakligen den kassamässiga uppbör-
den av skatter som ingår i sparandet. År 1996
höjdes sparandet tillfälligt av förändringen av
uppbörden av mervärdesskatt. År 1998 ökar
skattebetalningarna från hushåll och företag mer
än den beräknade slutligt fastställda skatten, vil-
ket bl.a. förklaras av att skatten på de höga reali-
sationsvinsterna 1997 betalas i år.

Det som i nationalräkenskaperna registreras
som köp och försäljningar av fastigheter är ofta
ett resultat av finansiella transaktioner, som sale-
lease-backavtal och bolagiseringar. År 1997 drogs
det offentliga sparandet ned av kommunala köp
av fastigheter och 1998 förbättras sparandet av
bolagiseringen av AP-fondens fastigheter.

Efter beaktande av bidragen från dessa fakto-
rer till förändringen av det finansiella sparandet
återstår en restpost, justerat finansiellt sparande,
som kan tolkas som en grov indikator på finans-
politikens inriktning. Som framgår av tabell 11.4
ökade det justerade finansiella sparandet med
sammanlagt 9,7% av BNP från 1994 till 1997.
Finanspolitiken var således starkt kontraktiv un-
der denna period. Konsolideringsprogrammets
skattehöjningar och besparingar uppgick till 7 %
av BNP för dessa år. Att förbättringen av det
justerade sparandet blev än större beror bl.a. på
besparingar i kommuner och landsting, som inte
räknades in i konsolideringsprogrammet, samt på
att utgifterna för räntebidragen till bostäder re-
ducerades till följd av räntenedgången.

I år och nästa år minskar det justerade finan-
siella sparandet med ca 0,5 % av BNP per år, vil-
ket indikerar en milt expansiv finanspolitik. Vis-
serligen innebär konsolideringsprogrammet

budgetförstärkningar också 1998, men dessa
kompenseras av andra åtgärder som t.ex. höjda
ersättningsnivåer i socialförsäkringarna, höjda
barnbidrag, sänkt fastighetsskatt samt höjda
statsbidrag till kommunerna, som bidrar till en
ökning av den kommunala konsumtionen. För år
2000 förbättras det justerade sparandet med 1 %
av BNP och 2001 med 0,5 % av BNP. Samman-
fattningsvis är således finanspolitiken, enligt
detta mått, svagt expansiv 1998 och 1999 och
svagt kontraktiv 2000 och 2001.

11.2 Den statliga sektorn

Den finansiella situationen för staten har förbätt-
rats markant under senare år. Statens finansiella
sparande visade ett underskott på ca 180 miljar-
der kronor 1994 medan det i år beräknas upp-
komma ett överskott på 14,6 miljarder kronor.
Motsvarande förbättring visar sig också i att det
statliga lånebehovet vänts från en upplåning på
185 miljarder kronor 1994 till en amortering av
statsskulden med 12 miljarder kronor i år.
Statsskulden var, som andel av BNP, högst åren
1994-95 då den uppgick till 84 %. Vid årets ut-
gång beräknas den till motsvarande 77,5 % av
BNP, se tabell 11.5 på nästa sida.

Ålderspensionsreformen medför en påtaglig
belastning på statens finanser från 1999, medan
det sker en motsvarande förstärkning av ålders-
pensionssystemet. Som redovisas närmare i av-
snitt 11.3 medför de statliga ålderspensionsav-
gifterna, överföringen av medel till premie-
pensionssystemet m.m. en nettoförsvagning av
statsfinanserna med 43 miljarder kronor år 1999,
22 miljarder kronor år 2000 och 28 miljarder
kronor år 2001. Som kompensation för denna
försvagning överförs under perioden 1999-2001
till staten medel från AP-fonden motsvarande
45, 45 respektive 235 miljarder kronor år 1999,

2000 respektive 2001. Den stora överföringen år

2001 utgör kompensation även för tiden efter
detta år. Engångsöverföringen 2001 kommer
delvis att bestå av bostadsobligationer, som ska
förvaltas av Riksgäldskontoret till dess obligatio-
nerna förfaller till betalning. Till den del dessa
obligationer förfaller efter 2001 påverkas därför
inte statens lånebehov. Däremot påverkas statens
finansiella sparande av överföringen av bostads-
obligationer. I prognosen har antagits att av
överföringen år 2001 utgörs 63 miljarder kronor
av bostadsobligationer, med förfall efter 2001.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

ITabell 11.5 Staten inklusive siuk- och arbetslöshetsförsäkringen (exkl. statliga affärsverk och aktiebolag) \|
Miljarder kronor, löpande priser	1997	1998	1999	2000	2001
Inkomster	618,7	665,4	719,9	741,2	958,4
Skatter och avgifter	560,7	603,3	615,1	633,3	660,3
Överföring från AP-fonden			45,0	45,0	235,0
övriga inkomster	58,0	62,1	59,8	63,0	63,1
Utgifter	641,3	650,8	704,8	673,0	676,4
Transfereringar till privat sektor och utlandet	323,7	312,4	309,2	298,6	297,4
Bidrag till kommuner	60,2	81,6	91,2	94,1	96,4
Ålderspensionsavgifter till pensionssystemet			15,3	15,2	15,5
Premiepensionsmedel			37,0	12,5	18,1
Konsumtion och investeringar	151,2	160,5	165,3	169,9	175,5
Ränteutgifter	106,3	96,4	86,8	82,7	73,5
Finansiellt sparande	-22,6	14,6	15,1	68,3	282,0
Lånebehov	6,2	-12,0	-16,0	-63,1	-203,1
Statsskuld	1432,1	1404,5	1382,3	1321,8	1119,7
procent av BNP	82,4	77,5	73,3	B B, 8	54,1

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Sammantaget förstärks statens finansiella spa-
rande under åren 1999, 2000 och 2001 med ca 2,
23 och 207 miljarder kronor till följd av pen-
sionsreformen.

Totalt inklusive pensionsreformen beräknas
statens finansiella sparande uppgå till 15, 68 och
282 miljarder kronor för åren 1999, 2000 och
2001. Amorteringen av statsskulden blir något
lägre än de finansiella överskotten. Statsskulden
beräknas minska med 285 miljarder kronor från
1998 till 2001 till motsvarande 54,1 % av BNP år
2001. Av denna nedgång är ca 168 miljarder kro-
nor effekter av pensionsreformen, motsvarande
ca 8 % av BNP.

Bortsett från övergångseffekter beräknas pen-
sionsreformen försvaga statens finanser och öka
lånebehovet med drygt 50 miljarder kronor, me-
dan sparandet i ålderspensionssystemet förstärks
med samma belopp. För att belysa utgångsläget
för de statliga finanserna efter reformens fulla
genomförande år 2001 har en beräkning också
gjorts av det sparande som skulle ha uppkommit
år 2001 om reformen i sin helhet hade slutförts
den 31 december 2000. Detta underliggande fi-
nansiella sparande beräknas till 0,8 % av BNP.

De statliga utgifterna beräknas, enligt redovis-
ningen i nationalräkenskaperna, uppgå till 650,8
miljarder kronor 1998. Av utgifterna är det en-
dast konsumtionen och investeringarna som ut-
gör real resursförbrukning och ingår i BNP. Den
statliga konsumtionen svarar för ca 1/5 av statens
utgifter och ca 7,5 % av BNP. Den statliga kon-

sumtionen varierar relativt kraftigt mellan åren
och har visat sig vara svår att förutsäga. Genom
systemet med anslagssparande kan statliga myn-
digheter delvis förskjuta förbrukningen av de
budgeterade medlen i tiden. Dessutom är natio-
nalräkenskapernas preliminära utfall osäkra och
genomgår ofta stora revideringar.

Den statliga konsumtionen i fasta priser har
minskat kontinuerligt sedan 1995 och förra året
sjönk konsumtionen med hela 5 %. En åter-
hämtning skedde första halvåret 1998 då kon-
sumtionen steg med 4,6 %, jämfört med motsva-
rande period 1997. Den starka ökningen beror på
stora inköp av varor och tjänster bl.a. till för-
svaret, medan den statliga sysselsättningen fort-
satte sjunka. För andra halvåret beräknas ök-
ningstakten för konsumtionen avta till 0,5 %,
vilket leder till en uppgång för helåret 1998 på

2,5 %. För de kommande åren i prognosperioden
väntas sedan en ökning på 0,5 % per år.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

11.3 Allmänna pensionsfonden/
ålderspensionssystemet

År 1998 beräknas avgiftsintäkterna till den all-
männa tilläggspensionen (ATP) understiga ut-
betalda ATP-pensioner med ca 34 miljarder kro-
nor. Detta underskott finansieras med AP-
fondens direktavkastning i form av utdelningar
och ränteinkomster, som sammantagna väntas
uppgå till 43,4 miljarder kronor. I år sker en bo-
lagisering av AP-fondens inhemska fastighetsin-
nehav, som har ett uppskattat värde på 15 miljar-
der kronor. Denna transaktion bokförs i
nationalräkenskaperna som ett bidrag till fon-
dens finansiella sparande. Frånräknat denna ef-
fekt uppgår fondens finansiella sparande till 8,3
miljarder kronor. Eftersom ATP-systemets av-
giftsunderskott vuxit trendmässigt har fondens
sparande successivt avtagit. I början av 1990-talet
hade fonden ett sparande på 46,5 miljarder kro-
nor.

Den av riksdagen beslutade ålderspensionsre-
formen innebär att AP-fonden fr.o.m. år 1999 får
en delvis ny roll. Fonden kommer framgent att
finansiera inkomstbaserade ålderspensioner inom
det reformerade systemets s.k. fördelningsdel.
Finansieringsansvaret för tilläggspension i form
av förtids- och efterlevandepension förs över till
statsbudgeten. Vidare medför reformen att fon-
dens avgiftsinkomster förstärks genom att det
införs statliga ålderspensionsavgifter på vissa
transfereringar m.m., som betalas över statsbud-
geten. Nivåerna för allmänna pensionsavgiften
och ålderspensionsavgiften är i år 6,95 resp
6,40 % och antas vara så under prognosperioden.
Ålderspensionsreformen innebär dock att av-
giftssatserna ska vara högre.

Vid sidan av AP-fonden påbörjas under år
1999 en förmögenhetsuppbyggnad inom premie-
pensionssystemet. De medel som avsätts mot-
svarar intjänad premiepensionsrätt och placeras
hos den fondförvaltare som den enskilde själv
väljer. Genom att den statliga Premiepen-
sionsmyndigheten är formell ägare av fondande-
larna kommer sparandet i premiepensionssyste-
met att i nationalräkenskaperna inräknas i den
offentliga sektorn. Den offentliga sektorn inde-
las därför fr.o.m. år 1999 i den statliga sektorn,
den kommunala sektorn och ålderspensionssys-
temet, varav det senare omfattar AP-fonden och
Premiepensionsmyndigheten. Sparandet i den 7:e
AP-fonden tillgodoräknas Premiepensionsmyn-
digheten.

Tabell 11.6 Ålderspensionssystemet 1
Miljarder kronor, löpande priser	1997	1998	1999	2000	2001
Inkomster	133,6	134,4	181,2	157,8	161,7
Avgifter	87,5	91,1	105,7	112,5	116,2
Allmänna egenavgifter	7,8	52,2	58,4	60,4	62,4
Ålderspensionsavgifter	79,7	38,9	32,0	36,9	38,3
Statliga ålderspensions-
avgifter			15,3	15,2	15,5
Premiepensionsmedel			37,0	12,5	18,1
Räntor, utdelningar m.m.	46,1	43,4	38,5	32,8	27,5
Utgifter	122,6	126,2	181,4	185,8	381,5
Pensioner	121,6	125,1	135,2	139,5	145,2
Överföring till staten			45,0	45,0	235,0
Övriga utgifter	1,1	1,1	1,1	1,3	1,2
Försäljning av fastigheter		-15,0
Finansiellt sparande	11,0	23,3	-0,2	-28,0	-219,8
AP-fonden			-38,2	-42,7	-241,0
Premiepensionsmyndigheten			38,0	14,7	21,2

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån
och Finansdepartementet.

Under år 1999 överförs retroaktiva premiepen-
sionsmedel avseende inkomståren 1995-1997
från den tillfälliga förvaltningen hos Riksgälds-
kontoret till Premiepensionsmyndigheten, sam-
manlagt 37 miljarder kronor. Det sparande som
sker inom premiepensionssystemet motsvaras
således av ett reducerat sparande inom staten.
Medel motsvarande premiepensionsrätten över-
förs till Premiepensionsmyndigheten först andra
året efter inkomståret. Överföringen år 2000 av-
ser således inkomståret 1998. Fr.o.m. in-
komståret 1999 höjs den intjänade premiepen-
sionsrätten från 2 % till 2,5 % av
pensionsgrundande inkomster och belopp, var-
för överföringen till premiepensionssystemet sti-
ger fr.o.m år 2001 och då beräknas uppgå till ca
18 miljarder kronor.

Sammantaget medför de hittills beslutade de-
larna av ålderspensionsreformen en långsiktig
förstärkning av ålderspensionssystemets finansi-
ella sparande. När nivån på avgifterna till ålders-
pensionssystemet slutligen fastställs stärks sys-
temets sparande med ytterligare ca 30 miljarder
kronor. Det underliggande sparandet år 2001,
dvs. det sparande som skulle ha uppkommit om
pensionsreformen i sin helhet hade slutförts den
31 december 2000, uppgår därmed till 48 miljar-
der kronor, vilket motsvarar 2,3 % av BNP.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

11.4 Kommunsektorn

Under första halvåret i år ökade sysselsättningen
och förbrukningen i kommuner och landsting
något kraftigare än vad som förutsågs i 1998 års
ekonomiska vårproposition. Därför har progno-
sen reviderats upp och konsumtionsvolymen
förväntas i år öka med 1,7 procent. Ökningen
följer efter en utveckling med stagnerande eller
minskande konsumtion sedan början av nittio-
talet.

Med bland annat högre skatteinkomster än i
föregående kalkyl finns i sektorn utrymme för
såväl en ekonomi i balans från och med år 2000
som en starkare utveckling av konsumtions-
volymen fram till och med år 2001 än tidigare be-
räknat.

Med kommunsektorn menas här kommuner,
landsting och kyrkokommuner exklusive affärs-
verk och bolag.

Enligt det preliminära utfallet från national-
räkenskaperna motsvarade kommunsektorns ut-
gifter 24,1 procent av BNP förra året. Konsum-
tionen utgjorde 18,1 procentenheter därav.
Kommunerna och landstingen svarade för 67,8
respektive 28,9 procent av sektorns totala kon-
sumtion.

Faktorer som påverkar sektorns utveckling

I enlighet med tidigare riksdagsbeslut har nivån
på de allmänna statsbidragen till kommuner och
landsting under innevarande och föregående år
höjts med totalt 12 miljarder kronor. Regeringen
föreslår nu en fortsatt förstärkning med 4 miljar-
der kronor från och med nästa år. Därutöver av-
ser regeringen att föreslå ytterligare höjningar
med 4 respektive 2 miljarder kronor för de två
därpå följande åren. Sammantaget leder dessa
förstärkningar till att nivån på de generella stats-
bidragen kommer att vara 22 miljarder kronor
högre från och med år 2001.

Statsbidragen påverkas också av ekonomiska
regleringar mellan staten och kommunsektorn.
Från och med i år tar kommuner och landsting
över huvudmannaskapet för inkontinensartiklar.
Landstingen övertar samtidigt ansvaret för läke-
medelssubventioner från staten.

Sedan 1997 har särskilda statsbidrag utgått för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av
offentligt tillfälligt anställda (OTA) och resurs-
arbeten.

Hösten 1996 förklarade regeringen att kom-
muner och landsting skulle få kompensation om
de i samband med slutavräkningen för 1997 års

preliminära skattemedel tvingas att betala tillbaka
en del av det förskott som erhållits. Denna kom-
pensation har i kalkylen hanterats som en tillfäl-
lig statsbidragshöjning på 2,6 miljarder kronor
under 1999. Nästa år förstärks dessutom kom-
munernas och landstingens inkomster ytterligare
genom en tillfällig överföring av statlig inkomst-
skatt motsvarande 1,3 miljarder kronor.

Den genomsnittliga kommunala skattesatsen
antas förbli oförändrad på 1998 års nivå under
hela kalkylperioden. Möjligheten att höja skatten
begränsas genom lagen om att i särskilda fall
minska det generella statsbidraget. Lagen innebär
att de kommuner eller landsting som för nästa år
fastställer en högre skattesats än den som gällde
under 1996 får det generella statsbidraget reduce-
rat med ett belopp som motsvarar halva den ök-
ning som följer av skattehöjningen.

I beräkningarna har den kommande skatte-
växlingen mellan kommuner och landsting för de
nya landstingen i Västra Götaland och Skåne ej
beaktats.

I samband med regeringens krisuppgörelse
1992 slöts ett avtal om förändrade pensionsbe-
stämmelser i kommuner och landsting. Avtalet
medförde reducerade pensioner från och med
1993. Efter en rättslig process har Arbetsdom-
stolen nyligen ogiltigförklarat avtalet. Därför
måste nu kommuner och landsting betala ut ret-
roaktiva pensioner motsvarande cirka 1,0 res-
pektive 0,6 miljarder kronor. Utbetalningarna
förväntas vara genomförda före 1998 års utgång.
De retroaktiva utbetalningarna medför dock att
kommunernas och landstingens skatteinkomster
ökar med omkring 400 miljoner kronor år 2000.

Sedan vårpropositionen publicerades har fler
löneavtal för kommunsektorns anställda slutits.
De flesta avtalen är fleråriga och ger en något
högre löneutveckling än vad som tidigare prog-
nostiserats. Därför har löneökningstakten i kal-
kylen reviderats upp.

Både kommuner och landsting är enligt lag
skyldiga att uppnå ekonomisk balans från och
med år 2000. Balanskravet innebär att budgeten i
varje kommun, landsting och kommunalförbund
bildat före 1998 måste upprättas så att de årliga
intäkterna överstiger kostnaderna. Kostnaderna
skall inkludera förändringen av pensionsskulden.
Om kostnaderna ändock överstiger intäkterna
skall underskottet täckas inom två år.

Vanligtvis krävs ett positivt finansiellt sparan-
de för att nå balanskravet. Om investeringsut-
gifterna är större än avskrivningarna kan dock ett
negativt finansiellt sparande förenas med att kra-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

vet uppfylls. En sådan situation är för närvarande
mer sannolik i kommunerna än i landstingen. I
beräkningarna av kommunsektorns finansiella
utveckling förutsätts att alla kommuner, lands-
ting och kommunalförbund uppfyller balans-
kravet.

Utvecklingen till och med år 2001

Inkomsterna i kommunsektorn förväntas fram
till och med år 2001 bli högre än vad som förut-
sågs i vårpropositionen. Till följd av ett oväntat
högt preliminärt taxeringsutfall för 1997, en fort-
satt ökad sysselsättning och högre löneökningar
förutspås skatteinkomsterna öka. Även statsbi-
dragen ökar, bland annat på grund av ovan
nämnda förstärkningar.

Riksskatteverket har fastställt kommunernas
och landstingens momsavgift för 1999 till 1 970
respektive 965 kronor per invånare. Detta inne-
bär att avsättningarna till momskontot från och
med nästa år antas bli högre än i tidigare kalkyler.

Även sektorns utgifter förväntas bli högre än
vad som förutsågs i vårpropositionen. Transfere-
ringarna minskar dock något, delvis till följd av
en svagare prisutveckling. Socialbidragen som
under en längre period har ökat förutses börja
minska från och med i år. Minskningen följer
bland annat av den allt gynnsammare utveckling-
en på arbetsmarknaden. Sammantaget ger detta
ett större utrymme för konsumtion och en högre
sysselsättning än tidigare. Denna utveckling
stöds av utfallet från nationalräkenskaperna för
årets första halvår. Inte bara sysselsättningen,

utan även förbrukningen har ökat, vilket delvis
kan förklaras med att kommunerna köper tjäns-
ter i samband med Kunskapslyftet, bland annat
konsulter som lärare.

Från och med 1998 beräknas det finnas ut-
rymme för en ökning av konsumtionsvolymen
med i genomsnitt 1,0 procent per år. Denna ök-
ning medger att antalet sysselsatta ökar med i
genomsnitt drygt 11 000 personer per år. Ut-
rymmet för volymökning av konsumtionen är
ungefär lika stort i kommuner och landsting,
men fördelar sig något olika över åren.

Under 1998 förväntas konsumtionen i fasta
priser öka med cirka 0,4 procent till följd av
OTA och resursarbeten, med cirka 0,4 procent
på grund av ändrat huvudmannaskap för inkon-
tinensartiklar samt med cirka 0,5 procent till
följd av Kunskapslyftet. Rensat för dessa föränd-
ringar framträder den underliggande konsum-
tionsvolymen som i år antas öka med 0,3 pro-
cent. Från och med nästa år förväntas emellertid
den underliggande konsumtionen växa snabbare
än den faktiska.

Det finansiella sparandet i kommunsektorn
väntas i år bli lägre än vad som prognostiserades i
vårpropositionen, delvis beroende på utbetal-
ningen av retroaktiva pensioner. För kommande
år beräknas sparandet bli något högre än vad som
tidigare förutsågs. Både kommunernas och
landstingens finansiella sparande förväntas från
och med nästa år uppgå till i genomsnitt 2,8 mil-
jarder kronor per år. Nivån på det finansiella

ITabell 11.7 Kommunsektorns finanser¹ \|
Miljarder kronor	1997	1998	1999	2000	2001
Inkomster	411,3	441,2	462,6	480,8	497,3
Skatter	294,4	300,5	311,2	325,1	337,6
Statsbidrag²	60,2	81,6	91,2	94,1	96,2
Övrigt	56,6	59,1	60,1	61,7	63,5
Utgifter	418,5	441,1	456,1	474,8	490,6
Transfereringar	78,2	90,7	92,4	94,7	96,2
Konsumtion	315,1	329,2	341,5	355,5	368,9
volymförändring %³	-0,7	1.7	0,9	0,6	1.0
underliggande %‘	-1,6	0,3	1,0	1,3	1,0
Investeringar	25,2	21,2	22,2	24,6	25,6
Finansiellt sparande	-7,2	0,2	6,5	6,1	6,7

¹ Inkomster och utgifter redovisas exklusive statligt utjämningsbidrag och statlig utjämningsavgift. Utjämningsbidraget för 1998 är fastställt till 21 miljar-
der kronor.

²Statsbidragen redovisas från och med 1996 netto efter avdrag för kommunernas och landstingens tillskott till momsåterbetalningssystemet.

’Årlig procentuell förändring i fasta priser.

⁴Årlig procentuell volymförändring rensad för effekterna av OTA, resursarbeten, förändrat huvudmannaskap för inkontinensartiklar och Kunskapslyftet.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

sparandet förutsätts från och med år 2000 mot-
svara ett positivt resultat för sektorn som helhet,
eftersom varje kommun, landsting och kommu-
nalförbund minst måste uppnå ekonomisk ba-
lans.

Diagram 11.5 Kommunsektorns konsumtion

Index

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Kommunsektorns förädlingsvärde beräknas som
summan av löner, arbetsgivaravgifter med mera
och kapitalförslitning av anläggningstillgångar.
Förädlingsvärdet utgör sektorns bidrag till BNP.

Konsumtionen är ett mått på sektorns skatte-
finansierade verksamhet. Om försäljningsin-
komster och avgifter läggs till konsumtionen er-
hålls bruttoproduktionen, som motsvarar kom-
munsektorns totala produktion och resurs-
åtgång.

Som framgår av diagram 11.5 ökade både
kommunsektorns förädlingsvärde, konsumtion
och bruttoproduktion i fasta priser fram till och
med början av nittiotalet. Därefter minskade för-
ädlingsvärdet kraftigt. Detta förklaras i huvudsak
av en minskad sysselsättning. Varken konsum-
tionen eller bruttoproduktionen minskade i
samma omfattning som förädlingsvärdet. Det
beror på att kommunsektorn i ökad utsträckning
köper material och tjänster samt att den avgifts-
finansierade verksamheten och försäljningsin-
komsterna ökat i volym. För de kommande åren
förväntas förädlingsvärdet, konsumtionen och
bruttoproduktionen återigen öka, om än i lugna-
re takt än tidigare.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

12 Sidoalternativ

Under vintern och våren 1998 fanns det en
ovanligt bred samsyn bland olika
konjunkturbedömare avseende utvecklingen av
svensk ekonomi. I takt med att Asienkrisen har
fördjupats, förlängts och spridits har dock
åsikterna börjat divergera. Olika bedömningar
görs avseende krisens längd och djup,
spridningseffekterna till omvärlden samt åter-
verkningar på svensk ekonomi.

För att belysa osäkerheten om den internatio-
nella utvecklingen och möjliga återverkningar på
Sveriges tillväxt, sysselsättning och offentliga fi-
nanser presenteras i detta kapitel ett sidoaltema-
tiv som beskriver utvecklingen vid en svagare
internationell konjunktur. Jämförelsen görs där-
vid med det s.k. basalternativ som presenteras
ovan. De två alternativen antas börja divergera i
början av oktober 1998. Sidoalternativet bedöms
vara mindre sannolikt än basalternativet.

Internationell utveckling

I basalternativet förutses en försiktig exportledd
återhämtning i den asiatiska regionen under
1999. Spridningseffekterna från Asienkrisen på
OECD-området utanför Asien antas bli måttli-
ga. Osäkerheten kring denna bedömning är stor
och det finns risk för en sämre utveckling.

I sidoalternativet antas att lågkonjunkturen i
Japan blir mer utdragen än vad som antagits i
basalternativet. Problemen i den finansiella
sektorn kvarstår och den finanspolitiska
stimulansen uteblir delvis. Detta bidrar till ett
fortsatt dämpat förtroende bland hushåll och
konsumenter. Den fördröjda återhämtningen i
Japan medför fortsatt instabila finansmarknader i
övriga Asien och därmed försvåras genom-
förandet av ekonomiska och politiska reformer i
de krisdrabbade asiatiska länderna. I sido-
alternativet antas att en återhämtning i den
asiatiska regionen sker först år 2000.

Sidoalternativets fördjupade Asienkris innebär
negativa återverkningar på övriga världen, inte
minst på tillväxtekonomierna. De av dessa länder
som har betydande budget- och bytesbalansun-
derskott är särskilt sårbara för Asienkrisens ef-
fekter och drabbas därför av minskade kapitalin-
flöden och högre räntor genom att de finansiella
marknaderna söker sig till säkra placeringar.
Även de länder som har starka kommersiella och
finansiella kopplingar till de asiatiska länderna är
mer sårbara. En minskad efterfrågan på råvaror
medför dessutom vidgade bytesbalansunderskott

för råvaruexporterande länder. I sidoalternativet
förväntas dessa länder, exempelvis i Latinameri-
ka, föra en stramare ekonomisk politik för att
motverka den finansiella oron och därmed på-
verkas den inhemska efterfrågan negativt.

En svagare ekonomisk utveckling i Latiname-
rika innebär en försämrad exportutveckling i
framför allt Förenta staterna och i vissa europe-
iska länder. En svagare exporttillväxt medför
med viss fördröjning en sämre investeringsut-
veckling i de exportberoende sektorerna, vilket
bidrar till en lägre sysselsättning.

Förutom genom handelseffekter påverkas
Europa och Nordamerika även direkt av oron på
de finansiella marknaderna, som antas fortsätta
och fördjupas i sidoalternativet. Den fördjupade
krisen medför accentuerad prispress och därmed
en vinstpress som leder till lägre vinst-
förväntningar och en svagare börsutveckling än i
basalternativet. Därmed påverkas hushållens och
företagens framtidsförväntningar negativt.

Nordamerika drabbas relativt påtagligt av en
kraftigare och mer långvarig börsnedgång främst
till följd av att sparkvoten där redan sjunkit be-
tydligt. Förenta staterna har under en längre tid
stimulerats av en god förmögenhetsutveckling
och tillsammans med en lägre sysselsättningstill-
växt skulle en börsnedgång bidra till en lång-
sammare ökningstakt av den privata konsumtio-
nen.

I Europa, där den privata konsumtionen be-
döms vara mindre känslig för börsutvecklingen,
antas de direkta effekterna av en fördjupad Asi-
enkris vara något mindre än i Nordamerika.
Pressade företagsvinster och ökad osäkerhet
skulle dock leda till en lägre sysselsättnings- och
investeringstillväxt än i basalternativet, vilket i
förlängningen även skulle påverka den privata
konsumtionen negativt.

Den jämfört med basalternativet svagare
efterfrågeutvecklingen antas leda till en lättare
penningpolitik främst i Förenta staterna och
Europa. Detta dämpar, men förmår inte på kort
sikt eliminera de negativa återverkningarna på
tillväxt och sysselsättning.

I sidoalternativet förutsätts således att åter-
hämtningen i Asien sker först år 2000 och att
krisen ger större negativa återverkningar på om-
världen främst under åren 1999-2000. Skillnaden
mellan bas- och sidoalternativen vad gäller den
globala BNP-utvecklingen och därmed världs-
marknadstillväxten för svensk export är mest
betydande år 1999. Skillnaden i världsmarknads-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

tillväxten beräknas till drygt 2 procentenheter
detta år.

Diagram 12.1 Marknadstillväxt i sidoalternativet

Procent

Källa: Finansdepartementet.

Svensk ekonomi

Sidoalternativets svagare internationella utveck-
lingen innebär en sämre marknadstillväxt för
svensk export kombinerad med ökad prispress.
Lägre importpriser och svagare efterfrågan gene-
rerar ett lägre inflationstryck även i Sverige.
Riksbanken förutsätts därför föra en lättare pen-
ningpolitik. Räntemarginalerna gentemot utlan-
det antas vara desamma som i basalternativet.
Aven växelkursen antas vara densamma, efter-
som penningpolitiken lättas i såväl Sverige som i
omvärlden. Till skillnad från situationen vid
många tidigare internationella avmattningar är
vinstläget i industrin förhållandevis högt. I en
stor del av industrin finns det därför utrymme

att priskonkurrera genom att sänka vinstmargi-
nalerna. Svenska företag kan därför väntas sänka
priserna för att behålla och vinna marknadsan-
delar. Svensk exportindustri klarar därför av en
internationell avmattning betydligt bättre idag.
Trots sänkta exportpriser blir exportutveckling-
en svagare än i basalternativet. För innevarande år
blir effekten på exporten liten då alternativen di-
vergerar först i slutet av året. Nästa år blir ex-
portutvecklingen betydligt svagare än i basalter-
nativet.

Anpassningen av produktionen till den lägre
efterfrågan sker med en viss fördröjning, vilket
leder till en ofrivillig lageruppbyggnad. Effekten
på BNP av en minskad export blir därför något
fördröjd.

Den sämre industrikonjunkturen, med för-
sämrade vinstutsikter och större osäkerhet, leder
till ett kraftigt omslag i investeringarna i export-
sektorn. På sikt minskar också investeringarna i
närliggande exportberoende sektorer jämfört
med basalternativet. Större osäkerhet innebär att
såväl företagens som hushållens investeringar
skjuts på framtiden. Till skillnad från konjunk-
turnedgången i början på 1990-talet är investe-
ringsvolymerna och kapitalstockarna förhållan-
devis balanserade i dagsläget. I början av 1990-
talet fanns det kraftiga obalanser i framför allt
bostadssektorn. Idag ligger bostadsbyggandet på
en låg nivå, vilket gör att risken för kraftiga in-
vesteringsnedgångar i denna sektor är tämligen
liten.

ITabell 12.1 Nyckeltal i sidoalternativet 1
Procent	1998	1999	2000	2001	Differens mot basalternativet, procentenheter
Procent	1998	1999	2000	2001	1998	1999	2000	2001
Marknadstillväxt, för svensk export	5,4	3,9	6,8	7,7	-0,5	-2,3	-0,7	1,2
TCW-index'	121,7	120,4	118,5	118,0	0	0	0	0
Tysk långränta¹	4,30	4,03	4,39	4,8	■0,05	-0,25	-0,25	0
Tysk kortränta¹	3,58	3,38	3,69	4,30	-0,05	-0,50	-0,50	0
Svensk långränta¹	4,76	4,44	4,64	5,00	-0,05	■0,25	-0,25	0
Svensk kortränta'	4,31	3,80	3,80	4,30	-0,05	-0,50	-0,50	0
Timlön	3,3	2,9	3,2	3,0	0	0	0	0
KPI'	0,5	0,4	1,3	2,0	0	-0,3	-0,4	0
Real disponibel inkomst	2.7	3,2	1,6	2,0	0,0	-0,1	0,0	0.1
Sparkvot, nivå	0,9	1,8	1,0	0,6	0,1	0,6	0,7	0,5
Industriproduktion	4,3	2.7	4,1	3,9	-0,3	-1,8	0.1	1,0
Sysselsättning	1,1	0,5	1,6	1,6	-0,2	-1,0	-0,1	0.5
Öppen arbetslöshet	6,7	6.5	5,3	4,5	0,1	0,8	0,9	0,5

¹ Årsgenomsnitt

Källa: Finansdepartementet.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

Avmattningen sprider sig även vidare till hus-
hållen och dämpar konsumtionen. Den jämfört
med basalternativet lägre tillväxten leder till en
svagare sysselsättningsutveckling och en svagare
utveckling av hushållens disponibla inkomster.
Genomslaget motverkas dock av att transfere-
ringarna bl.a. i form av arbetslöshetsersättning
blir högre. De försämrade vinstutsikterna för fö-
retag leder till en svagare börsutveckling. Svenska
hushåll äger relativt mycket aktier och aktie-
ägandet är tämligen spritt, vilket gör att hus-
hållens förmögenhet påverkas relativt mycket
jämfört med andra europeiska länder. Priserna på
fastigheter påverkas negativt av en lägre tillväxt
även om genomslaget dämpas av den lättare pen-
ningpolitiken. Sidoalternativet innebär således en
svagare utveckling av hushållens inkomst och
förmögenhet, vilket tillsammans med den all-
mänt högre osäkerheten leder till en lägre kon-
sumtion. Risken för en mer betydande avmatt-
ning i konsumtionsutvecklingen bedöms vara
relativt liten. Hushållen har konsoliderat sin
ekonomi under 1990-talet och har en mycket
god förmögenhetsställning.

Lägre export, investeringar och privat kon-
sumtion leder till att även importen blir lägre,
vilket minskar genomslaget på BNP. Även den
lättare penningpolitiken med sänkt reporänta
dämpar genomslaget på BNP, men förmår inte
att på kort sikt fullt ut balansera det efterfråge-
bortfall som uppkommer genom lägre interna-
tionell tillväxt och allmänt högre osäkerhet.

Beräkningarna i sidoalternativet baseras också
på ett antal mera tekniska antaganden. Liksom i
basalternativet antas lönerna öka med ca 3 % per
år. För att renodla effekterna av en annorlunda
internationell utveckling, utgår beräkningarna

från oförändrade regler. Den statliga konsumtio-
nen, de offentliga investeringarna och volymen
arbetsmarknadspolitiska åtgärder antas således
vara desamma som i basalternativet. De redovi-
sade effekterna avser således konsekvenserna av
en svagare internationell utveckling bortsett från
de regeländringar en sådan svagare utveckling
skulle kunna ge upphov till.

För kommunerna förutsätts att balanskravet
ska vara uppfyllt från och med år 2000 i såväl bas-
som sidoalternativet. Därmed anpassas den
kommunala konsumtionen som en följd av sido-
alternativets lägre skatteinkomster.

Sammantaget beräknas BNP i sidoalternativet
växa med 2,8 % år 1998 och 1,8 % år 1999, vilket
är 0,2 respektive 1,2 procentenheter lägre än i
bas alternativet.

Den lägre tillväxten innebär ett sämre arbets-
marknadsläge än i basalternativet med en svagare
sysselsättningsutveckling särskilt nästa år. Den
sämre internationella utvecklingen slår direkt
mot industrisysselsättningen, men även syssel-
sättningen i övrigt näringsliv drabbas som en
följd av svagare inhemsk efterfrågan. Balanskra-
vet i kommunsektorn sätter en restriktion på
omfattningen av verksamheten och sysselsätt-
ningen utvecklas därför sämre även i denna sek-
tor. Sammantaget beräknas sysselsättningen öka
med 0,5 % nästa år, vilket är 1 procentenhet lägre
än i basalternativet. Den svagare sysselsättnings-
utvecklingen leder till att färre träder in på ar-
betsmarknaden, vilket dämpar genomslaget på
den öppna arbetslösheten. Den öppna arbetslös-
heten beräknas till 6,5 % nästa år, vilket är 0,8
procentenheter högre än i basalternativet.

Tabell 12.2 Försörjningsbalans i sidoalternativet

Procentuell förändring

Differens mot basalternativet, procentenheter

	1998	1999	2000	2001	1998	1999	2000	2001
Privat konsumtion	2.6	2,2	2,4	2,4	-0,1	-0,7	-0,1	0,4
Offentlig konsumtion	1,9	0,4	0,0	1,1	0,0	-0,4	-0,5	0,2
Fasta investeringar	9,4	4,2	8,3	7,0	-0,4	-3,8	1,5	1,1
Lagerinvesteringar	0,2	-0,1	0,0	0,0	0,1	-0,1	0,0	0,0
Export	5,4	4,3	6.3	6,4	-0,5	-1,6	-0,3	0,9
Import	8,6	5,2	6,4	6,4	-0,3	-1.9	0,1	0,6
BNP	2,8	1,8	3,1	3,2	-0,2	-1,2	-0,1	0,6

Källa: Finansdepartementet.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

Diagram 12.2 BNP-tillväxt i sidoalternativet

Procent

90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Den internationella avmattningen väntas inte re-
ducera svensk BNP på lång sikt lika mycket som
på kort sikt. På några års sikt när den internatio-
nella oron har lagt sig, den lättare penningpoliti-
ken får större genomslag, den globala tillväxten
återhämtar sig samt kapitalstockarna visar sig va-
ra för låga efter en period med förhållandevis låga
investeringar, kan man räkna med en återhämt-
ning så att tillväxten under ett par år blir högre än
i basalternativet. Återhämtningen antas dock inte
bli fullständig inom den här beaktade tidsperio-
den, utan BNP-nivån år 2001 antas vara lägre än i
basalternativet. I sidoalternativet beräknas BNP-
tillväxten bli 3,1 % år 2000 och 3,2 % år 2001. År
2001 blir BNP därmed 0,9 % lägre än i basalter-
nativet.

Eftersom BNP blir lägre alla år blir arbetslös-
heten högre, vilket innebär att arbetslöshetsmålet
ej nås i slutet av år 2000.

Diagram 12.3 Öppen arbetslöshet i sidoalternativet

Procent av arbetskraften

Offentliga sektorns finanser

Med svagare tillväxt utvecklas de offentliga fi-
nanserna sämre än i basalternativet. Historiskt
har det offentliga sparandet uppvisat en hög
känslighet för konjunktursvängningar. En del
av dessa svängningar kan dock tillskrivas disk-
retionära finanspolitiska åtgärder snarare än
automatiska effekter på det offentliga sparan-
det vid givna skatte- och utgiftsregler.

I sidoalternativet utvecklas de viktigaste skat-
tebaserna långsammare än i huvudalternativet.
Lönesumman beräknas år 2000 vara drygt 1,3 %
lägre till följd av den svagare sysselsättningsut-
vecklingen och den privata konsumtionen antas
vara drygt 1 % lägre. Sammantaget beräknas
skatteinkomsterna bli 13 miljarder kronor lägre
än i basaltemativet.

På utgiftssidan är det främst arbetslöshetser-
sättningarna och andra hushållstransfereringar
som påverkas av den sämre arbetsmarknaden.
Högre arbetslöshet och lägre sysselsättning
jämfört med basalternativet innebär ca 4 mil-
jarder kronor högre utgifter för staten år 1999
och 2000. Här har inte beaktats att åtgärder
måste vidtas för att det statliga utgiftstaket inte
ska överskridas eftersom beräkningarna avser
fallet med givna skatte- och utgiftsregler.

För den sammantagna offentliga sektorn mot-
verkas utgiftsökningen för staten till viss del av
att konsumtionen i kommuner och landsting blir
lägre än i basalternativet. I kombination med det
ekonomiska balanskravet ger lägre skattein-
komster i kommuner och landsting mindre ut-
rymme för kommunal konsumtionstillväxt. År
2000 beräknas konsumtionen i kommuner och
landsting vara drygt 1 % lägre än i basalternati-
vet. Balanskravet bidrar således till att reducera
de offentliga finansernas känslighet för kon-
junktursvängningar.

Det offentliga finansiella sparandet beräknas
bli 11 miljarder kronor sämre såväl 1999 som år
2000 jämfört med basalternativet, vilket motsva-
rar ca 0,5 % av BNP. Målet om ett offentligt spa-
rande motsvarande 0,5 % av BNP år 1999 upp-
nås. Det offentliga sparandet når däremot inte
upp till 2 % av BNP år 2000.

Skillnaden mellan alternativen vad gäller den
offentliga sektorns finansiella sparande motsva-
rar år 2000 knappt hälften av skillnaden i BNP.
Detta ger ett mått på graden av de offentliga fi-
nansernas konjunkturkänslighet vid den här
analyserade störningen i form av en internatio-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 2

ITabell 12.3 Den offentliga sektorns finanser i sidoalternativet \|
	1998	1999	2000	2001	Differens mot basalternativet
	1998	1999	2000	2001	1998	1999	2000	2001
Inkomster	1147	1154	1186	1228	-1	-10	-16	-13
procent av BNP	63,4	62,1	61,1	60,2	0,1	0,4	0,4	0,2
Skatter och avgifter	992	1006	1041	1086	-1	-8	-13	-10
procent av BNP	54,8	54,2	53,6	53,2	0,0	0,4	0,4	0,2
Kapitalinkomster	85	76	73	68	0	-2	-3	■2
övriga inkomster	70	72	72	74	0	0	0	0
Utgifter	1111	1144	1152	1168	0	1	-4	-4
procent av BNP	61,3	61,6	59,3	57,2	0.1	7,0	0,9	0,6
Transfereringar	511	524	518	521	1	5	4	1
Konsumtion och investeringar	496	527	545	566	0	-2	-6	-5
Ränteutgifter	103	93	89	81	0	■1	-2	-1
Finansiellt sparande	37	10	34	60	-1	-11	-12	-8
procent av BNP	2,0	0,5	1,8	3,0	-0,7	-0.6	-0,6	-0,4
Finansiell ställning
Nettoskuld	340	323	290	231	1	13	25	33
procent av BNP	18,8	17,4	14,9	77,3	0,7	0,9	7,5	1,8
Konsoliderad bruttoskuld	1321	1334	1305	1186	1	13	25	33
procent av BNP	73,0	71,8	67,2	58,1	0,2	1,8	2.5	2,4

Källa: Finansdepartementet.

nell konjunkturförsvagning under förutsättning
att inga finanspolitiska åtgärder vidtas. I 1998 års
vårproposition bilaga 1 analyserades två andra
störningar som resulterade i en konjunkturkäns-
lighet på 57 respektive 45 %. Detta visar att de
offentliga finanserna är olika känsliga för olika
typer av störningar, vilket beror på att olika stör-
ningar påverkar sammansättningen av BNP och
därmed skattebaserna och offentliga utgifter på
olika sätt.

Sammanfattning

Svensk ekonomi är känslig för vad som händer i
omvärlden. En svagare internationell utveckling
får således betydande återverkningar på svensk
tillväxt, sysselsättning och offentliga finanser. En
sådan utveckling gör det svårare att nå målet om
en halverad arbetslöshet år 2000. De offentliga
finanserna är emellertid så starka i basalternativet
att det offentliga sparandet visar överskott varje
år även vid den svagare internationella utveck-
lingen. Därmed undviks att nedgången fördjupas
och förlängs genom misstroende mot svensk
ekonomi, som tar sig uttryck bl.a. i högre räntor.

Bilaga 3

Ålderspensionsreformens
finansiella effekter

Bilaga 3

Ålderspensionsreformens finansiella

effekter

Innehållsförteckning

1 Inledning..................................................................................................................5

2 Regelförändringar med anledning av ålderspensionsreformen............................5

2.1 Socialavgifter............................................................................................5

2.2 Statliga ålderspensionsavgifter................................................................6

2.3 Omfördelning av finansieringsansvaret.................................................7

2.4 Premiepensionssystemet.........................................................................7

2.5 Finansiell infasning..................................................................................8

3 Statens lånebehov och det statliga utgiftstaket.....................................................8

4 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten...........................................10

5 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser.................................................11

Appendix..........................................................................................................................12

9 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uol-4

1 Inledning

Den 8 juni 1998 fattade riksdagen beslut om
ett reformerat ålderspensionssystem (prop.
1997/98:151 samt prop. 1997/98:152, bet.
1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315). Reformen
innebär bl.a. förändrade regler för beräkning av
pensionsrätt såväl under tiden för intjänande som
när ålderspensioner betalas ut. Ålderspensioner
beräknade enligt de nya reglerna kommer emel-
lertid inte att uppbäras förrän tidigast under år
2001 och då i mycket begränsad omfattning. De
totala offentliga utgifterna för ålderspension på-
verkas därför inte av reformen under perioden
fram t.o.m. år 2001, frånsett förhöjda administ-
rativa utgifter i samband med införandet av det
nya ålderspensionssystemet samt marginella ef-
fekter av att den lägsta åldern för uttag av ålders-
pension höjs från 60 till 61 år. Den offentliga
sektorns samlade inkomster från skatter och so-
cialavgifter påverkas inte heller av reformen.

Däremot medför ålderspensionsreformen
fr.o.m. år 1999 betydande omfördelningar av in-
komster och utgifter mellan statsbudgeten, All-
männa pensionsfonden och den nyinrättade
Premiepensionsmyndigheten. I denna bilaga till
budgetpropositionen för 1999 lämnas en redogö-
relse för reformens finansiella effekter i dessa av-
seenden.

Vissa delar av socialförsäkringen redovisas inte
över statsbudgeten, men utgifterna begränsas av
det statliga utgiftstaket. Det gäller bl.a. delpen-
sionsförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen samt
ATP. Fr.o.m. år 1999 kommer utgifterna inom
delpensions- och arbetsskadeförsäkringarna att
föras över till statsbudgeten¹. Ålderspensionsre-
formen medför vidare att utgifter för samtliga
pensionsförmåner förutom inkomstbaserad ål-
derspension redovisas över statsbudgeten. Där-
med kommer socialförsäkringen vid sidan av
statsbudgeten enbart att omfatta inkomstbaserad
ålderspensionsförmåner, varför benämningen
ändras till "ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten".

¹ I enlighet med riksdagens beslut kommer, som ett led i ålderspensions-
reformen, delpensionsförmånen att avvecklas så att denna förmån inte
beviljas efter år 2000. Delpension kommer dock att fortsätta betalas ut
även efter år 2000 till dem som redan beviljats sådan förmån. Avveckling-
en av delpensionssystemet är inte beaktad i de siffror som redovisas i den-
na bilaga.

2 Regelförändringar med anledning

av ålderspensionsreformen

2.1 Socialavgifter

Det reformerade ålderspensionssystemet skall,
vad gäller inkomstbaserad ålderspension, helt fi-
nansieras med socialavgifter och statliga ålders-
pensionsavgifter. Socialavgifterna utgörs dels av
ålderspensionsavgiften, som tas ut som arbetsgi-
varavgift (respektive egenavgift för inkomster av
annat förvärvsarbete), dels av den allmänna pen-
sionsavgiften, för vilken den enskilde är avgifts-
skyldig. Avgifterna skall sammantaget motsvara

18.5 procent av pensionsgrundande inkomster
och pensionsgrundande belopp, vilket överens-
stämmer med värdet av den tillgodoräknade pen-
sionsrätten i det reformerade ålderspensionssys-
temet. De pensionsgrundande beloppen omfattar
bl.a. underlag för ålderspensionsrätt till förtids-
pensionärer och det särskilda tillskott, s.k. barn-
årsrätt, som tillgodoräknas småbarnsföräldrar vid
fastställande av ålderspensionsrätt.

De slutliga formerna för avgiftsuttaget till det
nya ålderspensionssystemet har ännu inte fast-
ställts. I avvaktan på slutligt beslut i denna fråga
kommer 1998 års avgiftsnivåer att ligga kvar. I
denna proposition har gjorts ett beräkningstek-
niskt antagande att detta gäller för hela kalkylpe-
rioden t.o.m. år 2001, i enlighet med konventio-
nen att beräkningarna utgår från gällande lagar.
Ålderspensionsavgiften förutsätts därmed uppgå
till 6,40 procent och den allmänna pensionsav-
giften till 6,95 procent av respektive avgiftsun-
derlag. Detta innebär att ålderspensionssystemet
övergångsvis tillförs lägre avgiftsintäkter än vad
som skall gälla i fullfunktionsstadiet, medan
statsbudgeten i motsvarande grad tillgodoräknas
högre inkomster från socialavgifterna. Detta för-
hållande beaktas dock i beräkningen av den s.k.
finansiella infasningen, se nedan.

Den allmänna pensionsavgiften tas för närva-
rande ut på inkomster upp till förmånstaket på

7.5 förhöjda prisbasbelopp. Avgiftsintäkterna
förs i sin helhet till Allmänna pensionsfonden.
Ålderspensionsavgiften tas ut på hela underlaget
för arbetsgivaravgifter och egenavgifter, utan nå-
gon takbegränsning. Avgiftsintäkterna fördelas
så att den del som är hänförlig till inkomstdelar
överstigande förmånstaket förs till staten. Denna
andel har fastställts till 7 procent av influtna av-
giftsmedel och antas i enlighet med den angivna
beräkningskonventionen ligga fast under hela
kalkylperioden. Däremot förändras den andel av

influtna ålderspensionsavgifter som beräknas
motsvara intjänad premiepensionsrätt och förs
till inlåning i Riksgäldskontoret, se nedan. Som
en konsekvens härav minskar AP-fondens andel
av avgiftsintäkterna.

Pensionsgrundande inkomster och pensions-
grundande belopp i det reformerade pensions-
systemet skall enligt riksdagens beslut under de
närmast tre åren uppgå till högst 7,5 förhöjda
prisbasbelopp per år, vilket för år 1999 motsvarar
279 000 kronor. Efter år 2001 kommer detta tak
att räknas upp i takt med inkomstutvecklingen i
samhället, istället för att som hittills vara prisin-
dexerat.

Genom riksdagens beslut kommer från med år
1999 den allmänna pensionsavgiften inte att räk-
nas in i den pensionsgrundande inkomsten. Mo-
tivet härför är bl.a. att denna avgift i pensions-
hänseende skall vara likställd med arbets-
givaravgifter. Den allmänna pensionsavgiften lik-
som ålderspensionsavgiften tas emellertid ut på
bruttoinkomsten, dvs. inkomsten inklusive den
allmänna pensionsavgiften. Detta innebär att en
viss andel av den pensionsgrundande inkomsten
motsvarar en lägre procentsats för den debiterade
socialavgiften. Det avgiftsuttag till ålderspen-
sionssystemet som kommer att gälla under år
1999 på sammantaget 13,35 procent (6,95+6,40)
av bruttoinkomsten motsvarar sålunda 14,35
procent av den pensionsgrundande inkomsten.
Den senare siffra skall jämföras med ett avgifts-
uttag på 18,5 procent som skall gälla när ålders-
pensionsreformen är fullt genomförd. Underut-
taget på 4,15 procentenheter av pensionsgrun-
dande inkomster beräknas motsvara drygt 30
miljarder kronor och utgör således den ytterliga-
re omfördelning mellan statsbudgeten och ålder-
spensionssystemet som tillkommer när frågan
om ålderspensionssystemets finansiering får sin
slutliga lösning.

En effekt av att den allmänna pensionsavgiften
fr.o.m. 1999 dras ifrån vid beräkning av pen-
sionsgrundande inkomst är också att förmånsta-
ket höjs uttryckt i termer av bruttoinkomsten.
Med dagens nivå på den allmänna pensionsav-
giften (6,95 procent) motsvarar en pensions-
grundande inkomst på 7,5 förhöjda prisbasbe-
lopp en bruttoinkomst, dvs. inkomsten inklusive
denna avgift, på 8,06 förhöjda prisbasbelopp. Ta-
ket för uttag av allmän pensionsavgift höjs därför
enligt riksdagens beslut fr.o.m. år 1999 till 8,06
förhöjda prisbasbelopp, vilket medför ökade av-
giftsinkomster med ca 1 miljard kronor. För att
kompensera för de ökade avgiftsbetalningarna

höjs skiktgränsen för statlig inkomstskatt, vilket
således ger lägre statliga skatteinkomster. Därtill
uppkommer en negativ effekt för skatteinkoms-
terna till följd av att den allmänna pensionsav-
giften dras ifrån vid beräkning av underlagen för
statlig och kommunal inkomstskatt.

2.2 Statliga ålderspensionsavgifter

En grundprincip i ålderspensionsreformen är att
synliggöra kostnaderna för ålderspension i sam-
band med att ålderspensionsrätt tjänas in. En
konsekvens härav är att alla inkomster som ger
ålderspensionsrätt skall vara belagda med avgifter
till ålderspensionssystemet, så att intjänad pen-
sionsrätt alltid sammanfaller med inbetalda av-
gifter.

Till skillnad från tidigare skall det därför
fr.o.m. år 1999 erläggas ålderspensionsavgifter
för sådana inkomstersättningar till hushållen som
finansieras över statsbudgeten och är förenade
med ålderspensionsrätt. Det gäller t.ex. sjukpen-
ning, föräldrapenning och arbetslöshetsersätt-
ning. Likaså skall avgift utgå på de pensions-
grundande beloppen, även om dessa är fiktiva
inkomster som används vid beräkning av ålders-
pensionsrätt och inte betalas ut till den enskilde.
Avgiften, som benämns statlig ålderspensionsav-
gift, skall betalas av staten till ålderspensionssys-
temet.

De flesta pensionsgrundande inkomstersätt-
ningar är belagda med allmän pensionsavgift,
som betalas av den enskilde. Den statliga ålders-
pensionsavgiften på dessa inkomstersättningar
utgör en motsvarighet till arbetsgivaravgiften för
löneinkomster. Den uppgår därför till samma
procentsats som denna, dvs. i avvaktan på en
slutlig lösning av avgiftsfrågan till 6,40 procent av
avgiftsunderlaget.

Till den del pensionsgrundande ersättningar
tillsammans med andra pensionsgrundande in-
komster överstiger taket på 8,06 förhöjda pris-
basbelopp skall statlig ålderspensionsavgift inte
utgå. Cirka 2 procent av de samlade utbetalning-
arna av pensionsgrundande inkomstersättningar
beräknas ligga över förmånstaket och således inte
ge pensionsrätt. Den debiterade statliga ålders-
pensionsavgiften för denna typ av inkomster har
därför schablonmässigt bestämts till 6,27 pro-
cent. Av förenklingsskäl tillämpas samma scha-
blon för alla typer av pensionsgrundande ersätt-
ningar. År 1999 beräknas de pensionsgrundande

ersättningarna sammantaget uppgå till drygt 90
miljarder kronor och de statliga ålderspen-
sionsavgiftema på dessa till 5,7 miljarder kronor.

För de s.k. pensionsgrundande beloppen, som
inte belastas med allmän pensionsavgift, skall den
statliga ålderspensionsavgiften uppgå till 18,5
procent, dvs motsvarande hela ålderspensions-
rätten. De pensionsgrundande beloppen är be-
räknade till 70 miljarder kronor för år 1999 och
de statliga ålderspensionsavgifterna på dessa till

13,2 miljarder kronor.

De statliga ålderspensionsavgifterna uppgår
således sammantaget till ca 19 miljarder kronor
och läggs in under de utgiftsområden inom vilka
pensionsgrundande ersättningar finansieras. Vad
gäller pensionsgrundande belopp i form av bam-
årsrätt och antagandeinkomst för förtidspensio-
närer inrättas nya anslag.

De statliga ålderspensionsavgifterna fördelas
på ett sådant sätt att ett belopp som kan beräknas
motsvara premiepensionsrätten för dessa in-
komster förs till inlåningskonto hos Riksgälds-
kontoret för tillfällig förvaltning inom premie-
pensionssystemet. Storleken på denna andel
kommer senare att fastläggas av regeringen och
har i denna proposition beräknats uppgå till ca 19
procent. Denna andel av de statliga ålderspen-
sionsavgiftema återförs således till statsbudgeten
i form av inlåning i Riksgäldskontoret och bidrar
därmed inte till att på kort sikt öka lånebehovet.

2.3 Omfördelning av
finansieringsansvaret

Ett syfte med ålderspensionsreformen är att till-
skapa ett separat system för inkomstrelaterad ål-
derspension, till skillnad från dagens ordning där
pensionsförmåner delas in i folk- respektive
tilläggspension. Av detta skäl omfördelas finansi-
eringsansvaret för olika förmånsformer mellan
statsbudgeten och Allmänna pensionsfonden.

Allmänna pensionsfonden har hitintills an-
vänts till att finansiera försäkringen för tilläggs-
pension, som ger förmåner i form av ålders-,
förtids- och efterlevandepensioner. Från och
med år 1999 ändras AP-fondens roll till att en-
bart finansiera inkomstrelaterade ålderspensioner
inom det reformerade systemets s.k. fördel-
ningsdel. Finansieringsansvaret för tilläggspen-
sion i form av förtids- och efterlevandepension
överförs därför till statsbudgeten och belastar ut-
giftsområde 10 vad avser förtidspension och ut-

giftsområde 11 och 12 vad avser efterlevandepen-
sion.

Tilläggspension baseras på pensionsgrundande
inkomster överstigande ett prisbasbelopp, medan
den del av inkomsten som understiger ett pris-
basbelopp ersätts av folkpensionen. För den som
uppbär tilläggspension kan därför folkpensionen
betraktas som en inkomstrelaterad förmån. Av
detta skäl överförs fr.o.m. år 1999 finansierings-
ansvaret för folkpensioner till dem som samtidigt
har rätt till tilläggspension i form ålderspension
till Allmänna pensionsfonden. Resterande del av
folkpensionsutgiftema finansieras över statsbud-
geten. De samlade utgifterna för folkpensioner i
form av ålderspension beräknas år 1999 uppgå till
ca 53 miljarder kronor, varav 42 miljarder kronor
är pensioner som utbetalas till personer som
samtidigt har rätt till tilläggspension i form av
ålderspension.

Nettoeffekten av dessa omfördelningar med-
för minskade utgifter för statsbudgeten och i
motsvarande grad ökade utgifter för AP-fonden.

2.4 Premiepensionssystemet

Sedan 1995 avsätts medel på ett särskilt inlå-
ningskonto hos Riksgäldskontoret för en tillfäl-
lig förvaltning inom det reformerade ålderspen-
sionssystemets premiepensionsdel. Kontot till-
förs medel genom att en bestämd andel av in-
flutna ålderspensionsavgifter förs dit. För år 1998
utgör denna andel 22,4 procent av ålderspen-
sionsavgifterna.

Under år 1999 kommer pensionsrätt för pre-
miepension att fastställas avseende inkomståren
1995-1997. Motsvarande belopp kommer att
överföras från den tillfälliga förvaltningen hos
Riksgäldskontoret till Premiepensionsmyndig-
heten för placering i värdepappersfonder enligt
den försäkrades val. I de fall den försäkrade av-
står från att välja annan fondförvaltare placeras
medlen hos den nyinrättade 7:e AP-fonden.

Formellt är Premiepensionsmyndigheten äga-
re av fondandelarna i värdepappersfonderna och
myndighetens placeringar i värdepappersfonder
redovisas inte som utgift för den offentliga sek-
torn enligt nationalräkenskaperna. Den förmö-
genhetsuppbyggnad som sker inom premiepen-
sionssystemet utgör därför offentligt sparande.
Det är först när premiepension betalas ut som
det uppkommer en offentlig utgift, som reduce-
rar det offentliga sparandet.

Det sammanlagda värdet av premiepensions-
rätt för åren 1995-1997 beräknas uppgå till 37
miljarder kronor, vilket sålunda är det belopp
som överförs från Riksgäldskontoret till Premie-
pensionsmyndigheten under år 1999. Premiepen-
sionsmedlen kommer framgent att överföras från
den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskonto-
ret andra året efter inkomståret. Överföringen år
2000 avser således premiepensionsrätt intjänad
under år 1998 och överföringen år 2001 följaktli-
gen pensionsrätt intjänad år 1999.

Premiepensionsrätten uppgår för åren 1995
t.o.m. 1998 till motsvarande 2 procent av pen-
sionsgrundande inkomster och belopp för att
fr.o.m. år 1999 uppgå till 2,5 procent för dem
som helt omfattas av det nya systemets regler.
För dem som är födda före år 1954 och inte fullt
ut omfattas av det nya ålderspensionssystemets
regler för beräkning av pensionsrätt gäller lägre
procenttal. Med anledning av denna höjning av
premiepensionsrätten höjs den andel av influtna
ålderspensionsavgifter som skall tillföras Riks-
gäldskontorets inlåningskonto från 22,4 procent
till 32,0 procent år 1999. Därvid har även beak-
tats att den tidigare schablonen var för lågt satt
och följaktligen för lite medel tillförts kontot.
Höjningen medför att den andel av ålderspen-
sionsavgiftema som förs till Allmänna pen-
sionsfonden reduceras i motsvarande grad. För
åren 2000 och 2001 har inte fastställs hur stor
andel av ålderspensionsavgifterna som skall föras
till Riksgäldskontorets inlåningskonto. I kalky-
lerna har andelen beräknats till knappt 26 pro-
cent.

del till Riksgäldskontoret. De överförda medlen
används till att amortera statsskulden.

Inriktningen är att det därefter skall ske en en-
gångsvis överföring av ett större belopp. Storle-
ken på detta belopp har ännu inte fastställts slut-
giltigt. Här görs ett beräkningstekniskt
antagande om att det sker en överföring på 235
miljarder kronor per den 1 januari år 2001. Detta
antagande är baserat på förutsättningen att den
totala kompensationen av statsbudgeten skall
uppgå till 350 miljarder kronor, vilket vid dagens
räntenivå reducerar statens räntebetalningar med
knappt 20 miljarder kronor per år. Detta belopp
skall jämföras med att ålderspensionsreformen
fullt genomförd beräknas försvaga statsbudgeten
med inledningsvis ca 60 miljarder kronor per år,
jämfört med om någon reform inte genomförts.
Den sammantagna initiala effekten av ålderspen-
sionsreformen inklusive kompensationen av
statsbudgeten är således att statens underliggande
lånebehov ökar med drygt 40 miljarder kronor
medan sparandet i ålderspensionssystemet för-
stärks med samma belopp. Detta skall bedömas
mot bakgrund av att ålderspensionssystemet vid
frånvaro av reform inte varit finansiellt hållbart.

Överföringen sker i form av värdepapper, bl.a.
statsobligationer och bostadsobligationer, och
kontanta medel. Det överförda beloppet avser
marknadsvärdet på de överförda obligationerna.
Till den del överföringen består av bostadsobli-
gationer skall dessa förvaltas av Riksgäldskonto-
ret passivt tills dess obligationerna förfaller.

2.5 Finansiell infasning

Ålderspensionsreformen medför, främst genom
de statliga ålderspensionsavgifterna, i sig en på-
taglig belastning på statsbudgeten, dvs. ett ökat
lånebehov, medan det sker en motsvarande för-
stärkning av ålderspensionssystemets sparande.
Mot den bakgrunden har riksdagen beslutat att
det skall ske en kompenserande överföring av
medel från AP-fonden till staten. Slutligt beslut
om storleken på denna överföring avvaktar fort-
satt beredning. Enligt riksdagens beslut med an-
ledning av prop. 1997/98:151 sker övergångsvis
en överföring av 45 miljarder kronor år 1999 och
en lika stor överföring år 2000. Överföringen
sker genom att AP-fonden vartdera året gör fyra
lika stora kvartalsvisa betalningar av likvida me-

3 Statens lånebehov och det statliga
utgiftstaket

I tabell 3.1 redovisas effekterna för statens finan-
ser under åren 1999-2001 av de regeländringar
som redogörs för ovan, givet antagandet om en
kompenserande överföring från AP-fonden på
235 miljarder kronor år 2001. Som framgår av ta-
bellen är den samlade effekten positiv för statens
finanser alla tre åren. Statsskulden amorteras till
följd av dessa åtgärder med nära 170 miljarder
kronor, utöver den amortering som redan ligger i
prognosen. Statsskulden minskar under kalkyl-
perioden med 23 procent av BNP, varav 8 pro-
centenheter kan hänföras till effekter av ålders-
pensionsreformen.

Tabell 3.1 Ålderspensionsreformens effekter på statens
lånebehov________

Miljarder kronor	1999	2000	2001
Statsbudgeten	15,0	15,0	15,6
Lägre skatteinkomster p.g.a.	0,7	0,7	0,7
höjd brytpunkt för statlig in-
komstskatt
Statliga ålderspensionsavgifter	18,8	18,7	19,1
Inkomstersättningar	5,7	5,4	5,3
Pensionsgrundande belopp	13,2	13,3	13,7
Ändrat finansieringsansvar	-4,6	-4,4	-4,1
Förtids- och efterlevandepen-	37,1	38,1	39,6
sioner
Folkpension till pensionärer	-41,7	-42,5	■43,7
med ATP
Riksgäldskontorets
in- och utlåning
Ökad insättning av premiepen-	-8,7	-5,3	-5,5
sionsmedel
Utbetalning av premiepen-	37,0	12,5	18,1
sionsmedel
Överföring av medel från AP-	45,0	45,0	172,0
fonden
Räntor
Kupongräntor på överföring			-3,6
Statsskuldräntor	-3.0	-1,7	1,1
Räntor på in/utlåning	-2,9	-2,3	-2.8
Övriga räntor	-0,1	0,6	-4,1
Kursförluster			8,0
Statens lånebehov	-1,9	-22,1	-143,5
Statsskuld, procent av BNP	-0,1	-1,2	-8,1
Statens finansiella sparande	+1,8	+22,2	+214,5

Källa.- Finansdepartementet

Till den del överföringen år 2001 består av bo-
stadsobligationer som förvaltas av Riksgälds-
kontoret påverkas inte lånebehovet. Baserat på
AP-fondens nuvarande portföljsammansättning
har gjorts ett antagande om att drygt 60 miljarder
kronor av det överförda beloppet på 235 miljar-
der kronor består av bostadsobligationer med
förfall efter år 2001. Effekten av överföringen på
statens lånebehov detta år uppgår därför till 172
miljarder kronor. Till detta skall läggas att Riks-
gäldskontoret under år 2001 får inkomster i form
av räntor på kupongobligationer som ingår i de
överförda medlen. Sammantaget reducerar därför
den engångsvisa överföringen statens lånebehov i
dessa beräkningar med 176 miljarder kronor.

Den snabbare amorteringen av statsskulden
som ålderspensionsreformen övergångsvis med-
för reducerar i sin tur statens ränteutgifter. År

2001 beräknas de löpande ränteutgifterna vara ca
4 miljarder kronor lägre än vad fallet skulle varit
utan pensionsreform.

Den reducerade nettoinlåningen hos Riks-
gäldskontoret som blir följden av att premiepen-
sionssystemet startar bidrar också till att minska
statsskuldsräntorna, eftersom behållningen på
inlåningskontot sjunker. Detta har dock ingen
nettoeffekt på lånebehovet eftersom lägre
statsskuldsräntor motsvaras av mindre inlåning.

Till viss del sker amorteringen av statsskulden
genom en förtidsinlösen av utestående lån. En
sådan inlösen är förenad med kursförluster i den
mån marknadsvärdet på inlösta statsobligationer
överstiger det bokförda värdet. Dessa kursför-
luster bokförs i statsbudgeten som ränteutgifter.
Särskilt år 2001 i samband med den stora en-
gångsvisa amorteringen kan sådana kursförluster
beräknas uppgå till betydande belopp. Dessa
kursförluster bidrar till att öka statens redovisade
lånebehov.

Nationalräkenskapernas redovisning av det fi-
nansiella sparandet mäter förändringen i statens
finansiella förmögenhet, tillgångar minus skul-
der. I detta begrepp ingår därför hela överföring-
en från AP-fonden, även den del som inte redu-
cerar lånebehovet. Vidare betraktas inte kurs-
förluster i samband med förtidsinlösen av lån
som ränteutgift och belastar följaktligen inte det
finansiella sparandet. Sammantaget medför detta
att de beslutade delarna av ålderspensionsrefor-
men har betydligt större positiv effekt för statens
finansiella sparande.

Statens lånebehov beräknas i budgetproposi-
tionen för 1999 uppgå till -63,1 miljarder kronor
år 2000 och -203,1 miljarder kronor år 2001, in-
klusive effekten av de åtgärder som finns redovi-
sade i tabell 3.1. Dessa siffror ger emellertid en
missvisande bild av statens finanser.

För det första påverkas de av den kompense-
rande överföringen av medel från AP-fonden
som övergångsvis äger rum under dessa år och
vars storlek år 2001 ännu inte fastställts.

För det andra har, som framgår ovan, antagits
att de avgifter som finansierar ålderspen
sionssystemet ligger kvar på en oförändrad nivå
under perioden. När formerna för avgiftsuttag
till det reformerade ålderspensionssystemet slut-
ligen fastställts kommer emellertid dessa att hö-
jas och sammantaget uppgå till 18,5 procent av
pensionsgrundande inkomster och belopp. Då
kommer den del av de samlade socialavgifterna
som förs till statsbudgeten att reduceras och den
del som förs till ålderspensionssystemet vid sidan

av statsbudgeten att öka. För år 2000 beräknas
effekten uppgå till 32 miljarder kronor och för år
2001 till 33 miljarder kronor. I tabell 3.1 har dock
den antagna storleken på överföringen år 2001
avpassats med hänsyn till detta.

Fullt genomförd och frånräknat kompensa-
tionen från AP-fonden ökar ålderspensionsre-
formen statens primära lånebehov, dvs. lånebe-
hov exklusive räntor, med ca 54 miljarder kronor
år 2000 och 61 miljarder kronor år 2001. Med ett
högre lånebehov följer i sin tur högre statsskuld
och ränteutgifter. Detta uppvägs dock av den
amortering av statsskulden som överföringen
från AP-fonden ger upphov till, vilket som an-
gavs ovan ger en reduktion av ränteutgifterna
med ca 20 miljarder kronor. Nettoeffekten på
statens ränteutgifter år 2001 kan beräknas till ca
10 miljarder kronor, bortsett från effekter av
kursförluster vid förtidsinlösen m.m. Ålderspen-
sionsreformens totala effekt på statens lånebe-
hov, inklusive räntor, kan därför uppskattas till
drygt 50 miljarder kronor år 2001. Nivån på det
underliggande lånebehovet, definierat som låne-
behovet exklusive överföringen på 172 miljarder
kronor men ålderspensionsreformen fullt ge-
nomförd, kan beräknas till -7 miljarder kronor år
2001. Efter motsvarande justering av statens fi-
nansiella sparande kan detta beräknas uppgå till
16 miljarder kronor år 2001. Effekterna av ålders-
pensionsreformen skall ses mot bakgrund av att
pensionssystemet inte varit finansiellt hållbart
utan reform, utan så småningom hade staten fått
skjuta till medel för att täcka underskott i AP-
fonden.

Utgiftsramar och utgiftstak
Ålderspensionsreformen föranleder en teknisk
justering av utgiftsramarna för ett antal utgifts-
områden, liksom av det statliga utgiftstaket. I ap-
pendixet, tabell A.l, redovisas effekterna på olika
utgiftsområden av de statliga ålderspensionsav-
gifterna och av omföringen av finansierings-
ansvar. Ålderspensionsreformen motiverar såle-
des en teknisk justering av det statliga utgifts-
taket med 19,0 miljarder kronor år 1999.

I den ekonomiska vårpropositionen beaktades
inte ålderspensionsreformens effekter för ut-
giftstak m.m. I appendixet, tabell A.2, redovisas
nivån på utgiftsramarna exklusive de tekniska
justeringarna med anledning av ålderspensions-
reformen samt förändringen sedan den ekono-
miska vårpropositionen. När det slutliga avgifts-
uttaget till ålderspensionssystemet fastställts

kommer det att ske ytterligare tekniska juste-
ringar av utgiftsramar och utgiftstak.

4 Ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten

Ålderspensionsreformen medför på sikt en kraf-
tig finansiell förstärkning av ålderspensionssys-
temet vid sidan av statsbudgeten, som fr.o.m. år
1999 således omfattar Allmänna pensionsfonden
och Premiepensionsmyndigheten. Utan reform
skulle Allmänna pensionsfondens sparande suc-
cessivt försvagas och visa ett växande underskott.
Som framgår av tabell 4.1 innebär de kompense-
rande överföringarna från AP-fonden till staten
att nettoeffekten blir negativ under de tre när-
maste åren. Frånräknat dessa, men med beaktan-
de av att fondens behållning minskat, stärks det
finansiella sparandet med 43 miljarder år 1999, 23
miljarder kronor år 2000 och 21 miljarder kronor
år 2001 till följd av reformen. Därtill skall läggas
att ålderspensionssystemets avgiftsinkomster
höjs med drygt 30 miljarder kronor i samband
med att de slutliga avgifterna till systemet fast-
ställs.

Det finansiella sparandet i ålderspensionssys-
temet beräknas i budgetpropositionen uppgå till
-0,2 miljarder kronor 1999, -28,0 miljarder kro-
nor år 2000 och -219,8 miljarder kronor år 2001.
Frånräknat överföringen från AP-fonden och
inklusive tillkommande avgiftsinkomster beräk-
nas det finansiella sparandet år 2001 uppgå till ca
48 miljarder kronor eller 2,3 procent av BNP,
varav 1,3 procent i AP-fonden och 1,0 procent i
Premiepensionsmyndigheten.

De medel som förvaltas i 7:e AP-fond-
styrelsen, vilka utgörs av premiepensionsmedel
för de som inte väljer annan förvaltare, motsvaras
av en skuld för AP-fonden till Premie-
pensionsmyndigheten. AP-fonden redovisas
netto med avdrag för denna skuld. Det innebär
att AP-fondens finansiella sparande inte påverkas
av avsättningar till den 7:e fondstyrelsen, liksom
inte heller av avkastningen på denna del av fon-
den. Detta sparande bokförs istället, i likhet med
vad som gäller för premiepensionsmedlen i öv-
rigt, på Premiepensionsmyndigheten. Eftersom
utbetalningar av premiepensioner under de när-
maste åren är försumbara sammanfaller Premie-
pensionsmyndighetens finansiella sparande i

stort sett med avgiftsinkomsterna och direktav-
kastningen på fondandelarna.

Tabell 4.1 Pensionsreformens effekter för pensions- systemet vid sidan av statsbudgeten
Miljarder kronor	1999	2000	2001
AP-fonden
Höjt tak för allmän pensions- avgift	1.0	1,0	1.0
Ändrad fördelning av ålderspen- sionsavgifter	-5,1	-1,8	-1,9
Statliga ålderspensionsavgifter	15,3	15,2	15,5
Ändrat finansieringsansvar
Förtids- och efterlevande pensioner	37,1	38,1	39,6
Folkpensioner till ATP- pensionärer	-41,7	-42,5	-43,7
Överföring till staten från AP- fonden	-45,0	■45,0	-235,0
Summa	-38,5	-35,2	-224,8
Ränteeffekt	-1,1	-1,4	-13,2
Premiepensionsmyndigheten
Avsättningar till premiepension	37,0	12,5	18.1
Räntor, utdelningar	1,0	2,2	3,1
Finansiellt sparande	-1,6	-21,9	-214,2
AP-fonden	-39,6	-36,6	-235,4
Premiepensionsmyndigheten	38,0	14,7	21,2

Anm. Avsättning till 7:e AP-fonden förs till Premiepensionsmyndigheten
Källa: Finansdepartementet

och dra ifrån interna fordringar inom offentlig
sektor, främst AP-fondens innehav av statspap-
per. I detta sammanhang skall även 7:e AP-
fondstyrelsens innehav av statspapper betraktas
som en intern fordran inom den offentliga sek-
torn.

Av tabell 5.1 framgår att den konsoliderade
bruttoskulden ökar 1999 till följd av ålders-
pensionsreformen. Detta förklaras av att effekten
på statsskulden är liten detta år, eftersom ett
stort belopp samtidigt förs till Premiepen-
sionsmyndigheten. Effekten på AP-fonden och
därmed även på AP-fondens statspappersinnehav
överväger och sammantaget medför de olika
transaktionerna att den offentliga sektorns skuld
till externa kreditgivare ökar. År 2001 reduceras
dock den konsoliderade bruttoskulden påtagligt
till följd av den stora amorteringen av statsskul-
den. Sammantaget beräknas skulden minska med
nästan 70 miljarder kronor eller 3,3 procent av
BNP till följd av ålderspensionsreformen. Här
görs antagandet att andelen statspapper i AP-
fondens tillgångar inte påverkas av att fondens
behållning reduceras.

ITabell 5.1 Effekt på konsoliderad bruttoskuld 1
	1999	2000	2001
Miljarder kronor	9	-2	-69
Procent av BNP	0,5	-0,1	-3,3

Källa: Finansdepartementet

5 Den konsoliderade offentliga
sektorns finanser

Som framgått ovan har ålderspensionsreformen
små effekter på de totala offentliga inkomsterna
och utgifterna. Den offentliga sektorns finansi-
ella sparande påverkas endast marginellt.

Däremot medför reformen på sikt en omför-
delning av det offentliga sparandet från staten till
ålderspensionssystemet, även om detta under
kalkylperioden döljs av tillfälliga faktorer.

Ålderspensionsreformen har dock effekter på
en offentliga sektorns konsoliderade brutto-
skuld. Främst överföringen av medel från All-
männa pensionsfonden för amortering av
statsskulden bidrar till att reducera statsskulden
och som en konsekvens härav den offentliga
sektorns konsoliderade bruttoskuld. Den senare
beräknas genom att till statsskulden (värderad till
nominellt värde) lägga kommunernas skulder

Appendix

Tabell A.l Teknisk justering av utgiftsramar och utgiftstak med anledning av ålderspensionsreformen

Miljoner kronor

1999

2000

2001

Statliga ålderspensionsavgifter

U06	Totalförsvar	3	3	3
U09	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	1	1	1
U010	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	11 424	11 660	12 122
uou	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	12	6	7
U012	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	4 082	4 056	4 092
U013	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	1 931	1507	1 362
U014	Arbetsmarknad och arbetsliv	761	837	767
U015	Studiestöd	600	642	660
U016	Utbildning och universitetsforskning	28	31	33
U017	Kultur, media, trossamfund och fritid	5	5	5
U023	Jord och skogsbruk m.m.	0,2	0,2	0,2
	Summa	18 847	18 748	19 052

Ändrat finansieringsansvar

U010	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	24 194	24 694	25 727
UO11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	-29 420	-29 833	-30 593
UO12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	672	696	729
	Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten	4 554	4 443	4 137
	Total justering av utgiftstaket för staten	19 000	19 000	19 000

Tabell A.2 Utgiftsramar och utgiftstak exklusive teknisk justering för ålderspensionsreformen

Miljoner kronor

Skillnad mot vårpropositionen

		1999	2000	2001	1999	2000	2001
U01	Rikets styrelse	4 180	4 263	4 554	17	47	6
U02	Samhällsekonomi och finansförvaltning	1 705	1 484	1 581	-354	-524	-429
U03	Skatteförvaltning och uppbörd	5811	5 838	5 925	25	-26	-98
U04	Rättsväsendet	21 919	22 175	22 567	308	-34	-320
U05	Utrikesförvaltning & internationell samverkan	2 871	2 895	2 931	-78	-52	-72
U06	Totalförsvar	44 104	45 438	45 223	-163	-244	-491
U07	Internationellt bistånd	11 900	12 889	13 869	-103	-131	3
U08	Invandrare och flyktingar	4 324	4 234	4 454	-65	6	-13
U09	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	24 012	24 470	24 764	-314	-1 441	■1 633
U010	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	44 885	44 742	45 451	1 136	-35	26
uou	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	63 723	63 580	64 063	1015	341	226
U012	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	35 142	37 829	40 801	362	2 326	4 514
U013	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	31 858	24 977	22 701	709	446	1 005
UOU	Arbetsmarknad och arbetsliv	47 514	48 043	46 640	-1 010	-876	-668
U015	Studiestöd	21 847	23 099	24 694	-16	148	274
U016	Utbildning och universitetsforskning	29 003	30 374	31 835	-243	-83	-364
U017	Kultur, media, trossamfund och fritid	7 447	7 592	7 717	-52	-48	-64
U018	Samhällsplanering, bostadsförsörjning m.m.	20 463	17 300	13 702	962	657	107
U019	Regional utjämning och utveckling	2 743	2 675	3 337	-758	-479	-14
U020	Allmän miljö- och naturvård	1 549	1 464	1 592	263	175	282
U021	Energi	1 681	1 440	1 715	-150	-152	147
U022	Kommunikationer	25 501	26 599	25 589	-543	-53	-1
U023	Jord-, skogsbruk, fisk m.m.	11 974	13 154	13 167	-1 109	-11	-23
U024	Näringsliv	2 898	2 837	2 966	28	-15	71
U025	Allmänna bidrag till kommuner	103 565	105 087	107 267	-553	-127	1 873
U026	Statsskuldräntor	87 570	78 680	71 130	-7 419	-2 887	-2 037
U027	Avgiften till Europeiska Gemenskapen	21 908	21356	22 101	258	-655	-765
	Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbud- geten	131 295	135 972	142 296	325	-1 619	-1 604
	Budgeteringsmarginal	3 178	6 192	20 498	-1 896	457	-3 974
	Statligt utgiftstak	734 000	742 000	767 000	0	0	0

Bilaga 4

Avstämning av målet om
en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000

PROP. 1998/99:1 BILAGA 4

Bilaga 4

Avstämning av målet om en halverad
öppen arbetslöshet till år 2000

Innehållsförteckning

1 Inledning..................................................................................................................5

2 Sysselsättningspolitiken och utvecklingen på arbetsmarknaden........................5

2.1 Sunda offentliga finanser och stabila priser...........................................6

2.2 Lönebildning............................................................................................6

2.3 Privat sysselsättning och företagande....................................................6

2.4 Skola, vård och omsorg...........................................................................7

2.5 Arbets- och kompetenslinjen.................................................................8

2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling...................................................8

2.5.2 Arbetsmarknadspolitik............................................................................9

3 Sysselsättningssamarbetet inom EU....................................................................11

3.1 Bakgrund................................................................................................11

3.2 Riktlinjerna för sysselsättning..............................................................11

3.3 Den fortsatta proceduren......................................................................11

4 Ett mål för sysselsättning och sociala ersättningar.............................................12

4.1 Inledning................................................................................................12

4.2 Ett mål för sysselsättning och sociala ersättningar.............................12

4.2.1 Varför ett mål för sysselsättning och sociala ersättningar?................12

4.2.2 Hur har målet formulerats?..................................................................13

4.2.3 Hur ambitiöst är målet?........................................................................13

5 Tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet fram till år 2001..................................15

5.1 Den ekonomiska utvecklingen.............................................................15

5.2 Arbetsmarknaden..................................................................................16

PROP. 1998/99:1 BILAGA 4

1 Inledning

Sedan sommaren 1997 har arbetslösheten mins-
kat kraftigt bland både män och kvinnor (se dia-
gram 1.1). I augusti i år uppgick den säsongsren-
sade öppna arbetslösheten enligt Finans-
departementets beräkningar till 6,5 procent¹, vil-
ket är en minskning med drygt 1 procentenhet
sedan augusti förra året. Arbetslösheten bland
kvinnor, som allt sedan krisen i början av 1990-
talet varit betydligt lägre än männens, uppgick i
augusti i år till 6,4 procent, säsongsresat. Detta
kan jämföras med en arbetslöshet på 6,8 procent
bland männen. Skillnaden i arbetslöshet mellan
män och kvinnor har minskat sedan början av
1990-talet.

halverad öppen arbetslöshet. I det följande redo-
visas den fjärde avstämningen, vilken innehåller
en redogörelse för regeringens politik och för ut-
vecklingen på arbetsmarknaden. Vidare redovisas
regeringens prognos för tillväxt, sysselsättning
och arbetslöshet fram till år 2001.

Diagram 1.1 Öppen arbetslöshet, säsongsrensade månads-
data

Käla Stdistiskacentrdtyrdn och Fincnsdepatementet

Trots den positiva utvecklingen på arbetsmark-
naden är arbetslösheten fortfarande oacceptabelt
hög. Att öka sysselsättningen och minska ar-
betslösheten utgör därför regeringens främsta
uppgift. I regeringsförklaringen 1996 deklarerade
regeringen att den satt som mål att Sverige år
2000 skall ha halverat den öppna arbetslösheten
till 4 procent och riksdagen ställde sig i juli sam-
ma år bakom detta mål. I budgetpropositionen
för 1999 föreslår regeringen att detta mål komp-
letteras med ett mål för sysselsättning och sociala
ersättningar. I avsnitt 4 i denna bilaga redovisas
bakgrunden till förslaget till sysselsättningsmål,
liksom de bakomliggande tekniska beräkningar-
na.

Regeringen har utfäst sig att varje halvår redo-
visa en avstämning i förhållande till målet om

2 Sysselsättningspolitiken och
utvecklingen på arbetsmarknaden

I tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) hös-
ten 1995 lade regeringen fram en dagordning för
sitt arbete att stärka tillväxten och sysselsätt-
ningen. Dagordningen har därefter fått sin kon-
kreta utformning i ett flertal propositioner. Re-
geringens politik för ökad sysselsättning och
minskad arbetslöshet bygger på fem grundstenar:

1. De offentliga finanserna skall vara sunda och
priserna stabila.

2. Det krävs en bättre fungerande lönebildning
för att arbetslösheten skall kunna halveras.

3. Huvuddelen av sysselsättningsökningen de
kommande åren bör ske i den privata sektorn.

4. I den offentliga sektorn skall verksamheter
prioriteras framför transfereringar. Skolan,
vården och omsorgen utgör kärnan i välfär-
den.

5. Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen
genom att fler människor får arbete eller ut-
bildning som ger ökade möjligheter till arbe-
te.

Dessa grundstenar utgör i de följande avsnitten
utgångspunkt för redogörelsen av de konkreta
åtgärder som vidtagits inom ramen för syssel-
sättningspolitiken.² I avsnitten ges även en bak-
grund till de åtgärder som vidtagits samt en be-
skrivning av utvecklingen på några centrala
områden.

¹ Icke säsongrensad öppen arbetslöshet uppgick till 7,3 procent i augusti.

² För en mer detaljerad genomgång av de åtgärder som vidtagits hänvisas
till uppföljningen av arbetslöshetsmålet i budgetpropositionen för 1998.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 4

2.1 Sunda offentliga finanser och stabila
priser

Den sanering av de offentliga finanserna, som
regeringen genomförde under förra mandatpe-
rioden, har inneburit att budgetunderskott vänts
till överskott och att Sverige kan börja amortera
på statsskulden. Saneringsprogrammet har vidare
inneburit ett stärkt förtroende för den svenska
ekonomin. Därtill har inflationsförväntningarna
minskat och tilltron till inflationsmålet på 2 pro-
cent stärkts. Dessa faktorer har tillsammans ska-
pat utrymme för väsentligt lägre räntor och
räntedifferensen mot utlandet har minskat.

De allmänna förutsättningarna för en snabb
ökning av efterfrågan på arbetskraft har påtagligt
förbättrats. Löneökningarna ser ut att hamna på
en nivå som möjliggör en fortsatt låg inflation
och ökad sysselsättning. Den låga räntenivån har
i sin tur bidragit till att industriinvesteringarna
tagit ordentlig fart och att den privata konsum-
tionen ökar. Detta gynnar särskilt den sysselsätt-
ningsintensiva privata tjänstesektorn och den
hemmamarknadsbaserade industrin. Den posi-
tiva utvecklingen av statsfinanserna har därtill
möjliggjort ökade överföringar till kommunerna.
Dessa överföringar väntas leda till att den kom-
munala konsumtionen ökar, främst inom vård,
skola och omsorg, och därmed till en ökad
offentlig sysselsättning.

der emellertid stor osäkerhet. I prognosen (se
vidare avsnitt 5.2) antas löneglidningen begränsas
till 0,5 procent.³

Under våren har rapporter om arbetskrafts-
brist kommit allt tätare, även om bristerna hu-
vudsakligen gäller vissa yrkeskategorier och vissa
regioner (se även avsnitt 2.3 och 2.4). Skulle des-
sa brister bli bestående eller spridas till andra
branscher kan det resultera i en högre löneglid-
ning än vad som antas i prognosen. Det finns
emellertid faktorer som verkar för en låg löne-
glidning, inte minst det fortsatt låga pristrycket i
ekonomin.

2.3 Privat sysselsättning och företagande

Huvuddelen av sysselsättningsökningen de
kommande åren bör ske i den privata sektorn. En
hög sysselsättning i privat sektor bidrar till att
stärka de offentliga finanserna, och är därför en
grundförutsättning för bibehållandet av ett väl
utbyggt välfärdssystem.

Den privata sysselsättningen minskade kraftigt
i början av 1990-talet, framför allt inom tillverk-
ningsindustrin och byggsektorn. Sedan 1994 har
den privata sysselsättningen ökat, vilket framgår
av diagram 2.1. Sysselsättningsökningen har varit
betydligt större för män än för kvinnor.

2.2 Lönebildning

För att den pågående konjunkturuppgången skall
bli långvarig är det av stor vikt att löneutveck-
lingen hålls under kontroll. Måttliga nominella
löneökningar borgar för en penningpolitik som
är fortsatt gynnsam för investeringar, vilket i sin
tur ger utrymme för ökad tillväxt och högre sys-
selsättning. Det är också viktigt att de svenska
lönerna inte ökar mer än i våra viktigaste kon-
kurrentländer så att svensk industris konkur-
renskraft bibehålls.

Efter de mycket höga löneökningarna under
1996, ökade lönerna med cirka 4,5 procent under
förra året. De nya avtal som slutits under våren
för stora delar av arbetsmarknaden är i huvudsak
treåriga med möjlighet till uppsägning under det
tredje året. De avtalsmässiga löneökningarna be-
räknas ge årliga löneökningar på cirka 2,5 pro-
cent. När det gäller löneglidningen - den del av
löneökningarna som inte regleras i avtalen - rå-

Diagram 2.1 Sysselsättningsförändring i offentlig och privat
sektor, basperiod januari 1994____________________________

Tusental personer, (säsongsrensade glidande medelvärde)

Denna prognos är en sammanvägning av de uppskattningar av löneglid-
ningen som gjorts av parterna eller av de oberoende medlarna inom vissa
avtalsområden.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 4

Den största ökningen av den privata sysselsätt-
ningen har skett inom tjänstesektorn. Sedan
augusti förra året är det främst antalet sysselsatta
inom uppdragstjänster som ökat. Inom industrin
har sysselsättningen ökat mest inom läkemedels-
och telekommunikationsindustrin. Under inne-
varande år har även sysselsättningen inom bygg-
branschen ökat med cirka 5 000 personer.

I takt med att arbetsmarknadsläget förbättrats
uppger allt fler företag problem med att rekrytera
personal med rätt kompetens. Redan i dagsläget
finns det tecken på att det är brist på vissa typer
av arbetskraft. Enligt Konjunkturinstitutets ba-
rometer är det brist på främst tekniska tjänste-
män och branschspecifik kompetens inom vissa
sektorer, framför allt inom data- och uppdrags-
verksamhet. I syfte att förhindra att dessa brister
leder till ökad löneglidning, har regeringen tillsatt
arbetsgrupper. Gruppernas arbete har skett i nära
samarbete med såväl arbetsmarknadens parter
som med representanter för företag och utbild-
ningsanordnare och har resulterat i konkreta åt-
gärder för att öka utbudet av arbetskraft med
data- och IT-kompetens, samt åtgärder för att
underlätta ett effektivt resursutnyttjande i bygg-
nadsbranschen i en konjunkturuppgång.

Saneringen av de offentliga finanserna har
medfört en kraftig räntenedgång och minskad
osäkerhet om den ekonomiska politiken. Detta
har i sin tur bidragit till att skapa ett gynnsamt
investeringsklimat och därmed möjliggjort ökad
sysselsättning i den privata sektorn. För att
främja sysselsättningen inom den privata sektorn
har också ett flertal åtgärder genomförts för att
förbättra villkoren för företagande. Många av åt-
gärderna har varit särskilt riktade mot små och
medelstora företag. Bland åtgärderna kan nämnas
nedsättning av arbetsgivaravgiften, lättnader i
ägarbeskattningen, möjligheter att kvitta under-
skott i nystartad näringsverksamhet mot in-
komst av tjänst, rätt till tjänstledighet för att
starta eget företag och ett treårigt program för
småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt. En
ny anställningsform - överenskommen visstids-
anställning - har också införts i syfte att stimule-
ra till nyanställningar. Reglerna är särskilt fördel-
aktiga för nya och mindre företag. Regeringen
gav också Småföretagsdelegationen och Förenk-
lingsutredningen i uppdrag att ta fram förslag på
regelförenklingar. Småföretagsdelegationen pre-
senterade sitt slutbetänkande i början av somma-
ren, där en mängd konkreta åtgärder som syftar
till att förbättra villkoren för de små företagen
föreslås. Regeringen aviserade i 1998 års ekono-

miska vårpropositionen att man avser presentera
ett program för regelförenklingar för småföreta-
gen.

Under 1990-talet har antalet egenföretagare,
exklusive jord- och skogsbruk, ökat med drygt
10 procent. Under 1997 startades enligt statistik
från SCB och NUTEK cirka 29 000 nya företag
som tillsammans skapade 54 000 arbetstillfällen.

Kvinnor är underrepresenterade bland egen-
företagarna och svarade för drygt en fjärdedel av
de nystartade företagen under 1997. För att
främja kvinnligt företagande har särskilda åtgär-
der införts. Till dessa hör möjlighet till förlängt
starta eget-bidrag, särskilda lånemöjligheter och
affärsrådgivning. Varannan kvinna som startade
företag under 1997 fick starta-eget bidrag, jäm-
fört med var tredje man.

2.4 Skola, vård och omsorg

I och med saneringen av de offentliga finanserna
har utrymme skapats för att tillföra mer pengar
till kommuner och landsting. Beslutade och avi-
serade tillskott innebär i förhållande till 1996 års
nivå en höjning av statsbidragen till kommuner
och landsting med 20 miljarder kronor år 2000.
Av denna höjning tillförs 12 miljarder kronor
under innevarande år. Tillskottet bör ge kom-
muner och landsting goda förutsättningar att
förstärka kvaliteten i skola, vård och omsorg. Vi-
dare bör tillskottet ge möjligheter för kommuner
och landsting att behålla och i många fall öka
antalet anställda. Genom den höga andelen kvin-
nor i offentlig sektor, kommer tillskotten av yt-
terligare resurser till kommuner och landsting
främst att påverka sysselsättningen för kvinnor.

Som framgår av diagram 2.1 har antalet syssel-
satta i den offentliga sektorn ökat successivt se-
dan slutet av förra året och sysselsättningen har
ökat mest för kvinnor. Den kommunala syssel-
sättningen, som utgör merparten av sysselsätt-
ningen i den offentliga sektorn, uppvisar den
största ökningen i antalet sysselsatta. Sedan års-
skiftet har sysselsättningen inom kommunala
myndigheter ökat med cirka 25 000 personer.
Sysselsättningen inom statliga myndigheter öka-
de under slutet av förra året och i början av inne-
varande år, men har sedan dess minskat något.

Uppgången i antalet nyanmälda lediga platser
inom vård och omsorg tyder också på en fortsatt
god efterfrågan på arbetskraft i offentlig sektor.
Under första halvåret i år uppgick antalet nyan-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 4

mälda platser inom offentliga tjänster till cirka
18 000 vilket är en ökning med 50 procent jäm-
fört med samma period förra året.

Under våren har ett ökat rekryteringsbehov av
skol-, vård- och omsorgspersonal uppmärksam-
mats av representanter för såväl arbetsgivarsidan
som arbetstagarsidan. I syfte att förebygga brist
på kvalificerad personal inom vård- och om-
sorgssektom har regeringen tillsatt en kommis-
sion med uppdrag att se över utbildningsbehov
och arbetsförhållanden, bl.a. för att underlätta
rekryteringen till dessa sektorer, men även för att
motverka deltidsarbetslöshet. Vad gäller skolan
har utbildningsdepartementet tillsammans med
Svenska Kommunförbundet, Lärarnas riksför-
bund, Lärarförbundet och Skolledarna enats om
en avsiktsförklaring för att stimulera läraryrkets
utveckling och rekrytering. Ett gemensamt ar-
bete har inletts där inriktningen är att ett konkret
åtgärdsprogram skall presenteras senast den 15
december 1998.

2.5 Arbets- och kompetenslinjen

2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling

En av grundstenarna i regeringens sysselsätt-
ningsstrategi är en flerårig satsning på utbildning
och kompetensutveckling på alla nivåer i sam-
hället. Utbildning är ett centralt medel för att
varaktigt höja sysselsättningen och förbättra
möjligheterna till arbete för de arbetslösa. Detta
gäller särskilt om utbildningsinsatserna riktas till
personer med lägre utbildning.

Arbetslösheten ökade kraftigt för samtliga ut-
bildningsgrupper i samband med den ekonomis-
ka krisen i början av 1990-talet. Mest steg
arbetslösheten för män och kvinnor med en ut-
bildning på högst gymnasienivå. De högutbilda-
de klarade krisen bättre än de med lägre utbild-
ning, eftersom främst arbeten som endast kräver
grundläggande färdigheter föll bort.

Vuxenutbildning

Hösten 1997 startade ett femårigt nationellt kun-
skapslyft med inriktning främst mot arbetslösa
som helt eller delvis saknar treårig gymnasial ut-
bildning. I och med Kunskapslyftet har antalet
platser i vuxenutbildning närmast fördubblats
jämfört med läsåret 1996/97. Under 1998 och
1999 kommer Kunskapslyftet och Kvalificerad
Yrkesutbildning (KY) att öka ytterligare med
drygt 18 000 platser. Från och med hösten år

2000 kommer antalet platser att uppgå till totalt
140 000.

Enligt Skolverket uppgick det totala antalet
studerande i gymnasial vuxenutbildning inklusive
Kunskapslyftet under hösten 1997 till drygt
200 000 personer. Kommunernas rapportering
till Delegationen för Kunskapslyftet visar att
antalet studerande inom Kunskapslyftet har fort-
satt att öka under 1998. Första halvåret 1998 stu-
derade 126 000 personer på det gymnasiala Kun-
skapslyftet.⁴

Under våren 1998 uppbar drygt 80 000 perso-
ner särskilt utbildningsbidrag (UBS), varav 80
procent var arbetslösa och 20 procent anställda⁵.
Inför hösten 1998 har Centrala studiestöds-
nämnden (CSN) beviljat cirka 74 000 personer
UBS. Till och med september 1998 har cirka
32 000 arbetslösa utnyttjat den nyinrättade möj-
ligheten att söka UBS för ett andra år.

Kvalificerad yrkesutbildning

Sedan 1996 pågår en försöksverksamhet med ef-
tergymnasial kvalificerad yrkesutbildning (KY).
Under 1997 antogs drygt 3 500 elever till KY,
varav knappt hälften utgjordes av kvinnliga stu-
derande. Inför höstterminen 1998 finns 8800
platser inom KY. Intresset från såväl arbetslivet
som de sökande är mycket stort. Från 1999
byggs KY därför ut till 12 000 platser och för-
söksverksamheten förlängs till år 2001. Försöks-
verksamheten skall koncentrera platserna till
bristyrkesområden.

Högskolan

Den svenska högskolan byggs ut över hela landet
med totalt 68 000 permanenta platser till år 2000.
Tyngdpunkten ligger på utbildningar inom de
tekniska och naturvetenskapliga områdena. Två
tredjedelar av platserna tillfaller de små och me-
delstora högskolorna. Nya högskolor har etable-
rats på Södertörn, i Malmö och på Gotland.

Omräknat till årsstudieplatser motsvarade den totala gymnasiala vux-
enutbildningen under hösten 1997 och våren 1998 cirka 115 000 platser,
varav cirka 37 000 var kommunalt finansierade i den så kallade basorgani-
sationen. Antalet studerande på gymnasial nivå inom Kunskapslyftet un-
der första halvåret 1998 motsvarade cirka 105 000 årsstudieplatser.

Som en jämförelse kan nämnas att cirka 61 000 personer uppbar UBS
under höstterminen 1997. Av dessa var 86 procent arbetslösa före studier-
na. Resterande var förvärvsarbetande som ersattes med en långtidsarbets-
lös.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 4

2.5.2 Arbetsmarknadspolitik

Arbetsmarknadspolitiken syftar till att förbättra
arbetsmarknadens funktionssätt genom att ef-
fektivisera matchningen mellan arbetssökande
och lediga platser samt genom aktiva insatser
som ökar de arbetslösas anställbarhet. Därmed
kan sysselsättningen öka och arbetslösheten
minska utan att inflationsdrivande flaskhalsar
uppstår. Arbetsmarknadspolitiken har även till
uppgift att värna om svaga grupper på arbets-
marknaden.

Konjunkturberoende åtgärder

I takt med att aktivitetsnivån i ekonomin fort-
sätter att öka under 1998, växer också företagens
efterfrågan på arbetskraft. Antalet nyanmälda le-
diga platser ökade med 23 procent under andra
kvartalet 1998 jämfört med samma period 1997.
Mot bakgrund av det förbättrade arbetsmark-
nadsläget och risken för att det uppstår infla-
tionsdrivande flaskhalsar till följd av brist på viss
yrkeskompetens, har regeringen vidtagit en rad
åtgärder för att anpassa de arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärderna till den ökade efterfrågan på ut-
bildad arbetskraft.

När det gäller arbetsmarknadsutbildning har
regeringen beslutat att ge ökade resurser till mer
kostsamma åtgärder i form av yrkesinriktad ut-
bildning. Denna satsning innebär att andelen
personer i arbetsmarknadsutbildning relativt
praktikåtgärder ökar för åren 1998 och 1999. För
att möta den ökade efterfrågan på yrkesutbildad
personal inom IT-området har ett nationellt pro-
gram för IT-utbildning införts inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen. Programmet, som
startade i december 1997, skall pågå under 1998
och 1999 och väntas omfatta totalt 10 000 perso-
ner. I augusti 1998 deltog drygt 700 individer i
IT-satsningen, varav 25 procent var kvinnor.

Tabell 2.1 Antal personer i konjunkturberoende arbets-
marknadspolitiska åtgärder i augusti 1997 och 1998^h

	aug.1997 Män	aug.1998 Män	aug.1997 Kvinnor	aug. 1998 Kvinnor
1 arbetskraften
Beredskapsarbete	4670	56	2356	28
Rekryteringsstöd	1738	18	720	5
Anställningsstöd⁷	0	7536	0	3694
Utbildningsvikariat	412	13	1411	26
Starta eget-bidrag	7449	6526	5372	5810
Offentliga tillfälliga arbeten (OTA)	3372	4205	2817	3468
Resursarbete	15	1056	23	2020
Ej i arbetskraften
Arbetsmarknadsutbild- ning	14972	18978	12929	16014
Arbetslivsutveckling (ALU)	26310	17620	19587	12743
Kommunala program för ungdomar	2264	2702	2976	3230
Datortek	4863	3835	6090	4798
Arbetsplatsintroduktion (API)	15789	6875	11355	4998
Kommunal utvecklings- garanti för ungdomar⁸	0	1597	0	1168
IT-satsningen⁹	0	550	0	220
Projektarbete	9	45	7	73
Summa åtgärder	81863	71612	65643	58295

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen

Under perioden 1992 till 1997 deltog i genom-
snitt 190 000 personer per år i konjunkturbero-
ende åtgärder, vilket motsvarar 4,4 procent av ar-
betskraften. Inte något år var antalet deltagare
lägre än 160 000. I takt med att konjunkturen
förbättras och fler får arbete, skiftar behovet av
arbetsmarknadspolitiska insatser från aktiverande
åtgärder med höga volymer till kompetenshö-
jande åtgärder. Antalet personer i konjunkturbe-
roende arbetsmarknadspolitiska åtgärder har
minskat från drygt 147 000 personer i augusti
1997 till drygt 129 000 personer i augusti 1998.
Minskningen har varit särskilt påtaglig för åtgär-
derna arbetslivsutveckling och arbetsplatsintro-
duktion.

⁶ Arbetsmarknadsinstitut (AMI) inkluderas inte här i de konjunkturbero-
ende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Åtgärden, som infördes 1 januari 1998, ersätter beredskapsarbete, re-
kryteringsstöd och utbildningsvikariat.

⁸ Åtgärden infördes 1 januari 1998.

IT-satsningen startade i december 1998.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 4

Långtidsinskrivna

Antalet långtidsinskrivna vid arbetsförmedling-
arna, dvs. personer som varit kontinuerligt in-
skrivna i minst två år som arbetslösa eller i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, uppgick i au-
gusti 1998 till drygt 87 000 personer¹⁰ (se dia-
gram 2.2). Kvinnorna utgör drygt 40 procent av
de långtidsinskrivna. I augusti var knappt 64 pro-
cent av de långtidsinskrivna öppet arbetslösa. En
förhållandevis stor del av de långtidsinskrivna ut-
görs av utsatta grupper som arbetshandikappade
och utomnordiska medborgare. Andelen arbets-
handikappade uppgick i augusti 1998 till cirka 23
procent och utomnordiska medborgare till drygt
15 procent av de långtidsinskrivna.

Från augusti 1997 till augusti 1998 har antalet
långtidsinskrivna minskat med drygt 32 000 per-
soner, vilket motsvarar cirka 27 procent. Minsk-
ningen förklaras av den ökade efterfrågan på
arbetskraft, deltagande i Kunskapslyftet och of-
fentligt tillfälligt arbete (OTA) samt den tillfälli-
ga avgångsersättningen för långtidsarbetslösa
över 60 år.¹¹

cent¹². Arbetskraftsdeltagandet föll mellan 1990
och 1994 från 70 till 49 procent. Därefter har ut-
vecklingen vänt, men arbetskraftsdeltagandet lig-
ger kvar på en mycket låg nivå och uppmättes till
53 procent 1997, 61 procent för män och 44 pro-
cent för kvinnor.

Diagram 2.3 Öppen arbetslöshet, utomnordiska och
svenska medborgare

Procent

Diagram 2.2 Långtidsinskrivna, augusti 1997 och augusti
1998

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen

Ungdomar

Arbetslösheten bland ungdomar i åldrama 20- 24
år nådde sin högsta nivå, 21 procent, i januari
1993. Den har därefter minskat och uppgick i
augusti 1997 till 19 procent och i augusti 1998 till
12 procent, 13 procent för kvinnor och 11 pro-
cent för män (se diagram 2.4).¹³

Nedgången i arbetslöshet bland de unga har
sin viktigaste förklaring i den förstärkta satsning-
en på högskoleutbildning. Dessutom gynnas
ungdomarna påtagligt av den förbättrade kon-
junkturen. Minskningen i ungdomsarbetslöshe-
ten beror till stor del på att allt fler ungdomar fått
arbete.

Utomnordiska medborgare

Arbetslösheten bland utomnordiska medborgare
ökade under perioden 1990 till 1997 från 5 till 33
procent. Samtidigt sjönk andelen sysselsatta
utomnordiska medborgare från 60 till 35 pro-

¹⁰ RRV har påpekat an det finns oklarheter vid redovisningen av antalet
långtidsinskrivna. Antalet påverkas av hur arbetsförmedlingarna väljer att
redovisa arbetssökande.

¹¹ Långtidsinskrivning bryts av arbete, offentligt skyddat arbete (OSA),
anställning med lönebidrag, eller anställningsstöd och OTA.

12 1997 var sysselsättningsintensiteten bland utomnordiska män 41 pro-
cent och bland kvinnor 28 procent.

¹³ Jämfört med augusti 1997 har långtidsarbetslösheten bland 20 - 24-
åringar minskat med cirka 70 procent, från knappt 17 000 personer till
knappt 5 500 personer i augusti 1998.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 4

Diagram 2.4 Öppen arbetslöshet, ungdomar 20 - 24 ar

Procent

Ungdomsarbetslösheten bekämpas genom olika
åtgärder på lokal nivå. Sedan den 1 januari 1998
har kommunerna skyldighet att garantera en
aktiverande åtgärd på heltid för arbetslösa ung-
domar i åldrarna 20-24 år, den s.k. kommunala
utvecklings garantin. Senast inom 100 dagar skall
den arbetslöse ha erbjudits en utvecklande akti-
vitet. Arbetsförmedlingen skall tillsammans med
den arbetslöse utarbeta en individuell handlings-
plan och bedöma personens möjligheter att få ett
arbete på den reguljära arbetsmarknaden, ge-
nomgå en reguljär utbildning eller delta i en ar-
betsmarknadspolitisk åtgärd. Under augusti 1998
deltog cirka 2 800 ungdomar i utvecklingsgaran-
tin.

3 Sysselsättningssamarbetet inom

3.1 Bakgrund

3.2 Riktlinjerna för sysselsättning

Regeringen konstaterar i den svenska hand-
lingsplanen att regeringens sysselsättningspolitik
ligger väl i linje med riktlinjernas rekommenda-
tioner. Regeringen välkomnar särskilt att jäm-
ställdhetspolitiken är ett eget huvudområde. Vi-
dare delar regeringen till fullo riktlinjernas
inriktning på att arbetskraftens anställbarhet
måste främjas genom aktiva åtgärder, med beto-
ning på utbildning och kompetensutveckling,
och att detta prioriteras framför passivt kontant-
stöd.

I tre fall anger riktlinjerna kvantitativa mål för
medlemsländernas sysselsättningspolitik. För det
första skall alla arbetslösa ungdomar erbjudas
arbete, åtgärd, utbildning eller någon annan akti-
verande insats inom 6 månader. För det andra
skall motsvarande erbjudas arbetslösa vuxna in-
om 12 månader. Slutligen skall andelen arbetslösa
som deltar i aktiva arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder uppgå till genomsnittet för de tre mest
framgångsrika länderna, vilket är 20 procent.

Sverige uppfyller i de flesta fall de mål och in-
tentioner som riktlinjerna ger uttryck för. I flera
fall är regeringens ambition mer långtgående än
vad riktlinjerna anger, bl.a. vad gäller aktiva åt-
gärder för arbetslösa.

I samband med 1998 års ekonomiska vårpropo-
sition lämnade Sverige in en nationell handlings-
plan för sysselsättningen till EU-kommissionen.
Sveriges handlingsplan bygger, liksom övriga
medlemsländers, på de riktlinjer för sysselsätt-
ning som antogs vid toppmötet om sysselsätt-
ning i Luxemburg november 1997 och av Euro-
peiska rådet i december 1997. I slutsatserna från
toppmötet utvecklas också synen på den proce-
dur för samordning och övervakning som Ams-
terdamfördraget och sysselsättningsriktlinjema
innebär. Riktlinjerna skall infogas i nationella
handlingsplaner för sysselsättningen som utar-
betas av medlemsstaterna i ett flerårigt perspek-
tiv.

3.3 Den fortsatta proceduren

I enlighet med Amsterdamfördragets bestäm-
melser om sysselsättning presenterar kommis-
sionen under oktober 1998 ett förslag till rikt-
linjer för sysselsättningen för 1999. Förslaget
kommer att behandlas av ministerrådet och där-
efter av Europeiska rådet vid toppmötet i Wien i
december 1998. Riktlinjerna för 1999 kommer
sedan att ligga till grund för utarbetandet av upp-
daterade nationella handlingsplaner i medlems-
länderna. Liksom tidigare ligger huvudansvaret
för sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken
på de enskilda medlemsländerna.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 4

4 Ett mål för sysselsättning och

sociala ersättningar

4.1 Inledning

En starkt bidragande orsak till framgångarna med
att uppnå sunda statsfinanser, stabila priser och
minskad arbetslöshet har varit att det funnits
tydliga mål för den ekonomiska politiken och att
politiken utformats med utgångspunkt i dessa
mål. Målen för inflationstakten och de offentliga
finanserna har i stor utsträckning bidragit till den
snabba saneringen av statsfinanserna och den
positiva ränteutvecklingen under senare år. Ett
ytterligare mål som påverkat regeringens politik
är målet om halverad arbetslöshet till år 2000.
Bekämpningen av arbetslösheten är alltjämt rege-
ringens mest prioriterade uppgift och utveck-
lingen är nu på rätt väg. Sysselsättningens
grundläggande betydelse, inte minst för finansie-
ring av offentlig verksamhet, gör att regeringen
nu föreslår att det befintliga arbetslöshetsmålet
kompletteras med ett mål för sysselsättning och
sociala ersättningar.

4.2 Ett mål för sysselsättning och sociala
ersättningar

Andelen sysselsatta av befolkningen mellan 20
och 64 år skall öka från 74 procent 1997 till 80
procent år 2004, därigenom minskar behovet av
sociala ersättningar.

År 1997 var 74 procent av befolkningen mellan
20 och 64 år reguljärt sysselsatta med en genom-
snittlig faktisk arbetstid om drygt 30 timmar i
veckan. Denna andel skall öka till 80 procent un-
der perioden fram till och med 2004 och komma
både kvinnor och män till del. Det betyder att
cirka 375 000 nya arbetstillfällen behöver till-
komma netto mellan år 1997 och år 2004, vilket
motsvarar närmare 55 000 nya arbetstillfällen per
år. För att kunna säkra ett väl fungerande väl-
färdssystem måste huvuddelen av arbetstillfällena
tillkomma i den privata sektorn.

Med ökad sysselsättning, utbildning, rehabili-
tering och andra aktiva åtgärder kommer perso-
ner som idag förhindras att arbeta och därför är
beroende av sociala bidrag och ersättningar för
sin försörjning att kunna återgå till arbete. Däri-

genom reduceras behovet av försörjning genom
dessa system årligen med cirka 35 000 helårsper-
soner (se vidare avsnitt 4.2.3), totalt cirka
240 000 helårspersoner under perioden
1997-2004.

En hög sysselsättning skall främja en ekolo-
giskt hållbar utveckling och vara förenlig med de
miljöpolitiska målen i övrigt. Omställningen till
ett hållbart Sverige bidrar också till att stärka
svenskt näringsliv och öka sysselsättningen, inte
minst inom miljörelaterade verksamheter.

4.2.1 Varför ett mål för sysselsättning och
sociala ersättningar?

Det är önskvärt att en så stor andel av befolk-
ningen i arbetsför ålder som möjligt är sysselsatt i
reguljärt arbete. En högre sysselsättning bidrar
till högre tillväxt, ökad välfärd, en jämnare för-
delning av inkomsterna och till ett mer jämställt
samhälle.

En låg sysselsättningsgrad, och den därmed
sammanhängande arbetslösheten, medför avse-
värda kostnader för såväl hela samhället som en-
skilda personer. Arbetslöshet är en kostnad för
samhället genom att en tillgänglig resurs är out-
nyttjad. Det är också en kostnad för offentlig
sektor genom att skattebaserna utvecklas mindre
gynnsamt än vid en högre sysselsättning, samti-
digt som utgifterna för olika typer av arbets-
marknadsrelaterade transfereringar blir högre.
Arbetslösheten innebär dessutom kostnader för
individen i form av lägre inkomster och risken
att förlora yrkesmässiga och sociala färdigheter.

Genom att fler kvinnor och män kan försörja
sig genom reguljärt arbete minskar trycket på de
offentliga försäkringssystemen och de offentliga
finanserna stärks. Inte minst med tanke på den
framtida demografiska utvecklingen med en åld-
rande befolkning är det viktigt att fler kvinnor
och män i arbetsför ålder är sysselsatta.

En av hörnstenarna i regeringens politik för
ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet är
att huvuddelen av sysselsättningsökningen bör
komma i näringslivet. Denna sektor är tillväxtens
och välfärdssystemets bas (se vidare avsnitt 2).
Samtidigt är välfärdssystemet en viktig förutsätt-
ning för ett högproduktivt näringsliv. Inte minst
gäller detta vårt socialförsäkringssystem som i
mycket hög grad är uppbyggt på principen att
förmåner skall baseras på förvärvsarbete och vara
individuella. Genom att försäkringen är knuten
till individen främjas rörlighet och effektivitet på

PROP. 1998/99:1 BILAGA 4

arbetsmarknaden under socialt acceptabla for-
mer.

4.2.2 Hur har målet formulerats?

Målet för sysselsättningsutvecklingen är att 80
procent av alla personer mellan 20 och 64 år skall
vara reguljärt sysselsatta år 2004. Tidpunkten
2004 har valts för att åtgärder som vidtas under
de närmaste åren skall hinna få effekt.

Som reguljärt sysselsatt räknas inte de perso-
ner som är sysselsatta i en arbetsmarknadspoli-
tisk åtgärd¹⁴. Antalet kvinnor och män i dessa åt-
gärder uppgick till knappt 40 000 under år 1997.
Denna grupp förväntas minska i takt med att
sysselsättningsläget förbättras.

Målet bör heller inte vara att ungdomar i gym-
nasieåldern skall vara reguljärt sysselsatta efter-
som denna grupp i första hand befinner sig i
gymnasieutbildning. Antalet sysselsatta 16-19
åringar har sjunkit kraftigt under de senaste de-
cennierna. Från att 1970 ha varit fler än 220 000
eller cirka 5,8 procent av arbetskraften, är de nu
drygt 85 000, vilket motsvarar 2 procent av ar-
betskraften. Denna utveckling förklaras huvud-
sakligen av att en större andel av denna ålders-
grupp är i utbildning, vilket återspeglar ökade
utbildningskrav och minskad efterfrågan på lägre
utbildad arbetskraft. Arbetslösheten bland de
yngsta bör i första hand motverkas genom ut-
bildning som syftar till att ge dem en starkare po-
sition på arbetsmarknaden i ett senare skede.

Målet är således att öka den reguljära syssel-
sättningen, främst inom den privata sektorn.
Den strukturomvandling som alltjämt pågår in-
om näringslivet och inom offentlig verksamhet
bör fortgå utan riktade stimulansåtgärder från
staten. Denna omvandling underlättas av ett väl
fungerande utbildningsväsende och en aktiv
arbetsmarknadspolitik anpassad till konjunktur-
läget med förmåga att tillgodose arbetsmarkna-
dens kompetensbehov.

4.2.3 Hur ambitiöst är målet?

Målet bygger på den prognos för den ekonomis-
ka utvecklingen fram till och med år 2001 som
utgör underlag för budgetpropositionen för år

1999 (se vidare bilaga 2), förlängd med utgångs-
punkt i Konjunkturinstitutets (Kl) senaste me-
delfristiga kalkyler som publicerades i mars 1998.
Målet kan uppnås med en tillväxt som i genom-
snitt är något mer ambitiös än KI:s basscenario
under åren efter sekelskiftet så att tillväxttakten i
ekonomin blir i genomsnitt 2,75 procent per år.

Andelen reguljärt sysselsatta beräknas öka
med 6,1 procentenheter till år 2004 från 73,9
procent år 1997. Detta innebär att knappt 4,2
miljoner kvinnor och män kommer att vara sys-
selsatta, en nettoökning med ungefär 375 000
arbetstillfällen. Av tabell 4.1 framgår att antalet
sysselsatta då nästan är tillbaka i nivå med topp-
året 1990. Mätt som andel av den arbetsföra be-
folkningen är ökningen dock mer blygsam. Skä-
let till detta är att den arbetsföra befolkningen
beräknas öka med nästan 275 000 personer mel-
lan år 1990 och år 2004.

Tabell 4.1 Befolkningen mellan 20-64 år och andelen
reguljärt sysselsatta 1976-2004

Är	Befolkning	Sysselsatta	Relativ 1997	Andel sys- selsatta	Relativ 1997
1976	4 736	3 728	-78	78.7	4,8
1980	4 761	3 880	74	81,5	7,6
1985	4 813	3 945	139	82,0	8,0
1990	4 953	4 223	417	85.3	11.3
1997	5 148	3 806	-	73,9	-
2004	5 224	4 179	373	80,0	6,1

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

¹⁴Dessa åtgärder redovisas i tabell 2.1.

Vid fastläggandet av sysselsättningsmålet har den
demografiska utvecklingen vägts in. År 2004
kommer antalet individer i åldrarna 20-64 år att
ha ökat med nästan 76 000. Det kommer då att
finnas cirka 162 000 färre individer i åldrarna
20-34 år, medan det finns drygt 278 000 fler
55-64 åringar. Detta innebär 80 000 färre kvinnor
och 82 000 färre män i åldrarna 20-34 år, och
135 000 fler kvinnor och 143 000 fler män i åld-
rarna 55-64 år. En rent demografisk prognos, där
dagens åldersspecifika sysselsättningskvoter hålls
konstanta, talar för att sysselsättningen kommer
att öka något långsammare än befolkningstill-
växten och därmed bidra till att marginellt sänka
sysselsättningsandelen. Detta beror på att ålders-
gruppen som växer snabbast har en förhållande-
vis låg sysselsättningsfrekvens.

I diagram 4.1 visas sysselsättningsutvecklingen
från år 1976 till det sista utfallsåret 1997 samt en
tänkt utvecklingsbana fram till den målsatta ni-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 4

vån år 2004. För att denna utveckling skall
komma till stånd krävs i genomsnitt närmare
55 000 tillkommande arbetstillfällen per år. Mot
bakgrund av det kraftiga fallet i sysselsättning
under åren 1990-1993 är det en ambitiös men
inte orealistisk målsättning. Som en jämförelse
kan det nämnas att cirka 100 000 arbeten tillkom
under den senaste högkonjunkturen 1994-1995.
Den genomsnittliga årliga ökningen av antalet
sysselsatta var 32 000 under 70-talet och 33 000
under 80-talet. Under dessa tjugo år ökade an-
delen sysselsatta mellan 20 och 64 år trendmäs-
sigt och nådde under de sista årens högkon-
junktur mer än 85 procent. Därefter sjönk
andelen sysselsatta hastigt till nivåer som gjorde
att hela uppgången utraderades. En återgång till
den sysselsättningsgrad som rådde före överhett-
ningsperioden i slutet på åttiotalet är en viktig
förutsättning för att garantera ett stabilt välfärds-
system.

Diagram 4.1 Andelen reguljärt sysselsatta 1970 - 2004

Procent

Kdla S talis tis kacentrdtyrän och F incns depcrtementet

Den ovan beskrivna sysselsättningsutveckling-
en innebär och förutsätter en minskning av
antalet personer som på grund av arbetslöshet
eller ohälsa förhindras att arbeta och därmed
blir beroende av sociala ersättningar och bi-
drag för sin försörjning. För att nå upp till
målet om ökad sysselsättning måste ofrivilliga
hinder för arbete undanröjas. Samtidigt med-
för en ökad sysselsättning minskade behov av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt en
minskad belastning på socialförsäkringssyste-
men. De två kriterier som använts för att av-
gränsa de grupper av ersättningar och bidrag
som skall minska är att (i) de utgår vid ofrivil-
liga hinder för arbete till följd av arbetslöshet
eller ohälsa och (ii) ersättningarna/bidragen är
i nivå med ersättning vid arbetslöshet eller

norm för socialbidrag. Ålderspensioner, del-
pension, föräldraförsäkring, barnbidrag och
studiebidrag berörs ej då de inte ersätter in-
komstborfall vid ofrivilligt hinder för arbete.
Den valda avgränsningen innebär inte nödvän-
digtvis att alla bidrag måste minska eller mins-
ka i samma omfattning. Exempelvis kan
arbetsmarknadsutbildning ges en fortsatt hög
prioritet inom ramen för en lägre total åt-
gärdsnivå.

Sysselsättningsmålet har således en naturlig
koppling till ett minskat beroende av sociala er-
sättningar och bidrag. Utgifterna för dessa er-
sättningar och bidrag har som andel av BNP mer
än fördubblats under de senaste trettio åren. År
1970 uppgick de brutto till knappt 5 procent av
BNP och år 1997 till drygt 11 procent av BNP.¹⁵Under 1990-talet är det framförallt arbetslöshets-
relaterade utgifter som ökat kraftigt som en följd
av den ekonomiska krisen. De växande utgifterna
för utbildning, vård och omsorg framöver kräver
både fler förvärvsarbetande och minskade trans-
fereringar. Genom att minska behovet av sociala
ersättningar och bidrag skapas utrymme för and-
ra angelägna uppgifter. Om fler kan delta i ar-
betslivet blir det också lättare att upprätthålla ar-
betslinjen och välfärdssystemens legitimitet.

En ökad sysselsättning kommer inte med
nödvändighet att leda till en lika stor minskning
av antalet som försörjs av sociala bidrag och er-
sättningar, utan detta torde förutsätta aktiva åt-
gärder, utbildning, effektivare rehabilitering
m.m. Målet när det gäller sociala ersättningar och
bidrag är att antalet personer, omräknat till helår,
vars försörjning utgörs av ersättning vid ohälsa¹⁶,
arbetslöshet, deltagande i arbetsmarknadsåtgär-
der och socialbidrag skall minska från drygt 1
miljon helårspersoner 1997 till 0,8 miljoner år
2004 genom det förbättrade sysselsättningsläget.
Den totala minskningen av antalet personer med
sociala ersättningar och bidrag beräknas sålunda
vara cirka 240 000, vilket är färre än målet för
sysselsättningsökningen som är cirka 375 000
personer. Ett viktigt skäl till att antalet med soci-
ala ersättningar och bidrag inte beräknas minska i
samma utsträckning som ökningen av antalet

¹⁵ Då de flesta transfereringar beskattas är nettoutgifterna lägre.

¹⁶ I begreppet "ersättning vid ohälsa” ingår sjukförsäkring, förebyggande
sjukpenning, rehabiliteringsersättning, arbetsskadeersättning, förtidspen-
sion och sjukbidrag.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 4

sysselsatta är att vissa personer som övergår i sys-
selsättning kommer att vara fortsatt beroende av
t.ex. sjukpenning eller socialbidrag.

Tabell 4.2 Antal personer som försörjs med sociala ersätt- ningar och bidrag vid ofrivilligt hinder för arbete, i ålders- gruppen 20-64 år.
	1997	2004
Ersättning vid ohälsa	481 000	481 000
Ersättning vid arbetslöshet	320 000	190 000
Konjunkturberoende	179 000	107 000
arbetsmarknadsåtgärder
Socialbidrag (avser 1996)	73 000	35 000
Summa	1 053 000	813 000

Anm. För socialbidrag har använts en schablon som baseras på de totala utgifterna
dividerat med normnivån för en ensam person under ett år, justerat för genomsnittlig
varaktighet.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksförsäkringsverket, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet

måga samt en tillämpning av reglerna för pröv-
ning av rätten till förtidspensioner i linje med de
åtgärder som regeringen vidtagit.

Statistiska centralbyrån kommer enligt rege-
ringens direktiv att löpande producera statistik
över antalet personer som försörjs genom sociala
ersättningar och bidrag. Statistikproduktionen
genomförs av SCB med stöd från AMS, RFV
och Kl.

5 Tillväxt, sysselsättning och

arbetslöshet fram till år 2001

5.1 Den ekonomiska utvecklingen

I tabell 4.2 visas antalet personer med sociala er-
sättningar och bidrag omräknat till s.k. helårsek-
vivialenter. Helårsekvivalering utgör en omräk-
ning av antalet personer med ersättning till
motsvarande antal personer med helårsförsörj-
ning från sociala ersättningar och bidrag. Beräk-
ningarna i tabellen har gjorts utifrån officiell sta-
tistik från Riksförsäkringsverket (RFV),
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Statistiska
centralbyrån (SCB). I tabellen visas det beräkna-
de antalet personer med helårsförsörjning genom
sociala ersättningar och bidrag 1997 och en be-
räknad minskning fram till år 2004. Antalet er-
satta dagar inom försäkringssystemen som RFV
och AMS handhar har omräknats till antal
"helårspersoner" i termer av frånvaro från arbete
under ett helt år. Antalet personer som under en
kortare tid mottagit någon form av ersättning
eller bidrag är naturligtvis större än vad som an-
ges i tabellen då det finns många individer som
mottagit ersättning under kortare tider än under
ett år. Målet innebär att omfattningen skall
minska med motsvarande helårsförsörjningen för
240 000 personer fram till och med år 2004. Som
framgår av tabellen är det främst genom ett för-
bättrat sysselsättningsläge, och därmed ett mins-
kat behov av arbetslöshetsersättningar, socialbi-
drag och arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som
målet skall uppnås.

För "ersättning vid ohälsa" innebär den beräk-
nade utvecklingen en oförändrad omfattning in-
om framförallt sjukförsäkring och förtidspen-
sion. Då den demografiska utvecklingen medför
en tendens till ökat antal förtidspensioner under
kommande år, krävs goda resultat vad gäller re-
habilitering av personer med nedsatt arbetsför-

Svensk ekonomi utvecklas fortsatt starkt. Trots
att Asienkrisen har fördjupats och tillväxten i
världsekonomin som helhet har reviderats ner i
förhållande till bedömningen i den ekonomiska
vårpropositionen, väntas Sveriges samlade pro-
duktion av varor och tjänster att växa med 3 pro-
cent under både 1998 och 1999. Hemmamarkna-
den har övertagit rollen som motor i ekonomin.
Ökningen i den inhemska efterfrågan drivs
framför allt på av en ökad privat konsumtion och
ökade investeringar medan nettoexportens roll
för BNP-tillväxten har minskat, bl.a. till följd av
den svagare utvecklingen av exporten i spåren av
Asienkrisen och en kraftigt ökad import av
tjänster. Tillväxtens förändrade sammansättning
är gynnsam för sysselsättningen och bidrar till att
minskningen av den öppna arbetslösheten skyn-
das på.

Tack vare en fortsatt god konjunkturutveck-
ling och lägre ränteutgifter fortsätter de offentli-
ga finanserna att förbättras. För de kommande
åren kommer de saldomål som riksdagen har be-
slutat om att överträffas, vilket innebär att
amorteringstakten på statsskulden kan öka. In-
flationstrycket i den svenska ekonomin väntas
vara fortsatt mycket lågt under resten av 1998
och under 1999 och inflationen (mätt som års-
genomsnitt) väntas ligga under eller inom infla-
tionsmålet på 2 procent under hela perioden
fram till och med år 2001. Mot denna bakgrund
väntas räntorna bli fortsatt låga, vilket i sin tur
borgar för ett fortsatt gott investeringsklimat.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 4

ITabell 5.1 Nyckeltal 1997	- 2001 1
1997		1998	1999	2000	2001
Öppen arbetslöshet	8,0	6,6	5,7	4,4	4,0
Arb.pol. åtgärder	4,3	3,9	3,9	3,8	3,5
Antal sysselsatta	-1,0	1,3	1,5	1,8	1,1
Kontantlön per timme	4,5	3,3	2,9	3,2	3,0
KPI, årsgenomsnitt	0.9	0,5	0,7	1,7	2,0
Off. finansiellt sparande	-1,1	2,1	1,1	2,3	3,3
BNP	1,8	3,0	3,0	3,2	2,6

Anm. Den öppna arbetslösheten och personer i åtgärder redovisas i procent av arbetskraften.
Off. finansiellt sparande är uttryckt som andel av BNP. Årlig procentuell förändring redovisas
för antal sysselsatta, löner, KPI och BNP.

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

förbättras och att den arbetsföra befolkningen
ökar, men den fortsatta ökningen av antalet ut-
bildningsplatser i Kunskapslyftet och i högsko-
lan väntas bidra till att uppgången i arbetskrafts-
deltagandet inte blir så stort att den öppna
arbetslösheten ökar. För att den öppna arbets-
lösheten skall minska till 4,0 procent i slutet av år
2000 krävs dock att utbildningssatsningarna även
framöver riktas till personer som i annat fall
skulle ha varit öppet arbetslösa.

5.2 Arbetsmarknaden

Utvecklingen på arbetsmarknaden har hittills i år
varit mycket positiv med en ökad sysselsättning
inom såväl den privata sektorn som inom kom-
munsektorn. Indikatorer, såsom antalet nyan-
mälda lediga platser, talar för en fortsatt positiv
sysselsättningsutveckling även under nästa år.
Till följd av att tillväxten huvudsakligen väntas
drivas av privat konsumtion och bruttoinveste-
ringar, ökar sysselsättningen nästa år mest inom
privat tjänstesektor och inom byggnadsverksam-
het. Sysselsättningen inom primärkommuner
och landsting väntas fortsätta öka även under
1999.

En fortsatt positiv utveckling av sysselsätt-
ningen förutsätter, förutom en fortsatt god
konjunktur, att löneökningarna inklusive löne-
glidning kan begränsas till 3 procent. En ökad
samsyn om vikten av låga nominella löneökning-
ar bland arbetsmarknadens parter i kombination
med nya avtalskonstruktioner, större flexibilitet
beträffande arbetstidens förläggning och fortsatt
låga inflationsförväntningar väntas bidra till att
löneökningarna hamnar på en nivå som möjlig-
gör en sysselsättningsexpansion under komman-
de år.

Givet dessa förutsättningar väntas sysselsätt-
ningen öka med 1,3 procent under innevarande
år och med ytterligare 1,5 procent respektive 2,0
procent under 1999 och år 2000. För år 2001 be-
räknas sysselsättningsökningen uppgå till drygt
en procent. Den totala sysselsättningsökningen
mellan 1997 och 2001 beräknas uppgå till cirka
230 000 personer.

Den starka sysselsättningsutvecklingen väntas
bidra till att den öppna arbetslösheten minskar.
Visserligen ökar arbetskrafstutbudet under peri-
oden både till följd av att arbetsmarknadsläget

Bilaga 5

F ördelningspolitisk
redogörelse

PROP. 1998/99:1 BILAGA 5

Bilaga 5

Fördelningspolitisk redogörelse

Innehål Isförteckn i ng

Sammanfattning.................................................................................................................5

1 Inledning..................................................................................................................6

2 Inkomstfördelningens utveckling..........................................................................6

2.1 Inkomstspridningen................................................................................7

2.2 Utvecklingen för olika grupper..............................................................8

3 Inkomströrligheten...............................................................................................11

3.1 Varför undersöka rörlighet?..................................................................11

3.2 Växande forskningsområde...................................................................11

3.3 Dataunderlag och mätmetoder.............................................................12

3.4 Rörlighet i disponibla inkomster..........................................................13

3.5 Varaktigt låg ekonomisk standard........................................................15

3.6 Sammanfattande kommentar................................................................15

Tabellbilaga.......................................................................................................................16

Underbilaga 1: Utvärdering av framskrivningsmetoden.............................................17

Underbilaga 2: Definitioner och metoder i studien av inkomströrligheten..............17

Underbilaga 3: Inkomstspridningen enligt LINDA och HINK................................18

Underbilaga 4: Referenser.............................................................................................19

PROP. 1998/99:1 BILAGA 5

Sammanfattning

Inkomstfördelningen

Inkomststandard: Mellan 1995 och 1998 har hus-
hållens genomsnittliga ekonomiska standard
ökat med nära 4 procent. Standarden beräknas
dock ha minskat med drygt 4 procent 1991-1998.

Inkomstspridning: Under perioden 1995-1998
bedöms spridningen i ekonomisk standard vara
något större jämfört med i början av 1990-talet.
Beräkningarna avser disponibla inkomster juste-
rade för försörjningsbörda där man bortser från
tillfälliga variationer i hushållens realisations-
vinster. För åren 1997 och 1998 är inkomstför-
delningen framskriven med ekonomiska och
demografiska förändringar.

Ekonomiskt svaga: Andelen med en låg eko-
nomisk standard (under halva medianin-
komsten) har ökat påtagligt ända sedan mitten av
1980-talet. Ökningen beror främst på att fler
personer har lägre inkomster på grund av studier.

Barnfamiljer och pensionärer: Barnfamiljerna
har i genomsnitt fått relativt stora försämringar
av den ekonomiska standarden sedan 1991 men
trenden bryts 1997. Ålderspensionärerna som
grupp har fått en fortsatt ökad ekonomisk stan-
dard och pensionärerna har nu en i stort sett lika
hög standard som genomsnittet för alla individer.

Inkomströrligheten

Inkomströrlighet: Andelen personer som flyttar
från gruppen med låg ekonomisk standard till
medelinkomstgruppen förefaller att ligga kvar på
en ganska hög nivå även under den ekonomiska
krisen på 1990-talet. Mer än var tredje person
bland de 20 procent med lägst ekonomisk stan-
dard har efter fem år flyttat till en grupp med
högre standard. Den totala rörligheten i dispo-
nibla inkomster justerade för försörjningsbörda
har minskat något under 1990-talet jämfört med
tidigare år. Detta torde främst förklaras av att
inkomster mäts bättre efter skattereformen.

Långsiktig inkomstspridning: Spridningen i den
sammanlagda disponibla inkomsten under tre år
har ökat något snabbare än spridningen i års-
inkomster. Det kan tyda på att statistiken över
årsinkomster något underskattar den långsiktiga
ökningen av inkomstklyftorna sedan början av
1980-talet.

Varaktigt svag ekonomi: Trots den ekonomiska
krisen har andelen personer som mer varaktigt
har haft en låg ekonomisk standard (minst tre av
fem år) endast ökat från 2,8 till 3,2 procent mel-
lan 1980-talet och 1990-talet.

10 Riksdagm 1998/99. 1 Sami. Nr I. Uol-4

PROP. 1998/99:1 BILAGA 5

1 Inledning

Redogörelsen består av två avsnitt. I första av-
snittet analyseras hur inkomstfördelningen ut-
vecklats 1995-1998 jämfört med tidigare perio-
der. I det andra avsnittet redovisas en undersök-
ning av hur inkomströrligheten förändrats under
de senaste 20 åren.

Analyserna har utarbetats av fördelningspoli-
tiska enheten på Finansdepartementets ekono-
miska avdelning med tekniskt stöd från SCB:s
program för inkomst- och förmögenhets-
statistik.

2 Inkomstfördelningens utveckling

Fördelningen av den ekonomiska välfärden följs
med hjälp av SCB:s undersökningar av hus-
hållens årsinkomster. Undersökningarna bygger
främst på uppgifter i självdeklarationerna och
olika myndigheters register. De redovisas därför
med två års fördröjning. För att kunna bedöma
utvecklingen under de senaste åren görs en fram-
skrivning från 1996 till 1997 och 1998 (se under-
bilaga 1). Resultaten för dessa år visar således inte
den faktiska inkomstfördelningen utan en be-
dömning av det troliga utfallet.

Jämfört med SCB:s officiella statistik finns tre
viktiga skillnader. I följande analyser beskrivs
fördelningen av ekonomiska resurser bland alla
individer. Alla personer, både vuxna och barn, tas
med i analysen. Den justerade disponibla in-
komsten påförs samtliga familjemedlemmar.
SCB redovisar fördelningen bland alla hushåll,
vilket innebär att man ger större vikt till vad som
händer ensamma personer än vad som händer
samboende och barn.

Ungdomar som bor hemma hos sina föräldrar
men trots det räknas som egna hushåll i SCB:s
statistik har tagits bort eftersom deras ekono-
miska standard inte kan anses mätas med rimlig
kvalitet.

SCB har tagit fram konstgjorda inkomstfördel-
ningar för 1989 och 1990 där man försökt korri-
gera för skattereformen. Dessa används inte då
det är osäkert om de visar den faktiska inkomst-
spridningen.

Faktaruta 1

Disponibel inkomst: Hushållets totala inkomster
från arbete, kapital och transfereringar minus
betald skatt, betalt underhållsbidrag samt åter-
betalda studiemedel och socialbidrag. Erhållna
studiemedel räknas som inkomst.

Ekonomisk standard: Hushållens disponibla
inkomst justerad för försörjningsbörda i 1998 års
priser.

Justering för försörjningsbörda: Den disponibla
inkomsten divideras med hushållets samman-
lagda konsumtionsvikt (”konsumtionsenheter”).
Ensamboende ges vikten 1,16, samboende vuxna
1,92, barn i åldern 0-3 år 0,56, 4-10 år 0,66,
11-17 år 0,76. Vikternas baseras på Socialstyrel-
sens tidigare normer för socialbidrag.

Decilgrupp: Befolkningen delas in i 10 lika
stora grupper där de 10 procent med lägst stan-
dard hamnar i decilgrupp 1, de med näst lägst
standard i decilgrupp 2 osv. ända upp till decil-
grupp 10 med den högsta ekonomiska stan-
darden.

Decilkvot: Den disponibla inkomsten (vid
övre decilgränsen) bland dem med högre eko-
nomisk standard divideras med inkomsten för
dem med lägre standard.¹

Gini-koefficient: Det vanligaste måttet på
ojämnheten i inkomstfördelningen som antar
värdet 0 när inkomsten är lika för alla och värdet
1 vid maximal ojämnhet, dvs. när en person får
alla inkomster. Koefficienten är mest känslig för
vad som händer i mitten av fördelningen. Den
kan sägas visa hur stor inkomstskillnad det är
mellan två slumpmässigt valda individer/hushåll.
Om Gini-koefficienten är 0,250 och medel-
inkomsten för alla är 90 000 kronor skall man
vänta sig att den genomsnittliga skillnaden är
2*0,250 eller 50 procent av medelinkomsten, dvs.
45 000 kronor.

Median: 50 procent av befolkningen har lägre
inkomster än medianinkomsten.

¹ Exempelvis D9 är den inkomst som avgränsar de 10 procent med högst
ekonomisk standard.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 5

2.1 Inkomstspridningen

Jämförelser av inkomstspridningen mellan en-
staka år är ofta missvisande, dels för att under-
sökningarna innehåller en betydande statistisk
osäkerhet², dels för att tillfälliga variationer i t.ex.
kapitalinkomster kan ge stora förändringar mel-
lan olika år. År 1994 sålde exempelvis många
hushåll aktier och andra värdepapper för att dra
nytta av den tillfälligt lägre skatten på realisa-
tionsvinster. Då ökade den uppmätta inkomst-
spridningen kraftigt.

Sett över hela perioden 1991-1998 kan det inte
urskiljas någon tydlig trend i inkomstsprid-
ningen när dessa tillfälliga variationer inräknas,
vilket visas av den tunna linjen i diagram 2.1.
Vissa år ökar spridningen i ekonomisk standard,
för att minska kommande år. Variationerna beror
till betydande del på att spridningen ökar de år
hushållen får stora realisationsvinster, och mins-
kar de år vinsterna är låga. Basbreddningarna av
kapital i samband med skattereformen, bättre
rapportering av kontrolluppgifter till skattemyn-
digheterna och en ökad benägenhet hos hus-
hållen att spara i och realisera aktier och andra
värdepapper synes ha bidragit till att spridningen
i årsinkomster nu varierar kraftigare än under
tidigare decennier.

Faktaruta 2

Realjusterade kapitalinkomster: Hushållens rän-
teinkomster och ränteutgifter utom egnahems-
räntor realberäknas, dvs. korrigeras med inflatio-
nen enligt konsumentprisindex. Inkomster och
skatter av faktiska försäljningar av aktier m.m.
ersätts med en schablonmässigt beräknad kapi-
talinkomst efter skatt baserad bl.a. på hur stor
hushållets förmögenhet är och på börsens ut-
veckling. Avkastningen antas motsvara den
genomsnittliga årliga förändringen av börsens
värde för de senaste fem åren och hushållens
förmögenhet uppskattas med hjälp av kontroll-
uppgifter om aktie- och fondtillgångar. På grund
av ofullständiga data om förmögenheterna
kommer de reala kapitalinkomsterna att under-
skattas för de personer där den procentuella av-
kastningen på kapitalet är högre än genomsnittet.

Genom att realjustera inkomster av kapital (se
faktaruta 2) tar man bort störande effekter av
dessa tillfälliga variationer i realisationsvinster.
Dessutom minskar man problemet med att rän-
tor överskattas exempelvis när inflationstakten är
hög. Kurvan för Gini-koefficienter med real-
justerade kapitalinkomster i diagram 2.1 tyder på
en svagt ökad inkomstspridning under 1990-
talet. Under perioden 1995-1998 förefaller in-
komstspridningen ligga på en något högre nivå
än under åren i början av 1990-talet. Föränd-
ringen är dock mycket liten.

² Den statistiska osäkerheten för Gini-koefficienten beräknas vara ca
0,010-0,014 för förändringen mellan två år (med 95 procent
konfidensintervall).

PROP. 1998/99:1 BILAGA 5

Diagram 2.1 Inkomstspridningen 1991-1998

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Personerna i decilgrupp 8 hade 1991 ca 1,89
gånger högre ekonomisk standard jämfört med
dem i decilgrupp 2 (decilkvot D8/D2, diagram
2.2). Skillnaden beräknas öka till nära 1,95 under
åren 1997-1998. Sett över hela perioden finns en
tendens till en relativt bättre inkomstutveckling
för dem med högre ekonomisk standard och en
svagare utveckling för dem med låg standard.

Diagram 2.2 Hur inkomstspridningen förändrats
1991-1998

2.2 Utvecklingen för olika grupper

Hushållens genomsnittliga ekonomiska stan-
dard har ökat med nära 4 procent mellan 1995
och 1998. Standarden beräknas dock ha minskat
med drygt 4 procent 1991-1998. Resultaten skil-
jer sig från nationalräkenskaperna vilket beror
dels på att i inkomststatistiken beaktas befolk-
ningens storlek och sammansättning, dels på
olikheter i definitioner och mätmetoder.

En detaljerad analys av utvecklingen för olika
grupper under 1990-talet redovisas i tabell 2.1.

Decilgrupper: Personer med högst ekonomisk
standard (decilgrupp 10) beräknas få en ökad
standard 1995-1998 med nära 10 procent. Indi-
vider med lägst ekonomisk standard
(decilgrupperna 1 och 2) beräknas få en oför-
ändrad eller något ökad standard. För hela perio-
den 1991-1998 får båda grupperna sänkt ekono-
misk standard med 4 respektive 6-8 procent. Den
svaga utvecklingen för dem med lägst standard
torde till betydande del förklaras av att andelen
studerande har fördubblats. För dem med högst
standard beror utvecklingen till stor del på att
realisationsvinsterna som nämnts var ovanligt
höga 1991, 1994 och enligt prognoserna 1997.
Utvecklingen för decilgrupperna tyder således
också på en viss ökning av inkomstspridningen.

Familjetyper: Barnfamiljerna har fått relativt
stora försämringar av den ekonomiska stan-
darden sedan 1991 men trenden bryts 1997. En-
samma föräldrar med två eller fler barn och sam-
boende med tre eller fler barn har fått sin stan-
dard minskad med ca 10 procent 1991-1998 vil-
ket skall jämföras med ca 4 procent för hela
befolkningen. Vid jämförelser mellan grupper
bör man komma ihåg att den metod att justera
för försörjningsbörda som används i Sverige ger
en relativt hög vikt till barn, vilket placerar barn-
familjerna lägre i inkomstfördelningen.

Åldersgrupper: Den relativt svaga ekonomiska
utvecklingen för ungdomar under 25 år i början
av 1990-talet beräknas ha bromsats något de
senaste åren (diagram 2.3). Totalt under perioden
har ungdomarnas ekonomiska standard minskat
med ca 18 procent, vilket också till stor del torde
bero på att fler ungdomar studerar och på
arbetslösheten. Även barn i åldern 0-17 år har
haft en relativt svag utveckling medan den varit
bäst för medelålders över 55 år och för ålders-
pensionärer. Ålderspensionärerna som grupp har
fått en standardökning på ca 5 procent. Förbätt-
ringen beror dels på att äldre pensionärer med låg
pension efterhand ersätts med pensionärer med
högre ATP, dels på att pensionärerna i högre
grad än andra grupper har skyddats vid budget-
saneringen (se prop. 1997/98:1, bilaga 7).
Ålderspensionärer har i slutet av 1990-talet i
stort sett lika hög ekonomisk standard som
genomsnittet för hela befolkningen. En utför-
ligare analys av ålderspensionärernas ekonomiska
standardutveckling genomförs för närvarande
inom Socialdepartementet.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 5

Diagram 2.3 Barnfamiljers, ungdomars (18-24 år) och
ålderspensionärers ekonomiska standard i förhållande till
samtliga

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Ekonomiskt välbeställda: Ett viktigt mått på
inkomstfördelningen är hur stor andel av de
totala inkomsterna som disponeras av de 1 res-
pektive 10 procent hushållen med högst ekono-
misk standard. Dessa andelar har varierat under
perioden men någon tydlig trend kan inte ur-
skiljas (tabell 2.1).

Män och kvinnor: Kvinnor har fått något mindre
försämringar av den ekonomiska standarden än
män under perioden 1991-1998.

Ekonomiskt svaga grupper: Det vanligaste
måttet på hur många som har en svag ekonomi är
andelen hushåll vars ekonomiska standard inte
når upp till halva medianinkomsten. Denna andel
har ökat påtagligt sedan mitten av 1980-talet, vil-
ket ibland tolkas som att alltfler är fattiga i
Sverige (diagram 2.4). Ökningen beror dock
främst på att allt fler har låga inkomster på grund
av studier. Frånräknas studerande har andelen
med svag ekonomi inte ökat nämnvärt sedan
mitten av 1980-talet. Aven studerande har emel-
lertid fått minskad ekonomisk standard och
många studerar för att det är svårt att få ett jobb.

Diagram 2.4 Andel med låg ekonomisk standard
(under halva medianinkomsten)

⁷r---------------

75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Anm: Hemmaboende ungdomar ingår då de ej kan exkluderas för hela perioden.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 5

Tabell 2.1 Individernas disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda 1991-1998 samt förändring 1991-1998.
1998 års priser. Medianer samt medelvärden för decilgrupper____________________________________________________

1991/95 1995/98 1991/98

	1991	1995	1996	1997'	1998*	%	%	%
Samtliga	96 900	89 400	90 700	90 700	92 600	-7,7	3.6	-4,4
Kön
Kvinnor	94 500	87 300	88 900	89 000	90 600	-7,6	3,8	-4,1
Män	99 700	91 700	92 500	92 700	94 600	-6,0	3,2	-5,1
Ålder
-17	87 200	77 200	77 500	77 300	79 400	-11,5	2,8	-8,9
18-24	90 000	69 700	73 300	73 700	73 700	-22,6	5.7	-18,1
25-34	100 500	91 100	91000	91 300	94 300	■9.4	3.5	-6,2
35-44	100 000	88 400	88 800	88 500	90 600	-11,6	2,5	■9,4
45-54	130 100	118 200	119 500	120 100	122 200	-9,1	3,4	-6,1
55-64	128 300	118 700	123 600	122 700	123 700	-7,5	4,2	-3,6
65-74	92 800	92 900	96 100	96 400	96 900	0,1	4,3	4.4
75-	73 200	79 400	79 600	79 300	80 100	8,5	0.9	9.4
Familjetyp
Ensam utan barn	105 100	93 600	95 100	95 300	97 300	-10,9	4,0	-7,4
Ensam 1 barn	86 800	79 600	80 600	77 600	79 400	-8,3	■0,3	-8,5
Ensam 2+ barn	72 200	65 300	62 600	62 800	64 700	■9,6	-0.9	-10,4
Gift/sambo utan barn	141400	130 400	133 100	134 000	135 800	-7.8	4,1	-4,0
Gift/sambo 1 barn	111 200	101 000	100 100	100 800	103 800	-9,2	2,8	-6,7
Gift/sambo 2 barn	93 400	84 200	84 200	84 700	87 300	■9,9	3,7	-6,5
Gift/sambo 3+ barn	76 500	67 100	67 000	66 700	69 100	-12,3	3.0	-9,7
Ensam ålderspensionär	76 200	79 900	80 000	79 600	80 300	4,9	0.5	5,4
Gift/sambo ålderspensionär	90 700	92 700	95 200	95 000	95 400	2,2	2.9	5,2
Decilgrupper (medelvärden)
1	43 600	39 400	42 200	40 900	41 000	-9,6	4,1	-6,0
2	67 700	62 300	61 700	61 000	62 200	-8,0	-0,2	-8,1
3	76 600	71 200	71 200	70 800	72 400	-7,0	1,7	-5,5
4	84 300	78 200	78 800	78 600	80 200	-7,2	2,6	-4,9
5	92 600	85 600	86 600	86 600	88 300	-7,6	3.2	-4,6
6	101 700	93 800	95 400	95 400	97 400	-7,8	3,8	-4,2
7	113 400	104 000	106 500	106 700	108 700	-8,3	4,5	-4,1
8	128 600	117 400	120 800	121400	123 300	-8,7	5,0	-4,1
9	149 300	137 100	142 300	143 200	144 900	-8,2	5,7	-2,9
10	228 200	199 700	219 300	225 200	218 700	-12,5	9,5	-4,2

Andel under halva medianen	4,1	4,4	3,7	4.1	4,8

Procent av totala inkomsterna
1 % med högst standard	4,7	4	4,4	4,6	4,1
10 % med högst standard	21	20,2	21,4	21,9	21,1

¹ Framskrivning

PROP. 1998/99:1 BILAGA 5

3 Inkomströrligheten

3.1 Varför undersöka rörlighet?

Fördelningen av årliga inkomster ger en ganska
ofullständig bild av hur den ekonomiska välfär-
den fördelas. Som visats i föregående avsnitt kan
spridningen av årsinkomster och andelen hushåll
med en låg ekonomisk standard öka markant
som följd av tillfälligt höga realisationsvinster, att
allt fler får möjlighet att studera etc. Det faktum
att inkomstspridningen är hög ett visst år behö-
ver inte innebära att inkomstklyftorna är stora
sett över en längre tid.

Spridningen av årsinkomster beror på många
olika faktorer. Den bestäms av hur stora socialt
betingade skillnader det finns i chanserna till en
god inkomstutveckling över livet. Finns det stora
skillnader är sambandet starkt mellan årsinkomst
och livsinkomst. Få personer rör sig då upp eller
ner i inkomstfördelningen över tiden, dvs. rör-
ligheten är liten. Om chanserna är mer jämnt
fördelade i befolkningen är det fler som rör sig
uppåt i inkomstpyramiden och fler nedåt. Rör-
ligheten avser personernas relativa positioner,
om några rör sig uppåt måste andra röra sig
nedåt.

Spridningen kan också påverkas av om de till-
fälliga variationerna i årsinkomster ändras, exem-
pelvis om arbetslösheten ökar, om fler väljer att
studera, skaffa barn eller vara lediga - variationer
som inte behöver påverka fördelningen av livs-
inkomster.

Det viktigaste skälet att studera inkomströr-
ligheten är naturligtvis att söka bedöma om
chanserna till goda inkomster blir mer eller
mindre jämnt fördelade över tiden. Framför allt
är det angeläget att undersöka om andelen per-
soner som fastnar i en situation med varaktigt låg
ekonomisk standard ökar eller minskar.

Ett annat viktigt skäl att studera inkomströr-
ligheten är att man därigenom får möjlighet att
bedöma om förändringar i fördelningen av årsin-
komster också speglar mer varaktiga föränd-
ringar i fördelningen av ekonomisk välfärd. Stora
skillnader i årsinkomsterna kan vara lättare att
fördra om inkomströrligheten är stor. Om rör-
ligheten ökar och chanserna till en god inkomst-
karriär blir mer lika fördelade över tiden bland
individer kan det till och med få den effekten att
det i statistiken över årsinkomster syns som
ökade inkomstklyftor. Likaså om hushållens in-
komster varierar allt mer över tiden kan det fel-
tolkas som ökade inkomstklyftor. Det är rörlig-

heten som avgör hur ojämnheten i fördelningen
av årsinkomster fortplantar sig långsiktigt i
ökade inkomstklyftor.

Ett tredje viktigt skäl är att undersöka hur
vanligt det är att enskilda upplever stora in-
komstvariationer över åren. Stora variationer
kan skapa ekonomisk otrygghet och svårigheter
att överblicka och planera sin ekonomi. En hög
inkomströrlighet kan från andra utgångspunkter
uppfattas som positivt. Den kan bero på att
medborgarna i takt med högre välstånd och ökat
sparande får större frihet att fördela arbete och
fritid över åren. Rörligheten kan dessutom vara
ett uttryck för en dynamisk och väl fungerande
samhällsekonomi.

3.2 Växande forskningsområde

Redan på 1970-talet uppmärksammades allt ofta-
re att skillnaden i inkomstspridning som upp-
mäts under korta perioder jämfört med en längre
period kan tolkas som inkomströrlighet (se bl.a.
Shorrocks, 1978). I både vetenskapliga och poli-
tiska debatter har man sedan dess återkommande
påpekat att bedömningar som avser långsiktiga
mål om en jämn fördelning kan missledas av sta-
tistik som visar kortsiktiga svängningar. Efter-
hand har möjligheterna till empirisk forskning
blivit allt större genom att fler och bättre longi-
tudinella databaser byggts upp där man följer in-
dividers inkomster m.m. varje år under en längre
tidsperiod.

Under 1990-talet har ett stort antal studier
gjorts i olika länder och även i Sverige av in-
komstfördelningens kort- och långsiktiga ut-
veckling. Det finns stora skillnader i frågeställ-
ningar, dataunderlag, metodval samt hur lång pe-
riod analysen omfattar (bilagetabell 3.1). Det
synes dock finnas vissa centrala iakttagelser,
sammanfattade tidigare också av Björklund
(1997).

De flesta med låga inkomster under ett visst år
har högre inkomster under en senare period: Av
den fjärdedel personer som 1973 hade lägst dis-
ponibla inkomster justerade för försörjnings-
börda hade nära hälften flyttat till en högre in-
komstgrupp 1980 (Fritzell, 1990). Ungefär
60 procent av alla individer hade bytt inkomst-
grupp mellan dessa år. För individernas mark-
nadsinkomster (sammanräknad inkomst) före-
faller rörligheten vara något lägre under en lika
lång tidsperiod (Gustafsson, 1994). Av hushåll

PROP. 1998/99:1 BILAGA 5

med en låg ekonomisk standard 1985 (under
halva medianinkomsten) var det bara ca 19 pro-
cent som hade en låg inkomst 1991
(Uddhammar, 1997). Sannolikheten för att ha en
låg standard under längre tidsperioder är mindre
bland yngre. Bortser man från tillfälliga variatio-
ner finns det emellertid starka samband över ti-
den i individernas ekonomiska standard
(Halleröd, 1998).

Ju längre tidsperiod som studeras, dvs. ju fler år
som individernas inkomster registreras, desto lägre
blir inkomstspridningen: För vuxna män var den
långsiktiga spridningen i marknadsinkomster
under perioden 1951-1989 ca 35-40 procent lägre
än spridningen för enskilda år (Björklund, 1993).
Den långsiktiga spridningen i disponibla in-
komster justerade för försörjningsbörda under
perioden 1980-1990 var drygt 13 procent lägre än
den kortsiktiga inkomstspridningen (Aaberge
m.fl., 1996). Spridningen i disponibla livsin-
komster beräknas i simuleringar vara 40-50 pro-
cent lägre än den årsvisa inkomstspridningen
(Blomquist, 1981, Hussenius/Selén, 1994).

Det finns tendenser till ökad inkomströrlighet
sedan 1970-talet: Rörligheten i marknadsin-
komster tenderar att öka något för både män och
kvinnor under 1980-talet jämfört med 1970-talet
(Björklund, 1993). Den långsiktiga spridningen i
personliga inkomster efter skatt minskar konti-
nuerligt under perioden 1978-1990 (Zandvakili
och Gustafsson, 1997). En starkt bidragande or-
sak är ökad förvärvsfrekvens bland kvinnor.

Länder med hög kortsiktig inkomstspridning
tenderar att även ha hög långsiktig inkomstsprid-
ning: Inkomströrligheten i disponibla inkomster
var under 1970-talet slående lika i Sverige och
USA (Fritzell, 1990). Skillnaderna i inkomströr-
lighet mellan länderna i Norden och USA var
även under 1980-talet överraskande liten
(Aaberge m.fl., 1996). USA har mycket större
spridning i årliga justerade disponibla inkomster
än de nordiska länderna, men också mycket
högre spridning av genomsnittsinkomsterna sett
över en längre period. Föreställningen att de
stora inkomstklyftorna i USA delvis kompense-
ras av en högre inkomströrlighet (mer lika chan-
ser) får således inget stöd i empirisk forskning.

Rörligheten påverkas i höggrad av demografiska
och sociala förhållanden: Rörligheten i individer-
nas justerade disponibla inkomst påverkas i hög
grad av förändringar i hushållens sammansätt-
ning t.ex. separationer, barns flyttning hemifrån
(Fritzell, 1990). Inkomströrligheten varierar inte
nämnvärt mellan män och kvinnor (Zandvakili

och Gustafsson, 1997). Rörligheten varierar
mellan olika födelseårgångar. Med stigande ålder
minskar inkomströrligheten. Även i denna studie
visas att rörlighet i ekonomisk standard i stor ut-
sträckning påverkas av förändring i familjeför-
hållanden. Andra faktorer som starkt påverkar
inkomströrligheten är förändrad lön och arbets-
tid samt arbetslöshet.

Skatter och transfereringar har en påtagligt ut-
jämnande effekt på både fördelningen av årsin-
komster och fördelningen över fler år: Socialför-
säkringssystemet skyddar i stor utsträckning in-
divider med låga inkomster från inkomstvaria-
tioner i samband med skilsmässor och andra
familjerelaterade händelser (Fritzell, 1990). In-
komstskatter, generella transfereringar och in-
komstprövade transfereringar har en påtagligt
utjämnande effekt på den långsiktiga inkomst-
fördelningen (Björklund och Palme, 1996).
Skatternas och bidragens effekt på inkomströr-
ligheten är förhållandevis större i den nedre delen
av inkomstfördelningen. Dessa resultat visar
dock endast de ”mekaniska” effekterna av skatter
och bidrag. Omfördelningssystemen kan också
påverka människors beteenden (undanträng-
ning) vilket förändrar fördelningen av registre-
rade inkomster (Fölster, 1998).

Det finns också forskning om rörligheten
mellan generationer och om den offentliga kon-
sumtionens fördelningseffekter som inte beaktas
här.

3.3 Dataunderlag och mätmetoder

Frågan är hur bilden av inkomstspridningen, sär-
skilt under senare år, påverkas om man i stället
för årsinkomster använder inkomsterna under
fler år. För att belysa detta har en ny analys ge-
nomförts med hjälp av den så kallade LINDA-
databasen (Longitudinell INdivid DAtabas). I
den följs inkomster m.m. för ca 300 000 personer
och deras hushållsmedlemmar varje år 1960-
1996. LINDA har nyligen byggts upp genom ett
samarbete mellan Uppsala Universitet, Riksför-
säkringsverket, Finansdepartementet och SCB
med särskild finansiering bl.a. från Forsknings-
rådsnämnden och Samhällsvetenskapliga forsk-
ningsrådet. I följande analyser används data för
åren 1978-1996 för alla personer 20 år och äldre.

Vid valet av vilken inkomst som skall analyse-
ras är man ganska begränsad av vilka uppgifter
som finns tillgängliga. I de följande analyserna

PROP. 1998/99:1 BILAGA 5

används disponibel inkomst justerad för försörj-
ningsbörda (faktaruta 3). Ett antal korrigeringar
och kompletteringar har gjorts för att nå bästa
möjliga jämförbarhet mellan åren (se underbilaga
2). LINDAis uppgifter om hushållens samman-
sättning bygger på mantalsskrivningen och upp-
gifter i självdeklarationen. Det innebär bl.a. att
särskilt antalet faktiskt samboende utan barn un-
derskattas. Trots detta bedöms en justering för
försörjningsbörda med hjälp av hushållsupp-
giftema i LINDA ge en mindre missvisande be-
skrivning av den faktiska utvecklingen än utan
justering.

Rörligheten kan man mäta med olika statis-
tiska metoder. I följande analyser används både
så kallade övergångsmatriser och beräkningar av
hur spridningsmått förändras när man jämför
årsinkomster med genomsnittsinkomster under
en längre tidsperiod.

heten har minskat något sedan 1970-talet. An-
delen personer som efter fem år har flyttat från
gruppen medelinkomsttagare till gruppen hög-
inkomsttagare har minskat något, likaså andelen
av höginkomsttagarna som flyttat till gruppen
medelinkomsttagare (tabell 3.1). Den höga rör-
ligheten från gruppen med låg ekonomisk stan-
dard till medelinkomstgruppen är dock oföränd-
rad. Perioden 1978-1996 har indelats i tre del-
perioder som var och en omspänner ungefär
samma fas i konjunkturcykeln och där skattere-
formen betraktas som ett brott i tidsserien.

Faktaruta 3

Individernas justerade disponibla inkomst: Hus-
hållets disponibla inkomst justerad för hushållets
sammansättning genom att inkomsten divideras
med roten ur antalet hushållsmedlemmar (ingen
realjustering av kapitalinkomster).

Shorrocks index: (R) är kvoten mellan sprid-
ningen av den sammanlagda inkomsten under en
flerårsperiod och det viktade medelvärdet av den
årliga inkomstspridningen under samma period.
R är ett mått på inkomsternas rigiditet, medan
inkomsternas rörlighet eller mobilitet (M) defi-
nieras som M=l-R Mobilitet betraktas enligt
denna definition som graden av utjämning av in-
komstspridningen som uppkommer av att
undersökningsperioden förlängs.

Overgangsmatris: Inkomströrligheten mäts
genom att man beräknar hur stor andel personer
som flyttat från en inkomstgrupp till en annan
grupp mellan två mättillfällen.

Tabell 3.1 Procentandel personer som flyttat mellan
inkomstgrupper

	1978-1983	1984-1989	1991-1996
Låg till medelinkomst	34	34	34
Låg till hög inkomst	5	4	2
Medel till hög inkomst	12	12	10
Medel till låg inkomst	12	12	11
Hög till medelinkomst	37	40	31
Hög till läg inkomst	3	2	2

Källa: LINDA, Finansdepartementets beräkningar

Anm: Låg inkomst avser de 20 procent med lägst inkomst respektive år, hög inkomst de

20 procent med högst inkomst, medelinkomst avser övriga.

Denna tendens till minskad inkomströrlighet
styrks när man jämför spridningen i årsinkoms-
ter (Gini-koefficienten) med spridningen för
sammanlagda inkomster under en längre tids-
period (diagram 3.1). Ju mer spridningen mins-
kar när man förlänger mätperioden, desto högre
inkomströrlighet finns det (Shorrocks index).
Finns det ingen inkomströrlighet (mobilitet) har
alla samma relativa inkomst varje år och in-
komstspridningen sjunker inte när beräknings-
tiden blir lägre.

3.4 Rörlighet i disponibla inkomster

Det enklaste och vanligaste sättet att studera rör-
ligheten är att mäta andelen personer som flyttar
mellan olika inkomstgrupper mellan olika
mättillfällen. Beräkningarna i LINDA av sådana
övergångsmatriser tyder på att inkomströrlig-

Diagram 3.1 Hur inkomstspridningen (Gini-koefficienten)
minskar när beräkningen förlängs stegvis från ett till sex år

Källa: LINDA, Finansdepartementets beräkningar

PROP. 1998/99:1 BILAGA 5

Jämförs olika perioder visar det sig att sprid-
ningen sjunker tydligast för perioden 1978-1983
när beräkningstiden förlängs, mindre tydligt för
1984-1989 och ännu mindre under 1990-talet.
Det tyder på att inkomströrligheten minskat
något sedan slutet av 1970-talet.

Den tydliga minskningen i inkomstsprid-
ningen när beräkningstiden förlängs visar också
att den gängse metoden att bedöma inkomst-
klyftor med hjälp av statistik över årsinkomster
överskattar den faktiska spridningen sett över en
längre tid. Spridningen i årsinkomster beror till
ganska stor del på tillfälliga variationer i in-
komsterna och en ganska omfattande inkomst-
rörlighet bidrar också till att fördelningen är
jämnare sett över en längre tid.

Enligt diagram 3.2 följer utvecklingen av
spridningen i den sammanlagda inkomsten under
tre år (Gini-koefficienten) väl trenden för treårs-
genomsnitt av ettårsinkomster. En följd av att
inkomströrligheten minskar något över åren är
dock att det finns en svag tendens att sprid-
ningen i den sammanlagda inkomsten under tre
år ökar något snabbare. Det kan tyda på att sta-
tistiken över årsinkomster möjligen något under-
skattar den långsiktiga ökningen av inkomst-
klyftorna sedan mitten av 1980-talet.

har sjunkit kraftigt. Även inom åldersgruppen
30-40 år har inkomströrligheten minskat medan
den är ganska oförändrad för äldre. Tendensen
till minskad rörlighet förefaller något tydligare
för kvinnor än för män.

Tabell 3.2 Inkomströrlighet inom olika grupper
(Shorrocks index)_____________________________

Älder		1978-1983	1984-1989	1991-1996
20-29		0,23	0,23	0,18
30-39		0,13	0,14	0,10
40-49		0,08	0,09	0,07
50-64		0,05	0,06	0,05
65-		0,07	0,04	0,04
Samtliga		0,09	0,08	0,06
Därav	Män	0,08	0,00	0,07
	Kvinnor	0,09	0,08	0,06

Källa: LINDA, Finansdepartementets berä kningar

Anm: Äldersindelningen innebår att i gruppen 20-30 år ingår personer som var minst

20 år i början av perioden och högst 30 år i slutet av per ioden osv.

Diagram 3.2 Spridningen i ettårsinkomster jämfört med
treårsinkomster (Gini-koefficienten)

Anm: Kurvan bryts vid skattereformen som följd av ändrad inkoms tmätning

Inkomströrligheten har utvecklats olika för
skilda grupper. I tabell 3.2 har rörlighetsmåttet
(Shorrocks index) beräknats för befolkningen
uppdelad efter kön och ålder. Inkomströrlig-
heten inom gruppen ungdomar i åldern 20-30 år

Det har inte funnits möjligheter att närmare un-
dersöka vilka förklaringar det kan finnas till att
rörligheten minskat något. Ett antal känslighets-
analyser har dock genomförts. De visar att för-
ändringarna kan iakttas även med andra sprid-
ningsmått (Atkinson, Theil). Analyserna pekar
vidare på att minskningen inte enbart kan förkla-
ras av ökad andel förtids- och ålderspensionärer,
studerande eller invandrare. Minskningen består
även om man endast mäter rörligheten för grup-
pen 30-54 år exklusive invandrare. Det finns
inga indikationer på att rörligheten i arbets-
inkomster skulle ha minskat påtagligt för kvin-
nor eller män med en fast förankring på arbets-
marknaden.

Det mesta tyder på att den minskade rörlig-
heten har två huvudsakliga orsaker. En faktor fö-
refaller vara den ökade arbetslösheten och andra
förändringar på arbetsmarknaden. Exempelvis
har möjligheterna till tillfälliga jobb och in-
komster minskat bl.a. för ungdomar. Som visats i
avsnitt 2 har ungdomarnas ekonomiska standard
försämrats betydligt under 1990-talet.

En ännu viktigare förklaring synes dock vara
de förbättringar som med skattereformen ge-
nomfördes i mätningen av inkomster, särskilt
basbreddningarna av kapital. Tabell 3.1 indikerar
att efter skattereformen har inkomströrligheten

PROP. 1998/99:1 BILAGA 5

minskat särskilt tydligt bland dem med höga in-
komster. Rörligheten i faktorinkomster, dvs.
summan av löne- och kapitalinkomster, har
minskat påtagligt. Detta pekar på att inkomst-
statistiken före skattereformen överskattade in-
komströrligheten och underskattade den lång-
siktiga inkomstspridningen. Det betyder också
att man inte direkt kan jämföra inkomströrlig-
heten före och efter reformen.

Bland personer med mer varaktigt låg ekonomisk
standard är ungdomar i åldern 20-25 år, ensamma
utan barn, invandrare och personer i storstäder
överrepresenterade (bilagetabell 3.2). Under
1990-talet har andelen med varaktigt låg standard
ökat kraftigast bland ungdomar. I likhet med vad
som visades i årsstatistiken förefaller låga in-
komster ofta förklaras av studier. Analyser av ut-
bildningsuppgifter visar att det i stor utsträck-
ning är personer som höjt sin utbildningsnivå
under perioden som är överrepresenterade i
gruppen med varaktigt låg standard.

3.5 Varaktigt låg ekonomisk standard

Åtskillig forskning pekar på att låg ekonomisk
standard för de flesta är ett kortvarigt tillstånd
t.ex. i samband med studier, vara hemma med
barn osv. I många andra länder finns dock en oro
för att andelen personer med mer varaktigt låg
ekonomisk standard har ökat. Tendensen be-
nämns marginalisering eller social utestängning
(”social exclusion”, ett begrepp som dock inne-
fattar mer än låg inkomst). Forskningen inom
området växer mycket snabbt.

Med hjälp av LINDA-databasen kan man be-
döma om liknande tendenser finns i Sverige. I
tabell 3.3 visas andelen i befolkningen över 20 år
vars disponibla inkomst justerad för försörj-
ningsbörda låg under halva medianinkomsten
under 1980- och 1990-talet. Det framgår att an-
delen personer som under ett eller flera år av fem
har haft en låg ekonomisk standard varit oför-
ändrad, ca 9 procent. Trots den ekonomiska kri-
sen under 1990-talet har andelen personer med
en mer varaktigt låg ekonomisk standard (minst
tre av fem år) endast ökat från 2,8 till 3,2 pro-
cent.

Tabell 3.3 Andel med svag ekonomisk standard under
ett till fem år

Antal år	1984-1988	1991-1995
1 år eller fler	8,8	8,9
2 är eller fler	4,6	5,2
3 är eller fler	2,8	3,2
4 är eller fler	1,8	2,1
5 år eller fler	1,0	1,2

Anm: Under halva medianinkomsten respektive år
Källa: LINDA, Finansdepartementets berä kningar

3.6 Sammanfattande kommentar

LINDA-databasen är alldeles ny och ännu har
ingen forskning redovisats med dess hjälp. Nå-
gon grundlig validering och dokumentation av
databasen har inte genomförts. I flera fall tvingas
man i LINDA att använda förenklade metoder
för att bilda de hushåll och de inkomster man
behöver för analysen.

Panelanalyser innehåller i sig självt speciella
metodologiska problem, bl.a. hur väl
”panelgrupperna” representerar den befolkning
man vill studera. Exempelvis genomförs analysen
för perioden 1991-1996 endast på den grupp per-
soner för vilka det finns uppgifter för alla år. Det
innebär att utvecklingen för många äldre som av-
lider under perioden inte belyses. Effekterna av
den stora invandringen under perioden fångas
inte heller fullt ut. Det finns därtill flera olika
metoder att mäta rörligheten som alla har skilda
egenskaper.

LINDA ger emellertid med sitt stora urval
statistiskt betydligt säkrare beräkningar av in-
komstspridningens utveckling än SCB:s årliga
undersökningar av hushållens inkomster, särskilt
som LINDA kan antas bättre fånga den ekono-
miska utvecklingen för de allra mest välbeställda
hushållen.

Sammantaget görs därför bedömningen att re-
sultaten, trots viss osäkerhet, ger en rimlig bild av
inkomströrligheten och den långsiktiga utveck-
lingen av inkomstspridningen.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 5

Tabellbilaga

Bilagetabell 3.1 Svenska studier av kortsiktig och långsiktig inkomstspridning samt inkomströrlighet

Studie	Dataunderlag^	Population	Inkomstmått	Rörlighetsmått
Fritzell (90)	LNU'1973/80	Individer 0-68 är	Justerad disponibel inkomst	Övergångs-matris 73/80
Björklund (93)	LNU + taxeringsdata 1971-80	Män födda 1924-36	Sammanräknad netto- inkomst	Gini för olika inkomst- perioder
Gustafsson (94)	Taxeringsdata, HINK	Individer födda 1913-1943	Sammanräknad inkomst	Shorrocks rörlighetsmått + Gini för olika inkomst- perioder + övergångs- matris 2 år
Aaberge m.fl. (96)	LNU1980-90	Individer	Justerad disponibel inkomst m.fl.	Shorrocks rörlighetsmått, gini för olika inkomst- perioder
Björklund (96 och 97)	LNU	Individer perioden 1974-91	Justerad disponibel inkomst m.fl.	Theils entropimått m.m.
Uddhammar (97)	Bearbetade data från SCB	Individer 1985-1991	Justerad disponibel inkomst	Övergångsmatris
Zandvakili, Gustafsson (97)	1 procent befolkning 1978-90	Individer födda före år 1963	Personlig inkomst efter skatt	Theils entropimått m.m.

¹ LNU=Levnad sn i vå u ndersökni ngen

Bilagetabell 3.2 Egenskaper hos personer med varaktigt
låg ekonomisk standard (minst tre av fem år) jämfört med
samtliga. Procent.

	Låg standard 1984-1988	Alla 1984-1988	Låg standard 1991-1995	Alla 1991-1995
Kvinnor	50	51	47	51
20-25 är	14	9	21	10
26-44 är	29	39	37	37
45-64 är	23	31	20	32
65- är	34	20	22	21
Skogslän	21	21	18	21
Storstad	33	36	41	37
Övriga län	46	42	41	42
Invandrad	6	2	10	3
(< 10 är)
Ensam, ej	48	31	57	31
barn
Ensam med	3	4	7	8
barn
Sambo, ej	8	20	6	19
barn
Sambo med	8	24	8	22
barn
Ensam,	29	9	20	9
pensionär
Sambo,	4	11	1	11
pensionär

Anm: Under halva medianinkomsten respektive år

PROP. 1998/99:1 BILAGA 5

Underbilaga 1: Utvärdering av
framskrivningsmetoden

SCBis statistik om inkomstfördelningen fördröjs
två år eftersom den baseras på inkomsttaxe-
ringen. För att kunna bedöma tendenserna fram
till innevarande år har SCB och Finansdeparte-
mentet utvecklat en framskrivningsmetod. För-
enklat innebär den att uppgifterna i den senaste
tillgängliga statistiska undersökningen skrivs
fram två år med hjälp av de makroekonomiska
prognoserna. Befolkningens sammansättning,
sysselsättningen och de allmänna pensionerna
aktualiseras med en särskild omviktningsmetod.
Metoden redovisas i prop. 1997/98:1, bilaga 7.

En utvärdering av framskrivningen från 1995
till 1996 visar följande. Enligt framskrivningen
förutsades en måttlig ökning av inkomstsprid-
ningen 1996 och SCB:s undersökning visar att en
viss ökning inträffat (se tabell Ul.l). Den beräk-
nade inkomstspridningen mätt med Gini-koeffi-
cienten stämmer mycket väl med den officiella
statistiken. Barnfamiljernas ekonomiska standard
i förhållande till samtliga beräknades i framskriv-
ningen minska något 1996, samtidigt som pen-
sionärernas standard väntades ligga kvar på en
ungefär oförändrad nivå. SCB:s undersökning
visar att förutsägelsen för barnfamiljerna infria-
des men pensionärernas relativa standard förbätt-
rades mer än vad som kunde förutses. Vid ned-
brytning på små grupper blir bilden mer splittrad,
vilket dock till stor del beror på betydande sta-
tistisk osäkerhet. Totalt sett blir bedömningen
att framskrivningen för 1996 inte har genererat
en felaktig bild av inkomstutvecklingen. Det kan
inte uteslutas att en framskrivning kan ge en väl
så realistisk bild av inkomstutvecklingen under
det närmaste året jämfört med en separat ny sta-
tistisk undersökning. De systematiska felen i
framskrivningen kan vara mindre än den statis-
tiska osäkerheten som uppkommer vid jämförel-
ser av två urvalsundersökningar. Bedömningen
av realisationsvinster på sålda värdepapper och
bostäder möter dock speciella problem.

Tabell Ul.l Jämförelse mellan framskrivna värden med
motsvarande värden enligt SCB:s undersökning 1996

Värde	Beräknat	SCB
Gini-koefficient	0,249	0,250
Gini-koefficient realberäknad	0,252	0,247
Barnfamiljernas inkomst (procent av alla)	85,0	84,1
Pensionärernas inkomst (procent av alla)	99,0	99,8

Underbilaga 2: Definitioner och metoder i
studien av inkomströrligheten

Data: Studien baseras på LINDA-databasen. Det
är en så kallad panel som innehåller uppgifter om
inkomster m.m. varje år under perioden 1960-
1996 för ca 300 000 personer och deras hus-
hållsmedlemmar. LINDA representerar även ett
tvärsnitt av befolkningen varje år. LINDA är
uppbyggd med avidentifierade uppgifter från
SCB:s inkomst- och förmögenhetsstatistik, folk
och bostadsräkningar samt vissa andra datakällor.

Undersökningsår och population: Undersök-
ningen omfattar perioden 1978-1996 och urvals-
personer över 20 år. För respektive undersök-
ningsperiod ingår endast de personer som varit
mantalsskrivna i Sverige varje år under perioden.
Urvalet är således delvis olika för varje period.
Personer som avlidit eller haft negativa dispo-
nibla inkomster under perioden har uteslutits. I
analysen av ekonomiskt svaga hushåll krävs
också att man varit mantalsskriven året före res-
pektive efter den studerade perioden. I analy-
serna används ett suburval bestående av mellan
ca 188 000 och 202 000 personer beroende på un-
dersökningsperiod.

Hemmaboende ungdomar: Ungdomar i åldern
18-19 år som bor hemma behandlas olika över
tiden i LINDA. Före 1991 inräknas de i föräld-
rarnas hushåll, därefter räknas de som egna hus-
håll. För att få jämförbarhet över tiden har alla
ungdomar under 20 år exkluderats.

Åldersklassificering: Indelning sker efter födel-
seår. Exempelvis ingår i åldersgruppen 20-30 år
under perioden 1978-1983 personer födda
1953-1958, under 1984-1989 personer födda
1959-1964 samt under 1991-1996 de som är
födda 1966-1971. Som minst innehåller en
åldersgrupp ca 17 600 personer.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 5

Hushålls begrepp: För att beräkna de under-
sökta personernas ekonomiska standard räknas
undersökningspersonens inkomster samman
med eventuella makars och barns inkomster.
Indelningen i hushåll i LINDA baseras på man-
talsskrivningen samt uppgifter lämnade i själv-
deklarationer. Dessa uppgifter speglar inte alltid
det faktiska samboendet som endast kan fast-
ställas med intervjuer. Före 1981 finns inga som
helst uppgifter om samboende icke gifta. Från
och med detta år räknas som gifta de samboende
personer som i självdeklarationen uppger att de
har eller har haft gemensamma barn (även sam-
boende som tidigare varit gifta med varandra).
Det betyder att antalet faktiskt samboende
underskattas under hela perioden. Det gäller sär-
skilt samboende som inte har barn tillsammans.
Kvaliteten i hushållsindelningen kan också
variera något över tiden.

Inkomstbegrepp: I analysen används inkomst-
och förmögenhetsstatistikens definitioner av
disponibel inkomst för respektive år. Disponibel
inkomst inkluderar löne-, närings- och kapital-
inkomster samt transfereringar, minus betald
skatt, betalda underhållsbidrag samt återbetalda
studiemedel och socialbidrag. Erhållna studie-
medel räknas som inkomst. Åren 1978-1980
saknas begreppet disponibel inkomst men det
har konstruerats från bakomliggande inkomst-
poster och genom imputering av barnbidrag och
bidragsförskott. För att förbättra jämförbarheten
har dessutom ett antal justeringar gjorts. Vissa
mindre brister kvarstår emellertid under de första
undersökningsåren.

- 1978: Den slutliga skatten har minskats
med egenavgifter för egenföretagare.

- 1978-1983: Rese- och övriga kostnads-
avdrag har lagts till den disponibla inkoms-
ten.

- 1978-1980: "Underskott i förvärvskälla" har
påförts disponibel inkomst.

- 1978-1980: Studiemedel och handikapp-
ersättning saknas.

- 1978-1981: Dagpenning och utrycknings-
bidrag till värnpliktiga saknas.

- 1978-1982: Socialbidrag saknas.

- 1984-1990: En korrigering för extra avdrag
av kapital och schablonintäkt av eget hem
tillämpades.

1990/1991: Skattereformen medförde olika
basbreddningar, framför allt höjdes kapi-
talinkomster.

1994: Principerna för beräkning av kapital-
inkomst ändrades genom att det positiva
nettot för olika delinkomstslag räknades
som inkomst. Tidigare inräknades endast
det positiva nettot för hela inkomstslaget.

Underbilaga 3: Inkomstspridningen enligt
LINDA och HINK

En viktig fråga vid bedömningen av resultaten
från studien av inkomströrligheten är om den
allmänna bilden av inkomstfördelningens ut-
veckling i LINDA liknar den man får från SCB:s
HINK-undersökningar. Det finns ganska stora
olikheter i dessa material i definitioner och
mätmetoder. LINDA och HINK bygger visser-
ligen till stor del på samma grundmaterial, främst
data från inkomst- och förmögenhetsstatistiken
samt från olika administrativa register. HINK
kompletteras dock med en omfattande intervju
bl.a. för att fastställa faktiska samboendeför-
hållanden. I LINDA underskattas som nämnts
särskilt antalet faktiskt samboende utan barn.

I diagram U3.1 jämförs den årliga inkomst-
spridningen (Gini-koefficienten) i LINDA med
spridningen enligt HINK beräknad på huvud-
sakligen samma sätt. Fördelningen analyseras
endast för personer 20 år och äldre och den dis-
ponibla inkomsten justeras med roten ur antal
hushållsmedlemmar.

Diagram U3.1 Inkomstspridningen (Gini-koefficienten)
enligt LINDA och HINK 1978-1996 ____________

PROP. 1998/99:1 BILAGA 5

Det visas att LINDA mäter både nivå och trend i
inkomstspridningen mycket väl efter 1983.
Dessförinnan synes LINDA överskatta sprid-
ningen. Det kan antas förklaras främst av att
vissa inkomster saknas under 1978-83 (se under-
bilaga 2). Före 1981 saknas också uppgift om
samboende icke gifta med barn, vilket kan bidra
till överskattningen. Jämförelsen indikerar att
mätningen av inkomströrligheten under 1970-
talet kan ha vissa brister.

Underbilaga 4: Referenser

Aaberge, R., Björklund, A., Jäntti, M., Palme, M.,
Pedersen, P.J., Smith, N. & Wennemo, T. (1996):
Income Inequality and Income Mobility in the
Scandinavian Countries Compared to the
United States. Discussion Papers No. 168,
Statistics Norway, March 1996.

Arkes, J. (1998): Trends in Long-Run Versus
Cross-Section Earnings Inequality in the 1970s
and 1980s. Review of Income and Wealth, Series
44, 2,199-213, June 1998.

Björklund, A. (1993): A Comparison Between
Actual Distributions of Annual and Lifetime
Income: Sweden around 1970. Review of Income
and Wealth 39.

Björklund, A., Palme, M. (1997): Income
Redistribution Within the Life Cycle Versus
Between Individuals: Empirical Evidence Using
Swedish Panel Data. Stockholm School of
Economics, Working Paper Series in Economics
and Finance, Working Paper No. 197, September
1997.

Björklund, A. (1998): Income Distribution in
Sweden: What is the Achievement of the Welfare
State? Swedish Economic Policy Review, vol 5,
1, 41-86, Spring 1998.

Blomquist, S. (1981): A Comparison of
Distributions of Annual and Lifetime Income:
Sweden around 1970. Review of Income and
Wealth 27.

Danziger, S., Gottschalk, P. (1997): Family
Income Mobility - How Much Is There and Has
It Changed? Department of Economics. Boston
College.

Fritzell, J. (1990): The Dynamics of Income
Distribution: Economic Mobility in Sweden in
Comparison with the United States. Social
Science Research, 19,17-46.

Fölster, S. (1998): Inkomstfördelning i väl-
färdsstaten. Ekonomisk debatt, årg 26, nr 4.

Gustafsson, B. (1994): The Degree and Pattern
of Income Immobility in Sweden. Review of
Income and Wealth, Series 40, 1, 67-86, March
1994.

Gustafsson, B., Zandvakili, S. (1997): Dyna-
mics of Income Inequality in Sweden. Paper pre-
sented at the 1997 meeting of the European
Society of Population Economics.

Halleröd, B. (1998): A Longitudinal Analysis
of Economic Well-Being in Sweden. Department
of Sociology. Umeå University.

Hussemus, J., Selén, J. (1994): Skatter och
socialförsäkringar över livscykeln. ESO-rapport
Ds S 1994:35.

Inkomstfördelningsundersökningen. Statistiska
meddelanden If21 SM9801. SCB.

Jarvis, S. , Jenkins, S.P. (1996): Changing
Places: income mobiliy and poverty dynamics in
Britain. Working Paper 96-19. ESRC Research
Centre on Micro-social Change.

Jenkins, S.P. (1998): Modelling Household
Income Dynamics. ESRC Research Centre on
Micro-Social Change.

Lindström, K. (1998): Urvalsdesign i LINDA.
SCB.

Schluter, C., (1998): Income Dynamics in
Germany, the USA and the UK: Evidence From
Panel Data. London School of Economics,
Centre for Analysis of Social Exclusion, CASE-
paper 8, June 1998.

Shorrocks, A.F. (1978): Income Inequality and
Income Mobility. Journal of Economic Theory,
19, 376-93.

Uddhammar, E. (1997): Arbete, välfärd,
bidrag. City University Press.

Bilaga 6

Statlig styrning

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

Innehållsförteckning

Bilaga 6

Statlig styrning

Inledning..................................................................................................5

Uppföljning av den ekonomiska styrningen.........................................5

Utvecklingen inom statsförvaltningen...................................................5

Statsförvaltningens produktivitetsutveckling........................................9

Uppföljning av myndigheternas arbetsgivarpolitik.............................11

Redovisning av personalkonsekvenser vid strukturförändringar

och besparingar, m.m............................................................................17

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

1 Inledning

Riksdagen har också betonat vikten av att få
en kontinuerlig, systematisk och samlad uppfölj-
ning av förändringarna inom statsförvaltningen.
Nedan ges en redogörelse för utvecklingen inom
området.

2 Uppföljning av den ekonomiska

styrningen

En uppföljning av delar av den ekonomiska
styrningen avseende budgetåret 1997 skedde i
regeringens skrivelse 1997/98:187. I skrivelsen
lämnar regeringen en redogörelse för det eko-
nomiska utfallet i staten under föregående bud-
getår. Skrivelsen omfattar årsredovisningen för
staten år 1997 samt det slutliga utfallet på stats-
budgetens inkomsttitlar och anslag under året.
Vidare lämnas en redogörelse för avgiftsbelagd
verksamhet samt statliga garantier m.m. Vissa
generella iakttagelser som Riksrevisionsverket
har gjort kommenteras i skrivelsen och myndig-
heter som har erhållit revisionsberättelse med in-
vändning omnämns, varvid skälen för invänd-
ningarna anges. En närmare redogörelse för
regeringens bedömningar och åtgärder med an-
ledning av revisionens iakttagelser lämnas i denna
proposition under respektive utgiftsområde.

Resultatinformation och regeringens resultat-
bedömningar lämnas på motsvarande sätt under
respektive utgiftsområde. Fördjupad resultatin-
formation har dessutom lämnats i separata skri-
velser till riksdagen. Som exempel kan nämnas
regeringens skrivelse 1997/98:155 om utveck-

lingen inom den kommunala sektorn samt rege-
ringens skrivelse Hållbara Sverige uppföljning
och fortsatta åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling (skr. 1998/99:5).

3 Utvecklingen inom

statsförvaltningen

Statskontoret har regeringens uppdrag att årligen
göra en översiktlig redovisning av utvecklingen
inom statsförvaltningen.

Nedan görs en kort sammanfattning av
Statskontorets rapport Staten i omvandling
(1998:15).

Staten i samhällsekonomin

Sysselsättningen

Staten (exklusive affärsverken) hade 1997
218 000 hel- och deltidsarbetande. Om deltids-
anställda räknas om till helårspersoner sysselsatte
staten 194 000 personer eller 5 procent av alla an-
ställda i Sverige. Antalet statsanställda hos affärs-
verken var 18 000 eller 0,4 procent av sysselsätt-
ningen.

Sedan år 1990 har antalet statligt anställda gått
ned med 11 procent. Under ett par år, 1993 och
1994, var minskningen särskilt markant, därefter
har takten avtagit. Huvudorsaken till nedgången
var besparingar och rationaliseringar inom be-
fintliga myndigheter. En mindre del förklaras av
bolagiseringar och huvudmannaskapsbyten, som
gjort att de statsanställda fått arbete inom andra
sektorer på arbetsmarknaden.

Om effekterna av bolagiseringarna räknas in
har sysselsättningen i försvaret och området nä-
ringslivstjänster - som omfattar kommunikation,
arbetsmarknad och jord- och skogsbruk m.m. —
gått ned med drygt 20 procent under perioden
1990-1997. Myndigheterna inom de s.k. allmän-
na tjänsterna, dvs. huvudsakligen med verksam-
het inom den centrala förvaltningen, minskade
sammantaget sysselsättningen nästan lika myck-
et. Regeringskansliet utgör dock ett undantag
eftersom antalet anställda har ökat med 500 per-
soner eller 14 procent sedan 1990.

Även inom området samhällsskydd och rätt-
skipning har sysselsättningen minskat under
1990-talet. Antalet anställda sjönk med 4 000 el-
ler 9 procent till och med år 1997. Polisväsendet

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

svarade i absoluta tal för en stor del av minsk-
ningen, men relativt sett krympte domstols- och
åklagarväsendet mer.

Under 1990-talet har samtliga län utom Upp-
sala visat en negativ sysselsättningsutveckling i
statlig sektor. Mest negativ har sysselsättningsut-
vecklingen varit i Kronobergs, Värmlands, Got-
lands och Gävleborgs län, med minskningar som
överstigit 20 procent. I de tre förstnämnda av
dessa län har näringslivstjänsterna minskat med
mellan 30-40 procent. Försvaret har mer än hal-
verats i Gävleborgs och Kronobergs län. Takten i
neddragningarna verkar för närvarande ha mins-
kat. Mellan år 1996-97 minskade antalet statligt
anställda med endast 1 procent, vilket utslaget på
regional nivå innebär sysselsättningsminskningar
i ungefär hälften av länen.

Den högre utbildningen expanderar
Sysselsättningen har gått ned inom de flesta stat-
liga verksamhetsområden. Områden som där-
emot har expanderat är främst den högre utbild-
ningen, men också de betydligt mindre statliga
områdena kultur samt vård och omsorg. Bildan-
det av Institutionsstyrelsen år 1994 gav ett sys-
selsättningstillskott till staten på drygt 3 000 an-
ställda.

Expansionen inom den högre utbildningen
har endast delvis kunnat kompensera de totala
neddragningarna som har gjorts. Under perioden
är det huvudsakligen satsningar på mindre och
medelstora högskolor som har prioriterats. An-
talet anställda vid högskolan i Gävle/Sandviken i
Gävleborg har antalet anställda fördubblats.

Diagram 3.1 Sysselsättningen i staten

Källa; SCB:s arbetsmarknadsstatistik och Statskontorets beräkningar. Grupperingen grundar sig
på FN:s Classification of Functions of Government, CoFoG.

Anm. Hälso- och sjukvård samt social trygghet har lagts ihop till området 'vård och omsorg'.
Affärsverken ingår inte.

Diagram 3.1 visar sysselsättningen i staten 1997.
Antalet deltidsanställda har räknats om till hel-

årspersoner (194 000 personer eller 5 procent av
alla anställda i Sverige).

Konsumtion

Utvecklingen av konsumtionen av statens tjäns-
ter har inte varit lika entydig som nedgången av
antalet anställda i staten. Det är först på senare år
som besparingarna tagit sig uttryck i minskad
tjänsteproduktion och konsumtion.

Statskontoret anser att det finns flera förkla-
ringar till detta. En av dem är den djupa lågkon-
junktur som rådde under 1990-talets första år.
Det ställde krav på statliga insatser i form av ar-
betsmarknadsåtgärder och utbildning. Satsningar
på den högre utbildningen har givit utslag i en
ökad konsumtion under hela 1990-talet.

Sedan 1993 har även konsumtionen av statens
tjänster sammantaget gått ned. Med undantag för
den högre utbildningen har konsumtionen
minskat inom samtliga verksamhetsområden.
Statistik för första halvåret 1998 ger vid handen
att konsumtionen av statliga tjänster åter ökat
med 4,6 procent jämfört med första halvåret
1997.

Diagram 3.2 Tillväxt i staten, kommunsektorn och BNP
11970-1997, volymförändring i konsumtionen av offentliga
[tjänster och BNP______________________________________

Försvaret är den största posten i konsumtionen
av statliga tjänster.

Den kraftigaste nedgången i konsumtionen
har skett inom de s.k. allmänna tjänsterna - dvs.
skatteförvaltning, länsstyrelser, tullväsende m.m.
- med en minskning med över 30 procent sedan
1993. En del förklaras av att Byggnadsstyrelsen
ombildades till Vasakronan AB och en successiv

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

neddragning av Invandrarverkets verksamhet be-
roende på en minskad flyktingström.

Aven inom området näringslivstjänster har
minskningen av konsumtionen varit markant
under senare år. Sedan 1994 har de minskat med
20 procent i volym. Det är framför allt de statliga
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som krympt
under ett par år. En förklaring till detta kan vara
att kommunerna i ökad utsträckning tagit på sig
ansvaret för de arbetslösa.

Den minskade sysselsättningen inom området
samhällsskydd och rättskipning återspeglar sig
också i en minskad konsumtion av tjänsterna.
Under perioden 1994-1997 har den gått ned med
5 procent. Sedan decenniets början har sektorn
vuxit långsammare än den totala konsumtionen
av statens tjänster. Medan hela konsumtionen
steg med 12 procent i volym mellan 1990 och
1994, ökade utgifterna för samhällsskydd och
rättskipning med 8 procent. Det var polisväsen-
det som drog ned ökningstakten.

Organisation, personal och IT

Förvaltningspolitik och organisation

Renodling, decentralisering och tydligare roller
Under 1990-talet, särskilt under dess första hälft,
har den statliga förvaltningen renodlats genom
en tydligare uppdelning av statens olika funktio-
ner i samhället. Affärsverksamhet har brutits ut
för att drivas i bolagsform under konkurrens och
rättsskipning och annan myndighetsutövning har
tydligare skilts åt.

Under perioden har det skett ytterligare de-
centralisering av arbetsuppgifter till kommuner-
na vilket, tillsammans med framför allt utbryt-
ningen av affärsverksamheten, har bidragit till att
den statliga förvaltningen minskat dramatiskt i
volym.

Även om tydligare uppdelning av funktioner
och ansvar mellan den offentliga sektorns aktö-
rer framstår som den huvudsakliga trenden, kan
ändå tendenser som pekar i en annan riktning
skönjas, anser Statskontoret. Samarbetsformerna
mellan staten och kommunerna visar en stor va-
riationsrikedom med komplexa konstellationer
och helt olika former. Samverkan inom exempel-
vis arbetsmarknadspolitiken har medfört att det
har bildats nya statliga myndigheter med en ma-
joritet av kommunala företrädare. Det gemen-
samma resursutnyttjandet och den önskade kre-
ativa dynamiken uppnås till priset av större

otydlighet i arbetsfördelningen och därmed stör-
re svårigheter att utkräva ansvar.

Regeringen har börjat använda sig av särskilda
organ, ofta kallade delegationer, vid sidan av den
normala myndighetsstrukturen för att hantera
vissa frågor konstaterar Statskontoret. Gemen-
samt för dessa organ är att det rör sig om tillfälli-
ga insatser, ofta tvärs över flera samhällssektorer.
I många fall används modellen för att stimulera
kommunerna att prioritera bland sina åtaganden i
en riktning som bättre stämmer med regeringens
nationella mål.

Personalen i staten

Åldersstrukturen bland de anställda på arbets-
marknaden har ändrats kraftigt som en följd av
1990-talets lågkonjunktur och den höga arbets-
lösheten. I staten ökar de som är mellan femtio
och sextio år i antal. De svarar för närmare 30
procent av de anställda mot drygt 20 procent vid
1990-talets början. De yngsta, dvs. de mellan 16
och 24 år, blir samtidigt allt färre. År 1997 fanns
endast 3 procent av de statsanställda i denna ål-
dersgrupp. Andelen har mer än halverats sedan
1990. Medelåldern bland de statsanställda är idag
44 år och den har ökat med 1,4 år sedan 1990.
Genomsnittet för samtliga anställda ligger tre år
lägre, men ökningen under sjuårsperioden upp-
gick till närmare två år.

Staten och informationstekniken

Internet underlättar för den elektroniska
förvaltningen

Internet som en kanal för elektronisk kommuni-
kation och informationsförmedling har fått ett
sådant genomslag att det inte längre finns några
andra alternativ, konstaterar Statskontoret. Det
är därför inom den ramen som de statliga myn-
digheterna utvecklar sådana tjänster som innebär
att den elektroniska förvaltningen kan förverkli-
gas. Den innefattar t.ex. IT-stödda transfere-
ringssystem och serviceförmedling till medbor-
gare, organisationer och företag.

Sverige Direkt, Information Rosenbad och
Rixlex, som innehåller rättsinformation, är data-
baser som ger medborgare och företag en möj-
lighet att snabbare ta del av det centrala besluts-
fattandet inom regering och riksdag. De är också
viktiga informationsbaser för den offentliga för-
valtningen. Även enskilda myndigheter gör sig

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

själva mer synliga och sin information lättare att
komma åt via Internet. Insatserna har stor bredd
och utbudet ökar.

Myndigheter, vars verksamhet riktar sig till fö-
retag och medborgare, har börjat erbjuda elek-
troniska tjänster för självbetjäning som komple-
ment till de traditionella kontaktvägarna.

Informationstekniken är avgörande för den
fortlöpande utvecklingen inom statsförvaltning-
en, framhåller Statskontoret.

Millennieskiftet kan innebära omprioriteringar
Omfattningen av och komplexiteten i det s.k.
millennieproblemet har successivt uppenbarats
för myndigheterna framhåller Statskontoret. Det
berör inte enbart stordatorsystem från 1960- och
1970-talen, där man av utrymmesskäl angav årtal
med två siffror. Aven i nyare system kan samma
förhållande gälla. Kostnaderna för anpassnings-
arbetet beräknas ligga i miljardklassen.

I redovisningarna av anpassningsarbetet inför
år 2000 uppger flertalet myndigheter att de anser
sig nödsakade att inrikta alla resurser enbart på
millennieproblemet och att de tvingats prioritera
ned annat utvecklingsarbete eller ser en risk för
att detta måste göras. Samtidigt leder millennie-
skiftet till att modernare utrustning anskaffas hos
en tredjedel av de tillfrågade myndig-heterna.

Staten och kommunsektorn

Kommunsektorns finanser - statsbidragen har
långsiktigt minskat

Besparingarna i den offentliga sektorn under
1990-talet har medfört att såväl kommuners som
landstings inkomster och utgifter har minskat
något, räknat i fasta priser. Inkomsterna sjönk
marginellt under perioden medan utgiftsminsk-
ningen var något större. Bakom de förhållandevis
små förändringarna ligger dock stora förskjut-
ningar mellan olika slag av inkomster och utgif-
ter.

Kommunalskatterna är den viktigaste in-
komstkällan. De svarar för drygt 70 procent av
de totala inkomsterna och deras betydelse för fi-
nansieringen av verksamheten har långsiktigt
ökat. Samtidigt har statsbidragen minskat och
utgjorde 1997 endast 15 procent av kommun-
sektorns inkomster jämfört med närmare 30
procent under 1970- och 1980-talen.

Tre fjärdedelar av kommunsektorns utgifter
går till konsumtion, huvudsakligen till social om-
sorg, hälso- och sjukvård samt grund- och gym-

nasieskola. Den obrutna expansionen sedan ef-
terkrigstiden upphörde vid 1990-talets början.
Under perioden 1991-1997 sjönk konsumtionen
med 5 procent i volym och besparingarna drab-
bade enligt Statskontoret i stort sett alla verk-
samhetsområden utom den centrala administra-
tionen.

Transfereringarna till framför allt hushållen
har ökat under 1990-talet. Uppgången förklaras
helt av de ökade behoven av socialbidrag under
lågkonjunkturårens höga arbetslöshet.

Det finansiella sparandet, dvs. skillnaden mel-
lan kommunsektorns inkomster och utgifter, var
visserligen negativt år 1997, men i ett samhälls-
ekonomiskt perspektiv var underskottet inte så
stort. Det uppgick till knappt 2 procent av ut-
gifterna och motsvarade 0,4 procent av BNP.

Stora förändringar i verksamhetsförutsättningar
under 1990-talet

1990-talet har inneburit stora förändringar i för-
utsättningarna för verksamheten inom kommu-
ner och landsting. Den nya kommunallagen, som
trädde i kraft år 1992, gav större frihet åt kom-
muner och landsting att själva organisera sin
verksamhet. Växlingen från specialdestinerade
bidrag till generella år 1993 verkade i samma
riktning. På senare tid har dock, enligt
Statskontoret, en tendens till återgång till selek-
tiva bidrag kunnat skönjas. En viktig ändring i
förutsättningarna är också det nya bidrags- och
ekonomiska utjämningssystemet, som infördes
år 1996. Det är tänkt att ge kommuner och
landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar,
främst när det gäller att klara de lagstadgade åta-
gandena.

Etnisk och kulturell mångfald i staten

Sverige har under de senaste femtio åren föränd-
rats från att ha varit förhållandevis homogent till
att bli ett samhälle präglat av etnisk och kulturell
mångfald. Mer än 900 000 personer är födda ut-
omlands. Ytterligare 700 000 personer är födda i
Sverige och har utländsk bakgrund genom att
minst en förälder är född utomlands. Totalt har
således ca 1,6 miljoner människor i Sverige någon
form av utländsk bakgrund. Av dem är 1,1 mil-
jon mellan 16 och 64 år. Det motsvarar en fem-
tedel av den arbetsföra befolkningen. Drygt
700 000 personer eller 13 procent av befolkning-
en mellan 16 och 64 år är födda utrikes. Drygt
400 000 - motsvarande 7 procent av befolkning-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

en i arbetsför ålder — är födda i Sverige med ut-
ländsk bakgrund.

Arbetsmarknadssituationen i stort för personer med
utländsk bakgrund

Av de totalt 1,1 miljoner personerna i arbetsför
ålder med utländsk bakgrund förvärvsarbetade
drygt hälften år 1995. Förvärvsfrekvensen är
mycket låg jämfört med personer födda i Sverige
med två svenska föräldrar. Mer än 70 procent av
dem förvärvsarbetade samma år. Det är främst de
som är födda utomlands som har en låg repre-
sentation på arbetsmarknaden. År 1995 hade en-
dast 46 procent sysselsättning. Motsvarande tal
för personer födda i Sverige med utländsk bak-
grund var 64 procent.

Lägre andel utrikes födda i staten än inom andra
sektorer

Andelen sysselsatta med utländsk bakgrund in-
om arbetsmarknaden som helhet uppgick år 1995
till 16 procent, varav de som är födda utomlands
svarade för 9 procentenheter. I staten var andelen
med utländsk bakgrund något lägre och uppgick
till 13 procent av de anställda. Skillnaden kan helt
hänföras till att andelen födda utomlands är lägre
i staten jämfört med övriga delar av arbetsmark-
naden; 6 procent jämfört med 9 procent.

En förklaring till den lägre andelen utrikes
födda i statsförvaltningen kan vara att minst en
fjärdedel av alla statliga anställningarna fordrar
svenskt medborgarskap och ofta dessutom en
utbildning som är direkt anpassad efter svenska
förhållanden, vilket är ett hinder för många födda
utomlands. Det sistnämnda kravet gäller främst
för jurister, militärer och poliser. Andelen stats-
anställda med utländsk bakgrund inom dessa
områden är också betydligt lägre än genomsnit-
tet för staten som helhet.

I likhet med vad som gäller för hela arbets-
marknaden har omkring 80 procent av de an-
ställda i staten med utländsk bakgrund sina rötter
i Europa, och hälften har nordiskt ursprung. I
staten, liksom i de övriga sektorerna på arbets-
marknaden, har i genomsnitt hälften av dem som
är födda utomlands bott i Sverige i minst tjugo
år.

Flest personer med utländsk bakgrund inom
utbildningsväsendet

Inom utbildningsväsendet, som svarar för en
femtedel av de statsanställda, är andelen med ut-
ländsk bakgrund störst. De utgör en femtedel,
vilket motsvarar andelen med utländsk bakgrund

av hela den arbetsföra befolkningen. Detta om-
råde avviker kraftigt från övriga delar av staten —
och för övrigt även från hela arbetsmarknaden —
genom att den största delen av de anställda med
utländsk bakgrund är födda utomlands. De har
även varit i Sverige en förhållandevis kort tid och
en mindre del, än inom övriga statliga verksam-
hetsområden, har svenskt medborgarskap.

Inom det betydligt mindre området kultur —
där de statliga museerna svarar för merparten av
sysselsättningen - har också ca en femtedel av de
anställda utländsk bakgrund. Av dem är drygt
hälften födda utomlands.

4 Statsförvaltningens
produktivitetsutveckling

Produktivitet är ett uttryck för en organisations
förmåga att omvandla tillgängliga produktionsre-
surser till prestationer av olika slag. Utvecklingen
av produktiviteten är i grunden beroende av de
människor som är inblandade i de olika verk-
samheterna. Därför är ledningens och de anställ-
das engagemang och förmåga att ta tillvara tek-
niska och metodmässiga framsteg samt omsätta
dem i en mer ändamålsenlig verksamhet viktig
för produktivitetsutvecklingen.

Det ligger ett stort värde i att kontinuerligt
kunna följa upp hur myndigheternas produkti-
vitet förändras. Detta gäller både möjligheten att
gentemot bl.a. riksdagen redovisa hur väl stats-
förvaltningen lyckas utföra sina åtaganden och
möjligheterna att få bättre underlag för styrning
och uppföljning av myndigheterna.

Samhällets välfärdsutveckling bygger på en
kontinuerlig utveckling av produktiviteten. En
positiv produktivitetsutveckling har även stor
betydelse för utvecklingen av de statsfinansiella
utgifterna. Grovt räknat motsvarar en procen-
tenhets högre produktivitet i staten en teoretisk
besparing på ca 15 miljarder kronor.

Inom den privata sektorn har produktiviteten
länge varit ett grundläggande mått för att beskri-
va verksamhetens effektivitet. Inom den offent-
liga sektorn är produktivitet inte ett lika vanligt,
eller lätt använt, mått. De statliga myndigheter-
nas redovisningar av produktivitetsutvecklingen i
årsredovisningarna har hittills uppvisat stora
brister. Enskilda myndigheter har visserligen an-
vänt produktivitetsmätningar, med varierande
framgång, för att bl.a. följa upp och styra sin
verksamhet. Däremot har försöken att beskriva

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

den samlade statsförvaltningens produktivitets-
utveckling varit få. Vid några tillfällen har stats-
förvaltningens produktivitetsutveckling mätts,
bl.a. i ESO:s regi. Den senaste studien genom-
fördes i början av 1990-talet. Hur statens pro-
duktivitet därefter har utvecklats har det funnits
begränsad kunskap om. I 1998 års budgetpropo-
sition aviserade regeringen därför åtgärder i syfte
att få ett bättre grepp om myndigheternas pro-
duktivitetsutveckling.

Som ett första steg i detta arbete har regering-
en gett ett antal centrala myndigheter i uppdrag
att beräkna produktivitetsutvecklingen inom sju
viktiga statliga verksamhetsområden, nämligen:
skatteförvaltningen, exekutionsväsendet, rättsvä-
sendet, invandringen, socialförsäkringens admi-
nistration, arbetsmarknadsområdet samt univer-
sitets- och högskoleområdet. Arbetet med att
samordna arbetet och att redovisa de samlade re-
sultaten har utförts av Statskontoret. De nämnda
områdena omfattar knappt 60 procent av den ci-
vila statsförvaltningen, vilket bör vara tillräckligt
för att ge en approximativ bild av den civila
statsförvaltningens produktivitetsutveckling un-
der 1990-talet.

Den metodik som har använts för att beräkna
produktiviteten i den nu föreliggande studien
överensstämmer i huvudsak med den som an-
vändes vid ESO-studierna av statsförvaltningens
produktivitetsutveckling mellan 1960 och 1990.
Detta möjliggör en jämförelse av de olika mät-
ningarna och ger därmed möjlighet att redovisa
närmare fyrtio års statlig produktivitetsutveck-
ling-

Tabell 4.1 Produktivitetsförändring i den civila stats
förvaltningen 1960 - 1997_______________________

Procent

1960	1965	- 1,3 %
1965	1970	- 2,2 %
1970	1975	- 3,0 %
1975	1980	1,9%
1980	1985	1,2 %
1985	1990	0,1 %
1990	1997	0,8%

Under perioden 1960 till 1975 tillfördes statsför-
valtningen stora resurser utan att prestationerna
ökade i samma takt. Resultatet blev allt större
produktivitetsminskningar. Den försiktiga be-
sparingspolitiken under andra halvan av 1970-
talet gjorde att den existerande överkapaciteten

inom statsförvaltningen kunde utnyttjas, vilket
ledde till att produktivitetsförändringen vände
och blev positiv. Produktiviteten fortsatte att ut-
vecklas positivt under 1980-talets första halva
men en ökad resurstilldelning under decenniets
andra hälft ledde till att produktivitetsutveck-
lingen avstannade. Under 1990-talet har produk-
tiviteten inom förvaltningen återigen börjat stiga.
Mellan 1990 och 1997 har produktiviteten stigit
med totalt 5,8 procent, vilket innebär en årlig
ökning med i genomsnitt 0,8 procent.

Produktivitetsökningen under den senaste
mätperioden 1990 - 1997 har fördelat sig något
olika mellan åren. Fram till toppåret 1994 steg
produktiviteten. Därefter skedde en viss minsk-
ning. En tänkbar tolkning av denna utveckling är
att det fanns viss ledig kapacitet inom myndig-
heterna vid ingången till 1990-talet som möjlig-
gjorde produktionsökningar utan att kostnader-
na behövde stiga i motsvarande mån.

Diagram 4.2 Ackumulerad produktivitetsutveckling i den
civila statsförvaltningen 1990 - 1997__________________

Det förekommer givetvis även skillnader i pro-
duktivitetsutveckling mellan de sju verksamhets-
områdena i undersökningen. En mycket stark
produktivitetsutveckling har skett inom arbets-
marknads- och invandrarområdena medan t.ex.
delar av rättsväsendet och socialförsäkringsadmi-
nistrationen har haft en sämre utveckling, särskilt
de senaste åren.

Det finns olika förklaringar till variationerna i
myndigheternas produktivitet. En nyckelfaktor
är graden av flexibilitet i en myndighets verk-
samhet. För att kunna öka produktiviteten måste
en organisation ha möjlighet att snabbt kunna
ställa om produktionen av tjänster när efterfrå-
gan på dess prestationer förändras. Invandrarver-
ket är ett exempel på en organisation som under
1990-talet visat sig ha god förmåga att anpassa

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

sina produktionsresurser till efterfrågan och har
därmed uppnått en god produktivitetsutveckling.

Rättsväsendet består å andra sidan av en grupp
myndigheter med ett starkt inbördes beroende i
ärendehandläggningen och där flexibiliteten att
göra snabba omställningar av produktionen där-
för är mindre. Inte heller Arbetsmarknadsverket,
som uppvisar mycket höga produktivitetssiffror
under 1990-talet, har kännetecknats av flexibili-
tet. Den stora produktivitetsökningen beror i
huvudsak på att man klarat av att hantera en
kraftigt ökad efterfrågan inom ramen för befint-
liga resurser. När efterfrågeökningen stagnerade
från och med 1993 lyckades man inte minska
kostnaderna för att på så sätt bibehålla den posi-
tiva produktivitetsutvecklingen.

Det finns även andra viktiga förklaringar till
en stigande eller sjunkande produktivitet, t.ex.
kvalitetsförändringar som inte fångats i presta-
tionerna. En mindre god produktivitetsutveck-
ling som kan förklaras med systematiska kvali-
tetshöjningar av myndighetens prestationer
behöver då inte nödvändigtvis ses som något ne-
gativt. När det gäller studien av produktivitetsut-
vecklingen under 1990-talet har kvalitetsindika-
torer belysts där så varit möjligt. Resultaten
pekar på såväl förbättringar som försämringar av
prestationernas kvalitet. Sammantaget finns inga
starka indikationer på att den samlade kvaliteten
skulle ha förändrats på ett sätt som bör påverka
resultaten av produktivitetsmätningarna.

Ytterligare faktorer att ta hänsyn till vid be-
dömningen av produktivitetsförändringar är
systematiska förändringar i förutsättningarna för
att utföra myndighetens prestationer. Som ex-
empel på detta kan nämnas att ärendena inom
åklagarväsende och domstolar sannolikt blivit
alltmer komplexa och därmed resurskrävande att
handlägga. Likaså har den fördjupade sjukpen-
ningprövningen haft en negativ inverkan på soci-
alförsäkringsadministrationens produktivitetsut-
veckling.

5 Uppföljning av myndigheternas
arbetsgivarpolitik

Bakgrund

I enlighet med vad som anfördes i budgetpropo-
sitionen för 1998 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 14,
s. 78 ff.), begärde regeringen i november 1997 in
uppgifter från Arbetsgivarverket och de enskilda

myndigheterna om myndigheternas arbetsgivar-
politik och de mål som gäller för denna. Detta
innebar bl.a. att varje myndighet, för budgetåret
1997, skulle redovisa personalens åldersstruktur,
könsfördelning, rörlighet, lönenivåer och lö-
neutveckling, dels per kategorier av anställda,
dels för myndigheten i sin helhet. Myndigheter-
na skulle vidare, utifrån sina verksamhetsmål och
sina bedömningar av arbetsmarknadsläget, redo-
visa sina mål för kompetensförsörjningen för
åren 1998-2001. De uppgifter som myndigheter-
na redovisat ligger nu till grund för departemen-
tens löpande uppföljning av de enskilda myndig-
heterna och för regeringens övergripande
bedömningar vad gäller utvecklingen av den stat-
liga arbetsgivarpolitiken.

1997 års redovisningar och regeringens
bedömningar

I budgetpropositionen för 1998 meddelade rege-
ringen att den i kommande budgetpropositioner
avsåg att redovisa en samlad bild av den statliga
arbetsgivarpolitiken och dess utfall till riksdagen.
En första sådan redovisning ges här. I de fall de-
partementen gjort iakttagelser beträffande ar-
betsgivarpolitiken vid enskilda myndigheter som
riksdagen bör informeras om, så redovisas dessa
under respektive utgiftsområde.

Regeringens övergripande iakttagelser kan in-
delas i två huvudområden: dels sådana som gäller
arbetsgivarpolitikens långsiktiga och strategiska
inriktning, dels sådana som gäller dess aktuella
tillämpning inom enskilda områden. Samman-
fattningsvis är regeringens bedömning att den
senare fungerar väl, medan det finns anledning
för flertalet myndigheter att arbeta mer aktivt
med den förra.

Arbetsgivarpolitikens långsiktiga inriktning

Vad gäller arbetsgivarpolitikens långsiktiga och
strategiska inriktning har myndigheterna redovi-
sat förhållanden och målsättningar som motsva-
rar regeringens förväntningar.

Ett mindre antal myndigheter, såväl stora som
små, har visat att de bedriver en väl medveten
och långsiktigt strategisk arbetsgivarpolitik. Som
exempel på sådana myndigheter kan nämnas Ar-
betslivsinstitutet, Birgittaskolan, Centrala studie-
stödsnämnden, Försvarets materielverk, Radio-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

och TV-verket, Räddningsverket, Statens veteri-
närmedicinska anstalt och Åklagarväsendet. Ge-
mensamt för dessa myndigheter är att de har re-
dovisat mål som är konkreta och tydliga och
klart relaterat dessa till myndighetens verksam-
het och gällande eller förväntad kompetensför-
sörjningssituation. Även Arbetsmarknadsstyrel-
sen, Boverket, Luleå tekniska universitet,
Länsstyrelsen i Dalarna, Patent- och registre-
ringsverket samt Statens geotekniska institut har
lämnat tydliga redovisningar av målen för kom-
petensförsörjningen.

Ett relativt stort antal myndigheter har lämnat
redovisningar med vaga kompetensförsörj-
ningsmål utan tydliga kopplingar till målen för
verksamheten. Den bild som därvid växer fram
förstärks av de granskningar som genomförts av
Riksrevisionsverket och som redovisats i Att
verksamhetsanpassa lönepolitiken - en gransk-
ning av det lönepolitiska arbetet vid fem myn-
digheter (RRV 1998:22) och Formerna för löne-
bildning m.m. inom Försvarsmakten (RRV
1998:20). En brist som uppmärksammats i dessa
sammanhang är att myndigheternas lönepolitiska
strategier i många fall har alltför vaga kopplingar
till myndigheternas verksamhet.

En förutsättning för ordningen med en dele-
gerad arbetsgivarpolitik är att varje myndighet
fullt ut tar ansvar för att effektivt uppnå målen
för verksamheten. Det måste därvidlag finns en
tydlig koppling mellan målen för verksamheten
och målen för kompetensförsörjningen. Ett av
de mer grundläggande syftena med regeringens
uppföljning är att säkerställa förekomsten av så-
dana kopplingar.

Observationer och bedömningar inom enskilda
områden

De redovisningskrav som regeringen har riktat
till myndigheterna fokuserar på de fyra områden
som ur ett övergripande perspektiv har särskild
strategisk betydelse för kompetensförsörjningen:
åldersstruktur, könsfördelning, personalrörlighet
samt lönenivåer och löneutveckling. De obser-
vationer som regeringen har kunnat göra inom
dessa områden tyder på att arbetsgivarpolitiken i
dess enskildheter huvudsakligen fungerar väl. In-
om många myndigheter saknas dock en helhets-
syn vad gäller arbetsgivarpolitikens långsiktiga
inriktning.

Åldersstruktur

Under 1990-talet har åldersstrukturen bland de
sysselsatta inom arbetsmarknadens sektorer änd-
rats kraftigt till följd av den lågkonjunktur och
höga arbetslöshet som kännetecknat decenniet.
Detta gäller inte minst för statsförvaltningen.

Genomsnittsåldern för statsanställda under
1997 var 44,2 år (affärsverken inkluderade), vil-
ket innebär att de statsanställda har en genom-
snittsålder som är högre än vad den är inom
landsting, kommuner och näringsliv. De statsan-
ställda har dessutom en mer ojämn spridning
över åldrarna än de anställda inom arbetsmark-
nadens övriga sektorer. Detta kan till stor del
förklaras av de höga utbildningsnivåer som kän-
netecknar statsförvaltningen.

Diagram 5.1 Åldersfördelning inom statsförvaltningen och
på arbetsmarknaden totalt 1997

Åldersgrupper

Källa: Statskontoret

Anm.: Affärsverken ingår inte.

Genomsnittsåldern skiljer sig också åt mellan
statsförvaltningens olika sektorer. Som framgår
av tabell 5.1 är genomsnittsåldern lägst inom för-
svarssektorn och högst inom de två sektorerna
uppdragsbaserad verksamhet och länsstyrelser,
regeringskansli, stabsmyndigheter.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

Tabell 5.1 Genomsnittsålder i statsförvaltningens olika
sektorer 1997 __________

Sektor Genomsnittsålder

Länsstyrelser, regeringskansli, stabs myndigheter	45,7
Uppdragsbaserad verksamhet	45,7
Arbetsliv, omsorg, utbildning	45,4
Kultur	44,9
Miljö, teknik, jordbruk	44,9
Ekonomi	44,6
Rättsväsende	44,2
Universitet, högskolor, forskning	43,8
Affärsverk, infrastruktur	43,5
Försvar	42,0
Samtliga	44,2

Källa: Arbetsgivarverket

Åldersstrukturen inom staten kan på några års
sikt komma att leda till allvarliga problem med
kompetensförsörjningen. Diagram 5.2 visar hur
åldersfördelningen förändrats sedan 1990.

Diagram 5.2 Relativ åldersfördelning i staten 1990 och
1997

Procent

Åldersgrupper

Källa: Statskontoret

Anm.: Affärsverken ingår inte

En framskrivning av åldersstrukturen till år
2010 - där hänsyn tagits till rekryterings- och av-
gångsmönster i olika åldrar - visar att 35 000 ar-
betstagare kommer att uppnå 65 års ålder före
periodens slut. Den genomsnittliga faktiska pen-
sionsåldern inom statsförvaltningen i dag är
emellertid mellan 60 och 61 år. Av de som i dag
är statsanställda kommer omkring 67 000 perso-
ner att uppnå 60 års ålder till år 2010. Med dagens
genomsnittliga pensionsålder kommer därmed i
storleksordningen 55 000 personer att gå i pen-

sion fram till år 2010, vilket motsvarar 25 procent
av de som i dag är anställda inom statsförvalt-
ningen. Mot bakgrund av detta är det mycket an-
geläget att myndigheterna använder de instru-
ment de förfogar över för att påverka
åldersstrukturen. Arbetsgivarna inom det statliga
avtalsområdet har därvidlag i princip samma för-
utsättningar som arbetsgivarna inom arbets-
marknadens övriga sektorer. Regeringen ser
därför ingen anledning att vidta några riktade åt-
gärder för statsförvaltningen.

Könsfördelning

Andelen kvinnor i statsförvaltningen är 42 pro-
cent. I landstingen och kommunerna är motsva-
rande andel ca 80 procent, medan den inom nä-
ringslivet uppgår till 36 procent. Stats-
förvaltningen är därmed den sektor på arbets-
marknaden som har jämnast könsfördelning.

Personalrörlighet

En väl avvägd personalrörlighet är av stor bety-
delse för effektivitet och bra resultat. För stats-
förvaltningen i sin helhet ligger personalrörlig-
heten - definierad som lägst av antalet
nyanställda och avgångar dividerat med genom-
snittligt antal anställda under perioden - på 10
procent. Som framgår av diagram 5.3 varierar
rörligheten betydligt med ålder men inte nämn-
värt med kön.

Diagram 5.3 Personalrörlighet för statsanställda män och
kvinnor i åldersgrupper, perioden september 1996 - sep-
tember 1997

Procent

Källa: Arbetsgivarverket

Åldersgrupper

Vad som kan anses vara en rimlig rörlighet varie-
rar naturligtvis mellan verksamhetsområden,
mellan arbetsplatser, mellan grupper av anställda
och mellan enskilda individer. Det är därför var-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

ken önskvärt eller lämpligt med en centralt före-
skriven rörlighet. Myndigheterna bör själva, med
de befogenheter de har fått, kunna fastställa såväl
passande rörlighet, som lämpliga metoder för att
uppnå den.

Under 1997 nyrekryterades 11 400 personer
till den statliga sektorn och 17 700 personer läm-
nade sektorn. Nyrekryteringen är starkt kon-
centrerad till åldersgruppen 25-34 år, som svarar
för 44 procent av det totala antalet nyanställda.
Avgångarna har en jämnare fördelning men är
främst koncentrerade till åldersgrupperna 25-34
år och över 54 år.

Tabell 5.2 Nyrekryteringar till och avgångar från den statli-
ga sektorn i olika åldersgrupper, perioden september 1996
- september 1997_____________________________________

Åldersgrupper	Nyrekryteringar %	Avgångar %
-24	14	6
25-34	44	27
35-44	22	20
45-54	16	17
55-	4	30
Samtliga	100	100

Källa: Arbetsgivarverket

Under 1997 uppgick det totala antalet avgångar
från olika statliga myndigheter till 24 000 perso-
ner. Enligt Arbetsgivarverkets studier avgick
7 000 av dessa med någon form av pension och
5 500 till följd av uppsägningar. Av de totalt
12 200 personer som slutade av andra skäl var det
ca 7 000 personer som bytte till annan arbetsgiva-
re inom staten, medan resterande 5 200 personer
- dvs. 43 procent — lämnade statsförvaltningen
för studier, arbete i annan sektor eller av annan
anledning.

Lönenivåer och löneutveckling

Budgetåret 1993/94 infördes ramanslagssyste-
met, vilket var en förutsättning för att regeringen
skulle kunna delegera arbetsgivaransvaret och
ombilda den statliga arbetsgivarorganisationen.
De statliga myndigheterna har nu fullt kostnads-
ansvar för den lönepolitik de bedriver.

De observationer som regeringen kunnat göra
beträffande lönebildningen tyder på att dessa
reformer haft avsedd effekt och att utvecklingen
går i rätt riktning. En klarare gränsdragning har
åstadkommits mellan regeringen och myndig-
heterna i förhandlingsfrågor. Det är också tydligt
att lönesättningen har blivit mer verksamhetsan-

passad och att den i ökad utsträckning används
som ett arbetsgivarpolitiskt instrument.

Sedan reformerna genomfördes har två ram-
avtal mellan parterna på det statliga avtalsområ-
det omsatts i praktiken - RALS 1993-95 och
RALS 1995-98 (Ramavtal om löner m.m. för ar-
betstagare hos staten m.fl.).

En viktig slutsats som kan dras av utfallet av
de två avtalsperioderna är att löneutvecklingen
inom det statliga avtalsområdet följer den på ar-
betsmarknaden i övrigt. Som framgår av diagram

5.4 är löneutvecklingen inom det statliga av-
talsområdet i paritet med, men överstiger inte,
den på arbetsmarknaden i övrigt.

Diagram 5.4 Ackumulerad procentuell löneutveckling
1980- 1997 inom olika sektorer på arbetsmarknaden

1979=100

Under 1997 var genomsnittslönen inom staten
19 222 kronor/månad. Genomsnittslönen för
män var 20 367 kronor/månad medan den för
kvinnor var 17 529 kronor/månad, vilket mot-
svarar 86 procent av männens lön. Som framgår
av diagram 5.5 har kvinnorna genomgående en
lägre snittlön än männen och skillnaden tilltar
med ålder. Detta kan till viss del förklaras av
bakomliggande faktorer som skillnader i yrke-
serfarenhet, befattningar, utbildningsnivå, etc.
Men flertalet studier som genomförts i syfte att
förklara löneskillnaderna uppvisar också en oför-
klarad restpost. Arbetsgivarverket har kartlagt
och analyserat löneskillnaderna mellan könen in-
om staten och visar att när hänsyn tagits till lik-
artade arbetsuppgifter uppgår kvinnornas löner
till 96 procent av männens. Även om en stor del
av löneskillnaderna kan förklaras så finns det så-
ledes fortsatt anledning för många myndigheter
att kartlägga och söka eliminera osakliga lö-
neskillnader.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

och kvinnornas med 4,6 procent. Skillnaden kan
till viss del förklaras med skillnad i arbetsuppgif-
ter etc, då anställda med mer kvalificerade ar-
betsuppgifter tenderar att få högre löneökningar
och kvinnorna är under representerade på högre
befattningar.

En mycket tydlig tendens vad gäller löneök-
ningarnas fördelning mellan åldersgrupper är att
de yngre har fått mest - i såväl absoluta som pro-
centuella tal. Samtidigt så har de yngre en avse-
värt högre rörlighet än de äldre. Löneökningar-
nas fördelning kan då tas till intäkt för att
lönepolitiken används som det instrument som
den är tänkt att vara.

De genomsnittliga löneökningarna per myn-
dighet uppvisar också en viss spridning. Drygt 4
procent av myndigheterna har haft en genom-
snittlig löneutveckling som understiger 3 pro-
cent, vilket förklaras av att myndigheterna i den-
na grupp inte var klara med sina lokala
förhandlingar vid mätperiodens slut. Det stora
flertalet myndigheter - 85 procent - har haft ge-
nomsnittliga löneutvecklingar mellan 3 och 6
procent, medan resterande 11 procent av myn-
digheterna har genomfört löneökningar som
överstiger 6 procent. Ett mindre antal myndig-
heter har genomfört mycket höga löneökningar.
Det finns enstaka exempel på relativt stora myn-
digheter med genomsnittliga löneökningar upp
mot tio-procentsnivån och däröver.

Diagram 5.8 visar skillnaden i genomsnittslö-
ner och löneökningstakt mellan olika sektorer
inom statsförvaltningen. Genomsnittslönen är
högst inom området universitet, högskolor och
forskning, och lägst inom ekonomiområdet.
UHF är också den sektor där de anställda, av
naturliga skäl, har högst utbildningsnivå.

Diagram 5.8 Genomsnittliga lönenivåer och löneutveckling
i statsförvaltningens olika sektorer, september 1996 - sep-
tember 1997______________________________________

Kronor/

månad Procent

Sektor

1996 _H 1997 .Löneökning %

Källa: Arbetsgivarverket

Anm.: Genomsnittslöner beräknade pä fast lön. Deltidsanställda inkluderade och uppräknade till
heltid om tjänstgöringsgraden är minst 40%. Löneutveckling för identiska individer.

AFF	Affärsverk, infrastruktur
AOU	Arbetsliv, omsorg, utbildning
EK	Ekonomi
FÖRSV	Försvar
KULT	Kultur
MTJ	Miljö, teknik, jordbruk
RÄTTS	Rättsväsende
UHF	Universitet, högskolor, forskning
UPP	Uppdragsbaserad verksamhet
LRS	Länsstyrelser, regeringskansli, stabs myndigheter

Av myndigheternas redovisningar att döma kan
skillnaderna i löneökningstal mellan sektorer till
viss del förklaras med arbetsmarknadssituatio-
nen. Relativt många myndigheter inom området
ekonomi uppger t.ex. att de har problem med att
rekrytera och behålla marknadsutsatt kompetens,
vilket kan förklara varför myndigheterna inom
detta område har haft en så hög genomsnittlig
löneökning. Ökningen inom detta område beror
också till viss del på de särskilda satsningar som
gjorts inom tullen enligt tilldelat verksamhetsut-
rymme. Det finns också områden där problemet
med marknadsutsatt kompetens är mindre på-
tagligt och myndigheterna har genomfört relativt
stora löneökningar. Ett exempel är försvarssek-
torn, som med 5,3 procent har haft den högsta
genomsnittlig löneökningen, trots att sektorn
inte kännetecknas av några större problem med
marknadsutsatt kompetens. Den kraftiga ök-
ningen inom denna sektor beror delvis på bruket
av befordringsgångar, och till begränsad del ock-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

Diagram 5.5 Genomsnittslöner för män och kvinnor i stats-
förvaltningen, september 1997__________

Kronor/
månad

55- samtliga

Åldersgrupper

Källa: Arbetsgivarverket

Anm.: Fast lön (summa mänadslön och fasta tillägg). Deltidsanställda inkluderade och
uppräknade till heltid om tjänstgöringsgraden är minst 40%.

Den genomsnittliga löneökningen inom stats-
förvaltningen under perioden september 1996 -
september 1997 var 4,8 procent, vilket kan relate-
ras till en avtalsenlig lägsta löneökningstakt om

3,5 procent. Den uppmätta löneökningen gäller
för identiska individer - dvs. individer som varit
anställda vid samma myndighet vid båda mättill-
fällena - och påverkas därför inte av de kollektiva
löneförändringar som uppstår då personalens
sammansättning ändras till följd av nyanställ-
ningar och avgångar.¹ Skillnaden mellan av-
talsenlig och faktisk löneökning får därför för-
klaras med ändrade arbetsuppgifter, befordringar
etc.

Arbetsgivarverket redovisar en löneökningstakt om 4,9 procent för
identiska individer inom statsförvaltningen. De 4,8 procent som redovisas
här gäller för identiska individer inom myndigheterna.

Diagram 5.6 Procentuell andel av identiska individer inom
statsförvaltningen i olika löneökningsintervall, september
1996 - september 1997

Löneökningsintervall

Källa: Arbetsgivarverket

Anm.: Löneutveckling beräknad pä fast lön för identiska individer

Som framgår av diagram 5.6 har de individuella
löneökningarna en stor spridning. Det är tydligt
att lönerna inom det statliga avtalsområdet nu-
mera sätts individuellt och differentierat. Drygt
en fjärdedel av de anställda har haft en löneut-
veckling som understiger 3 procent, hälften har
haft en löneutveckling mellan 3 och 6 procent
och resterande fjärdedel har haft en löneutveck-
ling som överstiger 6 procent.

Diagram 5.7 Genomsnittlig procentuell löneutveckling för
kvinnor och män i staten, perioden september 1996 - sep-
Itember 1997

Procent

Åldersgrupper

Källa: Arbetsgivarverket

Anm.: Löneutveckling beräknad pä fast lön för identiska individer.

Diagram 5.7 visar att kvinnorna genomgående
fått mindre löneökningar än männen - vilket
gäller i såväl absoluta som procentuella tal. Män-
nens lön har i genomsnitt ökat med 4,9 procent

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

så på förändrade belopp för den särskilda flygfö-
rarpremien. Den lägsta löneutvecklingen under
perioden svarar rättssektorn för med 4,2 procent,
vilket har sin förklaring i att relativt många lokala
förhandlingar inom sektorn inte var avslutade vid
mätperiodens slut.

Våren 1998 slöt parterna inom det statliga av-
talsområdet nya centrala löneavtal - RALS 1998-
2001. Avtalen är treåriga och löper under perio-
den 1 april 1998 - 31 mars 2001. Enligt parternas
bedömningar kommer avtalen att resultera i
sammantagna kostnadsökningar om 9 procent
(kedjat) under avtalsperioden, inklusive den av
parterna uppskattade löneglidningen. Avtalen
speglar därmed de avtal som träffats inom ar-
betsmarknadens övriga sektorer.

Den fortsatta uppföljningen

Uppföljningen av arbetsgivarpolitiken är ett vik-
tigt komplement till regeringens övriga resulta-
tuppföljning. Regeringen fortsätter sitt arbete
med att successivt implementera och utveckla
uppföljningssystemet.

Utökade, men också förenklade, redovismngskrav
Mot bakgrund av de observationer som gjorts
bl.a. av RRV vad gäller myndigheternas lönepo-
litiska strategier, avser regeringen att begära att
myndigheterna, inom ramen för de redovisningar
som skall göras för budgetåret 1998, också skall
redovisa sina lönepolitiska strategier. Samtidigt
som redovisningskraven därigenom utökas avser
regeringen också att förenkla formerna för myn-
digheternas redovisningar så att vissa uppgifter
kan inrapporteras i samband med att myndighe-
terna redovisar sin lönestatistik till Arbetsgivar-
verket.

Regeringen kan konstatera att kompetensen
att hantera arbets givarpolitiska frågor i ett de-
centraliserat system behöver stärkas, inom såväl
regeringskansliet som enskilda myndigheter. Re-
geringen avser att under vintern/våren 1999 ut-
öka den seminarie- och utbildningsverksamhet
som inleddes inom regeringskansliet vin-
tern/våren 1998.

6 Redovisning av personalkon-
sekvenser vid strukturföränd-
ringar och besparingar, m.m.

Allmänt

Nedan följer en uppföljning av de personalkon-
sekvenser som redovisades i budgetpropositio-
nen för 1998 samt bedömningar som gjorts av de
personalkonsekvenser som följer av förslagen i
denna budgetproposition och de andra proposi-
tioner som förelagts riksdagen under året. Be-
dömningarna är även i år preliminära eftersom
det finns många osäkra faktorer.

Huruvida bedömda minskningar av persona-
len faktiskt leder till uppsägningar och arbetslös-
het är något som inte kan förutses.

Staten har för närvarande drygt 230 000 an-
ställda (inkl, affärsverken), varav 58 procent är
män och 42 procent kvinnor. Cirka 9 procent
kvinnor och cirka 5 procent män är deltidsan-
ställda. Under åren 1998 - 2001 beräknas cirka

7 800 statsanställda avgå med ålderspension.

Trygghetsstiftelsen

Myndigheterna avsätter årligen 0,7 procent av
lönesumman till Trygghetsstiftelsen. Denna av-
sättning grundar sig på en överenskommelse
mellan parterna på det statliga avtalsområdet.
Avsättningen för 1997 uppgick till sammanlagt
397 miljoner kronor. Under samma år utbetala-
des samtidigt 395 miljoner kronor i stöd till
övertaliga. Trygghetsstiftelsens kapital uppgår
för närvarande till cirka 1 miljard kronor. Av
detta belopp skall cirka 70 miljoner kronor beta-
las ut enligt redan fattade beslut om trygghetsåt-
gärder. Den totala omfattningen av beräknade
återstående kostnader för redan uppsagda kan
uppskattas till cirka 500 miljoner kronor.

Enligt vad regeringen inhämtat från Trygg-
hetsstiftelsen har cirka 54 500 personer sagts upp
i staten under perioden april 1990 - juni 1998. Av
dessa har cirka 4 050 sagts upp under tiden juni
1997-juni 1998.

11 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uol-4

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

retag. Mellan 5 och 10 procent av de uppsagda
startar egna företag, som i genomsnitt sysselsät-
ter cirka två personer.

Sammanfattning

Enligt de beräkningar som redovisas i det följan-
de riskerar drygt 4 000 personer att bli övertaliga
under perioden 1998 - 2001. De departements-
områden som närmast berörs är Försvars-, Fi-
nans-, Social-, Kommunikations- och Inrikesde-
partementens.

Bedömningar per departementsområde

Justitiedepartementet

Under 1997 var i genomsnitt 23 335 personer an-
ställda inom polisen. Det är en minskning med
824 personer jämfört med 1996. Av de anställda
den 31 december 1997 var 16 783 poliser och
5 972 civilanställda. Under 1997 har antalet poli-
ser ökat med 60 och antalet civilanställda mins-
kat med 1 172. Under 1997 återupptogs rekryte-
ringen till polisutbildningen.

Frivilliga pensioneringar och uppsägningar av
civilanställda har inneburit att polisen temporärt
förlorat kompetens. Den begränsade nyrekryte-
ringen av poliser under de senaste åren har verkat
i samma riktning. Regeringen förutsätter att an-
talet aspiranter kommer att öka under 1999. En
sådan ökning är absolut nödvändig för den lång-
siktiga personalförsörjningen. Ett nytillskott av
poliser krävs för att bibehålla antalet poliser på en
rimlig nivå, för att förbättra åldersstrukturen och
för att höja kompetensen. Några ytterligare upp-
sägningar av civilanställda på grund av resursbrist
de närmaste åren är inte aktuellt.

Antalet anställda inom åklagarväsendet upp-
gick under budgetåret 1997 i genomsnitt till
1 191 personer. Av de anställda var 727 åklagare
och 464 administratörer. Förändringar under
1997 till följd av de senaste årens anställnings-
stopp och uppsägningar är tydliga, särskilt vad
avser den administrativa personalen som minskat
med 25 procent sedan juli 1995. Detta har lett till
att bland de anställda vid åklagarmyndigheterna
har andelen åklagare ökat från 58 till 62 procent
under budgetåret. Under 1998 förväntas 18 åkla-
gare och 4 administratörer lämna åklagarväsendet
med ålderspension. Beslut har fattats att under
året nyanställa cirka 30 åklagaraspiranter/extra
åklagare. Målsättningen på något längre sikt är

att minska effekterna av det tvååriga anställnings-
stoppet under åren 1996 och 1997.

Ekobrottsmyndigheten inrättades den 1 janua-
ri 1998 och övertog då åklagarverksamheten vad
gäller ekobrott i Stockholms. Skånes och Västra
Götalands län. Från och med den 1 juli 1998
uppgår antalet anställda till 310. Ekobrottsmyn-
digheten kommer under hösten 1998 att anställa
ytterligare personal. Rekryteringen av samman-
lagt 425 personer skall vara genomförd år 2000.

Det genomsnittliga antalet anställda inom
Domstolsväsendet uppgick under budgetåret

1997 till 5 648 personer. Antalet anställda har
under perioden 1994/95 - 1997 minskat med
drygt 700 personer.

Det genomsnittliga antalet anställda inom
kriminalvården var 8 360 under budgetåret 1997,
vilket är en minskning med 220 jämfört med fö-
regående budgetår. Antalet årsarbetskrafter har
minskat i anstalterna, medan de varit oförändrade
i häktena och i frivården. Antalet årsarbetskrafter
på regionmyndigheterna och på Kriminalvårds-
styrelsen har endast förändrats marginellt. Vid de
myndigheter som budgetåret 1997 lagts ned eller
varit föremål för mera omfattande verksamhets-
inskränkningar har 274 personer sagts upp. För
budgetåret 1998 kommer redan beslutade bespa-
ringar medföra en personalreducering med ytter-
ligare cirka 150 årsarbetskrafter.

Utrikesdepartementet

Svenska institutet (SI) ombildades den 1 januari

1998 till en myndighet. Ombildningen påverkar
inte personalbehovet. Eventuella nya omfattande
uppdrag till SI kan emellertid aktualisera vissa
tillfälliga projektanställningar inom ramen för
beslutade uppdrag.

Statens invandrarverk övertog den 1 oktober
1997 ansvaret från polisen för utredningar av
ärenden som avser ansökningar om uppehållstill-
stånd där asylskäl inte åberopas. Invandrarverket
tog samtidigt över utredningsansvaret i ärenden
som avser ansökningar om svenskt medborgar-
skap. Besluten fattades redan tidigare i båda
ärendekategorierna av Invandrarverket. För att
utföra de nya arbetsupgifterna behövde verket
öka sin organisation med 179 årsarbetskrafter.
Totalt gick 147 personer över från polisen till In-
vandrarverket. Av dessa placerades 22 personer
på befattningar utanför tillståndsverksamheten
eller sades upp på grund av arbetsbrist. Till verk-
samheten nyrekryterades 54 personer externt el-
ler internt.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

Utlänningar kan med stöd av utlänningslagen
(1989:529) tas i förvar. Den 1 oktober 1997 flyt-
tades ansvaret för omhändertagandet över från
polisen till Invandrarverket. Invandrarverket har
rekryterat 94 personer externt och internt för att
arbeta med verksamheten.

Den 1 juni 1998 inrättades den nya myndig-
heten Integrationsverket som sorterar under In-
rikesdepartementet. Det nya verket tog över de
arbetsuppgifter från Invandrarverket som rör in-
troduktion och integration av invandrare. Av de
totalt 69 personer som berördes , valde 43 att gå
över till Integrationsverket. Av övriga 26 perso-
ner har 13 kunnat beredas fortsatt arbete inom
Invandrarverkets övriga verksamhet.

Regeringen föreslår i propositionen Verkstäl-
lighet och återvändande - en del av asylprocessen
(prop. 1997/98:173) att ansvaret för verkställig-
het av avvisnings- och utvisningsbeslut skall fö-
ras över från polisen till Invandrarverket. Invand-
rarverket beräknas klara de nya arbetsuppgifterna
genom omdisposition av befintlig personal.

Regeringen tillsatte i januari 1997 en parla-
mentarisk kommitté för att utreda den nya in-
stans- och processordningen vid tillämpning av
utlännings- och medborgarskapslagstiftningen
samt för att göra viss översyn av utlänningslagen
(dir. 1997:20). Kommittén skall lämna sitt slut-
betänkande under andra halvåret 1998. Om be-
tänkandet innehåller förslag om en förändrad in-
stansordning får detta med stor sannolikhet
personalpolitiska konsekvenser. Eventuella för-
ändringar kan komma att genomföras tidigast år
2000.

Sida har under 1996 och 1997 genomfört ned-
skärningar av sin förvaltning och genomför yt-
terligare rationaliseringar och effektiviseringar
under 1998. Effektiviseringarna består i huvudsak
av att samordningseffekterna av sammanslag-
ningen av fem biståndsmyndigheter till en i juli
1995 har kunnat tas tillvara och genom att vissa
aktiviteter har skurits bort. Sammanlagt är det
för närvarande ca 34 färre tillsvidareanställda
jämfört med ingångsvärdet vid sammanslagning-
en till nya Sida.

Sida har beslutat att stärka strategisk kompe-
tens och tillföra kapacitet för nya och prioritera-
de samarbetsområden. Nyrekrytering är därför
nödvändig inte bara för att täcka aktuella behov
utan även för att få en tillräckligt stor grupp av
nya medarbetare som utvecklat egen erfarenhet
för att ersätta den personal som slutar i samband
med de stora pensionsavgångarna i början av
2000-talet.

Försvarsdepartementet

Riksdagen fattade i december 1996 beslut om
totalförsvarets utveckling för perioden 1997-
2001. Som en följd av 1996 års totalförsvarsbe-
slut bedöms personalminskningarna vid För-
svarsmakten att utveckla sig enligt följande:

Tabell 6.1

Personalkategori	1998	1999	2000	2001
Yrkesofficerare
- avgångar	-990	-738	-799	-796
- nyrekrytering	265	430	455	375
Nettoreducering	-725	- 308	-344	-421
Civilanställda	-1 480	- 340	- 310	0

I fråga om yrkesofficerare sker avgångarna med
ålderspension, särskild pension eller genom
spontana avgångar. Den civila personalen avgår
med ålderspension eller sägs upp på grund av ar-
betsbrist. Reduceringen av antalet civilanställda
under 1998 hänför sig bl.a. till uppsägningar som
ägt rum under 1997 men även till anställda som
överförts till Fortifikationsverket.

Den 10 mars 1998 överlämnade Utredningen
om Försvarsmaktens skolverksamhet sitt slut-
betänkande till regeringen (SOU 1998:42). Sko-
lutredningen föreslår bl.a. förändringar av sko-
lors organisation och struktur. Förslagen
kommer att få konsekvenser för Försvarsmak-
tens personal men det är dock för tidigt att nu
bedöma omfattningen av dessa konsekvenser.

Fortifikationsverket har varslat 200 anställda
under 1998 som ett led i en pågående rationalise-
ringsprocess. Ursprungligen skulle cirka 500 an-
ställda ha varslats men antalet har kunnat reduce-
ras genom besparingar och rationaliseringar
inom andra områden.

Regeringen beslutade den 18 december 1997
att Försvarsmakten och Försvarets materielverk
skall fullfölja omlokaliseringen av verksamhet till
Arboga i enlighet med de förslag som myndig-
heterna redovisat. Förslagen innebär sammanta-
get att 107 årsarbeten varaktigt överförs till Ar-
boga. Regeringen har också beslutat att ett
stödcentrum för ADB-teknisk förvaltning skall
inrättas, vilket preliminärt bedöms innebära yt-
terligare 45 årsarbeten i Arboga. Anställningarna
kommer successivt att ske under perioden 1997-
2001.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

Socialdepartementet

Bland Socialdepartementets myndigheter har
antalet arbetstillfällen under 1998 minskat med
drygt 300. Till följd av strukturförändringar har
250 anställda vid Statens institutionsstyrelse och
45 anställda vid Rättsmedicinalverket sagts upp.
Fortsatt behov av rationaliseringar vid Statens
institutionsstyrelse medför att ytterligare totalt
80 arbetstillfällen väntas försvinna under de tre
kommande åren.

Två utredningar har lagt fram förslag som in-
nebär nedskärningar vid ytterligare två myn-
dighter. Ett tiotal arbetstillfällen vid Alkoholin-
spektionen och ett eller två vid Statens institut
för särskilt utbildningsstöd kan komma att berö-
ras under 1999 och 2000.

Under nästa år kan Socialvetenskapliga forsk-
ningsrådet behöva utökas med en eller två an-
ställda för att kunna hantera regeringens satsning
på bl.a. ökad äldreforskning.

Försäkringskassorna är inte statliga myndig-
heter och omfattas inte av det statliga trygg-
hetsavtalet men kan ändå nämnas i detta sam-
manhang. Under år 1997 minskade antalet
anställda med 1 819, dvs. med 12 procent. Vid
slutet av år 1997 fanns det totalt 13 350 årsarbeta-
re inom kassorna.

Kommunikationsdepartementet

Post- och telestyrelsen (PTS) har för närvarande
153 anställda. Då myndigheten bildades 1992,
dimensionerades den för 208 anställda. PTS har
svårigheter med att rekrytera och behålla teletek-
nisk specialkompetens. Anledningen till detta
torde vara dels löneläget, dels avregleringen av
telemarknaden som inneburit att efterfrågan på
denna kompetens är hög. PTS avser bl.a. att
starta ett kompetensförsörjningsprogram som
kan bidra till att avhjälpa bristen på tekniker.
Dessutom kommer behovet av utbildningsnivå
på teknisk personal att ses över.

Antalet anställda inom Banverket uppgick vid
utgången av 1997 till 7 340 personer exklusive
projektanställda. Antalet nyanställda minskade
under 1997, vilket beror på att nyrekrytering av
projektanställda med kontrakt som överstiger ett
år i princip har upphört.

Den ändrade inriktningen på verksamheten
med minskade investeringsvolymer och nytt an-
svar för järnvägssektorn har givit en strukturell
obalans i kompetenstillgången. Sannolikt finns
en övertalighet bland produktionspersonalen,
vilket en pågående utredning kommer att ge svar
på. Planering pågår för att åtgärda eventuell

övertalighet. Efterfrågad kompetens är miljö-
och kvalitetshandläggare, tekniker (el-, signal-
och teletekniker), ekonomer och IT-personal.

Vid Vägverket (resultatenheterna Vägverket
Produktion och Vägverket Konsult) är för närva-
rande 259 personer uppsagda. Anställningarna
för dessa kommer att upphöra under åren 1999
och 2000. Någon övertalighet för åren 1999-2001
beräknas inte.

Vid Statens institut för kommunikationsana-
lys beräknas antalet tillsvidareanställda öka något
under perioden 1998-2000.

Antalet anställda vid Statens väg- och trans-
portforskningsinstitut bedöms vara i stort sätt
oförändrat under innevarande år. Inför 1999 be-
döms dock att minskande antal uppdrag inom
vissa forskningsområden under 1998 i kombina-
tion med reduceringen av bidragsanslaget kan
komma att kräva personalminskningar. Omfatt-
ningen av enventuella personalminskningar är
osäker.

Statens järnvägar (SJ) beslöt vid årsskiftet
1996/97 att ytterligare rationalisera verksamhe-
ten. Åtgärdsprogrammet omfattar hela organisa-
tionen inom affärsverket SJ. Inom persontrafik-
divisionen har olönsamma trafiklinjer och
biljettadministrationen setts över. Programmet
kommer att fortsätta med ytterligare resultatför-
bättrande åtgärder, bl.a. genom personalminsk-
ning. Detta inkluderar även de centrala staberna.
Andra områden som SJ pekat ut är under-
hållsverksamheten och biljettförsäljningen.

Sjöfartsverket bedriver ett rationaliseringsar-
bete, vilket bl.a. syftar till att minska utgiftsnivån
med ca 65 miljoner kronor år 2000. Rationalise-
ringarna kommer att innebära en minskning av
antalet anställda med 100, varav 30 vid huvud-
kontoret i Norrköping och 70 på andra håll i
landet.

Luftfartsverkets prognoser för den framtida
trafikutvecklingen pekar på en ytterligare tillväxt
inom flygsektorn. De faktorer som kan komma
att påverka personalstrukturen under de när-
maste åren är införandet av ny teknik och EU:s
beslut att taxfree-handeln inom EU skall upphö-
ra den 30 juni 1999.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska in-
stitut har på grund av nedskurna förvaltningsan-
slag sagt upp ett 20-tal personer. Ett visst ytterli-
gare rationaliseringsbehov finns.

En ny myndighet för rikstrafikfrågor, Riks-
trafiken, skall inrättas fr.o.m. den 1 juli 1999. För
närvarande utreds den nya myndighetens verk-
samhetsmål, arbetsuppgifter och organisation.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

Finansdepartementet

Statistiska centralbyrån (SCB) har under 1997
och 1998 genomfört ett program för att förbättra
ekonomin varigenom personalminskning skett
med cirka 70 personer. SCB kommer från den 1
januari 1999 att överta vissa uppgifter avseende
utrikeshandelsstatistiken från Tullverket. Detta
beräknas motsvara ett personaltillskott på cirka
20 årsarbetskrafter. SCB:s totala personalbehov
är beroende av utvecklingen inom den avgifts-
finansierade verksamheten.

Vid Riksgäldskontoret ökade antalet fast an-
ställda under 1997 med fyra personer beroende
på att kontoret fått ökat ansvar inom garanti-
och in- och utlåningsverksamheten. Med anled-
ning av introduktion av ett nytt låneinstrument,
Riksgäldsspar, beräknar kontoret att behöva ett
tillskott med 15 tidsbegränsat anställda under
åren 1997-1999. Genom effektivisering och
omfördelning av personalresurser har sex anställ-
da kunnat lämna sina gamla arbetsuppgifter för
att arbeta med Rikgäldsspar. En minskning med
åtta personer beräknas under perioden 1998-2001
av den fast anställda personalen. Kontoret kom-
mer under 1998-1999 att behöva ett tillskott på
tidsbegränsat anställda vid introduktion av ett
nytt låneinstrument.

När det gäller skatteförvaltningen uppgick
personalminskningen under år 1997 till 461 per-
soner (ungefär 400 årsarbetskrafter) bl.a. som en
följd av en högre avgång bland yngre mark-
nadskänslig personal och en låg ny- och ersätt-
ningsrekrytering. Under första halvåret 1998 har
antalet anställda minskat med 171 personer. En
förväntad större ny- och ersättningsrekrytering
under senare delen av budgetåret gör att minsk-
ningen förmodligen kommer att stanna vid cirka
300 årsarbetskrafter. För åren 1999-2001 bedöms
personalminskningen bli ungefär 200 årsarbets-
krafter per år. Genom personalminskningen kan
förvaltningen stå inför både rekryterings- och
kompetensproblem.

För exekutionsväsendet har antalet anställda
räknat från den 1 juli 1995 till och med juli 1998
minskat med 153 personer. I stor utsträckning
har personalminskningen skett genom naturlig
avgång. Antalet anställda under åren 1999 och

2000 beräknas vara relativt konstant. Under år

2001 beräknas antalet minska med cirka 35.
Tullverket har fr.o.m. den 1 juli 1998 genom ny
lagstiftning befogenhet att över hela landet kon-
trollera yrkesmässiga vägtransporter i den EU-
interna trafiken avseende punktskatter på alko-
holvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter.

Detta inkluderar även möjligheten att kontrolle-
ra postpaket med sådant innehåll. Tullverket
kommer under den period som verksamheten
byggs upp att nyanställa cirka 86 personer.

Den organisationsöversyn som genomfördes vid
Arbetsgivarverket förra året ledde till en perso-
nalminskning med 20 personer. När personalav-
vecklingen är genomförd, kommer antalet an-
ställda att uppgå till cirka 70. Samtidigt har ny
kompetens kunnat tillföras verket.

Den 1 juli 1998 renodlades Riksrevisionsver-
kets (RRV) verksamhet och koncentrerades till
de revisionella uppgifterna. Samtidigt bildades en
ny myndighet Ekonomistymingsverket (ESV).
Ekonomi- och personaladministrativa system
och stödtjänster samordnas och integreras i den
nya myndigheten. 23 personer har gått över från
SPV till ESV och 233 från RRV till ESV. I sam-
band med delningen av RRV flyttades ansvaret
för statens betalningssystem till Riksgäldskonto-
ret den 1 juli 1998.

Finansinspektionen kommer att behöva utöka
sin personal med tre personer fr.o.m. år 1999 och
ytterligare en år 2000. Bakgrunden är propositio-
nen om Förstärkt börstillsyn, tillsyn av Premie-
pensionsmyndigheten och en kommande propo-
sition om reformerad försäkringsrörelse.

Under hösten kommer en proposition om ett
investerarskydd att lämnas till riksdagen. Enligt
förslaget skall investerarskyddet administreras av
Insättningsgarantinämnden. Antalet anställda i
nämnden behöver därför öka från en till två per-
soner från och med 1999.

Premiepensionsmyndigheten inrättades for-
mellt den 1 juli 1998 och träder i full funktion
under hösten 1999. Den storlek myndigheten
kommer att få beror på i vilken utsträckning
funktioner läggs ut på utomstående uppdragsta-
gare.

Regeringen beslutade i december 1997 att lo-
kalisera en tillkommande aktualiseringsverksam-
het vid Statens pensionsverk (SPV) till Söder-
hamn. Verksamheten omfattar cirka 50
arbetstillfällen under två år.

Utbildningsdepartementet

Genom att ansvaret för barnomsorgen förts över
till Skolverket har cirka fyra personer tillförts
verket.

Regeringen har i 1998 års ekonomiska vårpro-
position beslutat att en inspektionsnämnd knu-
ten till Skolverket skall inrättas.

Ansvaret att leda och följa kunskapslyftet har
den 1 juli 1998 flyttats över från Utbildningsde-

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

partementet till Skolverket. Tre personer har
överförts från departementet till Skolverket för
detta arbete.

Från och med år 1997 har en successiv ut-
byggnad av antalet platser inom den grundläg-
gande högskoleutbildningen ägt rum. Denna ut-
byggnad kommer att fortsätta under åren 1999
och 2000 och omfattar totalt 68 000 platser. Vi-
dare pågår en successiv inordning av de lands-
tingskommunala högskolorna till statliga univer-
sitet och högskolor. Högskolans personal ökade
ett par procent 1997. En fortsatt ökning av per-
sonalen kommer att äga rum de närmast kom-
mande åren.

Inom högskolan pågår en överföring av lands-
tingskommunala vårdutbildningar till statliga
högskolor. Denna överföring omfattar även per-
sonal.

De besparingar som har gjorts på forsknings-
området kompenseras genom stora ökade sats-
ningar från de olika forskningsstiftelserna. De
beslutade besparingarna har därför inte gett nå-
gon negativ effekt på sysselsättningen för år
1998.

Jordbruksdepartementet

Antalet anställda vid de myndigheter som lyder
under departementet uppgick år 1997 till i ge-
nomsnitt 5 325 personer, vilket innebär en
minskning med 115 personer jämfört med året
innan.

Antalet anställda vid Sveriges lantbruksuniver-
sitet (SLU) minskade år 1997 med 180 personer
till 3 220 personer. Även år 1998 kommer antalet
anställda att minska, uppskattningsvis med 150
personer. I denna proposition föreslås att univer-
sitetet tillförs resurser kommande år, vilket torde
innebära att ytterligare personalminskningar kan
undvikas. Vidare omfattas SLU av utbyggnaden
av antalet högskoleplatser, vilket kan medföra ett
ökat behov av personal i undervisningen kom-
mande år.

Personalstyrkan vid Statens livsmedelsverk
minskade år 1997 med tio personer till 491
(inklusive besiktningsveterinärorganisationen).
Under 1998 beräknas antalet anställda minska
med ytterligare 17 personer. Utredningen om
livsmedelstillsyn som är under beredning i Rege-
ringskansliet kan komma att påverka verksam-
hetens omfattning framöver.

Vid Statens jordbruksverk uppgick medelan-
talet anställda till sammanlagt 860 personer år
1997 (inklusive distriktsveterinärorganisatinen),
en ökning med 52 personer jämfört med året in-

nan. Ökningen föranleddes av att nya stödfor-
mer infördes. Även innevarande år förväntas en
viss personalökning, cirka tio personer, för att
administrera den fortsatta utbyggnaden av mil-
jöprogrammet. En utredning pågår som ser över
administrationen av jordbrukspolitiken vilken
kan komma att påverka dimensioneringen av
verket kommande år.

Antalet anställda vid Fiskeriverket ökade med
åtta personer till 286 år 1997. För år 1998 förut-
ses en minskning med tio personer mot bak-
grund av att tidigare beslutade besparingar får
genomslag i organisationen först nu.

Statens veterinärmedicinska anstalt har ökat
personalstyrkan med nio personer till 387 det
gångna budgetåret. Detta har skett till stor del
beroende på att EU-medlemskapet medfört ökad
arbetsbelastning. Kommande år förutses en viss
ytterligare ökning med tre-fyra personer för ar-
bete med antibiotikaresistens.

I denna proposition föreslås att Livsmedels-
ekonomiska samarbetsnämnden (LES) avveck-
las. En ny myndighet, Jordbruks- och livsmedel-
sekonomiska institutet kommer att inrättas
fr.o.m. den 1 juli 1999. Antalet fast anställda vid
LES uppgår till fyra personer. Den nya myndig-
heten beräknas sysselsätta ett tiotal personer.

Arbetsmarknadsdepartementet

De genomsnittliga antalet årsarbetare vid AMS
och länsarbetsnämndernas kanslier uppgick till

1 252 det första halvåret 1998. Det är en minsk-
ning med 799 personer sedan budgetåret
1994/95. I den övertalighetsorganisation, som
inrättades i samband med den genomförda om-
organisationen, återfanns sex personer juni 1998.

Arbetsmarknadsverket (AMV) har under
budgetåret 1998 tilldelats 850 miljoner kronor
för tillfälliga personalförstärkningar. AMV räk-
nar med att dessa extra tillfälliga medel under pe-
rioden januari till juni 1998 motsvarar cirka

2 500 heltidsarbeten.

Rådet för arbetslivsforskning har under våren
1998 minskat personalen, främst på assistentnivå,
med åtta anställda. Personalminskningen ger fullt
utslag under våren 1999. En viss ökning av per-
sonal på handläggarnivå planeras.

Arbetsdomstolen behöver sannolikt minska
antalet anställda med en eller två assessorskom-
petenta sekreterare under budgetåret 2000.

Arbetslivsinstitutet har sagt upp 50 personer
under år 1996 och omställningsarbetet beräknas
pågå till den sista december 1998.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

Arbetarskyddsstyrelsen beräknar att de kom-
mer att behöva minska antalet årsarbetskrafter
med 30 personer under perioden 1999-2000.

Kulturdepartementet

Statens kulturråd har under budgetåret 1997 dra-
git in två anställningar. Samtidigt har Kulturrå-
dets uppgifter utökats bl.a. med anledning av
riksdagens ställningstagande till propositionen
om kulturpolitik. Ytterligare utökning av Kultur-
rådets uppgifter planeras inför år 1999 med an-
ledning av riksdagens ställningstagande till pro-
positionerna Litteraturen och läsandet samt
Konstnärernas villkor. Sannolikt kommer detta
att innebära en viss utökning av personalstyrkan
fr.o.m. år 1999.

Talboks- och punktskriftsbibliotekets perso-
nalstyrka har under budgetåret 1995/96 och år
1997 minskat med totalt fyra personer. En viss
nyrekrytering kommer att ske under innevarande
år.

Under år 1997 har Statens konstråd minskat
personalstyrkan med två deltidsanställningar.
Samtidigt har Konstrådets uppgifter utvidgats
bl.a. med anledning av riksdagens ställningsta-
gande till propositionen om kulturpolitik. En
viss rekrytering av personal kommer att ske
fr.o.m. år 1999.

Konstnärsnämnden har under år 1997 tillförts
ny verksamhet och nämnden har förstärkts med
två personer. Med anledning av riksdagens ställ-
ningstagande till propositionen Konstnärernas
villkor förordar regeringen under åren 1999-2001
förstärkningar av Konstnärsnämndens förvalt-
ningsanslag som möjliggör en heltidsanställning
under år 1999.

Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI) har
under budgetåret 1997 vidtagit olika åtgärder,
bl.a. uppsägningar och vakanshållning. Persona-
len har minskats med tolv personer under bud-
getåret. Ytterligare personalminskningar planeras
under 1998.

Riksantikvarieämbetet har under år 1997 vars-
lat tolv personer om uppsägningar som träder i
kraft under år 1998. Därutöver har neddragning-
ar genomförts inom den avgiftsfinansierade ar-
keologiska verksamheten. Riksantikvarieämbetet
avser att även under kommande år dra ner på
personalstyrkan för att kunna anpassa verksam-
heten efter de ekonomiska ramarna.

Vid Historiska museet kommer sju personer
som går i pension under 1998 inte att ersättas.
Därutöver kommer ytterligare uppsägningar av
åtta personer att genomföras. Vid Kungl. Mynt-

kabinettet pågår uppsägningar av fast anställld
personal under år 1998. Medelhavsmuseet har
under år 1997 vakantsatt anställningar och under
år 1998 kommer ytterligare en anställning att va-
kantsättas.

Under åren 1997 och 1998 kommer persona-
len vid Naturhistoriska riksmuseet att minska
med 53 personer (exkl. SESAM-anställda). Mu-
seet beräknar att ha drygt 200 personer anställda
vid utgången av år 1998 jämfört med cirka 300
personer 1994.

Vid Folkens museum - etnografiska har under
1997 tre personer varslats om uppsägning. Den
besparing som är ålagd museet under 1999
kommer att framkalla ytterligare nedddragning-
ar.

Statens sjöhistoriska museer har för att klara
riksdagens besparingskrav sagt upp sammanlagt

4,5 årsarbetskrafter under 1997 (varav 0,5 har
återbesatts under 1998). En översyn av verksam-
hetens organisation pågår med anledning av
sammanläggningen med Marinmuseum den 1 juli
1997.

Vid Statens musiksamlingar har under år 1997
knappt två årsarbetskrafter dragits in.

Statens försvarshistoriska museer har sedan
budgetåret 1995/96 vakantsatt fem anställningar
och sagt upp åtta personer.

Vid Nordiska museet har under år 1997 tre an-
ställningar dragits in genom naturlig avgång.

Vid Radio- och TV-verket har under år 1998
vissa uppgifter upphört till följd av nya regler för
närradion. Under året har även verket fått nya
uppgifter.Verket skall bl.a. följa utvecklingen in-
om medierna, handlägga tillstånd för marksänd
digital TV samt meddela föreskrifter och utöva
tillsyn i frågor rörande standarder för TV-
sändningar m.m. Personal med ny kompetens
har och kommer att rekryteras.

Under hösten 1998 kommer en särproposi-
tion att läggas fram som behandlar vissa kvarstå-
ende frågor med anledning av de ändrade relatio-
nerna mellan staten och Svenska kyrkan. Stat-
kyrkareformen innebär bl.a. att verksamheter
som idag utförs av statliga myndigheter eller
kommunala organ fr.o.m. år 2000 kommer att
bedrivas av trossamfundet Svenska kyrkan. De
personalpolitiska konsekvenserna för staten
kommer i huvudsak att inträffa under år 2000.

Inom regeringskansliet kommer en del arbets-
uppgifter motsvarande ett antal anställningar att
falla bort när det gäller lagstiftning, ärendehand-
läggning och utredningar inom det kyrkliga om-
rådet. Kyrkofondens kansli kommer att flyttas

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

från Kammarkollegiet till Svenska kyrkan. Sam-
tidigt kan vissa nytillkommande arbetsuppgifter
avseende registrering av trossamfund komma att
läggas på kollegiet.

Närings- och handelsdepartementet

Under 1997 slutade 15 personer sina anställning-
ar på Kommerskollegium. Sju personer nyrekry-
terades. Sex personer har under 1998 sagts upp
inom administrations- och stödfunktionerna.
Under förutsättning att Kommerskollegium er-
håller äskade medel enligt budgetunderlaget be-
räknar kollegiet nyrekrytera fyra personer. Me-
delantalet anställda beräknas därefter under åren
1999-2001 uppgå till 86.

Konkurrensverket har i besparingssyfte anpas-
sat sin personalstyrka i samband med uppkomna
vakanser. Hittills har detta inneburit en minsk-
ning med fyra personer. Till följd av årets bud-
getförslag och med hänsyn till fyra väntade pen-
sionsavgångar och vissa andra planerade bespa-
ringsåtgärder förutses inga uppsägningar behöva
ske under 1999. Inför år 2000 respektive 2001 be-
räknas dock neddragningar behöva ske som in-
nebär att riktmärket för antalet årsarbetskrafter
år 2001 uppgår till cirka 100 i jämförelse med nu-
varande 119.

Patent- och registreringsverket fortsätter sin
satsning på att förnya det nuvarande IT-
systemet. Man räknar med en effektivisering av
arbetet som leder till minskat personalbehov.
Det är dock ännu svårt att bedöma hur stora
neddragningar som kan bli aktuella.

Regeringens beslut att utlokalisera varumär-
kesavdelningen till Söderhamn är nu genomfört.
Rationaliseringar i organisationen, kommer att få
vissa personalkonsekvenser, vilka det blir är ännu
osäkert. Översynen av den nordiska varumär-
keslagstiftningen och konkurrensen från EG-
varumärket och det s.k. Madridprotokollet för-
väntas komma att påverka behovet av resurser
inom avdelningen. Översynen av aktiebolags-
och redovisningslagstiftningen kommer sanno-
likt att påverka bolagsavdelningens resursbehov.

Den 1 januari 1998 bildades Statens ener-
gimyndighet. Myndigheten är lokaliserad till
Eskilstuna. Till myndigheten har förts merparten
av myndighetsfunktionerna på energiområdet
och då främst från Närings- och teknikutveck-
lingsverket (NUTEK). Totalt gick 89 personer
över från NUTEK till Statens energimyndighet
den 1 januari 1998. Fem personer slutade under
hösten 1997. Vid Statens energimyndighet skall
finnas cirka 165 årsarbetskrafter. Enligt myndig-

hetens bedömning kan myndigheten vara fullt
bemannad tidigast vid mitten av år 1999.

Anpassningen till regeringens ekonomiska
ramar och den nya skogspolitiken har lett till att
Skogsvårdsorganisationen halverats, från 2 200
anställda till 1 100 anställda under en femårsperi-
od, sedan budgetåret 1992/93.

För att försätta arbetet med att föra ut den nya
nationella skogspolitiken kommer det att krävas
att skogsvårdsmyndighetens arbete präglas av nä-
ra markägarkontakt och höga kunskaper i såväl
skogsbruks- som miljöfrågor. Det innebär att
antalet anställda kommer att vara i nivå med 1998
års personalstyrka. Viss extern rekrytering
kommer att ske inom IT-området och av skogli-
ga generalister.

Sveriges geologiska undersöknings samman-
slagning med Statens oljelager och övertagandet
av ADAK-gruvans miljösäkring från NUTEK
har genomförts planenligt per den 1 januari 1998.

Inriksdepartementet

Fastighetsmäklarnämnden bör från den 1 januari
1999 göras till en från Kammarkollegiet helt fri-
stående myndighet. Personalen, som för närva-
rande har dessa uppgifter vid Kammarkollegiet,
kommer att beröras.

Besparingskraven på länsstyrelserna har med-
fört att tidigare beslutade personalneddragningar
fått konsekvenser även under år 1998. Samtidigt
har länsstyrelserna fått utökade och nya arbets-
uppgifter och därvid tillförts resurser för perso-
nalförstärkningar. Antalet anställda vid länssty-
relserna beräknas därför vid utgången av år 1998
vara oförändrat, knappt 4 000, i förhållande till
året innan. Andelen projekt anställda inom läns-
styrelserna har dock ökat. År 1999 föreslås läns-
styrelserna få ökade uppgifter och resurser inom
bl.a. miljöområdet, varför antalet anställda be-
räknas öka.

Integrationsverket påbörjade sin verksamhet
den 1 juni 1998. Verket tog över de arbetsupp-
gifter från Statens invandrarverk som rör intro-
duktion och integration av invandrare, varvid 43
personer valt att gå över från Invandrarverket till
Integrationsverket. Integrationsverket är långt
ifrån färdigbemannat och rekrytering pågår.

Boverket bedömer att de senaste årens bespa-
ringar kommer att medföra en minskning av an-
talet årsarbeten med 20 årsarbetskrafter under en
treårsperiod. Minskningen kommer huvudsakli-
gen att realiseras genom naturlig avgång och
tjänstledigheter. Vidare minskar antalet tidsbe-
gränsade anställningar kraftigt.

PROP. 1998/99:1 BILAGA 6

Byggforskningsrådet har under år 1997 dragit
in två anställningar. Kommande förslag i propo-
sitionen om en reformerad byggforskning kan
komma att få konsekvenser för personalen.

Lantmäteriverket har genomgått en omfattan-
de omstrukturering. Sedan sammanslagningen av
Centralnämnden för fastighetsdata och Statens
lantmäteriverk den 1 januari 1996 har antalet an-
ställda hittills minskat från drygt 3 000 till 2 550,
varav 440 är under uppsägning. En, enligt verket,
optimal bemanning om 1 900 årsarbetare kom-
mer att uppnås under slutet av år 1999.

Miljödepartementet

Vid Statens naturvårdsverk har en åtgärd för att
möta besparingskraven varit restriktivitet vid ny-
anställningar. Antalet tillsvidareanställda har
minskat med cirka tio personer under perioden
1995/96-1997, till cirka 460 personer. Under
samma period har antalet visstidsanställda mins-
kat med drygt 20 personer. Ytterligare minsk-
ningar är att vänta av de visstidsanställda under
1998.

Kemikalieinspektionen räknar med personal-
besparingar på två årsarbetskrafter per år t.o.m. år
2001.

Med anledning av awecklingsbeslutet av
kärnkraftverket Barsebäck beräknas Statens strål-
skyddsinstitut och Statens kärnkraftinspektion
förstärkas med nio respektive tolv årsarbetskraf-
ter. Rekryteringarna har påbörjats under 1998.
Till följd av de besparingar som ålagts Statens
strålskyddsinstitut tidigare har verksamheten
minskats med totalt åtta årsarbetskrafter.

Den 1 januari 1999 upphör Koncessions-
nämnden för miljöskydd och dess verksamhet
förs över till domstolsväsendet. Nämnden har
för närvarande 29 anställda.

Utdrag ur protokoll

vid regeringssammanträde den 5 oktober 1998

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink,
Schori, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström,
Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing,
Engqvist

Föredragande: statsråden Åsbrink, Hjelm-Wallén, Freivalds,
Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Klingvall,
Åhnberg, Östros, Messing, Engqvist

Regeringen beslutar proposition 1998/99:1

Rikets styrelse

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Förslag till statsbudget för 1999

Rikets styrelse

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................................5

2 Inledning..................................................................................................................7

2.1 Omfattning..............................................................................................7

3 Lagförslag................................................................................................................8

3.1 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1292) om tillfälliga

bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio.........................8

4 Statschefen...............................................................................................................9

4.1 Omfattning..............................................................................................9

Al Kungliga hov- och slottsstaten.....................................................9

5 Riksdagen och dess myndigheter.........................................................................11

5.1 Omfattning............................................................................................11

5.2 Utgiftsutvecklingen...............................................................................11

5.3 Anslag.....................................................................................................11

Bl Riksdagens ledamöter och partier m.m....................................11

B2 Riksdagens förvaltningskostnader............................................12

B3 Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen....................13

6 Regeringen m.m....................................................................................................15

6.1 Omfattning............................................................................................15

6.2 Utgiftsutvecklingen...............................................................................15

6.3 Anslag.....................................................................................................16

Cl Regeringskansliet m.m................................................................16

C2 Svensk författningssamling.........................................................18

C3 Allmänna val................................................................................18

C4 Stöd till politiska partier.............................................................19

7 Centrala myndigheter...........................................................................................21

7.1 Omfattning............................................................................................21

7.2 Utgiftsutvecklingen...............................................................................21

7.3 Anslag.....................................................................................................21

Dl Justitiekanslern............................................................................21

D2 Datainspektionen........................................................................23

D3 Sametinget....................................................................................24

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

8 Mediefrågor...........................................................................................................27

8.1 Omfattning............................................................................................27

8.2 Utgiftsutvecklingen..............................................................................27

8.3 Resultatbedömning...............................................................................28

8.4 Revisionens iakttagelser........................................................................30

8.5 Skatteawikelser.....................................................................................30

8.6 Anslag....................................................................................................30

El Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden..........................30

E2 Presstöd......................................................................................31

E3 Stöd till radio- och kassettidningar...........................................32

E4 Radio- och TV-verket................................................................33

E5 Granskningsnämnden för radio och TV..................................34

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. medger att anslaget Regeringskansliet m.m.
får användas för att utgifter som
ursprungligen tillgodosågs från anslagen
Extra utgifter (avsnitt 6.3),

2. antar regeringens förslag om fortsatt
giltighet av lagen (1995:1292) om tillfälliga
bestämmelser i fråga om tillstånd att sända
lokalradio,

3. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområde 1 Rikets styrelse enligt
följande uppställning

1 Anslagsbelopp 1
Tusental kronor Anslag		Anslagstyp
Al	Kungliga hov- och slottsstaten	ramanslag	77 125
Bl	Riksdagens ledamöter och partier m.m.	ramanslag	489 000
B2	Riksdagens förvaltningskostnader	ramanslag	420 300
B3	Riksdagens ombudsmän, justititeombudsmännen	ramanslag	39 173
Cl	Regeringskansliet m.m.	ramanslag	2 179 419
C2	Svensk författningssamling	ramanslag	1 011
C3	Allmänna vai	ramanslag	100 000
C4	Stöd till politiska partier	ramanslag	139 900
Dl	Justitiekanslern	ramanslag	11 626
D2	Datainspektionen	ramanslag	30 309
D3	Sametinget	ramanslag	13 661
El	Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden	ramanslag	4 601
E2	Presstöd	ramanslag	531 579
E3	Stöd till radio- och kassettidningar	ramanslag	127 300
E4	Radio- och TV-verket	ramanslag	7 631
E5	Granskningsnämnden för radio och TV	ramanslag	7 069
Summa			4 179 704

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår att riksdagen

1. bemyndigar riksdagens förvaltningsstyrelse att för budgetåret 1999 besluta om lån i
Riksgäldskontoret till investeringar i riksdagens fastigheter till ett sammanlagt belopp av
28 600 000 kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

2 Inledning

2.1 Omfattning

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna
statschefen, riksdagen och dess myndigheter,
regeringen, centrala myndigheter samt
mediefrågor. För år 1998 uppgår de totala
utgifterna enligt statsbudgeten till cirka 4
miljarder kronor, varav 2,2 miljarder kronor till
regeringen m.m., 1 miljard kronor till riksdagen

och dess myndigheter samt 0,7 miljarder kronor
till mediefrågor.

Utgiftsområdets heterogena karaktär medför
att några övergripande mål för utgiftsområdet
inte har beslutats.

Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Verksamhetsområde	Utfall 1997	Anslag 1998 ¹	Utgifts- prognos 1998	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
A Statschefen	74	72	74	77	79	80
B Riksdagen och dess myndigheter	823	956	971	949	975	990
C Regeringen m.m.	2 301	2 222	2 493	2 420	2 473	2 753
D Centrala myndigheter	46	47	48	56	56	51
E Mediefrågor	666	679	689	678	680	680
Äldre anslag			105
Totalt för utgiftsområde 1	3 910	3 976	4 380	4180	4 263	4 554

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetäret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

3 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

3.1 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1292)
om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända
lokalradio

Härigenom föreskrivs att lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga
om tillstånd att sända lokalradio, som gäller till utgången av år 1998, skall
fortsätta att gälla till utgången av år 2000.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

4 Statschefen

4.1 Omfattning

Utgifterna för statschefen utgörs av anslaget
Kungliga hov- och slottsstaten. Genom anslaget
finansieras statschefens officiella funktioner och
driftskostnaderna för de kungliga slotten utom
fastighetsunderhåll.

Al Kungliga hov- och slottsstaten

Tabell 4.1 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utfall	73 726	Anslags- sparande
1998	Anslag	72 404	Utgifts- prognos	74 448
1999	Förslag	77 125
2000	Beräknat	78 559 ¹
2001	Beräknat	79 588 ’

'Motsvarar 77 125 tkr i 1999 års prisnivå.
'Motsvarar 77 125 tkr i 1999 års prisnivå.

Anslaget avser att täcka kostnaderna för
statschefens officiella funktioner inklusive
kostnaderna för den kungliga familjens resor.

Från anslaget betalas också driftskostnader för
de kungliga slotten utom fastighetsunderhåll,
som finansieras av Statens fastighetsverk.
Stockholms slott är Konungens officiella
residens och används för representation. Delar av
slottet visas för allmänheten. En del av
Drottningholms slott används av Konungen och
Hans familj som bostad och en annan del visas
för allmänheten. I Ulriksdals slott har lokaler
upplåtits till Världsnaturfonden. Slottet är även
öppet för allmänheten och används bl.a. för
utställningar. I anslutning till slottet finns en
utställningslokal och det s.k. Orangeriet. Haga

slott är upplåtet till regeringen som bostad för
prominenta gäster från utlandet. Gripsholms
slott utnyttjas som museum och för utställning
av en del av svenska statens porträttsamling.
Strömsholms slott och Tullgams slott visas för
allmänheten. Rosersbergs slott disponeras till
större delen av Statens räddningsverk. De två
översta våningarna i slottet har dock fått behålla
sin ursprungliga karaktär och visas för
allmänheten. Från anslaget betalas vidare
Husgerådskammarens underhåll och vård av de
konstsamlingar och andra inventarier i de
kungliga slotten som tillhör staten men som
disponeras av Konungen. Husgerådskammaren
förvaltar även de Bemadotteska
familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och
konsthantverk samt administrerar Bernadotte-
biblioteket.

Kungliga hov- och slottsstaten har inget
anslagssparande. Utgiftsprognosen visar ett
underskott för 1998. En anledning till detta är att
Kungliga hov- och slottsstaten har awecklings-
kostnader för personal som har sagts upp under
året.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Kungliga hov- och slottsstaten skall enligt den
överenskommelse som träffades med regeringen
1996 årligen lämna en berättelse över den
samlade verksamheten. Tyngdpunkten skall
läggas på en redovisning av hur tilldelade medel
har använts vad gäller Ståthållarämbetet och
Husgerådskammaren. Verksamhetsberättelsen
ligger till grund för regeringens bedömning av

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

medelsbehovet. Av verksamhetsberättelsen för
1997 framgår att en omfattande verksamhet har
bedrivits. Verksamheten har bl.a. präglats av
Prins Bertils bortgång. Till de stora händelserna
hör också statsbesöket i Sydafrika samt Irlands,
Österrikes och Ryska federationens presidenters
statsbesök i Sverige. Vidare har Konungen
tillsammans med Drottningen bl.a. avlagt ett
officiellt besök i Japan med anledning av en
Sverigekampanj.

Under 1997 hölls representationsvåningarna
på Kungl. slottet öppna för allmänheten under
242 dagar mot 270 dagar under 1996.
Minskningen beror på att antalet statsbesök varit
fler under 1997. Utställningen ”Slottet Tre
Kronor brinner” öppnade under våren 1997.
Antalet besökare på slotten, exklusive
Stockholms slott, uppskattas till knappt 290 000
vilket är en minskning med ca fem procent
jämfört med 1996. Största besöksantalet visar
Drottningholms och Gripsholms slott. Arbetet
med att bygga upp ett slottsmuseum på
Stockholms slott pågår och invigning beräknas
ske under våren 1999.

En sänkning av ambitionsnivån för delar av
verksamheten redovisas. Detta är en följd av de
omfattande rationaliseringar som har genomförts
under de senaste tre åren och som bl.a. har
inneburit personalnedskärningar. Under 1997
har personalstyrkan minskats med motsvarande
14 heltidstjänster (cirka sex procent). Med denna
nedskärning har de besparingskrav som ålagts
Kungliga hov- och slottsstaten kunnat uppfyllas.

Slutsatser

\|Tabell 4.2 Beräkning av anslaget för 1999 \|
Tusental kronor
Anslag 1998	72 404
Pris- och löneomräkning	1477
Justering av premier	744
Ökat resursbehov	2 500
Förslag 1999	77 125

Finansieringen av avtalsförsäkringar på det
statliga området förändrades fr.o.m. 1998 (se
bilaga 1, avsnitt 4). Med anledning av detta
gjordes en preliminär beräkning av
försäkringspremien. En ytterligare justering av
teknisk karaktär har gjorts för år 1999.

Säkerheten på Stockholms slott behöver enligt
Säkerhetspolisens bedömning förbättras i vissa
avseenden. Statens fastighetsverk bygger därför
en ny bevakningscentral. För Kungliga hov- och
slottsstaten innebär installationen av
bevakningscentralen ökade driftskostnader. För
att delvis täcka de ökade kostnaderna har
anslaget räknats upp med 2,5 miljoner kronor.
Ökningen har finansierats genom om-
prioriteringar mellan anslag inom utgiftsområdet.

Regeringen föreslår att anslaget för 1999
uppgår till 77 125 000 kronor. För 2000 har
anslaget beräknats till 78 559 000 kronor och för
2001 till 79 588 000 kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

5 Riksdagen och dess myndigheter

5.1 Omfattning

Riksdagens budget inom verksamhetsområdet
omfattar dels riksdagsledamöternas ersättningar
och resor, stödet till partigrupperna samt den
inre riksdagsförvaltningen, dels Riksdagens
ombudsmän.

5.2 Utgiftsutvecklingen

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998'

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

822,8

956,0

970,8

948,5

974,8

989,9

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Under budgetåret 1997 trädde nya
ersättningsregler för ledamöterna i kraft. Syftet
med de nya reglerna var bl.a. att de skulle vara
mer flexibla och bättre anpassade till de regler
som gäller i samhället i övrigt.

Den ökade internationaliseringen har, bl.a. till
följd av EU-medlemskapet, engagerat alltfler,
såväl ledamöter som anställda.

Nya projekt har startats. Här bör särskilt
nämnas en utredning av det framtida systemet
för ärendehantering och en utredning om byte av
teknik i plenisalen. Till stöd för partiernas
budgetberäkningar har uppbyggnaden av ett
budgetkontor inom utredningstjänsten
påbörjats.

Den löpande verksamheten lämnade ett
betydande överskott jämfört med budget. Bland
de större posterna kan nämnas ledamöternas
inrikes resor, pensioner och inkomstgarantier.
När det gäller anslaget till förvaltningskostnader
avser en stor del av överblivna medel projekt som
fortsätter under 1998. Vissa poster har dock
lämnat betydande överskott jämfört med budget.
Bland dessa kan nämnas telekostnader,
fastighetsdriften samt produktion och
försäljning av riksdagstryck.

Prioriteringar

Budgetförslaget för 1999 innebär för
riksdagens del i huvudsak en konsolidering av
nuvarande verksamhet. Vissa kostnadsökningar
följer dock av riksdagsvalet 1998. Det gäller
främst pensioner och inkomstgarantier till
ledamöter som har avgått. Vidare finns medel
avsatta för vissa förbättringar av infrastrukturen i
datanätet.

5.3 Anslag

Bl Riksdagens ledamöter och
partier m.m.

ITabell 5.1 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		420 033	Anslags- sparande	8 403
1997	Utfall	420 033	Anslags- sparande	8 403
1998	Anslag	460 000	Utgifts- prognos	460 000
1999	Förslag	489 000
2000	Beräknat	494 593 ¹
2001	Beräknat	502 484 ’

¹ Motsvarar 486 000 tkr i 1999 års prisnivå

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Från anslaget finansieras arvoden,
kostnadsersättningar och traktamenten till
riksdagens ledamöter, arvoden till Sveriges EU-
parlamentariker, arbetsgivaravgifter samt
pensioner och inkomstgarantibelopp åt f.d.
riksdagsledamöter m.fl. Vidare finansieras
reseersättningar vid resor inom Sverige,
sjukvårdskostnader och utbildning för
riksdagens ledamöter. Även kostnader för
ledamöternas deltagande i internationellt
parlamentariskt samarbete, såsom Europarådet
och Interparlamentariska unionen (IPU), liksom
bidragen till ledamöternas enskilda studieresor
finansieras från anslaget. I anslaget ingår även
bidraget till partigrupperna i riksdagen.

Utgifterna inom anslaget avser bl.a. löner,
administration, fastighetsförvaltning, intern-
service, säkerhet, datateknik, förlagsverksamhet,
bibliotek och informationsverksamhet.

Investeringarna beräknas uppgå till 67
miljoner kronor, vilket är en minskning jämfört
med föregående budgetår då de uppgick till 120
miljoner kronor. Dessa finansieras genom anslag.
Till detta kommer 10 miljoner kronor i
investeringar i redan beslutade förvärv och
ombyggnader av fastigheter för
övemattningsbostäder till ledamöter. Dessa
investeringar avses bli finansierade genom
utnyttjande av redan beslutade låneramar i
Riksgäldskontoret.

Förvaltningsstyrelsens överväganden

En av förvaltningsstyrelsen utsedd
beredningsgrupp ser för närvarande över
erfarenheterna av den nya ersättningslagen. I
uppdraget ingår även att pröva alternativa former
för ett förbättrat politiskt sekreterarstöd till
ledamöterna. I avvaktan på resultaten av dessa
överväganden föreslås en smärre uppräkning av
nuvarande stöd.

En översyn av bidragen till samtliga föreningar
etc. som är verksamma inom riksdagen kommer
att genomföras under året.

Samarbetet mellan parlamenten i olika länder,
särskilt inom Europa, har en lång historisk
tradition. I takt med den ökade
internationaliseringen utvecklas och intensifieras
kontakterna mellan olika länders parlament
alltmer. I förslaget ingår en viss ökning av
utgifterna för denna verksamhet.

B2 Riksdagens

förva Itn i ngskostnader

Tabell 5.2 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor			Anslags- sparande	70 526
1997	Utfall	359 148	Anslags- sparande	70 526
1998	Anslag	460 000	Utgifts- prognos	475 000
1999	Förslag	420 300
2000	Beräknat	440 988 '
2001	Beräknat	447 682 '
'Motsvarar 433 200 tkr i		1999 års prisnivå
¹ Motsvarar 433 200 tkr i		1999 års prisnivå

Förvaltningsstyrelsens överväganden

Budgetförslaget syftar till att det parlamentariska
arbetet kan bedrivas effektivt och rationellt samt
till att skapa goda arbetsförhållande för
riksdagens ledamöter. En viktig uppgift är att
informera om riksdagens arbete och dess
arbetsformer.

Inom det administrativa området finns medel
avsatta för ett nytt modernt lönesystem för att
hantera riksdagsledamöternas arvoden,
traktamenten och övriga ersättningar enligt
ersättningslagen. Insatser planeras för att
rationalisera administrationen, såsom införande
av elektronisk handel.

På informationsområdet, där efterfrågan på
snabb och aktuell information är stor, prioriteras
utvecklingen av riksdagens webbtjänster på
Internet med bl.a. digitala direktsändningar från
kammardebatten. I övrigt prioriteras
informationsåtgärder som riktar sig till skolor
och allmänhet utanför Stockholmsområdet. Ett
020-nummer föreslås till den automatiska
telefoninformationen som ges via
?Riksdagen Direkt?. En satsning på utveckling av
ett intranät för intern information planeras under
året.

Under 1999 kommer Riksdagsbiblioteket att
ta i drift samtliga moduler i det bibliotekssystem
som inköptes under budgetåret 1998. Den stora
satsningen på byte av bibliotekssystem innebär
att inga andra större arbeten eller investeringar
sker under året.

Budgetkontoret, som startade sin verksamhet
med två utredare under hösten 1997, fick under
1998 ett tillskott på ytterligare två utredare. För
att kunna erbjuda ett bredare utbud av tjänster

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

och mer kvalificerade analyser anställs under
1999 ytterligare en utredare. Nya datorbaserade
beräkningsmodeller kommer att anskaffas för
analyser inom ett antal områden som företags-
och kapitalbeskattning, arbetslöshet och det nya
pensionssystemet.

Då EU-upplysningen under 1998 fick
ytterligare en informatörstjänst, kunde EU-
informationen på riksdagens webbplats utvecklas
som ett komplement till telefonservicen mot
allmänheten. Under 1999 kommer
informationen om aktuella EU-frågor via
Internet att vidareutvecklas.

Budgetförslaget på data- och teknikområdet
karaktäriseras av fortsatta utbyggnader av
infrastrukturen för datanätverk och
kommunikation. Detta för att möta kommande
behov av video-, ljud- och bildapplikationer. För
att garantera fortsatt hög driftsäkerhet och
tillgänglighet föreslås vidare en del
ersättningsinvesteringar vad gäller äldre hårdvara
i systemet. Det föreslås även nysatsningar vad
gäller handdatorer och ökad kommunikation
över Internet. Viktigt är också föreslagna
satsningar kring år 2000-problemet samt DA
(dataadministration).

Beträffande övernattningsbostäder till
ledamöterna fortsätter ombyggnaderna i
kvarteren Aurora och Kvasten. Vidare sker en
upprustning av lokaler på Salvii-gränd.
Förvaltningskontoret kommer att verka för att
Stockholms stad i samarbete med riksdagen
vidtar åtgärder avseende den yttre miljön vid
riksdagens byggnader. En modernisering av
säkerhetssystemet påbörjas, främst av
programvarornas standard.

Vidare påbörjas byte av låssystemen i
riksdagens byggnader. Budgetförslaget innebär
att föregående års restriktiva hållning till anspråk
på ökade personalresurser fullföljs.
Overtidsuttaget sänktes påtagligt under 1997,
även om det fortfarande är oacceptabelt högt
inom vissa arbetsenheter. Fortfarande förutsätts
att en utökning inom en verksamhet normalt
skall lösas genom omfördelning eller
neddragning inom en annan. Dock fullföljs
etablerandet av ett budgetkontor inom
utredningstjänsten, så att kontoret hösten 1999
kommer att bestå av fem kvalificerade utredare.

Under våren 1998 har en utredning
genomförts om den framtida inriktningen av
tidningen Från Riksdag & Departement.
Eventuella behov av personalförstärkningar
förutsätts bli bekostade genom höjt

prenumerationspris, vilket i nuläget bedöms vara
förhållandevis lågt för en tidning av detta slag.

En personalpolitiskt viktig satsning är
planerad i syfte att öka IT-kunskaperna hos alla
riksdagsanställda genom att erbjuda en hem-pc
med utbildningspaket mot ett månatligt
löneavdrag.

B3 Riksdagens ombudsmän,
justitieombudsmännen

ITabell 5.3 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		35 167	Anslags- sparande	2 078
1997	Utfall	35 167	Anslags- sparande	2 078
1998	Anslag	35 960	Utgifts- prognos	35 800
1999	Förslag	39 173
2000	Beräknat	39 175 ¹
2001	Beräknat	39 743 ’

' Motsvarar 38 471 tkr i 1999 års prisnivå
² Motsvarar 38 471 tkr i 1999 års prisnivå

Riksdagens ombudsmän övervakar att de som
utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och
andra författningar samt i övrigt fullgör sina
åligganden. Ombudsmännen skall vidare verka
för att brister i lagstiftningen avhjälps.

Justitieombudsmännen

JO-ämbetet skall lika effektivt som tidigare
kunna handlägga inkommande klagomål från
enskilda.

Verksamhetsmålet för 1999 är att, med
bibehållen kvalitet i ärendehanteringen, fullgöra
uppgifterna enligt instruktionen, hålla
ärendebalanserna och den genomsnittliga
handläggningstiden på samma nivå som
budgetåret 1997 och bedriva inspektions-
verksamhet, som har en klar rättssäkerhets-
befrämjande effekt, i ungefär samma omfattning
som hittills.

Riksdagens ombudsmäns resursbehov styrs i
huvudsak av ärendetillströmningen och JO:s
initiativ- och inspektionsverksamhet, men också
av ärendenas genomsnittliga svårighetsgrad och
av den servicenivå som bör upprätthållas
gentemot allmänheten och myndigheterna.
Betydelse har även omfattningen av
ombudsmännens internationella kontakter och
engagemang, bl.a. för spridningen av Sveriges

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

unika erfarenheter av ett utvecklat system för
tillsyn genom parlamentariska ombudsmän. Vid
anslagsberäkningen har Riksdagens ombudsmän
utgått från att inga stora avvikelser från
nuvarande förhållanden - bl.a. avseende
ärendemängden - kommer att inträffa.

Förvaltningsstyrelsens överväganden

Riksdagens förvaltningsstyrelse har inget att
invända mot Justitieombudsmännens beräkning.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

6 Regeringen m.m.

6.1 Omfattning

Utgifterna för regeringen m.m. avser främst
anslaget till Regeringskansliet m.m. i vilket även
ingår kommittéväsendet. Utrikesdepartementets
verksamhet redovisas under utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan.

I verksamhetsområdet ingår även stöd till de
politiska partierna, utgifter för allmänna val och
Svensk författningssamling.

6.2 Utgiftsutvecklingen

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998*

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

2 301,2

2 222,0

2 493,4

2 420,3

2 473,5

2 753,2

' Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

Resultatinformation

Under senare delen av nittiotalet har kraven på
Regeringskansliet skärpts. Medborgarnas behov,
samhällsutvecklingen, och politikens villkor har
förändrats. Allt fler frågor sträcker sig över olika
politikområden. Sunda statsfinanser och
sysselsättningsfrågorna har exempelvis engagerat
stora delar av Regeringskansliet. Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen har medfört
en kraftigt ökad arbetsbörda.

Regeringen har till riksmötet 1997/98 lämnat
153 propositioner och 37 skrivelser. Många av
dessa dokument har föregåtts av omfattande
utredningar, remissbehandlingar etc.

Regeringskansliet har till riksmötet 1997/98
även besvarat 313 interpellationer och 1 103
enkla frågor som tagits fram under en stark
tidspress.

Antalet publicerade offentliga utredningar
(SOU) har ökat de senaste åren och 1997
publicerades 194 SOU, vilket var ett rekordstort
antal. Under året publicerades även 88
departementsskrivelser (Ds). Vidare beslöt
regeringen om 154 kommittédirektiv under
1997. Arbetet i Regeringskansliet har resulterat i
1 338 SFS under 1997, vilket är ett lägre antal än
tidigare år.

Regeringskansliet internationella engagemang
har ökat kraftigt under 90-talet. Särskilt EU-
arbetet föranleder ökade arbetsinsatser. Enbart
antalet möten i ministerrådets olika arbets-
grupper, där Regeringskansliets tjänstemän ofta
deltar, uppskattats till mellan 3 000 - 4 000 per år.
Dessutom deltar tjänstemännen i en rad andra
möten inom EU. Det totala antalet resor till
Bryssel och Luxemburg ligger på cirka 5 000 per
år.

En stor del av anslagssparandet beräknas att
tas i anspråk för att finansiera Regeringskansliets
verksamhet under 1998.

Förändringar

Regeringen beslutade den 4 september 1997 (dnr
SB96/3633) om inriktningen på det fortsatta
förändrings- och förnyelsearbetet inom
Regeringskansliet. Följande viktiga förändringar
håller på att genomföras.

Inom ramen för arbetet att utveckla ledning
och styrning av Regeringskansliet har ett

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

ledarskapsprogram för statssekreterarna genom-
förts.

Verksamhetsplaneringsprocessen har tydliggjort
att Regeringskansliet arbetar mot övergripande
och gemensamma politiska mål som regeringen i
bl.a. vårpropositionen, regeringsförklaringen och
budgetpropositionen ger uttryck för.

En del av arbetet med att stärka mål- och
resultatstyrningen syftar till att höja analys- och
beställarkompetensen inom Regeringskansliet.

En översyn av kommittéväsendet pågår som
syftar till att skapa bättre förutsättningar för
kommittéernas arbete och därmed öka kvaliteten
i regeringens och riksdagens beslutsunderlag.
Arbetet sker i enlighet med det riksdagsbeslut
(rskr 1997/98:118) som togs den 4 juni 1998. En
närmare redogörelse för detta arbete kommer att
lämnas i kommittéberättelsen som avlämnas i
början av 1999.

En fokusering har gjorts på informations-
tekniken. I syfte att utveckla stöd för
verksamheten i Regeringskansliet har under 1998
arbetet med en ny, gemensam teknisk plattform
slutförts. Beslut har också fattats att Utrikes-
departementet vid utgången av 1999 skall ha gått
över till samma plattform. Ett pågående projekt
säkerställer att det inte uppstår några problem
med informationstekniken vid millennieskiftet.

Mål

Målet för Regeringskansliet är att det skall vara
ett effektivt och kompetent instrument för
regeringen, i dess uppgift att styra riket och
förverkliga sin politik.

Prioriteringar

Förändrings- och förnyelsearbetet i Regerings-
kansliet skall bedrivas med ännu större kraft
under det kommande året. Lednings- och
styrningsfrågorna kommer att stå i fokus. Den
interna styrningsprocessen skall vidareutvecklas
med tonvikt på en gemensam verksamhets-
planering och uppföljning inom Regerings-
kansliet. Nya arbetsformer, t.ex. projektstyrning,
skall prövas i större utsträckning än tidigare.
Kvalitetssäkringsarbetet skall lyftas fram.
Informationstekniken skall användas effektivare.

Förberedelserna för det svenska ordförande-
skapet i EU under första halvåret 2001 fortsätter
och förstärks under år 1999.

En expertgrupp för EU-frågor bildas inom
Regeringskansliet.

6.3 Anslag

Cl Regeringskansliet m.m.

ITabell 6.1 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		2 093 989	Anslags- sparande	404 894
1997	Utfall	2 093 989	Anslags- sparande	404 894
1998	Anslag	1 871 944	Utgifts- prognos	2 130 000
1999	Förslag	2 179 419
2000	Beräknat	2 322 282 ¹
2001	Beräknat	2 591 966 ’

¹ Motsvarar 2 281 519 tkr i 1999 års prisnivå.
* Motsvarar 2 505 519 tkr i 1999 års prisnivå.

Den institutionella ramen för regeringens arbete
anges i 7 kap. 1 § regeringsformen. Regeringen
beslutar själv om indelningen i departement.
Chef för myndigheten Regeringskansliet är
statsministern.

Regeringen fördelar det anslag som riksdagen
anvisar för Regeringskansliets verksamhet.
Underlaget för fördelningen av medlen är
departementens och förvaltningsavdelningens
verksamhetsplaner.

Utrikesdepartementet finansieras av ett
särskilt anslag, inom utgiftsområdet 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan.
Kostnaderna för sådana specialattachéer vid
utlandsmyndigheterna som har ett annat
departement än Utrikesdepartementet som
huvudman ingår dock i Regeringskansliets
anslag.

För innevarande budgetår har riksdagen
anvisat cirka 1 871 miljoner kronor för detta
anslag. De direkta utgifterna för kommitté-
väsendet beräknas utgöra cirka 25 % av verk-
samheten.

Från och med räkenskapsåret 1997 är
Regeringskansliet föremål för extern revision.
Detta framgår av lagen (1997:560) om revision
för Regeringskansliet som trädde i kraft den 1
juE 1997. Den externa revisionen skall utföras av
Riksdagens revisorer. En revisionsberättelse utan
anmärkning lämnades till riksdagen den 1 april
1998.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Regeringens överväganden

Det är av central betydelse att Regeringskansliet
kontinuerligt utvecklar sin verksamhet och
anpassar organisationen till de mål som anges av
regeringen samt de krav som i övrigt följer av
regeringens ansvar för en väl fungerande
samhällelig verksamhet. Det är av stor vikt att
det förändrings- och förnyelsearbete som
påbörjats drivs vidare.

Regeringen vill i detta sammanhang framhålla
arbetet med utveckling av Regeringskansliets
interna stymingsprocess, att utveckla nya
arbetsformer, samt mål- och

resultatstymingsarbetet.

Styrnings- och ledningsarbetet skall
intensifieras. Under år 1999 kommer bl.a. ett
chefsutvecklingsprogram att genomföras.

Regeringskansliets kompetensförsörjning måste
säkerställas. Utrymme måste därvid skapas så att
verksamheten kan tillföras och utveckla
angelägen kompetens.

Under första halvåret 2001 kommer Sverige
för första gången att utöva ordförandeskapet i
EU:s ministerråd. Sverige skall leda arbetet i
ministerrådet och företräda EU utåt. Det innebär
också att Sverige kommer att stå värd för viktiga
möten som äger rum i ordförandelandet, såsom
möten i Europeiska rådet, informella
ministermöten, seminarier och konferenser.

Arbetet med att förbereda de svenska
insatserna har redan inletts i Regeringskansliet.
Åtgärder avseende kompetensutveckling och
personalplanering utvecklas och genomförs.
Analysen av sakfrågor som kan bli aktuella i
samband med ordförandeskapet fördjupas.
Dessutom inleds arbetet med förberedande
informationssatsningar och mötesplanering.

För att ha en bättre analysberedskap i det
generella EU-arbetet bildas en expertgrupp för
EU-frågor inom Regeringskansliet.

Ett utvecklat och effektivt Regeringskansli
måste kunna ta till vara de möjligheter som den
moderna informationstekniken erbjuder. Under
1999 bör tonvikten ligga på utbildning och
kommunikation av vilka möjligheter IT-
systemen erbjuder för en effektiv
verksamhetsutveckling. Som ett led i
utvecklingen av informationstekniken- och i
strävan att höja personalens kompetens kommer
Regeringskansliet att pröva möjligheten att
erbjuda personalen hem-pc. Regeringens,
riksdagens och myndigheternas rättsinformation

skall med hjälp av informationsteknik göras mer
tillgänglig på ett enhetligt sätt.

Regeringskansliets anslag år 1999

I syfte att förstärka regeringens ledning och
styrning av statsförvaltningen, öka kvaliteten i
Regeringskansliets beredning av regerings-
ärenden samt förbereda och genomföra det
svenska ordförandeskapet i EU år 2001, föreslår
regeringen en anslagshöjning för år 1999 med
250 miljoner kronor. De avsatta medlen avseende
EU-ordförandeskapet används för utgifter som
kan uppstå inom hela Regeringskansliet.

Till och med innevarande budgetår har
utgifterna för försvarsattachéerna i Bryssel
beräknats under utgiftsområde 6 Totalförsvar,
anslaget Försvarsmakten. Dessa attachéer
kommer från och med den 1 januari 1999 att
förordnas som specialattachéer med
Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) som
huvudman. Utgifterna beräknas därför från och
med budgetåret 1999 i stället under anslaget
Regeringskansliet m.m. Regeringskansliets
anslag kommer även att täcka utgifterna för
Millenniekommitténs verksamhet.

Övriga frågor

Anslagen till de olika departementen
sammanfördes budgetåret 1994/95 till det
gemensamma anslaget Regeringkansliet m.m.
Regeringen bör ha möjligheten att från anslaget
Regeringskansliet m.m. ta i anspråk medel för
begränsade ändamål som ursprungligen
tillgodosågs från Extra utgiftsanslagen.

Före budgetåret 1989/90 fanns på de flesta
huvudtitlar i statsbudgeten uppförda särskilda
reservationsanslag till Extra utgifter. Från dessa
anslag kunde betalas kostnader för olika ändamål
som inte täcktes av andra anslag på statsbudgeten
och som inte var kända när förslaget till
statsbudget beräknades men som regeringen
ändå ansåg vara angelägna att täcka. Anslagen till
de olika departementen är numera sammanförda
till det gemensamma anslaget Regeringskansliet
m.m.

Regeringen föreslår att riksdagen medger att
anslaget Regeringskansliet m.m. får användas för
att bekosta utgifter som tidigare tillgodosågs
med medel från anslagen Extra utgifter. Det kan
således gälla ändamål som inte i sig avser
kostnader för Regeringskansliet, men som
hänger samman med den verksamhet som
bedrivs inom den sektor av samhällslivet som ett
departements verksamhetsområde omfattar.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Någon uppräkning av anslaget krävs inte för
detta. Konstitutionsutskottet påtalade i sitt
granskningsbetänkande våren 1997 (bet.
1996/97:KU25 avsnitt 3.1) att regeringen hade
bemyndigat departement (efter den 1 januari
1997 Regeringskansliet) att disponera anslag på
statsbudgeten även om dessa inte har samband
med departementsadministrationen och arbetet
med beredning av regeringsärenden. Mot
bakgrund av vad konstitutionsutskottet påtalat
kommer regeringen, i likhet med vad som
anfördes i förra årets budgetproposition (prop.
1997/98:1 utg.omr 1 avsnitt 5.2), vid bered-
ningen av regleringsbreven för nästa budgetår att
i varje särskilt fall noggrant pröva skälen för att
anslagsmedel ställs till Regeringskansliets
disposition.

ITabell 6.2 Beräkning av anslaget för 1999 1
Tusental kronor
Anslag 1998	1 870 944
Pris- och löneomräkning	33 196
Ramhöjning	250 000
Rampåverkande överföringar, nettoförändring	6 386
Justering av premier	18 893
Förslag 1999	2 179 419

C2 Svensk författningssamling

ITabell 6.3 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		956	Anslags- sparande	55
1997	Utfall	956	Anslags- sparande	55
1998	Anslag	1 011	Utgifts- prognos	789
1999	Förslag	1 011
2000	Beräknat	1 011
2001	Beräknat	1 011

Från anslaget betalas bl.a. den kostnadsfria
tilldelningen av Svensk författningssamling
(SFS) till kommuner, landsting och
kommunbibliotek som regleras i 7 §

författningssamlingsförordningen (1976:725),
den s.k. frilistan.

Regeringens överväganden

Slutsatser

Mot bakgrund av den år 1998 gjorda
upphandlingen av tryck- och

distributionstjänsten för SFS föreslår regeringen
att 1 011 000 kronor anvisas för ändamålet 1999.
Det nuvarande avtalet gäller till utgången av år
2001. Efter detta kommer en ny upphandling att
göras. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget
uppgå till 1 011 000 kronor respektive 1 011 000
kronor.

C3 Allmänna val

ITabell 6.4 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		24 126	Anslags- sparande	23 874
1997	Utfall	24 126	Anslags- sparande	23 874
1998	Anslag	217 400 ¹	Utgifts- prognos	217 400
1999	Förslag	100 000
2000	Beräknat	5 000
2001	Beräknat	15 000

¹ Varav 12 400 tkr i samband med den ekonomiska vårpr opositionen

Från anslaget betalas statens kostnader för
valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt
ersättningar till vissa myndigheter m.m. för
biträde i samband med allmänna val.
Anslagsbelastningen är beroende på vilka val som
hålls under året.

Regeringens överväganden

Valet till Europaparlamentet år 1995 har
utvärderats i betänkandet Utvärderat personval
(SOU 1996:66). Utvärderingen visar att det låga
valdeltagandet, 41,6 %, delvis kan förklaras av att
väljarna ansåg sig dåligt informerade om EU.
Utredningen betonade därför vikten av att
partierna bedriver aktiva valkampanjer. Enligt
regeringens mening är det ytterst angeläget att
valdeltagandet blir högre i valet till
Europaparlamentet 1999. Regeringen föreslår
därför i tilläggsbudgeten i denna proposition en
anslagsförstärkning om 20 miljoner kronor för
att klara partiernas informationsinsatser vid valet
till Europaparlamentet.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Slutsatser

Med anledning av omprioriteringar 1999 inom
utgiftsområdet dras anslaget engångsvis ned med
20 miljoner kronor. Anslagssparandet täcker den
engångsvisa neddragningen. Regeringen föreslår
att anslaget 1999 skall uppgå till 100 000 000
kronor. Beloppet avser kostnader för valet till
Europaparlamentet. För år 2000 och 2001
beräknas anslaget uppgå till 5 000 000 kronor
respektive 15 000 000 kronor.

Enligt lagen (1972:625, omtryckt 1987:876,
ändrad senast 1996:1553) om statligt stöd till
politiska partier lämnas stöd dels som partistöd,
dels som kanslistöd för ett år i taget räknat
fr.o.m. den 15 oktober. Partistödet lämnas som
mandatbidrag. Kanslistödet som i princip är
avsett endast för partier som är företrädda i
riksdagen, lämnas som grundstöd och
tilläggsstöd. Nu gällande belopp fastställdes till
sin nuvarande nivå år 1996 (prop. 1996/97:1, bet.
1996/97:KU1, rskr. 1996/97:85).

C4 Stöd till politiska partier

ITabell 6.5 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		105 524	Anslags- sparande	39 676
1997	Utfall	105 524	Anslags- sparande	39 676
1998	Anslag	132 800 ¹	Utgifts- prognos	145 200
1999	Förslag	139 900
2000	Beräknat	145 200
2001	Beräknat	145 200

¹ Varav -12 400 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998.

Regeringens överväganden

Slutsatser

Beroende på engångsvisa omprioriteringar 1999
inom utgiftsområdet föreslår regeringen att
anslaget sänks med 5,3 miljoner kronor.
Anslagssparandet täcker den engångsvisa
neddragningen. För 1999 föreslår regeringen att
anslaget uppgår till 139 900 000 kronor. För åren
2000 och 2001 beräknas anslaget uppgå till
145 200 000 kronor respektive 145 200 000
kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

7 Centrala myndigheter

7.1 Omfattning

Verksamhetsområdet omfattar Justitiekanslem,
Datainspektionen och Sametinget.

7.2 Utgiftsutvecklingen

1 Utgiftsutvecklingen 1
Miljoner kronor (löpande priser)			Förslag anslag 1999	Beräknat anslag¹2000	Beräknat anslag 2001
Utfall 1997	Anslag 1998	Utgifts- prognos 1998
45,8	47,1	48,5	55.6	56,3	51,0

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Sametinget överskred år 1997 förvaltnings-
anslaget med 463 000 kronor mer än vad
anslagskrediten medger. Verksamhetsutfallet är
svårt att bedöma utifrån resultatredovisningen.

Av Justitiekanslerns resultatredovisning för
1997 framgår att ärendebalansen har ökat med
hela 92 %. Förklaringen är bl.a. en stadigvarande
ökning av arbetsbelastningen och en stor mängd
ärenden av engångskaraktär i samband med
Sveriges anslutning till EU. Anslagssparandet
1997 om 886 000 kronor beror främst på
senareläggning av investeringar

Datainspektionens enklare tillstånds-
ansökningar har de senaste två åren minskat
kraftigt till följd av att generella föreskrifter
numera får utfärdas för personregister.

Mål inom verksamhetsområdet

Justitiekanslem skall värna om rättssäkerheten
och förbättra effektiviteten på den offentliga

förvaltningens område, se till att den enskilde
kommer till sin rätt utan att det allmänna
intresset sätts åt sidan på skaderegleringens
område samt bidra till en riktig rättstillämpning
och lagföring på tryckfrihetens och
yttrandefrihetens område.

Automatisk databehandling av

personuppgifter skall inte medföra otillbörligt
intrång i enskildas personliga integritet. God sed
skall iakttas i kreditupplysnings- och
inkassoverksamhet.

Sametinget skall verka för en levande samisk
kultur.

Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket invänder mot Sametingets
anslagsöverskridande (se anslaget D3 Same-
tinget).

7.3 Anslag

Dl Justitiekanslem

ITabell 7.1 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		8 290	Anslags- sparande	886
1997	Utfall	8 290	Anslags- sparande	886
1998	Anslag	9 199	Utgifts- prognos	10 010
1999	Förslag	11 626
2000	Beräknat	11 882 '
2001	Beräknat	12 096 '

¹ Motsvarar 11 669 tkr i 1999 års prisnivå

² Motsvarar 11 709 tkr i 1999 års prisnivå

12 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uol-4

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Justitiekanslem (JK) skall utöva tillsyn över den
offentliga verksamheten. JK skall vidare bevaka
statens rätt och vara regeringens juridiske
rådgivare och högste ombudsman.

Till JK:s arbetsuppgifter hör även att besluta i
skaderegleringsfrågor och att utföra vissa
processförande uppgifter. JK skall dessutom
fullgöra åklagaruppgifter på tryckfrihetens och
yttrandefrihetens områden. JK har slutligen
tillsyn över advokatväsendet och vissa uppgifter i
fråga om personregister och övervaknings-
kameror.

Det anslagssparande som JK har byggt upp
under 1997 har sin orsak bl.a. i senareläggning av
investeringar. JK förväntas förbruka större delen
av anslagssparandet under innevarande budgetår.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

JK:s mål är att värna rättssäkerheten och
förbättra effektiviteten på den offentliga
förvaltningens område, att se till att den enskilde
kommer till sin rätt utan att det allmänna
intresset sätts åt sidan på skaderegleringens
område samt att bidra till en riktig
rättstillämpning och lagföring på tryckfrihetens
och yttrandefrihetens områden.

Av resultatredovisningen för budgetåret 1997
framgår att antalet inkomna ärenden har ökat
med 4 % och antalet avgjorda ärenden minskat
med 3 %. Vidare framgår att ärendebalansen har
ökat med 92 %. Det finns ett flertal orsaker till
den kraftiga ökningen av ärendebalansen. Dels
rör det sig om en stadigvarande ökning av JK:s
arbetsbelastning, dels rör det sig om problem av
övergående natur som bl.a. hänger samman med
personalsituationen samt att en stor mängd
ärenden av engångskaraktär som har samband
med Sveriges anslutning till EU har kommit in
till myndigheten under budgetåret 1997. JK har,
liksom under föregående budgetår, prioriterat
balansens åldersstruktur och hade vid årets slut
endast 18 ärenden i balans som var äldre än två år.
Det faktum att den övervägande delen av
tillgängliga resurser för JK:s tillsynsverksamhet
måste användas för prövning av de
tillsynsärenden som initieras genom anmälningar
från enskilda ledde till att JK under budgetåret
endast kunde genomföra två inspektioner.

JK:s resultat får med hänsyn till bl.a. den
ökade arbetsbelastningen och personal-

situationen under året anses gott, trots den
kraftigt ökade ärendebalansen.

Ny inriktning av JK:s tillsynsverksamhet

En central uppgift för JK är att utöva tillsyn över
den offentliga verksamheten. Det är enligt
regeringens bedömning angeläget att ett arbete
inleds som syftar till att JK:s tillsynsuppgift får
en bredare inriktning än för närvarande och att
tillsynen mer tar sikte på rättsliga systemfrågor.
JK skall inte längre ha en skyldighet att pröva
klagomål som har väckts av enskilda, om inte JK
själv finner anledning att ta initiativ till vidare
åtgärder. Tillsynen bör i första hand inriktas på
verksamhetsområden där det saknas ordinära
tillsynsorgan. Även frågor som rör flera
myndighetssfärer skall omfattas av JK:s tillsyn.
Arbetet bör syfta till att genom granskning av
den offentliga verksamheten söka finna
konstruktiva lösningar på olika problem i
förvaltningen på ett sätt som gagnar rättssäkerhet
och effektivitet.

Slutsatser

De förändringar i yttrandefrihetsgrundlagen
samt beträffande det allmännas skadestånds-
ansvar som planeras träda i kraft den 1 januari
1999 kommer att medföra en ökad arbetsbörda
för JK. Verksamheten påverkas också av den nya
personuppgiftslagen som träder i kraft under
hösten 1998 och bl.a. medför att JK på sikt
befrias från det stora flertalet ärenden som rör
personregister.

Den stadigvarande ökningen av ärende-
mängden i kombination med de förändringar i
arbetsuppgifterna som kan förväntas under 1999
med bl.a. den nya inriktningen av tillsyns-
verksamheten gör att JK behöver tillföras medel
för att kunna anställa ytterligare personal. JK bör
också ges ökade resurser för att kunna möta
utvecklingen på IT-området. Regeringen föreslår
därför att JK:s ram ökar med 2 miljoner kronor
för perioden 1999-2001.

Som kompensation för beräknade ökade
utgifter för löner, lokaler m.m. justeras anslaget
upp med 417 000 kronor.

Vid anslagsberäkningen har dessutom en
teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen
har genomförts med anledning av att en
korrigering har gjorts av den justering som

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

genomfördes av anslagen för år 1998 med
anledning av att sättet att finansiera
avtalsförsäkringar på det statliga området
förändrades. Från och med 1999 justeras anslaget
ned med 22 000 kronor.

Regeringen anser att JK för 1999 bör anvisas
ett anslagsbelopp som uppgår till 11 626 000
kronor. För år 2000 och 2001 beräknas
förbrukningen uppgå till 11 882 000 kronor
respektive 12 096 000 kronor.

Tabell 7.2 Beräkning av anslaget för 1999

Tusental kronor

Anslag 1998	9 199
Pris- och löneomräkning	417
Justering av premier	-22
Ramhöjning	2 000
Rampåverkande överföringar, nettoförändring	10
Övrigt	22
Förslag 1999	11 626

enskildas personliga integritet. Målet skall nås
utan att användningen av teknik onödigt hindras
eller försvåras.

- God sed skall iakttas i kreditupplysnings- och
inkassoverksamhet.

De mål som anges för Datainspektionens
verksamhet är svåra att mäta. Regeringen anser, i
likhet med föregående år, att det får godtas att
Datainspektionen i årsredovisningen redovisar
endast vilka åtgärder som vidtagits för att uppnå
de övergripande målen. Datainspektionen har
inte lyckats finna mätbara indikatorer på mål-
uppfyllelse. Det är dock mycket angeläget att
Datainspektionen försöker finna mätbara
indikatorer på måluppfyllelsen.

Andelen enklare tillståndsärenden har under
de båda senaste åren minskat kraftigt.
Datainspektionen har sedan 1995 möjlighet att
utfärda generella föreskrifter. Dessa föreskrifter
har i hög grad bidragit till minskningen av antalet
tillståndsärenden.

D2 Datainspektionen

ITabell 7.3 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		23 217	Anslags- sparande	2 734
1997	Utfall	23 217	Anslags- sparande	2 734
1998	Anslag	24 493	Utgifts- prognos	25 824
1999	Förslag	30 309
2000	Beräknat	30 527 '
2001	Beräknat	24 773 ’

' Motsvarar 29 979 tkr i 1999 års prisnivå

² Motsvarar 23 979 tkr i 1999 års prisnivå

Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och
utövar tillsyn enligt datalagen (1973:289),
kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkasso-
lagen (1974:182) samt utfärdar licens enligt
datalagen. Inspektionen utövar dessutom tillsyn
enligt lagen (1987:1231) om automatisk
databehandling vid taxeringsrevision, m.m.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Datainspektionens mål är följande.

- Automatisk databehandling av person-
uppgifter skall inte medföra otillbörligt intrång i

Förändringar inom området

Den svenska datalagen (1973:289) har med visst
fog kritiserats för att vara omodern. En av de
åtgärder som regeringen aviserade i
propositionen Åtgärder för att bredda och
utveckla användningen av informationsteknik
(prop. 1995/96:125) varatt ersätta datalagen med
en modern dataskyddslagstiftning. Riksdagen
antog den 16 april i år regeringens förslag till
personuppgiftslag (prop. 1997/98:44, bet.
1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180).

Vissa grundläggande krav ställs i lagen på den
som behandlar personuppgifter. Lagen innehåller
också bestämmelser om när behandling av
personuppgifter är tillåten. För behandling av
känsliga personuppgifter gäller särskilt stränga
regler. Den som behandlar personuppgifter kallas
i lagen för personuppgiftsansvarig. Det finns en
skyldighet att anmäla behandling av person-
uppgifter till Datainspektionen. Om den person-
uppgiftsansvarige utser ett personuppgiftsombud
och anmäler detta till inspektionen behöver
någon anmälan inte ske. Lagen träder i kraft den
24 oktober 1998. Enligt övergångs-
bestämmelserna gäller datalagen i fråga om
behandling som påbörjats före ikraftträdandet till
den 1 oktober 2001.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

En viktig följd av den nya lagstiftningen är att
Datainspektionens roll förändras från att ha varit
inriktad på en tillståndshantering mot att främst
genom information och kontakter med dem som
behandlar personuppgifter se till att lagens
förutsättningar för att behandla personuppgifter
är uppfyllda. Särskilt viktig blir de kontakter som
Datainspektionen kommer att ha med personer
som utses till personuppgiftsombud hos de
företag, myndigheter och andra som är person-
uppgiftsansvariga. Datainspektionen kommer
också att utfärda föreskrifter och medverka i
utarbetandet av branschöverenskommelser på
olika områden. Branschöverenskommelser kan
förväntas få stor betydelse i framtiden för att
reglera olika former av behandling av
personuppgifter.

I dag bevakas integritetsfrågor i olika
sammanhang av flera olika myndigheter, t.ex.
Datainspektionen, Justitiekanslem och
Registernämnden. Särskilt Datainspektionens
roll när det gäller användningen av
personuppgifter är väsentlig. Det finns anledning
att i framtiden särskilt se till att myndigheternas
integritetsbevakande arbete sker på ett så
effektivt sätt som möjligt och att det finns en
vaksamhet för de förändringar av tekniken som
kan medföra integritetsrisker.

Den nya personuppgiftslagen innebär att
Datainspektionens tillståndsverksamhet upphör.
Det ekonomiska målet för Datainspektionen
under innevarande budgetår är att verksamhetens
kostnader skall täckas genom avgifter. Den
förändrade verksamheten innebär att Data-
inspektionens verksamhet inte kommer att
finansieras med avgifter.

Slutsatser

Regeringens bedömning är att de dubbla system
som Datainspektionen skall arbeta med under de
kommande åren kräver ett resurstillskott om 6
miljoner kronor för år 1999 och år 2000 som förs
över från anslaget A2 Säkerhetspolisen.

Som kompensation för beräknade utgifts-
ökningar för löner, lokaler m.m. räknas anslaget
fr.o.m. 1999 upp med 483 000 kronor. Vidare
överförs 630 000 kronor till anslaget Al
Polisorganisationen med anledning av tidigare
överenskommelse.

Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har
genomförts med anledning av att en korrigering

har gjorts av den justering som genomfördes av
anslagen för år 1998 med anledning av att sättet
att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga
området förändrades. Från och med 1999 sänks
Datainspektionens anslag med 37 000 kronor.

Regeringen föreslår att Datainspektionen
anvisas 30 309 000 kronor för 1999. För åren
2000 och 2001 beräknas anslagsbeloppet till
30 527 000 kronor respektive 24 773 000 kronor.

\|Tabell 7.4 Beräkning av anslaget för 1999 \|
Tusental kronor
Anslag 1998	24 493
Pris- och löneomräkning	483
Justering av premier	-37
Rampäverkande överföringar, nettoförändring	-630
Engångsvisa överföringar, nettoförändring	6 000
Förslag 1999	30 309

D3 Sametinget

ITabell 7.5 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		14 306	Anslags- kredit	-838
1997	Utfall	14 306	Anslags- kredit	-838
1998	Anslag	13 365	Utgifts- prognos	12 650
1999	Förslag	13 661
2000	Beräknat	13 905 '
2001	Beräknat	14 130 ¹

' Motsvarar 13 661 tusen kronor 1999 års prisnivå.

Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet
och samtidigt ett samiskt folkvalt organ.
Sametinget inledde sin verksamhet i augusti
1993. De övergripande målen är enligt
sametingslagen (1992:1433) att verka för en
levande samisk kultur och därvid ta initiativ till
aktiviteter och föreslå åtgärder som främjar
denna kultur. Sametinget skall bl.a. medverka i
samhällsplaneringen och bevaka att samiska
behov beaktas.

För år 1997 har Sametinget överskridit sitt
anslag med 463 000 kronor, detta trots att
riksdagen beslutade om en ökning av anslaget
med 2 000 000 kronor att utbetalas under 1997.
Anledningen till överskridandet är att
kostnaderna för plenum blev högre än beräknat.
Dessutom gjordes en missbedömning avseende
den norska medfinansieringen för tekniskt stöd
för det samiska insatsområdet inom Interreg II A

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Nordens Gröna Bälte, vilket kommer att
utbetalas under 1998.

RRV fick i uppdrag den 27 maj 1997 att göra
en bedömning av anslagstilldelningen till
Sametinget i förhållande till de uppgifter tinget
ålagts, samt att analysera dess budgetunderlag för
den kommande treårsperioden. Detta resulterade
i en anslagsökning för 1998 med 2 500 000
kronor. Mot bakgrund av anslagsöverskridande
samt upprepade övertrasseringar av räntekontot
avser regeringen att vidta åtgärder.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

I årsredovisningen är alla återrapporteringskrav
besvarade. Jämfört med tidigare år är
årsredovisningen dock knapphändig.
Sametingets verksamhetsutfall i förhållande till
fastställda mål är svåra att bedöma eftersom
målen anges i termer av stärka och öka. Detta
förutsätter en jämförelse bakåt i tiden. Då detta
inte görs i årsredovisningen och då dessutom
effekterna inte anges blir det svårt att bedöma
utfallet.

Åtgärder för att komma till rätta med ovan-
stående problem har redan vidtagits genom årets
regleringsbrev. Alla verksamhetsgrenar skall
återrapporteras. Volym och kvalitet skall framgå.
Utvecklingen av väsentliga prestationer inom
respektive verksamhetsgren under de senaste två
åren skall också framgå. Sametinget skall även
utarbeta programplaner för varje verksamhets-
gren, i vilka det skall ingå en klar målbeskrivning
samt kriterier och metoder för resultatmätning.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riks revisionsverket (RRV) invänder mot att
Sametinget överskridit anslaget med 463 000
kronor. För att närmare analysera bakgrunden
till anslagsöverskridandet har regeringen gett

RRV i uppdrag att göra en värdering av ledning,
styrning och uppföljning av verksamheten
inklusive frågor om ansvars- och
befogenhetsfördelning. RRV skall även göra en
värdering av tingets ekonomiadministration
inklusive redovisning och internkontroll.
Granskningen skall också ta upp till vilka
ändamål Sametingets resurser, samt andra anslag
som tinget disponerar, har använts. RRV skall
föreslå åtgärder som kan öka och kvalitetssäkra
tingets ekonomiadminstrativa standard och
rutiner. RRV skall även lämna förslag till hur
Sametinget kan kvalitetssäkra sin verksamhet.
Uppdraget skall redovisas senast den 30 oktober
1998. I avvaktan på RRV:s rapport anstår
eventuella ytterligare åtgärder.

Av Sametingets delårsrapport framgår att
tinget nu stramat åt verksamheten och börjar få
sin ekonomi i bättre balans. Sametinget skall
dock inte enbart ha en ekonomi i balans utan
dessutom, enligt regleringsbrevet, årligen spara
cirka 500 000 kronor av tilldelade anslagsmedel
för att finansiera nästa val till Sametinget.

Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts. Skälet är att den justering av
anslaget som gjordes för år 1998 med anledning
av det förändrade sättet att finansiera
avtalsförsäkringar på det statliga området (se
bilaga 1, avsnitt 4) har korrigerats.

Slutsatser

Regeringen bedömer 13 661 000 kronor för år 2001 beräknas anslaget priser.	anslagsbehovet till 1999. För åren 2000 och vara oförändrat i fasta
Tabell 7.6 Beräkning av anslaget för 1999 1
Tusental kronor
Anslag 1998	13 365
Pris- och löneomräkning	246
Justering av premier	50
Förslag 1999	13 661

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

8 Mediefrågor

8.1 Omfattning

Verksamhetsområdet omfattar myndigheterna
inom press-, radio- och TV-området samt
presstöd och stöd till radio- och kassettidningar.

Övriga verksamheter inom medieområdet
redovisas under utgiftsområde 17.

8.2 Utgiftsutvecklingen

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

Utfall

1997

Anslag

1998“

Utgifts-
prognos
1998

666,6

679,1

689,3

678,2

679,9

680,2

' Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Dagspressens totalupplaga fortsatte att sjunka
under år 1997 även om minskningen var mindre
än för föregående år. För tidningar med allmänt
driftsstöd som utkommer med 3-6 nummer per
vecka täcker presstödet ca 15 % av de totala
kostnaderna. För tidningar som utkommer med
1-2 nummer per vecka är motsvarande andel ca
30 %. Totalt utgör presstödet cirka 3 % av
branschens omsättning.

Myndigheterna inom området arbetar med att
anpassa verksamheten bl.a. till följd av den
tekniska utvecklingen och reformer inom
närradion samt med att bygga upp kunskap och
tillgängliggöra information.

Under år 1997 uppgick koncessionsavgiften
för TV 4 till 271 miljoner kronor avseende

intjänandeåret 1996. År 1998 uppgick avgiften
till 343 miljoner kronor avseende intjänandeåret
1997. År 1997 uppgick avgifterna för att sända
lokalradio till 116 miljoner kronor och för
närradio till 1,8 miljoner kronor.

Förändringar

För att genomföra EG:s direktiv ”TV utan
gränser”¹ och introducera digitala TV-sändningar
via marknätet har regeringen (prop. 1997/98:184)
lämnat förslag på ändringar i radio- och TV-lagen
(1996:844).

Under åren 1997 och 1998 fördelas ett
tillfälligt driftsstöd till dagstidningar med allmänt
driftsstöd.

Fr.o.m. den 1 juli 1998 gäller nya regler för
närradion som bl.a. innebär att sändningstiden
fördelas på nytt sätt och att avgifterna för att
sända närradio avskaffats.

Prioriteringar

Flera viktiga framtidsfrågor är nu aktuella inom
medieområdet. Det pågår utredningar om
samordning av lagstiftning för radio, TV och
televerksamhet, om digital TV, om lagstiftning
om mediekoncentration samt om framtiden för
den kommersiella lokalradion. En utredning

¹ Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997
om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa
bestämmelser som fastställts i medlemsstaterna lagar och andra
författningar om utförande av sändningsverksamhet för television.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

behandlar stöd till svensk filmproduktion (dir.
1998:36).

Digitala TV-sändningar i marknätet inleds
senast den 1 januari 1999. Regeringen har fattat
beslut om tillstånd för sändningar av digital
marksänd TV i fem områden i landet.
Sändningarna skall följas upp och utvärderas av
den parlamentariskt sammansatta Digital-TV-
kommittén (dir. 1997:134).

8.3 Resultatbedömning

De främsta målen för statens insatser på
massmedieområdet är att stödja mångfald och
reella yttrandemöjligheter, garantera mass-
mediernas oberoende samt säkerställa till-
gänglighet till massmedierna.

Tillståndet och utvecklingen inom området

Den stora variation av medier som förekommer i
dag gör det möjligt för olika individer och
grupper att yttra sig och publicera ett omfattande
utbud av material. Utvecklingen aktualiserar
emellertid behovet av att uppmärksamma frågan
om ägar- och maktkoncentration inom
medieområdet.

Enligt Mediebarometern (Nordicom 1997)
har den totala medieanvändningen under hela
1990-talet varit relativt konstant.² En genom-
snittlig dag år 1997 var den sammanlagda tiden
för den totala medieanvändningen i Sverige
nästan sex timmar per person. Radio och TV
dominerar medieanvändningen. Varje dag ägnas
drygt två timmar åt radiolyssnande och omkring
en och en halv timme åt TV-tittande.
Morgonpressens räckvidd har legat på en relativt
hög och jämn nivå under de senaste åren. Av den
totala befolkningen läste 72 % en morgontidning
en genomsnittlig dag år 1997. Dagspressens
totalupplaga har sjunkit de senaste åren. Enligt
Tidningsstatistik AB var totalupplagan år 1997
drygt 4,2 miljoner exemplar per dag. Jämfört
med år 1996 har upplagan minskat med 1,4 % för
de titlar (156 st) som redovisat jämförbara

upplagor båda åren. Upplagenedgången var
därmed mindre än för år 1996, då upplagorna
minskade med 2,6 %. Under åren 1990-1997 har
den totala upplagan för dagspressen minskat med
ca 14 % ? Enligt Presstödsnämndens rapport
Dagspressens ekonomi förbättrades lönsamheten
för många dagstidningar under år 1997.⁴Annonskonjunkturen förbättrades under året.
Enligt Institutet för reklam- och mediestatistik
(IRM) ökade dagspressens (storstadspress,
landsortspress och kvällspress) reklamintäkter
med cirka 3 % under år 1997 jämfört med året
innan. Högre annonsintäkter kommer i
huvudsak dagstidningar utan driftsstöd till del. I
jämförelse med andra s.k. traditionella
reklammedier, t.ex. TV, radio och fackpress, är
dock ökningen relativt liten då den totala
ökningen av reklamintäkterna var drygt 8 %.

De viktigaste statliga insatserna

Med anledning av de pågående förändringarna på
medieområdet inriktas de statliga insatserna i
huvudsak på lagstiftningsfrågor, den tekniska
utvecklingen, att bevara mångfalden inom
dagspressen och på att utveckla myndigheternas
arbete.

Pågående utredningar

Under det närmaste halvåret kommer tre
utredningar med konsekvenser för lagstiftningen
på medieområdet att redovisas. Den s.k.
konvergensutredningen (dir. 1997:95) har till
uppgift att analysera behovet av,
förutsättningarna för samt konsekvenserna av en
samordning av lagstiftningen för ljudradio,
television, övrig radiokommunikation och
televerksamhet. Utgångspunkten skall vara att
lagstiftningen bör underlätta utvecklingen av
elektroniska informationstjänster och tillgodose
medborgarnas, näringslivets och samhällets olika
behov avseende sådana tjänster. Regeringen har
också lämnat synpunkter på Europeiska
kommissionens grönbok om konvergens av
telekommunikation, media och

² Uppgifter om medieanvändningen avser åldersgruppen 9-79 år.

³ Jämförelsen utgår t.o.m. år 1994 från upplagesiffrorna under första
halvåret och därefter från helårssiffror.

⁴ I rapporten beräknas lönsamheten endast för sådana företag som inte
erhåller allmänt driftsstöd. 1997 ingick 78 tidningsföretag i gruppen.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

informationsteknik och dess följder för
lagstiftningen (dnr K98/103/1).

En parlamentariskt sammansatt kommitté
(dir. 1997:136) har tillkallats med uppgift att
lägga fram förslag till lagstiftning för att slå vakt
om mångfalden i svenska medier och motverka
sådan ägar- och maktkoncentration inom
massmedierna som kan skada ett fritt och brett
meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning.
Vidare har en särskild utredare fått i uppdrag att
lägga fram förslag om de framtida villkoren för
den kommersiella lokalradion (dir. 1997:138).
Villkoren skall vara utformade i enlighet med
målen för statens insatser på massmedieområdet.
I avvaktan på utredningens förslag föreslår
regeringen fortsatt giltighet av lagen (1995:1292)
om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att
sända lokalradio.

Digitala TV- och radiosändningar

Regeringen beslutade den 25 juni 1998 om
sändningstillstånd för digital marksänd TV i fem
områden i landet - Stockholm med Mälardalen
och Uppsala, norra Östergötland, södra och
nordöstra Skåne, Göteborg med omnejd samt
Sundsvall och Östersund med omnejd.
Sändningstillstånden gäller t.o.m. den 31 dec-
ember 2002. Tillstånd för sändningar i samtliga
områden har meddelats Sveriges Television AB
och Sveriges Utbildningsradio AB för i första
hand SVT 1, TV 4 AB, Sveriges Television AB
för SVT24, TV 3 AB, Kanal 5 AB, Canal4-
Television AB, Kunskaps-TV i Sverige AB,
Televisionsaktiebolaget TV 8 och Cell Internet
Commerce Development AB. Följande sökande
har meddelats tillstånd för sändningar i ett eller
flera områden: Sveriges Television AB för
regionala sändningar i samtliga områden, TV 4
AB för regionala sändningar i Stockholm med
Mälardalen och Uppsala, Göteborg med omnejd
samt Sundsvall och Östersund med omnejd, TV-
Linköping Länkomedia AB för sändningar i
norra Östergötland och Landskrona Vision AB
för sändningar i södra och nordöstra Skåne.
Samtliga företag som meddelats tillstånd samt
Senda i Sverige AB och Teracom AB har ingått
ett avtal om samverkan om vissa tekniska frågor.

Regeringen har tillkallat en parlamentariskt
sammansatt kommitté (dir. 1997:134) med
uppdrag att följa och utvärdera de markbundna
digitala TV-sändningarna under den första
etappen. Kommittén har också, genom att yttra
sig över ansökningarna till Radio- och TV-

verket, medverkat vid urvalet av de

programföretag som nu givits tillstånd.

Våren 1995 beslutade riksdagen att digitala
ljudradiosändningar skulle påbörjas i ett

begränsat antal områden. För närvarande sänder
Sveriges Radio AB (SR) i fyra områden:
Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrbotten.
Sändningsverksamheten skall utvärderas när
mottagare för digital ljudradio funnits tillgängliga
en tid.

Närradio m.m.

Den 1 juli 1998 infördes nya regler för närradion
(prop. 1997/98:77, bet. 1997/98:KU28, rskr.
1997/98:207). De nya reglerna innebär bl.a. att
förbudet mot sändningar av centralproducerat
programmaterial i närradio (det s.k.
riksförbudet) behålls. Det nuvarande undantaget
från förbudet utvidgas dock till att gälla under
högst tio timmar per månad för sändningar som
främjar kunskap och bildning eller som utgör
upptagning av lokala kulturella tillställningar.
Utvidgningen av undantagsregeln innebär att
Granskningsnämnden för radio och TV i
efterhand kan behöva granska om
tillståndshavaren uppfyllt kraven enligt den nya
undantagsregeln. I propositionen föreslogs att
Granskningsnämnden skall utvärdera reformen
efter två år. Syftet med utvärderingen är att
undersöka om utvidgningen av undantaget från
riksförbudet har medfört en ökad
kommersialisering av närradion. Radio- och TV-
verkets uppgifter har, i enlighet med vad som
angavs i propositionen om närradion,
kompletterats med ett allmänt uppdrag att följa
utvecklingen inom medieområdet. Radio- och
TV-verket skall i detta arbete inhämta,
sammanställa och publicera statistik samt annan
relevant information om ägande- och
branschstruktur, teknik samt ekonomi inom
medieområdet.

Dagspress

Statens direkta insatser för dagspressen syftar till
att värna mångfalden på dagstidningsmarknaden.

Den 1 januari 1997 sänktes gränsen för hur
stor andel det egna redaktionella innehållet skall
utgöra av det totala redaktionella innehållet för
att en dagstidning skall vara berättigad till
driftsstöd. Motiven för sänkningen (prop.
1996/97:3) var att ge tidningarna större
möjligheter till samordning.

Som ett bidrag till att lösa vissa ekonomiska
problem hos dagstidningar med allmänt

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

driftsstöd har ett tillfälligt driftsstöd införts och
fördelats under åren 1997 och 1998
(prop.l997/98:l, bet. 1997/98:FiUll, rskr.
1997/98:45).

De frågor som riksdagen tagit upp angående
fådagarstidningamas situation m.m.

(1997/98:KU1, rskr. 1997/98:94) bereds för
närvarande i Regeringskansliet.

nu gällande reglerna om redaktionellt innehåll är
ändamålsenliga och bidrar till att bevara
mångfalden på dagspressmarknaden. Regeringen
avser även att analysera vilka effekter det
tillfälliga driftsstödet haft på dagspressen.

Resultatet inom verksamhetsområdet bedöms
som tillfredsställande. Inriktningen kommer i
huvudsak att ligga fast för år 1999.

Effekter av de statliga insatserna

För att bevara mångfalden inom dagspressen är
presstödet av stor betydelse. Stödet är avgörande
för utgivningen av de flesta dagstidningar med
driftsstöd och står för i genomsnitt 15-30 % av
tidningarnas totala intäkter beroende på
utgivningsfrekvens.

Statens insatser för att utvidga sändningarna av
digital marksänd radio och TV innebär att
frekvensutrymmet utnyttjas effektivare och att
flera personer i landet kan få tillgång till ett
varierat radio- och TV-utbud.

Radio- och TV-verkets uppdrag att följa
utvecklingen inom medieområdet medför att
information om medieutvecklingen görs
tillgänglig.

Slutsatser

Regeringens åtgärder på området syftar bl.a. till
att ta till vara de nya förutsättningar som skapas
genom teknikutvecklingen och till att skapa en
ändamålsenlig lagstiftning. På detta sätt kan
insatserna bidra till att värna mångfalden och den
reella yttrandefriheten på medieområdet. Vidare
ges förutsättningar för olika massmedier att
finnas tillgängliga i hela landet. Arbetet med att
utveckla myndigheternas verksamhet, i syfte att
bl.a. skapa en informationsresurs för riksdag och
regering, branschföreträdare och allmänhet,
bedöms som viktigt i sammanhanget. Under året
har bl.a. en grund lagts för att Radio- och TV-
verket på ett effektivt sätt skall kunna följa
utvecklingen inom medieområdet.

Regeringen följer utvecklingen inom
dagspressen bl.a. för att kunna vidta åtgärder för
att upprätthålla mångfalden på området. Mot
bakgrund av bl.a. dagspressens nuvarande
situation med sjunkande upplagor bedömer
regeringen att presstödet är nödvändigt för att en
mångfald på dagstidningsmarknaden skall kunna
upprätthållas. Regeringen avser att se över om de

8.4 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte lämnat några
invändningar i revisionsberättelserna.

8.5 Skatteavvikelser

Det finns ett antal olika särregler i
skattelagstiftningen, s.k. skatteavvikelser. Inom
utgiftsområdet berörs allmänna nyhetstidningar.
Från den 1 januari 1996 utgår mervärdesskatt
med en skattesats om 6 %. Tidigare var
nyhetstidningar kvalificerat undantagna från
skatteplikt. Skatteawikelsen uppgår netto till
1,45 miljarder kronor år 1998 och 1,52 miljarder
kronor år 1999.

8.6 Anslag

El Presstödsnämnden och

Taltidningsnämnden

ITabell 8.1 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		4 798	Anslags- sparande	1 635
1997	Utfall	4 798	Anslags- sparande	1 635
1998	Anslag	5 659	Utgifts- prognos	5 200
1999	Förslag	4 601
2000	Beräknat	5 447 '
2001	Beräknat	5 534 ’

' Motsvarar 5 351 tkr i 1999 års prisnivå

² Motsvarar 5 351 tkr i 1999 års prisnivå

Presstödsnämndens huvudsakliga uppgift är att
fördela det statliga stödet till dagspressen.
Taltidningsnämndens huvudsakliga uppgift är att
fördela det statliga stödet till radio- och
kassettidningar. De två nämndernas förvaltnings-
uppgifter fullgörs av Presstödsnämndens kansli.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Det anslagssparande som redovisas beror bl.a.
på att antalet tillsvidareanställda begränsats under
året. Tillfällig specialistkompetens har i stället
anlitats. Presstödsnämnden har i sitt
budgetunderlag angett att anslagssparandet avses
användas för att dels utveckla metoder för
mätning av presstödets och taltidningsstödets
effekter, dels utveckla en modell för att göra
långsiktiga prognoser för utvecklingen inom
dagstidningsbranschen.

Enligt utgiftsprognosen för år 1998 kommer
anslagssparandet att uppgå till cirka 2 miljoner
kronor. Detta kan främst förklaras med att
kostnaderna för de uppdrag som lagts ut på
specialister varit lägre än vad som förutsågs.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

De båda nämndernas förvaltningsuppgifter
fullgörs av Presstödsnämndens kansli. Av kans-
liets samlade resurser har 28 % använts för
Presstödsnämnden, 38 % för Taltidningsnämnd-
en och 34 % för de båda nämnderna gemensamt.
Offentlig information, t.ex. beslut från
Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, är
sedan den 1 januari 1998 tillgänglig för allmän-
heten via Internet (www.presstodsnamnden.se).

Taltidningsnämnden har upphandlat utbild-
ning för taltidningsjournalister vilket lett till
sänkta kostnader för utbildningen fr.o.m. år

1997.

Slutsatser

Anslaget minskar med 1 150 000 kronor under år
1999, varav 750 000 kronor är en tillfällig
minskning under året till följd av
anslagssparandet. Minskningen av anslaget
påverkar inte verksamheten i dess nuvarande
omfattning. Medlen som frigörs vid
minskningen av anslaget används för ompriorit-
eringar inom kulturområdet. För år 2000
återställs anslagsnivån med 750 000 kronor.

Finansieringen av avtalsförsäkringar på det
statliga området förändrades fr.o.m. år 1998 (se
bilaga 1, avsnitt 4). Med anledning av detta
gjordes en preliminär beräkning av försäkrings-
premien. En ytterligare justering av beräkningen
har gjorts för år 1999.

\|Tabell 8.2 Beräkning av anslaget för är 1999 \|
Tusental kronor Anslag 1998	5 659
Pris- och löneomräkning	101
Justering av premier	-9
Omprioriteringar	-1 150
Förslag 1999	4 601

E2 Presstöd

ITabell 8.3 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		535 851	Anslags- kredit	-14 272
1997	Utfall	535 851	Anslags- kredit	-14 272
1998	Anslag	543 579 '	Utgifts- prognos	536 300
1999	Förslag	531 579
2000	Beräknat	531 579
2001	Beräknat	531 579

'Till följd av förslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen ökades anslaget med 12 000 tkr.

Från anslaget ges bidrag i enlighet med
bestämmelserna i presstödsförordningen
(1990:524). Under åren 1997 och 1998 fördelas
ett tillfälligt driftsstöd inom ramen för anslaget
(prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiUll, rskr.
1997/98:45). Utgifterna för presstödet styrs av
bl.a. antalet stödberättigade tidningar och
storleken på dessa tidningars upplagor. Anslaget
används för fördelning av driftsstöd och
distributionsstöd till dagspressen.

Under år 1997 utnyttjades anslagskrediten för
att täcka kostnaderna för presstödet inkl, det
tillfälliga driftsstödet. För år 1998 har anslaget
ökats med 12 miljoner kronor (prop.
1997/98:150, bet. 1997/98: FiU27, rskr.
1997/98:317). Enligt utgiftsprognosen för år
1998 kommer anslagskrediten att användas med
cirka 7 miljoner kronor till följd av utgifterna för
det tillfälliga driftsstödet.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Under år 1997 fanns det totalt 160 dagstidningar
i Sverige. Av dessa hade 72 tidningar driftsstöd.
Den sammanlagda upplagan för stödtidningarna
var cirka 750 000 exemplar under år 1997, vilket

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

är en liten minskning jämfört med år 1996.
Totalt hade tidningar med driftsstöd (1-7
nr/vecka) 18% av dagspressens totala upplaga
under år 1997.

Stödtidningama är i hög grad beroende av
driftsstödet för sin överlevnad. För många
tidningar med driftsstöd förbättrades resultatet
något under år 1997 jämfört med år 1996.
Spridningen av resultatet var dock stor inom de
olika tidningskategoriema. Totalt utgör
presstödet ca 3 % av branschens omsättning.

Slutsatser

Många tidningar med driftsstöd har en svår
ekonomisk situation. I vissa fall leder en lägre
upplaga till att driftsstödet sänks vilket
ytterligare försvårar den ekonomiska situationen.
Presstödsnämnden har till uppgift att bedöma
vilka effekter presstödet har framför allt på den
regionala marknaden. Resultatet av denna analys
kan utgöra en grund för eventuella framtida
förändringar av presstödets utformning.
Beräkningarna av anslaget utgår från ett
oförändrat antal tidningar med presstöd.

E3 Stöd till radio- och
kassettidningar

Tabell 8.4 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		107 261	Anslags- sparande	16 439
1997	Utfall	107 261	Anslags- sparande	16 439
1998	Anslag	115 300 ¹	Utgifts- prognos	131 000
1999	Förslag	127 300
2000	Beräknat	127 300
2001	Beräknat	127 300

¹ Till följd av förslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen minskades anslaget med 12 000 tkr.

Från anslaget ges bidrag i enlighet med
bestämmelserna i förordningen (1988:582) om
statligt stöd till radio- och kassettidningar.

Anslagssparandet för år 1997 beror delvis på
att vissa kostnader för år 1997 inte belastat
anslaget förrän i början av år 1998.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Vid utgången av år 1997 gavs sammanlagt 86
dagstidningar ut som taltidningar. Av dessa var
62 radiotidningar, 16 kassettidningar och 8
RATS-tidningar (radiosänd talsyntestidning för
synskadade), varav tre kom ut både som
radiotidning och RATS-tidning. Under året
tillkom tre taltidningar. Mångfalden i landet är
god. Omkring hälften av alla dagstidningar
saknar emellertid taltidning. Bland tidningar som
utkommer 6-7 dagar per vecka är dock andelen
taltidningar högre.

Genom olika åtgärder har Taltidnings-
nämnden inom ramen för anslaget ökat
resurserna för att starta utgivning av taltidningar
vilket skapar förutsättningar för en större
mångfald. Taltidningsnämnden har t.ex.
konkurrensupphandlat servicen för utplacering
och återtagning av radiotidningsmottagare.
Upphandlingen ledde till en kostnadsminskning
på cirka 6 miljoner kronor. Taltidningsnämnden
bedömer att servicen till abonnenterna
fortfarande är god.

Taltidningsnämnden påpekade i sin
årsredovisning för budgetåret 1995/96 att de
ersättningsprinciper som gäller för taltidnings-
företagen borde ses över. I regleringsbrevet för år
1998 fick nämnden i uppdrag att göra en sådan
översyn. Uppdraget redovisades i maj 1998 (dnr
Ku98/1212 /Me). Förslaget innebär att ett
schablonbelopp införs för företag som är
likvärdiga avseende t.ex. utgivningsfrekvens och
utgivningsort. Schablonbeloppen föreslås om-
fatta alla kostnadsposter och tillämpas för radio-
och kassettidningar men ej för RATS-tidningar.
Beredning av förslaget pågår för närvarande i
Regeringskansliet.

Slutsatser

Stödet till taltidningar fungerar väl. Inom ramen
för anslaget har Taltidningsnämnden skapat
ytterligare resurser för att starta utgivning av
taltidningar och därmed öka den geografiska
spridningen i landet. Det är angeläget att
ersättningsprinciperna är sådana att tidnings-
företagen uppmuntras till effektiviseringar av
verksamheten. En effektivare användning av
resurserna kan på sikt bidra till att antalet

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

taltidningar och den geografiska spridningen av
taltidningar ökar.

Beräkningen av anslaget utgår från det
befintliga antalet stödberättigade tidningar och
att några ytterligare taltidningar kan starta inom
ramen för anslaget.

E4 Radio- och TV-verket

ITabell 8.5 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		6 885	Anslags- sparande	4 110
1997	Utfall	6 885	Anslags- sparande	4 110
1998	Anslag	8 022	Utgifts- prognos	9 740
1999	Förslag	7 631
2000	Beräknat	8 329 '
2001	Beräknat	8 455 ’

¹ Motsvarar 8 181 tkr i 1999 års prisnivå

² Motsvarar 8 181 tkr i 1999 års prisnivå

Radio- och TV-verket har huvudsakligen till
uppgift att besluta i frågor om tillstånd, avgifter
och registrering som rör ljudradio- och
televisionssändningar riktade till allmänheten i de
fall uppgifterna inte ligger på regeringen eller
någon annan särskilt angiven myndighet. Verket
har tillsyn över efterlevnaden av de regler som
inte gäller innehållet i sändningarna samt beslutar
om sanktioner vid bristande efterlevnad av
sådana regler. Verket har också till uppgift att
bevaka utvecklingen inom medieområdet.

Anslagssparandet för år 1997 skall ses mot
bakgrund av att Radio- och TV-verket har
befunnit sig i ett uppbyggnadsskede och inte
kunnat genomföra vissa av sina arbetsuppgifter
fullt ut. Radio- och TV-verket redovisar att de
sparade medlen främst används till att finansiera
nödvändig kompetensförsörjning med anledning
av nya arbetsuppgifter.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Av årsredovisningen för år 1997 framgår att
Radio- och TV-verket genomför ett
förändringsarbete i syfte att utveckla sin
verksamhet, arbetsformer m.m. Arbetet är ett
resultat av både egeninitierade projekt och av
beslut fattade av regering och riksdag. Exempel
på egeninitierade projekt är förbättrad

ekonomistyrning, kvalitetssäkringsprogram,
administrativ utveckling samt ett kompetens-
utvecklingsprogram.

Ansökningsförfarandet inför beslut om
tillstånd för marksänd digital TV har handlagts av
Radio- och TV-verket. Verket har bl.a. utlyst
tillstånden, tagit emot ansökningar och prövat de
sökandes finansiella förutsättningar. Verket
lämnade den 18 juni 1998 sitt förslag till
regeringen. Regeringen meddelade den 25 juni
1998 tillstånd i enlighet med verkets förslag.

Reformeringen av närradion kommer att
innebära stora förändringar för arbetet vid
Radio- och TV-verket. Hanteringen av närradio-
ärenden, såsom tillståndsgivning, tidsregistrering
och avgiftsfrågor har tidigare tagit i anspråk
drygt hälften av Radio- och TV-verkets resurser.
Vissa mindre kvalificerade arbetsuppgifter
kommer att försvinna i samband med att
reformen genomförs under andra halvåret av

1998.

Sedan år 1997 är information från Radio- och
TV-verket tillgänglig via Internet (www.rtw.se).
Verket publicerar också rapporter med statistik.

Av årsredovisningen och budgetunderlaget för
år 1997 framgår att verket avser att prioritera de
uppgifter som tidigare inte kunnat genomföras:
att bevaka utvecklingen inom ljudradio- och
televisionsområdet. Dessa uppgifter har därefter
kompletterats och omfattar nu hela medie-
området (se även avsnitt 7.3). Under år 1998 har
även ytterligare arbetsuppgifter tillkommit,
nämligen att meddela föreskrifter och utöva
tillsyn i frågor om användning av standarder för
sändning av TV-signaler samt handläggning av
tillstånd för marksänd digital TV.

Slutsatser

Regeringens bedömning är att förändringsarbetet
vid Radio- och TV-verket bör fortgå. Verket bör
även i fortsättningen medverka i arbetet med att
introducera den digitala tekniken inom medie-
området. Under de kommande åren kommer
regeringen och andra intressenter att ha fortsatt
behov av kvalificerat underlag som beskriver och
analyserar medieområdet. Det är till stor del
Radio- och TV-verkets uppgift att ta fram sådant
underlag.

Resursåtgången vid verket bör inför år 2001
anpassas till beräknad anslagsnivå.

Regeringen föreslår att Radio- och TV-verkets
anslag minskas tillfälligt med 550 000 kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Anslagsnivån återställs år 2000. Medlen används
för omprioriteringar inom kulturområdet.

Finansieringen av avtalsförsäkringar på det
statliga området förändrades fr.o.m. år 1998 (se
bilaga 1, avsnitt 4). Med anledning av detta
gjordes en preliminär beräkning av
försäkringspremien. En justering av beräkningen
har gjorts för år 1999.

ITabell 8.6 Beräkning av anslaget för år 1999 \|
Tusental kronor Anslag 1998	8 022
Pris- och löneomräkning	144
Justering av premier	15
Omprioriteringar	-550
Förslag 1999	7 631

E5 Granskningsnämnden för radio
och TV

ITabell 8.7 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		6 935	Anslags- sparande	1 635
1997	Utfall	6 935	Anslags- sparande	1 635
1998	Anslag	6 564	Utgifts- prognos	7 050
1999	Förslag	7 069
2000	Beräknat	7 196 '
2001	Beräknat	7 305 ‘

¹ Motsvarar 7 069 tkr i 1999 års prisnivå

² Motsvarar 7 069 tkr i 1999 års prisnivå

Granskningsnämnden för radio och TV skall
utöva tillsyn över efterlevnaden av regler för
sändningarnas innehåll i fråga om ljudradio- och
TV-sändningar till allmänheten. Nämnden skall
även följa innehållet i utländska ljudradio- och
TV-sändningar som riktas till den svenska
allmänheten och kan rapportera sina iakttagelser
till regeringen eller berörd myndighet.

Anslagssparandet har bl.a. sin förklaring i att
vissa projekt och inköp har senarelagts och att
verksamheten har befunnit sig i ett
uppbyggnadsskede.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Under verksamhetsåret har nämnden fattat
beslut i 611 ärenden jämfört med 618 ärenden år

1996. Antalet granskningar på eget initiativ
uppgick till 31 stycken (83 stycken år 1996).
Antalet granskningar på eget initiativ avseende
de nationella marksändningarna (avser Sveriges
Television AB, Sveriges Radio AB, Sveriges
Utbildningsradio AB och TV4 AB) har legat på
ungefär samma nivå som året innan. Initiativ
rörande lokal- och närradion har varit betydligt
färre jämfört med tidigare år. Skälet anges vara att
nämnden avvaktat med initiativ en tid in på år
1997 i syfte att låta programföretagen inhämta
kunskap om den nya radio- och TV-lagen.

Ärenden avseende nationella marksändningar
dominerar i alla typer av granskningar. Den
genomsnittliga handläggningstiden per ärende
var 105 dagar under år 1997. Under föregående år
var motsvarande tid något kortare.

Granskningsnämnden för radio och TV har
under år 1997 publicerat tre särskilda
utbudsstudier, Svenskt TV-utbud 1996, Svensk
frukost-TV 1997 och Våld i TV-trailrar.
Nämnden har inrättat ett vetenskapligt råd för
att bistå med synpunkter på uppläggning,
utförande m.m. av utbudsstudierna.

Under våren 1998 har Sveriges Radio AB,
Sveriges Television AB och Sveriges
Utbildningsradio AB lämnat rapporter med en
uppföljning av public service-uppdraget till
Granskningsnämnden för radio och TV. Aven
TV4 har lämnat en rapport till nämnden med en
redovisning av hur bolaget har fullgjort de
skyldigheter som anges i TV4:s tillståndsvillkor.
Nämnden har i sitt beslut den 2 juni 1998 funnit
att rapporterna är väl genomförda och att de
väsentligen (SVT och SR) eller till stor del (UR)
tillgodoser angivna syften. (se även
utgiftsområde 17,12 Film och medier). Däremot
konstaterade nämnden att det fanns betydande
brister i TV 4:s redovisning. Enligt nämndens
mening krävs omfattande kompletteringar och
förtydliganden i kommande rapporter från
bolaget.

Den 1 juli 1998 infördes nya regler för när-
radion (prop. 1997/98:77, bet. 1997/98:KU28,
rskr. 1997/98:207). Reformeringen av närradion
innebär att nämnden kommer att ge när-
radiofrågor mer uppmärksamhet (se även avsnitt
7.3). I samband med att regeringen lämnade
förslag om närradion beslutade även regeringen
att Granskningsnämnden för radio- och TV
skulle få i uppdrag att undersöka i vilken
omfattning närradiosändningar innehåller
material som uttrycker hot eller missaktning för
folkgrupp. Uppdraget är ett led i en handlings-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

plan för att bekämpa främlingsfientlighet och
antidemokratiska krafter genom ökad kunskap.

Slutsatser

Regeringen bedömer att Granskningsnämnden
för radio och TV i allt väsentligt har uppfyllt
målen för verksamheten. Handläggningstiden
ligger på en tillfredsställande nivå. De särskilda
rapporter som nämnden har redovisat är ett
exempel på hur nämnden kan använda sin unika
kunskap om programutbudet på ett värdefullt
sätt. Arbetet med denna typ av rapporter bör
fortgå.

Reformeringen av närradion innebär att
Granskningsnämnden för radio och TV skall öka
resursinsatsen bl.a. vad gäller granskning av dessa
sändningar. Regeringen föreslår därför att
anslaget ökas med 350 000 kronor.

1999.

Granskningsnämnden för radio och TV
finansieras delvis genom att medel från rund-
radiokontot tillförs statsbudgetens inkomstsida.
För år 1999 bör nämnden anvisas 4 807 000
kronor från rundradiokontot.

ITabell 8.8 Beräkning av anslaget för år 1999 1
Tusental kronor Anslag 1998	6 564
Pris- och löneomräkning	129
Justering av premier	26
Omprioriteringar	350
Förslag 1999	7 069

Fortsatt giltighet av lagen (1995:1292) om
tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd
att sända lokalradio

Regeringens förslag: Lagen om tillfälliga

bestämmelser i fråga om tillstånd att sända
lokalradio, som gäller till utgången av år 1998,
skall fortsätta att gälla till utgången av år 2000.

Skälen för regeringens förslag: Konstitutions-
utskottet utnyttjade i november 1994 sin
initiativrätt och lade fram förslag (bet.
1994/95:KU25) till en lag som innebar att det till
utgången av år 1995 inte skulle meddelas några
nya tillstånd att sända lokalradio enligt
lokalradiolagen (1993:120). Enligt utskottet var
det viktigt att fortsatt ägarkoncentration kunde
hejdas och att de ursprungliga intentionerna i
fråga om mångfald och lokal förankring bättre
kunde tas till vara.

Innan förslaget lades fram för riksdagen hade
det granskats av Lagrådet. Lagrådet framhöll att
lediga radiofrekvenser under åtminstone en
övergångstid skulle komma att stå outnyttjade
om förslaget genomfördes. Men 3 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen innebär enligt Lag-
rådet inte bara att radiofrekvenserna skall tas i
anspråk utan att de skall tas i anspråk på ett sätt
som leder till vidast möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet. Lagförslaget skulle enligt
Lagrådet möjligen kunna godtas om det blev
utrett att de som under lagens giltighetstid kan
förväntas få tillstånd till sändningar ingår i
nätverksbildningar eller på annat sätt är så lierade
med varandra att den eftersträvade mångfalden
och lokala förankringen inte uppnås. Något
underlag för en sådan bedömning hade
emellertid enligt Lagrådet inte förebragts.

Konstitutionsutskottet hänvisade, mot
bakgrund av Lagrådets synpunkter, till för-
arbetena till yttrandefrihetsgrundlagen (prop.
1990/91:64). Utskottet anförde i huvudsak
följande. Den angivna bestämmelsen sades enligt
motiven närmast vara av målsättningskaraktär.
En reglering på konstitutionell nivå kan inte
gärna gå längre än att uttryckligen framhäva den
grundläggande betydelse som måste tillmätas
yttrandefrihetens intresse vid alla överväganden
om fördelningen av radiofrekvenser. Det sägs
vidare i motiven till yttrandefrihetsgrundlagen att
en föreskrift av sådan innebörd skulle syfta till att
utgöra en spärr mot obehöriga inskränkningar
eller ett undergrävande av den frihet att begagna
radiomediet för sändningar till allmänheten som
även är möjlig och rimlig med hänsyn till andra
anspråk på utrymme för radiotrafik. Den skulle
inte heller hindra sådana överväganden och
hänsynstaganden som även i ett demokratiskt
samhälle är ofrånkomliga vid fördelningen av
radiofrekvenser. Om riksdagen finner att
lagstiftningen på lokalradioområdet inte är
ändamålsenlig, måste enligt utskottets mening
riksdagen - inom de ramar grundlagen anger - ha

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

rätt att vidta lagstiftningsåtgärder för att få en
ändring till stånd. Åtgärder av det slaget faller väl
inom ramen för de överväganden och
hänsynstaganden som är ofrånkomliga i ett
demokratiskt samhälle. Avsikten med den
föreslagna lagen var att hindra att den
koncentration av ägande och nätverksbildning av
lokalradiostationer som visats vara möjlig skulle
fortsätta. En reform som bättre tillgodoser
målsättningen i 3 kap. 2 § andra stycket
yttrandefrihetsgrundlagen skulle därigenom få
förutsättningar att bli meningsfull. Det var
således enligt utskottets mening här inte fråga
om någon sådan obehörig inskränkning eller
undergrävande av frihet att begagna radiomediet
som det talas om i grundlagsmotiven.

Sedan utskottets lagförslag, med stöd av 2 kap.
12 § tredje stycket regeringsformen, vilat i tolv
månader, beslutade riksdagen i november 1995
en lag om tillfälliga bestämmelser i fråga om
tillstånd att sända lokalradio, den s.k. stopplagen
(1995/96:KU16, rskr. 50).

I september 1995 tillsatte regeringen en
kommitté, Lokal- och närradiokommittén, med
uppgift att föreslå ändrade regler för lokala
ljudradiosändningar.

I december 1995 antog riksdagen en lag om
fortsatt giltighet av lagen om tillfälliga
bestämmelser i fråga om tillstånd att sända
lokalradio (bet. 1995/96:KU19, rskr. 90).
Därigenom gällde lagen till utgången av juni
1997 och Radio- och TV-verket kunde fram till
dess inte meddela nya tillstånd att sända
lokalradio enligt lokalradiolagen.

Genom ett beslut av riksdagen i maj 1997 gavs
lagen fortsatt giltighet till utgången av år 1998
(1996/97:KU27, rskr. 1996/97:209). Utskottet
angav därvid att den bedömning av rättsläget
som gjordes 1995 fortfarande var giltig. Man
menade att det var nödvändigt att vidta
lagstiftningsåtgärder för att komma till rätta med
en utveckling som visat att lagstiftningen inte är

ändamålsenlig från yttrandefrihetssynpunkt.
Vidare hänvisade utskottet bl.a. till att Lokal- och
närradiokommittén hade lagt fram lagförslag
som syftade till ett ändrat urvalsförfarande vid
fördelning av tillstånd att sända lokalradio.
Förslaget var ämnat att åstadkomma en större
ägarspridning och ett varierat programinnehåll.
Vid detta tillfälle planerade regeringen att under
slutet av år 1997 lämna en proposition till
riksdagen med förändringar av reglerna för den
lokala radion.

I september 1997 meddelade regeringen att
den inte avsåg att genomföra Lokal- och
närradiokommitténs förslag såvitt avser ändrade
regler för lokalradion. Avgörande för regeringens
ställningstagande var den omfattande remiss-
kritiken från flera juridiska instanser. En särskild
utredare fick i stället uppdraget att lägga fram
förslag om de framtida villkoren för den
kommersiella lokalradion (dir. 1997:138).
Utredaren skall bl.a. utgå från att sändnings-
tillstånd inte skall fördelas genom ett auktions-
förfarande. Förslagen skall lämnas till regeringen
senast den 1 december 1998.

Regeringen, som ansluter sig till riksdagens
tidigare bedömning av rättsläget, anser det
angeläget att avvakta den särskilde utredarens
förslag. Regeringen föreslår därför en fortsatt
förlängning av den s.k. stopplagen till utgången
av år 2000.

Regeringen har inte ansett det nödvändigt att,
utöver kontakter med Granskningsnämnden för
radio och TV samt Radio- och TV-verket,
inhämta ytterligare upplysningar och yttranden i
ärendet. Lagförslaget berör i och för sig ett
sådant ämne som avses i 8 kap. 18 § andra stycket
regeringsformen. Den s.k. stopplagen granskades
av Lagrådet då den lades fram för riksdagen.
Eftersom det nu endast är fråga om en ytterligare
förlängning av lagen anser regeringen att frågan
är av sådan beskaffenhet att Lagrådets ytrande
inte behöver inhämtas.

Samhällsekonomi och
finansförvaltning

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Förslag till statsbudget för 1999

Samhällsekonomi och finansförvaltning

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................................5

2 Lagförslag................................................................................................................7

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning

och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.......7

3 Inledning..................................................................................................................9

3.1 Omfattning..............................................................................................9

3.2 Utgiftsutvecklingen...............................................................................10

3.3 Resultatbedömning................................................................................11

3.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området........................................11

3.3.2 De viktigaste statliga insatserna............................................................13

3.3.3 Effekter av de statliga insatserna..........................................................15

3.3.4 Regeringens slutsatser...........................................................................16

4 Effektivisering och utveckling av statlig förvaltning..........................................19

4.1 Omfattning............................................................................................19

4.2 Utgiftsutvecklingen...............................................................................19

4.3 Resultatbedömning................................................................................19

4.4 Revisionens iakttagelser........................................................................20

4.5 Anslagsavsnitt........................................................................................20

Al Konjunkturinstitutet...................................................................20

A2 Riksrevisionsverket.....................................................................22

A3 Ekonomistyrningsverket............................................................25

A4 Statskontoret...............................................................................26

A5 Täckning av merkostnader för lokaler.......................................29

A6 Statistiska centralbyrån...............................................................29

A7 Folk-och bostadsräkning...........................................................31

A8 Kammarkollegiet.........................................................................32

A9 Nämnden för offentlig upphandling..........................................34

A10 Ny myndighet för kvalitetsutveckling och

kompetensförsörjning.................................................................35

All Vissa nämnder m.m.....................................................................36

A12 Ekonomiska rådet........................................................................36

Al3 Utvecklingsarbete........................................................................37

A14 Kontrollfunktionen i staten........................................................38

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

A15 Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet....................................41

4.6 Riksgäldskontorets kassahållningsverksamhet och in- och

utlåningsverksamhet.............................................................................43

4.7 Statens fastighetsverk............................................................................44

5 Det finansiella systemet.......................................................................................47

5.1 Omfattning............................................................................................47

5.2 Utgiftsutvecklingen..............................................................................47

5.3 Resultatbedömning...............................................................................47

5.4 Revisionens iakttagelser........................................................................47

5.5 Anslagsavsnitt........................................................................................48

Bl Finansinspektionen.....................................................................48

B2 Insättningsgarantinämnden........................................................49

Riksgäldskontoret: anslagen B3 och B4..............................................51

B3 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader...............................58

B4 Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och

låneförvaltning............................................................................59

B5 Bokföringsnämnden...................................................................59

5.6 Beräkning av kapitaltäckningskrav.......................................................60

6 Premiepensionssystemet......................................................................................65

6.1 Omfattning............................................................................................65

6.2 Premiepensionsmyndigheten...............................................................65

7 Särskilda finansierings- och garantiåtaganden....................................................67

7.1 Omfattning............................................................................................67

7.2 Utgiftsutvecklingen..............................................................................67

7.3 Resultatinformation..............................................................................67

7.4 Revisionens iakttagelser........................................................................68

7.5 Anslagsavsnitt........................................................................................68

Dl Avgift för Stadshypotekskassans grundfond............................68

D2 Kapitalhöjning i Nordiska investeringsbanken........................69

8 Riksdagens revisorer.............................................................................................71

8.1 Anslagsavsnitt........................................................................................71

El Riksdagens revisorer...................................................................71

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och
stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag,

2. godkänner det nya målet avseende Premie-
pensionsmyndigheten som regeringen för-
ordar (avsnitt 6),

3. bemyndigar regeringen att under år 1999, i
fråga om ramanslaget A13 Utvecklingsar-
bete, för VEST A-projektets genomförande
göra ekonomiska åtaganden som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på högst
50 000 000 kronor efter år 1999 (avsnitt
4.5),

4. godkänner investeringsplanen för Statens
fastighetsverk i enlighet med vad regeringen
förordar (avsnitt 4.7),

5. bemyndigar regeringen att besluta om att
Statens fastighetsverk får ta upp lån inom
en ram av högst 7 miljarder kronor i Riks-
gäldskontoret för investeringar m.m. i en-
lighet med vad regeringen förordar (avsnitt
4.7),

6. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under
utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och fi-
nansförvaltning enligt följande uppställning


Tusental kronor Anslag		Anslagstyp
Al	Konjunkturinstitutet	ramanslag	37 640
A2	Riksrevisionsverket	ramanslag	132 978
A3	Ekonomistyrningsverket	ramanslag	55 550
A4	Statskontoret	ramanslag	64 597
A5	Täckning av merkostnader för lokaler	ramanslag	20 500
A6	Statistiska centralbyrån	ramanslag	353 127
A7	Folk- och bostadsräkning	reservationsanslag	70 000
A8	Kammarkollegiet	ramanslag	24 256
A9	Nämnden för offentlig upphandling	ramanslag	6 427
A10	Ny myndighet för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning	ramanslag	10 000
All	Vissa nämnder m.m.	ramanslag	961
A12	Ekonomiska rådet	ramanslag	1 714
A13	Utvecklingsarbete	ramanslag	24 170
A14	Kontrollfunktionen i staten	reservationsanslag	85 000

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

A15	Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet	ramanslag	1
B 1	Finansinspektionen	ramanslag	118 697
B2	Insättningsgarantinämnden	ramanslag	6 313
B 3	Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader	ramanslag	84 701
B4	Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning	ramanslag	535 000
B 5	Bokföringsnämnden	ramanslag	6 297
D 1	Avgift för Statshypotekskassans grundfond	ramanslag	30 000
D2	Kapitalhöjning i Nordiska investeringsbanken	ramanslag	18 700
E 1	Riksdagens revisorer	ramanslag	18 704
Summa			1 705 333

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och
stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

3§

För att uppfylla kapitalkravet för
marknadsrisker skall institutet ha en
kapitalbas, beräknad enligt 6-8 §§,
som täcker marknadsrisker beräkna-
de enligt 4 kap. 2-8 §§.

För att uppfylla kapitalkravet för
marknadsrisker skall institutet ha en
kapitalbas, beräknad enligt 6-8 §§,
som täcker marknadsrisker beräkna-
de enligt 4 kap. 2-8 eller 9 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

3 Inledning

3.1 Omfattning

Verksamheten inom utgiftsområdet Samhälls-
ekonomi och finansförvaltning kan sammanfatt-
ningsvis sägas vara inriktad på att planera, un-
derlätta och kontrollera så att statliga åtaganden
sköts på ett så korrekt och effektivt sätt som
möjligt.

För verksamhetsområde A Effektivisering och
utveckling av statlig förvaltning är syftet att se till
att det finns förutsättningar och system av olika
slag för en så effektiv statsförvaltning som möj-
ligt. Verksamhetsområdet omfattar frågor som
rör granskning, utvärdering och omprövning av
statlig verksamhet, stöd i olika former till
Regeringskansliet och andra statliga myndighe-
ter, bl.a. avseende ekonomistyrnings- och sys-
temfrågor och administrativ service, hur statens
resurser hanteras vid transaktioner, förvaltning,
upplåning och placeringar av medel. Detta inbe-
griper såväl ekonomiska resurser som statliga
fastigheter och lokaler. Flera verksamheter inom
verksamhetsområdet syftar till att tillhandahålla
prognoser, analyser, bedömningar och statistik
m.m. till beslutsfattare. Trots verksamheternas

gemensamma syfte - en effektiv statsförvaltning
- kan det samtidigt konstateras att det rör sig om
relativt olikartade verksamheter.

Verksamhetsområde B Det finansiella systemet
innefattar bl.a. verksamhet som rör de finansiella
instituten. Syftet med verksamheten är att bidra
till stabilitet och effektivitet i det finansiella sys-
temet genom analys, tillsyn och regleringar av de
finansiella institutens agerande på marknaden.
Verksamheten skall också syfta till ett gott kon-
sumentskydd. Verksamhetsområdet omfattar
även förvaltning av statens skuld (med undantag
av den skuld som förvaltas av affärsverken).

Verksamhetsområde C Premiepensionssystemet
omfattar administration och förvaltning av de
fonderade premiepensionerna i det nya inkomst-
baserade ålderspensionssystemet.

Ytterligare två verksamhetsområden återfinns
inom utgiftsområdet. Verksamhetsområde D
Särskilda finansierings- och garantiåtaganden
omfattar avgifter för Stadshypotekskassans
grundfond samt åtaganden genom Nordiska in-
vesteringsbanken, Europeiska investeringsban-
ken och Europeiska utvecklingsbanken. Verk-
samhetsområde E omfattar Riksdagens revisorer.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

3.2 Utgiftsutvecklingen

Utgiftsutvec k I i nge n

VERKSAMHETSOMRÅDE	Utfall 1997	Anslag 1998 '	Utgifts- prognos 1998	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
A Effektivisering och utveckling av statlig förvalt- ning	585,8	885,6	812,6	886,9	744,7	734,1
B Det finansiella systemet	773,4	969,4	635,0	751,0	631,5	708,4
C Premiepensionssystemet
D Särskilda finansierings- och garantiåtaganden	982,7	153,8	605,0	48,7	88,7	118,7
E Riksdagens revisorer	16,8	16,7	16,5	18,7	19,0	19,3
Totalt för utgiftsområde 2	2358,7	2 825,5	2 069,1	1 705,3	1 483,9	1 580,5

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vå rpropositionen.

I den ekonomiska vårpropositionen beräknades
ramarna för utgiftsområde 2 för år 1999 till 2 060
miljoner kronor, för år 2000 till 2 008 miljoner
kronor samt för år 2001 till 2 010 miljoner kro-
nor. Förändringen av utgiftsområdesramarna
jämfört med den ekonomiska vårpropositionen
är främst hänförlig till anslagen Riksgäldskonto-
ret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning,
Åtgärder för att stärka det finansiella systemet,
Avgift för Stadshypotekskassans grundfond samt
Bidrag till kapitalet i Europeiska utvecklingsban-
ken (EBRD).

Anslaget Riksgäldskontoret: Kostnader för
upplåning och låneförvaltning har sänkts på
grund av att inga provisionskostnader kommer
att utgå för allemansspar under 1999 då denna
sparform nu upphört (avsnitt 5.5).

Anslaget Åtgärder för att stärka det finansiella
systemet anvisades för 1998 för betalning av
ränta på det lån i Riksgäldskontoret som staten
tog för att finansiera köpet av Securum från
Nordbanken (prop. 1991/92:153, bet.
1991/92:NU36, rskr. 1991/92:352). Lånebelop-
pet uppgick till 1 miljard kronor. I samband med
att staten erhöll aktieutdelning från Securum
löstes lånet under våren 1998. Något anslag för
detta ändamål behövs således inte för 1999.

Neddragning av anslaget Avgift till Stadshy-
potekskassans grundfond (avsnitt 7.5) sker bl.a.
för finansiering av en ökning av anslaget G3
Kostnader för omstrukturering av vissa statligt
ägda företag m.m. inom utgiftsområde 24 Nä-
ringsliv.

Anslaget Bidrag till kapitalet i Europeiska ut-
vecklingsbanken (EBRD) kommer inte att föras
upp på statsbudgeten för år 1999 utan först år
2000. Se vidare avsnitt 7.3.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall 1997
och 1998

De statliga myndigheternas ekonomiadministra-
tiva (EA) värdering visar att andelen myndighe-
ter med omdömet fullt tillfredsställande var 81 %
för 1997. Detta är en klar förbättring jämfört
med såväl 1995/96 (67%) som 1994/95 (44%)
(avsnitt 3.3.3).

Flera av de myndigheter som gör prognoser
inom området har arbetat för att dels förlänga
prognosernas tidshorisont, dels öka prognoser-
nas användbarhet.

Ambitionsnivån vad gäller kontroll av riskhante-
ring i de finansiella instituten har höjts jämfört
med tidigare år bl.a. genom en utvecklad till-
synsverksamhet (avsnitt 3.3.2).

Riksgäldskontorets förvaltning av statsskul-
den medförde att statskuldens kostnader var 11,2
miljarder kronor lägre än de beräknade
(hypotetiska) kostnaderna för de s.k. riktmär-
kesportföljerna under budgetåren 1992/93 -
1997, varav 4,7 miljarder kronor lägre under 1997
(avsnitt 5.5).

Förändringar under 1997 och 1998

Riksrevisionsverket (RRV) är fr.o.m. den 1 juli
1998 en renodlad revisionsmyndighet. Andra
uppgifter RRV svarat för har förts över till den
nya myndigheten, Ekonomistyrningsverket
(ESV) som skall arbeta för en effektiv ekono-
mistyrning inom staten (avsnitt 4.5).

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

En ny myndighet för kvalitetsutveckling och
kompetensförsörjning inrättas fr.o.m 1 januari
1999 (avsnitt 4.5).

Riksdagen beslutade våren 1997 att införa en
ny riskrelaterad garantimodell för staten (avsnitt
⁴-5).

Regeringen lade i april 1998 fram en proposi-
tion om statsskuldsförvaltningen, vilken antogs
av riksdagen i maj 1998 (avsnitt 5.5).

Riksdagen har beslutat om bildandet av Pre-
miepensionsmyndigheten fr.o.m. den 1 juli 1998
(avsnitt 6).

Mål

De mål som föreslås gälla för utgiftsområdet är,
med undantag för ett nytt mål för den nya Pre-
miepensionsmyndigheten, innehållsmässigt de-
samma som antogs av riksdagen i samband med
budgetpropositionen för 1998. Regeringen har
dock ytterligare preciserat och utvecklat målen.
Ett par av de tidigare målen har blivit samman-
förda i mer övergripande mål och därmed har
också antalet mål inom utgiftsområdet minskat
något. För utgiftsområde 2 Samhällsekonomi
och finansförvaltning gäller följande mål för
1999:

Verksamhetsområde A Effektivisering och
utveckling av statlig förvaltning-,

- Statsförvaltningen skall bedrivas effektivt och
i det allmännas intresse. Detta skall bl.a. ske
genom granskning, metodutveckling, utvär-
dering och kontinuerlig omprövning av stat-
lig verksamhet.

- Statsfinanserna och statens egendom skall
förvaltas och hanteras på ett så kostnadsef-
fektivt sätt som möjligt. Genom bl.a. tillför-
litliga prognoser och analyser skall besluts-
fattare erbjudas information om den
samhällsekonomiska och den statsfinansiella
utvecklingen.

- Officiell statistik och annan statlig statistik
skall vara av god kvalitet.

- Myndigheterna skall erbjudas stöd av hög
kvalitet. Detta skall bl.a. ske genom tillhan-
dahållande av system, tjänster, normgivning
och metodutveckling.

De fyra målen för verksamhetsområde A kan
sammanfattas i: Hushållningen av statens resur-
ser skall ske på bästa sätt.

— Det finansiella systemet skall vara effektivt
och tillgodose såväl samhällets krav på stabi-
litet som konsumenternas intresse av ett gott
skydd.

— Statens skuld, med undantag för den skuld
som förvaltas av affärsverken, skall förvaltas
så att kostnaden för skulden långsiktigt mi-
nimeras samtidigt som risken i förvaltningen
beaktas. Förvaltningen skall ske inom ramen
för de krav som penningpolitiken ställer.

Verksamhetsområde C Premiepensionssystemet:

— Administration och förvaltning av premie-
pensionerna skall bedrivas kostnadseffektivt
och till nytta för premiepensionsspararna
(förslag till nytt mål, se avsnitt 6).

3.3 Resultatbedömning

Till skillnad från många andra utgiftsområden
återfinns prestationer och gjorda insatser av ut-
giftsområdets många verksamheter i huvudsak
inom statsförvaltningen. Detta gäller framförallt
för verksamhetsområde A Effektivisering och ut-
veckling av statlig förvaltning, eftersom verksam-
heten där primärt riktar sig till statsförvaltningen.
Effektivisering och utveckling av den statliga
förvaltningen syftar dock även i vidare bemärkel-
se till utveckling och effektivisering av all statlig
verksamhet. Genom att utveckla förvaltningen
bidrar verksamheten inom utgiftsområdet också
till en statsförvaltning i medborgarnas tjänst.

Nedan beskrivs resultatet av utgiftsområdets
många verksamheter, bl.a. i förhållande till till-
ståndet och utvecklingen inom området. Den
koppling av resultatbedömningen som görs till
utgiftsområdets mål, sker genom att de målfor-
muleringar (som angivits ovan) markeras kursivt
(ofta inledningsvis för respektive stycke) i tex-
ten.

3.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom
området

För att beskriva tillståndet och utvecklingen som
rör målet att statsförvaltningen skall bedrivas ef-
fektivt och i det allmännas intresse kan ett par oli-
ka mått vara behjälpliga. Utifrån Statskontorets

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

rapport Produktivitetsutveckling i statsförvalt-
ningen 1990-97 (Statskontoret 1998:23) samt
RRV:s iakttagelser i verkets årliga rapport till re-
geringen (RRV 1998:33), kan en viss bedömning
göras. Enligt Statskontoret visar statistiken över
de myndigheter som omfattats av produktivitets-
studien, att produktiviteten ökade fram till 1994,
medan det därefter har skett en viss minskning,
även om produktivitetsutvecklingen inom studi-
ens områden sett olika ut (ett längre resonemang
återfinns i volym I, avsnitt 9.4. Statsförvaltning-
ens produktivitetsutveckling samt i volym I, bi-
laga 6). RRV menar i sin årliga rapport att ned-
skärningar av anslag samtidigt som ansvar och
uppgifter inte har minskat, har ökat kraven på
myndigheternas ledning att göra tydliga priorite-
ringar och effektivisera verksamheten. Detta har
bl.a. lett till att beställar- och utförar/leve-
rantörsförhållanden skapats inom många områ-
den. Uppdragsfinansiering och avgifter direkt
riktade till aktörer utanför statsförvaltningen har
blivit allt vanligare under 1990-talet.

Ett verktyg som används för att mäta myn-
digheternas ekonomiadministrativa standard -
med tyngdpunkten på redovisning och intern
kontroll vid myndigheten - är EA-värderingen.
RRV, som utfört samtliga hittills gjorda EA-
värderingar, har kunnat konstatera en positiv ut-
veckling under de år som värderingen har gjorts.¹

En effektiv statsförvaltning kan också åstad-
kommas genom att kontinuerligt granska, utvär-
dera och ompröva den statliga verksamheten.
Den statliga revisionsverksamheten som ligger
under regeringens kontrollorgan har utökats ge-
nom att antalet revisionsobjekt har ökat de se-
naste åren (från 449 st budgetåret 1994/95 till
516 st budgetåret 1997). Antalet affärsverk och
myndigheter har i stort sett varit oförändrat, me-
dan däremot har antalet statliga stiftelser för-
dubblats mellan budgetåren 1995/96 och 1997,
från 50 till 100 stycken, vilket förklaras av infö-
randet av stiftelselagen den 1 januari 1996. Därtill
kommer granskning av de myndigheter som
hanterar bidragsmedel från EU.

Arbetet med utveckling av god redovisnings-
sed, inte bara inom offentlig sektor utan även in-
om näringslivet, har fortsatt. Behovet av före-
skrifter och råd inom redovisningsområdet är
stort.

¹ Ansvaret för EA-värderingen ligger sedan 1 juli 1998 hos Ekonomistyr-
ningsverket.

För målet Statsfinanserna och statens egendom
skall förvaltas och hanteras på ett så kostnadseffek-
tivt sätt som möjligt kan bl.a. anges när det gäller
offentlig upphandling att uppskattningar som
gjorts under senare år värderar marknaden för
offentlig upphandling i Sverige till cirka 300 mil-
jarder kronor per år. Staten beräknas stå för cirka
30 %, kommunerna tillsammans med de kom-
munala bolagen för omkring 50 % och lands-
tingen för cirka 20 % av upphandlingen. För att
underlätta för anbudsgivare ställs enligt lagen
(1992:1528) om offentlig upphandling (LOU)
sedan drygt fyra år krav på alla offentliga organi-
sationer att genomföra en upphandling om vär-
det av den tänkta varan/tjänsten överstiger vissa,
på EU-direktiv grundade, tröskelvärden. LOU
har utvärderats under 1997 (se vidare under
3.3.3).

Nära knutet till upphandlingsområdet är den
statliga inköpssamordningen. I betänkandet
Effektivare statlig inköpssamordning (SOU
1997:130) konstateras att samordning av inköp
med s.k. ramavtal som resultat inte har skett i nå-
gon större utsträckning. Det nuvarande utnytt-
jandet av ramavtalen uppgår till 4 miljarder kro-
nor per år, lågt räknat. Kännedomen om avtalen
bedöms som låg inom myndigheterna och många
avtal överlappar varandra inom samma produk-
tområde.

En reform av statens fastighetsförvaltning och
myndigheternas lokalförsörjningsansvar ge-
nomfördes i början av 1990-talet. Omläggningen
kom dock tidsmässigt att sammanfalla med ef-
terkrigstidens djupaste kris på fastighetsmarkna-
den samtidigt som den genomfördes under för-
hållandevis kort tid. Reformen har haft positiva
effekter på myndigheternas hantering av lokal-
försörjningsfrågorna samtidigt som vissa pro-
blem dock också uppstod.

För en kostnadseffektiv hantering och för-
valtning av statsfinanserna är ett mål tillförlitliga
prognoser och analyser. Här kan nämnas att förut-
sättningarna för den statliga prognosverksamhe-
ten har förändrats. I och med införandet av ett
utgiftstak för den offentliga sektorn, har kraven
på utfalls- och prognosinformationen höjts vä-
sentligt. Det är viktigt att prognosverksamheten
har hög precision och förmåga att kunna analyse-
ra de avvikelser som förekommer. Ar 1997 var
det första året som den nya utgiftskontrollen till-
lämpades för samtliga inkomsttitlar och ut-
giftsanslag.

Förhållandena inom området avseende statis-
tikmålet har de senaste åren i hög grad präglats av

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

medlemskapet i EU och den statistikreform som
genomfördes 1994 . Reformen har medfört stora
förändringar i ansvarsfördelning och finansiering
av den officiella statistiken.

Medlemskapet i EU har påverkat statistikom-
rådet genom krav på anpassning av medlemslän-
dernas statistik. Det fördjupade samarbetet inom
unionen och den pågående utvidgningen innebär
att Europeiska kommissionen fortlöpande ställer
krav på uppbyggnad av ny statistik. Kraven har
hittills främst rört den ekonomiska statistiken.
EU:s statistikprogram för åren 1998-2002 indi-
kerar att kommissionen och andra EU-organ
kommer att ställa krav på ytterligare statistik för
att belysa utvecklingen inom bl.a. sysselsätt-
ningsområdet.

Inom området som rör målet att de statliga
myndigheterna skall erbjudas stöd av hög kvalitet
kan sägas att bilden av vilket slags stöd som er-
bjuds genom de verksamheter som bedrivs inom
utgiftsområdet, ser någorlunda lika ut jämfört
med tidigare år. Däremot har mycket hänt sett ur
ett ansvars- och organisationsperspektiv; myn-
digheter har lagts ned, omorganiserats, delats el-
ler tillkommit. Stöd för befintliga statliga perso-
naladministrativa system ges fr.o.m. den 1 juli
1998 enbart från ESV, sedan regeringen renodlat
verksamheten vid Statens pensionsverk till att
gälla endast pensionsfrågor. Lokalförsörjnings-
verket avvecklades vid årsskiftet 1997/98. Nume-
ra är det Statskontoret som har ansvaret för att
bl.a. utföra analyser av lokalanvändning och lo-
kalkostnader i staten som underlag för effektivi-
sering av den statliga lokalförsörjningen. Flera av
myndigheterna inom utgiftsområdet har en
stabsfunktion vilket innebär att de även är en
viktig resurs för Regeringskansliet och inte en-
dast fungerar som stöd för andra myndigheter.
De senaste två åren har stödet till Regerings-
kansliet ökat, bl.a. som en följd av de krav som
lagen (1996:1059) om statsbudgeten ställer på
regeringen att redovisa resultat till riksdagen.

Inom området som rör målet för det finansi-
ella systemet kan konstateras att den allmänna
ekonomiska och finansiella utvecklingen i Sveri-
ge under 1997 var stabil. Finanssektorn präglades
av strukturomvandling i riktning mot ökad kon-
solidering. Flera större sammanslagningar ge-
nomfördes av banker, försäkringsbolag och and-
ra finansiella institut, både inom och över
branschgränser. Den ökade konsolideringen be-
ror bland annat på en ökad internationell kon-
kurrens som väntas förstärkas än mer genom bil-
dandet av EMU. De finansiella instituten söker

större marknadsandelar och internationella sam-
arbetspartner för att möta den ökande konkur-
rensen.

Sedan hösten 1997 har viss oro rått på den
globala finansmarknaden som en följd av bl.a. de
ekonomiska problemen i Sydostasien. Denna oro
medförde att de senaste årens kraftiga börsupp-
gång i Sverige avbröts och att kurserna gick ned.

För skadeförsäkringssektorn har lönsamheten
varit vikande. Inom värdepappersområdet har
lönsamheten under 1997 varit god, bl.a. som en
effekt av den höga omsättningen på Stockholms
fondbörs. Den nära kopplingen mellan börsom-
sättningen och resultat inom värdepapperssek-
torn gör att förhållandena snabbt kan skifta, även
om marknaden betraktas som relativt robust.
Utvecklingen i Asien och andra omvärldsföränd-
ringar kan komma att få en betydande påverkan
på situationen.

Regeringens mål för upplåning och statsskulds-
förvaltning är att kostnaden för den faktiska
skulden under en femårsperiod skall vara lägre än
kostnaderna för de s.k. riktmärkesportföljer som
avspeglar en hypotetisk, standardiserad upplå-
ningsstrategi. De senaste fem budgetåren har
kostnaderna för statsskulden understigit rikt-
märkesportföljernas kostnader med 11,2 miljar-
der kronor.

Skapandet av en gemensam valuta inom EU
påverkar Riksgäldskontorets upplåning. Både
låntagare och placerare kommer att ha lättare att
låna och investera utanför det egna landet. Kon-
kurrensen på kapitalmarknaden kommer som en
följd av detta troligen att öka. Det är därför vik-
tigt att fortsätta utvecklingen av den svenska ka-
pitalmarknaden och tydligt etablera svenska sta-
ten som en låntagare på den allt mer
konkurrensutsatta europeiska kapitalmarknaden.

3.3.2 De viktigaste statliga insatserna

Inom ramen för målet att Statsförvaltningen skall
bedrivas effektivt och i det allmännas intresse kan
nämnas att regeringen i mars 1998 lade fram en
förvaltningspolitisk proposition (prop.
1997/98:136), där riktlinjer angavs för det fort-
satta arbetet med att utveckla den statliga för-
valtningen. Utifrån dessa riktlinjer kommer ett
flerårigt handlingsprogram att tas fram (se vidare
under avsnitt 9.3 i volym I).

Regeringen har i samband med den förvalt-
ningspolitiska propositionen även beslutat att en
ny myndighet för kvalitets- och kompetensut-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

vecklingsfrågor skall bildas fr.o.m. 1 januari 1999.
Myndighetens uppgift är att främja en gemen-
sam, grundläggande statlig förvaltningskultur
och förvaltningsetik och stödja kompetensför-
sörjning och systematiskt kvalitetsarbete inom
den statliga förvaltningen.

En renodling av Riksrevisionsverket som revi-
sionsorgan har genomförts. Det nybildade Eko-
nomistyrningsverket (ESV) har fr.o.m. 1 juli
1998 övertagit ansvaret för ekonomistyrningen i
statsförvaltningen. ESV har fått en tydlig roll
som Regeringskansliets och övriga myndigheters
stöd i frågor som rör resultatstyrning och finan-
siell styrning. Till ESV har också SPV:s perso-
naladministrativa verksamhet förts, vilket gör att
stödverksamhet som handlar om de statliga eko-
nomi- och personaladministrativa systemen nu är
samlade vid en och samma myndighet.

Under 1997 har rådgivning och stöd i olika
former till Regeringskansliet från bl.a. RRV och
Statskontoret genomförts. Tillsammans med Fi-
nansdepartementet har dessa myndigheter arbe-
tat vidare med att utveckla resultatstyrningen,
bl.a. som en följd av de ökade kraven i lagen om
statsbudgeten. En utredning har genomförts med
uppgift att se över hur Statskontoret skall kunna
tillgodose regeringens och Regeringskansliets
behov av såväl omfattande utvärderingar som
mer avgränsade utredningsinsatser.

Arbetet med VESTA-projektet (Verktyg för
ekonomistyrning i staten) vilket syftar till att
skapa ett integrerat statligt koncernsystem för
prognoser, budgetering, koncernredovisning, re-
sultatstyrning och betalningsinformation, har
fortsatt planenligt under 1997.

Statens betalningsflöden är omfattande och
därmed får också betalningstidpunkterna en stor
betydelse. Betalningstidpunkterna har därför
setts över under 1997. Riksgäldskontoret har
lämnat förslag på både färre utbetalningstid-
punkter och senarelagda utbetalningsdagar, vilka
kan ge besparingar på 100-130 miljoner kronor
om förslagen genomförs. En daglig uppföljning
av betalningar har bidragit till att effektivisera
myndigheternas betalningsrutiner.

Inom ramen för målet Statsfinanserna och sta-
tens egendom skall förvaltas och hanteras på ett så
kostnadseffektivt sätt som möjligt, har regeringen
gett Kammarkollegiet i uppdrag att utveckla,
samordna och följa upp den statliga upphand-
lingen. Regeringen anser att en miljöanpassad
upphandling är viktig. Regeringen har som ett
led i detta arbete bl.a. tillsatt en delegation för
ekologiskt hållbar upphandling vars uppgift be-

står i att driva på arbetet att utveckla miljöanpas-
sad upphandling. Delegationen skall slutredovisa
sitt arbete i december 1999.

Regeringen bedömer att ytterligare effektivise-
ringar inom lokalförsörjningsområdet kan göras.
Regeringen har därför bl.a. tagit initiativ till utar-
betandet av en modell för redovisning av effekti-
viteten i myndigheternas lokalförsörjning. Rege-
ringen har uppdragit åt Statskontoret att utreda
hur regeringens styrning och kontroll av den
statliga lokalförsörjningen kan förbättras. Upp-
draget kommer att redovisas under hösten 1998.

För att nå målet för den statliga prognos- och
analysverksamheten har arbete pågått med att ut-
veckla såväl träffsäkerhet som tillförlitlighet och
relevans. Riksgäldskontorets prognoshorisont
har utvecklats och sträcker sig nu längre än ett år
framåt i tiden. Även Konjunkturinstitutet har
arbetat med att som en komplettering till de fyra
konjunkturprognoserna, göra beräkningar med
ett längre tidsperspektiv (medelfristiga beräk-
ningar). Dessa beräkningar kan sägas syfta till att
beskriva realistiska utvecklingsbanor för svensk
ekonomi. Att öka användbarheten i prognoserna
för olika målgrupper har också varit ett viktigt
inslag i myndigheternas utvecklingsarbete. Som
exempel kan nämnas att RRV har arbetat med att
utveckla prognosen för statsbudgeten så att den
anpassas för olika användare. Flera myndigheter
har valt att arbeta med mer utåtriktad informa-
tion.

Det utvecklingsarbete som har bedrivits inom
ramen för statistikmålet och som särskilt gäller
den ekonomiska statistiken har främst inriktats
på att förbättra kvaliteten i national-
räkenskaperna. Arbetet kommer att fortsätta
1999 och avser bl.a. beräkningar av privat kon-
sumtion, detaljhandelns omsättning, utrikeshan-
deln och offentlig sektor. På initiativ av
Finansinspektionen har det inrättats ett stati-
stikråd som har till uppgift att samordna utform-
ningen av finansmarknadsstatistiken.

EU-anpassningarna på statistikens område har
varit omfattande. Arbetet bedrivs i ett 90-tal
grupper, inom ramen för Europeiska kommis-
sionen, där SCB och andra statistikansvariga
myndigheter är representerade. Medlemsländer-
na producerar och finansierar statistiken medan
Europeiska kommissionen ansvarar för samman-
ställning och publicering. Kommissionen ger i
vissa fall ekonomiskt stöd till medlemsländerna
för att utveckla ny statistik. Regeringen bedömer
att det är motiverat att närmare studera effekter-
na av statistikreformen. Efter bemyndigande av

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

regeringen har därför en särskild utredare tillkal-
lats för att utvärdera statistikreformen samt ana-
lysera EU-medlemskapets effekter och lämna
förslag till eventuella förändringar i den officiella
statistiken. Uppdraget skall redovisas senast den
1 mars 1999.

Inom ramen för målet för det finansiella syste-
met har ambitionsnivån vad gäller kontroll av
riskhanteringen i de finansiella instituten höjts
under året. Finansinspektionen har vidareut-
vecklat tillsynsverksamheten för bedömning av
risker i handel med finansiella instrument. Dess-
utom har tillsynen av kapitaltäckningsreglerna i
stora banker undersökts och redovisningsregler-
na för instituten utvecklats för att förbättra ge-
nomlysningen av institutens finansiella ställning.

Riksdagen beslutade under våren 1998 (prop.
1997/98:154, bet. 1997/98:FiU29, rskr.
1997/98:253) om en ny modell för statsskulds-
förvaltningen. Målet är att statens skuld skall för-
valtas så att kostnaden för skulden långsiktigt mi-
nimeras samtidigt som risken i förvaltningen
beaktas. Till skillnad från tidigare, då regeringen
enbart angav riktlinjer för skulden i utländsk va-
luta, skall regeringen nu ange riktlinjer för hela
statsskuldsportföljen. Därmed ges möjlighet att
anlägga ett helhetsperspektiv på statsskuldsför-
valtningen. Utvärderingen av statsskuldsförvalt-
ningen kommer att lyftas fram genom att utvär-
dering skall ske i en årlig skrivelse till riksdagen.

Med anledning av omställningen av datasys-
temen inför år 2000 i samhällets olika sektorer
avser regeringen att lämna en särskild skrivelse
till riksdagen om aktuellt läge, planerade och
vidtagna åtgärder. Skrivelsen planeras att lämnas
senare under hösten 1998.

3.3.3 Effekter av de statliga insatserna

När det gäller målet Statsförvaltningen skall be-
drivas effektivt och i det allmännas intresse kan det
t.ex. konstateras att arbetet med att införa mål-
och resultatstyrning inom statsförvaltningen bl.a.
har genererat ökad möjlighet till kontroll över
statsbudgeten och den statliga verksamheten.
Redovisning av månadsvisa utfall på statsbudge-
ten, ett utvecklingsarbete med prognoser samt en
utvecklad resultatdialog mellan regering och
myndigheter, men även mellan regering och
riksdag, har bidragit till detta. Förekomsten av
resultatredovisning i budgetpropositionen har
ökat efter införandet av budgetlagen (RRV
1998:46). Aven kvaliteten på resultatinformatio-

nen har höjts. Ännu återstår dock mycket arbete
med att förbättra redovisningen. Enligt en un-
dersökning som RRV har gjort (Dnr. 23-96-
2125) och som sträcker sig över åren 1996 till
1998, ser majoriteten av myndigheterna utveck-
lingen av resultatstyrningsfrågorna som något
positivt och resultatkulturen har på de flesta håll
fått ett ordentligt fäste. Sedan den nya förord-
ningen (1996:882) om myndigheters årsredovis-
ningar m.m. trädde i kraft har regeringens roll
som aktiv beställare av resultatinformation ökat i
betydelse. Vid flera departement har det utveck-
lats en större medvetenhet kring betydelsen av
att vara en aktiv beställare, medan det på andra
håll fortfarande finns brister.

Vissa effekter av revisionsverksamheten kan
härröras till RRV:s effektivitetsgranskningar. En
genomgång som RRV gjort av dessa visar att cir-
ka 60 % av de förslag och iakttagelser som verket
lämnat till regeringen under en treårsperiod, fått
påvisbara resultat.

I syfte att stärka kontrollen av medelsförvalt-
ningen (avsnitt 4.5) har förslag lagts fram bl.a.
beträffande svart arbete och datorrelaterad
brottslighet. Avslutade och pågående projekt tjä-
nar som viktigt underlag i regeringens fortsatta
beredning.

Vad gäller det statliga betalningssystemet kan
det konstateras att kostnader för staten uppstår
både vid ut- och inbetalningar, till största delen
beroende av den s.k. float som uppstår vid inbe-
talningar. För år 1996 uppskattades floatkostna-
den till cirka 190 miljoner kronor. Under de se-
naste åren har floatkostnaden reducerats
betydligt, med cirka 65 % eller 370 miljoner kro-
nor sedan budgetåret 1990/91. Kostnaderna kan
dock reduceras ytterligare, bl.a. genom att myn-
digheterna mer omsorgsfullt väljer betal-
ningstjänst och betalningsförmedlare med hän-
syn till respektive myndighets behov och
betalningsmönster.

Den ökade andelen myndigheter som fick
betyget fullt tillfredsställande i EA-värderingen
för 1997 kan ses som en indikator på att den in-
terna kontrollen och redovisningen har blivit
bättre vid myndigheterna. Det är regeringens be-
dömning att verksamheten som bedrivits inom
ramen för målet stöd av hög kvalitet till myndig-
heterna bl.a. genom regler och utbildningsinsat-
ser av olika slag, har bidragit till denna positiva
utveckling, samt det faktum att själva värdering-
en faktiskt görs. EA-värderingen visar att sedan
1994/95 har andelen myndigheter med omdömet
fullt tillfredsställande ökat från 44 till 81 %, me-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

dan gruppen tillfredsställande har sjunkit från 47
till 12 %. Gruppen ej tillfredsställande har legat
relativt stilla.

Inom området som röret målet Statsfinanserna
och statens egendom skall förvaltas och hanteras på
ett så kostnadsejfektivt sätt som möjligt kan anges
att reformen av statens fastighetsförvaltning och
myndigheternas lokalförsörjningsansvar har ut-
värderats. Lokalkostnader och lokalanvändning
analyseras numera på ett helt annat sätt än tidiga-
re i myndigheternas verksamhetsplanering. Lo-
kalanvändarna anser att det nuvarande systemet
fungerar bättre än det tidigare. Regeringens be-
dömning är att reformen har inneburit en positiv
förändring och att principerna bakom den skall
ligga fast.

Effekterna av lagen (1992:1528) om offentlig
upphandling utvärderades av Nämnden för of-
fentlig upphandling (NOU) under 1997. I ut-
värderingen konstaterades bl.a. att regelefterlev-
naden är bristfällig på många håll. Efter
bemyndigande av regeringen har en särskild ut-
redare tillsatts med uppgift att utreda organisa-
tionen av NOU och vilka uppgifter nämnden
bör ha i framtiden med hänsyn till behovet av
tillsyn av offentlig upphandling. En översyn skall
även göras av vissa bestämmelser i LOU. Möj-
ligheterna att effektivisera den offentliga upp-
handlingen skall vara utgångspunkten för utred-
ningen.

Effekter och resultat av de statliga insatserna
inom statistikmålets område är svårbedömda.
Statistik över allmänna samhällsförhållanden är
en självklar del i ett modernt samhälle och an-
vänds för planering, beslut och utvärdering inom
alla samhällssektorer. Statistik fyller också en
viktig funktion som underlag för massmedias
granskning av samhället. Likaså har forskningen
behov av omfattande statistiskt underlag. Den
statistikreform som genomfördes 1994 var av-
sedd att bidra till en förbättrad anpassning av
statistikens volym och inriktning till användarnas
behov. Den särskilde utredaren med uppgift att
utvärdera reformen har bl.a. till uppgift att analy-
sera reformens effekter i detta avseende.

Inom ramen för målet avseende det finansiella
systemet bidrar de nya redovisningsreglerna och
tillsynsinsatserna till en bättre genomlysning av
institutens finansiella situation. En undersökning
av ett antal instituts årsredovisningar visar att
reglerna resulterat i ökad användning av mark-
nadsvärdering och i en tydligare redovisning av
derivatpositionerna. En bättre genomlysning av
institutens finansiella ställning ökar dessutom

andra marknadsaktörers möjlighet att övervaka
risktagandet i de enskilda instituten, vilket torde
öka disciplinen hos dessa institut.

Målet för upplåning och statsskiddsförvaltning
är att kostnaden för den faktiska skulden under
en femårsperiod skall vara lägre än kostnaden för
de s.k. riktmärkesportföljerna. Under de senaste
fem budgetåren har den faktiska skuldens kost-
nader understigit portföljemas kostnader med

11,2 miljarder kronor. Under 1997 var den verk-
liga skuldens kostnader 4,7 miljarder kronor läg-
re än riktmärkesportföljernas. Genom mark-
nadsvårdande insatser har Riksgäldskontoret
främjat effektiviteten på den inhemska kapital-
marknaden. En ökad effektivitet bidrar till en
allmänt lägre inhemsk räntenivå. Genom dessa
åtgärder har Riksgäldskontoret också bidragit till
lägre upplåningskostnader för staten.

3.3.4 Regeringens slutsatser

Regeringen gör utifrån ovanstående redovisning
bedömningen att måluppfyllelsen inom utgifts-
området samhällsekonomi och finansförvaltning
under 1997 har varit tillfredsställande. Utgifts-
områdets verksamheter har en viktig roll i arbetet
med att vidareutveckla den statliga förvaltningen
samt att ge riksdag, regering och andra, statliga
såväl som icke-statliga aktörer relevant och till-
förlitligt underlag inför beslut. Förvaltningen av
statsskulden samt bevakning av och prognoser
över statsbudgeten har utvecklats och skötts till-
fredsställande. Arbetet har bedrivits väl i linje
med regeringens saneringspolitik och stramhet i
budgetprocessen.

Vad gäller målet att säkerställa att hushållning-
en av statens resurser sker på ett effektivt sätt vi-
sar resultatbedömningen - ovan redovisad på ut-
giftsområdesnivå och i de följande avsnitten på
verksamhetsområdes- och anslagsnivå - sam-
mantaget på en positiv utveckling under året.

I arbetet med att ytterligare stärka effektivise-
ring och utveckling av statlig förvaltning är en
kontinuerlig anpassning och utveckling av orga-
nisation och struktur för de centrala stabsmyn-
digheterna väsentlig. I den pågående strukturella
utvecklingen inom området ingår etablering av
den nya myndigheten ESV, omvandlingen av
RRV till ett renodlat revisionsorgan, inrättandet
av en ny myndighet för kvalitets- och kompe-
tensförsörjning samt en precisering av
Statskontorets roll och uppgifter.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Även vad gäller arbetet med att eftersträva att
det finansiella systemet skall vara effektivt och
tillgodose såväl samhällets krav på stabilitet som
konsumenternas intresse av ett gott skydd ger
den samlade resultatbedömningen vid handen att
utvecklingen under 1997 har varit positiv.

Regeringen anser att det är av största vikt att
verksamheten inom utgiftsområdet fortsätter att
utvecklas. Särskilt viktigt är att myndigheter in-
om utgiftsområdet än mer beaktar användare och
potentiella användare i de insatser som görs, oav-
sett om det rör sig om prognoser, administrativa

tjänster eller officiell statistik. För tjänster och
produkter i form av utredningar, system och
stöd av olika slag måste det ske en kontinuerlig
utveckling och anpassning till användarnas behov
och efterfrågan.

Det är för regeringen även viktigt att de myn-
digheter som har ett nära samarbete i vissa frågor
(statistik och prognoser, utredningar och analy-
ser) utvecklar detta samarbete ytterligare. För att
främja statsförvaltningens utveckling i sin helhet
bör således en helhetssyn eftersträvas för verk-
samheterna inom området.

13 Riksdagen 1998/99. I saml. Nr 1. Uol-4

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

4 Effektivisering och utveckling av statlig
förvaltning

4.1 Omfattning

Verksamhetsområdet Effektivisering och utveck-
ling av statlig förvaltning omfattar myndigheter
med stabsfunktion eller som har annan central
betydelse för hur statsförvaltningen bedrivs, ut-
vecklas och effektiviseras, följs upp och kontrol-
leras. Området består av Ekonomiska rådet,
Ekonomistyrningsverket (ESV), Kammarkolle-
giet, Konjunkturinstitutet (Kl), Nämnden för
offentlig upphandling (NOU), Riksrevi-
sionsverket (RRV), Statens fastighetsverk
(SFV), Statistiska centralbyrån (SCB),
Statskontoret, anslag för Kontrollfunktionen i
staten och övrigt utvecklingsarbete samt Riks-
gäldskontorets (RGK) garantiverksamhet, kas-
sahållnings-, in- och utlåningsverksamhet.

4.2 Utgiftsutvecklingen

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998'

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

585,8

885,6

812,6

886,9

744,7

734,1

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall 1997

och 1998

Redovisas under respektive anslagsavsnitt.

Förändringar

Den nya myndigheten Ekonomistyrningsverket
(ESV) bildades den 1 juli 1998 samtidigt som
RRV blev ett renodlat revisionsorgan.

Kammarkollegiet har fr.o.m. den 1 juli 1998
fått ett särskilt ansvar för att utveckla, samordna
och följa upp den statliga inköpssamordningen.

Den 1 januari 1999 bildas en ny myndighet för
kvalitetsutvecklings- och kompetensförsörj-
ningsfrågor. Myndigheten skall bl.a. verka för att
statsförvaltningen har en gemensam förvalt-
ningskultur. Samtidigt med inrättandet av denna
myndighet avvecklas Statens fömyelsefonder.

Prioriteringar

Den ekonomiska statistiken och särskilt förbätt-
ringar av nationalräkenskaperna bör även i fort-
sättningen vara en prioriterad uppgift.

4.3 Resultatbedömning

Målet för verksamhetsområdet är att hushåll-
ningen med statens resurser skall ske på bästa
sätt.

Den huvudsakliga resultatbedömningen inom
utgiftsområde 2, Samhällsekonomi och finans-
förvaltning, sker på utgiftsområdesnivå och på
anslagsnivå. På anslagsnivån är kopplingen mel-
lan resultat och anslag tydligare och resultatredo-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

visningen mer detaljerad än på utgiftsområdesni-
vå.

Regeringen gör bedömningen, utifrån de re-
sultat som redovisats och med hänsyn till vad
som kan påverka verksamhetsområdet de när-
maste åren, att riktlinjerna för de flesta verksam-
heterna bör ligga fast. Kommande ställningsta-
ganden utifrån flera utredningar av betydelse,
vilka antingen har presenterats under sommaren
1998 eller kommer att presenteras under det
närmaste halvåret, gör dock att vidareutveckling
och anpassning av inriktning och verksamheter
kan komma att bli aktuell. Bland utredningar kan
nämnas den om Statskontorets verksamhet och
framtida inriktning, utredningen om NOU och
de statliga insatserna inom upphandlingsområdet
samt utvärderingen av den statistikreform som
genomfördes 1994.

Regeringen gör bedömningen att arbetet med
att åstadkomma bättre prognoser är viktigt för
regeringens möjligheter att ha kontroll över de
statliga utgifterna. Den ekonomiska statistiken
ligger bl.a. till grund för prognoserna och rege-
ringen bedömer därför att statistiken bör ut-
vecklas till att bli mer tillförlitlig, men även mer
tillgänglig för de aktörer som har behov av att
använda den.

4.4 Revisionens iakttagelser

RRV har för räkenskapsåret 1997 lämnat invänd-
ning i revisionsberättelsen för två myndigheter
inom verksamhetsområdet. SFV har fått invänd-
ning för att under andra halvåret 1997 i myndig-
hetens huvudbokföring inte löpande redovisat
ställning och rörelser för ett utlandskonto i
Deutsche Bank (SFV är projektansvarig för det
samnordiska ambassadprojektet i Berlin). SFV
har heller inte löpande redovisat uppkomna ford-
ringar och skulder avseende övriga nordiska län-
der och den svenska ambassaden i Berlin (avsnitt
4-7).

RRV har i revisionsberättelsen beträffande
Statens lokalförsörjningsverks årsredovisning
riktat en invändning med anledning av att årsre-
dovisningen inkom en månad senare än vad som
är föreskrivet samt att den inte uppfyllde kravet
enligt regleringsbrevet på separata resultaträk-
ningar för förvaltningsanslaget respektive ansla-
get Täckning av merkostnader för lokaler. Rege-
ringen ser allvarligt på det inträffade. Regeringen
finner dock ingen anledning att vidta åtgärder

eftersom ansvaret för kommande årsredovisning
åligger Utredningen om avveckling av Statens
lokalförsörjningsverk respektive Statskontoret.

4.5 Anslagsavsnitt

Al Konjunkturinstitutet

ITabell 4.1 Anslagsutveckling ]
Tusental kronor		29 755	Anslags- sparande	1 369
1997	Utfall	29 755	Anslags- sparande	1 369
1998	Anslag	35 494	Utgifts- prognos	35 361
1999	Förslag	37 640
2000	Beräknat	38 318’
2001	Beräknat	38 918’
¹ Motsvarar 37 640 tkr i 1999 års prisn ivå. ⁷ Motsvarar 37 640 tkr i 1999 års prisn ivå.

Regeringens överväganden

De övergripande målen för Konjunkturinstitu-
tets (KI:s) verksamhet för budgetåret 1997 har
varit att analysera den ekonomiska utvecklingen
inom och utom landet, att utarbeta prognoser för
såväl den internationella som svenska ekonomin
samt att bedriva forskning i anslutning härtill.
Verksamhetsmålen har bland annat inneburit att
större tonvikt lagts på analysen av samspelet
mellan den finansiella och den reala ekonomin
samt på medelfristiga beräkningar.

Resultatbedömning

När det gäller de övergripande målen kan kon-
stateras att Kl numera systematiskt utvärderar
prognosernas träffsäkerhet med en löpande
uppföljning av tidigare prognoser. Särskilda stu-
dier av träffsäkerheten i prognoserna har också
genomförts. De viktigaste slutsatserna som kan
dras från dessa är att Konjunkturinstitutets prog-
noser såväl i svensk som internationell jämförelse
står sig relativt väl men att träffsäkerheten inte
har förbättrats nämnvärt sedan 1970. I början av
1990-talet var institutets prognosmetodik inte
särskilt väl lämpad att analysera samspelet mellan
den finansiella och den reala ekonomin men
kompetensen inom detta område har sedan dess
gradvis stärkts. Som ett led i arbetet med att öka
prognosprecisionen kan nämnas framtagandet av

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

månatliga konjunkturbarometrar och kort-
siktsindikatorer.

Den ökande inriktningen på kvantifierade mål
i den ekonomiska politiken har höjt kraven på
tillförlitlighet i prognosarbetet. Som en följd av
detta tillfördes Kl efter förslag i budgetproposi-
tionen för 1998, ett resurstillskott som bland an-
nat skall användas för att förbättra metoderna för
de medelfristiga beräkningarna, ge ökat utrymme
för analyser av den internationella och finansiella
utvecklingen samt förstärka den makroekono-
miska kompetensen. Dessutom utökades basre-
surserna för utveckling av miljöräkenskaper. För
att kunna anpassa verksamheten till de målsätt-
ningar som det senaste regleringsbrevet ger ut-
tryck för har Konjunkturinstitutet beslutat om
en genomgripande organisationsförändring samt
genomfört en rad nyrekryteringar under våren
1998. Den akademiska kompetensen är redan i
utgångsläget hög men har höjts ytterligare. Av-
sikten med resursförstärkningen är att den på
sikt skall förbättra prognoserna men några på-
tagliga förbättringar kan av naturliga skäl inte på-
visas under innevarande år.

I december 1997 tilldelades myndigheten ut-
redningsresurser för att utreda förutsättningarna
för en utvidgning av investeringsenkäten och
tjänstebarometern. Slutresultatet från utredning-
arna skall redovisas senast i december 1998. In-
stitutet är statistikansvarig myndighet för inves-
teringsenkäten som används dels vid
framtagandet av nationalräkenskaper, dels vid
prognosarbetet. I dagsläget saknas statistik som
motsvarar 20 % av de totala investeringarna. Med
anledning av detta anser regeringen att en ut-
byggnad av investeringsenkäten är nödvändig
både för att förbättra den ekonomiska statistiken
och för att höja prognosprecisionen.

Tjänstesektorn, som 1997 stod för cirka 40 %
av BNP, växer i betydelse för svensk ekonomi.
En ökad kunskap om tjänstesektorn, och då sär-
skilt konjunkturläget, innebär därför också att
prognoserna för den svenska ekonomin bör
kunna förbättras. Den nuvarande tjänstebaro-
metern har varit i funktion sedan 1990 och täcker
cirka 40 % av tjänstesektorn. Genom att baro-
metern har funnits en relativt kort tid är det svårt
att avgöra i vilken utsträckning en barometer
som omfattar fler delar av tjänstesektorn, kan
komma att förbättra prognoserna för svensk
ekonomi. Regeringen avvaktar därför redovis-
ningen av utredningen innan ställning tas till be-
slut om en eventuell utvidgning.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Verksamheten omfattar bland annat försäljning
av statistiktjänster och utredningsuppdrag till
främst organisationer och departement. Institu-
tet bedömer att verksamheten kan expandera nå-
got under de närmaste åren.

Tabell 4.2 Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tusental kronor

Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Utfall 1997	3 294	3 141	153
Prognos 1998	3 200	3 200	0
Budget 1999	3 400	3 400	0

Slutsatser

Den bedömning som regeringen gjort av Kon-
junkturinstitutets verksamhet ger inte anledning
att ompröva verksamheten. Träffsäkerheten i
prognoserna har inte förbättrats nämnvärt sedan
1970 men det finns också ett antal faktorer som
medför att prognosarbete idag är betydligt mer
komplicerat än tidigare. Av dessa kan nämnas
internationaliseringen av den reala ekonomin
samt framväxten av den finansiella marknaden.

Institutet har för 1998 tillförts ett resurstill-
skott som skall användas för att förbättra analy-
serna och prognoserna med en särskild tonvikt
på bl.a. medelfristiga beräkningar. Kl genomgår
för närvarande stora förändringar som syftar till
att nå de mål som ställdes upp i regleringsbrevet
för år 1998. På sikt bör de vidtagna förändringar-
na leda till att träffsäkerheten i prognoserna ökar.

\| Beräkning av anslaget för 1999 \|
Tusental kronor
Anslag 1998	35 494
Pris- och löneomräkning	1 384
Utökat resurskrav	700
Justering av premier	62
Förslag 1999	37 640

Den ökande inriktningen på kvantifierade mål i
den ekonomiska politiken samt införandet av
treåriga utgiftstak, ställer högre krav på tillförlit-
ligheten hos såväl den ekonomiska statistiken
som för prognosarbetet. Regeringen anser därför
att myndigheten bör tillföras 0,7 miljoner kronor
i utökade anslag för att kunna förbättra och byg-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

ga ut investeringsenkäten. Ökningen finansieras
genom omprioriteringar mellan anslag inom ut-
giftsområdet. En utbyggnad av investeringsen-
käten sammanhänger med den förbättring av den
ekonomiska statistiken som SCB ansvarar för.
Genom att investeringsenkäten blir mer heltäck-
ande kan också prognosprecisionen öka.

Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts med anledning av att en korrigering har
gjorts av den justering som genomfördes av an-
slagen för år 1998 med anledning av att sättet att
finansiera avtalsförsäkringar på det statliga områ-
det förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4).

A2 Riksrevisionsverket

ITabell 4.3 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor		159 371	Anslags- sparande	21 311
1997	Utfall	159 371	Anslags- sparande	21 311
1998	Anslag	149 225 '	Utgifts- prognos	155 000
1999	Förslag	132 978
2000	Beräknat	135 073
2001	Beräknat	137 126

' Anvisade medel för 1998 var 176 625 tkr. På tilläggsbudget i samband med vårprop o-
sitionen 1998 fördes dels 26 275 tkr till anslaget A21 Ekonomistyrningsverket, dels
1125 tkr till anslaget A8 Riksgäldskontoret.

’ Motsvarar 132 678 tkr i 1999 års prisn ivå.

³ Motsvarar 132 678 tkr i 1999 års prisn ivå.

Under anslaget för Riksrevisionsverket (RRV)
finansieras huvuddelen av effektivitetsrevisionen
och den årliga revisionen. Verksamheten med
prognoser, utfall och ekonomisk statistik, ut-
vecklingsarbetet kring ekonomistyrning, norme-
ring, budgetprocess m.m. samt viss rådgivning
och stöd till regeringen har i stor utsträckning
fram till 30 juni 1998 finansierats från detta an-
slag. De ingår från den 1 juli 1998 i den nya
myndigheten Ekonomistyrningsverket (ESV).
Den avgiftsfinansierade verksamheten avser viss
årlig revision, regeringsuppdrag, utbildning och
rådgivning samt redovisnings- och personalad-
ministrativa system och internationella uppdrag
m.m. En stor del av den avgiftsfinansierade verk-
samheten flyttades den 1 juli 1998 över till ESV.
Det ekonomiska målet för den avgiftsfinansiera-
de verksamheten är full kostnadstäckning.

Finansieringsbilden för RRV har förändrats
till följd av delningen av verket. RRV var tidigare
avgiftsfinansierad med cirka 60 %. Efter delning-
en uppskattas den avgiftsfinansierade verksam-

heten uppgå till cirka 30 % av den totala omslut-
ningen. Den ändrade finansieringsbilden leder till
att den avgiftsfinansierade verksamhetens bidrag
till de totala gemensamma kostnaderna minskar.

År 1997 uppkom ett anslagssparande på 21,3
miljoner kronor bl.a. till följd av osäkerheter i
samband med flera utredningar² avseende revi-
sion m.m. För att klara uppsatta mål har verket
prioriterat löpande produktion, samtidigt som
utvecklingsinsatser och kompetenshöjande åt-
gärder till viss del fått stå tillbaka. Det har i sin
tur gjort att vissa strategiska satsningar på bl.a.
IT- utveckling skjutits på framtiden, med mins-
kade konsultkostnader som följd.

Under 1998 används en stor del av anslagsspa-
randet till att finansiera engångskostnader som
uppkommer i samband med delningen av RRV
och bildandet av ESV.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Årlig revision

RRV har, enligt god revisionssed, granskat och
avlämnat revisionsberättelse för samtliga statliga
myndigheter, 270 stycken. Det är en minskning
jämfört med 1995/96, då RRV reviderade 289
myndigheter. Minskningen förklaras framför allt
av att försvarets olika myndigheter slogs samman
till en enda myndighet 1996. Antalet reviderade
objekt har ökat från 478 år 1996 till 516 år 1997.
Ökningen förklaras av att antalet reviderade
stiftelser dubblerats i samband med införandet av
stiftelselagen (1994:1220) den 1 januari 1996.

2 Reformerad stabsorganisation (SOU 1997:80), Riksdagens revisionsut-
redning - Riksdagens revisorer och RRV, Förvaltningspolitiska kommis-
sionens slutbetänkande (SOU 1997:57).

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Tabell 4.4 Antalet reviderade objekt

	1993/94	1994/95	1995/96	1997
Affärsverk	7	4	4	4
Myndigheter	287	285	289	270
Statliga bolag	64	80	98	105
Stiftelser	35	41	50	105
Övriga	38	39	37	37
Summa	434	449	478	516

De iakttagelser och förslag som RRV lämnat vid
den årliga revisionen har till 87 % åtgärdats inom
ett år. Det är en marginell nedgång jämfört med
budgetåret 1994/95 då motsvarande siffra upp-
gick till 90 %. Detta tyder på att revisorernas
iakttagelser i hög grad är relevanta för myndig-
heterna.

Effektivitetsrevision

Den egeninitierade revisionen har koncentrerats
till statsfinansiellt betydelsefulla områden, däri-
bland försvaret, skatteförvaltningen, stödet till
barnfamiljerna och utbildningen.

Tabell 4.5 Antal effektivitetsrevisioner

1993/94 1994/95 1995/96 1997

O2mån)

Genomförda effektivitets- 20 22 21 18

revisioner

Totalt har 18 effektivitetsrevisioner genomförts
under 1997. Antalet har i stort sett varit oföränd-
rat över en längre tidsperiod. Revisionerna an-
vänds som beredningsunderlag inom Regerings-
kansliet. Att entydigt belysa effekterna av RRV:s
effektivitetsgranskningar är svårt då det ofta är
problematiskt att isolera RRV:s bidrag till att en
förändring kommer till stånd. En genomgång
som RRV gjort visar att cirka 60 % av de förslag
och iakttagelser som verket lämnat till regeringen
under en treårsperiod har fått påvisbara resultat.

Ekonomi och resultatstyrning

Arbetet med att utveckla kvaliteten i prognoser,
utfall och ekonomisk statistik pågår kontinuer-
ligt. Under året har utformningen av de publice-
rade prognoserna ändrats. Prognoserna har blivit
mer lättillgängliga och informationen mer om-

fattande. Sifferunderlaget finns numera i ett sär-
skilt tabellavsnitt.

Utvecklingen av en modell för månadsvis
uppföljning av statsbudgeten påbörjades 1995
och tillämpades delvis 1996. Under 1997 har
modellen tillämpats på samtliga inkomsttitlar
och utgiftsanslag. Utvecklingen på statsbudgeten
redovisas och presenteras varje månad, såväl på
detaljnivå som på aggregerad nivå. Stora skillna-
der mellan utfall och budget analyseras och
kommenteras. Detta ger regeringen möjlighet att
i tid agera för att bl.a. möta eventuella anslags-
överskridanden.

RRV har under 1997 förvaltat ett flertal eko-
nomiadministrativa regelverk. Under budgetåret
har flera nya föreskrifter och allmänna råd till-
kommit, bl.a. har ett utvecklingsprojekt om be-
myndiganden resulterat i att föreskrifter och all-
männa råd till anslagsförordningen har beslutats.
Arbetet har också lett till tillägg i förordningen
om myndigheternas årsredovisning m.m. Den
årliga ekonomiadministrativa värderingen av
statliga myndigheter som RRV utför visar att
myndigheternas ekonomiadministrativa standard
förbättrats. För räkenskapsåret 1997 hade 81 %
av myndigheterna en fullt tillfredsställande eko-
nomiadministrativ standard mot 44 % för räken-
skapsåret 1994/95.

RRV tillhandahåller flera ekonomi- och per-
sonaladministrativa system (AGRESSO, Cos-
mos, FS samt Palasso). Verksamheten är avgifts-
finansierad. Från den 1 juli 1998 ingår denna
verksamhet i ESV.

Direkt regeringsstöd

Verket har slutfört ett stort antal regeringsupp-
drag. Av effektivitetsrevisionens resurser har
26 % gått till regeringsuppdrag, varav 7 procent-
enheter avser regeringens satsning på att stärka
kontrollfunktionen i staten.

Om man bortser från RRV:s del av satsningen
på kontrollfunktionen i staten, som är en tillfällig
satsning under tre år, har regeringsuppdragens
andel av effektivitetsrevisionen minskat från
22 % år 1995/96 till 19 % år 1997. Minskningen
förklaras av att flera stora projekt slutförts under
1996. Under 1997 beviljades RRV 14,4 miljoner
kronor för projekt inom ramen för regeringens
satsning på kontrollfunktionen i staten. Hittills
har fem rapporter publicerats, varav två publice-
rades under 1997 och avser granskning av EU:s
fiske- och jordbruksfonder. Rapporterna har gi-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

vit regeringen underlag så att åtgärder har kunnat
aviseras bl.a. i regeringens skrivelse Uppföljning
av budgetåret 1997 (sk. 1997/98:187). RRV har
fastställt en uppdragspolicy för verkets upp-
dragsverksamhet i syfte att bevaka att dess om-
fattning inte riskerar tränga undan kärnverksam-
heten och tilltron till den revisionella
verksamhetens oberoende.

Antal lämnade remissyttranden och de totala
kostnaderna för remissarbetet har ökat sedan
1994/95. Styckkostnaden har dock minskat över
tiden. RRV:s kostnader för remissarbetet upp-
gick till cirka 7 miljoner kronor under 1997.

Internationell verksamhet

RRV är engagerad i flera internationella organi-
sationer däribland i EUROSAI (den europeiska
regionala samarbetsorganisationen för nationella
revisionsorgan) där verket är ledamot av styrel-
sen. Under 1997 har RRV inom ramen för IN-
TOSAI (den internationella organisationen för
nationella revisionsorgan) bl.a. arbetat med att ta
fram ett förslag avseende en etisk kod för stats-
revision. Detta arbete är också utgångspunkt för
utveckling av verkets interna riktlinjer och
handledningar.

Tjänsteexporten utgörs i huvudsak av bi-
ståndsprojekt på uppdrag av SIDA, i enlighet
med riksdagens biståndspolitiska mål. Uppdra-
gen består främst av att bistå i arbetet med att
bygga upp statliga revisionsorgan samt utveckla
statlig redovisning och budgetering bl.a. i södra
Afrika. Verksamheten är avgiftsfinansierad.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 4.6 Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tusental kronor		Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Utfall 1997	241 100	231 700	9 400
(varav tjänsteexport)	30 900	32 300	-1 400
Prognos 1998	134 715	134 624	91
(varav tjänsteexport)	16311	17415	-1 104
Budget 1999	61 300	61 000	300
(varav tjänsteexport)	22 000	21 700	300

för allt av att huvuddelen av den avgiftsfinansie-
rade verksamheten ligger inom området ekono-
mi- och personaladministrativa system, som
överfördes till ESV per den 1 juli 1998.

Resultatet för avgiftsfinansierad verksamhet
som utgör ett eget resultatområde kan balanseras
över flera år³.

Tjänsteexporten visar ett underskott 1997.
Detta förklaras av att bl.a. aktivitetsnivån i det
största projektet, Mocambiqueprojektet, blev
lägre än planerat samtidigt som kostnaderna för
metod- och kvalitetsutveckling har ökat. Under
1998 har omslutningen för tjänsteexporten
minskat. Det förklaras av att Mocambiquepro-
jektet samt övriga långtidsuppdrag håller på att
avslutas. Diskussion om nya projekt pågår med
SIDA. RRV räknar med att uppdragsvolymen
kommer att öka under 1999.

Slutsatser

Sammanfattningsvis bedömer regeringen att
RRV har klarat sina åtaganden under 1997 och
därmed bidragit till de uppsatta effektmålen bl.a.
genom att granska statlig verksamhet och statliga
åtaganden genom årlig revision och effektivitets-
revision. Genom egeninitierad effektivitetsrevi-
sion och uppdrag har verket bidragit till utvärde-
ring och omprövning av statlig verksamhet.
Genom bl.a. ekonomisk information och pro-
gnoser har verket försett regeringen med tillför-
litlig information och analyser som underlag för
regeringens ställningstagande om den statliga
ekonomin. RRV har verkat för en tillförlitlig och
ändamålsenlig redovisning av hög kvalitet i
statsförvaltningen samt försett myndigheter och
Regeringskansliet med stöd och metodutveck-
ling för en effektiv ekonomisk styrning.

För att, inom anvisade ramar, klara de krav
som ställs på ett renodlat revisionsorgan är det
nödvändigt med fortsatta effektiviseringar och
prioriteringar i verksamheten samt att vidareut-
veckla verkets höga kompetensnivå.

Den avgiftsfinansierade verksamheten beräknas
halveras från 1997 till 1998. Det förklaras fram-

³ Enligt 8§ tjänsteexportförordningen (SFS 1992:192) och avgiftsförord-
ningen (SFS 1992:191)

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

1 Beräkning av anslaget för 1999 1
Tusental kronor
Anslag 1998 ¹	121 825
Pris och löneomräkning	+ 3 455
Lokalkostnadsbesparing	-98
Premiejustering	+ 332
Revision försäkringskassorna	+ 964
Merutgifter pga. ändrad finansieringsbild	+ 6 500
Förslag 1999	132 978

‘Efter justering för helårseffekt till följd av delningen (-27 400 tkr).

A3 Ekonomistyrningsverket

ITabell 4.7 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor		26 275 '	Utgifts- prognos	26 275
1998	Anslag	26 275 '	Utgifts- prognos	26 275
1999	Förslag	55 550
2000	Beräknat	56 552
2001	Beräknat	57 412

¹ Anslaget föreslogs på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositi o-
nen 1998.

² Motsvarar 55 550 tkr i 1999 års prisnivå.

³ Motsvarar 55 550 tkr i 1999 års prisn ivå.

Regeringen föreslår att anslaget för år 1999 blir
132 978 000 kronor. I beräkningen har hänsyn
tagits till tidigare beslutade lokalkostnadsbespa-
ringar. Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har ge-
nomförts med anledning av att korrigering har
gjorts av den justering som genomfördes av an-
slaget för år 1998 med anledning av att sättet att
finansiera avtalsförsäkringar på det statliga områ-
det förändrades (se bilaga 1, avsnitt 4). Förslaget
inkluderar en förstärkning med totalt drygt
7 000 000 kronor varav 964 000 kronor överförs
permanent från utgiftsområde 10, Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp, för revi-
sion av försäkringskassornas delårsrapporter, och
6 500 000 kronor som kompensation för den
extra anslagsbelastning som den ändrade finansi-
eringsbilden beräknas medföra för år 1999. För-
stärkningen finansieras genom omfördelning av
medel inom utgiftsområdet.

Anslaget för år 2000 har preliminärt beräknats
till 135 073 000 kronor. I beräkningen har hän-
syn tagits till tidigare beslutad lokalkostnads-
besparing på 300 000 kronor. Anslaget för år
2001 har beräknats till 137 126 000 kronor. Kon-
sekvenserna av den ändrade finansieringsbilden
behöver analyseras ytterligare som underlag för
omprövning av anslagsnivån i samband med
budgetarbetet inför år 2000.

Myndigheten Ekonomistyrningsverket (ESV),
bildades den 1 juli 1998.

Under anslaget finansieras huvuddelen av
verksamheten med prognoser, utfall och eko-
nomisk statistik, utvecklingsarbete kring eko-
nomistyrning, normering, budgetprocessen m.m.
samt viss rådgivning och stöd till regeringen.
Den avgiftsfinansierade verksamhet som ESV
bedriver avser bl.a. regeringsuppdrag, utbildning
och rådgivning, ekonomi- och personaladminist-
rativa system samt internationella uppdrag. Det
ekonomiska målet för den avgiftsfinansierade
verksamheten är full kostnadstäckning.

Resultatinformation för verksamheterna avse-
ende budgetåret 1997 återfinns under anslaget
A2 Riksrevisionsverket och utgiftsområde 14,
avsnittet Statens pensionsverk.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 4.8 Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tusental kronor

Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Prognos från 1 juli 1998	112 190	117 460	-5 270
(varav tjänsteexport)	6 000	5 500	500
Budget 1999	194 345	195 470	-1 125
(varav tjänsteexport)	11 000	11 000

Det beräknade negativa resultatet för 1998 hän-
förs till verksamhetsområdet ekonomiadminist-
rativa system. Det förklaras i huvudsak av att av-
giftsinkomsterna från de ekonomiadministrativa
systemen inte täcker kostnaderna för systemen.
ESV kommer under hösten att vidta åtgärder för
att förbättra resultatet inom detta verksamhets-
område.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Tjänsteexporten bedrivs i huvudsak på upp-
drag av SIDA, i enlighet med riksdagens bi-
ståndspolitiska mål, och är avgiftsfinansierad.

Slutsatser

Regeringen föreslår att anslaget för år 1999 blir

55 550 000 kronor. Medel som även tidigare an-
vändes för utvecklingsinsatser inom området
ekonomisk styrning lyfts nu in i anslaget. Beräk-
ningen inkluderar därför 3 000 000 kronor i
överförda medel från anslaget A13 Utvecklings-
arbete.

Anslaget för år 2000 har beräknats till

56 552 000 kronor. Anslaget för år 2001 har be-
räknats till 57 412 000 kronor.

A4 Statskontoret

ITabell 4.9 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor		61 222	Anslags- sparande	11 537
1997	Utfall	61 222	Anslags- sparande	11 537
1998	Anslag	65 370	Utgifts- prognos	67 370
1999	Förslag	64 597
2000	Beräknat	64 659 ¹
2001	Beräknat	65 680 ¹

'Motsvarar 63 516 kr i 1999 års prisnivå

Statskontoret har under 1997 utnyttjat cirka 2
miljoner kronor av sitt anslagssparande mot pla-
nerade 7 miljoner kronor. Den avgiftsfinansiera-
de inköpssamordningen redovisar för 1997 ett
överskott på drygt 4 miljoner kronor till följd av
att upphandlingen av persondatorer ökat kraftigt.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Det övergripande målet för Statskontoret har
under 1997 varit att stödja regeringen i arbetet
med att ompröva, effektivisera och styra statlig
och statligt finansierad verksamhet. Statskonto-
rets uppgift är att vara ett utrednings- och stabs-
organ åt regeringen och Regeringskansliet. Verk-
samhetens inriktning preciseras i särskilda upp-
drag från regeringen och överenskommelser om
insatser åt departementen, departementala ar-

betsgrupper och kommittéer. Statskontoret för-
ser uppdragsgivarna med beslutsunderlag inom
verksamhetsområdet genom att utföra uppdrag,
lämna remissyttranden, medverka som experter i
kommittéer och arbetsgrupper samt genom att
uppmärksamma regeringen på behov av åtgärder.

Verksamhetsmålen för 1997 har varit att ut-
veckla uppdragsdialogen med Regeringskansliet
så att denna i högre grad inriktas på att fortlö-
pande uppmärksamma regeringen på möjligheter
till sektorsövergripande och kostnadssänkande
åtgärder och att prioritera stöd inom vissa i regle-
ringsbrevet angivna områden.

När det gäller det första målet - att utveckla
uppdragsdialogen - redovisar Statskontoret att
förslag om sektorsövergripande eller kostnads-
sänkande åtgärder lämnats i 32 av 37 avrapporte-
rade uppdrag. Åtgärderna har bland annat avsett
att pröva möjligheterna att avveckla statligt hu-
vudmannaskap, vidareutveckla resultatstyrning-
en, förbättra myndighetsorganisationen, införa
nya verksamhetsformer eller att förnya förvalt-
ningsprocesser med hjälp av IT. Statskontoret
har också genom förstudier på eget initiativ be-
lyst utrymmet för sektorsövergripande och
kostnadssänkande omprövning av offentliga åta-
ganden. Sådana analyser har bl.a. belyst frågor
som rör avgiftsfinansiering, konkurrensutsätt-
ning och allokering av kontrollresurser.

När det gäller det andra målet - att prioritera
vissa typer av stöd - har Statskontoret utfört
uppdrag inom alla de områden som regeringen
prioriterat i regleringsbrevet. Omfattningen av
insatserna varierar starkt mellan olika områden.
Uppdrag inom IT-området tillsammans med den
avgiftsfinansierade verksamheten med inköps-
samordning och ramavtal svarade för nära hälf-
ten av uppdragskostnaderna 1997. På IT-
området har Statskontoret bl.a. genomfört upp-
drag som rör rådgivning och samordning i sam-
band med anpassningen av de statliga IT-
systemen inför övergången till år 2000 och ut-
vecklingen av en öppen och säker elektronisk
infrastruktur för den offentliga förvaltningen.
Andra stora områden mätt i uppdragskostnader
har varit sådana uppdrag som givit underlag för
regeringens bedömning av effekterna av statliga
åtaganden och som rört förvaltningens roll i EU-
arbetet.

Statskontorets prestationer avser i första hand
genomförda uppdrag. Totala antalet uppdrag har
ökat under treårsperioden, vilket kan ses som ett
uttryck för att det finns en hög efterfrågan på
Statskontorets tjänster. Den genomsnittliga ut-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

redningstiden har ökat med en månad jämfört
med räkenskapsåret 1995/96. Genomsnittskost-
naden för avslutade uppdrag har ökat under
1997. Det beror enligt Statskontoret bland annat
på att andelen komplexa uppdrag har ökat.

Finansdepartementet är Statskontorets största
uppdragsgivare till följd av uppdragen på IT-
området. Uppdrag från Finansdepartementet
som rör generella frågor är i regel mer omfattan-
de än uppdragen från andra departement. De öv-
riga departementens andel av uppdragen har ökat
från 20 till 30 procent under 1997.

Statskontoret har för andra året i rad under-
sökt hur Regeringskansliet och andra uppdrags-
givare bedömer kvaliteten i utförda uppdrag.
Undersökningen visar att 93 procent av upp-
dragsgivarna avser att anlita Statskontoret igen.
91 procent av myndigheterna har använt
Statskontorets ramavtal i sin upphandling. Det är
en förbättring jämfört med föregående år då
motsvarande siffror var 88 respektive 80 procent.

Regeringens samlade bedömning är att
Statskontoret uppnått ett gott resultat under
budgetåret genom att kunna tillhandahålla stöd i
den omfattning och med den inriktning som ef-
terfrågats. Regeringen konstaterar dock att upp-
dragsdialogen med Regeringskansliet behöver
utvecklas ytterligare, vilket också har framkom-
mit i den översyn av Statskontorets styrning och
inriktning som behandlas i det följande.

Tabell 4.10 Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tusental kronor

Offentlig- rättslig verksamhet	Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras)	Intäkter som får disponeras
SPAR-a vgifter
Utfall 1997	7 395
Prognos 1998	7 800
Budget 1999	8 300

Landstingsavtal (överförda till Statskontoret 1998)

Prognos 1998 8 600

Budget 1999 8 700

Tabell 4.11 Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tusental kronor
Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Inköpssamordning
Utfall 1997	19 598	15 490	4 108
Prognos 1998	36 000	22 100	13 900
Budget 1999	32 000	31 800	200

Översyn av styrning och inriktning av
Statskontorets verksamhet

I riksdagens ställningstaganden till regeringens
förslag i förra årets budgetproposition om en
reformerad stabsorganisation ingick att
Statskontorets verksamhet i högre grad skulle
inriktas på att genomföra utvärderingar av prin-
cipiell och sektorsövergripande karaktär. För att
bl.a. skapa förutsättningar för detta skulle en
översyn göras av styrningen och inriktningen av
Statskontorets verksamhet.

I februari 1998 inleddes denna översyn i Fi-
nansdepartementet. Till arbetet knöts en refe-
rensgrupp med representanter från andra delar av
Regeringskansliet och från Statskontoret. Re-
sultatet av översynen har i juni 1998 presenterats
i departementspromemorian Styrning och in-
riktning av Statskontorets verksamhet (Ds
1998:37).

Statskontorets uppgifter på utvärderingsom-
rådet bör enligt promemorian inriktas på att ge-
nomföra sektorsövergripande utvärderingar in-
om det förvaltningspolitiska området och
sektorsanknutna utvärderingar i anslutning till
budgetprocessen.

När det gäller Statskontorets verksamhet in-
om IT-området föreslås i promemorian ingen
förändring i nuvarande uppgifter. På längre sikt
kan dock förändringar i regeringens IT-politik
komma att ställa nya krav på Statskontorets IT-
verksamhet.

I promemorian föreslås olika åtgärder för att
bredda och fördjupa uppdragsdialogen med Re-
geringskansliet och förbättra informationen om
de olika former av uppdrag som Statskontoret
kan utföra. Möjligheten att genomföra snabba
insatser i form av s.k. stabsbiträde bör utnyttjas i
större utsträckning.

Som ett led i beredningen av utredningens för-
slag anordnades i augusti 1998 ett remissmöte
med företrädare för Riksrevisionsverket (RRV),
Ekonomistyrningsverket (ESV), Statens förnyel-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

sefond och Statskontoret. I samband härmed har
skriftliga synpunkter på utredningens betänkan-
de lämnats av RRV och ESV.

RRV anser att Statskontorets huvuduppgift
bör vara att ge utredningsstöd till regeringen och
Regeringskansliet och att behovet av s.k. stabs-
biträde bäst tillgodoses om Statskontoret inord-
nas i Regeringskansliet som ett särskilt utred-
ningskontor. Regeringen bör enligt RRV vara
restriktiv med eller undvika att ge utvärderings-
uppdrag som förutsätter en oberoende gransk-
ning till Statskontoret. För sådana utvärderingar
bör andra organ anlitas, såsom parlamentariskt
sammansatta kommittéer, forskningsorgan eller
RRV. Var uppdrag läggs bör avgöras av den
kompetens som behövs i varje enskilt fall.

ESV anser att regeringen - för att undvika
splittring av resurser och oklarhet om myndig-
heternas roller - behöver göra klart att
Statskontoret inte skall arbeta med de frågor som
ligger inom ESV:s område. ESV tar också upp
frågan om finansieringen av uppdragen till
Statskontoret. Om uppdragen finansieras från
ramanslaget till Statskontoret kommer enligt
ESV efterfrågan i hög grad att snedvridas i för-
hållande till ESV där principen är att fackdepar-
tement får betala särskilt för uppdragen.

Statskontoret anförde vid remissmötet att
man i allt väsentligt tillstyrkte utredarens förslag.

Slutsatser

Den offentliga sektorn har under de senaste åren
genomgått ett omfattande förändrings- och ut-
vecklingsarbete. Den snabba reformtakten och
de omfattande strukturförändringarna ställer hö-
ga krav på analys- och utredningskapaciteten.

Regeringens bedömning är att det under de
kommande åren behövs ökade insatser för att
följa upp och utvärdera den offentliga sektorns
förändrings- och utvecklingsarbete. Det finns
vidare ett ökat behov av kvalificerade utvärde-
ringar som kan användas i arbetet med att för-
ändra och utveckla den offentliga sektorn. För
att tillgodose dessa behov är det angeläget att på
bästa sätt utnyttja såväl det statliga utredningsvä-
sendet, fristående forskningsorgan och ansvariga
sektorsmyndigheter som regeringens stabsmyn-
digheter.

Enligt regeringens bedömning bör Statskon-
torets roll i detta sammanhang vara att genomfö-
ra uppdragsstyrd utvärdering åt regeringen inom
följande områden:

- Utvärderingar som är inriktade på sek-
torsövergripande frågor,

— sektorsanknutna utvärderingar.

Statskontoret bör därutöver löpande uppmärk-
samma regeringen och Regeringskansliet på be-
hovet av i första hand sektorsövergripande ut-
värderingar.

Regeringen delar utredningens bedömning att
Statskontoret bör behålla sina uppgifter på IT-
området, som innebär att stödja regeringen i ge-
nomförandet av dess politik för en effektiv IT-
användning i förvaltningen och att svara för in-
köpssamordningen på IT-området. Statskontoret
bör genom aktiva insatser påskynda och stödja
utvecklingen och användningen av en säker
elektronisk infrastruktur för förvaltningen enligt
de riktlinjer som regeringen anger inom ramen
för sin förvaltningspolitik.

För att stärka uppdragsdialogen bör
Statskontoret ha ett råd med representanter för
uppdragsgivarna. Regeringen avser också att prö-
va möjligheterna att skapa bättre planeringsför-
utsättningar för verksamheten genom att behov
av stöd från Statskontoret övervägs i samband
med den årliga verksamhetsplaneringen inom
Regeringskansliet. En beredskap måste dock all-
tid finnas hos Statskontoret för att också kunna
genomföra snabba utredningsinsatser med kort
varsel. Regeringen kommer i regleringsbrevet för
1999 att ange vilka förutsättningar som bör gälla
för uppdrag i form av s.k. stabsbiträde.

I samband med beredningen av utredningens
förslag har RRV och ESV framfört vissa syn-
punkter på gränsdragning och samverkan mellan
dessa myndigheter och Statskontoret. I budget-
propositionen för 1998 fastställde regeringen
RRV:s uppgifter som oberoende revisionsorgan.
Regeringen har därefter också beslutat om ESV:s
uppgifter.

Regeringen avser att utifrån kompetens och
lämplighet i det enskilda fallet avgöra om man
vill lämna ett uppdrag åt den ena eller andra
stabsmyndigheten. Regeringen anser självfallet
inte att det skall föreligga någon konkurrens-
situation mellan de olika stabsorganen i förhål-
lande till uppdragsgivaren utan förutsätter att
myndigheterna inom sina respektive ansvarsom-
råden utvecklar den samverkan som bäst gagnar
regeringens mål. Några ytterligare preciseringar
av stabsmyndigheternas ansvarsfördelning är
mot denna bakgrund för närvarande inte nöd-
vändiga.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Beräkning av anslaget för 1999

Tusental kronor
Anslag 1998	65 370
Pris- och löneomräkning	1 241
Justering av premier	- 14
Minskat resursbehov	- 2 000
Förslag 1999	64 597

Vid anslagsberäkningen har regeringen bedömt
att anslaget kan minskas med 2 miljoner kronor.
En teknisk justering har vidare gjorts av anslaget.
Justeringen har genomförts med anledning av att
en korrigering har gjorts av den justering som
genomfördes av anslagen för år 1998 med anled-
ning av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar
på det statliga området förändrades (se bilaga 1,
avsnitt 4).

A5 Täckning av merkostnader för
lokaler

Tabell 4.12 Anslagsutveckling

Tusental kronor

1997	Utfall	16 027	Anslags- sparande	3 473
1998	Anslag	20 000	Utgifts- prognos	17 140
1999	Förslag	20 500
2000	Beräknat	16 400
2001	Beräknat	8 800

De utgifter som belastar anslaget är hyror för vis-
sa tomställda lokaler som staten har betalnings-
ansvaret för till dess avtalen går att avveckla. De
huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på om-
rådet är avtalskonstruktionerna samt möjlighe-
terna att hyra ut lokalerna i andra hand.
Statskontoret disponerar anslaget.

Utgiftsprognosen indikerar att myndigheten
kommer att uppnå även detta mål.

Slutsatser

Regeringen föreslår att anslaget för år 1999 upp-
går till 20 500 000 kr. För 2000 och 2001 har an-
slaget beräknats till 16 400 000 kr respektive
8 800 000 kr. Anslaget har justerats upp med
400 000 kr för kostnader som hittills belastat
statsbudgetens inkomstsida.

A6 Statistiska centralbyrån

Tabell 4.13 Anslagsutveckling

Tusental kronor		325 331	Anslags- sparande	12 211‘
1997	Utfall	325 331	Anslags- sparande	12 211‘
1998	Anslag	327 886 ’	Utgifts- prognos	329 000
1999	Förslag	353 127
2000	Beräknat	350 423 ’
2001	Beräknat	355 243 ³

‘Varav 7 809 tkrtill regeringens disposition.

¹ Varav 2 700 tkr till regeringens dispos ition.

³ Motsvarar 344 089 tkr i 1999 års prisnivå.

Statistiska centralbyråns (SCB) mål är att verka
för god kvalitet i den officiella statistiken och i
annan statlig statistik. Statistiken skall göras all-
mänt tillgänglig, uppgiftslämnandet underlättas
och lämnade uppgifter skyddas. SCB skall vidare
verka för effektiv samordning av statistiken.
SCB:s verksamhet omsluter drygt 700 miljoner
kronor och finansieras till ungefär lika stor del
med anslag och avgifter. Vid utgången av 1997
hade SCB ett anslagssparande på 4,4 miljoner
kronor. Utfallet för de sex första månaderna un-
der innevarande år indikerar att anslagssparandet
kommer att vara ungefär oförändrat vid slutet av
året.

Regeringens överväganden

Det besparingsmål som regeringen fastställde för
anslaget för år 1997 har uppfyllts. Anslagsspa-
randet får stå kvar eftersom anslaget bör inne-
hålla en reserv för återställningskostnader som
kan bli aktuella då hyresavtalen löper ut. Med
hänsyn till innevarande års besparingskrav bör
belastningen på anslaget bli högst 19 000 000 kr.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

SCB har genomfört den löpande statistikpro-
duktionen under 1997 enligt planerna. Endast
mycket begränsade ambitionssänkningar har be-
hövt göras till följd av riksdagens besparingskrav.
Förvaltningsuppgifterna som avser stöd och
övervakning av det statistiska systemet har full-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

följts enligt intentionerna. Kvalitetsutvecklingen
har varit i stort positiv. Vid ett par tillfällen har
felaktiga statistikresultat publicerats som en följd
av brister i granskningsrutinerna. Det har gällt
statistik av mycket stor betydelse för samhället.
SCB har vidtagit åtgärder för att undvika denna
typ av fel i fortsättningen. Det inträffade visar på
behovet av en fortlöpande utveckling och kvali-
tetssäkring av arbetsprocesserna inom myndig-
heten.

SCB:s ekonomi har under senare år försämrats
till följd av riksdagens beslut om besparingskrav
på statlig konsumtion på totalt 11 % under peri-
oden 1995/96 till och med 1998. Samtidigt har
myndigheten haft stora initiala kostnader för
EU-anpassning av statistiken. Under 1997 har
därför SCB gjort stora ansträngningar för att få
balans i ekonomin. Ett program för att reducera
kostnaderna i verksamheten har genomförts vil-
ket bl.a. inneburit att 65 personer antagit erbju-
dande om avgångsvederlag eller pension. Ett nytt
avtal om datordriften och omförhandlade hyres-
kontrakt förväntas också ge besparingar. SCB
har också erhållit vissa engångsvisa medel för att
finansiera kostnaderna för EU-statistiken. Del-
årsrapporten för 1998 indikerar att åtgärderna har
gett resultat och att den ekonomiska situationen
har stabiliserats.

Tabell 4.14 Utveckling för avgiftsbelagd verksamhet

Tusental kronor

	1994/95	1995/96 18 mån	1996	1997
Intäkter	334 900	485 000	338 800	377 800
Kostnader	324 400	490 800	349 400	384 200¹
Resultat	10 500	- 5 800	- 10 400	- 6 400
Ack. över- skott	34 000	28 200	-	13 800
¹ Inkl, extraordinära omstruktureringskostnader på cirka 15 mkr.

Den avgiftsfinansierade verksamhetens intäkter
har under 1997 ökat med 11,5 % och uppgick till
378 miljoner kronor. Avgiftsintäkterna kommer
till övervägande del från den statliga sektorn.
Stora satsningar på produktutveckling och
marknadsföring under de senaste åren är en för-
klaring till intäktsökningen 1997.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 4.15 Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tusental kronor
Uppdragsverk- samhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt-kostnad)
Utfall 1997	378 000	384 000	- 6 000
Prognos 1998	365 000	355 000	+ 10 000
Budget 1999	380 000	372 000	+ 8 000

SCB bedömer att den avgiftsfinansierade verk-
samheten kommer att öka något under perioden
1999-2001. Prognosen förutsätter att myndig-
heten kan behålla nivån på uppdragsvolymen
från de stora statistikkunderna och tjänsteex-
porten.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående redovisning be-
dömer regeringen att resultatet under 1997 är
tillfredsställande. Kvalitetsförbättringarna i sta-
tistikproduktionen skall fortsätta och inriktas
särskilt mot sådan statistik som har avgörande
betydelse för viktiga samhällsfunktioner. Likaså
skall arbetet fortsätta med att förbättra tillgäng-
ligheten till statistiken.

Målen för verksamheten ligger fast och inom
ramen för dessa skall den ekonomiska statistiken
och särskilt förbättringar av nationalräkenska-
perna fortsatt vara en prioriterad uppgift.

Resultatinformationen måste förbättras inom
vissa områden. Den information som SCB har
lämnat redovisar framför allt processer och
prestationer som utförs av myndigheten. För att
kunna bedöma inriktningen och omfattningen av
den framtida verksamheten finns det emellertid
också behov av effektinformation eller mer för-
djupad information i den mån det är svårt att
mäta effekter. Sådan information är dock inte
meningsfull att ta fram årligen eftersom effekter
uppstår ibland först på längre sikt. Dessutom kan
det vara resurskrävande att ta fram sådan infor-
mation. Detta motiverar att den presenteras mer
sällan, exempelvis med 3-5 års intervall. SCB och
andra statistikansvariga myndigheter bör därför
tillsammans med de viktigaste statistikanvändar-
na söka utveckla metoder och indikatorer för att
få bättre underlag för en bedömning om resultat
och effekter av verksamheten.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

1 Beräkning av anslaget för 1999 1
Tusental kronor
Anslag 1998	327 886
Pris- och löneomräkning	10 303
Justering av premier	615
Lokalkostnadsbesparing enligt tidigare beslut	-6 912
Arkivkostnader	-65
Intrastat	16 000
Nationalräkenskaper	3 300
Lönestatistik, engångsbelopp	1 000
Jämställdhetsbokslut, engångs- belopp	1 000
Förslag 1999	353 127

Regeringen föreslår att anslaget för år 1999 blir
353 127 000 kronor. Beräkningarna inkluderar en
ökning med 21,3 miljoner kronor, varav 16 mil-
joner kronor för Intrastathanteringen som
överförs från Tullverket, 3,3 miljoner kronor till
förbättring av nationalräkenskaperna samt ett
engångsbelopp på 2 miljoner kronor för utveck-
ling av lönestatistik inriktad på kvinnor och män
och utveckling av jämställdhetsbokslut. Ökning-
en har finansierats genom omprioriteringar mel-
lan anslag inom utgiftsområdet och genom
överföring av medel från anslag inom utgiftsom-
råde 3. Vid anslagsberäkningen har en teknisk
justering gjorts i förhållande till den förändring
som genomfördes av anslagen för 1998 med an-
ledning av att finansieringen av avtalsförsäkringar
på det statliga området ändrades. Justeringen in-
nebär att anslaget räknas upp med 615 000 kro-
nor från 1999.

Anslaget för år 2000 har beräknats till
350 423 000 kronor. Beräkningarna inkluderar
tidigare beslutad lokalkostnadsbesparing på
7 miljoner kronor. Anslaget för år 2001 har be-
räknats till 355 243 000 kronor.

A7 Folk- och bostadsräkning

ITabell 4.16 Anslagsutveckling \|
Tusental kronor		22 247	Anslags- sparande	55 114
1997	Utfall	22 247	Anslags- sparande	55 114
1998	Anslag	70 000	Utgifts- prognos	26 400
1999	Förslag	70 000
2000	Beräknat	13 000
2001	Beräknat	-

Det betydande anslagssparandet vid utgången av
1997 förklaras av att försöksverksamheten med
registerbaserad folk- och bostadsräkning har av-
slutats och inte följts av den rikstäckande verk-
samhet som var planerad. Den låga utgiftspro-
gnosen för 1998 i förhållande till det anslagna
beloppet förklaras av att 43 miljoner kronor står
till regeringens disposition i avvaktan på rege-
ringens förslag om hur nästa folk- och bostads-
räkning skall genomföras.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Riksdagen beslutade år 1995 att det skall ge-
nomföras registerbaserad folk- och bostadsräk-
ning, vilket innebär att uppgifter som tidigare
samlats in genom blanketter istället tas in genom
befintliga register (prop. 1995/96:90, bet.
1995/96:FiU6, rskr. 1995/96:117). Registerlös-
ningen förutsätter att Lantmäteriverket bygger
upp ett lägenhetsregister, att RSV inför folk-
bokföring på lägenheter och att SCB bygger upp
ett yrkesregister.

Riksdagsbeslutet innefattade en försöksverk-
samhet i Gävle kommun och Högalids försam-
ling i Stockholm för att närmare pröva möjlig-
heterna att bygga upp ett lägenhetsregister,
införa folkbokföring på lägenheter och precisera
kostnaderna för en riksuppläggning. Regeringen
beslutade den 1 februari 1996 att uppdra åt
Lantmäteriverket, RSV och SCB att genomföra
provverksamheten.

Lantmäteriverket, RSV och SCB har i en
slutrapport den 15 april 1998 redovisat erfaren-
heterna av försöksverksamheten. Uppläggningen
av lägenhetsregistret i försöksområdena har, en-
ligt Lantmäteriverket, fungerat tillfredsställande.
Folkbokföringen på lägenheter har, enligt RSV,

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

fungerat sämre. Under försöksverksamheten
kunde initialt cirka 10 % av befolkningen inte
folkbokföras på detta sätt. Efter uppläggningen
av lägenhetsregistret i försöksområdena har cirka
20 % av de som flyttat till flerbostadshus inte
kunnat folkbokföras på lägenheter. Förklaringen
är att de boende uppgivit felaktigt lägenhets-
nummer till skattemyndigheten eller utelämnat
uppgiften. Enligt RSV tyder erfarenheterna från
försöksverksamheten på att andelen personer
som är folkbokförda på lägenheter successivt kan
komma att minska och inom några år göra folk-
bokföringen oanvändbar som grund för register-
baserad folk- och bostadsräkning om det inte av-
sätts tillräckliga utredningsresurser i den löpande
flyttningshanteringen.

Resultatbedömning

Mot bakgrund av ovanstående redovisning har
regeringen uppdragit åt SCB att utreda en alter-
nativ metod för att snarast kunna genomföra
nästa folk- och bostadsräkning. Metoden innebär
att SCB utnyttjar registret över 1990 års folk-
och bostadsräkning och gör en kompletterande
uppgiftsinsamling. Enligt SCB är det möjligt att
med denna metod, jämte uppbyggnad av ett yr-
kesregister, ta fram statistik som är jämförbar
med den i en traditionell folk- och bostadsräk-
ning. Metoden är emellertid möjlig enbart för
den närmast förestående folk- och bostadsräk-
ningen och ger inte den långsiktiga lösning som
registerbaserad folk- och bostadsräkning skulle
kunna ge. De medel som har beräknats för re-
gisterbaserad folk- och bostadsräkning bedöms
behöva tas i anspråk för en kompletterande upp-
giftsinsamling. Regeringen har också uppdragit
åt RSV att redovisa åtgärder som skulle kunna
förbättra kvaliteten hos folkbokföringen så att
den skulle kunna ligga till grund för registerbase-
rad folk- och bostadsräkning. Båda uppdragen
skall redovisas senast den 31 december 1998.

Slutsatser

Regeringen avser att återkomma till riksdagen
med förslag avseende på vilket sätt nästa folk-
och bostadsräkning skall genomföras.

Regeringen föreslår att anslaget för år 1999
blir 70 000 000 kronor. Beloppet jämte anslags-
sparade medel gör det möjligt att under 1999 på-
börja förberedelserna för nästa folk- och bo-

stadsräkning, oavsett vilket alternativ som
riksdagen beslutar om. Anslaget för år 2000 har
beräknats till 13 000 000 kronor.

A8 Kammarkollegiet

Tabell 4.17 Anslagsutveckling

Tusental kronor

1997	Utfall	22 986	Anslags- sparande	10 344
1998	Anslag	23 137	Utgifts- prognos	25 410
1999	Förslag	24 256
2000	Beräknat	24 693 ¹
2001	Beräknat	25 079 ¹

¹ Motsvarar 24 256 tkr i 1999 års prisn ivå.

Av målen för verksamheten inom utgiftsområde

2 gäller för Kammarkollegiet att bidra till målet
att myndigheterna skall erbjudas stöd av hög
kvalitet. För kollegiets del i uppfyllandet av detta
mål gäller att kollegiet:

- genom ett kvalificerat och välanpassat stöd
till de myndigheter som köper administra-
tivt stöd eller har kollegiet som värdmyn-
dighet skall hjälpa dessa myndigheter att
uppnå goda resultat i sin kärnverksamhet,

— skall ge sina kunder likvärdig eller bättre
service, både kostnads- och kvalitetsmäs-
sigt, jämfört med den privata sektorn på de
områden där kollegiet har till uppgift att er-
bjuda ett statligt producerat alternativ till
den privata marknaden.

Utöver den verksamhet som omfattas av detta
mål har kollegiet ansvaret för ett flertal andra
uppgifter.

Kollegiets verksamhet är numera till största
delen (drygt 80 procent) finansierad via avgifter
och andra ersättningar. När det gäller den an-
slagsfinansierade delen kan konstateras att myn-
digheten har ackumulerat ett stort anslagsspa-
rande. Anslagssparandet minskade något mellan
1996 och 1997 men är fortfarande högt. De när-
maste åren kommer kollegiet att få hantera ett
antal uppgifter som inte kan finansieras inom
den ordinarie ramen varför anslagssparandet för-
väntas sjunka kraftigt.

PROP. 1993/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Kammarkollegiet har i allt väsentligt uppnått de i
regleringsbrevet uppsatta målen för sin verksam-
het. Inom verksamhetsområdet Myndighetsupp-
gifter är resultatet tillfredsställande för samtliga
nio verksamhetsgrenar. Den enda avvikelsen är
att uppsatta mål för handläggningstider i något
fall inte uppnåtts fullt ut.

Även när det gäller verksamhetsområdet
Uppdragsverksamhet är bilden i stort positiv för
de fyra verksamhetsgrenarna. Det statliga försäk-
ringssystemet växer enligt plan. Fondförvalt-
ningens aktiekonsortie överstiger jämförelsein-
dex för fjärde året i rad och räntekonsortiets
genomsnittliga avkastning ligger över jämförel-
seindex. När det gäller verksamhetsgrenen ford-
ringsbevakning fick kollegiet för 1997 en gräns
för anslagsfinansieringen av denna verksamhet.
Denna gräns, cirka 30 procent av avgiftsintäkter-
na, har överskridits något.

Verksamhetsgrenen Administrativ service
slutligen uppvisar en kraftig resultatförbättring
för 1997. Kollegiet har även låtit SIFO undersö-
ka inställningen till kollegiets service biand samt-
liga kunder som har serviceavtal med kollegiet.
Enligt undersökningen anser en majoritet av
kunderna att kollegiet utför ett bra arbete. Av
kunderna anser 87 procent att kollegiet gör ett
bra arbete och 60 procent att det är mycket bra.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 4.18 Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tusental kronor
Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Utfall 1997	90 500	89 300	1 200
Prognos 1998	93 200	92 250	950
Budget 1999	97 000	96 500	500

Slutsatser

Kollegiet skall fortsätta att utveckla och stärka
sin roll som stöd- och servicegivare till framför-
allt mindre myndigheter samt sin roll som stat-
ligt egenregialternativ för t.ex. försäkringar,
fondförvaltning och inkassoverksamhet. Kolle-

giet skall bibehålla och utveckla sin kapacitet att
snabbt och flexibelt kunna ta emot och avveckla
verksamheter på uppdrag av regeringen.

En ny sådan verksamhet är uppgiften att ut-
veckla, samordna och följa upp den statliga in-
köpsverksamheten, vilken har tilldelats kollegiet
under året i förordningen om statlig inköpssam-
ordning (1998:796). Inköpssamordningen kom-
mer under 1998 och 1999 att finansieras via kol-
legiets anslagssparande. Från år 2000 bör tillräck-
lig erfarenhet av verksamhetens omfattning ha
vunnits för att bestämma en lämplig anslagsnivå.
Då sådan erfarenhet vunnits får ställning tas till
vilken framtida anslagsökning som kommer att
behövas med anledning av denna nya verksamhet
för Kammarkollegiet. Regeringen avser att åter-
komma till behovet av ytterligare medel när un-
derlag finns för att bedöma verksamhetens fram-
tida omfattning.

Kammarkollegiets anslag för 1999 inkluderar
en överföring på 650 000 kronor från anslaget
All Vissa nämnder m.m. Överföringen motive-
ras av att kollegiet från och med den 1 januari
1999 tar över ansvaret för kanslifunktionen för
Skiljenämnden för vissa trygghetsfrågor.

Beräkning av anslaget för 1999

Tusental kronor

Anslag 1998	23 137
Pris- och löneomräkning	429
Justering av premier	40
Överföring från anslaget All	650
Förslag 1999	24 256

Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering
på 40 000 kronor gjorts av anslaget. Anledningen
är att en korrigering har fått göras av den juste-
ring som genomfördes för anslagen avseende år
1998 beroende på det förändrade finansierings-
sättet av avtalsförsäkringarna på det statliga om-
rådet (se bilaga 1, avsnitt 4).

Anslaget för år 2000 har beräknats till
24 693 000 kronor och för år 2001 till 25 079 000
kronor. Hänsyn har då inte tagits till finansie-
ringen av den nya uppgiften att samordna den
statliga upphandlingen.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

A9 Nämnden för offentlig
upphandling

Tabell 4.19 Anslagsutveckling

Tusental kronor		8 253	Anslags- sparande	2 933
1997	Utfall	8 253	Anslags- sparande	2 933
1998	Anslag	6 292	Utgifts- prognos	9 225
1999	Förslag	6 427
2000	Beräknat	6 466 ¹
2001	Beräknat	6 564 ’

1 Motsvarar 6 351 tkr i 1999 års prisnivå

2 Motsvarar 6 351 tkr i 1999 års prisnivå

Nämnden hade vid ingången av 1998 ett stort
anslagssparande. Detta beror främst på att
nämnden, som bildades den 15 mars 1993, inte
var fullt utbyggd förrän 1995. Enligt nämndens
prognos kommer anslagssparandet att förbrukas
under 1998.

Anslagssparandet har använts på det sätt som
regeringen angav i budgetpropositionen för
1995, nämligen för bl.a. finansiering av extra an-
ställd personal och viss statistikinsamling.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Det övergripande målet för Nämnden för of-
fentlig upphandling (NOU) har varit att verka
för att offentlig upphandling sker affärsmässigt,
effektivt och i enlighet med lagen (1992:1528)
om offentlig upphandling (LOU), EG:s rätts-
system på området och WTO-överens-
kommelsen vad avser offentlig upphandling.

De viktigaste verksamhetsmålen för NOU har
varit att lämna muntlig och skriftlig information
för att underlätta tillämpningen av upphandlings-
reglerna och att tillse att regelverket efterlevs.
Inom utvecklingsområdet har verksamhetsmålet
varit att nämnden skall följa direktivförändringar
och rättstillämpningen inom EU samt följa den
allmänna utvecklingen inom offentlig upphand-
ling i syfte att föreslå nödvändiga ändringar i la-
gen om offentlig upphandling samt bidra till att
skapa en effektivare och mer miljömedveten
upphandling. Enligt regeringens bedömning har
nämnden i huvudsak uppnått resultat i enlighet
med de uppsatta målen. Vilka effekter verksam-
heten har lett till bedömer regeringen med led-
ning av årsredovisningen som svåra att över-

blicka, t.ex. om regelefterlevnaden har blivit
bättre. NOU:s uppgift är enligt lagen om offent-
lig upphandling att utöva tillsyn över hela den
offentliga upphandlingen, dvs. att tillse att regel-
systemet efterlevs. Det verksamhetsresultat som
NOU redovisar är att den rena tillsynsverksam-
heten har ägnats något mindre andel av den ef-
fektiva tiden än planerat. Enligt NOU:s rapport
Effekter av lagen om offentlig upphandling har
lagen lett till goda ekonomiska effekter i den of-
fentliga upphandlingen. De stora nettobespa-
ringama har gjorts i kommuner och kommunala
bolag. Inom övriga sektorer har det knappast
uppkommit någon nettoeffekt alls. Rapporten
visar också att regelefterlevnaden är bristfällig.
Många upphandlande enheter följer inte regel-
verket fullt ut.

I NOU:s regleringsbrev för 1998 har rege-
ringen preciserat målen för NOU:s verksamhet.
Bland annat skall en en ökad efterlevnad av regel-
systemet nås.

NOU har haft regeringens uppdrag att över-
väga om informationsverksamheten kan minska
och en ökad tyngd läggas på tillsynsverksamhe-
ten. Inriktningen skulle vara att tillsynsverksam-
heten skulle prioriteras efter år 1997. NOU före-
slår i sin redovisning av uppdraget flera åtgärder
för att effektivisera upphandlingsverksamheten,
b.la. en ökad satsning på kvalitet, översyn av re-
gelsystemet och ett effektivare sanktionssystem.
NOU understryker att det torde finnas stora be-
sparingsmöjligheter vid en förbättrad regelefter-
levnad. Med hänsyn till omfattningen av den of-
fentliga upphandlingen och till de möjligheter till
effektiviseringar som uppenbarligen finns, anser
regeringen att tillsynsuppgifterna skall priorite-
ras.

Översyn av verksamheten

Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling,
som trädde i kraft den 1 januari 1994, styr i prin-
cip all inköpsverksamhet inom stat och kom-
mun. NOU inrättades 1993 i samband med om-
läggningen av upphandlingssystemet bl.a. till
följd av att EU:s regelverk om offentlig upp-
handling infördes. Myndigheten fick bl.a. till
uppgift att informera om lagen och att utöva till-
syn över den offentliga upphandlingen. I prakti-
ken har NOU:s resurser till övervägande del an-
vänts för informationsverksamhet. Mot
bakgrund av den problembild som successivt har
vuxit fram på upphandlingsområdet har rege-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

ringen tillsatt en särskild utredare som skall se
över NOU:s framtida organisation, roll och
uppgifter. NOU uppvisar samma problembild
som andra nämnd- och småmyndigheter. Fram-
för allt är nämnd- och småmyndigheter ett pro-
blem ur styrningsperspektiv. Detta framgår bl.a.
av Statskontorets rapporter Statens nämndmyn-
digheter (1997:7A och 1997:7B). Nämnd- och
småmyndigheter har svårt att möta de krav som
regeringen har anledning att ställa på en myndig-
hets förmåga att tillämpa de för statsförvaltning-
en gemensamma regelverken. Få anställda ger
också en sårbar organisation. Regeringens be-
dömning i propositionen Statlig förvaltning i
medborgarnas tjänst är att när så är möjligt bör
särskilda beslutsformer användas i stället för
nämndmyndighetsformen (prop. 1997/98:136,
bet. 1997/98:KU31, rskr. 1997/98:294). Riksda-
gen hade inga invändningar mot vad regeringen
anförde i detta sammanhang. Utredaren skall
också bl.a. lämna förslag om hur tillsynsrollen
bör utvecklas och ges större tyngd. Vidare skall
utredaren se över skadeståndsreglerna och göra
en översyn av bestämmelserna om upphandling
under tröskelvärdena.

Möjligheterna att effektivisera den offentliga
upphandlingen skall vara utredningens utgångs-
punkt.

Slutsatser

Regeringen anser att inriktningen av NOU:s
verksamhet skall vara oförändrad i avvaktan på
resultatet av översynen av NOU:s framtida or-
ganisation, roll och uppgifter. Detta betyder bl.a.
att tillsynsverksamheten skall prioriteras.

Beräkning av anslaget för 1999

Tusental kronor
Anslag 1998	6 292
Pris- och löneomräkning	124
Justering av premier	11
Förslag 1999	6 427

Finansieringen av avtalsförsäkringar på det statli-
ga området förändrades fr.o.m. 1998 (se bilaga 1,
avsnitt 4). Med anledning av detta gjordes en
preliminär beräkning av försäkringspremien. En
ytterligare justering av teknisk karaktär har gjorts
för år 1999.

Regeringen föreslår att anslaget för 1999 upp-
går till 6 427 000 kronor. För 2000 har anslaget

beräknats till 6 466 000 kronor och för 2001 till
6 564 000 kronor.

A10 Ny myndighet för
kvalitetsutveckling och
kom petensf örsör j ning

ITabell 4.20 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor
1999	Förslag	10 000
2000	Beräknat	10 184 ¹
2001	Beräknat	10 326 ’

1 Motsvarar 10 000 tkr i 1999 års prisnivå

2 Motsvarar 10 000 tkr i 1999 års prisnivå

Regeringens överväganden

Regeringen har i propositionen Statlig förvalt-
ning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136,
bet. 1997/98:KU31, rskr. 1997/98:294) uttalat att
en ökad uppmärksamhet bör ägnas åt kompe-
tens- och utbildningsfrågorna i syfte att stimule-
ra myndigheternas kompetensförsörjning och
främja kvalitetsarbetet inom förvaltningen. En
särskild myndighet för kvalitetsutveckling och
kompetensförsörjning bör därför enligt rege-
ringens uppfattning inrättas. Riksdagen hade
inga invändningar mot att regeringen fullföljer
sin avsikt att inrätta en myndighet av här avsett
slag. Myndigheten, som i huvudsak skall arbeta
på uppdrag av regeringen, skall verka för att
statsförvalningen har en gemensam förvaltnings-
kultur och förvaltningsetik. Myndigheten skall
t.ex. ta fram underlag för gemensam basutbild-
ning i grundläggande förvaltningskunskap som
kan användas av myndigheterna. En annan upp-
gift är att utveckla program för kvalificerad aspi-
rantutbildning inom staten. En viktig del i den
nya myndighetens verksamhet skall vara att initi-
era och stödja systematiskt kvalitetsarbete inom
statsförvaltningen och skapa nätverk för erfaren-
hetsutbyte inom detta område. Myndigheten
skall också fungera som ett samråds- och kon-
taktorgan mellan statsförvaltningen och utbild-
nings- och forskningsväsendet i frågor av bety-
delse för förvaltningens utveckling.

Myndigheten inrättas fr.o.m. den 1 januari
1999. Samtidigt avvecklas verksamheten vid Sta-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

tens fömyelsefonder, som är en partssammansatt
nämnd. Statens förnyelsefonder har finansierats
med bidrag som har avsatts efter förhandlingar
mellan Arbetsgivarverket och de centrala arbets-
tagarorganisationerna på det statliga förhand-
lingsområdet. Outnyttjade medel per den 31 de-
cember 1998 på anslaget D3 Bidrag till
förnyelsefonder på det statligt reglerade området,
Utgiftsområde 14, kommer att tillföras den nya
myndigheten enligt överenskommelse mellan
Arbetsgivarverket och de centrala arbetstagaror-
ganisationerna. Regeringen har tillsatt en särskild
utredare som skall förbereda och genomföra bil-
dandet av den nya myndigheten. Utredaren skall
bl.a. lämna förslag till verksamhetsmål, dra upp
riktlinjer för den nya myndighetens organisation
och ange vilken kompetens som behövs.

Slutsatser

Regeringen föreslår att anslaget för år 1999 upp-
går till 10 000 000 kronor. För 2000 har anslaget
beräknats till 10 184 000 kronor och för 2001 till
10 326 000 kronor.

All Vissa nämnder m.m.

Tabell 4.21 Anslagsutveckling

Tusental kronor		1 255	Anslags- sparande	297
1997	Utfall	1 255	Anslags- sparande	297
1998	Anslag	1 588	Utgifts- prognos	1 885
1999	Förslag	961
2000	Beräknat	977 '
2001	Beräknat	989 ’

' Motsvarar 961 tkr i 1999 års prisnivå.

² Motsvarar 961 tkr i 1999 års prisnivå.

Flertalet nämnder handhar frågor inom det ar-
betsgivarpolitiska området. Nämnderna kan där-
vid ha att pröva frågor om ersättningar som reg-
leras i kollektivavtal, pröva tvistefrågor som rör
tillämpningen av avtal, pröva frågor om disciplin-
ansvar och avskedande beträffande innehavare av
högre statliga anställningar etc.

Från anslaget betalas utgifter - i regel arvoden
till ledamöter och ersättare m.m. - för Statens
tjänstebostadsnämnd, Statens trygghetsnämnd,
Skiljenämnden i vissa trygghets frågor, Skilje-
nämnden för arbetsmiljöfrågor, Statens an-
svarsnämnd, Offentliga sektorns särskilda

nämnd, Kontraktsdelegationen, Statens tjänste-
pensions- och grupplivnämnd, Statens utlands-
lönenämnd, Statens krigförsäkringsnämnd och
Statens krigsskadenämnd. Från anslaget betalas
även Sveriges bidrag till Nordiska skatteveten-
skapliga forskningsrådet.

Regeringen kommer under hösten att fatta be-
slut om att föra kansligöromålen åt Skiljenämn-
den i vissa trygghetsfrågor till Kammarkollegiet
fr.o.m. den 1 januari 1999. Förslaget överens-
stämmer med de riktlinjer för stödet till nämnd-
myndigheter som regeringen redovisade i propo-
sitionen Statlig förvaltning i medborgarnas
tjänst, s. 39 f. (prop. 1997/98:136).

Regeringens överväganden

Statens krigsskadenämnd har i budgetunderlaget
för 1999-2001 begärt ytterligare medel. Mot bak-
grund av pågående beredning av betänkandet
Försäkring under krigsförhållanden (SOU
1994:130) föreslår regeringen inte nu någon höj-
ning av anslaget.

Den huvudsakliga faktorn som styr utgifterna
på området är hur arbetsbelastningen påverkar
antalet sammanträden vid nämnderna eftersom
de flesta arvoden utgår per sammanträde.

Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till
att viss del av anslaget förs över till Kammarkol-
legiet (se anslaget A8).

Prognosen för innevarande budgetår pekar
mot att anslagna medel, inklusive anslagssparan-
de kommer att förbrukas.

A12 Ekonomiska rådet

Tabell 4.22 Anslagsutveckling

Tusental kronor

1997	Utfall	1 414	Anslags- sparande	788
1998	Anslag	1 680	Utfalls- prognos	2 333
1999	Förslag	1 714
2000	Beräknat	1 745 ¹
2001	Beräknat	1 769 ’

'Motsvarar 1 714 tkr i 1999 års prisnivå.

Kostnaderna för Ekonomiska rådet avser främst
arvoden för Ekonomiska rådets ledamöter, arvo-
den för beställda forskningsuppsatser samt kost-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

nader i samband med publicering och övrig pre-
sentation av forskningsresultaten.

Vid utgången av budgetåret 1997 hade Eko-
nomiska rådet ett anslagssparande på 788 000
kronor. Detta förklaras främst av dels att arvo-
den i samband med en konferens i november
1997 inte kom att betalas ut förrän efter årsskif-
tet 1997-1998, dels av anslagssparande från tidi-
gare år. Enligt Ekonomiska rådets budgetprog-
nos kommer anslagssparandet till stor del att tas i
anspråk under innevarande budgetår.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Ekonomiska rådet är ett organ knutet till Fi-
nansdepartementet. Rådet består av nationaleko-
nomiska forskare förordnade av regeringen på i
normalfallet tre år. Vidare är Konjunkturinstitu-
tets generaldirektör adjungerad medlem. Det ef-
fektmål som rör Ekonomiska rådets verksamhet
är: ”Tillförlitliga analyser och bedömningar av
den samhällsekonomiska och statsfinansiella ut-
vecklingen”. Ekonomiska rådets del av effekt-
målet är att ta initiativ till forskning och utred-
ningsarbete av särskilt intresse för den
ekonomiska politikens utformning. Vidare skall
Ekonomiska rådet bistå Finansdepartementet
och Konjunkturinstitutet med råd i vetenskapli-
ga frågor. Genom sin verksamhet fungerar rådet
som en länk mellan Finansdepartementet res-
pektive Konjunkturinstitutet och den national-
ekonomiska forskningen.

Ekonomiska rådet har under 1997 enligt rege-
ringens bedömning uppfyllt sin del av effektmå-
let, bland annat har en konferens arrangerats på
temat ”What can the welfare State accomplish?”.
Tretton av underlagsrapporterna till EMU-
utredningen (SOU 1996:158) har publicerats i
två nummer av rådets engelskspråkliga tidskrift.
Rådet har också under 1997 arrangerat tio semi-
narier och åtta lunchmöten på Finansdeparte-
mentet, där aktuella ämnen för den ekonomiska
politiken behandlats. Regeringen anser att Eko-
nomiska rådets roll som initiativtagare till forsk-
ning är mycket betydelsefull för tillhandahållan-
det av ett gediget underlag för den ekonomiska
politikens utformning. Rådet har också en viktig
uppgift som rådgivare till Konjunkturinstitutet i
vetenskapliga frågor, särskilt inom områdena
makroekonomi, modellbyggande och miljöeko-
nomi.

Slutsatser

Beräkning av anslaget för 1999
Tusental kronor
Anslag 1998	1 680
Pris- och löneomräkning	34
Förslag 1999	1 714

Regeringen anser att Ekonomiska rådet skall bi-
dra till målet om att statsfinanserna och statens
egendom förvaltas och hanteras på ett så kost-
nadseffektivt sätt som möjligt, bl.a. genom prog-
noser och analyser av den samhällsekonomiska
och statsfinansiella utvecklingen.

Regeringen föreslår att anslaget för år 1999
uppgår till 1 714 000 kronor. Anslaget för år
2000 har beräknats till 1 745 000 kronor och för
år 2001 till 1 769 000 kronor.

Al 3 Utvecklingsarbete

Tabell 4.23 Anslagsutveckling

Tusental kronor		25 985	Anslags- sparande	40 162
1997	Utfall	25 985	Anslags- sparande	40 162
1998	Anslag	30 170	Utgifts- prognos	27 000
1999	Förslag	24 170
2000	Beräknat	26 170
2001	Beräknat	26 170

Anslaget har ett stort anslagssparande från 1997
och beräknas också få ett stort anslagssparande
från 1998. Anslagssparandena är planerade med
anledning av genomförandet av det omfattande
utvecklingsarbete som gäller statens budget, be-
talningar, redovisning m.m. Arbetet presentera-
des i budgetpropositionen för 1998 (1997/98:1,
volym 2, sid 41).

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Regeringen beskrev i budgetpropositionen för
1998 det s.k. VEST A-projektet (Verktyg för
ekonomistyrning i staten) vars syfte är att skapa
ett integrerat statligt koncernsystem för prognos,
budgetering, resultatstyrning och betalningsin-
formation. VESTA drivs som fem delprojekt:

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

— Betalningstjänster

— Arbetsflödes- och dokumenthanteringssys-
tem

— Informations- och analysverktyg

— Koncernredovisning och resultatuppföljning

— Budgetering och prognos

Under det gångna året har bl.a. en analys av be-
hovet av koncerninformation genomförts. Sys-
tem för sammanställning och analys av sådan
information har utvärderats.

Anslaget används även för chefsutveckling en-
ligt regeringens chefsprogram för myndighets-
chefer m.fl. (jfr prop. 1997/98:136 s. 49 ff.) och
till utbildningsinsatser för styrelser med fullt an-
svar. Så gott som samtliga myndighetschefer och
nya styrelser med fullt ansvar har utnyttjat rege-
ringens utbildnings- och utvecklingsinsatser.

Vidare används anslaget till kompetensutveck-
ling inom Regeringskansliet avseende den refor-
merade budgetprocessen. Regeringen bedömer
att kunskaperna har ökat men att fortlöpande
insatser behövs.

Inom ramen för anslaget har ett projekt bedri-
vits inom Regeringskansliet för att förbättra re-
sultatstyrningen av myndigheterna.

Vidare har anslaget använts till regeringens
uppdrag avseende myndigheternas omställning
av informationssystem inför år 2000. Uppdraget
har utförts av Statskontoret och inneburit en
kartläggning av myndigheternas situation inför
milleniumskiftet. Statskontoret har också utfört
uppdrag avseende myndigheternas IT-
anpassningar inför eurons införande.

Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser

Regeringen har för budgetåret 1998 ett bemyn-
digande från riksdagen att göra ekonomiska åta-
ganden som innebär utgifter på högst 50 000 000
kronor efter år 1998 för VEST A-projektets ge-
nomförande. Regeringen kommer dock inte att
behöva utnyttja bemyndigandet under inneva-
rande år. Bedömningen är dock att ett sådant
bemyndigande behövs för år 1999.

Slutsatser

Under de senaste åren har cirka 3 miljoner kro-
nor av anslaget årligen tillställts Riksrevi-

sionsverket för utveckling av den ekonomiska
styrningen inom staten. Från och med 1999
tillförs Ekonomistyrningsverkets anslag 3 miljo-
ner kronor för detta ändamål. Anslaget Utveck-
lingsarbete minskar med samma belopp.

Vidare har anslaget minskats med 1 miljon
kronor och anslaget C 1. Regeringskansliet m.m.
ökats med samma belopp. Anledningen är att
visst utvecklingsarbete avseende statens budget
och betalningar flyttats till Finansdepartementets
reguljära organisation.

Anslaget minskas engångsvis under 1999 med
2 miljoner kronor. Statistiska centralbyråns an-
slag ökas med samma belopp för att finansiera
viss utveckling av jämställdhetsstatistik.

Under 1999 avses anslaget användas för upp-
drag till SCB att utveckla de ekonomiska analy-
serna av förmögenhetstilldelningen och den of-
fentliga konsumtionens fördelningseffekter.

Användningen av anslaget kommer även un-
der 1999 att domineras av VEST A-projektet.

A14 Kontrollfunktionen i staten

Tabell 4.24 Anslagsutveckling

Tusental kronor		32 652	Anslags- sparande	67 348
1997	Utfall	32 652	Anslags- sparande	67 348
1998	Anslag	120 000	Utgifts- prognos	88 312
1999	Förslag	85 090
2000	Beräknat	0
2001	Beräknat	0

Från anslaget betalas bidrag till projekt som syf-
tar till att stärka kontrollen av medelsförvalt-
ningen i staten.

Regeringens bedömning

För den offentliga sektorns legitimitet är det av
fundamental betydelse att de skatter som riksda-
gen beslutat om inbetalas och att bidrag av olika
slag endast utbetalas till dem som är berättigade
samt att utbetalning då sker till rätt belopp.
Kontrollen av statliga medel utgör ett prioriterat
område för regeringens arbete. I 1996 års eko-
nomiska vårproposition anförde regeringen att
förstärkningar av kontrollfunktionen i staten be-
dömdes som nödvändiga. I samma proposition
aviserades även en avsikt att föreslå riksdagen att

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

särskilda resurser på totalt 345 miljoner kronor
skulle avsättas under en treårsperiod för att möj-
liggöra en sådan förstärkning. Mot denna bak-
grund har riksdagen i syfte att stärka kontroll-
funktionen i staten anvisat 220 miljoner kronor
för kontrollinsatser under åren 1997 och 1998.
Från anslaget skall även finansieras vissa insatser
för bekämpning av ekobrott.

Berörda departement och myndigheter är an-
svariga för att de statliga medlen inom deras om-
råden hanteras på ett korrekt och effektivt sätt.
De ansvarar även för genomförandet av de pro-
jekt och verkställande av de åtgärder som rege-
ringen beslutar. Härav följer att de åtgärder som
hittills vidtagits eller planeras inom respektive
departements ansvarsområde i första hand redo-
visas under berört utgiftsområde i denna propo-
sition.

Som bl.a. Statskontoret påpekat i en förstudie,
Statliga resursinsatser för kontroll av transfere-
ringar (REKOTRANS), har olika myndigheter
nått varierande resultat i utvecklingen av sin in-
ternkontroll. Avgörande för resultatet av
medelskontrollen är inte i första hand hur myck-
et resurser som avsätts utan hur kontrollen ge-
nomförs. De av riksdagen särskilt anvisade kon-
trollresurserna ger regeringen en möjlighet att
stimulera myndigheternas utvecklingsarbete ge-
nom att stödja utvecklingsprojekt. Resurserna
ger också möjlighet att genomföra kartläggnings-
och metodutvecklingsprojekt som ger förutsätt-
ningar för en förbättrad styrning och underlag
för regeländringar. De ska däremot inte användas
till att finansiera aktiviteter som myndigheterna
redan erhåller medel för och kan självklart endast
stödja en mindre del av det arbete som krävs in-
om statsförvaltningen för att förbättra hante-
ringen av statliga medel.

Myndigheter och andra institutioner har er-
bjudits möjlighet att ansöka om projektbidrag
för projekt som syftar till att stärka kontroll-
funktionen i staten. Projekt som blivit aktuella
för bidrag ur anslaget har det gemensamt att de
rör sig inom områden där betydande risker finns
för icke avsedd medelshantering vilket kan leda
till betydande kostnader för staten. Hit hör bl.a.
projekt som rör de individrelaterade bidragssys-
temen, projekt av sektorsövergripande karaktär
samt projekt med inriktning mot kontroll av
EU-medel.

Hittills har under 1997 och 1998 sammanlagt
ett 40-tal projekt beviljats bidrag, uppgående till
totalt drygt 174 miljoner kronor. Det totala an-
talet ansökningar för de två åren är cirka 140

stycken. Bland de större projektbidragen finns
bidrag till Riksförsäkringsverket för ett projekt
med syftet att säkerställa god kvalitet i för-
säkringskassornas ärendehandläggning. Eko-
brottsmyndigheten har beviljats medel till sin
verksamhet och Riksskatteverket för kontroll av
skatteupplag och ledsagardokument. Sektor-
sövergripande insatser har prioriterats. Ett exem-
pel på detta är ett projekt som ska utveckla kon-
trollrutiner vid utbetalning av bidrag från
Centrala Studiestödsnämnden, arbetslöshetskas-
sorna och försäkringskassorna. Syftet är dels att
förhindra att oförenliga beslut avseende förmå-
ner fattas, dels upptäcka och stoppa felaktiga ut-
betalningar från två eller flera bidragssystem
samtidigt. Andra myndigheter som erhållit pro-
jektbidrag är bl.a. Generaltullstyrelsen, Riksrevi-
sionsverket (RRV), Statens Jordbruksverk och
Socialstyrelsen.

ITabell 4.25 Beviljade kontrollprojekt per område 1
Tusentals kronor	1997	1998
Rätt ersättning från socialförsäkringen	25 000	30 215
Hantering av EU- medel	15 366	22 937
Informationsutbyte FK, CSN och A-kassa	5 000	1 250
Arbetslöshet	100	5 990
Tull	3 100	3 000
Folkbokföring	3 000	2 760
Skatter och statliga fordringar	2 850	2 325
Myndigheters interna arbete	4 100	0
Svart arbete	3 900	0
Utbildning	0	1 970
Företagsstöd	2 000	0
Användning av sti- mulansbidrag	0	1 200
Övrigt	705	300
Ekobrottsmyndigheten	7 000	30 000
Total	72121	101 947

Hittills har sju projekt slutredovisats. Arbets-
marknadsstyrelsen (AMS) har genomfört en
studie för hur talsvarsteknik kan användas för att
intensifiera arbetet med att kontrollera att arbets-
sökande står till arbetsmarknadens förfogande.
Resultatet av studien är att ett utvecklingsarbete
har startats inom AMS och i Blekinge genomförs
under hösten försök med att använda talsvars-

PROP, 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

teknik för att förstärka kontakten mellan ar-
betsförmedling och arbetssökande.

Flertalet av de slutförda projekten är studier av
kartläggningskaraktär som genomförts av RRV.
RRV har bl.a. kartlagt det svarta arbetet och läm-
nat ett antal förslag till åtgärder. RRV beräknar
att det svarta arbetet innebär ett årligt skatte-
bortfall på motsvarande 20 - 40 miljarder kronor.
För att bekämpa det svarta arbetet menar RRV
att det krävs ett brett och djupt åtgärdsprogram.
Åtgärdsprogrammet behöver inriktas på att på-
verka attityder och samhällsmoral, skapa incita-
ment att handla rätt och att öka risken för upp-
täckt. Då förslaget till åtgärdsprogram berör
många olika verksamheter föreslår RRV att initi-
erandet och genomförandet leds av en delegation
knuten till regeringen. I en studie av datorrelate-
rade missbruk och brott beräknar RRV bl.a. att
detta kostar statliga myndigheter minst 17 miljo-
ner kronor per år. RRV lämnar också förslag på
olika åtgärder för att förebygga och upptäcka
datormissbruk och brott. De pekar bl.a. på att
frågan inte i första hand är teknisk utan en led-
ningsfråga. RRV har också granskat förutsätt-
ningarna för ett centralt register med uppgifter
om ersättningar och bidrag ur transfereringssys-
temen till enskilda personer. RRV rekommende-
rar myndighetssamverkan i en decentraliserad
IT-miljö för att skapa utrymme för ökad effekti-
vitet och förbättrad service.

EU-bedrägeridelegationen har låtit RRV kart-
lägga det regelverk som styr kontrollen av Sveri-
ges hantering av EU-medel. I rapporten konsta-
teras bl.a. att ansvaret för EU:s medelshantering i
Sverige, med utgångspunkt i myndigheternas in-
struktioner, är otydligt. Rapporten konstaterar
också att skyddsnivån för de olika stöden skiljer
sig åt. Rapporten lämnar också ett antal förslag,
bl.a. att roller och ansvar behöver förtydligas
bland de myndigheter som handlägger och be-
slutar om EU-medel. RRV har granskat den in-
terna kontrollen vid hanteringen av stöd från ut-
vecklingssektionen inom EU:s Jordbruksfond
och inom Fonden för fiskets utveckling. RRV
konstaterar när det gäller Fonden för fiskets ut-
veckling att den interna kontrollen är tillräcklig,
förutsatt att vissa kontrollförstärkningar ge-
nomförs. För jordbruksfonden menar RRV att
internkontrollen är bristfällig för struktur-
fondsprojekten inom mål 5b och 6. RRV kon-
staterar att om kommissionen börjar tillämpa
samma regler som för jordbruksstödet riskerar
Sverige att drabbas av sanktioner på grund av
bristande intern kontroll. RRV beräknar att Sve-

rige kan drabbas av sanktioner uppgående till 28
miljoner kronor för femårsperioden om samma
procentsatser för sanktioner tillämpas som för
garantisektionen inom Jordbruksfonden.

Ytterligare ett antal projekt har kommit så
långt att det går att dra preliminära slutsatser om
deras resultat. De projekt som Jordbruksverket
beviljats medel för har till syfte att stärka kon-
trollen av bidrag från EU:s gemensamma jord-
brukspolitik. Projekten är inriktade både på att
bygga kontrollfunktioner och administrativa ru-
tiner på ett sådant sätt att utbetalningar blir rikti-
ga och att oegentligheter förhindras. Om inte
medlemslandet skött kontrollen eller genomfört
handläggningen av bidragsärenden på ett till-
fredsställande sätt har EU betydande sank-
tionsmöjligheter. Beroende på bristernas omfatt-
ning kan EU besluta att låta bli att ersätta upp till
100 procent av utbetalt bidrag. Bland andra EU-
länder i Nordeuropa varierar sanktionerna ett en-
skilt år mellan 0 och 1,5 procent av utbetalt be-
lopp. Noll procent i sanktion är mycket ovanligt.
Jordbruksverket betalar varje år ut knappt 9 mil-
jarder kronor. Om projekten under en femårspe-
riod leder till att de årliga sanktionerna minskar
med 0,06 procentenheter motsvarar det de 26
miljoner kronor som Jordbruksverket erhållit till
sina projekt.

I ett projekt arbetar tullen med att införa nya
arbetsmetoder i klarerings- och kontrollverk-
samheten. Syftet är att effektivisera myndighets-
utövningen och få en större träffsäkerhet i kon-
trollarbetet. Rutiner och systemstöd har utveck-
lats som innebär att en kontinuerlig riskanalys
styr vilka företag som kontrolleras. Skötsamma
företag kontrolleras mindre och får tillgång till
effektivare rutiner samtidigt som kontrollen av
övriga företag kan öka.

Riksförsäkringsverkets projekt för att säker-
ställa god kvalitet i försäkringskassornas ärende-
handläggning har avslutat den första delen av sitt
arbete. Under 1997 tillfördes kassorna medel för
att göra det möjligt för samtliga handläggare att
få tid till kompetensutveckling och för att stödja
utvecklingsinsatser. Seminarier har genomförts
och handlednings- och diskussionsmaterial har
tagits fram. Arbetet fortsätter även under 1998
men enligt RFV har projektet redan inneburit en
tydlig attitydförändring hos medarbetarna. Mo-
tivationen för kvalitetsarbetet har ökat och det
utgör alltmer en naturlig del av det ordinarie ar-
betet. De kassor som kommit längst i sitt arbete
visar också goda resultat. Bland annat visar Bo-
husläns allmänna försäkringskassa en beräknad

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

minskning av försäkringsutgifterna med 10 mil-
joner kronor under 1997 genom en förstärkt
kvalitets- och efterkontroll. Hos Västerbottens
läns allmänna försäkringskassa beräknas en bättre
efterkontroll av förtidspensioner leda till en be-
sparing på drygt 4 miljoner kronor 1997.

Slutsatser

I de flesta projekten ingår metodutveckling och
utbildningsinsatser. För att få ett långsiktigt re-
sultat av dessa insatser fordrar de flesta projekten
mellan ett och två år för sitt genomförande.
Detta innebär att de flesta projekten kommer att
avslutas först under hösten 1998 eller under
1999, varför det idag är för tidigt att redovisa de-
ras slutgiltiga resultat. Regeringen avser mot
denna bakgrund att i samband med kommande
års budgetpropositioner närmare redovisa resul-
taten av de olika projektens arbete.

När det gäller åtgärder mot de missförhållan-
den som RRV redovisat i sina granskningar av
datormissbruk och brott samt EU-relaterade frå-
gor har regeringen aviserat åtgärder i sin skrivel-
se, Uppföljning av budgetåret 1997 (skr.
1997/98:187). Under utgiftsområde 23, Jord-
och skogsbruk, fiske med anslutande näringar, i
denna proposition redovisas också åtgärder med
anledning av RRV:s rekommendationer. En fort-
satt beredning av frågor som rör svart arbete och
IT-system för att följa och kontrollera olika ty-
per av bidrag kommer att ske inom Regerings-
kansliet.

Kontrollarbetet ska vara en integrerad del av
myndigheternas verksamhet. För att bättre kun-
na följa och styra detta arbete avser regeringen
att i regleringsbreven för fler myndigheter ställa
upp verksamhetsmål och återrapporteringskrav
rörande omfattningen av fusk och missbruk och
insatser för att motverka felaktig användning av
statliga medel.

I syfte att fullfölja satsningen på kontroll-
funktionen i staten föreslås 85 miljoner kronor
anvisas för år 1999. En sänkning till 85 miljoner
kronor motiveras i första hand av att tidigare års
anslag inte utnyttjats fullt ut. Möjligheterna att
bedriva projekt som ger ett gott resultat begrän-
sas av myndigheternas förmåga att tillhandahålla
kvalificerad personal och viss mån också delfi-
nansiera projekten. Regeringen gör därför be-
dömningen att 85 miljoner kronor är tillräckligt
för att kunna finansiera de projekt som uppfyller
regeringens krav på inriktning och innehåll.

A15 Riksgäldskontoret:

Garantiverksamhet

ITabell 4.26 Anslagsutveckling \|
Tusental kronor		-141 026 ¹
1997	Utfall	-141 026 ¹
		Utgifts-
1998	Anslag	1 prognos -9 583 ¹
1999	Förslag	1
2000	Beräknat	1
2001	Beräknat	1

1 överskott som förs till inkomsttitel.

Riksgäldskontorets verksamhet är delvis hänför-
lig till verksamhetsområde A Effektivisering och
utveckling av statlig förvaltning, delvis till verk-
samhetsområde B Det finansiella systemet. Inom
verksamhetsområde A redovisas resultatet för
Riksgäldskontorets garantiverksamhet, kassa-
hållningsverksamhet och in- och utlåningsverk-
samhet. Resultatet för upplåning och stats-
skuldsförvaltning redovisas inom verksamhets-
område B (avsnitt 5.5).

Anslaget Al 5 Riksgäldskontoret Garantiverk-
samhet omfattar av Riksgäldskontoret före år
1997 utfärdade garantier. Även garantier som
utfärdats av Riksgäldskontoret vid senare tid-
punkt men som utfärdats inom de garantisystem
som gällde före 1997 skall belasta detta anslag.
Anslaget får användas för att täcka eventuella
förluster till följd av dessa garantier. Anslaget får
även användas för eventuella förluster som upp-
kommer i samband med Riksgäldskontorets ut-
låning till statliga bolag. Slutligen skall förvalt-
ningskostnader förknippade med dessa garantier
och lån belasta anslaget. Till anslaget förs verk-
samhetens intäkter, huvudsakligen influtna av-
gifter och återvunna medel. Överskottet i verk-
samheten förs mot inkomsttitel på stats-
budgeten.

Riksgäldskontorets garantiverksamhet om-
fattar även garantier som inte täcks av anslaget
A15.1 det följande behandlas Riksgäldskontorets
hela garantiverksamhet.

Riksgäldskontorets garantiverksamhet

Riksdagen beslutade våren 1997 (prop.
1996/97:1, bet. 1996/97:FiUl, rskr. 1996/97:53)
att införa en ny garantimodell för staten. Den
nya modellen innebär i korthet att risken för ett
infriande skall beräknas i varje garanti. Utifrån
den beräknade risken sätts ett pris i form av en

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

avgift. Dessutom skall avgiften täcka administra-
tiva kostnader. Om avgiften sätts på ett sådant
sätt att den inte täcker kostnaden för garantin
utgör mellanskillnaden en statlig subvention.
Denna subvention skall enligt den nya garanti-
modellen belasta ett anslag. Avgifter, återvin-
ningar och eventuella subventionsmedel från an-
slag sätts in på räntekonto i Riksgäldskontoret.
På så sätt byggs en reserv upp, vilken belastas vid
infrianden. Garantier utfärdade efter den 1 janua-
ri 1997 har utfärdats efter principerna i denna
modell.

Riksgäldskontoret innehar även garantier som
utfärdats innan den nya garantimodellen togs i
bruk. Avgiften för dessa garantier motsvarar i de
flesta fall inte den risk garantierna representerar
och avgiften beräknas därför inte täcka de fram-
tida kostnaderna. Kostnader för av Riksgälds-
kontoret utfärdade äldre garantier belastar ansla-
get A15 Riksgäldskontoret Garantiverksamhet. I
samband med införandet av den nya garantimo-
dellen koncentrerades statens garantiverksamhet
till fem myndigheter, bl.a. Riksgäldskontoret. Ett
stort antal äldre garantier utfärdade av andra
myndigheter överfördes därför den 1 januari
1998 till Riksgäldskontoret. Även för dessa ga-
rantier beräknas avgiften i de flesta fall inte täcka
de framtida kostnaderna. Kostnaderna för de av
andra myndigheter utfärdade garantierna belastar
anslag inom respektive utgiftsområde.

Riksgäldskontoret har under 1997 anpassat
verksamheten efter de krav som den nya garan-
timodellen ställer. Värdering av risker och av-
giftssättning som avspeglar dessa risker är av
central betydelse. I samarbete med Handelshög-
skolan i Stockholm har Riksgäldskontoret utar-
betat nya värderingsmodeller, vilka nu används i
värderingsarbetet. Riksgäldskontorets organisa-
tion har även anpassats till den nya verksamhe-
ten. Den tidigare gruppen för garantier har för-
stärkts och ombildades vid årsskiftet 1997/98 till
en egen avdelning. Riksgäldskontorets garanti-
verksamhet regleras numera av garantiförord-
ningen (1997:1006), vilken trädde i kraft den 1
januari 1998.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Riksgäldskontorets övergripande mål inom ga-
rantiverksamheten under budgetåret 1997 var att

bidra till att andra myndigheters garanti- och lå-
neverksamhet bedrivs på ett effektivt sätt samt
att kostnaderna för garantiverksamheten täcks av
dess intäkter sett över en längre tidsperiod. Riks-
gäldskontoret utfärdar även lån till vissa projekt.
För närvarande pågår ett arbete med att utveckla
låneverksamheten och något mål fanns inte for-
mulerat för 1997.

Riksgäldskontorets totala garantiåtaganden
uppgick vid årsskiftet 1997/98 till 147 miljarder
kronor. Garantier till finansiella verksamheter
motsvarade cirka 75 % av de totala åtagandena.
Andra stora engagemang rör garantier till in-
frastrukturprojekt, exempelvis garantier till Ore-
sundsförbindelsen och de s.k. Stockholmsleder-
na och Göteborgslederna. Garantier till
infrastrukturprojekt utgjorde vid årsskiftet cirka
21 % av de totala åtagandena. Garantiåtagandena
minskade under budgetåret med 22 miljarder
kronor. Den största delen hänförs till minskning
av garanterade belopp till finansiella verksamhe-
ter. Några infrianden av garantier gjordes inte
under 1997. Återvinningar av tidigare infrianden
gjordes på totalt 0,75 miljoner kronor.

Riksgäldskontorets lån med kreditrisk upp-
gick vid årsskiftet till cirka 2,3 miljarder kronor.
Under 1997 förtidsinlöste eller slutamorterade
statliga bolag sina lån. Lånestocken minskade
därför under budgetåret med drygt 14 miljarder
kronor. Avvecklingen av de statliga bolagens lå-
neportföljer har därmed skett i snabbare takt än
planerat.

Garantiverksamheten gav under 1997 ett över-
skott på drygt 285 miljoner kronor. Verksamhe-
tens resultat framgår även av nedanstående tabell.
Riksgäldskontorets garantiportfölj består av ett
mindre antal beloppsmässigt stora engagemang.
Riksgäldskontoret påpekar i sin årsredovisning
att resultatet därför inte kan förväntas ligga nära
noll för varje enskilt år. Resultatet är direkt bero-
ende av att avgifterna rätt avspeglar den risk som
garantierna representerar. Om avgifterna mot-
svarar de förväntade kostnaderna kommer kost-
nader och intäkter i enlighet med målet att balan-
seras på sikt. Det årliga resultatet ger därför
begränsad information om måluppfyllelse. Fokus
bör istället ligga på en bedömning av formerna
och metoderna för riskvärdering och prissätt-
ning. Regeringen bedömer att det utvecklingsar-
bete som för närvarande genomförs av riskvärde-
ring och avgiftssättning bidrar till ökad
måluppfyllelse.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Tabell 4.27 Resultat av Riksgäldskontorets garantiverk-
samhet budgetåren 1992/93 - 1997.

Miljoner kronor

	1992/93	1993/94	1994/95	1995/96	1997
Intäkter	178	466	1 344	366	294
Kostnader	16	81	1 020	51	9
Resultat	162	385	325	315	285

Slutsatser

Enligt beräkningar av Riksgäldskontoret är av-
gifterna i de befintliga, äldre garantiåtagandena
ofta underprissatta. Subventionselementet - vil-
ket motsvarar skillnaden mellan den beräknade
riskvägda kostnaden och den uttagna avgiften - i
dessa garantier beräknas motsvara förväntade
framtida budgetutgifter över tiden på totalt cirka
15 miljarder kronor. Riksgäldskontoret påpekar
emellertid att detta är överslagsmässiga bedöm-
ningar. Mot denna bakgrund anser regeringen att
det är av största vikt att utvecklingen av metoder
för riskvärdering och prissättning fortskrider
och, att om det är möjligt med hänsyn till befint-
liga avtal, en korrekt avgift debiteras garantitaga-
ren och/eller att kostnaden belastar anslag inom
respektive utgiftsområde.

Tabell 4.28 Budget för den avgiftsbelagda garantiverksam- het, nya garantier
Tusentals kronor	Intäkter	Kostnader	Resultat¹
Utfall 1997	113 041	5 600	107 441
Prognos 1998	133 000	6 284	126 716
Budget 1999	118 500	7 469	111 031

1 Reserveras på räntekonto för täckning av infria nden.

4.6 Riksgäldskontorets
kassahållningsverksamhet och
in- och utlåningsverksamhet

Kassahållningsverksamheten

Riksgäldskontorets övergripande mål inom den-
na verksamhet under budgetåret 1997 var att bi-
dra till en god kassahållning i staten och därige-
nom minska räntekostnaderna för staten.
Genom att löpande följa upp betalningar till och
från staten kan räntekostnader undvikas till följd
av felaktiga eller försenade betalningar. Genom
förslag till övergripande strukturella åtgärder

medverkar Riksgäldskontoret till att statens be-
talningar sker på ett finansiellt effektivt sätt.

Resultatbedömning

Regeringen bedömer att Riksgäldskontorets
löpande uppföljning och agerande bidragit till att
myndigheternas betalningsrutiner effektiviserats.
Under 1997 fick Riksgäldskontoret endast vid
ett fåtal tillfällen anledning att påtala felaktiga
betalningar. Under året lämnade Riksgäldskon-
toret förslag till färre och senarelagda utbetal-
ningstidpunkter för statliga betalningar. Försla-
gen beräknas kunna leda till sammanlagda
besparingar för staten på 100 - 130 miljoner kro-
nor.

Regeringen bedömer att Riksgäldskontorets
kassahållningsverksamhet varit tillfredsställande
under 1997 och att verksamheten bidragit till
minskade kostnader för staten.

In- och utlåningsverksamheten

Riksgäldskontorets övergripande mål för denna
verksamhet under budgetåret 1997 var att ge
statliga myndigheter lån och placeringsmöjlig-
heter till så goda villkor som möjligt utan att
myndigheternas verksamheter subventioneras.
Verksamheten är avgiftsfinansierad.

Under 1997 ökade inlåningen med 10,6 mil-
jarder kronor till totalt 79 miljarder kronor. Ök-
ningen var främst en följd av att insättningarna i
det nya pensionssystemet ökat samt att Insätt-
ningsgarantinämnden och Kärnavfallsfonden
ökat behållningen på sina konton. De statliga
myndigheterna i övrigt har minskat sin inlåning
på räntekonton. Utlåningen var i stort sett oför-
ändrad över året och uppgick till 118 miljarder
kronor vid årets slut. Verksamheten medförde
ett överskott på 8,7 miljoner kronor under 1997.
Överskottet förklaras i huvudsak av avgiftsin-
komster på 5,5 miljoner kronor i samband med
utlåning till CSN. Denna avgift har fastlagts av
regeringen. En översyn av storleken på avgiften
genomförs för närvarande. För att kartlägga
uppfattningen om service och kvalitet genomför
Riksgäldskontoret årligen en enkät till kontorets
kunder. Andelen kunder med positiv uppfattning
om verksamheten ökade under året. Totalt var 95
% av kunderna positiva till hur verksamheten
bedrivits.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Resultatbedömning

Regeringen bedömer att Riksgäldskontorets
in- och utlåningsverksamhet i huvudsak bedrivits
i enlighet med de uppsatta målet. Då målet är att
ge andra statliga myndigheter lån och place-
ringsmöjligheter till så goda villkor som möjligt
utan att myndigheternas verksamheter subven-
tioneras skall de avgifter som tas ut enbart täcka
verksamhetens kostnader. I likhet med tidigare
år uppvisar verksamheten emellertid ett över-
skott, även efter att avgiftsinkomsterna från
CSN räknats bort. Överskottet har minskat
jämfört med föregående budgetår. Regeringen
förutsätter att Riksgäldskontoret fortsätter att
vidta åtgärder för att så långt som möjligt elimi-
nera detta överskott.

Tabell 4.29 Budget för in- och utlåningsverksamheten

Tusentals kronor	Intäkter	Kostnader	Resultat
Utfall 1997	21 945	13 197	8 748
Prognos 1998	16 282	15 397	885
Budget 1999	15 648	14 948	700

Resultatbedömning

Statens fastighetsverk har genomfört sina in-
struktionsenliga uppgifter och uppfyllt det över-
gripande målet och verksamhetsmålet. Verket
har uppnått det uppställda avkastningskravet om

2,8 % (efter finansiella poster, före extraordinära
poster inklusive eventuella reavinster vid fastig-
hetsförsäljningar). Detta gäller också kvalitets-
målet att 80 % av verkets hyresgäster skall vara
nöjda med sina lokaler. Andelen nöjda kunder
har sedan år 1995, då den närmast föregående
mätningen av hyresgästernas uppfattning ägde
rum, ökat med fem procentenheter. Den av ver-
ket genomförda mätningen ger också ett bra un-
derlag för att ytterligare förbättra kvaliteten på
och servicen i verkets lokaler.

Fastighetsverkets arbete inom skogsbruket har
delvis präglats av det arbete med certifieringskri-
terier som genomförts och där verket tagit aktiv
del. Verket följer redan nu de regler som fast-
ställts i avvaktan på att certifiering kan genomfö-
ras.

4.7 Statens fastighetsverk

Regeringens överväganden

Statens fastighetsverk är en central förvaltnings-
myndighet av det fastighetsbestånd som rege-
ringen bestämmer. Det övergripande målet för
verket är att förvaltningen skall ske på det sätt
som innebär god resurshushållning och hög
ekonomisk effektivitet samtidigt som fastighe-
ternas värden i vid mening bevaras.

Verksamhetsmålet för Statens fastighetsverk
för budgetåret 1998 är att hyregästerna skall ges
ändamålsenliga och konkurrenskraftiga lokaler
samt att verket skall uppfattas som en god och
serviceinriktad hyresvärd.

Redovisning av uppgifter om det
ekonomiska läget

[Tabell 4.30 Uppgifter om det ekonomiska läget 1
Miljoner kronor	År 1996	%	År 1997	%
Utnyttjad låneram	3 580	51,1	4 800	68,6
Totala kostnader för verksamheten varav:	1 565		1 524
- avskrivningar	162		163
- finansiella kost- nader	200		297
Totala intäkter för verksamheten varav:	1 718		1 758

- intäkter av anslag	204	90
- intäkter av hyror	1 346	1 452
- intäkter av bidrag	6	3
Resultat för verk-	153	234
samheten

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Investeringar

Tabell 4.31 Investeringsplan
Miljoner kronor Investeringar	Anskaffat t.o.m. 1997	Prognos 1998	Budget 1999	Beräknat 2000	Beräknat 2001
Inrikes	433,1	372,6	288,2	422,9	321,2
Utrikes	62,0	69,6	41,7	11,3	10,0
Summa investeringar	495,1	442,1	329,9	434,2	331,2

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) har i sin revisionsbe-
rättelse haft invändningar mot Statens fastighets-
verks redovisning och interna kontroll under
andra halvåret 1997 för det samnordiska ambas-
sadprojektet i Berlin som Fastighetsverket är
projektansvarigt för.

Statens fastighetsverk har bemött invändning-
en och vidtagit åtgärder för att undanröja de på-
talade svagheterna. Regeringen bedömer att inga
ytterligare åtgärder behöver vidtas i ärendet.

RRV har också uppmärksammat en oklarhet i
samband med viss inleverans till statsverket. Re-
geringen avser att i Fastighetsverkets reglerings-
brev för budgetåret 1999 förtydliga vad som gäl-
ler.

Förändringar

Ett fastighetsbestånd som nyttjas av Statens
institutionsstyrelse och som idag förvaltas av
Fastighetsverket avses att under år 1998 säljas till
Specialfastigheter Sverige AB som ägs till 100 %
av staten.

Fastighetsverket är medveten om att det finns
problem inför milleniumskiftet med de s.k. in-
bäddade systemen, dvs. de elektroniska system
som styrs av en datorkrets och som finns i t.ex.
hissar, brandlarm och ventilationssystem i ver-
kets fastigheter. Dessa problem kommer i möjli-
gaste mån enligt Fastighetsverket att lösas i god
tid innan milleniumskiftet så att hyresgästerna
inte drabbas.

Låneram

Nya lån kommer årligen att tas upp i Riksgälds-
kontoret för att finansiera investeringar. Den
ökade belåningen innebär för budgetåret 1999 en
ökning av verkets räntekostnader med 18 %
jämfört med utfallet år 1997.

Framöver kommer den av riksdagen beviljade
låneramen om 7 miljarder kronor att utnyttjas i
mycket högre grad bl.a. beroende på att den
samnordiska ambassadbyggnationen i Berlin
startar, Världskulturmuseets etablering i Göte-
borg, ombyggnaden av regeringskansliets lokaler
m.fl.

Fastighetsverkets förslag till bibehållen låne-
ram om 7 miljarder kronor tillstyrks. I samband
med att verket tar upp lån för inleverans av sitt
överskott kommer belånings graden att öka.

Fastighetsverket får även ta upp lån i Riks-
gäldskontoret för reinvesteringar och anpassning
av kapitalstrukturen med hänsyn till gällande so-
liditetsmål.

Slutsatser

Statens fastighetsverks årsredovisning visar att
myndigheten i allt väsentligt uppfyllt de krav re-
geringen ställt. Fastighetsverket redovisar ett bra
resultat för år 1997. Årsredovisningens utform-
ning ger också möjlighet till jämförelse med and-
ra statligt anknutna fastighetsförvaltare.

Regeringen bedömer att den av Statens fastig-
hetsverk begärda låneramen i Riksgäldskontoret
om 7 miljarder kronor är rimlig och bör gälla
även under budgetåret 1999.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

5 Det finansiella systemet

5.1 Omfattning

Verksamhetsområdet Det finansiella, systemet be-
står av Bokföringsnämnden (BFN), Finansin-
spektionen (Fl), Insättningsgarantinämnden
(IGN), Riksgäldskontoret (RGK) samt anslaget
Kostnader för upplåning och låneförvaltning
(disponeras av Riksgäldskontoret).

5.2 Utgiftsutvecklingen

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998'

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

773,4

969,4

635,0

751,0

631,5

708,4

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

samhällets krav på stabilitet som konsumenter-
nas intresse av ett gott skydd, samt att statens
skuld, med undantag för den skuld som förvaltas
av affärsverken, skall förvaltas så att kostnaden
för skulden långsiktigt minimeras samtidigt som
riskerna i förvaltningen beaktas. Förvaltningen
skall ske inom ramen för de krav som penning-
politiken ställer.

Regeringens bedömning är, utifrån de resultat
som redovisats från myndigheter och andra, att
verksamhetsområdet i sin helhet har arbetat en-
ligt de riktlinjer riksdagen beslutade skulle gälla
förbudgetåret 1997.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall
1997 och 1998

Redovisas under respektive anslagsavsnitt.

5.4 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har för räkenskapsåret 1997
inte lämnat några invändningar i revisionsberät-
telserna för myndigheterna inom verksamhets-
området.

5.3 Resultatbedömning

Mål för verksamhetsområdet är att det finansiella
systemet skall vara effektivt och tillgodose såväl

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

5.5 Anslagsavsnitt

Bl Finansinspektionen

ITabell 5.1 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor		104 477	Anslags- sparande	4 777
1997	Utfall	104 477	Anslags- sparande	4 777
1998	Anslag	110 875	Utgifts- prognos	112 000
1999	Förslag	118 697
2000	Beräknat	112 736 ¹
2001	Beräknat	114 497 ²

1 Motsvarar 110 741 tkr i 1999 års prisnivå.

2 Motsvarar 110 741 tkr i 1999 års prisnivå.

Finansinspektionen är central förvaltningsmyn-
dighet för tillsyn av finansiella institut. De över-
gripande målen för Finansinspektionen för bud-
getåret 1997 var att bidra till det finansiella
systemets stabilitet och effektivitet samt att ver-
ka för ett gott konsumentskydd.

Finansinspektionen anvisas årligen ett raman-
slag som skall täcka kostnaderna för verksamhe-
ten. Baserat på ramanslagets storlek tar Finansin-
spektionen ut en årlig tillsynsavgift av de institut
som står under dess tillsyn. Tillsynsavgiften är
obligatorisk. Utöver denna avgift tar inspektio-
nen också ut ansökningsavgifter för prövning av
olika typer av ärenden. Avgiftsinkomsterna re-
dovisas på statsbudgetens inkomstsida och skall
motsvara storleken på Finansinspektionens ra-
manslag.

Finansinspektionen hade ett anslagssparande
på 4 777 000 kronor vid utgången av budgetåret
1997. Budgetåret 1995/96 resulterade i en ut-
nyttjad anslagskredit på 2 351 000 kronor. Bak-
grunden till anslagssparandet 1997 var dels out-
nyttjade lönemedel på grund av att inspektionen
inte haft möjlighet att nyanställa i samma takt
som avgångar skett, dels att inspektionen erhållit
resursförstärkning i december 1997.

Regeringens överväganden

att kurserna gick ner. Under budgetåret 1997 har
stora omstruktureringar genomförts på den
svenska finansiella marknaden, bl.a. samman-
slagningen av Nordbanken och Merita och sam-
gåendet mellan OM och Stockholms Fondbörs.
Arbetet på inspektionen har under budgetåret i
hög grad inriktats på problem i enskilda institut.

Finansinspektionen har under budgetåret 1997
bidragit till stabiliteten i det finansiella systemet
genom att bl.a. fokusera på platsbesök, förstärka
och utveckla funktionen för tillsyn av marknads-
risker samt vidareutveckla den årliga rapporten
om stabiliteten i den finansiella sektorn. Inom
försäkringssektorn bidrog Finansinspektionens
arbete till att begränsa effekterna av ett akut fi-
nansiellt problem i försäkringsbolaget Ansvar.
Dessutom har inspektionen på ett föredömligt
sätt verkat för att instituten i god tid startar sitt
anpassningsarbete inför millenniumskiftet för att
på så sätt minska riskerna för systemproblem.
Finansinspektionen har även verkat för förbätt-
rade förutsättningar för effektivitet i de finansi-
ella systemen genom de nya redovisningsregler
som införts för att förbättra genomlysningen av
instituten. Inom konsumentområdet har inspek-
tionen uppmärksammat problem med bristfällig
informationsgivning på det finansiella området
och i en särskild rapport till regeringen visat på
svagheter i livbolagens information om livförsäk-
ringar. Vidare har ett antal bankers villkor för
kontokort undersökts och inspektionen har
klargjort på vilka punkter förbättringar är nöd-
vändiga.

Regeringen har under året lagt fram ett antal
propositioner som påverkar inspektionens verk-
samhet redan under budgetåret 1998. Till exem-
pel kommer förslaget om förstärkt tillsyn över
börser att påverka Finansinspektionens uppgif-
ter. Dessutom har inspektionen under inneva-
rande budgetår fått i uppdrag av regeringen att
kartlägga bankernas avgiftsuttag. Finansiering av
dessa tillkommande uppgifter sker i tilläggsbud-
geten för budgetåret 1998 (se volym I).

Resultatbedömning

Slutsatser

Den allmänna ekonomiska och finansiella ut-
vecklingen i Sverige var under budgetåret 1997
stabil. Finanssektorn uppvisade ännu ett år av
konsolidering. De ekonomiska problemen i Syd-
ostasien skapade under hösten en finansiell oro i
världen. Denna oro medförde att de senaste
årens kraftiga börsuppgång i Sverige avbröts och

Regeringen bedömer att Finansinspektionens
verksamhetsmål för budgetåret 1997 i allt vä-
sentligt är uppfyllda. Mot denna bakgrund gör
regeringen vidare bedömningen att Finansin-
spektionens insatser därmed givit viktiga bidrag
till att uppfylla de övergripande målen. Detta be-
aktat konstaterar regeringen i likhet med vad

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

som framförs av Riksdagens revisorer (Dnr
1997:59) att det alltjämt är svårt att bedöma vil-
ken inverkan Finansinspektionens verksamhet
egentligen har på de finansiella marknaderna.

Mot den bakgrunden har regeringen i tidigare
budgetpropositioner (prop. 1994/1995:100, bi-
laga 8, s. 96 samt prop. 1997/98:1, volym 2, s. 26)
aviserat att en långsiktig analys av ambitionsnivå
och resursbehov för den finansiella tillsynen skall
genomföras. En sådan analys skulle ursprungli-
gen ha legat till grund för resurstilldelning för
budgetåren 1997-1999. År 1995 tillsatte emeller-
tid regeringen en kommitté med uppdrag att gö-
ra en översyn av rörelse- och tillsynsreglerna för
kreditinstitut och värdepappersbolag (Banklags-
kommittén, Fi 1995:09, dir. 1995:106). Ban-
klagskommittén är försenad. Inom Finansde-
partementet pågår dessutom en intern översyn av
Finansinspektionens framtida verksamhet. Rege-
ringen anser att resultaten av Banklagskommit-
téns och Finansdepartementets egen översyn bör
inväntas innan ett långsiktigt förslag om ambi-
tionsnivå och resursbehov för Finansinspektio-
nen presenteras. Utifrån nuvarande tidsramar för
de översyner som genomförs siktar regeringen
därför på att kunna presentera en sådan analys i
budgetpropositionen för 2000.

Under budgetåret 1999 kommer Finansin-
spektionens arbetsuppgifter att påverkas av ett
förslag om förändrade rörelseregler för försäk-
ringsbolag, förutsatt att riksdagen godkänner
förslaget. Vidare kommer - även detta förutsatt
att riksdagen godkänner förslaget - Finansin-
spektionens arbetsuppgifter att påverkas av pro-
positionen om kontoföring av finansiella instru-
ment, bland annat när det gäller att utforma nya
föreskrifter och pröva ansökan om auktorisation
som central värdepappersförvarare. Finansin-
spektionen kommer också att behöva utökade
resurser för tillsynen av den nyligen inrättade
Premiepensionsmyndigheten. Därutöver innebär
de ökade kraven på finansmarknadsstatistiken ett
behov av ökade resurser. Regeringen föreslår
därför att Finansinspektionens anslag för bud-
getåret 1999 förstärks med 3 800 000 kronor.
Förstärkningen har finansierats genom omprio-
riteringar mellan anslag inom utgiftsområdet.

Tabell 5.2 Beräkning av anslaget för 1999

Tusental kronor
Anslag 1998	110 875
Justeringar för lokalkostnader	- 1 268
Engångsförstärkning	3 800
Pris- och löneomräkning	5 280
Justering av premier	10
Förslag 1999	118 697

Delar av förstärkningen lämnas dock med reser-
vation för riksdagens godkännande av förslaget
om förändrade rörelseregler för försäkringsbolag
och förslaget om kontoföring av finansiella in-
strument som regeringen för närvarande bereder.
Om inte riksdagen godkänner förslagen kommer
den del av anslagshöjningen som motiveras av
dessa förslag inte att stå till Finansinspektionens
förfogande.

B2 Insättningsgarantinämnden

Tabell 5.3 Anslagsutveckling

Tusental kronor		1 590	Anslags- sparande	4 522
1997	Utfall	1 590	Anslags- sparande	4 522
1998	Anslag	985	Utgifts- prognos	4 300
1999	Förslag	6 313
2000	Beräknat	7 441 '
2001	Beräknat	6 226 ’

1 Motsvarar 7 313 tkr i 1999 års prisnivå.

2 Motsvarar 6 013 tkr i 1999 års prisnivå.

Insättningsgarantinämnden administrerar det
statliga insättningsgarantisystemet som skyddar
allmänhetens insättningar i kreditinstitut om in-
stitutet skulle gå i konkurs. De övergripande
målen för Insättningsgarantinämndens verksam-
het är att på ett kostnadseffektivt sätt administre-
ra insättningsgarantisystemet och att skapa be-
redskap så att utbetalningar vid ersättningsfall
kan göras korrekt och inom uppställda tidsramar.

Insättningsgarantinämnden anvisas ett raman-
slag för verksamhetens förvaltningskostnader.

14 Riksdagen I99S/99. I samL Nr I. Uol^l

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Motsvarande belopp avräknas från de årliga av-
gifter som tas ut av de institut som omfattas av
insättningsgarantin och redovisas mot inkomst-
titel i statsbudgeten. Den årliga avgiften för sys-
temet som helhet skall uppgå till 0,5 % av de ga-
ranterade insättningarna till dess att behållningen
i garantisystemet uppgår till 2,5 % av dessa in-
sättningar. Nämnden beräknar att behållningen i
garantisystemet når den storleken vid halvårs-
skiftet år 2000. Därefter sänks den årliga avgiften
för systemet som helhet till 0,1 % av de garante-
rade insättningarna. Avgiften för varje individu-
ellt institut är relaterad till institutets kapital-
täckningsgrad och får variera mellan 0,4 % och
0,6 % av institutets garanterade insättningar.

Insättningsgarantinämnden hade under bud-
getåret 1997 ett anslagssparande på drygt
4 000 000 kronor. Riksdagen beslutade i budget-
propositionen för 1998 att dessa resurser skulle
täcka nämndens aviserade extra utgifter under
innevarande budgetår.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Den 1 januari 1996 fick Bankstödsnämnden an-
svaret för att administrera den statliga garantin
för insättningar hos banker och vissa värdepap-
persbolag enligt lagen (1995:1571) om insätt-
ningsgaranti. När bankstödet avvecklades den 1
juli 1996 ombildades Bankstödsnämnden till In-
sättningsgarantinämnden som tog över ansvaret
för insättningsgarantifrågorna.

Insättningsgarantinämnden består i tider av fi-
nansiell stabilitet av sju ledamöter och ett kansli
med en kanslichef. Det är emellertid nämndens
uppgift att upprätthålla beredskap för att snabbt
kunna förstärkas med ytterligare tjänstemän och
garantera utbetalningar inom lagens tidsramar
vid eventuella ersättningsfall. Därför har nämn-
den avtal med Riksbanken, Finansinspektionen
och Riksgäldskontoret om snabb förstärkning.
För närvarande består den så kallade beredskaps-
styrkan av nio tjänstemän som kan kallas in med
kort varsel. För att förbereda beredskapsstyrkan
för ett eventuellt ersättningsfall har nämnden
under 1997 genomfört ett antal seminarier och i
början av 1998 genomfördes ett så kallat
scenariospel. Dessutom har nämnden i mars
1997 lämnat en rapport till regeringen om hur
det praktiska arbetet skall bedrivas vid ersätt-
ningsfall.

Utöver att upprätthålla beredskap har Insätt-
ningsgarantinämnden till uppgift att förvalta av-
gifterna för de garanterade insättningarna så att
bästa möjliga avkastning uppnås i kombination
med god riskspridning och betalningsberedskap.
Enligt lagen om insättningsgaranti skall nämn-
dens avgifter placeras på räntebärande konto i
Riksgälden. För detta ändamål har nämnden ut-
arbetat en placeringspolicy. I enlighet med po-
licyn träffade nämnden under 1997 avtal med fy-
ra externa kapitalförvaltningsföretag om
förvaltning av nämndens avgiftsmedel hos Riks-
gälden. Den extra kostnaden för den externa för-
valtningen förväntas enligt nämnden uppvägas av
ökad avkastning. Nämnden har därför upprättat
en riktvärdesportfölj, dvs. en alternativ place-
ringsstrategi som de externa förvaltarnas resultat
mäts emot. Målet för förvaltningen är att den ge-
nomsnittliga avkastningen av kapitalförvalt-
ningsföretagens placeringar av nämndens medel
skall överstiga riktvärdesportföljens avkastning
med en procent per år. Det är inte möjligt att ut-
värdera förvaltningen efter så kort tid men rege-
ringen noterar att avkastningen för de externt
förvaltade medlen varit högre än nämndens rikt-
värdesportfölj under de månader extern förvalt-
ning skett.

Nämnden har vidare till uppgift att träffa avtal
om samarbete med företrädare för utländska ga-
rantisystem. Sedan budgetåret 1995/96 har
nämnden påbörjat förhandlingar med ett flertal
utländska företrädare men något avtal har ännu
inte träffats. Avtalsprocessen med företrädare för
utländska garantisystem borde enligt regeringens
bedömning ha kommit längre. Nämnden har
emellertid gjort stora ansträngningar och rege-
ringen räknar med att två till fyra av de fem mest
angelägna avtalen kommer att kunna slutas under
budgetåret 1999.

Slutsatser

Insättningsgarantinämnden är en relativt ny
myndighet och på grund av verksamhetens be-
redskapskaraktär är det svårt att bedöma dess
effektivitet utan ersättningsfall, och några sådana
inträffade inte under budgetåret 1997. Samman-
taget bedömer regeringen ändå att nämnden löst
sina uppgifter på ett bra och effektivt sätt.

Insättningsgarantinämnden har under de
gångna två åren etablerats väl och byggt upp en
beredskap för att snabbt kunna förstärkas vid
eventuella ersättningsfall. Utbildning och träning

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

för beredskapsstyrkan sker löpande. Vidare finns
medel att tillgå vid eventuella ersättningsfall och
en fortsatt uppbyggnad pågår. Den externa ka-
pitalförvaltningen syftar till att optimera avkast-
ningen på nämndens tillgängliga medel och på så
sätt stärka garantin. Regeringen anser därmed att
ett förbättrat konsumentskydd, i enlighet med
riksdagens beslut, har skapats för allmänhetens
insättningar i kreditinstitut, även om det, som
tidigare nämnts, är svårt att bedöma beredska-
pens effektivitet i ett skarpt läge.

För budgetåret 1999 beräknar regeringen re-
sursbehovet till 6 313 000 kronor. Det är
1 000 000 kronor utöver nämndens budgetun-
derlag eftersom regeringen, i en proposition som
avses lämnas till riksdagen under hösten, föreslår
att nämnden även skall ansvara för investe-
rarskyddet från och med budgetåret 1999. In-
vesterarskyddet bygger på ett EG-direktiv och
garanterar investerare en minimiersättning på si-
na tillgångar i banker och värdepappersbolag om
dessa skulle gå i konkurs. Regeringen föreslår
därför att nämndens anslag för budgetåret 1999
förstärks med 4 300 000 kronor för förvaltning
av avgiftsmedlen och drift av kansliet samt
1 000 000 kronor för administrationen av inves-
terarskyddet. Förstärkningen har finansierats ge-
nom omprioriteringar mellan anslag inom ut-
giftsområdet.

Beräkning av anslaget för 1999

Tusental kronor

Anslag 1998	985
Förstärkning 1999	4 300
Pris- och löneomräkning	19
Justering av premier	9
Investerarskyddet	1 000
Förslag 1999	6 313

Anslaget på 1 000 000 kronor för att administre-
ra investerarskyddet kommer emellertid inte att
stå till nämndens förfogande om inte riksdagen
godkänner regeringens proposition i detta ären-
de.

Riksgäldskontoret: anslagen B3 och B4

Riksgäldskontorets verksamhet är delvis hänför-
lig till verksamhetsområde A Effektivisering och
utveckling av statlig förvaltning, delvis till verk-
samhetsområde B Det finansiella systemet. Re-
sultatet för upplåningen och statsskuldsförvalt-
ningen redovisas i detta avsnitt. Inom verk-
samhetsområde A redovisas resultatet för Riks-
gäldskontorets garantiverksamhet, kassahåll-
ningsverksamhet och in- och utlåningsverksam-
het (avsnitt 4.5 och 4.6).

Upplåning och statsskuldsförvaltning

Riksgäldskontorets uppgift inom detta verksam-
hetsområde är att ta upp lån i Sverige och i utlan-
det för att finansiera underskott i statsbudgeten
och att förvalta statsskulden. Det övergripande
målet för budgetåret 1997 var att långsiktigt mi-
nimera kostnaden för statsskulden inom ramen
för penningpolitikens krav. Regeringen konsta-
terar att Riksgäldskontoret i allt väsentligt har
uppnått detta mål. Nedan följer en redovisning
av Riksgäldskontorets resultat på de enskilda lå-
nemarknaderna samt en resultatbedömning av
Riksgäldskontorets interna riskkontroll. Däref-
ter ges en kortfattad beskrivning av den nya mo-
dellen för statsskuldsförvaltningen som riksda-
gen beslutade om i maj innevarande år

Eftersom kostnader som uppkommer i sam-
band med upplåningen och statsskuldsförvalt-
ningen belastar såväl anslaget B3 som B4 redovi-
sas resultatet för de bägge anslagen gemensamt.

Kostnaderna för räntorna på statsskulden re-
dovisas under utgiftsområde 26 Statsskuldsrän-
tor.

Resultatbedömning

Under de senaste fem åren har statens lånebehov
successivt minskat. Från en nivå på 242 miljarder
kronor 1993 sjönk lånebehovet till 6 miljarder
kronor under 1997. Vid utgången av 1997 upp-
gick statsskulden till 1 432 miljarder kronor, vil-
ket motsvarar cirka 82 % av bruttonational-
produkten.

Riksgäldskontorets upplåning sker i princip på
fyra marknader

— den inhemska nominella värdepappersmark-
naden,

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

- den internationella kapitalmarknaden,

- den inhemska hushållsmarknaden samt

- marknaden för realränteobligationer i kronor.

Den inhemska marknaden för nominella värde-
papper utgör den traditionellt viktigaste finansie-
ringskällan. Upplåning på denna marknad sker
genom statsobligationer (lån med löptid över ett
år) och statsskuldväxlar (lån med löptid under ett
år). De nominella värdepapperens andel av
statsskulden ökade under 1997 från 58 % till
60 %. 1997 var det första året sedan avskaffandet

av valutalånenormen i december 1992 som upp-
låningen i utländsk valuta inte bidrog till finansi-
eringen. De senaste årens minskning av upplå-
ningen på hushållsmarknaden - både i absoluta
tal och som andel av statsskulden - fortsatte även
under 1997, främst till följd av stora uttag ur al-
lemanssparandet. Andelen realränteobligationer
ökade under 1997 från 5 % till 6 % av statsskul-
den. Detta innebar att ökningstakten var väsent-
ligt lägre än under det föregående budgetåret.

ITabell 5.4 Statsskuldens sammansättning vid slutet av budgetären 1992/93 - 1997 1
Miljarder kronor respektive procent.	1992/93	1993/94	1994/95	1995/96	1997	Andel av statsskulden vid slutet av 1997
Statsobligationer	415	510	594	639	684	47,7 %
Statsskuldväxlar	234	150	213	180	144	10,1 %
Kontokredit / dagslån	-169	8	1	5	25	1,8%
Inhemska nominella marknaden	479	668	808	823	853	59,8 %

Realränteobligationer i kronor	3		12	74	91	6,3 %

Premieobligationer	52	58	63	60	61	4,3 %
Allemansspar	67	63	50	44	32	2,2%
Sparobligationer	5	-	-	-		-
Riksgäldskonto	8	10	12	12	7	0,5%
Riksgäldsspar			-	-	3	0,2 %
Inhemska hushållsmarknaden	133	132	125	116	103	7.2%

Inlåning	8	-	-	-

Summa skuld i kronor	621	803	944	1 013	1 047	73,1 %

Skuld i utländsk valuta	340	376	426	398	386	26,9%"

Statsskulden	961	1 179	1 370	1 411	1 432

Statsskulden som andel av BNP	78 %	84%	84 %	84 %	82%

¹¹ Avser endast lån i utländsk valuta. Inkluderas Riksgäldskontorets skuldbytesavtal (valutaswapar) mellan kronor och utländsk valuta uppgår exponeringen i utländsk valuta till 30,2
procent.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Diagram 5.1 Statsskuldens fördelning pä olika marknader
vid slutet av budgetåren 1992/93 - 1997._______________

■ Nominella värdepapper

E3 Realränteobligationer

E3 Hushållsmarknad

□ Internationella kapitalmarknadslån

Utvärderingen av Riksgäldskontorets upplåning
och skuldförvaltning sker med hjälp av två, av
Riksgäldskontorets styrelse fastställda, s.k. rikt-
märkesportföljer. En riktmärkesportfölj avser
skulden i svenska kronor, en annan skulden i ut-
ländsk valuta. Riktmärkesportföljerna avspeglar
en hypotetisk, standardiserad upplåningsstrategi.
För att utvärdera Riksgäldskontorets resultat
studeras skillnaden mellan den verkliga skuldens
kostnader och de beräknade hypotetiska kostna-
derna för riktmärkesportföljerna. Såväl hus-
hållsupplåning som kontorets in- och utlånings-
verksamhet till statliga myndigheter ingår i
riktmärkesportföljen i svenska kronor. Hus-
hållsupplåningen utvärderas även separat, genom
att kostnaden för denna upplåning jämförs med
Riksgäldskontorets alternativa upplåningskost-
nad på den nominella värdepappersmarknaden,
dvs. upplåningen genom statsobligationer och
statsskuldväxlar. Upplåningen genom realrän-
teobligationer utvärderas på annat sätt och ingår
inte i riktmärkesportföljen. Eftersom målet för
upplåningen och statsskuldsförvaltningen är
långsiktigt bör utvärderingen ske över perioder
som är tillräckligt långa för att utjämna tillfälliga
variationer i resultatet. Regeringens utvärdering
sker därför över rullande femårsperioder.

Diagram 5.2 Sammanlagt resultat av Riksgäldskontorets
upplåning och skuldförvaltning budgetåren 1992/93 -
1997 exklusive realränteobligationer.

Miljoner kronor

Regeringens mål för upplåning och statsskulds-
förvaltningen är att kostnaden för den faktiska
skulden under en femårsperiod skall vara lägre än
kostnaden för riktmärkesportföljerna. Riks-
gäldskontoret har uppnått dessa mål. Kostnader-
na för statsskulden har under de senaste fem
budgetåren (som omfattar 516 kalenderår) un-
derstigit riktmärkesportföljernas kostnader med

11,2 miljarder kronor. Under 1997 var den verk-
liga skuldens kostnader 4,7 miljarder kronor läg-
re än riktmärkesportföljernas. Då upplåningen
genom realränteobligationer inte utvärderas
gentemot riktmärkesportföljerna ingår dessa inte
i det beräknade resultatet. I det följande kom-
menteras resultaten för de fyra marknaderna. Det
bör noteras för de följande resultatbedömning-
arna, tabellerna och diagramen att budgetåret
1995/96 omfattade 18 månader.

Den inhemska nominella marknaden

Under de senaste fem budgetåren har den sam-
manlagda kostnaden för den nominella
statsskulden i kronor, inklusive lån på hushålls-
marknaden, understigit riktmärkesportföljens
kostnad med 380 miljoner kronor. Under 1997
var den faktiska skuldens kostnader 4,7 miljarder
kronor lägre än riktmärkesportföljens kostnader.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Diagram 5.3 Resultat av Riksgäldskontorets upplåning och
skuldförvaltning pa den nominella marknaden i kronor bud-
Igetåren 1992/93 - 1997. ________________________

Miljoner kronor

20 000 _T

i------1 Årligt resultat

Ackumulerat resultat

Resultatet för budgetåret 1997 förklaras till
största delen av orealiserade kursvinster för pre-
mieobligationer. Dessa uppgick till 4,2 miljarder
kronor till följd av att börskurserna på pre-
mieobligationer var lägre än under tidigare år.
Resterande vinst uppkom genom att den faktiska
skuldens marknadsvärde inte ökade lika mycket
som riktmärkesportföljens. Skuldens marknads-
värde påverkas av räntan. Sjunker räntan mellan
två beräkningstillfällen så ökar skuldens mark-
nadsvärde. Eftersom skuldens värde ökar uppstår
en orealiserad förlust, dvs. en (orealiserad) kost-
nad. Stiger räntan sker det motsatta, dvs. mark-
nadsvärdet sjunker och en orealiserad vinst upp-
står. Dessutom gäller att ju längre genomsnittlig
löptid skulden har, desto större utslag ger ränte-
förändringar i marknadsvärdet. Under 1997 hade
riktmärkesportföljen en längre genomsnittlig
löptid än den faktiska skulden. Riktmärkesport-
följens marknadsvärde ökade därför mer än den
faktiska skuldens i samband med att räntorna
föll. Detta medförde att riktmärkesportföljens
kostnad blev högre än den faktiska skuldens.

Enligt regeringen kan resultatbedömningen av
den inhemska upplåningen inte enbart baseras på
en jämförelse med riktmärkesportföljen. Hänsyn
skall även tas till de marknadsvårdande insatser
Riksgäldskontoret genomför i syfte att främja
effektiviteten på den inhemska marknaden. En
ökad effektivitet bidrar till en allmänt lägre in-
hemsk räntenivå. Både den faktiska skuldens
kostnader och riktmärkesportföljens kostnader
minskar då lika mycket, vilket innebär att åtgär-
derna inte ger utslag i resultatberäkningen mot
riktmärkesportföljen. Genom att verka för en
effektiv och väl fungerande statspappersmarknad
bidrar emellertid Riksgäldskontoret till lägre
upplåningskostnader för staten. Under budget-
året har Riksgäldskontoret genomfört ett antal

insatser i detta syfte. Exempelvis har antalet
statsobligationslån utökats i syfte att skapa lå-
neförfall varje år. Detta bidrar dels till att förbätt-
ra prisbildningen, dels till att sprida antalet till-
fällen då lånen skall omsättas, dvs. minska den
s.k. refinansieringsrisken. Dessutom är ett större
antal statsobligationslån en förutsättning för det
börshandlade futureskontrakt som introducera-
des i september 1998. Sammantaget innebär des-
sa åtgärder en internationell anpassning av det
sätt som handeln bedrivs på den svenska mark-
naden, vilket kan antas vara gynnsamt för mark-
nadens funktionssätt och därmed bidra till lägre
upplåningskostnader.

Regeringen konstaterar att Riksgäldskontoret
uppnått målet för förvaltningen av den nominella
inhemska statsskulden. Regeringen ser även med
tillfredsställelse på de marknadsvårdande åtgärder
Riksgäldskontoret genomfört på den inhemska
marknaden i syfte att förbättra marknadens ef-
fektivitet.

Den inhemska hushållsmarknaden

Den inhemska hushållsmarknaden ingår i utvär-
deringen av upplåning på den nominella markna-
den i kronor, vilken redogjorts för ovan. Hus-
hållsupplåningen utvärderas emellertid även
separat. Detta sker genom att kostnaden för
denna upplåning jämförs med Riksgäldskonto-
rets alternativa upplåningskostnad på den nomi-
nella värdepappersmarknaden, dvs. kostnaden för
upplåningen genom statsobligationer och
statsskuldväxlar. Denna jämförelse visar att upp-
låningen på hushållsmarknaden under de fem se-
naste budgetåren inneburit lägre kostnader med
cirka 3,8 miljarder kronor. Under 1997 uppgick
de minskade kostnaderna till 325 miljoner kro-
nor.

Diagram 5.4 Besparingar genom upplåning från hushallen
jämfört med Riksgäldskontorets alternativa upplåningsfor-
mer budgetåren 1992/93 - 1997_____________________

Miljoner kronor

Årligt resultat —♦—Ackumulerat resultat

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

\|Tabell 5.5 Resultat av hushållsupplåningen budgetaren			1992/93 - 1997 fördelat pa respektive sparform. 1
Miljoner kronor	1992/93	1993/94	1994/95	1995/96	1997	Totalt
Allemansspar	2 300	352	242	253	102	3 249
Premieobligationer	22	56	43	126	245	492
Riksgäldskonto	17	10	85	-11	-2	99
Riksgäldsspar					-20	-20
Totalt	2 339	418	370	368	325	3 820

Upplåningen från hushållen utgör ett komple-
ment till Riksgäldskontorets övriga upplåning.
Under de senaste budgetåren har Riksgäldskon-
torets hushållsupplåning minskat både i absoluta
tal och som andel av den totala statsskulden.
Minskningen beror främst på uttag ur allemans-
sparandet till följd av avskaffade skatteförmåner
och en ökad konkurrens på sparmarknaden.

Sedan skatteförmånen för allemansspar av-
skaffats vid årsskiftet 1996/97 ansåg regeringen
att det inte förelåg behov av en särskild lagregle-
ring av allemansspar. Regeringen överlämnade
därför hösten 1997 en proposition (prop.
1997/98:50) med förslag om att avskaffa lagen
om allemansspar. Riksdagen beslutade i maj 1998
(bet. 1997/98:FiU17, rskr. 1997/98:199) att la-
gen skulle upphöra vid utgången av juni 1998.

Till följd av fallande lönsamhet i allemansspar,
främst p.g.a. av allt högre provisionskostnader till
de förmedlande bankerna, beslöt Riksgäldskon-
toret att avskaffa sparformen i samband med att
lagen upphörde. För att erbjuda ett alternativ till
allemansspar och samtidigt bemöta den ökade
konkurrensen på sparmarknaden introducerades
i november 1997 en ny sparform, Riksgäldsspar.
Genom Riksgäldsspar tar Riksgäldskontoret
emot inlåning i egen regi, vilket innebär att ban-
kernas försäljningskanaler inte behöver anlitas
vilket i sin tur medför lägre kostnader. Riks-
gäldsspar har dock inte lyckats kompensera för
uttagen ur allemansspar. Låga räntenivåer och
stigande aktiekurser medförde ett svagt intresse
för placeringar i ränterelaterade sparformer. To-
talt flyttades 2,1 miljarder kronor till Riksgälds-
spar. Detta motsvarar cirka 10% av de medel
som aktivt flyttades från allemansspar till andra
sparformer, exempelvis fondsparande i banker.
Under 1997 uppvisade Riksgäldsspar ett negativt
resultat. Det skall dock noteras att sparformen
introducerades under slutet av året och fortfa-
rande befinner sig i introduktionsstadiet.

I samband med introduktionen av Riksgälds-
spar upphörde även upplåningen genom Riks-

gäldskonto. Riksgäldskonto har under de senaste
åren uppvisat ett negativt resultat.

Diagram 5.5 Hushållsupplåningen fördelad pa olika lanein-
strument/sparformer och hushållsupplåningens andel av
statsskulden vid slutet av budgetaren 1992/93 - 1997

■■i Sparobl mmn Prerrieobl Riksgäldskonto

Allemansspar i IRiksgäldsspar ♦ % av statsskuld

Under de senaste fem åren har upplåningen på
hushållsmarknaden uppvisat ett positivt resultat,
dvs. kostnaden har varit lägre än motsvarande
upplåning på den nominella värdepappersmark-
naden. Riksgäldskontoret har därmed uppnått
det av regeringen uppsatta målet för verksamhe-
ten. Lönsamheten har dock stagnerat under de
senaste åren, främst p.g.a. fallande lånevolymer.
Enligt regeringens mening skall Riksgäldskonto-
ret bedriva upplåning från hushållen endast i den
mån denna upplåning - inklusive kontorets ad-
ministrationskostnader - är billigare än Riks-
gäldskontorets alternativa upplåningsformer.
Detta gäller såväl för marknaden som helhet som
för de enskilda instrumenten på denna marknad.
Regeringen finner det därför angeläget att Riks-
gäldskontoret fullföljer den påbörjade satsningen
på att återvinna marknadsandelar på hushålls-
marknaden och öka lönsamheten i syfte att upp-
nå fortsatt låga upplåningskostnader för staten.

Den internationella kapitalmarknaden

Under de senaste fem budgetåren medförde för-
valtningen av den utländska skulden att den fak-
tiska skuldens kostnader var 10,8 miljarder kro-
nor lägre än kostnaderna för riktmärksportföljen

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

i utländsk valuta. Under 1997 var den faktiska
skuldens kostnader 84 miljoner kronor högre än
riktmärkesportföljens kostnader.

Diagram 5.6 Resultat av Riksgäldskontorets upplåning- och
skuldförvaltning pä den internationella kapitalmarknaden
budgetaren 1992/93 - 1997.

Miljoner kronor

20 000 _T

f" 1 Årligt resultat —♦—Ackumulerat resultat

Under 1997 gav Riksgäldskontorets positioner i
utländska valutor ett positivt resultat. Den fak-
tiska skulden hade under 1997 en högre andel
skuld i japanska yen än riktmärkesportföljen.
Under 1997 försvagades yenen. Därmed uppstod
större valutakursvinster i den faktiska skulden än
i riktmärkesportföljen. Även bedömningar av ut-
vecklingen av USA-dollarn medförde vinster
jämfört med riktmärkesportföljen. Under året
stärktes USA-dollarn. Den faktiska skulden hade
en lägre andel skuld i USA-dollar än riktmärkes-
portföljen. Den faktiska skuldens valutaförlust
blev därmed mindre än riktmärkesportföljens.
Däremot medförde bedömningar av den inter-
nationella ränteutvecklingen en förlust på cirka
100 miljoner kronor. I likhet med flertalet aktö-
rer räknade Riksgäldskontoret med att den för-
hållandevis kraftiga nedgången i ränteläget under
1995 och 1996 skulle följas av uppgång. I enlig-
het med förväntan steg räntorna på korta löpti-
der under 1997. Däremot fortsatta de längre
räntorna att falla, vilket gav upphov till högre
kostnader jämfört med riktmärket då Riksgälds-
kontoret valt en högre ränterisk än riktmärkes-
portföljen på dessa löptider.

Resultat av Riksgäldskontorets förvaltning
kan, utöver jämförelsen med riktmärket, jämfö-
ras med resultatet för de tre externa förvaltare
som kontoret anlitar. Dessa förvaltar en mindre
del av den utländska skulden till samma villkor
som Riksgäldskontoret. Som framgår av den
följande tabellen har Riksgäldskontoret under
budgetåren 1992/93 - 1997 uppnått ett bättre re-
sultat än de externa förvaltarna samtidigt som
risktagandet varit lägre.

Tabell 5.6 Genomsnittligt månadsresultat och informa- 1 tionskvot för Riksgäldskontoret och externa förvaltare bud- 1 getaren 1992/93 - 1997. 1
	Riksgälds- kontoret	Genomsnitt externa förvaltare
Genomsnittligt månadsresultat i baspunkter (hundradels procent)	5,4	1,3
Informationskvot¹¹	0,8	0,3

" Informationskvoten är ett mått på riskjusterad avkastning. Ju högre värde desto
bättre.

Nyupplåningen kan utvärderas separat från den
ovan nämnda förvaltningen av den utestående
skulden. Skillnaden mellan ränta på Riksgälds-
kontorets lån och räntan på lån emitterade av
låntagare med bättre kreditbetyg minskade under
1997. Sveriges förbättrade statsfinanser innebar
ett ökat intresset för svenska statsobligationer
emitterade i utländsk valuta. Detta medförde till-
sammans med ett litet utbud av nya lån, till följd
av att ingen nettoupplåning i utländsk valuta ge-
nomfördes under 1997, att allt bättre lånevillkor
kunde uppnås.

Regeringen konstaterar att det uppsatta målet
för skuldförvaltningen och upplåningen på den
internationella kapitalmarknaden uppnåtts.
Verksamheten har enligt regeringens mening be-
drivits effektivt och ändamålsenligt, vilket bidra-
git till väsentligt minskade kostnader för staten.

Marknaden för realränteobligationer

Realränteobligationer utgör ett viktigt komple-
ment till den nominella upplåningen. Produkten
ger investerare möjlighet att säkra sig mot infla-
tionsrisken. Under 1997 nettoupplånades 17
miljarder kronor genom emissioner av realrän-
teobligationer. Detta innebar en kraftig minsk-
ning i upplåningstakten jämfört med 1996, då
stocken realobligationer ökade med cirka 58
miljarder kronor. Realränteobligationer repre-
senterade dock en betydande andel (25 %) av de
totala emissionerna av obligationer under 1997.
Vid årsskiftet 1997/98 var den utestående voly-
men 90,7 miljarder kronor, vilket motsvarar

6,3 % av statsskulden. Detta gör den svenska
marknaden för realränteobligationer till den näst
största i världen i relation till statsskulden. Rege-
ringen noterar med tillfredsställelse att upplå-
ningen genom realränteobligationer indikativt
inneburit minskade kostnader med 3 miljarder
kronor jämfört med nominell upplåning under
perioden april 1994 till december 1997.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Hittills har regeringen inte formulerat något
specifikt mål för upplåningen genom realrän-
teobligationer. Den nya beslutsmodellen för
statsskuldsförvaltningen, vilken beskrivs nedan,
innebär att regeringen skall ange riktlinjer avse-
ende hela statsskuldsportföljen. Regeringens be-
slut om riktlinjer för Riksgäldskontorets förvalt-
ning av statsskulden under 1999 kommer därmed
direkt eller indirekt att inbegripa mål för upplå-
ningen i realränteobligationer. Beslutet skall fat-
tas senast den 15 november 1998.

Intern riskkontroll

Målet för Riksgäldskontorets interna riskkon-
troll är att standarden på hanteringen av finansi-
ella och administrativa risker skall motsvara vad
som kan anses vara god marknadspraxis.

Riksgäldskontoret har vidtagit ett antal åtgär-
der för att höja kvaliteten och säkerheten inom
riskkontrollen. Hösten 1996 påbörjades imple-
menteringen av ett nytt finansadministrativt da-
tasystem inom riskkontroll, analysverksamhet
och betalningsförmedling. Under våren 1997
uppstod dock problem i införandet av systemet
och projektet avbröts. Arbetet återupptogs hös-
ten 1997 med en delvis annan inriktning. En ny
modern modell för mätning och hantering av
kreditrisker togs i bruk under budgetåret.

Riksrevisionsverket påvisade i revisionsrap-
porten för budgetåret 1994/95 brister i Riks-
gäldskontorets interna riskhantering. Ett nytt
finansadministrativt datasystem är av central be-
tydelse för att förbättra Riksgäldskontorets in-
terna riskkontroll. Avbrottet i införandet av ett
nytt datasystem har därför medfört att arbetet
med att förstärka riskkontrollen försenats. Rege-
ringen bedömer av denna anledning att Riks-
gäldskontoret ännu inte uppfyller det för verk-
samheten uppsatta målet. Regeringen finner det
angeläget att kontoret genomför och fullföljer
det nystartade dataprojektet. Regeringen avser
att under 1999 initiera en djupare studie av
måluppfyllelsen inom riskkontrollverksamheten.

Ny modell för statsskuldsförvaltningen

Riksdagen beslutade 29 maj 1998 (prop.
1997/98:154, bet. 1997/98:FiU29, rskr.
1997/98:253) om en ny modell för statsskulds-
förvaltningen. Den nya modellen införs succes-
sivt under andra halvåret 1998 och gäller fullt ut
fr.o.m. 1999.

Beslutet innebär i korthet att målet för
statsskuldsförvaltningen fr.o.m. 1999 anges i la-
gen (1988:1387) om statens upplåning och
skuldförvaltning. Målet är att statens skuld skall
förvaltas så att kostnaden för skulden långsiktigt
minimeras samtidigt som risken i förvaltningen
beaktas. Förvaltningen skall ske inom ramen för
de krav penningpolitiken ställer. Beslutet innebär
vidare att en tydligare ansvarsfördelning och be-
slutsordning skapas. Regeringen skall nu årligen,
med början i år, besluta om riktlinjer för
statsskuldsförvaltningen för det kommande året.
Till skillnad mot tidigare, då regeringen enbart
angav riktlinjer för skulden i utländsk valuta,
skall riktlinjer anges för hela statsskuldsportföl-
jen. Därmed ges möjlighet att anlägga ett hel-
hetsperspektiv på statsskuldsförvaltningen, vilket
i sin tur skapar förutsättningar för en samlad
riskbedömning. Riktlinjebeslutet skall baseras på
det mål för statsskuldsförvaltningen som riksda-
gen lagt fast i lagen om statens upplåning och
skuldförvaltning. Inför regeringens beslut har
Riksgäldskontoret i uppdrag att lämna ett förslag
till riktlinjer, vilket gör att expertis och mark-
nadskännedom inom Riksgäldskontoret kan ut-
nyttjas. Innan beslut fattas skall Riksbanken ges
möjlighet att yttra sig över Riksgäldskontorets
förslag. Utvärderingen av statsskuldsförvaltning-
en lyfts även fram. Från och med 1999 skall rege-
ringen senast den 25 april varje år presentera ut-
värdering av statsskuldsförvaltningen i en
skrivelse till riksdagen. Utvärderingsarbetet
kommer att bli mer omfattande än vad som tidi-
gare varit fallet, samtidigt som tiden för denna
uppgift minskar. Den nya modellen och tid-
punkter sammanfattas i nedanstående figur.

1 Figur 5.1 Beslutsordning och tidpunkter i den nya modellen för statsskuldsförvaltningen 1
Är 1	Är 2		År 3
1 oktober	15 november		15 februari	februari - april	25 april
Riksgäldskontoret lämnar förslag till riktlinjer	Regeringen beslutar om riktlinjer	Genomförande	Riksgäldskontoret lämnar underlag för utvärdering till re- geringen	Utvärdering sker	Regeringen överläm- nar skrivelse till riksdagen

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

B3 Riksgäldskontoret:

Förvaltningskostnader

Tabell 5.7 Anslagsutveckling

Tusental kronor		71 973	Anslags- sparande	24 049 ^s
1997	Utfall	71 973	Anslags- sparande	24 049 ^s
1998	Anslag	83 769 "	Utgifts- prognos	82 862
1999	Förslag	84 701
2000	Beräknat	79 894 ¹
2001	Beräknat	81 109 ‘
'Varav 1125 tkr pä tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998. ¹ Varav 4 200 tkrtill regeringens disposition. ³ Motsvarar 78 480 tkr i 1999 års prisnivå. ‘ Motsvarar 78 480 tkr i 1999 års prisn ivå.

⁵ Varav 9 400 tkr till regeringens dispos ition.

Anslaget disponeras för löne-, systemutveck-
lings-, lokal- samt övriga förvaltningskostnader
vid Riksgäldskontoret. Anslagssparandet är pla-
nerat att täcka kostnader för inköp och utveck-
ling av ett nytt finansadministrativt datasystem,
tillfälliga kostnader för säkring av kompetens-
försörjningen och studier av effekter på upplå-
ningsmetoder, skuldförvaltningsmetoder och
riktmärken till följd av den nya modellen för
statsskuldsförvaltning samt starten av valutau-
nionen 1999.

I syfte att reservera medel för inköp och ut-
veckling av ett nytt finansadministrativt data-
system har 13,6 miljoner kronor ställts till rege-
ringens disposition.

Regeringens överväganden

I syfte att uppnå en effektivare upplåning, låne-
förvaltning och likviditetsförvaltning överfördes
den 1 juli 1998 ansvaret för statens betalnings-
system från Riksrevisionsverket till Riksgälds-
kontoret. Överföringen medför att Riksgälds-
kontorets tillgång till information förbättras,
vilket torde leda till lägre finansieringskostnader.
Förändringen medför även att andra myndighe-
ter endast behöver vända sig till en myndighet
för att diskutera finansiering, likviditetsförvalt-
ning och betalningsförmedling vilket bör leda till
en ökad effektivitet. För administrationskostna-
der som uppstår i samband med betalningssys-

temet tillfördes från och med den 1 juli 1998
Riksgäldskontorets anslag för förvaltningskost-
nader varaktigt på helårsbasis 2 250 000 kronor,
varav 1 125 000 kronor tidigare tillförts genom
tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 1998. Finansiering sker genom
att anslaget A2 Riksrevisionsverket minskas med
motsvarande belopp.

Kostnaderna för inköp och utveckling av ett
nytt finansadministrativt datasystem beräknas bli
lägre än vad som tidigare antagits. Jämfört med
vad som tidigare antagits kan dessutom en större
andel av dessa kostnader under 1999 täckas ge-
nom att belasta anslagssparandet. Regeringen fö-
reslår därför att anslaget under 1999 engångsvis
minskas med 2 008 000 kronor.

Slutsatser

Regeringen föreslår att anslaget Riksgäldskonto-
ret Förvaltningskostnader uppgår till 84 701 000
kronor under 1999. Jämfört med beräkningen i
budgetpropositionen för 1998 innebär detta en
minskning med 392 000 kronor. Förslaget sam-
manfattas i nedanstående tabell.

1 Beräkning av anslag för 1999 1
Tusental kronor Anslag 1998	83 769
Pris- och löneomräkning	+ 1 614
Justering av premier	+ 201
Överfört från anslaget A2 Riksrevisionsverket	+ 1 125
Engångsvis minskning av anslaget under 1999	- 2 008
Förslag 1999	84 701

Vid beräkningen har en teknisk justering gjorts
av anslaget. Justeringen har genomförts med an-
ledning av att en korrigering har gjorts av den
justering som genomfördes av anslaget för år
1998 med anledning av att sättet att finansiera
avtalsförsäkringar på det statliga området föränd-
rades (se bilaga 1, avsnitt 4).

Anslaget för år 2000 har beräknats till 79 894
kronor. Den tillfälliga nivåhöjningen av anslaget
som gjorts för 1998 och 1999 om drygt 6 miljo-
ner kronor faller bort fr.o.m. år 2000. Anslaget
för år 2001 har beräknats till 81 109 000 kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

B4 Riksgäldskontoret: Kostnader för
upplåning och låneförvaltning

Tabell 5.8 Anslagsutveckling

Tusental kronor

1997	Utfall	590 358
1998	Anslag	767 600	Utgifts- prognos	430 632
1999	Förslag	535 000
2000	Beräknat	425 000
2001	Beräknat	500 000

Anslaget avser andra kostnader för upplåning
och låneförvaltning än finansiella kostnader och
Riksgäldskontorets egna förvaltningskostnader.
Anslaget belastas huvudsakligen av kostnader för
inköp av externa tjänster för upplåning och
skuldförvaltning på den inhemska marknaden.
Även andra kostnader för statens betalningssys-
tem än administrativa kostnader belastar ansla-
get. Från och med innevarande budgetår har pro-
visionskostnader i samband med upplåningen på
de internationella kapitalmarknaderna flyttats
från detta anslag. Dessa kostnader belastar nu an-
slaget Cl Riksgäldskontorets provisionskostna-
der i samband med upplåning och skuldförvalt-
ning inom utgiftsområde 26.

Möjlighet till anslagssparande förekommer ej
på detta anslag då outnyttjade medel på anslaget
inte får föras över till följande budgetår.

Regeringens överväganden

Riksdagen beslutade i maj 1998 att avveckla lagen
om allemansspar (prop. 1997/98:50, bet.
1997/98:FiU17, rskr. 1997/98:199) vid utgången
av juni 1998. Som ovan beskrivits beslöt Riks-
gäldskontoret att avveckla sparformen i samband
med att lagen upphörde. Under arbetet med
budgetpropositionen för 1998 var inte detta be-
slutat och kunde därför inte tas med i beräkning-
arna. Då sparformen nu upphört kommer inga
provisionskostnader att utgå för allemansspar
under 1999. Detta innebär att regeringen föreslår
att anslagsbeloppet sänks med 134 miljoner kro-
nor år 1999 jämfört med det beräknade beloppet
i budgetproposition för 1998.

Aktuella beräkningar pekar på betydligt högre
utbetalningar av bonusränta för ungdomsbospar
än vad som tidigare antagits. För att finansiera de
ökade utbetalningarna föreslår regeringen att tre
miljoner kronor under 1999 överförs från detta

anslag till anslaget All bonusränta för ung-
domsbospar inom utgiftsområde 18 Samhälls-
planering, bostadsförsörjning och byggande. För
åren 2000 och 2001 föreslås att 4,5 respektive 5
miljoner kronor överförs.

Riksdagen antog den 29 maj 1998 regeringens
proposition om statsskuldsförvaltningen (prop.
1997/98:154, bet. 1997/98:FiU29, rskr.
1997/98:253). Beslutet innebär bl.a. att utvärde-
ringen av statsskuldsförvaltningen skall fördjupas
och även få en mer framskjuten plats än tidigare.
Utvärderingen skall ske genom en särskild skri-
velse som lämnas till riksdagen senast den 25
april varje år.

B5	Bokföringsnämnden
5.9 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1997	Utfall	4 237	Anslags- sparande	231
1998	Anslag	6 194 '	Utgifts- prognos	5 200
1999	Förslag	6 297
2000	Beräknat	6 404 ²
2001	Beräknat	6 532 ’

‘Varav 800 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen
1998.

¹ Motsvarar 6 297 tkr i 1999 års prisnivå

Bokföringsnämnden består av ordförande, vice
ordförande och nio andra ledamöter. Kansli-
funktionen fullgörs av Finansinspektionen.
Nämnden har vidare två permanenta arbetsgrup-
per som stöd för kansliet.

En jämförelse mellan budget och utfall år 1997
visar att nämnden har förbrukat cirka 0,2 miljo-
ner kronor mindre än budgeterat. Detta förklaras
främst av att projektkostnader inte har uppstått i
den omfattning som var planerad.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Budgetåret 1997 var målet för Bokföringsnämn-
den att främja utvecklingen av god redovisnings-
sed i företagens bokföring och offentliga redo-
visning.

Bokföringsnämnden är statens expertorgan på
redovisningsområdet. Detta inkluderar att
nämnden utfärdar kompletterande normgivning,

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

biträder Regeringskansliet i redovisningsfrågor,
deltar i utredningar inom kommittéväsendet, ytt-
rar sig över författningsförslag, avger yttranden
till domstolar om vad god redovisningssed inne-
bär i olika avseenden samt samarbetar med andra
normgivande organ inom redovisningsområdet.

Av nämndens årsredovisning framgår att verk-
samheten i stor utsträckning har påverkats av
förändringen på redovisnings-, associations- och
skatterättsliga området. Nämnden har utöver
yttrandet över Redovisningskommitténs slutbe-
tänkande (SOU 1996:157) avgivit ett betydande
antal remissyttranden till framför allt Regerings-
kansliet. Utrymmet för egen normgivning har
påverkats negativt av remissarbetet. Under året
har nämnden publicerat två uttalanden i redovis-
ningsfrågor samt i det närmaste färdigställt ett
utkast till rekommendation om Redovisning av
enskild näringsverksamhet.

Regeringen har inga invändningar mot den av
nämnden bedrivna verksamheten. Målet att
främja god redovisningssed i företagens bokfö-
ring och offentliga redovisning är enligt rege-
ringens bedömning uppfyllt.

Slutsatser

Bokföringsnämndens arbete bör även fortsätt-
ningsvis inriktas på att främja utvecklingen av
god redovisningssed i företagens bokföring och
offentliga redovisning. Nämnden bör också
kommande år vid behov bistå Regeringskansliet
med det fortsatta arbetet med ny redovis-
ningslagstiftning. Behovet av råd och anvisningar
på redovisningsområdet är stort och regeringen
anser att nämndens arbete med egen normgiv-
ning bör intensifieras. Bland de angelägna pro-
jekten kan nämnas miljöredovisning, redovisning
i samband med fusioner och normgivning med
anledning av att euron införs.

Med tanke på det stora behovet av normgiv-
ning bör nämnden få ökade resurser för budget-
året 1999 med 0,8 miljoner kronor. Ökningen
har finansierats genom omprioriteringar mellan
anslag inom utgiftsområdet.

Regeringen föreslår att anslaget för år 1999
blir 6 297 000 kronor. Regeringen beräknar an-
slaget för år 2000 till 6 404 000 kr och för år 2001
till 6 532 000 kr.

Beräkning av anslaget för 1999

Tusental kronor

Anslag 1998	6 194
Pris- och löneomräkning	103
Förslag 1999	6 297

5.6 Beräkning av
kapitaltäckningskrav

Ärendet och dess beredning

Genom EG-direktivet 93/6/EEG av den 15 mars
1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och
kreditinstitut (kapitalkravsdirektivet) infördes
regler för kapitaltäckning av marknadsrisker i
EG-rätten. Den 22 juni 1998 antogs direktivet
98/31/EG om ändring av kapitalkravsdirektivet.
Det nya direktivet innehåller bl.a. en möjlighet
för EU:s medlemsländer att tillåta värde-
pappersföretag och kreditinstitut att beräkna ka-
pitalkrav för positionsrisker och valutakursrisker
med användning av s.k. egna riskberäkningsmo-
deller, utan att samtidigt behöva uppfylla kraven
beräknade enligt de metoder som 1993 års direk-
tiv föreskriver. Genom ändringsdirektivet införs
också kapitalkrav för positioner i råvaror och rå-
varuderivat samt görs en del ändringar i bestäm-
melserna i 1993 års direktiv. Direktivet skall vara
genomfört senast den 22 juli 2000.

Här lämnas ett förslag om den lagändring som
krävs för att genomföra direktivets bestämmelser
såvitt gäller användande av egna riskberäknings-
modeller. Regeringen avser att återkomma med
förslag om hur övriga bestämmelser i ändringsdi-
rektivet skall genomföras.

Förslaget har i form av en promemoria remit-
terats till Riksbanken, Finansinspektionen,
Svenska Bankföreningen och Svenska Fond-
handlareföreningen. Remissyttrandena finns till-
gängliga i Finansdepartementets lagstiftningsä-
rende (dnr Fi 98/2671).

Lagrådet

Det framlagda lagförslaget är av lagtekniskt enkel
beskaffenhet. Ändringen är enligt regeringens
bedömning sådan att Lagrådets hörande skulle
sakna betydelse.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Bakgrund

EG:s direktiv om kapitalkrav för värdepappers-
företag och kreditinstitut

Enligt rådets direktiv 93/6/EEG om kapitalkrav
för värdepappersföretag och kreditinstitut
(kapitalkravsdirektivet) skall värdepappersföre-
tag och kreditinstitut ha en kapitalbas som vid
varje tidpunkt täcker bl.a. marknadsrisker i han-
delslagret och valutakursrisker i hela verksam-
heten. Syftet med kapitaltäckningskravet är att
säkerställa att instituten har tillräckligt med ka-
pital för att klara förluster som kan uppstå till
följd av kursförändringar på de finansiella mark-
naderna. Med marknadsrisker avses huvudsakli-
gen positionsrisker i form av ränterisk, aktiekurs-
risk och emissionsrisk samt valutakursrisk. Med
handelslager avses huvudsakligen de finansiella
instrument som instituten innehar på kort sikt
för att göra en vinst eller för att skydda positio-
ner i handelslagret.

Direktivets regler om kapitaltäckning för
marknadsrisker är förhållandevis komplicerade
och detaljerade. En utförlig redogörelse för di-
rektivets bestämmelser har lämnats i prop.
1994/95:50 Nya kapitaltäckningregler m.m.
(s. 159-203). Här kan i korthet nämnas att vid
beräkningen av kapitalkrav för ränterisk och ak-
tiekursrisk beaktas dels risker hänförliga till in-
strumentens emittent (specifik risk), dels risker
för prisförändringar på marknaden (generell
risk). Kapitalkravet för emissionsrisk, dvs. den
risk ett institut tar på sig genom att garantera en
emission av aktier eller räntebärande instrument,
beräknas, efter medgivande av de behöriga myn-
digheterna, med hänsyn till vad som tecknats el-
ler garanterats av tredje man och till den tid som
förflutit sedan institutet mottog värdepapperen.
Kapitalkravet för valutakursrisk beräknas enligt
huvudregeln på institutets totala nettoposition i
valuta, som överstiger 2 % av kapitalbasen.
Medlemsländerna ges möjlighet att ställa lägre
kapitalkrav för bl.a. valutor som samvarierar i
förhållande till andra valutor.

De metoder för beräkning av positionsrisker
och valutakursrisk som föreskrivs i kapitalkravs-
direktivet kallas allmänt för de standardiserade
metoderna.

Baselkommitténs rekommendationer om kapital-
krav för marknadsrisker.

Baselkommittén för banktillsyn - ett samar-
betsorgan på bankområdet för centralbanker och
andra tillsynsmyndigheter från G 1 O-länderna -

har parallellt med EG arbetat fram rekommen-
dationer om kapitalkrav för marknadsrisker.
Dessa rekommendationer, som gäller för inter-
nationellt verksamma banker, blev gällande den
1 januari 1998. Utkast till dessa rekommendatio-
ner låg i hög grad till grund för EG:s kapital-
kravsdirektiv.

Enligt Baselkommitténs rekommendationer
kan bankerna som ett alternativ till de standardi-
serade metoderna, använda s.k. egna riskberäk-
ningsmodeller (Value at Risk-modeller) för att
beräkna kapitalkrav för positionsrisker och va-
lutakursrisk. Dessa riskberäkningsmodeller torde
ge en mer rättvisande bild av de marknadsrisker
ett institut är exponerat för än de standardiserade
metoderna, bl.a. därför att modellerna kan ta
hänsyn till sammansättningen av olika finansiella
instrument i institutets värdepappersportfölj.
Egna riskberäkningsmodeller torde i många fall
kunna leda till lägre kapitalkrav för marknadsris-
ker och minskade administrationskostnader för
instituten.

I avvaktan på att kapitalkravsdirektivet anpas-
sades till Baselkommitténs rekommendationer
uttalade kommissionens rättsenhet efter en tolk-
ning av direktivet att tillsynsmyndigheterna i
medlemsländerna kunde tillåta institut att använ-
da andra metoder - dvs. egna riskberäkningsmo-
deller - än dem som anvisats i direktivet för att
beräkna kapitalkraven för positions- och valuta-
kursrisker. En förutsättning var emellertid att in-
stitutets kapitalbas alltid motsvarade eller över-
steg kapitalkraven beräknade enligt de
standardiserade metoderna.

Kapitaltäckningslagen

Kapitalkravsdirektivets bestämmelser genomför-
des huvudsakligen genom lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kre-
ditinstitut och värdepappersföretag (kapital-
täckningslagen). Såvitt gäller marknadsrisker
trädde lagen i kraft den 1 januari 1996.

Kapitaltäckningslagens bestämmelser om be-
räkning av kapitalkrav för marknadsrisker är ge-
nerellt hållna. Bestämmelserna kompletteras av
mer detaljerade regler i Finansinspektionens fö-
reskrifter och allmänna råd (FFFS 1997:12) om
beräkning av kapitalbas och kapitalkrav för
marknadsrisker och kreditrisker samt föreskrifter
(FFFS 1997:13) om nettning.

Efter kommissionens tolkningsuttalande om
tillåtligheten av egna modeller, infördes i kapi-
taltäckningslagen en möjlighet att använda såda-
na modeller för beräkning av marknadsrisker

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

(prop. 1995/96:62 Ändringar i kapitaltäcknings-
reglerna m.m. s. 14-24). Instituten måste dock
vid varje tidpunkt uppfylla kapitalkraven beräk-
nade enligt de standardiserade metoderna.
Kompletterande bestämmelser infördes i
Finansinspektionens föreskrifter och allmänna
råd (FFFS 1997:12).

Andringsdirektivet

Genom 1998 års ändringsdirektiv infördes en
möjlighet för medlemsländerna att tillåta insti-
tuten att som ett alternativ till de standardiserade
metoderna använda sig av egna riskberäknings-
modeller för beräkning av kapitalkrav för posi-
tions- och valutakursrisker.

I ändringsdirektivet har reglerna om egna mo-
deller förts in som en ny bilaga 8 till kapital-
kravsdirektivet. Reglerna har utformats efter Ba-
selkommitténs rekommendationer. Eftersom det
här är fråga om legalt tvingande bestämmelser
har artiklarna i vissa fall getts en mer strikt orda-
lydelse.

Reglerna i bilagan är mycket detaljerade och
tekniskt komplicerade. I detta sammanhang kan
det inte bli fråga om annat än en översiktlig re-
dogörelse. I övrigt får hänvisas till direktivtexten.

En förutsättning för att ett institut skall få an-
vända en egen riskberäkningsmodell är att till-
synsmyndigheten uttryckligen godkänt använ-
dandet. För att institutet skall få tillstånd måste
den egna modellen, och institutets användande
av den, uppfylla vissa krav. De s.k. kvalitativa
kraven (bilaga 8 punkt 2) går ut på att säkerställa
interna rutiner för handhavandet av riskberäk-
ningsmodellen och för dess integrering i institu-
tets riskhanteringsprocess från ”handlargolvet”
till högsta ledningen. Direktivet ställer krav på
kunskap, integritet och kapacitet hos anställda
och avdelningar. Vidare krävs att institutet fort-
löpande skall testa och se över modellens tillför-
litlighet samt åtminstone en gång om året se över
hela sin riskhanteringsprocess. För den översy-
nen föreskrivs på detaljerad nivå vad som skall
beaktas.

För att övervaka att riskberäkningsmodellen
är tillförlitlig skall instituten utföra en kontroll i
efterhand (s.k. backtesting) av modellen (punkt
3). Denna kontroll går ut på att jämförelser görs
för varje dag mellan det riskvärde modellen räk-
nat fram och det verkliga utfallet i fråga om för-
ändringar i värdet av de finansiella instrumenten.
Kontrollen skall även göras hypotetiskt, dvs.
med antagandet av att innehavet av finansiella in-
strument inte förändrats under dagen i fråga.

Särskilda regler gäller för beräkning av den
s.k. specifika risken, dvs. risken för prisföränd-
ringar som kan hänföras till emittenten av det
finansiella instrumentet (punkt 4 och 5). Om
modellen inte klarar av att beräkna den specifika
risken får den beräknas enligt en standardiserad
metod. Annars skall ett särskilt kapitalkrav till-
lämpas för den specifika risken (punkt 8). Detta
kapitalkrav kan dock underlåtas om institutet
kan visa att modellen fångar upp även risken för
fallissemang hos emittent eller motpart (punkt
9)-

Beräkningen av riskerat värde skall göras dag-
ligen, varvid minst krävs ett konfidensintervall på
99 %, en innehavsperiod motsvarande 10 dagar
och en historisk observationsperiod på ett år, om
en kortare observationsperiod inte är motiverad
på grund av en betydande ökning av prisvolatili-
teten. Det kapitalkrav gäller som är högst av fö-
regående dags beräknade riskvärde och medel-
värdet av beräknat riskvärde för de 60 närmast
föregående bankdagarna. Som en extra säkerhet
gäller att det riskerade värde (value at risk) som
modellen räknat fram skall multipliceras med en
faktor på minst tre (multiplikationsfaktorn). Be-
roende på utfallet av den efterhandskontroll som
skall göras för varje dag kan multiplikationsfak-
torn höjas till maximalt fyra (punkt 7). Vidare
krävs att dataunderlaget uppdateras minst var
tredje månad (punkt 11) och att modellen på ett
korrekt sätt beaktar risker förenade med optio-
ner och liknande instrument. Risker som inte
fångas upp av modellen måste täckas av ”ledigt
utrymme” i kapitalbasen (punkt 12). Särskilda
krav ställs på riskberäkningsmodellens kapacitet i
fråga om var och en av de olika riskerna i förhål-
lande till institutets aktivitetsnivå på olika mark-
nader (punkt 13).

Beräkning av kapitalkrav för positionsrisker
och valutakursrisk med hjälp av egna
modeller

Regeringens förslag: Kreditinstitut och värdepap-
persbolag får, efter medgivande av Finansinspek-
tionen, använda andra metoder för att beräkna
kapitalkravet för positionsrisker och valutakurs-
risker i stället för dem som anges i 4 kap. 2-4 och
8 §§ lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och
stora exponeringar för kreditinstitut och värde-
pappersbolag.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Promemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser
stöder förslaget. Riksbanken framhåller att ge-
nom förslaget blir incitamentet starkare för ban-
kerna att använda riskberäkningsmodeller, vilket
kan leda till en förbättrad hantering av marknads-
risker i bankerna.

Skälen för regeringens förslag: Svenska kre-
ditinstitut och värdepappersföretag har i dag
möjlighet att använda riskberäkningsmodeller
för beräkning av kapitalkrav för marknadsrisker.
Instituten måste dock samtidigt uppfylla kapital-
kraven enligt de standardiserade metoderna, vil-
ket gör att institut som använder egna riskberäk-
ningsmodeller måste beräkna kapitalkraven även
enligt standardmetoderna. Genom det nyligen
antagna ändringsdirektivet till 1993 års kapital-
kravsdirektiv kan medlemsländerna tillåta att in-
stitut, efter tillsynsmyndighetens godkännande,
använder en egen riskberäkningsmodell som al-
ternativ till en beräkning enligt standardmeto-
derna för positionsrisk och valutakursrisk.

Egna riskberäkningsmodeller torde bättre
återspegla de marknadsrisker som instituten ex-
poneras för än de standardiserade metoderna.
Kapitaltäckningskravet bör därför bli mer rättvi-
sande. Egna riskberäkningsmodeller torde också
leda till lägre kostnader för instituten i form av
minskad administration och, i vissa fall, lägre ka-
pitalkrav. Som Riksbanken framhåller kan an-
vändandet av egna riskberäkningsmodeller också
medföra en förbättrad hantering av marknadsris-
ker i instituten.

Regeringen anser på grund härav att instituten
bör kunna använda egna riskberäkningsmodeller
för beräkning av kapitalkrav utan att samtidigt
tvingas att använda de standardiserade metoder-
na. En förutsättning är naturligtvis att modeller-
na är tillförlitliga och att instituten har kapacitet
att integrera riskberäkningsmodeller i sin risk-
hanteringsprocess. Det ankommer på Finansin-
spektionen att granska institut och modeller i
detta avseende. För användande av egen riskbe-
räkningsmodell krävs, enligt direktivet, till-
synsmyndighetens godkännande.

För svenska institut är det vidare ur konkur-
renssynpunkt angeläget att möjligheten att an-
vända egna modeller i den utsträckning änd-
ringsdirektivet medger införs snarast.

De regler som direktivet föreskriver för an-
vändandet av egna riskberäkningsmodeller är
omfattande och komplicerade. Den lagändring
som föreslås innebär endast en ändring i 2 kap.

3 § kapitaltäckningslagen, som behandlar insti-
tutens skyldighet att uppfylla kapitalkrav för
marknadsrisker. Genom ändringen kommer
metoden att beräkna kapitalkrav med hjälp av
egna riskberäkningsmodeller att godtas för be-
räkning av positionsrisker och valutakursrisk,
som ett alternativ till de standardiserade meto-
derna. Redan i dag har Finansinspektionen utfär-
dat föreskrifter och allmänna råd för användande
av egna riskberäkningsmodeller för beräkning av
kapitalkrav för marknadsrisker (FFFS 1997:12).
De nya regler på detta område som följer av änd-
ringsdirektivet föreslås alltså huvudsakligen infö-
ras genom ändringar i dessa föreskrifter och all-
männa råd.

Ekonomiska konsekvenser

Egna riskberäkningsmodeller för beräkning av
kapitalkrav för positionsrisker och valutakursrisk
torde leda till kapitalkrav som bättre återspeglar
de verkliga riskerna, vilket kan innebära både läg-
re och högre kapitalkrav för instituten. Förslaget
torde också leda till en bättre konkurrenssitua-
tion för svenska kreditinstitut och värdepappers-
bolag. De administrativa kostnaderna hos insti-
tuten torde kunna minskas eftersom den egna
riskberäkningsmodellen ersätter de tämligen
omfattande standardiserade metoderna för be-
räkning av positionsrisker och valutakursrisk.

För Finansinspektionen kommer ett visst fö-
reskriftsarbete att bli nödvändigt som en följd av
förslaget.

Finansinspektionen har redan enligt de nu
gällande bestämmelserna en skyldighet att pröva
ansökningar om användande av egna riskberäk-
ningsmodeller. Det kan tänkas att det nu blir mer
attraktivt att använda egna riskberäkningsmo-
deller och att inspektionen får lägga ned större
resurser på dessa frågor än tidigare. Kostnader
för prövning av ansökningar skall dock täckas av
institutens ansökningsavgifter. Det löpande till-
synsarbetet torde också i ett inledningsskede bli
mer krävande om instituten övergår till riskbe-
räkningsmodeller. Enligt regeringens bedömning
torde dock flertalet institut ännu inte vara bered-
da att övergå till att använda egna riskberäk-
ningsmodeller. Regeringen avser att återkomma
till behovet av ytterligare medel när underlag
finns för att bedöma verksamhetens framtida
omfattning.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

6 Premiepensionssystemet

6.1 Omfattning

Verksamhetsområdet Premiepensionssystemet är
ett nyinrättat verksamhetsområde och omfattar
administration och förvaltning av premiepensio-
nerna.

Mål för verksamhetsområdet är att administ-
ration och förvaltning av premiepensionerna
skall bedrivas kostnadseffektivt och till nytta för
premiepensionsspararna.

Bakgrunden till bildandet av verksamhetsom-
rådet är den överenskommelse mellan fem av de
politiska partierna som ledde till att riksdagen,
under våren 1998, beslutade om en genomgri-
pande förändring av det allmänna ålderspen-
sionssystemet (prop. 1997/98:151, bet.
1997/98:SfU 13, rskr. 1997/98:315 och 320).
Den nya inkomstgrundade ålderspensionen har
två huvuddelar: inkomstpension från ett fördel-
ningssystem och premiepension från ett fonderat
system.

Premiepensionssystemet skall administreras av
den nya Premiepensionsmyndigheten.

6.2 Premiepensionsmyndigheten

Premiepensionsmyndigheten skall vara försäk-
ringsgivare för premiepension i det reformerade
ålderspensionssystemet som träder i kraft den 1
januari 1999. Myndigheten inledde sin verksam-
het i juli 1998. När premiepensionssystemet trätt
i full funktion, under andra hälften av år 1999,
kommer Premiepensionsmyndighetens huvud-
sakliga uppgifter vara att hantera individuella
konton för pensionsmedel i olika värdepappers-
fonder, att besluta om och betala ut pensioner,

att tillhandahålla efterlevandeskydd samt att in-
formera om premiepensionssystemet. Premie-
pensionsmyndigheten skall också ansvara för den
tillfälliga förvaltningen av avgiftsmedel hos Riks-
gäldskontoret.

Utgifterna för Premiepensionsmyndighetens
administration skall täckas med avgifter som tas
från de försäkrades premiepensionskonton. Re-
geringen reglerar avgiftsuttaget genom före-
skrifter i en förordning som kommer att beredas
under hösten 1998. Även utgifterna för upp-
byggnaden skall belasta pensionsmedlen. Under
1998 bedöms utgifterna uppgå till 45 miljoner
kronor. Utgifterna för organisationsuppbyggna-
den beräknas till 15 miljoner kronor och investe-
ringar i ett kontoadministrativt system förväntas
innebära utgifter på omkring 22 miljoner kronor.
Eftersom det reformerade ålderspensionssyste-
met ännu inte trätt i kraft har finansieringen lösts
genom att Premiepensionsmyndigheten under år
1998 beviljats en räntekontokredit på 45 miljoner
kronor och en låneram på 22 miljoner kronor.

Överföringen från den tillfälliga förvaltningen
i Riksgäldskontoret till Premiepensionsmyndig-
heten beräknas genomföras under hösten år
1999. Totalt kommer pensionsrätternas värde vid
överföringstidpunkten att uppgå till omkring 34
miljarder kronor. Därefter kommer ytterligare
omkring 15-20 miljarder kronor att tillföras
systemet varje år.

Det är av stor vikt att Premiepensionsmyn-
digheten under det nuvarande uppbyggnadsske-
det vidtar de åtgärder som krävs för att premie-
reservsystemet skall fungera fullgott från det att
överföringen görs. Det innebär bl.a. att det ad-
ministrativa systemet måste fungera effektivt och
säkert. Samarbetsavtal med ett brett utbud av
fondförvaltare skall ha tecknats. Vidare måste

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

information om premiepensionssystemet och
om valmöjligheterna nå pensionsspararna så att
de kan göra så bra individuella val inom systemet
som möjligt. Det innebär stora krav på informa-
tionens innehåll och spridning. Samtidigt är det
väsentligt att Premiepensionsmyndigheten be-
driver sitt arbete på ett kostnadseffektivt vis så
att pensionsspararnas medel inte belastas med
onödigt höga avgifter.

Premiepensionsmyndighetens utgifter och in-
vesteringskostnader kommer även under budget-
året 1999 till övervägande del att finansieras ge-
nom räntekontokredit och låneram hos
Riksgäldskontoret. Storleken på räntekontokre-
dit och låneram för år 1999 kommer att faststäl-
las i myndighetens regleringsbrev för 1999.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

7 Särskilda finansierings-och
garantiåtaganden

7.1 Omfattning

Verksamhetsområdet Särskilda finansierings- och
garantiåtaganden omfattar två anslag, Nordiska
investeringsbanken (NIB) och avgift för Stads-
hypotekskassans grundfond. I verksamhetsom-
rådet ingår också åtaganden avseende Europeiska
investeringbanken (EIB), Europeiska utveck-
lingsbanken (EBRD) samt vissa resurser för åt-
gärder inom den finansiella sektorn. Vad gäller
bidrag till kapitalet i EIB har 15,9 miljoner kro-
nor anvisats för budgetåret 1998 för att täcka un-
derskott i föregående års inbetalning (prop.
1997/98:150). För EBRD och NIB finns inga an-
slag uppförda på statsbudgeten för 1998, för NIB
beräknas däremot ett anslag för kommande bud-
getår 1999.

7.2 Utgiftsutvecklingen

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998'

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

982,7

153,8

605,0

48,7

88,7

118,7

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

7.3 Resultatinformation

I 1998 års ekonomiska vårproposition behandla-
des Sveriges medverkan i en förestående kapital-

höjning i EIB. Bankens guvernörsråd beslutade i
juni 1998 om en höjning av kapitalet från cirka 62
till 100 miljarder ecu. Av höjningen skall 6 pro-
cent inbetalas. Denna del finansieras från bankens
reserver, vilket betyder att medlemsstaterna inte
behöver göra nya inbetalningar. Däremot innebär
kapitalhöjningen ökade garantiåtaganden. För
Sverige ökar garantiåtagandet från 1,9 till 3,1
miljarder ecu.

I samband med beslutet om kapitalhöjningen
enades guvernörsrådet om en engångsutbetalning
från banken till ägarna. Totalt uppgår denna ut-
betalning till 1 miljard ecu, varav cirka 32,7 mil-
joner ecu eller cirka 295 miljoner kronor tillfaller
Sverige. Utbetalningen genomförs i november
1998.

För EBRD gäller att riksdagen beslutat (prop.
1996/97:1) att Sverige skall medverka i en kapi-
talhöjning i banken och teckna andelar motsva-
rande 228 miljoner ecu. Av den nya kapitalinsat-
sen skall 22,5 % inbetalas i åtta lika stora rater
över en period av åtta år. Sverige betalar således in
6 412 500 ecu under vart och ett av åren 1998-
2005. Den andra raten skall erläggas senast den 15
april 1999 och kommer att täckas med medel
som tidigare avsatts för kapitalinsatser i EBRD.
Regeringen har för år 2000 beräknat medel i
statsbudgeten för den då aktuella utbetalningen.

I 1997 års ekonomiska vårproposition infor-
merade regeringen om att förändringar kunde
komma att ske inom den svenska finansiella in-
frastrukturen och att regeringen borde ha ett till-
fredsställande handlingsutrymme i händelse av en
sådan utveckling. Regeringen föreslog därför att
ett belopp skulle anvisas för förvärv av andelar i
företag som spelade en central roll inom den

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

svenska finansiella sektorn. Mot den bakgrunden
har riksdagen anvisat ett ramanslag på 500 miljo-
ner kronor för investeringar i sådana företag
(prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20,
rskr. 1996/97:284).

Under hösten 1996 offentliggjorde Stock-
holms Fondbörs AB (Fondbörsen) och OM-
Gruppen AB (OM) att företagen sedan en tid
fört förhandlingar om ett samgående. Med stöd
av riksdagens bemyndigande gav regeringen den
13 mars 1997 chefen för Finansdepartementet i
uppdrag att bl.a. företräda staten i nämnda för-
handlingar.

Förhandlingarna ledde till att OM lämnade ett
offentligt erbjudande till aktieägarna i Fondbör-
sen att överlåta sina aktier till OM. Erbjudandet
innebar att aktieägarna i Fondbörsen för varje
tretal aktier skulle få elva nyemitterade aktier i
OM. Erbjudandet fullföljdes under våren 1998.

Under tiden november 1997 - januari 1998
förvärvade regeringen med stöd av riksdagens
bemyndigande aktier dels i Fondbörsen, dels i
OM. De aktier som förvärvades i Fondbörsen
har - liksom de aktier staten sedan tidigare ägde i
börsen - bytts mot aktier i OM i enlighet med
erbjudandet. Staten äger numera 7,7 % av aktier-
na i OM.

Av det anvisade ramanslaget har hittills
450 292 345 kronor utnyttjats för förvärv av akti-
er i Fondbörsen eller OM.

I 1997 års ekonomiska vårproposition uttalade
regeringen att man avsåg att återkomma i bud-
getpropositionen för 1998 om eventuellt out-
nyttjade medel behövde tas i anspråk under år
1998 eller därefter. Regeringen kan nu konstatera
att samgåendet mellan Fondbörsen och OM var
ett första steg på vägen när det gäller de om-
struktureringar som - i ljuset av utvecklingen på
börsområdet inom Europa - är nödvändiga på
den svenska finansmarknaden. För att Sverige i
framtiden skall kunna bevara sin ställning som en
attraktiv finansmarknad kan det emellertid
komma att krävas ytterligare omstruktureringar
och regeringen avser i sådana fall att aktivt delta i
den processen. De medel som återstår av anslaget
Investeringar i infrastrukturen på den svenska fi-
nansmarknaden kan därvid komma att behöva tas
i anspråk.

I december 1997 såldes aktier i Nordbanken
Holding AB till institutioner och till allmänhe-
ten. Försäljningsinkomsten blev cirka 7,9 miljar-
der kronor. Efter försäljningen är statens ägaran-
del 42,5 %.

Under hösten 1997 såldes också Securum AB.
Försäljningsinkomsten netto blev 2,5 miljarder
kronor.

Resultatbedömningen för Avgift till Stadshy-
potekskassans grundfond samt Kapitalhöjning i
Nordiska investeringsbanken sker under avsnitt
7.5.

7.4 Revisionens iakttagelser

Anslag inom verksamhetsområdet handläggs av
Finansdepartementet och revideras av den anled-
ningen av Riksdagens revisorer. Riksdagens revi-
sorer har inte haft någon invändning.

7.5 Anslagsavsnitt

Dl Avgift för Stadshypotekskassans
grundfond

ITabell 7.1 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor		19 605	Anslags- sparande	30 395
1997	Utfall	19 605	Anslags- sparande	30 395
1998	Anslag	114 700 ¹	Utgifts- prognos	80 000
1999	Förslag	30 000
2000	Beräknat	10 000
2001	Beräknat	40 000

'Till följd av förslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen
1998 minskade anslaget med 20 000 tkr.

I februari 1997 beslutade regeringen om försälj-
ning av aktieinnehavet i Stadshypotek AB som
staten tidigare övertagit från Konungariket Sveri-
ges Stadshypotekskassa. Anslaget för 1997 har
använts för finansiering av statens kostnader vid
försäljningen av Stadshypotek AB. Försäljnings-
kostnaden uppgick till cirka 19 miljoner kronor,
vilket var lägre än den budgeterade kostnaden.

Stadshypotekskassans uppgift är numera att
förvalta den återstående obligationsskulden som
per 31 december 1997 uppgick till cirka 88 mil-
jarder kronor. När låneskulden är reglerad, vilket
beräknas vara fallet år 2005, skall kassan likvide-
ras. För att trygga utestående lån finns en
grundfond i form av en statlig garantiförbindelse.
Stadshypotekskassan betalar en årlig avgift för
garantin till Riksgäldskontoret. Tidigare har av-
giften finansierats genom utdelning på aktierna i
Stadshypotek AB. I samband med överflyttning-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

en av aktieinnehavet i Stadshypotek AB åtog sig
staten ansvaret för denna avgift.

Regeringens överväganden

Stadshypotekskassans sammanlagda låneskulder
får inte uppgå till mer än tio gånger summan av
grundfonden och kassans egna fonder. Avgiften
för garantin uppgår till en procent av fondens
storlek. Det innebär att avgiften kommer att
minska vartefter låneskulden minskar.

Avgiften för 1998 betalades 31 juli och upp-
gick till 80 miljoner kronor. Regeringen besluta-
de i juli 1998 om indrag av 1998 års anslag med
20 miljoner kronor. Vid utgången av 1998 beräk-
nas därmed det samlade anslagssparandet uppgå
till cirka 65 miljoner kronor. Sparandet kommer
att användas som delfinansiering av avgifterna för
de kommande åren. Därmed minskar behovet av
nya anslagsmedel för år 1999 och 2000.

1 Beräkning av anslaget för 1999 1
Tusental kronor Anslag 1998	114 700
Minskat resursbehov	- 84 700
Förslag 1999	30 000

Regeringen föreslår att anslaget för år 1999 upp-
går till 30 000 000 kronor. För 2000 har anslaget
beräknats till 10 000 000 kronor och för 2001 till
40 000 000 kronor.

D2 Kapitalhöjning i Nordiska
investeringsbanken

ITabell 7.2 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor
1999	Förslag	18 700
2000	Beräknat	18 700
2001	Beräknat	18 700

Nordiska investeringsbanken (NIB) upprättades
1975 som Nordens gemensamma finansierings-
institution. NIB har som syfte att stärka nordiskt
samarbete och Nordens ekonomi genom att ge
lån och garantier på bankmässiga villkor till of-
fentliga och privata investeringsprojekt i Norden
och till export av nordiskt intresse. NIB:s insat-
ser skall ha en kompletterande funktion i förhål-

lande till andra finansiärer. Kravet om nordiskt
intresse i alla projekt är grundläggande för ban-
kens verksamhet.

Bankens ordinarie verksamhet avser utlåning
och garantigivning inom Norden. Vid sidan härav
har NIB en omfattande internationell utlåning
inom ramen för den s.k. Projektinvesteringslå-
neordningen (PIL), som etablerades 1982. Det
primära syftet är att främja nordisk
projektexport till länder som har relativt god kre-
ditvärdighet.

För att kunna tillgodose den ökande efterfrå-
gan på finansiering från NIB behövs en förstärk-
ning av bankens kapitalbas. Enligt NIB:s beräk-
ningar nås utlåningstaket för den ordinarie
utlåningen under 1999, och för PIL-utlåningen
redan under 1998.

På förslag från NIB:s styrelse behandlade
Nordiska ministerrådet den 23 juni 1998 frågan
om en resursförstärkning för NIB. Ministrarna
tillstyrkte förslaget i sin helhet.

Bankens grundkapital, som finansierar dess
ordinarie verksamhet, uppgår för närvarande till
2 809 miljoner ecu. Sveriges andel uppgår till cir-
ka 1 106 miljoner ecu eller cirka 9 954 miljoner
kronor (räknat med växelkursen 1 ecu=9 kro-
nor).

Grundkapitalhöjningar i Nordiska investe-
ringsbanken har genomförts med 6-8 års inter-
vall. En höjning av grundkapitalet från 2 809
miljoner ecu till 4 000 miljoner ecu skulle medge
en utlåningsram om 10 000 miljoner ecu. Med
bankens antagande om en årlig ökningstakt i ut-
låningen om i genomsnitt 6 procent skulle denna
höjning säkra bankens verksamhet t.o.m. år 2005,
dvs. ytterligare en 6-årsperiod.

Av den föreslagna höjningen av grundkapitalet
med sammanlagt 1 191 miljoner ecu, skall 100
miljoner ecu bestå av inbetalt kapital. Resterande
belopp utgörs av garantikapital. Av den inbetalda
andelen finansieras 70 miljoner ecu genom en
överföring från bankens allmänna garantifond.
Följaktligen återstår 30 miljoner ecu att betala in,
fördelat mellan de nordiska länderna i enlighet
med den nordiska fördelningsnyckeln för 1998.
Inbetalningarna skall göras i tre lika stora rater,
under tre på varandra följande år med början
1999.

Sveriges andel av den föreslagna totala ökning-
en uppgår till 34,9 procent, dvs. cirka 415,7 mil-
joner ecu, eller cirka 3 741 miljoner kronor. Den
andel som skall inbetalas uppgår för Sveriges vid-
kommande till 2 075 641 ecu, eller cirka 18 mil-
joner kronor per år under treårsperioden.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

PIL-låneordningen uppgår för närvarande till 2
miljarder ecu. Ökningen av PIL-ramen föreslås
ske genom att den totala låneramen höjs till 3,3
miljarder ecu utan att medlemsländernas garanti-
åtagande ändras. I händelse av kreditförlust skulle
garanterna, liksom för närvarande, ansvara för 90
procent av förlusterna per lån, men endast upp
till 1,8 miljarder ecu, eller 55 procent av kre-
ditramen. Därutöver skall eventuella förluster
bäras av banken.

Den föreslagna ökningen av PIL-ramens utlå-
ningsutrymme får alltså inga direkta effekter på
storleken på medlemsstaternas garantiåtaganden.
Däremot måste garantin täcka ett större lånebe-
lopp, vilket kan anses innebära en större risk för
att den måste tas i anspråk. Hittills har dock inte
garantierna utnyttjats.

Som en direkt konsekvens av ovanstående för-
slag ändras 2, 3 och 6 §§ i bankens stadgar.

Regeringens överväganden

Den ökande efterfrågan på finansiering från NIB
för såväl projekt inom Norden som internatio-
nellt visar att banken har en viktig funktion att
fylla. Detta motiverar, enligt regeringen syn, att
NIB:s ordinarie verksamhet ges möjlighet att ex-
pandera. Den ordinarie utlåningen har bidragit till
integrering över landgränserna och därmed
främjat sysselsättning och tillväxt i Norden. I
många fall har NIB:s medverkan inte bara bidra-
git till att projekt kunnat genomföras, utan t.o.m.
varit en förutsättning för att det överhuvudtaget
kommit till stånd. Samtidigt har banken kunnat
uppvisa en god och stabil avkastning på det in-
satta kapitalet. Detta har möjliggjort årliga utdel-
ningar till ägarna.

Den ordinarie utlåningsverksamheten kommer
framöver att strömlinjeformas till följd av den
nyligen genomförda översynen av bankens stra-
tegi. Finansieringen kommer i högre grad att in-
riktas på väldefinierade och konkreta projekt in-
om prioriterade områden för nordiskt
näringslivssamarbete. Finansiering av små och
medelstora företags investeringar kommer att
ägnas särskilt intresse, bl.a. genom samarbete
med olika finansinstitutioner i medlemsländerna.

Det nordiska näringslivets internationalisering
har medfört stor efterfrågan på konkurrenskraf-
tig långfristig finansiering för företagens projekt-
export och utlandssatsningar, inte minst på de
s.k. tillväxtmarknaderna. NIB:s projektinveste-
ringslån har visat sig vara värdefulla för att stödja
nordisk projektexport till gagn för såväl lånta-
garländerna som för Norden. Riskerna i samband
med projektexporten har också ökat till följd av
den privatisering som ägt rum och fortsätter att
äga rum i många mottagarländer. Medverkan av
NIB kan medföra att sådana risker hanteras på ett
bättre sätt. Därtill har konkurrensen skärpts i takt
med att intresset för projektexport ökat bland
industriföretag i industriländer utanför Norden.

Det är regeringens uppfattning att det, mot
denna bakgrund, vore önskvärt att kunna utvidga
denna typ av verksamhet, inte minst som NIB
redan har en väletablerad status som internatio-
nell institution och prioriterad långivare, dvs. är
undantagen från skuldomförhandlingar i händel-
se av betalningssvårigheter. De erfarenheter ban-
ken har i detta avseende i låntagarländerna är
mycket goda.

Slutsatser

För år 1999 föreslår regeringen ett anslag för ka-
pitalhöjning i Nordiska investeringsbanken om
18 700 000 kronor. Anslaget för år 2000 och 2001
har beräknats till 18 700 000 kronor per år.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

8 Riksdagens revisorer

8.1 Anslagsavsnitt

El Riksdagens revisorer

Tabell 8.1

Tusental kronor		16 816	Anslags- sparande	-140
1997	Utfall	16 816	Anslags- sparande	-140
1998	Anslag	16 673	Utgifts- prognos	16 534
1999	Förslag	18 704
2000	Beräknat	19 047 ‘
2001	Beräknat	19 316 ’

’’ Motsvarar 18 704 tkr i 1999 års prisnivå.

²⁾ Motsvarar 18 704 tkr i 1999 års prisnivå.

Riksdagens revisorer har till uppgift att på riks-
dagens vägnar granska statlig verksamhet. Revi-
sorerna har ett särskilt ansvar för att visa på utfall
och effekter av tidigare fattade riksdagsbeslut.
Uppgiften är till övervägande delen av revisionell
karaktär, och syftet med revisorernas granskning
är att främja ett effektivt utbyte av de statliga in-
satserna. Dessutom granskar revisorerna som
externrevisorer Riksdagsförvaltningen, Riksda-
gens ombudsmän, Regeringskansliet, Riksban-
ken och Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond.

Resultatbedömning

Under verksamhetsåret 1997 har revisorerna be-
slutat om 8 förslag till riksdagen, 1 skrivelse till
utskott i riksdagen, 2 skrivelser till regeringen, 11
granskningsrapporter och 13 förstudier. Av dessa
13 förstudier har 8 resulterat i beslut om fortsatt
granskning. Flera av de förstudier som inte re-
sulterat i fortsatt granskning har emellertid om-
fattat granskning av vissa delfrågor.

Revisorerna pekar på att produktionen av revi-
sionsrapporter och skrivelser till riksdagen och
regeringen legat på en väsentligt högre nivå un-
der senare år än under 1980-talet. För år 1997
ligger produktionsvolymen cirka 50 % högre än
det årliga genomsnittet för andra hälften av 1980-
talet. Under motsvarande tid har resurserna ökat
med cirka 15 %.

Riksdagens revisorer

Revisorerna kommer i sin granskningsverksam-
het att utöka dialogen med företrädare för de
granskade verksamheterna i form av seminarier,
utfrågningar m.m. Revisorerna skall också ytter-
ligare utveckla samspelet med utskotten under
granskningsarbetet för att på ett tidigt stadium
kunna få till stånd en fruktbärande dialog. En
ökad satsning på uppföljning av tidigare gransk-
ningar är också viktig, bl.a. för att få underlag för
åtgärder som kan förbättra genomslaget i
granskningsarbetet.

Riksdagens revisorer anser för sin del att de re-
surser revisorerna förfogar över är för små för att
revisorerna på ett tillfredsställande sätt skall kun-
na svara mot bredden i den granskande roll som
anges i grundlagen.

Riksdagens revisorer har i budgetförslaget för
år 1999 tagit fasta på Revisionsutredningens för-
slag att öka den årliga resursramen med 5 miljo-
ner kronor. En sådan ökning gör det möjligt att,
som utredningen föreslagit, ytterligare förskjuta
verksamheten mot myndighetsövergripande
granskningar och utan att inkräkta på verksam-
heten i övrigt även inkludera årlig revision av
Hovstaterna och Regeringskansliet.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Förvaltningsstyrelsens överväganden

Resursbehovet i anslagsframställningen grundas
på Revisionsutredningens förslag till utbyggnad
av revisorernas kansli. I talmanskonferensens
förslag TK 1997/98:1 redovisas vissa övervägan-
den beträffande Revisionsutredningens förslag.
Konstitutionsutskottet föreslår med anledning
av förslaget jämte motioner att riksdagen bör
fullfölja sitt beslut från 1994 och fatta beslut på
grundval av Revisionsutredningens förslag i vad
avser en resursförstärkning av Riksdagens reviso-
rer med 5 miljoner kronor. Utbyggnaden bör
enligt KU delas upp på tre år (KU 1997/98:27).

Med hänvisning härtill har förvaltningsstyrelsen
räknat upp medelsbehovet med 1,7 miljoner
kronor för budgetåret 1999, en minskning med

3,3 miljoner kronor i förhållande till Riksdagens
revisorers äskande.

\| Beräkning av anslaget för 1999 1
Tusental kronor ^nsla^J99^	16 673
Pris- och löneomräkning	331
Ökat resursbehov	1 700
Förslag 1999	18 704

Skatteförvaltning och
uppbörd

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

Förslag till statsbudget för 1999

Skatteförvaltning och uppbörd

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................................5

2 Lagförslag................................................................................................................7

2.1 Förslag till lag med anledning av en ny regionindelning för

skatteförvaltningen..................................................................................7

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:232) om ändring i

taxeringslagen (1990:324).......................................................................8

2.3 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)............9

3 Inledning................................................................................................................11

4 Skatteförvaltningen...............................................................................................13

4.1 Omfattning............................................................................................13

4.2 Resultatbedömning................................................................................13

4.3 Särskilda frågor......................................................................................16

4.4 Revisionens iakttagelser........................................................................18

4.5 Anslagsavsnitt........................................................................................19

Al Riksskatteverket..........................................................................19

A2 Skattemyndigheterna..................................................................19

5 Tullverket...............................................................................................................21

5.1 Omfattning............................................................................................21

5.2 Resultatbedömning................................................................................22

5.3 Anslagsavsnitt........................................................................................23

A3 Tullverket.....................................................................................23

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar förslaget till lag med anledning av en
ny regionindelning för skatteförvaltningen,

2. antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1997:232) om ändring i taxeringslagen
(1990:324),

3. antar förslaget till lag om ändring i mervär-
desskattelagen (1994:200),

4. godkänner att Tullverkets mål som avser
utrikeshandelsstatistik inte längre skall gäl-
la, i enlighet med vad regeringen förordar i
avsnittet om Tullverket,

5. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och upp-
börd enligt nedanstående uppställning.

1 Anslagsbelopp 1
Tusental kronor Anslag	Anslagstyp	Anslagsbelopp
Al Riksskatteverket	ramanslag	349 704
A2 Skattemyndigheterna	ramanslag	4 362 445
Bl Tullverket	ramanslag	1 098 710
Summa		5 810 859

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag med anledning av en ny regionindelning
för skatteförvaltningen

Härigenom föreskrivs följande.

Det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan författning be-
träffande skattemyndigheterna i länen eller skattemyndigheten i ett visst län
skall efter utgången av år 1998 i stället gälla Skattemyndigheten i Stockholm,
Skattemyndigheten i Linköping, Skattemyndigheten i Växjö, Skattemyndig-
heten i Malmö, Skattemyndigheten i Göteborg, Skattemyndigheten i Örebro,
Skattemyndigheten i Västerås, Skattemyndigheten i Gävle, Skattemyndigheten
i Östersund och Skattemyndigheten i Luleå respektive den av dessa myndig-
heter i vars verksamhetsområde länet ingår.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÄDE 3

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:232) om
ändring i taxeringslagen (1990:324)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 5 § taxeringslagen (1990:324), i dess lydelse
enligt lagen (1997:232) om ändring i nämnda lag, skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Val av ledamot i skattenämnd för-
rättas av landstingsfullmäktige. I
Gotlands län förrättas valet av kom-
munfullmäktige i Gotlands kom-
mun.

Valet skall vara proportionellt, om
som motsvarar den kvot som erhålls

Val av ledamot i skattenämnd för-
rättas av landstingsfullmäktige. I
Gotlands län förrättas valet av kom-
munfullmäktige i Gotlands kom-
mun. Om en skattenämnds verksam-
hetsområde omfattar flera landsting
eller ett landsting jämte Gotlands
kommun, skall ledamöter väljas av
dessa i proportion till folkmängden i
landstinget respektive kommunen.

et begärs av minst så många ledamöter
om antalet närvarande ledamöter delas

med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal,
skall den avrundas till närmast högre hela tal. I lagen (1992:339) om propor-
tionellt valsätt finns särskilda föreskrifter om förfarandet.

Vid val av ledamöter skall eftersträvas att lekmannakåren får en allsidig
sammansättning med hänsyn till ledamöternas ålder, kön och yrke.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

2.3 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

Härigenom föreskrivs att i 12 kap. 2 § andra stycket mervärdesskattelagen
(1994:200)' orden"det län" skall bytas ut mot "den region".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

¹ Senaste lydelse av 12 kap. 2 § 1998:346.

15 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uol-4

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

3 Inledning

Omfattning

Utgiftsområdet omfattar skatteförvaltningen
(Riksskatteverket och skattemyndigheterna) och
Tullverket.

Kontaktytorna mellan förvaltningarna

I budgetpropositionen för år 1998 behandlade
regeringen bl.a. hur kontaktytorna mellan skat-
teförvaltningen och Tullverket förändrats genom
Sveriges inträde i Europeiska unionen. Det kon-
staterades att de löpande arbetsuppgifter av lik-
artad natur som både skatteförvaltningen och
Tullverket sysslar med minskat mycket kraftigt i
omfattning. Samtidigt slogs det emellertid fast
att behovet av samordning och samverkan
accentuerats i andra avseenden och att det inte
minst gällde kontrollen i fråga om punktskatter
som omfattas av det gemensamma förfarandet
enligt rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 feb-
ruari 1992 om allmänna regler för punktskatte-
pliktiga varor och om innehav, flyttning och
övervakning av sådana varor, det s.k. cirkula-
tionsdirektivet.

Den 1 juli 1998 har nya bestämmelser om
punktskattekontroll avseende transporter av al-
koholvaror, tobaksvaror och mineraloljepro-
dukter trätt i kraft. Bestämmelserna ersätter den
provisoriska regleringen i den s.k. transportkon-
trollagen. Tullverket svarar för kontrollen och
ges bl.a. befogenhet att i vissa fall omhänderta
skattepliktiga varor för utredning och att besluta
om skatt på omhändertagna varor samt, om
skatten inte betalas, föra talan vid domstol om
förverkande av varorna (prop. 1997/98:100, bet.
1997/98:SkU28, rskr. 1997/98:312, SFS 1998:
506).

För att kontrollen skall fungera effektivt krävs en
god samordning mellan skatteförvaltningen och
Tullverket. Bortsett från de nu nämnda arbets-
uppgifterna för Tullverket och kontrollen vid
den yttre gränsen svarar skatteförvaltningen för
punktskattekontrollen, liksom även för mervär-
desskattekontrollen. Regeringen avser att noga
följa hur samspelet fungerar och rapportera till
riksdagen om detta så snart det finns tillräcklig
erfarenhet av den nya ordningen.

Gemensamma mått m.m.

Det finns alltså viktiga beröringspunkter mellan
de båda förvaltningarna och behovet av samord-
ning har snarast ökat. Ett gemensamt mål för
skatteförvaltningen och Tullverket har också
fastställts på utgiftsområdesnivå. Som redan har
framgått täcker emellertid målet inte hela verk-
samheterna - i fråga om Tullverket täcker det
gemensamma målet bara den i dag mindre del av
verksamheten som avser uppbörd av tull m.m.
vid den yttre gränsen. Mot den bakgrunden anser
regeringen fortfarande att det inte är menings-
fullt att lämna en redovisning av dessa verksam-
heter i resultattermer på utgiftsområdesnivå.
Däremot är det angeläget att den redovisning
som lämnas för skatteförvaltningens respektive
Tullverkets verksamhet utformas så att det un-
derlättar jämförelser mellan de båda områdena
och gör det möjligt att vid behov sammanställa
uppgifterna till en helhetsbild av den verksamhet
som finns representerad inom båda förvaltning-
arna. Det innebär bl.a. att återrapporteringen så
långt det är möjligt bör ske med enhetliga mått
och definitioner. Ett samarbete som syftar till
detta bedrivs sedan någon tid av RSV och GTS.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor

	Utfall 1997	Anslag 1998 '	Utgifts- prognos 1998	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
Skatteförvaltningen
Riksskatteverket	302	352	426	350	356	362
Skattemyndigheterna	4 389	4 270	4 450	4 362	4 367	4 432
Totalt för skatteförvaltningen	4 691	4 622	4 876	4 712	4 723	4 794
Tullverket	1 044	1 050	1 103	1 099	1 115	1 131
Totalt för utgiftsområde 3	5 735	5 672	5 979	5 811	5 838	5 925

¹ ITill följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen har anslaget till Riksskatteverket minskats med 4 miljoner kronor och
anslaget till Tullverket ökats med 14 miljoner kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

4 Skatteförvaltningen

4.1 Omfattning

Riksskatteverket svarar för den centrala ledning-
en av dels skatteförvaltningen, dels exeku-
tionsväsendet (jfr utgiftsområde 4 Rättsväsendet,
avsnitt 8 Kronofogdemyndigheterna). På regio-
nal nivå finns inom skatteförvaltningen, fr.o.m.
den 1 januari 1998, 21 skattemyndigheter med
sammanlagt 125 lokala kontor. Vid de lokala
kontoren sköts förutom beskattning även folk-
bokföring och fastighetstaxering. För punkt-
skatter och vissa arbetsuppgifter på mervärdes-
skattens område finns vid Skattemyndigheten i
Dalarnas län ett för hela landet gemensamt sär-
skilt skattekontor i Ludvika.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Resursåtgången för löpande verksamhet (tidigare
kallad grundhantering) har fortsatt att minska.
Aven de resurser som kunnat användas för kon-
trollverksamhet har nu minskat. Det direkta ut-
fallet av kontrollverksamheten liksom omfatt-
ningen av den planmässiga revisionsverk-
samheten har kunnat upprätthållas. Antalet revi-
sioner i övrigt har minskat något jämfört med
1996. Det totala anslagssparandet har minskat.

Mål

— Skatt skall tas ut i den omfattning, med den
fördelning och i den tid och ordning som
åsyftas med gällande skatteförfattningar.²

² Jfr prop. 1992/93:100 bil. 8, bet. 1992/93:SkU22, rskr. 1992/93:287.

- Olika samhällsfunktioner skall tillhandahål-
las fullständig och korrekt basinformation ur
folkbokföringen med god tillgänglighet.

- Taxeringsvärden för fastigheter skall beslutas
och information om dessa tillhandahållas i
enlighet med vad som åsyftas med gällande
författningar.

Förändringar

Den 1 januari 1999 införs en ny regionindelning
för skatteförvaltningen. De länsvisa myndighe-
terna ersätts av tio regionala myndigheter. Den
lokala kontorsorganisationen kommer i princip
att vara oförändrad.

Prioriteringar för 1999

En prioriterad uppgift skall vara att effektivisera
verksamheten genom bl.a. förbättring av IT-
stödet, ändrat arbetssätt och kompetensutveck-
ling. Träffsäkerheten i urvalet och kvaliteten i
kontrollen skall utvecklas. Helhetssynen på
kontroll och service genom hela beskattnings-
förfarandet, inklusive indrivningsarbetet, skall
stärkas. Arbetet med att inrätta skattebrottsen-
heter skall slutföras så att de är i drift vid utgång-
en av år 1999.

4.2 Resultatbedömning

En prioriterad uppgift har under 1997 varit att
genom fortsatt rationalisering göra det möjligt
att överföra resurser till kontrollverksamheten.
Den löpande verksamhetens andel av den totala

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

resursåtgången har också minskat. Detta är det
huvudsakliga skälet till att produktiviteten inom
beskattningsverksamheten som helhet har ut-
vecklats positivt.

Tabell 4.1 Kostnadsutvecklingen inom beskattningsverk-
samheten ______________

£mråde_BOch_BVoly[nmått_i^^^99£^^J_i995_i^_i^J996^^^2997_i

Revision, (antal revisioner)	100,0	107,6	113,7	112,4
Skrivbordsgranskning (antal beslut)	100,0	130,8	140,9	134,7
Grundhantering m.m. (antal deklarationer)	100,0	89,1	86,3	83,3
Summa kostnadsändring	100,0	103,6	106,1	102,6

Det är dock att märka att totala nedlagda resurser
har minskat under 1997 även i kontrollverksam-
heten, vilket är ett trendbrott och kan tolkas så
att det inte längre varit möjligt att helt freda den-
na verksamhet mot neddragningar på grund av
det generella besparingskravet.

Utgångspunkter för bedömningen

Verksamhetens resultat bör bedömas med ut-
gångspunkt från den uppföljningsmodell som
RSV tagit fram och som även legat till grund för
verksamhetsmålen och återrapporteringskraven i
regleringsbreven under senare år (RSV Rapport
1995:2). Modellen bygger på att graden av upp-
fyllelse av målet för beskattningsverksamheten
bedöms utifrån kriterierna beskattningseffekti-
vitet, uppbördseffektivitet, kvalitet och produk-
tivitet.

Beskattningseffektiviteten uttrycker förhållan-
det mellan debiterad skatt och rätt skatt. Det lig-
ger i sakens natur att det inte går att få någon sä-
ker kunskap om detta förhållande. Visserligen
görs försök att bestämma storleken av det totala
skattebortfallet bl.a. med hjälp av i särskild ord-
ning utförda stickprovskontroller, s.k. årliga sta-
tistiska acceptansundersökningar. Utfallet av
dessa är dock alltför osäkert för att kunna läggas
till grund för bedömningen av beskattningsverk-
samhetens resultat. Det är dessutom i hög grad
beroende av faktorer utanför skatteförvaltning-
ens kontroll, som t.ex. ändringar i lagstiftningen.
Bedömningen får i stället göras genom mätning-
ar vad gäller sådana åtgärder (prestationer) som
kan antas påverka det nämnda förhållandet. Det
kan vara fråga om dels åtgärder som stärker de

skattskyldigas frivilliga medverkan, dels kon-
trollinsatser. Dessa insatser ger dels en direkt ef-
fekt i form av ändrade debiteringar, dels en pre-
ventiv effekt. Hur stor den preventiva effekten är
antas bl.a. bero på frekvensen av olika kon-
trollåtgärder, dvs. risken för att felaktigheter
upptäcks.

Det ligger alltså i sakens natur att den preven-
tiva effekten av skatteförvaltningens prestationer
inom kontrollverksamheten inte direkt kan mä-
tas. Men även mätning av det direkta belopps-
mässiga utfallet av kontrollverksamheten är för-
enad med vissa svårigheter. De belopp som de-
biteras kan visserligen avläsas direkt, men det
kräver en närmare analys för att man skall kunna
bedöma det ekonomiska värdet av en viss debite-
ring. Det hänger bl.a. samman med att ett belopp
helt eller delvis kan komma att falla bort efter en
process i skattedomstol, kanske många år framåt
i tiden, att det inte är säkert att den skattskyldige
kommer att ha förmåga att betala beloppet och
att vissa höjningar av den debiterade skatten kan
ha att göra med periodiseringsfrågor och därför
bara innebär en tidigareläggning av en debitering
som ändå skulle ha ägt rum någon senare period.
Det är mot den här bakgrunden som regeringen
har tilldelat RRV medel från anslaget Kontroll-
funktionen i staten för ett projekt som syftar till
att förbättra möjligheten att bedöma skattekont-
rollens ekonomiska värde. Arbetet inom pro-
jektet bedrivs i nära samarbete med RSV. Upp-
draget kommer att redovisas inom kort.

Uppbördseffektiviteten uttrycker förhållandet
mellan debiterad skatt och faktiskt inbetald skatt.
I målet att skatten skall betalas i rätt tid och ord-
ning ligger emellertid också att betalningsupp-
maningar skall behöva skickas ut i så liten ut-
sträckning som möjligt och att inkomstskatten i
största möjliga utsträckning skall betalas under
inkomståret som preliminär skatt. Att mäta gra-
den av måluppfyllelse i den här delen är inte för-
enat med några svårigheter. Det innebär emeller-
tid inte att målet är helt okomplicerat från
styrningssynpunkt. Ett antal faktorer vid sidan av
myndigheternas prestationer påverkar utfallet,
t.ex. konjunktur- och sysselsättningsförhållan-
den och attityder till skattesystemet. Dessutom
påverkas detta av arbetet såväl hos skattemyn-
digheterna som kronofogdemyndigheterna. Att
minska förekomsten av försenade och uteblivna
skattebetalningar har därför i regleringsbreven
för de senaste åren ställts upp som ett för skat-
teförvaltningen och exekutionsväsendet gemen-
samt verksamhetsmål. Även andelen av den slut-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

liga skatten som blir betald i form av preliminär
skatt under inkomståret påverkas av en rad andra
faktorer än skattemyndigheternas agerande, t.ex.
av svängningar i konjunktur och ränteutveckling
men i hög grad också av ändringar i det materi-
ella regelverket, t.ex. vad gäller avdragsrätt.

Resultatinformation

Beskattningsverksamheten

RSV konstaterar i årsredovisningen att beskatt-
ningseffekten är svårbedömd. De indikatorer
som finns på skattebetalarnas frivilliga medver-
kan är få och motstridiga. Det beloppsmässiga
utfallet av skattekontrollen är i stort sett oför-
ändrat i förhållande till 1996. Samtidigt gäller att
revisionsfrekvensen sjunker. Viktiga mål som att
genomföra samordnade revisioner hos landets
allra största företag samt att satsa på eko- och
skattebrottsrevisioner har dock uppfyllts. Inom
skrivbordsgranskningen har ändringsfrekvensen
fallit något på inkomstskatteområdet, vilket ty-
der på en lägre kontrollintensitet.

Det beloppsmässiga utfallet av offensiva åt-
gärder måste tolkas med viss försiktighet, bl.a. av
det skälet att enstaka beslut som rör mycket sto-
ra belopp kan få starkt genomslag. Trots denna
reservation konstaterar RSV att utfallet förbätt-
rats kraftigt jämfört med tiden före år 1996, nå-
got som enligt verket till övervägande del får till-
skrivas de extra kontrollmedel som disponerats.

I den omfattande rapporten Skattefel och
skattefusk, som RSV överlämnat i anslutning till
årsredovisningen, redovisar verket vissa slutsatser
om läget. RSV anser bl.a.

- att kontrollverksamhetens preventiva effekt
är betydande, men att tilltron till skattemyn-
digheternas förmåga att bekämpa skattefusket
inte är tillfredsställande,

- att det totala skattefelet ligger i storleksord-
ningen 80-90 miljarder kronor, eller närmare
fem procent av BNP,

- att det finns problem med ledningen och
styrningen av kontrollverksamheten, liksom
även produktivitetsproblem i denna verksam-
het,

- att arbets givarkontrollen och kontrollen av
vanliga löntagares arbets- och kapitalin-
komster fungerar tillfredsställande och att
kontrollen av de största företagen utvecklas
enligt planerna; däremot är det svårt att avdela

tillräckligt kompetent personal för kontrollen
av de minsta företagen, och vissa bedrägerier
mot mervärdesskattesystemet har inte kunnat
förhindras.

Det direkta beloppsmässiga utfallet av kontroll-
verksamheten har som framgår av nedanstående
tabell totalt sett legat kvar på 1996 års höga nivå.
RSV påpekar dock att det bl.a. har funnits vissa
tekniska brister i statistikinsamlingen som bör
föranleda viss försiktighet vid jämförelser mellan
åren.

Tabell 4.2 Direkt beloppsmässig effekt av offensiva atgär- 1 der 1995-1997 1
Miljarder kronor	1995	1996	1997
Inkomsttaxering m.m.
- årlig taxering	3 525	7 787	8 524
- omprövning	4 173	5 141	4 748
Summa inkomstskatt	7 796	12 928	13 272
Mervärdesskatt	3 078	3 107	2 451
Arbetsgivaravgifter	873	730	959
Punktskatter	86	83	258
Totalt	ti 739	16 848	16 940

Den totala ändringsfrekvensen i den s.k. skriv-
bordsgranskningen har minskat något jämfört
med föregående år. Detta kan enligt RSV till stor
del förklaras med omläggningar i förfarande
m.m. inom vissa delområden. Inom området ar-
betsgivaravgift och källskatt har ändringsfrek-
vensen å andra sidan fortsatt att öka, denna gång
från 5,8 till 6,7 % av antalet deklarationer.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

Tabell 4.3 Totalt antal ändringsbeslut samt därav beslut
inom offensiv granskning

Total^^^^^^^^^arajHiffensh^ranskmn^

Skatteslag	Antal beslut 1997	Antal beslut 1997	1 procent av dekl
Skatteslag	Antal beslut 1997	Antal beslut 1997	1996	1997
Inkomstskatt
m.m.
- vid årlig taxe- ring	467 300	380 200	5,4%	5,3%
- vid ompröv- ning/omräkn	164 700	58 500	1,0%	0,8%
Summa inkomst- skatt m.m.	632 000	438 700	6,4%	6,1 %
Arbetsgivaravgift /källskatt	398 400	197 600	5,8%	6,7%
Mervärdesskatt	396 500	88 000	2,1%	2,1 %
Totalt	1 426 900	724 300

För revisionsverksamheten gäller att antalet
samordnade planmässiga revisioner har upprätt-
hållits och antalet övriga planmässiga revisioner
ökat jämfört med år 1996. Antalet urvalsrevisio-
ner har däremot fortsatt att minska med undan-
tag av eko- och skattebrottsrevisionerna, som
ökat något i antal.

Uppbördsförlusterna har på nytt minskat efter
en viss uppgång under år 1996, och förlusterna är
betydligt mindre än under första hälften av 1990-
talet.

RSV redovisar för beskattningsverksamheten
en ökning av kostnadsproduktiviteten med ca 5 %
jämfört med basåret 1994 och en ökning av ar-
betsproduktiviteten med 17,5 % under samma
tid.

I årsredovisningen pekas på ett par indikatorer
som enligt RSV tyder på förbättrad produktkva-
litet, nämligen minskat antal omräkningar och
minskat antal avkortade restföringar i förhållande
till antalet deklarationer, jämfört med föregående
år. Vad gäller processkvalitet finns inte någon
tydlig tendens. Arbetet med att förbättra den
interna kvalitetskontrollen hos myndigheterna
går vidare. En undersökning har under 1997 för
första gången gjorts av företagens attityder till
skattesystemet och skattemyndigheten, motsva-
rande de undersökningar vad gäller allmänheten
som gjorts regelbundet sedan mitten av 1980-
talet. Från resultatet av undersökningen kan
nämnas att drygt hälften av företagen är nöjda
med hur tjänstemännen utför sina uppgifter och
tycker att skatteförvaltningens broschyrer och

rutiner på det hela taget är bra. Något fler, 60
procent, tycker att broschyrerna innehåller den
information de behöver.

Folkbokföring

Inom folkbokföringen har mängden ärenden åter
ökat något efter en nedgång åren 1995 och 1996.
RSV redovisar bedömningen att kvaliteten på
informationen i folkbokföringens register har
fortsatt att förbättras. Handläggningstidema har
ökat något och skillnaderna mellan olika kontor
är fortfarande avsevärd. Antalet överklagade be-
slut har ökat, samtidigt som andelen beslut som
ändras av domstol har minskat. Antalet utförda
flyttningskontroller har ökat.

Fastighetstaxering

Under verksamhetsåret har någon allmän fastig-
hetstaxering inte utförts. Under andra halvåret
har de inledande momenten i 1998 års allmänna
fastighetstaxering av lantbruk varit en prioriterad
uppgift. Inriktningen har varit att skicka ut så
många förtryckta taxeringsförslag som möjligt
för att förenkla hanteringen för fastighetsägarna
och deklarationsgranskarna.

Regeringens bedömning

Regeringen kan i allt väsentligt ansluta sig till de
bedömningar från RSV:s sida som har redovisats
i det föregående. Som helhet får resultatet av
verksamheten inom skatteförvaltningen under
verksamhetsåret anses tillfredsställande. Den be-
dömningen grundar regeringen främst på att den
samordnade planmässiga revisionsverksamheten
upprätthållits och att satsningen på eko- och
skattebrottsrevisioner kunnat genomföras, samt
att det direkta beloppsmässiga utfallet av hela
kontrollverksamheten ligger kvar på en hög nivå
jämfört med tiden före 1996.

4.3 Särskilda frågor

Kontroll och service

Samtidigt som regeringen alltså bedömer verk-
samhetens resultat som helhet som tillfredsstäl-
lande kan konstateras att det krävs stor upp-
märksamhet på orsakerna till och effekterna av
de svårigheter som redovisats att hålla kontroll-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

frekvensen uppe. RSV har i enlighet med ett
uppdrag i regleringsbrevet för år 1998 redovisat
en analys av ändringsfrekvensen i beskattnings-
verksamheten. Där uttalar RSV att ändringsfre-
kvenserna för olika deklarationstyper är en
funktion av prioriteringar som tvingats fram av
reusrsläget för verksamheten som helhet. Åtgär-
der med det enda syftet att höja ändringsfrekven-
serna skulle dock enligt RSV inte öka kontrol-
lens preventiva effekt. Däremot bör det, anser
verket, inom raman för den fortsatta utveckling-
en av kontrollstrategier övervägas om kontrollin-
riktningen kan göras mera varierad och oförut-
sägbar.

I en preliminär delrapport i detta arbete har
RSV i enlighet med ett annat regeringsuppdrag
tagit upp frågor om den planmässiga kontrollen
av stora företag.

Utöver det arbete som utförts eller nu pågår
inom RSV har kontrollverksamheten behandlats
av RRV dels i det tidigare nämnda projektet rö-
rande skattekontrollens ekonomiska värde, dels i
ett projekt med inriktning på svart arbete. Det
bör också nämnas att Riksdagens revisorer gjort
en särskild granskning av de insatser som fr.o.m.
budgetåret 1993/94 har finansierats med hjälp av
de extra kontrollmedlen.

Det är alltså en ganska stor mängd material
som tagits fram eller inom kort blir tillgängligt
som belyser kontrollverksamheten med något
olika infallsvinklar. Det är enligt regeringens me-
ning angeläget att allt detta material vägs in i det
fortsatta arbetet med kontrollstrategin.

Som redan nämnts är det viktigt med en hel-
hetssyn på kontroll och service. Att göra rätt av-
vägning mellan dessa inslag i verksamheten har
brukat kallas för skatteförvaltningens verksam-
hetsidé såvitt gäller beskattning. RSV har i enlig-
het med ett uppdrag i regleringsbrevet för år
1998 till regeringen redovisat ett förslag till mål
och inriktning för skatteförvaltningens service
till allmänheten och företag.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen
med en samlad redovisning av sin syn på de nu
berörda frågorna när RSV avslutat arbetet med
sin kontrollstrategi.

Riskanalyser

I regleringsbrevet för år 1998 har regeringen vi-
dare uppdragit år RSV att redovisa hur man ge-
nom förbättrad analys av skatteuppbörden, ut-
byggd underrättelseverksamhet eller andra

åtgärder kan utveckla riskanalyserna i fråga om
främst angrepp mot systemen för indirekta
skatter. Uppdraget skall redovisas före utgången
av år 1998. Arbetet har nära koppling till det
uppdrag som har getts till RSV inom ramen för
det s.k. kontrollprojektet avseende utökad kon-
troll av skatteupplag och ledsagardokument.
Aven här avser regeringen att återkomma i 1999
års ekonomiska vårproposition med en redogö-
relse för de erfarenheter och förslag som arbetet
utmynnat i.

Lagstiftning med anledning av en ny
regionindelning för skatteförvaltningen

Regeringens förslag: Regeringen föreslår att över-
gången till en ny regionindelning regleras i en
särskild lag. Samtidigt föreslås smärre ändringar i
taxeringslagen (1990:324) och mervärdesskatte-
lagen (1994:200) som föranleds av att den nya
indelningen inte bygger på länsindelningen re-
spektive landstingen.

Lagförslagen, som har utformats i samråd med
RSV, har inte remissbehandlats.

Syftet med den särskilda lagen är att klargöra
att de nya myndigheter som bildas den 1 januari
1999 i verksamhetens alla delar träder in i stället
för de gamla, på länsindelningen baserade myn-
digheterna. Detta betyder t.ex. att ett beslut som
fattats av någon av de gamla myndigheterna före
utgången av år 1998 kan omprövas, enligt de
regler som gäller för omprövning inom beskatt-
ningsverksamheten, av den regionmyndighet i
vars verksamhetsområde länet ingår efter den 1
januari 1999. Lagen har också den innebörden att
den nya myndigheten har all den åtkomst till och
förfoganderätt över register som någon av de ti-
digare myndigheterna inom samma geografiska
område skulle ha haft om den funnits kvar.

Ändringen i taxeringslagen är föranledd av att
det i de nya regionerna kommer att finnas skat-
tenämnder vars verksamhetsområde omfattar
mer än ett landsting. Det innebär att det krävs en
bestämmelse om fördelningen mellan dessa av
rätten att utse ledamöter i sådana nämnder.

Förslagen syftar alltså bara till att reglera över-
gången inom skatteförvaltningen till en ny re-
gionindelning och bedöms vara av sådant slag att
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Försla-
gen har därför inte lagrådsbehandlats.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

Punktskatteverksamheten

Verksamheten på punktskatteområdet, som be-
drevs inom den s.k. beskattningsavdelningen vid
RSV, utlokaliserades år 1988 till Ludvika. Orga-
nisatoriskt förblev verksamheten en del av RSV.
I anslutning till den fördjupade anslagsframställ-
ningen för budgetåren 1993/94—1995/96 föreslog
RSV att verksamheten skulle antingen utgöra en
egen myndighet eller föras in under Skattemyn-
digheten i Kopparbergs län. Efter förslag i 1992
års kompletteringsproposition fattade riksdagen
principbeslut om att genomföra den senare lös-
ningen. Det främsta skälet för förändringen var
att det ansågs mindre lämpligt att centralmyn-
digheten svarade för operativa arbetsuppgifter av
den omfattning som det här var fråga om (prop.
1991/92:150 Bilaga 1:5 s. 77). Den nya ordningen
infördes den 1 juli 1993.

Sedan beslutet fattades har förutsättningarna
för punktskatteverksamheten ändrats på viktiga
punkter. Redan Sveriges EU-medlemskap har
skapat en ny situation, med ett i grunden ändrat
förfarande som en följd av den s.k. suspension-
sordningen för punktskattepliktiga varor och
mycket täta internationella kontakter. Till detta
kommer det nya regelverket vad gäller kontroll
av transporter av punktskattepliktiga varor och
de speciella krav som kommer att ställas på Sve-
rige i samband med det kommande ordförande-
skapet i EU. De omfattande internationella
kontakterna var ett viktigt skäl till att RSV i sin
rapport om ny regionindelning för skatteförvalt-
ningen föreslog att punktskatteverksamheten
åter skulle inordnas organisatoriskt i verket.

Enligt regeringens mening finns det goda skäl
att nu på nytt överväga hur punktskatteverksam-
heten organisatoriskt skall vara inplacerad i
skatteförvaltningen. Regeringen avser att inom
kort ge ett uppdrag att utreda frågan. En ut-
gångspunkt för uppdraget skall vara att verksam-
het inom skatteförvaltningen även i fortsättning-
en skall bedrivas i Ludvika i samma omfattning
som i dag.

Bouppteckningar och arvsskatt

I det delbetänkande som Arvdabalksutredningen
lämnade hösten 1996 föreslås att skattemyndig-
heterna från tingsrätterna skall ta över uppgiften
att registrera bouppteckningar och att vara be-
skattningsmyndighet i fråga om arvsskatt (SOU
1996:160). I betänkandet, som har remissbe-

handlats, diskuteras inte de organisatoriska kon-
sekvenserna av en överflyttning, varför regering-
en nu avser att ge Domstolsverket och Riks-
skatteverket i uppdrag att analysera dessa.

4.4 Revisionens iakttagelser

RRV:s revisionsberättelse avseende skatteför-
valtningen och exekutionsväsendet innehåller
inte någon invändning. I RRV:s ekonomiadmi-
nistrativa värdering av statliga myndigheter avse-
ende räkenskapsåret 1997 har RSV tilldelats om-
dömet Tillfredsställande (BA).

I sin årliga rapport 1998 har RRV såvitt gäller
skatteförvaltningen föreslagit

- att instruktionen ses över med anledning av
att vissa bestämmelser är föråldrade,

- att regeringen låter utvärdera medgivande-
systemet för kontroll av utländska kapitalin-
vesteringar,

— att en inventering görs av legala och administ-
rativa hinder för ett effektivt internationellt
informationsutbyte mellan skatteförvaltning-
ar och

— att man på den internationella nivån skall ver-
ka för ökat erfarenhetsutbyte mellan EU-
länderna och utvecklade rutiner för informa-
tionsutbyte inom skatteområdet.

RRV har vidare uppmärksammat regeringen på
risken för att bemanningen av skattebrottsenhe-
terna återverkar negativt på resurserna för utred-
ning av beskattning i samband med ekonomisk
brottslighet och på att utrymmet för skattebort-
fall är betydande när det gäller utländska kapi-
talförsäkringar och realisationsvinster på värde-
papper.

Vad gäller instruktionen för skatteförvaltning-
en har de bestämmelser som nämns i RRV:s rap-
port ändrats under våren 1998 på sådant sätt att
RRV:s önskemål torde vara tillgodosett.

Regeringen delar uppfattningen att det finns
skäl att utvärdera medgivandesystemet för kon-
troll av utländska kapitalinvesteringar och avser
att uppdra åt RSV att göra en sådan utvärdering.
Regeringen instämmer också i att det finns ut-
rymme för förbättringar vad gäller såväl regel-
verk som rutiner för internationell samverkan på
skatteområdet. Enligt regeringens uppfattning är
Sveriges företrädare i olika internationella fora
väl medvetna om detta och verkar inom de givna

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

ramarna för förbättringar av det slag som RRV
efterlyser. Det utesluter dock inte att det kan
finnas skäl att bl.a. inom Regeringskansliet över-
väga hur Sverige skall kunna spela en mera pådri-
vande roll i dessa sammanhang.

4.5 Anslagsavsnitt

Al Riksskatteverket

ITabell 4.4 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		301 785	Anslags- sparande	212 598
1997	Utfall	301 785	Anslags- sparande	212 598
1998	Anslag	352 304 ’	Utgifts- prognos	426 000
1999	Förslag	349 704
2000	Beräknat	355 830 ’
2001	Beräknat	361 853 ¹

¹ Till följd av förslag pä tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998
har anslaget minskats med 4 000 tkr.

² Motsvarar 349 631 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

³ Motsvarar 349 631 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

Under anslaget anvisas medel för RSV:s arbets-
uppgifter som central myndighet inom såväl
skatteförvaltningen som exekutionsväsendet (jfr
utgiftsområde 4 Rättsväsendet, verksamhetsom-
råde E Kronofogdemyndigheterna).

Under budgetåret 1995/96 minskade anslags-
sparandet inom RSV, bl.a. som ett resultat av att
regeringen beslutade om bortföring av vissa me-
del från anslaget som en besparing. Regeringen
har därefter under våren 1997 beslutat om ytter-
ligare bortföring av medel. Sammanlagt har i en-
lighet med regeringens beslut 137 250 000 kro-
nor förts bort från anslaget. Anslagssparandet
har ökat något under 1997.

A2 Skattemyndigheterna

ITabell 4.5 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		4 389 491	Anslags- sparande	482 503
1997	Utfall	4 389 491	Anslags- sparande	482 503
1998	Anslag	4 269 581	Utgifts- prognos	4 450 000
1999	Förslag	4 362 445
2000	Beräknat	4 367 392 '
2001	Beräknat	4 431 654 ^!

¹ Motsvarar 4 289 083 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

² Motsvarar 4 289 083 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

Även inom skattemyndigheterna har det byggts
upp ett avsevärt anslagssparande. Uppbyggnaden
fortsatte under budgetåret 1995/96. Aven i fråga
om skattemyndigheterna har regeringen vid flera
tillfällen beslutat om bortföring av medel från
anslaget som en besparing. Sammanlagt har i en-
lighet med regeringens beslut 51 500 000 kronor
förts bort från anslaget. Under år 1997 har an-
slagssparandet minskat.

Slutsatser

1 Beräkning av anslaget Al Riksskatteverket för 1999 1
Tusental kronor ^nsla^99^	352 304
Pris- och löneomräkning	7 030
Justering av premier	298
Minskat resursbehov	-9 928
Förslag 1999	349 704

1 Beräkning av anslaget A2 Skattemyndigheterna för 1999 1
Tusental kronor Anslag 1998	4 269 581
Pris- och löneomräkning	83 094
Premiejustering	17 588
Minskat resursbehov	-7 818
Förslag 1999	4 362 445

Förbrukningen av anslagsmedel inom skatteför-
valtningen har visat sig vara svår att förutsäga. De
både i absoluta tal och i förhållande till anslags-
beloppen avsevärda överskotten har flera förkla-
ringar. En viktig förklaring är nu liksom tidigare
svårigheten att på förhand med någon större pre-
cision ange i vilken takt medel som har avsatts
för investeringar i utrustning och systemutveck-
ling m.m. på IT-området kommer att förbrukas.
En annan förklaring är fördröjningar i rekryte-
ringen av nya medarbetare. En betydande del av
överskottet på anslaget till skattemyndigheterna
utgörs också av medel som avsatts för pension-
sersättningar i samband med avveckling av per-
sonal.

Den av RSV senast redovisade prognosen över
medelsförbrukningen tyder på att anslagssparan-
det såvitt gäller skattemyndigheterna kommer att
avvecklas helt och anslagskrediten tas i anspråk i
viss utsträckning redan under år 1999 och med
ett betydande belopp under år 2000 och i än hög-
re grad under år 2001, medan det inom Riks-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

skatteverket väntas bli först under år 2000 som
anslagssparandet i sin helhet förbrukats och
vänts till visst utnyttjande av anslagskrediten.

Mot bakgrund av det som sagts i det föregå-
ende finner regeringen i övrigt inte anledning att
nu göra något försök att redovisa en ändrad be-
dömning vad gäller resursbehovet under perio-
den t.o.m. år 2001. Det bör dock påpekas att
skatteförvaltningen under senare år fått ett flertal
nya eller utökade arbetsuppgifter, t.ex. vad gäller

medverkan i skattebrottsutredningar, utan att
frågan om det långsiktiga resursbehovet för dessa
har lösts. Mot bakgrund av de prognoser som
har lämnats för medelsförbrukningen de kom-
mande åren är det angeläget att närmare under-
söka hur nuvarande anslagsnivåer förhåller sig till
det långsiktiga resursbehovet. Enligt vad rege-
ringen erfarit har ett sådant arbete inletts inom
RSV.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

5 Tullverket

5.1 Omfattning

Tullverkets uppgift är att fastställa och uppbära
tullar, mervärdesskatt och andra skatter och av-
gifter som tas ut vid import och export av varor.
Vidare svarar verket för uppgiften att övervaka
och kontrollera trafiken till och från utlandet så
att bestämmelser om in- och utförsel av varor
efterlevs. Till verksamheten hör också att samla
in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelssta-
tistiken. Dessa arbetsuppgifter skall utföras på ett
kostnadseffektivt sätt med beaktande av att en
god service upprätthålls.

Tullverket omfattar Generaltullstyrelsen som
är chefsmyndighet samt tolv regionala tullmyn-
digheter. Dessa svarar för verksamheten inom
sina respektive geografiska områden.

Effekterna för kontrollverksamheten och tull-
verksamheten i övrigt av den neddragning av
Tullverkets anslag som beslutades i samband med
Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen
har varit föremål för en utvärdering i enlighet
med skatteutskottets betänkande 1994/95:
SkU23.

ten sett som helhet är effektivare än föregående
år. Anslagssparandet har minskat.

Mål

- Att effektivt fastställa och uppbära tullar,
mervärdesskatt och andra skatter samt avgif-
ter så att en riktig uppbörd kan säkerställas.

- Att övervaka och kontrollera trafiken till och
från utlandet så att bestämmelser om in- och
utförsel av varor efterlevs.

- Att samla in och bearbeta uppgifter för utri-
keshandelsstatistiken så att ett underlag av
god kvalitet kan inges.

- Att vid fullgörande av sina uppgifter verka för
att kostnaderna för tullprocedurerna minime-
ras både för näringsliv, allmänhet och inom
Tullverket samt tillhandahålla en god service
så att den legitima handeln med tredje land
underlättas i största möjliga utsträckning och
att det legitima varuflödet inom EU inte
hindras.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Antalet narkotikabeslag har ökat under 1997
jämfört med föregående år. Antalet beslagstill-
fällen är de högsta under de senaste fem åren.
Även mängderna beslagtagen narkotika har ökat
markant. Beslagen av sprit och andra alko-
holdrycker samt tobak ligger på en fortsatt
mycket hög nivå. Vad gäller uppbördsverksam-
heten har Tullverket hanterat fler ärenden än ti-
digare med en sammanlagd större total uppbörd.
Myndigheten har även ett bättre utfall avseende
återvinning av uppbördsfordringar. Verksamhe-

Prioriteringar för 1999

Inom kontrollverksamheten skall fortsatt hög
prioritet ges åt narkotikakontrollen. Även kon-
trollerna mot illegal införsel av sprit och tobak
skall ges hög prioritet. Regeringen lägger stor
vikt vid genomförandet av det omfattande ut-
vecklings- och effektiviseringsarbete som påbör-
jats inom Tullverket vilket bl.a. innefattar en för-
ändrad organisation i syfte att få en effektivare
verksamhet och ett bättre utnyttjande av befint-
liga resurser.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

Tullverket är en väsentlig del i utrikeshandels-
kedjan och en viktig komponent i arbetet är
därför en god service till näringslivet genom för-
bättrad information samt en ytterligare utvecklad
IT-verksamhet. Likaså är arbetet med förenk-
lingar av regler och procedurer angelägna. En
viktig uppgift för Tullverket är att utarbeta kon-
kreta förslag till förenklingar i EU:s regelverk
samt att initiera en systematisk genomgång av de
svenska tillämpningarna av detta liksom tillämp-
ningarna av det nationella regelverket. En effek-
tiv information, god service, förenklade regler
och effektiv kontroll samverkar för höjd kvalitet
på avlämnade uppgifter samtidigt som utrikes-
handelsföretagens konkurrenskraft stärks. Sam-
tidigt frigörs resurser att användas till exempelvis
förbättrad kontroll. En god service, bra informa-
tion samt enkla procedurer blir därigenom en
förutsättning för god kontroll.

En utökad samverkan mellan myndigheter
som verkar vid gränsen är en del i kontrollverk-
samheten som bör utvecklas. Dessa myndigheter
har en organisatorisk och administrativ styrka
som i samverkan kan bli ännu bättre.

Av särskild vikt beträffande IT-verksamheten
är omställningsarbetet inför år 2000.

5.2 Resultatbedömning

Inledning

Tullverkets verksamhet är fr.o.m. 1997 indelad i
fyra verksamhetsgrenar; uppbörd, in- och utför-
selrestriktioner, utrikeshandelsstatistik samt öv-
rig verksamhet. Tre av dessa är direkt härledda ur
Tullverkets mål. Med denna indelning av verk-
samheten har förutsättningar skapats för att
Tullverket bättre än tidigare skall kunna följa upp
resultatet i förhållande till dessa mål.

Regeringen har i regleringsbrevet för 1998 lik-
som för föregående år angivit ett antal verksam-
hetsmål direkt härledda ur Tullverkets mål vilket
bör göra det möjligt att följa upp verksamheten
och analysera resultatet. Tyngdpunkten för verk-
samhetsmålen är inom områdena uppbörd, in-
och utförselrestriktioner samt service.

Som särskilt angelägna uppgifter i övrigt för
Tullverket har regeringen angivit att verka för att
en enhetlig tolkning av gällande lagar och övriga
bestämmelser görs av samtliga tullmyndigheter,

att verka för att systemen för transitering av va-
ror får en hög tillförlitlighet samt att biträda Fi-
nansdepartementet och Utrikesdepartementet
med analys av frågor inom respektive område
som skall behandlas vid möten inom EU:s organ.

Vidare är det en särskilt angelägen uppgift för
Tullverket att medverka vid förhandlingar i ar-
betet med internationella frågor inom sitt verk-
samhetsområde och inom EU-arbetet prioritera
att verka för förenklingar av regler och procedu-
rer inom tullområdet, utvecklad IT-användning i
tullprocesserna samt effektivisering av narkoti-
kabekämpningen.

Regeringens bedömning

Regeringen gör bedömningen att Tullverkets års-
redovisning för budgetåret 1997 i allt väsentligt
är rättvisande. I förhållande till föregående års
årsredovisning är den desssutom mer överskådlig
och strukturerad. Emellertid finns fortfarande
brister i hur resultatet presenteras. I vissa fall
saknas en jämförande analys av resultaten med
föregående år och i dessa fall är det därför inte
möjligt att se om resultatet är bättre eller sämre
än tidigare. I andra fall drar man långtgående
slutsatser på bristande underlag.

Mot bakgrund av att kostnaderna för verk-
samheten endast är marginellt större än föregå-
ende år kan regeringen trots bristerna i resultat-
redovisningen konstatera att Tullverkets verk-
samhet var effektivare under 1997 än under före-
gående år.

För uppbördsverksamheten redovisar Tullver-
ket att man hanterat fler ärenden än föregående
år (+9%), uppbörden är större (+12%) och man
har ett bättre utfall på återvinning av utestående
uppbördsfordringar. Samtidigt redovisar man en
minskad styckkostnad avseende handläggning av
fordringar. En anledning till detta är enligt Tull-
verket förbättrade rutiner. Om mängden hante-
rade ärenden, den ökade uppbörden och den
sänkta styckkostnaden har gett bättre eller sämre
kvalitet i myndighetens arbete än tidigare år är
emellertid svårt att se eftersom någon utförlig
analys av detta inte presenteras i årsredovisning-
en. Man redovisar dock på annan plats att kvali-
tetsundersökningar av företag med avseende på
avlämnade tulldeklarationer gjorts och att kvali-
teten visat sig vara oacceptabelt låg.

Tullverket anger i årsredovisningen att man
under 1998 avser införa ett nytt sätt att hantera
klareringen som skall ge en högre kvalitet i myn-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

dighetens arbete. Systemet som kallas RISK in-
nebär i korthet att man med hjälp av riskanalyser
fördelar ärenden i prioritetsgrupper där lågrisk-
ärenden kan automatklareras och ärenden med
högre risk genomgår särskilda kontrollåtgärder.
Tullverket menar att härigenom erhålls såväl en
högre kvalitet som en högre effektivitet i klare-
ringsarbetet. Med förbättrade informationsinsat-
ser mot företagen avser man även att höja kvali-
teten i de avlämnade tulldeklarationerna så att
dessa initialt är riktiga och fullständiga och inte
behöver rättas när de kommit in till Tullverket.

Vad gäller kontrollverksamheten skall narko-
tikakontrollen enligt regleringsbrevet ges högsta
prioritet. Regeringen konstaterar avseende Tull-
verkets kontrollverksamhet att såväl antal beslag
som beslagtagna kvantiteter narkotika har ökat
markant under 1997 jämfört med föregående år.
Beslagen av sprit och tobak är på en fortsatt hög
nivå. Aven detta arbete skall enligt regleringsbre-
vet ges hög prioritet och regeringen anser med
hänsyn till såväl folkhälsan som till statsfinansi-
ella aspekter att ansträngningarna skall fortsätta
även avseende denna typ av smuggling.

I detta sammanhang bör även nämnas de goda
resultat som hittills uppnåtts under 1998 med
anledning av de nya befogenheter Tullverket fått
avseende bl.a. kontroll av postförsändelser med
avseende på vissa punktskatter (prop.
1997/98:100, bet. 1997/98:SkU28, rskr. 1997/98:
312). Av den tidigare obeskattade införseln av
cigaretter via brev och postpaket har enligt Ge-
neraltullstyrelsen uppskattningsvis ca 90 % upp-
hört.

Regeringen konstaterar således att resultatet
för år 1997 förbättrats men anser även att redo-
visningen av resultatet i årsredovisningen bör ut-
vecklas. Årsredovisningen bör vara en utvecklad
sammanställning av det material som det interna
rapporteringssystemet kontinuerligt levererar.

Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) har i sin revisionsbe-
rättelse bedömt årsredovisningen som i allt vä-
sentligt rättvisande och har inte lämnat någon
invändning. Däremot har man i sin revisionsrap-
port respektive revisionspromemoria redovisat
ett antal iakttagelser avseende dels Tullverkets
förvaltning, dels årsredovisningen. En iakttagelse
avser Tullverkets bristande analys av uppbörden
där RRV påpekar att myndigheten bättre borde
analysera variationer i denna och söka förklaring-

ar till dessa variationer. Som exempel nämner
RRV att intäkterna av uppbörd under året ökat
med 12% men transfereringarna till EU - dvs. de
medel som utgör en del av Sveriges avgift till ge-
menskapen - har minskat med 4%. Genom en
analys av detta skulle myndigheten tidigt få sig-
naler om eventuella felaktigheter vilket skulle bi-
dra till att skapa bättre förutsättningar för fast-
ställande av en riktig uppbörd. Tullverket menar i
sitt svar till RRV att man inte har möjlighet att
genomföra sådana analyser och påpekar att det
finns myndigheter med bättre kunskap och för-
utsättningar att analysera det som RRV efterfrå-
gar exempelvis Statistiska centralbyrån, Kom-
merskollegium eller Konjunkturinstitutet.

Regeringen anser att löpande övergripande
analyser av uppbördens förändringar över tiden
bör vara en naturlig del i Tullverkets strategiska
omvärldsanalys och därmed ingå som ett av un-
derlagen i myndighetens planeringsförutsätt-
ningar. På så sätt förbättras inte bara förutsätt-
ningarna för en korrekt uppbörd utan även
möjligheten till en effektivare resursallokering.
Regeringen har erfarit att Tullverket kommer att
beakta detta i den omstrukturering som pågår
inom myndigheten.

5.3 Anslagsavsnitt

A3 Tullverket

Tabell 5.1 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utfall	1 043 667	Anslags- sparande	97 252
1998	Anslag	1 050 369 ¹	Utgifts- prognos	1 102 621
1999	Förslag	1 098 710
2000	Beräknat	1 114 929 '
2001	Beräknat	1 131 305 ’

¹ Varav 14 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998

² Motsvarar 1 094 952 tkr i 1999 års prisnivå

³ Motsvarar 1 094 952 tkr i 1999 års prisnivå..

Tullverkets anslag för budgetåret 1997
var 1 031 858 000 kronor. Balanserat anslagsspa-
rande var 109 061 000 kronor. Utgifterna upp-
gick till 1 043 667 000 kronor vilket innebär att
anslagssparandet inför budgetåret 1998 var
97 252 000 kronor. Tullverket har således ut-
nyttjat cirka 12 miljoner kronor av anslagsspa-
randet under budgetåret 1997. För innevarande
budgetår visar prognosen grundad på utfallet för

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

de första sex månaderna att verket kommer att
förbruka 1 102 621 000 kronor vilket medför att
ytterligare cirka 52 miljoner kronor av anslags-
sparandet kommer att tas i anspråk. Resteran-
de 45 miljoner kronor beräknas balanseras över
till 1999 för att finansiera pensionsersättningar,
utveckling och investeringar inom IT-området
samt utbildning. För budgetåret 1998 har
14 miljoner kronor anvisats på tilläggsbudget för
de tillkommande arbetsuppgifter Tullverket fått
avseende kontroll av punktskattepliktiga varor. I
anslaget för 1999 ingår 34 miljoner kronor för
samma ändamål.

Regeringens överväganden

Utvärderingen av Tullverkets dimensionering och
organisation.

Regeringens bedömning: Regeringen anser i likhet
med utredningen att Tullverket klarat omställ-
ningen bra och delar utredningens slutsats att
dimensioneringen är riktig samt om behovet av
en effektivare resursanvändning. Regeringen an-
ser att effektiviseringsarbetet bör kunna under-
lättas om myndigheten förändras till att bli en
myndighet med färre och större regioner samt
med en central nivå som ett strategiskt lednings-
organ.

I samband med Sveriges inträde i EU bortföll en
stor del av Tullverkets arbetsvolymer. Som en
följd av detta minskades anslaget med samman-
lagt 288 miljoner kronor över en tvåårsperiod
fr.o.m. budgetåret 1995/96. I enlighet med skat-
teutskottets betänkande 1994/95:SkU23 har en
utvärdering gjorts avseende bl.a. anslagsminsk-
ningens effekter på kontrollverksamheten och
tullverksamheten i övrigt. Utvärderingen skulle
enligt förutsättningarna således behandla frågan
om Tullverket dimensionerades rätt sett i ljuset
av medlemskapet i EU.

Utredningen om utvärdering av EU-
medlemskapets effekter för Tullverkets dimen-
sionering och organisation ("En gräns - en myn-
dighet?" SOU 1998:18) drar bl.a. slutsatsen att
Tullverket har klarat omställningen i samband
med EU-medlemskapet på ett bra sätt och kon-
staterar att Tullverket idag är effektivare i sin
kontrollverksamhet än man var före inträdet i
EU. Myndighetens dimensionering är i dagsläget

rätt och det finns därför inte nu anledning att
ompröva resursbehovet. De problem som iakt-
togs inom tullverksamheten i samband med EU-
inträdet har utredningen funnit vara mer av ka-
raktären "inkörningsproblem" än brist på resur-
ser. Däremot anser utredningen att möjligheter
till förbättringar i verksamheten finns och att re-
surser kan frigöras genom en effektivare använd-
ning bl.a. genom en ändrad regionindelning med
färre och större regioner och effektivare tullpro-
cedurer. Utredningen konstaterar även att Gene-
raltullstyrelsens roll som strategiskt ledningsor-
gan bör utvecklas bl.a. mot bakgrund av det nya
EU-regelverket och behovet av enhetlig rätts-
tillämpning och normgivning. En genomgående
linje i utredningen är att en myndighetskon-
struktion som innebär att Tullverket är en myn-
dighet med en central och en regional nivå skulle
underlätta det nödvändiga förändringsarbetet.
Först när en effektivisering av verksamheten
skett bör enligt utredningen frågan om eventuellt
ökade resurser prövas.

Regeringen anser i likhet med utredningen att
Tullverket klarat omställningen bra och instäm-
mer även i slutsatsen som utredningen drar om
dimensioneringen och behovet av effektivisering.
Ett effektivt utnyttjande av informationsteknik
(IT) bidrar till att resurser och ledig kapacitet
kan utnyttjas optimalt.

Aven regeringen anser att effektiviseringsar-
betet bör kunna underlättas om myndigheten
förändras från att vara en chefsmyndighet med
tolv regionala myndigheter till att bli en myndig-
het. En sådan förändring förutsätter dock att den
nuvarande ordningen för överklagande av beslut i
tullärende, där regionala tullmyndigheters beslut
överklagas till Generaltullstyrelsen, ersätts med
en ordning där överklagande sker direkt till för-
valtningsdomstol. Regeringen har därför givit
Tullagsutredningen (Fi 1997:03) i uppdrag att i
ett delbetänkande lämna förslag till nya bestäm-
melser om överklagande i tullagen utifrån förut-
sättningen att Tullverket skall utgöra en myndig-
het. Regeringen har för avsikt att återkomma till
riksdagen i denna fråga.

Generaltullstyrelsen har bl.a. med anledning av
utredningens slutsatser om effektiviseringspo-
tentialen initierat ett omfattande utrednings- och
utvecklingsarbete som i allt väsentligt knyter an
till den inriktning som förs fram i utredningen
avseende effektivisering och organisation. Arbe-
tet innefattar en översyn av Tullverkets hela or-
ganisation och enligt Generaltullstyrelsen kom-
mer detta att innebära dels en förändrad regional

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

struktur med färre och större regioner, dels en
renodling av Generaltullstyrelsens uppgifter som
ett strategiskt ledningsorgan. Förutom detta in-
nebär översynen att myndighetskonstruktionen
ändras så att dagens struktur med Generaltullsty-
relsen som chefsmyndighet och tolv regionala
tullmyndigheter föreslås bli en sammanhållen
myndighet med en central och en regional nivå.
Med denna struktur erhålls förutsättningar för en
bättre enhetlighet i tullarbetet vilket även främjar
flexibilitet och effektivitet.

Regeringen lägger stor vikt vid genomförandet
av detta arbete och delar utredningens och Gene-
raltullstyrelsens syn på behovet av att utveckla
Tullverket till en enhetlig organisation som kan
möta de framtida krav som kommer att ställas på
tullverksamheten. Det är därmed en mycket vik-
tig arbetsuppgift för Tullverket under 1999 att
forma den nya organisationen. Takten i detta ar-
bete är dock delvis beroende av de nödvändiga
förändringarna av överklagandereglerna.

Utredningen som har remissbehandlats läm-
nar utöver ovan redovisade slutsatser ett antal
förslag av allmän inriktningskaraktär som här
kommenteras.

Utredningens förslag

Mål och vision

Regeringens bedömning: Verksamhetsmål kom-
mer regeringen att formulera i kommande regle-
ringsbrev. Tullverket bör göra systematiska
jämförelser med andra länders tulladministratio-
ner.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att
regeringen använder s.k. barriärbrytande mål för
att effektivsera Tullverkets verksamhet. Dessa
bör formuleras utifrån en vision om hur myn-
digheten kan fungera i framtiden. De barriärbry-
tande målen skall vara så högt ställda att organi-
sationen tvingas tänka i nya banor. De skall
ersätta respektive komplettera de nuvarande
verksamhetsmålen för myndigheten och skall va-
ra såväl kort- som långsiktiga (ett respektive fem
år). Visionen bör arbetas fram inom Tullverket.
Tullverket bör enligt utredningen även systema-
tiskt jämföra sig med andra länders tulladminist-
rationer vilket kan ge inspiration för fortsatt för-
ändringsarbete inom den egna tullverksamheten.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser
som haft synpunkter är de flesta positiva till för-
slagen om mål och vision. Riksrevisionsverket
(RRV) menar att de mål som formuleras - barri-
ärbrytande eller ej - måste vara i överensstäm-
melse med Förordningen (1996:882) om myn-
digheters årsredovisning m.m. (FÅR) och
Finansdepartementets handledning för regle-
ringsbrev. Flera av de mål som utredningen anger
uppfyller inte kravet på uppföljbarhet. TULL-
KUST och Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) anser att mål av detta slag mer är ett för-
hållningssätt för att skapa nya arbetsmetoder än
mål i sig och knappast kan vara avsedda att göras
mätbara. Endast Generaltullstyrelsen är direkt
tveksam till förslaget om barriärbrytande mål.
Mål bör kunna nås, annars blir effekten den mot-
satta dvs. att man misströstar när man inte når de
uppsatta målen. Vad gäller förslaget om jämförel-
ser med andra länders tulladministrationer är
övervägande delen av de som haft synpunkter på
detta positiva.

Skälen för regeringens bedömning: Rege-
ringen har erfarit att ett omfattande arbete med
såväl vision som interna mål för verksamheten
påbörjats inom Tullverket. De verksamhetsmål
som skall gälla för Tullverket kommer regering-
en att formulera i kommande regleringsbrev. Vad
gäller jämförelser med andra länders tulladmi-
nistrationer erfar regeringen att detta i viss mån
redan sker genom tullsamarbetet i Europa. Tull-
verket bör dock fortsättningsvis i lämpliga for-
mer mer systematiskt göra jämförelser med and-
ra länders tulladministrationer.

Resursfördelning och organisation

Regeringens bedömning: Det är viktigt att resur-
ser och ledig kapacitet utnyttjas optimalt. Anta-
let regioner inom Tullverket bör av effektivi-
tetsskäl begränsas. Regeringen ser positivt på
arbetet som pågår inom Tullverket med en över-
syn av myndigheten. Det är dock en fråga för
Generaltullstyrelsen att närmare utforma den re-
gionala organisationen.

Utredningens förslag: Utredningen har funnit
stora regionala skillnader i effektiviteten inom
Tullverket vilket bl.a. hänger samman med sättet
att fördela resurser. Tullverket bör därför ändra
sitt budgetsystem så att prioritering sker efter

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

störst samlad nytta. På så sätt kan de tillgängliga
resurserna användas effektivare.

Utredningen menar samtidigt att antalet regi-
oner i Tullverket är för många (idag tolv styck-
en). Vissa regioner är för små för att klara av att
vara effektiva, de har inte ett tillräckligt stort
verksamhetsunderlag. Regeringen bör därför ini-
tiera en översyn av regionindelningen mot färre
regioner som lättare kan uppnå effektivitet i sin
verksamhet. Antalet bör enligt utredningen be-
gränsas till mellan fem och sju stycken. Samtidigt
bör en översyn av Generaltullstyrelsens roll göras
mot en mer strategisk och mindre operativ in-
riktning. Chefsmyndigheten bör vara en mindre
enhet som är inriktad mot ledning, budget,
uppföljning, prioriteringar samt strategisk ut-
veckling och förnyelse.

Det angrepssätt som utredningen använt, att
betrakta tullverksamheten utifrån bl.a. allmän-
hetens behov, har lett till slutsatsen att nya orga-
nisationsformer för offentlig verksamhet bör
prövas. Regeringen bör därför i samband med
beredningen av förvaltningspolitiska kommis-
sionens förslag även pröva om det finns nya or-
ganisationsformer för statlig verksamhet med ut-
gångspunkt i det som kallas "medborgarkontor"
samt även initiera en översyn av de regelverk som
styr gränsmyndighetema och pröva om dessa går
att sammanföra till ett "gränsregelverk" så att de
myndigheter som verkar vid gränsen på ett ef-
fektivare sätt kan lösa uppdraget ”gränskontroll”.

Remissinstanserna: Förslaget om budgetsys-
temet tillstyrks av de flesta remissinstanser som
haft synpunkter. RRV menar utöver detta att or-
sakerna till bristande måluppfyllelse måste klar-
läggas innan resurser omfördelas. Andra orsaker,
t.ex. hotbild, kan göra att en omfördelning inte
skall göras. RRV menar även att bedömningen
om dimensioneringen är rätt eller ej, kräver en
djupare analys. Beträffande Tullverkets organisa-
tion är i stort sett alla som haft synpunkter posi-
tiva till förslagen inklusive Generaltullstyrelsen.

Vad gäller nya organisationsformer för statlig
verksamhet och ett "gränsregelverk" är de flesta
remissinstanser i allt väsentligt positiva. Av de
som inte är uttalat positiva anser Ekobrottsmyn-
digheten att ett gränsregelverk kommer att
medföra att värdefull tullspecifik kunskap går
förlorad om tullens gränskontrolluppgifter ex-
empelvis överförs till polisen. Nuvarande lag-
stiftning utgör inget hinder för t.ex. polisen att
ingripa i gränsnära områden och ett gränsregel-
verk ger upphov till fler problem än det löser.

Skälen för regeringens bedömning: Rege-
ringen har erfarit att Tullverket arbetar med att
förändra sitt interna system för fördelning av re-
surser med den inriktning som utredningen före-
slår. Regeringen anser det väsentligt att resurser
och ledig kapacitet utnyttjas optimalt och i detta
perspektiv kan det vara lämpligt att t.ex. omför-
dela arbetsuppgifter med hjälp av tulldatasyste-
met.

Vad gäller Tullverkets organisationsstruktur
anser regeringen att antalet regioner bör begrän-
sas i enlighet med utredningens slutsatser och
remissopinionen. Det bör dock inte ankomma
vare sig på regeringen eller riksdagen att exakt
fastställa denna. Istället är det trafikens och nä-
ringslivets behov samt statsmakternas krav på
effektivitet och rationell klarerings- och kon-
trollverksamhet hos Tullverket som bör vara sty-
rande. Det bör ankomma på Generaltullstyrelsen
att närmare utforma organisationen utifrån dessa
förutsättningar.

Vad gäller gränskontrollmyndigheterna anser
regeringen att dessa har en avsevärd operativ, or-
ganisatorisk och administrativ styrka som i sam-
verkan kan bli ännu bättre. Ett konkret exempel
är det samarbete som bedrivits mellan polis, tull
och kustbevakning på Gotland där erfarenheter-
na är mycket goda avseende myndighetssamver-
kan. Under avsnittet effektiv gränskontroll nedan
kommenterar regeringen myndighetssamverkan
ytterligare.

Andra organisationsfrågor

Regeringens bedömning: Regeringen avvisar för-
slagen om att regeringen skall utnämna cheferna
närmast under verkschefen, om ett rådgivande
organ som komplement till styrelsen samt om att
verkschefen inte bör vara styrelsens ordförande.
Vad gäller dimensioneringen av representationen
i Bryssel är denna föremål för en översyn inom
Regeringskansliet.

Utredningens förslag: Regeringen bör återta ut-
nämningsmakten av de chefer som närmast
verkschefen leder verksamheten samt förordna
dessa med tidsbegränsade förordnanden. Detta
skulle tydliggöra att den utnämnde har ett ansvar
inför regeringen. Verkschefen bör därtill av bl.a.
effektivitetsskäl inte vara styrelsens ordförande.

Enligt utredningen har styrelsen med den
ställning som denna har idag mer insyn i verk-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

samheten än inflytande. Styrelsen bör därför
kompletteras med ett rådgivande organ tillsatt
tillsammans med näringslivet för att bl.a. tolka
EU-regelverket.

Den internationella representationen i tullfrå-
gor bör ses över. Den fasta representationen i
Bryssel bör öka och det omfattande resandet
minska vilket skulle göra arbetet effektivare.

Remissinstanserna: Av de som haft syn-
punkter är övervägande delen negativa till för-
slaget om att regeringen skall återta utnäm-
ningsmakten av cheferna under verkschefen.
Likaså är de flesta instanserna negativa till försla-
get om att styrelsen kompletteras med ett råd för
tolkning av EU-regelverket samt att verkschefen
ej bör vara ordförande.

Vad gäller den internationella representatio-
nen i tullfrågor ger remissvaren ingen enhetlig
syn. Industriförbundet anser att detta skulle öka
kontinuiteten i Sveriges kontakter med EU. Sve-
riges representation i Bryssel anser att fördelarna
med en förstärkt fast representation framför allt
är kvalitativa. En av många fördelar är förbättrade
möjligheter att driva svenska intressen. Jord-
bruksverket menar å andra sidan att fast personal
i Bryssel har svårt att hålla ett omfattande regel-
verk aktuellt och att personalen lätt marginalise-
ras. Generaltullstyrelsen anser i sitt remissvar att
det blir svårt för mötesdeltagare att delta vid
följddiskussioner om tillräcklig sakkunskap sak-
nas. Regeringen har emellertid erfarit att Gene-
raltullstyrelsen under arbetet med omstrukture-
ringen av myndigheten ändrat uppfattning och
nu anser att en förstärkning av representationen i
Bryssel skulle öka effektiviteten även i Tullver-
kets arbete.

Skälen för regeringens bedömning: Vad gäl-
ler utnämningen av chefer har regeringen nyligen
uttalat sig om detta i den förvaltningspolitiska
propositionen (prop. 1997/98:136) där det sägs
att det skulle rimma dåligt med det till myndig-
heterna delegerade ansvaret för den inre organi-
sationen om regeringen utnämner vissa avdel-
ningschefer.

Likaså avvisar regeringen förslaget om rådgi-
vande organ som komplement till styrelsen. Som
regeringen säger i den förvaltningspolitiska pro-
positionen har formen med en lekmannastyrelse
vid sidan om verkschefen sitt värde som forum
för demokratisk insyn och medborgerligt infly-
tande. När det gäller vem som skall vara styrel-
sens ordförande ser regeringen ingen anledning
att ändra den nuvarande ordningen som enligt
regeringen fungerar tillfredsställande.

Vad gäller dimensioneringen av representatio-
nen i Bryssel sker för närvarande en översyn av
bl.a. denna fråga inom Regeringskansliet och ut-
fallet av denna samt den efterföljande beredning-
en avvaktas innan slutlig ställning kan tas.

Processutveckling och förenkling

Regeringens bedömning: Det är en fråga för Ge-
neraltullstyrelsen att utveckla formerna för sam-
arbete med näringslivet. Regeringen ser positivt
på arbetet med en ”servicetrappa”. Tullverket bör
ständigt arbeta med att förenkla regler och pro-
cedurer.

Utredningens förslag: Det finns behov av att i
olika former utveckla tullprocesserna och införa
nytänkande i tullarbetet vilket bl.a. kan uppnås
genom en utvecklad dialog med näringslivet.
Tullverket bör därför få i uppdrag att inrätta ett
med näringslivet gemensamt råd för utveckling
av tullprocesser.

En av de viktigaste faktorerna för kvaliteten i
Tullverkets arbete är att de tulldeklarationer som
lämnas in initialt är riktiga och fullständiga. Fö-
retagens intresse för detta kan stimuleras bl.a.
genom olika typer av förmåner. Tullverket bör
därför få i uppdrag att utveckla en ”förmåns-
trappa” där varje steg består av tydliga förutsätt-
ningar och möjligheter. Detta skall premiera de
företag som lämnar riktiga uppgifter från början
och därmed öka kvaliteten i de tulldeklarationer
som avlämnas.

Tullverket bör därtill även redovisa förslag till
förenklade tullförfaranden där Internet är en
viktig komponent så att även de företag som i
tullsammanhang betraktas som små kan komma
i åtnjutande av dessa.

Utredningen anser vidare att formerna för
överklagande av en tullmyndighets beslut i tullä-
rende bör ses över så att överklagande sker till
domstol istället för som nu till Generaltullstyrel-
sen. Generaltullstyrelsen har då möjlighet att inte
bara vara normgivande utan även att ingripa. Med
den nu rådande ordningen hämmas Generaltull-
styrelsen av jävsskäl att påverka beslutsprocessen.

Remissinstanserna: Få har haft synpunkter på
förslaget om råd för utveckling av tullprocesser
men ingen är direkt negativ till detta. Vad gäller
"förmånstrappan" går synpunkterna något isär,
dock är de flesta positiva. Industriförbundet ser
en risk där frivillig kvalitetssäkring kan förorsaka

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

"kö" av företag som tullen p.g.a. bristande resur-
ser inte kan hantera. En rätt använd riskanalys
där tullen kan identifiera företag som kan erbju-
das förenklingar är bättre. Statskontoret och
Riksåklagaren anser att förslaget torde strida mot
det konstitutionella kravet på likabehandling.
Nionde åklagarkammaren i Stockholm anser att
en kommersiellt motiverad förenkling alltid kan
utnyttjas i kriminella syften. Den effekt som ef-
tersträvas via förslaget erbjuds redan i och med
hemtagningssystemet, minskad säkerhet vid im-
port etc. Förslaget om utveckling av förenklade
förfaranden samt förslaget om översyn av över-
klagandeprocessen har remissinstanserna ge-
nomgående sett positivt på.

Skälen för regeringens bedömning: Rege-
ringen anser det väsentligt att Tullverket utveck-
lar tullprocesser och inför nytänkande i tullarbe-
tet. Tullverket har bl.a. mot bakgrund av
förslagen i utredningen påbörjat ett förändrings-
arbete inklusive organisationsförändringar som
utgår ifrån tullarbetets processer (arbetsflöden).
Att myndigheten har ett förtroendefullt samar-
bete med näringslivet anser regeringen också vara
värdefullt som inslag i verksamheten. Det bör
dock vara en fråga för Generaltullstyrelsen att
utveckla formerna för detta.

När det gäller utvecklingen av en "förmåns-
trappa" har regeringen erfarit att ett sådant arbete
pågår inom Tullverket. Myndigheten benämner
dock detta för en ”servicetrappa” vilket man an-
ser vara en mer rättvisande beskrivning.

Regeringen ser positivt på detta arbete vilket i
likhet med det tidigare nämnda RISK-projektet
bör leda till att resurser frigörs att användas inom
andra områden, exempelvis Tullverkets kontroll-
verksamhet. Självfallet måste en sådan utveckling
stå i överensstämmelse med lagstiftningen och
allmänna rättsliga principer. Regeringen förut-
sätter att detta beaktas i det fortsatta utvecklings-
arbetet inom Tullverket.

Vad gäller förenklade tullprocedurer som ut-
redningen föreslår anser regeringen att detta är
något som Tullverket ständigt bör arbeta med.
När det gäller frågan om den nuvarande överkla-
gandeordningen så har regeringen i enlighet med
ovan givit Tullagsutredningen (Fi 1997:03) i
uppdrag att lämna förslag med den inriktning
som utredningen föreslår.

Effektiv gränskontroll

Regeringens bedömning: Regeringen har i regle-
ringsbrevet för 1998 uppdragit åt Generaltullsty-
relsen att redovisa en strategi för effektivare nar-
kotikabekämpning. Tullverket bör tillsammans
med Polisen och Kustbevakningen överväga hur
en samordning av underrättelseverksamheterna
kan ske. Vad gäller utökade befogenheter för
Tullverket att ingripa mot narkotikasmuggling är
det nu inte aktuellt att föreslå ytterligare sådana.
Regeringen anser även att gränskontrollmyndig-
heterna bör samverka.

Utredningens förslag: Det finns enligt utred-
ningen ingen rimlig möjlighet att enbart genom
ökade resurser vid gränsen stoppa narkoti-
kasmugglingen. En mer systematisk ansats be-
hövs i gränskontrollarbetet och Tullverket bör
därför få i uppdrag att föreslå systematiska me-
toder för att öka beslagsnivån. I detta arbete bör
riskprofiler och hotbildsanalys vara utgångs-
punkten.

Enligt utredningen saknas en samsyn och
samlad strategi mot narkotikasmugglingen mel-
lan de tre gränskontrollmyndigheterna. Därför
bör Tullverket, Kustbevakningen och Polisen
gemensamt få i uppdrag att se över hur under-
rättelseverksamheten bättre kan samordnas så att
man dels arbetar mot en gemensam hotbild, dels
kan använda varandras specifika kompetens och
utrustning.

Tullverkets befogenheter är enligt utredningen
inte ändamålenligt utformade. I syfte att få en
effektivare narkotikabekämpning bör därför
Tullverket få utökade befogenheter att ingripa
mot narkotika under hela transportvägen dvs. att
befogenheterna utsträcks till att gälla hela landet.
Tullverket bör även redovisa hur användandet av
kontrollresurserna kan bli mer flexibelt.

Remissinstanserna: Dessa är i huvudsak posi-
tiva till utredningens förslag. Vad gäller flexibili-
teten i användandet av Tullverkets kontrollresur-
ser anknyter vissa instanser till utredningens syn
att det alltför inflexibla arbetstidsavtalet skulle
vara en anledning till svårigheter att omfördela
resurser där de bäst behövs. TCO och TULL-
KUST menar att det självklart är behovet som
skall styra arbetstiden men anser att det inte går
att skylla på arbetstidsavtalet för att insatser som
kostar pengar nedprioriteras. Ersättningen för
obekväm arbetstid är en av de lägsta i hela stats-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

förvaltningen menar man. Arbetsgivarverket an-
ser att det finns stora möjligheter till lokala upp-
görelser om förhållanden som rör verksamheten.

Skälen för regeringens bedömning: Rege-
ringen har erfarit att ett arbete pågår inom Tull-
verket med att förbättra kontrollorganisationen
och utveckla metoder för en effektivare kontroll.
En intern utredning har tillsatts inom Tullverket
för att se över kontroll- och underrättelsearbetet,
samverkan med andra myndigheter m.m.

Regeringen har i regleringsbrevet för 1998 gi-
vit Tullverket i uppdrag att redovisa en strategi
för effektivare narkotikabekämpning och i den
rapport som Tullverket presenterat med anled-
ning av detta och som utgör en delrapportering
av den interna utredningen redovisar myndighe-
ten vad man vill göra i detta avseende. Man redo-
gör för de områden inom gränsskyddsverksam-
heten där en effektivisering är möjlig bl.a. ökat
IT-stöd, förbättrade arbetsmetoder, fördjupad
kompetens, satsning på ny teknik samt samver-
kan dels inom myndigheten dels med andra
myndigheter.

Regeringen anser det viktigt att arbetet med
att förbättra och förnya arbetsmetoderna fort-
sätter liksom att myndigheten använder modern
teknik i kontrollarbetet för att öka effektiviteten.
Även samarbetet med andra myndigheter bör ut-
vecklas. Bl.a. med anledning av Schengensamar-
betet har regeringen givit gränskontrollmyndig-
heterna i uppdrag att utreda hur ett utökat
samarbete kan ske inom ramen för befintliga re-
surser. I sin redovisning av uppdraget anger
myndigheterna att samarbete pågår och att man
för närvarande utarbetar ett ramavtal på central
nivå för att ytterligare förbättra förutsättningarna
för samarbete.

Regeringen anser att myndigheterna inom ra-
men för den allmänna samverkan även bör över-
väga hur en samordning av underrättelseverk-
samheterna kan ske. Så som brottsligheten är
organiserad idag ingår ofta flera verksamheter i
denna, exempelvis vapensmuggling, penningtvätt
och narkotika varför det är viktigt att bl.a. under-
rättelsverksamhet även sker myndighetsövergri-
pande.

Vad gäller förslaget om utökade befogenheter
för Tullverkets så har myndigheten genom en ny
lagstiftning fr.o.m. 1 juli 1998 (prop. 1997/98:
100, bet. 1997/98:SkU28, rskr. 1997/98:312) fått
befogenhet att över hela landet kontrollera yr-
kesmässiga vägtransporter avseende punktskatter
på alkoholvaror, tobaksvaror och mineralolje-
produkter samt att ingripa mot skatteundandra-

gande avseende dessa varor. Lagstiftningen har
således helt nyligen trätt ikraft och regeringen är
i nuläget inte beredd att föreslå ytterligare befo-
genheter för Tullverket.

När det gäller flexibiliteten i användandet av
Tullverkets kontrollresurser erfar regeringen att
detta ingår i den omfattande översyn av verk-
samheten som nu sker inom Tullverket. Den
tilltänkta inriktningen av det omorganiserade
Tullverket med en sammanhållen myndighet, en
tydligare strategisk ledningsfunktion liksom en
regional organisation inom myndigheten med
färre och större regioner, ger också förutsätt-
ningar för en ökad flexibilitet.

Andra effektivitetshöjande åtgärder

Regeringens bedömning: Mot bakgrund av att kra-
ven på Tullverkets brottsbekämpning har ökat
kan det finnas anledning att överväga frågan om
användning av tulldatasystemet i brottsbekämp-
ningen. Regeringen är i nuläget dock inte beredd
att redovisa några ställningstaganden. Avseende
narkotikabekämpningen har regeringen redovisat
de samlade insatserna i en skrivelse till riksdagen
(Skr. 1997/98:172).

Utredningens förslag: Narkotikasmuggling sker
allt oftare som en del i ett större handelsmönster.
För att följa varuströmmarna och kartlägga han-
dels- och smugglingsmönster kan tulldatasyste-
met (TDS) användas. Idag är dock inte detta
möjligt eftersom systemet inte får användas i
brottsbekämpande syfte. Reglerna för detta bör
därför ses över.

Prisutvecklingen på och totalkonsumtionen av
narkotika är en bra indikator på förändringar på
marknaden. Därför bör regeringen initiera en
översyn av nuvarande och möjliga metoder att
följa prisutvecklingen samt även ge Folkhälsoin-
stitutet i uppdrag att årligen bedöma totalkon-
sumtionen av narkotika, alkohol och tobak.

Remissinstanserna: Flertalet av de som haft
synpunkter är positiva till att använda tulldata-
systemet i brottsbekämpningen samt angående
uppdraget till Folkhälsoinstitutet. Däremot råder
det tveksamheter vad gäller förslaget om att följa
prisutvecklingen. Rikspolisstyrelsen delar upp-
fattningen att priset kan ge viss vägledning om
tillgången men att det ej är realistiskt att man
skall rapportera prisbilden i varje enskilt fall (mer
än 30 000 brott/år). På lokal nivå finns dessutom

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

redan kunskap om prisbilden. Riksåklagaren och
Åklagarmyndigheten i Göteborg anser att detta
verkar omfattande och tidskrävande. Uppgifter-
na kommer inte att vara de snabba indikatorer
som efterfrågas.

Skälen för regeringens bedömning: Vad gäl-
ler användandet av TDS är det viktigt att poäng-
tera den skillnad som föreligger när systemet
nyttjas i olika syften. Tulldatasystemet tillkom
för att förenkla och effektivisera dokumenthan-
teringen i den gränsöverskridande handeln.
Överföringen av elektroniska dokument från fö-
retagen regleras rättsligt i tullagen (1994:1550)
och tullregisterlagen (1990:137). Tullregisterla-
gen innehåller även regler om vilka uppgifter
som får finnas i tullens register och för vilka än-
damål tullen får använda denna information. Om
TDS skall användas i brottsbekämpningen är
detta således något som går utöver det som var
avsikten när tullregisterlagen tillkom. Eftersom
kraven på Tullverkets brottsbekämpande verk-
samhet har skärpts i och med den pågående in-
ternationaliseringen och till följd av våra gemen-
samma åtaganden inom EU-arbetet samt till
följd av den ökande internationella organiserade
brottsligheten, anser regeringen att det kan fin-
nas skäl att överväga frågan. Regeringen är dock
inte i nuläget beredd att redovisa några konkreta
ställningstaganden.

Beträffande narkotikabekämpningen har rege-
ringen i en skrivelse till riksdagen (Skr. 1997/98:
172) redovisat de samlade insatserna inom nar-
kotikaområdet samt planerade projekt och åtgär-
der. I skrivelsen påpekas att metoder skall ut-
vecklas för att kunna mäta effektiviteten i
myndigheternas arbete med narkotikabekämp-
ningen. Regeringen har även tillsatt en kommis-
sion som med en bred ansats skall lägga fram för-
slag för att på lång sikt skapa bättre förut-
sättningar för samordnade och intensifierade in-
satser mot narkotikamissbruket. En av kommis-
sionens huvuduppgifter är att föreslå förbättring-
ar av metoder och system för att öka kunskapen
om och analysen av narkotikautvecklingen samt
föreslå hur det samlade resultatet av samhällets
insatser i förhållande till målet om ett narkotik-
afritt samhälle skall kunna mätas.

Punktskatter

Regeringens bedömning: Det är inte nu aktuellt
att helt föra över ansvaret för punktskatterna till
Tullverket.

Utredningens förslag: Någon förutsättningslös
prövning av vilket statligt organ som bör admi-
nistrera och kontrollera punktskatter har inte
gjorts. Utredningen anser att det finns övervä-
gande skäl som talar för att Tullverket bör sköta
denna hantering och föreslår att Tullverket ges
ansvar att såväl administrera som kontrollera ef-
terlevnaden av punktskatterna.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser
som haft synpunkter är positiva till förslaget.
Ekobrottsmyndigheten påpekar att effektiviteten
rörande brottsutredningar om undandragen
punktskatt skulle öka påtagligt. Riksåklagaren
(RÅ) anser att fler skäl talar för att tullen skall ta
hand om kontrollerna men att utredningen är
något översiktlig om punktskatternas organisa-
toriska hemvist. Ytterligare överväganden och
analys bör ske enligt RÅ. RRV anser det inte
möjligt ta ställning utan en systematisk genom-
gång av alternativa lösningar. Dock talar enligt
RRV en rad rimliga skäl för att punktskatterna
skall hanteras av tullen. Endast Riksskatteverket,
Särskilda skattekontoret i Ludvika och Skatte-
myndigheten i Stockholms län är direkt negativa
och anger en rad skäl som talar för motsatsen.

Skälen för regeringens bedömning: Tullver-
ket har som nämnts ovan fr.o.m. 1 juli 1998 fått
nya befogenheter för kontroll över hela landet
avseende vissa punktskatter och verksamheten är
under uppbyggnad inom myndigheten. Rege-
ringen anser bl.a. mot bakgrund av detta att det
inte nu är aktuellt att helt föra över ansvaret för
punktskatterna till Tullverket. Ett ställningsta-
gande i denna fråga kräver erfarenheter om hur
Tullverkets nya verksamhet utvecklas.

Övriga frågor

Kontrol Iverksam heten

Målet för den svenska narkotikapolitiken är att
skapa ett narkotikafritt samhälle. Narkotikapoli-
tiska insatser syftar därför till att begränsa såväl
tillgången som efterfrågan på narkotika. I syfte
att stoppa tillförsel av och handel med narkotika

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

spelar olika typer av kontrollåtgärder en central
roll och tullnärvaron vid gränsen är ett medel att
begränsa tillgången på narkotika i Sverige. Rege-
ringen anser därför att Tullverket i sin kontroll-
verksamhet skall fortsätta att ge högsta prioritet
till narkotikakontrollen inom kontrollverksam-
heten.

De senaste åren har Generaltullstyrelsen redo-
visat en mycket kraftig ökning av beslagtagna
mängder illegalt införd alkohol och tobak. Enligt
vad regeringen erfarit är beslagsmängderna fort-
satt mycket höga och regeringen vill därför un-
derstryka vikten av att Tullverket även fortsätt-
ningsvis ger hög prioritet åt kontroll av denna
typ av illegal införsel.

Informationspolicy

I föregående års budgetproposition pekade rege-
ringen på vikten av en förbättrad information till
företagen bl.a. för att förbättra de avlämnade
tulldeklarationernas kvalitet så att dessa från
början innehåller riktiga och fullständiga upp-
gifter. Bakgrunden var bl.a. det Tullverket rap-
porterat om att andelen felaktiga deklarationer
tidigare varit mycket hög vilket givit såväl Tull-
verket som importföretagen merarbete för att
rätta dessa. Regeringen har mot bakgrund av
detta i regleringsbrevet för 1998 uppmanat Tull-
verket att återrapportera andelen initialt riktiga
och fullständiga deklarationer baserat på nya
mätningar under 1998. I regleringsbrevet har re-
geringen även givit myndigheten i uppdrag att
rapportera hur informationen till företagen inom
utrikeshandelssektorn förbättrats.

Problemen med alltför många felaktiga dekla-
rationer uppmärksammades även av Tullverkets
egen utredning Info-97 där verket även invente-
rat informationsbehovet hos företagen. Som ett
resultat av utredningen har Generaltullstyrelsen
antagit en ny policy för information gentemot
företagen. I denna anger man att Tullverket skall
ge bra information till näringslivet i syfte att få
företagen att lämna rätt uppgifter från början
samtidigt som en förbättrad information under-
lättar utrikeshandeln och ökar näringslivets kon-
kurrenskraft.

Regeringen anser det vara ett mycket positivt
steg som Tullverket tagit genom att anta denna
informationspolicy. Tullverket har även inkom-
mit med redovisning enligt uppdraget i regle-
ringsbrevet där man redogör för den praktiska
tillämpningen utifrån den antagna informations-
policyn. Där redovisar Tullverket bl.a. att man

centralt har inrättat ett informationsråd med an-
svar för att målen i informationspolicyn nås. Re-
gionalt har utsetts särskilda tullinformatörer som
är informationsansvariga inom respektive myn-
dighet. Man har identifierat de målgrupper som i
första hand skall få bättre information samt även
inlett arbete med att få ett för hela landet gemen-
samt telefonnummer till de upplysningscentraler
som finns regionalt. Regeringen avser att även
under 1999 följa upp hur informationspolicyn
genomförs.

Förenklingsarbete

Regeringen angav i 1998 års ekonomiska vårpro-
position (prop. 1997/98:150) att arbetet med
förenklingsfrågor är en prioriterad fråga såväl
nationellt som på gemenskapsnivå. Detta innebär
att regeringen avser att förenkla företagens han-
tering av tullfrågor. Det pågår även ett arbete
med denna inriktning inom EU där det diskute-
ras förslag om ändringar i tullagstiftningen.

Med de erfarenheter Sverige nu har av EU-
arbetet bör möjligheter finnas att presentera
konkreta förslag till förenklingar i EU:s regel-
verk inom tullområdet. Det är således en mycket
viktig uppgift för Tullverket att i samråd med
andra berörda myndigheter och med näringslivet
utarbeta väl underbyggda och konkreta förslag
till förenklingar av EU:s regelverk vilka kan pre-
senteras som svenska förslag i det fortsatta för-
handlingsarbetet inom unionen.

För närvarande övervägs inom ramen för
Tullagsutredningen (Fi 1997:03) möjligheterna
att förenkla den nationella tullagstiftningen.

När det gäller Tullverkets tillämpningar av så-
väl EU:s regler som det nationella regelverket
bör myndigheten initiera en systematisk genom-
gång av dessa tillämpningar i syfte att överväga
förenklingar av tullhanteringen både för företa-
gen och för Tullverket. Regeringen avser att ta
ytterligare initiativ i denna fråga och kommer i
regleringsbrevet närmare precisera kraven på
Tullverket.

Informationsteknik i tullverksamheten

Regeringen har tidigare i olika sammanhang pe-
kat på vikten av en fortsatt rationalisering och
effektivisering av tullverksamheten som bl.a. kan
åstadkommas genom en fortsatt datorisering.
Genom uppdrag i regleringsbrev har Tullverket
ålagts att rapportera hur denna fortskrider och
att vidta åtgärder för att ytterligare utveckla an-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

vändandet av informationsteknik (IT). I rappor-
teringen som presenterats från Generaltullstyrel-
sen för 1998 belyser myndigheten bl.a. vad man
genomfört under 1997, kostnader för IT-
verksamheten, det fortsatta utvecklingsbehovet
samt vad detta kräver för resurser.

Generaltullstyrelsen anger i sin skrivelse att
processen med omställningen av systemen inför
år 2000 pågår och kommer att vara avslutad i god
tid före millennieskiftet. Detta omställningsar-
bete - tillsammans med andra tvingande system-
revisioner som datoriseringen av det nya transite-
ringsförfarandet, den kommande anslutningen
till det speciella informationssystem som an-
vänds inom Schengen samt omställningar inför
ett eventuellt införande av den gemensamma va-
lutan euro - är omfattande och kommer enligt
Generaltullstyrelsen att ta stora resurser i anspråk
de kommande åren. I rapporten anger General-
tullstyrelsen även att man med anledning av detta
tvingas till hårda prioriteringar inom IT-
verksamheten.

Regeringen utgår i detta sammanhang ifrån att
Generaltullstyrelsen genomför de projekt som
redovisas i rapporten så att dessa ej fördröjs. Att
tillvarata informationsteknikens möjligheter är
ett viktigt medel för att effektivisera tullarbetet
och regeringen vill betona vikten av att tillräckli-
ga investeringar görs för att kraven på verksam-
heten skall klaras.

Av särskild vikt beträffande IT-verksamheten
är omställningsarbetet inför år 2000. Enligt de
uppgifter som anges kostar den löpande IT-
verksamheten ca 90 miljoner kronor under 1998.
Dessutom investeras ca 20 miljoner kronor i bl.a.
tulldatasystemet samt i en ny teknisk plattform.
För att kunna möta de ökade krav som kommer
att ställas på Tullverket i ett alltmer integrerat
Europa anser regeringen att Tullverket i sin lång-
siktiga strategi bör avsätta tillräckliga resurser till
administrativ utveckling och IT-verksamhet.

RRV:s rapport

Riksrevisionsverket (RRV) har genomfört en
granskning av Tullverkets kontroll av import-
deklarationer. I rapporten konstaterar RRV bl.a.
att 70% av all import sker med det s.k. hemtag-
ningssystemet vilket är ett tvåstegsförfarande där
importören får tillgång till sina varor innan de är
förtullade och samtidigt lämnar en förenklad de-
klaration. En kompletterande deklaration lämnas
vid ett senare tillfälle. RRV jämför detta med di-
rektförtullningsförfarandet som innebär att va-

rorna deklareras och förtullas direkt i samband
med importtillfället.

RRV konstaterar att hemtagningssystemet tar
mer resurser i anspråk för såväl Tullverket som
för företagen eftersom systemet innebär en han-
tering av två deklarationer för varje import istäl-
let för en. En ökad användning av direktförtull-
ningsförfarandet skulle innebära att mindre
resurser behöver användas för hantering av im-
portdeklarationer. RRV gör bedömningen att
Tullverket skulle spara uppemot 70 årsarbets-
krafter genom att få de svenska företagen att an-
vända direktförtullning i stället för hemtagning i
sin import. Likaså kan Tullverket genom detta
även sänka företagens kostnader för tullproces-
sen.

Regeringen konstaterar att det finns en po-
tential i en ökad användning av direktförtull-
ningsförfarandet. Däremot delar regeringen inte
RRV:s uppfattning om besparingspotentialens
storlek eftersom denna förutsätter att samtliga
företag övergår till direktförtullning. Tullverket
är en vital del i utrikeshandelskedjan och att bidra
till att sänka företagens kostnader genom enkla
och effektiva tullprocedurer ligger väl i linje med
det mål för myndigheten som betonar effektivi-
tets- och servicedimensionen i arbetet. Med de
möjligheter som dagens informationsteknik er-
bjuder torde det för vissa företag vara mer för-
delaktigt att tillämpa direktförtullning. Detta kan
dessutom rationalisera Tullverkets arbete ytterli-
gare och frigöra resurser för bättre kontroll.

Regeringen har erfarit att det pågår en diskus-
sion om detta inom Tullverket och anser att
myndigheten i samband med denna bör överväga
informationsinsatser gentemot företagen i enlig-
het med RRV:s slutsatser. Information, service
och kontroll blir därmed även här faktorer som
samverkar för att ge förutsättningar för en effek-
tiv och säker uppbörd. Det bör dock betonas att
det är företagen själva som har att välja vilken
tullprocedur man vill tillämpa. För att valet skall
kunna grundas på rationella överväganden är det
viktigt att Tullverket informerar företagen om de
olika möjligheter som står till buds. Denna ut-
veckling överensstämmer också med Tullverkets
nyligen antagna informationspolicy.

Schengen

Sverige kommer enligt ett tidigare riksdagsbeslut
att ansluta sig till Schengensamarbetet (prop.
1997/98:42, bet. 1997/98:JuU15, rskr. 1997/98:
181). Detta planeras för närvarande ske under år

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

2000. Schengenkonventionen innebär att per-
sonkontrollerna vid gränserna mellan de länder
som deltar i samarbetet upphör och Sverige åtar
sig i samband med detta att kontrollera gränserna
mot icke Schengenländer enligt enhetliga regler.
Redan dagens regelverk ställer stora krav på
gränskontrollens effektivitet och enligt vad som
tidigare nämnts utarbetar Tullverket, Polisen och
Kustbevakningen för närvarande ett ramavtal för
myndighetssamverkan.

Schengensamarbetet innebär därtill en upp-
byggnad av ett datasystem - Schengen Informa-
tion System (SIS) - som skall tjäna som hjälp-
medel i gränskontrollen främst för att spåra upp
efterlysta och försvunna personer. För Tullver-
kets del utgör emellertid personkontrollerna inte
någon huvuduppgift utan Tullverket skall bistå
polisen med hjälp där så kan ske. För att kunna
göra detta måste dock Tullverket vara anslutet till
SIS-systemet och regeringen förutsätter att Tull-
verket vidtar de nödvändiga åtgärder som an-
kommer på myndigheten så att Tullverket är an-
slutet till systemet när Schengensamarbetet för
Sveriges del blir operativt.

Intrastat och utrikeshandelsstatistik

Tullverket har sedan lång tid inhämtat och sam-
manställt primäruppgifter för den svenska utri-
keshandelsstatistiken. Materialet till detta hämtar
Tullverket från de dokument som upprättas vid
klareringen som sker vid import respektive ex-
port. När det gäller handel med länder inom EU
används inte detta förfarande eftersom ingen kla-
rering sker och tullhandlingar därför inte upp-
rättas. I stället görs en särskild statistikinsamling
för detta ändamål som Tullverket utför. Det in-
samlade materialet registreras, granskas och
överlämnas sedan till Statistiska centralbyrån
(SCB) som efter kompletteringar och samman-
ställning vidarebefordrar det till EU:s system för
internhandelsstatistik, Intrastat.

För Tullverket är denna arbetsuppgift således
en ren statistikinsamling och kan ses som ett
merarbete eftersom uppgifterna inte längre
hämtas från tullhandlingarna. I budgetproposi-
tionen för 1998 ansåg regeringen att ansvaret för
Intrastatinsamlingen som varit delat mellan Tull-
verket och SCB helt skulle övergå till SCB
fr.o.m. 1999. Regeringen förutsätter att de båda
myndigheterna tillser att detta sker så att verk-
samheten kan fortgå under SCB:s ansvar fr.o.m.
1999. För detta ändamål har för 1999 resurser
överförts från Tullverket till SCB.

När Intrastathanteringen överförts från Tull-
verket till SCB svarar Tullverket endast för en
mindre del av utrikeshandelsstatistiken. Rege-
ringen föreslår mot bakgrund av detta att insam-
ling och bearbetning av utrikeshandelsstatistik ej
längre skall vara ett övergripande mål för Tull-
verket. Självfallet är det även fortsättningsvis en
viktig uppgift för Tullverket att sköta insamling-
en och granskningen av utrikeshandelsstatistiken
avseende länder utanför EU och liksom tidigare
även vidarebefordra dessa uppgifter till SCB.
Huvudansvaret för utrikeshandelsstatistiken lig-
ger dock hos SCB. Regeringens krav på Tullver-
ket i detta avseende kommer att formuleras som
verksamhetsmål i Tullverkets regleringsbrev.

Slutsatser

Utredningen om utvärdering av EU-medlem-
skapets effekter för Tullverkets dimensionering
och organisation ("En gräns - en myndighet?"
SOU 1998:18) kommer till slutsatsen att Tull-
verket klarat anpassningen till EU-medlemskapet
på ett bra sätt och att Tullverkets dimensionering
är rätt samt att myndigheten är effektivare idag i
sin kontrollverksamhet än man var före inträdet i
EU. Därför finns det idag inte anledning att om-
pröva resursbehovet. Däremot finns en potential
till effektivare utnyttjande av befintliga resurser.
Regeringen instämmer i detta och anser att Tull-
verket i det pågående arbetet med omstrukture-
ring av verksamheten - vilket inkluderar ny or-
ganisationsstruktur och annat förändringsarbete
- arbetar med att nå en högre kvalitet och bättre
effektivitet i arbetet genom bl.a. förbättrad in-
formation till näringslivet och förenklade proce-
durer. En viktig del i detta arbete bör vara att
Tullverket utarbetar konkreta förslag till förenk-
lingar i EU:s regelverk samt även initierar en
systematisk genomgång av tillämpningarna av
såväl detta som av det nationella regelverket.

För att nå enkla men effektiva procedurer
krävs bl.a. en fortsatt förbättrad IT-verksamhet
varför utvecklingen av denna är av stor strategisk
betydelse. Tullverket är en viktig del i utrikes-
handelskedjan och har med sitt arbete inflytande
bl.a. på de svenska utrikeshandelsföretagens
konkurrenskraft. För att möta de utmaningar
som ställs på tullverksamheten i ett alltmer integ-
rerat Europa krävs en väl utvecklad IT-
verksamhet liksom att investeringar görs i ut-
veckling av personalens kompetens. Faktorerna
information, service till näringslivet, kvalitet och

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

kontroll samverkar således för att ge förutsätt-
ningar för en effektiv och säker uppbörd. Samtidigt
stärks utrikeshandelsföretagens konkurrenskraft.
När verksamheten effektiviseras frigör detta re-
surser att användas inom andra verksamhetsom-
råden exempelvis för en förbättrad kontroll.

En utökad samverkan mellan myndigheter
som verkar vid gränsen är en del i kontrollverk-
samheten som därtill bör utvecklas. Dessa myn-
digheter har en organisatorisk och administrativ
styrka som i samverkan kan bli ännu bättre.

Regeringen har beräknat anslaget för 1999
till 1 098 710 000 kronor. I beräkningen har hän-
syn tagits till en minskning av anslaget
med 8 miljoner kronor som överförts till Statis-
tiska centralbyrån (SCB) för verksamheten avse-
ende Intrastat som SCB tar över fr.o.m. 1999.

I anslaget har även beräknats 34 miljoner kro-
nor för den nya arbetsuppgift som ålagts Tull-
verket i och med de utökade befogenheterna för
kontroll av punktskattepliktiga varor. Av dessa
tillförs Tullverket 20 miljoner kronor från 1999.
14 miljoner kronor är tidigare anvisade enligt
tilläggsbudget för 1998 i den ekonomiska vår-
propositionen (prop. 1997/98:150) via omprio-
riteringar inom utgiftsområdet.

Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Denna har genomförts
med anledning av att en korrigering har gjorts av
den justering som genomfördes av anslaget för år
1998 med anledning av att sättet att finansiera
avtalsförsäkringar på det statliga området föränd-
rades (se bilaga 1, avsnitt 4).

Anslaget för år 2000 har beräknats till
1 114 929 000 kronor och för år 2001 till
1 131 305 000 kronor.

Tabell 5.2

Beräkning av anslaget för 1999 (Tusen kronor)

Anslag 1998'	1 050 369
Pris- och löneomräkning	28 314
Justering av premier	6 760
Räntekompensation enligt tidigare beslut	1 267
Punktskattekontroll	20 000
Överföring till SCB för Intrastat	- 8 000
Förslag 1999	1 098 710

*lnkluderarl4 000 tkr för punktskattekontroll på tilläggsbudget i samband med den ekonomis-
ka vårpropositionen 1998.

Rättsväsendet

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Förslag till statsbudget för 1999

Rättsväsendet

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................................7

2 Lagförslag................................................................................................................9

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1932:242) om skyldighet i vissa
fall att tillhandahålla förnödenheter m.m. för ordningsmaktens behov9

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter.... 11

2.3 Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387).............................12

2.4 Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102).........14

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:511) om omhändertagande

av berusade personer m.m.....................................................................15

2.6 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.....................................16

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar...........................................................................17

3 Rättsväsendet.........................................................................................................19

3.1 Omfattning och mål..............................................................................19

3.2 Utgiftsutvecklingen...............................................................................19

3.3 Resultatbedömning................................................................................21

3.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området........................................21

3.3.2 Regeringens slutsatser...........................................................................22

3.4 Prioriteringar..........................................................................................24

4 Polisväsendet.........................................................................................................37

4.1 Omfattning............................................................................................37

4.2 Utgiftsutvecklingen...............................................................................37

4.3 Resultatbedömning................................................................................38

4.3.1 Det problemorienterade arbetssättet....................................................38

4.3.2 Närpolisverksamheten..........................................................................39

4.3.3 Utryckningsverksamheten....................................................................39

4.3.4 Kvalificerad kriminalpolisverksamhet..................................................39

4.3.5 Utredningsverksamheten......................................................................39

4.3.6 Våldsbrottslighet...................................................................................40

4.3.7 Narkotikabrottslighet...........................................................................41

4.3.8 Ekonomisk brottslighet........................................................................41

4.3.9 Rasism.....................................................................................................41

4.3.10 Trafik......................................................................................................42

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4.3.11 Brottsoffer.............................................................................................42

4.3.12 Personalresurser....................................................................................42

4.3.13 Rationaliseringsarbetet.........................................................................42

4.3.14 Regeringens bedömning.......................................................................43

4.4 Pågående och planerade förändringar inom polisväsendet.................45

4.4.1 Kampen mot vardagsbrottsligheten.....................................................45

4.4.2 Det internationella polissamarbetet.....................................................46

4.4.3 Förutsättningar för en bättre och effektivare polis.............................47

4.4.4 Övriga frågor.........................................................................................50

4.5 Anslag....................................................................................................51

A1 Polisorganisationen.....................................................................51

4.6 Anslag....................................................................................................52

A2 Säkerhetspolisen.........................................................................52

4.7 Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387) m.m....................52

Åklagarväsendet....................................................................................................57

5.1 Omfattning............................................................................................57

5.2 Utgiftsutvecklingen..............................................................................57

5.3 Resultatbedömning...............................................................................58

5.3.1 Lagföringar............................................................................................58

5.3.2 Inkomna och avslutade ärenden...........................................................59

5.3.3 Balanser..................................................................................................59

5.3.4 Beslut i åtalsfrågan.................................................................................59

5.3.5 Genomströmningstider........................................................................60

5.3.6 Personalresurser....................................................................................60

5.3.7 Arbetsproduktivitet..............................................................................61

5.3.8 Datorisering...........................................................................................61

5.3.9 Samverkan mellan åklagarväsendet och polisen..................................61

5.3.10 Regeringens bedömning.......................................................................62

5.4 Förändringar inom åklagarväsendet.....................................................63

5.4.1 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten....................................63

5.4.2 Brott med rasistiska inslag....................................................................64

5.4.3 Internationellt arbete............................................................................64

5.5 Anslag....................................................................................................65

B1 Åklagarorganisationen................................................................65

B2 Ekobrottsmyndigheten..............................................................65

6 Domstolsväsendet m.m........................................................................................67

6.1 Omfattning............................................................................................67

6.2 Utgiftsutvecklingen..............................................................................67

6.3 Resultatbedömning...............................................................................68

6.3.1 De allmänna domstolarna.....................................................................68

6.3.2 De allmänna förvaltningsdomstolarna.................................................70

6.3.3 Personalresurser....................................................................................72

6.3.4 Rättshjälpsmyndigheten.......................................................................72

6.3.5 Regeringens bedömning.......................................................................73

6.4 Ett effektivare och mer flexibelt domstolsväsende.............................73

6.4.1 En renodlad domstolsverksamhet........................................................73

6.4.2 Det fortsatta reformarbetet..................................................................74

6.4.3 Domstolarnas avdelningsindelning......................................................76

6.5 Anslag....................................................................................................78

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Cl Domstolsväsendet m.m..............................................................78

7 Kriminalvården......................................................................................................81

7.1 Omfattning............................................................................................81

7.2 Utgiftsutveckling...................................................................................81

7.3 Resultatbedömning................................................................................82

7.3.1 Frivård....................................................................................................82

7.3.2 Anstalter.................................................................................................83

7.3.3 Häkten....................................................................................................85

7.3.4 Bekämpningen av narkotikamissbruk i häkten och anstalter.............86

7.3.5 Säkerheten i häkten och anstalter.........................................................86

7.3.6 Personalsituationen...............................................................................87

7.3.7 Regeringens bedömning........................................................................87

7.4 Prioriteringar..........................................................................................89

7.4.1 Frigivningsförberedelser.......................................................................90

7.4.2 Verkställighetens innehåll.....................................................................90

7.4.3 Kampen mot narkotikamissbruket.......................................................91

7.4.4 Utvecklingen av alternativa påföljder till fängelse m.m......................91

7.4.5 De långtidsdömdas situation................................................................92

7.4.6 Den inre säkerheten i anstalterna.........................................................92

7.5 Revisionens iakttagelser........................................................................93

7.6 Anslag.....................................................................................................93

Dl Kriminalvården............................................................................93

8 Kronofogdemyndigheterna..................................................................................95

8.1 Omfattning............................................................................................95

8.2 Utgiftsutvecklingen...............................................................................95

8.3 Resultatbedömning................................................................................95

8.3.1 Inledning................................................................................................95

8.3.2 RSV:s resultatredovisning.....................................................................96

8.3.3 Regeringens bedömning........................................................................98

8.4 Revisionens iakttagelser........................................................................99

8.5 Anslag.....................................................................................................99

El Kronofogdemyndigheterna........................................................99

9 Övrig verksamhet inom rättsväsendet...............................................................101

9.1 Anslag...................................................................................................101

F1 Brottsförebyggande rådet.........................................................101

F2 Rättsmedicinalverket.................................................................104

F3 Gentekniknämnden...................................................................106

F4 Brottsoffermyndigheten...........................................................107

F5 Ersättning för skador på grund av brott..................................109

F6 Rättshjälpskostnader m.m........................................................109

F7 Diverse kostnader för rättsväsendet.........................................110

F8 Avgifter till vissa internationella sammanslutningar...............111

F9 Bidrag till brottsförebyggande arbete......................................111

10 Övrig statlig verksamhet....................................................................................113

10.1 Allmänna advokatbyråer.....................................................................113

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1932:242) om skyldighet i vissa fall
att tillhandahålla förnödenheter m.m. för
ordningsmaktens behov,

2. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1980:578) om ordningsvakter,

3. antar regeringens förslag till lag om ändring
i polislagen (1984:387),

4. antar regeringens förslag till lag om ändring
i räddningstjänstlagen (1986:1102),

5. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1976:511) om omhändertagande av
berusade personer m.m.,

6. antar regeringens förslag till lag om ändring
i rättegångsbalken,

7. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1971:289) om allmänna förvalt-
ningsdomstolar,

8. bemyndigar regeringen att avveckla de all-
männa advokatbyråerna (avsnitt 10),

9. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt följan-
de uppställning:


Tusental kronor Anslag	Anslagstyp	Anslagsbelopp (tusentals kronor)
Al Polisorganisationen	ramanslag	11 460 196
A2 Säkerhetspolisen	ramanslag	514 134
Bl Åklagarorganisationen	ramanslag	620 140
82 Ekobrottsmyndigheten	ramanslag	199 197
Cl Domstolsväsendet m.m.	ramanslag	3 056 983
Dl Kriminalvården	ramanslag	3 639 055
El Kronofogdemyndigheterna	ramanslag	1 309 986
Fl Brottsförebyggande rådet	ramanslag	43 674
F2 Rättsmedicinalverket	ramanslag	169 305
F3 Gentekniknämnden	ramanslag	2 258
F4 Brottsoffermyndigheten	ramanslag	12 588
F5 Ersättning för skador på grund av brott	ramanslag	75 074

16 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uol-4

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Anslag		Anslagstyp	Anslagsbelopp (tusentals kronor)
F6	Rättshjälpskostnader m.m.	ramanslag	781 149
F7	Diverse kostnader för rättsväsendet	ramanslag	19 974
F8	Avgifter till vissa internationella sammanslutningar	ramanslag	8 356
F9	Bidrag till brottsförebyggande arbete	ramanslag	7 200
Summa			21 919 269

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1932:242) om
skyldighet i vissa fall att tillhandahålla förnödenheter
m.m. för ordningsmaktens behov

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1932:242) om skyldighet i vissa fall att
tillhandahålla förnödenheter m.m. för ordningsmaktens behov skall ha följan-
de lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Då polisstyrka sammandrages för
ordningens upprätthållande, äger läns-
styrelse, där så av särskilda skäl finnes
erforderligt, förordna, att ägare och in-
nehavare av förnödenheter, transport-
medel, rum för personal, hästar och
fordon ävensom materialier och annat,
som är oundgängligen erforderligt för
polisverksamhetens uppehållande och
icke med tillräcklig skyndsamhet kan
på annat sätt anskaffas, skola vara
skyldiga att på anfordran av polische-
fen i orten eller annat av länsstyrelsen
bestämt polisbefäl mot full ersättning
tillhandahålla vad sålunda erfordras.

Vid meddelande av sådant förord-
nande, som nu sagts, skall angivas den
ort och den tid, för vilken förordnan-

Polismyndigheten får, om det av
särskilda skäl behövs då polisstyrka
dras samman för att upprätthålla ord-
ningen, förordna att ägare och inneha-
vare av förnödenheter, transportmedel,
rum för personal och annat som är
absolut nödvändig för polisverksam-
heten och som inte tillräcklig fort kan
anskaffas på annat sätt, skall vara skyl-
diga att på begäran av polisbefäl mot
full ersättning tillhandahålla vad som
begärs. Polismyndigheten bestämmer
vilket polisbefäl som far framställa en
sådan begäran.

Polismyndigheten skall ange den ort
och den tid, för vilken förordnandet
gäller.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

det gäller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om
ordningsvakter

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1980:578) om ordningsvakter skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

En ordningsvakt förordnas av
Rikspolisstyrelsen om tjänstgörings-
området berör flera län, av länssty-
relsen om det berör flera polisdistrikt
inom länet och i övriga fall av polis-
myndigheten. Förordnandet medde-
las för viss tid, högst tre år.

I förordnandet skall anges för vilk
det gäller. Meddelas förordnandet mi
uppgift om tjänstgöringsställe.

En ordningsvakt förordnas av
Rikspolisstyrelsen om tjänstgörings-
området berör flerapolisdistrikt och i
övriga fall av polismyndigheten. För-
ordnandet meddelas för viss tid,
högst tre år.

verksamhet och inom vilket område
stöd av 3 §, skall det också innehålla

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

¹ Senaste lydelse 1989:150.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

2.3 Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387)

Härigenom föreskrivs i fråga om polislagen (1984:387)¹

dels att 6 § skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 4, 6 och 7 §§ skall utgå,

dels att 4, 5 och 5a §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den lokala polisorganisationen

Länen är indelade i polisdistrikt. I
varje polisdistrikt finns en polismyn-
dighet som ansvarar för polisverk-
samheten inom distriktet. Regering-
en eller den myndighet som rege-
ringen utser bestämmer i vad mån en
polismyndighet skall bedriva verk-
samhet utanför sitt distrikt.

Varje län utgör ett polisdistrikt. I
varje polisdistrikt finns en polismyn-
dighet som ansvarar för polisverk-
samheten inom distriktet. Regering-
en eller den myndighet som rege-
ringen utser bestämmer i vad mån en
polismyndighet skall bedriva verk-
samhet utanför sitt distrikt.

Polismännen är tjänstemän hos polismyndigheterna, i den mån inte annat
föreskrivs av regeringen. Regeringen bestämmer vad som avses med polisman.

För ledningen av polismyndighe-
ten finns en polisstyrelse. Polisstyrel-
sen består av polismyndighetens chef
(polischefen), av dess biträdande chef
(biträdande polischefen), om sådan
finns, samt av det antal valda leda-
möter som länsstyrelsen bestämmer,
dock lägst sex.

Polisstyrelsens ledamöter utom
polischefen och biträdande polis-
chefen skall väljas av kommunfull-
mäktige, om polisdistriktet omfattar
endast en kommun, och annars av
landstinget. Om det i polisdistriktet
finns en kommun som inte ingår i
landstingskommunen, skall valet för-
rättas av landstinget och kommun-
fullmäktige med den fördelning
mellan dem som länsstyrelsen be-
stämmer efter befolkningstalen. För
de valda ledamöterna skall lika många
suppleanter väljas.

De ledamöter och suppleanter
som utses genom val skall vara svens-

För ledningen av polismyndighe-
ten finns en polisstyrelse. Polisstyrel-
sen består av polismyndighetens chef
(polischefen) och av det antal övriga
ledamöter som regeringen bestämmer.

Polisstyrelsens ledamöter utom
polischefen utses av regeringen. För
dessa ledamöter skall lika många
suppleanter utses.

De ledamöter och supplean-
ter som utses skall vara svenska

² Senaste lydelse av 6 § 1990:997.

² Senaste lydelse 1996:1437.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ka medborgare, vara bosatta inom
distriktet och ha rösträtt vid val av
kommunfullmäktige. De bör väljas
så att erfarenhet av kommunalverk-
samhet blir företrädd bland dem. Vid
valet bör vidare beaktas att de olika
delarna av polisdistriktet och om
möjligt alla kommuner i distriktet blir
representerade.

medborgare, vara bosatta inom
distriktet och ha rösträtt vid val
av kommunfullmäktige. De bör
utses så att erfarenhet av kom-
munal verksamhet blir företrädd
bland dem. Vidare bör beaktas
att de olika delarna av polisdist-
riktet blir representerade.

5a§>

Polisstyrelsen får inrätta en eller flera polisnämnder för att under styrelsen
leda polismyndigheten inom den eller de delar av polisdistriktet som styrelsen
bestämmer.

I en polisnämnd skall ingå polis-
chefen och det antal övriga ledamö-
ter, lägst fem och högst tio, som po-
lisstyrelsen bestämmer. Dessa leda-
möter utses av polisstyrelsen. Polis-
styrelsen får bestämma att också chef
för arbetsenhet inom nämndens om-
råde skall ingå. För de ledamöter som
utses av polisstyrelsen skall lika
många suppleanter utses.

I en polisnämnd skall ingå anting-
en polischefen eller den ställföreträ-
dande polischefen och det antal övriga
ledamöter, lägst fem och högst tio,
som polisstyrelsen bestämmer. Dessa
ledamöter utses av polisstyrelsen.
Polisstyrelsen får bestämma att också
chef för polisområde skall ingå. För
de ledamöter som utses av polissty-
relsen skall lika många suppleanter

utses.

I fråga om de ledamöter och suppleanter som utses av polisstyrelsen tilläm-
pas 5 § tredje stycket första och andra meningarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

¹ Senaste lydelse 1990:997.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

2.4 Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen
(1986:1102)

Härigenom föreskrivs att 32 § räddningstjänstlagen (1986:1102) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

32 §■

2. i fjällräddningstjänsten och i
fråga om efterforskning enligt 27 a §
polischefen i distriktet eller den som
denne har utsett,

Räddningsledare är

1. i den kommunala räddningstjänsten räddningschefen eller den som denne
har utsett,

2. i fjällräddningstjänsten och i
fråga om efterforskning enligt 27 a §
polischefen i distriktet eller den som
denne har utsett eller, om räddnings-
insatsen berör flera polisdistrikt, den
regionale polischefen eller den som
denne har utsett,

3. i övrig räddningstjänst den som den ansvariga myndigheten har utsett.

Samverkar två eller flera räddningskårer i en räddningsinsats som berör mer
än en kommuns område inom samma län, skall länsstyrelsen bestämma vem av
räddningsledarna som skall leda insatsen, om inte räddningsledarna själva har
bestämt det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

¹ Senaste lydelse 1992:97.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:511) om
omhändertagande av berusade personer m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:511) om omhändertagande av
berusade personer m.m.¹

dels att 4 och 6 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om den omhändertagne inte be-
reds vård på sjukhus eller annan vård-
inrättning och inte heller tas om
hand på annat sätt eller annars kan
friges får han hållas kvar hos polisen.
Den omhändertagne får därvid tas i
förvar om det är nödvändigt med
hänsyn till ordning eller säkerhet.

Omhändertagen som förvaras hos
polisen skall fortlöpande underkastas
tillsyn. Skulle den omhändertagnes
tillstånd ge anledning till det, skall
han föras till sjukhus eller läkare så
snart det kan ske.

§²

En omhändertagen person som inte
bereds vård på sjukhus eller någon
annan vårdinrättning och inte heller
tas om hand på något annat sätt eller
annars kan friges får hållas kvar. Den
omhändertagne får därvid tas i förvar
om det är nödvändigt med hänsyn
till ordning eller säkerhet. Förvaras
den omhändertagne hos en kriminal-
vårdsmyndighet skall myndigheten ut-
öva tillsyn över den omhändertagne
enligt 6 § samt fullgöra de uppgifter
som avses i 7 § första och andra styck-
ena, om inte uppgifterna har fullgjorts
av polisen.

Den som är omhändertagen skall
fortlöpande ses till. Skulle den om-
händertagnes tillstånd ge anledning
till det, skall den omhändertagne föras
till sjukhus eller läkare så snart det
kan ske.

Förvaras den omhändertagne hos en
knminalvårdsmyndighet skall den
myndigheten underrätta den polis-
myndighet som beslutat om omhän-
dertagande så snart det finns skäl att
ompröva beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

¹ Lagen omtryckt 1984:391.

Senaste lydelse 1998:26.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

2.6 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § rättegångsbalken skall ha följande lydel-
se.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.
3 §’

I hovrätt skola finnas hovrätts-
president, en eller flera hovrättslag-
män samt hovrättsråd. De skola vara
lagfarna.

Hovrätt skall vara delad i två eller
flera avdelningar. Avdelning skall be-
stå av presidenten eller en lagman så-
som ordförande samt minst tre hov-
rättsråd, av dem en vice ordförande.

Vid hovrätt skall finnas kansli,
som hålles öppet för allmänheten å
bestämda tider.

I varje hovrätt skall det finnas en
hovrättspresident, en eller flera hov-
rättslagmän samt hovrättsråd av vilka
en eller flera skall vara vice ordföran-
de. De skall vara lagfarna.

En hovrätt får vara indelad i avdel-
ningar. Chef för en avdelning är presi-
denten eller en lagman.

Vid varje hovrätt skall det finnas
ett kansli som hålls öppet för allmän-
heten på bestämda tider.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

¹ Senaste lydelse 1969:244.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 10, 11 och 16 §§ lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

W §

I varje kammarrätt skall det finnas
en kammarrättspresident, en eller fle-
ra kammarrättslagmän samt kammar-
rättsråd av vilka en eller flera skall va-
ra vice ordförande. De skall vara
lagfarna.

Kammarrättspresident, kamar-
rättslagman och kammarrättsråd ut-
nämns av regeringen.

I kammarrätt finns kammarrätts-
president, en eller flera kammarrätts-
lagmän samt kammarrättsråd. De
skall vara lagfarna.

Kammarrättspresident, kammar-
rättslagman och kammarrättsråd wt-
nämnes av regeringen.

Kammarrätt är delad i avdelningar.
Regeringen får bestämma att avdel-
ning skall vara förlagd till annan ort
än den där domstolen har sitt säte.

Avdelning består av presidenten el-
ler en lagman såsom ordförande samt
av minst två kammarrättsråd, av vilka

§²

En kammarrätt får vara indelad i
avdelningar. Regeringen får bestäm-
ma att en avdelning skall vara förlagd
till någon annan ort än den där dom-
stolen har sitt säte. Chef för en avdel-
ning är presidenten eller en lagman.

en är vice ordförande.

Om särskild sammansättning av kammarrätt vid behandling av vissa mål
finns bestämmelser i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och lagen
(1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram. Bestämmel-
ser om särskild sammansättning vid behandling av mål enligt 10 kap. kommu-
nallagen (1991:900) och 22 kap. kyrkolagen (1992:300) finns i 13 a §.

16 §

Länsrätt får efter beslut av regering-
en vara delad i avdelningar. Avdelning
består av ordförande och minst två
rådmän. Ordförande är lagmannen
eller en chefsrådman.

Om särskild sammansättning av länsrätt vid behandling av mål om fastig-
hetstaxering finns bestämmelser i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

En länsrätt får vara indelad i avdel-
ningar. Chef för en avdelning är lag-
mannen eller en chefsrådman.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

¹ Lagen omtryckt 1981:1323.

2 Senaste lydelse 1995: 21. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

3 Rättsväsendet

3.1 Omfattning och mål

Rättsväsendets utgiftsområde omfattar polisvä-
sendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet, kri-
minalvården och kronofogdemyndigheterna.
Även Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinal-
verket, Gentekniknämnden, Brottsoffermyndig-
heten, rättshjälpen och de allmänna advokatbyrå-
erna ingår i utgiftsområdet.

Kriminalpolitikens överordnade mål är att
minska brottsligheten och öka människornas
trygghet. De brott som begås skall leda till ade-
kvata reaktioner från samhällets sida. I det ingår
att ta tillvara brottsoffrens intressen. Det skall
också finnas en human och säker kriminalvård.

Det övergripande målet för rättsväsendet är
den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet.

Med rättstrygghet avses människors skydd i
förhållande till andra för liv, hälsa, integritet och
egendom . Det uppnås främst genom en effektiv
brottsförebyggande och brottsbeivrande verk-
samhet och genom att respekten för lag och rätt
upprätthålls. Men rättstrygghet förutsätter också
en lättillgänglig och säker ordning för att lösa
tvister, såväl mellan enskilda som mellan enskilda
och det allmänna, samt ett väl fungerande exe-
kutionsväsende.

Rättssäkerheten kräver likformighet och för-
utsebarhet i rättskipning och myndighetsutöv-
ning. Den enskilde måste kunna lita på lagstift-
ningen och på myndigheterna. Lagstiftningen
skall vara modern och ändamålsenlig. Lagarna
skall värna demokratin och garantera grundläg-
gande fri- och rättigheter. De skall vara lätta att
förstå och svåra att kringgå eller missbruka. De
skall kunna stå sig under lång tid.

Rättstryggheten och rättssäkerheten kräver ett
kvalificerat och effektivt rättsväsende. Myndig-

heterna måste samverka med varandra och med
andra berörda. Rättsväsendet skall präglas av ett
medborgarperspektiv. Den enskilde skall bemö-
tas med värdighet och respekt.

3.2 Utgiftsutvecklingen

Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998'

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000’

Beräknat
anslag
2001³

21 160

21 031

21 493

21 919

22 175

22 567

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

² Motsvarar 21 766 miljoner kronor i 1999 års prisnivå.

³ Motsvarar 21 822 miljoner kronor i 1999 års prisnivå.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

- Antalet anmälda brott ökade under 1997.
Inom de prioriterade brottskategorierna
ökade anmälningarna om vålds- och narko-
tikabrott medan ekobrottsanmälningarna
minskade.

- Antalet ärenden som redovisades till åklaga-
re inom de prioriterade brottskategorierna
var högre första halvåret 1998 än motsva-
rande period 1997.

- Inom åklagarväsendet fortsatte antalet in-
komna ärenden att minska under 1997.
Antalet avgjorda ärenden ökade och balan-
serna minskade. Under första halvåret 1998
ökade antalet inkomna ärenden jämfört
med första halvåret 1997.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Till tingsrätterna inkomna brottmål och
tvistemål minskade ytterligare under 1997.
Första halvåret 1998 fortsatte nedgången
totalt sett, men brottmålen ökade jämfört
med både första och andra halvåret 1997.
Balanserna minskade både under 1997 och
första halvåret 1998.

Vid länsrätterna ökade antalet inkomna och
balanserade mål marginellt under 1997. Un-
der första halvåret 1998 minskade måltill-
strömningen och antalet balanserade mål
kraftigt.

Antalet intagna i fängelse minskade kraftigt,
främst därför att intensivövervakning med
elektronisk kontroll nu omfattar hela lan-
det. Andelen skyddstillsynsdomar av det
totala antalet brottmålsdomar är oförändrat.
Medelbeläggningen i kriminalvårdsanstal-
terna minskade under 1997. Under första
halvåret 1998 ökade beläggningen jämfört
med samma period 1997.

Medelbeläggningen i häktena var i stort sett
oförändrad under 1997. Under första halv-
året 1998 ökade beläggningen jämfört med
samma period 1997.

Kronofogdemyndigheternas handläggings-
tider blev kortare inom flertalet områden
och balanserna minskade.

Rättsväsendets utgifter under 1997 översteg
statsbudgeten med cirka 335 miljoner kro-
nor. Enligt prognosen för år 1998 kommer
utgifterna att överstiga anslagen med cirka
463 miljoner kronor. Vid ingången av år
1999 beräknas anslagssparandet vara cirka
661 miljoner kronor.

Riksdagen beslutade 1997 att rättsväsendet
skulle tillföras 600 miljoner kronor perio-
den 1998 - 2000. Därutöver skulle 444 mil-
joner kronor av kriminalvårdens medel om-
fördelas inom rättsväsendet. Utöver dessa
tillskott tillförs rättsväsendet i enlighet med
1998 års ekonomiska vårproposition 750
miljoner kronor under perioden 1999-2001,
fördelat på 200 miljoner kronor år 1999,
250 miljoner kronor år 2000 och 300 miljo-
ner kronor år 2001. Dessutom tillförs enligt
denna proposition polisväsendet engångsvis
200 miljoner kronor år 1999 för insatser i de
utsatta storstadsmyndigheterna.

Förändringar under 1997 och 1998

- En ny grundutbildning för poliser inleddes
hösten 1997.

- Den 1 januari 1998 inrättades Ekobrotts-
myndigheten.

- Anställningsstoppet för åklagare har upp-
hävts och nya åklagare har anställts under
1998.

- Under 1997 stängdes nio kriminalvårdsan-
stalter och platsantalet minskades på flera
andra. Totalt minskade antalet platser med
447, varav 392 öppna platser.

- För att skapa större flexibilitet och effekti-
vitet i resursutnyttjandet har regeringen
överlämnat åt Kriminalvårdsstyrelsen att
besluta om häktes- och anstaltsorganisatio-
nens närmare utformning.

Prioriteringar

- Moderniseringen av rättsväsendet skall fort-
sätta och brottsoffrens ställning skall stär-
kas.

- Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott
och ekonomisk brottslighet (inklusive
miljöbrott) skall prioriteras. Särskild upp-
märksamhet skall ägnas den grova och
gränsöverskridande brottsligheten, den mc-
relaterade brottsligheten, brott med rasis-
tiska inslag, våld mot kvinnor och över-
grepp mot barn.

- Det brottsförebyggande arbetet skall fort-
sätta att utvecklas.

- Vardagsbrottsligheten skall förebyggas och
bekämpas, främst genom en förbättrad när-
polisverksamhet.

- Storstädernas problem skall mötas med sär-
skilda insatser.

Pågående och planerade förändringar

- Polisen får en enkel och rationell lednings-
organisation. Polisstyrelsen ersätter länssty-
relsen som högsta organ för polisverksam-
heten i länet.

- Utbildningsreformen inom polisen fort-
sätter. Rekrytering och kompetensutveck-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ling för all personal inom rättsväsendet mo-
derniseras.

Polisens organisation för att bekämpa den
grova organiserade brottsligheten ses över.

Östersjösamarbetet utvecklas vidare.

Polisens bidrag till internationella fredsbe-
varande insatser ökar.

Samarbetet mellan polis och åklagare för att
förbättra förundersökningarnas kvalitet och
effektivisera utredningsarbetet utvecklas vi-
dare.

Det omfattande reformarbete som inletts
för att skapa ett effektivare och mer flexi-
belt domstolsväsende fortsätter. Reformar-
betet avser arbetsformer, organisation och
kompetensutveckling.

3.3 Resultatbedömning

3.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom
området

År 1997 anmäldes 1 196 000 brott, vilket är en
ökning med två procent jämfört med 1996. Den
anmälda brottsligheten är dock fortfarande lägre
än 1990.

Våldsbrotten, som till 80 procent utgörs av
misshandelsbrott, ökade kraftigt under första
hälften av 1990-talet. Därefter har ökningen
dämpats. År 1997 anmäldes ca 68 000 våldsbrott,
en ökning med knappt 2 procent. Preliminär sta-
tistik tyder på en fortsatt ökning första halvåret
1998.

Sexualbrottsanmälningarna har ökat från mit-
ten av 1970-talet fram till år 1993 men har sedan
legat på en relativt konstant nivå. År 1997 an-
mäldes knappt 7 700 brott vilket är en ökning
med fyra procent från år 1996.

När det gäller rånbrotten har anmälda bank-
och postrån minskat kraftigt under 90-talet me-
dan anmälda personrån ökat under de tre senaste
åren.

Säkerhetspolisen har nyligen redovisat att det
under 1997 anmäldes 1 752 brott som bedömdes
ha rasistiska eller främlingsfientliga inslag. De
vanligaste brottstyperna var misshandel, olaga
hot, ofredande samt förtal eller förolämpning.
Någon liknande redovisning har inte gjorts tidi-
gare och det är således inte möjligt att dra några

slutsatser om hur detta slag av brottslighet ut-
vecklas.

Antalet anmälda brott mot narkotikastraffla-
gen och brott mot varusmugglingslagen avseende
narkotika minskade under 1997 med sammanlagt
2 procent. Dessa brott varierar kraftigt från år till
år.

Stöldbrottsanmälningarna, som utgör 60 pro-
cent av alla brottsanmälningar, ökade med 6 pro-
cent år 1997. Biltillgrepp och stöld ur eller från
motorfordon, som utgör ca 30 procent av de
anmälda stöldbrotten, ökade med 11 respektive
13 procent.

Antalet anmälda skadegörelsebrott har nästan
fördubblats sedan år 1980. År 1997 ökade antalet
anmälningarna med 6 procent jämfört med 1996.
Skadegörelse på motorfordon och klotter står
tillsammans för nästan hälften av alla skadegörel-
sebrott.

Antalet anmälda rattfylleribrott har minskat
sedan år 1991. Under år 1997 fortsatte rattfylle-
ribrotten att minska; antalet sjönk med 10 pro-
cent jämfört med föregående år. Olovlig körning
är ett annat trafikbrott där antalet anmälda brott
också minskat under denna period, med undan-
tag för år 1997 då de ökade med 4 procent jäm-
fört med året innan.

Andelen uppklarade brott år 1997 var 25 pro-
cent. Trots att man i dag klarar upp betydligt fler
brott än på 1950-talet, har uppklaringsprocenten
successivt minskat sedan dess. Den lägsta nivån,
23 procent, noterades år 1996.

Rättsväsendets verksamhetsresuItat

-Polisväsendet

Under 1997 ökade både utredningsbalanserna
och genomströmningstidema. Under första
halvåret 1998 minskade dock antalet balanserade
ärenden med 10 procent och är därmed också
lägre än vid halvårsskiftet 1997. Balansminsk-
ningen har uppnåtts trots att 5 000 fler ärenden
har anmälts under första halvåret 1998 än under
motsvarande period 1997.

Även om balansutvecklingen under 1998 to-
talt sett är positiv finns det stora skillnader mel-
lan olika brottstyper. Antalet ekobrottsutred-
ningar har minskat betydligt genom regerings-
uppdraget att arbeta ner balanserna. Antalet
våldsbrottsutredningar har däremot bara minskat
marginellt och antalet narkotikaärenden i balans
har ökat från halvårsskiftet 1997.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

- Åklagarväsendet

Under 1997 skedde flera förändringar i positiv
riktning. Bland annat ökade antalet avslutade
ärenden och balanserna minskade. Den positiva
utvecklingen fortsatte under första halvåret 1998.
Antalet inkomna ärenden minskade under 1997

men är första halvåret 1998 högre än motsvaran-
de period 1997. Åklagarväsendet har nu, efter
nedgången i samband med omorganisationen
1996, återtagit sin arbetskapacitet från tiden strax
före reformen.

- Domstolsväsendet

Antalet till tingsrätterna inkomna mål fortsatte
att minska under 1997. Jämfört med 1993 har
tvistemålen minskat med 29 och brottmålen med
26 procent. Första halvåret 1998 fortsatte tviste-
målen att minska medan antalet inkomna brott-
mål ökade jämfört med motsvarande period
1997. Balanserna minskade ytterligare under

1997 och första halvåret 1998.

Vid länsrätterna ökade antalet inkomna och
balanserade mål marginellt under 1997. De änd-
rade reglerna om socialt bistånd medförde emel-
lertid att de inkomna målen minskade med 16
procent och de balanserade med 12 procent
första halvåret 1998.

I hovrätterna ökade antalet balanserade mål
bara marginellt under 1997. Till följd av en tillfäl-
lig uppgång i måltillströmningen ökade balansen
med knappt 900 mål under första halvåret 1998.

I kammarrätterna ökade antalet balanserade
mål kraftigt under 1997. Under första halvåret

1998 förblev balanserna, trots en ökad måltill-
strömning, i stort sett oförändrade.

- Kriminalvården

Insatserna för att bekämpa narkotikamissbruk
liksom möjligheterna till sysselsättning och and-
ra för de häktade gemensamma aktiviteter under
häktestiden har ökat. Kriminalvården har hållit
antalet avvikelser från anstalt och andelen miss-
skötta permissioner på en låg nivå. Arbetet med
att förbättra säkerheten i anstalterna har intensi-
fierats med anledning av att fyra intagna mördats
sedan december 1996 och även andra allvarliga
incidenter inträffat på anstalterna.

Under 1997 minskade medelbeläggningen i
anstalterna till 80 procent av i medeltal 4 477 till-
gängliga platser. Medelbeläggningen i häktena
var 78 procent av i medeltal 1 439 tillgängliga
platser, och således i stort sett oförändrad jäm-
fört med 1996. Första halvåret 1998 har medel-

beläggningen såväl i anstalterna som vid häktena
ökat jämfört med samma period 1997.

- Kronofogdemyndigheterna

Antalet ärenden om betalningsföreläggande och
handräckning har sjunkit från den höga nivån i
början av 1990-talet, men nedgången har nu av-
stannat. Antalet enskilda utsökningsmål har åter
minskat, efter en uppgång år 1996, och var färre
år 1997 än år 1995. Däremot har antalet inkomna
allmänna mål ökat mycket kraftigt och var under
1997 cirka 50 procent fler än under 1996. Upp-
gången förklaras i sin helhet av den nya ordning-
en för indrivning av underhållsfordringar. Den
faktiska arbetsbelastningen har inte ökat på mot-
svarande sätt. Handläggningstiderna har förkor-
tats inom flertalet områden och det direkta be-
loppsmässiga utfallet av indrivningsverksam-
heten har förbättrats något.

3.3.2 Regeringens slutsatser

Diagram 3.1 Samtliga anmälda brott 1950 - 1997

--------Samtliga anmälda brott

Källa: Brottsförebyggande rådet

Statistiken visar att antalet brott som kommer till
polisens kännedom ökat sedan år 1950, då cirka
195 000 brott anmäldes. År 1997 anmäldes sex
gånger så många eller 1 196 000 brott. Under
1990-talet har dock antalet anmälda brott legat
på en relativt konstant nivå. I början av 1990-
talet sjönk den anmälda brottsligheten och är
trots en ökning under de senaste tre åren fortfa-
rande lägre år 1997 än år 1990. Preliminär sta-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

tistik för första halvåret 1998 indikerar en fort-
satt ökning på ett par procent.

Ökningen av den anmälda brottsligheten un-
der efterkrigstiden delar Sverige med den övriga
västvärlden. Ökningen kan knappast förklaras
med några faktorer på kriminalpolitikens område
utan måste sökas i sådana samhällsförändringar
som det ökade materiella välståndet, inflyttning-
en till storstäder och minskad social kontroll.
Även faktorer som anmälningsbenägenhet och
minskad tolerans mot våld spelar in. Detta inne-
bär att den nuvarande brottsnivån, även om nivån
som sådan inger oro, endast i begränsad ut-
sträckning kan användas som ett mått på resul-
tatet av rättsväsendets verksamhet.

Rättsväsendets uppgift är att, inom ramen för
samhällsutvecklingen i stort, sträva efter att till-
godose den enskildes krav på rättstrygghet och
rättssäkerhet. Det är inte möjligt att från år till år
mäta rättsväsendets bidrag på dessa områden.
Rättsväsendets verksamhet måste i stället bedö-
mas genom en uppföljning och analys av de åt-
gärder som har vidtagits för att uppnå de angivna
målen. Redovisningen i det följande avser de åt-
gärder som genomförts eller pågår för att för-
bättra förutsättningarna för måluppfyllelse.

Åtskilliga förändringar har vidtagits eller pla-
neras för att möjliggöra en effektivare verksam-
het inom polisväsendet. Att länsmyndighetsre-
formen nu är helt genomförd och att lednings-
centraler och administrativa funktioner har kon-
centrerats till färre enheter är exempel på sådana
åtgärder.

Polisens nya resultatmodell, som användes
första gången år 1997, ger ännu inte ett helt till-
fredsställande underlag för bedömning av verk-
samhetsresultatet. Det är inte heller möjligt att
på alla områden göra jämförelser med tidigare års
prestationer. Men det står klart att arbetsläget på
många håll, efter bl.a. uppsägningar av civilan-
ställda, övertidsstopp och uteblivna investeringar
i fordon och annan teknisk utrustning, är mycket
ansträngt. Polisens verksamhetsresultat under

1997 bär också spår av de påfrestningar som om-
organisationer och besparingsambitioner har
medfört. Bland annat har både handläggningsti-
der och balanser ökat när det gäller brottsutred-
ningar. Resultatredovisningen för första halvåret

1998 indikerar dock att utvecklingen på flera om-
råden har vänt till det bättre.

Närpolisverksamheten och bekämpningen av
vardagsbrottsligheten hör till de verksamheter
där behovet av fortsatt uppmärksamhet är störst.
Det kan delvis förklaras av de svårigheter som

alltid möter en genomgripande reform av detta
slag. Men det finns också hinder för ett effektivt
närpolisarbete som är inbyggda i polisorganisa-
tionen. Det kan naturligtvis inte accepteras att
närpolisreformen stannar av eller rent av hotar
att gå om intet.

Åklagarväsendet har återtagit sin produktivitet
efter den nedgång i arbetskapaciteten som in-
träffade i samband med omorganisationen 1996.
Det har skett samtidigt som antalet anställda
minskat och ekonomin varit ansträngd. Rege-
ringen bedömer att det nu finns förutsättningar
att ytterligare förbättra åklagarväsendets verk-
samhetsresultat och effektivitet och därmed för-
verkliga syftet med reformen.

En ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten,
med uppgift att bekämpa ekonomisk brottslighet
inrättades den 1 januari 1998. Sedan den 1 juni i
år är verksamheten i gång i den nya organisatio-
nen. Omfattande insatser i form av kompetens-
utveckling och teknisk utrustning skall ge myn-
digheten förutsättningar att klara av en alltmer
komplicerad och kvalificerad brottslighet.

Genomförandet av Domstolsutredningens
förslag, den så kallade instansordningsreformen,
och införandet av tvåpartsprocessen i de allmän-
na förvaltningsdomstolarna har redan nu lett till
en mer renodlad domstolsverksamhet i dessa.
Förändringarna har också medfört att även de
allmänna förvaltningsdomstolarna nu har tyngd-
punkten förlagd till första instans.

Ett omfattande reformarbete har också inletts
i syfte att skapa ett effektivare och mer flexibelt
domstolsväsende. Reformarbetet förväntas få full
effekt mot slutet av mandatperioden.

Kriminalvården har, trots ett allt tyngre kli-
entel, lyckats hålla antalet avvikelser från anstalt
och misskötta permissioner på en låg nivå. Man
har fortsatt att utveckla innehållet i verksamhe-
ten vid häkten, anstalter och inom frivården och
arbetar med att kvalitetssäkra den brotts- och
missbruksrelaterade programverksamheten. För
att insatserna ska kunna bedömas måste emeller-
tid metoder för att mäta effekterna av verksam-
heten utvecklas.

Det är tillfredsställande att kriminalvården har
ökat insatserna för att bekämpa narkotikamiss-
bruk liksom att möjligheterna till sysselsättning
och andra gemensamma aktiviteter under häk-
testiden har förbättrats.

Den förändringsverksamhet inom rättsväsen-
det som har redovisats här leder enligt regering-
ens mening i rätt riktning. Verksamheten måste
emellertid även fortsättningsvis konsekvent sty-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ras mot de övergripande målen. För att möjliggö-
ra en sådan styrning måste myndigheterna ut-
veckla tydliga och mätbara verksamhetsmål som
kan följas upp löpande. Såväl effektiviteten som
kvaliteten i verksamheten skall kunna mätas. Ar-
betet med att utveckla mål och analysera verk-
samhetsresultatet måste intensifieras. Detta är en
viktig del i moderniseringen av rättsväsendets
myndigheter och nödvändigt för att säkra för-
troendet för rättsväsendet.

3.4 Prioriteringar

Prioriteringarna för rättsväsendet tar sin ut-
gångspunkt i kraven på rättstrygghet, rättssäker-
het, rationalitet och effektivitet. Kompetent per-
sonal och ledning, modern teknik och rationella
metoder är nödvändiga redskap såväl i brottsbe-
kämpningen som i rättsväsendets övriga verk-
samhet. Dka viktig är en ändamålsenlig organi-
sation av myndigheterna med långtgående sam-
verkan och en genomtänkt ansvarsfördelning
dem emellan. Rättsväsendets verksamhet ska ut-
gå från ett medborgarperspektiv.

Kriminalpolitiken skall bygga på kunskap om
brottsligheten och dess orsaker.

Rättsväsendet är den myndighetssfär som har
det grundläggande ansvaret för kriminalpoliti-
ken. Brottsligheten påverkas dock av en rad
faktorer i samhället varav många ligger utanför
rättsväsendets område. En effektiv kriminalpoli-
tik kan bara drivas inom ramen för en allmän
välfärdspolitik som leder till social trygghet, en
rättvis fördelning och solidaritet människor
emellan. Åtgärder som rör barn och ungdomar,
alkohol, droger, arbetsmarknad och utbildning
är särskilt viktiga för att förebygga brottslighet.

Kampen mot den organiserade brottsligheten
kräver nationell samordning och internationellt
samarbete. För det behövs en översyn av den
centrala polisorganisationen och fortsatta insat-
ser för brottsbekämpningen i EU, Schengen och
Östersjösamarbetet.

Regeringen moderniserar rättsväsendet för att
tillgodose medborgarnas krav på effektivitet och
snabbhet med bibehållen rättssäkerhet

Rättsväsendet måste kunna möta den ökade och
mer komplicerade brottsligheten, internationali-
seringen och den tekniska utvecklingen. För att

det skall vara möjligt måste organisation, regel-
verk och arbetsmetoder förändras. Modernise-
ringen av rättsväsendet skall utgå från en helhets-
syn på verksamheten, en ingående diskussion om
ansvarsfördelningen och krav på långtgående
myndighets samverkan.

Medborgarperspektivet skall prägla verksam-
heten. Det gäller såväl i det brottsförebyggande
arbetet som i de olika myndigheternas arbete
med utredning, lagföring, straffverkstäl-lighet
och insatser för stöd till brottsoffer. Det gäller
också rättsväsendets arbete med att lösa tvister
mellan enskilda eller mellan enskilda och det all-
männa.

I det brottsförebyggande arbetet är medbor-
garperspektivet och kravet på samverkan mellan
myndigheter och andra berörda tydligare än in-
om andra verksamheter. En grundtanke med det
nationella brottsförebyggande programmet, Al-
las vårt ansvar, som regeringen presenterade un-
der 1996, var att brottsligheten måste angripas i
samverkan med dem som berörs av den. Närpoli-
sen skall vara en drivande kraft i det brottsföre-
byggande arbetet. Närpolisreformen innebär att
tyngdpunkten i polisarbetet flyttas närmare dem
som berörs av brottsligheten och att polisen skall
arbeta i samverkan med andra, t.ex. kommuner,
näringsliv, organisationer och enskilda.

Ett självklart krav på rättsväsendet är att brott
utreds och lagföring sker inom rimlig tid. Såväl
brottsoffer som vittnen och misstänkta vinner på
att ärendena handläggs så effektivt som möjligt.
Det gäller inte minst för unga lagöverträdare. Ett
avgörande i nära anslutning till händelsen innebär
också en säkrare bedömning av brottet eftersom
tilltalad, målsägande och vittnen har händelsen i
färskt minne. I dag är genomsnittstiden från
brottsanmälan till avgörande för lång. Polisut-
redningarna måste bli snabbare och tiden för
åklagarens och domstolens hantering måste
kortas. För att undanröja förluster av tid och in-
formation när ett ärende passerar mellan olika
tjänstemän och myndigheter krävs ett process-
fokuserat utvecklingsarbete. Inom ramen för
åklagarväsendets och polisens samverkan pågår
nu ett omfattande arbete för att förbättra förun-
dersökningarnas kvalitet och effektivisera utred-
ningsarbetet. Det är emellertid nödvändigt att
ytterligare förbättra detta samarbete och under-
söka möjligheterna till samverkan och samord-
ning med andra myndigheter inom rättsväsendet.
Regeringen avser att initiera sådana projekt på
någon eller några orter.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Det finns också ett behov av fortsatt organi-
sationsutveckling inom enskilda myndighetsom-
råden. Ett exempel är polisväsendet. Statsmak-
ternas styrning av polisen försvåras av att den
nuvarande organisationen är komplicerad och
föråldrad och av att ansvarsförhållandena i många
stycken är oklara. Polisledningskommitténs för-
slag innebär att polisverksamheten i ett län skall
styras av en särskild polisstyrelse med ledamöter
som nomineras av partierna och utses av rege-
ringen. Länsstyrelsens ansvar för polisverksam-
heten skall upphöra. Tillsynen över polisen skall
åligga Rikspolisstyrelsen, som också skall få en i
vissa avseenden utvidgad föreskriftsrätt. Försla-
gen innebär en betydande förenkling och mo-
dernisering av polisorganisationen.

Aven inom domstolsväsendet finns ett stort
behov av modernisering och reformering. Re-
formarbetet avser arbetsformer, organisation och
kompetensutveckling. Målstyrningen måste bli
tydligare och domstolarna skall ges större möj-
ligheter att själva besluta om sin organisation och
sina arbetsformer. För att få ett bättre underlag
för det fortsatta förändringsarbetet har regering-
en inlett försöksverksamheter som syftar till att
förbättra domstolarnas beredningsorganisation
och till att utveckla det administrativa samarbetet
mellan domstolarna.

Det är inte bara organisatoriska förändringar
som behöver genomföras utan också åtgärder för
att förbättra förhållandena för de enskilda som
kommer i kontakt med rättsväsendet. Brottsof-
ferutredningen har lämnat en rad förslag för att
förbättra brottsoffrens situation (SOU 1998:40).
Det handlar bl.a. om förstärkt stöd till brottsof-
fer under rättegångar, förbättrat bemötande av
brottsoffer hos polis, åklagare och i domstol
samt ökat ekonomiskt stöd till ideella brottsof-
ferorganisationer. Vidare har Domstolsverket
nyligen redovisat ett åtgärdsprogram för att för-
bättra bemötandet av parter, vittnen och målsä-
gande. Förslagen bereds för närvarande inom re-
geringskansliet.

För att rättsväsendet skall kunna svara mot det
moderna samhällets krav måste också kompe-
tensförsörjningen ses över. Nyrekryteringen av
personal måste anpassas till myndigheternas
långsiktiga behov av kompetens och det måste
finnas program för kontinuerlig kompetensut-
veckling. Inom rättsväsendets olika verksam-
hetsområden pågår ett omfattande arbete för att
förbättra rekryteringen och utbildningen. Ett ex-
empel är polisväsendet, som under budgetperio-
den fullföljer den utbildningsreform som inled-

des 1997 med en ny grundutbildning för poliser.
Reformen fortsätter nu med en modell för vida-
reutbildning av all personal och ett nytt system
för rekrytering och utbildning av chefer.

Hos Riksåklagaren utarbetades under 1997
grundläggande principer för den framtida kom-
petensutvecklingen som nu vidareutvecklas.

Domstolsverket skall den 1 mars 1999 till re-
geringen redovisa en utbildningsplan som syftar
till en utvidgad och breddad kompetensutveck-
ling för domstolsanställda.

Enligt regeringens mening finns det ett för
rättsväsendets myndigheter gemensamt behov av
ökad kriminologisk och kriminalpolitisk kom-
petens. Brottsförebyggande rådet har initierat en
mastersutbildning med denna inriktning för an-
ställda inom rättsväsendet.

De senaste årens utveckling med bl.a. mål- och
resultatstyrning innebär att chefernas uppgifter
har förändrats. Det krävs därför ökade satsningar
på chefsutveckling, inte minst för att tydliggöra
vilka skyldigheter och befogenheter cheferna har.
Polisväsendets nya modell för rekrytering och
utbildning av chefer har redan nämnts. Dom-
stolsverket bedriver sedan ett år tillbaka en ny
chefsutbildning som är betydligt mer omfattande
än tidigare. Även inom åklagarväsendet har
chefsutbildningen uppmärksammats alltmer.

Ett modernt rättsväsende kräver en fortsatt
utbyggnad av IT-stödet och satsningar på nya
och förbättrade system. Givetvis måste rättsvä-
sendets IT-miljöer kunna samverka med varand-
ra för att hindra onödigt dubbelarbete. Genom
Rådet för rättsväsendets informationsförsörjning
utvecklas rättsväsendets IT-stöd i hög utsträck-
ning mot gemensamma tekniska lösningar.

Regeringen fortsätter att prioritera kampen mot
våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk
brottslighet

Antalet anmälda våldsbrott ökade kraftigt under
den första delen av 1990-talet. Sedan dämpades
ökningen och under 1996 minskade anmälning-
arna något. Under det senaste året har emellertid
anmälningstakten på nytt börjat öka. Utveck-
lingen är mycket oroande. Särskild uppmärk-
samhet måste därför även i fortsättningen ägnas
åt kampen mot våldsbrotten. För att motverka
våld i städernas citykärnor, i anslutning till kro-
gar och nöjesetablissemang, i gatumiljön eller
annars på allmän plats är polisens resursanvänd-
ning och arbetssätt av avgörande betydelse.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna har
vidtagit åtgärder för att behovsanpassa polisens
arbetstider och samordningen av olika polisiära
verksamheter. Fortsatta sådana åtgärder är nöd-
vändiga för att polisens insatser mot våld på all-
män plats skall kunna bli tillräckligt kraftfulla.

En stor del av våldet i samhället utövas emel-
lertid i hemmet mellan nära anhöriga. Ofta är det
en kvinna eller ett barn som är offret. I kampen
mot våldsbrottslighet av detta slag är behovet av
myndighetssamarbete uppenbart. Särskilt när det
gäller övergrepp mot barn är också en skyndsam
handläggning nödvändig.

Regeringen har under våren 1998 lämnat pro-
positionen Kvinnofrid, där en mängd åtgärder
mot prostitution och våld mot kvinnor presente-
ras. Åtgärderna innefattar ny och skärpt lagstift-
ning, förebyggande åtgärder och insatser för att
förbättra myndigheternas bemötande av utsatta
kvinnor. Ett nytt kvinnofridsbrott har införts,
som tar sikte på upprepade kränkningar av när-
stående kvinnor men även omfattar kränkningar
av barn och andra närstående personer. En ut-
bildningssatsning pågår inom rättsväsendet, soci-
altjänsten och hälso- och sjukvården. Stödet till
kvinnojourerna har höjts väsentligt. Totalt har 41
miljoner kronor anslagits för åtgärder mot pro-
stitution och våld mot kvinnor.

Rasistiska och främlingsfientliga yttringar har
ingen plats i ett demokratiskt samhälle. Såväl
spridningen av rasistiska och främlingsfientliga
budskap som brottslighet grundad på sådana idé-
er måste förebyggas och mötas med kraftfulla
åtgärder. Samarbetet mellan Säkerhetspolisen
och den öppna polisen på detta område har varit
lyckosamt och måste utvecklas vidare.

Den kommitté som regeringen tillsatt för att
överväga viss lagstiftning med anknytning till or-
ganiserad brottslighet skall också ta upp frågor
som rör rasistisk brottslighet. Kommittén skall
bl.a. överväga om den nuvarande bestämmelsen
om hets mot folkgrupp är tillräcklig för att hind-
ra rasistiska organisationer från att verka, om det
bör vara förbjudet att bära uniform i politiskt
syfte samt om det straffrättsliga skyddet för ho-
mosexuella bör ökas.

Aven på detta område finns det ett behov av
samverkan inom rättsväsendet, till exempel när
det gäller kunskaper om den ideologiska grunden
för de rasistiska yttringarna.

Missbruk av narkotika är en starkt bidragande
orsak till förekomsten av brott och otrygghet i
samhället. Vid sidan av den brottslighet som är
förknippad med själva hanteringen av narkoti-

kan, skapar missbruket och den illegala handeln
med narkotika en grogrund för annan kriminali-
tet. Att bekämpa narkotikabrottsligheten är
därför en av de viktigaste kriminalpolitiska prio-
riteringarna. Regeringen har i en skrivelse till
riksdagen givit en narkotikapolitisk redogörelse
(skr. 1997/98:172). Redogörelsen omfattar både
de nationella och de internationella insatserna på
narkotikapolitikens område.

Regeringen har också tillkallat en narkotika-
kommission som skall utvärdera samhällets nar-
kotikapolitiska insatser och föreslå effektivise-
ringar av narkotikapolitiken. Översynen skall
omfatta såväl lagstiftningen på området som
samhällets åtgärder i övrigt.

Den ekonomiska brottsligheten utgör ett all-
varligt samhällshot som måste bekämpas med
kraft. En ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten,
med uppgift att bekämpa ekonomisk brottslighet
inrättades den 1 januari 1998. Omfattande insat-
ser i form av kompetensutveckling och teknisk
utrustning skall ge myndigheten förutsättningar
att klara av en alltmer komplicerad och kvalifice-
rad brottslighet. I regeringens årliga skrivelse till
riksdagen, som avges inom kort, redovisas läget,
i Sverige och internationellt, i fråga om den eko-
nomiska brottsligheten. Brottsförebyggande rå-
det har tillförts resurser för att finansiera forsk-
ning om ekonomisk brottslighet.

Miljöbrotten utgör en särskild form av eko-
nomisk brottslighet som kräver förstärkta åtgär-
der från samhällets sida. Förutom de omfattande
förslag till ny lagstiftning som har lämnats under
året kommer regeringen att i oktober 1998 till
riksdagen redovisa en nationell strategi mot mil-
jöbrott.

Regeringen intensifierar kampen mot den
organiserade brottsligheten genom nationell
samordning och internationellt samarbete

Insatser mot gränsöverskridande brottslighet
förutsätter internationellt samarbete för att bli
effektiva och verkningsfulla. Av särskilt värde för
insatserna mot den internationella brottsligheten
i Europa är inrättandet av den europeiska polis-
byrån Europol.

Inom EU pågår också i övrigt ett omfattande
arbete med att förbättra såväl det polisiära samar-
betet som samarbetet på den internationella
straffprocessrättens område. Det gäller bl.a. ut-
lämningsförfarandet och förutsättningarna för
att bistå utländska åklagare och domstolar med

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

bevisupptagning och olika former av tvångsme-
del. EU har också antagit en detaljerad hand-
lingsplan mot organiserad brottslighet.

Anslutningen till Schengen kommer att stärka
samarbetet mot internationell och organiserad
brottslighet. Schengenkonventionen omfattar
såväl polisiärt som rättsligt samarbete. Sveriges
målsättning är att delta operativt i samarbetet
från år 2000. Då kommer personkontrollerna vid
de inre gränserna att avskaffas och svensk polis
kommer att anslutas till Schengens informations-
system.

Internationellt samarbete av stor betydelse fö-
rekommer inte bara inom ramen för EU och
Schengenavtalet utan också med Ostersjöstater-
na. Här spelar aktionsgruppen mot organiserad
brottslighet i Östersjöområdet en nyckelroll. I
aktionsgruppen, som tillkommit på svenskt initi-
ativ, ingår de nordiska länderna, Tyskland, de
baltiska staterna, Polen och Ryssland. Aktions-
gruppens arbete mot grov organiserad brottslig-
het av olika slag har nu pågått i två år. Gruppen
har initierat och genomfört ett konkret, praktiskt
och resultatinriktat samarbete mellan polis, åkla-
gare och tull samt kust- och gränsbevaknings-
myndigheter i de olika länderna. Erfarenheterna
av gruppens arbete är mycket lovande och kom-
mer att spela en viktig roll i det framtida samar-
betet i regionen.

Sverige deltar också i den kamp mot grov och
gränsöverskridande brottslighet som bedrivs in-
om ramen för FN:s narkotikaprogram och FN:s
brottsförebyggande och straffrättsliga kommis-
sion. I kommissionen pågår ett arbete med att
skapa en global konvention mot organiserad
brottslighet.

I Sverige liksom i andra nordiska länder har
under ett antal år en grov organiserad brottslig-
het med anknytning till vissa motorcykelklubbar
vuxit fram. Brottsligheten har bl.a. tagit sig ut-
tryck i mycket allvarliga våldsdåd riktade mot ri-
valiserande klubbar. Beskyddar- och inkasso-
verksamhet förekommer också. Även om de all-
varliga våldsdåden tycks ha minskat under det
senaste året är situationen oroande. Regeringen
har i propositionen 1997/98:181 lagt fram förslag
till lagstiftning som ökar möjligheterna att ingri-
pa mot vissa mc-klubbar. Förslaget innebär bl.a.
att det blir lättare att genomföra husrannsakan i
lokaler som används av kriminella. Ytterligare
förslag övervägs inom Justitiedepartementet,
bl.a. vad gäller den hyres- och expropriations-
rättsliga lagstiftningen. Vidare har regeringen ny-
ligen tillkallat en kommitté med uppgift att över-

väga om det bör bli straffbart att aktivt delta i en
organisation som sysslar med brottslig verksam-
het.

Regeringen avser också att besluta om en
översyn av polisens organisation för kampen mot
den organiserade brottsligheten. Målet för över-
synen är att säkerställa att det hot som inte minst
den grova internationella kriminaliteten utgör
mot landet och människorna kan bekämpas på
ett effektivt sätt. Rikskriminalpolisens och Sä-
kerhetspolisens roller ska belysas och gränsdrag-
ningen mellan de båda polisorganen prövas.

Regeringen förstärker närpolisen och det lokala
brottsförebyggande arbetet i en kraftsamling mot
vardagsbrottsligheten

Det stora flertalet brott som begås drabbar en-
skilda i deras närmiljö. De allra flesta brott hör
till det som vi kallar vardagsbrottslighet. Det rör
sig ofta om tillgrepp och skadegörelser, t.ex. stöl-
der av och ur bilar, bostadsinbrott, klotter cykel-
stölder och butiksstölder. Hit hör också andra
brott som skapar otrygghet i närmiljön, såsom
gatulangning av narkotika, försäljning av illegal
sprit till unga samt våld och hot i gatumiljö och
på andra allmänna platser. Dessa brott drabbar
enskilda som har svårt att förutse eller skydda sig
mot dem.

Närpolisen, som när den är färdiguppbyggd
skall bli basen i polisverksamheten, har vardags-
brottsligheten som sin huvuduppgift. Den skall i
princip ansvara för all polisverksamhet som avser
vardagsbrottslighet inom sitt geografiska områ-
de. Inom ramen för sin särskilda kompetens skall
närpolisen vara en drivande kraft i det lokala
brottsförebyggande arbetet. Den skall samverka
med myndigheter och enskilda som berörs av
brottsligheten eller kan påverka den. Men också
annan polisverksamhet som inte kräver särskild
expertis ankommer på närpolisen. Tillgängliga
uppgifter indikerar att närpolisverksamheten på
många håll präglas av resursbrist och andra pro-
blem. En RRV-rapport visar att närpolisverk-
samheten störs av att närpoliser ofta kommende-
ras in för att förstärka utryckningsenheterna, där
planeringsinstrumenten är otillräckliga.

Rikspolisstyrelsen har vidtagit åtgärder som på
sikt är ägnade att lösa problemen i närpolisverk-
samheten. Hit hör överenskommelsen om ett
nytt arbetstidsavtal, satsningar på en förbättrad
ledningskompetens samt försöksverksamheter
med samordning av närpolis och utryckningsen-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

heter. Det kan emellertid behövas ytterligare in-
satser i form av metodutveckling, förbättrat tek-
nikstöd och kompetensförstärkningar för att
närpolisen skall kunna bli en bas för polisverk-
samheten i landet.

På vissa håll, särskilt i storstadsregionerna,
finns det också påtagliga behov av ytterligare per-
sonella resurser. Bland annat av det skälet bör
samordningen mellan närpolisen och utryck-
ningsverksamheten ses över.

För att nå framgång i det brottsförebyggande
arbetet måste polisen också få effektiva verktyg i
form av modern och ändamålsenlig lagstiftning
till sitt förfogande. Under våren 1998 har rege-
ringen lämnat förslag till ny lagstiftning om bl.a.
kameraövervakning och om polisregister. Under
hösten avser regeringen att fortsätta reformar-
betet med bl.a. förslag om skärpt lagstiftning
mot drograttfylleri.

Kommittén för brottsförebyggande arbete
(KBA), som tillsattes i samband med presenta-
tionen av det nationella brottsförebyggande pro-
grammet, skall inspirera, stödja och följa det
brottsförebyggande arbetet på lokal nivå. Kom-
mittén, som har varit verksam i snart två år, för-
delar ekonomiskt stöd till lokala brottsförebyg-
gande projekt och ger ut informationsmaterial
till kommuner och närpolisdistrikt. Som en följd
av KBA:s insatser har lokala brottsförebyggande
råd bildats i omkring 50 kommuner. Från och
med år 1999 kommer Brottsförebyggande rådet
att ta över KBA:s arbete med de brottsförebyg-
gande frågorna.

Också kriminalvården har en viktig brotts-
förebyggande uppgift. En stor del av dem som
har avtjänat fängelsestraff eller undergått fri-
vårdspåföljder begår brott på nytt. Kriminalvår-
dens insatser för att förändra denna bild är en
viktig länk i det brottsförebyggande arbetet. Att
förstärka och utveckla förberedelserna inför och
insatserna i samband med frigivning - bl.a. ge-
nom ett utökat samarbete mellan olika myndig-
heter - är en central uppgift. De särskilda verk-
samheter som syftar till att påverka de dömda att
inte återfalla i brott och missbruk skall också ut-
vecklas och förbättras.

Regeringen möter storstädernas problem med
särskilda insatser

Koncentrationen av människor, näringsliv och
evenemang till storstäderna medför att såväl
avancerad brottslighet som vardagsbrottslighet

och ordningsstörningar får andra proportioner i
storstadsområdena än i övriga landet. Det visar
sig också att brottsligheten sedd i ett längre per-
spektiv har ökat mer i storstadsregionerna än i
övriga områden, även om hänsyn tas till skillna-
der i befolkningstillväxten. Antalet anmälda
brott mot brottsbalken per 100 000 invånare var
år 1996 hela 60 procent högre i de tre stor-
stadslänen än i övriga landet. Även inom storstä-
derna är emellertid brottsligheten ojämnt förde-
lad. Brottslighet och ordningstörningar ser
annorlunda ut i ytterområdena än i citykärnorna.
Vissa bostadsområden är också mer utsatta än
andra, vilket kan förklaras med bostadssegrega-
tionen och dess sociala konsekvenser. Det är sär-
skilt oroande eftersom sådana skillnader ofta le-
der till ytterligare segregation och i förläng-
ningen helt uppdelade storstäder.

För att minska brottsligheten och öka trygg-
heten i storstäderna krävs personella resursför-
stärkningar, kompetensutveckling och investe-
ringar i teknisk utrustning hos polisen. Den
engångsvisa förstärkning om 200 miljoner kro-
nor till polisen som regeringen föreslår för 1999
skall därför, liksom en betydande del av de före-
slagna ramförstärkningarna, tillfalla polismyn-
digheterna i storstadsregionerna.

Som regeringen har angett i Storstadsproposi-
tionen (prop.l997/98:165 bör också det brotts-
förebyggande arbetet i storstäderna intensifieras.
Det är uppenbart att det finns mycket att vinna
med ett aktivt brottsförebyggande samarbete
mellan myndigheter och andra berörda i stor-
stadsområdenas mer utsatta bostadsområden.
KBA har emellertid konstaterat att det har varit
svårt att mobilisera invånare i dessa områden för
sådana ändamål. Det är därför viktigt att Brotts-
förebyggande rådet intensifierar sina insatser för
att förmedla kunskaper om brottsförebyggande
arbete och vilka möjligheter och rådet har att ge
stöd till detta. Av de medel som anslagits för lo-
kalt brottsförebyggande arbete skall 10 miljoner
kronor användas för insatser i storstadsregioner-
na.

Övriga frågor

Myndigheternas jämställdhetsarbete

Inom samtliga myndighetsområden pågår nu ett
aktivt jämställdhetsarbete. Regeringen har upp-
dragit åt Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren,
Domstolsverket och Kriminalvårdsstyrelsen att
vidta särskilda åtgärder för att uppmuntra kvin-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

nor att söka chefsanställningar. Rikspolisstyrel-
sen arbetar med ett nytt jämställdhetsprogram
och ett program mot sexuella trakasserier. Inom
polisväsendet finns också ett nationellt nätverk
för kvinnliga poliser. Inom åklagarväsendet finns
sedan ett år tillbaka en plan för jämställdhetsar-
betet. Domstolsverket har särskilt uppmärk-
sammat jämställdhetsfrågorna i den nya chefsut-
bildningen för domare. Inom kriminalvården har
en särskild utbildning för jämställdhetsansvariga
genomförts. Det har också bildats en arbets-
grupp för kvinnor i syfte att finna former för att
utveckla kvinnors roll i kriminalvården.

Det är givetvis viktigt att arbetet med att öka
jämställdheten fortsätter och intensifieras. I det
arbetet är det angeläget att också uppmärksamma
behovet av kompetensutveckling för den admi-
nistrativa personalen.

Etniskt relaterade frågor inom rättsväsendet

Rikspolisstyrelsen har under flera år arbetat
för att öka andelen poliser med invandrarbak-
grund. Fler sökande med invandrarbakgrund har
också antagits till Polishögskolan vid de senaste
antagningarna. Vidare har etiska frågeställningar
liksom internationella och etniskt relaterade frå-
gor givits större utrymme i Polishögskolans
grundutbildning. Domstolsverket har nyligen
initierat ett arbete som syftar till att höja medve-
tenheten bland domstolarnas anställda om den
etniska mångfalden i den svenska befolkningen.

Myndigheternas miljöledningsarbete

För ett modernt rättsväsende är miljöledningsar-
betet av stor vikt. Utvecklingen av miljöled-
ningssystem inom staten påbörjades under 1997.
Polismyndigheten i Örebro och kriminalvårds-
anstalterna Asptuna och Malmö hörde till de 25
pilotmyndigheter som fick i uppdrag att påbörja
arbetet. Uppdraget innebär bl.a. att myndighe-
terna skall kartlägga miljöeffekter som myndig-
hetens verksamhet kan ge upphov till, utarbeta
en miljöpolicy och sätta mål för miljöarbetet. I
december 1997 uppdrog regeringen åt ytterligare
ett antal myndigheter, varav en domstol, en åkla-
garmyndighet, en polismyndighet och en krimi-
nalvårdsmyndighet, att införa miljöledningssys-
tem. De myndigheter som fick det första
uppdraget skall fortsätta processen och arbeta
utifrån den handlingsplan de tagit fram för fort-
satt integration av miljöhänsyn i myndighetens
verksamhet.

Internationellt utvecklingssamarbete på rättsområ-
det

En annan viktig uppgift för rättsväsendet är att
delta i det internationella utvecklingssamarbetet.
Det omfattar insatser både i närområdet och i
andra länder där utvecklingssamarbete på rätts-
området är en viktig del av det totala biståndet. I
förlängningen innebär ett sådant bistånd ökad
trygghet också för Sverige. Det svenska utveck-
lingssamarbetet på rättsområdet kommer under
perioden 1999-2001 att särskilt inriktas på sam-
arbete med de länder i vårt närområde som ansö-
ker om medlemskap i Europeiska Unionen. Ett
fördjupat samarbete skall alltså utvecklas med
Estland, Lettland, Litauen och Polen enligt en
modell som Kommittén för utvecklingssamar-
bete på rättsområdet har föreslagit. Rättsväsen-
dets myndigheter kommer att bli djupt involve-
rade i detta arbete.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Tabell 3.2 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor	Utfall 1997	Anslag 1998 ¹	Utgifts- prognos 1998	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000²	Beräknat anslag 2001’
Polisväsendet	11 337	11 458	11 311	11 974	11 896	12 123
Åklagarväsendet	660	815	770	819	855	867
Domstolsväsendet m.m.	2 954	2 979	3 027	3 057	3 118	3 160
Kriminalvården	3 816	3 372	3 885	3 639	3 823	3 890
Kronofogdemyndigheterna	1 271	1 284	1 315	1 310	1 331	1 351
Övrig verksamhet inom rättsväsendet	1122	1 123	1184	1 120	1152	1174
Totalt för utgiftsområde 4	21 160	21 031	21 493	21 919	22175	22 567

' Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

² Motsvarar 21 766 miljoner kronor i 1999 års prisnivå.

³ Motsvarar 21 822 miljoner kronor i 1999 års prisnivå.

Ekonomin var god hos rättsväsendets myndig-
heter under 1990-talets första hälft. Anslagen ut-
nyttjades inte fullt ut och vid ingången av bud-
getåret 1997 uppgick det samlade anslagsspa-
randet till cirka 1,4 miljarder kronor. Under bud-
getåret 1997 översteg emellertid förbrukningen
anslagen i statsbudgeten med cirka 335 miljoner
kronor. Det motsvarar cirka 1,6 procent av anvi-
sade medel, vilket kan ställas i relation till att
myndigheternas normala anslagskredit uppgår till
3 procent. Resursförbrukningen varierar dock
inom utgiftsområdet. Vissa myndighetsorgani-
sationer, till exempel kriminalvården och kro-
nofogdemyndigheterna, förbrukade under 1997
något mindre än anvisade medel, medan åklagar-
väsendet, domstolsväsendet och framför allt po-
lisväsendet förbrukade mer än anvisade medel.
Mot bakgrund av den ojämna förbrukningen i
förhållande till anvisade medel har, i enlighet
med budgetpropositionen för 1998, anslagsspa-
randet omfördelats inom utgiftsområdet. Vid in-
gången av budgetåret 1998 uppgick det ackumu-
lerade anslagssparandet inom Utgiftsområde 4
till cirka 1,1 miljarder kronor, vilket motsvarar
cirka 5,2 procent av anvisade medel 1998. Enligt
nu gällande prognoser kommer merparten av an-
slagssparandet att förbrukas under de kommande
tre budgetåren.

I enlighet med regeringens förslag i 1998 års
ekonomiska vårproposition höjs utgiftsområdets
ram med 300 miljoner kronor 1999-2001 genom
att rättsväsendet tillförs 200 miljoner kronor
1999, 250 miljoner kronor år 2000 och 300 mil-
joner kronor år 2001. Totalt tillförs alltså 750
miljoner kronor under perioden. Regeringen fö-

reslår att de nya resurserna fördelas inom utgifts-
området enligt följande:

— Anslaget Al Polisorganisationen tillförs
178 miljoner kronor år 1999, 198 miljoner
kronor år 2000 och 248 miljoner kronor år
2001.

— Anslaget B2 Ekobrottsmyndigheten till-
förs 10 miljoner kronor år 1999 samt 40
miljoner kronor för vart och ett av åren
2000 och 2001.

— Anslaget F4 Brottsoffermyndigheten till-
förs 3 miljoner kronor för vart och ett av
åren 1999,2000 och 2001.

Utöver detta föreslår regeringen att följande an-
slag inom andra utgiftsområden tillförs resurser
från de nya medlen:

— Anslaget Cl Länsstyrelserna m.m. i ut-
giftsområde 18 tillförs 3 miljoner kronor
för vart och ett av åren 1999, 2000 och 2001
för kameraövervakning i enlighet med pro-
positionen Ny lag om kameraövervakning
(Prop. 1997/98:4, 1997/98JuU:14, rskr.
1997/98:170).

— Anslaget A2 Studiemedel m.m. i utgiftsom-
råde 15 tillförs 4 miljoner kronor för vart
och ett av åren 1999, 2000 och 2001 för fi-
nansiering av polisaspiranternas studieme-
del.

— Anslaget Dl Justitiekanslem i utgiftsområ-
de 1 tillförs 2 miljoner kronor för vart och
ett av åren 1999, 2000 och 2001 för att för-
stärka verksamheten.

Utöver den ekonomiska ram som fastställts i den
ekonomiska vårpropositionen 1998 föreslår re-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

geringen att polisens anslagsram höjs med 20
miljoner kronor från och med 1999 som kom-
pensation för ökade kostnader för det nya passet.
Avslutningsvis tillförs polisen engångsvis 200
miljoner kronor 1999 för särskilda satsningar i de
hårdast belastade storstadsområdena.

Tekniska justeringar av flera anslag inom ut-
giftsområdet gör att utgiftsområdets ram räknas
upp med cirka 96 miljoner kronor, varav 89,5
miljoner kronor på tilläggsbudget i denna propo-
sition och resterande del från och med 1999. De
tekniska justeringarna är en konsekvens av att
sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det stat-
liga området har förändrats.

Vidare föreslås i denna proposition omfördel-
ningar av medel mellan utgiftsområde 4 och and-
ra utgiftsområden. Sammantaget medför omför-
delningarna att utgiftsområdets ram minskas
med 8 miljoner kronor år 1999. Omfördelning-
arna redovisas inom respektive anslagsavsnitt.
Utöver vad som framgår av respektive anslagsav-
snitt minskas utgiftsområdets ram med sam-
manlagt 53 000 kronor. Beloppet förs över till
utgiftsområde 17 anslaget Fl Riksarkivet.

Sammantaget föreslår regeringen att den totala
anslagsramen för utgiftsområde 4 fastställs till

21 919 269 000 kronor budgetåret 1999. För åren
2000 och 2001 beräknas anslagsramen till

22 175 261 000 kronor respektive 22 566 717 000
kronor. Regeringens förslag till anslagsfördel-
ning inom utgiftsområdet framgår av respektive
anslagsavsnitt.

Förslag till lag om ändring i lagen
(1976:511) om omhändertagande av
berusade personer m.m.

Regeringens förslag: Det skall inte finnas något
hinder mot att en person som omhändertagits
med stöd av LOB förvaras hos en kriminal-
vårdsmyndighet. I fall där den omhändertagne
förvaras hos en kriminalvårdsmyndighet skall
myndigheten utöva tillsyn av den omhändertag-
ne. Kriminalvårdsmyndigheten skall också un-
derrätta den omhändertagne om anledningen till
omhändertagandet samt i förekommande fall ge
den omhändertagne råd och upplysningar innan
omhändertagandet upphör, om dessa uppgifter
inte har fullgjorts av polisen.

Kriminalvårdsmyndigheten skall underrätta den
polismyndighet som beslutat om omhänderta-
gande så snart det finns skäl att ompröva beslu-
tet.

Ärendet och dess beredning

Rikspolisstyrelsen har kommit in med ett förslag
till regeringen om författningsändringar för att
möjliggöra kriminalvårdens medverkan vid om-
händertaganden enligt polislagen (1984:387) och
lagen (1976:511) om omhändertagande av beru-
sade personer m.m. Syftet är framför allt att ska-
pa lagliga förutsättningar för en samordning av
polisens och kriminalvårdens resurser i kvarteret
Kronoberg i Stockholm. Förslaget har remissbe-
handlats. Remissyttrande har avgetts av Riksda-
gens ombudsmän, Svea hovrätt, Huddinge tings-
rätt, Helsingborgs tingsrätt, Göteborgs tingsrätt,
Ornsköldsviks tingsrätt, Kammarrätten i Sund-
svall, Justitiekanslem, Domstolsverket, Riksåk-
lagaren, Kriminalvårdsstyrelsen, Socialstyrelsen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
Centralorganisation, Sveriges Akademikers Cen-
tralorganisation och Sveriges Advokatsamfund.
En remissammanställning finns tillgänglig i lag-
stiftningsärendet (dnr. Ju97/6631).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 3 september att in-
hämta Lagrådets yttrande över lagförslaget. Lag-
rådet har lämnat förslaget utan erinran.

Gällande ordning

Polislagens bestämmelser om tillfälligt omhänder-
tagande m.m.

I polislagen finns bestämmelser som ger polisen
befogenhet att i vissa fall omhänderta personer.
Enligt 11 § har en polisman befogenhet att inte-
rimistiskt omhänderta en person om polismyn-
digheten enligt en särskild föreskrift har rätt att
besluta om omhändertagande. Sådana föreskrif-
ter finns i olika specialförfattningar. Vidare får en
polisman enligt 13 § första stycket, om någon
genom sitt uppträdande stör den allmänna ord-
ningen eller utgör en omedelbar fara för denna,
avvisa eller avlägsna honom från visst område el-
ler utrymme när det är nödvändigt för att ord-
ningen skall kunna upprätthållas. Detsamma

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

gäller om en sådan åtgärd behövs för att en
straffbelagd handling skall kunna avvärjas. Ar en
åtgärd som avses i första stycket otillräcklig för
att det avsedda resultatet skall uppnås, får perso-
nen tillfälligt omhändertas.

Om en okänd person anträffas av en polisman
och det finns särskild anledning att anta att han
är efterspanad eller efterlyst och med stöd av lag
skall berövas friheten vid anträffandet får den
okände enligt 14 § polislagen omhändertas för
identifiering. Som förutsättning gäller dock att
vederbörande vägrar att lämna uppgift om sin
identitet eller att det finns särskild anledning anta
att hans uppgift om denna är oriktig.

Den polisman som har verkställt omhänderta-
gandet skall enligt 15 § så skyndsamt som möj-
ligt anmäla åtgärden till sin förman. Har åtgärden
inte redan upphört skall förmannen omedelbart
pröva om beslutet skall bestå, s.k. förmanspröv-
ning. Av 16 § första stycket framgår att den som
har omhändertagits med stöd av 11 eller 13 §
skall förhöras så snart som möjligt. Har omhän-
dertagandet skett med stöd av 13 § skall den om-
händertagne enligt 16 § andra stycket friges sna-
rast möjligt efter förhöret. Ingen får hållas kvar
längre än sex timmar. Den som har omhänderta-
gits med stöd av 14 § får inte hållas kvar under
längre tid än sex timmar eller, om det är av syn-
nerlig vikt att han identifieras, tolv timmar.

Enligt 17 § får den omhändertagne tas i förvar
om det är nödvändigt med hänsyn till ordning
eller säkerhet. Den som är under femton år får
dock inte tas i förvar. Med förvar avses i detta
sammanhang insättning i arrest eller annan inlås-
ning.

Lagen (1976:511) om omhändertagande av beru-
sade personer m.m.

En polisman får enligt 1 § lagen (1976:511) om
omhändertagande av berusade personer (LOB)
omhänderta den som anträffas så berusad av al-
koholdrycker eller annat berusningsmedel att
han inte kan ta hand om sig själv eller annars ut-
gör en fara för sig själv eller någon annan. Av 2 §
framgår att om det behövs med hänsyn till den
omhändertagnes tillstånd skall han så snart det
kan ske undersökas av läkare. Om den omhän-
dertagne inte bereds vård på sjukhus eller annan
vårdinrättning och inte heller kan tas om hand på
annat sätt eller annars kan friges, får han hållas
kvar hos polisen med stöd av 4 §. Den omhän-
dertagne får därvid tas i förvar, dvs. sättas in i ar-
rest eller låsas in på annat sätt, om det är nödvän-
digt med hänsyn till ordning eller säkerhet. Den

polisman som har verkställt omhändertagandet
skall enligt 5 § så skyndsamt som möjligt anmäla
åtgärden till sin förman, som har att pröva om
åtgärden skall bestå.

Enligt 7 § första stycket skall den som har
omhändertagits så snart som möjligt underrättas
om anledningen till omhändertagandet. I andra
stycket föreskrivs att om den omhändertagne
bedöms vara i behov av hjälp eller stöd från sam-
hällets sida, skall polisen innan omhändertagan-
det upphör gå honom till handa med råd och
upplysningar samt, i den mån det lämpligen kan
ske, samråda med annat samhällsorgan som har
till uppgift att tillgodose sådant behov. Enligt
sista stycket skall den omhändertagne friges så
snart det kan ske utan men för honom själv och
anledning till omhändertagandet inte längre fö-
religger. Frigivandet skall dock alltid äga rum se-
nast inom åtta timmar efter omhändertagandet,
om det inte uppenbarligen är förenligt med den
omhändertagnes eget intresse att han får stanna
kvar kortare tid därutöver.

Av 6 § framgår att omhändertagen som förva-
ras hos polisen fortlöpande skall underkastas till-
syn. Skulle den omhändertagnes tillstånd ge an-
ledning till det, skall han föras till sjukhus eller
läkare tillkallas så snart det kan ske.

Lagen (1976:371) om behandlingen av häktade
och anhållna m.fl.

Bestämmelserna i lagen om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl. gäller häktade, anhåll-
na och gripna. Av 17 § framgår att lagen också
gäller den som intagits i häkte eller polisarrest för
förpassning till kriminalvårdsanstalt, den som
tillfälligt placerats i häkte med stöd av vissa be-
stämmelser i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt och den som har omhändertagits i avvak-
tan på att beslut om undanröjande av skyddstill-
syn vinner laga kraft. I 18 § anges att när någon i
annat fall än som avses ovan intas i kriminal-
vårdsanstalt eller häkte för annat ändamål än
verkställighet av påföljd för brott eller tas i förvar
i polisarrest, skall lagen, med särskilt beaktande
av anledningen till intagningen och intagningens
varaktighet, gälla i tillämpliga delar, om inte an-
nat föreskrivs i lag eller annan författning. Det
innebär att lagen gäller behandlingen av den som
med stöd av polislagen eller LOB förvaras i poli-
sarrest eller häkte.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Utgångspunkter för regeringens förslag

Regeringen har initierat ett omfattande reform-
program i syfte att skapa ett förstärkt rättsväsen-
de, som är anpassat till dagens samhälle och rus-
tat att möta de krav som ställs på verksamheten.
Rättsväsendet skall hålla hög kvalitet och vara
kostnadseffektivt. Det är angeläget att alla möj-
ligheter att rationalisera verksamheten tas tillvara.
Arbets- och organisationsformer måste också
omprövas och förbättras. För att uppnå målen
måste samverkan mellan rättsväsendets myndig-
heter öka. Polis och kriminalvård samverkar re-
dan när det gäller omhändertagande av vissa ka-
tegorier av frihetsberövade personer i de s.k.
samordnade häktena. I dessa häkten, som oftast
är belägna i de övre våningarna i ett polishus, pla-
ceras förutom häktade även personer som är
gripna och anhållna med anledning av brotts-
misstankar. Personer som tillfälligt omhänderta-
gits med stöd av polislagen placeras också i vissa
fall i häktena. Genom denna samordning kan
verksamheten bedrivas mer rationellt.

Utnyttjandet av polisens arrestceller är mycket
lågt. Det gäller särskilt de celler där personer som
omhändertagits med stöd av LOB förvaras. Ten-
densen inom polisen är att resurserna, bl.a. ar-
resterna, koncentreras till ett fåtal platser i varje
län. Åtskilliga polisstationer är numera också
stängda nattetid. Under senare år har även ut-
nyttjandet av häktena varit lågt. Det är regering-
ens uppfattning att ett utökat samarbete mellan
kriminalvård och polis vad gäller förvaringen av
omhändertagna personer skulle innebära ett mer
effektivt utnyttjande av resurserna.

I polislagen finns inte någon bestämmelse om
var personer som tagits i förvar med stöd av den
lagen skall förvaras. Enligt regeringens bedöm-
ning krävs det därför inte några ändringar i polis-
lagen för att personer som tagits i förvar skall
kunna placeras hos kriminalvården. Självklart får
en sådan placering dock inte innebära att tiden
för omhändertagandet förlängs. Den som om-
händertagits enligt 13 § polislagen skall t.ex. obe-
roende av var han förvaras förhöras så snart som
möjligt och därefter snarast möjligt friges.

Inte heller i LOB finns några bestämmelser
om var en person som tagits i förvar skall place-
ras. Lagstiftaren synes emellertid ha utgått ifrån
att den som tas i förvar med stöd av den lagen
skall förvaras hos polisen. Med hänsyn till detta
lägger regeringen i det följande fram förslag till
vissa ändringar i LOB.

Ändringar i lagen om omhändertagande av
berusade personer

Rikspolisstyrelsens förslag: LOB skall komp-
letteras med en bestämmelse innebärande att en
polismyndighet får överlåta till en kriminal-
vårdsmyndighet att svara för såväl förvar och till-
syn av den omhändertagne som för de åtgärder
som avses i 7 § LOB.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstan-
serna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan
erinran. Domstolsverket anser att principiella skäl
talar mot att kriminalvården påtar sig uppgifter
som normalt ligger på polisen men finner inte
anledning att motsätta sig förslaget. Justitieom-
budsmannen (JO) anser att kriminalvårdens an-
svar bör grundas direkt på författningsstöd och
inte överlåtas av en polismyndighet i varje enskilt
fall. JO framhåller därutöver att regeringen bör
bemyndiga Kriminalvårdsstyrelsen att utfärda
närmare föreskrifter för verkställighet av LOB.
Med hänsyn till regeringsformens bestämmelser
om normgivningsmakten ställer sig Justitiekans-
lem (JK) tveksam till att det är genomförbart att
en polismyndighet bemyndigas att överlåta
myndighetsutövning till en kriminalvårdsmyn-
dighet. För att inte oklarhet skall råda om vilken
myndighet som bär ansvaret för en viss åtgärd
mot en person som tagits i förvar eller underlå-
tenhet att vidta en åtgärd förordar JK en lösning
som innebär att polisen behåller ansvaret för
myndighetsutövningen men att den faktiska för-
varingen i häkte ändå möjliggörs. Svea hovrätt
och Riksåklagaren anför att polisen även fort-
sättningsvis bör besluta om frigivning av en om-
händertagen person.

Skälen för regeringens förslag: Det föreligger
inte något lagligt hinder mot att någon som ta-
gits i förvar placeras i häkte. Personer som hålls i
förvar med stöd av LOB förvaras emellertid re-
gelmässigt i en polisarrest. Av såväl lagtext som
förarbeten framgår att lagstiftaren också har ut-
gått från detta när lagen kom till. Bland annat an-
ges i lagtexten att den omhändertagne får hållas
kvar hos polisen.

I fall där den omhändertagne med hänsyn till
ordnings- eller säkerhetsskäl skall tas i förvar är
det regeringens uppfattning att det inte förelig-
ger principiella eller praktiska hinder mot att den
omhändertagne förvaras hos kriminalvården.
Under senare år har det skett en utveckling av
häktesverksamheten som har inneburit bl.a. en
förhöjd kompetens hos häktespersonalen och ett

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

bättre omhändertagande av dem som förvaras i
häktena. Miljön i flertalet av häktena har också
blivit bättre. Häktena har dessutom i större ut-
sträckning än polisarrestema tillgång till sjuk-
vårdspersonal. Det finns alltså goda förutsätt-
ningar för att anordna förvaringen och tillsynen i
häktena på ett tillfredsställande sätt. Mot bak-
grund härav föreslår regeringen att LOB ändras
så att lagtexten inte kan tolkas som att en om-
händertagen person endast kan förvaras hos poli-
sen.

När en omhändertagen person förvaras i ett
häkte bör kriminalvårdsmyndigheten ansvara för
de åtgärder som har samband med förvaringen
och tillsynen. En av de viktigaste uppgifterna vid
omhändertagande av en person vid akut berus-
ning är att avgöra om den berusades tillstånd är
sådant att han eller hon omedelbart bör under-
kastas läkarundersökning. Den fortlöpande till-
synen måste också inriktas på bedömningen om
den omhändertagne behöver vård. På häktena
finns kompetens att utöva sådan tillsyn. Det bör
åligga kriminalvården att ombesörja att den om-
händertagne förs till sjukhus eller att läkare till-
kallas, om hans eller hennes tillstånd ger anled-
ning till det.

Enligt Förenta Nationernas standardminimi-
regler för behandlingen av fångar, vilka Sverige
åtagit sig att följa, skall personer som omhän-
dertagits på "civil grund" hållas åtskilda från per-
soner som hålls i förvar på grund av "kriminell
gärning". Med hänsyn bl.a. till detta bör personer
som omhändertagits med stöd av LOB så långt
möjligt förvaras i andra delar av häktena än såda-
na intagna som frihetsberövats på grund av
brottsmisstanke, eller på annat sätt hållas åtskilda
från den gruppen.

Av 7 § första stycket LOB framgår att den
omhändertagne så snart som möjligt skall under-
rättas om anledningen till omhändertagandet.
Även i fortsättningen bör detta vara en uppgift
för polisen. I regel underrättas den omhänder-
tagne i samband med ingripandet. Det kan na-
turligtvis förekomma att den omhändertagne fö-
reter en sådan berusningsgrad att han eller hon
inte har möjlighet att uppfatta en underrättelse
som görs på ett sådant tidigt stadium. Det bör då
vara en uppgift för kriminalvården att underrätta
honom eller henne på nytt när det låter sig göras.

Bedöms den omhändertagne vara i behov av
hjälp eller stöd från samhällets sida, skall polisen
enligt 7 § andra stycket innan omhändertagandet
upphör ge honom eller henne råd eller upplys-
ningar samt, i den mån det lämpligen kan ske

samråda med annat samhällsorgan som har till
uppgift att tillgodose sådant behov. Regeringen
anser att det inom kriminalvården finns kompe-
tens att fullgöra dessa uppgifter. Det är naturligt
att kriminalvården också fullgör de uppgifterna i
den mån de inte redan har fullgjorts av polisen.

Det ligger närmast till hands att polisen be-
håller ansvaret för frigivning av en omhänderta-
gen person även när personen förvaras hos kri-
minalvården. Att införa en annan ordning skulle
kräva ytterligare överväganden beträffande be-
slutsgången. Det saknas underlag för sådana
överväganden i detta ärende. Ett beslut att den
omhändertagne skall friges bör normalt kunna
meddelas av beslutsfattare hos polisen efter före-
dragning per telefon av en kriminalvårdstjänste-
man.

En placering i häkte av den som har tagits i
förvar får självfallet inte innebära att tiden för
omhändertagandet förlängs. Den kriminal-
vårdsmyndighet som förvarar den omhändertag-
ne skall därför underrätta den polismyndighet
som har beslutat om omhändertagande så snart
det finns skäl att ompröva beslutet.

Enligt 27 § polislagen skall protokoll föras
över ingripanden som innebär att någon omhän-
dertas. I de fall ansvaret för tillsynen av en om-
händertagen har övergått från polisen till en kri-
minalvårdsmyndighet bör, bl.a. av kontrollskäl,
en fullständig dokumentation av frihetsberövan-
det, innefattande även kriminalvårdens åtgärder,
förvaras hos polisen. Regeringen kommer därför
att förordna att kriminalvårdsmyndigheten skall
överlämna kopia av de handlingar som har upp-
rättats där till den polismyndighet som har be-
slutat om omhändertagandet.

Regeringen avser att bemyndiga Kriminal-
vårdsstyrelsen att meddela de närmare föreskrif-
ter som behövs för kriminalvårdens medverkan
vid verkställighet av lagen.

De nu föreslagna ändringarna i LOB tar en-
dast sikte på att undanröja de hinder som kan an-
ses föreligga mot att förvara omhändertagna per-
soner hos kriminalvården. Enligt regeringens
bedömning kan det emellertid föreligga behov av
att också i andra avseenden överväga ändringar.
Lagen har varit i kraft i stort sett oförändrad se-
dan 1976. Under tiden därefter har bl.a. polisens
organisation och arbetssätt förändrats. Detta har
ändrat förutsättningarna för att genomföra den
s.k. förmansprövningen enligt 5 §. Det saknas
emellertid nu underlag för sådana mer övergri-
pande ändringar av lagen. Regeringen avser där-
för att tillsätta en utredning för att se över lagen.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Ekonomiska konsekvenser

De föreslagna ändringarna syftar till ett effektiva-
re utnyttjande av polisens och kriminalvårdens
samlade resurser. Möjligheten att placera om-
händertagna i förvar hos kriminalvården kommer
att leda till en besparing för polisen och totalt
sett en besparing för staten. Kriminalvården skall
få täckning för de ökade kostnader som uppstår
inom kriminalvården när omhändertagna förs
över från polisarresterna till häktena. Anslaget
för kriminalvården skall därför höjas med ett
belopp som motsvarar kostnadsökningen. Den
höjningen skall finansieras genom att anslaget
för polisen sänks. Regeringen har för avsikt att
utvärdera de ekonomiska konsekvenserna av re-
formen när den har varit i kraft en tid.

Ikraftträdande

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1
januari 1999. Inga övergångsbestämmelser be-
hövs.

Paragrafen har ändrats med hänsyn till den nya
lydelsen av 4 §. Redaktionella ändringar har ock-
så gjorts utan att någon ändring i sak därmed är
avsedd. Bestämmelsen kommenteras i den all-
männa motiveringen.

7^5

Paragrafen är ny. Den innebär att den kriminal-
vårdsmyndighet där den omhändertagne förvaras
har skyldighet att underrätta den polismyndighet
som har beslutat om omhändertagandet så snart
den omhändertagnes tillstånd är sådant att det
finns skäl att ompröva beslutet. Kriminalvårds-
myndigheten skall alltid underrätta polismyndig-
heten åtta timmar efter omhändertagandet, om
beslut om frigivning inte redan har meddelats.
Skäl att ompröva beslutet föreligger alltid vid den
tidpunkten, eftersom den omhändertagne som
huvudregel skall friges då.

Författningskommentar

I första meningen har orden hos polisen strukits.
Ändringen syftar till att klargöra att det inte fö-
religger något hinder mot att en omhändertagen
person förvaras hos en kriminalvårdsmyndighet.
Om polisen beslutar att den omhändertagne skall
tas i förvar kan den omhändertagne alltså förva-
ras hos en kriminalvårdsmyndighet. Polisen har
dock samma möjligheter som tidigare att anting-
en själv svara för förvaringen eller att hålla kvar
den omhändertagne utan att ta honom i förvar. I
samma mening har även redaktionella ändringar
gjorts. Någon ändring i sak är emellertid inte av-
sedd.

I paragrafen klargörs också att när en omhän-
dertagen person förvaras av en kriminal-
vårdsmyndighet åligger det den myndigheten att
utöva tillsyn av den omhändertagne enligt 6 §
samt att fullgöra de uppgifter som anges i 7 §
första och andra styckena, om uppgifterna inte
redan har fullgjorts av polisen.

Bestämmelsen kommenteras i den allmänna
motiveringen.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4 Polisväsendet

4.1 Omfattning

Polisens verksamhet syftar enligt polislagen till
att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och
i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan
hjälp.

Det övergripande målet för polisverksamheten
är att minska brottsligheten och att öka männi-
skors trygghet.

Polisorganisationen består numera av 21 po-
lismyndigheter. Målsättningen att varje län skall
utgöra en polismyndighet har uppfyllts under
1998. Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet
och bestämmer bland annat verksamhetens hu-
vudsakliga inriktning. De flesta polisfrågor hos
länsstyrelsen handläggs av länspolismästaren.

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyn-
dighet för polisväsendet. Till Rikspolisstyrelsen
hör Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och
Polishögskolan. Styrelsen är chefsmyndighet för
Statens kriminaltekniska laboratorium. Rikspo-
lisstyrelsen är också ansvarig myndighet för to-
talförsvarsfunktionen Ordning och säkerhet
m.m. vilken redovisas närmare under utgiftsom-
råde 6 Totalförsvaret.

4.2 Utgiftsutvecklingen

Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000'

Beräknat
anslag
2001’

Utfall

1997

Anslag

1998

Utgifts-
prognos
1998

10 876,8

10 956,7

10 796,0

11 460,2

11 362,6

11 575,6

' Motsvarar 11157,5 miljoner kronor i 1999 års prisnivå.

² Motsvarar 11 207,5 miljoner kronor i 1999 års prisnivå.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

- Kampen mot våldsbrottslighet, narkoti-
kabrottslighet och ekonomisk brottslighet
har prioriterats. Insatserna mot kriminalitet
med rasistiska inslag har ökat.

- Insatserna mot grov och gränsöverskridan-
de brottslighet har intensifierats.

- Utredningsbalansema och genomström-
ningstiderna har ökat.

- Polisen har ökat sina insatser på tider och
platser där risken för brott och ordnings-
störningar är störst.

- Polisen har förbrukat 389 miljoner kronor
mer än vad som anslagits för verksamheten.
Vid budgetårets utgång uppgick den acku-
mulerade skulden till 219 miljoner kronor.

Förändringar

- Polisen skall få en enklare och mer ända-
målsenlig beslutsstruktur.

- Reformeringen av utbildningssystemet har
inletts med att två omgångar aspiranter har
antagits till den nya grundutbildningen.

- Utbildningsreformen fortsätter genom att
rekrytering och utbildning av chefer inom
polisväsendet moderniseras.

- En modell för vidareutbildning och kom-
petensutveckling för all personal introduce-
ras.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Polisens organisation för att bekämpa den
grova och organiserade brottsligheten ses
över.

Insynen i och kontrollen över polisens re-
gisterhållning förstärks.

Östersjösamarbetet och utvecklingssamar-
betet på rättsområdet vidareutvecklas.

Polisens bidrag till internationella fredsbe-
varande insatser ökar.

Regeringen satsar ytterligare 905 miljoner
kronor på polisen för budgetperioden 1999-
2001. Det sker genom en ramhöjning med
178 miljoner kronor år 1999, ytterligare 20
miljoner kronor år 2000 och ytterligare 50
miljoner kronor år 2001. Ramhöjningen vid
periodens slut uppgår alltså till 248 miljoner
kronor. Vidare höjs ramen med 27 miljoner
kronor år 1999, varav 7 miljoner kronor för
kriminaliseringen av sexuella tjänster och 20
miljoner kronor till följd av att det nya pas-
set blivit dyrare än väntat. Avslutningsvis
satsar regeringen engångsvis 200 miljoner
kronor år 1999 för insatser i de utsatta stor-
stadsområdena.

Prioriteringar

- Polisen skall prioritera kampen mot vålds-
brott, narkotikabrott och ekonomisk
brottslighet. En större uppmärksamhet skall
ägnas miljöbrotten.

- Särskild uppmärksamhet skall ägnas den
grova och gränsöverskridande brottslighe-
ten, den så kallade mc-brottsligheten, brott
med rasistiska inslag, våld mot kvinnor samt
övergrepp mot barn.

- Insatserna mot vardagsbrottsligheten skall
öka.

4.3 Resultatbedömning

Det övergripande målet för polisväsendet för år
1997 var att minska brottsligheten och öka män-
niskors trygghet.

Följande verksamhetsmål ställdes upp för all
polisverksamhet:

- Det problemorienterade arbetssättet skall
ligga till grund för all polisverksamhet på
alla nivåer.

- Polisens arbetstider skall anpassas till verk-
samhetens krav.

- Polisen skall fortsätta att utveckla ända-
målsenliga arbetsformer, särskilt för att fö-
rebygga brott och ordningsstömingar och
för att förbättra utredningsverksamheten.

- Samverkan med dem som berörs av eller
kan förebygga brottslighet skall utvecklas,
liksom samverkan med åklagarna. Det in-
ternationella samarbetet skall utnyttjas för
att bekämpa den organiserade brottslighe-
ten.

- Kompetensen inom polisen skall höjas.

- Möjligheten att använda modern teknik
skall utnyttjas.

Följande prioriteringar och verksamhetsmål
för särskilda verksamhetsområden är också av
intresse för bedömningen av polisväsendets re-
sultat budgetåret 1997.

- Utbyggnaden av närpolisverksamheten
skall fortsätta.

- Utryckningsverksamheten skall utvecklas,
dels organisatoriskt för att säkerställa när-
polisverksamheten, dels metodmässigt för
att öka effektiviteten.

- Brottsutredningsverksamheten skall bli ef-
fektivare.

- Prioriterade områden är våldsbrottslighet,
narkotikabrottslighet och ekonomisk
brottslighet.

- Särskild uppmärksamhet skall ägnas brott
med rasistiska inslag.

Polisväsendet har i år redovisat sin verksamhet
enligt en ny modell för resultatredovisning. Det
nya redovisningssättet försvårar jämförelser
bakåt i tiden för vissa nyckeltal. Rikspolisstyrel-
sen har dock räknat om delar av tidigare års sta-
tistik och på så sätt gjort jämförelser möjliga.

4.3.1 Det problemorienterade arbetssättet

Med problemorienterat avses ett polisarbete som
bedrivs metodiskt och kunskapsbaserat. Det
problemorienterade polisarbetet skall genomsyra
all polisverksamhet, inte bara närpolisens. Det är
dock framför allt inom närpolisen som detta ar-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

betssätt har utvecklats. Lyckade exempel på ett
problemorienterat arbetssätt finns till exempel
när det gäller insatser för att förebygga och in-
gripa mot ungdomsbrottslighet och åtgärder mot
krogrelaterat våld, men också i kampen mot mc-
brottslighet och rasism.

Ett vanligt mått på hur det problemorientera-
de arbetsättet har slagit igenom är hur väl för-
läggningen av arbetstider har anpassats till verk-
samhetsbehovet. Av årsredovisningen framgår
att arbetstiderna har anpassats eller i huvudsak
anpassats till verksamhetens krav vid elva polis-
myndigheter och att arbete med den inriktning-
en pågår i övriga polismyndigheter. Antalet över-
enskommelser om periodplanerad arbetstid har
ökat. Den 31 december 1997 hade 17 procent av
poliserna periodplanerad arbetstid. Andelen poli-
ser med veckoarbetstiden 34,15 timmar har
minskat påtagligt: från 60 procent i september
1995 till 43 procent i december 1997.

Regeringen har uppdragit åt Riksrevisionsver-
ket att utvärdera de rationaliseringsåtgärder som
polismyndigheterna i Stockholms, Kalmar och
Hallands län har vidtagit för att anpassa arbetsti-
derna till verksamhetens krav. Granskningen har
avsett utryckningsberedskapen och omfattat de
utryckningsenheter, närpoliser och trafikpoliser
som i olika stor utsträckning står till förfogande
för utryckningsverksamhet. Av rapporten fram-
går att planeringen av utryckningsverksamheten
inte tillräckligt beaktar normala variationer i be-
hovet. Framför allt gäller det utryckningsenhe-
terna och trafikpolisen, som arbetar efter fasta
tjänstgöringslistor. Sådana listor gäller ofta under
mycket långa tider med endast marginella för-
ändringar. Det medför att utryckningsenhetemas
arbetstid inte utnyttjas optimalt. Närpolisens
verksamhet blir ofta lidande av att dess resurser
tas i anspråk för att stödja utryckningsenheterna
i aktiviteter som inte beaktats i dessas planering.

Rikspolisstyrelsens uppfattning, som kommer
till uttryck i rapporten Problemorienterat poli-
sarbete och närpolisverksamheten, är att anpass-
ningen av bemanningen till brottslighet och and-
ra problem i närpolisområdena är klent ut-
vecklad.

4.3.2 Närpolisverksamheten

Kostnaden för närpolisverksamheten är knappt 3
miljarder kronor eller 30 procent av polismyn-
digheternas totala kostnader. Från den 1 juli 1995
till den 31 december 1997 ökade andelen närpoli-

ser från 10 till 36 procent av poliskåren. Enligt
polismyndigheterna fanns det den 31 december
1997 ca 6 000 närpoliser, eller en närpolis per
1 400 invånare. Den organisatoriska utbyggna-
den av närpolisverksamheten har därmed i stort
sett nått den nivå som myndigheterna planerat.
Emellertid är bemanningen på vissa närpolisom-
råden, kanske främst i storstadsområdena, alltför
låg.

Kvaliteten på närpolisens brottsutredningar
har enligt Rikspolisstyrelsens uppfattning för-
bättrats men utredningsverksamheten tar i mån-
ga närpolisområden alltför mycket tid. Behovet
av metodutveckling, teknikstöd och effektivise-
ring är stort.

4.3.3 Utryckningsverksamheten

Utryckningsenhetemas andel av alla poliser
sjönk från 28 till 25 procent. Utryckningsverk-
samheten bedrivs alltså nu med en mindre andel
av den totala personalresursen men redovisar i
stort sett samma resultat som tidigare. Rikspolis-
styrelsen anser att verksamheten bedrivs på en
godtagbar nivå.

Det totala antalet ingripandemeddelanden un-
der året var cirka 1,1 miljoner. Flertalet av polis-
myndigheterna redovisar att mellan 12 och 19
procent av samtliga ingripandemeddelanden av-
ser prioriterade ärenden som kräver ett omedel-
bart ingripande. Liknandende nivåer har redovi-
sats för tidigare år.

4.3.4 Kvalificerad
kriminalpolisverksamhet

Rikspolisstyrelsen bedömer utvecklingen inom
området som positiv. Uppbyggnaden av krimi-
nalunderrättelsetjänsten har fortsatt. Det nordis-
ka samarbetet på detta område i kampen mot or-
ganiserad brottslighet beskrivs i avsnitt 4.4.2.
Samverkan mellan polis, tull, åklagare, tillsyns-
myndigheter och ideella organisationer mot till
exempel narkotika- och miljökriminalitet har
ökat.

4.3.5 Utredningsverksamheten

Brottsutredningsverksamheten förbättrades inte
under 1997.

17 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uol-4

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Balanserna ökade från 179 618 till 192 431
ärenden. Också genomströmningstiderna ökade
och har fortsatt att öka under 1998. Under första
halvåret 1997 var genomströmningstiden 85 da-
gar. Motsvarande period 1998 hade tiden ökat till
119 dagar det vill säga en ökning med 40 procent.
En förklaring till den mycket stora ökningen i
genomströmningstid är enligt Rikspolisstyrelsen
den intensifierade avarbetningen av gamla ären-
den.

Under första halvåret 1998 minskade emeller-
tid balanserna totalt sett med tio procent och var
vid halvårsskiftet lägre än vid motsvarande tid-
punkt 1997. Den tydligaste minskningen noteras
för utredningar om tillgrepps- och skadegörel-
sebrott, det vill säga sådana brott som oftast ut-
gör så kallad vardagsbrottslighet. Även
ekobrottsbalansema har minskat. Våldsbrotts-
balanserna har minskat mycket marginellt. Tra-
fikbrotts- och narkotikabrottsbalanserna har
ökat.

Det totala antalet ärenden som redovisades till
åklagare under 1997 var något lägre än 1996.
Uppklaringsprocenten ökade från 23 procent
1996 till 25 procent 1997.

Kvaliteten på närpolisens brottsutredningar
har enligt Rikspolisstyrelsens uppfattning för-
bättrats. Styrelsen anser att samarbetet med åkla-
garna har utvecklats och nu fungerar bättre än
någonsin. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen
har under året fortsatt att samverka för en effek-
tivare utredningsverksamhet, se avsnitt 5.3.9.
Kontaktmän med särskilt ansvar för utrednings-
verksamheten och för samarbetet med åklagarna
har utsetts inom varje polismyndighet. Polis-
myndigheter som kunnat uppvisa förbättrade
och rationellare arbetsmetoder har lyfts fram
som goda exempel för andra polismyndigheter.

4.3.6 Våldsbrottslighet

Den anmälda våldsbrottsligheten ökade med tre
procent under 1997. Statistiken för första halv-
året 1998 tyder på att ökningen fortsätter. Av det
totala antalet anmälda brott utgör våldsbrotten
cirka fem procent. Polismyndigheternas kostna-
der för insatserna mot våldsbrottsligheten upp-
gick till cirka 1 190 miljoner kronor, vilket mot-
svarar tolv procent av de totala kostnaderna.

För att effektivare kunna bekämpa den krog
relaterade våldsbrottsligheten ökade polisen sina
insatser vid tider och platser där risken för brott
och ordningsstörningar är störst och förbättrade

samarbetet med till exempel krogägare och ord-
ningsvakter.

Antalet anmälda misshandelsbrott mot kvin-
nor har ökat. Polisen har en viktig roll när det
gäller att förebygga, upptäcka och beivra våld
mot kvinnor. Genom uppbyggnaden av närpoli-
sen och det problemorienterade arbetssättet har
polisens möjligheter att förebygga våld mot
kvinnor förbättras. Det är emellertid viktigt att
ytterligare utveckla polisens arbete med att ge ut-
satta kvinnor bättre skydd.

Ett antal myndigheter fick i december 1997 ett
uppdrag av regeringen att vidta specifika åtgärder
för att bekämpa våldet mot kvinnor. Rikspolis-
styrelsen skall bland annat inventera de insatser
som görs vid polismyndigheterna i fråga om våld
mot kvinnor och också redovisa vilket genom-
slag åtgärderna fått. Rikspolisstyrelsen skall ock-
så genomföra en satsning på fortbildning av per-
sonal inom rättsväsendet, socialtjänsten och
hälso- och sjukvården. En första redovisning av
uppdraget skall lämnas senast den 1 juli 1999.
Regeringen har uppdragit åt Rikspolisstyrelsen
att vara nationell rapportör för Sverige i frågor
som rör handel med kvinnor.

Våldsbrottsärendenas genomströmningstider
ökade under 1997, liksom balanserna. Vid årets
slut uppgick balansen till 27 173 ärenden. Vid
halvårsskiftet 1998 hade balansen minskat till
24 515 ärenden vilket är obetydligt lägre än vid
motsvarande tidpunkt 1997.

Antalet till åklagare redovisade våldsbrottsä-
renden sjönk från 37 till 34 procent av antalet
anmälda våldsbrottsärenden¹.

Tabell 4.2 Våldsbrottsutredningar

År	1996	1997
Antal inkomna ärenden	56 117	57 862
Antal ytredningar som redo- visats till åklagare	21 147 *	19 424
Genomströmnings-tid/ ären- de antal dagar	89**	107**
Utredningskostnad/ärende som redovisats till åklagare		50 746

* exklusive Polismyndigheten i Norrbottens län, ** medianvärde

’ Underlaget till samtliga tabeller i avsnitt 4.3 har hämtats från Rikspolis-
styrelsen.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4.3.7 Narkotikabrottslighet

Av det totala antalet anmälda brott uppgår nar-
kotikabrotten till cirka 1,8 procent. Polisens
kostnader för insatser mot denna brottslighet
uppgick till ca 613 miljoner kronor, vilket mot-
svarar sex procent av polisens totala kostnader.
Narkotikaärenden är som regel så kallade initia-
tivärenden som uppdagas i samband med spaning
och utredning. Antalet anmälda brott speglar
därför i första hand polisens satsningar på denna
typ av brottslighet. Antalet inkomna ärenden
ökade år 1997 med fyra procent jämfört med år
1996 och antalet ärenden som redovisades till
åklagare var också högre. Andelen ärenden som
redovisats till åklagare var 71 procent av antalet
anmälda ärenden, en ökning med två procenten-
heter jämfört med år 1996. Utredningsbalanserna
ökade med 700 ärenden eller cirka tolv procent.
Rikspolisstyrelsen gör bedömningen att resulta-
tet av polisens insatser mot narkotikabrottslig-
heten är i nivå med resultatet föregående år.

ITabell 4.3 Narkotikabrottsutredningar m.m. 1
Är	1996	1997
Antal inkomna ärenden	21 037	21 979
Antal utredningar som redovisats till åklagare	14 555	15 593
Utgående balans den 31/12	5 426	6 110
Genomströmningstid/ärende antal dagar	57*	67**
Utredningskostnad/ärende som redovi- sats till åklagare	-	28 944
Antal misstänkta under 18 år i verifika- tionsanalyser	345	446

* Medianvärde exklusive Polismyndigheten i Norrbottens län

** Medianvärde

Många polismyndigheter har inrättat gatulang-
ningsgrupper eller andra grupper som inriktar
verksamheten på att bekämpa detaljhandeln och
därmed motverka nyrekrytering av narkotika-
missbrukare. Inom närpolisverksamheten bedrivs
såväl drogförebyggande arbete som spaning och
utredning mot narkotikabrottsligheten på gatu-
nivå. Polisens och tullens beslag av narkotika och
dopingmedel ökade jämfört med år 1996. Antalet
provtagningar i samband med skälig misstanke
om eget bruk av narkotika ökade från 10 700 till
11 500.

Tabell 4.4 Beslag av narkotika och dopingmedel

Beslag	Narkotika		Dopingmedel
År	1996	1997	1996	1997
Polisen	10 000	10 200	170	200
Tullen	800	1 900	73	111
Totalt	10 800	12 100	243	311
4.3.8	Ekonomisk brottslighet

Av det totala antalet anmälda brott uppgår ande-
len ekobrott till cirka 0,5 procent. Kostnaden för
området ekonomisk brottslighet är cirka 300
miljoner kronor, vilket motsvarar tre procent av
polismyndigheternas totala kostnader.

Balanssituationen för ekobrottsutredningar
har förbättrats i landet som helhet. Det är ett re-
sultat av regeringens uppdrag att arbeta av balan-
serna men också en följd av det utökade samar-
betet mellan åklagare och polis som innebär
effektivare förundersökningsledning och utred-
ningsmetodik, samt av ökade resurser. Utred-
ningsbalanserna sjönk med 3 106 ärenden mellan
åren 1996 och 1997.

Tabell 4.5 Ekobrottsutredningar

Antal inkomna
anmälningar

Antal redovisade
anmälningar

Utgående balans

31/12 1997

Kostnad per re-
dovisat ärende

6 629

9 031

7 061

30 464

Det finns också exempel på framgångsrik före-
byggande verksamhet inom ekobrottsbekämp-
ningen. Preventiv ekonomisk kontroll (PEK) är
en sådan arbetsform. Den har dock bara använts i
begränsad omfattning eftersom merparten av de
polisiära resurserna inom ekobrottsområdet ta-
gits i anspråk för den utredande verksamheten.

4.3.9 Rasism

Polismyndigheterna ökade sina insatser mot
kriminalitet med rasistiska inslag. Genom samar-
bete mellan Säkerhetspolisen och den öppna po-
lisen men också med andra som berörts av
brottsligheten har vissa extremistiska arrange-
mang kunnat förhindras. Polismyndigheternas
redovisningar och tillgänglig statistik visar inte
att någon egentlig ökning av kriminalitet med
rasistiska inslag har ägt rum under året. Rikspo-
lisstyrelsen anser dock att aktiviteter med rasis-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

tiska inslag utvecklats på ett oroande sätt. I en
rapport redovisad av Säkerhetspolisen i septem-
ber 1998 konstateras att antalet anmälningar om
hets mot folkgrupp har ökat från 281 år 1996 till
344 år 1997. Med hänsyn till den ökade upp-
märksamhet som denna brottslighet under sena-
re tid fått från allmänhet, polis och media är det
emellertid osäkert om siffrorna i statistiken mot-
svaras av en verklig ökning av antalet brott.

4.3.10 Trafik

Det totala antalet rapporterade trafikbrott ökade
under 1997. Kostnaden för trafikverksamheten
uppgick till 910,7 miljoner kronor, eller till nio
procent av polisens totala kostnader.

Under 1997 utförde polisen 1 146 000 alko-
holutandningsprov, vilket var cirka 184 000 färre
än föregående år. Sedan år 1994 har dock antalet
prov i stort sett fördubblats samtidigt som anta-
let rattfyllerier per 1 000 prov minskat med näs-
tan två tredjedelar. Också antalet primärrappor-
ter och ordningsförelägganden minskade.
Antalet flygande inspektioner ökade däremot
med 21 procent jämfört med 1996.

De av Vägverket uppsatta målen för fordons-
kontroll, kontroll av kör- och vilotidsbestäm-
melser samt företagsbesök har i det närmaste
uppnåtts.

4.3.11 Brottsoffer

Rikspolisstyrelsen bedömer att polisens arbete
med att ge stöd till brottsoffer och vittnen har
förbättrats. Inspektionerna på brottsofferområ-
det tyder dock på att informationen till
brottsoffer bör utvecklas. Det finns goda exem-
pel på ambitiösa utvecklingsinsatser på området.
Polismyndigheten i Skåne län har till exempel
utsett brottsoffersamordnare i varje polisområde.
Dessa har ett särskilt ansvar för information till
brottsoffren, kontakter med stödorganisationer,
utbildning av övrig personal med mera.

Rikspolisstyrelsen har beslutat ta fram en
handbok som belyser brottsofferfrågor ur ett
brett perspektiv och som skall spridas till polis-
myndigheterna.

Rikspolisstyrelsen anser att möjligheterna till
fortsatta förbättringar inom området är mycket
stora.

4.3.12 Personalresurser

Den 31 december 1997 fanns det 22 755 anställda
inom polisen. Det är en minskning med 1 112
personer från utgången av år 1996.

Antalet poliser uppgick till 16 783 varav 2 796
kvinnor. Av poliserna var 290 polischefer och av
dem var 41 kvinnor. Av de 5 972 civilanställda
var 4 511 kvinnor.

Jämfört med utgången av år 1996 hade antalet
civilanställda minskat med 1 172 medan poliserna
ökat med 60. Antalet frivilliga pensionsavgångar
under 1997 uppgick till 237.

Under 1997 återupptogs rekryteringen till po-
lisutbildningen och 68 aspiranter antogs under
hösten för att påbörja sin utbildning i januari
1998. I september 1998 började ytterligare 185
aspiranter.

4.3.13 Rationaliseringsarbetet

Ett omfattande arbete pågår inom polisväsendet
för att så långt som möjligt undanröja de hinder
för effektivt resursutnyttjande som bland annat
Riksrevisionsverket påtalat. Åtgärder har genom-
förts eller inletts på så gott som alla punkter som
Riksrevisionsverket påtalade i sin rapport. Arbe-
tet är omfattande eftersom rapporten spänner
över polisens hela verksamhet. Av Rikspolissty-
relsens slutredovisning framgår bland annat föl-
jande:

- Polismyndigheterna har samordnat den
operativa ledningen, det vill säga vaktha-
vande befäl och kommunikationscentraler.
Rikspolisstyrelsen anser att det finns ett
kvarstående rationaliseringsytrymme i den-
na del. Genom bland annat ny teknik be-
räknas målsättningarna kunna uppnås under
de kommande åren.

- En koncentration av de internadministrativa
funktionerna har genomförts och antalet
anställda i sådana funktioner har hittills
minskat med sammanlagt 241 personer.
Den kvarstående rationaliseringspotentialen
bör enligt Rikspolisstyrelsen i stort sett
kunna nås genom fortsatt koncentration av
ekonomi-, personal- och lönefunktioner.
Flertalet polismyndigheter anger att målet
uppnås inom de närmaste åren.

- Arbete med att minska lokalytorna har på-
gått under flera år genom förtätning, om-
förhandling och uppsägning av hyreskon-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

trakt m.m. Utbyggnaden av närpolisen har
krävt nya lokaler och byte av lokaler medför
stora omställningskostnader. Den totala lo-
kalytan inom polisväsendet har dock mins-
kat med mer än 21 000 kvm (två procent)
sedan september 1996, vilket motsvarar en
årlig besparing på cirka 20 miljoner kronor.
Arbetet med att minska hyreskostnaderna
fortsätter efterhand som hyresavtalen om-
förhandlas.

- Polismyndigheterna har haft en ambition
att öka enmanstjänstgöringen. En faktor
som varit avgörande för att enmanstjänst-
göring inte införts i större omfattning än
vad som skett är arbetarskyddsaspekten.
Rikspolisstyrelsen har tillsatt en arbets-
grupp som skall utreda frågan ytterligare.

- Se avsnitt 4.3.1 om arbetstidsförläggningen.

4.3.14 Regeringens bedömning

Reformeringen av polisen har fortsatt under
1997. Det är tillfredsställande att polisen paral-
lellt med reformarbetet har kunnat fortsätta att
rationalisera sin verksamhet. Av Rikspolisstyrel-
sens slutredovisning av de åtgärder som vidtagits
med anledning av Riksrevisionsverkets Hinder-
rapport framgår emellertid att det fortfarande
finns en betydande rationaliseringspotential. Po-
lisen måste fortsätta att med kraft driva rationali-
seringsarbetet. De resurser som frigörs skall an-
vändas i kampen mot vardagsbrottsligheten och
för de prioriterade områdena. Regeringen kom-
mer inom kort att uppdra åt Riksrevisionsverket
att utvärdera rationaliseringsarbetet.

Utbyggnaden av närpolisorganisationen har
fortsatt under 1997. Regeringen gör bedömning-
en att det nu på de flesta håll föreligger grund-
läggande organisatoriska och resursmässiga för-
utsättningar för att närpolisen skall kunna utgöra
basen i verksamheten. För att den målsättningen
skall kunna förverkligas krävs emellertid också
att innehållet i verksamheten utvecklas. Närpoli-
sverksamheten måste ännu tydligare styras av
statsmakternas prioriteringar, kartläggningar av
de lokala problemen och fortlöpande systematis-
ka och kvalificerade analyser av verksamhetsre-
sultatet. Avvägningen mellan preventiv och re-
pressiv verksamhet måste ägnas stor
uppmärksamhet liksom avgränsningen mot and-
ra myndigheters uppgifter. Det är viktigt att poli-

sens resurser koncentreras till sådan verksamhet
som svarar mot dess särskilda kompetens.

För att lyckas med sin huvuduppgift att be-
kämpa vardagsbrottsligheten måste närpolisen
också fortsätta att satsa på kompetensutveckling,
metodutveckling och teknikstöd. De brister i
bemanningen som är ett betydande problem i
vissa närpolisområden kräver omedelbara åtgär-
der.

För att närpolisen skall kunna fungera väl är
det nödvändigt att finna en balanserad avvägning
mellan utryckningsverksamheten och närpoli-
senhetemas verksamhet. Samtidigt måste poli-
sens resurser för utryckningsverksamhet hållas
på en nivå som säkerställer nödvändig beredskap.
Det är uppenbart att närpolisorganisationen och
utryckningsverksamheten delvis konkurrerar om
samma resurser och att verksamheterna också i
stor utsträckning hanterar samma problem. Det
är angeläget att de erfarenheter som kan vinnas
av pågående och planerade försök med samord-
ning av verksamheterna utvärderas och tas tillva-
ra i utvecklingsarbetet.

Det problemorienterade arbetssättet har ut-
vecklats, om än inte i den takt som vore önsk-
värd. Polisens insatser på tider och platser där
brott och ordningsstörningar är vanliga har ökat,
men måste öka ytterligare. En fortsatt utveckling
av det problemorienterade arbetssättet bör, i fö-
rening med ett nytt arbetstidsavtal, kunna skapa
förutsättningar för detta. Det är också nödvän-
digt att ett problemorienterat förhållningssätt
utvecklas tydligare inom andra verksamheter än
närpolisen, till exempel inom utryckningsverk-
samheten. Regeringen kommer att följa utveck-
lingen på detta område noga och vid behov vidta
särskilda åtgärder.

Den ökade satsningen på kvalificerad krimi-
nalpolisverksamhet liksom uppbyggnaden av
kriminalunderrättelsetjänsten och det intensifie-
rade internationella samarbetet har skapat bättre
förutsättningar för insatser mot den grova och
gränsöverskridande brottsligheten. Under de se-
naste åren har till exempel polisens förmåga att
hantera den mc-relaterade brottsligheten ut-
vecklats betydligt. Rikskriminalpolisen och po-
lismyndigheternas lokala och regionala enheter
har utvecklat ett nära och bra samarbete. Hand-
lingsplaner har tagits fram, utbildningar har ge-
nomförts, arbetsformer och metoder har föränd-
rats och förfinats och extra personal har avdelats.
Polisen har tagit frågan på största allvar. Det är av
stor betydelse att polisen fortsätter att utveckla
sina insatser på området. Riksdagen har därför

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

tillfört polisen 30 miljoner kronor extra för år
1998 för intensifierade insatser mot de kriminella
mc-klubbarna.

Som regeringen angav i budgetpropositionen
för år 1998 har Rikskriminalpolisen i sin stödjan-
de och utvecklande roll ett ansvar för att krimi-
nalunderrättelseverksamheten organiseras så att
den blir så rationell som möjligt. Det finns dock
anledning att undersöka om kampen mot den
grövre brottsligheten kräver förändringar i de
centrala polisorganens dimensionering, organi-
sation och befogenheter. Det gäller särskilt i frå-
gan om kriminalunderrättelseverksamheten. En
utredning om behovet av en central kraftsamling
mot den organiserade brottsligheten skall därför
tillsättas.

Utredningsverksamheten har fortsatt att upp-
visa en negativ utveckling under 1997. Inom po-
lisväsendet pågår emellertid ett intensivt utveck-
lingsarbete för att komma tillrätta med
situationen. Ett nära samarbete med åklagarvä-
sendet på såväl central som lokal nivå är ägnat att
åstadkomma högre effektivitet och kvalitet i ut-
redningsarbetet. Aven om balansutvecklingen
under 1998 totalt sett är positiv har balanserna
för vissa brottstyper ökat. Våldsbrotten har
minskat mycket marginellt. Det är av stor vikt
att polisen vidtar kraftfulla åtgärder för att bryta
utredningsverksamhetens negativa utveckling.
Genomströmningstiderna måste kortas och ba-
lanserna minska med bibehållen kvalitet på ut-
redningarna. Särskilt viktigt är det med en skynd-
sam handläggning när det gäller utredningar om
övergrepp mot barn.

Det är tillfredsställande att polisen har ökat si-
na brottsförebyggande insatser inom det priori-
terade området våldsbrottlighet. Resultatet av ut-
redningsverksamheten är emellertid fortfarande
oacceptabelt. Rikspolisstyrelsen har i reglerings-
brevet för 1998 fått i uppdrag att leda och sam-
orda ett projekt för att minska genomström-
ningstiderna för våldsbrottsutredningar. Det
långsiktiga målet är att med bibehållen kvalitet
minska genomströmningstiden för sådana utred-
ningar med 40 procent. Av Rikspolisstyrelsens
lägesbeskrivning i september 1998 framgår att
styrelsen avser att driva ett huvudprojekt samt
två delprojekt vid polismyndigheten i Örebro
respektive Jönköpings län. Projekten skall om-
fatta kompetensutveckling, verksamhetsorgani-
sation, kvalitetssäkring och resursfördelning. En
extern konsult skall studera hur polisen bedriver
sitt arbete med utredningarna för att sedan, efter

analys och utvärdering, bedöma hur arbetet skall
kunna förbättras.

Det är glädjande att polisen på olika sätt arbe-
tar med att utveckla sina metoder att hantera
ärenden om våld mot kvinnor. Rikspolisstyrelsen
har till exempel vid olika tillfällen genomfört ut-
bildningsinsatser för polispersonal och försöks-
projekt bedrivs vid flera polismyndigheter.

Bekämpningen av våldet mot kvinnor är en
mycket angelägen fråga för regeringen. Det är
mycket viktigt att metodutvecklingen fortsätter.

Från och med den 1 januari 1999 blir köp av
sexuella tjänster kriminaliserade. Även försök
kriminaliseras. Det gör det lättare för polisen att
ingripa på platser där prostitution förekommer.
Polisen tillförs 7 miljoner kronor från och med
1999 för insatser mot prostitution.

Kampen mot rasism och främlingsfientlighet
engagerar stora delar av samhället och en rad åt-
gärder har redan vidtagits för att stävja brottslig-
het med rasistiska eller främlingsfientliga för-
tecken. Inom polisväsendet bedrivs på detta
område ett nära samarbete mellan den öppna po-
lisen och Säkerhetspolisen. Regeringen kan kon-
statera att de kraftfulla riktade insatser som poli-
sen har gjort mot rasistiska grupperingar har givit
goda resultat. Dels har rasistiska aktiviteter av
olika slag kunnat förhindras eller avbrytas, dels
har en rad åtal väckts. Det är nödvändigt att poli-
sen fortsätter att särskilt uppmärksamma brott
med rasistiska inslag bland annat genom kom-
petenshöjande insatser och utveckling av arbets-
metoder på området.

Det är också angeläget att brottsofferfrågorna
ges en framträdande roll. Det finns stora möjlig-
heter till förbättringar i polisens information till
brottsoffer och i sättet att bemöta dem. Polisens
kompetens på området och engagemang för frå-
gorna måste öka.

Narkotikabrottsligheten är ett allvarligt sam-
hällsproblem och därför också ett prioriterat om-
råde för polisen. All bekämpning av narkoti-
kabrottslighet, såväl på gatuplanet som på
regional och nationell nivå, måste ges hög prio-
ritet. Detsamma gäller det internationella samar-
betet på detta område. Andelen ungdomar som
har prövat narkotika har ökat markant under de
senaste åren. Vidare ger utvecklingen av nya
syntetiska droger anledning till oro. Spridningen
av sådana och andra droger sker också på nya
sätt, bland annat med hjälp av Internet. Polisen
måste därför intensifiera insatserna mot narkoti-
kabrottsligheten.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Polisen har under senare tid utökat sina insat-
ser mot den illegala hanteringen av alkohol och
cigaretter. Regeringen understryker dock vikten
av att polisen fortsätter att utveckla sina arbets-
metoder på området. Det finns också skäl att
överväga om det finns ett behov av att komplet-
tera de lokala insatserna med mer övergripande,
rikstäckande insatser, som innefattar inslag av
myndighetsgemensamma åtgärder.

Polisen har prioriterat kampen mot den eko-
nomiska brottsligheten, vilket bland annat, har
resulterat i kraftigt minskade balanser. Regering-
en anser att Ekobrottsmyndigheten skapar goda
förutsättningar för att effektivisera utrednings-
verksamheten ytterligare och för att kunna ut-
veckla det brottsförebyggande arbetet på
ekobrottsområdet. Ekobrottsmyndigheten har
en ledande roll när det gäller att utveckla meto-
der på ekobrottsbekämpningens område. Det är
emellertid viktigt att ekobrottskompetensen
upprätthålls också vid polismyndigheterna utan-
för storstadsområdena. Miljöbrottsligheten är en
form av ekonomisk brottslighet som kräver in-
tensifierade insatser och där kompetensuppbygg-
naden är av stor betydelse.

Polisens trafikövervakning har blivit effektiva-
re under 1997 jämfört med 1996 genom att fler
tjänster och prestationer har utförts med mindre
resurser. Ändå har den positiva utvecklingen un-
der 1990-talet med ett kontinuerligt sjunkande
antal trafikdödade och skadade brutits. Under
1997 omkom 541 personer i vägtrafiken och
3 917 personer skadades allvarligt. Mot bakgrund
av beslutet om Nollvisionen och det kortsiktiga
verksamhetsmålet om högst 400 dödade år 2000
ser regeringen med oro på utvecklingen. Polisen
bör tillsammans med Vägverket överväga vilka
åtgärder som bör vidtas.

4.4 Pågående och planerade
förändringar inom polisväsendet

Arbetet med att effektivisera och modernisera
polisverksamheten måste fortsätta med oför-
minskad kraft. Regeringen kommer därför att
under budgetperioden 1999 - 2001 satsa 905
miljoner kronor på reformeringen av polisen. De
nya resurserna skall framför allt användas till att
säkerställa en ändamålsenlig personalstruktur för
att bekämpa vardagsbrottsligheten, effektivisera
utredningsverksamheten och förstärka gräns-
kontrollen.

4.4.1 Kampen mot vardagsbrottsligheten

Närpolisen skall vara basen i polisens verksam-
het. Dess huvuduppgift är att bekämpa vardags-
brottsligheten. Allmänhetens tilltro till polisen
och till rättsväsendet i övrigt beror till stor del på
hur framgångsrik polisen är i det arbetet. Närpo-
lisens betydelse för allmänhetens syn på polisens
arbete kan knappast överskattas. För att närpoli-
sen skall kunna öka sina insatser mot vardags-
brotten krävs emellertid kraftfulla åtgärder för att
höja kompetensen, utveckling av former och
metoder för lokalt samarbete samt förbättrat
teknikstöd. Men det är också nödvändigt att de
personella och tekniska resurserna är tillräckliga.
En del av de nya medel som enligt regeringens
förslag skall tillföras polisväsendet för 1999 skall
därför användas för att förstärka närpolisen i
kampen mot vardagsbrottsligheten. Till en del
skall de nya medlen användas till förstärkning av
de personella resurserna. De nyrekryteringar som
möjliggörs genom att grundutbildningen åter-
upptagits skall till stor del tillgodose närpolisor-
ganisationens behov.

Samarbetet med åklagarna för att bidra till att
höja närpolisernas förundersökningskompetens
skall utökas och förbättras ytterligare. Den ut-
bildning av civilanställda som inleddes vid Polis-
högskolan under hösten 1997 för att de i än stör-
re utsträckning skulle kunna delta i brotts-
utredningsverksamheten och på så sätt avlasta
polispersonalen skall fortsätta. Den kompetens-
förstärkningen bör framför allt närpolisens ut-
redningsverksamhet ha nytta av.

En grundläggande förutsättning för en väl
fungerande närpolis är att polismyndighetens
högsta ledning och övriga chefer visar ett genuint
intresse för verksamheten. Inställningen hos led-
ningen är av avgörande betydelse för graden av
motivation och engagemang hos den övriga per-
sonalen. Det är också viktigt att närpolisområde-
nas personal får ett tydligt och långtgående eget
ansvar för hur verksamheten bedrivs och att re-
sultaten följs upp. Det inspirerar till en hög am-
bitionsnivå i arbetet och ökar intresset för att
delta i utvecklingen av verksamheten. Av stor
betydelse är också att de verksamhetsmål som
ställs upp är konkreta och välawägda och att
verksamhetens resultat följs upp och utvärderas
kontinuerligt. Det är också nödvändigt med re-
gelbundna resultatdialoger mellan polisledningen
och närpolischefema. Genom ömsesidigt infor-
mationsutbyte ökar såväl polisledningens som

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

närpolischefernas möjligheter att styra verksam-
heten i riktning mot verksamhetsmålen.

En aktiv ledning av förundersökningarna är av
central betydelse för att kunna styra verksamhe-
ten och därigenom öka snabbheten och kvalite-
ten i utredningsarbetet. Formerna för samverkan
mellan polis och åklagare skall därför utvecklas
ytterligare både med avseende på de enskilda
brottsutredningarna och när det gäller priorite-
ringar, planering och utbildning. Rikspolisstyrel-
sen och Riksåklagaren har gemensamt startat fle-
ra projekt som syftar till att utveckla och effekti-
visera brottsutredningsverksamheten samt till att
förbättra och utveckla samverkan mellan polis
och åklagare. Flera av projekten rör närpolisens
och åklagarnas samverkan i utredningar av var-
dagsbrottslighet. Genom långtgående första-
handsåtgärder, förenklade förfaranden och blan-
ketthantering har genomströmningstiderna för
utredningar av vardagsbrott kunnat minskas på
flera ställen i landet, till exempel i Helsingborg
och vissa utredningsenheter i Stockholm. Rege-
ringen avser också att under hösten initiera för-
söksverksamhet med bland annat myndighets-
samverkan för rationellare ärendehantering på
någon eller några orter. Försöksverksamheterna
skall ta till vara erfarenheter som vunnits inom
såväl polisverksamhet som andra områden och
syftar till att förbättra både utredningsverksam-
heten och det brottsförebyggande arbetet.

4.4.2 Det internationella polissamarbetet

En grundläggande förutsättning för en fram-
gångsrik kamp mot den organiserade och gräns-
överskridande brottsligheten är en effektiv sam-
verkan med polisen i andra länder. Samarbetet
kan ge såväl underlag för direkta ingripanden
som ökad allmän kunskap till gagn för brottsbe-
kämpningen.

Den internationella kriminalpolisorganisatio-
nen Interpol är sedan länge en viktig samarbets-
partner för polisen.

Det samarbete som bedrivs inom EU försiggår
på många olika plan och är av stor betydelse för
den svenska polisens förmåga att bekämpa grov
gränsöverskridande brottslighet. Den 1 oktober
1998 träder Europolkonventionen i kraft. Häri-
genom skapas ett organ för polisiärt informa-
tionsutbyte och samarbete i konkreta utredning-
ar som kommer att få stor operativ betydelse för
den svenska polisen.

De nordiska ländernas polis- och tullmyndig-
heter bedriver sedan länge ett effektivt samarbe-
te. Ett viktigt instrument i det arbetet är de ge-
mensamma nordiska polis- och tullsambands-
män som är utstationerade i olika länder.

Östersjöländerna bedriver polisiärt samarbete
inom ramen för aktionsgruppen mot organiserad
brottslighet i Östersjöområdet. Aktionsgruppen
överlämnade sin rapport till regeringscheferna i
januari 1998 och fick i samband med det ett för-
längt mandat för 1998. Aktionsgruppen har fort-
satt med konkreta samverkansprojekt med prak-
tiskt samarbete mellan ländernas polis-, tull- och
gränskontrollmyndigheter, till exempel för att
spåra stulna fordon och för gemensamma aktio-
ner mot narkotikasmuggling. Efter beslut av re-
geringscheferna har också en operativ kommitté
inrättats. Kommittén, som lyder under aktions-
gruppen, består av företrädare från främst polis,
tull, kust/gränsbevakning och åklagarväsendena i
Östersjöländerna. Den har till uppgift att föreslå
gemensamma operativa åtgärder, ansvara för ge-
nomförandet av pågående och framtida åtgärder
samt fungera som en sektorsövergripande ex-
pertgrupp i operativa frågor. Sverige är ordföran-
deland i aktionsgruppssamarbetet även under
1998 och har därför ett särskilt ansvar för att sä-
kerställa att arbetet kan fortsätta med samma in-
tensitet i framtiden.

Gränskontrollen är en viktig del av den svens-
ka migrationspolitiken men också av strategisk
betydelse för kampen mot den grova och gräns-
överskridande brottsligheten. En effektiv gräns-
kontroll kan göra det svårare för brottslingar
som rör sig över nationsgränserna. Inom det så
kallad Schengensamarbetet - som syftar till att
åstadkomma fri rörlighet, utan personkontroller,
mellan de länder som deltar i samarbetet - kom-
bineras en effektiv gränskontroll med polisiärt
samarbete.

I Schengensamarbetet deltar EU:s medlems-
stater utom Storbritannien och Irland samt Nor-
ge och Island. Sveriges anslutningsavtal under-
tecknades i december 1996 och vi är sedan dess
fullt ut delaktiga i beslutsprocessen. Riksdagen
har i april 1998 godkänt Sveriges anslutning till
Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42, bet.
1997/98:JuU15, rskr. 1997/98:181).

Polissamarbetet inom Schengen är främst in-
riktat mot praktiskt vardagligt samarbete. Det
innefattar informationsutbyte mellan polismyn-
digheterna, möjligheter till gränsöverskridande
operativ samverkan mellan olika länder och, ge-
nom det så kallad SIS-systemet, ett gemensamt

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

efterlysningsregister för personer och vissa fö-
remål. Sveriges avsikt är att kunna delta i det ope-
rativa samarbetet år 2000. Redan i dag deltar vi i
ett antal operativa projekt med övriga Schengen-
stater.

Det regelverk som i dag reglerar förutsätt-
ningarna för inresa i Sverige och inresekontrollen
skiljer sig inte på någon avgörande punkt från de
regler som finns i Schengenkonventionen. Kra-
ven på hur gränskontrollen utförs i praktiken har
dock skärpts mot bakgrund av utvecklingen i vår
omvärld. Den svenska gränskontrollen behöver
därför förstärkas. Regeringen har poängterat
vikten av att de myndigheter som är involverade i
gränskontrollen, det vill säga polisen, som är hu-
vudansvarig myndighet, samt tullen och Kustbe-
vakningen, samverkar i så stor utsträckning som
möjligt. Regeringen har uppdragit åt de gräns-
kontrollerande myndigheterna att redovisa de
åtgärder man avser att vidta för att effektivisera
gränskontrollen genom en utökad samverkan. I
sin redovisning anger myndigheterna att ett om-
fattande samarbete om gränskontrollen redan
pågår och fortlöpande utvecklas. Det sker ofta i
form av snabba åtgärder efter informella kon-
takter eller i projektform, men det finns även ex-
empel på lokala avtal om såväl operativ samver-
kan som samlokalisering och dylikt. För att
ytterligare förbättra förutsättningarna för sam-
verkan utarbetas för närvarande ett ramavtal på
central nivå mellan Rikspolisstyrelsen, General-
tullstyrelsen och Kustbevakningen.

Rikspolisstyrelsen och Statens invandrarverk
har i mars 1998 träffat en överenskommelse om
samverkan vid inresekontroll genom att tjänste-
män vid Invandrarverket förordnas som
passkontrollanter. Det är regeringens uppfatt-
ning att man genom att utnyttja möjligheterna
till fördjupad samverkan mellan myndigheterna
kan förbättra den svenska gränskontrollen ytter-
ligare. Myndighetssamverkan är ett naturligt in-
slag i verksamheten. De höga krav som ställs på
gränskontrollen kan dock inte tillgodoses enbart
genom ökad myndighetssamverkan. Okade in-
satser behövs också på polisens område för att få
till stånd en ambitionsnivåhöjning och en inten-
sifiering av kontrollverksamheten vid Sveriges
gränser, på flygplatser, i hamnar och utmed kus-
ten.

4.4.3 Förutsättningar för en bättre och
effektivare polis.

Ny ledningsorganisation

Statsmakternas styrning av polisen försvåras av
att den nuvarande organisationen är komplicerad
och föråldrad och av att ansvarsförhållandena i
många stycken är oklara. Polisledningskommit-
téns förslag, som redovisas i slutet av detta kapi-
tel, innebär att polisverksamheten i framtiden
skall styras av en särskild polisstyrelse i varje län
med ledamöter som nomineras av partierna och
utses av regeringen. Länsstyrelsens ansvar för
polisverksamheten i länen skall upphöra. Tillsy-
nen över polisen skall åligga Rikspolisstyrelsen,
som också skall få en i vissa avseenden utvidgad
föreskriftsrätt. Förslagen innebär en betydande
förenkling och modernisering av polisorganisa-
tionen.

Resultatstyrning

Ett omfattande utvecklingsarbete pågår inom
polisen för att stärka resultatstyrningen. Som ett
led i det arbetet har Rikspolisstyrelsen introduce-
rat en ordning med muntliga resultatdialoger
med polismyndigheterna. Regeringens bedöm-
ning är att detta, i förening med den systematiska
resultatrapportering från myndigheterna som
inleddes 1997 och som bör utvecklas vidare, ska-
par förutsättningar för en bättre kvalitet på po-
lisväsendets styrning och resultatredovisning.
Det är dock nödvändigt att polisen på såväl lokal
som central nivå fortsätter att utveckla sin för-
måga att analysera uppnådda resultat. Bara på det
viset kan analysen bättre än i dag ligga till grund
dels för polisens egen planering av verksamheten,
dels för riksdagens och regeringens styrning av
polisen. Det är också viktigt att polisväsendet ut-
vecklar och förenklar resultatredovisningen så att
polismyndigheternas åtaganden och resultat kan
redovisas tydligare. Av årsredovisningen framgår
att det finns stora variationer mellan polismyn-
digheternas resultat som inte har kommenterats
närmare. Rikspolisstyrelsen skall redovisa en na-
tionell bedömning av resultatet men måste också
uppmärksamma de enskilda polismyndigheternas
resultat och analysera skillnader mellan åren och
mellan myndigheterna. Förutsättningen för
jämförande analyser har ökat markant sedan an-
talet polismyndigheter minskat från 118 till 21.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Fortsatt utveckling av det problemorienterade ar-
betssättet

Det problemorienterade arbetssättet har utveck-
lats under de senaste åren. Det är emellertid
önskvärt att utvecklingen går fortare. Problem-
orientering måste vara en grundläggande strategi
i all polisverksamhet och ligga till grund för allt
polisarbete på alla nivåer. Att arbeta problemori-
enterat innebär bland annat att systematiskt defi-
niera vilka förhållanden som orsakar och under-
lättar brott och ordningsstömingar. Utifrån en
sådan analys planerar och vidtar polisen de åtgär-
der som är bäst ägnade att minska riskerna för
brott och ordningsstömingar. Därefter följs
vidtagna åtgärder upp och utvärderas för att man
skall förstå verksamhetens effekter i samhället
och bedöma om metoder och tillvägagångssätt
varit ändamålsenliga och effektiva. Den nya kun-
skapen ligger sedan till grund för den fortsatta
verksamheten.

Polisen skall spela en aktiv och pådrivande roll
i det lokala brottsförebyggande arbetet. Det är
polisen som har den bästa kunskapen om brotts-
ligheten och de aktiva lagöverträdarna. Några
tydliga regler som avgränsar polisens brottsföre-
byggande uppgifter finns inte. Polislagens regler
utgör en grund. Dessutom finns bestämmelser
som anger andra samhällsorgans uppgifter och
därmed sätter en gräns för vad polisen skall göra.

Inriktningen mot ett problemorienterat polis-
arbete gör i och för sig avgränsningen av polisens
uppgifter mer komplicerad än den var förut.
Samarbete med andra är väsentligt. Samtidigt
skall polisen inte ta över andras uppgifter. Vad
polisen skall göra och inte göra varierar över tid
och till följd av lokala förhållanden. Gränsen
måste bestämmas med hjälp av analys och plane-
ring och med utgångspunkt från uppnådda re-
sultat. Polisen skall bedriva sådan verksamhet
som just polisen har kompetens och förutsätt-
ningar för. Polisen måste också ställa sig frågan
om en viss åtgärd är motiverad med hänsyn till
kostnader och personalåtgång och om den är rätt
prioriterad i förhållande till annan polisiär verk-
samhet.

För att nå framgång med det problemoriente-
rade arbetssättet krävs, utöver en viss handlings-
frihet hos de enskilda medarbetarna, en tydlig
styrning och ledning av verksamheten. Dess-
utom måste polisen utveckla former för en sys-
tematisk resultatuppföljning. Det är också vä-
sentligt att verksamhets- och budgetansvar
delegeras långt ut i organisationen.

Verksamhetsanpassning av arbetstiderna är en
annan faktor av avgörande betydelse för en ef-
fektivare polisverksamhet. Polisen måste se till
att det finns tillräckligt med personal i tjänst på
de tider och på de platser där de bäst behövs. Det
är ett grundläggande element i det problemori-
enterade arbetssättet och ett sätt att sätta med-
borgarperspektivet i fokus.

Reformerad kompetensförsörjning

Frivilliga pensioneringar och uppsägningar av ci-
vilanställda har medfört att polisen i vissa delar
temporärt förlorat kompetens. Den begränsade
nyrekryteringen av poliser under de senaste åren
har verkat i samma riktning. Enligt Rikspolissty-
relsen har också vidareutbildningen inom po-
lisväsendet av ekonomiska skäl dragits ner kraf-
tigt. Riktade satsningar har dock gjorts bland
annat på närpolisverksamheten, den kvalificerade
kriminalpolisverksamheten samt på insatser för
att stärka arbetsgivarrollen och utveckla ledar-
skapet inom polisen. Utbildningsverksamheten
utgör i genomsnitt fem procent av polismyndig-
heternas totala verksamhet.

En av polisväsendets viktigaste uppgifter just
nu är att höja kvaliteten på polisarbetet och
åstadkomma en högre effektivitet i verksamhe-
ten. Förändringar i omvärlden förutsätter såväl
organisatoriska som verksamhetsmässiga föränd-
ringar i polisverksamheten. Polisen måste ut-
veckla effektiva arbetsmetoder för att förebygga
brott och ordningsstömingar och för att förstär-
ka utredningsverksamheten. För att kunna an-
passa sig till ny teknik och ändrade krav måste
personalen känna ansvar för verksamheten och
ha insikt om förändringsbehoven. Det reser höga
krav på kompetensförsörjningen inom polisvä-
sendet.

Det är mot den bakgrunden som regeringen
under den gångna mandatperioden har initierat
en utbildningsreform inom polisväsendet. Ut-
bildningspaketet omfattar såväl den polisiära
grundutbildningen som rekrytering och utbild-
ning av chefer inom polisväsendet. Det innehål-
ler också en modell för kontinuerlig vidareut-
bildning av poliser och civilanställda.

Den nya grundutbildningen för poliser på-
börjades i januari 1998. Den är särskilt inriktad
på det problemorienterade, förebyggande,
brottsutredande och kontaktskapande polisar-
bete som närpolisreformen utgår från och som är
en grund för allt modernt polisarbete. Etiska, et-
niska och internationella frågor lyfts fram på ett
nytt sätt i utbildningen. I den första kursom-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

gången antogs 68 elever och under hösten har
ytterligare 185 elever börjat. Regeringen förut-
sätter att antalet aspiranter kommer att öka un-
der 1999. En sådan ökning är nödvändig för att
långsiktigt säkerställa en godtagbar personalför-
sörjning, förbättra åldersstrukturen och höja
kompetensen.

Allmänheten förväntar sig att poliskåren är
välutbildad. När det gäller den nyutbildade po-
lismannen är det också en självklarhet att så är
fallet. Men all kunskap är en färskvara. En konti-
nuerlig uppdatering och vidareutveckling av de
kunskaper som vunnits i grundutbildningen
krävs för att upprätthålla en hög kunskapsnivå.
Detta sker i huvudsak i det dagliga arbetet men
fodrar också strategiskt styrda utbildningsinsat-
ser. Det är dessutom nödvändigt att vidmakthålla
och höja kompetensen hos civilanställda i olika
kategorier så att de kan möta de ändrade krav
som ställs på verksamheten. Det är angeläget att
en modell för systematisk vidareutbildning etab-
leras så fort som möjligt. Rikspolisstyrelsen har
fått i uppdrag att utveckla en sådan modell.

Cheferna inom polisen har en viktig roll och
ett stort ansvar för att driva och utveckla den po-
lisiära verksamheten. Regeringen uppdrog i mars
1998 åt Rikspolisstyrelsen att lämna förslag till
ett nytt system för rekrytering och utbildning av
chefer inom polisen. I förslaget betonar Rikspo-
lisstyrelsen att strukturförändringarna inom poli-
sen ställer nya krav på dem som skall vara chefer.
Även om det fortfarande är nödvändigt att det
hos polismyndigheterna finns lika god juridisk
kompetens som på andra håll inom rättsväsendet
behövs inte sådan kompetens hos alla som har
chefsbefattningar inom polisväsendet. I stället får
frågor om till exempel ekonomi, teknikutveck-
ling och personalledning allt större betydelse.
Rikspolisstyrelsen föreslår därför att den nuva-
rande polischefsutbildningen avskaffas liksom
kravet på juridisk examen. Rekrytering och ut-
bildning skall ske med utgångspunkt från den
kompetens som behövs för de chefsuppgifter
som är aktuella. Personer i polismanskarriären
liksom personer utanför polisväsendet skall kun-
na rekryteras till chefsbefattningar inom polisen.
Förslaget, som står i överenstämmelse med de
principer som enligt regeringens mening bör
gälla för den framtida polischefsutbildningen, be-
reds vidare inom regeringskansliet.

Satsningarna på modem informationsteknik
År 1997 har polisväsendet av främst ekonomiska
skäl investerat mindre än under något annat år

under 1990-talet. Polisen minskade under året
den faktiska investeringsvolymen med cirka 70
miljoner kronor jämfört med år 1996. För 1997
var den cirka 380 miljoner kronor och för 1996
var utfallet cirka 450 miljoner kronor. Eftersom
investeringsnivån har varit låg under hela 1990-
talet, är läget nu inom vissa områden mycket be-
svärande.

För att verksamheten skall bli bättre och billi-
gare måste rättsväsendets myndigheter utnyttja
de möjligheter som ny teknik ger. Det gäller sär-
skilt polisen, som är beroende av ett stort antal
IT-system som möjliggör rationaliseringar och
därmed frigör resurser till kärnverksamheten.
Det finns också system som kan skapa förutsätt-
ningar för en högre kvalitet i utredningsverk-
samheten och för ett bättre och smidigare sam-
arbete med andra myndigheter i rättskedjan. En
stor del av de engångsvisa medel som tillförts
polisen i 1998 års budgetproposition används
därför till satsningar på informationsteknikens
område. Satsningarna har utnyttjats för såväl
uppbyggnaden av en gemensam datainfrastruktur
för polisväsendets olika system som för enskilda
IT-projekt. Uppbyggnaden av en nationell data-
bas för Europol- och Schengenarbetet fortsätter.
Kommunikationscentralsystemet skall underlätta
och rationalisera arbetet för operatörerna i kom-
munikationscentralema genom bättre överblick
över händelser och resurser. Ett komplett system
skall tas i bruk successivt under de närmaste åren.
Ett modernt fingeravtrycksystem infördes under
1998. Uppbyggnaden av de nya misstanke- och
belastningsregistren kräver en ombyggnad av
polisens nuvarande system, till exempel RAR-
systemet i vilket alla anmälningar registreras.
Dessutom har förändringar i RAR-systemet
gjorts för att möjliggöra elektronisk filöverföring
av vissa uppgifter till åklagarna.

Arbete pågår också med att utveckla ett sys-
tem för nationell åtkomst av kriminalunderrät-
telseinformation.

Utvecklingen av DUR-TVÅ (Datoriserad Ut-
redningsrutin-Tvångsmedel) fortsätter. Det skall
resultera i ett elektroniskt förundersöknings-
protokoll och dokumentering av tvångsmedels-
beslut. Under året har en första etapp av projek-
tet satts i provdrift i polisområde Borås vid Polis-
myndigheten i Västra Götaland. Spridning av den
första etappen planeras under 1999. Systemet
skall effektivisera arbetet genom kortare hand-
läggningstider och minskad pappershantering.
Rättssäkerheten ökar genom att alla tvångs-
medelsbeslut registreras på data. För närvarande

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

pågår också arbete för att tillsammans med Riks-
åklagaren försöka åstadkomma ett system för
överföring av uppgifter från DUR-TVÅ-
systemet till åklagarväsendet.

4.4.4 Övriga frågor

Säkerhetspolisen

Arbetet med att öka insynen i Säkerhetspolisens
verksamhet fortsätter. Under våren 1999 träder
polisdatalagen (1998:662) i kraft. Den hemliga
SÄPO-förordningen ersätts då av öppna regler
om vad säkerhetspolisen får och inte får registre-
ra. Samtidigt kommer den nya polisregisterlag-
stiftningen att göra Säkerhetspolisens register
mer tillgängligt för allmänheten.

Regeringen lämnade i november 1997 ett upp-
drag till Registernämnden att undersöka i vilken
omfattning enskilda har behandlats ogynnsamt
vid tillämpningen av det gamla personalkontroll-
systemet. Uppdraget rör tidsperioden 1969 till
och med den 30 juni 1996. Vid den tidpunkten
upphörde de gamla reglerna om personalkontroll
att gälla. Nämnden skall klarlägga vilka regler för
registrering som har gällt under perioden, under-
söka hur registreringar har ägt rum och söka ef-
ter sådana registreringar som kan sättas i fråga.
Vidare skall nämnden granska i vilken omfatt-
ning sådana uppgifter lämnats ut i personalkon-
trollärenden och hur anställningsmyndigheten
har hanterat dessa uppgifter. Slutligen skall
nämnden belysa vilka konsekvenser utlämnandet
av uppgifterna fått för dem som berörts. Nämn-
den skall avlämna sin rapport senast under de-
cember månad 1998.

Regeringen har tidigare aviserat att Register-
nämndens framtida arbetsuppgifter skall ses över.
Den ovan nämnda utredningen om en central
kraftsamling mot den organiserade brottslighe-
ten kommer att beröra även frågan om den de-
mokratiska kontrollen av och insynen i den cent-
rala polisverksamheten.

Ändringar ipolisregisterlagstiftningen

En förutsättning för en effektiv polis är att den
har tillgång till modern teknik. Effektivitetsin-
tresset måste emellertid alltid vägas mot det de-
mokratiska rättssamhällets högt ställda krav på
rättssäkerhet. Den nya polisregisterlagstiftningen
som kommer att träda i kraft under våren 1999 är
anpassad till den nya informationstekniken sam-
tidigt som den värnar om enskilda människors
integritet.

Förutom det nya regelverket kring SÄPO-
registret omfattar ändringarna i registerlagstift-
ningen bland annat regler om ett nytt DNA-
register för att underlätta identifieringen i sam-
band med utredningen av allvarliga brott. Vidare
får polisen utökade möjligheter att använda sig av
datorer i kriminalunderrättelseverksamheten. De
nya redskapen kommer tveklöst att underlätta
polisens kamp mot den grova brottsligheten.

Utlänningsverksamheten och verkställighetema

I proposition 1997/98:173 Verkställighet och
återvändande - en del av asylprocessen har rege-
ringen bland annat föreslagit att huvudansvaret
för verkställighet av beslut om avvisning och ut-
visning skall föras över till Statens invandrarverk
från den 1 januari 1999. Vissa beslut, bland annat
polismyndighetens egna awisningsbeslut, skall
dock även fortsättningsvis verkställas av polis-
myndighet. Vidare får ärenden i vissa fall över-
lämnas till polisen för verkställighet. Den nya
ordningen får ekonomiska konsekvenser. Medel
skall därför föras över från anslaget för polisor-
ganisationen till anslaget för Statens invandrar-
verk. 1999 kommer två miljoner kronor att föras
över och året därpå ytterligare två miljoner kro-
nor.

Fredsbevarande insatser och utbildningen av civil-
poliser

Efterfrågan på svenska civilpoliser i internatio-
nella fredsbevarande insatser blir allt större.
Svenska poliser har ett välförtjänt gott rykte ut-
omlands. De svenska aktiviteterna i FN:s säker-
hetsråd har också bidragit till att Sverige i hög
grad förknippas med civilpolisinsatser. För att
ytterligare flytta fram positionerna beslutade re-
geringen i maj 1998 att placera en polisrådgivare
vid Sveriges ständiga representation vid Förenta
nationerna. Regeringens uppfattning är att fler
polismän måste förberedas för att kunna tas i an-
språk för insatser i fredsbevarande uppdrag.

Utredningen om civilpolis i internationell
tjänst har i betänkandet Polis i fredens tjänst
(SOU 1997:104) bl.a. föreslagit att arbetsgiva-
ransvaret och det organisatoriska ansvaret för
polispersonal i FN-tjänst och i annan internatio-
nell fredsbevarande tjänst skall överföras från
Försvarsmakten till Rikspolisstyrelsen. Rege-
ringen anser att det finns starka skäl för förslaget
och återkommer i vårpropositionen 1999 med
närmare ställningstaganden.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4.5 Anslag

Al Polisorganisationen

ITabell 4.6 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		Anslags- 10 876 781 sparande	-218 900
1997	Utfall	Anslags- 10 876 781 sparande	-218 900
1998	Anslag	Utgifts- 10 956 709 prognos	10 796 000
1999	Förslag	11 460 196
2000	Beräknat	11 362 586 '
2001	Beräknat	11 575 582 ’
'.Motsvarar 11 157 467 tusen		kronor i 1999 års prisnivå.
Motsvarar 11 207 467 tusen		kronor i 1999 års prisnivå.

Vid ingången av år 1997 var polisväsendets an-
slagssparande 170 miljoner kronor. Anslaget för
1997 var 10 488 miljoner kronor. Förbrukningen
under året uppgick till 10 877 miljoner kronor.
Vid utgången av år 1997 hade man således ut-
nyttjat anslagskrediten med 219 miljoner kronor.
Till det kommer den löneskuld på 109 miljoner
kronor som förelåg vid utgången av året. Pro-
gnosen för 1998 visar att förbrukningen kommer
att ligga cirka 160 miljoner kronor under an-
slagstilldelningen. Sammantaget betyder detta att
polisen successivt har anpassat sin förbrukning
till anslagen och att polisens ekonomiska situa-
tion generellt är god. Fortfarande har dock vissa
myndigheter, framför allt de två största, stora
skulder som måste återbetalas.

Anpassningen av anslagsförbrukningen till an-
slagstilldelningen har åstadkommits bland annat
genom att cirka 1 000 civilanställda har sagts upp,
nyrekrytering av poliser har uteblivit under flera
år, kompetensutvecklingen har dragits ned och
investeringarna har skjutits på framtiden. Vidare
har åtgärder vidtagits för att rationalisera verk-
samheten. Rikspolisstyrelsen har redovisat de åt-
gärder som vidtagits för att undanröja hinder för
en effektiv verksamhet och vilka vinster dessa
åtgärder beräknas medföra. (Se avsnitt 4.3.13).
Rapporten visar att det fortfarande finns en ra-
tionaliseringspotential på flera områden. Polisen
arbetar med att förbättra sin produktivitet och
effektivitet bland annat genom teknisk upprust-
ning och metodutveckling.

Riksrevisionsverket har under året på uppdrag
av regeringen undersökt hur tre polismyndighe-
ter har anpassat förläggningen av personalens ar-
betstid till verksamhetens krav. Rapporten visar
att poliserna i stor utsträckning fortfarande ar-

betar efter fasta turlistor som inte tar tillräcklig
hänsyn till normala variationer i behovet av po-
lisingripanden. Regeringen kommer inom kort
att uppdra åt RRV att granska de rationalise-
ringsåtgärder som polisen har vidtagit.

Regeringens överväganden

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Polisens avgiftsbelagda verksamhet omfattar
framför allt stämningsmannadelgivning, pass-
hantering och tillståndsgivning. Avgifterna för
passhanteringen och tillståndsgivningen skall le-
vereras in till staten på inkomsttitel i statsbud-
geten. Avgifterna för år 1999 prognosticeras
uppgå till cirka 244 miljoner kronor. Utöver
detta kommer polisen enligt gällande prognos att
leverera avgiftsintäkter för bötesmedel med mera
med 287 miljoner kronor till inkomsttitel i stats-
budgeten.

Polisen disponerar inkomsterna från stäm-
ningsmannadelgivningen. Vidare får polisen dis-
ponera avgiftsinkomster från Statens kriminal-
tekniska laboratorium och Polishögskolan samt
för kontorsservice och andra liknande tjänster till
andra myndigheter i och kring kvarteret Krono-
berg. Polisen disponerar också inkomster från
vägverket för kvalitetskontroll av trafiken och
liknande uppgifter. Sammanlagt beräknas polisen
disponera avgiftsinkomster med cirka 384,5
miljoner kronor år 1999, inklusive av-
giftsinkomster enligt 4 och 15 §§ avgiftsförord-
ningen (1992:191). Ökningen jämfört med 1997
beror på ersättning för poliser som är inkom-
menderade till Rikspolisstyrelsen och utför ar-
bete åt Ekobrottsmyndigheten.

ITabell 4.7 Avgiftsbelagd verksamhet 1
Tusental kronor Offentligrättslig verk- samhet	Intäkter till inkomstitel (Som inte får dispo- neras)	Intäkter som får dis- poneras
Utfall 1997	510,4	312,9
Prognos 1998	529,0	381,0
Budget 1999	531,0	384,5

Slutsatser

Polisen måste med oförminskad kraft fortsätta
att effektivisera och modernisera verksamheten.
För att polisen skall ha ekonomiska förutsätt-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ningar att förverkliga detta anser regeringen att
polisens anslagsram för år 1999 skall höjas med
178 miljoner kronor. Ramen skall höjas med yt-
terligare 20 miljoner kronor år 2000 och ytterli-
gare 50 miljoner kronor år 2001. Ramhöjningen
vid periodens slut uppgår alltså till 248 miljoner
kronor. Höjningen av anslaget skall framförallt
användas till ökade resurser för att bekämpa var-
dagsbrottsligheten, effektivisera utredningsverk-
samheten och förstärka gränskontrollen.

Enligt budgetpropositionen för 1998 skall po-
lisen tilldelas 118 miljoner engångsvis för år
1999. Regeringen föreslår nu att polisen en-
gångsvis tilldelas ytterligare 200 miljoner kronor
för år 1999 för särskilda förstärkningar i de mest
belastade storstadsområdena.

Utöver de nu nämnda satsningarna justeras
polisens anslagsram för 1999 upp med 20 miljo-
ner kronor till följd av att det nya passet, som
infördes den 1 januari 1998, blivit dyrare än be-
räknat. Vidare överförs från polisens anslag 15,5
miljoner kronor till kriminalvården med anled-
ning av regeringens förslag i denna proposition
att kriminalvården skall överta ansvaret för att ta
om hand personer enligt lagen (1976:511) om
omhändertagande av berusade personer m.m., 2
miljoner kronor överförs till utgiftsområde 8, an-
slaget Al Statens Invandrarverk, med anledning
av propositionen Verkställighet och återvändan-
de - en del av asylprocessen (Prop. 1997/98:173,
bet. 1997/98:SfU15), 2,1 miljoner kronor över-
förs till Ekobrottsmyndigheten för hyreskostna-
der och drygt 1,9 miljoner kronor överförs till
anslaget F8 Avgifter till vissa internationella
sammanslutningar, för avgifter för Schengen-
samarbetet. Avslutningsvis höjs anslagsramen
med 7 miljoner kronor genom att medel förs
över från utgiftsområdena 9 och 14 för kriminali-
seringen av sexuella tjänster (Prop. 1997/98:55,
bet. 1997/98:JuU13, rskr 1997/98:250).

Vissa justeringar har gjorts som motsvaras av
ändrade utgifter. Som kompensation för beräk-
nade utgiftsökningar för löner, lokaler m.m. räk-
nas anslaget upp med cirka 212 miljoner kronor.
Vidare justeras anslaget upp med cirka 62 miljo-
ner kronor som återförs för att den nedräkning
som gjordes i budgetpropositionen för 1998, då
lönekostnadspålägget ersattes med försäkrings
mässigt beräknade premier, har visat sig vara för
stor. Sammantaget föreslås därmed 1999 års an-
slag uppgå till 11 460 196 000 kronor. För åren
2000 och 2001 beräknas anslaget till
11 362 586 000 kronor respektive 11 575 582 000
kronor.

ITabell 4.8 Beräkning av anslag I
Tusental kronor
Anslag 1998	10 956 709
Justering av premier	61 776'
Pris- och löneomräkning	211 830
Ändringar m.a.a. tidigare be- slut	-155 000’
Rampåverkande överföringar, nettoförändring	185 993
Engångsvisa överföringar, net- toförändring	198 888
Anslag 1999	11 460 196

'Justeras på tilläggsbudget i denna proposition.

¹1 enlighet med budgetpropositionen för 1998.

4.6 Anslag

A2 Säkerhetspolisen

ITabell 4.9 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor
1998	Anslag	516 984
1999	Förslag	514 134
2000	Beräknat	533 739 ¹
2001	Beräknat	547 638 ’

'Motsvarar 524 134 tusen kronor i 1999 års prisnivå.
'Motsvarar 530 134 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

Regeringens överväganden

Slutsatser

Regeringen föreslår att anslaget för 1999 fast-
ställs till 514 134 000 kronor. För åren 2000 och
2001 har anslaget beräknats till 533 739 000 kro-
nor respektive 547 638 000 kronor.

4.7 Förslag till lag om ändring i
polislagen (1984:387) m.m.

Regeringens förslag: Polisstyrelsen skall vara sty-
relse för en polismyndighet och länsstyrelsens
ansvar för polisverksamheten i länet skall upphö-
ra. Varje län skall utgöra ett polisdistrikt. Läns-
styrelsens del av tillsynsansvaret för polisen skall
också upphöra och Rikspolisstyrelsen skall en-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

sam ha ansvaret för tillsynen av polisverksamhe-
ten.

Polisstyrelsens sammansättning skall ändras
och ledamöterna i polisstyrelsen skall utses av
regeringen.

Polisnämnder skall kunna inrättas även i fort-
sättningen. Nämndens sammansättning skall
dock ändras.

Regeringens bedömning: Rikspolisstyrelsen bör få
till uppgift att utveckla och precisera statsmak-
ternas mål för polisverksamheten. Rikspolissty-
relsen bör också medges en utökad föreskrifts-
rätt.

Ärendet och dess beredning

En grundläggande förutsättning för en effektiva-
re polisverksamhet är ett väl fungerande styrsys-
tem med tydlig och välawägd ansvarsfördelning.
I oktober 1997 beslutade regeringen att tillkalla
en kommitté med uppgift att utreda och lämna
förslag om ändringar i polisväsendets styrsystem.

Kommittén föreslår att polislagen (1984:387)
och lagen (1932:242) om skyldighet i vissa fall att
tillhandahålla förnödenheter med mera för ord-
ningsmaktens behov ändras i enlighet med för-
slagen. Kommittén föreslår också att det anges i
polislagen att varje län skall utgöra ett polisdist-
rikt. Som en följd av att polisdistrikten numera
sammanfaller med länen föreslår kommittén
ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter.

Polisledningskommitténs förslag överenstäm-
mer med regeringens förslag .

Remissinstanserna: Kommitténs betänkande
har remissbehandlats. Många av remissinstanser-
na anför att en förändring av styrningen av poli-
sen är angelägen. Flera remissinstanser menar att
förslagen är ägnade att leda till en tydligare och
mer ändamålsenlig beslutsstruktur inom polisvä-
sendet. Andra remissinstanser anser dock att det
är mindre lämpligt att ansvaret för styrning och
tillsyn läggs på samma centrala myndighet och
att förslagen medför en olycklig centralisering
och sektorisering av polisväsendet. Majoriteten
av remissinstanserna tillstyrker att kommitténs
förslag genomförs eller lämnar dem utan invänd-
ningar. Delade meningar förekommer dock i
flertalet frågor.

Remissyttrandena och sammanställningar av des-
sa finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr
Ju 98/2070).

Skälen för regeringens förslag och bedömning
Bakgrund.

De huvudsakliga problemen med det nuvarande
systemet för styrning av polisen är att det är syn-
nerligen komplicerat och att ansvarsförhållande-
na i åtskilliga avseenden är oklara. Riksdagen och
regeringen fattar de grundläggande besluten om
polisens verksamhet. Såväl Rikspolisstyrelsen,
under Justitiedepartementet, som länsstyrelserna,
under Inrikesdepartementet, har styrfunktioner i
fråga om polisen. Varje polismyndighet leds
dessutom av en särskild polisstyrelse som består
av förtroendevalda ledamöter samt myndighets-
chefen och dennes ställföreträdare. Under polis-
styrelsen finns i vissa fall polisnämnder och
ibland även närpolisråd. Härtill kommer myn-
dighetschefen och dennes underställda.

Reglerna om arbets- och ansvarsförhållandena
mellan dessa organ och befattningshavare är
knapphändiga. Enkelt uttryckt avgör länsstyrel-
sen till viss del vilka befogenheter polismyndig-
heten skall ha. Inom myndigheten kan sedan po-
lisstyrelsen delegera befogenheter till polisnämn-
derna. I vissa fall är delegationsordningen tydlig,
medan den i andra fall kan vara oklar. På somliga
håll har länsstyrelsen delegerat allt som kan dele-
geras till polismyndigheten, medan länsstyrelsen
på andra håll har behållit de flesta betydelsefulla
beslutsbefogenheterna. Det finns också mellan-
former.

Länsstyrelserna har haft ansvar för polisen un-
der lång tid. Det var naturligt före polisens för-
statligande år 1965 att staten hade samordnande
funktioner i förhållande till den lokala polisen
och att dessa hanterades på regional nivå. När
polisen förstatligades organiserades den lokala
polisen i 119 polismyndigheter, var och en verk-
sam inom ett polisdistrikt. I ett sådant system var
det också naturligt och nödvändigt att det på re-
gional nivå fanns ett statligt organ med samord-
nande uppgifter och att dessa uppgifter ålåg läns-
styrelserna.

Polisväsendet har under senare tid genomgått
en omfattande strukturförändring. Sedan den 1
juni 1998 sammanfaller polisdistrikten med länen
och det finns således endast 21 polisdistrikt i lan-
det. Styrningen av polisen har emellertid inte för-
ändrats i takt med denna utveckling.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Styrelsen för en polismyndighet och styrelsens
sammansättning

När det nu finns endast en polismyndighet i
varje län blir konsekvensen, som Polislednings-
kommittén belyst, att det finns två styrelser,
länsstyrelsens styrelse och polisstyrelsen, inom
samma område. De bestämmer båda över samma
statliga myndighet. Ansvarsfördelningen mellan
länsstyrelsens styrelse och polisstyrelsen är både
oklar och varierar mellan länen. Bristen på en-
hetlighet leder till osäkerhet i fråga om vilka rol-
ler de förtroendevalda och myndigheternas be-
fattningshavare har. Oklarheterna medför en risk
för att de förtroendevaldas inflyttande blir svaga-
re än vad som varit avskikten med det senaste år-
tiondets reformer. Det förhållandet att två styrel-
ser delar på eller konkurrerar om ansvaret för
samma myndighet är emellertid inte bara princi-
piellt tveksamt utan medför också risker för att
resurserna utnyttjas dåligt.

När det tidigare fanns många polisdistrikt i lä-
nen var det motiverat att länsstyrelsen var länets
högsta polisorgan. Nu är läget alltså ett annat.
Med endast en myndighet i varje län svarar den
myndigheten självfallet för sin egen samordning
och behöver inte mer än en styrelse. Det nuva-
rande systemet bör avskaffas och polismyndig-
heten bör ledas av endast en styrelse.

En majoritet av remissinstanserna delar kom-
mitténs bedömning att polismyndigheterna bör
ledas av polisstyrelserna. Endast ett mycket be-
gränsat antal remissinstanser avstyrker förslaget i
denna del. Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår,
bland några andra remissinstanser, att länsstyrel-
sen även i fortsättningen skall vara länets högsta
polisorgan och anför bland annat att den samlade
kunskap som länsstyrelserna besitter inom olika
samhällssektorer kan vara till nytta i polisverk-
samheten.

Regeringen har samma uppfattning som kom-
mittén. Länsstyrelsens styrelse har en stor ar-
betsbörda och polisfrågorna, som är omfattande
och krävande, bär väl upp en egen styrelse. Här-
till kommer att det ter sig märkligt att en statlig
myndighet, länsstyrelsen, skall ha styrfunktioner
i förhållande till en annan statlig myndighet, po-
lismyndigheten. Länsstyrelsen har emellertid
funktioner som nära gränsar till polisens verk-
samhet. Som exempel kan nämnas det ansvar
som länsstyrelsen har för räddningstjänsten i vis-
sa fall. Det är därför angeläget att försäkra sig om
en god samordning och samverkan mellan poli-
sen och länsstyrelsen. Kommittén har funnit att
detta krav kan tillgodoses genom en skyldighet

för polismyndigheten att fortlöpande hålla läns-
styrelsen informerad om omständigheter av vä-
sentlig betydelse för länsstyrelsens verksamhet.

Regeringen delar bedömningen att det är vik-
tigt med samordning och samverkan mellan poli-
sen och länsstyrelsen, som är en naturlig kon-
taktpunkt för regionens kommuner. Länsstyrel-
sens samordnande funktion i länet kan dock ut-
nyttjas även om länsstyrelsen inte styr polisen. Så
är fallet till exempel i de regionala samverkansor-
ganen mot ekonomisk brottslighet i vilka flerta-
let medverkande myndigheter inte styrs av läns-
styrelsen. Regeringen betonar dock vikten av att,
som kommittén har föreslagit, polismyndigheten
åläggs att fortlöpande hålla länsstyrelsen under-
rättad om omständigheter av väsentlig betydelse
för länstyrelsens verksamhet.

Ledamöterna i polisstyrelsen företräder och
ansvarar för en statlig verksamhet, men utses av
organ som inte är statliga. Regeringen anser i lik-
het med kommittén att detta förhållande kan
skapa oklarheter kring det uppdrag ledamöterna
har. Det finns en risk för att statsmakternas, yt-
terst riksdagens, prioriteringar därigenom inte får
avsett genomslag. Regeringen utser normalt sett
ledamöter i statliga styrelser. Den ordningen bör
gälla också i fråga om ledamöterna i polisstyrel-
sen. Av de remissinstanser som har uttalat sig i
denna fråga har majoriteten tillstyrkt kommit-
téns förslag eller lämnat det utan erinran. Några
remissinstanser framhåller betydelsen av att sty-
relsens sammansättning blir allsidig och att le-
damöternas lokala förankring beaktas. Regering-
en instämmer i uppfattningen att ledamöterna
bör ha en lokal förankring och att sammansätt-
ningen i huvudsak bör motsvara de politiska
styrkeförhållandena i myndighetens område. Till
ledamöter i en särskild polisstyrelse kan också i
högre utsträckning utses personer med särskilt
intresse för polisverksamheten eller kunskaper
som kan vara till nytta för denna. Regeringen an-
ser att det saknas skäl att låta den biträdande po-
lischefen vara ledamot i polisstyrelsen.

Polisdistrikten skiljer sig åt i många avseen-
den, bland annat storleksmässigt. Det är därför
lämpligt att antalet ledamöter kan variera mellan
de skilda polisstyrelserna. Antalet bör dock inte
bestämmas genom lag.

Polisstyrelsens ordförande

Kommittén föreslår att en förtroendevald per-
son skall vara ordförande i styrelsen.

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i
ordförandefrågan - till exempel Domstolverket,

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsförebyggande rå-
det och de flesta av polismyndigheterna - in-
stämmer i kommittéförslaget eller lämnar det
utan erinran. Vissa remissinstanser, bland annat
Riksåklagaren och flertalet länsstyrelser, förordar
emellertid att landshövdingen utses till ordföran-
de i polisstyrelsen. Rikspolisstyrelsen, som inte
tar ställning i ordförandefrågan, anser att behovet
av ett starkt lekmannainflytande och en stark lo-
kal förankring talar för en förtroendevald ordfö-
rande. Rikspolisstyrelsen pekar emellertid på att
man genom att istället utse landshövdingen till
ordförande markerar att polisstyrelsen är en stat-
lig styrelse. Styrelsen noterar också att en sådan
lösning innebär att en oväldig person med kvali-
ficerad erfarenhet av statlig förvaltning får insyn i
polisverksamheten.

Enligt regeringens mening finns det anledning
att under den fortsatta beredningen noga övervä-
ga de synpunkter som har framförts i remissva-
ren på denna punkt. I dessa överväganden bör
också landshövdingens roll i den regionala sam-
ordningen beaktas. Regeringen kommer att ta
ställning i frågan om ordförandeskapet i polissty-
relsen under hösten.

Polisnämnder

Kommittén anser att det även fortsättningsvis
bör finnas möjligheter att inrätta polisnämnder,
men anser att det endast bör vara aktuellt vid de
stora polismyndigheterna och bara bör före-
komma om nämnderna ges verkliga beslutbefo-
genheter. Enligt kommitténs uppfattning bör
antingen länspolismästaren eller hans ställföre-
trädare vara ledamot av polisnämnden och poli-
sområdeschefen skall kunna ingå som ledamot i
nämnden, men inte en chef för en arbetsenhet. I
stort sett samtliga remissinstanser som uttalat sig
om detta förslag delar kommitténs uppfattning.
Flera remissinstanser, till exempel Riksrevisions-
verket, framhåller att polisnämnder endast bör
inrättas vid polismyndigheterna i de tre stor-
stadslänen.

Regeringen delar kommitténs uppfattning att
det bör finnas möjlighet att inrätta polisnämnder
också i fortsättningen och att det finns anledning
att göra förändringar i fråga om nämndens sam-
mansättning. Vid de stora polismyndigheterna,
där det kan bli aktuellt att inrätta polisnämnder,
kan det bli fråga om så många polisnämnder att
den ställföreträdande polischefen bör kunna vara
ordinarie ledamot i stället för polischefen.
Nämnderna bör endast inrättas i polisdistrikt
som delats in i polisområden och polisstyrelsen

bör ha möjlighet att bestämma att chefen för ett
sådant område skall ingå i nämnden. Det saknas
däremot anledning att låta en chef för en ar-
betsenhet inom polisnämndens område ingå i
nämnden.

Tillsynen över polisverksamheten

Kommittén anser att länsstyrelsens tillsynsansvar
för polisen bör upphöra och att Rikspolisstyrel-
sen ensam bör ha ansvaret för tillsynen av polis-
verksamheten. Riksdagens ombudsmän (JO) in-
vänder att en sådan lösning inte i tillräcklig grad
tillgodoser den enskildes berättigade krav på
rättssäkerhet och rättstrygghet samt att ordinär
tillsyn över polisen bör utövas också av något el-
ler några av polisväsendet oberoende organ inom
den statliga förvaltningsorganisationen. JO anser
att man bör skapa en tillsynsorganisation inom
länsstyrelserna med polisinspektionsenheten vid
Länsstyrelsen i Stockholms län som förebild. JO
uttalar att inte alla länsstyrelser kan hålla sig med
en egen sådan enhet, men att det bör vara möjligt
för två eller flera länsstyrelser att samverka med
varandra. Majoriteten av remissinstanserna till-
styrker dock kommitténs förslag i denna del eller
har ingen invändning mot det. Justitiekanslem
(JK), som tillstyrker förslaget, framhåller att
Förvaltningspolitiska kommissionen i sitt betän-
kande I medborgarnas tjänst (SOU 1997:57) har
anfört att en splittrad bild med tillsynsmyndig-
heter vars tillsynsområden griper in i varandra
kan skapa en osäkerhet som inte främjar till-
synsverksamheten i stort och inte heller de en-
skilda människomas möjligheter att komma till
sin rätt vid överträdelser av en myndighet. JK an-
ser att detta förhållande i hög utsträckning torde
prägla tillsynen över polisen, som för närvarande
sker på både central och regional nivå.

Regeringen instämmer i kommitténs uppfatt-
ning om hur tillsynen över polisen bör organise-
ras. Länsstyrelsernas tillsynsverksamhet över po-
lisen har, med undantag för Stockholms län, haft
mycket liten omfattning. Förslaget innebär såle-
des inte att tillsynen över polisen skulle minska.
På de flesta håll i landet skulle det vara svårt eller
omöjligt att bygga upp en väl fungerande till-
synsverksamhet med tillräcklig kompetens inom
länsstyrelserna, även om flera av dessa skulle
samverka. Det finns dessutom en rad utomstå-
ende myndigheter - JO, JK, Riksdagens reviso-
rer, Riksrevisionsverket och Datainspektionen -
som utövar tillsyn över polisen. Om det upp-
kommer misstanke om att en anställd inom po-
lisväsendet har gjort sig skyldig till brott skall

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ärendet lämnas över till en åklagare. Det är såle-
des inte bara Rikspolisstyrelsen som får till-
synsansvar för polisen med kommitténs förslag.
Men om Rikspolisstyrelsen får det huvudsakliga
ansvaret för den löpande tillsynen kan en effektiv
verksamhet med hög kvalitet och med nationell
överblick upprätthållas.

Räddningstjänstlagen

Eftersom polisdistrikten numera sammanfaller
med länen bör räddningstjänstlagen (1986:1102)
ändras.

Rikspolisstyrelsens rätt att utfärda föreskrifter samt
att utveckla och precisera statsmakternas mål för
verksamheten

Kommittén anser att Rikspolisstyrelsen bör få
uppgiften att utveckla och precisera statsmakter-
nas mål för polisverksamheten. Kommittén före-
slår att Rikspolisstyrelsen medges rätt att utfärda
föreskrifter för polisorganisationens användning
av tilldelade medel för att bland annat säkerställa
att verksamheten inriktas på de mål för denna
som statsmakterna har anvisat. Rikspolisstyrel-
sens föreskriftsrätt i denna del får dock inte vä-
sentligt inskränka polismyndigheternas möjlig-
het att styra verksamheten. Kommittén föreslår
också att Rikspolisstyrelsen medges rätt att ut-
färda föreskrifter för den lokala polisorganisatio-
nens användning av tilldelade medel när kravet på
enhetlighet i verksamheten är särskilt framträ-
dande, som bland annat i fråga om gränskon-
trollen.

Huvuddelen av remissinstanserna förordar
kommitténs förslag i denna del eller invänder
inte mot dem. Flera remissinstanser avstyrker
dock förslagen. Bland andra anför Polismyndig-
heten i Skåne att förslagen innebär en centralise-
ring som allvarligt skulle inskränka polismyndig-
heternas möjligheter att operativt styra verksam-
heten. Några remissinstanser anser att förslaget
om en utökad föreskriftsrätt är svårtolkat. JO
framhåller att det är angeläget att regeringen inte
överlåter åt Rikspolisstyrelsen att ge polismyn-
digheterna direktiv i frågor som i realiteten är av
politisk natur. Statskontoret, bland andra, anser
dock att det är angeläget att det finns ett centralt
organ som håller ihop polisverksamheten och
följer upp att den fungerar i enlighet med stats-
makternas intentioner.

Enligt regeringens mening finns ett behov av
att de med nödvändighet allmänt hållna mål som
statsmakterna anger för polisverksamheten för-
tydligas och översätts till verksamhets relaterade

termer. Rikspolisstyrelsen bör därför, som kom-
mittén föreslår, få till uppgift att utveckla och
precisera statsmakternas mål för verksamheten.
Regeringen delar kommitténs bedömning att
Rikspolisstyrelsens rätt att utfärda föreskrifter
för polisorganisationen bör vara kraftigt begrän-
sad. För att bland annat, säkerställa att verksam-
heten inriktas på de mål som statsmakterna an-
gett och för att uppnå enhetlighet i verksamhe-
ten när ett sådant krav är särskilt framträdande,
bör Rikspolisstyrelsen dock medges en utökad
rätt att utfärda föreskrifter i fråga om använd-
ningen av tilldelade medel. En sådan ändring in-
nebär närmast en kodifiering av den styrning
som Rikspolisstyrelsen i praktiken redan utövar
genom det system som används för anslagsför-
delning samt för budget- och resultatdialog. In-
struktionen för Rikspolisstyrelsen bör ändras i
enlighet härmed.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

5 Åklagarväsendet

5.1 Omfattning

Central förvaltningsmyndighet för åklagarväsen-
det är Riksåklagaren. Chef för myndigheten är
riksåklagaren.

Åklagarväsendets organisation i övrigt består
av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Västerås,
Linköping, Malmö, Göteborg, Sundsvall och
Umeå, var och en under ledning av en överåkla-
gare. Vid dessa myndigheter finns för närvarande
sammanlagt 38 åklagarkammare.

Den 1 januari 1998 inrättades Ekobrottsmyn-
digheten som en åklagarmyndighet inom
åklagarväsendet med särskilda uppgifter att sam-
ordna och utveckla bekämpningen av ekonomisk
brottslighet (se avsnitt 5.4.1). Ekobrottsmyndig-
heten leds av en generaldirektör. Ekobrottsmyn-
digheten har ansvaret för ekobrottsbekämpning-
en i Stockholms, Skåne och Västra Götalands
län. Dessutom kan myndigheten överta mål rö-
rande kvalificerad ekonomisk brottslighet från
övriga landet. Ekobrottsmyndigheten svarar vi-
dare under Riksåklagaren för samordningen av
ekobrottsbekämpningen i landet. Vid Ekobrotts-
myndigheten finns tre avdelningar, i Stockholm,
Göteborg och Malmö samt en specialavdelning.

5.2 Utgiftsutvecklingen

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000‘

Beräknat
anslag
2001’

659,5

814,7

770,0

819,3

855,0

867,3

¹ Motsvarar 839,6 miljoner kronor i 1999 års prisnivå.

² Motsvarar 839,6 miljoner kronor i 1999 års prisnivå.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

- Åklagarväsendet har återtagit sin arbetska-
pacitet från tiden strax före reformen 1996.

- Under perioden 1992/93-1997 minskade
antalet inkomna ärenden med cirka 20 pro-
cent.

- Det totala antalet balanserade ärenden
minskade med cirka 7,5 procent under
1997.

- Under första halvåret 1998 ökade antalet
inkomna och avslutade ärenden jämfört
med första halvåret 1997.

- Åklagarväsendet förbrukade under 1997
cirka 14 miljoner kronor mer än vad som
anslagits för verksamheten. Under 1998 be-
räknas åklagarorganisationen minska ut-
nyttjandet av anslagskrediten från cirka 40
till cirka 6 miljoner kronor.

Förändringar

- Den 1 januari 1998 inrättades Ekobrotts-
myndigheten.

- Ett nytt strafföreläggandesystem togs i
bruk under första kvartalet 1998.

- Samverkan med polisen har utvecklats bl.a. i
arbetet med att förbättra förundersökning-
arnas kvalitet.

- Det internationella arbetet har ökat betyd-
ligt i omfattning.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Prioriteringar för 1999

— Beivrande av våldsbrott, narkotikabrott och
ekonomisk brottslighet (inklusive miljö-
brott) skall prioriteras. Särskild uppmärk-
samhet skall ägnas grov och gränsöverskri-
dande brottslighet, s.k. mc-relaterad brotts-
lighet, brott med rasistiska inslag, våld mot
kvinnor samt övergrepp mot barn.

— Samverkan med polisen för att förbättra
den brottsutredande verksamheten skall ut-
vecklas ytterligare.

5.3 Resultatbedömning

Det övergripande målet för budgetåret 1997 var
att åklagarväsendet skulle se till att den som hade
begått brott lagfördes. Vidare angavs att åklagar-
verksamheten skulle bedrivas rättssäkert, effek-
tivt och i nära samarbete med polisen. Beivrandet
av våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk
brottslighet skulle prioriteras. Särskild uppmärk-
samhet skulle ägnas brott med rasistiska inslag.

Det finns ett antal mätbara indikatorer som
sammantagna ger en bild av åklagarväsendets re-
sultat, dvs. om målen uppnåtts. Några av dessa
redovisas nedan, nämligen

- andelen ärenden som lett till lagföring

- inkomna och avslutade ärenden

- balanser

- beslut i åtalsfrågan

- genomströmningstider

- personalresurser

- arbetsproduktivitet

Åklagarväsendets statistik har hittills i huvudsak
bestått av manuellt insamlade uppgifter. Under
1997 slutfördes införandet av det datoriserade
ärenderegistret Brådis. För 1997 består verksam-
hetsstatistiken främst av uppgifter ur Brådis men
till en mindre del även av uppgifter ur de äldre
manuella diarierna. Den 31 december 1997 fanns
cirka 59 800 ärenden i Brådis och cirka 9 000
ärenden i det manuella diariet. Överförandet till
Brådis blev klart i början av 1998. Det finns nu
helt andra möjligheter att följa verksamheten.
Vissa uppgifter har dock ingen motsvarighet från

tidigare år varför jämförelser bakåt i tiden ännu
inte kan göras fullt ut.

Den 1 oktober 1997 infördes ett datoriserat
system för tidredovisning inom åklagarväsendet.
Systemet är en viktig komponent i mål- och re-
sultatstyrningen och omfattar alla anställda. Det
som mäts är den sammantagna arbetsinsatsen vid
en myndighet eller kammare.

5.3.1 Lagföringar

Med lagföringsprocent avses här andelen ärenden
där åtal väckts samt strafförelägganden utfärdats i
relation till antalet avslutade ärenden. De senaste
årens utveckling mot en sjunkande andel lagfö-
ringar har nu brutits. Det är dock för tidigt att
säga om förändringen blir bestående. Under
första halvåret 1998 var lagföringsprocenten 62
procent. Som jämförelse kan nämnas att under
andra halvåret 1996 var lagföringsprocenten så
låg som 56 procent.

Diagram 5.1 Lagföringsprocent

100

Trots ökningen under 1997 och första halvåret
1998 har lagföringsprocenten tidigare varit hög-
re. Enligt regeringens bedömning finns det ut-
rymme för en ökad andel lagföringar. Det finns
därför fortfarande all anledning för Riksåklaga-
ren att noga följa och analysera utvecklingen av
andelen lagföringar.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

5.3.2 Inkomna och avslutade ärenden

Diagram 5.2 Inkomna och avslutade ärenden (lOOO-tal)

Källa: Riksåklagaren

Som framgår av diagrammet är målet att avsluta
minst lika många ärenden som kommit in upp-
fyllt. Under flera år minskade antalet inkomna
ärenden. Denna utveckling bröts dock under
andra halvåret 1997 för att ytterligare förstärkas
under första halvåret 1998. Förklaringen är
främst att åklagarnas samverkan med polisen nu
börjar ge resultat. Samtidigt kan konstateras att
av de inkomna ärendena tenderar en allt större
andel att avse brott med fängelse i straffskalan.
Denna kategori har under de tre senaste åren
ökat från 70 procent till 78 procent av de inkom-
na ärendena. Enligt Riksåklagaren visar detta att
ärendena blivit större och mer komplicerade. Re-
geringen anser emellertid att det inte finns till-
räckligt underlag för att göra en säker bedöm-
ning av om målens svårighetsgrad har ökat.

5.3.3 Balanser

Balanserade ärenden brukar delas in i tre grupper,
polisbalans, åklagarbalans och tingsrättsbalans.
Grupperna speglar de tre processtegen i åklagar-
verksamheten, nämligen förundersökningsled-
ning, beslut i åtalsfrågan och processföring i
domstol. Med polisbalans avses ärenden i vilka
åklagare är förundersökningsledare och där för-
undersökningen ännu inte är avslutad. Med
åklagarbalans avses ärenden i vilka förundersök-
ningen är avslutad men åklagaren ännu inte fattat
beslut i åtalsfrågan. Med tingsrättsbalans avses
ärenden som finns hos tingsrätten i avvaktan på
huvudförhandling. Åklagarna påverkar i hög grad
åklagarbalanserna och i viss utsträckning polis-
balanserna. Åklagarnas möjligheter att påverka
tingsrättsbalansen är dock mer begränsad.

Den totala ärendebalansen minskade under
1997. Nedanstående diagram visar balanserna
uppdelade i de tre processtegen, polis-, åklagar-
och domstolsbalans. Det framgår av diagrammet
att polisbalansen ökade medan däremot åklagar-
och domstolsbalansen minskade under 1997
jämfört med 1996.

Diagram 5.3 Balanserna processuppdelade

_BPolis $ Åklagare ^Tingsrätt

Det kan konstateras att det är polisbalansen som
i första hand bör uppmärksammas. Denna balans
kan åklagarna endast delvis påverka. Riksåklaga-
ren har dock i nära samverkan med Rikspolissty-
relsen dragit upp riktlinjer för olika insatser och
åtgärder för att komma tillrätta med polisbalan-
serna (se avsnitt 5.3.9).

5.3.4 Beslut i åtalsfrågan

I genomsnitt leder 82 procent av brottsmisstan-
karna i färdiga förundersökningar till lagföring,
varav 23 procent till strafföreläggande, 49 pro-
cent till åtal och 10 procent till åtalsunderlåtelse.

Det är inte särskilt effektivt att driva en för-
undersökning ända fram till ett färdigt förunder-
sökningsprotokoll för att sedan skriva av den,
vilket sker i 18 procent av fallen. När bättre sta-
tistik finns bör Riksåklagaren göra närmare ana-
lyser, bl.a. undersöka hur dessa brottsmisstankar
fördelas på ärenden där polis respektive åklagare
varit förundersökningsledare. Enligt Riksåklaga-
ren rör det sig med stor sannolikhet mestadels
om polisledda förundersökningar. Frågan är
uppmärksammad och prioriterad av den arbets-
grupp som Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen
tillsatt för utveckling av utredningsverksamhe-
ten.

Det förekommer myndighetsvisa skillnader
som kan vara av intresse. Det kan finnas rimliga
förklaringar till detta men det kan också röra sig

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

om en skillnad i rättstillämpningen. Det är ange-
läget att Riksåklagaren analyserar orsakerna till
skillnaderna mellan myndigheterna.

5.3.5 Genomströmningstider

Genomströmningstiden har tidigare endast kun-
nat beräknas med hjälp av uppgifter från rätts-
statistiken från BRÅ. För 1997 kan uppgifter nu
hämtas ur åklagarväsendets egen statistikdatabas.
Vid en jämförelse kan noteras att genomström-
ningstiden i stort sett har varit oförändrad under
de senaste tre åren. Det bör dock påpekas att
detta är endast statistik som kommer från Brådis
vilket innebär att uppgifter om de ärenden som
förts i det manuella diariet saknas.

Av årsredovisningen framgår att tiden från ett
färdigt förundersökningsprotokoll till beslut i
åtalsfrågan i åklagarledda utredningar är relativt
lång, trots att åklagaren lett förundersökningen
och borde vara insatt i ärendet. För ekobrott,
narkotikabrott och våldsbrott är denna tid 72, 43
respektive 33 dagar.

Den genomsnittliga totala genomströmnings-
tiden för samtliga ärenden som avslutats under
1997 var 121 dagar. Med genomströmningstiden
menas här tiden från det att ett ärende kommer
in till åklagarväsendet till dess att handläggningen
är avslutad, dvs. både åklagarledda och polisledda
förundersökningar. Ekobrottsärendena står för
den längsta tiden, 203 dagar, vilket dock med god
marginal håller sig inom den niomånaders gräns
som regeringen angett som riktmärke.

Det finns variationer mellan åklagarmyndig-
heterna som kan vara av intresse. Vissa myndig-
heter ligger t.ex. under riksgenomsnittet för de
allra flesta brottstyperna. Någon närmare analys
av skillnaderna har ännu inte kunnat göras av
Riksåklagaren.

Generellt får tiderna, med beaktande av över-
gångsproblemen i samband med reformeringen
av åklagarväsendet betraktas som acceptabla även
om någon minskning i förhållande till tidigare år
inte kan påvisas. Det är angeläget att åklagarvä-
sendet vidtar åtgärder som snarast leder till kor-
tare genomströmningstider. Av särskilt intresse
är skillnaderna mellan åklagarmyndigheterna.
Det är viktigt att Riksåklagaren analyserar orsa-
kerna till att handläggningstiderna är kortare vid
en del myndigheter än vid andra.

5.3.6 Personalresurser

Diagrammet visar antalet anställda inom åklagar-
väsendet under perioden 1994/95 - 1997.

Diagram 5.4 Genomsnittligt antal anställda

_a Åklagare _g Adm. personal

Källa: Riksåklagaren

Förändringarna under budgetåret 1997 till följd
av de senaste årens anställningsstopp och upp-
sägningar är särskilt tydliga vad avser den admi-
nistrativa personalen. Vid åklagarmyndigheterna
har andelen åklagare ökat från 58 till 62 procent
under 1997. Andelen administratörer per åklaga-
re uppgår till cirka 0,5. Anställningsstoppet för
åklagare har hävts och under 1998 kommer tret-
tio nya åklagare att rekryteras. Det innebär ett
visst nettotillskott av åklagare.

Andelen kvinnliga åklagare har ökat något
jämfört med tidigare år till cirka 35 procent. På
chefsnivå är andelen kvinnor dock något lägre,
28 procent. När det gäller administrativ personal
är andelen män låg, cirka 6 procent.

Riksåklagaren genomförde sommaren 1998 en
kartläggning av personalresurserna vid kamrarna.
Syftet var att se hur resurstillgången i fråga om
operativa åklagarinsatser har utvecklats sedan
reformen den 1 juli 1996. Sammanfattningsvis
visar resultatet enligt Riksåklagaren att det i dag
finns cirka 60 åklagare färre i ren operativ tjänst
än 1996. De cirka 35 åklagaraspiranter som re-
kryteras under 1998 ingår inte i den beräkningen
och kommer därför efter genomförd utbildning
att förbättra resursläget.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

5.3.7 Arbetsproduktivitet

Genom att ställa antalet avslutade ärenden i rela-
tion till det totala antalet årsarbetskrafter fås ett
mått på arbetsproduktiviteten.

Källa: Riksåklagaren

Som framgår av diagrammet minskade antalet
ärenden per årsarbetande årligen t.o.m. 1996.
Under 1997 avslutades 216 ärenden per årsarbe-
tande jämfört med 208 ärenden under 1996. Den
förbättrade arbetsproduktiviteten är en direkt
effekt av åklagarreformen. Resultatet är trots
detta ännu inte tillfredsställande. En förklaring
till att siffrorna inte är bättre kan vara att en stör-
re andel åklagare har tagits i anspråk för annat än
rent operativa uppgifter, t.ex. för samverkan med
polisen. Dessa insatser är emellertid något som
på sikt kommer att underlätta och effektivisera
brottsutredningarna.

5.3.8 Datorisering

Ett av de övergripande målen för 1997 var att
åklagarverksamheten skulle bedrivas effektivt.
Riksåklagaren har vidtagit ett antal åtgärder när
det gäller användningen av informationsteknolo-
gi. Under 1998 har ett nytt strafföreläggande-
system och ett rättsinformationssystem tagits i
drift.

Riksåklagaren har även låtit genomföra en
studie av IT-användningen vid åklagarkamrarna.
Syftet var att få underlag för ett beslut om den
fortsatta IT-utvecklingen och IT-utbildningen.
Studien visade att kunskapen om och attityden
till datoranvändning är låg bland personalen. Sår-
barheten och dagliga driftstopp uppfattades tidi-
gare som det mest negativa med IT-stödet men
det har numera åtgärdats.

En IT-utvecklingsfunktion har nu inrättats vid
Riksåklagarens kansli med ansvar för utveckling-
en av IT-stödet m.m. Inom ramen för denna
funktion har ett projekt startats för att åstad-
komma elektronisk överföring från polisens da-
toriserade anmälningsrutin (RAR) till åklagarvä-
sendets Brådis. Genom denna koppling kan stora
rationaliseringsvinster göras som kommer att in-
nebära att en uppgift endast behöver registreras
en gång för att sedan återanvändas av åklagarvä-
sendet. En sammankoppling kommer att ge-
nomföras i flera steg och en första etapp kommer
att vara klar hösten 1998.

I sammanhanget bör också nämnas DurTvå
som är ett projekt som drivs av Rikspolisstyrel-
sen men där även Riksåklagaren är delaktig. Pro-
jektet skall resultera i datoriserade rutiner för
bl.a. ett elektroniskt förundersökningsprotokoll
och dokumentering av tvångsmedelsbeslut. (se
avsnitt 4.4.3). Ett annat arbete som pågår syftar
till att åstadkomma en elektronisk kommunika-
tion mellan åklagare och polis. På sikt bör även
en elektronisk överföring av dokument och an-
nan information mellan samtliga myndigheter i
rättskedjan bli möjlig. Av särskild betydelse i det
sammanhanget är RIF-rådets arbete.

Datoriseringen har inneburit ett förändrat ar-
betssätt. Åklagarna skriver nu i princip samtliga
dokument själva. Datoriseringen har ersatt ma-
nuella rutiner för registrering, informationssök-
ning, utskrifter och statistikupphämtning. Sam-
mantaget har detta lett till att färre personer
klarat verksamheten med bibehållen produktion.

Kostnaderna för IT-stödet har också ökat un-
der senare år. Sammanlagt uppgick kostnaderna
för 1997 till 33 miljoner kronor. Under budget-
året 1994/95 uppgick kostnaderna till 23 miljo-
ner kronor.

5.3.9 Samverkan mellan åklagarväsendet
och polisen

Åklagarverksamheten skall bedrivas i nära sam-
arbete med polisen. En omfattande utvecklings-
verksamhet har i samverkan med polisen bedri-
vits på såväl central som lokal nivå. Inriktningen
har varit att enkla ärenden skall hanteras snabbt,
rättssäkert och enkelt. Enkla förseelser skall i
möjligaste mån lagforas genom ordningsbot.
Åklagarna skall kunna koncentrera sig på förun-
dersökningsledning vid de mer kvalificerade
brotten. I huvudsak har arbetet resulterat i föl-
jande åtgärder.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Vissa åklagare har särskilt fått i uppgift att
vara ett stöd för utvecklingsarbetet inom
närpolisområdet. Dessa åklagarmentorer
har genomfört utbildning för närpoliser i
framförallt utredning av de vanligaste var-
dagsbrotten och i allmän förundersök-
ningsmetodik. Under 1997 har också samt-
liga åklagarmentorer tillsammans med de
regionala kontaktmännen för närpolisom-
rådena samlats till gemensamma möten.

Riksåklagaren har i samråd med Rikspolis-
styrelsen utfärdat nya allmänna råd om led-
ningen av förundersökning. En målsättning
i det arbetet har varit att polisen är förun-
dersökningsledare i ärenden av s.k. vardags-
brottskaraktär samt att åklagar- och polisvä-
sendets samlade resurser för utredning skall
användas på ett optimalt sätt. Ett förslag till
fördelning mellan polis och åklagare skall
gemensamt tas fram på lokal nivå för att se-
dan efter samråd med polismyndigheten be-
slutas av överåklagaren. En arbetsgrupp un-
derställd riksåklagaren och rikspolischefen
har fått till uppgift att följa upp och sam-
ordna utvecklingen inom den brottsutre-
dande verksamheten.

En arbetsgrupp har sett över ordningsbots-
systemet och om det finns möjligheter att
utvidga användningen. I gruppen har före-
trädare för polisen ingått. Gruppens förslag
bereds nu inom ramen för det gemensamma
utvecklingsarbetet.

Riksåklagaren har i samarbete med Rikspo-
lisstyrelsen dragit upp riktlinjerna för olika
insatser och åtgärder för att effektivisera ut-
redningsverksamheten och för att komma
tillrätta med de s.k. utredningsbalanserna
hos polisen. Förutom det ovan beskrivna
arbetet pågår mer lokala projekt. I Stock-
holm arbetar t.ex. ett antal samlokaliserade
åklagare och poliser med att arbeta av ut-
redningsbalanser. I den gruppens uppgift
ligger även att dra slutsatser av och analyse-
ra resultatet av sitt arbete. Det underlag som
erhålls kan sedan användas för att förbättra
verksamheten i stort.

I en Åtgärdskatalog (Metodfrågor 1997:1)
presenterar Riksåklagaren arbetsmetoder
för polis och åklagare i de ärenden där man
kan förvänta sig att målsägande och vittnen
kan bli utsatta för påtryckningar.

5.3.10 Regeringens bedömning

Underlaget för att bedöma åklagarväsendets re-
sultat har förbättrats jämfört med budgetåret
1995/96, bl.a. genom de ökade möjligheterna att
få fram statistik och den tidredovisning som in-
fördes i slutet av 1997. Statistiken för 1997 byg-
ger till stora delar på uppgifter i Brådis och det
fanns fortfarande en del ärenden i det manuella
diariet. Trots att statistiken måste tolkas med viss
försiktighet kan det konstateras att flera föränd-
ringar skett i positiv riktning.

Sammanfattningsvis kan sägas att åklagarvä-
sendet efter den nedgång som skedde 1996 i
samband med omorganisationen nu har återtagit
sin arbetskapacitet från tiden strax före reformen
(se t.ex. avsnitt 5.3.2). Detta har skett samtidigt
som antalet anställda minskat och ekonomin va-
rit ansträngd. Regeringens bedömning är att det
nu finns förutsättningar för att ytterligare för-
bättra verksamhetsresultatet och förverkliga
syftet med reformen. I stort får åklagarväsendet
anses ha uppfyllt de mål som ställts för verksam-
heten. Verksamhetsresultatet från första halvåret
1998 tyder på att den positiva utvecklingen fort-
sätter. Först efter 1998 kan dock en mer säker
bedömning göras av organisationsförändringarna
på helårsbasis. Av särskilt intresse är här perso-
nalresurserna, främst när det gäller den operativa
verksamheten.

Det kan emellertid inte anses acceptabelt att så
mycket som 18 procent av de färdiga förunder-
sökningarna skrivs av med motivering att brott ej
kan styrkas. En förundersökning som inte leder
till lagföring bör kunna avslutas på ett tidigare
stadium. Av intresse i detta sammanhang är ock-
så det utvecklingsarbete som pågår för att höja
kvaliteten på utredningarna och hur det kan på-
verka andelen avskrivna ärenden.

Det får vidare anses godtagbart att genom-
strömningstiderna i stort är desamma som tidiga-
re år med tanke på de övergångvisa problemen
vid reformen. Det är nu emellertid angeläget att
det utvecklingsarbete som pågår verkligen resul-
terar i bl.a. kortare genomströmningstider. Detta
är särskilt angeläget när det gäller de prioriterade
brottsområdena. Detsamma gäller de områden
som skall ägnas särskild uppmärksamhet, t.ex.
övergrepp mot barn där det är mycket viktigt att
utredningarna bedrivs skyndsamt. Vad gäller ba-
lanserna så kan det konstateras att den stora ba-
lansen ligger hos polisen där också antalet balan-
serade ärenden ökat under 1997. Det är svårt att
säga hur stor del av dessa ärenden som slutligen

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

kommer att hamna hos åklagare och domstol.
Det är därför positivt att Riksåklagaren tillsam-
mans med Rikspolisstyrelsen påbörjat ett arbete
för att komma tillrätta med utredningsbalanserna
hos polisen. Det finns anledning att noga följa
utvecklingen och resultatet av de analyser som
Riksåklagaren avser att göra.

Inom ramen för åklagarväsendets samverkan
med polisen pågår ett omfattande arbete för att
förbättra förundersökningarnas kvalitet och ef-
fektivisera utredningsarbetet (se avsnitt 5.3.9).
Det är här delvis frågan om att förändra arbets-
metoder som på sikt bör ge resultat i form av
bl.a. kortare genomströmningstider och minska-
de balanser. Arbetet har intensifierats ytterligare
under 1998. Det är tillfredsställande att så myck-
et har påbörjats och att det finns vissa tecken på
att insatserna nu börjar ge resultat, bl.a. i form av
ett ökat ärendeinflöde.

5.4 Förändringar inom
åklagarväsendet

Riksåklagaren uppdrog under 1997 åt en fristå-
ende konsult att göra en utvärdering av åklagar-
reformen. Arbetet redovisades i mars 1998. Kon-
sulten uppger i sin rapport att åklagarreformen
framstår som en snabb och hittills framgångsrik
förändringsprocess. Omställningen försvårades
dock av flera faktorer som inte berodde på re-
formen, bl.a. det ekonomiska läget. I utvärde-
ringen konstateras också att de allvarligaste pro-
blemen nu verkar vara övervunna och att
åklagarväsendet gått in i en mer djupgående re-
formfas då syftena med reformen skall förverkli-
gas. I rapporten nämns flera förslag till åtgärder
för att fortsätta reformarbetet, bl.a. utvecklingen
på IT-området där de största rationaliserings-
vinsterna finns. Konsultens bedömning får stöd
av Riksrevisionsverket, RRV, som i november
1997 fick regeringens uppdrag att granska
åklagarväsendets ekonomi. I rapporten Gransk-
ning av åklagarväsendets ekonomi (RRV
1998:11) som redovisades i februari 1998 kon-
staterar RRV att IT-stödet måste utvecklas och
att det finns ett stort och uppdämt behov av ut-
bildning. När det gäller det ekonomiska läget
konstaterar RRV att det saknats klara regler och
en gemensam praxis för hur budgetarbetet skall
bedrivas inom åklagarväsendet. RRV:s uppfatt-
ning är att Riksåklagaren i framtiden måste utöva
en mer central ledningsroll än i dag.

Ett väl fungerande och väl organiserat rättsvä-
sende kräver en hög kompetens, ett utökat och
väl fungerande IT-stöd samt en ökad samverkan
mellan rättsväsendets myndigheter. Det är vik-
tigt att rättsväsendet svarar mot de krav som
ställs och kommer att ställas i ett modernt sam-
hälle. Det samarbete som pågår mellan åklagare
och polis är ett bra exempel på hur de gemen-
samma resurserna kan och måste tas till vara på
ett bättre sätt. Av naturliga skäl har denna sam-
verkan stor betydelse för ett ärendes hantering.
Även gentemot de andra myndigheterna inom
rättsväsendet, domstolar och kriminalvård, kan
dock en samverkan i viss mån utvecklas. I för-
hållandet åklagare - domstol kan t.ex. en sådan
samverkan innebära kortare handläggningstider.
De enskilda medborgarna har rätt att kräva ett
korrekt bemötande och att deras ärenden hante-
ras på bästa sätt ur ett helhetsperspektiv. I detta
kan t.ex. ligga att det i möjligaste mån är samma
åklagare som handlägger ärendet från början till
slut. Det är därför viktigt att det utvecklingsar-
bete som pågår präglas av en helhetssyn. Genom
att kunna kommunicera och sända dokument på
elektronisk väg kan en snabbare hantering av
ärendena uppnås.

5.4.1 Åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten

Ekobrottsmyndigheten

Ekobrottsmyndigheten inrättades den 1 januari
1998 och övertog då åklagarverksamheten vad
gäller ekobrott i Stockholms, Skåne och Västra
Götalands län. På grund av händelser som inte
kunde förutses försenades rekryteringen av per-
sonal till myndigheten. En generaldirektör utsågs
i början av februari 1998 och därefter vidtog ett
omfattande förankringsarbete under våren 1998.
De poliser och åklagare som vid årsskiftet
1997/98 arbetade med ekobrottsutredningar i de
tre länen fortsatte efter den 1 januari att arbeta
för Ekobrottsmyndigheten. För detta arbete de-
biterades myndigheten löpande av polisväsendet
och övriga åklagarväsendet. Rekryteringen av
personal kunde påbörjas i maj 1998 och från den
1 juni 1998 är verksamheten i gång i den nya or-
ganisationen.

Ekobrottsmyndigheten har indelats i elva
åklagarkammare. Utanför kansliorterna bedriver
myndigheten verksamhet i Borås, Skövde och
Kristianstad.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Samlokalisering av polis och åklagare har nu
skett och de nya arbetsformerna har sedan som-
maren 1998 börjat tillämpas. Genom avarbet-
ningsuppdraget (se nedan) har också redan goda
erfarenheter gjorts av samlokalisering och nära
samarbete mellan polis och åklagare.

Ekobrottsmyndigheten kommer under hösten
1998 att anställa ytterligare personal.
Ekobrottsmyndigheten får därmed den beman-
ning som angetts i uppbyggnadsplanen. Rekryte-
ringen av sammanlagt 425 personer skall vara ge-
nomförd under år 2000.

Det är nu angeläget att myndigheten koncen-
trerar verksamheten på de mål- och resultatkrav
som ställts. Myndigheten har också gett arbetet
med att utveckla metoder för en ändamålsenlig
redovisning och uppföljning av verksamheten en
hög prioritet. Regeringen instämmer i vikten av
att skapa redskap som möjliggör en uppföljning
av verksamheten och avser att följa detta arbete
noga.

Det är ännu för tidigt att säga hur den nya or-
ganisationen och arbetsformerna i detalj kommer
att påverka ekobrottsbekämpningen. Klart är
dock att det genom myndighetens inrättande
skapats helt andra förutsättningar för en effekti-
vare ekobrottsbekämpning.

Avarbetning av balanserade ekobrottsärenden

Regeringen gav i mars 1996 Riksåklagaren, Riks-
polisstyrelsen och samtliga länsstyrelser i upp-
drag att genomföra ett projekt i syfte att väsent-
ligt minska antalet balanserade ekobrotts-
ärenden. Avarbetningen i de tre storstadslänen
övertogs från och med den 1 januari 1998 av
Ekobrottsmyndigheten. Vid uppdragets slut den
30 juni 1998 hade antalet balanserade ekobrott-
mål minskat från 10 239 till 4 861 eller med 53
procent. Slutredovisningen kommer att samman-
ställas av Ekobrottsmyndigheten. I det arbetet
har man för avsikt att utvärdera positiva och ne-
gativa erfarenheter samt även ur ett principiellt
perspektiv granska rättsliga bedömningar. Efter
beredning i Ekorådet kommer slutredovisning
att ske till regeringen senare under hösten 1998.

5.4.2 Brott med rasistiska inslag

Åklagaren är alltid förundersökningsledare i ut-
redningar om brottslighet med rasistiska inslag.
Riksåklagaren har även i allmänna råd lagt fast

riktlinjer för hur mål om olaga diskriminering
skall handläggas. Det har också framhållits att
åklagarmyndigheterna skall ägna särskild upp-
märksamhet åt organisation, arbetsformer och
arbetsmetoder i fråga om brott med rasistiska in-
slag. En genomgång har också gjorts hos Riks-
åklagaren av ett stort antal anmälningar om brott
med rasistiska motiv under ett år. Resultatet är
ett underlag för vidare utvecklingsarbete.

I Riksåklagarens verksamhetsplan för 1998 har
åklagarmyndigheterna vidare fått i uppdrag att
utveckla utredningsmetodiken vid förundersök-
ningar om olaga diskriminering och annan
brottslighet där motivet till gärningen kan vara
rasism.

Genom de beskrivna åtgärderna har hante-
ringen av brott med rasistiska inslag särskilt
uppmärksammas. Förutsättningar har skapats för
en förbättrad handläggning av dessa brott.

5.4.3 Internationellt arbete

Den internationella brottslighetens utveckling
ställer krav på ett ökat samarbete och kontakter
mellan berörda myndigheter i olika länder. En
ökad åklagarmedverkan har ägt rum såväl i det
straffrättsliga samarbetet inom EU som när det
gäller annan internationell samverkan, t.ex. mel-
lan Östersjöländerna. Riksåklagaren deltar i olika
fora för samarbete över gränserna. Inom Öster-
sjösamarbetet har en arbetsgrupp utarbetat en
manual som behandlar frågor om rättshjälp, ut-
lämning m.m.

När det gäller EU deltar Riksåklagaren främst
i arbetet med att genomföra den s.k. aktionspla-
nen mot organiserad brottslighet. Som ett led i
detta har ett europeiskt nätverk inrättats för att
förbättra det rättsliga samarbetet och underlätta
direkta kontakter åklagare emellan.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

5.5 Anslag

Bl Åklagarorganisationen

ITabell 5.6 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		659 516	Anslags- sparande	- 40 209
1997	Utfall	659 516	Anslags- sparande	- 40 209
1998	Anslag	634 605	Utgifts- prognos	600 000
1999	Förslag	620 140
2000	Beräknat	621618 ¹
2001	Beräknat	630 579 ¹

¹ Motsvarar 610 428 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

² Motsvarar 610 428 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

Under budgetåret 1997 uppgick Åklagarorgani-
sationens utgifter till 660 miljoner kronor vilket
innebar en belastning på anslagskrediten om 40,2
miljoner kronor vid ingången av budgetåret
1998. En belastning om 26 miljoner kronor på
anslagskrediten uppkom redan under budgetåret
1995/96 som en konsekvens av bl.a. ett ofinansi-
erat löneavtal från 1994. I samband med åklagar-
reformen 1996 sades cirka 200 administratörer
upp. Detta var främst motiverat av datorisering-
en och omorganisationen men även för att möta
de utgiftsökningar som skett under perioden från
1994 till 1996. Löner för uppsagd personal be-
lastade dock verksamheten under större delen av
1997. För att ytterligare minska utgifterna inför-
des anställningsstopp av åklagare vilken innebar
att pensionsavgångar inte återbesattes.

Vid ingången av 1997 var således kostnadsni-
vån högre än vad som kunde finansieras med det
anslag som anvisats för året. Detta innebar att
Åklagarorganisationen belastade anslagskrediten
ytterligare för att klara verksamheten under året.

Åklagarorganisationen har dock under det för-
sta halvåret 1998 väsentligt förbättrat sin eko-
nomiska situation. Prognoser tyder på att ut-
nyttjandet av anslagskrediten vid årets utgång
kommer att uppgå till cirka 6 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Slutsatser

För budgetåret 1998 tilldelades Åklagarorganisa-
tionen 33 miljoner kronor engångsvis för att inte
riskera det fortsatta reformarbetet. Enligt rege-
ringen bör anslaget även för 1999 engångsvis
tillföras 10 miljoner kronor som överförs från
anslaget A2 Säkerhetspolisen. Resurstillskottet

till Åklagarorganisationen skall bl.a. annat an-
vändas till att ytterligare utveckla samverkan med
polisen och till en satsning på kompetensutveck-
ling.

En minskning av anslaget görs därutöver med

3,6 miljoner kronor som förs över till anslaget B2
Ekobrottsmyndigheten till följd av övertagna hy-
reskontrakt.

Som kompensation för beräknade utgiftsök-
ningar för löner, lokaler m.m. räknas anslaget
upp med 12,7 miljoner kronor.

Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts med anledning av att en korrigering har
gjorts av den justering som genomfördes av an-
slagen för 1998 med anledning av sättet att finan-
siera avtalsförsäkringar på det statliga området.
Från och med 1999 räknas anslaget ned med 656
tusen kronor.

Sammantaget föreslås därmed att 1999 års an-
slag fastställs till 620 140 000 kronor. För åren
2000 och 2001 beräknas anslaget till 621 618 000
kronor respektive 630 579 000 kronor.

Tabell 5.7 Beräkning av anslaget för 1999

Tusental kronor

Anslag 1998	634 605
Pris- och löneomräkning	12 717
Justering av premier	-656
Ändringar m.a.a. tidigare beslut	-33 287
Rampåverkande överföringar	-3 526
Engångsvisa överföringar	10 000
Övrigt	287
Förslag 1999	620 140

B2 Ekobrottsmyndigheten

ITabell 5.8 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor
1998	Anslag	180 100	Utgifts- prognos	169 998
1999	Förslag	199 197
2000	Beräknat	233 398 ‘
2001	Beräknat	236 763 ’

‘Motsvarar 229 197 tusen kronor i 1999 års prisnivå.
² Motsvarar 229 197 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

Som bland annat framgår under avsnitt 5.4.1 in-
rättades myndigheten den 1 januari 1998. Först
den 1 juni kunde myndigheten börja verka i den
nya organisationen.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Regeringens överväganden

Slutsatser

Det är viktigt att Ekobrottsmyndigheten ges
förutsättningar för att klara en alltmer komplice-
rad brottslighet och kunna ha den offensiva roll
inom ekobrottsbekämpningen som samhället
kräver. Ekobrottsmyndigheten måste ges de re-
surser som behövs för den omfattande kompe-
tensutveckling de alltmer kvalificerade eko-
brottsmålen kräver. Mot bakgrund av detta före-
slår regeringen att Ekobrottsmyndigheten tillförs
90 miljoner kronor perioden 1999 - 2001, förde-
lat på 10 miljoner kronor 1999, 40 miljoner kro-
nor år 2000 och 2001. Vidare kommer 30 miljo-
ner kronor av andra huvudtitelns anslag A20
Kontrollfunktionen i staten att disponeras av
Ekobrottsmyndigheten under 1999.

För övertagande av hyreskontrakt höjs ansla-
get med 5,7 miljoner kronor där 3,6 miljoner
kronor förs över från anslaget Bl Åklagarorgani-
sationen och 2,1 miljoner kronor förs över från
anslaget Al Polisorganisationen.

Som kompensation för beräknade utgiftsök-
ningar för löner, lokaler m.m. räknas anslaget
upp med drygt 3 miljoner kronor.

Sammantaget föreslås därmed 1999 års anslag
uppgå till 199 197 000 kronor. För åren 2000 och
2001 beräknas anslaget till 233 398 000 kronor
respektive 236 763 000 kronor.

ITabell 5.9 Beräkning av anslaget för 1999 1
Tusental kronor
Anslag 1998	180 100
Pris- och löneomräkning	3 397
Ramhöjning	10 000
Rampåverkande överföringar, nettoförändring	5 700
Förslag 1999	199 197

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

6 Domstolsväsendet m.m.

6.1 Omfattning

Domstolsverket är central förvaltningsmyndig-
het för de allmänna domstolarna, de allmänna
förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna, hy-
resnämnderna, Rättshjälpsmyndigheten och de
allmänna advokatbyråerna.

Allmänna domstolar är de 96 tingsrätterna, de
6 hovrätterna och Högsta domstolen. Allmänna
förvaltningsdomstolar är de 23 länsrätterna, de 4
kammarrätterna och Regeringsrätten. Den 1 ja-
nuari 1999 inrättas miljödomstolar i Stockholms,
Växjö, Vänersborgs, Östersunds och Umeå
tingsrätter samt en miljööverdomstol i Svea hov-
rätt. Miljödomstolarna och Miljööverdomstolen
kommer bl.a. att handlägga vattenmål vilket in-
nebär att Vattenöverdomstolen i Svea hovrätt
och de nuvarande vattendomstolarna i ovan
nämnda tingsrätter samt i Luleå tingsrätt av-
vecklas.

6.2 Utgiftsutvecklingen

Tabell 6.1 Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000'

Beräknat
anslag
2001'

2 953,6

2 979,3

3 027,4

3 057,0

3 118,3

3 160,2

' Motsvarar 3 061,5 miljoner kronor i 1999 års prisnivå

² Motsvarar 3 061,5 miljoner kronor i 1999 års prisnivå

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

- Arbetsläget är tillfredsställande i tingsrät-
terna och Högsta domstolen. Tingsrätter-
nas arbetsbelastning har totalt sett minskat
under den senaste fyraårsperioden.

— Arbetsläget är besvärligt i hovrätterna och
de allmänna förvaltningsdomstolarna.

— Budgetåret 1997 förbrukade domstolsvä-
sendet 37 miljoner kronor mer än vad som
anslagits för verksamheten. Vid ingången av
budgetåret 1998 återstod 158 miljoner kro-
nor av anslagssparandet. Under 1998 beräk-
nas domstolsväsendet förbruka ytterligare
närmare 48 miljoner kronor av anslagsspa-
randet.

- En stor del av anslagssparandet finns inom
tingsrättsorganisationen. Det finns utrym-
me för att omfördela resurser från tings-
rättsorganisationen till övriga delar av dom-
stolsväsendet.

Förändringar

- Domstolskommittén har den 29 juni 1998
redovisat sitt uppdrag avseende frågor om
domstolarnas beredningsorganisation samt
notarie- och domarutbildningen. Kommit-
tén föreslår bl.a. att notarie- och domarut-
bildningen skall förlängas och omfatta ut-
bildning i både allmän domstol och allmän
förvaltningsdomstol.

— Reformarbetet avseende organisation och
arbetsformer fortsätter, bl.a. genom de för-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

söksverksamheter som redovisas i avsnitt
6.4.

- En parlamentarisk kommitté har fått i upp-
drag att utreda domstolschefens roll och
utnämningen av högre domare (se avsnitt
6.4).

Prioriteringar

- Ett mer flexibelt och effektivt domstolsvä-
sende skall skapas genom reformer och ra-
tionaliseringsåtgärder.

6.3 Resultatbedömning

Målet för domstolsväsendet är att avgöra mål och
ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt.

Rättssäkerheten och effektiviteten påverkas av
ett stort antal faktorer som inte är mätbara. Det
finns emellertid några indikatorer som samman-
vägt kan ge en bild av hur rättssäkerheten och
effektiviteten inom domstolsväsendet utvecklats.
Dessa är

- antalet inkomna, avgjorda och balanserade¹mål samt genomströmningstider² och ba-
lansernas åldersstruktur (avsnitt 6.3.1 och
6.3.2),

— tillgången på personal och personalsam-
mansättningen (avsnitt 6.3.3).

6.3.1 De allmänna domstolarna

Tingsrätterna

Den minskning av antalet inkomna mål som på-
börjades 1994 fortsatte även under 1997 (diagram
6.1³). Jämfört med 1993 har tvistemålen minskat
med 29 procent och brottmålen med 26 procent.
Såvitt avser brottmålen kan minskningen i viss
utsträckning förklaras av lagändringar
(avkriminalisering av vissa brott, särskilda re-

striktioner för åtalsprövning och utvidgade möj-
ligheter till strafföreläggande). Minskningen av
antalet inkomna tvistemål beror till stor del på att
antalet mål som börjat som betalningsföreläg-
gande vid kronofogdemyndigheterna minskat
kraftigt. Den ändrade lagstiftningen avseende
underhållsbidrag som trädde i kraft den 1 febru-
ari 1997 har också lett till att antalet inkomna
tvistemål minskat.

Diagram 6.1 Tingsrätternas målutveckling 1994-1997

_s1994 01995 >1996 □ 1997

stor del av mindre omfattande mål. Att så är fal-
let bekräftas av att tingsrätternas genomsnittliga
förhandlingstid för såväl tvistemål som brottmål
ökade under perioden 1993/94-1997 med närma-
re 26 respektive 19 minuter per mål som avgjorts
efter muntlig förhandling. Detta innebär att
tingsrätternas arbetsbörda inte minskat i den
utsträckning siffrorna antyder. Enligt Dom-
stolsverket har dock tingsrätternas arbetsbelast-
ning totalt sett minskat under den senaste fyra-
årsperioden. Under första halvåret 1998 fortsatte
antalet inkomna mål till tingsrätterna totalt sett
att minska jämfört med motsvarande period 1997
(3 procent). Antalet brottmål ökade dock jäm-
fört med första halvåret 1997 (knappt 3 procent).
Antalet balanserade mål minskade totalt sett
första halvåret 1998 med ytterligare 2 procent.

I diagram 6.2 och 6.3 redovisas utvecklingen
under perioden 1993/94-1997 avseende tingsrät-
ternas genomströmningstider och antalet äldre
balanserade mål. Genomströmningstiderna anges
så långt möjligt som medianvärden eftersom me-
dianvärden har den fördelen att de inte i samma
utsträckning som genomsnittsvärden påverkas av
balansavarbetning.

¹ Mål som var oavgjorda vid utgången av perioden.

2 Tiden från det att ett mål kommer in till domstolen tillls det är slutligt
avgjort.

Underlaget till samtliga diagram har hämtats från Domstolsverket.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Diagram 6.2 Tingsrätternas genomströmningstider
(medianvärden)

□ 1993/94 □ 1994/95 _B1996 _D 1997 |

Brottmål Tvistemål

(exkl. (exkl.

notariemål) familjemål

och FT-mål)

Diagram 6.3 Antal balanserade mål som vid årets utgång
var äldre än sex månader

_a 1993/94 □ 1994/95 _B1996 Q1997

(exkl. (exkl.

notariemål) familjemål

och FT-mål)

Vid 1997 års utgång var endast ca 10 procent av
tingsrätternas balanserade tvistemål och dom-
stolsärenden färdiga för avgörande. Det innebär
att målen och ärendena i princip avgörs så snart
skriftväxling och övriga beredningsåtgärder är
avklarade. Enligt regeringens bedömning är såväl
tingsrätternas genomströmningstider som anta-
let äldre balanserade mål tillfredsställande.

Hovrätterna

Aven i hovrätterna har antalet inkomna mål
minskat under de senaste åren (diagram 6.4). Att
minskningen blivit något mindre i hovrätterna än
i tingsrätterna kan i viss utsträckning förklaras av
att det är de mindre omfattande brottmålen och
tvistemålen som försvunnit från tingsrätterna,
dvs. mål som inte överklagas i så hög utsträck-
ning. Den minskande awerkningstakten kan
delvis förklaras av att målen i genomsnitt blivit
mer omfattande. Även i hovrätterna ökade den
genomsnittliga förhandlingstiden per mål som
avgjorts efter muntlig förhandling under perio-
den 1993/94-1997, i brottmål med närmare 34
minuter per mål och i tvistemål med närmare 47
minuter per mål. Den oroande utveckling som

påbörjades 1996 stannade av 1997 då antalet ba-
lanserade mål endast ökade marginellt. Under
första halvåret 1998 ökade antalet inkomna mål
med 8 procent jämfört med motsvarande period
1997 vilket fick till följd att balansen växte med
knappt 900 mål. Den ökade måltillströmningen,
som var av tillfällig karaktär, bestod i huvudsak
av relativt okomplicerade mål avseende återbe-
talning av stämpelskatt.

Diagram 6.4 Hovrätternas målutveckling 1994-1997

der perioden 1993/94-1997 avseende hovrätter-
nas genomströmningstider och antalet äldre ba-
lanserade mål.

Diagram 6.5 Hovrätternas genomströmningstider
(medianvärden)

_s 1993/94 _n 1994/95 _B 1996 □ 1997 1

(drygt 49 procent) och drygt 1 600 av brottmå-
len (40 procent) färdiga för avgörande. Det in-
nebär att en stor del av målen får vänta på hov-
rätternas avgörande trots att skriftväxlingen och

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

övriga beredningsåtgärder är avslutade vilket är
otillfredställande. Enligt regeringens bedömning
är utvecklingen i hovrätterna oroande vad avser
tvistemålens genomströmningstider och tviste-
målsbalansens åldersstruktur.

Högsta domstolen

Under 1997 minskade antalet inkomna, avgjorda
och balanserade mål vid Högsta domstolen. Den
positiva utvecklingen fortsatte under första halv-
året 1998 då antalet balanserade mål minskade
något trots att måltillströmningen jämfört med
motsvarande period 1997 ökade.

Diagram 6.7 Högsta domstolens målutveckling 1994-1997

6.3.2 De allmänna
förvaltningsdomstolarna

Länsrätterna

Antalet inkomna mål minskade kraftigt under
perioden 1994-1997 (diagram 6.8). Detta förkla-
ras framför allt av att handläggningen av kör-
kortsindragningar överflyttats till länsstyrelserna.
Även vid länsrätterna består minskningen i hu-
vudsak av enklare mål. Detta bekräftas bl.a. av
det förhållandet att antalet mål som avgjorts utan
nämnd minskat med 55 procent till drygt 22 000
mål och att antalet mål som avgjorts av notarier
minskat med 63 procent till knappt 4 000 mål.

Diagram 6.8 Länsrätternas målutveckling 1994-1997

minskat med 24 procent. Den minskande av-
verkmngstakten är en naturlig följd av instans-
ordningsreformen som inneburit en övergång
från handläggning av ett begränsat antal måltyper
till hantering av ett mycket stort antal måltyper
av varierande slag. Trots detta avgjorde länsrät-
terna under perioden fler mål än som kom in vil-
ket ledde till en kraftig minskning av antalet ba-
lanserade mål. Under första halvåret 1998
minskade måltillströmningen med 16 procent
jämfört med första halvåret 1997 vilket fick till
följd att antalet balanserade mål minskade med
ytterligare knappt 12 procent. Den minskade
måltillströmningen kan framför allt hänföras till
de ändrade reglerna om socialt bistånd.

I diagram 6.9 och 6.10 redovisas utvecklingen
under perioden 1993/94-1997 avseende länsrät-
ternas genomströmningstider för skatte- och so-
cialförsäkringsmål samt antalet äldre balanserade
sådana mål.

Diagram 6.9 Länsrätternas genomströmningstider
(medianvärden)_______________________________

ningstiderna kraftigt mellan länsrätterna. Det
fanns t.ex. 7 länsrätter som 1997 hade en genom-
strömningstid för skattemål som översteg 24
månader och 3 länsrätter som hade en genom-
strömningstid som översteg 40 månader.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Diagram 6.10 Antal balanserade mål som vid årets utgång
var äldre än 12 månader

Vid 1997 års utgång fanns det alltjämt drygt
4 300 balanserade skattemål som var äldre än 36
månader. Även om antalet skatte- och socialför-
säkringsmål äldre än 12 månader minskade under
1997 jämfört med 1996 är situationen otillfreds-
ställande. Domstolsverket har därför satt in sär-
skilda åtgärder för att hjälpa de länsrätter som har
störst antal äldre skatte- och socialförsäk-
ringsmål.

Vid 1997 års utgång var närmare 4 000 av de
balanserade fastighetstaxeringsmålen (72 pro-
cent), drygt 17 000 av de balanserade skattemå-
len (62 procent) samt drygt 10 700 av de balanse-
rade socialförsäkringsmålen (80 procent) färdiga
för avgörande. Det innebär att en mycket stor
del av målen får vänta på avgörande trots att
skriftväxlingen och övriga beredningsåtgärder är
avslutade vilket enligt regeringens bedömning är
oacceptabelt.

Kammarrätterna

Den stora minskningen av måltillströmningen
till kammarrätterna under den senaste fyraårspe-
rioden beror i huvudsak på instansordningsre-
formen (diagram 6.11). Även antalet avgjorda
mål har dock minskat kraftigt och under de se-
naste två åren har antalet balanserade mål ökat
med knappt 1 900. Under första halvåret 1998
förblev dock antalet balanserade mål i stort sett
oförändrat trots att måltillströmningen ökade
med drygt 1 000 mål jämfört med samma period
1997.

Diagram 6.11 Kammarrätternas målutveckling 1994-1997

I diagram 6.12 och 6.13 redovisas utvecklingen
under perioden 1993/94-1997 avseende kammar-
rätternas genomströmningstider för skatte- och
socialförsäkringsmål samt antalet äldre balanse-
rade sådana mål. Medianvärdet för genomström-
ningstider i kammarrätterna finns endast för åren
1996 och 1997 varför den genomsnittliga genom-
strömningstiden redovisas i diagrammet. Nor-
malt sett är detta värde något högre än median-
värdet.

Diagram 6.12 Kammarrätternas genomströmningstider
(genomsnittsvärden)

terna alltjämt för långa genomströmningstider
och ett alltför stort antal gamla mål. Det negativa
intrycket förstärks av att närmare 400 av de ba-
lanserade fastighetstaxeringsmålen (48 procent),

18 Riksdagen 1998/99. I saml. Nr 1. Uol^l

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

närmare 6 000 av de balanserade skattemålen (58
procent) samt drygt 5 000 av de balanserade so-
cialförsäkringsmålen (79 procent) var färdiga för
avgörande vid 1997 års utgång. Det innebär att
en mycket stor del av målen får vänta på avgö-
rande trots att skriftväxlingen och övriga bered-
ningsåtgärder är avslutade vilket enligt regering-
ens bedömning är oacceptabelt.

Regeringsrätten

Regeringsrättens mål- och balansökning förkla-
ras bl.a. av att domstolen den 1 juli 1995 övertog
Försäkringsöverdomstolens roll som sista in-
stans i socialförsäkringsmål. Under 1996 vidtog
Regeringsrätten särskilda insatser vilket ledde till
en kraftig ökning av antalet avgjorda mål. Under
1997 sjönk emellertid awerkningstakten vilket
ledde till en mindre ökning av antalet balanserade
mål. Till följd av bl.a. ett ökat antal inkommande
skatte- och fastighetstaxeringsmål växte balansen
med ytterligare knappt 900 mål under första
halvåret 1998.

Diagram 6.14 Regeringsrättens målutveckling 1994-1997

6.3.3 Personalresurser

Av diagram 6.15 framgår hur antalet anställda
och personalsammansättningen vid domstolarna
har förändrats under perioden 1993/94 till och
med juni 1998.

Diagram 6.15 Antalet anställda vid domstolarna 1993/94-
juni 1998___________________________________________

under perioden. Den största minskningen har
skett inom kategorin administrativ personal.
Minskningen kan i huvudsak tillskrivas den på-
gående datoriseringen. Den tillfälliga uppgången
av antalet domare och notarier bå 1994/95 beror
på att domstolsväsendet det året fick en en-
gångsförstärkning om 10 miljoner kronor (jfr
bet. 1993/94:JuU21). Som framgår har relationen
mellan olika personalkategorier inte förändrats i
någon större utsträckning. Andelen administrativ
personal har minskat något medan övriga perso-
nalkategorier är i stort sett oförändrade. Med
tanke på att datoriseringen innebär rationalise-
ringar främst inom denna personalkategori kan
andelen administrativ personal förväntas minska
ytterligare. Det kan noteras att antalet notarier är
högre än vid början av perioden vilket innebär att
andelen notarier i förhållande till övriga perso-
nalkategorier ökat.

6.3.4 Rättshjälpsmyndigheten

Rättshjälpsmyndighetens mål är att hantera
rättshjälpsfrågor snabbt och korrekt. Målet har
enligt regeringens bedömning uppnåtts budget-
året 1997. Ett nytt ADB-system som är anpassat
till den nya rättshjälpslagen har nyligen tagits i
drift. De ADB-problem som under flera år stört
verksamheten kommer därmed att kunna lösas. I
regeringens proposition med förslag till ny rätts-
hjälpslag förutskickades att Rättshjälpsmyndig-
heten i och med ikraftträdandet av den nya lagen
endast skulle ha underlag för sin verksamhet un-
der ytterligare tre till fyra år (prop. 1996/97:9 s.
196 f.). Regeringen har inlett förberedelser för en
avveckling av myndigheten under år 2001.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

6.3.5 Regeringens bedömning

Den minskande måltillströmningen under perio-
den 1994-1997 har inte lett till en motsvarande
minskning av domstolarnas arbetsbelastning (se
avsnitt 6.3.1 och 6.3.2). Tingsrätternas arbets-
börda har dock totalt sett minskat. Sammanfatt-
ningsvis kan konstateras att totalt sett är arbets-
läget tillfredsställande i tingsrätterna och Högsta
domstolen medan situationen alltjämt är besvär-
lig i hovrätterna och de allmänna förvaltnings-
domstolarna. Genomströmningstiderna är allt-
jämt för långa i länsrätterna och kammarrätterna
och såväl länsrätterna som kammarrätterna har
fortfarande ett otillfredsställande stort antal äldre
skatte- och socialförsäkringsmål. Det är oaccep-
tabelt att en mycket stor andel av de balanserade
målen i länsrätterna, hovrätterna och kammar-
rätterna inte hade avgjorts vid 1997 års utgång
trots att skriftväxlingen och övriga beredningsåt-
gärder var avslutade.

Vad avser de allmänna domstolarna går det att
dra slutsatsen att målen avgörs inom rimlig tid
medan motsatt slutsats kan dras beträffande
skatte- och socialförsäkringsmålen i de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Även om underlaget
för att bedöma domstolarnas resultat har förbätt-
rats är det alltjämt inte tillräckligt för en säker
bedömning av om domstolarna klarat av att i öv-
rigt på ett rättssäkert och effektivt sätt avgöra de
mål och ärenden de har att handlägga.

Underlaget kan dock förväntas bli än bättre
kommande år. Inom Domstolsverket pågår
nämligen dels ett arbete med att ta fram s.k.
nyckeltal för domstolsväsendet, dels projekt för
att utveckla verksamhets- och personalstatisti-
ken. Vidare har Domstolsverket ändrat sin in-
terna organisation för att bättre kunna stödja
domstolarna i deras verksamhetsuppföljning och
verksamhetsanalys.

Det är svårt att bedöma hur domstolarnas ar-
betsbelastning kommer att förändras under de
närmaste åren. Enligt Domstolsverkets bedöm-
ning finns det totalt sett anledning att räkna med
en viss ökning av antalet inkomna brottmål un-
der 1999-2001 medan tvistemålen tros ligga kvar
på en relativt oförändrad nivå. Vad gäller läns-
rätterna kan måltillströmningen även fortsatt
antas öka något till följd av instansordningsre-
formen. De nya reglerna om socialbidrag som
trädde i kraft den 1 januari 1998 har å andra sidan
lett till en så kraftig reducering av antalet bi-
ståndsmål att det förmodligen totalt sett kom-
mer att leda till en viss minskning av måltill-

strömningen (prop. 1996/97:124, bet.
1996/97:SoU18, rskr. 1996/97:264).

Enligt regeringens bedömning tyder resultat-
redovisningen på att åtgärder snarast måste vidtas
i syfte att korta domstolarnas handläggningstider
och skapa en effektivare domstols-organisation. I
avsnitt 6.4 redovisas vilka åtgärder regeringen har
för avsikt att vidta.

6.4 Ett effektivare och mer flexibelt
domstolsväsende

De senaste årens utveckling med krav på mål-
och resultatstyrning, en ökad internationalise-
ring, allt mer komplicerad brottslighet, allt mer
avancerade affärstransaktioner och snabb teknisk
utveckling innebär att kraven på domstolsche-
ferna och domstolspersonalen ökar. För att an-
passa domstolarna till utvecklingen, säkerställa
en hög kvalitet och göra domstolsverksamheten
mer kostnadseffektiv pågår sedan flera år ett
omfattande reformarbete.

6.4.1 En renodlad domstolsverksamhet

Som angetts i tidigare budgetpropositioner syftar
reformarbetet bl.a. till att domstolsverksamheten
skall renodlas och koncentreras på de dömande
uppgifterna.

I det delbetänkande som Ärvdabalksutred-
ningen lämnade hösten 1996 föreslås bl.a. att
skattemyndigheterna från tingsrätterna skall ta
över uppgiften att registrera bouppteckningar
och att vara beskattningsmyndighet i fråga om
arvsskatt (SOU 1996:160). I betänkandet, som är
remissbehandlat, diskuteras inte de organisa-
toriska konsekvenserna av en överflyttning var-
för regeringen nu avser att ge Domstolsverket
och Riksskatteverket i uppdrag att analysera des-
sa.

Som angavs i 1998 års budgetproposition läm-
nade Domstolsverket på regeringens uppdrag
hösten 1997 förslag till fastighetsinskrivnings-
myndigheternas och Inskrivningsmyndighetens
för företagsinteckning framtida organisation
(DV rapport 1997:5 och 1997:7). Domstolsver-
ket föreslår att fastighetsinskrivningsverksam-
heten förs över till den statliga lantmäteriorgani-
sationen och att företagsinteckningsverksam-
heten integreras i Patent- och registreringsverket.
Domstolsverket har vidare våren 1998 på rege-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ringens uppdrag lämnat förslag om Sjöfartsre-
gistrets framtida organisation (DV rapport
1998:1). Domstolsverket föreslår att verksam-
heten integreras i Sjöfartsverket. Remissbehand-
lingen av rapporterna beräknas vara avslutad un-
der oktober 1998 och förslagen kommer därefter
att beredas vidare inom Regeringskansliet.

1997 års hyreslagstiftningsutredning skall med
förtur behandla frågan om hyres- och arrende-
nämndernas framtid. Enligt direktiven skall ut-
redaren ta ställning till om nämnderna kan av-
skaffas och om samtliga måltyper i stället kan
handläggas vid allmän domstol (dir. 1997:97).
Den delen av uppdraget kommer att redovisas
den 31 oktober 1998.

6.4.2 Det fortsatta reformarbetet

Det pågående reformarbetet syftar framför allt
till att skapa ett effektivare och mer flexibelt dom-
stolsväsende. Målstyrningen skall bli tydligare och
domstolarna skall ges större möjligheter att själva
besluta om sin organisation och sina arbetsfor-
mer. I denna proposition lämnas t.ex. förslag
som innebär att tingsrätterna, länsrätterna, hov-
rätterna och kammarrätterna själva får besluta
om indelning i avdelningar och om avdelningar-
nas sammansättning. Samverkan inom och mel-
lan rättsväsendets olika verksamhetsområden
skall öka. I det syftet har regeringen inlett ett par
försöksverksamheter. Vidare måste genom-
strömningstiderna inom domstolsväsendet och i
rättskedjan som helhet kortas. Satsningar skall
göras på kompetensutveckling och utbyggnad av
IT-stödet. Vidare skall Domstolsverkets och dom-
stolschefemas roller göras tydligare.

1995 års domstolskommitté

Genom tilläggsdirektiv den 26 mars 1998 be-
gränsades 1995 års domstolskommittés uppdrag.
Direktiven, som utformades i överensstämmelse
med kommitténs begäran, innebar att uppdraget
inte längre skulle omfatta domstolarnas antal och
placering (domstolsväsendets yttre organisa-
tion). Uppdraget begränsades därmed till att avse
frågor om domstolarnas beredningsorganisation
samt notarie- och domarutbildningen. Den 29
juni 1998 avlämnade kommittén betänkandet
Domaren och Beredningsorganisationen - ut-
bildning och arbetsfördelning (SOU 1998:88).
Kommittén föreslår bl.a.

- att notarieutbildningen skall förlängas till
två år och sex månader med möjlighet till
utbildning både i tingsrätt och länsrätt,

- att domarutbildningen skall förlängas och
omfatta utbildning i brottmål, tvistemål och
förvaltningsmål samt

- att den aspiranttid i hovrätt och kammarrätt
som nu inleder domarutbildningen skall er-
sättas med en ettårig anställning som nota-
rie i kammarrätt eller hovrätt.

Sedan den 1 maj 1997 har försöksverksamhet
bedrivits vid ett antal tingsrätter för att pröva
olika former av beredningsorganisation. För-
söksverksamheterna har fallit mycket väl ut. Ut-
fallet av försöksverksamheterna har legat till
grund för att kommittén nu föreslår att domsto-
larna själva skall få möjlighet att välja hur bered-
ningsorganisationen skall vara sammansatt, med
beredningsjurister eller fler notarier, och om s.k.
storrotlar skall inrättas.

I 1998 års budgetproposition nämndes att re-
geringen planerade att inleda en försöksverk-
samhet vid överrätterna som innebär att aspi-
ranttjänstgöringen ersätts av en tidsbegränsad
anställning som överrättsnotarie. Efter fullgjord
notarietjänstgöring är överrättsnotarien behörig
att ansöka om anställning som fiskal. Försöks-
verksamheten innebär att ett större antal notarier
än i dag kan erbjudas möjlighet att under en be-
gränsad tid meritera sig genom tjänstgöring i
överrätt samtidigt som överrätternas behov av
föredragande tillgodoses utan att det byggs upp
ett nytt överskott av icke ordinarie domare. För-
söksverksamheten, som alltså överensstämmer
med kommitténs förslag, kommer att inledas den
1 december 1998.

Riksdagen har i ett tillkännagivande uttalat att
det är angeläget att, med bibehållande av kvali-
tetskraven, så många jurister som möjligt bereds
tillfälle till notarietjänstgöring (bet.
1996/97:JuU8 s. 9 f„ rskr. 1996/97:160). Justi-
tieutskottet uttalade bl.a. att det får anses ha ett
betydande värde att praktiskt verksamma jurister
har fullgjort notarietjänstgöring. Eftersom ställ-
ningstagandet till Domstolskommitténs förslag
har avgörande betydelse för hur många personer
som kommer att kunna erbjudas notariemerite-
ring i framtiden kommer regeringen att åter-
komma till riksdagen i frågan sedan beredningen
av kommitténs förslag avslutats. Kommitténs
förslag remissbehandlas för närvarande och
kommer därefter att beredas vidare inom Rege-
ringskansliet.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Moderniseringen och reformeringen av
domstolsväsendet måste fortsätta

Eftersom det är angeläget att det grundmaterial
Domstolskommittén tagit fram avseende bl.a.
domstolsväsendets organisation kan användas i
det fortsatta reformarbetet skall kommitténs
ordförande senast den 25 november 1998 sam-
manställa och till regeringen redovisa materialet.
Enligt regeringens uppfattning måste mo-
derniseringen och reformeringen av domstolsvä-
sendet fortsätta. Av Riksrevisionsverkets
(RRV:s) redovisning i rapporten Domstolsvä-
sendet Resursfördelningssystem och hinder för
ett effektivt resursutnyttjande framgår att dom-
stolsväsendets organisation både är omodern och
ineffektiv (RRV 1997:48). I rapporten konstate-
rar RRV att domstolarnas storlek har betydelse
för resursanvändningen. RRV menar bl.a. att små
domstolar är sårbara, brister i administrativ ef-
fektivitet, saknar arbetsunderlag för en effektiv
beredningsorganisation, har dåliga förutsättning-
ar för en professionell utveckling och har höga
kostnader. RRV påpekar vidare att domstolar på
samma nivå inte samverkar tillräckligt i administ-
rativt hänseende.

Då det har visat sig att frågan om att reformera
domstolsväsendets yttre organisation inrymmer
sådana svårigheter att det traditionella sättet att
utreda verksamheten inte är en framkomlig väg
måste andra vägar prövas. Det kan konstateras
att svårigheterna bl.a. beror på att kunskap sak-
nas om vad som händer om domstolar läggs
samman eller om domstolsslagen integreras. För
att få bättre underlag för vilken inriktning det
fortsatta förändringsarbetet bör ha, har regering-
en inlett ett par försöksverksamheter. Försöks-
verksamheterna syftar till en ökad samverkan in-
om och mellan domstolsslagen. Regeringen har
för avsikt att ta initiativ till ytterligare försöks-
verksamheter.

Regeringen kommer även fortlöpande att ta
initiativ till nödvändiga organisationsföränd-
ringar. Domstolsverket utreder för närvarande
förutsättningarna för att överföra verksamheten
vid Åmåls tingsrätt till någon närliggande tings-
rätt. Skälet är att det kan ifrågasättas om tings-
rätten är bärkraftig. Målunderlaget är mycket be-
gränsat, endast ca 300 mål per år, och domstolen
har utöver lagmannen, som är den ende ordinarie
domaren, endast fem fast anställda. Om Dom-
stolsverkets utredning skulle visa att en sam-
manläggning innebär fördelar för verksamheten
kommer regeringen snarast att fatta beslut i frå-

gan. Vidare avser regeringen att ge Domstolsver-
ket i uppdrag att tillsammans med Hovrätten för
Övre Norrland, Hovrätten för Nedre Norrland
och Kammarrätten i Sundsvall utreda förutsätt-
ningarna för en organisatorisk samverkan under
gemensam ledning mellan kammarrätten och en-
dera eller båda hovrätterna. Syftet är att under-
söka om en organisatorisk samverkan kan leda
till en effektivare och mer bärkraftig organisa-
tion.

Kompetensutveckling

Behovet av kompetensutveckling ökar i takt med
kraven på domstolarna. Regeringen har därför
gett Domstolsverket i uppdrag att i samråd med
representanter för domstolarna ta fram en ut-
bildningsplan som syftar till en utvidgad och
breddad kompetensutveckling av domstolsan-
ställda. Enligt uppdraget bör planen innehålla ett
utökat inslag av obligatorisk kompetensutveck-
ling för flertalet personalkategorier. Uppdraget
skall redovisas senast den 1 mars 1999.

Vad gäller domstolscheferna har Dom-
stolsverket utarbetat ett nytt chefsutvecklings-
program. Programmet genomfördes för första
gången under hösten 1997 och våren 1998.

I ett tillkännagivande uttalade riksdagen att
utbildning och fortbildning av nämndemän bör
äga rum i reglerade former (bet. 1997/98:JuUl,
rskr. 1997/98:87). I anledning av tillkännagivan-
det har Domstolsverket den 1 september 1998 på
regeringens uppdrag redovisat dels i vilken ut-
sträckning utbildning och information i dag er-
bjuds nämndemän, dels en plan för introduk-
tionsutbildning och fortbildning av nämndemän.

Ett modernt IT-stöd

Av stor vikt för domstolarnas effektivitet är det
arbete som Domstolsverket bedriver för att ge
domstolarna ett modernt IT-stöd. Vid utgången
av 1997 hade det databaserade målhanterings-
systemet (MÅHS) införts vid ett sextiotal un-
derrätter. Arbetet med MÅHS fortsätter med in-
riktning dels på att vidareutveckla underrätts-
versionen, dels på att skapa en version för över-
rätterna. IT-stödet har även i övrigt utvecklats. Så
har t.ex. införandet av Exchange (elektronisk
posthantering) och verktyget SMS (Systems
Management Server) för övervakning och distri-
bution av program nyligen avslutats. Genom

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

samarbetet med övriga myndigheter i Rådet för
rättsväsendets informationsförsörjning (RIF-rå-
det) bedrivs utvecklingen av domstolsväsendets
IT-stöd i hög utsträckning utifrån ett rättskedje-
perspektiv.

Domstolsverkets roll i reformarbetet

Det fortsatta reformarbetet kommer således att
bedrivas i nära samverkan med domstolarna och
domstolspersonalen. Detta innebär att Dom-
stolsverket kommer att få en drivande och stöd-
jande roll i reformarbetet. Det kommer bl.a. att
krävas att verket i hög grad tar egna initiativ i frå-
gor om förändringar avseende domstolarnas or-
ganisation och arbetsmetoder. Det blir en upp-
gift för verket att fånga upp och bearbeta de idéer
och önskemål om reformer som finns inom
domstolsväsendet. Här kommer det att bli nöd-
vändigt för verket att finna nya former och ut-
veckla nya forum för diskussion med domstols-
personalen. Det ovan nämnda chefsutvecklings-
programmet kan förväntas fylla en viktig funk-
tion i det här sammanhanget. Under utbildning-
en behandlas nämligen bl.a. domstolschefens
ansvar för utveckling av arbetsrutiner och arbets-
sätt. Då det är viktigt att utvecklingen av organi-
sation och arbetsformer så långt möjligt sker så
att en samverkan med andra verksamheter un-
derlättas ställs det även krav på Domstolsverket
att i större utsträckning än tidigare samarbeta
med andra myndigheter. Den förändrade inrikt-
ningen av Domstolsverkets arbete och tillkom-
mande uppgifter kommer att nödvändiggöra så-
väl resursförstärkningar som vissa organisations-
förändringar.

Domarrollen och tillsättningen av högre
domartjänster

I enlighet med riksdagens tillkännagivande (bet.
1997/98:JuU24, rskr. 1997/98:228) har regering-
en den 1 oktober 1998 beslutat att tillsätta en
parlamentarisk kommitté med uppgift att se över
förfarandet vid utnämning av högre domare (dir.
1998:84). Kommittén har även fått i uppdrag att
lämna förslag om hur domstolschefens roll kan
utformas så att den administrativa styrningen av
domstolarna och tillsynen över den dömande
verksamheten förstärks. Kommittén skall vidare
överväga om det finns anledning att införa en
möjlighet att tidsbegränsat anställa dom-

stolschefer. Kommittén skall slutligen se över
kriterierna vid tillsättning av ordförande i Högsta
domstolen och Regeringsrätten samt överväga
vilka uppgifter och vilket ansvar han eller hon
skall ha som chef för domstolen. Uppdraget skall
redovisas senast den 3 januari 2000. I det här
sammanhanget kan även nämnas att regeringen
avser att ge Domstolsverket i uppdrag att se över
rutinerna inom Tjänsteförslagsnämnden för
domstolsväsendet i syfte att stärka kvaliteten på
beredningen av tillsättningsärendena.

6.4.3 Domstolarnas avdelningsindelning

Regeringens förslag: Bestämmelserna om avdel-
ningsindelning vid hovrätter, kammarrätter,
tingsrätter och länsrätter ändras så att det blir
möjligt för domstolarna att i högre utsträckning
själva besluta om sin organisation.

Ärendet och dess beredning

Enligt gällande bestämmelser i rättegångsbalken
och lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-
domstolar skall hovrätt, är kammarrätt och får
tingsrätt respektive länsrätt vara delad i avdel-
ningar. Beträffande överrätts- och länsrättsavdel-
ningarna lämnas vidare vissa föreskrifter angå-
ende den närmare sammansättningen av avdel-
ningarna. Antalet avdelningar fastställs för såväl
överrätterna som underrätterna för närmast föl-
jande budgetår genom regeringens regleringsbrev
för domstolsväsendet.

I en promemoria som utarbetats inom Justi-
tiedepartementet lämnas förslag till ändringar i
rättegångsbalken och lagen om allmänna förvalt-
ningsdomstolar som innebär

- att hovrätt och kammarrätt inte med nöd-
vändighet behöver vara indelade i avdel-
ningar samt

— att avdelningarnas närmare sammansätt-
ning inte regleras i lag.

Promemorian har remitterats till samtliga hov-
rätter och kammarrätter, tingsrätterna och läns-
rätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt
Domstolsverket. En sammanställning av remiss-
svaren finns tillgänglig i Justitiedepartementet
(dnr Ju98/2091).

Förslaget faller inom Lagrådets gransknings-
område. De föreslagna ändringarna är emellertid

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

av okomplicerad beskaffenhet. De rör inte frågan
hur domstolarna skall vara sammansatta i den
dömande verksamheten utan endast hur deras
interna organisation skall vara utformad för att
de på bästa sätt skall kunna fullgöra sin verksam-
het. I sak innebär ändringarna endast att regle-
ringen avseende överrätterna anpassas till vad
som redan gäller för underrätterna samt att det
överlämnas till domstolarna att själva besluta om
den närmare sammansättningen av avdelning-
arna. Regeringen bedömer därför att Lagrådets
yttrande skulle sakna betydelse.

Promemorians förslag överensstämmer i sak
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svea hovrätt, Hovrätten
över Skåne och Blekinge, Hovrätten för Västra
Sverige, Kammarrätten i Stockholm, Kammar-
rätten i Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall,
samtliga tingsrätter och länsrätter samt Dom-
stolsverket tillstyrker eller motsätter sig inte för-
slaget. Göta hovrätt, Hovrätten för Nedre
Norrland, Hovrätten för Övre Norrland och
Kammarrätten i Jönköping avstyrker förslaget.
De negativa remissinstanserna efterlyser en dis-
kussion angående frågan om i vad mån lagföre-
skrifter om domstolarnas organisation kan tas
bort utan att det strider mot föreskrifterna i 11
kap. 4 § regeringsformen. Göta hovrätt och
Kammarrätten i Jönköping menar också att det
från arbetsrättslig synpunkt är tveksamt att be-
röva en redan fullmaktsanställd lagman med
chefskap över en avdelning den uppgiften genom
att inrätta en storavdelning med en annan lagman
som chef.

Skälen för regeringens förslag: Vad först an-
går den konstitutionella frågan innebär de före-
slagna ändringarna ingen ändring såvitt avser
kravet att huvuddragen av domstolarnas organi-
sation skall vara reglerade i lag. Som framgår
ovan ges reglerna endast en ändrad innebörd.

Den nuvarande regleringen innebär dels att
hovrätt eller kammarrätt aldrig kan bestå av färre
än två avdelningar, dels att överrätternas och
länsrätternas möjligheter att pröva olika organi-
sationslösningar begränsas. Regleringen har i
praktiken lett till att överrätterna i dag är organi-
serade på ett likartat sätt, utan hänsyn till t.ex.
målunderlag eller behov av specialisering.

Nuvarande reglering bör därför ändras så att
det blir möjligt för domstolarna att pröva olika
organisationsmodeller och att själva bestämma
antalet avdelningar samt dessas närmare sam-
mansättning och storlek.

Lagändringarna kommer att följas upp med
ändringar i domstolsinstruktionerna av innebörd
att överrätterna och underrätterna själva beslutar
om indelning i avdelningar samt om avdelning-
arnas närmare sammansättning.

Som påpekats av några remissinstanser kom-
mer domstolarnas frihet i viss utsträckning att
begränsas av att det även i fortsättningen är
Domstolsverket som beslutar om medelstilldel-
ning och regeringen som beslutar om domarut-
nämningar. De föreslagna regeländringarna
kommer dock enligt regeringens uppfattning att
ge domstolarna ökat utrymme för att själva ta
initiativ till och genomföra organisationsföränd-
ringar.

Vad avser frågan om vilka organisatoriska för-
ändringar som är möjliga från arbetsrättslig syn-
punkt blir det närmast en uppgift för den en-
skilda domstolens ledning att från fall till fall gö-
ra en bedömning av detta. Det kan emellertid
konstateras att anställningen som överrättslag-
man eller chefsrådman inte är ovillkorligen för-
enad med chefskap över en avdelning. Det före-
kommer redan i dag att underrätter har chefs-
rådmän trots att de inte är avdelningsindelade
och att överrätter har fler lagmän och vice ordfö-
rande än avdelningar. Beslutet att indela lagman-
nen eller chefsrådmannen som chef för en avdel-
ning fattas enligt domstolsinstruktionerna av
domstolsledningen vid den domstol där han eller
hon är anställd för en viss tidsperiod. Det torde
alltså vara möjligt att förändra organisationen vid
ingången av en ny sådan tidsperiod. I praktiken
kommer organisatoriska förändringar givetvis
också att kunna genomföras under löpande peri-
od i samband med pensionsavgångar, nyanställ-
ningar eller efter frivillig överenskommelse mel-
lan de berörda.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

6.5 Anslag

Cl Domstolsväsendet m.m.

ITabell 6.2 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		2 953 626	Anslags- sparande	158 046
1997	Utfall	2 953 626	Anslags- sparande	158 046
1998	Anslag	2 979 279	Utgifts- prognos	3 027 400
1999	Förslag	3 056 983
2000	Beräknat	3 118 316 ¹
2001	Beräknat	3 160 195 ’

'Motsvarar 3 061 483 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

² Motsvarar 3 061 483 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

Domstolsväsendets anslag uppgick 1997 till
2 916 miljoner kronor. Under året förbrukades
2 954 miljoner kronor vilket ledde till att anslags-
sparandet minskade till 158 miljoner kronor.
Under 1998 beräknas anslagsförbrukningen
överstiga anvisade medel med drygt 48 miljoner
kronor. Regeringens bedömning är att resterande
överskott (ca 110 miljoner kronor) kommer att
vara förbrukat vid ingången av år 2001.

Regeringens överväganden

Avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 6.3 Avgiftsbelagd verksamhet 1
Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet	Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras)	Intäkter som får disponeras
Utfall 1997	61 000	8 636
Prognos 1998	65 000	8 000
Budget 1999	74 000	8 000

Under innevarande år kommer domstolsväsen-
det enligt prognos att leverera in avgiftsinkom-
ster motsvarande ca 65 miljoner kronor på in-
komsttitel. Avgifterna består av ansöknings-
avgifter (ca 30 miljoner kronor), kungörandeav-
gifter (ca 22 miljoner kronor) och expedi-
tionsavgifter (ca 13 miljoner kronor). För 1999
beräknas även avgiftsintäkter till inkomsttitel om
9 miljoner kronor med anledning av miljöbalken.

Slutsatser

Regeringens bedömning av domstolsväsendets
verksamhet redovisas i avsnitt 6.3. Som nämnts
ovan beräknas domstolsväsendet under 1998

förbruka närmare 48 miljoner kronor mer än vad
som anslagits för verksamheten. Trots det kom-
mer domstolarna att ha ett relativt stort anslags-
sparande i behåll vid utgången av budgetåret. Vi-
dare är tingsrätternas arbetsläge sådant att det
bör vara möjligt att frigöra och omfördela resur-
ser från tingsrättsorganisationen till övriga dom-
stolar. Domstolsverkets behov av resursförstärk-
ningar kommer under 1999 att kunna tillgodoses
genom anslagssparande. Detta innebär att dom-
stolsväsendet inte kommer att vara i behov av
något resurstillskott för att klara verksamheten
under 1999.

År 1999 tillförs anslaget 28 miljoner kronor
till följd av införandet av miljöbalken och att
miljödomstolarna fr.o.m. den 1 januari 1999
bland annat övertar Koncessionsnämndens verk-
samhet. Av beloppet är cirka 19 miljoner kronor
en överföring från utgiftsområde 20 Allmän
miljö- och naturvård och cirka 9 miljoner kronor
ökade avgiftsintäkter med anledning av miljöbal-
ken. Vidare överförs 12 miljoner kronor till ut-
giftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
till följd av att kommunerna i ökad utsträckning
skall hjälpa föräldrar att träffa avtal om vårdnad,
boende och umgänge vilket förväntas medföra
ökade kostnader för kommunerna samtidigt som
domstolarnas kostnader minskar. Med anledning
av att utbetalningar till likvidatorer från och med
1999 kommer att hanteras av Patent- och regist-
reringsverket och då Marknadsdomstolen över-
tar vissa arbetsuppgifter från Stockholms tings-
rätt överförs 9,8 miljoner kronor till
utgiftsområde 24 Näringsliv.

Som kompensation för beräknade utgiftsök-
ningar för löner, lokaler med mera räknas ansla-
get upp med drygt 60 miljoner kronor.

Vid anslagsberäkningen har slutligen en tek-
nisk justering gjorts av anslaget. Justeringen av-
ser en korrigering av den justering som genom-
fördes av anslagen för år 1998 med anledning av
att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det
statliga området förändrades. I enlighet med
tilläggsbudgeten i denna proposition justeras an-
slaget upp med 11 miljoner kronor.

Sammantaget föreslår regeringen att anslaget
för 1999 fastställs till 3 056 983 000 kronor. För
åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
3 118 316 000 kronor respektive 3 160 195 000
kronor.

Tabell 6.4 Beräkning av anslaget för 1999

Tusental kronor

Anslag 1998	2 979 279
Pris- och löneomräkning	60 505
Justering av premier	11 012¹
Rampåverkande överföringar, nettoförändringar	6 187
Förslag 1999	3 056 983
'Justeras på tilläggsbudget i denna proposition

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

7 Kriminalvården

7.1 Omfattning

Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa
påföljderna fängelse och skyddstillsyn, att ansva-
ra för övervakningen av villkorligt frigivna och
att utföra särskilda personutredningar i brottmål.
Från den 1 januari 1999 ansvarar kriminalvården
också för verkställighet av samhällstjänst när en
villkorlig dom har kombinerats med en föreskrift
om samhällstjänst.

Kriminalvården ansvarar dessutom för verk-
samheten vid häktena. Kriminalvården sköter
också transporter av personer som skall avvisas
eller utvisas från Sverige.

Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltnings-
myndighet för all kriminalvårdsverksamhet. Sty-
relsen är chefsmyndighet för sex regionmyndig-
heter och 37 lokala kriminalvårdsmyndigheter
samt Transporttjänsten. I administrativt hänse-
ende är styrelsen chefsmyndighet även för Kri-
minalvårdsnämnden och de 30 övervaknings-
nämnderna.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

— Innehållet i verksamheten har fortsatt att
utvecklas. Det innebär bl.a. att metoder för
kvalitetssäkring av den brotts- och miss-
bruksrelaterade programverksamheten har
utarbetats.

— Möjligheterna till sysselsättning och ge-
mensamhet under häktestiden har fortsatt
att öka.

— Insatserna för att bekämpa narkotikamiss-
bruk har ökat.

— Förutsättningarna för ett mer konsekvent
och tydligt innehåll i frivårdspåföljderna har
förbättrats genom att föreskrifter och all-
männa råd har tagits fram.

— Kriminalvården har förbrukat 54 miljoner
kronor mer än vad som har anslagits för
verksamheten. Vid budgetårets slut uppgick
det ackumulerade överskottet till 720 mil-
joner kronor.

7.2 Utgiftsutveckling

Förändringar

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998¹

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000²

Beräknat
anslag
2001³

3 816,4

3 372,1

3 885,0

3 639,1

3 822,8

3 890,5

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

² Motsvarar 3 755,1 miljoner kronor i 1999 års prisnivå.

³ Motsvarar 3 763,1 miljoner kronor i 1999 års prisnivå.

Under budgetåret minskade medelbelägg-
ningen vid kriminalvårdsanstalterna med
fem procentenheter jämfört med föregåen-
de budgetår.

Till följd av den minskade beläggningen lä-
des nio anstalter ned. Därutöver genomför-
des platsminskningar på ett antal anstalter.
Sammanlagt minskade antalet anstaltsplat-
ser med 447 stycken, varav 392 var öppna
platser. Antalet häktesplatser minskade med
13.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

- Regeringen har överlämnat åt Kriminal-
vårdsstyrelsen att fatta beslut om häktes-
och anstaltsorganisationens närmare ut-
formning.

Prioriteringar

- Frigivningsförberedelserna skall förstärkas.

- Satsningarna på brotts- och missbruksrela-
terade program, utbildning och arbete samt
annan meningsfull sysselsättning skall fort-
sätta.

- Arbetet med att bekämpa narkotikamiss-
bruket skall bedrivas med ökad intensitet.

- Alternativen till fängelse skall utvecklas yt-
terligare.

- Insatserna för att förbättra de långtidsdöm-
das situation skall öka.

- Förutsättningar skall skapas för att ytterli-
gare utveckla den inre säkerheten i anstal-
terna.

- Adekvat vård och behandling för intagna
med psykiska störningar skall säkerställas.

- Satsningarna på att förbättra förhållandena
för de häktade skall fortsätta. Förutsätt-
ningarna för gemensamma aktiviteter och
annan sysselsättning skall öka.

7.3 Resultatbedömning

Det övergripande målet för rättsväsendet och
därmed också för kriminalvården är att tillgodo-
se den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet.
Målet för kriminalpolitiken är att verka för en
minskning av brottsligheten och öka människors
trygghet. Kriminalvårdens verksamhet skall kän-
netecknas av en human människosyn, god om-
vårdnad och ett aktivt påverkansarbete med
iakttagande av hög grad av säkerhet samt respekt
för den enskildes integritet och rättssäkerhet.
Verksamheten skall inriktas på att motverka åter-
fall i brott.

Vid bedömningen av kriminalvårdens resultat
är bl.a. följande verksamhetsmål för 1997 av sär-
skilt intresse.

- Innehållet i frivårdspåfölj derna skall bli mer
tydligt och konsekvent.

- Omfattningen av de brotts- och missbruks-
relaterade programmen skall öka liksom
antalet intagna som får ta del av dessa.

- Omhändertagandet av de psykiskt störda
skall förbättras.

- Arbetet med att bekämpa narkotikamiss-
bruket skall bedrivas med fortsatt intensitet.

- De insatser som görs för att den intagne vid
frigivningen skall få bostad, sysselsättning
och försörjning skall öka.

- Förhållandena för häktade skall göras mer
humana.

- En hög grad av säkerhet skall vidmakthållas
vid häkten och anstalter.

7.3.1 Frivård

Under 1997 minskade antalet personer som
dömts till frivårdspåföljd med sex procent jäm-
fört med föregående år. Antalet frivårdsklienter
var i medeltal 11 423. Andelen skyddstillsyns-
domar av det totala antalet brottmålsdomar är
dock i stort sett oförändrad jämfört med föregå-
ende år. Under det första halvåret 1998 har me-
delantalet personer som dömts till frivårdspåföljd
minskat med sex procent jämfört med samma
period föregående år.

I samband med att försöksverksamheten med
intensivövervakning med elektronisk kontroll
har utvidgats till att omfatta hela landet har an-
talet fängelsedömda som avtjänat sitt straff ge-
nom intensivövervakning ökat från i medeltal 49
år 1996 till i medeltal 362 år 1997. Under det
första halvåret 1998 avtjänade i medeltal 392 per-
soner per dag sitt fängelsestraff genom inten-
sivövervakning.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Diagram 7.1 Frivårdsklienter

_— 1995

88¹996

^1997

Skyddstillsyn Kontraktsvård Samhällstjänst Villkorligt
(exkl.kontrv & frigivna

smhtj)

Källa; Kriminalvårdsstyrelsen

Ett av verksamhetsmålen var att innehållet i fri-
vårdspåföljderna skulle bli mer tydligt och kon-
sekvent. I detta syfte har ett antal föreskrifter
och allmänna råd tagits fram. Det har fastställts
en s.k. basnivå för bl. a. kontaktfrekvens mellan
den övervakade och övervakaren samt för den
övervakades deltagande i olika brotts- och miss-
bruksrelaterade program. Resultatet av arbetet är
enligt Kriminalvårdsstyrelsen en större enhetlig-
het i frivårdens arbete. Enligt styrelsens bedöm-
ning har utvecklingen inom frivården också
medfört att det skapas större förutsättningar för
att dels kvalitetssäkra innehållet i verksamheten,
dels följa upp effekterna av vidtagna åtgärder.

Som framgår av avsnitt 7.3.2 om anstalter har
metoder för kvalitetssäkring av programverk-
samheten tagits fram.

Kostnader

De totala kostnaderna för frivården har ökat med
tolv procent under 1997. För intensivöver-
vakning med elektronisk kontroll anger Krimi-
nalvårdsstyrelsen i sin årsredovisning för 1997 en
kostnad på 1 110 kr per övervakningsdygn. Kri-
minalvårdsstyrelsen har förklarat den höga kost-
naden bl.a. med att tekniken har fungerat dåligt,
vilket har medfört att personalkostnaderna för
kontrollbesök skjutit i höjden. Eftersom för-
söksverksamheten utvidgades till samtliga fri-
vårdsmyndigheter under 1997 har kostnaderna
för att organisera verksamheten, utbilda personal
och införskaffa utrustning varit höga. Kriminal-
vårdsstyrelsens bedömning är att kostnaderna
gradvis kommer att sjunka till en betydligt lägre

nivå när tekniken fungerar tillfredsställande och
verksamheten har funnit sin form.

Den redovisade kostnaden översteg kostaden
enligt tidigare beräkningar från Kriminalvårds-
styrelsen och Brottsförebyggande rådet (BRÅ)
med mer än det dubbla. BRÄ har därför gjort en
fördjupad analys av kostnaderna för intensiv-
övervakningen under 1997. BRÅ har gjort be-
dömningen att kostnaden inte översteg 600 kro-
nor per övervakningsdygn. Detta överensstäm-
mer också med vad Kriminalvårdsstyrelsen har
budgeterat för verksamheten med intensivöver-
vakning för 1999. Skillnaden mellan kostnaden
enligt Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisning
och kostnaden enligt BRÅ beror på att styrelsen
och BRÅ har använt olika metoder för beräk-
ningarna. Kriminalvårdsstyrelsens beräkningar
baserades på en enkätundersökning bland fri-
vårdspersonal som genomfördes i april 1997.
Hänsyn kom därmed inte att tas till att kostna-
derna var högre i början av året och sedan mins-
kade. BRÅ har, bl.a. genom intervjuer med fri-
vårdspersonal, beräknat kostnaden för den fak-
tiska tidsåtgången i ett specifikt intensivövervak-
ningsfall. Kostnaden har därefter justerats för att
spegla förhållanden under 1997.

7.3.2 Anstalter

Verkställighetens innehåll

Ett av målen för anstaltsverksamheten var att
omfattningen av brotts- och missbruksrelaterade
program skulle öka liksom antalet intagna som
får ta del av dessa. Kriminalvården skulle också
säkerställa en hög kvalitet i programverksamhe-
ten.

Den totala sysselsättningsgraden för de intag-
na var 82,6 procent, vilket är något högre jämfört
med föregående budgetår. Kriminalvårdsstyrel-
sen anser att sysselsättningsgraden troligen inte
kan bli högre, eftersom den outnyttjade tiden
bl.a. utgörs av sådana inslag som permissioner
och andra former av vistelse utanför anstalt.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Tabell 7.1 Sysselsättningstimmar i anstalt 1995 - 1997
(1 000 timmar)______________

Sysselsättning 1995 1996 1997

Arbetsdrift	2 700	40%	2 492	38%	2 118	36%
Utbildning	1 017	15%	878	13%	877	15%
Intern
service	1741	26%	1 421	22%	1 243	21 %
Brotts-och missbruks relaterade program	559	8%	851	13 %	735	12,5%
Övr.syssel- sättning med ersättning	596	9%	750	11 %	723	12%
Frigäng	166	2%	165	3 %	168	3%
Summa	6 779	100%	6 557	100%	5 863	100%

Inslaget av brotts- och missbruksrelaterade pro-
gram har inte har ökat. Skälet till detta är enligt
Kriminalvårdsstyrelsen att särskilda program för
rattylleridömda, som tidigare var av relativt stor
omfattning, har minskat. Minskningen är en
följd av att de rattfylleridömda i allt större ut-
sträckning avtjänar sina straff genom intensiv-
övervakning med elektronisk kontroll och där-
med deltar i programverksamhet inom frivården.

Arbetet med att kvalitetssäkra programverk-
samheten fortsätter. Under budgetåret har kri-
minalvården bl.a. börjat tillämpa riktlinjerna i
handboken Krav&Råd, som ett stöd och en hjälp
vid bl.a. utvecklingen av programmen samt för
uppföljning och kvalitetssäkring.

Intagna med särskilda behov på grund av psykiska
störningar

Enligt Kriminalvårdsstyrelsen får de intagna i
stort sett sina behov av psykiatrisk vård tillgodo-
sedda av sjukvårdshuvudmännen. Kriminalvår-
den har träffat skriftliga överenskommelser om
vård och bedömning av intagna med vissa re-
gionala sjukvårdsenheter. Under 1997 öppnades
en stödavdelning vid kriminalvårdsanstalten
Storboda. Vid utgången av 1998 kommer det att
finnas ytterligare två sådana avdelningar. Intro-
duktion i psykiatri och psykologi ingår i den ob-
ligatoriska grund- och vidareutbildningen av vår-
dare samt i specialutbildningar med inriktning
mot missbruk och sexualbrottslighet. Det pågår
också ett arbete med att kvalitetssäkra kriminal-
vårdens hälso- och sjukvårdsverksamhet.

Sexua I brottsdömda

Av de sexualbrottsdömda har 90 procent av den
kategorin varit placerade på de anstalter som be-
driver särskild programverksamhet för sexual-
brottsdömda.

Unga lagöverträdare

Kriminalvården har gjort särskilda insatser för de
dömda under 21 år. Fängelsedömda under 21 år
placeras som regel vid ett fåtal anstalter där verk-
samheten är inriktad på de ungas behov av bl.a.
studier och arbetsträning. Den övergripande
målsättningen är att motverka återfall i brott.

Frigivningsförberedelser

Kriminalvårdsstyrelsen framhåller i årsredovis-
ningen att behovet av stöd till den enskilde i
samband med frigivningen är stort och att sam-
arbetet med andra myndigheter måste öka för att
de intagnas behov av stöd och rehabilitering skall
kunna tillgodoses på bästa sätt. Kriminalvården
utarbetar föreskrifter och allmänna råd för verk-
ställighetsplanering, innefattande bl.a. planering
av frigivningen.

Beläggningssituation och kostnader

Antalet lagakraftvunna fängelsedomar har mins-
kat från 16 119 år 1993 till 13 408 år 1997. Under
det första halvåret 1998 har antalet lagakraftvun-
na fängelsedomar dock ökat.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Diagram 7.2 Medeltal tillgängliga platser och beläggning (i
procent), anstalt

_a Medeltal tillgängliga
platser

gg Medelbeläggning

Källa: Kriminalvårdsstyrelsen

Den minskade beläggningen under 1997 är
främst en följd av den utvidgade försöksverk-
samheten med intensivövervakning med elek-
tronisk kontroll. Nio anstalter har avvecklats
under 1997 på grund av den låga beläggningen.
Vid ytterligare fem anstalter har platsminskning-
ar genomförts. Kriminalvårdsstyrelsen avser att
under 1998 avveckla tre anstalter. Därutöver pla-
nerar styrelsen att minska antalet platser vid någ-
ra anstalter och därmed reducera antalet årsar-
betskrafter. Regeringen har beslutat att antalet
regioner skall minskas med en från den 1 januari
1999. Det innebär att Orebroregionen kommer
att upphöra.

Beläggningsminskningen vid kriminalvårdsan-
staltema har avstannat under 1998. Det första
halvåret 1998 var i medeltal 86 procent av de till-
gängliga platserna belagda.

För 1999 prognostiserar Kriminalvårdsstyrel-
sen en medelbeläggning i anstalterna på om-
kring 3 530 intagna, vilket innebär en medel-
beläggning på 86 procent av de tillgängliga plat-
serna. Enligt prognosen kommer beläggningen
att variera från 80 procent i klass I-anstalterna till
94 procent i klass IV-anstalterna.

De totala kostnaderna för anstalterna har ökat
under perioden 1993/94 till och med 1996, men
har legat stilla under 1997. Den totala kostnaden
per producerat vårddygn för anstalterna har ökat
med 14 procent från 1996 till 1997. Under 1997
var kostnaden för ett producerat vårddygn 2 336
kronor i säkerhetsklass I och 1 421 kronor i sä-
kerhetsklass IV. Den ökade kostnaden beror
främst på att antalet intagna har minskat relativt
kraftigt utan att de fasta kostnaderna har kunnat
reduceras i samma takt.

7.3.3 Häkten

Verksamhetsmålet när det gäller häktesverksam-
heten var att kriminalvården på olika sätt skulle
förbättra förhållandena för de häktade.

Vid samtliga häkten planeras eller genomförs
förändringar av lokalerna i syfte att möjliggöra
gemensamma aktiviteter för de häktade. Antalet
platser med möjlighet till gemensamma aktivite-
ter ökar därmed fortlöpande.

De häktade erbjuds gemensamma aktiviteter
och annan sysselsättning i allt mer utökad om-
fattning. Antalet timmar med sysselsättning som
är ersättningsberättigad ökade under 1997 med
24 procent jämfört med 1996. Vissa häkten kan
redan i dag erbjuda de häktade gemensamma ak-
tiviteter åtta timmar per dag. Program som syftar
till att motivera häktade som har miss-
bruksproblem till behandling har utvecklats.

ITabell 7.2 Sysselsättningstimmar vid häkten 1(1 000 timmar)					1995 - 1997 1
Sysselsättning	1995		1996		1997
Arbetsdrift	146	65%	211	44 %	291	49%
Utbildning	57	25%	104	22%	113	19%
Intern ser- vice	4	2%	66	14%	80	13%
Brotts-och missbruksrel aterade pro- gram	11	5%	43	9%	44	7 %
Övr.syssel sättning med ersätt- ning	6	3 %	55	11 %	67	11 %
Summa	224	100%	479	100%	595	100%

Andelen häktade med restriktioner har under
den senaste femårsperioden minskat från om-
kring 50 procent till 38 procent under 1997.
Möjligheterna att bryta isoleringen för häktade
med restriktioner är visserligen begränsade men
s.k. samsittning med andra häktade med re-
striktioner förekommer. Kriminalvårdsstyrelsen
för också diskussioner med Riksåklagaren om ett
förenklat förfarande vid besök till häktade med
restriktioner av myndighetspersoner och av ex-
terna resurspersoner som anlitas för verksamhet i
häktets regi.

Andelen intagna i häkte med verkställbar dom
som väntar på anstaltsplats har under den senaste
femårsperioden minskat från omkring tio pro-
cent till omkring sex procent under år 1997.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Väntetiden har dock ökat under det första halv-
året 1998.

Beläggningssituation och kostnader

Diagram 7.3 Medeltal tillgängliga platser och beläggning (i
procent), häkte

_B Medeltal tillgängliga
platser
Medelbeläggning

Källa: Kriminalvårdsstyrelsen

Det första halvåret 1998 var 85 procent av de till-
gängliga platserna belagda.

Totalt har kostnaderna per vårddygn för häk-
tena ökat endast marginellt mellan 1996 och
1997.

brukare. I oktober 1997 hade den andelen ökat
till närmare 46 procent. Ökningen beror enligt
Kriminalvårdsstyrelsen inte på en förändring av
missbruket. Förklaringen är i stället att definitio-
nen av narkotikamissbrukare har ändrats och att
många korttidsdömda, som inte har narkotika-
problem, avtjänar sitt fängelsestraff genom in-
tensivövervakning med elektronisk kontroll.
Antalet narkotikamissbrukare i anstalt har alltså
inte ökat.

Antalet särskilda platser i anstalt avsedda för
motivations- och behandlingsarbete med narko-
tikamissbrukare har ökat. Den 1 oktober 1997
fanns 573 sådana platser. Vid två tillfällen varje år
mäts hur stor andel av narkotikamissbrukarna
som deltar i olika behandlingsåtgärder vid mät-
ningstidpunkten. De senaste årens mätningar har
andelen varit närmare 40 procent. Vid mätningar
i april och oktober 1997 var motsvarande andel
47 respektive 44 procent.

Under 1997 har kriminalvården drivit det s.k.
KARTNARK-projektet för att utreda frågor
som i vid mening berör narkotikaproblemet i an-
stalter och häkten. Projektet skall resultera i för-
slag till åtgärder och strategier för en effektivare
narkotikabekämpning. En slutrapport kommer
att färdigställas under hösten 1998.

Regeringen återkommer till arbetet med nar-
kotikabekämpningen i avsnitt 7.4.3.

7.3.4 Bekämpningen av
narkotikamissbruk i häkten och
anstalter

Kriminalvården bekämpar narkotikamissbruket i
anstalterna genom att differentiera de intagna,
tillhandahålla missbruksrelaterad programverk-
samhet, genomföra kontroller, dvs. urinprovs-
tagningar och visitationer, samt driva särskilda
projekt. Även i häktena erbjuds de intagna miss-
bruksrelaterad programverksamhet och genom-
förs visitationer.

Även om missbruk av narkotika är ett sällsynt
problem på majoriteten av landets anstalter är det
ett dagligt problem på några få. Under 1997 rap-
porterade ca 60 procent av anstalterna att det
sällan eller aldrig förekom missbruk. Ett fåtal an-
stalter rapporterade att de så gott som dagligen
hade problem med narkotikamissbruk. Antalet
beslag av narkotika i anstalt är lågt. Samtidigt har
antalet kontroller genom visitationer ökat.

De senaste åren har ca 40 procent av samtliga
intagna i anstalt bedömts vara narkotikamiss-

7.3.5 Säkerheten i häkten och anstalter

Det har under de senaste sex åren inte före-
kommit någon rymning från klass I-anstalt.

Diagram 7.4 Antal rymningar per säkerhetsklass

_—1995
»1996
_äg1997

Källa: Kriminalvårdsstyrelsen

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Den fortsatt låga nivån av antalet direktrymning-
ar är enligt Kriminalvårdsstyrelsen sannolikt en
följd av bl.a. en mer realistisk differentiering,
förbättringar av den tekniska säkerheten, kon-
taktmannaskapet och ökade utbildningsinsatser.

Andelen permissioner som misskötts genom
avvikelse har minskat stadigt under de senaste tio
åren och uppgick under 1997 till 0,6 procent.

Under 1997 har sammanlagt 13 intagna i häkte
avvikit. Tre avvikelser har skett direkt från häk-
ten medan de övriga tio skett vid transporter,
rättegångar eller andra förrättningar utanför
häkteslokalerna. Under de senaste fyra åren har
antalet avvikelser i samband med att intagna i
häkte vistas utanför häkte halverats.

Antalet anmälningar om hot och våld mot an-
ställda vid anstalterna har minskat under 1997
jämfört med 1996 och ligger på en lägre nivå även
jämfört med 1995. I häktena ökade antalet an-
mälningar under 1997 jämfört med året dessför-
innan men ligger på samma nivå som 1995.

En arbetsgrupp inom kriminalvården har un-
der 1998 presenterat den s.k. RSS-rapporten, för
att beskriva risk-, skydds- och säkerhetsarbetet
vid klass I-anstalterna. I rapporten föreslås åt-
gärder för att minska förekomsten av hot och
våld såväl mellan de intagna som från de intagna
mot personalen. År 1997 etablerades riksmottag-
ningen på Kriminalvårdsanstalten Kumla. Mot-
tagningen har enligt Kriminalvårdsstyrelsen på
ett påtagligt sätt ökat förutsättningarna för att
skaffa ett bättre underlag för säkerhetsmässiga
bedömningar när det gäller de intagna (jfr avsnitt
7.4.6).

Diagram 7.5 Antal årsarbetskrafter

_B 1994/95

_M 1996

_K1997

Källa: Kriminalvårdsstyrelsen

Trots minskningen i antalet årsarbetskrafter har
den arbetade tiden för vårdare per belagd plats
ökat. För häktena redovisas en minskning jäm-
fört med 1996, men sett över en längre tidsperiod
har en ökning ägt rum även där.

Nästan 42 procent av de som var anställda i
oktober 1997 var kvinnor. Andelen kvinnor
bland cheferna har fortsatt att öka och var 30
procent i oktober 1997.

7.3.7 Regeringens bedömning

Flertalet av verksamhetsmålen för kriminalvår-
den får anses uppfyllda. Kriminalvårdsstyrelsens
underlag för en bedömning av verksamheten
måste emellertid förbättras. Metoderna för re-
sultatanalysen måste också förbättras.

7.3.6 Personalsituationen

Antalet årsarbetskrafter inom kriminalvården var
7 747 år 1997 och 7 937 under år 1996. Det ge-
nomsnittliga antalet anställda var 8 360 under
1997 och 8 580 under 1996. Att medeltalet an-
ställda och antalet årsarbetskrafter skiljer sig åt
beror på att kriminalvården har ett relativt stort
antal vikarier som endast arbetar en viss del av
året eller enstaka dagar/timmar under en månad.

Frivård

Genom utvecklingen av samhällstjänst och in-
tensivövervakning med elektronisk kontroll har
frivården fått en ny roll inom kriminalvården.
Nya arbetsuppgifter har tillkommit och samar-
betet med andra verksamhetsgrenar har ökat.
Frivården har hittills bemästrat den nya rollen på
ett bra sätt. Regeringens bedömning av frivår-
dens verksamhet försvåras emellertid av att kri-
minalvårdens redovisning inte är tillräckligt klar-
görande. Regeringen konstaterar dock att förut-
sättningarna för ett mer tydligt och konsekvent
innehåll i frivårdspåföljdema har ökat genom
bl.a. de nya föreskrifter och allmänna råd som
kriminalvården har utfärdat. Det är inte möjligt
att med kriminalvårdens redovisning som ut-

19 Riksdagen I99S/99. I saml. Nr 1. Uol-4

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

gångspunkt avgöra om de åtgärder som har vid-
tagits har medfört att antalet frivårdspåföljder har
ökat på bekostnad av antalet fängelsestraff. Rege-
ringen kommer att utvärdera användningen av
sådana påföljder och verkställighetsformer som
är avsedda att utgöra alternativ till fängelsestraff.
När det gäller intensivövervakning med elektro-
nisk kontroll har BRÅ sedan tidigare i uppdrag
att utvärdera verksamheten i samarbete med
Kriminalvårdsstyrelsen.

Anstalter

Flertalet av målen för anstaltsverksamheten har
uppnåtts.

Särskilda insatser har gjorts för unga lagöver-
trädare genom att dömda under 21 år placeras på
anstalter där de deltar i programverksamhet som
tar sikte på de ungas behov. Dömda för sexual-
brott erbjuds behandling som syftar till att för-
hindra återfall i sådana brott. Det är emellertid
inte möjligt att uttala sig om effekterna av
nämnda åtgärder.

Som framgår av resultatredovisningen har
kriminalvården vidtagit olika åtgärder för att för-
bättra förutsättningarna för att intagna med psy-
kiska störningar skall få sina särskilda behov till-
godosedda. Det står emellertid klart att krimi-
nalvården måste utveckla metoder för att bättre
följa upp hur behoven tillgodoses. Kriminal-
vårdsstyrelsen genomför också tillsammans med
Rättsmedicinalverket en studie för att belysa frå-
gor om omfattningen och karaktären av psykiska
störningar i syfte att bereda de intagna adekvat
behandling. Under 1997 har kriminalvården in-
rättat stödavdelningar i enlighet med regeringens
krav. Det är ännu för tidigt att dra några slutsat-
ser av verksamheten på stödavdelningarna. Sats-
ningarna på de psykiskt störda skall fortsätta.
Regeringen överväger fortlöpande vilka åtgärder
som är nödvändiga för att ytterligare förbättra
situationen för de psykiskt störda.

När det gäller målet att frigivningsförberedel-
serna skall förbättras konstaterar regeringen att
det inte av Kriminalvårdsstyrelsens redovisning
framgår vilka åtgärder som har vidtagits för att
öka insatserna för att den intagne skall få bostad,
sysselsättning och försörjning vid frigivningen.
Därför är det förenat med svårigheter att göra
uttalanden om måluppfyllelsen. Det står emel-
lertid helt klart att kriminalvården även i framti-
den under hela verkställigheten måste prioritera
insatser som medverkar till att underlätta den

dömdes övergång från kriminalvård i anstalt till
ett liv i frihet. Särskilt gäller detta de långtids-
dömda. Detta är en av de viktigaste uppgifterna
för kriminalvården i framtiden och ett väsentligt
led i det brottsförebyggande arbetet. På regering-
ens uppdrag har BRÅ gjort en kartläggning av
frigivningssituationen för personer som avtjänar
fängelsestraff. I avsnitt 7.4.1 återkommer rege-
ringen till kartläggningen och frigivningsförbe-
redelsema.

Häkten

Kriminalvården har vidtagit betydelsefulla åtgär-
der för att förbättra förhållandena för de häkta-
de. Arbetet med att öka möjligheterna till ge-
mensamma aktiviteter för häktade som inte har
restriktioner har fortsatt. Även för häktade med
restriktioner har förhållandena generellt sett för-
bättrats. Målen för häktesverksamheten får där-
med anses uppfyllda. Att fortsätta arbetet med
att förbättra förhållandena för de häktade skall
även i fortsättningen vara en prioriterad uppgift
för kriminalvården. För att förbättra häktesverk-
samheten har regeringen föreslagit en ändring i
lagen (1976:371) om behandling av häktade och
anhållna m.fl. Ändringen innebär att intagna i
häkte som huvudregel skall ges tillfälle att vistas
tillsammans med andra intagna (se prop.
1997/98:104, bet. 1997/98:JuU22 och rskr.
1997/98:227). Ändringen, som träder i kraft den
1 januari 1999, kommer att påskynda utveckling-
en av häktesverksamheten. Samtidigt träder nya
bestämmelser om restriktioner för häktade i
kraft. Antalet häktade med restriktioner beräk-
nas därigenom att minska.

Verksamheten med brotts- och
missbruksrelaterade program

Det är positivt att metoder har tagits fram för att
kvalitetssäkra de brotts- och missbruksrelaterade
programmen. Regeringen anser emellertid att
stor vikt också måste läggas vid att anpassa pro-
grammen till de dömdas behov och att utvärdera
effekterna av verksamheten. I avsnitt 7.4.2 åter-
kommer regeringen till programverksamheten.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Bekämpning av narkotikamissbruk

En rad olika åtgärder har vidtagits för att be-
kämpa narkotikamissbruket i häkten och anstal-
ter. Antalet deltagare i narkotikarelaterade pro-
gram i anstalterna har ökat liksom antalet sär-
skilda platser för intagna narkotikamissbrukare.
Även omfattningen av visitationer i anstalterna
har ökat. I häktena arbetar kriminalvården med
att motivera missbrukare att påbörja behandling
mot missbruket. Kontrollåtgärder vidtas även i
häktena. Möjligheten att bekämpa narkotika-
missbruk i häktena kommer att förbättras genom
en ändring i lagen (1976:371) om behandlingen
av häktade och anhållna m.fl. som träder i kraft
den 1 januari 1999. Det blir då möjligt att i vissa
fall ta blod-, urin eller utandningsprov på en
häktad för kontroll av drogpåverkan (se prop.
1997/98:104, 1997/98:JuU22 och rskr.

1997/98:227). Sammantaget gör regeringen be-
dömningen att kriminalvården har ökat sina in-
satser på området. Bekämpningen av narkotika-
missbruket måste också fortsättningsvis bedrivas
med intensitet. Det skall även framledes vara en
prioriterad uppgift för kriminalvården. I avsnitt

7.4.3 utvecklar regeringen sin syn på narkotika-
bekämpningen.

Säkerheten i anstalter och häkten

Sedan december 1996 har fyra intagna i anstalt
mördats inne i anstalterna. Andra allvarliga inci-
denter har också inträffat. Det är självfallet en
oroande utveckling. Ett arbete med att förbättra
säkerheten i anstalterna pågår dock. Det har hög
prioritet. Kriminalvårdsstyrelsen har utrett de
enskilda händelserna och presenterat den s.k.
RSS-rapporten (jfr avsnitt 7.4.6) med förslag till
åtgärder för att förbättra situationen på anstal-
terna. Regeringen har ålagt Kriminalvårdsstyrel-
sen att i fortsättningen årligen rapportera antalet
fall av våld eller hot om våld från intagna mot
personal och allvarligt våld mellan intagna. Sty-
relsen skall också fortlöpande rapportera vilka
åtgärder som har vidtagits för att förbättra säker-
heten och förebygga våld och hot om våld. Rege-
ringen följer kriminalvårdens fortsatta arbete
med RSS-rapporten och de andra åtgärder som
har vidtagits och vidtas framöver för att förbättra
säkerheten.

När det gäller att förebygga rymningar och
misskötta permissioner kan det konstateras att
antalet avvikelser från anstalt är få och antalet

misskötta permissioner fortsätter att minska.
Verksamhetsmålen i denna del är uppfyllda.

Resultatstyrningen

Kriminalvårdens underlag för bedömningen av
verksamheten måste förbättras. Ett viktigt led i
detta arbetet är att utveckla förmågan att analyse-
ra uppnådda resultat. Analysen skall ligga till
grund för kriminalvårdens planering av verksam-
heten och statsmakternas styrning av kriminal-
vården.

Kriminalvården har regeringens uppdrag att
utveckla formerna för redovisningen, uppfölj-
ningen och utvärderingen av verksamheten.
Kriminalvårdsstyrelsen skall också utveckla en
modell för redovisning och resultatuppföljning
av styrelsens verksamhet. Resultatmodellerna
skall ligga till grund för redovisning av kriminal-
vårdens verksamhet i årsredovisningen 2000, av-
seende verksamheten budgetåret 1999.

Regeringen följer det arbete som nu pågår in-
om kriminalvården för att ta fram resultatmo-
dellerna. I det sammanhanget överväger rege-
ringen bl.a. ändringar i regleringsbrevet för kri-
minalvården.

Vidare har regeringen gett Riksrevisionsverket
i uppdrag att granska kriminalvårdens resursut-
nyttjande. Riksrevisionsverket skall därvid bl.a.
identifiera väsentliga hinder för ett effektivare
resursutnyttjande och utarbeta förslag till åtgär-
der för ett effektivare resursutnyttjande. En
jämförelse skall göras med förhållandena i andra
jämförbara länder.

7.4 Prioriteringar

Som framgår av resultatredovisningen pågår ett
omfattande utvecklingsarbete inom en rad om-
råden. Det gäller t.ex. verksamhetens innehåll,
förhållandena i häktena, situationen för intagna
med psykiska störningar och narkotikabekämp-
ningen. Kriminalvårdsstyrelsen har också påbör-
jat ett arbete med att ta fram ett underlag för yt-
terligare utveckling av kriminalvården. Inom ra-
men för det arbetet gör kriminalvården särskilda
överväganden beträffande bl.a. frigivningförbe-
redelserna, utslussningen av intagna från anstalt,
alternativen till fängelse och behandlingen av de
långtidsdömda.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Utvecklingen skall fortsätta överlag. Rege-
ringen har under en rad av år pekat på att krimi-
nalvården i sitt utvecklingsarbete skall prioritera
vissa insatser. Dessa prioriteringar ligger fast.
Enligt regeringens mening skall kriminalvården
öka insatserna också när det gäller de lång-
tidsdömdas verkställighet och säkerheten i an-
stalterna samt fortsätta att utveckla alternativen
till fängelse. Vilka områden som regeringen anser
att kriminalvården skall prioritera under 1999
framgår av avsnitt 7.2.

7.4.1 Frigivningsförberedelser

I det brottsförebyggande arbetet är det väsentligt
att kriminalvården skapar förutsättningar för en
bra frigivningssituation. Verksamheten i anstalt
skall från början av verkställigheten inriktas på
åtgärder som förbereder den dömde för ett liv i
frihet. Inte minst när det gäller att underlätta den
dömdes övergång från kriminalvård i anstalt till
ett liv i frihet måste insatserna förbättras. Det
räcker emellertid inte med åtgärder från krimi-
nalvårdens sida. Samhället måste ge stöd åt de
intagna inte bara inför frigivning utan också un-
der den tid som följer närmast därefter.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har på rege-
ringens uppdrag gjort en kartläggning av frigiv-
ningssituationen för personer som avtjänar fäng-
elsestraff. Uppdraget redovisades i augusti 1998.

Kartläggningen visar att de intagna i anstalt
har allvarligare sociala problem än de som dömts
till frivårdspåföljd. Nästan hälften av dem är ar-
betslösa och knappt hälften saknar egen lägen-
het.

BRA pekar på olika hinder för bästa möjliga
förberedelser inför intagnas frigivning från an-
stalt. Rådet framhåller bl.a. den otydliga ansvars-
fördelningen mellan myndigheterna, den bris-
tande motivationen hos den intagne, re-
sursproblem i kommunerna och olika myndig-
hetskulturer.

På ett antal områden anser BRÅ att förbätt-
ringar måste övervägas. De myndigheter med
verksamhet som berör fängelsedömda bör inta
en gemensam grundsyn på frigivningsförberedel-
senas syfte och brottsförebyggande verkan. An-
svarsfördelningen och kriminalvårdens roll i för-
hållande till andra myndigheter, särskilt på lokal
nivå, behöver förtydligas. Vidare pekar BRÅ på
att myndigheternas insatser måste vara kontinu-
erliga om återfall i brott skall motverkas effek-
tivt. Det innebär bl.a. att övriga myndigheter, i

god tid innan kriminalvårdens ansvar upphör,
måste förbereda nödvändiga åtgärder. Enligt
BRÅ krävs ett utökat myndighetssamarbete och
nya samarbetsformer. Myndigheterna bör också
fördjupa samarbetet med olika frivilligorganisa-
tioner. Frigivningsförberedelser och åtgärder ef-
ter den intagnes frigivning måste enligt rådets
uppfattning vara en central fråga för de lokala
brottsförebyggande råden i landets kommuner.
BRÅ framhåller slutligen att myndigheternas ar-
bete med frigivningsförberedelser kräver en till-
fredsställande dokumentation, uppföljning och
utvärdering.

BRÅ:s kartläggning bekräftar alltså att de in-
tagnas frigivningssituation ofta är mycket svår.
Oordnade förhållanden ökar självfallet risken för
återfall i brott. Såväl den enskilde intagne som
samhället skulle därför gagnas av att frigivnings-
förberedelserna och frigivningssituationen för-
bättrades. Rapporten visar också att det finns en
rad områden där förbättringar kan ske. Det gäller
inte minst samarbetet mellan olika myndigheter
och samarbetet mellan myndigheter och frivilli-
gorganisationer. Av mycket stor betydelse är
också att möjligheterna till kontakt med den in-
tagnes privata nätverk, t.ex. familj och arbetsgiva-
re, är goda. Även i detta avseende bör insatserna
förstärkas. Regeringen vill också peka på att den
nya lokala organisationen inom kriminalvården
ger ökade möjligheter till samarbete mellan an-
stalt och frivård inför den intagnes frigivning. En
utgångspunkt måste vara att frigivningsförbere-
delserna inleds vid verkställighetens början.

BRÅ:s rapport, som har tagits fram på mycket
kort tid, får betraktas som en förstudie. En för-
djupad analys av vad som kan göras på området
är nödvändig. Regeringen kommer därför att
överväga ytterligare uppdrag till BRÅ och berör-
da myndigheter i syfte att förbättra de intagnas
frigivningssituation. Även andra åtgärder kan
komma att övervägas.

7.4.2 Verkställighetens innehåll

Verkställighetens innehåll skall syfta till att mot-
verka återfall i brott. Innehållet skall anpassas till
de dömdas behov. Kriminalvården skall medver-
ka till att de intagna i anstalt får en sådan be-
handling och ett sådant stöd att de efter frigiv-
ningen kan leva ett laglydigt och värdigt liv. Av
grundläggande betydelse är att de som friges har
tillfredsställande utbildning. Inslaget av grund-
läggande praktisk och teoretisk utbildning skall

PROP. 1993/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

därför förstärkas ytterligare. Utgångspunkten
skall vara att alla intagna i anstalt som har behov
av det skall erbjudas grundskoleutbildning och
att de som så önskar skall erbjudas gymnasieut-
bildning. Verksamheten inom arbetsdriften är
väsentlig för att skapa förutsättningar för de in-
tagna att komma in i arbetslivet efter frigivning-
en. Arbete bör kombineras med yrkesinriktad
praktisk och teoretisk utbildning. Under verk-
ställigheten skall de intagna även få erforderlig
behandling för drogmissbruk, psykiska störning-
ar, etc. Kriminalvården skall också erbjuda social
träning och meningsfulla fritidsaktiviteter.

För att uppnå ett bra resultat med program-
verksamheten måste den hålla en hög kvalitet.
Effekterna av vidtagna åtgärder måste följas upp.
Inom kriminalvården vidtas åtgärder för att möj-
liggöra förbättrad uppföljning av resultatet. Ett
viktigt led i detta arbete är att redovisa återfalls-
frekvensen för olika kategorier intagna och att
utifrån detta analysera vilka åtaganden som bäst
kan bidra till en ökad måluppfyllelse. Metoder
som möjliggör en sådan redovisning och analys
måste alltså utvecklas.

Uppföljningen av resultatet av olika behand-
lingsinsatser är en omfattande uppgift. Delar av
kriminalvårdens programverksamhet kan därför
komma att bli föremål för en utvärdering i sär-
skild ordning. Regeringen har givit Narkotika-
kommissionen i uppdrag att utvärdera kriminal-
vårdens program för narkotikamissbrukare (jfr
avsnitt 7.4.3).

7.4.3 Kampen mot narkotikamissbruket

Den svenska narkotikapolitikens mål är att skapa
ett narkotikafritt samhälle. En stor del av dem
som är föremål för kriminalvård missbrukar nar-
kotika. Kriminalvårdens insatser på området är
därför av betydelse. Kriminalvården skall hålla
anstalter och häkten fria från narkotika och ak-
tivt verka för att narkotikamissbruket bland fri-
vårdsklienter minskar. Dessutom skall kriminal-
vården medverka till att de dömda som har be-
hov av det får tillgång till missbruksvård. Sär-
skild vikt skall läggas vid insatser för att motivera
de dömda till och skapa förutsättningar för en
långsiktig behandling av adekvat vårdgivare.

Justitieutskottet har i ett av riksdagen godkänt
betänkande (bet. 1997/98:JuU19) framhållit
vikten av att fängelserna görs drogfria. Utskottet,
som konstaterar att det pågår visst arbete i frå-
gan, anser att arbetet är av sådan dignitet att det

framstår som mycket angeläget att åtgärder vid-
tas omgående för att komma tillrätta med pro-
blemen. I betänkandet har utskottet tillkännagi-
vit att regeringen skall skynda på det arbete som
pågår när det gäller narkotikabekämpningen in-
om kriminalvården.

Som har redovisats i avsnitt 7.3.4 vidtar krimi-
nalvården en rad åtgärder i syfte att bekämpa
narkotikamissbruket. Kontrollåtgärder är natur-
ligtvis centrala i detta arbete. Den mest betydel-
sefulla insatsen är emellertid vård och behand-
ling.

Den så kallad RSS-rapporten innehåller förslag
till åtgärder för att effektivisera narkotikabe-
kämpningen inom anstalterna. Kriminalvården
arbetar nu fortlöpande med att ta ställning till
dessa och andra förslag. KARTNARK-proj ektet
kommer att presentera sina förslag till åtgärder
och strategier för en effektivare narkotikabe-
kämpning under hösten 1998. Kriminalvården
måste fortlöpande överväga vilka ytterligare åt-
gärder som kan vara lämpliga att vidta i syfte att
effektivisera narkotikabekämpningen i häktena
och anstalterna.

Regeringen har tillkallat en narkotikakommis-
sion (dir. 1998:18) i syfte att göra en samlad
översyn av och förstärka narkotikapolitiken.
Kommissionen skall bland annat att utvärdera de
narkotikarelaterade programmen inom kriminal-
vården. Frågan hur kostnaderna för § 34-pla-
ceringar och kontraktsvård skall fördelas skall
också att tas upp inom ramen för kommissio-
nens arbete.

Regeringen följer det arbete som kriminalvår-
den bedriver på området och överväger fortlö-
pande vilka ytterligare åtgärder som krävs för att
effektivisera bekämpningen av narkotikamiss-
bruket.

7.4.4 Utvecklingen av alternativa
påföljder till fängelse m.m.

Regeringen har under 1998 förslagit riksdagen
vissa reformer av påföljdssystemet (prop.
1997/98:96). Förslagen har godtagits av riksda-
gen (1997/98:JuU21, rskr 1997/98:275). De in-
nebär bl.a. att systemet med föreskrift om sam-
hällstjänst i kombination med skyddstillsyn per-
manentas från den 1 januari 1999. Samtidigt ut-
vidgas samhällstjänsten genom att en föreskrift
om samhällstjänst kan meddelas också vid vill-
korlig dom. De lokala kriminalvårdsmyndighe-
terna ansvarar för verkställigheten av föreskrifter

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

om samhällstjänst, skaffar samhällstjänstplatser
och kontrollerar att arbetsplaner för samhälls-
tjänst följs. Som framgår av avsnitt 7.3.1 pågår ett
utvecklingsarbete inom kriminalvården med
syftet att öka användningen av alla frivårdspå-
följder. Insatserna för att verkställigheten av fö-
reskrifter om samhällstjänst skall präglas av kon-
sekvens och i övrigt fungera ändamålsenligt är
avgörande för att påföljden skall vara ett trovär-
digt alternativ till fängelse. Det är därför viktigt
att kriminalvården även i fortsättningen priorite-
rar detta arbete.

Erfarenheterna av intensivövervakning med
elektronisk kontroll har hittills varit mycket po-
sitiva. Genom de nämnda reformerna av på-
följ dssystemet permanentas intensivövervak-
ningen den 1 januari 1999. Den kommer alltså
även i fortsättningen att utgöra en verkställig-
hetsform vid korta fängelsestraff. Ett framgångs-
rikt arbete inom kriminalvården med att utveckla
verkställighetsformen är avgörande för dess tro-
värdighet. De dömda som avtjänar fängelsestraff
genom intensivövervakning deltar i frivårdens
programverksamhet. Ett led i att förbättra inten-
sivövervakningen är därför att utveckla den verk-
samheten. Det är bl.a. fråga om program som
riktas till rattfylleridömda.

7.4.5 De långtidsdömdas situation

Andelen långtidsdömda, dvs. dömda med en
strafftid på fyra år eller mer, har ökat under sena-
re år. Deras situation förtjänar särskild uppmärk-
samhet. I regleringsbrevet för 1998 gav därför
regeringen Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att
redovisa vilka åtgärder som har vidtagits med
anledning av styrelsens rapport "Oro och upp-
lopp på fängelser - ett förslag till motverkan",
som lämnades 1995 efter upploppet på Krimi-
nalvårdsanstalten Tidaholm. Kriminalvårdssty-
relsen skulle också redovisa vilka ytterligare åt-
gärder som skulle komma att vidtas.

I redovisningen har Kriminalvårdsstyrelsen
hänvisat till Tidaholmsrapporten och RSS-
rapporten. Flertalet av förslagen i rapporterna
syftar inte bara till att höja säkerheten utan också
till att förbättra förhållandena för de långtids-
dömda.

Med Tidaholmsrapporten och RSS-rapporten
som utgångspunkter har kriminalvården vidtagit
åtgärder som syftar till att skapa bättre förhåll-
anden för intagna med långa strafftider. Sedan
den 1 april 1997 har ett samordnat kvalificerat

mottagningsförfarande skett på riksmottagning-
en vid Kriminalvårdsanstalten Kumla. Verksam-
heten syftar till att möjliggöra en lämplig place-
ring i anstalt av långtidsdömda män som kräver
särskild uppmärksamhet ur säkerhetssynpunkt.
Under den intagnes vistelse på riksmottagningen
skall en individuell risk- och behovsprofil utar-
betas. Profilen skall bl.a. utgöra skriftligt be-
slutsunderlag för kategoriprövningen enligt 7 §
tredje stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt och för placeringen i anstalt. Mottagning-
ens underlag möjliggör en bättre planering av
verkställigheten. Motsvarande riksmottagning
för långtidsdömda kvinnor kommer att inrättas
vid Kriminalvårdsanstalten Hinseberg under
1999.

Enligt Kriminalvårdsstyrelsen har innehållet i
verksamheten för de långtidsdömda också för-
bättrats på andra sätt. Möjligheterna till besök
har utökats. Tillgång till besökslägenheter där
den intagne kan ta emot besök av sin familj un-
der t.ex. ett veckoslut finns nu på flera anstalter.
Utbildning, brotts- och missbruksrelaterade pro-
gram samt möjligheter till fritidsaktiviteter har
relativt sett ökat på de tre klass I-anstalterna.

Det pågår alltså ett utvecklingsarbete inom
kriminalvården för att förbättra innehållet i verk-
ställigheten för de långtidsdömda. Det är ännu
för tidigt att dra några slutsatser om effekterna av
de vidtagna åtgärderna. Det står emellertid helt
klart att utvecklingen på området måste fortsätta.
Inom ramen för arbetet med att förbättra fri-
givingssituationen för de intagna kom-mer rege-
ringen självfallet att beakta även de långtidsdöm-
das situation.

Slutligen vill regeringen peka på att bestäm-
melserna i 7 § tredje stycket stycket lagen om
kriminalvård i anstalt om särbehandling av lång-
tidsdömda ändras den 1 januari 1999. Särbehand-
lingen innebär bl.a. att långtidsdömda som hu-
vudregel inte får beviljas annan permission än
särskild permission. Syftet med reformerna är att
säkerhetsklassificeringen av vissa långtidsdömda
skall göras efter en mer individualiserad bedöm-
ning. Detta skall medföra att de intagna upplever
att de har större möjligheter att genom ett aktivt
arbete med sin situation påverka den närmare
utformningen av verkställigheten.

7.4.6 Den inre säkerheten i anstalterna

En arbetsgrupp har på uppdrag av Kriminal-
vårdsstyrelsen lämnat en rapport om orsakerna

till hot och våld mellan intagna, Rapporten för
översyn av Risk-, skydds- och säkerhetsarbete
vid kriminalvårdsanstalterna Hall, Kumla och
Tidaholm, (RSS-rapporten). Gruppens arbete
har varit inriktat på att analysera och föreslå kon-
kreta åtgärder som syftar till att minska före-
komsten av hot och våld såväl mellan intagna
som från intagna mot personal. I rapporten kon-
stateras att det inte finns några säkra belägg för
att våldet på anstalterna har ökat. Däremot tycks
våldet ha blivit brutalare. Bl.a. kan hot och våld
knytas till nya grupperingar av intagna, t.ex.
motorcykelgäng. För att förebygga hot och våld
är det enligt arbetsgruppen väsentligt att utveckla
kontaktmannaskapet och säkerställa att perso-
nalen har en väl fungerande kontakt med de in-
tagna. På några av landets anstalter är personalen
i allt för liten omfattning närvarande bland de
intagna. För att förbättra differentieringen av de
intagna ur säkerhetssynpunkt föreslår arbets-
gruppen vidare ett bättre system för att inhämta
sådan information om de intagna som är av be-
tydelse för säkerheten. Andra förslag går ut på att
förbättra kontrollen av de intagnas kontakter
utanför anstalten.

Även en internationell expert har på uppdrag
av Kriminalvårdsstyrelsen lämnat en rapport om
förhållandena på Hall, Kumla och Tidaholm, Re-
port on the Class I Prisons of the Swedish Prison
and Probation Administration. Expertens förslag
till åtgärder överensstämmer i många avseenden
med de förslag som finns i RSS-rapporten.

Några av förslagen i RSS-rapporten kan kri-
minalvården genomföra inom ramarna för gäl-
lande regelverk. Andra förslag kan komma att
aktualisera frågor om ny lagstiftning. Det pågår
en dialog mellan Justitiedepartementet och Kri-
minalvårdsstyrelsen om arbetet med förslagen i
rapporten. Regeringen överväger fortlöpande
vilka åtgärder som kan bli nödvändiga från rege-
ringens sida för att förbättra säkerheten i anstal-
terna.

7.5 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har bedömt att årsredovis-
ningen i allt väsentligt är rättvisande.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

7.6 Dl	Anslag Kriminalvården
Tabell 7.3 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997	Utfall	3 816 385	Anslags- sparande	720 032
1998	Anslag	3 372 090 '	Utgifts- prognos	3 885 000
1999	Förslag	3 639 055
2000	Beräknat	3 822 799 ¹
2001	Beräknat	3 890 493 ’

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 1998.

² Motsvarar 3 755 055 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

³ Motsvarar 3 763 055 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

Under 1997 förbrukade kriminalvården 54 mil-
joner kronor mer än anvisade medel. Det innebar
att det ackumulerade anslagssparandet minskade
till 720 miljoner kronor vid ingången av 1998.
Enligt gällande prognos kommer kriminalvården
under innevarande budgetår förbruka 513 miljo-
ner kronor mer än anvisade medel, vilket beror
främst på de engångsvisa besparingar som ålades
kriminalvården i enlighet med budgetpropositio-
nen för 1998. Det ackumulerade anslagssparan-
det beräknas vid ingången av 1999 uppgå till cir-
ka 207 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Kriminalvården disponerar inkomster från ar-
betsdriften inom kriminalvården. För arbets-
driften gäller inte kravet på full kostnadstäck-
ning. Inkomsterna täcker ungefär hälften av
kostnaderna.

Av 5 § lagen (1994:451) om försöksverksam-
het med intensivövervakning med elektronisk
kontroll framgår att dömda som deltar i försöks-
verksamheten skall betala en avgift. Avgiften
uppgår till 50 kronor per dag som verkställighe-
ten skall pågå, dock högst 3 000 kronor. Av-
giften skall betalas i förskott till Kriminalvårds-
styrelsen för att därefter kvartalsvis tillföras
brottsofferfonden.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Tabell 7.4 Avgiftsbelagd verksamhet
Tusental kronor	Ej disponibla/intensiv- övervaknin^^	Disponibla/arbetsdrift
Utfall 1997	3 200	142 000'
Prognos 1998	3 300	152 000’
Budget 1999	3 300	150 000

¹ Exklusive interna inkomster om 8,5 miljoner kronor.

² Exklusive EU-bidrag om 5,5 miljoner kronor.

Slutsatser

Under de senaste budgetåren har kriminalvår-
dens anslagsförbrukning varit lägre än anvisade
medel, vilket inneburit att kriminalvården byggt
upp ett stort anslagssparande. Orsaken är i första
hand att beläggningen vid anstalter och häkten
har minskat. Behovet av häktes- och anstaltsplat-
ser har alltså minskat. I det korta perspektivet har
kriminalvårdens häktes- och anstaltsorgani-
sation blivit överdimensionerad. Beläggningen
har minskat främst på grund av att verkställig-
hetsreformen intensivövervakning med elektro-
nisk kontroll har utvidgats men också på grund
av att antalet fängelsedomar har minskat. Mot
denna bakgrund har kriminalvårdens anslagsram
i enlighet med budgetpropositionerna avseende
1997 respektive 1998 tillfälligt minskats med 867
miljoner kronor fördelat på åren 1997 - 2000.
Den lägre anslagsramen skall inte utgöra plane-
ringsram för kriminalvårdens verksamhet. Kri-
minalvårdsstyrelsen skall i planeringen och bud-
geteringen av verksamheten utnyttja anslagsspa-
randet för att täcka de engångsvisa neddragning-
arna av anslaget.

Vid utgången av budgetåret 1997 återstod 720
miljoner kronor av anslagssparandet. Återstoden
av anslagssparandet behövs bland annat för att
klara av det resterande sparkravet. Mot bakgrund
av detta föreslår regeringen att kriminalvårdens
anslag för 1999 fastställs till 3 639 055 000 kro-
nor. För 2000 och 2001 beräknas anslaget till
3 822 799 000 kronor respektive 3 890 493 000
kronor.

miljoner kronor. Under 1998 förändras finansie-
ringen av avtalsförsäkringar på det statliga områ-
det. Med anledning av detta har en korrigering
gjorts av den justering som genomfördes 1997 av
anslagen för 1998. För kriminalvårdens del in-
nebär det att anslaget räknas upp i enlighet med
tilläggsbudget i denna proposition med drygt 16
miljoner kronor. Till följd av de tidigare besluta-
de engångsvisa besparingarna som belastade an-
slaget 1998 räknas anslaget för 1999 upp med 312
miljoner kronor. Till följd av tidigare beslut görs
för 1999 en engångsvis neddragning av anslaget
med 124 miljoner kronor. Vidare minskas ansla-
get engångsvis med 9 miljoner kronor till följd av
den kompensation som gjordes föregående bud-
getår för en tillfällig finansiering av anslaget Fl
Brottsförebyggande rådet. Dessutom återläggs
de 4,3 miljoner kronor som engångsvis överför-
des till utgiftsområde 9, anslaget C5 Statens In-
stitutionsstyrelse, i enlighet med tilläggsbudge-
ten i den ekonomiska vårpropositionen 1998.

Avslutningsvis görs tre överföringar. Krimi-
nalvårdens anslagsram höjs med 15,5 miljoner
kronor från och med budgetåret 1999 samtidigt
som anslaget Al Polisorganisationen sänks med
motsvarande belopp. Förändringen beror på den
ändring i lagen om omhändertagande av berusade
personer som föreslås i denna proposition. Vida-
re överförs 15,6 miljoner kronor till utgiftsområ-
de 9, anslaget C5 Statens Institutionsstyrelse, till
följd av att Statens Institutionsstyrelse, fr.o.m.
den 1 januari 1999, ansvarar för verkställigheten
av sluten ungdomsvård.

I nedanstående tabell redovisas de beräkningar
som ligger till grund för anslaget 1999.

Tabell 7.5 Beräkning av anslaget för 1999

Tusental kronor
Anslag 1998	3 372 090'
Justering av premier	16 742’
Pris- och löneomräkning	67 574
Ändringar m.a.a. tidigare beslut	183 300’
Rampåverkande överföringar, nettoförändring	-100
Övrigt	-551
Förslag 1999	3 639 055

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 1998.

² Justeras på tilläggsbudget i denna proposition.

³1 enlighet med budgetpropositionen för 1998 samt den ekonomiska vårpropositionen
1998.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

8 Kronofogdemyndigheterna

8.1 Omfattning

Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala
ledningen av exekutionsväsendet (jfr utgiftsom-
råde 3 Skatteförvaltningen och Tullverket, av-
snitt 3.1 Skatteförvaltningen). På regional nivå
finns det fr.o.m. den 1 januari 1997 inom exeku-
tionsväsendet tio kronofogdemyndigheter med i
dagsläget sammanlagt 84 lokala kontor. Huvud-
delen av arbetet med indrivning och andra for-
mer av verkställighet bedrivs från de lokala kon-
toren medan vissa arbetsuppgifter, främst vad
gäller exekutiv försäljning av fastigheter m.m.
och tillsyn i konkurs, är koncentrerade till ett
mindre antal orter.

8.2 Utgiftsutvecklingen

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000*

Beräknat
anslag
2oor

1 270,8

1 283,7

1 315,0

1 310,0

1 331,1

1 351,4

¹ Motsvarar 1 307,4 miljoner kronor i 1999 års prisnivå.

² Motsvarar 1 307,4 miljoner kronor i 1999 års prisnivå.

Förändringar

Under år 1998 har arbetet med att anpassa myn-
digheternas inre organisation m.m. till den nya
indelningen i tio regionala myndigheter slutförts.
Några större förändringar i organisation eller lag-
stiftning planeras inte för närvarande, med un-
dantag av att Hallands län förs över till verksam-
hetsområdet för Kronofogdemyndigheten i
Kalmar fr.o.m. den 1 januari 1999, för att över-
ensstämmelse skall uppnås med den nya regio-
nindelning för skatteförvaltningen som då införs.

Prioriteringar

Det skall även fortsättningsvis vara en prioriterad
uppgift att genom förbättring av IT-stödet och
andra rationaliseringsåtgärder se till att verksam-
heten kan klara en eventuell uppgång i arbetsbe-
lastningen utan allvarliga störningar eller bety-
dande resurstillskott.

I den löpande verksamheten bör arbetet med
att återställa och förbättra ambitionsnivån i in-
drivningen fortsätta, bl.a. vad gäller processföring
och andra borgenärsuppgifter vid indrivning i
allmänna mål.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Handläggningstiderna har förkortats inom fler-
talet områden och balanserna har minskat. Det
beloppsmässiga utfallet av indrivningsverksam-
heten har förbättrats något.

Anslagssparandet är i princip oförändrat.

8.3 Resultatbedömning

8.3.1 Inledning

Av målet för exekutionsväsendet följer att kro-
nofogdemyndigheterna skall verka för en god
betalningsmoral i samhället och för att alla även i

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

övrigt gör rätt för sig. Det betyder bl.a. att betal-
ningsförpliktelser och andra förpliktelser som
kan verkställas med tvång i stället i största möjli-
ga utsträckning bör fullgöras frivilligt i rätt tid
och ordning.

Kronofogdemyndigheternas verksamhet är av
stor betydelse för att målet skall uppnås, men
möjligheterna att klara detta påverkas av en rad
faktorer utanför verksamheten såsom konjunk-
turläge och sysselsättning. Av betydelse är också
andra myndigheters liksom även företags age-
rande, attityder till skuldsättning m.m. Detta är
dock saker som i viss utsträckning kan påverkas
av hur kronofogdemyndigheterna arbetar.

Myndigheterna kan medverka till att målet
uppnås genom åtgärder av flera slag.

Kronofogdemyndigheternas huvuduppgift är
att på uppdrag av borgenärer och andra sökande
verkställa rättsanspråk som inte har reglerats fri-
villigt. För att målet skall uppnås måste krono-
fogdemyndigheternas utredningar i indrivnings-
arbetet vara så tillförlitliga att verkställigheten
kan antas leda till att gäldenäremas betalnings-
förmåga tas i anspråk fullt ut för att reglera ford-
ringarna, med beaktande av de bestämmelser som
finns till skydd för gäldenäremas rätt.

För att målet för verksamheten skall uppnås
skall kronofogdemyndigheterna också

- genom information och liknande förebyg-
gande åtgärder bidra till att stärka viljan hos
allmänheten att frivilligt fullgöra de för-
pliktelser man har tagit på sig,

- snabbt och enkelt fastställa otvistiga an-
språk genom utslag i den summariska pro-
cessen och

- när fråga om skuldsanering väcks utreda
förutsättningarna och, om dessa är uppfyll-
da, besluta om frivillig skuldsanering.

Vidare hör det till kronofogdemyndigheternas
uppgifter att se till att avvecklingen av konkurser
sker på ett lagenligt och ändamålsenligt sätt och
utan att dra ut onödigt mycket på tiden.

Av avgörande betydelse för att målet för verk-
samheten skall uppnås är att handläggningen sker
snabbt och med hög kvalitet. De verksamhetsmål
och återrapporteringskrav som ställs upp är även
i regleringsbrevet för år 1998 i hög grad inriktade
på just handläggningstider för olika typer av mål
och ärenden. Det skall ses mot bakgrund av den
extremt stora arbetsbelastningen på kronofog-
demyndigheterna under första hälften av 1990-
talet och de betydande balanser som arbetsbe-

lastningen resulterade i. I fortsättningen måste
dock behovet av att återställa och förbättra am-
bitionsnivåerna i främst indrivningsarbetet
komma bättre till uttryck.

I bedömningen av resultatet av indrivnings-
verksamheten kan man enligt regeringens me-
ning aldrig bortse från det beloppsmässiga utfal-
let. Samtidigt gäller att detta är ett mycket
trubbigt mått på resultatet. Dels påverkas det in-
drivna beloppets storlek i hög grad av faktorer
utanför myndigheternas kontroll, dels saknas det
i vart fall ännu så länge statistik som på ett till-
förlitligt sätt visar i vilken utsträckning det i en-
skilda mål görs betalningar direkt till sökanden
under målets handläggning.

8.3.2 RSV:s resultatredovisning

I resultatredovisningen i RSV:s årsredovisning
lämnas information om resultatet i fråga om var
och en av följande arbetsuppgifter: den förebyg-
gande uppgiften, den fastställande uppgiften
(summarisk process) den verkställande uppgif-
ten, uppgiften som borgenärsföreträdare i all-
männa mål (a-mål), tillsynsuppgiften i konkurs
och den skuldsanerande uppgiften.

Under år 1997 användes närmare 73 procent
av kronofogdemyndigheternas resurser för in-
drivning, dvs. allt arbete med verkställighet i a-
mål och enskilda mål (e-mål) jämte borge-
närsuppgiften i a-mål. Exekutiv försäljning av
fastigheter m.m., redovisas dock separat. Grovt
räknat var resursåtgången jämnt fördelad mellan
a- och e-mål. Hur resursåtgången för olika verk-
samhetsgrenar har utvecklats framgår av nedan-
stående tabell.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Tabell 8.1 Exekutionsväsendets utgifter fördelade pä ar-
betsuppgifter 1994-1997___________________________

Miljoner kronor

ÅR VERKSAMHETSGREN	1994	1995	1996	1997	ÄNDR. 96-97
Indrivning	834	852	938	964	3%
- A-mål	382	411	482	492	2%
- E-mål	453	441	456	472	4%
Summarisk process	153	127	128	117	-9%
Delgivning genom	-	-	72	66	-8%
stämningsman
Fastighetsförsälj-	142	121	107	91	-15%
ning
Konkurstillsyn	50	43	46	42	-9%
Förebyggande verk-	5	5	7	5	-29%
samhet
Skuldsanering	15	27	35	37	6%
Totalt	1 199	1 175	1 333	1 322	-1%

En betydande del av verksamheten täcks av de
avgiftsinkomster som levereras in till inkomstti-
tel på statsbudgeten. Hur dessa har utvecklats
framgår av nedanstående tabell.

ITabell 8.2 Exekutionsväsendets avgiftsinkomster 1994- 1 11997 1
Miljoner kronor ÄR	1994	1995	1996	1997
Grundavgifter
- A-mål	296	279	319	329
-E-mål	375	311	275	256
Avg. i fastighetsförs.	100	93	55	44
Ansökningsavgifter i	162	130	175	169
summarisk process
Totalt	933	813	824	798

Ett mål för den förebyggande verksamheten har
varit att nå minst en tredjedel av eleverna i gym-
nasieskolan med den information som RSV be-
stämmer. Målet har inte kunnat uppnås. Andelen
elever som nåtts med informationen är cirka 18
procent. Antalet elever som informerats har
dock ökat jämfört med år 1996. Ett mått på ef-
fekten av kronofogdemyndigheternas förebyg-
gande insatser kan vara utvecklingen vad gäller
nya och yngre gäldenärer. Av årsredovisningen
framgår att andelen gäldenärer yngre än 26 år har
minskat under ett antal år.

Antalet inkomna mål i den summariska pro-
cessen har på nytt ökat något efter en nedgång
1996 och är nu nära nog tillbaka på 1995 års nivå.
Andelen mål där föreläggande eller begäran om
komplettering har utfärdats inom fem arbetsda-

gar är oförändrat stor, liksom andelen av de av-
slutade målen där den totala handläggningstiden
har understigit tre månader. Andelen mål för vil-
ka den totala handläggningstiden överstigit tolv
månader har fortsatt att minska kraftigt och var
under 1997 nere på 0,4 procent, vilket skall jäm-
föras med 1,3 procent 1995 och 4,3 procent
1994.

Inom verksamhetsgrenen indrivning har det
totala indrivna beloppet minskat marginellt i all-
männa mål, från 4 612 miljoner kronor 1996 till
4 605 miljoner kronor 1997, medan det i enskilda
mål har ökat markant, från 1 016 miljoner kronor
1996 till 1 167 miljoner kronor 1997. Även det
belopp som i enskilda mål har återkallats av sö-
kanden, och som därför kan antas ha blivit betalt
direkt till denna, har ökat. Andelen mål där ut-
redningen slutförts inom tre månader har ökat
något, från 79 till 81 procent i enskilda mål me-
dan den var oförändrad, 72 procent, i allmänna
mål.

Utvecklingen av antalet inkomna mål och an-
talet mål i balans framgår av nedanstående tabell.

ITabell 8.3 Inkomna mål och mål i balans 1994-1997 1
Tusental MÅLTYP	1994	1995	1996	1997
A-MÅL
Inkomna	1424	1 369	1 458	2 181
Utgående balans	2 972	3 193	3 543	4 400
E-MÄL
Inkomna	543	476	561	454
Utgående balans	199	192	454	444

Bland a-målen är underhållsstöd och TV-avgifter
de antalsmässigt största medelsslagen, medan det
är felparkeringsavgifter som uppvisar den största
procentuella ökningen av antalet mål jämfört
med 1996. Underhållsstöd är ett nytt medelsslag
och förklarar ensamt hela den stora uppgången i
antal mål jämfört med föregående år. Antalet mål
som gäller fordonsskatt har minskat markant.

Ett i vissa avseenden bättre mått på arbetsbe-
lastningen än antalet mål är antalet gäldenärer,
och då särskilt antalet under en period tillkomna
gäldenärer som är nya i den meningen att de inte
helt nyligen har varit föremål för utredning hos
kronofogdemyndigheten. Utvecklingen de se-
naste åren framgår av nedanstående tabell.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Tabell 8.4 Gäldenärsutvecklingen 1994-1997

Tusental
GÄLDENÄRER	1994	1995	1996	1997
Tillkomna	290	298	312	259
varav nya	136	136	153	137
varav näringsidkare	53	55	65	61
Avslutade	282	300	252	252
varav nya	79	77	81	73
varav näringsidkare	44	55	65	61
varav gallrade	-	28	18	21
Utgående balans	580	578	637	644
varav nya	37	37	46	44
varav näringsidkare	138	138	143	139

Inom verksamhetsgrenen exekutiv fastighetsför-
säljning har såväl antalet inkomna som antalet
avslutade ärenden fortsatt att minska, liksom
antalet sålda objekt och antalet ärenden i balans.
Både antalet inkomna ärenden och antalet ären-
den i balans är nu, efter successiva minskningar,
nere i ungefär en tredjedel av vad det var år 1993.

Antalet inkomna konkurstillsynsärenden har
minskat jämfört med 1996. År 1997 var antalet
nya konkurser 11 217. Antalet oavslutade ären-
den vid årets utgång har minskat markant jäm-
fört med 1996 och var vid utgången av 1997 nere
i 19 805.

Antalet skuldsaneringsärenden har på nytt
minskat, efter en kraftig uppgång 1996. Är 1997
var antalet ärenden 3 590. Även antalet ärenden i
balans har minskat, med närmare 25 procent un-
der 1997. En stor del av de inkomna ansökning-
arna avvisas, avslås eller avskrivs. I flertalet av de
fall där kronofogdemyndigheten lägger fram för-
slag till frivillig skuldsanering lyckas man inte få
förslaget godtaget av samtliga borgenärer. I de
fall som handlagts av tingsrätterna har dessa van-
ligtvis beslutat om tvingande skuldsanering i en-
lighet med kronofogdemyndighetens förslag.
Tendensen vad gäller handläggningstider är sna-
rast en viss ökning jämfört med 1996.

I resultatredovisningen konstateras vidare att
utvecklingen av produktiviteten skiftar mellan de
olika verksamhetsgrenarna. Utvecklingen redo-
visas främst i form av styckkostnader för de hu-
vudsakliga slutprestationema. För år 1997 redo-
visas sänkta styckkostnader jämfört med 1996
för den största verksamhetsgrenen, indrivning,
liksom även för summarisk process och förebyg-
gande verksamhet, medan styckkostnaden ökat
för exekutiv fastighetsförsäljning, skuldsanering
och, om än marginellt, tillsyn i konkurs. För den

förebyggande verksamheten, den summariska
processen och indrivningen i allmänna mål är
styckkostnaden också lägre än år 1994.

RSV redovisar i fråga om kvaliteten i verk-
samheten den bedömningen att den rättsliga
kvaliteten, mätt som andel överklagande och hur
myndigheternas beslut står sig i högre instans,
allmänt får ses som god. Produkterna har tillhan-
dahållits på genomsnittligt kortare tid och balan-
serna av äldre ärenden har minskat. En större del
av det för indrivning överlämnade beloppet har
drivits in under året. Enligt RSV tyder dessa in-
dikatorer sammantaget på att den totala kvalite-
ten har förbättrats under år 1997.

8.3.3 Regeringens bedömning

Måluppfyllelsen har förbättrats jämfört med år

1996.1 regleringsbrevet spelar som redan nämnts
mål som gäller förkortning av handläggningsti-
derna en framträdande roll. Dessa mål har inte
till alla delar uppnåtts. Trots det är utvecklingen
vad gäller handläggningstiderna som helhet posi-
tiv.

Vidare kan konstateras att det direkta be-
loppsmässiga utfallet av indrivningsverksamhe-
ten har förbättrats något.

Produktivitetsutvecklingen skiftar för de olika
verksamhetsgrenarna. Utvecklingen styrs i hög
grad av fluktuationer i mål- och ärendetillström-
ningen och av kronofogdemyndigheternas för-
måga att snabbt anpassa resurserna inom en viss
verksamhetsgren till arbetssituationen. Det kan
därför ses som naturligt att utvecklingen är ne-
gativ i fråga om de verksamhetsgrenar där antalet
inkomna mål eller ärenden har minskat under
året. I de produktivitetsmätningar som gjorts in-
om ramen för regeringens uppdrag till
Statskontoret redovisas en positiv utveckling av
den totala produktiviteten under år 1997, efter en
nedgång år 1996, liksom för perioden 1990-1997
som helhet. Den redovisade nedgången 1996
förklaras av de nya handläggningsrutinema för
enskilda mål, som lett till en kraftig minskning av
antalet avslutade mål.

Vad gäller kvaliteten framhålls i årsredovis-
ningen att produkterna har tillhandahållits på ge-
nomsnittligt kortare tid och att den rättsliga kva-
liteten, mätt som andel överklaganden och hur
myndigheternas beslut står sig i högre instans,
allmänt sett får anses vara god.

Regeringen bedömer resultatet av verksam-
heten som helhet som tillfredsställande. Den be-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

dömningen grundas på att handläggningstiderna
har förkortats inom flertalet områden och att det
beloppsmässiga utfallet förbättrats något. Det
bör samtidigt framhållas att det ännu återstår att
föra en grundlig diskussion om vilka resultatmått
som är mest relevanta. Som regeringen varit inne
på i budgetpropositionen för år 1998 kan det
hävdas att handläggningstiderna har blivit alltför
framträdande bland verksamhetsmålen på be-
kostnad av mål som hänför sig till ambitionsni-
vån i främst indrivningsarbetet.

8.4 Revisionens iakttagelser

RRV:s revisionsberättelse avseende skatteför-
valtningen och exekutionsväsendet innehåller
inte någon invändning. Enligt revisionsrapporten
är resultatredovisningen tydligt fokuserad mot
verksamhetens resultat och redovisning sker mot
verksamhetsmål och återrapporteringskrav enligt
regleringsbrevet. Revisorerna anser dock att
kopplingen mellan redovisningen och regle-
ringsbrevet inte är helt tillfredsställande vad gäl-
ler bl.a. kommentarer till verksamhetens resultat
i förhållande till mål inom exekutionsväsendet
och överensstämmelsen i vissa fall mellan mått
som anges i regleringsbrevet och mått som an-
vänds i redovisningen. Vad gäller resultatredo-
visningen som helhet pekar man bl.a. på att det
mellan olika delar av denna finns skillnader i sät-
tet att redovisa som inte framstår som motivera-
de.

Regeringen instämmer i RRV:s bedömning att
mycket av det som påtalats bör kunna åtgärdas
utan svårighet. Vad gäller utformningen av årsre-
dovisningen har ett mera långsiktigt utvecklings-
arbete nu inletts av RSV. Regeringen avser att
noga följa detta och vid behov ange riktlinjer för
arbetet.

8.5 Anslag

El Kronofogdemyndigheterna

Tabell 8.5 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		1 270 821	Anslags- sparande	218 032
1997	Utfall	1 270 821	Anslags- sparande	218 032
1998	Anslag	1 283 651	Utgifts- prognos	1 315 000
1999	Förslag	1 309 986
2000	Beräknat	1 331 072¹
2001	Beräknat	1 351417’

' Motsvarar 1 307 380 tusen kronor i 1999 års prisnivå.
² Motsvarar 1 307 380 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

Medel för RSV:s arbetsuppgifter som central
myndighet inom exekutionsväsendet anvisas un-
der utgiftsområde 3 Skatteförvaltningen och
Tullverket, ramanslaget Al Riksskatteverket.

Hos kronofogdemyndigheterna har det under
budgetåren 1993/94, 1994/95 och 1995/96
byggts upp ett avsevärt anslagssparande. Under
1997 ökade anslagssparandet marginellt. Rege-
ringen har vid tre tillfällen, senast våren 1997, be-
slutat om bortföring av vissa medel från anslaget
som en besparing. Sammanlagt har i enlighet
med regeringens beslut 62,8 miljoner kronor
förts bort från anslaget.

Regeringens överväganden

För kronofogdemyndigheterna har för perioden
1995/96 - 1998 lagts fast ett besparingskrav på 11
procent. Därutöver har ett tillfälligt resurstill-
skott på 25 miljoner kronor som gavs budgetåret
1994/95 därefter dragits bort i två omgångar.

Det både i absoluta tal och i förhållande till
anslagsbasen avsevärda överskottet har flera för-
klaringar. En viktig del av förklaringen är att det
allmänt sett är svårt att på förhand med någon
större precision ange i vilken takt medel som har
avsatts för investeringar i utrustning och syste-
mutveckling m.m. på IT-området kommer att
förbrukas. För kronofogdemyndigheterna till-
kommer den omständigheten att arbetet i ett
omfattande projekt som avser nytt teknikstöd
för indrivningsverksamheten har varit avbrutet
under en stor del av 1996 och 1997 men numera
har återupptagits. En annan del av förklaringen är
minskat antal mål av vissa slag, vilket har lett till
lägre kostnader än beräknat för exekutiva för-
rättningar m.m., och återhållsamhet hos myn-
digheterna med att rekrytera nya medarbetare.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Ett inte obetydligt belopp är också avsatt för
pensionsersättningar i samband med avveckling
av personal.

Den av RSV senast redovisade prognosen över
medelsförbrukningen tyder på att anslagssparan-
det hos kronofogdemyndigheterna kommer att
avvecklas helt och ha vänts till ett visst under-
skott vid utgången av år 2000 och ett inte obe-
tydligt underskott vid utgången av år 2001. Det
bör understrykas att medelsförbrukningens ut-
veckling är starkt beroende av hur mängden in-
kommande mål och ärenden utvecklas. De se-
naste årens kraftiga minskning inom vissa verk-
samhetsgrenar visar vissa tecken på att nu ha
brutits. Det är dock alltför tidigt att dra några
säkra slutsatser om den saken. Som redan fram-
gått bör det enligt regeringens mening vara en
prioriterad uppgift att genom förbättring av IT-
stödet och andra rationaliseringsåtgärder se till
att verksamheten kan klara en eventuell uppgång
i arbetsbelastningen utan allvarliga störningar el-
ler betydande resurstillskott.

Slutsatser

Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering
gjorts av anslaget. Justeringen är föranledd av att
en korrigering har gjorts av den justering som
gjordes av anslagen för år 1998 med anledning av
att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det
statliga området förändrades.

Regeringen finner mot bakgrund av det som
sagts i det föregående inte anledning att nu göra
någon ändrad bedömning vad gäller resursbeho-
vet under perioden t.o.m. år 2001.

Sammantaget föreslår regeringen att anslaget
för 1999 fastställs till 1 309 986 000 kronor. För
åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
1 331 072 000 kronor, respektive 1 351 417 000
kronor.

iBeräkning av anslaget för 1999 1
Tusental kronor ^nsla^99^	1 283 651
Pris- och löneomräkning	24 379
Justering av premier	3 929
Minskat resursbehov	- 1 973
Förslag 1999	1 309 986

100

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

9 Övrig verksamhet inom rättsväsendet

9.1 Anslag

Fl Brottsförebyggande rådet

ITabell 9.1 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		36 277	Anslags- sparande	1 431
1997	Utfall	36 277	Anslags- sparande	1 431
1998	Anslag	46 864	Utgifts- prognos	48 000
1999	Förslag	43 674
2000	Beräknat	46 479 ¹
2001	Beräknat	38 984 ’

‘Motsvarar 45 674 tusen kronor i 1999 års prisnivå.
² Motsvarar 37 674 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett stabsor-
gan under regeringen och ett expertorgan inom
rättsväsendet. Rådets övergripande mål är att
främja brottsförebyggande arbete genom ut-
veckling, utvärdering, tillämpad forskning och
information inom det kriminalpolitiska området
och därigenom bidra till att minska brottslighe-
ten och öka tryggheten. Viktiga inslag i verk-
samheten är att ta fram underlag till regeringen
och rättsväsendets myndigheter för åtgärder och
prioriteringar i det kriminalpolitiska arbetet, ut-
värdering av vidtagna åtgärder samt stöd till lo-
kalt brottsförebyggande arbete.

Sammanlagt har BRÅ under budgetåret 1997
haft 29 årsarbetskrafter. Det genomsnittliga an-
talet anställda var 35, jämfört med 37 föregående
budgetår (18 månader).

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

För att stödja den delvis nya inriktningen för
BRÅ som beslutades i budgetpropositionen för
budgetåret 1998 har BRÅ genomfört en omor-
ganisation. Från och med mars 1998 har BRÅ
organiserats i enheter utifrån målsättningen med
verksamheten. BRÅ:s kärnverksamhet utförs in-
om fem enheter: Enheten för lokalt brottsföre-
byggande arbete, enheten för reformutvärdering,
enheten för individinriktade åtgärder, enheten
för studier av brottsligheten och enheten för sta-
tistik. Enheten för metod och utveckling skall ge
expertstöd till övriga enheter. Enheten för in-
formation och förlag svarar, i samarbete med re-
spektive enhet, för spridningen av resultaten av
BRÅ:s forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Två rådgivande organ är knutna till myndig-
heten. Dels en referensgrupp för rättsväsendet,
som skall ge förslag till prioriteringar av rådets
forsknings- och utvecklingsarbete och skapa
ökade kontakter mellan praktiskt och vetenskap-
ligt verksamma inom rättsväsendet, dels en ve-
tenskaplig nämnd med ledamöter från olika äm-
nesområden som har betydelse för BRÅ:s verk-
samhet (kriminologi, sociologi, ekonomi, m.fl.).

BRÅ:s verksamhet kan delas upp på verksam-
hetsområdena stöd till lokalt brottsförebyggande
arbete, forsknings- och utvecklingsverksamhet,
informations- och förlagsverksamhet samt offi-
ciell statistik för rättsväsendet.

Lokalt brottsförebyggande arbete

Åtta av BRÅ:s forsknings- och utvecklingspro-
jekt under budgetåret 1997 har gällt verksam-
hetsområdet Lokalt brottsförebyggande arbete.

101

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Under året har BRÅ arbetat med ett omfattande
projekt för att belysa effekter av tidiga åtgärder,
bl.a. sådana som syftar till att förhindra eller
motverka att barn och ungdomar dras in i en
kriminell livsstil.

Rådet har deltagit i Kommittén för brotts-
förebyggande arbete, samt tagit fram skrifter av
mer handboksmässig karaktär.

Rådet har genom olika enkäter och opinions-
undersökningar byggt upp omfattande kunska-
per om det brottsförebyggande arbetet i landet
och den syn som finns bland allmänheten, olika
organisationer och myndigheter på detta arbete.
Kostnaderna för verksamhetsgrenen lokalt
brottsförebyggande arbete har ökat under året.

Forsknings- och utvecklingsverksamhet

BRÅ har under året drivit sammanlagt 41 projekt
i forsknings- och utvecklingsverksamheten. Av
dessa har 20 legat inom de av regeringen särskilt
prioriterade områdena brottsförebyggande arbe-
te, våldsbrott, brott med rasistiska inslag, narko-
tikabrott, ekonomisk brottslighet inklusive mil-
jöbrott samt brottsoffer. Fem projekt under året
har avsett utvärderingar eller uppföljningar. Ar-
betet med att vidareutveckla prognoser om och
analyser av brottsutvecklingen och tillström-
ningen av ärenden fortskrider.

Rådet har i hela sin verksamhet ett brett inter-
nationellt och nationellt samarbete. Det natio-
nella samarbetet har förstärkts under det senaste
året, framför allt i den del av verksamheten som
gäller lokalt brottsförebyggande arbete. Det är
också inom detta område som det internationella
samarbetet utvecklats särskilt kraftigt under bud-
getåret. BRÅ har pågående aktiviteter inom EU,
Europarådet och Nordiska rådet. Forsknings-
projekten drivs ofta i samarbete med olika myn-
digheter, universitet och högskolor. BRÅ:s totala
kostnader för verksamhetsområdet forsknings-
och utvecklingsverksamhet har under budgetåret
1997 legat i nivå med kostnaderna för budgetåret
1995/96.

För att få en effektivare användning av de
samlade resurserna för forskning, utveckling och
därmed sammanhängande verksamhet inom
rättsväsendet har Rikspolisstyrelsens forsknings-
enhet slagits samman med BRÅ från och med
budgetåret 1998. Samtidigt överfördes Rikspolis-
styrelsens forskningsenhets budget på 8,1 miljo-
ner kronor till BRÅ. Sammanslagningen skall ge
en bredare verksamhet, större flexibilitet samt
bättre förutsättningar för att göra helhetsbedöm-

ningar av utredningsbehovet och för större pro-
jekt.

Informations- och förlagsverksamhet

De projekt som pågår vid BRÅ resulterar i rap-
porter, promemorior och andra skrifter som hu-
vudsakligen sprids genom försäljning men också
kostnadsfritt till en grupp av nyckelperso-
ner/myndigheter. Resultaten av BRÅ:s forsk-
nings- och utvecklingsarbete sprids huvudsakli-
gen till målgrupper utanför forskarsamhället.
Ansträngningar har gjorts för att presentera re-
sultaten så att de blir mer tillgängliga för andra än
forskare. BRÅ har under 1997 startat en egen
webbplats på Internet. Målet är att sprida kun-
skap om BRÅ och dess verksamhet, samt att öka
servicen och tillgängligheten.

Rådet ger ut tre serier av rapporter. Det totala
antalet sålda rapporter med mera uppgick bud-
getåret 1997 till 9 820 exemplar. Detta skall
jämföras med 5 646 sålda exemplar budgetåret
1995/96 (18 mån), vilket motsvarar en ökning på
74 procent. Sammanlagt 2 200 exemplar har dist-
ribuerats kostnadsfritt till författare, journalister,
kursdeltagare med flera. Både kostnaderna och
intäkterna från verksamhetsgrenen har minskat
under det senaste budgetåret. Ett fåtal projekt
har varit delvis extemfinansierade.

Officiell statistik för rättsväsendet

Från och med den 1 januari 1996 övertog BRÅ
hela produktionsansvaret av den officiella rätts-
statistiken från Statistiska centralbyrån. BRÅ har
utvecklat ett nytt system för statistikproduktio-
nen i syfte att säkerställa en modern statistikpro-
duktion av hög kvalitet. Under året har ett bety-
dande arbete lagts ned på att förbättra kvaliteten i
de data som ligger till grund för statistiken. Ef-
fektivare rutiner för kontroller av indata har ut-
arbetats.

Kostnaderna för främst systemuppbyggnad
och systemutveckling har under budgetåret blivit
avsevärt högre än vad BRÅ förutsett. Publice-
ringen av rättsstatistiken har inte kommit helt
ikapp under året. BRÅ:s publikation Kriminal-
statistik 1997 kommer att publiceras i oktober.

Under hösten 1997 genomförde Statskontoret
en utredning av BRÅ:s utveckling och produk-
tion av rättsstatistiken mot bakgrund av de kraf-
tiga kostnadsökningar och förseningar som upp-
stått. Utredningen föreslog en utflyttning av
statistikproduktionen till en extern leverantör.
Under sommaren 1998 har BRÅ genomfört ett
upphandlingsförfarande som utmynnade i att

102

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

drift och underhåll av statistikdatabasen lades ut
på en extern leverantör. Förändringar i informa-
tionsflödet till rättsstatistiken har medfört att
BRÅ gått ut i ytterligare ett upphandlingsförfa-
rande avseende förändringar i produktionssys-
temet.

Regeringens bedömning av BRÅ:s resultat

BRÅ:s verksamhet bedrivs med en hög ambi-
tionsnivå och med högt ställda krav på kvalitet.
Rådet har stärkt sina insatser inom det lokala
brottsförebyggande arbetet och under året har
förberedelser vidtagits inför övertagandet av de
arbetsuppgifter Kommittén för brottsförebyg-
gande arbete har idag. De områden som rådet
prioriterat inom forsknings- och utvecklings-
verksamheten överensstämmer med de av rege-
ringen prioriterade områdena. BRÅ har ökat och
förbättrat informationsutbudet till de rättsvår-
dande myndigheterna och till allmänheten.

Ett omfattande arbete har lagts ned på att för-
bättra kvaliteten i rättsstatistiken och försening-
arna i publikationstakten har minskat. Kostna-
derna har emellertid ökat kraftigt och fortfarande
är förseningarna i publikationstakten för stora.
Det är därför angeläget att de upphandlingar av
statistikproduktionen som nu pågår utmynnar i
att kostnaderna minskar och att BRÅ kommer
ikapp med utgivningen av sina statistikpublika-
tioner.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte haft några invänd-
ningar i revisionsberättelsen avseende BRÅ.

Slutsatser

BRÅ:s roll som stabsorgan till regeringen och
som expertorgan inom rättsväsendet skall stärkas
ytterligare. BRÅ skall mer än tidigare fungera
som ett centrum för forsknings- och utveck-
lingsverksamheten inom hela rättsväsendet. BRÅ
skall prioritera samma områden som prioriteras
inom kriminalpolitiken i stort. Till BRÅ:s hu-
vuduppgifter hör att ta fram underlag till rege-
ringen och rättsväsendets myndigheter för åtgär-
der och prioriteringar i det kriminalpolitiska
arbetet samt att genomföra utvärderingar av vid-
tagna åtgärder och förändringar inom rättsväsen-
det. Det är viktigt att BRÅ med kort varsel kan

ta hand om uppdrag som regeringen eller rättsvä-
sendets myndigheter har behov av att få utförda.
Vidare skall kvaliteten i forsknings- och utveck-
lingsverksamheten vara hög och BRÅ skall be-
driva ett väl utvecklat kvalitetsarbete.

Grundläggande för BRÅ:s verksamhet är att
resultaten för verksamheten sprids och nyttig-
görs hos målgrupper och användare. Av denna
anledning måste BRÅ prioritera arbetet med att
utveckla och utvärdera formerna för spridningen
av resultaten av verksamheten.

Lokalt brottsförebyggande arbete

BRÅ skall prioritera stöd till lokalt brottsföre-
byggande arbete. Detta skall ske genom att i
första hand initiera, följa upp och utvärdera
brottsförebyggande projekt. BRÅ skall sprida
information om framgångsrika projekt och sam-
verkansformer och bidra till att behovet av kvali-
ficerad utbildning tillgodoses. Av särskilt intresse
är brottsförebyggande projekt i storstadsregio-
nerna.

Från och med den 1 januari 1999 skall BRÅ
överta de uppgifter som Kommittén för brotts-
förebyggande arbete ansvarar för idag. BRÅ har
tillförts 3 miljoner kronor för detta ändamål från
och med budgetåret 1998. BRÅ skall härigenom
stödja lokalt brottsförebyggande arbete och för-
dela stöd till sådan verksamhet. BRÅ skall för
detta ändamål använda medel från anslaget F9
Bidrag till brottsförebyggande arbete från och
med budgetåret 1999.

Forskning om ekonomisk brottslighet

BRÅ skall prioritera forskning om ekonomisk
brottslighet. I budgetpropositionen för 1998 fö-
reslogs att BRÅ engångsvis skulle tilldelas 3, 6
respektive 8 miljoner kronor för budgetåren
1998 - 2000 för forskning om ekonomisk brotts-
lighet. För att säkerställa att det bedrivs forsk-
ning på området skall huvuddelen av de medel
som BRÅ tilldelats utlysas som projektmedel för
forskning om ekonomisk brottslighet, vilka
forskare från universitet och högskolor kan an-
söka om. Rådet har under innevarande budgetår
inkommit med en plan till regeringen för hur
forskningen om ekonomisk brottslighet skall
bedrivas.

Rättsstatistiken

Arbetet med att utveckla rättsstatistiken har in-
neburit både avsevärt ökade kostnader och för-
seningar i utgivningen av statistiken. I juni 1998
publicerades den definitiva statistiken för 1996.

103

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

BRÅ:s publikation Kriminalstatistik 1997, som
innehåller statistiken avseende 1997, publiceras i
oktober 1998. I anslutning till 1998 års budget-
proposition räknade BRÅ med att vid årsskiftet
1997/98 ha hunnit ikapp med utgivningen av
rättsstatistiken. Detta har inte skett och BRÅ
skall därför prioritera att komma ikapp med ut-
givningen av rättsstatistiken. Samtidigt skall kva-
litetsförbättringarna i statistikproduktionen fort-
sätta. Vidare skall statistiken så långt det är
möjligt vara uppdelad på kön. Den pågående
upphandlingen av produktionen av rättsstatisti-
ken samt BRÅ:s eget utvecklingsarbete skall leda
till att det långsiktiga behovet av utveckling på
rättsstatistikens område tillgodoses på bästa sätt.

Anslag

BRÅ:s ramanslag för budgetåret 1997 uppgick
till 25,4 miljoner kronor. I tilläggsbudget höjdes
anslaget med 9 miljoner kronor till 34,4 miljoner
kronor. Anledningen var att kostnaderna för
statistikproduktionen beräknades bli avsevärt
högre än väntat. Dessutom har BRÅ disponerat
knappt 2,3 miljoner kronor för information om
åtgärder mot ekonomisk brottslighet. Vid bud-
getårets slut fanns ett anslagssparande på 1,4
miljoner kronor.

Anslaget för 1998 var 46,8 miljoner kronor. I
detta belopp ingick engångsvis dels 3 miljoner
kronor för forskning om ekonomisk brottslighet
dels 7 miljoner kronor för rättsstatistiken. Ut-
fallet första halvåret 1998 var 18,8 miljoner kro-
nor. Prognosen för budgetåret 1998 pekar på att
större delen av anslagssparandet kommer att be-
höva tas i anspråk.

Regeringen föreslår att Brottsförebyggande
rådet tilldelas ett anslag på 43 674 000 kronor för
budgetåret 1999. För budgetåren 2000 och 2001
beräknas anslaget till 46 479 000 kronor respekti-
ve 38 984 000 kronor.

I beräkningen av anslaget för 1999 ingår en-
gångsvis 6 miljoner kronor för forskning om
ekonomisk brottslighet. Vidare har i anslagsbe-
räkningen kompenserats för beräknade utgift-
sökningar för löner, lokaler och övriga förvalt-
ningskostnader. Beloppet uppgår till knappt 0,8
miljoner kronor.

anslag räknas upp med 25 000 kronor från och
med budgetåret 1999.

I beräkningen av anslaget för budgetåret 2000
ingår engångsvisa medel för forskning om eko-
nomisk brottslighet om 8 miljoner kronor. I be-
räkningen av anslaget för budgetåret 2001 ingår
inga medel för forskning om ekonomisk brotts-
lighet. Regeringen avser att se över behovet av
ytterligare medel för forskning om ekonomisk
brottslighet från och med budgetåret 2001 och
återkomma till detta i kommande budgetpropo-
sitioner.

Tabell 9.2 Beräkning av anslaget för 1999

Tusental kronor

Anslag 1998	46 864
Ändring med anledning av tidigare beslut	-10 000'
Medel för forskning om ekonomisk brottslighet	6 000
Pris- och löneomräkning	785
Justering av premier	25
Förslag 1999	43 674

¹ Beloppet avser de engångsvisa medlen 1998, dels 3 miljoner kronor för forskning om
ekonomisk brottslighet, dels 7 miljoner kronor för rättsstatistiken.

F2 Rättsmedicinalverket

Tabell 9.3 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utgift	175 582	Anslags- sparande	13 432
1998	Anslag	165 709	Utgifts- prognos	176 000
1999	Förslag	169 305
2000	Beräknat	172 399 ¹
2001	Beräknat	174 923 ’

¹ Motsvarar 169 305 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

² Motsvarar 169 305 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

Rättsmedicinalverkets del av effektmålet för ut-
giftsområdet är att genom sin verksamhet med-
verka till att skapa goda förutsättningar för rätts-
säkerhet och effektivitet inom rättsväsendet.

Inom området ansvarar Rättsmedicinalverket
för genomförandet av rättspsykiatrisk, rättsme-
dicinsk, rättskemisk och rättsgenetisk verksam-
het i den utsträckning sådana frågor inte hand-
läggs av någon annan statlig myndighet.

En jämförelse mellan budget och utfall för
budgetåret 1997 visar att Rättsmedicinalverkets
utgifter inom den anslagsfinansierade verksam-
heten överstigit anslaget med 9,8 miljoner kro-
nor. Prognosen för anslagsbelastningen under
innevarande budgetår visar att Rättsmedicinal-

104

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

verkets utgifter kommer att överstiga anslaget
med drygt 10 miljoner kronor.

Det ackumulerade anslagssparandet uppgick
vid utgången av budgetåret 1997 till 13,4 miljo-
ner kronor. Detta belopp kommer till största
delen att under innevarande år användas till att
möta den del av utgifterna som inte täcks av an-
slaget.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

En genomgång av Rättsmedicinalverkets årsre-
dovisning och andra relevanta dokument visar att
de övergripande mål som statsmakterna uppställt
för Rättsmedicinalverkets verksamhet i allt vä-
sentligt har kunnat infrias.

- Rättsmedicinalverket uppfyller i så gott
som samtliga ärenden de krav som ställts på
undersöknings- och handläggningstider.

- Mycket arbete har satsats på kvalitetssäk-
ringsarbete samt på kompetens- och me-
todutveckling.

- Rättsmedicinalverket arbetar framgångsrikt
med att förbättra rekryteringen av rättsläka-
re.

- Forsknings- och utvecklingsarbetet samt
informationsinsatserna håller en hög nivå.

- Rättsmedicinalverket bedriver kontinuerlig
utveckling av sin ADB-verksamhet.

- Regleringsbrevets krav på verksamhets-
uppföljning och resultatanalys har tillgodo-
setts.

- Under år 1997 har den rättsgenetiska avdel-
ningen blivit ackrediterad av SWEDAC.

- Under år 1998 har den nya rättsmedicinska
byggnaden i Göteborg tagits i drift och en
nödvändig upprustning av den rättsmedi-
cinska avdelningen i Stockholm har inletts.

Under år 1997 beslutade Rättsmedicinalverket
att inleda avveckling av den rättspsykiatriska un-
dersökningsenheten i Uppsala. Avvecklingen har
avslutats under våren 1998. I samband härmed
uppstod viss övertalighet bland verkets personal.
Vidare har Rättsmedicinalverket beslutat att inte
förlänga avtalet med Östergötland läns landsting
om rättspsykiatriska undersökningar efter mars
1999.

Antalet rättspsykiatriska undersökningar har
under år 1997 varit osedvanligt högt och översti-

git ett normalår med drygt 10 %. Prognosen för
år 1998 innebär att antalet undersökningar
kommer att stiga ytterligare.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 9.4 Offentligrättslig verksamhet 1
Tusental kronor Offentlig- rättslig verksamhet	Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras)	Intäkter som får disponeras	Kostnader	Resultat (intäkt - kostnad)
Utfall 1997	-	13 735	14 483	-748
Prognos 1998	-	14 200	14 200	0
Budget 1999	-	15 000	14 600	+ 400

Rättsmedicinalverket bedriver offentligrättslig
verksamhet inom det rättsgenetiska institutet.

Tabell 9.5 Uppdragsverksamhet

Tusental kronor

Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Utfall 1997	15 169	15 183	-14
(varav tjänsteexport)	-	-	-
Prognos 1998	16 000	15 700	300
(varav tjänsteexport)	-	-	-
Budget 1999	15 000	14 900	100

(varav tjänsteexport)

Rättsmedicinalverket bedriver uppdragsverk-
samhet inom den rättskemiska avdelningen.

Avgifter enligt 4 § avgiftsförordningen redovi-
sades i budgetpropositionen för 1998 års verk-
samhet som en del av uppdragsverksamheten
men har nu brutits ut.

Slutsatser

Regeringen delar i allt väsentligt de bedömningar
Rättsmedicinalverket har gjort i årsredovisning
och budgetunderlag. Regeringen ser således ing-
en anledning att ändra inriktningen på Rättsme-
dicinalverkets verksamhet.

Rättsmedicinalverket har i sitt budgetunderlag
redovisat ett behov av ökade anslagsbelopp inför
kommande år.

Regeringen anser inte att det i dagsläget med
säkerhet kan fastställas att den ökning av antalet
rättspsykiatriska undersökningar, som främst
föranleder behovet av ytterligare anslag, är bestå-

105

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ende. Regeringen avser dock att följa utveckling-
en noga och att vid behov vidta nödvändiga åt-
gärder.

Mot bakgrund härav föreslås ramanslaget för
budgetåret 1999 uppgå till 169 305 000 kronor.
För budgetåren 2000 och 2001 beräknas anslaget
uppgå till 172 399 000 respektive 174 923 000
kronor.

Tabell 9.6 Beräkning av anslaget 1999

Tusental kronor
Anslag 1998	165 709
Pris- och löneomräkning	3 402
Justering av premier	194
Förslag 1999	169 305

F3 Gentekniknämnden

Tabell 9.7 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		2 650	Anslags- sparande	1 023
1997	Utfall	2 650	Anslags- sparande	1 023
1998	Anslag	2 218	Utgifts- prognos	2 618
1999	Förslag	2 258
2000	Beräknat	2 298 ¹
2001	Beräknat	2 333 ’

¹ Motsvarar 2 258 tusen kronor i 1999 års prisnivå.
’ Motsvarar 2 258 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

Gentekniknämnden skall bl.a. följa den natio-
nella och internationella utvecklingen på gentek-
nikområdet, bevaka de etiska frågorna och bedri-
va rådgivande verksamhet.

Gentekniknämnden har för avsikt att använda
det anslagssparande som har byggts upp för att
under de närmaste åren anordna konferenser in-
om angelägna områden på genteknikens område.
Då nämndens verksamhet nu är fullt utbyggd
väntas anslagssparandet inte öka under inneva-
rande budgetår.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Målet för Gentekniknämnden är att främja en
etiskt försvarbar och säker användning av gen-
tekniken så att människors och djurs hälsa samt
miljön skyddas. Nämnden har vidare till uppgift
att sprida kunskap om den gentekniska utveck-

lingen. Av verksamhetsredogörelsen för budget-
året 1997 framgår att nämnden har verkat för att
målet skall uppnås genom att bl.a. avge yttran-
den, utarbeta informationsskrifter och anordna
konferenser.

Utvecklingen inom genteknikområdet går
snabbt. Riskerna för missbruk och negativa kon-
sekvenser av tekniken måste tas på allvar. Gen-
tekniknämndens verksamhet är därför mycket
betydelsefull. En parlamentarisk kommitté utre-
der för närvarande frågor om biotekniken i sam-
hället (Dir. 1997:120). I kommitténs uppdrag in-
går bl.a. att bedöma långsiktiga förändrings-
effekter av den moderna biotekniken samt lämna
förslag till en övergripande politik för området i
ett internationellt perspektiv. Delbetänkande av-
seende Gentekniknämndens uppgifter, samman-
sättning och nya arbetsformer skall lämnas den 1
juni 1999.

Slutsatser

Omfattningen av Gentekniknämndens verksam-
het är väl avvägd. Nämnden bör därför för nästa
budgetår få ett anslag som är oförändrat i förhål-
lande till innevarande budgetår.

Som kompensation för beräknade ökade ut-
gifter för löner, lokaler m.m. justeras anslaget
upp med 43 000 kronor.

Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts med anledning av att en korrigering har
gjorts av anslagen för år 1998 med anledning av
att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det
statliga området förändrades. Från och med 1999
justeras anslaget ned med 3 000 kronor.

Anslaget föreslås uppgå till 2 258 000 kronor
för 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas ansla-
get till 2 298 000 kronor respektive 2 333 000
kronor.

Tabell 9.8 Beräkning av anslaget 1999

Tusental kronor

Anslag 1998	2 218
Pris- och löneomräkning	43
Justering av premier	-3
Förslag 1999	2 258

106

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

F4 Brottsoffermyndigheten

Tabell 9.9 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		9 880	Anslags- sparande	3 119
1997	Utgift	9 880	Anslags- sparande	3 119
1998	Anslag	9 356	Utgifts- prognos	12 000
1999	Förslag	12 588
2000	Beräknat	12 815 '
2001	Beräknat	13 014 ’

‘Motsvarar 12 588 tusen kronor i 1999 års prisnivå.
¹ Motsvarar 12 588 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

Brottsoffermyndighetens övergripande mål och
uppgifter är att främja brottsoffers rättigheter
samt bevaka deras behov och intressen. Myndig-
heten skall särskilt pröva ärenden om brottsska-
deersättning och ärenden om bidrag från
brottsofferfonden. Vid myndigheten finns en
särskild nämnd för prövning av vissa ärenden om
brottsskadeersättning samt ett råd för prövning
av bidrag från brottsofferfonden.

Vid årets slut fanns 27 anställda vid myndig-
heten.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Såväl antalet inkomna brottsskadeärenden som
antalet avgjorda ärenden har ökat. Ärendebalan-
sen har minskat. Antalet ansökningar till brotts-
offerfonden har ökat.

En jämförelse mellan budget och utfall bud-
getåret 1997 visar att myndigheten överskred
tilldelat anslag med knappt 400 000 kronor under
förra budgetåret. Myndighetens prognos för in-
nevarande år visar att kostnaderna kommer att
överstiga tilldelat anslag med 2,6 miljoner kro-
nor. Ökningen orsakas i första hand av ökade
personalkostnader. Myndighetens ackumulerade
sparande kommer enligt prognosen vara 475 000
kronor vid årets slut.

Antalet anställda vid myndigheten, räknat i
årsarbetskrafter, ökade under 1997 från 21 till 27.

Under 1997 inkom 5 002 brottsskadeärenden.
Det är en ökning jämfört med 1996 med 5,6 pro-
cent. Ökningen av inkomna ärenden gällde såväl
person- som sak- och förmögenhetsskador.
Brottsoffermyndigheten bedömer att antalet
ärenden de närmaste åren kommer att öka med i
varje fall 5 procent per år.

I regleringsbrevet för 1997 angavs att minst 70
procent av brottsskadeärendena med bibehållen
kvalitet skall handläggas inom tre månader, att
ärendebalansen i fråga om brottsskadeersättning
skall minska, att Brottsoffermyndigheten skall
prioritera informationsinsatser som bidrar till att
sprida kunskap om brottsoffers rättigheter samt
vidta de åtgärder som behövs för att uppnå en för
rättsväsendet samordnad informationsförsörj-
ning.

Myndigheten har under 1997 inte uppnått
målet att handlägga 70 procent av brottsskade-
ärendena inom tre månader. Målet att ärendeba-
lansen skall minska har dock uppnåtts. Ärende-
balansen vid årets slut var 1 477, vilket är en
minskning jämfört med föregående år med cirka
15 procent. Antalet avgjorda ärenden under 1997
var 5 265. Jämfört med föregående år är detta en
ökning med 3,7 procent. Handläggningskostna-
den per ärende, 1 717 kronor, var oförändrad i
förhållande till föregående år.

Under första halvåret 1998 har de medel som
influtit genom regressverksamheten mer än för-
dubblats. Under samma period har utredningsar-
betet fördjupats när det gäller den skadelidandes
försäkringsförhållanden och den skadestånds-
skyldiges betalningsförmåga. Summan av utbe-
talda brottsskadeersättningar har till följd av
detta minskat betydligt.

Från brottsofferfonden har under 1997 sam-
manlagt 10,8 miljoner kronor delats ut till 76 oli-
ka brottsofferprojekt. Av de utdelade medlen har
cirka 40 procent fördelats till forskning, cirka 40
procent till privat och offentlig verksamhet, ut-
bildning och information samt cirka 20 procent
till ideella organisationer. Bidrag för löpande
verksamhet har lämnats med 1,5 miljoner kronor
till Brottsofferjourernas riksförbund. Brottsof-
ferfonden tillförs medel främst genom avgifter
från dem som dömts för brott där fängelse ingår i
straffskalan. Fonden tillförs också medel från
dem som avtjänar straff i form av intensivöver-
vakning med elektronisk kontroll. De kan åläg-
gas att till fonden betala en avgift om 50 kronor
per dag under verkställigheten, dock högst 3 000
kronor.

Regeringens bedömning

Myndighetens resultat är sammanfattningsvis
mycket tillfredsställande. Verksamheten bedrivs
med jämförelsevis begränsade resurser. Informa-
tionsverksamheten har varit god. Antalet in-

107

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

komna brottsskadeärenden har ökat samtidigt
som ärendebalansen har minskat. Resultaten av
insatserna för att utveckla regressverksamheten
och fördjupa utredningen i brottsskadeärendena
är hittills mycket positiva.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte haft några in-
vändningar i revisionsberättelsen avseende
Brottsoffermyndigheten för 1997.

Slutsatser

Brottsoffermyndigheten har en central funktion
när det gäller stöd till dem som drabbas av brott.
Effektivitet, snabbhet och hög kvalitet vid hand-
läggningen av brottsskadeärendena är nödvändigt
för att garantera det enskilda brottsoffrets rätt till
ersättning och behov av trygghet och stöd. Det
är därför positivt att ärendebalansen har minskat
under 1997 trots att antalet inkomna brottsska-
deärenden ökat. Den ökade avverkningen kan
förklaras av att personalen har blivit mer erfaren
och av effektivare handläggningsrutiner.

För att tillgodose det medborgerliga kravet på
ett starkt stöd till dem som drabbas av brott bör
myndighetens ansträngningar för att förkorta
handläggningstider för brottsskadeärenden fort-
sätta. Det är också viktigt att myndigheten ut-
vecklar ytterligare rutiner för att mäta kvaliteten i
besluten. Det är angeläget att ansträngningarna
fortsätter för att dels utveckla regressverksam-
heten, dels fördjupa utredningen av den skadeli-
dandes försäkringsförhållanden och den skade-
ståndsskyldiges betalningsförmåga.

Myndigheten har inte i tillräcklig utsträckning
redovisat sin bedömning av innehållet i de pro-
jekt som beviljats medel ur brottsofferfonden
samt resultatet av tidigare beviljade bidrag. En
förstärkning av uppföljning och analys av tidiga-
re utdelade medel är angelägen för att garantera
att fondens medel effektivt bidrar till att stärka
brottsoffrens positioner.

Brottsofferutredningen har i betänkandet
Brottsoffer (SOU 1998:40) lämnat förslag om
bl.a. större utrymme för bidrag ur brottsoffer-
fonden till löpande verksamhet. Förslagen bereds
för närvarande inom Justitiedepartementet.
Brottsoffermyndigheten har tilldelats medel för
att bedriva ett projekt med brottsoffersamordna-

re, som skall utveckla och samordna brotts-
offerarbetet i ett större geografiskt område.

I Departementspromemorian Några frågor
om brottsskadeersättning (Ds 1997:45) har före-
slagits bl.a. att omprövning i brottsskadeärenden
skall kunna begäras hos Brottsoffermyndighe-
tens nämnd. Regeringen planerar att under inne-
varande år avlämna en proposition med förslag
till lagändringar som skall träda i kraft under
1999. I promemorian förutsätts att genom-
förandet, om alla förslag genomförs, kan ske
utan kostnadsökningar.

Anslag

På grund av ökade personalkostnader har mer-
parten av anslagssparandet tagits i anspråk under
innevarande budgetår. Myndigheten anser att det
inte är möjligt att upprätthålla nivån på verksam-
heten med färre anställda. Okade resurser behövs
för att dels utveckla regressverksamheten, dels
fördjupa utredningen av försäkringsskydd och
skadevållarens betalningsförmåga. Regeringen
delar myndighetens bedömning. Det är nödvän-
digt att myndighetens verksamhet upprätthålls
och angeläget att den utvecklas med ledning av
de prioriteringar som har angetts ovan. Mot den-
na bakgrund föreslår regeringen att Brottsoffer-
myndighetens anslagsram höjs med 3 miljoner
kronor från och med budgetåret 1999. Regering-
en föreslår att Brottsoffermyndighetens anslag
för 1999 fastställs till 12 588 000 kronor. För
2000 och 2001 beräknas anslaget till 12 815 000
kronor respektive 13 014 000 kronor.

Vid beräkningen av anslaget för 1999 har vissa
tekniska justeringar gjorts av anslaget som mot-
svaras av ändrade utgifter. Som kompensation
för beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler
m.m. räknas anslaget därför upp med 173 000
kronor. Under 1998 förändras finansieringen av
avtalsförsäkringar på det statliga området. Med
anledning av detta har en korrigering gjorts av
den justering som genomfördes 1997 av anslagen
för 1998. För Brottsoffermyndighetens del inne-
bär det att anslaget räknas upp med 59 000 kro-
nor från och med 1999.

108

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ITabell 9.10 Beräkning av anslaget för 1999 1
Tusental kronor
Anslag 1998	9 356
Justering av premier	59
Pris och löneomräkning	173
Ramhöjning	3 000
Förslag 1999	12 588

F5 Ersättning för skador på grund av
brott

ITabell 9.11 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		61 337	Anslags- sparande	10 163
1997	Utfall	61 337	Anslags- sparande	10 163
1998	Anslag	73 645	Utgifts- prognos	50 000
1999	Förslag	75 074
2000	Beräknat	76 350 ¹
2001	Beräknat	77 877 '

¹ Motsvarar 75 074 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

² Motsvarar 75 074 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

Från anslaget betalas ersättning av statsmedel en-
ligt brottsskadelagen (1978:413) för skador på
grund av brott. Utgifterna på anslaget styrs av
antalet beviljade ansökningar och brottsskadeer-
sättningens storlek. Anslaget disponeras av
Brottsoffermyndigheten.

Regeringens överväganden

Slutsatser

Under budgetåret 1997 utbetalades drygt 61
miljoner kronor i brottsskadeersättning. Mer-
parten utgick som ersättning för personskador
och endast cirka 0,5 miljoner utgick som ersätt-
ning för sak- och förmögenhetsskada. Som
framgår av redovisningen under anslaget F4
Brottsoffermyndigheten, har antalet ansökningar
om brottsskadeersättning ökat under budgetåret,
en ökning som förväntas hålla i sig även de när-
maste åren. Mot bakgrund av detta föreslår rege-
ringen att anslaget för budgetåret 1999 fastställs
till 75 074 000 kronor. För budgetåren 2000 och
2001 har anslaget beräknats till 76 350 000 kro-
nor respektive 77 877 000 kronor.

Vid beräkningen av anslaget för 1999 har en
uppräkning gjorts med 1,4 miljoner kronor som

kompensation för beräknade utgiftsökningar för
ökade priser m.m.

Under första halvåret 1998 har summan av ut-
betalda ersättningar sjunkit med cirka 30 pro-
cent, huvudsakligen till följd av det fördjupade
utredningsarbete som har omnämnts ovan under
anslaget F4 Brottsoffermyndigheten. Det är för
närvarande inte möjligt att bedöma om föränd-
ringen är varaktig.

ITabell 9.12 Beräkning av anslaget för 1999 ______1
Tusental kronor
Anslag 1998	73 645
Priskompensation	1 429
Förslag 1999	75 074

F6 Rättshjälpskostnader m.m.

ITabell 9.13 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		802 817	Anslags- sparande	37 155
1997	Utfall	802 817	Anslags- sparande	37 155
1998	Anslag	758 544	Utgifts- prognos	825 000
1999	Förslag	781 149
2000	Beräknat	805 520 ¹
2001	Beräknat	830 653 '

¹ Motsvarar 781 149 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

² Motsvarar 781 149 tusen kronor i 1999 års prisnivå.

Från anslaget skall betalas de kostnader som en-
ligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken, lagen
(1988:609) om målsägandebiträde och rättshjälp-
slagen (1996:1619) skall betalas av allmänna me-
del. Därutöver skall från anslaget betalas de
kostnader som enligt lagen (1996:1620) om of-
fentligt biträde skall betalas av allmänna medel,
dock inte sådana kostnader som avser offentligt
biträde i ärenden enligt utlänningslagen
(1989:529) och lagen (1991:572) om särskild ut-
länningskontroll.

De faktorer som styr kostnaderna är framför
allt antalet ärenden, ärendenas svårighetsgrad, er-
sättningsnivån till biträden och offentliga försva-
rare samt den andel av rättshjälpskostnaderna
som betalas av den rättssökande.

Enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken och 27 §
rättshjälpslagen samt 25 § lagen om målsägande-
biträde och 5 § lagen om offentligt biträde be-
stämmer regeringen den timkostnadsnorm som
ligger till grund för ersättning för arbete på rätts-
hjälpsområdet. Ersättningen till offentliga för-

109

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

svarare bestäms också i viss utsträckning med
hjälp av taxor. För närvarande finns en taxa för
ersättning till offentliga försvarare i vissa brott-
mål i tingsrätt och hovrätt (DVFS 1997:16,
B 32). Taxor beslutas av Domstolsverket på
grundval av timkostnadsnormen. Regeringen har
beslutat timkostnadsnormen för perioden 1 ja-
nuari 1998 - 31 december 1998 till 833 kronor
exklusive mervärdesskatt (1 041 kronor inklusive
mervärdesskatt).

Regeringens överväganden

Den nya rättshjälpslagen (1996:1619) som gäller
från och med den 1 december 1997 har inneburit
en mängd förändringar. Bland annat gäller att
rättshjälpen är generellt subsidiär till rättsskyd-
det. Det innebär att den som har en rätts-
skyddsförsäkring skall bekosta en rättslig tvist
med medel från denna i stället för genom den
statliga rättshjälpen. Den som inte har en rätts-
skyddsförsäkring men, med hänsyn till sitt för-
säkringsskydd i övrigt och sina ekonomiska och
personliga förhållanden, borde ha haft en rätts-
skyddsförsäkring kan endast få rättshjälp om det
finns särskilda skäl. Den nya lagen innebär kost-
nadssänkningar samtidigt som rättshjälpens
grundläggande syfte behålls, nämligen att vara ett
yttersta skyddsnät för dem som inte kan få rätts-
ligt bistånd på annat sätt.

Regeringen har den 1 oktober överlämnat en
proposition (prop. 1998/99:10) med förslag till
ändringar i rättshjälpslagen. Ändringarna beräk-
nas inte medföra annat än mycket begränsade
kostnadsökningar. Anslaget behöver därför inte
tillföras några extra resurser.

Slutsatser

Som kompensation för ökade timkostnader och
ökade priser räknas anslaget upp med 22,6 miljo-
ner kronor. För 1999 föreslår regeringen att an-
slaget fastställs till 781 149 000 kronor. För åren
2000 och 2001 beräknas anslaget till 805 520 000
kronor respektive 830 653 000 kronor.

Tabell 9.14 Beräkning av anslaget för 1999

Tusental kronor

Anslag 1998	758 544
Pris- och timkostnadskompensation	22 605
Förslag 1999	781 149
F7 Diverse kostnader för
rättsväsendet

Tabell 9.15 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor			Anslags- sparande	-515
1997	Utfall	26 820	Anslags- sparande	-515
1998	Anslag	19 560	Utgifts- prognos	34 560
1999	Förslag	19 974
2000	Beräknat	20 316 ¹
2001	Beräknat	20 710 ’
‘Motsvarar 19 974 tusen kronor i		1999 års prisnivå.
²Motsvarar 19 974 tusen kronor i		1999 års prisnivå.

Från anslaget betalas en rad kostnader för rätts-
väsendet, bl.a. ersättningar till vittnen, parter och
rättegångsbiträden samt kostnader för statens
rättegångar.

Regeringen bedömer att utgifterna 1998
kommer att uppgå till cirka 34,6 miljoner kronor
vilket innebär att anslaget med stor sannolikhet
kommer att överskridas. I tilläggsbudgeten i
denna proposition föreslås därför en anslagsför-
stärkning om 15 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

År 1997 gjordes en översyn av rutinerna på an-
slaget. Detta resulterade i att dispositionsrätten
på anslaget överflyttades från respektive myn-
dighet till Regeringskansliet som fick samord-
ningsansvaret för anslaget. Trots denna upp-
stramning av de administrativa rutinerna
kommer anslagsförbrukningen att överskrida an-
visade medel 1998. Regeringen har inlett en över-
syn av anslaget och kommer i budgetpropositio-
nen för år 2000 att återkomma till vilka
ytterligare åtgärder som behöver vidtas.

110

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Slutsatser

Eftersom det inte kan uteslutas att utgiftsök-
ningen 1998 till viss del är tillfällig bedömer rege-
ringen att anslaget bör fastställas till 19 974 000
kronor 1999. I beloppet ingår priskompensation
med 414 000 kronor. För åren 2000 och 2001 be-
räknas anslaget till 20 316 000 kronor respektive
20 710 000 kronor.

Regeringens överväganden

Slutsatser

Regeringen föreslår att anslaget uppgår till
8 356 000 kronor budgetåret 1999. Samma be-
lopp beräknas för budgetåren 2000 och 2001.

ITabell 9.16 Förslag till anslag 1999 1
Tusental kronor
Anslag 1998	19 560
Priskompensation	414
Förslag 1999	19 974

F8 Avgifter till vissa internationella
sammanslutningar

F9 Bidrag till brottsförebyggande
arbete

ITabell 9.18 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		0	Anslags- sparande	7 200
1997	Utfall	0	Anslags- sparande	7 200
1998	Anslag	22 200	Utgifts- prognos	14 000
1999	Förslag	7 200
2000	Beräknat	7 200
2001	Beräknat	7 200

ITabell 9.17 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		1480	Anslags- sparande	1 520
1997	Utfall	1480	Anslags- sparande	1 520
1998	Anslag	8 356	Utgifts- prognos	10 356
1999	Förslag	8 356
2000	Beräknat	8 356
2001	Beräknat	8 356

Den större delen av anslaget utgörs av det svens-
ka bidraget till Schengensamarbetet. Från ansla-
get betalas även årsavgifter till Haagkonferensen
för internationell privaträtt, Internationella in-
stitutet i Rom för unifiering av privaträtten
(UNIDROIT), Association Internationale des
Hautes Jurisdictions Administratives samt Ber-
nunionen (WIPO = World Intellectual Property
Organization).

Dessutom betalas från anslaget bidrag till Hel-
singfors Kriminalpolitiska institut och till Nor-
diska samarbetsrådet för Kriminologi. Aven bi-
drag till vissa andra internationella samman-
slutningar med anknytning till Justitiedeparte-
mentet betalas från anslaget.

Regeringen presenterade i juni 1996 ett nationellt
brottsförebyggande program. Syftet med pro-
grammet är att förstärka och utveckla de brotts-
förebyggande insatserna i hela landet. För detta
ändamål har tidigare anvisats 10 800 000 kronor
budgetåret 1995/96, 7 200 000 kronor budgetåret
1997 och 22 200 000 kronor budgetåret 1998.

I samband med att det nationella programmet
presenterades tillsattes Kommittén för brotts-
förebyggande arbete, KBA, som fick till uppgift
att stödja lokalt brottsförebyggande arbete och
fördela stöd till uppbyggnaden av sådan verk-
samhet. För utförandet av denna uppgift har
kommittén anförtrotts de medel som avsatts för
budgetåret 1995/96 samt delar av de medel som
avsatts för budgetåren 1997 respektive 1998.
Från och med den 1 januari 1999 kommer
Brottsförebyggande rådet överta de arbetsupp-
gifter som KBA har idag.

Resultatbedömning

Utgångspunkten för det lokala brottsförebyg-
gande arbetet är att inte endast offentliga organ
utan också företag, organisationer och enskilda
skall engageras. Det är genom samverkan mellan
olika aktörer i samhället som positiva effekter
kan uppnås. Vid genomförandet av det brotts-
förebyggande programmet har därför det första
steget varit att initiera en sådan bred samverkan
och att visa vilka möjligheter det finns att före-

111

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

bygga brott. Det har medfört att det inlednings-
vis funnits relativt få brottsförebyggande projekt
som har uppfyllt de krav som ställts för att de
skall kunna tilldelas bidrag från kommittén. An-
talet sådana projekt har emellertid ökat efter
hand. Kommittén har nu beslutat om bidrag till
brottsförebyggande arbete motsvarande de 10,2
miljoner kronor som kommittén ursprungligen
tilldelades. Regeringen avser tilldela kommittén
ytterligare 4 miljoner kronor för stöd till brotts-
förebyggande projekt under den återstående tid
som kommittén kommer att vara verksam.

För att åstadkomma ett effektivt brottsföre-
byggande arbete krävs också på andra områden
systematiska och åtgärdsinriktade projekt som
följs och utvärderas. Vidare är det angeläget att
den samlade kunskapen sprids till dem som
praktiskt arbetar med frågorna. Det finns behov
av att på olika sätt nationellt stödja denna kun-
skapsuppbyggnad och förmedling av informa-
tion. Under innevarande budgetår har avsatts 6,5
miljoner kronor till KBA för att i samverkan
med BRÅ inleda försöksverksamhet med med-
ling.

Av de medel som enligt storstadspropositio-
nen (Prop. 1997/98:165) skall användas till
brottsförebyggande insatser i storstäder torde det
dock inte bli aktuellt för kommittén att fördela
något bidrag under den tid som återstår fram till
årsskiftet. De särskilda insatserna i storstadsom-
rådena har aktualiserats relativt sent under kom-
mitténs verksamhetstid. Dessutom innebär upp-
delningen i stadsdelsnämnder att det tar längre
tid för storstadskommunerna än för andra kom-
muner att utveckla formerna för sitt engagemang
i det brottsförebyggande arbetet. De särskilt mot
storstäderna riktade brottsförebyggande arbetet
har emellertid påbörjats och kan förväntas få
stark draghjälp av den satellitkonferens KBA
planerat till december i år. Medlen bör därför i
stället disponeras av Brottsförebyggande rådet
för att under kommande budgetår användas till
bidrag till brottsförebyggande arbete i storstä-
derna.

Regeringens överväganden

Slutsatser

Regeringen föreslår att anslaget för budgetåret
1999 fastställs till 7 200 000 kronor. För budget-
åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
7 200 000 kronor. /

112

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

10 Övrig statlig verksamhet

10.1 Allmänna advokatbyråer

De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är
att lämna biträde och rådgivning enligt rätts-
hjälpslagen. Jurist vid allmän advokatbyrå bör
också åta sig uppdrag som god man, likvidator
eller liknande i de fall uppdragen annars skulle
vara svåra att få utförda därför att ersättning inte
kan påräknas. Byråerna får täckning för sina
kostnader i dessa ärenden från ett driftbidragsan-
slag. Om det kan ske utan hinder för den verk-
samhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall
byråerna även lämna annat biträde i rättsliga an-
gelägenheter.

Det finns 25 allmänna advokatbyråer. Sedan
de allmänna advokatbyråerna inrättades har åtta
byråer avvecklats, senast Allmänna advokatbyrån
i Karlstad våren 1998.

Ekonomiskt mål

Det ekonomiska målet för budgetåret 1998, som
kommer att gälla även under budgetåret 1999, är
att varje byrå skall generera intäkter exklusive fi-
nansiella intäkter som motsvarar minst verksam-
hetens kostnader exklusive finansiella kostnader,
dvs. full kostnadstäckning i enlighet med av-
giftsförordningen (1992:191). Under 1997 upp-
fyllde endast 10 av de allmänna advokatbyråerna
målet. Under de första sex månaderna 1998 var
det endast 3 allmänna advokatbyråer som upp-
fyllde det ekonomiska målet.

Resultatutveckling

Verksamhetsutfallet för de allmänna advokatby-
råerna var - 5,6 miljoner kronor 1997. Resultatet
för de allmänna advokatbyråerna har försämrats
och huvudförklaringen är de förändrade reglerna
om underhållsbidrag och en allt hårdare konkur-
rens i branschen. Domstolsverkets prognos för
de närmaste åren pekar på en fortsatt minskning
av antalet ärenden vid de allmänna advokatbyrå-
erna. Detta främst till följd av en ny rättshjälpslag
och att de allmänna advokatbyråernas exklusiva
rätt till ersättning av staten i vissa likvidations-
ärenden kommer att upphöra.

Regeringens bedömning

I en departementspromemoria som remissbe-
handlats föreslogs 1992 att de allmänna advokat-
byråerna skulle avvecklas (Ds 1992:51). Dåva-
rande regering föreslog ingen avveckling med
motiveringen att byråernas lönsamhet framöver
förväntades bli helt tillfredsställande. Därutöver
skulle en avveckling med all sannolikhet ge upp-
hov till betänkliga kostnader i det rådande stats-
finansiella läget. Slutligen uttalade regeringen
med hänvisning till tidigare uttalanden att byråer
som saknade förutsättningar att drivas vidare
kunde komma att läggas ned (prop. 1992/93:100
bil. 3 s. 124, bet. 1992/93:JuU26, rskr. 1992/93:
224).

Sedan flera år gäller den principen att kon-
kurrensutsatt verksamhet inte bör bedrivas i
myndighetsform om det inte finns särskilda skäl
för det. De allmänna advokatbyråerna inrättades
ursprungligen för att tillgodose det ökade behov
av kvalificerade juristtjänster i hela landet som

113

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

antogs bli följden av 1973 års rättshjälpsreform.
Vidare skulle systemet med allmänna byråer ge
staten kostnadsinsyn i advokatverksamhet.

De ursprungliga skälen har inte längre samma
tyngd. Det finns mer än dubbelt så många advo-
kater i landet som för tjugofem år sedan. Det är
t.o.m. så att det i vissa orter råder en överetable-
ring av advokater vilket bl.a. har påverkat resul-
taten för de allmänna advokatbyråerna. De cirka
90 advokater som är anställda vid de allmänna
byråerna utgör drygt två procent av landets ad-
vokater. De är med få undantag verksamma i
landets större städer där tillgången på advokater
är god eller mycket god. Målet med en god ju-
risttillgång i hela landet är i dag uppfyllt obero-
ende av om det finns statligt ägda advokatbyråer
eller inte. När det gäller kostnadsinsynen och det
allmännas behov att hålla nere kostnaderna för
de statliga insatserna inom detta område kan des-
sa mål nås bättre genom t.ex. upphandling av ad-
vokattjänster eller genom förhandlingar med fö-
reträdare från Sveriges advokatsamfund.

De ursprungliga motiven för inrättandet av de
allmänna advokatbyråerna är således inte längre
bärkraftiga. Resultatutvecklingen är sådan att en
fortsatt drift av byråerna på sikt kommer att in-
nebära att verksamheten måste finansieras med
medel från det övriga rättsväsendet. Som framgår
ovan är det endast ett fåtal advokatbyråer som
kommer att uppnå det ekonomiska målet under
1998. Det är inte rimligt, särskilt mot bakgrund
av att verksamheten är konkurrensutsatt, att ta
medel från domstolar, polisväsendet, åklagarvä-
sendet eller kriminalvården för att subventionera
en fortsatt drift. Mot bakgrund av resultatut-
vecklingen och då det inte längre finns några skäl
för att driva advokatverksamhet i statlig regi bör
de allmänna advokatbyråerna avvecklas. En av-
veckling av byråerna kommer, enligt Dom-
stolsverket, att kosta cirka 50 - 60 miljoner kro-
nor, i beloppet ligger kostnader för en
awecklingsorganisation. För närvarande finns
det cirka 40 miljoner kronor i tillgångar att an-
vända vid en avveckling av byråerna.

Regeringen kommer att ge Domstolsverket i
uppdrag att svara för avvecklingen av de allmänna
advokatbyråerna. I uppdraget kommer också att
ingå att se över hur taxorna inom rättshjälps-
området bör fastställas i framtiden.

Eftersom det är angeläget att medborgarnas
behov av juridiska tjänster tillgodoses har rege-
ringen för avsikt att ge en särskild utredare i
uppdrag att se över frågan. Jämfört med när de

allmänna advokatbyråerna inrättades finns det i
dag en rad olika instanser som vid sidan av byrå-
erna på olika sätt ger juridisk rådgivning. Som
exempel kan nämnas kommunernas konsument-
vägledare, det kommunala ansvaret inom famil-
jerådgivnings- och skuldsaneringsområdet, den
juridiska rådgivning som lämnas av banker och
försäkringsbolag samt olika initiativ av advokater
med kostnadsfri rådgivning. Därutöver har den
tekniska utvecklingen inneburit och kommer att
innebära nya möjligheter för att tillgodose beho-
ven inom detta område.

114

Eländers Gotab, Stockholm 1998

Utrikesförvaltning
och internationell
samverkan

1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uo5-6

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

Förslag till statsbudget för 1999

Utrikesförvaltning och internationell samverkan

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................................5

2 Inledning..................................................................................................................7

2.1 Omfattning..............................................................................................7

2.2 Utgiftsutvecklingen.................................................................................7

2.3 Resultatbedömning..................................................................................8

2.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området..........................................8

2.3.2 Resultat...................................................................................................14

2.3.3 Prioriteringar..........................................................................................15

3 Utrikesförvaltningen m.m....................................................................................19

3.1 Omfattning............................................................................................19

3.2 Utgiftsutvecklingen...............................................................................19

3.3 Resultatbedömning................................................................................19

3.4 Anslag.....................................................................................................20

Al Utrikesförvaltningen...................................................................20

A2 Nordiskt samarbete.....................................................................21

A3 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. .22

4 Internationella organisationer..............................................................................23

4.1 Omfattning............................................................................................23

4.2 Utgiftsutvecklingen...............................................................................23

4.3 Resultatbedömning................................................................................23

4.4 Anslag.....................................................................................................24

Bl Bidrag till vissa internationella organisationer..........................24

B2 Nordiska ministerrådet...............................................................28

B3 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD)......................................................................................29

B4 Fredsfrämjande verksamhet........................................................30

5 Information om Sverige i utlandet.......................................................................33

5.1 Omfattning............................................................................................33

5.2 Utgiftsutvecklingen...............................................................................33

5.3 Resultatbedömning................................................................................34

5.4 Revisionens iakttagelser........................................................................34

5.5 Anslag.....................................................................................................34

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

Cl Svenska institutet........................................................................34

C2 Övrig information om Sverige i utlandet..................................35

6 Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.............................................37

6.1 Omfattning............................................................................................37

6.2 Utgiftsutvecklingen..............................................................................37

6.3 Resultatbedömning...............................................................................38

6.4 Revisionens iakttagelser........................................................................38

6.5 Anslag....................................................................................................38

Dl Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska
området........................................................................................38

D2 Information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling..........................................................39

D3 Bidrag till Stockholms internationella fredsforsknings-
institut (SIPRI)...........................................................................39

D4 Forskning till stöd för nedrustning och internationell
säkerhet........................................................................................40

D5 Utrikespolitiska Institutet..........................................................41

D6 Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse.........................................................41

7 Övriga utrikespolitiska frågor.............................................................................43

7.1 Omfattning............................................................................................43

7.2 Utgiftsutvecklingen..............................................................................43

7.3 Resultatbedömning...............................................................................44

7.4 Revisionens iakttagelser........................................................................44

7.5 Anslag....................................................................................................44

El Inspektionen för strategiska produkter.....................................44

E2 Europainformation m.m.............................................................45

E3 Föreningen Norden....................................................................47

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och in-

temationell samverkan enligt följande upp-
ställning:

[Anslagsbelopp 1
Tusental kronor Anslag		Anslagstyp	Anslagsbelopp (tusental kronor)
Al	Utrikesförvaltningen	ramanslag	1 740 101
A2	Nordiskt samarbete	ramanslag	1 480
A3	Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.	ramanslag	5 486
Bl	Bidrag till vissa internationella organisationer	obetecknat anslag	491 608
B2	Nordiska ministerrådet	obetecknat anslag	290 043
B3	Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)	obetecknat anslag	26 300
B4	Fredsfrämjande verksamhet	ramanslag	146 333
Cl	Svenska institutet	ramanslag	51 826
C2	Övrig information om Sverige i utlandet	ramanslag	14 835
Dl	Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området	ramanslag	1 409
D2	Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling	ramanslag	9 000
D3	Bidrag till Stockholms internationella fredstorskningsinstitut (SIPRI)	obetecknat anslag	20 755
D4	Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet	ramanslag	11 080
D5	Utrikespolitiska Institutet	obetecknat anslag	10216
D6	Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse	ramanslag	5 891
El	Inspektionen för strategiska produkter	ramanslag	16 027
E2	Europainformation m.m.	ramanslag	21 800
E3	Föreningen Norden	ramanslag	7 128
Summa			2 871 318

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

2 Inledning

2.1 Omfattning

Utgiftsområdet Utrikesförvaltning och interna-
tionell samverkan består av följande verksam-
hetsområden: utrikesförvaltning, internationella
organisationer, information om Sverige i utlan-
det, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor
samt övriga utrikespolitiska frågor. Myndigheter
som verkar inom utgiftsområdet är Svenska in-
stitutet och Inspektionen för strategiska pro-
dukter.

2.2 Utgiftsutvecklingen

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall Anslag Utgifts-

1997 1998 prognos

1998

Förslag	Beräknat	Beräknat
anslag	anslag	anslag
1999	2000	2001

2 476 2 811 2 767 2 871 2 895 2 931

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Den svenska utrikesförvaltningen har aktivt
medverkat till att förverkliga regeringens ambi-
tioner och mål på det utrikespolitiska området så
som de här redovisas i inledningen till utgiftsom-
rådet. Utfallet för utgiftsområdet blev år 1997 ca
0,3 miljarder kronor lägre än budgeterat beroen-
de på svårigheten att exakt förutse storleken på
de obligatoriska bidragen till internationella or-
ganisationer och framför allt till FN:s fredsbeva-
rande operationer.

Förändringar

Utrikesförvaltningens verksamhet anpassas
fortlöpande efter de krav som en ökande inter-
nationalisering ställer på Sverige. Den 1996 ge-
nomförda integrationen av Utrikesdepartemen-
tets verksamhet (utrikespolitik, handel, inter-
nationellt utvecklingssamarbete och migration)
förbättrar departementets möjligheter att tillva-
rata svenska intressen såväl i vårt närområde och
i Europa som globalt. Amsterdamfördraget, som
godkänts av riksdagen, förberedelserna för EU:s
utvidgning och samarbetet i Norden och Öster-
sjöområdet har under det gångna året varit vikti-
ga frågor liksom Europas säkerhetspolitiska om-
daning och Sveriges medlemskap i FN:s
säkerhetsråd. Stor uppmärksamhet har även äg-
nats främjandet av svenska ekonomiska intressen
i utlandet och den successiva anpassningen av vå-
ra förbindelser med länderna i Afrika, Asien och
Latinamerika till en ny tids krav.

Mål

Målet för utgiftsområdet är att säkerställa Sveri-
ges intressen i förbindelserna med andra länder.

Prioriteringar

Prioriterade uppgifter i svensk utrikespolitik un-
der 1999 är främjande av demokrati och mänskli-
ga rättigheter, fortsatt reformering av FN och
dess fackorgan, nedrustning, utveckling av kon-
fliktförebyggande verksamhet, ökad internatio-
nell samverkan för att skapa effektiva motmedel
mot internationell terrorism, att göra utrikesför-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

valtningen till ett bättre instrument i näringspo-
litiken, EU-samarbetet och unionens utvidgning,
skapandet av en alleuropeisk säkerhets- och sam-
arbetsordning, att bidra till Rysslands fortsatta
inlemmande i europeiskt samarbete, det nordisk-
baltiska samarbetets fortsatta utveckling, utveck-
ling av samarbetet i Ostersjö- och Barentsregio-
nen och områdets integration i en vidare euro-
peisk samverkan, förnyelse av Sveriges globala
biståndssamarbete, särskilt vad gäller Afrika,
samt vidareutveckling av migrationspolitiken
med ett europeiskt perspektiv.

2.3 Resultatbedömning

2.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom
området

Sveriges fred och det svenska folkets säkerhet
och välfärd är beroende av utvecklingen i om-
världen och av vårt lands mångskiftande samver-
kan med andra länder. Till följd av den ekono-
miska globaliseringen och den europeiska
integrationen växer fortlöpande detta beroende,
och ökande krav ställs på svensk utrikespolitik
och svensk utrikesförvaltning att tillvarata svens-
ka intressen och hävda svenska ståndpunkter.
Okad sysselsättning utgör ett huvudmål för rege-
ringens politik. Att medverka i ansträngningarna
att nå detta mål är en viktig uppgift för utrikes-
förvaltningen.

Främst genom vårt medlemskap i Europeiska
unionen (EU) deltar Sverige aktivt i formandet
av det framtida Europa. Svensk utrikespolitik har
genom EU fått en ny dimension, samtidigt som
medlemskapet i allt högre grad påverkar vårt eget
samhälles utveckling och vårt folks levnadsvill-
kor. Med Amsterdamfördraget, som riksdagen
godkände våren 1998, fördjupas samarbetet inom
EU på för Sverige viktiga områden. Fördraget
utgjorde en förutsättning för beslutet i december
1997 att påbörja anslutningsprocessen av nya
medlemmar. Att denna process omfattar samtli-
ga elva kandidatländer innebär att en central strä-
van i svensk utrikespolitik förverkligats.

Vårt närmaste grannskap, Norden, Östersjö-
området och Barentsregionen, intar självfallet en
central plats i de svenska utrikesförbindelserna.
Regeringen har lagt särskild vikt vid att befästa
och bygga ut samarbetet på olika områden mel-
lan länderna i vår del av Europa. Nordeuropas
integration i en ny alleuropeisk säkerhets- och

samarbetsordning förblir ett huvudmål för
svensk utrikespolitik.

Framför allt vad som skett och sker i västra
Balkan visar på nödvändigheten av ett gemen-
samt ansvar för fred och säkerhet i Europa med
särskild inriktning på konfliktförebyggande
verksamhet. Förutom genom EU medverkar
Sverige till framväxten av en alleuropeisk säker-
hets- och samarbetordning genom Organisatio-
nen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE), Europarådet, Västeuropeiska unionen
(VEU) och Euro-atlantiska partnerskapsrådet
(EAPR) med Partnerskap för fred (PFF).

Ytterst vilar vårt lands säkerhet och vårt folks
trygghet och välfärd på den vidare, globala ut-
vecklingen. Denna präglas av ökande världshan-
del, globala kapitalrörelser och snabba framsteg,
inte minst inom informationsteknologin. Ut-
vecklingen medför ökat välstånd för många län-
der och grupper inom länderna. Den leder emel-
lertid också till växande klyftor mellan och inom
länderna och utsätter på många håll miljön för
svåröverskådliga påfrestningar. I svensk utrikes-
politik förenas därför vårt konsekventa arbete för
allt friare världshandel med förnyat utvecklings-
samarbete och strävan efter en miljömässigt håll-
bar global utveckling.

Risken för ett förödande stormaktskrig har så
gott som upphört, men runt om i världen ut-
kämpas väpnade konflikter, orsakade av djupgå-
ende etniska, religiösa och ekonomiska motsätt-
ningar och rent maktpolitisk fiendskap. Krigs-
handlingar, kränkningar av mänskliga rättigheter,
svält och misär vållar svåra lidanden och driver
människor att fly. Trots framsteg på nedrust-
ningsområdet under senare år har hotet om
spridning av kärnvapen fått ny aktualitet. Mot
denna bakgrund har traditionellt centrala områ-
den i svensk utrikespolitik som nedrustning, sär-
skilt av massförstörelsevapen, krav på respekt för
folkrätt och mänskliga rättigheter och främjande
av demokrati, rättfärdig social och ekonomisk
utveckling och jämställdhet mellan könen beto-
nats än starkare. Fredsfrämjande insatser och
strävan att finna metoder att tidigt förebygga
konflikter har blivit allt viktigare uppgifter för
svensk säkerhetspolitik. Migrationspolitiken har
blivit en integrerad del av Utrikesdepartementets
verksamhet.

Sveriges medlemskap i Förenta nationerna
(FN) och dess olika organ liksom i Världshan-
delsorganisationen (WTO) är av grundläggande
betydelse för vårt lands möjligheter att påverka
den globala utvecklingen. Till följd av sin plats i

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

säkerhetsrådet har Sverige under 1997 och 1998
ett särskilt ansvar för FN:s förmåga att upprätt-
hålla internationell fred och säkerhet och har
därutöver aktivt påverkat det reformarbete som
sker inom världsorganisationen.

En väl samordnad information i utlandet om
Sverige och svenska förhållanden utgör en bety-
delsefull del av svensk utrikespolitik. Nämnden
för Sverigefrämjande i utlandet har befäst sin roll
som samarbetsforum för strategiskt Sverige-
främjande insatser.

FN och global säkerhet

Gränsen mellan militär och icke-militär säkerhet
har blivit mindre skarp. Bland världssamfundets
stater sprids alltmera insikten om att miljöförstö-
ring, massfattigdom, etniskt, religiöst och poli-
tiskt förtryck, internationell terrorism, grov in-
ternationell brottslighet och spridning av
massförstörelsevapen är hot, som måste mötas
globalt på samma sätt som krig och väpnade
konflikter. Att trygga enskilda människors sä-
kerhet och skapa bättre levnadsvillkor för vår
egen och framtida generationer fordrar ökad in-
ternationell samverkan.

Betydelsen av att långsiktigt bygga för fred
genom att främja respekten för mänskliga rättig-
heter, demokrati och social och ekonomisk ut-
veckling vägleder i hög grad svenskt internatio-
nellt agerande. Att förebygga konflikter inom
länder och genom snabba internationella insatser
hejda väpnade konflikter såväl inom som mellan
enskilda stater har blivit en allt viktigare uppgift
för globalt samarbete. Sverige spelar här en aktiv
roll, inte minst genom ett fortsatt deltagande i
den NATO-ledda fredsstyrkan (SFOR) i Bosni-
en-Hercegovina och FN-styrkan i Makedonien
(UNPREDEP).

FN bär ett ansvar för ekonomisk och social
utveckling i alla dess aspekter. Både för att före-
bygga väpnade konflikter och för att möta icke-
militära hot spelar FN och dess olika organ en
central roll. Under 1990-talet har FN genom en
rad stora konferenser fört upp miljö, mänskliga
rättigheter, befolkningsfrågor, kvinnor och social
utveckling samt boende och bebyggelse på den
globala dagordningen. Att ge dessa konferenser
en effektiv och samordnad uppföljning är en
långsiktig och ofta mödosam uppgift, som t.ex.
klimatkonferensen i Kyoto i december 1997 vi-
sar. Att medverka i detta arbete är en viktig del av
Sveriges internationella solidaritetspolitik.

Det växande behovet av internationell sam-
verkan på skilda områden ställer ökade krav på
FN:s handlingsförmåga och effektivitet. En vik-
tig förutsättning för att FN skall kunna fungera
effektivt är att samtliga medlemsländer fullgör
sina ekonomiska skyldigheter. Samtidigt är radi-
kala reformer av FN-arbetet nödvändiga.

Folkrätten intar sedan länge en central plats i
svensk utrikespolitik. Av särskild vikt idag är att
förbättra efterlevnaden av folkrättens bestäm-
melser och att staterna ansluter sig till bindande
tvistlösningsmekanismer.

Arbetet för de mänskliga rättigheterna måste
ständigt föras vidare. Att stärka och skydda de
mänskliga rättigheterna får en allt viktigare plats i
svensk utrikespolitik. Fortfarande utdöms och
verkställs dödsstraff i stort antal på många håll i
världen. Dödsstraffet liksom förekomsten av
tortyr och godtyckliga avrättningar måste be-
kämpas aktivt. Respekten för de mänskliga rät-
tigheterna och den humanitära rätten i inbör-
deskonflikter måste stärkas.

Först under senare år har jämställdhet mellan
kvinnor och män, inte minst kvinnors rättigheter
och barnens rättigheter på allvar uppmärksam-
mats internationellt. Detta är ett för svensk poli-
tik angeläget område i FN och andra samman-
hang.

Sverige fortsätter målmedvetet ansträngning-
arna att föra det internationella nedrustningsar-
betet vidare. Vi tillmäter kämvapennedrustning
och icke-spridning av kärnvapen särskild bety-
delse. Beslutet sommaren 1998 att vid nedrust-
ningskonferensen (CD) i Geneve inleda för-
handlingar om ett avtal, som förbjuder fram-
ställning av klyvbart material för vapenändamål,
inger förhoppningar. Samtidigt utgör Indiens
och Pakistans provsprängningar med kärnvapen
våren 1998 ett allvarligt hot och svårt bakslag för
de internationella ansträngningarna för nedrust-
ning och icke-spridning av kärnvapen.

Efter Indiens och Pakistans provsprängningar
med kärnvapen gjorde den svenska utrikesmi-
nistern tillsammans med sju andra utrikesminist-
rar i juni 1998 ett uttalande, vari de riktade en
kraftfull uppmaning såväl till de fem "officiella"
kämvapenmaktema som till Indien, Israel och
Pakistan att ta sitt fulla ansvar för att få till stånd
ett totalt avskaffande av kärnvapnen.

Annu består hotet från biologiska och kemis-
ka vapen och därmed nödvändigheten att aktivt
fullfölja nedrustningsarbetet på dessa områden. I
dagens konflikter är det emellertid konventio-
nella vapen, särskilt lätta vapen, som skördar off-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

ren, i stor utsträckning bland civilbefolkningen.
Dessa vapen ägnas allt större internationell upp-
märksamhet. Sverige deltar aktivt i detta arbete,
bl.a. i FN:s expertgrupp för frågor rörande lätta
vapen.

Sverige fäster stor vikt vid genomförandet av
det globala Wassenaar-arrangemanget med syfte
att hindra spridning av krigsmateriel och strate-
giskt känsliga produkter. Stor betydelse tillmäter
regeringen också EU:s rådsbeslut i juni 1998 att
anta en uppförandekod för krigsmaterielexport,
som syftar till att skapa en hög gemensam stan-
dard för medlemmarnas politik på exportkon-
trollområdet.

Sveriges utvecklingssamarbete behandlas un-
der utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.

Ett vidgat internationellt ekonomiskt utbyte

Utrikeshandel är en stark drivkraft för ekono-
misk tillväxt och utveckling. Det gäller globalt, i
utvecklingsländerna såväl som i EU och i Sveri-
ge. Världshandeln växer som en följd av globali-
seringen snabbare än världsproduktionen. För ett
utrikeshandelsberoende land som Sverige är fri-
handel en nödvändighet. Därför verkar Sverige
för multilateralt samarbete och väl fungerande
spelregler för den internationella handeln. Detta
är en förutsättning för att alla länder oavsett
ekonomisk och politisk styrka skall ges lika rät-
tigheter.

WTO har under sina första tre år varit fram-
gångsrikt med att förstärka det globala regelver-
ket. Under 1997 slutfördes tre viktiga avtal,
nämligen avtalen om handel med telekommuni-
kations- och finansiella tjänster samt avtalet om
frihandel med IT-produkter. Vid WTO:s andra
ministerkonferens, som ägde rum 1998, gav
medlemsregeringarna organisationen i uppdrag
att påbörja förberedelsearbetet inför beslut om
en ny multilateral förhandlingsrunda om ökad
frihandel. EU kommer att verka för att beslutet
fattas vid WTO:s tredje ministerkonferens hös-
ten 1999 med förhandlingsstart år 2000. Samti-
digt som arbetet med fortsatt liberalisering av
världshandeln måste ske genom nya förhandling-
ar i WTO, är det viktigt att världens samtliga
stater omfattas av regelsystemet. Idag är 132 län-
der medlemmar i WTO, medan 30 stater för-
handlar om medlemskap.

Regionala frihandelsarrangemang utgör nor-
malt värdefulla och pådrivande komplement till
multilaterala lösningar. Sveriges agerande utgör

ett gott exempel på en sådan positiv samverkan.
EU och Europa bildar en av världens mest öppna
marknader, och vårt land har alltsedan inträdet i
EU drivit vår traditionella frihandelslinje och ar-
betat för fortsatt och ökad öppenhet mot om-
världen. Sverige verkar för en reform av EU:s
gemensamma jordbrukspolitik och därigenom
för en liberalisering av världshandeln med jord-
bruksprodukter. Vi fortsätter att arbeta för en
förbättring av utvecklingsländernas tillträde till
den europeiska marknaden och deras integration
i världshandeln. Sverige lägger särskild vikt vid
ett närmare EU-samarbete med Central- och
Östeuropa och länderna i Medelhavsområdet.

De svenska medlemsavgifterna för flera av de
internationella ekonomiska samarbetsorganisa-
tionerna finansieras över utgiftsområde 24
Näringsliv.

EU. Samarbete och säkerhet i Europa

EU är den främsta drivkraften i den omdaning av
Europa som blev möjlig genom sovjetväldets
sammanbrott. Ytterst gäller det att befästa freden
och demokratin och att skapa välstånd i hela Eu-
ropa. Europeiska rådets beslut i Luxemburg i de-
cember 1997 att inleda utvidgningsprocessen
med samtliga elva kandidatländer var därför av
central betydelse för Europas framtid. Utvidg-
ningen reser krav på både unionen och kandi-
datländerna. Nya medlemsländer måste uppfylla
regelverkets höga krav på demokrati, marknads-
ekonomi och ett fungerande rättssamhälle.

Vid sidan av utvidgningen står nu flera stora
och betydelsefulla frågor på EU:s dagordning
1999 och åren därefter. Den gemensamma valu-
tan införs i elva länder vid årsskiftet 1998/99.
Utvidgningen framtvingar institutionella refor-
mer. Viktiga beslut måste fattas om EU:s budget
och om reformering av den gemensamma jord-
brukspolitiken liksom om regional- och struk-
turpolitiken.

En central uppgift för Utrikesdepartementet
är att verka samordnande i EU-frågor, att bevaka
andra staters ställningstaganden och att bidra
med utrikes- och europapolitiska aspekter på
svenska ställningstaganden i EU-frågor. Depar-
tementet skall stimulera en bred och fördjupad
diskussion om EU:s långsiktiga utveckling och
om svensk Europapolitik i ett längre perspektiv.
Efterfrågan på EU-information från departe-
mentet har fortlöpande ökat, och särskilda medel
har avsatts för detta ändamål.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

I flertalet central- och östeuropeiska länder
har den ekonomiska omvandlingen fortsatt och
demokratin befästs, om än med avsevärda skill-
nader mellan olika stater. Stabil demokrati och
förbättrade sociala och ekonomiska villkor i
Central- och Östeuropa utgör en förutsättning
för bestående fred och säkerhet i hela Europa.
Att bidra till en sådan utveckling är det övergri-
pande målet för Sveriges stöd till Central- och
Östeuropa.

Den allvarliga ekonomiska och politiska kris
som blossade upp i Ryssland 1998 skapar ökad
osäkerhet om utvecklingen i landet på både kor-
tare och längre sikt. En fortsatt och framgångsrik
reformprocess i Ryssland är av avgörande bety-
delse för europeisk säkerhet. Att successivt allt-
mera inlemma Ryssland i europeiskt samarbete är
en angelägenhet för hela EU. I både alleuropeiskt
och regionalt perspektiv fäster Sverige största
vikt vid en konstruktiv dialog och ett växande
samarbete med Ryssland. President Boris Jeltsins
statsbesök i Sverige 1997 var ett betydelsefullt led
i denna svenska politik.

Ett andra treårsprogram för utvecklingssamar-
bete med Central- och Östeuropa åren 1999-
2001 framlades våren 1998. Regeringen vill med
detta samarbete främja en säkerhetsgemenskap,
fördjupa demokratins kultur och stödja en socialt
hållbar ekonomisk omvandling och en miljömäs-
sigt hållbar utveckling. Programmet är inriktat på
att bistå de länder som sökt inträde i EU i förbe-
redelserna för medlemskap, på en vidare integra-
tion av Ryssland och Ukraina i europeiska sam-
arbetsstrukturer och på åtgärder för att förbättra
den sociala situationen i samarbetsländerna. Prio-
riterade samarbetsländer är Estland, Lettland,
Litauen och Polen samt Ryssland och Ukraina.

Det före detta Jugoslavien har förblivit ett tra-
giskt och hotfullt undantag från en i övrigt fred-
lig omvandling av Europa efter det kalla krigets
slut. Freden har bestått i Bosnien-Hercegovina,
men konflikten mellan den serbiska regimen och
den albanska befolkningsmajoriteten i Kosovo
trappades 1998 upp till väpnad nivå med nya
flyktingströmmar och risk för spridning till i
första hand Albanien och Makedonien som följd.
Sverige deltar aktivt, främst i FN:s säkerhetsråd, i
de internationella ansträngningarna att få till
stånd en fredlig reglering av konflikten och för-
hindra vidare upptrappning och spridning. Vårt
land kommer att fortsätta sitt djupa engagemang
för fred och försoning i före detta Jugoslavien
både genom humanitära insatser av skilda slag,
stöd till flyktingåtervandring och återuppbygg-

nad och genom medverkan i fredsfrämjande mi-
litära operationer.

Atlantpakten (NATO) med EAPR och PFF
och OSSE är vid sidan av EU de viktigaste orga-
nisationerna i framväxten av den alleuropeiska
säkerhetsstruktur som är ett långsiktigt mål för
svensk utrikespolitik. De spelar liksom VEU och
Europarådet skilda roller i denna process. Ge-
nom vårt medlemskap i EU, OSSE och Euro-
parådet, vårt observatörskap i VEU och vårt
deltagande i EAPR och PFF-samarbetet tar Sve-
rige ett betydande ansvar för uppbyggnaden av
en alleuropeisk säkerhetsstruktur till gagn för vår
egen trygghet och säkerhet. Även bilaterala för-
bindelser med olika länder är av stor betydelse.
Regeringen fäster här särskild vikt vid den säker-
hetspolitiska dialogen med Finland.

Enligt beslut 1997 blir Polen, Tjeckien och
Ungern 1999 medlemmar av NATO. En rad
andra stater, bland dem de tre baltiska länderna,
önskar inträde, och dörren har också lämnats
öppen för en fortsatt utvidgning. Utvidgningen
är ett led i den pågående förändringen av NATO
och även en del av omdaningen av den europeis-
ka säkerhetsstrukturen efter det kalla kriget.
NATO, som är en struktur för militärt samar-
bete, har de senaste åren påtagit sig en central roll
på det fredsfrämjande området i Europa. Sverige
välkomnar förändringen från exklusiv inriktning
på försvar av medlemsländerna till bred samver-
kan även med utanförstående länder för att möta
nya hot mot europeisk säkerhet.

I ett Europa, där säkerhetshoten i växande ut-
sträckning är icke-militära, är själva förändrings-
processen i NATO och den europeiska säker-
hetsstrukturen det centrala. Det viktiga är att
denna process som helhet leder fram mot ge-
mensam säkerhet och en alleuropeisk säkerhets-
gemenskap.

Till de grundläggande principerna för europe-
isk säkerhet hör varje lands rätt att självt träffa
sitt säkerhetspolitiska vägval, att inga nya skilje-
linjer får skapas i Europa och att alla stater bär ett
ansvar för den gemensamma säkerheten. I ljuset
av dessa principer skall NATO:s utvidgning vär-
deras liksom inrättandet av NÄTO-
Rysslandsrådet och EAPR De är alla samman-
hängande delar av den positiva förändringspro-
cessen i europeisk säkerhet.

Utvidgningsbeslutet ändrar inte Sveriges för-
hållande till NATO. Vår militära alliansfrihet,
som syftar till att vårt land skall kunna vara neu-
tralt i händelse av krig i vårt närområde, består.
Den gagnar vår egen säkerhet bäst, stärker säker-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

heten i vårt närområde och vår förmåga att med-
verka i uppbyggnaden av en alleuropeisk säker-
hetsstruktur.

EAPR bildar en politisk ram för PFF-
samarbetet. I första hand är det ett organ för
praktiskt samarbete om krishantering, vilket
NATO lägger allt större vikt vid. Sveriges delta-
gande i PFF och dess övningsverksamhet för-
bättrar vår förmåga att genomföra fredsfrämjan-
de operationer tillsammans med NATO och
övriga samarbetsländer utan att beröra försvaret
av vårt eget territorium. I det före detta Jugosla-
vien, där NATO har fortsatt att spela en central
fredsfrämjande roll, fullföljer Sverige på den mi-
litära alliansfrihetens grund sin samverkan med
NATO i SFOR-styrkan.

OSSE intar med sitt vida säkerhetsbegrepp
och sin breda medlemskrets en särställning i det
alleuropeiska säkerhetssamarbetet. I konfliktfö-
rebyggande arbete, icke-militär konflikthantering
och återuppbyggnad efter väpnade konflikter har
OSSE en central plats. I detta arbete utgör fältre-
presentationerna ett av de viktigaste instrumen-
ten. Sverige fäster särskild vikt vid den roll OS-
SE:s högkommissarie för nationella minoriteter
spelar för att söka avvärja etniska konflikter.

Rustningskontroll är en prioriterad uppgift för
OSSE. Sverige medverkar aktivt i utarbetandet av
ett nytt Wiendokument om förtroende- och sä-
kerhetsskapande åtgärder och följer nära de för-
handlingar inom OSSE:s ram som syftar till att
anpassa avtalet om konventionella styrkor i Eu-
ropa (CFE-avtalet) från 1990 efter förändrade
förutsättningar.

Europarådet har en mycket viktig uppgift när
det gäller att stödja och främja de mänskliga rät-
tigheterna, demokratin och rättsstatens princip-
er. Sverige fäster stor vikt vid Europarådets stöd
till den fortsatta demokratiska utvecklingen i
Central- och Östeuropa, en av rådets centrala
uppgifter.

Samarbete i Norden och Baltikum, Östersjö-
området och Barentsregionen

Säkerhet och samarbete i Norden och Baltikum,
i Östersjöområdet och Barentsregionen är av sär-
skild betydelse för Sverige. Nordeuropas säker-
het kan inte isoleras från europeisk och nordat-
lantisk säkerhet. Att det nordeuropeiska området
fast inlemmas i det europeiska och nordatlantiska
samarbetet är ett mål för svensk utrikespolitik.
EU och EAPR/PFF spelar här en central roll.

Sverige fortsätter att verka för en fördjupning av
unionens engagemang i Östersjöområdet och för
ett ökat EU-intresse för Barentsområdet och
Arktis.

Geografisk, historisk, kulturell och språklig
närhet har skapat en unik gemenskap mellan de
nordiska länderna. Det nordiska samarbetet bil-
dar en plattform för konkret samverkan och in-
ternationellt agerande såväl i närområdet och i
Europa som globalt. De nordiska länderna har
valt olika former för sin medverkan i de europe-
iska samarbets- och säkerhetssträvandena. Uti-
från de förutsättningar som följer av ländernas
skilda vägval utvecklas och fördjupas det nordis-
ka samarbetet.

Sveriges samarbete med länderna kring Öster-
sjön fortsätter att utvecklas och befästas på skilda
områden och i olika former. Med våra baltiska
grannländer får samarbetet alltmera en karaktär,
som i många avseenden liknar det nordiska och
nordiskt samarbete flätas alltmer samman med
annat samarbete i närområdet. Östersjöområdet
har goda förutsättningar att bli en ekonomisk
tillväxtregion. Det är ett svenskt intresse att alla
stater i regionen får medlemskap i WTO. Sverige
verkar för en aktivare rysk medverkan i Östersjö-
och Barentssamarbetet. Det är också ett svenskt
intresse att fastare samverkansformer utvecklas
mellan Östersjöstaternas råd och främst Förenta
staterna, viktiga EU-länder utanför området och
Ukraina.

Sveriges utvecklingssamarbete med länderna i
Central- och Östeuropa behandlas under ut-
giftsområde 7 Internationellt bistånd.

Samarbete utanför Europa

Sverige har sedan länge ett brett och välutvecklat
bilateralt och multilateralt samarbete med länder
och regioner utanför Europa. Genom arbetet i
FN och andra internationella organisationer bi-
drar vårt land till att stärka internationell fred och
säkerhet, till att angripa hoten mot vår gemen-
samma miljö, till solidaritet med utvecklingslän-
derna, till att öka respekten för de mänskliga rät-
tigheterna och till att förbättra enskilda
människors levnadsvillkor. Vårt aktiva deltagan-
de i EU:s breda dialog och biståndssamarbete
med utvecklingsländerna har givit svensk politik
en ny dimension. Sverige verkar för en effektivi-
sering av EU:s politik. Ett aktivt deltagande i
förhandlingarna om en ny Lomékonvention är
en viktig uppgift i svensk utrikespolitik.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÄDE 5

Vårt lands förbindelser med Förenta staterna
är mycket omfattande och täta och spänner över
ett vitt fält från handel och vetenskapligt och
kulturellt utbyte till säkerhetsskapande samar-
bete. Sverige och Förenta staterna har livliga
kontakter rörande utvecklingen i Östersjöområ-
det och Barentsregionen. Sverige välkomnar ett
ökat amerikanskt engagemang och amerikansk
medverkan i olika civila projekt i Östersjöområ-
det.

Samarbetet mellan EU och USA inom ramen
för den transatlantiska agenda som underteckna-
des 1995 är av stort intresse för Sverige och stäl-
ler höga krav på utrikesförvaltningen. Det är
viktigt för Sverige att avtalet om ökat transatlan-
tiskt ekonomiskt samarbete, som slöts vid
toppmötet mellan EU och USA 1998, genom-
förs framgångsrikt. Utöver den transatlantiska
dialogen mellan EU och Kanada kommer Sverige
även fortsättningsvis att upprätthålla nära rela-
tioner med Kanada på en rad områden, bl.a.
fredsbevarande verksamhet och nedrustning
samt den arktiska regionens utveckling.

Sveriges bilaterala förbindelser med länderna i
Mellanöstern, Afrika, Asien, Oceanien och La-
tinamerika omfattar såväl politiska relationer och
handelsutbyte som utvecklingssamarbete.

Sverige har en lång tradition av engagemang
för en allomfattande, rättvis och varaktig freds-
uppgörelse i Mellanöstern. Att fredsprocessen
avstannat inger allvarlig oro i dagsläget och inför
kommande år. Vårt betydande utvecklings-
samarbete med palestinierna syftar till att bidra
till uppbyggnaden av en demokratisk palestinsk
stat med respekt för mänskliga rättigheter. Som
EU-medlem har Sverige ytterligare möjligheter
att påverka fredsprocessen, t.ex. genom EU:s sär-
skilda sändebud och den särskilde rådgivaren för
säkerhetsfrågor.

Sverige deltar aktivt i den av EU initierade
Barcelonaprocessen. Inom ramen för denna har
en Medelhavsstrategi utarbetats i syfte att skapa
stabilitet och välstånd i regionen. Strategin om-
fattar såväl utrikes- och säkerhetspolitik som
handel, utvecklingssamarbete och kultur. På det
senare området har det svenska euro-islam-
projektet vunnit starkt gehör.

I Afrika söder om Sahara, där flertalet av Sve-
riges programländer för utvecklingssamarbete
ligger, har den ekonomiska tillväxten de senaste
åren varit gynnsam tack vare de ekonomiska re-
formprogrammen, vilka Sverige stöder. Fattig-
domen har dock inte minskat generellt. I Stora
sjö-regionen har kriget 1998 åter blossat upp ef-

ter den nedtrappning som följde på den våld-
samma regimväxlingen i Kongo-Kinshasa 1997. I
södra Afrika däremot har den positiva utveck-
lingen förstärkts främst tack vare demokratise-
ringen i Sydafrika. I FN:s säkerhetsråd har Sveri-
ge aktivt medverkat i de internationella
ansträngningarna att söka förebygga och lösa
konflikter i Afrika bl.a. genom stöd till upp-
byggnaden av en afrikansk konflikthanterings-
förmåga.

I Asien har situationen det senaste året ge-
nomgått en dramatisk utveckling. Krisen i Ost-
och Sydostasien har framtvingat ekonomiska och
politiska reformer i berörda länder, samtidigt
som miljontals människor drabbats av djupare
fattigdom. Sverige har inom EU och FN bidragit
ekonomiskt till åtgärder, som syftar till att lindra
krisens sociala följder för de mest utsatta. Den
ekonomiska återhämtningen förväntas ta tid.

Förutom att Sverige agerade pådrivande i den
internationella reaktionen mot de indiska och
pakistanska kärnvapenproven 1998 uppsade vi
det löpande avtalet om utvecklingssamarbete
med Indien för perioden 1997-99. Pågående in-
satser skall dock slutföras, och stödet genom en-
skilda organisationer berörs inte. Annu är det för
tidigt att ta ställning till hur ett fortsatt utveck-
lingssamarbete med Indien och Pakistan skall
utformas.

I Latinamerika fortsätter den positiva demo-
kratiska och ekonomiska utvecklingen. De val
som hållits i en rad stater bekräftar demokratins
varaktighet. Såväl Sveriges relationer som EU:s
förbindelser med Latinamerika befinner sig i ut-
veckling. Under 1999 kommer ett toppmöte att
hållas mellan EU och länderna i Latinamerika
och Karibien.

Trots den positiva utvecklingen består dock
breda klyftor mellan olika befolkningsgrupper i
Latinamerika. Inre väpnade konflikter och över-
grepp mot de mänskliga rättigheterna förekom-
mer alltjämt på flera håll. Sverige kommer att
fullfölja det aktiva arbete för fred, demokrati och
mänskliga rättigheter som bedrivits sedan länge.
Med inriktning på fattigdomsbekämpning skall
vi ge fortsatt stöd till den sociala och ekonomis-
ka utvecklingen i främst Nicaragua och Bolivia.

Sveriges utvecklingssamarbete med utveck-
lingsländer behandlas under utgiftsområde 7
Internationellt bistånd.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

2.3.2 Resultat

Prioriterade områden under 1998 är reforme-
ringen av FN, EU:s utvidgning, utveckling av
Östersjösamarbetet och regionens integration i
en vidare europeisk och internationell samver-
kan, en förnyelse av Sveriges relationer med Af-
rika samt att göra utrikesförvaltningen till ett
bättre instrument i näringspolitiken.

Det överordnade målet för Sveriges arbete i
FN:s säkerhetsråd under 1997 och 1998 har varit
och är att bidra till att FN och rådet så effektivt
som möjligt utför sin huvuduppgift att upprätt-
hålla internationell fred och säkerhet. Som
rådsmedlem medverkade Sverige bl.a. till den
fredliga upplösningen av Irakkrisen våren 1998.
En särskild svensk strävan har varit att få till
stånd bättre samordning mellan militära, polisiära
och civila FN-insatser. I detta syfte tog Sverige i
egenskap av rådsordförande i juli 1997 initiativ
till en förstärkt roll för civilpoliser i FN:s freds-
bevarande verksamhet. Enligt regeringens me-
ning har medlemskapet i säkerhetsrådet givit
Sverige värdefulla erfarenheter av stor betydelse
för vårt fortsatta arbete i FN.

Det genomgripande reformprogram för FN:s
kärnverksamheter som generalsekreteraren med
stöd av Sverige och andra länder framlade i juli
1997 ledde till att flera enhälliga reformbeslut
fattades under generalförsamlingens möte
1997/98.

Sverige medverkade aktivt till beslutet somma-
ren 1998 att inrätta en permanent internationell
brottmålsdomstol. Det fortsatta arbetet kommer
nu att inriktas på att förmå staterna att ansluta sig
till domstolens stadga, så att denna kan träda i
kraft. Sverige stöder vidare Jugoslavien- och
Rwandatribunalema, vilka trots svårigheter och
tillkortakommanden spelar en viktig roll i arbetet
för rättvisa och nationell försoning.

Sverige har varit pådrivande i den internatio-
nella kampen mot antipersonella minor
(truppminor). Denna resulterade hösten 1997 i
Ottawakonventionen om totalförbud mot anti-
personella minor, som Sverige undertecknade i
december och som kommer att träda i kraft den
1 mars 1999. Ett omfattande arbete förestår nu
för att genomföra konventionens bestämmelser,
särskilt minröjning och hjälp till offren för mi-
norna. Det reviderade s.k. minprotokollet till
1980 års vapenkonvention med nya restriktioner
för användning av minor, som förhandlades fram
under svensk ledning, kommer att träda i kraft
den 3 december 1998. Svensk nedrustningspoli-

tik har bidragit till att de internationella nedrust-
ningssträvandena på minområdet i och med detta
protokoll och framför allt den efterföljande Ot-
tawakonventionen uppnått mycket väsentliga re-
sultat.

Regeringen har i en skrivelse till riksdagen
(skr. 1997/98:69) redogjort för Sveriges politik i
FN sedan FN:s 50-årsjubileum 1995.

Utrikesförvaltningen spelar en betydelsefull
roll för att stödja svensk export och svenska
ekonomiska intressen utomlands, särskilt på av-
lägsna och svårbearbetade marknader. Även när
det gäller att främja utländska investeringar i Sve-
rige och svenska företags möjligheter att leverera
till projekt, som finansieras av internationella or-
gan, har utrikesförvaltningen en allt viktigare
uppgift. Flera åtgärder och resursförstärkningar
har vidtagits på dessa områden under de senaste
två åren. Utrikesförvaltningens roll i dessa sam-
manhang bör stärkas ytterligare liksom vad be-
träffar främjande av turism och information om
Sverige och svensk kultur.

Europeiska rådets utvidgningsbeslut 1997 in-
nebar att ett huvudmål för svensk Europapolitik
under senare år förverkligades. För vårt land är
Estlands, Lettlands, Litauens och Polens inträde i
EU av särskild betydelse.

I Amsterdamfördraget, som slöts sommaren
1997, tillgodosågs viktiga svenska målsättningar i
EU-arbetet vad gäller t.ex. kamp mot arbetslös-
heten, bättre miljö, ökad öppenhet och jäm-
ställdhet. Dessa frågor, särskilt miljön och syssel-
sättningen, kommer regeringen även fortsätt-
ningsvis att prioritera i EU-arbetet. Fördraget
fastställer också på initiativ av Finland och Sveri-
ge att militär krishantering skall vara ett huvud-
element i unionens utrikes- och säkerhetspolitis-
ka samarbete. Detta innebär en framgång för
Sveriges strävan att förbättra EU:s möjligheter
att agera för både humanitära och militära freds-
främjande insatser.

Vid sidan av det intensiva engagemanget för
utvidgningen av EU och samarbetet i EU har
Sverige medverkat till framväxten av en ny alleu-
ropeisk säkerhets- och samarbetsstruktur genom
OSSE, VEU, EAPR och PFF, genom samarbetet
med Central- och Östeuropa och genom samar-
betet mellan länderna i Norden, i Östersjöområ-
det och i Barentsregionen.

Sverige är under 1998 ordförande i det nordis-
ka regeringssamarbetet. Ökad sysselsättning,
målsättningen om ett ekologiskt hållbart sam-
hälle och avlägsnande av irrationella gränshinder
har varit svenska profilfrågor, samtidigt som

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

samarbetet på det utrikespolitiska området har
breddats och intensifierats. På svenskt initiativ
har de nordiska och baltiska utrikesministrarna
haft gemensamma överläggningar med företräda-
re för Ryssland.

I januari 1998 hölls i Riga det andra toppmötet
mellan regeringscheferna i Ostersjöstatemas råd.
Samarbetet på en rad områden, bl.a. handel,
energi, miljövård, utbildning och bekämpande av
kriminalitet, behandlades. I juli hölls i Vilnius ett
handelsministermöte med särskild inriktning på
små och medelstora företag.

I och med Barentsrådets möte i Luleå i januari
1998 avslutades Sveriges ordförandeskap. Fram-
steg har skett på de samarbetsområden som varit
och kommer att fortsätta att vara centrala i rådets
arbete, främst ekonomi, miljö och kärnsäkerhet,
energi, transporter samt mellanfolkligt och kul-
turellt utbyte.

2.3.3 Prioriteringar

Regeringen har i en skrivelse till riksdagen (skr.
1997/98:89) utvecklat hur de mänskliga rättig-
heterna skall bli en integrerad del av utrikespoli-
tiken. Vårt lands djupa engagemang i arbetet på
att stärka efterlevnaden av de mänskliga rättig-
heterna kommer att fullföljas med kraft både i
FN och i andra sammanhang. Ett viktigt mål i
vår utrikespolitik är att få dödsstraffet helt av-
skaffat.

Av särskild betydelse är att på olika sätt för-
bättra efterlevnaden av konventioner och normer
för mänskliga rättigheter. Sverige kommer här att
ägna ökad uppmärksamhet åt konventionen om
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
De mänskliga rättigheterna måste beaktas bättre i
multilateralt och bilateralt utvecklingssamarbete.
Regeringen har i en skrivelse till riksdagen (skr.
1997/98:76) redogjort för hur Sverige inom ut-
vecklingssamarbetet avser att arbeta för att stärka
mänskliga rättigheter och demokrati.

Det är nödvändigt att förbättra FN:s förmåga
att förhindra och tidigt ingripa i väpnade kon-
flikter. Nya typer av fredsfrämjande FN-
operationer måste utvecklas, där politiska, militä-
ra, humanitära, ekonomiska och sociala insatser
samverkar. Vidare finns behov av större öppen-
het i säkerhetsrådets arbete och mera utvecklat
samarbete mellan rådet och regionala och andra
organisationer. Dessa frågor kommer att engage-
ra svensk politik i FN, även efter det att vår

mandatperiod i säkerhetsrådet utlöpt vid års-
skiftet 1998/99.

Närmare ett decennium efter det kalla krigets
slut befinner sig ännu tusentals kärnvapen i hög-
sta beredskap. Sverige verkar för att de skall tas
ur beredskapsläge som ett steg på vägen mot
kämvapennedrustning. I sitt uttalande i juni 1998
angav Sveriges och sju andra utrikesministrar en
rad konkreta och ömsesidigt förstärkande åtgär-
der för att uppnå ett fullständigt avskaffande av
kärnvapnen. Uttalandet skall ligga till grund för
fortsatta gemensamma ansträngningar i framför
allt FN:s generalförsamling, nedrustningskonfe-
rensen i Geneve och arbetet inom ramen för
icke-spridningsfördraget (NPT), vars nästa
granskningskonferens hålls år 2000. Sverige age-
rar vidare pådrivande i förhandlingarna om ett
kontrollsystem för konventionen om förbud
mot biologiska vapen. Målet är att de skall slutfö-
ras under 1999. Genomförandet av konventio-
nen mot kemiska vapen, som trädde i kraft 1997,
pågår.

Samarbetet inom EU, unionens utvidgning
och inre utveckling som en prioriterad uppgift
ställer en rad krav på svensk utrikespolitik.

Sveriges stöd till Estland, Lettland, Litauen
och Polen kommer även i fortsättningen att in-
riktas på att underlätta deras förberedelser för
medlemskap i EU. Sverige kommer vidare att
verka för att realförhandlingar påbörjas med så
många kandidatländer som möjligt. Utgångs-
punkten i förhandlingarna med alla kandidatlän-
der måste vara att nya medlemmar utan undantag
övertar EU:s regelverk. Därigenom stärks också
reformarbetet i kandidatländerna under anslut-
ningsprocessen.

När det gäller institutionella och andra refor-
mer i EU, fordras ett aktivt svenskt engagemang,
syftande till snara uppgörelser. Av särskild bety-
delse för Sverige är att EU snabbt genomför för-
handlingar med Island och Norge om dessa län-
ders anslutning till Schengenavtalet och att de
slutförs på ett för Norden tillfredsställande sätt.
Svensk Europapolitik skall som hittills utformas i
nära samråd med Danmark och Finland samt
med hänsynstagande till att Island och Norge
knyts till den inre marknaden genom EES-
avtalet.

Sveriges ordförandeskap i EU våren 2001
ställer skärpta krav på utrikesförvaltningen under
1999. Förberedelserna måste intensifieras vad
gäller personalplanering, kompetensutveckling
och analys av sakfrågor. Vidare inleds arbetet
med mötesplanering och förberedande informa-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

tionsinsatser. På det politiska planet utgör EU:s
"nordliga dimension" ett viktigt element, som
kommer att fortsätta under det svenska ordför-
andeskapet.

I arbetet på att bidra till framväxten av en all-
europeisk säkerhets- och samarbetsordning är
det nya treårsprogrammet för utvecklingssamar-
bete med Central- och Östeuropa av särskild
betydelse liksom relationerna med Ryssland och
den säkerhetspolitiska dialogen med Finland.
Sverige kommer att lägga fortsatt stor vikt vid
vårt deltagande i PFF och i EAPR, som har en
central roll i europeisk krishantering och för
samarbetet inom PFF mellan NATO och övriga
samarbetsländer.

Även efter det att Sverige lämnat ordförande-
skapet i det nordiska ministerrådet, kommer ut-
vecklingen av det nordiska samarbetet att ha hög
prioritet i svensk utrikespolitik om än med något
minskade krav på utrikesförvaltningens resurser.
Arbetet med att sammanföra de nordiska frågor-
na och Östersjöfrågoma i olika avseenden kom-
mer att fortsätta.

På uppdrag av de danska och svenska statsmi-
nistrarna inleddes våren 1998 ett gemensamt re-
geringsarbete för att tillvarata framtida regionala
utvecklingsmöjligheter, då Oresundsbron om
några år står färdig. Kring årsskiftet 1998-99
kommer ett gemensamt underlag att föreläggas
de båda regeringarna, syftande till att så långt
möjligt undanröja hinder för rörlighet och regio-
nal integration.

Ett viktigt led i den politik som avspeglar re-
geringens höga prioritering av en fortsatt ut-
veckling av samarbetet inom Östersjöområdet

kommer att vara att medverka till att slutsatserna
från toppmötet mellan länderna i Östersjöstater-
nas råd och handelsministermötet 1998 omsätts i
effektiva praktiska åtgärder. Det nya sekretariatet
för Ostersjöstatemas råd, som förlagts till
Stockholm, inleder sin verksamhet hösten 1998.
På det bilaterala området kommer särskilda an-
strängningar att inriktas på att utveckla förbin-
delserna med Polen.

Regeringen presenterade 1998 en förnyad Af-
rikapolitik i en skrivelse till riksdagen (skr.
1997/98:122). Syftet är att inom ramen för ett
närmare och mera jämbördigt samarbete ge stöd
till afrikanskt ledda förändringsprocesser i rikt-
ning mot fördjupad demokrati och ekologiskt
hållbar ekonomisk tillväxt med särskild inrikt-
ning på fattiga människors situation samt att
stärka det långsiktiga utbytet mellan Sverige och
Afrika. Genomförandet av den förnyade Afrika-
politiken kommer att resa krav på utrikesförvalt-
ningen. En bred satsning kommer att göras 1999
med syfte att utveckla förbindelserna med södra
Afrika.

Inom Utrikesdepartementet fullföljs även ett
omfattande arbete på att utforma en strategi för
Sveriges förbindelser med länderna i Asien. En
slutrapport kommer att framläggas i slutet av
1998 och följas av en skrivelse till riksdagen vå-
ren 1999.

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor

	Utfall 1997	Anslag 1998	Utgifts- prognos 1998	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
Utrikesförvaltningen m.m.	1 658	1 763	1 776	1 747	1 788	1 824
Internationella organisationer	649	906	782	954	936	936
Information om Sverige i utlandet	65	61	60	67	67	65
Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.	55	57	57	58	59	60
Övriga utrikespolitiska frågor	22	24	21	45	45	45
Totalt för utgiftsområdet	2 449	2811	2 696	2 871	2 895	2 931

Kommentarer till utgiftsutvecklingen

Utgifterna för budgetåret 1998 beräknas bli
drygt 100 miljoner kronor lägre än budgeten i
första hand beroende på att de uttaxerade bidra-
gen till FN:s reguljära budget och FN:s fredsbe-
varande operationer blir lägre än förväntat. Ut-
taxeringarna av Sveriges bidrag till de
fredsbevarande operationerna beräknas dock bli
högre nästa år, då antalet operationer nu ökar.
Ett relativt stort anslagssparande beräknas också
finnas på anslaget Fredsfrämjande verksamhet
beroende på svårigheten att förutsäga antalet nya
insatser under ett visst budgetår.

Ökningen på Övriga utrikespolitiska frågor
fr.o.m. 1999 beror på att anslaget Föreningen
Norden överförts till utgiftsområde 5 från ut-
giftsområde 17.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

3 Utrikesförvaltningen m.m.

3.1 Omfattning

Verksamhetsområdet omfattar anslagen utri-
kesförvaltningen, dvs. såväl Utrikesdepartemen-
tet som utrikesrepresentationen, nordiskt samar-
bete, som här avser i första hand resekostnader
för Sveriges deltagande i det nordiska samarbetet,
samt ekonomiskt bistånd till svenska medborga-
re i utlandet.

3.2 Utgiftsutvecklingen

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall Anslag Utgifts-

1997 1998 prognos

1998

Förslag	Beräknat	Beräknat
anslag	anslag	anslag
1999	2000	2001

1 658,2 1 763,5 1 775,9 1 747,1 1 788,1 1 824,1

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Den omorganisation av utrikesförvaltningen
som genomförts har gjort det möjligt att anpassa
verksamheten till omvärldsförändringar. Det är
framför allt Sveriges medlemskap i EU och
medlemskapet i FN:s säkerhetsråd under 1997
och 1998 som har satt sin starka prägel på arbe-
tet.

Den verksamhetsplanering som har bedrivits
sedan omorganisationen 1996 har funnit sin
form och visat sig vara ett effektivt styrinstru-
ment.

Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1997
visar att utgifterna i stort sett motsvarar anslagna

medel. Ett minskande anslagssparande finns från
tidigare år.

Förändringar

Under 1997 slutfördes omorganisationen av Ut-
rikesdepartementet genom att den administrativa
verksamheten reformerades i syfte att tydliggöra
olika administrativa funktioner samt rationalisera
denna verksamhet, vilket innebär att resurser
överförs till den operativa verksamheten inom
utrikesförvaltningen.

Prioriteringar

Inom ramen för en numera effektiv verksam-
hetsplanering kommer det interna arbetet med
rationaliseringar och effektiviseringar att drivas
vidare. Förberedelserna för det svenska ordför-
andeskapet i EU under första halvåret 2001 fort-
sätter och förstärks under år 1999.

Förberedelserna, inte minst på IT-området,
för ett svenskt medlemskap i Schengensamarbe-
tet kommer att intensifieras.

3.3 Resultatbedömning

Sveriges integration i Europeiska unionen, till-
sammans med den allmänna globaliseringspro-
cessen, har givit det internationella samarbetet en
ny karaktär och större bredd. Politiska såväl som
ekonomiska och kulturella kontakter med om-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

världen knyts på alla nivåer i samhället. Utveck-
lingen innebär nya och förstärkta krav på hela
Regeringskansliet och då inte minst på Utrikes-
departementet. Internationellt samarbete, liksom
hänsyn till utvecklingen i andra länder, blir allt
viktigare för regeringens möjligheter att uppnå
övergripande politiska mål.

Arbetet under det gångna året har visat att den
omorganisation, som påbörjades 1996 med integ-
rering av de gamla avdelningarna för politik,
handel, internationellt utvecklingssamarbete
samt rättsfrågor och avslutades med en reforme-
ring av den administrativa verksamheten 1997,
har stärkt Utrikesdepartementets roll och ökat
effektiviteten.

Regeringen har fortsatt höga ambitioner på
det utrikespolitiska området. Detta ställer i sin
tur krav på noggrannna prioriteringar och avvä-
ganden. Den verksamhetsplanering som sedan
ett par år bedrivs inom Utrikesdepartementet har
visat sig vara ett effektivt instrument för dess
ledning när det gällt att fatta beslut i dessa avse-
enden.

Inom de övergripande profilområden som re-
geringen lyfte fram i den senaste vårpropositio-
nen spelar utrikesförvaltningen en central roll när
det gäller Europeiskt samarbete, och dess verk-
samhet har också betydelse inom områdena Fler
jobb, Trygghet och solidaritet och Hållbara Sve-
rige - ett föregångsland. Som ett led i regeringens
ambitioner att minska den öppna arbetslösheten
har en ökad satsning gjorts på främjande, export
och turism. Detta har skett genom att två nya
utlandsmyndigheter i Gdansk och Los Angeles
inrättats under 1998 liksom ett antal funktioner
vid såväl de geografiska enheterna i departemen-
tet som vid vissa utlandsmyndigheter. Projek-
texportsekretariatet (PES) fortsätter sin verk-
samhet av samma skäl.

En ny organisation för hantering av utlän-
ningsärenden infördes inom Utrikesdeparte-
mentet i augusti 1998 och kommer att införas vid
de av dessa ärenden tyngst belastade utlands-
myndigheterna från den 1 januari 1999.

Med anledning av Riksdagsrevisorernas rap-
port om utrikesförvaltningen (1997/98: RR4)
fann riksdagen inte anledning bifalla att reviso-
rernas förslag om "en oberoende översyn av utri-
kesförvaltningen". Utrikesdepartementet upp-
manades dock att ge sitt hittillsvarande
förändringsarbete fortsatt hög prioritet samt
hålla riksdagen väl informerad om de övervägan-
den som ligger till grund för regeringens ageran-
de på detta område. Regeringen anser också

detta angeläget och avser att som här sker under
detta utgiftsområde samt på andra sätt direkt tilll
Utrikesutskottet lämna sådan information.

3.4 Anslag

Al Utrikesförvaltningen

Tabell 3.1 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utfall	1 654 679	Anslags- sparande	395 555
1998	Anslag	1 757 529 '	Utgifts- prognos	1 767 629
1999	Förslag	1 740 101
2000	Beräknat	1 781 035 ²
2001	Beräknat	1 816 956 ³

¹ Till följd avförslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositi o-
nen 1998 minskades anslaget med 100 tkr

2 Motsvarar 1 750 058 tkr i 1999 års prisnivå

3 Motsvarar 1 755 558 tkr i 1999 års pridnivå

Det är utrikesförvaltningens uppgift att med god
framförhållning och på ett koordinerat sätt förse
regeringen med information, råd och beslutsun-
derlag i frågor inom dess ansvarsområde och att
tillvarata svenska intressen i vår omvärld.

Utrikesförvaltningen skall bevaka och främja
svenska intressen, politiska såväl som handels-
och biståndsrelaterade. Detta görs genom poli-
tisk, ekonomisk och handelspolitisk bevakning,
genom export-, investerings- och turistfrämjande
verksamhet, insatser inom kultur och informa-
tion samt handläggning av migrations- och
rättsfrågor.

Anslaget Utrikesförvaltningen används för de
samlade förvaltningskostnaderna för departe-
mentet och de 102 utlandsmyndigheterna samt
de drygt 400 honorärkonsulaten. Totalt omfattar
utrikesförvaltningen ca 2500 anställda, varav om-
kring 1000 utgörs av lokalanställda. Till de tyngre
förvaltningskostnaderna hör förutom löner och
utlandstillägg till de anställda, även fastighets-
kostnader, resekostnader för deltagande i ett
stort antal internationella möten och förhand-
lingar, driftskostnader för en, på grund av verk-
samhetens art, omfattande IT- och telekommu-
nikationsverksamhet. I anslaget ingår också
kostnader för utredningar och officiella besök.
En reservation på 15 miljoner kronor för utred-
ningar fanns på ett särskilt äldreanslag vid in-
gången av 1997. Reservationen beräknas minska
med 11 miljoner under 1998.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

Kostnader som kan uppstå med anledning av
garantier för banklån till personal respektive upp-
sagda anställda inom utrikesförvaltningen belas-
tar detta anslag. Utestående lån uppgår för närva-
rande till 12,3 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

I det inledande avsnittet till detta utgiftsområde
samt även under avsnitten om verksamhetsom-
råden har redovisats de övergripande mål som
regeringen har för svensk utrikespolitik samt de
prioriteringar som kommer att vara gällande un-
der kommande budgetår. Den höga ambitionsni-
vå som där anges ställer krav på en väl fungeran-
de utrikesförvaltning som är anpassad till de
uppgifter för utrikespolitiken som en fortsatt
internationalisering, det växande ömsesidiga be-
roendet mellan departementets traditionella po-
litikområden samt inte minst EU-medlemskapet
medför.

Under första halvåret 2001 kommer Sverige
att för första gången inneha ordförandeskapet i
EU:s ministerråd. Arbetet med att förbereda
ordförandeskapet har redan inletts och kommer
att intensifieras successivt. Under utgiftsområde
1 föreslår regeringen att vissa gemensamma me-
del avsätts för dessa ändamål.

Sveriges medlemskap i Schengensamarbetet
fr.o.m. år 2000 kommer att medföra en föränd-
ring av viseringshanteringen. Redan under 1999
kommer dock investeringar att ske för att skapa
ett för Schengensamarbetet IT-baserat viserings-
system vid utrikesförvaltningen.

Anpassningen av utrikesförvaltningens IT-
system inför år 2000 är en omfattande uppgift
under 1999 eftersom den inkluderar säkringen av
datasystemen på över 100 utlandsmyndigheter.

Med anledning av de överväganden som rege-
ringen redovisat i sin Afrikaskrivelse till riksda-
gen tidigare i år sker en viss omstrukturering av
utrikesrepresentationen i Afrika. En ny utlands-
myndighet inrättas i Kampala under 1999. Sär-
skilda satsningar, som kommer att ledas av speci-
ellt inrättade projektsekretariat, görs under 1999
för att utveckla förbindelserna med Polen och
södra Afrika.

På grund av omfördelningar till prioriterade
områden sänks anslaget med 75 miljoner kronor
år 1999. År 2000 och år 2001 sänks anslaget med
25 miljoner kronor per år.

Under år 1999 kommer Statens invandrarverk
att få ett övergripande processansvar för hand-

läggningen av migrationspolitiska frågor och ut-
länningsärenden i utrikesförvaltningen. Detta
innebär bl.a. att resurser kommer att föras över
från utgiftsområde 5 till utgiftsområde 8 Invand-
rare och flyktingar.

Beräkning av anslaget för 1999

Tusental kronor

Anslaget 1998	1 757 529
Återställande av engångsminskning i tilläggsbudget	+ 100
Sänkning av anslaget	- 75 000
Pris- och löneomräkning	+ 35 605
Valutakompensation	+ 35 543
Framtidsområdet Europeiskt samarbete (personalkostnader)	+ 1 500
Justering av premier	+ 2 769
Överföring till uo 1 (UD-bibliotekets perso- nal)	- 2 837
Överföring till uo 8	- 7 500
Överföring till uo 24 (Expo 2000)	- 3 000
Överföring till anslaget C2	- 2 000
Indragning	- 2 608
Förslag 1993	1 740 101

A2 Nordiskt samarbete

ITabell 3.2 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		1 051	Anslags- sparande	391
1997	Utfall	1 051	Anslags- sparande	391
1998	Anslag	1 552 '	Utgifts- prognos	1 943
1999	Förslag	1 480
2000	Beräknat	1 505
2001	Beräknat	1 535

'Varav 100 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen
1998.

Från anslaget betalas kostnader för Sveriges del-
tagande i samarbetet inom ramen för Nordiska
ministerrådet (samarbetsministrarna) och Nor-
diska samarbetskommittén m.fl. samarbetsorgan

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

samt för deltagande i vissa andra former av nor-
diskt samarbete, däribland det svensk-norska
samarbetet.

Outnyttjade medel under 1997 har enligt sär-
skilt beslut disponerats som en del av regeringens
stöd till Föreningen Nordens informationsverk-
samhet vid Arena Norden.

Regeringens överväganden

Regeringen beräknar anslaget för år 1999 till
oförändrad nivå, dvs. 1 480 000 kronor inklusive
prisomräkning.

1 Beräkning av anslaget för 1999 1
tusental kronor
Anslag 1998	1 552
Neddragning av engångsökning i tilläggsbudget	-100
Pris- och löneomräkning	+ 28
Förslag 1999	1 480

A3 Ekonomiskt bistånd till svenska
medborgare i utlandet m.m.

ITabell 3.3 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		2 453	Anslags- sparande	1 918
1997	Utfall	2 453	Anslags- sparande	1 918
1998	Anslag	4 402	Utgifts- prognos	6 320
1999	Förslag	5 486
2000	Beräknat	5 579
2001	Beräknat	5 690

Av anslaget används huvuddelen till att täcka de
kostnader som avses i lagen (1973:137) om eko-
nomiskt bistånd till svenska medborgare i utlan-
det m.m. Det rör sig om periodiska understöd
till vissa i utlandet, främst i Sydamerika, bosatta
svenska medborgare. Därutöver betalas från an-
slaget eftergifter och jämkning samt avskriv-
ningar av fordringar för utgivet tillfälligt ekono-
miskt bistånd till nödställda svenska medborgare
i utlandet samt för brottmål och kostnader vid
dödsfall. Även fordringar som överförs till kro-
nofogden för indrivning belastar sedan några år
anslaget. Anslaget används också till rättsligt bi-
stånd till brottsoffer utomlands. Från anslaget

betalas också kostnader för expertgruppen för
identifiering av katastroffall utomlands samt av-
gifter för stämningsmannadelgivning.

Regeringens överväganden

Kostnaderna för periodiskt understöd minskar
för varje år, då antalet personer som har rätt till
understöd blir färre. Däremot kan frihetsberö-
vanden på grund av grova narkotikabrott i utlan-
det komma att medföra ökande kostnader för
rättshjälp. Under innevarande år har hittills två
evakueringar av svenska medborgare företagits
på grund av stridshandlingar och andra orolig-
heter i utlandet. Kostnaderna för sådana aktio-
ner är betydande och belastar anslaget först i ef-
terhand.

Med hänvisning till prop. 1997/98:182 Strategi
för att förverkliga FN:s konvention om barnets
rättigheter som beskrivs under utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg föreslås
anslaget tillföras 1 miljon kronor för att täcka re-
sekostnader för barnets återförande till hemvist-
staten. Finansiering sker genom omfördelning
från utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp.

I anslaget finns en medelsram på 50 000 kro-
nor för särskilda informationsinsatser riktade till
utlandsresenärer, främst undgomar, i syfte att
minska belastningen på utrikesförvaltningens
konsulära resurser.

1 Beräkning av anslaget för 1999 \|
tusental kronor
Anslag 1998	4 402
Pris- och löneomräkning	+ 84
Överföring frän uo 10	+ 1 000
Förslag 1999	5 486

PROP. 1993/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

4 Internationella organisationer

4.1 Omfattning

Verksamhetsområdet omfattar Sveriges obligato-
riska bidrag till vissa internationella organisatio-
ner, i första hand Förenta nationerna, Europarå-
det, Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE), den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom EU (GUSP), Nordiska
ministerrådet och Organisationen för ekono-
miskt samarbete och utveckling (OECD) samt
fredsfrämjande verksamhet.

med en särskild bidragsskala för särskilda freds-
främjande insatser, som innebär att utdebitering-
en till OSSE fördubblats 1998 jämfört med 1997.

Prioriteringar

Fortsatt reformering av FN, utveckling av kon-
fliktförebyggande verksamhet och skapandet av
en alleuropeisk säkerhets- och samarbetsordning.

4.2 Utgiftsutvecklingen

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

649,0

906,3

781,7

954,3

936,2

935,7

4.3 Resultatbedömning

Verksamheten i de internationella organisatio-
nerna har under året väl motsvarat de svenska
prioriteringarna. Sverige har deltagit med perso-
nal i en rad fredsfrämjande insatser med bred
geografisk spridning och har aktivt verkat för en
breddad syn på den fredsfrämjande verksamhe-
ten i olika relevanta fora. Ytterligare resultatre-
dovisning finns under respektive anslag.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Budgeten för anslagen för 1997 har underskridits
med ca 280 miljoner kronor. Avvikelsen är störst
beträffande det obligatoriska bidraget till FN:s
fredsbevarande operationer, därför att uttaxe-
ringarna har hållits nere under 1997.

Förändringar

Sveriges uttaxerade bidrag till FN:s reguljära
budget kommer att minska under 1998. Bidrags-
skalan för uttaxering till OSSE har kompletterats

4.4 Anslag

Bl Bidrag till vissa internationella

organisationer

Tabell 4.1 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997 Utfall 267 854

1998	Anslag	464 161	Utgifts- prognos	387 000
1999	Förslag	491 608
2000	Beräknat	480 290
2001	Beräknat	485 045

Från anslaget betalas obligatoriska avgifter för
Sveriges medlemskap i ett antal internationella
organisationer, som Sverige är folkrättsligt bun-
det att betala. Anslaget omfattar främst bidragen
till Förenta nationerna, Europarådet, Organisa-
tionen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE) samt den gemensamma utrikes- och sä-
kerhetspolitiken inom EU (GUSP). Kostnaden
för Sveriges medlemskap styrs av organisationer-
nas budgetar. De obligatoriska bidragen uttaxeras
enligt en på förhand fastställd bidragsskala, som
varierar från organisation till organisation. Bud-
getramen för de olika organisationerna blir där-
med en av de viktigaste utgiftsstyrande faktorer-
na. Eftersom bidragen uttaxeras i annan valuta än
svenska kronor (främst US-dollar) påverkar även
kronans värde utgiftsnivån. Denna påverkas ock-
så av inflationen i respektive organisationers
verksamhetsland.

Förenta nationerna

Från anslaget Bl betalas obligatoriska kostnader
för Sveriges andel till FN:s reguljära budget och
FN:s fredsbevarande insatser. Vidare ingår Sveri-
ges bidragsandelar till den Haag-baserade Orga-
nisationen för förbud mot kemiska vapen
(Organization for the Prohibition of Chemical
Weapons, OPCW) och till Förberedande kom-
missionen i Wien för upprättandet av den inter-
nationella kontrollorganisationen under fördra-
get om fullständigt förbud mot kämspräng-
ningar (Comprehensive Nuclear Test-Ban Tre-
aty Organization, (CTBTO) samt andra kon-
ventionsorgan. Från anslaget betalas också Sveri-
ges bidragsandel för de pågående förhand-
lingarna i Geneve om ett verifikationsprotokoll

för konventionen om förbud mot biologiska va-
pen. Under anslaget budgeteras härutöver för
obligatoriska kostnader till följd av bl.a. uppfölj-
nings- och granskningskonferenser för interna-
tionella konventioner, däribland konventionen
om förbud mot särskilt inhumana vapen. Något
beslut om hur krigstribunalerna för f.d. Jugosla-
vien och Rwanda skall finansieras i fortsättning-
en har ännu inte tagits. Sverige tillsammans med
EU verkar för att dessa skall finansieras över
FN:s reguljära budget.

Beslut har fattats om att inrätta en permanent
internationell brottmålsdomstol. Proposition om
Sveriges anslutning till domstolens stadga beräk-
nas kunna föreläggas riksdagen under våren
2000. Domstolen inrättas när 60 stater har anslu-
tit sig till stadgan. Några år in på 2000-talet blir
det aktuellt med svenska bidrag till domstolen.
Denna domstol beräknas vara upprättad omkring
2004. Kostnaderna för förberedelsearbetet
kommer att belasta FN:s reguljära budget, vilket
kan föranleda extra uttaxeringar av FN. Först vid
stadgans ikraftträdande aktualiseras uttaxerade
bidrag för konventionsparterna till domstolen.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Sverige arbetar för att förbättra betalningsdiscip-
linen till FN, för rättvisare bidragsskalor, samt en
mer kostnadseffektiv och modem förvaltning av
organisationen. Sverige stödjer aktivt en över-
gång till en mål- och resultatstyrd budgetprocess.

FN:s generalsekreterare inledde i juli 1997 en
genomgripande reformering av organisationen
för att skapa en mer effektiv organisation med en
modern förvaltning. Under 1997-1998 har med-
lemsstaterna fattat beslut om reformåtgärder
som inneburit bl.a. inrättandet av en post som
biträdande generalsekreterare och sammanslag-
ning av vissa avdelningar. Reformarbetet inom
FN måste nu fortsätta och även omfatta övriga
organisationer i FN-systemet. Eventuella bespa-
ringar som uppnås genom rationaliseringar och
effektiviseringar bör stanna inom organisationen
som incitament och användas för bl.a. utveck-
lingsinsatser. De beslutade reformerna har över-
satts i budgetära termer i FN:s budget 1998-
1999, bl.a. avskaffas 1000 tjänster och besparing-
ar om 13 miljoner USD har avsatts till ett särskilt
utvecklingskonto.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

Under budgetperioden 1996/97 har den gynn-
samma dollarkursen inneburit att FN kunnat gö-
ra en kursvinst om 100 miljoner USD som finan-
sierat reguljär verksamhet, vilka annars normalt
skulle ha föranlett extra uttaxeringar under året.
Det kan ifrågasättas huruvida denna trend kom-
mer att fortsätta, i ljuset av finanskriserna i t.ex.
Asien och Ryssland och eventuell effekt på den
amerikanska dollarn.

Uttaxeringarna avseende den fredsbevarande
verksamheten har under 1997 hållits nere av
USA. Kostnader för fredsinsatser såsom t.ex. i
Afghanistan, vilka normalt föranleder uttaxe-
ringar över den fredsbevarande bidragsskalan, har
belastat FN:s reguljära budget. FN har hittills
kunnat absorbera dessa genom ovannämnda kur-
svinster. Med antalet nya konflikter på säkerhets-
rådets dagordning, främst i Afrika, ökar emeller-
tid nu det politiska trycket för att upprätta nya
fredsbevarande operationer under FN:s egid.
Detta bör föranleda en ökning av uttaxerade bi-
drag för denna verksamhet.

Slutsatser

USA:s restriktiva budgetpolitik i förhållande till
FN med bl.a. ett s.k. budgettak, har medfört en
minskning på 5% av FN:s budget för 1998/99.
Sveriges uttaxerade bidrag till FN:s reguljära
budget kommer att minska under innevarande
budgetår. Samtidigt minskar även Sveriges bi-
dragsandel från 1,23% till 1,09%. Om USA be-
talar sin skuld till FN och då lyckas genomföra
sänkt bidragsandel till 20% ändras dock förut-
sättningarna. Viss beredskap för ett ökat uttaxe-
rat svenskt bidrag bör därför finnas. Regeringen
bedömer att 113,2 miljoner kronor bör avsättas
för att betala Sveriges bidrag till FN:s reguljära
budget under budgetåret 1999, en minskning
med 20,4 miljoner kronor jämfört med anslaget
belopp för 1998.

Ett visst mått av osäkerhet finns om antalet
fredsbevarande operationer. FN:s säkerhetsråd
kan under nästa år komma att fatta beslut om
nya insatser eller om att avsluta nu pågående ope-
rationer. Regeringen beräknar dock ett oföränd-
rat belopp, 253,7 miljoner kronor.

För övriga bidrag har preliminärt beräknats

15,5 miljoner kronor för budgetåret 1999.

Europarådet

Europarådets huvuduppgift är att främja respek-
ten för demokrati, mänskliga rättigheter och
rättsstatens principer. Europarådet har bl.a en
viktig roll i demokratiseringsprocessen i de cen-
tral- och östeuropeiska länderna. Dessa huvud-
linjer har sedan anknytning till i princip samtliga
områden i Europarådets övriga breda verksam-
hetsfält, som innefattar sociala frågor och livs-
kvalitet respektive kulturfrågor och kulturell
mångfald.

Från anslaget betalas Sveriges bidrag till Euro-
parådets reguljära budget samt obligatoriska de-
biteringar till pensionsbudgeten, den extraordi-
nära budgeten för den nyuppförda byggnaden
för MR-institutionerna, flera s.k partsavtal samt
Europarådets ungdomsfond.

Den svenska andelen av Europarådets reguljä-
ra budget uppgick under 1998 till 2,14%. Gene-
ralsekreterarens förslag till Europarådets budget
år 1999 omfattar ett högsta belopp på 1,016 mil-
joner FRF, en mindre ökning till följd bl.a. av in-
rättandet av den nya domstolen för mänskliga
rättigheter och uppföljning av besluten vid
toppmötet år 1997.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Processen mot en koncentration av Europarådets
verksamhet har under året med svenskt stöd
fortsatt genom arbetet i det s.k. vises råd. Bidrag
till demokratiseringsprocessen i de nya med-
lemsländerna har haft en hög svensk prioritet.
Genom den nya permanenta domstolen för de
mänskliga rättigheterna har den tidigare uppdel-
ningen på kommission och domstol i arbete för
att skydda de mänskliga rättigheterna upphört.
Vid Europarådets andra toppmöte i slutet av
1997 var Sverige en av initiativtagarna till ett
handlingsprogram för barn, och uppföljningen av
detta har hög prioritet för svensk del. Ett annat
viktigt resultat av toppmötet är utarbetandet av
ett s.k. partsavtal i kampen mot korruption.

Slutsatser

Verksamheten i Europarådet har under året väl
motsvarat de svenska prioriteringarna. Demo-
kratiseringsprocessen i de nya medlems- och

kandidatländerna är av särskild betydelse. Det är
av vikt att Europarådet tillförsäkras tillräckliga
resurser för att genomföra handlingsplanen från
toppmötet i november 1997. Regeringen har
preliminärt beräknat bidraget till Europarådet till

35,5 miljoner kronor för budgetåret 1999, en ök-
ning med 1,5 miljoner kronor jämfört med an-
slaget belopp 1998.

Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE)

Från anslaget Bl betalas obligatoriska kostnader
för Sveriges andel av OSSE:s integrerade budget,
gemensamt beslutade särskilda budgetar, OSSE:s
kommunikationssystem, OSSE:s skiljedomstol i
Geneve samt vissa andra av organisationen debi-
terade gemensamma kostnader. Sveriges andel av
den gemensamma budgeten uppgår till 3,55%.
Bidragen uttaxeras normalt i österrikiska schil-
ling, men man överväger att efter den 1 januari
1999 uttaxera bidragen i euro.

Enligt beslut vid ministermötet i Köpenhamn
i december 1997 tillämpas en särskild bidrags-
skala för särskilda projekt. Exempel på sådana
projekt är de stora OSSE-representationerna i
Bosnien och Kroatien och större valorganisa-
tionsinsatser som vid valen i Bosnien hösten
1998. Enligt denna särskilda bidragsskala betalar
Sverige 4,07% av fastställd budget.

Köpenhamnsbeslutet innebär att de belopp
som tidigare samlades in som frivilliga bidrag i
fortsättningen utdebiteras enligt angiven ord-
ning. Därför kommer bidragen till OSSE bud-
getåret 1998 formellt att fördubblas. För 1999
beräknas motsvarande budgetnivå komma att
tillämpas.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Sverige deltar aktivt i OSSE:s arbete. Genom sitt
breda säkerhetsbegrepp, sin alleuropeiska med-
lemskrets och sin transatlantiska karaktär är
OSSE en av de viktigaste pusselbitarna i den
framväxande nya europeiska säkerhetsordningen.

Under 1998 har stark betoning i arbetet legat
på OSSE:s fältrepresentation på Balkan. Krisen i
Kosovo har medfört krav på förstärkning av be-
manningen' av OSSE:s representationer i Make-

domien och Albanien. Krotatienrepresentatio-
nen, som i sitt nya mandat erhållit ett
bemanningstak på 270 pesoner, kommer i okto-
ber att överta FN:s civilpolismission i östra Sla-
vonien. Planering och genomförandet av överta-
gandet kommer att ställa ytterligare krav på
Sveriges, och övriga deltagande staters, stöd till
representationen. OSSE:s representation i Bosni-
en har ett stort ansvar vad gäller genomförande
av allmänna val och representationen genomför-
de även under valen i september 1998 en omfat-
tande valövervakningsinsats. OSSE planerar un-
der hösten 1998 att förstärka sin verksamhet i
Centralasien.

Sverige anordnade hösten 1998 en stor OSSE-
konferens om subregionalt samarbete som ett
instrument för modernt säkerhetsbyggande.

Inom ramen för den mänskliga dimensionen i
OSSE spelar kontoret för mänskliga rättigheter
och demokratiuppbyggnad i Warszawa
(ODIHR) en stor roll bl.a. som samordnare för
valövervakningsinsatser.

Sverige stödjer aktivt OSSE:s högkommissarie
för nationella minoriteter i dennes försök att
dämpa motsättningarna i frågor som rör natio-
nella minoriteter och därmed förebygga kon-
flikter. Högkommissarien är särskilt aktiv i Ma-
kedonien (FYROM) och i Estland och Lettland.

Vid OSSE:s ministerrådsmöte i Köpenhamn
1997 drogs riktlinjerna för förhandlingen om
OSSE:s stadga om europeisk säkerhet upp. För-
handlingsarbetet är nu i full gång, med minister-
mötet i Oslo i december 1998 som närmaste
hållplats och därefter det planerade toppmötet år
1999. Sveriges inställning är att säkerhetsstadgan
bör bidra till att stärka OSSE:s operativa förmå-
ga. Inom OSSE pågår det för närvarande även
förhandlingar om översynen av CFE-avtalet om
begränsning av konventionella stridskrafter i Eu-
ropa och av Wiendokumentet om förtroende-
och säkerhetsskapande åtgärder.

Inom OSSE pågår en utredning om hur
OSSE:s operativa kapacitet skall kunna förstär-
kas. Sverige har aktivt bidragit till detta arbete.
Sverige sekonderar även en senior diplomat till
OSSE-sekretariatet med uppgift att stärka ut-
bildningsfrågor.

Ordförandeland under 1998 är Polen. Dan-
mark och Norge ingår i trojkan.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

Slutsatser

Sveriges mål för OSSEis verksamhet enligt regle-
ringsbrevet 1998 är dess fortsatta utveckling som
ett regionalt säkerhetsorgan för kris- och kon-
flikthantering, ett förbättrat genomförande av
OSSEis normer samt ökad kapacitet för kris- och
konflikthantering och stärkt fältverksamhet ge-
nom deltagande i långtidsrepresentationer och i
valövervakning. Detta arbete pågår kontinuerligt
inom ramen för OSSE och genom beslutade
svenska insatser. Som framgår ovan har de
svenska insatserna inriktats på att uppnå de upp-
ställda målen. Eftersom det rör sig om processer
kan måluppfyllelsen knappast kvantifieras. De
angivna målen blir gällande även för 1999.

Den utbyggda handlingsberedskapen medför
att ordinarie budget och budgetar för särskilda
insatser preliminärt beräknas uppgå till 33 miljo-
ner kronor för budgetåret 1999, en ökning med

16,5 miljoner kronor jämfört med anslaget be-
lopp 1998.

Den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom EU (GUSP)

Från anlaget betalas obligatoriska kostnader för
Sveriges deltagande i det mellanstatliga samarbe-
tet inom EU:s gemensamma utrikes- och säker-
hetspolitik (GUSP). Genomförandet sker ge-
nom beslut om gemensamma åtgärder och
ståndpunkter. Särskilda sändebud kan också ut-
ses med mandat att följa en viss fråga.

När Amsterdamfördraget träder i kraft 1999
införs ett nytt GUSP-instrument, s.k. gemen-
samma strategier. Den tänkta innebörden av des-
sa är att fastställa mer omfattande och detaljerade
riktlinjer för EU:s agerande i frågor av gemen-
samt intresse och de kan även förmodas ha finan-
siella implikationer. Genomförandet av Amster-
damfördraget ökar även sannolikheten för EU-
insatser inom ramen för krishantering.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Sverige har verkat för att effektivisera beslutsfat-
tandet inom GUSP. I syfte att möjliggöra ett
aktivt svenskt engagemang inom GUSP-
samarbetet måste finansieringen av för Sverige

prioriterade insatser säkerställas. Anslaget har i
enlighet med uppställda mål använts för att täcka
kostnaderna för insatser i de fall där enhälligt be-
slut av EU:s medlemsstater fattats om nationell
finansiering av det gemensamma EU-agerandet.
Hittills har detta främst gällt uttaxeringar avse-
ende ECMM, dvs. gemenskapens övervaknings-
grupp i det f.d. Jugoslavien, vars mandat har
breddats till att omfatta Albanien och Makedoni-
en, samt gemensamma åtgärder avseende val-
observation, t.ex. i Bosnien. Under 1998 har en
särskild uppgift varit att bevaka händelseutveck-
lingen i Kosovo.

I Amsterdamfördraget beslutades att finansie-
ring av gemensamma insatser som huvudregel
ska ske genom EU-budgeten. EU:s medlems-
stater kan dock även i fortsättningen enhälligt
besluta om nationell finansiering av gemensam-
ma insatser. Kostnader för krishanteringsinsatser
kommer enligt huvudregeln att uttaxeras med-
lemsstaterna. Införandet av det nya GUSP-
instrumentet i Amsterdamfördraget, s.k. gemen-
samma strategier, kan också förmodas ha finansi-
ella implikationer för medlemsstaterna.

Slutsatser

En fortsatt beredskap för nationell finansiering
av insatser inom GUSP bör finnas. Nuvarande
nivå, 8,4 miljoner kronor, bör bibehållas.

Övriga internationella organisationer

Övriga internationella organisationer innefattar
de obligatoriska bidragen till Permanenta skilje-
domstolen i Haag, den s.k. Fact Finding Com-
mission under första tilläggsprotokollet till Ge-
néve-konventionema, havsrättsdomstolen i
Hamburg, havsbottenmyndigheten i Kingston,
Jamaica, del av regeringens bidrag till Arktiska
rådet, sekretariatet för Östersjöstaternas råd,
deltagande i Wassenaar-arrangemanget och andra
internationella exportkontrollarrangemang samt
eventuella kostnader för skattejustering av pen-
sioner för svensk personal som arbetat i de s.k.
koordinerade organisationerna. Hit hör också
Sveriges bidrag till Haagakademien för interna-
tionell rätt och till Internationella institutet för
humanitär rätt i San Remo.

Sverige kommer i egenskap av observatör i
Västeuropeiska unionen (VEU) att erlägga en

särskild avgift, vars fördelningsnyckel kommer
att förhandlas under hösten.

Preliminärt beräknas bidragen till 32,3 miljo-
ner kronor för budgetåret 1999.

1 Beräkning av anslaget för 1999 I
tusental kronor
Anslag 1998	464 161
Pris- och löneomräkning	+ 10 247
Valutakompensation	+ 18 640
Överföring till uo 4	- 1 440
Förslag 1999	491 608

B2 Nordiska ministerrådet

ITabell 4.2 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		267 933
1997	Utfall	267 933
1998	Anslag	274 300	Utgifts- prognos	267 744
1999	Förslag	290 043
2000	Beräknat	281 744
2001	Beräknat	273 779

Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel
till Nordiska ministerrådets budget.

Faktorer som styr utgifterna under detta an-
slag är utvecklingen av organisationens budget,
Sveriges andel av budgeten samt valutaföränd-
ringar. Utgifterna betalas till större delen i dans-
ka kronor.

En jämförelse mellan budget och utfall för
budgetåret 1997 visar att utgifterna blev ca 36
miljoner kronor lägre än det budgeterade belop-
pet. Detta beror på att den nordiska budgetra-
men minskat som ett resultat av de svenska spar-
kraven, att den svenska budgetandelen minskat
samt att avräkning gjorts för den nordiska betal-
ningsordningen för högre utbildning.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Sverige har aktivt verkat för att utveckla det nor-
diska samarbetet på de tre huvudområdena in-
om-nordiskt samarbete, Norden-EU/EES och
Norden-närområdet. Arbetet inom ministerrådet
är en integrerad del av de nordiska relationer och

kontakter som bidrar till att forma vår politik för
närområdet, för det vidare Europasamarbetet lik-
som för globalt samarbete. Det är Sveriges strä-
van att samarbetet inom ministerrådet koncent-
reras till områden där samnordiska lösningar ger
fördelar framför nationella eller bredare interna-
tionella arrangemang, att nordiska samarbets-
strukturer kan utnyttjas för informations-utbyte
och/eller samstämt agerande i aktuella EU-/EES-
frågor och att verka för att nordiskt närområdes-
samarbete blir ett strategiskt komplement till bi-
laterala insatser och annat regionalt samarbete.

EU/EES-frågorna har blivit en stående punkt
på dagordningen vid Nordiska ministerrådets
möten. Den nordiska samarbetsorganisationen
utnyttjas löpande för avstämning och agerande i
europafrågor. De nordiska samarbetsministrama
har årliga möten med de nordiska EU-
ambassadörema. En utbytesordning har inrättats
för att göra det möjligt för tjänstemän från mi-
nisterrådet att en tid tjänstgöra på en nordisk re-
presentation i Bryssel.

Samarbetet med närområdet har intensifierats.
Det är ett led i ett utvidgat Östersjösamarbete.
Stora insatser görs över ministerrådets budget vid
sidan av Närområdesprogrammet. Även utanför
ministerrådets budget görs betydande nordiska
satsningar, främst genom Nordiska investerings-
banken m.fl. institutioner. Efter förhandlingar
med Ryssland har informationskontoret i S:t
Petersburg fått officiellt erkännande. Det har
därmed blivit möjligt att driva verksamheten på
ett ändamålsenligt sätt.

Arbetet med att förnya det nordiska samar-
betet har gått vidare. Genom besparingar och
effektivitetsuttag på budgeten har verksamheten
utsatts för ett krav på omvandling. Regelverken
för styrning och kontroll har setts över i syfte att
säkra kvalitet och effektivitet. En del institutio-
ner har avvecklats och medel har frigjorts för
satsningar på nya verksamheter. Den budgetmäs-
siga tyngdpunkten ligger fortsatt på kultur, ut-
bildning och forskning.

Under innevarande år har Sverige ordförande-
skapet i Nordiska ministerrådet och i det mesta
av nordiskt regeringssamarbete i övrigt. Sverige
har lagt vikt på att aktivt utöva sitt ordförande-
skap. Frågor som lyfts fram inom ministerrådets
ram är sysselsättningen, omställningen till ett
ekologiskt hållbart Norden och gränsregionala
frågor med avseende på rörligheten inom Nor-
den.

Nordiska ministerrådet fastställde i november
1997 ministerrådets budget för år 1998. Budge-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

ten uppgår till totalt 717 miljoner danska kronor.
Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget
för verksamhetsåret 1998 är 34,9 % enligt den
fördelningsnyckel som tillämpas.

Slutsatser

I det budgetförslag som ministerrådet utarbetat
för år 1999 uppgår budgeten till oförändrat 717
miljoner danska kronor. Sveriges andel av bud-
geten minskar till 34,1%. Områden som priorite-
ras är miljöfrågor, frågor som rör rörligheten i
Norden, insatser för barn och unga, IT-frågor
och folkligt kultursamarbete. Satsningarna på nä-
rområdet ökar markant, som ett led i ett utvidgat
Östersjösamarbete. Nordiska ministerrådets
budget för 1999 kommer, efter behandling i
Nordiska rådet, att fastställas i november 1998.
Då kommer också prisomräkning att ske.

Som närmare redogjordes för i budgetpropo-
sitionen för år 1997 sker en justering av kostna-
derna för studentutbyte i de nordiska länderna
över Nordiska ministerrådets budget. Vanligtvis
erlägger Sverige därmed en lägre avgift.

Anslaget har beräknats till 290 miljoner kro-
nor för budgetåret 1999.

\| Beräkning av anslaget för 1999 1
tusental kronor
Anslag 1998	274 300
Pris- och löneomräkning	+ 6 034
Valutakompensation	+ 9 704
Förslag 1999	290 043

B3 Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling
(OECD)

ITabell 4.3 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		18 512
1997	Utfall	18 512
1998	Anslag	24 400	Utgifts- prognos	22 000
1999	Förslag	26 300
2000	Beräknat	25 254
2001	Beräknat	25 504

OECD är ett samarbetsorgan för regeringarna i
världens ledande industriländer till stöd för deras

ekonomiska utveckling. I OECD:s stadga fast-
ställs att OECD:s kompetensområde är ekono-
misk analys i vid bemärkelse och främjande av
internationell handel på multilateral icke-
diskriminerande basis. OECD har under årens
lopp successivt tillförts nya uppgifter så att orga-
nisationen idag täcker nästan alla samhällsområ-
den. Den ursprungliga medlemskretsen utgjordes
av 20 medlemmar, 18 europeiska länder samt
USA och Canada. I början av 1990-talet inledde
OECD en process som innebar vidgade relatio-
ner med omvärlden och en gradvis utökning av
medlemskretsen. Det senaste tillkomna med-
lemslandet är Sydkorea. OECD har idag 29
medlemmar.

Samtidigt som OECD:s budget har ökat som
en följd av en utvidgning av medlemskretsen har
det varit en medveten politik att söka nedbringa
den totala kostnaden för den ordinarie budgeten
med 10% över en treårsperiod. Nedskämings-
processen har inte löpt utan svårigheter. Ännu i
september har inte enighet kunnat nås om 1998
års budget. Huvudorsakerna till att man inte
kunnat enas om budgeten är att de större med-
lemsländerna önskar en revidering av den skala,
framräknad på basis av BNP, enligt vilken samt-
liga medlemsländer bidrar till finansieringen.

Utöver den egna budgeten administrerar
OECD bidragen till vissa närstående internatio-
nella organ och aktiviteter. I anslaget inkluderas
därför även Sveriges bidrag till det internationella
energiprogrammet (International Energy Agen-
cy; IEA), Europeiska Transportministerkonfe-
rensen (European Conference of Ministers of
Transport; ECMT), Centret för Utbildnings-
forskning (Centre for Educational Research and
Innovation; CERI) samt olika specialprogram.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Svenska departement och myndigheter gör be-
dömningen att de får en mycket god utdelning av
OECD-samarbetet. På flertalet områden är detta
samarbete unikt och röner stor uppskattning.
Under året kommer utöver det årliga minister-
rådsmötet och högnivåmötet i DAC fyra möten
med specialministrar att avhållas. Ett tydligt
mått på den uppskattning OECD-verksamheten
röner är det mycket stora mötesdeltagandet från
departementet och myndigheter, ett deltagande

som i strikta budgettider inför varje möte måste
vägas mot sina kostnader.

Slutsatser

OECD:s budget löper under kalenderåret och
fastställs i december. Faktorer som styr utgifter-
na under detta anslag är dels utvecklingen av or-
ganisationens budget, dels valutakursförändring-
ar. Beloppet betalas i franska franc. Med ledning
av tillgängligt underlag har anslaget beräknats till

26,3 miljoner kronor för budgetåret 1999.

1 Beräkning av anslaget för 1999 1
tusental kronor
Anslag 1998	24 400
Pris- och löneomräkning	+ 545
Valuta kompensation	+ 1 355
Förslag 1999	29 300

B4 Fredsfrämjande verksamhet

ITabell 4.4 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		94 750	Anslags- sparande	51 263
1997	Utfall	94 750	Anslags- sparande	51 263
1998	Anslag	143 409	Utgifts- prognos	105 000
1999	Förslag	146 333
2000	Beräknat	148 937
2001	Beräknat	151 330

Anslaget finansierar svensk medverkan i interna-
tionella fredsfrämjande insatser samt studier, se-
minarier och annan verksamhet inom området.
Anslaget B4 Fredsfrämjande verksamhet uppgick
1997 till 150,2 miljoner kronor. Cirka en tredje-
del återstod som behållning vid utgången av året.
Under 1998 har anslaget på 143,4 miljoner kro-
nor hittills utnyttjats i planerad omfattning avse-
ende pågående eller redan beslutade insatser. An-
slaget har i övrigt, bl.a. med hänsyn till Sveriges
nuvarande medlemskap i säkerhetsrådet, dispo-
nerats så att det ger regeringen visst handlingsut-
rymme för oförutsedda behov. Genom att rege-
ringen i regleringsbrevet för 1998 beslutade att
Försvarsmakten, utöver 49,5 miljoner kronor
från anslaget B4, fick disponera också visst ut-
rymme (37,3 miljoner kronor) av den ingående

reservationen på äldreanslaget B9 för finansiering
av redan pågående insatser, har ett relativt om-
fattande belopp kunnat reserveras för eventuellt
nya/utökade missioner under anslagsposten B

4.6 Till regeringens disposition. Denna möjlighet
till omfördelning mellan anslaget och äldreansla-
get B9 kommer inte att finnas 1999.

Beträffande äldreanslaget B9 Fredsbevarande
verksamhet, var den ingående reservationen från
budgetåret 1995/96 ca 166 miljoner kronor. Ge-
nom regeringsbeslut i december 1996 samt feb-
ruari 1997 omfördes 18 resp 67,2 miljoner kro-
nor till Försvarsmakten avseende kostnader
under budgetåret 1995/96. I övrigt utnyttjades
inte anslaget under 1997. Anslaget har, som re-
dan nämnts, genom regleringsbrevet för 1998
belastats med 37,3 miljoner kronor som ställts
till Försvarsmaktens disposition för finansiering
av pågående insatser med militärobservatörer och
poliser. I regeringsbeslut våren 1998 om svensk
minröjningsinsats i Västsahara har anslaget här-
utöver belastats med 15 miljoner kronor. I nulä-
get bedöms anslaget inte komma att utnyttjas
ytterligare under budgetåret 1998.

Efterfrågan på svensk medverkan i internatio-
nella insatser styrs till tid och omfång av faktorer
till största delen utanför vår egen kontroll. An-
slagsförbrukningen är visserligen någorlunda
förutsägbar vad gäller pågående missioner där
Sverige redan medverkar. Däremot kan den
fluktuera och är svårförutsägbar när det gäller
nya insatser.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

De mål som angavs i regleringsbrevet för 1998,
uttryckta som anslagets del av effektmålet inom
utgiftsområde 5, var att möjliggöra för Sverige

• att genom deltagande i fredsfrämjande insatser, i
första hand inom ramen för FN och Organisa-
tionen för säkerhet och samarbete i Europa,
medverka till att stärka FN:s och OSSE:s möj-
ligheter att bidra till regional konfliktlösning,
skydd av mänskliga rättigheter samt humanitär
verksamhet,

• att med bred geografisk spridning stödja kon-
kreta fredsfrämjande insatser genom att på begä-
ran av FN, enligt beslut av OSSE, EU eller annat
mellanstatligt organ, ställa observatörer, civilpoli-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

ser m.fl. till förfogande för konfliktförebyggan-
de, fredsbevarande och annan fredsfrämjande
verksamhet inklusive sanktionsövervakning, pla-
nerings- och förhandlingsarbete eller övervak-
ningsverksamhet (insatser med väpnad trupp fi-
nansieras över utgiftsområde 6),

• att verka för att synen på fredsfrämjande bred-
das, främja en bättre samverkan mellan alla rele-
vanta komponenter och aktörer i internationella
insatser och medverka till att frågor om förebyg-
gande av konflikter ges större uppmärksamhet,

■ att stödja studier, seminarier eller annan verk-
samhet inom området fredsfrämjande.

Verksamhetsmålet uttrycktes i regleringsbre-
vet enligt följande: Personal som deltar i interna-
tionella fredsfrämjande insatser skall rekryteras,
utbildas och utrustas så att de kan lösa de upp-
gifter som ålagts dem, oavsett var i världen upp-
gifterna utförs.

Då finansieringsansvaret för insatser med väp-
nad trupp fr.o.m. 1997 övergick till utgiftsområ-
de 6 har det fortsatta svenska deltagandet med
militära enheter i Bosnien och Makedonien inte
påverkat anslaget B4. Anslaget har möjliggjort
för regeringen att under en period då Sverige
också fortsatt är medlem i FN:s säkerhetsråd,
visa ett bibehållet starkt engagemang i interna-
tionella fredsfrämjande insatser genom konkret
deltagande med observatörer, poliser och exper-
ter i ett stort antal missioner med bred geografisk
spridning. Sådan personal har deltagit i missioner
i bl.a. Guatemala, Angola, Bosnien, Kroatien,
Albanien, Indien-Pakistan, Georgien, Västsahara
och i Mellanöstern. Totalt deltar Sverige f.n. med
knappt 800 personer (militära och civila) i olika
fredsfrämjande insatser.

Det arbete som inleddes 1995 i syfte att öka
FN:s kapacitet för snabba insatser genom att
skapa en multinationell snabbinsatsstyrka till
FN:s förfogande (SHIRBRIG) fortsätter och
har nu samlat tio deltagarnationer, bland dem
Sverige. Fr.o.m. 1998 finansieras de svenska offi-
cerare som ingår i planeringsstaben över utgifts-
område 6.

Sverige har under våren aktivt medverkat i
förberedelser och genomförande av det första
FN-seminariet i sitt slag om en ökad framtida
roll för civilpoliser i fredsfrämjande insatser. Se-
minariet var ett led i uppföljningen av det svens-
ka initiativet i frågan i säkerhetsrådet under
sommaren 1997. Sverige kommer under 1999 att

fortsatt verka härför, bl.a. övervägs möjligheten
att stödja länderna i Södra Afrika när det gäller
att utveckla deras kapacitet på området. Sverige
avser under 1999 i enlighet med rekommenda-
tionerna i utredningen om civilpoliser i interna-
tionell verksamhet (SOU 1997:104) öka sin ka-
pacitet för deltagande med svenska poliser i
internationella insatser. I sammanhanget kan
noteras att huvudmannaskapet för svenska poli-
ser i internationella insatser sannolikt kommer
att överföras från Försvarsmakten till Rikspolis-
styrelsen.

Anslaget kommer vidare att utnyttjas för stöd
till olika utbildningsinsatser inom området
fredsfrämjande, dels i form av finansiering av ut-
ländska elevers deltagande i förberedande kurser
för FN-tjänstgöring arrangerade av Sverige men
också genom direkt stöd till internationella se-
minarier, konferenser och forskningsprojekt. Fi-
nansiellt stöd kan vidare lämnas till enskilda or-
ganisationer som bedriver verksamhet med
anknytning till området.

Slutsatser

De mål som hänvisats till ovan kommer att vara
vägledande för användande av anslaget också un-
der 1999. Omfattningen av det svenska deltagan-
det i internationella insatser blir sannolikt oför-
ändrat eller något större nästa år. Dessutom
kommer arbetet med att i högre grad inrikta den
fredsfrämjande verksamheten på konfliktföre-
byggande åtgärder att fortsätta, bl.a. genom det
handlingsprogram för konfliktförebyggande
verksamhet som nu tas fram. Sverige kommer
vidare att under de närmaste tre åren att stödja
ett projekt med syfte att etablera en mekanism
för tidig information kring framväxande kriser
och konflikter i Afrika.

Mot bakgrund av ovanstående resonemang be-
räknas anslaget för 1999 till 146,3 miljoner kro-
nor. I sammanhanget bör framhållas att efterfrå-
gan på svensk såväl militär, polisiär som annan
civil personal ökat från FN:s, OSSE:s, VEU:s,
EU:s (ECMM) och andra organisationers sida.
Finansiering av svensk medverkan i internatio-
nella fredsfrämjande insatser sker även genom
utnyttjande av anslag inom utgiftsområde 6, To-
talförsvar samt utgiftsområde 7, Internationellt
bistånd.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

5 Information om Sverige i utlandet

5.1 Omfattning

Verksamhetsområdet Information om Sverige i
utlandet omfattar

1) anslaget till Svenska institutet för att sprida
kunskap om Sverige i utlandet och svara för ut-
byte med andra länder inom kultur, utbildning,
forskning och samhällsliv i övrigt samt

2) anslaget till de svenska utlandsmyndigheterna
för informations- och kulturutbytesverksamhet,
pressverksamhet och intregrerade främjandein-
satser.

Ändamålet med verksamheten är att skapa
goodwill och förtroende för Sverige som samar-
betspartner och därmed främja svenska intressen
och bidra till tillväxt och sysselsättning. De
svenska utlandsmyndigheterna utgör regeringens
främsta instrument för att genomföra detta mål i
enskilda länder.

5.2 Utgiftsutvecklingen

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

Utfall

1997

Anslag

1998

Utgifts-
prognos
1998

65,3

60,6

60,4

66,7

66,6

65,5

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Målsättningarna för verksamheten bedöms ha
uppfyllts väl. Verksamhetens övergripande mål
och inriktning har legat fast. Kraven och för-
väntningarna har ökat betydligt under senare år.
Genomförandet av informations- och kulturin-

satser samt integrerade sverigefrämjande insatser
i utlandet är starkt beroende av nationella och
lokala samarbetspartners.

Förändringar

Den uppbyggnad av sverigefrämjandet inom Re-
geringskansliet och på utlandsmyndigheterna
som påbörjats 1997 innebär att ett samlat tän-
kande och planerande har vuxit fram som gör att
politisk, kommersiell, kulturell och vetenskaplig
information kan samverka på ett nytt sätt.
Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet har
befäst sin roll som samarbetsforum för sverige-
främjande.

Myndigheten Svenska institutet (SI) bildades
den 1 januari 1998. Tidigare bedrevs verksamhe-
ten i stiftelseform. I instruktionen markeras den
nya myndighetens roll att genom kulturutbyte,
samhällsinformation och utbyte inom studier
och forskning främja svenska intressen och bidra
till tillväxt, sysselsättning och kulturell utveck-
ling i Sverige. Detta innebär en utökad roll för
Svenska institutet.

För att leva upp till de ökade och nya kraven
har SI genomfört en omorganisation som trädde
i kraft den 1 april 1998. Därigenom har bl.a. bätt-
re förutsättningar att tillgodose departementets
önskemål om kapacitet för projektsamordning
skapats.

Prioriteringar

Inom anslaget Cl Svenska institutet skall insat-
ser i Västeuropa prioriteras, då behovet av infor-
mation accentuerats genom medlemskapet i EU.

2 Riksdagen 1998/99. 1 samL Nr 1. Uo5-6

Under anslaget C2 Övrig information om Sveri-
ge i utlandet skall insatser i Västeuropa, Nord-
amerika och vissa länder i Asien prioriteras.

Informationen om Sverige i utlandet måste
fortsätta att utvecklas för att möta nya behov och
krav föranledda av omvärldsförändringar. Mil-
lenniumskiftet och Sveriges ordförandeskap i
EU första halvåret 2001 är informationstillfällen
att uppmärksamma redan 1999. Kulturens cent-
rala roll i presentationen av Sverige i utlandet bör
framhävas.

5.3 Resultatbedömning

Bedömningen är att insatserna inom verksam-
hetsområdet har bidragit till att säkerställa Sveri-
ges intressen i förbindelserna med andra länder
och till att göra utrikespolitiken till ett bättre in-
strument i näringspolitiken.

5.4 Revisionens iakttagelser

Revisorerna har i revisionsberättelse den 31 mars
1998 beträffande Svenska institutet påpekat be-
hovet av en omläggning av Svenska institutets
redovisning för att tillgodose redovisningskraven
för myndigheter. Riksrevisionsverket har grans-
kat SI:s delårsrapport för första hälften av 1998
och konstaterat att rapporten uppfyller kraven på
att ge en rättvisande bild av verksamhetens kost-
nader och inräkter och den ekonomiska ställ-
ningen.

5.5 Anslag

Cl Svenska institutet

Tabell 5.1 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		55 113	Anslags- sparande	124
1997	Utfall	55 113	Anslags- sparande	124
1998	Anslag	50 748	Utgifts- prognos	50 400
1999	Förslag	51 826
2000	Beräknat	52 729 ¹
2001	Beräknat	53 628 ²

1 Motsvarar 51 826 tkr i 1999 års prisnivå

2 Motsvarar 51 826 tkr i 1999 års prisnivå

Anslaget, som är Svenska institutets huvudan-
slag, finansierar Sverigeinformation i olika for-
mer, kulturutbyte med andra länder, utbildnings-
och forskningsutbyte (stipendier, stöd till
svenskundervisning i utlandet) samt Svenska
kulturhuset i Paris. Genomförandet av verksam-
heten sker i samverkan med bl.a. den svenska ut-
rikesförvaltningen samt nationella och utländska
samarbetsparter.

Svenska institutet har därutöver anslag och
uppdrag för biståndsrelaterade insatser i Central-
och Östeuropa samt utvecklingsländer (utgifts-
område 7), för uppdrag på utbildnings- och
forskningsområdet (utgiftsområde 16. resp, ut-
giftsområde 14) och för insatser som rör inter-
nationellt kulturutbyte (utgiftsområde 17). Till
detta kommer ett antal särskilda uppdrag.

Den totala budgeten uppgick 1997 till ca 194,9
miljoner kronor, varav anslaget Cl utgjorde 55,2
miljoner.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Svenska institutets verksamhetsredovisning för
budgetåret 1997 visar att antalet inkommande
och behandlade ärenden med önskemål om stöd
och service från Svenska institutet ökat. SI har
dock inte kunnat ställa upp med resurser som
motsvarar denna ökning; antalet utbytesprojekt
och produktioner finansierade via SI:s huvudan-
slag Cl, inom vilket Västeuropa skall prioriteras,
har minskat. Inkomsterna från Sverigebokhan-
deln som institutet driver, visar en ökning om
tolv procent.

På grundval av årsredovisningen och den mer
detaljerade verksamhetsredovisningen för 1997
är bedömningen att Svenska institutet 1997 väl
uppfyllt sin del av effektmålet. Institutet har till-
handahållit en bred och saklig information om
Sverige som svarat mot utländska målgruppers
efterfrågan, upprätthållit en serviceroll gentemot
de svenska utlandsmyndigheterna samt medver-
kat till utbyten inom kultur och samhällsliv samt
utbildning och forskning. SI:s stöd i olika former
till den akademiska svenskundervisningen vid
universitet och högskolor i utlandet har gjort det
möjligt för ett stort antal utländska studenter att
lära sig svenska. De medel som SI fördelat till
kulturellt utbyte har gått till kontaktresor och
projektförberedelser som i många fall resulterat i
konkret samarbete mellan svenska och utländska

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

parter. Bedömningen är att SI:s insatser bidragit
till att skapa förtroende och goodwill för Sverige
som internationell samarbetspartner samt bidra-
git till ökat internationellt utbyte på väsentliga
områden.

Resultatbedömning av institutets övriga verk-
samhet finns under respektive utgiftsområde.

Slutsatser

För budgetåret 1999 föreslås ett oförändrat an-
slag plus pris- och löneomräkning och justering
av premier för avtalsförsäkringar. Under utgifts-
område 24 har i den ekonomiska vårpropositio-
nen 1998 (prop. 1997/98:150) för budgetåren
1999-2001 också avsatts medel för östersjöregio-
nen, som kan användas för vissa främjande- och
informationsinsatser, inklusive specifika perso-
nalförstärkningar, och som efter förslag från Ut-
rikesdepartementet skulle kunna användas för
SI:s verksamhet.

1 Beräkning av anslaget för 1999 1
tusental kronor
Anslag 1998	50 748
Pris- och löneomräkning	+ 951
Justering av premier	+ 127
Förslag 1999	51 826

C2 Övrig information om Sverige i
utlandet

ITabell 5.2 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		10 138	Anslags- sparande	128
1997	Utfall	10 138	Anslags- sparande	128
1998	Anslag	9 835	Utgifts- prognos	9 963
1999	Förslag	14 835
2000	Beräknat	13 835
2001	Beräknat	11 835

Anslaget används till att finansiera särskilda, av
regeringen prioriterade, informations- och främ-
jandeinsatser genom de svenska utlandsmyndig-
heterna. Det har använts även till joumalistin-
bjudningar samt seminarier och visst person-
utbyte. Insatser i Västeuropa, Nordamerika och
Ostasien har prioriterats.

Anslagsbehållningen vid bokslutet och reser-
vationen om 128 000 kronor på ett s.k. äldrean-
slag avsåg medel som beslutats för informations-
satsningar under 1997, men där en viss del av
betalningarna sker 1998.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Kraven och förväntningarna på de svenska ut-
landsmyndigheterna att på olika vägar skapa
goodwill och förtroende för Sverige har ökat
markant de senaste två åren.

Informations- och kulturutbytesverksamhet,
pressaktiviteter samt integrerade sverigefrämjan-
de aktiviteter har blivit allt viktigare för att pre-
sentera Sverige och skapa uppmärksamhet för
vårt land i andra länder. I ett internationellt per-
spektiv kan konstateras att främjandefrågorna i
bred bemärkelse har fått en väsentligt ökad roll
inom många utrikesförvaltningar. Allt fler län-
der, inte minst de övriga EU-länderna, inser ock-
så den betydelse som informations- och kul-
tursatsningar samt pressverksamhet har för att
presentera landet liksom för att nå mer definiera-
de mål. Sådana aktiviteter kan - utöver sina andra
syften - fungera både som export- ochkultur-
främjare, ha en funktion som mötesplats för att
skapa nätverk, bidra till opinionsbildning osv.

Utifrån utlandsmyndigheternas rapportering
av genomförda evenemang och aktiviteter är be-
dömningen att anslaget under 1997 fyllt sin del
av effektmålet på ett utmärkt sätt. Den finansie-
ring som anslagits har i många projekt runt om i
världen utgjort en bas för samarbete med natio-
nella och lokala samarbetspartners. På så sätt har
de statliga medlen ofta genererat större insatser
och kunnat resultera i viktiga Sverigepresentatio-
ner, bl.a. utställningar och evenemang i Storbri-
tannien, Tyskland, Turkiet, Kanada, Japan och
Sydafrika.

Slutsatser

Med anledning av regeringens satsning på Euro-
pafrågor i den ekonomiska vårpropositionen
1998 (prop. 1997/98:150) för budgetåren 1999-
2001 föreslås anslaget tillföras 3 miljoner kronor
budgetåret 1999 för Nämnden för Sverigefräm-
jande i utlandet för att initiera eller medverka i
särskilda samarbetsprojekt med inriktning på Eu-
ropa mellan sverigefrämjandets huvudaktörer.
Förbudgetåren 2000 och 2001 tillförs anslaget
2 miljoner kronor per år för samma ändamål. För
budgetåren 1999 och 2000 tillförs anslaget 2
miljoner kronor per år för Sveriges bidrag till ett
gemensamt nordiskt centrum, Scandinavia Hou-
se i New York.

Under utgiftsområde 24 har i vårpropositio-
nen också avsatts medel för Östersjöregionen,
som kan användas för vissa främjande- och in-
formationsinsatser, inklusive specifika personal-
förstärkningar, enligt förslag från Utrikesdepar-
tementet.

1 Beräkning av anslaget för 1999 1
tusental kronor
Anslag 1998	9 835
Överföring från anslaget Al	+ 2000
Framtidsområdet Europeiskt samarbete	+ 3000
Förslag 1999	14 835

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

6 Nedrustnings- och säkerhetspolitiska
frågor m.m.

6.1 Omfattning

Målsättningarna för verksamhetsområdet är att
främja information och forskning om nedrust-
nings- och säkerhetspolitiska frågor samt att
tillförsäkra Utrikesdepartementet teknisk och
vetenskaplig sakkunskap vid förhandlingar om
nedrustning och rustningskontroll samt vid in-
ternationellt samarbete för att motverka sprid-
ning av massförstörelsevapen. Inom ramen här-
för lämnas stöd till utredningar, seminarier,
utgivande av publikationer m.m., organisationer
och stiftelser för information och studier om
global och europeisk säkerhetspolitik och freds-
främjande utveckling, Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI), Försvarets
forskningsanstalt (FOA), Utrikespolitiska In-
stitutet (UI) och forskningsverksamhet av sär-
skild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse.

6.2 Utgiftsutvecklingen

1 Utgiftsutvecklingen 1
Miljoner kronor (löpande priser)			Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
Utfall 1997	Anslag 1998	Utgifts- prognos 1998
55,2	57,4	56,6	58,4	59,2	60,1

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Förhandlingarna i Geneve om ett kontrollsystem
för 1972 års konvention om förbud mot bakteri-
ologiska (biologiska) vapen och toxinvapen har
intensifierats under 1997 och första halvåret
1998. Sverige agerar pådrivande i förhandlingarna
för att få till stånd ett effektivt kontrollsystem,
bl.a. med tekniskt stöd från FOA. I Wien pågår
sedan våren 1997 ett arbete för att förbereda
ikraftträdandet för Förenta nationernas fördrag
om fullständigt förbud mot kärnsprängningar
(provstoppsavtalet). Sverige leder genom före-
trädare för FOA arbetet för upprättande av ett
kontrollsystem för fördraget. Under 1997 och
första halvåret 1998 har Sverige i ökande ut-
sträckning bidragit med FOA-expertis till FN:s
säkerhetsråds särskilda kommission för elimine-
ring av Iraks massförstörelsevapen (UNSCOM).
Nedrustningskonferensen (CD) i Geneve har i
augusti i år beslutat att inleda förhandlingar om
ett avtal om förbud mot produktion av klyvbart
material för vapenändamål. Avseende anslaget
Dl Utredningar och andra insatser på det utri-
kespolitiska området har ett anslagssparande
skett under budgetåret 1997 bl.a. till följd av att
ett äldreanslag i första hand tagits i anspråk.

Förändringar

Verksamhetens övergripande målsättningar och
inriktning ligger fast. Några större förändringar
har därför inte skett i verksamheten jämfört med
närmast föregående budgetår. Stöd till olika pro-

jekt inom anslagsområdet Utredningar och andra
insatser på det utrikespolitiska området har dock
ökat i omfattning innevarande budgetår.

Prioriteringar

Följande frågor avses särskilt prioriteras under
budgetåret 1999:

Förhandlingarna i Geneve om ett kontroll-
system för konventionen om förbud mot biolo-
giska vapen, vilka avses slutföras under året. Ar-
betet i CD rörande ett avtal om förbud mot
produktion av klyvbart material för vapenända-
mål. Uppbyggnad av ett svenskt nationellt data-
center för provstoppsavtalet. Upprätthållande av
FOA:s tekniska och vetenskapliga kompetens
för området nedrustning och icke-spridning av
kärnvapen. Fortsatt tillhandahållande av svensk
expertis till UNSCOM. Möjligheterna för SIPRI
och UI att utöka externfinansieringen av sin
verksamhet.

6.3 Resultatbedömning

Sammantaget bedöms målsättningarna för verk-
samhetsområdet ha uppfyllts väl under budget-
året 1997 och första halvåret 1998. Främst är
detta en kvalitativ bedömning av genomförda in-
satser. Verksamhetens art är överlag sådan att
effekterna svårligen kan kvantifieras. Det kan
dock konstateras att t.ex. FOA:s tekniska och
vetenskapliga stöd till Utrikesdepartementet är
en grundläggande förutsättning för att Sverige
skall kunna spela en aktiv och pådrivande roll i
internationella förhandlingar rörande nedrust-
nings- och icke-spridningsfrågor.

6.4 Revisionens iakttagelser

Regeringen konstaterar att det vid granskning av
SIPRIis och UI:s bokslut och redovisning för
budgetåret 1997 inte framkommit några an-
märkningar som föranlett ytterligare åtgärder.

6.5 Anslag

Dl Utredningar och andra insatser

på det utrikespolitiska området

Tabell 6.1 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		141	Anslags- sparande	2 181
1997	Utfall	141	Anslags- sparande	2 181
1998	Anslag	1 759 '	Utgifts- prognos	1 500
1999	Förslag	1 409
2000	Beräknat	2 259
2001	Beräknat	2 259

1 Till följd av förslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 1998 minskades anslaget med 500 tkr.

Ändamålet med anslaget är att ge stöd till verk-
samhet som främjar svensk utrikespolitik, fram-
för allt vad gäller nedrustnings- och säkerhetspo-
litik. Under budgetåret 1997 förelåg ett
förhållandevis begränsat antal lämpliga projekt
att stödja. Vidare utnyttjades i första hand medel
från ett äldreanslag. Till följd härav kunde ett an-
slagssparande ske avseende anslaget Dl. Dessa
medel beräknas dock tas i anspråk under budget-
åren 1998, 1999 och 2000. Resterande medel på
äldreanslaget, 1,4 miljoner kronor, beräknas tas i
anspråk under 1998 och 1999. Genom en
tilläggsbudget har 500 000 kronor överförts från
anslaget Dl till anslaget D4 Forskning till stöd
för nedrustning och internationell säkerhet un-
der 1998 för att möta ökade kostnader för till-
handahållande av svensk expertis - genom före-
trädare för FOA - till FN:s säkerhetsråds
särskilda kommission för eliminering av Iraks
massförstörelsevapen (UNSCOM).

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Projekt m.m. som finansierats inom anslaget har
legat inom prioriterade områden för svensk utri-
kespolitik. Som exempel på bidrag som beslutats
under innevarande budgetår kan nämnas stöd till
internationella seminarier syftande till att främja
universell anslutning till Ottawakonventionen
om totalförbud mot antipersonella minor
(truppminor) och till kemvapenkonventionen
samt stöd till svenska och internationella projekt
rörande problematiken med lätta vapen. Stöd har
också utgått till seminarier rörande frågor om
kärnvapennedrustning.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

Slutsatser

Stöd åt utredningar, seminarier, utgivande av
publikationer m.m. ger en flexibel möjlighet att
genom anlitande av insatser utanför Utrikesde-
partementet främja och informera om den
svenska utrikespolitiken. Ändamålet med ansla-
get bedöms ha uppfyllts väl.

1 Beräkning av anslaget för 1999 1
tusental kronor
Anslag 1998	1 759
Återställande av engängs- minskning i tilläggsbudget	+ 500
Överföring till anslaget D4	-600
Överföring till anslaget D6	-250
Förslag 1999	1 409

D2 Information och studier om
säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling

ITabell 6.2 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		8 860	Anslags- sparande	390
1997	Utfall	8 860	Anslags- sparande	390
1998	Anslag	9 000	Utgifts- prognos	8 800
1999	Förslag	9 000
2000	Beräknat	9 000
2001	Beräknat	9 000

Ändamålet med anslaget är att genom stöd till
organisationer och stiftelser främja studier och
information om nedrustnings- och säkerhetspo-
litiska frågor. Regeringen beslutar, efter yttrande
av en beredningsgrupp, om fördelning av medel
från anslaget i enlighet med förordningen
(1993:983) om statligt stöd för information och
studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande
utveckling, samt de ändringar som införts i den-
na genom förordning (1996:824). Bidrag lämnas
till organisationer och stiftelser som organisa-
tionsstöd eller projektbidrag. Stödet omfattar
ämnesområdena nedrustning och rustningskon-
troll, konflikthantering samt andra säkerhetspo-
litiska ämnen inom ramen för ett vidgat säker-
hetspolitiskt synsätt. Outnyttjade medel som
återbetalats i samband med slutredovisningar av
tidigare beslutade projekt, 139 000 kronor, finns

på ett särskilt äldreanslag och beräknas tas i an-
språk under budgetåren 1998 och 1999.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Stöd enligt förordningen utgick under budget-
året 1997 till tretton organisationer och 102 pro-
jekt. För budgetåret 1998 har fattats beslut om
stöd till femton organisationer och 79 projekt.

Slutsatser

Regeringen finner det väsentligt att kunskap, in-
tresse och engagemang för frågor som rör global
och europeisk säkerhet stimuleras. Stödet till or-
ganisationer och stiftelser för detta ändamål fyl-
ler därför en viktig funktion. En förutsättning
för att stöd skall lämnas är att det främjar verk-
samhet som är av allmänt intresse och har en god
spridningseffekt. Sammantaget bedöms uppställ-
da mål ha uppfyllts väl inom den givna bud-
getramen. Stödet bedöms ha haft god sprid-
ningseffekt.

D3 Bidrag till Stockholms
internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI)

ITabell 6.3 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		20 571
1997	Utfall	20 571
1998	Anslag	20 324	Utgifts- prognos	20 324
1999	Förslag	20 755
2000	Beräknat	21 107
2001	Beräknat	21 529

Stockholms internationella fredsforskningsin-
stitut (SIPRI) har till ändamål att i enlighet med
de grunder som riksdagen fastställt bedriva
forskning i konflikt- och samarbetsfrågor. Syftet
med forskningen är att ge bidrag till förståelsen
av betingelserna för fredliga lösningar av kon-
flikter och för en stabil fred.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Institutets forskning under budgetåret 1997 och
första halvåret 1998 har främst inriktats på föl-
jande huvudområden: förebyggande av konflik-
ter, konflikthantering och regional säkerhet, mi-
litärutgifter, vapenproduktion och vapenhandel
samt massförstörelsevapen och internationell
säkerhet. Inte minst det senaste årets utveckling
har givit förnyad aktualitet åt icke-
spridningsproblematiken, med konsekvenser
bl.a. för Sydasien och Mellanöstern.

SIPRLs forskning åtnjuter ett högt interna-
tionellt anseende. Genom framför allt en omfat-
tande publikationsverksamhet, men även genom
anordnande av seminarier m.m. ges forskningsre-
sultaten en god spridning. SIPRI har under året
också ökat sitt finansieringsunderlag från andra
källor än statliga medel. SIPRI har också motta-
git statliga projektmedel från andra anslagsposter
än denna.

Slutsatser

SIPRI har väl uppfyllt uppställda mål för verk-
samheten. Det är emellertid angeläget att insti-
tutet fortsatt verkar för att en ökande del av dess
verksamhet kan finansieras från andra källor än
statliga medel. SIPRI kan också i ökad grad få
tillgång till projektmedel efter sedvanlig pröv-
ning från andra anslag under detta utgiftsområde.

D4 Forskning till stöd för
nedrustning och internationell
säkerhet

Tabell 6.4 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utfall	12 002	Anslags- sparande	233
1998	Anslag	10 762 ¹	Utgifts- prognos	10 995
1999	Förslag	11 080
2000	Beräknat	10 662
2001	Beräknat	10 852

1 Varav 500 tkr i tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropo-
sitionen.

Ändamålet med anslaget är att tillföra Utrikes-
departementet teknisk och vetenskaplig sakkun-

skap från Försvarets forskningsanstalt (FOA)
vid förhandlingar om nedrustning, rustningsbe-
gränsning, internationell säkerhet samt vid inter-
nationellt samarbete för att motverka spridning
av massförstörelsevapen.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

I de internationella förhandlingarna i Geneve om
ett kontrollsystem för konventionen om förbud
mot biologiska vapen agerar Sverige aktivt för att
få till stånd ett så effektivt system som möjligt.
Detta arbete möjliggörs bl.a. av det tekniska stöd
som lämnas av FOA. I den förberedande kom-
missionen i Wien för provstoppsavtalets ikraft-
trädande leder Sverige genom företrädare för
FOA arbetet för att upprätta ett kontrollsystem
för avtalet. Under innevarande budgetår har
FOA påbörjat upprättandet av ett svenskt natio-
nellt datacenter för provstoppsavtalet. Häri ingår
också att ansluta en station för mätning av luft-
buren radioaktivitet och en seismisk mätstation
till avtalets internationella övervakningssystem.
FOA har vidare inlett visst förberedande arbete
inför internationella förhandlingar om ett avtal
om förbud mot produktion av klyvbart material
för vapenändamål.

För Sveriges deltagande i internationella ex-
portkontrollarrangemang lämnar FOA fortlö-
pande tekniskt stöd.

Genom företrädare för FOA har Sverige det
senaste året i ökande utsträckning bidragit med
expertis till FN:s särskilda kommission för eli-
minering av Iraks massförstörelsevapen
(UNSCOM). För att möta de stigande kostna-
derna härför har anslaget D4 tillförts 500 000
kronor genom 1998 års tilläggsbudget. Denna
ökning har finansierats genom en motsvarande
minskning av anslaget Dl Utredningar och andra
insatser på det utrikespolitiska området. För
budgetåret 1999 beräknas 600 000 kronor behöva
tas i anspråk för att täcka kostnader för Sveriges
bidrag med expertis till UNSCOM.

Slutsatser

Verksamhetens mål bedöms ha uppfyllts väl.
Tillgång på teknisk och vetenskaplig expertis är
en nödvändighet för att Sverige på ett aktivt och
trovärdigt sätt skall kunna delta i det internatio-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

nella arbetet för nedrustning, rustningskontroll
och främjande av internationell säkerhet. Under
budgetåret 1999 kommer Sverige också att delta i
förhandlingar i CD om ett avtal om förbud mot
produktion av klyvbart material för vapenända-
mål. Därvid aktualiseras tekniskt stöd från FOA
till Utrikesdepartementet även på detta område.

1 Beräkning av anslaget för 1999 I
tusental kronor
Anslag 1998	10 762
Neddragning av engångsökning i tilläggsbudget	- 500
Pris- och löneomräkning	+ 218
Överföring frän anslaget Dl	+ 600
Förslag 1999	11 080

D5 Utrikespolitiska Institutet

ITabell 6.5 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		10 112
1997	Utfall	10 112
1998	Anslag	10 004	Utgifts- prognos	10 004
1999	Förslag	10216
2000	Beräknat	10 389
2001	Beräknat	10 597

• Utgivning av publikationer, däribland Världs-
politikens dagsfrågor, Internationella Studier,
Samhällsmagasinet Epok och Länder i fickfor-
mat.

Effekterna av institutets verksamhet är svåra
att mäta med bestämdhet. Det kan dock konsta-
teras att UI bidrar med viktig och uppskattad
information inom sitt verksamhetsområde, bl.a.
genom den alltmer välbesökta programverksam-
heten. Likaså har institutets forskning tilldragit
sig stort intresse; denna utgör basen för den bre-
da informationsverksamhet institutet bedriver.

Slutsatser

Utrikespolitiska Institutets information genom
publikationer, seminarier m.m. riktad till en bred
svensk allmänhet fyller en viktig funktion genom
att främja intresset och kunskapen för utrikespo-
litiska frågor. Institutet har väl uppfyllt målsätt-
ningarna för verksamheten. Det är dock av fort-
satt stor vikt att institutet säkerställer en högre
grad av extern finansiering för att minska bero-
endet av statliga medel.

D6 Forskningsverksamhet av särskild
utrikes- och säkerhetspolitisk
betydelse

Ändamålet med anslaget till Utrikespolitiska In-
stitutet (UI) är att främja intresse för internatio-
nella frågor samt att öka kunskapen om detta
ämne genom forskning och information till all-
mänheten.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Utrikespolitiska Institutets verksamhet har un-
der budgetåret 1997 och första halvåret 1998
främst bedrivits inom följande områden:

• Forskning inriktad på bl.a. kämvapenrisker,
mänskliga rättigheter, internationella förhand-
lingar och den säkerhetspolitiska situationen i
Europa, Ryssland och runt Östersjön.

• Utbildning, program- och seminarieverksam-
het.

ITabell 6.6 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		3 477	Anslags- sparande	120
1997	Utfall	3 477	Anslags- sparande	120
1998	Anslag	5 524	Utgifts- prognos	5 000
1999	Förslag	5 891
2000	Beräknat	5 736
2001	Beräknat	5 851

Huvuddelen av medlen under anslaget finansierar
ett särskilt säkerhetspolitiskt forskningsprogram
vid Utrikespolitiska Institutet. Därutöver förde-
lar regeringen direkt stöd åt framför allt yngre
forskare inom utrikes- och säkerhetspolitik från
detta anslag. En del av medlen används också för
forskning om europeisk säkerhet i samarbete
med Försvarets forskningsanstalt eller andra
uppdragstagare.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Sammanlagt har ett 20-tal forskningsprojekt er-
hållit stöd, ofta som ett led i förberedelser för att
söka mångdubbelt större anslag från Humanis-
tiskt-samhällsvetenskapliga forskningsrådet,
Riksbanksfonden eller privata stiftelser. Därmed
bidrar anslaget till att underlätta för forskare att
inrikta större forskningsprojekt på frågor som är
av särskild betydelse för svensk utrikes- och
säkerhetspolitik.

Vad gäller de medel som används för forsk-
ning om europeisk säkerhetspolitik i samarbete
med Försvarets forskningsanstalt eller andra
uppdragstagare har dessa främjat de i reglerings-
brevet uppställda målen. Bl.a. har en av FOA:s
tjänstemän tjänstgjort vid Utrikesdepartementet
år 1998 och tematiska studier har presenterats.
Samarbetet med FOA kommer att fortsätta med
såväl regelbundna konsultationer som tjänsteut-
byte och särskilda studier.

Slutsatser

Alla beviljade ansökningar syftar till att stimulera
forskning om förutsättningarna att uppnå målen
för vår utrikes- och säkerhetspolitik och om de
sätt på vilka dessa mål kan främjas. Bedömningen
är - på grundval av insända forskarrapporter och
avrapportering i andra former - att forskningsan-
slaget under budgetåret 1997 väl uppfyllt målet
för anslaget såväl vad gäller Ul-forskningen som
direktstöden. Det är angeläget att denna forsk-
ning bereds fortsatta verksamhetsmöjligheter.

Behovet av inträngande studier om europeisk
säkerhetspolitik är stort och i växande, varför an-
slaget föreslås tillföras 250 000 kronor år 1999
från anslaget Dl.

1 Beräkning av anslaget för 1999 1
tusental kronor
Anslag 1998	5 524
Pris- och löneomräkning	+ 117
Omföring från anslaget Dl	+ 250
Förslag 1999	5 891

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

7 Övriga utrikespolitiska frågor

7.1 Omfattning

I detta verksamhetsområde ingår anslagen för In-
spektionen för strategiska produkter (ISP), Eu-
ropainformation m.m. samt, fr.o.m. budgetåret
1999, Föreningen Norden, som tidigare budge-
terats under utgiftsområde 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid.

7.2 Utgiftsutvecklingen

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

Utfall

1997

Anslag

1998

Utgifts-
prognos
1998

22,1

23,6

20,8

45.0

45,1

45,2

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

ISP

Verksamheten vid Inspektionen för strategiska
produkter (ISP) har för 1997 redovisat ett under-
skott uppgående till 102 000 kronor. Orsaken till
denna utveckling kan i första hand härledas till
att myndigheten är nystartad och kostnader på
IT-området.

Europainformation

Informationsverksamheten har under 1997 och
första halvåret 1998 varit starkt inriktad på att
informera den breda allmänheten om EU:s rege-
ringskonferens och Amsterdamfördraget, som
godkändes av riksdagen i april 1998. En klar ma-

joritet av befolkningen känner i dag till Amster-
damfördraget.

En reservation har funnits på anslaget sedan
budgetåret 1995/96, dels på grund av organisato-
riska förändringar, dels på grund av att den par-
lamentariska EU 96-kommittén bedrev en om-
fattande informationsverksamhet om EU:s
regeringskonferens.

Förändringar

ZSP

Verksamhetens övergripande målsättningar och
inriktning ligger fast. Några större förändringar
har därför inte skett i verksamheten jämfört med
närmast föregående budgetår.

Europainformation

Verksamhetens inriktning och målsättningar lig-
ger fast.

Proriteringar

7SP

ISP installerar under 1998 ett nytt ärendehante-
ringssystem. Under 1999 bör inkörningen av det
nya systemet prioriteras liksom information till
företag, myndigheter och allmänheten om den
exportkontroll som myndigheten bedriver.

Europainformation

Under 1999 kommer verksamheten att intensifi-
eras för att öka kunskaperna i Europafrågorna.
Antalet mottagare av informationsmaterial bör
öka. I detta arbete behöver den moderna tekni-

ken utnyttjas i större utsträckning än hittills och
även marknadsföring användas. Ytterligare en del
av strävan att öka kunskaperna utgör det stöd i
form av projektbidrag för informations- och
kunskapshöjande insatser som kan ges till ideella
organisationer och stiftelser. Regeringen kom-
mer fortsatt att prioritera information om EU:s
utvidgning och om reformarbetet i EU samt om
EMU-frågan.

7.5 Anslag

El Inspektionen för strategiska
produkter

ITabell 7.1 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		13 659	Anslags- kredit	102
1997	Utfall	13 659	Anslags- kredit	102
1998	Anslag	15 801	Utgifts- prognos	15 550
1999	Förslag	16 027
2000	Beräknat	16 209 ¹
2001	Beräknat	16 262 2

1 Motsvarar 15 927 tkr i 1999 års prisnivå

2 Motsvarar 15 727 tkr i 1999 års prisnivå

7.3 Resultatbedömning

ISP

Sammantaget bedöms målen för verksamhets-
området i huvudsak ha uppfyllts under budget-
året 1997 och första halvåret 1998.

Europainformation

Det informationsarbete som bedrivits om EU:s
regeringskonferens och om Amsterdamfördraget
har i stort uppfyllt de mål som sattes upp för
verksamheten. Kännedomen om Amsterdam-
fördraget har ökat. Antalet mottagare av rege-
ringens information har ökat.

7.4 Revisionens iakttagelser

ISP

Regeringen konstaterar att det vid granskning av
ISP:s bokslut och redovisning för budgetåret
1997 framkommit anmärkningar, vilket framgår
under Regeringens överväganden.

Inspektionen för strategiska produkter (ISP) in-
rättades den 1 februari 1996 genom att Krigsma-
terielinspektionen (KMI) inom Utrikesdeparte-
mentets handelsavdelning ombildades till en
myndighet (prop. 1995/96:31, bet.
1995/96:UU3, rskr. 1995/96:93).

ISP skall sköta tillsyn och annan kontroll en-
ligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel och la-
gen (1998:397) om strategiska produkter. In-
spektionen skall också vara nationell myndighet
enligt Sveriges åtaganden inom ramen för icke-
spridning av kemiska vapen. Inspektionen prövar
förvaltningsärenden om kontroll över krigsmate-
riel och varor med dubbla användningsområden.

Inspektionen har till sitt förfogande dels det
parlamentariskt sammansatta exportkontrollrå-
det (EKR), dels det teknisk-vetenskapliga rådet
(TVR).

Kostnaden för verksamheten täcks av avgifter
som redovisas mot särskild inkomsttitel på stats-
budgeten. Avgiften tas ut av företag vars pro-
dukter omfattas av kontrollen över krigsmateriel
och varor med dubbla användningsområden.

Inspektionen har varit tvungen att utnyttja
102 000 kronor av anslagskrediten under 1997
för att klara sina ekonomiska åtaganden.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Såvitt kan bedömas har ISP säkerställt att ex-
portkontrollens syften uppnåtts samt att Sveriges
internationella åtaganden fullföljts inom ramen
för ISP:s verksamhetsområde. De relativt stora

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

arbetsbalanser m.m. som fanns för ett år sedan
har undanröjts.

Antalet beviljade utförseltillstånd på krigsma-
terielsidan och värdet av dessa ökade kraftigt un-
der 1997. Under första halvåret 1998 har värdet
av beviljade utförseltillstånd dock minskat jäm-
fört med motsvarande period under 1997. Samti-
digt har flera ansökningar blivit allt mer kompli-
cerade och kräver längre handläggningstid än
förr. Till detta kommer ett stort antal tillstånd
att tillverka och tillhandahålla krigsmateriel m.m.
Antalet tillstånd avseende export av varor med
dubbla användningsområden var i stort sett oför-
ändrat jämfört med samma period under närmast
föregående år.

Eftersom ISP inrättades så sent som under
budgetåret 1995/96 är det svårt att göra några
kvantitativa jämförelser med tidigare år. Myn-
digheten har dock under ett intensivt uppbygg-
nadsskede på ett effektivt sätt kunnat sköta sina
löpande åligganden av vilka tillståndsgivningen
utgör myndighetens kärnverksamhet. I samband
med övergången till en självständig myndighet
har vissa problem bl.a. avseende datasystemet
kunnat konstateras. Efter upphandling av ett
nytt ärendehanteringssystem under 1998 förestår
ett omfattande arbete med inkörning av detta
under 1999.

I syfte att förstärka myndighetens internatio-
nella kontaktnät, som är en viktig förutsättning
för ett effektivt internationellt samarbete på ex-
portkontrollområdet, har ISP inlett ett ökat be-
söksutbyte med främst länder i Västeuropa och
Nordamerika.

Under första halvåret 1998 har en omfattande
hemsida gjorts tillgänglig på Internet, vilket re-
presenterar en ny möjlighet att sprida informa-
tion till allmänheten.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

RRV har riktat invändningar mot ISP:s årsredo-
visning. Enligt RRV uppfyller ISP:s resultatredo-
visning för 1997 inte väsentliga återrapporte-
ringskrav enligt regleringsbrevet. Även på
delårsrapporten för första halvåret 1998 har ISP
fått en invändning. Vidare har RRV vid sin årliga
ekonomisk-administrativa värdering, s.k. EA-
värdering, givit ISP omdömet ej tillfredsställan-
de. Regeringen ser allvarligt på denna kritik och
har uppmanat ISP att snarast undanröja de kon-

staterade bristerna i myndighetens redovisning.
Utvecklingen kommer noggrant att följas.

Slutsatser

Regeringen finner det väsentligt att ISP fortsätter
att förstärka sin beredskap för att möta tidens
krav på information om dels myndighetens till-
ståndsverksamhet, dels information till företag,
andra myndigheter och allmänheten. Ett enigt
konstitutionsutskott har ställt sig bakom öns-
kemålet att ISP "förses med särskilda resurser för
insatser avseende möjligheten att förse allmän-
heten med basinformation om krigsmaterielex-
porten". Mot denna bakgrund föreslås anslaget
uppgå till 16 027 000 kronor budgetåret 1999.

Beräkning av anslaget för 1999

tusental kronor

Anslag 1998	15 801
Pris- och löneomräkning	+ 199
Justering av premier	+ 27
Förslag 1999	16 027

E2 Europainformation m.m.

Tabell 7.2 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		8 396	Anslags- sparande	404
1997	Utfall	8 396	Anslags- sparande	404
1998	Anslag	7 800	Utgifts- prognos	5 204
1999	Förslag	21 800
2000	Beräknat	21 800
2001	Beräknat	21 800

Regeringskansliet bedriver sedan flera år genom
Utrikesdepartementet en bred och saklig infor-
mationsverksamhet om den europeiska integra-
tionen riktad till den svenska allmänheten. Det är
en viktig del av den svenska öppenheten att
medborgarna på ett enkelt sätt kan få informa-

tion om den politik regeringen för i EU-arbetet.
Verksamheten, som bl.a. består av dokumenta-
tion om svensk EU-politik och pågående föränd-
ringar inom EU-samarbetet, framtagande av
publikationer och arrangerandet av seminarier
och hearings, syftar till att öka kunskaperna om
EU och den politik regeringen för i EU-
samarbetet. Därigenom stimuleras även debatten
om EU-frågorna.

En reservation från budgetåret 1995/96 finns
bl.a. på grund av organisatoriska förändringar
1995 kvar på anslaget. Reservationen har använts
för information om regeringskonferensen 1996,
som resulterade i Amsterdamfördraget. Under
1998 används den också för projektbidrag för
informations- och kunskapshöjande insatser om
EU, eftersom inga extra medel har anslagits för
detta ändamål.

Som ett led i regeringens besparingsåtgärder
minskades anslaget för Europainformation m.m.
år 1998 med en miljon kronor.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Regeringen prioriterade under 1997 en omfat-
tande informationsverksamhet om EU:s rege-
ringskonferens och Amsterdamfördraget. Syftet
var att informera om sakfrågorna och att stimu-
lera debatten. Ett nyhetsbrev gavs ut och stora
seminarier arrangerades. I samband med under-
tecknandet av Amsterdamfördraget genomför-
des den breda informationssatsningen "Jag är
nyfiken EU", som gav information om det nya
fördraget i broschyrer, på kassett och på Inter-
net. Informationssatsningen resulterade i ett do-
kumenterat ökat intresse och en ökad kännedom
om EU och Amsterdamfördraget. Informations-
satsningen kunde genomföras då det fanns en
reservation på anslaget.

Utgivningen av nyhetsbrevet har fortsatt un-
der 1998 med en övergripande inriktning på re-
geringens EU-politik och aktuella EU-frågor.
Intresset är stort och antalet prenumeranter ökar
kontinuerligt bland såväl enskilda som organisa-
tioner, skolor, studieförbund, företag m.fl. Om-
kring 14 000 privatpersoner har tecknat sig för en
prenumeration, vilket är en ökning från förra året
med 4 000. Seminarieverksamheten fortsätter
också under 1998. Populärversioner av skrivelser
och utredningar produceras kontinuerligt och
sprids i en bred krets. De faktapromemorior Re-

geringskansliet producerar om viktigare EU-
förslag har under 1997 också gjorts tillgängliga
för allmänheten. Under våren 1998 erbjöds vida-
re alla gymnasieskolor en film, där olika personer
ger sina synpunkter på EU, och ett material av-
sett för grupparbeten, där hänvisningar finns till
organisationer som är såväl positiva som kritiska
till EU-samarbetet.

Regeringen har under 1998 infört nya möjlig-
heter för ideella organisationer och stiftelser att
söka projektbidrag för informations- och kun-
skapshöjande insatser om EU. Projektbidragen
är ytterligare ett sätt att försöka öka kunskaperna
om EU och att därigenom stimulera debatten
kring de europeiska framtidsfrågorna. Intresset
bland organisationerna är mycket stort.

Slutsatser

Sverige är relativt ny som EU-medlem. Kunska-
perna om vad EU-medlemskapet innebär behö-
ver öka i vårt land. Kännedom om medlemska-
pets möjligheter är en förutsättning för att
medlemskapet skall utnyttjas till fullo av såväl
enskilda som företag och organisationer m.fl.
Omfattande informationsinsatser om vad med-
lemskapet innebär kommer därför att krävas un-
der flera år framöver. Ökade kunskaper kan ock-
så bidra till en ökad debatt om det framtida
Europa, som det är angeläget att medborgarna
deltar i.

Anslaget för 1999 är beräknat så att regeringen
skall kunna bedriva en mer aktiv informa-
tionsverksamhet till den svenska allmänheten,
bestående av bl.a. seminarier, hearings, material-
produktion i olika former, en mer omfattande
distribution samt marknadsföring. Det är angelä-
get att den nya tekniken utnyttjas i större om-
fattning än hittills.

I den ekonomiska vårpropositionen avsattes
särskilda medel för att öka kunskapen om Euro-
papolitiken och dess möjligheter. Av dessa före-
slås anslaget för Europainformation tillföras 14
miljoner kronor.

Det ökade anslaget motiveras av behovet av
ökad kunskap i Europafrågorna och om de rät-
tigheter och skyldigheter medlemskapet ger.
Ökade kunskaper är en förutsättning för att
medlemskapet skall utnyttjas till fullo. Till de
prioriterade frågorna hör informationsinsatser
om EU:s utvidgning, om EU:s inre marknad, om
EMU och de praktiska konsekvenserna i Sverige
av att elva av EU:s femton medlemsländer ingår

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

en valutaunion. Anslaget skall även användas till
de projektbidrag för informations- och kun-
skapshöjande insatser om EU som började delas
ut 1998, trots att inga medel då anslagits för det-
ta.

Anslaget kan även användas för information
om Sverige som EU-land i andra EU-länder.

Anslaget beräknas för år 2000 och 2001 uppgå
till samma belopp som 1999. En ökad satsning på
kunskapshöjande och intresseväckande informa-
tionsinsatser om Europafrågorna kräver ett lång-
siktigt arbete.

Beräkning av anslaget för 1999
tusental kronor
Anslag 1998	7 800
Framtidsområdet Europeiskt samarbete	+ 14 000
Förslag 1999	21 800

Regeringens överväganden

Föreningen Norden har i anslagsframställning
för år 1999 begärt en uppräkning av anslaget till
7,8 miljoner kronor samt därutöver begärt sär-
skilda medel till informationsverksamheten vid
Arena Norden m.m.

Regeringen anser att Föreningen Nordens
verksamhet är värdefull och fyller en väsentlig
funktion då det gäller att sprida information och
ge det nordiska samarbetet en folklig förankring.
Föreningen är också en central samarbetspartner
vid genomförandet av samnordiska aktivite-
ter/program.

Regeringen har under 1998 genom särskilda
beslut beviljat stöd till informationsverksamhe-
ten vid Arena Norden med 1 miljon kronor. Be-
hovet av ytterligare sådant stöd, liksom stöd till
andra aktiviteter av betydelse för det nordiska
samarbetet, kommer att prövas i särskild ord-
ning.

Anslaget har beräknats till 7,1 miljoner kronor
förbudgetåret 1999.

E3 Föreningen Norden

ITabell 7.3 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		7128 1
1997	Utfall	7128 1
1998	Anslag	7128 ¹	Utgifts- prognos	7 128 '
1999	Förslag	7 128
2000	Beräknat	7 128
2001	Beräknat	7 128

1 under utgiftsområde 17

Över anslaget utbetalas medel till Föreningen
Nordens verksamhet. Anslaget uppgår budget-
året 1998 till 7,1 miljoner kronor.

Anslaget till Föreningen Norden överförs från
budgetåret 1999 från utgiftsområde 17 Kultur,
medier, trossamfund och fritid (Kultur-
departementet) till utgiftsområde 5 (den nordis-
ka samarbetsministerns ansvarsområde). Bak-
grunden till denna ändring är att ett nära samar-
bete med frivilligorganisationer, där Föreningen
Norden intar en särställning, är ett viktigt inslag i
det nordiska samarbetet. Föreningen Norden
bedriver en omfattande informationsverksamhet
som kan utnyttjas för att göra det nordiska rege-
ringssamarbetet mer känt. Från Föreningen
Nordens sida har framförts att stödet till dess
verksamhet bör bli en integrerad del av regering-
ens samlade insatser för nordiskt samarbete.

Bilaga 5.1

Sveriges samlade bidrag
till FN

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 BILAGA 5.1

Bilaga 5.1

Sveriges samlade bidrag till FN

Innehållsförteckning

5.1 Sveriges samlade bidrag till FN

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 BILAGA 5.1

5.1 Sveriges samlade bidrag till FN

O= obligatoriskt bidrag

F = frivilligt bidrag

Myndighet	FN-organisation Utfall 94/95 Milj, kr		Utfall 95/96 (18 mån.) Milj, kr	1997 Milj, kr
1. JUSTITIEDEPARTEMENTET
	WIPO	1,3	1,3	1,1
2. UTRIKESDEPARTEMENTET
	FN:s reguljära budget	100,2	89,0	93,5
	FN:s fredsbevarande operationer	247,6	245,0	92,8
	UNIDO	10,0	11,0	10,5
	Kemvapenkonventionen	1,2	2,7	5,7
	Övriga obligatoriska bidrag	0,2	0,9	2,5
	Fredsbevarande insatser	806,7	1 463,0	623,0
	Fred och återuppbyggnad	20,4	24,0	22,0
	Kvinnokonferensen i Peking	1,0	-	-
	DHA	3,7	5,0	-
	GEF	264,0	117,6	151,0
	HABITAT	5,0	7,5	5,0
	IF AD	0,02	65,3	38,0
	ITC	7,5	8,0	5,0
	UN AIDS	10,0	20,0	25,0
	UNCDF	40,0	64,0	40,0
	UNCTAD	0,9	-	-
	UNDCP	46,5	56,0	32,0
	UNDP	573,0	920,0	460,0
	UNESCO	2,0	3,0	2,0
	UNFPA	140,0	232,0	116,0
	UNHCR	219,6	497,0	248,5
	UNICEF	350,0	566,0	283,0
	UNIFEM	5,0	8,0	5,0
	UNRWA	96,0	275,0	130,0
	Världsbanken/IDA	648,7	1 372,0	966,0
	WFPinkl. IEFR/PRO	270,0	434,0	200,0
	WHO/PSA	4,0	6,0	3,0
	WMU	18,4	27,0	-
	UNEP (ny för 1997)			20,0
	Övrigt	39,4	26,1	34,0
Sida	FAO	100,8	39,0	46,0
	HABITAT	0,9	4,7	0,6
	IAEA	7,0	4,5	3,1
	ICTP	4,2	6,6	5,0
	ILO	19,1	20,0	20,0
	IMO	4,1	-	-

O/F

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 BILAGA 5.1

Myndighet	FN-organisation	Utfall 94/95 Milj, kr	Utfall 95/96 (18 mån.) Milj, kr	1997 Milj, kr
Sida	rrc	6,2	7,7	2,9
	IUCN	16,4	48,3	33,5
	Mekong k	8,9	-	14,5
	UNDCP	1,7	1,7	1,9
	UNDESD	1,1	-	-
	UNDHA	31,2	42,6	45,0
	UNDP	119,2	297,0	264,0
	UNEP	5,0	10,4	3,3
	UNFPA	3,0	0,5	9,0
	UNHCR	238,8	347,0	96,0
	UNICEF	538,9	469,0	340,0
	UNIDO	0,1	2,0	2,2
	UNIFEM	1,0	-	1,7
	UNOCHA	9,0	18,5	19,5
	UNRISD	5,0	8,2	5,3
	UNRWA	24,9	19,8	10,7
	UNSO	5,7	0,6	-
	UNV	6,0	3,0	5
	V ärldsbanken/IDA	107,5	593,0	212,0
	WFP	65,8	85,0	62,0
	WHO/PSA	83,9	97,0	102,0
	WIPO	1,5	0,7	-
	WMU	19,6	23,7	17,2
t!	PAHO (ej inkl., tidigare)		64,4	80,0
	Övrigt	131,5	90,0	62,1
		5 504,8	8 859,8	5 091,5

O/F

3. SOCIALDEPARTEMENTET

WHO	32,6	67,1	38,4
” för rapportering om läkemedels-
biverkning	2,6	3,9	2,6
	35,2	71,0	41,0
4. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTT
IMO	1,2	1,5	1,5
OTIF	2,3	0,6	1,3
IRCA	0,02	0,02	-

Luftfartsverket

	ICAO	3,2	3,3	3,2
	Post- & Telestyrelsen
	ITU	18,6	24,6	13,8
	” UPU	3,1	4,8	3,0
	SMHI	4,3	4,6	4,1
		32,8	39,4	26,9
5.	UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
	UNESCO	33,9	33,3	33,1

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 BILAGA 5.1

Myndighet FN-organisation		Utfall 94/95 Milj, kr	Utfall 95/96 (18 mån.) Milj, kr	1997 Milj, kr
6.	JORDBRUKSDEPARTEMENTET FAO	29,2	28,1	31,3
7.	ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET ILO 21,1		23,1	20,5
8.	NÄRINGSDEPARTEMENTET WIPO	3,6	3,6	3,1
	Internat. Studiegruppen	för bly och zinkO,2	0,2	0,2
	Intemat. Studiegruppen	för nickel 0,2	0,2	0,2
9.	MILJÖDEPARTEMENTET Miljöfonden	22,0	20,0	20,0
	Övrigt	-	4,2	3,1
		22,0	24,2	23,1

O/F

TI TI OOO

TOTALT SUMMA

5 684,3

9 084,9

5 272,0

Bilaga 5.2

Förteckning över Sveriges
utlandsmyndigheter samt
ackrediteringar för de
Stockholmsbaserade
ambassadörerna

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 BILAGA 5.2

Bilaga 5.2

Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt
ackrediteringar för de Stockholmsbaserade
ambassadörerna

Innehållsförteckning

5.2 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de

Stockholmsbaserade ambassadörerna....................................................................5

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 BILAGA 5.2

5.2 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de
Stockholmsbaserade ambassadörerna

I. Beskickningar

(sidoackrediteringar inom parentes)
Abidjan

(Lomé, Ouagadougou, Porto Novo)
Addis Abeba

(Djibouti, Asmara)

Alger

Amman

Ankara

(Baku)

Athén

Bagdad**)

Bangkok

(Rangoon, Vientiane, Phnom-Penh)

Beirut*)

Belgrad

(Skopje)

Bern

(V aduz)

Bissau*)

Bonn

Brasilia

Bryssel

Budapest

Buenos Aires

(Asunciön, Montevideo)

Bukarest

Canberra

(W ellington)

Caracas

(Port of Spain, Georgetown, Paramaribo)

Colombo*)

Damaskus

Dar es Salaam

Dhaka

Dublin

Gaborone

(Masern)

Guatemala

(San Salvador, Tegucigalpa, Belmopan)
Haag

Hanoi

Harare

Havanna

Heliga Stolen

(San Marino)

Helsingfors

Islamabad

Jakarta

Kairo

(Khartoum)

Kiev

(Chisinau)

Kuala Lumpur

Kuwait

(Abu Dhabi, Doha, Manarna)

Köpenhamn

Lagos

(Accra)

Lima

(LaPaz)

Lissabon

London

Luanda

(Sao Tomé)

Lusaka

(Lilongwe)

Luxemburg

Madrid

(Andorra la Vella)

Managua

(San José, Panama)

Manila

(Koror)

Maputo

(Mbabane)

Mexico

Moskva

(Alma-Ata, Asjchabad, Bisjkek, Jerevan,
Minsk, Tasjkent, Tbilisi, Dusjanbe)

Nairobi

(Bujumbura, Kampala, Kigali)

New Delhi

(Colombo, Kathmandu, Thimphu, Malé)

Oslo

Ottawa

(Nassau)

Paris

Peking

(Pyongyang***), Ulan Bator)

Prag

(Bratislava)

Pretoria

Rabat

Reykjavik

Riga

Riyadh

(Muscat, Sana)

Rom

(Tu-ana, Valletta)

Santafé de Bogota

(Quito)

Santiago de Chile

Sarajevo

Seoul

Singapore

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 BILAGA 5.2

(Bandar Seri Bagawan)

Sofia

Tallinn

Teheran

Tel Aviv

(Nicosia)

Tokyo

(Majuro, Pohnpei)

Tunis

Vientiane*)

Vilnius

Warszawa

Washington

Wien

(Ljubljana)

Windhoek

Zagreb

II. Ambassadkansli

Berlin

III. Delegationer

Sveriges ständiga representation vid Europeiska Unio-
nen (EU) i Bryssel

Sveriges ständiga representation vid Förenta nationer-
na i New York

Sveriges ständiga representation vid de internationella
organisationerna i Geneve

Sveriges delegation vid Organisationen för ekono-
miskt samarbete och utveckling (OECD) i Paris
Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg
Sveriges ständiga delegation vid Organisationen för
säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) i Wien

IV. Karriärkonsulat

a) Generalkonsulat

Gdansk

Hamburg

Hongkong (Macau)

Istanbul

Jerusalem

Los Angeles

New York

S:t Petersburg

Shanghai

b) Konsulat

Mariehamn

V. Stockholmsbaserade ambassadörer

De sex sändebuden har följande ackrediteringar:

1. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Brazza-
ville, (Folkrepubliken Kongo), Kinshasa***)
(Demokratiska Republiken Kongo), Libreville
(Gabon), Malabo (Ekvatorialguinea), Yaoundé
(Kameroun), Bissau (Guinea-Bissau), Praia (Kap
Verde), N’Djamena (Tschad).

2. Banjul (Gambia), Freetown (Sierra Leone), Mon-
rovia (Liberia).

3. Bamako (Mali), Conakry (Republiken Guinea),
Dakar (Senegal), Niamey (Niger), Nouakchott
(Mauretanien), Tripoli (Libyen).

4. Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia),
Moroni (Comorerna), Port Louis (Mauritius),
Victoria (Seychellerna).

5. Basseterre (St Christopher och Nevis), Bridge-
town (Barbados), Castries (St Lucia) Kingston
(Jamaica), Kingstown (St Vincent och Grenadi-
nema), Port-au-Prince (Haiti), Roseau
(Dominica), Santo Domingo (Dominikanska Re-
publiken), St George’s (Grenada), St John’s
(Antigua och Barbuda).

6. Apia (Västra Samoa), Nuku’alofa (Tonga), Suva
(Fiji), Honiara (Salomonöarna), Port Moresby
(Papua Nya Guinea), Port Vila (Vanuatu).

*) Beskickningen förestås av en chargé d’affaires
**) Beskickningen är tills vidare obemannad
***) Har utsänd personal

Totalförsvar

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Förslag till statsbudget för 1999

Totalförsvar

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut..............................................................................................5

2 Utgiftsområde 6 Totalförsvar........................................................................................9

2.1 Omfattning........................................................................................................9

2.2 Utgiftsutvecklingen........................................................................................10

2.3 Resultatbedömning.........................................................................................11

2.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området..............................................11

2.3.2 De viktigaste insatserna inom området......................................................12

2.3.3 Effekter av insatserna...................................................................................12

2.3.4 Regeringens slutsatser..................................................................................13

2.4 Styrning och uppföljning av det militära försvaret.......................................16

2.5 Beredskapskredit för totalförsvaret...............................................................16

2.6 Statlig kreditgaranti för Stiftelsen Gällöfsta Kurscentrum..........................17

3 Det militära försvaret...................................................................................................19

3.1 Omfattning......................................................................................................19

3.2 Utgiftsutvecklingen........................................................................................19

3.3 Resultatbedömning.........................................................................................21

3.3.1 Resultatbedömning av verksamheten i programmen................................21

3.3.2 Verksamheten i grundorganisationen.........................................................28

3.3.3 Tillståndet i krigsorganisationen.................................................................28

3.3.4 Bedömning av Försvarsmaktens förmågor i olika avseenden...................28

3.4 Revisionens iakttagelser..................................................................................29

3.5 Inriktning av Försvarsmaktens förmågor i olika avseenden........................31

3.6 Anslag..............................................................................................................31

Al Förbandsverksamhet och beredskap m.m......................................31

A2 Fredsfrämjande truppinsatser.........................................................33

A3 Utveckling och investeringar..........................................................35

4 Vissa funktioner inom det civila försvaret.................................................................39

4.1 Omfattning......................................................................................................39

4.2 Utgiftsutvecklingen........................................................................................39

4.3 Resultatbedömning och slutsatser.................................................................40

4.3.1 Angrepp i nuvarande omvärldsläge.............................................................41

4.3.2 Angrepp i ett förändrat omvärldsläge.........................................................41

4.3.3 Övrig resultatinformation...........................................................................42

3 Riksdagen I99S/99. I saml Nr 1. Uo5-6

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

4.3.4 Förändringar av den ekonomiska planeringsramen..................................42

4.3.5 Prioriteringar................................................................................................42

4.4 Revisionens iakttagelser.................................................................................43

4.5 Anslag..............................................................................................................43

Bl Funktionen Civil ledning................................................................43

B2 Funktionen Försörjning med industrivaror..................................45

B3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst.....................47

B4 Funktionen Psykologiskt försvar...................................................50

B5 Funktionen Ordning och säkerhet.................................................51

B6 Funktionen Hälso- och sjukvård m.m...........................................52

B7 Funktionen Telekommunikationer m.m.......................................53

B8 Funktionen Postbefordran.............................................................56

B9 Funktionen Transporter..................................................................57

BIO Funktionen Energiförsörjning......................................................59

5 Kustbevakningen och nämnder m.m..........................................................................63

5.1 Omfattning.....................................................................................................63

5.2 Anslag..............................................................................................................63

Cl Kustbevakningen.............................................................................63

C2 Nämnder m.m.................................................................................65

C3 Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och

andra naturolyckor......................................................................66

C4 Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m....................67

C5 Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot olyckor................67

6 Stödverksamhet............................................................................................................69

6.1 Omfattning.....................................................................................................69

6.2 Utgiftsutvecklingen........................................................................................69

6.3 Resultatbedömning.........................................................................................69

6.4 Revisionens iakttagelser.................................................................................69

6.5 Icke anslagsfinansierade myndigheter...........................................................69

Fortifikationsverket..............................................................................69

Försvarets materielverk.........................................................................72

6.6 Anslagsfinansierade myndigheter m.m.........................................................74

Dl Totalförsvarets pliktverk................................................................74

D2 Försvarshögskolan..........................................................................76

D3 Försvarets radioanstalt....................................................................78

D4 Försvarets forskningsanstalt..........................................................78

D5 Flygtekniska försöksanstalten.......................................................80

D6 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret......82

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att utnyttja en
kredit i Riksgäldskontoret om
40 000 000 000 kronor för år 1999 om krig,
krigsfara eller andra utomordentliga förhål-
landen föreligger (avsnitt 2.5),

2. bemyndigar regeringen att låta Riksgälds-
kontoret ställa ut en kreditgaranti för
investeringar i Stiftelsen Gällöfsta Kurs-
centrums anläggning och byggnader under
femårsperioden 1999-2003, upp till en nivå
av högst 24 000 000 kronor (avsnitt 2.6),

3. godkänner förslaget till inriktning av
Försvarsmaktens förmåga i olika avseenden
(avsnitt 3.5),

4. godkänner förslaget till inriktning för

Förbandsverksamhet (avsnitt 3.6),

5. godkänner förslaget till inriktning för

Incidentinsatser (avsnitt 3.6),

6. godkänner förslaget till inriktning för Stöd
till samhället (avsnitt 3.6),

7. godkänner förslaget till inriktning för

Beredskap (avsnitt 3.6),

8. godkänner förslaget till inriktning för

Fredsfrämjande truppinsatser (avsnitt 3.6),

9. godkänner förslaget till inriktning för
Utveckling och investeringar (avsnitt 3.6),

10. godkänner förslaget till investeringsplan
m.m. för Försvarsmakten för perioden
1999-2001 (avsnitt 3.6),

11. bemyndigar regeringen att i fråga om
ramanslaget A3 Utveckling och

investeringar medge beställningar av mate-
riel m.m. och utvecklingsarbete så att
behovet av anslagsmedel efter budgetåret
1999 för denna materiel m.m. och utveck-
lingsarbete och tidigare beställningar
tillsammans uppgår till högst
90 051 400 000 kronor (avsnitt 3.6),

12. godkänner förslaget till investeringsplan för
Överstyrelsen för civil beredskap, såvitt
avser funktionen Civil ledning för perioden
1999-2001 (avsnitt 4.5),

13. bemyndigar regeringen att under år 1999, i
fråga om ramanslaget Bl Funktionen Civil
ledning beställa lednings- och signalskydds-
system samt kommunaltekniska
anläggningar så att behovet av anslagsmedel
efter år 1999 för dessa och tidigare beställ-
ningar tillsammans uppgår till högst
124 000 000 kronor (avsnitt 4.5),

14. bemyndigar regeringen att under år 1999, i
fråga om ramanslaget B2 Funktionen
Försörjning med industrivaror godkänna
avtal om nya beredskapsåtgärder så att
behovet av anslagsmedel efter år 1999 för
dessa och tidigare beställningar tillsammans
uppgår till högst 69 000 000 kronor (avsnitt

4.5),

15. bemyndigar regeringen att för budgetåret
1999 låta Överstyrelsen för civil beredskap
ta upp lån i Riksgäldskontoret för bered-
skapsinvesteringar intill ett sammanlagt
belopp om 535 000 000 kronor (avsnitt

4.5),

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

16. bemyndigar regeringen att under år 1999, i
fråga om ramanslaget B3 Funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst
medge beställningar av skyddsrum och led-
ningsplatser m.m. så att behovet av
anslagsmedel efter år 1999 för dessa och
tidigare beställningar tillsammans uppgår till
högst 540 000 000 kronor (avsnitt 4.5),

17. bemyndigar regeringen att för budgetåret
1999 låta Statens räddningsverk ta upp lån i
Riksgäldskontoret för beredskaps-
investeringar intill ett sammanlagt belopp
om 1 177 000 000 kronor (avsnitt 4.5),

18. bemyndigar regeringen att under år 1999, i
fråga om ramanslaget B6 Funktionen
Hälso- och sjukvård m.m. godkänna avtal
och beställningar, såvitt avser beredskaps-
åtgärder så att behovet av anslagsmedel efter
år 1999 för dessa och tidigare avtal och
beställningar tillsammans uppgår till högst
25 000 000 kronor (avsnitt 4.5),

19. bemyndigar regeringen att för budgetåret

1999 låta Socialstyrelsen ta upp lån i
Riksgäldskontoret för

beredskapsinvesteringar intill ett samman-
lagt belopp om 556 000 000 kronor (avsnitt

4.5),

20. fastställer ett avgiftsuttag för telebered-
skapsavgiften, såvitt avser funktionen
Telekommunikationer till sammanlagt
100 000 000 kronor under budgetåret 1999
(avsnitt 4.5),

21. godkänner förslaget till investeringsplan för
Post- och telestyrelsen, såvitt avser funk-
tionen Telekommunikationer m.m. för
perioden 1999-2001 (avsnitt 4.5),

22. bemyndigar regeringen att under år 1999, i
fråga om ramanslaget B7 Funktionen Tele-
kommunikationer m.m. godkänna avtal och
beställningar, såvitt avser tjänster, utrust-
ningar och anläggningar för beredskaps-
åtgärder så att behovet av anslagsmedel efter
år 1999 för dessa och tidigare avtal och
beställningar tillsammans uppgår till högst
130 000 000 kronor (avsnitt 4.5),

23. bemyndigar regeringen att under år 1999, i
fråga om ramanslaget B8 Funktionen

Postbefordran godkänna avtal och
beställningar, såvitt avser tjänster,
utrustningar och anläggningar för
beredskapsåtgärder så att behovet av
anslagsmedel efter år 1999 för dessa och
tidigare avtal och beställningar tillsammans
uppgår till högst 2 000 000 kronor (avsnitt

4.5),

24. bemyndigar regeringen att under år 1999, i
fråga om ramanslaget B9 Funktionen
Transporter godkänna avtal och beställ-
ningar, såvitt avser tjänster, utrustningar
och anläggningar för beredskapsåtgärder så
att behovet av anslagsmedel efter år 1999
för dessa och tidigare avtal och beställningar
tillsammans uppgår till högst 115 000 000
kronor (avsnitt 4.5),

25. fastställer ett avgiftsuttag för elbered-
skapsavgiften såvitt avser funktionen
Energiförsörjning till ett belopp om
sammanlagt 200 000 000 kronor under år
1999 (avsnitt 4.5),

26. godkänner förslaget till investeringsplan för
Kustbevakningen för perioden 1999-2002
(avsnitt 5.2),

27. bemyndigar regeringen att för budgetåret
1999 låta Fortifikationsverket ta upp lån i
Riksgäldskontoret för investeringar i mark,
anläggningar och lokaler intill ett samman-
lagt belopp om 3 460 000 000 kronor
(avsnitt 6.5),

28. godkänner förslaget till investeringsplan för
Fortifikationsverket för perioden 1999-
2001 (avsnitt 6.5),

29. bemyndigar regeringen att tillgodose
Försvarets materielverks behov av
rörelsekapital intill ett sammanlagt belopp
om högst 30 000 000 000 kronor för
budgetåret 1999 genom en kredit i
Riksgäldskontoret (avsnitt 6.5),

30. godkänner förslaget till investeringsplan för
Försvarets materielverk för perioden 1999-
2001 (avsnitt 6.5),

31. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt följande
uppställning:

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

nslagsbelopp

Tusental kronor

Anslag		Anslagstyp	Anslagsbelopp
Al	Förbandsverksamhet och beredskap m.m.	ramanslag	19 384 738
A2	Fredsfrämjande truppinsatser	ramanslag	392 376
A3	Utveckling och investeringar	ramanslag	20 052 000
Bl	Funktionen Civil ledning	ramanslag	491 020
B2	Funktionen Försörjning med industrivaror	ramanslag	108 795
B3	Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst	ramanslag	1 053 531
B4	Funktionen Psykologiskt försvar	ramanslag	19317
B5	Funktionen Ordning och säkerhet	ramanslag	31 517
B6	Funktionen Hälso- och sjukvård m.m	ramanslag	132 165
B7	Funktionen Telekommunikationer m.m.	ramanslag	197 606
B8	Funktionen Postbefordran	ramanslag	18 239
B9	Funktioner Transporter	ramanslag	208 714
BIO	Funktionen Energiförsörjning	ramanslag	228 232
Cl	Kustbevakningen	ramanslag	438 070
C2	Nämnder m.m.	ramanslag	12 020
C3	Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor m.m.	ramanslag	25 000
04	Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.	ramanslag	20 000
C5	Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot olyckor	ramanslag	328 213
Dl	Totalförsvarets pliktverk	ramanslag	235 900
D2	Försvarshögskolan	ramanslag	26 357
D3	Försvarets radioanstalt	ramanslag	434 640
D4	Försvarets forskningsanstalt	ramanslag	129 352
D5	Flygtekniska försöksanstalten	ramanslag	37 367
D6	Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret	obetecknat anslag	102 396
Summa			44 107 565

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

2 Utgiftsområde 6 Totalförsvar

2.1 Omfattning

Totalförsvar är verksamhet som behövs för att
förbereda Sverige för krig. Under högsta bered-
skap är totalförsvar all samhällsverksamhet som
då skall bedrivas.

Totalförsvar består av militär verksamhet
(militärt försvar) och civil verksamhet (civilt
försvar). Totalförsvar avser en verksamhet och
inte en organisation.

Totalförsvarsresurserna skall utformas så att
de även kan användas vid internationella freds-
främjande och humanitära insatser och stärka
samhällets förmåga att förebygga och hantera
svåra fredstida påfrestningar på samhället. Med
totalförsvarsresurser avses alla de resurser som
finns inom totalförsvarsverksamhet.

I utgiftsområdet ingår, förutom totalförsvar,
också verksamhet som bedrivs av Kustbevak-
ningen, Statens räddningsverk vad avser
fredsräddningstjänst, vissa nämnder samt stöd-
verksamhet till militärt och civilt försvar.

Till grund för den verksamhet som skall
bedrivas inom totalförsvaret under perioden
1997-2001 ligger 1996 års totalförsvarsbeslut
(prop. 1996/97:4, bet. 1996/97:FöUl, rskr.
1996/97:36). Sedan beslutet fattades har rege-
ringen lämnat en rad förslag som rör utgifts-
området. Förslag om den närmare inriktningen
av verksamheten för respektive budgetår lämnar
regeringen årligen i budgetpropositionen och
den ekonomiska vårpropositionen. Bland övriga
förslag som riksdagen beslutat att godkänna kan
nämnas

- inriktningen av arbetet med att förebygga
och hantera svåra påfrestningar på samhället
i fred samt ett system för hur beredskapen
mot sådana påfrestningar skall utformas

(prop. 1996/97:11, bet. 1996/97:FöU5,
rskr. 1996/97:203),

- nya regler för ansvaret för den planering
och de åtgärder som behövs för att tillgodo-
se elförsörjningen vid höjd beredskap
(prop. 1996/97:86, bet. 1996/97:FöU6,
rskr. 1996/97:204),

- inrättande av två nya centrum i Försvars-
makten: ett marincentrum i Haninge
(Berga) och ett flygvapencentrum i Uppsala
(prop. 1997/98:72, bet. 1997/98:FöU6,
rskr. 1997/98:193),

- senareläggning av den säkerhetspolitiska
kontrollstationen till år 1999 och föränd-
ring av styrningen av Försvarsmakten till att
programstymingen ersätts med en styrning
i förmågor och verksamhetsområden (prop.
1997/98:83, bet. 1997/98:FöU10, rskr.
1997/98:269),

- att Försvarsmakten skall ha en beredskap
som medger att utvalda delar av
Försvarsmaktens organisation inom ett år
efter beslut har uppnått full krigsduglighet
(prop. 1997/98:84, bet. 1997/98:FöUll,
rskr. 1997/98:268).

Regeringen beslutade den 25 september 1997
om direktiv till en utredning om översyn av
totalförsvarspliktens tillämpning och andra plikt-
frågor. Regeringen beslutade vidare om tilläggs-
direktiv till utredningen den 17 juni 1998.

De myndigheter som verkar inom utgifts-
området är Försvarsmakten, Fortifikations-
verket, Försvarets materielverk, Försvarets
radioanstalt, Överstyrelsen för civil beredskap,
civilbefälhavama, Statens räddningsverk, Styrel-
sen för psykologiskt försvar, Kustbevakningen,
Försvarets forskningsanstalt, Försvarshögskolan,

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Flygtekniska försöksanstalten, Totalförsvarets
pliktverk, Overklagandenämnden för total-
försvaret, Totalförsvarets chefsnämnd samt vissa
mindre nämnder. Vidare finansieras inom
utgiftsområdet viss civil försvarsverksamhet hos
myndigheter som i övrigt finansieras inom andra
utgiftsområden.

Som en förberedelse för 1999 års kontroll-
station har regeringen gett myndigheterna i upp-
drag att inkomma med ett fördjupat underlag
avseende bl.a. modifierad planering, prioritering
av internationell verksamhet, förändrat
beredskapssystem, försörjning med materiel och
anläggningar, anställd och frivillig personal,
behov av totalförsvarspliktiga, militär utveckling
i omvärlden och vissa försörjningsberedskaps-
frågor.

Uppdragen skall redovisas för regeringen i
oktober och november 1998. Redovisningarna
kommer att utgöra en grund för Regeringskan-
sliets beredningsarbete med kontrollstationen.

2.2 Utgiftsutvecklingen

Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall
1997

Anslag

1998¹

Utgifts-
prognos
1998 ’

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

40 978

41 344

42 973

44 108

45 441

45 227

^I Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.

^II utgiftsprognosen ingår 3,1 miljoner kronor från s.k. äldre anslag.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Under både år 1997 och 1998 har allvarliga pro-
blem i Försvarsmaktens planering avseende
ekonomi och verksamhet uppstått. Trots de
brister som dessa problem har medfört bedömer
regeringen att Försvarsmakten, mot bakgrund av
att det nuvarande omvärldsläget tillåter en viss
sänkning av beredskapen, har förmåga att lösa
sina uppgifter.

Under budgetåret 1997 blev utgifterna under
utgiftsområdet 1 394 miljoner kronor lägre än
vad som anvisats. De lägre utgifterna är i huvud-
sak hänförliga till anslaget Försvarsmakten och
beror på ett planerat anslagssparande för att klara
kommande års behov. Inom det civila försvaret
har förskjutningar i investeringar och av utbetal-

ningar avseende tidigare gjorda investeringar
medfört ett anslagssparande.

Utgiftsprognosen för år 1998 för utgifts-
området visar att utgifterna kommer att överstiga
anvisat belopp med ca 1 629 miljoner kronor.
Detta belopp beräknas bli täckt av anslags-
sparande, reservationer och tilldelade
anslagskrediter.

Förändringar

Som en följd av 1996 års totalförsvarsbeslut har
flera myndigheter inom totalförsvaret påbörjat
och genomfört omfattande organisations-
förändringar under åren 1997 och 1998.

Riksdagen har i enlighet med regeringens
förslag beslutat att Försvarsmakten skall ha en
beredskap som medger att utvalda delar av
Försvarsmaktens organisation inom ett år efter
beslut har uppnått full krigsduglighet.

Regeringen har vidare beslutat om krav på
reduceringsåtgärder inom Försvarsmakten som
främst berör materielanskaffningen och
plikttjänstgöringen.

I samband med behandlingen av proposition
1997/98:83 Förändrad styrning av Försvars-
makten m.m. beslutade riksdagen i enlighet med
regeringens förslag att senarelägga den säker-
hetspolitiska kontrollstationen till år 1999.
Riksdagen beslutade samtidigt att styrningen av
Försvarsmakten skall förändras. Styrning i
program ersätts med en styrning i förmågor och
verksamhetsområden enligt de principer som
regeringen och försvarsutskottet redovisat.

Mål

Målen för verksamheterna inom utgiftsområdet
är att:

Försvarsmakten

— i fred förbereda för att i krig försvara riket
mot väpnade angrepp som hotar dess frihet
och oberoende. Angrepp skall kunna mötas
var det än kommer ifrån och hela landet
skall kunna försvaras,

- kontinuerligt i fred och under kriser kunna
övervaka och hävda rikets territoriella
integritet i luften, till sjöss och på marken,

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

kunna ställa kvalificerade förband och andra
resurser till förfogande för internationella
fredsfrämjande och humanitära insatser,
kunna stödja samhället vid svåra
påfrestningar i fred,

ha en beredskap som medger att utvalda
delar av Försvarsmaktens organisation inom
ett år efter beslut har uppnått full
krigsduglighet. Beredskap, organisation och
planläggning skall vidare medge att
Försvarsmaktens förmåga långsiktigt
anpassas, dvs. utökas eller förändras för att
motsvara framtida krav och behov,

kommer arbetet med att införa den förändrade
styrningen av Försvarsmakten att fortsätta.

Internationella fredsfrämjande och humanitära
insatser och övrig internationell verksamhet, t.ex.
inom ramen för Partnerskap för fred (PFF), skall
även under budgetåret 1999 ges hög prioritet.

Inom det civila försvaret skall åtgärder för att
minska sårbarheten i infrastrukturen samt för att
höja datasäkerheten prioriteras.

Arbetet med att anpassa myndigheternas
datorsystem inför år 2000 måste prioriteras och
bedrivas med fortsatt hög ambitionsnivå även
under år 1999.

Det civila försvaret...

— värna civilbefolkningen, trygga en livsnöd-
vändig försörjning, säkerställa de viktigaste
samhällsfunktionerna samt bidra till
Försvarsmaktens förmåga vid ett väpnat
angrepp och vid krig i vår omvärld,

och annan användning av dess resurser

— kunna genomföra internationella freds-
främjande och humanitära insatser,

— stärka samhällets samlade förmåga att möta
svåra påfrestningar i fred,

Övrig verksamhet

— verka för att förebygga olyckor i samhället
och begränsa skador vid sådana olyckor ge-
nom bl.a. information, utbildning, övning,
uppföljning och tillsyn (Statens räddnings-
verk: Samhällets skydd mot olyckor),

— bedriva sjöövervakning (kontroll- och

tillsynsverksamhet) och miljörädd-
ningstjänst i syfte att begränsa

brottsligheten och öka säkerheten till sjöss
samt ha en hög beredskap för

sjöräddningstjänst (Kustbevakningen).

Prioriteringar

Budgetåret 1999 skall arbetet påbörjas med att
genomföra eventuella åtgärder till följd av den
säkerhetspolitiska kontrollstationen.

Åtgärder som syftar till att skapa balans i
Försvarsmaktens ekonomi och planering skall
prioriteras även i fortsättningen. Samtidigt

2.3 Resultatbedömning

2.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom
området

Under både åren 1997 och 1998 har allvarliga
problem i Försvarsmaktens ekonomi och
planering kunnat konstateras. Med anledning av
detta har en rad åtgärder vidtagits från
regeringens sida.

Regeringen har i regleringsbrevet för
Försvarsmakten för år 1998 föreskrivit att
myndigheten skall iaktta stor restriktivitet med
kostnadsdrivande åtgärder. Vidare har regeringen
föreskrivit att Försvarsmakten skall genomföra
vissa reduceringsåtgärder. Dessa åtgärder berör
främst plikttjänstgöringen och

materielanskaffningen. Även hemvärns- och
frivilligverksamheten berörs av åtgärderna, men i
begränsad omfattning.

Som en ytterligare åtgärd för att bringa
Försvarsmaktens ekonomi i balans föreslog rege-
ringen i proposition 1997/98:84 Försvars-
maktens ekonomi och verksamhet år 1998 m.m.
en ändring av målet för Försvarsmaktens bered-
skap. Förslaget lades fram mot bakgrund av att
den säkerhetspolitiska utvecklingen har inneburit
att angreppshot mot Sverige bedöms som
avlägsna. Ändringen innebär att Försvarsmaktens
beredskap skall medge att utvalda delar av
organisationen, i stället för organisationens
huvuddel, inom ett år efter beslut skall ha
uppnått full krigsduglighet. Riksdagen beslutade
i enlighet med regeringens förslag.

Ett omfattande utvecklingsarbete har
genomförts vad avser styrningen av Försvars-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

makten, vilket har redovisats till riksdagen i
proposition 1997/98:83 Förändrad styrning av
Försvarsmakten m.m. Framgent kommer
Försvarsmaktens långsiktiga inriktning att styras
genom huvuduppgifter och krav på operativa
förmågor. Den årliga verksamheten i
grundorganisationen kommer att styras genom
förmågor och verksamhetsområden i stället för
program. Inriktningen av verksamheten för
Försvarsmakten för budgetåret 1999 är angiven i
enlighet med detta.

Regeringen beslutade den 18 december 1997
om att införa en ny organisation för Försvars-
maktens högkvarter. Den nya högkvarters-
organisationen gäller fr.o.m. den 1 juli 1998 och
innebär bl.a. att ansvarsförhållandena för
Försvarsmaktens ledning av krigsorganisationen
och grundorganisationen blivit tydligare. Vidare
förstärks högkvarterets planeringsfunktion för
inriktning och prioritering. Därigenom skapas
förutsättningar för att bl.a. säkerheten i
planeringen och det ekonomiska underlaget
förbättras.

Vad gäller det civila försvaret har regeringen i
regleringsbrev för år 1998 uppdragit åt samtliga
funktionsansvariga myndigheter att under år
1998 inkomma med planer över vilka åtgärder
som bör genomföras inom respektive funktion
för att förmågan skall vara godtagbar vid
utgången av försvarsbeslutsperioden.

I syfte att renodla den civila ekonomiska
planeringsramen föreslår regeringen (se avsnitt
4.5) att det nuvarande anslaget B3 Funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst fr.o.m.
budgetåret 1999 delas i två anslag, ett som avser
verksamhet inom funktionen och ett som avser
ren fredsräddningstjänst.

2.3.2 De viktigaste insatserna inom
området

Under år 1997 och hittills under år 1998 har
Försvarsmakten tillförts ett flertal materiel-
system, bl.a. stridsvagnar, stridsfordon,
pansarbandvagnar och luftvärnsrobotsystem.
Vidare har leverans av delserie 2 av
JAS 39 Gripen påbörjats.

Sverige har deltagit i internationella freds-
främjande insatser, bl.a. truppinsatser inom
ramen för SFOR och Unpredep i forna Jugosla-
vien samt Minurso i Västsahara. Det svenska
engagemanget inom Partnerskap för fred (PFF)

har utvecklats. Stödet till den baltiska fredsbeva-
rande bataljonen, Baltbat, har också fortsatt.

För de tio funktioner för civilt försvar som
ligger inom utgiftsområde 6 har verksamheten
under år 1997 främst inriktats mot att vidare-
utveckla ett tekniskt ledningssystem, förstärka
ledningsplatser samt förstärka sårbar infrastruk-
tur, t.ex. genom mobila GSM-basstationer.

Kustbevakningen har till följd av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen ökat antalet
yttre gränskontroller och fiskekontroller under
år 1997 och hittills under år 1998.

Statens räddningsverk har genomfört
omfattande internationella hjälpinsatser i det
forna Jugoslavien (återuppbyggnadsarbete) samt
i Polen (provisoriska bostäder till
översvämningsdrabbade).

2.3.3 Effekter av insatserna

Regeringens bedömning av det samlade resultatet
av den militära verksamheten är att landet kan
försvaras mot ett väpnat angrepp. Kravet på full
krigsduglighet inom en tolvmånadersperiod
(kortsiktig anpassning) för militärt försvar
uppfylls av de delar av krigsorganisationen som
omfattas av detta krav.

Regeringen bedömer däremot att det finns
brister vad avser Försvarsmaktens förmåga till
långsiktig anpassning till ett förändrat
omvärldsläge. Den främsta orsaken är de
minskningar som har genomförts i förbands-
verksamheten.

Försvarsmakten kan upprätthålla den terri-
toriella integriteten och beredskapen för
incidentinsatser är god. Internationella insatser
kan genomföras med hög kvalitet, även om vissa
brister finns vad gäller interoperabilitet. Förmå-
gan att stödja samhället vid svåra påfrestningar är
omfattande och god.

Regeringen bedömer att i nuvarande
omvärldsläge kan civilbefolkningen värnas och
en livsnödvändig försörjning tryggas genom det
civila försvaret. Samtliga funktioner inom civilt
försvar är emellertid i hög grad beroende av
elförsörjning och telekommunikationer. Här
finns vissa allvarliga svagheter, bl.a. kan inte
samtliga funktioner inom totalförsvaret garan-
teras en säker elförsörjning och det finns brister
vad avser skydd av vital teleutrustning samt
skydd mot informationskrigföring.

Den sjöövervakning och miljöräddningstjänst
som Kustbevakningen bedriver är ett av statens

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

viktigaste verktyg för att begränsa brottsligheten
och öka säkerheten till sjöss. Regeringen bedö-
mer att Kustbevakningens verksamhet väl mot-
svarar de krav som ställts på den i detta avseende.

Verksamheten vid Statens räddningsverk för
samhällets skydd mot olyckor är ett av statens
viktigaste verktyg för att på central nivå före-
bygga olyckor i samhället och begränsa skadorna
när sådana olyckor ändock inträffar. Regeringen
bedömer att verksamheten vid Räddningsverket
väl motsvarar de krav som ställts på den i detta
avseende.

2.3.4 Regeringens slutsatser

Den fortsatta inriktningen av verksamheten
inom utgiftsområdet påverkas av de ställnings-
taganden som kommer att göras i samband med
den säkerhetspolitiska kontrollstationen år 1999.

Åtgärder som syftar till att skapa balans i
Försvarsmaktens ekonomi och planering skall
prioriteras även i fortsättningen. Samtidigt
kommer arbetet med att införa den förändrade
styrningen av Försvarsmakten att fortsätta.

Under budgetåret 1999 skall åtgärder vidtas
inom det civila försvaret för att förbättra
beredskapen vad avser elförsörjning och
telekommunikationer.

Inom Regeringskansliet har under år 1998
pågått en beredning av konsekvenserna av
övergången till full tillämpning av anslags-
förordningen. Regeringen konstaterar att
utgångspunkten för omläggningen till full
tillämpning av anslagsförordningen är att den
skulle ske på ett verksamhetsneutralt och stats-
finansiellt neutralt sätt. Flera olika faktorer, t.ex.
hanteringen av förskott samt erhållen ränte-
kompensation, måste vägas in när man slutligt
bedömer frågan om anslags förordningens
konsekvenser. Regeringens slutsats av den
beredning som pågått är att en samlad bedöm-
ning och värdering av dessa olika faktorer inte
kan göras förrän efter försvarsbeslutsperiodens
utgång, dvs. år 2002. Eventuella variationer i
anslagsbelastning mellan åren får hanteras inom
ramen för det ekonomiadministrativa
regelverket.

Riksdagen beslutade i maj 1997 om bered-
skapen mot svåra påfrestningar på samhället i

fred. Beslutet innebär bl.a. att regeringen varje år
i budgetpropositionen skall lämna en redogörelse
för läget när det gäller olika slag av påfrestningar.
Regeringen har valt att i år, liksom förra året,
lämna redovisningen i en skrivelse till riksdagen.
Skrivelsen kommer att lämnas i början av
december 1998.

Översyn av IT-system inför år 2000

Problemen med IT-system vid övergången från
år 1999 till år 2000 väntas beröra hela samhället.
Regeringen har därför krävt att alla myndigheter
skall vidta erforderliga åtgärder för att minimera
konsekvenserna av tänkbara fel.

Från och med den 15 februari 1997 gäller för-
ordningen (1997:30) om översyn av statliga
myndigheters informationssystem inför år 2000.
Enligt förordningen skall Statskontoret varje
halvår lämna en samlad bedömning till rege-
ringen om hur anpassningarbetet fortskrider.

Regeringen beslutade den 4 december 1997 att
tolv myndigheter inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde kvartalsvis för år 1998 skall
redovisa arbetet med att anpassa sina
informationssystem.

Försvarsmakten är den myndighet inom
utgiftsområdet som till följd av såväl storlek som
verksamhetens innehåll står inför det i särklass
största anpassningsarbetet. Parallellt med de ge-
nerella kraven på återrapportering har regeringen
därför den 14 maj 1998, och därefter Försvarsde-
partementet den 3 juli 1998, anmodat För-
svarsmakten att lämna fördjupade redovisningar
av anpassningsarbetet. Försvarsmakten skall
vidare redovisa eventuella konsekvenser för
allmänheten och för försvarsförmågan i händelse
av utebliven anpassning. Den 2 juli 1998 har
Försvarsmakten beslutat att anpassningsarbetet
skall ha högsta prioritet inom myndigheten.

Försvarsmakten har redovisat inom vilka
områden konsekvenser av utebliven anpassning
kan innebära fara för allmänheten. Det kan t.ex.
gälla flyg-, sjö- och trafiksäkerheten samt
vapenområdet. Försvarsmakten har dock i hittills
genomfört arbete bedömt att några sådana risker
inte föreligger. Försvarsmakten bedömer att
några sådana risker inte heller kommer att
föreligga före eller efter årsskiftet 1999/2000.

Försvarsmakten räknar med att erforderliga
anpassningsåtgärder kan ske före år 2000 i de
verksamhetskritiska informationssystemen. För-
svarsmakten kommer däremot inte att hinna

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

åtgärda alla inbäddade och tekniska system före
år 2000. Arbetet inriktas mot att prioritera och
2000-säkra systemen så att Försvarsmakten kan
upprätthålla erforderlig förmåga. Målet är att
verksamhetskritiska informationssystem skall
vara åtgärdade den 31 december 1998 och att
prioriterade tekniska och inbäddade system skall
vara åtgärdade den 1 juli 1999. De system som
Försvarsmakten kommer att använda efter år
2000 skall vara testade och säkra. Ett nyttjande-
förbud kommer att utfärdas för de system som
inte uppfyller detta krav. En slutlig bedömning
av nyttjandeförbudens konsekvenser och därmed
den samlade försvarsförmågan kommer
Försvarsmakten att kunna redovisa under senare
delen av år 1999.

Av övriga myndigheter inom utgiftsområdet
kan nämnas Överstyrelsen för civil beredskap
som, i likhet med andra centrala myndigheter, i
regeringsbeslut den 25 juni 1998 fick i uppdrag
att bedöma risker och överväga behov av åtgärder
för att säkerställa viktiga samhällsfunktioner i
samband med omställningen av
informationssystem inför år 2000. Överstyrelsen
fick även i uppdrag att stödja områdesansvariga
myndigheter i arbetet med att förbereda
hanteringen av konsekvenser som kan uppstå i
informationssystem.

Vidare kan nämnas att Kustbevakningen
bedömer att det inte föreligger några problem
vad gäller myndighetens informations- och
ledningssystem. Säkerheten hos plattformarna
för dessa system är dock inte färdiginventerad
och analyserad. Inventering och analys av de
tekniska systemen har påbörjats och beräknas
vara klar i mitten av oktober 1998.

Regeringen kan konstatera att arbetet med att
anpassa myndigheternas IT-system inför år 2000
på sina håll har kommit i gång för sent. Detta
arbete måste prioriteras och bedrivas med hög
ambitionsnivå. Det är därför tillfredsställande att
anpassningsarbetet numera har högsta prioritet
inom Försvarsmakten. Målet för samtliga

myndigheter måste vara att helt eliminera
allvarliga konsekvenser för allmänheten. Från
försvarssynpunkt är det samtidigt av stor vikt att
krigsdugligheten och beredskapen inte påverkas
negativt.

Kommentarer till utgiftsutvecklingen

En jämförelse mellan anvisade anslag för år 1998
och beräknat utfall för år 1998 visar att utgifterna
beräknas överstiga tilldelade anslag med 1 626
miljoner kronor. I utgiftsprognosen ingår dock
utnyttjande av anslagssparande från tidigare
budgetår. Utgiftsområdet har på tilläggsbudget i
samband med behandlingen av den ekonomiska
vårpropositionen för år 1998 tillförts 100
miljoner kronor för internationella
fredsfrämjande truppinsatser (prop. 1997/98:150,
bet. 1997/98:FiU27, rskr. 1997/98:317). Vidare
omfördelades 50 miljoner kronor inom utgifts-
området för samma ändamål.

Anvisade anslag för år 1998 och beräknat
anslag för år 1999 skiljer sig åt såtillvida att
anslagen för år 1999 är beräknade i 1999 års
prisläge i enlighet med den gängse pris- och
löneomräkningsmodellen. Riksdagen beslöt
våren 1996 (prop. 1995/96:150, bet. 1995/96:
FiUlO, rskr. 1995/96:304) om en engångsvis
neddragning av anslaget Al Försvarsmakten för
år 1998. Neddragningen av anslaget avsåg
anslagsmedel för materielinvesteringar, och
beloppet återförs till anslaget åren 2000 och
2001. Vidare har det för vissa av anslagen gjorts
en teknisk justering vid anslagsberäkningarna
med anledning av att en korrigering har gjorts av
den justering som genomfördes av anslagen för
år 1998 med anledning av att sättet att finansiera
avtalsförsäkringar på det statliga området
förändrades.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

\|Tabell 2.2 Utgiftsutvecklingen per verksamhetsområde
Miljoner kronor	Utfall 1997	Anslag 1998 ¹	Utgifts- prognos 1998	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
A Det militära försvaret	37 475	37 354	39 058	39 829	41 124	40 773
B Vissa funktioner inom civilt försvar	2 153	2 539	2 517	2 489	2 512	2 620
C Kustbevakningen och nämnder m.m.	419	484	418	823	827	847
D Stödverksamhet	932	968	977	966	978	988
Totalt för utgiftsområde 6	40 978	41 344	42 970	44108	45 441	45 227
¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i		samband med den ekonomiska vårpropositionen.
[Tabell 2.3 Större förändringar av anslag inom utgiftsområdet mellan budgetåren 1998 och 1999
Miljoner kronor
	Teknisk justering	LKP'	Omföring inom utgiftsområdet	Omföring till/från Förslag anslag år utgiftsområdet 1999
Anslag Al Förbandsverksamhet och beredskap m.m.	280 '	3	-20 052 ’	-213	⁴	19 385
Anslag A3 Utveckling och investeringar			20 052 ¹			20 052
Ersättning för kroppsskador till utgiftsområde 10				-62	5
Summa	280	3	0	-275		-
Anslag Bl Funktionen Civil ledning			20			491
Anslag B2 Funktionen Försörjning med industrivaror			-28	-3	7	109
Anslag B3 Funktionen Befolkningsskydd		1	-266	32	8	1 054
Anslag B6 Funktionen Hälso- och sjukvård			-66	80	8	132
Anslag B8 Funktionen Postbefordran			3			18
Anslag B9 Funktionen Transporter			20			209
Summa		1	-317 ‘	109		-
Anslag Cl Kustbevakningen	-7					438
Anslag C5 Fredsräddningstjänsten			328 "			328
Summa	-7 ’		328			-
Anslag D2 Försvarshögskolan			-10 ¹¹			26
Anslag D5 Flygtekniska försöksanstalten				5		37
Summa			-10	5		-
Summa för utgiftsområdet	273	4	1 ’’	-161		-

'Justering med anledning av sättet att finansiera avtalsförsäkringar på det statliga området.

² Kompensation till Försvarsmakten för räntekostnader p.g.a. Försvarets materielverks
upplåning av rörelsekapital.

³ Beloppet beräknas fr.o.m. budgetåret 1999 under anslaget A3 Utveckling och investeringar.
‘Specialattachéer beräknas fr.o.m. budgetåret 1999 under anslaget U01C1 Regeringskansliet
m.m. samt rationalisering vad avser förmåner m.m.

⁵ Utgifterna för Ersättning för kroppsskador beräknas fr.o.m. budgetåret 1999 under U010
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp.

⁶Omfördelning inom den civila ekonomiska planeringsramen.

'Omföring till U024.

⁸ Kompensation för räntor och amorteringar till följd av övergång till lånefinansiering.

⁹ Ny budgeteringsprincip för anslaget Kustbevakningen.

¹⁰ Utgifterna beräknas fr.o.m. budgetåret 1999 under eget anslag.

¹¹ Minskat anslag till följd av att delar av verksamheten avgiftsfinansieras fr.o.m. budgetåret
1999.

^l2Summerar ej till 0 kr p.g.a. avrundning av beloppen.

Till och med innevarande budgetår har utgifterna
för det militära försvaret beräknats under ansla-
get Al Försvarsmakten och A2 Fredsfrämjande
truppinsatser. I enlighet med vad regeringen
redovisat i prop. 1997/98:84 Förändrad styrning
av Försvarsmakten kommer utgifterna för verk-
samheten fr.o.m. budgetåret 1999 i stället att
beräknas under anslagen Al Förbands-

verksamhet m.m., A2 Fredsfrämjande
truppinsatser och A3 Utveckling och
investeringar.

Budgetåret 1997 var utfallet för anslaget Al
Försvarsmakten ca 36 964 miljoner kronor,
vilket innebär att det vid utgången av budgetåret
1997 fanns ett anslagssparande om ca 3 406
miljoner kronor. Anvisat belopp för budgetåret

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

1998 för anslaget är drygt 36 757 miljoner
kronor. Regeringen föreslår på tilläggsbudget till
statsbudgeten för år 1998 att ca 207 miljoner
kronor i stället beräknas under anslaget A2
Fredsfrämjande truppinsatser. Utgiftsprognosen
för budgetåret 1998 för anslaget Al För-
svarsmakten är ca 38 500 miljoner kronor. Detta
innebär att utgifterna under anslaget kommer att
överstiga anvisat belopp, inklusive vad regeringen
föreslår på tilläggsbudget, med ca 1 950 miljoner
kronor, vilket även får genomslag på utgifts-
områdesnivå. Det överstigande beloppet
kommer att täckas av anslagssparande och till-
delad anslagskredit. I utgiftsprognosen har
regeringen tagit hänsyn till åtgärder som vidtagits
för att inte riskera att utgiftstaket överskrids.
Således har regeringen den 8 oktober 1998 gett
Försvarsmakten och Försvarets materielverk i
uppdrag att vidta erforderliga åtgärder för att
begränsa utgifterna, främst genom förskjutningar
av materielleveranser.

Till och med innevarande budgetår har ansla-
get Ersättning för kroppsskador beräknats under
utgiftsområdet. Från och med budgetåret 1999
beräknas utgifterna i stället under utgiftsområde
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp.

De statliga ålderspensionsavgifterna innebär
att utgifterna för utgiftsområdet ökar med 3,2
miljoner kronor år 1999, 3,3 miljoner kronor år
2000 samt 3,4 miljoner kronor år 2001 (se bilaga
5, volym 1).

Till och med innevarande budgetår har utgif-
terna för försvarsattachéema i Bryssel beräknats
under anslaget Försvarsmakten. Fyra attachéer
kommer fr.o.m. den 1 januari 1999 att förordnas
som specialattachéer med Regeringskansliet
(Försvarsdepartementet) som huvudman.
Utgifterna beräknas därför fr.o.m. budgetåret

1999 i stället under utgiftsområde 1 Rikets
styrelse, anslaget Regeringskansliet m.m.

försvarsbeslutsperiod uttrycks som långsiktiga
målsättningar.

För att uppnå de önskade operativa förmå-
gorna krävs en viss krigsorganisation. Skillnaden
mellan den befintliga krigsorganisationen och
den som krävs vid periodens slut utgör den
utveckling av krigsorganisationen som behövs
under perioden. Den verksamhet som årligen
bedrivs inom grundorganisationen (främst inom
verksamheterna förbandsverksamhet, beredskap
samt investeringar och utveckling) syftar till att
vidmakthålla och utveckla krigsorganisationen.

Riksdagen beslutar inför varje ny försvars-
beslutsperiod om:

— vilka huvuduppgifter som skall lösas med
det militära försvaret,

— de operativa förmågor som det militära för-
svaret måste ha för att kunna lösa huvud-
uppgifterna,

— den utveckling av krigsorganisationen (och
därmed den verksamhet i grundorganisa-
tionen) som är nödvändig för att kraven på
operativa förmågor skall kunna uppfyllas
vid försvarsbeslutsperiodens slut.

I budgetpropositionen informerar regeringen
varje år riksdagen om verksamheten i grund-
organisationen och därmed hur utvecklingen av
krigsorganisationen fortskrider. På grundval av
denna information beslutar riksdagen om inrikt-
ning av verksamheten i grundorganisationen det
kommande året.

2.5 Beredskapskredit för
totalförsvaret

2.4 Styrning och uppföljning av det
militära försvaret

Vad gäller styrning och uppföljning av det
militära försvaret vill regeringen framhålla
följande principer.

Det militära försvaret styrs genom de huvud-
uppgifter som riksdagen bestämmer. Utifrån
dessa huvuduppgifter formuleras krav på
operativa förmågor, vilka över en

Regeringens förslag: Att riksdagen för år 1999
bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit om
40 miljarder kronor i Riksgäldskontoret.
Krediten skall kunna utnyttjas om krig, krigsfara
eller andra utomordentliga förhållanden
föreligger.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen bemyn-
digade regeringen att utnyttja en kredit i
Riksgäldskontoret om 40 000 miljoner kronor
för budgetåret 1998 om krig, krigsfara eller andra
utomordentliga förhållanden föreligger (prop.
1997/98:1, bet. 1997/98:FöUl, rskr.
1997/98:82). Regeringen anser att ett

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

motsvarande bemyndigande om samma belopp
bör lämnas för budgetåret 1999.

Beredskapskrediten skall säkerställa att en
nödvändig beredskapshöjning inte förhindras
eller fördröjs p.g.a. att regeringen inte disponerar
erforderliga betalningsmedel. Krediten är beräk-
nad att täcka de utgifter som motsvarar en
månads beredskapshöjande verksamhet. Kredi-
ten är beräknad att utnyttjas i ungefär lika delar
mellan militärt och civilt försvar.

Om beredskapskrediten utnyttjas, avser rege-
ringen att återkomma med redovisning av beho-
vet av medel för den fortsatta verksamheten.

2.6 Statlig kreditgaranti för

Stiftelsen Gällöfsta Kurscentrum

Regeringens förslag: Att riksdagen bemyndigar
regeringen att låta Riksgäldskontoret ställa ut en
kreditgaranti för investeringar i Stiftelsen
Gällöfsta Kurscentrums anläggning och
byggnader under femårsperioden 1999-2003, upp
till en nivå av högst 24 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Stiftelsen Gällöfsta
Kurscentrum har till regeringen hemställt om en
statlig kreditgaranti genom Riksgäldskontoret
för att möjliggöra långsiktiga investeringar som
behövs i och omkring byggnaderna för att säkra
driften av anläggningen och minska drift-
kostnaderna. Arbetena är tänkta att genomföras
successivt under en längre period vid sådana tider
på året då beläggningen av anläggningen är låg.

För att möjliggöra banklån till sådana lång-
siktiga investeringar som Stiftelsen Gällöfsta
Kurscentrum planerar, bör staten ställa ut en
kreditgaranti upp till en nivå av 24 miljoner
kronor under en femårsperiod. Regeringen
förutsätter därvid att stiftelsens styrelse beslutar i
varje fråga om kommande investeringar och
budgeterar för kostnaderna hänförliga till lånen
så att betalning av räntor, amorteringar och
Riksgäldskontorets avgifter säkerställs.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

3 Det militära försvaret

3.1 Omfattning

I verksamhetsområdet ingår anslagen Al
Förbandsverksamhet och beredskap m.m., A2
Fredsfrämjande truppinsatser samt A3
Utveckling och investeringar.

Regeringen har i inledningen till utgifts-
området (avsnitt 2.2) redogjort för de
övergripande mål som skall gälla för
Försvarsmakten och därmed för det militära
försvaret.

3.2 Utgiftsutvecklingen

Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998¹

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

37 475

37 354

39 058

39 829

41 124

40 773

¹ Inklusive beslut till följd av förslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Regeringen bedömer sammanfattningsvis att
Försvarsmaktens förmåga att lösa sina huvud-
uppgifter under år 1997 var godtagbar. Förmågan
har inte förändrats i nämnvärd utsträckning
jämfört med budgetåret 1995/96. De brister i
beredskap och försvarsförmåga som finns kan
accepteras med hänsyn till rådande omvärldsläge.

Trenden när det gäller yrkesofficerarnas allt
lägre kompetens har inte brutits under år 1997.
Regeringen har dock med tanke på den ekono-
miska obalansen tvingats acceptera att det

tidigare uppdraget som lämnats till
Försvarsmakten att höja kompetensen har
senarelagts till år 2001 och att en prioritering
måste ske så att kompetensen kan ökas främst
för den grupp av befäl som är mest betydelsefull
för den långsiktiga anpassningsförmågan.

Försvarsmakten har enligt regeringens
bedömning med nedan angivna undantag
genomfört verksamheten under år 1997 i
enlighet med riksdagens beslut.

Driftskostnaderna inom förbandsverksam-
heten har tagit i anspråk större resurser än vad
som beräknats av Försvarsmakten. Detta har lett
till inskränkningar i övningsverksamheten vilket
i sin tur har fått negativa konsekvenser för
krigsförbandens status och befälens kompetens.

Krigsdugligheten i vissa förband har sjunkit,
vilket enligt regeringens uppfattning dock kan
accepteras mot bakgrund av riksdagens beslut
våren 1998 att Försvarsmaktens beredskap skall
medge att utvalda delar av organisationen inom
ett år efter beslut har uppnått full krigsduglighet.

En närmare redovisning av verksamhetens
resultat lämnas under avsnitt 3.3 nedan.

Följande större övningar har genomförts:

- Den försvarsmaktsgemensamma övningen
Polstjärnan.

- Krigsförbandsövning för basbataljon med
deltagande av JAS 39 Gripendivision.

- Sam-Marin 97 (Nordvart).

— Internationell övningsverksamhet inom
ramen för PFF, bl.a. Cooperative Banners.

Försvarsmakten har deltagit med en bataljon
inom Stabilization Force (SFOR) i Bosnien och
i FN:s fredsbevarande mission i Makedonien
(Unpredep) med 42 personer, vilken genom ett
regeringsbeslut den 13 augusti 1998 utökades till
112 personer. Vidare har Försvarsmakten deltagit

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

med ett minröjningskompani om 75 personer i
FN:s mission för folkomröstning i Västsahara.
Därutöver har ett femtiotal militära
observatörsbefattningar ingått i ett tiotal olika
missioner.

Försvarsmakten har fortsatt med stödet till
Baltikum bl.a. vad avser stöd till den baltiska
fredsbevarande bataljonen Baltbat. De frivilliga
försvarsorganisationernas verksamhet för att
stödja uppbyggnaden av ett demokratiskt försvar
har fortsatt under år 1997. Försvarsmakten har
även utfört fyra minröjningsföretag i baltiska
vatten.

Av de materielsystem som tillförts
Försvarsmakten eller är under leverans kan
följande nämnas:

- stridsvagn 121 och 122 (pågående)

- stridsfordon 90 (pågående)

- pansarbandsvagn 401 och 501 (avslutat)

- RBS 90 till luftvämsförbanden (avslutat)

- fältuniform m/90 till hemvärnsförbanden
(avslutat)

- ubåt typ Gotland (pågående)

- båtar till amfibiebataljon (pågående)

- JAS 39 Gripen delserie 2 (pågående)

- bombkapsel till AJS 37 och JAS 39 Gripen
(avslutat)

- flygburet spaningsradarsystem FSR-890
(pågående)

- motorbyte och modifiering av flygplan SK
60 (pågående)

Försvarsmaktens omstrukturering har gått
snabbare än planerat vad avser takten i vilken
kasernområden lämnats. När det gäller anställd
personal bedömer regeringen att awecklings-
målet t.o.m. år 1998 kan nås.

Förändringar

År 1997 var första året i försvarsbeslutsperioden.
Verksamheten präglades av de förändringar i
krigs- och grundorganisationen som detta beslut
medförde.

Under åren 1997 och 1998 redovisade För-
svarsmakten problem med sin ekonomi och
planering för resterande del av försvarsbesluts-
perioden. Dessa problem samt regeringens och
Försvarsmaktens åtgärder med anledning av dem
redovisades för riksdagen under våren 1998.

Riksdagen har på regeringens förslag beslutat
att ändra det övergripande målet för Försvars-
maktens beredskap till att medge att utvalda delar
av organisationen inom ett år efter beslut har
uppnått full krigsduglighet. Tidigare gällde kravet
huvuddelen av organisationen. Beslutet fattades
som ett led i arbetet med att bringa ordning i
Försvarsmaktens ekonomi och mot bakgrund av
att det nuvarande omvärldsläget tillåter en viss
sänkning av beredskapen.

Regeringen har den 27 augusti 1998 beslutat
om en ändring i förordningen (1995:238) om
totalförsvarsplikt som innebär att den kortaste
grundutbildningstiden för den som fullgör värn-
plikt skall vara 80 dagar. Beslutet har tillkommit
efter en framställning från Försvarsmakten. Som
ett led i ett fortsatt utvecklingsarbete kommer nu
Försvarsmakten att kunna påbörja vissa försök
med kortare grundutbildning. Försöken påbörjas
år 1999 och kommer att utvärderas löpande.
Pliktutredningen kommer att kunna följa
försöken och utvärderingen.

Förändrad styrning av Försvarsmakten

Med den förändrade styrmodellen för Försvars-
makten som riksdagen har beslutat våren 1998
kommer regeringen varje år att till riksdagen på
ett bättre sätt än hittills kunna återrapportera
vilket tillskott till de operativa förmågorna som
årets verksamhet inom förbandsverksamhet och
investeringar i materiel m.m. medfört. Utifrån
bedömningen av tillståndet i krigsorganisationen
kommer riksdagen även att få information om
vad detta innebär för måluppfyllnaden inom de
olika operativa förmågorna.

Med utgångspunkt från de resultat som
uppnåtts och dessas betydelse för
måluppfyllnaden kan riksdagen därefter fatta
beslut om verksamhetens inriktning för det
kommande året.

I och med att verksamhetsåren 1997 och 1998
styrs och återrapporteras i nu rådande program-
struktur är det inte möjligt att genomföra en
återrapportering till fullo i förmåge-, krigs-
organisations- och verksamhetstermer. I det
följande har regeringen valt att återrapportera
verksamhetens resultat i programtermer.
Därutöver redovisas i enlighet med den
förändrade styrmodellen tillståndet i
krigsorganisationen. Det senare kopplas till en
måluppfyllnad inom förmågorna.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Prioriteringar

Försvarsmakten skall under år 1999 prioritera
åtgärder för att uppnå balans i sin ekonomi och
för att förbättra sin planering. Försvarsmakten
skall beakta behovet av förbättringar i fråga om
utveckling och anskaffning av informations-
system.

Försvarsmakten skall vidare prioritera åtgärder
för att förbättra den långsiktiga anpassnings-
förmågan. Detta innebär bl.a. att
kompetensnivån bland befälen skall ökas främst
för den grupp av befäl som är mest betydelsefull
för den långsiktiga anpassningsförmågan.
Försvarsmaktens förmåga att kunna delta i
internationella fredsfrämjande och humanitära
insatser skall även under år 1999 ges hög
prioritet. Vidare skall materielanskaffningen
inriktas så att, i enlighet med vad riksdagen
beslutat, viktiga kompetenser inom svensk
försvarsindustri kan bibehållas fram till kontroll-
stationen. I kontrollstationen kommer en
förnyad prövning att göras av vilka prioriterade
kompetenser som bör bibehållas inom landet.

3.3 Resultatbedömning

3.3.1 Resultatbedömning av
verksamheten i programmen

Program 1. Operativa lednings- och
underhållsförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med uppgift att
utöva eller möjliggöra operativ ledning och
operativ underhållstjänst.

I programmet ingår bl.a. högkvarteret, tre
militärområdesstaber med stabs- och
sambandsförband m.m., tre underhållsregemen-
ten, sex markteleunderhållsbataljoner och sex
militärområdestransportbataljoner. Programmet
omfattar även den militära underrättelse- och
säkerhets-tjänstens verksamhet.

Resultatbedömning

Under år 1997 har övningen Polstjärnan
genomförts, varvid betydelsefulla erfarenheter
kunnat dras om Försvarsmaktens lednings-
system. Utbildnings- och övningsverksamheten

har i övrigt skett med vissa begränsningar. Detta
har bl.a. inneburit att den planerade övningen
med det krigsorganiserade högkvarteret ånyo
ställts in. Den utveckling av förbanden som rege-
ringen föreskrivit har således inte uppfyllts av
Försvars-makten i alla avseenden. Regeringen
kommer att ta upp denna fråga i regleringsbrevet
för år 1999.

Försvarsmaktens utveckling av nya IT-system
har i några fall varit föremål för regeringens
uppmärksamhet och åtgärder. Den 20 november

1997 avbröt regeringen Försvarsmaktens utveck-
ling och anskaffning av resursledningssystemet
Sirius. Regeringen ansåg att det saknades flera
grundläggande förutsättningar för system-
utvecklingen, bl.a. en samlad strategi för
Försvarsmaktens alla ledningssystem. Vidare var
styrningen och uppföljningen av projektet
undermålig, vilket bl.a. lett till att driftsättning av
Sirius ej kunnat ske enligt gällande tidsplaner.
Detta riskerade i sin tur att leda till ytterligare
kostnadsökningar i projektet. Samtidigt konsta-
terade regeringen att omfattningen av
nödvändiga anpassningsåtgärder inför år 2000 av
Försvarsmaktens IT-system inte var klarlagd.
Mot denna bakgrund beslutade regeringen att
Försvarsmakten framdeles skall inrikta sitt arbete
inom IT-området med att anpassa sina system till
år 2000 samt att färdigställa en ny plan för
ledningssystemutvecklingen. I enlighet med
regeringens beslut redovisade Försvarsmakten
under våren 1998 en reviderad plan för lednings-
systemutvecklingen. Planen var dock inte
genomanalyserad i alla avseenden. Försvars-
makten har därför ålagts att komplettera denna.

Ett annat IT-projekt med allvarliga problem är
det nya operativa ledningssystemet Orion. Drift-
sättningen har skjutits upp ett flertal gånger. På
regeringens och Försvarsdepartementets begäran
har Försvarsmakten lämnat redovisningar om
arbetsläget och om de problem som måste lösas
innan systemet kan sättas i drift. Under hösten

1998 skall Försvarsmakten redovisa ytterligare
uppgifter om Orionsystemets kostnader. Rege-
ringen kommer även i fortsättningen att följa
Försvarsmaktens handläggning av Orionärendet.

Under de senaste åren har Försvarsmakten på
regeringens uppdrag vidtagit omfattande åtgärder
för att minska antalet vapenförluster. Bland
åtgärderna kan nämnas centraliserad förvaring av
de vapen som tidigare förvarats i spridda
mobiliseringsförråd samt säkrare förvaring av de
vapen som används i utbildningsverksamheten.
Omfattningen av vapenförluster har under de

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

senaste åren varit stadigt nedåtgående, vilket i
flera avseenden torde kunna förklaras av de
vidtagna åtgärderna. Regeringen noterar dock
betydelsen av att ytterligare åtgärder vidtas, bl.a.
mot bakgrund av stölden i Strängnäs i slutet av
september 1998.

Program 2. Fördelningsförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig
uppgift att leda och understödja armébrigadernas
strid.

I programmet ingår 3 fördelningsstaber med
betjäningsförband, 4 artilleriregementsstaber
med fördelningsartilleribataljoner samt ca 60
fristående bataljoner och ca 115 fristående
kompanier innefattande bl.a. jägarförband,
luftvärnsförband och fältsjukhus.

Resultatbedömning

Fortsättningsutbildning har genomförts på en låg
nivå. Huvudsakligen har ledningstränings-
övningar, kaderövningar och fältövningar
bedrivits för att bibehålla kompetensen inom
befälskadrarna.

Inom materielområdet har utvecklingen av
den måldetekterande artillerigranaten Bonus,
luftvämsrobotsystem 23 Bamse och krigsbro 6
fortsatt. Dessutom fortsätter utveckling och
anskaffning av artillerilokaliseringsradarn Arthur.
Regeringen konstaterar att materielleveranserna
har varit av relativt liten omfattning.

Program 3. Försvarsområdesförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig
uppgift att leda territoriell verksamhet, skydda
för totalförsvaret viktiga resurser, försvara vissa
infallsportar samt leda mobilisering och

transporter.

I programmet ingår 13 försvarsområdesstaber,
förband för stads- och gränsstrid, luftvärns- och
ingenjörsförband m.m. Sammanlagt omfattar
programmet ca 242 000 personer, varav ca 86 000
i hemvärnet.

Resultatbedömning

Hemvärns- och frivilligutbildningen har
genomförts i samma omfattning som tidigare år.
Försöksverksamhet med tre månaders plikt-

utbildning för frivillig rekrytering till hemvärnet
har genomförts. De utbildade har utgjort ett
välbehövligt tillskott till organisationen.
Försvarsmakten har vidare till regeringen redo-
visat hur man avser gå till väga för att öka
rekryteringen. Hemvärnets materiella status har
ökat under året. Bland annat har fältuniform 90
slutlevererats och utrustning för mörkerstrid och
samband har tillförts.

Huvuddelen av försvarsområdesluftvärns-
kompanier med direktriktningssikten har
organiserats, resterande delar avses organiseras
under år 1998.

Program 4. Armébrigadförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig
uppgift att föra anfallsstrid. Armébrigaderna är
allsidigt sammansatta, har hög rörlighet, gott
skydd och stor eldkraft.

I programmet ingår fyra infanteribrigader, tre
norrlandsbrigader och sex mekaniserade
brigader.

Resultatbedömning

Fortsättningsutbildningen har genomförts på en
låg nivå. Detta har inverkat negativt på framför
allt reservofficerarnas förmåga att föra förband i
fält. Fortsättningsutbildningen har främst
omfattat särskilda övningar för befäl,
ledningsträningsövningar, funktionsövningar
och krigsförbandskurser.

Förband med stridsvagn 121 har främst p.g.a.
brist på reservdelar och övningsammunition inte
nått uppsatta mål. Samma brist rådde under åren
1995 och 1996. Regeringen konstaterar att
Försvarsmakten inte heller under år 1997
kommit till rätta med denna brist. Regeringen
avser att i regleringsbrev för år 1999 för För-
svarsmakten ta upp detta förhållande.
Regeringen bedömer dock att problemen ännu
inte påverkar krigsorganisationens duglighet.

Krigsorganiseringen av nya stridsfordons-
förband påbörjas under år 1999. Verksamheten
inriktas därför nu främst till att på stor bredd
bibringa brigadförbanden kompetens och
förmåga att genomföra denna förnyelse av krigs-
organisationen. Tillförsel av ny materiel är härvid
viktig. Under året har armébrigadernas mekani-
sering fortsatt med tillförsel av stridsvagn 121,
stridsvagn 122, stridsfordon 90 och pansar-
bandvagn 401.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Program 5. Marina lednings- och
underhållsförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med uppgift att
leda och understödja de marina krigsförbanden.

I programmet ingår bl.a. fyra marin-
kommandon, ett marindistrikt, en rörlig marin
ledningsgrupp och åtta underhållsbataljoner.

Resultatbedömning

Öresunds marindistrikt har inordnats i Väst-
kustens marinkommando. Avvecklingen av
underrättelseförband har genomförts under år
1997 och avvecklingen av underhållsförband skall
påbörjas år 1998.

HMS Orion har under år 1997 inte kunnat
bemannas med två besättningar. Detta görs
fr.o.m. år 1998, varvid antalet företag och gång-
tiden kommer att utökas.

Marinens telesystem (MTS) har fullt ut tagits i
drift. Utvecklingen av marinens ledningssystem
(Matak) fortsätter varvid informations-
utvecklingen görs samordnat inom
Försvarsmakten. Tillförseln av ledningssystem
har avsevärt förbättrat stabernas förmåga till
stabsarbete och kortat ledtider.

Under den samordnade marina slutövningen
Nordvart har rörlig underhållstjänst övats i
större omfattning för första gången. Övningen
har medfört att underhållsorganisationen
utvecklat sin förmåga att bedriva marin
underhållstjänst utanför ordinarie baser.

Marinkommando Syd har genomfört en rädd-
ningsövning med hemvärnspersonal. Vid
Marinkommando Ost har förberedelser för en
kemvapeninspektion med internationellt
deltagande genomförts.

Övningsförberedelse- och krigsförberedelse-
verksamhetens omfattning har bidragit till att
vidmakthålla och utveckla personalens
kompetens.

Verksamheten vid Marinens taktiska centrum
har överförts till det nybildade Marincentrums
organisation.

Program 6. Försvarsmaktens helikopterförband

Programmets innehåll

Programmet inrättades den 1 januari 1998.
Programmet innehåller förband för bl.a.
pansarvärn, ubåtsjakt och spaning mot ytmål,
flygräddning samt transporter.

I programmet ingår bl.a. en arméflygbataljon,
tre marina helikopterdivisioner och sex flygrädd-
ningsgrupper. Den tidigare beslutade
reduktionen av de marina helikopterdivisionerna
till två genomförs under innevarande budgetår.

Resultatbedömning
Helikopterverksamheten har under budgetåret
1997 bedrivits under program 2. Fördelnings-
förband, program 6. Marina flyg- och
helikopterförband och program 12. Transport-
flygförband. Under budgetåret har förberedelser
för samordningen till det gemensamma helikop-
terprogrammet och införandet av den
gemensamma helikopterflottiljen fortsatt.

Regeringen vill erinra om att ett av syftena
med att inrätta det gemensamma helikopter-
programmet är att uppnå samordningsvinster i
fråga om produktionsledning, utbildning,
materielanskaffning och beredskap.

Förbandsutbildningen inom arméflygbatal-
jonen har fortsatt, men bataljonen uppfyller inte
ställda krav. Detta beror på den pågående om-
organisationen och en fortsatt brist på flygförare.
Inom den marina helikopterverksamheten är
behovet av förbandsvisa övningar i rörlig
bastjänst fortfarande stort. Materiel har anskaf-
fats för bl.a. basorganisationen. Antalet insatser
för stöd till samhället, främst räddningstjänst och
sjuktransporter, har ökat avsevärt. Detta har
förbättrat förbandens förmåga när det gäller
samverkan med och stöd till samhället.
Sammantaget uppnås dock inte ställda
krigsduglighetskrav, beroende främst på den låga
flygtidsproduktionen och brister inom den
rörliga bastjänsten. Flygtidsproduktionen för
helikoptrarna för flygräddningstjänst (helikopter
10) har blivit mindre än planerat. Detta beror
bl.a. på brist på förare. I budgetunderlaget för år
1999 har Försvarsmakten redovisat åtgärder för
att komma till rätta med de angivna bristerna. En
översyn av grunderna för rekrytering och utbild-
ning av helikopterförare har påbörjats. Vidare
skall omprioriteringar göras för att åtgärda
bristerna hos de marina helikopterdivisionerna.
Under innevarande budgetår har utbildningen av
personal för helikopter 10 intensifierats.

Regeringen konstaterar att det föreligger
brister inom programmet. Samtidigt kan rege-
ringen konstatera att Försvarsmakten redan har
börjat vidta åtgärder för att komma till rätta med
problemen. Regeringen kommer även i fortsätt-
ningen att noga följa utvecklingen och

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

förutsätter att Försvarsmakten fullföljer
påbörjade och planerade åtgärder.

Avslutningsvis vill regeringen informera
riksdagen om att Sjöfartsverket och
Försvarsmakten i december 1997 träffade ett
nytt avtal om helikopter i beredskap. Avtalet
innebär att helikopter i beredskap finns även
fortsättningsvis i Säve, Kallinge, Visby och Berga.
Avtalet innebär också att helikopter i beredskap
finns i Sundsvall sedan juni 1998. Därmed har
räddningsberedskapen i norra Sverige och utmed
Norrlandskusten förbättrats avsevärt.

Program 7. Stridsfartygsförband

Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med huvudsaklig
uppgift att övervaka och bekämpa mål på och
under havsytan.

I programmet ingår bl.a. två ytstridsflottiljer
med sex korvetter, sex robotbåtar och tolv
patrullbåtar, tre minkrigsavdelningar med bl.a.
sju minröjningsfartyg typ Landsort, fyra minröj-
ningsfartyg typ Styrsö och två minfartyg samt en
ubåtsflottilj med nio ubåtar, varav två i materiel-
beredskap, och ett ubåtsräddningsfartyg.

Resultatbedömning
Halvtidsmoderniseringen av patrullbåtar har
fortsatt. Anskaffningen av minröjningsfartyg typ
Styrsö har avslutats. Anskaffningen av ubåt typ
Gotland har fortsatt men på grund av leverans-
förseningar har ännu inte någon Gotlandsubåt
kunnat tillföras krigsorganisationen. Detta
beräknas ske senast år 1999. Utvecklingen av fyra
korvetter typ Visby har fortsatt. Fem robotbåtar,
en ubåt typ Näcken och tre ubåtar typ Sjöormen
har avvecklats.

Under år 1997 har de taktiska långtids-
övningarna för förbanden reducerats i tid vilket,
tillsammans med en generell gångtidsreducering,
innebär att kvalitetsmålen inte har uppnåtts.
Inom programmet är det främst ytstrids-
förmågan som har nedgått på grund av den
reducerade verksamheten.

Minröjningsförbanden har genomfört fyra
större minröjningsföretag i Baltikum, vilket har
höjt de deltagande förbandens förmåga. Vidare
har ubåtsräddningsystemet utvecklats bl.a.
genom samarbete med Norge, Danmark och
Storbritannien.

Program 8. Kustförsvarsförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig
uppgift att försvara infallsportar, marina
basområden och skärgårdsområden.

I programmet ingår bl.a. en rörlig kustartilleri-
brigadledning, tolv kustförsvarsbataljoner, sex
amfibiebataljoner, tre kustartilleribataljoner och
ett tungt kustrobotbatteri.

Resultatbedömning

Materielbeställningar till rörlig brigadledning har
fortsatt. En kustartilleribrigad har påbörjat
omorganisering från fast till rörlig organisation.
Samtliga sex amfibiebataljoner har organiserats.
Leverans av stridsbåtar och lätta trossbåtar till
den fjärde amfibiebataljonen har fortsatt. Över-
föring av luftvärnsrobotsystem 70 från armén har
fortsatt. Sex kustförsvarsbataljoner har vidmakt-
hållits och sex kustförsvarsbataljoner, som utgått
ur organisationen, har förberetts för avveckling.

Verksamheten under år 1997 har medfört att
krigsförbandens förmåga att klara ställda krav,
med undantag av vissa områdesbundna förband,
har vidmakthållits jämfört med budgetåret
1995/96. Anpassningstiden för förband som
nedgått i krigsduglighet har ökat från fyra till
tolv månader. Utbildningen under året har
medfört att krigsförbandens personella
kompetens vidmakthållits på en godtagbar nivå.
Krigsorganisationen har tillförts ytterligare en
amfibiebataljon och en rörlig brigadledning.
Befälets förmåga att föra förband i fält har
bibehållits genom deltagande i övningarna
Polstjärnan och Sam-Marin 97.

Program 9. Flygvapnets lednings- och
underhållsförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig
uppgift att leda och betjäna flygförbanden.

I programmet ingår för närvarande bl.a. tre
flygkommandostaber, tre vädercentraler, sex
stridslednings- och luftbevakningsbataljoner och
16 basbataljoner. I programmet ingår även
försvarets telenät. Under innevarande budgetår
skall en vädercentral avvecklas.

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att antalet krigsförband
som inte uppfyller krigsduglighetskraven, även

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

med beaktande av de åtgärder regeringen vidtagit
med stöd av riksdagens beslut våren 1998, har
ökat något jämfört med föregående år. Till-
förseln av materiel har visserligen förbättrat
situationen, men de alltför få samövningstill-
fällena gör att personalens kompetens sjunker
och därmed även krigsdugligheten för för-
banden. Sex stridslednings- och luftbevak-
ningsbataljoner har vidmakthållits. Tre bataljoner
har avvecklats under innevarande budgetår.
Organiseringen av telenätenheten för försvarets
telenät har slutförts. Telenätet har
vidareutvecklats. Utvecklingen av det för
flygstridskrafterna gemensamma lednings-
systemet har fortsatt genom materieltillförsel
och utbildning. De första stridslednings-
centralerna har levererats och utbildning och
provverksamhet har inletts. Bristen på radarjakt-
ledare har påverkat flygtidsproduktionen
negativt. Bristen beror på problem med en
beställd utbildningssimulator och svårigheten att
rekrytera nya radarjaktledare. För att lösa
problemen avbröts anskaffningen av den
kontrakterade simulatorn och en ny simulator
för Stridsledningsskolan i Uppsala har anskaffats
genom en annan leverantör. Utbildningen vid
Tullinge har därmed kunnat avslutas. Försvars-
makten har vidare vidtagit särskilda åtgärder för
att säkerställa tillgången på elever till utbild-
ningen av radarjaktledare.

Ätta basbataljoner har avvecklats under året
och viss personal och materiel har omfördelats
till kvarvarande bataljoner. En basbataljon har
krigsförbandsövats och är därmed omskolad för
att tillgodose de krav JAS 39-systemet ställer.
Vid några förband har det varit svårt att uppfylla
produktionsmålen för flygtidsproduktion. Detta
beror enligt Försvarsmakten bl.a. på att många
officerare i teknisk tjänst har lämnat myndig-
heten för civil verksamhet och att
omorganiseringen av krigsförband i enlighet med
1996 års totalförsvarsbeslut har krävt stora
personalresurser.

Program 10. JAS 39-förband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med uppgift för
luftförsvaret, attackförmågan och underrättelse-
inhämtningen.

I programmet ingår en division JAS 39
Gripen. Den andra divisionen JAS 39 kommer
att organiseras under innevarande budgetår.

Regeringen beslutade i juni 1997 att anskaffa en
tredje delserie JAS 39 omfattande 64 flygplan.

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att tillämpningsövningen
med JAS 39 Gripendivisionen och en krigs-
organiserad basbataljon hösten 1997 visar att
divisionen kan lösa begränsade uppgifter jämfört
med vad systemet slutligen skall kunna göra.
Attackförmågan är för närvarande väl tillgodo-
sedd medan jakt- och spaningsförmågorna har
begränsningar.

Sammanlagt har hittills 54 flygplan JAS 39A
och 2 flygplan JAS 39B levererats till Försvars-
makten. Förbandsverksamheten har inriktats på
att utbilda personalen. Den första divisionen
kunde krigsorganiseras i oktober 1997.
Bombkapseln har slutlevererats för JAS 39
Gripen och AJS 37 Viggen och integrationen av
robot 99 för JAS 39 och JA 37 har fortsatt.

Regeringen redovisar Gripenprojektet i bilaga
till denna proposition.

Program 11. Övriga stridsflygförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig
uppgift för luftförsvaret, attackförmågan och
underrättelseinhämtningen.

I programmet ingår för närvarande bl.a. en
J 35-division, åtta JA 37-divisioner och tre
AJS 37-divisioner.

Resultatbedömning

Regeringen kan konstatera att det fortfarande
finns brister inom vissa prioriterade förband. Ett
lågt flygtidsuttag och kvaliteten i övnings-
verksamheten har lett till att vissa förband inte
uppfyller kraven på krigsduglighet. Jämfört med
föregående år har dock JA 37-divisionema visat
en förbättring, bl.a. beroende på att dessa för-
band har prioriterats vad gäller flygtid. Genom
integrationen av robot 99 på JA 37 har också
jaktförsvarsförmågan förbättrats. Regeringen
förutsätter att Försvarsmakten fortsätter arbetet
med att åtgärda bristerna inom programmet.

Försvarsmakten har redovisat att ett antal
flygförare redan har lämnat Försvarsmakten för
att övergå till det civila flyget och att risk före-
ligger för ytterligare personalavgångar. Vid några
divisioner börjar bristen på flygförare negativt
påverka förmågan att genomföra planerad verk-
samhet. Regeringen anser att detta är oroande

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

och har därför uppdragit åt Försvarsmakten att
redovisa vidtagna och planerade åtgärder för att
lösa detta problem.

Under budgetåret har två divisioner AJS 37
Viggen (vid F 15) och en division J 35 Draken
(vid F10) avvecklats. Vidare har en AJS 37-
division ombeväpnats till JAS 39 Gripen (vid
F7). Systemutvecklingen av JA 37 har fortsatt,
liksom integreringen av robot 99 inom detta
system. AJS-modifieringen har slutförts och icke
modifierade flygplan gallras ut efter hand. Flyg-
tidsuttaget inom programmet har blivit mindre
än planerat, bl.a. beroende på bristen på radar-
jaktledare och att officerare i teknisk tjänst har
lämnat Försvarsmakten för att gå över till civil
verksamhet.

Program 12. Transportflygförband

Programmets innehåll

Programmet innehåller förband med huvudsaklig
uppgift inom flygtransportverksamheten och
signalspaningen.

I programmet ingår bl.a. fyra centrala trans-
portflygdivisioner (varav ett signalspanings-
förband), åtta regionala transportflygdivisioner
och sex flygräddningsgrupper.

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att vissa problem fort-
farande föreligger inom Tp 84-divisionen genom
främst den alltför begränsade nationella övnings-
verksamheten. Detta uppvägs emellertid i
väsentliga delar av deltagandet i den inter-
nationella verksamheten.

Det sammantagna flygtidsuttaget inom Tp 84-
divisionen har blivit mindre än planerat. Detta
beror främst på bristande tillgång på besättningar
och att medverkan i Partnerskap för fred tar tid i
anspråk som annars skulle ha ägnats åt utbildning
och övning. Å andra sidan har flygningar i olika
internationella uppdrag gett mycket goda erfa-
renheter och kunskaper. Personalomsättning vid
divisionen kommer framöver att kräva mycket
flygtid för utbildning.

Förberedelserna för att omsätta signal-
spaningssystemet med flygplan S102B fortsätter.
Det första flygplanet S102B levererades under
budgetåret 1997. Det andra har levererats under
innevarande budgetår. Avvecklingen av flygplan
Tp 85 har inletts. Under året har förberedelser
vidtagits för att kunna reducera de åtta regionala
transportflygdivisionerna till fyra.

Program 13. För krigsorganisationen
gemensamma resurser

Programmets innehåll

Programmet innehåller verksamheter som inte
kan fördelas på övriga förband. Verksamheten
inom programmet skall stödja de övriga
programmens produktion av krigsförband så att
verksamhetsmålen kan nås. I programmet ingår
också Försvarsmaktens olika centrum för stöd
och utbildning samt typförbands- och funk-
tionsansvar. En stor del av verksamheten
omfattar utbildning av officerare. Programmet
omfattar även de frivilliga försvarsorganisa-
tionernas utbildning samt uppdrag och avtal med
stödjande myndigheter.

Resultatbedömning

Regeringen bedömer att stödet till krigsför-
banden har varit godtagbart. Försvarsmakten har
bedrivit ett antal projekt för att öka effektiviteten
inom myndigheten och samverkan med stöd-
myndigheterna. Här kan nämnas Projekt Q som
är ett kvalitets- och värderingsarbete.
Utbyggnaden av totalförsvarets

datakommunikationssystem Todakom fortsätter
så att huvuddelen av Försvarsmaktens förband
kan anslutas till elektroniska posttjänster under
år 1998.

Totalförsvarets pliktverks informationssystem
(PLIS) har i vissa delar ännu inte driftsatts på
grund av resultatet av en omfattande säkerhets-
granskning. När PLIS i alla delar driftsatts
förväntas effektiviteten i värnplikts-
administrationen öka.

Det har funnits vissa problem att rekrytera
officerare till utbildning med teknisk inriktning,
vilket även gäller utbildningen till reserv-
officerare. Inom flygverksamheten har det
uppstått problem med motorbytet på flygplan
SK 60 som inneburit att det blivit nödvändigt att
sänka utbildningstakten tillfälligt.

De frivilliga försvarsorganisationerna har i
huvudsak uppnått verksamhetsmålen beträffande
utbildningsdeltagande och nya avtal. Medlems-
antalet har dock minskat.

De frivilliga försvarsorganisationernas sam-
arbete med frivilligorganisationerna i de baltiska
länderna har ökat i förhållande till tidigare år.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Program 14. För grundorganisationen
gemensamma resurser

Programmets innehåll

Verksamheter inom programmet, som inte
direkt sammanhänger med utvecklingen av
krigsorganisationen, skall stödja grund-
organisationens produktion så att
verksamhetsmålen kan nås.

Programmet innehåller bl.a. utbildnings-
hjälpmedel, t.ex. simulatorer och lednings-
träningsanläggningar för att genomföra effektiv
och realistisk utbildning såväl enskilt som i
förband. Dessutom innehåller programmet
uppdrag till stödjande myndigheter, vidare-
utveckling av ekonomi- och personal-
administrativa system samt forsknings-
verksamhet.

Resultatbedömning

Regeringen bedömer att stödet till grund-
organisationen har varit godtagbart. Ett antal
projekt har genomförts som förväntas öka För-
svarsmaktens förmåga att planera, budgetera,
följa upp och redovisa verksamheten. Forskning
och teknikutveckling har motsvarat de uppdrag
som Försvarsmakten lämnat till Försvarets
forskningsanstalt, Försvarshögskolan, Försvarets
materielverk och Flygtekniska försöksanstalten.

Program 15 Internationell verksamhet

Programmets innehåll

Programmet omfattar verksamhet för att För-
svarsmakten skall kunna delta i fredsfrämjande
och humanitära insatser som Sverige medverkar
och kommer att medverka i. Insatserna utom-
lands finansieras vad gäller trupp via anslaget A2
Fredsfrämjande truppinsatser. För militärobser-
vatörer, civilpoliser och andra sker finansiering
via utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan samt utgiftsområde
7 Internationellt bistånd.

Programmet omfattar även svensk medverkan
i Partnerskap för fred (PFF) med förband och
enskilda personer i kurser, seminarier och
övningar i enlighet med Sveriges individuella
partnerskapsprogram.

Programmet innefattar också svensk medver-
kan i Multinational United Nations Stand-by
Forces High Readiness Brigade (Shirbrig) samt
verksamhet inom ramen för Sveriges observa-
törsskap i Västeuropeiska unionen (VEU). Inom

programmet kan också stöd lämnas till de
baltiska länderna.

Resultatbedömning

Inom Försvarsmakten har arbetet i syfte att för-
bättra förutsättningarna för att kunna delta i
fredsfrämjande och humanitära insatser och i det
internationella samarbetet fortsatt. Utvecklingen
av den tidigare beslutade snabbinsatsstyrkan
Swerap har skett enligt plan och styrkan blev klar
att sättas in den 1 juli 1998.

Sverige har under åren 1997 och 1998 deltagit i
ett stort antal PFF-övningar. Sverige var under år

1997 värd för tre PFF-övningar och under år

1998 värd för övningen Nordic Peace. Genom
Partnership for Peace Regional Training Centre,
som inrättades den 1 juli 1997, har Sverige aktivt
bidragit till att fördjupa samarbetet inom PFF.

Försvarsmaktens internationella uppgifter
ställer ökade krav på förmågan att samarbeta med
andra länder. Samarbetet med andra nationers
staber och förband i det forna Jugoslavien har
ökat Försvarsmaktens förmåga att delta i
multinationella insatser och PFF-övningar.
Fortfarande finns dock brister i
samverkansförmåga bl.a. vad gäller språk,
stabsarbetsmetodik och ledningssystem.
Regeringen bedömer att Försvarsmaktens
utbildningsansträngningar i detta avseende kan
ökas.

Stödet till den baltiska fredsbevarande bataljo-
nen Baltbat har fortsatt. Försvarsmakten har
medverkat i det marina projektet Baltron.
Försvarsmakten har under åren 1997 och 1998
genomfört fyra minröjningsföretag i baltiska far-
vatten. Dessa uppdrag har bidragit till en ökning
av Försvarsmaktens minröjningsförmåga.

Regeringen har år 1998 gett Försvarsmakten i
uppdrag att sälja vissa utgångna vapen till de
baltiska länderna. Överföring av överskotts-
materiel dit har också skett.

Försvarsmakten har under åren 1997 och 1998
genomfört utbildning för officerare från de
baltiska länderna samt observatörskurser och
PFF-kurser med deltagare från ett flertal länder.
Humanitära organisationer har erhållit särskild
utbildning. Försvarsmakten medverkar fr.o.m.
hösten 1998 i arbetet med att starta och driva den
baltiska försvarshögskolan Baltdefcol (Baltic
Defence College).

Regeringen noterar att Försvarsmakten har
fattat beslut om att under hösten 1998 genom-
föra en extra ammunitionsröjningskurs för 15
officerare villiga att med kort varsel tjänstgöra i

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

internationella fredsfrämjande insatser. Detta är
positivt då tillgången på utbildad personal i
ammunitions- och minröjning är gränssättande
för Sveriges förmåga att delta i insatser inom
detta område.

Regeringen uppdrog den 22 januari 1998 åt
Försvarsmakten att lämna förslag till vilka åtgär-
der som krävs inom ett antal preciserade
områden för att möjliggöra en utökning av
Sveriges nuvarande internationella engagemang
med Försvarsmaktens resurser i fredsfrämjande
och humanitära insatser begärda av FN eller
beslutade av OSSE. Uppdraget slutredovisades
den 15 april 1998. Redovisningen gav flera
förslag inom respektive område, däribland
utveckling av Partnership for Peace Regional
Training Centre, utökad ammunitions- och min-
röjning inklusive maskinella system, utveckling
av interoperabiliteten och utökning av Swerap till
en mekaniserad bataljon. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen i samband med
kontrollstationen år 1999 vad gäller
totalförsvarets internationella engagemang.

3.3.2 Verksamheten i
grundorganisationen

Den omstrukturering av grundorganisationen
som bestämdes genom 1996 års totalförsvars-
beslut har påbörjats. Resultatet är enligt
regeringens uppfattning gott och omstrukture-
ringen har i många fall gått snabbare än vad
Försvarsmakten har förutsatt i sin planering. När
det gäller avvecklingen av anställd personal är
bilden inte lika entydig. Enligt Försvarsmaktens
delårsrapport för år 1998 kommer awecklings-
målet t.o.m. år 1998 dock i stort sett att nås.

De kvalitativa målen avseende vämplikts-
utbildning har nåtts för huvuddelen av
förbanden. Ett antal förband har dock inte nått
de kvantitativa målen på grund av höga avgångar
av värnpliktiga under grundutbildningen. För-
svarsmakten anger att avgångarna uppgick till

14,3 procent vilket är en ökning jämfört med
föregående utbildningsår. Totalförsvarets plikt-
verk, som inte redovisar per utbildningsår utan
kalenderårsvis, redovisar att avgångarna uppgick
till 10,2 procent. Det är en minskning från före-
gående mätperiod. Regeringen har gett
myndigheterna i uppdrag att i samverkan minska
avgångarna av värnpliktiga under grund-
utbildningen.

Antalet värnpliktiga som efter avslutad
grundutbildning är krigsplaceringsbara har ökat
från 87 procent till 98 procent under år 1997.

3.3.3 Tillståndet i krigsorganisationen

Regeringen bedömer att tillståndet i krigs-
organisationen är godtagbart. Förmågan att
kunna uppnå full krigsduglighet inom ett år med
huvuddelen av krigsorganisationen har dock inte
i alla avseenden kunnat vidmakthållas p.g.a.
minskningar i förbandsverksamheten, vilket bl.a.
påverkat officerarnas kompetens negativt. Dessa
reduceringar har sin grund i de allvarliga problem
som uppstått i Försvarsmaktens ekonomi och
planering.

Riksdagen beslutade under våren 1998 på rege-
ringens förslag att ändra övergripande mål för
Försvarsmakten vad avser Försvarsmaktens
beredskap så att endast utvalda delar av
organisationen inom ett år efter beslut har upp-
nått full krigsduglighet. Regeringen har beslutat
vilka dessa delar är.

3.3.4 Bedömning av Försvarsmaktens
förmågor i olika avseenden

Regeringen har beslutat om vilka krav på förmå-
gor i olika avseenden och i olika tidsperspektiv
som Försvarsmakten skall uppfylla samt vilken
anpassningsförmåga myndigheten skall ha för att
kunna utföra de uppgifter som riksdagen har
beslutat om. Dessa krav på förmågor i olika
avseenden har redovisats för riksdagen i prop.
1997/98:83 Förändrad styrning av Försvars-
makten m.m. Regeringen redovisar i avsnitt 3.5
sitt förslag till riksdagen avseende inriktningen av
Försvarsmaktens förmågor i olika avseenden.

Försvarsmakten har i sin årsredovisning för år
1997 redovisat tillståndet i dessa förmågor. Den
detaljerade redovisningen av tillståndet i krigs-
organisationen är hemlig. Nedan redovisas
däremot regeringens sammanvägda bedömning
av hur Försvarsmakten har uppfyllt sina mål
enligt de huvuduppgifter som riksdagen har
beslutat om.

Regeringen skall årligen följa upp Försvars-
maktens förmågor i olika avseenden och göra en
sammanvägd rapportering till riksdagen.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Försvar mot väpnat angrepp

Huvuddelen av förbanden kan med tillräcklig
säkerhet uppnå full krigsduglighet under en
tolvmånadersperiod. Vissa övriga förband har
dock en så låg krigsduglighet att såväl materiella
som personella brister bedöms kvarstå efter en
tolvmånadersperiod. Med den målsättning för
försvar mot väpnat angrepp i nuvarande
omvärldsläge som statsmakterna enligt ovan lagt
fast för Försvarsmakten kan uppgiften lösas.

förfogande vid de tillfällen den ianspråktas med
hänvisning till räddningstjänstlagen (1986:1102).

Verksamheten har bl.a. omfattat eftersök av
försvunna personer, brandbekämpning, insatser i
samband med översvämningar och insatser i
samband med snökaos.

Under år 1997 har Försvarsmakten genomfört
1 073 insatser med helikoptrar, fartyg eller trupp.

Övningsverksamheten och samverkan med
civila myndigheter har varit omfattande, vilket
ökat förbandens förmåga att samverka med och
lämna stöd till samhället.

Territoriell integritet

Ubåtsskyddsverksamheten har under året
bedrivits främst inom ramen för marinens
ordinarie förbandsverksamhet. De indikationer
som förevarit har inte föranlett några omfattande
insatser. Under år 1997 har inte någon händelse
rapporterats som enligt Försvarsmaktens be-
dömning utgör tillräcklig grund för att kunna
konstatera att främmande undervattensverksam-
het har pågått på svenskt territorium.

Vårt luftrum har övervakats från luftförsvars-
centraler med radarstationer samt från flygplan.
Under år 1997 har tretton konstaterade kränk-
ningar av svenskt luftrum skett, vilket är en
ökning med sju jämfört med år 1996.

Förmågan att upprätthålla den territoriella
integriteten är med vissa undantag god.
Beredskap för incidentinsatser har under året
upprätthållits enligt ställda krav.

Internationell verksamhet

Förmågan att planera för, organisera och
genomföra fredsfrämjande operationer,
partnerskap för fred (PFF)- verksamhet och
övrig internationell verksamhet är god.

Brister finns i interoperabiliteten, främst
avseende militär fackengelska, internationella
stabsrutiner samt teknisk materiel för samband
och ledning.

Stöd till samhället vid svåra påfrestningar i fred
m.m.

Förmågan att ge stöd till samhället vid svåra
påfrestningar i fred är god. Försvarsmakten har
också en god förmåga att ställa resurser till

Anpassning

En värdering och analys har genomförts inom
Försvarsmakten i samverkan med stödjande
myndigheter. Analysen visar att kravet på att
kunna uppnå full krigsduglighet inom ett år för
huvuddelen av krigsorganisationen är möjlig att
uppnå. Vissa förband har emellertid en så låg
krigsduglighet att såväl materiella som personella
brister bedöms kvarstå efter ett år. Detta har
beskrivits närmare i avsnitt 3.3.3 Tillståndet i
krigsorganisationen.

Arbetet med att utveckla den långsiktiga
anpassningsförmågan har påbörjats och en grund
har lagts för det fortsatta utvecklingsarbetet.
Regeringen återkommer i den säkerhetspolitiska
kontrollstationen år 1999 med förslag till inrikt-
ning för Försvarsmaktens långsiktiga
anpassningsförmåga.

3.4 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket bedömer att årsredovis-
ningen i allt väsentligt är rättvisande men lämnar
följande invändning: ”Ledningen har under året
inte haft tillförlitligt underlag för att fortlöpande
kunna pröva verksamheten till följd av brister i
rutiner för planering, uppföljning och kontroll”.

Försvarsmakten har redovisat ett antal åtgär-
der för att komma till rätta med dessa brister.

Vidare har regeringen beslutat om en
omorganisation av Försvarsmaktens högkvarter.
Denna genomfördes den 1 juli 1998. Den inne-
bär bl.a. att den centrala styrningen gentemot
den lokala nivån samlas i en ledning, vilket
förbättrar möjligheterna att styra och följa upp
verksamheten. I samband härmed regleras den

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

interna styrningen inom högkvarteret i en ny
arbetsordning.

Regeringen bedömer att de inom Försvars-
makten planerade eller genomförda åtgärderna
och den genomförda omorganisationen av hög-
kvarteret är nödvändiga för att avhjälpa de brister
som Riksrevisionsverket har påtalat. Regeringen
kommer fortlöpande att följa arbetet. I mål- och
resultatdialogen med myndigheten kommer
Försvarsdepartementet att ta upp denna fråga.
Regeringen vill vidare hänvisa till vad som
anförts under avsnittet 2.4 angående styrning
och uppföljning av det militära försvaret.

Anställda vid Försvarsmakten

I propositionen om Försvarsmaktens ekonomi
och verksamhet år 1998 m.m. redovisades
Riksrevisionsverkets rapport (RRV 1998:20) om
förmåner och formerna för lönebildning,
tillämpning av avtal m.m. för anställda vid
Försvarsmakten m.fl.

I rapporten redovisar Riksrevisionsverket sina
iakttagelser vad gäller löneutveckling för office-
rarna inom Försvarsmakten, konstruktion och
omfattningen av lönetillägg inom myndigheten
samt de relativt sett höga pensionskostnaderna.
Riksrevisionsverket har därvid särskilt riktat
kritik mot den höga löneutvecklingen,
omfattningen och storleken av olika lönetillägg
för yrkesofficerarna samt lönetilläggens relation
till verksamhetsintresset. Riksrevisionsverket
anser inte att det finns skäl för statsmakterna att
ändra på arbetsfördelningen och delegeringen
mellan Arbetsgivarverket och myndigheten För-
svarsmakten. Däremot anser Riksrevisionsverket
att det finns starka skäl att i resultatdialogen med
myndighetsledningen ställa större krav på ett
arbetsgivarbeteende i linje med
verksamhetsintresset.

I propositionen anförde regeringen att den
utgick från att Försvarsmakten som ansvarig
arbetsgivare beaktade vad Riksrevisionsverket
fört fram.

Försvarsmakten har nu yttrat sig över
rapporten.

Regeringen har genom en ändring i regle-
ringsbrevet för Försvarsmakten den 1 oktober
1998 uppdragit åt Försvarsmakten att redovisa
vad myndigheten har gjort och vad myndigheten
avser att göra för att kunna komma till rätta med
de problem Riksrevisionsverket anger i sin
rapport. Försvarsmakten skall också redovisa hur

myndighetens arbetsgivaransvar utövas och verk-
samhetsintresse iakttas vad gäller tillämpningen
av reglerna om lönetillägg och andra liknande
frågor, samt hur myndigheten följer upp och
utvärderar det delegerade arbetsgivaransvaret.
Regeringen avser att särskilt uppmärksamma
denna fråga genom att ge Riksrevisionsverket i
uppdrag att följa upp Försvarsmaktens åtgärder.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen i
denna fråga. Regeringen har dock redan vid
beräkningen av anslaget för år 1999 tagit hänsyn
till möjliga rationaliseringar.

Riksrevisionsverket har i en rapport den 18
juni 1998 (RRV 1998:47) Officerare inom för-
svaret uppmärksammat vissa strukturella
obalanser och anser bl.a. att Försvarsmakten
tidigt under hösten bör redovisa åtgärder för att
komma till rätta med dessa. Särskilt understryker
Riksrevisionsverket att åtgärder bör redovisas för
att uppnå ökad yrkesväxling, ökad användning av
reservofficerare i grundorganisationen, ökad tid i
befattning, reducering av förmåner till aspiranter
vid officershögskolorna, minskat antal oönskade
avgångar, avkortade tider mellan nivåhöjande
utbildningar samt institutionalisering av
befattning som mästare. Enligt rapporten finns
det, om rätt åtgärder vidtas, möjlighet till stora
besparingar.

Rapporten har remitterats t.o.m. oktober
1998. Regeringen avser att återkomma i denna
fråga i samband med propositionen inför
kontrollstationen år 1999.

I fråga om den anställda civila personalen har
Försvarsmakten i delårsrapporten redovisat
kompetensutveckling m.m. Regeringen anser att
det är viktigt att den civila personalen får en god
kompetensutveckling . Regeringen avser att fort-
sätta att följa upp utvecklingsinsatserna och
återkommer i frågan i den nämnda kontroll-
stations- propositionen.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

3.5 Inriktning av Försvarsmaktens
förmågor i olika avseenden

Regeringens förslag: Att riksdagen godkänner
följande inriktning av Försvarsmaktens förmågor
i olika avseenden.

Förmågor för att kunna försvara landet mot väpnat
angrepp

Verksamheten skall bedrivas så att förvarning
säkerställs om ett förestående angrepp.
Inledningsvis skall vid ett angrepp verksamheten
bedrivas så att befolkningscentra, infrastruktur
och vitala funktioner för totalförsvaret skyddas
samt så att en säker och flexibel mobilisering kan
genomföras.

Verksamheten skall vidare medge att en an-
gripares luftherravälde bestrids över tiden och så
att en egen luftoperativ överlägsenhet kan skapas
temporärt.

Angriparen skall tidigt kunna bekämpas över
hela det operativa djupet.

Verksamheten skall efter hand medge att
kraftsamling säkerställs, varvid angriparens fort-
satta styrketillväxt hindras och hans
operationsfrihet begränsas, så att ett avgörande
kan ske inom valt operationområde.

Under en operation som avser att skapa ett
avgörande inom valt område skall gardering
kunna ske mot andra hot eller olika riktningar.
Om ett avgörande inte är möjligt, skall verksam-
heten medge att försvar av viktiga områden eller
funktioner sker så att den nationella handlings-
friheten säkras.

Förmågor för att kunna hävda vår territoriella
integritet

Verksamheten skall bedrivas så att svenska
intressen i vårt närområde hävdas och så att
kränkningar av den territoriella integriteten
upptäcks och avvisas.

Verksamheten skall vidare bedrivas i samver-
kan med övriga delar av totalförsvaret så att hot
mot samhällets väsentliga funktioner upptäcks
och avvisas.

Förmågor för att kunna genomföra internationella
insatser

Verksamheten skall bedrivas så att humanitära
och fredsfrämjande insatser kan genomföras.

Verksamheten skall vidare bedrivas så att
insatserna kan genomföras i samverkan med

andra stater, myndigheter och organisationer när
så krävs.

Förmågor för att kunna utnyttjas vid svåra
påfrestningar på samhället i fred m.m.

Verksamheten skall bedrivas så att samhället kan
stödjas vid svåra påfrestningar i fred och att
resurser kan ställas till förfogande då sådana
behövs enligt räddningstjänstlagen (1986:1102).

Förmågor för att kunna genomföra anpassning till
förändrade krav och förutsättningar

Verksamheten skall bedrivas så att förutsätt-
ningar skapas för att höja krigsdugligheten för
krigsorganisationen. Verksamheten skall vidare
bedrivas så att förutsättningar skapas för
successiva beslut om krigsorganisationens tillväxt
eller ominriktning mot andra uppgifter eller
verksamhetsfält än sådana som kan förutses nu.

3.6 Anslag

Al Förbandsverksamhet och beredskap
m.m.

ITabell 3.2 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor
1999	Förslag	19 384 738
2000	Beräknat	20 463 864
2001	Beräknat	19 677 733

Anslaget är nytt enligt den struktur som tidigare
har redovisats. Anslaget föreslås omfatta verk-
samheterna förbandsverksamhet, incident-
insatser och stöd till samhället samt beredskap.
Verksamheten redovisas närmare nedan.

Regeringens överväganden och slutsatser

Verksamheten Förbandsverksamhet m.m.

Regeringens förslag: Försvarsmakten skall bedriva
förbandsverksamheten så att balans uppnås
mellan planerad verksamhet och tilldelade
resurser. Den i 1996 års totalförsvarsbeslut
beslutade strukturen i Försvarsmaktens
krigsorganisation skall fortsatt gälla.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Försvarsmakten skall genomföra incident-
insatser för att hävda Sveriges territoriella
integritet. Detta innebär bl.a. att Försvarsmakten
med förband och enheter i beredskap för detta
ändamål och övriga förband som är tillgängliga
skall kunna upptäcka, ingripa mot och avvisa
kränkningar av territoriet.

Försvarsmakten skall genomföra erforderliga
insatser som stöd till samhället vid svåra påfrest-
ningar i fred och i övrigt lämna det stöd som
behövs enligt räddningstjänstlagen (1986:1102)
m.m.

Verksamheten Beredskap

Med beredskap avses grundberedskap, incident-
beredskap, beredskap för stöd till samhället,
beredskap för internationell verksamhet och
beredskap för att skapa erforderlig
anpassningsförmåga för att kunna vidta åtgärder
med hänsyn till förändrade omvärldsförutsätt-
ningar.

Det ankommer på regeringen att besluta om
den närmare utformningen av Försvarsmaktens
beredskapssystem och vilken beredskap som
skall upprätthållas, bl.a. avseende vilka förband
som inte behöver uppnå full krigsduglighet inom
ett år.

Regeringens förslag: Försvarsmakten skall säker-
ställa att de förband och funktioner som direkt
eller senast inom ett år skall kunna öka förmågan
så att full effekt kan utvecklas har erforderlig
grundförmåga för beredskapsuppgifterna. Bered-
skap, organisation och planläggning skall vidare
medge att Försvarsmaktens förmåga långsiktigt
kan anpassas, dvs. utökas eller förändras för att
motsvara framtida krav och behov.

Slutsatser

Under anslaget Al Förbandsverksamhet och
beredskap m.m. beräknas även belopp för de
frivilliga försvarsorganisationernas utbildnings-
verksamhet. För 1999 års utbildningsverksamhet
har regeringen beräknat 112 miljoner kronor.

För stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna
inom totalförsvaret, se avsnitt 6.6.

Frivilligutbildningen skall inriktas mot att
vidmakthålla utbildningen för de frivilliga
försvarsorganisationerna på en sådan nivå att
kvaliteten i utbildningen leder till godtagbar
kunskap och förmåga i krigsbefattningar samt
leder till en god rekrytering i förhållande till
krigsorganisationens behov.

Regeringen har i enlighet med 1996 års total-
försvarsbeslut under senare år beräknat belopp
för att skapa förutsättningar för de frivilliga
försvarsorganisationerna att genom samarbete
med sina motsvarigheter i de baltiska länderna
stödja dessa länders uppbyggnad av ett försvar
under demokratisk kontroll. Regeringen beräk-
nar 2 miljoner kronor för denna verksamhet
under budgetåret 1999. Regeringen avser att låta
undersöka om det även finns intressen hos andra
frivilligorganisationer i andra länder kring
Östersjön att inleda ett samarbete med svenska
frivilliga försvarsorganisationer.

Verksamheten skall inriktas på att vidmakt-
hålla kvarvarande förband inom
verksamhetsområdet så att de operativa kraven
på förmåga och krigsduglighet kan uppfyllas.

Riksdagen har beslutat om att en säkerhets-
politisk kontrollstation skall genomföras år 1999.
Bland de frågor som kommer att behandlas är
beredskapen för och behoven av internationella
insatser. Dessa förändrade anspråk på förmåga
måste kunna hanteras samtidigt som ekonomi
och planering skall vara i balans. Försvars-
maktens planering skall därför inriktas mot att
flexibelt kunna hantera såväl kortsiktiga som
långsiktiga förändrade beredskapskrav samtidigt
som förändrade eller nya behov av operativa
förmågor kan tillkomma.

Förbandsverksamheten skall bedrivas så att
kompetensnivån höjs för de officerare som är
särskilt betydelsefulla för den långsiktiga anpass-
ningsförmågan.

Förband och funktioner som omfattas av
ettårskravet skall ges en sådan operativ förmåga
som erfordras för att kunna upprätthålla den
territoriella integriteten samt hantera de
påfrestningar som kan följa av kriser i vårt
närområde och möta sådana begränsade militära
företag som skulle kunna genomföras mot oss i
nuvarande omvärldsläge. Sådana förband skall
även kunna delta i internationella insatser och
stödja samhället vid svåra påfrestningar i fred.
Detta behov av dubbelanvändning bör ha stor
påverkan på dessa förbands organisation, utbild-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

ning och utrustning. Förbanden bör exempelvis
ha en hög skyddsnivå. Utrustningen kan behöva
anpassas för att de snabbt skall kunna verka i
multinationella insatser. Övriga krav på inter-
operabilitet omfattar språk, metoder och
arbetssätt. Samtliga dessa anpassningar måste
göras tidigt för att minimera såväl tiden från
beslut till insats som igångsättningskostnader.
Regeringen avser redan i regleringsbrevet för år
1999 att tilldela belopp för sådan anpassning.

Betydelsen av civil-militär samverkan (Cimic)
inom internationella insatser har ökat.
Regeringen avser därför att i kontrollstationen år
1999 återkomma till riksdagen med förslag till
inriktning och finansiering av denna verksamhet.

Hemvärnet får i enlighet med 1996 års total-
försvarsbeslut allt större betydelse för landets
försvar. Enligt regeringens uppfattning skall För-
svarsmakten vara beredd att kunna anpassa
hemvärnet till vidgade uppgifter.

Försvarsmakten skall tillsammans med
Totalförsvarets pliktverk öka sina ansträngningar
att minska antalet avgångar bland värnpliktiga.

Avveckling av krigsförband enligt 1996 års
totalförsvarsbeslut skall fortsätta.

Utvecklingen av en datorstödd lednings-
träningsanläggning vid Partnership for Peace
Regional Training Centre skall påbörjas. Förmå-
gan till minröjning skall ökas.

Försvarsmakten skall varaktigt kunna delta i
fredsfrämjande insatser med självständiga
enheter upp till bataljons styrka.

Organisation och utveckling av snabbinsats-
styrkan skall inriktas så att ytterligare ett
mekaniserat kompani, en underhållsenhet samt
en ammunitions- och minröjningsenhet kan
tillföras styrkan.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 3.3 Uppdragsverksamhet 1
Tusental kronor Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Utfall 1997	203 346	209 636	-6 290
Prognos 1998	182 881	176 430	6 451
Budget 1999	107 796	103 196	4 600

Det underskott som uppstått i den avgiftsbelagda
verksamheten år 1997 hänför sig till resultat-
områdena extern transportverksamhet och

marketenteriverksamhet. Underskottet kommer
att belasta anslaget Al Försvarsmakten år 1998.
Från och med år 1999 kommer dessa verksam-
heter att redovisas mot anslag.

Försvarsmaktens arbete med att renodla
resultatområdet extern verkstadsverksamhet
fortsätter. Avsikten är att beställningar från För-
svarsmaktens egna förband, vilka förmedlas av
Försvarets materielverk till Försvarsmaktens
verkstäder, inte skall betraktas som externa verk-
stadstjänster. Det kommer dock inte att vara
möjligt att redovisa detta förrän år 1999.

Budgeten för den avgiftsbelagda verksamheten
år 1999 omfattar därmed två resultatområden.
Resultatområdena är extern verkstadsverksamhet
och Försvarsmaktens personalbutiker.

Förändringar av resultatområdena innebär
svårigheter att jämföra budgeten mellan åren.

Försvarsmakten disponerar intäkterna från
den avgiftsbelagda verksamheten.

A2 Fredsfrämjande truppinsatser

Tabell 3.4 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		451 310	Anslags- sparande	21 216
1997	Utfall	451 310	Anslags- sparande	21 216
1998	Anslag	534 419 ¹	Utgifts- prognos	498 000
1999	Förslag	392 376
2000	Beräknat	399 321
2001	Beräknat	405 662

¹ Varav 150 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Sverige har under år 1998 deltagit i tre freds-
främjande truppinsatser: den Natoledda
multinationella fredsstyrkan SFOR

(Stabilization Force) i Bosnien-Hercegovina,
FN:s preventiva mission Unpredep (United
Nations Preventive Deployment Force) i f.d.
jugoslaviska republiken Makedonien och FN:s
mission för folkomröstning i Västsahara,
Minurso (United Nations Mission for the
Referendum in Western Sahara).

Nato har i enlighet med beslut av FN:s säker-
hetsråd lett en multinationell fredsstyrka i
Bosnien-Hercegovina sedan december 1995.
Sverige har deltagit i den nordisk-polska

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

brigaden inom denna styrka. Enligt fredsavtalet
för Bosnien-Hercegovina är SFOR:s uppgift dels
att genomföra militära uppgifter i syfte att av-
skräcka de före detta krigförande parterna från
att ta till militära medel, dels att understödja
genomförandet av avtalet i sin helhet, t.ex. med
stöd till den Höge representanten för att sam-
ordna genomförandet av fredsavtalet, till OSSE
för att genomföra val samt till UNHCR för att
genomföra återflyttning.

FN:s säkerhetsråd gav i resolution 1174 den
15 juni 1998 ett förlängt bemyndigande samt
mandat för SFOR. Mandatet gäller under 12
månader fram till den 20 juni 1999. Regeringen
beslutade den 17 juni 1998 att med stöd av
riksdagens tidigare bemyndigande fortsatt ställa
en väpnad styrka om högst 510 personer till
SFOR:s förfogande. Regeringen föreslår på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998 att styrkan får vara högst 530 personer.

En preventiv närvaro av FN-trupp har funnits
i Makedonien sedan januari 1993. Detta är den
första rent förebyggande missionen i FN:s histo-
ria. Sverige har hela tiden deltagit med trupp i en
nordisk kontingent. Unpredep har till huvud-
uppgift att övervaka och rapportera om
händelser längs Makedoniens gränser - i första
hand mot Förbundsrepubliken Jugoslavien och
Albanien - vilka skulle kunna äventyra landets
säkerhet, samt att genom sin närvaro vid gränsen
avskräcka från hot och förhindra samman-
stötningar. Unpredeps truppstyrka består av en
nordisk och en amerikansk bataljon samt en
mindre indonesisk ingenjörsenhet.

FN:s säkerhetsråd antog den 21 juli 1998
resolution 1186 som förlängde mandatet för
Unpredep till den 28 februari 1999 och utvidgade
truppstyrkan från 750 till 1 050 personer. Rege-
ringen beslutade den 13 augusti 1998 att förlänga
det svenska deltagandet i Unpredep. Den 3
september samma år beslutade regeringen att det
svenska deltagandet med trupp skall utökas från
42 till 112 personer, omfattande ett skytte-
kompani m.m.

FN:s mission för folkomröstning i Västsahara
(Minurso) upprättades år 1991. Missionen skall
bl.a. övervaka och genomföra en folkomröstning
som avgör huruvida Västsahara skall vara själv-
ständigt eller integreras med Marocko.
Folkomröstningen är planlagd att genomföras i
december 1998. En förutsättning för att
genomföra denna folkomröstning var enligt
FN:s bedömning att minröjning dessförinnan
kunde ske. Sverige erhöll därför en förfrågan från

FN om att delta i Minurso med minröjnings-
förband och regeringen uppdrog den 23 april
1998 åt Försvarsmakten att ställa ett min-
röjningskompani om 75 personer till FN:s
förfogande. Förbandets uppgift är i huvudsak att
underlätta gruppering av tillkommande FN-
förband.

Svenska förband i utlandet har som stöd till
samhället utfört civil-militär samverkan (Cimic)
dels som militärt genomförda civila projekt, dels
som stöd till civila insatser genomförda av civila
organisationer.

Regeringen föreslår på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1998 att 207,1
miljoner kronor överförs från anslaget Al
Försvarsmakten till anslaget A2 Fredsfrämjande
truppinsatser.

Slutsatser

Drygt tre år efter det att fredsöverenskommelsen
för Bosnien-Hercegovina undertecknades
behövs fortfarande en internationell militär
närvaro där i syfte att förhindra parterna att åter-
uppta strider och för att ge stöd åt den civila
delen av fredsprocessen. Regeringen bedömer att
en fortsatt närvaro med en militär multinationell
fredsstyrka även efter den 20 juni 1999 är nöd-
vändig och att Sverige skall medverka i en sådan
styrka. Nato ser fortlöpande över behov och
omfattning av en internationell militär närvaro i
Bosnien. Sverige följer denna översyn och den
fortsatta dialogen mellan Nato och partnerländer
kommer att utvisa eventuella förändrade former
för Sveriges deltagande. För närvarande är det
motiverat att bibehålla vårt deltagande med en
reducerad bataljon i den nordisk-polska briga-
den.

Mandatet för Unpredep löper till den 28
februari 1999. Händelseutvecklingen i Albanien
och i Kosovo i Förbundsrepubliken Jugoslavien
visar att det fortsatt är nödvändigt med en inter-
nationell militär preventiv närvaro i Makedonien
för att främja stabilitet och säkerhet i
Makedonien och dess närområde. Regeringen
utgår från att de nordiska länderna fortsätter sitt
samarbete inom Unpredep. Dialogen med FN
inför en förmodad mandatförlängning av
Unpredep kommer att utvisa formerna för ett
fortsatt svenskt och nordiskt deltagande efter
den 28 februari 1999.

Vad avser insatsen i Västsahara (Minurso)
bedömer regeringen att förbandet - trots att den

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

ursprungliga genomförandeplanen har förskjutits
- kommer att kunna utföra den förelagda upp-
giften. Regeringen noterar vidare det ökade
intresse för maskinell minröjning som denna
mission bidragit till.

Anslaget A2 Fredsfrämjande truppinsatser bör
finansiera insatserna i Bosnien-Hercegovina och
i Makedonien under år 1999. Anslaget bör också
kunna användas för att finansiera insatser med
den svenska snabbinsatsstyrkan och medverkan i
snabbinsatsbrigaden Shirbrig samt eventuella
ytterligare mindre fredsfrämjande truppinsatser.
Regeringen återkommer med förslag till den
långsiktiga inriktningen av totalförsvarets inter-
nationella engagemang i samband med den
säkerhetspolitiska kontrollstationen år 1999.

Regeringens förslag: Försvarsmakten skall till den
20 juni 1999 bibehålla en reducerad bataljon
jämte understödsfunktioner i den multinationella
fredsstyrkan SFOR i Bosnien-Hercegovina.

Försvarsmakten skall efter regeringens beslut
delta i fredsfrämjande truppinsatser vilka är
begärda av FN eller beslutade av OSSE.

Därutöver skall resurser avdelas för snabb-
insatsstyrkan.

A3 Utveckling och investeringar

\|Tabell 3.5 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor
1999	Förslag ¹	20 052 000
2000	Beräknat	20 261 139
2001	Beräknat	20 689 473

¹ Nytt anslag fr.o.m. budgetåret 1999.

Regeringens överväganden

Anslaget föreslås omfatta verksamheterna
utveckling, anskaffning, vidmakthållande och
avveckling av materiel, forskning och teknik-
utveckling samt utveckling och anskaffning av
befästningar.

Regeringens förslag: De materielsystem som
inte skall vidmakthållas efter år 2006 skall be-

hållas på dagens kvalitativa nivå eller successivt
avvecklas.

Serieanskaffning av materiel till krigsorganisa-
tionens behov bör i första hand inplaneras som
anpassningsanskaffning.

Internationella samarbetsprojekt bör efter-
strävas när det gäller utveckling och anskaffning
av materielsystem.

Inhemsk utvecklingskompetens som är av
betydelse för Försvarsmaktens anpassnings-
förmåga skall säkerställas på kort sikt.

Forskning och teknikutveckling skall inriktas
mot att i första hand bidra till utvecklingen av
Försvarsmaktens anpassningsförmåga. Vidare
skall inriktning ske mot internationell
verksamhet.

Inhemsk fortifikatorisk kompetens skall
säkerställas för att upprätthålla
anpassningsförmågan.

Materiel

Regeringen har i prop. 1996/97:4 uttalat att en
översyn av materielförsörjningsprocessen måste
göras i samband med den säkerhetspolitiska
kontrollstationen år 1999. Regeringen har i
beslut den 7 maj 1998 begärt in kompletterande
underlag från myndigheterna inför kontroll-
stationsarbetet.

Regeringen anser dock, att innan resultat från
kontrollstationsarbetet föreligger, så bör delar av
Försvarsmaktens materielförsörjningsprocess ges
en annan inriktning redan nu. Regeringen avser
därför att inrikta Försvarsmaktens materiel-
försörjning utifrån följande utgångspunkter.

Nödvändigheten av att skapa ekonomisk
balans i Försvarsmaktens planering under
resterande del av försvarsbeslutsperioden innebär
att vissa tidigare inplanerade men ännu ej
beställda materielobjekt måste utgå, senareläggas
eller reduceras i ambition. Ingen enskild mate-
rielbeställning som utgår, senareläggs eller
reduceras i ambition får enligt regeringens
bedömning sådana konsekvenser för
Försvarsmaktens förmåga att den behöver redo-
visas för riksdagen. Regeringen kommer att
bedöma varje enskild framställning från För-
svarsmakten utifrån den föreslagna inriktningen.
En stor del av reduceringarna i Försvarsmaktens
materielplanering kan Försvarsmakten själv
genomföra utan särskilda beslut från regeringen.

4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. UoS-6

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

De materielsystem som inte skall vidmakt-
hållas efter år 2006 bör behållas på dagens
kvalitativa och kvantitativa nivå eller successivt
avvecklas.

Regeringen anser att Försvarsmaktens mate-
rielanskaffning på ett betydligt bättre sätt än nu
bör anpassas så att den blir en integrerad del i ett
anpassningsförsvar. Bland annat bör serie-
anskaffning till krigsorganisationens behov i
första hand inplaneras som anpassnings-
anskaffning. Materiel som anskaffas under år
1999 bör därför endast omfatta det behov som
föreligger för att kunna utveckla operativa för-
mågor, kunna genomföra förbandsutbildningar
och bibehålla baskompetens inom försvars-
industrin. Behovet av baskompetenser bör ses
över i den säkerhetspolitiska kontrollstationen år
1999.

Behovet av och möjligheterna att utveckla
svenska särlösningar minskar enligt regeringens
bedömning. Internationella samarbetsprojekt
och sådana projekt som bidrar till att öka För-
svarsmaktens internationalisering bör
eftersträvas när det gäller utveckling och
anskaffning av materielsystem.

Regeringen har vidtagit åtgärder så att den
inhemska utvecklingskompetens som är av
betydelse för anpassningsförmågan inte nedgår
innan resultatet av den säkerhetspolitiska
kontrollstationen år 1999 föreligger.

Som ett resultat av utvecklingsarbetet inom
Försvarsdepartementet har regeringen beslutat
att s.k. objektsramar skall införas för större
materielinvesteringar. Dessa redovisas i bilaga 2.

Försvarsindustrikonsekvenser

Den svenska försvarsindustrins förmåga som
kvalificerad leverantör har ett fortsatt stort
försvars- och säkerhetspolitiskt värde. En
inhemsk försvarsindustri medför fördelar, bl.a.
eftersom den samlade försvarsindustriella
förmågan skapar vissa möjligheter till ökad
produktion för svenska behov i kris.

Materielanskaffningens framtida omfattning
och inriktning innebär att det på kommersiella
grunder är svårt för svenska företag som inte har
samarbetspartners eller har framgång på export-
marknaden att bibehålla nuvarande struktur eller
omfattning. Samtidigt kan konstateras att rege-
ringens intresse att bevara en god teknisk
kompetens för att klara vidmakthållande och
anpassning gör att ett ökat internationellt
samarbete är eftersträvansvärt. En nationell eller
internationell omstrukturering, särskilt inom

vissa teknikområden, torde öka möjligheterna att
långsiktigt behålla strategiskt viktig kompetens.

Som ett led i denna strävan undertecknade
försvarsministern den 6 juli 1998 tillsammans
med försvarsministrarna i Storbritannien,
Frankrike, Tyskland, Spanien och Italien en
avsiktsförklaring om åtgärder för att underlätta
en omstrukturering av europeisk försvars-
industri. Som ett ytterligare resultat av
sexnationsöverläggningarna gjorde industri-
ministrarna vid ett möte i Paris den 9 juli 1998 ett
gemensamt uttalande rörande regeringarnas
inflytande över flernationella bolag,
harmonisering av nationella stödinsatser m.m.
Ett aktivt deltagande i detta internationella
forum skapar gynnsamma förutsättningar för att
kunna påverka inriktningen av en framväxande
europeisk försvarsindustripolitik.

I den svenska försvarsindustrin pågår över-
väganden och diskussioner om samarbeten,
omstruktureringar och ägarförändringar i för-
hållande till utländska företag. Två större
ägarförändringar har skett under det senaste året:

- Alvis plc. förvärvade samtliga aktier i
Hägglunds Vehicles AB från AB Incentive
hösten 1997,

- British Aerospace plc. förvärvade 35
procent av aktierna i Saab AB från AB
Investor i april 1998. Investor kvarstår som
huvudägare med 36 procent av rösterna och
20 procent av kapitalet.

Därutöver har Celsius AB, Patria Industries
Oyj i Finland och Raufoss ASA i Norge gjort en
avsiktsförklaring som innebär att de ska bilda ett
gemensamt nordiskt ammunitionsbolag. Celsius
AB har därutöver undertecknat ett samarbets-
avtal om tekniskt samarbete vid utveckling av
framtidens ubåtskonstruktion med DCN Inter-
national, Frankrike, och även bildat ett
gemensamt bolag för utveckling, produktion och
marknadsföring av markmålsrobotarna Taurus
med tyska DASA-LFK.

Inför kontrollstationen år 1999 skall, enligt
regeringsuppdrag den 7 maj 1998, Försvarets
materielverk i samverkan med Försvarsmakten,
Överstyrelsen för civil beredskap och Försvarets
forskningsanstalt till den 12 oktober 1998 se över
vilka baskompetenser och teknologisatsningar
som bör prioriteras. Försvarsmakten skall även, i
samverkan med Försvarets materielverk, lämna
ett underlag till regeringen inför kontroll-
stationen med en analys av förutsättningarna för
den materiella anpassningsförmågan och behovet

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

av inhemsk kompetens och kapacitet för att För-
svarsmaktens behov av utveckling, anskaffning
och vidmakthållande skall kunna tillgodoses, i
såväl nuvarande läge som i en anpassningssitua-
tion, genom ett fördjupat utlands samarbete.

Vid behandlingen av propositionen om För-
svarsmaktens ekonomi och verksamhet år 1998
m.m. uttalade försvarsutskottet och närings-
utskottet att regeringen under hösten 1998 på ett
samlat sätt bör informera riksdagen om då
tillgängliga resultat av regeringens olika uppdrag
som gäller försvarsindustrin. En sådan redovis-
ning menar försvarsutskottet behövs som
bakgrund till riksdagens ställningstagande till den
reviderade investeringsplan med bemyndigande-
ram som regeringen lämnar i förevarande
proposition.

Regeringen avser att redovisa en slutlig
bedömning avseende industrikonsekvenserna i
samband med kontrollstationen. Regeringen
bedömer, utifrån nu tillgängliga resultat, att
baskompetenserna är säkerställda fram till
kontrollstationen. Även kompetensen inom
ubåtsområdet är säkerställd under denna period.

För pjäsindustrin och den industri som
utvecklar och producerar s.k. intelligent
ammunition är beläggningen när det gäller
utveckling otillfredsställande. Inom

pansarvärnsområdet och inom det finkalibriga
vapenområdet bedömer regeringen att kom-
petensen under gällande försvarsbeslutsperiod
inte kan bibehållas om inte ett internationellt
samarbete kan etableras. Explosivämnesindustrin
i Sverige har minskat beroendet av militära
beställningar och det finns därmed
förutsättningar att bevara kompetensen, samti-
digt som möjligheterna för samarbete med andra
leverantörer kan anses som goda.

Regeringen anser dock att innan resultatet av
översynen inför kontrollstationen föreligger så

får den inhemska utvecklingskompetensen som
är av betydelse för anpassningsförmågan inte
tillåtas att nedgå. Regeringen har mot bakgrund
av detta i regleringsbrevet för 1998 gett För-
svarsmakten i uppdrag att bl.a. säkerställa den
inhemska utvecklingskompetensen inom pjäs-,
pansarvärns- och ammunitionsområdena under
åren 1998 och 1999.

Forskning och teknikutveckling

De föreslagna investeringarna i forskning och
teknikutveckling skall främst syfta till att kunna
utveckla Försvarsmaktens framtida förmåga att
lösa huvuduppgifterna och att Försvarsmakten
har erforderlig anpassningsförmåga mot nya vill-
kor, ny teknikutveckling och nya uppgifter.

Följande områden skall prioriteras:

- Forskning och analyser inriktade mot att
tidigt identifiera nya utvecklingsmönster
som kan innebära förändrade krav på
utformning av försvaret och ge underlag för
anpassningsåtgärder,

- Forskning och teknikutveckling som syftar
till att stödja Försvarsmaktens interna-
tionella verksamhet bör eftersträvas.

Befästningar

Utveckling och investeringar i anslagsfinansie-
rade befästningar omfattar främst anskaffning av
fortifikatoriskt skyddade anläggningar av
betydelse för Försvarsmaktens

ledningsfunktioner. Verksamheten innebär även
att inhemsk fortifikatorisk kompetens bibehålls.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Slutsatser

Regeringens förslag: Att riksdagen godkänner förslaget till investeringsplan m.m. för Försvarsmakten
för perioden 1999-2001.

Tabell 3.6 Investeringsplan m.m.

Miljoner kronor

Budget

1999

Beräknat

2000

Beräknat

2001

Utveckling, anskaffning, vidmakthållande och
avveckling av materiel

18 875

19 102

19 569

Forskning och teknikutveckling

864

901

912

Utveckling och anskaffning av befästningar

313

258

208

Summa anslag A 3

20 052

20 261

20 689

Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser

Regeringens förslag: Att riksdagen bemyndigar
regeringen att i fråga om ramanslaget A3
Utveckling och investeringar medge
beställningar av materiel m.m. och utvecklings-
arbete så att behovet av anslagsmedel efter
budgetåret 1999 för denna materiel m.m. och
utvecklingsarbete och tidigare beställningar
tillsammans uppgår till högst 90 051 400 000
kronor.

ITabell 3.7 Bemyndigande för materielanskaffning

Tusental kronor

1999
beräknat

Utestående förpliktelser vid årets början 96 840 800

Nya förpliktelser 12 795 200

Infriade förpliktelser¹ -19 584 600

Utestående förpliktelser vid årets slut 90 051 400

Föreslagen bemyndiganderam 90 051 400

¹ Utgiftsutfall till följd av ingånga förpliktelser.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

4 Vissa funktioner inom
det civila försvaret

4.1 Omfattning

Under krigsförhållanden utgörs det civila för-
svaret av all samhällsverksamhet som då skall
bedrivas dvs. av hela det omställda samhället.
Grunden när det gäller förmågan till civilt försvar
är därför det fredstida samhällets inneboende
stabilitet och möjlighet att hantera störningar.
Samhällets förmåga kompletteras med bered-
skapsförberedelser som genomförs i fredstid av
statliga civila myndigheter, kommuner, landsting
och kyrkliga kommuner, enskilda personer och
företag.

Vägledande för det civila försvaret är den s.k.
ansvarsprincipen vilken innebär att den som har
ansvar för en verksamhet i fred även har mot-
svarande ansvar i krig. Av detta följer skyldighet
att vidta de beredskapsförberedelser som krävs
för att verksamheten skall kunna upprätthållas
vid krigsfara och i krig. Principen gäller hela det
civila försvaret, dvs. inte enbart statliga
myndigheter.

Med utgångspunkt i ansvarsprincipen är sam-
hället indelat i 18 funktioner dvs.
samhällssektorer vilka anses vara av särskild
betydelse i krig och som kräver någon form av
central styrning.

I 1996 års totalförsvarsbeslut har ambitions-
nivån för funktionerna fastställts i funktionsmål.
Bedömningen av beredskapsläget för en funktion
sker utifrån förmågan att inom funktionen
kunna lösa sina uppgifter i en preciserad
situation.

Förmågan beskrivs enligt följande gradering:

God - Resurser/kapacitet motsvarar eller
överstiger behoven. Uppgifterna kan lösas.

Godtagbar - Brister och störningar nedsätter
handlingsfriheten/förmågan. Uppgifterna kan
dock i huvudsak lösas.

Icke godtagbar - Svåra brister. Uppgifterna
kan inte lösas.

Anslag för främst investeringar inom det civila
försvaret avvägs och tilldelas inom den s.k. civila
ekonomiska planeringsramen som omfattar 10 av
de 18 funktionerna. Vad gäller resterande 8
funktioner ingår utgifter för verksamhet som
avser det civila försvaret som en del i respektive
funktionsansvarig myndighets ordinarie
verksamhetsanslag.

Den civila ekonomiska planeringsramen är ett
långsiktigt planeringsinstrument där anslagen för
de olika funktionerna avvägs och prioriteras år
för år. Ramen skall ses som en helhet där föränd-
ringar i en funktion påverkar övriga funktioner.

4.2 Utgiftsutvecklingen

Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998'

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

2 153

2 539

2 517

2 489

2 512

2 620

' Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Under budgetåret 1997 har funktionsansvariga
myndigheter bedrivit verksamheten inom givna
ekonomiska ramar. Ett visst anslagssparande har
uppstått till följd av bl.a. tidsförskjutningar i
genomförandet av investeringar. Förseningarna
kommer i huvudsak inte att påverka funktioner-
nas möjligheter att uppnå målen år 2001.

Verksamheten inom funktionen Ordning och
säkerhet har inte påbörjats i den omfattning som
planerats. Regeringen avser därför att återkomma
till riksdagen i denna fråga.

För det civila försvaret har under år 1997 avtal
tecknats och beställningar genomförts som
medför framtida ekonomiska åtaganden. Vid
utgången av år 1997 uppgick de framtida
ekonomiska åtagandena till sammanlagt 769
miljoner kronor. Detta medför att den ekono-
miska planeringsramen till viss del är intecknad
för framtida utbetalningar.

Prioriteringar

Inriktningen enligt 1996 års totalförsvarsbeslut
ligger fast för år 1999. Under budgetåret skall
bl.a. följande områden prioriteras

- beredskapen vad gäller telekommunikation
och elförsörjning,

- ledningsförmågan,

- datasäkerhet,

- styrning och uppföljning av funktionernas
förmågor.

4.3 Resultatbedömning och
slutsatser

Basen för det civila försvaret utgörs av det freds-
tida samhället. Förändringar och
utvecklingstendenser i samhället påverkar
därmed förmågan till civilt försvar samt vilka
beredskapsåtgärder som bör vidtas. Exempel på
förhållanden i samhället som påverkar funktio-
nernas beredskapsförmåga och val av åtgärder är

- näringslivets ökade specialisering med
minskad lagerhållning i Sverige vilket ökar
känsligheten för störningar,

- koncentrationstendenser inom bl.a.

tillverkningsindustrin,

- ökad konkurrens inom t.ex. telemarknaden,

- tillgänglighet vad gäller biologiska och
kemiska vapen,

- ökat utbyte av information vilket leder till
ökade krav på säkerhet och

- millennieproblematiken.

Ett viktigt prioriteringsinstrument för all
totalförsvarsplanering är de regionala mål- och
riskanalyserna. Utifrån den förändrade hotbilden
har en revidering av analyserna genomförts under
år 1997.

Att sammanfatta och redovisa förmågan för
civilt försvar mot uppsatta mål är förenat med
stor osäkerhet. För att kunna göra en samlad
bedömning krävs en sammanvägning av
samhällets förmåga samt de kompletterande
åtgärder som myndigheter m.m. inom de 18
funktionerna genomfört.

Inom Försvarsdepartementet pågår ett arbete
som syftar till att utveckla uppföljningen av det
civila försvaret. Ett led i detta är årsboken för det
civila försvaret som Överstyrelsen för civil
beredskap på regeringens uppdrag skall arbeta
fram. Årsboken som Överstyrelsen redovisade
för år 1997 är i huvudsak en sammanställning av
de årsredovisningar som funktionsansvariga
myndigheter lämnat. Regeringen anser att
dokumentet är ett bra första steg i framtagandet
av en årsbok och att dokumentet successivt kan
utvecklas till att omfatta all verksamhet och alla
kostnader inom det civila försvaret i övrigt.

Utöver arbetet med årsboken för det civila
försvaret skall funktionsgenomgångar av en eller
två funktioner ske varje år enligt ett rullande
schema. Under år 1997 har Överstyrelsen för
civil beredskap genomfört en begränsad
funktionsgenomgång av funktionen Civil
ledning. Resultatet ingår i rapporten Skyldigheter
och befogenheter vid svåra påfrestningar på
samhället i fred (Ds 1998:32). Regeringen avser
att återkomma till riksdagen i denna fråga.

Som framgår nedan anser regeringen att det
finns avgörande brister inom funktionen Tele-
kommunikationer och delfunktionen
Elförsörjning. Detta kan tala för att en funk-
tionsgenomgång borde genomföras inom dessa
områden. På regeringens uppdrag genomförde
emellertid Överstyrelsen så sent som under
budgetåret 1995/96 en genomgång av funktionen
Telekommunikationer (se härom prop.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

1996/97:4, avsnitt 20.3.9). Vidare trädde ett
avgiftssystem i kraft den 1 juli 1997 vad gäller
funktionen Telekommunikationer liksom för
delfunktionen Energiförsörjning. Regeringen
ansåg det därför vara allt för tidigt att år 1998
ånyo genomföra en omfattande genomgång av
funktionen Telekommunikationer. Från den 1
januari 1997 är Svenska kraftnät funktions-
ansvarig myndighet vad gäller delfunktionen
Elförsörjning. Mot bakgrund av detta samt den
nya finansieringsprincipen ansåg regeringen att
en funktionsgenomgång inte behövde genom-
föras under det första året.

Regeringen anser emellertid att en genomgång
av funktionen Energiförsörjning skall ske inom
de närmaste åren samt att en uppföljning av
utvärderingen av funktionen

Telekommunikationer skall genomföras.

Utöver att det finns brister inom själva funk-
tionerna Telekommunikationer och
Energiförsörjning är särskilt elförsörjningen
gränssättande för övriga funktioners verksamhet.
Att helt kunna säkerställa en säker elförsörjning
är i nuläget inte möjligt. Regeringen anser därför
att samtliga funktioner inom respektive område
måste verka för att minska konsekvenserna vid
elbortfall. Mot bakgrund av tidigare redovisade
brister har regeringen uppdragit åt samtliga
funktionsansvariga myndigheter att under år
1998 inkomma med planer över vilka åtgärder
som bör genomföras inom respektive funktion
för att förmågan skall vara godtagbar vid ut-
gången av försvarsbeslutsperioden.

Nuvarande funktionsmål anger en önskad
förmåga vid utgången av försvarsbeslutsperioden.
För att nå målet måste funktionens förmåga
successivt utvecklas och förbättras. De aktiviteter
som kommer att bedrivas under hela femårs-
perioden skall sammantaget ge den önskade
förmågan år 2001.

I nuläget bedöms det civila försvaret utifrån:

— påfrestningar i nuvarande omvärldsläge dvs.
väpnat angrepp med nu tillgängliga resurser
i form av begränsade styrkor och

- väpnat angrepp i ett förändrat omvärldsläge.

4.3.1 Angrepp i nuvarande omvärldsläge

Regeringen gör bedömningen att förmågan vid
ett väpnat angrepp utan någon längre militär för-
varning var godtagbar inom huvuddelen av
funktionerna vid utgången av år 1997. Utgångs-

punkt för bedömningen är att angrepp sker mot
mycket begränsade geografiska mål eller mot
någon vital samhällsfunktion.

Genom att samhället och därmed det civila
försvaret är starkt beroende av främst elförsörj-
ning och telekommunikation förutsätter dock
bedömningen godtagbar förmåga att det inte
inträffar några allvarliga störningar i dessa
system. Inom delfunktionen Elförsörjning finns
betydande brister vad gäller förmågan att upp-
rätthålla tillräcklig förmåga i samband med
störningar vid höjd beredskap. Vidare är
förmågan inom funktionen

Telekommunikationer i nuläget inte godtagbar
p.g.a. otillräckligt skydd i teleanläggningar och
driftledningar samt skydd mot informations-
krigföring riktad mot övervakningsnät och
stödsystem. Regeringen bedömer att de åtgärder
som planeras kommer att leda till att förmågan
inom funktionen Telekommunikationer och
delfunktionen Elförsörjning kommer att
förbättras (se vidare avsnitt 4.5).

4.3.2 Angrepp i ett förändrat
omvärldsläge

I planeringen inför ett väpnat angrepp i ett
förändrat omvärldsläge ingår att myndigheterna
skall ha möjligheter att genomföra planerade
åtgärder under en anpassningsperiod.

För flertalet funktioner är förmågan godtagbar
vid ett väpnat angrepp i ett förändrat omvärlds-
läge. Inom delfunktionen Elförsörjning,
funktionerna Telekommunikationer och Civil
ledning är förmågan emellertid inte godtagbar.
Beredskapsåtgärder inom nämnda funktioner går
heller inte att skjuta upp till en anpassnings-
period då byggande av t.ex. ledningsplatser är allt
för tids- och kostnadskrävande. I nuläget har
endast ca 50 procent av länsstyrelserna skyddade
ledningsplatser. Enligt plan skall emellertid
behovet vara tillgodosett vid utgången av
försvarsbeslutsperioden.

Regeringen bedömer att den samlade förmå-
gan till civilt försvar inte är godtagbar vid
angrepp i ett förändrat omvärldsläge. Regeringen
bedömer emellertid att den samlade förmågan till
civilt försvar, med undantag av elförsörjning,
kommer att vara godtagbar vid utgången av för-
svarsbeslutsperioden. Detta förutsätter att
planerade åtgärder för att motstå ett väpnat
angrepp vidtas inom respektive funktion.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

4.3.3 Övrig resultatinformation

Vad gäller anpassning pågår ett arbete inom det
civila försvarets olika funktioner och översiktliga
planer har utarbetats för den centrala nivån.
Någon realiserbarhetsprövning av planerna har i
nuläget inte skett. Överstyrelsen för civil bered-
skap studerar emellertid för närvarande hur en
sådan prövning skall kunna genomföras. Det
som hittills framkommit är att anpassnings-
möjligheter finns vad gäller bl.a. utbildning,
övning, anskaffning av vissa varor och enklare
byggnadsåtgärder.

En utredning har genomförts om skyldigheter
och befogenheter vid svåra påfrestningar på sam-
hället i fred (Ds 1998:32). I utredningen
behandlas bl.a. det som riksdagen pekade på vad
gäller ledningskedjans ansvarsförhållanden vid
hantering av en svår påfrestning (prop.
1996/97:11, bet. 1996/97:FöU5, rskr.
1996/97:203). Regeringen avser att återkomma
till riksdagen i frågan.

I fråga om möjligheterna att kunna bidra med
totalförsvarsresurser i internationella fredsfräm-
jande och humanitära insatser har en första
inventering genomförts. Inventeringen visar att
så gott som samtliga 18 funktioner har resurser,
främst kompetens, som eventuellt skulle kunna
utnyttjas i internationella sammanhang.

4.3.4 Förändringar av den ekonomiska
planeringsramen

Riksdagen godkände regeringens förslag i
budgetpropositionen för år 1998 att finansiering
av beredskapsinvesteringar skall ske genom lån i
Riksgäldskontoret. Beredskapsinvesteringar
inom funktionen Försörjning med industrivaror
finansieras därför fr.o.m. år 1998 genom lån.
Under budgetåret 1999 skall i enlighet med vad
riksdagen beslutat även funktionerna Befolk-
ningsskydd och räddningstjänst samt Hälso- och
sjukvård m.m. övergå till lånefinansiering. Den
ekonomiska planeringsramen har i regeringens
förslag justerats för ränte- och amorterings-
kostnader för nämnda funktioner.

Regeringen uppdrog åt en särskild utredare att
se över mål och medel för Statens räddningsverk
(dir. 1996:114). I uppdraget ingick att se över hur
stor del av Räddningsverkets verksamheter inom
funktionen Befolkningsskydd och rädd-
ningstjänst som bör ingå i den ekonomiska
planeringsramen för det civila försvaret. Mot

bakgrund av utredningens förslag, som lämnades
den 23 december 1997, föreslår regeringen att
belopp avseende fredsräddningstjänst lyfts ur den
ekonomiska planeringsramen och att denna
verksamhet redovisas under verksamhetsområde
C Kustbevakningen och nämnder m.m. (se
vidare avsnitt 4.5 anslaget B3 Funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst samt
avsnitt 5.2 anslaget C5 Statens räddningsverk:
Samhällets skydd mot olyckor).

Den 27 april 1998 lämnade utredningen Mål
och medel för Statens räddningsverk sitt slut-
betänkande Räddningstjänsten i Sverige - Rädda
Och Skydda (SOU 1998:59, se vidare avsnitt 4.5,
anslaget B3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst). I samband med att regeringen
återkommer till riksdagen i denna fråga skall
även behandlas ett förslag från Överstyrelsen för
civil beredskap i fråga om kommunala lednings-
platser samt samordnings- och programansvaret
för utbildning av beredskapsmän.

4.3.5 Prioriteringar

Följande områden skall prioriteras för år 1999.

- Arbetet för att minska infrastrukturens
sårbarhet skall få ökad prioritet. I syfte att
öka kunskaperna inom bl.a. informations-
krigföring skall viss del av forskningen för
det civila försvaret inriktas mot detta.

- Ledningsförmågan skall förbättras. Detta
avser bl.a. den områdesvisa ledningen.

- Datasäkerhetsarbete skall få fortsatt
prioritet särskilt vad avser millennieskiftet.

- Funktionernas redovisning av beredskaps-
läget skall utvecklas. Genom en utvecklad
resultatstyrning och återredovisning avse-
ende funktionernas förmågor kan årsboken
för det civila försvaret utvecklas.

- För flertalet funktioner är elförsörjning
gränssättande för funktionens förmåga.
Funktionsansvariga myndigheter skall
därför särskilt vidta åtgärder i syfte att
minska konsekvenserna av störningar inom
elområdet.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

4.4 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverkets granskning avser
funktionsansvarig myndighets egen verksamhet.
Granskningen avser därför respektive myndighet
och inte all verksamhet som bedrivs inom
funktionen.

Vad gäller Statens räddningsverk har Riks-
revisionsverket i den löpande granskningen
konstaterat brister i redovisningen och i rutiner
för den internationella verksamheten samt i
bemyndiganderedovisningen.

Riksrevisionsverket har med anledning av detta
lämnat invändning i revisionsberättelsen för
Räddningsverket.

Riksrevisionsverket har även lämnat invänd-
ning i revisionsberättelsen för Styrelsen för
psykologisk försvar med anledning av att
Styrelsen inte i tillräcklig omfattning uppfyllt
regeringens krav enligt regleringsbrevet.

Regeringen anser att de åtgärder som Statens
räddningsverk samt Styrelsen för psykologiskt
försvar har påbörjat med anledning av revi-
sionens iakttagelser kommer att leda till att
kraven som regeringen ställer uppfylls.
Regeringen avser att följa upp att åtgärder vidtas
som planerat (se vidare 4.5).

4.5 Anslag

Bl Funktionen Civil ledning

ITabell 4.2 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		330 177	Anslags- sparande	158 613
1997	Utfall	330 177	Anslags- sparande	158 613
1998	Anslag	473 145	Utgifts- prognos	408 000
1999	Förslag	491 020
2000	Beräknat	502 112
2001	Beräknat	512 019

Överstyrelsen för civil beredskap är funktions-
ansvarig myndighet. Överstyrelsen har även ett
samordningsansvar vad gäller övergripande
frågor för det civila försvaret. Inom funktionen
Civil ledning har Överstyrelsen, civil-
befälhavarna, länsstyrelserna och

kommunstyrelserna uppgifter. Anslaget Bl
Funktionen Civil ledning avser verksamhet som
bedrivs av Överstyrelsen och civilbefälhavarna.
Överstyrelsen skall fr.o.m. år 1999 ha det över-

gripande ansvaret för frivilligfrågor inom det
civila försvaret.

Målet för funktionen är att ledning skall
kunna utövas under höjd beredskap. Ledning
skall härvid kunna utövas från fredsarbetsplats
samt i förekommande fall från särskild krigs-
uppehållsplats.

Regeringen beslutade i maj 1998 att reserva-
tionen från det äldre anslaget C2 Tekniska
åtgärder i ledningssystemet, senast uppfört på
statsbudgeten år 1995/96, skulle föras bort som
en indragning. Utgifter för redan ingångna avtal
får avräknas mot anslaget Bl Civil ledning.
Anslagssparandet är därmed i stort intecknat.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Viktiga uppgifter inom ramen för Överstyrelsens
samordningsansvar är att tillgodose att en
helhetsyn präglar det civila försvaret samt att
tillgodose behovet av omvärldsanalys.
Överstyrelsen har utarbetat ett
inriktningsdokument för arbetet med en
omvärldsanalys för det civila försvaret.
Överstyrelsen har även överlämnat ett förslag till
vidareutveckling.

En inventering av det civila försvarets resurser
som kan nyttjas vid internationella humanitära
och fredsfrämjande insatser har genomförts.
Regeringen avser att följa upp arbetet i
kontrollstationen år 1999. Överstyrelsen har
även genomfört kurser i de baltiska staterna i
syfte att sprida kunskap om det svenska total-
försvarssystemet.

Regeringen har under våren 1998 gett
Överstyrelsen samt Statens räddningsverk i
uppdrag att vidare redogöra för hur skydd och
tekniskt stöd m.m. för centrala civila bered-
skapsmyndigheter kan utvecklas och regeringen
avser att med stöd av denna rapport återkomma
till riksdagen i denna fråga.

För att ledning skall kunna utövas under höjd
beredskap har ledningsförmågan från freds-
arbetsplatserna förbättrats vid två
civilbefälhavarkanslier och elva länsstyrelser. Det
återstår fortfarande arbete vid tio länsstyrelser
för att ledning från fredsarbetsplatsen skall
bedömas som god.

Robusta system för kommunikation vid höjd
beredskap är en förutsättning för ledning. Det
tekniska ledningssystemet Elvira (Effektiv

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

ledning från vision till realitet) fortsätter att
utvecklas enligt plan och delsystem för lokal och
lägre regional nivå har under hösten 1997 testats.
En plan för driftsättningen av en första version
av ledningsstödssystemet i vissa län har beslutats.

Överstyrelsen har genomfört ett projekt för
att effektivisera och anpassa övningsverksam-
heten till 1996 års totalförsvarsbeslut och
nuvarande omvärldsläge.

En anpassningsplan för funktionen har tagits
fram av Överstyrelsen. Eftersom det är ett
omfattande arbete att bygga upp fungerande
ledningsplatser är det inte möjligt att skjuta upp
åtgärder, förutom kompletterande utbildnings-
och övningsverksamhet, till en anpassnings-
period.

Överstyrelsen för civil beredskap redovisade
den 28 februari 1998, enligt uppdrag i reglerings-
brevet för budgetåret 1997, en analys av
länsstyrelsernas och kommunernas beredskaps-
verksamhet inom funktionen Civil ledning. Av
Överstyrelsens analys framkommer bl.a. att
resursminskningarna inom området, som pågått
under ett antal år, medfört fortlöpande neddrag-
ningar av de personella resurserna inom
sakområdet på länsstyrelserna. Områdena
försörjning och transporter, men även stödet till
kommunerna har främst berörts. Länsstyrelserna
har vidtagit åtgärder för att kompetensutveckla
personalen och för att omorganisera bered-
skapsplaneringen inom länsstyrelserna.

Investeringsplan

Regeringens förslag: Att riksdagen godkänner förslaget till investeringsplan för Överstyrelsen för civil
beredskap, såvitt avser funktionen Civil ledning för perioden 1999-2001.

Tabell 4.3 Investeringsplan

Miljoner kronor

	Total kostnad	Anskaffat t.o.m. 1997	Prognos 1998	Budget 1999	Beräknat 2000	Beräknat 2001
- Skyddade ledningsplatser	187,6	59,5	50,0	42,0	34,0	2,1
- Telesäkerhetsåtgärder	93,9	46,5	15,2	12,0*	10,7	9,5
- Elvira	123,9	2,0	26,8	27,6	34,0	33,5
Summa investeringar	405,4	108,0	92,0	81,6	78,7	45,1
-Anslag	405,4	108,0	92,0	81,6	78,7	45,1
Summa finansiering	405,4	108,0	92,0	81,6	78,7	45,1

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Regeringens förslag: Att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1999, i fråga om ramanslaget Bl
Funktionen Civil ledning beställa lednings- och signalskyddssystem samt kommunaltekniska
anläggningar så att behovet av anslagsmedel efter år 1999 för dessa och tidigare beställningar
tillsammans uppgår till högst 124 000 000 kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

ITabell 4.4 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser \|
Tusental kronor	1997 utfall	1998 prognos	1999 beräknat	2000 beräknat	2001 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	0	90 200	75 200	-	-
Nya förpliktelser	90 200	39 200	117 000	-	-
Infriade förpliktelser*	0	-54 200	-68 200	-73 000	-51 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	90 200	75 200	124 000	-	-
Er h ålle n/f öreslage n bemynd iganderam	157 000	166 000	124 000	-	-

Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Slutsatser

Regeringen har i enlighet med 1996 års total-
försvarsbeslut under senare år avdelat medel för
att skapa förutsättningar för de frivilliga för-
svarsorganisationerna att genom samarbete med
de baltiska länderna stödja dessa länders
uppbyggnad av ett försvar under demokratisk
kontroll. Regeringen har för avsikt att för denna
verksamhet tilldela medel även för budgetåret
1999.

Regeringen avser att låta undersöka om det
även finns intresse och behov hos andra länder i
Östersjöområdet att inleda samarbete med de
svenska frivilliga försvarsorganisationerna.

Regeringen bedömer att de åtgärder som
vidtagits i syfte att förbättra funktionens
förmåga har genomförts på ett godtagbart sätt.
Däremot bedöms förmågan för närvarande som
icke godtagbar i förhållande till önskvärd
förmåga år 2001 såväl vad avser förmågan i
nuvarande omvärldsläge som vid angrepp i ett
förändrat omvärldsläge.

Regeringens sammantagna bedömning är
dock att målet för funktionen och därmed önsk-
värd förmåga kommer att kunna nås under
försvarsbeslutsperioden, om den av Över-
styrelsen redovisade planeringen genomförs.
Åtgärdsplanerna omfattar bl.a. telesäkerhets-
åtgärder, reservkraft och fysiskt skydd. Under år
1999 skall ytterligare ett antal länsstyrelsers
ledningsplatser förstärkas samt arbetet med att
utveckla det tekniska ledningsstödet (Elvira)
fortsätta.

Arbetet med att utveckla metoder för att
kunna utvärdera det civila försvaret och utveckla
övningsverksamheten skall fortsätta. Regeringen
har uppdragit åt Överstyrelsen att redogöra för
funktionernas förmåga i en årsbok för det civila
försvaret. Därutöver har regeringen ställt krav på
åtgärder för att höja grundsäkerheten för sam-

hällsviktiga IT-system hos beredskaps-
myndigheter.

Beträffande beredskapsverksamheten vid läns-
styrelserna avser regeringen att uppdra åt
Överstyrelsen att tillsammans med berörda
myndigheter verka för en översyn av priorite-
ringar av uppgifter som de centrala
myndigheterna lägger på länsstyrelserna.
Regeringen anser att det fortfarande finns ett
stort behov att noga följa utvecklingen vid läns-
styrelserna.

Regeringen avser att inventera den samlade
styrningen av beredskapsverksamheten och
uppdra åt Överstyrelsen att tillsammans med
berörda myndigheter göra en översyn.

B2 Funktionen Försörjning med
industrivaror

Tabell 4.5 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utfall	- 22 200 ¹	Anslags- sparande	97 476
1998	Anslag	115 974 ’	Utgifts- prognos	102 000
1999	Förslag	108 795
2000	Beräknat	108 690
2001	Beräknat	113 627

¹ Utförsäljningsintäkterna har varit större än de samlade utgifterna.

²Till följd avförslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998
minskades anslaget med 25 000 tkr.

Överstyrelsen för civil beredskap är funktions-
ansvarig myndighet.

Funktionen omfattar produktion av varor och
tjänster vilka behövs för totalförsvarets försörj-
ning vid ett väpnat angrepp. Grunden för
funktionens verksamhet utgörs av de resurser
näringslivet förfogar över i fred samt de bered-
skapsförberedelser som genomförs för att
komplettera dessa resurser.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Målet för funktionen är att produktion av
varor och tjänster möjliggörs under en
anpassningsperiod. Enligt 1996 års totalförsvars-
beslut skall funktionens verksamhet ominriktas
från beredskapslagring och mer kapitalintensiva
beredskapsåtgärder mot informations- och
riskanalysbaserade beredskapsavtal. Syftet är att
kunna samla in och analysera information samt
utarbeta underlag för åtgärder vilka skall vara
tillämpbara under en anpassningsperiod.

Anslagssparandet från budgetåret 1997 beror
på att ominriktningen av verksamheten i enlighet
med de nya planeringsförutsättningarna, dvs.
minskad lagring och mindre kapitalintensiva
beredskapsavtal, gått snabbare än beräknat.
Behovet av anslagsmedel har därvid minskat.

För att renodla finansieringen av funktionens
verksamhet har regeringen under innevarande
budgetår beslutat om indragning av den utgående
reservationen på anslaget F2 Industriell
försörjning, senast uppfört på statsbudgeten år
1995/96. Utgifter för redan ingångna avtal får
avräknas mot anslaget B2 Försörjning med
industrivaror. Anslagssparandet är därmed i stort
sett intecknat.

Riksdagen har i enlighet med förslag i den
ekonomiska vårpropositionen år 1998 på
tilläggsbudget för innevarande år beslutat att
omfördela 25 miljoner kronor till anslaget A2
Fredsfrämjande truppinsatser.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

industriell omvärldsbevakning och analys av
konsekvenser ur försörjningsberedskaps-
synpunkt. Vissa branscher vilka är särskilt utsatta
för den ökande internationaliseringen,
framförallt elektronik-, verkstads- och
kemibranscherna, har specialstuderats.

Större vikt har även lagts vid internationellt
samarbete på försörjningsområdet, såväl
bilateralt som inom ramen för PFF.

Försörjningskommissionen, krigsorganisa-
tionen för enheten Industriell försörjning vid
Överstyrelsen, har genomfört en övning under
året vilken lett till en ökad handlingsberedskap
inom näringslivet.

Det svenska näringslivet har kommit att
påverkas av den allt starkare
internationaliseringen. Inom flera branscher
återstår endast tillverkning inom ett relativt smalt
segment varför svensk industri allt mer blivit
beroende av import av rå- och insatsvaror,
specialkomponenter och reservdelar. Inom vissa
branscher har den internationella integrationen
gått så långt att produktionsenheter i många
länder är så specialiserade att de är ömsesidigt
beroende av varandra för att en produkt skall
kunna tillverkas. Ledtiderna i handeln minskar
vilket medför ökade krav på logistisk precision
för företagen. Detta tillsammans med den
planenliga utförsäljningen av beredskapslager
medför regeringen bedömer att måluppfyllelsen i
förhållande till funktionsmålet ännu inte är
godtagbar.

Slutsatser

Avvecklingen av beredskapslagren går plan-
enligt. Intäkterna från lagerutförsäljningen har
inlevererats till statskassan.

Arbetet med omställningen av verksamheten
har gått snabbare än beräknat. Nya typer av
informationsbaserade beredskapsavtal har
utvecklats. Allt mer resurser avsätts för

Regeringen bedömer att målet för funktionen
och därmed önskvärd förmåga kommer att
kunna nås, om den planering som Överstyrelsen
redovisat genomförs. Verksamheten bör bedrivas
på liknande sätt och i samma omfattning som
under innevarande år.

Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser

Regeringens förslag: Att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1999, i fråga om ramanslaget B2
Funktionen Försörjning med industrivaror godkänna avtal om nya beredskapsåtgärder så att behovet
av anslagsmedel efter år 1999 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst
69 000 000 kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

ITabell 4.6 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 1
Tusental kronor	1997 utfall	1998 prognos	1999 beräknat	2000 beräknat	2001 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	0	6 000	34 500		-
Nya förpliktelser	6 000	32 000	50 000		-
Infriade förpliktelser*	0	-3 500	-15 500	-19 900	-49 100
Utestående förpliktelser vid årets slut	6 000	34 500	69 000	-	-
Erhållen/föreslagen bemynd iganderam	100 000	130 000	69 000	-	-

Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Beredskapsinvesteringar

Regeringens förslag: Att riksdagen bemyndigar
regeringen att för budgetåret 1999 låta Öve-
rstyrelsen för civil beredskap ta upp lån i
Riksgäldskontoret för beredskapsinvesteringar
intill ett sammanlagt belopp om 535 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Som framgått av
avsnitt 4.3.4 Förändringar av den ekonomiska
planeringsramen skall beredskapsinvesteringar
inom funktionen Försörjning med industrivaror
finansieras genom lån.

B3 Funktionen Befolkningsskydd
och räddningstjänst

Tabell 4.7 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utfall	1 122 340	Anslags- sparande	106 962
1998	Anslag	1 153 854	Utgifts- prognos	1 240 000
1999	Förslag	1 053 531
2000	Beräknat	1 050 384
2001	Beräknat	1 126 666
¹ Till följd av förslag på tilläggsbudget		i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998

minskades anslaget med 25 000 000 kronor.

¹ Till och med år 1998 har utgifter för fredsråddningstjänsten beräknats under anslaget. För
åren 1999-2001 beräknas utgifterna under ett nytt anslag. C5 Statens räddningsverk:
Samhällets skydd mot olyckor.

Statens räddningsverk är funktionsansvarig
myndighet.

Funktionen omfattar skydd och räddning av
människor, egendom och miljö i samband med
olyckor och stridshandlingar. Detta sker genom
de särskilda beredskapsförberedelser som görs på

det civila försvarets område. Verksamheten skall
bedrivas så att de resurser och den beredskap
som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra
påfrestningar på samhället i fred och för
internationella fredsfrämjande och humanitära
insatser.

Målet för funktionen är att skador till följd av
stridshandlingar förhindras eller begränsas i
första hand på människor och i andra hand på
egendom eller miljö.

Anslagssparandet från budgetåret 1997
hänförs till att färre skyddsrum och
ledningsplatser färdigställts än beräknat.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Under år 1997 har 374 nya skyddsrum färdig-
ställts med 29 600 platser. Tre äldre stora
skyddsrum har moderniserats och 5 100 skydds-
rum har besiktigats. Arbetet med att införa ett
nytt system för skyddade utrymmen har fortsatt.
Totalt finns nu i landet 68 400 skyddsrum med
drygt 7 miljoner platser. Den genomförda
revideringen av mål- och riskanalyserna och de
nya nationella planeringsregler som införts
medför att behovet av skyddsrumsplatser
minskat avsevärt jämfört med tidigare gällande
planeringsförutsättningar.

Kommunernas dimensionering av
räddningstjänsten under höjd beredskap
genomfördes från sommaren 1995 t.o.m. våren
1997. En slutlig anpassning av den kommunala
krigsräddningstjänsten till 1996 års total-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

försvarsbeslut kan ske först i och med att
civilbefälhavare och militärbefälhavare samt läns-
styrelser och försvarsområden slutför arbetet
med dessa frågor.

Enligt 1996 års totalförsvarsbeslut skall
kommunerna ha de ledningsplatser och
sambandssystem som behövs för kommunernas
planering och organisation av räddningstjänsten
under höjd beredskap. Sex räddningscentraler har
färdigställts under året. Det totala antalet
räddningscentraler uppgick vid utgången av år
1997 till 90. Dessa täcker ledningsbehovet för
räddningstjänsten under höjd beredskap i 120
kommuner.

Till och med år 1998 har utgifter för freds-
räddningstjänsten beräknats under anslaget. För
åren 1999-2001 beräknas utgifterna under ett
nytt anslag, C5 Statens räddningsverk: Samhäl-
lets skydd mot olyckor (se avsnitt 5.2). Detta
kommer att innebära att funktionen Befolk-
ningsskydd och räddningstjänst endast omfattar
beredskapsverksamhet och blir därmed jämför-
bar med övriga funktioner inom det civila
försvaret.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 4.8 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Utfall 1997	261 761	267 700	-6 000
Prognos 1998	206 200	206 200	0
Budget 1999	157 000	157 000	0

Intäkterna disponeras av Statens räddningsverk.

Investeringsplan för beredskapsinvesteringar


Miljoner kronor	Total kostnad Anskaffat t.o.m. 1997	Prognos 1998	Budget 1999	Beräknat 2000	Beräknat 2001
- Räddningstjänstmateriel	110	101	101	101	101
- Varningsutrustning	1	25	47	47	47
Summa Investeringar	111	126	148	148	148
- Lån			148	148	148
- Anslag	111	126	0	0	0
Summa finansiering	111	126	148	148	148

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Regeringens förslag: Att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1999, i fråga om ramanslaget B3
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst medge beställningar av skyddsrum och lednings-
platser m.m. så att behovet av anslagsmedel efter år 1999 för dessa och tidigare beställningar
tillsammans uppgår till högst 540 000 000 kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

ITabell 4.10 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser 1
Tusental kronor	1997 utfall	1998 prognos	1999 beräknat	2000 beräknat	2001 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	1 049 500	568 600	549 400	-
Nya förpliktelser	312 200	375 000	335 000	-	-
Infriade förpliktelser¹	-793 100 '	-394 200	-344 400	-155 000	■385 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	568 600	549 400	540 000		-
Erhållen/föreslagen bemynd iganderam	400 000	1 285 000	540 000	-	-

¹ Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

² Den särskilda genomgång av bemyndigandeläget hos kommuner, länsstyrelser och Räddningsverket som utförts i enlighet med 1997 års regleringsbrev har medfört att bemyndigandeskulden
reducerats med 451 miljoner kronor.

Beredskapinvesteringar

Regeringens förslag: Att riksdagen bemyndigar
regeringen att för budgetåret 1999 låta Statens
räddningsverk ta upp lån i Riksgäldskontoret för
beredskapsinvesteringar intill ett sammanlagt
belopp om 1 177 000 000 kronor

Skälen för regeringens förslag: Som framgått av
avsnitt 4.3.4 Förändringar av den ekonomiska
planeringsramen skall beredskapsinvesteringar
inom funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst finansieras genom lån.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har i den löpande gransk-
ningen konstaterat brister i redovisningen och i
rutinerna för den internationella verksamheten
samt i bemyndiganderedovisningen. Verket har
med anledning av detta redovisat invändning i
revisionsberättelsen.

Statens räddningsverk har börjat att vidta
åtgärder med anledning av vad
Riksrevisionsverket anfört. Räddningsverket har
prioriterat system- och utvecklingsresurser för
att skapa ett nytt datasystem för bemyndigande-
redovisningen. Regeringen anser att de åtgärder
Räddningsverket börjat vidta med anledning av
revisionen kommer att medge att redovisningen
kan följas på ett tillfredsställande sätt.

Regeringen kommer att följa upp att åtgärder
vidtas som planerat.

Slutsatser

I funktionen beräknas även belopp för de fri-
villiga försvarsorganisationernas

utbildningsverksamhet. Verksamheten skall
bedrivas i enlighet med respektive myndighets
förslag. För 1999 års utbildningsverksamhet
beräknas ett belopp om 61,1 miljoner kronor,
varav för Arbetsmarknadsstyrelsen 24,5 miljoner
kronor. I fråga om stöd till de frivilliga försvars-
organisationerna inom totalförsvaret, se avsnitt
6.2.

Sammantaget innebär regeringens bedömning
att nuvarande inriktning av verksamheten bör
gälla även för år 1999. Regeringen bedömer att
målen för funktionen i 1996 års totalförsvars-
beslut kommer att kunna nås.

Utbildningen av räddningsmän inklusive
ammunitionsröjare och sanerare fortsätter för att
uppnå behovet av ca 15 000 utbildade rädd-
ningsmän samt utbildning av 1 600 civila
beredskapsmän. Moderniseringen av systemet
med utomhusvarning skall fortsätta för att kunna
vara slutförd år 2003.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

B4 Funktionen Psykologiskt försvar

Tabell 4.11 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		16 438	Anslags- sparande	4 398
1997	Utfall	16 438	Anslags- sparande	4 398
1998	Anslag	18 002	Utgifts- prognos	18 000
1999	Förslag	19317
2000	Beräknat	19 497
2001	Beräknat	19 700

Styrelsen för psykologiskt försvar är funktions-
ansvarig myndighet.

Anslaget omfattar utgifter som Styrelsen för
psykologiskt försvar har i fråga om uppdrag att
bedriva verksamhet inom forskning, bered-
skapsplanläggning och utbildning samt
information om säkerhetspolitik och total-
försvar. Anslaget omfattar även utgifter för
information om civilbefolkningens möjligheter
att inom folkrättens ramar bjuda en ockupant
motstånd samt uppgifter med anknytning till
beredskapsplanläggning inom radio- och TV-
området. I anslaget ingår även belopp för
Styrelsens uppgifter när det gäller beredskap
inför svåra påfrestningar på samhället i fred.

Styrelsen för psykologiskt försvar skall verka
för att verksamheten inom funktionen psyko-
logiskt försvar bedrivs i enlighet med 1996 års
totalförsvarsbeslut. En snabb och korrekt
nyhetsförmedling och en konkret och fullständig
myndighetsinformation skall säkerställas genom
en god och anpassningsbar informations-
beredskap. Verksamheten skall bedrivas så att de
resurser och den beredskap som skapas också
skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på
samhället i fred och för internationella freds-
främjande och humanitära insatser.

Myndighetens förhållandevis stora anslags-
sparande har sin förklaring i dels en försening i
myndighetens planerade IT-satsning, dels ett
outnyttjat belopp om 1 miljon kronor från det
s.k. Estoniaprojektet.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

De utökade arbetsuppgifter som ålades myndig-
heten efter 1996 års totalförsvarsbeslut
omfattade bl.a. att ta fram råd och anvisningar
för hantering av svåra påfrestningar på samhället i

fred. Vidare skall myndigheten utveckla förmå-
gan att, på begäran av annan myndighet, ge stöd
och hjälp i informationsarbetet. Myndigheten
har under året bl.a. vidtagit följande åtgärder för
att svara mot dessa krav.

Arbetet med att utarbeta råd och rekommen-
dationer har påbörjats inom ramen för
informationsberedskapen, ett utbildnings-
program har påbörjats med syfte att sprida
kunskap om myndighetens uppgifter och
informationsberedskapens betydelse för
samhället under svåra påfrestningar på samhället i
fred.

Inom forskningsområdet har myndighetens
forskning bl.a. inriktats på intresset för media,
myndighetsinformation och medborgar-
reaktioner vid större olyckor.

Regeringen har ålagt myndigheten att
tillsammans med Försvarshögskolan och i
samråd med Försvarsmakten och Försvarets
forskningsanstalt studera informations-
krigföring. Den första studien redovisades för
regeringen i augusti 1997. Studien, som delvis är
hemlig, kommer bl.a. fram till att en nationell
policy bör formuleras. Vidare ges förslag som
möjliggör överblick på informations-
krigföringens område. Fortsatta studier pågår
under år 1998.

Inom verksamhetsområdet organisations-
beredskap har målen inte kunnat uppnås.
Myndigheten har i sin delårsrapport för år 1998
redovisat planerade åtgärder för att bättre svara
upp mot målen. Regeringens bedömning är att
de åtgärder som anges i rapporten bör innebära
att regeringens mål kan uppnås på ett tillfreds-
ställande sätt.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket bedömer att Styrelsen för
psykologiskt försvar inte i tillräcklig omfattning
uppfyllt de krav på återrapportering samt redo-
visning av uppdrag som regeringen angett i 1997
års regleringsbrev. Riksrevisionsverket har med
anledning av detta lämnat invändning mot
myndighetens redovisning.

Styrelsen för psykologiskt försvar har till rege-
ringen inlämnat myndighetens förslag till
åtgärder med anledning av Riksrevisionsverkets
rapport. Åtgärderna innebär en förbättring av
nuvarande ekonomiadministrativa rutiner. Rege-
ringen anser att åtgärderna kommer att medge

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

att redovisningen kan följas på ett tillfreds-
ställande sätt.

Regeringen kommer att följa upp att åtgärder
vidtas som planerat.

Slutsatser

Regeringen bedömer att de åtgärder som vid-
tagits i syfte att förbättra funktionens förmåga
har genomförts på ett godtagbart sätt.

Regeringen bedömer att nuvarande inriktning
av verksamheten bör gälla även för år 1999. För
att skapa bättre förutsättningar för Styrelsen att
nå dess målgrupper genom dialoger, interaktiva
spel och övningar ska myndigheten göra en
särskild satsning på modern informationsteknik.
Regeringen anser denna uppgift vara av sådan
vikt att Styrelsen, genom en omfördelning inom
den civila ekonomiska planeringsramen, bör
anvisas ytterligare anslagsbelopp.

Regeringen kommer att följa upp att åtgärder
vidtas som planerat.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Mot bakgrund av funktionsmålet enligt 1996 års
totalförsvarsbeslut har följande åtgärder vidtagits
under år 1997. Rikspolisstyrelsen har i samverkan
med Försvarsmakten tagit fram
utbildningsplaner och lämpliga utbildnings-
anläggningar. Uttagningen av kandidater till
beredskapspolisorganisationen har påbörjats.
Vidare har upphandling av utrustning till
beredskapspolisen påbörjats. Skydds material har
beställts och levererats. Huvuddelen av utrust-
ningen till 1 000 personer har levererats under
mitten av år 1998. Under senare delen av år 1998
kommer utrustning för ytterligare 1 000 per-
soner att beställas och levereras.

Under år 1998 kommer utbildning av ca 230
poliser och ca 450 totalförsvarspliktiga att äga
rum. Rikspolisstyrelsen planerar att utbilda
ytterligare ca 140 polismän och ca 830
totalförsvarspliktiga under år 1999.

Rikspolisstyrelsen har i särskild ordning
anmält till regeringen att det inte är möjligt att
bygga ut beredskapspolisorganisationen i den
omfattning som anges i 1996 års totalförsvars-
beslut.

B5 Funktionen Ordning och säkerhet

ITabell 4.12 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		6 822	Anslags- sparande	25 055
1997	Utfall	6 822	Anslags- sparande	25 055
1998	Anslag	31 889	Utgifts- prognos	36 000
1999	Förslag	31 517
2000	Beräknat	32 071
2001	Beräknat	32 657

Rikspolisstyrelsen är funktionsansvarig myndig-
het. Anslaget bekostar utbildning och utrustning
av beredskapspolisen. Övrig civil försvars-
verksamhet inom funktionen finansieras under
utgiftsområde 4 Rättsväsendet, anslag Al
Polisorganisationen.

Målet för funktionen är att under höjd bered-
skap snabbt kunna ge skydd åt
totalförsvarsviktiga anläggningar, kunna upp-
rätthålla allmän ordning och säkerhet i samhället
och kunna lämna allmänheten skydd och hjälp.

Slutsatser

Regeringen bedömer att de åtgärder som hittills
vidtagits i syfte att utbilda ett ökat antal total-
försvarspliktiga för beredskapspolis-
organisationen inte varit tillräckliga.
Utbildningen och inköpen av utrustning har
dock kommit i gång under år 1998 och förväntas
fortsätta i en ökad takt under år 1999.

Det kan konstateras att det i 1996 års total-
försvarsbeslut angivna kvantitativa målet vad
avser antalet utbildade inte kommer att kunna
uppnås med nuvarande utbildningstakt. Rege-
ringen har därför gett Rikspolisstyrelsen i
uppdrag att inför den säkerhetspolitiska
kontrollstationen år 1999 redovisa vilka
konsekvenser en eventuell förändrad inriktning
av 1996 års totalförsvarsbeslut i denna del får för
totalförsvarsförmågan.

Inriktningen skall vara att ca 1 000 personer
skall utbildas under år 1999.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

B6 Funktionen Hälso- och sjukvård
m.m.

\|Tabell 4.13 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		128 375	Anslags- sparande	200 680
1997	Utfall	128 375	Anslags- sparande	200 680
1998	Anslag	99 563	Utgifts- prognos	116 000
1999	Förslag	132 165
2000	Beräknat	135 096
2001	Beräknat	138 093

Socialstyrelsen är funktionsansvarig myndighet.
Från anslaget bekostas utgifter för bl.a. investe-
ringar och drift av beredskapslager för den civila
hälso- och sjukvårdens krigsorganisation samt
för utbildning (inkl, frivilligorganisationer) av
sådan personal som skall tjänstgöra inom den
civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation.

Målet för Socialstyrelsens arbete med funk-
tionen är att prioritera områden där förmågan
inte varit godtagbar inom delfunktionerna hälso-
och sjukvård, socialtjänst, miljö- och hälsoskydd
samt smittskydd.

En jämförelse mellan budget och utfall för
budgetåret 1997 visar på ett anslagssparande på
200,7 miljoner kronor. Behovet av anslagsmedel
har blivit mindre än beräknat delvis på grund av
ändrade planeringsförutsättningar. En stor del av
anslagssparandet är dock intecknat av redan
gjorda investeringsåtaganden som ännu inte fallit
ut till betalning. Hänsyn till anslagssparandet har
tagits vid anslagsberäkningen för år 1999.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Socialstyrelsen har bl.a. fortsatt sitt arbete med
att i samverkan med Försvarsmakten utveckla ett
samordnat civilt och militärt ledningssystem
under höjd beredskap. Vidare har en
anpassningsplan på övergripande nivå utarbetats
för funktionen. Läkemedel och sjukvårdsmateriel
finns nu lagrade enligt uppsatta mål för
krigsskadade. Arbete har inletts för att reducera
lagren enligt 1996 års totalförsvarsbeslut.

El-, vatten- och värmeförsörjning är viktiga
förutsättningar för att klara sjukvårdsbehoven i
krig. Socialstyrelsen har fortsatt att lämna bidrag
till reservanordningar vid akutsjukhusen så att
mer än hälften av dessa nu har sådana anord-
ningar. Personalregistret Integer har under året
integrerats i Totalförsvarets pliktverks personal-
redovisningssystem. Socialstyrelsen har bedrivit
ett omfattande utbildningsprogram rörande
hälso- och sjukvården i kris och i krig. Utbild-
ning har anordnats i organisation och ledning,
radiak- och kemiska olyckor samt krigstrauma-
tologi. Frivilligorganisationerna har erhållit stöd
samt utbildningsuppdrag. Socialstyrelsen har
satsat på att förbättra NBC-beredskapen.

Gränssättande faktorer för funktionens
förmåga är den omstrukturering som hälso- och
sjukvården har genomgått och fortfarande
genomgår mot en alltmer heterogen
sjukvårdsstruktur. Marginalerna för att klara en
ökad belastning har i huvudsak försvunnit. Dessa
förändringar påverkar således beredskapen inom
funktionen.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Regeringens förslag: Att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1999, i fråga om ramanslaget B6
Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. godkänna avtal och beställningar, såvitt avser beredskaps-
åtgärder så att behovet av anslagsmedel efter år 1999 för dessa och tidigare avtal och beställningar
tillsammans uppgår till högst 25 000 000 kronor.

ITabell 4.14 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser \|
Tusental kronor	1997 utfall	1998 prognos	1999 beräknat	2000 beräknat	2001 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	-	0	15 000	-	-
Nya förpliktelser	0	15 000	15 000	-	-
Infriade förpliktelser'	0	0	-5 000	-15 000	-15 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	0	15 000	25 000		-
Erhå 1 len/föreslagen bemynd iganderam	15 000	30 000	25 000	-	-

' Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Beredskapinvesteringar

B7 Funktionen

Telekommunikationer m.m.

Regeringens förslag: Att riksdagen bemyndigar
regeringen regeringen att för budgetåret 1999
låta Socialstyrelsen ta upp lån i Riksgälds-
kontoret för beredskapsinvesteringar intill ett
sammanlagt belopp om 556 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Som framgått av
avsnitt 4.3.4 Förändringar av den ekonomiska
planeringsramen skall beredskapsinvesteringar
inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
finansieras genom lån.

Slutsatser

Regeringen bedömer att de åtgärder som vid-
tagits i syfte att förbättra funktionens förmåga
har genomförts på ett godtagbart sätt. Rege-
ringen bedömer att nuvarande inriktning bör
gälla även för år 1999.

Regeringen angav i 1997 års budget-
proposition att en övergång till lånefinansiering
av beredskapslager skall ske fr.o.m. år 1999. Den
ekonomiska planeringsramen för det civila för-
svaret har till följd av denna tekniska förändring
höjts med ett belopp motsvarande utgifter för
räntor och amorteringar.

ITabell 4.15 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		154 097 ¹	Anslags- sparande	48 789
1997	Utfall	154 097 ¹	Anslags- sparande	48 789
1998	Anslag	199 500	Utgifts- prognos	170 000
1999	Förslag	197 606
2000	Beräknat	200 965
2001	Beräknat	204 984

' Exklusive utgifter hänförliga till reservationsanslaget D2 Upphandling av särskilda
samhällsåtaganden.

Post- och telestyrelsen som är sektorsmyndighet
på teleområdet är funktionsansvarig myndighet
för funktionen Telekommunikationer. Post- och

telestyrelsen upphandlar åtgärder för att till-
godose samhällets behov av uthålliga
telekommunikationer i krig och mot fredstida
hot. Målet är att verksamheten inom funktionen

Telekommunikationer m.m. skall bedrivas så att
totalförsvarets behov av teletjänster under höjd
beredskap tillgodoses. Verksamheten skall även
bedrivas så att de resurser och den beredskap
som skapas skall kunna utnyttjas under svåra
påfrestningar på samhället i fred. Funktionen
Telekommunikationer m.m. är prioriterad. En
offentligrättslig avgift tas ut av teleoperatörerna i
enlighet med Teleförordningen (1997:399) för
att finansiera åtgärder för att skydda telekom-
munikation mot fredstida hot. En jämförelse

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

mellan budget och utfall visar ett anslagssparande
om 48,8 miljoner kronor. Då operatörerna själva
vidtar åtgärder i sina nät, tar Post- och tele-
styrelsen tillfället i akt att vidta kompletterande
beredskapsåtgärder. Detta minskar statens kost-
nader totalt sett, men i gengäld belastas inte alltid
anslaget det år utgiften budgeterats utan ett
anslagssparande uppstår.

Från budgetåret 1997 finns en reservation på
anslaget D2 Upphandling av särskilda sam-
hällsåtaganden, senast uppfört på statsbudgeten
budgetåret 1995/96. Av reservationen är 90,1
miljoner kronor hänförlig till funktionen tele-
kommunikationer. Reservationen kommer att
förbrukas under år 1998 i samband med planerat
uppförande av två fullträffsskyddade tele-
anläggningar.

Regeringen har i enlighet med teleförord-
ningen (1997:399) fattat beslut (K97/4869/SM
samt K97/4513/1) om att det samlade avgifts-
uttaget skall uppgå till 100 miljoner kronor för år
1998. Regeringen avser att besluta att 30 miljoner
kronor avseende åtgärder mot fredstida hot skall
föras bort som en indragning.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

För att uppnå funktionsmålet har följande
åtgärder vidtagits under år 1997.

- Post- och telestyrelsen har utarbetat resul-
tatmått samt analyserat vilka åtgärder som
kan skjutas upp till en anpassningsperiod.

- Fyra av fem planerade berganläggningar för
skydd av viktiga växlar, noder, stödsystem
och driftledningar har färdigställts under
året.

- En utbyggnad av sammankopplingspunkter
har påbörjats för att vid skador i näten
kunna föra över teletrafik mellan
operatörerna.

- För att återupprätta eller förstärka tele-
samband inom ett katastrofområde i
händelse av krig och vid svåra påfrestningar
i fred, har samtliga planerade 20 mobila
GSM-basstationer anskaffats.

Sammantaget har åtgärderna bidragit till att
förbättra funktionens säkerhet vid höjd bered-
skap och vid svåra påfrestningar på samhället i
fred. Regeringen anser dock att den bedömda
beredskapsförmågan den 31 december 1997 ännu
inte är godtagbar, avseende telekommunika-
tionernas förmåga att motstå ett väpnat angrepp.

Gränssättande för funktionens förmåga är att
telekommunikationerna är mycket beroende av
samhällets elförsörjning. Det finns för närva-
rande inte tillräckligt med reservkraft.
Möjligheterna att prioritera totalförsvarsviktiga
abonnenter är fortfarande mycket små. Funk-
tionen är därmed sårbar. Bland annat finns vital
teleutrustning i oskyddade lokaler. Skyddet mot
informationskrigsföring är otillräckligt.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Regeringens förslag: Att riksdagen fastställer ett
avgiftsuttag för teleberedskapsavgiften, såvitt
avser funktionen Telekommunikationer till
sammanlagt 100 000 000 kronor under budget-
året 1999.

Tabell 4.16 Offentligrättslig verksamhet

Tusental kronor

Offentligrättslig verksamhet	Intäkter till inkomsttitel (som inte får disponeras)
Utfall 1997	20 000
Prognos 1998	100 000
Budget 1999	100 000

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Investeringsplan

Regeringens förslag: Att riksdagen godkänner förslaget till investeringsplan för Post- och telestyrelsen,
såvitt avser funktionen Telekommunikationer m.m. för perioden 1999-2001.

Tabell 4.17 Investeringsplan

Miljoner kronor

	Total kostnad	Anskaffat t.o.m. 1997	Prognos 1998	Budget 1999	Beräknat 2000	Beräknat 2001
- Fu llträffskyddade	728,1	509,2	87,9	70,0	15,0	46,0
teleanläggningar
- Nätåtgärder	681,4	204,4	150,0	76,0	136,0	115,0
- Reservkraft	56,0	9,0	17,0	20,0	0	10,0
Summa investeringar	1 465,5	722,6	254,9	166,0	151,0	171,0
-Anslag	1 465,5	722,6	254,9	166,0	151,0	171,0
Summa finansiering	1 465,5	722,6	254,9	166,0	151,0	171,0

Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser

Regeringens förslag: Att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B7 Funktionen
Telekommunikationer m.m. godkänna avtal och beställningar, såvitt avser tjänster, utrustning och
anläggningar för beredskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1999 för dessa och
tidigare avtal och beställningar tillsammans uppgår tillhöst 130 000 000 kronor.

ITabell 4.18 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 1
Tusental kronor	1997 utfall	1998 prognos	1999 beräknat	2000 beräknat	2001 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	85 408	14 091	226 703	-	-
Nya förpliktelser	39 345	314 688	50 000		-
Infriade förpliktelser¹	-110 662	-102 076	-146 703	-120 700	-9 300
Utestående förpliktelser vid årets slut	14 091	226 703	130 000		-
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam	200 000	375 000	130 000	-	-

¹ Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Slutsatser

Regeringen bedömer att de åtgärder som vidta-
gits i syfte att förbättra funktionens förmåga har
genomförts på ett godtagbart sätt.

Följande åtgärder skall genomföras under
budgetåret 1999 för att uppnå funktionsmålet

- upphandling av reservkraft,

- fortsatt byggnation av berganläggningar,

- nätåtgärder,

skydd av operatörernas driftledningar,
åtgärder för att minska risken för obehörigt
intrång i övervakningsnät och stödsystem.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

B8 Funktionen Postbefordran

\|Tabell 4.19 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		21 911	Anslags- sparande	407
1997	Utfall	21 911	Anslags- sparande	407
1998	Anslag	21 700	Utgifts- prognos	17 000
1999	Förslag	18 239
2000	Beräknat	18 549
2001	Beräknat	18 920

Post- och telestyrelsen är funktionsansvarig
myndighet. Post- och telestyrelsen upphandlar
bl.a. tjänster, utrustningar och anläggningar för
att trygga samhällets behov av uthållig post-
befordran under höjd beredskap. Målet för
funktionen Postbefordran är att verksamheten
skall bedrivas så att totalförsvarets behov av
postal kommunikation samt postgiroverksamhet
skall kunna tillgodoses under höjd beredskap.
Verksamheten skall bedrivas så att de resurser
och den beredskap som skapas också skall kunna
utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i
fred.

Det finns en kvarstående reservation från
anslaget D2 Upphandling av särskilda
samhällsåtaganden senast uppfört på statsbudget
budgetåret 1995/96. Av denna är 16,4 miljoner
kronor hänförliga till funktionen Postbefordran.
Detta belopp kommer att användas till upp-
handling av reservkraft till Posten AB:s
sorteringsterminaler i storstäderna.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Följande åtgärder har vidtagits under år 1997.

— Post- och telestyrelsen har utvecklat
resultatmått för verksamheten.

- Reservkraft har installerats vid samtliga, av
åtta planerade, postsorteringsterminaler för
att minska sårbarheten vid elavbrott.

— Driftvärnsövningar i planerad omfattning
och en central funktionsövning i Post- och
telestyrelsens regi har genomförts.

- Etablering av Postgirots datacentral i ny
berganläggning har påbörjats.

Sammantaget innebär dessa åtgärder att funk-
tionens säkerhet vid höjd beredskap och vid
svåra påfrestningar på samhället i fred har ökat.

Då Posten AB genomför centralisering och
automatisering är inte längre en övergång till
manuell hantering möjlig i dessa verksamheter.
Centralisering och automatisering ökar sårbar-
heten både för befordran av brev och paket och
för postkontorens betalningstjänst.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser

Regeringens förslag: Att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1999, i fråga om ramanslaget B8
Funktionen Postbefordran godkänna avtal och beställningar, såvitt avser tjänster, utrustningar och
anläggningar för beredskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1999 för dessa och
tidigare avtal och beställningar tillsammans uppgår till högst 2 000 000 kronor.


ITabell 4.20 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser I
Tusental kronor	1997 utfall	1998 prognos	1999 beräknat	2000 beräknat	2001 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	17 500	16 500	5 000	-	-
Nya förpliktelser	16 500	5 000	2 000		-
Infriade förpliktelser¹	-17 404	-16 500	-5 000	-2 000	0
Utestående förpliktelser vid årets slut	16 595	5 000	2 000		-
Erhållen/föreslagen bemynd iganderam	22 000	27 000	2 000	-	-

¹ Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Bemyndigandet avser upphandling och tjänster, utrustningar och anläggningar för att skydda postbefordringen.

Slutsatser

Regeringens bedömning är att verksamheten har
bedrivits på ett sådant sätt att målen har kunnat
uppnås.

Regeringen bedömer att de åtgärder som
vidtagits i syfte att förbättra funktionens
förmåga har genomförts på ett godtagbart sätt.

Följande åtgärder skall genomföras under
budgetåret 1999

- upphandling av reservkraft,

- övningar,

- fortsatt etablering av Postgirots datacentral
i ny berganläggning.

B9 Funktionen Transporter

Tabell 4.21 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		194 504	Anslags- sparande	3 253
1997	Utfall	194 504	Anslags- sparande	3 253
1998	Anslag	194 200 '	Utgifts- prognos	170 000
1999	Förslag	208 714
2000	Beräknat	212 272
2001	Beräknat	216 242

¹ Varav 3 700 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998.

delfunktionerna Väghållning (Vägverket), Järn-
vägstransporter och Banhållning (Banverket),
Sjötransporter (Sjöfartsverket), Flygtransporter
(Luftfartsverket), Landsvägstransporter och
Transportsamordning (Överstyrelsen för civil
beredskap). Dessutom ingår Statens räddnings-
verk med ansvar för transporter av farligt gods på
landsväg.

Verksamheten inom funktionen Transporter
skall bedrivas så att totalförsvarets behov under
höjd beredskap kan tillgodoses. Verksamheten
skall även bedrivas så att de resurser och den
beredskap som skapas skall kunna utnyttjas vid
svåra påfrestningar på samhället i fred samt för
internationella fredsfrämjande och humanitära
insatser.

Anslagssparandet för budgetåret 1997 beror
huvudsakligen på att vissa investeringar blivit
förskjutna i tiden. Detta gäller främst delfunk-
tionerna Ban- och Väghållning. Investeringarna
förväntas äga rum under år 1998 varvid avräkning
mot anslagssparandet kommer att ske.
Anslagssparandet är därmed i stort intecknat.

Riksdagen har i enlighet med förslag i den
ekonomiska vårpropositionen år 1998 på
tilläggsbudget för innevarande år beslutat omföra

3,7 miljoner kronor från anslaget B3 Funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst.

Överstyrelsen för civil beredskap är funktions-
ansvarig myndighet. Funktionen omfattar

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Resultatinformation för delfunktionerna

Inom delfunktionen Väghållning har investe-
ringar i beredskapsmateriel i huvudsak bestått av
anskaffning av utrustning till reservbroar samt
NBC-skydd. Utbildning har skett avseende
NBC-skydd och byggande av reservbroar.

För delfunktionerna Järnvägstransporter och
Banhållning har ledningsförmågan förbättrats
genom att Banverkets telenät gjorts mer robust
och finmaskigt. Reservkraft har också anskaffats
till telenätet och transmission har utökats på flera
ställen.

Inom delfunktionen Flygtransporter har
utbyggnad och ombyggnad av Centrala
flygtransportledningen slutförts. Två lednings-
centraler på civila flygplatser har vidare blivit

operativa. En verkstadsflygplats har färdigställts
och tre flygplatser har utvidgats för tung civil
luftfart.

Vad gäller delfunktionen Sjötransporter har
handlingsberedskapen vidmakthållits genom att
utbildningsinsatser genomförts bl.a. för krigs-
lotsning. Hamnar och rederier har planlagts.
Anskaffning av NBC-skydd har avslutats och
underhåll har skett av bojmateriel avsett för
bereds kapsleder.

Inom delfunktionen Landsvägstransporter har
NBC-skyddsanskaffningen avslutats och väg-
trafikombuden har getts utbildning.

Inom delfunktionen Transportsamordning
har en anpassningsplan tagits fram. En invente-
ring har vidare skett inom funktionen avseende
de resurser som kan användas vid svåra påfrest-
ningar på samhället i fred.

Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser

Regeringens förslag: Att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1999, i fråga om ramanslaget B9
Funktionen Transporter godkänna avtal och beställningar, såvitt avser tjänster, utrustning och anlägg-
ningar för beredskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1999 för dessa och
tidigare avtal och beställningar tillsammans uppgår till högst 115 000 000 kronor.


ITabell 4.22 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 1
Tusental kronor	1997 utfall	1998 prognos	1999 beräknat	2000 beräknat	2001 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	0	10 000	10 000
Nya förpliktelser	10 000	10 000	115 000
Infriade förpliktelser¹	0	-10 000	-10 000	-25 000	-90 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	10 000	10 000	115 000
Erhållen/föreslagen bemynd iganderam	10 000	20 000	115 000	-	-

' Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Slutsatser

Funktionens förmåga i nuvarande omvärldsläge
bedöms sammantaget som godtagbar. Funk-
tionens förmåga efter en anpassningsperiod
bedöms även den som sammantaget godtagbar.

Den planerade verksamheten inom funk-
tionen år 1999 kännetecknas av ett fortsatt arbete
med att öka handlingsberedskap, lednings-
förmåga och en robust infrastruktur.

För delfunktionen Väghållning innebär det
bl.a. fortsatt anskaffning av ytterligare två
reservbroar, drivutrustningar till

Ponton 100 färja samt kringutrustning till
reservbroar.

Delfunktionen Järnvägstransporter kommer
att få förbättrad kapacitet för reparationer vid
elbortfall genom anskaffning av reservelverk till
SJ:s verkstäder. Genom ytterligare satsningar på
Banverkets telenät minskar delfunktionen
Banhållnings sårbarhet. Viktigare anläggningar
förses vid om-, ny-, och tillbyggnad med fortifi-
katoriskt skydd för att utöka järnvägens
uthållighet.

Inom delfunktionen Flygtransporter fortsätter
uppbyggnaden av underhålls- och
reparationskapacitet. Även satsningen på
ledningssystemet fortsätter under år 1999. Fem
ledningscentraler skall åtgärdas. Instrument-
landningssystem skall installeras på en flygplats
och bygghandlingar skall tas fram för att möjlig-
göra installation vid fler flygplatser under en
anpassningsperiod. För att förmågan skall vara
god inom delfunktionen Flygtransporter krävs
ytterligare investeringar efter innevarande för-
svarsbeslutsperiod.

Inom delfunktionen Sjötransporter fortlöper
arbetet med underhåll av bojmateriel, planlägg-
ning och utbildning.

Även inom delfunktionerna Landsvägstrans-
porter och Transportsamordning kommer
verksamheten år 1999 att kännetecknas av att
planeringen upprätthålls samt att utbildnings-
och informationsinsatser genomförs.

Mot bakgrund av riksdagens beslut om att
ansvaret för delfunktionen Järnvägstransporter
skall övergå till Banverket fr.o.m. år 1999 (prop.
1997/98:56, bet. 1997/98TU:10, rskr
1997/98:226) föreslås att delfunktionen tillförs
ytterligare 6 miljoner kronor. Detta belopp
motsvarar Statens järnvägars andel av
samordningskostnaderna för delfunktionen.

BIO Funktionen Energiförsörjning

Tabell 4.23 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		31 804	Anslags- sparande	95 808
1997	Utfall	31 804	Anslags- sparande	95 808
1998	Anslag	230 687	Utgifts- prognos	240 000
1999	Förslag	228 232
2000	Beräknat	232 182
2001	Beräknat	236 595

Funktionen Energiförsörjning är indelad i två
delfunktioner. Statens energimyndighet är funk-
tionsansvarig myndighet och ansvarar även för
delfunktionen Bränsle- och drivmedels-försörj-
ning. Svenska kraftnät ansvarar för
delfunktionen Elförsörjning. Vidare har Statens
kärnkraftinspektion uppgifter inom funktionen.

Anslaget används för beredskapsinsatser inom
energiområdet som syftar till att inför höjd
beredskap dels vidmakthålla och utveckla
handlingsberedskapen för att möta störningar i
energiförsörjningen dels minska känsligheten för
störningar inom elförsörjningsområdet. Anslaget
används främst för ersättningar som beslutas
enligt elberedskapslagen (1997:288) och för
Svenska kraftnäts myndighetsutövning enligt
nämnda lag. Huvudprincipen är att elföretagen är
skyldiga att mot ersättning vidta beredskaps-
åtgärder som beslutas med stöd av
elberedskapslagen. Finansiering sker genom
elberedskapsavgiften, som är en offentligrättsligt
reglerad avgift. Vidare bekostar anslaget bered-
skapsinsatser för dammsäkerhet.

Det låga anslagsutnyttjandet sammanhänger
främst med de stora organisatoriska förändring-
arna inom området. För Svenska kraftnät har år
1997 inneburit ett uppbyggnadsår när det gäller
elberedskapen. Verksamheten har också påver-
kats av överföringen av Närings- och
teknikutvecklingsverkets uppgifter inom energi-
beredskapen till den nyinrättade Statens
energimyndighet.

Regeringens överväganden
Resultatinformation

Verksamhetsmålen har i huvudsak uppnåtts.
Informations- och sparkampanjer inom såväl
olje- som elområdet har uppdaterats och kan
genomföras i enlighet med gällande mål. Det

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

finns dock brister när det gäller möjligheten att
genomföra effektiva förbrukningsregleringar i
såväl freds- som krigstid. Insatser har i enlighet
med verksamhetsmålen gjorts för att säkerställa
en fungerande distribution av bränslen och
drivmedel vid höjd beredskap.

För elförsörjningen redovisas att vitala funk-
tioner inom totalförsvaret inte kan garanteras en
säker elförsörjning. Förmågan att prioritera
elanvändningen har dock förbättrats genom dels
de tekniska och organisatoriska beredskaps-
insatser som genomförts, dels det
utredningsarbete som initierats rörande priorite-
ringar inom energiområdet. Fortfarande finns
dock betydande förbättringsbehov inom
området.

Förmåga finns att i enlighet med verksam-
hetsmålen genomföra omvärldsanalyser inom
energiområdet från ett beredskapsperspektiv.
Vissa insatser har gjorts för att förbättra för-
mågan att rapportera, analysera, samordna och
leda funktionen Energiförsörjning. Enligt rege-
ringens bedömning finns dock brister inom detta
område beroende på bl.a. organisatoriska föränd-
ringar och brister i de stödsystem som erfordras.
När det gäller delfunktionen Elförsörjning finns
tillfredsställande förmåga att leda och samordna
verksamheten. Detta kan ske från skyddade
ledningsplatser.

Förmågan att upprätthålla drift och styrning
av elsystemet utan ordinarie elförsörjning samt
förmågan till s.k. ö-drift har förbättrats i enlighet
med verksamhetsmålen. Förmågan att genom-
föra reparationer bedöms vara godtagbar.

Förmåga finns att använda den beredskap och
de resurser som skapas för höjd beredskap vid
svåra påfrestningar på samhället i fred. Inom
detta område pågår ett utrednings- och utveck-
lingsarbete.

Sammantaget innebär de åtgärder som
genomförts att funktionens förmåga har
förbättrats under år 1997.

Utförsäljningen av statens oljelager för det
civila försvarets behov fortsätter planenligt.
Under år 1999 avslutas den överföring av
ansvaret för denna lagring till näringslivet som
inleddes år 1995. Avvecklingen av de tömda lag-
ringsanläggningarna pågår. I

budgetpropositionen för år 1998 redogjordes för
en senarelagd avveckling av några anläggningar
som är av särskild betydelse från beredskapssyn-
punkt. Denna fråga lämnades tills vidare öppen
när riksdagen år 1994 beslutade om avvecklingen
av de ca 40 anläggningarna (prop. 1993/94:141 s.

13). Beredningen har visat att tre bergrums-
anläggningar, i olika delar av landet, bör behållas i
funktionsdugligt skick ännu någon tid.

Alltsedan kärnkraftsprogrammet inleddes i
början av 1970-talet har berörda kraftprodu-
center hållit särskilda beredskapslager av
kärnbränsle. År 1982 ingicks ett avtal mellan
staten och producenterna enligt vilket de senare
förband sig att hålla visst lager av anrikat uran
och zirkonium. Lagret motiverades av osäker-
heten om försörjningsläget på sikt för svenskt
vidkommande och var dimensionerat för att ge
betydande uthållighet i avspärrningssituationer.
Riksdagen har vid olika tillfällen informerats om
arrangemanget, senast i samband med 1991 års
totalförsvarsproposition (prop. 1990/91:102,
bilaga 6, s. 41). Med hänvisning till att man
numera uppfattar lagringen som onödig har
bolagen under år 1997 begärt att bli lösta från
åtagandet. Regeringen gör bedömningen att
förhållandena har ändrats i sådan utsträckning att
motiven för särskild beredskapslagring bortfallit.
Världsmarknaden för kärnbränsle har genomgått
stora förändringar och risken för omfattande
leveransstörningar bedöms under överskådlig tid
som mycket låg. Genom medlemskapet i EU har
dessutom försörjningstryggheten ökat för
svensk del. De kommersiella lagren, bränsle
under tillverkning och det bränsle som finns i
reaktorerna räcker för något års drift. Detta
innebär i nuläget en tillräcklig beredskap.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Regeringens förslag: Att riksdagen fastställer ett
avgiftsuttag för elberedskapsavgiften såvitt avser
funktionen Energiförsörjning till ett belopp om
sammanlagt 200 000 000 kronor under budget-
året 1999.

Tabell 4.24 Offentligrättslig verksamhet

Tusental kronor

Offentligrättslig verksamhet	Intäkter till inkomsttitel (som inte får disponeras)
Utfall 1997	100 000
Prognos 1998	200 000
Budget 1999	200 000

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Slutsatser

Regeringens bedömer att de åtgärder som vid-
tagits i syfte att förbättra funktionens förmåga
har genomförts på ett godtagbart sätt. Till följd
av elsystemets karaktär och samhällets elbero-
ende finns det dock betydande brister i förmågan
att upprätthålla och återupprätta en fungerande
elförsörjning till totalförsvaret och prioriterade
energianvändare i samband med störningar vid
höjd beredskap. Vidare finns det brister vad
gäller förmågan att upprätthålla och återupprätta
värmeförsörjningen i samband med sådana
störningar.

Regeringen bedömer att verksamheten med
funktionssamordning och delfunktionen
Bränsle- och drivmedelsförsörjning har uppvisat
vissa brister, främst till följd av bristande
personalresurser. De åtgärder som har vidtagits i
syfte att förbättra delfunktionen Elförsörjnings
förmåga har genomförts på ett godtagbart sätt.

Det är angeläget att upprätthålla en god bered-
skap inom energiförsörjningen. Tyngdpunkten i
beredskapsarbetet bör läggas på åtgärder som
syftar till att säkra en hög tillgänglighet i energi-
försörjningen, särskilt elförsörjningen, i
störningssituationer och vid höjd beredskap.

Följande bör genomföras under budgetåret
1999:

- åtgärder för att säkra uthålligheten i
elsystemet,

- försök med åtgärder för att öka driftsäker-
heten i värmeförsörjningssystemen,

- ytterligare utveckla förmåga till omvärlds-
bevakning.

Ytterligare åtgärder behövs för att komma till
rätta med bedömda brister i förmågan att
genomföra förbrukningsregleringar. I
budgetpropositionen för år 1998 framgick att
vissa grundläggande frågor, speciella för utform-
ningen av sådana regleringar inom
energiområdet, kommer att ses över. Denna
översyn, som i första hand gäller s.k. fredstida
kriser och med tyngdpunkten lagd vid driv-
medelsransoneringar, är fortfarande i

inledningsfasen, bl.a. beroende på överväganden
som rör utvecklingen av marknadsförhållandena
inom EU och den nyligen påbörjade revisionen
avEU:s oljelagringsdirektiv (68/414/EEG).

För tre oljelagringsanläggningar bör avveck-
lingen senareläggas. Anläggningarna bör
bibehållas t.o.m. år 2004, med en kontrollstation
år 2003. Merkostnaden för att behålla anlägg-
ningarna funktionsdugliga beräknas under de
närmaste åren bli låg. Belopp för detta har
räknats in i anslaget.

Regeringen avser att under år 1999 frigöra
kraftproducenterna från 1982 års åtagande om
beredskapslagring av kärnbränsle och i stället
skapa en ordning för effektiv lägesbevakning
som bygger på samarbete mellan berörda
myndigheter och företag. En sådan bevakning,
som även beaktar verksamheten inom Euratoms
bränsleförsörjningsbyrå, bedöms ge tillräcklig
förvamingstid om sådana förändringar i för-
sörjningsläget som skulle motivera särskilda
beredskapsåtgärder. De ändrade arrangemangen
kommer inte att påverka statsbudgeten. Däremot
kommer kraftföretagen att undgå den kostnad
som det innebär att utöver normala lager även
hålla särskilda beredskapslager.

Svenska kraftnät har i en skrivelse den 30 mars
1998 redovisat ett uppdrag rörande förmågan att
hantera svåra påfrestningar inom elförsörjningen.
Regeringen avser att senare för riksdagen redo-
visa bl.a. detta uppdrag i en särskild skrivelse om
svåra påfrestningar på samhället i fred.

Av Svenska kraftnäts skrivelse framgår att
verket bl.a. bedömer att det är angeläget att el-
beredskapens regionala organisation också kan
utnyttjas i samband med svåra påfrestningar på
elförsörjningen i fredstid. Verket föreslår därför
att verksamhet med planering, utbildning och
övning av krisledning vid svåra störningar i el-
försörjningen i fred skall kunna finansieras från
anslaget. Regeringen delar Svenska kraftnäts
bedömning och tillstyrker verkets förslag. Den
aktuella verksamheten är att betrakta som bered-
skapsinsatser som syftar till handlingsberedskap
för att möta störningar på energiområdet.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

5 Kustbevakningen och nämnder m.m.

5.1 Omfattning

Verksamhetsområdet omfattar Kustbevak-
ningen, vissa mindre nämnder,
Overklagandenämnden för totalförsvaret,
Totalförsvarets chefsnämnd, bidrag till Svenska
Röda korset och bidrag till Centralförbundet
Folk och Försvar, förebyggande åtgärder mot
jordskred och andra naturolyckor, ersättning för
verksamhet vid räddningstjänst.

Från och med budgetåret 1999 föreslås
omfatta verksamhetsområdet även anslaget C5
Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot
olyckor, se avsnitt 4.5 Anslag, B3 Funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst.

ITabell 5.1 Utgiftsutvecklingen 1
Miljoner kronor (löpande priser)			Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
Utfall 1997	Anslag 1998	Utgifts- prognos 1998
419	484	418	823	827	847

De verksamheter som bedrivs inom verksam-
hetsområdet har olika karaktär, vilket innebär att
en sammantagen bedömning av verksamhets-
området inte kan göras. En närmare beskrivning
av utgiftsutveckling, resultatbedömning m.m. ges
därför under respektive anslag.

5.2 Anslag

Cl Kustbevakningen

ITabell 5.2 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		378 781	Anslags- sparande	64 951
1997	Utfall	378 781	Anslags- sparande	64 951
1998	Anslag	426 827	Utgifts- prognos	408 000
1999	Förslag	438 070
2000	Beräknat	435 208
2001	Beräknat	447 759

Kustbevakningen har till uppgift att i enlighet
med sin instruktion och andra särskilda före-
skrifter utföra sjöövervakning och annan
kontroll- och tillsynsverksamhet samt miljö-
räddning till sjöss.

Kustbevakningens anslagssparande från år
1997 på 64,9 miljoner kronor hänför sig till
medel som är avsatta för betalning av framtida
räntor och amorteringar för anskaffning av
fartyg.

För de framtida betalningarna av räntor och
amorteringar har 52 miljoner kronor av anslaget
Cl Kustbevakningen under år 1998 ställts till
regeringens disposition.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

I enlighet med uppställda mål har Kustbevak-
ningen under år 1997 prioriterat fiskekontroll
och yttre gränskontroll. Antalet landnings-
kontroller har därför ökat med ca 45 procent och
antalet kontroller av varor och personer har ökat

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

väsentligt. Omprioritering inom myndighetens
verksamhet har dock medfört att det totala
antalet kontroller minskat något i förhållande till
föregående år. Minskningen har skett såvitt gäller
farligt gods, fiske på inre vatten, naturvård, jakt
och övervakning av militära områden. Verksam-
heten har bedrivits dygnet runt genom närvaro
av 16 fartyg och 2 flygplan.

Under år 1997 har Kustbevakningen registre-
rat 395 oljeutsläpp, att jämföra med år 1996 då
411 oljeutsläpp registrerades. Eftersom antalet
flygtimmar ökat något i förhållande till år 1996,
utan att detta medfört att fler oljeutsläpp re-
gistrerats, kan resultatet tyda på en viss
minskning av antalet oljeutsläpp.

Verksamheten inom miljöräddningstjänsten
visar på en god måluppfyllelse vad gäller tidskra-
ven och bekämpningsgraden. Det totala antalet
operationer har under år 1997 uppgått till 32. Av
dessa är drygt hälften bekämpningsoperationer
och resterande förebyggande operationer.

Av intresse i detta sammanhang är den över-
syn som Statens räddningsverk gjort på
regeringens uppdrag av informationssystem för

att tillgodose den civila havsövervakningens
behov av underrättelser om sjöläget.
Räddningsverket redovisade uppdraget den 1
mars 1998 i rapporten Samordnad sjöinforma-
tion. Rapporten har remissbehandlats och
ärendet bereds för närvarande i Regerings-
kansliet. Regeringen avser att under senhösten
återkomma till riksdagen med en närmare redo-
görelse i denna fråga i en skrivelse om
beredskapen mot svåra påfrestningar på
samhället i fred.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 5.3 Uppdragsverksamhet \|
Tusental kronor Uppdragsverksamhet	Intäkter'
Utfall 1997	3 100
Prognos 1998	3 200
Budget 1999	2 500
¹ Myndigheten får disponera intäkterna

Investeringsplan

Regeringens förslag: Att perioden 1999-2002.	riksdagen	godkänner förslaget		till investeringsplan för Kustbevakningen för
ITabell 5.4 Investeringsplan \|
Miljoner kronor
Total kostnad		Anskaffat	Prognos	Budget Beräknat		Beräknat	Beräknat
		t.o.m. 1997	1998	1999	2000	2001	2002
KBV 201-202	151,0	0,5	40,0	53,5	52,5	5,0
Nytt flygplan	135,0						45,0
Övriga investeringar		93,4	44,1	41,2	31,1	37,1	30,0
Summa investeringar		93,9	84,1	94,7	83,6	42,1	75,0
Lån		92,7	84,1	94,7	83,6	42,1	75,0
Försäljningsinkomster		1,2
Summa finansiering		93,9	84,1	94,7	83,6	42,1	75,0

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Slutsatser

Kustbevakningens verksamhet har under
budgetåret 1997 motsvarat de krav som
regeringen ställt.

Regeringen bedömer att Kustbevakningens
höga närvaro till sjöss samt en betydande flyg-
övervakning skapar förutsättningar för hög
beredskap och tidiga insatser både vad gäller
miljöräddning och sjöräddning. Vidare bedömer
regeringen att detta haft en preventiv verkan vad
gäller brottsligheten till sjöss.

Under budgetåret 1993/94 infördes lånefinan-
siering av investeringar i anläggningstillgångar
för Kustbevakningen. Sedan dess har belopp för
räntor och amorteringar återförts till anslaget.
Detta s.k. återlägg har dock beräknats med en
kortare avskrivningstid än den som Kustbevak-
ningen skall tillämpa. Detta medför att
Kustbevakningen varje år tilldelas ett belopp för
räntor och amorteringar som är större än vad de
faktiska utgifterna är för det året. Det stora
anslagssparande som härmed uppstår är således
avsett att användas för framtida utgifter för
räntor och amorteringar. Denna ordning gäller
t.o.m. innevarande budgetår. För att nå en
överensstämmelse mellan anvisat anslag och
förväntade utgifter har regeringen vid beräk-
ningen av anslaget för åren 1999-2001 utgått från
att Kustbevakningen i stället årligen tilldelas ett
belopp som svarar mot de årliga utgifterna för
räntor och amorteringar. Regeringen avser därför
att föreskriva att utgående anslagssparande från
innevarande budgetår skall föras bort som en
indragning. Av det föreslagna anslagsbeloppet
för år 1999 har regeringen beräknat 61,2 miljoner
kronor för räntor och amorteringar.

Totalförsvarets chefsnämnd, bidrag till Svenska
Röda korset och bidrag till Centralförbundet
Folk och Försvar.

Anslagssparandet från år 1997 härrör till
största delen från Överklagandenämnden för
totalförsvaret. Regeringen avser besluta att 1
miljon kronor av Överklagandenämndens
anslagssparande skall föras bort som en
indragning. Från och med år 1999 utökas
nämndens uppgifter till att även omfatta
överklaganden av tjänstetillsättningar inom de
allmänna försäkringskassorna.

Vissa mindre nämnder

Utgifterna för vissa mindre nämnder avser verk-
samhet vid Riksvärderingsnämnden, de lokala
värderingsnämnderna, fiskeskyddsnämnder inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde,
Försvarsmaktens flygförarnämnd, Försvarets
underrättelsenämnd och Granskningsnämnden
för försvarsuppfinningar.

Regeringen beräknar utgifterna för vissa
mindre nämnder till 760 000 kronor för budget-
året 1999.

C2 Nämnder m.m.

Tabell 5.5 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		5 020	Anslags- sparande	2 379
1997	Utfall	5 020	Anslags- sparande	2 379
1998	Anslag	11 898	Utgifts- prognos	10 000
1999	Förslag	12 020
2000	Beräknat	12 235
2001	Beräknat	12 432

Ramanslaget avser vissa mindre nämnder, Över-
klagandenämnden för totalförsvaret,

Överklagandenämnden för totalförsvaret

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Målet för Överklagandenämnden för total-
försvarets verksamhet är att med stöd av
föreskrifter och den praxis som nämnden
tillämpar avgöra överklagade pliktärenden i sådan
tid att den som klagar får besked innan han eller
hon skall rycka in till tjänstgöring. Över-
klaganden i anställningsärenden skall normalt
vara avgjorda senast tre månader efter den dag då
ärendet kommit in till nämnden.

Antalet ärenden hos Överklagandenämnden
för totalförsvaret har minskat de senaste åren.
Det förklaras av att repetitionsövningarna har
minskat i förhållande till tidigare. Av sammanlagt
2 387 registrerade ärenden under år 1997 var
2 314 pliktärenden. Dessa var till största del
uppskovsärenden.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Slutsatser

Regeringen bedömer att målen för
Overklagandenämnden för totalförsvaret har
uppfyllts.

Regeringen beräknar utgifterna för
Overklagandenämnden för totalförsvaret till
5 649 000 kronor för budgetåret 1999.

Totalförsvarets chefsnämnd

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Målet för Totalförsvarets chefsnämnd är att
verka för samordning av viktiga centrala myn-
digheters verksamhet inom totalförsvaret i fred.

Under år 1997 har chefsnämnden, utöver den
gängse verksamheten, genom enskilda ledamöter
och kanslichefen medverkat i ledningsövningar.

Slutsatser

Regeringen bedömer att verksamheten har
bedrivits på ett sådant sätt att målet har uppnåtts
under året.

Regeringen beräknar utgifterna för Totalför-
svarets chefsnämnd till 921 000 kronor år 1999.

Slutsatser

Regeringen beräknar bidrag till Svenska Röda
korset till 525 000 kronor år 1999.

Bidrag till Centralförbundet Folk och
Försvar

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Av Centralförbundets Folk och Försvar årsbe-
rättelse framgår att en omfattande verksamhet
bedrivits med informationskonferenser, kurser,
studieresor och studiebesök om säkerhetspolitik
och totalförsvarsrelaterade frågor.

Verksamheten syftar till att utveckla intresse-
gemenskapen mellan medborgarna och
totalförsvaret.

Slutsatser

Regeringen bedömer att verksamheten motsvarar
målet för statsbidraget.

Regeringen beräknar bidrag till Central-
förbundet Folk och Försvar till 4 165 000 kronor
för år 1999.

Bidrag till Svenska Röda korset

Svenska Röda korset får bidrag av staten för att
organisera en nationell upplysningsbyrå som
främst i krig skall bedriva verksamhet enligt folk-
rättsliga konventioner som syftar till att
underlätta kontakten med och återfinnandet av
krigsfångar och civilinternerade.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Svenska Röda korset har under år 1997 bedrivit
verksamhet som motsvarar målet för stats-
bidraget.

C3 Statens räddningsverk:
Förebyggande åtgärder mot jordskred
och andra naturolyckor

Tabell 5.6 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		15 038	Anslags- sparande	9 962
1997	Utfall	15 038	Anslags- sparande	9 962
1998	Anslag	25 000	Utgifts- prognos	0
1999	Förslag	25 000
2000	Beräknat	25 000
2001	Beräknat	25 000

Under anslaget, som disponeras av Statens rädd-
ningsverk, utbetalas ersättning till kommuner för
åtgärder som vidtas för att förebygga jordskred
och andra naturolyckor.

Medel utbetalas enligt de grunder som anges i
1986 års kompletteringsproposition (prop.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

1985/86:150, bet. 1985/86:FöUll, rskr.
1985/86:345, prop. 1985/86:150, bet.
1985/86:FiU29, rskr. 1985/86:361) om före-
byggande åtgärder mot jordskred och andra
naturolyckor.

Under budgetåret 1997 har Ale, Lilla Edets,
Sala och Valdermarsviks kommuner erhållit
ersättning.

C5 Statens räddningsverk: Samhällets
skydd mot olyckor

ITabell 5.8 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor
1999	Förslag^1,1	328 213
2000	Beräknat	334 863
2001	Beräknat	341 554

C4 Ersättning för verksamhet vid
räddningstjänst m.m.

ITabell 5.7 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		17 789	Anslags- sparande	7211
1997	Utfall	17 789	Anslags- sparande	7211
1998	Anslag	20 000	Utgifts- prognos	0
1999	Förslag	20 000
2000	Beräknat	20 000
2001	Beräknat	20 000

Under anslaget, som disponeras av Statens rädd-
ningsverk, utbetalas vissa ersättningar till följd av
uppkomna kostnader vid genomförda rädd-
ningsinsatser, bekämpningsoperationer till sjöss
samt för utredning av allvarliga olyckor. Det
statliga finansieringsansvaret är styrt av rädd-
ningstjänstlagen (1986:1102).

Oförutsedda händelser kan medföra att
utgifterna inte ryms inom den maximala
kreditmöjligheten. I de fall ett riksdagsbeslut om
anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas bör
detta ramanslag utgöra ett av de anslag som får
överskridas i enlighet med regeringens förslag
om utgiftsbemyndiganden i den reviderade
finansplanen.

Under budgetåret 1997 har ersättning lämnats
till nio kommuner. Fyra kommuner har fått
ersättning i samband med skogsbränder och tre
kommuner i samband med olyckor vid transport
av farligt gods. De största enskilda utbetal-
ningarna har gått till Sollefteå kommun, 2,7
miljoner kronor, med anledning av skogsbrand
och Trosa kommun, 2,7 miljoner kronor, med
anledning av jordskred.

¹ Nytt anslag fr.o.m. budgetåret 1999.

² Till och med år 1998 har utgifter för fredsräddningstjänsten beräknats under anslaget B3
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. För åren 1999-2001 beräknas utgifterna
under förevarande anslag.

Under anslaget, som disponeras av Statens rädd-
ningsverk, ingår verksamheterna samhällets
räddningstjänst, säkerheten vid verksamheter
med särskilda risker, den enskilda människans
förmåga samt den internationella verksamheten.

Till och med innevarande budgetår har dessa
verksamheter beräknats under anslaget B3
Funktionen Befolkningsskydd och rädd-
ningstjänst. För att erhålla en mer enhetlig
redovisning föreslår regeringen under det
angivna anslaget en uppdelning av de
verksamheter som i dag redovisas där.

Regeringen föreslår således att verksamheten
Samhällets skydd mot olyckor fr.o.m. budgetåret
1999 i stället beräknas under förevarande anslag.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Utöver den redovisning av verksamheten som
återfinns under anslaget B3 Funktionen Befolk-
ningsskydd och räddningstjänst (avsnitt 4.5) har
Statens räddningsverk genomfört utbildning av
brandbefäl för att kunna utföra brandorsaks-
utredningar som redovisar såväl brandorsak som
brandförlopp. Till och med år 1997 har ca 300
utredningar gjorts. Underlaget har delgetts
ansvariga myndigheter och

branschorganisationer, vilket har resulterat i att
myndigheter och tillverkare har vidtagit åtgärder
i syfte att minska och förhindra bränder.

Under budgetåret 1997 har Räddningsverket
på regeringens uppdrag och i samverkan med
myndigheter och organisationer tagit fram ett
handlingsprogram som syftar till att förbättra
den enskilda människans förmåga att agera på
rätt sätt vid olyckor, katastrofer och störningar i
viktiga infrastruktursystem. Programmet
omfattar bl.a. säkerhetsmedvetande, första

5 Riksdagen 1998/99. I saml. Nr I. Uo5-6

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

hjälpen, vattensäkerhet, brandskydd samt ett
program för utbildning i skolan.

Regeringen har vidare gett Statens räddnings-
verk i uppdrag att efter samråd med berörda
myndigheter och organisationer redovisa even-
tuella brister i alarmeringen av kommunal och
statlig räddningstjänst över larmnumret 112.
Räddningsverket har även i uppdrag att verka för
att underlätta rekryteringen av kvinnor till
kommunal räddningstjänst.

För den internationella verksamheten kan
med nuvarande beredskapsnivå en insats
genomföras samtidigt med en räddningsstyrka
och tre stödstyrkor. Statens räddningsverk har
också inom miljömålsarbetet erhållit ett särskilt
sektorsansvar för ekologisk hållbarhet.

Statens räddningsverk har lämnat en redo-
visning av tillsynen över länsstyrelsernas
verksamhet inom räddningstjänstområdet. Av
rapporten framkommer bl.a. att så gott som
samtliga länsstyrelser bedöms uppfylla de upp-
gifter som länsstyrelserna har enligt
räddningstjänstlagen (1986:1102). Räddnings-
verket avser att utveckla sitt stöd till
länsstyrelserna genom att bl.a. medverka i tillsy-
nen av den kommunala räddningstjänsten.

Beträffande frivilligverksamheten hänvisas till
avsnitt 4.5 B3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst.

Slutsatser

Regeringen anser att det är viktigt att även i fort-
sättningen prioritera insatser för att förebygga
olyckor och begränsa skador bl.a. genom det
fleråriga utvecklings- och handlingsprogrammet
för att minska antalet bränder. Säkerheten vid
verksamheter med särskilda risker skall förbättras
bl.a. genom en uppbyggnad av regionala
resursbaser mot kemikalieolyckor och erfaren-
hets- och kunskapsinsamling från olyckor med
farliga ämnen samt sanerings- och återställnings-
arbeten.

Under anslaget beräknas även utgifter för
handlingsprogrammet för att förbättra männi-
skans förmåga att agera på rätt sätt vid såväl
vardagens olyckor som vid större olyckor, kata-
strofer och störningar i viktiga
infrastruktursystem.

Statens räddningsverk skall fortsätta att
upprätthålla beredskap för att genomföra
internationella katastrof- och räddningsinsatser
samt kunna medverka i återuppbyggnadsinsatser
i katastrofdrabbade länder.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

6 Stödverksamhet

6.1 Omfattning

Verksamheten har till huvudsaklig uppgift att
stödja övriga verksamhetsområden inom utgifts-
området. Den finansieras huvudsakligen genom
avgifter men även till del genom anslag över
statsbudgeten.

I verksamhetsområdet ingår myndigheterna
Fortifikationsverket, Försvarets materielverk,
Totalförsvarets pliktverk, Försvarshögskolan,
Försvarets radioanstalt, Försvarets forsknings-
anstalt och Flygtekniska försöksanstalten samt
anslaget D6 Stöd till frivilliga försvarsorganisa-
tioner inom totalförsvaret.

6.2 Utgiftsutvecklingen

Tabell 6.1 Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

932

968

977

966

978

988

6.3 Resultatbedömning

Regeringen bedömer att de i verksamhets-
området ingående myndigheterna i huvudsak har
nått de myndighetsvisa mål som riksdagen god-
kände i 1996 års totalförsvarsbeslut. Ytterligare
resultatbedömning redovisas under respektive
myndighetsavsnitt.

6.4 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har lämnat en revisions-
berättelse med invändning för

Fortifikationsverket. Regeringens bedömning
och åtgärder med anledning härav redovisas
under avsnittet Fortifikationsverket.

6.5 Icke anslagsfinansierade
myndigheter

Fortifikationsverket

Fortifikationsverket är en central förvaltnings-
myndighet med huvuduppgift att förvalta statens
fastigheter avsedda för försvarsändamål, s.k.
försvarsfastigheter. Fortifikationsverkets

verksamhet finansieras med avgiftsinkomster.
Verksamheten leds av en styrelse med fullt
ansvar.

Det övergripande målet för Fortifikationsver-
ket är att fastigheterna skall förvaltas så att:

- god hushållning och hög ekonomisk
effektivitet uppnås,

- ändamålsenliga mark-, anläggnings- och
lokalresurser kan tillhandahållas för
brukarna på konkurrenskraftiga villkor,

- fastigheternas värden bevaras på en för äga-
ren och brukaren långsiktig lämplig nivå.

Fortifikationsverket skall inom ramen för de
övergripande målen anpassa sin verksamhet till
förändrade förutsättningar under försvars-
beslutsperioden. Hänsyn till miljö och
kulturmiljövärden skall i tillämpliga delar

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

motsvara vad som gäller för andra stora
fastighetsförvaltare.

Regeringens förslag: Att riksdagen bemyndigar
regeringen att för budgetåret 1999 låta Fortifika-
tionsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för
investeringar i mark, anläggningar och lokaler
intill ett sammanlagt belopp av 3 460 000 000
kronor.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Fortifikationsverkets omsättning för budgetåret
1997 uppgick till ca 2,9 miljarder kronor. Stats-
kapitalet uppgick till ca 10,3 miljarder kronor. En
avkastningsränta om 8 procent på detta kapital
har inbetalats till statsverket.

Verksamhetsgrenen Anskaffning har präglats
av den omfattande omplaneringen inom
Försvarsmakten, vilket resulterat i att ett antal
investeringsobjekt senarelagts eller utgått. Detta
har medfört ett underskott för verksamhets-
grenen på cirka 8 miljoner kronor för budgetåret
1997. Projekt för 964 miljoner kronor har
avslutats under året. Anskaffningarna har i
huvudsak genomförts enligt upprättade planer
samt enligt överenskomna kostnader och
produktionstider.

Resurser för löpande underhåll och drift av
försvarsfastigheter överfördes den 1 juli 1997
från Försvarsmakten m.fl. till Fortifikationsver-
ket. Överföringen samt regeringens krav på
rationaliseringar har på ett genomgripande sätt
påverkat inriktning och genomförande av
verksamhetsgrenen Underhåll och drift, bl.a.
genom förberedelser och åtgärder inför överta-
gandet av 1 600 anställda samt diverse materiel
och lagervärden. Fortifikationsverket har
genomfört det underhåll som bedömts
erforderligt för att försvarsfastigheternas funk-
tionella och ekonomiska värde skall kunna
bibehållas. Resultatet av verksamhetsgrenen
Underhåll och drift uppgick för budgetåret 1997
till ca 981 miljoner kronor.

Från och med den 1 januari 1998 har det skett
en övergång till s.k. totalhyra för Försvarsmak-
ten. Detta innebär att totalhyran nu inkluderar
samtliga fastighetskostnader och redovisas per
objekt. Det nya debiteringssättet har i enskilda

fall medfört förändrade hyreskostnader för
Försvarsmakten.

Statsmakternas besparingskrav inom Fortifi-
kationsverkets verksamhetsområde om 150
miljoner kronor per år (varav 15 miljoner kronor
inom Försvarsmaktens verksamhetsområde)
under perioden 1998-2001, kommer att kunna
genomföras.

Inom verksamhetsgrenen Avyttring har avytt-
ringar som följde av 1992 års totalförsvarsbeslut
slutförts under budgetåret 1997. Avyttringar till
följd av 1996 års totalförsvarsbeslut pågår. Cirka
2 000 objekt var uppsagda den 31 december 1997.
Försäljning av de större samlade fastig-
hetsbestånden har redan skett.
Försäljningsverksamheten har omfattat ca
500 000 m² byggnader samt 4 600 hektar mark.
Omkring 400 objekt har rivits, merparten
enklare befästningar. Verksamheten har
karaktäriserats av god affärsmässighet.
Marknadsmässiga ersättningar har erhållits.
Resultatet av avyttringsverksamheten uppgick
för budgetåret 1997 till ca 203 miljoner kronor.

Regeringen avser att genom en ändring i
instruktionen för Regeringskansliet den 1 januari
1999 överföra Fortifikationsverket till Finans-
departementets verksamhetsområde. Därmed
kommer verksamheten att fr.o.m. budgetåret
1999 att redovisas till riksdagen under utgifts-
område 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 6.2 Uppdragsverksamhet 1
Tusental kronor Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Utfall 1997	3 889 571	-2 712 868	1 176 703
- anskaffning	1 035 264	-1 043 393	-8 129
- underhåll och drift	2 571 296	-1 589 868	981 428
- avyttring	283 011	-79 607	203 404
Prognos 1998	3 299 000	-2 477 000	822 000
- anskaffning	287 000	-287 000	0
- underhåll och drift	2 907 000	- 2 110 000	797 000
- avyttring	105 000	- 80 000	25 000
Budget 1999	3 114 000	-2 313 000	803 000
- anskaffning	280 000	-280 000	0
- underhåll och drift	2 871 000	- 2 069 000	802 000
- avyttring	- 37 000	-36 000	1 000

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Skillnaden i resultaten mellan åren 1997 och 1998
beror på att resurser för drift och underhåll har
tillförts Fortifikationsverket.

Fortifikationsverket får disponera avgifts-
intäkterna från den avgiftsbelagda verksamheten.

Investeringsplan

Regeringens förslag: Att riksdagen perioden 1999-2001.		godkänner följande investeringsplan		för Fortifikationverket för
ITabell 5.3 Investeringsplan \|
Miljoner kronor	Totalt	Prognos 1998	Budget 1999	Beräknat 2000	Beräknat 2001
Investeringar, betalningsplan	-	-	-	-	-
- nybyggnad	415	110	130	150	25
- ombyggnad	405	130	100	100	75
Investeringar, lån	-		-	-	-
- nybyggnad	1 385	260	475	400	250
- ombyggnad	1 060	270	275	265	250
- markanskaffning	85	15	25	15	30
Investeringar, - förskotts hyra
- nybyggnad	120	25	95	0	0
Summa	3 470	810	1 100	930	630
investeringar¹
Finansiering	-	-	-	-	-
- betalningsplan	820	240	230	250	100
- lån	2 530	545	775	680	530
- förskottshyra	120	25	95	0	0
Summa	3 470	810	1 100	930	630
finansiering'
¹ Beroende på Försvarsmaktens omplanering och därmed sammanhängande försiktighet att fatta beslut i (nybyggnad och ombyggnad) och finansieringsform.			i investeringsverksamhet finns osäkerheter vad avser fördelning mellan olika verksamheter

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket anger i sin revisionsrapport
bl.a. följande angående resultatredovisningen.

Riksrevisionsverket har riktat en invändning
mot brister i Fortifikationsverkets interna kon-
troll. Enligt Riksrevisionsverket resulterar dessa
brister i att årsredovisningens underliggande
material inte håller tillräcklig god kvalitet. Rege-
ringen delar Riksrevisionsverkets uppfattning
om att vissa brister föreligger i den interna kon-
trollen. I kommande mål- och resultatdialog med
Fortifikationsverket kommer revisionens iaktta-
gelser att tas upp. Regeringen avser att
tillförsäkra sig en ökad insyn i Fortifikationsver-
kets löpande ekonomiadministrativa arbete och
noga följa upp resultatet av myndighetens åtgär-
der för att rätta till bristerna i dessa avseenden.

härvid att bistå Försvarsmakten i dess planering
för förmåga till anpassning samt att öka och
fördjupa det internationella samarbetet inom
försvarsmaterielområdet och underlätta svensk
försvarsindustris deltagande i internationella
samarbetsprojekt.

Försvarets materielverk behöver ett rörelse-
kapital för finansiering av dels upparbetade
kostnader avseende ej slutförda prestationer, dels
utestående förskott till försvarsindustrin och till
den interna verksamheten.

Regeringens förslag: Att riksdagen bemyndigar
regeringen att tillgodose Försvarets materiel-
verks behov av rörelsekapital, intill ett
sammanlagt belopp om högst 30 000 000 000
kronor för budgetåret 1999, genom en kredit i
Riksgäldskontoret.

Slutsatser

Regeringen bedömer med utgångspunkt från
Fortifikationsverkets årsredovisning och infor-
mation som har inhämtats på annat sätt att
verksamheten under budgetåret 1997 har
genomförts med godtagbart resultat samt att de
mål som riksdagen har godkänt för myndigheten
har uppfyllts.

Försvarets materielverk

Försvarets materielverk är en avgiftsfinansierad
central förvaltningsmyndighet med uppgift att
anskaffa, vidmakthålla och avveckla materiel och
förnödenheter på uppdrag av Försvarsmakten
samt att inom detta område stödja Försvars-
maktens verksamhet. Verksamheten leds av en
styrelse med fullt ansvar. Myndigheten biträder
Försvarsmakten i fråga om långsiktig materiel-
försörjningsplanering samt

materielsystemkunskap. Försvarets materielverk
får inom sitt verksamhetsområde även tillhanda-
hålla tjänster åt andra myndigheter.

Försvarets materielverk skall genom en
kostnadseffektiv, affärsmässig och säker
materielförsörjning bidra till att stärka den
samlade försvarsförmågan. Försvarets
materielverk skall anpassa verksamheten till
förändrade förutsättningar under

försvarsbeslutsperioden. Av särskild betydelse är

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Regeringen bedömer att Försvarets materielverk
i huvudsak har nått målen för budgetåret 1997.

Myndigheten har under 1997 låtit genomföra
en kundenkät avseende olika aspekter på dess
verksamhet och riktad mot de helt dominerande
kunderna Försvarsmakten och Kustbevakningen.
Enkäten visar på att kunderna i huvudsak är
nöjda med verksamhetens kvalitet men att det
även finns behov av förbättringar.

Försvarsmakten har i sin årsredovisning
bedömt kvaliteten på Försvarets materielverks
tjänster. Enligt bedömningen är myndighetens
tekniska kompetens god medan dess förmåga att
hålla avtalade leveranstider och att göra ekono-
miska prognoser bör förbättras.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 6.4 Uppdragsverksamhet 1
Tusental kronor Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Utfall 1997
- Ledning av FMV	21 100	755 061	-733 961
- Ledningsstöd	1 054 918	1 040 467	14 451
- Anskaffning	15 010 364	15 135 962	-125 598
- Driftsstöd	5 330 251	4 975 382	354 869
Summa	21 416 633	21 906 872	- 490 239
Prognos 1998
- Ledning av FMV	0	771 772	-771 772
- Ledningsstöd	2 424 091	2 223 430	200 661
-Anskaffning	17 406 409	17 043 676	362 733
- Driftsstöd	4 096 129	3 887 751	208 378
Summa	23 926 629	23 926 629	0
Budget 1999
- Ledning av FMV	0	685 397	-685 397
- Ledningsstöd	2 143 364	1 965 161	178 203
- Anskaffning	16 180 112	15 857 975	322 137
- Driftsstöd	3 924 284	3 739 227	185 057
Summa	22 247 760	22 247 760	0

Försvarets materielverk får disponera intäk-
terna från den avgiftsbelagda verksamheten.

Investeringsplan

Regeringens förslag: Att riksdagen godkänner följande investeringsplan för Försvarets materielverk för
perioden 1999-2001.

Tabell 6.5 Investeringsplan

Miljoner kronor

	Prognos 1998	Budget 1999	Beräknat 2000	Beräknat 2001
Investeringar > 1 mkr, varav	157,1	181,0	167,3	185,6
- provplatser	57,8	64,5	67,3	72,1
- IT-utveckli ng	32,5	66,0	75,5	90,5
- övrigt	66,8	50,5	24,5	23,0
Investeringar < 1 mkr	29,2	32,1	25,1	22,9
Summa investeringar	186,3	213,1	192,4	208,5
Lån	186,3	213,1	192,4	208,5
Summa finansiering	186,3	213,1	192,4	208,5

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Slutsatser

Regeringen bedömer att resultatet av Försvarets
materielverks verksamhet under budgetåret 1997
är i huvudsak gott. Dock bör myndighetens stöd
till Försvarsmakten utvecklas ytterligare, särskilt
vad gäller ekonomiska prognoser samt förmågan
att hålla avtalade leveranstider.

6.6 Anslagsfinansierade myndigheter
m.m.

Dl Totalförsvarets pliktverk

ITabell 6.6 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		233 661	Anslags- sparande	21 766
1997	Utfall	233 661	Anslags- sparande	21 766
1998	Anslag	231 750	Utgifts- prognos	241 000
1999	Förslag	235 900
2000	Beräknat	240 102
2001	Beräknat	244 004

Totalförsvarets pliktverk är en till största delen
anslagsfinansierad myndighet vars huvudsakliga
uppgifter är att mönstra, skriva in och krigs-
placera totalförsvarspliktiga.

Målet för Totalförsvarets pliktverk är att ge
myndigheter och andra som har bemannings-
ansvar inom totalförsvaret stöd och service
avseende bemanning med totalförsvarspliktiga
som skrivs in för civilplikt eller värnplikt. Stöd
och service skall även lämnas till de bemannings-
ansvariga i fråga om totalförsvarspliktigas
tjänstgöring och redovisning av annan personal
inom totalförsvaret.

Totalförsvarets pliktverk har ett anslags-
sparande från år 1997 som bl.a. härrör sig från det
uppehåll i verksamheten som uppstod till följd av
införandet av ett nytt redovisningssystem under
våren 1997. Totalförsvarets pliktverk beräknar att
utnyttja anslagssparandet huvudsakligen för
räntor och amorteringar hänförliga till det nya
informationssystemet.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Totalförsvarets pliktverk har under budgetåret
1997 mönstrat 41 008 män och antagningsprövat
471 kvinnor. Under april, maj och juni månad
gjordes ett mönstrings- och antagnings-
prövningsuppehåll på grund av införandet av ett
nytt redovisningssystem.

Under budgetåret 1997 skrevs 29 744 män och
346 kvinnor in till värnplikt och 2 784 män och 2
kvinnor in till civilplikt. Övriga blev inskrivna till
utbildningsreserven, var inte tjänstgörings-
skyldiga eller samtyckte inte till inskrivning.

Ett av regeringens verksamhetsmål för Total-
försvarets pliktverk är att minst 75 procent av de
totalförsvarspliktiga skall skrivas in så att de kan
påbörja grundutbildningen under det år de fyller
19 år. På grund av ett antal faktorer, som t.ex.
ökat utlandsboende, är ca 20 procent av de
totalförsvarspliktiga 19 år vid mönstringstillfället,
vilket gör det svårt att uppnå målet.

Verksamhetsmålet att minska antalet föränd-
ringar av inskrivningsbeslut före inryckning har
heller inte uppnåtts. Totalförsvarets pliktverk har
vidtagit åtgärder men de strukturella föränd-
ringar som följde av det senaste
totalförsvarsbeslutet medförde ett stort antal
ändrade inskrivningsbeslut som tillsammans med
andra faktorer har försvårat möjligheten att se
resultat av vidtagna åtgärder.

Totalförsvarets pliktverk har även haft rege-
ringens uppdrag att i samverkan med
utbildningsanordnarna minska antalet avgångar
under grundutbildningen jämfört med antalet
budgetåret 1995/96. I det civila försvaret har
avgångarna minskat från 13,8 procent av antalet
inryckta till 9,3 procent. Totalförsvarets plikt-
verk redovisar även en minskning i det militära
försvaret från 13,4 procent av antalet inryckta till

10.2 procent. Försvarsmakten har i sin tur
redovisat andelen avgångar av antalet inryckta till

14.3 procent. Skillnaden förklaras av att Total-
försvarets pliktverk och Försvarsmakten har
olika mätperioder.

Stödet till krigsorganisationen har i stort
uppnått de mål regeringen har fastställt. Då
Totalförsvarets pliktverks nya informations-
system inte kunde driftsättas i sin helhet under år
1997 uppstod vissa förseningar rörande krigs-
placering av personal som slutfört sin
grundutbildning i Försvarsmakten.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Totalförsvarets pliktverks informationssystem
PLIS

Utvecklingsarbetet med Totalförsvarets plikt-
verks informationssystem PLIS har försenats då
Totalförsvarets pliktverk har genomfört ett
omfattande arbete vad gäller säkerhetsgranskning
och ackreditering av systemet. Verket har
ackrediterat och säkerhetsgranskat

informationssystemet enligt ITSEC, som är en
internationell standard för evaluering och
ackreditering av produkter och system.

Den del av systemet som handhar person-
uppgifter är sedan i somras driftsätt och
Totalförsvarets pliktverk reviderar för närvarande
sin plan för utvecklandet av den del av
informationssystemet som skall behandla
uppgifter om krigsorganisationen.

Försvarsdepartementet har följt utvecklings-
arbetet av informationssystemet och begärt
kontinuerliga arbetslägesredovisningar av
Totalförsvarets pliktverk. Myndigheten har
inkommit med redovisningar skriftligt och
genom föredragningar. Säkerhetsgranskningen
och ackrediteringsprocessen har skapat en säker
grund för det fortsatta utvecklingsarbetet.

Försvarsdepartementet kommer att följa det
fortsatta utvecklingsarbetet av informations-
systemet genom en dialog med myndigheten.
Dessutom har regeringen begärt en utvärdering
av arbetet med framtagandet och driftsättandet
av informationssystemet som skall presenteras
den 1 mars 1999.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 6.7 Uppdragsverksamhet

Tusental kronor
Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Utfall 1997	58 727	-55 091	3 635
Mönstring och antagningsprövning	1 190	1 217	-27
Stöd under tjänstgöring	1 394	-1 548	-154
Stöd till krigsorganisationen	30 607	-28 067	2 540
övrig verksamhet	25 536	-24 259	1 277
Prognos 1998	58 000	-56 500	1 500
Stöd till krigsorganisationen	36 330	-35 390	940
Konsultverksamhet	21 670	-21110	560
Budget 1999	67 500	-61 900	5 600
Stöd till krigsorganisationen	38 600	-35 400	3 200
Konsultverksamhet	28 900	-26 500	2 400

Från och med budgetåret 1998 har Totalförsva-
rets pliktverks verksamhetsindelning redovisats
så att all avgiftsfinansierad verksamhet finns
under verksamhetsgrenarna Stöd till
krigsorganisationen och Konsultverksamhet.
Huvuddelen av den avgiftsfinansierade verksam-
heten avser tjänster Totalförsvarets pliktverk
lämnar till Försvarsmakten, även om tjänsterna
till civila kunder ökar. Totalförsvarets pliktverk
får disponera intäkterna från den avgiftsbelagda
verksamheten.

Investeringsplan

ITabell 6.8 Investeringsplan 1
Miljoner kronor	Total kostnad	Anskaffat t.o.m. 1997	Prognos 1998	Budget 1999	Beräknat 2000	Beräknat 2001
- Utveckling av PLIS	201,0	146,9	31,6	22,5	-	-
-Övrigt	98,2	34,4	15,0	25,8	11,5	11,5
Summa investeringar	299,2	181,3	46,6	48,3	11.5	11,5
- Lån	299,2	181,3	46,6	48,3	11,5	11,5
Summa finansiering	299,2	181,3	46,6	48,3	11,5	11,5

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket påpekar att utvecklandet av
Totalförsvarets pliktverks nya informations-
system under år 1997 medförde ett
budgetöverskridande på 58 procent. Riksrevi-
sionsverket anser att ett sådant
budgetöverskridande är av väsentlig betydelse
och borde ha framgått av årsredovisningen.
Regeringen delar bedömningen.

Slutsatser

Regeringen bedömer att målet som riksdagen har
godkänt för Totalförsvarets pliktverk har
uppfyllts och att resultatet av verksamheten är
gott.

Regeringens mål att 75 procent av de total-
försvarspliktiga skall skrivas in så att de kan
påbörja grundutbildningen under det år de fyller
19 år bör ändras. Av de totalförsvarspliktiga som
skrivs in till grundutbildning skall minst 70
procent påbörja sin grundutbildning under
påföljande år.

Regeringen anser att Totalförsvarets plikt-
verks arbete i samverkan med
utbildningsanordnare för att minska antalet
ändrade inskrivningsbeslut före inryckning och
för att minska avgångar under grundutbildning är
av stor vikt. Regeringen avser därför att fortsätta
att ge Totalförsvarets pliktverk och
utbildningsanordnare uppdrag att i samverkan
arbeta för detta.

D2 Försvarshögskolan

Tabell 6.9 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		24 882	Anslags- sparande	4 483
1997	Utfall	24 882	Anslags- sparande	4 483
1998	Anslag	36 603	Utgifts- prognos	31 000
1999	Förslag	26 357
2000	Beräknat	27 399
2001	Beräknat	27 840

Försvarshögskolan bildades den 1 januari 1997
genom en sammanslagning av tidigare Militär-
högskolan och Försvarshögskolan.

Sammanslagningen har medfört att total-

försvarsprofilen stärkts. Under år 1997 har
skolan fått en fastställd verksamhetsinriktning.

Målet för Försvarshögskolan är att genom
utbildning och forskning stödja totalförsvarets
kompetensuppbyggnad och chefsutveckling av
såväl militär som civil personal. Försvars-
högskolans verksamhet finansieras

huvudsakligen genom avgifter. Verksamheten
leds av en rektor. Vid skolan finns en prorektor
som är rektorns ställföreträdare.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Myndigheten har på ett godtagbart sätt genom-
fört sina uppgifter inom samtliga
verksamhetsgrenar.

Tre professurer har inrättats och högskolan
har haft ett antal gästprofessorer samt antagit nya
doktorander. Den taktiska utbildningen har
integrerats med skolan i övrigt. Totalförsvarets
växande internationella engagemang har åter-
speglats genom att utbildningen har fått
väsentligt ökade inslag av studier av inter-
nationella fredsfrämjande operationer och av
krishantering. Skolan har inom ramen för PFF
genomfört ett antal utbildningar och seminarier.
Ett utbildningspaket i etik för officerare har
tagits fram. Vidare har en omfattande förstudie
om informationskrigföring gjorts tillsammans
med Styrelsen för psykologiskt försvar.

Genom ett uppdrag som regeringen i mars
1998 gett till Högskoleverket, har ”akademise-
ringsprocessen” fortsatt. Högskoleverket skall
bedöma nivå och kvalitet beträffande viss utbild-
ning vid Försvarshögskolan. Därmed har det
hittills största steget tagits i ambitionen att
meritvärdera utbildningen. Uppdraget skall
redovisas till regeringen i december 1998.

Utöver gängse utbildnings- och forsknings-
verksamhet har Försvarshögkolan under
budgetåret 1997 bl.a. utarbetat en ny ekonomisk
styrmodell för skolan, vilken väntas vara i fullt
bruk under 1998. Syftet är att i högre grad kunna
följa det ekonomiska utfallet på varje enskild
aktivitet. Ett kvalitetutvecklingsprojekt inom
området har påbörjats.

Försvarshögskolan har inkommit med ett
förslag om framtida finansiering av Högre
totalförsvarsutbildning (f.d. Försvarshögskolans
verksamhetsområde). Skolan föreslår att en
avgiftsfinansiering införs. Det bör ske enligt i

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

huvudsak samma princip som redan tillämpas för
den högre militära chefsutbildningen, dvs.
genom beställningar och dialoger med berörda
myndigheter. Enligt förslaget skall regeringen, på
samma sätt som för närvarande tillämpas för den
internationella utbildningen inom PFF-området
m.m., styra de ekonomiska resurserna till
specifika områden.

Försvarshögskolan föreslår att resurser i minst
samma storleksordning som under anslaget
beräknats för verksamhetsgrenen Högre
chefsutbildning för totalförsvaret för budgetåret
1998 (ca 10 miljoner kronor) i regleringsbrev
överförs till beställande myndigheter. Detta
innebär att 75 procent av beloppet förs över till
Överstyrelsens för civil beredskap anslag och
resterande del till Försvarsmaktens anslag. Över-
styrelsen föreslås härvid att företräda alla civila
kunder inklusive riksdag, regering, näringsliv,
media m.fl. Försvarshögskolan förutsätter dock
att kursdeltagarna även fortsättningsvis kommer
att tas ut av skolan.

Regeringen förutsätts därutöver som tidigare, i
särskilda uppdrag finansiera speciella uppkomna
behov av utbildning eller annan verksamhet vid
Försvarshögskolan.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 6.10 Uppdragsverksamhet 1
Tusental kronor Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Utfall 1997
Högre chefsutbildning för totalförsvaret	2211	-2 181	30
Militär chefs- och specialistutbildning	177 781	-175 559	2 222
Civil chefs- och specialistutbildning	606	-606	0
Forskning och utveckling	38 265	-41 730	-3 465
Summa	218 863	-220 076	-1 213
Prognos 1998
Högre chefsutbildning för totalförsvaret	4 698	-3 898	800
Militär chefs- och specialistutbildning	194 987	-191 284	3703
Civil chefs- och specialistutbildning	1 000	-1 000	0
Forskning och utveckling	33 180	-33 122	58
Summa	233 865	-229 304	4 561
Budget 1999
Högre chefsutbildning för totalförsvaret	12 000	-12 000	0
Militär chefs- och specialistutbildning	197 500	-197 500	0
Civil chefs- och specialistutbildning	1 250	-1250	0
Forskning och utveckling	26 770	-26 770	0
Summa	237 520	-237 520	0

Försvarshögkolan får disponera intäkterna av
den avgiftsbelagda verksamheten.

Slutsatser

Regeringen bedömer att verksamheten under
budgetåret 1997 har genomförts med ett gott
resultat.

Regeringen bedömer att finansieringen av den
verksamhet som tidigare bedrivits vid den f.d.
Försvarshögskolan bör ske i enlighet med
Försvarshögskolans förslag. Förslaget har
utarbetats i samråd med de framtida uppdrags-
givarna. Genom den föreslagna konstruktionen
anser regeringen att, i enlighet med total-
försvarsbeslutet år 1996, utbildning i
säkerhetspolitik och totalförsvar av personal i
ledande befattningar inom totalförsvaret kan

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

genomföras så att en hög ambitionsnivå tillför-
säkras. Försvarsutskottet har i bet.
1996/97:FöUl Sveriges försvarspolitik mot
sekelskiftet - Försvarets högskolor s. 220
framhållit betydelsen av att den speciella inrikt-
ning och karaktär som kännetecknade dåvarande
Försvarshögskolan kunde bevaras. Regeringen
anser att förslaget även tillgodoser dessa krav. De
övervägande fördelarna med en avgifts-
finansiering är att kostnadsmedvetenhet,
styrning, inriktning av verksamheten samt
behovsprövning av densamma ökar och blir
tydligare.

Huvuddelen av verksamheten vid Försvars-
högskolan föreslås således även fortsättningsvis
bli finansierad genom avgifter. Dock skall, som
hittills, den militära och säkerhetspolitiska
forskningen samt det långsiktiga arbetet med att
bygga upp en forskningskompetens inom
skolans kärnområden finansieras med anslag.

Vad gäller ”akademiseringen” av den utbild-
ning som bedrivs vid Försvarshögskolan
bedömer regeringen denna utveckling som
angelägen för att skolan skall kunna leva upp till
sin roll inom totalförsvaret.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Regeringen bedömer att verksamhet och orga-
nisationsutveckling har skett i enlighet med den
av regeringen beslutade inriktningen. Det av
myndigheten utnyttjade systemet för resultat-
värdering fungerar men regeringen bedömer i
samförstånd med myndigheten att det behöver
utvecklas så att en bättre svarsfrekvens uppnås
vid utvärderingen.

Slutsatser

Försvarets underrättelsenämnd har tillstyrkt
radioanstaltens budgetunderlag. Regeringen
bedömer att verksamheten kan fortsätta i
enlighet med inlämnat förslag för år 1999.

D3 Försvarets radioanstalt

ITabell 6.11 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		424 072	Anslags- kredit	4 279
1997	Utfall	424 072	Anslags- kredit	4 279
1998	Anslag	428 667	Utgifts- prognos	428 900
1999	Förslag	434 640
2000	Beräknat	438 749
2001	Beräknat	441 505

D4 Försvarets forskningsanstalt

ITabell 6.12 Anslagsutvecklingen I
Tusental kronor		123 811	Anslags- sparande	1 422
1997	Utfall	123 811	Anslags- sparande	1 422
1998	Anslag	137 343 '	Utgifts- prognos	140 000
1999	Förslag	129 352
2000	Beräknat	131657
2001	Beräknat	133 729

¹1 beloppet ingår 10 000 tkr för sanering efter explosivämnesverksamhet i Ursvik.

Försvarets radioanstalt är en central förvalt-
ningsmyndighet med uppgift att bedriva
signalspaning. Verksamheten bedrivs enligt den
inriktning som regeringen, Försvarsmakten och
övriga uppdragsgivare anger. Försvarets radio-
anstalt skall också utveckla teknisk materiel och
metoder som behövs för att bedriva denna verk-
samhet.

Försvarets forskningsanstalt är en i huvudsak
avgiftsfinansierad myndighet som enligt
totalförsvarsbeslutet 1996 skall, med beaktande
av krav på relevans och vetenskaplig kvalitet,
bedriva forskning och utredningsarbete för
totalförsvaret samt till stöd för nedrustning och
internationell säkerhet.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Det förändrade säkerhetspolitiska läget och den
minskade försvarsbudgeten har påverkat inrikt-
ningen av försvarsforskningen. Okade resurser
har avdelats till försvars- och säkerhetspolitiska
analyser samt forskning relaterad till elektronisk
krigföring. Analys och värdering av befintliga

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

förband har avslutats. Totalt sett har dock efter-
frågan ökat - villket synes naturligt mot
bakgrund av krav på framtida handlingsfrihet.
Den internationella utvecklingen vad avser
nukleära, biologiska och kemiska vapen (N-, B-,
och C-vapen) har resulterat i ökad efterfrågan på
och behov av analyser inom dessa områden. Det
säkerhetspolitiska läget och krav på industriell
strukturomvandling inklusive utveckling av dual-
use teknologi, ställer i förlängningen även ökat
krav på samverkan mellan civil och militär forsk-
ning såväl nationellt som internationellt.

Måluppfyllelse avseende relevans och kvalitet inom
uppdragsstyrd verksamhet

När det gäller den uppdragsstyrda delen av verk-
samheten (ca 560 miljoner kronor år 1997) så är
en väl fungerande dialog med uppdragsgivarna en
förutsättning för att uppnå kravet på relevans.
Försvarsmakten bedömer att kvaliteten på leve-
rerade tjänster är god. I kundundersökningen
som Försvarets forskningsanstalt gjorde år 1996
framhålls att Forskningsanstalten är en leve-
rantör med hög kompetens, kvalitet,
trovärdighet och objektivitet. Under år 1997 har
Forskningsanstalten arbetat fram ett åtgärds-
program där det framhålls att
Forskningsanstalten skall bli mer affärsmässig
vid kundkontakter och under projektgenom-
förandet. En förbättrad projektuppföljning skall
bidra till att projektverksamheten blir mer effek-
tiv. Regeringen bedömer mot bakgrund av detta
att kvaliteten och relevansen är god inom detta
område.

Resultatinformation samt måluppfyllelse avseende
relevans och kvalitet för anslagsfmansierad verk-
samhet

Den anslagsfinansierade delen av verksamheten
fördelas på de två verksamhetsgrenarna Försvars-
och säkerhetspolitik (ca 40 miljoner kronor år
1997) samt Skydd mot N-, B- och C-stridsmedel
(ca 83 miljoner kronor år 1997).

När det gäller verksamhetsgrenen Försvars-
och säkerhetspolitik, där regeringen är mottagare
av forskningsresultaten, bedrivs ett 30-tal forsk-
ningsprojekt. Studier genomförs avseende
försvarets möjlighet till anpassning, den
breddade hotbilden, öststats studier, europeiska
säkerhetsstrukturer och internationella insatser.
En granskning av verksamhetsgrenen Försvars-
och säkerhetspolitik genomfördes på Forsk-
ningsanstaltens initiativ under år 1997 av en
internationell expertgrupp. Sammanfattningsvis

ansåg expertgruppen att forskning bedrivs med
hög kompetens och att man förenar mycket god
kundkontakt med ett vetenskapligt och obero-
ende arbetssätt. Regeringen bedömer mot
bakgrund av ovanstående att Försvarets forsk-
ningsanstalt lever upp till målsättningen om
relevans och kvalitet.

Inom verksamhetsgrenen Skydd mot N-, B-
och C-stridsmedel, där regeringen såväl som
myndigheterna inom totalförsvaret är mottagare
av forskningsresultaten, bedrivs verksamhet
inom såväl hotbildsanalys som skyddsforskning.
Under budgetåret 1995/96 granskades verksam-
hetsområden inom skydd mot B- och C-
stridsmedel av en internationell expertpanel.
Granskningen visade att den vetenskapliga
kompetensen och kvaliteten låg på en mycket
hög nivå men att kopplingen till kundernas
behov behövde förbättras. Under år 1997 har
åtgärder vidtagits för att minska antalet projekt
och därigenom minska tendensen till splittring i
små projekt med svag kundkoppling. Regeringen
bedömer att kvaliteten är god inom denna
verksamhetsgren men att brister avseende
relevansen kvarstår, trots de åtgärder som
vidtagits.

Övrigt

Försvarets forskningsanstalt har under året
vidtagit effektiviseringsåtgärder som enligt
myndighetens bedömning kommer att leda till
lägre timpriser under år 1998 motsvarande 25
miljoner kronor.

Försvarets forskningsanstalt kommer fr.o.m.
år 1999 att övergå till s.k. milstolpsfakturering.
Försvarets forskningsanstalts behov av rörelse-
kapital ökar därmed.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 6.13 Uppdragsverksamhet

Tusental kronor

Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Utfall 1997	558 682	-557 925	757
Prognos 1998	590 000	-587 000	3 000
Budget 1999	545 000	-545 000	0

Försvarets forskningsanstalt får disponera
intäkterna från den avgiftsbelagda verksamheten.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Slutsatser

Regeringen bedömer att målen avseende relevans
och kvalitet i huvudsak har uppfyllts. Relevansen
när det gäller den avgiftsfinansierade verksam-
heten är dock relaterad till
funktionsmyndigheternas, främst Försvars-
maktens och Överstyrelsens för civil beredskap,
förmåga till återkoppling mellan myndigheternas
mål och beställd forskning samt deras kompe-
tens när det gäller forskningsbeställning.
Regeringen avser därför att begära in underlag
från berörda myndigheter och att se över denna
förmåga och kompetens.

Kvaliteten men även i viss mån relevansen har
granskats av återkommande internationella
expertpaneler för delar av Forskningsanstaltens
verksamhet. Regeringen anser att expert-
granskningen utgör ett viktigt underlag för
framtida bedömning av Forskningsanstaltens
måluppfyllelse.

När det gäller den anslagsfinansierade forsk-
ningsverksamheten inom NBC-området är målet
avseende kvalitet uppfyllt. Inför 1999 års säker-
hetspolitiska kontrollstation pågår inom
Regeringskansliet en översyn av den interna-
tionella utvecklingen när det gäller NBC-vapen.
Översynen skall behandla konsekvenser för
berörda myndigheter avseende kunskap, skydd
och beredskap samt forskningsbehov och
styrningen av forskning inom området.

D5 Flygtekniska försöksanstalten

Tabell 6.14 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		26 336	Anslags- sparande	7 295
1997	Utfall	26 336	Anslags- sparande	7 295
1998	Anslag	31 773	Utgifts- prognos	35 000
1999	Förslag	37 367
2000	Beräknat	38 049
2001	Beräknat	38 610

Flygtekniska försöksanstalten är en i huvudsak
avgiftsfinansierad myndighet med uppgift att
främja flygtekniken i landet. Verksamheten leds
av en styrelse med fullt ansvar. Enligt total-
förvarsbeslutet 1996 har Flygtekniska
försöksanstalten till uppgift att främja utveck-
lingen av flygtekniken inom landet. Utöver detta
ställs i regleringsbrevet krav på att Flygtekniska

försöksanstalten skall bedriva forskning med
beaktande av krav på relevans och kvalitet samt
att bygga upp egen kompetens för att tillgodose
framtida behov.

Anslaget för år 1998 har ökat i enlighet med
1996 års totalförsvarsbeslut. Ökningen av ansla-
get gäller strategiska investeringar, framförallt en
kompressor och en ställbar dysa i syfte att färdig-
ställa och i viss mån vidareutveckla det tidigare
beslutade vindtunnelbygget T 1500.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Den internationella utvecklingen inom flyg-
teknikområdet kan på sikt innebära väsentliga
förändringar för svensk flygteknisk utveckling
och forskning. Forsknings- och teknologi-
programmen genomförs i samspel mellan
myndigheter, forskare och industri. Flygtekniska
försöksanstalten är aktiv vad gäller internationell
forskningssamverkan och deltar sedan flera år i
diskussioner mellan europeiska flygforsknings-
institut kring rollfördelning och struktur-
förändringar på europeisk nivå.

Måluppfyllelse avseende främjande av flygtekniken
inom landet

Verksamheten vid Flygtekniska försöksanstalten
är koncentrerad på forskning och utveckling
inom flygteknikområdet och verksamheten
utformas genom uppdrag från främst svenska
men även utländska uppdragsgivare. Regeringen
bedömer att Flygtekniska försöksanstaltens
verksamhet därmed främjar utvecklingen av
flygtekniken inom landet.

Måluppfyllelse avseende relevans och kvalitet
Verksamheten vid Flygtekniska försöksanstalten
är avgiftsfinansierad. Det är regeringens bedöm-
ning att uppdragsstyrningen leder till att
verksamheten blir relevant för uppdragsgivarna.
Under år 1997 har en grupp utländska experter
på Försöksanstaltens uppdrag gjort en obero-
ende utvärdering av forskningskvalitet och
inriktning inom verksamhetsgrenen Hållfasthet.
Utvärderingen visar att Försöksanstalten levere-
rar resultat av hög kvalitet. Verksamheten fick
högt betyg men expertgruppen ansåg att antalet
forskare var för få. Regeringen bedömer att
kvaliteten är god inom verksamhetsgrenen
hållfasthet.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Måluppfyllelse avseende egen kompetens för
framtida behov samt relevans och kvalitet inom
denna verksamhet

Eftersom Flygtekniska försöksanstalten har
många olika kunder, finns det inte en enskild
beställare som kan ta ansvar för den långsiktiga
kompetensutvecklingen för hela verksamheten.
Uppbyggnad av kompetensen på lång sikt är
anslagsfinansierad. Av anslaget finansierar ca en
tredjedel kompetensuppbyggande internationell
verksamhet såsom EU-projekt och projekt
initierade inom samarbetsorganen Garteur och
Aerea och en tredjedel Flygtekniska försöks-
anstaltens interna strategiska utveckling.
Resterande tredjedel utgör lånefinansiering av
större investeringar inom främst vindtunnel-
området. Relevansen och kvaliteten när det gäller
den långsiktiga kompetensutvecklingen granskas
av ett internt tekniskt-vetenskapligt råd som
fördelar medel efter ansökningar. Regeringen
bedömer att anslaget ger Flygtekniska försöks-
anstalten möjlighet att bygga upp den långsiktiga
kompetensen. Regeringen bedömer att målen
avseende relevans och kvalitet uppfylls
godtagbart.

Övrigt

Sedan början av 1990-talet har Flygtekniska
försöksanstalten genomfört omfattande
rationaliseringar i verksamheten i kombination
med personalreduceringar. Under år 1997 har en
rad åtgärder, enligt Flygtekniska försöks-
anstalten, beräknats medföra en årlig
nettokostnadsbesparing om fyra till fem procent.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 6.15 Uppdragsverksamhet

Tusental kronor

Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Utfall 1997	116 431	-115 341	1 090
Prognos 1998	136 200	-135 000	1 200
Budget 1999	139 000	139 000	0

Resultaträkningen visar att intäkterna av
myndighetens avgiftsfinansierade verksamhet har
ökat med nästan 30 procent. Resultatför-
bättringen inom den avgiftsfinansierade
verksamheten gäller främst verksamhetsgrenen
Aerodynamik, dvs. verksamhet knuten till
vindtunneln.

Från och med den 1 januari 1999 övergår
ansvaret för riksmätplats för tryck enligt
förordningen (1989:527) om riksmätplatser till
Sveriges provnings- och forskningsinstitut AB
(se vidare utgiftsområde 24).

Flygtekniska försöksanstalten får disponera
intäkterna från den avgiftsbelagda verksamheten.

Investeringsplan

Flygtekniska försöksanstaltens investerings-
volym ökade kraftigt under år 1997 varav hälften
avsåg vindtunnelsatsningar och hälften det s.k.
Simcenter, vilket finansieras enligt särskilt avtal
med Försvarsmakten.

Flygtekniska försöksanstaltens investerings-
plan för perioden 1999-2001 redovisas nedan

ITabell 6.16 Investeringsplan 1
Miljoner kronor	Total kostnad	Anskaffat t.o.m. 1997	Prognos 1998	Budget 1999	Beräknat 2000	Beräknat 2001
- Ställbar dysa till T 1500	19,7	17,7	2,0	0	0	0
- Kompressoranläggning	65,0	10,0	50,0	10,0	0	0
- Simuleringscenter	26,0	11,0	19,2	9,0	16,5	16,5
- övriga objekt	58,8	-	13,8	20,0	15,0	15,0
Summa Investeringar	169,5	38,7	83,0	39,0	31,5	31,5
- Lån	169,5	38,7	83,0	39,0	31,5	31,5
Summa finansiering	169,5	38,7	83,0	39,0	31,5	31,5

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Slutsatser

Regeringens överväganden

Regeringen bedömer att det övergripande målet
har uppfyllts och att resultatet av verksamheten
är gott. Regeringen bedömer att målen i regle-
ringsbrevet avseende relevans och kvalitet
uppfylls godtagbart. Målet att bygga upp egen
kompetens för att tillgodose framtida behov
möjliggörs genom det anslag myndigheten
erhåller men regeringen avser höja kravet när det
gäller myndighetens redovisning av anslaget.
Regeringen bedömer att målet avseende kvalitet
är uppfyllt för verksamhetsgrenen Hållfasthet.
Regeringen anser att expertgranskningar utgör
ett viktigt underlag för framtida bedömningar av
måluppfyllelsen.

D6 Stöd till frivilliga
försvarsorganisationer inom
totalförsvaret

Tabell 6.17 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor
1997	Utfall	98 770
1998	Anslag	101 971	Utgifts- prognos	101 000
1999	Förslag	102 396
2000	Beräknat	101 971
2001	Beräknat	101 971

Resultatinformation och slutsatser

De frivilliga försvarsorganisationer som anges i
bilaga till förordningen (1994:524) om frivillig
försvarsverksamhet får bidrag för den del av
deras verksamhet som främjar totalförsvaret och
som omfattar ledning och administration,
försvarsupplysning och rekrytering.

Myndigheterna Försvarsmakten och Över-
styrelsen för civil beredskap disponerar och
fördelar beloppen för stöd till de frivilliga
försvarsorganisationerna. Bidragen ges i form av
statsbidrag. Överstyrelsen för civil beredskap och
Försvarsmakten skall från och med årsredo-
visningarna för år 1998 redovisa de frivilliga
försvarsorganisationernas verksamhet.

De frivilliga försvarsorganisationerna utgör
genom sitt starka engagemang och sin breda
kompetens inom skilda områden i samhället en
viktig resurs för landets försvar. Stödet skall även
fortsättningsvis lämnas till de frivilliga försvars-
organisationerna så att deras verksamhet främjar
försvarsviljan och ger försvarsverksamheten en
bred förankring.

Anslaget omfattar utgifter för stöd till den
verksamhet som anges i förordningen (1994:524)
om frivillig försvarsverksamhet.

Härutöver tilldelas de frivilliga försvarsorgani-
sationerna för sin utbildningsverksamhet belopp
från anslagen Al Förbandsverksamhet och
beredskap m.m., B3 Funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst samt B6
Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. Arbets-
marknadsstyrelsen tilldelas belopp under anslaget
B3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Bilaga 1

Förkortningar

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Förkortningar och benämningar

Följande förkortningar och benämningar av internationella truppinsatser, övningar och samarbets-
organ samt militära vapensystem m.m. används i Försvarsdepartementets del av Budgetproposition för
år 1999.

Principer för förkortningar:

Om förkortningen uttalas bokstav för bokstav används versaler (PFF, MTS). Det samma gäller för
förkortningar som uttalas som ett ord och som har en eller två stavelser (PLIS).

I de fall förkortningen uttalas som ett ord och har tre eller fler stavelser används versal begynnelse-
bokstav (Minurso, Aerea). Under förutsättning att förkortningen är allmänt känd kan denna princip
även användas för förkortningar med två stavelser och som uttalas som ett ord (Nato).

Inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde är förkortningarna på internationella övningar
och insatser samt vapensystem att betrakta som allmänt kända. Därför skrivs sådana förkortningar
med versal begynnelsebokstav även om de endast har två stavelser (Arthur, Baltbat).

ITabell Bl.2 Förkortningar och benämningar 1
Förkortningar och benämningar	Förklaring
Aerea	"Association of European Research Establishments in Aeronautics". Forum för samverkan mellan europeiska forskningsinstitut med målsättning att stärka teknologibasen för den europeiska flygindustrin.
AJS 37	Attack-, jakt- och spaningsflygplan 37 Viggen.
AJS-modifiering	Modifiering av attack- och jaktflygplan 37 Viggen till attack-, jakt- och spaningsflygplan.
Amraam	"Advanced Medium Range Air-to-Air Missile”. Radarjaktrobot med medellång räckvidd
Arte 740	Bepansrad fordonsmonterad spanings- och eldledningsradar för kustförsvarsförbanden.
Arthur	Artil lerilokaliseri ngsradar för fördelningsförbanden.
Baltbat	”Baltic Battalion”. En sambaltisk fredsbevarande bataljon för internationella insatser. Verksamheten stöds av Sverige.
Baltdefcol	”Baltic Defence College”. En sambaltisk försvarshögskola som kommer att ta emot sina första studenter hösten 1999. Verksamheten stöds av Sverige.
Baltron	"Baltic Naval Squadron”. En sambaltisk marin styrka i första hand bestående av förband med minröjnings- förmåga. Verksamheten stöds av Sverige.
Bamse	Allväders luftvärnsrobotsystem med medellång räckvidd.
Bonus	Måldetekterande artillerigranat som ger möjlighet att med indirekt eld bekämpa stridsfordon på långa avstånd.
Cimic	Civil och militär samverkan
Cooperative Banners	Internationell militär övning med svenskt deltagande inom ramen för Partnerskap för fred.
Elvira	"Effektiv ledning från vision till realitet". Tekniskt ledningssystem för det civila försvaret.
F10	Skånska flygflottiljen i Ängelholm.
F 15	Hälsinge flygflottilj i Söderhamn.
F7	Skaraborgs flygflottilj i Såtenäs.
FMS	"Full Mission Simulator”. Simulatorutrustning till JAS 39 Gripensystemet för flygutbildning
FSR-890	Flygburet spaningsradarsystem.
Garteur	"Group för Aeronauticai Research and Technology in Europé”. Forum för samarbete på regeringsnivå mellan Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Spanien och Sverige med målsättning att stärka samarbetet inom flygteknisk forskning.
IG JAS	"Industrigruppen JAS”. Samarbetsgrupp för produktionen av JAS 39 Gripen bestående av ett flertal svenska industrier.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

IR-jaktrobot	Värmesökande jaktrobot
ITSEC	Internationell standard för evaluering och ackreditering av produkter och system inom informationsteknologin.
J35	Jaktflygplan 35 Draken.
JA 37	Jakt- och attackflygplan 37 Viggen.
JAS 39	Jakt-, attack- och spaningsflygplan 39 Gripen.
JAS 39B	Jakt-, attack- och spaningsflygplan 39 Gripen, tvåsitsig version.
Matak	Marinens ledningssystem.
Minurso	Fredsbevarande FN-insats (minröjning) till stöd för genomförandet av folkomröstning i Västsahara.
MMT	"Multi Mission Simulator". Simulatorutrustning till JAS 39 Gripensystemet för utbildning på flygdivisionsnivå.
MTS	Marinens telesystem.
NBC-beredskap	Beredskap för försvar mot anfall med nukleära, biologiska och kemiska vapen.
NBC-vapen	Nukleära, biologiska och kemiska vapen.
PFF	”Partnerskap för fred”. Forum för samarbete mellan Nato-medlemmar och vissa icke Nato-medlemmar.
PLIS	Totalförsvarets pliktverks informationssystem.
Projekt Q	Kvalitetsprojekt inom Försvarsmakten.
RBS 90	Luftvärnsrobotsystem med mörkerkapacitet.
Robot 99	Radarjaktrobot 99.
S102B	Signalspaningsflygplan Gulfstream.
Sam-Marin 97 (Nordvart)	Marin övning med deltagande av delar av de operativa rörliga marina stridskrafterna samt vissa arméförband.
SFOR	"Stabilization Force”. Natoledd multinationell fredsstyrka i Bosnien-Hercegovina.
Shirbrig	"Multinational United Nations Stand-by Forces High Readiness Brigade”. Internationell snabbinsatsstyrka som är under uppbyggnad.
Sirius	Tilltänkt resursledningssystem för Försvarsmakten (regeringen avbröt utvecklingen och anskaffningen av Sirius den 20 november 1997).
SK 60	Skolflygplan 60.
Swerap	"Swedish rapid reaction force”. Den svenska snabbinsatsstyrkan för internationella truppinsatser.
Taras	Taktiskt radiosystem för flygstridskrafterna.
Todakom	Totalförsvarets datakommunikationssystem.
TP 84	Transportflygplan Hercules.
TP85	Signalspaningsflygplan Caravelle.
Unpredep	"United Nations Preventive Deployment Force". FN:S preventiva mission i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.
VEU	Den västeuropeiska unionen. Sverige deltar som observatör.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Bilaga 2

Beskrivning av
objektsramar

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Beskrivning av objektsramar

Som ett resultat av utvecklingsarbetet inom
Försvarsdepartementet har regeringen beslutat
att s.k. objektsramar skall införas för större
materielinvesteringar.

En objektsram innebär inte en anslags-
tilldelning utan är ett sätt att styra och följa upp
större materielinvesteringar. En objektsram skall
bestå av ett väldefinierat materielinnehåll, en
ekonomisk ram samt en tidsplan. Dessa tre
kompenenter skall tillsammans utgöra ramen.

Objektsramarna skall årligen redovisas av
Försvarsmakten till regeringen.

Regeringen har i regleringsbrevet för 1998
beslutat vilka befintliga materielprojekt som skall
styras med objektsramar. Redan tidigare
beslutades att anskaffningen av materiel till JAS
39 Gripen skall styras med objektsramar.

Nedan lämnas en övergripande redogörelse
för de aktuella materielprojekten.

JAS 39 Gripen

JAS 39 Gripen kommer att omfatta totalt 12
divisioner och skall på sikt ersätta Viggen-
systemet. JAS 39 Gripen-systemet bygger på att
ett flygplan har förmågan att lösa jakt-, attack-
och spaningsuppgifter.

Objektsramen omfattar tiden fr.o.m. år 1997
t.o.m. år 2006. Ramen omfattar leveranser av
totalt 174 flygplan (varav 28 tvåsitsiga) samt
tillhörande stödutrustning, beväpning, anpass-
ningsprogram, utbildningsanläggningar m.m.

Måldetekterande artillerigranat (Bonus)

Granaten är en måldetekterande substridsdels-
granat för artilleriet. Den ger möjlighet att med
indirekt eld bekämpa stridfordon på långa
avstånd och kompletterar därmed det
direktriktade pansarbekämpande systemet.
Granaten kommer att fördelas till fördelnings-
och brigadhaubitsbataljonerna med haubits 77A
och B. Utvecklingen sker gemensamt med
Frankrike.

Objektsramen skall omfatta tiden fr.o.m. år
1994 t.o.m. år 2006. Regeringen har tidigare
beslutat om utveckling av måldetekterande
substridsdelsammunition samt utveckling av
måldetekterande substridsdelsgranat för artille-

riet. Därutöver ingår serieförberedelser och
anskaffning.

Luftvärnsrobotsystem 23 (Bamse)

Robotsystem 23 (Bamse) är ett allväders luft-
värnsrobotsystem med medellång räckvidd.
Systemet skall bl.a. utnyttjas för skydd av flyg-
baser, befolkningscentra och för understöd av
markstridskrafterna. Systemet skall ingå i luft-
vämsbataljoner RBS 23 med utnyttjande i hela
landet. Spaningsradarn i systemet kan även
komma att ingå i luftvärnsrobotsystem 77 Hawk.

Objektsramen skall omfatta tiden fr.o.m. år

1993 t.o.m. år 2008 och innefattar utveckling av
luftvärnsrobotsystem 23 inklusive höjdmätande
spaningsradar. Därutöver ingår serieförberedelser
och anskaffning.

Stridsvagn 121/122

Systemet innehåller stridsvagn 121, stridsvagn
122, bärgningsvagn, minbrytningsutrustning
samt systemmateriel (bl.a. reservdelar, doku-
mentation, ammunition,

utbildningsanordningar).

Objektsramen skall omfatta tiden fr.o.m. år

1994 t.o.m. år 2008. Regeringen har tidigare
beslutat om anskaffning av stridsvagn 121 och
stridsvagn 122 samt anskaffning av visst
systemmateriel. Därutöver ingår ytterligare
anskaffning av systemmateriel, anskaffning av
bärgningsbandvagn samt utveckling och anskaff-
ning av minbrytningssystem.

Stridsfordon 90

Stridsfordon 90 är ett fordonssystem med lätta
stridsfordon grundat på i huvudsak gemensamma
komponenter med undantag av beväpning och
specialutrustning.

Stridsfordon 90-systemet består av strids-
fordon 90 med 40 mm automatkanon,
luftvärnskanonvagn 90 med 40 mm automat-
kanon, stridsledningspansarbandvagn 90,
eldledningspansar-bandvagn 90 och bärgnings-
pansarbandvagn 90. Därutöver omfattar
materielsystemet bl.a. ammunition, dokumen-
tation, reservmateriel och utbildnings materiel.
Systemet skall tillföras norrlandsbrigader, meka-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

niserade brigader innehållande stridsvagn 122
samt Livgardesinfanteribrigaden (IB 1).

Objektsramen skall omfatta tiden fr.o.m. år
1985 t.o.m. år 2004. Regeringen har tidigare
beslutat om utveckling och anskaffning av
stridsfordon 90-systemet.

Korvett typ Visby

Ett stort antal ytstridsfartyg av olika typer utgår
ur krigsorganisationen under 1990-talet och i
början av 2000-talet och skall delvis ersättas med
korvett typ Visby. Fartygen skall bl.a. kunna lösa
huvuduppgifterna ubåtsjakt, minjakt, luft- och
ytmålsbekämpning och skall förberedas för att
utrustas med bl.a. raketsystem, robotsystem 15,
torped 46, luftvärnsrobotsystem och under-
vattensmotmedel.

Objektsramen skall omfatta tiden fr.o.m. år
1995 t.o.m. år 2009. Regeringen har tidigare
beslutat om studier, projektering och
anskaffning av fyra fartyg. Därutöver ingår
anskaffning av ytterligare sex fartyg,
ledningssystem, referensanläggning, motmedel,
övrigt vapenmateriel, bas- och underhållssystem
och reservdelar.

Torpeder

Objektsramen innehåller både lätt och tung
torped. Samarbete pågår med Danmark för att
utveckla en ny lätt torped 46. Avsikten är att
bestycka ubåtarna och ytstridsfartygen med
torped 46 för ubåtsjakt. Torped 62 (tung)
kommer att utgöra huvudbeväpning för ubåt typ
Västergötland och Gotland samt planeras även
ingå i projekt Viking.

Objektsramen skall omfatta tiden fr.o.m. år
1994 t.o.m. år 2008. Regeringen har tidigare
beslutat om en första etapp av utveckling och
anskaffning av torped 62. Därutöver ingår
anskaffning av bärgningsutrustning, utveckling
och anskaffning av torped 46, ytterligare
anskaffning av torped 62 samt anskaffning av
batterier.

Spanings- och eldledningsradar för
kustförsvarsförbanden (Arte 740)

Inom kustförsvarsförbanden föreligger behov av
förmåga till ytspaning, spaning och invisning

mot luftmål samt att ersätta äldre mätstationer
för sjömålseldledning. Studier har visat att det är
tekniskt möjligt att tillverka en typ av radar som
tillgodoser kraven på såväl spaning och invisning
mot luftmål som ytspaning och eldledning mot
sjömål. Arte 740 är en bepansrad fordons-
monterad radarstation. Arte 740 skall organiseras
i brigader, regementen och bataljoner och skall
kunna utnyttjas i hela landet samt i interna-
tionella operationer. Utveckling av radarn
kommer även att samordnas med den utveckling
som sker för spanings- och eldledningsradarn till
korvett typ Visby.

Objektsramen skall omfatta tiden fr.o.m. år
1996 t.o.m. år 2005. Studiefasen har genomförts.
Därutöver ingår utveckling, serieförberedelser
och serieanskaffning. Anskaffningen omfattar
tolv serieradarstationer, inklusive fordon, samt
förserieexemplar och referensanläggning.

Flygburet radarsystem (FSR 890)

FSR 890 är ett flygburet radarspaningssystem
som skall utgöra en integrerad del av luft- och
sjöbevakningen i fred, kris och krig. Systemet
medför förbättrad låghöjdstäckning, förbättrade
möjligheter att upptäcka små mål och medger en
flexiblare taktisk förmåga för vårt stridslednings-
system. FSR 890 krigsorganiseras i två
radarflyggrupper år 2000 och år 2001.

Objektsramen skall omfatta tiden fr.o.m. år
1985 t.o.m. år 2000. Fyra system, inkluderande
radar och bärarflygplan, levererades till
Försvarsmakten under år 1997 och resterande två
skall levereras åren 1998 och 1999. Kvarvarande
verksamhet åren därefter omfattar i huvudsak
fortsatt uppbyggnad av underhållssystem samt
integration av taktiskt radiosystem,Taras.

Stridsledningscentraler (StriC)

Systemet skall ersätta huvuddelen av nuvarande
stridslednings- och luftbevakningssystem, Stril
60. Systemet skall förse totalförsvaret med luft-
lägesbild som underlag till bl.a. flygvarning av
civilbefolkningen. Stridsledning av JAS 39 samt
mottagning av radarinformation från FSR 890
genomförs i StriC. StriC skall utbyta färd-
planinformation med civil flygtrafikledning samt
samordna flygrörelser.

Objektsramen skall omfatta tiden fr.o.m. år
1995 t.o.m. år 2001. Regeringen har tidigare

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

beslutat om utvecklingen av

stridsledningcentraler. Därutöver ingår anskaff-
ning av krigsanläggningar samt anläggning för
utbildning och utprovning.

IT-anskaffning

En modern förvaltning kräver ett IT-stöd som
möjliggör en säker och effektiv planering,
uppföljning och kontroll av verksamheten.
Användning av IT utgör vidare en avgörande
förutsättning för en modern försvarsmakts verk-
samhet. Med det särskilda behov av snabba
beslutsgångar som föreligger, fordras ett datori-
serat stöd för bl.a. ledning. Samtidigt innebär
Försvarsmaktens uppgift att försvara vårt land
särskilda krav när det gäller driftsäkerheten och
integriteten i IT-systemen. Åtgärder måste
därför fortlöpande vidtas för att eliminera risken
för obehörig åtkomst av Försvarsmaktens IT-
system.

Utveckling och anskaffning av stora IT-
system har dock erfarenhetsmässigt visat sig
kunna ge upphov till betydande problem beträf-
fande tid, kostnad och kvalitet. Orsakerna härtill
är bl.a. att projekten ofta varit uppgiftsmässigt
alltför stora i kombination med för snäva tids-
planer. Detta har inneburit att projekten blivit
kostnadsdrivande. Ett exempel är resurslednings-
systemet Sirius, som regeringen avbröt den 20
november 1997.

Regeringen har bedömt att det är av stor vikt
att en bättre överblick och styrning erhålls
beträffande kostnaderna för utveckling,
anskaffning samt vidmakthållande av olika typer
av IT-system. Regeringens avsikt är därför att
införa en objektsram för IT-systemen. I ett rege-
ringsbeslut den 18 december 1997 uppdrogs åt
Försvarsmakten att inkomma med förslag på
vilka system som skall inrymmas i objektsramen.
Den 16 februari 1998 redovisade Försvarsmakten
uppdraget. Förslaget kompletterades därefter av
Försvarsmakten i budgetunderlaget för år 1999.1
ramen hade då även drift och underhåll av olika
system inkluderats. Mot bakgrund av de föränd-
ringar som Försvarsmakten bl.a. anmält för den
övergripande planen för ledningssystemutveck-
lingen, kommer förslaget att revideras ytterligare
under hösten 1998.

Den objektsram som regeringen avser att
införa kommer att bestå dels av kostnader för
utveckling och anskaffning, dels av vidmakt-
hållandekostnader för olika system under
perioden 1999 till 2001. I regleringsbrevet för år
1999 kommer innehållet i ramen att preciseras.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Bilaga 3

JAS 39 Gripen

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Bakgrund

I enlighet med riksdagens beslut år 1982 om
riktlinjer för utveckling och anskaffning av JAS
39 Gripensystemet skall regeringen årligen redo-
visa läget inom projektet för riksdagen
(prop. 1981/82:102, bil. 2, bet. 1981/82:FöU18,
rskr. 1981/82:374).

Riksdagen beslutade år 1996 att ramstyrningen
av JAS 39 Gripenprojektet skulle bibehållas
genom en särskild investeringsram, den s.k. JAS-
ramen. Vidare omdefinierade riksdagen JAS-
ramens innehåll, tidsomfång och ekonomi.
Avslutad verksamhet, såsom utvecklingsarbete
samt leverans av delserie 1, utgår ur JAS-ramen
fr.o.m år 1997 (prop. 1996/97:4,
bet. 1996/97:FöUl, rskr. 1996/97:109). Den från
den 1 januari 1997 omdefinierade JAS-ramen
inkluderar anskaffning av flygplan, utrustning
m.m. till delserie 2 och delserie 3, Försvarets
Materielverks interna kostnader och medel för
förskott till industrin samt ränta på Försvarets
materielverks rörelsekapital.

Nedan redovisas den verksamhet som är
avslutad och den materiel som har slutlevererats
t.o.m. år 1996.

Den årliga redovisningen av utvecklingen
inom JAS 39 Gripenprojektet gjordes senast i
regeringens skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i
förnyelse. Regeringen kommer även i fortsätt-
ningen att varje år i anslutning till
budgetpropositionen skriftligen informera
riksdagen om utvecklingen av JAS 39
Gripensystemet. Därutöver genomförs särskilda
redovisningar för riksdagens försvarsutskott.

Vid en eventuell export av JAS 39 Gripen
kommer regeringen att informera riksdagen om
eventuell påverkan på leveransplanen till För-
svarsmakten.

Projektredovisning

Försvarets materielverks samlade bedömning är
att de tekniska kraven på egenskaper och
prestanda enligt projektspecifikationen i allt
väsentligt har uppfyllts.

Försvarsmaktens samlade uppfattning är att
JAS 39 Gripensystemet fortsätter att utvecklas
enligt den planerade inriktningen. Erfarenheterna
hittills visar att systemet kommer att uppfylla
ställda krav och förväntningar. Programmet som

helhet bedöms av Försvarsmakten ha uppnått en
god ekonomisk och teknisk säkerhet.

Regeringen delar myndigheternas bedöm-
ningar.

Den första JAS 39 Gripendivisionen krigs-
organiserades efter genomförd

krigsförbandsövning i oktober 1997. Den andra
JAS 39 Gripendivisionen planeras att vara krigs-
organiserad i december 1998. Från och med år
1999 finns därmed två utbildade JAS 39 Gripen-
divisioner operativa vid F 7 Såtenäs. Omskolning
av den tredje JAS 39 Gripendivisionen planeras
att kunna starta i oktober 1999 vid F 10
Ängelholm. Vid årsskiftet 2002/2003 beräknas
åtta JAS 39 Gripendivisioner vara omskolade.

Under första halvåret 1997 blev flygtids-
produktionen vid F 7 Såtenäs något mindre än
planerat beroende på en ogynnsam vädersitua-
tion och högt felutfall i kombination med ett
alltför känsligt övervakningssystem som ger ett
stort antal falska varningar och felindikeringar.
Från och med andra halvåret 1997 har dock flyg-
tidsproduktionen varit den förväntade.

Erfarenheterna från flygverksamheten vid F 7
Såtenäs är positiva. Enligt Försvarsmakten
upplever flygförama JAS 39 Gripen som
lättfluget i en bekväm och föraranpassad miljö.
Flygegenskaper, prestanda och styrsystem är väl
utvecklade. Erfarenheterna visar även att det är
fullt genomförbart för en och samma flygförare
att utöva alla tre rollerna - jakt, attack och
spaning - med JAS 39 Gripen.

Leveranserna av serieflygplan från industrin
följer den överenskomma leveransplanen. Fram
t.o.m. augusti 1998 har totalt 54 JÄS 39 A och
två tvåsitsiga JAS 39 B levererats till Försvars-
makten. Delserie 1 (omfattande 30 flygplan)
slutlevererades i december 1996. Delserie 2 (110
flygplan) beräknas vara slutlevererad under första
kvartalet år 2003 och serieleveranser av delserie 3
(64 flygplan) planeras starta andra kvartalet år
2003 och beräknas vara slutlevererade under
slutet av år 2006.

Arbetet med den tvåsitsiga versionen,
JAS 39B, följer uppgjorda planer. Flygut-
provningen har under året avslutats och
flygplanet motsvarar ställda krav.

Regeringen beslutade den 19 juni 1997 att,
inom en kostnadsram om 27 913 miljoner
kronor i prisläge 1997, utveckla och anskaffa
flygplan, stödutrustning m.m. för ytterligare fyra
divisioner JAS 39 Gripen. I beslutet anges även
att speciella anpassningsprogram inom områdena
flygprestanda, avionik, sensorer och framtida

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

vapen skall genomföras. Regeringens syfte med
anpassningsprogrammen är att JAS 39 Gripen-
systemet successivt skall upprätthålla förmågan
att kunna anpassas till förändrade hotbilder, nya
uppgifter och tillvarata ny teknikutveckling
under dess minst trettioåriga operativa
tjänstgöring. Programmen skall genomföras som
internationella projekt där Sverige betalar delar av
den totala utvecklingen. Ett antal projekt har nu
påbörjats inom de angivna områdena. Rege-
ringen bemyndigade den 11 december 1997
Försvarsmakten att ingå ett samarbetsavtal med
Tyskland, Italien, Grekland, Norge och Kanada
omfattande deltagande i ett internationellt
samarbetsprojekt avseende IR-jaktrobot.

Det gemensamma programmet för vidare-
utveckling av delserie 1, 2 och 3 och

utvecklingsarbetet för enbart delserie 3 löper väl.
Åtgärderna införs successivt i serieproduktion av
flygplanen eller där Försvarsmakten så beslutar
som modifieringar i redan levererade flygplan.

Regeringen beslutade den 29 maj 1997 om
anskaffning av ett nytt hjälpkraftsystem p g a att
nuvarande hjälpmotor avger buller som över-
skrider de bullernivåer som tillåts enligt
miljölagstiftningen. Denna anskaffning ingår i
programmet för vidareutveckling. Anskaffningen
finansieras med reserver inom JAS-ramen.

Den första av två beställda FMS (Full Mission
Simulator) är nu i operativ drift vid F7 Gripen-
centrum. Den andra beräknas bli levererad under
år 1999. Fem simulatorer för utbildning på flyg-
divisionsnivå (MMT, Multi Mission Trainer) är
beställda varav en är levererad till F7 Såtenäs.
Simulatorprojektet är ungefär ett år försenat.
Flygutbildningen vid F7 Såtenäs bedöms dock
kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt.

Införande och anskaffning av beställd radar-
jaktrobot (Amraam) pågår. Roboten har under
införandefasen vissa begränsningar men kommer
att vara fullt operativ från år 2001.

JAS 39 Gripen har under år 1997 demon-
strerats vid mässor och utställningar i Tjeckien,
Ungern och Polen. Dessutom har evaluerings-
flygningar genomförts i Österrike. Under denna
evaluering flögs Gripen av österrikiska piloter.
Därutöver har ett antal demonstrations- och
evalueringsflygningar genomförts i Sverige. Saab
AB har varit ansvarigt för planering och genom-
förande. Försvarsmakten har bistått Saab AB
med bl.a. uppvisningsförare och utlåning av flyg-
plan. Exportstödsverksamheten har medfört att
mindre förseningar skett i den taktiska utprov-
ningsverksamheten.

Avslutad verksamhet

Som ovan nämnts omdefinierades JAS-ramen
per den 1 januari 1997. Avslutad verksamhet,
såsom utvecklingsarbete samt leverans av
flygplan i delserie 1 har utgått ur ramen. I
december 1997 slutreglerades grundavtalet från
år 1982 avseende utveckling och tillverkning av
delserie 1 mellan Försvarets materielverk och IG
JAS (Industri-gruppen JAS 39).

Den verksamhet som har avslutats och den
materiel som slutlevererats till Försvarsmakten
t.o.m. år 1996 omfattar följande

Tabell B2.1 Avslutad verksamhet

Miljoner kronor i löpande priser
Avslutad verksamhet	Kostnad
Utvecklingsarbete delserie 1	12 004
Delserie 1 (30 flygplan)	5157
Vapensystem, integration och anskaffning	3 419
övrig materielanknuten verksamhet	2 417
Totalt	22 997

I grundavtalet från år 1982 fastställdes en huvud-
tidsplan som angav tidpunkter för provflygning,
slutförande av utvecklingsarbete, leverans av
serieflygplan m. m. I förhållande till 1982 års
huvudtidsplan har utvecklingsarbetet för grund-
flygplanet försenats med cirka fyra år.

Kostnadsökningen beror på behov av tekniska
förändringar. Regeringen betraktar föränd-
ringarna som nödvändiga för att successivt
kunna tillvarata teknikutvecklingen. Kostnads-
ökningarna har hanterats med avdelade reserver
och genom omplaneringar inom ramen.

Vapeninnehållet har vid ett flertal tillfällen
omdefinierats till både typ och antal. Ekono-
miska restriktioner, ändrade hotbilder och nya
tekniska förutsättningar har lett till ompröv-
ningarna.

Följande vapensystem har anskaffats inom
ramen för den avslutade verksamheten:

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

ITabell B2.2 Anskaffade vapenssystem 1
Miljoner kronor i löpande priser Åtgärd	Vapentyp	Kostnad
Integration och anpassningsåtgärderför att tillvarata vapen-	Attackrobotsystem RB 75 Maverick	16
arvet från flygplanssystem 37 Viggen	IR jaktrobotsystem RB 24 J	11
	Attackraketsystem ARAK 70 B	30
Anskaffning och modifiering	IR jaktrobotsystem RB 74 Sidewinder	196
Utveckling och serieanskaffning	Sjömålsrobot- system RB 15	1 398
Utveckling och serieanskaffning	Bombkapsel M90 DWS39	1 487
Anskaffning	Övningsammuni- tion till automatkanon M70	33
Studier, förprojektering	Attackvapen tung bromsad bomb TBB (regeringen avbröt projektet 1988-03- 29)	60
Studier, förprojektering	Tungt styrt attackvapen TSA. (TSA utgick ur JAS- ramen i samband med 1992 års omdefinition)	188
Totalt		3419

I övrig materielanknuten verksamhet ingår
bl.a. kostnader för typserviceverksamhet. Från
och med 1997 års definition av JAS-ramen ingår
dessa inte längre i investeringsramen.

Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att
den verksamhet som nu avslutats och den mate-
riel som slutlevererats till Försvarsmakten har
följt de riktlinjer för utveckling och anskaffning
av JAS 39 Gripensystemet som riksdagen lagt
fast. Regeringen anser därmed att denna del av
JAS 39 Gripensystemets anskaffning är avslutad
och avser därför inte att i de årliga redovisning-
arna fortsättningsvis kommentera denna
verksamhet.

Ekonomi

Försvarsmakten redovisar för budgetåret 1997
avseende program 10 JAS 39 Gripen-förband
följande anslagsbelastning:

Regeringen anser att riksdagens målsättning och
inriktning, enligt definitionen i 1992 års JAS-
ram, för vapenanskaffning till JAS 39 Gripen har
uppnåtts.

ITabell B2.3 Anslagsbelastning program 10 1
Miljoner kronor	Belopp
Anslagsavräkning avseende leveranser från FMV	3 897
Anslagsavräkning förbandsverksamhet	22
Totalt	3919

Regeringen har den 26 juni 1997 beslutat om hur
Försvarsmakten årligen skall redovisa genomförd
verksamhet inom JAS-ramen. Regeringen avser
att i de årliga redovisningarna till riksdagen redo-
visa JAS-ramens utveckling i olika prislägen och
hittills utbetalade medel i löpande priser.

ITabell B2.4 Utbetalda anslagsmedel t.o.m. 1997 1
Miljoner kronor i löpande priser År/prisläge	JAS-ramens planeringsram	Belopp
1997	76 396	11 505
1998	78 998

Internationellt bistånd

Riletdnoen IQQR/VQ I rnml Mr I l/n7_/4

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Förslag till statsbudget för 1999

Internationellt bistånd

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................................5

2 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd...............................................................7

2.1 Omfattning..............................................................................................7

2.2 Utgiftsutvecklingen.................................................................................7

3 Verksamhetsområde A Internationellt utvecklingssamarbete.............................9

3.1 Mål............................................................................................................9

3.2 Resultatbedömning..................................................................................9

3.3 Prioriteringar..........................................................................................11

3.4 Omfattning............................................................................................15

3.5 Revisionens iakttagelser........................................................................16

3.6 Anslag.....................................................................................................16

4 Verksamhetsområde B Samarbete med Central- och Östeuropa.......................57

4.1 Omfattning............................................................................................57

4.2 Resultatbedömning................................................................................58

4.3 Revisionens iakttagelser........................................................................58

4.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet..........................................................58

4.5 Verksamheten avseende Samarbete med Central- och Östeuropa.....59

4.6 Anslag.....................................................................................................61

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. fastställer biståndsramen för internationellt
utvecklingssamarbete till 0,705 procent av
vid budgeteringstillfället beräknad brutto-
nationalinkomst (BNI) för 1999,

2. bemyndigar regeringen att för verksamhet
inom reservationsanslaget Al Bistånds-
verksamhet under år 1999 göra utfästelser
och åtaganden som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter efter år 1999 om
högst 37 248 000 000 kronor (avsnitt 3.6
Anslag, Al Biståndsverksamhet, Bemyndi-
gande om ekonomiska förpliktelser),

3. bemyndigar regeringen att för verksamhet
inom reservationsanslaget Al Bistånds-
verksamhet under år 1999 ikläda staten be-
talningsansvar i form av statliga garantier till
ett belopp inklusive tidigare ställda garantier
om högst 12 000 000 000 kronor (avsnitt

3.6 Anslag, Al Biståndsverksamhet, Me-
delsförvaltning och anslagsstruktur),

4. bemyndigar regeringen att för verksamhet
inom reservationsanslaget B2 Avsättning för
förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier under år 1999
ikläda staten betalningsansvar i form av
statliga garantier för finansiellt stöd till län-

der i Central- och Östeuropa till ett belopp
om högst 150 000 000 kronor (avsnitt 4.6
Anslag, B2),

5. bemyndigar regeringen att för verksamhet
inom reservationsanslaget Bl Samarbete
med Central- och Östeuropa under budget-
året 1999 göra utfästelser för insatser i
Central- och Östeuropa som inklusive tidi-
gare gjorda åtaganden innebär utgifter efter
budgetåret 1999 om högst 750 000 000 kro-
nor (avsnitt 4.6 Anslag, Bemyndigande-
ram),

6. bemyndigar regeringen att för verksamhet
inom reservationsanslaget B2 Avsättning för
förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier under år 1999
ikläda staten betalningsansvar i form av
statliga garantier för exportkreditgaranti-
givning för vissa länder i Central- och Öst-
europa till ett belopp om högst 500 000 000
kronor, vilket inklusive tidigare givna be-
myndiganden innebär 2 500 000 000 kronor
(avsnitt 4.6 Anslag, B2),

7. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd en-
ligt följande uppställning:

^nslagsbelopp

Tusental kronor

Anslag

Anslagstyp

Anslagsbelopp

Al. Biståndsverksamhet

A2. Biståndsförvaltning

reservationsanslag

ramanslag

10 731 461

418 143

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Bl.	Samarbete med Central- och Östeuropa	reservationsanslag	744 000
B2.	Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier	reservationsanslag	6 000
Summa			11 899 604

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

2 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

2.1 Omfattning

Utgiftsområdet Internationellt bistånd omfattar
verksamhetsområdena A Internationellt utveck-
lingssamarbete respektive B Samarbete med
Central- och Östeuropa. Förvaltningsmyndig-
heter inom utgiftsområdet är Styrelsen för inter-
nationellt utvecklingssamarbete (Sida) och Nor-
diska Afrikainsitutet (NAI).

Internationellt utvecklingssamarbete

Det överordnade målet för Sveriges internatio-
nella utvecklingssamarbete är att höja de fattiga
folkens levnadsnivå. De sex av riksdagen fastlag-
da biståndspolitiska målen - att bidra till re-
surstillväxt, ekonomisk och politisk självständig-
het, ekonomisk och social utjämning, demokra-
tisk samhällsutveckling, en framsynt hushållning
med naturresurser och omsorg om miljön samt
jämställdhet mellan kvinnor och män - samver-
kar för att bidra till det övergripande målet.

Samarbete med Central- och Östeuropa

De av riksdagen fastslagna målen för samarbetet
med Central- och Östeuropa är att främja en sä-
kerhetsgemenskap, fördjupa demokratins kultur,

2.2 Utgiftsutvecklingen

stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling
samt stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
Ett jämställdhetsperspektiv skall prägla hela sam-
arbetet.

Ramen för utgiftsområdet

Biståndsramen beräknas till 12 840 miljoner kro-
nor, vilket motsvarar 0,705 procent av prognosti-
serad BNI år 1999. I förhållande till regeringens
ekonomiska vårproposition 1997/98:150 är ra-
men nedjusterad med netto 5 miljoner kronor,
varav en nedjustering med 105 miljoner kronor
på grund av en förändrad BNI-prognos och en
uppjustering genom regeringens förslag om en
ökning med 100 miljoner kronor. Det föreslagna
beloppet för verksamhetsområde A nedan är i
förhållande till biståndsramen minskat med av-
räkningar, vilka beskrivs närmare i avsnitt 3.4.

Vad gäller samarbetet med Central- och Öst-
europa föreslog regeringen i den ekonomiska
vårpropositionen att 800 miljoner kronor per år
skall anvisas för perioden 1999-2001. Regeringen
föreslår dock en något ändrad tidsprofil för an-
slagstilldelningen till programmet varför verk-
samhetsområdet minskar med 50 miljoner kro-
nor år 1999 och 2000 för att öka med 100
miljoner kronor år 2001 jämfört med den ur-
sprungliga tilldelningen.

Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 7

Miljoner kronor (löpande priser)

	Utfall 1997	Anslag 1998	Utgifts- prognos 1998	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
A. Internationellt utvecklingssamarbete	11 470	10 624	10 821	11 150	12 139	12 969
B. Samarbete med Central- och Östeuropa	656	810	700	750	750	900
Totalt för utgiftsområde 7	12126	11 434	11 521	11 900	12 889	13 869

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

3 Verksamhetsområde A Internationellt
utveckl i ngssamarbete

3.1 Mål

Det övergripande målet för det svenska utveck-
lingssamarbetet är att höja de fattiga folkens lev-
nadsnivå. Målet har uttytts i sex delmål för ut-
vecklingssamarbetet som fastställts av riksdagen:

- resurstillväxt,

- ekonomisk och social utjämning,

- ekonomisk och politisk självständighet,

- demokratisk samhällsutveckling,

- framsynt hushållning med naturresurser och
omsorg om miljön och

- jämställdhet mellan kvinnor och män.

Dessa mål ligger fast och ett omfattande ar-
bete sker, både i Sverige och internationellt, med
att utveckla strategier och riktlinjer för hur ut-
vecklingssamarbetet effektivare skall kunna bidra
till att uppnå målen. I Sverige har regeringen un-
der 1997 och 1998 presenterat en förnyad politik
för fattigdomsbekämpning, stöd till demokrati
och mänskliga rättigheter och för samarbetet
med Afrika.

Internationellt har givarländerna i OECD:s
biståndskommitté DAC ställt sig bakom en ge-
mensam strategi, Shaping the 21st Century: The
Contribution of Development Cooperation. Slut-
satserna i detta dokument, som bygger på resul-
taten från de stora FN-konferensema, är att ut-
vecklingssamarbetet är en investering för
framtiden och skall koncentreras på strategier
och program som skapar förutsättningar för de
fattigaste att förbättra sina livsvillkor. Det beto-
nas också att utvecklingssamarbetet, tillsammans
med andra politikområden skall utgöra ett sam-
stämmigt stöd för utveckling och att det skall

effektiviseras och samordnas bättre mellan givar-
na.

Shaping the 21st Century är en vision om de
framsteg som kan uppnås om utvecklingssamar-
betet genomförs effektivt i en anda av part-
nerskap med fattiga människor och länder. Vi-
sionen konkretiseras också i ett antal mätbara
mål, bl.a.:

— en minskning av andelen människor som le-
ver i absolut fattigdom till hälften år 2015,

- primärskola för alla år 2015 och lika många
flickor som pojkar i primär- och sekun-
därskola år 2005,

- minskning av dödlighet bland barn under 5 år
med två tredjedelar och av mödradödlighet
med tre fjärdedelar år 2015 och

— genomförande av strategier för hållbar ut-
veckling så att utarmningen av natur- och
miljöresurser vänts till en positiv trend år
2015.

Utvecklingssamarbetet skall också bidra till
stabila och rättvisa samhällen, vilket kräver ett
demokratiskt styrelseskick och respekt för
mänskliga rättigheter. Målen utgör en utmaning
för industriländerna och för de multilaterala or-
ganen att effektivisera och bättre följa upp sitt
utvecklingssamarbete.

3.2 Resultatbedömning

1.3 miljarder människor lever i absolut fattig-
dom. Över 800 miljoner människor lider av un-
dernäring och över 100 miljoner barn i skolål-
dern går inte i skolan. I det perspektivet kan det

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

förefalla svårt att peka på positiva resultat av ut-
vecklingssamarbetet. Men en tillbakablick pekar
på att utvecklingssamarbetet bidragit till att för-
bättra levnadsförhållandena för fattiga männi-
skor. Statistiken visar att människor i utveck-
lingsländer fått det bättre: livslängden ökar,
svälten minskar, andelen fattiga minskar och
smittkoppor har utrotats. Från 1960 till 1994 har
barnadödligheten minskat från 149 till 64 per
1 000 födda, livslängden ökat från 47 till 63 år
och läskunnigheten ökat från 43 till 70 procent.

De demokratiska framstegen har varit bety-
dande, särskilt under de senaste tio åren. Allt fler
människor kan välja sitt lands ledning genom att
delta i fria val. Två tredjedelar av världens stater
har någon form av demokratiskt styrelseskick.
Demokrati är en grundförutsättning för männi-
skors möjlighet att ta makt över sina liv och
möjligheterna att stärka respekten för de mänsk-
liga rättigheterna.

De ekonomiska framstegen har också varit
betydande. Av de 90 länder som betraktades som
utvecklingsländer på 1960-talet, har 25 gjort
ekonomiska framsteg så att de inte längre räknas
som utvecklingsländer. Flera av dem har blivit
biståndsgivare i stället för biståndsmottagare.
Oron på de internationella kapitalmarknaderna
kommer dock i en rad länder att få betydande re-
ala ekonomiska konsekvenser under kommande
år. Redan ser vi hur arbetslöshet och fattigdom
och därmed sociala spänningar breder ut sig i fle-
ra sydostasiatiska länder.

För att utvärdera effekterna av det svenska ut-
vecklingssamarbetet krävs bedömningar av dels
utvecklingen i de mottagande länderna avseende
målen, dels hur Sverige bidragit till utvecklingen.
Sådana analyser är svåra att göra av en rad skäl.
Det är svårt att särskilja resultaten av de svenska
insatserna i förhållande till såväl mottagarlandets
som andra givares, inte minst i det multilaterala
samarbetet. Inom det bilaterala utvecklings-
samarbetet görs dock analyser av resultaten på
olika nivåer - nationellt, sektoriellt och avseende
enskilda insatser - i mottagarländerna inom ra-
men för landstrategiprocessen och i utvärdering-
ar.

I Sveriges Internationella utvecklingssamarbete,
Årsbok 1998 lämnas en utförlig redogörelse för
biståndet - policy, länder, sektorer, kanaler m.m.
Syftet med boken, som skall bli en årlig publika-
tion, är att tillgodose önskemål från riksdagen
och allmänhet om en regelbunden och samlad
redovisning av utvecklingssamarbetet. I det föl-
jande redovisas policyarbete, prioriteringar och

metodik för att uppnå effektmålen i utvecklings-
samarbetet.

- Höja de fattiga folkens levnadsnivå. Regeringen
överlämnade 1997 till riksdagen den s.k. fattig-
domsskrivelsen som visar hur Sveriges utveck-
lingssamarbete kan stärkas för att bidra till
fattigdomsbekämpning. Skrivelsen tjänar som
policydokument för hela det svenska utveck-
lingssamarbetet. Fattigdomsbekämpning kräver
insatser på många områden beroende på varje
lands förutsättningar. Den ökade betoningen på
landanalys och landstrategier är ett led i en ökad
fattigdomsfokusering.

Sida antog i slutet av 1996 ett handlingspro-
gram för att stödja bärkraftig försörjning och be-
kämpa fattigdom som under 1997 har följts upp
genom inrättandet av en arbetsgrupp för fattig-
domsfrågor och genom särskilda utbildningsin-
satser.

Inom FN och utvecklingsbankerna har Sveri-
ge verkat för att de skall få en ökad inriktning på
fattigdomsbekämpning. Flera stora FN-organ
har nyligen, bl.a. genom svenskt agerande, fattat
beslut om nya resursfördelningsstrategier till
förmån för minst utvecklade länder och ökad
betoning av utvecklingsaspekterna av det huma-
nitära biståndet. För att få ökat genomslag för
svenska mål, har Sverige prioriterat ett starkt
stöd till reformering av FN:s och utvecklings-
bankernas utvecklingssamarbete, i synnerhet för-
slag som lett till decentralisering och samordning
på landnivå.

- Resurstillväxt. Grunden för fattigdomsbe-
kämpning är en stabil tillväxt som når de fattiga.
Tillväxten måste t.ex. bli mer sysselsättningsin-
tensiv och öka de fattigas möjligheter att bidra
till och ta del av tillväxten. Makroekonomisk ba-
lans och strukturella reformer främjas genom så-
väl betalningsbalansstöd som genom förvalt-
ningsbistånd för att bygga upp t.ex.
statsförvaltningens kapacitet och stöd till nöd-
vändig fysisk infrastruktur. Men det handlar ock-
så om att stödja primärskola och primärhälsovård
för att direkt öka de fattigas möjligheter att delta
i arbets- och samhällslivet och satsningar på uni-
versitet och forskning liksom att stärka förut-
sättningarna för ett konkurrenskraftigt närings-
liv.

- Ekonomisk och politisk självständighet. Detta
mål har skiftat fokus sedan det antogs som bi-
ståndspolitiskt mål. Efter avkoloniseringen inne-
bär målet främst att bidra till att samarbetslän-
derna aktivt och självständigt skall kunna delta i
världssamfundet och i världsekonomin. Att lätta

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

den omfattande skuldbörda som många av de
fattigaste länderna drabbats av är här centralt.

- Ekonomisk och social utjämning. Målet är att
åstadkomma en jämnare fördelning av inkomster
och tillgångar som jord och vatten vilket är cent-
ralt för en långsiktigt hållbar utveckling i samar-
betsländerna. Utbildning och hälsovård för alla
är nyckelfaktorer för att åstadkomma detta.

- Demokratisk samhällsutveckling är ett högt
prioriterat område. Utifrån ett uppdrag från re-
geringen har Sida under 1997 utarbetat en policy
och ett handlingsprogram för att i det bilaterala
biståndet främja fred, demokrati och mänskliga
rättigheter. Långsiktiga institutionsutvecklande
insatser betonas liksom att integrera demokrati-
och MR-främjande aspekter så långt möjligt i allt
utvecklingssamarbete. I detta arbete är också den
politiska dialogen med samarbetsländerna av stor
vikt. Regeringen har under 1998 presenterat en
skrivelse om demokrati och mänskliga rättighe-
ter i utvecklingssamarbetet för riksdagen. Allt
fler länder har genomfört demokratiska val. På
det lokala planet och i de fattigas vardag har dock
mindre förändrats. Att stärka det civila samhället
och att främja en öppnare och mer demokratisk
kultur är därför en viktig uppgift.

- Framsynt hushållning med naturresurser och
omsorg om miljön. Sida har under 1997 följt upp
det handlingsprogram för hållbar utveckling som
antogs 1996, en handlingsplan har utarbetats och
miljökonsekvensbedömningar skall tillämpas på
alla projektförslag där det är relevant. Sida prio-
riterar insatser på fem områden: jord, vatten,
kuster, energi och urban miljö samt hyser kansli-
et för Global Water Partnership, ett nätverk av
organisationer som främjar hållbart nyttjande av
u-ländernas vattenresurser.

- Jämställdhet mellan kvinnor och män handlar
främst om att integrera detta perspektiv i allt ut-
vecklingssamarbete, som ett mål i sig och ett
medel för att åstadkomma ett effektivare bistånd.
Både kvinnor och män skall kunna påverka, ta
del av och själva bidra till utveckling på samma
villkor och identifieras som aktörer och mottaga-
re, med samma rättigheter, möjligheter och skyl-
digheter.

Sverige skall bl.a. analysera länders nationella
handlingsplaner och strategier med angivande av
vilka åtgärder, t.ex. översyn av lagstiftning, ut-
formning av krediter och utbildning, som särskilt
främjar jämställdhet. Multilaterala och andra or-
ganisationers verksamhetsmål och handlingspla-
ner skall granskas, i syfte att verka för att kvinnor
på jämställda villkor med män skall komma i åt-

njutande av ekonomisk utveckling och mänskli-
ga rättigheter.

3.3 Prioriteringar

Utrikesdepartementet och Sida har under de se-
naste åren genomfört ett omfattande policy- och
metodarbete för att modernisera utvecklings-
samarbetet. Regeringen har lagt fram följande
skrivelser som behandlats i stor enighet av riks-
dagen:

• De fattigas rätt - vårt gemensamma ansvar -
Fattigdomsbekämpning i Sveriges utvecklings-
samarbete (skr. 1996/97:169)

• Demokrati och mänskliga rättigheter i Sveriges
utvecklingssamarbete (skr. 1997/98:76)

• Afrika i förändring. En förnyad svensk Afrika-
politik mför 2000-talet (skr. 1997/98:122)

• Jämställdhet som ett nytt mål för Sveriges inter-
nationella utvecklingssamarbete (prop.
1995/96:153)

• Sveriges internationella samarbete för hållbar
utveckling (skr. 1996/97:2).

En utredning om en förnyad politik för Sveriges
kontakter och samarbete med Asien läggs fram
under senhösten. Omfattande delstudier har re-
dan publicerats och en regeringsskrivelse
kommer att överlämnas till riksdagen under
1999. Ett liknande arbete kommer att inledas
beträffande Mellanöstern. Utvecklingssamarbe-
tet med Central- och Sydamerika styrs av strate-
gier som lagts fast under de senaste åren.

Utrikesdepartementet har under 1998 inlett en
översyn av barnfrågor i det internationella ut-
vecklingssamarbetet. Barnfrågorna skall få en
mer sammanhållen policy och ett barnperspektiv
skall utvecklas både för det multilaterala och det
bilaterala utvecklingssamarbetet. Policydoku-
ment har också utarbetats om humanitärt bistånd
och konfliktförebyggande.

Sammanslagningen av de tidigare fem bi-
ståndsmyndigheterna till nya Sida och omorgani-
sationen av Utrikesdepartementet är ett uttryck
för strävan efter kraftsamling och helhetssyn. Bi-
ståndsförvaltningen är nu väl rustad för ett för-
nyat samarbete mellan det svenska samhället och
utvecklingsländerna.

Sverige har därmed lagt grunden för ett mo-
dernt utvecklingssamarbete inför 2000-talet.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Utmaningen är nu att vidareutveckla formerna
och instrumenten för samarbetet.

Efter en period av neddragningar på grund av
budgetsaneringen ökar nu också biståndets vo-
lym igen, i första hand tack vare den ekonomiska
tillväxten. Riksdagen har beslutat att biståndets
andel av bruttonationalinkomsten (BNI) skall
öka från 0,70 procent 1998 till 0,72 procent år
2000 och 0,73 procent år 2001. Sammanlagt in-
nebär det att biståndsanslaget ökar med ca 19
procent under en treårsperiod.

Det nya utvecklingssamarbetet skall bygga på-
en förändrad relation till samarbetsländema - ett
partnerskap. Det innebär en relation där båda
parter i förväg kommit överens om villkoren för
samarbetet. Målet är att relationen skall bli mer
jämlik, även om den grundläggande ojämlikhet
som givarens resursstyrka utgör är svår att över-
brygga. Partnerskapet skall utvecklas på basis av
en gemensam värdegrund och ömsesidigt förtro-
ende. I den gemensamma värdegrunden ingår
bl.a. fattigdomsbekämpning, respekt för politiska
och medborgerliga rättigheter, demokratiska
grundregler, jämställdhet, barns rätt, sociala och
ekonomiska rättigheter samt miljöhänsyn.

Grundtanken i det nya biståndet är att de
fattiga själva måste ta makten över sin framtid.
De måste vara subjekt för sin utveckling, inte
objekt. Det handlar om de fattigas rätt till sin
egen utveckling och rätten till demokrati. Bi-
ståndets roll är att bidra till att skapa förutsätt-
ningar för detta.

Varje människa har rätt att påverka sitt liv och
det samhälle hon eller han lever i samt ta del av
den samhälleliga gemenskapen. För det krävs
demokrati och respekt för de mänskliga rättig-
heterna. Mycket arbete återstår dock för att
bredda, stärka och fördjupa den fortsatta demo-
kratiseringen i världen.

Resultatet av utveckling mäts ytterst i hur en-
skilda människors liv och levnadsvillkor förbätt-
ras och vilken makt de har att påverka sina liv.
Det kan översättas i termer av mänskliga rättig-
heter och i vilken utsträckning de respekteras.
Sverige kommer inom utvecklingssamarbetet
därför att stödja sig på de rättighetskonventioner
som antagits framför allt inom FN:s ram liksom
slutdokumenten från 90-talets FN-konferenser.

För att hjälpa fattiga människor att ta makt
över sin framtid är det nödvändigt att se samban-
den bakom fattigdomen. Biståndet skall bidra till
att ge de fattiga möjligheter och inte bara till att
de får mat för dagen. Därför ändrar biståndet
alltmer inriktning till att bidra till att undanröja

orsakerna till fattigdom, förtryck, konflikter och
underutveckling.

Regeringen har under senare år ägnat bety-
dande kraft åt biståndets säkerhetsfrämjande
möjligheter. Det konfliktförebyggande och
-hanterade arbetet är centralt för biståndet.

En stor del av biståndsanslaget går fortfarande till
humanitära insatser för att Undra människors
nöd efter väpnade konflikter och naturkatastro-
fer. Stöd till att förebygga de humanitära kon-
sekvenserna av väpnade konflikter samt för en
varaktig lösning på humanitära katastrofer får allt
större vikt. Utan fred kan ingen utveckling ta
fart. Regeringen och Sida har därför satsat på att
öka vår och våra partners förmåga att hantera
konflikter och utveckla konfliktförebyggande
instrument. Ett särskilt dokument har tagits fram
om det humanitära biståndet i politiska konflik-
ter: Humanitärpolitiska perspektiv - om det hu-
manitära imperativet i politiska kriser.

Ett centralt element i partnerskapet är koordi-
nering av utvecklingssamarbetet. Det råder nu
stor enighet bland biståndsgivarna om målen och
metoderna för utvecklingssamarbetet, vilket bl.a.
manifesterats i Shaping the 21st Century.

Men den praktiska verkligheten släpar ofta
långt efter. Sverige driver frågan om effektivare
biståndskoordinering i olika fora, t.ex. FN:s
landstrategiarbete, OECD:s biståndskommitté
DAC, det av Världsbanken samordnade speciella
programmet för Afrika (SPA), för enskilda län-
der i konsultativa gruppmöten eller rundabords-
konferenser och lokalt i samarbetsländema. Ett
viktigt steg mot ökad koordinering är de pilot-
projekt som genomförts i Zimbabwe och Gua-
temala i syfte att samordna FN-organens insatser
i enskilda länder.

Koordinering innebär harmonisering av prin-
ciper för t.ex. utbetalning, rapportering och upp-
handling. Biståndet måste integreras i mottagar-
landets egen budget och vara redovisat och öppet
för debatt, t.ex. i landets parlament. Detta kräver
långsiktighet och anpassning hos biståndsgivar-
na. Sverige arbetar aktivt för att stödja en ut-
veckling i denna riktning, bl.a. genom ökad an-
vändning av sektorprogramstöd och budgetstöd.
Men koordinering innebär också undvikande av
dubblering av insatser och kräver arbetsfördel-
ning mellan biståndsgivarna, t.ex. i form av
komplementaritet mellan EU:s bistånd och
medlemsstaternas.

De flesta biståndsgivare utarbetar, liksom Sve-
rige, idag egna landstrategier för sitt samarbete
med enskilda länder. Detta kan skapa stora pro-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

blem för samarbetsländema. Sverige stöder där-
för de försök som görs på initiativ av Världsban-
ken och FN att utarbeta gemensamma landstra-
tegier. Dessa måste ligga i linje med landets egna
prioriteringar.

Under det senaste året har världsekonomin
genomgått omvälvande förändringar. Länder i
Sydostasien, som helt nyligen betraktades som
mirakel och modeller för andra utvecklingslän-
der, har drabbats av djupgående ekonomisk, po-
litisk och social kris. De finansiella marknaderna
och hela världsekonomin befinner sig i turbulens.
Samtidigt har nya konflikter uppstått, som bl.a.
berört de fattigaste länderna i Afrika, varav flera
av de svenska samarbetsländema.

Kriserna är inte primärt orsakade av globalise-
ringen. Men globaliseringen gör att kriser lättare
smittar av sig till andra länder. Kriserna kan inte
lösas enbart med nationella åtgärder och större
krav ställs på internationella och regionala insti-
tutioner och regelverk.

Detta ställer utvecklingssamarbetet inför nya
utmaningar. Det gäller såväl det multilaterala ut-
vecklingssamarbetet som det bilaterala. Det se-
naste årets händelser har visat att det behövs mer
effektiva globala institutioner och regelverk som
effektivt kan förebygga och begränsa kriser och
konflikter på det politiska, men ännu mer på det
ekonomiska området. Sverige avser att arbeta nä-
ra samman med FN, EU och länder i syd för en
ny samsyn om former för global samordning och
styrning inför år 2000.

Ett effektivare internationellt system för
krisförebyggande och långsiktig utveckling krä-
ver också ett hållbart system för finansiering och
mobilisering av resurser. I syfte att utveckla
strategier och mekanismer för ett sådant har Ut-
rikesdepartementet inlett det s.k. finansierings-
projektet, Development Finance 2000.

För det bilaterala utvecklingssamarbetet aktu-
aliseras frågan om samstämmighet eller koherens
med andra politikområden. Säkerhets- handels-,
miljö- och migrationspolitik kan inte ses isolera-
de från utvecklingssamarbetets mål. Det högni-
våmöte om de fattigaste ländernas deltagande i
världshandeln som hölls i oktober 1997 i WTO:s
regi med deltagande av ett antal internationella
organisationer och det integrerade åtgärdspro-
gram som antogs vid mötet, liksom det senaste
årets debatt i anslutning till förhandlingarna in-
om OECD om ett multilateralt investeringsavtal
(MAI), har på ett tydligt sätt illustrerat behovet
av ett integrerat synsätt på handels- och utveck-
lingsfrågor.

I denna diskussion är det viktigt att klargöra ut-
vecklingssamarbetets roll. Partnerskapsrelationen
innebär ett bredare synsätt och ökad samordning
mellan olika politikområden, som partnerländer-
na oftast ses som en helhet. En ökad integration
av de fattiga länderna i världsekonomin är nöd-
vändig men inte tillräcklig. Den behöver komp-
letteras med uppbyggnad av kompetens och ka-
pacitet på en lång rad områden för att de skall
kunna utnyttja de potentiella fördelar som delta-
gande i världsekonomin medför och för att de
fattiga skall inkluderas i denna process.

Sverige har sedan länge bidragit till kapacitets-
utveckling inom centrala områden i samar-
betsländernas offentliga förvaltning. Förutom att
bygga kapacitet och kompetens och därmed ska-
pa förutsättningar för ökad tillväxt, har ett allt
viktigare syfte med detta stöd blivit att lägga
grunden för ökad öppenhet och demokratisk in-
syn.

Den privata sektorn, både i syd och i nord,
måste också i ökad utsträckning mobiliseras som
en resurs inom ramen för ett bredare utveck-
lingssamarbete. Utrymmet för ett sådant "public-
private partnership" har ökat genom globalise-
ringen och det ökade ömsesidiga beroendet. Det
ligger i företagens eget intresse att ta bredare so-
ciala hänsyn, t.ex. genom att starkare konsu-
mentkrav ställs på produktionsvillkoren. Ett ar-
bete med att kartlägga förutsättningarna för ett
sådant partnerskap har inletts inom Utrikesde-
partementet.

Nyckeln till jämlikhet mellan rika och fattiga
länder är kunskap och kompetens. Det är också
nyckeln till effektivitet i biståndet. Därför är det
centralt att stödja ett kompetenslyft i utveck-
lingsländerna. Att kunna läsa och skriva, och sär-
skilt att se till att flickor får gå i skolan, är grun-
den för all utveckling och för att fattiga
människor skall kunna tillvarata sina rättigheter.
Men universitet och forskning behöver också
stödjas. Sidas forskningssamarbete syftar till att
stärka u-ländemas forskningskapacitet och att
främja utvecklingsinriktad forskning. En viktig
del av denna verksamhet består i att främja veten-
skapligt samarbete mellan forskare i Sverige och i
u-länder. Vidare finns förslag om ett bredare stu-
dent- och lärarutbyte mellan Sverige och u-
länder, det s.k. Linnaeus-programmet.

Genom förslag om att inrätta ett nytt stipen-
dieprogram, Palmestipendiema, vill regeringen
bidra till ett kunskapslyft i utvecklingsländerna
och till ökad internationalisering. Sida har fått i
uppdrag att i samråd med Högskoleverket ut-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

forma förslag till ett stipendieprogram, som skall
bidra till kapacitetsuppbyggnad i Afrika, Asien
och Latinamerika och därmed utgöra ett stöd till
såväl utbildnings- och forskningsinstitutioner
som till statsapparaten och det civila samhället.
Programmet kommer att byggas upp successivt
och omfatta ämnen där Sverige har speciell kun-
skap att bidra med.

Informations- och kommunikationsteknologi
(IT) är en viktig resurs och ett instrument för
ökad effektivitet, som Sverige i samarbete med
våra nordiska grannländer och andra internatio-
nella aktörer kommer att ge ökad prioritet inom
utvecklingssamarbetet. Genom en särskild IT-
satsning skall teknologin utnyttjas för att bl.a.
bidra till att minska klyftorna mellan och inom
länder och stärka demokratin. Ett exempel på en
tematisk ansats för IT inom utvecklingssamar-
betet är Sidas nyligen inledda satsning i Sri Lan-
ka. Här används IT som en resurs i all utbildning
på de universitet som deltar och samtidigt kopp-
las detta till speciella doktorandutbildningar som
startas inom IT-områden.

Bland de åtgärder som annonseras i denna pro-
position återfinns följande 12 punkter:

1. Regeringen kommer att verka för att den po-
licy som slagits fast i regeringens skrivelser till
riksdagen får genomslag i alla delar av det
svenska utvecklingssamarbetet. De mål som
anges i den av DAC-länderna antagna strate-
gin, Shaping the 21st Century, spelar härvid en
viktig roll och utgör en utmaning att effekti-
visera och bättre följa upp utvecklingssamar-
betets resultat.

2. Hög prioritet skall ges åt att följa upp policy,
riktlinjer och strategi för att främja demokrati
och mänskliga rättigheter i utvecklingssamar-
betet bl.a. genom att integrera ett rättig-
hetsperspektiv och att utveckla kapacitet,
kompetens, metoder och samarbetsformer.

3. Regeringen kommer i nära samverkan med
FN, EU och länder i syd inför år 2000 att
verka för en ny samsyn om och ett starkare
globalt regelverk för att förebygga och begrän-
sa politiska, ekonomiska och sociala kriser.
Inom det s.k. finansieringsprojektet skall för-
slag lämnas om strategier och mekanismer för
finansiering av ett internationellt system för
krisförebyggande och utveckling.

4. En särskild satsning görs på att bidra till ett
kunskapslyft och att stärka kapaciteten i sam-
arbetsländerna genom utökat forsknings-

samarbete, ett program för IT-utveckling, nya
stipendieprogram för studenter och forskare
från samarbetsländema och Sverige samt kun-
skaps- och kompetensutveckling i Sverige.

5. Bredare och fördjupade relationer till det pri-
vata näringslivet inom utvecklingssamarbetet,
både i samarbetsländema och i Sverige, skall
utvecklas. Ett arbete med att kartlägga förut-
sättningarna för detta har inletts.

6. Okad samstämmighet, koherens, mellan olika
politikområden utifrån utvecklingssamarbe-
tets målsättningar skall ges högre prioritet.
Frågor som berör säkerhet, handel, miljö och
hållbar utveckling, migration och utveckling
skall beredas utifrån ett integrerat perspektiv.

7. Sverige skall verka för partnerskap i utveck-
lingssamarbetet och ökad koordinering inom
internationella institutioner och program lik-
som i lokala samordningsaktioner. Målet är
att samarbetsländema skall leda programmen
och att biståndet skall integreras i de natio-
nella systemen.

8. Sverige kommer aktivt att verka för en hållbar
lösningpå de fattigaste ländernas skuldproblem,
inklusive att det år 2000 finns beslut om eller
en plan som erbjuder tillräcklig skuldreduk-
tion för varje land. Sverige betonar också
vikten av att länderna erhåller fortsatt finansi-
ering för genomförande av ekonomiska re-
former med inriktning på fattigdomsbe-
kämpning och social utveckling.

9. Regeringen har inlett en översyn av barnfrågor
i det internationella utvecklingssamarbetet.
Barnfrågorna skall få en mer sammanhållen
policy och ett barnperspektiv skall utvecklas
både för det multilaterala och det bilaterala
utvecklingssamarbetet.

10. Regeringen avser ägna ökat engagemang åt
EU:s utvecklingssamarbete, bl.a. inom de s.k.
post-Lomé-förhandlingarna med länderna i
Afrika, Västindien och Stilla havet och för att
bidra till en kraftfull effektivisering av EU:s
utvecklingssamarbete.

11. Utvecklingssamarbetet med Afrika kommer
att stå i fokus i enlighet med regeringens skri-
velse om en förnyad Afrikapolitik. Nya part-
nerskapsrelationer eftersträvas, volymen ökar
och särskilda satsningar görs på Södra Afrika
och Västafrika. Regeringen kommer också att
slutföra arbetet med en Asienstrategi och pre-
sentera det i en skrivelse till riksdagen.

12. Utvecklingssamarbetets volym kommer att
öka från 0,70 procent av BNI 1998 till 0,73
procent år 2001. Sverige bryter därmed, till-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

sammans med flera länder, den nedåtgående
trenden i det internationella utvecklings-
samarbetet.

3.4 Omfattning

Verksamhetsområde A Internationellt utveck-
lingssamarbete består av två anslag, Biståndsverk-
samhet och Biståndsförvaltning. Verksamhets-
områdets resurser beräknas utifrån
biståndsramen. Från biståndsramen görs avräk-
ningar för kostnader, vilka klassificeras som bi-
stånd, inom andra utgiftsområden.

Biståndsramen

Biståndsramen för 1999 uppgår till 12 840 miljo-
ner kronor, dvs. 0,705 procent av beräknad BNI.
För år 2000 höjs ramen till 0,72 procent och år
2001 till 0,73 procent av BNI. Biståndsramen år
2000 beräknas därmed uppgå till 13 810 miljoner
kronor och år 2001 till 14 673 miljoner kronor.

Avräkningarfrån biståndsramen

Avräkningen från biståndsramen för kostnader
för asylsökande från u-länder har minskat i för-

hållande till 1998. Detta beror framför allt på an-
taganden om minskat antal asylsökande. I för-
hållande till regeringens ekonomiska vårproposi-
tion 1997/98:150 har dock avräkningen för asyl-
kostnader ökat då asylsökande befunnit sig
längre i motagandesystemet än beräknat. För
tion 1997/98:150 har dock avräkningen för kost-
nader ökat då asylsökande befunnit sig längre i
mottagandesystemet än beräknat. För 1999 upp-
går avräkningen till 660 miljoner kronor. Från
biståndsramen avräknas vidare kostnader för det
svenska bidraget till den del av EU:s gemen-
samma bistånd, som finansieras över den Euro-
peiska kommissionens reguljära budget. För
1999 uppgår bidraget till 741 miljoner kronor,
vilket beräknats som biståndets andel av Sveriges
bidrag till EU-budgeten. Då Sveriges medlems-
avgift har ökat har också avräkningsbeloppet för
1999 ökat jämfört med 1998.

Avräkningen för administrativa kostnader och
andra utgifter består främst av Utrikesdeparte-
mentets administration av utvecklingssamarbetet
och FN-bidrag som utbetalas från andra utgifts-
områden. Avräkningsbeloppet har 1999 minskat
till 290 miljoner kronor, främst på grund av att
vissa tidigare avräkningsbara bidrag utgått.

abell 3.1 Biståndsram, avräkningar och biståndsansla;

Miljoner kronor
BUDGETÄR	1997	1998	1999	2000	2001
Biståndsram	11 946,2	12418	12 840	13810 '	14 673 ’
- Avräkningar,	1 754,8	1 794,4	1 690,4	1 671 ’	1 704 ’
varav
Asylkostnader	765	778	659,6	622 ’	634 ’
EU-bistånd	707	707	740,7	754 ’	769 ’
Adm, m.m.	282,8	309,4	290,1	295 ’	301 ’
A Internationellt utvecklings- samarbete³	10 191,4	10 623,6	11 149,6	12 139	12 969
Biståndsram i % av beräknad BNI	0,70%	0,70 %	0,705 %	0,72%	0,73%

1. Biståndsramen för 2000 och 2001 enligt nu gällande prognos för BNI

2. Omräknas vid budgeteringstillfället enligt då gällande prognos

3. A Internationellt utvecklingssamarbete består av A1 Biståndsver ksamhet och A 2 Biståndsförvaltning

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

3.5 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) har för utgiftsområ-
dets två förvaltningsmyndigheter, Styrelsen för
internationellt utvecklingssamarbete (Sida) och
Nordiska Afrikainstitutet (NAI), bedömt att re-
dovisningen i allt väsentligt är rättvisande (se vi-
dare avsnittet A2. Biståndsförvaltning).

3.6 Anslag

Al. Biståndsverksamhet

Tabell 3.2 Utgiftsutvecklingen

Tusental kronor

1997 Utfall 11 048 507 Reservation 5 730 000

1998	Anslag	10 214 267	Utgifts- prognos	10 400 000
1939	Förslag	10 731 461
2000	Beräknat	11 713 278 '
2001	Beräknat	12 536 709 ¹

1. Motsvarar 11 517 481 i 1999 års prisnivå

2. Motsvarar 12 085 439 i 1999 års prisn ivå

Tabell 3.3 Anslaget Al. Biståndsverksamhet

Tusental kronor

	Budget 1998	Beräknat 1999
Al.l Multilateralt utvecklings- samarbete	3 011 000	3 362 000
Al.2 Bilateralt utvecklings- samarbete	7 160 000	7 345 000
Al.3 Övrigt	43 267	24 461
Summa	10 214 267	10 731 461

Anslaget Al. Biståndsverksamhet består av tre
anslagsposter, Multilateralt utvecklingsamarbete,
Bilateralt utvecklingssamarbete och Övrigt. Ut-
fall på anslaget 1997 var 11 miljarder kronor, vil-
ket är 1,3 miljarder kronor högre än tilldelade
medel. Anslagsutnyttjandet utöver budget för-
klaras av att reservationer från tidigare år har ta-
gits i anspråk. För 1998 beräknas utfallet till 10,4
miljarder. Tilldelade medel uppgick till 10,2 mil-
jarder kronor, vilket innebär att även under 1998
kommer reservationer tas i anspråk.

Vid utgången av 1997 fanns ett större s.k. äld-
reanslag från budgetåret 1995/96, C 4. Bidrag till
EG:s gemensamma bistånd, om 90 miljoner kro-
nor. I enlighet med riksdagens bemyndigande
(prop. 1996/97:1, utgiftsområde 7, bet.
1996/97:UU2, rskr. 1996/97:119) har medlen
under 1998 överförts till anslagsposten Övrigt.

Reservationer

Merparten av reservationerna inom biståndet ut-
görs av utfästelser eller åtaganden som är avtalade
eller beslutade för ett visst ändamål och där ut-
betalningar sker successivt, i vissa fall över flera
år. Förseningar i biståndsprojekt och program
påverkar också reservationerna.

Totalt uppgick reservationerna vid årsskiftet
till 5 730 miljoner kronor, varav 4 381 var in-
tecknade genom avtal eller beslut om visst ända-
mål. Aven de ointecknade reservationerna, som
alltså uppgick till 1 349 miljoner kronor, motsva-
rar till stor del planerade, om än inte avtalsbund-
na insatser.

Inom det multilaterala biståndet redovisade
Utrikesdepartementet och Sida vid årsskiftet
sammanlagda reservationer på 1 944 miljoner
kronor, varav ointecknade reservationer på 157
miljoner kronor. Inom det bilaterala biståndet
uppgick reservationerna till 3 708 miljoner kro-
nor, varav ointecknade 1 178 miljoner kronor.
Vidare redovisades under Övrigt 78 miljoner
kronor, varav ointecknat 14 miljoner kronor.

Inom det multilaterala utvecklingssamarbetet
består reservationerna framförallt av fleråriga
skuldsedlar för de multilaterala utvecklingsban-
kerna och övriga utvecklingsfonder. Genom en
övergång till budgetering på basis av beräknade
utbetalningar under respektive budgetår minskar
reservationerna stadigt. Mellan 1995/96 och 1997
minskade reservationerna på det multilaterala
området med 707 miljoner kronor och budget-
året dessförinnan med 550 miljoner kronor. Re-
servationerna inom det multilaterala samarbetet
är till största delen intecknade genom gjorda åta-
ganden.

Det är främst inom det bilaterala utvecklings-
samarbetet som reservationerna finns. Problemet
har uppmärksammats och Sida har på uppdrag av
regeringen utarbetat ett åtgärdsprogram under
1997 med bl.a. en högre planeringsnivå och ökad
flexibilitet att omfördela medel. Arbetet har re-
dan under 1997 gett resultat med en lägre reser-
vationsnivå än tidigare. För det bilaterala områ-
det har reservationerna minskat med 1 068
miljoner kronor i förhållande till 1995/96. De
ointecknade reservationerna vid utgången av
1997 bestod till två tredjedelar av icke utbetalda
medel inom posten ekonomiska reformer. Orsa-
ken till detta är att betalningsbalansstöd inte har
kunnat utbetalas i förväntad takt på grund av
problem i genomförande av ekonomiska refor-
mer i mottagarländerna. Planerade och genom-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

förda insatser under 1998 beräknas dock leda till
att denna reservation minskar.

BISTÅNDSVERKSAMHETEN

Aktuella frågor

Under senare år har ett omfattande policyarbete
om mål och medel för utvecklingssamarbetet ge-
nomförts inom Utrikesdepartementet och Sida.
Regeringen har i skrivelser till riksdagen presen-
terat en förnyad politik för att stärka fattigdoms-
bekämpning, främja hållbar utveckling, stärka
samarbetet med FN, utveckla formerna för part-
nerskap med Afrika samt att mer effektivt främja
respekten för de mänskliga rättigheterna och
demokrati inom utvecklingssamarbetet.

Vid sidan av regeringens skrivelser till riksda-
gen har Utrikesdepartementet också under det
gångna året arbetat med att stärka kompetensen
för att få ett tydligare jämställdhetsperspektiv i
allt utvecklingssamarbete. Som ett led i detta av-
ser regeringen nu inleda ett arbete i syfte att
analysera och synliggöra hur kvinnor och män i
samarbetsländema påverkar utformningen av ut-
vecklingssamarbetet och tar del av de resurser
som överförs och skapas genom samarbetet. Ut-
rikesdepartementet har utarbetat en humanitär
policy, Humanitärpolitiska perspektiv - om det
humanitära imperativet i politiska kriser. På rege-
ringens uppdrag utarbetar Sida en strategi för
hiv/aids-arbete i bilaterala och multilaterala
sammanhang.

Departementet har vidare följt upp toppmötet
i New York fem år efter FN-konferensen om
miljö och hållbar utveckling, särskilt vad avser
sötvatten samt industri och hållbar utveckling.
Under det kommande budgetåret kommer rege-
ringen att förbereda svenska positioner för ener-
gifrågornas behandling i FN:s kommission för
hållbar utveckling (CSD).

Under år 1999 kommer marina frågor, turism
samt hållbara produktions- och konsum-
tionsmönster att särskilt behandlas. En särskild
insats görs också avseende energifrågor inför
CSD:s session år 2001 genom att inrätta en ex-
pertgrupp om energifrågor.

Sida överlämnade i december 1997 till Utri-
kesdepartementet en utredning om handel, miljö
och utvecklingssamarbete. Studien beskriver för-
utsättningarna för miljöanpassning av produk-
tion i u-länder och för en ökad export av miljö-

anpassade produkter. En rad hinder för en sådan
utveckling identifieras. Handels-, bistånds- och
miljöpolitik skall vara ömsesidigt stödjande i
syfte att integrera u-länderna i världsekonomin
och främja en hållbar utveckling.

Utrikesdepartementet avser återkomma med
en redovisning med anledning av Sidas utred-
ning. Sida har också i uppdrag att arbeta med
handelsfrågoma, bl.a. för att främja utvecklings-
länders och särskilt de minst utvecklade länder-
nas förmåga att öka sin utrikeshandel och delta i
internationella handelsförhandlingar.

Riksdagen har påtalat vikten av att lyfta fram
ett barnperspektiv i biståndet (bet.
1996/97:UU15). I linje med detta har Utrikes-
departementet påbörjat en översyn av barnfrågor
i det internationella utvecklingssamarbetet. I fo-
kus står barn och unga upp till 18 år. Flertalet
enheter inom Utrikesdepartementet samt Social-
departementet och Sida deltar i översynen.

Som ett led av detta verkar Sida för ett syste-
matiskt bamperspektiv i sin samlade verksamhet,
bl.a. genom effektiv uppföljning och genomfö-
rande av konventionen om barnets rättigheter
och av vid FN-konferenserna gjorda åtaganden
rörande barnets mänskliga rättigheter och livs-
villkor.

År 2001 anordnar FN:s generalförsamling en
specialsession (UNGASS 2001) kring uppfölj-
ningen av bamtoppmötet 1990. Översynen av
barnfrågorna är bl.a. inriktad på att Sverige skall
komma väl rustad till denna särskilda FN-session
och delta aktivt i förberedelserna.

Regeringen avser redovisa det samlade arbetet
kring ett barnperspektiv i det internationella ut-
vecklingssamarbetet i en skrivelse till riksdagen
år 2001.

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAM-
ARBETE

Multilateralt utvecklingssamarbete omfattar
FN:s ekonomiska och sociala verksamhet, de
internationella finansieringsinstitutionerna, öv-
rigt multilateralt samarbete respektive Europeis-
ka utvecklingsfonden.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

iTabell 3.4 Anslagsposten Al.l Multilateralt utvecklingss- 1 1 samarbete 1
Tusental kronor	Budget 1998	Beräknat 1999
1 FN:S ekonomiska och sociala verksamhet	1 570 000	1 641 000
2 Internationella finansie- ringsinstitutioner	1 102 000	1 206 000
3 Övrigt multilateralt samarbete	339 000	218 000
4 Europeiska utvecklingsfonden	-	297 000
Summa	3 011 000	3 362 000

Inledning

Den ökade globaliseringen innebär att den poli-
tiska och ekonomiska utvecklingen i omvärlden i
allt högre grad påverkar och förändrar förutsätt-
ningarna för såväl nationell politik som samver-
kan länder emellan. Det är samtidigt viktigt att
utvecklingssamarbetet bygger på långsiktighet
och förutsägbarhet, och att biståndet präglas av
kontinuitet.

Det är angeläget att Sverige inom de multilate-
rala organisationerna - FN-systemet, Världsban-
ken samt regionala utvecklingsbanker och fonder
- verkar för att förankra och operationalisera
analys och slutsatser från det omfattande po-
licyarbete som bedrivits inom den svenska bi-
ståndsförvaltningen så att dessa organisationer - i
styrelsearbete, policy, utvärderingar och i verk-
samhet på fältet - får en tydligare fattigdomsin-
riktning.

Ett integrerat arbete har varit en ledstjärna i
arbetet med att reformera FN-systemet och för
att öka effektiviteten i fält för FN:s verksamhet.

Arbetet med integration av tvärfrågor i opera-
tiv verksamhet har dock ofta visat sig krävande
vad gäller nya arbetsformer och kompetensut-
veckling. Ett integrerat synsätt är en prioriterad
fråga för bl.a. Sverige och nära kopplad till svens-
ka krav på en samordnad uppföljning inom FN
och på fältet av de stora FN-konferenser som ägt
rum under 1990-talet om centrala ämnen som
hållbar utveckling och mänskliga rättigheter.

Regeringen bedömer det som angeläget att in-
om ramen för befintliga anslag kunna anslå me-
del för bl.a. katalytiska studier och seminarier i
syfte att stimulera arbete med att i det multilate-
rala arbetet följa upp och i fält operationalisera
tvärgående frågor som lyfts fram i policyarbete
under det gångna året, nämligen fattigdomsbe-
kämpning och främjandet av demokrati och
mänskliga rättigheter.

En viktig fråga är FN-reformer på miljö- och bo-
sättningsområdet. FN:s generalsekreterare
kommer att presentera ett förslag om hur miljö
och hållbar utveckling skall integreras i FN:s hela
verksamhet, hur FN:s miljöprogram UNEP skall
kunna axla sin centrala roll på miljöområdet, hur
FN bör arbeta med urbana frågor samt hur ar-
betet med miljökonventionerna bättre skall ko-
ordineras.

Sverige har under många år verkat för ett
starkt, effektivt och välfinansierat multilateralt
system för utvecklingssamarbete. Inom FN har
redan positiva resultat uppnåtts vad gäller styr-
former av vissa operativa organisationer. Föränd-
ringar på finansieringsområdet utgör också vikti-
ga delar i ett reformerat FN.

Sverige har bl.a. verkat för en mer rättvis bör-
defördelning av bidragen, en utvidgning av givar-
kretsen och fleråriga utfästelser till FN:s operati-
va verksamhet. Ett välfinansierat och stabilt FN-
system och en effektiv utvecklingsfinansiering i
en tid av ökad globalisering ställer krav på med-
verkan av en rad aktörer. Detta framgick klart vid
klimatförhandlingarna i Kyoto hösten 1997, där
även det privata näringslivet involverades i finan-
siering av globala problem.

Det är viktigt att finansiering av FN inriktas
på att operationalisera konkreta mål som formu-
lerats under de stora FN-konferenserna under
90-talet där FN:s medlemsländer enades om ge-
mensamma planer för det fortsatta utvecklings-
arbetet inom olika sektorer. Utöver finansiering
av specifika program och institutioner krävs en
tematisk ansats till finansiering av FN:s verk-
samheter. Finansieringsfrågorna bör också ses i
ljuset av förändrade finansieringsvillkor med
minskat bistånd, betydande privata flöden och
ett växande antal länder som med ökat välstånd
tar steget från mottagarland till givare.

Världsbankens samt de regionala utvecklings-
bankernas och -fondernas roll bör förstärkas och
deras arbete effektiviseras för att samarbetet med
låntagarländerna skall få ett nytt innehåll. Sverige
välkomnar därför det reformarbete som pågår
inom bankerna med inriktning på decentralise-
ring, upprättande av ett mer jämlikt partnerskap
och ett bättre utnyttjande av kunskaper och erfa-
renheter.

Okad tydlighet och effektivitet i ansvar och
arbetsfördelning måste eftersträvas såväl mellan
Världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna
och IMF som i relationen till FN-systemet samt
andra aktörer på det internationella området för
utvecklingssamarbete. Mycket av arbetet inom

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

bankerna koncentreras kring framtidsvisioner för
hur de skall möta de snabba förändringarna i
omvärlden - globalisering och förändringar i pri-
vata kapitalflöden liksom ett ökat deltagande av
det civila samhället i de ekonomiska beslutspro-
cesserna. Oron på de internationella kapital-
marknaderna ställer de internationella finansie-
ringsinstitutionerna inför nya utmaningar. Det
gäller både strukturella ekonomiska förändringar
i krisländema och i lika hög grad utveckling av
sociala skyddsnät för de mest utsatta grupperna i
dessa länder.

FN:s ekonomiska och sociala verksamhet

De svenska stödet som finansieras under FN:s
ekonomiska och sociala verksamhet omfattar
basbudgetstöd till UNDP, UNICEF, UNFPA,
UNCDF, UNDCP, WFP, UNHCR,
UNRWA, UNAIDS, UNIDO, multilateral
handels relaterad verksamhet och internationella
insatser mot narkotika. Sveriges bidrag till dessa
organisationer 1999 beräknas till 1 641 miljoner
kronor. I de flesta organisationer tillhör Sverige
de största bidragsgivarna med årsbidrag motsva-
rande 4-10 procent av den totala frivilligfinansie-
rade budgeten. Därtill kommer medel som ut-
betalas via Sida till specifika projekt, s.k. multi-
bi-stöd. Vår strävan är att målen för svenskt ut-
vecklingssamarbete så långt som möjligt skall

genomsyra även FN-systemets verksamhet. I fle-
ra organisationer pågår nu ett arbete för att stärka
FN-organens finansiering. Ett mål är att länder
skall göra fleråriga finansiella utfästel-ser till or-
ganisationernas basbudget i syfte att förbättra
FN-organens verksamhet främst på landnivå.
Sverige och ett flertal andra länder hoppas kunna
göra detta redan under 1999.

För de New York-baserade organisationerna,
framför allt FN:s utvecklingsprogram (UNDP),
FN:s barnfond (UNICEF) och FN:s befolk-
ningsfond (UNFPA), har Sverige de senaste
åren haft som mål att reformera verksamheten i
syfte att effektivisera organisationernas arbete
genom ökad fokusering och närmare samarbete,
främst på landnivå. Sverige har även verkat för en
ökad fattigdomsinriktning.

Detta arbete börjar nu ge resultat. Organisa-
tionerna har idag, genom bl.a. svenskt agerande i
respektive organisations styrelse, en tydligare
fattigdomsinriktning än för några år sedan. FN:s
generalsekreterares reformförslag förefaller få
betydande konsekvenser för organisationerna, i
synnerhet på landnivå genom en ökad integra-
tion av de operationella aktiviteterna. Gemen-
samma ramar för FN:s verksamhet på landnivå
vad beträffar programutveckling, planering, bud-
getering m.m. (UNDAF) håller på att utvecklas i
ett tjugotal länder, och många landkontor har
delvis gemensamma lokaler och administrativa
funktioner.

\|Tabell 3.5 Basbudgetstöd till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet 1995-1998 samt beräknat 1999 \|
Tusental kronor	Årsbidrag 1995	Årsbidrag 1996	Årsbidrag 1997	Årsbidrag 1998	Beräknat 1999
FN:S utvecklingsprogram, UNDP	460 000	460 000	460 000	470 000	490 000
FN:S kapitalutvecklingsfond, UNCDF	32 000	32 000	40 000	42 000	42 000
FN:S barnfond, UNICEF	283 000	283 000	283 000	250 000	265 000
FN:s befolkningsfond, UNFPA	116 000	116 000	116 000	125 000	140 000
FN:S världslivsmedelsprogram, WFP	189 000	245 000	200 000	180 000	180 000
FN:S flyktingkommissarie, UNHCR	248 500	248 500	248 500	260 000	270 000
FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar, UNWRA	140 000	135 000	135 000	145 000	150 000
Multilateral handelsrelaterad biståndsverksamhet	3 500	4 500	5 000	8 000	12 000
(UNCTAD, WTO, ITC)
Narkotikainsatser genom FN-systemet (UNDCP,	32 000	40 000	40 000	45 000	47 000
WHO/PSA)
UNAIDS	10 000	10 000	35 000	37 000	37 000
FN:S industriutvecklingsorganisation (UNIDO)¹’			8 000	8 000	8 000
Summa	1 514 000	1 574 000	1 570 500	1 570 000	1 641 000

1.1994-1997 finansierades bidragen till UNIDO över anslaget B9

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Även på huvudkontorsnivå har samordningen
förbättrats, framför allt genom skapandet av
UNDG, FN:s utvecklingsgrupp, i vilken
UNDP, UNFPA, UNICEF och WFP ingår.
UNDP, UNICEF och UNFPA har därtill nu-
mera likformiga budgetprocesser och delvis ge-
mensamma styrelsemöten.

Under 1998 gjordes framsteg med att för
UNDP, UNFPA och UNICEF utveckla nya
modeller för finansiering av organisationerna.
Sverige var starkt involverat i detta arbete. 1999
bör arbetet kunna intensifieras med att konkreti-
sera och införa ett nytt finansieringssystem som
ger långsiktighet, förutsägbarhet och en rättvis
bördefördelning. En del i detta innebär att
UNDP, UNFPA och UNICEF inför en mål-
och resultatbaserad budgetprocess för att skapa
en tydligare koppling mellan tillgängliga resurser
och verksamhetens inriktning.

Pågående förändringar gör dessa organisatio-
ner bättre rustade att ta sig an de utmaningar som
ligger framför dem, men om de inte förses med
nödvändiga resurser riskerar hela reformproces-
sen att gå i baklås. Det är därför viktigt att Sveri-
ge, tillsammans med andra givare, markerar en
intention om ökande bidrag.

Sverige avser öka sitt bidrag till UNFPA med
12 procent med anledning av vårt tidigare låga
bidrag i förhållande till andra givare. Dessutom
har de svenska bidragen till UNFPA varit gene-
rellt lägre än till andra program och fonder.
UNFPA har under senaste året gjort stora fram-
steg i effektiviseringen av organisationen. Sverige
bör även markera sitt starka stöd tilll UNFPA
inför uppföljningen av Kairokonferensen om
befolkning och utveckling. Mindre ökningar fö-
reslås även till UNDP och UNICEF (4 resp. 6
procent) som båda gjort viktiga framsteg i re-
formarbetet, särskilt vad beträffar utveckling av
resultatbaserad budget och programmering av
verksamheterna. Sverige bör även markera sin
vilja att hjälpa UNDP ur den finansiella kris som
organisationen befinner sig i.

Uppnådda resultat i FN:s livsmedelsprograms
(WFP) verksamhet har varit positiva vad gäller
förstärkt fattigdomsorientering och tydligare
jämställdhetsperspektiv. Organisationens huma-
nitära insatser anses allmänt vara av god kvalitet
och utgör nu omkring 70 procent av WFP:s hela
verksamhet. WFP:s verksamhetsredovisning har
dock brister, vilket påtalats från svensk sida. Re-
geringen beräknar ett oförändrat svenskt årsbi-
drag till WFP för 1999. Vidare beräknas andelen

av årsbidraget som avser humanitära insatser i vid
bemärkelse öka för 1999.

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) har
under senare år ägnat allt större resurser åt att
finna varaktiga lösningar för flyktingar, främst
genom återvändande till hemlandet, när omstän-
digheterna så medger. De svåra förhållanden i
konfliktområden under vilka UNHCR:s verk-
samhet bedrivs i utsätter organisationen för stora
påfrestningar. Arbete med en budgetreform i av-
sikt att effektivisera UNHCRis flyktingprogram
har inletts med svensk tillskyndan. Även om
verksamheten förutses minska något i finansiella
termer i takt med att vissa flyktingproblem fått
sin lösning, kommer UNHCR:s arbete även
fortsättningsvis att utföras under svåra villkor.
Med hänsyn till den vikt Sverige fäster vid
UNHCR:s uppgifter, såväl ur humanitär som
flyktingpolitisk synvinkel, bör Sverige bibehålla
sin bidragsnivå till UNHCR. Detta gäller särskilt
basbudgetstödet men också stödet till
UNHCR:s särskilda program som tills vidare
belastar delposten Humanitärt bistånd.

Verksamheten vid FN:s hjälporganisation för
palestinaflyktingar, UNRWA, är viktig för att
trygga de palestinska flyktingarnas humanitära
behov och främja en utveckling i riktning mot
stabilitet och fred i Mellanöstern. Organisatio-
nens svaga, om än något förbättrade, finansiella
ställning är därför oroande. Trots att Sverige är
en av de största givarna till UNRWA, beräknas
en mindre höjning av det svenska årsbidraget för
att stödja en förutsägbar finansiering av organi-
sationens uppgifter. Sverige avser att fortsatt ver-
ka för en rättvisare bördefördelning av
UNRWA:s finansiering.

FN:s organ för urbaniserings- och bosätt-
ningsfrågor, Habitat, är centralt för uppföljning-
en av den s.k. Habitat-agendan. Organisationen
har under lång tid kämpat för sin överlevnad med
över 95 procent av de finansiella bidragen i form
av öronmärkta pengar. I det pågående reformar-
betet på miljö- och bosättningsområdet är en
viktig del urbaniseringsfrågornas framtida funk-
tion och organisation. Sverige är mån om att
Habitats normativa verksamhet inom urbanise-
ringsområdet fortlever och kommer därför att
verka för konstruktiva lösningar i reformarbetet.

I FN:s samlade program för hiv/aids
(UNAIDS) bör Sverige även fortsättningsvis
verka för att främja en stabil och förutsägbar fi-
nansiering. Den nuvarande svenska bidragsnivån,
cirka 8 procent av den totala budgeten, bedöms
rimlig. De fortsatta bidragen till UNAIDS skall

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

dock bedömas mot bakgrund av de utvärderingar
av verksamheten vilka beräknas ske under 1999-
2000. Sveriges utvecklingssamarbete på hiv/aids-
området kommer vidare att påverkas av det pågå-
ende strategiarbete Sida fått i uppdrag att utföra.

Det extra generalförsamlingsmöte mot nar-
kotika som ägde rum i juni 1998 kommer att få
konsekvenser för det internationella samarbetet
mot narkotika. Sverige har de senaste åren verkat
för att ökad uppmärksamhet skall ges till verk-
samhet i Afrika. FN:s narkotikaprogram
(UNDCP) kommer under 1999 att utarbeta en
ny strategi för arbetet i Afrika. I vissa länder ut-
gör narkotikaförknippad brottslighet, korruption
och sociala och hälsorelaterade problem ett all-
varligt hot mot ekonomisk och social utveckling.
Sverige avser därför under 1999 verka för att nar-
kotikaproblemens följder i högre grad beaktas i
det svenska multilaterala och bilaterala utveck-
lingssamarbetet, i synnerhet i Afrika. I detta ar-
bete spelar Sida en allt viktigare roll.

Den handelsrelaterade biståndsverksamheten
som bedrivs av WTO, ITC och UNCTAD, och
som prioriterar de minst utvecklade länderna, är
av stor betydelse för mottagarländerna och bör
även fortsättningsvis stödjas av Sverige. Okade
anslag beräknas för kommande år. Även fort-
sättningsvis avser Sverige verka för att MUL-
länder skall vara den primära målgruppen, i syn-
nerhet genom integrerade biståndssatsningar ge-
nom nämnda organisationer.

Den svenska medlemsavgiften till FN:s in-
dustriutvecklingsorganisation (UNIDO) finan-
sieras fr.o.m. 1998 från denna anslagspost.

De internationella
finansieringsinstitutionerna

Tabell 3.6 Internationella finansieringsinstitutioner

Tusental kronor	Budget 1998	Beräknat 1999
Världsbanksgruppen	920 000	960 000
Regionala utveck- lingsbanker	52 000	23 000
övriga utvecklings- banker och fonder	130 000	223 000
Summa	1 102 000	1 206 000
Världsbanksgruppen

Världsbanken består av Internationella återupp-
byggnads- och utvecklingsbanken (IBRD) och
Internationella utvecklingsfonden (IDA). I

Världsbanksgruppen ingår även Internationella
finansieringsbolaget (IFC), Multilaterala investe-
ringsgarantiorganet (MIGA), samt Internatio-
nella centret för biläggande av investeringstvister
(ICSID). De bidrag som under budgetåret 1999
finansieras från delposten rör för Världsbanks-
gruppens del IDA och MIGA.

Världsbanken har under 1998 fortsatt att ge-
nomföra omfattande reformer av sin verksamhet
och därigenom stärkt den övergripande inrikt-
ningen på fattigdomsbekämpning. Sverige har
gett sitt fulla stöd till detta. Omorienteringen har
inte varit smärtfri, och den förändring av ban-
kens interna kultur som eftersträvas är en process
som kommer att ta tid. De första resultaten är
dock positiva. Såväl verksamhetens kvalitet som
volym ökar. Ett av de viktigaste målen har varit
att komma närmare låntagarländema. Det har
skett genom decentralisering med upprättande av
representationskontor i ett stort antal länder.
Det har också skett genom att ett långsiktigt ar-
bete inletts för att ersätta det traditionella givar-
mottagarförhållandet med ett mera jämlikt part-
nerskap. Mycket återstår att göra i båda fallen,
men regeringen välkomnar denna utveckling
som ligger i linje med svensk politik. Ett annat
centralt mål har varit att effektivare utnyttja ban-
kens unika, globala erfarenhetsbas och alltmer
förmedla kunskap i stället för finansiella resurser.
Även om grunden nu är lagd för att bättre ut-
nyttja denna komparativa fördel, har arbetet med
att skapa de tekniska och organisatoriska förut-
sättningarna gått långsammare än väntat. Under
det kommande året går arbetet med att utveckla
banken till en kunskapsbank in i ett avgörande
skede.

Under 1999 kommer arbetet med att stödja
Världsbanken inför millennieskiftet att fortsätta
på flera plan. Ett viktigt element är översynen av
bankens inkomststruktur. De på sikt stadigt
minskande inkomsterna från bl.a. räntor och av-
gifter på utestående lån är en strukturell svaghet
som kräver åtgärder. Decentraliseringen fort-
sätter, liksom uppbyggande av kunskapsbanken
och utvecklande av former för partnerskap som
omfattar även det civila samhället. Fattigdoms-
bekämpningen står i fokus genom ett intensivt
arbete som har inletts inför rapporten World
Development Report 2000 med fattigdom som
tema. Det finns också ett behov av att ytterligare
effektivisera beredningen av lånen och utveckla
instrumenten för t.ex. regionala insatser.

De pågående IDA 12-förhandlingarna för-
väntas leda till en påfyllnad av samma storleks-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

ordning som IDA 11, dvs. 12,2 miljarder US
dollar, vilket för Sveriges del innebar ca 2,3 mil-
jarder kronor. Resultaten av den uppföljning
som Utrikesdepartementet gjort i fält av ge-
nomförandet av IDA 11 utgör en viktig del av
förhandlingsunderlaget. Centrala frågor för rege-
ringen under förhandlingens policygenomgång
handlar bl.a. om införande av fattigdomsinrikt-
ning i alla landstrategier i IDA-länder, ett nytt
sätt att hantera frågor som rör gott styrelseskick,
en starkare betoning av tvärgående teman som
miljö och jämställdhet, ett nytt sätt att samarbeta
mellan privatsektordelarna i bankgruppen samt
bättre samordning mellan alla aktörer i utveck-
lingssamarbetet. Biståndseffektivitet behandlas
mot bakgrund av en studie som banken har gjort
och som publiceras hösten 1998. Ungefär hälften
av IDA:s verksamhet kommer även i fortsätt-
ningen att vara inriktad på Afrika.

Asienkrisen har avslöjat brister i Världsban-
kens kapacitet att hjälpa länder att förstärka sina
finansiella sektorer. Krisen har också aktualiserat
behovet av att se över samarbetsrutinerna med
Internationella valutafonden. Detta kommer att
leda till dels förstärkningar av både sociala och
finansiella enheter i banken, dels till en trolig
omorganisation som knyter bankens och fon-
dens finansiella sektorenheter närmare varandra.

Ökningen av de privata kapitalflödena till ut-
vecklingsländerna under senare år har inneburit
en så stor omvärldsförändring för Internationella
finansieringsbolaget (IFC) att det har sett sig
tvingat att ta fram en ny strategi inför 2000-talet.
Arbetet har pågått under en längre tid, och de
första besluten om en ny inriktning avseende
verksamhetsländer, sektorer och metoder fattas i
styrelsen under 1998. Regeringen ser positivt på
att IFC:s och Världsbankens verksamheter i allt
högre grad kompletterar varandra.

En annan konsekvens av omvärldsförändring-
ar är att efterfrågan på garantier har ökat och
aktualiserat en kapitalpåfyllnad till garantiorganet
MIGA. Medlemsländerna får under 1998 möjlig-
het att teckna nya andelar. Kapitalpåfyllnaden
sker under de påföljande två åren. Sveriges andel
kommer att vara ca 14 miljoner kronor. Ett cen-
tralt mål som Sverige har anslutit sig till har varit
att få MIGA att närma sig resten av bank-
gruppen. Under påfyllnadsdiskussionerna har
därför vissa policyfrågor drivits särskilt intensivt.
Detta gäller framför allt riktlinjer för miljö, in-
formation och öppenhet samt arbetslagstiftning.

Sveriges agerande i Världsbanksgruppen sker i
nära samarbete med de övriga nordiska länderna

samt Estland, Lettland och Litauen. Den väl fun-
gerande nordisk-baltiska valgruppen och den
samsyn länderna har i viktiga frågor som rör in-
ternationellt utvecklingssamarbete bidrar till att
göra vårt inflytande i banken större än vad den
sammanlagda formella röststyrkan skulle ange.

Interamerikanska utvecklingsbanken

Under 1997 stärkte Interamerikanska utveck-
lingsbanken (IDB) sin fattigdomsprofil ytterliga-
re, bl.a. genom att anta en fattigdomsstrategi och
genom en ökad utlåning till insatser som syftar
till social rättvisa och fattigdomsminskning.
Detta inbegriper insatser som syftar till att över-
brygga sociala och etniska spänningar, tvister om
landrättigheter och det tilltagande våldet i stä-
derna, liksom småskalig företagsamhet och mik-
rokrediter. Andra prioriterade områden är mo-
dernisering av statsapparaten för att renodla och
förstärka statens roll och medborgarinflytande
för att stärka demokratin.

IDB:s prioriteringar ligger väl i linje med de
frågor som Sverige under många år har drivit i
nära samarbete med de övriga nordiska länderna.
Sverige har också drivit på bankens arbete med
fattigdoms frågor, miljö och jämställdhet, dar
viktiga framsteg har gjorts under senare år. En
återstående utmaning är att följa upp hur banken
i praktiken genomför dessa nya prioriteringar. I
detta sammanhang avser regeringen att fortsatt
betona vikten av att banken ökar personalens
kompetens på de nya områdena och att verk-
samheten i ökad omfattning decentraliseras till
fältkontoren.

Under 1998 och 1999 kommer de viktigaste
frågorna att vara IDB:s framtidsvision samt ban-
kens koncessionella långivning. Framtidsvisio-
nen för hur banken skall möta de snabba föränd-
ringarna i omvärlden, såsom globalisering,
ökande privata kapitalflöden och nyväckta de-
mokratiseringsprocesser, skall diskuteras i en sär-
skild arbetsgrupp, där Sverige deltar som obser-
vatör. Frågan om den koncessionella
långivningen till de fattigaste länderna behandlas
i en annan arbetsgrupp efter att ha diskuterats i
närmare tre år, utan att en långsiktig lösning har
kunnat nås. Sverige har, tillsammans med de
flesta andra bidragsgivare, krävt att de rikare län-
derna i regionen skall visa solidaritet med de
fattigare länderna genom att en del av bankens
nettovinst används för detta ändamål. Samtidigt
finns en förhoppning hos länderna i regionen om
att givarna skall skjuta till ytterligare medel.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Regeringen har under 1998 ansökt om svenskt
medlemskap i det Interamerikanska investe-
ringsbolaget (IIC). IIC ingår i IDB-gruppen och
är ett fristående bolag som sedan det bildades
1989 har haft ett nära samarbete med IDB. IIC
stödjer utvecklingen av den privata sektorn i La-
tinamerika, bl.a. genom lån och investeringar i
privata företag. Målgruppen är små och medel-
stora företag, som har svårt att få kapitalförsörj-
ning. IIC:s verksamhet utgör således ett kom-
plement till IDB:s aktiviteter för att främja den
ekonomiska utvecklingen i Latinamerika.

IIC har sedan starten för åtta år sedan beslutat
om transaktioner på motsvarande 764 miljoner
US dollar till 174 olika utvecklingsprojekt i regi-
onen, vilka totalt uppgår till 3,1 miljarder US
dollar. I förhållande till totalt insatt kapital av
IIC:s aktieägare har varje insatt dollar resulterat i
ytterligare femton dollar från andra investerare.

Som ett mått på IIC:s bidrag till den ekono-
miska utvecklingen i regionen kan nämnas att
HC-stödda projekt genererar 85 000 arbetstill-
fällen samt en årlig export på närmare 800 miljo-
ner US dollar och 3 miljarder US dollar till regi-
onens ekonomiska tillväxt.

En stor del av bolagets verksamhet är förlagd
till Argentina, Brasilien, Mexiko, Venezuela,
Chile, Colombia och Peru. De fattigare länderna
gynnas samtidigt i relation till sin andel av de re-
gionala mottagarländernas aktiekapital i IIC.

För närvarande diskuterar IIC en kapitalök-
ning (från 200 miljoner till ca 700 miljoner US
dollar). Storleken kommer att påverka kostnaden
för ett eventuellt svenskt medlemskap. Kostna-
den för medlemskap är också beroende av Sveri-
ges andel av aktiekapitalet. I diskussioner med
IIC:s ledning har preliminärt överenskommits
att Sverige tecknar 0,75 procent av aktiekapitalet,
vilket beräknas innebära en totalkostnad på ca 40
miljoner kronor under budgetåren 1999-2002,
dvs. 10 miljoner kronor per år.

Asiatiska utvecklingsbanken

Asiatiska utvecklingsbankens (AsDB) verksam-
het under 90-talet har allt mer inriktats på breda
utvecklingsfrågor, från att tidigare ha utgjorts av
projektfinansiering, framförallt på infrastruk-
turområdet. Uppgörelsen i januari 1997 om den
sjunde påfyllnaden av den Asiatiska utveck-
lingsfonden (AsDF), innebar en ytterligare am-
bitionshöjning i denna riktning. God samhälls-
styrning, miljö, jämställdhet och sociala frågor
har fått en mer framträdande roll än tidigare och

riktlinjer har utarbetats för bankens verksamhet
på dessa nya områden. Landprogrammeringen
har stärkts och bankens katalytiska roll betonas
allt mer, främst i samband med omstrukturering
av den finansiella sektorn och i projekt där ban-
kens närvaro kan bidra till att öka andra finansiä-
rers intresse.

Under 1997 har bankens verksamhet i hög ut-
sträckning kommit att präglas av den akuta fi-
nansiella situationen i stora delar av regionen,
främst i sydöstra och östra Asien. På ett tidigt
stadium beslutade AsDB att delta i de internatio-
nella stödaktioner som organiserades av IMF för
att mildra krisens verkningar. Regeringen väl-
komnar detta, inte minst med hänsyn till att
bankens starka regionala förankring utgör ett
viktigt komplement till IMF:s bedömningar vad
gäller stödets inriktning. Samtidigt vill regering-
en understryka behovet av att närmare klargöra
ansvar och arbetsfördelning mellan AsDB,
Världsbanken och IMF. En annan viktig uppgift
är att se till att bankens deltagande i de olika
stödpaketen inte undergräver bankens ordinarie
verksamhet på sikt, t.ex. genom att avsättningar-
na till den koncessionella långivningen från
AsDF blir mindre än beräknat. Det är naturligt
att krisen tagit uppmärksamhet och resurser från
AsDB:s policyarbete. Under året har dock vikti-
ga framsteg gjorts i policyarbetet på vissa områ-
den, bl.a. avseende fiske, urbefolkningar, kor-
ruptionsbekämpning och samarbete med
enskilda organisationer.

I slutet av 1997 invigdes Asiatiska utveck-
lingsbankens forskningsinstitut (ADBI). Insti-
tutet skall i nära samarbete med banken bedriva
innovativ forskning på utvecklingsområdet i
syfte att öka kunskapen om Asien och Stillahavs-
regionen samt identifiera och underlätta ge-
nomförandet av framgångsrika utvecklingsstra-
tegier i regionen genom bl.a. utbildning av
beslutsfattare på nyckelpositioner.

Under 1999 kommer bankens verksamhet att
fortsätta präglas av den ekonomiska krisen i re-
gionen. Bankens deltagande i olika ekonomiska
krispaket för de hårdast drabbade länderna kan
väntas bli ett påtagligt inslag. Samtidigt är det en
viktig uppgift framöver att följa upp hur banken
genomför besluten i AsDF VII och att banken
fortsätter att utvecklas till en brett inriktad ut-
vecklingsinstitution med kapacitet att integrera
ekonomiska, sociala, miljömässiga och politiska
aspekter i all verksamhet.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Afrikanska utvecklingsbanken

Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB), som un-
der den tidigare delen av 1990-talet genomgick
en svår kris, befinner sig nu i en intensiv reform-
process. Vid bankens årsmöte i maj 1998 antogs
en överenskommelse om en 35-procentig ökning
av kapitalet till ca 28 miljarder US dollar i kom-
bination med att de icke-regionala givarländemas
ägarandel av banken höjdes från 33 procent till
40 procent (Sverige äger 1,55 procent). Genom
överenskommelsen, som utgjorde resultatet av
mer än två års förhandlingar har givarländerna
markerat sin tilltro till banken och dess roll i Af-
rika. Reformprocessen, i vilken Sverige har en
framträdande roll, inleddes 1995 och har lett till
betydande förbättringar vad gäller bankens finan-
siella och operationella funktioner. En priorite-
rad fråga framöver blir arbetet med att utforma
en tydlig vision för banken. I reformarbetet är
det viktigt att fortsätta arbeta för en bättre styr-
ning och effektivare administration av banken,
ökad kvalitet i projektverksamheten och bättre
koordinering med andra givare.

De inledda förhandlingarna om Afrikanska
utvecklingsfondens (AfDF) åttonde påfyllnad
kommer att bli starkt beroende av hur IDA 12-
förhandlingarna utvecklas. I AfDF VII, som
uppgick till ca 2,0 miljarder US dollar, var Sveri-
ges bidrag ca 760 miljoner kronor. Sverige
kommer i förhandlingarna att aktivt verka för att
frågor som fattigdomsbekämpning, jämställdhet,
gott styrelseskick och regional integration får
ökat utrymme i bankens verksamhet.

Övriga utvecklingsbanker och -fonder

Internationella jordbruksutvecklingsfonden

(IFAD) har ett mycket tydligt fokus på fattig-
domsbekämpning genom sin inriktning på pro-
jekt för att förbättra levnadsförhållandena för
landsbygdsbefolkningen i de fattigaste länderna.
Vid ett seminarium i Sverige i maj 1998, som bl.a.
behandlade IFADrs arbetsmetoder, bekräftades
bilden av IF AD som en liten och effektiv organi-
sation, som ligger i frontlinjen vad gäller me-
todutveckling inom jordbruksutvecklingsområ-
det. Regeringen kommer även fortsättningsvis i
IFAD:s styrelse, i nära samarbete med Norge,
Danmark och Finland, bl.a. att verka för att
ytterligare förankra prioriterade mål i fondens
projektverksamhet och för att förbättra samar-
betet och arbetsfördelningen mellan de Rom-
baserade FN-organen.

Nordiska utvecklingsfonden (NDF) har under
senare år expanderat relativt snabbt. Sociala sek-
torer och miljö har samtidigt getts ökad tonvikt.
Fonden, som finansieras genom bidrag från de
fem nordiska länderna, har ett grundkapital på
515 miljoner SDR och utlåningen
(undertecknade och godkända projekt) uppgår
nu till drygt 360 miljoner SDR. NDF lämnar lån
på mycket förmånliga villkor till projekt som
främjar ekonomisk och social utveckling i låg-
och lägre medelinkomstländer. Krediterna läm-
nas i samfinansiering med andra institutioner,
främst Världsbanken och regionalbankerna, för
projekt av nordiskt intresse. NDF:s finansiering
skall i huvudsak avse upphandling av varor och
tjänster i de nordiska länderna.

NDF bedriver också en försöksverksamhet
med stöd till privatsektorprojekt, för vilken 20
miljoner SDR avsatts. Under 1997 ingick NDF
ett samarbetsavtal med NORSAD-fonden, som
verkar för att främja näringslivssamarbete mellan
Norden och SADC (Southern African Deve-
lopment Community). NORSAD bidrar främst
med lån till s.k. joint ventures. Fondens grund-
kapital på 200 miljoner danska kronor är till stor
del förbrukat, varför de nordiska länderna (utom
Island som inte är medlem) enats om en kapital-
påfyllnad om 150 miljoner danska kronor, som
skall inbetalas i tre rater 1999-2001, och att för-
länga fondens mandat till år 2003.

Afrikanska fonden för kapacitetsutveckling
(ACBF) arbetar huvudsakligen med att stärka
utvecklingsländers kapacitet att utforma och ge-
nomföra makroekonomisk politik. Efter sex års
verksamhet är ACBF i behov av ytterligare ka-
pital för att under de kommande fem åren kunna
upprätthålla sin verksamhet. En kapitalpåfyllnad
har förhandlats fram som uppgår till totalt ca 70
miljoner US dollar. Sveriges bidrag uppgår till 6
miljoner US dollar som kommer att inbetalas
över fem år. En granskning av ACBF från 1997
rörande dess arbetsmetoder och kapacitet att ut-
öva sitt mandat visar att fonden utfört ett arbete
med god kvalitet. Regeringen anser mot denna
bakgrund att ACBF förtjänar fortsatt stöd.

Övrigt multilateralt samarbete

Multilaterala miljöinsatser

Uppföljningen av de prioriteringar som lades fast
i regeringens skrivelse om Sveriges utvecklings-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

samarbete för hållbar utveckling (skr. 1996/97:2)
fortgår genom de multilaterala kanalerna för
svenskt utvecklingssamarbete. Regeringen verkar
dessutom för en utveckling av de normativa as-
pekterna, särskilt inom ramen för FN:s
kommission för hållbar utveckling (CSD).

Huvudinriktningen av Sveriges utvecklings-
samarbete för hållbar utveckling och fattigdoms-
bekämpning är att integrera de miljömässiga,
ekonomiska, sociala och kulturella aspekterna i
samarbetet. För att åstadkomma detta krävs ofta
katalytiska och tillfälliga insatser för att initiera
verksamhet som sedan kan reguljärfinansieras.
Särskilda, direkta insatser för globala miljöfrågor
är motiverade för att komplettera denna reguljära
verksamhet.

I arbetet med att följa upp FN:s generalför-
samlings extra möte för utvärdering av Agenda
21 år 1997 har under året vissa insatser av en-
gångskaraktär inom vatten- och energiområdet
finansierats för att initiera arbete i de multilate-
rala organisationerna. Regeringen avser att under
1999 stödja sådan verksamhet med särskild beto-
ning på marina frågor samt produktions- och
konsumtionsmönster. Det finns dessutom skäl
att nu uppmärksamma och stödja förberedande
insatser för fördjupad analys och dialog kring
energifrågornas behandling i CSD år 2001.
Under året avslutades förhandlingarna om den
andra påfyllnaden av Globala miljöfondens
(GEF) finansiella resurser. Överenskommelsen
innebär att givarna kommer att tillföra GEF 2,75
miljarder US dollar för perioden 1998-2002. För
svensk del innebär detta ett åtagande om sam-
manlagt 448 miljoner kronor. Sveriges bidrag
kommer från och med denna påfyllnadsperiod
att baseras på de dragningar på skuldsedlar som
görs årligen i enlighet med ett i förväg uppgjort
schema. Därmed undviks stora reservationer,
men utbetalningsbehoven kan variera mellan
åren.

Riktlinjerna för den kommande verksam-
hetsperioden ligger väl i linje med svenska prio-
riteringar. Större uppmärksamhet kommer att
riktas mot att förankra globala miljöhänsyn i de
nationella prioriteringarna på mottagarsidan.

En angelägen uppgift för GEF:s verkställande
organ, Världsbanken, UNDP och FN:s mil-
jöprogram (UNEP), blir att i större utsträckning
integrera globala miljöhänsyn i sin reguljära verk-
samhet. Därutöver har en kontinuerlig och för-
stärkt granskning och utvärdering av GEF:s
verksamhet lagts fast i syfte att mäta resultat och
säkra kvalitet.

I arbetet med Montrealprotokollet för ozon-
skiktets skydd förblir den viktigaste uppgiften att
säkerställa u-ländernas eget ansvar för utfasning-
en av ozonfarliga ämnen, vilket särskilt bör ske
genom bistånd som stärker u-ländernas myndig-
hetsutövande och incitament till företagens egen
utfasning. Sveriges andel till Montrealproto-
kollets multilaterala fond för det sista året av på-
fyllnadsperioden 1997-99 uppgår till knappt 1,4
procent av totalbeloppet eller omkring 20 miljo-
ner kronor. Högst en femtedel av detta bidrag
bör utnyttjas för Sidas bilaterala tekniska bi-
ståndsprogram som nu påbörjats.

FN:s konvention mot ökenbekämpning fi-
nansieras från 1999 med reguljära bidrag från
medlemsstaterna. Sveriges andel av sekretariats-
och konferenskostnader uppskattas för 1999 till
1 miljon kronor. Härtill kommer bidrag genom
Sida till bl.a. enskilda organisationers och vissa
länders deltagande i möten.

De globala miljökonventionernas växande
betydelse för den nationella och internationella
normbildningen och genomförandet motiverar
fortsatt stöd. Sveriges deltagande i konventionen
om klimatförändringar, biologisk mångfald och
konventionen för ökenbekämpning liksom Ky-
otoprotokollet, protokollet om biosäkerhet och
Montrealprotokollet motiverar ytterligare
kompletterande stöd till de multilaterala organi-
sationerna.

Multilaterala konfliktförebyggande insatser

Det multilaterala systemet har en central uppgift
när det gäller att åstadkomma varaktiga lösningar
på väpnade konflikter som utgör hot såväl mot
internationell fred och säkerhet som civilbefolk-
ningens trygghet och överlevnad samt den eko-
nomiska och sociala samhällsutvecklingen i stort.
För detta krävs samverkan mellan ett flertal
kompetensområden, från politiska initiativ till
militära och polisiära insatser, skydds- och
hjälpinsatser på det humanitära området och av-
seende mänskliga rättigheter till långsiktigt in-
riktade återuppbyggnadsinsatser. Sverige har
spelat en aktiv roll när det gäller att vidareut-
veckla tänkandet kring och förbättra beredska-
pen att ställa upp med flexibla internationella in-
satser som kan gagna både konfliktutsatta
människors säkerhet och konfliktlösning.

Inom det multilaterala biståndet finns behov
av stöd för internationella och regionala insatser
där civilpoliser utgör en bärande komponent.
Utöver den finansiering som skett över utgifts-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

område 5 och 6 avseende svenskt deltagande i
fredsbevarande FN-operationer (bl.a. med
svenska civilpolisers deltagande) har biståndsan-
slaget under 1998 svarat för civilpolisinsatser i
bl.a. Angola, Guatemala, Västsahara och Östra
Slavonien. Stödet avsåg också utbildning i Sveri-
ge av civilpoliser för internationella uppdrag samt
kostnader för FN:s vaktstyrka i norra Irak och
tillfällig internationell närvaro med svensk per-
sonal i Hebron (TIPH). Denna typ av insatser
förväntas fortsätta.

FN:s arbete vad avser humanitär minröjning
har vidareutvecklats genom generalsekreterarens
reformarbete. Fortsatt svenskt stöd kommer att
utgå för ett samordnat och effektivt FN-arbete,
avseende såväl övergripande samordning och po-
licyutveckling inom ramen för FN-sekretariatets
minprogram (UNMAS) som insatser i fält. Ett
närliggande område, där intensifierade svenska
insatser förutses, gäller motverkan av spridning-
en av lätta vapen, som utgör hot mot både civil-
befolkning, det humanitära hjälparbetet och
återuppbyggnad efter en väpnad konflikt. De
humanitära hjälparbetarnas säkerhet kräver fort-
satt uppmärksamhet.

Ett omfattande policy- och metodutvecklings-
arbete har gjorts när det gäller olika biståndsin-
satsers inverkan på konfliktlösning och förut-
sättningarna att förebygga utbredningen av
väpnat våld. Sverige önskar genom sitt stöd se en
ökad tonvikt vid erfarenhetsanalys från olika ci-
vila former av insatser i krissituationer. Samar-
bete med Världsbankens nyinrättade konflikten-
het kommer att stärka kopplingen till
konflikthanteringen som har nära samband med
utvecklingssamarbetet.

Under 1998 har bidrag bl.a. lämnats till
IGAD:s fredsfond för fredsfrämjande initiativ
avseende Somalia och Sudan. Liknande stöd för
regionalt initierad verksamhet avses utgå även
under 1999.

Världen över drabbas civila - särskilt många
kvinnor, barn och äldre - av väpnade konflikter.
Barn drabbas särskilt hårt. De är offer för över-
grepp, tvångsrekryteras till krigföring, får bestå-
ende traumatiska upplevelser och tvingas på
flykt, då de ofta splittras från familj, anhöriga och
annan social trygghet. Det svenska engagemang-
et för barn i konflikt vägleds av Barnkonventio-
nen och kommer att fortsätta i nära samarbete
med FN:s särskilde representant för barn i väp-
nade konflikter. Det svenska ordförandeskapet i
FN:s arbetsgrupp för barn i väpnade konflikter
med inriktning på förbud mot rekrytering av

barn under 18 år till väpnad tjänst kan komma att
föranleda stöd till särskilda initiativ.

Stöd har utgått till internationella icke-statliga
organisationer med verksamhet inriktad på kon-
flikthantering. Stödet har bidragit till fristående
analyser kring aktuella väpnade konflikter och
breddat det svenska kontaktnätet när det gäller
konfliktrelaterad kompetens. Detta stöd
kommer att fortsätta i samråd mellan Utrikesde-
partementet och Sida.

Respekt för internationell humanitär rätt och
mänskliga rättigheter är avgörande för det hu-
manitära skyddsarbetets integritet. Det normati-
va och operativa humanitära arbetet hänger nära
samman. Under 1999 uppmärksammas 50-
årsjubiléet av 1949 års Genévekonventioner om
”krigets lagar”. Stöd som främjar efterlevnad av
internationell rätt i konfliktsituationer kommer
att fortsätta. I detta stöd ingår vissa extrabudge-
tära insatser som kan bli aktuella till tribunalerna
för f.d. Jugoslavien och för Rwanda. Särskilda bi-
ståndsinsatser kan också komma ifråga i anslut-
ning till att den internationella brottmålsdom-
stolen inrättats.

Uppföljning av Utrikesdepartementets arbete
kring konfliktförebyggande verksamhet genom
ett särskilt handlingsprogram kommer också att
påverka inriktningen av medlens användning.
Den ökade vikt som Sverige fäster vid konflikt-
förebyggande initiativ och insatser motiverar en
ökning av medlen för sådana insatser under 1999.

Särskilda multilaterala insatser: jämställdhet

Bidrag till FN:s kvinnofond (UNIFEM) avsattes
i budgeten för 1998 med 15 miljoner kronor för
särskilda insatser av pilotkaraktär för att inom
utvecklingssamarbetet stärka multilateralt arbete
med jämställdhet.

Medel från posten har under 1998 bl.a. avsatts
för ett strategiskt arbete med att integrera ett
jämställdhetsperspektiv i hela FN genom FN:s
kvinnoenhet (DAW). Särskilda bidrag har dess-
utom bl.a. utgått till FN:s ekonomiska
kommission för Afrika för att tydligare upp-
märksamma kvinnors behov och villkor i plane-
ring och genomförande av makroekonomiska
program. Anslaget disponeras också för fram-
ställning av könsuppdelad statistik, studier och
seminarier om kvinnors rätt att äga och ärva
mark, våld mot kvinnor och kvinnors åtnjutande
av de mänskliga rättigheterna m.m.

Anslaget har syftat till att under en begränsad
tidsperiod bistå organisationer bl.a. med att ut-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

veckla handlingsplaner för jämställdhet i utveck-
lingssamarbetet. Grundtanken är att organisatio-
nerna därefter själva skall ta ett klart och tydligt
ansvar för att uppmärksamma kvinnor och män
på lika villkor i sin verksamhet. En successiv
nedtrappning av anslaget förutses därför. Samti-
digt föreslår regeringen att basbidraget till
UNIFEM ökar mot bakgrund av att fonden nu
bedöms ha en betydande kapacitet att bedriva ett
arbete med god katalytisk effekt för att integrera
ett jämställdhetsperspektiv i FN:s arbete, både
vad gäller analys och fältverksamhet. Fokus
ligger på stöd till kvinnliga småföretagare, åtgär-
der för att stärka kvinnors rättsliga och sociala
ställning och motverka våld mot kvinnor och
stöd till kvinnor som organiserar sig lokalt för att
förbättra sina villkor.

För 1999 beräknas 15 miljoner kronor för sär-
skilda jämställdhetsinsatser.

Särskilda multilaterala insatser: bam

I det multilaterala utvecklingssamarbetet har Sve-
rige traditionellt varit pådrivande i frågor som rör
barnets rättigheter, dess sociala och ekonomiska
livsvillkor, överlevnad, trygghet och utveckling.
Konventionen om barnets rättigheter, idag ratifi-
cerad av 191 stater, utgör en viktig utgångspunkt
och är ett betydelsefullt instrument i arbetet för
att utveckla ett systematiskt barnperspektiv i det
internationella utvecklingssamarbetet.

År 2001 äger ett särskilt möte med FN:s gene-
ralförsamling (UNGASS 2001) rum kring upp-
följningen av barntoppmötet 1990. För att upp-
fylla konventionens mål krävs insatser inom det
samlade FN-systemet. Beslutet inom ramen för
reformarbetet i FN att MR-frågorna skall ge-
nomsyra FN:s kärnverksamheter stärker kravet
på implementering av barnkonventionen och
ökat samarbete på barnområdet, något som FN:s
högkommissarie för mänskliga rättigheter slår
fast inför verksamhetsåret 1999.

Sverige skall med stöd av dessa normativa åta-
ganden verka för en utvecklad mål- och resultat-
styrning av såväl den multilaterala som bilaterala
verksamheten utifrån ett systematiskt barnpers-
pektiv. Inom FN-systemet svarar FN:s barnfond
UNICEF för det mest direkta stödet för barn.
Därutöver bedriver en rad internationella organi-
sationer verksamhet av betydelse för barns eko-
nomiska, sociala, psykologiska och kulturella
villkor. Dit hör UNDP, UNFPA, UNHCR,
WFP, WHO, ILO och UNESCO men även or-
gan som Världsbanken, EU och Europarådet

samt en rad enskilda organisationer. Sverige skall
i dessa organisationer verka för ett förstärkt
barnperspektiv.

I budgeten för 1998 inrättades en ny post på
60 miljoner kronor för särskilda multilaterala in-
satser för utsatta barn i fattiga länder. Under
1998 har regeringen fattat beslut om bidrag med
15 miljoner kronor till IPEC, ILO:s program
mot barnarbete. Regeringen har även beslutat om
bidrag till ECPAT Sverige för uppföljning av
Världskongressen mot kommersiell sexuell ex-
ploatering av barn. Utarbetandet av strategier för
prioriterade teman kring utsatta barn kan komma
att föranleda stöd till särskilda initiativ.

Förberedelser för en mer tematisk satsning
kring barnets rättigheter och livsvillkor med in-
riktning mot implementering och uppföljning av
barntoppmötets och DAC:s mål har påbörjats.
Satsningen avses ske inom ramen för de ökade
möjligheter för ett integrerat och effektiviserat
samarbete som reformeringen av FN:s utveck-
lingssamarbete bör erbjuda. WHO, UNICEF,
UNFPA, Världsbanken, EU m.fl. är viktiga ak-
törer för ett fördjupat samarbete. Den fattig-
domsinriktning som Sverige driver inom FN-
systemet bör vara vägledande. Handikappaspek-
terna bör uppmärksammas särskilt.

Nivån för bidrag till detta område avses att bi-
behållas under 1999, delvis finansierad genom
ingående reservationer.

Övriga multilaterala insatser

Från delposten Övriga multilaterala insatser fi-
nansieras bidrag till organisationer såväl inom
som utanför FN-systemet samt analyser, semina-
rier och andra internationella aktiviteter som
främjar internationell samverkan och utveckling.
Från delposten finansieras bl.a. reguljära bidrag
till Internationella rödakorskommittén (ICRC)
och till Internationella migrationsorganisationen
(IOM). Dessutom finns utrymme för bidrag till
FN:s kontor för humanitära frågor (OCHA).
Andra finansiella bidrag utbetalas till Habitat
(FN:s boende- och bebyggelsecenter) m.fl.
Dessutom finansieras vissa aktiviteter vilka gene-
rellt främjar FN-reformer och finansiering av
FN-systemet. Dessa aktiviteter inkluderar studi-
er om innovativa finansieringsformer av FN:s
sociala och ekonomiska verksamheter, regionala
seminarier där samordningen av FN:s respektive
bilaterala insatser diskuteras. Även om insatserna
ofta kan förutses kan de inte alltid beloppsbe-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

stämmas i förväg. En viss mindre reserv är därför
påkallad.

En av de organisationer vars bidrag finansieras
från posten är International IDEA
(Internationella institutet för demokrati och fria
val). IDEA är en mellanstatlig organisation som
bildades på svenskt initiativ i Stockholm. IDEA
är en internationell mötesplats för 18 länder och
ett antal internationella organisationer som ge-
mensamt arbetar för att stödja demokratisk ut-
veckling och fria val i bred bemärkelse. IDEA:s
verksamhet är inriktad på såväl normativt arbete,
t.ex. genom erfarenhetsåtervinning och utveck-
ling och spridning av riktlinjer och handböcker,
som kapacitetsutveckling genom att med ett
långsiktigt perspektiv stödja hållbar demokrati-
utveckling på landnivå, länkning mellan forsk-
ning och praktik genom att bl.a. göra forskning
på området mer tillgänglig för praktiker och ser-
vice i form av användarvänlig information om
demokrati och val. Institutet har på kort tid
etablerat sig och är idag en välrenommerad orga-
nisation vars tjänster efterfrågas på många håll i
världen. Sverige har som initiativtagare till och
värdland för organisationen ett speciellt ansvar
och intresse för att stödja dess utveckling.

Europeiska Unionen (EU)

Europeiska Unionens (EU) medlemsstater sva-
rar tillsammans för ca 60 procent av OECD-
ländernas samlade utvecklingssamarbete. Ca 17
procent av medlemsstaternas bistånd kanaliseras
genom den Europeiska gemenskapens (EG) oli-
ka biståndsprogram, vilka främst administreras av
Europeiska kommissionen.

Målen för EU:s utvecklingssamarbete
(Fördraget, art 130) stämmer väl överens med
svenska målsättningar. Problemen med EU:s ut-
vecklingssamarbete ligger i allt väsentligt i ge-
nomförandet. Bristande kapacitet och kompe-
tens i Europeiska kommissionen gör att
diskrepansen mellan policy och genomförande
blir stor. Medlemsländernas inflytande när det
gäller beslut om organisation, kapacitet etc. är
starkt begränsat. Sverige försöker, och har delvis
också lyckats, föra upp frågor om organisation,
arbetssätt och kapacitet på dagordningen. Bl.a.
har Sverige varit drivande när det gäller att åter-
uppta generaldirektörsmöten, som är ett lämpligt
forum för frågor som inte faller under rådets
kompetens. Sverige har även drivit frågan om

medlemsländernas insyn i och diskussioner om
kommissionens åtgärder med anledning av
DAC:s examination av EU:s bistånd. I de s.k.
post Lomé IV-förhandlingarna har Sverige verkat
för att frågor beträffande genomförandet av det
föreslagna ambitiösa utvecklingssamarbetet skall
diskuteras även i medlemskretsen.

Även om ett av huvudmålen för gemenska-
pens utvecklingssamarbete är att bekämpa fattig-
dom har detta inte fullt ut återspeglats i verksam-
heten och medelsallokeringen under de senaste
åren. Sverige vill se ökat fattigdomsbekämp-
ningsfokus i EU:s utvecklingssamarbete. Okad
kompetens i kommissionen är en förutsättning
för att inriktningen på fattigdomsbekämpning
skall få genomslag i det praktiska utvecklings-
samarbetet. Detta konstaterades bl.a. i den upp-
följning av fattigdomsresolutionen från år 1993
som gjordes under våren 1998 och som ledde till
rådsslutsatser vid Utvecklingsrådet i maj 1998. I
dessa understryks vikten av ett integrerat synsätt,
där relationerna mellan fattigdom och social
marginalisering beaktas, liksom ojämlikhet, soci-
al rättvisa, mänskliga rättigheter, demokrati, del-
tagande, rättvis handel och konfliktförebyggande
åtgärder. Sverige har tillsammans med andra
medlemsländer särskilt verkat för att operativa
mål formuleras och klara strategier utarbetas för
att uppnå de internationella utvecklingsmålen
enligt Shaping the 21st Century Strategy som an-
tagits av OECD:s biståndskommitté (DAC).

Under 1997/98 gjordes en uppföljning av
EU:s jämställdhetsresolution från år 1995, vilken
låg till grund för rådsslutsatser i maj 1998 om åt-
gärder för att förstärka jämställdhetsperspektwet i
utvecklingssamarbetet. Sverige deltog aktivt i ut-
arbetandet av rådsslutsatserna och poängterade
särskilt vikten av ökad kapacitet och utbild-
ningsinsatser på jämställdhetsområdet inom
kommissionen. Sverige verkade även för att
strategier utarbetas och att uppföljning och ut-
värdering sker. Slutsatserna återspeglar den
svenska synen. Det är också angeläget att stärka
EU-biståndets roll i arbetet med hållbar utveck-
ling.

EU:s arbete vad gäller samordning på utveck-
lingssamarbetets område har pågått sedan år 1993
då rådet antog en resolution om operationell
koordinering. Då valdes sex pilotländer ut föl
verksamheten. Efter utvärdering beslöt rådet atl
utöka samordningen till att omfatta alla ländei
med vilken gemenskapen har etablerat utveck-
lingssamarbete och antog i mars 1998 nya rikt-
linjer. Dessa ligger väl i linje med den svenskt

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

synen: betoningen av mottagarlandets centrala
roll, samordning med både medlemsländer och
andra givare, samt att EU inte skall duplicera re-
dan existerande koordineringsmekanismer utan
inordna sig i dessa. Vidare framhålls att samord-
ningen skall ske på ett sådant sätt att den innebär
ett mervärde för samarbetslandet. Under hösten
1998 görs en uppföljning av hur de nya riktlin-
jerna implementeras i fält.

Enligt Fördraget skall gemenskapens utveck-
lingssamarbete utgöra ett komplement till det
nationella. Sverige finansierar en studie där Nor-
diska Afrikainstitutet tillsammans med European
Centre for Development Policy Management
(ECDPM) undersöker hur Sveriges och gemen-
skapens bistånd på fattigdomsområdet skulle
kunna utformas för att åstadkomma ökad
komplementaritet.

Förhandlingarna mellan AVS-länderna och
EU om det framtida samarbetet inleddes i sep-
tember 1998. Därmed kommer Loméförhand-
lingama under 1999 att inta en betydande roll i
verksamheten. Inför dessa förhandlingar har Sve-
rige varit synnerligen aktivt och flera svenska
ståndpunkter återfinns i rådets förhandlings-
mandat till kommissionen. I mandatets principer
och mål står fattigdomsbekämpningen i fokus.
En betoning görs av partnerskapets politiska di-
mension med inriktning på mänskliga rättighe-
ter, demokrati, rättsstaten, gott styrelseskick och
konfliktfrågor. Partnerskapets aktörer skall för-
utom regeringar omfatta det civila samhället och
den privata sektorn. Jämställdhetsfrågoma skall
systematiskt beaktas inom alla områden. Samar-
betets strategier bygger på grundvalar om tillväxt,
konkurrenskraft och sysselsättning, social och
kulturell utveckling, samt regional integration.
Målet för det ekonomiska samarbetet och han-
deln är AVS-ländernas integration i världshan-
deln. En successiv utveckling mot reciprocitet i
handelsförbindelserna skall på sikt leda till fri-
handel. Samarbetets finansiering och instrument
skall möjliggöra differentiering mellan länder och
främja högre effektivitet. Detta skall uppnås bl.a.
genom en förenkling av tillgängliga instrument
och en tydligare programmering av bistånd ge-
nom bl.a. landstrategier. Den institutionella ra-
men är i stort sett oförändrad, dock eftersträvas
större flexibilitet för att underlätta den politiska
dialogen och samarbetet med det civila samhället.

Utvecklingssamarbetet finansieras dels över
EG:s reguljära budget, dels genom särskilda bi-
drag från medlemsstaterna till Europeiska utveck-
lingsfonden (EUF).

Det budgetfinansierade samarbetet omfattar bi-
ståndet till Asien, Latinamerika och icke-
medlemsländer i Medelhavsområdet samt livs-
medels- och miljöbistånd, humanitärt bistånd,
stöd genom enskilda organisationer m.m. Beslut
tas av rådet med kvalificerad majoritet i samar-
bete med Europaparlamentet genom den s.k.
samarbetsproceduren (art 189c i Fördraget).
Åtagandebemyndigandena för år 1998 uppgick
till knappt 4 miljarder ecu. Den del av Sveriges
bidrag till EG-budgeten som avräknas från bi-
ståndsramen uppgår till 741 miljoner kronor år
1999.

Under 1998 uppdagades omfattande bedräge-
rier med medel för humanitärt bistånd förvaltade
av ECHO, Europeiska gemenskapens kontor för
humanitärt bistånd. Sverige har begärt att kom-
missionen redovisar vad som hänt, vilka åtgärder
som vidtas mot de skyldiga och vad som görs för
att säkra att det inte händer igen.

Inom ramen för Lomékonventionen finansie-
rar EUF huvuddelen av samarbetet med länderna
i Afrika, Västindien och Stilla havsområdet
(AVS-länderna). Beslut i rådet fattas med en-
hällighet. Den nu gällande Lomékonventionen
(Lomé IV) avser en tioårsperiod fram till den 1
mars 2000. År 1995 undertecknades ett avtal om
vissa förändringar i konventionens innehåll för
den andra femårsperioden (Lomé LV:2). Avtalet
innebar att gemenskapens medlemsstater inrätta-
de en åttonde utvecklingsfond (EUF VIII) om
totalt 13,1 miljarder ecu. Enligt överenskommel-
sen skall Sverige bidra med 350 miljoner ecu var-
av 49 miljoner ecu till Stabex-programmet, EG:s
biståndsinstrument under Lomékonventionen
för stabilisering av u-ländernas exportintäkter
från vissa jordbruksprodukter. Sverige utbetalade
60 miljoner kronor för Stabex under år 1998 och
för år 1999 budgeteras ca 300 miljoner kronor.

Samarbetet med Medelhavsländerna, som ur-
sprungligen huvudsakligen utgjordes av frihan-
delsavtal för industriprodukter, har utvecklats till
att omfatta en politisk dialog genom den s.k.
Barcelonaprocessen. Samarbetets omfattning har
ökat markant under 1990-talet. För perioden
1995-1999 har ca 5 miljarder ecu avsatts för det
finansiella samarbetet med Marocko, Tunisien,
Algeriet, Egypten, Jordanien, Libanon, Syrien,
Israel samt Västbanken/Gaza. Samarbetet om-
fattar bl.a. humanitärt bistånd, livsmedelsbistånd,
stöd för strukturanpassning, infrastruktur, natur-
resurser samt regionalt och horisontellt samar-
bete.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Samarbetet med Asien och Latinamerika (ALA),
som regleras av en förordning från 1992, har un-
der senare år breddats till att omfatta både bi-
stånd och ekonomiskt samarbete. Tyngdpunkten
ligger på de fattigaste länderna och de fattigaste
delarna av befolkningen samt på regioner eller
länder med betydande kommersiell potential.
Den finansiella ramen för perioden 1996-2000
beräknas till 5 miljarder ecu. Av detta går ca 60
procent till Asien och 40 procent till Latinameri-
ka.

BILATERALT
UTVECKLINGSSAMARBETE

Inledning

Huvuddelen av det svenska utvecklingssamar-
betet, två tredjedelar, är bilateralt, dvs. sker direkt
mellan Sverige och enskilda utvecklingsländer.
Sida ansvarar för den övervägande delen av det
bilaterala biståndets genomförande. Samarbetets
uppgift är att bidra till att förutsättningar för ut-
veckling skapas. Hur det skall ske, anges bl.a. i de
fyra handlingsprogram som Sida överlämnat till
regeringen avseende fattigdomsbekämpning,
miljö, demokrati och mänskliga rättigheter samt
jämställdhet och i de skrivelser respektive den
proposition som regeringen överlämnat till riks-
dagen inom samma områden de senaste åren.

Sida har tagit fram olika dokument som be-
skriver hur de övergripande riktlinjerna i skrivel-
ser och handlingsprogram skall omsättas i prak-
tisk handling, bl.a. Sida vid Sida - ett program för
global utveckling och en metodhandbok, Sa ar-
betar Sida.

Sida fick i 1998 års regleringsbrev regeringens
uppdrag att verka för ett systematiskt barnpers-
pektiv i sin samlade verksamhet, bl.a. genom
effektiv uppföljning och genomförande av kon-
ventionen om barnets rättigheter och av vid FN-
konferenserna gjorda åtaganden rörande barnets
rättigheter och livsvillkor. Detta arbete kommer
att fortsätta och intensifieras under 1999 som ett
led i Sidas medverkan i den påbörjade översynen
av barnfrågorna i det internationella utvecklings-
samarbetet som Utrikesdepartementet är sam-
ordningsansvarig för.

Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete sker
med ett stort antal länder. Med länder avses då
inte bara staten eller regeringen utan hela sam-
hället. För länder med vilka Sverige har mer om-

fattande eller komplext samarbete styrs detta av
landstrategier. För merparten av dessa länder
finns s.k. landramar, men strategier utarbetas
även för vissa andra länder och regioner. Land-
strategierna utvecklas gemensamt av Utrikesde-
partementet och Sida. I växande grad bygger de
också på en nära dialog med samarbetslandet, bå-
de med regeringen och det civila samhället. På
grundval av de erfarenheter som gjorts utarbetar
Utrikesdepartementet och Sida en reviderad
handbok för landstrategiarbetet.

Det bilaterala utvecklingssamarbetet sker
främst med de fattigaste länderna och 34 procent
av resursöverföringarna går till Afrika (se dia-
gram 3.2). Ämnesmässigt är sociala sektorer, in-
frastruktur och näringsliv samt humanitärt bi-
stånd de största områdena (se diagram 3.1).

Diagram 3.1 Bilateralt utvecklingssamarbete fördelat på
verksamhetsgrenar 1997

Totalt 7 802
Miljoner kronor

Diagram 3.2 Bilateralt utvecklingssamarbete fördelat på

Den nya partnerskapsrelation som eftersträvas
innebär att nya krav ställs på formerna för ut-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

vecklingssamarbetet. Samarbetslandets ansvar
betonas och de olika rollerna tydliggörs. För Sida
innebär detta att, främst i det landramsfinansie-
rade samarbetet, betona ett långsiktigt samarbete,
som inte i första hand innebär finansiering av
isolerade projekt utan utgår från en helhetssyn på
landet. Syftet är att komplettera landets egna an-
strängningar och bidra till finansiering av större
program, t.ex. för sektorer som undervisning och
hälsovård. Sida har i uppdrag att under 1998 se
över formerna för programbistånd, dvs. främst
budget- och sektorprogramstöd, och redovisa
arbetet för en successiv övergång till sådant bi-
stånd samt att stärka samarbetsländernas förmåga
att samordna olika givares stöd.

I linje med partnerskapstanken pågår ett ar-
bete med att finna former för hur biståndet skall
kunna stödja breda samhällskontakter och sti-
mulera samarbete av ömsesidigt intresse mellan
Sverige och samarbetslandet. Detta kan ske t.ex.
inom forskning, institutions- och näringslivs-
samarbete. Sida fick 1997 av regeringen i uppdrag
att utveckla en försöksverksamhet avseende eko-
nomiskt samarbete med några medelinkomstlän-
der. De länder som utvaldes var Indien , Chile
och Sydafrika. Detta utgör en utveckling av Sve-
riges relation till länderna från ett renodlat bi-
ståndssamarbete till en långsiktig, ömsesidig
ekonomisk utveckling.

Erfarenheterna från försöken är positiva. En
fortsatt utveckling av instrumenten för det eko-
nomiska samarbetet bör ske under de närmaste
åren i de tidigare försöksländema Chile och Syd-
afrika. Eventuellt kan samarbetet också utvidgas
till en bredare landkrets. Detta bör bedömas in-
om ramen för landstrategiprocessen med beak-
tande av Sidas kapacitet och önskemål om foku-
sering och koncentration av utvecklings-
samarbetet.

Det bilaterala utvecklingssamarbetet utvärde-
ras inom Sida. Utvärderingar görs dels av Sekre-
tariatet för utvärdering och intern revision som
är direkt underställt Sidas styrelse, dels av olika
avdelningar och av biståndsambassaderna. Ut-
värderingsverksamheten har huvudsakligen tre
syften: kontroll, lärande och kunskapsutveck-
ling.

Sida har i en skrivelse till regeringen redovisat
sin utvärderingsverksamhet. Av denna framgår
att verksamheten behöver effektiviseras. Utvär-
deringarna måste bättre redovisa resultat i termer
av de biståndspolitiska målen, utvecklingseffek-
ter, relevans, kostnadseffektivitet och hållbarhet.

Sida kommer att inrätta ett system för åtgärds-
planer i anslutning till utvärderingar och för
uppföljning av rekommendationer och utvärde-
ringsprocesser samt förbättra återföringen till
intressenter i samarbetsländema.

För att öka kunskapen om hur ett effektivt
utvecklingssamarbete skall bedrivas krävs ökad
återföring och kunskapsutveckling inom utvär-
deringsverksamheten, bättre utnyttjande av
forsknings- och utredningsresultat och ökad
kompetens hos den personal som arbetar inom
det bilaterala utvecklingssamarbetet. Expert-
gruppen för utvecklingsfrågor (EGDI), som till-
sattes av regeringen 1995, kan här spela en viktig
roll genom extern rådgivning och kontakter med
forskarsamhället. En ökad samordning bör ske
mellan Utrikesdepartementet och Sida för att
bättre utnyttja intem och extern kompetens.

Satsning på utveckling av kunskap och kom-
petens kommer att vara ett ledande tema i det
framtida utvecklingssamarbetet. Det innebär
satsning på utveckling av den svenska resursba-
sen, t.ex. genom ökade möjligheter för svenskar
att bedriva studier och forskning i u-länder men
framförallt kunskaps- och kompetensutveckling
i samarbetsländema. Kunskap är en mänsklig
rättighet och en förutsättning för demokrati och
gott styrelseskick. I takt med globaliseringen, IT-
utvecklingen och den snabba internationella
kunskapsutvecklingen ökar kraven på samhällen
att tillgodogöra sig, utnyttja och tillämpa kun-
skap. Detta kräver en ökad kapacitet och kvalitet
på alla nivåer, från primärutbildning till högre ut-
bildning och forskning.

Sida har i budgetunderlaget för 1999 aviserat
en bred satsning på kompetensutveckling längs
tre spår: samarbetsländernas kompetens, svensk
kompetens och Sidas kompetens. Regeringen
välkomnar Sidas förslag till såväl långsiktiga som
strategiska insatser för att stärka samarbetslän-
dernas kunskapssystem och stärka den svenska
resursbasen. Sidas kapacitet och kompetens be-
höver också förnyas och stärkas. Utvecklings-
samarbetet breddas successivt till fler och nya
områden och samtidigt behövs förstärkning in-
om vissa särskilt prioriterade verksamheter. Ex-
empel på sådana områden är att främja utveck-
lingsländers - särskilt de minst utvecklade
ländernas - förmåga att öka sin utrikeshandel och
delta i internationella handelsförhandlingar och
hur IT-utvecklingen påverkar såväl samar-
betsländerna som utvecklingssamarbetet. Sverige
kommer att ge IT-frågor ökad prioritet. Genom
en särskild IT-satsning skall teknologin utnyttjas

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

för att bl.a. bidra till att minska kunskapsklyftor-
na mellan och inom samarbetsländer och att
stärka demokratin.

Sida har antagit riktlinjer för forskningssamar-
bete som omfattar såväl insatser inom verksam-
hetsgrenen forskningssamarbete som andra
forskningsrelaterade insatser. Det förstnämnda
samarbetet syftar till att stärka u-ländernas
forskningskapacitet och främja utvecklingsin-
riktad forskning. Inom detta ryms även främjan-
de av vetenskapligt samarbete mellan forskare i
Sverige och i u-länder. Det övriga forsknings-
samarbetet syftar till att utveckla kunskap av di-
rekt betydelse för genomförande av projekt och
program, att möjliggöra värderingar av effekterna
av insater och att utveckla forskningskapacitet av
direkt betydelse för att åstadkomma långsiktigt
bärkraftiga resultat av projekt och program.

Båda dessa typer av forskningssamarbete är
viktiga och bör ges ökad tonvikt. Det är dock
viktigt att hålla dem isär. Verksamhetsgrenen
forskningssamarbete inriktas på långsiktig kapa-
citetsuppbyggnad inom olika områden i syfte att
bidra till att uppnå de biståndspolitiska målen.
Forskningssamarbete som stödfunktion i ut-
vecklingssamarbetet är mer kortsiktigt och syftar
främst till att effektivisera utvecklingssamarbetet.
Det är därför viktigt att detta samarbete görs re-
levant och att resultaten föds in i processerna för
att utforma det svenska utvecklingssamarbetet.

Sidas årsredovisning utgör en viktig del i
uppföljningen av utvecklingssamarbetets resultat
och kopplingen till uppsatta mål. Sedan ett par år
bedriver Sida ett utvecklingsarbete i syfte att för-
bättra årsredovisningen. Som ett fortsatt led i
detta har Sida av regeringen fått i uppdrag att un-
der 1998 i samråd med Utrikesdepartementet ut-
veckla metoder för mål- och resultatstyrning och
överlämna förslag om redovisning av prestatio-
ner för respektive verksamhetsgren (som redovi-
sas nedan). Regeringen fäster stor vikt vid en
fortsatt förbättring och kvalitetshöjning på detta
område, bl. a. för att årsredovisningen skall fylla
syftet att utgöra underlag för en kontinuerlig och
jämförbar uppföljning av biståndets resultat och
effektivitet. De mer långsiktiga effekterna följs
genom utvärderingar, bl.a. inom landstrategipro-
cessen.

Sida har också fått i uppdrag att utveckla me-
toder för att fördela förvaltningskostnaderna
mellan verksamhetsgrenarna och redovisa admi-
nistrationskostnader, oavsett finansiering från
förvaltnings- eller sakanslag, bl.a. i syfte att
främja ökad kostnadseffektivitet.

Medelsfördelning och anslagsstruktwr

Anslagsposten för det bilaterala biståndet ökar
1999 med 185 miljoner kronor till 7 345 miljoner
kronor. En fortsatt ökning förutses under
kommande år. Den måste samtidigt balanseras
mot förutsedda ökade medelsbehov för främst
utvecklingsbankerna och Europeiska utveck-
lingsfonden.

I den prövning av samtliga bilaterala verksam-
heter som blir nödvändig måste också reserva-
tionerna vägas in. Under 1997 minskade reserva-
tionerna inom det bilaterala biståndet med 1 068
miljoner kronor jämfört med utgången av bud-
getåret 1995/96. Det åtgärdsprogram som Sida
utarbetat på regeringens uppdrag i syfte att
minska reservationerna har alltså börjat ge resul-
tat. Målet är inte att uppnå höga utbetalningar.
Men behoven i u-länderna är stora samtidigt som
det internationella biståndet fortsätter att mins-
ka, vilket gör det angeläget att, utan att göra av-
kall på kvalitet, eftersträva en verksamhetsvolym
som motsvarar tillgängliga resurser.

Tabell 3.7 Anslagsposten Al.2 Bilateralt utvecklings-
samarbete __________

Tusental kronor	Budget 1998	Beräknat 1999
1 Afrika	1 600 000	1 670 000
2 Asien	1 000 000	900 000
3 Latinamerika	385 000	385 000
4 Europa	280 000	295 000
5 Särskilda utvecklingsprogram	1 020 000	1 070 000
6 Krediter för utveckling	400 000	400 000
7 Forskningssamarbete	410 000	470 000
8 Enskilda organisationer	830 000	850 000
9 Humanitärt bistånd	780 000	790 000
10 Ekonomiska reformer	410 000	470 000
11 Information	45 000	45 000
Summa	7 160 000	7 345 000

Anslagsstrukturen för 1999 är oförändrad jäm-
fört med innevarande budgetår. De indikativa
ramarna för näringslivsutveckling, kontraktsfi-
nansierat tekniskt samarbete respektive interna-
tionella kurser under delposten Särskilda utveck-
lingsprogram slås samman till en ram, vilket
avspeglas i tabellen nedan.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

ITabell 3.8 Delposten Särskilda utvecklingsprogram 1
Tusental kronor	Budget 1998	Beräknat 1999
Näringslivsutveckling	70 000
Kontraktsf ina nsierat tekniskt bistånd	160 000	400 000
Internationella kurser	150 000
Demokrati och mänskliga rättig- heter	120 000	130 000
Särskilda miljöprogram	200 000	205 000
Programutveckling	220 000	220 000
Rekrytenng och utbildning av fältpersonal och multilaterala experter	100 000	115 000
Summa	1 020 000	1 070 000

Delpost 1 Afrika omfattar dels landramarna för
programländer, dels medel för regionalt samar-
bete och övriga insatser, som även inkluderar in-
satser för stöd till demokrati och mänskliga
rättigheter. Delposten beräknas öka med 70
miljoner kronor till 1 670 miljoner kronor. Ök-
ningar beräknas för Etiopien (återgång till tidiga-
re nivå), Tanzania, Mozambique och Uganda
samt för regionalt/övrigt (se kommentarer under
Afrikaavsnittet).

Delpost 2 Asien omfattar dels landramar för
programländer, dels medel för regionalt samar-
bete och övriga insatser, som även inkluderar
stöd till demokrati och mänskliga rättigheter.
Delposten beräknas minska med 100 miljoner
kronor till 900 miljoner kronor till följd av upp-
sägningen av samarbetsavtalet med Indien. Av-
talade insatser i Indien som fortsätter och slut-
förs finansieras under regionalt/övrigt, vilket
förklarar den kraftiga ökningen under denna del
av posten. Höjningen av landramen för Vietnam
utgör en återgång till tidigare nivå före neddrag-
ning med hänsyn till stora reservationer.

Delpost 3 Latinamerika omfattar landramen
för Nicaragua och samarbetet med Central- och
Sydamerika, inklusive Bolivia. För delposten be-
räknas ett oförändrat belopp med hänsyn till
betydande reservationer.

Delpost 4 Europa som införts 1998 omfattar
insatser i f.d. Jugoslavien, inklusive valövervak-
ningsinsatser i regionen, och vissa länder i Kau-
kasien och Centralasien. Delposten beräknas öka
med 15 miljoner kronor till 295 miljoner kronor.

Delpost 5 Särskilda program omfattar ett flertal
verksamheter. Fördelning under delposten, som
beräknas öka med 50 miljoner till 1 070 miljoner
kronor, framgår av tabellen. Ökningen hänför sig

främst till kurser och stipendier inom ramen för
Sidas breda satsning på kompetensutveckling.

ITabell 3.9 Landramar, gällande 1998 samt planerade 1 11999 I
Tusental kronor	1998	1999
Afrika
Angola	140 000	100 000
Botswana	5 000	0
Eritrea	20 000	20 000
Etiopien	100 000	130 000
Guinea-Bissau	35 000	5 000
Kenya	65 000	65 000
Mozambique	245 000	260 000
Namibia	75 000	65 000
Sydafrika	230 000	200 000
Tanzania	200 000	240 000
Uganda	95 000	125 000
Zambia	100 000	100 000
Zimbabwe	110 000	110 000
Regionalt/övrigt	180 000	250 000
Summa	1 600 000	1 670 000
Asien
Bangladesh	120 000	120 000
Indien	300 000	0
Kambodja	80 000	80 000
Laos	90 000	100 000
Sri Lanka	40 000	40 000
Vietnam	130 000	170 000
Västbanken/Gaza	120 000	120 000
Regionalt/övrigt	120 000	270 000
Summa	1 000 000	900 000
Latinamerika
Nicaragua	80 000	80 000
Centralamerika	190 000	190 000
Sydamerika	115 000	115 000
Summa	385 000	385 000

Delpost 6 Krediter för utveckling omfattar u-
krediter (finansiering av det s.k. gåvoelementet)
och biståndskrediter. Ett oförändrat belopp om
400 miljoner kronor beräknas. Sida betonar att
kreditinstrumentet bör ses som en integrerad del
av utvecklingssamarbetet och har föreslagit att
krediter i ökad utsträckning bör kunna finansie-
ras även under andra delposter, vilket redan före-
kommit i flera fall. Regeringen har också föror-
dat ökad flexibilitet i utnyttjandet av olika
kreditinstrument och -former i budgetproposi-

2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uo7-14

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

tionen för 1998, där krediter behandlades utför-
ligt med utgångspunkt i Sidas utredning "Bistånd
på kredit".

För 1998 har riksdagen fastställt en ram för
Sidas garantigivning, varav huvuddelen utgörs av
biståndsgarantier för u-krediter. Vid årsskiftet
uppgick garantiförbindelserna för u-krediter till
drygt 9,3 miljarder kronor. Regeringen föreslår
att riksdagen bemyndigar regeringen att för 1999
ikläda staten betalningsansvar till ett belopp om
12 miljarder kronor för garantigivning inom det
internationella utvecklingssamarbetet, dvs. en
oförändrad ram.

Sida har på regeringens uppdrag i samråd med
Exportkreditnämnden överlämnat förslag om en
treårig försöksverksamhet med en fristående ga-
rantigivning, som inte är kopplad till u-
kreditsystemet. Förslaget kommer att beredas
under hösten. Riksdagen har godkänt inrättande
av en säkerhetsreserv för en sådan garantiverk-
samhet (prop. 1997/98:1, utgiftsområde7, bet.
1997/98:UU2, rskr. 1997/98:103). Reserven fi-
nansieras med medel som avsatts för subventio-
ner inom u-kreditsystemet, där den faktiska
kostnaden kommit att understiga den ursprung-
ligen beräknade, bl.a. genom valutakursfluktua-
tioner.

Delpost 7 Forskningssamarbete är en högt prio-
riterad verksamhet och spelar en viktig roll i den
bredare satsningen på utveckling av kunskap och
kompetens i samarbetsländema. Delposten be-
räknas öka med 60 miljoner till 470 miljoner
kronor.

Delpost 8 Enskilda organisationer finansierar
stöd genom svenska folkrörelser och enskilda
organisationer . En ökning med 20 miljoner till
850 miljoner kronor beräknas.

Delpost 9 Humanitärt bistånd används för att
lindra följderna av väpnade konflikter för civil-
befolkningen, stöd till tidig återuppbyggnad och
konfliktförebyggande samt insatser för offer för
naturkatastrofer. Delposten beräknas öka med
10 miljoner till 790 miljoner kronor.

Delpost 10 Ekonomiska reformer används för
betalningsbalansstöd och skuldlättnad, inklusive
inom ramen för internationellt samordnade
skuldinitiativ, till främst fattiga och skuldtyngda
länder som genomför ekonomiska reformpro-
gram. De tidigare omfattande reservationerna
under delposten, som motiverade en kraftig ned-
dragning 1997, minskar nu snabbt genom att fler
länder uppfyller kriterierna för stöd. För 1999
beräknas en ökning med 60 miljoner till 470
miljoner kronor.

Delpost 11 Information ökade 1998 jämfört med
föregående år. För 1999 beräknas ett oförändrat
belopp om 45 miljoner kronor. Den ökade sats-
ningen i nära samarbete mellan Sida och Utri-
kesdepartementet syftar till att förbättra infor-
mationen om Sveriges samlade utvecklings-
samarbete och om biståndets uppgift att bidra till
lösningar på globala problem.

Verksamhetsgrenar

Demokrati, mänskliga rättigheter och gott styrelse-
skick

Stöd till demokratisering, respekt för de mänsk-
liga rättigheterna och gott styrelseskick utgör ett
prioriterat område inom det svenska utvecklings-
samarbetet. Som ett led i Sveriges policyutveck-
ling på området överlämnade regeringen under
våren 1998 skrivelsen Demokrati och mänskliga
rättigheter i Sveriges utvecklingssamarbete till riks-
dagen. Skrivelsen kommer tillsammans med re-
geringens skrivelse Mänskliga rättigheter i Sveriges
utrikespolitik att vara vägledande för det svenska
samarbetet för att främja demokrati och respekt
för de mänskliga rättigheterna. Särskild prioritet
skall ges till att utveckla resurser i form av kapa-
citet, kompetens, metoder och samarbetsformer
såväl inom Utrikesdepartementet som på Sida.
Prioritet kommer också att ges till att utveckla
nya samarbetsformer med viktiga delar av det
svenska samhället, t.ex. genom att det svenska
rättsväsendet engagerar sig mer i utvecklings-
samarbetet, de politiska partiernas medverkan
liksom riksdagens.

Målet för det demokrati- och rättighetsfräm-
jande biståndet är att bidra till att uppnå respekt
för de mänskliga rättigheterna - grundläggande
friheter, gott skydd och tillfredsställande lev-
nadsstandard, kvinnors och mäns aktiva delta-
gande i det politiska livet på lika villkor, en de-
mokratisk kultur av tolerans, respekt, deltagande
och öppenhet, livskraftiga civila samhällen, fria
och oberoende medier, effektiva för demokratin
bärande institutioner och procedurer, en funge-
rande rättsstat och en offentlig förvaltning i de-
mokratins tjänst samt en utvecklad lokal demo-
krati.

Resultatet av utvecklingssamarbetet måste
ytterst mätas i hur enskilda människors villkor
förbättras och vilken makt de har att påverka sina
liv. Det kan översättas i termer av hur de mänsk-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

liga rättigheterna respekteras och förverkligas.
Sverige skall därför i utvecklingssamarbetet
stödja sig på de internationella överenskommel-
serna om de mänskliga rättigheterna, framför allt
de sex centrala FN-konventionerna.

Sverige utgår från att demokratisering i regel
är en lång och sammansatt process som kräver
ett brett deltagande från alla delar av samhället.
All demokratisering är inhemska processer, men
de kan ges internationellt stöd. Sverige har flera
instrument för att agera på olika nivåer med olika
medel och olika aktörer. Genom att på ett strate-
giskt sätt kombinera multilateralt och bilateralt
stöd kan vårt bistånd bli mera slagkraftigt. Det
gäller framför allt att identifiera de demokratiska
krafter som verkar inom det civila samhället och
staten och ge dem rätt stöd vid rätt tillfälle. Bi-
ståndet måste visa flexibilitet i de komplicerade
politiska processer vi vill stödja.

Sida har under året börjat genomföra sitt
handlingsprogram Rättvisa och fred, Sidas pro-
gram för fred, demokrati och mänskliga rättigheter.
Verksamhetsgrenen har vuxit under 1997 och
frågorna får genomslag i allt fler landstrategier.
Demokrati- och rättighetsfrågor blir alltmer in-
tegrerade aspekter i övriga verksamhetsgrenar.
Kvinnors rättigheter främjas bl.a. genom utarbe-
tande av ett jämställdhetsprogram. Barns rättig-
heter lyfts fram allt mer. Metoder för att utveckla
ett rättighetsperspektiv i allt bistånd håller på att
utvecklas. Okad vikt har lagts vid långsiktig in-
stitutionsutveckling inom både stat och det civila
samhället. Sida har påbörjat ett arbete för kom-
petens- och kunskapsutveckling inom området
samtidigt som ökade personella resurser skapats
för detta område. Fler tjänster i fält har dessutom
inrättats för demokrati- och rättighetsområdet.

Sociala sektorer

Människor är den viktigaste resursen i alla sam-
hällen. Social utveckling handlar om att stärka
människors säkerhet, förmåga och möjligheter.
Tillgång till hälsovård och utbildning är grund-
läggande för att åstadkomma detta. Rätten till
hälsa och utbildning är dessutom konventions-
bundna mänskliga rättigheter. Okad tonvikt skall
därför läggas på fattiga kvinnors, mäns och barns
rättmätiga tillgång till sådan service och på att in-
kludera människor som vanligtvis exkluderas.

Målet för hälso- och undervisningsbiståndet är
att stödja reformprocesser inriktade på en skola
samt hälso- och sjukvård av god kvalitet som är
tillgänglig för alla. Syftet är att skapa förutsätt-

ningar för social utveckling, dvs. förbättrade lev-
nadsvillkor för fattiga kvinnor, män och barn.
Samarbetet skall även bidra till att ge människor
med funktionshinder möjligheter att delta på lika
villkor i samhällslivet.

Under 1997 har stödet fokuserats på reform-
processer och på riktade insatser till fattiga och
utsatta grupper. I de flesta samarbetsländema på-
går eller bereds s.k. sektorprogramstöd. Inom
undervisningsbiståndet inriktas stödet på utbild-
ningens kvalitet. Höjd kvalitet på skolbokspro-
duktion och förbättrad distribution av skolböck-
er är exempel på resultat. Ett annat är att fattiga
flickor som inte tidigare kunnat gå i skolan nu
kan göra det. Biståndet till hälsosektorn kon-
centreras på hälsovårdsreformer, läkemedelsfrå-
gor och sexuell och reproduktiv hälsa inklusive
hiv/aids. Svenskt stöd har här bl. a. bidragit till
att nationella läkemedelspolicies utformats, att
minska undernäring hos barn och bättre kunskap
hos skolungdomar om hiv/aids.

Utbildning för alla är centralt för att göra kun-
skap tillgänglig för marginaliserade grupper, men
också för att främja framväxten av en demokra-
tisk kultur och underlätta de fattigas deltagande i
den ekonomiska utvecklingen. Utbildning av
kvinnor har stort genomslag på både deras egen,
familjens och barnens levnadsstandard. Kvinnor
med utbildning och arbete föder färre barn och
barnen får bättre hälsa och utbildning. Att för-
bättra barnens möjligheter, framförallt genom
fullbordad skolgång, utgör den viktigaste inves-
teringen i en nations framtid. Länder med god
primärskola har bevisat högre tillväxt.

Ohälsa är en viktig orsak till fattigdom och
hämmar tillväxt och social utveckling. En funge-
rande hälsovård, som är tillgänglig också för de
fattiga, är därför viktigt för att stärka människors
förmåga.

Trots att både hälsovården och utbildningen
har uppvisat betydande förbättringar under de tre
senaste årtiondena är utmaningarna fortfarande
avsevärda. I Afrika har ekonomisk tillbakagång i
flera länder lett till sämre tillgång för fattiga till
hälsoservice och undervisning och i vissa asiatis-
ka länder finns en risk att den ekonomiska krisen
vänder utvecklingen mot förbättrad social service
i sin motsats.

Undervisningsbiståndet inriktas på att stödja
reformprocesser för att ge grundläggande utbild-
ning för alla, att höja utbildningens kvalitet samt
att nå diskriminerade grupper, såsom fattiga
flickor och handikappade. I Afrika gäller det att
fortsatt stödja ökad bredd och kvalitet i länder-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

nas basutbildning med fokus på primärskolan.
Undervisningsbiståndet bör över en tre-
femårsperiod omvandlas till sektorprogramstöd,
dvs. budgetstöd till mottagarstyrda, nationella
program, där Sverige och andra givare för en di-
alog om sektorns och sektorprogrammens ut-
veckling. I den dialogen skall fattigdomsbe-
kämpning utgöra plattformen.

Svenskt hälsobistånd bör likaså fortsatt inrik-
tas på att stödja reformprocesser i syfte att åstad-
komma hälso- och sjukvård av god kvalitet för
alla samt att förbättra folkhälsan för utsatta
grupper. Även hälsobiståndet bör omformas till
sektorprogramstöd. Prioriterade områden är re-
former som syftar till effektivisering och decent-
ralisering, sexuell och reproduktiv hälsa och
rättigheter, samt barn och ungdomars hälsa.
Okad tonvikt bör läggas på hiv/aids-
bekämpning.

Infrastruktur och näringsliv

Målet för stödet till infrastruktur är att bidra till
uppbyggnaden av en miljömässigt och ekono-
miskt bärkraftig infrastruktur med speciell
tyngdpunkt på energi, telekommunikation,
transporter och urban infrastruktur. Stödet fi-
nansieras i programländerna främst från landra-
marna. I andra länder och i vissa programländer
finansieras investeringar genom krediter för ut-
veckling och kunskapsöverföring främst genom
kontraktsfinansierat tekniskt samarbete.

Förutsättningarna för, och utformningen av,
stödet har under senare år starkt påverkats av av-
regleringar och en ökad ägarspridning i många av
samarbetsländema. En del av biståndet har därför
inriktats på stöd för att stärka marknadsekono-
min och den privata sektorns roll på ett transpa-
rent och ansvarsfullt sätt. Sida blir alltmer en di-
alogpartner i policyfrågor och finansiär av
kompetens- och institutionsutveckling från att
tidigare varit projektfinansiär.

Inom ramen för infrastruktur har Sida under
1997 prioriterat stöd till transportsektorn, tele-
kommunikation, bank- och finansväsende, urban
utveckling samt energistöd. Med stöd från Sida
har reglerande myndigheter inom energi-, tele-,
bank- och finansområdena nyligen etablerats i
några av samarbetsländema.

Miljöaspekterna har fått allt större betydelse.
Två av de fem områden som prioriteras i Sidas
handlingsprogram för hållbar utveckling berör
särskilt infrastrukturområdet, nämligen energi
och urban miljö. Under året har energistödet i

ökande omfattning inriktats på utveckling av
förnyelsebara energikällor, reformering av lag-
stiftning och regelverk, effektivisering av företag
och institutioner samt energieffektivisering. In-
om området urban utveckling har sambandet
mellan ekonomisk infrastruktur och miljö i
ökande grad uppmärksammats, särskilt i städer-
nas fattigområden, genom insatser för lågin-
komsttagare m.m.

Under 1997 har Sida genomfört en översyn av
stödet till telekommunikation. De tre huvudom-
rådena kommer att vara utveckling av lagstift-
ning, stöd av kortsiktig karaktär vid privatise-
ringar samt utveckling och användning av IT-
tillämpningar.

Biståndets betydelse som finansiär av investe-
ringar i infrastruktur minskar, utom i de allra
fattigaste länderna, i takt med att allt fler länder
attraherar privata flöden för sådana ändamål.
Samtidigt ökar betydelsen av ett fungerande re-
gelverk och effektiva offentliga kontrollfunktio-
ner. Detsamma gäller hållbara system för investe-
ring, drift och underhåll av lokala, småskaliga
investeringar.

Ett väl fungerande finansiellt system är en
viktig faktor för att ett land skall kunna uppnå en
hållbar tillväxt. Under de senaste åren har många
länder kunna uppvisa en ökad makroekonomisk
stabilitet, bättre fungerande marknader och en
effektivare statsförvaltning. I många länder finns
därför förutsättningar för att en utveckling av de
finansiella marknaderna skall kunna bidra till till-
växt och fattigdomsbekämpning. I enlighet med
Sidas förslag i den i juni 1997 överlämnade kapi-
talmarknadsutredningen bör prioritet ges åt tek-
niska insatser som bidrar till en förbättrad finan-
siell infrastruktur (lagar och regelverk) och
utveckling av finansiella marknader och institu-
tioner.

Näringslivet spelar en viktig roll för utveck-
ling, bl.a. genom sysselsättning och produktion.
Allt fler länder inser vikten av att staten skapar
gynnsamma förutsättningar för den privata sek-
torn i form av en sund ekonomisk politik, lag-
stiftning och utveckling av den finansiella sek-
torn.

Stödet till näringslivsutveckling syftar till att
stärka förutsättningarna för ett konkurrenskraf-
tigt näringsliv genom stöd till kompetensutveck-
ling och varaktiga allianser mellan svenska och
lokala företag. Inom näringslivsprogrammet
eftersträvas ökad koncentration på företagsut-
veckling, reformering av offentlig affärsdrivande

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

verksamhet, kvalitetsfrågor, företagsallianser,
miljöteknik och kapitalmarknadsutveckling.

Det ekonomiska samarbetet utgör en utveck-
ling av Sveriges relation till ett samarbetsland
från biståndsverksamhet till ömsesidig ekono-
misk utveckling. Under lång tid kan därför de
olika samarbetsformerna förekomma parallellt.
Det är då viktigt att de nya insatserna är väl av-
stämda mot övriga insatser.

Insatser för affärsutveckling riktas främst mot
mindre företag bl.a. genom StartSyd-
programmet till en bred krets av samarbetslän-
der. Inom detta program stöds nu 25 svenska fö-
retags etableringar i 9 länder i Afrika, Asien och
Latinamerika.

Under 1997 genomförde Sida en försöksverk-
samhet vad gäller ett ömsesidigt ekonomiskt
samarbete med några medelinkomstländer - In-
dien, Chile och Sydafrika. I enligt med ett upp-
drag från regeringen överlämnade Sida i mars
1998 en rapport om denna försöksverksamhet
och förslag till fortsatt inriktning av verksamhe-
ten. Sidas erfarenheter från försöken är positiva.
Sida föreslår en fortsatt utveckling av instrument
på detta område. Möjligheterna att utvidga verk-
samheten till andra länder bör bedömas inom
ramen för landstrategiprocessen med beaktande
av Sidas kapacitet samt önskemål om fokusering
och koncentration av utvecklingssamarbetet.

Naturbruk

Målet för verksamhetsgrenen är att bidra till att
förbättra levnadsvillkoren för främst den fattiga
landsbygdsbefolkningen genom ett långsiktigt,
bärkraftigt och produktivt utnyttjande av förny-
elsebara naturresurser. Åtgärder inom jord- och
skogsbruk, vatten och marin miljö skall priorite-
ras.

Kännetecknande för verksamhetsgrenen är att
insatserna ofta har en integrerad karaktär med
åtgärder inom jord- och skogsbruk, mark- och
vattenvård nära sammankopplade. Under året
fanns ett flertal insatser under uppbyggnad, bl.a.
för stöd till landsbygdsutveckling i Afrika. Kapa-
citetsuppbyggnad inom ramen för ett integrerat
vattenresursutnyttjande får stöd inom Vattenini-
tiativet i södra Afrika. Okad uppmärksamhet
riktas mot marin miljö och det s.k. kustzonsiniti-
ativet. De sista insatserna inom fiskeområdet är
under utfasning.

Vägledande för Sveriges bilaterala utvecklings-
samarbete syftande till hållbar utveckling är det
handlingsprogram som Sida antog 1996 och som

tilllstyrkts av regeringen och riksdagen (skr.
1996/97:2). Sida har dessutom på regeringens
anmodan under 1997 återrapporterat om verk-
samheten och föreslagit en revidering av hand-
lingsprogrammet.

Huvudinriktningen av verksamheten såsom
den återspeglas i ovannämnda skrivelse ligger
fast. Det innebär att hänsyn till miljön skall in-
tegreras i alla relevanta insatser. Bekämpning av
fattigdom är ofta den mest angelägna delen av
sådana insatser. Därtill kommer att vissa insatser
av katalytisk och försöksbetonad inriktning är
motiverade för att sätta igång aktiviteter, som
inte i förstone kan reguljärfinansieras. Det finns
också fortsatt behov av metodutveckling som
kräver särskild finansiering.

Den vikt som läggs vid utveckling av integre-
rade och hållbara jordbrukssystem är en ömsesi-
digt angelägen fråga i såväl u-länderna som i-
länderna i syfte att trygga livsmedelsäkerheten i
framtiden. Forskning, metodutveckling och ka-
pacitetsuppbyggnad kring växtgenetiska resurser
är ett exempel på en sådan uppgift.

Ett annat angeläget område är integrerad
vattenresurshantering. Kapacitetsuppbyggnad
och nätverksbyggande är sedan länge en etable-
rad profilfråga för Sverige och bör fortsatt prio-
riteras, inte minst genom stöd till Global Water
Partnership (GWP), vars sekretariat är placerat
hos Sida. De erfarenheter som på detta sätt vävs
samman mellan multilaterala och bilaterala givare
och mottagarna motiverar fortsatt starkt stöd.

Den ökade uppmärksamhet som riktats mot
världens sårbara kustzoner kombinerar angelägna
frågeställningar om långsiktigt hållbara livs-
system kring mänskliga aktiviteter. Såväl boen-
demiljöer som sötvatten- och marina miljöer
hotas av ohållbar produktion och konsumtion.
Regeringen finner anledning att fästa stor upp-
märksamhet vid denna problematik, särskilt inför
nästa års möte med FN:s kommission för hållbar
utveckling (CSD), som behandlar marina frågor
samt konsumtions- och produktionsmönster.

När det gäller frågor som rör ett hållbart
nyttjande av tropiska skogar anser regeringen att
den betoning som görs på utveckling av jordbru-
ket för småbrukare fortsatt bör gälla i syfte att
höja produktiviteten i jordbruket och därmed få
till stånd ett mer hållbart skogsbruk.

De internationella överenskommelser på mil-
jöområdet som Sverige på senare år anslutit sig
till ställer delvis nya och annorlunda krav på ut-
vecklingssamarbetet, men utgör också en källa
till förnyat erfarenhetsutbyte mellan olika bi-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

ståndskanaler samt aktualiserar andra typer av
finansiering. Även inom ramen för pågående
miljöförhandlingar finns anledning att i utveck-
lingssamarbetet höja uppmärksamheten på beho-
vet av eventuella omprioriteringar i landstrategi-
arbetet.

Det stöd till internationella och enskilda orga-
nisationer som finansierats under särskilda mil-
jöprogram för utvecklings- och metodarbete är
angeläget för att föra in nya kunskaper och erfa-
renheter i det landramsfinansierade utvecklings-
samarbetet. Det kan finnas skäl att fördjupa
dessa erfarenheter för att på så sätt bygga allian-
ser med samarbetsparterna i u-länderna. En sådan
dialog skulle kunna bana väg för ömsesidiga mål
för hållbar utveckling.

Ekonomiska reformer

Målet för verksamhetsgrenen är att stödja länder
som genomför ekonomiska reformprogram syf-
tande till ekonomisk tillväxt och hållbar utveck-
ling. Stödet skall utgöra ett incitament till fort-
satta reformer och anpassas till specifika behov
och förutsättningar i enskilda länder.

Ekonomiska reformer är en förutsättning för
långsiktig ekonomisk och social utveckling och
en effektiv fattigdomsbekämpning. Många av de
länder som erhåller svenskt stöd har genomfört
reformprogram i mer än ett årtionde. Resultaten
är överlag positiva vad gäller makroekonomisk
stabilitet och tillväxt. För att uppnå hållbara för-
bättringar krävs dock att reformprocessen för-
djupas och mer inriktas på strukturella och in-
stitutionella reformer. Flertalet länder som
erhållit svenskt stöd har emellertid en tung
skuldbörda som försvårar reformprocessen och
som måste angripas för att nå en stabil ekono-
misk utveckling.

Stödet till ekonomiska reformer koncentreras
till fattiga länder med svår skuldsituation, som
genomför ekonomiska reformprogram med tyd-
lig inriktning på fattigdomsbekämpning. Stödet
ges främst till länder med vilka Sverige bedriver
långsiktigt utvecklingssamarbete och i samord-
ning med IMF, Världsbanken och andra givare.
Under 1997 har samarbetet koncentrerats till sex
länder, varav Mozambique är störst, och utgått i
form av generellt budgetstöd och skuldlättnader.
Den positiva makroekonomiska utvecklingen i
flera länder har också medfört en ökad aktivi-
tetsnivå.

Regeringen har under en lång tid prioriterat
och internationellt verkat för en långsiktig lös-

ning på skuldkrisen för de fattigaste och mest
skuldsatta länderna. 1996 lanserade IMF och
Världsbanken ett initiativ för skuldlättnader för
de mest skuldtyngda länderna (det s.k. HIPC-
initiativet). Initiativet, som bygger på skuldlän-
dernas egna reformansträngningar, omfattar alla
typer av fordringsägare och syftar till att ge län-
derna en hållbar skuldsituation. Under 1997 be-
handlade IMF och Världsbankens styrelser sju
skuldsatta länder. För närvarande analyseras
skuldsituationen i ytterligare sex länder. Med
denna takt skulle två tredjedelar av HIPC-
länderna ha nått beslutspunkt år 2000. Initiativet
har kritiserats för att vara otillräckligt, genomfö-
ras för långsamt och inte omfatta alla behövande
länder, bl.a. av kampanjen Jubel 2000, som före-
språkar mer radikala avskrivningar av skulderna.
Regeringen kommer aktivt att verka för att det år
2000 finns beslut om eller en plan som erbjuder
tillräcklig skuldreduktion för en hållbar lösning
för varje land.

Länderna som kvalificerar för HIPC behöver
också skuldlättnader och betalningsbalansstöd
under perioden fram till den tidpunkt när skuld-
lättnad inom HIPC utfaller. Stödet under denna
period är extra viktigt eftersom länderna annars
riskerar att inte kunna uppfylla villkoren. Världs-
banken kommer därför i vissa fall att omvandla
en del av sina lån till gåvor under denna period.
Under en övergångsperiod kan det dessutom
vara berättigat med ett fortsatt svenskt stöd även
efter den tidpunkt då HIPC utfallit.

Regeringen avser bidra till HlPC-initiativet
successivt under dess genomförande. För svenskt
vidkommande lämnas bidrag i form av stöd till
den s.k. HIPC Trust Fund, som skall finansiera
skuldlättnader till Världsbanken och de regionala
utvecklingsbankerna eller för en del av kostnaden
i samband med de skuldavskrivningar (upp till 80
procent) som aviserats inom Parisklubben, som
en del av HlPC-initiativet. Sveriges bidrag till
IMF:s särskilda facilitet för stöd till fattiga länder
som genomför strukturanpassning, ESAF
(Enhanced Structural Adjustment Facility) har
lämnats från delposten Ekonomiska reformer.

Forskningssamarbete

Målet för forskningssamarbetet är att stärka ut-
vecklingsländernas forskningskapacitet och
främja utvecklingsinriktad forskning internatio-
nellt och i Sverige.

Under 1997 har Sida utarbetat en strategi för
forskningssamarbetet på medellång sikt, Riktlin-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

jer för forskningssamarbete och Forskningssamar-
betet år 2000 - vilka tillstyrkts av Sidas forsk-
ningsnämnd. Som underlag för stöd till nationell
utveckling av forskningskapacitet har Sida också
vidareutvecklat riktlinjer för samlat stöd till hög-
re utbildning och forskning, s.k. universitetsstöd.

Forskningssamarbetet med de fattigaste sam-
arbetsländerna har förändrats mot ett samlat stöd
till högre utbildning och forskning. Målet om
utvecklingsinriktad forskning tillgodoses till stor
del genom olika ämnesinriktade program, vilket
inneburit en integration av forskningssamarbetet
med andra verksamhetsgrenar. Verksamhetsgre-
nen har fått ökad betydelse för kapacitetsupp-
byggnad, särskilt i Afrika.

Utöver att producera viktig ny kunskap, har
forskningen också en nyckelroll i utvecklingen
av u-ländernas egen förmåga att tillgodogöra sig
och tillämpa ny kunskap, inklusive att utveckla
en högre utbildning av hög kvalitet. Insatser för
stöd till forskning har därför stor betydelse inte
minst för de fattigaste u-ländernas förmåga att på
ett varaktigt sätt tillgodogöra sig resultatet av
olika utvecklingsinsatser och utveckla en ökad
egen kompetens inom olika sektorer.

I ett antal forskningssvaga länder inriktas det
bilaterala forskningssamarbetet på uppbyggande
av en infrastruktur för forskning med fokus på
stöd till utveckling av nationella universitet. I
jämförelsevis mer forskningsstarka länder görs
satsningar på mobilisering av existerande kapa-
citet och utveckling av projektsamarbete med
svenska forskare inom områden av ömsesidigt
intresse och bred u-landsrelevans.

Den ämnesinriktade verksamheten bör foku-
seras genom kopplingar till övrigt svenskt ut-
vecklingssamarbete och de fyra handlingspro-
grammen. Erfarenheten har visat att ett fruktbart
sätt att förena det bilaterala forskningssamarbetet
och ämnesinriktade regionala insatser är att
stödja nätverk av samverkande nationella forsk-
ningsmiljöer. På detta sätt kan kapacitetsutveck-
ling kombineras med forskning inom områden
av gemensamt intresse.

Okade ansträngningar bör göras för att
komplettera inomdisciplinär forskning med te-
matiska flerdisciplinära insatser eller för att få
frågor belysta genom forskning inom andra dis-
cipliner än där de traditionellt behandlats, bl.a.
som ett led i att främja policyrelevant forskning.

Genom sammanslagningen av de tidigare bi-
ståndsmyndigheterna till nya Sida har det varit
möjligt att genomföra en väsentlig utveckling av
stödet till svensk u-landsforskning. Det särskilda

program som SAREC tidigare utvecklat har
kunnat utnyttjas för hela Sidas behov av utveck-
ling av en svensk forskningsbas.

Humanitärt bistånd och konfliktförebyggande

Det humanitära biståndets mål är att rädda och
skydda människoliv samt att bidra till att lindra
följderna av väpnade konflikter och naturkata-
strofer. En annan central målsättning är att bidra
till att skapa förutsättningar för snara lösningar
på humanitära kriser genom lokalt förankrade
och med FN:s fredsarbete samstämmiga insatser
av mer politisk art för konfliktlösning.

Sida har i sin årsredovisning för budgetåret
1997 redogjort för användningen av anslagna
medel för humanitärt bistånd. Nära hälften av
resurserna har använts för att lindra de omedel-
bara följderna av väpnade konflikter för civilbe-
folkningen. En stor del av det svenska humanitä-
ra stödet har vidare använts för tidig
återuppbyggnad. Sida har bidragit till ökat
svenskt deltagande i det humanitära biståndet
samt ökad kostnadseffektivitet. Sverige har även
bidragit till en förbättring av FN:s kapacitet att
samordna humanitära insatser.

Väpnade konflikter fortsätter att vara den
främsta orsaken till den kvarvarande relativt hö-
ga, om än gradvis avtagande, nivån på internatio-
nellt humanitärt bistånd. Gemensamt för dessa
konflikter är att de är inomstatliga och att civil-
befolkningen, i strid mot gällande internationell
humanitär rätt, utsätts för direkta angrepp. Re-
spekten för internationell humanitär rätt och
skydd av utsatt civilbefolkning fortsätter därför
att vara hörnpelare i det humanitärpolitiska ar-
betet.

Trots sin inomstatliga karaktär har de flesta
pågående konflikter negativa effekter även på
omgivande länders säkerhet. Säkerhetsrådet har
därför blivit en allt viktigare aktör på det huma-
nitärpolitiska området. Säkerhetsrådet har bland
annat understrukit vikten av garanterad säkerhet
för de humanitära hjälparbetarna och full respekt
för den humanitära rätten samt den humanitära
principen om obehindrat tillträde till nödställd
befolkning. Som medlem i säkerhetsrådet har
Sverige verkat för ett närmare samarbete mellan
humanitära och politiska aktörer. Humanitära
krisers lösning kräver politiska initiativ och kun-
skaper om de aktuella konflikternas specifika ka-
raktär. Även om det humanitära biståndet skall
verka fritt från andra bevekelsegrunder än de rent
humanitära växer insikten om sambanden mellan

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

politisk konfliktlösning och humanitär krislös-
ning. Detta engagemang kommer att fortsätta
även sedan det svenska medlemskapet i säker-
hetsrådet har utlöpt. Regeringens handlingspro-
gram för konfliktförebyggande och Utrikesde-
partementets skrift Humanitärpolitiska perspektiv
- om det humanitära imperativet i politiska kriser
kommer att följas upp på en rad områden, bl.a
avseende intemflyktingars situation, barns ut-
satthet i väpnade konflikter, humanitär minröj-
ning, det humanitära arbetets säkerhet, de lätta
vapnens roll i att framkalla humanitära kriser,
EU:s humanitära arbete samt en fortsatt konso-
lidering av FN:s roll i humanitärpolitiska kriser i
enlighet med generalsekreterarens reformpaket
från 1997.

Regeringen är angelägen om att FN:s huma-
nitära samordningskapacitet stärks när det gäller
policyformulering och strategiskt samordnade
insatser. I detta avseende stödjer Sverige FN:s
humanitära koordinator som har en särskilt vik-
tig roll i att värna om det humanitära tillträdet till
nödlidande i konfliktsituationer. Sverige verkar
också för en större auktoritet för samordnings-
organet Inter-Agency Standing Committee
(IASC) där både FN-organ, Internationella rö-
dakorskommittén (ICRC) och internationella
enskilda organisationer ingår. Välkommet är att
nu också FN:s Högkommissarie för mänskliga
rättigheter deltar i IASC. Sverige stödjer en när-
mare samordning mellan det humanitära arbetet
och de mänskliga rättigheterna. Detta blir särskilt
aktuellt i samband med inrättandet av den inter-
nationella brottmålsdomstolen, vars ändamål är
att lagfora personer misstänkta för krigsbrott
och andra övergrepp mot mänskligheten.

Det humanitära biståndet utförs under svåra
säkerhetsmässiga förhållanden. Odisciplinerade
väpnade grupper och lättheten att få tag i han-
deldvapen bidrar till hög kriminalitet parallellt
med att mer organiserade förband bedriver
stridsaktiviteter. Utan föregående insikt i kon-
flikten kan även den mest välmotiverade hjälpin-
sats påverka konfliktskeendet i negativ riktning.
Sida har ägnat särskild uppmärksamhet åt dessa
frågor och har på regeringens uppdrag utarbetat
en strategi för hur konflikthantering bättre skall
beaktas i det humanitära biståndet. Riktlinjer för
insatser till förmån för barn som drabbats av
väpnade konflikter har i detta sammanhang tagits
fram. Regeringen välkomnar Sidas arbete och
kommer under 1999 att fördjupa samarbetet med
biståndsmyndigheten när det gäller svensk finan-
siering av organisationer och insatser som berör

konflikthantering i anslutning till det humanitära
biståndet.

Dramatiska klimatväxlingar under 1997 och
1998 förorsakade av det s.k. El Nino-fenomenet
har genom översvämningar och extrem torka
drabbat människor och länder i en oroväckande
omfattning. Det finns anledning att förutse att
en växande andel av det humanitära biståndet
kommer att avse offer för naturkatastrofer. Yt-
terligare ett allvarligt problem är de omfattande
bakslag i utvecklingen som dessa katastrofer för-
orsakar. De materiella förlusterna rör sig kring
flera tiotals miljarder US dollar årligen.

I kampen om jordens ojämnt fördelade över-
levnadsresurser råder ett nära samband mellan
utvecklingsvillkor, naturkatastrofer och sam-
hällsupplösande konflikter. Sida eftersträvar en
tydligare utvecklingsdimension i det humanitära
biståndet samtidigt som konflikthantering ges en
tydligare profil i det långsiktiga utvecklings-
samarbetet. Den ökade uppmärksamhet som äg-
nats kvinnors särskilda utsatthet och ökade an-
svarsbörda i konflikters spår, både inom FN och
i Sverige, bör fortsätta.

En betydande del av det humanitära biståndet
kanaliseras genom olika FN-organ, främst
UNHCR, WFP och UNICEF. En annan viktig
kanal är ICRC. Samtliga dessa organisationer er-
håller också reguljära bidrag från regeringen. Re-
geringen har i samråd med Sida verkat för att
samordningen mellan de olika stödformerna
stärks och att Sida bidrar med sin kompetens i de
olika organens styrelser. Utrikesdepartementet
avser fortsätta de bilaterala humanitära konsulta-
tionerna med ifrågavarande organisationer som
påbörjades under 1997. Sida är en viktig medak-
tör i dessa konsultationer. Regeringen avser även
att fortsätta den rationalisering, framförhållning
och tydlighet i bidragsgivningen till multilateral
humanitär verksamhet som inletts i samråd med
berörda organ och Sida.

EU:s humanitära organisation (ECHO) till-
hör idag en av världens största bidragsgivare för
humanitär verksamhet. ECHO är därmed också
en viktig partner i den humanitärpolitiska dialo-
gen. Regeringen är angelägen om att det europe-
iska samarbetet mellan Kommissionen, dit
ECHO hör, och medlemsländerna effektiviseras
och fördjupas. Ett aktivt svenskt deltagande i
ECHO:s arbete kommer därför att fortsätta.
Sida har dels ett egenintresse av nära kontakter
med ECHO, dels möjlighet att med sin kompe-
tens bidra till det svenska agerandet i ECHO:s
kommittéarbete.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Regeringen finner det angeläget att svenska en-
skilda organisationer i ökad grad kommer i åt-
njutande av bidrag från ECHO och kommer
därför att verka för tydligare kriterier inom
ECHO för gällande bidragsgivning. I detta
sammanhang spelar också det nätverk som Utri-
kesdepartementet och Sida har med svenska en-
skilda organisationer en viktig roll.

Sida ägnar särskild vikt åt att tillvarata svensk
kompetens i det humanitära arbetet. Bland annat
har Räddningsverket engagerats såväl bilateralt
som multilateralt, både av FN-organ och
ECHO. Det är angeläget att dra lärdomar av
dessa insatser för ett fortsatt aktivt svenskt delta-
gande i det internationella humanitära arbetet.

En rad länder som erhåller humanitärt bistånd
från Sverige har gjort det under lång tid. Hit hör
bl.a. Afghanistan, Sudan, Somalia, Irak, Västafri-
ka och vissa OSS-länder. Sida har i sin årsredo-
visning särskilt redogjort för stödet till några av
dessa länder. Utrikesdepartementet finner det
angeläget att särskilda riktlinjer utarbetas för län-
der som antingen erhåller särskilt omfattande
humanitärt bistånd eller som gjort detta under
lång tid utan lösning i sikte. Sida har under 1998
utarbetat sådana riktlinjer för Afghanistan. Det
fortsatta arbetet kring humanitära landspecifika
riktlinjer kommer att diskuteras mellan Utrikes-
departementet och Sida.

Det humanitära anslaget kommer även i fort-
sättningen att ligga på en hög nivå. Härtill
kommer reguljära bidrag till de humanitära orga-
nen inom FN-systemet och ICRC från anslags-
posten för det multilaterala utvecklingssamarbe-
tet samt utrymme för humanitära insatser inom
vissa landramar. Landramsstöd för humanitära
ändamål har tidigare utgått till bland annat An-
gola, Kambodja och Etiopien och beräknas även
fortsättningvis bli aktuellt, särskilt i anslutning
till naturkatastrofer.

Stöd till enskilda organisationers utvecklings-
samarbete

Ett starkt och livaktigt civilt samhälle är funda-
mentalt i ett lands utveckling. De organisationer,
formella och icke formella som utgör det civila
samhället bereder människor möjligheter att till-
sammans med andra delta i beslut och påverka
sin situation. Samtidigt bidrar erfarenheterna från
att verka tillsammans med andra i organiserad
form till att det sociala kapitalet och en demo-
kratisk kultur stärks.

De svenska enskilda organisationernas förank-
ring i vår folkrörelse- och folkbildningstradition
är viktigt i stödet till utvecklingen av enskilda or-
ganisationer och ett civilt samhälle i samar-
betsländema. Målet för verksamhetsgrenen är att
verka för att de svenska enskilda organisationer-
nas verksamhet främjar utveckling av ett livs-
kraftigt civilt samhälle och stärker de lokala or-
ganisationerna i samarbetsländema.

För verksamhetsgrenen har under 1997 sam-
arbetet alltmer inriktats på partnerskap i enlighet
med uppställda mål. Alltfler organisationer riktar
sin uppmärksamhet mot kapacitetsuppbyggnad
och långsiktig samverkan med samarbetsorgani-
sationen. Sida har strävat efter samordning och
samverkan mellan organisationerna både natio-
nellt och internationellt.

De enskilda organisationernas utvecklings-
samarbete spänner över en mängd olika verk-
samheter. Några organisationer bedriver till-
sammans med sina partners påverkan i normativa
frågor, t.ex. vad gäller mänskliga rättigheter eller
barns rätt. Andra arbetar tillsammans med en lo-
kal organisation som ger direkt stöd till särskilt
utsatta eller marginaliserade målgrupper, t.ex. av-
seende hälsovård eller utbildning. Många organi-
sationer kombinerar dessa båda förhållningssätt.
Gemensamt för alla insatser är att de genomförs i
samarbete med lokala partners i mottagarländer-
na.

De flesta program eller projekt ligger nära den
enskilde individen och bygger ofta på mål-
gruppens deltagande från planeringsstadiet till
slutförande av insatsen. Bland annat tack vare
detta är de enskilda organisationernas insatser
effektiva i att uppnå de direkta målen för verk-
samheten. Eftersom många personer engageras i
de enskilda organisationernas utvecklingssamar-
bete, både i Sverige och i mottagarlandet, är verk-
samheten väl förankrad.

Organisationerna har i samarbetet med sina
partners utvecklat kontakter och nätverk som
ger speciell kunskap, vilket kan ge dem en unik
roll i bekämpandet av fattigdom. Att stärka
fattigdomsinriktningen är fortsatt en viktig ut-
maning för de svenska organisationerna och skall
ges prioritet i Sidas dialog med dem.

Under 1998 har Sida tagit fram nya anvisning-
ar för bidrag inom delposten för enskilda organi-
sationer. Dessa har ett tydligt fokus på organisa-
tionsuppbyggnad och kompetensutveckling.

Merparten av bidragen för utvecklingsinsatser
genom folkrörelser och enskilda organisationer
lämnas till 13 större organisationer med vilka

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Sida har ett långsiktigt samarbete baserat på fler-
åriga ramavtal. Dessa organisationer är Afri-
kagrupperna, Diakonia, Forum Syd, Luther-
hjälpen/Svenska Kyrkans Mission/Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen, LO/TCOs Bistånds-
nämnd, Olof Palmes Internationella centrum,
Pingstmissionens U-landshjälp, Rädda Barnen,
Svenska Handikapporganisationers internatio-
nella biståndsförening (SHIA), Svenska Mis-
sionsrådet, Svenska Röda Korset, UBV och Utan
Gränser/SCC. Av dessa "ramorganisationer" är
fem paraplyorganisationer för mindre organisa-
tioner, vilket innebär att över 200 enskilda orga-
nisationer per år beviljas bidrag.

Svenska riksdagspartier och dem närstående
organ kan söka bidrag för utvecklingsinsatser på
samma premisser som övriga organisationer. Bi-
drag till partier i mottagarländerna lämnas inom
ramen för stödet till demokrati och respekt för
de mänskliga rättigheterna.

De svenska folkrörelsernas utvecklingssamar-
bete är uttryck för solidaritet och engagemang.
De svenska enskilda organisationerna har en vik-
tig roll i information och opinionsbildning kring
utvecklingsfrågor. Regeringen vill stödja detta
genom att ge bidrag till informationsinsatser. Bi-
drag lämnas till ramorganisationerna och till stu-
dieförbund och fackliga organisationer. För att
bättre utnyttja organisationernas informations-
och bildningsverksamhet är det viktigt att såväl
Sida som organisationerna verkar för en ökad
samordning.

Information, rekrytering och resursbasutveckling
Information

Målet för Sidas informationsverksamhet är att
öka det svenska folkets intresse för och kunska-
per om utvecklingsfrågor och utvecklingssamar-
bete. Sida har ansvar för att informera om ut-
vecklingsfrågor, om det egna biståndet inklusive
samarbetet med länder i Central- och Östeuropa,
om EU:s gemensamma utvecklingssamarbete
samt övergripande om multilateralt utvecklings-
samarbete. Informationsverksamheten skall rikta
sig mot hela samhället, även om ungdomar kan-
ske är den viktigaste målgruppen. Sida kanaliserar
även medel för informationsinsatser till enskilda
organisationer. Totalt uppgick informationsin-
satserna 1997 till över 120 miljoner kronor, varav
två tredjedelar kanaliserades via de enskilda orga-
nisationerna.

Enligt de två undersökningar av allmänhetens
attityder till utvecklingssamarbete som Sida pub-

licerade i februari respektive juni 1998 lever bil-
den fortfarande kvar av u-världen som en värld av
elände, analfabetism och katastrofer. Vidare sy-
nes det moderna utvecklingssamarbetets innehåll
vara tämligen okänt för allmänheten. Sett över en
längre tid har allmänhetens stöd för utvecklings-
samarbete minskat, även om den senare under-
sökningen visade att frågeställningarna i hög grad
påverkar resultatet.

Under 1997 har Sida och Utrikesdeparte-
mentet gemensamt utarbetat riktlinjer för infor-
mation och kommunikation i syfte att öka sy-
nergieffekterna och klargöra olika
ansvarsområden. Sida har även inlett en översyn
av de medel som kanaliseras via de enskilda orga-
nisationerna i syfte att samordna dessa informa-
tionsinsatser med Sidas egna. Samarbete med
FN-organ har också inletts.

Regeringen höjde anslagstilldelningen till del-
posten Information 1998 för att möjliggöra ökad
information om alla delar av Sveriges utveck-
lingssamarbete och en förnyelse av informa-
tionsverksamheten. Under 1999 bör detta arbete
fortsätta. Ett nära samarbete mellan Utrikesde-
partementet och Sida i dessa frågor skall efter-
strävas, liksom fortsatt samarbete med de enskil-
da organisationerna i linje med det arbete som
Sida initierat.

Rekrytering och resursbasutveckling

Internationell rekrytering och resursbasutveck-
ling omfattar främst multilateral rekrytering med
särskild inriktning på att öka antalet svenskar i
strategiska befattningar inom prioriterade inter-
nationella organisationer. Verksamheten om-
fattar även rekrytering och utbildning av perso-
nal som ställs till förfogande för internationella
uppdrag inom främst demokrati och mänskliga
rättigheter och för insatser som valexperter och
observatörer. Vidare tillkommer rekrytering och
utbildning av bilateral fältpersonal och konsulter.

Som ett led i den större satsning på kompe-
tens- och kapacitetsutveckling som Sida aviserat i
sitt budgetunderlag föreslås också en utökad
satsning på svensk internationell kompetens.
Satsningen är i hög grad riktad mot yngre aka-
demiker med bl.a. utökade program för multila-
terala respektive bilaterala biträdande experter
(JPO resp. BBE) samt programmet för Minor
Field Studies (MFS). Vidare föreslås ett nytt
högskoleprogram, det s.k. Linneus-programmet,
för bredare studentutbyte i form av stipendier för
att uppmuntra studenter att söka sig till länder

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

utanför EU och Nordamerika samt även för
gäststudenter att komma till Sverige. Sida avser
också att pröva olika former för praktiktjänstgö-
ring inom FN-systemet och vid andra organisa-
tioner. Regeringen delar Sidas uppfattning att
frågor om kompetens- och kapacitetsutveckling
bör prioriteras liksom att insatser för att bidra till
internationalisering och kompetensutveckling i
Sverige utgör ett viktigt led i detta.

Regeringen har också föreslagit inrättande av
ett stipendieprogram, Palmestipendiema, för
studenter och forskare från Afrika, Asien och
Latinamerika för att bidra till kapacitetsupp-
byggnad inom universitet, statliga institutioner
och i det civila samhället i deras hemländer. Sida
har fått i uppdrag att i samråd med Högskolever-
ket lämna förslag till utformning av programmet.

Samarbetet med länder och regioner

Afrika

Utvecklingen i Afrika uppvisar en blandad bild
med politiska och ekonomiska framsteg på vissa
håll, samtidigt som segslitna väpnade konflikter
fortsätter och nya kriser blossar upp. Den väpna-
de konflikt som i våras uppstod mellan de tidiga-
re nära förbundna regeringarna i Eritrea och Eti-
opien var oväntad liksom den interna krisen
under sommaren i Guinea-Bissau. Läget i Stora
sjöregionen inger fortfarande oro och förvärra-
des under sensommaren av upproret mot rege-
ringen i Demokratiska Republiken Kongo. Det
politiska läget i inbördeskriget i Sudan förefaller
fortsatt låst med mycket allvarliga humanitära
konsekvenser.

Samtidigt fortsätter den regionala och subre-
gionala konfliktförebyggande- och fredsbeva-
randekapaciteten att utvecklas. Sverige verkar för
en tydlig anknytning till FN och världsorganisa-
tionens övergripande ansvar. I Sydafrika har le-
darskifte genomförts inom ANC. Sydafrika
framstår som ett stabilt land med stor regional
betydelse. Allmänna val beräknas äga rum i maj
1999. Då träder också president Nelson Mandela
tillbaka från presidentämbetet. Ekonomiska
strukturreformer har fortsatt; i några fall som i
Zambia har de kortsiktiga politiska kostnaderna
lett till tvekan och fördröjningar med ekonomis-
ka bakslag som följd. I allmänhet har emellertid
strukturreformerna börjat ge resultat. Under de
senaste åren har, för första gången sedan 1970,
den genomsnittliga per capita-inkomsten ökat
överlag. Den genomsnittliga tillväxten under pe-

rioden 1994-97 har varit 3,8 procent, vilket mot-
svarat ca 1 procents ökning per capita.

I den kontinentala problembilden märks fort-
farande utbredd och svårbekämpad fattigdom.
Skuldbördan lättas visserligen med nya interna-
tionella åtgärder men förblir ett utvecklingshin-
der för de mest skuldtyngda och fattigaste län-
derna. Sköra strukturer och bristande
demokratiska traditioner samt svårbemästrade
sjukdomar som malaria och hiv/aids hör också
till denna bild.

Regeringen har fortsatt arbetet med en förny-
ad Afrikapolitik och föreläde riksdagen en skri-
velse i mars 1998 (skr. 1997/98:122). Skrivelsen
redovisar den politiska och ekonomiska situatio-
nen i Afrika samt Sveriges kontakter med konti-
nenten. Regeringen föreslår i skrivelsen en poli-
tik, som syftar till ett närmare och mer
jämbördigt samarbete - partnerskap - mellan Sve-
rige och afrikanska länder. Politiken har som
övergripande mål att stödja afrikanskt ledda för-
ändringsprocesser i riktning mot fördjupad de-
mokrati och uthållig ekonomisk tillväxt, med
särskild inriktning på fattiga människors situa-
tion, att utveckla partnerskap mellan Afrika och
omvärlden samt att stärka det långsiktiga utbytet
mellan Sverige och Afrika.

Det bilaterala samarbetet kommer, i enlighet
med den förnyade politiken, att förstärkas med
länder som uppfyller kriterierna för partnerskap.
Samtidigt kommer en mer kritisk dialog att inle-
das med regeringar i samarbetsländer, där förut-
sättningar för partnerskapskontrakt inte före-
ligger till följd av en negativ politisk utveckling.
Kriterier kommer att utarbetas för vilka grunder
som gäller för ett långsiktigt och förtroendefullt
utvecklingssamarbete. Detta sker i dialog med
övriga givare, främst i EU-kretsen.

En översyn av representationen i Afrika har
genomförts, i ljuset av utvecklingen i nya samar-
betsländer och mot bakgrund av de rekommen-
dationer som framkommit under arbetet med
den förnyade Afrikapolitiken. Dessa syftar bl.a.
till en ökning av det svenska engagemanget i
Västafrika. Avsikten är också att uppnå en star-
kare och mer jämnt fördelad officiell närvaro.
Departementets Afrikaenhet har förstärkts med
bl.a. en s.k. främjartjänst med huvudsakligen
kommersiell inriktning. Sida förstärker också ka-
paciteten på detta område i fält, bl.a. med en re-
gional främjartjänst för Namibia/Botswana.
Syftet är att främja samarbete mellan små och
medelstora företag i regionen respektive Sverige
samt att underlätta afrikansk export till Sverige.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Ökat marknadstillträde är fortsatt ett starkt afri-
kanskt intresse, senast manifesterat i frihandels-
förhandlingarna mellan Sydafrika och EU.

Genomförandet av den förnyade Afrikapoliti-
ken innebär ett utökat svenskt engagemang för
och satsning på Afrika. Detta återspeglas också i
de anslag för biståndssamarbetet för denna del av
världen som regeringen beräknar.

På grund av landets höga utvecklingsnivå av-
slutas programlandssamarbetet med Botswana
som planerat vid utgången av 1998. De långvariga
nära bilaterala relationerna efter mer än 30 års
svenskt framgångsrikt utvecklingssamarbete be-
står. Samarbetet kommer i fortsättningen att
bygga på ömsesidighet och främjande av svensk-
botswanska relationer. Således är vissa efterfrå-
gestyrda biståndsinstrument som kan stödja
detta fortsatt tillgängliga. Det viktigaste förutses
bli så kallat kontraktsfinansierat tekniskt samar-
bete mellan svenska och botswanska parter.
Botswana-samarbetet efter landramsperioden
ställer vår förmåga att forma och upprätthålla ett
mångsidigt samarbete och utbyte på prov. Sär-
skild uppmärksamhet kommer att ägnas detta.

På grund av bl. a. de störningar i utvecklings-
samarbetet som den väpnade konflikten mellan
Eritrea och Etiopien medfört samt med beaktan-
de av de stora reservationerna i biståndet, beräk-
nas landramen för Eritrea ligga kvar på oföränd-
rad nivå. För Etiopien undertecknades under
1997 avtal om flera nya större program. Som en
följd härav har utbetalningstakten redan ökat,
vilket medför att reservationerna drastiskt
kommer att minska under 1998 och 1999. Mot
denna bakgrund bör landramsvolymen tentativt
kunna återgå till den nivå som gällde 1996. Ett
osäkerhetsmoment utgör emellertid den väpnade
konflikten mellan Etiopien och Eritrea, vilken
försvårar en långsiktig planering av utvecklings-
samarbetet och kan - beroende på konfliktens
utveckling - komma att medföra störningar i
samarbetet.

Utvecklingssamarbetet med Guinea-Bissau av-
bröts i samband med den konflikt som bröt ut
den 7 juni. I avvaktan på en fredlig lösning av
konflikten har Sverige hittills bidragit med hu-
manitärt stöd om 25 miljoner kronor. Ett bidrag
om högst 800 000 kronor har givits till Kap Ver-
de som i egenskap av ordförande i den portugi-
siska gemenskapen CPLP leder de medlingsan-
strängningar som pågår i samarbete med den
västafrikanska samarbetsorganisationen

ECOWAS. Planeringen för Guinea-Bissau går ut
på att ge samarbetet en ny inriktning i form av

stöd till skuldlättnader i kombination med re-
former. För 1999 kommer stöd att ges till ett
hälsolaboratorium. Därutöver planeras vissa in-
satser inom demokrati- och MR-området.

Om utvecklingen tillåter bör beredskap finnas
för ökat stöd till främst MR- och demokrati-
insatser i Kenya.

Uganda är ett av de länder i Afrika som haft
den mest positiva utvecklingen under senare år,
vilket bör avspeglas i det svenska biståndssamar-
betet. En satsning på ökat demokratistöd till MR
och förvaltning förbereds inom landramen. Det
långsiktiga samarbetet kan emellertid komma att
påverkas av Ugandas militära utgifter och in-
blandning i konflikterna i regionen.

Omvandlingen av det namibiska samhället har
visat sig ta längre tid i anspråk än förutsett. Sida
har därför fått i uppdrag att bereda fortsatt pro-
gramlandssamarbete, bl.a. inom undervisnings-
området. Landstrategin för perioden 1999-2003
är samtidigt en del i den fortsatta omvandlingen
av samarbetet i riktning mot bredare kontakter
även utanför ramen för tradtionellt utvecklings-
samarbete.

För Sydafrika beräknar regeringen en något
lägre landram för 1999.

Mozambique är Sveriges största mottagarland
av utvecklingsbistånd. Förutsättningarna för var-
aktig fred och ekonomisk och social återupp-
byggnad i Mozambique framstår som bättre än
tidigare och regeringen beräknar en något högre
landram för 1999. Det nu gällande samarbetsav-
talet kommer att förlängas i enlighet med gällan-
de landstrategi.

Den långvariga konflikten och den ogynn-
samma makroekonomiska miljön har försvårat
möjligheterna att bedriva ett effektivt långsiktigt
utvecklingssamarbete med Angola. Biståndet har
alltmer koncentrerats till humanitära och freds-
främjande insatser. För närvarande genomförs
ett analys- och strategiarbete, där förutsättning-
arna för fortsatt landprogrammerat bistånd un-
dersöks.

Regionalt samarbete och ekonomisk integra-
tion är en central förutsättning för utvecklingen i
Afrika. Regionala samarbetssträvanden tar ny
fart i Afrika. De afrikanska länderna visar en
ökad medvetenhet om potentialen i ett ekono-
miskt samarbete och också ett politiskt samar-
bete, framförallt på konfliktområdet. Bakom
detta ligger bl.a. en ökande insikt om att de afri-
kanska länderna måste ta ett större ansvar för
kontinentens kriser. Denna utveckling innebär

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

inte att stödet från omvärlden bör minska - sna-
rare ger det anledning att öka detta stöd.

Det regionala biståndet syftar till att främja
samarbete och integration samt att i ökande grad
bidra till konfliktlösning och minskad regional
obalans. Som regeringen framhållit i skrivelsen
om en förnyad Afrika-politik (skr 1997/98:122),
kommer Sveriges samarbete med Västafrika att
förstärkas. På dettta område pågår nu ett po-
licyarbete inom Utrikesdepartementet och län-
der som Mali och Burkina Faso framstår som
lämpliga nya samarbetspartners för Sverige. In-
satser i Västafrika liksom särskilda insatser i pro-
gramländerna kan finansieras inom ramen för
medel för regionalt/övrigt.

För Angola, Etiopien, Guinea-Bissau och Ke-
nya pågår utarbetandet av nya landstrategier.

Sverige är en stor bidragsgivare av humanitärt
bistånd till nödlidande i bl.a. Sudan, Somalia och
Västafrika.

Asien

Mer än hälften av världens befolkning lever i
Asien. Många av länderna har under lång tid
upplevt en snabb ekonomisk tillväxt med åtföl-
jande förbättringar i levnadsstandarden. Fattig-
domen i Asien har minskat trendmässigt under
det senaste decenniet. Men fortfarande finns där
mer än hälften av världens fattiga. Under lång tid
kommer åtskilliga hundratals miljoner männi-
skor att leva i djup fattigdom, huvudsakligen i
Sydasien men även i Ost- och Sydostasien. Den
ekonomiska kris som drabbat flera av regionens
länder under 1997 och 1998 har inneburit att sto-
ra befolkningsgrupper åter har fallit under fattig-
domsstrecket efter att ha fått se tidigare väl-
ståndsökningar gå förlorade. I Indonesien ledde
den ekonomiska krisen till social oro och politisk
kris som kulminerade med president Suhartos
avgång. Den utveckling i demokratisk riktning
som därefter inletts har skapat vidgade förutsätt-
ningar för det svenska utvecklingssamarbetet
med Indonesien.

De sociala problemen är stora i många länder.
Halva den vuxna befolkningen i Sydasien är inte
skriv- och läskunnig och barn under fem år har
den högsta dödligheten i världen. Problemen
hotar att förvärras i Asiens mångmiljonstäder,
bland migrantarbetare, i minoritetsområden och
bland kvinnor och barn.

Miljöförstöringen är ett mycket snabbt växan-
de problem i Asien och i hög grad förknippat
med den snabba industrialiseringen och urbanise-

ringen. Luftföroreningarna i många större städer
överstiger kraftigt WHO:s gränsvärden. Tretton
av världens femton mest förorenade städer finns i
Asien. Floderna i Asien är svårt förorenade, och
en långt mindre andel av invånarna i Asien har
tillgång till godtagbart dricksvatten än i någon
annan del av världen. I Kina har miljöproblemen
antagit skrämmande proportioner och hotar idag
den globala miljön. Under de senaste trettio åren
har hälften av skogsbeståndet förlorats och en
tredjedel av jordbruksmarken försämrats. Skogs-
skövlingen är omfattande i många länder i Syd-
och Sydostasien. Omfattande skogsbränder i In-
donesien har medfört luftföroreningar i hela re-
gionen.

I flera länder i Asien har demokratin gjort sto-
ra framsteg. Samtidigt hotar långvariga interna
väpnade konflikter demokratiseringsprocessen i
flera länder. Kränkningar av grundläggande
mänskliga rättigheter förekommer på många håll.
MR-situationen i Afghanistan, Burma och
Nordkorea är särskilt oroande. Mellanstatliga
väpnade konflikter hotar i Sydasien och på kore-
anska halvön. Indiens och Pakistans kärnvapen-
provsprängningar i maj 1998 innebar ett mycket
svårt bakslag för den regionala avspänningen i
Asien och för icke-spridning och kärnvapenned-
rustning globalt. Risken för en accelererande
kapprustning mellan de båda länderna är uppen-
bar. Som en reaktion på provsprängningarna har
den svenska regeringen sagt upp samarbetsavtalet
med Indien och stoppat beredningen av nya bi-
ståndsinsatser i båda länderna. Under hösten
1998 görs en ny avstämning av Sveriges relation
till Indien och Pakistan.

I juli 1998 hölls parlamentsval i Kambodja.
Trots att valförberedelserna präglades av svåra
missförhållanden kunde valen genomföras med
ett resultat som enligt de internationella valob-
servatörernas bedömning på ett trovärdigt sätt
representerade det kambodjanska folkets vilja.

Inom miljöområdet, mänskliga rättigheter och
demokrati, men också inom andra områden, be-
hövs ökat samarbete och utbyte mellan länderna
i Europa och Asien. Inom ramen för det s.k.
Asia-Europe Meeting (ASEM) har ett antal sam-
arbetsinitiativ tagits inom bl.a. miljö, mänskliga
rättigheter, kulturutbyte och ekonomiskt-tek-
niskt samarbete. En arbetsgrupp inom Utrikes-
departementet har under 1997 och 1998 arbetat
med förslag till en strategi för att stärka Sveriges
förbindelser med Asien. Målet är att fördjupa
och bredda Sveriges kunskaper om och engage-
mang i Asien. Resultatet av arbetet kommer att

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

redovisas i en särskild skrivelse till riksdagen un-
der våren 1999.

Utvecklingssamarbetet kommer också i fram-
tiden att vara en viktig del av Sveriges relationer
med Asien. Sydasien fortsätter att vara en tung
del av Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete
med Asien. Tonvikten i samarbetet med dessa
länder ligger på fattigdomsbekämpning, mänsk-
liga rättigheter och demokrati samt jämställdhet.
Biståndet inriktas alltmer på innovationer och
nya institutionella lösningar för att nå de fattiga,
särskilt kvinnor. Samtidigt blir också svenskt
kunnande och kompetens inom miljöområdet en
allt viktigare faktor i samarbetet.

I Sydostasien domineras det svenska biståndet
till programländerna av stöd till reformprocesser
och institutionsuppbyggnad. Med mer utveckla-
de länder i Ost- och Sydostasien inriktas samar-
betet på överföring av svenska kunskaper. Stödet
består av mjuka krediter för större projekt inom
t.ex. energi, miljö och sjukvård, kontraktsfinan-
sierat tekniskt samarbete och kurser i Sverige. Bi-
ståndet skall främst finansiera inledande utbyte
mellan svenska institutioner, företag och univer-
sitet och motparter i samarbetsländema. För att
bidra till att mildra de negativa sociala konsek-
venserna av den ekonomiska krisen görs under
kommande år, en ökad fokusering på insatser in-
om de sociala sektorerna.

Stöd till demokrati och skydd av de mänskliga
rättigheterna ges en framträdande roll i samar-
betet med Asien. Barns rättigheter skall särskilt
uppmärksammas.

De särskilda medlen för regionala och övriga
insatser skall användas till stöd för regionalt sam-
arbete, miljöinsatser, demokratisering och re-
spekt för mänskliga rättigheter samt andra ange-
lägna insatser. Från posten finansieras också
svenska bidrag till olika samarbetsinitiativ inom
ramen för ASEM-samarbetet, insatser i icke-
programländer samt särskilt prioriterade insatser
i programländer där landramen inte räcker till.

Sverige är en stor bidragsgivare av humanitärt
bistånd för insatser i bl.a. Afghanistan och
Nordkorea.

Under 1998 har nya landstrategier utarbetats
för samarbetet med Laos och Vietnam. En över-
syn görs också av samarbetet med Kambodja. En
översyn skall göras av omfattning av och for-
merna för det framtida samarbetet med Indien
och Pakistan.

Mellanöstern

Det svenska biståndet är - Västbanken/Gaza un-
dantaget - litet i Medelhavsregionen. Huvud-
delen av det bistånd som ges, utgörs av humani-
tärt bistånd, bidrag till enskilda organisationer,
tekniskt samarbete, krediter samt finansiering av
internationella kurser. Sådant bistånd utgår till
Algeriet, Egypten, Jordanien, Libanon, Marocko,
Syrien och Tunisien.

De övergripande målen för svenskt utveck-
lingssamarbete med Västbanken och Gaza är att
främja fredlig utveckling, stärka fredsprocessen
bl.a. genom stöd för socialt och ekonomiskt för-
bättrade förhållanden för det palestinska folket
samt bidra till uppbyggandet av en demokratisk
palestinsk stat.

De riktlinjer för utvecklingssamarbetet med
Västbanken och Gaza som regeringen antog i
december 1997 innebär att det svenska utveck-
lingssamarbetet skall koncentreras till tre områ-
den:

- Insatser till stöd för fredsprocessen.

- Stöd till mänskliga rättigheter och demokrati
samt stöd till social och kulturell utveckling
med inriktning på barn och ungdom.

- Stöd till att skapa förutsättningar för en håll-
bar ekonomisk utveckling som kan leda till
ökad sysselsättning, genom uppbyggnad av
infrastruktur och näringslivet.

Sveriges bilaterala bistånd beräknas 1999 till
120 miljoner kronor. Därtill bidrar Sverige med
150 miljoner kronor till FN-organet för palesti-
naflyktingar, UNRWA.

Latinamerika

Det svenska utvecklingssamarbetet med Latin-
amerika styrs idag av regionstrategier för Cent-
ralamerika och Sydamerika samt av landstrategier
för samarbetet med Nicaragua och Bolivia.

Det ekonomiska stödet kanaliseras främst ge-
nom multilaterala organ och genom enskilda or-
ganisationer. Endast en mindre del av det svenska
utvecklingssamarbetet med Latinamerika kanali-
seras direkt bilateralt. Däremot ökar det svenska
stödet till offentliga demokratiska institutioner,
som justitieombudsmannaämbeten och till re-
formering av rättsväsendet.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Cent-
ralamerika (utom Nicaragua) styrs sedan i januari
1997 av en femårig regionstrategi. De övergri-
pande målen är att stödja fred och försoning,
demokrati, mänskliga rättigheter, reformering av

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

staten samt ekonomisk och social utveckling
med inriktning på fattigdomsbekämpning. Sär-
skild prioritet har getts åt Guatemala, där ge-
nomförandet av fredsavtalet från december 1996
har krävt stora resurser och El Salvador, där för-
sonings- och demokratiseringsprocessen behövt
fortsatt internationellt stöd. Aven Honduras har
fått en ökad betydelse i det svenska utvecklings-
samarbetet. Landet är ett av de fattigaste länderna
i Latinamerika. Utvecklingssamarbetet med Ni-
caragua styrs sedan i januari 1998 av en femårig
landstrategi.

Även om de väpnade konflikterna i Central-
amerika är över och samtliga länder för första
gången, sedan självständigheten för drygt 170 år
sedan, styrs av folkvalda regeringar, så kommer
länderna (med undantag från Costa Rica) att ha
en lång väg att gå innan en fredlig utveckling kan
sägas vara säkrad. Fortfarande krävs stora insatser
för att åstadkomma samförståndslösningar och
skapa förutsättningar för en hållbar och demo-
kratisk utveckling.

Regionstrategin för det svenska utvecklings-
samarbetet med Sydamerika beslutades i mars
1998 och anger inriktningen på samarbetet fram
till december 2002. Regionstrategin slår fast att
stöd till fattigdomsbekämpning samt befästandet
av demokrati och mänskliga rättigheter skall pri-
oriteras. Samarbetet skall koncentreras till de
fattigare och mest utsatta länderna i regionen,
men i regionstrategin betonas också vikten av att
utveckla former för ett bredare samarbete till
ömsesidig nytta. I strategin föreslås också att
man genom användandet av olika instrument och
former skall uppnå synergieffekter av samarbetet
i regionen. Den kapacitet och kunskapsupp-
byggnad som skett i ett land med svenskt stöd,
bör kunna utnyttjas i samarbete med ett tredje
land om intresse finns. Olika instrument bör
kunna användas inom flera olika områden. Till
exempel bör internationella kurser kunna vara ett
instrument även inom området för mänskliga
rättigheter eller internationell humanitär rätt.

En aktiv dialog förekommer mellan Sida och
Utrikesdepartementet ifråga om stödet till vissa
länder, bl.a. Colombia, där utvecklingssamarbetet
har klara beröringspunkter med den politiska ut-
vecklingen i landet.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Boli-
via styrs av en landstrategi som beslutades i de-
cember 1996 och sträcker sig över fem år. Land-
strategin slår fast att det övergripande målet för
samarbetet är att främja en jämlik, bärkraftig och
demokratisk utveckling i landet. Stödet riktar sig

främst till regeringens reformarbete inom utbild-
ning och statsförvaltning samt till fattigdomsbe-
kämpning.

Den politiska och ekonomiska utvecklingen
har i de flesta sydamerikanska länderna varit po-
sitiv de senaste åren. Alla länderna har numera
demokratiskt valda presidenter och majoriteten
länder har lyckats hålla en låg inflationstakt och
stabil tillväxt. Detta till trots, kvarstår stora ut-
maningar i att befästa och fördjupa demokratin
och bekämpa fattigdomen som en stor del av
kontinentens befolkning lever i.

Europa

Samarbetet omfattar länder som av OECD:s bi-
ståndsorgan DAC klassificeras som utvecklings-
länder, nämligen: Albanien, Bosnien-

Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien,
Kroatien, Makedonien samt Armenien, Azer-
bajdzjan, Georgien och Kazakstan, Kirgizistan,
Moldavien, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uz-
bekistan.

Det internationella samfundets insatser i väst-
ra Balkan har främst fokuserats på Bosnien-
Hercegovina, även om stora diplomatiska an-
strängningar gjorts även i de övriga länderna. Det
totala svenska biståndet till hela området mellan
1991 och 1997 beräknas till 1,5 miljarder kronor.
Uppskattningsvis 85 procent har använts i Bos-
nien-Hercegovina. Det svenska biståndet om-
fattar bl.a. återuppbyggnad, integrerade områ-
desprogram inklusive sysselsättningsskapande
insatser med särskild inriktning på återvändande
intern- och andra flyktingar, insatser för rehabi-
litering av i kriget försvagade grupper, stöd för
mänskliga rättigheter, demokrati, förvaltning, nä-
ringsliv och oberoende medier. Även de om-
fattande valövervakningsinsatserna i regionens
samtliga länder samt sekonderingar av svensk
personal vid bl.a. Höge representantens kontor
ingår i insatserna som genomförs av Sida.

Biståndet har kanaliserats via svenska och ut-
ländska enskilda organisationer samt genom in-
ternationella organisationer som FN och Röda-
korsrörelsen. Komplementaritet med framför allt
Världsbankens och EU:s insatser har eftersträ-
vats.

Det svenska engagemanget präglas i hög grad
av fredsprocessen, som också involverar Kroatien
och Förbundsrepubliken Jugoslavien. Det har
för biståndsansvariga institutioner inneburit uni-
ka överväganden och ställningstaganden inom
flera politikområden och samhällsfunktioner -

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

migration, säkerhet, polis, försvar, handel och
gemensamma statliga förvaltningsinstitutioner
m.m.

Detta synsätt skall fortsätta att prägla Sveriges
insatser i västra Balkan. Särskilt viktigt är att bi-
ståndet är i samklang med agerandet hos inter-
nationella aktörer som den Höge representan-
tens kontor, Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE), ett flertal FN-organ
och FN:s International Police Task Force
(IPTF) samt den NATO-ledda Stabilization
Force (SFOR). Insatserna skall med fördel ut-
formas i nära samarbete med stora finansiella bi-
dragsgivare som Världsbanken och EU.

Vad avser Förbundsrepubliken Jugoslavien
och Kroatien består de svenska insatserna främst
av stöd till demokrati, mänskliga rättigheter och
framväxten av oberoende medier. I Makedonien
skall de svenska insatserna bl.a. bidra till att
stödja den makedonska reformprocessen. I Al-
banien stöder de svenska insatserna institution-
suppbyggnad t.ex. inom miljö- och vägområdet.

Det är regeringens uppfattning att insatserna i
dessa länder skall breddas och fördjupas under
iakttagande av den politiska utvecklingen i re-
spektive land. Vad avser Förbundsrepubliken Ju-
goslavien och Kroatien skall hänsyn tas till hur
länderna uppfyller de åtaganden som gjorts av-
seende Dayton-överenskommelsen. Särskilt vik-
tigt är det att insatserna präglas av ett regionalt
synsätt som bidrar till långsiktig fred och integ-
ration av regionen i det europeiska samarbetet.

På regeringens uppdrag kommer Sida att ge-
nomföra en utvärdering av det hittillsvarande bi-
ståndet till framför allt Bosnien-Hercegovina. På
underlag av bl.a. denna rapport och utifrån den
rådande politiska situationen kommer departe-
mentet under 1999 att fastställa en strategi med
sektorprioriteringar omfattande det svenska
samarbetet med regionen i dess helhet.

Samarbetet med Moldavien har utvecklats
snabbt. Landet är mycket fattigt. Sverige stöder
en social investeringsfond som bidrar till utveck-
ling av den sociala infrastrukturen. Sverige förbe-
reder insatser vad gäller barnens rätt och omsor-
gen om äldre. Svenskt stöd utgår bland annat till
projekt om demokrati, lokal utveckling och
lantmäteri. Projekt inom jämställdhetsområdet
kommer att främjas liksom kontakter vad gäller
kultur och utbildning.

Länderna i södra Kaukasus (Armenien, Azer-
bajdzan, Georgien) och Centralasien (Kazakstan,
Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbe-
kistan) har sedan självständigheten drabbats hårt

av ekonomisk tillbakagång. Länderna har dock
en stor utvecklingspotential särskilt vad gäller
energitillgångar. Hittills har stödinsatser varit av
humanitärt slag men samarbete vad gäller de de-
mokratiska och ekonomiska reformprocesserna
bör också inledas. Vidare bör insatser vad gäller
mänskliga rättigheter, miljö och jämställdhet ut-
vecklas.

ÖVRIGT

Från anslagsposten Al.3 Övrigt finansieras
gäststipendie- och utbytesverksamhet genom
Svenska Institutet, stöd till vissa organisationer,
utredningsverksamhet samt kapitaltillskott till
Swedfund International AB. Även det nyinrätta-
de Svenska institutet i Alexandria kommer att
finansieras under anslagsposten. Med hänsyn till
betydande reservationer föreslås följande me-
delsfördelning:

ITabell 3.10 Anslagsposten Al.3 Övrigt 1
Tusental kronor	Budget 1998	Beräknat 1999
1 Gäststipendie- och utby- tesverksamhet genom Svenska Institutet	11 000	11000
2 Utredningar m.m.	13 267	0
3 Övriga insatser	19 000	3 461
4 Svenska institutet i Alex- andria	-	10 000
Summa	43 267	24 461

Svenska institutet

Verksamheten omfattar gäststipendieprogram
för långtidsstipendier och person- och erfaren-
hetsutbyte för sökande från vissa utvecklingslän-
der samt personal- och administrationskostnader
i samband med mottagande av FN-stipendiater i
Sverige. Institutet har även ett stipendieutbyte
med Kina som finansieras från delposten.
Gäststipendierna fördelas till utländska sökande
för högre studier och forskning i Sverige. Ge-
nomgående uppvisar stipendiaterna mycket goda
studieresultat.

Utredningar

Från delposten finansieras utredningar, seminari-
er, konferenser, information m.m.

Under delposten finansieras också den expert-
grupp för studier i utvecklingsfrågor (EGDI),

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

som regeringen tillsatte i september 1995. EG-
DI:s uppgift är att analysera prioriterade fråge-
ställningar inom det internationella utvecklings-
samarbetet. Gruppen består för närvarande av
fjorton ledamöter, varav tio experter inom olika
områden, med tonvikt på nationalekonomi.
EGDI:s ordförande är statssekreteraren för in-
ternationellt utvecklingssamarbete. Till gruppen
är knutet ett mindre sekretariat. Gruppen har
behandlat ämnen som handel och finansiella flö-
den, biståndsberoende, kapacitetsuppbyggnad
och barnens ekonomiska och sociala roll. Arbe-
tet kommer att presenteras i ett antal publikatio-
ner och seminarier.

Kostnaderna för den arbetsgrupp som i augu-
sti 1997 överlämnade rapporten Partner med Af-
rika till regeringen har belastat delposten.
Rapportens rekommendationer och förslag har
varit en del av underlaget för den regeringsskri-
velse som lämnats till riksdagen om en ny svensk
Afrikapolitik.

Tillsammans med ordförandelandet i den alli-
ansfria rörelsen Colombia arrangerade Sverige i
oktober 1997 ett internationellt seminarium om
globalisering, som samlade ett 40-tal framstående
forskare, experter och politiker från olika delar av
världen.

Bidrag har vidare bl.a. lämnats till en utredning
inom Utrikesdepartementet som skall utarbeta
förslag till en svensk Asienstrategi. Utredningen
lägger fram sin slutrapport under senhösten 1998
och regeringen presenterar en skrivelse till riks-
dagen våren 1999.

Övriga insatser

Det svenska bidraget till den nordiska samfinan-
sierade verksamheten vid Nordiska Afrikainsti-
tutet finansieras från delposten. Regeringen anser
det angeläget att resurser används till att förstär-
ka den policyrelaterade verksamheten.

Under delposten finansieras vidare bl.a. bidrag
till Stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond,
som bedriver en verksamhet med mycket gott
internationellt anseende. Under senare år har
verksamheten bl.a. inriktats på behovet att re-
formera FN-systemet, vilket är av stort värde
med hänsyn till Sveriges starka engagemang i
dessa frågor. Fonden förutser att tonvikten un-
der de närmaste åren kommer att ligga på demo-
krati och utveckling, vilket ligger i linje med Sve-
riges ambitioner att stärka stödet till en hållbar
demokratisk utveckling och ökad respekt för
mänskliga rättigheter.

Från delposten finansieras också Sveriges bidrag
till Nordiska United World College (UWC).
UWC startade 1995 i Norge och bedriver en in-
ternationell gymnasieutbildning med miljöprofil
i syfte att främja fred och samarbete. Bidraget fi-
nansierar kostnader för elever från u-länder.

Svenska institutet iAlexandria

I budgetpropositionen för 1998 (prop.l997/98:l,
utgiftsområde 7) aviserade regeringen sin avsikt
att undersöka möjligheter och förutsättningar
för att inrätta ett svenskt institut i Alexandria. I
april 1998 presenterades utredningen Ett svenskt
institut i Alexandria (Ds 1998:28) i vilken förut-
sättningar för att inrätta institutet redovisas. På
grundval av bl.a. denna promemoria beslöts i
september 1998 att inrätta institutet vars verk-
samhet kommer att inledas den 1 november
1998.

Institutet skall, inom ramen för målen för in-
ternationellt utvecklingssamarbete, utgöra en
mötesplats för att främja ökade kontakter mellan
samhällena i Sverige och övriga länder i Europa
samt Egypten och övriga länder i Mellanöstern-
regionen med aktiviteter som konferenser, semi-
narier, föreläsningar och publikationer samt stöd
till forskning och stipendiatverksamhet. Institu-
tet skall bedriva sin verksamhet i ett långsiktigt,
framtidsinriktat perspektiv där de frågor som be-
handlas skall vara av betydelse för den politiska,
ekonomiska, sociala eller kulturella utvecklingen
inom regionen, för förhållandet mellan de i den-
na ingående länderna eller för förhållandet mel-
lan dessa länder och omvärlden, i första hand Eu-
ropa. Institutet skall vidare främja det s.k. Europa
- Medelhavspartnerskapet inom Europeiska
unionen. För att säkerställa en hög kvalitet i
verksamheten kommer ett vetenskapligt råd vara
knutet till institutet, med både svenska och ut-
ländska representanter.

Swedfund

Swedfund International AB bidrar till utveckling
av bärkraftiga företag i u-länder och länder i
Central- och Östeuropa genom riskkapitalsats-
ningar i form av aktier eller lån, främst i samver-
kan med svenskt näringsliv i s.k. joint ventures.
Under senare år har Swedfund också i växande
grad gått in i riskkapital- och investeringsfonder,
särskilt i Afrika söder om Sahara.

1997 präglades av fortsatt expansion av verk-
samheten. Investeringsportföljen växte från 52
till 59 projekt och dess värde ökade med 70 mil-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

joner kronor till drygt 530 miljoner, varav ca
hälften i Central- och Östeuropa. På basis av åta-
ganden (inklusive ej utbetalda) låg Afrika re-
spektive Central- och Östeuropa ungefär jämsi-
des med 35-40 procent vardera av portföljen.
Därefter följde Latinamerika, där verksamheten
ökar, medan Asien minskat. Det helägda dotter-
bolaget Swedfund Financial Markets AB, som
bidrar till utveckling av den finansiella sektorn i
de baltiska länderna genom riskkapitalsatsningar
i affärsbanker, hade vid utgången av 1997 en in-
vesteringsportfölj till ett värde av 200 miljoner
kronor.

Verksamheten 1997 uppvisade ett positivt rö-
relseresultat. Projektintäkternas andel av pro-
jektkostnaderna ökade från 66 till 79 procent i
moderbolaget och från 51 till 116 procent för
koncernen.

Inget kapital har tillförts moderbolaget de se-
naste åren. 1997 hemställde bolaget om ytterliga-
re kapitaltillskott. Merparten av kapitalet är för-
brukat och planerade avyttringar av aktieinnehav
skulle endast ge utrymme för nya investeringar i
en mycket blygsam skala. Regeringen fäster stor
vikt vid den roll bolaget spelar för att bidra till
utveckling av ett konkurrenskraftigt näringsliv i
samarbetsländema och det är angeläget att verk-
samheten kan fortsätta att expandera. Som un-
derlag för bedömning av omfattningen av ett ka-
pitaltillskott har en översyn av Swedfunds
inriktning och verksamhet genomförts våren
1998. Beslut kommer att fattas under hösten
1998.

Regeringens överväganden

Resultatinformation och bedömning

Resultatinformation för anslaget lämnas i avsnitt

3.2 och under avsnitt om respektive anslagspost-
nivå.

För det multilaterala utvecklingssamarbetet är
målen för verksamheten i hög grad inriktade på
att i de multilaterala organen driva de svenska bi-
ståndspolitiska målen och få gehör för svenska
prioriteringar. I detta ingår bl.a. att stärka inrikt-
ningen på fattigdomsbekämpning och att driva
på reformer som syftar till ökad effektivitet i så-
väl FN-organen som i utvecklingsbankerna.
Utifrån den samlade bild som redovisas under
avsnittet Multilateralt utvecklingssamarbete kon-
staterar regeringen att de mål Sverige drivit i väx-

ande grad fått genomslag i de multilaterala orga-
nens verksamhet.

För det bilaterala utvecklingssamarbetet är
framför allt Sida ansvarig myndighet. Sida har re-
dovisat sitt arbete under 1997 på olika sätt, bl.a.
genom årsredovisningen, genom resultatanalyser
inom landstrategiarbetet, genom utvärderings-
verksamheten och i skrivelser på basis av särskil-
da uppdrag från regeringen. Delar av denna re-
sultatinformation finns redovisad under avsnittet
Bilateralt utvecklingssamarbete.

Sida har i uppdrag att i samråd med Utrikes-
departementet utveckla mål- och resultatstyrning
av verksamheten bl.a.i syfte att förbättra resul-
tatinformationen inom Sidas verksamhetsgrenar,
som tillsammans med analyserna i landstrategi-
arbetet utgör ett viktigt underlag för regeringens
bedömning. Vidare pågår ett utvecklingsarbete
om landstrategiprocessen i syfte att bl.a. förbättra
resultatanalyserna och kopplingen mellan resul-
tat och samarbetets inriktning för att stärka land-
strategierna som styrinstrument. Regeringen
fäster stor vikt vid detta utvecklingsarbete som
skall fortsätta. Båda processerna utgör ett viktigt
led i att förbättra underlaget för en kontinuerlig
och jämförbar uppföljning och bedömning av
biståndets resultat och effektivitet. De bör också
bidra till att tydliggöra utvecklingssamarbetets
förändring mot ett mer kunskapsintensivt inne-
håll med ökat fokus på att stärka samarbetslän-
dernas kapacitet och kompetens och mindre be-
toning på överföring av finansiella resurser.
Detta är viktigt för att kunna analysera konsek-
venserna av biståndets förändrade inriktning med
avseende på Sidas framtida resursdimensionering
såväl på hemmaplan som i fält.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

För anslaget Al. Biståndsverksamhet finns en-
dast en mindre del avgiftsinkomster. Budgetåret
1999 beräknas dessa uppgå till ca 0,9 miljoner
kronor.

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Inom anslaget finns olika beräkningsgrunder för
bemyndiganderamen. Vid beräkningen av för-
pliktelser för både multi- och bilateralt utveck-
lingssamarbete har reservationer på anslaget inte
kunnat beaktas. Den totala bemyndiganderam
om 37 248 miljoner kronor som regeringen före-
slår riksdagen är således inte minskad med reser-
vationerna. Utifrån en uppskattning av reserva-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

tionerna vid utgången av 1998 skulle bemyndi-
ganderamen minska med ca 5,5miljarder kronor
totalt om reservationerna beaktas.

Inom det multilaterala utvecklingssamarbetet
föreslås regeringen få ikläda staten förpliktelser

som tillsammans med tidigare gjorda, utestående
utfästelser uppgår till högst 9 339 miljoner kro-
nor för år 1999 i enlighet med följande tabell:

ITabell 3.11 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser inom det multilaterala utvecklingssamarbetet \|
Tusental kronor	1997 utfall	1998 prognos	1999 beräknat	2000 beräknat	2001 beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	9 472 061	8 039 152	6 964 013	-	-
Nya förpliktelser	167 776	559 000	4 200 000	-
Infriade förpliktelser*	-1 600 685	-1 634 139	-1 825 185	-1 834 114	-1 747 486
Utestående förpliktelser vid årets slut	8 039 152	6 964 013	9 338 828	-
Er hå llen/f öreslagen bemynd iganderam	8 039 152	6 964 013	9 338 828

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Inom det bilaterala utvecklingssamarbetet har
riksdagen bemyndigat regeringen att ikläda sta-
ten förpliktelser som tillsammans med tidigare
gjorda, utestående utfästelser motsvarar högst
fem gånger landramen på årsbasis för det land-
ramsfinansierade samarbetet med programländer
för vilka regeringen fastställt landstrategier eller
motsvarande. I fall då landramen förändras, t.ex.
vid successiv avveckling av samarbetet eller vid
uppbyggnad av ett nytt programlandssamarbete,
får regeringen i varje särskilt fall fastställa maxi-

mal utfästelseram i syfte att undvika att redan
gjorda åtaganden överskrids. För övriga landpro-
gram och andra verksamheter får utfästelseramen
uppgå till högst tre gånger 1999 års medelstill-
delning. I enlighet med ovanstående beräknings-
regler föreslås bemyndiganderamen för det bila-
terala utvecklingssamarbetet fastställas till 27 909
miljoner kronor för år 1999 enligt nedan.

Sammanlagt för multi- och bilateralt utveck-
lingssamarbete uppgår således den föreslagna
bemyndiganderamen till 37 248 miljoner kronor.

ITabell 3.12 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser inom det bilaterala utvecklingssamarbetet \|
Tusental kronor	1997 utfall	1998 prognos	1999 beräknat	2000 beräknat	2001 beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	6 477 000	8 469 000	10 309 000	-
Nya förpliktelser	9 410 000	9 744 000	10 041 000	-	-
Infriade förpliktelser*	-7 418 000	-7 903 000	-7 955 000	-8 431 000	-9 094 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	8 469 000	10 310 000	12 395 000	-	-
Erhållen/föreslagen bemynd iganderam	26 166 000	26 120 000	27 909 000	-	-

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Slutsatser och konsekvenser för anslag

Regeringen föreslår att anslaget Al. Bistånds-
verksamhet för 1999 ökar med 517 miljoner kro-
nor till totalt 10 731 miljoner kronor. I den be-
räknade medelsfördelningen har hänsyn tagits till
reservationer och tidigare ingångna avtal.

Det multilaterala utvecklingssamarbetet inom
anslaget beräknas 1999 öka med 351 miljoner
kronor till 3 362 miljoner kronor. Hela höjning-
en förklaras av utgifter till följd av tidigare in-
gångna avtal inom de multilaterala utvecklings-
bankerna och Europeiska utvecklingsfonden
(EUF).

Det bilaterala utvecklingssamarbetet 1999 be-
räknas öka med 185 miljoner kronor till 7 345
miljoner kronor. Afrikaposten föreslås öka som
ett led i regeringens satsning på regionen, medan
en minskning föreslås för Asienposten på grund
av uppsägningen av samarbetsavtalet med Indien.
För Europaposten, vilken var ny för 1998, be-
räknas också en höjning. Inom ramen för den
satsning på kompetens- och kapacitetsutveckling
som regeringen prioriterar beräknas höjningar
för Särskilda utvecklingsprogram och Forsk-
ningssamarbete. Även för Ekonomiska reformer
beräknas en betydande höjning då behovet av
stöd är omfattande, inte minst inom ramen för
det s.k. HlPC-initiativet.

För Övrigt beräknas en sänkning med 19
miljoner kronor till 24 miljoner kronor med hän-
syn till reservationerna.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

A2. Biståndsförvaltning

satsning på kompetens- och kapacitetsutveckling
som aviserats. Anslagssparandet beräknas minska
med ca 15-20 miljoner kronor årligen.

Tabell 3.13 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utfall	414 079	Anslags- sparande	133 396
1998	Anslag	409 333	Utgifts- prognos	421 000
1999	Förslag	418 143 ¹
2000	Beräknat	425 700 '
2001	Beräknat	432 257 ’

1. Består av anslagsposterna:

A2.1 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) 408 573 tkr
A2.2 Nordiska Af rika institutet (NAI) 9 570tkr

2. Motsvarar 418 143 i 1999 års prisnivå

3. Motsvarar 418 143 i 1999 års prisnivå

Tabell 3.14 Beräkning av anslaget för 1999

Tusental kronor

Anslag 1998	409 333
Pris- och löneomräkning	7 412
Justering av premier	1 398
Förslag 1999	418 143

Anslaget A2. Biståndsförvaltning består av två
anslagsposter: Styrelsen för internationellt ut-
vecklingssamarbete (Sida) och Nordiska afrika-
institutet (NAI). Av det totala anslagsbeloppet
på 418 143 000 kronor beräknas anslagspost 1
Sida till 408 573 000 kronor och anslagspost 2
NAI till 9 570 000 kronor. Därutöver finansieras
institutets forsknings- och forskningsstödjande
verksamhet gemensamt av de nordiska länderna.
Den svenska andelen finansieras från anslags-
posten A1.3.

Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. En förändring av sättet att
finansiera avtalsförsäkringar på det statliga områ-
det fick till följd att anslagen för år 1998 justera-
des. Den tekniska justeringen för 1999 beror på
en korrigering av denna ursprungliga justering.

Utfall på anslaget var 414 miljoner kronor för
1997, vilket är 2 miljoner kronor högre än tillde-
lade medel. Anslagsutnyttjandet utöver budget
förklaras av att Sida använt tidigare års anslags-
sparande. För 1998 beräknas utfallet till 421 mil-
joner kronor, vilket är 12 miljoner kronor högre
än tilldelade medel på 409 miljoner kronor,
framförallt beroende på att Sida även för 1998
kommer att ta i anspråk en del av myndighetens
anslagssparande, som uppgick till ca 130 miljoner
kronor vid utgången av 1997. Sida planerar att
använda sparandet för att täcka framtida pro-
gnostiserade underskott samt finansiera den

Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete (Sida)

Sida är enligt förordningen (1995:869) med in-
struktion för Styrelsen för internationellt ut-
vecklingssamarbete (Sida) central förvaltning-
smyndighet för Sveriges bilaterala
utvecklingssamarbete och för stödet till länder i
Central- och Östeuropa.

Sida pekar i sitt budgetunderlag för 1999 på
utvecklingssamarbetets förändring, dvs. den
ökade inriktningen på systemförändring snarare
än stöd till enskilda projekt och dess inverkan på
myndighetens arbetssätt och resursfördelning.
Sida planerar en större kompetens- och kapaci-
tetssatsning under de närmaste åren för att till-
godose de förändrade krav som ställs på myndig-
heten. Vidare planeras nyrekryteringar, dels för
att kompensera för de stora pensionsavgångar
som kommer under perioden 1999-2009, dels för
att tillföra ny kompetens för att kunna täcka nya
arbetsuppgifter och områden. Totalt kommer
satsningen innebära en kostnad på ca 15-20 mil-
joner kronor per år de närmaste tre åren. För att
finansiera satsningen kommer Sida att använda
det sparande som finns på myndighetens förvalt-
ningsanslag.

I sitt budgetunderlag framhåller Sida vidare att
nya former för utvecklingssamarbetet, med bl.a.
partnerskapstanken och behov av fördjupat sam-
arbete och dialog med samarbetsländema, också
medför att innehållet i biståndet förändras. Myn-
dighetens egen personal, framförallt i fält, blir
alltmer en del av utvecklingssamarbetet. Det
ställer därmed krav på en mer flexibel fältrepre-
sentation. För att underlätta en sådan fältrepre-
sentation inleddes 1997 en försöksverksamhet
genom vilken Sida under tre år har möjlighet att
sakanslagsfinansiera vissa tjänster i fält. Myndig-
heten föreslår i budgetunderlaget att Sida inom
ramen för försöksverksamheten från 1999 får fi-
nansiera samtlig biståndspersonal som är direkt
involverad i biståndsproduktionen på sakanslag.
Sida pekar även på att anslagsstrukturen i andra
avseenden inte är ändamålsenlig och lägger där-
för förslag om tre nya anslagsposter.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Regeringens överväganden

Resultatinformation

En resultatbedömning av Sidas verksamhet åter-
finns under avsnittet Al. Biståndsverksamhet,
Bilateralt utvecklingssamarbete.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Sida har endast en mindre andel avgiftsinkoms-
ter. Budgetåret 1999 beräknas dessa uppgå till ca

2,5 miljoner kronor för anslagsposten A 2.1 Sty-
relsen för internationellt utvecklingssamarbete
(Sida).

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) har i revisionsrapport
som sammanfattande omdöme angett att Sidas
resultatredovisning ger ett tillfredsställande in-
tryck. RRV framhåller dock två brister i resultat-
redovisningen; bristande dokumentation och
kvalitetssäkring samt otydlig och oprecis redo-
visning av prestationer. Brister har även påpekats
beträffande den interna kontrollen och i synner-
het bristande implementering, förankring och
efterlevnad av regelverket.

Regeringen anser att det är angeläget att Sida
fullföljer det åtgärdsprogram som inletts för att
komma tillrätta med de brister som påtalats. Be-
träffande redovisning av prestationer har Sida på
regeringens uppdrag inlett ett utvecklingssamar-
bete i samråd med Utrikesdepartementet.

Slutsatser

Regeringen delar Sidas uppfattning att utveck-
lingssamarbetets förändrade villkor, inriktning
och utformning medför behov av en större sats-
ning på kompetens- och kapacitetsutveckling
och välkomnar därför myndighetens initiativ till
en sådan satsning genom utnyttjande av sitt an-
slagssparande.

Beträffande de föreslagna förändringarna i an-
slagsstrukturen vill regeringen inför budgetåret
2000 se över anslagskonstruktionen i samband
med att försöksverksamheten med sakanslagsfi-
nansierade tjänster i fält löper ut. De föreslagna

förändringarna i anslagsstrukturen inför budget-
året 1999 avvisas därför.

Nordiska Afrikainstitutet

Målen för Nordiska Afrikainstitutet är enligt
förordningen (1995:1352) med instruktion för
myndigheten, att inom Norden

- främja och driva vetenskaplig forskning om
Afrika,

- främja samarbete och kontakter mellan nor-
diska och afrikanska forskare,

- utgöra ett dokumentationscentrum för
forskning och studier om Afrika,

- informera om Afrikaforskning och aktuella
afrikanska förhållanden.

Institutet föreslår en avsevärd höjning av
ramanslaget för att finansiera ökade hyreskost-
nader för den förestående flyttningen. Institutet
anser att den uppräkning av verksamhetsbidra-
get, som tidigare gjorts, har gjort det möjligt att
upprätthålla en i stort sett oförändrad ambi-
tionsnivå. Utrymme har därmed skapats för en
konsolidering av verksamheten. En mindre höj-
ning av verksamhetsanslaget föreslås för ett nytt
bibliotekssystem.

Under 1997 har en extern utvärdering gjorts
av institutets hela verksamhet på initiativ av pro-
gram- och forskningsrådet. Utvärderingens slut-
satser om verksamheten var till övervägande del
mycket positiva. Viss kritik riktades mot den in-
terna organisationen. Institutet åtgärdar nu detta.

Regeringens överväganden

Resultatinformation och bedömning

Av årsredovisningen framgår att institutet
kunnat fortsätta sin expansion av forsknings-
verksamheten tack vare ett ökat engagemang
från de reguljära anslags- och bidragsgivarna och
ett växande intresse för institutets forskning från
omvärlden. Institutet visar flera exempel på att
det är högkvalitativ forskning som bedrivs.
Efterfrågan på föreläsare från institutets forskar-
kollektiv har ökat. Forskarna får sina rapporter
publicerade och recenserade i internationella tid-
skrifter. Recensionerna är till övervägande del
mycket positiva. En extern utvärdering av två av
institutets forskningsprogram har visat på hög

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

kvalitet. Biståndsmyndighetema i Norden begär
allt större medverkan av institutets forskare på
olika områden.

Den informationstekniska utvecklingen har i
hög grad präglat bibliotekets arbetsmetoder un-
der den senaste treårsperioden. Institutets hem-
sida har utvecklats till en viktig informationsre-
surs för Afrikaforskningen, till exempel genom
bibliotekets tidskriftsförteckning och genom
länkar till viktiga externa informationskällor.
LIBRIS-registreringen har ökat kraftigt. IT-
satsningen har medfört en höjd standard på refe-
rens- och informationsarbetet.

Flera exempel visar att institutet har en effektiv
och uppskattad publikationsverksamhet. Allt fler
institutioner och forskare både utom och inom
Norden önskar publicera sig genom institutet.

Institutet har kommit att spela en viktig roll
när det gäller utvecklingen i Centralafrika. Bl.a.
har institutet, på uppdrag av Sida och det norska
utrikesdepartementet, medverkat i den pågående
nationella dialogen i Burundi. Institutet har ock-
så haft en hög profil vad gäller utvecklingen i
södra Afrika och deltagit i seminarier och bidra-
git med underlag när det gäller att utforma ny bi-
ståndspolitik i Finland, Norge och Sverige.

Afrikainstitutet har framgångsrikt bidragit till
att informera och sprida kunskap om Afrika. In-
stitutet spelar också en viktig roll genom att
medverka i utvecklingen av de nordiska länder-
nas Afrikapolitik liksom till att stärka utveck-
lingssamarbetet med regionen.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Avgiftsinkomster för anslagsposten A2.2 beräk-
nas till 0,5 miljoner kronor.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

För Afrikainstitutet hade Riksrevisionsverket
inga allvarligare iakttagelser i samband med revi-
sionen.

Slutsatser

De riktlinjer för Nordiska Afrikainstitutets verk-
samhet som regeringen redovisade i 1993 års
budgetproposition (prop. 1992/93:100, bil 4, bet.
1992/93:UU15, rskr. 1992/93:297) gäller allt-

jämt. Institutet skall befästa sin ställning som
samordnare och katalysator för den nordiska Af-
rikaforskningen. En viss del av verksamheten
skall även framgent vara efterfrågestyrd och fi-
nansierad genom uppdrag från bl.a. de nordiska
biståndsmyndighetema.

Den utökade verksamheten och bibliotekets
tillväxt gör det nödvändigt att institutet har än-
damålsenliga och större lokaler. Institutet måste
därför få kompensation för de ökade hyreskost-
nader som uppkommer fr.o.m. 1999. Den exter-
na utvärderingen av institutet har givit värdefull
information om institutet. Det är viktigt att
bristerna i den interna organisationen nu åtgär-
das.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

4 Verksamhetsområde B Samarbete med
Central- och Östeuropa

4.1 Omfattning

Verksamhetsområde B Samarbete med Central-
och Östeuropa består av två anslag nämligen B 1
Samarbete med Central- och Östeuropa och B 2
Avsättning för förlustrisker vad avser garantier
för finansiellt stöd och exportkreditgarantier.

ITabell 4.1 Anslagsutvecklingen för anslagna medel avse- 1 lende Samarbete med Central- och Östeuropa 1
Tusental kronor		655 908	Reserva- tion	1 492 325
1997	Utfall	655 908	Reserva- tion	1 492 325
1998	Anslag	810 000	Utgifts- prognos	700
1999	Förslag	750 000
2000	Beräknat	750 000
2001	Beräknat	900 000

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Under 1997 och i början av 1998 genomfördes
en utvärdering av samarbetet med Central- och
Östeuropa avseende perioden 1995/96-1998.
Utvärderaren fann att resultaten av insatserna
överlag var goda. I 1998 års ekonomiska vårpro-
position föreslog regeringen att 800 miljoner
kronor per år skall anvisas för perioden 1999-
2001.

Regeringen föreslår nu en något ändrad tids-
profil för anslagstilldelningen för programmet
varför beräknade medel för verksamhetsområdet
minskar med 50 miljoner kronor år 1999 och

2000 för att öka med 100 miljoner kronor år

2001 jämfört med regeringens ekonomiska vår-
proposition. Då regeringen under nuvarande
samarbetsprogram reserverat medel för beslutade
insatser som kommer att utbetalas först efter år

2000 kommer regeringens föreslagna omdispo-
nering av beloppen inte att innebära några kon-
sekvenser för verksamheten.

Förändringar

Utvärderingen av samarbetet med Central- och
Östeuropa har remissbehandlats varefter rege-
ringen för riksdagen presenterade propositionen
1997/98:70 "Att utveckla ett grannlandssamar-
bete". Inga större förändringar av vare sig mål el-
ler organisation har föreslagits i propositionen.

Mål

De av riksdagen fastslagna målen för utveck-
lingssamarbetet med Central- och Östeuropa
åren 1999-2001 är att främja en säkerhetsgemen-
skap, fördjupa demokratins kultur, stödja en so-
cialt hållbar ekonomisk omvandling samt stödja
en miljömässigt hållbar utveckling. Härtill skall
allt utvecklingssamarbete präglas av ett jäm-
ställdhetsperspektiv.

Prioriteringar

Under budgetåret 1999 kommer regeringen att
prioritera:

- inriktningen av utvecklingssamarbetet på in-
satser för att främja medlemskap i EU för
Estland, Lettland, Litauen och Polen,

- integreringen av Ryssland och Ukraina i eu-
ropeiska samarbetsstrukturer,

- ett utökat samarbete på det sociala området.

Ett fördjupat samarbete på rättsområdet för
Östersjöländerna är även en angelägen uppgift.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Vidare kommer regeringen att anta nya land-
strategier för Estland, Lettland och Litauen före
utgången av 1998 och under 1999 för Polen,
Ryssland och Ukraina.

4.2 Resultatbedömning

En övergripande resultatbedömning av verksam-
hetsområdet Samarbete med Central- och Öst-
europa har genomförts under hösten 1997. Ut-
värderaren har funnit att resultaten av
östsamarbetet överlag är goda. Härutöver har ut-
värderingar av det säkerhetsfrämjande samarbetet
respektive den särskilda exportkreditgarantira-
men redovisats för regeringen.

Under de senaste tre åren har ekonomierna i
Polen och de baltiska länderna förbättrats med
ökande tillväxttakt och sjunkande inflation.
Marknadsekonomins funktioner konsolideras
och stärks gradvis. De ekonomiska och finansi-
ella problemen i Ryssland under våren och hös-
ten 1998 har accentuerat att behoven av genom-
gripande ekonomiska och sociala reformer där
kvarstår.

Det bilaterala utvecklingssamarbetet utgår till
stor del från de landstrategier som har antagits av
regeringen i samråd mellan Sverige och de prio-
riterade samarbetsländema. De nuvarande land-
strategierna gäller till och med 1998. Nya strate-
gier kommer att antas avseende åren 1999, 2000
och 2001.

Exempel på insatser under år 1997 för att
främja demokratins kultur är ett fördjupat
vänortssamarbete, stöd till kriminalvård, exper-
tinsatser på rättsområdet, språk- och integra-
tionsstöd och seminarier om enskilda organisa-
tioners roll i en demokrati. Det decentraliserade
samarbetet engagerar idag 200 av 288 svenska
kommuner - vartill kommer länsstyrelser och
landsting samt storregioner - och är av betydelse
för förbättrad kommunal och regional demokra-
ti, förvaltning och infrastruktur. Målet, en socialt
hållbar ekonomisk omvandling, närmas gradvis
genom stöd på socialförsäkrings- och social-
tjänstområdet, skatteområdet, arbetsmarknadsin-
satser och genom näringslivsfrämjande insatser.
För att stödja en miljömässigt hållbar utveckling
ligger tyngdpunkten av insatserna på vatten- och
avloppsområdet. De sju projekt i Baltikum som
hittills avtalats är under genomförande. Vid ut-

gången av 1997 medverkade Sida i beredningen
av åtta nya större vatten- och avloppsprojekt,
varav sex i Ryssland, samt projekt inom avfalls-
och energiområdena. Vad gäller det säkerhets-
främjande stödet har projekt om 300 miljoner
kronor beslutats sedan år 1990. Huvuddelen av
samarbetet har gällt de tre baltiska länderna och
omfattar stöd till säkerhetspolitisk kompe-
tensutveckling, kust- och gränsbevakning, sjö-
och luftfart, polis, tull, civilförsvar och rädd-
ningstjänst. Sverige har också bistått de baltiska
länderna med att bygga upp försvarsmakter un-
der demokratisk kontroll.

I en allmän bedömning synes måluppfyllnaden
vara tillfredsställande mot bakgrund av rådande
omständigheter. Såväl mottagare av insatserna
som de samarbetande myndigheterna har begrän-
sad, eller ingen, erfarenhet av internationellt bi-
stånd och utvecklingssamarbete. Därför har in-
ledningsvis reformsamarbetet mött vissa
svårigheter att klart relatera verksamheten till
målen och att tillämpa sådana metoder i bered-
nings-, genomförande- och uppföljningsarbetet,
som leder till högsta måluppfyllnad och största
effektivitet. Genom erfarenhetsuppbyggnad och
ömsesidigt lärande har dock en ökande anpass-
ning till målen kunna ske med ökad effektivitet
som resultat.

Departementet bedömer att de insatser som
genomförts under 1997 har varit relevanta för att
närma sig de mål som regeringen ställt för verk-
samheten. För denna typ av verksamhet, där en
mängd aktörer samverkar i en internationell
miljö, kan graden av måluppfyllelse för en en-
skild insats vara svår att mäta. Löpande görs av
Sida utvärderingar av insatser för att undersöka
att insatserna uppfyller effektmålen.

4.3 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte lämnat några in-
vändningar i revisionsberättelserna eller framfört
andra principiellt viktiga frågor som rör verk-
samhetsområdet.

4.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet

I 1998 års ekonomiska vårproposition har rege-
ringen föreslagit att ytterligare en miljard kronor
skall användas under en femårsperiod dvs. 200

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

miljoner kronor årligen för näringslivsinriktade
insatser i Östersjöregionen.

4.5 Verksamheten avseende Sam-
arbete med Central- och Öst-
europa

Budgetåret 1999 är det första inom ramen för det
treårsprogram för utvecklingssamarbetet med
Central- och Östeuropa som antogs av riksdagen
i maj 1998. Programmet baseras på regeringens
proposition 1997/98:70 och avser insatser som
finansieras inom utgiftsområde 7 verksamhets-
område B Samarbete med Central- och Östeuro-
pa. En oberoende utvärdering av samarbetet, "Att
utveckla ett grannlandssamarbete" (Ds 1997:75),
presenterades för regeringen i november 1997.
Sida och Svenska institutet inkom på uppdrag av
regeringen med analyser av förutsättningarna för
och behoven av fortsatt samarbete med Central-
och Östeuropa. I propositionsarbetet ingick även
utvärderingar av det säkerhetsfrämjande samar-
betet och av den särskilda exportkreditgaranti-
ramen samt underlag från Sveriges utlandsmyn-
digheter i samarbetsländema.

I 1998 års ekonomiska vårproposition föreslog
regeringen ett nytt treårigt program på 800 mil-
joner årligen till utgiftsområde 7 verksamhets-
område B för utvecklingssamarbetet med Cen-
tral- och Östeuropa för åren 1999-2001.

Efter en första fas av stöd främst till de baltis-
ka staternas frigörelse och en andra fas av stöd till
uppbyggnad av demokratiska och marknadseko-
nomiska samhällsinstitutioner, inträder nu en ny
fas i Europa - EU-utvidgningen och den vidare
Europaintegrationen. Den 31 mars 1998 inleddes
förhandlingar om medlemskap i EU för de första
kandidatländerna. Det finns samtidigt ett starkt
ryskt och ukrainskt intresse av att delta i en bred
europeisk samverkan.

Länderna i Central- och Östeuropa har under
1990-talet förändrats snabbt. Samtidigt har den
sociala situationen försämrats för många under
omvandlingsprocessen. Det av riksdagen fast-
slagna samarbetsprogrammet för åren 1999-2001
skall bidra till ett gott grannskap i Östersjöregio-
nen och ett demokratiskt integrerat Europa. Pri-
oriterade samarbetsländer skall vara Estland,
Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och Ukraina.
I Ryssland skall de nordvästra delarna och Kali-
ningrad prioriteras. Utvecklingssamarbetet skall

fortsatt bedrivas utifrån de fyra övergripande
målen;

— att främja en säkerhetsgemenskap,

— att fördjupa demokratins kultur,

— att främja en socialt hållbar ekonomisk om-
vandling och

— att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
Allt utvecklingssamarbete skall präglas av ett

jämställdhetsperspektiv.

Samarbetets huvudområden

Att främja en säkerhetsgemenskap

Målet för det säkerhetsfrämjande stödet till
Central- och Östeuropa är att främja en gemen-
sam säkerhet i regionen. En viktig aspekt i det
säkerhetsfrämjande stödet är svenska insatser till
stöd för kandidatländernas inträde i EU. De
svenska insatserna görs främst i de prioriterade
samarbetsländema men även i andra delar av
Central- och Östeuropa. Stödet till Ryssland,
särskilt dess nordvästra del samt Kaliningrad, bör
öka. Regionala projekt eftersträvas.

Insatserna avser stöd till:

— säkerhetspolitisk kompetens,

— demokratiskt totalförsvar,

— fredsfrämjande insatser,

— gränsbevakning och insatser för stärkt yttre
gränskontroll,

— kampen mot internationell och organiserad
brottslighet,

— asyl- och migrationspolitisk kompetens,

— beredskap mot olyckor och katastrofer.

Att fördjupa demokratins kultur

Den demokratiska processen i Central- och Öst-
europa fortsätter med vissa undantag att utveck-
las positivt. Den formella grunden för demokrati
är i huvudsak lagd. I allmänhet finns en önskan
att utveckla och stärka demokratin samt att leva
upp till de åtaganden som anslutning till interna-
tionella konventioner om mänskliga rättigheter
innebär. Under perioden 1989 till 1997 har be-
slutats om insatser på detta område omfattande
totalt 501 miljoner kronor.

För att bidra till en fortsatt fördjupning av
demokratins kultur skall insatser genomföras för
uppbyggnad och stärkande av det civila samhället
i samarbetsländema. Samarbete som genomförs
av enskilda organisationer och folkrörelser samt
det akademiska och kulturella samarbetet skall få
fortsatt stöd. Fördjupade insatser på rättsområ-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

det skall prioriteras, särskilt i Estland, Lettland
och Litauen, som ett led i förberedelserna för ett
EU-medlemskap. Samarbetet mellan kommuner,
länsstyrelser, landsting och storregioner väntas
öka. Språk- och integrationsstödet till de ryskta-
lande i Estland och Lettland skall utökas och
breddas.

Att främja en socialt hållbar ekonomisk omvand-
ling

Totalt har under perioden 1989 till 1997 beslut
fattats om insatser på detta område uppgående
till 2 492 miljoner kronor. Under 1999 skall in-
satser göras för att stödja en socialt hållbar eko-
nomisk omvandling bland annat genom att ut-
öka samarbetet på det sociala området, särskilt
för uppbyggande av hållbara och bättre riktade
socialförsäkrings- och pensionssystem, åtgärder
för att förbättra barnens situation och insatser
för förbättrad folkhälsa. Inom ramen för olika
samarbetsprojekt på det sociala området planeras
att tusen ryska socialarbetare skall genomgå
kortare utbildning i Sverige. Stödet på det eko-
nomiska området kommer att fortsätta genom
näringslivsinriktade insatser och institutionellt
stöd för att marknadsekonomierna skall fungera
effektivt, bland annat genom stöd till skatteför-
valtningarna. Stöd skall också ges inom det rätts-
liga och institutionella området för att verka för
borttagande av etablerings- och handelshinder i
Östersjöregionen. Tusen unga ryska företagsle-
dare skall under en femårsperiod erbjudas kortare
vistelser med utbildning och praktik i Sverige.

Att stödja en miljömässigt hållbar utveckling

Viktiga utgångspunkter för det svenska miljö-
stödet till Central- och Östeuropa, såväl vad be-
träffar tekniskt bistånd som stöd till investering-
ar är Helsingforskonventionen (särskilt
Åtgärdsprogrammet för Östersjön) och Agenda
21 för Östersjöregionen. För kandidatländerna
för medlemskap i EU är stöd till anpassningen
till EU:s regelverk på miljöområdet en mycket
viktig inriktning. I ett bredare perspektiv är de
rekommendationer för aktiviteter som kom fram
i Århusmötet för europeiska miljöministrar vä-
sentliga för det svenska biståndet.

Inom energiområdet skall svenska insatser in-
riktas på att öka effektiviteten i produktion, dist-
ribution och användning av såväl värme som
elektricitet, vilket också bidrar till minskad mil-
jöpåverkan. Syftet med det svenska kärnsäker-
hetsprogrammet är att bidra till att uppenbara sä-

kerhetsbrister tas om hand i reaktorer som av
energibalansskäl inte omedelbart kan stängas
samt att stärka de oberoende säkerhetsmyndig-
heterna. På kärnavfallsområdet bör det svenska
engagemanget i samarbetet med Ryssland ges
ökad prioritet.

Jämställdhet

Det svenska utvecklingssamarbetet med Central-
och Östeuropa skall syfta till att underlätta ge-
nomförandet av handlingsplanen från FN:s
kvinnokonferens i Peking och därigenom tillse
att kvinnor och män i samarbetsländema tillska-
pas samma rättigheter, skyldigheter och möjlig-
heter. Vid planering av insatser skall hänsyn tas
till hur dessa påverkar kvinnor respektive män ur
jämställdhetsperspektiv. Sveriges bilaterala ut-
vecklingssamarbete med Central- och Östeuropa
skall särskilt syfta till att främja kvinnors delta-
gande i de politiska församlingarna och för att
stärka kvinnors situation på arbetsmarknaden.

Det är vidare viktigt att de länder som kandi-
derar för EU-medlemskap kan uppfylla det rela-
tivt omfattande regelverk som finns inom unio-
nen på jämställdshetsområdet.

Diagram 4.1 Fördelning av det svenska stödet 1989-1997

■ Att främja en
säkerhetsgemenskap

■ Att fördjupa demokratins
kultur

□ Att stödja en socialt hållbar
ekonomisk omvandling

□ Att stödja en miljömässigt
hållbar utveckling

Samarbetsländema

Enligt det nya samarbetsprogrammet för utveck-
lingssamarbetet med Central- och Östeuropa
1999-2001 är Estland, Lettland, Litauen, Polen,
Ryssland och Ukraina prioriterade samarbetslän-
der. I Ryssland skall de nordvästra delarna och
Kaliningrad prioriteras. Även andra områden kan
vara aktuella särskilt i regioner där reform-
processen är av särskilt intresse och där en insats
kan vara av strategisk betydelse för det svensk-
ryska samarbetet på sikt. Utvecklingssamarbetet
kommer att inriktas på att stödja Estland, Lett-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

land, Litauen och Polens framtida medlemskap i
Europeiska unionen och att ytterligare integrera
Ryssland och Ukraina i europeiska samarbets-
strukturer. Under 1999 kommer särskild vikt att
läggas vid insatser på de sociala områdena i samt-
liga samarbetsländer. Särskild beredskap kommer
även att finnas för utökat samarbete med Vit-
ryssland när politiska och ekonomiska förutsätt-
ningar föreligger. Samarbetet med Moldavien i
synnerhet, men även med länderna i Kaukasus
och Centralasien, liksom med länderna på västra
Balkan kommer att utvecklas. Medel för samar-
bete med dessa länder finansieras från utgiftsom-
råde 7 verksamhetsområde A Internationellt ut-
vecklingssamarbete.

främst kanaliseras genom Phare-programmet för
de central- och östeuropeiska länderna respektive
Tacis-programmet för OSS-länderna
(Oberoende staters samvälde) och Mongoliet.

Diagram 4.2 Fördelning av det ackumulerade stödet till
Central- och Östeuropa 1989-1997

Det EU-relaterade utvecklingssamarbetet

4.6 Anslag

ITabell 4.2 Anslagsöversikt för Samarbetet med Central- ochl 1 Östeuropa 1
Tusental kronor		1998	FÖRSLAG 1999
B 1	Samarbete med Central- och Östeuropa
B 1.1	Samarbete med Central- och Östeuropa genom Sida	521 000	528 000
B 1.2	Samarbete med Central- och Östeuropa genom Svenska institutet	54 000	54 000
B 1.3	Bidrag till Östekonomiska in- stitutet	4 636	4 636
B 1.4	Övriga bidrag till utvecklings- samarbetet med Central- och Östeuropa
	1. Säkerhetsfrämjande insat- ser	85 000	85 000
	2. Till regeringens disposition, inklusive multilateralt stöd	125 164	72 364
Summa anslag B 1		789 800	744 000
B 2	Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finan- siellt stöd och exportkredit- garantier	21 000	6 000
Summa anslag B		810 800	750 000

En stor del av utvecklingssamarbetet med Est-
land, Lettland, Litauen och Polen utgörs av kun-
skapsöverföring och institutionsuppbyggnad
med relevans för ländernas framtida medlemskap
i EU. Sverige verkar aktivt för att underlätta an-
passningsprocessen i kandidatländerna och delar
med sig av sina färska erfarenheter av medlem-
skapsförhandlingar. Sedan 1997 finns ett särskilt
svenskt program för EU-integrationsstöd. Pro-
grammet hanteras av Utrikesdepartementet och
riktas till samtliga tio kandidatländer (Bulgarien,
Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien,
Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern) i
Central- och Östeuropa. Hittills har 9 miljoner
kronor anslagits till detta stödprogram.

Sverige bidrar också genom avgifter till den
Europeiska gemenskapen till EU:s stöd som

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

ITabell 4.3 Bemyndiganden om ekonomiska förr	)liktelser för verksamhetsområde B Samarbete med Central- och Östeuropa \|
Tusental kronor	1999 beräknat	2000 beräknat	2001 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	500 000	-	-
Nya förpliktelser	771 000	-	-
Infriade förpliktelser*	-521 000	-600 000	-600 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	750 000	-
Erhå 11 en/f örest age n bemynd iganderam	750 000	-

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Bemyndiganderam

Samarbetsinsatser inom Central- och Östeuropa
är ofta av flerårig karaktär. Regeringen föreslår
därför att riksdagen bemyndigar regeringen att få
göra utfästelser under budgetåret 1999 som in-
klusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter
efter 1999 om högst 750 000 000 kronor.

stitutet och 157,4 miljoner kronor till regering-
ens disposition, inklusive multilaterala insatser.

Regeringens överväganden

Samarbete med Central- och Östeuropa genom
Sida

B 1 Samarbete med Central- och

Östeuropa

ITabell 4.4 Anslagsutvecklingen för anslag B 1 Samarbete 1 I med Central-och Östeuropa 1
Tusental kronor		640 908	Reserva- tion	971 325
1997	Utfall	640 908	Reserva- tion	971 325
1998	Anslag	789 800	Utgifts- prognos	700 000
1999	Förslag	744 000
2000	Beräknat	700 000
2001	Beräknat	856 000

Budgetåret 1999 är det första i det nya treårspro-
grammet för utvecklingssamarbetet med Cen-
tral- och Östeuropa. I 1998 års ekonomiska vår-
proposition föreslås att 2 400 miljoner kronor
anvisas för perioden 1999-2001.

Anslaget B 1 Samarbete med Central- och
Östeuropa omfattar anslagsposterna Samarbete
med Central- och Östeuropa genom Sida, Sam-
arbete med Central- och Östeuropa genom
Svenska institutet, Bidrag till Stiftelsen Östeko-
nomiska institutet och Övriga bidrag till samar-
betet med Central- och Östeuropa.

Av anslaget beräknar regeringen anslå 528
miljoner kronor till Sida, 54 miljoner till Svenska
institutet, 4,6 miljoner till Östekonomiska in-

Styrelsen för internationellt utvecklingssamar-
bete (Sida) är den centrala förvaltningsmyndig-
heten för Sveriges bilaterala utvecklingssamar-
bete med utvecklingsländer och för samarbetet
med länder i Central- och Östeuropa. Inom Sida
handläggs samarbetsinsatserna i Central- och
Östeuropa på en särskild avdelning kallad Sida-
Öst.

Regeringen bedömer att Sidas insatser är av
stort värde för samarbetsländema och att de har
bidragit till en utveckling mot normalt grann-
landssamarbete. Regeringen bedömer att Sida-
Östs organisation är effektiv och ändamålsenlig.

Regeringen beräknar att anslå 528 miljoner
kronor till Sida.

Kunskapsöverföring och ekonomiskt samarbete

Regeringen anser att insatser som syftar till att
fördjupa demokratin bör ägnas uppmärksamhet i
Sidas program. Institutionella insatser för att
främja framväxten av ett effektivt näringsliv är av
betydelse. Särskild prioritet skall läggas vid insat-
ser på det sociala området. Sida skall genom olika
insatser underlätta integrationsprocessen i EU
för kandidatländerna i närområdet. Regeringen
beräknar att anslå 285 miljoner kronor till denna
delpost. I delposten ingår medel för administrati-
va kostnader hos Sida.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Miljö och energi, inklusive kärnsäkerhet och strål-
skydd

I enlighet med det av riksdagen antagna treårs-
programmet för utvecklingssamarbetet med
Central- och Östeuropa skall miljöinsatser ges
en fortsatt hög prioritet. Insatser inom ramen för
Åtgärdsprogrammet för Östersjön och den av
Östersjöländerna nyligen antagna Agenda 21 för
Östersjöområdet skall särskilt prioriteras i detta
sammanhang. Samarbetet skall inriktas på insti-
tutionellt samarbete, lagstiftningsområdet och
insatser relevanta för EU-anpassningen. Investe-
ringar kan göras inom miljö- och energisamar-
betet samt inom StartÖst-programmets stöd till
små- och medelstora företag med gåvomedel el-
ler garanti- respektive kreditmedel. Regeringen
beräknar att anslå 168 miljoner kronor till denna
delpost. I delposten ingår Statens Naturvårds-
verks förvaltningsstöd till regionen och det
svenska stödet för kärnsäkerhet och strålskydd
genom Statens kärnkraftinspektion (SKI) re-
spektive Statens Strålskyddsinstitut (SSI). Insat-
ser inom kärnsäkerhetsområdet skall samordnas
med Sidas program för energisamarbete.

Sida har i sin utredning "Krediter i Östsamar-
betet" äskat om en garantiram på högst 500 mil-
joner kronor i samband med krediter till Central-
och Östeuropa. Regeringen har i propositionen
"Att utveckla ett grannlandssamarbete" (prop.
1997/98:70), som riksdagen ställt sig bakom
(bet. 1997/98:UU12), föreslagit att garantier och
krediter skall användas i ökad utsträckning och
ställer sig därför positiv till att på sikt bevilja en
garantiram till Sida.

Riksdagen har redan givit regeringen mandat
att besluta om garantier upp till 2 miljarder kro-
nor (prop. 1996/97:1) i samband med projekt fi-
nansierade av den s.k. Östersjömiljarden där
bland annat Sida har ett antal projekt under be-
redning. Regeringen bedömer den av riksdagen
beviljade garantiramen som tillräcklig för 1999.
Regeringen återkommer till frågor om behovet
av att delegera en garantiram till Sida för verk-
samhet i Central- och Östeuropa.

De statliga svenska insatserna på klimat- och
energiområdet har utvärderats under våren 1998.
Utredaren konstaterar bland annat att regering-
ens effektmål för Sidas respektive Energimyn-
dighetens/NUTEK:s verksamhet inom energi-
sektorn är olika. För Sida ingår förbättringar
inom energisektorn som ett led i ett samarbets-
lands ekonomiska och sociala utveckling. Ener-
gimyndigheten/NUTEK:s verksamhet är ett

klimatpolitiskt pilotprogram som syftar till ener-
gieffektivisering m.m. i samarbetsländema för att
finna kostnadseffektiva mätbara vägar att reduce-
ra koldioxidutsläpp och utveckla kunskap och
erfarenheter rörande s.k. gemensamt genom-
förande inom ramen för FN:s klimatkonvention
och dess Kyotoprotokoll. Utredaren konstaterar
att, trots att målen är olika, de bägge myndighe-
terna ibland bedriver likartade projekt inom
energisektorn i samarbetsländema och att myn-
digheterna i dessa fall ej samarbetat i önskvärd
utsträckning.

Regeringen avser, för att undvika överlappning
av viss verksamhet och för att uppnå en bättre
koordinering mellan de bägge myndigheternas
verksamhet inom klimat- och energiområdet, att
tydliggöra myndigheternas verksamhetsmål. Sida
skall fortsatt finansiera verksamhet som leder till
ekonomisk- och social utveckling av samar-
betsländerna där en reformering av energisektorn
är ett nyckelområde. Sådana investeringar måste
dock vara i överensstämmelse med målen för
hållbar utveckling i Östersjöområdet. Ener-
gimyndigheten skall fortsätta det klimatpolitiska
programmet som syftar till energieffektivisering i
samarbetsländema för att finna kostnadseffektiva
mätbara vägar att reducera koldioxidutsläpp som
ett led i utvecklingen av begreppet "joint imple-
mentation" i klimatkonventionen. Energimyn-
digheten bör inhämta Sidas synpunkter när det
gäller projektens strukturmässiga och samhälls-
ekonomiska konsekvenser för samarbetslandet.
Sida bör inhämta Energimyndighetens syn-
punkter på projektens klimatpolitiska konsek-
venser dvs. hur mycket reduceras koldioxidut-
släppen i samarbetslandet genom de av Sida
finansierade insatserna på energiområdet.

Under våren har även en utvärdering av det
svenska kärnkraftsäkerhets-, strålskydds- och
kärnämneskontrollprogrammen, som pågått i
cirka sex år, genomförts. Kärnkraftsäkerheten
hanteras av SiP, som är en särskild enhet under
Statens kärnkraftinspektion (SKI), med en bety-
dande självständighet. Strålskyddet hanteras av
Statens strålskyddsinstitut (SSI) genom en sär-
skild enhet som kallas SIUS, dock med relativt
stark koppling till SSI. Kärnämneskontrollen
hanteras av SKI genom en särskild projektenhet,
knuten till själva myndigheten och ej till SiP.

Till kämsäkerhetsprogrammet har, under pe-
rioden 1992-98, anslagits 301 miljoner kronor.
Huvuddelen av .dessa medel, ca 275 miljoner
kronor, har använts till åtgärder vid kärnkraft-
verket Ignalina och den litauiska kämsäker-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

hetsmyndigheten Vatesi. Resterande medel har
allokerats till kämkraftsäkerhet i Ryssland. Till
strålskyddsprogrammet har ca 79 miljoner kro-
nor fördelats under perioden 1992-97. SSI har i
de baltiska länderna haft stor betydelse för upp-
byggnaden av de nationella myndigheterna. Ut-
över insatser för att bygga upp de nationella or-
ganen och systemen har SSI också engagerat sig i
samordning över nationsgränserna, vilket är en
viktig fråga även sett ur ett svenskt bered-
skapsperspektiv. Till kärnämneskontrollen har
sammantaget anslagits 35,6 miljoner kronor.

Utredarens övergripande slutsats är att pro-
grammet dels haft en lämplig inriktning, dels ge-
nomförts på ett bra sätt. Utöver vissa mindre på-
pekanden finns inga stora brister eller misstag,
effekterna av stödet är uppenbart såväl goda som
stora.

I huvudsak går verksamheten ut på att vidta
åtgärder som förbättrar kärnsäkerhet och strål-
skydd i vår närregion på ett sätt som gagnar såväl
mottagarländerna som Sverige.

Utredaren konstaterar vidare att det fortfaran-
de finns angelägna behov inom kärnsäkerhet,
strålskydd och kämämneskontroll som inte är
tillgodosedda eller som ännu under några år be-
höver fortsatt stöd eller uppföljning. Av hänsyn
till både mottagarländernas behov som till Sveri-
ges legitima skyddsintresse anser utredaren att
stödet därför bör fortsätta. Den stödnivå som
programmet haft förefaller rimligt avvägd för ett
ambitiöst bilateralt samarbetsprogram. Flerna-
tionell finansiering kommer dock att bli nödvän-
dig för de större materiella projekten.

Utredaren föreslår vidare att Sida bör ges an-
svaret för programmet. Regeringen bör låta Sida
styra och följa upp programmet på samma sätt
som annat samarbete. Den del som avser indust-
riellt inriktat stöd till projekt inom kärnsäkerhet
eller avfallshantering bör samlas till ett delpro-
gram under Sida. Myndigheterna SKI och SSI
bör återta och utveckla den del av samarbetet
som avser relationer till och uppbyggnad av sys-
termyndigheter i Baltikum och Ryssland.

Regeringen delar utredarens uppfattning att
den del av programmet som rör kärnteknisk
verksamhet, dvs. kärnsäkerhet, hantering av
kärnavfall samt de strålskyddsfrågor som hör
samman med kärnteknisk verksamhet framdeles
bör samordnas inom ett gemensamt projekt. Re-
geringen anser att de hittillsvarande goda erfa-
renheterna från verksamheten och den effektivi-
tet med vilken programmet enligt utredaren
bedrivits talar för att SKI och SSI även i fortsätt-

ningen bör ha huvudansvaret för verksamheten.
Regeringen föreslår att verksamheten framdeles
skall koncentreras till åtgärder avseende kärnsä-
kerhet, hantering av kärnavfall och strålskydd av-
seende kärnteknisk verksamhet. Regeringen de-
lar vidare utredarens uppfattning att strålskydds-
frågor i andra sammanhang än kärnteknisk verk-
samhet såsom t.ex. inom industri, boende och
sjukvård bör hanteras utanför programmet för
kärnteknisk verksamhet. Regeringen föreslår
därför att Sida ges ansvaret för denna verksamhet
under programmet miljö.

Regeringen konstaterar att det svenska kärn-
säkerhets- och strålskyddsprogrammet varit ett
framgångsrikt samarbete och uppfyllt flera av de
mål som ställdes när verksamheten startade 1992.
Som tidigare nämnts föreslår regeringen att verk-
samheten skall fortsätta på oförändrad nivå och
beräknar anslå 168 miljoner kronor för budget-
året 1999. Regeringen avser återkomma i regle-
ringsbrev för de berörda myndigheterna avseen-
de fördelningen av dessa medel för respektive
program.

Sida förutsätts fortsätta samarbetet och koor-
dineringen med internationella organ som
EBRD, Världsbanken, EU:s Phare- och Tacis-
program, NEFCO och NIB samt andra bilate-
rala program.

Samarbete genom enskilda organisationer

Samarbetet genom enskilda organisationer är av
stor betydelse i byggandet av demokratiska sam-
hällen och främjandet av mellanfolkliga kontak-
ter. Samarbetet med enskilda organisationer ka-
naliseras genom elva organisationer med vilka
Sida har slutit ramavtal. Samarbetet syftar till
uppbyggande av demokratiska organisationer i
samarbetsländema. Regeringen beräknar att anslå
75 miljoner kronor till denna delpost vilket inne-
bär en ökning med 7 miljoner kronor.

Samarbete med Central- och Östeuropa genom
Svenska institutet

Svenska institutet (SI) har till uppgift att sprida
kunskap om Sverige i utlandet och att svara för
utbyte med andra länder inom kultur, utbildning,
forskning och samhällsliv i övrigt. Cirka två
tredjedelar av SI:s verksamhet inriktas på utveck-
lingssamarbete med Central- och Östeuropa in-
klusive medel från andra utgiftsområden än ut-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

giftsområde 7, verksamhetsområde B Samarbete
med Central- och Östeuropa.

Regeringen anser att SI fyller en viktig funk-
tion genom att fördjupa demokratins kultur på
de kulturella och akademiska områdena. Språk-
och integrationsstödet som lämnas för integra-
tion av de ryskspråkiga befolkningarna i Estland
och Lettland är en angelägen insats och kommer
att intensifieras under 1999. "Partnerskap för
Kultur", ett långsiktigt projekt för dialog och er-
farenhetsutbyte om kulturens och kulturpoliti-
kens möjligheter att främja yttrandefrihet och
mångfald, demokrati och gemensam säkerhet,
inleddes 1998 och planeras pågå även i fortsätt-
ningen. Under "Polens år 1999" skall institutet
inom ramen för projektet medverka till aktivite-
ter. Regeringen beräknar att anslå 54 miljoner
kronor till Svenska institutet för budgetåret
1999.

Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska institutet

Östekonomiska institutet (ÖEI) bildades 1989
och har som uppgift att främja kunnandet i Sve-
rige om de ekonomiska förhållandena i Östeuro-
pa. Institutet riktar sig både till stat och närings-
liv och förmedlar forskningsrön bland annat
genom seminarier och rapporter. Institutet är
också aktivt i en rad internationella forsknings-
projekt och samarbetar med institut i Central-
och Östeuropa. Genom ett avtal åtar sig staten
att lämna årliga bidrag till institutet. Avtalet löper
ut i juni månad 1999. En utvärdering av verk-
samheten kommer att göras under hösten 1998.1
avvaktan på utvärderingen reserveras för år 1999
4 636 000 kronor på anslagsposten, vilket mot-
svarar bidraget för år 1998.

Övriga bidrag till samarbetet med Central- och
Östeuropa

Säkerhetsfrämjande insatser

Med utgångspunkt i propositionen ”Att utveckla
ett grannlands samarbete” (prop. 1997/98:70)
samt utvärderingen ”Att söka säkerhet i samar-
bete” (Ds 1998:30), ämnar regeringen genomföra
vissa förändringar i beredningen av det säker-
hetsfrämjande stödet från och med år 1999. De-
lar av stödet, som nu handläggs av Regerings-
kansliet, kommer att överföras till Sida liksom
därtill hörande medel. Den av regeringen utsedda

beredningsgruppen kommer att fylla en funktion
som samråds- och policyorgan. Förändringarna i
dispositionsrätten kommer att framgå av 1999
års regleringsbrev.

Regeringen beräknar att anslå 85 miljoner
kronor till säkerhetsfrämjande insatser för bud-
getåret 1999.

Till regeringens disposition

I denna delpost ingår från och med budgetåret
1999 även insatser för multilateralt stöd.

För att kunna bemöta den snabba utveckling-
en i de central- och östeuropeiska länderna och
för att stödja det samarbete som bedrivs genom
internationella organisationer, är det nödvändigt
med en anslagspost för medel till regeringens
disposition. Det är av stor vikt att ta till vara de
synergieffekter som kan uppstå genom samfi-
nansiering mellan bilaterala och multilaterala
program och projekt. Organisationerna skall hu-
vudsakligen finansiera sin verksamhet genom or-
dinarie resurser, men regeringen avser även fort-
sätta att bilateralt finansiera insatser som är av
särskild betydelse för reformprocessen och som
är otillräckliga i det internationella utvecklings-
samarbetet.

Utgifter för administrativa kostnader i utri-
kesförvaltningen täcks av medel från denna del-
post. I delposten ingår även medel till projektet
”Polens år 1999” samt till handelshögskolan i
Riga och den planerade juristhögskolan i Riga.

Regeringen beräknar att anslå 72 364 000 kro-
nor till regeringens disposition för budgetåret
1999.

B 2 Avsättning för förlustrisker vad
avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier

Tabell 4.5 Anslagsutvecklingen för anslag B 2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier
Tusental kronor
1997	Utfall	15 000	Reserva- tion	521 000
1998	Anslag	21 000	Utgifts- prognos	0
1999	Förslag	6 000
2000	Beräknat	50 000
2001	Beräknat	44 000

3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uo7-14

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Länderna i Central- och Östeuropa har behov av
finansiellt stöd för att påskynda reform-
processen. Detta kan bland annat avse betal-
ningsbalansstöd eller exportkreditgarantier till
vissa länder i Central- och Östeuropa. Medel av-
sätts för att täcka eventuella skadeförluster.

Regeringen föreslår att regeringen bemyndigas
att under budgetåret 1999 ikläda statens betal-
ningsansvar i form av statsgarantier för finansiellt
stöd till Central- och Östeuropa till ett belopp
om högst 150 miljoner kronor.

Regeringen föreslår vidare att regeringen be-
myndigas att ikläda staten betalningsansvar i
form av statsgarantier för exportkreditgaranti-
givning för vissa länder i Central- och Östeuropa
till ett belopp om högst 500 000 000 kronor ut-
över tidigare medgivet belopp. För att täcka
eventuella skadeförluster föreslår regeringen att
en avsättning sker med 6 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Finansiellt stöd

Sverige har sedan 1992 utfäst betalningsbalans-
stöd 14 gånger till 11 länder. I början av 1998 har
Ungern och Estland betalat tillbaka sin skuld till
Sverige och vissa av de tidigare lånen förfaller
snart till betalning. Genom det svenska medlem-
skapet i EU deltar Sverige från och med år 1995 i
EU:s gemensamma utlåning, som garanteras mot
EU:s budget. Regeringen bedömer att behovet
av ytterligare bilaterala insatser från svensk sida
kommer att vara begränsat.

Den totala utestående skulden till Sverige
uppgår till 1 600 miljoner kronor. För eventuella
skadeförluster skall 10 procent, i något fall 15
procent, av den utestående skulden avsättas.
Hitintills har 179 miljoner kronor avsatts för
eventuella skadeförluster. För det kommande
budgetåret beräknades ytterligare 42 miljoner
kronor avsättas på grund av den år 1997 upp-
rättade nordiska miljöinvesteringslåneordningen.
På grund av bland annat återbetalade lån beräk-
nas det totala behovet av avsättningar för år 1999
uppgå till 177 miljoner kronor vilket skall jämfö-
ras med nuvarande avsättningar som uppgår till
179 miljoner kronor. Regeringen föreslår därför
att några ytterligare avsättningar för år 1999 inte
görs.

Emellertid bör även framgent finnas en bered-
skap för eventuellt bilateralt betalningsbalansstöd
för vissa länder i de fall gemensamt EU-stöd inte

kommer till stånd. Regeringen föreslår därför att
riksdagen godkänner ett statligt garantiåtagande
för betalningsbalansstöd om 150 miljoner kronor
för år 1999. I det fall betalningsbalansstöd
kommer att utbetalas kommer medel för avsätt-
ningar att reserveras i samband med regeringsbe-
slut.

Exportkreditgarantiramen

Regeringen har inrättat en exportkreditgaranti-
ram på 2 miljarder kronor för de baltiska länder-
na och Ryssland. Affärer med Kazakstan, Ukrai-
na och Vitryssland har även inkluderats avseende
kredittider över ett år i samfinansiering med in-
ternationella finansieringsinstitutioner. Syftet
med ramen är att bidra till att utveckla näringsliv
och infrastruktur i berörda länder samt att bidra
till ett varaktigt samarbete mellan de berörda län-
derna och svenska företag. Regeringen har sedan
1993 avsatt 400 miljoner kronor för eventuella
skadeförluster vilket belastat anslaget för utveck-
lingssamarbete med Central- och Östeuropa.
Exportkreditnämnden (EKN), som handlägger
ramen, har meddelat regeringen att summan av
förbindelser och utfästelser under år 1998 kan
komma att nå det uppsatta rambeloppet. Som
underlag för ett ställningstagande om en eventu-
ell höjning av rambeloppet beslöt regeringen att
göra en utvärdering av resultaten, måluppfyllel-
sen och erfarenheterna av garantiramen. Utvär-
deringen överlämnades till regeringen i februari
1998.

Utvärderingen visar att garantiramen har haft
stor betydelse för utvecklingen av affärsrelatio-
nerna mellan svenska företag och företag i de be-
rörda länderna. Av utvärderingen framgår vidare
att ramen bör höjas och att villkoren bör ändras.
EKN har i skrivelse den 13 augusti föreslagit att
ramen skall utvidgas samt vissa villkor förändras.

Innan den ryska finansiella krisen blev akut
hade den politiska och ekonomiska situationen
förbättrats särskilt i de baltiska länderna sedan
den särskilda garantiramen inrättades år 1993.
Även i Ryssland fortsatte stabiliserings- och re-
formprocessen om än inte i samma takt. Detta
medförde att EKN kunde hantera en allt större
andel av ansökningar om garantier inom sin or-
dinära verksamhet.

Den nu uppkomna ekonomiska krisen i
Ryssland torde ha förvärrat riskinnehållet i det
befintliga engagemanget i den särskilda garanti-
ramen. Ännu har inga betalningsproblem upp-
stått men det finns anledning att befara att såda-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

na kan komma att uppstå framöver. För att för-
hindra ytterligare skadeförluster bör en restriktiv
hållning tills vidare intas till utnyttjande av ramen
vad gäller affärer på Ryssland tills dess att den
ekonomiska situationen har stabiliserats. Trots
att denna tidpunkt är svår att överblicka för när-
varande föreslår regeringen ändock att en ut-
vidgning av ramen sker för att förhindra avbrott i
garantigivningen när förhållandena förbättras.
Vid en utvidgning kommer regeringen att först i
ett senare skede, när den ekonomiska situationen

bedöms vara riskmässigt acceptabel för nya affä-
rer, i ett regeringsbeslut till EKN besluta om ut-
vidgning och villkor. Regeringen föreslår därför
en höjning av ramen med 500 miljoner kronor
till sammanlagt 2 500 miljoner kronor. Avsätt-
ning för skadeförluster kommer att ske med 100
miljoner kronor under en treårsperiod varvid 6
miljoner kronor avsätts under år 1999.

Av de hittills gjorda avsättningarna på 400
miljoner kronor har 37 miljoner kronor utbeta-
lats till EKN för skadeförluster.

Invandrare och

flyktingar

jjy

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Förslag till statsbudget för 1999

Invandrare och flyktingar

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................................5

2 Utgiftsområdet........................................................................................................7

2.1 Omfattning och ändamål........................................................................7

2.2 Utgiftsutvecklingen.................................................................................7

2.3 Resultatbedömning..................................................................................8

3 Migrationspolitik..................................................................................................11

3.1 Omfattning och ändamål......................................................................11

3.2 Utgiftsutvecklingen...............................................................................11

3.3 Resultatbedömning................................................................................12

3.4 Anslag.....................................................................................................13

4 Integrationspolitik................................................................................................17

4.1 Omfattning............................................................................................17

4.2 Utgiftsutvecklingen...............................................................................17

4.3 Resultatbedömning................................................................................18

4.4 Anslag.....................................................................................................22

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner att under år 1999 lån tas upp i 2. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
Riksgäldskontoret för det samlade behovet utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar

för hemutrustningslån intill ett belopp av enligt följande uppställning

högst 1 400 000 000 kronor (avsnitt 4.4)

Tusental kronor

Anslag Anslagstyp

Al	Statens Invandrarverk	ramanslag	438 558
A2	Mottagande av asylsökande	ramanslag	875 350
A3	Migrationspolitiska åtgärder	ramanslag	307 869
A4	Utlänningsnämnden	ramanslag	60 514
A5	Offentligt biträde i utlänningsnämnden	ramanslag	51632
A6	Utresor för avvisade och utvisade	ramanslag	51400
B 1	Integrationsverket	ramanslag	75 724
B2	Särskilda insatser i utsatta områden	ramanslag	142 000
B3	Integrationsåtgärder	ramanslag	47 742
B4	Kommunersättningar vid flyktingmottagande	ramanslag	2 183 958
B5	Hemutrustningslån	ramanslag	81442
B6	Ombudsmannen mot etnisk diskriminering	ramanslag	7 995
Summa			4 324 184

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

2 Utgiftsområdet

2.1 Omfattning och ändamål

Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med
frågor om flyktingpolitik, invandringen till
Sverige, mottagande av asylsökande, utlänningars
rätt att vistas här samt internationellt samarbete
på det migrationspolitiska området. Utgiftsom-
rådet omfattar vidare integrationspolitik med
frågor om invandrares introduktion i Sverige,
delaktighet och inflytande, insatser i utsatta
bostadsområden, åtgärder mot etnisk
diskriminering, främlingsfientlighet och rasism
samt ersättning till kommunerna för mottagande
av flyktingar.

2.2 Utgiftsutvecklingen

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

3 450,4

3 863,9

4 305,4

4 324,2

4 234,4

4 454,1

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

De stora utgifterna inom utgiftsområdet avser
mottagande av asylsökande och statlig ersättning
till kommunerna för flyktingar och vissa andra
invandrare. Antalet asylsökande har årligen varit
lägre under andra hälften av nittiotalet än under
den första hälften. Under år 1998 har en ökning
av antalet asylsökande från främst f.d.
Jugoslavien och Irak kunnat noteras. Samtidigt

har Förbundsrepubliken Jugoslavien fortsatt
vägrat låta sina egna medborgare återvända hem.

Fler flyktingar och anhöriga än beräknat har
fått uppehållstillstånd och tagits emot i kommu-
nerna. Kostnaderna för flyktingmottagandet har
därmed också blivit större än beräknat. Denna
utveckling väntas fortgå och kulminera under år
1998. Många invandrare saknar möjligheter att
försörja sig själva. Under senare tid har dock ar-
betslösheten minskat och socialbidragsberoendet
bland invandrare har gått ner. De sociala och
ekonomiska skillnaderna i samhället har ökat och
sammanfaller allt mer med etnisk segregation.

Förändringar

Regeringen har i propositionen Verkställighet
och återvändande - en del av asylprocessen
(prop. 1997/98:173) föreslagit att Invandrarver-
ket under år 1999 tar över huvudansvaret från
polisen för att avvisnings- och utvisningsbeslut
enligt utlänningslagen (1989:529) verkställs.

I den ekonomiska vårpropositionen 1998 görs
en treårig framtidssatsning för att skapa ett
Sverige för alla. I propositionen Utveckling och
rättvisa - en politik för storstaden på 2000-talet
(prop.l997/98:165) har regeringen föreslagit att
huvuddelen av det resurstillskott som tillförs
framtidssatsningen ett Sverige för alla bör
användas för insatser i utsatta bostadsområden i
storstadsregionerna. Stat och kommun bör
teckna lokala utvecklingsavtal för de mest utsatta

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

bostadsområdena i storstadsregionerna. En
särskild storstadsdelegation skall tillsättas och få
till uppgift att utveckla och samordna den
nationella storstadspolitiken. De lokala
utvecklingsavtalen skall tas fram i dialog med de
berörda invånarna och andra aktörer i de aktuella
bostadsområdena. En sådan demokratisk process
tar tid och avtalen förväntas inte vara klara så att
verksamheter kan påbörjas första halvåret 1999.
Därför föreslår regeringen att framtidssatsningen
förskjuts med ett halvår och att den i stället
utsträcks till år 2002.

Den komplicerade situationen i Förbunds-
republiken Jugoslavien medför att ramen för ut-
giftsområdet ökas med 47 700 000 kronor jäm-
fört med den ekonomiska vårpropositionen
1998.

Mål

Migrationspolitikens mål är att i en värld präglad
av ökad öppenhet, samverkan och utbyte på alla
områden verka för att migration till och från vårt
land kan ske i ordnade former samt

• att värna asylrätten, och

• att upprätthålla den reglerade invandringen

Detta skall ske på ett sätt som svarar mot kra-
ven på öppenhet och utbyte samt präglas av
rätts-säkerhet, humanitet och respekt för indivi-
dens mänskliga rättigheter.
Integrationspolitikens mål är

• lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett
etnisk och kulturell bakgrund

• en samhällsgemenskap med samhällets mång-
fald som grund

• en samhällsutveckling som kännetecknas av
ömsesidig respekt och tolerans och som alla oav-
sett bakgrund skall vara delaktiga i och medans-
variga för.

Enligt regeringens förslag i den storstadspoli-
tiska propositionen (prop. 1997/98:165) skall ett
mål för storstadspolitken vara

• att bryta den sociala och etniska segregationen i
storstadsregionerna och att verka för jämlika lev-
nadsvillkor för storstädernas invånare.

Prioriteringar

Inom migrationspolitiken prioriteras ansträng-
ningar att förkorta vistelsetidema för asylsökan-
de, åtgärder för att främja frivillig återvandring
och satsningar för att förbättra situationen för de

utlänningar som tvingas lämna landet efter ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut.

Inom integrationspolitiken prioriteras satsning-
ar för att bryta den etniska segregationen och
motverka etnisk diskriminering på arbets-
marknaden.

Prognoser och uppföljningar skall förbättras
inom utgiftsområdet.

2.3 Resultatbedömning

Tillståndet och utvecklingen inom området

Utgiftsområdet är ekonomiskt hårt belastat.
Overskridanden kan konstateras för år 1997 för
såväl anslaget A2 Mottagande av asylsökande
som B4 Kommunersättningar vid flyktingmotta-
gande. Aven för innevarande år visar aktuella
prognoser att anslagna medel inte kommer att
vara tillräckliga.

I början av år 1998 var antalet registrerade per-
soner i mottagandesystemet ca 13 600. Den ge-
nomsnittliga vistelsetiden för de omkring 13 000
personer som var registrerade den 1 juli 1998 var
ca ett år och sju månader. Av de registrerade har
ca 60 procent ordnat boendet på egen hand.

Regeringen beräknade i budgetpropositionen
1998 att kommunerna skulle ta emot 12 700
flyktingar år 1997 men det verkliga utfallet blev
13 700. Under år 1998 kommer antalet flyktingar
som placeras ut i kommunerna att väsentligt
överstiga de 7 000 som låg till grund för beräk-
ningarna i budgetpropositionen år 1998. Detta
beror huvudsakligen på att asylsökande som fått
awisningsbeslut vilka vunnit laga kraft inte kun-
nat återvända till sina hemländer och därför fått
uppehållstillstånd i Sverige av humanitära skäl
efter lång vistelse. Detta gäller särskilt barnfa-
miljer. En stor utgiftspost för staten under senare
år har blivit den ersättning som betalas ut till
kommunerna för deras socialbidragskostnader
för äldre och handikappade flyktingar.

Resultatet av verksamheten inom utgiftsom-
rådet beror i hög utsträckning på ett antal om-
världsfaktorer varvid efterverkningarna av kriget
i Bosnien-Hercegovina, läget i Irak och den se-
naste händelseutvecklingen i den jugoslaviska
provinsen Kosovo bör uppmärksammas. Med-
borgare i f.d. Jugoslavien och Irak utgjorde
närmare 70 procent av de asylsökande under

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

perioden januari t.o.m. juli 1998. Övriga
asylsökanden kommer från en lång rad länder,
varav inget enskilt land svarar för mer än några få
procentandelar. Hittills i år har ca 600
medborgare i Bosnien-Hercegovina sökt asyl i
Sverige. De flesta kommer hit närmast från ett
annat EU-land. Detta gör att
Dublinkonventionens regler om återsändande
aktualiseras. Den katastrofala utvecklingen i
Kosovo under de senaste månaderna har
resulterat i att hundratusentals etniska albaner
befinner sig på flykt i och utanför Kosovo. FN:s
säkerhetsråd har uppmanat parterna till
förhandlingar. Krav har också ställts på att
stridshandlingar som drabbar civila måste
upphöra och att humanitära organisationer skall
kunna nå de drabbade med stöd. De som tvingats
fly måste också kunna återvända hem i säkerhet.
Sverige lämnar tillsammans med andra ett
omfattande humanitärt bistånd.

Invandrarna i Sverige bor geografiskt koncent-
rerat och i huvudsak i storstadsregionerna.
Många invandrare har svårt att försörja sig själva
till följd av situationen på arbetsmarknaden,
språksvårigheter och diskriminering i arbetslivet.
Antalet anmälningar om etnisk diskriminering i
arbetslivet har ökat kraftigt.

De viktigaste statliga insatserna inom området

Det vidare arbetet med reformering av migra-
tionspolitiken inriktas på en översyn av rättspro-
cessen inom ramen för Kommittén om ny in-
stans- och processordning i utlänningsärenden,
NIPU (UD 1997:04). Kommittén har bl.a. i
uppdrag att utreda frågan om tvåpartsprocess
och att genomföra en redaktionell översyn av
utlänningslagen. Slutbetänkandet väntas bli fär-
digställt under slutet av 1998. Enskilda organisa-
tioner deltar med experter i kommittén. Även på
annat sätt strävar regeringen efter ökad samver-
kan och dialog med folkrörelser och enskilda or-
ganisationer. Arbetet med att stärka Statens in-
vandrarverks roll som central
utlänningsmyndighet fortsätter. Häri ingår för-
slaget att flytta över ansvaret för att verkställa av-
visnings- och utvisningsbeslut. Invandrarverket
får också ett ökat ansvar för arbetet med utlän-
ningsärenden i utrikesförvaltningen och för att
hela den handläggningskedja som asylprocessen
innefattar fungerar effektivt. Initiativen och for-
merna för att stödja frivillig återvandring ut-
vecklas allt mer genom samarbete med företräda-

re för berörda grupper, myndigheter och
enskilda organisationer. Ett nära samarbete har
etablerats mellan Sida och Invandrarverket i stö-
det för återuppbyggnad och repatriering av flyk-
tingar till Bosnien-Hercegovina.

Nya mål har beslutats för integrationsområdet
som tar fasta på att samhällets etniska och kultu-
rella mångfald skall tas som utgångspunkt för
den generella politikens utformning på alla sam-
hällsområden och på alla nivåer. Den nya integ-
rationsmyndigheten som endast bedrivit sin
verksamhet några månader skall bl.a. följa upp
och utvärdera samhällsutvecklingen i förhållande
till de nya målen. Integrationsverket har också en
angelägen uppgift att utveckla och förbättra in-
vandrarnas introduktion inom ramen för nuva-
rande ersättningssystem. Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering har till huvuduppgift att
motverka etnisk diskriminering i bl.a. arbetslivet.

I syfte att bryta den sociala och etniska segre-
gationen har staten beviljat statsbidrag till insat-
ser i utsatta bostadsområden. Under år 1997 har
12 kommuner fått sådant bidrag. Under år 1998
har stödet inriktats på att ge ett antal bo-
stadsområden möjligheter till fördjupade insatser
och att bli s.k. nationella utvecklingsområden.

Kommunerna får statsbidrag när de tar emot
flyktingar och vissa av deras anhöriga. Utbetal-
ningarna av ersättningar uppgick år 1997 till 1,6
miljarder kronor.

Effekter av de statliga insatserna

Det statliga bidraget till insatser i utsatta bostads-
områden har gjort det möjligt för kommunerna
att bedriva ett långsiktigt och strategiskt utveck-
lingsarbete. Integrationsverket skall följa upp
effekterna av den statliga satsningen.

Den statliga ersättningen för flykting-
mottagande har inte räckt till full kostnads-
täckning för vissa kommuner. Det huvudsakliga
skälet är att socialbidragskostnaderna blivit stör-
re än beräknat som en följd av flyktingarnas svå-
righeter att etablera sig på arbetsmarknaden efter
introduktionsperioden. De senaste årens allmän-
na förbättringar på arbetsmarknaden har dock
inneburit att utländska medborgares arbetslöshet
har minskat något vilket också medfört att färre
invandrare måste leva på socialbidrag.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Regeringens slutsatser

De omvärldsfaktorer som till stor del bestämmer
verksamheten inom området påverkar i avgöran-
de grad det ekonomiska utfallet. Inom vissa om-
råden finns det emellertid utrymme för åtgärder
som inte är direkt beroende av omvärldsfaktorer.
De fortfarande allt för långa tider de asylsökande
vistas i Sverige i avvaktan på beslut är möjliga för
myndigheterna att påverka. Likaså finns möjlig-
heter att minska väntetiderna för de utlänningar
som efter avslag på sin ansökan om uppehållstill-
stånd skall avvisas eller utvisas. Samtliga inblan-
dade myndigheter arbetar för att effektivisera sin
verksamhet i syfte att förkorta vistelsetiderna för
de asylsökande. Inte minst är det viktigt att
uppmärksamma den humanitära betydelsen av
detta. Långa väntetider är såväl fysiskt som psy-
kiskt nedbrytande för de drabbade. Åtgärder
kommer att vidtas av regeringen för att förkorta
vistelsetiderna och myndigheternas handlägg-
ningstider.

Trots den ökning av antalet asylsökande som
således kunnat konstateras under den senaste ti-
den får utvecklingen under slutet av 1990-talet
anses ha varit relativt stabil. Regeringen bedömer
att planeringen av mottagandet av asylsökanden
och prövningen av asylärenden kan utgå från att
antalet asylsökande årligen uppgår till 12 000.

För budgetåret 1999 beräknar regeringen att
11 800 flyktingar kommer att tas emot i kom-
munerna och som berättigar dessa till statlig er-
sättning.

Utvecklingen inom integrationsområdet har
inte varit tillfredställande i förhållande till målen.
Invandrare och svenskar har ännu inte samma
möjligheter på arbetsmarknaden och det finns ett
utanförskap. Regeringens satsning på ett Sverige
för alla, en nationell storstadspolitik, en ny
skärpt lagstiftning mot etnisk diskriminering och
att ombudsmannen mot etnisk diskriminering
får nya resurser, syftar till att vända utvecklingen.

Utgiftsutveckling för de i utgiftsområdet ingående verksamhetsområdena

	Utfall 1997	Anslag 1998	Utgifts- prognos 1998	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
Migrationspolitik	1 962,8	1 748,2	1 919,4	1 785,3	1 608,6	1 588,3
Integrationspolitik	1 487,6	2 115,7	2 386,0	2 538,9	2 625,8	2 865,7
Totalt för utgiftsområde 8	3 450,4	3 863,9	4 305,4	4 324,2	4 234,4	4 454,1

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

3 Migrationspolitik

3.1 Omfattning och ändamål

Verksamhetsområdet omfattar migrations-
politik med frågor rörande flyktingpolitik, in-
vandringen till Sverige, mottagande av asyl-
sökande, utlänningars rätt att vistas här samt in-
ternationellt samarbete på det migrations-
politiska området. I verksamhetsområdet ingår
Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden.

I propositionen Svensk migrationspolitik i
globalt perspektiv (prop. 1996/97:25) framhölls
att politiken skall utgå från en helhetssyn som in-
kluderar aktiva förebyggande åtgärder. Aven
samarbetet med andra stater framhölls. Betydel-
sen av EU-samarbetet kommer att öka till följd
av att man i Amsterdamfördraget fört in invand-
rings- och flyktingfrågorna under första pelaren.
Dublinkonventionen, som närmare reglerar vil-
ket land som har ansvar för att pröva en asylan-
sökan, trädde i kraft hösten 1997. Konventionen
gäller mellan EU:s medlemsstater.

3.2 Utgiftsutvecklingen

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

1 962,8

1 748,2

1 919,4

1 785,3

1 608,6

1 588,3

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Kostnaderna för mottagande av asylsökande un-
der år 1998 kommer enligt aktuella prognoser att

överstiga tilldelade medel. Anledningen till detta
är dels ett ökat antal asylsökande, dels långa
vistelsetider. Under innevarande år har en ökning
av antalet asylsökande från främst f.d.
Jugoslavien och Irak kunnat noteras. Båda
områdena är konfliktfyllda. Få medborgare i
Förbundsrepubliken Jugoslavien har kunnat
återvända till sitt hemland sedan de fått avslag på
sina ansökningar om uppehållstillstånd i Sverige.
Även för medborgare i Somalia, Etiopien, Kuba
och Eritrea finns sådana problem. Detta har
inneburit att antalet registrerade i
mottagandesystemet för asylsökande och antalet
personer som fått uppehållstillstånd av
humanitära skäl varit långt fler än vad som
beräknats i budgetpropositionen 1998.

Förändringar

Överflyttande av huvudansvaret för verkställig-
het av avvisnings- och utvisningsbeslut till Sta-
tens invandrarverk innebär bl.a. att resurser för
administrativa kostnader i denna verksamhet förs
över från utgiftsområde 4 anslaget Al Polis-
organisationen till utgiftsområde 8 anslaget A 1
Statens invandrarverk. Från och med år 1999 förs
2 miljoner kronor över och från och med år 2000
ytterligare 2 miljoner kronor. Förändringen
kommer att innebära kortare vistelsetider.

Antalet ansökningar om svenskt medborgar-
skap har ökat under år 1998 och som en följd av
tidigare tillståndsgivning förväntas ligga kvar på
en hög nivå under år 1999.

För prövning av medborgarskapsärenden förs
resurser över från anslaget B4 Kommunersätt-
ningar vid flyktingmottagande till anslaget Al
Statens invandrarverk. För år 1999 förs 4 100 000

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

kronor över och för år 2000 förs 12 500 000 kro-
nor över.

Under år 1999 kommer Invandrarverket att få
ett övergripande processansvar för handlägg-
ningen av utlänningsärenden i utrikesförvalt-
ningen. Detta innebär bl.a. att 7 500 000 kronor
kommer att föras över från utgiftsområde 5 Ut-
rikesförvaltning och internationell samverkan till
anslaget A 1 Statens invandrarverk.

Huvuddelen av de personer som nu beräknas
vara registrerade i mottagandesystemet längre tid
än vad som tidigare antagits, hör till den kategori
för vilken kostnaderna för mottagandet skall av-
räknas mot utgiftsområde 7 Internationellt bi-
stånd. De ökade kostnaderna beräknas till
47 700 000 kronor. Medel motsvarande detta
belopp tillförs anslaget A 2 Mottagande av
asylsökande.

Prioriteringar

Ytterligare ansträngningar att förkorta vistelseti-
derna för de asylsökande vidtas bl.a. genom att
omorganisationen av Utlänningsnämnden slut-
förs. Åtgärder kommer att vidtas av regeringen
för att förkorta myndigheternas handläggnings-
tider. Tidigare satsningar på åtgärder för att
främja frivillig återvandring fortsätter. Nya sats-
ningar genomförs för att förbättra situationen
för de utlänningar som tvingas lämna landet efter
ett avvisnings- eller utvisningsbeslut. Ett led i
denna verksamhet är att International Organiza-
tion for Migration (IOM) kommer att engageras
i arbetet. Under år 1999 kommer Invandrarver-
ket även att få ett utökat ansvar i frågor rörande
handläggningen av migrationspolitiska frågor
och utlänningsärenden i utrikesförvaltningen.

3.3 Resultatbedömning

Tillståndet och utvecklingen inom området

Statens invandrarverks verksamhet omfattar en
rad områden som viserings- och tillståndspröv-
ning, asylprövning och asylmottagande, med-
borgarskapsprövning, återvandringsinsatser samt
fram till och med den 31 maj 1998 integration.
Utlänningsnämnden prövar asyl-, tillstånds- och
medborgarskapsärenden. All den verksamhet

som verket och nämnden bedriver är betydelse-
full såväl för de människor som berörs av den
som för det svenska samhället. Ur ekonomiskt
perspektiv framstår dock asylprövning,
asylmottagande och integration som de helt
dominerande verksamheterna. Bedömningen av
Invandrarverkets och Utlänningsnämndens
resultat avser därför i huvudsak dessa
verksamheter.

I regleringsbrevet för år 1998 till Invandrar-
verket ställs målet att den totala tiden som en
asylsökande är registrerad i mottagandesystemet
och därmed berättigad till ersättning enligt lagen
(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
normalt inte får överstiga tolv månader. Den ge-
nomsnittliga registreringstiden har under första
kvartalet år 1998 uppgått till 637 dagar och under
andra kvartalet har registreringstiden uppgått till
567 dagar. Målet har således överskridits med
drygt 200 dagar vilket motsvarar utgifter på om-
kring 500 miljoner kronor. Resultatet är inte
tillfredsställande även om vissa förbättringar kan
noteras. Av tillgänglig statistik för andra kvarta-
let 1998 framgår att personer som skall avvisas ur
landet ofta har varit registrerade i motta-
gandesystemet under lång tid. Den genomsnitt-
liga tiden för denna kategori var 800 dagar. Detta
beror i hög grad på svårigheterna att verkställa
avvisnings- och utvisningsbeslut till vissa länder.
Den genomsnittliga registreringstiden för de
som fick uppehållstillstånd och därefter kom-
munplaceras var 40 dagar. Av regleringsbrevet
framgår vidare att öppna ärenden som inte av-
gjorts i första instans av Invandrarverket inte får
vara äldre än sex månader. Den genomsnittliga
registreringstiden här var under andra kvartalet
178 dagar jämfört med 203 dagar tidigare. Här
har målet uppnåtts med knapp marginal.

I regleringsbrevet för år 1998 till Utlännings-
nämnden uppställdes målet att öppna överkla-
gandeärenden rörande avvisning eller utvisning
inte får vara äldre än sex månader. Vid utgången
av andra kvartalet år 1998 var hälften av dessa
ärenden äldre än sex månader. Ärenden om s.k.
ny ansökan utgör en stor arbetsuppgift inom på
nämndens verksamhet. Under första halvåret
1998 avgjordes närmare 800 sådana ärenden.
Dessa ärenden har förtur.

Regeringens slutsatser

De tider under vilka de asylsökande uppbär er-
sättning från samhället är fortfarande för långa.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

De långa väntetiderna skall inte endast ses som
ett problem ur ekonomisk synvinkel utan är inte
minst ett humanitärt problem. Åtgärder skall
vidtas så att Invandrarverkets och Utlännings-
nämndens handläggningstider förkortas. Detta
leder till att vistelsetidema kan förkortas. Åtgär-
derna består bl.a. i att arbetsrutiner och IT-stöd
ses över. Detta gäller inte minst i kontakterna
med de svenska utlandsmyndigheterna. När den
omorganisation som Utlänningsnämnden på-
börjat under innevarande år genomförts bör
detta leda till att genomströmningstakten av
ärenden avsevärt ökar. Avvisnings- och utvis-
ningsbeslut måste verkställas utan onödiga
dröjsmål. I propositionen Verkställighet och
återvändande - en del av asylprocessen (prop.
1997/98:173) har regeringen lämnat förslag till
åtgärder. Om propositionen godkänns av Riks-
dagen kommer huvudansvaret för att besluten
verkställs att ligga på Invandrarverket. Detta in-
nebär att verket får större möjligheter att utar-
beta rutiner som leder till att de berörda utlän-
ningarna, när besluten vunnit laga kraft,
uppmärksammas på möjligheterna att självmant
lämna landet. För de fall där avvisade eller utvisa-
de inte lämnar Sverige självmant bör rutiner ut-
vecklas för att följa upp ärendet. Att det också i
fortsättningen finns fungerande rutiner mellan
Invandrarverket och Polisen är därvid av avgö-
rande betydelse.

gnosen att de sparade medlen kommer att tas i
anspråk.

Invandrarverket är central utlännings-
myndighet och ansvarar för utlännings-, invand-
rar- och medborgarskapsfrågor i den mån frå-
gorna inte handläggs av någon annan myndighet.
Invandrarverket skall utreda och pröva ansök-
ningar om visering, uppehålls- och arbetstill-
stånd, flyktingförklaring och resedokument samt
om svenskt medborgarskap. Verket svarar också
för mottagande av asylsökande, för överföring
och mottagande av organiserat uttagna flyktingar
samt har ansvar för de utlänningar som tas i för-
var enligt utlänningslagen. Fr.o.m. den 1 juni
1998 är den nyetablerade myndigheten Integra-
tionsverket central förvaltningsmyndighet för
integrationsfrågor. Dessa frågor flyttades från
Invandrarverket.

Invandrarverket är organisatoriskt uppdelat i
fem regioner. Den 30 juni 1998 var 1 592 perso-
ner anställda vid verket.

Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts med anledning av att en korrigering har
gjorts av den justering som genomfördes av an-
slaget för år 1998 med anledning av att sättet att
finansiera avtalsförsäkringar på det statliga om-
rådet förändrades.

Pris och löneomräkning har gjorts med
8 975 000 kronor och justering av premier med
426 000 kronor.

3.4 Anslag

A 1. Statens invandrarverk

ITabell 3.1 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		499 249	Anslags- sparande	28 044
1997	Utfall	499 249	Anslags- sparande	28 044
1998	Anslag	452 402	Utgifts- prognos	482 022
1999	Förslag	438 558
2000	Beräknat	423 619 ¹
2001	Beräknat	413 516 ²

¹ Motsvarande 416 078 tkr i 1999 års prisnivå

Motsvarande 400 078 tkr i 1999 års prisnivå

Regeringens överväganden

Vid beräkning av medel görs bedömningen att
Invandrarverket bör vara dimensionerat för att
under år 1999 pröva 170 000 tillstånds- och vise-
ringsärenden, 45 000 medborgarskapsärenden
och att ta emot 12 000 asylsökande och pröva de-
ras ärenden samt ha en beredskap att ta emot
18 000 asylsökande. Vissa nya uppgifter kommer
att tillföras medan andra kommer att avvecklas.

Riksrevisionsverkets granskning av Invandrar-
verket har visat att årsredovisningen i allt väsent-
ligt är rättvisande och uppfyller de krav som upp-
ställts genom regeringsbeslut eller förordning.

Anslaget avser förvaltningskostnader för Statens
invandrarverk. En jämförelse mellan budget och
utfall för budgetåret 1997 visar att verket detta år
hade ett anslags sparande på 28 044 000 miljoner
kronor. Innevarande budgetår visar anslagspro-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

A 2. Mottagande av asylsökande

\|Tabell 3.2 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		1 005 037	Anslags- kredit	72 437
1997	Utfall	1 005 037	Anslags- kredit	72 437
1998	Anslag	773 650	Utgifts- prognos	985 143
1999	Förslag	875 350
2000	Beräknat	702 607
2001	Beräknat	691 603

14 000 personer var registrerade. Dessa hade då
en genomsnittlig vistelsetid på två år och fyra
månader. Av de registrerade personerna har ca 60
procent ordnat boendet på egen hand.

Vid utgången av år 1998 beräknas att det
kommer att finnas ca 13 000 personer i motta-
gandesystemet för att vid utgången av år 1999
vara nere i 8 800 personer. Den genomsnittliga
beläggningen under år 1999 bedöms vara ca
12 000 personer. Dygnskostnaden per person be-
räknas uppgå till 201 kronor.

Anslaget finansierar mottagandet av asyl-
sökande och vissa personer med tidsbegränsade
uppehållstillstånd. Från anslaget bekostas även
asylsökandes resor från Sverige och kostnaderna
för utlänningar som tagits i förvar enligt utlän-
ningslagen (1989:529) samt ersättning till kom-
munerna för den ersättning som ges till vissa
andra utlänningar än asylsökande medan de vän-
tar på beslut om uppehållstillstånd.

För budgetåret 1998 beräknas ett över-
skridande av anslaget med 285 miljoner kronor.
Detta beror främst på att ett stort antal personer
med lagakraftvunna awisningsbeslut inte kunnat
återsändas till sina hemländer samt att utred-
ningstiderna varit särskilt långa i en del fall.

Statens invandrarverk organiserar mot-
tagandet av asylsökande. De asylsökande kan
antingen bo på en av verkets anläggningar eller få
ersättning för eget boende. Invandrarverket an-
svarar även för utlänningar som tagits i förvar
enligt utlänningslagen. Enligt avtal mellan staten
och Landstingsförbundet ger landstingen hälso-
och sjukvård till asylsökande och försvarstagna.

Såvitt avser funktionen Flyktingverksamhet
inom det civila försvaret skall verksamheten be-
drivas på sådant sätt att Invandrarverkets resur-
ser och den beredskap som finns för att ta emot
asylsökande även skall kunna utnyttjas vid svåra
påfrestningar på samhället i fred samt vid inter-
nationella fredsfrämjande och humanitära insat-
ser.

A 3. Migrationspolitiska åtgärder

ITabell 3.3 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		285 504	Anslags- sparande	25 815
1997	Utfall	285 504	Anslags- sparande	25 815
1998	Anslag	313 289	Utgifts- prognos	265 933
1999	Förslag	307 869
2000	Beräknat	316 584
2001	Beräknat	320 780

Fr.o.m. år 1997 finns Internationell samverkan inom ramen för migrationspolitiken m.m. som
ett äldre anslag inom verksamhetsområdet. Beloppet uppgår till 2 200 000 kronor.

Ett viktigt inslag i migrationspolitiken är vår be-
redskap att ta emot kvotflyktingar. Staten betalar
ut ersättning till de kommuner som tar emot
dessa flyktingar. Av medlen för kvotflyktingar
genomförs även vissa hjälpinsatser för flyktingar
utanför Sverige. Staten kan även ge bidrag till åt-
gärder för frivillig återvandring av personer som
efter att ha varit bosatta i Sverige under längre
eller kortare tid väljer att återvandra till sitt ur-
sprungliga hemland eller till annat bosättnings-
land. Anhöriga till flyktingar i Sverige kan få
bidrag till resan hit. Medel anvisas även för att
bekosta vissa migrationspolitiska projekt och
Sveriges deltagande i internationellt samarbete
inom flykting- och invandringsområdet. Likaså
anvisas medel från detta anslag till Svenska röda
korsets efterforskningsverksamhet.

Regeringens överväganden

I början av budgetåret 1998 var antalet registre-
rade personer i mottagandesystemet ca 13 600.
Den genomsnittliga vistelsetiden för de ca 13 000
personer som var registrerade den 1 juli 1998 var
ca ett år och sju månader. Detta skall jämföras
med motsvarande siffror den 1 juli 1997 då ca

Regeringens överväganden

Anslagsmedel för budgetåret 1997 har i stats-
budgeten anvisats för överföring av kvot-
flyktingar och mottagande av dessa i kommuner-
na samt alternativa insatser och åtgärder motsva-
rande kostnader för 1 840 organiserat överförda
flyktingar. Under budgetåret 1997 överfördes

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

1854 personer till Sverige. Kostnaderna uppgick
till 262 600 000 kronor. Under budgetåret 1998
har riksdagen anvisat medel motsvarande kost-
nader för 1 840 kvotöverförda flyktingar. Under
första halvåret 1998 har 614 personer överförts
till Sverige. Uttagningarna sker som regel i sam-
arbete med UNHCR.

Medlen från anslaget används även för att ge
särskilt utsatta personer en fristad i Sverige.
Inom ramen för anslagsmedlen har 7 800 000
kronor avsatts år 1998 till medicinska insatser
och 10 miljoner kronor till projektmedel för
förberedelser i Sverige inför framtida
återvandring till Bosnien-Hercegovina samt till
Somalia och övriga områden på Afrikas hom.

Bidragen till flyktingars återvandring uppgick
till 12 miljoner kronor under år 1997.

Under år 1997 uppgick kostnaderna för resor
till Sverige för anhöriga till flyktingar till 711 000
kronor.

Anslagsmedlen för år 1999 avseende motta-
gande av kvotflyktingar bör liksom innevarande
budgetår få användas med viss flexibilitet och
motsvara kostnaderna för 1 840 överförda flyk-
tingar. Regeringen bedömer, liksom för inneva-
rande år, att många personer bl.a. från f.d. Jugo-
slavien kommer att vilja flytta hem och därmed
ansöka om bidrag för återvandring.

A 4. Utlänningsnämnden

Tabell 3.4 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		63 250	Anslags- sparande	1 521
1997	Utfall	63 250	Anslags- sparande	1 521
1998	Anslag	65 388	Utgifts- prognos	67 000
1999	Förslag	60 514
2000	Beräknat	61612 ¹
2001	Beräknat	62 545 ²

¹ Motsvarande 60 514 tkr i 1999 års prisnivå

2 Motsvarande 60 514 tkr i 1999 års prisnivå

Nämnden består av 8 ordinarie ordföranden
och 5 ersättare för dessa samt 30 ledamöter. Ar-
betet leds av en generaldirektör vilken också är
en av nämndens ordinarie ordföranden. Den 30
juni 1997 var 127 personer anställda vid nämn-
den.

Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts med anledning av att en korrigering har
gjorts av den justering som genomfördes av an-
slaget för år 1998 med anledning av att sättet att
finansiera avtalsförsäkringar på det statliga om-
rådet förändrades.

Pris- och löneomräkning har gjorts med
1 505 000 kronor och justering av premier med
223 000 kronor.

Regeringens överväganden

På grund av att så många awisningsbeslut ännu
inte verkställts är antalet nya ansökningar om
uppehållstillstånd fortfarande stort. Utlännings-
nämnden har under första hälften av år 1998 på
regeringens uppdrag genomfört en översyn av
nämndens arbetsformer och resursanvändning.
Som ett resultat av översynen genomför nämn-
den en omorganisation under andra halvåret
1998.

Riksrevisionsverkets granskning av Utlän-
ningsnämnden har visat att årsredovisningen i
allt väsentligt är rättvisande och uppfyller de krav
som uppställs genom regeringsbeslut eller för-
ordning.

Nämnden har inte lyckats nå de av regeringen
uppsatta verksamhetsmålen. Den pågående om-
organisationen bör sedan den slutförts resultera i
att målen nås under år 1999.

A 5. Offentliga biträden i utlänningsärenden

Utlänningsnämnden prövar överklaganden av
beslut som fattas av Invandrarverket beträffande
avvisningar och utvisningar samt ansökningar
om uppehållstillstånd, flyktingförklaring, rese-
dokument, svenskt medborgarskap och offentli-
ga biträden i utlänningsärenden. Nämnden prö-
var även s.k. nya ansökningar om uppehållstill-
stånd. Sådan ansökan kan göras efter det att ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut vunnit laga
kraft.

Tabell 3.5 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		51 931	Anslags- sparande	8 163
1997	Utfall	51 931	Anslags- sparande	8 163
1998	Anslag	60 295	Utgifts- prognos	57 000
1999	Förslag	51 632
2000	Beräknat	55 561
2001	Beräknat	56 672

Anslagsprognosen för år 1998 visar att kostna-
derna kommer att understiga tilldelade medel.
Offentliga biträden förordnas med stöd av be-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

stämmelserna i 11 kap. utlänningslagen samt la-
gen (1996:1620) om offentligt biträde.

rande år visar anslagsprognosen att kostnaderna
kommer att understiga tilldelade medel.

Regeringens överväganden

Rätten att erhålla rättshjälp är viktig. Anslaget
bör anpassas till antagandet om antalet asylsö-
kande under bugetåret.

A 6. Utresor för avvisade och utvisade

Tabell 3.6 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor
1997	Utfall	57 797
1998	Anslag	83 210	Utgifts- prognos	60 000
1999	Förslag	51 400
2000	Beräknat	48 596
2001	Beräknat	43 228

Från anslaget finansieras resor ut ur landet för
utlänningar som avvisats eller utvisats enligt be-
slut av regeringen, Statens invandrarverk eller
Utlänningsnämnden med stöd av utlänningsla-
gen (1989:529). I regeringens proposition Verk-
ställighet och återvändande - en del av asyl-
processen (prop. 1997/98:173) föreslås att In-
vandrarverket tar över huvudansvaret från poli-
sen för att verkställa avvisnings- och utvisnings-
beslut enligt utlänningslagen (1989:529). Krimi-
nalvårdens transporttjänst kommer även i
fortsättningen att på Polisens uppdrag organisera
resor där tvångsmedel måste tillgripas. Inneva-

Regeringens överväganden

Enligt tillgängliga prognoser kommer färre av-
visnings- och utvisningsbeslut att bli verkställda
under innevarande år än vad som beräknats i
budgetpropositionen 1998. Detta beror till stor
del på de problem som uppstått när bl.a. För-
bundsrepubliken Jugoslavien inte tillåter sina
medborgare att återvända hem sedan de avvisats
eller utvisats från Sverige. Under år 1999 beräk-
nas emellertid ett större antal avvisnings- och ut-
visningsbeslut komma att kunna verkställas än
under innevarande år. I hög grad avser detta nä-
raliggande länder, främst f.d. Jugoslavien. Allt
fler awisningsbeslut kommer att verksställas till
andra EU-länder med stöd av Dublinkonventio-
nen. Konventionen reglerar vilket land som räk-
nas som första asylland och är i kraft sedna hös-
ten 1997. De förslag till förändringar som lämnas
i propositionen Verkställighet och återvändande
- en del av asylprocessen bör ge till resultat att
färre resor än i dag behöver genomföras med till-
gripande av tvångsmedel. Detta innebär vinster
av såväl humanitär som ekonomisk art. Med hän-
syn härtill och att fler beslut beräknas komma att
verkställas till länder i närområdet bör det finnas
förutsättningar för att bevaknings- och biljett-
konstnaderna under år 1999 kan ligga på en lägre
genomsnittlig nivå per ärende än under tidigare
år.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

4 Integrationspolitik

4.1 Omfattning

Verksamhetsområdet omfattar invandrares in-
troduktion i det svenska samhället, delaktighet
och inflytande, insatser i utsatta bostadsområden,
åtgärder mot etnisk diskriminering, främlingsfi-
entlighet och rasism samt ersättning till kommu-
nerna för flyktingmottagande. I verksamhetsom-
rådet ingår myndigheterna Integrationsverket
och Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
(DO).

4.2 Utgiftsutvecklingen

1 Utgiftsutvecklingen 1
Miljoner kronor (löpande priser)			Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
Utfall 1997	Anslag 1998	Utgifts- prognos 1998
1 487,6	2 115,7	2 386,0	2 538,9	2 625,8	2 865,7

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Fler flyktingar än beräknat har tagits emot i
kommunerna. Detta innebär att kostnaderna för
flyktingmottagande också blivit större än beräk-
nat. Den generellt höga arbetslösheten och i
många fall bristande kunskaper i det svenska
språket har inneburit att alltför få flyktingar kan
försörja sig genom eget arbete. De allmänna för-
bättringarna på arbetsmarknaden märks dock
också nu för utländska medborgare vars arbets-
löshet minskar. Antalet anmälningar om diskri-
minering i arbetslivet till DO har ökat kraftigt i
förhållande till föregående år.

Den sociala och ekonomiska segregationen
har ökat och sammanfaller alltmer med en etnisk
boendesegregation i framför allt storstadsregio-
nerna.

Förändringar

Den 1 juni 1998 inrättades Integrationsverket
med uppgift att ha ett övergripande ansvar för att
integrationspolitiska mål och synsätt får genom-
slag på olika samhällsområden och för att stimu-
lera integrationsprocesserna i samhället. En vik-
tig uppgift är också att utveckla och förbättra
introduktionen av nyanlända skyddsbehövande
inom nuvarande ram för kommunersättningar.
Integrationsverket skall också följa och utvärdera
samhällsutvecklingen mot bakgrund av samhäl-
lets etniska och kulturella mångfald.

Prioriteringar

Den sociala och etniska segregationen skall bry-
tas och ett Sverige för alla skall utvecklas. Inte-
grationsområdet tillförs nya resurser och en na-
tionell storstadspolitik utformas. Insatser ge-
nomförs inom olika områden. Bl.a. skall

- svenska språkets ställning stärkas i områden
där det bor många invandrare,

- det lokala utvecklingsarbetet i de utsatta bo-
stadsområdena intensifieras och fler männi-
skor uppmuntras att engagera sig i och på-
verka lokala frågor,

- insatserna samlas inom ramen för lokala ut-
vecklingsavtal. En storstadsdelegation till-
sätts för att utveckla och samordna den na-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

tionella storstadspolitiken och för att vara
motpart till kommunerna i fråga om de lo-
kala utvecklingsavtalen,

den etniska diskrimineringen på arbets-
marknaden motverkas genom skärpt lag-
stiftning och ökade resurser.

4.3 Resultatbedömning

Tillståndet och utvecklingen inom området

Sveriges befolkning uppgick den 31 december
1997 till ca 8,8 miljoner. Av dessa var mer än
900 000 födda utomlands. Invandringen till Sve-
rige har sedan mitten på 1970-talet huvudsakli-
gen omfattat flyktingar och andra skyddsbehö-
vande samt anhöriga till dessa och andra per-
soner bosatta i Sverige. Av dem som invandrat
till Sverige under den senaste tioårsperioden
kommer många från utomeuropeiska länder.
Under åren 1993-1995 var det också en omfat-
tande invandring från f.d. Jugoslavien.

Sedan mitten av 1980-talet har flyktingar tagits
emot av kommuner i hela landet. Trots detta bor
de som är utrikes födda geografiskt koncentrerat
i Sverige. Hälften av dem återfinns i endast elva
kommuner, huvudsakligen i storstadsområden.
Under senare år har inflyttningen till storstads-
områdena och vissa andra större städer ökat. An-
delen utrikes födda i de tre storstadsregionerna
utgör ca 15 procent av befolkningen.

Den sociala och ekonomiska segregationen
har allt mer kommit att sammanfalla med en et-
nisk boendesegregation i framför allt storstads-
regionerna. Ett femtiotal bostadsområden i stor-
stadsregionerna kännetecknas bl.a. av boende
med otillräckliga kunskaper i svenska språket,
lågt arbetskraftsdeltagande och högt socialbi-
dragsberoende. I många av dessa bostadsområ-
den är en majoritet av de boende utrikes födda,
eller barn till utrikes födda, och andelen barn i
skolorna med svenska som modersmål är låg.
Liknande förhållanden finns också i andra delar
av landet.

Många invandrare står utanför arbetsmarkna-
den. Arbetslösheten bland utomnordiska med-
borgare den 31 december 1997 var 34,9 procent
jämfört med 9,2 procent för befolkningen som
helhet. Arbetslösheten har dock minskat och i
augusti 1998 var 28 procent av de utomnordiska

medborgarna arbetslösa medan motsvarande siff-
ra för befolkningen som helhet var 7, 7 procent.

Det finns dock stora skillnader mellan olika
invandrargrupper när det gäller deltagande i ar-
betslivet. Nyanlända invandrare har som regel
haft större svårigheter att få fotfäste på arbets-
marknaden. Antalet år i Sverige har en stor bety-
delse för möjligheterna på arbetsmarknaden och
sysselsättningssituationen är märkbart bättre för
de utrikes födda som blivit svenska medborgare.
Bland invandrare från Asien och Afrika har ar-
betslösheten varit särskilt hög. Flera omständig-
heter har bidragit till att försvåra arbetsmark-
nadssituationen för invandrare. Dit hör struk-
turomvandlingen i näringslivet, allmänt ökade
kompetenskrav och större krav på kunskaper i
svenska språket, men också diskriminering. Där-
till kom det särskilt många invandrare från kri-
gets Jugoslavien samtidigt som arbetslösheten
ökade. De allmänna förbättringarna på arbets-
marknaden de senaste åren börjar nu märkas
också för utländska medborgare vars arbetslöshet
minskar.

Antalet anmälningar till Ombudmannen mot
etnisk diskriminering har ökat kraftigt under det
senaste året och fördubblats under första halvåret
1998 jämfört med samma period 1997.

Enligt den officiella rättsstatistiken polisan-
mäldes 344 fall av hets mot folkgrupp och 181
fall av olaga diskriminering år 1997. Enligt den
preliminära statistiken för första kvartalet 1998
ökade antalet brottsanmälningar för hets mot
folkgrupp och olaga diskriminering med 91 re-
spektive 52 procent jämfört med motsvarande
kvartal år 1997. Några tillförlitliga statistiska
uppgifter om andra brott med rasistiska och
främlingsfientliga inslag finns inte.

Kommunmottagandet av flyktingar m.fl. kul-
minerade år 1994 då ca 62 300 personer togs
emot. Sedan läget i f.d. Jugoslavien stabiliserats,
har antalet flyktingar som sökt sig till Sverige -
och därmed också kommunmottagandet - mins-
kat kraftigt. År 1997 ökade emellertid mottagan-
det igen, bl.a. som en följd av att personer med
awisningsbeslut som vunnit laga kraft inte kun-
nat återvända till sina hemländer utan måste ges
uppehållstillstånd i Sverige. Kommunmottagan-
det åren 1991-1997 och en prognos för åren
1998-1999 framgår av följande tabell.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Är	Kommunmottagna
1991	19 000
1992	18 500
1993	25 200
1994	62 300
1995	15 900
1996	6 800
1997	13 600
1998	12 400 (prognos)
1999	11 800 (prognos)

De viktigaste statliga insatserna inom området

Riksdagen beslutade i december 1997 om mål
och riktlinjer för den framtida integrationspoliti-
ken (prop. 1997/98:16, bet. 1997/98:SfU06, rskr.
1997/98:68). Enligt propositionen skall samhäl-
lets etniska och kulturella mångfald tas som ut-
gångspunkt för den generella politikens utform-
ning på alla samhällsområden och nivåer.

En ny statlig myndighet, Integrationsverket,
inrättades den 1 juni 1998 med övergripande an-
svar för att integrationspolitiska mål och synsätt
får genomslag på olika samhällsområden samt för
att aktivt stimulera integrationsprocesserna i
samhället. Integrationsverket skall främja lika
rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk
och kulturell bakgrund samt förebygga och mot-
verka diskriminering, främlingsfientlighet och
rasism. Verket skall vidare följa och utvärdera
samhällsutvecklingen mot bakgrund av samhäl-
lets etniska och kulturella mångfald.

Integrationsverket har övertagit Statens in-
vandrarverks uppgift att verka för att kommu-
nerna har beredskap och kapacitet att ta emot
flyktingar och skyddsbehövande som beviljas
uppehållstillstånd och om behov finns medverka
vid deras bosättning. Verket skall också stödja
och följa upp kommunernas introduktion av
skyddsbehövande samt att nyanlända invandrares
behov av samhällets stöd även i övrigt uppmärk-
sammas.

Sedan år 1986 finns Ombudsmannen mot et-
nisk diskriminering, vars huvuduppgift är att
motverka etnisk diskriminering i arbetslivet och
på andra områden i samhällslivet. Verksamheten
regleras i lagen (1994:134) mot etnisk diskrimi-
nering.

Statsbidrag har fr.o.m. budgetåret 1995/96
lämnats till vissa kommuner i framför allt stor-

stadsregionerna för att stimulera till insatser i ut-
satta bostadsområden. Insatserna syftar till att
öka de boendes arbetskraftsdeltagande, stärka
deras kompetens, öka de vardagliga kontaktytor-
na mellan invandrare och svenskar, motverka
utanförskap samt i övrigt bidra till en god social
och kulturell utveckling. En förutsättning för att
få statsbidrag är att en samordnad handlingsplan
upprättas över insatserna. Kommunen måste vi-
dare svara för minst hälften av kostnaderna för
handlingsplanens genomförande.

Regeringen har t.o.m. år 1997 beslutat om
statsbidrag till 12 kommuner för 144 miljoner
kronor. Samma kommuner har fr.o.m. budget-
året 1998 kunnat ansöka om stöd för fördjupade
insatser i s.k. nationella utvecklingsområden.
Botkyrka, Göteborgs och Malmö kommuner har
beviljats sådant bidrag för fyra bostadsområden
med sammanlagt 110 miljoner kronor. Ytterliga-
re 47 miljoner kronor har fördelats till de bo-
stadsområden, som med hjälp av statsbidrag har
påbörjat ett utvecklingsarbete men inte är utsed-
da till nationella utvecklingsområden, för att des-
sa skall kunna fullfölja sin verksamhet.

Regeringen har i propositionen Utveckling
och rättvisa - en politik för storstaden på 2000-
talet (prop. 1997/98:165) föreslagit att hela den
statliga satsningen på utsatta bostadsområden in-
tegreras i den nationella politiken för storstads-
regionerna och samordnas av en storstadsdelega-
tion som skall företräda staten när lokala utveck-
lingsavtal skall arbetas fram för de mest utsatta
bostadsområdena.

Statligt stöd har också beviljats till projekt
som syftar till att förebygga och motverka dis-
kriminering, främlingsfientlighet och rasism
samt för att stärka invandrares delaktighet och
inflytande i samhället. Invandrarnas riksorgani-
sationer har fått statsbidrag och nya organisatio-
ner ett särskilt etableringsbidrag.

Kommunerna får statsbidrag enligt förord-
ningen (1990:927) om statlig ersättning för flyk-
tingmottagande m.m. när de tar emot flyktingar
och vissa av deras anhöriga för bosättning. En
särskild schablonersättning skall täcka kommu-
nens kostnader för svenskundervisning och för-
sörjning från det år flyktingen togs emot och
ytterligare tre år samt vissa andra merkostnader
som följer av flyktingmottagandet. Som komp-
lement till schablonersättningen finns vissa andra
ersättningsformer, avsedda att täcka kommunens
kostnader för särskilda flyktinggrupper och i
speciella situationer. Utbetalningarna av ersätt-
ning enligt förordningen uppgick år 1997 till 1,6

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

miljarder kronor. Uppgiften att betala ut dessa
ersättningar överfördes den 1 juni 1998 från Sta-
tens invandrarverk till Integrationsverket. Rege-
ringen har också kompenserat de kommuner
som haft stort flyktingmottagande med ett sär-
skilt statsbidrag på sammanlagt 400 miljoner
kronor under åren 1996 och 1997. Ytterligare
250 miljoner kronor har utbetalats under år 1998
till 20 kommuner som tagit emot en stor andel
flyktingar. Detta har finansierats från anslag in-
om utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kom-
muner.

Flyktingar och deras anhöriga kan få statligt
lån till hemutrustning i samband med att de bo-
sätter sig i en kommun. Den 31 december 1997
fanns 92 000 låntagare. Riksgäldskontorets upp-
låning för detta ändamål omfattade totalt 1,3
miljarder kronor.

Effekter av de statliga insatserna

Integrationsverket har bedrivit sin verksamhet så
kort tid att några effekter ännu inte kan avläsas.

Sedan lagen mot etnisk diskriminering trädde i
kraft den 1 juli 1994 har endast ett fall av påstådd
etnisk diskriminering prövats av Arbetsdomsto-
len. Ytterligare ett fall kommer att prövas under
oktober 1998. Det är oklart om lagen har haft
någon effekt. Regeringen lämnade i maj 1998
förslag om en ny och skärpt lagstiftning mot et-
nisk diskriminering i arbetslivet (prop.
1997/98:177).

Att bryta den sociala och etniska segregatio-
nen och vända utvecklingen i positiv riktning
förutsätter långsiktiga och strategiska insatser.
Det statliga bidraget till insatser i utsatta bo-
stadsområden har gjort det möjligt för många
kommuner att bedriva ett sådant arbete. Hittills
har sexton bostadsområden i tolv kommuner be-
viljats statsbidrag och upprättat handlingsplaner.
Under våren 1998 har flertalet av dessa kom-
muner i särskilda delrapporter redovisat insatser-
nas utformning och vilka resultat som hittills
uppnåtts. Kommunerna har också genomfört ett
stort antal seminarier för att belysa, fördjupa och
sprida erfarenheter från utvecklingsarbetet.

De insatser som kommunerna bedriver spän-
ner över ett stort antal verksamhetsområden som
jobbaktiviteter, träffpunkter/mötesplatser, fa-
miljecentraler och medborgarkontor. Ett åter-
kommande inslag i kommunernas handlingspla-
ner är lokalt anpassade språkinsatser för för-
skolebarn. Sammanlagt har ett tjugotal språk-

projekt, ofta benämnda språkförskolor, redovi-
sats. Kommunerna har pekat på att de boendes
medverkan inte uppmärksammats tillräckligt och
att samordningen mellan olika insatser är tids-
krävande.

Det är ännu för tidigt att avgöra vilka direkta
effekter den statliga satsningen haft för de män-
niskor som bor i områdena. Integrationsverket
har till uppgift att utvärdera satsningen på natio-
nell nivå och regeringen avser att återkomma till
riksdagen med resultatinformation.

Flyktingmottagandet åren 1991-1994 har
följts upp, bl.a. med avseende på hur väl den stat-
liga ersättningen täckt kommunernas kostnader.
De flesta kommuner som tog emot flyktingar år
1991 har fått sina kostnader ersatta. Däremot har
flyktingmottagandet år 1992 medfört ett genom-
snittligt underskott för kommunerna på 14 pro-
cent.

För cirka hälften av flyktingarna som mottogs
år 1993 erhöll kommunerna en extra statlig er-
sättning i form av stimulansbidrag. Inräknat sti-
mulansbidraget bedöms kommunerna samman-
taget ha fått sju procent för låg ersättning för
1993 års mottagna flyktingar.

För 1994 års flyktingkontingent uppskattas ett
överskott på nio procent för hela landet inklusive
det stimulansbidrag som utbetalades för denna
årskontingent.

Huvudorsaken till att den statliga ersättningen
för vissa kommuner inte har räckt till full kost-
nadstäckning är att kommunernas socialbidrags-
kostnader blivit större än beräknat genom att få
flyktingar har fått ett arbete. Många av de flyk-
tingar som togs emot i mitten på 1990-talet har
ännu inte kunnat etablera sig på arbetsmarkna-
den. Huvudproblemet har varit den generellt hö-
ga arbetslösheten i Sverige. De invandrades bris-
tande kunskaper i svenska språket, liksom disk-
riminering och negativa attityder hos arbetsgiva-
re har också inverkat.

Möjligheterna att få statligt lån till hemutrust-
ning utnyttjas av flertalet flyktingar. De maxi-
mala lånebelopp som kan beviljas ligger betydligt
över den nivå som tillämpas när kommunerna
bedömer behovet av socialbidrag för motsvaran-
de ändamål. Svårigheterna att komma in på ar-
betsmarknaden gör att många får svårt att betala
av på lånen. Antalet ansökningar om anstånd har
fördubblats sedan år 1995. Statens eftergifter av
låneskulder ökar också.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Regeringens slutsatser

I en internationaliserad värld har ett land med en
internationell befolkning ett försprång. Flersprå-
kighet, olika utbildnings- och yrkesbakgrund
och kunskaper om andra länder ger möjligheter
att utveckla välfärden. Att ta tillvara denna fördel
blir en av det kommande seklets stora utmaning-
ar. För detta ändamål och för att vända den ne-
gativa utvecklingen, minska segregationen och
uppnå de integrationspolitiska målen har rege-
ringen i 1998 års ekonomiska vårproposition fö-
reslagit ett resurstillskott under den kommande
treårsperioden på sammanlagt 1,5 miljarder kro-
nor till framtidssatsningen ett Sverige för alla.
För år 1999 föreslogs ett resurstillskott på 350
miljoner kronor.

Insatser behöver genomföras inom olika om-
råden. Av central betydelse är åtgärder för att ge
stöd i språkutveckling från tidig ålder och goda
kunskaper i svenska språket, skapa goda villkor
på arbetsmarknaden och att få till stånd en var-
aktig förbättring av situationen i utsatta bostads-
områden med stor andel invånare med utländsk
bakgrund. Det värde som kultur och idrott har
som brobyggare mellan olika människor bör an-
vändas för att åstadkomma en ökad integration.

I regeringens proposition Utveckling och rätt-
visa - en politik för storstaden på 2000-talet
(prop. 1997/98:165) föreslås att huvuddelen av
resurstillskottet till framtidssatsningen ett Sveri-
ge för alla fördelas inom ramen för lokala ut-
vecklingsavtal som skall tecknas mellan stat och
kommun för de mest utsatta bostadsområdena i
storstadsregionerna. Om riksdagen godkänner
förslaget skall en särskild storstadsdelegation till-
sättas med uppgiften att bl.a. ansvara för över-
läggningarna med kommunerna om dessa lokala
utvecklingsavtal.

Det är enligt regeringens bedömning angeläget
att mål och innehåll i det lokala utvecklingsarbe-
tet tas fram i en nära dialog med invånarna i de
akutella bostadsområdena och med andra lokala
aktörer. Erfarenhetena visar att lokala demokra-
tiska processer av detta slag tar relativt lång tid.
Detta innebär att man inte kan förvänta sig att de
lokala utvecklingsavtalen kan vara helt klara så att
verksamheten kan påbörjas det första halvåret
1999. Regeringen föreslår mot denna bakgrund
att den i vårpropositionen föreslagna treårssats-
ningen förskjuts med ett halvår så att hälften av
det resurstillskott som föreslogs nu tas upp i
budgetpropositionen för år 1999. Den statliga

finansieringen utsträcks i stället med motsvaran-
de belopp till år 2002.

Av resurstillskottet till framtidssatsningen ett
Sverige för alla tas i budgetpropositionen 110
miljoner kronor upp inom utgiftsområde 16 Ut-
bildning och universitetsforskning. Dessa medel
skall användas till en utvidgad verksamhet med
deltidsförskola samt språkutveckling i skolan i
utsatta bostadsområden i storstadsregionerna.
Vuxnas kunskaper i svenska språket skall stärkas
genom att möjligheterna att kombinera svensk-
undervisningen med arbetsplatspraktik utökas.
Det övriga medelstillskottet förs i huvudsak till
utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar för
andra insatser i utsatta bostadsområden.

Genom regeringens förslag till en nationell
politik för storstadsregionerna (prop.
1997/98:165) tas ytterligare steg för ett långsik-
tigt utvecklingsarbete i utsatta bostadsområden.
Att integrera hittills gjorda insatser i dessa bo-
stadsområden med storstadspolitiken ger den
kontinuitet som krävs.

Den etniska diskrimineringen på arbetsmark-
naden bör kunna motverkas mer effektivt genom
den förändrade lagstiftning som enligt regering-
ens förslag skall träda i kraft den 1 januari 1999.
Den nya lagstiftningen förutsätter att Ombuds-
mannen mot etnisk diskriminering får ökade re-
surser.

Som tidigare redovisats har statsbidragen för
1992 och 1993 års flyktingkontingenter inte helt
täckt kommunernas kostnader under introduk-
tionsperioden. De kommuner som haft särskilt
stora kostnader på grund av sitt flyktingmotta-
gande har till viss del kompenserats genom extra
statsbidrag.

Regeringen har i den integrationspolitiska
propositionen redovisat hur introduktionen av
nyanlända skyddsbehövande i flera avseenden
kan förbättras inom ramen för nuvarande ersätt-
ningssystem. De kostnadsuppföljningar som
gjorts för skyddsbehövande och andra utländska
medborgare analyseras för närvarande inom Re-
geringskansliet parallellt med en analys av hur
arbetsmarknaden kommer att förändras under de
närmaste åren. Detta arbete kommer att utgöra
underlag för en bedömning av om några föränd-
ringar av nuvarande ersättningssystem bör initie-
ras under de närmaste åren.

Dagens möjligheter för flyktingar att låna sto-
ra belopp till hemutrustning leder ofta till lång-
siktiga ekonomiska problem. De maximala låne-
beloppen bör i stället läggas på en nivå som bätte
anknyter till de normer som kommunerna till-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

lämpar för socialbidrag till motsvarande ändamål.
Praxis för eftergift av låneskulder bör ses över i
syfte att begränsa statens kapitalförluster.

4.4 Anslag

B 1 Integrationsverket¹

ITabell 4.1 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor
1998	Anslag	40 487	Utgifts- prognos	32 487
1999	Förslag	75 724
2000	Beräknat	82 708’
2001	Beräknat	83 966’

¹ Tidigare B 1 Integrationsmyndigheten

² Motsvarar 81 235 tkr i 1999 års prisnivå

³ Motsvarar 81 235 tkr i 1999 års prisnivå

Integrationsverket är sedan den 1 juni 1998 cen-
tral förvaltningsmyndighet för integrationsfrå-
gor. Verket har ett övergripande ansvar för att
integrationspolitiska mål och synsätt får genom-
slag på olika samhällsområden och skall aktivt
stimulera integrationsprocesserna i samhället. En
central uppgift för myndigheten är att följa och
utvärdera samhällsutvecklingen mot bakgrund av
samhällets etniska och kulturella mångfald.

Regeringens överväganden

Integrationsverket har bedrivit sin verksamhet
endast ett fåtal månader och några resultat från
verksamheten kan därför inte redovisas. De verk-
samhetsmål som Integrationsverket skall uppnå
under år 1998 är bl.a. att uppmärksamma nyan-
lända invandrares behov av stöd och vid bosätt-
ning särskilt prioritera individens möjligheter till
egen försörjning och delaktighet i samhället. Vi-
dare skall verket arbeta för att nyanlända som
bosätter sig på eget initiativ inte söker sig till
kommuner där det redan bor många invandrare.
Ett annat mål är att bidra till att öka olika sam-
hällssektorers engagemang och direkta insatser i
integrationsarbetet och i arbetet mot främlingsfi-
entlighet och rasism. Ett ytterligare mål för ver-
ket är att öka kunskapen om hur samhället i
form av myndigheter, frivilligorganisationer och
näringsliv påverkas av och anpassar sig till den
etniska och kulturella mångfalden i samhället i
syfte att stimulera integrationsprocesserna.

För att de integrationspolitiska målen skall
kunna uppnås bör Integrationsverket vara en på-
drivande kraft gentemot alla samhällssektorer. På
regional nivå kan också länsstyrelserna, vid sidan
av Integrationsverket, spela en viktig roll i ge-
nomförandet av de integrationspolitiska målen.

Regeringen gav i oktober 1997 landshövding-
arna i uppdrag att ge förslag till hur länsstyrelser-
na skulle kunna bidra till att de integrationspoli-
tiska målen uppnås. De förslag som lämnats visar
att det integrationspolitiska arbetet måste bedri-
vas utifrån de olika förutsättningar som finns i
länen. När det gäller integrationsbefrämjande
verksamhet kan därför en samverkan mellan In-
tegrationsverket och länsstyrelserna behövas. In-
om ramen för myndighetsanslaget och genom
tillgängliga projektmedel bör det vara möjligt att
initiera olika projekt i länen. Beträffande stor-
stadslänen bedömer regeringen att behovet av
insatser är mer konstant. Regeringen föreslår
mot denna bakgrund att 5 miljoner kronor av
vad som beräknats för Integrationsverket inom
utgiftsområde 8 förs till anslaget C 1 Länsstyrel-
serna inom utgiftsområde 18 och fördelas på
Stockholms, Skåne och Västra Götalands län.

En av Integrationsverkets centrala uppgifter är
att utvärdera det integrationspolitiska arbetet och
att sprida kunskap om dessa frågor. Verket har
under år 1998 kunnat finansiera denna verksam-
het från anslaget B 3 Integrationsåtgärder. Det är
enligt regeringens bedömning angeläget att en
sådan central uppgift för myndigheten helt fi-
nansieras från myndighetsanslaget. Regeringen
föreslår därför att 10 miljoner kronor för upp-
följnings- och informationsinsatser anvisas un-
der anslaget B 1 Integrationsverket i stället för
under anslaget B 3 Integrationsåtgärder.

Anslaget för år 1999 har beräknats enligt följan-
de:

1 Beräkning av anslaget för år 1999 1
Tusental kronor
Anslag 1998	40 487
Pris- och löneomräkning	1419
Övergång till anslag för helår	28 818
Överföring från anslaget B 3 Integrationsåtgärder	10 000
Överföring till anslget C 1 Länsstyrelserna (U0 18)	-5 000
Förslag 1999	75 724

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

B 2 Särskilda insatser i utsatta
bostadsområden

Tabell 4.2 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		472	Anslags- sparande	54 528
1997	Utfall	472	Anslags- sparande	54 528
1998	Anslag	189 763	Utgifts- prognos	105 291
1999	Förslag	142 000
2000	Beräknat	260 000
2001	Beräknat	565 000

Från anslaget finansieras särskilda insatser som
skall främja utvecklingen i utsatta storstads-
områden samt i bostadsområden med likartad
situation.

Regeringen har fattat beslut om statsbidrag till
ett antal kommuner vilket innebär att hela ansla-
get för år 1997 tagits i anspråk. Själva utbetal-
ningarna till kommunerna sker dock senare, allt
eftersom verksamheten genomförs. Samma för-
hållande råder beträffande 1998 års anslag.

Regeringens överväganden

Regeringen har - som tidigare framhållits - be-
dömt att den statliga satsningen på utsatta områ-
den skall integreras i den nationella politiken för
storstadsområdena. En särskild storstadsdelega-
tion skall utses och få till uppgift att utveckla och
samordna den nationella storstadspolitiken och
vara motpart till kommunerna i fråga om de lo-
kala utvecklingsavtal som skall upprättas. Under
förutsättning att riksdagen godkänner regering-
ens storstadspolitiska proposition (prop.
1997/98:165), skall de anvisade medlen fördelas
inom ramen för de lokala utvecklingsavtalen till
kommuner i storstadsregionerna. För år 1999 har
110 miljoner kronor tillförts utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning för ut-
bildningsinsatser inom ramen för dessa avtal. På
detta anslag tas upp 142 miljoner kronor för and-
ra insatser. En mindre del av dessa medel bör
också kunna disponeras för motsvarande insatser
i utsatta bostadsområden utanför storstadsregio-
nerna. I avvaktan på att lokala utvecklingsavtal
blir klara bör anslaget även kunna användas för
fortsatt finansiering av insatser i de utsatta bo-
stadsområden som tidigare fått statliga bidrag
från anslaget och som bedöms bli aktuella för att
teckna lokala utvecklingsavtal.

I syfte att förbättra barns och ungdomars upp-
växtvillkor bör tillgången till en utvecklande och
spännande kultur- och fritidsverksamhet stärkas.
Under det kommande budgetåret bör sådana in-
satser i viss utsträckning kunna genomföras in-
om ramen för de medel som anvisats för år 1999.
Av det resurstillskott som tillförs anslaget fr.o.m.
år 2000 skall 10 miljoner kronor användas till
barns och ungdomars idrotts- och fritidsverk-
samhet och 10 miljoner till kulturversamhet un-
der vart och ett av åren 2000-2002.

Statens kulturråd, Ungdomsstyrelsen och Sve-
riges Riksidottsförbund bör ingå i en referens-
grupp till storstadsdelegationen som har till upp-
gift att följa satsningarna på kultur, idrotts- och
fritidsverksamhet i de aktuella bostadsområdena.

B 3 Integrationsåtgärder

Tabell 4.3 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1998	Anslag	68 097	Utgifts- prognos	53 097
1999	Förslag	47 742
2000	Beräknat	47 742
2001	Beräknat	42 742

Anslaget används för att stimulera integrations-
processerna i samhället och för att förebygga och
motverka diskriminering, främlingsfientlighet
och rasism. Från anslaget utbetalas också statsbi-
drag till invandrares riksorganisationer samt till
vissa samarbetsorgan för sådana organisationer.
Under år 1998 utbetalas också statsbidrag till
Stiftelsen Invandrartidningen från anslaget.

Regeringens överväganden

Systemet för statsbidrag till invandrares riksor-
ganisationer har setts över av en särskild utredare
som i maj 1998 överlämnade betänkandet Orga-
nisationer Mångfald Integration - Ett framtida
system för statsbidrag till invandrarnas riksorga-
nisationer m.fl. (SOU 1998:73). Utredarens för-
slag remissbehandlas för närvarande och skall be-
redas ytterligare under hösten.

Vissa förändringar, i form av en modernisering
och förenkling av bidragssystemet, bör dock ge-
nomföras redan under år 1999. Förordningen
(1986:472) om statsbidrag till invandrarnas riks-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

organisationer är onödigt detaljstyrd och måste
t.ex. ändras varje budgetår när de enskilda organi-
sationernas bidragsbelopp fastställts. Även for-
merna för ansökningsförfarandet bör förenklas.

Inte grationsverkets verksamhet innebär kon-
takter med organisationer av många olika slag
och att nya metoder för dialog och kontakt
kom-mer att utvecklas. De projektmedel som
finns, och som i dag delvis regleras av förord-
ningen (1990:632) om bidrag till avgränsade in-
vandrarpolitiska projekt, bör därför kunna an-
vändas mer flexibelt inom områden där det finns
ett behov av utvecklingsarbete.

Totalt beräknas 30,7 miljoner kronor för stöd
till invandrares organisationer och etablerings-
stöd till nya organisationer samt olika former av
projektstöd. Medel avsätts också för regerings-
initiativ inom integrationsområdet och för fort-
satt stöd till projekten Levande historia, Forum
för världskultur samt Sverige 2000. Under år
1999 skall en särskild satsning ske på att utveckla
arbetet med att tillvarata den etniska och kultu-
rella mångfalden inom olika samhällssektorer -
Mångfaldens år. Integrationsverket kommer att
få regeringens uppdrag att förbereda och ge-
nomföra dessa aktiviteter.

Anslaget för år 1999 har beräknats enligt följan-
de:

1 Beräkning av anslaget för år 1999 1
Tusental kronor
Anslag 1998	68 097
Avgår statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen	-15 355
Överföring till anslaget B 1 Integrationsverket	-10 000
Resurstillskott, Mångfaldens år	5 000
Förslag 1999	47 742

B 4 Kommunersättningar vid
flyktingmottagande

Tabell 4.4 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		1 386 327	Anslags- kredit	115 736
1997	Utfall	1 386 327	Anslags- kredit	115 736
1998	Anslag	1 713 915	Utgifts- prognos	2 093 592
1999	Förslag	2 183 958
2000	Beräknat	2 150 646
2001	Beräknat	2 093 173

Från anslaget utbetalas statsbidrag till kommuner
och landsting enligt förordningen (1990:927) om
statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.

Under år 1997 måste så gott som hela anslags-
krediten på 116 miljoner kronor tas i anspråk
eftersom de kommunmottagna flyktingarna blev
fler än beräknat.

Kommunerna beräknas under år 1998 ta emot
väsentligt fler flyktingar än vad anslaget för inne-
varande budgetår dimensionerats för. Detta
medför en anslagsbrist på 324 miljoner kronor.
Det ökade kommunmottagandet beror främst på
att asylsökande som befunnit sig i Sverige under
flera år nu får uppehållstillstånd.

Regeringens överväganden

Den grundläggande ersättningsformen är scha-
blonersättningar. Dessa svarar för ca 70 procent
av utbetalningarna till kommunerna och avser att
täcka de första årens kostnader för flyktingars
introduktion i det svenska samhället. Den statli-
ga ersättningen börjar utbetalas en månad efter
det att flyktingen tagits emot i en kommun och
fortsätter därefter i drygt två år. Anslagsberäk-
ningarna för år 1999 grundas på det faktiska an-
talet kommunmottagna flyktingar år 1997 och
antaganden om flyktingmottagandet åren 1998
och 1999. Regeringen antar att 12 470 flyktingar
- varav 1 370 kvotflyktingar - kommer att tas
emot i kommunerna år 1998 och 11 800 - varav
1 800 kvotflyktingar - år 1999. Schablonersätt-
ningarna år 1999 beräknas under dessa förutsätt-
ningar till 1 709,2 miljoner kronor. En avräkning
från anslaget A 3 Migrationsåtgärder görs dock
för kvotflyktingar. Anslagsbehovet för ändamå-
let under B 4 Kommunersättningar vid flykting-
mottagande blir då 239,7 miljoner kronor lägre
och uppgår till 1 469,5 miljoner kronor.

En stor utgiftspost för staten har under senare
år blivit den ersättning som utbetalas till kom-
munerna för deras socialbidragskostnader för
äldre och handikappade flyktingar. Effekterna av
det omfattande flyktingmottagandet i samband
med konflikterna i f.d. Jugoslavien innebär att
den ersättningen ökat från 138,6 miljoner kro-
nor budgetåret 1994/95 till beräknade 485,1
miljoner kronor år 1999. Statens ersättningsåta-
gande kvarstår till dess att de berörda personerna
söker och får svenskt medborgarskap.

För ersättning av extraordinära kostnader be-
räknar regeringen oförändrat 33 miljoner kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

För övriga ändamål beräknar regeringen er-
sättningsutbetalningama till 196,4 miljoner kro-
nor, vilket innebär ett sammantaget anslagsbehov
om 2 184 miljoner kronor.

B 5 Hemutrustningslån

Tabell 4.5 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		95 951	Anslags- sparande	5 095
1997	Utfall	95 951	Anslags- sparande	5 095
1998	Anslag	98 549	Utgifts- prognos	96 622
1999	Förslag	81 442
2000	Beräknat	76 562
2001	Beräknat	72 591

Från anslaget finansieras räntesubventioner och
eftergifter i låneverksamheten för hemutrustning
till flyktingar och vissa andra utlänningar.

Centrala studiestödsnämndens totala upplå-
ning från Riksgäldskontoret för hemutrustnings-
lån beräknas vid utgången av år 1998 uppgå till
1 368 miljoner kronor. Upplåningen beräknas ha
sjunkit till 1 354 miljoner kronor vid utgången av
år 1999.

fått ett arbete. Antalet hushåll som inte kan be-
tala tillbaka skulden ökar och därmed också om-
fattningen av eftergifter i låneverksamheten, vil-
ket leder till kapitalförluster för staten.

Den 1 januari 1997 justerades lånebeloppen
ner (prop. 1996/97:1, utgiftsområde 8, bet.
1996/97:SfU2, rskr. 1996/97:127). Trots det lig-
ger de maximala lånebelopp som nu kan beviljas
betydligt över de belopp som många kommuner
betalar ut i form av socialbidrag för motsvarande
ändamål. Regeringen avser därför att i förord-
ningen (1990:1361) om lån till hemutrustning
för flyktingar och vissa andra utlänningar anpassa
de maximala lånebeloppen till en nivå som bättre
svarar mot de faktiska kostnaderna för de inköp
som kan bli nödvändiga när ett hushåll etableras.
I syfte att begränsa statens kapitalförluster kom-
mer regeringen också att uppdra åt Centrala stu-
diestödsnämnden, som administrerar hemut-
rustningslånen, att se över nuvarande praxis för
eftergifter av låneskulden.

Med de antaganden som gjorts om kommun-
mottagandet av flyktingar och mot bakgrund av
de ökade eftergifterna av lån och den aviserade
anpassningen av lånebeloppen beräknas anslags-
behovet till 81,4 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Systemet med lån till hemutrustning infördes år
1991. En grundläggande tanke var att flyktingars
introduktion i det svenska samhället skulle vara
avklarad inom loppet av några år och att de där-
efter skulle kunna försörja sig själva och betala
tillbaka lånen.

För närvarande varierar de maximala lånebe-
loppen för en omöblerad bostad mellan 20 000
och 39 000 kronor, beroende på hushållsstorlek.
Motsvarande maximibelopp för en möblerad bo-
stad ligger mellan 6 000-11 700 kronor.

Flertalet flyktingar utnyttjar möjligheten att få
låna till hemutrustning och väljer då oftast hög-
sta möjliga lånebelopp. Lånen är amorteringsfria
de första två åren, men löper med ränta. Svårig-
heterna under 1990-talet för flyktingar och deras
invandrade anhöriga att försörja sig gör att en
stor del av låntagarna, 55-60 procent, måste ges
anstånd med avbetalningen på lånen när de två
amorteringsfria åren gått till ända. Skulden växer
då och blir till ett hinder för flyktinghushållet att
komma i ekonomisk balans också när man har

B 6 Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering

Tabell 4.6 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		4 840	Anslags- kredit	47
1997	Utfall	4 840	Anslags- kredit	47
1998	Anslag	4 889	Utgifts- prognos	4 889
1999	Förslag	7 995
2000	Beräknat	8 139‘
2001	Beräknat	8 266’

¹ Motsvarar 7 995 tkr i 1999 års prisnivå

² Motsvarar 7 995 tkr i 1999 års prisnivå

Från anslaget finansieras Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering (DO) och Nämnden mot
etnisk diskriminering.

Regeringens överväganden

Den av regeringen föreslagna nya lagen om åt-
gärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet
väntas medföra att antalet anmälningar till DO

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

om etnisk diskriminering ökar, åtminstone i ett
inledningsskede. DO får genom förslaget också
en helt ny uppgift, nämligen att utöva tillsyn
över arbetsgivarnas arbete med att aktivt främja
etnisk mångfald i arbetslivet. Ombudsmannen
får vidare som en viktig uppgift att informera ar-
betsgivare och arbetstagare om lagstiftningen
mot diskriminering och de förändringar som
kommer att genomföras.

Regeringen har i tre propositioner som under
våren överlämnats till riksdagen föreslagit en ut-
vidgning av Nämnden mot etnisk diskrimine-
rings arbetsuppgifter (prop. 1997/98:177, prop.
1997/98:179 och 1997/98:180). Nämnden före-
slås bl.a. få uppgifter som rör andra områden i
arbetslivet än etnisk diskriminering. Om rege-
ringens förslag antas är avsikten att nämnden
skall byta namn till Nämnden mot diskrimine-
ring. De nya arbetsuppgifterna medför vissa öka-
de kostnader.

De ökade kostnaderna för DO och nämnden
beräknas till 3 miljoner kronor och ligger inom
ramen för det resurstillskott till utgiftsområde 8,

som regeringen föreslog i vårpropositionen un-
der rubriken Ett Sverige för alla.

Anslaget för år 1999 har beräknats enligt följan-
de:

\| Beräkning av anslaget för år 1999 \|
Tusental kronor
Anslag 1998	4 889
Pris- och löneomräkning	93
Justering av premier	13
Ökat resursbehov	3 000
Förslag 1999	7 995

Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering
gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts
med anledning av att en korrigering har gjorts av
den justering som genomfördes av anslagen för
år 1998 med anledning av att sättet att finansiera
avtalförsäkringar på det statliga området föränd-
rades (se bilaga 1 avsnitt 4).

Hälsovård, sjukvård
och social omsorg

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Förslag till statsbudget för 1999

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................................7

2 Lagförslag................................................................................................................9

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:553) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring...........................................................9

3 Inledning................................................................................................................11

3.1 Omfattning............................................................................................11

3.2 Utgiftsutveckling...................................................................................12

3.3 Resultatbedömning................................................................................13

3.3.1 Tillstånd och utveckling........................................................................14

3.3.2 De viktigaste statliga insatserna............................................................15

3.3.3 Effekter av de statliga insatserna..........................................................16

3.3.4 Regeringens slutsatser...........................................................................16

4 Hälsovård och sjukvård........................................................................................19

4.1 Omfattning............................................................................................19

4.2 Utgiftsutveckling...................................................................................21

4.3 Resultatbedömning................................................................................22

4.3.1 Hälso-och sjukvård...............................................................................22

4.3.2 Folkhälsa................................................................................................29

4.3.3 Smittskydd.............................................................................................31

4.3.4 Psykiatri..................................................................................................32

4.3.5 Tandvård.................................................................................................33

4.3.6 Läkemedel..............................................................................................34

4.3.7 Regeringens slutsatser...........................................................................35

4.4 Revisionens iakttagelser........................................................................36

4.5 Förslag till regeländringar.....................................................................37

4.6 Anslag.....................................................................................................37

Al Sjukvårdsförmåner m.m..............................................................37

A2 Bidrag för läkemedelsförmånen.................................................40

A3 Bidrag till hälso- och sjukvård....................................................41

A4 Insatser mot aids..........................................................................43

A5 Bidrag till WHO..........................................................................45

A6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av

läkemedelsbiverkningar...............................................................45

4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uo7-14

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

A7 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan................................46

A8 Folkhälsoinstitutet......................................................................47

A9 Smittskyddsinstitutet..................................................................49

A10 Institutet för psykosocial medicin.............................................51

Al 1 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik........52

A12 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd......................................54

4.7 Avgiftsfinansierad verksamhet.............................................................56

4.7.1 Läkemedelsverket..................................................................................5 6

4.8 Övrig statlig verksamhet.......................................................................57

4.8.1 Apoteket AB..........................................................................................57

5 Social omsorg........................................................................................................59

5.1 Omfattning............................................................................................59

5.2 Utgiftsutveckling..................................................................................59

5.3 Resultatbedömning...............................................................................61

5.3.1 Äldre.......................................................................................................61

5.3.2 Personer med funktionshinder.............................................................66

5.3.3 Barn och ungdom..................................................................................72

5.3.4 Socialt utsatta.........................................................................................76

5.3.5 Alkohol och narkotika..........................................................................80

5.4 Revisionens iakttagelser........................................................................89

5.5 Anslag....................................................................................................90

Bl Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken...................90

B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet................................91

B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m................................................92

B4 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder 94

B5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer...............95

B6 Ersättning för textelefoner.........................................................95

B7 Bilstöd till handikappade............................................................96

B8 Kostnader för statlig assistansersättning...................................97

B9 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m...................98

BIO Bidrag till organisationer på det sociala området......................99

Bli Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder...............................102

B12 Statens institut för särskilt utbildningsstöd............................103

B13 Handikappombudsmannen......................................................104

B14 Barnombudsmannen.................................................................106

B15 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor................107

Bl6 Statens institutionsstyrelse.......................................................108

B17 Alkoholinspektionen................................................................110

Bl 8 Alkoholsortimentsnämnden....................................................111

B19 Bidrag till äldrebostäder m.m...................................................112

B20 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa............................112

5.6 Övrig statlig verksamhet.....................................................................113

5.6.1 Systembolaget AB...............................................................................113

6 Socialstyrelsen.....................................................................................................115

6.1 Omfattning..........................................................................................115

6.2 Utgiftsutveckling................................................................................115

6.3 Resultatbedömning.............................................................................116

6.3.1 Regeringens slutsatser.........................................................................121

6.4 Revisionens iakttagelser......................................................................122

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

6.5 Anslag...................................................................................................122

Cl Socialstyrelsen..........................................................................122

Forskning.............................................................................................................127

7.1 Omfattning..........................................................................................128

7.2 Utgiftsutveckling.................................................................................128

7.3 Resultatbedömning..............................................................................129

7.4 Revisionens iakttagelser......................................................................129

7.5 Anslag...................................................................................................130

D1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning.....................130

D2 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning...................131

8 Övrig statlig verksamhet....................................................................................133

8.1 Allmänna arvsfonden...........................................................................133

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner målet för utgiftsområdet i enlig-
het med vad regeringen förordar under av-
snitt 3.1,

2. antar regeringens förslag till lagen om
ändring i lagen (1998:553) om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. godkänner de i avsnitt 5.5 föreslagna rikt-
linjerna för fördelning av statsbidrag till fri-
villigorganisationer på det sociala området,

4. bemyndigar regeringen att träffa avtal med
Apoteket AB (publ) om bolagets fortsatta
verksamhet i enlighet med de riktlinjer som
riksdagen tidigare ställt sig bakom,

5. bemyndigar regeringen att, i fråga om ram-
anslaget A8 Folkhälsoinstitutet, under år
1999 åta sig ekonomiska förpliktelser som
innebär utgifter på högst 108 miljoner
kronor under år 2000 och senare,

6. bemyndigar regeringen att, i fråga om ram-
anslaget Bl 6 Statens institutionsstyrelse,
under år 1999 åta sig ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare

åtaganden innebär utgifter på högst 20
miljoner kronor under år 2000 och senare,

7. bemyndigar regeringen att, i fråga om ram-
anslaget Cl Socialstyrelsen, under år 1999
åta sig ekonomiska förpliktelser som
innebär utgifter på högst 20 miljoner
kronor under år 2000 och senare,

8. bemyndigar regeringen att, i fråga om ram-
anslaget Dl Socialvetenskapliga forsknings-
rådet: Forskningsmedel, under år 1999 åta sig
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på högst
330 miljoner kronor under år 2000 och
senare,

9. medger att den statliga garantin för System-
bolagets pensionsförpliktelser höjs till 650
miljoner kronor,

10. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg enligt följande uppställning:

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9


Tusental kronor Anslag		Anslagstyp	Anslagsbelopp
Al	Sjukvårdsförmåner m.m.	ramanslag	1 992 000
A2	Bidrag för läkemedelsförmånen	ramanslag	13 491 000
A3	Bidrag till hälso- och sjukvård	ramanslag	985 626
A4	Insatser mot aids	ramanslag	51 622
A5	Bidrag till WHO	ramanslag	34 371
A6	Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverk- ningar	anslag	1 591
A7	Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan	ramanslag	16 300
A8	Folkhälsoinstitutet	ramanslag	109 047
A9	Smittskyddsinstitutet	ramanslag	108 750
A10	Institutet för psykosocial medicin	ramanslag	11 110
All	Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik	ramanslag	33 896
A12	Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd	ramanslag	22 421
Bl	Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken	ramanslag	270 000
B2	Vissa statsbidrag inom handikappområdet	reservationsanslag	275 000
B3	Statsbidrag till vårdartjänst m.m.	ramanslag	144 617
B4	Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder	anslag	78 394
B5	Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer	anslag	132 194
B6	Ersättning för texttelefoner	ramanslag	16 382
B7	Bilstöd till handikappade	ramanslag	178 078
B8	Kostnader för statlig assistansersättning	ramanslag	4 653 000
B9	Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m.	anslag	63 000
BIO	Bidrag till organisationer på det sociala området	ramanslag	64 841
Bli	Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder	ramanslag	30 000
B12	Statens institut för särskilt utbildningsstöd	ramanslag	8 447
B13	Handikappombudsmannen	ramanslag	7 857
B14	Barnombudsmannen	ramanslag	7 717
B15	Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor	ramanslag	6 745
B16	Statens institutionsstyrelse	ramanslag	524 848
B17	Alkoholinspektionen	ramanslag	11 013
B18	Alkoholsortimentsnämnden	ramanslag	687
B19	Bidrag till äldrebostäder m.m.	reservationsanslag	150 000
B20	Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa	reservationsanslag	10 000
Cl	Socialstyrelsen	ramanslag	407 357
Dl	Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning	ramanslag	105 580
D2	Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning	ramanslag	8 968
Summa			24 012 459

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:553) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ersättning för tandvård lämnas
om vården ges vid en folktandvårds-
klinik, en odontologisk fakultet eller
annars genom det allmännas försorg.
Ersättning lämnas också om vården
ges hos en enskild näringsidkare, ett
bolag eller en annan juridisk person,
under förutsättning att vårdgivaren
är uppförd på en förteckning som
upprättats av den allmänna försäk-
ringskassan.

2 kap
3§

Ersättning för tandvård lämnas
om vården ges vid en folktandvårds-
klinik, en högskola där odontologisk
utbildning och forskning bedrivs eller
annars genom det allmännas försorg.
Ersättning lämnas också om vården
ges hos en enskild näringsidkare, ett
bolag eller en annan juridisk person,
under förutsättning att vårdgivaren
är uppförd på en förteckning som
upprättats av den allmänna försäk-
ringskassan.

För att bli uppförd på en förteckning enligt första stycket skall vårdgivaren
antingen själv vara legitimerad tandläkare eller legitimerad tandhygienist eller
ha tillgång till en eller flera legitimerade tandläkare eller tandhygienister. Vida-
re krävs att vårdgivaren har F-skattsedel.

Ersättning lämnas enligt grunder som regeringen fastställer. Ersättning
lämnas endast om tandvården har utförts av en legitimerad tandläkare eller
tandhygienist som inte har fyllt 65 år.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Ersättning lämnas inte för tandvård åt en försäkrad som fyller högst 19 år
under det år då vården ges. Om avgiftsfri tandvård åt sådan försäkrad före-
skrivs i tandvårdslagen (1985:125).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

3 Inledning

Det övergripande målet för välfärdspolitiken är
att alla människor skall ges förutsättningar för att
kunna leva ett gott liv. I ett solidariskt samhälle
skall alla, oberoende av inkomst, ha tillgång till
sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg av hög
kvalitet. Tillsammans med inkomstrelaterade so-
cialförsäkringar ger denna generella välfärd både
förutsättningar till försörjning genom eget arbete
och trygghet i livets olika skeden.

Vård och omsorg skall kännetecknas av trygg-
het, kvalitet och delaktighet. Vården skall finnas
tillgänglig när den behövs. Den skall vara gemen-
samt finansierad och demokratiskt styrd. Be-
hovet av vård skall vara avgörande. Personlig
ekonomi eller social status får aldrig påverka vår-
dens kvalitet och fördelning.

Den svenska sjukvården är i många avseenden
i världsklass då den kännetecknas av hög kvalitet,
tillgång efter behov och låga kostnader. De
ökade resurserna som tillförs kommunsektorn
ger förutsättningar för att kunna möta de viktiga
utmaningarna att förkorta väntetiderna, trygga
tillgången på personal samt att låta patienten få
en starkare ställning i vården.

Äldreomsorgen skall utvecklas enligt den av
riksdagen antagna nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken. FN:s äldreår genomförs och ar-
betet med en offensiv äldrepolitik fortsätter.

Socialtjänsten är en viktig del av vårt trygg-
hetssystem där socialbidragen är det yttersta
skyddsnätet. Den sociala omsorgen skall med-
verka till att barn och ungdomar kan växa upp
under goda förhållanden, att människor med
olika slag av funktionshinder kan delta i sam-
hällslivet, att de som missbrukar alkohol eller
andra beroendeframkallande medel kommer från
sitt missbruk och att de som saknar medel till sitt
uppehälle får möjlighet att klara sin försörjning.

Att leva upp till FN:s konvention om barnets
rättigheter kräver en långsiktig och ständigt på-
gående process. Den proposition som lades till
riksdagen före sommaren innehåller en strategi
för detta arbete. Sammanlagt satsar regeringen 30
miljoner kronor under tre år för att förverkliga
barnkonventionen. Dessutom fortsätter rege-
ringen sitt arbete mot sexuell exploatering av
barn.

3.1 Omfattning

Utgiftsområdet Hälsovård, sjukvård och social
omsorg omfattar fyra verksamhetsområden:

A Hälsovård och sjukvård

B Social omsorg

C Socialstyrelsen

D Forskning

I utgiftsområdet ingår 14 myndigheter som har
till uppgift att svara för genomförande, uppfölj-
ning och tillsyn inom de olika verksamhetsom-
rådena. Socialstyrelsen utgör ett eget verksam-
hetsområde till följd av att myndighetens ansvar
för uppföljning och tillsyn sträcker sig över verk-
samhetsområdena A och B. Verksamheter inom
dessa områden är huvudsakligen riktade mot
kommuner och landsting vilka står för huvud-
mannaskapet avseende hälso- och sjukvård, so-
cialtjänst m.m.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

3.2 Utgiftsutveckling

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

Utfall

1997

Anslag

1998'

Utgifts-
prognos
1998

24 218'

22 754

23 087’

24 012

24 471

24 765

' Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

² inkl. 540 mkr på äldre anslag

³ inkl. 152 mkr på äldre anslag

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

- Folkhälsan har fortsatt att förbättras, men
alltjämt finns stora socioekonomiska skillna-
der i hälsoläget hos befolkningen. Ett oroan-
de tecken är att den andel av befolkningen
som uppger sig ha psykiska besvär ökar.
Andra hälsoproblem som ökar är övervikt
och allergier.

- Utvecklingen inom hälso- och sjukvården har
under 1990-talet präglats av bl.a. besparingar
och omstruktureringar. Den demografiska
utvecklingen har samtidigt inneburit att an-
delen äldre ökar. I den situationen har vården,
trots en bibehållen produktionsnivå, fått
problem med ökade väntetider. Under år
1998 har ett kraftfullt arbete inletts för att
korta köer till och minska väntetider i vården.

- Enligt Socialstyrelsens uppföljning av psy-
kiatrireformen får personer med psykisk
störning inte del av insatser för stöd och ser-
vice enligt lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade i den
utsträckning som gruppens behov föranleder.
Omkring hälften av gruppen svårt psykiskt
störda saknar adekvat sysselsättning anpassad
till deras funktionshinder.

- Till följd av förändringen inom läkemedels-
förmånen minskade kostnaden för läkemedel
något mellan åren 1996 och 1997. Under år
1998 beräknas en viss kostnadsökning ske.
Det är för närvarande svårt att bedöma den
mer långsiktiga kostnadsutvecklingen inom
läkemedelsområdet.

- Den statliga assistansersättningen, som reg-
leras i lagen (1993:389) om assistansersättning
har tillförts kraftigt ökade resurser. Prog-
nosen för år 1998 visar dock att utgiftsnivån
nu har stabiliserats.

- De under år 1997 beslutade extra resurserna
till kommuner och landsting har förbättrat
förutsättningarna att bibehålla och i viss
utsträckning höja kvaliteten i verksamheten.
Uppföljningar i vården och omsorgen visar
dock att det fortfarande finns brister.

- De individuella stöden till funktionshindrade
har stor betydelse för att underlätta ett så
självständigt liv som möjligt, men det finns
brister när det gäller tillgängligheten i sam-
hällsmiljön som helhet.

- Kostnaderna för socialbidrag minskar.

- Arbetet har påbörjats med att redovisa, ana-
lysera och utveckla alla verksamheter utifrån
ett genderperspektiv.

Förändringar

- Ytterligare steg har tagits för att stärka pa-
tientens inflytande och delaktighet i hälso-
och sjukvården genom de förslag till föränd-
ringar i hälso- och sjukvårdslagstiftningen
som regeringen förelagt riksdagen. Lands-
tingen har tillförts medel för insatser inom
området genom den särskilda överenskom-
melsen mellan staten och landstingen.

- Landstingen och kommunerna har genom
utökade statsbidrag fått förutsättningar att
korta väntetiderna inom vården samt komma
tillrätta med de problem som idag finns inom
äldresjukvården. Socialstyrelsen skall på rege-
ringens uppdrag utreda förutsättningarna för
en behandlingsgaranti inom hälso- och sjuk-
vården.

- Ytterligare åtgärder har vidtagits för att stärka
patientsäkerheten i vården genom riksdagens
beslut om en ny reglering för yrkesverksam-
heten inom hälso- och sjukvårdsområdet som
träder i kraft den 1 januari 1999.

- Riksdagens beslut att införa lagstiftning rö-
rande hälsodataregister och vårdregister inne-
bär en ökad enhetlighet i regleringen inom
området samtidigt som skyddet för den en-
skildes integritet förstärks.

- Riksdagens beslut om ett reformerat tand-
vårdsstöd innebär i princip att alla vuxna ges
ett ekonomiskt stöd till hälsofrämjande och
regelbunden tandvård. Samtidigt förbättras
stödet till vissa äldre samt personer som till
följd av sjukdom eller funktionshinder har

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

särskilda vårdbehov. Ett högkostnadsskydd
införs vid särskilt omfattande behandlingar.

- Genom riksdagens beslut i juni 1998 har
grundvalarna för en ny äldrepolitik lagts fast.
Nationella mål har formulerats och arbetet
med att utveckla en långsiktig strategi har
inletts för hur målen skall förverkligas. Riks-
dagsbeslutet innebär också ändringar och till-
lägg i socialtjänstlagen avseende kvalitetssäk-
ring inom äldre- och handikappomsorgen,
skyldighet för personal att rapportera om
missförhållanden samt förtydligande av
avgiftsreglerna inom äldre- och handikapp-
omsorgen. Särskilda medel föreslås avsättas
för att stödja och påskynda utvecklingen när
det gäller bl.a. stöd till anhöriga, forskning
och tillsyn.

- Riksdagen har förelagts förslag till en strategi
för det fortsatta arbetet med att förverkliga
och genomföra FN:s barnkonvention i
Sverige.

Mål för utgiftsområdet för 1999

- Att trygga en god hälsa och goda levnads-
villkor och se till att hälso- och sjukvården
och den sociala omsorgen bedrivs med god
kvalitet och effektiv resursanvändning samt
tillgodoser den enskilde individens behov av
vård, omsorg, stöd och service.

Prioriteringar för 1999

- Arbetet med att utveckla och effektivisera
läkemedelsförsörjningen skall fullföljas.

- Inom handikappområdet kommer frågor om
tillgänglighet och utformandet av en nationell
handlingsplan att ha hög prioritet. Regeringen
har i mars 1998 tillsatt en handikapp-
delegation och en nationell samordnings-
kommitté för handikappfrågor som har en
nyckelroll i arbetet.

- Opinionsbildning och förebyggande åtgärder
bland ungdomar skall ha en fortsatt hög prio-
ritet i syfte att påverka attityder och förhåll-
ningssätt till alkohol och narkotika.

- Arbetet med att förverkliga barnkonventio-
nen skall ha fortsatt hög prioritet liksom
samarbetet kring vissa barnfrågor inom
Ostersjöstatemas råd (CBSS).

- Inom äldreområdet skall genomförandet av
den nationella handlingsplanen prioriteras. En
parlamentarisk äldreberedning skall tillsättas.
Aktiviteter inom ramen för FN:s äldreår skall
genomföras.

- Situationen för hemlösa har försvårats och
regeringen vill i samarbete med kommuner
och ideella organisationer satsa resurser och
vidta åtgärder för att förbättra situationen för
de hemlösa.

- Ett genderperspektiv skall ingå i all verksam-
het. Förslag och verksamheter skall analyseras
utifrån båda könens behov och förutsätt-
ningar i syfte att höja kvaliteten och effekti-
viteten.

- Åtgärder skall vidtas för att förbättra förut-
sättningarna att korta väntetiderna och för-
bättra tillgängligheten i hälso- och sjuk-
vården.

- Insatser skall göras för att öka patientinfly-
tandet och stärka patientsäkerheten.

- Verksamhetsstatistik och resultatinformation
för hälso- och sjukvården skall tas fram.

- Åtgärder skall vidtas för att förbättra den
psykiska hälsan hos befolkningen och särskilt
hos barn och ungdomar.

- Lagstiftningen inom tvångspsykiatriområdet
skall reformeras.

- Förutsättningarna skall förbättras för att fort-
löpande prognostisera kostnadsutvecklingen
för läkemedel.

3.3 Resultatbedömning

Mål för 1997

- Att trygga en god hälsa och att åstadkomma
en hälso- och sjukvård av god kvalitet med
effektiv resursanvändning som tillgodoser
den enskilde individens behov.

- Att erbjuda en äldre- och handikappomsorg
som ger goda levnadsvillkor för äldre och per-
soner med funktionshinder med olika behov
av service, omvårdnad och vård och som
bygger på den enskilda människans delaktig-
het och självbestämmande.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

- Att åstadkomma en social omsorg av god
kvalitet med effektiv resursanvändning som
tillgodoser den enskilde individens behov av
stöd och bistånd i samband med sociala eller
andra handikapp, missbruksproblem och för-
sörjningssvårigheter samt som tillgodoser att
barn och ungdomar växer upp under trygga
och goda förhållanden.

- Att öka kunskapen om tillstånd, processer
och effekter rörande hälsa och social välfärd.

Nedan sammanfattas de resultatbedömningar
som gjorts utifrån de mål som gällde år 1997 för
hälso- och sjukvården och den sociala omsorgen.
Dessa mål redovisades i budgetpropositionen för
år 1998. För en mer detaljerad resultatbedöm-
ning hänvisas till respektive verksamhetsområde
(se avsnitt 4.3, 5.3 och 7).

3.3.1 Tillstånd och utveckling

Utvecklingen inom hälso- och sjukvården har
under 1990-talet varit mycket omdanande. Den
har bl.a. präglats av besparingar inom sjukhus-
sektorn samt kraftiga omfördelningar från slutna
till öppna vårdformer. Den demografiska ut-
vecklingen har också inneburit att andelen äldre
inom hälso- och sjukvården har ökat. Samman-
taget har denna utveckling, trots en bibehållen
produktionsnivå, inneburit att väntetiderna inom
vården har ökat under de senaste åren. Brister i
patienternas möjligheter till inflytande och del-
aktighet är andra problem som har uppmärk-
sammats.

Hälsoläget hos befolkningen har generellt sett
fortsatt att förbättras. Ett allvarligt problem är
dock att skillnaderna i hälsa mellan olika socio-
ekonomiska grupper kvarstår. Hälsorisker som
ökar i omfattning är övervikt och allergier. Det
finns dessutom tecken på att andelen i befolk-
ningen med psykisk ohälsa ökat.

Tandhälsan har påtagligt förbättrats under en
följd av år. Hos barn och ungdomar har före-
komsten av kariesskador minskat väsentligt.

Undersökningar från Socialstyrelsen och läns-
styrelserna visar att äldre och funktionshindrade
inte alltid får den vård de behöver från kommu-
nen. Det saknas platser i särskilt boende. Av-
gifterna för bl.a. boende och service är i vissa fall
för höga för en del vårdtagare. Psykiskt funk-
tionshindrade kan ha svårt att få adekvat rehabi-

litering, bostad med särskild service och dagliga
aktiviteter. Många äldre och funktionshindrade
vårdas av sina anhöriga, men omfattningen av
detta är svår att uppskatta. Kommunerna lägger
generellt sett ned lika mycket resurser på kom-
munal vård och omsorg som tidigare, men av
dem som får kommunal vård och omsorg får en
minskande andel hjälp i hemmet, medan en
ökande andel får mer omfattande insatser. Kom-
munernas omsorg om äldre och funktionshandi-
kappade fungerar i huvudsak bra. Personalen gör
stora insatser för att ge god omsorg. Det finns
dock problem som behöver åtgärdas. Kvaliteten i
vården och omsorgen varierar såväl mellan som
inom kommunerna och brister som uppmärk-
sammats vid tillsyn åtgärdas inte alltid så snabbt
som vore önskvärt. Det är huvudsakligen stan-
darden i boendet, personaltätheten och persona-
lens kompetens som utgör problem.

Barns behov av stödinsatser har ökat. Allt fler
barn, mätt såväl i antal som andel av alla barn upp
till 18 år, får också stöd genom socialtjänsten.
Kommunerna lägger ned generellt sett lika
mycket resurser på detta område som tidigare,
men fler barn och unga får stöd genom kontakt-
person och en minskad andel får vård utom
hemmet.

Kostnaderna för socialbidraget har ökat under
1990-talet, men sedan andra halvåret 1997 har
kostnaderna sjunkit och de förväntas fortsätta
minska under 1998. Utvecklingen speglar bl.a.
det förbättrade arbetsmarknadsläget och det
minskade flyktingmottagandet. För många ung-
domar, invandrare och ålderspensionärer med
invandrarbakgrund har socialbidraget dock kom-
mit att fungera som ett mer långsiktigt försörj-
ningsstöd. Ytterligare ett problem är att olika
kommuner och olika handläggare gör olika be-
dömningar i socialbidragsbeslut.

Sedan år 1986 har en omstrukturering av
missbrukarvården skett. Vården sker i allt högre
grad inom öppenvården. Antalet tvångsvårdade
har halverats på knappt tio år. Behovet av ung-
domsvårdsplatser inom tvångsvården har däre-
mot ökat.

Kunskapsbehovet är stort och kontinuerligt
inom hela det socialvetenskapliga, socialpolitiska
och folkhälsopolitiska området och kan till stor
del endast tillgodoses genom forskning. I rege-
ringens proposition 1996/97:5 Forskning och
samhälle redovisades kunskapsbehovet på flera
olika områden inom Socialdepartementets an-
svarsområde.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

3.3.2 De viktigaste statliga insatserna

Inom ramen för den särskilda överenskommel-
sen mellan staten och landstingen infördes under
år 1997 en vårdgaranti i syfte att öka tillgänglig-
heten inom hälso- och sjukvården. Landstingen
tillfördes i överenskommelsen medel för detta
ändamål samt för utvecklingsarbete avseende
kvalitet m.m. Vidare höjdes statsbidragen till
kommuner och landsting vilket förbättrade möj-
ligheterna för landstingen att vidta åtgärder för
att bl.a. korta väntetiderna i vården. Dessutom
har landstingen fått ersättning från staten i form
av medel för läkemedelsförmånen på grund av
övertagandet av kostnadsansvaret för denna. Re-
geringen har under år 1998 överlämnat två pro-
positioner till riksdagen med förslag till änd-
ringar i hälso- och sjukvårdslagen i syfte att
stärka patientens ställning i hälso- och sjuk-
vården.

För närvarande pågår ett omfattande utred-
ningsarbete inom hälso- och sjukvårdsområdet.
Regeringen har bl.a. tillsatt en nationell folk-
hälsokommitté med uppgift att utarbeta förslag
till nationella mål för hälsoutvecklingen. Vidare
har en kommitté tillsatts för att utvärdera smitt-
skyddslagen. Kommittén om hälso- och sjukvår-
dens finansiering och organisation (HSU 2000)
skall avlämna sitt slutbetänkande i början av år
1999. Inom det medicinsk-etiska området arbetar
flera utredningar, bl.a. kan nämnas Kommittén
om vård i livets slutskede, Steriliseringsutred-
ningen samt Delegationen för uppföljning av
riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjuk-
vården.

De ökade behoven av personal inom hälso-
och sjukvården har föranlett regeringen att in-
rätta en kommission med uppgift att kartlägga
utbildningsbehoven och föreslå åtgärder för att
underlätta rekryteringen av personal (se utgifts-
område 14 Arbetsmarknad och arbetsliv).
Därutöver har en arbetsgrupp bildats inom
Socialdepartementet med uppgift att kartlägga
personalförsörjningen och utbildningsbehoven
inom äldreomsorgen (S 1998:D). Vidare har
regeringen i en proposition om läkarnas vidare-
utbildning föreslagit att ett nationellt planerings-
stöd skall införas i syfte att underlätta den lång-
siktiga bedömningen av den framtida läkar-
försörjningen m.m.

För att minska antalet nya hiv-infektioner
bland befolkningen har staten avsatt medel för
att förebygga spridningen av hiv/aids.

Staten har vidtagit flera åtgärder för att på-
verka kommunernas förutsättningar att erbjuda
en god omsorg. De höjda statsbidragen till
kommuner och landsting som nämnts ovan
syftade även till att värna den sociala omsorgen.
Vidare fick kommunerna möjlighet att ansöka
om statliga medel för att utveckla stödet till an-
höriga. Regeringen föreslog också ändringar i so-
cialtjänstlagen för att bl.a. underlätta för äldre
och funktionshindrade att flytta eller söka vård
och omsorg i annan kommun. Regeringen har
vidare påbörjat en översyn av socialtjänstlagen
(1980:620), socialtjänstens finansiering och av-
gifter, tillsynen över socialtjänsten samt hur den
ekonomiska tryggheten för vissa äldre invandrare
skall utformas.

Regeringen har utarbetat en nationell hand-
lingsplan för äldrepolitiken. I den redovisas de
mål för äldrepolitiken som skall gälla i hela lan-
det. Regeringen anger där också åtgärder för att
rätta till problem inom äldreomsorgen. Efter
riksdagens beslut har planen nu börjat genom-
föras. Det innebär bl.a. att tillsynen över kom-
munernas omsorgsverksamhet föreslås få mer
resurser för att kunna utökas och att statliga me-
del kan ansökas av kommuner för att förbättra
standarden i äldrebostäder och öka antalet platser
i särskilt boende. Okade resurser föreslås också
till forskning och utveckling inom äldreom-
sorgsområdet. En handikappdelegation har bil-
dats med uppgift att ta fram ett förslag till en
motsvarande nationell handlingsplan för handi-
kappområdet.

Staten ger stöd direkt till funktionshindrade
personer genom att anslå resurser för statlig assi-
stansersättning, bilstöd, texttelefon och vårdar-
tjänst.

Kommunerna har fått möjlighet att ansöka
om statliga medel för att utveckla kvaliteten i so-
cialtjänstens arbete med barn och unga och So-
cialstyrelsen har fått i uppdrag att bistå kommu-
nerna i utvecklingsarbetet. Genom ändringar i
socialtjänstlagen har staten bl.a. lyft fram att
kommunerna alltid ska ta hänsyn till barnets
bästa när de vidtar omsorgsåtgärder för barn. I
lagen anges nu också en riksnorm som preciserar
socialbidragets storlek och staten har markerat
såväl kommunens ansvar för att bistå den en-
skilde med aktiva åtgärder som den enskildes an-
svar att göra vad han kan för att bli självför-
sörjande. En strategi har tagits fram för det
fortsatta arbetet med att i Sverige förverkliga och
genomföra FN:s konvention om barnets rättig-
heter.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Situationen för hemlösa har försvårats och
regeringen vill i samarbete med ideella krafter,
särskilt i storstäderna, satsa resurser och vidta
åtgärder för att förbättra denna situation.

På forskningsområdet har regeringen i propo-
sition 1996/97:5 Forskning och samhälle lyft
fram de kunskapsbehov som man ansåg vara av
stor vikt. Medel för forskning anslogs och kun-
skapsbehoven omsattes till mål och uppdrag i
1997 års regleringsbrev för de myndigheter som
arbetar med forskning.

3.3.3 Effekter av de statliga insatserna

Den vårdgaranti som infördes år 1997 syftade till
att öka tillgängligheten för alla patienter genom
att införa regler om tillgänglighet till primär-
vården och specialistvården. Det kan konstateras
att vårdgarantin, som företrädare för staten och
landstingen beslutat bibehålla för åren 1998 och
1999, ledde till en ökad fokusering på problemen
kring vårdens tillgänglighet. Däremot visar olika
uppföljningar att landstingen inte fullt ut har
lyckats nå upp till garantins tidsfrister. Nu
gällande vårdgaranti är inte någon behandlings-
garanti. I överenskommelsen mellan staten och
landstingen om ersättningar år 1999 för insatser
för att stärka patientens ställning m.m. tas ytter-
ligare steg för att förbättra vårdens tillgänglighet.
Landstingen har åtagit sig att påtagligt minska
väntetiderna både för besök och behandling.
Därutöver har regeringen gett Socialstyrelsen i
uppdrag att utreda förutsättningarna för en
behandlingsgaranti inom svensk hälso- och
sjukvård.

De hiv-preventiva insatser som gjorts, bl.a.
med stöd av de medel som staten avsatt för att
förhindra spridningen av hiv-infektion, har visat
sig vara framgångsrika och Sverige har förblivit
ett land med låg förekomst av hiv-infektion.

En undersökning gjord av Statistiska central-
byrån visar att ökningen av det generella stats-
bidraget till kommuner och landsting i huvudsak
har använts i enlighet med riksdagens intentio-
ner. Det innebär att vården och omsorgen har
fått resurser, bl.a för att öka personaltätheten,
som de annars inte skulle ha fått. Detta ger dess-
utom landstingen möjligheter att korta vänte-
tiderna. Många landsting har också beslutat om
åtgärder för att minska väntetiderna. Stimulans-
medlen har bl.a. bidragit till en ökad medveten-
het i kommuner och landsting om anhörigas si-
tuation och flera av de projekt som fått stöd har

permanentats och fortsätter nu inom den regul-
jära verksamheten. Fler äldre och funktionshind-
rade än tidigare söker nu bistånd i annan kom-
mun. Det är en effekt av lagändringarna som
redan är märkbar. I övrigt är det svårt att redan
nu bedöma effekter i omsorgen av lagändringar-
na och handlingsplanen för äldrepolitik.

De direkta stöden till funktionshindrade inne-
bar att ungefär 7 700 personer fick stöd i sitt
dagliga liv genom statlig assistansersättning
under år 1997, ca 2 500 personer kunde med
hjälp av vårdartjänst studera vid gymnasium,
folkhögskola eller universitet, nästan 900 döva
och talskadade fick texttelefon för att underlätta
kontakterna med anhöriga och andra och ca
2 200 personer fick bilstöd. Regeringen konstate-
rar att den förbättring av levnadsvillkoren detta
inneburit för dessa personer och deras anhöriga
inte kommit till stånd utan dessa insatser.

Det utvecklingsarbete som kommit till stånd
till följd av de statliga utvecklingsmedlen riktade
mot barn- och ungdomsomsorgen har, enligt
Socialstyrelsen, bidragit till att kvaliteten för-
bättrats i kommunernas utredningar i enskilda
ärenden om omsorgsbehovet. Förbättringen har
skett trots att det görs fler utredningar därför att
antalet anmälningar och ansökningar ökat.

Effekter av de olika lagändringar som genom-
förts kan ännu inte redovisas.

Till följd av insatserna inom forskningsom-
rådet har bl.a. ett nationellt forskningsprogram
om ojämlikhet i hälsa utarbetats och ett centrum
för alkohol- och drogforskning har inrättats vid
Stockholms universitet. Vidare har en utvärde-
ring gjorts av arbetsplatsanknutet alkohol- och
drogförebyggande arbete. Effekter av nedskär-
ningar på vårdpersonalens psykosociala arbet-
miljö har studerats och resultaten har givit upp-
slag till vårdorganisatoriska åtgärder som nu
prövas.

3.3.4 Regeringens slutsatser

Regeringen bedömer att de genomförda insat-
serna inom vården och omsorgen inneburit att
viktiga steg har tagits för att uppnå målen, men
att måluppfyllelsen ännu inte är tillfredsställande.

Väntetiderna inom vården måste kortas ytter-
ligare och patienterna få ett ökat inflytande över
och en ökad delaktighet i beslut som fattas inom
hälso- och sjukvården. När det gäller hälsoläget i
befolkningen finns det alltjämt stora skillnader
mellan olika befolkningsgrupper. Insatserna bör

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

därför främst inriktas mot de grupper som är
mest eftersatta. Barns och ungdomars hälsa
måste särskilt uppmärksammas. Andelen skol-
ungdomar som använder alkohol och som har
prövat narkotika ökar. Man kan dessutom notera
en ökning av antalet rökande tonårsflickor. När
det gäller tandhälsan så kvarstår problem med
kariesskador i vissa utsatta bostadsområden.

När det gäller den del av målet som avser kva-
litet och effektiv resursanvändning inom hälso-
och sjukvården åligger det främst sjukvårds-
huvudmännen att förbättra måluppfyllelsen. Re-
geringen anser, bl.a. mot bakgrund av de skillna-
der i effektivitet och kvalitet som finns mellan
olika landsting, att det krävs fortsatta insatser av
de enskilda landstingen för att förbättra kvalite-
ten och effektiviteten. Regeringen avser att
framöver utveckla uppföljningen och utvärde-
ringen på dessa områden.

Den sociala omsorgen har svårigheter att möta
vissa gruppers behov, t.ex. de psykiskt funktions-
hindrades. Det förekommer att behövande inte
får tillgång till omsorg på grund av nivån på av-
gifterna och för att det på vissa håll saknas platser
i särskilt boende. Regeringen avser att genomföra
de insatser, bl.a. ekonomiskt stöd till bostäder
för äldre och funktionshindrade och utökade re-
surser till tillsyn, som redovisats i den nationella
handlingsplanen för äldrepolitiken. Vidare skall
regeringen utarbeta en motsvarande handlings-
plan för handikappområdet. Regeringen be-
dömer att detta är en bra grund för fortsatt ut-
veckling av omsorgen, så att måluppfyllelsen kan
förbättras.

Regeringen konstaterar att behovet av social-
tjänstens olika insatser har ökat på flera områden.
Därför anser regeringen att det är värdefullt att

socialtjänstens utredningar av enskilda barns och
ungdomars vård- och omsorgsbehov har
förbättrats, så att bedömningarna av
insatsbehoven kan bli mer korrekta och
insatsernas effektivitet därmed kan öka. I vissa
fall, t.ex. när det gäller äldre invandrare, är det
eventuellt lämpligare att möta behoven med
andra insatser än dem som socialtjänsten idag
kan erbjuda. Mot bakgrund av detta är den på-
började översynen av socialtjänstlagen och so-
cialtjänsten mycket angelägen.

Genom socialdepartementets genderprojekt
har det bl.a. framkommit information om att
män och kvinnor har olika tillgång till vård och
omsorg; fler män än kvinnor får t.ex. bilstöd och
assistansersättning. Departementet arbetar vidare
med att få fram könsuppdelad statistik och
verkar för att förslag och verksamheter skall
genomföras utifrån båda könens behov och för-
utsättningar. Den information som finns till-
gänglig om vård- och omsorgsbehov, kom-
muners och landstings vård- och omsorgs-
insatser och om effekter av insatserna, är inte
tillräcklig för att regeringen ska kunna bedöma
måluppfyllelsen på ett tillfredsställande sätt.
Ytterligare insatser krävs för att utveckla
informationsförsörjningen.

Regeringen konstaterar att de planerade insat-
ser och prioriteringar som redovisades i proposi-
tionen Forskning och samhälle i huvudsak har
fullföljts och att de redan lett till ökad kunskap
eller är nödvändiga led i arbetet med att säkra
kunskapstillväxten på sikt. Regeringen bedömer
därför att målet, att öka kunskapen om tillstånd,
processer och effekter rörande hälsa och social
välfärd, har nåtts på ett tillfredsställande sätt.

Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen

	Utfall 1997	Anslag 1998 ¹	Utgifts- prognos 1998	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
A Hälsovård och sjukvård	16 872 227	16 387 184	16 728 390	16 857 734	16 847 992	16 853 243
B Social omsorg	6 331 047	5 894 817	5 726 436	6 632 820	7 081 705	7 350 895
C Socialstyrelsen	377 403	369 636	381 658	407 357	414 438	421 432
D Forskning	97 659	102 179	99 300	114 548	126 785	139 234
Totalt för utgiftsområde 9	23 678 336	22 753 816	22 935 784	24 012 459	24 470 920	24 764 804

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

4 Hälsovård och sjukvård

4.1 Omfattning

Verksamhetsområdet omfattar hälso- och sjuk-
vård som i huvudsak är ett ansvar för landstingen
och kommunerna. Verksamheten regleras bl.a. i
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Statens
stöd till den kommunala sektorn utgår främst
från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner. Under utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg redovisas vissa ersätt-
ningar som utges till sjukvårdshuvudmännen till
följd av den särskilda årliga överenskommelsen
mellan staten och landstingen.

Kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen har
fr.o.m. den 1 januari 1998 överförts till lands-
tingen och ett särskilt statsbidrag utges därför
fr.o.m. budgetåret 1998 till landstingen för detta
ändamål. De dominerande posterna anslagsmäs-
sigt inom verksamhetsområdet utgörs av läke-
medelsförmånen och tandvårdsförsäkringen.

Vidare ingår i verksamhetsområdet de statliga
myndigheterna med anknytning till hälso- och
sjukvårdsområdet, dock inte Socialstyrelsen som
redovisas under ett separat verksamhetsområde,
samt bidrag till Världshälsoorganisationen
(WHO) och Nordiska hälsovårdshögskolan.
Under verksamhetsområdet redovisas även Läke-
medelsverket och Apoteket AB samt WHO-en-
heten för rapportering av läkemedelsbiverk-
ningar.

Sverige har i ett internationellt perspektiv rela-
tivt låga kostnader för hälso- och sjukvård. En
jämförelse mellan de svenska kostnaderna för
hälso- och sjukvård som en andel av BNP och ett
genomsnitt för motsvarande kostnadsandel i
EU-länderna visar enligt OECD:s statistik för år
1996 att Sveriges andel var 7,6 procent av BNP
jämfört med genomsnittet 7,9 procent i EU-

länderna. Kostnaderna för landstingens hälso-
och sjukvården (primärvård, somatisk
korttidssjukvård, långtidssjukvård, psykiatrisk
vård och tandvård) uppgick under år 1997 enligt
Landstingsförbundets statistik (Statistisk årsbok
för landsting 1998) till 91 miljarder kronor.
Detta var en ökning med knappt tre procent
jämfört med år 1996 då kostnaderna uppgick till

88,4 miljarder kronor. Jämfört med 1990-talet i
sin helhet innebär kostnadsutfallet för år 1997 en
oförändrad kostnadsnivå jämfört med år 1993.

Den landstingskommunala hälso- och sjuk-
vården omfattar en rad olika verksamheter. För-
delningen av de totala kostnaderna för hälso- och
sjukvården på de olika verksamheterna för
respektive år under perioden 1990-1996 framgår
av nedanstående diagram.

Diagram 4.1

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996

□ Tandvård

□ Primärvård

□ Psykiatrisk vård

□ Långtidssjukvård

■ Somatisk korttidsvård

Som framgår av diagram 4.1 har den somatiska
korttidssjukvårdens andel av de totala kostna-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

derna under den aktuella perioden ökat från 47,4
procent år 1990 till 60,2 procent år 1996. Lång-
tidssjukvårdens och primärvårdens andelar av de
totala kostnaderna har minskat under perioden.
Långtidssjukvårdens andel har minskat från 5,3
procent år 1990 till 4,1 procent år 1996, medan
primärsjukvårdens andel minskat från 30,2 pro-
cent år 1990 till 19,9 procent år 1996. När det
gäller den psykiatriska vårdens andel har denna
legat relativt stabilt under perioden och uppgick
till 12,3 procent av kostnaderna för såväl år 1990
som år 1996. När det slutligen gäller tandvården
så har dess andel minskat från 4,7 procent av
kostnaderna för år 1990 till 3,7 procent av kost-
naderna för år 1996.

Förändringarna i kostnadsandelar för de olika
verksamheterna inom landstingens hälso- och
sjukvård kan förklaras av de omstruktureringar
som under 1990-talet genomförts inom sektorn
och som bl.a. innebär en omfördelning från slu-
ten vård till öppna vårdformer och hemsjukvård.
Stor betydelse för omfördelningen har också de
förändringar som skett till följd av Adelreformen
och psykiatrireformen.

Landstingens verksamhet finansieras i huvud-
sak via landstingsskatten. Som framgår av
diagram 4.2 utgjorde landstingsskatten under år
1997 nära fyra femtedelar av landstingssektorns
inkomster. Statens bidrag till landstingen består
dels av det generella statsbidraget, dels av vissa
specialdestinerade statsbidrag (inom hälso- och
sjukvårdsområdet t.ex. ersättning med anledning
av den årliga överenskommelsen mellan staten
och landstingen samt vissa tidsbegränsade
stimulansbidrag med anledning av t.ex. Ädel-,
handikapp- och psykiatrireformerna). Lands-
tingen har vidare vissa övriga inkomster (ersätt-
ningar från försäkringskassor, ersättningar från
kommuner, försäljning av tjänster osv.) samt
inkomster från patientavgifter. Det är värt att
notera att uppgifterna i diagram 4.2 avser

finansieringen av landstingens totala verksamhet
och inte endast hälso- och sjukvården.
Diagrammet ger emellertid en relativt rättvisande
bild av finansieringen av landstingens hälso- och
sjukvård eftersom den verksamheten utgör en
stor andel, ca 85 procent år 1996, av landstingens
totala verksamhet.

Diagram 4.2

Landstingens inkomster år 1997 fördelade (%) efter inkomstslag

När det gäller personalen inom såväl landsting-
ens som kommunernas hälso- och sjukvård så
kan situationen för år 1997 illustreras av tabell

4.1 nedan. Av tabellen framgår också föränd-
ringen jämfört med år 1995 när det gäller perso-
nalens storlek och fördelningen på vissa olika
yrkeskategorier. Uppgifterna är hämtade från
Landstingsförbundets statistik. Av tabellen kan
utläsas att den samlade personalen inom hälso-
och sjukvården totalt ökade från drygt 240 000
till knappt 249 000 mellan år 1995 och år 1997.
Hälso- och sjukvårdspersonalen i kommunerna
ökade under perioden med 12 000 medan hälso-
och sjukvårdspersonalen i landstingen minskade
med 3 300.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabell 4.1 Viss sjukvårdspersonal i landsting och primärkommuner år 1997 samt förändring åren 1995-1997

1997 Förändring 1995-1997

	Landsting	Kommuner	Totalt	Landsting	Kommuner	Totalt
Läkare	22 000	1 450	23 450	1 500	-1 150	350
Sjuksköterska	71 000	19 200	90 200	2 900	600	3 500
Undersköterska	37 900	55 200	93 100	-2 600	13 700	11 100
Sjukvårdsbiträde	3 500	8 500	12 000	-3 300	-2 200	-5 500
Skötare	12 700	5 300	18 000	-1 900	900	-1 000
Sjukgymnast	5 200	1 200	6 400	100	100	200
Arbetsterapeut	3 700	2 100	5 800	0	50	50
Summa	156 000	92 950	248 950	-3 300	12 00D	8 700

Källa: Landstingsförbundet

4.2 Utgiftsutveckling

Utgiftsutvecklinj

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

16 872

16 387

16 728

16 858

16 848

16 853

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

störda saknar adekvat sysselsättning anpassad
till deras funktionshinder.

- Folkhälsan har fortsatt att förbättras, men
alltjämt finns stora socioekonomiska skillna-
der i hälsoläget hos befolkningen. Ett oroan-
de tecken är att den andel av befolkningen
som uppger sig ha psykiska besvär ökat.
Andra hälsoproblem som ökar är övervikt
och allergier.

- Utvecklingen inom hälso- och sjukvården har
under 1990-talet präglats av bl.a. besparingar
och omstruktureringar inom sjukhussektorn.
Den demografiska utvecklingen har samtidigt
inneburit att andelen äldre ökat. I den situa-
tionen har vården, trots en bibehållen pro-
duktionsnivå, fått problem med ökade vänte-
tider. Under året har ett kraftfullt arbete
inletts för att korta köer till och minska vän-
tetider i vården.

- Enligt Socialstyrelsens uppföljning av psy-
kiatrireformen får personer med psykisk
störning inte del av insatser för stöd och ser-
vice enligt lagen (1993:387) om stöd och ser-
vice till vissa funktionshindrade i den ut-
sträckning som gruppens behov föranleder.
Omkring hälften av gruppen svårt psykiskt

Förändringar

- Ytterligare steg har tagits för att stärka pati-
entens inflytande och delaktighet i hälso- och
sjukvården genom de förslag till förändringar
i hälso- och sjukvårdslagstiftningen som rege-
ringen förelagt riksdagen. Landstingen har
tillförts medel för insatser inom området ge-
nom den särskilda överenskommelsen mellan
staten och landstingen.

— Landstingen och kommunerna har genom
utökade statsbidrag fått förutsättningar att
korta väntetiderna inom vården samt komma
tillrätta med de problem som i dag finns inom
äldresjukvården. Socialstyrelsen skall på rege-
ringens uppdrag utreda förutsättningarna för
en behandlingsgaranti inom hälso- och sjuk-
vården.

— Riksdagens beslut att införa lagstiftning rö-
rande hälsodataregister och vårdregister inne-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

bär en ökad enhetlighet i regleringen inom
området samtidigt som skyddet för den en-
skildes integritet förstärks.

- Riksdagens beslut om ett reformerat tand-
vårdsstöd innebär att i princip alla vuxna ges
ett ekonomiskt stöd till hälsofrämjande och
regelbunden tandvård. Samtidigt förbättras
stödet till vissa äldre samt personer som till
följd av sjukdom eller funktionshinder har
särskilda vårdbehov. Ett högkostnadsskydd
införs vid särskilt omfattande behandlingar.

Mål för 1999

- Kvaliteten i hälso- och sjukvården skall för-
bättras.

- Patientens ställning skall stärkas.

- Folkhälsan skall förbättras för de grupper i
samhället som är mest eftersatta ur hälso-
synpunkt.

1. Tobaksbruket skall minska.

- Läkemedelsförsörjningen skall utvecklas och
vara kostnadseffektiv.

- En god tandhälsa skall upprätthållas.

- Vården av och omsorgen om psykiskt störda
skall förbättras.

Prioriteringar för 1999

- Åtgärder skall vidtas för att förbättra förut-
sättningarna att korta väntetider och förbättra
tillgängligheten i hälso- och sjukvården.

- Insatser skall göras för att öka patientinfly-
tandet och stärka patientsäkerheten.

- Verksamhetsstatistik och resultatinformation
för hälso- och sjukvården skall tas fram.

- Åtgärder skall vidtas för att förbättra den
psykiska hälsan hos befolkningen och särskilt
hos barn och ungdomar.

- Lagstiftningen inom tvångspsykiatriområdet
skall reformeras.

- Förutsättningarna skall förbättras för att
fortlöpande prognostisera kostnadsutveck-
lingen för läkemedel.

- Arbetet med att utveckla och effektivisera
läkemedelsförsöljningen skall fullföljas.

4.3 Resultatbedömning

Det övergripande målet för hälso- och sjukvård-
en är en god hälsa och en vård på lika villkor för
hela befolkningen. Att erbjuda hälso- och sjuk-
vård av god kvalitet, som tillgodoser patientens
behov av trygghet i vården och behandlingen, är i
första hand en uppgift för landstingen. Som en
följd av Ädelreformen har även kommunerna
numera ett ansvar att bedriva hälso- och sjuk-
vård. Eftersom ansvaret för hälso- och sjukvår-
den främst åvilar landsting och kommuner av-
gränsar regeringen sin resultatbedömning för
verksamhetsområdet hälso- och sjukvård avse-
ende budgetåret 1997 till att avse främst en redo-
visning av de statliga insatserna inom området
samt deras effekter.

Den hälso- och sjukvård som erbjuds skall
vara tillgänglig och bygga på respekt för den en-
skildes självbestämmande och integritet. Den en-
skilde individens möjligheter att påverka vårdens
utformning och innehåll måste så långt möjligt
säkerställas. Det underläge som patienten kan
befinna sig i måste motverkas.

Enligt regeringens uppfattning är en gemen-
sam finansiering, i huvudsak genom skatter, en
grundförutsättning för att en god hälso- och
sjukvård på lika villkor för alla skall kunna erbju-
das. Patientavgifter skall inte i första hand vara en
finansieringskälla utan användas för att styra
vårdsökande till rätt vårdnivå. Den som är sjuk
skall få den vård och omsorg som behövs obero-
ende av egen ekonomi. Tillgängliga sjukvårdsre-
surser måste fördelas rättvist och efter behov, där
behoven för kroniskt sjuka, funktionshindrade
och andra utsatta grupper särskilt skall värnas.
Här spelar den demokratiska styrningen av
hälso- och sjukvården en viktig roll.

För att hälso- och sjukvården skall bibehålla
den trovärdighet och det starka förtroende som
den av tradition har hos befolkningen måste den
vara tillgänglig för alla som har behov av kontakt
med vården. Bemötandet inom hälso- och sjuk-
vården skall kännetecknas av värme och respekt
för den vårdsökande.

4.3.1 Hälso-och sjukvård

Tillstånd och utveckling

Som tidigare framgått har Sverige i ett interna-
tionellt perspektiv låga kostnader för hälso- och
sjukvård. Samtidigt pekar de s.k. välfärdsmåtten -

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

såsom spädbarnsdödlighet och medellivslängd -
på att den svenska hälso- och sjukvården är av
hög kvalitet.

Under senare år har hälso- och sjukvården,
trots en bibehållen produktionsnivå, emellertid
fått problem med ökade väntetider. Detta är i
och för sig inte anmärkningsvärt mot bakgrund
av att utvecklingen inom hälso- och sjukvården
under 1990-talet har varit mycket omdanande.
Utvecklingen har präglats av besparingar och
omstruktureringar inom sjukhussektorn, en
kraftig omfördelning från sluten vård till öppna
vårdformer och hemsjukvård liksom stora om-
fördelningar av ansvaret för vården och om-
sorgen om äldre och inom psykiatrin. Brister i
vårdens organisation och felaktiga prioriteringar
är andra förklaringar till att köer uppstår. Den
demografiska utvecklingen med en ökad andel
äldre har också spelat en viktig roll liksom den
teknologiska utvecklingen som bl.a. gjort det
möjligt att erbjuda allt äldre patienter aktiv be-
handling. Statistik från Landstingsförbundet
visar att andelen som har fått sluten vård i grup-
pen 75-84 år stigit från 250 000 till 317 000 under
den senaste tioårsperioden, vilket motsvarar en
ökning på 27 procent. I gruppen 85 år och äldre
är ökningen hela 60 procent.

Mot bakgrund av ovanstående var vårdens till-
gänglighet en viktig fråga i överläggningarna
mellan staten och landstingen om vissa ersätt-
ningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år
1997. I överenskommelsen kom företrädare för
regeringen och Landstingsförbundet överens om
att införa en vårdgaranti vilken tar sikte på att
öka tillgängligheten för alla genom att införa
regler om tillgänglighet till primärvården och
specialistvården. Primärvården är ansvarig för de
första kontakterna och skall erbjuda hjälp, an-
tingen per telefon eller genom besök, samma dag
som vården kontaktas. Läkarbesök skall erbjudas
inom åtta dagar. När så erfordras skall primär-
vården biträda med hänvisning till specialistvård
för patientbesök inom tre månader. För patienter
med oklar diagnos skall besöket hos specialist
ske inom en månad. Utifrån de bedömningar
som gjorts i primärvården eller av specialistläkare
skall behandling påbörjas utan dröjsmål enligt
vägledande principer för urval och prioriteringar.

Som ett led i att följa upp överenskommelsen
har Landstingsförbundet vid två tillfällen under
år 1997 (den 21-25 april respektive den 6-10
oktober) undersökt faktiska väntetider till spe-
cialistbesök på sjukhus. I aprilundersökningen
deltog 25 sjukhus jämfört med 36 sjukhus i ok-

tober. Undersökningarna visade att landstingen
hade svårigheter att uppnå de tidsfrister som an-
gavs i vårdgarantin. Tendensen var också ökade
väntetider i oktoberundersökningen jämfört med
den i april.

I överenskommelsen om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1998 kom
regeringen och Landstingsförbundet överens om
att bibehålla vårdgarantin i form av en generell
tillgänglighet till primärvården och specialistvår-
den. Parterna enades också om att avsätta medel
för olika nationella utvecklingsinsatser, däribland
projektet "Genombrott". I Genombrottsprojek-
tet har Landstingsförbundet fokuserat på köer
och väntetider i hälso- och sjukvården. Projektet
har bedrivits med stor framgång. Exempelvis har
kirurgkliniken vid regionsjukhuset i Örebro,
som är en av enheterna som har ingått i projek-
tet, kunnat öka antalet operationer från i genom-
snitt nio till tolv om dagen.

Nu gällande vårdgaranti anger inte - i motsats
till den vårdgaranti som gällde i början av 1990-
talet - några tidsfrister för hur länge en patient
skall behöva vänta på den behandling som läka-
ren bedömt att patienten har behov av. Den
vårdgaranti som infördes i början av 1990-talet
omfattade tolv olika insatser, varav tio operativa
ingrepp. Garantin gav patienter som bedömts av
läkare och placerats på väntelista rätt till behand-
ling inom tre månader. Den utvärdering av vård-
garantin som Socialstyrelsen gjorde visade att
vårdgarantin kortade köer och väntetider, men
att effekten var kortvarig. Garantin kritiserades
också för att den ansågs leda till felaktiga priori-
teringar inom vården. Mot denna bakgrund av-
skaffades vårdgarantin i denna form.

Landstingsförbundet redovisade i februari
1998 beräknade väntetider vid årsskiftet 1997/98
för insatser som ingått i den tidigare vårdgaran-
tin. Redovisningen omfattar väntetider för sjuk-
husen i södra och västra sjukvårdsregionerna
samt Stockholms läns landsting och Örebro läns
landsting. Av redovisningen framgår att det för
flera insatser inte var ovanligt med väntetider
som översteg tre månader, även om det bakom
de genomsnittliga värdena fanns stora variationer
mellan sjukhusen. Situationen var genomgående
bäst för utredning och behandling av kranskärls-
sjukdom, där samtliga redovisade landsting klara-
de tremånaders gäns en.

Förutom att vården skall vara lätt tillgänglig
har ett annat centralt politiskt mål i reforme-
ringen av den svenska hälso- och sjukvården un-
der de senaste åren varit att stärka patientens

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ställning. Detta har också varit en av utgångs-
punkterna i de ovan nämnda överenskommel-
serna mellan staten och landstingen.

Historiskt sett har Sverige i ett internationellt
perspektiv haft en sjukhusdominerad vård-
struktur. Under de senaste åren har landstingen
påbörjat ett arbete med att förändra sjukhus-
strukturen i mer genomgripande former än tidi-
gare. Det är en naturlig konsekvens av den medi-
cinska utvecklingen som möjliggör att vården
numera i större utsträckning kan ges utanför
sjukhusen. Under 1990-talet har mer än var
femte vårdplats försvunnit i akutsjukvården. Det
leder till att också organisationen av den kvar-
varande slutna vården måste kunna omprövas.

Utvecklingen går mot att den nuvarande or-
ganisationen med uppdelning i primärvård, läns-
delssjukvård, länssjukvård och regionsjukvård
börjar bli inaktuell; en ny mer ändamålsenlig
sjukvårdstruktur håller på att växa fram. Tenden-
sen i den pågående strukturomvandlingen är inte
att lägga ned sjukhus - utan att ändra deras inne-
håll. Det handlar om förändrad fördelning av
uppgifter mellan sjukhusen, den öppna specia-
listvården utanför sjukhus, primärvården och de
särskilda boendeformerna i kommunerna. I för-
ändringsarbetet ingår också ett mer flödesorien-
terat synsätt utifrån patientens perspektiv med
betoning på vårdkedjor och vårdprogram.

Socialstyrelsen överlämnade den 4 februari
1998 en rapport om primärvården till regeringen
(Från slitna honnörsord till praktisk verklighet.
Primärvårdens roll i närsjukvården på 2000-ta-
let). Socialstyrelsens Primärvårdsprojekt har bl.a.
visat på betydande skillnader mellan landstings-
områden när det gäller i vilken utsträckning pati-
enter överförs från sjukhusvård till primärvård.
De rent medicinska behoven bestämmer inte en-
samma vilken vårdnivå patienten väljer, utan
sjukvårdshuvudmännens organisation av vården
är en starkt styrande faktor.

För få läkare i primärvården har varit det
största hindret för primärvårdens utveckling.
Socialstyrelsens rapport visar att det år 1997 sak-
nades drygt 500 läkare i primärvården, innan det
av riksdagen angivna målet när det gäller läkar-
täthet - en allmänläkare i genomsnitt per 2 000
invånare på nationell nivå - är nått. Socialstyrel-
sen anser bl.a. att huvudmännen har ett ansvar
för att primärvårdens uppdrag tydligare än i dag
specificeras med utgångspunkt i riksdagens be-
slut om primärvården som bas i sjukvårdsorgani-
sationen. Resurser och kompetens skall därefter
anpassas lokalt i enlighet med primärvårdens

uppdrag och i takt med att uppdraget växer. Sär-
skilt skall enligt Socialstyrelsen behovet av pri-
märvårdens insatser inom hemsjukvård, äldre-
sjukvård och omhändertagande av psykiskt sjuka
beaktas, och samarbetsformer med specialist-
sjukvården utvecklas.

Socialstyrelsen har vidare i sin uppföljning av
Adelreformen konstaterat att kommunerna har
stora svårigheter att leva upp till sitt hälso- och
sjukvårdsansvar. Samtidigt konstateras brister
vad avser landstingens insatser och då inte minst
när det gäller läkarnas medverkan i vården av per-
soner i särskilt boende.

Situationen på arbetsmarknaden för vård- och
omsorgspersonal har förändrats markant under
de senaste åren. Antalet arbetstillfällen har blivit
färre till följd av rationaliseringar inom offentlig
sektor och en omfattande strukturomvandling i
vård- och omsorgssektorn. Enligt Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet är
behovet av både sjuksköterskor och underskö-
terskor emellertid redan år 1998 större än det
antal som årligen nyutexamineras. Som ett
viktigt skäl för de ökade behoven anges ökade
pensionsavgångar och demografiska föränd-
ringar.

Den medicinska utvecklingen ger nya möjlig-
heter att förebygga och behandla sjukdomar. I
många fall, framför allt när det gäller åtgärder i
livets början och slut, har svåra etiska frågor ak-
tualiserats. Dessa frågor kräver särskild prövning
och eftertanke. Under senare år har flera områ-
den blivit föremål för lagstiftning eller reglering
av annat slag.

De viktigaste statliga insatserna samt deras
effekter

Vårdens tillgänglighet

Genom ökningen av statsbidragen till kommu-
ner och landsting som innebär att nivån på stats-
bidragen totalt kommer att bli 20 miljarder kro-
nor högre år 2000, i förhållande till år 1996,
förbättras landstingens möjligheter att vidta
åtgärder så att väntetiderna i sjukvården förkor-
tas. Samtliga landsting har också beslutat eller av-
ser att besluta om åtgärder för att korta vänte-
tiderna. Det handlar både om tillfälliga kapaci-
tetsökningar, t.ex. köp av operationer av privata
vårdgivare, och om permanent förstärkning.
Samtliga landsting har också enats om att införa
ett fritt vårdval som gör att patienten kan vända

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

sig till andra landsting om väntetiden överstiger
tre månader i det egna landstinget.

I överenskommelsen mellan staten och lands-
tingen om ersättningar under år 1999 för insatser
för att stärka patientens ställning m.m. enades
staten och landstingen om att dels bibehålla
vårdgarantin, dels att under åren 1998 och 1999
koncentrera insatserna för att förbättra tillgäng-
ligheten i vården. Landstingen har i överens-
kommelsen åtagit sig att påtagligt minska vänte-
tiderna både för besök och behandling. Enligt
överenskommelsen skall patienterna överlag
finna väntetiderna inom vården rimliga.

Det är enligt regeringen angeläget med en bred
uppföljning av tillgängligheten inom hälso- och
sjukvården. Det gäller att kunna redovisa hur
tillgängligheten utvecklas både i den planerade
och i den akuta vården. Det är en allvarlig brist
att det i dag inte finns några tillförlitliga system
för att följa tillgängligheten inom hälso- och
sjukvården. Mot den bakgrunden enades parterna
i överenskommelsen om vikten av att utveckla
system för uppföljning som gör det möjligt att
på ett över hela landet jämförbart sätt kunna
redovisa hur antalet besök och behandlingar
utvecklas, liksom köer och faktiska väntetider
för besök och behandling. Landstingsförbundet
ansvarar för att under år 1999 utveckla system för
att redovisa hur tillgängligheten inom hälso- och
sjukvården utvecklas. Särskilda medel för detta
ändamål avsattes också inom ramen för över-
enskommelsen.

Parterna kom vidare överens om att närmare
klarlägga de ekonomiska, organisatoriska och
praktiska förutsättningarna för en behandlings-
garanti. I det sammanhanget påtalades också att
det måste utrönas hur en sådan garanti förhåller
sig till de av riksdagen fastställda riktlinjerna för
prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Även
landstingens resurs situation är av avgörande be-
tydelse.

Regeringen har mot denna bakgrund uppdra-
git åt Socialstyrelsen att beskriva och analysera
förutsättningarna för och konsekvenserna av
införandet av en behandlingsgaranti inom hälso-
och sjukvården. Utgångspunkten för arbetet
skall vara en allsidig belysning av frågan, som
bl.a. innefattar ett ekonomiskt, organisatoriskt,
praktiskt och medicinskt perspektiv. Uppdraget
skall redovisas till regeringen före utgången av
februari 1999.

Patientens ställning

Regeringen överlämnade i juli respektive sep-
tember 1998 propositionerna Patientens ställning
(prop. 1997/98:189) och Stärkt patientinflytande
(prop. 1998/99:4) till riksdagen. I propositio-
nerna föreslås ändringar i hälso- och sjukvårds-
lagstiftningen i syfte att stärka patientens ställ-
ning i hälso- och sjukvården. Förslagen innebär
bl.a. att patientens rätt till information preciseras
och lyfts fram i lagstiftningen. Patienten skall få
individuellt anpassad information om sitt hälso-
tillstånd och om de metoder för undersökning,
vård och behandling som finns så att patienten i
största möjliga utsträckning kan ta tillvara sina
intressen.

Regeringens förslag innebär vidare att patien-
ten skall få ökat inflytande över sin egen be-
handling samt att patienter som står inför svåra
medicinska ställningstaganden i vissa situationer
skall få en lagstadgad rätt till en förnyad medi-
cinsk bedömning (s.k. second opinion). I propo-
sitionen föreslås dessutom att de förtroende-
nämnder som i dag finns i kommuner och
landsting som stöd till patienten skall förstärkas.
Regeringen aviserar vidare att en utredning skall
tillsättas för att göra en översyn av hälso- och
sjukvårdslagstiftningen i syfte att åstadkomma en
patientfokuserad och tydlig reglering av patien-
tens ställning. Regeringens inriktning är att sena-
re besluta om direktiv till en sådan utredning.

Riksdagen beslutade i juni 1998 att anta två
nya lagar, dels lagen (1998:543) om hälsodatare-
gister och lagen (1998:544) om vårdregister.
Lagarna syftar till att öka enhetligen i regleringen
vad gäller automatiserad behandling av
personuppgifter samtidigt som skyddet för den
enskildes integritet förstärks.

Hälso- och sjukvård för äldre

I propositionen Nationell handlingsplan för äld-
repolitiken (prop. 1997/98:113) understryker re-
geringen kommunernas och landstingens ansvar
för att se till att samverkan kommer till stånd så
att önskvärda förbättringar av vården och om-
sorgen kan ske. Regeringen konstaterar vidare att
man förutsätter att de beslutade resurstillskotten
till landsting och kommuner under åren 1997—
2000 bör kunna öka den medicinska kompeten-
sen och tillgången på läkare. Insatserna bör sär-
skilt omfatta en systematisk uppsökande verk-
samhet gentemot dem som finns i den
institutionella äldreomsorgen. Personalen måste
därtill kunna få råd och stöd för sitt handlande -
även under jourtid - från läkare. Läkare måste

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

också finnas tillgängliga för direkta insatser un-
der jourtid för att undvika att svårt sjuka patien-
ter flyttas från äldreboendet till akutmottagning
på sjukhus.

Lokala överenskommelser mellan landsting
och kommuner kan vara ett bra medel för att få i
gång ett bättre samarbete. Socialstyrelsen kom-
mer i regleringsbrevet för år 1999 att ges i upp-
drag att redovisa vilka åtgärder kommuner och
landsting vidtagit för att förbättra sin samverkan
för att öka läkarmedverkan inom äldreomsorgen.

I överenskommelsen mellan staten och lands-
tingen om ersättningar år 1999 för insatser för att
stärka patientens ställning m.m. konstateras att
en prioritering av insatser till äldre i hela
vårdkedjan kan skapa utrymme för bättre till-
gänglighet för alla och att landstingen därför
kommer att ta särskilda initiativ för att ytterligare
förstärka samverkan med kommunerna.
Landstingen utlovar också en utökad satsning på
att lösa de problem som finns i dag med bris-
tande läkartillgång inom äldreomsorgen.

Vårdens struktur

I syfte att underlätta samverkan mellan offentlig
och privat hälso- och sjukvård och söka undan-
röja eventuella hinder för en sådan samverkan
beslutade regeringen i juli 1995 att inrätta en sär-
skild delgation, den s.k. Samverkansdelegationen
(S 1995:10). Samverkansdelegationen över-
lämnade i december 1997 sitt slutbetänkande
Klara spelregler - en förutsättning för samverkan
mellan offentlig och privat hälso- och sjukvård
(SOU 1997:179).

I sitt slutbetänkande föreslår Samverkansdele-
gationen bl.a. att nuvarande lagstiftning rörande
villkoren för läkare och sjukgymnaster, dvs. la-
gen (1993:1651) om läkarvårdsersättning respek-
tive lagen (1993:1652) om ersättning för
sjukgymnastik, ersätts med en lag om etablering
för enskilda vårdgivare med vårdavtal inom
hälso- och sjukvården. En sådan lag skulle enligt
delegationen underlätta även för andra legitime-
rade vårdgivargrupper än läkare och sjukgym-
naster att bedriva verksamhet som enskilda vård-
givare med finansiering av landstinget. Sam-
verkansdelegationen förutsätter att lagen
(1992:1528) om offentlig upphandling inte är
tillämplig för vårdgivare som skall vara verk-
samma enligt den föreslagna lagen. Frågan bör
dock enligt delegationen utredas ytterligare. Be-
tänkandet har under våren remissbehandlats och
det bereds för närvarande inom regeringskansliet.

I januari 1998 tillkallades en särskild utredare
med uppgift att analysera tillämpningen av lagen
om offentlig upphandling på hälso- och sjuk-
vårdstjänster där den enskilde vårdgivaren för att
kunna bedriva verksamheten med offentlig fi-
nansiering är hänvisad till att träffa avtal med en
sjukvårdshuvudman. Utredningen har antagit
namnet Sjukvårdsupphandlingsutredningen
(S 1998:01). Utredaren skall redovisa sitt upp-
drag till regeringen senast den 15 mars 1999.

Inom kommittén (S 1992:04) om hälso- och
sjukvårdens finansiering och organisation (HSU
2000) pågår för närvarande arbetet med kom-
mitténs slutbetänkande. De frågor som kommer
att behandlas i betänkandet rör former för sta-
tens styrning inom hälso- och sjukvården, erfa-
renheter av nya former av styrning och organisa-
tion som tillämpas av sjukvårdshuvudmännen
samt ansvarsfördelningen mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen i 'fråga om finansiering
och former av stöd till vårdforskningen. Kom-
mitténs arbete skall vara avslutat den 1 mars
1999.

Tillgången på personal

Mot bakgrund av den hotande bristen på vård-
och omsorgspersonal som redovisats i det före-
gående har regeringen inrättat en kommission
med uppgift att kartlägga utbildningsbehoven i
vård- och omsorgssektorn, samt föreslå åtgärder
för att underlätta rekryteringen av personal till
nämnda sektor. Se under utgiftsområde 14 Ar-
betsmarknad och arbetsliv, anslaget Arbets-
marknadspolitiska åtgärder. Inom Socialdeparte-
mentet har dessutom bildats en arbetsgrupp med
uppgift att kartlägga personalförsörjningen och
utbildningsbehoven inom äldreomsorgen
(S 1998:D).

Från och med den 1 januari 1999 gäller enligt
hälso- och sjukvårdslagen att det i landstingen
skall finnas möjligheter till anställning för läkares
allmäntjänstgöring (AT) i en omfattning som
medger att alla läkare som avlagt läkarexamen
och vissa läkare med utländsk utildning kan
fullgöra praktisk tjänstgöring för att erhålla
läkarlegitimation. Vidare gäller att det i
landstingen skall finnas möjligheter till anställ-
ning för läkares specialistutbildning (ST) i en
omfattning som tillgodoser det beräknade fram-
tida behovet av specialistkompetenta läkare i kli-
nisk verksamhet (prop. 1997/98:5, bet.
1997/98:SoU8, rskr. 1997/98:53).

Samtidigt med de ovan nämnda ändringarna
vad avser möjligheterna till tjänstgöring för all-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

mänläkare och för specialkompetenta läkare
gjorde regeringen den bedömningen att ett na-
tionellt planeringsstöd skulle införas för att
underlätta den långsiktiga bedömningen av den
framtida läkarförsörjningen m.m. Socialstyrelsen
har fått i uppdrag att närmare överväga hur ett
centralt planeringsstöd bör utformas. Uppdraget
har redovisats till regeringen. Frågan om in-
rättande av ett centralt planeringsstöd behandlas
vidare under anslaget Cl. Socialstyrelsen.

Behörighets- och tillsynsfrågor
Behörighetsregleringen bör främst användas för
att upprätthålla en hög patientsäkerhet. Avregle-
ringen av vissa vårdutbildningar inom högskolan,
nya organisationsformer inom den offentliga
vården, en ökad etablering av yrkesgrupper inom
den privata vården samt Sveriges medlemsskap i
EU, har sammantaget ökat behovet av en tydlig
och utvecklad behörighetsreglering. Samtidigt
har behovet av att i behörighetsregleringen skilja
på offentlig och privat anställd vårdpersonal
minskat i betydelse.

Riksdagen antog i juni 1998 regeringens för-
slag till en ny lag om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område (prop. 1997/98:109, bet.
1997/98:SoU22, rskr. 1997/98:290). De nya be-
stämmelserna innebär att fyra nya yrkesgrupper
skall omfattas av bestämmelserna om legitima-
tion, nämligen apotekare, receptarier, arbetstera-
peuter och sjukhusfysiker. Denna förändring
beräknas medföra ett bortfall av momsintäkter
om ca 18 miljoner kronor. Som ett komplement
till legitimationen införs även att de yrkesgrup-
per som i dag kan erhålla legitimation också i
samband härmed som huvudregel får ett skydd
för yrkestiteln. Bland de yrken som inte kommer
att omfattas av legitimationsbestämmelserna
finns yrkesverksamheter som i och för sig inne-
bär risker från patientsynpunkt och där yrkes-
utövaren har en relativt självständig yrkesroll. De
nya bestämmelserna innebär även att audiono-
mer, biomedicinska analytiker, dietister och or-
topedingenjörer skall omfattas av en reglering i
form av särskilt skyddade yrkestitlar. Rätten till
en sådan skyddad yrkestitel knyts inte till legiti-
mationen utan till ett visst examensbesvis eller
kompetensbevis. Yrkesutövare som använder en
skyddad yrkestitel vid verksamhet inom hälso-
och sjukvården ställs därigenom under samhäl-
lets tillsyn.

Sedan den 1 april 1994 har distriktssköterskor,
med viss utbildning i farmakologi och sjukdoms-
lära, rätt att skriva ut vissa läkemedel. Social-

styrelsens utvärdering av reformen (Social-
styrelsens rapport Distriktssköterskornas för-
skrivningsrätt) visar att den på olika sätt bidragit
till en enklare och effektivare behandling. Efter-
som erfarenheterna varit så positiva anser rege-
ringen att man bör överväga att ytterligare ut-
vidga förskrivningsrätten. Socialstyrelsen har
därför getts i uppdrag att, i samråd med Läkeme-
delsverket, göra en översyn av vilka läkemedel
som i framtiden skall kunna förskrivas av dist-
riktssköterskor. I uppdraget, som skall redovisas
senast den 31 augusti 1999, ingår även att över-
väga möjligheten att utvidga förskrivningsrätten
för andra sjuksköterskekategorier, exempelvis de
som arbetar i äldreomsorgen.

Den nya lagen om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område innebär bl.a. att Hälso-
och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) skall
ges möjlighet att föreskriva en treårig prövotid
för legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. En
möjlighet till interimistisk återkallelse av legiti-
mationen införs vid fall av grov oskicklighet eller
uppenbar olämplighet. Den absoluta preskrip-
tionstiden för åläggande av disciplinpåföljd för-
längs till tio år och ordförandens möjlighet att
ensam fatta beslut i ärenden hos HSAN utvidgas.
Slutligen skall HSAN:s beslut kunna överprövas
av länsrätt.

Habilitering och rehabilitering

Inom ramen för den s.k. handikappreformen be-
slutade riksdagen om ett tidsbegränsat statligt
stimulansbidrag för habilitering och rehabilite-
ring under fyra år (1994-1997). Socialstyrelsen
har haft regeringens uppdrag att fördela bidraget
samt fortlöpande följa upp bidragets användning
samt effekter i fråga om utvecklingen av ha-
biliterings- och rehabiliteringsverksamheterna. I
juni 1998 överlämnade Socialstyrelsen slutrap-
porten Stimulansbidrag för habilitering och reha-
bilitering till regeringen. I rapporten redovisas
hittills uppnådda resultat av stimulansbidraget.
Sammanlagt har 1 881 projekt igångsatts. Social-
styrelsen bedömer att stimulansbidraget bl.a. har
inneburit att en ökad medverkan av patienter och
närstående i habiliterings- och rehabilite-
ringsarbetet har vuxit fram. Områdena för habili-
tering och rehabilitering har vidgats och nya
metoder och arbetsformer har utvecklats. Ett
ökat antal yrkesgrupper har blivit engagerade i
habilitering och rehabilitering, bl.a. i form av
multidisciplinära team. Socialstyrelsen bedömer
vidare att bidraget lett till ökad livskvalitet för
många enskilda brukare bl.a. genom att det sti-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

mulerat till tidigt insatta åtgärder. Vidare har sti-
mulansbidraget till viss del minskat ojämlikheter
över landet och mellan olika grupper genom att
intresset för habilitering och rehabilitering ökat
och stimulerat till utveckling. Stimulansbidraget
har också genom ett 120-tal projekt ökat stödet
till små och mindre kända handikappgrupper. I
viss utsträckning har målet om långsiktighet
uppnåtts genom att två tredjedelar av de avslu-
tade projekten helt eller delvis har övergått i or-
dinarie verksamhet.

Socialstyrelsen anser att det fortfarande finns
många som inte tillräckligt väl får sina habilite-
rings- och rehabiliteringsbehov tillgodosedda.
Många habiliterings-/rehabiliteringsområden be-
höver därför utvecklas ytterligare. Socialstyrelsen
anser vidare att det fortfarande finns stora brister
när det gäller tillämpningen av bestämmelserna i
hälso- och sjukvårdslagen beträffande individu-
ella habiliterings- och rehabiliteringsplaner. In-
formationen om lokala, regionala och nationella
behandlingsmöjligheter behöver systematiseras
och breddas samt kopplas till ökade valmöjlig-
heter för den enskilde och anhöriga. Den enskil-
des möjlighet att få tillgång till den högspecialise-
rade vården/habiliteringen/rehabiliteringen be-
höver stärkas. Ett ökat utnyttjande av nationella
och regionala kompetenscentrer/verksamheter
innebär fortsatt kvalitetsutveckling. I slutrap-
porten nämner Socialstyrelsen en rad åtgärder
som sjukvårdshuvudmännen bör vidta samt så-
dana som styrelsen själv avser att genomföra.

Vissa medicinsk-etiska frågor

Som nämndes inledningsvis har under senare år
flera medicinsk-etiska frågor blivit föremål för
lagstiftning eller reglering av annat slag. Den se-
nast aktuella frågan gäller frysförvaring av be-
fruktade ägg. Riksdagen fattade således i juni
1998 beslut i enlighet med förslag i proposition
om frysförvaring av befruktade ägg (prop.
1997/98:110, bet. 1997/98:SoU21, rskr.
1997/98:224). Tiden för förvaring i fryst tillstånd
av befruktade ägg från människa är numera 5 år.
En annan fråga som nu bereds inom regerings-
kansliet är den om genetisk integritet, dvs. vem
eller vilka som skall ha rätt att ta del av resultat
från genetiska tester av enskilda individer.

Ett omfattade utredningsarbete pågår också
inom området. Här kan följande utredningar
nämnas.

Utredningen om vård i livets slutskede (dir.
1997:147) påbörjade sitt arbete i juni 1998. Ut-
redningen skall bl.a. överväga och lämna förslag
till hur man kan förbättra livskvaliteten för dem
som är svårt sjuka och döende, deras familjer och
närstående. Kommittén skall bl.a. kartlägga och
analysera hur människors liv gestaltar sig i slut-
skedet; var de tillbringar sin sista tid i livet och
vilken vård de får.

Utredningen om överföring av organ från djur
till människa (dir. 1997:44) påbörjade sitt arbete i
januari 1998. Utredningen skall bedöma etiska,
juridiska och djurskyddsmässiga aspekter av
överföring av organ och vävnad från djur till
människa. Risken för spridning av smitta från
djur till människa är en av de viktiga frågor ut-
redningen har att ta ställning till.

Steriliseringsutredningen (dir. 1997:100) har
bl.a. i uppdrag att göra en kartläggning av hur
många personer som steriliserades med stöd av
tidigare gällande lagar. Utredningen skall också
lämna förslag om ersättning till dem som då mot
sin vilja eller på någon annans initiativ sterilisera-
des. Avsikten är att ett delbetänkande skall läm-
nas i början av år 1999.

Delegationen för uppföljning av riktlinjer för
prioriteringar inom hälso- och sjukvården (dir.
1997:135) påbörjade sitt arbete i juni 1998. Dele-
gationen har bl.a. till uppgift att sprida informa-
tion och kunskap om de av riksdagen beslutade
riktlinjerna för prioriteringar i hälso- och sjuk-
vården och de etiska värderingar som ligger till
grund för dessa. I samråd med bl.a. de lokala
etikkommittéerna skall metoder utvecklas för
uppföljning av riktlinjernas tillämpning.

En genetisk undersökning av en individ ger
samtidigt genetisk information om andra indivi-
der i släkten. Statens medicinsk etiska råd har
haft i uppdrag att överväga om och i så fall i vilka
former en läkare skall få informera andra berörda
släktingar om resultat som framkommit i sam-
band med genetisk undersökning. Rådet kon-
staterar i en skrivelse att utöver de etiska aspek-
terna aktualiseras ett stort antal spörsmål med
koppling till medicinsk utveckling, allmänhetens
kunskaper och attityder m.m. Rådet föreslår
därför att en utredning tillsätts med uppgift att
lämna förslag om på vilka premisser information
som framkommit i samband med genetisk
undersökning skall få ges till andra berörda i
släkten.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

4.3.2 Folkhälsa

Tillstånd och utveckling

Av Socialstyrelsens Folkhälsorapport 1997 (SoS
1997:18) framgår att svenska folkets hälsa, vare
sig man mäter dödlighet, sjuklighet eller själv-
rapporterad hälsa, har förbättrats i stort. Exem-
pelvis har medellivslängden i Sverige ökat kraf-
tigt sedan år 1960, med 5,3 år för män och 6,6 år
för kvinnor. Det främsta skälet, som förklarar
nästan hela ökningen av medellivslängden, är
nedgången av dödlighet i hjärt- kärlsjukdomar.
Såväl insjuknandet som antalet dödsfall i hjärt-
kärlsjukdomar har minskat, vilket tyder på en
förändring i levnadsvillkor och levnadsvanor.
Minskad rökning är sannolikt den enskilt vikti-
gaste förklaringen till nedgången i hjärt-kärl-
sjukdomar.

De hiv-preventiva insatserna har varit fram-
gångsrika och Sverige är därför fortfarande ett
land med låg förekomst av hiv-infektion.

Under en lång följd av år har även dödligheten
sjunkit när det gäller skador, alkoholrelaterade
sjukdomar och självmord. Däremot ökar häl-
soproblem som relateras till övervikt samt aller-
gier i omfattning. Flera studier visar att andelen
överviktiga ökar både bland barn och vuxna. När
det gäller allergi eller annan överkänslighet upp-
ger drygt en tredjedel av befolkningen i åldern
16-84 år att den har någon form av besvär.

Oberoende av hur vi mäter hälsan kvarstår att
det finns stora skillnader mellan olika samhälls-
grupper. Skillnaderna avspeglas både mellan män
och kvinnor, mellan olika åldersgrupper och
mellan olika sjukdomsgrupper samt mellan re-
gioner. Arbetare har oftare än tjänstemän sämre
hälsa, någon långvarig sjukdom eller nedsatt
arbetsförmåga. Kvinnor lever längre än män men
kvinnor uppvisar högre sjuklighet och besöker
sjukvården oftare än män. En del sjukdomar,
t.ex. rörelseorganens sjukdomar, är vanligare hos
kvinnor än hos män.

I Folkhälsorapporten 1997 konstateras också
att det finns tecken på ökande hälsoproblem.
Det finns bl.a. en oroande tendens att den
positiva utvecklingen när det gäller barns och
ungdomars hälsa kan komma att brytas. Andelen
skolungdomar som använder alkohol och har
prövat narkotika ökar. Enligt Folkhälsoinstitutet
minkar rökningen i samtliga grupper utom för__

tonårsflickor. Det finns också rapporter som
visar att unga kvinnor mår psykiskt sämre i allt
större utsträckning.

De viktigaste statliga insatserna samt deras
effekter

Det finns fortfarande stora skillnader i ohälsa
mellan olika samhällsgrupper. Enligt regeringens
bedömning har insatser för att främja folkhälsan
och förebygga ohälsa fortsatt hög prioritet. Det
gäller inte minst åtgärder för att förbättra hälsan
hos barn och ungdomar samt hos de grupper
som är mest exponerade för de största hälso-
riskerna.

Nationella folkhälsokommittén (S 1995:14)
med uppgift att utarbeta förslag till nationella
mål för hälsoutvecklingen överlämnade i mars
1998 delbetänkandet Hur skall Sverige må
bättre? (SOU 1998:43). Betänkandet utgör det
första steget i en process som skall resultera i för-
slag till nationella folkhälsomål och strategier. I
betänkandet redovisas några utgångspunkter och
principer som avses vara vägledande för kommit-
téns fortsatta arbete. Kommittén har prioriterat
ett antal områden som bedöms spela en central
roll i en framtida nationell folkhälsostrategi. Som
exempel kan nämnas psykisk ohälsa, fysisk ak-
tivitet, allergier och skador. Delbetänkandet har
remissbehandlats och avsikten är att de syn-
punkter som inkommit skall ligga till grund för
det fortsatta arbetet med nationella folkhälsomål.

Under våren 1998 överlämnade Idrottsutred-
ningen sitt slutbetänkande Idrott och motion för
livet - Statens stöd till idrottsrörelsen och fri-
luftslivets organisationer (SOU 1998:76). I be-
tänkandet redogörs för ett antal förslag till nya
och tydligare mål för stödet till idrotten. Försla-
gen syftar till att bl.a. öka intresset bland med-
borgarna för fysisk aktivitet i syfte att uppnå en
god folkhälsa. Betänkandet remissbehandlas un-
der hösten 1998.

Barnpsykiatrikommittén överlämnade sitt
slutbetänkande Det gäller livet (SOU 1998:31)
under våren 1998. I rapporten anläggs ett tydligt
folkhälsoperspektiv och förslagen handlar i
många fall om att förstärka de förebyggande in-
satserna för att förbättra det psykiska välbefin-
nandet hos barn och unga. Betänkandet har re-
missbehandlats och bereds för närvarande inom
regeringskansliet.

Under sommaren har regeringen tillsatt en
särskild utredare (dir. 1998:59) för att kartlägga
och föreslå åtgärder vad avser elevvårdens och
skolhälsovårdens roll när det gäller att främja fy-
sisk och psykisk hälsa bland barn och unga.

Miljöhälsoutredningen överlämnade under
hösten 1996 betänkandet Miljö för en hållbar

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

hälsoutveckling - Förslag till ett nationellt hand-
lingsprogram (SOU 1996:124) och betänkandet
har därefter remissbehandlats. Regeringen har i
propositionen Svenska miljömål - miljöpolitik
för ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145) före-
slagit att en ny struktur för arbetet med miljömål
skall tillämpas. Som en följd av propositionen har
regeringen tillsatt en parlamentarisk beredning
om mål i miljöpolitiken (dir. 1998:45) med
uppgift att göra en samlad översyn av vilka
delmål och sektorsmål som behövs för att Sveri-
ges nationella miljökvalitetsmål skall kunna nås
inom en generation. För att Miljöhälsoutred-
ningens förslag skall kunna behandlas inom ra-
men för den nu föreslagna målstrukturen inom
miljöpolitiken, har betänkandet överlämnats till
den parlamentariska beredningen för mål i miljö-
politiken.

Kommittén om hälso- och sjukvårdens finan-
siering och organisation har överlämnat sitt del-
betänkande En tydligare roll för hälso- och sjuk-
vården i folkhälsoarbetet (SOU 1997:119).
Kommittén har haft i uppdrag att analysera upp-
gifts- och ansvarsfördelning mellan stat, kom-
mun och landsting när det gäller folkhälsoarbete.
Betänkandet samt remissvaren över betänkandet
har överlämnats till Nationella folk-
hälsokommittén (S 1995:14) för att ingå i kom-
mitténs fortsatta arbete.

I mars 1996 överlämnade Socialstyrelsen en
rapport om mödrahälsovården till regeringen. I
rapporten föreslås bl.a. att mödrahälsovårdens
olika verksamheter bör få en gemensam organi-
sation, att antalet rutinbesök minskas under
graviditeten, att preventivmedel erbjuds till låg
kostnad och att kostnadsolikheter mellan olika
preventivmedel utjämnas, att en fortsatt satsning
på ungdomsmottagningarna bör ske, samt att
samtliga gravida kvinnor i storstadsområdena
skall erbjudas provtagning för HIV såväl inom
mödrahälsovården som abortmottagningarna.

Socialstyrelsen överlämnade dessutom i de-
cember 1997 en rapport om gynekologisk hälso-
kontroll till regeringen. Rapporten innehåller
bl.a. föreslag om att en rådgivande grupp på na-
tionell nivå skall inrättas med uppgift att ansvara
för uppföljning och samordning av screening-
program samt utformning av kvalitetsutveckling,
samt rekommendationer för med vilken periodi-
citet cellprovsundersökningar bör genomföras.
De båda rapporterna föranleder ingen ytterligare
åtgärd från regeringens sida.

Tobak är den enskilt största hälsorisken i väst-
världen och ett av de allvarligaste hälsoproble-

men som ökar globalt. Åtgärder mot rökning har
visat sig vara kostnadseffektiva på flera olika sätt.
Det handlar om insatser mot flera folksjukdomar
samtidigt, främst mot cancer och hjärt-kärlsjuk-
domar men även mot t.ex. allergier och sjukdo-
mar i rörelseorganen. Även små förändringar i
rökvanor ger stora effekter.

En ökad illegal hantering av tobak är oönskad
av flera skäl, bl.a. de svårigheter den medför i
strävandena att se till att ungdomar under 18 år
inte köper tobak. Som ett led i att komma till-
rätta med dessa problem har tobaksskatten
sänkts. Tobaksskatten är därmed inte ett domi-
nerande instrument för att minska tobaksbruket,
utan måste kompletteras med andra åtgärder.
Det handlar om förändringar i system,
lagstiftning och andra regelverk för att minska
tobakens tillgänglighet, men också om riktade
utbildnings- och informationsinsatser mot bl.a.
barn och ungdomar. För närvarande pågår också
verksamheter i olika former som syftar till att
minska tobaksbruket. Nationella folkhälso-
kommittén framhåller i betänkandet Hur skall
Sverige må bättre? (SOU 1998:43) att man avser
att utarbeta mål och strategier för att minska to-
baksbruket. Även Folkhälsoinstitutet arbetar
med att utveckla en nationell handlingsplan mot
tobak med fokus på barn och ungdomar. Kom-
mittén och institutet samarbetar i dessa frågor.

Regeringen arbetar även aktivt med frågor
som berör tobaksprevention inom EU. Direk-
tivet 98/43/EG om ett förbud mot indirekt och
direkt tobaksreklam har nyligen antagits.
Genomförandet av direktivet bereds för när-
varande i regeringskansliet.

Under våren 1998 överlämnade regeringen
propositionen Utveckling och rättvisa - en poli-
tik för storstaden på 2000-talet (prop.
1997/98:165) till riksdagen. I propositionen läm-
nas ett antal förslag till hur folkhälsoarbetet skall
kunna förbättras i utsatta stadsdelar, bl.a. föreslås
att lokala folkhälsoråd inrättas för att därigenom
förankra och anpassa folkhälsoarbetet till de lo-
kala förutsättningarna.

Missbruket av anabola steroider och andra
dopningsmedel tycks ligga kvar på ungefär
samma nivå som tidigare. Undersökningar visar
dock att andelen ungdomar som prövat dop-
ningsmedel är liten i förhållande till den andel
som prövat narkotika.

I september 1998 överlämnade regeringen
propositionen Åtgärder mot dopning (prop.
1998/99:3) till riksdagen. I propositionen före-
slås bl.a. ändringar i lagen (1991:1969) om för-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

bud mot vissa dopningsmedel som syftar till att
öka möjligheterna att motverka missbruket av
dopningsmedel. Enligt regeringen bör eget bruk
av dopningsmedel kriminaliseras och en ny
brottsrubricering, grovt dopningsbrott, införas. I
propositionen betonas även behovet av förebyg-
gande insatser på detta område.

Är 1994 blev folkhälsa formellt ett samarbets-
område inom EU genom Maastricht-fördragets
antagande. Inom folkhälsoområdet har därefter
ett ramprogram antagits. Utifrån detta rampro-
gram genomförs för närvarande folkhälsopro-
gram inom följande områden; cancer, aids och
vissa smittsamma sjukdomar, narkotika, hälso-
främjande insatser samt hälsoövervakning. Pro-
gram för sällsynta sjukdomar och miljörelaterade
sjukdomar är fortfarande under beredning och
beslut beräknas kunna fattas i hälsoministerrådet
under hösten 1998. Vad avser programförslag om
förebyggande av personskador har kommissio-
nen framlagt ett reviderat förslag som kommer
att behandlas under hösten 1998. En diskussion
om ett nytt ramprogram på folkhälsoområdet för
perioden år 2000 till 2005 kommer att inledas
under hösten 1998.

Det internationella samarbetet i folkhälsofrå-
gor har successivt utvecklats inom såväl EU som
Europarådet och WHO. WHO:s regionalkom-
mitté för Europa antog i september 1998 enhäl-
ligt en reviderat folkhälsopolitiskt ramverk —
Hälsa-för-alla 21 (HFA 21) - med riktlinjer och
mål till ledning för medlemsländernas folkhälso-
arbete. Den europeiska HFA-21 bygger på prin-
ciperna i den globala hälsa-för-alla-strategi som
antogs i maj 1998 men utvecklar närmare de om-
råden som är viktiga för hälsosituationen inom
Europa.

Inom regeringskansliet bereds förslag om ett
svenskt stöd för WHO:s anti-tobaksprogram.
Detta innefattar arbete med att driva fram en in-
ternationell ramkonvention och studier om
kvinnor och tobak.

Sverige har anslutit sig till WHO:s hälsomål
att mellan åren 1980 och 2000 minska skador,
handikapp och dödsfall på grund av olycksfall
med 25 procent. Sverige har i flera avseenden
varit internationellt ledande i det förebyggande
arbetet. Socialstyrelsen presenterade år 1992 för-
slag till förbättrade åtgärder mot olycksfall.
Skadeprogrammet inom Folkhälsoinstitutet ar-
betar för att skapa ett landsomfattande nätverk
med förgreningar på alla nivåer och i alla miljöer.
Skadeprogrammet är delvis en följd av Social-
styrelsens tidigare förslag.

4.3.3 Smittskydd

Tillstånd och utveckling

Smittskydd omfattar en mängd olika åtgärder
som alla syftar till att minska spridningen av
smittsamma sjukdomar. Det dagliga arbetet
inom hälso- och sjukvården med smittade pa-
tienter bidrar till att minska smittspridningen.
Normalt regleras vården av patienter med smitt-
samma sjukdomar genom hälso- och sjukvårds-
lagen (1982:763). Smittskyddslagen (1988:1472)
reglerar olika epidemiologiska insater för att
förhindra vissa sjukdomars vidare spridning. I
lagen fastställs också vilka skyldigheter och
rättigheter som gäller för bl.a. enskilda och vilka
möjligheter samhället har att tillgripa tvångsåt-
gärder.

Under 1990-talet har det skett en rad föränd-
ringar som påverkat smittskyddssituationen.
Människors allt mer omfattande resande till
främst sydliga och tropiska länder, den ökade
invandringen och handeln med livsmedel är
några faktorer som har betydelse i samman-
hanget. Sverige har också haft skäl att se över sin
beredskap för tidigare okända smittämnen, t.ex
Ebolavirus.

En alltför vidlyftig användning av antibiotika
medför att bakterier blir resistenta (mot-
ståndskraftiga) mot läkemedlen. Detta kan leda
till att svårbehandlade infektioner sprids bland
befolkningen, vilket ger upphov till svårt mänsk-
ligt lidande och höga sjukvårdskostnader. Ett
exempel är tuberkulosen, som är på återtåg i
Europa och nu ofta är orsakad av antibiotika-
resistenta bakterier. Förekomsten av resistens
hos vanliga bakterier som pneumokocker och
staphylokocker är andra problem som uppstått.

Läget i Sverige beträffande antibiotikaresistens
är sannolikt ett av de bästa i Europa. Ett om-
fattande övervaknings-, registrerings- och in-
formationsarbete förekommer, t.ex. genom Re-
ferensgruppen för antibiotikafrågor (RAF) och
det nationella nätverket STRAMA (Strategi-
grupper för rationell antibiotikaanvändning och
minskad antibiotikaresistens).

Samarbetet inom smittskyddsområdet på EU-
nivå är inriktat på informations- och erfarenhets-
utbyte, forsknings- och utbildningsinsatser samt
kompetensuppbyggnad i medlemsstaterna men
också i Östeuropa. Smittskyddsfrågor är ett prio-
riterat område för Sverige i det fortsatta samar-
betet.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

De viktigaste statliga insatserna samt deras
effekter

Smittskyddskommittén (S 1996:07) har i upp-
drag att utvärdera det svenska smittskyddet med
tonvikt på smittskyddslagen och övriga författ-
ningar som hör till smittskyddet. Härvid skall
kommittén särskilt fästa vikt vid bestämmelserna
om tvångsåtgärder och ekonomiska kon-
sekvenser av smittskyddsarbetet. I kommitténs
uppdrag ingår vidare att kartlägga och utvärdera
olika åtgärder för att förhindra spridning av
smittsamma sjukdomar, varvid internationella
erfarenheter av olika typer av åtgärder bör tas
tillvara. Kommittén skall vidare beakta interna-
tionellt smittskyddssamarbete samt genomgå-
ende uppmärksamma och analysera frågor kring
rättssäkerheten för den enskilde. Kommittén
skall förutsättningslöst överväga och föreslå de
förändringar och den författningsreglering som
ett effektivt smittskydd påkallar i framtiden.

En ny lag om anmälan av vissa allvarliga sjuk-
domar trädde i kraft den 1 mars 1998. Förslaget
har sin grund i att EU:s ministerråd har rekom-
menderat att den epidemiologiska övervakningen
av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom skall utvidgas till
alla medlemsstater.

Genom ett regeringsbeslut i februari 1998 be-
viljades Smittskyddsinstitutet (SMI) särskilda
projektmedel för att intensifiera det nationella
arbetet med övervakning av antibiotikaresistens
och förändringar av antibiotikaförbrukningen
inom sjukvården m.m.

På svenskt initiativ har frågan om antibiotika-
resistens behandlats av ekonomiska och sociala
kommittén inom EU. Kommittén lämnade un-
der september månad 1998 sitt yttrande till EU-
kommissionen om en rad åtgärder, som skall
minska antibiotikaförbrukningen i medlemssta-
terna. Yttrandet innehåller bl.a. förslag om att
receptfri antibiotikaförsäljning skall begränsas,
att medicinska riktlinjer skall utarbetas för för-
skrivning av antibiotika, att användning av anti-
biotika på sjukhus skall begränsas och framför
allt att resistensutvecklingen skall bevakas och
rapporteras.

Socialdepartementet tillsatte under hösten
1996 en nationell arbetsgrupp med uppgift att
utarbeta en långsiktig strategi för den svenska
blodplasmaförsörjningen. Gruppen har aktivt bi-
dragit till att utarbeta den svenska positionen i
EU och tagit fram underlag inför behandlingen
på EU-nivå. Vid Hälsoministerrådet i april 1998

antogs rekommendationer om självförsörjning
och säkerhet för blod och blodplasmaprodukter.

Blod och blodplasmaförsörjning är en angelä-
gen fråga och ett stöd finns bland medlemssta-
terna för ett fortsatt arbete. Det är dock osäkert
om det redan under hösten 1998 kommer att
vara möjligt att få en majoritet för en rekom-
mendation i denna fråga.

4.3.4 Psykiatri

Tillstånd och utveckling

Förekomsten av psykiska sjukdomar och funk-
tionshinder bland befolkningen är i stort sett lika
stor som tidigare år. Andelen av befolkningen
som uppger någon form av psykiska besvär ökar
dock och redovisas i olika undersökningar ligga
mellan 20 och 40 procent. Detta medför att psy-
kisk ohälsa är ett av våra största folkhälso-
problem som orsakar mycket lidande. Vidare är
de ekonomiska konsekvenserna betydande. So-
cialstyrelsen uppskattar i Folkhälsorapport 1997
samhällets totala kostnader för psykisk ohälsa till
45 miljarder kronor per år.

Regeringen anser att utvecklingen är oroande
och noterar med tillfredsställelse att Nationella
folkhälsokommittén i betänkandet Hur skall
Sverige må bättre? (SOU 1998:43) lyft fram psy-
kisk ohälsa som ett prioriterat område inför
kommitténs fortsatta arbete med nationella folk-
hälsomål och strategier.

Socialstyrelsen utvärderar på regeringens upp-
drag genomförandet av psykiatrireformen som
trädde i kraft den 1 januari 1995. Styrelsen påtalar
i den årsrapport som överlämnades i mars 1998
att det finns problem både med utformningen av
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) och kommunernas
tillämpning av densamma. Antalet människor
med psykisk störning som ges stöd enligt LSS är
ytterst begränsat och uppgick i mars 1998 till ca
2000 personer. Detta svarar enligt Socialstyrelsen
inte mot de verkliga behov som finns av särskilda
insatser av stöd och service. Vidare kan vad gäller
sysselsättningsfrågorna konstateras att mellan
20 000 — 25 000 personer med svår psykisk
sjukdom eller störning - omkring hälften av
målgruppen - saknar adekvat sysselsättning
anpassad till deras funktionshinder. So-
cialstyrelsen anför att de formuleringar av stödets
målgrupper och art som finns i LSS stämmer illa
överens med målgruppen psykiskt störda.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Socialstyrelsen har även uppmärksammat brister
när det gäller tillgång till vård och behandling för
äldre personer med psykisk störning.

De stimulansmedel som staten anslagit i sam-
band med psykiatrireformen har varit värdefulla.
Vissa problem kan emellertid uppstå vad gäller
kontinuiteten i verksamheten då projekttiden i
många fall löper ut vid utgången av år 1998 efter-
som den kommunala huvudmannen inte i samt-
liga fall avser att fortsätta projektet.

Socialstyrelsen fortsätter att följa psykiatrire-
formen och avser att avlämna en slutrapport till
regeringen i maj 1999. Psykiatrireformen be-
handlas även under avsnitt 5.2.2. Personer med
funktionshinder.

De viktigaste statliga insatserna samt deras
effekter

Kommittén för vissa frågor om psykiatrisk
tvångsvård m.m. överlämnade i mars 1998 sitt
betänkande Rättssäkerhet, vårdbehov och sam-
hällsskydd vid psykiatrisk tvångsvård (SOU
1998:32). Av betänkandet framgår att antalet
vårdtillfällen enligt lagen (1991:1128) om psy-
kiatrisk tvångsvård minskade mellan åren 1991
och 1994 men att de nu ligger på en konstant
nivå. Antalet patienter inom slutenvården fort-
sätter dock att minska vilket tyder på att den
genomsnittliga vårdtiden har förkortats. Antalet
personer som dömts till rättspsykiatrisk vård har
under samma tidsperiod varit i stort sett kon-
stant.

Under året har också Utredningen om stöd
och vård till barn och ungdomar med psykiska
problem avlämnat sitt slutbetänkande Det gäller
livet: Stöd och vård till barn och ungdomar med
psykiska problem (SOU 1998:31). Utredningen
konstaterar bl.a. att många barn och ungdomar
har psykiska besvär. Även med en försiktig be-
räkning lider mellan fem och tio procent av
barnen och ungdomarna av psykiska problem
eller störningar. Antalet besök till barn- och ung-
domspsykiatrin har i genomsnitt ökat med
45 procent under den senaste treårsperioden.
Vidare har kostnaderna för elevvård minskat,
samtidigt som behoven har ökat. Av de resurser
som läggs på målgruppen står kommunerna för
cirka 75 procent genom socialtjänsten medan
landstingens insats för hälso- och sjukvård svarar
för cirka 15 procent och staten för resterande
10 procent

Båda de utredningar som nämnts ovan bereds
för närvarande inom regeringskansliet.

I samband med psykiatrireformen lämnades
ett uppdrag till Socialstyrelsen att utreda den
medicinska specialiteten psykiatri. Socialstyrel-
sen har redovisat uppdraget i sin slutrapport En
god vård på lika villkor (1997:8), som överläm-
nades i november 1997. Socialstyrelsen fram-
håller i sin redovisning att psykiatrin utvecklas
från tidigare splittring till en allt större samsyn.
Styrelsen påpekar dock att det föreligger en brist
på specialistkompetent personal och att detta kan
vara ett hinder för den fortsatta utvecklingen
inom psykiatrin.

4.3.5 Tandvård

Tandhälsan hos barn och ungdomar har förbätt-
rats starkt. Antalet barn och ungdomar som har
många kariesskador har minskat kraftigt. En hög
frekvens av karies finns dock i vissa utsatta om-
råden.

Även för vuxna har tandhälsan förbättrats
kraftigt. Det har skett en regional utjämning och
särskilt kraftig var förbättringen i regionen
Norra glesbygden. Det finns dock fortfarande
socioekonomiska skillnader i fråga om tandhälsa.

Riksdagen har under våren 1998 fattat beslut
om ett reformerat tandvårdsstöd. Stödet, som
införs den 1 januari 1999, är i första hand inriktat
på att underlätta för människor att behålla en god
tandhälsa. Ungdomar får billigare undersök-
ningar för att grundlägga en god vana med regel-
bundna kontroller av tänderna. Bastandvården
subventioneras så att inte behandlingar skjuts
upp i onödan och resulterar i stora behandlings-
behov. Samtidigt kan i vissa situationer krävas
omfattande protetiska åtgärder eller implantat,
vilket medför mycket höga kostnader och därför
behålls ett ekonomiskt skydd vid dyrbara be-
handlingar.

Vidare har en prioritering gjorts för att stödja
personer med stora tandvårdsbehov på grund av
sjukdom eller funktionshinder. Äldre och funk-
tionshindrade som bor i särskilda boendeformer
och i vissa fall även eget boende får kostnadsfri
munvårdsbedömning och deras tandvårdsavgifter
inordnas i sjukvårdens högkostnadsskydd på för
närvarande högst 900 kronor under ett år.

Det nya tandvårdsstödet innebär även att
tandvårdsersättningen för amalgamfyllningar
slopas. Regeringen avser vidare, när erforderliga
ändringar i EU:s direktiv om medicintekniska

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

produkter (93/42/EEG) har trätt i kraft, att vidta
nödvändiga åtgärder för att kunna införa ett för-
bud mot användningen av amalgam. Detta be-
räknas kunna ske senast fr.o.m. år 2001.

Inom ramen för tandvårdsreformen görs dess-
utom en satsning på bättre uppföljning och ut-
värdering av tandvården. Statens beredning för
utvärdering av medicinsk metodik (SBU) avses
få förstärkta resurser för att kunna utvärdera me-
toder på tandvårdens område. Två kompetens-
centrer för sällsynta medicinska och odonto-
logiska tillstånd hos patienterna, i Bohuslands-
tinget respektive i Jönköpings läns landsting, får
ekonomiskt stöd. Vidare bör regeringen enligt
socialutskottet överväga om ett kompetens-
centrum med inriktning på dentala material skall
inrättas. Till regeringen har även inkommit en
ansökan om bidrag till ett kompetenscentrum
för smittskydd, infektions- och immunologiska
sjukdomar inklusive hiv och aids. Regeringen
avser att närmare studera frågan om ytterligare
kompetenscentrer och deras lokalisering. Sam-
manlagt har 7 miljoner kronor beräknats för
uppföljning och utvärdering samt 13 miljoner
kronor för kompetenscentrer. Av medlen till
kompetenscentrer bör 100 000 kronor användas
för ett startbidrag för att skapa en DentalFass.

4.3.6 Läkemedel

Läkemedel är en viktig behandlingsform i hälso-
och sjukvården. Nya och effektivare läkemedel
utvecklas kontinuerligt och medför stora väl-
färdsvinster för många människor. Samtidigt har
kostnaderna för det allmänna stigit kraftigt under
1990-talet trots att olika åtgärder vidtagits för att
dämpa och begränsa utgifterna.

Enligt läkemedelslagen (1992:859) får ett lä-
kemedel säljas i Sverige först sedan det prövats
och godkänts av Läkemedelsverket eller verket
har erkänt ett godkännande som har meddelats i
annan medlemsstat i Europeiska unionen eller
genom den europeiska samordnande läkeme-
delsmyndigheten enligt rådets förordning (EEG)
nr 2309/93 av den 22 juli 1993 om gemenskaps-
förfaranden för godkännande för försäljning av
och tillsyn över humanläkemedel och veterinär-
medicinska läkemedel samt om inrättandet av en
europeisk läkemedelsmyndighet.

Läkemedelsverket arbetar också aktivt med
tillsyn av de läkemedel som finns på marknaden
samt med information om läkemedlens effekter
och en adekvat läkemedelsanvändning. Särskilt

viktig är den information om läkemedel som
verket ger till förskrivare och till landstingens lä-
kemedelskommittéer. Informationsverksamhe-
ten, särskilt vad avser utgivandet av läkemedels-
monografier har uppmärksammats inom EU-
arbetet och blivit stilbildande.

Under år 1997 inkom 803 ansökningar om
godkännande av läkemedel samt ytterligare 75
ansökningar om nya indikationer, ändrad dose-
ring och receptfrihet till Läkemedelsverket.
Jämfört med år 1996 är detta en ökning av an-
sökningarna med cirka 40 procent. Ökningen
kan delvis förklaras med att parallellimport av lä-
kemedel har ökat liksom antalet generiska läke-
medel.

Det nuvarande statliga förmånssystemet för
läkemedel trädde i kraft den 1 januari 1997. För-
månssystemet regleras i lagen (1996:1150) om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel. Enligt
riksdagens beslut skall i princip alla receptbelagda
läkemedel kunna ingå i läkemedelsförmånen om
det marknadsförande bolaget har fått ett pris
fastställt av Riksförsäkringsverket (RFV). RFV
fastställer också s.k. referenspriser för sådana
produkter för vilka det finns generiska
motsvarigheter på den svenska marknaden och
där det marknadsförande bolaget önskar att
produkten skall bli subventionerad av staten.
RFV är den prisförhandlande myndigheten
medan Socialstyrelsen har tillsyn över förmåns-
systemet och får meddela föreskrifter om bl.a.
verkställigheten av bestämmelser om rätten till
läkemedelsförmånen.

Läkemedelsförmånen finansieras med ett sär-
skilt statsbidrag som betalas till sjukvårdshu-
vudmännen och som redovisas under anslaget
A2 Bidrag för läkemedelsförmånen. Kostnads-
ansvaret för läkemedelsförmånen övergick till
sjukvårdshuvudmännen den 1 januari 1998. En-
ligt en överenskommelse mellan staten och
Landstingsförbundet den 12 september 1996
skall parterna senare överenskomma om en ny
modell för statens ersättning till landstingen för
läkemedelsförmånen från och med år 2001.

Kommittén för prisreglering av läkemedel
lämnade sitt betänkande Läkemedel i priskon-
kurrens (SOU 1997:165) till Socialdepartemen-
tet i november 1997 med förslag till ett nytt sys-
tem för direkt priskontroll på produkterna inom
läkemedelsförmånen. Läkemedelsdistributions-
utredningen lämnade sitt betänkande Läkemedel
i vård och handel (SOU 1998:28) i januari 1998.
Betänkandet innehåller förslag bl.a. rörande lä-
kemedelsdistributionen och Apoteket AB:s

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

verksamhet. Båda dessa betänkanden har re-
missbehandlats och bereds för närvarande inom
regeringskansliet.

4.3.7 Regeringens slutsatser

Regeringen kan konstatera att utvecklingen
inom hälso- och sjukvården under 1990-talet har
varit mycket omdanande. Den har präglats av be-
sparingar och omstruktureringar inom sjukhus-
sektorn, en kraftig omfördelning från sluten vård
till öppna vårdformer och hemsjukvård liksom
stora omfördelningar av ansvaret för vården och
omsorgen av äldre och inom psykiatrin. Den
demografiska utvecklingen med en ökad andel
äldre har också spelat en viktig roll liksom den
teknologiska utvecklingen som bl.a. gjort det
möjligt att erbjuda allt äldre patienter aktiv
behandling. I den situationen har vården fått
problem med ökade väntetider. Den vårdgaranti
som regeringen och Landstingsförbundet kom
överens om för år 1997 har inte varit tillfyllest
för att komma tillrätta med dessa problem.

Enligt regeringen är det av största vikt att ar-
betet för att förbättra vårdens tillgänglighet fort-
sätter. Landstingen och kommunerna har genom
utökade statsbidrag fått förbättrade förutsätt-
ningar att korta väntetiderna inom vården samt
att komma tillrätta med de problem som i dag
finns inom äldresjukvården. I den överenskom-
melse som slöts mellan regeringen och Lands-
tingsförbundet för år 1999 om ersättningar för
insatser för att stärka patientens ställning m.m.
kom parterna överens om att dels bibehålla vård-
garantin, dels att under åren 1998 - 1999 göra en
kraftsamling för att förbättra tillgängligheten i
vården. Landstingen har härvidlag åtagit sig att
påtagligt minska väntetiderna både för besök och
behandling. Dessutom har regeringen och
Landstingsförbundet enats om att närmare klar-
lägga de ekonomiska, organisatoriska och prak-
tiska förutsättningarna för en behandlings-
garanti. Regeringen har mot denna bakgrund
uppdragit åt Socialstyrelsen att beskriva och
analysera förutsättningarna för och konsekven-
serna av införandet av en behandlingsgaranti
inom hälso- och sjukvården. Utgångspunkten
för arbetet skall vara en allsidig belysning av frå-
gan, som bl.a. innefattar ett ekonomiskt, organi-
satoriskt, praktiskt och medicinskt perspektiv.

Ytterligare steg har tagits för att stärka pati-
entens inflytande och delaktighet i hälso- och
sjukvården genom de förslag till förändringar i

hälso- och sjukvårdslagstiftningen som rege-
ringen förelagt riksdagen. Landstingen har också
tillförts medel för insatser inom området genom
den ovan nämnda särskilda överenskommelsen
mellan regeringen och Landstingsförbundet.

Mot denna bakgrund anser regeringen att
målen för år 1999 för hälso- och sjukvården bl.a.
skall vara att kvaliteten i hälso- och sjukvården
skall förbättras och att patientens ställning skall
stärkas.

Aven om hälsoläget hos befolkningen totalt
sett har förbättrats avsevärt under en följd av år,
finns alltjämt stora skillnader mellan olika sam-
hällsgrupper. Regeringen gör mot den bakgrun-
den bedömningen att insatser för att främja folk-
hälsan och förebygga ohälsa skall ha fortsatt hög
prioritet. Regeringens mål för år 1999 är att ett
fortsatt aktivt arbete skall bedrivas för att för-
bättra folkhälsan, med särskild inriktning på de
grupper som är mest eftersatta ur hälsosynpunkt.
Åtgärder för att minska tobaksbruket skall ges
särskild prioritet.

Undersökningar visar att den andel av befolk-
ningen som uppger sig ha psykiska problem
ökar. Dessa signaler är enligt regeringens upp-
fattning oroande. Det är angeläget att åtgärder
vidtas för att förbättra den psykiska hälsan hos
befolkningen. Som nämnts i det föregående be-
reds inom regeringskansliet för närvarande Barn-
psykiatrikommitténs slutbetänkande Det gäller
livet (SOU 1998:31) respektive Tvångspsyk-
iatrikommitténs slutbetänkande Rättssäkerhet,
vårdbehov och samhällsskydd vid psykiatrisk
tvångsvård (SOU 1998:32).

Till följd av förändringen inom läkemedels-
förmånen minskade kostnaden för läkemedel
något mellan åren 1996 och 1997. Under år 1998
beräknas en viss kostnadsökning ske. Det är för
närvarande svårt att bedöma den mer långsiktiga
kostnadsutvecklingen inom läkemedelsområdet.
Det är enligt regeringens uppfattning viktigt att
ytterligare åtgärder vidtas för att förbättra och
effektivisera läkemedelsförsörjningen. Rege-
ringen avser att under år 1999 prioritera insatser
för att förbättra förutsättningarna att fortlöpande
prognostisera kostnadsutvecklingen för
läkemedel. Flera utredningar inom läkemedels-
området har haft i uppdrag att ge förslag till för-
ändringar i läkemedelsdistribution och pris-
bildning för läkemedel. Förslagen bereds för
närvarande inom regeringskansliet.

3 Riksdagen 1998/99. I samL Nr 1. Uo7-14

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

4.4 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) har granskat verk-
samheten, räkenskaperna och årsredovisningarna
för samtliga myndigheter inom verksamhetsom-
rådet avseende budgetåret 1997. RRV har i sin
granskning av myndigheterna inte gjort några
iakttagelser av större vikt varför samtliga myn-
digheter inom verksamhetsområdet erhållit re-
visionsberättelse utan anmärkning. Ingen myn-
dighet inom verksamhetsområdet har av RRV
tillställts en revisionsrapport med principiellt
viktiga frågor. RRV har emellertid i en särskilt
revisionspromemoria till Statens institut för psy-
kosocial miljömedicin gjort vissa uttalanden om

myndighetens ekonomiadministrativa rutiner
samt bokföringsrutiner. Denna promemoria be-
handlas närmare under anslaget All Institutet
för psykosocial medicin.

Den ekonomiadministrativa värdering som
RRV har utfört av samtliga statliga myndigheter
för år 1997 har beträffande myndigheterna under
verksamhetsområdet givit EA-värdet fullt till-
fredsställande för Folkhälsoinstitutet, Smitt-
skyddsinstitutet, Statens beredning för utvärde-
ring av medicinsk metodik och Läkemedels-
verket samt EA-värdet tillfredsställande för
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och
Statens institut för psykosocial miljömedicin.

Tabell 4.2

Miljoner kronor

	Utfall 1997	Anslag 1998	Utgifts- prognos 1998	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
Al Sjukvårdsförmåner m.m.	15 390	1 550	1705	1 992	1 992	1 992
A2 Bidrag för läkemedelsförmånen	0'	13 491	13 630	13 491	13 491	13 491
A3 Bidrag till hälso- och sjukvård	981,6	939,4	936,9	995,6	955,9	955,9
A4 Insatser mot aids	141,2	65,6	74	51,6	65,6	65,6
A5 Bidrag till WHO	38,4	33,7	34,4	34,4	34,4	34,4
A6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar	2,6	2,6	2,6	1,6	2,6	2,6
A7 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan	16,9	16,8	16,7	16,3	17,1	17,4
A8 Folkhälsoinstitutet	119,0	110,2	121	109	111,1	113,2
A9 Smittskyddsinstitutet	97,9	98,9	125,4	108,8	109,7	111,4
A10 Institutet för psykosocial medicin	10,3	10,9	11,1	11,1	11,3	11,5
All Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik	23,2	15,5	20	33,9	34,5	35,1
A12 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd	20,9	22,9	21,7	22.4	22,8	23,2
Totalt för utgiftsområde Hälso- och sjukvård	16 872’	16 387’	16 728’	16 858	16 848	16 853

¹ Ingick i Al Sjukvårdsförmåner m.m.

² Inkl. Ersättning till Spri 29,7

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

4.5 Förslag till regeländringar

Tandvårdsförsäkringen

Regeringens förslag: Ordet odontologisk fa-
kultet byts i 2 kap. 3 § lagen (1962:381) om all-
män försäkring (AFL) ut mot högskola där
odontologisk utbildning och forskning bedrivs.

måste sålunda avtal om verksamheten träffas för
tiden efter den 31 december 1998, då nu gällande
avtal löper ut. Regeringen föreslås därför få riks-
dagens bemyndigande att, i enlighet med de rikt-
linjer som riksdagen tidigare ställt sig bakom
(prop. 1996/97:27, bet. 1996/97:SoU5, rskr.
1996/97:58), träffa avtal med Apoteket AB om
bolagets fortsatta verksamhet.

Skälen för regeringens förslag: I 2 kap. 3 § AFL
anges bl.a. att ersättning från försäkringen skall
lämnas för tandvård som ges vid odontologisk
fakultet. Begreppet fakultet skall efter en ändring

1 högskolelagen (1992:1434) inte längre användas
(se SFS 1997:797) efter den 1 januari 1999 utan
bytas ut mot vetenskapsområde. Begreppet
odontologisk fakultet behöver därför bytas ut i

2 kap. 3 § AFL för att anpassa lagstiftningen till
den nya organisationen vid högskolorna.

Avsikten med nuvarande lagstiftning är att
tandvård som ges vid en högskola eller ett uni-
versitet där odontologisk utbildning och forsk-
ning bedrivs skall omfattas av tandvårdsförsäk-
ringen. Regeringen föreslår därför att begreppet
odontologisk fakultet byts ut mot det i rutan an-
givna begreppet. Förslaget innebär inte någon
ändring i sak.

Apoteket AB

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
träffa avtal med Apoteket AB (publ) om bolagets
fortsatta verksamhet i enlighet med de riktlinjer
som riksdagen tidigare ställt sig bakom.

Regeringen har bemyndigats (prop. 1996/97:27
bet. 1996/97:SoU5, rskr. 1996/97:58) att för åren
1997 och 1998 träffa överenskommelse med
Apoteket AB om bolagets verksamhet. Frågan
om den framtida läkemedelsdistributionen har
utretts av Läkemedelsdistributionsutredningen,
som lämnat betänkandet Läkemedel i vård och
handel (SOU 1998:28) till regeringen i januari i
år.

Utredarens förslag bereds för närvarande
inom regeringskansliet och eventuella föränd-
ringar med anledning av utredarens förslag kan
därför inte genomföras i år. I avvaktan på att be-
handlingen av utredningens förslag kan slutföras

4.6 Anslag

Al Sjukvårdsförmåner m.m.

Tabell 4.3 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		15 390 415 '	Anslags- sparande	-842’
1997	Utfall	15 390 415 '	Anslags- sparande	-842’
1998	Anslag	1 550 000	Utgifts- prognos	1 705 000
1999	Förslag	1 992 000
2000	Beräknat	1 992 000
2001	Beräknat	1 992 000

' Inkluderar även läkemedelsförmånen

² Avser 10 % av överskridande av 1997 års anslag Al Sjukvårdsförmåner m.m.

Anslaget omfattar under år 1998 vuxentandvård
(tandvårdsförsäkringen), finansieringen av Han-
dikappinstitutet, utgifter för sjukvårdsförmåner i
vissa internationella förhållanden samt kostna-
derna för viss sjukhusvård. T.o.m. år 1997 om-
fattade anslaget även utgifterna för läkemedels-
förmånen vilka fr.o.m. år 1998 finansieras genom
ett särskilt statsbidrag och redovisas under ett
särskilt anslag, anslaget A2 Bidrag för läke-
medelsförmånen, under detta utgiftsområde.

Från och med år 1999 kommer två för-
ändringar att påverka nivån på utgifterna under
anslaget. Dels tillförs medel för att möjliggöra
införandet av ett reformerat tandvårdsstöd, dels
upphör finansieringen av Handikappinstitutet
genom sjukförsäkringen. En konsekvens av
tandvårdsreformen är att en del av utgiftsramen
för tandvård förs över till landstingen. Samman-
taget innebär förändringarna en höjning av
utgifterna för anslaget i förhållande till vad som
tidigare beräknats.

Ovanstående innebär att regeringen fr.o.m. år
1999 beräknar utgifter för två ändamål under
anslaget; ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
samt tandvårdsersättning. De beräknade ut-
gifterna i miljoner kronor för dessa ändamål åren
1998-2001 framgår av följande tabell.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabell 4.4 Fördelning pa ändamal

Miljoner kronor
Andamål/år	1998	1999	2000	2001
Ersättningar till sjuk- vårdshuvudmännen	150	505	505	505
Tandvårdsersättning	1 400	1 487	1 487	1 487
Totalt	1 550	1 992	1 992	1 992

Den 1 januari 1997 infördes ett nytt förmåns-
system för läkemedel vilket synes ha haft avsedd
effekt i fråga om att begränsa kostnadsutveck-
lingen för läkemedelsförmånen. Sedan den 1 au-
gusti 1997 omfattas inte längre receptfria läke-
medel - med vissa undantag - av läkemedelsför-
månen.

Den 1 oktober 1997 höjdes självrisken för en
behandlingsperiod i tandvårdsförsäkringen från
700 till 1 300 kronor. Som en följd härav inträf-
fade under hösten 1997 en påtaglig uppgång i ut-
gifterna för tandvård. Denna ökning har - bl.a.
till följd av övergångsbestämmelserna kopplade
till denna höjning - påverkat utgifterna även
under första halvåret 1998. Om denna utveckling
fortsätter andra halvåret kommer anslagsposten
för tandvårdsersättning att överskridas.

Anslagsposten ersättning till sjukvårdshuvud-
männen överskreds under år 1997. Orsaken här-
till var lägre avgiftsintäkter än vad som tidigare
beräknats i fråga om sjukhusvård för pensionärer
samt obalans i betalningsströmmarna vad gäller
kostnaderna för vissa sjukvårdsförmåner i
internationella förhållanden.

Från och med år 1998 har sjukvårds-
huvudmännen övertagit administrationen av
dessa sjukhus-vårdsavgifter från socialförsäk-
ringsadministrationen. Omläggningen innebär
att huvudmännen själva debiterar och uppbär
avgifterna och att några pensionsavdrag för
sjukhusvård inte längre tillförs anslaget med
undantag för avdragen avseende de sista två
månaderna år 1997, vilka tillfördes anslaget i
början av år 1998.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
Enligt gällande ordning regleras både sjukförsäk-
ringens utgifter och intäkter för sjukvårdsförmå-
ner i internationella förhållanden gentemot annat

land (föranledda av i huvudsak EES-avtalet och
EU-medlemsskapet) slutgiltigt först flera år efter
det att de uppkommit. Det är därför svårt att be-
räkna den årliga storleken av dessa utgifter och
fluktuationerna mellan åren kan bli betydande.

Frågan om Handikappinstitutets verksam-
hetsinriktning, organisation och finansiering har
varit föremål för översyn. Den 1 januari 1999
sker en ombildning av verksamheten till en ideell
förening i vilken staten, Landstingsförbundet
och Svenska Kommunförbundet är medlemmar
(prop. 1997/98:57, bet. 1997/98:SoU19, rskr.
1997/98:223). Samtidigt ändras namnet till
Hjälpmedelsinstitutet och finansieringen av in-
stitutet sker fr.o.m. år 1999 efter beslut av riks-
dagen inte längre genom sjukförsäkringen utan
via ett särskilt statsbidrag som anvisas under an-
slaget A3 Bidrag till hälso- och sjukvård.

Läkemedelsförmånen

Resultatinformationen för läkemedelsförmånen
redovisas under anslaget A2 Bidrag för läkeme-
delsförmånen.

Tandvård

I regeringens ekonomiska vårproposition för år
1997 aviserade regeringen sina planer på att se-
nare förelägga riksdagen förslag om ett förändrat
ersättningssystem för vuxentandvård med
ikraftträdande den 1 januari 1999. Tandvårds-
stödet skulle därigenom få en ändrad inriktning.
Härmed avsågs att dels införa ett bättre ekono-
miskt stöd till personer som till följd av sjukdom
eller funktionshinder har särskilda tandvårds-
behov, dels ge övriga vuxna patienter ett ekono-
miskt stöd med en mer tandhälsoinriktad ut-
formning än det nuvarande. En särskild utredare
tillkallades efter sommaren 1997 med uppgift att
före utgången av året lämna förslag om en ny in-
riktning på tandvårdsförsäkringen fr.o.m. år
1999. Avsikten var att efter remissbehandling av
förslaget förelägga riksdagen en proposition som
kunde behandlas under våren 1998.

I januari 1998 avlämnades betänkandet Tänder
hela livet - nytt ersättningssystem för vuxen-
tandvård (SOU 1998:2) vilket efter remissbe-
handling lades till grund för regeringens propo-
sition Reformerat tandvårdsstöd (1997/98:112).
Propositionen byggde i stort på utredningsbe-
tänkandet med den viktiga skillnaden att rege-
ringen förklarade sig beredd att tillskjuta ytter-
ligare 500 miljoner kronor, varigenom utgifts-
ramen för vuxentandvård år 1999 skulle uppgå
till 1 900 miljoner kronor. Avsikten med detta

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

tillskott var att möjliggöra införandet av ett
särskilt skydd mot höga behandlingskostnader
för främst protetik.

Riksdagen har godkänt propositionen (bet.
1997/98:SoU25, rskr. 1997/98:289) och det nya
stödet - som träder i kraft den 1 januari 1999 -
innebär en markant omläggning av samhällets
stöd för vuxentandvård. Det reformerade tand-
vårdsstödet inriktas på att ge alla vuxna ett eko-
nomiskt stöd för den vardagliga hälsofrämjande
tandvården genom s.k. bastandvård. En annan
del av stödet riktas till vissa äldre personer samt
till andra personer som till följd av sjukdom eller
funktionshinder har särskilda tandvårdsbehov.
Ett tredje område som skall rymmas inom ut-
giftsramen är ett särskilt högkostnadsskydd för
mer kostnadskrävande behandlingar med prote-
tik och tandreglering. Omläggningen innebär
också att vissa delar av stödet till äldre, sjuka och
funktionshindrade kommer att administreras av
landstingen. Av utgiftsramen för vuxentandvård
om 1 900 miljoner kronor beräknas därför en
mindre del komma att överföras till landstingen
för deras nya åtaganden. En överenskommelse
mellan staten och landstingen om denna över-
föring beräknas kunna träffas inom kort.

Inom ramen för denna reformering av tand-
vårdsstödet görs också en satsning på bättre
uppföljning och utvärdering av vuxentandvården.
Som ett led i denna satsning får Statens bered-
ning för utvärdering av medicinsk metodik
(SBU) fr.o.m. år 1999 utökade resurser med sju
miljoner kronor för att utvärdera metoder på
tandvårdsområdet. Dessa sju miljoner kronor tas
från utgiftsramen för tandvårdsstödet och före-
slås tillföras anslaget All Statens beredning för
utvärdering av medicinsk metodik. Vidare skall
sammanlagt 13 miljoner kronor per år fr.o.m. år
1999 avsättas för ekonomiskt stöd till
kompetenscentrer för sällsynta medicinska och
odontologiska tillstånd. Dessa medel föreslås
anvisas under detta anslag och disponeras av So-
cialstyrelsen. Av dessa medel skall fr.o.m. år 1999
sammanlagt åtta miljoner kronor per år utbetalas
till vissa befintliga kompetenscentrer. Riksdagen
uttalade vid behandlingen av propositionen om
reformerat tandvårdsstöd att behovet av ett
ytterligare kompetenscentrum rörande dentala
material bör övervägas. Regeringen avser att
uppdra åt Socialstyrelsen att utreda frågan.
Vidare behöver vissa medel troligen avsättas för
information om det reformerade
tandvårdsstödet. Regeringen gör bedömningen
att Socialstyrelsen inte kommer att behöva

disponera samtliga de resterande fem miljoner
kronor som avsatts till kompetenscentrer under
år 1999 för detta uppdrag. Regeringen anser att
eventuellt överskjutande medel skall få användas
av Socialstyrelsen för andra insatser inom
myndighetens ansvarsområde under år 1999.

Slutsatser

Anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. avser fr.o.m.
år 1999 två ändamål; ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmännen och tandvårdsersättning. Ge-
nom att riksdagen godkänt propositionen om
reformerat tandvårdsstöd, har den även ställt sig
bakom att utgiftsramen höjs från 1 400 till 1 900
miljoner kronor för år 1999 för att möjliggöra
införandet av detta, inklusive en satsning på för-
bättrad uppföljning och utvärdering av tandvår-
den.

När det gäller utgiftsutvecklingen under år
1998 finns en risk för ett överskridande av
anslagsbeloppet, och därmed ett utnyttjande av
anslagskrediten. Detta beror dels på den ökade
efterfrågan på tandvård som skedde i slutet av år
1997 i och med att självrisken höjdes, dels på att
en efterfrågeökning inte kan uteslutas under
slutet av detta år vad gäller mer kostnads-
krävande behandlingar till följd av införandet av
det reformerade tandvårdsstödet. Prognosen är
dock mycket osäker och regeringen kommer att
noga följa utvecklingen.

Den ersättning som lämnas till landstingen för
de nya åtagandena i fråga om vuxentandvård för
vissa patientgrupper kommer att redovisas under
anslagsposten ersättningar till sjukvårdshuvud-
männen. Vidare påverkas denna anslagspost av
ombildningen av Handikappinstitutet till den
ideella föreningen Hjälpmedelsinstitutet och den
ändrade finansieringen av detta samt av att in-
täkter för pensionärers sjukhusvård i form av
avdrag på utbetalda pensioner inte längre tillförs
anslagsposten. En osäkerhetsfaktor som bör
nämnas vid beräkningen av utgifterna är svårig-
heten att närmare förutse kostnader och intäkter
för sjukvårdsförmåner i internationella förhål-
landen med hänsyn till regelsystemets utform-
ning och de eftersläpningar i betalningsström-
marna som följer av detta.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 1 992 000 000 kronor anvisas under
anslaget Al Sjukvårdsförmåner m.m. för år 1999.
För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
1 992 000 000 kronor vardera året.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

A2 Bidrag för läkemedelsförmånen

Tabell 4.5 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		0	Anslags- sparande	-7 574‘
1997	Utfall	0	Anslags- sparande	-7 574‘
1998	Anslag	13 491 000	Utgifts- prognos	13 630 000
1999	Förslag	13 491 000
2000	Beräknat	13 491 000
2001	Beräknat	13 491 000

¹ Avser 90 % av överskridande av 1997 års anslag Al Sjukvårdsförmåner m.m.

Från detta anslag utbetalas fr.o.m. år 1998 stats-
bidrag till sjukvårdshuvudmännen till följd av det
förändrade kostnadsansvaret för läkemedelsför-
månen. På grund av en viss eftersläpning i syste-
met med läkemedelsförmånen utbetalas från an-
slaget under år 1999 ersättning till sjukvårds-
huvudmännen dels för kostnaderna för läke-
medelsförmånen under månaderna november
och december år 1998, dels för kostnaderna för
läkemedelsförmånen under månaderna januari
t.o.m. oktober år 1999.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Kostnaderna för läkemedelsförmånen har under
de första åtta månaderna år 1998 ökat med 13
procent jämfört med samma period år 1997. Om
hänsyn tas till överförandet av kostnadsansvaret
för förbrukningsartiklar vid inkontinens (kost-
naderna för förbrukningsartiklar vid inkon-
tinens ingick fram t.o.m. år 1997 i detta anslag,
men har fr.o.m. år 1998 överförts till de generella
statsbidragen till landsting respektive kommu-
ner) var denna ökning 26 procent. Den viktigaste
orsaken till kostnadsökningen är att kostnaderna
för läkemedelsförmånen år 1997 var relativt låga,
beroende på att den hamstring av läkemedel som
skedde i slutet av år 1996 ledde till en lägre efter-
frågan på läkemedel under år 1997. Således
minskade kostnaderna för läkemedelsförmånen
år 1997 med 16 procent jämfört med år 1996. För
år 1998 beräknas utgifterna under anslaget, bl.a.
till följd av till sjukvårdshuvudmännen utbetalad
vinstdelning om 584 miljoner kronor avseende år
1997, att uppgå till 13 630 miljoner kronor.

De ekonomiska villkoren för läkemedelsför-
månen regleras årligen i en överenskommelse
mellan staten och Landstingsförbundet. Över-
enskommelsen innebär att staten via detta anslag

lämnar ersättning till sjukvårdshuvudmännen för
läkemedelsförmånen med ett fast månatligt be-
lopp (en tolftedel per månad av den beräknade
kostnaden enligt överenskommelsen) som
utbetalas två månader i efterhand. För år 1998
uppgår den beräknade kostnaden enligt
överenskommelsen till 12,7 miljarder kronor.

Den årliga överenskommelsen bygger på den
principöverenskommelse som staten och Lands-
tingsförbundet träffade hösten 1996 om finansie-
ringsprincipens tillämpning m.m. i samband med
landstingens övertagande av kostnadsansvaret för
läkemedelsförmånen den 1 januari 1998. Enligt
denna skall ett system för vinst- och
förlustdelning tillämpas vad gäller avvikelsen
mellan den beräknade kostnaden enligt den årliga
överenskommelsen och den faktiska kostnaden
för läkemedelsförmånen, exklusive special-
livsmedel. Systemet med vinst- och förlust-
delning innebär för år 1998 att det belopp
varmed den faktiska kostnaden för läkemedels-
förmånen underskrider den beräknade kostnaden
enligt överenskommelsen delas mellan staten och
landstingen i proportionerna 50 procent till
staten och 50 procent till landstingen. På mot-
svarande sätt delas ett eventuellt kostnadsöver-
skridande så att staten svarar för 90 procent och
landstingen för 10 procent av överskridandet.
Landstingens ekonomiska åtagande begränsas
dock till att omfatta högst 50 miljoner kronor.

Ett under- respektive ett överskridande av den
beräknade kostnaden enligt överenskommelsen
för år 1998 kommer att få betydelse för utgif-
terna under detta anslag för år 1999. Anled-
ningen till detta är att vinst- eller förlustdel-
ningen för läkemedelsförmånen för år 1998 skall
regleras mot detta anslag och genomföras senast
den 30 juni 1999.

I avvaktan på utfall av förhandling mellan
staten och landstingen om kostnaderna för
läkemedelsförmånen år 1999 budgeteras anslaget
för åren 1999-2001 till vardera 13 491 000 000
kronor, vilket motsvarar nominellt oförändrat
belopp jämfört med år 1998.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 13 491 000 000 kronor anvisas under
anslaget A2 Bidrag för läkemedelsförmånen för
år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas ansla-
get till 13 491 000 000 kronor vardera året.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

A3 Bidrag till hälso- och sjukvård

Tabell 4.6 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor
1997	Utfall	981 640
1998	Anslag	939 424	Utgifts- prognos	936 924
1999	Förslag	985 626 ¹
2000	Beräknat	955 926
2001	Beräknat	955 926

' Andrad redovisningsprincip fr.o.m. år 1999. Anslaget inkluderar även ersättning till
Spri och Hjälpmedelsinstitutet

Från anslaget utbetalas statsbidrag till lands-
tingen (och motsvarande) i enlighet med de år-
liga överenskommelser som träffas mellan rege-
ringen och Landstingsförbundet om vissa ersätt-
ningar. Bidragets användningsområden m.m.
finns angivna i förordningen (1984:908) om vissa
statsbidrag och försäkringsersättningar för sjuk-
vård m.m.

Vidare betalas från anslaget ersättningar för
vissa kostnader och förluster som uppkommit på
grund av myndighetsingripanden för att för-
hindra smittsam sjukdom. Vissa kostnader enligt
smittskyddsförordningen (1989:301) betalas
också från detta anslag, liksom även kostnader
för patientförsäkring och vissa skadeersättningar.

En jämförelse mellan anslag och utfall för år
1997 visar ett överskott för anslaget om drygt 1,5
miljoner kronor. Överskottet bestod
huvudsakligen av minskade kostnader för
patientförsäkring och vissa skadeersättningar.

Från och med budgetåret 1999 ingår också den
statliga ersättningen till Hjälpmedelsinstitutet
och Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut
(Spri) i anslaget. Dessa ersättningar har i
budgetpropositionen för år 1998 redovisats
under anslaget Al Sjukvårdsförmåner m.m.
respektive anslaget A5 Ersättning till Spri.

Spri är en allmännyttig ideell förening som har
bildats av staten och Landstingsförbundet. Nu-
varande finansieringsavtal avser perioden 1996-
1999. Spri skall bidra till att uppfylla målen för
utgiftsområdet genom att bedriva ett långsiktigt

och kvalificerat utvecklingsarbete inriktat mot
aktuella problemområden. Tyngdpunkten skall
ligga inom områdena hälsoekonomi, kvalitetsut-
veckling, informationsteknik och informations-
försörjning.

Enligt finansieringsavtalet tillskjuter staten
och Landstingsförbundet vardera 29,7 miljoner
kronor för vart och ett av åren 1996-1999. Slut-
ligt beslut om bidragsbelopp skall dock fattas för
ett år i taget av respektive part.

Regeringens överväganden
Resultatinformation avseende överenskommelsen
mellan staten och landstingen för år 1997

Av redovisningar från Socialstyrelsen, Lands-
tingsförbundet, Läkemedelsverket och Statens
beredning för utvärdering av medicinsk metodik
(SBU) framgår att medlen inom ramen för över-
enskommelsen mellan staten och landstingen för
år 1997 har använts för att uppnå de målsätt-
ningar som angavs i överenskommelsen, nämli-
gen att stimulera verksamhet inom följande om-
råden: god tillgänglighet i vården, patientens
möjlighet till delaktighet, kunskapsbaserad
hälso- och sjukvård, verksamhetsutveckling samt
informationsförsörjning.

Av redovisningarna framgår bl.a. att utveck-
ling av informationssystem för att följa vårdpro-
cessens tidsförlopp och vårdens tillgänglighet
pågår på flera håll i landet. Landstingen har an-
slutit sig till InfoMedicaprojektet. Under året
påbörjades vidare arbete med att ta fram metoder
för ständigt förbättringsarbete som fokuserar på
processer och resultat som leder till ökad pa-
tienttillfredsställelse. Under år 1997 har ett tret-
tiotal State of the Art dokument inklusive pa-
tientinformation tagits fram och huvudsakligen
spridits via Socialstyrelsens hemsida på internet.
Arbetet med att stödja läkemedelskommittéerna
har inletts. En intensiv satsning på förbättrad
informationsspridning och genomförande av
SBU:s utvärderingar har också genomförts.

Överenskommelsen mellan staten och landstingen
för år 1998

Den 18 december 1997 överlämnade regeringen
en skrivelse med redogörelse för överenskom-
melsen om vissa ersättningar till sjukvårds-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

huvudmännen m.m. för år 1998 till riksdagen
(skr. 1997/98:51).

Ramen för det totala belopp som omfattas av
överenskommelsen uppgår år 1998 till 1 217
miljoner kronor varav 931 miljoner kronor utgår
från detta anslag och 286 miljoner kronor från
sjukförsäkringen. Detta är 48 miljoner kronor
mer än ramen för överenskommelsen för år

1997. Anledningen till detta är främst att ersätt-
ningen till landstingen för administration av er-
sättningar till privata vårdgivare tidigare legat
utanför överenskommelsen men fr.o.m. år 1998
inordnats i densamma.

Liksom år 1997 skall huvuddelen av medlen år

1998 användas för att stimulera utvecklingen av
metoder för att följa upp, utvärdera och bedöma
sjukvårdens effekter inom tre huvudområden; en
kunskapsbaserad hälso- och sjukvård, verksam-
hetsutveckling och informationsförsörjning.

Överenskommelsen mellan staten och landstingen
för år 1999

Den 30 april 1998 godkände regeringen överens-
kommelsen mellan staten och landstingen om
ersättningar år 1999 för insatser för att stärka pa-
tientens ställning m.m. som tidigare hade träffats
mellan företrädare för regeringen och Lands-
tingsförbundet. Regeringen har överlämnat pro-
positionen om patientens ställning (prop.
1997/98:189) till riksdagen. Propositionen inne-
håller en redogörelse för överenskommelsen
mellan staten och landstingen om ersättningar år

1999 för insatser för att stärka patientens ställ-
ning m.m.

Ramen för det totala belopp som omfattas av
överenskommelsen för år 1999 uppgår till 1 182
miljoner kronor varav 947 miljoner kronor utgår
från detta anslag och 235 miljoner kronor från
sjukförsäkringen. Detta är 35 miljoner kronor
mindre än ramen för överenskommelsen för år

1998. Anledningen till minskningen är att en del
verksamheter som har finansierats via anslaget
inom ramen för överenskommelsen mellan sta-
ten och landstingen fr.o.m. år 1999 föreslås or-
ganiseras och finansieras på annat sätt. Det gäller
vissa insatser som utförs av Statens beredning för
utvärdering av medicinsk metodik (SBU) samt

vissa verksamheter som utförs av Socialstyrelsen.
Från och med år 1999 föreslås därför 24 miljoner
kronor överföras till anslaget Cl Socialstyrelsen
och 11 miljoner kronor till anslaget All Statens
beredning för utvärdering av medicinsk metodik.

Huvuddelen av medlen skall enligt överens-
kommelsen användas för att ytterligare stärka
patientens ställning inom svensk hälso- och sjuk-
vård. Det skall bl.a. ske genom att öka vårdens
tillgänglighet och patienternas inflytande och
delaktighet. Denna inriktning skall gälla under
två år. Däremot regleras den ekonomiska om-
fattningen av överenskommelsen för ett år i ta-
get. Parterna kom vidare överens om att närmare
klarlägga de ekonomiska, organisatoriska och
praktiska förutsättningarna för en behandlings-
garanti. Regeringen har den 25 juni 1998 uppdra-
git åt Socialstyrelsen att beskriva och analysera
förutsättningarna för och konsekvenserna av
införandet av en behandlingsgaranti inom hälso-
och sjukvården.

Mot bakgrund av att det i dag saknas tillförlit-
liga system för att följa tillgängligheten inom
hälso- och sjukvården läggs i överenskommelsen
särskild vikt vid denna fråga. Det är angeläget att
fortsätta att utveckla och introducera system för
att på ett jämförbart sätt i hela landet kunna re-
dovisa väntetider och köer i den elektiva vården.
Även tillgängligheten i den akuta sjukvården
måste kunna följas liksom hur prioriteringar
inom vården utvecklas. Det är vidare angeläget
att utveckla redovisningen av vårdens resultat. I
överenskommelserna för år 1998 och 1999 har
dessutom avsatts medel för oberoende uppfölj-
ning av överenskommelsens olika delar.

Inom Kommittén (S 1994:02) om hälso- och
sjukvårdens finansiering och organisation (HSU
2000) pågår för närvarande arbetet med kom-
mitténs slutbetänkande vilket bl.a. kommer att
behandla frågan om statlig styrning inom hälso-
och sjukvårdsområdet. Enligt vad regeringen har
erfarit har en särskild studie gjorts av bl.a. stats-
bidragen till landstingen i enlighet med de årliga
överenskommelser som träffas mellan regeringen
och Landstingsförbundet om vissa ersättningar.
Studien kommer bl.a. att bilda en bakgrund för
kommitténs ställningstaganden. Kommittén
skall avsluta sitt arbete senast den 1 mars 1999.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Resultatinformation avseende Spri

Av Spris årsredovisning för år 1997 framgår att
institutet under året bedrivit projekt i enlighet
med den inriktning som anges i finansieringsav-
talet. I enlighet med finansieringsavtalet har
också en utvärdering av Spris verksamhet 1996-
1997 Utvärdering för utveckling (Spri rapport
471) överlämnats till Socialdepartementet och
Landstingsförbundet. Utvärderingen skall utgöra
underlag inför ett ställningstagande till Spris
verksamhet efter år 1999. Av utvärderingsrap-
porten framgår bl.a. att bedömarna anser att Spri
målmedvetet har arbetat i den riktning som anges
i avtal, stadgar och styrelsedirektiv. Spri har tagit
fasta på flera synpunkter som framkommit vid
tidigare utvärderingar. Planeringen av arbetet har
vidare stramats upp på ett positivt sätt. Externa
kontakter och nätverksdeltagande förefaller ha
berikat verksamheten. Vidare konstaterar
bedömarna att det föreligger en bristfällig sam-
verkan och samordning på nationell nivå i många
frågor som berör svensk hälso- och sjukvård.

Spri överlämnade i februari 1998 en framställ-
ning om ersättning för åren 1999-2001. Utöver
de medel som framgår av finansieringsöverens-
kommelsen hemställer Spri om ytterligare 5
miljoner kronor år 1999 för särskilda insatser
inom informationsteknologiområdet. Institutet
hemställer vidare om att få förlänga sin plane-
ringsperiod t.o.m. år 2001 samt att regeringen
tydliggör regelverket för utbetalning av kompen-
sation för expeditionskostnader i samband med
fjärrlån.

Landstingsförbundet har givit en särskild ut-
redare i uppdrag att utreda Landstingsförbundets
framtida engagemang i Spri. Uppdraget, som
skall genomföras i samråd med regeringen, skall
redovisas före utgången av oktober 1998.

Slutsatser

Överenskommelsen mellan staten och lands-
tingen om ersättningar år 1999 för insatser för att
stärka patientens ställning m.m. blir giltig under
förutsättning av riksdagens godkännande av me-
del under detta anslag.

Det arbete som bedrivits inom Spri överens-
stämmer enligt regeringen väl med det gällande
finansieringsavtalet och den inriktning vad avser
Spris verksamhet som har godkänts av riksdagen
med anledning av propositionen om Spris fort-
satta verksamhet (prop. 1995/96:99 bet.

1995/96:SoU9, rskr. 1995/96:196). Vad avser
förlängningen av finansieringsavtalet är rege-
ringen, med nuvarande underlag, inte beredd att
ta ställning till detta. Mot bakgrund av Lands-
tingsförbundets utredning kan förändringar av
ersättningen till Spri komma att aktualiseras.

Regeringens förslag till anslag för år 1999 in-
nebär en ökning med drygt 46 miljoner kronor
jämfört med år 1998. Anledningen till ökningen
är dels att 51 miljoner kronor i enlighet med
propositionen Ombildning av Handikapp-
institutet (prop. 1997/98:57, bet. 1997/98:SoU19,
rskr 1997/98:223) och som avser bidrag inom
hjälpmedelsområdet tillförts anslaget från an-
slaget Al Sjukvårdsförmåner m.m. (av det
nämnda beloppet avser 45,5 miljoner kronor
bidrag till institutet), dels att den statliga er-
sättningen till Spri fr.o.m. år 1999 ingår i
anslaget. Som en följd av pensionsreformen
uppräknas även ersättningen till smittbärare med
ca 500 000 kronor. Samtidigt föreslås, som ovan
nämnts, att 35 miljoner kronor som tidigare
anvisats under anslaget fr.o.m. år 1999 överförs
till anslaget Cl Socialstyrelsen (24 miljoner
kronor) respektive anslaget Al 1 Statens
beredning för utvärdering av medicinsk metodik
(11 miljoner kronor).

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 985 626 000 kronor anvisas under an-
slaget A3 Bidrag till hälso- och sjukvård för år

1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget
till 955 926 000 kronor vardera året.

A4 Insatser mot aids

Tabell 4.7 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		141 225	Anslags- sparande	9 662
1997	Utfall	141 225	Anslags- sparande	9 662
1998	Anslag	65 622	Utgifts- prognos	74 000
1999	Förslag	51 622
2000	Beräknat	65 622
2001	Beräknat	65 622

Anslaget avser särskilda insatser för att före-
bygga spridning av hiv/aids. Medlen skall an-
vändas till information och kunskapssprid-
ning, stöd till psykosocialt arbete och till
utvecklingsarbete. Från anslaget utbetalades
ett extra bidrag till kommuner och landsting i
storstadsregionerna fram t.o.m. år 1997. En

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

jämförelse mellan anslag och utfall för år 1997
visar på ett överskott om knappt 9,7 miljoner
kronor vilket också motsvarar det ackumulerade
anslagssparandet vid utgången av år 1997. Ut-
giftsprognosen för år 1998 beräknas till 74
miljoner kronor och det ackumulerade anslags-
sparandet beräknas uppgå till knappt 1,3 miljoner
kronor vid utgången av år 1998. Under år 1999
avses medel för hiv/aids-förebyggande
verksamhet även utgå från anslaget A2 Bidrag
till särskilda insatser i kommuner och
landsting under utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

De hiv-preventiva arbetet har varit framgångs-
rikt. Sverige har förblivit ett land med låg före-
komst av hiv-infektion trots ett omfattande
resande och invandring från länder med hög
förekomst av hiv/aids. Årligen upptäcks ca 250
personer med hiv-diagnos. Sedan år 1995 har
antalet nya anmälda aidsfall minskat i Sverige.
Största förändringen skedde bland homosexuellt
smittade män, med en minskning på 61 procent.
Bland heterosexuellt smittade har ingen
motsvarade minskning skett under perioden. I
den heterosexuellt smittade gruppen har det
stora flertalet smittats utomlands. Minskningen
av antalet anmälda aidsfall kan delvis förklaras av
att de så kallade bromsmedicinerna började an-
vändas under år 1996.

Av avgörande betydelse för hur det preventiva
arbetet lyckas är en väl fungerande verksamhet
inom kommuner, landsting och frivilligorganisa-
tioner samt en god samverkan mellan dessa.

Folkhälsoinstitutet har ett nära samarbete med
olika frivilligorganisationer vad gäller hiv/aids-
frågor och lämnar ekonomiskt stöd till dessa.
Det största ekonomiska stödet lämnas till Noaks
Ark-Röda korset, RFSL och RFSU. En utvärde-
ring av dessa organisationer visar att de har en
specifik och ändamålsenlig målgruppsinriktning.
Organisationerna har framgångsrikt engagerat
medlemmar och aktivister och skapat en social
rörelse kring sexualupplysning och preventions-
arbete.

Ekonomiskt stöd ges också direkt till de hiv-
smittades frivilligorganisationer på riksnivå. De
rikstäckande invandrarorganisationema sam-

arbetar direkt med Folkhälsoinstitutet och spelar
en aktiv roll i vissa projekt.

En utvärdering av det så kallade extra bidraget
främst till storstäderna redovisades för riksdagen
i budgetpropositionen för år 1997. Utvärde-
ringen visade att det bedrivs ett mångfacetterat
och avancerat arbete som bygger på genomarbe-
tade handlingsprogram i de stora städerna.

Slutsatser

Det hiv-preventiva arbetet har varit mycket
framgångsrikt och bör enligt regeringen få fort-
satt hög prioritet. Den inriktning som angavs i
budgetpropositionen för år 1998 ligger fast;

- insatserna bör genomföras inom ramen för
sammanhållna handlingsprogram,

- insatserna bör i ökad utsträckning riktas
mot de grupper som löper störst risk att
smittas med hiv/aids,

- samarbetet mellan olika aktörer behöver
fördjupas,

- stödet till frivilligorganisationer bör priori-
teras och deras kompetens tillvaratas och
utvecklas samt

- insatserna skall fortlöpande följas upp och
utvärderas.

Till förebyggande hiv/aids-verksamhet i stor-
stadsområdena fördelades för år 1998 90 miljoner
kronor från det under utgiftsområde 25 All-
männa bidrag till kommuner uppförda anslaget
A2 Bidrag för särskilda insatser i vissa kom-
muner och landsting. Syftet var att underlätta
avvecklingen av en del av det tidigare special-
destinerade bidraget och att värna den verk-
samhet som byggts upp i samarbete mellan kom-
muner, landsting och frivilliga organisationer.
Regeringens avsikt är att även för år 1999 värna
om de verksamheter som byggts upp och medel
avses utbetalas från anslaget A2 under ut-
giftsområde 25. En överföring från A4-anslaget
bör engångsvis göras med 14 miljoner kronor till
anslaget A2 under utgiftsområde 25. Bidraget
skall användas för hiv/aids-förebyggande arbete i
storstäderna.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 51 622 000 kronor anvisas under an-
slaget A4 Insatser mot aids för år 1999. För åren
2000 och 2001 beräknas anslaget till 65 622 000
kronor vardera året.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

A5 Bidrag till WHO

Tabell 4.8 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		38 365	Anslags- sparande	735
1997	Utfall	38 365	Anslags- sparande	735
1998	Anslag	33 697	Utgifts- prognos	34 432
1999	Förslag	34 371
2000	Beräknat	34 371
2001	Beräknat	34 371

Utgiften som belastar anslaget är Sveriges med-
lemsavgift till Världshälsoorganisationens
(WHO) reguljära verksamhet. Avgiftens storlek
bestäms av den tvåårsbudget som WHO:s
beslutande församling antar. Avgiften för re-
spektive verksamhetsår skall enligt WHO:s reg-
ler ha betalats in vid årets början. Budgeten för
perioden 1998-1999 antogs i maj 1997. Avgiften
för verksamhetsåret 1999 uppgår till 4 1 72 550
USD. Avgiften har reducerats i förhållande till
WHOts ursprungliga avgiftsavisering för år 1999,
vilken uppgick till 4 944 560 USD. Detta beror
på beslut av Världshälsoförsamlingen år 1998 om
ändringar i bidragsskalan och att viss finansiering
av budgeten skulle ske med tillgängliga
fonderade medel samt att avdrag har gjorts för
den rabatt som utgår till länder som har betalat
medlemsavgiften på föreskrivet sätt.

För år 1998 kan utgiften beräknas till ca
34,4 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Resultatinformation och slutsatser

Samarbetet med WHO utgör en viktig del av den
internationella verksamheten inom hälso- och
sjukvården. Sverige har aktivt verkat för reformer
inom WHO som kan möjliggöra stärkta och
effektivare satsningar inom prioriterade verk-
samhetsområden. I detta ingår bl.a. att utveckla
strategisk budgetering och följa upp användning
av tillgängliga medel. I kraven på en god ekono-
misk hantering har även ingått att medlems-
länderna iakttar betalningsdisciplin. Med målet
att effektivisera verksamheten har organisationen
genomfört vissa förändringar samt påbörjat
genomförandet av andra. Detta arbete kommer
Sverige att aktivt verka för även i fortsättningen.

WHO fastställer i maj 1999 budgeten för pe-
rioden 2000-2001. WHOts nyvalda generaldi-
rektör, Gro Harlem Brundtland, kommer under
hösten 1998 att presentera sitt budgetförslag
inklusive förslag till nya insatsområden för att
förbättra hälsoläget i världen. Hittills har
medlemsländerna i WHO sett mycket positivt
på hennes programförslag, varför en ökning i
förhållande till nominellt oförändrad budget
sannolikt kommer att accepteras. Samtidigt kan
ökningar i de frivilliga bidragen väntas.
Regeringen avser att under hösten 1998 ge ett
särskilt bidrag till WHOts förnyelsearbete inom
angelägna programområden. Bidrag till
reformarbetet har också givits av bl.a. Norge,
Danmark och Rockefeller-stiftelsen.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 34 371 000 kronor anvisas under an-
slaget A5 Bidrag till WHO för år 1999. För åren
2000 och 2001 beräknas anslaget till 34 371 000
kronor vardera året.

A6 Bidrag till WHO-enheten
för rapportering av
läkemedelsbiverkningar

Tabell 4.9 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		2 590	Anslags- sparande	0
1997	Utfall	2 590	Anslags- sparande	0
1998	Anslag	2 591	Utgifts- prognos	2 591
1999	Förslag	1 591
2000	Beräknat	2 591
2001	Beräknat	2 591

Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för
rapportering av läkemedelsbiverkningar.

Bidrag lämnas till driften av de operativa de-
larna av verksamheten vid Världshälsoorganisa-
tionens (WHO) enhet för läkemedelsbiverk-
ningar (WHO Drug Monitoring Centre i
Uppsala), som genom ett avtal mellan WHO
och regeringen år 1978 fördes över till Sverige.
Verksamheten bedrivs av stiftelsen WHO Colla-
borating Centre for International Drug Monito-
ring.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Regeringens överväganden

Resultatinformation och slutsatser

WHO-programmet har fortsatt att utvecklas och
WHO-centret har väl svarat upp mot den
ökande efterfrågan av centrets tjänster. Av revi-
sionsberättelsen för stiftelsens verksamhetsår
1997 framgår att det funnits tillgångar på ett
bankkonto som först för år 1997 tagits upp i
stiftelsens bokslut. Den 31 januari 1997 uppgick
dessa tillgångar till ca 2 miljoner kronor. Med
hänvisning till dessa tillgångar gör regeringen be-
dömningen att en neddragning engångsvis av an-
slaget med 1 miljon kronor kan göras för år 1999,
med bibehållen ambitionsnivå. Regeringen avser
att ta initiativ till en översyn när det gäller frågan
om former för och finansiering av verksamheten
framdeles.

Mot bakgrund av ovanstående föreslås re-
geringen att 1 591 000 kronor anvisas under an-
slaget A6 Bidrag till WHO-enheten för rappor-
tering av läkemedelsbiverkningar för år 1999. För
åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
2 591 000 kronor vardera året.

A7 Bidrag till Nordiska

hälsovårdshögskolan

Tabell 4.10 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		16 936	Anslags- sparande	-136
1997	Utfall	16 936	Anslags- sparande	-136
1998	Anslag	16 800	Utgifts- prognos	16 664
1999	Förslag	16 300
2000	Beräknat	17 085
2001	Beräknat	17 427

Nordiska hälsovårdshögskolan (NHV) utgör en
del av Nordiska ministerrådets organisation. På
högskolan bedrivs vidare- och efterutbildning av
personal från de nordiska ländernas hälso- och
sjukvårdssektorer samt näraliggande områden.

De utgifter som belastar anslaget är Sveriges an-
del av kostnaderna för NHV. Nordiska minister-
rådet fastställer varje år dels en total ekonomisk
ram för högskolans verksamhet, dels en garanti-
nivå för finansieringen. Utgifter för verksamhe-
ten inom garantinivån fördelas mellan de nor-
diska länderna efter samma proportioner som
gäller för den ordinarie nordiska budgeten. Efter
verksamhetsårets slut görs en slutlig avräkning i
förhållande till antalet utnyttjade studentplatser
under året.

Faktorer som styr utgifterna är utvecklingen
av Nordiska ministerrådets budget, Sveriges an-
del av budgeten, valutakursförändringar samt av
Sverige utnyttjade studentplatser. Nordiska mi-
nisterrådets budget för år 1999 kommer att fast-
ställas först i november 1998. För år 1999 beräk-
nas ett totalt anslag till NHV om drygt
37 miljoner kronor varav Sveriges andel beräknas
uppgå till ca 16 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Resultatinformation och slutsatser

Sverige disponerar ca 40 procent av utbildnings-
platserna vid NHV. Det finns ett stort behov av
kvalificerad folkhälsovetenskaplig kompetens i
de nordiska länderna. NHV spelar här en viktig
roll. I Sverige är intresset för utbildningen vid
NHV stort och av de svenskar som söker kan
årligen endast ca en tredjedel beredas plats.

Mot bakgrund av ovanstående gör regeringen
bedömningen att en neddragning engångsvis av
anslaget med 500 000 kronor kan göras för år
1999. Regeringen föreslår att 16 300 000 kronor
anvisas under anslaget A7 Bidrag till Nordiska
hälsovårdshögskolan för år 1999. För åren 2000
och 2001 beräknas anslaget till 17 085 000 kronor
respektive 17 427 000 kronor. Skillnaderna i an-
slagsnivå mellan åren 1999 och 2000 består dels
av att anslaget under år 1999 föreslås dras ned
engångsvis med 500 000 kronor, dels av beräknad
uppräkning av anslaget med anledning av pris-
och löneförändringar.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

A8 Folkhälsoinstitutet

ITabell 4.11 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		119 020	Anslags- sparande	16 089
1997	Utfall	119 020	Anslags- sparande	16 089
1998	Anslag	110 178	Utgifts- prognos	121 000
1999	Förslag	109 047
2000	Beräknat	111 077 ¹
2001	Beräknat	113 151 ¹

'Motsvarar 109 047 tkr i 1999 års prisnivå

² Motsvarar 109 047 tkr i 1999 års prisnivå

Folkhälsoinstitutet (FHI) skall bidra till att
uppfylla målen för utgiftsområdet genom att
främja likvärdiga förutsättningar för en god hälsa
för hela befolkningen. Institutet skall särskilt in-
rikta verksamheten mot de faktorer som påver-
kar hälsoutvecklingen hos de grupper som är
mest utsatta för hälsorisker.

En jämförelse mellan anslag och utfall för år
1997 visar att FHI minskade sitt anslagsparande
med 15 560 000 kronor. Det ackumuerade
anslags sparandet vid utgången av år 1997 uppgick
till 16 089 000 kronor. En stor del av det
utgående anslagssparandet är intecknat i fleråriga
samarbetsavtal med forskningsinstitutioner.

Enligt prognoserna för år 1998 kommer utgif-
terna att överskrida anslaget och det ackumule-
rade anslagssparandet beräknas uppgå till knappt

5,3 miljoner kronor vid utgången av år 1998.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

FHI har enligt regeringens mening arbetat med
målen för verksamheten på ett tillfredsställande
sätt. Institutets arbete med att minska skill-
naderna i hälsa mellan olika grupper har inten-
sifierats. Bl.a. har olika samarbetsavtal tecknats
mellan FHI och svenska forskningsinstitutioner
för att öka kunskapen om ohälsans sociala
samband samt översätta resultaten till förslag på
konkreta strategier för att förbättra hälsans
villkor bland utsatta grupper.

FHI har under året satsat på en förstärkning
av analys- och utredningsfunktionen, liksom på
de internationella frågorna. Arbetet med att ut-
veckla nationella hälsopolitiska handlingspro-
gram med betoning på att minska social ojämlik-
het i hälsa har inletts på flera av institutets

verksamhetsområden och arbetet har kommit
längst när det gäller tobak och skador.

Utvecklingen att bedriva folkhälsoarbete base-
rat på ett s.k. arenaperspektiv inleds i större skala
med satsningen på hälsofrämjande skolor. Den
fortsatta satsningen på kvinnors hälsa utgår bl.a.
från hälso- och sjukvården som arbetsplats för
många lågutbildade kvinnor. Satsningar har även
inletts för att utveckla folkhälsoarbetet bland
äldre och invandrare samt inom området hälsa-
miljö med inriktning på inomhusluft.

FHI:s tobakspreventiva insatser har utvärde-
rats av en internationell grupp som har funnit att
arbetet är handlingsinriktat och kännetecknas av
hög produktivitet, kvalitet och kostnadseffekti-
vitet. Regeringen välkomnar denna typ av ex-
terna utvärderingar och förutsätter att fler av in-
stitutets aktiviteter blir föremål för liknande
utvärderingar.

Vad gäller stödet till att utveckla folkhälsoar-
bete på lokal och regional nivå har detta bl.a. be-
stått i att bidra till att öka folkhälsokompetensen
hos strategiska aktörer och i att stötta utveck-
lingen av lokala folkhälsoprogram.

Det internationella engagemanget har ökat
inte minst till följd av institutets deltagande i
EU:s olika folkhälsoprogram.

FHI:s genderarbete utgår ifrån kunskap om
skillnader mellan kvinnor och män både när det
gäller hälsa och attitydpåverkan. Utgångspunk-
ten är att man i det preventiva arbetet måste
känna till och ta hänsyn till orsakerna bakom
människors beteende.

Enligt FHI har uppdraget att vidareutveckla
genderperspektivet inneburit en ökad medveten-
het om och intresse för hur det förebyggande
och hälsofrämjande arbetet skall kunna profileras
för olika målgrupper. Det som saknas är forsk-
ning och utvärderingar av olika förebyggande
metoders effektivitet.

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Folkhälsoinstitutet finansierar varje år olika
forsknings- och utvecklingprojket inom folk-
hälsoområdet. För flertalet av projekten upp-
rättas fleråriga samarbetsavtal med olika forsk-
ningsinstitutioner. Detta innebär att FHI tar på
sig ekonomiska förpliktelser för kommande
budgetår. Regeringen föreslår att riksdagen med-
ger att regeringen för anslaget A8 Folkhälsoin-
stitutet får ikläda sig sådana förpliktelser.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Beställarbemyndiganden för beviljande av
forsknings- och utvecklingsmedel och beräknad
anslagspåverkan under perioden 1999-2001
framgår av tabell 4.12 nedan.

Slutsatser

Regeringens bedömning är att FHI:s verksamhet
utvecklas i enlighet med de riktlinjer som redo-
visades i den fördjupade anslagsframställningen
för åren 1997-1999, om än i långsammare takt
till följd av minskade resurser. Regeringen anser
att institutet ytterligare bör sträva efter att för-
stärka sin roll som kunskapscentrum och me-
todutvecklare. I linje med detta ligger att insti-
tutet skall stimulera och stötta andra aktörer att
bedriva ett aktivt folkhälsoarbete. I detta arbete
bör inte minst de frivilliga organisationernas
kompetens och engagemang tas tillvara. Vidare
bör FHI i högre grad utnyttja möjligheten att
låta fler av institutets aktiviteter utvärderas av
extern kompetens. Det är regeringens uppfatt-
ning att FHI ytterligare bör sträva efter att foku-
sera insatserna på att minska skillnaderna i ohälsa
mellan olika grupper i samhället.

Anslagsberäkningen för FHI utgår från att re-
geringen föreslår en besparing om 3 miljoner

kronor. Dessa medel föreslås fr.o.m. år 1999
överföras till utgiftsområde 4 Rättsväsendet, för
finansiering av åtgärder med anledning av riks-
dagens beslut om propositionen Kvinnofrid
(prop. 1997/98:55, bet. 1997/98:JuU13, rskr.
1997/98:250).

Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. En korrigering har gjorts
av den justering som genomfördes av anslaget
för år 1998 med anledning av att sättet att finan-
siera avtalsförsäkringar på det statliga området
förändrades (se volym 1, bilaga 1, avsnitt 4).

Beräkning av anslaget för år 1999

Tusental kronor

Anslag 1998	110 178
Pris- och löneomräkning	1 778
Justering av premier	91
Omfördelning till Uo4	-3 000
Förslag 1999	109 047

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 109 047 000 kronor anvisas under
anslaget A8 Folkhälsoinstitutet för år 1999. För
åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
111 077 000 kronor respektive 113 151000
kronor.

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

ITabell 4.12 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 1
Tusental kronor 1997 utfall	1998 prognos	1999 beräknat	2000 beräknat	2001- beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början (-)	(-)	0	108	108
Nya förpliktelser (-)	(-)	108	18	18
Infriade förpliktelser* (-)	(-)	0	18	18
Utestående förpliktelser vid årets slut		108	108	108
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam		108	108	108

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

A9 Smittskyddsinstitutet

Tabell 4.13 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		97 949	Anslags- sparande	29 013
1997	Utfall	97 949	Anslags- sparande	29 013
1998	Anslag	98 923	Utgifts- prognos	125 350
1999	Förslag	108 750
2000	Beräknat	109 686	¹
2001	Beräknat	111 422	2

¹ Motsvarar 107 750 tkr i 1999 års prisnivå

² Motsvarar 107 750 tkr i 1999 års prisnivå

Smittskyddsinstitutet (SMI) skall bidra till att
uppfylla målen för utgiftsområdet genom att
medverka till att skyddet mot smittsamma sjuk-
domar upprätthålls och förstärks.

En jämförelse mellan budget och utfall för år
1997 visar ett anslagsöverskridande på
489 000 kronor. Ackrediteringen av SMI:s
diagnostiska verksamhet och planeringen av
flyttningen av SMI:s verksamhet till Karolinska
institutets område har medfört kostnader som
inte kunnat rymmas inom budgetramen. Tidigare
års anslagssparande har utnyttjats för att täcka
underskottet. Vid utgången av år 1997 uppgick
det ackumulerade anslagssparandet till ca 29
miljoner kronor. Anslagssparandet är en följd av
att SMI befunnit sig i en uppbyggnadsfas och
därmed bl.a. haft många obesatta tjänster.

Enligt prognosen för år 1998 beräknas an-
slagssparandet minska med 23,2 miljoner kronor.
Anslagssparandet beräknas behöva täcka dels
verksamhetsöverskridanden under år 1998 på ca

7,4 miljoner kronor, dels flyttkostnader på ca
15,8 miljoner kronor varav 6,3 miljoner kronor
hänförs till ökade hyreskostnader.

SMI flyttar under oktober 1998 den huvud-
sakliga verksamheten till Karolinska institutets
område. Förhandlingar om byggkostnader och
hyror för det nya säkerhetslaboratoriet samt det
nya huset för försöksdjur pågår med Akademiska
Hus AB. Säkerhetslaboratoriet beräknas stå klart
i slutet av år 1999 och det nya djurhuset i slutet
av år 2000. I och med dessa förändringar kom-
mer SMI också behöva göra betydande investe-
ringar i utrustning.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Enligt regeringens mening har SMI på ett
tillfredsställande sätt arbetat med målen för
verksamheten. SMI har under året aktivt med-
verkat till att skyddet mot smittsamma sjuk-
domar upprätthållits och förstärkts. Situationen i
Sverige är tillfredsställande inom viktiga del-
områden. Resistensutvecklingen mot antibiotika
är en av de mest gynnsamma i Europa. Vidare har
antalet nyanmälda aids-fall minskat med över
50 procent under de senaste två åren och bland
homosexuellt smittade män anmäldes endast en
fjärdedel så många nya aids-fall år 1997 som år
1995. Minskningen har främst sin orsak i de nya
antivirala medel som används i behandlingen och
som skjuter upp utvecklandet av sjukdomen.
Antalet kikhostefall i lägre åldrar har också
minskat kraftigt till följd av att allmän
kikhostevaccination införts, vilket har utprövats
av forskningsprogram på SMI.

Sommaren 1997 ackrediterades SMI:s diag-
nostiska verksamhet av SWEDAC. Ackredite-
ringen innebär totalt sett en kvalitetshöjning av
institutets verksamhet som referenslaborato-
rium.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 4.14 Uppdragsverksamhet 1
Tusental kronor Uppdragsverksamhet	Intäkter¹	Kostnader	Resultat (Intäkt- kostnad)
Utfall 1997	15 809 (25%)	18 249	-2 440
Prognos 1998	18 850 (25%)	20 000	-1 150
Budget 1999	15 000 (25%)	17 000	-2 000

' SMI bedriver uppdragsverksamhet dels inom speciell diagnostik, dels inom djurhuset
(försöksdjursverksamhet). Försöksdjursverksamheten har både externa och interna
kunder. Inom parentes anges den procentuella andelen av de totala intäkterna som
kommer från SMI.

SMI bedriver uppdragsverksamhet inom för-
söksdjursverksamheten (djurhuset) och den spe-
ciella diagnostiken. Den speciella diagnostiken
skall finansieras med avgifter med full kostnads-
täckning. För försöksdjursverksamheten har
SMI medgivits undantag från 5 § avgiftsförord-
ningen (1992:191). Inkomsterna disponeras av
SMI.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Försöksdjursverksamheten redovisade ett un-
derskott på ca 2,2 miljoner kronor för år 1997
och prognosen för år 1998 visar på ett under-
skott om ca 0,7 miljoner kronor. Underskotten
beror på ökade kostnader för drift och underhåll
av fastigheten och inköp av djur samtidigt som
omfattningen av verksamheten minskat och
prisnivån är för låg. Fr.o.m. den 1 juni 1998 gäller
dock en ny prislista som förväntas generera
något ökade intäkter. Problematiken kring möj-
ligheten att uppnå full kostnadstäckning kvarstår
dock. Tills denna fråga är utredd skall eventuella
underskott täckas av de medel ramanslaget räk-
nades upp med i samband med övertagandet av
driften av djurhuset från Awecklingsmyndig-
heten för Statens bakteriologiska laboratorium
(SBL-AV) våren 1995. Medlen var bl.a. tänkta att
täcka vissa kostnader till följd av renoveringar av
nuvarande djurhus. Dessa planer har dock fått
ändras eftersom de skärpta krav som ställs på
djurhållningen medför att ett nytt djurhus måste
byggas. SMI har emellertid gjort vissa renove-
ringar i nuvarande djurhus som bl.a. bidragit till
underskotten i verksamheten.

Målet full kostnadstäckning har inte kunnat
uppfyllas för uppdragsverksamheten inom den
speciella diagnostiken de senaste åren. Den spe-
ciella diagnostiken redovisade ett underskott på
243 000 kronor år 1997 och för år 1998 beräknas
underskottet uppgå till ca 450 000 kronor. Un-
derskotten beror bl.a. på ökade kostnader för
ackreditering av verksamheten. Avgifterna höj-
des fr.o.m. den 1 september 1997. De nya
priserna har dock inte medfört att full kost-
nadstäckning kunnat uppnås under år 1998. Som
en följd av detta har en arbetsgrupp tillsatts inom
SMI för att se över och analysera den speciella
diagnostiken samt komma med förslag på för-
ändringar.

SMI mottar även externa medel för forsk-
ningsuppdrag och annan uppdragsverksamhet.
För år 1999 beräknas de externa forskningsmed-
len uppgå till ca 40 miljoner kronor.

Slutsatser

SMI flyttar under oktober 1998 den huvudsak-
liga verksamheten till nybyggda lokaler på Karo-
linska institutets område. De nya lokalerna
medför ökade hyreskostnader på ca 7 miljoner
kronor år 1999. SMI:s hyreskostnader kommer
att öka med ytterligare ca 10 miljoner kronor per
år de kommande två budgetåren, under år 2000

till följd av det nya säkerhetslaboratoriet och
under år 2001 till följd av det nya djurhuset.
Hyreskostnaderna i det nya säkerhetslaboratoriet
och framför allt i det nya djurhuset är dock fort-
farande osäkra.

Förutom att SMI:s ramanslag successivt kom-
mer att behöva höjas de kommande tre åren till
följd av ökade hyreskostnader, kommer myndig-
heten också under en tioårsperiod att årligen
behöva tillföras extra resurser för att klara av
kapitalkostnaderna för sina egna investeringar på
ca 50 miljoner kronor i de nya lokalerna samt i
djurhuset. Kapitalkostnaderna för år 1999
kommer dock att kunna täckas av det prognos-
tiserade anslagssparandet.

Smittskyddet ingår även som en viktig del i
Funktionen hälso- och sjukvård m.m. under ut-
giftsområde 6 Totalförsvar. I syfte att stärka be-
redskapen inom funktionen har därför rege-
ringen den 1 oktober 1998 fattat beslut om att
13 miljoner kronor får utbetalas för direktin-
vesteringar i SMI:s byggnad för säkerhets-
laboratorier.

Regeringen anser att SMI:s anslag för år 1999
bör höjas med 6,8 miljoner kronor för att täcka
ökade hyreskostnader och för att tillförsäkra
fortsatt verksamhet när det gäller övervakning av
antibiotikaresistens. Myndigheten har vidare
hemställt om anslagsmedel för nya uppgifter när
det gäller smittskyddet i samband med miljö-
frågor samt för att kunna täcka underskotten
inom den speciella diagnostiken. Regeringen har
inte kunnat tillmötesgå myndighetens önskemål
om ytterligare medel på dessa områden. När det
gäller den senare frågan vill regeringen avvakta
resultatet av den arbetsgrupp som SMI nyligen
tillsatt för att analysera underskotten inom den
speciella diagnostiken och komma med förslag
på förändringar.

Regeringen är medveten om att SMI:s eko-
nomiska situation är ansträngd och kommer
därför att noga följa den ekonomiska utveck-
lingen inom myndigheten samt effekterna av de
omprioriteringar som kan komma att behöva
vidtas under år 1999 för att klara verksamheten
inom given resursram.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

\| Beräkning av anslaget för år 1999 \|
Tusental kronor Anslag 1998	98 923
Pris- och löneomräkning	2 736
Justering av premier	291
Omfördelning från andra myndigheter inom ut- giftsområde 9	6 800
Förslag 1999	108 750

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 108 750 000 kronor anvisas under
anslaget A9 Smittskyddsinstitutet för 1999. För
åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
109 686 000 kronor respektive 111 422 000
kronor. I beräkningen för åren 2000 och 2001
har emellertid inte hänsyn tagits till de kostnads-
ökningar som uppkommer till följd av det nya
säkerhetslaboratoriet respektive det nya djur-
huset. Regeringen återkommer till detta under år
1999 då SMI:s resursbehov skall kunna bedömas
bättre. Skillnaden i anslagsbelopp mellan åren
1999 och 2000 består dels av att 1 miljon kronor
av de medel som tillförs SMI från andra
myndigheter inom utgiftsområde 9 endast
tillförs engångsvis för år 1999, dels av beräknad
uppräkning av anslaget med anledning av pris-
och löneförändringar.

A10 Institutet för psykosocial
medicin¹

ITabell 4.15 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		10 279	Anslags- sparande	503
1997	Utfall	10 279	Anslags- sparande	503
1998	Anslag	10 853	Utgifts- prognos	11 054
1999	Förslag	11 110
2000	Beräknat	11311 ¹
2001	Beräknat	11 482 ²

' Motsvarar 11110 tkr i 1999 års prisnivå

¹ Motsvarar 11110 tkr i 1999 års prisnivå

Statens institut för psykosocial miljömedicin,
IPM, skall bidra till att uppfylla målen för ut-
giftsområdet genom att särskilt uppmärksamma

och bidra med kunskap som minskar de psyko-
sociala risksituationerna i samhället.

En jämförelse mellan anslag och utfall för år
1997 visar att det ackumulerade anslagssparandet
ökade med 327 000 kronor och uppgick vid 1997
års slut till ca 503 000 kronor. IPM har i
delårsrapporten avseende första halvåret 1998
redovisat en utgiftsprognos för år 1998 om
knappt 11 054 000 kronor. Detta innebär att
anslagssparandet vid utgången av år 1998 be-
räknas uppgå till 302 000 kronor.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Myndigheten har under senare år inriktat sin
verksamhet på såväl grundforskning som tilläm-
pad forskning samt kunskaps- och informations-
spridning. Samtliga enheter inom IPM deltar på
olika sätt i kunskapsspridning genom publika-
tioner, föreläsningar, kurser för allmänheter, in-
stitutioner och organisationer. IPM är organisa-
toriskt tätt knutet till Karolinska Institutet,
därigenom kan ett utbyte och en korsbefrukt-
ning av forskningen ske.

Institutets verksamhet är inriktad på att förstå
sambandet mellan livsförhållanden, psykisk hälsa
och kroppslig hälsa. Myndighetens forskning har
särskilt koncentrerats på psykologiska och psy-
kofysiologiska långtidsmekanismer som orsaks-
bakgrund till sambandet mellan hälsa och psyko-
social livsmiljö.

Mot bakgrund av den samhällsförändring som
omvandlingen av arbetsmarknaden har inneburit
har forskningen inriktats på psykosociala kon-
sekvenser till följd av arbetslösheten, internatio-
naliseringen av arbetslivet och nya fysiska risk-
faktorer som kan interagera med psykosociala
faktorer när det gäller hälsoeffekter.

IPM:s verksamhet uppvisar en hög vetenskap-
lig kvalitet. Forskarna vid institutet anlitas flitigt
som granskare av artiklar i internationella veten-
skapliga tidskrifter, som föreläsare vid interna-
tionella och nationella konferenser och som pro-
ducenter och rådgivare i annan typ av kunskaps-
spridning.

Genderperspektivet är en central utgångs-
punkt för myndighetens forskning. IPM arbetar
sedan länge med ett flertal projekt där forsk-
ningen redovisas separat vad gäller resultat för
män respektive kvinnor. Genderperspektivet an-

1 Tidigare anslaget Statens institut för psykosocial miljömedicin

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

vänds bl.a. vad gäller forskning om psykosociala
upplevelser.

IPM har i en skrivelse till regeringen den
31 augusti 1998 aktualiserat frågan om ett namn-
byte för myndigheten. IPM anser att det nuva-
rande namnet är otydligt och att det inte på ett
adekvat sätt speglar myndighetens nuvarande
verksamhet. IPM föreslår att myndighetens
namn därför bör ändras till Institutet för psyko-
social medicin (IPM).

Regeringen anser att förutsättningarna att be-
döma resultaten av IPM:s verksamhet har för-
bättrats jämfört med tidigare år. Orsaken till
detta är främst att IPM i sin årsredovisning för år
1997 redovisar sina prestationer på ett sätt som
möjliggör jämförelser över tiden. Regeringen an-
ser att IPM:s årsredovisning visar att myn-
digheten på ett tillfredsställande sätt arbetat med
målen för verksamheten.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 4.16 Uppdragsverksamhet 1
Tusental kronor Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt- kostnad)
Utfall 1997	6 066	6 066	0
Prognos 1998	8 475	8 475	0
Budget 1999	6 375	6 375	0

Tabellen ovan bygger på en uppskattning utifrån
budgetunderlaget för perioden 1999-2001. För år
1999 beräknas de externa medlen för forsknings-
uppdrag uppgå till 6 375 000 kronor. Detta inne-
bär en minskning med drygt 2 miljoner kronor
jämfört med år 1998. Regeringen anser att IPM
bör sträva efter en successiv ökning av den
externa finansieringen.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att IPM:s
årsredovisning för år 1997 i allt väsentligt är
rättvisade. Den ekonomiadministrativa värdering
som RRV har utfört av samtliga myndigheter har
beträffande Statens institut för psykosocial
miljömedicin givit EA-värdet tillfredsställande.

RRV har i en särskild revisionspromemoria till
IPM gjort vissa uttalanden om IPM:s ekonomi-
administrativa rutiner samt bokföringsrutinerna.

Regeringen instämmer i huvudsak med RRV:s
påpekanden. Under föregående år har IPM ar-
betat med att förstärka ekonomiadministration.
Regeringen anser att detta arbete bör fortsätta
även under kommande år.

Slutsatser

Regeringen anser att IPM bör byta namn till In-
stitutet för psykosocial medicin (IPM). De mål
och den inriktning som tidigare beslutats avse-
ende IPM:s verksamhet bör ligga fast för år 1999.

1Beräkning av anslaget för år 1999 1
Tusental kronor Anslag 1998	10 853
Pris- och löneomräkning	206
Justering av premier	51
Förslag 1999	11 110

Regeringen föreslår att 11 110 000 kronor anvisas
under anslaget A10 Institutet för psykosocial
medicin för år 1999. För åren 2000 och 2001
beräknas anslaget till 11 311 000 kronor respek-
tive 11 482 000 kronor.

All Statens beredning för
utvärdering av medicinsk
metodik

ITabell 4.17 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		23 176	Anslags- sparande	4 458
1997	Utfall	23 176	Anslags- sparande	4 458
1998	Anslag	15 517	Utgifts- prognos	19 975
1999	Förslag	33 896
2000	Beräknat	34 494 ¹
2001	Beräknat	35 081 ’

' Motsvarar 33 896 tkr i 1999 års prisnivå

² Motsvarar 33 896 tkr i 1999 års prisnivå

Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik (SBU) skall bidra till att uppfylla målen
för utgiftsområdet genom att verka för ett ratio-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

nellt utnyttjande av givna resurser inom hälso-
och sjukvården genom att utvärdera befintlig och
ny medicinsk metodik. Utvärderingarna skall vila
på vetenskaplig grund och ske utifrån medi-
cinska, ekonomiska, sociala och etiska utgångs-
punkter.

En jämförelse mellan anslag och utfall för år
1997 visar att det ackumulerade anslagssparandet
ökade med ca 450 000 kronor och uppgick den
31 december 1997 till 4 458 000 kronor. Enligt
utgiftsprognosen för år 1998 kommer SBU
under året att förbruka hela anslaget samt hela
det ackumulerade anslagssparandet.

Regeringens överväganden
Resultatinformation

SBU har under året avslutat fyra större veten-
skapliga utvärderingar om Neuroleptika, Livs-
stilsprogram, Kirurgi vid reumatism samt Anti-
oxidanter. För neuroleptika har förberedelser
gjorts för att kunna utvärdera effekterna av rap-
porten om två till tre år, eftersom tillämpad
praxis ofta avviker från vad som är vetenskapligt
baserat. Under året har SBU bedrivit sammanlagt
24 projekt, exklusive de psykiatriska projekten,
varav 19 är större projekt. De fyra psy-
kiatriprojekten som startat föregående år har
fortsatt samt förberedelser för ytterligare tre på-
börjats. SBU lägger ned ett omfattande arbete på
att försäkra sig om vetenskapligt hög kvalitet.

För att SBU:s utvärderingar skall få genomslag
i vården måste de spridas och resultaten översät-
tas i praktisk tillämpning. SBU har under år 1997
väsentligt utökat sina insatser inom området in-
formation och marknadsföring. I den årliga un-
dersökning som SBU gör om målgruppernas
kännedom och syn på SBU redovisas att nästan
100 procent av ledande administratörer, 80 pro-
cent av läkarna och 70 procent av landstingspoli-
tikerna numera känner till SBU och dess verk-
samhet. Av dem som känner till SBU har 90
procent av administratörerna, 70 procent av lä-
karna och drygt 60 procent av politikerna angett
att de haft praktisk nytta av SBU:s resultat i sitt
arbete. Undersökningen visar att SBU:s intensi-
fierade information haft effekt och att SBU:s
rapporter har relevans för beslutsfattare inom
sjukvården. SBU:s rapporter finns vidare till-
gängliga för sökning i ett flertal medicinska data-
baser. Korta sammanfattningar av SBU:s rappor-

ter och pågående projekt finns också på SBU:s
hemsida på internet.

SBU har fortsatt sitt arbete som sekretariat för
det internationella nätverket INAHTA. SBU har
även arbetat vidare med att fördjupa samarbetet
om utvärdering inom Europa.

I samtliga projekt belyses i vilken utsträckning
genderaspekter behandlats i den granskade forsk-
ningen. Projektgrupperna har också i uppdrag att
inom sina områden framhålla kunskapsluckor
som beror på att något kön studerats
otillräckligt.

SBU har under året inlett ett samarbete vid
planeringen av nya projekt med framförallt So-
cialstyrelsen och Läkemedelsverket för att und-
vika dubbelarbete. SBU har även samarbetat med
Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Landstings-
förbundet och Spri om ett gemensamt informa-
tionssystem - Svenskt Medicinskt Fönster - som
startade i december 1997. Vidare har SBU slutit
avtal med regioner och landsting om spridning av
sina resultat. Ett 20-tal SBU-informatörer var år

1997 verksamma i 13 landsting med uppgiften att
sprida kunskap om SBU:s utvärderingsresultat.

SBU har under de senaste åren genom riks-
dagsbeslut tilldelats särskilda medel för utvärde-
ringar inom psykiatrin. Dessa medel har ännu
inte helt tagits i anspråk och behöver kunna dis-
poneras för att slutföra de nu pågående projek-
ten. En intensiv satsning på förbättrad informa-
tionsspridning och implementering har gjorts
under de två senaste åren med hjälp av finansie-
ring från anslaget A3 Bidrag till hälso- och sjuk-
vård i enlighet med de årliga överenskommelser
som träffas mellan regeringen och Landstings-
förbundet om vissa ersättningar. Under åren

1998 och 1999 kan SBU finansiera denna ut-
ökade verksamhet endast under förutsättning att
SBU disponerar de medel från år 1997 som ännu
inte kunnat utnyttjas. Med dessa förutsättningar
räknar SBU i budgetunderlaget med oförändrad
anslagsnivå för år 1999.

Slutsatser

Regeringen anser att SBU arbetar på ett tillfreds-
ställande sätt för att uppnå målen för verksam-
heten. Inriktningen vad gäller SBU:s verksamhet
bör ligga fast för år 1999. Regeringen fäster sär-
skild vikt vid de intensifierade ansträngningar
som myndigheten har gjort för att sprida resul-
taten av utvärderingarna och anser att detta bör
vara en prioriterad uppgift också för år 1999.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

En del verksamheter som tidigare har finan-
sierats via anslaget A3 Bidrag till hälso- och
sjukvård föreslås i överenskommelsen mellan
staten och landstingen om ersättningar år 1999
för insatser för att stärka patientens ställning
m.m., organiseras och finansieras på annat sätt.
Det gäller bl.a. vissa insatser som utförs av SBU.
Detta innebär att 11 miljoner kronor som tidi-
gare anvisats under anslaget A3 Bidrag till hälso-
och sjukvård fr.o.m. år 1999 föreslås överföras
till anslaget All Statens beredning för utvärde-
ring av medicinsk metodik.

Regeringen har i propositionen Reformerat
tandvårdsstöd (prop. 1997/98:112, bet. SoU
1997/98:25) påtalat det nationella behovet av ut-
värdering av odontologisk metodik och aviserat
att denna verksamhet bör intensifieras. Det står
klart att det även inom tandvården finns behov
av en systematisk granskning av det vetenskap-
liga underlaget för verksamheten. Regeringen
föreslår att denna funktion skall inrättas inom
SBU samt att 7 miljoner kronor tillförs SBU:s
anslag för ändamålet fr.o.m. år 1999.

Beräkning av anslaget för år 1999

Tusental kronor

Anslag 1998	15 517
Pris- och löneomräkning	348
Justering av premier	31
Överföring från A3 Bidrag till hälso- och sjukvård	11000
Tillfört m.a.a. proposition om reformerat tand- vårdsstöd	7 000
Förslag 19S9	33 896

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 33 896 000 kronor anvisas under an-
slaget All Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik för år 1999. För åren 2000
och 2001 beräknas anslaget till 34 494 000 kronor
respektive 35 081 000 kronor.

A12 Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd

Tabell 4.18 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		20 932	Anslags- sparande	8 218
1997	Utfall	20 932	Anslags- sparande	8 218
1998	Anslag	22 879	Utgifts- prognos	21 700
1999	Förslag	22 421
2000	Beräknat	22 829 '
2001	Beräknat	23 170 ’

¹ Motsvarar 22 421 tkr i 1999 års prisnivå

² Motsvarar 22 421 tkr i 1999 års prisnivå

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN)
skall bidra till att uppfylla målen för utgiftsom-
rådet genom att aktivt medverka till att stärka
patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården
inklusive tandvården.

HSAN skall i anmälda fall pröva hur hälso-
och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och
genom beslut om disciplinpåföljd eller åter-
kallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning
av vad som är godtagbart eller inte inom hälso-
och sjukvården samt tandvården.

Av HSAN:s årsredovisning för år 1997
framgår att det under året uppkommit ett
anslagssparande om 1,7 miljoner kronor och det
ackumulerade anslagssparandet uppgick vid ut-
gången av år 1997 till ca 8,2 miljoner kronor.
Förklaringen till sparandet är enligt ansvars-
nämnden att antalet inkommande ärenden inte
har ökat i den utsträckning som tidigare beräk-
nats.

Enligt den prognos för år 1998 som redovisas i
delårsrapporten för första halvåret 1998 beräknas
anslagssparandet öka med ca 1,2 miljoner kronor
under året. Detta innebär att det ackumulerade
anslagssparandet vid utgången av år 1998 beräk-
nas uppgå till ca 9,4 miljoner kronor. Det över-
skott som uppstått kan användas för att minska
ärendebalansen ytterligare. HSAN uppger vidare
i sitt budgetunderlag för perioden 1999-2001 att
avsevärda extra utgifter kan förutses under
budgetåret 1999, framför allt på grund av en pla-
nerad flyttning. Kostnaderna i samband med
millenieskiftet beräknas till 50 000-

100 000 kronor för budgetåret 1999.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Regeringens överväganden

Resultatinformation

HSAN:s årsredovisning för budgetåret 1997
visar att antalet inkomna ärenden till myndig-
heten har ökat. Antalet avgjorda ärenden är
emellertid färre än år 1996, men överstiger något
antalet inkomna. Antalet balanserade ärenden har
minskat något, från 1 559 år 1996 till 1 529 år
1997. Regeringen anser att det uppnådda resul-
tatet är godtagbart, sett mot bakgrund av att två
av ärendena var mycket omfattande och tog åt-
skillig arbetskraft i anspråk.

Det uppställda målet om nedbringande av den
genomsnittliga handläggningstiden för ärendena
till en tid som inte överstiger sex månader har
inte uppnåtts. Den genomsnittliga handlägg-
ningstiden har emellertid förkortats från 8,6 må-
nader för år 1996 till 6,8 månader för 1997. Ett
nytt ärendehanteringssystem har upphandlats
och installerats under år 1997.

Nettokostnaden per avgjort ärende uppgick
under år 1997 till 7 227 kronor och överstiger
sålunda något den i budgetunderlaget för år 1997
beräknade om 7 200 kronor. Om man undantar
de två ärenden som har varit av ovanligt stor
omfattning blir nettokostnaden emellertid
betydligt lägre, 7 060 kronor per ärende.

HSAN har under år 1997 samverkat med
andra myndigheter och aktörer inom området,
främst Socialstyrelsen och landstingens
förtroendenämnder. Nämndens beslut sänds
regelmässigt via e-post till ett antal intressenter.
Information har också lämnats genom besvaran-
de av förfrågningar från myndigheter, mass-
medier, forskare och allmänhet per telefon och
post samt vid personliga besök.

HSAN har i årsredovisningen för år 1997 pe-
kat på vissa av de möjligheter som finns till ana-
lys av verksamheten utifrån båda könens ut-
gångspunkter, dvs. till att anlägga ett gender-
perspektiv. Regeringen anser det viktigt att
myndigheten under kommande år bedriver ett
aktivt arbete med att integrera och vidareutveckla
genderperspektivet i verksamheten.

Riksdagen antog i juni 1998 regeringens för-
slag till en ny lag om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område (prop. 1997/98:109, bet.
1997/98:SoU22, rskr. 1997/98:290). Lagen inne-
bär att nya möjligheter till åtgärder tillskapas i
enskilda ärenden inför HSAN, bl.a. skall nämn-
den kunna föreskriva legitimerad personal en tre-
årig prövotid. Bestämmelserna om en ny sank-

tionsform kan medföra att nämndens arbets-
börda ökar något. Vidare utvidgas nämndens
möjligheter att fatta beslut på ordförandenivå
vilket bör leda till att den genomsnittliga
handläggningstiden minskar.

Regeringen kan konstatera att det har visat sig
vara svårt att göra tillförlitliga prognoser för den
framtida ärendeutvecklingen. HSAN påpekar i
sitt budgetunderlag för perioden 1999-2001 att
nedskärningarna inom hälso- och sjukvården och
den debatt dessa ger upphov till talar för att
klagomålen kan komma att öka. Den förstärk-
ning av möjligheten att utöva tillsyn som Social-
styrelsen fick i samband med att lagen
(1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården
trädde i kraft den 1 januari 1997 kan på sikt leda
till att antalet ärenden ökar. Det finns även en
viss tendens till ökning av antalet komplicerade
ärenden.

Slutsatser

HSAN har enligt regeringens mening arbetat på
ett tillfredsställande sätt med målen för verksam-
heten. Regeringen anser inte att det finns
anledning att ändra den nuvarande inriktningen
på myndighetens verksamhet. Den genom-
snittliga handläggningstiden för ärenden bör
dock nedbringas till en tid av högst sex månader
under åren 1999-2001.

HSAN har ett relativt stort anslagssparande.
Vidare överstiger anslaget för år 1998 de pro-
gnostiserade kostnaderna för det året. Enligt re-
geringens uppfattning bör det ackumulerade an-
slagssparandet användas för att minska ärende-
balansen ytterligare samt till att tillgodose det
extra medelsbehov som kan komma att uppstå
under år 1999.

Anslagsberäkningen för år 1999 utgår från att
regeringen föreslår en besparing om 1 miljon
kronor. Dessa medel föreslås överföras till an-
slaget A9 Smittskyddsinstitutet.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Beräkning av anslaget för år 1999

Tusental kronor

Anslag 1998	22 879
Pris- och löneomräkning	448
Justering av premier	94
Omfördelning till SMI	-1 000
Förslag 1999	22 421

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 22 421 000 kronor anvisas under
anslaget Al 2 Hälso- och sjukvårdens ansvars-
nämnd för år 1999. För åren 2000 och 2001 be-
räknas anslaget till 22 829 000 kronor respektive
23 170 000 kronor.

4.7 Avgiftsfinansierad verksamhet

4.7.1 Läkemedelsverket

Läkemedelsverket skall bidra till att uppfylla
målen för utgiftsområdet genom att tillse att lä-
kemedel är säkra, effektiva och av god kvalitet
samt verka för att läkemedel används på ett än-
damålsenligt och kostnadseffektivt sätt. Läke-
medelsverket skall främja säkerheten och kvali-
teten för läkemedelsnära produkter.

I detta arbete skall Läkemedelsverket dels ut-
göra en kontrollerande myndighet, dels arbeta
för rationell utveckling och användning av nya
och äldre läkemedel.

Riksdagen har mot bakgrund av regeringens
budgetproposition för år 1997 fastställt en plane-
ringsram för Läkemedelsverkets ordinarie verk-
samhet om 155 miljoner kronor för år 1999.
Läkemedelsverket har i sitt budgetunderlag för år
1999 hemställt om en kostnadsbudget för ordi-
narie avgiftsfinansierad verksamhet på 166,7
miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Resultatinformation och slutsatser

Läkemedelsverkets verksamhet domineras av ar-
bete inom ramen för EU:s nya system för god-
kännande och uppföljning av läkemedel. Verket
har varit framgångsrikt i detta arbete såväl som i
det nationella arbetet med läkemedelskontrollen.

I den centraliserade proceduren i EU är
Läkemedelsverket en av de mest efterfrågade
myndigheterna för rapportörskap och verket
ligger också bland de främsta för att erhålla upp-
drag inom proceduren för ömsesidigt erkännan-
de. Läkemedelsverket har representerats på
ordförandeposter i arbetsgrupper och i övrigt
deltagit i sådana, ansvarat för utarbetande av rikt-
linjer och råd till industrin inom flera ämnesom-
råden samt deltagit som experter i EU-kom-
missionens arbete och i internationella avtals-
förhandlingar. Samtidigt har antalet nationellt
avgjorda ärenden ökat för flera ärendetyper,
delvis till följd av det relativt stora antalet god-
kända läkemedel för parallellimport, men också
beroende på en ökning av antalet godkända gene-
rika och tillkommande styrkor. Målen har upp-
fyllts utom för nya kemiska substanser där an-
talet avgjorda ärenden har minskat med ca 20
procent vilket beror på att en allt större andel av
denna typ av ärende handläggs inom den centrala
proceduren.

Handläggningstiderna har minskat för flertalet
ärendetyper och generellt gäller att ärenden som
avgörs utan komplettering av sökanden i
huvudsak är klara inom de uppsatta tidsramarna.

Den fortgående ökningen av andelen god-
kända ärenden leder till en fortsatt ökning av
antalet läkemedel på den svenska marknaden.
Intresset för parallellimport av läkemedel har
ökat under året vilket har resulterat i 180 ansök-
ningar om marknadsföringstillstånd. Av dessa
godkändes 45 produkter under år 1997.

Regeringen gör bedömningen att Läkeme-
delsverket i allt väsentligt har uppfyllt målen för
godkännandeverksamheten och efterkontroll
och information om läkemedel samt verksam-
heten avseende läkemedelsnära produkter.

Den vetenskapliga kvalitetssäkringen av god-
kännande- och efterkontrollärenden är väl ut-
vecklad. Systemet tar stora resurser i anspråk vil-
ket beror på de komplexa frågeställningarna,
stora ärendeflöden och korta handläggningstider.

Bland de godkända läkemedlen kan nämnas
ett nytt läkemedel för behandling av Alzheimers
sjukdom med mindre biverkningar än tidigare
godkänt läkemedel, ett nytt läkemedel mot mul-
tipel skleros, vilket minskar utvecklingen av in-
validitet, ett nytt läkemedel mot Parkinsons
sjukdom, vilket medför minskat handikapp, det
första läkemedlet mot en ovanlig form av venös
blodpropp samt ett nytt högeffektivt läkemedel
mot venös blodpropp i samband med ortopedisk
kirurgi.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Läkemedelsverket har i årsredovisningens re-
sultaträkning för budgetåret 1997 redovisat en
total omsättning på 174 883 000 kronor och ett
rörelseunderskott efter finansiella intäkter och
kostnader på 2 048 000 kronor.

Medel finns beviljade för år 1999 med 6 miljoner
kronor.

Läkemedelsverket har i enlighet med uppdrag
av regeringen redovisat förslag till nytt avgifts-
system för verksamheten från den 1 januari år
2000.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 4.19 Offentligrättslig verksamhet 1
Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet	Intäkter som får disponeras	Kostnader	Resultat (intäkt- kostnad)
Utfall 1997	166 690	168 782	-2 092
Prognos 1998	157 000	183 200	-26 200
Budget 1999	156 000	166 700	-10 700

Läkemedelsverket har angivit en kostnadsbudget
(166,7 miljoner kronor) som är större än den
planeringsram som riksdagen har beräknat (155
miljoner kronor år 1999) vilket beror på det
ökade arbetet inom ramen för EU:s nya system,
införande av ett nytt IT-system för bättre pro-
cessteknik, uppföljning och kommunikation
med andra myndigheter och industrin samt sats-
ningar på decentralisering av biverknings-
rapporteringen.

Läkemedelsverket har ett ingående myndig-
hetskapital år 1998 på 33 437 627 kronor. Dessa
medel kommer att finansiera den underbalanse-
rade verksamheten tillsammans med beräknade
intäkter. Läkemedelsverket har föreslagit rege-
ringen en höjning av avgifterna för läkemedel
med ca 2,9 procent år 1999 för att klara finansie-
ringen av läkemedelsverksamheten. Läke-
medelsverket har dessutom föreslagit större höj-
ningar för naturläkemedel och vissa utvärtes
medel för att kunna finansiera verksamheten för
de särbehandlade läkemedlen.

ITabell 4.20 Uppdragsverksamhet 1
Tusental kronor Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt- kostnad)
Utfall 1997	12 841	12 797	44
Prognos 1998	15 800	15 500	300
Budget 1999	15 800	15 590	210

Inom ramen för särskild uppdragsverksamhet
redovisas uppdrag från Landstingsförbundet som
avser producentobunden läkemedelsinformation.

Slutsatser

Regeringen anser att Läkemedelsverket på ett
tillfredsställande sätt arbetat med målen för verk-
samheten. Regeringen anser att den nuvarande
inriktningen för Läkemedelsverkets verk-samhet
bör kvarstå.

4.8 Övrig statlig verksamhet

4.8.1 Apoteket AB

Förvärv av aktier i Apoteket AB

Riksdagen bemyndigade i juni 1996 regeringen
att vidta de åtgärder som behövs för att nå ett
hundraprocentigt statligt ägande av Apoteks-
bolaget AB (publ), sedan den 1 januari 1998 be-
nämnt Apoteket AB (publ) (prop. 1995/96:141,
bet. 1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302). Staten
har nu förvärvat Apoteksbolaget AB:s pen-
sionsstiftelses tredjedel av aktierna i Apoteket
AB. Bolaget är därmed helägt av staten. Köpe-
skillingen uppgår till 1,1 miljarder kronor. Staten
har finansierat köpet genom att ta upp ett lån i
Riksgäldskontoret. Staten avser att under år 1998
betala tillbaka lånet med del av den utdelning,
som under året erhållits från Apoteket AB.
Avtalet med stiftelsen innehåller också en be-
stämmelse om en villkorad tilläggsköpeskilling.

Apoteket AB:s verksamhet

Vid utgången av år 1997 bestod koncernen av
moderbolaget Apoteket AB, de rörelsedrivande
dotterbolagen Apoteksbolagets Kemi och Miljö
AB, Institutet för Hälso- och sjukvårdsekonomi
AB (IHE) samt intressebolagen Oy Tamro Abp,
Fastighets AB Högberga och Kårhuset Pharmen
AB.

Läkemedelsdistributionen sker genom ca 600
apotek. Den slutna vårdens behov av läkemedel
tillgodoses av Apoteket AB via ettåriga entrepre-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

nadavtal med sjukvårdshuvudmännen genom ca
100 särskilda sjukhusapotek, ofta kombinerade
sjukhus- och expeditionsapotek med försäljning
också till allmänheten. I Apoteket AB:s distribu-
tionsservice ingår förutom apoteken även ca
1 000 apoteksombud. Dessa är enskilda närings-
idkare som mot provision förmedlar receptbe-
lagda läkemedel eller säljer vissa receptfria läke-
medel från ett lager som ägs av Apoteket AB.
Ombudens huvuduppgift är att tillgodose beho-
vet av distribution av läkemedel företrädesvis i
glesbygd.

Försäljningen under år 1997 uppgick till
21 508 miljoner kronor, en minskning med
8 procent jämfört med föregående år.

Från 1980-talet fram till och med år 1996 har
försäljningen ökat konstant. Den minskade för-
säljningen år 1997 var en effekt av det nya syste-
met med läkemedelsförmånen som trädde i kraft
den 1 januari 1997. Ändringen i läkemedelsför-
månen ledde bl.a. till en hamstring av läkemedel

under senare delen av år 1996 vilket medförde en
minskad försäljning under första halvåret 1997.

I enlighet med riksdagens beslut (prop.
1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20) och genom
statens särskilda ägardirektiv vid ordinarie bo-
lagsstämma i Apoteksbolaget AB (publ) den
9 juni 1997 och vid ordinarie bolagsstämma i
Apoteket AB (publ) den 15 juni 1998 har staten
som ägare uttryckt att bolaget skall vidta åtgärder
för att minska kostnaderna för verksamhetsåren
1998 och 1999 med sammanlagt 400 miljoner
kronor. Apoteket AB har i skrivelser till Social-
departementet i mars och april 1998 preliminärt
visat att besparingarna genomförts. Åtgärderna
skall slutligt redovisas av Apoteket AB senast
den 1 februari år 2000.

Staten har vid ordinarie bolagsstämma i Apo-
teket AB (publ) den 15 juni 1998 uttalat att
Apoteket AB skall sträva mot målet att uppnå ett
resultat som medger en vinstutdelning till bola-
gets ägare avseende verksamheten år 1998 på
omkring 100 miljoner kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

5 Social omsorg

5.1 Omfattning

Verksamhetsområdet omfattar samhällets insat-
ser för äldre och funktionshindrade, barn och
ungdomar samt socialt utsatta grupper. Området
innefattar även alkohol- och narkotikafrågor.

Den sociala omsorgen är i huvudsak ett kom-
munalt ansvar. Verksamheterna regleras i flera
olika lagar bl.a. socialtjänstlagen (1980:620),
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funk-
tionshindrade (LSS). Viktiga verksamheter är
förutom äldre- och handikappomsorgen, bistånd
i form av socialbidrag, vård av barn och unga
samt vård av missbrukare och åtgärder för andra
utsatta grupper i samhället. Den statliga tillsynen
över socialtjänsten utövas av länsstyrelserna och
Socialstyrelsen.

Statens stöd lämnas i huvudsak från utgifts-
område 25 Allmänna bidrag till kommuner.

Till verksamhetsområdet hör sju statliga myn-
digheter; Statens institut för särskilt utbildnings-
stöd (Sisus), Handikappombudsmannen, Barn-
ombudsmannen (BO), Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor (NIA), Statens
institutionsstyrelse (SiS), Alkoholinspektionen
samt Alkoholsortimentsnämnden. Under verk-
samhetsområdet redovisas bl.a. bidrag till vårdar-
tjänst, bilstöd, personlig assistans, stöd till kom-
munerna för att utveckla missbruks- och
ungdomsvården samt bidrag till organisationer
på det sociala området och till handikapp- och
pensionärsorganisationer.

1 Utgiftsutvecklingen 1
Miljoner kronor (löpande priser)		Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
Utfall Anslag 1997 1998¹	Utgifts- prognos 1998
6 331 047 5 894 817	5 726 436	6 632 820	7 081 705	7 350 895

' Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

5.2 Utgiftsutveckling

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Den statliga assistansersättningen, som
regleras i lagen (1993:389) om assistans-
ersättning har tillförts kraftigt ökade
resurser. Prognosen för år 1998 är dock att
utgiftsnivån nu har stabiliserats.

De under år 1997 beslutade extra resurserna
till kommuner och landsting har förbättrat
förutsättningarna att bibehålla och i viss
utsträckning höja kvaliteten i verksam-
heten. Uppföljningar av vården och om-
sorgen visar dock att det fortfarande finns
brister.

De individuella stöden till funktionshindra-
de har stor betydelse för att underlätta ett så
självständigt liv som möjligt, men det finns
brister när det gäller tillgängligheten i sam-
hällsmiljön som helhet.

Kostnaderna för socialbidrag minskar.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

- Arbetet har påbörjats med att redovisa,
analysera och utveckla alla verksamheter
utifrån ett genderperspektiv.

Förändringar

- Genom riksdagens beslut i juni 1998 har
grundvalarna för en ny äldrepolitik lagts
fast. Nationella mål har formulerats och ar-
betet med att utveckla en långsiktig strategi
för hur målen skall förverkligas, har inletts.
Riksdagsbeslutet innebär också ändringar
och tillägg i socialtjänstlagen avseende kva-
litetssäkring inom äldre- och handikappom-
sorgen, skyldighet för personal att rappor-
tera om missförhållanden samt förtydl-
igande av avgiftsreglerna inom äldre- och
handikappomsorgen. Särskilda medel före-
slås avsättas för att stödja och påskynda ut-
vecklingen när det gäller bl.a. stöd till an-
höriga, forskning och tillsyn.

- Riksdagen har förelagts förslag till en stra-
tegi för det fortsatta arbetet med att för-
verkliga och genomföra FN:s barnkonven-
tion i Sverige.

Mål för 1999

- Att personer med funktionshinder kan
delta i samhällslivet och få tillgång till god
omsorg och vård som bygger på den en-
skilda människans delaktighet och självbe-
stämmande.

- Äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha
inflytande i samhället och över sin vardag,
kunna åldras i trygghet och med bibehållet
oberoende, bemötas med respekt, samt ha
tillgång till god vård och omsorg.

- Att personer med sociala eller andra handi-
kapp och försörjningssvårigheter får stöd,
bistånd och god omsorg.

- Att barn och ungdomar växer upp under
trygga och goda förhållanden.

- Att minska den totala alkoholkonsumtio-
nen för att begränsa alkoholens skadeverk-
ningar.

- Att verka för ett narkotikafritt samhälle ge-
nom insatser för att minska tillgången och
efterfrågan på narkotika samt genom att få
fler missbrukare att upphöra med sitt miss-
bruk.

Prioriteringar för 1999

- Ett genderperspektiv skall ingå i all verk-
samhet. Förslag och verksamheter skall
analyseras utifrån båda könens behov och
förutsättningar i syfte att höja kvaliteten
och effektiviteten.

- Inom handikappområdet kommer frågor
om tillgänglighet och utformandet av en
nationell handlingsplan att ha hög prioritet.
Regeringen har i mars 1998 tillsatt en han-
dikappdelegation med företrädare för han-
dikapporganisationerna och en nationell
samordningskommitté för handikappfrågor
som har en nyckelroll i arbetet.

- Opinionsbildning och förebyggande åtgär-
der bland ungdomar skall ha en fortsatt hög
prioritet i syfte att påverka attityder och
förhållningssätt till alkohol och narkotika.

- Arbetet med att förverkliga barnkonventio-
nen skall ha fortsatt hög prioritet liksom
samarbetet kring vissa barnfrågor inom
Ostersjöstaternas råd (CBSS).

- Inom äldreområdet skall genomförandet av
den nationella handlingsplanen prioriteras.
En parlamentarisk äldreberedning skall till-
sättas. Aktiviteter inom ramen för FN:s
äldreår skall genomföras.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

5.3 Resultatbedömning

5.3.1 Äldre

Målet för 1997 är att erbjuda en äldreomsorg
som ger goda levnadsvillkor för äldre med olika
behov av service, omvårdnad och vård och som
bygger på den enskilda människans delaktighet
och självbestämmande.

Kommunernas ansvar för äldreomsorgen reg-
leras i socialtjänstlagen (1980:620) och i hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763). De grundläggan-
de principerna för äldreomsorgen är att äldre
skall känna trygghet samt bemötas med värdig-
het och respekt. Stor hänsyn skall tas till äldres
egna önskemål och personliga integritet. Äldre
personer skall kunna välja att bo kvar i sin egen
bostad även när de har behov av omfattande vård
och omsorg. När någon vill och/eller behöver
flytta till en särskild boendeform skall detta vara
möjligt.

Kommunernas ansvar för hälso- och sjukvård
innebär att de skall erbjuda en god hälso- och
sjukvård i de särskilda boendeformerna och i
dagverksamheter. I cirka hälften av landets
kommuner ansvarar kommunerna även för hem-
sjukvård i ordinärt boende.

Tillstånd och utveckling

Ar 1997 uppgick antalet personer 65 år och äldre
till cirka 1,5 miljoner vilket motsvarar 17,4 pro-
cent av befolkningen. Antalet personer 80 år och
äldre uppgick samma år till cirka 430 000 vilket
motsvarar cirka 5 procent av befolkningen. En-
ligt Statistiska Centralbyråns (SCB) senaste be-
folkningsprognos kommer antalet personer 65 år
och äldre att vara relativt konstant de närmaste
fem åren för att därefter sakta börja öka. Under
2010-talet och decennierna därefter väntas ök-

ningen bli stor framförallt vad avser personer
som är 80 år och äldre.

Majoriteten av de äldre har en god hälsa, som
de behåller högt upp i åldrarna. En stor del har
också omfattande kontakter med familj, vänner
och grannar och är aktiva i föreningar, studie-
cirklar etc. De äldres boendestandard är genom-
gående hög. Även om den generella bilden av
äldres situation är ljus, finns det inom gruppen
äldre de vars fysiska och psykiska hälsa samt livs-
situation i övrigt medför att de har behov av
omfattande och kvalificerade omsorgs- och
vårdinsatser.

År 1997 fick i genomsnitt 16,9 procent av
ålderspensionärerna, dvs. ungefär 260 000 perso-
ner, kommunal vård och omsorg antingen i or-
dinärt boende eller i särskilt boende. Det innebär
att drygt 80 procent av de äldre klarar sig utan
särskilda insatser från samhällets sida.

Det har skett en relativt kraftig förändring av
hemtjänstinsatserna inom det ordinära boendet
under åren 1992 till 1997. Färre personer har be-
viljats hemtjänstinsatser i ordinärt boende. An-
delen personer med mindre omfattande hjälpin-
satser har minskat, medan andelen personer med
mer omfattande insatser successivt har ökat
under perioden. Den totalt utdelade hjälpvoly-
men för år 1997 ligger på en nivå som är cirka 10
procent lägre än år 1988, om hänsyn tas till den
över perioden förändrade ålderssammansätt-
ningen.

Är 1997 bodde 3 procent i åldersgruppen 65-
79 år i särskilt boende, medan andelen över 80 år
i sådant boende uppgick till 23 procent. Bostads-
standarden i de särskilda boendeformerna är
mycket varierande, även om en väsentlig höjning
av standarden har skett under 1990-talet.

I Sverige utgör vård och omsorg om äldre ett
kommunalt och landstingskommunalt ansvar.
Nivån på tillgängliga resurser inom vård och om-
sorg beror därmed i stor utsträckning på utveck-
lingen inom den kommunala ekonomin.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ITabell 5.1 Offentliga utgifter (exkl. pensioner) för äldre 1
Miljoner kronor, 1995 års priser	1993	1994	1995	1996	Förändring i % 1993-1996
Vård och hjälp i särskilt boende	27 981	28 937	27 591	30 135	7,7%
kommunal	95%	94%	93 %	92%
landsting	0%	0%	0%	0%
privat produktion'	5%	6%	7 %	8%
Vård och hjälp i ordinärt boende	9 657	9416	9 210	9 973	3,3%
kommunal	95%	94%	95%	92 %
landsting	0%	0%	0%	0%
privat produktion ’	5%	6%	7 %	8%
Färdtjänst	1 435	1 537	1 429	1 317	-8,2 %
kommunal	59%	61 %	65%	65%
landsting	41 %	39%	35 %	35%
Totala utgifter för äldre (exkl. pensioner)	39 073	39 890	38 230	41 425	6,0%
varav kommunal	94%	93 %	92 %	99%	2,8%
landsting	2%	2%	1 %	1 %	-21,6%
privat produktion'	4%	6%	7 %	8%	85,4 %
Andel av BNP	2,5%	25%	2,3 %	2,5%
Kronor per inv. 65+ år	25 436	25 901	24 771	26 842	5,5 %
Kronor per inv. 80+ år	98 226	97 739	92 178	98 448	0,2 %

¹ Offentligt finansierad

Källa: SCB:S rapportering till Eurostat, ESSPROS (Integrerad statistik över utgifter och inkomster för det sociala skyddet).

De totala offentliga utgifterna för vård och om-
sorg till de äldre uppgick år 1996 till knappt 41,9
miljarder kronor. Jämfört med år 1993 innebär
detta en ökning med 6 procent.

En ökande andel av verksamheten inom äldre-
omsorgen bedrivs av externa entreprenörer. År
1997 svarade privata entreprenörer för
10 procent av platserna i särskilt boende och
3 procent av hemhjälpen i det ordinära boendet.
Enheter som drivs i enskild regi förekommer
framför allt i storstäder, förortskommuner och i
större kommuner, medan de praktiskt taget sak-
nas helt i glesbygdskommuner och mindre
kommuner. Nästan all verksamhet inom äldre-
omsorgen i enskild regi är finansierad och styrd
av kommunerna.

Antalet årsarbetare inom den kommunala
äldre- och handikappomsorgen uppgick år 1997
till drygt 200 000 vilket är ca 8 000 färre än året
innan. Därtill kommer anställda i verksamheter i
enskild regi bedrivna på kommunal entreprenad.
En stor del av de anställda utgörs av deltidsarbe-
tande och timanställda kvinnor.

Kommunerna har i dag problem med att re-
krytera arbetskraft till äldreomsorgen, särskilt till
vissa yrkesgrupper. Personalbristen riskerar att

accentueras då en stor andel av personalen kom-
mer att uppnå pensionsålder under de nämnda
tio åren. I vissa grupper inom äldreomsorgen
saknar en stor andel grundutbildning. Flera
undersökningar har också visat på behovet av
fortbildning och handledning för personalen.

Regeringen gav år 1996 Socialstyrelsen i upp-
drag att under åren 1997 till 2000 följa utveck-
lingen inom äldreområdet. En första årsrapport
från detta uppdrag redovisades i slutet av 1997.

Socialstyrelsens uppföljningar visar att många
av de problem och brister inom äldrevården som
uppmärksammats efter ädelreformens genom-
förande fortfarande inte är åtgärdade. Bristerna
omfattar såväl resursfrågor som förhållanden av-
seende vårdens och omsorgens inriktning och
kvalitet. Kommunerna har i många fall haft svårt
att leva upp till sitt hälso- och sjukvårdsansvar.
Brister konstateras också vad gäller landstingens
insatser och då särskilt läkarnas medverkan i vår-
den av personer i särskilt boende.

Vid en genomgång av länsstyrelsernas års-
rapporter för år 1997 framgår att minskade resur-
ser inom äldreomsorgen har medfört lägre per-
sonaltäthet som i kombination med ökad
vårdtyngd påverkat kvaliteten negativt. Kommu-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

nerna har blivit allt mer restriktiva med att ge
hjälp med vardagsaktiviteter såsom städning,
tvätt, inköp av dagligvaror samt matlagning. Från
flera län rapporteras en brist på platser i särskilt
boende. Vidare uppmärksammar länsstyrelserna
brister i personalens kompetens, frågor kring
bemötande, handläggning, dokumentation och
rättssäkerhet. Flera länsstyrelser påpekar att an-
talet anmälningar inom äldreomsorgen ökat,
men att det är oklart om det beror på en försäm-
ring av verksamheten eller om det beror på det
faktum att kvalitetsfrågor inom äldreomsorgen
kommit att uppmärksammas i allt högre ut-
sträckning under senare år.

I december 1995 beslutade regeringen tillkalla
en särskild utredare med uppgift att kartlägga
och analysera frågan om bemötande av äldre (dir.
1995:159). Utredningen har i december 1997
överlämnat slutbetänkandet Bemötandet av äldre
(SOU 1997:170). Betänkandet har remissbe-
handlats under våren 1998. Inom ramen för ut-
redningen har också ett antal delbetänkanden
färdigställts och överlämnats till regeringen. Ut-
redningen konstaterar att bemötandet och kva-
liteten i vård och omsorg är mycket skiftande i
kommuner och landsting. Även om det på
många håll bedrivs en väl fungerande verksamhet
för äldre personer finns områden där det krävs i
vissa fall stora förbättringar för att åtgärda brister
i kvalitet och bemötande. Det handlar bl.a. om
enskildas och anhörigas ställning i vård och om-
sorg, förebyggande insatser, utbildning, fortbild-
ning och handledning, arbetsledning och ar-
betsorganisation samt tillsyn.

De viktigaste statliga insatserna

Riksdagen beslutade i den ekonomiska
vårpropositionen år 1997 om ett tillskott till
kommuner och landsting om 4 000 miljoner
kronor i syfte att undvika uppsägningar samt
behålla kvaliteten i verksamheterna inom vård,
skola och omsorg. Efter förslag i budgetpro-
positionen för år 1998 beslutade riksdagen att
förstärka statsbidraget till kommuner och
landsting för samma ändamål med ytterligare
4 000 miljoner kronor år 1998.

För att öka kunskaperna om behovet av att
stödja anhöriga och utveckla metoder och for-
mer för detta beslutade riksdagen i enlighet med
förslag i budgetpropositionen för år 1997 att
lämna ett tidsbegränsat stimulansbidrag för ut-
veckling av stödet till anhöriga på 7,5 miljoner

kronor. Socialstyrelsen gavs i regleringsbrev år
1997 i uppgift att administrera och fördela bi-
draget.

Riksdagen beslutade i juni 1997 om vissa änd-
ringar i socialtjänstlagen (prop. 1996/97:124, bet.
1996/97:SoU18, rskr. 1996/97:264). Ändringar-
na innebär bl.a. att äldres rätt till självbestäm-
mande och integritet lyfts fram (19 §). Vidare
beslutade riksdagen att äldre personer, allvarligt
sjuka och personer med funktionshinder som har
varaktiga och omfattande vård- och omsorgsbe-
hov skall ges möjlighet att söka bistånd i annan
kommun i form av hjälp i hemmet eller särskilt
boende (6h §). Syftet med förändringen är att
underlätta för personer med särskilda behov att
kunna flytta till annan kommun om de så önskar.
Riksdagen beslutade även att en ny bestämmelse
skall införas som innebär att kommunernas so-
cialtjänst bör underlätta för dem som vårdar
långvarigt sjuka, äldre och människor med funk-
tionshinder (5 §). Dessa lagändringar trädde i
kraft den 1 januari 1998.

Regeringen föreslog i ovan nämnda proposi-
tion att det i socialtjänstlagen skulle införas en
bestämmelse som markerade betydelsen av att
socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet.
Beträffande äldreomsorgen slog regeringen fast
att socialtjänstens insatser för äldre skall präglas
av respekt för den enskildes självbestämmande,
integritet, trygghet och värdighet samt att
omsorgs- och vårdinsatser skall utformas utifrån
den enskildes individuella behov, förutsättningar
och önskemål. Bestämmelsen trädde i kraft den 1
januari 1998. Länsstyrelserna skall till regeringen
redovisa genomförda insatser och bedöma hur
kvalitet och säkerhet tillgodoses i enskild
socialtjänstverksamhet samt ange hur många
kommuner som har genomfört system för kvali-
tetsutveckling.

Det finns uppgifter som tyder på att äldre i
ordinärt boende i vissa fall avstår från att begära
den hjälp de är i behov av p.g.a. allt för höga
hemtjänstavgifter. Det förekommer också att
äldre betalar mycket höga avgifter för boende,
service och omvårdnad i det särskilda boendet.
Variationerna är i vissa fall mycket stora mellan
kommunerna. Utöver förtydligandet av social-
tjänstlagens avgiftsregler har regeringen under
hösten 1997 beslutat tillkalla en särskild utredare
med uppgift att bl.a. belysa vissa avgiftsfrågor
inom vård- och omsorgsområdet (dir. 1997:111).
Utredningen skall vara avslutad i december 1998.

Kommuners och landstings samverkan med
organisationer som företräder äldres intressen

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

sker i dag i hög utsträckning via pensionärsråden
på lokal och regional nivå. Erfarenheterna av
verksamheten är skiftande. På vissa håll fungerar
verksamheten bra medan det på andra håll finns
betydande brister bl.a. i rådens organisation och
arbetsformer. Bland annat mot denna bakgrund
tog år 1997 den statliga pensionärskommittén
initiativ till en kartläggning av pensionärsrådens
verksamhet. Resultatet av kartläggningen kom-
mer att redovisas till Pensionärskommittén
under hösten 1998.

Behovet av att se över formerna för och orga-
nisationen av tillsynen över socialtjänsten har
aktualiserats i olika sammanhang. I regeringens
proposition om ändring i socialtjänstlagen (prop.
1996/97:124) uttalade regeringen att den regio-
nala tillsynen över socialtjänsten behöver effekti-
viseras och bli mer slagkraftig. Vidare har social-
utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkan-
de (bet. 1996/97:SoU13, rskr. 1996/97:185)
uttalat att tillsynen över äldreomsorgen bör
förbättras. Regeringen avser nu att gå vidare. En
särskild utredare har tillkallats med uppgift att
göra en översyn av vissa frågor rörande social-
tjänstlagen och socialtjänstens uppgifter (dir.
1997:109). I direktiven anges bl.a. att förslag skall
lämnas till hur tillsynen över socialtjänsten kan
förbättras och effektiviseras. Uppdraget skall
vara slutfört den 31 maj 1999.

Med anledning av de brister som uppmärk-
sammats beslutade regeringen i december 1997
att inom ramen för nuvarande lagstiftning för-
stärka tillsynen av äldrevården genom ett upp-
drag till Socialstyrelsen om kvalitetsutveckling
och förstärkt tillsyn inom vården av äldre och
funktionshindrade. Socialstyrelsen tillfördes
5 miljoner kronor för att kunna utöka verksam-
heten vid sina regionala tillsynsenheter under
1998. Arbetet med att utveckla kvaliteten och
förstärka den medicinska tillsynen över vården av
äldre och funktionshindrade skall ske i samarbete
med länsstyrelserna.

Regeringen har i december 1997 beslutat om
direktiv för ett treårigt äldreprojekt. Projektet,
som organisatoriskt är knutet till Socialdeparte-
mentet, skall arbeta för att skapa nationell sam-
ling och enighet kring de åtgärder som krävs för
att utveckla den framtida äldrepolitiken. Projek-
tet skall också svara för den löpande samord-
ningen och uppföljningen av aktiviteter och åt-
gärder som riksdagen beslutat om med anledning
av regeringens proposition Nationell handlings-
plan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113, bet.
1997/98:SoU24, rskr. 1997/98:307).

I juni 1998 tillsattes en arbetsgrupp
(S 1998:D) på Socialdepartementet med uppgift
att kartlägga personalförsörjning och utbild-
ningsbehov inom äldreomsorgen.

FN har utlyst år 1999 till det internationella
äldreåret. Aldreprojektet skall initiera, samordna
och följa aktiviteter i samband med äldreåret.

Regeringen aviserade i propositionen Bostads-
politik för hållbar utveckling (prop.
1997/98:119) ett tillfälligt statligt stimulansbi-
drag för äldrebostäder om 400 miljoner kronor
under åren 1998 och 1999. Riksdagen beslutade i
enlighet med regeringens förslag. Syftet med an-
slaget är bl.a. att säkerställa att projekt vars mål-
sättning är att förbättra standarden och/eller öka
antalet platser i det särskilda boendet för äldre
inte skjuts på framtiden.

Nationell handlingsplan för äldrepolitiken

I juni 1998 antog riksdagen regeringens proposi-
tion Nationell handlingsplan för äldrepolitiken.
Riksdagsbeslutet innebär bl.a. att nationella mål
för äldrepolitiken fastställdes. Målen för den na-
tionella äldrepolitiken är att äldre skall:

- kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i
samhället och över sin vardag,

— kunna åldras i trygghet och med bibehållet
oberoende,

— bemötas med respekt samt

- ha tillgång till god vård och omsorg.

Riksdagsbeslutet innebär också ändringar och
tillägg i socialtjänstlagen avseende kvalitetssäk-
ring inom äldreomsorgen, skyldighet för perso-
nal att rapportera missförhållanden samt förtyd-
liganden gällande avgifter inom äldreomsorgen. I
propositionen aviseras förslag om 300 miljoner
kronor årligen under perioden 1999-2001 för att
stödja och påskynda utvecklingen inom några
prioriterade områden. I propositionen är följande
redovisat när det gäller fördelning av dessa me-
del:

• Forskning 10 miljoner kronor år 1999,
20 miljoner kronor år 2000 och 30 miljoner
kronor år 2001. Medlen tillförs Socialveten-
skapliga forskningsrådet (utgiftsområde 9,
anslag Dl Socialvetenskapliga forsknings-
rådet: forskning och D2 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: förvaltning).

• Fortbildning av arbetsledare och förtroende-
valda 80 miljoner kronor år 1999, 70 miljoner
kronor år 2000 och 60 miljoner kronor år

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

2001 (anslag Bl Stimulansbidrag och åtgär-
der inom äldrepolitiken).

• Effektivare tillsyn 20 miljoner årligen under
perioden 1999-2001 till Socialstyrelsen och
länsstyrelserna (anslag Bl Stimulansbidrag
och åtgärder inom äldrepolitiken samt ut-
giftsområde 18 anslag Cl Länsstyrelserna
m.m.).

• Stöd till anhöriga 100 miljoner kronor år-
ligen under perioden 1999-2001 som för-
delas av Socialstyrelsen (anslag Bl Stimu-
lansbidrag och åtgärder inom äldre-
politiken).

• Initiativmedel 90 miljoner kronor årligen
under perioden 1999-2001 som disponeras
av regeringen (anslag Bl Stimulansbidrag
och åtgärder inom äldrepolitiken). Enligt
propositionen skall dessa medel finansiera
bl.a:

- försöksverksamheter i kommuner och
landsting som syftar till utveckling och
nytänkande inom vård-, omsorgs- och
serviceverksamheter för äldre personer

- försöksverksamheter med uppsökande
verksamhet i hemtjänsten

- regionala äldrecentra och försöksom-
råden

- telefonjourer

- IT för äldre.

I riksdagsbeslutet anges särskilt att initiativmed-
len bör användas för att utveckla och stimulera
de äldres delaktighet inom och inflytande över
vård och omsorg liksom äldres möjligheter till
aktiviteter och social gemenskap. Denna verk-
samhet bör kunna bedrivas såväl av pensionärs-
organisationer, som av frivillig- och anhörigföre-
ningar.

Effekter av de statliga insatserna

På regeringens uppdrag har Statistiska central-
byrån under sommaren 1998 genomfört en en-
kätundersökning riktad till kommuner och
landsting i syfte att få en bild av hur de hittills
utbetalade extra statsbidragen för förstärkning av
verksamheter inom skola, vård och omsorg har
använts. Resultaten visar att en mycket stor del
av statsbidragen har använts så som riksdagen har
beslutat. I 7 av 10 kommuner har medlen främst

använts för att upphäva eller reducera planerade
besparingar. Nästan hälften av de svarande
kommunerna uppger att medlen använts för ut-
ökade insatser inom skola, äldreomsorg och
barnomsorg. Därutöver har nya satsningar ge-
nomförts inom primär- och länssjukvård i mer
än hälften av landstingen. Ökningen av statsbi-
dragen har även lett till ökad sysselsättning i
kommuner och landsting.

De beslut om ändringar i socialtjänstlagen som
riksdagen fattade beslut om år 1997 trädde i kraft
den 1 januari 1998 varför det fortfarande är för
tidigt att fullt ut bedöma effekterna av lagänd-
ringarna. Vissa uppgifter tyder dock på att med-
vetenheten bland de äldre om de ökade möjlig-
heterna att påverka sin vård- och omsorgs-
situation i enlighet med nya bestämmelser i
socialtjänstlagen har ökat redan under det första
halvåret som bestämmelserna varit i kraft. Detta
förklaras bl.a. av informationsinsatser som
genomförts centralt och lokalt av bl.a. pensio-
närsorganisationer och anhörig-/patientföre-
ningar.

Allt fler äldre utnyttjar den nya möjligheten
att söka bistånd i annan kommun i form av hjälp
i hemmet eller särskilt boende. Det är framförallt
i tätbebyggda geografisk begränsade regioner
med många angränsande kommuner som den
nya möjligheten har utnyttjats.

Som ett resultat av regeringens beslut om
extra medel för tillsyn inom äldrevården har den
regionala tillsynsverksamheten vid Socialstyrel-
sen förstärkts. Ett antal nya tjänster har inrättats
regionalt och antalet inspektioner har därmed
kunnat ökas. De samlade effekterna av förstärk-
ningen under år 1998 kommer att redovisas bl.a. i
årsredovisningen för detta verksamhetsår.

I april 1998 redovisade Socialstyrelsen en
sammanställning av erfarenheterna från upp-
draget att fördela det av riksdagen beslutade
stimulansbidraget för utveckling av stöd till an-
höriga. Sammanställningen visar att drygt hälften
av det 50-tal idéer som aktualiserats för projekt-
stöd fick del av anhörigstödsmedlen. Ett flertal
av dessa projekt har permanentats och fortsätter
nu som delar av en reguljär verksamhet. Stimu-
lansmedlen har också bidragit till en ökad med-
vetenhet i kommuner och landsting om anhö-
rigas situation vilket bl.a. medfört att nya
samverkansformer har utvecklats mellan kom-
muner, landsting och anhörigorganisationer. So-
cialstyrelsen konstaterar emellertid att det fort-
farande finns mycket att göra när det gäller
utveckling av kvalitet och innehåll inom an-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

hörigstödet. De erfarenheter som vunnits kom-
mer att ligga till grund för fortsatta åtgärder
inom ramen för de ytterligare medel som föreslås
till stöd för anhöriga.

Regeringens slutsatser

Regeringen konstaterar att de under år 1997 be-
slutade extra resurserna till kommuner och
landsting har bidragit till förbättrade förutsätt-
ningar för kommunsektorn att klara en bra verk-
samhet inom ramen för en ekonomi i balans.
Samtidigt har bl.a. Socialstyrelsen i sina uppfölj-
ningar av kvaliteten i vården och omsorgen av
äldre personer visat att den ansträngda ekono-
miska situation som alltjämt råder medför pro-
blem för äldreomsorgen. Bland annat mot denna
bakgrund har regeringen i tilläggsbudgeten för år
1998 föreslagit en höjning av statsbidragen redan
fr.o.m. andra halvåret 1998 med 4 000 miljoner
kronor. Därtill bedömer regeringen att stats-
bidragen bör öka med ytterligare 4 000 miljoner
kronor åren 1999 och 2000.

Aldrepolitiken står inför en rad utmaningar.
Kortsiktigt bör samhällets insatser koncentreras
mot de problem och brister inom äldreomsorgen
som uppkommit som en följd av kommuners
och landstings ansträngda ekonomiska läge.
Högt på dagordningen står även att lösa de
strukturproblem som uppstått i samband med
ädelreformens genomförande. Det gäller bl.a.
frågan om ansvaret för och kvaliteten i de sjuk-
vårdande insatserna för äldre. Långsiktigt är det
nödvändigt att samhället anpassas till en befolk-
ningstruktur med en betydligt större del av med-
borgarna i ålder över 65 år. Regeringen har med
den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken
lagt fast grundvalarna för en ny äldrepolitik. Na-
tionella mål har formulerats och arbetet med att
utveckla en långsiktig strategi för hur målen skall
förverkligas har inletts. Regeringen kommer
under hösten 1998 att tillsätta en parlamentarisk
beredning för den framtida äldrepolitikens ut-
formning.

I den nationella handlingsplanen finns åtgär-
der för att rätta till de omedelbara problemen och
genom det ökade statsbidraget till kommuner
och landsting ges förutsättningar att åstad-
komma betydande förbättringar inom äldreom-
sorgen i enlighet med de prioriteringar som an-
ges i handlingsplanen. FN:s äldreår 1999 kom-
mer att bli en möjlighet att ytterligare uppmärk-

samma äldrefrågor i ett brett perspektiv, såväl
nationellt som internationellt.

Vissa frågor kräver ytterligare överväganden
och utredningar för senare ställningstagande. Re-
geringen avser att under de kommande åren åter-
komma med förslag och åtgärder inom ramen
för det av regeringen beslutade äldreprojektet.

5.3.2 Personer med funktionshinder

Målet för 1997 är att erbjuda en handikappom-
sorg som ger goda levnadsvillkor för personer
med funktionshinder med olika behov av service,
omvårdnad och vård och som bygger på den en-
skilda människans delaktighet och självbestäm-
mande.

Utgångspunkten för handikappolitiken är
principen om alla människors lika värde och lika
rätt. Denna princip torde idag vara accepterad av
de flesta i landet. Men innebörden av den, dvs. att
personer med funktionshinder skall beredas
möjligheter att vara med i samhällsgemenskapen,
delta i olika aktiviteter och uppnå full delaktighet
och jämlikhet, förmår vi ännu inte helt leva upp
till. Strävan är att personer med funktionshinder,
precis som andra medborgare, skall ges möjlighet
till god utbildning, förvärvsarbete, ett bra boende
och möjlighet att delta i olika fritids- och kul-
turaktiviteter. Kommunerna och landstingen är
tillsammans med staten ytterst ansvariga för att
dessa handikappolitiska mål förverkligas.

Tillstånd och utveckling

Genom handikappreformen som genomfördes
den 1 januari 1994, har ett viktigt steg närmare
måluppfyllelse tagits, bl.a. genom insatsen per-
sonlig assistans.

Det är inte möjligt att få entydiga uppgifter
om antalet personer i befolkningen som har
funktionshinder, eftersom gruppen inte klart kan
avgränsas. Definitionen av vad som är att be-
trakta som funktionshinder är flytande och
många personer har flera funktionshinder. Från
Statistiska centralbyråns undersökning av lev-
nadsförhållanden (ULF) år 1989 om befolkning-
ens hälsotillstånd framgår dock att ca 146 000
personer i åldern 16 - 64 år uppgivit att de hade
rörelsehinder, varav drygt 40 procent svåra rörel-
sehinder. Ca 24 000 personer i samma ålders-
grupp hade nedsatt syn och 380 000 personer
nedsatt hörsel. I Socialstyrelsens årsrapport 1998

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

om psykiatrireformen konstateras att drygt
36 000 personer under 65 år var psykiskt
funktionshindrade. Levnadsnivåundersökningar
visar att personer med funktionshinder i vuxen
ålder har sämre levnadsförhållanden än be-
folkningen i övrigt, bl.a. sämre boendeför-
hållanden, sociala nätverk, utbildning, arbete och
ekonomi. Det gäller speciellt personer med
psykiska funktionshinder men också många med
medicinska funktionshinder.

Kommunerna har enligt socialtjänstlagen
(1980:620) ett övergripande ansvar för att män-
niskor med funktionshinder får möjlighet att
delta i samhällsgemenskap och leva som andra.
Detta kan t.ex. innebära att kommunen bistår
med särskilt boende eller medverkar till att den
enskilde får meningsfull sysselsättning.

Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) ger särskilda rättigheter
till personer med utvecklingsstörning, autism,
förvärvad hjärnskada i vuxen ålder samt andra
omfattande och varaktiga fysiska eller psykiska
funktionshinder. I LSS finns angivet tio insatser.
Dessa är bl.a. rådgivning och annat personligt
stöd, biträde av personlig assistent, ledsagarser-
vice, kontaktperson, korttidsvistelse utanför
hemmet, särskilt boende samt daglig verksamhet.

Lagen (1993:389) om assistansersättning
(LASS) innehåller bestämmelser om ersättning
för kostnader för personlig assistans. Statlig assi-
stansersättning lämnas till funktionshindrade
personer som har behov av personlig assistans
för sina grundläggande behov under i genomsnitt
mer än 20 timmar per vecka.

Vid årsskiftet 1997/98 fick totalt
21 300 personer i åldern 0-64 år stöd enligt so-
cialtjänstlagen inom ramen för kommunernas
äldre- och handikappomsorg. Drygt 44 000 per-
soner hade beslut om insatser enligt LSS av
kommunerna. Cirka 22 000 personer hade beslut
enligt LSS från landstingen (insatsen råd och
stöd) och ungefär 7 700 personer hade statlig
assistansersättning enligt lagen om assistanser-
sättning (LASS).

Antalet personer med stöd inom kommuner-
nas äldre- och handikappomsorg enligt social-
tjänstlagen minskade mellan åren 1993 och 1997
med 4 200 personer (16 procent). De flesta av
dem har sannolikt sedan år 1994, då LSS inför-
des, i stället fått insatser enligt denna lag.

Länsstyrelserna har rapporterat om minskande
serviceinsatser i ett antal kommuner till de per-
soner som erhåller hemtjänst enligt socialtjänst-
lagen. Det gäller framförallt städning, tvätt, följe-

slagare vid inköp av dagligvaror och promenader
samt matlagning i det egna hemmet, som har
minskat och ibland slopats helt. Det kan inne-
bära att personer med funktionshinder blir mer
beroende av stöd från anhöriga och andra i sin
omgivning. Denna utveckling kan på längre sikt
öka efterfrågan av särskilda boendeformer.

Antalet personer i åldern 0-64 år inom kom-
munernas äldre- och handikappomsorg som bor
i särskilda boendeformer har ökat med ca
16 procent sedan år 1993 och uppgick i december
1997 till ca 5 500 personer. Motsvarande antal
personer med hemtjänst i ordinärt boende har
minskat med knappt 24 procent under samma
period till ca 15 800 personer den 31 december
1997.

Andelen personer med insatser enligt LSS va-
rierar mellan kommunerna. Skillnaderna har flera
orsaker, bl.a. historiska. När landstingen hade
ansvar för verksamheten för personer med ut-
vecklingsstörning koncentrerades den ofta till
enstaka institutioner. När sedan institutionerna
lades ner valde många av de boende att inte flytta
till sin hemkommun utan bodde kvar på institu-
tionsorten där personen kanske levt under lång
tid. En annan orsak är att verksamhet som tillgo-
doser behov hos numerärt små handikapp-
grupper kräver speciell kompetens hos perso-
nalen, vilket medför att verksamheten koncent-
reras till ett fåtal orter.

Tio procent av samtliga LSS-insatser rörde
personer med varaktiga fysiska eller psykiska
funktionshinder. Nästan 29 procent av alla be-
viljade insatser enligt LSS gällde barn och ung-
domar som var 22 år eller yngre.

Enligt Socialstyrelsens årsrapport 1998 finns
uppskattningsvis drygt 40 000 psykiskt funk-
tionshindrade totalt i Sverige. Cirka 70 procent
har behov av insatser från socialtjänstens sida och
cirka 10 000 av dessa har inte sitt behov tillgodo-
sett i dag.

Det är i år inte möjligt att redovisa siffror för
hur många personer som erhåller insatser utanför
de reguljära verksamheterna för äldre och funk-
tionshindrade. Socialstyrelsen förbereder dock
en mer fullständig statistikredovisning.

Efter en satsning på stöd till funktionshind-
rade de första åren efter LSS tillkomst tycks ut-
giftsnivån nu stabiliseras. Detta framgår av att de
sammanlagda utgifterna för kommunernas och
landstingens verksamhet i egen regi nådde sin
topp år 1995 med 15,8 miljarder kronor och
ligger strax därunder år 1996 på 15,6 miljarder
kronor, allt räknat i fasta priser. Statens utgifter

6 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 1. Uo7-14

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ökar fortfarande, dock numera i långsam takt
från 5,5 miljarder kronor år 1995 till knappt

5,8 miljarder kronor år 1996. Utgifterna för de i
privat regi producerade offentligt finansierade
insatserna ligger på samma nivå åren 1995 och
1996.

Handikappombudsmannen har konstaterat att
Sverige inte helt uppfyller FN:s standardregler
för att tillförsäkra människor med funktionsned-
sättning delaktighet och jämlikhet. Å ena sidan
konstaterar ombudsmannen att Sverige är bra på
individinriktade åtgärder för att kompensera
funktionsnedsättningar såsom stöd, service och
ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen och
LSS. Å andra sidan är samhället inte tillräckligt
anpassat efter funktionshindrades behov. Hos
framförallt de statliga myndigheterna saknas
tillräckligt strategiskt tänkande när det gäller
handikappfrågor. Endast undantagsvis relateras
arbetet till målsättningarna om full delaktighet
och jämlikhet för funktionshindrade. Handi-
kappombudsmannen har också konstaterat
brister i tillgängligheten i den yttre miljön,
allmänna kommunikationer och information när
det gäller kommunernas ansvarsområden. Vidare
har endast cirka hälften av landets kommuner ett
handikappolitiskt program och endast mycket få
statliga myndigheter har utformat ett sådant
program.

De viktigaste statliga insatserna

Under senare år har en rad handikappolitiska
reformer genomförts för att förbättra det indivi-
duella stödet till personer med funktionshinder.
Arbetet inriktas nu mot att ge statliga myndig-
heter, landsting, kommuner, organisationer m.fl.
förutsättningar att utveckla tillgängligheten i vid
bemärkelse inom olika samhällssektorer och
verksamheter. Handikappaspekterna skall beak-
tas inom varje samhällsområde och handikapp-
organisationerna skall ingå som viktiga sam-
verkanspartners.

Som ett led i detta arbete har regeringen i mars
1998 bildat en handikappdelegation med före-
trädare för handikapporganisationerna och en
nationell samordningskommitté för handikapp

frågor som bl.a. skall ha till uppgift att utarbeta
förslag till en nationell handlingsplan för handi-
kappområdet.

Diskriminering av funktionshindrade har
uppmärksammats i olika sammanhang. Detta har
föranlett regeringen att till riksdagen den 5 juni
1998 överlämna propositionen Lag om förbud
mot diskriminering i arbetslivet av personer med
funktionshinder (prop. 1997/98:179). I Rege-
ringskansliet bereds vidare frågan om förbud mot
diskriminering i näringsverksamhet av personer
med funktionshinder.

En utredning om bemötande av personer med
funktionshinder (dir. 1997:24) har i tre rapporter
redovisat att funktionshindrade ofta blir illa be-
mötta och upplever att de diskrimineras. Utred-
ningsuppdraget kommer att redovisas i slutet av
år 1998.

Psykiatrireformen som inleddes år 1995 syftar
till att förbättra psykiskt funktionshindrades livs-
situation. Reformen innebär krav på ökade
kommunala insatser inom sådana områden som
boende, sysselsättning, fritid, arbete, rehabilite-
ring, social gemenskap samt vård och omsorg.
För att underlätta samverkan mellan kommuner
och landsting har ansvarsgränsen mellan respek-
tive myndighet förtydligats. Kommunen ansva-
rar för sociala insatser som t.ex. boende och sys-
selsättning och landstingen för medicinska
behandlingsinsatser som t.ex. läkemedelsbe-
handling.

Reformen innebar vidare att kommunerna fick
betalningsansvar för de patienter som efter tre
månaders sammanhängande vårdtid bedöms vara
medicinskt färdigbehandlade inom kvalificerad
psykiatrisk dygnetruntvård/ slutenvård. Det
kommunala betalningsansvaret syftar bl.a. till att
dessa personer snabbare skall få adekvat stöd och
boende i hemkommunen. Socialstyrelsen har i
uppdrag att kontinuerligt följa psykiatrirefor-
men.

Statlig assistansersättning lämnas till funk-
tionshindrade personer som har behov av per-
sonlig assistans för sin dagliga livsföring under i
genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Sedan
assistansersättningen infördes har flera ändringar
skett i LSS och LASS. Den 1 september 1997
infördes en schablon för assistansersättningen.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabell 5.2 Offentliga utgifter (exkl. pensioner) för funktionshindrade fördelade efter funktion och ansvarig huvudman

Miljoner kronor, 1995 års priser

	1993	1994	1995	1996	Förändring i % 1993-1996
Vård och stöd i särskilt boende	9 056	8 774	8 434	7 514	4 %
kommunal	13 %	15%	51 %	84 %
landsting	78%	76 %	39%	8%
privat produktion'	9%	9 %	10%	7%
staten	0%	0%	0%	0%
Stöd i den dagliga livsföringen	1 724	3 132	7 665	7 586	345 %
kommunal	90%	34%	45%	55%
landsting	0%	0%	0%	0%
privat produktion¹	10%	8%	6%	8%
staten	0%	59%	48%	55%
Rehabilitering	1 886	2 049	2 170	2 041	15 %
kommunal	0%	0 %	0%	0%
landsting	51 %	42%	29%	37 %
privat produktion¹	0%	0%	0%	0%
staten	49%	58%	71 %	63 %
Övriga naturaförmåner	3 248	3 485	4 781	4 450	47%
kommunal	34%	45 %	70%	77%
landsting	52%	44 %	15%	5%
privat produktion¹	5%	3 %	9%	10%
staten	10%	8 %	6%	8%
Totala utgifter för funktions-
hindrade (exkl. pensioner)	15 914	17 440	23 050	21 591	51 %
kommunal	24%	22 %	48%	65 %	187%
landsting	61 %	52 %	20%	7%	-52 %
privat produktion¹	7%	7 %	8%	7 %	139%
staten	8%	19%	24%	27%	350 %
Andel av BNP	1,0%	1,1 %	1,4 %	1,3%
Kronor per inv. 0-64 år	2 208	2 397	3 160	2 957

' Offentligt finansierad

Anm.: Ansvarig huvudman för varje förmån bör inte förväxlas med finansieringsansvarig. Fördelningen av utgifterna för naturaförmåner mellan funktionshindrade (0-64 år) och äldre
(65-w år) har beräknats med hjälp av antalet vårdtagare, antalet årsarbetare, timstatistik för hemhjälpen (novemberenkäten) samt vissa skattningar ang. personaltätheten i olika
vårdformer inom ramen för LSS, som har presenterats i CMT:S (Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi vid Linköpings universitet) rapport ang. uppföljningsstudier av hand i-
kappreformen 1994 och 1995.

Källa: SCB:S rapportering till Eurostat, ESSPROS (Integrerad statistik över utgifter och inkomster för det sociala skyddet ).

Vård och stöd i särskilt boende: Särskilda boendeformer för 0-64 år (kommunal), boende för utvecklingsstörda (landsting), privata särskilda boendefo rmer (offentligt finansierad)
Stöd i den dagliga livsföringen: Assistansersättning (staten), kommunernas stöd i ordinärt boende inkl, personlig assistans (kommunal), statligt bidrag vårdartjänster (staten), privat
producerat stöd i ordinärt boende (offentligt finansierad)

Rehabilitering: Forskning vid SIB-sjukhuset, köp rehabtjänster, rehabiliterande arbetshjälpmedel, annan rehabilitering (staten), hjälpmedels- och rehabiliteringsverksamhet
(landsting)

Övriga naturaförmåner.- Förmedlingstjänst med texttelefon, befordran av blindskriftförsändelser (staten), färdtjänst till 0-64 år, daglig verksamhet (landsting respektive kommunal),
bostadsanpassningsbidrag (kommunal), ideella organisationers verksamhet för handikappade (offentligt finansierat), bilstöd (staten).

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

För år 1997 uppgick timersättningen enligt
schablonen till 164 kronor. Ersättningen höjdes
den 1 januari 1998 till 168 kronor per timme.
Om det finns särskilda skäl kan försäkrings-
kassan medge att schablonersättningen får över-
skridas - dock med högst 12 procent. Den
genomsnittliga faktiska ersättningsnivån uppgick
i augusti 1998 till 168,5 kronor per timme. De
flesta ersättningsberättigade erhåller scha-
blonersättningen; endast en mindre andel har
beviljats högre ersättning.

Det har i många fall varit svårt för äldre och
funktionshindrade som har stora vård- och om-
sorgsbehov att kunna flytta till en annan kom-
mun. Inflyttningskommunen har ibland nekat
stöd och hjälp med motiveringen att vård- och
omsorgsbehovet kunnat tillgodoses i hemkom-
munen. För att underlätta situationen för äldre
och funktionshindrade genomfördes den 1
januari 1998 en ändring i socialtjänstlagen
(1980:620) som innebär att den enskilde har rätt
att ansöka om stöd och hjälp i inflyttningskom-
munen och bli behandlad som om hon eller han
redan bodde i inflyttningskommunen. Social-
styrelsen har i uppgift att följa effekterna av
denna förändring.

Anhörigas del i vård och omsorg sker i det
tysta med ett vårdansvar som många gånger är
ensamt och psykiskt påfrestande. I syfte att syn-
liggöra de anhörigas situation infördes vid års-
skiftet 1997/98 en ny bestämmelse i socialtjänst-
lagen som avser att markera socialtjänstens
ansvar för att genom stöd och avlösning under-
lätta för närstående som vårdar långvarigt sjuka,
äldre och människor med funktionshinder.

Riksdagen beslutade i juni 1998 om en natio-
nell handlingsplan för äldrepolitiken. Riksdags-
beslutet innebär bl.a. ändringar och tillägg i so-
cialtjänstlagen som kvalitetssäkring, skyldighet
för personal att rapportera missförhållanden
samt förtydliganden om avgifter. Ändringarna
gäller både handikapp- och äldreomsorgen.

I lagen (1997:724) om avveckling av special-
sjukhus och vårdhem fastställde riksdagen slut-
datum för avvecklingen till den 31 december
1999.

Statens stöd till funktionshindrade sker även i
form av olika statliga bidrag. Bilstödet är ett av de
individuellt riktade stöden som påtagligt minskar
behoven av insatser inom andra samhällsom-
råden. År 1997 beviljades bilstöd till 2 227 perso-
ner. Möjligheten att disponera ett fordon ger stor
frihet och ökar tillgängligheten i samhället för

den som inte kan nyttja allmänna kommunika-
tioner eller i övrigt har svårt att förflytta sig. Stö-
det är också ett reellt alternativ till bl.a. färdtjänst.
En översyn av anslagskonstruktionen och det
framtida stödbehovet pågår.

Genom statsbidraget till vårdartjänst m.m. är
dels att ge studerande med rörelsehinder sådant
stöd att de kan vistas på studieorten och
genomföra studier vid folkhögskola, universitet
och högskola, dels att göra det möjligt för
ungdomar som kommit in på riksgymnasium för
svårt rörelsehindrade ungdomar, s.k. rh-anpassad
gymnasieutbildning, att genomföra studierna.

FUNKIS-utredningen har lämnat sitt slutbe-
tänkande (SOU 1998:66) i maj 1998. Utred-
ningen har haft till uppgift att utreda hur ansva-
ret för utbildning och omvårdnad för funk-
tionshindrade elever skall fördelas mellan stat,
kommun och landsting samt vem som skall
finansiera verksamheten. Beträffande verksam-
heten med riksgymnasium för svårt rörelsehind-
rade elever föreslår utredningen bl.a. vissa för-
ändringar då det gäller vem som skall finansiera
boende och habilitering. Utredningens förslag
innebär således en förändring av statens finansie-
ringsansvar för riksgymnasieverksamheten. Ut-
redningens förslag bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.

Ersättningen för texttelefoner ger personer
som är döva, gravt hörselskadade, dövblinda och
talskadade möjlighet att kommunicera över
telefonnätet. Införande av ny teknik, enligt den
försöksverksamhet som pågår för närvarande, i
form av bildtelefoni kan tillgodose behoven för
vissa inom målgruppen på ett betydligt bättre
sätt.

Handikapporganisationerna har en viktig opi-
nionsbildande roll och fyller en central funktion
bland folkrörelserna i Sverige. Statsbidraget till
dem utgör en betydelsefull del av organisationer-
nas finansiering av verksamheten. Alltfler handi-
kappförbund har bildats och ansökt om stats-
bidrag de senaste åren. Regeringen har givit en
särskild utredare i uppdrag (dir. 1998:57) att bl.a.
se över statsbidragen till handikapporganisatio-
nernas allmänna verksamhet, föreslå kriterier för
statsbidragsberättigade handikapporganisationer
samt föreslå riktlinjer för hur bidraget skall för-
delas mellan organisationerna. Uppdraget skall
redovisas senast den 1 juli 1999.

Handikappombudsmannens verksamhet är för
närvarande föremål för översyn av en särskild ut-
redare (dir. 1997:131). Utredningen skall bl.a.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

pröva vilken betydelse ombudsmannen haft för
utvecklingen inom handikappområdet i stort
samt bedöma om, och i så fall hur, ombudsman-
nens roll och arbetsuppgifter bör förändras i
något avseende.

Hösten 1996 gav regeringen ett uppdrag till
Handikappinstitutet att utarbeta ett IT-program
med inriktning på funktionshindrade och äldre.
Handikappinstitutet har överlämnat ett förslag
till åtgärdsprogram som syftar till att skapa för-
utsättningar för ett mer samlat grepp inom om-
rådet. Genomförandet av åtgärdsprogrammet har
påbörjats. I den nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken har regeringen uttalat att den
ställer sig bakom programmet och att regeringen
aktivt skall verka för att det genomförs.

Effekter av de statliga insatserna

Psykiatrireformen

Socialstyrelsens konstaterar i sin rapport Refor-
mens första tusen dagar (Socialstyrelsen följer
upp och utvärderar 1998:4) att genomförandet av
reformen försenats bl.a. beroende på att det i
vissa fall varit svårt att få till stånd överenskom-
melser mellan kommuner och landsting.

Regeringen har avsatt särskilda stimulansme-
del för genomförande av reformen. Utvärde-
ringen visar att det på vissa håll fortfarande finns
en förhållandevis stor andel beviljade stimulans-
medel som ännu inte omsatts i konkreta verk-
samheter riktade till målgruppen.

Hittills har färre psykiskt funktionshindrade
personer än förväntat fått insatser enligt LSS.
Reglerna skapar vissa problem vid tillämpningen
av lagen och insatserna enligt LSS är delvis inte
heller utformade eller reglerade på ett sådant sätt
att psykiskt funktionshindrade personer kan till-
godogöra sig dessa - t.ex. bostad med särskild
service och daglig verksamhet. Fortsatt utveck-
ling av anhörigstödet behövs också för denna
grupp.

Socialstyrelsen konstaterar i sin rapport att
cirka 85 procent av kommunerna har genomfört
eller håller på att genomföra inventeringar av

målgruppen vilket man anser vara ett mycket
gott resultat.

Begreppet medicinskt färdigbehandlad har
kunnat missuppfattas så sätt att t.ex. den psykiat-
riska öppenvårdens ansvar förtydligas för perso-
ner som får insatser genom kommunen.

Personer som i dag skrivs ut som medicinskt
färdigbehandlade är färre, betydligt yngre och har
mer omfattande och sammansatta behov jämfört
med reformens första år. Dessa personer är dock
inte representativa för målgruppen. Kring 30 000
personer hade flyttat ut från mentalsjukhusen
före reformen. I dag finner vi mellan 40 000 och
46 000 personer som har kontakt med social-
tjänsten och/eller psykiatrin.

Stöd till arbete, yrkesinriktad rehabilitering
samt andra meningsfulla dagliga aktiviteter är
givetvis också viktiga för psykiskt funktions-
hindrade. Att inte alla har denna möjlighet beror
enligt Socialstyrelsen huvudsakligen på att

- socialtjänstlagen inte tillräckligt klart uttalar
kommunernas ansvar

- att LSS nuvarande utformning inte ger psy-
kiskt funktionshindrade personer rätt till in-
satsen daglig verksamhet

- rehabiliteringsinsatser ofta har en uttalat
yrkesinriktad karaktär och är alltför kort-
variga, för att passa stora delar av psykiatrire-
formens målgrupp.

Socialstyrelsens sammanfattande bedömning är
att resultatet av psykiatrireformen är starkt bero-
ende av om socialtjänsten och psykiatrin stödjer
varandra utifrån sina respektive kunskapsom-
råden.

Psykiatrireformen behandlas också under av-
snitt 4.3.4 Psykiatri.

Vårdhemsaweckling och decentralisering
Avvecklingen av vårdhem för utvecklingsstörda
har pågått parallellt med en decentralisering av
ansvaret till kommunerna. Under 1997 avveckla-
des 13 vårdhem. Den 1 januari 1998 bodde 717
personer med utvecklingsstörning på 39 vårdhem
i landet. Socialstyrelsens uppföljning visar att av-
vecklingen har haft positiva effekter för utveck-
lingsstördas livskvalitet, bl.a. när det gäller boen-
det. Det går däremot inte att påvisa att
kommunaliseringen lett till att skillnaderna har
minskat mellan gruppens levnadsförhållanden
och övriga befolkningens.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Regeringens slutsatser

De handikappolitiska reformer som genomförts
under senare år har i hög utsträckning varit in-
riktade på att förbättra det individuella stödet till
personer med funktionshinder. Självfallet har så-
dana insatser stor betydelse men ibland har de
fått kompensera brister i den generella utform-
ningen och planeringen. För att målen med han-
dikappolitiken skall kunna uppnås måste de indi-
viduella service- och stödinsatserna kombineras
med åtgärder för att förbättra tillgängligheten i
samhällsmiljön som helhet. Insatser för att stödja
personer med funktionshinder kommer därför i
större utsträckning att fokuseras på tillgänglig-
heten i verksamheter och miljöer. Det gäller både
den fysiska miljön i bostäder, utemiljöer, kollek-
tivtrafik m.m., och tillgänglighet till service som
teckenspråkstolk, samhällsinformation, olika
kulturutbud och tjänster. Denna inriktning av
handikappolitiken har regeringen i maj 1997 re-
dovisat i en skrivelse till riksdagen om handi-
kappolitiken (skr. 1996/97:120). Arbetet för att
förverkliga de handikappolitiska målen måste
fortsätta och utvecklas såväl genom stimulans-
åtgärder och kunskapsspridning som genom
olika former av reglering och tillsyn.

Regeringen tar nu ytterligare ett steg genom
att samordna insatserna för att öka tillgänglig-
heten m.m. för funktionshindrade. Regeringen
har i mars 1998 bildat en handikappdelegation
med företrädare för handikapporganisationerna
och en nationell samordningskommitté för han-
dikappfrågor som skall ha till uppgift att utarbeta
ett förslag till nationell handlingsplan för handi-
kappområdet. Planen skall grundas på FN:s
standardregler för att tillförsäkra människor med
funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet.

Psykiatrireformens huvuduppgift var att före-
slå åtgärder som förbättrar psykiskt funktions-
hindrade personers livsvillkor och livskvalitet.
Det finns ett fortsatt behov av att utveckla sam-
verkan mellan socialtjänst, psykiatrisk öppenvård
och primärvård. Andra parter, som t.ex. försäk-
ringskassan och arbetsförmedlingen, har även de
stor betydelse i sammanhanget. Det behövs
också åtgärder för att LSS-insatser i ökad ut-
sträckning skall komma psykiskt funktionshind-
rade till godo.

Personlig assistans är en värdefull och upp-
skattad insats för personer med omfattande
funktionshinder. Personlig assistans enligt LSS
och den statliga assistansersättningen enligt
LASS har inneburit ökad valfrihet, större infly-

tande och bättre livskvalitet för många svårt
funktionshindrade. Generellt sett kan det således
konstateras att syftet med insatsen personlig assi-
stans till stor del har uppnåtts. Det är viktigt att
även i fortsättningen noga följa hur denna stöd-
form utvecklas. Utredningen om bemötande av
äldre (SOU 1997:170) har föreslagit att den som
har personlig assistans enligt LSS med statlig
assistansersättning enligt LASS när han eller hon
fyller 65 år får behålla sin rätt till personlig assi-
stent och statliga assistansersättning även för
tiden därefter. Vid behandlingen av regeringens
proposition Nationell handlingsplan för äldre-
politiken (prop. 1997/98:113) har riksdagen givit
regeringen tillkänna att i samband med budget-
arbetet överväga om rätten till personlig assistans
kan utvidgas så att den som erhållit assistans före
65 års ålder får behålla denna även efter 65-års-
dagen. Regeringen avser att återkomma i frågan
under våren 1999.

Kostnaderna för den statliga assistansersätt-
ningen har fortsatt att öka om än i något lång-
sammare takt än tidigare år. Även om vidtagna
åtgärder har haft en viss effekt har dessa åtgärder
inte kunnat dämpa utgiftsutvecklingen, vilket har
påverkat andra insatser negativt. Det är viktigt att
komma fram till en långsiktig och stabil lösning
för stödformen utan att försämra livsvillkoren
för gruppen funktionshindrade. Utformningen
av lagen och genomförda regeländringar måste
analyseras noga innan ytterligare förändringar
övervägs. Som ett led i uppföljningen har rege-
ringen den 25 juni 1998 givit Riksförsäkrings-
verket uppdrag att göra en översyn av ersätt-
ningen för personlig assistans. I uppdraget ingår
bl.a. att kartlägga om det finns nödvändiga kost-
nader som inte täcks av den nuvarande schablo-
nen och i sådana fall pröva om det är möjligt att
ersätta sådana kostnader vid sidan av en scha-
blonersättning.

Ett slutdatum för vårdhemsawecklingen för
personer med utvecklingsstörning kan sägas ha
givit önskad effekt. Beslutet har bidragit till att
öka förutsättningarna för goda levnadsvillkor för
personer med funktionshinder.

5.3.3 Barn och ungdom

Den svenska familjepolitiken sätter barnets bästa
i centrum. Målet för barn- och familjepolitiken är
att garantera alla barns rätt till omvårdnad, trygg-
het och en god fostran.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Genom bestämmelserna i föräldrabalken
åläggs föräldrarna huvudansvaret för vård och
fostran av sina barn. Samhällets uppgift är att
stödja och komplettera föräldrarna så att goda
och trygga uppväxtvillkor kan garanteras för alla
barn.

Målet för den social omsorgen är att åstad-
komma en av god kvalitet med effektiv resurs-
användning som tillgodoser att barn och ung-
domar växer upp under trygga och goda för-
hållanden.

Socialtjänstens barn och ungdomsvård har
barn och ungdomar i åldrarna 0-20 år och deras
familjer som målgrupp. Socialtjänsten skall, i nära
samarbete med hemmen, se till att barn och ung-
domar som riskerar att utvecklas ogynnsamt får
det skydd och stöd de behöver, och om det är
motiverat med hänsyn till den unges bästa, vård
och stöd utanför hemmet. I enlighet med lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård
av unga (LVU) kan i vissa situationer beslut
fattas om tvångsingripande. Socialtjänsten har
också ett ansvar för vissa familjerättsliga upp-
gifter.

Tillstånd och utveckling

De flesta barn i Sverige lever under gynn-
samma förhållanden. Den fysiska hälsan hos barn
och unga är god. Sjuttiofem procent av barnen
lever tillsammans med båda sina föräldrar.
Emellertid separerar fler föräldrar än tidigare och
allt fler barn lever med en av sina föräldrar.

Barnombudsmannen redovisar i sin rapport till
regeringen för år 1998 - Liten blir stor - en un-
dersökning som Statistiska centralbyrån ge-
nomförde under vårterminen 1997 och som rik

tats till drygt 1 600 elever i närmare 100 klasser i
årskurs 4. Den ger en bild av hur 10-åringar själva
ser på sin tillvaro, vad de tycker om skolan och
vad de gör på fritiden. Undersökningen visar att
de allra flesta 10-åringar mår bra. Flertalet barn
trivs i sin vardag, med skolan, kamraterna och
olika fritidssysselsättningar.

De ekonomiska problem vårt land har haft
under 1990-talet och de konsekvenser detta
medfört i form av arbetslöshet och nedskär-
ningar i den offentliga sektorn har också drabbat
barnen. Föräldrars arbetslöshet eller risk för ar-
betslöshet har påverkat barnens situation. Större
barngrupper i förskola och skola har varit ett sätt
att begränsa kostnaderna i många kommuner. I
de förebyggande insatserna, liksom i de riktade
åtgärderna till de barn som har särskilda problem,
har nedskärningar bl.a. inneburit att väntetiderna
för utredning och behandling har blivit längre.

Sverige har de senaste åren haft en kraftig ned-
gång i födelsetalen till långt under reproduk-
tionsnivå. En betydande del av nedgången hänger
samman med att unga kvinnor väntar med att
föda sitt första barn. Detta gäller särskilt de med
låg utbildning. Det är sannolikt att denna
utveckling hänger samman med utvecklingen på
arbetsmarknaden. Statistiska centralbyrån följer
utvecklingen och analyserar orsaker till föränd-
ringarna.

Samhällets stöd i föräldraskapet ges framför
allt i samband med graviditet och under barnets
spädbarnstid. På mödra- och barnavårdscentraler
erbjuds föräldrar att delta i gruppverksamhet
som syftar till att öka kunskaperna om graviditet
och barnets nedkomst samt om spädbarnets be-
hov. Aven via barnomsorgen och skolan har

Tabell 5.3 Barn och unga, totalt antal samt per 10 000 invånare 0-17 år, som har varit föremål för någon insats enl. SoL
eller LVU någon gång under året

	1985	1990	1995	1996
Barn med någon insats*)
-i totalt antal	23 693	25 904	28 702	30 503
- i antal per 10 000 inv. 0-17 år	128	138	146	155
därav (per 10 000 inv. 0-17 år):
Med kontaktperson enl. SoL	42	64	88	90
Vård utom hemmet enl. SoL	62	60	57	57
Med kontaktperson enl. LVU	0,1	0,3	0,2	0,4
Omedelbart omhändertagande enl. LVU	4	5	7	7
Barn med vård enligt LVU totalt	35	21	22	23

SoL = Socialtjänstlagen, LVU = Lagen om vård av unga

*) Varje barn kan ha haft flera insatser, varför antalet barn med respektive insats inte summerar till totala antalet barn som haft någon insats.
Källa: SCB, S31 SM 8701 och 9101, SoS, Socialtjänst, 1996:11 och 1997:11

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

familjen möjlighet att delta i olika sorters föräld-
raverksamhet. Föräldrautbildning anordnas
också av frivilliga organisationer, föräldraföre-
ningar och studieförbund.

Barn, ungdomar och deras familjer med behov
av socialtjänstens hjälp och stöd erbjuds olika in-
satser såsom kontaktperson/kontaktfamilj, pla-
cering i familjehem eller i hem för vård eller bo-
ende (HVB) samt olika stödinsatser i öppna
former.

Cirka 28 000 barn berördes någon gång under
år 1996 av i tabellen uppräknade insatser från
socialtjänstens sida, vilket är en ökning med 1
000 barn jämfört med år 1995 och en ökning
med 6 000 barn sedan år 1990. I tabellen ovan
redovisas också antalet insatser per 10 000 barn
0-17 år. Av tabellen framgår att den största
ökningen återfinns i insatsen kontaktperson/
kontaktfamilj som mer än fördubblats sedan år
1985. Samtidigt har vård utom hemmet enligt
såväl socialtjänstlagen som LVU minskat under
samma period. Däremot har antalet akuta
omhändertaganden enligt LVU ökat. Andelen
pojkar som är föremål för insatser är fler än
antalet flickor och ökningen bland pojkarna är
större än bland flickorna.

I länsstyrelsernas rapporter från år 1997 fram-
kommer att kommunerna utvecklar öppen-
vårdsinsatser av olika slag. Flera länsstyrelser på-
pekar att de hyser farhågor att socialtjänsten, i sin
ambition att hålla kostnaderna nere, i vissa situa-
tioner alltför länge arbetar i öppenvård i stället
för att placera ett barn eller en ungdom utanför
hemmet.

Bampsykatrikommittén redovisar i sitt be-
tänkande, (SOU 1998:31) Det gäller livet, en en-
kät som kommittén genomfört bland ett urval
kommuner angående omfattningen av deras in-
satser gällande vård och stöd till barn och ung-
domar med psykiska problem. Kommittén upp-
skattar att dessa insatser är omfattande och berör
mångdubbelt fler barn och ungdomar än vad som
framkommer i den nationella statistiken.

De viktigaste statliga insatserna

En stor del av de verksamheter som påverkar
barnens situation handhas av kommuner och
landsting. Kommunsektorn har tilldelats extra
resurser för att de grundläggande verksamheter-
na vård, skola och omsorg skall kunna bedrivas
på ett tillfredsställande sätt. Detta förbättrar för-
utsättningarna för kommunerna att ge dessa

verksamheter både en rimlig dimensionering och
en tillfredsställande kvalitet.

FN:s konvention om barnets rättigheter
(barnkonventionen) är en av grundpelarna för
regeringens arbete med barnfrågor. Barnets bästa
skall sättas i främsta rummet vid alla åtgärder
som rör barn och barnperspektivet skall genom-
syra beslutsfattandet. Regeringen har tidigare i år
överlämnat en proposition till riksdagen (prop.
1997/98:182) Strategi för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter i Sverige.
Propositionen grundar sig huvudsakligen på
Barnkommitténs betänkande (SOU 1997:116)
Barnets bästa i främsta rummet.

Regeringen har den 19 december 1996 beslutat
att avsätta 10 miljoner kronor per år under en
tvåårsperiod, dvs. totalt 20 miljoner kronor, ur
Allmänna arvsfonden för projekt som avser att
öka kunskaperna om barnkonventionen i kom-
muner och landsting.

Efter Världskongressen mot kommersiell
sexuell exploatering av barn i Stockholm år 1996
har ett uppföljningsarbete påbörjats. Det natio-
nella uppföljningsarbetet inbegriper utarbetandet
av en nationell handlingsplan för åtgärder mot
kommersiell sexuell exploatering av barn. Planen
har i juli 1998 fastställts av regeringen.

Barnombudsmannen (BO) har regeringens
uppdrag att informera om barnkonventionen
och att granska om lagar och andra författningar
och deras tillämpning stämmer överens med åta-
gandena i konventionen. BO har också en opi-
nionsskapande funktion och skall verka för att
öka samhällets kunskap om barns och ungas
villkor. En utredare har nyligen tillkallats för att
se över Barnombudsmannens organisation, verk-
samhet och arbetsformer. Syftet är att precisera
ombudsmannens uppdrag i förhållande till andra
myndigheter och att stärka dess möjligheter att
verka för barnens intressen.

Från den 1 januari 1998 har socialtjänstlagen
tillförts ett uttalat barnperspektiv. Dels har det
införts en portalbestämmelse som säger att när
åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hän-
synen till barnets bästa kräver. Denna bestäm-
melse svarar mot artikel 3 i barnkonventionen.
Dels har en bestämmelse införts som stadgar att
barnets skall ha rätt att komma till tals vid
åtgärder som rör dem, i enlighet med barn-
konventionens artikel 12. Vidare har nya regler
för skydd, vård och behandling av barn och
ungdom tillkommit.

Socialstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag
att höja kvaliteten på socialtjänstens arbete med

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

barn och ungdomar. Många projekt har fått stöd
i syfte att utveckla nya metoder och höja kom-
petensen inom socialtjänsten. Årligen utgår
50 miljoner kronor i särskilda utvecklingsmedel
till kommunerna för att utveckla förebyggande
och öppenvårdsinsatser bl.a. inom ungdoms-
vården.

I länsstyrelsernas tillsynsuppdrag ingår att sär-
skilt inrikta tillsynen mot socialtjänstens arbete
med de mest utsatta grupperna som t.ex. barn
med behov av särskilt stöd och skydd och ung-
domar i riskzon.

Den 1 oktober 1998 träder ändringar i föräld-
rabalken i kraft som syftar till att betona vikten
av samförståndslösningar och underlätta för för-
äldrar att komma överens i frågor om vårdnad,
boende och umgänge. Socialtjänstens roll i såda-
na ärenden stärks genom att föräldrar med so-
cialtjänstens medverkan kan ingå avtal om vård-
nad, boende och umgänge. Det generella
statsbidraget till kommuner och landsting utökas
med 12 miljoner kr under det första året och 7,5
miljoner kr per år under följande år för att ge
förutsättningarna att klara åtagandet.

För att garantera vården av ungdomar i behov
av särskild tillsyn, inrättades år 1993 Statens in-
stitutionsstyrelse (SiS). I SiS uppdrag ingår att
svara för att de som behöver tvångsvård enligt
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga, bereds sådan vård. Vården skall vara
av hög kvalitet och tillgodose sådana stöd-och
vårdinsatser som kommunala huvudmän efter-
frågar inom ramen för en planerad vårdkedja.
Sådan vård har byggts ut med 80 platser sedan år
1994.

Riksdagen har nyligen beslutat att en ny fri-
hetsberövande påföljd för ungdomar, sluten
ungdomsvård, skall införas från och med
1 januari 1999 ( prop. 1997/98:96, bet.

1997/98:JuU21, rskr. 1997/98:275). Ungdomar
som har begått brott innan de fyllt 18 år kan
dömas till sluten ungdomsvård mellan 14 dagar
och 4 år istället för fängelse. Huvudprincipen
skall dock vara att ungdomar skall hållas utanför
kriminalvården. Domstolarna och åklagarmyn-
digheten får ett större inflytande över hur social-
tjänsten planerar och verkställer vårdplanen i de
fall ungdomar överlämnas till vård inom social-
tjänsten. Statens institutionsstyrelse har fått i
uppdrag att förbereda införandet av den nya
påföljden. SiS skall senast den 1 november 1998
rapportera vilka åtgärder som har vidtagits och
vilka ytterligare åtgärder som planeras.

Strategiför barnets rätt

I regeringens proposition Strategi för att för-
verkliga FN:s konvention om barnets rättigheter
i Sverige(prop. 1997/98:182) beskrivs en strategi
för det fortsatta arbetet med att förverkliga och
genomföra barnkonventionen i Sverige. I denna
strategi ingår bl.a. att barnkonventionen skall
vara ett aktivt instrument och genomsyra allt
statligt beslutsfattande som berör barn. Barnkon-
sekvensanalyser skall göras vid statliga beslut
som berör barn. Barnperspektivet skall i lämplig
omfattning finnas med i utredningsdirektiv.
Statligt anställda vars arbete har konsekvenser för
barn skall för att kunna stärka sin barnkompe-
tens och sina kunskaper om barnkonventionen
erbjudas utbildning och fortbildning. Barnstati-
stiken skall utvecklas. I samhälls- och
trafikplaneringen skall barns och ungdomars
inflytande och delaktighet utvecklas.

Målet är att konventionens innebörd skall
finnas med i allt offentligt beslutsfattande som
rör barn. Kommuner och landsting bör bl.a. er-
bjuda sin personal fortbildning om barnkonven-
tionen och även inrätta system för att kunna följa
hur barnets bästa förverkligas i det kommunala
arbetet.

I propositionen beskrivs områden där fortsatt
utredningsarbete och myndighetsuppdrag er-
fordras för att genomföra strategin. I propositio-
nen föreslås även att medel skall anslås för bl.a.
fortbildningsinsatser, metodutveckling samt ut-
veckling av barnstatistik. Regeringen föreslår att
medel avsätts under anslaget B9 Bidrag till ung-
domsvård och missbrukarvård m.m. Medel för
att täcka resekostnader vid återförandet av olov-
ligen bortförda barn överförs till utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan,
anslaget A 3 Ekonomiskt bistånd till svenska
medborgare i utlandet m.m.

Effekter av de statliga insatserna

Medvetenheten om barnkonventionen och vik-
ten av att det tillförs ett barnperspektiv i allt be-
slutsfattande som rör barn har ökat som en följd
av regeringens insatser på området. Barnpers-
pektivet har förstärkts och barnets bästa har
alltmer kommit i fokus inom såväl socialtjäns-
tens individ- och familjeomsorg, det familjerätts-
liga området som när det gäller barn som har be-
gått brott.

Inom ramen för regeringens informations-
satsning har stat, kommuner, landsting och fri-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

villigorganisationer gått samman för att föra ut
barnkonventionen till i första hand förtroende-
valda och tjänstemän som beslutar och planerar
inom områden som rör barn. De 20 miljoner
kronor som har avsatts har resulterat i olika pro-
jekt där bl.a. barn- och ungdomsplaner och barn-
konsekvensanalyser har blivit viktiga hjälpmedel
för den kommunala beslutsprocessen.

Ett utvecklingsarbete har påbörjats för att
barnperspektivet även skall beaktas i frågor som
rör samhälls- och trafikplanering och den fysiska
miljön i övrigt. Informations- och utbildnings-
satsningarna bidrar till att successivt ändra attity-
der, arbets- och förhållningssätt inom olika sam-
hällsområden och i olika verksamheter när det
gäller barn och barns behov.

I Socialstyrelsens redovisning av uppdraget att
följa upp barns villkor i förändringstider fram-
kommer både positiva och negativa drag inom
socialtjänsten. Kommunerna har generellt sett
inte minskat resurserna till bamavårdsinsatser
och resurserna till ungdomsvården har ökat på
många håll. Antalet anmälningar och ansök-
ningar har ökat. Kvaliteten på utredningarna har
höjts. Det finns dock, enligt Socialstyrelsen, be-
hov av fortsatt utveckling av socialtjänstens do-
kumentationssystem för att bättre kunna följa
upp arbetet med barn och ungdomar.

Socialstyrelsen och länsstyrelserna redovisar i
sina rapporter en fortsatt utveckling av öppen-
vårdsinsatser. I några rapporter varnas dock för
att utvecklingen har medfört en risk för att barn
och ungdomar som verkligen behöver vård
utanför hemmet inte får det i rätt tid. Regeringen
vill framhålla betydelsen av arbetet med att
utveckla kvaliteten inom socialtjänstens arbete
riktat mot barn och ungdomar.

Regeringens slutsatser

Barnkonventionens budskap kan sammanfattas
med orden: Barn skall respekteras. Förverkligan-
det av barnkonventionen i Sverige är en ständigt
pågående process som måste hållas levande. Ar-
betet med att förankra det synsätt som genom-
syrar barnkonventionen är långsiktigt. Barnkon-
ventionen skall vara ett verktyg i arbetet med att
gradvis förbättra barns villkor. Det handlar om
att ändra attityder, förhållningssätt och arbetssätt
i olika verksamheter och på olika nivåer i sam-
hället. Det krävs därför satsningar för att höja
medvetenheten hos beslutsfattare och vuxna som
arbetar med barn samt hos barn och ungdomar

själva. På så sätt kan barnperspektivet utvecklas
så att barnets bästa verkligen sätts i centrum. Det
gäller såväl de generella insatserna t.ex. i form av
barnhälsovård, förskoleverksamhet och skola
som de riktade insatserna till barn och ungdomar
i utsatta situationer inom bl.a. socialtjänsten och
barnpsykiatrin.

Samhällets stöd i föräldraskapet är en viktig
del av familjepolitiken. Föräldrautbildningsut-
redningen har avlämnat sitt betänkande Stöd i
föräldraskapet (SOU 1997:161). Förslagen i be-
tänkandet har inriktningen att stärka den befint-
liga föräldrautbildningen och att vidareutveckla
modeller för föräldrautbildning och annat stöd i
föräldraskapet, bl.a. för föräldrar till tonårsbarn.
Regeringens avsikt är att senare återkomma i
frågan.

De ändringar som nyligen genomförts i so-
cialtjänstlagen och föräldrabalken kommer att
ställa nya krav på socialtjänstens arbete. Social-
styrelsen kommer att få i uppdrag att utveckla
metoder och stödja kompetensutveckling inom
socialtjänstens barn- och ungdomsarbete.

5.3.4 Socialt utsatta

Målet för år 1997 är att åstadkomma en social
omsorg av god kvalitet med effektiv resurs-
användning som tillgodoser den enskilde indivi-
dens behov av stöd och bistånd i samband med
försörjningssvårigheter eller andra sociala
problem.

Kommunen har det yttersta ansvaret för att
människor i utsatta situationer får det stöd och
den hjälp de behöver. Kommunernas socialtjänst
svarar för olika former av individuellt bistånd.

Socialtjänsten har uppgifter på såväl individ-
som grupp- och samhällsnivå och skall arbeta
med både förebyggande insatser och med vård
och behandling. Det individuella bistånd som ges
genom socialtjänstens försorg skall utformas så
att det stärker den enskildes möjligheter att leva
ett självständigt liv. Valet av bistånd får inte sty-
ras av mekaniskt utformade åtgärdsmodeller utan
måste alltid utgå från vad som är mest ändamåls-
enligt i det enskilda fallet.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tillstånd och utveckling

Det ansträngda ekonomiska läget i landet har
under en stor del av decenniet präglat arbetet
inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg.
Arbetslösheten och förändringar i socialförsäk-
ringssystemen har medfört att fler människor än
tidigare har kommit att behöva socialtjänstens
hjälp. Samtidigt har kommunernas resurser för
att ge stöd och hjälp varit mer begränsade än
tidigare.

Socialbidraget är avsett att vara ett tillfälligt
yttersta skyddsnät för hushåll som inte kan få sin
försörjning tryggad genom förvärvsarbete eller
andra inkomstkällor. Socialbidrag kan även be-
höva utgå när socialförsäkringssystemet och öv-
riga ekonomiska förmåner i samhället är otill-
räckliga. Den enskilde skall genom biståndet
tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Hänsyn skall
därvid tas till egna inkomster eller tillgångar. Bi-
ståndet skall utformas så att det stärker den en-
skildes möjligheter att leva ett självständigt liv.

Den kraftiga ökning av socialbidraget som
skett under större delen av 1990-talet har avtagit
de senaste åren och sedan det andra kvartalet

1997 sjunker kostnaderna för socialbidrag och
introduktionsersättning för flyktingar. Svenska
Kommunförbundet bedömer i sin prognos för år

1998 att minskningen av de totala socialbidrags-
kostnaderna kan komma att uppgå till 6 procent,
vilket motsvarar ca 600 miljoner kronor.

Kostnadsutvecklingen avspeglar dels det för-
bättrade arbetsmarknadsläget och dels det mins-
kade flyktingmottagandet. Svenska Kommun-
förbundet antar dock att många flyktingar
kommer att behöva socialbidrag även efter det
att introduktionsperioden upphört vilket kan re-
ducera effekten av den totalt sett gynnsamma ut-
vecklingen av socialbidraget och introduktions-
ersättningen.

Sammanfattningsvis kan konstateras:

- År 1997 utbetalades sammanlagt ca

12,4 miljarder kronor i socialbidrag och in-
troduktionsersättning vilket är en ökning
med 4 procent jämfört med år 1996.

- Socialbidragskostnaderna minskar i ålders-
gruppen 18-19 år.

- Antalet bidragstagare har minskat något år
1997 i jämförelse med året innan, medan
däremot antalet hushåll är konstant. År
1997 erhöll 749 000 personer (403 000 hus-

håll) socialbidrag eller introduktionsersätt-
ning för flyktingar.

Den genomsnittliga bidragstidens längd har
ökat marginellt under år 1997 men är oför-
ändrad i de yngre åldersgrupperna. Hus-
hållen fick socialbidrag i genomsnitt

5,6 månader.

I spåren av den förändrade arbetsmarknaden med
en hög arbetslöshet och ett högt flyktingsmot-
tagande under periodens inledning ökade social-
bidraget kraftigt under en stor del av 1990-talet.
Mellan åren 1990 och 1996 fördubblades kostna-
derna och antalet bidragshushåll ökade med nära
45 procent under samma period. De förändringar
i välfärdssystemen som gjorts under 1990-talet i
syfte att sanera de offentliga finanserna antas
också ha bidragit till ökningen.

Diagram 5.1

Utgivet socialbidrag åren 1990 -1997

Miljoner kronor

Det är framförallt grupper som har svårt att
hävda sig på arbetsmarknaden som blir bidrags-
beroende, bl.a. ungdomar och invandrare. Av
samtliga bidragshushåll är 62 procent ensamstå-
ende utan barn. Av samtliga ensamstående
kvinnor med barn fick 36 procent socialbidrag.
Socialbidragstagare är i stor utsträckning yngre
personer. Cirka hälften av bidragstagarna är
under 25 år. Tre fjärdedelar av hushållen består av
svenska medborgare och en fjärdedel utländska.
Ålderspensionärer har länge varit få bland social-
bidragstagarna men under 1990-talet har alltfler
äldre fått socialbidrag. De flesta är invandrare bo-
satta i storstadskommunerna som inte är berät-
tigade till ålderspension i Sverige.

Många kommuner arbetar aktivt för att social-
bidragstagare ska komma ur sitt bidragsberoende
genom att erbjuda arbete, sysselsättning eller
andra aktiviteter i syfte att förkorta social-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

bidragstiden. Arbetet bedrivs i många fall i sam-
verkan med andra myndigheter såsom arbets-
förmedlingen och försäkringskassan. Samverkan
syftar till att använda myndigheternas gemen-
samma resurserna på ett för individen mer effek-
tivt sätt och undvika att människor hamnar i en
rundgång mellan de olika myndigheterna.

Allmänt har det de senaste åren skett en mer
restriktiv tolkning av 6 § socialtjänstlagen.
Mycket tyder på att utvecklingen förstärkts
genom uppdelningen av socialtjänstens individ-
och familjeomsorg i specialiserade enheter. Läns-
styrelsen har i sina tidigare årsrapporter påpekat
att handläggningen av ekonomiskt bistånd riske-
rar att ske utifrån ett alltför snävt perspektiv där
individens ekonomi blir den enda bedömnings-
grunden, vilket kan leda till att människor med
mer komplexa problem inte får den hjälp de be-
höver. Vidare har länsstyrelserna uppmärksam-
mat brister i socialtjänstens bemötande av den
enskilde och en återkommande kritik rör social-
tjänstens handläggning och dokumentation. I
olika sammanhang har också konstaterats att det
finns stora variationer i socialbidragsbeslut, både
mellan kommunerna och mellan olika hand-
läggare i en och samma kommun.

En tydlig konsekvens av de samhällsföränd-
ringar som skett under 1990-talet är att social-
bidragets roll har förändrats. Från att tidigare i
allt väsentligt fungerat som ett sista skyddsnät
för människor med försörjningssvårigheter som
uppkommit trots förekomsten av de generella
socialpolitiska stödformerna har socialbidraget
nu för vissa grupper kommit att fungera som ett
långvarigt försörjningsstöd.

Under senare år har från olika håll signalerats
att hemlösheten har ökat och att de hemlösas
situation har försvårats. En orsak kan vara ökade
svårigheter på bostadsmarknaden för socialt ut-
satta. Det kan även till viss del förklaras genom
de förseningar som uppstått i samband med psy-
kiatrireformen som trädde i kraft i januari 1995.
Förändringen innebar att kommunerna fick an-
svaret för öppenvård av de psykiskt funktions-
hindrade som tidigare vårdats inom ramen för
landstingens slutenvård.

De viktigaste statliga insatserna

Ansvaret för socialtjänsten, såväl vad gäller de
olika verksamheterna som kostnaderna för so-
cialbidrag, ligger hos kommunerna. Staten ger
finansiellt stöd genom det generella statsbidraget

och genom vissa specialdestinerade statsbidrag,
t.ex. statlig ersättning för mottagandet av flyk-
tingar.

Socialtjänstlagen (1980:620) styr kommuner-
nas socialtjänstverksamhet. Riksdagen beslutade i
juni 1997 om vissa ändringar i socialtjänstlagen
(prop. 1996/97:124, bet. 1996/97:SoU18, rskr.
1996/97:264). En av de viktigaste förändringarna
gäller socialbidraget där den enskildes rätt till bi-
stånd har preciserats genom nya bestämmelser
om försörjningsstöd och annat bistånd. Riks-
dagens beslut innebär att socialtjänstlagen preci-
serar vad som ingår i den s.k. riksnormen. Av-
sikten är att skapa förutsättningar för att
bedömningen av socialbidrag skall bli likvärdig
oberoende av var i landet man bor. Socialtjäns-
tens skyldighet att bistå den enskilde med aktiva
åtgärder förtydligas. Vidare innebär föränd-
ringarna en markering av den enskildes ansvar att
göra vad han eller hon kan för att bli självför-
sörjande. I lagen infördes också en bestämmelse
om att socialtjänstens insatser skall vara av god
kvalitet. För att utföra socialtjänstens uppgifter
skall det finnas personal med lämplig utbildning
och erfarenhet. Socialstyrelsen och länsstyrelser-
na har regeringens uppdrag att i sin verksamhet
följa effekterna av de genomförda förändringar-
na.

Den höga ungdomsarbetslösheten under sena-
re år har accentuerat behovet av att finna mer
ändamålsenliga metoder i arbetet med arbetslösa
ungdomar, som ett alternativ till socialbidrag.
Därför infördes den 1 januari 1998 en s.k. ut-
vecklingsgaranti för ungdomar. Syftet är att öka
ungdomars möjlighet att ta sig in på den reguljära
arbetsmarknaden och därmed minska risken att
hamna i långvarig arbetslöshet och i långvarigt
beroende av socialbidrag. Utvecklingsgarantin
innebär att kommunerna har möjlighet att åta sig
en skyldighet att erbjuda ungdomar mellan 20
och 24 år som står till arbetsmarknadens för-
fogande, en aktiverande och utvecklande insats
på heltid. Ungdomar som är berättigade till so-
cialbidrag får en kommunalt finansierad utveck-
lingsersättning motsvarande minst socialbidrags-
nivån.

Den statliga tillsynen över socialtjänsten ut-
övas av Länsstyrelsen och Socialstyrelsen. Till-
synen omfattar såväl kommunernas socialtjänst
och olika institutioner inom socialtjänsten som
enskilda vårdhem och bedrivs på både nationell
och regional nivå. Länsstyrelsernas tillsyn och
uppföljning avser såväl hanteringen av enskilda
ärenden som uppföljning av verksamheter.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Av länsstyrelsernas årsredovisningar framgår
att handläggningen av individuella ärenden är ett
betydande inslag i arbetet även om det finns en
strävan att förskjuta tyngdpunkten mot en mer
övergripande tillsyn. Totalt sett är antalet till-
synsärenden relativt få.

Behovet av att se över formerna och organisa-
tionen av tillsynen över socialtjänsten har aktua-
liserats i olika sammanhang. Ytterligare medel
för tillsyn har avsatts inom äldreområdet. Den
särskilde utredare (dir. 1997:109) som har rege-
ringens uppdrag att se över vissa frågor som rör
socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter
har i uppdrag att lämna förslag till hur tillsynen
kan förbättras och effektiviseras. I detta sam-
manhang skall även förutsättningen för en bättre
samordning av tillsynen över socialtjänsten samt
hälso- och sjukvården analyseras. Uppdraget
skall vara slutfört under våren 1999.

På grundval av Kvinnovåldskommissionens
(SOU 1995:60) och Prostitutionsutredningens
(SOU 1996:15) betänkanden har riksdagen på
regeringens förslag fattat beslut (prop.
1997/98:55, bet. 1997/98:JuU13, rskr.
1997/98:250) om åtgärder för att motverka våld
mot kvinnor. Åtgärderna sker inom ett brett fält
och innebär skärpt lagstiftning, en ökad satsning
på förebyggande insatser samt åtgärder som syf-
tar till att utsatta kvinnor skall få ett bättre be-
mötande och omhändertagande. Köp av sexuella
tjänster förbjuds. Socialtjänstlagen kompletteras
med en ny bestämmelse som innebär att social-
nämnden bör verka för att kvinnor som är eller
har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i
hemmet får stöd och hjälp att förändra sin situa-
tion. Kvinnojourerna får ett ökat årligt stöd med
6 miljoner kronor. En satsning på fortbildning
genomförs som riktas till personal inom social-
tjänsten, rättsväsendet och hälso- och sjukvår-
den. Socialstyrelsen ges i uppdrag att leda ett ut-
vecklingsarbete i frågor om våld mot kvinnor
och prostitution. I uppdraget ingår att i samråd
med bl.a. kvinnojourerna, utreda frågan om en
central kristelefon för våldsutsatta kvinnor.

I syfte att förbättra situationen för hemlösa-
avsatte regeringen i mars 1997 30 miljoner
kronor ur Allmänna arvsfonden under en treårs-
period. Medlen skall användas för ideella
organisationers kostnader för att tillsammans
med berörda kommuner utveckla och pröva nya
modeller för stöd och boende för personer med
psykiska funktionshinder. Därvid skall projekt i
storstadsområden särskilt uppmärksammas.

Effekter av de statliga insatserna

Den statliga tillsynen har bidragit till att ge rege-
ringen viktigt underlag vad gäller situationen
inom socialtjänsten.

Ändringarna i socialtjänstlagen trädde i kraft
1 januari 1998 varför det ännu är för tidigt att
fullt ut bedöma effekterna av förändringarna.
Den första redovisningen tyder på att bestäm-
melserna som rör socialbidraget inledningsvis
fört med sig en del tillämpningsproblem men att
det pågår arbete i kommunerna med att anpassa
verksamheten efter de nya förutsättningarna,
t.ex. genom att utarbeta egna riktlinjer för det
bistånd som ligger utanför det lagstadgade för-
sörjningsstödet.

En första uppföljning av ungdoms garantin för
arbetslösa ungdomar visar att satsningen hittills
varit lyckad i den bemärkelsen att de flesta av
landets kommuner valt att ansluta sig. Enligt de
uppskattningar som gjorts efter första halvåret
1998 beräknas 250 av landets 288 kommuner
komma att ansluta sig till utvecklingsgarantin. I
augusti 1998 var 2 500 ungdomar sysselsatta i
någon aktivitet kopplad till garantin. Att arbets-
lösheten bland ungdomar nu är betydligt lägre än
när garantin utformades under hösten 1997 har
givetvis betydelse för hur garantin fortsättnings-
vis kommer att användas.

Regeringens slutsatser

Analysen av de förändringar som inträffat och de
förändringar som kan förutses framledes motive-
rar enligt regeringens bedömning ett fortsatt ut-
redningsarbete på en rad, för socialtjänsten, vik-
tiga områden. En särskild utredare har därför
tillkallats med uppgift att göra en översyn av
vissa frågor som rör socialtjänstlagen och social-
tjänstens uppgifter. Utredaren har i uppdrag att
analysera och lämna förslag som bl.a. rör lagens
konstruktion och struktur, socialtjänstens finan-
siering, socialtjänstens uppgifter och kompe-
tensområden samt organisationen och former för
tillsynen över socialtjänsten. Utredaren skall
även lämna förslag på hur den ekonomiska
tryggheten för vissa äldre invandrare skall utfor-
mas. Socialbidraget har kommit att fungera som
ett långvarigt försörjningsstöd för vissa grupper
som inte kvalificerat sig för det generella social-
försäkringssystemet. Ålderspensionärer med in-
vandrarbakgrund är en grupp som ofta är hän-
visade till socialbidrag på grund av att de inte är

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

berättigade till svensk pension. Det finns därför
skäl att se över socialbidragets funktion för bl.a.
dessa grupper i syfte att hitta andra lösningar än
socialbidrag.

Socialbidraget är välfärdssystemens yttersta
skyddsnät. En ökning av antalet socialbidrags-
tagare måste därför uppfattas som en allvarlig
varningssignal. Det gör det särskilt angeläget att
följa och analysera utvecklingen av socialbidraget
och därvid bl.a. uppmärksamma förändringar
som genomförs inom de generella systemen eller
förändringar som sker på arbetsmarknaden som
påverkar möjligheterna till försörjning.

Situationen för hemlösa har försvårats och
regeringen vill i samarbete med ideella krafter,
särskilt i storstäderna, satsa resurser och vidta
åtgärder för att förbättra situationen för hemlösa.
Regeringen anser att ytterligare medel bör anslås
under en treårig försöksperiod till nyskapande
projekt för de bostadslösa.

5.3.5 Alkohol och narkotika

Alkoholpolitik

Målet för den svenska alkoholpolitiken är att
minska alkoholens medicinska och sociala
skadeverkningar genom att påverka skadligt
dryckesbeteende och därigenom minska total-
konsumtionen. I en nationell handlingsplan för
alkohol- och narkotikaförebyggande arbete finns
olika delmål preciserade. Insatser skall genom-
föras som vidmakthåller eller förstärker en opi-
nion till förmån för återhållsamma alkoholvanor
i befolkningen och för punktnykterhet när det
gäller vissa grupper och i vissa situationer. Detta
innebär att en alkoholfri uppväxt skall främjas i
syfte att skjuta upp alkoholdebuten, att trafiken,
kvinnans graviditetsperioder och arbetsplatserna
skall vara alkoholfria, berusningsdrickande mot-
verkas och att återhållsamma alkoholvanor i be-
folkningen uppmuntras genom bland annat
omfattande opinionsbildning.

Tillstånd och utveckling

Det finns idag oroande tecken på att det sker en
ökning av alkoholkonsumtionen bland allt yngre
ungdomar. Flera undersökningar under det
senaste året visar att andelen ungdomar som ofta
berusar sig ökar och andelen som aldrig berusar
sig minskar. Flickornas andel av den totala alko-

holkonsumtionen har också ökat kraftigt sett i
ett längre tidsperspektiv.

Det är framför allt de lättillgängliga dryckerna
folköl, starköl och illegala alkoholdrycker
(hembränt och smuggelsprit) som har ökat. År
1996 utgjorde de illegala dryckerna omkring
13 procent av den totala alkoholkonsumtionen.

Diagram 5.2

Fördelning av den totala alkoholkonsumtionen 1996

A Registrerad alkohol (sprit,vin.öl.starköl)

B Oregistrerad sprit, hemtillverkat

C Oregistrerad sprit, smugglad

D Oregistrerad sprit, legalt införd

E Oregistrerat vin

F Oregistrerat starköl

I och med skattesänkningen på starköl från
1 januari 1997 med nästan 20 procent har stark-
ölskonsumtionen ökat. För vissa grupper närmar
sig ölkonsumtionen 1970-talets nivå.

Förutsättningarna att i fortsättningen bedriva
en traditionell svensk alkoholpolitik har ändrats i
och med det svenska EU-inträdet och den ökade
internationaliseringen. Det har medfört att
statens insatser för att upprätthålla de alkohol-
politiska målen har förnyats.

I målet C-l 85/95, åklagaren mot Harry
Franzén, prövade EG-domstolen de svenska be-
stämmelserna om Systembolagets detalj handels-
monopol och dess funktionssätt mot artikel 37 i
EG-fördraget, som reglerar anpassningen av
statliga handelsmonopol. Domstolen slog fast att
ett statligt detaljhandelsmonopol för alko-
holdrycker utformat och anpassat såsom det
svenska Systembolaget inte stred mot artikel 37 i
EG-fördraget.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Diagram 5.3

Den beräknade genomsnittliga årliga alkoholkonsumtionen, mätt i liter

ren alkohol, bland pojkar och flickor 16 - 19 år

Öl klass II o s taköl P ojka 16-19 ir
Öl klass IIostaköl Flickor Tö-På^-

För svenskt vidkommande var EG-domstolens
beslut mycket viktigt ur folkhälsopolitisk
synvinkel. EG-domstolen kritiserade dock det
svenska partihandelssytemet och menade att
detta utgör ett hinder för import av alkohol-
drycker från övriga medlemsstater och att villko-
ren för att erhålla sådana tillstånd - bl.a. alltför
höga avgifter och krav på lagringskapacitet - inte
står i proportion till syftet att skydda folkhälsan.
Med anledning av kritiken sänkte regeringen an-
söknings- och tillsynsavgifterna samt förenklade
föreskrifterna kring lager och distribution av al-
koholdrycker.

EG-kommissionen har dock den 5 maj 1998 i
en formell underrättelse och med stöd av EG-
domstolens dom i Franzénmålet riktat fortsatt
kritik bl.a. mot att de svenska tillsynsavgifterna
för partihandlare fortfarande anses vara för höga
och diskriminerar utländska alkoholexportörer
och försvårar framför allt för små företag att
komma in på den svenska marknaden. Den for-
mella underrättelsen innehåller även kritik mot
att restauranger som har serveringstillstånd också
måste ha partihandelstillstånd för att kunna im-
portera alkoholdrycker för den egna verksam-
heten samt att det svenska regelsystemet inte

möjliggör att alkoholdrycker kan sändas som
gåva från ett annat EU-land till en mottagare i
Sverige.

Alkoholinspektionen har den 1 september till
regeringen överlämnat en utvärdering av kom-
munaliseringen av hanteringen av serverings-
ärenden från länsstyrelserna till kommunerna.
Kommunaliseringen rapporteras i huvudsak ha
fungerat bra men att bl.a. brister i kontrollen av
folkhälsoförsäljningen förekommer

De viktigaste statliga insatserna

Folkhälsoinstitutet i samarbete med Central-
förbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
(CAN) följer konsumtions- och skadeutveck-
lingen på alkoholområdet. Institutet fördelar
också vissa medel till projekt och till viss alko-
holforskning samt genomför utvärderingar av
det förebyggande arbetet. En omfattande
kampanj mot ungdomars alkoholkonsumtion
har genomförts under 1997.

Den ökade gränshandeln och internet- och
postorderförsäljningen, ifrågasättandet av parti-
handelsreglerna samt den ökade smugglingen av
alkohol har rest krav på nya arbetssätt och meto-
der som kan komplettera den nuvarande alko-
holpolitiken för att förhindra en ökad konsum-
tion.

Regeringen inrättade under 1997 en nationell
ledningsgrupp för alkohol- och narkotikaföre-
byggande insatser under socialministerns led-
ning. Ledningsgruppens uppgift är att bygga upp
ett långsiktigt förebyggande arbete som kan
kompensera de förändringar som EU-medlem-
skapet medfört för den svenska alkoholpolitiken.
Det handlar om insatser som direkt kan påverka
människors förhållningssätt och vanor och som
också ökar det individuella ansvarstagandet. Det
handlar vidare om att i ökad utsträckning ut-
veckla hållbara lokala strategier som också inne-
bär ett ökat lokalt ansvarstagande. Detta är en
omställningsprocess som kräver insatser under
lång tid framöver. Ledningsgruppen har tagit
initiativ till ett antal nationella projekt i syfte att
stimulera en sådan utveckling. För bl.a. detta än-
damål har 30 miljoner kronor årligen avsatts.

Regeringen tog också ett samarbetsinitiativ
genom att tillsätta en kommitté som skall ut-
veckla samarbetet mellan berörda myndigheter,
försäkringsbolag och olika branschorganisationer
på alkoholområdet. Kommittén kallar sig Obe-
roende Alkoholsamarbetet (OAS). Utgångs-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

punkten för samarbetet är de prioriteringar som
gjorts i den nationella handlingsplanen för alko-
hol- och narkotikaförebyggande insatser. Upp-
giften är att uppmuntra olika aktörer, såsom
företag, branschorganisationer, försäkringsbolag,
berörda myndigheter och andra att engagera sig i
arbetet mot missbruk och alkoholskador. Ett
prioriterat område där samtliga inblandade har
gemensamma intressen är insatser som mot-
verkar den illegala alkoholhanteringen, dvs. ille-
galt tillverkad eller insmugglad alkohol och lang-
ning till ungdomar. Här pågår en omfattande
opinionsinsats som planeras fortsätta under de
närmaste åren och som löpande kommer att ut-
värderas. Kostnaden för insatsen, som för år
1998 uppgår till drygt 20 miljoner kronor, finan-
sieras till hälften av staten och till hälften av
branschorganisationerna. Flera andra initiativ har
tagits och planeras när det gäller att åstadkomma
t.ex. en alkoholfri trafik, alkoholfria
arbetsplatser, alkoholfri uppväxt och alkoholfria
graviditetsperioder. Kommittén kommer inom
kort att lämna förslag till hur verksamheten kan
permanentas och finansieras.

I syfte att samordna och effektivisera verk-
samheten på alkohol- och narkotikaområdet har
Statskontoret givits i uppdrag att se över myn-
dighetsstrukturen på alkohol- och narkotikaom-
rådet utifrån en förändrad verklighet såväl cent-
ralt som regionalt. Statskontoret har den
1 oktober 1998 överlämnat ett principiellt förslag
till en ny myndighetsstruktur och ansvarsfördel-
ning på alkohol- och narkotikaområdet. För-
slaget bereds inom Regeringskansliet.

Situationen på alkoholpolitikens område
kräver en hög grad av samordning, effektivitet
och en ledningsorganisation med hög beredskap
för olika varierande insatser. Ett omfattande ut-
vecklingsarbete har fortsatt i ledningsgruppens
regi och under år 1999 skall den nationella alko-
hol- och narkotikaförebyggande handlingsplanen
förnyas. Ett framtidsscenarieprojekt om hur
alkohol- och narkotikasituationen i Sverige kan
komma att se ut år 2005 har bl.a. genomförts
som ett av flera underlagsmaterial för revide-
ringen av handlingsplanen.

Med anledning bl.a. av den kritik som EG-
domstolen och EG-kommissionen riktat mot
vissa bestämmelser i alkohollagen har regeringen
under 1998 tillsatt en utredning - Alkoholutred-
ningen - med uppdrag att se över vissa bestäm-
melser i alkohollagen samt lagen om försäljning
av teknisk sprit m.m. I uppdraget ingår att kart-
lägga hur lagstiftningen tillämpas och huruvida

erfarenheterna från tillämpningen visar att änd-
ringar, förtydliganden eller tillägg behövs på sär-
skilda punkter. Även frågan om hur
folkölstillsynen kan förbättras ingår i utrednings-
uppdraget. Utredningen skall slutredovisa
uppdraget till regeringen senast den 31 december
1999. De delar av uppdraget som handlar om
EG-kommissionens kritik mot Sverige, dvs.
hanteringen av gåvoförsändelser och kommer-
siella försändelser till enskilda samt frågan om
yrkesmässig import av alkoholdrycker, skall
dock redovisas till regeringen snarast möjligt
men senast den 31 december 1998.

Alkoholreklamutredningen som haft till upp-
gift att se över nuvarande marknadsföringsregler
har överlämnat sitt slutbetänkande. Förslaget har
remissbehandlats och bereds f.n. inom Rege-
ringskansliet. En proposition beräknas överläm-
nas till riksdagen under våren 1999.

Sverige har tillsammans med Finland ansökt
och erhållit medel från EU-kommissionen för att
genomföra en länderjämförande undersökning
om alkoholproblemens omfattning och hur al-
koholpolitiken ser ut i samtliga EU-länder. Av-
sikten med denna undersökning, som skall vara
klar under år 2000, är att den skall tjäna som un-
derlag för diskussioner inom EU.

Sverige kommer att under år 2000 stå som
värd för en europeisk WHO-konferens om al-
koholpolitik.

Regeringen har genom Allmänna arvsfonden
under år 1997 beslutat om 15 miljoner kronor till
Folkhälsoinstitutet för stöd till olika ideella or-
ganisationers barn- och ungdomsprojekt som
ligger i linje med den nationella handlingsplanen
för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser.
För åren 1998 och 1999 har regeringen genom
Allmänna arvsfonden tillskjutit ytterligare
10 miljoner kronor.

Effekter av de statliga insatserna

Inrättandet av den Nationella ledningsgruppen
för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser
och branschsamarbetet i OAS har tillsammans
med Folkhälsoinstitutets och Alkoholinspek-
tionens insatser lett till en ökad aktivitet på
alkoholområdet. Flera nationella projekt har
initierats och ett trettiotal regionala konferenser
har hållits över hela landet för att få i gång lokala
aktiviteter på området. Branschsamarbetet har
inneburet att nya kommunikationskanaler och
kontaktytor ställts till förfogande för informa-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

tion i alkoholfrågan. Informationsmaterial har
t.ex. kunnat spridas till samtliga livs-
medelshandlare, restauranganställda, bryggerian-
ställda, försäkringsanställda samt anställda vid
berörda myndigheter m.fl. Utvärdering av de
olika insatserna är inplanerade men det är ännu
alltför tidigt för att uttala sig om effekterna av de
vidtagna åtgärderna. Regeringen bedömer dock
att de insatser som hittills genomförts har
fungerat och varit nödvändiga för att få igång en
aktiv process. Regeringen har också en hög
beredskap för att vidta ytterligare åtgärder om
situationen så kräver. Även internationellt och på
europeisk nivå har olika framgångsrika initiativ
tagits och ytterligare insatser planeras för att även
påverka framför allt EU att lyfta fram
alkoholfrågan på dagordningen.

Regeringens slutsatser

Sveriges inträde i EU har förändrat förutsätt-
ningarna för den svenska alkoholpolitiken. Målet
att begränsa alkoholens skadeverkningar genom
att motverka skadliga dryckesmönster och
minska den totala konsumtionen av alkohol
ligger fast. EU-medlemskapet gör det dock nöd-
vändigt att söka nya metoder för det före-
byggande arbetet för att kunna upprätthålla
målet. I den nya situationen behöver samhällets
olika insatser på området samordnas bättre än
hittills.

Den nationella ledningsgruppens insatser är
därför av stor betydelse för det fortsatta alkohol-
och narkotikaförebyggande arbetet. I syfte att
understödja ett långsiktigt alkohol- och narko-
tikaförebyggande arbete för att kunna ha en hög
handlingsberedskap gentemot de framtida ut-
maningarna behövs även fortsättningsvis medel
till regeringens disposition.

På alkoholforskningens område behöver kon-
sumtionsforskningen utvecklas och stimuleras.
Förberedelsearbetet för att skapa ett särskilt
Centrum för alkohol- och narkotikaforskning
pågår under ledning av Socialvetenskapliga
forskningsrådet. En föreståndarprofessur har
utlysts som kommer att tillsättas inom kort. Re-
geringen anser att Folkhälsoinstitutets erfaren-
heter är av stort värde i det fortsatta arbetet.
Även Folkhälsoinstitutets medel för alkohol-
och narkotikaforskning bör därför samordnas
med den tänkta verksamheten.

Narkotikapolitik

Det yttersta målet för den svenska narkotikapo-
litiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle.
Sveriges ansträngningar att bekämpa narkotika-
missbruket skall även fortsättningsvis bygga på
en kombination av målinriktade förebyggande
insatser, ett varierat utbud av behandlingsformer
och fortlöpande kontrollinsatser. Denna politik
måste förverkligas på såväl lokal som nationell
nivå. Avsikten är att motverka droganvändning
bland ungdomar och att erbjuda adekvata vård-
och rehabiliteringsinsatser till alla som utvecklat
ett missbruk.

Det är på lokal nivå som politikens trovärdig-
het prövas. Narkotikapolitiska insatser bör där-
för samordnas kommunalt och regionalt, med
särskild betoning på förebyggande insatser rikta-
de till unga människor.

Den svenska narkotikapolitiken ligger till
grund för Sveriges internationella engagemang.
Målet är att på ett globalt plan utveckla insatserna
för att möta narkotikahotet. Sverige motverkar
aktivt alla försök till nedrustning av narkotika-
kontrollen.

Insatser och åtgärder inom narkotikapoliti-
kens område ram skall baseras på kunskap om
faktiska förhållanden och utvärderingar av
effekterna av olika insatser.

Tillstånd och utveckling

Tillgången på narkotika i världen är mycket stor,
vilket också Sverige känner av. Produktionen av
illegal narkotika ökar, samtidigt som den illegala
handeln med narkotika blir alltmer välorganise-
rad och svårare att bekämpa. De politiska och
ekonomiska förändringarna i Ost- och Central-
europa har ökat riskerna för att narkotika skall
spridas såväl inom regionen som till andra länder.
Skillnaden mellan renodlade producent- eller
konsumentländer har jämnats ut; där det finns
narkotika, där växer också missbruket.

I Sverige har omkring 8 procent av den vuxna
befolkningen någon gång under sin livstid prövat
narkotika. Cannabis är det ojämförligt vanligast
förekommande preparatet, både bland ungdomar
och vuxna. När det gäller det tunga missbruket
dominerar amfetamin. Heroinmissbruket synes
vara relativt konstant även om vissa data tyder på
en viss ökning av rökheroinet.

Från flera länder i Europa kommer rapporter
om en positivare inställning till droger bland

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ungdomar och en ökning av missbruket. De
regelbundna undersökningar om drogvanorna
hos elever i årskurs 9 i grundskolan visar att erfa-
renheten av narkotika ökar också i Sverige. An-
delen ungdomar som någon gång prövat narko-
tika var under större delen av 1980-talet cirka
4 procent för att under 1990-talets första hälft
successivt öka till omkring 7-8 procent. Därefter
har andelen legat på samma nivå. Under-
sökningarna visar att skolelever och värnpliktiga
har en något mer liberal inställning till narkotika
idag än tidigare. Också från personal och
organisationer som verkar bland ungdomar kom-
mer rapporter om en ny öppenhet att expe-
rimentera med droger. En stor majoritet av ung-
domarna tar dock avstånd från narkotika.

År 1992 genomfördes en undersökning av det
tunga narkotikamissbrukets omfattning. I denna
uppskattades antalet tunga missbrukare till
mellan 14 000 och 19 000. År 1979, när en mot-
svarande kartläggning genomfördes fann man
10 000-14 000 tunga missbrukare.

Enligt Centralförbundet för alkohol- och nar-
kotikaupplysning, CAN, som genomfört under-
sökningarna inträffade nyrekryteringen till
gruppen tunga missbrukare huvudsakligen i
slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet.
Andelen unga med ett tungt missbruk minskade
påtagligt mellan de båda undersökningarna. År
1992 var 43 procent av de tunga missbrukarna
över 35 år och närmare hälften hade missbrukat i
tio år eller mer jämfört med 14 procent år 1979.

Senare undersökningar har endast genomförts
i Stockholms stad och i Malmö med delvis andra,
visserligen relevanta, men inte helt jämförbara
kriterier. För Stockholm rapporteras från en un-
dersökning år 1995 att antalet narkomaner och
läkemedelsmissbrukare förefaller ha minskat
jämfört med en tidigare undersökning som
genomfördes vintern 1993/1994. Amfetamin var
liksom tidigare det dominerande narkotiska pre-
paratet. Från den senaste undersökningen i
Malmö år 1996 rapporteras att gruppen "tunga "
narkotikamissbrukare hade ökat med 28 procent.
Resultaten indikerar - i synnerhet tillsammans
med ett under perioden ökande antal anmälda
brott mot narkotikastrafflagen - en ökning i re-
gionen sedan år 1992.

De viktigaste statliga insatserna

En ny studie av det tunga missbrukets omfatt-
ning genomförs för närvarande av CAN. En

första delrapport kommer att presenteras under
hösten 1998.

Folkhälsoinstitutet följer konsumtions- och
skadeutvecklingen inom alkohol- och narkotika-
området samt fördelar vissa medel till alkohol-
och narkotikaforskning inom särskilt angelägna
områden och genomför utvärderingar av det
förebyggande arbetet. Socialstyrelsen svarar för
tillsyn samt uppföljning och utvärdering av före-
byggande insatser och vård och behandling inom
socialtjänsten. Socialstyrelsen stöder också me-
todutvecklingen inom området. Statens institu-
tionsstyrelse (SiS) svarar för att de som behöver
tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall (LVM) bereds sådan vård.

Sedan mitten av 1980-talet har Socialstyrelsen
på regeringens uppdrag fördelat medel för att
bygga upp en offensiv narkomanvård, bl.a. i syfte
att motverka smittspridningen av hiv bland nar-
kotikamissbrukare. Socialstyrelsen redovisade i
november 1997 regeringsuppdraget "Offensiv
narkomanvård". Socialstyrelsen ansåg att det
primära målet för Offensiv narkomanvård var
uppfyllt och att statens fortsatta stöd till narko-
manvårdens utveckling bör kanaliseras via Social-
styrelsens ramanslag för utvecklingsinsatser
inom socialtjänsten som helhet.

Den nationella ledningsgruppens viktigaste
uppgift är som tidigare nämnts att bygga upp och
samordna ett långsiktigt alkohol- och narko-
tikaförebyggande arbete. Ledningsgruppen skall
fortlöpande följa, stämma av och samordna de
olika insatser av nationell karaktär som olika
statliga eller andra aktörer har att fullgöra samt
stimulera och stödja en lokal och regional mobi-
lisering för ökade insatser inom det alkohol- och
drogförebyggande arbetet, inte bara på myndig-
hetsnivå utan också inom den ideella sektorn.

I syfte att pröva nya metoder för att stärka
unga människors vilja och förmåga att avstå från
narkotika och skjuta upp alkoholdebuten har
ledningsgruppen möjlighet att ta initiativ till
projekt av nationellt intresse. De projekt som har
initierats utgår ifrån att inställningen till droger
är en fråga om livsvillkor, livsstil och värderingar.
En annan gemensam utgångspunkt är att aktivt
söka engagera ungdomarna själva och utgå ifrån
deras egna erfarenheter och uppfattningar. Rege-
ringen disponerar årligen 30 miljoner kronor för
alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder att an-
vändas bl.a. i detta arbete.

Ett sådant initiativ är projektet Motstånds-
Kraft, som drivs med Svenska Kommunförbun-
det som huvudman. Inom projektet, som starta-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

de hösten 1997, engageras ungdomar, antingen
som ALU-projekt eller på helt ideell bas, för att
stödja yngre kamrater i valet av en drogfri livsstil.

I syfte att öka kunskapen hos ungdomar i ar-
betslivet om hur alkohol och narkotika påverkar
individen och arbetsplatsen, bl.a. vad gäller sä-
kerhet och den egna hälsan genomförs ett pro-
jekt i samarbete med Riks-alna (samarbetsorgan
mellan arbetsmarknadens parter). Också detta
projekt syftar till att stödja och stärka ung-
domarnas vilja och förmåga att hjälpa och stötta
varandra samt att ha beredskap för ”tidig upp-
täckt” på arbetsplatserna.

Ledningsgruppen har också tagit initiativ till
Drugsmart, ett alkohol- och narkotikapolitiskt
forum på Internet. Drugsmart, som togs i drift
vid höstterminens början 1998, vänder sig främst
till yngre tonåringar samt deras föräldrar och lä-
rare med information och kommunikation om
alkohol och narkotika, värderingsövningar, spel,
diskussioner m.m. Målet är att påverka ung-
domarnas attityder och värderingar genom ökad
kunskap samt att stödja dem i valet av en drogfri
livsstil. Ett annat syfte är att utgöra motvikt till
drogliberala budskap på Internet.

Till nationella ledningsgruppen finns en ung-
domsgrupp knuten. Gruppen, som består av 10-
12 ungdomar mellan 18 och 23 år, fungerar som
referensgrupp och idégivare till ledningsgruppen.
Ungdomsgruppen anordnade på lednings-
gruppens uppdrag i maj 1998 en mycket upp-
skattad konferens om lokalt drogförebyggande
arbete, med ungdomar som främsta målgrupp.
Omkring 700 personer, främst ungdomar, deltog
i konferensen.

Sverige deltar mycket aktivt i det internatio-
nella samarbetet mot narkotika inom den sär-
skilda samarbetsgruppen för narkotikafrågor
inom Europarådet, den s.k. Pompidougruppen.
Sverige har bl.a. deltagit i det utbildnings- och
träningsprogram för personal verksamma inom
förebyggande arbete och vård och behandling i
Central- och Östeuropa som avslutades under år
1997.

Genom medlemskapet i EU har Sverige fått
tillgång till ett utökat europeiskt samarbete kring
narkotikafrågorna. Unionsfördraget öppnar nya
möjligheter för en samordnad narkotikastrategi
inriktad på minskad efterfrågan, bekämpning av
narkotikahandeln och påverkan på tredje land
genom ett samordnat internationellt agerande.
Sverige har aktivt medverkat till att en global
handlingsplan som omfattar samtliga dessa delar
har antagits liksom ett särskilt narkotikapreven-

tivt program. I januari 1998 inrättades ett särskilt
varningssystem för nya syntetiska droger inom
EU. Varningssystemet syftar till både en tidig
upptäckt av nya droger på den illegala marknaden
och en gemensam analys av dessa drogers farlig-
het.

I Lissabon finns sedan år 1994 ett övervak-
ningscentrum med uppgift att samla och bear-
beta information om droger och drogberoende i
medlemsstaterna. Syftet är att ta fram tillförlitliga
och jämförbara data om narkotikaproblemen.
Centret publicerar varje år en rapport över nar-
kotikautvecklingen. Sverige deltar i observatori-
ets verksamhet.

Sverige deltar också i ett västeuropeiskt forsk-
ningssamarbete inom vars ram nationella forsk-
ningsprojekt rörande utvärdering av insatser mot
drogmissbruk samordnas. Universitetet i
Stockholm har i uppdrag att svara för den
svenska samordningen.

I juni 1998 höll FN:s Generalförsamling ett
extra möte om narkotika. Den politiska deklara-
tionen som antogs enhälligt innebär ett klart
ställningstagande om en fortsatt restriktiv in-
ställning till all narkotikahantering i enlighet med
vad som stipuleras i FN:s tre narkotikakonven-
tioner. Vid mötet antogs också för första gången
ett internationellt dokument om efterfråge-
dämpande åtgärder. En arbetsgrupp, där Sverige
ingår, har redan startat arbetet med att utarbeta
en särskild handlingsplan för hur denna deklara-
tion om efterfrågedämpande åtgärder skall ge-
nomföras.

Som en del av förberedelserna inför FN:s
extra möte har det arrangerats en rad nationella
och internationella konferenser samt seminarier.
Bland annat har ett internationellt expertsympo-
sium arrangerats tillsammans med Mexico och
Portugal. Inom ramen för det nordiska sam-
arbetet hölls ett nordisk-baltiskt ministermöte i
Stockholm i maj 1998. Utvecklingen inom miss-
brukarvård och prevention i Sverige har belysts
vid två seminarier som anordnats av Nationella
ledningsgruppen i samarbete med Socialstyrelsen
respektive Folkhälsoinstitutet.

Regeringens samordningsorgan för narko-
tikafrågor (SAMNARK) samordnar regeringens
insatser mot narkotikan. Som ett led i strävanden
att stärka narkotikapolitiken presenterade rege-
ringen en narkotikapolitisk strategi till riksdagen
i maj 1998 (skr. 1997/98:172 En narkotikapoli-
tisk redogörelse). Narkotikapolitiska insatser
skall bygga på en balans mellan insatser för att
begränsa tillgången och insatser för att dämpa

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

efterfrågan på narkotika. Nyrekryteringen till
missbruk skall minska, fler missbrukare skall
upphöra med sitt missbruk och tillgången på
narkotika skall begränsas.

I juni 1998 tillsattes vidare en särskild narko-
tikakommission (dir. 1998:18) med uppgift att
göra en utvärdering av Sveriges narkotikapoli-
tiska insatser sedan mitten av 1980-talet och med
utgångspunkt från denna lägga förslag till sådana
effektiviseringar av narkotikapolitiken. Upp-
draget skall redovisas före utgången av år 2000.
Uppdraget bör redovisas fortlöpande i delbe-
tänkanden.

Regeringen har till riksdagen överlämnat ett
förslag (prop. 1997/98:183) till förbättringar när
det gäller kontrollen av syntetiska droger.

Effekter av de statliga insatserna

De statliga insatserna har varit inriktade på att
upprätthålla en negativ attityd till användningen
av narkotika. Aven om vi i vissa ungdoms-
grupper kan se tendenser till en mer tillåtande
inställning visar tillgängliga undersökningar att
en överväldigande majoritet av svenska folket
inte befattar sig med någon form av narkotika.

Den stora satsningen på ”Offensiv narkoman-
vård” hade som mål att hejda HIV- och aidsepi-
demien genom en uppbyggnad av narkoman-
vården. HlV-spridningen har begränsats till en, i
internationell jämförelse, mycket låg nivå i miss-
brukargrupperna. Kompetensen på missbruks-
frågor har ökat och samarbetet mellan olika
myndigheter har förstärkts.

När det gäller Sveriges internationella enga-
gemang kan konstateras att FN:s narkotikakon-
ventioner utgör en stabil grund för den interna-
tionella kontrollen av narkotika. Genom ett
konkret samarbete inom både FN och EU har
polis och tull förbättrat sina möjligheter att be-
gränsa utbudet av narkotika.

Regeringens slutsatser

Trots rapporter om ett ökat experimenterande
med droger i ungdomsgrupper och rapporter om
ändrade attityder till narkotika är narkotikamiss-
brukets omfattning i Sverige relativt begränsat,
både i jämförelse med 1970-talet och i ett inter-
nationellt perspektiv. Det finns dock anledning
att ta situationen på stort allvar. Genomgripande
politiska, tekniska, ekonomiska och sociala för-

ändringar har starkt påverkat eller förändrat till-
varon för stora grupper människor samtidigt
som toleransen mot narkotika har ökat på många
håll i världen. Risken att ett relativt oskyldigt och
nyfiket experimenterande med droger skall leda
till ett mer permanent bruk som leder till ett be-
roende kan inte negligeras. Särskild uppmärk-
samhet bör i det sammanhanget riktas mot de
ungdomskulturer som byggs upp runt s.k. par-
tydroger, t.ex. ecstasy och LSD, i vissa ung-
domsgrupper som tidigare inte definierats som
riskgrupper vad gäller narkotika. Drogerna, som
görs relativt lätt tillgängliga via marknads- och
saluföring på Internet betraktas inte som narko-
tika av många ungdomar, varför de kan ha svårt
att inse att konsumtionen är att definiera som
missbruk.

Det yttersta målet att skapa ett narkotikafritt
samhälle har i riksdagsskrivelsen (skr.
1997/98:172) brutits ned i tre delmål, nämligen

1. nyrekryteringen till missbruk skall minska,

2. fler missbrukare skall upphöra med sitt
missbruk samt

3. tillgången till narkotika skall minska.

Dessa tre mål skall vara styrande för priorite-
ringar och insatser av myndigheter under rege-
ringen i deras arbete med att förhindra spridning
av narkotika. Målen skall göras mätbara och
möjliga att tillämpa samt ges en konkret inne-
börd av ansvarig myndighet inom ramen för
respektive myndighets ansvarsområde och förut-
sättningar. Myndigheterna bör i en plan
konkretisera vad man vill åstadkomma, formule-
rat i såväl kvalitativa som kvantitativa termer,
vilka åtgärder som avses, ansvarsfördelning samt
tidsplan för att bidra till målen. Resultat och
effekter skall kontinuerligt följas upp för revide-
ring av mål och val av insatser. Till myndigheter
under regeringen kommer uppdrag att formule-
ras i regleringsbrevet, med särskilda krav på åter-
rapportering i myndighetens årsredovisning.

Som grund för det förstärkta drogförebyggan-
de arbete som regeringen beslutade om år 1994
låg den nationella handlingsplan som Folk-
hälsoinstitutet och den dåvarande nationella led-
ningsgruppen arbetade fram. Handlingsplanen,
som innehöll en långsiktig strategi samt ett kon-
kret åtgärdsprogram, avsåg det förlängda statliga
budgetåret 1995/96 (1 juli 1995-31 december
1996). Inom ramen för den nuvarande nationella
ledningsgruppen, som leds av socialministern,
kommer hösten 1998 ett arbete med att revidera

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

handlingsplanen att inledas. De nationella nar-
kotikapolitiska målen skall i denna process ytter-
ligare utvecklas och konkretiseras. Arbetet med
att revidera handlingsplanen kommer att ske i
nära samarbete med kommunerna och den nar-
kotikapolitiska kommission som nyligen till-
kallades.

Sverige bör även fortsättningsvis ha en fram-
trädande roll i det internationella samarbetet.
Detta samarbete är utomordentligt betydelse-
fullt, inte minst mot bakgrund av den pågående
europeiska integrationen och de genomgripande
förändringarna i Central- och Östeuropa.

Vård av missbrukare

Målet för 1997 är att åstadkomma en social om-
sorg av god kvalitet med effektiv resursanvänd-
ning som tillgodoser den enskilde individens be-
hov av stöd och bistånd i samband med
missbruksproblem. Socialtjänsten skall arbeta för
att förebygga och motverka missbruk av alkohol
och andra beroendeframkallande medel och där-
vid ägna särskild uppmärksamhet åt insatser för
barn och ungdom. Den enskilde missbrukaren
skall av socialtjänsten aktivt erbjudas den hjälp
och den vård som han behöver för att komma
ifrån sitt missbruk

Tillstånd och utveckling

Kommunerna har ett grundläggande ansvar för
att förebygga och ingripa mot missbruk. Vården
skall enligt bestämmelser i socialtjänstlagen
(1980:620) ske i samförstånd med missbrukarna.
Under vissa förutsättningar som finns angivna i
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall (LVM) skall vård beredas missbrukaren obe-
roende av hans samtycke. Ansvaret för rehabili-
teringen av missbrukare vilar främst på social-
tjänsten och landstinget. Socialtjänsten ansvarar
för den långsiktiga rehabiliteringen och andra
stöd och hjälpinsatser medan sjukvården främst
svarar för avgiftning och vård till personer med
psykiska komplikationer till följd av missbruk.

För att garantera vården av vuxna missbrukare
och ungdomar med behov av särskild tillsyn in-
rättades år 1993 Statens institutionsstyrelse (SiS).
SiS har driftsansvar för 15 institutioner som
huvudsakligen tar emot vuxna som vårdas med
stöd av LVM. Vidare bedrivs missbrukarvård vid
de 32 institutioner enligt 12 § lagen (1990:52)

med särskilda bestämmelser om vård av unga
(LVU) som också ingår i SiS verksamhet.
Tvångsvården är den enda form av missbrukar-
vård som bedrivs med statligt huvudmannaskap.
För övrig missbrukarvård är kommuner, lands-
ting eller privata vårdgivare huvudman.

Under hotet av en aidsepidemi bland injek-
tionsmissbrukare i mitten av 1980-talet skedde
en kraftig utbyggnad och förstärkning av den fri-
villiga missbrukarvården. Till detta kom också
utökade resurser till en specialiserad öppen nar-
komanvård, avgiftning, platser inom tvångs-
vården m.m. Kulmen nåddes år 1991, då antalet
vårdplatser vid 438 behandlingshem uppgick till
drygt 8 200, varav knappt 7 000 för frivillig vård
och resterande för tvångsvård. Därefter har en
marginell nedgång skett i antalet vårdplatser i fri-
villigvården medan det däremot har gjorts kraf-
tiga nedskärningar av antalet vårdplatser för
vuxna tvångsvårdade.

Bland de tvångsvårdade var ca 37 procent
kvinnor. Av de som skrevs ut från LVM-vård
under år 1996 fortsatte 61 procent med någon
form av frivillig vård efter LVM-vårdens slut. Av
dessa fortsatte ca 45 procent i någon form av
öppenvård.

Med undantag av tvångsvården har det således
endast skett marginella förändringar av antalet
vårdplatser. Däremot har antal personer som
vårdas inom tvångsvården och frivilligvården
minskat. Den 31 december 1989, då antalet
tvångsvårdade var som högst fanns knappt 750
personer intagna för vård enligt LVM. Vid
samma tidpunkt år 1997 hade antalet mer än hal-
verats. Inom den frivilliga vården minskade be-
läggningen under samma tidsperiod från knappt
4 300 till nästan 3 000. Andelen akuta om-
händertaganden enligt LVM har ökat dramatiskt
under de senaste åren och uppgår nu till cirka 70
procent. Vårdtidens längd har minskat avsevärt.
Under år 1997 var den genomsnittliga vistelse-
tiden 90 dagar jämfört med 106 dagar året innan.

Utvecklingen har ett nära samband med att
kommunerna under senare år medvetet har styrt
över missbrukarvården från dygnet-runt-vård i
behandlingshem till öppna vårdformer på hem-
maplan. Omläggningen av statsbidraget till miss-
brukarvården år 1986 stödde en sådan utveckling.
Socialstyrelsen fann i en kartläggning år 1997 att
det totala antalet platser i strukturerade verksam-
heter för vård och behandling eller skyddat bo-
ende för missbrukare i kommunernas öppenvård
år 1996 uppgick till omkring 8 000 platser. Mot-
svarande antal platser i behandlingshem och

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

familjevård var cirka 7 000. Av de uppskattnings-
vis 54 000 vårdinsatser som totalt gjordes i landet
bestod mer än hälften i öppenvårdsinsatser.

Enligt Socialstyrelsen skedde mellan åren 1994
och 1997 ingen allmän neddragning av resurser
och insatser för vuxna missbrukare (Balans i
missbrukarvården 1998:3). Mycket tyder enligt
Socialstyrelsen på att många kommuner gjorde
minskningar inom detta område i början av
1990-talet. Nedgången i tvångsvården förefaller
totalt sett kvantitativt ha kompenserats av andra
frivilliga insatser. De problem som funnits sedan
länge med att nå vissa grupper, t.ex. nya miss-
brukare, finns fortfarande kvar. Socialstyrelsen
anser att det behövs ytterligare studier för att be-
svara frågan om avvägningen av resurser för
missbrukare är rimlig och adekvat. Socialstyrel-
sen påpekar att allra viktigast är dock att få veta
mer om effekterna av de insatser som görs.

De viktigaste statliga insatserna

Sedan år 1995 förfogar länsstyrelserna över
50 miljoner kronor årligen för utveckling av
öppenvårdsinsatser samt olika alkohol- och nar-
kotikaförebyggande insatser. Socialstyrelsen har i
uppdrag att inom ramen för en beredningsgrupp
med representanter från länsstyrelserna, Folk-
hälsoinstitutet, Statens institutionsstyrelse och
Svenska kommunförbundet planera och styra
den allmänna inriktningen av utvecklingsarbetet
samt följa upp och utvärdera de verksamheter
som kommer till stånd.

Under senare år har uppmärksamheten riktats
mot missbrukare som har psykiska störningar.
Inom ramen för utvärderingen av psykiatrire-
formen har riksdagen anvisat medel som Social-
styrelsen fördelar till olika projekt som arbetar
med att utveckla samarbetet mellan psykiatri och
socialtjänst.

Som ansvarig myndighet för den del av miss-
brukarvården som sker utan samtycke har SiS
fortsatt att höja kvaliteten på vården bl.a. genom
att särskilt uppmärksamma kvinnliga missbruka-
res behov. Detta har skett främst genom olika
former av kompetenshöjande åtgärder bland per-
sonalen. SiS har även satsat på utveckling av dia-
gnostik och utredning av psykiska störningar hos
tunga missbrukare på SiS institutioner. En ökad
differentiering av vården har skett. SiS har också
flera pågående forkningsprojekt som rör effekter
av tvångsvården. Vidare arbetar SiS med att öka

kontakterna mellan myndigheten och kommu-
nerna i syfte att åstadkomma en bättre eftervård.

Effekter av de statliga insatserna

Vården av missbrukare har undergått stora för-
ändringar de senaste tio åren. Uppgifter om vad
utvecklingen har inneburit är dock motstridiga
och bilden svårfångad. Medan somliga hävdar att
det har skett en regelrätt nedrustning av vården
påstår andra att det främst är fråga om en om-
strukturering av insatserna, från institutionsvård
till öppenvård och från tvångsvård till frivillig
vård, samt en övergång till nya former för reha-
bilitering. Utvecklingen speglas dock inte till-
räckligt väl i den offentliga statistiken, som också
- av naturliga skäl - dras med eftersläpningar i
rapporteringen. Socialstyrelsen utvecklar därför
på regeringens uppdrag ett system som gör det
möjligt att kontinuerligt följa och uppmärk-
samma förändringar som sker i vården, såväl
kvantitativt som kvalitativt. Uppdraget skall av-
rapporteras den 1 januari 1999.

Socialstyrelsen har sedan år 1986 haft rege-
ringens uppdrag att utveckla narkomanvården
inom ramen för vad som kallades Offensiv nar-
komanvård. I en redovisning hösten 1997 kon-
staterade styrelsen att det primära målet med
satsningen - att nå alla intravenösa missbrukare
med insatser för att förhindra spridning av hiv - i
princip är uppfyllt. Ytterst få missbrukare smittas
idag med hiv genom sitt missbruk. Socialstyrel-
sen föreslog därför att statens stöd till narko-
manvårdens utveckling i fortsättningen skall in-
lemmas i det stöd som Socialstyrelsen förmedlar
för utvecklingsinsatser inom socialtjänsten. Sty-
relsen konstaterar vidare att utvecklingsmedlen
har haft en positiv betydelse för metodutveckling
och förnyelsearbetet inom området samtidigt
som man noterar att verksamhet som byggs upp
med projektmedel har en tendens att upphöra så
snart projektmedel inte längre utgår. Vad gäller
det fortsatta utvecklingsarbetet inom narkoman-
vården betonade Socialstyrelsen särskilt behovet
att uppmärksamma sambandet mellan narko-
tikamissbruk och arbetslöshet, fattigdom och
social marginalisering samt att sambandet mellan
alkohol- och narkotikamissbruk har blivit allt
tydligare under senare år.

Olika samverkansmodeller har utvecklats
kring svårt psykiskt störda missbrukare och So-
cialstyrelsen bedömer att det finns ett fortsatt
behov att utveckla samarbetet även med försäk-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ringskassan, arbetsmarknadsmyndigheten och
primärvården.

De medel som avsatts för att utveckla öppen-
vård samt olika alkohol- och narkotikaföre-
byggande insatser har enligt länsstyrelsernas be-
dömning fått avsedd effekt. Länsstyrelserna
konstaterar också att utvecklingsmedlen har bi-
dragit till att stimulera samverkan med såväl
etablerade som nya samverkanspartners.

Regeringens slutsatser

Regeringen kan konstatera att det har skett en
fortsatt förskjutning mot öppenvård, korta vård-
tider och skyddat boende med stöd samtidigt
som tvångsvården har fortsatt att minska i om-
fång. Vad utvecklingen innebär för den enskilde
är dock svårbedömt. Socialstyrelsen har i sina
uppföljningar av utvecklingen inom missbrukar-
vården inte kunnat konstatera en generell ned-
dragning av resurser och insatser för vuxna miss-
brukare. Det finns dock vissa tecken som kan
tyda på att missbrukare inte erbjuds relevanta in-
satser i en tidig fas av missbruket, vilket i sin tur
kan innebära att missbruket utvecklas och för-
värras. Det är därför angeläget att fortlöpande
noga följa och uppmärksamma förändringar i
vården.

Regeringen instämmer i socialutskottets be-
dömning att det finns ett behov av ytterligare
kunskaper om effekterna av olika insatser inom
missbrukarvården (bet. 1997/98:SoU17 Vård av
missbrukare m.m.). Det är därför angeläget att
utveckla den kunskapen. Ett långsiktigt utvärde-
ringsarbete pågår såväl inom Centrum för ut-
värdering av metoder i socialt arbetet (CUS) vid
Socialstyrelsen som vid SiS. En ökad samverkan
mellan de båda myndigheterna är av stor vikt.

Utskottet förutsatte även att tillsynsmyndig-
heterna uppmärksamt följer utvecklingen särskilt
när det gäller insatserna för unga narkotikamiss

brukare, missbrukare med psykisk störning,
kvinnliga missbrukare och invandrare med miss-
bruksproblem.

I regeringens skrivelse till riksdagen En nar-
kotikapolitisk redogörelse (skr. 1997/98:172)
bryts det övergripande målet ner i tre delmål. För
missbrukarvården gäller att målet skall vara att
fler missbrukare skall förmås att upphöra med
sitt missbruk. Vård och behandling samt andra
rehabiliteringsinsatser är grunden för att hjälpa
missbrukare att komma ifrån ett beroende. Re-
habilitering av missbrukare skall baseras på me-
toder som har visat sig framgångsrika och effek-
tiva. Den enskildes integritet skall respekteras.
Rehabilitering skall bidra till att minska miss-
brukets konsekvenser för individen, dennes när-
stående och samhället. Den som behöver stöd
och hjälp för att upphöra med sitt missbruk skall
ha tillgång till sådant stöd.

Den nytillträdda narkotika kommissionen har
fått i uppdrag att analysera utvecklingen av miss-
brukarvårdens och kriminalvårdens behandlings-
program, värdera dess resultat och effekter i för-
hållande till insatta resurser samt föreslå åtgärder
för att stärka rehabiliteringen av missbrukare,
bl.a. genom förbättrad samverkan mellan olika
huvudmän och aktörer. Vidare skall kommissio-
nen utvärdera och lägga fram förslag vad gäller
omfattning och inriktning av statens stöd till
missbrukarvården och brottsförebyggande insat-
ser som gäller narkotikarelaterad brottslighet.

5.4 Revisionens iakttagelser

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabell 5.4 Utgiftsutveckling

	Utfall 1997	Anslag 1998 ¹	Utgifts- prognos 1998	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
Bl Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken				270 000	260 000	250 000
B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet	538 794	275 000	390 392	275 000	275 000	275 000
B3 Statsbidrag till värdartjänst m.m.	155 843	186 000	172 600	144 617	186 840	191 566
B4 Bidrag till verks, för pers, med funktionshinder	80 394	78 394	78 394	78 394	78 394	78 394
B5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorg.	131 694	132 194	132 194	132 194	132 194	132 194
B6 Ersättning för texttelefoner	14 339	16 077	16 862	16 382	16 779	17 155
B7Bilstöd till handikappade	214 014	203 978	213 908	178 078	43 494	95 364
B8 Kostnader för statlig assistansersättning	4 420 578	4 053 000	3 900 000	4 653 000	5 341 000	5 555 000
B9 Bidrag till ungdomsvård o. missbrukarvård m.m.	52 000	52 000	52 000	63 000	63 000	63 000
BIO Bidrag till org. på det sociala området	57 316	64 341	64 341	64 841	64 341	64 341
Bli Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder	2 883	30 000	57 117	30 000	30 000	30 000
B12 Statens institut för särskild utbildningsstöd	8 412	8 561	10 067	8 447	8 599	8 734
B13 Handikappombudsmannen	8 246	7 746	8 370	7 857	7 860	7 992
B14 Barnombudsmannen	8 743	7 550	7 527	7 717	7 856	7 978
B15 Statens nämnd för int. adoptionsfrågor	6 071	6 468	6 414	6 745	6 865	6 978
B16 Statens institutionsstyrelse	619 108	508 286	503 000	524 848	534 519	542 003
B17 Alkoholinspektionen	12 463	14 548	13 000	11 013	14 265	14 488
B18 Alkoholsortimentsnämnden	149	674	250	687	699	708
B19 Bidrag till äldreboende		250 000	100 000	150 000
B 20 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa				10 000	10 000	10 000
Totalt för verksamhetsområde social omsorg	6 331 047	5 894 817	5 726 436	6 632 820	7 081 705	7 350 895

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

5.5 Anslag

Bl Stimulansbidrag och åtgärder

inom äldrepolitiken

Tabell 5.x

Tusental kronor

1999	Förslag	270 000 ¹¹
2000	Beräknat	260 000
2001	Beräknat	250 000
“Nytt anslag

Regeringen aviserade i propositionen, Nationell
handlingsplan för äldrepolitiken (prop.
1997/97:113) att särskilda medel skulle avsättas
för genomförande av prioriterade insatser för att
förverkliga målen i handlingsplanen.

Från anslaget föreslås bidrag lämnas till följan-
de aktiviteter år 1999:

- Fortbildning av arbetsledare och förtroen-
devalda

- Stöd till anhöriga

- Initiativmedel

Regeringens överväganden

Regeringen har identifierat fyra områden som
bör prioriteras.

- Fortbildning av arbetsledare inom äldreom-
sorgen och förtroendevalda. Aldreomsorgen
har förändrats under 1990-talet. Andelen
äldre över 80 år med omfattande och
komplexa vård- och omsorgsbehov i den
primärkommunala vården och omsorgen
har ökat. För att stödja kommunernas ar-
bete med fortbildning av arbetsledare och
biståndshandläggare inom äldreomsorgen

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

föreslås ett bidrag på 80 miljoner kronor år
1999, 70 miljoner kronor år 2000 och
60 miljoner kronor år 2001. En viss del av
dessa medel får användas till fortbildning av
förtroendevalda, utifrån deras roll som lo-
kalt ansvariga för genomförandet av den
nationella handlingsplanen. Anslaget bör
disponeras av Socialstyrelsen.

Stöd till anhöriga. En väsentlig del av om-
sorgerna om och vården av äldre och funk-
tionshindrade utförs av familj och andra
närstående. Anhörigas behov av stöd och
hjälp har på olika sätt uppmärksammats.
Många kommuner erbjuder olika former av
stöd till de anhöriga, men stödet behöver
utvecklas. Mot denna bakgrund anser rege-
ringen att det finns behov av ytterligare ut-
vecklingsinsatser och föreslår därför att ett
särskilt stimulansbidrag om 100 miljoner
kronor anslås under tre år. Bidraget bör avse
sådana insatser för anhöriga som kommu-
nerna vill genomföra i samverkan med an-
höriga och med frivilliga organisationer.
Målsättningen är att stödja och underlätta
samt på olika sätt bidra till en ökad livskva-
litet för familjer och andra närstående till
funktionshindrade eller långvarigt sjuka.
Enligt riksdagens beslut (bet.
1997/98:SoU24, rskr. 1997/98:307) bör
medlen fördelas av Socialstyrelsen efter
samråd med länsstyrelserna. Socialstyrelsen
föreslås få i uppdrag att utvärdera och följa
upp insatserna. Av anslaget skall en viss del
kunna användas till uppföljnings-, informa-
tions- och utbildningsinsatser.

Effektivare tillsyn. För att förstärka tillsynen
över vården av äldre och funktionshindrade
föreslås ett årligt bidrag om totalt
20 miljoner kronor. Medlen fördelas med

5,8 miljoner kronor under anslag Dl So-
cialstyrelsen och med 14,2 miljoner kronor
under utgiftsområde 18 anslag Cl Läns-
styrelserna m.m.

Initiativmedel. Regeringen föreslår att
90 miljoner kronor årligen anslås som ett
särskilt stimulansbidrag för försöksverk-
samheter i kommuner och landsting som
syftar till utveckling och nytänkande inom
vård-, omsorgs- och serviceverksamheter
för äldre. Medlen föreslås disponeras av re-
geringen. Initiativmedlen skall kunna utgå
till bl.a.:

- försöksverksamheter i kommuner och
landsting som syftar till utveckling och
nytänkande inom vård-, omsorgs- och
serviceverksamheter för äldre personer

- försöksverksamheter med uppsökande
verksamhet i hemtjänsten

- regionala äldrecentra och försöksom-
råden

- telefonjourer

- IT för äldre.

I riksdagens beslut anges att medlen särskilt bör
användas för att utveckla och stimulera de äldres
delaktighet inom och inflytande över vård och
omsorg liksom äldres möjligheter till aktiviteter
och social gemenskap. Denna verksamhet bör
kunna bedrivas såväl av pensionärsorganisatio-
ner, som av frivillig- och anhörigföreningar. Från
anslaget kan bidrag även lämnas till vissa aktivi-
teter inom ramen för FN:s äldreår.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 270 000 000 kronor anvisas under an-
slag Bl Stimulansbidrag och åtgärder inom äld-
repolitiken för år 1999. För åren 2000 och 2001
beräknas anslaget till 260 000 000 kronor
respektive 250 000 000 kronor.

B2 Vissa statsbidrag inom
handikappområdet

ITabell 5.6 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		538 794	Utgående reservation	115 392
1997	Utfall	538 794	Utgående reservation	115 392
1998	Anslag	275 000	Utgifts- prognos	390 392
1999	Förslag	275 000
2000	Beräknat	275 000
2001	Beräknat	275 000

Från anslaget för år 1999 lämnas statsbidrag till
landstingen för vissa handikappinsatser som av-
ser:

- statsbidrag till råd och stöd (200 miljoner
kronor) samt

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

- statsbidrag till tolktjänst (75 miljoner
kronor).

Bidraget till rådgivning och annat stöd lämnas i
enlighet med finansieringsprincipen för de ökade
åtaganden landstingen fått genom införandet av
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) med anledning av att
personkretsen utvidgats. Bidraget fördelas till
landstingen efter invånarantal. Statsbidraget till
tolktjänst är fullt utbyggt sedan år 1998. Medlen
fördelas av Socialstyrelsen till landstingen.

Det finns dock, enligt Socialstyrelsen, mycket
goda förutsättningar för en relativt snabb upp-
byggnad av tolktjänstverksamheten framdeles.
Antalet nyutbildade tolkar kommer att öka på-
tagligt från och med läsåret 1998/99 då ca 100
tolkar beräknas bli färdiga med sin tolkutbild-
ning. Ytterligare 159 tolkar beräknas ha genom-
gått en tolkutbildning under åren 1999-2001.

Under år 1997 har Socialstyrelsen fördelat de
s.k. anhörigmedlen till projekt som syftar till att
utveckla stödet till anhöriga som vårdar. Under
året fick 27 projekt ekonomiskt stöd.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Cirka 22 000 personer hade vid årsskiftet
1997/98 beslut om insatsen råd och stöd enligt
LSS. I regeringens proposition Stöd och service
till vissa funktionshindrade (prop. 1992/93:159)
anges att stödet skall kunna ges av företrädare för
yrkeskategorier som t.ex. kurator, psykolog,
sjukgymnast, arbetsterapeut, förskolekonsulent,
talpedagog, logoped, arbetsterapeut och dietist
m.fl. Insatserna skall vara ett komplement till
t.ex. habilitering, rehabilitering och socialtjänst.
Avgränsningen gentemot hälso- och sjukvårdens
ansvar för habilitering och rehabilitering kan vara
problematisk. Större delen av statsbidraget hade i
början av år 1997 gått till tjänster inom habilite-
ringsorganisationen, men det är oklart i vilken
utsträckning insatserna kommit den som om-
fattas av LSS till godo. Socialstyrelsen anser, i sin
slutrapport 1997 om handikappreformen, att in-
satsen råd och stöd måste bli mer tillgänglig och
att detta skulle kunna ske genom att benäm-
ningen ändras till ”särskilt expertstöd” vilket
bättre motsvarar insatsens egentliga innehåll. Re-
geringsrätten avkunnade under sommaren 1997
fyra domar som rör rådgivning och annat per-
sonligt stöd enligt LSS. Domarna innebär att in-
nehållet i insatsen råd och stöd har snävats in i
förhållande till tidigare praxis.

I juni 1997 överlämnade Socialstyrelsen sin
slutrapport till regeringen angående uppfölj-
ningen av tolktjänsten för barndomsdöva, döv-
blinda, vuxendöva och hörselskadade. I rappor-
ten redovisas hur tolktjänstverksamheten ut-
vecklats sedan handikappreformen trädde i kraft
år 1994. Utbyggnaden har inte skett i den takt
som avsågs i handikappreformen, vilket till
största delen beror på bristen på utbildade tolkar.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 275 000 000 kronor anvisas under an-
slaget B2. Vissa statsbidrag inom äldre- och han-
dikappomsorgen för år 1999. För åren 2000 och
2001 beräknas anslaget till vardera 275 000 000
kronor.

B3 Statsbidrag till vårdartjänst
m.m.

Tabell 5.7 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		155 843	Anslags- sparande	41 597
1997	Utfall	155 843	Anslags- sparande	41 597
1998	Anslag	186 000	Utgifts- prognos	172 600
1999	Förslag	144 617
2000	Beräknat	186 840
2001	Beräknat	191 566

Syftet med statsbidraget till vårdartjänst m.m. är
dels att ge studerande med rörelsehinder sådant
stöd att de kan vistas på studieorten och ge-
nomföra studier vid folkhögskola, universitet
och högskola, dels att göra det möjligt för ung-
domar som antagits till riksgymnasium för svårt
rörelsehindrade ungdomar, s.k. rh-anpassad
gymnasieutbildning, att genomföra studierna.

De utgifter som belastar anslaget är kostnader
för vårdartjänst åt studerande med rörelsehinder
samt för omvårdnadsinsatser, dvs. habilitering
och boende med tillgång till personlig omvård-
nad, i anslutning till rh-anpassad gymnasieut-
bildning. De huvudsakliga faktorer som styr ut-
gifterna på riksgymnasieområdet är dels antalet
elever med rörelsehinder vid utbildningsställena,

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

dels dessa elevers individuella behov av stödinsat-
ser i anslutning till utbildningen.

Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus) administrerar anslaget enligt bestämmel-
serna i förordningen (1996:1536) med instruk-
tion för Statens institut för särskilt utbildnings-
stöd.

Den förväntade ökningen av folkhögskole-
studerande har ännu inte fått den omfattning
som beräknats. Anslagssparandet uppgår därför
till 41,6 miljoner kronor.

Riksgymnasieutbildningen för svårt rörelse-
hindrade ungdomar finns idag på fyra orter i lan-
det, Stockholm, Göteborg, Umeå och
Kristianstad. Undervisningen ges inom den
ordinarie kommunala gymnasieskolan. Omvård-
nadsverksamheten i anslutning till undervis-
ningen regleras genom avtal och årliga överens-
kommelser mellan staten och de olika
huvudmännen i de fyra kommunerna. Sisus be-
dömer att elevantalet inom riksgymnasieverk-
samheten kommer att öka från 170 till ca 200
elever år 1999. De fyra befintliga riksgymnasie-
orterna kan till viss del expandera sin verksamhet
men Sisus bedömer att en fortsatt utbyggnad av
riksgymnasieverksamheten med ytterligare en ny
riksgymnasieort kan komma att behövas.

I syfte att åstadkomma en assistansinsats uti-
från deltagarnas behov av assistans oavsett art av
funktionshinder påbörjas hösten 1998 en tvåårig
försöksverksamhet vid två folkhögskolor. I för-
söket ingår att tydliggöra var och på vilken nivå
ansvar och utförande bör ligga i bedömning av
behov, beräkning och kostnad, ansöknings- och
beslutsfattande samt utbetalning och redovis-
ning.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Antal kursdeltagare inom folkhögskolan med
vårdartjänst var 2 207 elever under år 1997. Antal
studenter inom universitet och högskola med
vårdartjänst var 34 personer under år 1997. Antal
avtalade elevplatser inom verksamhetsgrenen
stöd inom riksgymnasieverksamheten var för läs-
året 1996/97 156 platser och för läsåret 1997/98
165 platser.

Sisus har analyserat hur insatser enligt Lagen
(1993:389) om assistansersättning m.m. (LASS)

påverkar behovet av särskilda stödinsatser som
Sisus ansvarar för. Analysen har visat att folk-
högskolepersonalens kunskap om vilka insatser
som erbjuds via LSS/LASS, SoL och Sisus är ge-
nerellt låg. De flesta folkhögskolor föredrar att
själva ha ansvaret för assistenterna. De är ange-
lägna om att assistenterna skall vara förtrogna
med skolkulturen och delaktiga i verksamheten
ifrån skolans perspektiv. En intervjuundersök-
ning visar att eleverna inom universitet och hög-
skola föredrar stöd genom Sisus framför insatser
enligt LASS/LSS medan elevernas situation inom
riksgymnasieverksamheten har påverkats positivt
av LASS/LSS-reformerna.

För att kunna bedöma om resurserna används
effektivt när det gäller vårdartjänsten inom verk-
samhetsgrenarna behövs kompletterande studier
inom vissa verksamhetsgrenar, bl.a. analys av or-
sakerna till ökningen av timkostnaden för
vårdartjänst vid folkhögskola. Vad gäller verk-
samhetsmålet att prioritera lösningar som möj-
liggör jämförelser mellan olika huvudmän vad
gäller verksamheternas omfattning, inriktning
och kvalitet i förhållande till använda resurser,
har har Sisus dels framställt och vidareutvecklat
ett uppföljningsinstrument och terminsvis gjort
jämförelser mellan olika huvudmän, dels gjort ett
antal brukarstudier. Genderarbetet har inneburit
att kön används som indelningsgrund i samtliga
projekt under hösten 1997. Brukarstudier har
genomförts inom ett antal folkhögskolor och
inom riksgymnasieverksamheten. Sisus tillhör
de myndigheter som engagerats i Socialdeparte-
mentets metodgrupp, tillsatt för att utveckla
metoder för genderanalyser.

Slutsatser

Regeringen bedömer mot bakgrund av befintligt
anslags sparande att det finns möjlighet att
minska anslaget med 45 miljoner kronor för år
1999 och med 8 miljoner kronor för åren 2000
och 2001 för att klara finansieringen av andra åt-
gärder inom utgiftsområdet.

Mot bakgrund av ovanstående förslår rege-
ringen att 144 617 000 kronor anvisas under an-
slaget B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för år
1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget
till 186 840 000 kronor respektive 191 566 000
kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

B4 Bidrag till viss verksamhet för
personer med funktionshinder

Tabell 5.8 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utfall	80 394
1998	Anslag	78 394	Utgifts- prognos	78 394
1999	Förslag	78 394
2000	Beräknat	78 394
2001	Beräknat	78 394

Bidraget är avsett att öka organisationernas möj-
ligheter att själva driva vissa verksamheter av be-
tydelse för personer med funktionshinder.

Statsbidrag lämnas till följande organisationer
och verksamheter:

- Synskadades Riksförbund (SRF) Hantverks
depåverksamhet,

- SRF:s åtagande vad avser inköp och tilldel-
ning av ledarhundar m.m.,

- SRF för viss övrig verksamhet, bl.a. utgiv-
ning av ersättningstidningar för synskadade,
individinriktad verksamhet för synskadade
med ytterligare funktionsnedsättning, stöd
till synskadades sysselsättning, punkt-
skriftsprojektet och skrivtjänsten,

Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) för
tidningsutgivning för dövblinda,

Sveriges dövas riksförbund (SDR) för dess
teckenspråksavdelning,

Stiftelsen rikstolktjänst för förtroendevalda
i handikapporganisationerna,

Palynologiska laboratoriet för rapportering
av pollenhalten i luften,

Föreningen rekryteringsgruppen (RG) för
dess tränings- och rehabiliteringsverksam-
het med inriktning på nyskadade,
Neurologiskt handikappades riksförbund
(NHR) för NHR-centers permanenta ut-
ställning av hjälpmedel för personer med
funktionshinder,

Handikapporganisationernas rekreations-
anläggningar för personer med funk-
tionshinder. Regler om bidraget finns i för-
ordningen (1994:950) om statsbidrag till
rekreationsanläggningar,

Riksverksamhet för små och mindre kända
handikappgrupper. Vid Mo Gård och
Ågrenska hälsocentret för barn bedrivs
riksverksamhet för små och mindre kända
handikappgrupper med svåra och komplice-
rade funktionshinder.

Tabell 5.9

ÄNDAMÅL	Utgifter 1998	Beräknat 1999
1. SRF hantverk för depåverksamheten (moms)	9 290 000	9 290 000
2. SRF för ledarhundar	24 500 000	24 500 000
3. SRF för viss övrig verksamhet	10 634 000	10 634 000
4. FSDB för tidningsutgivning	6 120 000	6 120 000
5. SDR för teckenspråksavdelning	2 470 000	2 470 000
6. Rikstolktjänsten	5 515 000	5 515 000
7. Palynologiska laboratoriet	675 000	675 000
8. Föreningen rekryteringsgruppen	2 260 000	2 260 000
9. NHR för hjälpmedelsutställning	1 130 000	1 130 000
10. Riksverksamhet för små och mindre kända handikappgrupper	2 800 000	2 800 000
11. Handikapporganisationernas rekreationsanläggningar	13 000 000	13 000 000
Summa	78 394 000	78 394 000

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Regeringens överväganden

Resultatinformation och slutsatser

Statsbidraget gör det möjligt för organisationer
att själva driva en rad olika verksamheter till
nytta för personer med funktionshinder. Organi-
sationerna har redovisat hur förra årets bidrag
använts. Flertalet ansöker om ökade medel för
att kunna utveckla verksamheten och för att
kompensera ökade kostnader.

Regeringen föreslår att 78 394 000 kronor an-
visas under anslaget B4 Bidrag till viss verksam-
het för personer med funktionshinder för år
1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget
till vardera 78 394 000 kronor.

Regeringens överväganden

Resultatinformation och slutsatser

Handikapp- och pensionärsorganisationerna har
en viktig opinionsbildande roll och fyller en
central funktion bland folkrörelserna i Sverige.
Statsbidraget utgör en betydelsefull del av orga-
nisationernas finansiering av verksamheten.

Regeringen föreslår att 132 194 000 kronor
anvisas under anslaget B5 Bidrag till handikapp-
och pensionärsorganisationer för år 1999. För
åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
132 194 000 kronor för respektive år.

B6 Ersättning för textelefoner

B5 Bidrag till handikapp- och
pensionärsorganisationer

Tabell 5.10 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utfall	131 694
1998	Anslag	132 194	Utgifts- prognos	132 194
1999	Förslag	132 194
2000	Beräknat	132 194
2001	Beräknat	132 194

Statsbidrag lämnas till handikapp- och pensio-
närsorganisationer. Villkoren för bidraget till
pensionärsorganisationer regleras i förordningen
(1994:316) om statsbidrag till pensionärsorgani-
sationer. Bidraget till handikapporganisationerna
regleras i förordningen (1994:951) om stats-
bidrag till handikapporganisationer. Anslaget
administreras av Socialstyrelsen. Regeringen be-
slutar om fördelning av bidraget till handi-
kapporganisationer.

Alltfler handikappförbund har bildats och an-
sökt om statsbidrag de senaste åren. Regeringen
har givit en särskild utredare i uppdrag (dir.
1998:57) att bl.a. se över statsbidragen till handi-
kapporganisationernas allmänna verksamhet, fö-
reslå kriterier för statsbidragsberättigade handi-
kapporganisationer samt föreslå riktlinjer för hur
bidraget skall fördelas mellan organisationerna.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1999.

Tabell 5.11 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		14 339	Anslags- sparande	785
1997	Utfall	14 339	Anslags- sparande	785
1998	Anslag	16 077	Utgifts- prognos	16 862
1999	Förslag	16 382
2000	Beräknat	16 779
2001	Beräknat	17 155

Syftet med ersättningen för texttelefoner är att
ge personer som är döva, gravt hörselskadade,
dövblinda och talskadade möjlighet att kommu-
nicera över telefonnätet. De utgifter som belastar
anslaget är ersättning till landstingen för inköp av
texttelefoner m. m. till dessa personer samt för
texttelefoner till anhöriga, s.k. anhörigtelefoner.
Ersättningen utbetalas av Socialstyrelsen till
landstingen kvartalsvis i efterskott. Verksam-
heten regleras i förordningen (1992:621) om
statsbidrag till texttelefoner. De huvudsakliga
faktorerna som styr utgifterna under anslaget är
antalet personer som har behov av texttelefon
och prisutvecklingen på framför allt ny teknik.

Antalet ordinerade texttelefoner varierar år
från år, varför det är svårt att göra säkra progno-
ser.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Bildtelefoner med tillräckligt god kvalitet för att
kunna fungera för teckenspråkskommunikation

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

har utvecklats. Det finns alternativa leverantörer
på marknaden och utrustningen bedöms kost-
nadsmässigt uppnå rimliga nivåer den närmaste
tiden. En försöksverksamhet bedrivs av Social-
styrelsen under år 1998 och finansieras inom
ramen för anslaget. Försöksverksamheten skall
avrapporteras den 1 mars 1999. Ett eventuellt
införande av bildtelefonen kan komma att inne-
bära tillfälligt ökad belastning på anslaget p.g.a.
att brukaren behöver dubbla utrustningar under
en övergångsperiod. Utveckling av multimedia
med möjlighet att överföra såväl ljud som bild
och text samtidigt ger ytterligare nya möjligheter
att tillgodose målgruppens behov på sikt. I en
skrivelse den 26 mars 1998 redogör Socialstyrel-
sen för behov av uppgradering av utrustning för
dövblinda personer. Kostnaderna för sådan upp-
gradering ligger inom ramen för anslaget.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 16 382 000 kronor anvisas under an-
slaget B6 Ersättning för texttelefoner för år 1999.
Anslaget beräknas för åren 2000 och 2001 till
16 779 000 kronor respektive 17 155 000 kronor.

B7 Bilstöd till handikappade

Tabell 5.12 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		214 014	Anslags- sparande	-70
1997	Utfall	214 014	Anslags- sparande	-70
1998	Anslag	203 978	Utgifts- prognos	213 908
1999	Förslag	178 078
2000	Beräknat	43 494
2001	Beräknat	95 364

Syftet med anslaget är att lämna bidrag till funk-
tionshindrade personer och föräldrar med funk-
tionshindrade barn för anskaffning och anpass-
ning av motorfordon m. m.

Bestämmelser om bilstöd finns i lagen
(1988:360) om handläggning av ärenden om bil-
stöd till handikappade. Riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkringskassorna ansvarar för
bilstödet. Stöd kan lämnas i form av grundbidrag,
inkcimstprövat anskaffningsbidrag och anpass-
ningsbidrag. Fr.o.m. den 1 juli 1995 kan, under
vissa förutsättningar, bidrag också lämnas till

körkortsutbildning till den som beviljats bilstöd.
De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna
inom området är personkretsens omfattning, in-
komstutvecklingen och prisutvecklingen på for-
donsmarknaden. Nytt bilstöd kan beviljas den
som tidigare fått sådant om minst sju år förflutit
sedan beslut senast fattades. Någon tidsbegräns-
ning finns inte beträffande anpassningsbidrag.

Den 1 november 1997 ändrades reglerna så att
bilstödet måste användas inom sex månader från
det att den som beviljats bilstöd fått besked om
att bidraget kan betalas ut.

Genom en förordningsändring under hösten
1997 begränsades utbetalningarna för bilstöd så
att de för respektive budgetår ryms inom ramen
för de medel som anslås.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

En ökning av antalet prövade ärenden skedde
under år 1996 vilket beror på att en ny sjuårs-
period börjat. 1997 ansökte 3 264 personer om
bilstöd och 2 227 personer beviljades sådant stöd.
Antal avslag som årligen har legat runt 40 pro-
cent sedan bilstödet infördes i denna form 1988
minskar fr. o. m. 1996. Orsaken till detta är
främst en följd av att andra sjuårsperioden börjat
varvid tidigare bilstödsberättigade återkommit
med ny ansökan.

Det är totalt fler män än kvinnor som söker
bilstöd och kvinnorna har några procentenheter
fler avslagsbeslut än männen. Anpassningsbidrag
har i större utsträckning utbetalats till män än till
kvinnor. Det är endast när det gäller anskaff-
ningsbidrag som kvinnornas andel är större än
männens. Eftersom anskaffningsbidraget är
inkomstrelaterat är en möjlig slutsats att
kvinnorna har lägre inkomster än männen.

Könsfördelningen har börjat bli jämnare med
åren. Av andragångssökande är majoriteten män,
men bland de som sökte bilstöd första gången
1997 var det nästan lika många kvinnor som
män. År 1990 var avslagsnivån högre än 1997 för
både kvinnor och män.

Utgifterna för bilstödet har legat relativt kon-
stant de senaste åren. Belastningen har under
vissa år fluktuerat. För åren 1994/95 och 1995/96
uppstod förhållandevis stora underskridande på
anslaget. Regeringen föreslog i tilläggsbudgeten
år 1997 en sänkning av anslagsnivån i syfte att bi-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

dra till finansieringen av de ökade kostnaderna
för statlig assistansersättning

Regeringen aviserade i budgetpropositionen
för år 1998 behovet av en översyn av det framtida
stödbehovet bl.a. mot bakgrund av de föränd-
ringar som skett rörande anslagsnivån. För att
klara utgiftsbehoven för år 1999 föreslår rege-
ringen att medel om totalt 100 miljoner kronor
tillfälligt omfördelas till anslaget för bilstöd.

En översyn av anslagskonstruktionen och det
framtida stödbehovet för ökad tillgänglighet på-
går.

Regeringen avser att återkomma med förslag i
vårpropositionen år 1999.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 178 078 000 kronor anvisas under an-
slaget B7 Bilstöd till handikappade för år 1999.
För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
43 494 000 respektive 95 364 000 kronor.

B8 Kostnader för statlig
assistansersättning

ITabell 5.13 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		4 420 578	Anslags- sparande	55 422
1997	Utfall	4 420 578	Anslags- sparande	55 422
1998	Anslag	4 053 000	Utgifts- prognos	3 900 000
1999	Förslag	4 653 000
2000	Beräknat	5 341 000
2001	Beräknat	5 555 000

Statlig assistansersättning lämnas till funktions-
hindrade personer som har behov av personlig
assistans för sin dagliga livsföring under i genom-
snitt mer än 20 timmar per vecka.

Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket.
De allmänna försäkringskassorna administrerar
och beslutar om ersättningen. Frågor om assi-
stansersättning regleras i lagen (1993:389) om
assistansersättning och i förordningen
(1993:1091) om assistansersättning.

Rätten till assistansersättning gäller för svårt
funktionshindrade personer som inte fyllt 65 år
och som bor i eget boende, servicehus eller hos
familj eller anhörig. Fr.o.m. den 1 september
1997 har en schablon för assistansersättningen

införts som för år 1998 uppgår till 168 kronor
per timme. Om det finns särskilda skäl kan för-
säkringskassan efter ansökan medge att schablo-
nen får överskridas med de godkända faktiska
kostnaderna - dock högst 12 procent. Enligt re-
geringens proposition Vissa frågor om personlig
assistans (prop. 1996/97:146, bet. 1997/98:SoU4,
rskr. 1997/98:5) skall kommunerna finansiera
beviljad assistansersättning för de första 20 tim-
marna per vecka. Till följd av vidtagna föränd-
ringar under år 1997 minskades anslaget med 1,2
miljarder kronor för år 1998 vilket kommunerna
delvis kompenserats för inom ramen för det ge-
nerella statsbidraget. Beloppet motsvarade en
uppskattning av kommunernas kostnader för de
första 20 timmarna.

De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna
på området är personkretsens omfattning, antalet
beviljade assistanstimmar per vecka och beviljad
assistansersättning per timme. Prognoserna för
år 1998 och framåt bygger på antaganden om att
utgifterna ökar eftersom antalet personer som
beviljas ersättning ökar varje månad liksom an-
talet beviljade timmar per vecka. Anslaget beräk-
nas efter avdrag för kommunernas uppskattade
kostnader de första 20 timmarna.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Personlig assistans enligt lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade
(LSS) och den statliga assistansersättningen en-
ligt lagen (1993:389) om assistansersättning
(LASS) har inneburit ökad valfrihet, större in-
flytande och bättre livskvalitet för många perso-
ner med omfattande funktionshinder. Detta har
bl.a. framgått av Socialstyrelsens utvärdering av
handikappreformen. Syftet med insatsen person-
lig assistans har till stor del uppnåtts.

Utgifterna för den statliga assistansersätt-
ningen är betydligt högre än förväntat, vilket till
största delen kan förklaras med att antalet assi-
stanstimmar per person och vecka i augusti 1998
i genomsnitt är 78,5 istället för de 40 som beräk-
nades i propositionen om LSS. Antalet personer
med statlig assistansersättning är också ca 700
fler än de 7000 som beräknats.

Den införda schablonen för assistansersätt-
ningen har inneburit en dämpning av öknings-
takten i den genomsnittliga timersättningen
under det senaste året. Det har framförts kritik

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

från olika assistansanordnare, i första hand
brukarkooperativ, mot införandet av schablonen
i assistansersättningen. Enligt kritikerna täcker
inte schablonen alla kostnader för assistansen.
Det gäller särskilt sådana kostnader som är svåra
att förutse och planera. Som ett led i en uppfölj-
ning av reformen och mot bakgrund av den kri-
tik som framförts har regeringen beslutat att ge
Riksförsäkringsverket i uppdrag att göra en över-
syn av ersättningen för personlig assistans.

Socialutskottet (bet. 1997/98:SoU24) har
framfört att regeringen i budgetarbetet skall
överväga om rätten till personlig assistans skall
utvidgas så att den som erhållit assistans före 65
års ålder får behålla denna även efter 65-årsdagen.
Regeringen utreder för närvarande en eventuell
sådan förändring och har för avsikt att åter-
komma i frågan under våren 1999.

Det är en något större andel män som erhåller
assistansersättning jämfört med kvinnor. I
augusti månad 1998 uppgick männens andel av
den totalt erhållna assistansersättningen till 53
procent och kvinnornas andel till 47 procent.
Männen hade dessutom i genomsnitt fler antal
timmar per vecka (79,3) jämfört med kvinnorna
(77,4). Ersättningsnivån är däremot i det när-
maste densamma för båda könen.

Slutsatser

Syftet med stödformen personlig assistans och
statlig assistansersättning har nåtts. Anslaget har
dock allt sedan det infördes överskridits. Pro-
gnosen för år 1998 visar dock att utgiftsnivån har
stabiliserats jämfört med tidigare.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 4 653 000 000 kronor anvisas under
anslaget B 8 Kostnader för statlig assistansersätt-
ning för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräk-
nas anslaget till 5 341 000 000 kronor respektive
5 555 000 000 kronor.

B9 Bidrag till ungdomsvård och
missbrukarvård m.m.

Tabell 5.14 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utfall	52 000
1998	Anslag	52 000	Utgifts- prognos	52 000
1999	Förslag	63 000
2000	Beräknat	63 000
2001	Beräknat	63 000

Statsbidraget till missbrukarvård ingår sedan år
1996 inlagt i det generella statsbidraget till kom-
munerna. Genom den verksamhet som drivs av
Statens institutionsstyrelse (SiS) har staten ett
direkt ansvar för ungdomsvård och missbrukar-
vård. Staten har ett starkt intresse av att det råder
balans mellan å ena sidan institutionsvården och
å andra sidan den vård som bedrivs av kommu-
nerna och består av förebyggande och olika slags
öppenvårdsinsatser. Under de senaste budget-
åren har därför ur anslaget avsatts särskilda ut-
vecklingsmedel för att stimulera kommunerna
att utveckla förebyggande och öppenvårdsinsat-
ser. Länsstyrelserna har i uppdrag att årligen för-
dela 50 miljoner kronor till särskilt angelägna ut-
vecklingsinsatser.

Under anslaget disponerar Socialdepartemen-
tet 2 miljoner kronor avseende spelberoende och
dess sociala konsekvenser.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Under senare år har kommunerna i stor ut-
sträckning utvecklat förebyggande insatser och
vård i öppna former för ungdomar och miss-
brukare, dock ännu inte i sådan omfattning att
den minskade användningen av institutionsvård
kan anses vara helt kompenserad.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Socialstyrelsens utvärdering av hur medlen an-
vänts visar att projektbidragen har använts på det
sätt som regeringen avsett och så långt det går att
bedöma har pengarna haft positiv effekt på ung-
doms- och missbrukarvården. Socialstyrelsen på-
pekar i rapporten för 1997 att det finns vissa svå-
righeter när det gäller att mäta de nationella
effekterna av detta stimulansbidrag.

Länsstyrelserna har genom sin tillsynsverk-
samhet god kännedom om lokala förhållanden i
länets kommuner och kunskap om eventuella
brister och behov av särskilda utvecklingsmedel.
Dessa medel har också en naturlig funktion vid
uppföljningen av vad som framkommer vid läns-
styrelsens tillsynsarbete. Enligt Socialstyrelsen
anser länsstyrelserna att utvecklingsmedlen har
bidragit till att stimulera samverkan med såväl
redan etablerade som med nya samverkanspart-
ners.

Medlen för åtgärder mot spelberoende har an-
vänts till forskning för att få ökade kunskaper
om spelberoende.

- Stöd till fortbildningsinsatser rörande barn-
konventionen inom landsting och kommuner
(1,5 miljoner kronor).

- Stöd för utveckling av metoder i kommuner
och landsting för att barnperspektivet skall
finnas i olika beslutsprocesser (1 miljon
kronor).

- Utveckling av basstatistik inom barnområdet
(1 miljon kronor).

- Medel till förfogande för utredning och ut-
veckling rörande barnmisshandel (3 miljoner
kronor).

- Medel för arbete mot kvinnlig könsstymp-
ning (1 miljon kronor).

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 63 000 000 kronor anvisas under an-
slaget B9 Bidrag till ungdomsvård och miss-
brukarvård m.m. för år 1999. För åren 2000 och
2001 beräknas anslaget till 63 000 000 kronor
respektive 63 000 000 kronor.

Slutsatser

Särskilda utvecklingsmedel bör även fortsätt-
ningsvis avsättas och fördelas av länsstyrelserna
till att stimulera kommunerna att utveckla insat-
ser i öppen vård för ungdomar och missbrukare.
I propositionen Ändring i socialtjänstlagen
(prop. 1996/97:124) betonas betydelsen av tidig
upptäckt och tidiga insatser för att förebygga och
motverka ett mer omfattande behov av vård. Ut-
vecklingsmedlen skall mot denna bakgrund
också ktinna användas för att utveckla metoder
för tidig upptäckt och tidiga insatser för ung-
domar och missbrukare.

För åtgärder mot spelberoende föreslås ytter-
ligare 2 miljoner kronor. Totalt bör 4 miljoner
kronor avsättas för ändamålet. Användningsom-
rådet för medlen bör vidgas till att utveckla for-
mer för förebyggande arbete i syfte att hindra att
människor fastnar i spelberoende. Medlen bör
fortsättningsvis disponeras av Folkhälsoinstitu-
tet.

Under anslaget föreslås att 9 miljoner kronor
avsätts för åtgärder med anledning av regeringens
proposition (prop. 1997/98:182) Strategi för att
förverkliga FN:s konvention om barnets rättig-
heter i Sverige.

- Fortbildning om barnkonventionen för stat-
ligt anställda (1,5 miljoner kronor).

BIO Bidrag till organisationer på det
sociala området

Tabell 5.15 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		57 316	Anslags- sparande	0
1997	Utfall	57 316	Anslags- sparande	0
1998	Anslag	64 341	Utgifts- prognos	64 341
1999	Förslag	64 841
2000	Beräknat	64 341
2001	Beräknat	64 341

Anslaget avser bidrag till olika frivilliga organisa-
tioner inom det sociala området. Bidrag lämnas
till såväl länkorganisationer och andra organisa-
tioner som arbetar med att stödja och hjälpa f.d.
missbrukare och andra socialt utsatta grupper
som organisationer som arbetar med att hjälpa
barn och deras familjer samt organisationer som
motverkar våld mot kvinnor. Nykterhetsorgani-
sationer och Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning (CAN) erhåller också
statsbidrag från detta anslag. Anslaget är f.n. be-
räknat enligt följande:

- Bidrag till organisationer (38 130 000
kronor),

7 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uo7-14

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

- Bidrag till Centralförbundet för alkohol-
och narkotikaupplysning (7 964 000
kronor),

- Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer
m.fl. (18 247 000 kronor).

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Bidrag till organisationer och bidrag till vissa
nykterhetsorganisationer m.fl.

Nykterhetsrörelsen får sedan lång tid tillbaka or-
ganisationsstöd för sin centrala verksamhet.
Detta anslag har administrerats av Samarbets-
nämnden för fördelning av statsbidrag till nyk-
terhetsorganisationer m.fl. som i sin tur fördelat
anslaget till berörda organisationer (jämför prop.
1976/77:108, bet. 1976/77:KrU40, rskr.
1976/77:232 samt förordningen (1977:486) om
statsbidrag till organisationer som bedriver nyk-
terhetsarbete).

Resurser har dessutom avsatts för att stödja
länkorganisationer och andra organisationer som
arbetar med att stödja och hjälpa f.d. missbruka-
re. Bidrag har kunnat utgå till såväl klientorgani-
sationer inom alkohol- och narkotikaområdet
som till organisationer med kyrklig anknytning
som bedriver verksamheter inriktade på socialt
utsatta grupper. En del av bidragsgivningen har
varit inriktad på organisationer som bedriver ar-
bete för utsatta barn och deras familjer, respek-
tive organisationer som motverkar våld mot
kvinnor. Socialstyrelsen disponerar medel för
denna del av anslaget och beslutar om fördelning
av medlen. Styrelsen gör regelbunden uppfölj-
ning och utvärdering av organisationernas arbete.

Frågan om formerna för statens stöd till före-
ningar har behandlats inom Regeringskansliet
och avrapporterats i rapporten Resultatstyrning
av Föreningsbidrag (Ds 1997:36). I rapporten
redovisas modeller för styrning och uppföljning
av statsbidragen inom området. Modellerna har
karaktär av rambeskrivningar som måste utveck-
las inom varje sakområde.

Mot denna bakgrund och behovet av att ut-
veckla samarbetet med frivilligorganisationerna
inom det sociala området tillsattes en utredning -
Statsbidragsutredningen - för att se över
formerna för bidragsgivningen till frivilligorgani-
sationema inom det här anslaget. Utredningen

konstaterar i betänkandet Vad får vi för pengar-
na ? - Resultatstyrning av statsbidrag till vissa
organisationer inom det sociala området (SOU
1998:38) att resultatstyrningen av det aktuella
bidragsanslaget är otillräcklig. Ett skäl till detta är
att nuvarande principer för bidragsgivning
försvårar en sådan styrning. Metoder för att
åstadkomma en effektiv resultatstyrning behöver
utvecklas.

Utredningen konstaterar också att det är vik-
tigt att staten som bidragsgivare har ett enhetligt
förhållningssätt till frivilligorganisationerna inom
det sociala området och inte som hittills har skett
inom detta område låter organisationerna få bi-
drag på olika villkor och utifrån olika krav på
uppföljning och utvärdering av bidragen. Utred-
ningen menar att ett nytt bidragssystem, med
ökad grad av resultatstyrning, behövs både av
effektivitetsskäl, rättviseskäl och för att i fram-
tiden trygga överlevnaden av väl använda bidrag
som genererar ett stort samhällsvärde.

Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och nar-
kotikaupplysning

Centralförbundet för alkohol- och narkotika-
upplysning (CAN) är ett folkrörelseförankrat
informationsorgan som har till uppgift att be-
driva och främja saklig upplysning om verk-
ningar av alkohol- och narkotikamissbruk, lik-
som om vägar och medel att förekomma och
bekämpa alkoholskador samt motverka icke-me-
dicinskt bruk av narkotika.

CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om
droger till organisationer, myndigheter, mass-
media m.fl. En annan huvuduppgift för CAN är
att utgöra ett serviceorgan för folkrörelser och
organisationer i deras arbete med droginforma-
tion.

Förslag till nya riktlinjer för statsbidrag till vissa
organisationer inom det sociala området

Regeringen beslutade den 6 mars 1997 att tillkalla
en kommitté för att se över formerna för stats-
bidragsgivningen till vissa nykterhetsorganisa-
tioner och till vissa andra organisationer verk-
samma inom det sociala området.

I februari 1998 avlämnade kommittén sitt be-
tänkande Vad får vi för pengarna? - Resultat-
styrning av statsbidrag till vissa organisationer
inom det sociala området (SOU 1998:38). Be-
tänkandet har varit föremål för remissbehand-

100

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ling. En remissammanställning finns tillgänglig i
Socialdepartementet (dnr S98/1829/ST).

Kommittén har gjort en genomgång av hur
nuvarande bidragssystem fungerar och hur be-
rörda organisationer arbetar. Kommittén menar
att vissa justeringar och moderniseringar bör
göras i nuvarande bidragssystem. Kommittén
delar i sina resonemang upp det nuvarande stats-
bidraget i organisations- och verksamhetsbidrag.
Därutöver finns särskilda projektbidrag. Kom-
mittén föreslår att kriterier för bidragsgivningen
fastställs och att resultaten av hur statsbidragen
används utvärderas i förhållande till angivna mål.

Kommittén föreslår också att bidragsgiv-
ningen administrativt samordnas till en myndig-
het (Socialstyrelsen) och att ett rådgivande organ
med representanter för frivilligorganisationerna
knyts till myndigheten. Den nya bidragshante-
ringen skall enligt kommitténs förslag baseras på
en ny förordning, till vilken kommittén lämnar
förslag.

Regeringens förslag: Det behövs nya rikt-
linjer för statsbidragen till frivilligorganisationer-
na på det sociala området. Samma grund bör gälla
för berörda organisationer vad gäller dels kriteri-
erna för att få bidrag, dels kravet på återrapporte-
ringar av användningen av erhållna bidrag. Stats-
bidraget bör administreras av Socialstyrelsen. Ett
råd, bestående av representanter för berörda fri-
villigorganisationer, bör knytas till myndigheten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med re-
geringens förslag.

Remissinstanserna: Kommitténs förslag till
indelning av bidragen i organisationsbidrag, verk-
samhetsbidrag och projektbidrag accepteras i
allmänhet av remissinstanserna. Detsamma gäller
kommitténs förslag till kriterier för bidragsgiv-
ningen. Det av kommittén anförda behovet av
att bättre följa upp resultaten av gjorda satsningar
ifrågasätts inte i egentlig mening av remissinstan-
serna, även om företrädare för nykterhetsorgani-
sationerna pekar på att det redan i dag sker en
uppföljning och att vissa resultat är svårmätta.
Kommitténs förslag att Socialstyrelsen skall få i
uppdrag att besluta om bidragsgivningen och att
Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag
till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. (SAM)
skall upphöra kritiseras av nämnden och av nyk-
terhetsorganisationerna. Förslaget tillstyrks av

flertalet myndigheter och av de organisationer
som inte tillhör nykterhetsrörelsen.

BRIS framhåller vikten av att den förordning
som styr bidragsgivningen är så tydlig som möj-
ligt beträffande kriterierna för vilka
organsiationer som kan söka bidrag och vad
sedan bidraget skall användas till. BRIS stöder
kommitténs förslag om att bidrag också skall
kunna utgå för den egna administrationen och
dess kanslifunktion. Man understryker också
kommitténs förslag om att stödet skall vara lång-
siktigt men att även nya fungerande verksam-
heter skall kunna komma i åtnjutande av bidrag.

Förbundet Hassela Solidaritet pekar på skillna-
den mellan frivilligorganisationer och myndig-
heter och framhåller att det är viktigt för bi-
dragsgivaren, dvs. staten, att hålla i minnet att
man inte kan eller bör styra en frivilligorganisa-
tion på samma sätt som en myndighet.

Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbruka-
re påpekar att det i direktiven till kommittén
betonas att förnyelsearbete skall uppmuntras och
stödjas. För att detta skall kunna ske måste ett
stort mått av frihet ges till organisationerna.
Verdandi anser att kommitténs förslag utgör en
bra utgångspunkt för att påbörja arbetet med att
resultatstyra bidragen. Förbundet anser att det är
naturligt att man skall följa upp och utvärdera
användningen av statliga medel, även när det
gäller bidrag till organisationer. En bättre resul-
tatstyrning av bidragen kommer även att kunna
bidra till ökade kunskaper hos samhällets före-
trädare om de villkor och förutsättningar som
organisationerna arbetar under.

Centralförbundet för alkohol- och narkotika-
upplysning (CAN) understryker vikten av konti-
nuerliga utvärderingar, såväl med en administra-
tiv som en vetenskaplig inriktning.

Kvinnorörelsernas samarbetsorganisation i
nykterhetsfrågor (KSAN) framhåller att folkrörel-
serna väl känner verksamheten inom sitt område,
att de har lång erfarenhet av oväld och att de
också ser vilka organisationer som utför ett för
frågorna gott arbete.

För att i möjligaste mån säkerställa att bi-
dragen fördelas mellan organisationerna enligt
likartade principer och urvalskriterier instämmer
Röda Korset i kommitténs förslag att en myndig-
het skall ansvara för bidragshanteringen.

Skälen för regeringens förslag: Det är ange-
läget att det frivilliga sociala arbetet stärks och
effektiviseras samtidigt som de organisationer
som är verksamma inom området måste ges

101

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

respekt och frihet att arbeta efter sina förutsätt-
ningar.

Användningen av statsbidraget till frivilligor-
ganisationerna inom det sociala området bör
kunna utvärderas och omprövas med jämna
mellanrum för att ge utrymme för skaparkraft
och förändring inom området.

Det råder enighet om att det bör skapas tyd-
liga kriterier för vilken typ av organisationer som
kan söka bidrag och för vilken verksamhet bidrag
kan sökas.

De verksamhetsområden statsbidrag inom an-
slaget är avsett att täcka är alkohol och narkotika,
utsatta barn och deras familjer samt våld mot
kvinnor.

Syftet med statsbidraget är att stödja organisa-
tionerna i deras arbete med att förstärka och
komplettera de samhälleliga insatser som genom-
förs inom de angivna områdena av stat, landsting
eller kommun. Detta kan ske genom utbild-
ningsinsatser, information, opinionsbildande
verksamhet eller olika former av stödjande
socialt arbete.

Som flera remissinstanser har framhållit bör
det finnas en balans mellan ett grundläggande
organisationsstöd, som skall täcka kanslifunktio-
ner, och ett verksamhetsstöd som skall möjlig-
göra ett utåtriktat arbete i linje med de socialpo-
litiska målsättningar som statsbidraget är avsett
att stödja.

Organisationerna skall lämna ekonomiska
redovisningar av användningen av statsbidraget.
De skall också rapportera om effekterna av sina
insatser i förhållande till de mål som de angivit.

Regeringen delar kommitténs uppfattning att
en myndighet bör besluta om bidragen. Rege-
ringen vill framhålla att de kriterier som kan
ställas upp inom området aldrig kan leda till
någon form av automatik, utan bidragsgivningen
kommer alltid att ha inslag av lämplighets- eller
skälighetsbedömningar. Inte minst mot denna
bakgrund är det att föredra att bidragsmottagarna
inte deltar i det direkta beslutsfattandet. Enligt
regeringen är det också viktigt att det för bi-
dragsgivningen skapas förutsättningar för en
större öppenhet när det gäller att lämna bidrag
till nya organisationer än vad som är möjligt i
dag-

Enligt regeringens mening skall ansvaret för
bidragsgivningen åvila Socialstyrelsen. För att
inte den förebyggande aspekten skall komma i
skymundan skall samråd ske med Folkhälso-
institutet. Som flera organisationer har framhållit
finns det värdefulla kunskaper hos organisatio-

nerna som bör tas till vara. Därför bör ett råd-
givande organ upprättas av Socialstyrelsen med
representanter för frivilligorganisationerna för att
bl.a. följa och utveckla bidragssystemet. Ett
sådant råd kan också vara en värdefull bas för
samverkan mellan olika organisationer.

Riktlinjerna för fördelning av statsbidrag till
frivilhgorganisationer verksamma inom det so-
ciala området föreslås att gälla från den 1 januari
1999.

Slutsatser

Frivilliga organisationer gör på olika sätt viktiga
insatser på det sociala området som komplement
till samhällets insatser. För att komma till rätta
med de olika problem som Statsbidragutred-
ningen presenterar lämnar regeringen förslag till
nya riktlinjer för statsbidrag till vissa organisa-
tioner inom det sociala området. De nya rikt-
linjerna innebär också att förordningen (1977:486)
om statsbidrag till organisationer som bedriver
nykterhetsarbete skall upphöra att gälla och att
den i förordningen angivna samarbetsnämndens
uppgift att pröva frågor om statsbidrag tas över
av Socialstyrelsen. De tidigare anslagsposterna
Bidrag till vissa organisationer samt Bidrag till
vissa nykterhetsorganisationer m.fl. slås ihop till
en gemensam anslagspost.

För åtgärder mot sexuell exploatering av barn
tillförs anslaget 500 000 kronor.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 64 841 000 kronor anvisas under anslag
B10 Bidrag till organisationer på det sociala om-
rådet för år 1999. För åren 2000 och 2001
beräknas anslaget till 64 341 000 kronor
respektive 64 341 000 kronor.

Bli Alkohol- och narkotikapolitiska
åtgärder

Tabell 5.16 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		2 883	Anslags- sparande	27 117
1997	Utfall	2 883	Anslags- sparande	27 117
1998	Anslag	30 000	Utgifts- prognos	57 117
1999	Förslag	30 000
2000	Beräknat	30 000
2001	Beräknat	30 000

102

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Internationaliseringen och det svenska EU-in-
trädet har ändrat förutsättningarna att bedriva en
traditionell svensk alkoholpolitik. Exempel på
sådana förändringar är ändrade regler för införsel
av alkohol och avskaffandet av monopolen för
tillverkning, import och partihandel av alko-
holdrycker. Den illegala alkoholhanteringen
ökar.

Ytterligare förändringar av nuvarande införsel-
och partihandelsregler, med anledning av en
formell underrättelse från EU-kommissionen av-
seende partihandelsreglerna och kommande för-
handlingar när det gäller Sveriges rätt att be-
gränsa resandeinförseln av alkoholdrycker, kan
bli aktuella.

Alkohol förekommer som berusningsmedel
långt ner i åldrarna samtidigt som allt fler ung-
domar uppger att de har prövat eller skulle vilja
pröva narkotika. Narkotikan är alltmer lättill-
gänglig. Handel via internet är ett exempel på
detta. Mot den bakgrunden har bl.a. Nationella
ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaföre-
byggande insatser tagit flera initiativ för att vända
utvecklingen.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Nationella ledningsgruppen har under året initie-
rat och finansierat ett antal ungdomsprojekt av
nationellt intresse. De projekt som kommit till
stånd utgår ifrån att inställningen till alkohol och
narkotika är en fråga om värderingar och livsstil.
En annan gemensam utgångspunkt har varit att
aktivt engagera ungdomarna själva. Av anslaget
disponeras 15 miljoner kronor av Folkhälsoin-
stitutet för förstärkning av det lokalt före-
byggande arbetet.

Slutsatser

De förebyggande insatserna blir av avgörande
betydelse när det gäller att motverka alkohol-
och narkotikamissbrukets utbredning. Informa-
tion, opinionsbildning och andra alkohol- och
narkotikaförebyggande insatser, framför allt på
lokal och regional nivå, får därför en ökad be-
tydelse i ansträngningarna att påverka attityder
och beteenden.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 30 000 000 kronor anvisas under an-

slaget Bli Alkohol- och narkotikapolitiska åt-
gärder för år 1999. För åren 2000 och 2001
beräknas anslaget till 30 000 000 kronor respek-
tive 30 000 000 kronor.

B12 Statens institut för särskilt
utbildningsstöd

Tabell 5.17 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		8 412	Anslags- sparande	3 048
1997	Utfall	8 412	Anslags- sparande	3 048
1998	Anslag	8 561	Utgifts- prognos	10 067
1999	Förslag	8 447
2000	Beräknat	8 599 ¹¹
2001	Beräknat	8 734 ”

¹¹ Motsvarar 8 447 tkr i 1999 års prisnivå

²¹ Motsvarar 8 447 tkr i 1999 års prisnivå

Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus) skall bidra till att uppnå målet för utgifts-
området genom att förbättra förutsättningarna
för utbildning och studier för unga och vuxna
personer med funktionshinder samt genom att
administrera och utveckla olika stöd som behövs
i och omkring studiesituationen. Sisus ger också
kansliservice till Nämnden för Rh-anpassad ut-
bildning. Sisus åtagande är här bredare än då det
gäller omvårdnadsinsatserna, eftersom Sisus
också direkt skall ta hänsyn till utbildningssidan
av riksgymnasieverksamheten.

Av årsredovisningen för budgetåret 1997
framgår att Sisus anslagssparande när det gäller
förvaltningsanslaget vid utgången av budgetåret
1997 uppgick till drygt 3 miljoner kronor, bl.a.
beroende på lägre personalkostnader än vad som
budgeterats.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

I sin årsredovisning för budgetåret 1997 redo-
visar Sisus sin verksamhet under verksamhets-
grenarna stöd inom folkhögskoleområdet, stöd
inom universitet och högskolor samt stöd inom
riksgymnasieverksamheten för svårt rörelsehind-
rade ungdomar.

Sisus arbetar i enlighet med mål som rege-
ringen satt upp i regleringsbrevet.

103

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Sisus har bl.a. som mål att ansvara för att kva-
liteten i den verksamhet som finansieras med
hjälp av bidraget till vårdartjänst säkras och att
resurserna används effektivt. Med anledning av
detta har Sisus under budgetåret 1997 inom de
olika verksamhetsområdena genomfört både
återkommande och särskilt riktade projekt samt
enkät- och intervjuundersökningar.

Angående verksamhetsmålet att prioritera
lösningar som möjliggör jämförelser mellan olika
huvudmän vad gäller verksamheternas omfatt-
ning, inriktning och kvalitet i förhållande till
använda resurser, har Sisus dels framställt och
vidareutvecklat ett uppföljningsinstrument och
terminsvis gjort jämföresler mellan olika huvud-
män, dels gjort ett antal brukarstudier.

Sisus har också, i enlighet med reglerings-
brevet, beskrivit och analyserat hur insatser en-
ligt Lagen (1993:389) om assistansersättning
(LASS) m. m. påverkar behovet av de särskilda
stödinsatser som Sisus ansvarar för. Analysen
har visat att folkhögskolepersonalens kunskap
om vilka insatser som erbjuds via LSS/LASS, Sol
och Sisus är generellt låg. De flesta folkhög-
skolor föredrar att själva ha ansvaret för assi-
stenterna. De är angelägna om att assistenterna
skall vara förtrogna med skolkulturen och delak-
tiga i verksamheten utifrån skolans perspektiv.

Sisus får efter regeringsbeslut i maj 1998 ta ut
avgift av Folkbildningsrådet för att registrera an-
sökningar och redovisningar samt bereda rådets
beslut avseende förstärkningsbidraget till folk-
högskolor. Insatsen innebär att Sisus får en hel-
hetsbid av handikappinsatserna på folkhög-
skolorna. Sisus åtagande har möjliggjorts genom
att Sisus utvecklat ett nytt databassystem som
omfattar olika stödinsatser. Den avgiftsfinansie-
rade verksamheten skall ha full kostnadstäckning
som mål.

Sisus har undersökt verksamheten vid riks-
gymnasierna för rörelsehindrade elever och bl.a.
fått kunskap om att könsfördelningen bland
eleverna vid de olika riksgymnasierna är mycket
olika. Resultaten pekar på att fler pojkar än
flickor går på riksgymnasierna men att flickorna
använder fler insatser än pojkarna

Praktiskt har genderarbetet inneburit att kön
används som indelningsgrund i samtliga projekt
under hösten 1997. Sisus tillhör en av de myn-
digheter som engagerats i den metodgrupp som
tillsatts för att ta fram metoder för genderana-
lyser.

Slutsatser

Regeringen föreslår att förvaltningsanslaget för
Sisus minskas med 500 000 kronor på grund av
omprioriteringar inom utgiftsområdet. Mot bak-
grund av ovanstående föreslår regeringen att
8 447 000 kronor anvisas under anslaget B12
Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus) för år 1999. För åren 2000 och 2001 be-
räknas anslaget till 8 599 000 kronor respektive
8 734 000 kronor.

1 Beräkning av anslaget för 1999 1
Tusental kronor Anslag 1998	8 561
Pris- och löneomräkning	367
Justering av premier	19
Omfördelning inom utgiftsom- rådet	-500
Förslag 1999	8 447

B13 Handikappombudsmannen

Tabell 5.18 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utfall	8 246	Anslags- sparande	624
1998	Anslag	7 746	Utgifts- prognos	8 370
1999	Förslag	7 857
2000	Beräknat	7 860 ¹¹
2001	Beräknat	7 992

^!’ Motsvarar 7 723 tkr i 1999 års prisnivå

⁸ Motsvarar 7 723 tkr i 1999 års prisnivå

Handikappombudsmannen skall bidra till att
uppnå målet för utgiftsområdet genom att be-
vaka frågor som angår funktionshindrade perso-
ners rättigheter och intressen samt verka för att
personer med funktionshinder uppnår full del-
aktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnads-
villkoren.

Av årsredovisningen för budgetåret 1997
framgår bl.a. att Handikappombudsmannens an-

104

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

slagssparande vid ingången av år 1998 uppgick till
624 000 kronor.

Regeringens överväganden
Resultatinformation

I årsredovisningen för budgetåret 1997 redovisar
Handikappombudsmannen sin verksamhet
under verksamhetsgrenarna ärendehandläggning,
uppföljning och analys samt information och
kunskapsöverföring.

Handikappombudsmannens måluppfyllelse
har varit god under år 1997. Verksamheten har
bedrivits i enlighet med målet.

Handikappombudsmannen har utvecklat ef-
fektiva och ändamålsenliga handläggningsrutiner.
Enkla ärenden skall besvaras inom 14 arbets-
dagar. Anmälningsärenden och skriftliga råd-
givningsärenden skall besvaras inom tre månader.
Myndigheten har systematiskt kunnat handlägga
de anmälningsärenden som inkommit trots den
ökning av anmälningsärenden (41 procent) som
skett jämfört med år 1996. De vanligast
förekommande anmälningarna under år 1997
gällde tillgänglighet i vid bemärkelse, dvs. yttre
miljö, färdtjänst/kommunikationer och tillgång
till information. En uppföljning av ärendena som
var aktuella åren 1995 och 1996 visar att
Handikappombudsmannens insatser har lett till
förändringar i drygt hälften av ärendena (73 av
134 anmälningar). Det rör sig om både direkta
effekter där den anmälde går anmälaren till
mötes, men också om generella effekter där även
andra funktionshindrade har gagnats. Från och
med den 1 november 1997 finns också juridisk
rådgivning på internet.

Handikappombudsmannen har i särskild ord-
ning lämnat en rapport till regeringen om sin
verksamhet och om utvecklingen inom handi-
kappområdet samt givit förslag till åtgärder.

Handikappombudsmannens verksamhet är för
närvarande föremål för översyn (dir. 1997:131).
Enligt direktiven skall utredningen bl.a. pröva
vilken betydelse ombudsmannen haft för ut-
vecklingen inom handikappområdet i stort samt
bedöma om, och i så fall hur, ombudsmannens
roll och arbetsuppgifter bör förändras i något av-
seende.

Under förutsättning att riksdagen fattar be-
slut, i enlighet med regeringens förslag ( prop.
1997/98:179), om en ny lag om förbud mot dis-
kriminering inom arbetslivet av personer med

funktionshinder, kommer Handikappombuds-
mannen ges ytterligare nya arbetsuppgifter.

Handikappombudsmannen har sedan myn-
digheten inrättades år 1994 utvecklat sitt analys-
arbete genom att ha tillgång till könsuppdelad
statistik. Myndigheten har också spridit infor-
mation om behovet av könsuppdelad statistik
och nödvändigheten av att ha med ett gender-
perspektiv inom handikappforskningen.

Förutom bam med funktionshinder och psy-
kiskt funktionshindrade är genderfrågor priorite-
rade arbetsområden under 1998. I regleringsbrev
för 1994/95 angavs att Handikappombudsman-
nen skulle prioritera kvinnor med funktionshin-
der.

Könsperspektivet i verksamheten har därför
haft fokus på kvinnor. Även om det självklart
medför att även männens situation belyses har
det i regel skett i relation till kvinnors situation.
Framledes kommer genderprogrammet att ha
fokus på såväl kvinnors som mäns situation uti-
från deras olika behov, möjligheter, erfarenheter,
rättigheter, livssammanhang och sätt att förhålla
sig-

Frågorna ligger nära Handikappombudsman-
nens uppgift att verka för att personer med
funktionshinder tillförsäkras bl. a inflytande och
delaktighet i samhället. En svårighet som myn-
digheten själv uppger har varit att hitta bra ana-
lysinstrument och metoder för att vidareutveckla
genderarbetet. En representant för myndigheten
ingår nu i den metodgrupp som tillsatts för att ta
fram metoder för genderanalyser.

Inom Socialdepartementets ansvarsområde
finns en rad myndigheter som omfattas av gen-
derarbetet. Iakttagelser från Handikappom-
budsmannen om tillämpningen av lagar och reg-
ler kan tillföra dessa myndigheter värdefull
information i ett genderperspektiv.

Inom andra områden är Handikappombuds-
mannen mer ensam i sin bevakningsroll. Det
gäller t. ex. inom forskning och utvecklings-
arbete som berör funktionshindrade och som
inte är forskning på uppdrag av myndigheter.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 7 857 000 kronor anvisas under
anslaget Bl3 Handikappombudsmannen för år
1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget
till 7 860 000 kronor respektive 7 992 000
kronor.

105

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

1 Beräkning av anslaget för 1999 1
Tusental kronor Anslag 1998	7 746
Pris- och löneomräkning	102
Justering av premier	9
Förslag 1999	7 857

B14 Barnombudsmannen

ITabell 5.19 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		8 743	Anslags- sparande	-23
1997	Utfall	8 743	Anslags- sparande	-23
1998	Anslag	7 550	Utgifts- prognos	7 527
1999	Förslag	7 717
2000	Beräknat	7 856 ¹¹
2001	Beräknat	7 978 ”

"Motsvarar 7 717 tkr i 1999 års prisnivå
⁰ Motsvarar 7 717 tkr i 1999 års prisnivå

Barnombudsmannen (BO) skall bidra till att
uppfylla målet för utgiftsområdet genom att
verka för att barns och ungdomars rättigheter
och intressen tillgodoses. BO har en opinions-
bildande och attitydpåverkande roll och skall i
sin verksamhet informera om FN:s konvention
om barnets rättigheter (barnkonventionen) och
medverka till att den genomförs på alla nivåer i
samhället. Myndigheten skall bevaka frågor som
angår barns och ungas rättigheter och intressen
och särskilt uppmärksamma att lagar och andra
författningar samt deras tillämpning stämmer
överens med Sveriges åtaganden enligt konven-
tionen.

I syfte att öka samhällets kunskap om barns
och ungas uppväxtvillkor skall myndigheten
samla kunskap om och i dialog med berörda
myndigheter följa och hålla samman sektors-
övergripande uppföljningsstudier om villkoren
för barn och unga upp till 18 år. BO skall även
företräda barn och unga i den allmänna debatten
och i dialog med Ungdomsstyrelsen verka för att
barn och unga ges ökat inflytande och att deras

åsikter tas tillvara. Myndigheten skall vidare lyfta
fram och tydliggöra samhällets ansvar för barn
samt sprida kunskap om barn och unga i utsatta
situationer.

BO skall sprida kunskap om och verka för att
kommunerna använder barnkonventionen som
ett praktiskt redskap i såväl det individuella som
det generella arbetet med barn. BO skall även
verka för att utveckla nivån på olycksfallsföre-
byggande arbete och därvid göra en genomgång
av rättstillämpningen när det gäller ansvarsfrågor
vid barnolycksfall.

Regeringens överväganden
Resultatinformation

Barnombudsmannens måluppfyllelse har varit
god under verksamhetsåret. Verksamhetsmålen
har i huvudsak kunnat uppfyllas. Bedömningen
av myndighetens prestationer måste ses i belys-
ning av att BO bl.a. är en opinionsbildande myn-
dighet. Enligt den opinionsmätning som BO låtit
genomföra är kännedomen om myndighetens
aktiviteter god. Arbetet kring olika sakfrågor har
varit framgångsrikt på flera områden och i flera
statliga utredningar återfinns förslag som BO har
drivit på olika sätt. BO har bl.a. deltagit i Barn-
kommitténs arbete (SOU 1997:116) som pre-
senterades i augusti 1997. Inom ramen för en
Internetsatsning har myndigheten byggt upp en
hemsida som registrerat 3 100 besök sedan star-
ten i oktober 1997. BO har genomfört en enkät
till elever i årskurs 4 samt en studie om samhälls-
stödet till barn och hur det påverkats av den
ekonomiska krisen. BO har vidare avslutat ett
särskilt regeringsuppdrag om mobbning, inklu-
derande informationsspridning, ökad samord-
ning mellan myndigheter och organisationer
samt framtagandet av konkreta förslag om hur
mobbning skall kunna förebyggas och förhind-
ras.

Under våren 1998 har BO överlämnat statis-
tikboken "Upp till 18" och den årliga rapporten
om barns och ungdomars situation och uppväxt-
villkor till regeringen. BO har vidare utarbetat en
handbok om barnkonventionen för kommuner
och landsting.

Barnombudsmannen skall i sitt arbete beakta
flickors och pojkars olika utgångspunkter och
förutsättningar. Myndigheten har fortlöpande ett
könsperspektiv på den statistik som samlas in
och sammanställs. Flickors och pojkars livs-

106

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

villkor och situation redovisas i den årliga
rapporten till regeringen. BO skall verka för att
kommunerna använder barnkonventionen som
ett praktiskt redskap i såväl det individuella som
generella arbetet med barn. I detta arbete sprider
myndigheten bl.a. exempel på modeller i form av
barn- och ungdomsplaner, barnbilagor, check-
listor och barnkonsekvensanalyser. Barnom-
budsmannen betonar i detta arbete vikten av att
kommunerna utgår från både flickors och poj-
kars olika utgångspunkter och förutsättningar i
den kommunala beslutsprocessen.

Slutsatser

Barnombudsmannen har funnits i drygt fem år,
vilket innebär att det nu finns erfarenheter av hur
myndigheten har fungerat i praktiken och un-
derlag för hur den skulle kunna förändras. Bam-
kommittén anser i sitt slutbetänkande (SOU
1997:116) att BO har en nyckelroll i arbetet med
genomförandet av barnkonventionen i Sverige.

Regeringen har nyligen tillkallat en utred-
ningsman för att se över Barnombudsmannens
verksamhet, organisation, roll och arbetsformer
(dir. 1998:21). Syftet med översynen är att belysa
vilken roll BO har spelat för utvecklingen inom
bamområdet inklusive arbete med att göra barn-
konventionen känd. Översynen skall också
innehålla en genomgång av vad som kan göras
för att effektivisera och stärka BO:s verksamhet.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 7 717 000 kronor anvisas under an-
slaget B14 Barnombudsmannen för år 1999. För
åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
7 856 000 kronor respektive 7 978 000 kronor.

1 Beräkning av anslaget för 1999 1
Tusental kronor Anslag 1998	7 550 000
Pris- och löneomräkning	145 000
Justering av premier	22 OOOr
Förslag 1999	7 717 000

B15 Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor

ITabell 5.20 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		6 071	Anslags- sparande	-54
1997	Utfall	6 071	Anslags- sparande	-54
1998	Anslag	6 468	Utgifts- prognos	6 414
1999	Förslag	6 745
2000	Beräknat	6 865 ”
2001	Beräknat	6 978 ”

¹¹ Motsvarar 6 745 tkr i 1999 års prisnivå

²¹ Motsvarar 6 745 tkr i 1999 års prisnivå

Statens nämnd för internationella adoptions-
frågor (NIA) är central myndighet med ansvar
för tillsyn, kontroll och information i frågor rö-
rande internationella adoptioner.

NIA har som uppgift att underlätta adoption i
Sverige av utländska barn. NIA skall därvid
sträva efter att adoptionen sker till barnets bästa
och i enlighet med gällande lagstiftning i barnets
ursprungsland och i Sverige.

Nämnden ansvarar för frågor enligt förord-
ningen (1976:834) om prövning av utländskt be-
slut om adoption, samt frågor om auktorisation
av organisationer enligt lagen (1979:192) om in-
ternationell adoptionsförmedling. NIA beslutar
också om fördelning av statsbidrag till sådana or-
ganisationer.

När det är fråga om adoption av ett utländskt
barn utan medverkan av auktoriserad samman-
slutning skall NIA enligt lagen om internationell
adoptionsförmedling pröva om förfarandet är
godtagbart.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Ca 900-1000 barn adopteras till Sverige årligen
med en svagt nedåtgående tendens. För år 1999
görs bedömningen att ca 950 adoptivbarn skall
komma till Sverige.

Adoptionsverksamheten håller en hög etisk
nivå i Sverige. NIA har väsentligt bidragit till
detta genom sin aktiva tillsyns- och informa-
tionsverksamhet. Enskilda händelser visar dock
att man inte kan ta den höga etiska nivån för
given. Fortsatta ansträngningar från NIA:s sida
är därför nödvändiga.

107

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Riksdagen har med anledning av regeringens
proposition Internationella adoptioner (prop.
1996/97:91) beslutat om vissa förändringar som
berör NIA:s verksamhet. Beslutet gav underlag
för att Sverige skulle kunna ratificera 1993 års
Haagkonvention om skydd av barn och samar-
bete vid internationella adoptioner. Ratifice-
ringen har ägt rum i maj år 1997. NIA är också
centralmyndighet enligt konventionen. I övrigt
innebär riksdagens beslut ett antal lagändringar,
bl.a. stärks den enskildes rättssäkerhet i samband
med adoption och utrymmet för enskilda adop-
tioner begränsas.

Slutsatser

Regeringens bedömning är att myndigheten i allt
väsentligt uppfyllt sina mål.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 6 745 000 kronor anvisas under an-
slaget Bl5 Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor för år 1999. För åren 2000 och
2001 beräknas anslaget till 6 865 000 kronor
respektive 6 978 000 kronor.

Beräkning av anslaget för 1999

Tusental kronor

Anslag 1998	6 468
Pris- och löneomräkning	266
Justering av premier	11
Förslag 1999	6 745

B16 Statens institutionsstyrelse

Tabell 5.21 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utfall	619 108	Anslags- sparande	-37 507
1998	Anslag	508 286 "	Utgifts- prognos	503 000
1999	Förslag	524 848
2000	Beräknat	534 519 "
2001	Beräknat	542 003 ¹¹

"Varav 4 300 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen
1998.

²¹ Motsvarar 524 848 tkr i 1999 års prisnivå

³¹ Motsvarar 524 848 tkr i 1999 prisnivå

Statens institutionsstyrelse (SiS) bildades den
1 juli 1993 som central förvaltningsmyndighet
för de hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga
(särskilda ungdomshem) samt 22 och 23 §§ lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
(LVM-hem). Från och med 1 april 1994 övertog
SiS från landsting och kommuner det formella
huvudmannaskapet för de institutioner som be-
dömdes motsvara behovet av efterfrågan av
vårdplatser.

Verksamheten vid Statens institutionsstyrelse
är mycket omvärldsberoende och därför svårpla-
nerad. Den är ständigt utsatt för krav på föränd-
ring och anpassning. Detta har under de inledan-
de åren bl.a. avspeglat sig i en ökad efterfrågan av
ungdomsvård och en minskad efterfrågan av
missbrukarvård. Därtill skall den vård som till-
handahålls tillgodose vitt skilda behov och sam-
tidigt ha en hög kvalitet. SiS är i hög grad bero-
ende av intäkter från vårdavgifter för sin
verksamhet. Avgiftsintäkterna beräknas enligt
SiS till 703 miljoner kronor för år 1998 och 724
miljoner kronor år 1999.

Den sjunkande efterfrågan på LVM-place-
ringar har gett minskade intäkter och ekono-
miska problem för SiS. Innan det statliga över-
tagandet fanns drygt 1 300 platser vid LVM-hem.
Vid övertagandet den 1 april 1994 övertogs cirka
1 000 LVM-platser som successivt minskats till
idag cirka 343 efter de kraftiga rationaliseringar
SiS genomfört för att få verksamheten i ekono-
misk balans.

108

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Anpassningen av verksamheten till efterfrågan
har dock varit förenad med stora kostnader och
har tagit viss tid att genomföra. Prognosen för
budgetåret 1998 pekar dock på att verksamheten
är i balans. Antalet vårdplatser överensstämmer i
stort med nuvarande efterfrågan. Fortfarande
kan efterfrågebilden snabbt svänga.

SiS har med anledning av regeringens proposi-
tion Vissa reformer av påföljdssystemet (prop.
1997/98:96, bet. 1997/98:JuU21, rskr.
1997/98:275) erhållit ett tilläggsanslag på

4,3 miljoner kronor i tilläggsbudgeten för år 1998
för att finansiera förberedelser för införandet av
påföljden sluten ungdomsvård.

De årliga kostnaderna för de beräknade
10 årsplatserna i sluten ungdomsvård föreslås
finansieras genom att 15,6 miljoner kronor
överförs från utgiftsområde 4 Rättsväsendet an-
slag Dl Kriminalvården.

Den utredning som regeringen beslutade om
att tillsätta den 2 oktober 1997 (Dir 1997:113)
för att se över SiS organisationsstruktur, finansi-
ella styrning och framtida platsbehov har i sep-
tember 1998 överlämnat sitt betänkande till rege-
ringen. Utredarens förslag berör vårdavgifterna,
fastighetsfrågan, huvudkontorets stöd till insti-
tutionerna samt behov av bättre prognoser vad
gäller efterfrågan av vårdplatser.

När det gäller vårdavgifterna anser utredaren
att SiS kan förbättra likviditeten genom att debi-
tera kommunerna avgiften redan vid placerings-
tillfället. Vidare kan högre avgifter för akut- och
utredningsvård tas ut liksom för den frivilliga

vården som ges enligt socialtjänstlagen. För fas-
tigheterna föreslår utredaren ett förändrat system
för eventuella awecklingskostnader. SiS bör en-
ligt utredaren ge utbildning och stöd till institu-
tionscheferna i verksamhetsplanering och chefs-
skap samt i personal- och förhandlingsfrågor. SiS
bör även ta fram ett metodutvecklingsprogram.
För att förbättra prognosarbetet föreslår utreda-
ren att nya metoder och kontakter med kommu-
nerna utarbetas för att kunna göra bättre be-
hovsprognoser. Utredningens förslag bereds för
närvarande i Regeringskansliet.

Institutionsstyrelsen har skapat särskilda nät-
verk och arbetsgrupper inom myndigheten. En
arbetsgrupp har bildats inom SiS som har till
uppgift att under år 1998 utarbeta ett förslag till
handlingsprogram för genderfrågor.

Konkreta frågor för SiS att ta upp är t.ex. vilka
könsroller som förmedlas på institutionerna,
vilka behov flickor och pojkar har behandlings-
mässigt, att kvinnor och män får tillgång till vård
på lika villkor samt vilken betydelse kvinnlig
respektive manlig personal har för vården och
behandlingen inom SiS verksamhet.

Beställningsbemyndigande

Beställningsbemyndigande för beviljande av
forsknings- och utvecklingsmedel och beräknad
anslagspåverkan under perioden 1999-2001.

ITabell 5.22 1
Tusental kronor	1997 utfall	1998 prognos	1999 beräknat	2000 beräknat	2001 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	11467	11 934	10 567	11 567	12 567
Nya förpliktelser	11 415	10 000	10 000	10 000	10 000
Infriade förpliktelser*	10 948	11 367	9 000	9 000	9 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	11 937	10 567	11567	12 567	13 567
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam	0	20 000	20 000	20 000	20 000

* UtgiftsutfaII till följd av ingångna förpliktelser.

109

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Regeringens slutsatser

SiS har på ett förtjänstfullt sätt genomfört en
nödvändig omstrukturering av verksamheten för
att nå balans mellan den vård som efterfrågas och
de resurser som kan erbjudas, utan att vårdens
kvalitet har eftersatts. Tack vare de kraftiga ned-
skärningar SiS genomfört de senaste åren synes
verksamheten nu vara i ekonomisk balans.

Regeringen föreslår en neddragning av SiS
ramanslag med 8 miljoner kronor med anledning
av den volymminskning som skett. Dessa medel
föreslås tillföras kommunerna för deras mer-
kostnader för unga lagöverträdare med anledning
av propositionen Vissa reformer av påföljds-
systemet (prop. 1997/98:96). Genom de medel
som föreslås tillföras från utgiftsområde 4:
Rättsväsendet förstärks anslaget med 7,6
miljoner kronor netto.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 524 848 000 kronor anvisas under an-
slag Bl6 Statens institutionsstyrelse för år 1999.
För åren 2000 och 2001 beräknas 534 519 000
respektive 542 003 000 kronor.

Beräkning av anslaget för 1999

Tusental kronor

Anslag 1998 508 286

Pris- och löneomräkning 7 601

Justering av premier________________________________________1 361

Minskat resursbehov nettoförändring/omfördelning 7 600

Förslag 1999 524 848

B17 Alkoholinspektionen

Tabell 5.23 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		12 463	Anslags- sparande	4 015
1997	Utfall	12 463	Anslags- sparande	4 015
1998	Anslag	14 548	Utgifts- prognos	13 000
1999	Förslag	11 013
2000	Beräknat	14 265 "
2001	Beräknat	14 488 ”

¹¹ Motsvarar 14 013 tkr i 1999 års prisnivå

²¹ Motsvarar 14 013 tkr i 1999 års prisnivå

Alkoholinspektionen skall bidra till att uppfylla
målet för utgiftsområdet genom att övervaka
efterlevnaden av alkohollagen, dvs. tillse att be-
stämmelser avseende hanteringen av alko-
holdrycker efterlevs och bidrar till att samhällets
alkoholpolitiska mål uppfylls.

Alkoholinspektionen startade sin verksamhet
den 1 januari 1995. Inspektionen bildades med
anledning av bl.a. EU-medlemskapet och att
riksdagen beslutat att avskaffa de tidigare import,
export, tillverknings- och partihandels-
monopolen när det gäller alkoholdrycker. Dessa
har ersatts av ett nytt alkoholpolitiskt motiverat
tillstånds- och tillsynssystem som hanteras av
Alkoholinspektionen. Detta system har dock i
vissa delar kritiserats av EG-domstolen och EU-
kommissionen och en dialog pågår med EU-
kommissionen om hur tillstånds- och
tillsynssystemet kan korrigeras för att
överensstämma med EG-rätten.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Alkoholinspektionen har arbetat i enlighet med
mål som regeringen satt upp i regleringsbrevet.
Handläggning av tillstånds- och tillsynsärenden
har prioriterats. Försening har uppstått vad gäller

110

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

att bygga upp ett databaserat tillstånds- och till-
synsregister som förutom de egna tillverknings-
och partihandelstillstånden även skall omfatta
samtliga kommuners ca 12 000 serveringstill-
stånd med personregister över alla styrelseleda-
möter, föreståndare och tillståndshavare.

Under det gångna budgetåret har 89 ansök-
ningsärenden avgjorts till en kostnad av 26 000
kr per tillverknings- eller partihandelsärende.
Handläggningstiden har i genomsnitt varit 24
dagar per ärende, vilket är klart bättre än år 1996.
Utbildningsinsatser och informationsspridning
har genomförts enligt vad som planerats. Ett
flertal konferenser och andra initiativ har
genomförts för att bl.a. utveckla länsstyrelsernas
regionala tillsyn. Samarbetet med andra
myndigheter har utvecklats i tillsynsarbetet och
Alkoholinspektionen redovisar i årsredovis-
ningen en omfattande samverkan med andra
myndigheter och organisationer.

Tillsynsbesök med ingående kontroller har
gjorts vid 60 företag. Tillsynsbesöken har med-
fört 5 återkallelser av tillstånd, en varning och
37 påpekanden.

Alkoholinspektionen har ett anslagssparande
från år 1997 på drygt 4 miljoner kronor vilket är
avsett att användas till kostnaderna för det data-
baserade tillstånds- och tillsynsregisteret som är
under uppbyggnad.

Alkoholinspektionens verksamhet finansieras
genom ramanslag på statsbudgeten som bestäms
av riksdagen samtidigt som deras och länsstyrel-
sernas verksamhet på alkoholområdet skall mot-
svaras av de avgifter som tas in från tillverkare
och partihandlare inom alkoholbranschen. I EG-
domstolens dom i det s.k. Franzénmålet kritise-
rades bl.a. de höga avgifterna. Av den anled-
ningen sänkte regeringen avgifterna så att
intäkterna beräknas minska med ca 10 miljoner
kronor årligen.

På alkoholområdet är framtiden för närva-
rande svårbedömd. EU-kommissionen har i en
formell underrättelse ansett att tillsynsavgifterna
fortfarande är för höga och att partihandelstill-
stånden diskriminerar utländska alkoholprodu-
center och försvårar för framför allt små företag
att komma in på den svenska marknaden. Sverige
har besvarat underrättelsen och en dialog pågår
om olika möjliga förändringar av det svenska till-
stånds- och tillsynssystemet.

Slutsatser

Regeringen föreslår att Alkoholinspektionens
anslag tillfälligtvis minskas med 3 800 000 kronor
för år 1999 på grund av omprioriteringar inom
utgiftsområdet och med 800 000 kronor för åren
2000 och 2001.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 11 013 000 kronor anvisas under anslag
Bl7 Alkoholinspektionen för 1999. För åren
2000 och 2001 föreslår regeringen 14 265 000
kronor repektive 14 488 000 kronor.

1 Beräkning av anslaget för 1999 1
Tusental kronor Anslag 1998	14 548
Pris- och löneomräkning	265
Omfördelning inom utgiftsområdet	-3 800
Förslag 1999	11 013

B18 Alkoholsortimentsnämnden

ITabell 5.24 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		149	Anslags- sparande	351
1997	Utfall	149	Anslags- sparande	351
1998	Anslag	674	Utgifts- prognos	250
1999	Förslag	687
2000	Beräknat	699 "
2001	Beräknat	708 ”

¹¹ Motsvarar 687 tkr i 1999 års prisnivå

⁸ Motsvarar 687 tkr i 1999 års prisnivå

Alkoholsortimentsnämnden inrättades den
1 januari 1995 i enlighet med de krav som Euro-
peiska kommissionen uppställt inför Sveriges
inträde i Europeiska unionen för att Sverige
skulle kunna behålla detaljhandelsmonopolet på
alkohol. Samtidigt avskaffades övriga monopol
inom alkoholområdet.

Detaljhandelsmonopolet skall fungera icke-
diskriminerande i enlighet med de principer som
fastlagts i avtalet mellan staten och Systembo-
laget. För att säkerställa icke-diskrimineringen

111

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

inrättades Alkoholsortimentsnämnden som en
oberoende nämnd med uppgift att pröva besvär
över Systembolagets beslut att avvisa eller avföra
viss alkoholhaltig dryck från sortimentet.

Nämnden består av en lagfaren domare som
ordförande samt fyra andra ledamöter. De utses
av regeringen för tre år. För beredning av ären-
den hos nämnden utses en sekreterare som skall
vara lagfaren. År 1997 avgjorde nämnden 21 av
24 inkomna ärenden.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 687 000 kronor anvisas under anslag
Bl8 Alkoholsortimentsnämnden för år 1999.
Häri ingår pris- och löneomräkning med 22 000
kronor. För åren 2000 och 2001 föreslår rege-
ringen 699 000 kronor respektive 708 000
kronor.

ner pågår också en utbyggnad. För att bl.a.
säkerställa att nödvändiga projekt inte skjuts på
framtiden har regeringen i tilläggsbudget (prop.
1997/98:150, bet. 1997/98:FiU97, rskr.
1997/98:317) beslutat att en ram på motsvarande
400 miljoner skall avsättas för ett tillfälligt statligt
byggstöd för äldrebostäder m.m. i kommunerna
under åren 1998 och 1999. Regeringen behand-
lade denna fråga i propositionen Nationell
handlingsplan för äldrepolitiken (prop.
1997/98:113). Åtgärden medför ökade förutsätt-
ningar för kommunerna att uppfylla de natio-
nella mål för äldrepolitiken som bl.a. innebär att
äldre skall ha möjlighet att vid behov kunna
flytta till en särskild boendeform.

Medlen skall användas för ny- och ombyggnad
samt förbättringar av dels bostäder i särskilda bo-
endeformer, dels sådana lokaler i anslutning till
det särskilda boendet som skall användas som
möteslokaler, samlingslokaler etc. för äldre.

Slutsatser

B19 Bidrag till äldrebostäder m.m.

ITabell 5.25 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor
1998	Anslag	250 000	Utgifts- prognos	100 000
1999	Förslag	150 000
2000	Beräknat	0
2001	Beräknat	0

Budgetåret 1998 har beslutats om ett nytt sti-
mulansbidrag för äldrebostäder. Villkoren för bi-
draget regleras i förordningen (1998:1025) om
stimulansbidrag till äldrebostäder m.m. som
trädde i kraft den 1 september 1998. Anslaget
disponeras av Boverket och administreras av
länsstyrelserna och Boverket.

Med hänvisning till ovanstående föreslår rege-
ringen att 150 000 000 kronor anvisas under an-
slag B19 Bidrag till äldrebostäder m.m. för år
1999.

B20 Utvecklingsmedel till åtgärder
för hemlösa

\|Tabell 5.26 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor
1999	Förslag	10 000 ¹
2000	Beräknat	10 000
2001	Beräknat	10 000

¹ Nytt anslag

Regeringens överväganden

Ädelreformen medförde kraftigt ökade behov av
goda och funktionella bostäder och lokaler av-
sedda för äldre. En del av dessa behov har kunnat
tillgodoses genom de omfattande ny- och om-
byggnationer av äldreboendet som ägt rum i
kommunerna under senare år - till en del finan-
sierat med statliga stimulansmedel. På många håll
är dock behovet fortsatt stort av nya och om-
byggda bostäder för äldre och i många kommu-

Regeringens överväganden

Situationen för hemlösa har försvårats och rege-
ringen vill i samarbete med kommuner och
ideella organisationer satsa resurser och vidta åt-
gärder för att förbättra situationen för hemlösa.

Kommunerna har det yttersta ansvaret för att
människor i utsatta situationer får det stöd och
den hjälp de behöver. Verksamheterna inom den
sociala omsorgen regleras i flera olika lagar, bl.a.
socialtjänstlagen (1980:620), hälso- och sjuk-

112

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

vårdslagen (1982:762), lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade samt
lagen (1988:870) om vård av missbrukare.

I Socialstyrelsens rapport De bostadslösas
situation i Sverige ( 1994:15) konstaterades att
det i mars 1993 fanns cirka 10 000 hemlösa. Be-
greppet hemlösa definieras i rapporten som per-
soner som saknar egen eller förhyrd bostad och
som inte bor stadigvarande inneboende samt är
hänvisade till tillfälliga boendealternativ eller är
uteliggare. Hälften av dem befann sig i de tre
storstäderna. De dominerande orsakerna till
hemlöshet angavs vara svårigheter att betala
hyran eller svårighet att klara av att bo utan att
störa andra boende.

Kartläggningen pekade även på att de resurser
som fanns inte var tillräckligt anpassade till de
hemlösas behov. Rapporten bekräftade att många
hemlösa med svårare problem söker sig till de
frivilliga organisationerna som fyller en viktig
funktion när det gäller att ge stöd och hjälp. De
mest omfattande frivilliginsatserna görs av
Stadsmissionen och Frälsningsarmén som er-
bjuder möjligheter till tillfällig övernattning eller
olika former av tillfälligt boende.

Under senare år har från olika håll signalerats
att hemlösheten har ökat och att de hemlösas
situation försvårats. En orsak kan vara ökade svå-
righeter på bostadsmarknaden för socialt utsatt.
Det kan även till viss del förklaras genom de för-
seningar som uppstått i samband med psykiatri-
reformen som trädde i kraft 1 januari 1995. För-
ändringen innebar att kommunerna fick ansvaret
för öppenvård av de psykiskt funktionshindrade
som tidigare hade vårdats inom ramen för lands-
tingens slutenvård. Enligt socialstyrelsens års-
rapport 1998 om utvärderingen av psykiatrire-
formen är genomförandet av reformen försenad
bl.a. beroende på att det i vissa fall varit svårt att
få till stånd överenskommelser mellan kommu-
ner och landsting.

Oron för att fler personer med psykiska
funktionshinder återfinns bland dem som kan
betraktas som hemlösa har återkommit i flera
senare undersökningar och också understrukits
av de ideella organisationerna som t.ex. Riksför-
bundet för Social och Mental Hälsa.

Andelen psykiskt funktionshindrade kvinnor
bland hemlösa tycks öka liksom personer som
förutom sitt psykiska funktionshinder har ett
pågående missbruk. Organisationerna har också
pekat på bristen på metoder för inventeringar,
kartläggningar eller uppsökande verksamhet för
att nå personer som saknar bostad eller på annat

sätt riskerar att bli hemlösa. Det finns även be-
hov av att utveckla och pröva olika stödformer
som stärker psykiskt funktionshindrade att klara
eget boende.

Regeringen har i mars 1997 avsatt 30 miljoner
kronor ur Allmänna arvsfonden under en treårs-
period. Medlen skall användas för ideella organi-
sationers kostnader för att tillsammans med be-
rörda kommuner utveckla och pröva nya
modeller för stöd och boende för personer med
psykiska funktionshinder. Därvid skall projekt i
storstadsområdena särskilt uppmärksammas.

Vidare har regeringen för avsikt att ge Social-
styrelsen i uppdrag att göra en uppföljning av
rapporten De bostadslösas situation i Sverige i
syfte att få aktuell kunskap om situationen för
gruppen hemlösa, omfattningen av hemlösheten
samt vilka insatser som görs för hemlösa och
hushåll med svag ställning på bostadsmarknaden.

Regeringen anser att ytterligare medel bör an-
slås under en treårig försöksperiod till nyskapan-
de projekt för de bostadslösa. Det handlar om att
utveckla och pröva olika stödformer, finna me-
toder för lokala inventeringar och uppsökande
verksamhet. Storstädernas särskilda problematik
bör härvid beaktas. Stödet skall ges till kommu-
ner och ideella organisationer efter ansökan. Det
statliga bidraget skall utgå med högst 50% av
kostnaderna för projekten. Medlen bör dispone-
ras av Socialstyrelsen. Vid beslut om medel skall
samordning ske med Allmänna arvsfondens.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 10 000 000 kronor anvisas under reser-
vationsanslag B20 Utvecklingsmedel till åtgärder
för hemlösa för år 1999. För åren 2000 och 2001
beräknas 10 000 000 kronor för respektive år.

5.6 Övrig statlig verksamhet

5.6.1 Systembolaget AB

Regeringens förslag: Riksdagen medger att den
statliga garantin för pensionsförpliktelser vid
Systembolaget höjs till 650 miljoner kronor.

Systembolaget är ett av staten helägt företag. I
koncernen ingår förutom moderbolaget System-

113

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

bolaget AB också ett helägt dotterbolag, Lagena
Distribution AB. Verksamheten omfattar detalj-
handel och partihandel med alkoholdrycker.
Omsättningen år 1997 uppgick till 19 147, mkr
och antalet årsarbetare till 2 674 (hela koncer-
nen). Avkastningen/vinsten för hela koncernen
uppgick till 174,3 mkr.

I EG-domstolens dom i målet C 185/s95,
åklagaren mot Harry Franzén, prövade de
svenska bestämmelserna om Systembolagets de-
taljhandelsmonopol och dess funktionssätt mot
artikel 37 i EG-fördraget, som reglerar anpass-
ningen av statliga handelsmonopol. Sammanfatt-
ningsvis fann domstolen att Systembolagets kri-
terier och urvalsmetoder varken var diskri-
minerande eller av sådant slag att de missgynnade
importerade produkter. Domstolen slog därför
fast att ett statligt detaljhandelsmonopol för
alkoholdrycker utformat och anpassat såsom det
svenska Systembolaget inte stred mot artikel 37 i
EG-fördraget vilket för svenskt vidkommande
var viktigt ur folkhälsoperspektiv. Systembolaget
hade under 1997 ca 200 leverantörer av vin och
sprit jämfört med endast en leverantör två år
tidigare. I januari 1997 fanns det totalt 2 573
märken i Systembolagets sortiment eller 3 226
artiklar. Under året lanserades 880 nya märken.
Försäljningsvolymen ökade under år 1997 med

5,8 procent.

Lagena Distribution AB, som bildades i de-
cember 1994, åtar sig hemtagning, lagring, order-
sammanställning och distribution av alko-
holdrycker för ett stort antal av Systembolagets
leverantörer. En påtaglig förbättring av Lagenas
ekonomiska resultat har skett under 1997 och
Lagena går för första gången med vinst med
0,7 mkr.

Såväl löne- som pensionsadministrationen för
Lagena Distribution AB handhas av Systembo-
laget. För Lagena tillämpas samma pensionsreg-
lemente som för Systembolaget. För att bolagets
avsättningar till pensioner skall vara avdragsgilla
vid inkomsttaxeringen krävs att pensionsutfästel-
serna är tryggade genom statlig garanti. Riks-
dagen utfärdade därför år 1977 en garanti för
pensionsförpliktelserna vid Systembolaget intill
ett belopp på 400 miljoner kronor. Genom riks-
dagens beslut den 8 december 1982 har staten
utökat garantin till 600 miljoner kronor. Riks-
dagen medgav genom beslut 1996 att den statliga
garantin för pensionsförpliktelser vid System-

bolaget AB även skall omfatta Lagena Distribu-
tion AB. Bolaget betalar årligen en avgift till SPV
för garantiförbindelsen.

Den sammanlagda pensionsskulden vid Sys-
tembolaget har dock under årens lopp successivt
ökat bl.a. genom att Systembolaget öppnat nya
butiker och därmed har fler anställda. Inflation
och löneutveckling har också under årens lopp
påverkat skuldens storlek uppåt. En mer markant
ökning av pensionsskulden inträffade 1997 med
116 miljoner kronor. Okad medellivslängd och
lägre allmänt ränteläge hade då föranlett Finans-
inspektionen att ändra anvisningarna för beräk-
ning av pensionsskulder. I bokslutet för 1997
uppgår Systembolagets och dotterbolaget Lagena
Distributions sammanlagda pensionsskuld till
597, 4 miljoner kronor och statens garanti för
koncernens pensionsskuld är 600 miljoner
kronor. Systembolagets styrelse har i skrivelse till
Socialdepartementet hemställt om en höjning av
garantibeloppet till 700 miljoner kronor.

Det ursprungliga motivet för en statlig garanti
har numera bortfallit. Systembolagets pensions-
utfästelser var tidigare s.k. bruttoförmåner, som
inte kunde kreditförsäkras. För att avsättningar
till pensionsreserven till fullo skulle bli avdrags-
gilla vid beskattningen krävdes en garanti från
staten (se prop. 1976/77:125, s. 23). Numera till-
lämpar Systembolaget dock inte bruttoförmåner
i sina pensionsutfästelser. Förhållandet med en
statligt utfärdad garanti utgör i dag en särlösning
i jämförelse med hur övriga bolag med statligt
ägande tryggar sina pensionsförpliktelser. För att
bedöma frågan om förändring av tryggandeform
behövs bl.a. en belysning av alternativa tryggan-
deformer, de kostnadsmässiga aspekterna av
dessa samt de praktiska konsekvenserna av en
övergången från en tryggandeform till en annan.
Regeringskansliet har inhämtat att Systembo-
laget mot denna bakgrund börjat undersöka för-
ändrade former för fortsatt tryggande av pen-
sionsåtagandena.

En ev. förändrad form för tryggande bör
kunna införas under år 1999. I avvaktan på
underlag för ett slutligt ställningstagande rörande
den fortsatta formen för tryggande av pensions-
förpliktelser och mot bakgrund av en viss ökning
av den beräknade pensionsskulden bedömer
regeringen att den statliga garantin från och med
år 1999 bör höjas till totalt 650 mkr.

114

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

6 Socialstyrelsen

6.1 Omfattning

Verksamhetsområdet omfattar Socialstyrelsen
och dess ramanslag. Ramanslaget uppgår under
år 1998 till knappt 370 miljoner kronor och upp-
gick under år 1997 till knappt 373 miljoner
kronor. Socialstyrelsen disponerar härutöver en
stort antal anslag inom det socialpolitiska
området. Dessa anslag, från vilka utbetalningarna
under år 1997 sammanlagt uppgick till drygt 2,4
miljarder kronor, redovisas främst under
verksamhetsområde Hälso- och sjukvård samt
verksamhetsområde Social omsorg.

Socialstyrelsen är central expertmyndighet
inom socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård,
hälsoskydd, smittskydd, stöd och service till vissa
funktionshindrade samt frågor som rör alkohol,
tobak och andra missbruksmedel, såvitt det inte
är en uppgift för någon annan statlig myndighet
att handlägga sådana ärenden.

I Socialstyrelsens uppgifter ingår tillsyn, upp-
följning, utvärdering och kunskapsförmedling.
Styrelsen svarar också för marknadskontroll och
tillsyn av medicintekniska produkter. Vidare är
Socialstyrelsen ansvarig för funktionen Hälso-
och sjukvård m.m. inom totalförsvaret (utgifts-
område 6 Totalförsvar) och skall bidra till att
uppfylla de mål som satts upp för det civila för-
svaret enligt 1996 års totalförsvarsbeslut. Social-
styrelsens verksamhet inom totalförsvarsom-
rådet redovisas i sin helhet under utgiftsområde 6
Totalförsvar.

6.2 Utgiftsutveckling

Utgiftsutveckling

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

377,4

369,6

381,7

407,4

414,4

421,4

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

- Det ekonomiska utfallet för år 1997 var 377,4
miljoner kronor, vilket innebär att 4,4 miljo-
ner kronor förbrukades av det ackumulerade
anslagssparandet.

- Det ackumulerade anslagssparandet uppgick
till 30,2 miljoner kronor vid utgången av år
1997, varav 18 miljoner kronor beräknas åter-
stå vid utgången av år 1998.

- Socialstyrelsens tillsynsarbete under år 1997
har varit framgångsrikt och haft stor genom-
slagskraft.

- Aktiv uppföljning har i och med utgången av
år 1998 genomförts i samtliga län och arbets-
metodiken utvärderas nu.

- Resultaten från Socialstyrelsens nationella
uppföljning och utvärdering medför att sty-
relsen ser stora behov av fortsatta studier när
det gäller variationer mellan huvudmän i bl.a.
vårdresurser och behandlingsresultat.

115

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Förändringar

- Socialstyrelsen får fr.o.m. den 1 juli 1999 an-
svaret för ett nationellt planeringsstöd för
läkarförsörjningen inom hälso- och sjuk-
vården.

- Socialstyrelsen ansvarar för handläggning av
ansökningar om legitimationer för personal
inom hälso- och sjukvården. Genom lagen
(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område har antalet yrkes-
grupper som kan legitimeras utökats med fyra
nya grupper.

- Socialstyrelsen har i den nationella handlings-
planen för äldreomsorgen givits ett ansvar för
att bl.a. förstärka tillsynen inom äldreområ-
det.

- Socialstyrelsen har med anledning av be-
stämmelserna i den nya miljöbalken ålagts ett
ansvar bl.a. för tillsyn för frågor som gäller
hälsoskydd och för framtagandet av delmål
och sektorsmål i miljöpolitiken samt givits ett
särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar
utveckling.

Prioriteringar för 1999

- Hög prioritet skall ges åt den statliga tillsynen
inom främst primärvården, äldresjukvården
och äldreomsorgen.

- Åtgärder skall vidtas för att följa utvecklingen
inom hälso- och sjukvården vad gäller vårdens
tillgänglighet och patientens ställning, samt
för att stimulera sådan utveckling hos sjuk-
vårdshuvudmännen.

- Stöd skall ges till kommuner och landsting i
deras utveckling av kvalitetssäkringssystem
inom hälso- och sjukvården samt social-
tjänsten.

6.3 Resultatbedömning

Socialstyrelsens övergripande mål under år 1997
var att verka för en god hälsa och social välfärd
samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika
villkor för hela befolkningen.

Socialstyrelsen har under de senaste åren inrik-
tat sin verksamhet, såväl resursmässigt som
organisatoriskt, mot en skärpt statlig tillsyn, mot
uppföljning och utvärdering och mot stöd till
olika huvudmän i deras uppdrag att utveckla
verksamheten. Åtgärder har också vidtagits för
att få en bättre spridning av resultaten av styrel-
sens verksamhet. Socialstyrelsen verksamhet är
indelad i verksamhetsgrenarna tillsyn, aktiv
uppföljning, nationell uppföljning och utvärde-
ring, utbildning och utveckling, övriga huvud-
uppgifter samt beredskap. Regeringens bedöm-
ning nedan av Socialstyrelsens resultat under år
1997 följer i huvudsak indelningen i verksam-
hetsgrenar.

Tillsyn

Målet för tillsynen inom hälso- och sjukvården är
att bedriva tillsynsverksamheten så att den bidrar
till hög patientsäkerhet och kvalitet i den svenska
hälso- och sjukvården. Detta skall ske bl.a. på ett
sådant sätt att företrädare för vårdgivarna vidtar
konkreta åtgärder för att åstadkomma tillfreds-
ställande patientsäkerhet och kvalitet i hälso- och
sjukvården.

Socialstyrelsens årsredovisning för år 1997
visar att styrelsen under åren 1996 och 1997 prio-
riterat tillsynsinsatser inom den primära medi-
cinska tillsynen och därigenom erhållit goda
resultat inom området.

Socialstyrelsen har under år 1997 genomfört
922 tillsynsbesök och 438 verksamhetstillsyns-
insatser (jämfört med 700 respektive 307 år
1996). Styrelsens genomsnittliga handlägg-
ningstider har legat väl inom ramen för de mål
som satts upp av regeringen i regleringsbrevet för
år 1997. För anmälningsärenden har den genom-
snittliga handläggningstiden varit 6,3 månader
(jämfört med målet om högst 8 månader) och
för egeninitierade tillsynsärenden har den
genomsnittliga handläggningstiden varit 5,3 må-
nader (jämfört med målet om högst 9 månader).

I de fall styrelsens tillsynsåtgärder lett till be-
slut med krav på åtgärder från huvudmännens
sida, har dessa resulterat i rapporter eller uppgif-
ter om vidtagna åtgärder från huvudmännens
sida i 89 procent av fallen. I de fall åtgärder vid-
tagits av huvudmännen har dessa i 67 procent av
fallen av tillsynsenheterna bedömts vara helt till-
fredsställande, i 27 procent av fallen delvis till-
fredsställande och endast i 6 procent av fallen
inte alls tillfredsställande.

116

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

När det gäller den sociala tillsynen skall Social-
styrelsen i samverkan med länsstyrelserna verka
för att öka rättssäkerhet, laglighet och kvalitet
inom socialtjänsten. På det sociala tillsynsom-
rådet ligger huvudansvaret för det direkta till-
synsarbetet hos länsstyrelserna. Socialstyrelsen
har i samverkan med länsstyrelserna bl.a. påbörjat
ett arbete med att utveckla mål, mått och
metoder för uppföljning och redovisning av den
regionala tillsynen. Med anledning av riksdagens
beslut om den nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken (prop. 1997/98:113, bet.
1997/98:SoU24, rskr. 1997/98:307) skall Social-
styrelsen effektivisera sin tillsyn inom området.
Vidare skall Socialstyrelsen följa arbetet med en
fördjupad samverkan mellan kommuner och
landsting i syfte att åstadkomma högre kvalitet i
vård och omsorg.

Regeringens samlade bedömning är att Social-
styrelsens tillsynsarbete inom såväl hälso- och
sjukvårdsområdet som socialtjänstområdet varit
framgångsrikt och att Socialstyrelsen har arbetat
med målen för verksamheten på ett tillfredsstäl-
lande sätt. Regeringen anser att tillsynsarbetet
även framgent bör vara ett prioriterat område för
Socialstyrelsen och att det är viktigt att omfatt-
ningen och kvaliteten på tillsynsinsatserna kan
upprätthållas.

IT-omställningen inför år 2000

Mot bakgrund av bestämmelserna i förordningen
(1997:30) om översyn av statliga myndigheters
informationssystem inför år 2000 uppdrog
regeringen i regleringsbrevet för år 1998 åt So-
cialstyrelsen att senast den 1 april 1998 redovisa
om myndigheten bedömer att det finns risker för
allvarliga störningar i vitala samhällsfunktioner
inom dess tillsynsområde. Socialstyrelsen har den
31 mars 1998 inkommit med en rapport till
regeringen. I rapporten redovisar Socialstyrelsen
att myndigheten sett över sina egna system och
att dessa i princip i sin helhet är anpassade till
övergången till år 2000. När det gäller Social-
styrelsens tillsynsområde gör myndigheten be-
dömningen att anpassningsarbetet inom hälso-
och sjukvårdsområdet pågår och att inga alarme-
rande rapporter hittills har erhållits. Socialsty-
relsen framhåller att den landstingskommunala
vården generellt sett hunnit längre i sitt anpass-
ningsarbete än den kommunala sjukvården. So-
cialstyrelsen gör också bedömningen att vari-
ationen i både medvetandegrad och anpassnings-
arbete är större bland de privata vårdgivarna än
inom den offentliga vården. Socialstyrelsen

framhåller slutligen att myndigheten genom sin
tillsynsorganisation kommer att följa sjukvårds-
huvudmännens fortsatta anpassningsarbete.

För att ytterligare förstärka de statliga insat-
serna för att underlätta IT-omställningen inför år
2000 uppdrog regeringen i juni 1998 åt ett antal
sektorsmyndigheter, däribland Socialstyrelsen,
att inom sina ansvarsområden noggrant följa an-
passningsarbetet, analysera och bedöma eventu-
ella risker för allvarliga störningar samt överväga
och vid behov uppmärksamma ansvariga på nöd-
vändiga åtgärder för att säkerställa viktiga sam-
hällsfunktioner i samband med IT-omställningen
inför år 2000. Myndigheterna skall också vid be-
hov vidta erforderliga förberedelser för att av-
hjälpa eventuella brister i ledningsorganisationen.
Uppdraget skall ske i samverkan med Statskon-
toret och en första redovisning skall lämnas till
regeringen senast den 1 oktober 1998. Komp-
letterande redovisningar skall därefter lämnas
den 1 mars 1999 och den 1 oktober 1999.

Aktiv uppföljning

Målet för den aktiva uppföljningen är att
Socialstyrelsen skall genomföra länsvisa gransk-
ningar av ändamålsenligheten i de åtgärder som
kommuner och landsting vidtagit för att till-
godose befolkningens behov av hälso- och sjuk-
vård och socialtjänst. Detta skall ske bl.a. på ett
sådant sätt att konkreta åtgärder för verksamhe-
tens utveckling genomförs av huvudmännen.

Aktiv uppföljning genomförs i ett litet antal
län åt gången under totalt ca 10 månader och
med ett bestämt tema. Under år 1997 genomför-
des länsvisa uppföljningar i tre län på temat
kommuners och landstings långsiktiga anpass-
ning till ändrade ekonomiska förutsättningar.
Syftet var att belysa huvudmännens strategier
och prioriteringar för att på lång sikt upprätthålla
god kvalitet, rättssäkerhet och vård på lika
villkor. I och med utgången av år 1998 skall
samtliga län ha granskats inom ramen för den
aktiva uppföljningen. Socialstyrelsen utvärderar
därefter arbetsmetodiken.

Socialstyrelsen framhåller i sin årsredovisning
för år 1997 att myndigheten i sin aktiva uppfölj-
ning funnit att det - både inom hälso- och sjuk-
vården och socialtjänsten - fortfarande finns
brister i kommuner och landsting vad gäller
målformulering, uppföljning och utvärdering,
dvs. i det arbete som till stora delar rör kvalitets-
utveckling. Socialstyrelsen framhåller också i års-

117

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

redovisningen att den aktiva uppföljningen har
en stor genomslagskraft som leder till utveckling
och till åtgärder där så behövs. Regeringen delar
denna uppfattning och gör bedömningen att
Socialstyrelsens arbete med den aktiva upp-
följningen under år 1997 har varit framgångsrikt
och att Socialstyrelsen har arbetat med målen för
verksamheten på ett tillfredsställande sätt.

Nationell uppföljning och utvärdering

Målet för den nationella uppföljningen och ut-
värderingen är att Socialstyrelsen till regerings-
kansliet samt till kommuner och landsting skall
ta fram underlag inom hälso- och sjukvård,
smittskydd och hälsoskydd, folkhälsa, väl-
färdsförhållanden och socialtjänst. Underlagen
skall vara tillförlitliga, relevanta och aktuella och
ge mottagaren goda möjligheter att värdera, ut-
veckla, förbättra och ompröva verksamhet inom
dessa områden.

Nationell uppföljning och utvärdering är ett
område som har prioriterats högt av Socialstyrel-
sen under år 1997. Ett av de många projekt som
Socialstyrelsen bedrivit inom ramen för sin na-
tionella uppföljning och utvärdering under år
1997 är en studie av effekterna av ekonomiska
neddragningar och höjda patientavgifter inom
hälso- och sjukvården. Projektet bedrivs under
flera år och Socialstyrelsen skriver i sin årsredo-
visning för år 1997 att det hittills har visat sig
svårt att isolera den inverkan som just ekono-
miska neddragningar har haft och att vården i
vissa fall kan bibehållas på oförändrad nivå
genom att de ekonomiska neddragningarna
kompenseras genom ytterligare förbättringar av
rutiner och organisation. Det är också så att
förändringar i ekonomiska förutsättningar inte
heller slår igenom i medicinska effekter förrän
efter flera år. Regeringen följer med uppmärk-
samhet resultatet av projektet som beräknas
slutföras under år 1999.

Målet för Socialstyrelsens arbete med kvali-
tetssäkring är att bidra till att ett effektivt och
systematiskt kvalitetssäkringsarbete bedrivs
inom hälso- och sjukvården samt inom social-
tjänsten. Den 1 januari 1997 trädde Socialstyrel-
sens föreskrifter och allmänna råd för kvalitets-
system i hälso- och sjukvården (SOSFS 1996:24)
i kraft. Under år 1997 har en kartläggning ge-
nomförts av andelen verksamhetschefer som
känner till dessa föreskrifter och allmänna råd.
Kartläggningen visade att 93 procent av samtliga

tillfrågade kände till Socialstyrelsens föreskrifter
om kvalitetssystem och 62 procent uppgav att de
läst hela eller det mesta av föreskrifterna. När det
gäller tillämpningen av Socialstyrelsens krav på
kvalitetssystem för olika områden i verksam-
heten ansåg 82 procent av de tillfrågade att de i
mycket eller ganska stor utsträckning arbetar
med kvalitetssäkring. Det är enligt regeringens
uppfattning viktigt att Socialstyrelsen även under
kommande år noga följer hur arbetet med kvali-
tetssäkring fortskrider inom hälso- och sjukvår-
den. Regeringen noterar också med tillfreds-
ställelse att Socialstyrelsen sedan några år tillbaka
bedriver ett arbete för att klargöra definitioner av
kvalitetsbegreppet inom hälso- och sjukvården,
vilket är en förutsättning för att kunna avgränsa
och beskriva kvalitetsutvecklingen i hälso- och
sjukvården. Socialstyrelsen har för avsikt att
komma med förslag till sådana definitioner under
år 1998.

Inom ramen för sitt arbete med kvalitets-
uppföljning i vården har Socialstyrelsen under år
1997 bl.a. fokuserat på områdena tillgänglighet i
vården, patienttillfredsställelse, hälso- och
sjukvårdspersonalens kompetens, användningen
av läkemedel, åtgärdbar dödlighet samt nationella
kvalitetsregister. I årsredovisningen för år 1997
redovisar Socialstyrelsen ett antal resultat från
sitt arbete inom ovanstående områden.
Sammanfattningsvis menar Socialstyrelsen att de
viktigaste resultaten av kvalitetsuppföljningen
inom hälso- och sjukvården är att:

- kvaliteten i den akuta somatiska sjukvården
har förbättrats kraftigt under senare tid,

- kvaliteten inom primärvård och psykiatri när
det gäller behandlingsresultat inte f.n. kan be-
dömas då det finns alltför få data,

- variationerna mellan huvudmännen i behand-
lingsinriktning, vårdresurser och behand-
lingsresultat i vissa fall är mycket stora,

- Sverige sannolikt behåller den internationella
tätposition som vi tidigare haft när det gäller
åtgärdbar dödlighet,

- det finns anledning att anta att medan be-
handlingsresultaten genomsnittligen är goda,
finns en tydlig tendens till ökande köer och
därmed en risk för att behandlingsbehov inte
tillgodoses.

Socialstyrelsen framhåller att dessa resultat
medför att styrelsen ser stora behov av fortsatta
noggranna studier när det gäller främst variatio-

118

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

nerna mellan huvudmännen i behandlingsinrikt-
ning, vårdresurser och behandlingsresultat samt
när det gäller tendenserna till ökande köer och
till att behandlingsbehov därmed inte tillgodoses.
Regeringen delar Socialstyrelsens bedömning på
dessa områden.

Resurserna för nationell uppföljning och ut-
värdering inom socialtjänstområdet har minskat
under år 1997 jämfört med föregående år.
Socialstyrelsen har under år 1997 genomfört
intervjuundersökningar för att försöka bedöma
vilka effekter den nationella uppföljningen och
utvärderingen får för de verksamheter som följs
upp och utvärderas. Socialstyrelsen har bl.a.
utvärderat effekterna av den nationella upp-
följningen och utvärderingen av Adelreformen
och av handikappreformen med avseende på i
vilken mån Socialstyrelsen bidragit till utveck-
lingen i kommuner och landsting. Utvärde-
ringarna har fokuserat på hur Socialstyrelsen nått
ut med sina resultat och hur dessa använts.
Däremot har kvalitén i Socialstyrelsens utvärde-
ringsarbete, t.ex. om genomförda analyser är till-
förlitliga, inte utvärderats systematiskt. Resulta-
ten från undersökningarna visar att rapporterna
från de båda reformuppföljningarna är mest
kända, lästa och tillgängliga på den centrala nivån
och då särskilt inom Socialdepartementet och
berörda riksdagsutskott samt inom Kom-
munförbundet respektive Landstingsförbundet.
Praktiskt taget samtliga intervjuade på den cent-
rala nivån kände till rapporterna och drygt 80
procent hade läst dem. Att rapporterna haft
effekt på den centrala nivån visas enligt Social-
styrelsen också av att regering och riksdag vid-
tagit vissa åtgärder som relaterat till det som sty-
relsens visat i sina rapporter. Även på den
regionala nivån är kännedomen om rapporterna
goda. Inom landstingen och länsstyrelserna
kände samtliga intervjuade till rapporterna och
hälften respektive 75 procent hade läst dem. På
den lokala nivån visar uppföljningarna att det
finns stora skillnader i hur rapporterna tas emot
av politiker och av tjänstemän. Endast hälften av
de tillfrågade lokalpolitikerna kände till rappor-
terna och 20 procent hade läst dem. Motsvarande
tal för de kommunala tjänstemännen var 70 re-
spektive 65 procent.

Inom ramen för den nationella uppföljningen
och utvärderingen följde Socialstyrelsen under år
1997 även upp bl.a. utvecklingen av kommuner-
nas barnomsorgsregler för barn till arbetslösa.
Dessutom har missbrukarvårdens utveckling
avrapporterats. Vidare har socialbidragsut-

nyttjandet bl.a. belysts i Social rapport 1997 och i
statistikrapporten Socialbidrag 1996. Under år
1998 har en uppföljning av förändringen i social-
tjänstlagen initierats.

Socialstyrelsen har under år 1998 beviljats
projektmedel från regeringskansliet för ett s.k.
kontrollinsatsprojekt. Syftet med det aktuella
kontrollinsatsprojektet är att analysera om olika
former av stimulansbidrag har varit och är bra
styrinstrument. Socialstyrelsen har engagerat en
extern konsult som projektledare och de stimu-
lansbidrag som analyseras i projektet är de sti-
mulansbidrag som utgivits i samband med tre av
de stora reformerna under 1990-talet: Ädelre-
formen, handikappreformen och psykiatrire-
formen. Projektet har startats upp under somma-
ren och hösten 1998 och skall resultera i en
slutrapport under våren 1999.

Regeringens bedömning är att Socialstyrelsen
på ett tillfredsställande sätt har arbetat med
målen för nationell uppföljning och utvärdering
under år 1997. Regeringen anser att det är viktigt
att Socialstyrelsen även fortsättningsvis priori-
terar denna verksamhet.

Utbildning och utveckling

Socialstyrelsens konkreta ansvar för utbild-
ningsfrågorna inom hälso- och sjukvården är i
första hand koncentrerat till läkarnas vidareut-
bildning i form av specialistutbildning och till
den kompetensgaranti som legimationen inne-
bär. Socialstyrelsen har också ett ansvar för att
påverka vårdgivarna så att vårdpersonalen har rätt
kompetens för sina uppgifter och att de ges möj-
lighet till fortbildning i samband med att ar-
betsinnehållet förändras.

Socialstyrelsen ansvarar vidare för att pröva
ansökningar om legitimation och andra behörig-
hetsbevis som garanterar innehavarens yrkes-
kompetens. Styrelsen för också ett tillförlitligt
och aktuellt register över samtliga personer med
svensk legitimation. I registret är även av Hälso-
och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, beslu-
tade behörighetsinskränkningar införda. Under
år 1997 utfärdades knappt 6 200 legitimationer
för tolv yrkesgrupper. Därutöver utfärdades
drygt 5 000 andra bevis och intyg avseende
behörighet för hälso- och sjukvårds-personal.

Genom aktuella målbeskrivningar för de fast-
ställda specialiteterna inom hälso- och sjukvår-
den anger Socialstyrelsen kunskaper, färdigheter
och förhållningssätt som krävs för respektive

119

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

specialitet. Under år 1997 svarade Socialstyrelsen
för 184 s.k. SK-kurser för läkare under spe-
cialisttjänstgöring.

Målet för Socialstyrelsens verksamhet inom
utvecklingsområdet är att förbättra metodiken
och kvaliteten i det sociala och pedagogiska ar-
betet. Socialstyrelsens insatser inom området
skall bidra till att utvecklings- och förnyelsear-
bete kommer till stånd inom socialtjänst och
hälso- och sjukvård. Inom ramen för utveck-
lingsarbetet skall Socialstyrelsen också beskriva
kunskapsläget och identifiera områden som har
behov av utvecklingsarbete.

När det gäller utvecklingsarbete inom hälso-
och sjukvårdsområdet har sådant främst bedrivits
inom ramen för den medicinska faktadatabasen
MARS. Utvecklingsarbetet har här främst bestått
i att initiera och stödja systematisk dokumenta-
tion och analys som i sin tur skall vara ett under-
lag för kvalitetsutveckling och resultatuppfölj-
ning inom hälso- och sjukvården. Under år 1997
producerade eller uppdaterade Socialstyrelsen 39
s.k. state-of-the-art dokument och lade stora re-
surser på arbetet med nationella riktlinjer och
kvalitetsregister. En utvärdering av delar av ar-
betet med kunskapsspridning inom MARS som
skett under året visar att 80 procent av de till-
frågade uppgav att informationen var ett stöd i
arbetet och en hjälp vid undervisning samt till 90
procent uppfyllde de angivna syftena med MARS
som en faktadatabas.

Socialstyrelsen har också en viktig roll i såväl
det nationella som det europeiska standardise-
ringsarbetet för medicintekniska produkter. Sty-
relsens insatser inom detta område har ökat i
omfattning efter ikraftträdandet av EG:s direktiv
om medicintekniska produkter (direktiv
93/42/EEG).

Vad beträffar utbildning och utveckling inom
socialtjänstområdet har Socialstyrelsen under år
1997 ökat betoningen på utvecklingsarbete med
anknytning till de förändrade bestämmelserna i
socialtjänstlagen. Projektet Kunskapsbaserad ut-
veckling av socialtjänsten (KUB) som syftar till
att skapa en nationell kunskapsbas grundad på
vetenskap och beprövad erfarenhet har initierats.

Socialstyrelsen har haft i uppdrag att analysera
effekterna av de insatser som genomförts inom
ramen för myndigheternas utvecklingsmedel
inom socialtjänstområdet samt grunderna för
fördelningen av medlen. En redovisning av upp-
draget har överlämnats till regeringen i februari
1998. I rapporten redovisas inriktning och om-
fattning av genomfört utvecklingsarbete, vilka

generella erfarenheter som vunnits samt en
allmän bedömning av projektens betydelse
lokalt.

Regeringen anser att Socialstyrelsen på ett
tillfredsställande sätt har arbetat med målet för
sin verksamhet inom utbildnings- och utveck-
lingsområdet.

Övriga huvuduppgifter

Socialstyrelsens verksamhetsgren Övriga huvud-
uppgifter omfattar många olika verksamheter.
Bland dessa verksamheter kan nämnas bl.a. drif-
ten av flera register (såväl epidemiologiska som
andra register), insatser inom Socialstyrelsens an-
svar för den officiella statstiken, rådet för vissa
rättsliga, sociala och medicinska frågor (Rättsliga
rådet), besvarande av remisser m.m. samt en stor
del av beredskapsinsatserna.

Bland de viktigaste uppgifterna under år 1997
har varit arbetet med det biverkningsregister för
den tala material som infördes år 1996, arbetet
med ett förskrivarregister med anledning av
läkemedelsreformen och utarbetandet av koder
till grund för registrering av sjukdom eller sym-
tom på sjukdom med anledning av att nya klassi-
fikationer för sjukdomar och kirurgiska åtgärder
togs i bruk i Sverige fr.o.m. den 1 januari 1997.

Regeringen uppdrog i regleringsbrevet för år
1997 åt Socialstyrelsen att senast den 1 november
1997 redovisa sina erfarenheter av statistikre-
formen. Statistikreformen innebär främst en
ändrad ansvarsfördelning för den officiella
statistiken och Socialstyrelsen fick genom den
nya statstikorganisationen ansvaret för den offi-
ciella statistiken inom ämnesområdena hälsa och
sjukdomar (dödsorsaker), hälso- och sjukvård
samt socialtjänst. Syftet med den ändrade an-
svarsfördelningen var att genom ett ökat an-
vändarinflytande över statistiken få till stånd en
ökad flexibilitet i statistikproduktionen och ett
ökat kostnadsmedvetande. Socialstyrelsen har i
april 1998 redovisat uppdraget till regeringen. I
redovisningen gör Socialstyrelsen bedömningen
att den nya statistikorganisationen fungerat i en-
lighet med intentionerna för reformen och att en
tydlig beställar- och utförarroll har utvecklats.
Detta har redan lett till en viss konkurrens och
en viss ökning av kostnadseffektiviteten i pro-
duktionen av statistik. Detta har enligt Social-
styrelsen skett både genom att kostnaderna för
vissa produkter sjunkit och genom att kvaliteten
i produkterna höjts. I ett internationellt perspek-

120

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

tiv är den svenska statistiken inom den sociala
sektorn av hög kvalitet. Socialstyrelsen fram-
håller emellertid att det finns ett behov av för-
bättrad statistik inom framförallt äldreomsorgen
och för öppna insatser inom socialtjänstens verk-
samhet samt inom den öppna hälso- och sjuk-
vården. Dessutom behövs en mer heltäckande
registrering av den öppna vården och äldre-
omsorgen.

Socialstyrelsen gavs i regleringsbrevet för år
1998 i uppdrag att efter samråd med Naturvårds-
verket redovisa omfattningen av och innehållet i
sådan information som tas fram i Socialstyrelsens
ordinarie verksamhet och som kan användas i
den nationella miljöövervakningen som är Na-
turvårdsverkets ansvar. Socialstyrelsen har i en
skrivelse till Socialdepartementet i maj 1998 an-
fört att de data som myndigheten producerar
inom ramen för sin övervakningsfunktion, bl.a.
den nationella epidemiologiska bevakningen och
den nationella folkhälsorapporteringen, inklusive
analyser av miljöns betydelse för befolkningens
hälsa, inte är av den arten att de kan användas
inom den nationella miljöövervakningen. Social-
styrelsen framhåller dock att det finns ett stort
behov av samverkan mellan Naturvårdsverket
och Socialstyrelsen så att analyser kan göras med
utgångspunkt i deras skilda övervakningsfunk-
tioner. Regeringen delar Socialstyrelsens be-
dömning.

Regeringen beslutade den 24 maj 1995 att So-
cialstyrelsen skulle förvalta det statliga stödet om
50 miljoner kronor till tortyrskadade flyktingar
m.fl. Medlen disponeras t.o.m. den 31 december
1999. I uppdraget ingick även att senast den 31
december 1997 till regeringen inkomma med en
redovisning av hur medlen använts och fördelats.
Socialstyrelsen har den 18 december 1997 lämnat
en delrapport till regeringen. Av rapporten
framgår att de 30 miljoner kronor som
Socialstyrelsen disponerar till projekt inom
forskning och metodutveckling inom området
nu efter fem ansökningstillfällen under åren 1996
- 1998 i stort sett är fördelade. En ideell
förening, Kansliet för tortyr- och traumaskadade
(KANTT) har bildats som disponerar
15 miljoner kronor till och med december 1999.

Gender

Enligt regleringsbrevet för år 1997 skulle Social-
styrelsen, som en del i myndighetens utveck-
lingsarbete, analysera förslag och verksamhet

utifrån såväl kvinnors som mäns utgångspunkter,
dvs. anlägga ett genderperspektiv. Av Social-
styrelsens årsredovisning för år 1997 framgår att
Socialstyrelsen under året har formulerat mål för
sitt arbete med genderperspektivet. Målet är att
könsaspekterna skall beaktas i alla nya
verksamheter som ingår i 1998 års verk-
samhetsplan, då det är relevant för verksam-
hetens frågeställningar. År 2001 skall könspers-
pektivet vara beaktat i Socialstyrelsens alla verk-
samheter.

I årsredovisningen redovisar Socialstyrelsen
vidare att myndigheten beaktat könsaspekterna i
sitt uppföljnings- och utvärderingsarbete där så
varit möjligt. Resultat av detta är att köns-
aspekterna belysts i bl.a. Social rapport 1997, i
Folkhälsorapport 1997, i projektet Operation
kvinnofrid, i de delar av Sveriges officiella
statistik som Socialstyrelsen ansvarar för (för-
utom barnomsorgen), i kartläggningen av vården
av tunga missbrukare, i studien över invandrar-
ungdomars kontakt med socialtjänsten samt i
uppdraget om jämställdhet i barnomsorgen.

Socialstyrelsen konstaterar i årsredovisningen
att myndigheten har underlag för att inom upp-
följnings- och utvärderingsarbetet göra en mer
utvidgad analys av kvinnors och mäns skilda be-
hov och förutsättningar än vad som hittills
gjorts.

Regeringen anser att det är viktigt att Social-
styrelsen under kommande år inom sitt uppfölj-
nings- och utvärderingsarbete utvecklar sin ana-
lys av genderfrågoma. Regeringen anser vidare
att det är önskvärt att Socialstyrelsen i fortsätt-
ningen årligen på ett övergripande sätt i en sär-
skild rapport till regeringen sammanfattar de
viktigaste slutsatserna från sitt genderarbete.

6.3.1 Regeringens slutsatser

Huvudinriktningen för Socialstyrelsens verksam-
het har under de senaste åren varit en skärpt stat-
lig tillsyn, uppföljning och utvärdering samt stöd
till olika huvudmän i deras uppdrag att utveckla
hälso- och sjukvården respektive socialtjänsten.
Regeringen anser att denna huvudinriktning för
styrelsens verksamhet bör gälla även för år 1999.
Regeringen delar också Socialstyrelsens
uppfattning att det är av stor vikt att styrelsens
insatser i första hand riktas mot de områden som
har särskilt stor betydelse för medborgarna. Det
är dessutom viktigt att Socialstyrelsen fortsätter
sina insatser för att effektivisera spridningen av

121

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

resultaten av sin verksamhet för att på så sätt öka
genomslagskraften för insatserna.

Regeringen anser att Socialstyrelsen under år
1999 bör prioritera insatser för att dels följa ut-
vecklingen inom hälso- och sjukvården vad gäller
vårdens tillgänglighet och patientens ställning i
vården, dels stimulera en sådan utveckling hos
sjukvårdshuvudmännen. När det gäller arbetet
med tillsynsfrågor gör regeringen bedömningen
att fortsatt hög prioritet skall ges framöver åt den
nationella tillsynen inom främst områdena
primärvård, äldresjukvård och äldreomsorg samt
att en fortsatt fokusering på arbetet med
utveckling av kvalitetssäkringssystem inom
hälso- och sjukvården samt socialtjänsten är
önskvärd. Regeringen anser vidare att Socialsty-
relsen även i fortsättningen skall bedriva en aktiv
tillsyn av smittskyddet.

I den nationella uppföljningen och utvärde-
ringen har Socialstyrelsen bl.a. uppmärksammat
att det inom sjukvården finns stora variationer i
kvalitet mellan huvudmännen. Dessutom är de
data som finns om utfallet av behandlingsarbetet
inom psykiatrin och primärvården helt otillräck-
liga. Regeringen anser att ytterligare insatser
måste göras för att förbättra informationen inom
dessa områden och för att analysera variationerna
i behandlingsresultat över landet. Inom områden
i gränslandet mellan socialtjänst och hälso- och
sjukvård är det viktigt att uppmärksamma utvär-
deringsfrågorna.

Möjligheterna att i både kvantitativa och kva-
litativa termer följa utvecklingen i Socialstyrelsen
har påtagligt ökat under senare år. Regeringen
anser sammanfattningsvis att Socialstyrelsens re-
dovisning i årsredovisningen för år 1997 samt i
övriga rapporter till regeringen visar att
Socialstyrelsen på ett tillfredsställande sätt arbe-
tat med såväl de kvantitativa som de kvalitativa
mål som satts upp för myndighetens verksamhet
för år 1997.

Regeringen gör bedömningen att de mål och
den inriktning som tidigare beslutats avseende
Socialstyrelsens verksamhet bör ligga fast även
för år 1999.

6.4 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att Social-
styrelsens årsredovisning för år 1997 i allt
väsentligt är rättvisande. Den ekonomiadmi-
nistrativa värdering som RRV har utfört av
samtliga statliga myndigheter har beträffande So-
cialstyrelsen givit EA-värdet fullt tillfredsstäl-
lande. RRV har i en särskild revisionsrapport till
Socialstyrelsen framhållit att resultatredovis-
ningen har utvecklats på ett positivt sätt jämfört
med föregående år men också påpekat att den till
viss del innehåller information som inte berör
regleringsbrevets återrapporteringskrav. Rege-
ringen delar RRV:s bedömning att resultatredo-
visningen har förbättrats jämfört med tidigare år.
När det gäller RRV:s påpekande om information
som ej berör återrapporteringskraven har rege-
ringen uppmärksammat detta, men anser att det
för en myndighet med ett så omfattande uppdrag
som Socialstyrelsen i vissa fall kan vara befogat,
och till och med önskvärt, att lämna en del
kompletterande information till den av rege-
ringen i regleringsbrevet beställda återrapporte-
ringen. Regeringen har därför inte för avsikt att
vidta någon åtgärd i frågan

6.5 Cl	Anslag Socialstyrelsen
Tabell 6.1 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997	Utfall	377 403	Anslags- sparande	30 236
1998	Anslag	369 636	Utgifts- prognos	381 658
1999	Förslag	407 357
2000	Beräknat	414 438 ¹
2001	Beräknat	421 432 ’
¹ Motsvarar 406 830 tkr i 1999 års prisnivå ² Motsvarar 406 830 tkr i 1999 års prisnivå

122

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

En jämförelse mellan anslag och utfall för år 1997
visar att utfallet översteg anslaget med drygt 4,4
miljoner kronor. Det ackumulerade anslags-
sparandet vid 1997 års slut uppgick till ca 30,2
miljoner kronor. Socialstyrelsen har i delårs-
rapporten avseende första halvåret 1998 redovisat
en utgiftsprognos för år 1998 om 381,7 miljoner
kronor, vilket skulle medföra ett utnyttjande av
anslagssparandet med drygt 12 miljoner kronor.
Detta innebär att anslagssparandet vid utgången
av år 1998 kan beräknas uppgå till drygt 18
miljoner. Dessa medel beräknas dock till största
delen vara bundna i fleråriga uppföljningsprojekt
samt i form av utvecklingsmedel inom social-
tjänstområdet.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Socialstyrelsens bevakningsområde är mycket
omfattande och spänner över både landstingens
och kommunernas verksamheter inom hälso-
och sjukvården samt det sociala området. Detta
innebär att Socialstyrelsens samlade verksamhet
under ett år är både omfattande och disparat.

Socialstyrelsens förvaltningskostnader under
ramanslaget uppgick under år 1997 till drygt

377,4 miljoner kronor. Detta är en minskning
med 15,2 miljoner (3,9 %) jämfört med år 1996.
Av de totala förvaltningskostnaderna under år
1997 svarade tillsynsverksamheten för cirka 20
procent, aktiv uppföljning för cirka 2 procent,
nationell uppföljning och utvärdering för cirka
20 procent, utbildning och utveckling för cirka
25 procent och övriga huvuduppgifter för ca
33 procent. Förvaltningskostnaderna för verk-
samhetsgrenen beredskap har fördelats på de
övriga verksamhetsgrenarna.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 6.2 Offentligrättslig verksamhet

Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet	Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras)	Kostnader	Resultat (intäkt - kostnad)
Utfall 1997	5 905	7 550	- 1 645
Prognos 1998	6 050	8 000	- 1 950
Budget 1999	6 050	8 000	-1950

Intäkterna avser avgifter från utfärdande av legi-
timationer, intyg m.m. som sker inom Socialsty-
relsens arbete med behörighetsfrågor. Under
åren 1997 och 1998 utfärdas legitimationer för
tolv yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården.
Socialstyrelsen får inte disponera någon del av
intäkterna från legitimationshanteringen utan
dessa inlevereras i sin helhet till statsbudgetens
inkomstsida. I enlighet med riksdagens beslut
med anledning av propositionen om yrkesverk-
samhet på hälso- och sjukvårdens område kom-
mer fyra nya yrkesgrupper inom hälso- och sjuk-
vården att kunna legitimeras från och med år
1999 (prop.l997/98:109, bet. 1997/98:SoU22,
rskr. 1997/98:290). Dessa fyra yrkesgrupper är
apotekare, arbetsterapeuter, receptarier samt
sjukhusfysiker och omfattar sammanlagt ca
16 000 personer under 65 år. Socialstyrelsen har
beräknat att merkostnaderna för att hantera an-
sökningar om legimation för dessa nya grupper
kommer att uppgå till ca 3,7 miljoner kronor för
år 1999 och därefter ca 1,3 miljoner kronor per
år. Dessa kostnader ingår ej i de beräknade kost-
naderna i tabell 6.2 ovan. Socialstyrelsen har
också hos regeringen aktualiserat frågan om
möjligheten att i framtiden få disponera hela eller
delar av intäkterna från legitimationshanteringen.
Frågan om dispositionen av avgiftsintäkterna för
legitimationshanteringen bereds för närvarande
inom regeringskansliet.

123

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ITabell 6.3 Uppdragsverksamhet 1
Tusental kronor Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt- kostnad)
Utfall 1997	9 707	26 724	- 17 017
Prognos 1998	13 215	25 000	- 11 785

Budget 1999______________13 200________25 100 - 11 900

Intäkterna består av avgifter för kontroll av me-
dicintekniska produkter, för material från EPC,
för data och statistikproduktion samt avgiftsin-
täkter från försäljning av rapporter, skrifter m.m.
Socialstyrelsen får disponera avgiftsintäkterna i
sin helhet, men dessa är otillräckliga för att ge
full kostnadstäckning för verksamheterna.

Regeringen uppdrog i regleringsbrevet för år
1997 åt Socialstyrelsen att göra en översyn av sin
avgiftsfinansierade verksamhet och lämna förslag
på hur den samlade styrningen av denna bör ut-
formas. Socialstyrelsen inkom den 27 oktober
1997 med en redovisning av uppdraget. Över-
synen har begränsats till att omfatta verksam-
heten inom det medicintekniska området och
inom Epidemiologiskt centrum (EPC). Social-
styrelsen föreslår att målet för avgiftssättningen
inom det medicintekniska området skall vara att
nå full kostnadstäckning. Detta gäller både de
kliniska prövningarna och registreringen av CE-
märkta medicintekniska produkter. För registre-
ringen av CE-märkta medicintekniska produkter
bör avgifterna enligt Socialstyrelsen även
finansiera marknadskontrollen av produkterna.
Socialstyrelsen har i dag ingen rätt att ta ut av-
gifter för sin handläggning i samband med ut-
färdande av s.k. free sale certificates för pro-
dukter inom det medicintekniska området. Ett
free sale certificate är ett intyg om att produkten
finns på den svenska marknaden och att den får
exporteras. Socialstyrelsen föreslår att avgifter
för handläggning av free sale certificates skall
kunna tas ut fr.o.m. år 1999 och att målet för
dessa avgifter skall vara att ge full kostnadstäck-
ning. Socialstyrelsen beräknar en handläggning
av ca 135 intyg per år och föreslår en avgift i
avgiftsklass 2 (f.n. 475 kronor) enligt 10 § av-
giftsförordningen (1992:191). Några avgifts-

intäkter avseende free sales certificates ingår ej i
de beräknade intäkterna i tabell 6.3. När det
gäller avgifter för registerverksamheten vid EPC
föreslår Socialstyrelsen att målet skall vara att i
första hand ge täckning för de direkta kostnader-
na för registeruttag. Vid efterfrågan av register-
uttag som är klart kopplad till kommersiell an-
vändning bör Socialstyrelsen erhålla full kost-
nadstäckning genom avgifterna. Frågan om den
framtida avgiftsfinansierade verksamheten bereds
för närvarande inom regeringskansliet.

Socialstyrelsen erhöll i regleringsbrevet för år
1997 ett uppdrag att utreda förutsättningar för
att inom något eller några särskilt lämpade om-
råden bedriva tjänsteexport, samt lämna förslag
till hur styrning och organisation av tjänste-
exporten bör utformas inom myndigheten. So-
cialstyrelsen har i en rapport till regeringen i
februari 1998 redovisat uppdraget. I sin redovis-
ning pekar styrelsen på att det finns faktorer som
talar för ett begränsat engagemang i tjänsteexport
inom bl.a. områdena äldre- och handikapp-
omsorg, social barnavård, socialbidragssystem,
primärvård, vårdkedjor och vårdstruktur, smitt-
skydd, hälsoskydd, katastrofberedskap, register-
uppbyggnad och epidemiologisk bevakning.
Frågan om tjänsteexport är föremål för vidare
beredning inom regeringskansliet.

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Socialstyrelsen disponerar 42 miljoner kronor
per år för att stimulera önskvärd utveckling inom
kommunernas socialtjänst (s.k. utvecklings-
medel). En stor del av dessa medel används till
fleråriga utvecklingsprojekt i någon eller några
kommuner. Detta innebär i praktiken att Social-
styrelsen tar på sig ekonomiska förpliktelser för
kommande budgetår. Regeringen föreslår att
riksdagen medger att regeringen för anslaget C 1
Socialstyrelsen får ikläda sig sådana förpliktelser.
Det föreslagna bemyndigandet och dess
beräknade anslagspåverkan under perioden
1999 - 2001 framgår av tabell 6.4 nedan.

124

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ITabell 6.4 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 1
Tusental kronor	1997 utfall	1998 prognos	1999 beräknat	2000 beräknat	2001 beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	-	-	0	20 000	30 000
Nya förpliktelser	-	-	20 000	20 000	20 000
Infriade förpliktelser*	-	-	0	- 10 000	- 10 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	-	-	20 000	30 000	40 000
Erhållen/föreslagen bemynd iganderam	-	-	20 000	30 000	40 000

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Slutsatser

För år 1999 ligger de mål och den inriktning som
tidigare beslutats avseende Socialstyrelsens
verksamhet fast. Detta innebär att Socialstyrelsen
även under år 1999 skall inrikta sin verksamhet
främst mot en skärpt statlig tillsyn, mot
uppföljning och utvärdering samt mot stöd till
olika huvudmän i deras uppdrag att utveckla
verksamheten. Dessutom skall myndigheten yt-
terligare stärka sina insatser för att få en bättre
spridning av resultaten av sin verksamhet.

Socialstyrelsen har inför år 1999 ålagts ett an-
tal nya uppgifter. Bland dessa kan nämnas vissa
uppföljningsuppdrag i anledning av att tand-
vårdsförsäkringen reformerats (prop. 1997/98:112,
bet. 1997/98:SoU25, rskr. 1997/98:289). Styrel-
sen skall också fördela det statliga bidraget till de
nationella kompetenscentrerna för sällsynta
medicinska och odontologiska tillstånd som
föreslagits i samma proposition och för vilket
medel anvisats under anslaget A 1 Sjukvårds-
förmåner m.m.

Socialstyrelsen har vidare genom riksdagens
beslut med anledning av propositionen om na-
tionell handlingsplan för äldreomsorgen givits ett
ansvar för att till primärkommunerna fördela det
treåriga stimulansbidraget för anhöriginsatser
(prop. 1997/98:113, bet. 1997/98:SoU24, rskr.
1997/98:307).

Genom lagen (1998:531) om yrkesverksamhet
på hälso- och sjukvårdens område har antalet yr-
kesgrupper inom hälso- och sjukvården som kan
legitimeras utökats med fyra nya grupper. Detta
innebär att Socialstyrelsen kan förväntas behöva
handlägga ett stort antal tillkommande ansök-
ningar om legitimation, vilket beräknas medföra
ökade kostnader för myndigheten.

I propositionen om läkares vidareutbildning
(prop. 1997/98:5, bet. 1997/87:SoU8, rskr.
1997/98:53) anförs att ett nationellt planerings-

stöd behöver inrättas för att göra det möjligt att
skapa bättre överblick och verka för en mer lång-
siktig planering av läkarförsörjningen inom
hälso- och sjukvården. I propositionen anförs att
de vore ändamålsenligt att tilldela Socialstyrelsen
ansvaret för det nationella planeringsstödet. Re-
geringen avser att i förordningen (1996:570) med
instruktion för Socialstyrelsen införa en sådan
bestämmelse. Regeringen anser att ett sådant na-
tionellt planeringsstöd bör kunna börja införas
fr.o.m. den 1 juli 1999.

Regeringen avser även att i instruktionen för
Socialstyrelsen ålägga styrelsen att dels svara för
tillsyn för frågor som gäller hälsoskydd i enlighet
med bestämmelserna i den nya miljöbalken, dels
tillhandahålla underlag för tillämpningen av mil-
jöbalken och plan- och bygglagen (1987:10). So-
cialstyrelsen får också, i enlighet med förslagen i
miljöpropositionen, dels ett ansvar för fram-
tagandet av delmål och sektorsmål i miljöpoli-
tiken, dels ett särskilt sektorsansvar för eko-
logiskt hållbar utveckling.

Regeringens förslag till anslag för Socialstyrel-
sen för år 1999 innebär att inga nya ekonomiska
medel tillförs styrelsens ramanslag för de ovan
nämnda tillkommande uppgifterna. Regeringen
vill emellertid upplysa om att Socialstyrelsen,
enligt vad som redovisas under anslaget Al
Sjukvårdsförmåner m.m., under år 1999 får dis-
ponera delar av de 5 miljoner kronor som an-
visats till att utreda behovet och lokaliseringen av
ett nationellt kompetenscenter för dentala
material och som ej behövs för detta ändamål till
andra insatser inom sitt ansvarsområde. Re-
geringen gör bedömningen att detta innebär att
en större del av de 5 miljoner kronorna kan an-
vändas till annan verksamhet inom Socialstyrel-
sens ansvarsområde under år 1999.

Vid beräkning av anslaget för år 1999 har hän-
syn tagits till att ' medel om sammanlagt
24 miljoner kronor per år fr.O/m. år 1999 föreslås

125

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

överföras från anslaget A 3 Bidrag till hälso- och
sjukvård till Socialstyrelsens anslag. Dessa medel
avser verksamhet som t.o.m. år 1998 ingått i
överenskommelsen mellan staten och Lands-
tingsförbundet om vissa ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmännen m.m. I överenskommelsen
mellan staten och landstingen om ersättningar år
1999 för insatser för att stärka patientens
ställning m.m. har parterna enats om att medel
för kvalitetsregister (15 miljoner kronor per år),
nationella riktlinjer (2 miljoner kronor per år),
delfinansiering av verksamheten i MARS (4
miljoner kronor per år) samt för EPC:s register
för öppen vård och skador (3 miljoner per år)
fr.o.m. år 1999 skall lyftas ut ur överens-
kommelsen och tillföras Socialstyrelsens anslag.

Vid beräkning av anslaget har hänsyn även ta-
gits till att Socialstyrelsen i enlighet med riks-
dagens godkännande av den nationella hand-
lingsplanen för äldreomsorgen fr.o.m. år 1999
tillförs 5,8 miljoner kronor för att förstärka till-
synen över vården av äldre och funktionshind-
rade personer.

Anslagsberäkningen för år 1999 för Social-
styrelsen utgår vidare från att regeringen föreslår
en besparing om 4 miljoner kronor. Dessa medel
föreslås överföras till anslaget A 9 Smitt-
skyddsinstitutet.

Beräkning av anslaget för år 1999

Tusental kronor

Anslag 1998	369 636
Pris- och löneomräkning	12 128
Justering av premier	65
Bottenbudgetering lokalkostnader	-272
Förstärkt tillsyn inom äldrevården	5 800
Omfördelning inom Uo9	20 000
Förslag 1999	407 357

Regeringen föreslår att 407 357 000 kronor anvi-
sas under anslaget Cl Socialstyrelsen för år 1999.
För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
414 438 000 kronor respektive 421 432 000
kronor. Skillnaderna i anslagsnivåer mellan år
1999 och år 2000 består dels av en minskning av
anslaget år 2000 beroende på en tidigare beslutad
teknisk justering om 527 000 kronor med an-
ledning av ändrad bottenbudgetering av lokaler,
dels av beräknad uppräkning av anslaget med
anledning av pris- och löneförändringar.

126

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

7 Forskning

Verksamhetsområdet omfattar väsentliga delar av
det forsknings- och utvecklingsarbete som ges
stöd eller genomförs inom Socialdepartementets
ansvarsområde.

Till verksamhetsområdet hör en myndighet;
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR).
Forskning ges även stöd från eller genomförs vid
flera andra myndigheter som redovisas på annat
håll i utgiftsområde 9.

Kunskapsbehovet är stort och kontinuerligt
inom hela det socialvetenskapliga, socialpolitiska
och folkhälsopolitiska området och kan till stor
del endast tillgodoses genom satsning på forsk-
ning och utvecklingsarbete. Inom Socialdeparte-
mentets ansvarsområde har därvid SFR en
mycket viktig roll, såväl som finansiär gentemot
forskningsvärlden som idégivare, inspiratör och
samarbetspartner för övriga myndigheter under
Socialdepartementet.

Omkring hälften av de drygt ca 200 miljoner
kronor som inom Socialdepartementets område
årligen avsätts till forskning slussas genom SFR.
Andra myndigheter som ger stöd till eller utför
forsknings- och utvecklingsarbete inom ramen
för sina ramanslag är bl.a. Socialstyrelsen, Folk-
hälsoinstitutet (FHI), Statens institutions-
styrelse, Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik, Statens institut för psyko-
social miljömedicin och Smittsskyddsinstitutet.
Socialstyrelsens databas utgör en viktig grund för
delar av forskningen inom bl.a. folkhälsoom-
rådet. Från och med 1999 ges Riksförsäkrings-
verket möjlighet att stödja forskning inom so-
cialförsäkringsområdet. Riksförsäkringsverkets
databaser kommer i takt med att de moderniseras
att bli en allt viktigare grund för stora delar av
socialförsäkringsforskningen.

De planerade insatser och prioriteringar inom
Socialdepartementets verksamhetsområde, som
redovisades i regeringens proposition Forskning
och samhälle (prop. 1996/97:5), har i huvudsak
fullföljts.

Flera myndigheter har bidragit till forskning
kring folkhälsa, som resursmässigt är det största
forskningsområdet. SFR har i samarbete med
andra myndigheter och intressenter utarbetat ett
nationellt forskningsprogram om ojämlikhet i
hälsa. Utifrån konstaterandet att det föreligger
stora, men otillräckligt kända, skillnader i hälsa
mellan olika grupper i samhället föreslås ökade
satsningar inom området. Flera universitet och
högskolor inrättar nu forskningstjänster inom
området och kommer att medverka till att
genomföra programmet. Även resultat från andra
myndigheter, bl.a. Statens institut för psyko-
social miljömedicin, har inneburit väsentligt
ökade kunskaper på området. Även inom EU
med flera länder har folkhälsofrågor hög priori-
tet.

Den kraftsamling som eftersträvats inom
alkoholforskningsområdet har genom insatser
från SFR och FHI lett till att Centrum för alko-
hol- och drogforskning inrättats vid Stockholms
universitet och en professur inom området har
utlysts och är under tillsättning och ytterligare en
professur kommer att inrättas. En utvärdering
har skett av arbetsplatsanknutet alkohol- och
drogförebyggande arbete och redovisats i en
rapport från FHI. En samrådsgrupp som leds av
SFR arbetar vidare för att ytterligare förstärka
forskningen inom området.

SFR och RFV har analyserat behovet av
forskning rörande de sociala trygghetssystemen
och i rapporten Forskning och forskningsbehov
inom socialförsäkringsområdet konstaterat att

127

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

det finns ett betydande behov av förstärkning av
forskningssatsningarna t.ex rörande förvalt-
ningen av socialförsäkringssystemen, incitament
och beteendeförändringar, allmänhetens inställ-
ning, etc. Regeringen föreslår mot bakgrund av
denna utredning att RFV (se RFV under utgifts-
område 10) skall ges möjlighet att inom sin an-
slagsram göra vissa satsningar på forskning som
komplement till det forskningsstöd som utges av
SFR.

Bland andra Socialstyrelsen har gjort insatser
för att bidra till utveckling av arbetsmetodiken
inom socialtjänstområdet.

Aldreforskningen var redan tidigare priorite-
rad. Genom riksdagens beslut om det nationella
handlingsprogrammet om äldrepolitiken tillförs
nu forskningsområdet totalt 60 miljoner kronor
under åren 1999-2001 genom en successiv höj-
ning av SFR:s anslagsnivå.

Forskningsområdet barn och familj har vuxit
kraftigt de senaste åren medan stöd till handi-
kappområdet varit av stabil omfattning. Dessa
områden måste dock även fortsättningsvis ha
hög prioritet.

Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att
de insatser som genomförts redan har lett till
ökad kunskap eller är nödvändiga led i arbetet
med att säkra kunskapstillväxten på sikt. Rege-
ringen bedömer därför att målet, att öka kunska-
pen om tillstånd, processer och effekter rörande
hälsa och social välfärd, nåtts.

Socialvetenskapliga forskningsrådet

SFR ska främja och stödja betydelsefull grund-
forskning och tillämpad forskning inom social-
vetenskap, socialpolitik och folkhälsopolitik
samt sprida information om kunskapsläget och
aktuell forskning. Genom sin verksamhet ska
SFR bidra till målet att öka kunskapen om till-
stånd, processer och effekter rörande hälsa och
social välfärd.

SFR har ett väl utvecklat samarbete med
forskningsråd under Utbildningsdepartementet,
vissa andra forskningsfinansiärer och med myn-
digheter under Socialdepartementet.

7.1 Omfattning

SFR disponerar två ramanslag, ett för forskning
respektive ett för administration. Totalt uppgår
anslagen 1998 till 102 miljoner kronor.

7.2 Utgiftsutveckling

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998'

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

102

115

127

139

Höjningen av nivån 1999-2001 avser en succes-
siv utökning av äldreforskningen till en nivåhöj-
ning med 30 miljoner kronor jämfört med 1998
utifrån vad regeringen aviserade i propositionen
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop
1997/98:113). Detta inkluderar en höjning av
ramanslaget för förvaltning med 1 miljon kronor
jämfört med 1998.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Verksamheten har bedrivits med tillfredsställan-
de måluppfyllelse. Verksamhetens inriktning är
långsiktig och omprövas främst i samband med
forskningspropositionerna då även SFR:s roll i
hela det svenska forskningssystemet skärskådas.

Administrationsanslaget har utnyttjats fullt ut,
kredit har tagits i anspråk och utrymme saknas i
princip för utökade åtaganden. På forsknings-
anslaget finns ett anslagssparande som dock skall
ses mot bakgrund av verksamhetens långsiktiga
karaktär och framåtsyftande planering. Förse-
ningar uppstår ibland i samband med tjänstetill-
sättningar, start av nya program etc.

Förändringar

Några större förändringar har inte skett i rådets
verksamhet. Under 1998 har rådet bl.a. utrett
och lämnat förslag rörande satsningar på forsk-

128

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ning kring det högt prioriterade området ojäm-
likhet i hälsa. Man har även i enlighet med inten-
tionerna i Nationell handlingsplan för äldre-
politiken börjat förbereda hur regeringens ökade
satsning på äldreforskning i den del SFR är be-
rört ska kunna genomföras med början under
1999.

Prioriteringar

Den fortsatta prioriteringen inom SFR:s an-
svarsområde kommer att påverkas av nästa
forskningsproposition. Behovet av kunskap
genom forskning kommer dock även fortsätt-
ningsvis att vara mycket stort och några drastiska
omkastningar av den långsiktiga inriktningen är
sannolikt inte att vänta. Några viktiga frågor
under 1999 kommer att vara:

- ojämlikhet i hälsa. Mot bakgrund av det för-
slag till forskningsprogram som SFR presen-
terade våren 1998 anser regeringen att SFR
bör eftersträva att inom sin ram förstärka sin
satsning på området som komplement till
övriga berörda och i programarbetet involve-
rade aktörers insatser.

- den ökade satsningen på äldreforskning vil-
ken även förutsätter att SFR svarar för en
kanslifunktion för ett samverkansorgan mel-
lan inblandade aktörer

- ytterligare insatser för att skapa fler möten
mellan forskare, praktiker och myndigheter
för information och diskussion kring forsk-
ningsresultat och forskningsbehov.

- fortsatta insatser för att forskningen inom
området skall ge ökad kunskap om både mäns
och kvinnors behov och förutsättningar.

kan förväntas innebära att de generella målen för
forskning uppnås även framdeles. Regeringen
överväger att komplettera de generella forsk-
ningsmålen som hittills gällt för SFR med mål
som är tydligare anpassade såväl efter ambitioner
och behov inom Socialdepartementets område,
som efter SFR:s verksamhet och resultat. Det är
bland annat viktigt att SFR genomför ytterligare
insatser för att genderperspektivet ska betonas
bättre i forskningen och för att mötesplatser
skapas där forskare och praktiker kan diskutera
forskningsresultat och forskningsbehov.

Regeringen instämmer i SFR:s bedömning att
fluktuationerna på anslaget måste ses i ljuset av
verksamhetens planering av resursanvändningen
som sträcker sig minst 3-6 år framåt och be-
dömer därför att det prognoserade anslags-
sparandet kommer att behövas för planerade
satsningar.

Fler ansökningar har kommit in till rådet de
senaste åren och fler har beviljats stöd. Projekt-
stödets andel av ramanslaget för forskning har
dock minskat, medan finansieringen av tjänster
ökat. Detta speglar rådets satsning på yngre
forskare, vilket svarar mot målen för verksam-
heten.

Insatser har gjorts för att genderperspektivet
bättre ska betonas i den socialvetenskapliga
forskningen. I förhållande till hur många ansök-
ningar som män respektive kvinnor lämnar in, så
beviljar SFR män och kvinnor stöd i lika ut-
sträckning. Gendermålet bedöms därför upp-
fyllt.

I enlighet med målen har SFR:s informa-
tionsverksamhet och kontakterna med övriga
myndigheter under Socialdepartementet utökats.

Vidare har rådet förberett hur en ökad sats-
ning på äldreforskning ska kunna genomföras
med början 1999. Rådet har också bidragit till att
Centrum för alkohol- och drogforskning in-
rättats.

7.3 Resultatbedömning

SFR:s verksamhet har i stort sett bedrivits i en-
lighet med målen. SFR:s organisation och verk-
samhet har en sådan utformning att rådets nu-
varande inriktning, arbetssätt och prestationer

7.4 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att årsredo-
visningen i allt väsentligt är rättvisande.

129

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser

ITabell 7.1 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 1
Tusental kronor	1997 utfall	1998 beräknat	1999 prognos	2000 prognos	2001 prognos
Utestående förpliktelser vid årets början	148 100	182 200	150 000	267 300	277 300
Nya förpliktelser	118 000	90 000	190 000	120 000	110 000
Infriade förpliktelser*	83 900	122 200	72 700	110 000	100 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	182 200	150 000	267 300	277 300	287 300
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam	220 000	230 000	330 000	340 000	350 000

7.5 Anslag

Dl Socialvetenskapliga

forskningsrådet: Forskning

Tabell 7.2 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		89 798	Anslags- sparande	3 030
1997	Utfall	89 798	Anslags- sparande	3 030
1998	Anslag	94 610	Utgifts- prognos	92 000
1999	Förslag	105 580
2000	Beräknat	117 656 ¹
2001	Beräknat	129 962 ¹

¹ Motsvarar 115 580 tkr i 1999 års prisnivå

² Motsvarar 125 580 tkr i 1999 års prisnivå

Anslagssparandet på 3 miljoner kronor från 1997
uppstod på grund av förseningar i start av vissa
projekt m.m.

Utgiftsprognosen för 1998 pekar på att an-
slagssparandet kommer att uppgå till cirka
5 miljoner kronor vilket beror på flera sam-
verkande faktorer. Bland annat har starten av det
nyinrättade Centrum för alkohol- och drog-
forskning blivit försenad genom att professuren
ännu inte är tillsatt. Vidare har under året ett an-
tal större programstöd upphört och inte fullt ut
hunnit ersättas av nya satsningar. SFR har för
övrigt utvärderat programstöden och funnit att
de varit en väl fungerande stödform för sats-
ningar inom nya eller underförsörjda forsk-
ningsområden.

Regeringens överväganden

Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering
gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts
med anledning av att en korrigering har gjorts av
den justering som genomfördes av anslagen för
år 1998 med anledning av att sättet att finansiera
avtalsförsäkringar på det statliga området föränd-
rades (se volym 1, bilaga 1, avsnitt 4)

I enlighet med den nationella handlingsplanen
för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) bör
Socialvetenskapliga forskningsrådets ramanslag
förstärkas med 10 000 000 kronor 1999,
20 000 000 kronor år 2000 och 30 000 000
kronor år 2001. Av dessa medel bör förvaltnings-
anslaget tillföras 1 000 000 kronor och resterande
medel tillföras forskningsmedlen.

Beräkning av anslaget för 1999

Tusental kronor

Anslag 1998	94 610
Pris- och löneomräkning	2 006
Justering av premier	-36
Förstärkning äldreforskning	9 000
Förslag 1999	105 580

Regeringen föreslår att 105 580 000 kronor an-
visas under anslaget Dl Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning. För åren 2000 och
2001 beräknas anslaget till 117 656 000 kronor
respektive 129 962 000 kronor.

130

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

D2 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Förvaltning

Tabell 7.3 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utfall	7 861	Anslags- sparande	-97
1998	Anslag	7 569	Utgifts- prognos	7 300
1999	Förslag	8 968
2000	Beräknat	9 129 '
2001	Beräknat	9 272 '
^1,2 Motsvarar 8 968 tkr i 1999 års prisnivå

Anslaget överskreds med 211 000 kronor under
1997, varav 114 000 kronor finansierades av an-
slagssparandet från 1996 och resten med anslags-
krediten. Överskridandet berodde framför allt på
tillfälligt ökade lönekostnader i samband med
personbyte på en av tjänsterna. Därtill har lokal-
kostnaderna ökat och rådet har också fått ökade
kostnader till följd av prisökningar på resor och
porto. Prognosen för 1998 pekar dock på att
SFR kommer att klara administrationen med an-
slagna medel.

Regeringens överväganden

Utökningen av äldreforskningen och olika typer
av informativa satsningar kräver ökade admini-
strativa insatser av SFR. Regeringen bedömer att
detta inte ryms inom rådets nuvarande ramanslag
för förvaltning och bedömer att anslaget bör
höjas med 1 000 000 kronor fr.o.m. 1999 vilket
ryms inom ramen för tillskottet för äldreforsk-
ning.

1 Beräkning av anslaget för 1999 1
Tusental kronor Anslag 1998	7 569
Pris- och löneomräkning	399
Förstärkning m.a.a äldreforskning	1 000
Förslag 1999	8 968

Regeringen föreslår att 8 968 000 kronor anvisas
under anslaget Socialvetenskapliga forsknings-
rådet: Förvaltning. För åren 2000 och 2001 be-
räknas anslaget till 9 129 000 kronor respektive
9 272 000 kronor.

131

8 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uo7-14

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

8 Övrig statlig verksamhet

8.1 Allmänna arvsfonden

Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja
verksamhet av ideell karaktär till förmån för
barn, ungdomar och personer med funktions-
hinder. Stöd ur fonden skall i första hand lämnas
för förnyelse- och utvecklingsverksamhet till or-
ganisationer som bedriver ideell verksamhet.
Stöd får inte lämnas till enskild person. Närmare
bestämmelser om fonden finns i lagen
(1994:243) om Allmänna arvsfonden.

Fonden förvaltas av Kammarkollegiet som en
särskild fond.

Den övergripande beslutanderätten i ärenden
som rör Allmänna arvsfonden ligger hos rege-
ringen. Den 1 juli 1994 inrättades Arvsfonds -
delegationen som organisatoriskt sorterar under
Socialdepartementet. Arvsfondsdelegationen för-
delar stöd ur fonden, följer upp projekt som be-
viljats stöd och informerar allmänheten om

fondens ändamål och medlens användningsom-
råde. Om stödet bedöms överstiga 300 000
kronor eller om ärendet är av principiell be-
tydelse eller annars av större vikt, överlämnas
ärendet till regeringen för beslut.

Socialdepartementet ansvarar för handlägg-
ningen av arvsfondsärenden som rör barn under
12 år och för ärenden som rör personer med
funktionshinder. Inrikesdepartementet ansvarar
för handläggningen av ärenden som rör ung-
domar i åldrarna 12-25 år.

Regeringen har i skrivelse Redovisning för
fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden
under budgetåret 1997 (1997/98:125) lämnat en
fyllig redovisning av de medel som fördelats
under berört budgetår och också lämnat förslag
till kommande inriktning av stödet.

För budgetåret 1998 är det sammanlagda ut-
delningsbara beloppet ca 250 miljoner kronor.

133

Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och
handikapp

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Förslag till statsbudget för 1999

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................................5

2 Lagförslag................................................................................................................7

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön.................7

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal

försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst..........................9

2.3 Förslag till lag om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels

förtidspension eller sjukbidrag.............................................................10

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 11

2.5 Förslag till lag om förvaltning av vissa fonder inom

socialförsäkringsområdet......................................................................12

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring............................................................................14

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:267) om

krigsskadeersättning till sjömän...........................................................15

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension..........................................................................................16

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:675) om införande av lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension...................................17

Rätts datablad...................................................................................................................18

3 Inledning................................................................................................................19

3.1 Omfattning............................................................................................19

3.1.1 Förändringar inom utgiftsområdet med anledning av

ålderspensionsreformen........................................................................19

3.2 Utgiftsutveckling...................................................................................20

3.3 Resultatbedömning................................................................................21

3.3.1 Tillstånd och utveckling.................................................. 21

3.3.2 De viktigaste statliga insatserna............................................................24

3.3.3 Effekter av de statliga insatserna..........................................................25

3.3.4 Regeringens slutsatser...........................................................................27

3.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet..........................................................27

4 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp..............................................29

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

4.1 Omfattning............................................................................................29

4.2 Utgiftsutveckling..................................................................................29

4.3 Resultatbedömning...............................................................................30

4.4 Förslag till regeländringar.....................................................................30

4.5 Anslag....................................................................................................34

Al Sjukpenning och rehabilitering, m.m........................................34

A2 Förtidspensioner.........................................................................36

A3 Förtidspensioner: statlig ålderspensionsavgift..........................38

A4 Handikappersättningar...............................................................39

A5 Arbetsskadeersättningar.............................................................40

A6 Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig ålderspensionsavgift.... 42

A7 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer.........43

A8 Ersättning för kroppsskador......................................................44

5 Socialförsäkringens administration.....................................................................45

5.1 Omfattning............................................................................................45

5.2 Utgiftsutveckling..................................................................................45

5.3 Resultatbedömning och slutsatser.......................................................46

5.4 Förslag till regeländringar.....................................................................48

5.5 Regeringens bedömning avseende revisorernas iakttagelser..............51

5.6 Anslag....................................................................................................52

Bl Riksförsäkringsverket.................................................................52

B2 Allmänna försäkringskassor.......................................................52

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner målen inom utgiftsområdet i
enlighet med vad regeringen förordar under
avsnitt 3.2,

2. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1991:1047) om sjuklön,

3. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:566) om lokal försöksverk-
samhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst,

4. antar regeringens förslag till lag om sär-
skilda insatser för personer med tre fjärde-
dels förtidspension eller sjukbidrag,

5. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. antar regeringens förslag till lag om förvalt-
ning av vissa fonder inom socialförsäk-
ringsområdet,

7. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring,

8. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän,

9. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension,

10. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:675) om införande av lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-
sion,

11. bemyndigar regeringen att under år 1999, i
fråga om ramanslaget Bl Riksförsäkrings-
verket, åta sig ekonomiska förpliktelser som
innebär utgifter på högst 9 000 000 kronor
under åren 2000-2002,

12. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp enligt redovisning
nedan.

1 Anslagsbelopp 1
Tusental kronor Anslag		Anslagstyp	Anslagsbelopp
Al	Sjukpenning, rehabilitering, m.m.	ramanslag	20 035 000
A2	Förtidspensioner	ramanslag	37 896 000
A3	Förtidspension: statlig ålderspensionsavgift	ramanslag	8 864 830
A4	Handikappersättningar	ramanslag	1 013 000
A5	Arbetsskadeersättningar	ramanslag	5 958 900
A6	Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig ålderspensionsavgift	ramanslag	1 181 300

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Anslag		Anslagstyp	Anslagsbelopp
A7	Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer	ramanslag	55 000
A8	Ersättning för kroppsskador	ramanslag	62 600
Bl	Riksförsäkringsverket	ramanslag	710 181
B2	Allmänna försäkringskassor	ramanslag	4 726 394
Summa			80 503 205

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1991:1047) om sjuklön skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

Arbetsgivaren skall till den allmänna försäkringskassan anmäla sjukdomsfall
som har gett arbetstagare hos honom rätt till sjuklön, om sjukperioden och
anställningen fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång. Anmälan skall göras
inom sju kalenderdagar från denna tidpunkt.

Arbetsgivaren skall vidare lämna
uppgift om sjukdomsfall som har
gett arbetstagare hos honom rätt till
sjuklön. En sådan uppgift skall läm-
nas skriftligen till riksförsäkrings-
verket. Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, riksförsäk-
ringsverket får föreskriva att upp-
gifter i stället skall lämnas till för-
säkringskassan samt att uppgifterna
får lämnas med hjälp av automatisk
databehandling. Uppgift som avses i
detta stycke skall lämnas senast vid
utgången av den kalendermånad som
följer efter den under vilken sjuk-
löneperioden löpte ut.

Arbetsgivare med minst femtio an-
ställda skall vidare lämna uppgift om
sjukdomsfall som har gett arbetstaga-
re hos honom rätt till sjuklön. En så-
dan uppgift skall lämnas skriftligen
till Riksförsäkringsverket. Rege-
ringen eller, efter regeringens be-
myndigande, Riksförsäkringsverket
får föreskriva att uppgifter i stället
skall lämnas till försäkringskassan
samt att uppgifterna får lämnas med
hjälp av automatisk databehandling.
Uppgift som avses i detta stycke
skall lämnas senast vid utgången av
den kalendermånad som följer efter
den under vilken sjuklöneperioden
löpte ut.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Om anmälningsskyldighet vid inträffad arbetsskada finns föreskrifter i
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst

Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1994:566) om lokal försöksverksam-
het med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård
och socialtjänst skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

24 §

Förbundets räkenskaper och års-
redovisning samt styrelsens förvalt-
ning skall granskas av en revisor för
varje medlem i förbundet. För re-
visorerna skall finnas personliga er-
sättare. Valet skall förrättas av med-
lemmarnas fullmäktige och ifråga om
den allmänna försäkringskassan utses
av Riksrevisionsverket. För val som
förrättas av kommun- och lands-
tingsfullmäktige skall därvid 11 §
första stycket, 12 och 13 §§ denna
lag samt 4 kap. 5 och 6 §§ kommu-
nallagen (1991:900) gälla i tillämpliga
delar.

Förbundets räkenskaper och års-
redovisning samt styrelsens förvalt-
ning skall granskas av en revisor för
varje medlem i förbundet. För re-
visorerna skall finnas personliga er-
sättare. Valet skall förrättas av med-
lemmarnas fullmäktige. För val som
förrättas av kommun- och lands-
tingsfullmäktige skall därvid 11 §
första stycket, 12 och 13 §§ denna
lag samt 4 kap. 5 och 6 §§ kommu-
nallagen (1991:900) gälla i tillämpliga
delar. Revisorn för den allmänna för-
säkringskassan skall utses av Riksrevi-
sionsverket och har rätt att av försäk-
ringskassan få skälig arvode för sitt
uppdrag.

För granskning av ett nybildat förbund skall revisor och revisorsersättare
väljas respektive utses senast när förbundet bildas och avse tiden från valets
förrättande eller tidpunkten för utseendet till dess nästa tjänstgöringstid för
revisorer och revisorsersättare börjar.

Bestämmelserna om revision i 9 kap. 4-18 §§ kommunallagen gäller i övrigt
i tillämpliga delar. I fråga om justering av protokoll skall dock i stället 2 kap.
13 § kommunalförbundslagen (1985:894) tillämpas. Revisionsberättelse skall
lämnas till förbundsstyrelsen, till medlemmarnas fullmäktige respektive sty-
relse och till Riksförsäkringsverket. Förbundsmedlemmarna skall var för sig
pröva frågan om ansvarsfrihet för förbundsstyrelsen och om skadeståndstalan
skall väckas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

2.3 Förslag till lag om särskilda insatser för personer med tre
fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag

Härigenom föreskrivs följande.

1 § För den som får tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall särskilda insatser göras för att han eller
hon skall kunna få en anställning motsvarande den återstående arbets-
förmågan.

2 § Den allmänna försäkringskassan ansvarar för att särskilda insatser kommer
till stånd för att bereda försäkrade med tre fjärdedels förtidspension eller
sjukbidrag en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan.

3 § För den som får tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag och som be-
reds en anställning med lönebidrag eller hos Samhall Aktiebolag motsvarande
den återstående arbetsförmågan, betalas ersättning för kostnaderna för
anställningen från den allmänna försäkringen enligt grunder som regeringen
bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring¹ att
18 kap. 23 § och punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:87) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får utfärda
närmare föreskrifter om den all-
männa försäkringskassans redovis-
ning.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får utfärda
närmare föreskrifter om den all-
männa försäkringskassans redovis-
ning samt föreskrifter om ekonomi-
administrationen vid den allmänna
försäkringskassan.

3. Bestämmelserna i 18 kap. 16, 18,
33 och 34 §§ om socialförsäkrings-
nämnderna tillämpas första gången
på de nämnder som utses för tid
fr.o.m. den 1 april 1999. I fråga om
ärenden som enligt äldre bestämmel-
ser skall avgöras av socialförsäk-
ringsnämnden beslutar den allmänna
försäkringskassas styrelse fr.o.m. den
1 april 1999 om fördelningen av
ärendena bland de socialförsäkrings-
nämnder som då finns inom försäk-
ringskassans verksamhetsområde.

3. Bestämmelserna i 18 kap. 16,18,
33 och 34 §§ om socialförsäkrings-
nämnderna tillämpas första gången
på de nämnder som utses för tid
fr.o.m. den 1 april 1999. Styrelsen i en
allmän försäkringskassa får dock utse
ledamöter i en socialförsäkringsnämnd
för perioden den 1 januari 1999 till
och med den 31 mars 1999. I fråga om
ärenden som enligt äldre bestäm-
melser skall avgöras av socialförsäk-
ringsnämnden beslutar den allmänna
försäkringskassans styrelse fr.o.m.
den 1 april 1999 om fördelningen av
ärendena bland de socialförsäkrings-
nämnder som då finns inom
försäkringskassans verksamhetsom-
råde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

¹ Lagen omtryckt 1982:120.

² Senaste lydelse 1998:87.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

2.5 Förslag till lag om förvaltning av vissa fonder inom
socialförsäkringsområdet

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag skall tillämpas på följande fonder

- Folkpensioneringsfonden

- Den frivilliga pensionsförsäkringens fonder

- Sjömanspensioneringsfonden

- Stiftelsen Nils Jönssons donationsfond

- Fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring

- Fiskarförsäkringsfonden

- Affärsverksfonden

- Trafiklivrän tefonden

-Theofil Anderssons 50-årsfond

2 § Fonderna skall förvaltas av Kammarkollegiet enligt de föreskrifter som
regeringen utfärdar om inte annat följer av denna lag.

Om det för någon fond finns särskilda föreskrifter som avviker från vad
som anges i denna lag eller vad som av regeringen föreskrivits om Kammar-
kollegiets fondförvaltning gäller dock dessa föreskrifter.

Kammarkollegiets förvaltning skall i övrigt ske på det sätt och i de former
som Kammarkollegiet och Riksförsäkringsverket kommer överens om.

3 § Fondernas medel skall förvaltas på sådant sätt att medlen blir till största
möjliga nytta för de försäkringar eller de ändamål för vilka fonderna har
tillkommit. Fondmedlen skall placeras så att kraven på långsiktigt hög avkast-
ning, tillfredsställande betalningsberedskap och riskspridning samt betryggan-
de säkerhet tillgodoses.

4 § Kammarkollegiet får placera fondmedlen

1. i skuldförbindelser med låg kreditrisk, och

2. i andra skuldförbindelser utfärdade av svenska aktiebolag eller ekono-
miska föreningar, till belopp som för varje fond motsvarar högst fem procent
av det totala marknadsvärdet av fondens tillgångar.

Fondmedlen får inte placeras i skuldförbindelser utställda i utländsk valuta, i
konvertibla skuldebrev eller i skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteck-
ning-

Kammarkollegiet får handla med optioner och terminer eller andra likartade
finansiella instrument för att effektivisera förvaltningen av fondernas tillgångar
eller för att skydda fondernas tillgångar mot kursförluster eller andra risker.

Om det behövs för en tillfredsställande betalningsberedskap får fondmedlen
placeras hos Riksbanken eller annan bank.

5 § Om det är uppenbart att en fond annars skulle lida en avsevärd förlust får
Kammarkollegiet skydda en fordran genom att på offentlig auktion eller på en
börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad köpa
in egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen eller överta egendom
som betalning för fordringen. Egendom som förvärvats på detta sätt skall av-
yttras så snart det är lämpligt och senast då det kan ske utan förlust.

Kammarkollegiet får anta ackord vid betalningsinställelse eller konkurs.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

6 § Riksförsäkringsverket skall svara för att fondernas medel och dessas av-
kastning används i enlighet med de ändamål som fonderna är avsedda för och
även svara för utbetalning av medel ur fonderna.

7 § Regeringen kan bestämma att kostnaderna för förvaltningen av viss i 1 §
uppräknad fond skall ersättas av allmänna medel samt därvid fastställa de
grunder, enligt vilka ersättningen skall utgå.

8 § För varje räkenskapsår skall Kammarkollegiet i samråd med Riksförsäk-
ringsverket upprätta en årsredovisning över kapitalförvaltningen för de fonder
som omfattas av denna lag. Den skall innefatta förvaltningsberättelse, resul-
taträkning och balansräkning. Riksrevisionsverket skall granska årsredovis-
ningen för förvaltningen av de fonder som omfattas av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 då reglementet (1961:265) angå-
ende förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder upphör att gälla.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § lagen om arbetsskadeförsäkring¹ skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.
2§

Anmälan enligt 1 § andra stycket
skall göras till den allmänna försäk-
ringskassa hos vilken den försäkrade
är inskriven eller skulle ha varit in-
skriven, om han hade uppfyllt ålders-
villkoret i 1 kap. 4 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Ar den skada-
de icke och skulle han ej heller under
nämnda förutsättning ha varit inskri-
ven hos allmän försäkringskassa,
skall anmälan göras till försäkrings-
kassa i den ort där skadan har in-
träffat eller visat sig. Kan ej med stöd
av vad här sagts avgöras till vilken
försäkringskassa ärendet hör, skall
anmälan göras till Stockholms läns
eller, när det gäller sjöman, till
Göteborgs allmänna försäkringskassa.

Även om det inte följer av första
stycket får anmälan, när det gäller
sjöman, alltid göras till Göteborgs
allmänna försäkringskassa.

Anmälan enligt 1 § andra stycket
skall göras till den allmänna försäk-
ringskassa hos vilken den försäkrade
är inskriven eller skulle ha varit in-
skriven, om han hade uppfyllt ålders-
villkoret i 1 kap. 4 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Är den skada-
de icke och skulle han ej heller under
nämnda förutsättning ha varit inskri-
ven hos allmän försäkringskassa,
skall anmälan göras till försäkrings-
kassa i den ort där skadan har in-
träffat eller visat sig. Kan ej med stöd
av vad här sagts avgöras till vilken
försäkringskassa ärendet hör, skall
anmälan göras till Stockholms läns
eller, när det gäller sjöman, till Västra
Götalands läns allmänna försäkrings-
kassa.

Även om det inte följer av första
stycket får anmälan, när det gäller
sjöman, alltid göras till Västra
Götalands läns allmänna försäkrings-
kassa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1 Lagen omtryckt 1993:357

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till
sjömän skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

⁵§

Göteborgs allmänna försäkrings- Västra Götalands läns allmänna
kassa beslutar om ersättning enligt försäkringskassa beslutar om ersätt-
denna lag. ning enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 och 8 §§ lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Pensionsbehållningen skall minskas
med hänsyn till kostnaderna för för-
valtningen av försäkringen för in-
komstpension och tilläggspension.

Pensionsbehållningen skall minskas
med hänsyn till kostnaderna för för-
valtningen av försäkringen för in-
komstpension och tilläggspension
enligt denna lag.

Avdrag från pensionsbehållningen skall därvid göras genom att denna, se-
dan pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och sedan omräkning
har gjorts enligt 4 och 6 §§, multipliceras med den förvaltningskostnadsfaktor
som bestämts för det år omräkningen enligt 4 § avser.

^8§ .

Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 7 § skall årligen fastställas av
regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Den skall
grundas på förhållandet mellan kostnaderna för förvaltningen av försäkringen
för inkomstpension och tilläggspension det år faktorn avser och summan av
alla pensionsbehållningar. Hänsyn skall också tas till skillnaden mellan det be-
lopp varmed pensionsbehållningarna minskats genom föregående års omräk-
ning enligt 7 § och de faktiska kostnaderna för förvaltningen av försäkringen
för inkomstpension och tilläggspension för det året.

När förvaltningskostnadsfaktorn
för år 2001 bestäms skall vad som
föreskrivs i första stycket avse 60
procent av kostnaderna för förvalt-
ningen av försäkringen för inkomst-
pension och tilläggspension. För tid
därefter till och med år 2021 skall
denna andel öka med två procenten-
heter per år.

När förvaltningskostnadsfaktorn
förare/? 1999-2001 bestäms skall vad
som föreskrivs i första stycket avse
60 procent av kostnaderna för för-
valtningen av försäkringen för in-
komstpension och tilläggspension.
För tid därefter till och med år 2021
skall denna andel öka med två pro-
centenheter per år.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:675) om
införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1998:675) om införande av lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3§

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Detsamma gäller bestämmel-
serna i 1-4 kap., 5 kap. 2 och 4—10 §§, 7 och 8 kap., 10 kap. 1-6, 11 och 12
11 kap., 12 kap. 4-8 §§ såvitt angår premiepension till efterlevande enligt 10
kap. 1 §, 13 kap., 14 kap. 2-6 §§ och 15 kap. lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension. Övriga bestämmelser i lagen om inkomstgrundad
ålderspension träder i kraft den 1 januari 2001.

Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fastställande
av pensionsgrundande inkomst, andra pensions grundande belopp, pensions-
rätt och pensionspoäng samt tillgodoräknande av vårdår skall tillämpas första
gången för år 1999.

Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fastställande

1. inkomstbasbelopp skall till-
lämpas första gången för år 2002,

2. arvsvinstfaktorer för fördelning
av arvsvinster enligt 5 kap. 5 § första
stycket nämnda lag skall tillämpas
första gången för år 2000, och

3. förvaltningskostnadsfaktorer skall
tillämpas första gången för år 2001.

1. inkomstbasbelopp skall till-
lämpas första gången för år 2002, och

2. arvsvinstfaktorer för fördelning
av arvsvinster enligt 5 kap. 5 § första
stycket nämnda lag skall tillämpas
första gången för år 2000.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Rättsdatablad

Författningsrubrik	Bestämmelser som inför, änd- Celexnummer för bakom rar, upphäver eller upprepar liggande EG-regler ett normgivningsbemyndigan- de
Lag om förvaltning av vissa fon- der inom socialförsäkringsom- rådet	27 §§

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

3 Inledning

Välfärdspolitiken skall leda till att utjämna skill-
nader mellan olika samhällsgrupper. Detta upp-
nås bl.a. genom en solidariskt finansierad välfärd
med generella system. Genom att öka den eko-
nomiska tryggheten för alla minskar de ekono-
miska följderna av t.ex. sjukdom, funktions-
hinder, arbetsskada och föräldraledighet.

Socialförsäkringarna skall vara trygga, rättvisa
och effektiva. Dessa mål uppnås genom en gene-
rell offentlig försäkring som ger standardtrygg-
het genom att ersätta inkomstbortfall. Brett för-
ankrade system som är statsfinansiellt hållbara,
dvs. där sambanden mellan avgift och förmåner
är tydligt, skapar tilltro till försäkringarna.

Systemen skall stimulera arbete, utbildning
och rehabilitering. Det förutsätter att sjuka,
funktionshindrade och arbetsskadade möts av
respekt och möjligheter. Samhället och arbets-
givarna har en skyldighet att tillhandahålla åtgär-
der som stärker den enskildes förutsättningar för
att kunna återvända till arbetsmarknaden.

Socialförsäkringarna skall så långt möjligt an-
passas till människors föränderliga livsvillkor.
För att detta skall vara möjligt krävs en administ-
ration som garanterar rättssäkerhet, kvalitet och
kostnadseffektivitet. Administrationen skall vara
tillgänglig och ge god service samt bygga på ett
brett förtroendemannainflytande.

3.1 Omfattning

Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsom-
råden, ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp samt socialförsäkringens administra-
tion, dvs. Riksförsäkringsverket (RFV) och de

allmänna försäkringskassorna. De socialförsäk-
ringsförmåner som ingår är förmåner som utges i
form av dagersättningar såsom sjukpenning, re-
habiliteringspenning och närståendepenning.
Därutöver ingår vissa bidrag till rehabilitering,
yrkesskadeersättningar, handikappersättning samt
folkpension i form av förtidspension. Utgifter
för allmän tilläggspension (ATP) i form av
förtidspension, som t.o.m. budgetåret 1998
finansieras vid sidan av statsbudgeten, redovisas
fr.o.m. budgetåret 1999 under anslaget A2 För-
tidspensioner. Arbetsskadeförsäkringen som på
samma sätt finansieras vid sidan av statsbudgeten
skall fr.o.m. den 1 januari 1999 redovisas under
ett nytt anslag under utgiftsområde 10, A5 Ar-
betsskadeersättningar. Fr.o.m. år 1999 ingår
ytterligare två nya anslag i utgiftsområdet; A7
Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspen-
sionärer samt A8 Ersättning för kroppsskador.

3.1.1 Förändringar inom utgiftsområdet
med anledning av
ålderspensionsreformen

Som en del av beslutet om det reformerade
ålderspensionssystemet, har riksdagen beslutat
om vissa principer för ålderspensionssystemets
finansiering. Detta innebär att staten från och
med inkomståret 1999 skall betala avgifter till
ålderspensionssystemet för samtliga social- och
arbetslöshetsförsäkringsersättningar m.m. och
för de pensionsgrundande belopp som det tillgo-
doräknas pensionsrätt eller pensionspoäng för.
Avgiften benämns statlig ålderspensionsavgift.
Medel för detta föreslås föras över från AP-
fonden till statsbudgeten. Inom utgiftsområde 10

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

skall tilläggspension i form av förtidspension inte
längre belasta AP-fonden utan flyttas över till
statsbudgeten. Administrationskostnaden för
motsvarande förändring liksom för förändringar
avseende utgiftsområde 11 och 12, flyttas över
till statsbudgeten och försäkringskassornas
förvaltningsanslag.

För ytterligare information kring ålderspen-
sionsreformen och dess inverkan på statsbudge-
ten hänvisas till bilaga 3, volym 1.

Under utgiftsområdet berörs följande anslag
av ålderspensionsavgifter; Al Sjukpenning och
rehabilitering, m.m., A3 Förtidspensioner: statlig
ålderspensionsavgift, A5 Arbetsskadeersätt-
ningar, A 6 Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig
ålderspensionsavgift, A8 Ersättning för
kroppsskador. Justeringen av tilläggspension i
form av förtidspension påverkar anslagen A2
Förtidspension, Bl Riksförsäkringsverket och
B2 Allmänna försäkringskassor.

Det föreslås i avsnitt 5.4 att löpande förvalt-
ningskostnader inom det reformerade systemet
redan för åren 1999 och 2000 till 60 procent skall
täckas genom en minskning av pensionsbehåll-
ningen.

För att rusta administrationen för att genom-
föra den beslutade reformen, tillförs RFV och
försäkringskassorna engångsvis medel från
främst AP-fonden motsvarande 283,9 miljoner
kronor sammanlagt för åren 1998 och 1999.

3.2 Utgiftsutveckling

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

35 591

37 193

38 686

80 503

81096

83 300

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Utgifterna för flertalet förmåner inom utgifts-
området minskade under år 1997, främst beroen-
de på regelförändringar för de olika socialförsäk-
ringsförmånerna. Under år 1998 kommer
utgifterna däremot att öka, främst beroende på
höjda ersättningsnivåer, förkortad sjuklönepe-
riod och en ökning av sjukfallen som överstiger
trettio dagar.

Förändringar

Sedan den 1 januari 1997 gäller nya kriterier för
rätt till ersättning i form av sjukpenning och för-
tidspension. Utrymmet för att vid bedömning av
arbetsförmågans nedsättning beakta andra fakto-
rer än rent medicinska har minskats.

Sjuklöneperioden förlängdes fr.o.m. den
1 januari 1997 till 28 dagar, dvs. arbetsgivaren
gavs ett lagstadgat ansvar för ersättning till ar-
betstagare i form av sjuklön de första 28 dagarna
i ett sjukfall. Fr.o.m. den 1 april 1998 återgick
sjuklöneperioden till 14 dagar.

De särskilda reglerna inom förtidspensione-
ringen för försäkrade som är 60 år eller äldre av-
skaffades från och med den 1 januari 1997.

Sedan den 1 januari 1997 skall vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst (SGI) inte ingå
andra skattepliktiga förmåner än ersättning i
pengar och inte heller skattepliktiga kostnadser-
sättningar. Vidare skall semesterlön och semes-
terersättningar beräknas till högst det belopp
som skulle utgjort ersättning för utfört arbete
under den tid semesterlönen kan anses motsvara.

Ersättningsnivåerna för bl.a. sjukpenning,
sjuklön, rehabiliteringspenning och närstående-
penning har höjts till 80 procent fr.o.m. den
1 januari 1998.

Fr.o.m. den 1 januari 1998 gäller nya riktlinjer
för samverkan inom rehabiliteringsområdet. Ar-
betsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen,
Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen skall
ha som gemensamt mål att genom att främja
samverkan inom rehabiliteringsområdet uppnå
en effektivare användning av tillgängliga resurser
i syfte att underlätta för den enskilde att försörja
sig genom eget arbete.

Regeringen föreslog i proposition
1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m.
principer för ett nytt system för förtidspension
och sjukbidrag. Den närmare regleringen av sys-
temet är föremål för fortsatt beredning inom re-
geringskansliet sedan riksdagen i våras godkände
propositionen (bet. 1997/98:SfUll, rskr.
1997/98:237). Det reformerade systemet avses
träda i kraft den 1 januari 2001.

Regeringen överlämnade den 15 april i år till
riksdagen proposition om inkomstgrundad
ålderspension och proposition om garantipen-
sion. Propositionerna har godkänts av riksdagen
(prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13 och 14,
rskr. 1997/98:315 och 320, prop. 1997/98:152,
bet. 1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315).

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Fr.o.m. den 1 juli 1998 har administrationen
inom socialförsäkringen reformerats. Rollerna
mellan RFV och de allmänna försäkringskassor-
na har tydliggjorts.

Det har bl.a. tydliggjorts vad en försäkrings-
kassa har ansvar för, vad kassans styrelse skall be-
sluta och vilka uppgifter direktören skall ha.
Riksförsäkringsverkets roll inom administratio-
nen är att utöva tillsyn över de allmänna försäk-
ringskassorna, vara ansvarig systemägare för de
gemensamma IT-systemen, utarbeta normer för
regeltillämpning samt svara för ekonomistyr-
ningen. Vidare har socialförsäkringsnämndemas
roll preciserats.

Mål för år 1999

Målen för utgiftsområdet är:

- att ge ekonomisk trygghet för sjuka och
funktionshindrade samt

- att socialförsäkringens administration skall
garantera effektivitet, rättssäkerhet och kom-
petens vid ärendehandläggning.

Prioriteringar

Ett detaljerat förslag till reformerat regelsystem
för förtidspensioner skall utarbetas med ikraft-
trädande den 1 januari 2001.

Mot bakgrund av att olika utredningar under
de senaste åren har konstaterat en bristfällig till-
lämpning av lagstiftningen inom rehabiliterings-
området, återkommer regeringen till riksdagen i
denna fråga.

Den särskilde utredare som sett över arbets-
skadeförsäkringen har i mars 1998 avgivit sitt
betänkande. Detta bereds för närvarande i
Socialdepartementet. Regeringen återkommer
senare till riksdagen i denna fråga.

Det nya pensionssystemet ger upphov till ett
ökat informationsbehov till allmänheten. Därför
förstärks socialförsäkringens administration, bl.a.
tillförs medel från AP-fonden för kompetensut-
veckling och informationsinsatser.

RFV:s tillsyn av de allmänna försäkrings-
kassorna skall förbättras.

Forskningen inom socialförsäkringens område
skall utvecklas.

De allmänna försäkringskassorna har mot
bakgrund av den ansträngda arbetssituationen,
genom omfördelning inom utgiftsområde 10,

förstärkts med sammanlagt 200 miljoner kronor
år 1998. För 1999 föreslås en motsvarande en-
gångsvis förstärkning med 225 miljoner kronor.
Denna förstärkning skall även komma RFV till
del.

3.3 Resultatbedömning

Mål för socialförsäkringsadministrationen år
1997 var att:

- administrera och verka för en allmän social-
försäkring som ger ekonomisk trygghet vid
sjukdom, handikapp, ålderdom och vård av
barn,

- verka för att förebygga och minska ohälsa
samt genom att offensivt arbeta med och
samordna rehabiliteringen, bidra till att ge
sjuka och funktionshindrade möjlighet att
åter kunna arbeta,

- säkerställa likformighet, kvalitet och kost-
nadseffektivitet i handläggningen av försäk-
rings- och bidragsärenden, samtidigt som
kravet på snabbhet i handläggningen och god
service tillgodoses.

3.3.1 Tillstånd och utveckling

Antalet korta sjukfall minskade kraftigt under år

1997 jämfört med år 1996. Antalet längre sjukfall
ökade emellertid under år 1997 jämfört med år
1996. Under hösten 1997 inträffade ett trend-
brott då antalet ärenden i de längre intervallen
började öka. Utfallet för perioden januari till juni

1998 indikerar att tendensen från hösten 1997
består; under första halvåret 1998 syns en ökning
av antalet sjukfall jämfört med motsvarande pe-
riod 1997. Ökningen är tydligast för ärenden av
längden 30-730 dagar. För sjukfall som varar
mellan 15-29 dagar syns också en mycket kraftig
ökning som till största del beror på den förkor-
tade sjuklöneperioden vilket dock togs hänsyn
till redan i budgetunderlaget för år 1999. För
kvinnor är ökningen av antalet sjukfall större än
för män i samtliga intervaller.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

\|Tabell 3.1 Antal pågående sjukpenningärenden 1
Tusental Period	DAGAR
	30-89		90-179		180-364		365-730		731-		Totalt
	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor
9212	18,3	23,0	13,7	18,1	15,5	17,0	16,8	18,6	13,2	17,4	89,6	107,6
9312	17,0	22,4	11,8	16,7	13,3	14,6	12,0	13,8	8,7	11,1	74,0	91,4
9412	16,6	23,8	11,0	16,6	12,7	15,4	10,7	13,9	6,7	8,3	68,0	90,8
9512	11,6	16,7	9,6	14,7	10,6	13,6	10,4	14,6	6,4	8,4	55,0	75,8
9612	12,1	17,5	9,7	15,4	9,6	12,7	9,2	13,5	6,7	9,3	52,7	75,3
9706	8,8	13,5	8,3	12,5	10,3	15,8	9,0	13,2	6,8	9,8	46,9	69,4
9712	11,7	17,9	10,0	16,4	10,0	14,3	9,5	14,4	6,8	9,8	50,9	76,4
9806	10,6	16,2	11,0	17,6	12,0	19,0	10,6	16,1	7,0	10,3	58,3	90,8

Källa: RFV:s databas, ohälsa

Inom förtidspensioneringen finns också en lång-
siktig trend med fler kvinnor än män bland de
pensionerade. Anda sedan mitten av 1970-talet
har ökningen varit kraftigast bland kvinnor och
år 1997 utgjorde kvinnorna 55 procent av det
totala antalet förtidspensionärer. Särskilt bör
framhållas att ett ökat antal yngre kvinnor har
pensionerats under de senaste åren. Att de långa
sjukskrivningarna bland kvinnor nu ökar riskerar
att på sikt leda till ett ökat antal förtidspensione-
ringar.

Diagram 3.1

Orsaken till att fler kvinnor än män är långtids-
sjukskrivna eller förtidspensionerade är inte
klarlagd. Enligt regeringens uppfattning är det
angeläget att frågan analyseras vidare av RFV,
inte minst ur ett genderperspektiv.

I en tillsynsrapport Försäkringskassornas
handläggning av ohälsoförsäkringarna (RFV An-
ser 1998:4) konstateras att kvaliteten i arbetet
med ersättningsärenden inom sjukpenning, re-
habilitering och förtidspension är för låg. Be-
slutsunderlagen är ofullständiga och flera av de

moment som förutsätts i lagstiftningen genom-
förs inte. Att beslutsunderlagen är bristfälliga är
dock enligt RFV inte detsamma som att besluten
är felaktiga. Det innebär däremot att det inte sä-
kert går att uttala sig om huruvida de beslut som
fattas är riktiga eller felaktiga. Till viss del kan
bristerna enligt RFV återföras till enskilda hand-
läggares individuella kompetens, men de beror
också på bristande systematik i arbetet.

När det gäller arbetet med att samordna den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen anser RFV i
samma tillsynsrapport att det finns oklarheter i
själva uppdraget och lagstiftningen kring detta.
Verket kan ändå konstatera att det även här finns
grundläggande brister i handläggningen och
bristande följsamhet till lagstiftningens krav. Det
gäller t.ex. bristande beslutsunderlag, vilket gör
att människor med behov av arbetslivsinriktad
rehabilitering riskerar att inte alls eller inte till-
räckligt tidigt få del av sådana insatser. RFV kon-
staterar vidare att arbetsgivarna inte gör de reha-
biliteringsutredningar som de enligt lag ska göra.
Försäkringskassan påminner inte heller arbets-
givarna om denna skyldighet.

Det har framkommit en del kritik även vad
gäller handläggningen av arbetsskadeärenden.
RFV har i två rapporter under år 1997 - Nya ar-
betsskadebegreppet - beslutsunderlagens kvalitet
(RFV redovisar 1997:1) och Beräkning av arbets-
skadelivränta - uppföljningsrapport (RFV redo-
visar 1997:9) - redovisat beslutsunderlagens kva-
litet resp, beräkning av arbetsskadelivränta. När
det t.ex. gäller beslutsunderlagen fann verket att
beslutsunderlagen inte höll en godtagbar kvalitet
i hälften av de granskade ärendena.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Tabell 3.2 Styckkostnad för handläggning per förmån 1996
och 1997

Förmån	1996	1997	förändring i %
Tandvård, per utbetalning	34	44	+29
Sjukpenning, per utbetalning	396	437	+10
Förtidspension, per beslut	4908	5126	+4
Arbetsskadelivränta, per utbetalning	114	124	+9
Arbetsskadelivränta, per beslut	4314	5509	+28
Yrkesskadeersättningar, per beslut	681	704	+3
Ålderspension, per beslut	5807	4766	-18
Bostadstillägg till pensio- närer, per beslut	546	530	-3
Barnbidrag, per manuellt beslut	1994	2705	+36
Bostadsbidrag, per beslut	450	601	+34
Föräldrapenning, per utbetalning	154	159	+3
Tillfällig föräldrapenning, per utbetalning	117	119	+2

Styckkostnaderna stiger för ett flertal för-
månsslag mellan åren 1996 och 1997. För några
förmåner rör det sig om ökningar upp mot 30
procent. Aven i övrigt visar socialförsäkringens
administration på en negativ trend under år 1997;
administrationskostnaderna är relativt oföränd-
rade, volymerna minskar och handläggnings-
tiderna tenderar att öka. Antalet fel i handlägg-
ningen är inom många ärendeslag oacceptabelt
hög. Den främsta orsaken till att styckkostna-
derna ökar är, enligt RFV, att försäkringskassor-
na under år 1997 belastats med stora aweck-
lingskostnader i samband med neddragning av
personal. Andra orsaker till den negativa utveck-
lingen är ett flertal regelförändringar samt krav
på striktare regeltillämpning och utförligare be-
slutsunderlag, vilket gjort handläggningen och
utbetalningen av ersättningar mer omfattande
och därmed även mer tids- och kostnadskrävan-
de.

Försäkringskassornas IT-stöd är i behov av
fortsatt utveckling och modernisering. I en
undersökning i november 1997 om hur kassorna
uppfattar RFV angav endast en av tio försäk-
ringskassedirektörer att IT-systemen ger ett bra
stöd i arbetet.

RFV och försäkringskassorna står inför två
stora utmaningar inom IT-området, dels millen-
nieskiftet som kräver omfattande anpassningar

av det befintliga stödet, dels utvecklingen av ett
nytt IT-stöd för det nya pensionssystemet. Det
nya pensionssystemet medför även behov av
omfattande utbildningsinsatser för försäkrings-
kassans personal och att information ges till
allmänheten. RFV har av sitt förvaltningsanslag
budgeterat ca 250 miljoner kronor för om-
läggningsarbetet under inför millennieskiftet en
treårsperiod.

RFV har med anledning av ett regeringsupp-
drag redovisat hur verket i egenskap av ansvarig
systemägare för de gemensamma IT-systemen
avser att förbättra verksamhetens styrning av IT-
verksamheten, säkerställa genomförandet av det
nya ålderspensionssystemet och funktionaliteten
inför övergången till år 2000 (S98/4174/SF). I
redovisningen konstateras bl.a. att resurskon-
centrationen som millennieskiftet fordrar kom-
mer att få konsekvenser för övrig verksamhet.
RFV kommer att redovisa ytterligare en läges-
rapport vid kommande årsskifte.

RFV har vidare med anledning av ett rege-
ringsuppdrag redovisat ett samlat program för
utveckling av verkets tillsyn av de allmänna för-
säkringskassorna (S98/4197/SF). Verket konsta-
terar i rapporten att de största problemen i till-
lämpning och kvalitet i handläggning av försäk-
ringen är bristande beslutsunderlag och brister i
tillämpningen av förvaltningslagen. Därför kom-
mer verkets tillsyn att inriktas på dessa områden
och resultatet rapporteras till respektive försäk-
ringskassa samt följas av eventuella åtgärdsförslag
och krav på återrapportering. Resultatet kommer
också att sammanställas i rapporter till
regeringen och redovisa iakttagelser av tillsyns-
arbetet bl.a. utifrån ett nationellt perspektiv.

RFV har under året analyserat förslag och
verksamhet utifrån båda könens utgångspunkter,
dvs. i ett genderperspektiv (RFV redovisar
1998:1). Det framkommer att det är främst inom
området ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp som det kan förekomma skillnader i
hur kvinnor och män bedöms. Det framkommer
skillnader mellan könen avseende t.ex. sjukpen-
ningtal, rehabiliteringspenning, köp av rehabilite-
ringstjänster, handikappförmåner och förtids-
pensioner. Eftersom dessa förmåner förutsätter
ett stort inslag av skälighetsbedömningar, är det
angeläget att göra fördjupningsstudier av dessa
förmåner.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

3.3.2 De viktigaste statliga insatserna

Från och med den 1 januari 1997 gäller nya krite-
rier för rätt till ersättning i form av sjukpenning
och förtidspension. Utrymmet för att vid be-
dömning av arbetsförmågans nedsättning beakta
andra faktorer än rent medicinska har minskats.
Bedömningen av arbetsförmågan skall vidare
göras enligt en steg-för-steg-modell. Om det
finns särskilda skäl får vid bedömning av arbets-
förmågans nedsättning beaktas den försäkrades
ålder samt bosättningsförhållanden, utbildning,
tidigare verksamhet och andra liknande omstän-
digheter.

Sjuklöneperioden förlängdes fr.o.m. den
1 januari 1997 till 28 dagar, dvs. arbetsgivaren
gavs ett lagstadgat ansvar för ersättning till
arbetstagare i form av sjuklön de första 28
dagarna i ett sjukfall. Mot bakgrund av att det
uppstod en tvist om den högre avtalsreglerade
ersättningen som utbetalas under dag 15 t.o.m.
dag 28 skulle betalas ut även fortsättningsvis,
återgick sjuklöneperioden till 14 dagar fr.o.m.
den 1 april 1998.

Ersättningsnivåerna för bl.a. sjukpenning,
sjuklön, rehabiliteringspenning och närstående-
penning har höjts från 75 procent till 80 procent
från och med den 1 januari 1998.

Fr.o.m. den 1 januari 1998 gäller nya riktlinjer
för samverkan inom rehabiliteringsområdet. Ar-
betsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen,
RFV och Socialstyrelsen skall ha som gemen-
samt mål att genom att främja samverkan inom
rehabiliteringsområdet uppnå en effektivare an-
vändning av tillgängliga resurser i syfte att
underlätta för den enskilde att försörja sig genom
eget arbete.

Under år 1997 har ett flertal insatser för lik-
formighet och rättsäkerhet samt kvalitet
genomförts av försäkringskassorna och RFV. En
viktig gemensam satsning för att komma till rätta
med bristande kvalitet i ärendehandläggningen är
utvecklingen av bedömningsinstrumenten Qben
för sjukpenningärenden och Qfen för förtids-
pensionsärenden. RFV har använt instrumenten
för granskning av ärenden vid bl.a. ohälsoupp-
följningarna. Även kassorna har granskat ett an-
tal ärenden med hjälp av instrumenten inför
RFV:s besök samt vid egna uppföljningar.

Ett motsvarande kvalitetssäkringsinstrument
skall utvecklas inom arbetsskadeområdet. Pro-
jektet bedrivs av RFV i samarbete med kassorna
och startade under hösten 1997.

RFV och försäkringskassorna erhöll 25 miljo-
ner kronor ur anslaget A20 Kontrollfunktionen i
staten för insatser under år 1997. Syftet med
projektmedlen var att genomföra aktiviteter på
övergripande nationell nivå, liksom på varje för-
säkringskassa, för att minimera risken för fel,
missbruk eller fusk i socialförsäkringen.

En särskild utredare tillsattes under hösten
1996 bl.a. för att se över kvalifikationsvillkoren
för och beräkning av sjukpenninggrundande in-
komst SGL I betänkandet Förmån efter inkomst
(SOU 1997:85) föreslås att SGI skall bestämmas
endera enligt en huvudregel eller enligt en alter-
nativregel. Huvudregeln omfattar försäkrade
med fasta anställningsförhållanden och SGI före-
slås beräknas på grundval av anställningen. För
den som inte omfattas av huvudregeln föreslås
att SGI beräknas på historiskt inkomstunderlag
med beaktande av överhoppningsbara tider.

En särskild utredare tillsattes i januari 1997 för
att utforma förslag till ett nytt system för eko-
nomisk ersättning vid långvarigt nedsatt arbets-
förmåga. I betänkandet Ohälsoförsäkringen -
trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) föreslås
bl.a. att nuvarande system med förtidspension i
form av folkpension och allmän tilläggspension
(ATP) skall ersättas av ett nytt system med in-
komstrelaterad förtidspension och garantibelopp
till förtidspensionärer samt att sjukbidraget av-
skaffas och ersätts med en ny ersättningsform,
långtidssjukpenning. I betänkandet Unga i
ohälsoförsäkringen - tid för aktivitet och trygg-
het (SOU 1998:106) presenteras förslag till hur
ohälsoförsäkringens regler kan utformas för
unga, svårt funktionshindrade personer. Bl.a.
föreslås en ny ersättningsform, habiliteringspen-
ning.

Den 15 maj 1998 beslutade riksdagen om rikt-
linjer för en reformering av reglerna om ersätt-
ning vid varaktigt medicinskt grundad arbets-
oförmåga (prop. 1997/98:111, bet. SfUll, rskr.
1997/98:237). I propositionen beskrivs den pla-
nerade fortsatta beredningen av frågan om en
reformering av hela systemet för ersättning vid
medicinskt grundad arbetsoförmåga.

Regeringen har tillsatt flera utredningar för att
se över rehabiliteringsområdet. Bl.a. har Stats-
kontoret på regeringens uppdrag gjort en
översyn av de senaste årens rehabiliteringssats-
ningar med tonvikt på den arbetslivsinriktade re-
habiliteringen. I rapporten Perspektiv på rehabi-
litering (1997:27) påvisar Statskontoret en rad
brister i försäkringskassornas rehabiliterings-
arbete och föreslår flera grundläggande föränd-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

ringar, bl.a. bättre ekonomiska incitament och
fortsatt utveckling av mål- och resultatstyrning.
Statskontoret anser vidare att den arbetslivsin-
riktade rehabiliteringen behöver ett konkret mål
och att det offentliga åtagandet för rehabilitering
bör renodlas. Statskontoret anser också att för-
säkringskassans samordningsansvar kan ifråga-
sättas.

En särskild utredare har haft i uppdrag att ut-
reda arbetsgivarens kostnads- och åtgärdsansvar
vid rehabilitering. I betänkandet Arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar (SOU 1998:104) ges förslag
till nya och ändrade bestämmelser om rehabilite-
ring i 22 kapitlet lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL). I förslagen preciseras framför
allt arbetsgivarnas ansvar för rehabiliteringsinsat-
ser för anställda. Utredningen föreslår också att
arbetsgivarna ska få upp till halva kostnaden för
rehabilitering betald genom ersättning från den
allmänna sjukförsäkringen.

En särskild utredare har på regeringens upp-
drag bl.a. analyserat de senaste årens förändringar
i arbetsskadeförsäkringen i syfte att se över
frågan om försäkringen ger en tillfredsställande
trygghet för den som drabbas av arbetsskada. I
utredningsbetänkandet som överlämnades till re-
geringen i mars 1998, hävdar utredaren att ar-
betsskadeförsäkringen inte ger en tillfreds-
ställande trygghet för den som skadar sig i
arbetet. Utredaren föreslog en rad åtgärder och
konstaterade bl.a. att det behövs centrala åtgärder
för att förbättra handläggningen och få den säk-
rare och snabbare. Betänkandet har remissbe-
handlats och ärendet bereds för närvarande i So-
cialdepartementet.

I syfte att göra statens inkomster och utgifter
mer överskådliga samt bidra till att stärka bud-
getprocessen har under senare år användningen
av bruttoredovisning på statsbudgeten ökat.
Bruttoredovisning införs nu även för arbetsska-
deförsäkringen. Därför kommer arbetsskadeför-
säkringen att finansieras från ett anslag på stats-
budgeten och arbetsskadefonden att avvecklas
från och med år 1999.

Från och med den 1 juli 1998 gäller reforme-
rade regler för administrationen inom socialför-
säkringen. RFV:s roll har tydliggjorts gentemot
de allmänna försäkringskassorna. Försäkrings-
kassornas uppgifter och ansvar har på ett lik-
nande sätt klart definierats.

Mot bakgrund av den ansträngda situationen
inom försäkringskassorna tillfördes 200 miljoner
kronor år 1998. Regeringen aviserade i 1998 års
vårproposition att socialförsäkringens administ-

ration bör tillföras ytterligare 225 miljoner
kronor under budgetåret 1999. De extra medlen
för år 1999 disponeras under anslaget Al Sjuk-
penning och rehabilitering, m.m., anslagsposten
rehabilitering och ställs till försäkringskassornas
och RFV:s förfogande.

3.3.3 Effekter av de statliga insatserna

Genom regeringsbeslut i maj 1997 fick RFV i
uppdrag att följa upp effekterna av de nya krite-
rierna för rätt till sjukpenning och förtidspen-
sion, som trädde i kraft den 1 januari 1997. Av de
granskningar som gjorts framkommer att 24
procent av de inrapporterade avslagen i sjukpen-
ningärenden, och sex procent av avslagen i för-
tidspensions- eller sjukbidragsärenden, sannolikt
har föranletts av de nya reglerna. Erfarenheter
från bl.a. ohälsouppföljningarna visar emellertid
att det finns en tendens till att inte skilja på för-
ändringen av reglerna från den 1 oktober 1995
resp, den 1 januari 1997. Eftersom regelföränd-
ringarna vid dessa båda tidpunkter utgör två steg
på vägen mot en medicinsk renodling av sjukför-
säkringen kan det vara svårt att särskilja vilken
regel eller regelförändring som ligger till grund
för beslutet i det enskilda ärendet. Vad man kan
konstatera är att de nya reglerna sammantaget
har haft en åtstramande effekt på tillämpningen,
framförallt i sjukpenningärenden.

RFV fick i regleringsbrevet för år 1997 i upp-
drag att löpande redovisa uppgifter om utveck-
lingen av antalet ersättningsärenden inom för-
tidspensionsområdet där det funnits särskilda
skäl att vid bedömning av arbetsförmågans ned-
sättning beakta andra kriterier än de rent medi-
cinska. Mot bakgrund av uppdraget har RFV
gjort en uppföljning av 96 ärenden där försäk-
ringskassan under år 1997 fattat beslut om att
bevilja den försäkrade förtidspension/sjukbidrag
med stöd av särskilda skäl. Resultatet av uppfölj-
ningen visar enligt RFV att kassan i en tredjedel
av ärendena borde ha beviljat den sökta för-
månen efter huvudregeln, dvs. särskilda skäl hade
inte behövts tillämpas i dessa ärenden. Vidare
borde kassan i en femtedel av ärendena ha av-
slagit den försäkrades ansökan i stället för att be-
vilja pension med stöd av särskilda skäl. Slutsat-
sen är enligt RFV att regeln om särskilda skäl är
svårtolkad och att den därför inte fungerar på det
sätt som lagstiftaren avsett.

I samband med att sjuklöneperioden förläng-
des från 14 till 28 dagar fr.o.m. den 1 januari 1997

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

uppstod en tvist i frågan om den högre avtals-
reglerade ersättningen, som betalas under dag 15
till dag 28 i sjukperioder, skulle kunna betalas ut
även i fortsättningen. Både skiljenämnden för
Arbetsmarknadsförsäkringar och Arbetsdom-
stolen fann att rätt till ersättning från avtals-
sjukförsäkringen respektive kollektivavtalet inte
förelåg under den utsträckta sjuklöneperioden.
Detta innebar att den totala ersättningen till en
anställd sänktes under den förlängda sjuklönepe-
rioden. Återgången av sjuklöneperioden till 14
dagar fr.o.m. den 1 april i år har neutraliserat
dessa effekter på ersättningen.

De höjda ersättningsnivåerna för bl.a. sjuk-
penning, sjuklön, rehabiliteringspenning och
närståendepenning har lett till förbättrad
standardtrygghet och ersättning relaterad till
inkomstbortfall.

Regeringen har i regleringsbrevet för budget-
året 1998 angett nya villkor för samverkan inom
rehabiliteringsområdet. Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), Arbetarskyddsstyrelsen, RFV och So-
cialstyrelsen har som gemensamt mål att genom
att främja samverkan inom rehabilite-
ringsområdet uppnå en effektivare användning av
tillgängliga resurser i syfte att underlätta för den
enskilde att försörja sig genom eget arbete. So-
cialstyrelsen har huvudansvaret för utvärdering
av effekterna av samverkan inom rehabiliterings-
området. Resultatredovisning skall göras löpande
varje halvår med början den 1 juli 1998. Vidare
skall RFV i samverkan med AMS, Socialstyrelsen
och Arbetarskyddsstyrelsen utveckla program
för gemensamma utbildningsinsatser såvitt avser
samverkan inom rehabiliteringsområdet. Social-
försäkringsutskottet har i betänkande
(1997/98:SfUl), påpekat att regeringen bör åter-
komma till riksdagen med en redovisning av det
inledande årets samverkansarbete. Socialstyrel-
sens lägesrapport från den 1 juli 1998 Samverkan
inom rehabiliteringsområdet (uppföljning av
proposition 1996/97:63 "FRISAM") visar bl.a. att
det är i mindre kommuner och glesbygdskom-
muner och inte i storstäder man samverkar, att
samverkan främst sker på operativ nivå mellan
handläggare samt att den politiska styrningen
inte ökar vid samverkan eftersom politikerna inte
anses ha intresse av att samverka. Socialstyrelsen
påpekar i rapporten att det är för tidigt att
utvärdera av effekterna av genomförda insatser.

Enligt RFV:s uppfattning har försäkrings-
kassornas satsningar på kvalitetsarbete under år
1997 gett vissa effekter vilket synliggjorts vid
ohälsouppföljningarna. Av de granskningar som

gjorts inom t.ex. sjukpenningen framgår det att i
januari 1996 kunde rätten till sjukpenning inte
bedömas p.g.a. bristande beslutsunderlag i 70
procent av ärendena. I september 1996 var mot-
svarande siffra 59 procent och i februari 1997 48
procent. Uppföljning av beslutsärenden med
hjälp av Qben-metoden har också inneburit att
styckkostnaderna per utbetalning har ökat med
10 procent under år 1997. Enligt RFV kan dock
en viss ökning av styckkostnaderna accepteras,
eftersom det krävs tid för att lära sig arbeta på
annat sätt med rätt metodik. Efter etablerings-
perioden bör emellertid styckkostnaden åter
närma sig tidigare nivåer.

Projektet Rätt Ersättning startades för att
samordna arbetet med att minimera risken för
fel, missbruk eller fusk i socialförsäkringen. Pro-
jektmedel har fördelats till försäkringskassorna
för insatser på följande områden: kvalitetssäk-
ring/kvalitetskontroll, etik och moral, heder och
samvete, förvaltningslag/sekretesslag samt miss-
bruk och fusk. Med anledning av att stora delar
av arbetet har kommit igång först under hösten
1997, är det svårt att redovisa resultat och effek-
ter av projektet. Inom området missbruk och
fusk visar de försäkringskassor som utvecklat
samarbetet mellan myndigheter de bästa
resultaten. Ett särskilt insatsområde för det
fortsatta projektarbetet under år 1998 är att finna
bättre redovisningsmetoder för resultat och
effekter.

Mot bakgrund av riksdagens beslut om rikt-
linjer för en reformering av reglerna om ersätt-
ning vid medicinskt grundad arbetsoförmåga, be-
reds för närvarande inom Socialdepartementet en
mer detaljerad utformning av hela förtidspen-
sionssystemet (prop. 1997/98:111 bet.
1997/98:SfUll, rskr. 1997/98:237). Tre delom-
råden berörs: nuvarande förtidspension, nuvaran-
de sjukbidrag och beräkning av sjukpenning, dvs.
sjukpenninggrundande inkomst (SGI).

Regeringskansliet har tillsammans med RFV
bedrivit ett arbete med att utveckla målen för
verksamheten samt mått och indikatorer på mål-
uppfyllelse, liksom produktivitet och effektivitet
i verksamheten.

När arbetsskadefonden avvecklas och arbets-
skadeförsäkringen förs upp som ett anslag under
utgiftsområde 10 kan den ackumulerade skulden
i fonden elimineras utan statsfinansiella konsek-
venser. Regeringen avser, trots att arbetsskade-
fonden avvecklas, årligen i samband med budget-
propositionen redovisa inkomster, utgifter och
ackumulerad skuld för arbetsskadeförsäkringen.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

3.3.4 Regeringens slutsatser

Regeringen ser allvarligt på vad RFV redovisat i
fråga om handläggningen av försäkringarna och
bedömer att det behövs åtgärder för att komma
till rätta med detta. Regeringen förutsätter att
RFVis arbete med att utveckla kvalitets-
säkringsinstrument påskyndas.

Motsvarande problem har också redovisats när
det gäller handläggningen av och beslut i arbets-
skadeärenden. Regeringen bedömer att det krävs
åtgärder för att förbättra och säkerställa kvalite-
ten i dessa avseenden. Även här förutsätter rege-
ringen att RFV påskyndar arbetet med kvalitets-
säkringsinstrument. Vidare finns frågan om
kvalitet med i regeringens pågående beredning av
Arbetsskadeutredningens betänkande. Den
bristande kvaliteten innebär bl.a. en risk för
felaktigt utbetalda ersättningar. Regeringen delar
därför bedömningen att de samlade
försäkringskostnaderna kunde varit lägre om
försäkringskassan i högre utsträckning tillämpat
regelverket i enlighet med lagstiftarens inten-
tioner. Regeringen följer därför utvecklingen
noga.

Det som förts fram från RFV vad gäller för-
säkringskassans handläggning av den arbetslivs-
inriktade rehabiliteringen kan till viss del för-
klaras av de neddragningar som gjorts av de
administrativa resurserna med personalminsk-
ning och omorganisation som följd. Socialför-
säkringsadministrationen har tillförts engångsvis
200 miljoner kronor år 1998 genom omfördel-
ning inom utgiftsområdet. Ytterligare 225 miljo-
ner kronor tillförs engångsvis år 1999, vilket
innebär ökade resurser för rehabiliteringsarbetet
och för kompetenshöjning av försäkringskassans
personal. Med denna åtgärd bedömer regeringen
att det till viss del finns möjligheter att komma
till rätta med bristerna.

Vad i övrigt gäller den bristfälliga tillämp-
ningen av lagstiftningen inom rehabiliterings-
området som konstaterats i de aktuella rappor-
terna kommer den att föranleda ytterligare åt-
gärder från regeringens sida. Redovisade rappor-

ter och utredningar bör enligt regeringens be-
dömning ge tillräckligt underlag för att ett samlat
grepp skall kunna tas på hela rehabiliterings-
området. Regeringen återkommer till riksdagen i
denna fråga.

Försäkringskassorna redovisar under år 1997
försämrade resultat på en rad områden. För att
regeringen skall kunna följa och utvärdera verk-
samheten på ett riktigt sätt krävs tillförlitliga
mät- och analysmetoder. Det föreligger inom de
flesta ärendeslag stor variation mellan försäk-
ringskassorna när det gäller kostnader, kvalitet
och handläggningstiden För att kunna dra slut-
satser om vilka åtgärder som behövs för att för-
bättra resultaten krävs tydliga orsakssamband.
RFV bör utveckla och förbättra resultatinfor-
mationen inför årsredovisningen för år 1998.

Regeringen har i samband med reglerings-
brevet för år 1998 tydliggjort rollfördelningen
inom socialförsäkringens administration genom
att formulera riktade verksamhetsmål till RFV
och de allmänna försäkringskassorna. Viktiga
uppgifter för verket som lyfts fram är att rollen
som tillsynsmyndighet för de allmänna försäk-
ringskassorna utvecklas och att ansvaret för att
IT-stöden förbättras.

För att underlätta genomförandet av det re-
formerade ålderspensionssystemet tillförs so-
cialförsäkringsadministrationen ca 280 miljoner
kronor, främst från AP-fonden, för åren 1998
och 1999. Dessa medel skall bl.a. användas för
informationsinsatser, kompetensutveckling, och
ökade personalkostnader.

3.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet

Arbetsskadefonden skall - efter beslut av riks-
dagen - avvecklas och arbetsskadeförsäkringen
kommer från och med den 1 januari 1999 att
redovisas genom ett nytt anslag under utgiftsom-
råde 10, A5 Arbetsskadeersättningar (prop.
1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr.
1997/98:153). En omfördelning av de statliga ut-
gifterna sker så att utgifterna inom utgiftsområde
10 ökar, medan utgifterna inom socialförsäk-
ringssektorn vid sidan av statsbudgeten minskar i
motsvarande mån.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Tabell 3.3 Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor

	Utfall 1997	Anslag 1998 '	Utgifts- prognos 1998	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	30 374	32 258	33 762	75 067	75 553	77 666
Socialförsäkringsadministration	5 217	4 935	4 924	5 436	5 543	5 634
Totalt för utgiftsområde 10	35 591	37193	38 686	80 503	81 096	83 300

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

Försäkringskostnaderna för sjukpenning upp-
gick år 1997 till 13 942 miljoner kronor, vilket är
en minskning med närmare fem procent jämfört
med år 1996. Enligt RFV beror minskningen
bl.a. på regeländringar som trädde i kraft under år
1997, t.ex. förlängning av sjuklöneperioden till
28 dagar. Verkets uppfattning är dock att försäk-
ringskostnaderna kunde ha varit ännu lägre om
försäkringskassorna tillämpat reglerna enligt lag-
stiftarens intentioner.

Försäkringskostnaderna för rehabiliterings-
penning minskade med 23 procent, från 1 173
miljoner kronor år 1996 till 902 miljoner kronor
år 1997. För år 1997 avsattes 500 miljoner kronor
för köp av tjänst och av dessa har 354 miljoner
kronor, dvs. ca 71 procent utnyttjats för

tjänsteköp vilket är en minskning jämfört med
föregående budgetår. Budgetåret 1995/96 ut-
nyttjades 81 procent av medlen. Enligt RFV
beror de minskade kostnaderna för rehabilite-
ringspenning och köp av tjänster bl.a. på bristan-
de tid/resurser hos försäkringskassan vad gäller
arbetet med rehabiliteringsärendena.

Anslaget för förtidspensioner var år 1997
13 389 miljoner kronor och utgifterna uppgick
till 13 511 miljoner kronor, dvs. ett överskridan-
de med 122 miljoner kronor eller ca en procent.
Orsaken är att antalet förtidspensionärer ökat
kraftigt under år 1997 bl.a. med anledning av
regelförändringar inom änkepensioneringen och
borttagandet av de särskilda regler för försäkrade
som är 60 år eller äldre.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

4 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp

4.1 Omfattning

De socialförsäkringsförmåner som ingår i verk-
samhetsområdet är förmåner som utges i form av
dagersättningar såsom sjukpenning, rehabilite-
ringspenning och närståendepenning. Därutöver
ingår vissa bidrag till rehabilitering, yrkesskade-
ersättningar, handikappersättningar samt folk-
pension i form av förtidspension. Arbetsskade-
försäkringen, som tidigare finansierats vid sidan
av statsbudgeten, skall fr.o.m. den 1 januari 1999
belasta ett nytt anslag under utgiftsområde 10,
A5 Arbetsskadeersättningar. Kostnader i sam-
band med sysselsättning för förtidspensionärer
med tre fjärdedels arbetsförmåga skall fr.o.m.
den 1 januari 1999 belasta ett nytt anslag under
utgiftsområde 10, A7 Kostnader för sysselsätt-
ning av vissa förtidspensionärer. Ersättning för
skada som inträffar under militär verksamhet
som under år 1998 redovisas under utgiftsom-
råde 6, Totalförsvaret skall fr.o.m. den 1 januari
1999 belasta ett nytt anslag under utgiftsområde
10, A8 Ersättning för kroppsskador.

Utgifter för vissa yrkesskadeersättningar, som
t.o.m. budgetåret 1998 redovisas under anslaget
Al, redovisas fr.o.m. budgetåret 1999 under an-
slaget A5 Arbetsskadeersättningar. Utgifter för
Allmän tilläggspension (ATP) i form av förtids-
pension, som t.o.m. budgetåret 1998 finansieras
vid sidan av statsbudgeten, redovisas fr.o.m. bud-
getåret 1999 under anslaget A2 Förtidspensioner.
Med anledning av det reformerade ålderspen-
sionssystemet (prop. 1997/98:151, bet.
1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315) redovisas
ålderspensionsavgifter för förtidspension och ar-
betsskadeersättning under anslagen A3 och A6.

4.2 Utgiftsutveckling

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall Anslag Utgifts-

1997 1998¹ prognos

1998

Förslag	Beräknat	Beräknat
anslag	anslag	anslag
1999	2000	2001

30 374 32 258 33 762 75 067 75 553 77 666

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Utgifterna för verksamhetsområdet har totalt
sett minskat under år 1997, främst beroende på
regelförändringar. Under år 1998 kommer ut-
gifterna däremot att öka, främst beroende på
höjda ersättningsnivåer, förkortad sjuklöne-
period och en ökning av sjukfallen som över-
stiger trettio dagar.

Prioriteringar för år 1999

Ett reformerat regelsystem för förtidspensioner
föreslås träda i kraft den 1 januari 2001. Föränd-
ringarna berör i huvudsak tre delområden: nu-
varande förtidspension, nuvarande sjukbidrag
och beräkning av sjukpenning, dvs. sjukpenning-
grundande inkomst (SGI).

Olika utredningar har under de senaste åren
konstaterat en bristfällig tillämpning av lagstift-
ningen inom rehabiliteringsområdet, vilket kom-
mer att föranleda åtgärder från regeringens sida.
Regeringen återkommer senare till riksdagen i
denna fråga.

9 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uo7-14

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Den särskilde utredare som gjort en översyn
av arbetsskadeförsäkringen har i mars 1998 av-
givit sitt betänkande. Detta förslag bereds för
närvarande. Regeringen återkommer senare till
riksdagen i denna fråga.

En särskild analys av orsakerna till den kraftiga
ökningen av de långa sjukfallen skall genomföras.

4.3 Resultatbedömning

Under verksamhetsområdet fanns fyra verksam-
hetsmål för år 1997, tre för området sjukpenning
och rehabilitering m.m. och ett för området för-
tidspension.

Måluppfyllelse har inte nåtts för något av de
tre verksamhetsmålen som berör sjukpenning
och rehabilitering. Avvikelserna är inte stora men
går alla i negativ riktning. En förklaring till detta
kan enligt Riksförsäkringsverket (RFV) vara de
omprioriteringar som gjorts mellan de olika
verksamhetsgrenarna med påföljd att rehabilite-
ringsarbetet prioriterats ner. Enligt RFV finns
det också anledning att tro att försäkrings-
kassornas utrymme att påverka resultaten under
senare år har minskat, dels genom regeländringar,
dels genom vad den fortsatt höga arbetslösheten
inneburit för sammansättningen av populationen
långtidssjukskrivna.

Det första verksamhetsmålet anger att antalet
långtidssjukskrivna som återfått arbetsförmågan
skall öka jämfört med kalenderåret 1996. An-
delen personer som återfått arbetsförmågan har
minskat med 0,5 procentenheter från år 1996 till
12,7 procent år 1997. Nivån har sjunkit även vid
en jämförelse med budgetåret 1994/95.

Det andra verksamhetsmålet anger att sjuk-
fallen skall bli kortare jämfört med kalenderåret

1996. Antalet sjukfall i de längre intervallen,
sjukskrivningstid 180 dagar eller längre, har ökat
i jämförelse med år 1996, medan antalet sjukfall
med kortare sjukskrivningsperioder har minskat.

Det tredje verksamhetsmålet anger att antalet
dagar med partiell ersättning, i förhållande till
totala antalet ersättningsdagar, inom sjukförsäk-
ringen skall öka jämfört med kalenderåret 1996.
Antalet partiella ersättningar i förhållande till
totala antalet ersättningsdagar har under år 1997
minskat marginellt för hela riket.

Det fjärde uppsatta målet att återstående pen-
sionsåtagande för dem som uppbär förtidspen-

sion/sjukbidrag skall minska jämfört med år
1996 har heller inte uppfyllts. De faktorer som
påverkar pensionsåtagandet är dels befolknings-
strukturen och förändringar i regelsystemet, dels
tillämpningen av regler och praxis. Det återstå-
ende pensionsåtagandet har ökat främst för
kvinnor. Det beror i första hand på att reglerna
för änkepensioneringen har förändrats, men
också på att ett ökat antal yngre kvinnor pensio-
nerats under de senaste åren. Det kan också vara
av intresse att det totala antalet förtidspensioner/
sjukbidrag har ökat mer än det återstående
pensionsåtagandet beroende på att framför allt
äldre personer fått förtidspension.

4.4 Förslag till regeländringar

Uppgiftsskyldigheten för arbetsgivare om
sjukdomsfall som bar gett rätt till sjuklön

Regeringens förslag: Arbetsgivare med färre än
femtio anställda skall fr.o.m. den 1 januari 1999
inte lämna uppgift till Riksförsäkringsverket om
sjukdomsfall som har gett arbetstagare hos
honom rätt till sjuklön.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 12 § i
lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) skall ar-
betsgivaren lämna uppgift till Riksförsäkrings-
verket (RFV) om sjukdomsfall som har gett
arbetstagare hos honom rätt till sjuklön. Enligt
SjLL skall uppgifterna lämnas senast vid ut-
gången av den kalendermånad som följer efter
den under vilken sjuklöneperioden avslutats.

Uppgiftsskyldigheten infördes i samband med
att en sjuklöneperiod infördes den 1 januari
1992. Avsikten med bestämmelsen var att försäk-
ringskassornas sjukhistorik även skulle omfatta
de korta sjukfallen, vilket ansågs ha betydelse
bl.a. för att få en heltäckande statistik.

Regeringen har tidigare konstaterat att den
nuvarande totalrapporteringen inte har fungerat
på ett tillfredsställande sätt. Samhällets informa-
tion om kort sjukfrånvaro har därför avsevärt
försämrats sedan sjuklöneperioden infördes år
1992. Anledningen till detta är att rapporterings-
benägenheten varit otillräcklig, speciellt bland
små företag.

Sjuk- och arbetsskadekommittén presenterade
två alternativ vad gäller information om den
korta sjukfrånvaron, dvs. sjukfrånvaro under

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

sjuklöneperioden (SOU 1996:113). Det första
alternativet innebar en förbättring av dagens
system och det andra var en kombination av
dagens system och ett urvalssystem, som utar-
betats av Statistiska Centralbyrån (SCB).

Regeringen har i sin proposition 1996/97:63
Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer
och administration, m.m. konstaterat att rappor-
teringen från de flesta stora företag och organisa-
tioner fungerar. Det nuvarande rapporterings-
systemet upplevs inte som särskilt betungande av
dessa. Det finns därmed ingen anledning att
övergå till urvalsundersökningar för denna
grupp.

I propositionen konstaterade regeringen vida-
re att bristen i rapporteringen är störst bland små
företag och organisationer. De upplever upp-
giftsskyldigheten som betungande och kostsam.
Ett krav på en förbättring av rapporteringsbe-
nägenheten skulle innebära stora kostnadsök-
ningar framför allt för de små företagen. Att i
stället övergå till ett urvalssystem för små företag
och organisationer skulle innebära att bördan att
lämna uppgifter kraftigt skulle minska.

Vidare konstaterade regeringen att det nu-
varande kravet på en totalrapportering av sjuk-
frånvaron är kostnadskrävande även för staten.
Detta gäller speciellt då rapporteringsbenägen-
heten är bristfällig och det krävs insatser för att
förbättra denna.

Mot denna bakgrund bedömde regeringen att
förändrade regler borde övervägas vad gäller
sjuklöneaviseringarna, eftersom det finns ett
stort behov av att förbättra informationen om
den korta sjukfrånvaron i syfte att kunna följa
utvecklingen av sjukskrivningar och hälsoläge.
Det finns också ett behov av att följa kostnader-
na för den korta sjukfrånvaron vilket innebär att
samhällets information om sjukfrånvaron måste
förbättras.

Med anledning av ovanstående gav regeringen
den 19 juni 1997 RFV i uppdrag att, i samarbete
med Arbetarskyddsstyrelsen och SCB, föreslå ett
system som täcker samhällets behov av
information om den korta sjukfrånvaron under
sjuklöneperioden. En utgångspunkt borde vara
det system som utarbetats av SCB och som
bygger på en kombination av dagens system och
ett urvalssystem.

Uppdraget redovisades till regeringen den 28
januari 1998.

I enlighet med vad RFV föreslagit i sin rapport
anser regeringen att nuvarande system skall bi-

behållas för de större företagen och organisa-
tionerna.

Regeringen föreslår samtidigt att arbetsgivare
med färre än femtio anställda inte längre skall
behöva lämna uppgift till RFV om sjukdomsfall
som har gett arbetstagare hos honom rätt till
sjuklön.

Vidare anser regeringen i likhet med RFV att
SCB bör ges uppdraget att hämta in information
om sjukfrånvaron under sjuklöneperioden från
de små företagen genom den kortperiodiska
sysselsättningsstatistiken som utökas med
uppgift om individuella sjukfrånvarouppgifter
för ett urval av 15 000 små företag. Dessa företag
rapporterar fyra gånger per år, dvs. var tredje
månad, vilket innebär att uppgiftslämnarbördan
därmed drastiskt kommer att minska för de små
företagen.

Förslaget innebär att vissa små företag åläggs
en skyldighet att lämna uppgift om sjukfrån-
varon även om företaget under mätperioden inte
haft någon sådan frånvaro. Detta är av betydelse
för att i urvalsundersökningen avseende de små
företagen kunna skilja ut de arbetsgivare som
faktiskt inte haft någon sjukfrånvaro från de ar-
betsgivare som glömt att besvara enkäten och
således behöver påminnas.

Förslaget innebär också att bedömningen av
om ett företag skall omfattas av rapporterings-
skyldigheten eller eventuellt av den nya urvals-
undersökningen sker vid den tidpunkt som SCB
gör sina urval samt av de uppgifter som vid detta
tillfälle finns i SCB:s register över företag. Rege-
ringens förslag innebär att ett företag antingen
kommer att omfattas av rapporteringsskyldig-
heten enligt 12 § SjLL eller kan komma att ingå i
SCB:s statistikurval. I undantagsfall får detta till
följd att ett företag som under den mätperiod
som följer efter det att den årliga urvalsunder-
sökningen skett, t.ex. ökar antalet anställda till
femtio eller fler, inte skall omfattas av rapporte-
ringsskyldigheten under denna mätperiod. Även
det omvända förhållandet kan bli aktuellt.

Regeringens förslag innebär en årlig besparing
på ca 3,5 miljoner kronor.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den
1 januari 1999. Eftersom några övergångsbestäm-
melser inte föreslås innebär förslaget att företag
som inte längre skall omfattas av rapporterings-
skyldigheten inte heller behöver rapportera upp-
gifter om sjukfrånvaro som avser tid före den
1 januari 1999.

Förslaget föranleder ändring i lagen
(1991:1047) om sjuklön.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

I samband med beredningen av detta ärende
har regeringen uppmärksammat att bl.a. ansvaret
för den officiella statistiken om sjukfrånvaro
under sjuklöneperioder behöver förtydligas. Re-
geringen avser att återkomma till riksdagen i
denna fråga under våren 1999.1 samband därmed
kommer även vissa övriga frågor som berör den
förändrade sjuklönestatistiken att behandlas.

Lokal försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring, hälso-
och sjukvård och socialtjänst (SOCSAM)

Regeringens förslag: Den av Riksrevisionsverket
utsedda revisorn har rätt att av den allmänna för-
säkringskassan få skäligt arvode för det uppdrag
som utförs i samband med lokal försöksverk-
samhet med finansiell samordning mellan social-
försäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
beslutat att tillåta lokal försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst. Försöks-
verksamheten regleras genom lag (1994:566) om
lokal försöksverksamhet med finansiell samord-
ning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård
och socialtjänst. Antalet försöksområden be-
gränsas till tio.

Beslut om att medverka i försöksverksam-
heten har beviljats för

- Stenungsunds kommun, Bohuslandstinget
och Bohusläns allmänna försäkringskassa,

- Göteborgs kommun och Göteborgs allmänna
försäkringskassa,

- Grästorps kommun, Landstinget Skaraborg
och Skaraborgs läns allmänna försäkrings-
kassa,

- Gotlands kommun och Gotlands läns all-
männa försäkringskassa,

- Finspångs kommun, Östergötlands läns
landsting och Östergötlands läns allmänna
försäkringskassa samt

- Malmö kommun och Malmöhus läns all-
männa försäkringskassa.

- Haninge kommun, Stockholms läns landsting
och Stockholms läns allmänna försäkrings-
kassa

- Laholms kommun, Hallands läns landsting
och Hallands läns allmänna försäkringskassa

Av 1 § lagen (1994:566) om lokal försöksverk-
samhet med finansiell samordning mellan social-
försäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst
framgår det att en allmän försäkringskassa, ett
landsting och en kommun som har kommit
överens om det får bedriva lokal försöksverk-
samhet med finansiell samordning enligt den
lagen, under förutsättning att regeringen medger
det. En försöksverksamhet enligt lagen kan be-
drivas genom ett beställarförbund som bildas
genom sammanslagning av de som deltar i för-
söket.

Av 24 § i lagen framgår att förbundets räken-
skaper och årsredovisning samt styrelsens för-
valtning skall granskas av en revisor för varje
medlem i förbundet. Vidare framgår att valet av
revisor skall förrättas av medlemmarnas fullmäk-
tige och i fråga om den allmänna försäkrings-
kassan utses av Riksrevisionsverket.

Antalet försöksområden har under senare år
ökat betydligt. För närvarande uppgår antalet
försöksområden till åtta.

Regeringen bedömer att finansieringsfrågan
vad avser den av Riksrevisionsverket utsedda re-
visorn bör regleras närmare. Regeringen föreslår
därför att det av lagen skall framgå att den av
Riksrevisionsverket utsedda revisorn har rätt att
av den allmänna försäkringskassan få skäligt
arvode för det uppdrag som utförs.

Regeringens förslag föranleder en ändring i
lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet
med finansiell samordning mellan socialförsäk-
ring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Kostnader för sysselsättning av vissa
förtidspensionärer

Regeringens förslag: Förtidspensionärer med tre
fjärdedels förtidspension skall med avseende på
sin kvarvarande arbetsförmåga i första hand be-
redas anställning på den reguljära arbets-
marknaden eventuellt med hjälp av lönebidrag
eller, om detta inte kan ske, erbjudas anställning
inom Samhall AB. Om anställning sker med
hjälp av lönebidrag eller hos Samhall AB skall
berörda arbetsgivare efter framställning erhålla
ersättning genom försäkringskassan.

Skälet för regeringens förslag: Regeringen re-
dovisade i prop. 1996/97:63 Samverkan, social-
försäkringens ersättningsnivåer och administra-
tion m.m. det särskilda behov av arbets-
marknadsåtgärder som föreligger för gruppen tre

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

fjärdedels förtidspensionärer som står till ar-
betsmarknadens förfogande. Enligt gällande
regler är en sådan pensionär inte berättigad till
arbetslöshetsersättning, eftersom han inte upp-
fyller arbetstidsvillkoret i arbetslöshetsförsäk-
ringen. I propositionen föreslogs att en försäkrad
som uppbär tre fjärdedels förtidspension eller
sjukbidrag vid arbetslöshet skall vara berättigad
till arbetslöshetsersättning. Kravet var dock att
den sökande skulle vara arbetsför och oför-
hindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares
räkning som i arbetstid motsvarar en fjärdedel av
det som betecknas som heltidsarbete enligt
tillämpligt kollektivavtal inom den bransch där
han eller hon har varit anställd. Den som frivilligt
lämnade sin anställning skulle inte anses stå till
arbetsmarknadens förfogande och därmed inte få
någon arbetslöshetsersättning. Förslaget beräk-
nades innebära ökade kostnader för anslaget
Bidrag till arbetslöshetsersättning under utgifts-
område 13 motsvarande 31 miljoner kronor
brutto.

Regeringen återkom till frågan i 1998 års eko-
nomiska vårproposition (prop. 1997/98:150 bet.
1997/98:FiU20, rskr. 1997/98:318) och uttalade
därvid att försäkringskassan bör få ansvaret för
att i samverkan med arbetsförmedling och ar-
betsmarknadsinstitut, Samhall AB eller annan
aktör hjälpa personer med tre fjärdedels förtids-
pension till en anställning. I första hand bör
dessa personer prövas mot den ordinarie
arbetsmarknaden, eventuellt med hjälp av
lönebidrag. Om någon annan lösning inte kan

hittas skall en plats i Samhall AB erbjudas. Re-
geringen framhöll att den avsåg att återkomma
med förslag i budgetpropositionen för år 1999 så
att det kan träda i kraft den 1 januari 1999. Åt-
gärderna bedömdes inte föranleda någon ram-
höjning.

Mot denna bakgrund avslog riksdagen för-
slaget i prop. 1996/97:63 (bet. 1997/98:SfU2,
rskr. 1997/98:273). Det innebär också att den i
1998 års ekonomiska vårproposition redovisade
modellen vars syfte är att garantera sysselsättning
för personer med tre fjärdedels förtidspension
skall bli införd fr.o.m. år 1999.

Administrativt bör förfarandet vara sådant att
försäkringskassan lämnar besked till arbetsför-
medlingen eller ett arbetsmarknadsinstitut om
vilka personer som beviljats tre fjärdedels för-
tidspension och som står till arbetsmarknadens
förfogande med resterande en fjärdedels arbets-
förmåga. Arbetsförmedlingens eller arbetsmark-
nadsinstitutets uppgift blir att inom sex månader
placera dessa personer på den ordinarie arbets-
marknaden, eventuellt med hjälp av lönebidrag.
Om inte detta är möjligt skall berörda personer
erbjudas en anställning vid Samhall AB. Försäk-
ringskassan utbetalar ersättning i efterhand för
dem som beretts anställning med stöd av löne-
bidrag på den ordinarie arbetsmarknaden eller
fått anställning vid Samhall AB.

Förslaget föranleder lagreglering i särskild

Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor

	Utfall 1997	Anslag 1998	Utgifts- prognos 1998	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
Al Sjukpenning och rehabilitering, m.m.	15 884	17 881	19 177	20 035	19 596	19 753
A2 Förtidspensioner	13 511	13 375	13 590	37 896	38 579	40 019
A3 Förtidspensioner: statlig ålderspensionsavgift²				8 865	9 129	9 566
A4 Handikappersättningar	979	1 002	995	1 013	1 030	1 042
A5 Arbetsskadeersättningar¹				5 959	5 932	5 984
A6 Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig ålderspensionsavgift ’				1 181	1 169	1 183
A7 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer¹				55	55	55
A8 Ersättning för kroppsskador				63	63	64
Totalt för verksamhetsområdet	30 374	32 258	33 762	75 067	75 553	77 666

'Anvisat under socialförsäkringssektorn vid s idan av statsbudgeten
'Nytt anslag år 1999

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

4.5 Anslag

Al Sjukpenning och rehabilitering,

m.m.

ITabell 4.2 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		15 883 598	Anslags- sparande	475 772
1997	Utfall	15 883 598	Anslags- sparande	475 772
1998	Anslag	17 881 000	Utgifts- prognos	19 177 000
1999	Förslag	20 035 000 '
2000	Beräknat	19 596 000 ¹
2001	Beräknat	19 753 000 ¹
¹1 beloppen ingår statlig ålderspensionsavgift.

Redovisningen av anslaget för år 1997 är upp-
delad på fyra ändamål:

- sjukpenning

- rehabilitering

- närståendepenning

- vissa yrkesskadeersättningar

Anslaget för Sjukpenning och rehabilitering,
m.m. belastas från och med år 1999 med statlig
ålderspensionsavgift. Se bilaga 3, volym 1.

Tabell 4.3 Beräkning av statlig ålderspensionsavgift

Miljoner kronor

	Totala utgifter	Utgifter sjukpen- ning och rehabili- tering. m.m.	Ålderspensions- avgift
1999	20 035	18 937	1 098
2000	19 596	18 514	1 082
2001	19 753	18 663	1 090

Fr.o.m. budgetåret 1999 kommer vissa yrkes-
skadeersättningar att redovisas under anslag A5
Arbetsskadeersättningar.

Från anslaget bekostas således fr.o.m. år 1999
utgifter för sjukpenning, rehabiliteringsersätt-
ning samt närståendepenning

Mål för anslaget är att ersättningssystemen skall:

- bygga på standardtrygghet och ge ersättning
relaterad till inkomstbortfall,

— uppmuntra arbetslinjen i den mening att den
försäkrade i stället för långa passiva sjukskriv-
ningar skall bli föremål för rehabilitering.

Sjukpenning

Här redovisas utgifter för sjukpenning inklusive
de utgifter som kan uppkomma med anledning
av vissa bestämmelser i sjuklönesystemet (s.k.
sjuklönegaranti och särskilt högkostnadsskydd).
Anslagsposten skall även täcka kostnaderna för
återbetalningspliktiga studiemedel, som belöper
på studerandes sjukperioder.

Kostnadsutvecklingen styrs av antalet dagar
ersatta med sjukpenning. Antalet dagar påverkas
av förändringar inom regelverk och regelverkets
administration. Även demografiska rörelser samt
frånvaroförändringar på individnivå har betydelse
för utvecklingen. Den genomsnittliga ersätt-
ningen påverkas av framförallt regelverk och
löneutveckling.

Försäkringskostnaderna för sjukpenning upp-
gick år 1997 till 13 942 miljoner kronor, vilket är
en minskning med närmare 5 procent jämfört
med år 1996. För år 1998 beräknas kostnaderna
för sjukförsäkringen uppgå till 17 119 miljoner
kronor, vilket innebär en ökning jämfört med år

1997. För år 1999 beräknas kostnaderna för
sjukpenningen uppgå till 17 716 miljoner kronor,
för år 2000 till 17 302 miljoner kronor och för år
2001 till 17 420 miljoner kronor.

[Tabell 4.4 Anslagsposter

Miljoner kronor

	Utfall 1997	Anslag 1998	Utgifts- prognos 1998	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
Sjukpenning ¹	13 942	15 557	17 119	17 716	17 302	17 420
Rehabilitering ’	1 900	2 279	2 010	2 274	2 247	2 284
Närståendepenning¹	35	39	42	45	47	49
Vissa yrkesskadeersättningar m.m.³	6	6	6	-	-
Totalt	15 884	17 881	19177	20 035	19 596	19 753

' Inkl, statlig ålderspensionsavgift fr.o.m. år 1999.

¹ Inkl, statlig ålderspensionsavgift fr.o.m. år 1999 på den del av anslagsposten som avser rehabiliteringspenningen.
’ Redovisas under anslag A 4. fr.o.m. år 1999.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Rehabilitering

Redovisningen omfattar utgifter för:

• Rehabiliteringspenning

• Särskild ersättning för rehabiliterings- och
behandlingsinsatser (s.k. Dagmarmedel)

• Rehabiliteringsundersökningar vid Riksför-
säkringsverkets sjukhus

• Särskilda medel

- merkostnader i form av särskilt bidrag

- bidrag till arbetshjälpmedel

- ersättning vid köp av arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster

- administration

- resor tur och retur arbetsplatsen i stället
för sjukpenning

- läkarutlåtanden/läkarundersökningar

Utgiftsutvecklingen för rehabiliteringspenning
styrs av antalet ersatta dagar. Liksom för sjuk-
penningen påverkas antalet ersatta dagar av för-
ändringar inom regelverket och dess administra-
tion. Aven demografiska rörelser samt frånvaro-
förändringar på individnivå har betydelse. Den
genomsnittliga ersättningen påverkas framförallt
av regelverket samt löneutvecklingen.

För ändamålet avsattes 2 287 miljoner kronor
för budgetåret 1997. Det faktiska utfallet blev
1 900 miljoner kronor. Differensen beror främst
på en minskad aktivitet inom rehabiliterings-
området samt att försäkringskassorna ej fattar
något formellt beslut om rehabiliteringspenning
då nivån numera är densamma som för sjuk-
penning. Prognosen för år 1998 beräknas under-
skridas med 269 miljoner kronor. Orsaken till
detta är en fortsatt låg aktivitet inom området.
Av den del av anslagsposten som avser Särskilda
medel föreslås att Socialförsäkringsadministra-
tionen tillförs 225 miljoner kronor för år 1999.
Vidare föreslås att högst 55 miljoner kronor
avsätts från Särskilda medel för år 1999 för att
finansiera kostnaderna för sysselsättning av vissa
förtidspensionärer. Av de särskilda medlen skall
vidare 8 miljoner kronor avsättas för forskning
inom socialförsäkringens område och 5 miljoner
kronor till särskilda insatser inom rehabilite-
ringsområdet.

För år 1999 beräknas kostnaderna för rehabi-
literingsersättningen uppgå till 2 274 miljoner
kronor, för år 2000 till 2 247 miljoner kronor
och för år 2001 till 2 284 miljoner kronor.

Närståendepenning

Närståendepenning utges till den som avstår från
förvärvsarbete för att vårda en närstående svårt
sjuk person. Utgiftsutvecklingen för närstående-
penningen styrs av samma faktorer som för ut-
vecklingen av sjukpenningen - antal ersatta
dagar, löneutvecklingen och regelverket.

För år 1999 beräknas kostnaderna för närstå-
endepenningen uppgå till 45 miljoner kronor, för
år 2000 till 47 miljoner kronor och för år 2001 till
49 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Sjukpenning

Av RFV:s årsredovisning för år 1997 framgår att
måluppfyllelse inte har nåtts på något av de tre
delmålen inom verksamhetsgrenen som berör
sjukpenning. Förändringarna är inte stora men
går alla i negativ riktning. RFV har visat att an-
talet sjukfall i de längre intervallen, sjukskriv-
ningstid 180 dagar eller längre, har ökat i jäm-
förelse med år 1996, medan antalet sjukfall med
kortare sjukskrivningsperioder har minskat. Så-
ledes har antalet långtidssjukskrivna som återfår
arbetsförmågan minskat, vilket innebär att målet
att antalet långtidssjukskrivna som återfår ar-
betsförmågan skall öka jämfört med kalenderåret
1996 inte har uppfyllts.

Studier som RFV genomfört tyder vidare på
att de regelförändringar som gjorts under senare
år, i kombination med den sedan början av 1990-
talet höga arbetslösheten, påverkar egenskaperna
hos gruppen långtidssjukskrivna så att sannolik-
heten för återgång i arbete minskar. De långtids-
sjukskrivna är t.ex. äldre, i högre grad arbetslösa
och har fler psykiska diagnoser än under den
senare delen av 1980-talet.

Vidare anger RFV att de ohälsouppföljningar
som gjorts visar att arbetet i de enskilda ärendena
inte är så aktivt som lagstiftningen ger möjlighet
till vad gäller partiell sjukpenning, reseersättning,
annat lämpligt arbete och samordnad rehabilite-
ring. Den fördjupade bedömningen, som är en
viktig grund för det fortsatta arbetet i ärendet,
försummas och försäkringsläkaren konsulteras
inte i den utsträckning som vore önskvärt för att
ge ett bra beslutsunderlag. Uppföljningen har
också visat att underlagen inför bedömningar
och beslut om rätten till ersättning och rehabili-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

teringsbehov och -åtgärder i många fall är dåliga.
Ofta är också gränserna mellan sjukfallsärenden
och rehabiliteringsärenden otydliga eftersom
tydliga ställningstaganden saknas.

Regeringen har i prop. 1997/98:111 Reforme-
rad förtidspension, m.m. föreslagit principer för
ett nytt system för förtidspension och sjuk-
bidrag. Det reformerade systemet avses träda i
kraft den 1 januari 2001. Riksdagen har beslutat i
enlighet med propositionen (bet.
1997/98:SfUll, rskr. 1997/98:237). Den närmare
regleringen av systemet är föremål för fortsatt
beredning inom regeringskansliet. Beredningen
omfattar också bl.a. den vanliga sjukpenningen.

Rehabilitering

RFV konstaterar i en tillsynsrapport bl.a. att för-
säkringskassans samordning av den arbetslivsin-
riktade rehabiliteringen inte fungerar så bra som
den borde. Anledningen är att det finns oklar-
heter i försäkringskassans uppdrag som gör det
svårt att ha en tydlig hållning i förhållande till
andra aktörer.

Statskontoret har på regeringens uppdrag gjort
en översyn av de senaste årens rehabiliterings-
satsningar med tonvikt på den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen. Rapporten överlämnades till re-
geringen i mars 1998. I rapporten Perspektiv på
rehabilitering (1997:27) konstaterar Statskon-
toret en rad brister i försäkringskassornas reha-
biliteringsarbete och föreslår flera grundläggande
förändringar, bl.a. bättre ekonomiska incitament
och fortsatt utveckling av mål- och resultatstyr-
ning-

En särskild utredare har också fått i uppdrag
att utreda arbetsgivarens kostnads- och åtgärds-
ansvar vid rehabilitering. I betänkandet Arbets-
givarens rehabiliteringsansvar (SOU 1998:104)
ges förslag som framförallt preciserar arbets-
givarnas ansvar för rehabiliteringsinsatser för an-
ställda.

Närståendepenning

För närvarande visar prognosen att antalet ersatta
dagar med närståendepenning kommer att öka
något. Från år 1998 till år 1999 beräknas antalet
dagar öka från 69 000 till 70 000 dagar. Att an-
talet dagar förväntas öka beror delvis på att er-
sättningsslaget blivit mer känt hos allmänheten.

Slutsatser

Regeringen ser allvarligt på utvecklingen inom
området av flera skäl. Den kraftiga ökningen av
de långa sjukfallen under senare tid riskerar att på
sikt leda till en ökning av antalet förtidspensionä-
rer. Med anledning av den kraftiga ökningen av
de långa sjukfallen, vilket kan leda till ökade
utgifter, kommer regeringen att ingående ana-
lysera vilka orsaker som ligger bakom kostnads-
ökningen för sjukpenningförsäkringen. En sådan
analys är bl.a. nödvändig för att kunna bedöma
om det är en tillfällig uppgång eller inte.

En annan oroande faktor är att försäkringskas-
sans samordning av den arbetslivsinriktade reha-
biliteringen inte fungerar tillfredsställande. Trots
många goda samverkansprojekt kommer ofta re-
habiliteringsinsatserna för sent, samtidigt som
arbetsgivarna inte fullgör sina skyldigheter vad
gäller rehabiliteringsutredningar. Dessa brister
kan till viss del förklaras av de neddragningar
som gjorts av de administrativa resurserna. Re-
habiliteringsområdet har till följd av den brist-
fälliga tillämpningen av lagstiftningen under de
senaste åren varit föremål för flera utredningar
vilka resulterat i olika förslag. När remissbe-
handlingen av förslagen avslutats finns ett till-
räckligt underlag för att ett samlat grepp skall
kunna tas på hela rehabiliteringsområdet. Rege-
ringen avser därför att återkomma till riksdagen i
denna fråga.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 20 035 000 000 kronor anvisas under
anslaget Al Sjukpenning och rehabilitering,
m.m. för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräk-
nas anslaget till 19 596 000 000 kronor respektive
19 753 000 000 kronor.

A2	Förtidspensioner
ITabell 4.5 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997	Utfall	13 510 789	Anslags- sparande	-121 789
1998	Anslag	13 375 000	Utgifts- prognos	13 590 000
1999	Förslag	37 896 000
2000	Beräknat	38 579 000
2001	Beräknat	40 019 000

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Här redovisas utgifter för förtidspension från
folkpensioneringen, pensionstillskott till förtids-
pension och barntillägg till förtidspension samt
allmän tilläggspension (ATP) i form av förtids-
pension.

Målet för anslaget är att ge ekonomisk trygg-
het vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga.

Utgiftsutvecklingen för förtidspensioneringen
är beroende av flera olika faktorer. Till de vik-
tigaste räknas de demografiska förhållandena,
regeltillämpning och praxisutveckling, utveckling
av ATP-nivån och basbeloppsutvecklingen. Ut-
gifterna för förtidspensioner uppgick budgetåret
1997 till 13 511 miljoner kronor, medan anslaget
var beräknat till 13 389 miljoner kronor. Över-
skridandet beror på att antalet förtidspensionärer
ökat kraftigt, från 408 000 i december 1996 till
417 400 i december 1997. Ökningen har till
största delen skett i åldersgruppen 60-64 år och
det är antalet förtidspensioner som ökat medan
antalet sjukbidrag i stället minskat.

Att antalet förtidspensionärer ökat beror bl.a.
på övergångsregler i samband med att de
särskilda regler för försäkrade som är 60 år eller
äldre avskaffades fr.o.m. år 1997. Övergångs-
regler i samband med införandet av nya kriterier
för rätt till sjukpenning och förtidspension
innebar också att antalet förtidspensions-
ansökningar ökade kraftigt under slutet av år
1996. Dessa ansökningar handlades under år
1997 och många beviljades förtidspension. En
annan faktor som väsentligt bidrog till
överskridandet var införandet av inkomstprövad
änkepension, vilket medförde att ett betydande
antal kvinnor med formell rätt till både
förtidspension och änkepension bytte
folkpensionsförmånen från änkepension till för-
tidspension.

Antalet sjukbidrag har minskat beroende på
att antalet nybeviljade och antalet "fortsatta"
sjukbidrag minskat. Beslut om förtidspension
har i ett antal ärendet fattats i stället för beslut
om fortsatt sjukbidrag. De nya kriterierna för
rätt till förtidspension har också medfört att an-
sökningar om fortsatt sjukbidrag inte beviljats.
Aven ökningen av antalet långa sjukfall över ett
år har sannolikt bidragit till att antalet nybevilja-
de sjukbidrag är lågt.

Utvecklingen hittills under år 1998 visar på en
liten minskning av antalet förtidspensionärer,
samtidigt som den genomsnittligt utbetalda för-
tidspensionen sjunkit i en långsammare takt än
vad som tidigare beräknats. Anslaget för inne-

varande år bedöms komma att överskridas, dock
inom ramen för anslagskrediten.

Fr.o.m. budgetåret 1999 kommer en ålders-
pensionsavgift på 18,5 procent att belasta om-
rådet förtidspensioner. Detta redovisas under ett
särskilt anslag A3 Förtidspensioner: Statlig
ålderspensionsavgift.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Efter den stora ökningen av antalet förtidspen-
sionärer under föregående år, har ökningen
under innevarande år avstannat. I december 1997
var antalet förtidspensionärer 417 400. I sep-
tember i år visar preliminära siffror från RFV:s
månadsstatistik att antalet förtidspensionärer
sjunkit till ca 415 000.

För den framtida utvecklingen av antalet för-
tidspensionärer är den demografiska faktorn av
stor vikt. De stora åldersgrupperna som är födda
på 1940-talet har nu börjat uppnå de åldrar då
risken att bli förtidspensionär påtagligt ökar,
vilket innebär att den grupp som kan ha rätt till
sådan pension växer. Regeltillämpning och praxis
är andra viktiga faktorer för antalsutvecklingen.
Dessa faktorer är mycket svårbedömda, inte
minst beroende på att effekterna av de nya
kriterierna ännu är osäkra.

Kostnadsutvecklingen påverkas också mycket
av utvecklingen av medelbeloppet för förtidspen-
sion. Medelbeloppet för ATP har långsiktigt
ökat som en följd av bl.a. reallöneökningar och
ATP-systemets allmänna tillväxt. Detta har sam-
tidigt medfört att andelen med pensionstillskott
har minskat. Medelbeloppet påverkas också av
fördelningen mellan hel och partiell pension, där
den långsiktiga trenden varit att andelen förtids-
pensionärer med partiell pension ökar. Mellan
december 1996 och december 1997 har dock an-
delen med partiell pension varit i stort sett oför-
ändrad, vilket beror på att den stora grupp över
60 år som beviljats förtidspension under år 1997
oftast fått hel pension. För innevarande år har
uppbromsningen av nivån på medelbeloppet för
folkpension fortsatt, samtidigt som medelbe-
loppet för ATP har minskat mätt i fast basbe-
lopp. En orsak till att medelbeloppet för ATP
har minskat är att andelen nybeviljade förtids-
pensioner i åldersgruppen 60-64 år har minskat
kraftigt under innevarande år jämfört med år
1997. Ett annat skäl är att antalet nybeviljade

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

förtidspensioner i de yngsta åldersgrupperna har
ökat något. Unga förtidspensionärer har ofta låg
eller ingen ATP. Även lågkonjunkturen i början
av 1990-talet har säkert påverkat nivån för ATP.
Allt detta påverkar i sin tur antalet och medel-
beloppet för pensionstillskott. Det förefaller
också som om en större andel beviljas hel pen-
sion än tidigare.

Utredningen (S1997:03) om ersättning vid
långvarigt nedsatt arbetsförmåga, med uppgift att
lämna förslag om ett nytt system för förtidspen-
sion och sjukbidrag, avlämnade i november och
december 1997 betänkandena Ohälsoförsäk-
ringen - trygghet och aktivitet (SOU 1997:166)
respektive Ohälsoförsäkringen Övergångsbe-
stämmelser (SOU 1997:189). Efter remissbe-
handing av dessa överlämnade regeringen i bör-
jan av mars 1998 till riksdagen proposition
1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m. I
propositionen föreslog regeringen vissa riktlinjer
för utformningen av den del av ett reformerat
system som gäller ersättning vid varaktig ar-
betsoförmåga. Vidare redovisades den planerade
fortsatta beredningen av frågan om reformering
av hela systemet för ersättning vid långvarig me-
dicinskt grundad arbetsoförmåga. Det reforme-
rade systemet avses träda i kraft den 1 januari
2001. Riksdagen har godkänt propositionen (bet.
1997/98:SfUll, rskr 1997/98:237).

Slutsatser

Regeringen ser allvarligt på utvecklingen inom
området av flera skäl. Den kraftiga ökningen av
de långa sjukfallen under senare tid riskerar på
sikt att leda till en ökning av antalet ansökningar
om förtidspension. Med hänsyn till gällande
regler och demografiska förhållanden med stora
åldersgrupper födda på 1940-talet finns en risk
för en ökad volym av ansökningar om förtids-
pension. För år 1999 bedömer därför regeringen
att det inte är osannolikt att det sker en viss ök-
ning av antalet förtidspensionärer.

Vissa åtgärder har vidtagits för att motverka
utvecklingen, bl.a. förändrade kriterier för rätt till
sjukpenning och förtidspension. Dessa har enligt
vad som tidigare redovisats haft en viss åter-
hållande effekt på antalsutvecklingen. Det är en-
ligt regeringen mycket angeläget att RFV och
försäkringskassorna snabbt vidtar åtgärder för att
komma till rätta med den bristande kvaliteten i
handläggningen av ärenden rörande sjukpenning
och förtidspension. Arbetet med att reformera

reglerna om ersättning vid varaktig medicinskt
grundad arbetsoförmåga enligt prop.
1997/98:111 pågår inom Socialdepartementet
med inriktning på att ett förslag kan föreläggas
riksdagen under hösten 1999.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 37 896 000 000 kronor anvisas under
anslaget A2 Förtidspensioner för år 1999. För
åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
38 579 000 000 kronor respektive 40 019 000 000
kronor.

A3 Förtidspensioner: statlig
ålderspensionsavgift

ITabell 4.6 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor
1999	Förslag	8 865 000 ¹
2000	Beräknat	9 129 000 ¹
2001	Beräknat	9 566 000 '

'Nytt anslag.

Anslaget är nytt och har tillkommit med anled-
ning av det reformerade ålderspensionssystemet
(prop.l997/98:151, bet,1997/98:SfU13, rskr.

1997/98:315).

Genom införandet av det nya ålderspensions-
systemet skall staten fr.o.m. år 1999 betala av-
gifter till detta system för bl.a. samtliga socialför-
säkringsersättningar, som det tillgodoräknas pen-
sionsrätt eller pensionspoäng för, i form av s.k.
statlig ålderspensionsavgift. Sådan avgift skall
även belasta området förtidspensioner.

Statlig ålderspensionsavgift med 18,5 procent
skall tas ut på ett särskilt pensiongrundande be-
lopp baserat på en fiktiv antagen inkomst
(antagandeinkomst) fram t.o.m. 64 års ålder.

Regeringens överväganden

Kostnaden för den statliga ålderpensionsavgiften
för förtidspensioner varierar med antalet förtids-
pensionärer med antagandeinkomst, medelbe-
lopp och basbeloppets storlek.

Mot denna bakgrund beräknar regeringen
kostnaden för ålderspensionavgift för förtids-
pensioner budgetåret 1999 till 8 865 000 000
kronor. För budgetåren 2000 och 2001 beräknas
kostnaden till 9 129 000 000 kronor respektive
9 566 000 000 kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

A4 Handikappersättningar

Tabell 4.7 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		978 800	Anslags- sparande
1997	Utfall	978 800	Anslags- sparande
1998	Anslag	1 001 900	Utgifts- prognos	995 000
1999	Förslag	1 D13 000
2000	Beräknat	1 030 000
2001	Beräknat	1 042 000

Från anslaget bekostas handikappersättning från
folkpensioneringen. Handikappersättning utges
till personer som fyllt 16 år och som fått sin
funktionsförmåga nedsatt före fyllda 65 år och
till följd härav behöver mer tidskrävande hjälp av
annan och/eller har merkostnader på grund av
sitt funktionshinder.

Handikappersättning utbetalas med belopp
som för år räknat motsvarar 69 procent, 53 pro-
cent eller 36 procent av basbeloppet. I december
1997 utbetalades 55 200 handikappersättningar,
varav 13 300 med nivån 69 procent, 9 500 med
nivån 53 procent och 32 400 med nivån 36 pro-
cent. Av dem som uppbär handikappersättning
är 56 % kvinnor, vilket kan förklaras med kvin-
nors längre livslängd. Utbetalning kan i bland ske
retroaktivt vid nybeviljande.

Handikappersättning kan ges ut tillsammans
med t.ex. förtidspension eller ålderspension eller
som självständig förmån. Närmare hälften av ut-
betalda handikappersättningar utges i kombina-
tion med förtidspension. Handikappersättning
till blinda och döva eller gravt hörselskadade
utges alltid med en viss garanterad nivå om inte
stödbehovet ger anledning till högre ersättning.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Det sker en successiv, mindre ökning av antalet
handikappersättningar. Denna ökning är bl.a. en
följd av att det sker en övergång från förmånen
vårdbidrag till handikappersättning när den för-
säkrade fyller 16 år. Eftersom antalet vårdbidrag
ökar leder detta senare till en mer eller mindre

automatisk ökning av antalet handikappersätt-
ningar. Ökningen kan till viss del också förklaras
med att kunskapen om förmånen ökat och att
vården av personer med funktionshinder i bety-
dande grad har avinstitutionaliserats.

Den 1 januari 1994 infördes förmånen assi-
stansersättning för svårt funktionshindrade per-
soner. Detta har medfört att antalet handikapp-
ersättningar med nivån 69 procent har minskat,
medan antalet ersättningar med nivån 36 procent
har ökat. I regleringsbrevet för budgetåret 1998
fick RFV i uppdrag att analysera och bedöma or-
sakerna till att antalet ersättningar/bidrag succes-
sivt har ökat inom förmånerna handikappersätt-
ning och vårdbidrag trots att en statlig
assistansersättning har införts. Av verkets redo-
visning framgår att beslut om att bevilja assi-
stansersättning inte har medfört några större för-
ändringar vare sig det gäller antalet handikapp-
ersättningar eller vårdbidrag. Det har dock
medfört en klar minskning av andelen handi-
kappersättningar med den högsta nivån och en
förskjutning från den högsta till den lägsta nivån.
RFV framhåller också att det är enbart mindre
ökningar som förekommit inom förmånen han-
dikappersättning under 1990-talet och att ök-
ningen till stor del berodde på det ökade antalet
förtidspensionärer.

Slutsatser

En fortsatt mindre ökning av antalet handikapp-
ersättningar sker under år 1999 och de beräknas i
genomsnitt uppgå till ca 56 600 under året. Bas-
beloppet beräknas till 36 400 kronor. Uppräk-
ning görs med fem procent på grund av retroak-
tiva utbetalningar.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 1 013 000 000 kronor anvisas under
anslaget A4 Handikappersättningar för år 1999.
För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
1 030 000 000 respektive 1 042 000 000 kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

A5 Arbetsskadeersättningar

Tabell 4.8 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utfall	6 105 000	Anslags- sparande
1998	Beräknat utgift	6 052 000	Utgifts- prognos	6 069 000
1999	Förslag	5 958 900 ¹	2
2000	Beräknat	5 931 600 ¹
2001	Beräknat	5 984 400 '■

' inkl, vissa yrkesskadeersättningar
^zl beloppet ingår ålderspensionsavgift med 279 700 tkr år 1999,278 700 tkr år 2000
och 282 300 tkr år 2001.

Utgifterna för arbetsskadeförsäkringen skall,
som tidigare beskrivits, från och med år 1999 re-
dovisas under utgiftsområde 10. Till det nya an-
slaget flyttas också redovisningen av vissa yrkes-
skadeersättningar m.m. som tidigare redovisats
under anslaget Al Sjukpenning och rehabilite-
ring m.m.

Under anslaget redovisas även statliga ålders-
pensionsavgifter om 6,40 procent för livräntor
och sjukpenning enligt lagen (1976:380) om ar-
betsskadeförsäkring (LAF) och lagen (1977:265)
om statligt personskadeskydd (LSP) till viss del
samt för sjukpenningen enligt lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring (YFL). Om rätt till
egenlivränta eller efterlevandelivränta föreligger
samtidigt med rätt till förtidspension eller
efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring skall livräntan betalas endast i
den mån den överstiger pensionen om förmånen
täcker samma inkomstförlust. Den statliga
ålderspensionsavgiften skall betalas på den sk
bruttolivräntan, dvs. livränta före samordning
med förtidspension eller efterlevandepension.
Detta som en följd av att det är bruttolivräntan
som ligger till grund för beräkning av den
pensionsgrundande inkomsten. Avgiften skall
vara 18,5 procent på den del som samordnas med
förtidspension och 6,40 procent på utbetald
livränta och på sjukpenning enligt LAF, LSP och
YFL. Avgiften om 18,5 procent redovisas under
anslag A6.

Målet med arbetsskadeförsäkringen är att den
som drabbas av bestående men på grund av ar-
betsskada i största möjliga utsträckning skall
hållas skadeslös.

Arbetsskadelivräntor m.m.

Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda,
uppdragstagare och egenföretagare och ger er-
sättning för inkomstbortfall till dem som

drabbas av skada i sitt arbete. Från försäkringen
utbetalas egenlivräntor, efterlevandelivräntor,
begravningshjälp, sjukpenning i vissa fall samt
ersättning i samband med sjukhusvård utom
riket, tandvård och ersättning för särskilda
hjälpmedel.

Utgiftsutvecklingen är beroende av flera olika
faktorer. De viktigaste är medellivräntan, basbe-
loppsutvecklingen samt regeltillämpning och
praxisutveckling.

För ändamålet beräknades 6 127 mkr för bud-
getåret 1997. De faktiska utgifterna blev 6 105
mkr. Differensen beror främst på att färre arbets-
skador godkänts och att något färre livräntor
betalas ut. Utgiftsprognosen för år 1998 beräk-
nas överskrida tidigare beräkningar med ca 17
mkr. En orsak till detta är vissa domar från
regeringsrätten som innebär att livränta kan
utges under tid för rehabilitering. För år 1999
beräknas utgifterna till 5 947,9 mkr, varav statlig
ålderspensionsavgift 274 mkr.

Vissa yrkesskadeersättningar m.m.

Här redovisas skadeersättningar enligt lagen
(1977:265) om personskadeskydd (LSP) vid
tjänstgöring i civilförsvaret eller vid brandsläck-
ning liksom skadeersättning åt fångar m.fl. Vida-
re redovisas ersättningar enligt lagen (1977:267)
om krigsskadeersättning till sjömän. För liknan-
de skadefall inträffade före juni 1977 belastas an-
slaget enligt flera olika förordningar. Här redo-
visas också tillägg för vissa äldre livräntor och
slutligen skadeståndslivräntor.

Kostnadsutvecklingen styrs främst av basbe-
loppsutvecklingen.

För ändamålet föreslogs 5,66 miljoner kronor
för budgetåret 1997. Det faktiska utfallet blev 6,3
miljoner kronor. Differensen beror på en stor
retroaktiv livränteutbetalning. Anslagsposten är
känslig för slumpmässiga variationer. Ut-
giftsprognosen för år 1998 beräknas till före-
slagna 6 miljoner kronor. För år 1999 beräknas
utgifterna till 6,1 mkr, varav statlig ålderspen-
sionsavgift 0,1 mkr.

Stadiga ålderspensionsavgifter på övriga sociala
förmåner

Anslaget belastas också med statlig ålderspen-
sionsavgift på livräntor och sjukpenning som
betalas från affärsverksfonden, affärsverken och
före detta affärsverk samt utbetalningar från
Swedint till FN-soldater som skadats i tjänsten.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

\|Tabell 4.9 Anslagsposter \|
Miljoner kronor	Utgift 1997’	Utgifts- prognos 1998’	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
Arbetsskadelivränta m.m.¹	6 105	6 069	5 947,9	5 920,6	5 973,4
Vissa yrkesskadeersättningar m.m.¹	6²	6’	6	6	6
Vissa övriga ålderspensionsavgifter	-	-	5	5	5
Totalt	6105	6 069	5 958.9	5 931,6	5 984,4

' inkl, statlig ålderspensionavgift om 6,40 % fr.o.m. år 1999

² redovisades under anslag Al t.o.m. år 1998

³ Arbetsskadeförsäkringen regleras genom Arbetsskadefonden t.om. år 1998.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Arbetsskadelivräntor m.m.

Antalet arbetsskadeärenden ökade under i stort
sett hela 1980-talet. Antalet anmälningar och
ärenden som skulle prövas hos försäkrings-
kassorna ökade kraftigt. Antalet personer med
arbetsskadelivränta ökade närmast explosions-
artat under slutet av 1980-talet. Den ökande
ärendemängden och praxisutvecklingen ledde till
att arbetsskadeförsäkringens utgifter steg.

Arbetsskadeförsäkringens inkomster och ut-
gifter regleras för närvarande fiktivt via
arbetsskadefonden. Fonden uppvisar ett fiktivt
underskott sedan år 1987. Under år 1993 gjordes
stora regelförändringar i arbetsskade-
försäkringen. Dessa förändringar har kraftigt
reducerat försäkringens utgifter och
kostnadsutvecklingen är därför nu under
kontroll. Sedan budgetåret 1994/95 är utgifterna
för arbetsskadeförsäkringen lägre än in-
komsterna från arbetsskadeavgiften. Det årliga
överskott som därmed har uppstått har avräknats
på det ackumulerade fiktiva underskottet i
arbetsskadefonden. I december 1997 uppgick det
ackumulerade underskottet till ca 11 700
miljoner kronor. Inkomsterna från ar-
betsskadeavgiften kan för år 1998 beräknas
uppgå till 10 713 mkr medan utgifterna för för-
säkringen kan beräknas uppgå till ca 6 069 mkr.
Det fiktiva underskottet i arbetsskadefonden kan
alltså beräknas uppgå till ca 7 083 mkr vid
utgången av år 1998. För år 1999 beräknas
inkomsterna av arbetsskadeavgiften uppgå till

11 152 mkr medan utgifterna beräknas till 7 246
mkr, varav 1 431 mkr utgörs av statlig
ålderspensionsavgift. Detta innebär ett överskott
på 3 906 mkr år 1999 och att den fiktiva skuld
som härrör från arbetsskadefonden kan
reduceras med detta belopp.

Antalet anmälningar har sjunkit under hela
1990-talet och var under år 1997 det lägsta sedan
lagen om arbetsskadeförsäkring infördes. Det
kan finnas flera förklaringar, bl.a. regelföränd-
ringarna från år 1993, en begynnande låg-
konjunktur med ett minskat antal förvärvsar-
betande och införandet av sjuklöneperioden.
Även antalet till försäkringskassan för prövning
inkomna ärenden har sjunkit. Antalet godkända
ärenden har sjunkit kraftigt sedan år 1993. År
1997 godkändes 7 800 ärenden jämfört med ca 67
600 år 1992. Andelen godkända arbetsskador
sjönk under samma period från 72,3 procent till
62,7 procent. Det är framför allt bifallsfrekven-
sen för arbetssjukdomar som har sjunkit.

Ökningen av antalet livräntetagare har avtagit
och antalet i beståndet minskar nu. I december
1997 uppgick antalet till 99 600. Hälften av ut-
betalda egenlivräntor avser kvinnor. Årsmedel-
beloppet per egenlivränta efter samordning med
förtidspension uppgick till 48 896 kronor för
män och 35 706 kronor för kvinnor. Den högre
ersättningen för män speglar bl.a. löneskillnader-
na mellan män och kvinnor, men har också ett
samband med skadans svårighetsgrad. Av dia-
grammet nedan framgår antalet anmälda, till för-
säkringskassan inkomna för prövning och
godkända ärenden under perioden 1980-1997
(avser LAF, LSP och YFL).

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Diagram 4.1

Utvecklingen av antalet arbetsskadeärenden 1980-1997

......Anmälda

—^——Inkomna för prövning

-----------------Bifall

För att analysera de senaste årens förändringar i
arbetsskadeförsäkringen tillkallade regeringen
hösten 1997 en särskild utredare som fick i upp-
drag att se över försäkringen. Syftet med detta
varatt se över om försäkringen fortfarande kan
sägas ge en tillfredsställande trygghet för den
som drabbas av en arbetsskada. Betänkandet Den
framtida arbetsskadeförsäkringen (SOU
1998:37) överlämnades till regeringen i mars
1998. Betänkandet har remissbehandlats.

Det har framförts kritik från flera håll att
regelförändringarna från år 1993 har slagit hårda-
re mot kvinnor än män. Könsperspektivet har
behandlats i flera rapporter, bl.a. i rapporten En
socialförsäkring för kvinnor och män - en kart-
läggning ur ett genderperspektiv (RFV redovisar
1998:1). Även i betänkandet Den framtida ar-
betsskadeförsäkringen (SOU 1998:37) behandlas
könsperspektivet.

Vissa yrkesskadeersättningar

Volymen antas vara relativt konstant. I progno-
sen förväntas utgifterna för äldre skadefall
minska i samma takt som utgifterna för skadefall
inträffade efter år 1977 ökar. Skadeståndsliv-
räntor räknas upp normalt endast om basbe-
loppet stigit med minst 5 procent sedan föregå-
ende uppräkning, vilket inte kommer att inträffa
under den prognostiserade perioden enligt de
antaganden som gjorts.

Slutsatser

De regelförändringar som gjordes i början på
1990-talet har medfört att kostnaderna för ar-
betsskadeförsäkringen har sjunkit kraftigt. Det
var nödvändigt mot bakgrund av kostnadsut-
vecklingen under 1980-talet att strama åt arbets-
skadeförsäkringen. Den särskilde utredare som
nyligen sett över arbetsskadeförsäkringen anser
att arbetsskadeförsäkringen inte längre ger en
tillfredsställande trygghet för den som drabbas av
en arbetsskada. Han föreslår därför en rad åtgär-
der för att öka de arbetsskadades trygghet. Be-
tänkandet och remissyttrandena bereds för när-
varande i Socialdepartementet. Genderaspekten
måste bli en viktigt del i det ovan nämnda bered-
ningsarbetet.

Utgiftsutvecklingen är relativt stabil och i
stort sett väntad. Vid framskrivningen antas att
antalet nybeviljade livräntor börjar öka något
igen. Orsaken till detta är dels vissa domar från
Regeringsrätten som innebär att livränta kan ut-
ges under tid för rehabilitering, dels att det på
sikt, av demografiska skäl, finns viss risk för en
ökning av antalet nybeviljade livräntor. Antalet
livräntor i beståndet antas dock inte öka efter-
som den allmänna trenden för närvarande är att
antalet livräntor fortsätter att minska.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 5 958 900 000 kronor anvisas under
anslaget A5 Arbetsskadeersättningar för år 1999.
För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
5 931 600 000 kronor respektive 5 984 400 000
kronor.

A6 Arbetsskadeersättningar m.m.:
statlig ålderspensionsavgift

ITabell 4.10 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor
1999	Förslag	1 181 300 ‘
2000	Beräknat	1 169 300
2001	Beräknat	1 182 700

'Nytt anslag.

Anslaget är nytt och har tillkommit med anled-
ning av det reformerade ålderspensionssystemet
(prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13,
rskr.l997/98:315).

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Såväl inom ATP-systemet som i det reforme-
rade ålderspensionssystemet är livränta och sjuk-
penning enligt lag om arbetsskadeförsäkring
pensionsgrundande inkomst som ger pensions-
rätt. I och med införandet av det nya ålderspen-
sionssystemet ska statlig ålderspensionsavgift
erläggas för livränta och sjukpenning enligt lag
om arbetsskadeförsäkring och motsvarande er-
sättningar.

Statlig ålderspensionsavgift ska betalas för
bruttolivränta, d.v.s. livränta före samordning
med förtidspension eller efterlevandepension,
eftersom bruttolivräntan ligger till grund för be-
räkning av den pensionsgrundande inkomsten.
För den del av livräntan som faktiskt utbetalats
ska ålderspensionsavgift om 6,40 procent er-
läggas. Denna avgift redovisas under anslag A5.

Därutöver ska en statlig ålderspensionsavgift
om 18,5 procent beräknas på den del av livrän-
tan som samordnas med förtidspension. Det är
denna avgift som ska belasta anslaget.

De ersättningar som ligger till grund för den
ålderspensionsavgift som belastar anslaget är liv-
räntor enligt lag om arbetskadeförsäkring, vissa
yrkesskadeersättningar, ersättning för kropps-
skador under militär verksamhet samt vissa ut-
betalningar från affärsverken, affärsverksfonden
och Swedint.

Regeringens överväganden

För pensionsgrundande belopp ska, i likhet med
pensionsgrundande inkomster, en ålderspen-
sionsavgift betalas. Denna utgör den enskildes
pensionsrätt. Ålderspensionsavgiften betalas inte
av den enskilde utan av staten och benämns stat-
lig ålderspensionsavgift.

Kostnaderna för den statliga ålderspen-
sionsavgiften för arbetsskadelivräntor varierar
med förändringar i bland annat antal livräntetaga-
re, medellivräntans storlek och basbeloppet.

Regeringen uppskattar kostnaden för ålders-
pensionsavgift för den samordnade delen av ar-
betsskadelivräntorna budgetåret 1999 till
1 181 300 000 kronor. För budgetåren 2000 och
2001 uppskattas kostnaden till 1 169 300 000
kronor respektive 1 182 700 000 kronor.

A7 Kostnader för sysselsättning av
vissa förtidspensionärer

Tabell 4.11 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1999	Förslag	55 000 ¹
2000	Beräknat	55 000
2001	Beräknat	55 000

' Nytt anslag

Från detta anslag utbetalas - under förutsättning
av riksdagens beslut - i vissa fall ersättning till
arbetsgivare som bereder förtidspensionärer med
tre fjärdedels förtidspension, vilka står till ar-
betsmarknadens förfogande med avseende på
resterande arbetsförmåga, en anställning. Det
skall i första hand vara fråga om anställning på
den reguljära arbetsmarknaden eventuellt med
hjälp av lönebidrag och om detta inte kan ske
inom sex månader skall berörda förtidspensionä-
rer vara garanterade en anställning inom Samhall
AB.

Försäkringskassan lämnar uppgift till arbets-
förmedlingen eller arbetsmarknadsinstitut om
personer som tillhör denna kategori i de fall de
bedöms stå till arbetsmarknadens förfogande.
Arbetsförmedlingens eller arbetsmarknadsinsti-
tutets uppgift består i att inom sex månader pla-
cera en sådan förtidspensionär, eventuellt med
lönebidrag, på den ordinarie arbetsmarknaden.
Om detta inte kan ske skall förtidspensionären
beredas en anställning inom Samhall AB.

Om anställning sker med hjälp av lönebidrag
eller genom Samhalls AB:s försorg, skall berörda
arbetsgivare och Samhall AB efter framställning
till försäkringskassan erhålla ersättning från
denna.

Regeringens överväganden

Regeringen bedömer att ca 1 500 förtidspensio-
närer kommer att omfattas av denna stödform
och har nu beräknat kostnaderna till högst 55
miljoner kronor per år. Kostnaderna skall belasta
ett nytt anslag, A7 Kostnader för sysselsättning
av vissa förtidspensionärer.

För år 1999 beräknas kostnaderna för anslaget
till 55 000 000 kronor. Med hänsyn till den stora
osäkerheten i fråga om utnyttjandet av dessa
medel beräknas kostnaderna för anslaget vara de
samma åren 2000 och 2001.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Den föreslagna ordningen kräver lagreglering
och regeringen avser att senare utfärda närmare
föreskrifter om ersättningsbelopp m.m..

A8 Ersättning för kroppsskador

Tabell 4.12 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utfall	59 622 ¹	Anslags- sparande	378'
1998	Anslag	61 700 ¹	Utgifts- prognos	60 100'
1999	Förslag	62 600 '
2000	Beräknat	63 200 ‘
2001	Beräknat	64 300 ^!

¹ Anslag uppfört under utgiftsområde 6 Totalförsvaret

²1 beloppet ingår ålderspensionsavgift med 900 tkr år 1999,1 000 tkr år 2000 och
1100 tkr år 2001

Från anslaget bekostas ersättningar enligt lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) i
de fall skada inträffat under militär verksamhet.
För skador som inträffat före juli 1977 belastas
anslaget av bl.a. ersättningar enligt lagen
(1950:261) om ersättning i anledning av kropps-
skada ådragen under militärtjänstgöring (militär-
ersättningslagen). Ålderspensionsavgift redovisas
under anslag A6 Arbetsskadeersättningar m.m.:
statlig ålderspensionsavgift.

Utgiftsutvecklingen påverkas bl.a. av föränd-
ringar inom regelverket, däribland basbeloppets
utveckling.

Regeringens överväganden

Riksdagen har beslutat om förbättringar i de to-
talförsvarspliktigas personskadeskydd (prop.
1997/98:1 utgiftsområde 6, bet. 1997/98:FöUl,
rskr. 1997/98:82). De förändringar som trätt i
kraft år 1998 - bl.a. höjda minimibelopp för be-
räkning av sjukpenningunderlag och livränte-
underlag - innebär ökade utgifter. Regeringen
beräknar att kostnaderna för förbättringarna
under budgetåret 1998 uppgår till 1,7 miljoner
kronor.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 62 600 000 kronor anvisas under an-
slaget A8 Ersättning för kroppsskador för år
1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget
till 63 200 000 kronor respektive 64 300 000
kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

5 Socialförsäkringens administration

5.1 Omfattning

Socialförsäkringens administration utgörs av
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäk-
ringskassorna. Riksförsäkringsverket skall bl.a.
utöva tillsyn över de allmänna försäkrings-
kassorna, vara ansvarig systemägare för de ge-
mensamma IT-systemen, utarbeta normer för
regeltillämpning samt svara för ekonomistyr-
ningen inom verksamheten. Den regionala och
lokala delen, som i dagsläget består av 25 all-
männa försäkringskassor, är organiserad i ett
centralkontor och ett varierande antal lokal-
kontor. Försäkringskassorna har ansvar för
handläggning och utbetalning av socialförsäk-
ringar och bidrag samt för att förebygga och
minska ohälsa. Inom försäkringskassorna finns
det ett betydande inslag av förtroendemannain-
flytande.

Från och med den 1 januari 1999 reduceras
antalet försäkringskassor till 21 stycken i sam-
band med bildandet av försäkringskassorna i
Skåne län och Västra Götalands län.

Vid slutet av år 1997 fanns det totalt ca 14 000
årsarbetare inom socialförsäkringens administra-
tion, vilket är en minskning sedan budgetåret
1995/96 med 12 procent.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Riksförsäkringsverket hade i slutet av år 1997 ett
anslagssparande motsvarande 91,4 miljoner
kronor, av detta belopp finns 13,9 miljoner
kronor till regeringens disposition. Under inne-
varande budgetår pekar prognosen på ett
eventuellt underskott även sedan anslagssparan-
det förbrukats. Underskottet kan till stor del
förklaras av att anpassningsarbetet av IT-stöden
inför millennieskiftet tar mycket stora resurser i
anspråk. Försäkringskassan har 1997 utnyttjat en
anslagskredit på 117 miljoner kronor. För 1998
ser prognosen ut att minska utnyttjandet av an-
slagskrediten med ca 100 miljoner kronor.

Förändringar

Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäk-
ringskassornas roller har i samband med propo-
sitionen om socialförsäkringens administration
m.m. (1997/98:41) tydliggjorts för att förbättra
effektiviteten inom organisationen. Samtidigt har
förtroendemannarollen utvecklats.

5.2 Utgiftsutveckling

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

5 217

4 935

4 924

5 436

5 543

5 634

Prioriteringar

Riksförsäkringsverkets tillsyn av de allmänna
försäkringskassorna skall utvecklas.

För att beslutet om ett reformerat ålderspen-
sionssystem effektivare skall kunna genomföras
satsas bl.a. på kompetensutveckling och infor-
mationsinsatser.

PROP. 1993/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Inom IT-området skall Riksförsäkringsverket
i egenskap av ansvarig systemägare ges möjlighet
att allmänt utveckla stödet till de allmänna för-
säkringskassorna, genomföra det nya pensions-
systemets IT-satsningar och säkerställa över-
gången inför millennieskiftet.

Forskningen inom socialförsäkringsområdet
skall stärkas.

5.3 Resultatbedömning och
slutsatser

Mål för verksamhetsområdet enligt reglerings-
brev avseende år 1997:

Samlade insatser görs för analys och kvalitetssäk-
ring, varvid

- insatser för likformighet och rättssäkerhet
samt kvalitet i ärendehandläggningen skall
prioriteras,

- och analys av resultat, kostnader och kvalitet
skall förbättras.

Riksförsäkringsverket och de allmänna försäk-
ringskassorna har gjort flera insatser inom om-
rådet för analys och kvalitetssäkring genom
ökade prioriteringar och förbättringar. Arbetet
kan därför anses ha bedrivits i enlighet med mål-
sättningen. Regeringen har i regleringsbrev för år
1998 omarbetat målen för verksamhetsgren 3
och i stället tagit fram riktade verksamhetsmål
för Riksförsäkringsverket för att göra det möjligt
att följa upp myndighetens speciella ansvarsom-
råden.

Riksförsäkringsverkets genomförande av det
reformerade ålderspensionssystemet

Det nyligen fattade beslutet om ett reformerat
ålderspensionssystem innebär att ett omfattande
genomförandearbete inom Riksförsäkrings-
verket och de allmänna försäkringskassorna skall
påbörjas. För att kunna informera om och han-
tera det nya pensionssystemet och för att med-
borgarna skall mötas med kompetens måste ad-
ministrationen besitta nödvändiga kunskaper och
ha adekvat IT-stöd. Detta har stor betydelse för
tilltron till systemet som helhet. Medel krävs
därför för bl.a. information, kompetensutveck-
ling och ökade personalkostnader.

Riksförsäkringsverket har inkommit med en
skrivelse till regeringen med en redogörelse för
vilka insatser och resurser som krävs vid Riksför-
säkringsverket och de allmänna försäkrings-
kassorna i samband med genomförandet av det
reformerade ålderspensionssystemet under perio-
den 1998-2001 (S98/4199/SF). Riksdagen har
tidigare i samband med behandlingen av pro-
position 1997/98:151, Inkomstgrundad ålders-
pension m.m. ställt sig bakom regeringens
bedömning om att socialförsäkringens administ-
ration bör tillföras 40 miljoner kronor från AP-
fonden under åren 1999 och 2000 för olika
genomförande insatser.

Regeringen bedömer att medel till Riksförsäk-
ringsverket och de allmänna försäkringskassorna
bör tillföras engångsvis under innevarande
budgetår samt under budgetåret 1999. Medlen
som skall tillföras avseende den aktuella tiden
utgör 283,9 miljoner kronor. Beloppet inkluderar
de 40 mkr som regeringen tidigare bedömt som
nödvändigt tillskott till administrationen.
Riksförsäkringsverket har hemställt om extra an-
slagsmedel för kostnadsföring av vissa delar av
utvecklingskostnader för det nya pensionssyste-
met (S98/5586/SF). I beloppet ingår därför
också medel som skall kostnadsföres för förvalt-
ningsändamål hos Riksförsäkringsverket, sam-
tidigt som verkets aktiverade kostnader för ut-
veckling av det reformerade ålderspensions-
systemet, minskas med motsvarande belopp.
Regeringen bedömer att detta belopp för
närvarande uppgår till ca 50 miljoner kronor. Det
är viktigt att aktivering av dessa utveck-
lingskostnader framgent sker enligt god re-
dovisningsed.

Merparten av medlen tillförs från AP-fonden
och en mindre del från medel som för närvarande
står till regeringens disposition. Under anslaget
B2 Allmänna försäkringskassan inom detta ut-
giftsområde redogörs för AP-fondens under-
skott avseende ersättning till försäkringskassor-
na. Beloppet omfattar 230 miljoner kronor, vilka
nu föreslås tillföras administrationen som del-
finansiering för genomförande av ålderspen-
sionsreformen. Regeringen avser att via ett sär-
skilt beslut under hösten 1998 för detta ändamål
tillföra Riksförsäkringsverket 108,9 miljoner
kronor och de allmänna försäkringskassorna 175
miljoner kronor. Regeringen kommer att noga
följa utvecklingen av arbetet med genomförandet
och avser att i samband med beredningen av
budgetpropositionen avseende åren 2000 och
2001 pröva behovet av ytterligare medel.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Därutöver föreslår regeringen vissa justeringar
angående förvaltningskostnader inom det
reformerade ålderspensionssystemet för åren
1999 och 2000. Se avsnitt 5.4 Förslag till
regeländringar.

Vissa ändringar av administrationskostnaderna
ATP-delens kostnader för förtidspension, sjuk-
bidrag, änkepension, barnpension och efter-
levandepension, som i dag finansieras via AP-
fonden, kommer från och med år 1999 att
finansieras via anslag, vilket även påverkar an-
slaget för Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. Administrationskostnader
för ålderspensionärer med både folkpension och
ATP kommer helt att finansieras via AP-fonden
medan administrationskostnader för ålderspen-
sionärer med enbart folkpension kommer att
finansieras via anslag. Nödvändiga justeringar av
anslagen har gjorts och ingår i förslagen till an-
slag för år 1999.

Riksförsäkringsverkets sjukhus

Utredningen som har haft i uppdrag att bl.a. ut-
reda rollen för Riksförsäkringsverkets sjukhus
överlämnade sitt förslag i december 1997, För-
säkringsmedicinskt Centrum - En resurs för ut-
redning och metodutveckling (SOU 1997:169).
Betänkandet har remissbehandlats och rege-
ringen bereder frågan med inriktning på att lägga
fram förslag under våren 1999.

Forskningen inom socialförsäkringens område

I regeringens proposition Forskning och sam-
hälle (1996/97:5) presenterades regeringens
forskningspolitik för åren 1997 - 1999 vilken
antogs av riksdagen (bet 1996/97:UbU3, rskr.
1996/97:99). I propositionen anförde regeringen
att de medel som Socialvetenskapliga forsknings-
rådet (SFR) och Riksförsäkringsverket i dag av-
sätter för forskning inom allmän socialpolitik
och socialförsäkring är mycket små (ca 0,01 pro-
cent) i relation till socialförsäkringens totala om-
slutning. Regeringen redogjorde vidare för sin
bedömning att ge SFR och Riksförsäkrings-
verket i uppdrag att fördjupa analysen kring vilka
forskningsbehov som är särskilt angelägna att
prioritera ur samhällets och socialförsäkrings-
administrationens perspektiv, samt att även ge
Riksförsäkringsverket i uppdrag att undersöka
möjligheten att inom sitt verksamhetsområde
finna utrymme för en flerårig satsning för att
initiera forskning av relevans för socialförsäk-
ringsområdet.

I regleringsbrev för år 1997 för Riksförsäk-
ringsverket gavs två uppdrag, det ena i samråd
med SFR, mot bakgrund av regeringens bedöm-
ningar i forskningspropositionen. Båda upp-
dragen redovisades under år 1997. Återrappor-
teringen har bekräftat att behovet av ökad
forskning inom socialförsäkringsområdet är
omfattande. Inom utgiftsområde 10, anslaget Al
Sjukpenning och rehabilitering, anslagspost 2
som utgör särskilda medel avseende köp av ar-
betslivsinriktade rehabiliteringstjänster m.m. bör
ett belopp avsättas för att utveckla forskningen
inom socialförsäkringens område. Beloppet bör
utgöra 8 miljoner kronor per år och en särskild
forskningsfunktion bör inrättas vid Riksförsäk-
ringsverket.

Medel för att förstärka administrationen

Mot bakgrund av den ansträngda situationen
inom socialförsäkringens administrationen avise-
rade regeringen i 1998 års vårproposition att
sektorn under år 1999 skulle tillföras extra medel.
Administrationens ansträngda situation kan för-
klaras av det generella besparingskravet, stora
ändringar som gjorts i verksamheten, samt Riks-
försäkringsverket stora satsningar på att anpassa
IT-stöden inför millennieskiftet. Administ-
rationen förstärks därför engångsvis med 225
miljoner kronor under budgetåret 1999. Av dessa
disponeras 200 miljoner kronor av försäkrings-
kassorna och 25 miljoner kronor av Riksförsäk-
ringsverket. De extra medlen för år 1999 dispo-
neras under anslaget Al Sjukpenning, rehabili-
tering m.m. anslagsposten rehabilitering inom
ramen för de särskilda medel som ställts till
försäkringskassornas förfogande under utgifts-
område 10.

Medel för att bidra till särskilda insatser inom
rehabiliteringsområdet.

Utvecklingen inom rehabiliteringsområdet
kännetecknas bl.a. av att uppfinningsrikedomen
är stor när det gäller att finna nya former av åt-
gärder för att förbättra rehabiliteringsarbetet.
Det är angeläget att samhället kan stödja ett så-
dant utvecklingsarbete. Särskilda medel bör där-
för också disponeras av regeringen med det ut-
talade syftet att stödja ett sådant arbete. Från
anslaget Al Sjukpenning och rehabilitering m.m.
anslagspost 2. under detta utgiftsområde be-
kostas bl.a. utgifter för rehabilitering. Förutom
kostnader för rehabiliteringspenning omfattar
anslagsposten också kostnader för olika insatser i
syfte att åstadkomma en snabbare återgång i för-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

värvsarbete för den som drabbats av sjukdom
eller funktionsnedsättning av något slag. Inom
detta anslag bör 5 miljoner kronor avsättas under
år 1999 engångsvis för regeringens disposition
för det givna ändamålet.

Delegationer vid Riksförsäkringsverket
Enligt förordning (1998:739) med instruktion
för Riksförsäkringsverket skall det vid verket
finnas en socialförsäkringsdelegation, en sjuk-
vårdsdelegation, en tandvårdsdelegation och en
sjömanspensionsdelegation. Delegationerna be-
står vanligen av företrädare för Riksförsäkrings-
verket på ledande nivå samt företrädare för orga-
nisationer och andra myndigheter.

De olika delegationerna vid Riksförsäkrings-
verket fyller olika syften och har tillkommit för
olika ändamål vilka kan ändras över tiden. En del
av dessa är reglerade via regeringsbeslut andra
bygger på överenskommelser mellan olika intres-
senter. Aven i verksförordningen (1995:1322)
finns bestämmelser om behovet av konsekvens-
utredningar och berördas möjlighet att yttra sig
innan en myndighet beslutar om en föreskrift
eller ett allmänt råd. Mot denna bakgrund finner
regeringen att det bör vara en fråga för
Riksförsäkringsverket att besluta om vilka
delegationer och arbetsgrupper som skall finnas
vid verket. Regeringen avser därför att ta bon
reglerna om delegationerna i verkets instruktion.

5.4 Förslag till regeländringar

Ändring i 18 kap AFL

Regeringens förslag: Regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer får utfärda
närmare föreskrifter om ekonomiadministratio-
nen vid de allmänna försäkringskassorna.

Skälen för regeringens förslag: I lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL) 18 kap.
finns bestämmelser om de allmänna försäkrings-
kassornas redovisning. Flera av dessa bestämmel-
ser har sin förebild i det regelverk som gäller för
statliga myndigheters redovisning. Bakgrunden
till detta utgörs av praktiska skäl samt av det
faktum att de allmänna försäkringskassorna helt
finansieras av statliga medel och därför styrs
också redovisningen enligt liknande principer.
T.ex. utgör förordningen (1996:882) om myn-

digheters årsredovisningar m.m. och bokförings-
förordningen (1979:1212) en utgångspunkt för
kassornas bestämmelser inom området. Även
avseende ekonomiadministrationen inom de
allmänna försäkringskassornas verksamhets-
område bör det i AFL tydliggöras att en liknande
ordning skall gälla.

Strävan bör därvid vara att de allmänna försäk-
ringskassorna skall kunna bedriva avgifts-
finansierad verksamhet och inkomsterna bör
också disponeras av dem. Regler liknande dem
som finns i avgiftsförordningen (1992:191) och
reglerar statliga myndigheters avgiftsfinansierade
verksamhet bör också i vissa delar kunna
tillämpas på de allmänna försäkringskassorna.
Bestämmelser om fordringar inom det statliga
området finns i förordningen (1993:1138) om
hantering av statliga fordringar. I praktiken har
försäkringskassorna redan tidigare tillämpat lik-
nande bestämmelser men med hänvisning till de-
ras finansiering via statsbudgeten bör detta ges en
tydlig reglering. Fordringar inom kassaområdet
bör hanteras på ett likartat sätt som inom övrig
statlig verksamhet. Aven i anslagsförordningen
(1996:1189) och i kapitalförsörjningsförord-
ningen (1996:1188) finns bestämmelser som kan
vara lämpliga att tillämpa på de allmänna försäk-
ringskassorna. I AFL 18 kap. bör det därför an-
ges att regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer får utfärda närmare före-
skrifter om ekonomiadministrationen vid de
allmänna försäkringskassorna. Regeringen avser
att efter en lagändring i enlighet med detta för-
slag göra ändringar i de ekonomiadministrativa
förordningar som bör vara tillämpliga inom för-
säkringskassornas verksamhetsområde.

Ändring av övergångsbestämmelse avseende
socialförsäkringsnämnder

Regeringens förslag: Styrelsen i en allmän försäk-
ringskassa utser ledamöter i socialförsäkrings-
nämnd för perioden den 1 januari 1999 till och
med den 31 mars 1999.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
med anledning av regeringens förslag i proposi-
tion 1997/98:41 Socialförsäkringens administra-
tion, m.m. beslutat att längden på mandatperio-
den för ledamöterna i socialförsäkringsnämn-
derna skall vara fyra år (bet. 1997/98:SfU8, rskr.
1997/98:153). Varje mandatperiod för en
socialförsäkringsnämnd skall börja den 1 april

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

året efter att val har hållits till landstings- respek-
tive kommunfullmäktige i hela landet. Försäk-
ringskassornas styrelser skall utse samtliga leda-
möter i socialförsäkringsnämnderna från och
med kommande mandatperiod. De nuvarande
socialförsäkringsnämndernas mandatperiod löper
ut den 31 december 1998. För att en lucka på tre
månader inte skall uppstå där det inte finns valda
ledamöter föreslås en ändring i övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1998:87) om ändring i
lagen om allmän försäkring. Ändringen innebär
att styrelserna i de allmänna försäkringskassorna
skall kunna besluta om att utse ledamöter i
socialförsäkringsnämnderna för perioden den 1
januari fram till den 31 mars 1999.

Förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder

Regeringens förslag: Förvaltningen av de fonder
som Riksförsäkringsverket förvaltar överförs den
1 januari 1999 till Kammarkollegiet.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
tidigare med anledning av proposition
1997/98:41 om socialförsäkringens administra-
tion m.m. tagit ställning till vissa riktlinjer om de
fonder som förvaltas av Riksförsäkringsverket
(bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153).
Riktlinjerna innebär att arbetsskadefonden och
delpensionsfonden avvecklas med syftet att prin-
cipen om bruttoredovisning skall tillämpas på
statsbudgeten för dessa förmåner från och med
år 1999, att fonder som inte fyller något syfte av-
vecklas samt att regeringen skall överväga vilken
organisation som skall förvalta de kvarvarande
fonderna hos Riksförsäkringsverket. I samband
med behandlingen av regeringens proposition
1997/98:151 om inkomstgrundad ålderspension,
m.m. beslutades om regeländringar som innebar
att delpensionsfonden och arbetsskadefonden
avvecklas från och med den 1 januari 1999 (bet.
1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315 och 316).

Regeringen har i särskilt beslut givit RFV i
uppdrag att förbereda en avveckling av den sär-
skilda yrkesskadefonden, barnlivräntefonden och
en särskild till förvaltning den 13 september 1918
överlämnad fond från tidningen Fäderneslandet.
Den särskilda yrkesskadefonden bildades vid
budgetårsskiftet 1961/62 genom avsättning av
5 miljoner kronor från dåvarande yrkes-
skadeförsäkringsfonden. Från fonden utbetalas
ersättning enligt föreskrifter som regeringen
meddelar i varje särskilt fall och behållningen

uppgick vid slutet av år 1997 till 78,8 miljoner
kronor. Barnlivräntefonden har numera inga
förpliktelser och behållningen uppgick vid slutet
av år 1997 till 1,5 miljoner kronor. I samband
med avvecklingen bör de kvarvarande medlen i
den särskilda yrkesskadefonden och
barnlivräntefonden föras över till statsbudgeten.

Behållningen i den särskilda till förvaltningen
den 13 september 1918 överlämnade fonden från
tidningen Fäderneslandet uppgick till 112 934
kronor vid utgången av år 1997. Enligt donators
mening kunde beloppet "en gång i framtiden vid
lämpligt tidpunkt då beloppet nått en tillfred-
ställande storlek sammanslås med Kungliga
pensionsstyrelsens övriga fonder". Regeringen
bedömer att fonden nu uppnått denna storlek.
Riksförsäkringsverket har därför fått i uppdrag
att vidta förberedelser för att avveckla fonden
och att medlen i fonden skall kunna föras över
till folkpensioneringsfonden.

Riksförsäkringsverkets fondförvaltning om-
fattade vid slutet av år 1997 ca 7,9 miljarder
kronor. Efter delpensionsfondens avveckling be-
räknas den kvarvarande behållningen, som för
närvarande förvaltas av Riksförsäkringsverket,
uppgå till ca 1,6 miljarder kronor. Det förvaltade
kapitalet kommer således fr.o.m. år 1999 att
minska betydligt. Kammarkollegiet bedriver
fond- och förmögenhetsförvaltning inom den
statliga sektorn. Regler för förvaltningen av
Kammarkollegiets fonder finns i förordningen
(1987:778) om placering av fondmedel under
Kammarkollegiets förvaltning. Kollegiet
förvaltar för närvarande ett kapital som
motsvarar 14 miljarder kronor. Kammarkollegiet
bör mot bakgrund av den omfattande
förvaltningen ha goda förutsättningar att även
förvalta de fonder som i framtiden finns kvar och
som för närvarande förvaltas av Riks-
försäkringsverket. Regeringen bedömer det där-
för som lämpligt att Kammarkollegiet övertar
förvaltningen av de kvarvarande fonderna hos
Riksförsäkringsverket. I juni 1998 fick Riksför-
säkringsverket i uppdrag av regeringen att för-
bereda ett överförande av fondförvaltningen till
Kammarkollegiet. Regeringen anförde i samband
med beslutet att förvaltningen hos Kammar-
kollegiet skulle ske i enlighet med de principer
som Riksförsäkringsverket och Kammarkollegiet
kommer överens om.

Regeringen lägger i denna proposition fram
förslag till en lag om förvaltning av fonder inom
socialförsäkringsområdet. Lagförslaget innehåller
nödvändiga regeländringar för att fondförvalt-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

ningen hos Riksförsäkringsverket skall kunna
överföras till Kammarkollegiet från och med den
1 januari 1999.

Följande fonder som för närvarande förvaltas
av Riksförsäkringsverket bör i enlighet med lag-
förslaget från och med den 1 januari 1999 över-
föras till Kammarkollegiet för förvaltning.

- Folkpensioneringsfonden

- Den frivilliga pensionsförsäkringens fonder

- Sjömanspensioneringsfonden

- Stiftelsen Nils Jönssons donationsfond

- Fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring

- Fiskarförsäkringsfonden

- Affärsverksfonden

- Trafiklivräntefonden

- Theofil Anderssons 50-årsfond

Kammarkollegiet skall förvalta de aktuella
fonderna enligt de regler som regeringen utfärdar
om inte annat följer av den föreslagna lagen. Om
det för någon fond finns särskilda föreskrifter
som avviker från vad som anges i denna lag eller
vad som av regeringen föreskrivits om Kammar-
kollegiets fondförvaltning gäller dock dessa före-
skrifter. Det ankommer på Riksförsäkrings-
verket och Kammarkollegiet att gemensamt
utarbeta former för hur samarbetet angående
fondförvaltningen myndigheterna emellan skall
gå till och på vilket sätt förvaltningen skall ske.

De regler som finns i reglementet angående
förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder
om reglerna för förvaltningen och om årsredo-
visning förs i huvudsak in i den nya lagen
(f.n. 8-11 §§). Det som för närvarande avser
Riksförsäkringsverket i denna del kommer i den
föreslagna lagen att avse Kammarkollegiet. De
nu gällande bestämmelserna om fondfullmäktige
hos Riksförsäkringsverket kommer som en kon-
sekvens av lagförslaget upphöra att gälla.

Fonderna skall förvaltas på så sätt att medlen
blir till största möjliga nytta för de försäkringar
eller de ändamål för vilkas räkning fonderna till-
kommit. Fondmedlen skall placeras så att kraven
på långsiktigt hög avkastning, tillfredsställande
betalningsberedskap och riskspridning samt be-
tryggande säkerhet tillgodoses. Riksförsäkrings-
verket skall även framdeles svara för att fonder-
nas medel och dess avkastning används i enlighet
med de avsedda ändamålen och svara för utbetal-
ning av medel från fonderna. Riksförsäkrings-

verket skall också svara för redovisningen av
fonderna i det statliga redovisningssystemet.

I samband med regeländringen bör reglemente
(1961:265) angående förvaltningen av Riksför-
säkringsverkets fonder upphöra att gälla.

Konsekvensändring med anledning av
bildandet av Västra Götalands läns allmänna
försäkringskassa

Regeringens förslag: Ärenden som enligt 8 kap.
2 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
och 5 § lagen (1977:267) om krigsskadeersätt-
ning till sjömän handläggs av Göteborgs all-
männa försäkringskassa skall handläggas vid
Västra Götalands läns allmänna försäkringskassa.

Skälen för regeringens förslag: Vid Göteborgs
allmänna försäkringskassa finns en för alla för-
säkringskassor gemensam enhet för sjukförsäk-
rings-, arbetsskadeförsäkrings- och vissa pen-
sionsfrågor som gäller sjömän. Sålunda skall bl.a.
vissa arbetsskadeförsäkringsfrågor när det gäller
sjömän handläggas vid Göteborgs allmänna för-
säkringskassa. Samma sak gäller för ersättningar
enligt lagen om krigsskadeersättning till sjömän.

Enligt den nya länsindelningen har Göteborgs
och Bohus län, Skaraborgs län, och Älvsborgs län
lagts samman till Västra Götalands län. Som följd
därav kommer även försäkringskassorna i
Göteborg och uppräknade län att den 1 januari
1999 slås samman till Västra Götalands läns all-
männa försäkringskassa. De ärenden som enligt
nuvarande indelning handläggs av Göteborgs
försäkringskassa i dess egenskap av gemensam
enhet för alla försäkringskassor bör vid bildandet
av den nya försäkringskassan föras över till
denna. Detta föranleder ändringar i lagen om ar-
betsskadeförsäkring och i lagen om krigsskadeer-
sättning till sjömän.

Förvaltningskostnader inom det reformerade
ålderspensionssystemet för åren 1999 och 2000

Regeringens förslag: Kostnaderna för förvaltning
av inkomstpension och tilläggspension enligt
reformerade regler skall för åren 1999 och 2000
till 60 procent täckas genom en minskning av
pensionsbehållningarna.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Skälen för regeringens förslag: Kostnaderna för
förvaltning av det reformerade ålderspensions-
systemets fördelningsdel skall finansieras med de
avgifter som betalas in till systemet. Förvalt-
ningskostnaderna skall belasta AP-fonden och
täckas genom en minskning av pensionsbehåll-
ningarna. För att undvika en kraftig kostnads-
övervältring på yngre generationer skall endast
en viss andel, 60 %, av förvaltningskostnaderna
minska pensionsbehållningarna det första året.
Från och med år 2002 skall denna andel ökas
med 2 procentenheter per år från 60 för att efter
20 år uppgå till 100%.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1997/98:151,
bet. 1997/98:SfU 13, rskr. 1997/98:315) skall
förvaltningskostnaderna minska pensionsbehåll-
ningarna från och med år 2001, dvs. från och
med det år då inkomstpension och tilläggspen-
sion enligt reformerade regler kommer att be-
talas ut. Eftersom de reformerade intjänandereg-
lema träder i kraft år 1999 uppkommer redan
från denna tidpunkt löpande utgifter som är att
hänföra till förvaltningskostnader i det reforme-
rade pensionssystemet. RFV har också i en
skrivelse till regeringen påtalat detta faktum
(S98/5586/SF). Därför föreslår regeringen att
sådana kostnader även för år 1999 och år 2000
skall minska pensionsbehållningarna och att
minskningen skall göras med 60 % av kostnaden.
Även Genomförandegruppen (S 1994:9) ställer
sig bakom en ändring med denna innebörd.
Detta innebär således att samma finansierings-
princip skall gälla för åren 1999 och 2000 som för
år 2001. Förslaget föranleder ändringar i lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
och i lagen (1998:675) om införande av lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

5.5 Regeringens bedömning
avseende revisorernas
iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) har granskat årsredo-
visningen för socialförsäkringen och konstaterar
att årsredovisningen har upprättats i enlighet
med förordningen om myndigheters årsredovis-
ning m.m., regleringsbrev och övriga beslut för
myndigheten. I sin granskning pekar RRV bl.a.
på att de inte kunnat granska underlag för balan-
serade utgifter för utveckling av dataprogram för
det nya pensionssystemet. RRV pekar också på
att riskerna med 2000-omläggningen är betydan-
de och att Riksförsäkringsverket löpande bör
uppdatera riskanalysen, göra prioriteringar och
tillse att kassorna hanterar omställningen på ett
fullgott sätt. RRV pekar vidare på att kassorna
använder sig av olika bedömningsgrunder för att
fastställa måluppfyllelsen för mål 1.1 om att för-
säkrings- och bidragsärenden skall handläggas
och utbetalning göras med kvalitet och till så låg
kostnad som möjligt. Regeringen har tidigare
kommenterat dessa frågeställningar (under av-
snitt 3.3 och 5.3) och angett sin syn på hur
frågorna bör kunna hanteras framdeles.

RRV har även fört fram synpunkter på hur
Riksförsäkringsverket redovisningsmässigt han-
terat premiepension (tidigare premiereserven).
Den 1 juli 1998 bildades Premiepensionsmyn-
digheten (PPM). Organisationskommittén för
bildandet av PPM har i betänkande SOU
1998:87 lagt fast den grundläggande regleringen
för den nya myndigheten och dess verksamhet.

ITabell 5.1 Utgiftsutvecklingen 1
Miljoner kronor	Utfall 1997	Anslag 1998	Utgifts- prognos 1998	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
Bl Riksförsäkringsverket	742	665	763	710	735	754
B2 Allmänna försäkringskassor	4 475	4 270	4 161	4 726	4 808	4 880
Totalt för verksamhetsområdet	5217	4 935	4 924	5 436	5 543	5 634

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

5.6 Anslag

Bl Riksförsäkringsverket

ITabell 5.2 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		742 000	Anslags- sparande	91 458 '
1997	Utfall	742 000	Anslags- sparande	91 458 '
1998	Anslag	665 012	Utgifts- prognos	762 569
1999	Förslag	710 181
2000	Beräknat	734 926 ’
2001	Beräknat	753 720 ¹

¹ Av detta belopp står 13,9 mkr till regeringens disposition.

² Motsvarar 722 181 tkr i 1999 års prisnivå.

³Motsvarar 728 181 tkr i 1999 års prisnivå.

För budgetåret 1997 hade Riksförsäkringsverket
ett anslagsparande motsvarande 91,4 miljoner
kronor. Av detta belopp står dock 13,9 miljoner
kronor till regeringens disposition. Anslags-
sparandet kommer enligt prognos att användas
under innevarande år och anslagskrediten kom-
mer eventuellt också att belastas.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Av Riksförsäkringsverkets förvaltningsanslag
användes under budgetåret 1997 64 % för drift
och förvaltning av IT-stöden, 16 % för ledning
och styrning, 5,8 % till normering, 3,8 % för in-
formation och 3,7 % för utvärdering. Se även av-
snitt 5.3 Resultatbedömning och slutsatser.

Slutsatser

\|Tabell 5.3 Beräkning av anslaget för 1999 ]
Tusental kronor
Anslag 1998	665 012
Pris- och löneomräkning	12 779
Div förändringar	23 841
Ålderspensionsreformen	-7 451
Förslag 1999	710181

Regeringen beräknar Riksförsäkringsverkets
ramanslag för år 1999 med utgångspunkt från
sedvanlig pris- och löneomräkning och ökade
räntekostnader för lån i anläggningstillgångar.
Vidare har regeringen beaktat att arbetsskade-

fonden läggs ner och att de uteblivna avgiftsin-
komsterna därifrån förs upp på anslag efter att
justering gjorts med hänsyn till att yrkesskade-
verksamheten vid Riksförsäkringsverket förts
över till Gävleborgs läns allmänna försäkrings-
kassa. Konsekvenserna av att det reformerade
ålderspensionssystemet också påverkar admi-
nistrationskostnader mellan anslag och AP-fond
har beaktats. För att Riksförsäkringsverket skall
kunna utveckla forskningen inom socialför-
säkringens område har medel förts upp på an-
slaget.

Det föreslås också att Riksförsäkringsverket
skall kunna åta sig ekonomiska förpliktelser
avseende forskningen inom socialförsäkringens
område som innebär utgifter om högst
9 miljoner kronor under åren 2000 - 2002.

Genomförandet av det reformerade ålderspen-
sionssystemet innebär som tidigare nämnts be-
tydande merkostnader för Riksförsäkrings-
verket. Nödvändiga medel omfattade 108,9
miljoner kronor tillförs engångsvis avseende åren

1998 och 1999 för detta ändamål via ett särskilt
regeringsbeslut under hösten 1998.

Vissa av Riksförsäkringsverkets administra-
tionskostnader finansieras via ersättningar från
AP-fonden och de affärsdrivande verken.

Regeringen har föreslagit vissa regeländringar
av förvaltningskostnadernas finansiering inom
det reformerade ålderspensionssystemet för åren

1999 och 2000. Med beaktande av att detta lag-
förslag antas beräknas avgiftsinkomsterna från
AP-fonden till ca 113 miljoner kronor under år
1999.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 710 181 000 kronor anvisas till Riks-
försäkringsverket för år 1999. För åren 2000 och
2001 beräknas anslaget till 734 926 000 kronor
respektive 753 720 000 kronor.

B2 Allmänna försäkringskassor

\|Tabell 5.4 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		4 475 229	Anslags- sparande	-117 464
1997	Utfall	4 475 229	Anslags- sparande	-117 464
1998	Anslag	4 269 564	Utgifts- prognos	4 161 300
1999	Förslag	4 726 394
2000	Beräknat	4 808 458 ¹
2001	Beräknat	4 879 859 ^!

¹ Motsvarar 4 722 894 tkr i 1999 års prisnivå.

² Motsvarar 4 721 894 tkr i 1999 års prisnivå.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Anslaget för budgetåret 1997 överskreds med
117 miljoner kronor, vilket var avsevärt lägre än
vad som prognostiserades under året. Orsakerna
till överskridandet hänför sig till awecklings-
kostnader i samband med uppsägningar, vilka
enligt RFV uppgår till 206 mkr eller 4 procent av
verksamhetens kostnader 1997. Prognosen för år
1998 visar på ca 100 miljoner kronor lägre an-
slagsförbrukning än vad som budgeterats. Den
lägre kostnaden är en följd av att personalned-
dragningarna inom försäkringskassorna nu fått
genomslag.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Åtgärder mot ohälsa tar i anspråk närmare
20 procent av anslaget, insatser för analys och
kvalitetssäkring ca 4 procent och resterande, ca
75 procent utgör administrationskostnader för
handläggning och utbetalning av ersättningar.

Administrationskostnaderna i förhållande till
volymen ärenden varierar mycket mellan försäk-
ringskassorna. I en beräkning som RFV gjort där
samtliga kassorna jämförs med ett medelvärde
för hela riket (100 %) hade de kassor med lägst
administrationskostnader ett värde som mot-
svarade 80 % och de med högsta administra-
tionskostnaderna 116 %. I en jämförelse med
försäkringskassornas administrationskostnader
per invånare framgår att kostnaderna varierar
med mellan 515 kronor som lägst och upp till
649 kronor som högst. Skillnaden mellan den
dyraste och billigaste uppgår till 26 procent. Som
förklaring till dessa skillnader anger RFV aweck-
lingskostnader samt regionala skillnader när det
gäller antalet långa sjukfall, antalet förtidspen-
sionsärenden osv.

Försäkringskassans personalstruktur känne-
tecknas av att 85 procent av de anställda är 40-59
år och endast 1 procent under 30 år. Bara 17 pro-
cent av de anställda har eftergymnasial utbildning
(30 procent av männen och 11 procent av kvin-
norna) och den genomsnittliga anställningstiden
är 21 år. Personalminskningen, omfattande drygt
3500 anställda sedan budgetåret 1993/94, har
medfört kompetensförluster och bidragit till att
den redan tidigare ojämna åldersstrukturen
ytterligare förstärkts. Framför allt är det i
åldersintervallet 18-49 år som försäkringskassan
förlorat personal. Se även avsnitt 5.3 Resultatbe-
dömning och slutsatser.

Slutsatser

ITabell 5.5 Beräkning av anslaget för 1999 \|
Tusental kronor
Anslag 1998	4 269 564
Pris- och löneomräkning	87 512
Div förändringar	203 965
Älderspensionsreformen	165 353
Förslag 1999	4 726 394

Regeringen har beräknat anslaget utifrån pris-
och löneomräkning. Vidare har bl.a. följande be-
aktats: flytt av yrkesskadeenheten till försäk-
ringskassan i Gävleborgs län, arbetsskadefondens
administration finansieras via anslag i stället för
avgiftsintäkter, KAS-administrationen överförs
till arbetslöshetskassan samt överföring av medel
till Riksrevisionsverket för revision av delårs-
rapporter.

Tabell 5.6 Beräknade avgiftsintäkter för 1999

Tusental kronor

Älderspensionsreformen:
- 60/40 regeln	38 000
- information, kompetensutveckling¹	140 000
Inkomster ÅP-systemet	161 000
Avbetalningsplan enl. BP-98	-100 000
Övrigt	10 000
Totalt	249 000

¹ Engångsvis belopp, för år 1998 och år 1999 totalt 175 mkr

Regeringen anser att jämförelser av bl.a. admi-
nistrationskostnader mellan försäkringskassor är
viktig. Men instrumenten måste utvecklas och
förbättras för att ge en mer nyanserad och hel-
täckande förklaring till skillnader mellan försäk-
ringskassor när det gäller kostnader, handlägg-
ningstid, kvalitet, måluppfyllelse osv. Det är
också viktigt att Riksförsäkringsverket stimu-
lerar till erfarenhetsutbyte mellan försäkrings-
kassorna, så att de "goda exemplen" sprids.

Fram till och med budgetåret 1995/96 gjordes
inte någon tydlig åtskillnad mellan anslags- och
avgiftsfinansiering av försäkringskassornas ad-
ministration. I samband med vissa regeländringar
i socialförsäkringen under budgetåren 1993/94
och 1994/95, som innebar minskade resursbehov
för den avgiftsfinansierade verksamheten med
sammanlagt 80 miljoner kronor, gjordes regle-
ringar via anslagsmedel istället för på avgifts-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

sidan. Vid utgången av år 1997 hade resultatom-
rådet för administration av arbetsskadeersättning
(från Arbetsskadefonden) ett ackumulerat över-
skott på 422 miljoner kronor och resultatområde
för administration av ATP (från AP-fonden) ett
ackumulerat underskott på 230 miljoner kronor.
Enligt regeringen bör AP-fonden betala det upp-
komna underskottet till försäkringskassan. Den i
budgetpropositionen för 1998 redovisade avbe-
talningsplanen på 13 miljoner kronor för år 1998,
100 miljoner kronor för år 1999 och 30 miljoner
kronor för år 2000, skall fullföljas. Arbetsskade-
fondens resterande fordran på försäkringskassan
avskrivs i och med att fonden avvecklas och ut-
gifterna förs upp som anslag på statsbudgeten
från och med år 1999. Den del av överskottet
inom resultatområdet administration av arbets-
skadeersättning som återstår när avbetalnings-
planen beaktats tillförs socialförsäkringens ad-
ministration mot bakgrund av tidigare ned-
dragningar. Regeringen har i det inledande
avsnittet i detta verksamhetsområde redogjort
för hur de tillförda medlen från AP-fonden skall
användas. Regeringen avser att under hösten
fatta särskilt beslut om ovanstående tekniska
regleringar samt angående användningen av
medlen.

Kostnaderna för ATP-andelen för förtidspen-
sion, sjukbidrag, änkepension, barnpension och
efterlevandepension finansieras fr o m år 1999 via
anslag. Den motsvarande andelen för administ-
rationskostnader förs till kassornas förvaltnings-
anslag, ersättningen har tidigare redovisats som
en avgiftsintäkt från AP-fonden.

Kostnaderna för Försäkringskassan avtalspen-
sioner belastar förvaltningsanslaget. I takt med
ett allt högre antal pensionärer har dessa kostna-
der ökat allt mer. För att på sikt ha kontroll över
dessa kostnader är det viktigt att utarbeta ett
kostnadsmässigt mer stabilt system. Regeringen
avser att återkomma med förslag.

För att underlätta genomförandet av det re-
formerade ålderspensionssystemet tillförs kas-
sorna 175 miljoner kronor engångsvis under åren

1998 och 1999.

Regeringen har föreslagit vissa regeländringar
av förvaltningskostnadernas finansiering inom
det reformerade ålderspensionssystemet för åren

1999 och 2000. Avgiftsintäkterna kommer till
största delen i från AP-fonden.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 4 726 394 000 kronor anvisas på an-
slaget B2 Allmänna försäkringskassor för år
1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget
till 4 808 458 000 kronor respektive
4 879 859 000 kronor.

Ekonomisk trygghet
vid ålderdom

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

Förslag till statsbudget för 1999

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................................5

2 Lagförslag................................................................................................................7

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:677) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring...........................................................7

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:548) om ändring i lagen

(1969:205) om pensionstillskott.............................................................8

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:549) om ändring i lagen

(1979:84) om delpensionsförsäkring......................................................9

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:550) om ändring i lagen

(1994:308) om bostadstillägg till pensionärer.....................................10

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:683) om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370)........................................................11

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:718) om ändring i lagen

(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.......................12

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer.............................................................................................13

3 Ekonomisk trygghet vid ålderdom......................................................................15

3.1 Omfattning............................................................................................15

3.1.1 Förändringar inom utgiftsområdet med anledning av

älderspensionsreformen........................................................................15

3.2 Utgiftsutveckling...................................................................................16

3.3 Resultatbedömning................................................................................17

3.3.1 Tillstånd och utveckling........................................................................17

3.3.2 De viktigaste statliga insatserna och deras effekter.............................20

3.3.3 Regeringens slutsatser...........................................................................20

3.4 Förslag till vissa regeländringar............................................................21

3.5 Skatteawikelser......................................................................................23

3.5.1 Saldopåverkande avvikelser...................................................................23

3.5.2 Icke saldopåverkande avvikelser...........................................................23

3.6 Anslag.....................................................................................................24

Al Ålderspensioner...........................................................................24

A2 Efterlevandepensioner till vuxna...............................................25

A3 Bostadstillägg till pensionärer...................................................26

A4 Delpension..................................................................................27

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner målen inom utgiftsområdet i
enlighet med vad regeringen förordar under
avsnitt 3.2,

2. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:677) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

3. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:548) om ändring i lagen
(1969:205) om pensionstillskott,

4. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:549) om ändring i lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring,

5. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:550) om ändring i lagen

(1994:308) om bostadstillägg till pensionä-
rer,

6. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:683) om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370),

7. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:718) om ändring i lagen
(1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter,

8. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer,

9. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom enligt följande uppställning:

1 Anslagsbelopp 1
Tusental kronor Anslag	Anslagstyp	Anslagsbelopp
Al Ålderspensioner	ramanslag	11 536 000
A2 Efterlevandepensioner till vuxna	ramanslag	12 734 000
A3 Bostadstillägg till pensionärer	ramanslag	9 841 000
A4 Delpension	ramanslag	204 009
Summa		34 315 009

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:677) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1998:677) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

3. Bestämmelsen i 1 kap. 6 § till-
lämpas första gången vid beräkning
och fastställande av prisbasbelopp för
år 1999. För år 1999 skall bestämmel-
serna i tredje och fjärde styckena till-
lämpas i deras lydelse före den
1 januari 1999 med den ändringen att
det enligt andra stycket fastställda be-
loppet skall minskas med en procent.

Föreslagen lydelse

3. Bestämmelsen i 1 kap. 6 § till-
lämpas första gången vid beräkning
och fastställande av prisbasbelopp för
år 1999.

10 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uo7-14

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:548) om
ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till
lagen (1998:548) om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1. Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999.

2. Vid beräkning av pensionstill-
skott för år 1999 skall basbeloppet en-
ligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring minskas med en
procent.

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:549) om
ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till
lagen (1998:549) om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1. Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999.

2. Vid beräkning av delpension för
år 1999 skall basbeloppet enligt 1 kap.
6 f lagen (1962:381) om allmän för-
säkring minskas med en procent.

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:550) om
ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer

Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen till
lagen (1998:550) om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensio-

närer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande för tid före ikraft-
trädandet. Vid beräkning av särskilt
bostadstillägg som avser år 1999 skall
de äldre bestämmelserna tillämpas
med den ändringen att basbeloppet
skall minskas med en procent.

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande för tid före ikraft-
trädandet.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:683) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:683) om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370)

dels att punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande
lydelse,

dels att punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till lagen skall utgå.

Nuvarande lydelse

2. De nya föreskrifterna i 46 §
2 mom. och i punkt 6 av anvisningar-
na till 46 § tillämpas första gången
vid 2000 års taxering.

3. De nya föreskrifterna i punkt 1
av anvisningarna till 48 § tillämpas
första gången vid 2001 års taxering.

4. Vid 2000 års taxering skall vid
beräkning av det särskilda grundav-
draget basbeloppet enligt 1 kap. 6 J
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring minskas med en procent.

Föreslagen lydelse

2. De nya föreskrifterna i 46 §
2 mom., i punkt 6 av anvisningarna
till 46 § och i punkt 1 av anvisningar-
na till 48 § tillämpas första gången
vid 2000 års taxering.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:718) om
ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till
lagen (1998:718) om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-

trolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1. Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999 och tillämpas första
gången vid 2001 års taxering.

2. Vid bedömandet av deklara-
tionsskyldigheten vid 2000 års taxering
skall basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381') om allmän försäkring
minskas med en procent.

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den
1 januari 1999 och tillämpas första
gången vid 2000 års taxering.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till pen-
sionärer och punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bostadstillägg lämnas med 85 pro-
cent av bostadskostnaden per månad
av den del som överstiger 100 kronor
men inte 4 000 kronor.

Bostadstillägg lämnas med 90 pro-
cent av bostadskostnaden per månad
av den del som överstiger 100 kronor
men inte 4 000 kronor.

För pensionär boende i tvåbäddsrum i särskild boendeform lämnas inte bo-
stadstillägg för bostadskostnad som överstiger 2 000 kronor per månad. I fråga
om makar tillämpas dock första stycket.

4. Under åren 1995-1998 får en
kommun med egna medel lämna
kompletterande bostadstillägg utöver
vad som anges i 4 §. För sådant bo-
stadstillägg gäller i övrigt vad som
anges i denna lag.

4. Under åren 1995-2000 får en
kommun med egna medel lämna
kompletterande bostadstillägg utöver
vad som anges i 4 §. För sådant bo-
stadstillägg gäller i övrigt vad som
anges i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser gäller fort-
farande för tid före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1997:1313.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

3 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

De äldre har tagit sin del av bördorna i samband
med budgetsaneringen. Äldre människor med
folkpension, pensionstillskott, ATP och bo-
stadstillägg som enda fast inkomstkälla påverkars
direkt av sänkta nivåer och höjda avgifter och har
små möjligheter att förstärka sina inkomster. Till
det kommer att utgifterna för vård, omsorg och
medicin tenderar att öka med stigande ålder.

Sedan år 1993 har prisbasbeloppet minskats
med två procent vid beräkningen av pensionerna.
Från och med år 1999 föreslår regeringen att
minskningen av prisbasbeloppet skall upphöra.
Denna höjning påverkar ålders-, efterlevande-,
barn- och förtidspensionerna i form av såväl
folkpension som ATP. Dessutom är prisbasbe-
loppet helt värdesäkrat från år 1999.

För de pensionärer som har de minsta margi-
nalerna betyder bostadstillägget mycket. Rege-
ringen föreslår nu att bostadstillägget höjs från
85 till 90 procent av den bidragsberättigade bo-
stadskostnaden mellan 100 till 4 000 kronor. En
sådan höjning innebär att de mest utsatta pen-
sionärsgrupperna sätts i främsta rummet.

Den föreslagna höjningen av pensionerna ger
mest i kronor räknat till de med hög pension.
Genom att föreslå en höjning av bostadstilllägget
till 90 procent får de pensionärer med de lägsta
pensionerna en kraftig förstärkning av sina pen-
sionsinkomster. Sammantaget kommer det totala
utfallet i kronor inom pensionärskollektivet
således att fördelas relativt jämnt.

I juni 1998 fattade riksdagen beslut om att
införa ett nytt pensionssystem. Därmed får
Sverige ett tryggt och ekonomiskt stabilt pen-
sionssystem. Den nya pensionen införs succes-
sivt från år 1999 och de första utbetalningarna
sker år 2001. Från och med år 1999 kommer alla
att få årlig information om hur mycket pension

man tjänat in. Detta ger den enskilde en bättre
överblick över den förväntade ekonomiska si-
tuationen vid pensioneringen.

3.1 Omfattning

Budgetåret 1998 omfattar utgiftsområdet folk-
pension i form av ålderspension och efterlevan-
depension till vuxna och pensionstillskott till
sådana pensioner samt bostadstillägg till folkpen-
sionärer.

3.1.1 Förändringar inom utgiftsområdet
med anledning av
älderspensionsreformen

Som en del av beslutet om det reformerade pen-
sionssystemet, har riksdagen beslutat om vissa
principer för ålderspensionssystemets finansie-
ring (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13,
rskr. 1997/98:315). Detta innebär bl.a. föränd-
ringar vad gäller kostnadernas fördelning mellan
statsbudgeten och den Allmänna pensionsfon-
den (AP-fonden). Vidare skall pensions-
grundande förmåner beläggas med statlig ålders-
pensionsavgift.

Som en effekt av riksdagens beslutade föränd-
ringar omfattar utgiftsområdet fr.o.m. budgetåret
1999 folkpension till ålderspensionär som inte
har rätt till tilläggspension, folkpension och
tilläggspension i form av efterlevandepension till
vuxna, pensionstillskott till såväl ålderspension
som till efterlevandepension, bostadstillägg till
pensionärer samt delpension.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

Utgifterna för folkpension i form av ålders-
pension, som uppbärs av personer som också har
rätt till ålderspension från ATP-systemet, kom-
mer att belasta AP-fonden och därmed föras
över från statsbudgeten till ålderspensionssys-
temet vid sidan av statsbudgeten, tidigare
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbud-
geten.

Utgifterna för tilläggspension i form av efter-
levandepension skall inte längre belasta AP-fon-
den utan flyttas över till statsbudgeten. Utgifter-
na för folkpension och tilläggspension i form av
efterlevandepension skall finansieras med efter-
levandepensionsavgiften.

Övriga förmåner inom utgiftsområdet skall
finansieras med allmänna skattemedel. I beräk-
ningen för anslaget delpension ingår även ut-
gifter för statliga ålderspensionsavgifter.

Från och med år 1999 byter basbeloppet namn
till prisbasbeloppet. Fortsättningsvis kommer
emellertid benämningen prisbasbeloppet att
användas även för tid före år 1999.

För ytterligare information kring ålderspen-
sionsreformens påverkan på statsbudgeten hän-
visas till bilaga 3, volym 1.

Tabell 3.1 Överföringar och statliga ålderspensionsavgifter
inom utgiftsområdet år 1999__________________________

Miljoner kronor

	Överföringar från anslag	Överföringar till anslag	Pensions- avgift
Ålderspensioner	41 682	0	0
Efterlevandepensioner till vuxna	0	12 262	0
Bostadstillägg till pensionärer	0	0	0
Delpension¹	0	0	12
' Anslaget delpension är nytt under utgiftsområdet

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Utgifterna för ålderspensioner från folkpensio-
neringen år 1998 minskar till följd av att allt färre
får pensionstillskott vilket i sin tur beror på att
andelen pensionärer med ATP växer. Pensions-
tillskott utbetalas i dag till ungefär 22 procent av
alla folkpensionärer. Antalet ålderspensionärer
har ökat något till följd av bl.a. fler förtida uttag
av ålderspension.

Utgifterna för efterlevandepensioner minskar
år 1998 med ungefär 40 procent, vilket beror på
att inkomstprövningen av änkepensionens folk-
pensionsdel inte fick fullt genomslag i budgeten
år 1997. Som en effekt av inkomstprövningen
sjunker antalet personer med änkepension från
folkpensioneringen.

Anslaget bostadstillägg till pensionärer (BTP)
omfattar bostadstillägg till både förtids- och
ålderspensionärer. Utgifterna för BTP har
sjunkit sedan år 1993, men förväntas öka något
under år 1998 på grund av att ersättningsnivån
återställts till 85 procent. Förtidspensionärerna
utgör i antal ungefär 25 procent av alla folkpen-
sionärer som uppbär BTP och tar i anspråk mot-
svarande del av utgifterna. Sammantaget har
antalet pensionärer med bostadstillägg minskat
successivt. Det totala antalet har mellan åren
1997 och 1998 minskat med 20 000 personer
eller ca 5 procent. Under samma period har
däremot antalet förtidspensionärer med bostads-
tillägg ökat.

Efter de regeländringar som gjordes inom del-
pensionssystemet den 1 juli 1994 har antalet ny-
tillkomna delpensionärer minskat väsentligt och
kostnaderna sjunkit.

3.2 Utgiftsutveckling

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Anslag

1998

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

63 134

62 701

62 658

34 315

33 753

33 477

Förändringar

Genomförda

- Ersättningsnivån för bostadstillägg har höjts
från 83 procent till 85 procent.

- Den nedre åldersgränsen för uttag av ålders-
pension har höjts från 60 till 61 år.

- Tidpunkterna för utbetalning av pension har
tidigarelagts till den 18 respektive den 19 i
varje månad.

- Sammanboende har likställts med makar vid
beräkning av bostadstillägg.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

- Vid beräkning av bostadstillägg till pensio-
närer som har sin bostad i särskild boende-
form beaktas privatbostaden - om den utgör
permanentbostad för den andra maken - inte
längre vid inkomstprövningen.

- Privat pensionssparande räknas inte längre till
förmögenheten vid inkomstprövning av folk-
pension i form av änkepension.

- Utbildningsbidrag som utges vid arbets-
marknadsutbildning skall fortsättningsvis an-
ses som inkomst vid beräkning av bostads-
tillägg-

Beslutade

- Ett nytt ålderspensionssystem skall införas
från och med år 1999.

- Prisbasbeloppet för år 1999 skall beräknas
utifrån 100 procent av prisförändringen.

- Prisbasbeloppet skall från och med år 1999
minskas med endast 1 procent och från och
med år 2000 inte minskas alls vid beräkning av
pensionsförmåner m.m.

- Delpension skall ej kunna nybeviljas efter ut-
gången av år 2000.

- Små pensionsbelopp utbetalas i efterskott.

Föreslagna

- Prisbasbeloppet skall från och med år 1999
inte längre minskas vid beräkning av bl.a. pen-
sionsförmåner.

- Ersättningsnivån för bostadstillägg höjs från
och med år 1999 från 85 procent till 90 pro-
cent.

- Kommunerna ges fortsatt möjlighet att betala
ut kommunalt kompletteringsbelopp till det
statliga bostadstillägget under åren 1999 och

2000.

Mål för år 1999

Målet för utgiftsområdet är att ge ekonomisk
trygghet till äldre och efterlevande.

Prioriteringar

- Regeringen anser att omsorgen om äldre är
ett av de viktigaste välfärdspolitiska områ-
dena. Att ge de äldre en ekonomisk trygghet
som tillgodoser ett rimligt och grundläggande
konsumtionsbehov och tillgång till bostad

med tillfredsställande standard är således av
mycket stor vikt.

— Regeringen har initierat flera utredningar och
studier för att bättre informera sig om de äld-
res situation i Sverige - speciellt efter nittio-
talets lågkonjunktur.

- Regeringen anser också att det är viktigt med
regelbundna möten med Pensionärskom-
mittén - vilken fungerar som länk mellan
pensionärerna och regeringen - samt att ut-
veckla arbetet i det nationella äldrerådet.

3.3 Resultatbedömning

Målet för utgiftsområdet år 1998 var att ge eko-
nomisk trygghet till äldre som tillgodoser ett
rimligt och grundläggande konsumtionsbehov
och tillgång till en bostad med tillfredsställande
standard. Pensionssystemet skall vara långsiktigt
stabilt och pålitligt, oavsett förändringar i om-
världen.

3.3.1 Tillstånd och utveckling

Regeringen konstaterar nu att den ekonomiska
utvecklingen har vänt. De offentliga finanserna
har sanerats. Inflationen har nedbringats till en
varaktigt låg nivå och bytesbalansen visar växan-
de överskott. Det finns därmed utrymme för
vissa förbättringar. Det finansiella läget i om-
världen kräver dock en fortsatt stram budget-
disciplin.

Prisbasbeloppet

Utvecklingen av ålders-, efterlevande- och del-
pensioner följer prisbasbeloppet och därmed
normalt utvecklingen av konsumentprisindex
(KPI). I så måtto är pensionerna värdebe-
ständiga. Till följd av de omfattande åtgärder
som varit nödvändiga för att sanera statens finan-
ser har emellertid även pensionsområdet varit
föremål för besparingar. De största besparing-
arna inom utgiftsområdet har skett genom
förändringar av prisbasbeloppet. År 1992 be-
slutade riksdagen att prisbasbeloppet från och
med år 1993 skulle reduceras med 2 procent vid
beräkning av pensionerna. År 1995 beslutade
riksdagen att prisbasbeloppet inte skulle räknas
upp fullt ut.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

Hur dessa besparingar har påverkat prisbas-
beloppet redovisas i tabellen nedan.

ITabell 3.2 Prisbasbeloppets utveckling 1
Kronor	Förhöjt prisbas- belopp	Andel av prisför- ändring som på- verkat PBB	Prisbas- belopp	Prisbas- beloppet reducerat med 2 %
1993	-	-	34 000	33 712
1994	-	-	35 200	34 496
1995	36 000	0,6	35 700	34 986
1996	36 800	0,6	36 200	35 476
1997	37 000	0,6	36 300	35 574
1998	37 100	0,8	36 400	35 672
1999	37 200	1,0	36 400

Under budgetåret 1998 har prisbasbeloppet räk-
nats upp med 80 procent av KPI-förändringen,
vilket innebär att pensionerna realt har minskat
något. Åren 1993 och 1994 var skillnaden 2 pro-
cent för att mellan åren 1995 och 1998 öka till 4
procent. Inför år 1999 har riksdagen beslutat att
prisbasbeloppet åter skall räknas upp med hela
KPI-förändringen vilket ger ett prisbasbelopp på
36 400 kronor. Vidare föreslår regeringen att
prisbasbeloppet inte längre skall minskas vid be-
räkning av pensionsförmåner m.m. Dessa för-
bättringar kommer att innebära stora ekono-
miska fördelar för pensionärerna.

Gender

Som en del av Socialdepartementets gender-
program för social välfärd skall RFV på uppdrag
av regeringen analysera förslag och verksamhet
inom socialförsäkringen utifrån båda könens ut-
gångspunkter. I rapporten En socialförsäkring
för kvinnor och män - en kartläggning ur ett
genderperspektiv (RFV redovisar 1998:1)
konstaterar RFV att det finns stora ekonomiska
skillnader mellan kvinnliga och manliga ålders-
pensionärer vad gäller ersättningarna från social-
försäkringen. RFV skriver vidare att denna situa-
tion bland annat speglar hur arbetsmarknad och
familjemönster sett ut för de generationer som i
dag uppbär pension.

Allmän tilläggspension

Av ålderspensionärerna har i dag ca 83 procent
både folkpension och ATP. Bland 65-åringarna
är andelen med ATP så hög som 94 procent. Den
totala andelen pensionärer med ATP växer med
ungefär en procentenhet per år. Det finns dock

stora skillnader mellan kvinnliga och manliga
ålderspensionärers ATP. Av dagens alla ålders-
pensionärer har 73 procent av kvinnorna ATP
jämfört med 96 procent av männen. I ålders-
gruppen 65—70 år har ca 90 procent av kvinnorna
och 97 procent av männen ATP. I gruppen över
90 år har endast ca 35 procent av kvinnorna men
drygt 90 procent av männen ATP.

Nivån på den pension som betalas ut från
tilläggspensioneringen beror på den pensionera-
des tidigare förvärvsinkomster samt på antalet år
personen intjänat ATP. Också här finns stora
skillnader vad gäller kvinnor och män. Den
genomsnittliga ATP-poängen för dagens alla
pensionärer är 2,4 för kvinnor och 4,4 för män.
Antalet intjänandeår, det krävs trettio år för full
ATP, skiljer sig också åt mellan kvinnor och
män. För åldersgruppen 65-70 år är skillnaden ca
5 år.

Pensionstillskott

Antalet ålderspensionärer med pensionstillskott
(PTS) minskar stadigt med drygt 20 000 per år,
eller ca 7 procent. Den huvudsakliga anledningen
är ATP-systemets mognad. I december 1997 er-
höll ungefär 350 000 eller ca 22 procent av
ålderspensionärerna PTS. Detta är en minskning
med 160 000 personer sedan år 1990. En majori-
tet av dessa är kvinnor. Av de kvinnliga ålders-
pensionärerna erhåller 33 procent PTS jämfört
med 7 procent av de manliga. Detta är en minsk-
ning med ca 30 procent för båda grupperna sedan
år 1990. I dag uppbär ca 130 000 kvinnor och
16 000 män maximalt PTS. Hur antalet ålders-
pensionärer med PTS har förändrats över tiden
redovisas i diagrammet nedan.

Diagram 3.1

Utvecklingen av antal ålderspensionärer med PTS åren 1990 -1997

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

Efterlevandepension

Reglerna för efterlevandepensionen har föränd-
rats kraftigt under senare år. Den 1 april 1997
infördes inkomstprövning av folkpension i form
av änkepension. Detta ledde till att antalet utbe-
talda änkepensioner sjönk från ca 49 000 till ca
18 500, dvs. med ca 60 procent. Denna minsk-
ning innebar dock inte att motsvarande antal
änkor förlorade sin folkpension. Anledningen är
att många av de berörda änkorna samtidigt var
berättigade till folkpension i form av förtidspen-
sion. Detta resulterade i att ungefär 5 000 änkor
under år 1997 i stället erhöll folkpension i form
av förtidspension.

Antalet änkepensioner har fortsatt att sjunka.
I september 1998 utbetalades ca 16 000 änkepen-
sioner från folkpensioneringen. Det sjunkande
antalet beror på att de äldre änkorna förlorar
rätten till folkpension i form av änkepension när
de erhåller egen folkpension i form av ålderspen-
sion. Det är dessa änkor som har de lägsta in-
komsterna och som fått behålla hela eller delar av
sin folkpension i form av änkepension. Många av
de änkor som i dag nybeviljas änkepension enligt
övergångsreglerna har så höga inkomster att
folkpension i form av änkepension reduceras till
noll. Antalet änkor med folkpension i form av
änkepension antas fortsätta sjunka.

Omställningspensionen förkortades från och
med den 1 januari 1997 från tolv månader till sex
månader. Detta har lett till att antalet personer
med omställningspension minskat under år 1997,
från 2 340 till 1 110. Antalet har under år 1998
stabiliserat sig på en nivå kring 1 000 förmåns-
tagare. Antalet antas dock öka under de närmaste
åren.

Förlängd omställningspension infördes den 1
januari år 1990 och kan utbetalas upp till tolv år.
Antalet personer som omfattas av förmånen ökar
därför fortfarande. Antalet utbetalningar har
under år 1997 ökat från 2 620 till 3 120. I
september 1998 utbetalades förlängd omställ-
ningspension till 3 240 personer.

Bostadstillägg till pensionärer

Andelen pensionärer berättigade till bostads-
tillägg sjunker sedan flera år. Detta beror dels på
ATP-systemets mognad, dels på regeländringar.
År 1990 erhöll 29 procent av ålderspensionärerna
bostadstillägg till pensionärer (BTP). Av dessa
var 38 procent kvinnor och 16 procent män. I
december 1997 erhöll 25 procent av ålderspen-
sionärerna BTP, 35 procent av kvinnorna och 11
procent av männen. Ungefär 80 procent av

dagens BTP-tagare är kvinnor. Detta är en ök-
ning av den kvinnliga andelen sedan år 1990 med
fyra procentenheter. Majoriteten av dessa är en-
samstående eller änkor. Av de förtidspensionärer
som erhöll BTP, ca 25 procent av förmåns-
tagarna, var ca 56 procent kvinnor och 44
procent män. Hur antalet ålderspensionärer med
BTP har förändrats över tiden redovisas i dia-
grammet nedan.

Diagram 3.2

Utvecklingen av antalet ålderspensionärer med BTP åren 1990 -1997

Särskilt bostadstillägg till pensionärer
Utvecklingen av särskilt bostadstillägg till pen-
sionärer (SBTP) är starkt beroende av utveck-
lingen av BTP och speglar BTP-reglernas fördel-
ningsmässiga effektivitet. När bostadskostnads-
gränserna höjs i BTP minskar antalet SBTP-
tagare. Samtidigt gäller också att antalet SBTP-
tagare ökar vid oförändrade bostadskostnads-
gränser. Detta beror på att boendekostnads-
höjningar leder till att fler pensionärer når en bo-
stadskostnad som inte täcks enligt BTP-reglerna.
I januari 1998 hade 22 procent av BTP-tagarna en
boendekostnad över BTP:s övre gräns på 4 000
kronor per månad. Av de drygt 39 000 personer,
8 procent av BTP-tagarna, som erhöll SBTP hade
ca 30 procent en boendekostnad över 5 000
kronor per månad. Antalet SBTP-tagare har ökat
från ca 8 000 personer vid förstatligandet av BTP
år 1995 till ca 42 000 personer i augusti 1998.
Samtidigt har antalet BTP-tagare sjunkit från
591 000 till 494 000 personer.

Delpension

Den 1 juli 1994 ändrades reglerna inom delpen-
sionsförsäkringen. Detta innebar att omfattning-
en av den arbetstidsminskning som kom-
penserades genom delpension minskade till tio
timmar och att försäkringens kompensations-
grad sänktes från 65 procent till 55 procent. An-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

talet nybeviljade delpensioner har därefter
minskat väsentligt, till ca 850 per år. Detta
medför att det totala antalet delpensionärer
sjunker. I slutet av år 1994 uppbar drygt 50 000
personer delpension. År 1997 hade antalet
sjunkit till 13 600 och i slutet av år 1998 beräknas
antalet vara nere i ungefär 6 600. Regeländ-
ringarna innebär också att den genomsnittliga
delpensionsnivån sjunker.

3.3.2 De viktigaste statliga insatserna och
deras effekter

Beslut om reformerat ålderspensionssystem

I juni 1998 fattade riksdagen beslut om att införa
ett nytt system för ålderspensionering (prop.
1997/98:151 och prop. 1997/98:152, bet.
1997/98:SfU13 och SfU14, rskr. 1997/98:315
och 320). De grundläggande principerna för det
reformerade pensionssystemet kan sammanfattas
i följande sju hörnstenar:

- livsinkomsten skall ligga till grund för pen-
sionen - 18,5 procent av pensionsunderlaget
kommer på sikt att avsättas

- grundtrygghet i form av garantipension

- koppling till landets ekonomiska tillväxt

- stabilt system

- rörlig pensionsålder från 61 år och uppåt

- tid med små barn, värnplikt och högre studier
är pensionsgrundande

- den nya pensionen införs successivt från år
1999 och de första utbetalningarna sker år

2001.

Beslutet innefattar också en avveckling av del-
pensionssystemet. Efter utgången av år 2000
skall delpension inte kunna nybeviljas eller ökas.
Det innebär att år 2004 blir det sista året som
delpension kommer att utbetalas.

Ersättningsnivån i BTP höjs från 83 procent till

85 procent

BTP ersätter i dag boendekostnader upp till
4 000 kronor per månad. Den 1 januari 1998
höjdes ersättningsnivån från 83 procent till 85
procent av boendekostnaden. Denna höjning
innebär att den maximala månadsersättningen,
som mest ökar med närmare 80 kronor per
månad. Vid den genomsnittliga boende-

kostnaden på 3 200 kronor per månad ökar BTP
med 62 kronor per månad. Den höjda
ersättningsnivån kommer att öka utgifterna för
BTP i år med ungefär 300 miljoner kronor, vilket
överensstämmer med vad som beräknades i
budgetpropositionen för år 1998. I denna
beräkning har hänsyn tagits till att förändringen
ger minskade kostnaderna för SBTP.

Den nedre åldersgränsen för uttag av ålderspension
höjs från 60 till 61 år

Den 1 januari 1998 höjdes den nedre åldersgrän-
sen för uttag av ålderspension från 60 till 61 år.
Syftet med regeländringen var att undvika
komplikationer år 2001, då pensionerna för dem
födda år 1938 eller senare skall räknas om enligt
reformerade regler. Skulle de tidigare reglerna
fortsatt att gälla, så hade en person född år 1938 -
som således fyller 60 år 1998 - kunnat ta ut sin
ålderspension innan det reformerade pensions-
systemet trätt i kraft år 1999. Förslaget innebär
för år 1998 en minskning av utgifterna för an-
slaget ålderspensioner med ungefär 55 miljoner.

3.3.3 Regeringens slutsatser

Saneringsprogrammet har varit mycket om-
fattande och övergripande syftat till att komma
till rätta med underskottet i statens finanser. Alla
åtgärder - såsom reduceringen av prisbasbe-
loppet, inkomstprövningen av änkepensionerna
m.m. - har alltså syftat till att bidra till sane-
ringen. Åtgärderna har dock varit av olika ka-
raktär och i många fall också av strukturell art.

Eftersom utvecklingen av statens finanser nu
har vänt, föreslår regeringen riksdagen - med
start från och med den 1 januari 1999 - att pris-
basbeloppet inte längre skall minskas med 2 pro-
cent vid beräkning av pensionsförmåner m.m.
samt att ersättningsnivån i bostadstillägget höjs
från 85 procent till 90 procent. Regeringen anser
dock att inkomstprövningen av änkepensionen
är av strukturell art varför gällande regler behålls.

Vissa lättnader beträffande inkomstpröv-
ningen av änkepensionen har dock gjorts. Som
exempel på detta undantogs den 1 januari 1998
pensionsförsäkringar och pensions sparkonton
från inkomstprövningen. Dessutom kommer en
höjd ersättningsnivå i bostadstillägget och en
uppräkning av pensionerna med prisbasbeloppet
att komma änkorna tillgodo.

På grund av den kärva situation som uppstått
som en effekt av nittiotalets kris kommer en

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

fortsatt undersökning och analys av ålderspen-
sionärers och efterlevandes levnadsförhållanden
att prioriteras.

En särskild utredare har fått i uppdrag att
senast i januari 1999 lämna förslag till konstruk-
tion av en fullt ut beskattad övergångsvis garan-
tipension. Denna skall gälla för de ålderspensio-
närer som inte kommer att omfattas av regel-
systemet för garantipension inom det reforme-
rade ålderspensionssystemet. I och med att detta
system införs försvinner för ålderspensionärer
det särskilda grundavdraget. Den under år 1998
påbörjade utredningen av regelsystemet för in-
komstprövning av BTP, med beaktande bl.a. av
kraven på anpassning till de reformerade ålders-
och förtidspensionssystemen, ska avslutas under
våren 1999. Utredningen av efterlevande-
pensioner, vilken också skall beakta kraven på
anpassning till ålders- och förtidspensions-
systemen överlämnade sitt betänkande Efter-
levandepension En anpassning till det reforme-
rade ålderspensionssystemet (SOU 1998:120) till
regeringen den 1 oktober 1998. För alla
utredningarna gäller att propositioner avses att
lämnas till riksdagen under år 1999.

3.4 Förslag till vissa regeländringar

Prisbasbeloppet skall inte längre minskas vid be-
räkning av pensionsförmåner m.m.

Regeringens förslag: Beräkning av folk- och
tilläggspension i form av ålderspension, förtids-
pension, efterlevandepension och barntillägg en-
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, pen-
sionstillskott enligt lagen (1969:205) om pen-
sionstillskott, delpension enligt lagen (1979:84)
om delpensionsförsäkring skall från och med år
1999 beräknas utifrån ett prisbasbelopp som inte
har minskats. Vidare föreslås att ett icke minskat
prisbasbelopp skall ligga till grund för
beräkningen av det särskilda grundavdraget enligt
kommunalskattelagen (1928:370) och för
skyldigheten att lämna självdeklaration enligt
lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter.

Skälen för regeringens förslag: I den uppgörelse
som år 1992 träffades mellan den dåvarande rege-
ringen och det socialdemokratiska arbetarepar-
tiet, med målet att stabilisera den svenska eko-

nomin i ett akut statsfinansiellt läge, beslutades
om sänkta ersättningsnivåer inom pensionsom-
rådet (prop. 1992/93:116, bet. 1992/93:SfU9,
rskr. 1992/93:157). Sänkningen innebar att er-
sättningsnivåerna för vissa pensionsförmåner
m.m., från och med år 1993, beräknades utifrån
prisbasbeloppet minskat med 2 procent. Rege-
ringen konstaterade i början av år 1998 att eko-
nomin hade stabiliserats. Budgetunderskottet
hade sjunkit och ekonomin var på väg åt rätt håll.
Regeringen föreslog därför att ersättningsni-
våerna inom pensionsområdet år 1999 skulle be-
räknas utifrån prisbasbeloppet minskat med en
procent och fr.o.m år 2000 utifrån prisbasbe-
loppet (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98: FiU20,
rskr. 1997/98:318).

Regeringen konstaterar nu att ekonomin går
bättre än förväntat. De offentliga finanserna har
sanerats. Inflationen har nedbringats till en var-
aktigt låg nivå och bytesbalansen visar växande
överskott. Regeringen föreslår därför att ersätt-
ningsnivåerna redan fr.o.m. år 1999 skall beräk-
nas utifrån hela prisbasbeloppet. Detta innebär
därmed att återgången till att beräkna pensio-
nerna utifrån ett prisbasbelopp utan minskning
tidigareläggs.

Regeringens förslag innebär att pensionerna
kommer att höjas med drygt en procent år 1999
utöver vad som tidigare beslutats. Förslaget på-
verkar anslag på flera utgiftsområden samt
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbud-
geten.

De största utgiftsförändringarna redovisas
nedan:

Tabell 3.3 Utgiftsförändringar år 1999 på grund av åter-
gången till det icke minskade prisbasbeloppet__________

Miljoner kronor
UOIO	A2 Förtidspensioner + A3	468
U01I	Al Ålderspensioner	115
U011	A2 Efterlevandepensioner till vuxna	127
U011	A4 Delpension	2
U012	A4 Barnpensioner	10
	Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten	1 352
Totalt		2 074

Totalt ökar utgifterna på statsbudgeten samt
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbud-
geten budgetåret 1999, utöver vad som tidigare
beslutats, med ca 2 074 miljoner brutto, vilket
motsvarar ca 1 483 miljoner netto.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

Höjd kompensationsgrad för bostadstillägg till
pensionärer (BTP)

Regeringens förslag: Den del av bostadskostnaden
inom intervallet 100 - 4 000 kronor per månad
som kan ersättas med bostadstillägg höjs till 90
procent från och med den 1 januari 1999.

Förlängning av möjligheterna för kommunerna att
betala ut kompletterande bostadstillägg

Regeringens förslag: Kommunerna ges fortsatt
möjlighet att betala ut kompletterande bostads-
tillägg till det statliga bostadstillägget under åren
1999 och 2000.

Skälen för regeringens förslag: Den 1 januari
1995 infördes statliga regler för bostadstillägg till
pensionärer (BTP), som ersatte det tidigare
kommunala bostadstillägget (KBT). De nya reg-
lerna innebar att bostadstillägg lämnades med 85
procent av bostadskostnaden mellan 100 kronor
och 4 000 kronor per månad.

Det kärva ekonomiska läget under åren 1995
och 1996 ledde till att regeringen år 1997 - som
en del av saneringsprogrammet - föreslog en
sänkning av ersättningsnivån från 85 procent till
83 procent (prop. 1996/97:1). Under år 1997
stabiliserades den svenska ekonomin varför rege-
ringen föreslog riksdagen att ersättningsnivån
skulle återställas till den ursprungliga. Den
1 januari 1998 höjdes därför ersättningsnivån
från 83 procent till 85 procent. Denna höjning
var ett första steg för att förbättra levnads-
förhållandena för pensionärer med små margi-
naler.

Pensionärskollektivet har tagit ett stort ansvar
för att föra Sverige ut ur krisen. Utvecklingen av
statens finanser har nu vänt. Pensionärerna skall
därför få del av denna framgång. Regeringen
föreslår därför att ersättningsnivån i bostads-
tillägget höjs från 85 procent till 90 procent.

Denna förändring påverkar ekonomin positivt
för de ca 500 000 pensionärer med de minsta
ekonomiska marginalerna. Förändringen innebär
att nivån för den högsta ersättningen höjs med ca
195 kronor per månad, från 3 315 kronor per
månad till 3 510 kronor per månad. Den genom-
snittliga höjningen av bostadstillägget blir 120
kronor per månad. Den föreslagna förändringen
kommer varaktigt öka kostnaderna för anslaget
med ca 720 miljoner kronor per år, eller ungefär

7,5 procent. Denna förändring minskar kraftigt
trycket på det särskilda bostadstillägget till pen-
sionärer (SBTP).

Skälen för regeringens förslag: År 1995 förstat-
ligades bostadsstödet till pensionärer. Det re-
formerade systemet medförde omfördelningar
mellan pensionärerna, varför vissa övergångs-
bestämmelser infördes. Övergångsbestämmel-
serna innebär att en kommun med egna medel
får ge kompletterande stöd till pensionärer ut-
över det bostadstillägg som anges i lagen. Detta
kompletterande bostadstillägg får betalas ut
under åren 1995 till 1998.

Kommunalt bostadstillägg (KBT) tillkom för
över 30 år sedan. Reglerna har ofta varit föremål
för kritik och ändringar i regelsystemet har också
varit vanliga. I sina huvuddrag har systemet dock
förblivit detsamma. Alltsedan KBT-reglernas
tillkomst har den vanligaste kritiken gällt de va-
rierande KBT-nivåerna mellan kommunerna.
Skillnaderna har varit så stora att det kunnat
skilja ett par tusen kronor i månaden i utgående
KBT för pensionärer som bor i två olika kom-
muner. År 1991 tillsatte den dåvarande rege-
ringen en kommitté med uppgift att se över hela
systemet med kommunala bostadstillägg (dir.
1991:25). Kommittén antog namnet KBT-utred-
ningen. KBT-utredningen avlämnade i april 1992
sitt slutbetänkande Bostadsstöd till pensionärer
(SOU 1992:21), där ett nytt system för bostads-
stöd föreslogs. Hösten 1992 gjorde regeringen
bedömningen att ett förstatligande av bostads-
stödet inte kunde genomföras förrän 1 januari
1995, med övergångsbestämmelser under perio-
den 1995 till 1998, vilket föreslogs riksdagen i
prop. 1993/94:173.

En särskild utredare har fått i uppdrag att se
över och modernisera det nuvarande systemet
för inkomstprövning med hänsyn till pensions-
reformen (S 1997:25). De nya ålderspensionerna
kommer att börja betalas ut från och med den
1 januari 2001 istället för från och med den
1 januari 1999 som tidigare planerats. Regeringen
föreslår därför en förlängning av kommunernas
möjlighet att betala ut kompletterande bostads-
tillägg under åren 1999 och 2000.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

3.5 Skatteavvikelser

Samhällets stöd inom utgiftsområde 11 Ekono-
misk trygghet vid ålderdom redovisas i huvudsak
som anslag på statsbudgetens utgiftssida. Vid
sidan av de stöd som redovisas via anslag finns
dock även stöd på statsbudgetens inkomstsida i
form av olika särregler i skattelagstiftningen.
Dessa stöd brukar betecknas som saldopå-
verkande skatteavvikelser. De kan t.ex. syfta till
att påverka hushållens och företagens inkomster
eller priser. Skatteförmånerna kan vara motive-
rade av fördelningspolitiska eller andra skäl. Om
en sådan förmån på budgetens inkomstsida
slopas leder detta till en budgetförstärkning för
den offentliga sektorn.

En brist i den traditionella redovisningen av
anslag gäller den samtidiga förekomsten av
skattepliktiga och icke skattepliktiga transfere-
ringar på budgetens utgiftssida. Blandningen av
skattepliktiga och icke skattepliktiga transfere-
ringar medför att kostnaden för dessa stöd inte är
direkt jämförbara.

I tabellen anges bl.a. hur mycket bostads-
tilläggen till pensionärer skulle behöva höjas för
att hushållens disponibla inkomster inte ska på-
verkas av en skattebeläggning. Skattebefrielsen
för olika offentliga transfereringar brukar be-
tecknas som icke saldopåverkande skatteavvikel-
ser.

ITabell 3.4 Skatteavvikelser \|
Miljarder kronor Namn på skatteawikelsen	Skatteav- vikelse brutto 1998	Skatteav- vikelse brutto 1999	Skatteav- vikelse netto 1998	Skatteav- vikelse netto 1999
Saldopåverkande avvikelser
Pensionskostnader för arbetstagare	2,69	1,59	1,47	0,90
Avdrag för pen- sionspremier	2,14	1,89	1,17	1,07
Avsättning till per- sonalstiftelser
Avkastningsskatt	16,25	15,92	11,37	11,14
S:a saldopåver- kande avvikelser	21,08	19,4	14,01	13,11
Icke saldopå- verkande avvikelser
Bostadstillägg till pensionärer (BTP)	3,96	3,82	0,00	0,00
Särsk. grundavdrag för pensionärer	15,62	15,28	0,00	0,00
Delpension	0,04	u	0,00	u
S=a icke saldopå- verkande avvikelser	19,56	19,1	0,00	0,00

3.5.1 Saldopåverkande avvikelser

Pensionskostnader för arbetstagare

Enligt kommunalskattelagen skall arbetsgivarens
kostnader inte tas upp till beskattning hos ar-
betstagaren om kostnaderna avser tryggande av
pension genom avsättning eller pensionsförsäk-
ring inom vissa ramar. Eftersom avsättningen
utgör ersättning för utfört arbete ligger ersätt-
ningen till grund för särskild löneskatt. Skatteav-
vikelsen vad gäller inkomstskatten beror på skill-
naden i marginalskatter vid avsättning och
utbetalning av pension.

Avdrag för pensionspremier

Avdrag får göras för erlagda pensionspremier.
Avdragen är begränsade beloppsmässigt och får i
normalfallet ej överstiga ett halvt prisbasbelopp
eller 10 procent av inkomsten. Om marginal-
skatten vid utbetalningen av pensionen är lägre
än vid inbetalningen av premien uppstår en av-
vikelse. Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

Avsättning till personalstiftelser

Arbetsgivare har rätt att göra avdrag för medel
som avsatts till personalstiftelse för tryggande av
pensionsutfästelse. Visst undantag finns för få-
mansföretag med mindre än 30 årsarbetskrafter.
Stiftelsen är mer förmånligt beskattad än nä-
ringsidkaren. Skatteawikelsen avser inkomst-
skatt.

Avkastningsskatt

Avkastningen på medel reserverade för pensions-
ändamål beskattas lägre än annan avkastning på
kapital. Awikelsen uppkommer dels i närings-
verksamhet, genom bolagens egna reserveringar
och fonderingar i försäkringsbolag, dels i kapital
genom det individuella pensionssparandet.
Skattesatsen är satt till 15 procent på en scha-
blonberäknad avkastning.

3.5.2 Icke saldopåverkande avvikelser

Bostadstillägg till pensionärer BTP
Ersättningen är skattefri. Skatteawikelsen avser
inkomstskatt.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

\|Tabell 3.5 Utgiftsutvecklingen \|
Miljoner kronor (löpande priser)	Utfall 1997	Anslag 1998	Utgifts- prognos 1998	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
Al Ålderspensioner	52 886	52 492	52 670	11 536	10 821	10 241
A2 Efterlevandepensioner till vuxna	793	555	479	12 734	13 128	13 597
A3 Bostadstillägg till pensionärer	9 455	9 654	9 509	9 841	9 702	9 514
A4 Delpension				204'	102'	125'
Totalt för utgiftsområde 11	63134	62 701	62 658	34 315	33 753	33 477

¹ I beloppet ingår statlig ålderspensionsavgift

Särskilt grundavdrag för pensionärer
Grundavdraget för skattskyldiga med folkpen-
sion (förtidspension, änkepension mm) avviker
från det grundavdrag som aktiva skattskyldiga är
berättigade till. Det särskilda grundavdraget är
lika med folkpension plus pensionstillskott och
reduceras med ökad pensionsinkomst. Avdraget
kan dock aldrig vara lägre än det avdrag som ak-
tiva skattskyldiga erhåller. Syftet med avdraget är
att garantera pensionären ett visst belopp efter
skatt. Avvikelsen avser inkomstskatt.

Delpension

Delpensionen är en skattepliktig och pensions-
grundande ersättning. Skatteawikelsen avser den
del av arbetsgivaravgifterna som avser allmän
tilläggspension. I och med att statlig ålderspen-
sionsavgift införs på delpensionen fr.o.m.
1 januari 1999 kommer skatteawikelsen att upp-
höra fr.o.m. detta datum.

3.6 Anslag

Al Ålderspensioner

Tabell 3.6 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		52 886 000	Anslags- sparande	262 000
1997	Utfall	52 886 000	Anslags- sparande	262 000
1998	Anslag	52 492 000	Utgifts- prognos	52 670 000
1999	Förslag	11 536 000
2000	Beräknat	10 821 000
2001	Beräknat	10 241 000

Anslaget omfattar folkpension i form av ålders-
pension och pensionstillskott, barntillägg till
ålderspension, hustrutillägg samt särskilt pen-
sionstillägg till ålderspensionär som vårdat sjukt
eller funktionshindret barn. Från och med bud-
getåret 1999 ingår inte längre folkpension i form
av ålderspension för dem som också uppbär
tilläggspension, utan utgifterna belastar ålders-
pensionssystemet vid sidan av statsbudgeten.

Anslaget är indelat i två anslagsposter - ålders-
pensioner och särskilda pensionstillägg. Ut-
gifterna för anslaget uppgick år 1997 till 52 886
miljoner kronor. Anslagsbeloppet uppgick för
samma år till 53 148 miljoner kronor. Anslaget
underskreds därmed med 262 miljoner kronor,
dvs. ungefär 0,5 procent av anslaget. Anslaget be-
räknas för år 1998 överskridas med 178 miljoner
kronor eller ca 0,3 procent. Det kvarvarande
anslagssparandet för år 1998 beräknas därmed
uppgå till 84 miljoner kronor.

Anslaget ålderspensioner finansieras via all-
männa skattemedel.

För år 1998 är ålderspension från folkpensio-
neringen för en ogift pensionär 96 procent av
prisbasbeloppet sedan detta minskats med 2 pro-
cent och för en gift pensionär 78,5 procent av
prisbasbeloppet sedan detta minskats med 2 pro-
cent. Ålderspensionär med låg eller ingen ÄTP
får pensionstillskott med maximalt 55,5 procent
av prisbasbeloppet sedan detta minskats med 2
procent. Pensionstillskottet reduceras med ATP-
beloppet krona för krona.

Målet för anslaget är att ge ekonomisk grund-
trygghet till ålderspensionärer.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Riksförsäkringsverket beräknar i budgetunder-
laget utgifterna för anslaget ålderspensioner i
form av folkpension under budgetåret 1999 till
52 959 000 000 kronor. Regeringen delar verkets
bedömning. Omräknat med aktuell befolknings-
prognos, prisbasbelopp och förändringar med
anledning av älderspensionsreformen samt för-
slagen i denna proposition beräknas utgifterna
för budgetåret 1999 till 11 536 000 000 kronor.

Som en effekt av riksdagens beslutade föränd-
ringar omfattar utgiftsområdet fr.o.m. budgetåret
1999 folkpension till ålderspensionär som inte
har rätt till tilläggspension samt pensionstillskott
i form av ålderspension. Utgifterna som förs från
anslaget till ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten redovisas i tabellen nedan.

Tabell 3.7 Överföring av utgifter från anslaget

Tusental kronor	Utgifter som kvarstår inom anslaget	Utgifter som förs från anslaget	Totala utgifter för folkpension
1999	11 536 000	41 682 000	53 218 000
2000	10 821 000	42 499 000	53 320 000
2001	10 241 000	43 734 000	53 975 000

Anslagsposten ålderspensioner står för i stort
sett hela anslaget. Det särskilda pensionstillägget
beräknas under år 1999 kosta ungefär 14 miljoner
kronor.

Utgiftsstyrande faktorer är i första hand pris-
basbeloppsutvecklingen, befolkningsutveckling-
en samt utvecklingen av den genomsnittliga pen-
sionsnivån i ATP-systemet. Eftersom prisbas-
beloppet kommer att ligga kvar på samma nivå
som för år 1998 kommer det i sig inte att påverka
utgifterna. Utgifterna påverkas däremot av att
pensionerna föreslås beräknas på prisbasbeloppet
utan reducering.

Slutsatser

Antalet ålderspensionärer är relativt stabilt. En
svag ökning finns dock, vilket till stor del beror
på att antalet förtida uttag av ålderspension har
ökat under senare år. Man kan även förvänta sig
en svag ökning av den genomsnittliga pensions-

åldern eftersom den nedre åldersgränsen har
höjts från 60 till 61 år för uttag av ålderspension.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 11 536 000 000 kronor anvisas under
anslaget Al Ålderspensioner för år 1999. För
åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
10 821 000 000 respektive 10 241 000 000
kronor.

A2 Efterlevandepensioner till vuxna

Tabell 3.8 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		793 000	Anslags- sparande	64 000
1997	Utfall	793 000	Anslags- sparande	64 000
1998	Anslag	555 000	Utgifts- prognos	479 000
1999	Förslag	12 734 000
2000	Beräknat	13 128 000
2001	Beräknat	13 597 000

Anslaget omfattar folkpension och pensionstill-
skott i form av omställningspension, förlängd
omställningspension, särskild efterlevandepen-
sion och änkepension. Från och med budgetåret
1999 ingår även tilläggspension i form av efter-
levandepension som en del av anslaget.

Utgifterna för anslaget uppgick år 1997 till 793
miljoner kronor. Anslagsbeloppet uppgick för
samma år till 857 miljoner kronor. Anslaget
underskreds därmed med 64 miljoner kronor,
dvs. ungefär 7 procent av anslaget. Anslaget be-
räknas för år 1998 underskridas med 76 miljoner
kronor eller ca 14 procent. Det totala anslags-
sparandet för år 1998 beräknas uppgå till
27 750 000 kronor och därmed överstiga den till-
låtna gränsen på 5 procent av anslaget.

Anslaget finansieras från och med budgetåret
1999 via efterlevandepensionsavgiften.

För år 1998 utges omställningspension, för-
längd omställningspension samt hel särskild
efterlevandepension och oreducerad änkepension
med 90 procent av prisbasbeloppet sedan detta
minskats med två procent. Omställningspension,
förlängd omställningspension samt hel särskild
efterlevandepension från ATP utgör 40 procent
av den avlidnes pension eller 20 procent om barn
med barnpension finns. ATP i form av
änkepension utges med 40 procent av den
avlidnes pension eller med 35 procent om barn
med barnpension finns.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

Den som har låg eller ingen ATP kan dess-
utom få pensionstillskott med högst 61,5 pro-
cent av prisbasbeloppet sedan detta minskats
med två procent.

Målet för anslaget är att ge ekonomisk grund-
trygghet åt efterlevande under en övergångs-
period.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Riksförsäkringsverket beräknar i budgetunder-
laget utgifterna för anslaget efterlevandepension
för vuxna avseende folkpension under budgetåret
1999 till 474 000 000 kronor. Regeringen delar
verkets bedömning. Omräknat med aktuell an-
tagandebild och förändringar med anledning av
älderspensionsreformen samt förslagen i denna
proposition beräknas utgifterna för budgetåret
1999 till 12 734 000 000 kronor.

Som en effekt av riksdagens beslutade för-
ändringar omfattar utgiftsområdet fr.o.m. bud-
getåret 1999 folkpension och tilläggspension i
form av efterlevandepension till vuxna. Utgif-
terna som förs till anslaget från AP-fonden redo-
visas i tabellen nedan.

Tabell 3.9 Överföring av utgifter till anslaget

Tusental kronor

	Totala utgifter	Utgifter som förs till an- slaget (ATP)	Utgifter i form av folkpension
1999	12 734 000	12 262 000	472 000
2000	13 128 000	12 666 000	462 000
2001	13 597 000	13 141000	456 000

ATP och folkpension i form av änkepension står
för ungefär 98 procent av hela anslaget. Den
övriga delen av anslaget består av omställnings-
pension, förlängd omställningspension samt sär-
skild efterlevandepension, där den särskilda
efterlevandepensionen utgör en mycket liten del
av anslaget.

Anslagsunderskridandet beror dels på att
medelbeloppet för änkepensionen har minskat
kraftigare än väntat, dels på en fortsatt minsk-
ning av antalet änkepensioner från folkpensio-
neringen.

De utgiftsstyrande faktorerna för anslaget är
främst prisbasbeloppsutvecklingen samt antalet
kvinnor som är berättigade till änkepension.

Slutsatser

Utgifterna för efterlevandepension har minskat
kraftigt under år 1998 till följd av att inkomst-
prövningen av folkpensionsdelen i form av änke-
pension inte började gälla förrän 1 april 1997.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att 12 734 000 000 kronor anvisas
under anslaget A2 Efterlevandepensioner till
vuxna för år 1999. För åren 2000 och 2001
beräknas anslaget till 13 128 000 000 respektive
13 597 000 000 kronor.

A3 Bostadstillägg till pensionärer

Tabell 3.10 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		9 455 000	Anslags- sparande	515 491
1997	Utfall	9 455 000	Anslags- sparande	515 491
1998	Anslag	9 654 000	Utgifts- prognos	9 509 000
1999	Förslag	9 841 000
2000	Beräknat	9 702 000
2001	Beräknat	9 514 000

Anslaget omfattar bostadstillägg och särskilt bo-
stadstillägg till ålderspensionärer, förtidspensio-
närer samt till personer med efterlevandepension.
Utgifterna för anslaget uppgick år 1997 till 9 455
miljoner kronor. Anslagsbeloppet uppgick för
samma år till 9 970 miljoner kronor. Anslaget
underskreds därmed med 516 miljoner kronor,
dvs. ungefär 5 procent av anslaget. Anslaget be-
räknas för år 1998 underskridas med drygt 145
miljoner kronor eller ca 1,5 procent. Det totala
anslagssparandet för år 1998 beräknas uppgå till
482 700 000 kronor och därmed överstiga den
tillåtna gränsen på 5 procent av anslaget.

Anslaget bostadstillägg till pensionärer finan-
sieras via allmänna skattemedel.

För år 1998 kan BTP utges med maximalt 85
procent av bostadskostnaden mellan 100 kronor
och 4 000 kronor per månad. Bostadstillägget är
helt inkomstprövat och reduceras med 40 pro-
cent av årsinkomsten upp till ett och ett halvt
prisbasbelopp och med 45 procent av inkomsten
däröver. Det särskilda bostadstillägget betalas ut
som en utfyllnad om inkomsten efter det att bo-
stadskostnaden är betald understiger 122 procent
av prisbasbeloppet. Särskilt bostadstillägg betalas
i dessa fall ut upp till denna nivå.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

Målet för anslaget är att garantera personer
med folkpension en skälig levnadsnivå efter det
att en skälig bostadskostnad är betald.

Regeringens överväganden

Reglerna för BTP har ändrats åtskilliga gånger
under senare decennier. I väsentliga delar har
dock principerna för beräkning av årsinkomst
varit oförändrade. KBT-utredningen (SOU
1992:21) föreslog visserligen ett nytt inkomst-
begrepp men detta har inte genomförts i av-
vaktan på det nya ålderspensionssystemet och de
krav detta för med sig. Därutöver är förslag till
nya regler för förtidspension jämte grundskydd
under beredning inom Socialdepartementet
(prop. 1997/98:111). Vidare föreslog utred-
ningen för översyn av inkomstbegreppet inom
bidrags- och socialförsäkringssystemen (IBIS)
(SOU 1997:85) och RFV (S97/4906/F) grund-
läggande förändringar i beräkningen av års-
inkomst för BTP. Är 1998 tillsatte regeringen
därför en utredning (dir. 1997:150) med uppdrag
att se över regelsystemet vid inkomstprövning
för BTP med beaktande av de förslag och krav
som framförts under senare år. Utredningen skall
vara klar under våren 1999.

I anslaget bostadstillägg till pensionärer ingår
bostadstillägg både förtidspensionärer och
ålderspensionärer.

Anslagsunderskridandet beror bland annat på
att antalet ålderspensionärer berättigade till bo-
stadstillägg minskar.

De utgiftsstyrande faktorerna för anslaget är
främst utvecklingen av medelpensionen i ATP-
systemet samt utvecklingen av boendekostna-
derna.

Slutsatser

Förtidspensionärerna uppgår i antal till ungefär
25 procent av alla BTP-tagare och tar i anspråk
ungefär lika stor del av utgifterna. Medan antalet
förtidspensionärer med bostadstillägg ökar, så
minskar antalet ålderspensionärer med bostads-
tillägg. Sammantaget minskar antalet pensionärer
med bostadstillägg successivt.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att 9 841 000 000 kronor anvisas
under anslaget A3 Bostadstillägg till pensionärer
för år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas
medelsbehovet till 9 702 000 000 kronor
respektive 9 514 000 000 kronor.

Resultatinformation

A4 Delpension

Riksförsäkringsverket beräknar i budgetunder-
laget utgifterna för anslaget bostadstillägg till
pensionärer under budgetåret 1999 till
9 363 300 000 kronor. Omräknat med aktuell be-
folkningsprognos, bostadskostnadsindex och
förslagen i denna proposition beräknas utgifterna
för budgetåret 1999 till 9 841 000 000 kronor.

I Budgetpropositionen 1998 (prop. 1997/98:1)
aviserade regeringen att den år 1998 skulle
komma med förslag som varaktigt skulle redu-
cera utgifterna inom anslaget med 120 miljoner
kronor. Ekonomin går nu bättre än förväntat.
Regeringen har därför beslutat att inte lämna
några förslag på besparingar inom anslaget.

Bostadstillägget var tidigare kommunalt men
är sedan den 1 januari 1995 statligt. Utöver bo-
stadstillägg från detta anslag kan en kommun en-
ligt övergångsbestämmelserna t.o.m. år 1998
lämna kompletterande kommunalt bostadstillägg
som helt finansieras av resp, kommun. I augusti
1998 utbetalades sådant kommunalt bostads-
tillägg till 26 500 pensionärer.

Tabell 3.11 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utfall	1 065 423 ¹
1998	Beräknat utgift	599 000 ¹	Utgifts- prognos	579 000
1999	Förslag	204 009
2000	Beräknat	102 000
2001	Beräknat	125 000

'Anvisade medel vid sidan av statsbudgeten

Anslaget omfattar delpension och är nytt under
detta utgiftsområde fr.o.m. budgeten för år 1999.
Anslaget finansieras via allmänna skattemedel.
Delpensionsavgiften har avskaffats fr.o.m. år
1999. Eftersom delpension ger pensionsrätter i
det reformerade ålderspensionssystemet skall an-
slaget belastas med statliga ålderspensionsav-
gifter, se bilaga 3, volym 1.

Utgifterna för delpension uppgick år 1997 till
1 065 miljoner kronor. Utgifterna för år 1998
beräknas underskrida anvisade medel med

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

20 miljoner kronor eller ca 3 procent. De
beräknade kostnaderna för åren 1999 till 2001,
fördelade på förmånsutbetalning och statlig
ålderspensionsavgift, framgår av nedanstående
tabell.

ITabell 3.12 Beräknade utgifter fördelade på förmåns-utbe- 1 Italningar och ålderspensionsavgifter 1
Miljoner kronor	Total kostnad	Förmån	Ålderspensions- avgift
1999	204	192	12
2000	102	96	6
2001	125	118	7

Delpensionsförsäkringen har haft som syfte att
möjliggöra en successiv övergång från förvärvs-
arbetande till livet som pensionär. Efter införan-
det av det reformerade ålderspensionssystemet
finns emellertid inte längre behov av en särskild
delpension. Ålderspensionssystemet i sig ger i
framtiden stort utrymme för uttag av partiell
ålderspension i kombination med fortsatt för-
värvsarbete såväl före som efter 65 års ålder. Del-
pensionssystemet kommer därför att avvecklas.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Regeringen delar verkets bedömning.
Omräknat med aktuellt prisbasbelopp och
inklusive ålderspensionsavgift beräknas
medelsbehovet för budgetåret 1999 till
204 009 000 kronor.

Utgiftsstyrande faktorer för anslaget är,
förutom prisbasbeloppsutvecklingen, utveck-
lingen av antalet pensionstagare och del-
pensionens medelbelopp. År 1994 genomfördes
vissa regeländringar inom delpensionsförsäk-
ringen. Därefter har antalet personer som uppbär
delpension minskat successivt.

Slutsatser

Nytillkomna pensionärer har, på grund av de
ändrade reglerna, ett lägre genomsnittligt pen-
sionsbelopp än tidigare års nytillkomna. Detta
har medfört att delpensionsutbetalningarna har
minskat kraftigt. I samband med att möjligheter-
na att ansöka om delpension upphör fr.o.m. år
2001 kan dock förväntas en viss ökad tillström-
ning av nytillkomna pensionärer år 2000.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att 204 009 000 kronor anvisas under
anslaget A4 Delpension för år 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 beräknas medels-
behovet till 102 000 000 kronor respektive
125 000 000 kronor.

Riksförsäkringsverket beräknar i budget-
underlaget utgifterna för delpension under bud-
getåret 1999 till 191 000 000 kronor.

Ekonomisk trygghet
för familjer och barn

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

Förslag till statsbudget för 1999

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................................5

2 Lagförslag................................................................................................................7

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd.....7

3 Ekonomisk trygghet för familjer och barn...........................................................9

3.1 Omfattning..............................................................................................9

3.1.1 Förändringar inom utgiftsområdet med anledning av

älderspensionsreformen..........................................................................9

3.2 Utgiftsutveckling...................................................................................10

3.3 Resultatbedömning................................................................................10

3.3.1 Tillstånd och utveckling........................................................................11

3.3.2 De viktigaste statliga insatserna............................................................13

3.3.3 Effekter av de statliga insatserna..........................................................13

3.3.4 Regeringens slutsatser...........................................................................13

3.4 Förslag till regeländringar.....................................................................14

3.5 Åtgärder utanför utgiftsområdet..........................................................16

3.6 Anslag.....................................................................................................17

Al Allmänna barnbidrag...................................................................17

A2 Föräldraförsäkring.......................................................................18

A3 Underhållsstöd............................................................................21

A4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner.................27

A5 Barnpensioner..............................................................................27

A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn.....................................28

A7 Pensionsrätt för barnår...............................................................29

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring 2. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
i lagen (1996:1030) om underhållsstöd, utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för

familjer och ham enligt följande uppställ-
ning:

[Anslagsbelopp \|
Tusental kronor Anslag		Anslagstyp	Anslagsbelopp
Al	Allmänna barnbidrag	ramanslag	16 705 000
A2	Föräldraförsäkring	ramanslag	14 829 979
A3	Underhållsstöd	ramanslag	2 473 000
A4	Bidrag till kostnader för internationella adoptioner	ramanslag	24 000
A5	Barnpensioner	ramanslag	967 000
A6	Vårdbidrag för funktionshindrade barn	ramanslag	1 789 066
A7	Pensionsrätt för barnår	ramanslag	3 108 000
Summa			39 896 045

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om
underhållsstöd

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd och
punkt 3 av övergångsbestämmelserna till nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

När underhållsstöd sökts skall
försäkringskassan omedelbart sända
meddelande om ansökan till den bi-
dragsskyldige, under förutsättning
att hans eller hennes vistelseort är
känd eller går att ta reda på. Medde-
landet skall innehålla en uppmaning
till den bidragsskyldige att yttra sig
muntligen eller skriftligen inom en
viss tid, om han eller hon har något
att invända mot ansökan eller har
något att anföra i fråga om återbetal-
ningsskyldighet enligt 21 §. I med-
delandet skall även underrättelse
lämnas om innehållet i 3, 4, 8-10 och
21-28 §§. Meddelandet skall delges,
om återbetalningsskyldighet enligt 21 §
kan komma ifråga.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

3.¹ De upphävda lagarna med un-
dantag av 22 § andra stycket lagen
(1964:164) om bidragsförskott till-
lämpas även i fortsättningen i fråga
om bidragsförskott och bidrag som
lämnats enligt dessa lagar.

3. De upphävda lagarna med un-
dantag av 22 § första stycket, såvitt
avser bestämmelserna om avgörande
av socialförsäkringsnämnd, och 22 §
andra stycket lagen (1964:143) om
bidragsförskott tillämpas även i fort-
sättningen i fråga om bidragsförskott
och bidrag som lämnats enligt dessa
lagar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

' Senaste lydelse 1998:104.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

3 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Den viktigaste förutsättningen för en god välfärd
är statsfinanser i balans. Solidariskt finansierad
välfärd förutsätter gemensamt ansvar och att alla
görs delaktiga genom generella lösningar som ger
rättigheter utifrån behov och inte betalningsför-
måga. Ett bra välfärdssystem som omfattar alla är
det bäst fungerande fördelningspolitiska instru-
mentet. Framför allt gynnas de som behöver stö-
det mest. Detta är särskilt tydligt på familjepoli-
tikens område.

Barnen skall sättas i centrum. Samhällets
insatser inriktas på att skapa jämlika uppväxt-
villkor för barn och att stödja föräldrarnas möj-
ligheter att kombinera föräldraskap med för-
värvsarbete eller studier. Detta sker främst
genom barnbidrag, föräldraförsäkring och en god
barnomsorg som är tillgänglig för alla barn.

En förväntad fortsatt förbättring av arbets-
marknadssituationen innebär, tillsammans med
den fortsatta stabiliseringen av rikets finanser, att
statens ekonomiska utrymme ökar. Nivåerna i
barnbidraget och föräldraförsäkringen har nu
kunnat höjas. För att ytterligare förbättra
barnfamiljernas situation avser regeringen att
höja barnbidraget med 100 kronor per barn och
månad år 2000 och med ytterligare 100 kronor
per barn och månad år 2001. Detta under
förutsättning att den positiva ekonomiska
utvecklingen fortsätter och överskottet växer.
Flerbarnstilläggen höjs samtidigt i motsvarande
mån. Även studiebidraget för gymnasie-
studerande skall höjas med samma belopp som
barnbidraget.

3.1 Omfattning

För att förbättra situtationen för barnfamiljerna
har samhället byggt upp ett stödsystem som
syftar till att ge en ekonomisk trygghet under
den period de har en stor försörjningsbörda.
Genom de olika stödens utformning omfördelas
resurser över livscykeln och mellan familjer med
och utan barn. Det ekonomiska familjestödet är
också utformat så att det tillgodoser ett antal
specifika stödbehov hos bl.a. ensamföräldrar och
hos föräldrar till funktionshindrade barn.

Utgiftsområdet omfattar allmänna barnbidrag
inklusive flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag,
föräldraförsäkring inklusive havandeskapspen-
ning, underhållsstöd, bidrag till kostnader för
internationella adoptioner, barnpension i form av
folkpension och allmän tilläggspension, vård-
bidrag till funktionshindrade barn samt pen-
sionsrätt för barnår. Statens utgifter inom om-
rådet beräknas uppgå till 39,9 miljarder kronor år
1999. Statens övriga ekonomiska stöd till barn-
familjer är bostadsbidragen som återfinns under
utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostads-
försörjning och byggande samt studiebidragen
som återfinns under utgiftsområde 15 Studie-
stöd. Utgifterna för bostadsbidrag och studie-
bidrag under budgetåret 1999 har beräknats till

5,9 miljarder kronor respektive 2,1 miljarder
kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

3.1.1 Förändringar inom utgiftsområdet
med anledning av
älderspensionsreformen

Som en del av beslutet om det reformerade
pensionssystemet har riksdagen beslutat om vissa
principer för ålderspensionssystemets finansie-
ring. Detta innebär att staten från och med in-
komståret 1999 skall betala avgifter till ålders-
pensionssystemet för samtliga social- och arbets-
löshetsförsäkringsersättningar m.m. och pen-
sionsgrundande belopp som det tillgodoräknas
pensionsrätt eller pensionspoäng för. Avgiften
benämns statlig ålderspensionsavgift. Från och
med år 1999 skall AP-fonden inte längre omfatta
andra utgifter än ålderspensionsbetalningar. Ut-
gifterna för barnpension i form av allmän
tilläggspension flyttas därför över till statsbud-
geten från denna tidpunkt. Dessutom till-
kommer ett nytt anslag A7 Pensionsrätt för
barnår med anledning av det reformerade ålders-
pensionssystemet.

För ytterligare information kring ålderspen-
sionsreformen och dess inverkan på statsbudge-
ten hänvisas till bilaga 3, vol. 1.

Under utgiftsområdet berörs anslagen A2
Föräldraförsäkring, A5 Barnpensioner, A6 Vård-
bidrag för funktionshindrade barn och A7
Pensionsrätt för barnår.

3.2 Utgiftsutveckling

Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor

Utfall

1997

Anslag

1998

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

32 602

35 814

35 888

39 896

42 580

45 622

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Utgifterna för samtliga förmåner inom ut-
giftsområdet förutom underhållstöd, har minskat
i förhållande till de budgeterade beloppen under
år 1997, främst beroende på de låga födelsetalen.
Även för år 1998 förväntas de prognostiserade
utgifterna för de flesta förmånerna bli lägre än de
budgeterade beloppen.

Förändringar

Genomförda under dr 1997

- Ytterligare en förmånsnivå har införts inom
föräldraförsäkringen.

- Ett nytt stöd, underhållsstöd, som ersätter ti-
digare system för bidragsförskott, förlängt
bidragsförskott och särskilt bidrag för vissa
adoptivbarn har införts.

Genomförda under år 1998

- Barnbidraget har höjts med 1 320 kronor per
barn och år.

- Flerbarnstillägg lämnas till fler familjer.

- Ersättningsnivån har höjts för föräldrapen-
ning, tillfällig föräldrapenning och havande-
skapspenning.

- Vissa regeländringar avseende rätten till vård-
bidrag och tillfällig föräldrapenning har ge-
nomförts.

Föreslagna

- Smidigare regler för krav etc. inom under-
hållsstödet.

Mål för år 1999

Att utjämna de ekonomiska villkoren mellan fa-
miljer med och utan barn samt över livscykeln.

Prioriteringar

Att fortsätta följa och om möjligt förbättra
barnfamiljernas ekonomiska situation.

3.3 Resultatbedömning

Mål för åren 1997 vara att:

— utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med
och utan barn,

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

- stödja föräldrarnas möjligheter att kombinera
förvärvsarbete med föräldraskap,*

- särskilt ekonomiskt stöd lämnas till barn-
familjer i utsatta situationer.*

3.3.1 Tillstånd och utveckling

Utgiftsområdet är i flera avseenden nära kopplat
till den samhällsekonomiska utvecklingen och
därmed till den ekonomiska kris som Sverige
genomgått under 1990-talet. Många barnfamiljer
har upplevt ekonomiska försämringar till följd av
arbetslöshet, minskade inkomster och tidvis
höga räntor. Alltfler har deltagit i utbildning eller
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I det följande
illustreras den ekonomiska situationen under
perioden för olika typhushåll med hjälp av
information från SCB:s undersökning om
hushållens inkomster och förmögenheter,
HINK. Först redovisas den disponibla in-
komsten - dvs. summan av löner, kapitalin-
komster, skattepliktiga och skattefria transfere-
ringar minus skatter - och de familjeekonomiska
förmånernas andel av sådan inkomst för familjer
med barn under år 1997.

Diagram 3.1

Genomsnittlig disponibel inkomst för familjer med barn år 1997.
1 OOO-tal kronor

Källa: HINK, SCB, Socialdepartementets beräkningar

Det ekonomiska familjestödets andel av barn-
familjernas disponibla inkomst är betydande. Ju
fler barn som finns i familjen, desto större andel
av inkomsten utgörs av sådant stöd. Störst är

stödet till ensamstående med barn. Drygt en
femtedel av den disponibla inkomsten för
ensamstående med ett barn består av ekonomiskt
familjestöd. För ensamstående med två eller flera
barn utgör familjestödet nästan två femtedelar av
den disponibla inkomsten, eller i genomsnitt ca
70 000 kronor per år. Även för samboende
hushåll med barn har stödet betydelse. För t.ex.
sammanboende med tre eller flera barn lämnas
ekonomiskt familjestöd med knappt en femtedel
av den disponibla inkomsten, eller i genomsnitt
ca 50 000 kronor per år.

Trots att det ekonomiska familjestödet till
både ensamstående och sammanboende med
barn är relativt sett omfattande, lämnas social-
bidrag till dessa hushåll.

Diagram 3.2

De familjeekonomiska förmånernas andel (%) av den disponibla
inkomsten för familjer med barn. Medelvärde år 1997

Källa: HINK, SCB, Socialdepartementets beräkningar

Större delen av det ekonomiska familjestödet till
ensamstående med barn består av underhållsstöd
och bostadsbidrag. Dessa förmåner utgör
tillsammans 15 procent av den disponibla in-
komsten för ensamstående med ett barn. För
ensamstående med två eller flera barn utgör
underhållsstöd och bostadsbidrag drygt 25 pro-
cent av den disponibla inkomsten. För samman-
boende hushåll med barn däremot består större
delen av det ekonomiska familjestödet av barn-
bidrag och föräldraförsäkring. Nästan 15 procent
av den disponibla inkomsten för dessa hushåll
med tre eller fler barn utgörs av dessa för-
månsslag.

Ett av målen för det ekonomiska familjestödet
är att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer
med och utan barn. För att belysa hur detta mål

Fr.o.m. år 1999 återfinns målen under respektive anslag

11 Riksdagen 1998/99. 1 samL Nr 1. Uo7-14

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

uppfyllts under perioden 1991-1997 jämförs i
det följande den ekonomiska standarden, mätt
såsom disponibel inkomst justerad för försörj-
ningsbörda, för familjer med olika samman-
sättning och barnantal med motsvarande hushåll
utan barn.

Antal födda barn och fruktsamhet åren 1970 - 1998

Diagram 3.5

Diagram 3.3

Diagram 3.4

Gifta/samboende med barn, genomsnittlig disponibel inkomst 1991-
1998, justerad för försörjningsbörda som andel av motsvarande hushåll
utan barn

80%	----- -----_ Gift/Sambo 1 barn
70%		Gift/Sambo 2 barn
60%
		Gift/Sambo 3+ barn
50%

40%

30%

20%

10%

4-----------1-

91 92 93 94 95 96 97

Källa: HINK, SCB, Socialdepartementets beräkningar

Under perioden 1991-1997 har den ekonomiska
standarden försämrats för så gott som samtliga
hushåll med barn jämfört med motsvarande
hushåll utan barn. År 1997 hade ensamstående
med ett barn en ekonomisk standard som var
knappt 80 procent av motsvarande standard för
ensamstående utan barn. Samma år var för sam-
boende med två barn den ekonomiska standar-
den drygt 60 procent av standarden för samboen-
de hushåll utan barn. För såväl ensamstående
som samboende hushåll gäller att antalet barn
avgör familjens ekonomiska standard. Ju fler
barn som finns i familjen, desto sämre standard i

förhållande till motsvarande hushåll utan barn.
Mellan åren 1997 och 1998 förbättras deln
ekonomiska standarden något i förhållande till
de barnlösa hushållen för såväl ensamstående
som samboende föräldrar

Fruktsamheten i Sverige har aldrig varit lägre än
den är för närvarande. År 1990 var den sum-
merade fruktsamheten 2,14 barn per kvinna.
Under år 1997 var den summerade fruktsam-
heten mellan 1,5 och 1,55 per kvinna.

Den sjunkande fruktsamheten innebär på sikt
ett allvarligt problem för samhället. Det krävs att
fruktsamheten ligger i genomsnitt på 2,1 barn
per kvinna i fruktbar ålder för att befolkningen
inte skall börja minska. Således innebär en
fruksamhet lägre än två att befolkningen kom-
mer att krympa, om man bortser från effekterna
av in- och utvandring. Dessutom leder detta till
en fortsatt stigande genomsnittsålder. En minsk-
ning av befolkningen totalt tillsammans med en
obalans, mellan den del i befolkningen som är i
förvärvsaktiv ålder och den del av befolkningen
som inte är det, kan leda till att förutsättningarna
för tillväxten påverkas på ett negativt sätt.

Mot bakgrund av de starkt sjunkande
födelsetalen gav regeringen i augusti 1996 SCB i
uppdrag att närmare analysera fruktsamhets-
utvecklingen. SCB:s analyser visar att nedgången
framför allt gäller det första och det tredje
barnet. Det är i första hand de lågutbildade, de
studerande och de yngre kvinnorna som skjuter
upp sitt barnafödande. Analysen visar att de
sjunkande födelsetalen sannolikt har ett samband
med problemen på arbetsmarknaden. Under år
1998 har nedgången i barnafödandet dämpats

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

och antas plana ut på en låg nivå. Skulle
barnafödandet åter stiga, kommer utgifterna för
familjestödet att öka, på kort sikt särskilt
utgifterna för föräldraförsäkringen.

Riksförsäkringsverket har i regleringsbrev för
år 1997 fått regeringens uppdrag att analysera
förslag och verksamhet utifrån båda könens
utgångspunkter, dvs anlägga ett genderperspek-
tiv. Verket har i rapporten En socialförsäkring
för kvinnor och män - en kartläggning ur ett
genderperspektiv (RFV redovisar 1998:1)
konstaterat att reglerna är lika för kvinnor och
män inom de allra flesta socialförsäkrings-
förmånerna. Inom utgiftsområde 12 finns dock i
några fall särskilda regler för kvinnor, bl.a. all-
männa barnbidrag, underhållsstöd och havande-
skapspenning. De enda särregler som finns för
män är de s.k. pappadagarna inom föräldra-
försäkringen, som kan tas ut i samband med ett
barns födelse. I rapporten redovisas också
Riksförsäkringsverkets handlingsplan avseende
genderfrågor för år 1998.

3.3.2 De viktigaste statliga insatserna

Den 1 januari 1997 infördes ytterligare en för-
månsnivå inom föräldraförsäkringen i form av tre
fjärdedels förmån. Ett nytt stöd, underhållsstöd,
som ersätter det tidigare systemet för bi-
dragsförskott, förlängt bidragsförskott och sär-
skilt bidrag för vissa adoptivbarn, infördes den 1
februari 1997.

Från och med den 1 januari 1998 höjdes barn-
bidraget med 1 320 kronor per barn och år. Även
flerbarnstilläggen förbättrades. Numera lämnas
2 400 kronor per år för det tredje barnet, 7 200
kronor per år för det fjärde barnet och 9 000
kronor per år för det femte och därefter följande
barn. Från och med år 1998 fastställdes också
förmånsnivån i föräldraförsäkringen till 80 pro-
cent av den sjukpenningsgrundande inkomsten.
Andringen innebär att ersättningsnivån höjts för
föräldrapennning, tillfällig föräldrapenning och
havandeskapspenning. Vidare har vissa
regeländringar genomförts avseende rätten till
vårdbidrag vid sjukhusvistelse, merkostnads-
ersättning samt tillfällig föräldrapenning vid
övergångsboende.

3.3.3 Effekter av de statliga insatserna

Diagram 3.6

Beräknad förändring av den genomsnittliga disponibla inkomsten år
1998 för familjer med barn som resultat av höjda barnbidrag resp, höjd
ersättningsnivå i föräldraförsäkringen

Den höjning som genomfördes i januari 1998 av
barnbidrag och ersättningsnivån i föräldra-
försäkringen har förbättrat den ekonomiska
situationen för barnfamiljerna med i genomsnitt
ca 1 200 kronor per år för en ensamstående
förälder med ett barn upp till närmare 4 900
kronor för sammanboende föräldrar med tre eller
flera barn. De samboende föräldrarna har fått del
av de höjda ersättningsnivåerna i föräldraförsäk-
ringen i större utsräckning än ensamstående.
Detta förklaras sannolikt av att en majoritet av
de ensamstående föräldrarna har äldre barn och
därmed nyttjar försäkringen i mindre utsträck-
ning än sammanboende föräldrar.

3.3.4 Regeringens slutsatser

Barnfamiljerna har fått relativt stora försämringar
av den ekonomiska standarden mellan åren 1991
och 1997. Den nedåtgående trenden bryts år
1997. De under år 1998 genomförda föränd-
ringarna vad gäller ökat barnbidrag och höjd
ersättningsnivå i föräldraförsäkringen beräknas
leda till att barnfamiljernas ekonomiska standard
förbättras något jämfört med hushåll utan barn.
Trots detta beräknas den ekonomiska standarden
för hushåll med barn år 1998 fortfarande ligga
under 1991 års nivå. För att ytterligare förbättra
barnfamiljernas situation avser regeringen därför
att höja barnbidraget med 100 kronor per barn
och månad år 2000 och med ytterligare 100
kronor år 2001. Samtidigt avser regeringen att
höja flerbarnstilläggen i motsvarande mån.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

Sådana höjningar innebär erfarenhetsmässigt att
ett stort antal hushåll lyfts över social-
bidragsnorm. En förutsättning för höjningarna är
dock att statens finanser utvecklas enligt
nuvarande prognoser.

3.4 Förslag till regeländringar

Delgivning av beslut till bidragsskyldiga

Regeringens förslag: Kravet i lagen (1996:1030)
om underhållsstöd på att en ansökan om
underhållsstöd skall delges den bidragsskyldige
om återbetalningskyldighet kan komma i fråga
tas bort (13 §).

Riksförsäkringsverkets förslag: Överens-
stämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av
Konsumentverket, LO och Rättsvetenskapliga
institutionen vid Umeå universitet. Föreningen
Söndagsbarn tillstyrker förslaget men anför att
det kan uppstå problem när föräldrar inte är
överens om det föreligger växelvis boende eller
inte. Försäkringskassorna i Stockholms, Upp-
sala, Östergötland, Jönköping, Kalmar, Kris-
tianstads, Bohusläns, Skaraborgs, Värmlands,
Örebro, Västmanlands, Dalarna, Gävleborgs och
Jämtlands län samt i Göteborg anser att det är
angeläget att omgående ta bort det aktuella del-
givningskravet.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 13 §
lagen om underhållsstöd skall meddelande om att
ansökan gjorts omedelbart sändas till den bi-
dragsskyldige. Meddelandet skall delges den
bidragsskyldige om återbetalningsskyldighet kan
komma i fråga.

Mot bakgrund av de motivuttalanden som
finns i prop. 1995/96:208 Underhållsstöd till
barn till särlevande föräldrar, m.m. s. 88, kan för-
säkringskassan bevilja underhållsstöd till barnet
utan att delgivning av meddelandet skett med
den bidragsskyldige.

Däremot sägs ingenting i propositionen om
kassan även kan besluta om återbetalnings-
skyldigheten innan delgivning av meddelandet
har skett.

I 21 § lagen om underhållsstöd finns en be-
stämmelse om att kassan skall fastställa åter-
betalningsskyldigheten samtidigt eller snarast

efter det att beslutet om underhållsstödet med-
delats.

Även beslutet om återbetalningsskyldighet
skall delges. Beloppet förfaller till betalning
tidigast tio dagar efter den dag då den bi-
dragsskyldige delgetts beslutet om betalnings-
skyldigheten enligt 6 § förordningen

(1996:1036) om underhållsstöd.

Försäkringskassan är enligt reglerna skyldig
att avvakta delgivning av meddelande om ansö-
kan om underhållsstöd innan beslut om åter-
betalningsskyldighet fattas. Detta innebär att det
i vissa fall kan gå lång tid innan en bidragsskyldig
åläggs att betala. Den skuld som uppkommer i
sådana fall kan omfatta en lång retroaktiv tid och
som följd därav uppgå till betydande belopp.

För en bidragsskyldig som inte delgivits an-
sökan om underhållsstöd men har invändningar
mot beslutet om återbetalningsskyldigheten,
gäller reglerna om omprövning, ändring och
överklagande av beslut enligt 20 kap. 10-13 §§
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).

Problemet med delgivningskraven har också
uppmärksammats av Riksdagens ombudsmän
(JÖ) som i sitt beslut den 19 juni 1997
(dnr 1241-1997) bl.a. har uttalat att kravet på del-
givning i underhållsstödssystemet i många situa-
tioner kan vara för långtgående. JO anser att det
naturligtvis kan finnas goda skäl till den nuva-
rande ordningen, t.ex. att kassan med säkerhet
skall kunna veta att den bidragsskyldige verkligen
fått del av underlaget innan den fattar beslut om
återbetalningsskyldighet. Det finns enligt JO
dock skäl som talar i den andra riktningen, inte
minst att själva beslutet om återbetalningsskyl-
dighet skall delges och att det kan omprövas av
kassan. Enligt JO:s mening är den allmänna reg-
leringen i 17 § förvaltningslagen - med den möj-
lighet till ett efter omständigheterna anpassat
överbringande som där ges - tillräcklig.

JO har hänvänt sig till regeringen i frågan och
framfört att de iakttagna bristerna i lagstift-
ningen snarast bör avhjälpas genom författnings-
ändring.

RFV framför i sin redovisning av tillämp-
ningen av lagen om underhållsstöd (RFV anser
1998:2), att kravet på delgivning av meddelandet
kan tas bort. Detta mot bakgrund av vad som
anförts ovan rörande de olägenheter som den bi-
dragsskyldige kan drabbas av om delgivningarna
drar ut på tiden och med beaktande av möj-
ligheterna till omprövning, ändring och över-
klagande av beslut enligt AFL:s bestämmelser.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

Att inte delgivning av beslutet om under-
hållsstöd har bekräftats bör inte förhindra att be-
slut om återbetalningsskyldighet kan fattas. Re-
geringen delar denna uppfattning och föreslår
därför en lagändring i enlighet med ovanstående.
Ändringen är av enkel beskaffenhet. Lagrådets
yttrande behöver därför inte inhämtats.

Förslaget innebär minskade kostnader för per-
sonal, porto och delgivning inom socialförsäk-
ringsadministrationen. Även inbetalningarna be-
döms öka genom att betalningarna från de
bidragsskyldiga kan förväntas komma igång
snabbare.

Tiden för överlämnande av fordran till
kronofogdemyndigheten

Regeringens bedömning: Tiden för överlämnade av
fordran till kronofogdemyndigheten bör i vissa
fall förlängas från två till fem månader.

Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstäm-
mer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Barnombudsmannen,

Konsumentverket, Föreningen Söndagsbarn,
Försäkringskassorna i Uppsala, Östergötlands,
Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro, Västmanlands, Dalarna och
Gävleborgs län tillstyrker förslaget. LO vill
starkt betona det angelägna i att ett sådant förslag
genomförs snarast möjligt. Kronofogde-
myndigheten i Göteborg tillstyrker förslaget och
framhåller att ett överlämnande till verkställighet
av en fordran är en så ingripande åtgärd för
gäldenären att den inte bör bli aktuell för det fall
försäkringskassan bedömer att betalning kom-
mer att ske inom kort tid. CSN pekar på att reg-
lerna för återbetalning av underhållsstöd uppvisar
stora likheter med återbetalning av studielån och
förordar därför att möjligheterna till samsyn i
regelverken utreds närmare.

Bohusläns allmänna försäkringskassa gör be-
dömningen att betalningsviljan hos de betal-
ningsskyldiga skulle öka om kassan återfick den
tidigare befogenheten att förhandla fram rimliga
betalningsplaner enligt riktlinjer från RFV. Lik-
nande synpunkter framförs av Försäkringskas-
sorna i Älvsborgs län och i Göteborg.

Skälen för regeringens bedömning: Summan
av retroaktiva återbetalningsbelopp förfaller till
betalning tidigast tio dagar efter den dag då den
bidragsskyldige delgetts beslutet om betalnings-

skyldigheten (se 6 § förordningen [1996:1036]
om underhållsstöd). Det sammanlagda beloppet
skall betalas på en gemensam förfallodag efter
det att delgivning har skett. Enligt 4 § indriv-
ningsförordningen (1993:1229) skall indrivning,
om inte särskilda skäl talar emot det, begäras
senast två månader efter det att fordringen skulle
ha betalats. Avser fordran kvarstående skatt eller
felparkeringsavgift är motsvarande tid fem
månader. Regeln innebär enligt lagen om under-
hållsstöd att skulder som inte regleras inom två
månader och där anstånd med betalningen inte
meddelats överförs efter en utsänd betalnings-
uppmaning till kronofogdemyndigheten för in-
drivning.

Handläggningen av ansökan om underhålls-
stöd kan vid stor arbetsbelastning hos försäk-
ringskassan ta relativt lång tid. Detta kan med-
föra att de bidragsskyldiga inledningsvis får en så
stor skuld att de många gånger har svårt att
återbetala beloppet inom två månader och
därmed automatiskt överförs till kronofogde-
myndigheten för indrivning. Antalet bidrags-
skyldiga med aktuella ärenden som är föremål för
indrivning har ökat från ca 23 000 i december
1996 till ca 49 000 i augusti 1998.

Regeringen bedömer det som rimligt att de
bidragsskyldiga får en längre tid än de nuvarande
två månaderna på sig att reglera sina skulder i
samband med ett beslut om återbetalnings-
belopp. Regeringen anser att det i sådans fall kan
vara en bra avvägning av såväl statens som de
bidragsskyldigas intressen om försäkringskassan
behåller ärendena en längre tid än vad nuvarande
regler medger. I ett löpande ärende bör däremot
de bidragsskyldiga som regel inte tillåtas acku-
mulera en större skuld än det som gäller för
närvarande, dvs. en månads skuld.

Den föreslagna förändringen bedöms vara
kostnadsneutral.

Regeringens ställningstagande leder till en för-
ändring i indrivningsförordningen (1993:1229).

Ändring av beslutsinstans om eftergift av återkrav
gentemot underhållsskyldig

Regeringens förslag: Socialförsäkringsnämnd skall
inte längre pröva ärenden om eftergift av återkrav
gentemot underhållsskyldig enligt 18 § lagen
(1964:143) om bidragsförskott utan dessa skall
prövas av tjänsteman vid den allmänna för-
säkringskassan.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

Skälen för regeringens förslag: I samband med
riksdagens beslut om vissa ändringar av social-
försäkringsnämndernas administration redo-
gjorde regeringen för i vilken typ av ärenden som
en socialförsäkringsnämnd bör besluta (prop.
1997/98:41, bet. 1997/98SfU:8, rskr.
1997/98:153). Regeringen anförde att socialför-
säkringsnämndemas beslutsbefogenhet bör kon-
centreras till ärenden som under avsevärd tid har
väsentlig betydelse för den enskilde från för-
sörjningssynpunkt eller där ersättningen är ägnad
att höja den enskildes livskvalitet. Riksdagen be-
slutade i samband härmed om ett antal föränd-
ringar angående socialförsäkringsnämndemas
beslutsbefogenheter. Beslutet innebar i princip
att de ärendeslag som inte omfattas av den redo-
visade definitionen inte längre skulle beslutas av
socialförsäkringsnämnd utan av tjänsteman vid
försäkringskassa.

I punkt 3 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1996:1030) om underhållsstöd föreskrivs
bl.a. att lagen (1964:143) om bidragsförskott
skall fortsätta att gälla för bidragsförskott som
lämnats enligt den lagen. Undantag görs dock
för bestämmelsen i 22 § andra stycket lagen om
bidragsförskott om att omprövning av beslut om
återbetalningsskyldighet i vissa fall skall göras av
socialförsäkringsnämnd. Något undantag för re-
geln i 22 § första stycket samma lag om att efter-
gift av återkrav gentemot underhållsskyldig en-
ligt 18 § skall prövas av socialförsäkringsnämnd
görs dock inte, varför denna bestämmelse fortfa-
rande är tillämplig.

I prop. 1997/98:41 framfördes att även denna
typ av beslut borde fattas av tjänsteman hos för-
säkringskassan. Något sådant lagförslag framla-
des dock inte. Regeringen menar dock fortfa-
rande, mot bakgrund av vad som anförts ovan,
att det är lämpligt att sådana beslut fattas av en-
skild tjänsteman och inte av socialförsäkrings-
nämnd. Regeringen återkommer därför nu med
ett förslag till ändring av övergångsbestämmel-
serna till lagen om underhållssstöd med denna
innebörd.

Vidare har lagen om bidragsförskott i SFS
1998:104 med lag om ändring i lagen om under-
hållsstöd kommit att betecknas med ett icke kor-
rekt SFS-nummer. SFS numret 1964:164 skall
vara 1964:143. Regeringen lägger därför även ett
förslag med syfte att rätta till detta förhållande

3.5 Åtgärder utanför utgiftsområdet

Statens övriga ekonomiska stöd till barnfamiljer
är dels bostadsbidragen, som återfinns under ut-
giftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsför-
sörjning och byggande, dels studiebidragen som
återfinns under utgiftsområde 15 Studiestöd. För
bostadsbidrag tillämpas fr.o.m. den 1 januari
1997 nya bestämmelser, som i första hand
omfattar ett nytt inkomstprövningssystem. Vissa
följdändringar till tidigare nämnda förbättring av
flerbarnstilläggen har införts den 1 januari 1998.
Fr.o.m. samma datum har studiebidragen för
studerande i gymnasieskolan höjts med
110 kronor från 640 till 750 kronor per månad.
Motsvarande höjning av barnbidraget genom-
fördes samtidigt.

ITabell 3.2 Utgiftsutvecklingen 1
Miljoner kronor	Utfall 1997	Anslag 1998	Utgifts- prognos 1998	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
Al Allmänna barnbidrag	14 424	17 018	16 798	16 705	18 832	20 928
A2 Föräldraförsäkring	13 282	14 759	14 145	14 830	15 914	16 829
A3 Underhållsstöd	3 023	2 126	2 985	2 473	1 968	1 958
A4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner	20	24	25	24	24	24
A5 Barnpensioner	286	291	287	967	997	1 040
A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn	1 567	1 596	1 647	1 789	1 830	1 846
A7 Pensionsrätt för barnår	-	-	-	3108	3 015	2 997
Totalt för utgiftsområde 12	32 602	35 814	35 888	39 896	42 580	45 622

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

3.6 Anslag

Al Allmänna barnbidrag

ITabell 3.3 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		14 423 905	Anslags- sparande	230 095
1997	Utfall	14 423 905	Anslags- sparande	230 095
1998	Anslag	17 018 000	Utgifts- prognos	16 798 000
1999	Förslag	16 705 000
2000	Beräknat	18 832 000
2001	Beräknat	20 928 000

Anslaget disponeras för barnbidrag, flerbarns-
tillägg och förlängt barnbidrag.

Målet för det allmänna barnbidraget är att ut-
jämna de ekonomiska villkoren mellan familjer
med och utan barn samt över livscykeln, dvs.
detsamma som för utgiftsområdet som helhet.

Utgifterna för de allmänna barnbidragen styrs
av bidragets nivå, antalet födda barn och netto-
migrationen. Antalet familjer med tre eller flera
barn påverkar kostnaderna för flerbarnstillägg.

Under budgetåret 1997 uppgick utgifterna för
de allmänna barnbidragen till 14 424 miljoner
kronor. Det innebar att anslaget underskreds
med ca 230 miljoner kronor eller 1,6 procent. De
minskade utgifterna var till största delen en följd
av att antalet födda barn blev lägre än vad tidigare
prognoser visat.

Barnbidraget höjdes den 1 januari 1998 med
1 320 kronor till 9 000 kronor per barn och år.
Från samma tidpunkt lämnas flerbarnstillägg
med 2 400 kronor om året för det tredje barnet,
7 200 kronor om året för det fjärde barnet och
9 000 kronor om året för det femte barnet och
varje ytterligare barn.

Prognoser för anslagsbelastningen under in-
nevarande budgetår pekar på att anslaget kan
komma att underskridas med ca 220 miljoner
kronor. Vidare har 230 miljoner kronor i
anslagssparande överförts från föregående bud-
getår.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Allmänna barnbidrag lämnas år 1998 till ca
1 miljon hushåll med 1 760 000 barn. Antalet fa-
miljer som fick flerbarnstillägg var under sep-

tember 1998 ca 191 800, vilket är en ökning från
föregående år med ca 5 300 familjer (2,8 %). Ök-
ningen är en följd av att flerbarnstillägg fr.o.m.
den 1 januari 1998 åter lämnas enligt de regler
som gällde före den 1 januari 1996. Antalet barn
med förlängt barnbidrag varierar kraftigt över
året och är som högst, drygt 30 000 barn, under
årets andra kvartal.

Efter höjningen den 1 januari 1998 uppgår
barnbidraget åter till 9 000 kronor per barn och
år. Av diagrammet nedan framgår att barn-
bidraget var högst år 1991 då det motsvarade
drygt 10 000 kronor per barn och år beräknat i
1998 års penningvärde. Dagens barnbidragsnivå
kan i köpkraft jämföras med den som gällde år
1987.

Diagram 3.7

Barnbidr. löpande priser

-----Barnbidr. 1998 års priser

Trenden med sjunkande födelsetal visar nu
tecken på att plana ut. Enligt den undersökning
som Statistiska Centralbyrån genomfört på
regeringens uppdrag kan de låga födelsetalen ha
ett samband med situationen på arbets-
marknaden. Om arbetsmarknadssituationen för-
bättras kan det få till följd att bamafödandet åter
ökar vilket i sin tur skulle innebära att utgifterna
för barnbidrag ökar. En ökning av antalet barn
under 16 år med 10 000 skulle med 1998 års
bidragsnivå innebära att utgifterna för barnbidrag
ökar med ca 90 miljoner kronor per år.

Riksrevisionsverket (RRV) konstaterade i sin
revisionsrapport Allmänna barnbidrag - effekti-
vitetsrevision av ett familjepolitiskt instrument
(RRV 1997:24) att effektiviteten i barnbidrags-
systemet är hög. Verket pekade dock på att ett
antal tänkbara läckagemöjligheter finns i syste-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

met men drog slutsatsen att de var av sådan ka-
raktär och/eller hade sådan omfattning att de inte
märkbart negativt torde påverka den goda
måluppfyllelsen.

Med anledning av att RRV i rapporten även
pekade på vissa möjligheter till fusk har Riksför-
säkringsverket (RFV) genomfört en tillsyns-
kontroll när det gäller barnbidrag. Syftet med
kontrollen var att ta reda på i vilken omfattning
barnbidrag betalas ut trots att rätten till barn-
bidrag upphört. RFV konstaterar i rapporten
Tillsyn av det allmänna barnbidragssystemet
(RFV anser 1997:9), att de kontroller som finns
inbyggda i barnbidragssystemet tillsammans med
de kontrollrutiner som försäkringskassan har är
tillräckliga för att upptäcka och förhindra att
barnbidrag utges felaktigt. Av 20 000 slump-
mässigt utvalda ärenden har det endast i fyra fall
kunnat konstateras att barnbidrag tagits emot
felaktigt utan att det upptäckts genom försäk-
ringskassornas ordinarie kontroller.

Slutsatser

Regeringen konstaterade i budgetpropositionen
för 1998 att för breda grupper har åren 1990 -
1997 inneburit en påtagligt minskad ekonomisk
standard som en följd av saneringsprogrammet.
Den akuta ekonomiska krisen är nu avvärjd och
de offentliga finanserna är i balans. Samtidigt sti-
ger sysselsättningen och inflationen är låg. En
förväntad fortsatt förbättring av arbetsmark-
nadssituationen innebär, tillsammans med den
fortsatta stabiliseringen av rikets finanser, att
statens ekonomiska utrymme ökar vilket ger ut-
rymme för en höjning av barnbidraget. Nivåerna
i barnbidraget och föräldraförsäkringen har nu
återställts till den nivå som gällde innan sane-
ringen av statens finanser påbörjades. För att
ytterligare förbättra barnfamiljernas situation
avser regeringen att föreslå riksdagen en höjning
av barnbidraget med 100 kronor per barn och
månad år 2000 och med ytterligare 100 kronor år
2001. Flerbarnstilläggen höjs samtidigt i mot-
svarande mån. En förutsättning för höjningarna
är dock att statens finanser utvecklas enligt nuva-
rande prognoser. En höjning av barnbidraget
med 100 kronor per barn och månad beräknas
kosta ca 2 100 miljoner kronor per helt år.

Regeringen utgår vid sin bedömning av
anslagsbehovet från Statistiska Centralbyråns
senaste befolkningsprognos från mars 1998.
Regeringen föreslår därmed att 16 705 000 000

kronor anvisas under anslaget Al Allmänna
barnbidrag för år 1999. För åren 2000 och 2001
beräknas anslaget till 18 832 000 000 respektive
20 928 000 000 kronor. Därvid har den avsedda
höjningen av barnbidrag och flerbarnstillägg
beaktats.

A2 Föräldraförsäkring

Tabell 3.4 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utfall	13 282 239	Anslags- sparande	809 600
1998	Anslag	14 759 000	Utgifts- prognos	14 145 000
1999	Förslag	14 830 000 ¹
2000	Beräknat	15 914 000 ¹
2001	Beräknat	16 829 000 ¹
¹1 beloppet ingår statlig ålderspensionsavgift

Målet för föräldraförsäkringen och havande-
skapspenningen är att stödja båda föräldrarnas
möjlighet att kombinera föräldraskap med för-
värvsarbete.

Föräldraförsäkringen syftar till att göra det
möjligt för föräldrar att i samband med barns
födelse eller adoption vara hemma med föräldra-
penning samt med tillfällig föräldrapenning när
barnet är sjukt. Havandeskapspenningen ger i
vissa fall gravida kvinnor som inte kan fortsätta
att förvärvsarbeta möjlighet till ledighet och vila.

Den 1 januari 1998 höjdes ersättningsnivån
från 75 procent till 80 procent av den förmåns-
grundande inkomsten (prop. 1996/97:63,
bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273) för
samtliga förmåner inom föräldraförsäkringen
och havandeskapspenningen.

Utgifterna för föräldraförsäkringen uppgick år
1997 till 13 282 miljoner kronor, jämfört med
anslaget på 16 192 miljoner kronor. Avvikelsen
kan bl.a. härledas till födelsetalens utveckling.
Aven männens minskade uttag av föräldrapen-
ning har påverkat försäkringskostnaden eftersom
män oftast har högre ersättning än kvinnor.
Medelersättningen har ökat något jämfört med år
1996, men ökningen begränsas av att skatte-
pliktiga förmåner och kostnadsersättningar inte
längre ingår i den förmånsgrundande inkomsten.
Om barnafödandet åter ökar skulle det innebära
att utgifterna för föräldraförsäkring ökar. Om
det föds 10 000 fler barn än beräknat år 1999,
skulle det innebära att utgifterna för föräldra-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

försäkring detta år ökar med ca 440 miljoner
kronor. En sådan ökning av födelsetalen skulle
för perioden åren 1999 t.o.m. 2001 innebära en
summerad ökad kostnad för föräldraförsäkringen
med ca 1 450 miljoner kronor.

Anslaget för föräldraförsäkring inklusive ha-
vandeskapspenning belastas från och med år
1999 med statliga ålderspensionsavgifter. Se
bilaga 3, vol. 1.

ITabell 3.5 Beräkning av statlig ålderspensionsavgift 1
Miljoner kronor	Totala utgifter	Utgifter föräldra- försäkring	Statlig ålders- pensionsavgift
1999	14 830	13 955	875
2000	15 914	14 975	939
2001	16 829	15 836	993

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Tabell 3.6 Anslagets komponenter

Utgifter per
kalenderår

(mkr)	1996	1997	1998'
Föräldrapenning	11 338	10 389	10 935
Tillfällig föräldrapenning	2611	2 640	2 927
Havandeskapspenning	260	253	283
Totalt	14 209	13 282	14 145

‘Prognos

Föräldrapenning utbetalades under år 1996 för
totalt 42 miljoner dagar. För år 1997 utbetalades
föräldrapenning för totalt 38 miljoner dagar. För
år 1998 beräknas antalet till ca 36 miljoner dagar.
Medelersättningen per ersatt dag för år 1996 var
269 kronor. År 1997 steg medelersättningen per
ersatt dag till 274 kronor. Den faktor som främst
påverkat utgiftsutvecklingen och uttaget av för-
äldrapenning utgörs av antalet födda barn under
ett år. Födelsetalet har sjunkit från 124 000 barn
per år vid 1990-talets början till beräknade antal
födda barn för år 1998 om 88 500. Detta har
kraftigt minskat antalet ersatta dagar.

Kvinnors medelålder vid födsel har stigit
under perioden år 1994 till år 1997. År 1994 var
det 7,6 procent av kvinnorna som fick barn
mellan 20-24 år, år 1997 var 6,6 procent av
kvinnorna i denna ålder. En ökning av antalet
kvinnor som föder barn i åldern 30-34 år har
däremot skett under denna period. År 1994 var

deras andel 32,3 procent jämfört med 35,2
procent år 1997. Andelen tonårsmödrar har varit
oförändrad under perioden. År 1994 och 1997
var 0,4 procent av kvinnorna som fick barn under
19 års ålder.

Föräldrapenningdagarna kan tas ut till dess
barnet fyllt åtta år eller avslutat första skolåret.
Den s.k. pappa- och mammamånaden infördes år
1995. Effekterna av denna kan inte redovisas fullt
ut förrän tidigast år 2003, eftersom föräldrapen-
ningdagar kan tas ut fram till dess barnet fyllt
åtta år eller avslutat första skolåret. Uppgifter
från Riksförsäkringsverket (RFV) pekar dock på
att andelen pappor som tar ut pappaledighet
under barnets första år har fortsatt att öka. Pap-
pornas totala andel av de utbetalade nettodagarna
med föräldrapenning var 9,6 procent under år
1995 och 10,6 procent under år 1996 och 9,9
procent under år 1997.

Diagram 3.8

Kvinnors respektive mäns tidsmässiga fördelning av uttagna nettodagar
med föräldrapenning år 1997 efter barnets ålder i månader vid
utbetalningstillfället

Barnets ålder i månader vid utbetalningstillfället

Av diagrammet ovan framgår uttagsmönstret av
föräldrapenningdagama fördelade efter barnets
ålder i månader, fördelat mellan kvinnor och män
år 1997. Av de 9,9 procent av föräldrapenning-
dagama som männen tog ut under år 1997, togs
66 procent av dagarna ut t.o.m. barnet var 18
månader.

Tillfällig föräldrapenning utbetalades för totalt

5,1 miljoner dagar både år 1996 och år 1997.
Antalet ersatta dagar år 1998 beräknas till ca 5,1
miljoner. Uttaget av tillfällig föräldrapenning har
sjunkit årligen fr.o.m. år 1991. Detta kan för-
klaras av den sänkta kompensationsnivån, be-
gränsningarna i möjligheten att byta ut föräldra-
penning mot tillfällig föräldrapenning, de låga
födelsetalen och slopade kontaktdagar. Även den
ökade arbetslösheten kan ha påverkat utveck-
lingen. Av det totala antalet ersatta dagar med

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

tillfällig föräldrapenning för vård av barn som
togs ut under år 1997 utgjorde männens andel 31
procent. Under år 1997 tog 73 procent av de ny-
blivna papporna i genomsnitt ut 9,4 dagar av de
tio dagar med tillfällig föräldrapenning som en-
bart utges till pappan i samband med barnets fö-
delse.

Havandeskapspenning utbetalades år 1996 för
ca 797 000 dagar. Under år 1997 ersattes 750 000
dagar med havandeskapspenning. Under år 1998
beräknas antalet dagar med havandeskapspen-
ning till ca 740 000. Nyttjandet av havande-
skapspenning har minskat sedan år 1990 och kan
förklaras av de låga födelsetalen.

I regleringsbrevet för år 1997 finns som verk-
samhetsmål 1.3 angivet att männens andel av to-
tala antalet uttagna föräldrapenningdagar skall
öka jämfört med kalenderåret 1996. Av Riksför-
säkringsverkets (RFV) årsredovisning för år

1997 framgår att måluppfyllelse inte har nåtts av-
seende detta mål. Männens andel av uttagna för-
äldrapenningdagar har sjunkit jämfört med år
1996 men är något högre jämfört med år 1995.

RFV anger att förklaringen till utfallet bland
annat kan vara familjernas ekonomiskt an-
strängda läge. Detta kan innebära att männen,
som i regel har högst inkomst, avvaktar med att
ta ut föräldrapenning. År 1995 infördes restrikti-
vare regler för uttag av föräldrapenning under
arbetsfri tid, samtidigt som möjligheten att ta ut
föräldrapenning under semestertid slopades.
Dessutom sänktes ersättningsnivån för den s.k.
pappa- och mammamånaden från 85 procent till
75 procent av den förmåns grundande inkomsten
från och med den 1 januari 1997. Den 1 januari

1998 höjdes ersättningsnivån till 80 procent,
vilket kan innebära att män väntat med att ta ut
föräldrapenning till nivåändringen år 1998. Dessa
regeländringar kan sammantaget ha påverkat
männens uttag av föräldrapenning under år 1997
negativt.

RFV menar att det finns svårigheter att mäta
betydelsen av genomförda insatser, men sanno-
likt skulle männens andel av uttagna dagar varit
lägre utan dessa insatser. Insatserna för att nå
målet varierar. Insatser som särskilt nämns är
personlig rådgivning, informationsträffar i sam-
arbete med mödravårdscentraler, information
med det s.k. pappapaket som RFV tog fram år
1996, direktinformation till nyblivna fäder samt
reklaminslag i TV. En försäkringskassa har upp-
nått målet att öka männens andel. Denna kassa
deltar i ett projekt där berörda från länsstyrelse
och vårdcentraler gemensamt arbetar för att nå

målet i respektive kommun. RFV har under år
1997 tagit fram en särskild folder med frågor och
svar med betoning på fäders uttag.

RFV har i rapporten En socialförsäkring för
kvinnor och män - en kartläggning ur ett gen-
derperspektiv (RFV redovisar 1998:1) redovisat
en handlingsplan för år 1998 avseende gender-
frågor. RFV avser att redovisa könsuppdelad sta-
tistik och analyser ur ett genderperspektiv i sina
publikationer, vilket har skett inom föräldra-
försäkringen sedan år 1974. Avseende verksam-
hetsmål 1.2 i regleringsbrevet för 1998 att social-
försäkringens administration skall bidra till att
fler män tar ut fler föräldrapenningdagar finns
inte någon särskild handlingsplan i genderhän-
seende.

Riksrevisionsverket (RRV) har i en rapport
(RRV 1997:7) Föräldraförsäkring - effektivitets-
revision av ett familjepolitiskt instrument, identi-
fierat fyra politiska målsättningar; nämligen kort-
och långsiktig försörjningsförmåga, jämställdhet
mellan män och kvinnor samt barnens möjlig-
heter till kontakt med båda föräldrarna. RRV
konstaterar att måluppfyllelsen är förhållandevis
hög i föräldraförsäkringen. RRV menar att det
finns skäl för förändringar som kan leda till ännu
högre måluppfyllelse i första hand genom för-
enkling av föräldraförsäkringen. Därutöver anser
RRV att ett antal frågor ytterligare bör analyseras
rörande samband mellan långvariga föräldra-
ledigheter och risk för arbetslöshet samt uttag av
ersättningsdagar på dagar som normalt är arbets-
fria.

Slutsatser

Föräldrapenningdagarna som utges i samband
med barns födelse utgör omkring 80 procent av
kostnaderna inom föräldraförsäkringen. Därmed
har förändringar av regler och kompensations-
nivåer för föräldrapenning samt utvecklingen av
födelsetalet en avgörande effekt på den samman-
lagda utgiften för hela försäkringen.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen
med förslag om ändring av reglerna för beräk-
ning av den sjukpenninggrundande inkomsten,
som även ligger till grund för beräkning av för-
äldrapenningförmåner. Fr.o.m. år 1999 belastas
anslaget för föräldraförsäkring inklusive havan-
deskapspenning med statliga ålderspensionsav-
gifter. Effekterna av dessa förändringar har be-
aktats avseende resursbehovet under budgetåret
1999 enligt förslaget nedan.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 14 830 000 000 kronor anvisas under
anslaget A2 Föräldraförsäkring för år 1999. För
åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
15 914 000 000 kronor respektive 16 829 000 000
kronor.

A3 Underhållsstöd

Tabell 3.7 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		3 023 394	Anslags- sparande	-23 000
1997	Utfall	3 023 394	Anslags- sparande	-23 000
1998	Anslag	2 126 000	Utgifts- prognos	2 985 000
1999	Förslag	2 473 000
2000	Beräknat	1 968 000
2001	Beräknat	1 958 000

Anslaget disponeras för underhållsstöd till bam
till särlevande föräldrar.

Mål för underhållsstödet är att föräldrar skall
ta sitt ekonomiska ansvar gentemot de barn som
de inte sammanlever med, samtidigt som
samhället garanterar dessa barn en rimlig
ekonomisk standard.

Utgiftsutvecklingen för underhållsstödet är
beroende dels av omvärldsfaktorer som samhället
inte kan styra, dels av regelsystemet. Till den
första kategorin hör antalet separationer, de
återbetalningsskyldigas inkomstutveckling, de
återbetalningsskyldigas totala antal barn och
födelsetalen. Styrande faktorer som staten kan
påverka är bl.a. underhållsstödets nivå, storleken
på de procentsatser som bestämmer återbetal-
ningsskyldigheten samt storleken på det grund-
avdrag på inkomsten som får göras innan åter-
betalningsskyldigheten beräknas.

De nya reglerna för underhållsstöd började
gälla den 1 februari 1997. Under året visade det
sig att de beräkningar som gjordes i samband
med att det nya systemet infördes inte skulle
komma att stämma med utfallet. Kostnaden för
anslaget uppgick år 1997 till 3 023 miljoner
kronor. Anslagsbeloppet uppgick samma år till
2 411 miljoner kronor vilket innebar att anslaget
därmed överskreds med 621 miljoner kronor
eller 26 %. För att täcka det beräknade över-
skridandet tillfördes anslaget på tilläggsbudget
för år 1997 ytterligare 588 550 000 kronor.
Utfallet år 1997 blev emellertid 23,4 miljoner
kronor högre vilket belopp har överförts som ett

underskott till år 1998. Regeringen föreslog
riksdagen att anslaget, i avvaktan på den
utvärdering av reformen som Riksförsäkrings-
verket fått i uppdrag att göra, under åren 1998 -
2001 skulle justeras ned med 170 miljoner
kronor respektive år, motsvarande 1997 års över-
skridande. För år 1998 beräknas utgifterna uppgå
till 2 985 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Boföräldrar och bam

I augusti 1998 fanns det 209 426 föräldrar med
barn som fick underhållsstöd. Av dessa var
182 754 (87 %)kvinnor och 26 672 män (13 %).

Antalet barn med underhållsstöd var samma
månad 334 641, vilket var ca 4 500 fler än de barn
som fick bidragsförskott i januari 1997. Ca
14 000 av barnen fick förlängt underhållsstöd.
Dessa barn hade fyllt 18 år och studerade i
gymnasieskolan. Det fanns något fler pojkar än
flickor i systemet, 51 respektive 49 procent. An-
delen barn med underhållsstöd motsvarar ca 15
procent av alla barn i åldersgruppen 0-19 år.

I vissa fall begränsas underhållsstöd till att en-
dast gälla s.k. utfyllnadsbidrag. Detta gäller dels
när en bidragsskyldig betalar det han eller hon
annars skulle ha varit skyldig att återbetala till
staten direkt till barnet (utfyllnadsärenden), dels
vid växelvis boende då någon återbetalnings-
skyldighet inte föreligger. Ca en femtedel av det
totala antalet barn fick utfyllnadsbidrag i augusti
1998. Av dessa var 27 237 utfyllnadsärenden och
8 813 hade växelvis boende. Antalet barn med
växelvis boende ökar kraftigt. Enbart under
första halvåret 1998 har antalet barn med växelvis
boende ökat med ca 40 procent.

Riksförsäkringsverket konstaterar i sin utvär-
dering av det nya underhållsstödet (RFV anser
1998:3) att andelen barn med utfyllnadsbidrag (ej
växelvis boende) är betydligt större bland under
år 1998 nytillkomna i systemet jämfört med de
som fanns med tidigare, 21 procent jämfört med
6 procent. Detta ligger helt i linje med vad som
uttalades i propositionen (1995/96:208) om det
nya underhållsstödet. Regeringen angav där att
det från flera utgångspunkter är en fördel om den
bidragsskyldige föräldern betalar underhåll direkt
till sitt bam. Kontakten mellan förälder och barn
blir då på ett naturligt sätt mer direkt.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

ITabell 3.8 Antal barn med bidragsförskott (jan 1997) och 1 1 underhållsstöd 1
	Januari 1997	Maj 1997	Augusti 1998
Fullt underhålls-
stöd	305 174	305 115	298 565
Växelvis boende		2 660	8 839
Utfyllnadsbidrag	24 944	23 270	27 237
Totalt	330 118	331 045	334 641

Tabellen visar att det sker en förskjutning relativt
sett från fullt underhållsstöd till växelvis boende
och utfyllnadsbidrag. Andelen utfyllnadsbidrag
ökade med 17 procent mellan maj 1997 och
augusti 1998. Bidraget per barn och månad var i
genomsnitt 455 kronor i utfyllnadsärenden och
504 kronor vid växelvis boende.

Bidragsskyldiga föräldrar

I augusti 1998 fanns det totalt 230 387 bidrags-
skyldiga föräldrar varav 30 899 ( 13 %) var kvin-
nor. Av de bidragsskyldiga föräldrarna bor
16 707 (7 %) utomlands och omfattas av sär-
skilda regler. En bidragsskyldig skall i sådana fall
till försäkringskassan betala det underhållsbidrag
som har fastställts i domstol eller i avtal. Någon
återbetalningsskyldighet enligt reglerna för
underhållsstöd fastställs inte. Någon återbetal-
ningsskyldighet är inte heller aktuell om enbart
utfyllnadsbidrag lämnas. Antalet bidragsskyldiga
med en fastställd återbetalningsskyldighet (in-
klusive s.k. nollavtal) var 165 605 i augusti 1998.

Knappt 60 procent av de bidragsskyldiga är
underhållsskyldiga för endast ett barn. De som
har två barn och är underhållsskyldiga för båda
motsvarar 21 procent.

I det följande redovisas uppgifter om de bi-
dragsskyldigas inkomster. Beloppen avser den
senast tillgängliga taxerade inkomsten, dvs. den
faktiska inkomsten två år tidigare. Återbe-
talningsbeloppen räknas om mot ny taxering
fr.o.m. februari månad varje år.

Drygt 28 procent av de bidragsskyldiga hade
en återbetalningsgrundande inkomst som
understeg 100 000 kr. Cirka 26 procent hade en
inkomst över 200 000 kronor. Man kan urskilja
ett mönster att de som har fler barn och är
underhållsskyldiga ofta har en lägre årsinkomst.
Andelen bidragsskyldiga som har en inkomst
under 100 000 kronor stiger med antalet barn.
Exempelvis hade mellan 27 och 29 procent, av
dem som har ett, två eller tre barn som de är
underhållsskyldiga för, mindre än 100 000

kronor i inkomst. Av dem som är
underhållsskyldiga för fyra, fem, sex respektive
sju barn hade 37 procent, 44 procent, 51 procent
respektive 71 procent en taxerad inkomst under
100 000 kronor.

Bland de bidragsskyldiga kvinnorna hade 38
procent en inkomst som var lägre än 100 000
kronor. Endast sju procent hade en inkomst över
200 000 kronor.

De bidragsskyldiga männen har i genomsnitt

1,6 bam som de är underhållsskyldiga för jämfört
med kvinnornas genomsnitt på 1,38 bam.

Återbetalningsbelopp

Det belopp som betalas ut i fullt underhållsstöd
till en boförälder eller ett myndigt bam är 1 173
kronor per bam och månad. Ca 25 procent av de
bidragsskyldiga hade ett återbetalningsbelopp
som var fastställt till 0 kronor som en följd av en
låg inkomst. Detta innebär en ökning i för-
hållande till juni 1997, då det fanns ca 20 procent
bidragsskyldiga som hade s.k. nollavtal. Av
tabellen nedan framgår de genomsnittliga åter-
betalningsbeloppen vid skilda barnantal som de
bidragsskyldiga betalar in till försäkringskassan.
Av tabellen framgår också den genomsnittliga
taxerade inkomsten för de olika grupperna bi-
dragsskyldiga. Vidare redovisas det totala antalet
bidragsskyldiga efter det antal barn de är bidrags-
skyldiga för.

Tabell 3.9 Genomsnittligt återbetalningsbelopp (kr/mån),
och genomsnittlig taxerad inkomst år 1996 för
återbetalningsskyldiga samt antal bidragsskyldiga i augusti
1998

Antal Bidrag till Återbetalnings- Taxerad Antal

barn boföräldern belopp inkomst bidrags-

skyldiga
1	1 173	682	155 649	97 660
2	2 346	1 105	153 451	48 900
3	3 519	1 312	146 743	14 337
4	4 692	1 292	128 432	3 545
5	5 865	1 189	116 066	889
Aven av mönster	denna tabell går det att urskilja ett att de som har fler barn som de är

underhållsskyldiga för ofta har lägre årsinkomst.
Detta påverkar givetvis återbetalningsbeloppen.
En ytterligare faktor som har betydelse för
återbetalningsbeloppets storlek, men som inte
framgår av tabellen, är den bidragsskyldiges
totala antal barn. De genomsnittliga återbetal-
ningsbeloppen ökar mellan ett och två barn med

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

ca 40 procent men är för följande barnantal
närmast oförändrat.

Anstånd

I augusti 1998 fanns det 14 094 bidragsskyldiga
som beviljats anstånd med betalningarna. Den
genomsnittliga taxerade inkomsten för dessa var
143 639. Anståndsbelopp var 13,4 miljoner i
augusti 1998. Både antalet personer med anstånd
och det sammanlagda anståndsbeloppet är lägre
än under juni 1997.1 juni 1997 hade 14 975 av de
bidragsskyldiga beviljats anstånd med betal-
ningarna och anståndsbeloppen uppgick totalt
till 13,7 miljoner kronor.

Skulder

1 systemet redovisas 20 965 personer som i au-
gusti 1998 endast har en kvarvarande skuld efter-
som underhållsskyldighet för barnet har upp-
hört. Det genomsnittliga skuldbeloppet är i dessa
fall 12 933 kronor. Ca 12 200 personer hade en
kvarvarande skuld som understeg 10 000 kronor
och närmare 700 hade en skuld som översteg
50 000 kronor. Mer än 70 procent av de personer
som hade en resterande skuld hade en taxerad
inkomst som understeg 24 000 kronor. Ca 15
procent av gruppen var kvinnor. Det totala
skuldbeloppet uppgick till 271 miljoner kronor.

Bland bidragsskyldiga med pågående ärenden
hade 107 583 i augusti 1998 ett genomsnittligt
skuldbelopp på 9 534 kronor. Ca 45 procent av
dessa hade en skuld som understeg 10 000 kro-
nor. Närmare 8 700 (8%) hade en skuld som
översteg 50 000 kronor. Ca 12 procent av grup-
pen hade en taxerad inkomst som understeg
24 000 kronor och drygt 30 procent hade en in-
komst under 100 000 kronor. Ca sju procent
hade en inkomst som översteg 250 000 kronor.
Det totala skuldbeloppet uppgick till totalt ca

2 miljarder kronor. Det är en ökning med ca
100 miljoner kronor i förhållande till skulden i
bidragsförskottssystemet när detta upphörde.

Indrivning av skulder

I det tidigare gällande bidragsförskottssystemet
utgjordes statens bidrag till barn till särlevande
föräldrar av mellanskillnaden mellan bidragsför-
skottet och det underhåll till barnet som fast-
ställts av domstol eller genom avtal. Ett barns
krav på underhåll är en civilrättslig fråga och
handläggs därför som ett enskilt mål. Detsamma
gäller försäkringskassans krav på underhålls-
bidrag i de fall försäkringskassan enligt bestäm-
melserna i 31 § lagen om underhållsstöd har trätt

in i barnets rätt till underhållsbidrag. Detta gäller
om en bidragsskyldig förälder är bosatt utom-
lands.

I underhållsstödssystemet har reglerna för
samhällsstödet gjorts oberoende av reglerna om
underhållsbidrag enligt föräldrabalken och åter-
betalningsskyldigheten bestäms särskilt inom
ramen för de regler som gäller för stödet. Åter-
krav och återbetalning är därmed en angelägen-
het mellan försäkringskassan och den återbetal-
ningsskyldige föräldern.

Enligt utsökningsbalken indelas utsöknings-
mål i allmänna mål och enskilda mål. Allmänna
mål är sådana som rör indrivning av skatter,
böter, viten och andra avgifter som tillkommer
staten. Försäkringskassans fordran avseende en
icke fullgjord återbetalningsskyldighet handläggs
som ett allmänt mål. Om en bidragsskyldig inte
har anstånd med betalningen överlämnas försäk-
ringskassans fordran i enlighet med indriv-
ningsförordningens bestämmelser, om inte sär-
skilda skäl talar emot det, för indrivning efter två
månader.

I december 1997 hade ca 44 000 personer
skuldärenden som överlämnats till kronofogde-
myndigheten. I gruppen bidragsskyldiga utan
aktuellt ärende var andelen 22 procent medan
motsvarande andel för bidragsskyldiga med
löpande ärende var 19 procent. I augusti 1998
hade 48 800 personer löpande skuldärenden och
6 600 personer hade endast skuld. Det kan finnas
flera tänkbara förklaringar till att antalet
indrivningsärenden har ökat. Övergången från
enskilda till allmänna mål innebär att in-
drivningsförordningens regler gäller. Det finns
nu inte utrymme för individuella bedömningar av
försäkringskassan om anstånd med betalning av
skulder. En annan förklaring kan vara att
bidragsskyldiga som sökt anstånd inte betalar
under den tid ansökan behandlas. Om ett ärende
har behandlats under lång tid och ansökan om
anstånd avslås kan betydande belopp förfalla till
betalning inom två månader.

Riksförsäkringsverkets rapporter

I regleringsbrevet för budgetåret 1997 gav rege-
ringen Riksförsäkringsverket (RFV) i uppdrag
att utvärdera genomförandet av den reform om
underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar
som trädde i kraft den 1 februari 1997. Uppdra-
get innebar bl.a. att RFV skulle göra en utvärde-
ring av resultaten av genomförda insatser och
eventuella åtgärder som dessa resultat leder fram
till. Verket har i augusti 1997 lämnat rapporten

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

Bostadsbidrag till barnfamiljer och ungdomar re-
spektive underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar (RFV anser 1997:8), i januari 1998 rap-
porten Underhållsstöd till bam med särlevande
föräldrar - redovisning vad avser systemets
tillämpning (RFV anser 1998:2) och i rapporten
Underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar
- en utvärdering av det nya underhållsstödet
(RFV anser 1998:3). Rapporterna har remiss-
behandlats. En sammanställning av remiss-
yttranden över förslagen finns tillgänglig i Social-
departementet (dnr. S98/2196/SF).

Resultatet av RFV:s första rapport (RFV anser
1997:8) redovisades relativt utförligt i budget-
propositionen för år 1998. För att få en tydligare
bild av det senaste årets utveckling för bidrags-
tagare och bidragsskyldiga hänvisas till de två se-
nare rapporterna (RFV anser 1998:2 och 3).

I RFV:s rapport Underhållsstöd till barn med
särlevande föräldrar - redovisning vad avser
systemets tillämpning lämnas, utöver viss statis-
tisk information, förslag till vissa förändringar i
regelsystemet. Inledningsvis konstaterar RFV att
enligt verkets uppfattning har de nya reglerna
påtagliga fördelar jämfört med reglerna för bi-
dragsförskott. Reglerna är enklare och tydligare,
vilket bl.a. innebär att föräldrarna vid t.ex. en
förestående separation kan överblicka de eko-
nomiska förpliktelserna. Aven för administratio-
nen finns fördelar genom att kopplingen till de
civilrättsliga reglerna om underhållsbidrag har
bortfallit.

RFV betonar dock de stora svårigheter som
finns med att få ett väl fungerande handläggar-
stöd med den nuvarande ADB-tekniken. RFV
pekar också på att RFV:s resurser till stora delar
är intecknade för att klara sekelskiftesproble-
matiken samt för att bygga ett nytt pensions-
system. RFV tar också upp några områden till
belysning utan att lämna förslag till förändringar.

Arbetsgrupp inom regeringskansliet

En särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet
har, i enlighet med vad som angavs i 1998 års
vårproposition, analyserat regler och ekonomiskt
utfall av underhållsstödet. Arbetsgruppen har
samtidigt analyserat de förslag som lämnats av
RFV och de förslag som rör underhållsstöd som
Utredningen för översyn av inkomstbegreppet
inom bidrags- och socialförsäkringssystemen

(IBIS) lämnat i betänkandet Förmån efter in-
komst (SOU 1997:85). En sammanställning av
remissyttrandena över förslagen finns tillgänglig i
Socialdepartementet.

Arbetsgruppen har vidare haft i uppgift att
pröva och analysera riksdagens uttalande, i sam-
band med behandlingen av budgetpropositionen
för år 1998, där den gav regeringen till känna att
regeringen i den kommande vårpropositionen
borde återkomma till riksdagen med förslag till
ändrade regler för inkomstprövning i underhålls-
stödssystemet (1997/98:SfUl). Regeringen avser
att fortsätta analysarbetet och därvid noga följa
underhållsstödets kostnadsutveckling.

Faktorer som kan förklara kostnadsawikelser för
underhållsstödet iförhållande till ursprunglig
prognos

Den ovan nämnda arbetsgruppen konstaterar i
sin analys av utgifterna för underhållsstöd att det
finns flera förklaringar till att de faktiska kostna-
derna avviker från de beräkningar som föregick
förslaget.

Vid utarbetandet av det nya systemet gjordes
kostnadsberäkningar som byggde på ett urval av
de bidragsskyldiga som då fanns i bidragsför-
skottssystemet. Registerdata om de bidrags-
skyldigas löneinkomster och antalet barn som
uppbar bidragsförskott fanns tillgängliga.

En av nyheterna i det nya underhållsstödet var
att man vid beräkning av återbetalningsskyldig-
heten tar hänsyn till den bidragsskyldiges totala
antal barn. Utgifterna för underhållsstöd påver-
kas således både av antalet barn med underhålls-
stöd och det totala antalet barn den bidragsskyl-
dige har. Ju fler barn en bidragsskyldig har ju
lägre procentsats per barn gäller för återbetal-
ningsskyldigheten.

Vid de ursprungliga kostnadsberäkningarna
saknades information om de bidragsskyldiga
föräldrarnas totala antal barn. Med ledning av
den senast tillgängliga Folk- och bostads-
räkningen (FOB) från år 1990, fördelades därför
slumpmässigt det totala antalet barn per bidrags-
skyldig. En jämförelse visar dock att det före-
ligger en dramatiskt skillnad mellan grupperna.
Som framgår av nedanstående tabell hade 16
procent av alla familjer tre eller flera barn enligt
FOB. Bland de bidragsskyldiga var andelen
dubbelt så stor, drygt 32 procent.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

Tabell 3.10 Barnfamiljer efter antal barn (FOB 1990) och bidragsskyldiga efter antal barn med underhållsstöd respektive
efter totalt antal barn (juni 1998)

Antal barn	Familjer med barn (FOB 1990)	Andel %	Bidragsskyldiga, barn med US	Andel %	Bidragsskyldiga, total antal barn	Andel %
1	463 187	44,5	101 971	58,7	56 846	32,7
2	408 950	39,3	51 312	29,6	61 121	35,2
3	134 377	12,9	15 265	8,8	35 909	20,7
4+	33 383	3,2	5 090	2,9	19 762	11,4
Totalt	1039 897	100,0	173 638	100,0	173 838	100,0

Arbetsgruppen konstaterar också att det fak-
tiska antalet barn per bidragsskyldig var
22 procent högre än det antal som kunde upp-
skattas med hjälp av FOB.

Analysen visar också att de ursprungliga anta-
gandena om den framtida löneutvecklingen har
påverkat utfallet marginellt för år 1997. Är 1998
slår effekterna av saneringsprogrammet igenom i
de bidragsskyldigas taxerade inkomster vilket gör
att dessa sannolikt är lägre än de beräknade.
Andra förklaringar till att utgifterna för under-
hållsstöd har blivit högre än tidigare förväntats är
att fördelningen av de bidragsskyldigas socialför-
säkringsinkomster vid beräkningarna slump-
mässigt tilldelades de bidragsskyldiga samt att
dessa inkomster som en följd av saneringspro-
grammet också var överskattade.

Statens utgifter för underhållsstödet påverkas
också av inbetalningsgraden, dvs. hur stor andel
av debiterat belopp som de bidragsskyldiga be-
talar in. I de ursprungliga kalkylerna antogs att
inbetalningsgraden skulle vara 80 procent av de-
biterat belopp. Utfallet för år 1997 var 77 pro-
cent.

Den kraftiga ökningen av antalet bidragsskyl-
diga med utfyllnadsbidrag vid växelvis boende
kunde inte förutses när systemet infördes. Det
kan antas att personer som tidigare fördelat
kostnaderna för barnen mellan sig utan att få bi-
drag från staten nu söker utfyllnadsbidrag. An-
talet barn med växelvis boende har ökat från färre
än 1 000 när systemet trädde i kraft i februari
1997 till närmare 9 000 i augusti 1998.

Slutsatser

Riksdagens uttalande om ändrade regler för
inkomstprövning i underhållsstödssystemet

I riksdagens uttalande om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag till ändrade
regler för inkomstprövning i underhållsstöds-
systemet anförde socialförsäkringsutskottet bl.a.
följande. Ett införande av bestämmelser i under-
hållsstödet som bygger på principer som åter-
finns i studiemedelssystemet skulle i många fall
få till följd att de som hårt drabbats av inkomst-
minskningar skulle kunna få återbetalningsskyl-
digheten fastställd till ett belopp som i större ut-
sträckning motsvarar deras betalningsförmåga.

Återbetalning av studielån är relaterad till in-
komsten. Låntagaren betalar fyra procent av den
sammanräknade inkomsten enligt den senaste
taxeringen. Vissa möjligheter till anstånd eller
nedsättning av återbetalning finns, bl.a. vid in-
komstminskning.

CSN föreskriver (CSNFS 1995:32) om ned-
sättning på grund av ändrad inkomst bl.a. att en
återbetalningsskyldig får nedsättning av års-
beloppet om den sammanräknade inkomsten av
tjänst, näringsverksamhet och kapital under be-
talningsåret beräknas bli mer än femton procent
lägre än motsvarande inkomst enligt den taxering
som ligger till grund för beräkning av års-
beloppet. Det årsbelopp som den återbetal-
ningsskyldige då skall betala relateras till den
beräknade inkomsten under betalningsåret.

Regeringen vill framföra följande synpunkter
med anledning av riksdagens uttalande. Enligt
regeringens uppfattning innebär studiestöds-
systemets regler om nedsättning av återbetal-
ningsbelopp vid inkomstminskning snarare en
anståndsregel än en jämkningsregel. Regeln inne-
bär att studiemedelsskulden amorteras med ett
lägre belopp. Skuldbeloppet minskas alltså inte

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

utan återbetalningen tillåts ske under en längre
tidsperiod. Inom systemet för underhållsstödet
finns redan regler om anstånd i 32-34 §§ lagen
om underhållsstöd. Regeringen har tolkat ut-
skottets intentioner så att det i lagen om under-
hållsstöd införs en reell jämkningsregel som
innebär att ett lägre återbetalningsbelopp skall
kunna fastställas.

Enligt regeringens uppfattning har det av
riksdagen föreslagna systemet ett antal svagheter.

— Det uppstår tröskeleffekter, t.ex. om in-
komsten inte beräknas minska med mer än
15 procent utan med 14 procent. En bidrags-
skyldig skulle då inte få den alternativa beräk-
ningen utan taxeringen skulle gälla fullt ut.
Det finns en risk att en bidragsskyldig då väl-
jer att anmäla en inkomstminskning som
överstiger 15 procent för att få den för-
delaktiga beräkningen. Om det vid en senare
avstämning visar sig att den bidragsskyldige
har överskattat inkomstminskningen skulle
en logisk åtgärd vara att den bidragsskyldige
åläggs att i efterskott återbetala mellanskillna-
den upp till det belopp som borde ha betalats
vid beräkning enligt huvudregeln. Det kan bli
svårt för den bidragsskyldige att fullgöra detta
betalningsansvar i efterhand.

— En bidragsskyldig som med de tänkta reglerna
får en jämkning under ett år på grund av en
tillfälligt låg inkomst kommer att gynnas en
gång till genom att samma inkomst ligger till
grund för återbetalningsskyldigheten två år
senare.

— I tillämpning i ärenden om utfyllnad eller
växelvis boende sker inga debiteringar och
inga inbetalningar, varför det inte skulle
finnas något att i nuläget stämma av emot.
Om boföräldem skulle få ett för högt
utfyllnadsbidrag på grund av en för lågt
beräknad inkomst för bidragsskyldig, kan
boföräldern rimligen inte åläggas någon skyl-
dighet att återbetala det för höga beloppet.

— Ett system med taxerade inkomster medför
att alla förutsättningar för bidragsskyldighe-
ten är kända från början. De bidragsskyldiga
kan fullgöra sina betalningar direkt till bo-
föräldern. Preliminära inkomster innebär att
det blir mer eller mindre automatiskt att åter-
betalningsskyldigheten kommer att fullgöras
till staten.

— Även administrativa skäl talar emot förslaget.
Tiden december-januari bedöms av RFV vara

för kort för att försäkringskassorna skall
kunna hinna fatta beslut i sådana jämknings-
ärenden. Antalet ärenden med manuell be-
räkning torde öka vilket skulle belasta admi-
nistrationen.

— Antalet anståndsärenden enligt nuvarande
regler kommer sannolikt inte att minska
eftersom den tänkta regeländringen för be-
räkning av återbetalningsbelopp, inte tar hän-
syn till individuella familjeförhållanden,
bostadskostnader m.m.

- En förändring i den angivna riktningen skulle
innebära att omfattande anpassningar måste
genomföras i ADB-systemet, bl.a. måste nya
rutiner för avstämningar införas.

Enligt regeringens uppfattning väger nackdelarna
med att införa en regel i underhållsstödssystemet
liknande den för återbetalning av studiemedel
tyngre än fördelarna. Socialförsäkringsutskottet
skriver i betänkandet 1997/98:SfUl att de är av
den uppfattningen att ett system med inkomst-
prövning efter aktuell inkomst knappast kan
införas i underhållsstödet. Att införa studie-
medelssystemets regler skulle emellertid i
praktiken innebära en övergång till beräkning
mot aktuell inkomst för en grupp bidragsskyl-
diga i underhållsstödssystemet.

Riksförsäkringsverket menar att några ge-
nomgripande förändringar av det nya underhålls-
stödssystemet inte bör göras nu eftersom syste-
met endast varit igång en kort period. RFV pekar
även på att statens utgifter för underhållsstödet
har sjunkit jämfört med kostnaderna för bidrags-
förskotten. Regeringen konstaterar att enligt till-
gängliga prognoser ser utgifterna ut att sjunka
ytterligare. Regeringen delar RFV:s uppfattning
att några genomgripande förändringar inte bör
göras för närvarande. Regeringen avser att
fortsätta analysarbetet och noga följa under-
hållsstödets kostnadsutveckling. Regeringen an-
ser det dock angeläget att två förslag till regel-
ändringer redan nu bör föreläggas riksdagen. Det
gäller det av JO och RFV framförda förslaget om
att kravet att den bidragsskyldige skall delges
meddelande om ansökan om underhållsstöd skall
slopas. Vidare föreslås en ändring av över-
gångsbestämmelserna till lagen ( 1996:1030) om
underhållsstöd. Detta som en komplettering av
tidigare lagändringar om i vilka ärenden en social-
försäkringsnämnd skall besluta (prop. 1997/98:41,
bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). Slutligen
gör regeringen bedömningen att tiden för

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

överlämnande av fordran till kronofogde-
myndigheten i vissa fall bör förlängas från två till
fem månader.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att 2 473 000 000 kronor anvisas
under anslaget A3 Underhållsstöd för år 1999.
För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget till
1 968 000 000 respektive 1 958 000 000 kronor.

A4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner

Tabell 3.11 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		19 786	Anslags- sparande	1 200
1997	Utfall	19 786	Anslags- sparande	1 200
1998	Anslag	24 000	Utgifts- prognos	25 200
1999	Förslag	24 000
2000	Beräknat	24 000
2001	Beräknat	24 000

Anslaget disponeras för bidrag till kostnader för
internationella adoptioner enligt lagen
(1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn. Bidrag lämnas med 24 000 kr per barn.
Syftet med bidraget är att underlätta för män-
niskor med begränsade ekonomiska resurser att
adoptera bam från utlandet.

Bidraget administreras av Riksförsäkrings-
verket (RFV) och de allmänna försäkrings-
kassorna. Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor (NIA) beräknar att ca 1 000
adoptivbarn skall komma till Sverige år 1999.
RFV gör samma antagande och beräknar därför
kostnaderna till 24 miljoner kronor för kom-
mande budgetår.

Regeringens överväganden

Antalet bam som adopteras till Sverige har årli-
gen legat på ungefär 900-1000 bam de senaste
åren, med en svagt nedåtgående tendens. För år

1999 görs bedömningen att ca 1 000 adoptivbarn
skall komma till Sverige.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att 24 000 000 kronor anvisas under
anslaget A4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner för år 1999. För åren

2000 och 2001 beräknas anslaget till 24 000 000
respektive 24 000 000 kronor.

A5 Barnpensioner

Tabell 3.12 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		286 149	Anslags- sparande	15 250
1997	Utfall	286 149	Anslags- sparande	15 250
1998	Anslag	291 000	Utgifts- prognos	287 000
1999	Förslag	967 000
2000	Beräknat	997 000
2001	Beräknat	1 040 000

Från anslaget bekostas barnpension i form av
folkpension och allmän tilläggspension. Från och
med budgetåret 1999 redovisas barnpension i
form av allmän tilläggspension under anslag A5
Målet för barnpensioner är att garantera bam
vars ena eller båda föräldrar avlidit en rimlig
ekonomisk standard.

Barnpension ges till barn under 18 år vars far
eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För barn
som går i grundskola, gymnasium eller liknande
kan barnpensionen förlängas, längst t.o.m. juni
månad det år barnet fyller 20 år.

Utgiftsutvecklingen är stabil och styrs främst
av utvecklingen av medelpoängen inom ATP,
basbeloppsutvecklingen och utvecklingen av an-
talet barn med barnpension.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Tabell 3.13 Anslagets komponenter

Tusental kronor

Barnpension i form av :		folkpension	allmän tilläggspension
1999	Förslag	295 000	672 000
2000	Beräknat	301 000	696 000
2001	Beräknat	311 000	729 000

Under år 1999 beräknas ungefär 30 200 barn-
pensioner i form av folkpension och 29 500
barnpensioner i form av allmän tilläggspension
betalas ut. Antalet barnpensioner har tidigare
sjunkit under ett flertal år. I mitten av 1990-talet
avstannade denna minskning. Fram till sekel-
skiftet antas antalet utbetalda barnpensioner öka
med ca 2 procent till ungefär 30 800 respektive
30 200 utbetalningar år 2001.

Riksförsäkringsverket (RFV) beräknar me-
delsbehovet för anslaget barnpensioner under
budgetåret 1999 till 292 000 000 kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

Slutsatser

Regeringen delar RFV:s bedömning av medels-
behovet, omräknat med hänsyn till regeringens
förslag i denna proposition vad avser basbelop-
pet, och med tillägg av barnpension i form av
allmän tilläggspension. Regeringen föreslår att
967 000 000 kronor anvisas under anslaget A5
Barnpensioner för år 1999. För åren 2000 och
2001 beräknas anslaget till 997 000 000 respektive
1 040 000 000 kronor.

A6 Vårdbidrag för funktionshindrade
barn

ITabell 3.14 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		1 566 794	Anslags- sparande	7 206
1997	Utfall	1 566 794	Anslags- sparande	7 206
1998	Anslag	1 596 000	Utgifts- prognos	1 647 000
1999	Förslag	1 789 000 ¹
2000	Beräknat	1 830 000 ¹
2001	Beräknat	1 846 000 '

‘ I beloppet ingår statlig ålderspensionsavgift

Målet för vårdbidrag för funktionshindrade barn
är att ge föräldrar möjlighet att i hemmet ta hand
om funktionshindrat barn med behov av särskild
tillsyn och vård.

Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder
med hemmavarande barn under 16 år som är i
behov av särskild tillsyn eller vård. Vid bedöm-
ning av rätt till vårdbidrag beaktas även mer-
kostnader på grund av barnets sjukdom eller
funktionshinder. För barn som vistas på institu-
tion eller enskilt hem genom samhällets försorg
kan, för den tid barnet vistas hemma, under vissa
förutsättningar utbetalas ferievårdbidrag. Vård-
bidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv eller
en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras till
basbeloppet. Hel förmån utgör 250 procent av
basbeloppet. Helt vårdbidrag uppgår under år
1998 till 91 000 kronor. Vårdbidraget är skatte-
pliktigt och pensionsgrundande.

Viss del av vårdbidraget kan fastställas som
skattefri ersättning för merkostnader. Ersättning
för merkostnader som motsvarar minst
18 procent av basbeloppet kan betalas ut utöver
det annars gällande maximibeloppet för helt
vårdbidrag om vård- och tillsynsbehovet för ett
barn är så stort att det räcker för att grunda rätt

till helt vårdbidrag. Den del av vårdbidraget som
motsvarar merkostnader är skattefri och ej
pensionsgrundande.

Från och med 1 januari 1998 kan vårdbidrag
beviljas i de fall det enbart är fråga om merkost-
nader. Denna regeländring medför att bidrags-
nivån bättre anpassas till stödbehovet och där-
med de faktiska kostnaderna. Vårdbidrag kan
även från denna tidpunkt ges i vissa fall vid längre
sjukhusvistelse.

Anslaget för vårdbidrag, utom den del som av-
ser merkostnadsersättning, belastas från och med
år 1999 med statliga ålderspensionsavgifter. Se
bilaga 3, vol. 1.

\|Tabell 3.15 Beräkning av statlig ålderspensionsavgift \|
Miljoner kronor	Totala utgifter	Utgifter vård- bidrag	Statliga ålders- pensionsavgift
1999	1789	1 690	99
2000	1830	1 729	101
2001	1 846	1 744	102

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Utgifterna för vårdbidrag uppgick budgetåret
1995/96 till 2 213,7 miljoner kronor, varav 144,5
miljoner kronor bestod av merkostnads-
ersättningar. Antalet vårdbidrag i december 1997
var 24 900.

Den 1 januari 1994 trädde lagen om assistans-
ersättning i kraft. Vårdbidraget bör omprövas i
samband med beslut om assistansersättning.

Riksförsäkringsverket (RFV) har i rapporten
En socialförsäkring för kvinnor och män - en
kartläggning ur ett genderperspektiv (RFV
redovisar 1998:1) redovisat en handlingsplan för
år 1998. RFV skall redovisa könsuppdelad
statistik och analyser ur ett genderperspektiv i
sina publikationer. Därutöver prioriterar RFV att
göra fördjupade studier med genderperspektiv
inom handikappområdet. Sådana fördjupade stu-
dier skall göras i samband med att uppdrag i reg-
leringsbrevet för år 1998, att analysera och be-
döma orsakerna till att antalet ersättningar och
bidrag har ökat i förmånerna handikappersätt-
ning och vårdbidrag, genomförs.

Riksförsäkringsverket (RFV) har i rapporten
Utvecklingen av handikappersättning och vård-
bidrag under nittiotalet redovisat analys och be-
dömning av orsakerna till att antalet handikapp-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

ersättningar och vårdbidrag för funktions-
hindrade barn successivt ökat trots införandet av
statlig assistansersättning. Båda föräldrarnas
förankring i arbetslivet medför behov av hjälp
med omvårdnaden om sina barn. Detta gäller
även föräldrar med funktionshindrade barn,
vilket medför ett större nyttjande och kombina-
tion av olika rättigheter som assistansersättning
och vårdbidrag. Under nittiotalets första år
skedde en kraftig ökning av antalet barn för vilka
vårdbidrag beviljades. En del av ökningen för-
klaras av befolkningsökningen under denna tid,
men den största ökningen av vårdbidrag härrör
från det ökade antalet pojkar med psykiska stör-
ningar, särskilt diagnoserna autism och DAMP.
Med anledning av det ökade antalet barn med
diagnosen DAMP och ökningen av vårdbidrag
för dessa barn avser RFV att skaffa sig ökad kun-
skap i dessa frågor.

RFV har inte funnit något som tyder på att
vårdbidrag nyttjas på ett icke avsett sätt. RFV an-
ser att uppmärksamhet kring genomförda refor-
mer givit fler möjlighet att kunna ta tillvara sin
rätt till ersättning.

Slutsatser

För närvarande tenderar antalet vårdbidrag att
öka. Ökningen kan troligen förklaras med att
regelverket utvecklats, att kännedomen om
förmånen hos föräldrarna har ökat samt att det
finns fler barn som är berättigade till förmånen,
bl.a. som ett resultat av den s.k. avinstitutio-
naliseringen.

Anslagsbehovet för budgetåret 1999 utgår från
det fastställda basbeloppet 36 400 kronor. Beräk-
ningen har grundats på utbetalning av i genom-
snitt ca 16 300 hela vårdbidrag år 1999. Till detta
skall läggas en uppräkning på grund av retroak-
tiva utbetalningar och ferievårdbidrag samt
statlig ålderspensionsavgift. Regeringen föreslår
därmed att 1 789 000 000 kronor anvisas anslaget
A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn för år
1999. För åren 2000 och 2001 beräknas anslaget
till 1 830 000 000 respektive 1 846 000 000
kronor.

A7 Pensionsrätt för barnår

Tabell 3.16 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor
1997	Utfall		Anslags- sparande
1998	Anslag	-	Utgifts- prognos
1999	Färslag	3 108 000*
2000	Beräknat	3 015 500
2001	Beräknat	2 997 000
‘Nytt anslag

Anslaget är nytt och har tillkommit med anled-
ning av det reformerade ålderspensionssystemet
(prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU 13 och 14,
rskr. 1997/98:315 och 320).

Det nya pensionssystemet är ett livsinkomst-
baserat ålderspensionssystem. I ett sådant system
finns behov av särskild kompensation för från-
varo från arbetsmarknaden som inte rimligen bör
slå igenom som minskad pensionsrätt. Ett sådant
exempel är föräldrar med små barn som ofta av-
står helt eller delvis från att förvärvsarbeta. Även
om föräldrapenningförmånen är pensionsgrun-
dande inkomst i det reformerade pensionssyste-
met, kommer i ett livsinkomstbaserat ålderspen-
sionssystem varje inkomstbortfall att påverka
pensionsutfallet.

Pensionsgrundande belopp för barnår skall
kunna tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föds
och t.o.m. det år då barnet fyller tre år eller, om
barnet är fött under någon av månaderna juli-
december, fr.o.m. det år då barnet uppnår ett års
ålder t.o.m. det år då barnet fyller fyra år.

Föräldrar med små barn skall därför ges pen-
sionsrätt för barnår genom att tillgodoräknas
pensionsrätt i form av pensionsgrundande be-
lopp för barnår.

Pensionsgrundande belopp för barnår till-
godoräknas med automatik och kräver inte
någon ansökan från föräldern. Föräldrarna kan
dock själva välja vem som skall tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår. För de fall
där föräldrarna inte gör ett aktivt val kommer
den förälder med det lägsta pensionsunderlaget
för aktuellt år att tillgodoräknas det pensions-
grundande beloppet. En person med flera barn

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

skall inte för samma tid kunna tillgodoräkna sig
pensionsrätt för barnår dubbelt eller flerfaldigt.
För föräldrar med mer än ett gemensamt barn i
”rätt” ålder kan endast en av föräldrarna
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för ett
och samma barnår.

För den förälder som tillgodoräknas pensions-
grundande belopp för barnår skall en fiktiv
inkomst beräknas för denna tid. Sådan fiktiv
inkomst kan beräknas på tre sätt. Det alternativ
som ger det förmånligaste utfallet för ett givet år
används.

- Utfyllnad till förälderns pensionsgrundande
inkomst året före barnet födelse,

- utfyllnad till 75 procent av den genom-
snittliga pensionsgrundande inkomsten för
alla försäkrade under 65 år,

- ett för alla försäkrade enhetligt belopp.

Utfyllnad kan ske upp till en viss pensions-
grundande inkomst. Endast inkomster upp till
intjänandetaket beaktas vid jämförelserna.

En statlig ålderspensionsavgift om 18,5
procent skall beräknas på det pensionsgrundande
beloppet. Det är denna avgift som skall belasta
anslaget.

Regeringens överväganden

Slutsatser

För pensionsgrundande belopp skall, i likhet
med pensionsgrundande inkomster, en statlig
ålderspensionsavgift om 18,5 procent betalas.
Denna utgör den enskildes pensionsrätt. Ålders-
pensionsavgiften betalas inte av den enskilde
utan av staten och kallas för statlig ålders-
pensionsavgift.

Den statliga ålderspensionsavgiftens storlek
och pensionsrätten för bamår varierar med
förändringar i bland annat arbetsmarknad, ut-
veckling av födelsetalen och basbeloppet.

Avgiftsunderlaget, på vilket en statlig
ålderspensionsavgift ska betalas, beräknas för år
1999 till 16 800 miljoner kronor. För åren 2000
och 2001 beräknas avgiftsunderlaget till 16 300
respektive 16 200 miljoner kronor.

Regeringen föreslår att 3 108 000 000 kronor
anvisas under anslaget A7 Pensionsrätt för barnår
år 1999. För åren 2000 och 2001 beräknas
medelsbehovet till 3 015 000 000 respektive
2 997 000 000 kronor.

Älderspensions-
systemet vid sidan av
statsbudgeten

PROP. 1998/99:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

Förslag till statsbudget för 1999

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................................5

2 Lagförslag................................................................................................................7

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:711) om ändring i lagen

(1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden...............7

3 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten.............................................9

3.1 Omfattning..............................................................................................9

3.2 Utgiftsutveckling.....................................................................................9

3.3 Allmän tilläggspension, ATP..................................................................9

3.4 Förslag till regeländring........................................................................10

Bilaga Försäkringsersättningar och vissa bidrag inom

socialdepartementets område - översikt av utgifter
och finansiering

PROP. 1998/99:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:711) om ändring i lagen
(1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden.

PROP. 1998/99:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:711) om
ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden i stället för dess lydelse enligt lagen (1998:711) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

De penningmedel som enligt
4 kap. 3 § lagen (1981:691) om
socialavgifter och 6 § lagen

(1994:1744) om allmän pensions-
avgift skall föras till Allmänna pen-
sionsfonden, skall förvaltas av
första-sjätte fondstyrelserna.

De penningmedel som enligt
4 kap. 3 § lagen (1981:691) om
socialavgifter, 8 § lagen (1998:676)
om statlig ålderspensionsavgift och 6 §
lagen (1994:1744) om allmän pen-
sionsavgift skall föras till Allmänna
pensionsfonden, skall förvaltas av
första-sjätte fondstyrelserna.

De medel som enligt 8 kap. 2 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension förs till Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden skall
förvaltas av sjunde fondstyrelsen.

Bestämmelser finns om första-tredje fondstyrelserna i 2-16, 21-25, 44 och
45 §§, om fjärde-sjätte fondstyrelserna i 26, 28-37, 39, 43, 44 och 45 §§ samt
om sjunde fondstyrelsen i 43 a-45 §§.

PROP. 1998/99:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

3 Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten

3.1 Omfattning

Vid sidan av statsbudgeten redovisas fr.o.m. bud-
getåret 1999 endast ålderspension i form av all-
män tilläggspension (ATP) och ålderspension i
form av folkpension till pensionärer som även
uppbär ATP. Delpensionen och arbetsskade-
försäkringen som t.o.m. år 1998 redovisats vid
sidan av statsbudgeten ingår fr.o.m. 1999 som
anslag under utgiftsområdena 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom respektive 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp.

Beloppen inkluderar förvaltning

Tabell 3.2 Utgiftsutvecklingen för ålderspension som be- lastar AP-fonden
Miljoner kronor (löpande priser)		Folkpension	Summa
	ATP	Folkpension	Summa
1999	93 515	41 682	135 197
2000	97 238	42 499	139 737
2001	101 981	43 734	145 715

Exklusive administration

3.2 Utgiftsutveckling

Utgiftsutvecklingen för förmåner vid sidan av statsbudgeten

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1997

Tilldelat

1998'

Utgifts-
prognos
1998

Beräknat
utgift
1999

Beräknat
utgift
2000

Beräknat
utgift
2001

129 704

132 744

132 425

135 849

140 414

146 433

3.3 Allmän tilläggspension, ATP

Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen för ATP samtliga ATP för-
måner

Tusental kronor (löpande priser)

1997	Utfall	122 425 000
1998	Utgift	125 846 000
1999	Förslag	131 295 000
2000	Beräknat	135 972 000
2001	Beräknat	142 296 000

Allmän tilläggspension utges i form av ålders-
pension, förtidspension, efterlevandepension till
vuxna och barnpension. Utgifterna för ATP
styrs av antalet pensionärer och deras medelbe-
lopp för ATP samt i någon mån av mängden av
retroaktivutbetalningar vid nybeviljanden. An-
talet pensionärer beror i sin tur på hur många
som tillkommer varje månad och hur många som
träder ut ur systemet. Den för närvarande största
utgiftshöjande faktorn består av ATP-systemets
mognad dvs. äldre pensionärer med låg ATP
ersätts av nytillkommande pensionärer med av-
sevärt högre ATP. De senare har erhållit fler
ATP-år men även erhållit högre medelpoäng ge-
nom reallönehöjningar under ett flertal år.

Fr.o.m. år 1999 kommer den ATP som för
närvarande belastar AP-fonden i form av förtids-
pension, efterlevandepension till vuxna och
barnpension att i stället belasta statsbudgeten.
Som ett led i den finansiella infasningen av
älderspensionsreformen kommer den utgift som
nu belastar statsbudgeten i form av folkpension
till ålderspensionärer som också uppbär tilläggs-
pension att fr.o.m. år 1999 i stället belasta AP-
fonden.

PROP. 1998/99:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

Avgiften till det nya ålderspensionssystemet
skall, när den slutliga finansieringen bestämts,
komma att uppgå till 18,5 procent av pensions-
grundande inkomster och pensionsgrundande
ersättningar. Avgiften delas för närvarande upp
på försäkrade och arbetsgivare på så sätt att den
förvärvsarbetande betalar en allmän pensions-
avgift på 6,95 procent och arbetsgivaren betalar
6,40 procent.

Fr.o.m. år 1999 dras den allmänna pensions-
avgiften av från inkomsterna vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst. Parallellt med att
taket för pensionsgrundande inkomst skall vara

7,5 förhöjda prisbasbelopp betyder det att taket
för uttag av den allmänna pensionsavgiften, mot-
svaras av 8,06 förhöjda prisbasbelopp. Statlig
ålderspensionsavgift betalas för inkomstandelar
upp till avgiftstaket på 8,06 prisbasbelopp (se
vidare Bilaga 5, volym 1).

Avgiften till ålderspensionssystemet delas upp
på ett sådant sätt att en viss andel kommer att
tillföras premiereservsystemet. Dessa andelar är
kvoterade för försäkrade födda mellan åren
1938-1953.

AP-fondens förvaltning är för närvarande
uppdelad på sex fondstyrelser. Medel ur de
största fonderna placeras främst i obligationer.
Medel ur fjärde, femte och sjätte fonden placeras
huvudsakligen i aktier.

Under åren 1990 - 1997 har AP-fondens
samlade avkastning legat runt 45 - 50 miljarder
kronor per år. En allt större del av denna av-
kastning har fr.o.m. år 1991 tagits i anspråk för
att täcka avgiftsunderskottet. Som exempel kan
nämnas att för år 1997 var avgiftsinkomsterna till
AP-fonden ca 88 miljarder kr och ATP-utgifter-
na drygt 122 miljarder kronor. Av AP-fondens
avkastning i form av ränteinkomster
(42,1 miljarder kronor), kursskillnader m.m.
netto (10,9 miljarder kronor), aktieutdelningar
(1,7 miljarder kronor) och övriga inkomster (2,5
miljarder kronor) dvs totalt 57,2 miljarder
kronor så fick 34 miljarder kr användas för att
täcka avgiftsunderskottet.

För år 1999 beräknas ATP-utgifterna uppgå
till 131 295 miljoner kr. Delposterna utgörs av
ATP till förmånerna enligt nedan.

Tabell 3.3

Miljoner kronor¹

ålderspension	93 515
förtidspension	24 036
änkepension	12 154
barnpension	672
omställningspensioner	108
samt administration	809
¹ Summa avrundningar en miljon

Av dessa ATP-utgifter kommer kostnaderna för
ålderspensionärernas ATP, 93 515 milj kr och
folkpension, 41 682 milj kr samt administration
652 milj kr, dvs totalt 135 849 milj kr, att belasta
AP-fonden. Övriga ATP-utgifter 37 128 miljon-
er kr kommer som tidigare nämnts att belasta
statsbudgeten.

Regeringen beräknar således att den allmänna
tilläggspensionens utgifter för ålderspension och
viss del av dess folkpension för år 1999 kommer
att uppgå till 135 849 000 000 kronor.

3.4 Förslag till regeländring

I samband med älderspensionsreformen infördes
en ny avgift, en statlig ålderspensionsavgift. En-
ligt 8 § lagen (1998:676) om statlig ålderpen-
sionsavgift skall en viss del av denna avgift, på
samma sätt som gäller för ålderspensionsavgifter
enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om social-
avgifter, föras till Allmänna pensionsfonden. De
till fonden förda medlen förvaltas av första-sjätte
fondstyrelserna. Ett stadgande om att det även
avser den statliga ålderspensionsavgiften föreslås
därför i lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden.

Bilaga

Försäkringsersättningar
och vissa bidrag inom
Socialdepartementets område
- översikt av
utgifter och finansiering

PROP. 1998/99:1 BILAGA

Försäkringsersättningar och vissa bidrag
inom Socialdepartementets område
- översikt av utgifter och finansiering

I detta avsnitt redovisas utgifter och finansiering
för de försäkringsersättningar och vissa bidrag
som hör till Socialdepartementets ansvarsom-
råde. I vissa fall redovisas också ersättningar som
hör till andra departement men administreras av
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäk-
ringskassorna (tab. 1).

De allmänna försäkringarnas och vissa bi-
dragssystems andel av BNP beräknas för år 1999
uppgå till 17,5 % vilket är i nivå med år 1980.
Andelningen till detta är dels stora besparingar
inom socialförsäkringsområdet, dels en ökning
av BNP.

Tabell 1 Socialförsäkringsutgifterna som andel relaterat till

BNP (%)_______________________________________

	1980	1985	1990	1994	1999¹ (Prog)
Totalt	17.6	18,0	19,3	20,4	17,5
därav: Trygghet för familjer och barn	1,9	2,0	2,6	3,4	2,4
Trygghet vid sjukdom och handikapp	6,6	6,7	7,4	5,6	5,1
Trygghet vid ålderdom	8,0	8,4	8,5	9,9	9,0
Annan utbetalning	0,6	0,5	0,4	1,1	0,7
Administration	0,5	0,4	0,4	0,4	0,3

¹ Vissa omföringar mellan områdena, se utgiftsområdstexterna

Följande områden innefattas

Ekonomisk trygghet för familjer med bam

- barnbidrag

- föräldraförsäkring, inkl, havandeskapspen-
ning

- bostadsbidrag

- bidragsförskott/underhållsstöd

- vårdbidrag för funktionshindrade barn

- barnpensioner

- bidrag till kostnader för internationella adop-
tioner

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handi-
kapp

- sjukpenning

- rehabiliteringsersättning

- arbetsskadeersättning

- förtidspension/sjukbidrag i form av folkpen-
sion, pensionstillskott och ATP

- handikappersättning

- närståendepenning

- bilstöd till handikappade

- assistansersättning

- sjukvårdsförmåner inkl, viss ersättning till
sjukvårdshuvudmännen, samt ersättning för
tandvårds- och läkemedelskostnader

- ersättning till värnpliktiga

Ekonomisk trygghet vid ålderdom m.m.

- ålderspension i form av folkpension, pen-
sionstillskott och ATP

- särskilt pensionstillägg

- bostadstillägg till pensionär

- hustrutillägg

- delpension

12 Riksdagen 1998/99. 1 samL Nr 1. Uo7-14

PROP. 1998/99:1 BILAGA

- efterlevandepensioner inkl, änkepension, om-
ställningspension och särskild efterlevande-
pension i form av folkpension, pensionstill-
skott och ATP

- sjömanspensioner

Annan utbetalning

- småföretagarförsäkringar

- smittbärarersättning

- utbildningsbidrag

- starta eget-bidrag

Administration

- Riksförsäkringsverket

- Allmänna försäkringskassor

Finansiering av ersättningar som utges
enligt AFL

Den allmänna försäkringens utgifter som regle-
ras i lagen (1962:381) om allmän försäkring
finansieras med intäkter från sociala avgifter, all-
männa skattemedel samt via avkastning på fon-
derade medel. Sociala avgifter tas ut i tre olika
former: arbetsgivaravgifter, egenavgifter från
egenföretagare m.fl. samt allmän pensionsavgift.
I vissa fall utgår särskild löneskatt i stället för so-
ciala avgifter.

I samband med riksdagens beslut om in-
komstgrundad ålderspension m.m. beslutades
om förändrad struktur på socialavgifterna och
förändrade avgiftsnivåer m.m. (prop.
1997/98:151, bet. 1997/98SfU13 och SfU 14,
rskr. 1997/98:315).

I det följande redogörs för de förändringar
som träder i kraft från och med år 1999 avseende
socialavgifter och avgiftsnivåer, nämligen:

• Sjukförsäkringsavgiften skall finansiera, för-
utom delar av sjukförsäkringen, tilläggspen-
sion i form av förtidspension och till viss del
av kostnaderna för folkpension i form av för-
tidspension men inte kostnaderna för tand-
vård, läkemedelssubventioner och förmåner
från föräldraförsäkringen. Tandvård och
läkemedelssubventioner skall finansieras med
allmänna skattemedel. Sjukförsäkringsav-
giften sänks till 7,50 % för arbetsgivare och

till 8,23 % för den som har inkomst av annat
förvärvsarbete.

• Efterlevandepensionsavgiften blir 1,70% och
skall finansiera tilläggspension och folkpen-
sion i form av efterlevandepension samt
administrationskostnader för dessa förmåner.

• Ålderspensionsavgiften blir 6,40 % vilket är
samma nivå som den nuvarande ATP-av-
giften.

• En föräldraförsäkringsavgift på 2,20 % införs
för finansiering av föräldraförsäkringen.

• Den arbetsmarknadsavgift som betalas av ar-
betsgivare höjs till 5,84 %.

• Socialavgifterna skall finansiera de statliga
ålderspensionsavgifter som beräknas belöpa
på de förmåner som socialavgifterna skall
finansiera.

• Det sammantagna uttaget av socialavgifter
och allmän löneavgift hålls oförändrad genom
att den allmänna löneavgiften höjs till 8,04 %.

• Allmän pensionsavgift tas ut dels på inkomst
av anställning, dels på inkomst av annat för-
värvsarbete till den del summan av inkoms-
terna före avdrag för allmän pensionsavgift
inte överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp,
vilket i termer av pensionsgrundande inkomst
motsvarar 7,5 förhöjda prisbasbelopp.

Tabell 2 Avgifter år 1999

Socialavgifter	Arbets- givar- avgifter	Egen- avgifter	Inkomster år 1999 (Prog)*
Sjukförsäkringsavgift	7,50	8,23	60 252
Efterlevandepensionsavgift	1,70	1,70	12 236
Ålderpensionsavgift	6,40	6,40	52 282
Föräldraförsäkringsavgift	2,20	2,20	15 834
Arbetsskadeavgift	1,38	1,38	11 152
Arbetsmarknadsavgift	5,84	3,30	41 550
Allmän löneavgift	8,04	8,04	61 614
Summa	33,06	31,25	254 920
Särskild löneskatt’	24,26	24,26	13 008
Allmän pensionsavgift	6,95	-	58 600

* Beloppen anges i miljoner kronor

¹ Gäller personer födda 1938 eller senare

² För personer födda 1938 och senare kommer särskild löneskatt att utgöra 8,09 % från
65 års ålder

PROP. 1998/99:1 BILAGA

ITabell 3 Kostnader och finansiering av socialförsäkringsförmåner m.m. åren 1998 och 1999 1
Miljoner kronor	Prognos 1998 Totalt	varav Statsbidrag	Avgifter	övrigt	Förslag 1999 varav Totalt Statsbidrag		Avgifter	övrigt
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Ersättning till sjukvårdshuvud- männen m.m.	150	0	150	0	505	505	0	0
Läkemedel¹	13 630	13 630	0	0	13 491	13 491	0	0
Tandvård	1 650	0	1 650	0	1 487	1 487	0
Bilstöd till handikappade	214	214	0	0	178	178	0	0
Statlig assistansersättning	3 100	3 100	0	0	4 653	4 653	0	0
Sjukpenning	17 119	0	17 119	0	17 716	0	17 716	0
Rehabilitering	2 010	0	2 010	0	2 274	0	2 274	0
Förtidspensioner	37 328	816	30 223’	6 289'	46 761	7 224	39 537*	0
Sysselsättning av vissa förtids- pensionärer	0	0	0	0	55	0	55	0
Bostadstillägg till förtidspensio- närer	2 224	2 224	0	0	2 382	2 382	0	0
Närståendepenning	42	0	42	0	45	0	45	0
Vissa yrkesskadeersättningar⁵	6	6	0	0	0	0	0	0
Handikappersättning	995	995	0	0	1 013	1 013	0	0
Riksförsäkringsverket	775“	665	106	4‘	883	710	169	4⁶
Allmänna försäkringskassor	4 714	4 161	553		4 976	4 726	250
Arbetsskadeförsäkringen'	6 259	60'	6 069	130	7 328	73’	7 105	150'"
Ekonomisk trygghet vid ålder- dom
Ålderspensioner	141 567	900	117 115"	23 552¹	146 733	11478	109 805"	25 450’
Efterlevandepensioner till vuxna	12 203	8	9 089"	3 106‘	12 734	1 362	11 372"	0
Bostadstillägg till pensionärer	7 430	7 430	0	0	7 459	7 459	0	0
Delpension	579	0	1 578	470“	204	204	0	0
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Allmänna barnbidrag	16 798	16 798	0	0	16 705	16 705	0	0
Föräldraförsäkring	14 145	0	14 145	0	14 830	0	14 830	0
Bidragsförskott/Underhållsstöd	2 985	2 985	0	0	2 473	2 473	0	0
Bidrag till kostnader för int. adoptioner	20	20	0	0	24	24	0	0
Barnpensioner¹²	929	5	754"	170"	967	103	864"	0
Vårdbidrag för funktionshindrade barn	1 647	1 647	0	0	1 789	1 789	0	0
Bostadsbidrag	5 860	5 860	0	0	5 865	5 865	0	0
Pensionsrättför barnår	0	0	0	0	3 108	3 108	0	0

exkl. förbrukningsartiklar vid inkontinens fr.o.m. år 1998

Allmän ålderspensionsavgift, allmän tilläggspensionavgift och sjukförsäkringsavgift
Avkastning från AP-fonden

Från sjukförsäkringsavgiften

Fr.o.m. år 1999 ingår posten vissa yrkesskadeersättningar i arbetsskadeförsäkringen
Ersättning från affärsverk

Inkl, administration t.o.m. år 1998

Utbetalningar av staten för del av LSP

⁹ Utbetalningar av staten för LSP inkl, skadeståndslivränta

¹⁰ Utbetalningar affärsverk m.m. för LAF och YFL

" Folkpensionsavgift, allmän ålderspensionsavgift och allmän tilläggspensionsavgift

¹² Allmän ålderspensionsavgift, allmän tilläggspensionsavgift och statlig ålderspensions-
avgift

¹³ Efterlevandepensionsavgift

¹⁴ Avkastning från delpensionsfonden

¹⁵ Exkl. anslagskredit

PROP. 1998/99:1 BILAGA

Arbetsskadeförsäkringen

Arbetsskadeförsäkringen finansieras via arbets-
skadeavgiften och avkastning från arbetsskade-
fonden. Fonden kommer att avvecklas fr.o.m.
den 1 januari 1999. Sedan 1987 uppvisar fonden
ett underskott. När fonden avvecklas beräknas
underskottet uppgå till 7 083 mkr. En oföränd-
rad nivå på arbetsskadeavgiften gör det möjligt
att reducera underskottet. Socialavgiften till ar-
betsskadeförsäkringen höjdes den 1 juli 1992 från
0,9 % till 1,2 % och den 1 januari 1993 till
1,38 %. Dessutom tillfördes arbetsskadefonden
8 300 mkr från delpensionsfonden under första
halvåret 1993. Sedan budgetåret 1994/95 är ut-
gifterna lägre än inkomsterna.

I vissa fall betalas arbetsskadeersättning av
affärsverk och bolagiserade f.d. affärsverk. Er-
sättningar som utges enligt lagen om statligt per-
sonskadeskydd m.m. betalas via två anslag inom
statsbudgeten.

Tabell 4 Arbetsskadeförsäkringen

1997 1998 1999

Utgifter

Arbetsskadefonden, fr.o.m. år

1999 anslag A3 Arbetsskador,

varav

Sjukpenning/vård LAF 'och

YFL’	112	73	68
Ålderspensionsavgifter sjuk- penning LAF och YFL			2
Livräntor LAF	4 704	4 749	4 643
Ålderspensionsavgifter egenliv- räntor LAF			1 429
Livräntor YFL	1 064	1 014	963
Administration	225	233	141
Summa	6105	6 069	7 246
Inkomster Arbetsskadeavgift	10 288	10 713	11 152
Över/underskott	4 183	4 644	3 906
Avveckling av fond		7 083
Fondens storlek i december	-11 727	0	0
Förmåner som finansieras i annan ordning Utbetalningar affärsverk m.m. LAF och YFL	137	130	125
Ålderspensionsavgift för detta *	-	-	25
Utbetalningar staten för LSP m.m.⁴	63	63	65
Ålderspensionsavgift för LSP	-	-	5

'. Lagen ( 1976:380) om arbetsskadeförsäkring

² Lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

³ Dessa ålderspensionsavgifter belastar statsbudgeten

⁴ Inkl, vissa yrkesskadeersättningar utom skadestånd

Allmän tilläggspension, ATP

Den allmänna tilläggspensionen (ATP) finansie-
ras t.o.m. år 1998 dels genom en tilläggspen-
sionsavgift och dels via avkastning från allmänna
pensionsfonden (AP-fonden). Den 1 januari
1995 infördes en allmän egenavgift (numera
kallad allmän pensionsavgift) för finansiering av
pensionssystemet.

Fr.o.m. år 1999 sker viss omfördelning av
finanseringsansvaret mellan AP-fonden och
statsbudgeten, se bilaga 3, volym 1.

Tabell 5 AP-fonden

^3udgetå^	1997 Utfall	1998 Prognos	1999 Prognos
Utgifter
Ålderspension viss folkpen-
sion			41 682
Ålderspension, ATP	86 045	88 897	93 515
Förtidspension	23 478	23 738	-
Efterlevandepension för
vuxna¹	11 425	11 724	-
Barnpension	630	642	-
Administration	847	845	652
Summa	122 425	125 846	135 849
Inkomster
ATP-avgifter’	79 980	39 859	32 305
Allmän pensionsavgift’	7 753	52 025	58 600
Statliga ålderspensionsav-			18 900
gifter
Nettoavkastning*	57 110	47 500	43 000
Summa	144 843	139 384	152 805
Under/överskott	22 418	13 538	16 956
AP-fonden i dec.^!	619 810	633 348	605 304‘

¹ Änkepension, omställningspension och särskild efterlevandepe nsion

² Av influtna ATP-avgifter förs 7 % till staten och 11 % placeras på konto hos Riks-
gäldskontoret. Återstoden, vilket redovisas i tabe Ilen, förs till AP-fonden.

³. Avgiften infördes per den 1 januari 1995

⁴ Exkl. kursförändringar

⁵. Inkl, inträffade och prognostiserade kursförändringar. De senare kan snabbt ändras
med annan kursutveckling.

⁶ 45 md kr överförs till statsbudgeten.

Delpension

Delpensionen finansieras t.om. år 1998 helt med
inkomsterna från delpensionsavgiften och av-
kastningen från delpensionsfonden. Fr.o.m. år
1999 skall kostnaderna för delpension finansieras
över statsbudgeten med allmänna skattemedel.
Delpensionsavgiften avskaffas fr.o.m. år 1999.

PROP. 1998/99:1 BILAGA

Delpensionsfonden kommer därmed att avveck-
las under år 1998.

ITabell 6 Delpensionsfonden 1
Budgetår	1997 Utfall	1998 Prognos	1999 Prognos
Utgifter	1 065	8 357	204
Inkomster
Avgifter	1 491	1 578
Avkastning från delpensionsfond	563	470
Summa	2 054	2 048
Under/överskott	989	-6 309
Delpensionsfonden storlek vid
kalenderårets utgång	6 309	0	0
Utgifter	1 065	579	204
Delpensioner
Avveckling av fond		7 778

Ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13

Förslag till statsbudget för 1999

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................................5

2 Lagförslag................................................................................................................7

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring...........................................................................7

3 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet..................................................................11

3.1 Omfattning............................................................................................11

3.2 Utgiftsutvecklingen...............................................................................11

3.3 Resultatbedömning................................................................................12

3.3.1 Effekter av de statliga insatserna..........................................................12

3.3.2 Regeringens slutsatser...........................................................................13

3.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet..........................................................13

4 Ersättning vid arbetslöshet...................................................................................15

4.1 Anslag.....................................................................................................15

Al Bidrag till arbetslöshetsersättning..............................................15

A2 Bidrag till lönegarantiersättning.................................................18

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,

2. godkänner att högst 150 000 000 kronor av
ramanslaget Al Bidrag till arbetslöshetsersätt-
ning får användas under budgetåret 1999 fram
till och med den 30 september 1999 för för-

söksverksamhet med friare användning av ar-
betslöshetsersättning,

3. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under ut-
giftsområdet 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslös-
het enligt följande uppställning:

[Anslagsbelopp 1
Tusental kronor Anslag	Anslagstyp
Al Bidrag till arbetslöshetsersättning	ramanslag	32 796 000
A2 Bidrag till lönegarantiersättning	ramanslag	993 000
Summa		33 789 000

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 3 a, 6, 14, 17, 19 och 22 §§ lagen (1997:238) om ar-
betslöshetsförsäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får, såsom
försöksverksamhet under tiden den 1
juli 1997 - den 31 december 1998, be-
sluta att personer som redan får er-
sättning enligt denna lag skall kunna
få fortsatt ersättning enligt lagen
utan att villkoren i 9 §, med undantag
av tredje punkten, är uppfyllda.

Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får, såsom
försöksverksamhet under tiden den 1
juli 1997 - den 30 september 1999,
besluta att personer som redan får
ersättning enligt denna lag skall kun-
na få fortsatt ersättning enligt lagen
utan att villkoren i 9 §, med undantag
av tredje punkten, är uppfyllda.

6§

Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas till den som

- inte är medlem i en arbetslöshetskassa, eller

- är medlem i en arbetslöshetskassa men inte uppfyller de villkor som gäller
för rätt till en inkomstrelaterad ersättning.

Ersättningen lämnas tidigast den 1 Ersättningen lämnas tidigast den
juli det år den arbetslöse fyller 20 år. dag den arbetslöse fyller 20 år.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13

14 §>

Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från utfört förvärvsarbete

1. som arbetsgivaren finansierat med stöd av
-förordningen (1997:1275) om anställningsstöd, eller
-förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller

2. som bedrivits med stöd av för- 2. som bedrivits med stöd av be-
ordningen (1984:523) om bidrag till stämmelsema om start av närings-
arbetslösa m.fl. som startar egen nä- verksamhet enligt förordningen

ringsverksamhet.

(1998:000) om arbetsmarknadspoli-
tiska aktiviteter.

Detta gäller dock inte om den sökande när det i första stycket nämnda ar-
betet påbörjades uppfyllde arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete enligt 12-
13§§.

17 §

När ramtid skall bestämmas enligt 12 § räknas inte heller tid då den sökande
fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller
varit hindrad att arbeta på grund av

1. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

2. arbetsmarknadsutbildning,

3. yrkesinriktad rehabilitering,

4. utbildning för vilken utbild-
ningsbidrag lämnas enligt förord-
ningen (1996:1654) om särskilt ut-
bildningsbidrag, eller

5. deltagande i verksamhet där er-
sättning enligt 3 a § har utgått, i den
mån tiden inte jämställs enligt vad
som följer av 19 §.

2. en arbetsmarknadspolitisk akti-
vitet enligt förordningen (1998:000)
om arbetsmarknadspolitiska aktivite-
ter med undantag av start av närings-
verksamhet,

3. utbildning för vilken utbild-
ningsbidrag lämnas enligt förord-
ningen (1996:1654) om särskilt ut-
bildningsbidrag, eller

4. deltagande i verksamhet där er-
sättning enligt 3 a § har utgått, i den
mån tiden inte jämställs enligt vad
som följer av 19 §.

19 §²

För sökande som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag
gäller följande. När det arbetsvillkor skall uppfyllas som skall ligga till grund
för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken sökande enligt 12-14 §§
skall ha förvärvsarbetat jämställas den tid då de

1. deltagit i och, om inte särskilda
skäl hindrat det, fullföljt arbetsmark-
nadsutbildning eller yrkesinriktad
rehabilitering för vilken statligt ut-

1. deltagit i och, om inte särskilda
skäl hindrat det, fullföljt en arbets-
marknadsutbildning eller yrkesin-
riktad rehabilitering enligt förord-

^! Senaste lydelse 1997:1271.

² Senaste lydelse 1997:1271.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13

bildningsbidrag lämnats,

2. deltagit i och, om inte särskilda
skäl hindrat det, fullföljt utbildning
för vilken utbildningsbidrag lämnats
enligt förordningen (1996:1654) om
särskilt utbildningsbidrag,

5. fullgjort tjänstgöring enligt la-
gen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt eller fått föräldrapenning-
förmån enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda fallen dock
tillsammans högst 2 månader,

4. utfört förvärvsarbete som ar-
betsgivaren finansierat med stöd av
förordningen (1997:1275) om an-
ställningsstöd, eller förordningen
(1987:411) om beredskapsarbete,

5. bedrivit egen näringsverksamhet
med stöd av förordningen (1984:523)
om bidrag till arbetslösa m.fl. som
startar egen näringsverksamhet, eller

6. fullföljt verksamhet där ersätt-
ning enligt 3 a § utgått.

ningen (1998:000) om arbetsmark-
nadspolitiska aktiviteter, för vilka
statligt utbildningsbidrag lämnats,

2. bedrivit näringsverksamhet som
avses i förordningen (1998:000) om
arbetsmarknadspolitiska aktiviteter,
eller

3. deltagit i och, om inte särskilda
skäl hindrat det, fullföljt utbildning
för vilken utbildningsbidrag lämnats
enligt förordningen (1996:1654) om
särskilt utbildningsbidrag,

4. fullgjort tjänstgöring enligt la-
gen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt eller fått föräldrapenning-
förmån enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda fallen dock
tillsammans högst 2 månader,

5. utfört förvärvsarbete som ar-
betsgivaren finansierat med stöd av
förordningen (1997:1275) om an-
ställningsstöd, eller förordningen
(1987:411) om beredskapsarbete,

6. fullföljt verksamhet där ersätt-
ning enligt 3 a § lämnats.

22 §

Ersättning lämnas under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Om den sökan-
de har fyllt 57 år före ersättningsperiodens slut är perioden i stället 450 dagar.

I ersättningsperioden räknas inte
in dagar under vilka den sökande har
anvisats verksamhet för arbetslivsut-
veckling ett offentligt tillfälligt ar-
bete för äldre arbetslösa, verksamhet
enligt lagen om kommuners ansvar
för ungdomar mellan 20 och 24 år
eller verksamhet där ersättning enligt
3 a § utgår i enlighet med föreskrifter
som har meddelats av regeringen.

Om den sökande omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har fått

I ersättningsperioden räknas inte
in dagar under vilka den sökande har
anvisats ett offentligt tillfälligt arbete
för äldre arbetslösa, verksamhet en-
ligt lagen om kommuners ansvar för
ungdomar mellan 20 och 24 år eller
verksamhet där ersättning enligt 3 a §
utgår i enlighet med föreskrifter som
har meddelats av regeringen.

ersättning från en annan arbetslöshetskassa, räknas ersättningsdagar i den and-
ra kassan in i ersättningsperioden.

Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den månad
då den arbetslöse fyller 65 år.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.1 fråga om personer som har an-
visats verksamhet för arbetslivsutveckling före den 1 januari 1999 gäller 22 § i
sin äldre lydelse.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13

3 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

3.1 Omfattning

Utgiftsområde 13 omfattar bidrag till inkom-
strelaterad arbetslöshetsersättning samt utgifter
för grundbelopp och utjämningsbidrag till ar-
betslöshetskassorna. Området omfattar vidare en
aktivare användning av arbetslöshetsersättning-
en, offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslö-
sa och ersättning till personer som får tillfällig
avgångsersättning eller ersättning vid genera-
tionsväxling.

Arbetsmarknadsverket (AMV) är den myn-
dighet som i huvudsak svarar för verksamheten
under utgiftsområdet.

I utgiftsområdet ingår också utgifter för löne-
garantiersättning, vilken skall ersätta arbetstagar-
nas lönefordringar vid arbetsgivarens konkurs.
Från anslaget som finansierar lönegarantiersätt-
ning betalas vidare till och med år 1998 avbetal-
ningar till Riksgäldskontoret för den skuld som
kvarstår från lönegarantifonden. Skulden skall
avvecklas vid utgången av år 1998.

3.2 Utgiftsutvecklingen

Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor

Utfall

1997

Anslag

1998'

Utgifts-
prognos

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

40 920

38 485

37 842

33 789

26 484

24 063

1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budge t-
året 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Arbetslöshetsersättningen är en viktig del av den
aktiva arbetsmarknadspolitiken som skall under-
lätta strukturomvandlingen. Ersättningen kom-
penserar för förlorad arbetsinkomst under en
omställningsperiod vid ofrivillig arbetslöshet.
Lönegarantiersättningen ger ett löneskydd åt ar-
betstagare vid arbetsgivares konkurs.

Arbetslöshetens omfattning är avgörande för
utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet. Vidare
påverkas utgifterna av reglerna för arbetslöshets-
ersättningen. Därutöver har antalet personer som
berörs av företagskonkurser liksom bestämmel-
serna för lönegarantiersättning betydelse för hur
mycket som betalas ut i lönegarantiersättning.

Den höga arbetslösheten under 1990-talet har
inneburit mycket stora utbetalningar av arbets-
löshetsersättning. Totalt var i genomsnitt
342 000 personer per månad, eller 8,0 procent,
öppet arbetslösa under år 1997. Det första halv-
året 1998 har i genomsnitt 283 000 personer per
månad varit öppet arbetslösa. Det innebär en öp-
pen arbetslöshet på 6,7 procent av den totala ar-
betskraften. Regeringens bedömning i den revi-
derade finansplanen är att den öppna
arbetslösheten kommer att uppgå till i genom-
snitt 6,6 procent av arbetskraften under år 1998.
Enligt regeringens bedömning kommer den
öppna arbetslösheten att fortsätta att sjunka så
att den vid utgången av år 2000 uppgår till högst
4 procent av arbetskraften.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13

Tabell 3.2 Genomsnittligt antal arbetslösa respektive arbetslösa i procent av arbetskraften

Antal arbetslösa

Arbetslöshet, procent

	1996	1997	1997 La halvåret	1998 l:a halvåret	1996	1997	1997 La halvåret	1998 La halvåret
Kvinnor	155 000	154 000	160 000	121 000	7,5	7,5	7,9	6,0
Män	192 000	188 000	203 000	162 000	8,5	8,5	9,1	7,3
Totalt	347 000	342 000	363 000	283 000	8,1	8,0	8,5	6,7

Källa: Statistiska Centralbyrån

Den genomsnittliga utbetalade dagpenningen
från arbetslöshetsförsäkringen har ökat succes-
sivt, framför allt sedan ersättningsnivåerna höj-
des under det andra halvåret 1997. Sammantaget
har emellertid utbetalningarna av arbetslöshetser-
sättning minskat mellan år 1996 och år 1997 och
väntas fortsätta att minska under år 1998. Orsa-
kerna är eri lägre arbetslöshet samt färre deltagare
i de arbetsmarknadspolitiska åtgärder vars utgif-
ter täcks under utgiftsområdet.

Antalet konkursföretag som under budgetåret
1997 berördes av utbetalningar från lönegaranti-
ersättningen var knappt 10 900 och antalet be-
rörda arbetstagare var omkring 56 000.

Utbetalningarna av lönegarantiersättning har
stabiliserats kring drygt 1 miljard kronor per år.

Förändringar

Under år 1997 har kompensationsnivån i ar-
betslöshetsförsäkringen höjts från 75 procent till
80 procent från och med den 29 september 1997.
Vidare har det kontanta arbetsmarknadsstödet
ersatts med ett grundbelopp från och med den 1
januari 1998. Grundbeloppet uppgår till 240 kro-
nor per dag. Den högsta ersättningsnivån för den
inkomstrelaterade ersättningen har höjts från 564
kronor per dag till 580 kronor per dag från och
med den 29 december 1997.

För att göra det möjligt att använda arbetslös-
hetsersättningen på ett mer aktivt sätt har riksda-
gen bemyndigat regeringen att i begränsad om-
fattning besluta om att arbetslösa skall kunna få
arbetslöshetsersättning i andra situationer än vid
öppen arbetslöshet. Vidare belastar utgifterna för
resursarbete, som fram till den 1 juli 1998 belas-
tade utgiftsområdet, nu utgiftsområde 14 Ar-
betsmarknad och arbetsliv.

Förmånsrättskommittén (Ju 1996:02) utreder
vissa frågor om förmånsrätt vid konkurs m.m.
(dir. 1995:163). Genom tilläggsdirektiv (dir.
1997:82) har kommittén fått i uppdrag att bl. a.
analysera hur den minskning av statens kostna-
der för lönegarantin på 300 miljoner kronor per
år, som riksdagen beslutat om, kan genomföras.

Mål

Utgiftsområdet skall medverka till att underlätta
och stimulera omställning och därigenom öka
flexibiliteten på arbetsmarknaden.

Prioriteringar

Se avsnitt 3.3.2

3.3 Resultatbedömning

3.3.1 Effekter av de statliga insatserna

Arbetslöshetsersättningen ger en ekonomisk
trygghet till personer i arbetskraften. Detta un-
derlättar strukturomvandlingen och arbetskraf-
tens omställningsförmåga, vilket ökar flexibili-
teten på arbetsmarknaden. Ersättningen
medverkar vidare till att minska inkomstklyftor-
na mellan dem som har arbete och dem som sak-
nar arbete och är därför även en viktig del av för-
delningspolitiken.

Flera av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som finansieras med medel från utgiftsområdet
har bidragit till att begränsa arbetslöshetens ska-
deverkningar genom att arbetslösa har aktiverats
och ökat sin kompetens. Därigenom har lång-
tidsarbetslöshet och utslagning från arbetsmark-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13

naden förhindrats. Vidare har ca hälften av dem
som lämnat resursarbete fått arbete.

3.3.2 Regeringens slutsatser

Under en konjunkturuppgång är det av största
vikt att det är stor rörlighet på arbetsmarknaden
och att matchningen mellan lediga platser och
arbetssökande fungerar snabbt och effektivt. I
detta sammanhang har arbetslöshetsersättningen
stor betydelse som omställningsförsäkring. I ett
förbättrat konjunkturläge är det också viktigt att
kontrollen av att de arbetslösa är aktiva och står
till arbetsmarknadens förfogande fungerar. En
arbetsgrupp har tillsatts inom Regeringskansliet
för att tillse att kontrollfunktionen inom arbets-
löshetsförsäkringen effektiviseras. Projektet skall
i huvudsak bedrivas under hösten 1998.

Regeringen avser vidare att tillsätta en utred-
ning som skall få i uppdrag att se över organisa-
tionen av tillsynen över arbetslöshetsförsäkring-
en m.m.

Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet för att se över frågan om in-
dexering av lägsta och högsta dagpenningbelopp.
Arbetsgruppen skall redovisa uppdraget den 15
januari 1999.

Regeringen har även tillsatt en särskild utreda-
re som skall utreda förekomsten av deltidsarbe-
ten och tillfälliga arbeten och bedöma hur dessa
anställningsformer kan komma att utvecklas un-
der de närmaste fem till tio åren. Utifrån analy-
sen skall utredaren överväga om förändringar bör
ske av reglerna om rätt till arbetslöshetsersätt-
ning. Uppdraget skall redovisas senast den 1
mars 1999 (dir. 1998:27).

sig, utveckla sin kompetens och därigenom för-
bättra sin anställbarhet. Vidare har regeringens
utbildningspolitik t.ex. genom kunskapslyftet
och regeringens näringspolitik såväl kortsiktiga
som långsiktiga positiva effekter på arbetsmark-
naden och arbetskraftens omställningsförmåga.

Tabell 3.3 Utgiftsutvecklingen för de i utgiftsområde 13
ingående verksamheterna

Miljoner kronor

Utfall

1997

Anslag

1998'

Utgifts-
prognos

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

40 920

38 485

37 842

33 789

26 484

24 063

3.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet

En flexibel arbetsmarknad, med goda möjligheter
till omställning för både anställda och arbetslösa,
är en förutsättning för att målen om en öppen
arbetslöshet på högst fyra procent vid utgången
av år 2000 och full sysselsättning på längre sikt
skall kunna nås. Detta kräver insatser inom flera
politikområden. Regeringens arbetsmarknadspo-
litik bidrar till att främst arbetslösa kan utbilda

1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budge t-
året 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

Hur stora resurser som avsätts för att finansiera
arbetslöshetsersättningen beror framför allt på
arbetslöshetens utveckling. Resursåtgången be-
räknas för vart och ett av åren 1999 till och med
år 2001 bli högre än vad som beräknades i den
ekonomiska vårpropositionen 1998 (prop.
1997/98:150, yttr,1997/98:AU5y, bet.

1997/98:FiU20, rskr. 1997/98:318). Detta beror,
förutom på att ålderspensionsavgifter nu belastar
anslaget för bidrag till arbetslöshetsersättning,
bl.a. på att effekterna av de höjda ersättningsni-
våerna i arbetslöshetsförsäkringen underskattats.

Anslagssparandet under utgiftsområdet för
budgetåret 1997 uppgick till sammanlagt 2 302
miljoner kronor, vilket har förts bort som bespa-
ring. Därutöver har riksdagen på tilläggsbudget
för budgetåret 1998 beslutat att dra in totalt
4 238 miljoner kronor från utgiftsområdet, varav
606 miljoner kronor förts upp under utgiftsom-
råde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv för finansi-
ering av åtgärden resursarbete.

Under år 1997 har ersättningsnivåerna i ar-
betslöshetsförsäkringen höjts vilket ökar utgif-
terna inom utgiftsområdet. Reformerna har till
största delen finansierats genom en höjning av
finansieringsavgiften till arbetslöshetsförsäkring-
en. År 1998 beräknas inkomsterna från finansie-
ringsavgiften till ca 2,5 miljarder kronor.

De antaganden om den ekonomiska utveck-
lingen och arbetslösheten som redovisas i den
reviderade finansplanen ligger till grund för rege-
ringens beräkning av de förväntade utgifterna
under utgiftsområdet.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13

4 Ersättning vid arbetslöshet

Verksamhetsområdet överensstämmer med det
tidigare beskrivna utgiftsområdet och regeringen
redovisar därför inte utvecklingen under verk-
samhetsområdet.

4.1 Anslag

Al Bidrag till

arbetslöshetsersättning

Tabell 4.1 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		38 927 377	Anslags- sparande	2 301 957
1997	Utfall	38 927 377	Anslags- sparande	2 301 957
1998	Anslag	36 443 000 ¹	Utgifts- prognos	35 800 000
1999	Förslag	32 796 000
2000	Beräknat	25 607 000
2001	Beräknat	23 145 000

1 Varav - 4 238 334 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen
1998

Från anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning
utbetalades under budgetåret 1997 arbetslöshets-
ersättning, kontant arbetsmarknadsstöd, ersätt-
ning till deltagare i offentliga tillfälliga arbeten
för äldre arbetslösa (OTA), ersättning till delta-
gare i resursarbete, tillfällig avgångsersättning
samt utjämningsbidrag. Anslaget disponeras i
huvudsak av Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

Hur arbetslösheten utvecklas är avgörande för
anslagets storlek. Utgifterna under anslaget på-
verkas, förutom av konjunkturen, av hur reglerna
i arbetslöshetsförsäkringen utformas. Detta gäl-
ler främst regler om ersättningsnivåer, ersätt-
ningsperiodernas längd och villkoren för kvalifi-
cering för rätt till arbetslöshetsersättning.

Under budgetåret 1997 utbetalades 38 927
miljoner kronor i bidrag till arbetslöshetsersätt-
ning. Det var 4 839 miljoner kronor mer än vad
regeringen beräknade inför budgetåret 1997. Or-
saken till ökningen var framför allt en högre ar-
betslöshet än vad regeringen hade förutsett.
Riksdagen beslutade, i enlighet med regeringens
förslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1997, att sammantaget tillföra ansla-
get 7141 miljoner kronor.

Konjunkturuppgången under andra halvåret

1997 tillsammans med regeringens utbildnings-
satsning, kunskapslyftet, och den tillfälliga av-
gångsersättningen bidrog till att arbetslösheten
sjönk mer än väntat. Detta medförde ett anslags-
sparande på sammanlagt 2 302 miljoner kronor
som fördes bort från anslaget som indragning av
anslagsbelopp.

Under det första halvåret 1998 har 16 582
miljoner kronor utbetalats under anslaget. Rege-
ringen beräknar i den reviderade finansplanen att
i genomsnitt 282 000 personer kommer att vara
öppet arbetslösa under budgetåret 1998. Det
motsvarar ca 6,6 procent av arbetskraften. I
tilläggsbudget för statsbudgeten för budgetåret

1998 beräknades anslaget till 36 443 miljoner
kronor. Det är 4 238 miljoner kronor mindre än
vad som angavs i budgetpropositionen för bud-
getåret 1998 (prop. 1997/98:1 utg. omr. 13).
Riksdagen beslutade på tilläggsbudget för stats-
budgeten för budgetåret 1998 att dra in detta
belopp från anslaget. Regeringen beräknar nu att
kostnaderna för bidrag till arbetslöshetsersätt-
ning kommer att uppgå till 35 800 miljoner kro-
nor år 1998.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13

Statsbidrag till arbetslöshetskassor

Under budgetåret 1997 uppgick kostnaderna för
statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen till
36 648 miljoner kronor. Omkring 69 procent av
de arbetslösa år 1997 fick ersättning från arbets-
löshetsförsäkringen. Under det första halvåret
1998 utbetalades 16 148 miljoner kronor i stats-
bidrag till arbetslöshetskassor vilket inkluderade
kostnaderna för grundbeloppet, som kan lämnas
till dem som inte har rätt till inkomstrelaterad
arbetslöshetsersättning.

KAS/grundbelopp

Till utgången av år 1997 kunde man få arbetslös-
hetsersättning i form av kontant arbetsmark-
nadsstöd (KAS). De som fick KAS vid årsskiftet
övergick i allmänhet till att få grundbelopp från
och med den 1 januari 1998.

Utgifterna för KAS var under budgetåret 1997
avsevärt mindre än för statsbidraget till arbets-
löshetsförsäkringen. Det beror dels på att den
genomsnittliga ersättningsnivån i KAS var be-
tydligt lägre jämfört med nivån i försäkringen,
dels på att betydligt färre personer fick KAS än
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Om-
kring 7 procent av de arbetslösa år 1997 fick
KAS. Under budgetåret 1997 uppgick kostna-
derna för KAS till 1 596 miljoner kronor. Utbe-
talningarna av KAS blev mindre än beräknat.

Utjämningsbidrag

Utjämningsbidrag och utjämningsavgift används
för att utjämna skillnaderna i nivån på medlems-
avgifterna i de olika arbetslöshetskassorna. Ar-
betslöshetskassorna betalar avgiften till staten
och den går sedan tillbaka till kassorna i form av
utjämningsbidrag. Kostnaderna för utjämnings-
bidraget uppgick under budgetåret 1997 till 64
miljoner kronor. Under budgetåret 1998 beräk-
nas kostnaderna för utjämningsbidraget till 66
miljoner kronor.

Aktivare användning av arbetslöshetsersättningen
Under budgetåret 1997 fick högst 500 miljoner
kronor disponeras av regeringen för olika projekt
som innebar en aktivare användning av arbets-
löshetsersättningen. För budgetåret 1998 är be-
loppet 1 000 miljoner kronor.

Regeringen har bemyndigat AMS att från och
med den 15 juni 1998 fatta beslut om försöks-
verksamheten. Regeringens beslut att initiera en
regional försöksverksamhet i Skåne, Dalarnas,
Gävleborgs, Värmlands och Jämtlands län inne-
bär bl. a. att försökslänen själva får fatta beslut

om att använda högst 230 miljoner kronor av det
anvisade beloppet för budgetåret 1998 för den
aktivare användningen av arbetslöshetsersätt-
ningen. Till och med den 14 juni 1998 hade rege-
ringen fattat beslut om att 14 projekt med en ak-
tivare användning av ersättningen fick anordnas.
Besluten omfattade knappt 1 600 personer. En-
ligt de delrapporter som regeringen erhållit från
projektanordnarna har bl.a. framkommit att
starten av projekten av olika anledningar förse-
nats. INREGIA har på regeringens uppdrag gått
igenom samtliga ansökningar som regeringen har
fattat beslut om. Rapporten visar bl.a. att i flera
av projekten har vissa samordningseffekter kun-
nat uppnås genom en aktivare användning av ar-
betslöshetsersättningen. Projekt har t.ex. anord-
nats som innebär att deltagarna varvar
utbildnings- och praktikinsatser med jobbsöka-
raktiviter och kontakter med näringslivet. Rege-
ringen avser att under budgetåret 1999 initiera en
utvärdering av försöksverksamheten vad avser
ökad anställbarhet, placeringar efter deltagande i
projekt på den reguljära arbetsmarknaden och
eventuella undanträngnings- och inlåsningsef-
fekter.

Under budgetåret 1997 utbetalades inga medel
för verksamheten. Hittills under budgetåret 1998
har beslut fattats som innebär att omkring 2 000
personer har kunnat delta i försöksverksamhet
med en aktivare användning av arbetslöshetser-
sättningen.

Tillfällig avgångsersättning

Under budgetåret 1997 beviljades sammanlagt
knappt 18 900 personer tillfällig avgångsersätt-
ning. Det var en relativt jämn könsfördelning
bland dem som beviljades tillfällig avgångsersätt-
ning, drygt 9 000 var kvinnor och 9 800 var män.
Under budgetåret 1997 utbetalades 674 miljoner
kronor i tillfällig avgångsersättning till dem som
hade rätt till arbetslöshetsersättning och 6 miljo-
ner kronor till dem som hade rätt till KAS. Dessa
belopp ingår i det som redovisas under avsnitten
statsbidrag till arbetslöshetskassor och
KAS/grundbelopp. Under första halvåret 1998
har 1 071 miljoner kronor utbetalats. Utbetal-
ningarna görs från arbetslöshetskassorna.

Generationsväxling

Möjligheten till generationsväxling infördes från
och med den 1 januari 1998. I slutet av augusti
1998 hade 352 personer beviljats ersättning enligt
reglerna för generationsväxling. Statistik över
könsfördelning förs inte vare sig för de avgående

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13

eller de nyanställda. Under första halvåret 1998
hade 162 generationsväxlingsplatser anmälts till
arbetsförmedlingen. De vanligaste yrkesområde-
na var vård och omsorg, kök och restaurang samt
kontor.

Under första halvåret 1998 betalades 3,2 mil-
joner kronor ut i generationsväxlingsersättning
samtidigt som arbetsgivarna betalade in drygt
6 000 kronor i finansieringsbidrag. Då arbetsgi-
varen erlägger finansieringsbidraget månadsvis i
efterskott medför detta en viss eftersläpning av
inbetalningarna.

Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
Den 1 november 1996 infördes genom lagen
(1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa och lagen (1996:986) om ändring
i lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga arbe-
ten för äldre arbetslösa en ny arbetsmarknadspo-
litisk åtgärd, offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa (OTA). Lagen är tidsbegränsad och
upphör att gälla vid utgången av december 1998.
Antalet deltagare i åtgärden har stigit kontinuer-
ligt sedan starten. Av AMS årsredovisning för
budgetåret 1997 framgår att det genomsnittliga
antalet deltagare per månad varit drygt 5 000 per-
soner. Under det första halvåret 1998 har i ge-
nomsnitt 7 000 personer omfattats av denna åt-
gärd. Fördelningen av platserna har varit relativt
jämn mellan könen. Kostnaden för OTA upp-
gick till 631 miljoner kronor, varav 12 miljoner
kronor är administrativa kostnader som belastar
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv,
för budgetåret 1997 och till 430 miljoner kronor
första halvåret 1998. Enligt AMS har det funnits
vissa svårigheter att uppnå förväntad omfattning
på åtgärden. En orsak har varit kravet på att an-
ordnare och berörda arbetstagarorganisationer
skall vara överens om arbetsuppgifter samt antal
deltagare. Det har vidare varit svårt att finna
lämpliga arbetsplatser. I Statskontorets rapport
Offentliga tillfälliga arbeten (1997:9) redovisas
att en majoritet av besluten om OTA avser verk-
samhet i kommuner eller föreningar. Av utvärde-
ringen framgår även att åtgärden sällan leder till
reguljära arbeten. En positiv effekt av OTA är
enligt Statskontoret att insatserna bidrar till att
bryta passivitet och förbättra långtidsarbetslösas
livssituation. Statskontoret gör bedömningen att
en avveckling av åtgärden i dess nuvarande form
bör övervägas. Regeringen har därför under ut-
giftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv fö-
reslagit att åtgärden skall fasas ut under kom-
mande budgetår och att utgifterna från och med

den 1 januari skall beräknas under under anslaget
A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Anslaget för bidrag till arbetslöshetsersättning
belastas från och med år 1999 med statlig ålders-
pensionsavgift (se bilaga 3, vol. 1).

Tabell 4.2 Redovisning av statlig ålderspensionsavgift

Miljoner kronor

	Totala utgifter	Bidrag till ar- betslöshets- ersättning	Ålderspensions avgift
1999	32 796	30 865	1 931
2000	25 607	24 100	1 507
2001	23 145	21 783	1 362

Regeringens överväganden

Aktivare användning av arbetslöshetsersättningen
år 1999

Försöksverksamheten med en aktivare använd-
ning av arbetslöshetsersättningen får pågå längst
till och med den 31 december 1998. Regeringen
föreslår att försöksverksamheten får förlängas till
att gälla till och med den 30 september 1999.
Möjligheten att få förlängning av försöksverk-
samheten avser projekt som pågår den 31 de-
cember 1998. Behovet av förlängning skall prö-
vas av AMS. Regeringen föreslår att
försöksverksamheten under budgetåret 1999 får
omfatta högst 150 miljoner kronor. Förslaget
föranleder en ändring i lagen (1997:238) om ar-
betslöshetsförsäkring med innebörd att verk-
samheten med aktivare användning av arbetslös-
hetsersättningen får gälla till och med den 30
september 1999. Förslaget påverkar inte utgifter-
na under anslaget.

Andrad åldersgräns för grundbeloppet i arbetslös-
hetsförsäkringen

Riksdagen beslutade i samband med behandling-
en av propositionen En effektivare arbetsmark-
nadspolitik m.m. (prop. 1994/95:218, bet.
1994/95:AU15, rskr. 1994/95:398) att kommu-
nerna skulle ges möjlighet att genom överens-
kommelse med staten ta ett samlat ansvar för ar-
betslösa ungdomar fram till och med den 30 juni
det år de fyller 20 år. En följd av detta beslut är
att den tidigaste tidpunkten för att få grundbe-
lopp i arbetslöshetsförsäkringen är den 1 juli det
år en person fyller 20 år. Riksdagen beslutade på
tilläggsbudget (prop. 1997/98:150, bet.
1997/98:FiU27, rskr. 1997/98:317) för budget-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13

året 1998 att åldersgränsen skulle ändras för vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder från den 1 juli
det år personen fyller 20 år till den dag personen
fyller 20 år. Som en konsekvens av denna ändring
bör tidpunkten för när grundbeloppet i arbets-
löshetsförsäkringen kan lämnas sättas till tidigast
från och med den dag personen fyller 20 år. För-
slaget föranleder en ändring i 6 § lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Änd-
ringen bör gälla från och med den 1 januari 1999.
Förslaget påverkar inte utgifterna under anslaget.

Sammanfattande medelsberäkning

Vid medelsberäkningen för år 1999 har regering-
en tagit hänsyn till riksdagens beslut med anled-
ning av den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1997/98:150, bet. 1997/98:FiU20, rskr.
1997/98:318) samt antaganden om den ekono-
miska utvecklingen enligt den reviderade finans-
planen. Mot bakgrund av detta föreslår regering-
en att riksdagen anvisar ett ramanslag om 32 796
miljoner kronor för budgetåret 1999. För år 2000
beräknar regeringen utgifterna under anslaget till
25 607 miljoner kronor och för år 2001 beräknas
utgifterna till 23 145 miljoner kronor.

A2 Bidrag till lönegarantiersättning

Tabell 4.3 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		1 992 287	Anslags- sparande	93 763
1997	Utfall	1 992 287	Anslags- sparande	93 763
1998	Anslag	2 042 022	Utgifts- prognos	2 042 022
1999	Förslag	993 000
2000	Beräknat	877 000
2001	Beräknat	918 000

Från anslaget finansieras utbetalning av ersätt-
ningar till arbetstagare för lönefordringar vid
konkurs i enlighet med lönegarantilagen
(1992:497). Vidare finansieras amorteringar till
Riksgäldskontoret för den skuld som kvarstår
från lönegarantifonden. Den kvarstående skul-
den uppgick per den 31 december 1997 till 1 300
miljoner kronor och vid halvårsskiftet 1998 till
drygt 900 miljoner kronor. Vidare betalas från
anslaget ersättningar till länsstyrelserna för deras
arbete med utbetalning av lönegarantimedel.
Kostnaderna för lönegarantiersättning finansie-
ras t.o.m. budgetåret 1998 genom en särskild lö-
negarantiavgift enligt lagen (1981:691) om soci-
alavgifter. Fr.o.m. den 1 januari 1999 slopas den

särskilda lönegarantiavgiften. I stället har ar-
betsmarknadsavgiften inom socialavgifterna
höjts i motsvarande mån (prop. 1997/98:151, del
2, avsnitt 32).

Medel som återvinns ur konkurser inbetalas
till statens inkomsttitel 2812 Återbetalning av
lönegarantimedel.

Så länge skulden från lönegarantifonden kvar-
står styrs utgifterna på området av avgiftsin-
komsterna. Utgifterna vad gäller lönegarantier-
sättningar styrs av antalet konkurser, av hur
många arbetstagare som omfattas av konkurserna
samt av de bestämmelser som styr rätten till er-
sättning.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Utbetalningarna av ersättningar under budgetåret

1997 uppgick till 1 252 miljoner kronor. Antalet
berörda konkursföretag var 10 878 och antalet
berörda arbetstagare 56 013. Det innebär en
minskning med nästan 100 miljoner kronor
jämfört med år 1996 då 1 350 miljoner kronor
betalades ut som lönegarantiersättningar, trots
att antalet berörda företag och arbetstagare ökat
mellan åren. År 1996 omfattades 7 802 företag
och 41 264 arbetstagare av lönegarantin.

Första halvåret 1998 har 585 miljoner kronor
utbetalats enligt reglerna om lönegaranti. Antalet
berörda företag uppgick till 4 181 och antalet be-
rörda arbetstagare till 21 850. För budgetåret

1998 beräknas utgifterna under anslaget uppgå
till 2 042 miljoner kronor, varav 1 160 miljoner
kronor för lönegarantiersättningar. Övriga ut-
gifter avser amorteringar av skulden hos Riks-
gäldskontoret och administrativa kostnader.

År 1997 inbetalades 238 miljoner kronor, som
utgjorde återvunna medel från konkurser. Första
halvåret 1998 inbetalades 121 miljoner kronor.

Slutsatser

Som aviserades i 1998 års ekonomiska vårpropo-
sition (prop. 1997/98:150) kommer regeringen
att besluta om en avveckling av den återstående
skulden för lönegarantifonden i Riksgäldskonto-
ret vid utgången av budgetåret 1998. Kostnader
för räntor och amorteringar på skulden lyfts av
anslaget för lönegarantiersättningar, som från
och med budgetåret 1999 endast belastas med

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 13

utgifter för lönegarantiersättningar samt vissa
administrationskostnader. Med detta kommer
prognosmetodiken vad gäller lönegarantiersätt-
ningar att behöva utvecklas. Ett sådant arbete på-
går för närvarande i Regeringskansliet.

Statskontoret har genomfört en förstudie av
statliga resursinsatser för kontroll av transfere-
ringar i syfte att belysa hur stora resurser som av-
sätts för att kontrollera de statliga transferering-
arna. I rapporten påtalar Statskontoret
beträffande lönegarantin att ett problem med
handläggningen av garantin är, att inte någon
myndighet har till uppgift att samordna hela pro-
ceduren kring rätten till ersättning, statistikfrå-
gor etc. Regeringen avser att ta initiativ till att en
översyn görs av hur organisationen av lönega-
rantisystemet kan förbättras.

Förmånsrättsskommittén (Ju 1996:02) skall
enligt sina direktiv (dir. 1995:163) överväga
bland annat hur reglerna om löneförmånsrätt

och lönegaranti bör ändras så att arbetstagarnas
skydd skall bli så heltäckande som möjligt, utan
att statens kostnader ökar. Kommittén har i
tilläggsdirektiv den 3 juli 1997 (dir. 1997:82) även
fått i uppdrag att utreda hur den minskning av
statens kostnader för lönegarantin på 300 miljo-
ner kronor per år, som riksdagen beslutat om,
kan genomföras. Anslaget för budgetåret 1999
har med anledning av detta minskats med en
halvårseffekt av besparingen, det vill säga med
150 miljoner kronor.

För budgetåret 1999 föreslår regeringen 993
miljoner kronor för anslaget till bidrag till löne-
garantiersättning. Regeringen beräknar anslaget
till 877 miljoner kronor för år 2000 och 918
miljoner kronor för år 2001.

Arbetsmarknad och
arbetsliv

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Förslag till statsbudget för 1999

Arbetsmarknad och arbetsliv

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................................5

2 Lagförslag................................................................................................................7

2.1 Förslag till lag (1998:000) om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter.....7

2.2 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1996:870) om offentliga

tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa.....................................................8

3 Arbetsmarknad och arbetsliv.................................................................................9

3.1 Omfattning..............................................................................................9

3.2 Utgiftsutvecklingen.................................................................................9

3.2.1 Tillståndet och utvecklingen inom området........................................11

3.2.2 De viktigaste statliga insatserna inom området...................................15

3.2.3 Effekter av statliga insatser...................................................................16

3.2.4 Regeringens slutsatser...........................................................................16

3.3 Åtgärder utanför utgiftsområdet..........................................................17

4 Arbetsmarknad......................................................................................................19

4.1 Omfattning............................................................................................19

4.2 Utgiftsutvecklingen...............................................................................19

4.3 Resultatbedömning och slutsatser........................................................21

4.4 Anslag.....................................................................................................32

Al Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader........................32

A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.............................................35

A3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade................................50

A4 Europeiska socialfonden m.m....................................................54

A5 Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering....................57

A6 Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen

arbetslöshetsförsäkring...............................................................58

5 Arbetsliv................................................................................................................61

5.1 Omfattning............................................................................................61

5.2 Utgiftsutvecklingen...............................................................................61

5.3 Resultatbedömning................................................................................62

5.4 Revisionens iakttagelser........................................................................65

Bl Arbetarskyddsverket...................................................................65

B2 Arbetslivsinstitutet......................................................................67

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

B3 Forskning, utveckling och utbildning m.m...............................69

B4 Rådet för arbetslivsforskning.....................................................71

B5 Finansiering av forskning och utveckling inom

arbetslivsområdet........................................................................72

B6 Bidrag till Samhall AB.................................................................73

B7 AmuGruppen AB........................................................................78

B8 Arbetsdomstolen.........................................................................79

B9 Statens förlikningsmannaexpedition..........................................81

BIO Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar..........................81

Bil Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten.........................82

B12 Internationella avgifter................................................................83

B13 Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell

läggning........................................................................................84

6 Jämställdhet mellan kvinnor och män.................................................................87

6.1 Omfattning............................................................................................87

6.2 Utgiftsutvecklingen...............................................................................87

6.3 Resultatbedömning................................................................................88

6.4 Anslag.....................................................................................................90

Cl Jämställdhetsombudsmannen.....................................................90

C2 Särskilda jämställdhetsåtgärder..................................................91

C3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet.........92

7 Staten som arbetsgivare........................................................................................93

7.1 Omfattning och ändamål......................................................................93

7.1.1 Resultatbedömning................................................................................94

7.1.2 Revisionens iakttagelser........................................................................94

7.2 Anslag.....................................................................................................94

Dl Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket........................................94

D2 Statliga tjänstepensioner m.m.....................................................95

7.3 Arbetsgivarverket..................................................................................95

7.4 Statens pensionsverk.............................................................................96

BILAGA 1.............................................................................................................99

BILAGA 2...........................................................................................................107

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om arbets-
marknadspolitiska aktiviteter,

2. antar regeringens förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen (1996:870) om offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa,

3. godkänner att 14 500 000 kronor av infly-
tande arbetsmarknadsavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter får användas för
tillsynen av arbetslöshetsförsäkringen
(ramanslaget Al Arbetsmarknadsverkets för-
valtningskostnader) ,

4. godkänner att högst 250 000 000 kronor av
medlen under ramanslaget A2 Arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder får användas för tillfälli-
ga personalförstärkningar vid arbetsförmed-
lingar och arbetsmarknadsinstitut under
budgetåret 1999,

5. godkänner förslaget om utökat personska-
deskydd för deltagare i vissa arbetsmarknads-
politiska åtgärder där utbildningsbidrag lämnas
(ramanslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder),

6. godkänner att flyttningsbidrag till de övriga
nordiska länderna för dem som är eller riskerar
att bli arbetslösa införs i enlighet med vad re-
geringen anför (anslaget A2 Arbetsmarknads-
politiska åtgärder),

7. bemyndigar regeringen att under år 1999, i
fråga om ramanslaget A2 Arbetsmarknadspo-
litiska åtgärder, besluta om bidrag som inklu-
sive tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 55 000 000 kronor efter år 1999,

8. godkänner höjning av bidrag till arbetsbi-
träde för egenföretagare med stora kommuni-
kationssvårigheter (ramanslaget A3 Särskilda
åtgärder för arbetshandikappade),

9. bemyndigar regeringen att under budgetåret
1999, i fråga om ramanslaget A4 Europeiska
socialfonden m.m., besluta om åtaganden som
exklusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst 1 600 000 000 kronor under åren
2000 och 2001,

10. bemyndigar regeringen att under budget-
året 1999, i fråga om ramanslaget B3 Forsk-
ning, utveckling och utbildning m.m., besluta
om för åtaganden, som inklusive tidigare åta-
ganden medför utgifter under perioden 2000-
2003, som uppgår till högst 250 000 000 kro-
nor,

11. bemyndigar regeringen att under budget-
året 1999, i fråga om ramanslaget B5 Finansie-
ring av forskning och utveckling inom arbets-
livsområdet, besluta om åtaganden, som
inklusive tidigare åtaganden medför utgifter
under perioden 2000-2004, som uppgår till
högst 420 000 000 kronor,

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

12. bemyndigar regeringen att träffa överens- kommelse med Finland och Norge om verk- samheten vid Stiftelsen Utbildning Nordka- lotten under åren 2000-2002 (anslaget Bil Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalot- ten),		13. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning:
lAnslagsbelopp 1
Tusental kronor
Anslag			Anslagstyp
Al	Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader		ramanslag	4 189 814
A2	Arbetsmarknadspolitiska åtgärder		ramanslag	21 961 114
A3	Särskilda åtgärder för arbetshandikappade		ramanslag	6 655 092
A4	Europeiska socialfonden m.m.		ramanslag	1 840 484
A5	Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering		ramanslag	13 525
A6	Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring		ramanslag	61 183
Bl	Arbetarskyddsverket		ramanslag	376 133
B2	Arbetslivsinstitutet		ramanslag	145 733
B3	Forskning, utveckling och utbildning m.m.		ramanslag	295 780
B4	Rådet för arbetslivsforskning		ramanslag	26 463
B5	Finansiering av forskning och utveckling inom arbetslivsområ- det		ramanslag	216 831
B6	Bidrag till Samhall AB		ramanslag	4 262 419
B7	AmuGruppen AB		ramanslag	6 513
B8	Arbetsdomstolen		ramanslag	16 061
B9	Statens förlikningsmannaexpedition		ramanslag	2 402
BIO	Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar		ramanslag	56
Bli	Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten		obetecknat anslag	3 229
B12	Internationella avgifter		ramanslag	24 195
B13	Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell ning	lägg-	ramanslag	1 000
Cl	Jämställdhetsombudsmannen		ramanslag	16 235
C2	Särskilda jämställdhetsåtgärder		ramanslag	13 706
C3	Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet		obetecknat anslag	3 432
Dl	Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket		ramanslag	3 000
D2	Statliga tjänstepensioner m.m.		ramanslag	8 140 000
Summa				48 274 400

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag (1998:000) om arbetsmarknadspolitiska
aktiviteter

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som av länsarbetsnämnden anvisats en arbetsmarknadspolitisk ak-
tivitet enligt förordningen (1998:000) om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter,
dock inte start av näringsverksamhet, skall inte anses som arbetstagare när han
eller hon deltar i verksamheten. När sådan verksamhet bedrivs på en arbets-
plats, skall deltagaren dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av föl-
jande regler i arbetsmiljölagen (1977:1160).

- 2 kap. 1-9 §§ om arbetsmiljöns beskaffenhet,

- 3 kap. 1-4 och 7-14 §§ om allmänna skyldigheter,

- 4 kap. 1-4 och 8-10 §§ om bemyndiganden,

- 7 kap. om tillsyn,

- 8 kap. om påföljder, och

- 9 kap. om överklagande.

Vad som i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare skall gälla den som har upp-
låtit en arbetsplats för arbetsmarknadspolitisk aktivitet.

2 § Regeringen får föreskriva att anordnare som tillhandahåller arbetsmark-
nadspolitisk aktivitet i vissa fall skall betala finansieringsbidrag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999, då lagen (1995:705) om arbets-
platsintroduktion och lagen (1997:1266) om arbetslivsutveckling skall upphö-
ra att gälla. De upphävda lagarna gäller dock fortfarande i fråga om de personer
som har anvisats till verksamhet enligt förordningen (1995:711) om arbets-
platsintroduktion och förordningen (1997:1277) om arbetslivsutveckling.

13 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 1. Uo7-14

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

2.2 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1996:870)
om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa

Härigenom föreskrivs att lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa som gäller till utgången av år 1998, skall fortsätta att gälla till
utgången av år 2001

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

3 Arbetsmarknad och arbetsliv

3.1 Omfattning

Utgiftsområdet Arbetsmarknad och arbetsliv
omfattar utgifter för Arbetsmarknadsverkets
(AMV), Arbetarskyddsverkets, Arbetslivsinsti-
tutet, Rådet för arbetslivsforskning, Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering m.fl. myn-
digheters förvaltning. Vidare omfattas utgiftsom-
rådet av utgifter för arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder, särskilda åtgärder för arbetshandikappade,
europeiska socialfonden m.m. Samhall AB:s
verksamhet, jämställdhetspolitiska frågor och
statliga arbetsgivarfrågor. Inom området finns
också avgiftsfinansierad verksamhet, bl.a. inom
AMV rörande yrkesinriktad rehabilitering.

3.2 Utgiftsutvecklingen

Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor

Utfall

1997²

Anslag

1998¹

Utgifts-
prognos
1998²

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

50 005

48 248

47 826

48 274

48 881

47 407

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i
samband med den ekonomiska vårpropositionen.

² Utfall 1997 och utgiftsprognos 1998 inkluderar äldreanslag.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Under det senaste året har konjunkturen vuxit
sig allt starkare i Sverige. Detta har resulterat i en
ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet.
Det förbättrade arbetsmarknadsläget har innebu-
rit en minskad arbetslöshet för samtliga grupper.
En viktig förklaring till den minskade arbetslös-
heten är också regeringens omfattade utbild-

ningssatsning, kunskapslyftet. Många av de som
deltar i kunskapslyftet har varit borta från den
reguljära arbetsmarknaden under en lång tid och
har därmed varit eller riskerat att bli långtidsar-
betslösa.

Arbetsmarknadspolitiken har under de senaste
åren utsatts för stora påfrestningar till följd av
den höga arbetslösheten och den låga efterfrågan
på arbetskraft. Trots stora insatser från arbets-
förmedlingar och arbetsmarknadsinstitut har
många personer varit utan arbete under en längre
tid. Insatserna har emellertid bidragit till den po-
sitiva utvecklingen på arbetsmarknaden som vi
nu ser. Antalet personer som är långtidsarbetslö-
sa har kontinuerligt minskat sedan sommaren
1997, i takt med att efterfrågan på arbetskraft har
ökat. Även antalet långtidsinskrivna följer sam-
ma utveckling. Detta är en utveckling som skiljer
sig från den vi har sett i många andra europeiska
länder, där långtidsarbetslösheten i stor utsträck-
ning har tenderat att bita sig fast.

Förändringar

De senaste årens utveckling på arbetsmarknaden
har varit turbulent i många avseenden. Den
snabba tekniska utvecklingen samt en ökad in-
ternationalisering är exempel på faktorer som på-
verkat villkoren för dagens och morgondagens
arbetsmarknad. Samtidigt har den långa och dju-
pa lågkonjunkturen inneburit ett ökat tryck på
omställning inom svenskt näringsliv, men också
inom offentlig sektor. I arbetslivet ställs i dag allt
större krav på arbetsorganisationer med hög an-
passningsförmåga, men också på arbetskraftens
förmåga till omställning. De anställda skall inte

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

bara ha en bred kompetens utan också snabbt
kunna lära sig nya arbetsuppgifter och ny teknik.

I denna föränderliga värld spelar arbetsmark-
nads- och arbetslivspolitiken en viktig roll. Det
är därför nödvändigt att arbetsmarknads- och ar-
betslivspolitiken anpassas kontinuerligt till ut-
vecklingen. Detta har bl.a. tagit sig uttryck i am-
bitionen att finna nya lösningar för att förändra
arbetsmarknadspolitiken samt den omläggning
av arbetsmarknadspolitiken mot en mer tillväxt-
främjande inriktning som påbörjades under år
1997 och som har fortsatt under år 1998.

Sverige deltar aktivt i EU:s gemensamma ar-
bete för att öka sysselsättningen och bekämpa
arbetslösheten. Inom ramen för detta arbete har
gemensamma sysselsättningsriktlinjer tagits fram
och en nationell handlingsplan för sysselsätt-
ningspolitiken i respektive medlemsstat utfor-
mats. Handlingsplanen visar vilken strategi Sve-
rige har valt för att öka sysselsättningen och
bekämpa arbetslösheten.

Mål

Regeringens övergripande mål är att halvera den
öppna arbetslösheten fram till slutet av år 2000.
Därefter är målet full sysselsättning. I takt med
att arbetslösheten sjunker föreslår regeringen att
det gamla arbetslöshetsmålet kompletteras med
ett nytt mål för sysselsättningen. Andelen syssel-
satta av befolkningen skall öka från 74 procent år
1997 till 80 procent år 2004.

Arbetsmarknads-, arbetslivs- och jämställd-
hetspolitiken spelar en viktig roll i den ekono-
miska politiken och därmed för möjligheten att
nå regeringens övergripande mål. Arbetsmark-
nadspolitikens uppgift är främst att öka anpass-
ningsförmågan på arbetsmarknaden. Det skall
ske genom ett effektivt platsförmedlingsarbete
som tillsammans med främst kompetenshöjande
insatser och övriga åtgärder leder till en hög rör-
lighet på arbetsmarknaden. Det bidrar till att sys-
selsättningen kan öka och arbetslösheten minska
utan att det uppstår inflationsdrivande flaskhalsar
på arbetsmarknaden. Arbetslivspolitiken skall
verka för en god arbetsmiljö och ett utvecklande
arbetsliv som är ett viktigt bidrag för skapande av
nya jobb och för att inte människor skall försli-
tas, skadas och slås ut från arbetslivet. En central
del i arbetslivet och dess utveckling och därmed
för samhällets utveckling är jämställdhet mellan
kvinnor och män.

Målen inom utgiftsområdet Arbetsmarknad
och arbetsliv kan sammanfattas i att:

- hålla vakanstiderna nere för lediga platser,

- minska långtidsarbetslösheten,

- motverka långa tider utan reguljärt arbete,

- skapa ett säkert och utvecklande arbetsliv,

- uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbets- och samhällsliv.

Prioriteringar

I takt med att konjunkturen växer sig allt starka-
re är det viktigt att arbetsmarknadspolitiken blir
än mer tillväxtinriktad. De lediga platserna måste
tillsättas snabbt och effektivt och rörligheten på
arbetsmarknaden måste stimuleras för att främja
den starka tillväxtfas som vi nu befinner oss i,
utan att inflationsdrivande flaskhalsar och brist-
situationer uppstår. Den omställning av arbets-
marknadspolitiken som påbörjades i slutet av år
1997 och genomförs under år 1998 i syfte att
höja effektiviteten, måste fortsätta även under år
1999. Den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbild-
ningen måste prioriteras i ökad utsträckning.

Arbetet med att motverka långa tider utan re-
guljärt arbete samt att förhindra att individer
med en svag ställning på arbetsmarknaden, däri-
bland många invandrare och funktionshindrade,
slås ut från arbetsmarknaden måste prioriteras.
Arbetet med att bryta den starkt könsuppdelade
arbetsmarknaden måste även fortsättningsvis
prioriteras. Arbetsmarknads- och arbetslivspoli-
tiken är viktiga instrument för att förbättra jäm-
ställdheten mellan kvinnor och män i arbetslivet
och därmed samhällslivet i övrigt. Regeringen
anser det vara angeläget att de som arbetar deltid
ofrivilligt skall få möjlighet att arbeta den tid de
önskar. Detta gäller inte minst inom vård- och
omsorgssektorn. Regeringen anser vidare att det
är viktigt att de personer som deltar i arbetslivet
får tillgång till kompetensutveckling. Det gäller
också äldre.

Österrike har som ordförandeland i EU, i ar-
betet med 1999 års sysselsättningsriktlinjer, valt
att särskilt lyfta fram jämställdhetspolitiken. Det
är en prioritering som ligger väl i linje med den
svenska politiken. Vid det Europeiska rådets
möte i Cardiff i juni 1998 aviserades att Sverige
kommer att anordna en konferens om jämställd-
het under hösten 1998. Konferensen anordnas i

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

samarbete med Österrike och kommer t.ex. att
behandla frågor som lika lön för likvärdigt arbete
och hur kvinnors förvärvsfrekvens påverkas av
individbaserade skatte- och bidragssystem. Vida-
re har Sverige tillsammans med Storbritannien
och Italien föreslagit konkreta och praktiska för-
stärkningar av skrivningarna om jämställdhet i
EU:s sysselsättningsriktlinjer.

3.2.1 Tillståndet och utvecklingen inom
området

Av följande tabell framgår några av de antagan-
den som har gjorts för arbetsmarknaden fram till
och med år 1999.

ITabell 3.1 Antaganden \|
	1996	1997	1998	1999	2000
BNP, fasta priser	1,3	1.8	3,0	3,0	3,2
Produktivitet	1,3	2,9	2,0	1,9	1.4
Antal arbetade timmar	0,1	-1.1	1,1	1,2	1,5
Medelarbetstid	0,7	-0,1	-0,2	-0,3	-0,2
Antal sysselsatta	-0,6	-1,0	1,3	1,5	1,8
Arbetskraft	-0,2	-1,1	-0,2	0,5	0,4
Öppen arbetslöshet, nivå	8,1	8,0	6,6	5,7	4,4
Personer i konjunkturberoende åtgärder, nivå	4,5	4,3	3,9	3,9	3,5

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Sysselsättning

Arbetsmarknadsutvecklingen har under 1990-
talet varit dramatisk. Förändringarna har påver-
kat kvinnor och män på olika vis. Den svenska
arbetsmarknaden är starkt könsuppdelad, dvs.
kvinnor och män har oftast olika utbildning, ar-
betsvillkor och positioner i arbetslivet. Under de
inledande åren av detta decennium minskade sys-
selsättningen mest för männen då konjunktur-
nedgången främst drabbade mansdominerande
sektorer som industrin och byggsektorn. Under
senare delen av 1990-talet har sysselsättningen
minskat främst inom den offentliga sektorn, vil-
ket närmast förklaras av stora besparingskrav in-
om denna sektor.

Detta gör att kvinnorna i större utsträckning än
männen har berörts av sysselsättningsnedgången
de senaste åren. Sedan årsskiftet 1997/98 har
emellertid den totala sysselsättningen åter ökat -
en ökning med ca 60 000 personer. Uppgången
är jämnt fördelad mellan privat och offentlig
sektor och även jämnt fördelad mellan män och
kvinnor. Aven antalet personer som deltar i ar-
betskraften har ökat under det första halvåret
1998. Detta är en naturlig följd av att efterfrågan
på arbetskraft ökar.

Diagram 3.1 Antal sysselsatta män och kvinnor, lOOO-tals
personer________________________________________________

2400

2300

2200

2100

2000

1900

1800

1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

--------Kvinnor^{1 1} Män

Källa: SCB

Under inledningen av 1990-talet utgjorde antalet
tillfälliga anställningar drygt 400 000, vilket mot-
svarade ca 10 procent av samtliga anställda. Un-
der hela 90-talet har de tidsbegränsade anställ-
ningarna ökat stadigt. Ökningen har fortsatt
under det första halvåret 1998. Drygt 15 procent
eller ca 520 000 personer av de anställda har i dag
en tidsbegränsad anställning. Det tycks således
finnas en trendmässig utveckling mot att allt fler
får en lösare förankring på arbetsmarknaden. De
flesta anställningar inleds med en provanställning
och övergår sedan i många fall till en tillsvidare
anställning. Att de tidsbegränsade anställningar-

na ökar under inledningen av en konjunkturupp-
gång är dock normalt. Det är framförallt ungdo-
mar som har tidsbegränsade anställningar och för
dessa är det ett sätt att komma in och få en fast
förankring på arbetsmarknaden.

Aven om antalet tidsbegränsade anställningar
har ökat mer för män än för kvinnor under 1990-
talet som helhet, är det alltjämt fler kvinnor än
män som innehar någon form av tidsbegränsade
anställningsavtal. För kvinnor innebär detta en
ökning från knappt 13 procent till knappt 17
procent under 1990-talet medan andelen anställ-
da män med tidsbegränsade kontrakt har ökat
från ca 7,5 procent till drygt 12 procent.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Tabell 3.2 Antalet sysselsatta fördelat efter näringsgren, lOOO-tals personer

	1995	1996	1997	1998:1
Jordbruk m.m.	124	115	109	102
Tillverkningsindustri m.m.	802	809	800	797
Byggnadsindustri	230	225	218	213
Privata tjänster	1 542	1 548	1 567	1 578
Kommunala myndigheter	1 094	1 071	1034	1 041
Statliga myndigheter	192	192	189	188
Totalt	3 988	3 963	3 921	3 923

Källa: SCB.

Andelen som arbetar deltid i Sverige har under
större delen av 1990-talet uppgått till ca 24 pro-
cent av de anställda. Det finns emellertid bran-
scher där deltidsarbete är mer vanligt förekom-
mande. Inom den offentliga sektorn arbetar
drygt en tredjedel deltid vilket kan jämföras med
knappt 20 procent inom övriga branscher. Det är
framför allt kvinnor som arbetar deltid. Kvinnor
svarar för ca 80 procent av allt deltidsarbete vilket
förklaras av att det är främst inom de kvinnodo-
minerande branscherna som deltidsarbete före-
kommer. Inom vård- och omsorgssektorn arbe-
tar totalt sett 44 procent deltid. 47 procent av
kvinnorna arbetar deltid inom denna sektor. Ut-
vecklingen av deltidsarbete under 1990-talet ty-
der inte på att andelen som arbetar deltid har
ökat. Dock är det fortfarande så att en stor andel
av de anställda inom den offentliga sektorn, i
synnerhet inom vård- och omsorgssektorn, ar-
betar deltid.

Arbetslöshet

Under inledningen av 1990-talet ökade arbets-
lösheten mest för män som ett resultat av den
kraftigt minskade sysselsättningen inom tillverk-
nings- och byggnadsindustrin. Under konjunk-
turuppgången åren 1994 och 1995 minskade
dock arbetslösheten för män medan arbetslös-
heten för kvinnor i stort var oförändrad. Detta
förklaras av att uppgången medförde en ökad
sysselsättning inom industrin. Arbetslöshetsök-
ningen bland kvinnor beror till stor del på ned-
dragningarna inom den offentliga sektorn. Även
de stora personalnedskärningarna inom det
kontorsadministrativa området har bidragit till
kvinnors ökade arbetslöshet. I slutet av mars
1993 var skillnaden mellan mäns och kvinnors
arbetslöshet som störst, 3,3 procentenheter.
Därefter närmade sig dock kvinnornas arbetslös-
het männens till följd av fortsatta besparingar in-
om den offentliga sektorn, företrädesvis inom
kommunerna. Samtidigt kunde män i större ut-
sträckning ta del av den konjunkturuppgång som
inträffade under åren 1994 och 1995.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Diagram 3.2 Öppet arbetslösa och personer i konjunkturbe-
roende åtgärder i förhållande till arbetskraften______________

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998

-----------Summa öppen och åtgärdep ■ Konjunkturberoende åtgärder----------öppen arbetslöshet

Sedan sommaren 1997 har arbetslösheten mins-
kat kraftigt. För kvinnor var nedgången i arbets-
lösheten under hösten 1997 främst en effekt av
kunskapslyftet medan män i större utsräckning
kunde ta del av konjunkturuppgången. Under
det första halvåret 1998 har arbetslösheten fort-
satt att ligga på en låg nivå jämfört med föregå-
ende år. I augusti 1998 uppgick den öppna ar-
betslösheten till 7,7 procent för kvinnor och 6,8
procent för män. Detta innebär att arbetslöshe-
ten har minskat med 1,4 procentenheter för män
och 1,2 procentenheter för kvinnor sedan som-
maren 1997.

För såväl unga kvinnor som unga män har den
senaste utvecklingen på arbetsmarknaden inne-
burit en förbättring. Arbetslösheten bland ung-
domarna har minskat sedan årsskiftet 1996/97. I
dag uppgår arbetslösheten bland unga män till

12,4 procent och till 14,3 procent för unga kvin-
nor. En förklaring till den positiva utveckling
under det senaste halvåret är en ökad sysselsätt-
ning, främst i form av tidsbegränsade anställ-
ningar.

Både antalet långtidsarbetslösa och antalet
långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingarna har
minskat kraftigt under innevarande budgetår.
Målet för AMV är att högst 75 000 personer i
genomsnitt under budgetåret får vara långtidsar-
betslösa och att högst 100 000 personer i genom-
snitt under budgetåret får vara långtidsinskrivna.
I slutet av augusti 1998 var 53 000 personer lång-
tidsarbetslösa och 88 000 personer långtidsin-
skrivna. Orsaken till att målen överträffats har

främst varit att regeringen har underskattat
kraften i konjunkturförbättringen. Bland ung-
domarna är minskningen av antalet långtidsar-
betslösa särskilt påtaglig under det senaste året.
Regeringens mål är att ingen ungdom skall vara
arbetslös i mer än 100 dagar utan att få ett erbju-
dande om arbete eller utbildning. I slutet av au-
gusti 1998 var 5 800 ungdomar i åldern 18-24 år
långtidsarbetslösa och av dessa hade 2 900 inte
fått något erbjudande om arbete eller utbildning.
Således har AMS inte lyckats uppnå regeringens
mål för ungdomar.

För de utländska medborgarna - i synnerhet
de utomnordiska medborgarna - är arbetsmark-
nadsläget besvärligt. Samtidigt som många av de
tidigare arbetskraftsinvandrarna har förlorat sina
arbeten under 1990-talet har många av de nyan-
lända inte kunnat etablera sig på arbetsmarkna-
den. Den senaste tidens ökade arbetskraftsefter-
frågan har emellertid medfört att arbetslösheten
också har minskat bland de utländska medbor-
garna. Arbetslösheten bland de utländska med-
borgarna uppgår i dag till knappt 21 procent vil-
ket är en kraftig nedgång jämfört med första
halvåret 1997 då arbetslösheten uppgick till drygt
25 procent. Sysselsättningsgraden är dock fortfa-
rande väldigt låg bland de utländska medborgar-
na, ca 46 procent första halvåret 1998 jämfört
med ca 44 procent första halvåret 1997.

E U:s sysselsättningsriktlinjer

I samband med 1998 års ekonomiska vårpropo-
sition lämnade Sverige in en nationell hand-
lingsplan för sysselsättningen till EU-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

kommissionen. Sveriges handlingsplan bygger,
liksom övriga medlemsländers, på de riktlinjer
för sysselsättning som antogs vid toppmötet om
sysselsättning i Luxemburg november 1997 och
av Europeiska rådet i december 1997. I slutsat-
serna från toppmötet utvecklas också synen på
den procedur för samordning och övervakning
som Amsterdamfördraget och sysselsättnings-
riktlinjerna innebär. Riktlinjerna skall infogas i
nationella handlingsplaner för sysselsättningen
som utarbetas av medlemsstaterna i ett flerårigt
perspektiv. En första avstämmning av medlems-
staternas handlingsplaner gjordes vid Europeiska
rådets möte i Cardiff i juni 1998. Därefter har
handlingsplanerna kompletterats men en imple-
menteringsrapport under sommaren 1998.

EU:s sysselsättningsriktlinjer är indelade i fyra
huvudområden; att förbättra anställbarheten, att
utveckla företagarandan, att uppmuntra företa-
gens och de anställdas anpassningsförmåga och
att stärka jämställdhetspolitiken. Inom varje hu-
vudområde finns ett antal riktlinjer som anger
vad länderna bör göra och i vissa fall finns kon-
kreta mål som länderna skall sträva efter att upp-
nå. Sysselsättningsriktlinjerna, vars inriktning
Sverige aktivt har påverkat, ligger väl i linje med
den svenska arbetsmarknadspolitiken och inne-
bär framförallt att förhindra långtidsarbetslöshet
bland alla grupper i samhället genom en ökad
prioritering av utbildning och aktiv arbetsmark-
nadspolitik för att därigenom öka anställbarhe-
ten.

I tre fall anger riktlinjerna kvantitativa mål för
medlemsländernas sysselsättningspolitik. För det
första skall alla arbetslösa ungdomar erbjudas ar-
bete, åtgärd, utbildning eller någon annan aktive-
rande insats inom 6 månader. För det andra skall
motsvarande erbjudas arbetslösa vuxna inom 12
månader. Slutligen skall andelen arbetslösa som
deltar i aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder
uppgå till genomsnittet för de tre mest fram-
gångsrika länderna, vilket är 20 procent.

Sverige uppfyller väl de tre kvantitativa målen.
I flera fall är regeringens ambition mer långtgå-
ende än vad riktlinjerna anger, bl. a. vad gäller åt-
gärder för unga arbetslösa.

3.2.2 De viktigaste statliga insatserna
inom området

Arbets- och kompetenslinjen utgör hörnstenen i
den svenska arbetslivs- och arbetsmarknadspoli-
tiken. Aktiva insatser prioriteras före passivt un-

derstöd för att främja en snabb platstillsättning
och motverka långtidsarbetslöshet och utslag-
ning från arbetsmarknaden. Det innebär att de
som har svårigheter att få eller behålla ett arbete i
första hand skall erbjudas utbildning eller andra
kompetenshöjande insatser för att öka deras an-
ställbarhet. Dessa insatser tillsammans med en
effektiv platsförmedling motverkar inflationsdri-
vande flaskhalsar och förbättrar därmed arbets-
marknadens funktionssätt. Det är även av stor
betydelse att arbetslivet främjar kompetensut-
veckling samt lika villkor för kvinnor och män på
arbetsmarknaden och i arbetslivet. Jämställd-
hetspolitiken skall genomsyra samtliga politi-
kområden och arbetsmarknads- och arbetsliv-
spolitiken är ett viktigt instrument för att
förbättra jämställdheten mellan kvinnor och män
i arbetslivet och därmed samhällslivet i övrigt.

Arbetsmarknadspolitiken är ett centralt instru-
ment för att nå regeringens övergripande mål om
tillväxt, stabilitet och rättvis fördelning och där-
med för att nå de kortsiktiga målen om halverad
arbetslöshet och ökad sysselsättning samt det
långsiktiga målet om full sysselsättning. Sverige
befinner sig för närvarande i begynnelsen av en
högkonjunktur. Centrala uppgifter för arbets-
marknadspolitiken är därför att snabbt och ef-
fektivt tillsätta de lediga platserna och att i största
möjliga mån stimulera arbetskraftens rörlighet i
syfte att öka sysselsättningen samt motverka in-
flationsdrivande flaskhalsar och bristsituationer.
De förändringar som ägt rum år 1997 och det
som genomförs under år 1998 strävar till att höja
effektiviteten inom arbetsmarknadspolitiken.
Detta sker dels genom en fortsatt prioritering av
utbildnings- och kompetenshöjande insatser,
dels genom en ökad decentralisering av arbets-
marknadspolitiken och av förstärkt verksam-
hetsuppföljning. Arbetsmarknadspolitiken bör
utvecklas så att den också förenar miljö- och
sysselsättningsmål och samtidigt påskyndar om-
ställningen till en ekologisk hållbar utveckling.

Arbetslivspolitiken skall främja arbetslivets ut-
veckling med möjlighet till personlig utveckling
och arbete för den enskilde samt ökad tillväxt
och produktivitet genom ny teknik, organisa-
tionsförändringar, kompetensutveckling och en
sund lönebildning. Den har till uppgift att före-
bygga arbetsskador och ohälsa i arbetslivet och
därigenom motverka utslagning samt att hjälpa
människor tillbaka i arbete. En annan viktig upp-
gift är att utveckla ny kunskap och att föra kun-
skaper och erfarenheter vidare, så att arbetsmiljö-
arbetet kan förbättras ytterligare. Arbetslivs-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

politiken skall också motverka en uppdelning av
arbetslivet vad gäller arbetsvillkor, bland annat de
olika villkor som råder mellan kvinnor och män
på grund av den könsuppdelade arbetsmarknaden
och den ojämna fördelningen av ansvaret för
hem och barn. Till arbetslivspolitiken hör också
frågor om arbetsrätt och arbetstider. Ett bra ar-
betsliv och fungerande spelregler på arbetsmark-
naden ökar produktiviteten samt främjar eko-
nomisk tillväxt och sysselsättning.

Jämställdhetspolitiken skall genomsyra alla po-
litikområden. Inom ramen för jämställdhetspoli-
tiken fortsätter arbetet med att omfördela makt
och inflytande mellan kvinnor och män i sam-
hället. Ett jämställdhetsperspektiv skall genom-
syra alla delar av regeringens politik. Ett centralt
mål för regeringens politik för arbete och tillväxt
är att det råder lika villkor för män och kvinnor
på arbetsmarknaden och i arbetslivet.

Staten som arbetsgivare utgör en del av den
statliga förvaltningspolitiken. Området omfattar
främst hur staten som arbetsgivare behandlar frå-
gor om personal- och chefsförsörjning, perso-
nalutveckling och personalrörlighet samt löne-
och anställningsfrågor.

Regeringen har i propositionen Statlig förvalt-
ning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136,
bet. KU 1997/98:31, rskr. 1997/98:294) lagt fram
riktlinjerna för förvaltningspolitiken i stort. Re-
geringen kommer bl.a. att ägna ökad uppmärk-
samhet åt kompetens- och utbildningsfrågor i
syfte att stimulera myndigheternas kompetens-
försörjning och främja kvalitetsarbetet inom för-
valtningen.

I enlighet med vad som sades i budgetpropo-
sitionen för år 1998 (prop. 1997/98:1, Utg.omr.
14, s. 80 ff.) har myndigheterna ålagts att inom
ramen för regeringens system för arbetsgivarpo-
litisk uppföljning årligen redovisa sin kompe-
tensförsörjning och de mål som gäller för denna.
En samlad redovisning av innevarande års arbets-
givarpolitiska uppföljning lämnas i den revidera-
de finansplanen (prop. 1998/99:1 Vol. 1, avsnitt
9)-

Under maj 1998 träffade Arbetsgivarverket
ramavtal om löner m.m. för arbetstagare hos
staten (RALS 1998-2001) med de centrala ar-
betstagarorganisationerna. En utförligare be-
skrivning lämnas i den reviderade finansplanen
(Vol. 1, avsnitt 9).

I propositionen om den statliga förvaltnings-
politiken återges regeringens chefspolicy (s. 51
ff.) där myndighetscheferna ses som främsta
målgrupp. Myndighetscheferna förväntas i sin

tur tillämpa regeringens policy på underlydande
chefer.

I propositionen har regeringen också uttalat
att den avser att se över regleringen av bisysslor
inom statsförvaltningen, främst avseende skyl-
digheten att anmäla sådan syssla. Översynen på-
börjas under hösten.

3.2.3 Effekter av statliga insatser

Arbets- och kompetenslinjen har varit vägledan-
de för insatserna inom arbetsmarknadspolitiken,
vilket hittills också visat sig ge positiva resultat.
De lediga platserna har tillsatts relativt snabbt.
Flaskhalsar och bristyrken har kunnat motver-
kas. Arbetslösheten och långtidsarbetslösheten
har minskat kraftigt. Antalet sysselsatta och ar-
betslösa arbetshandikappade och utländska med-
borgare har förändrats på ungefär samma sätt
som för övriga. En bidragande orsak till detta har
också varit, förutom konjunkturuppgången, re-
geringens utbildningssatsning kunskapslyftet.

Grupper med en svagare anknytning till ar-
betsmarknaden såsom ungdomar, arbetshandi-
kappade och invandrare har prioriterats till de ar-
betsmarknadspolitiska åtgärderna genom att de
fått en större andel av åtgärdsplatserna än vad de
utgör av de arbetslösa. Den stigande arbetslös-
heten bland kvinnor har också motverkats ge-
nom att arbetslösa kvinnor har fått en allt större
del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

För ungdomarna har långtidsarbetslösheten
under det senaste året minskat kraftigt, vilket
delvis är ett resultat av regeringens starkt uttalade
ambition att ingen ungdom skall vara arbetslös i
100 dagar eller mer utan att få ett erbjudande om
ett jobb eller utbildning.

De ökade medlen till JämO från och med
budgetåret 1997 har inneburit att JämO har in-
tensifierat sitt arbete bl.a. med att följa upp ar-
betsgivares aktiva jämställdhetsarbete.

3.2.4 Regeringens slutsatser

För att uppnå regeringens mål om en ökad sys-
selsättning och halverad arbetslöshet i slutet av år
2000 är det viktigt att arbetsmarknads- och ar-
betslivspolitiken än mer inriktas mot att främja
tillväxten i ekonomin. Viktiga instrument inom
arbetsmarknadspolitiken för att uppnå målen är
en fortsatt prioritering av en snabb tillsättning av
de lediga platserna samtidigt som de arbetsmark-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

nadspolitiska åtgärderna bör användas mer stra-
tegiskt för att motverka flaskhalsar och bekämpa
långa tider utan reguljärt arbete. Den inriktning
som regeringen redan påbörjat med en ökad
satsning på yrkesinriktad arbetsmarknadsutbild-
ning framför praktikåtgärder för att motverka
bristyrken och flaskhalsar bör fortsätta. Trots
den förbättrade arbetsmarknadssituationen be-
dömer regeringen att det även under de närmaste
åren kvarstår behov av relativt omfattande ar-
betsmarknadspolitiska insatser främst för att er-
bjuda arbetslösa kompetenshöjande insatser för
att öka anställbarheten. Det är även viktigt att i
konjunkturuppgången rikta insatser mot redan
anställda för att motverka bristyrken samtidigt
som arbetslösa som ersätter dem som deltar i
olika kompetenshöjande insatser får en chans att
få den nödvändiga arbetslivserfarenhet som krävs
för att öka deras chanser till ett reguljärt arbete.
Det finns ett stort behova av ökad IT-kompetens
i hela samhället. Regeringen anser att det är vik-
tigt att IT-kompetensen inom den offentliga
sektorn breddas.

Inom arbetslivspolitiken har ansträngningar
fortlöpande gjorts för att fullfölja regeringens
ambition att förbättra förutsättningarna för att
åstadkomma moderna arbetsorganisationer i ar-
betslivet. Dessa kännetecknas av delaktighet,
helhetsperspektiv, jämställdhet mellan kvinnor
och män, kompetensutveckling av de anställda
samt en god arbetsmiljö i övrigt med förebyg-
gande av fysiska och psykiska hälsorisker. Rege-
ringens uppfattning är att ett säkert och utveck-
lande arbetsliv är en förutsättning för det
pågående arbetet med att åstadkomma en ekolo-
gisk hållbar utveckling.

JämO skall främja jämställdhet mellan kvinnor
och män i arbetslivet och i samhället samt för att
se till att jämställdhetslagen följs. De ökade
medlen som har anvisats till JämO har inneburit
att JämO kunnat intensifiera sin verksamhet.
Det är dock för tidigt att göra en helhetsbedöm-
ning av effekterna av resursförstärkningen.
JämO skall senast den 1 mars 1999 redovisa hur
det ökade anslaget har påverkat myndighetens
verksamhet. Först därefter kommer regeringen
att göra en djupare analys av verksamhetens in-
riktning och omfattning.

3.3 Åtgärder utanför utgiftsområdet

Arbetsmarknadspolitiken är en integrerad del i
den ekonomiska politiken. Regeringens utbild-
ningssatsning kunskapslyftet anknyter i högsta
grad till arbets- och kompetenslinjen inom ar-
betsmarknadspolitiken. Detta gäller även de stöd
som finns till ökat företagande och ökad syssel-
sättning. De ökade statsbidragen till kommuner-
na, en nivåhöjning med 20 miljarder kronor år
2000 jämfört med år 1996, innebär möjligheter
för kommunerna att behålla och utöka sin per-
sonalstyrka.

Utgiftsutvecklingen

	Utfall 1997²	Anslag 1998 ¹	Utgifts- prognos 1998’	Förslag anslag 1999	Beräknat anslag 2000	Beräknat anslag 2001
Arbetsmarknad	32 855	34 529	33 517	34 721	35 347	33 765
Arbetsliv	5 745	5 584	5 632	5 377	5 417	5 433
Jämställdhet mellan kvinnor och män	20	31	35	33	34	34
Staten som arbetsgivare	8 161	8 104	8 004	8 143	8 083	8 175
Totalt för utgiftsområde 14	46 781	48 248	47188	48 274	48 881	47 407

1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen
2. Exklusive äldreanslag

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

4 Arbetsmarknad

4.1 Omfattning

Arbetsmarknadsverket (AMV) är den myndig-
het som i huvudsak svarar för den arbetsmark-
nadspolitiska verksamheten under verksamhets-
området. Utgifterna under verksamhetsområdet
avser därför till största delen finansieringen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och AMV:s
förvaltningskostnader. V erksamhetsområdet

omfattar även utgifter för Europeiska socialfon-
den, utgifter för Institutet för arbetsmarknads-
politisk utvärdering samt utgifter för vissa kost-
nader för införandet av en allmän och
sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Inom
verksamhetsområdet finns även avgiftsfinansie-
rade verksamheter såsom Arbetslivstjänster och
Aske kursgård som inte redovisas på statsbud-
geten.

4.2 Utgiftsutvecklingen

Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor

Utfall

1997*

Anslag

1998²

Utgifts-
prognos
1998³

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

32 855

34 529

33 517

34 721

35 347

33 765

¹1 beloppet ingår ej 3,1 miljarder kronor för utgifter från det äldre anslaget 1995/96

X A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

² Varav anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder höjts med 606 miljoner kronor på
tillägsbudget

³1 beloppet ingår ej 619 miljoner kronor för utgifter från det äldre anslaget 1995/96

X A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Vid utgången av år 1997 var ca 11 500 årsarbetare
anställda inom AMV, varav ca 9 500 på arbets-

förmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Under
budgetåret 1997 deltog i genomsnitt drygt
197 000 personer per månad i konjunkturbero-
ende arbetsmarknadspolitiska åtgärder som fi-
nansieras under verksamhetsområdet samtidigt
som drygt 51 000 personer var anställda med lö-
nebidrag eller i skyddad anställning hos offentli-
ga arbetsgivare (OSA). Under det första halvåret
1998 omfattade de arbetsmarknadspolitiska åt-
gärderna i genomsnitt 187 500 personer per må-
nad och antalet personer anställda med löne-
bidrag eller OSA uppgick till drygt 54 000
personer.

Förändringar

Riksdagens beslut att AMV under budgetåren
1995/96-1998 skall spara 307 miljoner kronor på
AMS och länsarbetsnämndernas förvaltnings-
kostnader har genomförts och de återstående
omställningsarbetet fullföljs under budgetåret
1998. Riksdagen beslutade med anledning av för-
slag i budgetpropositionen för budgetåret 1998
(prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:AU1, rskr.
1997/98:125) att AMV får använda totalt 850
miljoner kronor för tillfälliga personalförstärk-
ningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmark-
nadsinstitut, dvs. 150 miljoner kronor mer än
under budgetåret 1997.

Under åren 1997 och 1998 har det i takt med
konjunkturförbättringen skett en successiv om-
läggning av politiken bort från praktikåtgärder
till mer tillväxtfrämjande åtgärder såsom olika
former av utbildning. Som ett resultat av detta
har bl.a. den yrkesinriktade arbetsmarknadsut-
bildningen ökat och färre personer deltagit i
praktikåtgärder under det första halvåret 1998

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

jämfört med motsvarande period i fjol. Riksda-
gen beslutade vidare på tilläggsbudget till stats-
budgeten för budgetåret 1998 om ett nationellt
program för IT-utbildning (prop. 1997/98:1,
yttr. 1997/98:AU3y, bet. 1997/98:FiUl 1, rskr.
1997/98:44) som skall pågå under 1998 och 1999.

En särskild satsning har påbörjats för att
minska arbetslösheten främst bland lågutbildade
ungdomar genom en utvecklingsgaranti som till-
sammans med kommunernas ansvar för unga ar-
betslösa syftar till att ungdomar skall erbjudas
aktiva insatser inom 100 dagars arbetslöshet. Det
har även skett en sysselsättningssatsning inom
byggsektorn på grund av den mycket höga ar-
betslösheten bland byggnadsarbetare. Detta har
skett bl.a. genom att arbetsmarknadspolitiska re-
surser, främst i form av anställningsstöd, riktats
till byggprojekt inom de omfattande satsningar
regeringen tagit initiativ till inom miljö- och
energiområdet för ett ekologiskt hållbart Sverige.

I regeringens strävan att förenkla reglerna
kring de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har
bl.a. åtgärderna beredskapsarbete, rekryterings-
stöd och utbildningsvikariat sammanförts till en
stödform, anställningsstöd. Finansieringsbidra-
get har höjts för arbetsgivare som anordnar ar-
betsplatsintroduktion för att bl.a. motverka un-
danträngningseffekter. Av samma skäl har också
kraven på samråd med de fackliga organisatio-
nerna skärpts innan någon placeras i en arbets-
marknadspolitisk åtgärd. Till följd av att ersätt-
ningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen har
höjts har även utbildningsbidragets storlek för
personer som har rätt till arbetslöshetsersättning
ökat i motsvarande utsträckning.

Arbetslösa invandrare har fått en möjlighet till
ett förlängt starta-eget bidrag. För att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden har även under
budgetåret 1998 avsatts 30 miljoner kronor till
särskilda brytprojekt. Ramen för otraditionella
insatser har ökat från 600 miljoner kronor under
budgetåret 1997 till 1 792 miljoner kronor under
år 1998 bl.a. för att göra det möjligt att öka det
lokala inflytandet i arbetsmarknadspolitiken. Av
detta belopp är 1 742 miljoner kronor beräknade
under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
och 50 miljoner kronor under anslaget Särskilda
åtgärder för arbetshandikappade. Den utökade
ramen för otraditionella insatser är främst ett re-
sultat av regeringens beslut att initiera en regio-
nal försöksverksamhet kring en offensiv regional
och lokal arbetsmarknadspolitik fram till utgång-
en av budgetåret 1999. Försöksverksamheten på-
går i Skåne, Dalarnas, Gävleborgs, Värmlands

och Jämtlands län. Den innebär bl.a. att målet för
omfattningen på de arbetsmarknadspolitiska åt-
gärderna har ersatts med ett sysselsättningsmål
och ett mål för den totala obalansen på arbets-
marknaden i form av andelen som är arbetslösa
eller befinner sig i någon arbetsmarknadspolitisk
åtgärd, samt en utökad ram för otraditionella in-
satser under anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Reglerna för de arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärderna gäller dock för den pågående för-
söksverksamheten utan undantag.

Prioriteringar

Under år 1999 skall den omläggning av arbets-
marknadspolitiken mot en mer tillväxtinriktad
politik som påbörjats under det senaste året fort-
sätta. Riksdagens beslut om en regional närings-
politik och om ett program för utarbetande av
regionala tillväxtavtal bör kunna resultera i för-
bättrad samordning av statens resurser för till-
växt och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Ar-
betsmarknadspolitiken spelar en viktig roll i
detta sammanhang.

Antalet personer i olika yrkesinriktade utbild-
ningar skall hållas på en hög nivå samtidigt som
praktikåtgärderna skall fortsätta att minska. Ar-
betsförmedlingens huvuduppgift är att snabbt
tillsätta lediga platser och motverka långa ar-
betslöshetstider. Det sker främst genom en ef-
fektiv platsförmedling med kompetenshöjande
insatser för att öka de arbetssökande anställbar-
het men också via olika åtgärder som understry-
ker arbetslöshetsförsäkringens roll som en om-
ställningsförsäkring. Därigenom kan tillväxten
och sysselsättningen öka och arbetslösheten
minska utan att inflationen tar fart. Under år
1999 skall målen för arbetsmarknadspolitiken
och AMV vara att:

- hålla vakanstiderna nere för lediga platser,

- minska långtidsarbetslösheten,

- motverka långa tider utan reguljärt arbete.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

4.3 Resultatbedömning och
slutsatser

1997 och 1998

De övergripande målen har brutits ned till ett
antal verksamhetsmål. De kvantitativa verksam-
hetsmålen och AMV:s resultat återfinns i följan-
de tabell.

För budgetåren 1997 och 1998 angavs tre över-
gripande mål för AMV:

- hålla nere vakanstidema för lediga platser,

- minska långtidsarbetslösheten,

- motverka långa tider utan arbete.

Tabell 4.2 Kvantitativa verksamhetsmål för budgetåren 1997 och 1998

	Mål 1997	Resultat 1997	Mål 1998	Resultat första halvåret 1998
Andel av de lediga platser som anmäls till af som skall anvisas med lämplig sökande	88%	89%	90%	91%
Antal långtidsarbetslösa skall i genom- snitt per månad inte överstiga	100 000	94 800	73 000	57 600
Alla långtidsarbetslösa ungdomar skall erbjudas arbete eller åtgärd inom 100 dagar	Ej mål 1997	Ej mål 1997	0	2 600
Antal långtidsinskrivna skall i genomsnitt per månad inte överstiga	120 000	118 900	100 000	97 400
Antal personer som deltar i konjunkturbe- roende arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall inte överstiga	207 000	197 100	130 000*	124 300*
Antal arbetshandikappde som deltar i konjunkturberoende arbetsmarknadspoli- tiska åtgärder skall minst utgöra	26 000	27 000	17 000*	18 600*
Antal sysselsatta inom ramen för anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappa- de skall minst utgöra	50 000	51 000	53 000	54 000
Målsättning för den genomsnittliga bi- dragsnivån i lönebidrag	60%	59%	58%	60%

* Exklusive Skåne, Gävleborgs, Dalarnas, Jämtlands och Värmlands län som är försökslän

AMV har uppnått samtliga verksamhetsmål med
undantag för den planerade omfattningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för budget-
året 1997. Under första halvåret 1998 har AMV
inte uppnått verksamhetsmålen för den planera-
de omfattningen av arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder, antalet långtidsarbetslösa ungdomar och
bidragsnivån för lönebidrag.

Under budgetåret 1997 reviderades målen för
antalet långtidsarbetslösa och antalet långtidsin-
skrivna arbetssökande. Revideringen av verk-
samhetsmålen gjordes delvis på grund av föränd-
ringar i AMV:s verksamhetsstatistik, men
huvudskälet var det försämrade arbetsmark-
nadsläget under det första halvåret 1997. Föränd-
ringen av arbetslöshetsdefinitionen i verksam-

hetsstatistiken får till följd att det redovisade
antalet arbetslösa ökar något samtidigt som en
större överensstämmelse med SCB:s officiella
arbetslöshetsstatistik uppnås. Under budgetåret
1998 har målen för den planerade omfattningen
av arbetsmarknadspolitiska åtgärder reviderats
när försöksverksamheten utökades till att om-
fatta Skåne, Gävleborgs, Dalarnas, Jämtlands och
Värmlands län.

Under den senare delen av år 1997 ökade
platsinflödet vid arbetsförmedlingarna. Andelen
platser med anvisad lämplig sökande har ökat
fram till första halvåret 1998. De platser som inte
har fått lämpliga sökande anvisade återfinns
främst inom yrken med krav på relativt hög ut-
bildning - i många fall eftergymnasial utbildning

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

eller krav på teoretisk specialkompetens. I sam-
band med att platsinflödet ökade uppstod en
tendens till att vissa arbetsgivare hade svårigheter
att rekrytera efterfrågad arbetskraft. Det gällde
främst lediga platser med krav på högskoleut-
bildning inom teknik och data, hälso- och sjuk-
vård och lärarplatser. AMV skall noggrant följa
varje tendens till flaskhalsar på arbetsmarknaden.
AMS redovisar varje månad utvecklingen till Ar-
betsmarknadsdepartementet. AMS utarbetar
också i enlighet med regeringens uppdrag en ny
metod för att följa vakanstiderna för lediga plat-
ser. Under hösten 1998 kommer AMS att på-
börja mätningar som bygger på intervjuer med
arbetsgivarna i syfte att mäta tiden från att plat-
sen anmälts till arbetsförmedlingen till att arbets-
givaren anser att de fått förslag på sökande för att
kunna anställa. Även den kvalitativa aspekten om
arbetsgivaren är nöjd med arbetsförmedlingens
insatser kommer att mätas. Härigenom bör det
enligt regeringens bedömning bli möjligt att på
ett bättre sätt mäta och följa vakanstidernas ut-
veckling.

Under budgetåret 1998 skall de arbetsmark-
nadspolitiska åtgärderna användas så att de till-
sammans med anvisning av lämpliga sökande till
de lediga platserna medverkar till att bryta kön-
suppdelningen på arbetsmarknaden.

Resultatinformation inom de prioriterade
områdena

Tabell 4.3 Andel arbetslösa samt i åtgärd fördelat på kön
och ålder och bland prioriterade grupper (procent)

	ARBETSLÖSA ¹			ÅTGÄRDER 95/96	97	98'
	95/96	97	98 ²	ÅTGÄRDER 95/96	97	98'
Kvinnor	46	46	44	46	48	49
Män	54	54	56	54	52	51
Totalt	100	100	100	100	100	100
55- är	9	9	9	6	4	4
25-54 är	68	70	73	66	69	70
20-24 är	19	18	15	23	20	19
18-19 år	4	3	2	5	7	6
Totalt	100	100	100	100	100	100
Arbets-
handikappade	9	10	10	14	15	15
Utomnordiska
medborgare	11	11	11	14	13	12

' Enligt ny arbetslöshetsdefinition i AMV:S verksamhetsstatistik

² Avser första halvåret 1998

Långtidsarbetslösa

Långtidsarbetslösheten ökade kraftigt i takt med
att arbetslösheten steg under konjunkturned-
gången i början av 1990-talet. Under budgetåret
1997 har utvecklingen vänt och långtidsarbets-
lösheten minskar både bland män och kvinnor.
Andelen långtidsarbetslösa av samtliga arbetslösa
uppgick till 20 procent under det första halvåret
1998. Antalet långtidsarbetslösa har minskat med
47 procent bland kvinnor och med 44 procent
bland män första halvåret 1998 jämfört med ett
år tidigare.

Ovan har regeringen redogjort för resultaten un-
der budgetåren 1997 och 1998 på en mera över-
gripande nivå. Regeringen har som mål att sö-
kande som har särskilt svårt att hävda sig på
arbetsmarknaden skall prioriteras i den arbets-
marknadspolitiska verksamheten. I det följande
ges en mera detaljerad beskrivning för olika sö-
kandegrupper och andra prioriterade områden
för budgetåret 1997 och första halvåret 1998. I
tabellen nedan framgår i vilken utsträckning oli-
ka grupper av arbetssökande har fått ta del av de
konjunkturberoende åtgärderna i förhållande till
hur stor andel de utgör av de arbetslösa. Som
framgår av tabellen är kvinnor, ungdomar, ar-
betshandikappade samt utomnordiska medbor-
gare något överrepresenterade bland dem som får
åtgärder. Det finns dock en tendens till att
utomnordiska medborgare prioriteras i allt mind-
re utsträckning till åtgärder.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Diagram 4.1 Antal långtidsarbetslösa januari 1992 till juli
1998 _______________________________

Källa: AMS

De viktigaste förklaringarna till att långtidsar-
betslösheten har minskat under år 1997 är kun-
skapslyftet och möjligheten att få tillfällig av-
gångsersättning samt de konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. De långtids-
arbetslösa utgjorde 36 procent av samtliga ar-
betslösa som hade påbörjat en åtgärd.

Lån^idsinskrivna

Personer som har varit inskrivna mer än två år på
arbetsförmedlingen och inte haft reguljärt arbete
räknas som långtidsinskrivna. Män är överrepre-
senterade bland de långtidsinskrivna. Det beror
bl.a. på att kvinnor i större omfattning har vikari-
at och timanställning. Åldersmässigt är de lång-
tidsinskivna relativt jämt fördelade över alla åld-
rar, förutom i de allra yngsta åldrarna. De
grupper av arbetssökande som har den högsta
andelen långtidsinskrivna är arbetshandikappade
och personer med utomnordiskt medborgarskap.

De individuella handlingsplanerna har stor
betydelse för möjligheterna att snabbt hitta
lämpliga åtgärder som innebär att den arbetssö-
kande får ett reguljärt arbete. I regleringsbrevet
för AMV för budgetåret 1997 fastslogs att alla
arbetssökande som var eller riskerade att bli
långtidsarbetslösa skall ha en individuell hand-
lingsplan. I slutet av juni 1997 hade 60 procent av
de sökande som var eller riskerade att bli lång-
tidsarbetslösa en individuell handlingsplan. Vid
motsvarande tidpunkt år 1998 hade 91 procent av
dessa sökande en handlingsplan. Enligt de upp-
rättade handlingsplanerna har bl.a. 44 procent av
kvinnorna och 39 procent av männen behov av
att erhålla kompetenshöjande insatser.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Tabell 4.4 Antalet långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna
och deras andel av arbetslösa respektive samtliga inskrivna

	LÅNGTIDSARBETSLÖSA				LÅNGTIDS- INSKRIVNA²1998 Antal	%
	1997 Antal	%	1998 ¹ Antal	%	LÅNGTIDS- INSKRIVNA²1998 Antal	%
Kvinnor	40 071	24	23 104	18	39 460	18
Män	54 770	27	34 494	22	57 954	23
Totalt	94 841	26	57 597	20	97 414	20
55-är	14 445	44	9 785	37	9 807	24
25-54 är	61 864	24	39 532	19	82 041	24
20-24 är	17 401	27	7 921	18	5 550	7
18-19 är	1 132	10	360	6	16	0
Totalt	94 841	26	57 597	20	97 414	20
Arbets-
handikappade	12 699	35	8 178	28	22 020	39
Utomnordiska
medborgare	11 313	29	7 233	23	15 547	28

¹ Avser första halvåret 1998

² Arbetssökande som varit inskrivna vid förmedlingen i minst två år och som
under denna tid ej har haft ett reguljärt arbete

Ungdomar

Arbetsmarknadsläget för ungdomar är fortsatt
problematiskt, även om ungdomsarbetslösheten
har minskat under år 1997 jämfört med föregå-
ende år. Ungdomar har generellt sett en större
chans än övriga grupper att få ett arbete när
konjunkturen vänder uppåt. De har dock oftare
tidsbegränsade anställningar och arbetar oftare
deltid. Andelen ungdomar i arbetskraften har
minskat kraftigt under 1990-talet. Mellan åren
1990 och 1997 minskade arbetskraftsdeltagandet
för ungdomar mellan 20 och 24 år från 82 till 63
procent. Den främsta förklaringen är att allt fler
ungdomar studerar.

Under första halvåret 1998 har i genomsnitt
8 300 ungdomar per månad, varav 39 procent
kvinnor och 61 procent män, varit arbetslösa i
mer än 100 dagar. Detta utgör 17 procent av
samtliga arbetslösa ungdomar och 14 procent av
samtliga långtidsarbetslösa. Långtidsarbetslös-
heten minskade kraftigt för ungdomar, både an-
tals- och andelsmässigt, mellan åren 1997 och
1998. Minskningen var något större för unga
kvinnor än för unga män.

De dominerande arbetsmarknadspolitiska åt-
gärderna för unga under år 1997 samt under
första halvåret 1998 var arbetsmarknadsutbild-
ning, arbetsplatsintroduktion samt åtgärder inom
ramen för kommunernas ansvar för ungdomar.

Tabell 4.5 Genomsnittliga antalet ungdomar i de vanligaste
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

	1997 Totalt	kv	Andel män	1998' Totalt	kv	Andel män
Kommunalt ansvar 18-20 är	14 120	60	40	14 440	60	40
Arbetsplats- introduktion	12 310	46	54	7 980	45	55
Arbetsmarknads utbildning	7 230	42	58	9 140	40	60

1 Avser första halvåret 1998

Äldre

Andelen äldre som deltar i arbetslivet har mins-
kat kraftigt under 1900-talet men sysselsätt-
ningsgraden är alltjämt mycket hög i ett interna-
tionellt perspektiv. Arbetskraftens medelålder
kommer att stiga under de närmaste tio åren till
följd av att andelen i åldrarna 55-64 år ökar kraf-
tigt. Under lågkonjunkturen under 1990-talet
ökade genomsnittsåldern bland de sysselsatta
betydligt. Detta har inneburit att andelen äldre på
arbetsplatserna ökar vilket medför att arbetsgi-
varna försöker rekrytera yngre personer. En bi-
dragande orsak är att äldre har en allmänt lägre
utbildningsnivå jämfört med den yngre ålders-
gruppen och arbetsgivarna vill rekrytera personer
med ny och högre kompetens. Det har blivit allt
vanligare att äldre lämnar arbetslivet före 65 års
ålder. År 1997 förvärvsarbetade 39 procent av
männen året innan de fyllde 65 år jämfört med 28
procent av kvinnorna.

Arbetslösheten för de äldre ligger lägre än ge-
nomsnittet. Samtidigt har de äldre som förlorat
sitt arbete mycket svårt att åter komma in på ar-
betsmarknaden. Det är viktigt att under rådande
konjunkturuppgång uppmärksamma de äldres
situation på arbetsmarknaden. Inom ramen för
Finlands ordförandeskap kommer den finska re-
geringen sätta arbetsmarknadsfrågor för de äldre
i fokus. Den svenska regeringen kommer att sär-
skilt uppmärksamma de äldres situation på ar-
betsmarknaden under FN:s äldreår 1999.

De äldre skall prioriteras i AMV:s verksamhet.
Under budgetåret 1997 var i genomsnitt per må-
nad knappt 33 000 personer i åldersgruppen 55-
64 år öppet arbetslösa, varav drygt 19 000 var
män och ca 14 000 kvinnor. Den dominerande
arbetsmarknadpolitiska åtgärden för äldre var
under budgetåret 1997 arbetslivsutveckling
(ALU), där i genomsnitt 4 500 personer i ålders-
gruppen deltog. Av dessa var 30 procent kvinnor

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

och 70 procent män. Den 1 november 1996 in-
fördes en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd un-
der utgiftsområde 13 som enbart riktar sig till
äldre långtidsarbetslösa över 55 år, Offentliga
tillfälliga arbeten för äldre (OTA).

Det genomsnittliga antalet deltagare per må-
nad var under budgetåret 1997 drygt 5 000 per-
soner. Under första halvåret 1998 ökade det ge-
nomsnittliga antalet som omfattas av åtgärden till
ca 7 000 personer. Åtgärdsplatserna fördelade sig
relativt jämt mellan könen. Det successivt för-
bättrade läget på arbetsmarknaden har lett till att
regeringen nu föreslår att åtgärden skall fasas ut.

Arbetshandikappade

Den öppna arbetslösheten för arbetshandikappa-
de har minskat de två senaste åren. Personer med
arbetshandikapp har dock en besvärlig situation
på arbetsmarknaden oavsett konjunkturläge. De
arbetshandikappade riskerar i större utsträckning
att bli långtidsarbetslösa eller långtidsinskrivna
än övriga arbetssökande. Personer med arbets-
handikapp prioriterades till de konjunkturbero-
ende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under
år 1997, liksom första halvåret 1998. De utgjorde
15 procent av deltagarna samtidigt som deras an-
del av de öppet arbetslösa utgjorde 10 procent.

AMV har uppfyllt de mål som rör omfatt-
ningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
personer med arbetshandikapp år 1997 och första
halvåret 1998, vilket framgår av tabell 4.1. Perso-
ner med arbetshandikapp har fått fler platser än
målsättningen både i konjunkturåtgärder och i
särskilda åtgärder för arbetshandikappade. Ar-
betshandikappade kvinnor är dock något under-
representerade i de särskilda åtgärderna för ar-
betshandikappade medan deras andel i de
konjunkturberoende åtgärderna motsvarar deras
andel av de arbetslösa.

Personer med funktionshinder som har fått en
konjunkturåtgärd har främst fått en anvisning till
arbetsmarknadsutbildning, arbetslivsutveckling,
arbetspraktik samt Ami.

Personer med arbetshandikapp får inte ar-
betsmarknadsutbildning i högre omfattning än
andra grupper av arbetssökande. Av utredningen
Aktivt lönebidrag (SOU 1997:5) framgår att va-
rannan sökande med arbetshandikapp saknade
gymnasieutbildning, vilket kan jämföras med att
var fjärde sökande saknade gymnasieutbildning
av samtliga sökande i oktober 1996.

Av de arbetshandikappade som fått en kon-
junkturberoende åtgärd hade i genomsnitt 24
procent ett arbete 90 dagar efter avslutad åtgärd
under första halvåret 1998. Det är en ökning med
sju procentenheter jämfört med budgetåret 1997.

Arbetshandikappade ungdomar

De arbetshandikappade ungdomarna utgjorde
drygt tre procent av alla kvarstående arbetslösa
ungdomar mellan 18-24 år under år 1997 re-
spektive under första halvåret 1998. Av dessa var
45 procent kvinnor och 55 procent män. Dessa
ungdomar fick sju procent av de konjunkturbe-
roende åtgärderna under samma period. I ge-
nomsnitt var 2 600 arbetshandikappade ungdo-
mar öppet arbetslösa under år 1997, och under
det första halvåret uppgick de till i genomsnitt 1
700 personer.

Under år 1997 fick drygt 2 000 funktionshind-
rade ungdomar del av verksamheten Unga Han-
dikappade, som riktar sig till funktionshindrade
skolungdomar med särskilda insatser från ar-
betsförmedlingen eller arbetsmarknadsinstitut.

Tabell 4.6 Genomsnittliga antalet arbetslösa och

>ade i vissa åtgärder

1997 l:a halvåret 1998

	Tot	Kvinnor	Män	Tot	Kvinnor	Män
Öppet arbetslösa	36 100	46%	54%	28 900	45%	55%
Konjunkturåtgärd	27 900	46%	54%	27 800	47%	53%
Lönebidrag/OSA	51 100	37%	63%	54 000	37%	63%
Totalt vid af/ami¹	115 500	42%	58%	109 000	42%	58%

¹1 gruppen ingår samtliga arbetslösa med arbetshandikapp samt personer i lönebidrag och OSA.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Utomnordiska medborgare

Antalet utomnordiska medborgare har ökat un-
der de senaste decennierna, samtidigt som deras
arbetskraftsdeltagande har minskat betydligt.
Andelen sysselsatta i befolkningen bland de
utomnordiska medborgarna har halverats under
1990-talet från 66 procent år 1990 till 35 procent
år 1997. Under samma period har arbetslösheten
bland de utomnordiska medborgarna ökat från 5
till 33 procent. Det är en ökning med 28 pro-
centenheter sedan år 1990. Arbetslösheten varie-
rar mellan personer med olika medborgarskap.
Den högsta andelen arbetslösa finns bland de af-
rikanska medborgarna.

De utomnordiska medborgarnas andel av åt-
gärdsplatserna har sjunkit under de senaste åren.
Utomnordiska medborgares andel av åtgärdplat-
serna uppgår till 12 procent samtidigt som deras
andel av de arbetslösa uppgår till 11 procent. De
vanligaste åtgärderna för utomnordiska medbor-
gare år 1997 var arbetslivsutveckling (ALU), ar-
betsplatsintroduktion (API) och arbetsmark-
nadsutbildning.

Under det första halvåret 1998 har antalet
utomnordiska medborgare som är långtidsar-
betslösa minskat kraftigt. I genomsnitt under år

1997 var drygt 12 000 utomnordiska medborgare
långtidsarbetslösa. Under det första halvåret

1998 har det genomsnittliga antalet minskat till
7 200. Den vanligaste orsaken till att långtidsar-
betslösheten bryts är en placering i en arbets-
marknadspolitisk åtgärd.

Andelen utomnordiska medborgare som är
långtidsinskrivna och som inte haft arbete under
de senaste två åren uppgick till 28 procent under
det första halvåret 1998. Motsvarande andel för
samtliga arbetssökande var 20 procent.

AMV har tilldelats medel för tillfälliga perso-
nalförstärkningar för att kvaliteten i förmed-
lingsarbetet skall upprätthållas. Utsatta bostads-
områden har prioriterats vid fördelningen av
dessa medel.

För kvinnor med utomnordiskt medborgar-
skap är situationen särskilt besvärlig. Andelen
sysselsatta kvinnor bland de utomnordiska med-
borgarna uppgick år 1997 till 28 procent. Mot-
svarande siffra för män var drygt 42 procent.
Riksdagen har gett regeringen uppdraget att ini-
tiera en studie om invandrarkvinnornas situation
på arbetsmarknaden. Regeringen har valt att sär-
skilt belysa de somaliska och irakiska kvinnornas
situation, vilka tillhör de grupper som har det
svårast att komma in på arbetsmarknaden. Ge-
nom tillgänglig statistik kan situationen för dessa

grupper beskrivas utifrån t.ex. arbetslöshet och
sysselsättningsgrad. Som ett komplement till
detta har regeringen valt att beskriva deras situa-
tionen utifrån djupintervjuer. Regeringen avser
att använda undersökningens resultat, som nyli-
gen presenterades i rapporten, "Somaliska och
irakiska kvinnor på svensk arbetsmarknad", i bl.a.
seminarier för att belysa invandrarkvinnornas
situation.

I rapporten framkommer att många av dessa
kvinnor lever mycket isolerat från det svenska
samhället och en majoritet tillhör inte arbets-
kraften. Flera av kvinnorna har avbrutit sfi-
undervisningen av olika skäl. Dessa kvinnors
svaga ställning på den svenska arbetsmarknaden
har många orsaker. Särskilt de somaliska kvin-
norna tillhör de mest isolerade och marginalise-
rade grupperna i samhället. Orsaken till att denna
situation har uppstått är många, bl.a. låg utbild-
ning, ett litet socialt kontaktnät, de kom till Sve-
rige under perioden då arbetslösheten ökade
samt anpassningsproblem till ett helt annorlunda
samhällssystem.

Regeringen anser att det är av största vikt att
de arbetsmarknadspolitiska insatserna används på
ett bra och effektivt sätt för att underlätta integ-
reringen i det svenska samhället och arbetslivet
utifrån individen och de lokala förutsättningarna.

Åtgärder för arbetslösa i utsatta bostadsområden
Regeringen har föreslagit (prop.l997/98:165) att
lokala utvecklingsavtal bör tas fram för de mest
utsatta stadsdelarna i storstadsregionerna i syfte
att bryta den sociala, ekonomiska och etniska
segregationen i storstadsregionerna. Dessa avtal
bör innehålla lokalt framtagna mål, en åtgärds-
plan, en reglering av statliga och kommunala åta-
ganden i respektive område. Regeringen har vida-
re föreslagit (prop. 1997/98:165) att en
storstadsdelegation som får till uppgift att ut-
veckla och samordna den nationella storstadspo-
litiken tillsätts. Storstadsdelegationen bör ansvara
för överläggningar med kommuner och andra
berörda aktörer om lokala utvecklingsavtal. För
att öka möjligheterna till samverkan bör medel
för otraditionella insatser inom arbetsmarknads-
politiken kunna disponeras för användning inom
ramen för lokala utvecklingsavtal.

Kommuner som omfattas av lokala utveck-
lingsavtal bör kunna sluta avtal med länsarbets-
nämnd och försäkringskassan i länet om lokal
samverkan med utvecklingsprogram för arbetslö-
sa i de utsatta stadsdelarna. Regeringen avser att
tillkalla en särskild utredare för att förbereda

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

överläggningar om sådana avtal. I uppdraget bör
ingå att analysera vilka utvecklingsmöjligheter
som finns för förbättrad samverkan mellan olika
aktörer och ersättningssystem.

Jämställdheten på arbetsmarknaden

Arbetslösheten bland män sjönk år 1997 vilket
medförde att årsgenomsnittet blev lika stort som
år 1996, dvs. 8,5 procent. Arbetslösheten bland
kvinnor ökade under de tre första kvartalen och
sjönk sedan markant under det sista kvartalet så
att årsgenomsnittet även här blev lika stort år
1997 som år 1996, dvs. 7,5 procent. Under det
första halvåret 1998 var kvinnors arbetslöshet 6,0
procent och mäns 7,3 procent. En viktig förkla-
ring till att arbetslösheten är lägre bland kvinnor
än bland män är att huvuddelen av dem som på-
börjat studier inom kunskapslyftet har varit
kvinnor.

Arbetslösheten är alltjämt högre bland män än
bland kvinnor. Männen riskerar också i större
utsträckning att bli långtidsarbetslösa. Deltidsar-
betslösheten är dock fortfarande oacceptabelt
hög och berör främst kvinnor.

Regeringens uttalade intention är att ett jäm-
ställdhetsperspektiv skall genomsyra alla politi-
kområden. Regeringen ställer därför krav på
myndigheterna att tillämpa s.k. "mainstreaming"
som arbetssätt. Det innebär att de verkställande
myndigheterna skall ha ett jämställdhetspers-
pektiv i sitt arbete och aktivt analysera konsek-
venserna för kvinnor respektive män av de åtgär-
der som vidtas. Jämställdhetssträvandena inom
arbetslivet är särskilt viktiga för att uppnå en
ökad jämställdhet även i övriga delar av samhäl-
let.

Andelen kvinnor i de konjunkturberoende åt-
gärderna har ökat med en procentenhet årligen
mellan år 1996 och år 1998 (första halvåret).
Kvinnorna har därmed haft en större andel av åt-
gärdsplatserna än vad som motsvarar deras andel
bland dem som registrerats som öppet arbetslösa.
Om kvinnor och män kan sägas få del av åtgär-
derna i förhållande till sina andelar av arbetslös-
heten beror emellertid på vilka grupper som in-
kluderas i jämförelsen. Vissa av åtgärderna vänder
sig till grupper som inte är öppet arbetslösa, t.ex.
deltidsarbetslösa och dem med tillfälliga timan-
ställningar.

Riksrevisionsverkets översyn av de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna ur ett jämställdhet-
sperspektiv

Regeringen gav den 21 november 1996 Riksrevi-
sionsverket (RRV) i uppdrag att göra en översyn
av de konjunkturberoende arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder som AMV förfogar över ur ett
jämställdhetsperspektiv. I uppdraget har ingått
att belysa:

— fördelningen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna mellan kvinnor och män både vad av-
ser platser och resurser,

— om åtgärderna bidrar till att män och kvinnor
återinträder på arbetsmarknaden och får en var-
aktig inkomst,

— om åtgärderna bidrar till att arbetsmarknaden
blir mindre könssegregerad.

Tabell 4.7 Genomsnittliga antalet arbetslösa, deltidsarbetslösa och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

1997

Första halvåret 1998

	Antal	Andel kvinnor (%)	Andel män (%)	Antal	Andel kvinnor (%)	Andel män (%)
Arbetslösa¹	367 000	46	54	286 000	44	56
Deltidsarbetslösa¹	137 000	80	20	131 000	81	19
1 åtgärder'	197 000	48	52	185 000	49	51

‘Enligt AMS verksamhetsstatistik

²Avser de konjunkturberoende åtgärderna

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

I uppdraget har även ingått att belysa huruvida
regeringens övergripande mål för jämställdhets-
politiken - "att bryta den könsuppdelade arbets-
marknaden" är i samstämmighet med regeringens
direktiv för hanteringen av de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna samt att belysa den
roll AMV och andra myndigheter har på områ-
det. Översynen omfattar i huvudsak åren 1992-
1996. I november 1997 lämnade RRV sin redo-
visning. I budgetpropositionen för år 1998 an-
gavs att regeringen avsåg att återkomma till riks-
dagen med en redovisning av uppdraget.

AMV:s möjligheter att bryta den könsuppde-
lade arbetsmarknaden är, enligt RRV, begränsa-
de. Detta beror på att en stor grupp människor
söker arbete utan att vända sig till Arbetsför-
medlingen. Företrädesvis består denna grupp av
personer som redan har arbete eller studerar. Två
tredjedelar av de lediga platserna kommer inte till
arbetsförmedlingens kännedom. Ca 15 procent
av arbetskraften deltog år 1996 i de konjunktur-
beroende åtgärderna. Det är således en begränsad
del av den totala arbetskraften som arbetsför-
medlingen kommer i kontakt med via dessa åt-
gärder. En rad ytterligare faktorer av betydelse
för den könsuppdelade arbetsmarknaden ligger
mer eller mindre utom räckhåll för AMV:s på-
verkan, inte minst de allmänt rådande värdering-
arna i samhället.

Regeringen anser trots detta att AMV:s an-
strängningar att bryta den könsuppdelade ar-
betsmarknaden är betydande och att insatserna i
större utsträckning bör inriktas på väglednings-
insatserna, eftersom förmedlingen därigenom
kommer i kontakt med flest arbetssökande och
det är då de arbetslösa har störst anledning att
fundera över sitt yrkesval.

RRV:s rapport visar att kvinnor och män i hu-
vudsak får del av åtgärderna i förhållande till de-
ras respektive andelar av arbetslösheten. Det fö-
refaller dock som om kvinnor och män genom
åtgärderna får placeringar i, för könet, traditio-
nella yrken och sektorer.

Den till omfattningen största åtgärden var un-
der den studerade perioden arbetsmarknadsut-
bildning. Totalt sett är platserna i arbetsmark-
nadsutbildningen jämnt fördelade mellan
kvinnor och män. Men utbildningsinriktningarna
följer ett traditionellt mönster så till vida att det
är främst är män som får utbildning inom t.ex.
tillverkningsindustrin och kvinnor inom vård-
sektorn. Andelen kvinnor inom mansdominera-
de områden har dock ökat något under senare år.

Trots att arbetssökande män generellt sett har
lägre utbildningsnivå än kvinnor visar rapporten
att kvinnor och män är representerade i ungefär
samma utsträckning i förberedande utbildning.
Detta tycks bl.a. bero på att män i större ut-
sträckning ställer krav på yrkesutbildning medan
kvinnor oftare accepterar allmänt inriktade kur-
ser. Tillgängligt material antyder att män i högre
grad än kvinnor finns i relativt dyra åtgärder.

Efter avslutade åtgärder får män i högre grad
än kvinnor arbeten som gör att de avaktualiseras
som arbetssökande. Män är också kraftigt över-
representerade i de åtgärder som i högst grad le-
der till arbete. Huruvida detta är en följd av åt-
gärdernas utformning, inriktning eller en följd av
någon form av selektion är svårt att säga. En näst
intill försumbar andel av dem som avslutar en åt-
gärd söker efter åtgärden arbete inom andra yr-
ken än före åtgärden. De byten av sökt yrke som
sker äger huvudsakligen rum inom könstraditio-
nella yrkesområden. Uppgifter om vilken typ av
arbeten de arbetssökande erhåller efter avslutad
åtgärd registreras ej inom AMV.

Den könsuppdelning som finns på arbets-
marknaden återspeglas i åtgärderna vilka alltså
har kommit att verka konserverande.

Förutom AMV är JämO och länsstyrelserna
de myndigheter som mest påtagligt kommer i
kontakt med jämställdhetsfrågorna på arbets-
marknaden. RRV har noterat att myndigheterna
på utbildningsområdet redovisar få konkreta in-
satser som syftar till att bryta könsmönster.
Detta bör vara av stor betydelse eftersom dessa
har att göra med unga människor som ännu inte
hunnit göra sina yrkesval.

De direktiv som reglerar den arbetsmarknads-
politiska verksamheten är könsneutrala och mot-
verkar inte det övergripande målet för jämställd-
hetspolitiken. Enligt RRV finns det dock en risk
för att arbetet med att uppfylla en mängd andra
viktiga mål, som mäts och följs upp, kan ha
medfört att jämställdhetsmålet, som inte var
kopplat till något verksamhetsmål eller åter-
rapporteringskrav i regleringsbrevet för AMV för
budgetåret 1997, inte beaktades i önskvärd ut-
sträckning. T.ex. kan målet om en snabb tillsätt-
ning av lediga platser vara svårt att förena med
målet att bryta könsuppdelningen på arbets-
marknaden eftersom det då handlar om att ändra
attityder, vilket tar tid.

RRV anser att regeringen - för att ge jäm-
ställdhetsmålen eftersträvad tyngd i det arbets-
marknadspolitiska arbetet - bör ställa krav som
innebär att lokala insatser för att bryta den köns-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

segregerade arbetsmarknaden ges önskad priori-
tet. RRV föreslår att regeringen, i reglerings-
breven, uppdrar åt den lokala att nivån att utfor-
ma mål för att bryta den könsuppdelade arbets-
marknaden. Regleringsbrevet bör också innehålla
krav på återrapportering till regeringen.

I regleringsbrevet för AMV för budgetåret
1998 finns förutom det generella målet, att ar-
betsmarknadsmyndigheterna skall arbeta utifrån
ett jämställdhetsperspektiv, ett verksamhetsmål
som anger att de arbetsmarknadspolitiska åtgär-
derna skall användas på ett sådant sätt att de, till-
sammans med anvisningen av lämpliga sökanden
till de lediga platserna, medverkar till att bryta
könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Detta
mål gäller för samtliga länsarbetsnämnder vilka
har ansvaret för att man arbetar med måluppfyl-
lelsen lokalt. AMS skall en gång per kvartal samt
till årsredovisningen göra en analys av de upp-
nådda resultaten i förhållande till samtliga verk-
samhetsmål.

En viktig förutsättning för att arbetsförmed-
lingarna och AMV skall kunna tillgodose rege-
ringens krav på återrapportering är att det finns
tillgång till lätthanterliga uppföljningsdata på alla
nivåer. I dag går det inte att på ett enkelt sätt få
information om faktiskt byte av yrkesinriktning
eller om resursåtgången, kopplad till åtgärd och
kön, på individnivå. Det är också svårt att följa
upp om de som har fått arbete efter avslutad åt-
gärd får arbete i ett för könet otraditionellt yrke.
Genom att man på lokal nivå får möjlighet att
följa upp och värdera resultaten ökar också möj-
ligheterna att ta tillvara erfarenheter och lära av
dem.

RRV föreslår att det lokala stödet för registre-
ring och uppföljning kompletteras och förbätt-
ras. Enligt RRV redovisas endast ett begränsat
antal uppgifter fördelade på kvinnor och män.
RRV anser också att det bör göras möjligt att
koppla ihop statistiska uppgifter om händelser
med ekonomisystemens uppgifter om resursan-
vändning.

AMV arbetar för närvarande med att utveckla
datasystemen i denna riktning. Redovisning vad
gäller personer görs i dag normalt fördelat på
kvinnor och män. Under år 1998 beräknar man
att ha ett ärendehandläggningssystem utbyggt
där det registreras hos vilken huvudman och i
vilken bransch deltagare finns. Nästa steg blir att
integrera arbetsgivarstöden i ärendehandlägg-
ningssystemet. Med den informationen blir det
lättare att överblicka om åtgärderna används
brytande eller konserverande. Ett system där

kostnaden för de arbetsmarknadspolitiska åtgär-
derna redovisas på individnivå är under projekte-
ring och bör enligt regeringens mening vara i
drift inom några år. Utvecklingsarbetet kommer
på sikt att leda till att man på lokal nivå får till-
gång till samma information om platsförmed-
lingen och åtgärdshandäggningen som man har
regionalt och centralt.

Byte av sökt yrke och det yrke de sökande
slutligen får arbete inom, registreras i dag inte lö-
pande inom AMV. Dessa uppgifter bör AMS
skaffa rutiner för att inhämta tillsammans med
övriga uppgifter om de sökande. Sådan informa-
tion är betydelsefull för såväl AMV:s egen utvär-
dering av hur väl uppfyllt målet att bryta kön-
suppdelningen på arbetsmarknaden är, som för
externa utredare. De 30- och 90-
dagarsuppföljningar som görs av de arbetsmark-
nadspolitiska åtgärderna kunde vara ytterligare
ett instrument att använda i utvärderingen av ar-
betet med att bryta könsuppdelningen på ar-
betsmarknaden om man kompletterar uppfölj-
ningen med uppgifter om yrke och kön.

Slutsatser och övergripande mål år 1999

Arbetsmarknadspolitiken skall i linje med de för-
ändringar som skett inför innevarande budgetår
ges en tydligare tillväxtfrämjande inriktning.
Detta innebär bl.a. ett fortsatt stort utrymme för
den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen
som kompletterar det reguljära utbildningsvä-
sendet samtidigt som praktikåtgärderna minskar
i omfattning. Den nya inriktningen har även tagit
sig uttryck i ambitionen att finna nya lösningar
för att förändra arbetsmarknadspolitiken. Ett ex-
empel är regeringens samarbete med Industriför-
bundet för en nationell satsning inom IT-
området. Ytterligare exempel är den ökade de-
centraliseringen av arbetsmarknadspolitiken i
form av ökat lokalt inflytande via arbetsförmed-
lingsnämnderna, försöksverksamhet med en fria-
re användning av de arbetsmarknadspolitiska
medlen i Skåne, Värmlands, Dalarnas, Gävle-
borgs och Jämtlands län, liksom försöksverk-
samheten i 19 kommuner samt den regionala nä-
ringspolitiken och arbetet med regionala
tillväxtavtal.

I en konjunkturuppgång måste insatserna i än
större utsträckning inriktas på ett effektivt
platsförmedlingsarbete och företagskontakter för
att motverka inflationsdrivande flaskhalsar. De
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, främst ar-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

betsmarknadsutbildningen, spelar en viktig roll
för att öka de arbetslösas anställbarhet vilket är
av stor betydelse för att de lediga platserna
snabbt skall kunna tillsättas och för att upprätt-
hålla arbets- och kompetenslinjen i arbetsmark-
nadspolitiken. Likaså krävs insatser för att främja
arbetskraftens rörlighet och bryta den könsupp-
delade arbetsmarknaden samt ta tillvara utbild-
ning och erfarenheter som är förvärvade i andra
länder. I en konjunkturuppgång är det särskilt
viktigt att motverka undanträngnings- och inlås-
ningseffekter i de arbetsmarknadspolitiska åtgär-
derna. Detta är viktiga förutsättning för att upp-
nå regeringens mål om 80 procents
sysselsättningsgrad år 2004 samt det långsiktiga
målet om full sysselsättning.

Det finns ett stort antal personer som är in-
skrivna på arbetsförmedlingen men som bedöms
inte direkt stå till arbetsmarknadens förfogande,
t.ex. de som snart skall avsluta en utbildning, är
föräldralediga, läser svenska för invandrare, eller
får del av rehabiliteringsinsatser från kommunen
eller försäkringskassan. I slutet av juni 1998 upp-
gick denna grupp till drygt 88 000 personer. Re-
geringen ser det som mycket angeläget att ar-
betsförmedlingarna har en likartad bedömning
och ger en fullgod service utifrån den arbetssö-
kandes förutsättningar. Regeringen kommer no-
ga följa utvecklingen i dessa grupper. En förbätt-
rad samverkan med kommunerna om
väglednings- och informationsinsatser för ar-
betslösa i kunskapslyftet är i det här samman-
hanget av särskild vikt.

Den ökade efterfrågan på arbetskraft har lett
till rekryteringssvårigheter inom vissa branscher
och pekar på behoven av utbildningsinsatser både
på kort och lång sikt. Det pågående kunskaps-
lyftet har inneburit att ett stort antal arbetslösa
med en låg utbildningsnivå har fått möjlighet till
utbildning som på både kort och lång sikt stärker
deras ställning på arbetsmarknaden. Som ett
komplement till de reguljära utbildningsinsatser-
na spelar arbetsmarknadsutbildningen i det korta
perspektivet en viktig roll för att tillgodose be-
hovet av arbetskraft. Utöver en fortsatt priorite-
ring av den yrkesinriktade arbetsmarknadsut-
bildningen avser regeringen att ge AMS i
uppdrag att inom ramen för befintliga åtgärder
och anslag initiera IT-utbildning för offentlig
sektor framförallt riktat till kvinnor.

Regelförändringsarbetet fortsätter. Åtgärder
där det ingår utbildningsbidrag skall samordnas.
Avsikten är att så långt det är möjligt ha gemen-
samma regler rörande bl.a. anvisning till åtgärd,

överklagningar och tidsgränser och om hur länge
åtgärden kan fortgå.

Trots det förbättrade läget på arbetsmarkna-
den kommer det att krävas fortsatt stora insatser
inom arbetsmarknadspolitiken för att förbättra
matchningen mellan lediga platser och arbetslösa
och för att motverka utslagning av de som har
särskilt svårt att få arbete. Regeringen beräknar
därför att i genomsnitt 165 000 personer, inklu-
sive de som omfattas av det nationella program-
met för IT-utbildning, kommer att delta i de
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna under anslaget Arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder. Därutöver beräknas 12 000 perso-
ner att delta i den yrkesinriktade rehabiliteringen
och utbildning i företag. Därutöver tillkommer
de åtgärder vars utgifter täcks under utgiftsom-
råde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och
den särskilda utbildningssatsningen under ut-
giftsområde 15 Studiestöd och utgiftsområde 16
Utbildning.

Regeringen satsade 100 miljoner kronor under
år 1998 för att stödja kommunerna i deras arbete
med att skaffa fram feriearbete till ungdomar.
Även i fortsättningen ser regeringen det som an-
geläget att så många ungdomar som vill kan få ett
feriearbete. Denna första kontakt med arbets-
marknaden kan vara av stor betydelse när den
unge senare skall söka sig ut på arbetsmarknaden.

Ungdomar under 25 år har under 1998 i vissa
fall undantagits från kraven på långtidsarbetslös-
het och tolv månaders inskrivningstid som an-
nars gäller för att anställningsstöd skall beviljas.
En förutsättning har varit att ungdomarna varit
anmälda som arbetssökande på förmedlingen i
minst 90 dagar. Regeringen avser därför att ut-
sträcka denna möjlighet till och med år 2000.

AMV har lyckats väl med sina åtagande för ar-
betshandikappade under budgetåret 1997. AMV
har mer än väl nått den omfattning av arbets-
marknadspolitiska åtgärder som regeringen har
ställt krav på trots en vikande konjunktur. Även
fastställda bidragsnivåer för lönebidragen har
uppnåtts. Det är dock viktigt att AMV i sitt lö-
nebidragsprojekt tar fasta på den kritik som RRV
fört fram (se avsnitt 4.5, anslaget A3 Särskilda
åtgärder för arbetshandikappade) och vidtar åt-
gärder så att åtgärderna endast kommer de av-
sedda grupperna till del.

Regeringen anser att de övergripande målen
för AMV för budgetåret 1999 skall vara att:

— hålla nere vakanstiderna för lediga platser,

— minska långtidsarbetslösheten,

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

— motverka långa tider utan reguljärt arbete.

Verksamhetsmålen som regeringen fastställer
för AMV skall vara tydliga och mätbara. Mål-
förankringen och uppföljningen har de senaste
budgetåren förbättrats. Regeringen avser också
att fortsätta arbetet med att vidareutveckla styr-
ningen och uppföljningen av den arbetsmark-
nadspolitiska verksamheten samt att stärka den
lokala samverkan. Regeringen avser att noggrant
följa de pågående regionala försöksverksamhe-
terna kring en arbetsmarknadspolitik på regional
och lokal nivå som för närvarande pågår i fem län
för att tillvarata de erfarenheter som framkom-
mer. Regeringen kommer också överlag att lägga
allt större tonvikt vid uppföljning och utvärde-
ring. Detta gäller såväl kvantitativa som kvalitati-
va aspekter av verksamheten. Förutom åtgärder
för att vidareutveckla den löpande verksamhets-
och ekonomiuppföljningen föreslår regeringen
att ytterligare resurser skall tillföras Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU).

Inom utgiftsområdet prioriteras under 1999
dels åtgärder för att förbättra arbetsmarknadens
funktionssätt och på så sätt bidra till en ökad sys-
selsättning, dels åtgärder för att förbättra effekti-
viteten och träffsäkerheten i stödformer som
riktas till arbetshandikappade.

Regeringen avser att se över volymkravet för
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och åter-
komma med förslag i den ekonomiska vårpropo-
sitionen 1999.

Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp med
uppgift att se över styrning, uppföljning och ut-
värdering av arbetsmarknadspolitiken. Arbets-
gruppen skall bl. a. se över de nuvarande verk-
samhetsmålen för AMV. Att säkerställa en
effektiv uppföljning av målen som medger utvär-
dering av de insatser som görs och ger underlag
för omprövning är också en angelägen uppgift.
Det är även viktigt att se över vilka samverkans-
former som bör finnas inom arbetsmarknadspo-
litiken framöver i syfte att säkerställa hög kvali-
tetet i utförandet av de uppgifter som finns.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

RRV:s revisionsberättelse avseende AMS årsre-
dovisning för budgetåret 1997 var utan invänd-
ning.

RRV påpekar dock att det finns otydligheter
vid redovisningen av måluppfyllelsen av verk-
samhetsmålen för långtidsarbetslösa och lång-
tidsinskrivna. Volymerna i dessa grupper kan på-
verkas av att arbetsförmedlingen registrerar
personer som "Övriga sökande". Denna grupp
räknas inte som arbetslösa enligt AMS defini-
tion. Det är personer som av olika skäl inte be-
döms stå direkt till arbetsmarknadens förfogande
av arbetsförmedlingen, men ändå är anmälda på
arbetsförmedlingen. Det kan t.ex. vara personer
som studerar svenska Sfi, personer som deltar i
kunskapslyftet eller är föremål för rehabilite-
ringsinsatser inom socialtjänsten. AMS genom-
för regelbundna samkörningar med SCB's ar-
betskraftsundersökningar, AKU, studerar flöden
mellan olika sökandekategorier samt gör kvalita-
tiva granskningar för att förbättra registerkvali-
teten i förmedlingssystemet.

Regeringen vill utifrån detta påtala betydelsen
av god kvalitet i arbetsförmedlingens behandling
av de arbetssökande. Det är även viktigt att gra-
den av måluppfyllelse inte påverkas genom en
felaktig klassificering av de arbetslösa.

Vid granskningen av årsredovisningen har
RRV iakttagit vissa brister i redovisningen av de
återrapporteringskrav som fanns i regleringsbre-
vet för budgetåret 1997. AMS bör eftersträva en
mer koncis återrapportering och kommentera
avvikelser mot återrapporteringskraven.

Likaså har uppföljningen av bidrag till utbild-
ning hos landsting och primärkommuner i flera
fall varit bristfällig. Det är samma typ av brister
som RRV påtalade i revisionsrapporten över
granskningen av 1995/96 års årsredovisning.
Även i den finansiella redovisningen av resultaten
rekommenderas AMS definiera de begrepp som
används. Enligt förordningen (1995:1300) om
statliga myndigheters riskhantering skall varje
myndighet upprätta en riskanalys och vidta
lämpliga åtgärder för att begränsa risker och fö-
rebygga skador eller förluster. AMV:s upprättade
en riskanalys under budgetåret 1994/95, men den
har därefter inte uppdaterats. RRV rekommende-
rar AMS att upprätta riskanalys med hänsyn till
de omfattande organisatoriska förändringarna
som genomförts inom AMV.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

RRV har i sin revision konstaterat brister i den
dokumentation som utgör underlag för AMS
rapportering avseende Socialfonden till EG-
kommissionen. Dokumentationen är inte sam-
manställd så att rapporterade uppgifter kan veri-
fieras på ett tydligt sätt. Vidare visar RRVis
granskning att statistikuppgifter för vissa mål-
program, bl.a. avseende deltagarantal, har redovi-
sats felaktigt eller utelämnats. RRV rekommen-
derar bl.a. att AMS snarast förbättrar
dokumentationen så att de rapporterade uppgif-
terna utan svårigheter kan verifieras.

Regeringen delar RRVis bedömning att det är
väsentligt att AMS säkerställer en fullständig ve-
rifieringskedja för de inom Socialfonden redovi-
sade uppgifterna. Regeringen förutsätter att
AMS även beaktar de brister i övrigt som fram-
kommit i RRVis granskning.

RRV har gjort en översiktlig genomgång av de
uppföljningssystem som producerar information
till årsredovisningens resultatredovisningsdel.
Syftet har varit att bedöma om den interna kon-
trollen vid systemutveckling och statistikpro-
duktion säkerställer att tillförlitliga resultat läm-
nas i årsredovisningen. RRVis sammanfattande
bedömning är att kontrollen på data bör förbätt-
ras i vissa avseenden genom förbättrade rutiner.

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärde-
ring (IFAU) bör under år 1998 upprätta en ris-
kanalys med utgångspunkt från Statskontorets
allmänna råd. I detta sammanhang bör även pro-
blematiken inför år 2000 beaktas. IF AU bör göra
en analys och utarbeta en plan för den anpass-
ning som kan behövas inför år 2000 och rappor-
tera denna till Statskontoret. Regeringen delar
RRVis bedömning och förutsätter att IF AU be-
aktar även de brister som i övrigt framkommit.

4.4 Anslag

A 1 Arbetsmarknadsverkets
förva Itn ingskostnader

ITabell 4.8 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		4 183 974	Anslags- sparande	235 700'
1997	Utgift	4 183 974	Anslags- sparande	235 700'
1998	Anslag	4 118 585	Utgifts- prognos	4 348 928
1999	Förslag	4 189 814
2000	Beräknat	3 613 964
2001	Beräknat	3 656 960

‘Obetecknad del av anslagssparandet 5,4 miljoner kronor har förts bort från anslaget.
Resterande anslagssparande beräknasatt förbrukas under innevarande bu dgetår.

Från anslaget finansieras kostnaderna för perso-
nal och lokaler samt andra förvaltningskostnader
vid Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), länsarbets-
nämnderna, arbetsförmedlingarna samt arbets-
marknadsinstituten (Ami). Under anslaget redo-
visas också den avgiftsfinansierade verksamheten
vid Arbetslivstjänster, Aske kursgård och IAES-
TE-praktik.

Anslaget inkluderar år 1997 medel för tillfälli-
ga personalförstärkningar som tidigare budgetår
finansierats under anslaget för arbetsmarknads-
politiska åtgärder.

I slutet av budgetåret 1997 var drygt 11 500
årsarbetare anställda inom AMV, varav ca 9 500
på arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut.
Totalt har antalet årsarbetande ökat med 500
jämfört med samma period år 1996.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Efter förslag i sysselsättningspropositionen
(prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr.
1995/96:307) fattade riksdagen beslut om att för
budgetåret 1997 engångsvis anvisa 20 miljoner
kronor för projekt som syftar till att stimulera
effektivare arbetsformer vid arbetsförmedlingar
och arbetsmarknadsinstitut. AMS har fått i upp-
drag att under budgetåret 1998 redovisa hur
medlen har använts. Samtidigt skulle redovisas
hur handlingsplanerna för personer med löne-
bidrag skall utformas så att lönebidragen får en
rehabiliterande effekt. AMS har redovisat upp-
draget i årsredovisningen för budgetåret 1997.

AMS har valt att använda de anvisade 20 mil-
joner kronorna på projekt som möjliggör att ar-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

betet med arbetssökande kan bygga på individu-
ella handlingsplaner, ökad kundanpassning, tyd-
ligare differentiering av service och ökat stöd för
de sökandes egna aktiviteter vilket bl.a. bör leda
till att mer tid kan ägnas åt fördjupad förmed-
lingsservice. Projekten har bl.a. inriktats på att
utveckla systemstöd för handlingsplaner, me-
todutveckling av handlingsplaner, uppbyggnad
av direktservice/självservice vid arbetsförmed-
lingar för arbetssökande och utveckling av själv-
service på Internet för både sökande och arbets-
givare.

I regleringsbrevet för budgetåret 1998 före-
skrivs att AMS skall utveckla de individuella
handlingsplanerna till att bli ett centralt hjälpme-
del för att förbättra resultaten i platsförmedling-
en. AMS har upprättat en generell mall för hand-
lingsplaner, som också fått ett systemstöd i
arbetsförmedlingens datasystem. När handlings-
planen skrivs görs en kartläggning av de sökan-
des förutsättningar och behov av arbetsförmed-
lingens tjänster. AMS följer kontinuerligt upp
handlingsplanernas aktualitet och kvalitet. AMS
har även en kontinuerlig metodutveckling för att
upprätta individuella handlingsplaner, inklusive
handlingsplanerna för personer med lönebidrag.

AMV har under ett flertal år fått medel för
tillfälliga personalförstärkningar. Regeringen har
bedömt att dessa är en förutsättning för att upp-
rätthålla kvalitén i förmedlingsarbetet. Under
budgetåret 1998 har AMS fått 600 miljoner kro-
nor under anslaget samt 250 miljoner kronor un-
der anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för tillfälliga personalförstärkningar. AMS be-
räknade att personalförstärkningar motsvarade
ca. 2 500 heltidsarbetande vid arbetsförmedling-
arna och arbetsmarknadsinstituten under det
första halvåret 1998.

En viktig grund för att hävda arbets- och
kompetenslinjen i arbetsmarknadspolitiken är att
förmedlingarna kontrollerar att de arbetssökande
står till arbetsmarknadens förfogande. Regering-
en har därför betonat vikten av att arbetsförmed-
lingarna bör få en ökad kontrollfunktion. Under
budgetåret 1997 avsattes 12 miljoner kronor av
förvaltningsmedlen för AMS tillsyn av arbetslös-
hetsförsäkringen samt för AMS verksamhet i
samband med överklagande av beslut om ar-
betslöshetsersättning eller medlemskap i arbets-
löshetskassa. Under år 1997 granskade AMS 4
800 enskilda ärenden. AMS granskning ledde till
att mellan tio och femton procent av det totala
antalet granskade ärenden fick påpekanden. Där-
till kom granskningen av drygt 500 rapporter om

ifrågasatt ersättningsrätt från arbetsförmedling-
arna. Därutöver beviljade regeringen AMS drygt
5 miljoner kronor för två projekt för att stärka
arbetsförmedlingens kontrollfunktion varav ett
sker i samverkan med RFV, CSN och Arbets-
löshetskassornas Samorganisation. Under år
1998 har ytterligare ett projekt tillkommit som
medför att arbetsförmedlingen bättre kan kon-
trollera hanteringen av åtgärdsrekvisitioner.

AMS är beredskapsmyndighet med funktions-
ansvar för funktionen Arbetskraft och dispone-
rar därför medel under utgiftsområde 6 Totalför-
svar för övningsverksamhet, utbildning till
frivilliga organisationer m.m. Funktionen Ar-
betskraft har genom redan hittills genomförda
beredskapsåtgärder gjort att den kan anses leva
upp till regeringens målsättning. Funktionens
samlade förmåga bedöms dock endast vara god-
tagbar på grund av att personalplanläggningen av
den krigsviktiga verksamheten inom främst nä-
ringslivet inte har kunnat genomföras fullt ut
under år 1997 beroende på det stopp för ändrad
krigsplacering som gällde fram till augusti 1997.
AMV är nu uppkopplad till Pliktverkets infor-
mationssystem (PLIS) vilket är en viktig förut-
sättning för att underlätta personalplanläggning-
en. Personalplanläggningen är delegerad och sker
numera som ett led i arbetsförmedlingens övriga
företagskontakter.

Yrkesinriktad rehabilitering (Ami)
Arbetshandikappade är en prioriterad grupp in-
om den yrkesinriktade rehabiliteringen vid Ami.
En mycket stor del av resurserna, drygt 80 pro-
cent, går också till denna grupp. De senaste
årens arbetsmarknadsläge har inneburit stora på-
frestningar på servicen såväl vid arbetsförmed-
lingar som arbetsmarknadsinstitut. Efterfrågan
på service har ökat och yrkesinriktad rehabilite-
ring har efterfrågats av nya grupper, som har sto-
ra problem att komma in på arbetsmarknaden.
Det innebär att resurserna skall räcka till fler och
även till grupper med svårare problem. Instituten
bör därför effektivisera arbetsmetoderna för att
uppnå ett ökat resursutnyttjande. Det är nöd-
vändigt att Ami resurserna hålls samman på ett
sådant sätt att specialistfunktionernas kompetens
och kompetensutveckling säkerställs. AMV har
uppmärksammat problemet och nyligen publice-
rat en rapport, vars syfte har varit att analysera
den nuvarande situationen och föreslå åtgärder
för den framtida yrkesinriktade rehabiliteringen.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Arbetslivstjänster

Tabell 4.9 Yrkesinriktad rehabilitering uppdragsverksamhet 1 Arbetslivstjänster 1
Tusental kronor		Intäkter	Kostnader	Resultat
Utfall	1997	155	-155	0
Prognos	1998	158	-158	0
Budget	1999	150	-150	0

AMS har en uppdragsfinansierad verksamhet,
Arbetslivstjänster (ALT), som producerar ar-
betslivsinriktad rehabilitering för främst långtids-
sjuka i arbetslivet. ALT hade intäkter på 158
miljoner kronor under budgetåret 1997. Intäk-
terna var något lägre än beräknat, vilket huvud-
sakligen berodde på försäkringskassans minskade
köp av tjänster för arbetslivsinriktade rehabilite-
ring.

Omsättningen har minskat inom ALT jämfört
med tidigare år. Budgetåret 1995/96 var omsätt-
ningen ca 186 miljoner kronor, beräknat på 12
månader och 1994/95 ca 217 miljoner kronor. En
anledning till att omsättningen minskat är, för-
utom försäkringskassans minskade köp, att kon-
kurrensen ökat från andra aktörer som erbjuder
arbetslivsinriktad rehabilitering.

ALT omsättning beräknas uppgå till 158 mil-
joner kronor för år 1998. Omsättningen uppgick
till 77 miljoner kronor under första halvåret
1998, vilket är en minskning med 5 procent
jämfört med samma period föregående år. För-
säkringskassans köp av arbetslivsinriktad rehabi-
litering från samtliga rehabiliteringsaktörer har
ökat något under första halvåret 1998. Nedgång-
en för ALT beror på att försäkringskassan i hög-
re omfattning köper tjänster av andra aktörer.
Arbetslivstjänsters omsättning mot gruppen öv-
riga kunder, som företag och myndigheter, har
ökat något. 6 300 personer har fått del av ALT:s
insatser under budgetåret 1997. Uppgifter saknas
för första halvåret 1998.

Aske kursgård

ITabell 4.10 Uppdragsverksamhet 1
Tusental kronor		Intäkter	Kostnader	Resultat
Utfall	1997	16 670	-15 600	1 070
Prognos	1998	18 250	-18 250	0
Budget	1999	18 000	-17 400	600

Verksamheten vid Aske kursgård, som är av-
giftsfinasierad, gick under budgetåret 1997 med
ett överskott på drygt 1 miljon kronor. Över-
skottet får användas i verksamheten.

IAESTE-praktik

The International Association for Exchange of
Students for technical Experience (IAESTE) är
ett utbytesprogram som skall medverka till att
tekniker får en bättre internationell kompetens.
IAESTE hanteras av Svenska EU Programkon-
toret och har under 1997 haft ett utbyte med 43
länder. Sverige har mottagit drygt 100 utländska
praktikanter och sänt ut drygt 100 svenska stu-
denter. Under våren 1998 har IAESTE hanterat
ca 280 praktikplatser. Det är en ökning jämfört
med år 1997.

Slutsatser

Under flera år har AMV kunnat använda medel
för tillfälliga personalförstärkningar. Dessa me-
del har inneburit att fler handläggare har kunnat
avsätta mer tid för den individuella servicen men
också för kollektiva insatser, t ex. jobbsökarakti-
viteter. Regeringen bedömer att det finns ett
fortsatt stort behov även under år 1999 av tillfäl-
liga personalförstärkningar. Det är viktigt att
kvaliteten i förmedlingsarbetet kan öka via t ex.
förbättrad individuell vägledning, ökade före-
tagskontakter, effektivare matchning av lediga
platser och arbetssökande och via åtgärder som
bryter den könsuppdelade arbetsmarknaden. Re-
geringen har därför även för år 1999 beräknat 600
miljoner kronor under anslaget för tillfälliga per-
sonalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut.

Regeringen anser med hänsyn tagen till det re-
sultat som AMS redovisat från granskningen av
arbetslöshetskassorna att det är angeläget att
AMS intensifierar insatserna för att skärpa tillsy-
nen. För innevarande budgetår 1998 har rege-
ringen beräknat att 14 miljoner kronor skall an-
vändas för detta ändamål. Tillsynen finansieras
genom arbetsmarknadsavgifter från och med den
1 januari 1998 (prop. 1996/97:107, bet
1996/97:AU13, rskr. 1996/97:236). Regeringen
föreslår för budgetåret 1999 att 14,5 miljoner
kronor får användas för tillsyn.

Det är viktigt att resurserna vid Ami kommer
dem till del som bäst behöver dem. Regeringen
kommer därför att uppdra åt AMS att analysera

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

och beskriva hur den yrkesinriktade rehabilite-
ringen vid Ami skall bedrivas i framtiden.

AMS är fondansvarig myndighet för Europe-
iska socialfonden i Sverige, med vissa undatag för
vissa Interreg II A-program. Uppgiften innebär
att AMS svarar för rekvisition av socialfondsme-
del från EG-kommissionen och utbetalning av
dessa medel inom strukturfondsprogrammen. I
fondansvaret ligger också att till bl.a. kommis-
sionen redovisa användningen av socialfonds-
medlen och att säkerställa att denna är förenlig
med EG:s regler. Regeringen beräknar att ansla-
get bör tillföras ytterligare 2 miljoner kronor för
arbetet med Socialfonden. De ökade utgifterna
finansieras genom att det inom utgiftsområde 14
uppförda anslaget B2 Arbetslivsinstitutet mins-
kas med motsvarande belopp.

AMS har under de senaste åren inlett en sats-
ning på att tillhandahålla öppna kundsystem via
Internet för både arbetssökande och arbetsgivare.
Syftet är att dels åstadkomma den överblick på
arbetsmarknaden som möjliggör en effektiv
matchning mellan arbetssökande och arbetsgiva-
re, dels att avlasta arbetsförmedlingarna med så-
dana uppgifter som lika bra kan utföras av de ar-
betssökande och arbetsgivarna själva. Ett
effektivt självservicesystem innebära att arbets-
förmedlingarna kan använda sina personalresur-
ser mer effektivt. För att uppnå detta kommer
AMS under en treårsperiod genomföra en sats-
ning på systemutveckling och marknadsbearbet-
ning. Regeringen avser därför att föreskriva att
medel under anslaget A2 Arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder får användas för detta ändamål un-
der de kommande budgetåren.

Regeringen föreslår vidare att medel avsätts, i
enlighet med riksdagens ställningstagande till
propositionen om konstnärernas villkor, till ett
nytt statligt stöd till arbetsförmedlande insatser
vid centrumbildningarna, studieförbunden och
folkparkerna under en försöksperiod på ett och
ett halvt år f. o.m. den 1 januari 1999. I enlighet
med regeringens förslag bör Statens kulturråd
fördela medel efter ansökan från sådana cent-
rumbildningar som erhåller verksamhetsbidrag
från Statens kulturråd (utg. omr. 17, A2.2.2.2
Centrumbildningar för deras centrala verksam-
het) samt till studieförbunden och folkparkerna
till stöd för den arbetsförmedlande verksamhet
som bedrivs. Syftet är att ovanstående institutio-
ner under försöksperioden skall ges ekonomiskt
utrymme att anställa arbetsförmedlare. Försöks-
verksamheten skall utvärderas av AMS i samråd
med Statens kulturråd och Konstnärsnämnden.

Mot denna bakgrund har regeringen för avsikt
att avsätta 10 miljoner kronor för ändamålet.

Under år 1998 avser regeringen även att ge
Arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att fr.o.m.
den 1 januari 1999 vidta åtgärder i syfte att be-
gränsa de oetablerade konstnärernas tillgång till
arbetsmarknadsåtgärder inom kulturarbetsmark-
naden. Syftet är att komma till rätta med den
strukturella obalans som råder på denna mark-
nad.

Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget för budgetåret 1999. Juste-
ringen har genomförts med anledning av att en
korrigering har gjorts av den justering som ge-
nomfördes av anslaget för år 1998 med anledning
av att sättet att finansiera avtalsförsäkringar på
statliga området förändrats.

I tabellen redovisas justeringen enligt nedan-
stående:

ITabell 4.1 lBeräkning av anslaget för år 1999 1
Tusental kronor
Anslag 1998	4 118 585
Pris och löneomräkning	69 206
Justering av premier	13 458
Beslut inkl, förslag	-11 435
Förslag 1999	4 189 814

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regering-
en att riksdagen anvisar ett ramanslag om
4 189 814 000 kronor för budgetåret 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 har utgifterna beräk-
nats till 3 613 964 000 respektive 3 656 960 000
kronor.

A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

ITabell 4.12 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		21 511 275	Anslags- sparande	1 977 400
1997	Utfall	21 511 275	Anslags- sparande	1 977 400
1998	Anslag	21 649 793	Utgifts- prognos	20 700 000
1999	Förslag	21 961 114
2000	Beräknat	23 183 894
2001	Beräknat	21 616 323

'beloppen ingår ej utgifter från det äldre anslaget 1995/96 X A 2 Arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder där utfallet för år 1997 var 3,1 miljarder kronor och där utgiftsprognosen
för år 1998 beräknas till 619,2 miljoner kronor. Av anslagssparandet från budgetåret
1997 har 268 miljoner kronor förts från anslaget. Därutöver beräknas 1,3 miljarder
kronor förbrukas under åren 1998 och 1999 i den pågående IT-utbildningen. Resterande
anslagssparande som inte beräknas att förbrukas under år 1998 kommer att föras bort
från anslaget.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Utbetalningarna under anslaget avser utgifter för
arbetsmarknadsutbildning, arbetsplatsintroduk-
tion, datortek, arbetslivsutveckling (ALU), star-
ta-eget bidrag samt ersättning till dem som deltar
i yrkesinriktad rehabilitering vid arbetsmark-
nadsinstitut. Till dem som deltar i dessa åtgärder
lämnas ett aktivitetsstöd motsvarande den er-
sättning som de vid arbetslöshet skulle fått i
form av arbetslöshetsersättning. Till de personer
som deltar i åtgärder som berättigar till utbild-
ningsbidrag men som inte har rätt till arbetslös-
hetsersättning lämnas sedan den 1 juli 1997 ett
utbildningsbidrag om 103 kronor per dag. Från
anslaget betalas även köp av utbildning samt
kringkostnader i form av lokalkostnader i sam-
band med anordnande av ALU-projekt m.m.

Under anslaget bekostas även utgifter för in-
dividuellt anställningsstöd, som sedan den 1 ja-
nuari 1998 ersatt de tidigare stödformerna vikari -
atstödsdelen i utbildningsvikariat, rekryterings-
stöd och beredskapsarbete, samt bidrag till ut-
bildning i företag. För att uppnå en förenkling
och ett förtydligande kring finansieringen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna beslutade
riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1998 att 606 miljoner kronor skulle
tillföras anslaget för utgifter för resursarbete som
dessförinnan beräknades under det inom utgifts-
område 13 uppförda anslaget Bidrag till arbets-
löshetsersättning (prop. 1997/98:150, yttr.
1997/98:AU9y, bet. 1997/98:FiU27, rskr.
1997/98:317).

Vidare utbetalas från anslaget medel för inter-
praktikstipendier, ersättning till kommuner och
landsting för kostnader i samband med offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa, ersättning
till kommunerna för deras ansvar för unga ar-
betslösa samt utvecklingsgarantin för ungdomar
mellan 20-24 år. Från anslaget betalas även ut-
gifter för viss nationell medfinansiering som sva-
rar mot utbetalningarna från anslaget A4 Euro-
peiska socialfonden m.m. avseende mål 3,
flyttningsbidrag, utredningskostnader, informa-
tionsinsatser, försäkringskostnader, arbetshjälp-
medel, otraditionella insatser, försöksverksamhet
med sysselsättningsskapande åtgärder samt sär-
skilda medel. Riksdagen beslutade på statsbud-
geten för budgetåret 1998 att 250 miljoner kro-
nor av anslaget får användas för tillfälliga
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar
och arbetsmarknadsinstitut (prop. 1997/98:1,
bet. 1997/98: AU1, rskr. 1997/98:125). Utgåen-
de reservationer från medel som fram till budget-
året 1995/96 anvisats under anslaget för den stat-

liga medfinansieringen av Europeiska social-
fondens mål 4, särskilda åtgärder för regional ut-
veckling och tillväxt samt för bygginvesteringar
m.m. beräknas förbrukas i sin helhet under år
1998.

Huvuddelen av anslaget utgör ersättning för
försörjning till de personer som deltar i olika
former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ut-
gifterna under anslaget påverkas därför till största
delen av omfattningen på de arbetsmarknadspo-
litiska åtgärderna, hur stor del av deltagarna i åt-
gärder som har rätt till arbetslöshetsersättning
samt regler kring bidragsnivåer.

För budgetåret 1997 anvisades på statsbudge-
ten 25 613 miljoner kronor under anslaget. I en-
lighet med regeringens förslag fattade riksdagen
beslut på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1997 att 2 124 miljoner kronor skulle
föras bort från anslaget (prop. 1996/97:150, bet.
1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284) samtidigt
som kravet på omfattningen av de arbetsmark-
nadspolitiska åtgärderna som finansieras från an-
slaget minskades från 228 000 till 207 000 perso-
ner i genomsnitt per månad. I budgetpropositio-
nen för budgetåret 1998 gjorde regeringen be-
dömningen att AMV skulle ha svårt att under
budgetåret 1997 nå upp till kravet för omfatt-
ningen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
och att ett betydande anslagssparande skulle
uppstå vid utgången av budgetåret.

Riksdagen beslutade på regeringens förslag på
tilläggsbudget till statsbudgeten för år 1998 om
ett nationellt program för IT-utbildning (prop.
1997/98:1, bet. 1997/98:FiUl 1, rskr.
1997/98:44) som finansieras med en del av an-
slagssparandet för budgetåret 1997. Utgifterna
blev också i enlighet med regeringens bedöm-
ning lägre än beräknat och anslagssparandet för
budgetåret 1997 uppgick till sammanlagt 1 977
miljoner kronor. Regeringen bedömer även att
omfattningen på de arbetsmarknadspolitiska åt-
gärderna och därmed utgifterna under anslaget
under innevarande budgetår kommer att vara läg-
re än vad som beräknades i statsbudgeten för
budgetåret 1998. Detta beror främst på att AMV
haft svårigheter att nå upp till kravet för omfatt-
ningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Mot bakgrund av detta föreslår därför rege-
ringen på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1998 att 800 miljoner kronor förs
bort från anslaget som besparing av anslagsbe-
lopp.

Anslaget belastas från och med år 1999 med
statlig ålderspensionsavgift (se bilaga 3, vol. 1).

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Tabell 4.13 Redovisning av statlig ålderspensionsavgift

Miljoner kronor

	Totala utgifter	Utbildnings- bidrag	Ålderspensions avgift
1999	21961	12 133	761
2000	23184	13 356	837
2001	21616	12 227	767

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Regeringen har i inledningen till verksamhets-
området redogjort för AMVis resultat på en
övergripande nivå. Följande är en mer detaljerad
redovisning för de arbetsmarknadspolitiska åt-
gärderna som inleds med en sammanfattande ta-
bell.

Tabell 4.14 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder¹

ÅTGÄRDER UNDER UTGIFTSOMRÅDE 14	GENOMSNITTLIGT ANTAL PER MÅNAD		DÄRAV MÄN RESPEKTIVE KVINNOR (%)				ANDEL 1 ARBETE 90 DAGAR EFTER AVSLUTAD ÅTGÄRD
	GENOMSNITTLIGT ANTAL PER MÅNAD		1997 Kvinnor	1997 Män	1998 Kvinnor	1998 Män	ANDEL 1 ARBETE 90 DAGAR EFTER AVSLUTAD ÅTGÄRD
	1997 Totalt	1998 Totalt	1997 Kvinnor	1997 Män	1998 Kvinnor	1998 Män	1997 Totalt	1998 Totalt
Anställningsstöd¹	-	8 779	-	-	39	61	-	-
Arbetslivsutveckling	52 545	45 001	46	54	47	53	15	22
Arbetsmarknadsutbildning	36 931	40 829	49	51	46	54	21	31
Arbetsplatsintroduktion	34 292	24 901	47	53	47	53	32	41
Beredskapsarbete	7 118	2 281	37	63	41	59	23	40
Datortek	13 961	13 005	56	44	54	46	19	24
IT-utbildning	-	184	-	-	25	75	-	-
Kommunala uppföljningsplatser	14 158	14 482	60	40	60	40	28	35
Resursarbete¹	-	4 295	-	-	78	22	-	60
Rekryteringsstöd	3 698	946	32	68	30	70	67	75
Starta-eget-bidrag	12 280	12 934	42	58	48	52	72	70
Utbildningsvikariat	3 545	656	77	23	76	24	51	70
Utvecklingsgaranti 20-24 år	-	1 361	-	-	41	59	-	-
Yrkesinriktad rehabilitering (Ami)	6 939	8 375	48	52	48	52	16	23
Jobbsökaraktiviteter	3 331	2 588	-	-	-	-	-	-
övriga åtgärder	8 307	4 878	-	-	-	-	-	-
Totalt	197 105	185 495	48	52	49	51	26	33

ÅTGÄRDER UNDER

UTGIFTSOMRÅDE 13

Offentliga tillfälliga arbeten

Resursarbete¹

5 351 7 151

637 4 295

53 47 53

¹ Uppgifterna för budgetåret 1998 avser första halvåret 1998.1 övriga åtgärder ingår utbildning i företag och Europeiska socialfondens mål 3-program. OTA ingår ej i regeringens mål
för AMV vad gäller omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

³ Rekryteringsstöd, vikariatsstöd samt annat beredskapsarbete slogs från och med den 1 januari 1998 ihop till en åtgärd, individuellt anställningsstöd.

³ Under 1997 belastar kostnaderna för Resursarbete 11013. Från den 1 januari 1998 belastar kos tnaderna för Resursarbete 110 14.

Källa: AMS

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Aktivitetsstöd

Aktivitetsstöd i form av utbildningsbidrag läm-
nades för budgetåret 1997 vid de arbetsmark-
nadspolitiska åtgärderna arbetsmarknadsutbild-
ning, yrkesinriktad rehabilitering, arbetsplats-
introduktion, datortek, arbetslivsutveckling och
vid start av egen näringsverksamhet. Kostnader-
na för utbildningsbidrag är direkt beroende av
nivån på arbetslöshetsersättningen. Under bud-
getåret 1997 utbetalades ca 15 miljarder kronor
från anslaget i aktivitetsstöd. Detta kan jämföras
med budgetåret 1995/1996 då ca 12 miljarder
kronor utbetalades från anslaget. Under första
halvåret 1998 har det utbetalats ca 7,3 miljarder
kronor i utbildningsbidrag från anslaget.

Arbetsmarknadsutbildning
Arbetsmarknadsutbildning är en på arbetsmark-
nadspolitiska grunder prioriterad vuxenutbild-
ning som riktar sig till arbetslösa. Kostnaden för
arbetsmarknadsutbildningen under budgetåret
1997 inklusive utbildningsbidrag var 6,1 miljarder
kronor, varav den särskilt upphandlade arbets-
marknadsutbildningen svarade för 5,5 miljarder
kronor. Detta är en minskning jämfört med bud-
getåret 1995/96 (18 mån) då kostnaden för den
upphandlade utbildningen var ca 11 miljarder
kronor. Budgetåret 1997 påbörjade 94 832 per-
soner arbetsmarknadsutbildning, varav 48 pro-
cent var kvinnor. Under första halvåret 1998
deltog 33 897 personer i genomsnitt per månad i
den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen
detta kan jämföras med första halvåret år 1997 då
det deltog 29 640 deltagare i genomsnitt per må-
nad.

Under år 1997 har arbetsmarknadsutbildning-
ens betydelse för att stödja tillväxt och att un-
danröja flaskhalsar/bristyrken betonats alltmer
mot bakgrund av en ökad efterfrågan på arbets-
kraft och den stora satsningen på vuxenutbild-
ning inom ramen för kunskapslyftet. Arbetsför-
medlingen anvisade under år 1997 uppskatt-
ningsvis ca 70 000 arbetssökande till kunskaps-
lyftet.

Under slutet av 1980-talet fick merparten ar-
bete efter avslutad yrkesinriktad utbildning.
Högsta andelen uppmättes år 1989 då 74 procent
hade arbete sex månader efter avslutad utbild-
ning. Sedan föll resultaten i takt med försämrad
arbetskraftsefterfrågan. Botten nåddes år 1993,
varefter en viss återhämtning skett. Under bud-
getåret 1997 hade 41 procent av deltagarna arbete
sex månader efter avslutad utbildning. Träffsä-
kerheten i utbildningen, dvs. i vilken utsträck-

ning kursdeltagarna får arbete inom, eller nära,
det yrkesområde som de utbildats för har också
ökat. Under budgetåret 1997 fick 79 procent ett
arbete inom eller nära det område de utbildats
för, av samtliga som fullföljt och fick arbete. Det
är den högsta träffsäkerheten sedan år 1991.

Tabell 4.15 Arbetsmarknadsutbildnings inriktning under år
1997 (procent)

		Varav
Totalt		Män	Kvinnor
Teknik	20	53	47
Vårdarbete	3	17	83
Administration	8	31	69
Tillverkning	20	83	17
Service	7	41	59
Förberedande	39	45	55
Övrigt **	3	48	52
Summa	100

Bl.a. jordbruks- och gruvutbildningar

Jämfört med övriga arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder har arbetsmarknadsutbildning den jäm-
naste könsfördelningen. Könsfördelningen mel-
lan de olika utbildningsinriktningarna avspeglar
dock fortfarande kvinnors och mäns traditionella
yrkes- och utbildningsval. Tydligast är detta för
utbildningar inom tillverkningsområdet där 83
procent av deltagarna är män och inom vårdom-
rådet där 83 procent är kvinnor.

I enlighet med regeringens omdisposition i
regleringsbrevet för budgetåret 1998 för AMV
har regeringen beslutat att skapa ett utrymme om
2 miljarder miljoner kronor extra till arbets-
marknadsutbildning i syfte att höja kvaliteten i
utbildningen samt för att motverka de flaskhalsar
och bristyrken som nu riskerar att uppkomma.
Regeringen menar att arbetsmarknadsutbild-
ningen även fortsättningsvis skall ha en klar yr-
kesinriktning som syftar till att leda till arbete
dock skall även yrkesförberedande utbildningar
tillåtas i takt med att efterfrågan på yrkesutbildad
personal ökar. Allmän behörighetsgivande ut-
bildning skall även i fortsättningen endast un-
dantagsvis vara möjligt för vissa grupper.

SwIT Yrkesutbildning

Den 16 december 1997 träffades ett avtal mellan
staten, genom Arbetsmarknadsdepartementet,
och SwIT-yrkesutbildning med uppgift att ge-
nomföra ett nationellt program för IT-
utbildning. Detta avtal bygger på en överens-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

kommelse mellan Arbetsmarknadsdepartemen-
tet, Industriförbundet och IT-Företagen
(Svenska IT-företagens Organisation) där syftet
är att innan budgetåret 1999 är slut yrkesutbilda
10 000 personer i modern informationsteknik. 75
procent av deltagarna skall rekryteras från grup-
pen arbetslösa och inskrivna vid arbetsförmed-
lingen och övriga 25 procent kan vara redan an-
ställda, under förutsättning att arbetsgivaren
betalar lön och andra förmåner under utbild-
ningstiden för arbetstagaren.

SwIT-yrkesutbildning har sedan avtalet teck-
nades byggt upp en rikstäckande organisation
med drygt femtio lokala projektledare, vilka
kartlägger företagens rekryteringsbehov inom de
yrkesområden där programmet verkar. SwIT-
yrkesutbildnings centrala kansli genomför där-
efter en upphandling av utbildningar enligt lagen
om offentlig upphandling. Enligt AMS veckos-
tatistik för vecka 40 år 1998 deltog 1 092 perso-
ner i IT-satsningen.

Yrkesinriktad, rehabilitering (Ami)

Arbetshandikappade utgör huvuddelen av dem
som deltar i yrkesinriktad rehabilitering. År
1997, samt under första halvåret 1998, var drygt
fyra av fem deltagare arbetshandikappade. Delta-
gandet i åtgärden har ökat mellan år 1997 och
första halvåret 1998. Könsfördelningen var jämn.
Ami tillhandahåller också service i form av korta-
re insatser utan att utbildningsbidrag lämnas.
Dessa deltagare registreras inte som inskrivna vid
Ami. Denna del av verksamheten går följaktligen
inte att följa upp.

Datortek/aktivitetscenter

I genomsnitt har ca 14 000 personer deltagit i
datortek/aktivitetscenter varje månad år 1997.
Det är en ökning med 4 000 personer jämfört
med budgetåret 1995/96. Under år 1997 var i ge-
nomsnitt 63 procent av deltagarna över 25 år.
Andelen som fått arbete 90 dagar efter att ha av-
slutat åtgärden minskade under budgetåret 1997
jämfört med budgetåret 1995/96 och är låg vid en
jämförelse med andra åtgärder. Minskningen be-
ror delvis på att andelen ungdomar, vilka har lät-
tare att få arbete än äldre, har minskat. Den för-
hållandevis låga andelen som fått arbete förklaras
också av att deltagarna ofta går till andra aktivi-
teter i form av studier m.m.

Det första halvåret 1998 har i genomsnitt
13 000 personer deltagit i datortek/aktivitets-
center varje månad. Andelen som fått arbete har
ökat under det första halvåret 1998 trots att an-

delen ungdomar minskat. Ökningen förklaras av
det förbättrade arbetsmarknadsläget. Statens
kostnad för datortek/aktivitetscenter uppgick
under budgetåret 1997 till 1218 miljoner kronor
varav 60 miljoner kronor användes till investe-
ringar och resterande del till utbildningsbidrag
till deltagarna. Därutöver har otraditionella me-
del använts till ersättning till de programansvari-
ga. Kapacitetsutnyttjandet har under år 1997 le-
gat kring 55 procent, där fullt kapacitets-
utnyttjande är fyra deltagare per dator och dag.
Kapacitetsutnyttjandet ökade under år 1997
samtidigt som målet modifierades till att uppnå
ett så högt kapacitetsutnyttjande som möjligt
med hänsyn till kvaliteten på innehållet i dator-
teken.

Arbetslivsutveckling (ALU)

Av dem som började ALU år 1997 var ca 77 000
män och ca 65 200 kvinnor. Inom alla ålderska-
tegorier är de ALU-anvisade till övervägande
delen män. En förklaring till detta är att de flesta
ALU-platser finns inom organisationer och fö-
reningar, där det förekommer flera traditionellt
manliga arbetsuppgifter. Deltagarna får utbild-
ningsbidrag under tiden i ALU. Kostnaderna för
utbildningsbidrag för dessa uppgick till 5 701
miljoner kronor år 1997. Under budgetåret 1997
använde AMS 159 miljoner kronor för kring-
kostnader i samband med ALU-verksamheten.
Motsvarande kostnad för budgetåret 1995/96 (18
månader) var 264 miljoner kronor. Utgifterna
avser planering och organisation av anordnarens
verksamhet samt resekostnader för deltagare i
ALU-verksamhet.

Starta-eget bidrag

Starta-eget bidrag har under år 1997 omfattat
12 280 personer i genomsnitt per månad, vilket
är den högsta omfattningen sedan stödet inför-
des år 1984. Kostnaden för bidraget var ca 1,4
miljarder kronor under år 1997. Förlängd bi-
dragstid för personer med invandrarbakgrund
infördes den 1 januari 1998. Effekterna har inte
ännu kunnat bedömas. Möjligheterna till för-
längning för kvinnor infördes år 1996. Utfallet är
positivt. Av personer kvarstående i åtgärden vid
utgången av juni månad år 1998 var 47 procent
kvinnor. År 1996 var motsvarande siffra 35 pro-
cent. Enligt nuvarande regler lämnas utbild-
ningsbidrag vid start av näringsverksamhet under
högst sex månader. Bidragstiden får förlängas till
högst tolv månader i fyra fall nämligen, om det
finns särskilda skäl, näringsverksamheten bedrivs

14 Riksdagen 1998m. 1 samL Nr I. Uo7-14

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

i glesbygd eller avseende arbetslösa kvinnor och
arbetslösa invandrare enligt närmare angivna för-
utsättningar. Regeringen anser att i det pågående
förenklingsarbetet beträffande arbetsmarknads-
politiska författningar bör dessa förlängnings-
regler samordnas. I förenklingssyfte bör därför
fortsättningsvis endast en undantagssituation
uttryckligen anges, nämligen särskilda skäl. Ty-
piskt sett har de nyss nämnda prioriterade grup-
perna särskilda svårigheter på arbetsmarknaden.
De bör därför även fortsättningsvis särskilt
komma ifråga för förlängt bidrag.

Arbetsplatsintroduktion (API)

Under år 1997 deltog per månad i genomsnitt
34 300 personer i API. Omkring 60 procent av
API-platserna har varit förlagda till privat sektor,
medan kommuner och landsting varit anordnare
för knappt 30 procent av praktikplatserna. Under
år 1997 uppgick utgifterna för utbildningsbidrag
vid API till 2 878 miljoner kronor. Inkomsterna
av finansieringsbidraget under inkomsttitel 2424
Bidrag till API uppgick under samma period till
371 miljoner kronor. Under första halvåret 1998
betalades 1 189 miljoner kronor ut i utbildnings-
bidrag samtidigt som arbetsgivarna betalade in
124 miljoner kronor i finansieringsbidrag. Rege-
ringen bedömer att inkomsterna för finansie-
ringsbidraget blir 235 miljoner kronor lägre än
vad som beräknades i samband med statsbudge-
ten för budgetåret 1998. Orsaken till att in-
komsterna från finansieringsbidraget blir lägre än
beräknat är framförallt en lägre omfattning bl.a.
beroende på att länsarbetsnämnderna blivit re-
striktivare i att anvisa personer till åtgärden för
att i konjunkturuppgången motverka undan-
trängningseffekter. Bortfallet beror dock även på
att det tidigare funnits brister i uppföljning och
administrativa rutiner kring finansieringsbidraget
hos RFV och AMS. Som ett resultat härav flyt-
tades från och med den 1 januari 1998 administ-
rationen av finansieringsbidraget från de allmän-
na försäkringskassorna till länsarbetsnämnderna.
Vidare infördes från och med den 1 april 1998 en
förändring som innebär att arbetsgivaren betalar
finansieringsbidraget månadsvis i stället för som
tidigare i samband med anvisningstidens slut.

Gruppaktiviteter

Antalet deltagare i jobbsökaraktiviteter var under
år 1997 drygt 6 000 personer per vecka. Merpar-
ten av dessa genomfördes inom ramen för da-
torteksverksamheten, men även i övriga grup-
paktiviteter har deltagarantalet ökat från ca 1 350

per vecka under år 1994 till ca 2 300 per vecka år

1997. Totalt beräknas omkring 60 000 personer
ha deltagit i gruppaktiviteter utanför datorteks-
verksamheten. Inklusive aktiviteter inom dator-
teksverksamheten beräknas ca 140 000 personer
ha genomfört jobbsökaraktiviteter under år 1997.

Beredskapsarbete

Från och med den 1 juli 1997 anordnades bered-
skapsarbete i form av resursarbete eller annat be-
redskapsarbete. Åtgärden annat beredskapsarbete
upphörde från och med den 1 januari 1998 då in-
dividuellt anställningsstöd infördes. Beredskaps-
arbete har kraftigt minskat i omfattning under de
senaste åren. Orsaken till minskningen var
sänkta bidragsnivåer samt att det varit svårt att få
fram anordnare av beredskapsarbeten. Budgetåret
1997 utgjorde kvinnorna 37 procent och männen
63 procent av deltagarna i beredskapsarbete. Be-
redskapsarbete anordnades i huvudsak av kom-
muner och landsting. Den totala kostnaden för
beredskapsarbeten uppgick budgetåret 1997 till
786 miljoner kronor. Budgetåret 1995/96 (18
månader) uppgick kostnaden till 2 030 miljoner
kronor.

Rekryteringsstöd

Rekryteringsstödet upphörde från och med den
1 januari 1998 då individuellt anställningsstöd
infördes. Rekryteringsstödet omfattade budget-
året 1997 i genomsnitt 3 700 personer per månad.
Det är en mycket kraftig minskning jämfört med
budgetåret 1995/96 då 13 500 personer i genom-
snitt per månad deltog i åtgärden. Orsaken till
minskningen förklaras främst av den högsta ram
på 315 miljoner kronor för stödet som fanns un-
der år 1997. Kvinnorna utgjorde 32 procent och
männen 68 procent av deltagarna i rekryterings-
stöd. Det var främst privata arbetsgivare som an-
ställde arbetslösa med hjälp av rekryteringsstöd.
Den totala kostnaden för rekryteringsstöd upp-
gick år 1997 till 265 miljoner kronor. Budgetåret
1995/96 (18 månader) uppgick kostnaden till
1 697 miljoner kronor.

Utbildningsvikariat

Utbildningsvikariat har till och med år 1997 be-
stått dels av ett vikariatstöd, dels av ett utbild-
ningsstöd. Från och med den 1 januari 1998 er-
sattes vikariatstödsdelen av det individuella
anställningsstödet. I genomsnitt per månad om-
fattade utbildningsvikariatet 3 500 personer bud-
getåret 1997. Det är en kraftig minskning jämfört
med budgetåret 1995/96 då i genomsnitt 9 700

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

personer deltog. Den totala kostnaden för ut-
bildningsvikariat uppgick till 326 miljoner kro-
nor budgetåret 1997 och till 2 609 miljoner kro-
nor budgetåret dessförinnan (18 mån). Orsaken
till minskningen var att ersättningen till arbetsgi-
varen gradvis försämrades. Utbildningsvikariat
har förekommit främst inom kvinnodominerade
branscher såsom vård och omsorg, vilket förkla-
rar varför kvinnor utgjorde hela 77 procent av
deltagarna under budgetåret 1997.

Individuellt anställningsstöd,

För att undvika onödig administration och som
ett led i regeringens förenklingsarbete har åtgär-
derna rekryteringsstöd, annat beredskapsarbete
och vikariatstödsdelen i utbildningsvikariat, från
och med den 1 januari 1998, ersatts av individu-
ellt anställningsstöd. I detta ingår även det som
tidigare benämndes annat beredskapsarbete som
medför investeringar. Under första halvåret 1998
var antalet deltagare i anställningsstöd 8 800 per-
soner i genomsnitt per månad. Kvinnorna ut-
gjorde 39 procent och männen 61 procent av
deltagarna. Utgifterna för anställningsstödet
uppgick till 479 miljoner kronor under första
halvåret 1998, inklusive utgifter för beredskaps-
arbete, rekryteringsstöd och utbildningsvikariat
där pågående beslut fortsatt att gälla under inne-
varande budgetår i enligt övergångsreglerna vid
införandet av det individuella anställningsstödet.

Bidrag till utbildning i företag

I genomsnitt deltog 775 personer per månad i
åtgärden utbildning i företag budgetåret 1997. Av
dessa var 188 kvinnor och 587 män. Utöver detta
deltog 1 797 personer inom ramen för kommu-
navtalen. Under första halvåret 1998 var motsva-
rande siffra för utbildning i företag 780 personer,
varav 172 kvinnor och 608 män. Utöver detta
deltog 1 649 personer inom ramen för kommu-
navtalen.

Resursarbete

I augusti 1998 deltog nära 3 000 personer i åtgär-
den, varav två tredjedelar var kvinnor. Drygt 90
procent av de anordnade resursarbetena finns i
kommunal verksamhet och av dessa rör 80 pro-
cent vård och omsorg. Resursarbete kan bedrivas
på heltid men kan också anordnas för deltidsar-
betslösa. 75 procent av dem som har deltagit i åt-
gärden har gjort det på heltid. På många arbets-
platser är det vanligt att resursarbetarna har
vikarierat halva arbetstiden. Omfattningen av vi-
kariat varierar dock kraftigt mellan olika arbets-

platser. En delegation har tillsatts med represen-
tanter från arbetsmarknadens parter, AMV och
Arbetsmarknadsdepartementet med uppgift att
följa åtgärdens utveckling. Delegationen har an-
ordnat konferenser över hela landet med inbjud-
na deltagare från berörda arbetsgivarkategorier
och arbetstagarorganisationer. Konferenserna
har varit välbesökta och bidragit till att fler ar-
betslösa har fått möjlighet att delta i åtgärden.

Kommunala uppföljningsansvaretför ungdomar
Den 1 oktober 1995 infördes en möjlighet för
kommunerna att efter avtal med länsarbets-
nämnderna kunna ta ett samlat ansvar för ar-
betslösa ungdomar upp till 20 år. Samtliga kom-
muner har tecknat avtal. Under såväl 1997 som
förtsa halvåret 1998 har i genomsnitt per månad
drygt 14 000 ungdomar deltagit i verksamheten.
Den utvärdering av det kommunala ansvaret för
ungdomar under 20 år som Ungdomsstyrelsen
redovisade till regeringen i augusti 1997 visar att
58 procent av de ungdomar som genomgått åt-
gärden har kunnat gå vidare till arbete eller studi-
er. Inställningen från kommunernas sida har varit
övervägande positiv och det har setts som en
fördel att kommunerna kunnat utnyttja lokala
kontakter och kännedom om den lokala arbets-
marknaden. Möjligheten till samarbete med soci-
altjänsten har setts som en annan viktig fördel.

Budgetåret 1995/96 belastades anslaget med
357 miljoner kronor och budgetåret 1997 med
420 miljoner kronor för denna åtgärd. Under
första halvåret 1998 uppgick utgifterna till 190
miljoner kronor.

Kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och
24 år

Den 1 januari 1998 infördes en möjlighet för
kommunerna att genom avtal med länsarbets-
nämnderna åta sig att erbjuda ungdomar mellan
20 och 24 år som står till arbetsmarknadens för-
fogande en aktiverande och utvecklande insats på
heltid. I början av juni 1998 hade 204 av landets
288 kommuner tecknat avtal medan förhandling-
ar pågick i ytterligare 42 kommuner. Under
första halvåret 1998 var det genomsnittliga anta-
let deltagare per månad 1 356 ungdomar, varav 41
procent kvinnor och 59 procent män. Statskon-
toret har i augusti 1998 till Arbetsmarknadsde-
partementet redovisat en delrapport i ett rege-
ringsuppdrag avseende en utvärdering av
åtgärden. Av redovisningen framgår bl.a. att ma-
joriteten av ungdomarna, knappt 60 procent, är
sysselsatta med någon form av utbildning varvad

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

med praktik samt att en dryg fjärdedel av ung-
domarna praktiserar inom näringslivet.

Kompetensutveckling inom kommuner och lands-
ting

Regeringen beslutade den 17 juni 1998 att inrätta
en kommission med uppgift att kartlägga rekry-
teringsbehoven samt föreslå åtgärder för att un-
derlätta rekryteringen av personal till vård- och
omsorgssektorn. Kommissionen skall fästa sär-
skild vikt vid åtgärder som gynnar en ökad re-
krytering av yngre arbetskraft samt en jämnare
könsfördelning bland personalen. Kommissio-
nen skall också överväga en långsiktig lösning av
dimensioneringen för högre utbildning inom
vård- och omsorgssektorn. Bakgrunden till upp-
draget är den bristsituation som är på väg att
uppstå inom vissa delar av arbetsmarknaden för
vård- och omsorgspersonal. Antalet nyanmälda
lediga platser ökar i snabb takt medan heltidsar-
betslösheten minskar. Samtidigt ökar deltidsar-
betslösheten inom flera områden inom vård- och
omsorgssektorn. Ledamöter i kommissionen är
representanter för regeringen och arbetsmarkna-
dens parter. Ordförande är chefen för Arbets-
marknadsdepartementet. Kommissionens arbete
skall vara slutfört den 31 juli 1999.

En arbetsgrupp har också tillsatts inom Soci-
aldepartementet med uppgift att kartlägga perso-
nalförsörjningen och utbildningsbehovet inom
äldreomsorgen. Arbetsgruppen består av repre-
sentanter från Regeringskansliet, Landstingsför-
bundet, Svenska Kommunförbundet samt ar-
betsmarknadens parter.

Likaså har en arbetsgrupp inom Utbildnings-
departementet med representanter från bland
annat arbetsmarknadens parter tillsatts för att ut-
arbeta förslag beträffande kompetensutveckling
och karriärmöjligheter för lärare samt rekrytering
till lärarutbildningen.

Interpraktikstipendier

Interpraktikstipendierna ersatte från och med
den 1 oktober 1997 de tidigare europastipendier-
na. Regeringen räknade med att 135 ungdomar
skulle utnyttja interpraktikstipendier under de
tre sista månaderna år 1997. För budgetåret 1998
beräknade regeringen att 700 ungdomar skulle
beviljas stipendier. Då intresset för stipendierna
visade sig vara stort beslöt regeringen att utöka
antalet stipendier under budgetåret 1998 till
sammanlagt 1 000. Under hösten 1997 beviljades
168 ungdomar ett interpraktikstipendium och
under första halvåret 1998 beviljades 666 inter-

praktikstipendier. Av samtliga stipendiater är 57
procent kvinnor och 43 procent män. Ca 80
procent av stipendiaterna är mellan 20 och 25 år
och flertalet är lågutbildade. Under hösten 1997
utbetalades 4,1 miljoner kronor i stipendier och
under första halvåret 1998 utbetalades 21,2 mil-
joner kronor.

Otraditionella medel

AMV har möjlighet att använda en del av ansla-
get för s.k. otraditionella insatser. Med detta av-
ses insatser som kan motiveras av arbetsmark-
nadsskäl men som inte ryms inom de ordinarie
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Insatserna
får dock inte göra att villkoren i de befintliga re-
gelverken ändras. Under budgetåret 1997 upp-
gick utrymmet för otraditionella insatser till 550
miljoner kronor. Inför innevarande budgetår
höjdes ramen för otraditionella insatser under
anslaget till 750 miljoner kronor. Denna ram har
dock utökats ytterligare till 1 742 miljoner kro-
nor som ett resultat av regeringens beslut att ini-
tiera en regional försöksverksamhet i Skåne, Da-
larnas, Värmlands, Gävleborgs och Jämtlands län.

För budgetåret 1998 har ramen för otraditio-
nella insatser under anslaget utökats med 50
miljoner kronor för kompetensutveckling inom
kommuner och landsting. Insatserna skall vara
åtgärder som underlättar för kommunal- och
landstingsanställda, som på grund av bristande
utbildning annars riskerar att förlora arbetet, att
få den utveckling i arbetslivet som de behöver.

Totalt utnyttjades drygt 80 procent av ramen
inom anslaget för otraditionella insatser under
budgetåret 1997. Det är stora skillnader mellan
länen beträffande i vilken utsträckning man har
använt de otraditionella medlen. Det finns län
där bara 45 procent av ramen har utnyttjats. Av
de medel som under budgetåret 1997 användes
för otraditionella insatser utgjorde en stor del er-
sättning till resor och traktamenten för dem som
deltar i arbetsmarknadsutbildning på annan ort
än hemorten samt ersättning för programansva-
riga vid datorteken. Merparten av medlen an-
vänds dock till olika projekt. Utformningen av
projekten varierar i stor utsträckning mellan lä-
nen. De kan dock översiktligt indelas i projekt
som syftar till:

- att utveckla metoder för att bryta arbetslöshet
för olika grupper,

— att utveckla samverkan mellan olika aktörer
med olika arbetsmarknadspolitiska målsättningar
(t.ex. reducera flaskhalsproblem),

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

- att utöva påverkan (attityder till olika yrken),

- att hitta nya lösningar på problem där de
konventionella metoderna utifrån ett lokalt per-
spektiv inte visat sig tillräckligt verkningsfulla.

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
samt Statskontoret har av regeringen fått i upp-
drag att följa och utvärdera den pågående regio-
nala försöksverksamheten och skall i samband

med detta särskilt studera användningen av otra-
ditionella medel. Statskontoret, som enbart följer
utvecklingen i Skåne län, skall lämna en delrap-
port i oktober 1998 samt en slutrapport i februari

1999.

Återrapporteringen kring användningen av de
otraditionella medlen har hittills varit bristfällig.
Det är väsentligt att bra rutiner utvecklas som
möjliggör en förbättrad uppföljning av hur med-
len används bl.a. vad avser antalet deltagare,
kostnader per deltagare samt resultaten efter des-
sa insatser.

Under första halvåret 1998 har sammanlagt

205 miljoner kronor använts av ramen för otra-
ditionella insatser.

Försöksverksamhet med lokal samverkan
Försöksverksamhet med lokal samverkan inled-
des den 1 juli 1996 och skulle pågå till den 31 de-
cember 1997. Försöksverksamheten syftar till att
finna former för ökad lokal samverkan inom ar-
betsmarknadspolitiken mellan arbetsförmedling-
arna och kommunerna för att där minska ar-
betslösheten. Ambitionen är att effektivisera
användningen av de offentliga medlen. Genom
avtal med regeringen har kommunerna förbundit
sig att bidra till finansieringen av verksamheten.
Enligt huvudregeln svarar den kommunala finan-
sieringen för minst 25 procent av de totalt satsa-
de medlen.

Totalt erbjöds 40 kommuner att delta i verk-
samheten och regeringen tecknade avtal om för-
söksverksamhet med 28 av dessa kommuner. La-
gen (1996:423) om kommuners medverkan i
försöksverksamhet med lokal samverkan om ar-
betsmarknadsutvecklingen har förlängts till och
med den 31 december 1998 och 19 kommuner
har fått rätt att förlänga försöksverksamheten
under år 1998.

RRV har utvärderat försöksverksamheten och
konstaterade att den haft positiva effekter på bå-
de arbetslösheten och antalet personer som fått
arbete efter avslutad åtgärd (RRV 1997:58). I un-
dersökningen framkommer även att såväl ar-

betsförmedlingar som kommuner ansåg att for-
merna för den lokala samverkan har förändrats
betydligt. Det har dock enligt RRV varit svårt att
avgöra i vilken grad förändringarna i samver-
kansformer beror på införandet av de nya ar-
betsförmedlingsnämnderna eller på försöksverk-
samheten som sådan. Trots de positiva resultaten
anser inte RRV att det finns grund för en be-
dömning om i vilken utsträckning det är effek-
tivt att utvidga försöksverksamheten.

Högskolan i Växjö, som också fått i uppdrag
att utvärdera försöksverksamheten, har dock inte
som RRV kunnat konstatera att verksamheten
hittills haft tydligt positiva effekter på arbetslös-
heten och sysselsättningen. Högskolan i Växjö
bedömer att de studerade verksamheterna an-
tingen har haft alltför begränsad omfattning och
varaktighet eller att den lokala samverkan fak-
tiskt inte har haft någon effekt på arbetsmarkna-
dens funktionssätt.

Regeringen har förståelse för RRV:s och Hög-
skolans i Växjö svårigheter att dra säkra slutsat-
ser. Regeringens preliminära bedömning är att
försöksverksamheten med lokal samverkan fö-
refaller ha haft förtjänster för ansvariga aktörer,
men att det även finns nackdelar som måste be-
aktas. Regeringens bedömning är att ett och ett
halvt år är en alltför kort tid för att säkerställa re-
sultat från en arbetsmarknadspolitisk försöks-
verksamhet som skall omfatta nya aktörer. Det
är skälet till att regeringen har beviljat de 19
kommuner som ansökt om en förlängning till-
stånd att bedriva verksamheten även under år

1998. Regeringen gav också den 10 september
1998 Högskolan i Växjö ett nytt uppdrag att ut-
värdera den förlängda försöksverksamheten med
lokal samverkan. Uppdraget skall redovisas se-
nast den 31 maj 1999.

Försöksverksamheten med en aktivare användning
av åtgärdsmedel och arbetslöshetsersättning

Flera kommuner och län ansökte under år 1997
om att få rätt att använda de arbetsmarknadspo-
litiska åtgärdsmedlen på ett friare sätt. Den 1
mars 1998 fick Länsarbetsnämnden i Skåne län
rätt att bedriva sådan försöksverksamhet till och
med utgången av december 1999. Från och med
den 1 juli 1998 har Dalarnas, Gävleborgs, Jämt-
lands och Värmlands län fått samma möjligheter.
Försöksverksamheten innebär att i stället för ett
volymkrav som innebär att ett visst antal perso-
ner skall delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
skall länen uppvisa resultat beträffande ökad sys-
selsättning, minskad arbetslöshet och färre per-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

soner i åtgärder samtidigt som utbetalningen av
arbetslöshetsersättning inte får överstiga vad som
skulle ha förväntats. Den friare användningen in-
nebär vidare att en större andel av åtgärdsmedlen,
19 procent, får användas otraditionellt än vad
som gäller för övriga län. Respektive länsarbets-
nämnd får också rätt att använda sin andel av den
miljard kronor i arbetslöshetsersättning som
riksdagen under år 1998 har bemyndigat rege-
ringen att använda på ett aktivt sätt. Ordinarie
regelverk gäller. Syftet med försöksverksamheten
är att bedöma om en friare användning av åt-
gärdsmedel och beslut som fattas nära den lokala
nivån leder till effektivare resursutnyttjande och
bättre resultat.

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärde-
ring skall utvärdera försöksverksamheten med
avseende på åtgärdseffektivitet, påverkan på till-
växten, fördelningseffekter, undanträngnings-
och inlåsningseffekter samt övervältringseffekter
mellan stat och kommun. Statskontoret skall lö-
pande följa verksamheten i Skåne län och ägna
särskild uppmärksamhet åt hur de otraditionella
medlen och medlen för den s.k. aktivare använd-
ningen av arbetslöshetsersättningen utnyttjats.
Den tid försöksverksamheten har pågått är ännu
för kort för att ge några påvisbara resultat och
sättet att utnyttja försöksverksamheten har varie-
rat.

Tillfälliga personalförstärkningar

AMV tilldelades för budgetåret 1997 medel för
tillfälliga personalförstärkningar under anslaget
till förvaltningskostnader med 600 miljoner kro-
nor och under anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder med 100 miljoner kronor. Ett viktigt
syfte med dessa medel var att förstärka arbets-
förmedlingarna i invandrartäta områden. Ar-
betsförmedlingarna och arbetsmarknadsinstitu-
ten har utökat sin personal med 730 årsarbetare
till följd av de 100 miljoner kronorna för tillfälli-
ga personalförstärkningen som erhölls den 1 juli

1997. I storstadslänen har de invandrartäta kon-
toren förstärkts med 180 personer. De tillfälliga
medlen har inneburit att fler handläggare har
kunnat avsätta mer tid för individuell service men
också kollektiva insatser, t. ex. jobbsökaraktivi-
teter.

Brytprojekt

Under budgetåret 1997 fick AMS använda 30
miljoner kronor för projektverksamhet som
syftar till att bryta den könsuppdelade arbets-
marknaden och för att utbilda den egna perso-

nalen i jämställdhetsfrågor (brytmedel). Medlen
fördelades till länsarbetsnämnderna efter ansö-
kan. Länens begärda brytmedel uppgick till drygt
67 miljoner kronor. AMS beviljade 19 miljoner
kronor till länens projektverksamhet. Kostnader
i brytprojekten som fallit inom ramen för länens
ordinarie budget för arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder, såsom kartläggningssamtal eller vanliga
åtgärder, har fått täckas av ordinarie medel.
Brytmedlen har använts till otraditionella insat-
ser, t.ex. studiebesök, nätverk eller samverkan
mellan aktörer och främst täckt kostnader för
projektledares löner, resor, lokalhyra och kon-
sulttjänster.

Under året fick AMS 122 ansökningar och be-
viljade medel till 86 projekt varav 70 startade. 23
projekt riktades till både kvinnor och män, 21
riktades till enbart kvinnor och 17 till enbart
män. Totalt deltog knappt 1 100 personer i pro-
jekten. 62 procent av deltagarna var kvinnor och
38 procent var män. Flertalet projekt var av kor-
tare karaktär med start och slut under hösten

1997. Ett mindre antal projekt fortsätter under år

1998. Deltagarnas medverkan i projekten har va-
rierat från enstaka veckor till flera månader. Pro-
jektens resultat har formulerats både i kvalitativa
och kvantitativa termer. Skillnader i resultat
mellan projekten beror på skilda målgrupper, in-
nehåll och syften. Andelen deltagare i arbete ef-
ter avslutat projekt varierar mellan 72 och 20
procent. Samarbetet mellan olika aktörer anges
av projektledarna ha påverkat projektarbetet po-
sitivt. Regeringen har även för budgetåret 1998
tilldelat AMS 30 miljoner kronor för att bryta
den könsuppdelade arbetsmarknaden.

Rörlighetsstimulerande åtgärder

Under budgetåret 1997 har sammanlagt 266
miljoner kronor betalats ut i flyttningsbidrag.
Motsvarande belopp för föregående budgetår var
339 miljoner kronor. Under första halvåret 1998
har flyttningsbidrag betalats ut med 131 miljo-
ner kronor.

Östersjösamarbete kring språkstudier

Regeringen har under anslaget beräknat högst 30
miljoner kronor för att stärka förutsättningarna
för svenskar att studera språk i andra östersjölän-
der och ge studenter från östersjöländer möjlig-
het att studera i Sverige. Medlen fördelas av
Svenska Institutet, som vid halvårsskiftet 1998
betalat ut 11,4 miljoner kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder och särskilda medel

Under budgetåret 1997 disponerade regeringen
110 miljoner kronor under anslaget till försöks-
verksamhet med sysselsättningsskapande åtgär-
der och särskilda medel. För budgetåret 1998
disponerar regeringen 310 miljoner kronor för
detta ändamål. Projekten som finansieras med
dessa anslagsmedel skall vara arbetsmarknadsin-
riktade samt avse aktiviteter man har svårt att ge-
nomföra inom ramen för AMV:s ordinarie verk-
samhet och reglerna för de arbetsmarknads-
politiska åtgärderna. Under budgetåret 1997 be-
viljades sammanlagt 114 miljoner kronor till 38
sysselsättningsskapande projekt. Besluten under
det första halvåret 1998 har omfattat 21 projekt
på sammanlagt drygt 62 miljoner kronor. Pro-
jekten har syftat till att bl.a. stärka den lokala
samverkan kring stödinsatser för arbetslösa,
främja en ökad jämställdhet mellan kvinnor och
män, samt att förbättra de utlandsföddas situa-
tion på arbetsmarknaden. Därutöver har medel
beviljats till särskilda sysselsättningsinsatser i bl.a.
Ljungbyhed, Arboga och Söderhamn med an-
ledning av de kraftiga omstruktureringar som
drabbat näringslivet på dessa orter. Projektmed-
len rekvireras i efterhand och vissa projekt kan
sträcka sig över flera budgetår. Totalt utbetalades
drygt 72 miljoner kronor under budgetåret 1997
för detta ändamål och under det första halvåret
1998 har motsvarande utbetalningarna under an-
slaget uppgått till 43 miljoner kronor.

Byggmvestenngar m.m.

Arbetsmarknadspolitiska medel har under en rad
år använts för att stimulera renovering och till-
byggnad (ROT) av angelägna byggprojekt. I och
med att arbetsmarknadspolitiken allt mer fokuse-
rats på utveckling av de arbetssökandes kompe-
tens har dessa satsningar under senare år minskat
i omfattning. Satsningarna genomförs främst ge-
nom Boverket och AMV.

Boverket har under år 1997 haft utgifter på
cirka 2,4 miljarder kronor som belastat tidigare
års reservationsanslag för arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärder. De största posterna rör bostads- och
miljöinvesteringar. Förutom dessa poster före-
kommer stöd för investeringar i solvärmeanlägg-
ningar, ackumulatortankar, samlingslokaler,
kulturlokaler, bidrag för förbättring av inom-
husklimat m.m. Huvuddelen av icke intecknade
medel har förts bort från anslaget som en in-
dragning av anslagsbelopp under år 1997 eller
kommer att föras bort under år 1998. AMS har

under år 1997 förbrukat ca 35 miljoner kronor
för ROT-insatser som belastat tidigare års reser-
vationsanslag för arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der. Medlen har använts som bidrag till offentliga
lokaler, miljöförbättringar i lokaler för undervis-
ning, vård och omsorg och till miljöförbättringar
i bostäder. Icke intecknad del av anslaget, 112
miljoner kronor, har förts bort från anslaget som
en indragning av anslagsbelopp. Resterande icke
intecknade medel kommer att föras bort under år

1998. Aven andra myndigheter har under året
använt arbetsmarknadspolitiska medel i liknande
syften. Till dessa hör Riksantikvarieämbetet,
Statens fastighetsverk och NUTEK. Även vid
dessa myndigheter har icke intecknade medel
förts bort från anslaget som en indragning av an-
slagsbelopp år 1997 eller kommer att föras bort
under år 1998.

Feriearbeten

Regeringen betonade i sysselsättningsproposi-
tionen (prop. 1995/96:222) vikten av att närings-
liv, stat, kommun och landsting tar ett gemen-
samt ansvar för att uppfylla målsättningen att de
gymnasieungdomar som söker feriearbete också
skall få ett sådant.

Arbetsmarknadsdepartementet och Barn- och
ungdomsdelegation gav i slutet av år 1996 SIFO i
uppdrag att undersöka feriearbetsmarknaden för
ungdomar. Undersökningen visade att flertalet
ungdomar vill ha ett sommararbete och att majo-
riteten av dem, ca 73 procent, fick sommararbete
år 1997. Det var lika många pojkar som flickor
som fick sommararbete. Undersökningen visade
också att ungdomar födda utomlands eller med
föräldrar födda utomlands och ungdomar med
arbetslösa föräldrar hade betydligt svårare att få
sommararbete än andra ungdomar.

Efter förslag i budgetpropositionen för bud-
getåret 1998 (prop. 1997/98:1, bet.
1997/98:AU1, rskr. 1997/98:125) beslutade riks-
dagen att 100 miljoner kronor av medlen under
anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
fick användas för att ersätta kommunerna för att
dessa skulle stimulera det lokala näringslivet till
att anordna fler feriearbeten för gymnasieung-
domar, samt till insatser inom kommunen.

Det skulle även inom ramen för insatsen vara
möjligt att anordna kombinationer av utbildning
och praktik eller ren utbildning.

Enligt AMS preliminära beräkningar har sats-
ningen lett till att knappt 34 000 sommararbeten
tillkommit år 1998.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser

ITabell 4.16 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser \|
Tusental kronor	1997 utfall	1998 prognos	1999 beräknat	2000 beräknat	2001 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	0	20 230	55 000	55 000	55 000
Nya förpliktelser	41 330	75 000	55 000	55 000	55 000
Infriade förpliktelser	-21 100	-42 000	-55 000	-55 000	-55 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	20 230	53 230	55 000	55 000	55 000
Erhållet/föreslagen bemyndiganderam	55 000	55 000	55 000	55 000	55 000

Riksdagen har på regeringens förslag på tilläggs-
budget till statsbudgeten för budgetåret 1997
(prop. 1996/97:150, yttr. 1996/97:AU7y, bet.
1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284) beslutat om
ett beställningsbemyndigande för anslaget som
innebär att regeringen får fatta beslut om sam-
manlagt 55 miljoner kronor som belastar ansla-
get påföljande budgetår. Regeringen har på
tilläggsbudget föreslagit motsvarande bemyndi-
gande för innevarande budgetår. Motivet till be-
myndigandet avser de anslagsbelopp regeringen
disponerar för försöksverksamhet med syssel-
sättningsskapande åtgärder och särskilda medel.
Projektmedlen rekvireras i efterhand och vissa
projekt pågår längre än under ett budgetår.

Slutsatser

Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åt-
gärderna år 1999

Utifrån vad som redogjorts för vid inledningen
av verksamhetsområdet beräknar regeringen att
omfattningen för de konjunkturberoende ar-
betsmarknadspolitiska åtgärderna under budget-
året 1999 kommer att uppgå till 165 000 perso-
ner, inklusive det nationella programmet för IT-
utbildning. Därutöver beräknas 12 000 personer
delta i den yrkesinriktade rehabiliteringen och
utbildning i företag.

Tillfälliga personalförstärkningar år

AMV får under budgetåret 1998 använda sam-
manlagt 850 miljoner kronor för tillfälliga perso-
nalförstärkningar. Av dessa medel beräknades
250 miljoner kronor under anslaget samt 600
miljoner kronor under anslaget Al Arbetsmark-
nadsverketsförvaltningskostnader. Regeringen
föreslår att motsvarande medel avsätts även un-
der år 1999 och att 250 miljoner kronor under

anslaget får användas för detta ändamål. I takt
med den förbättrade situationen på arbetsmark-
naden bör dessa medel kunna reduceras i ett
första steg år 2000 med 250 miljoner kronor.
Förslaget påverkar inte ramen för utgiftsområdet
och bör gälla från och med den 1 januari 1999.

Arbetspraktik

För närvarande finns flera arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder som har det gemensamt att de in-
nefattar praktik och där syftet är att deltagaren
skall få den nödvändiga kontakten med arbetsli-
vet som ökar dennes kompetens så att deltagaren
efter praktikperioden kan få ett reguljärt arbete.
Arbetsplatsintroduktion och arbetslivsutveckling
är sådana åtgärder. Regeringen anser att det även
i framtiden kommer att finnas behov av en åtgärd
med denna inrikting. För att undvika onödig
administration och som ett led i regeringens för-
enklingsarbete bör dessa åtgärder dock ersättas
av en ny form av praktikåtgärd, arbetspraktik.

Det förbättrade sysselsättningsläget och den
ökade efterfrågan på arbetskraft ställer höga krav
på praktikplatsernas kvalitet. Arbetspraktiken får
inte medföra undanträngning av ordinarie ar-
betstillfällen. Arbetspraktiken bör också kunna
användas som ett led i en yrkesvägledning. Den
bör även kunna användas till att bryta den kön-
suppdelade arbetsmarknaden. När det är motive-
rat bör arbetspraktik kunna kombineras med ut-
bildning.

Arbetspraktik skall i princip kunna användas
för alla som är anmälda som arbetslösa arbetssö-
kande vid arbetsförmedlingen och som arbets-
förmedlingen bedömer vara i behov av praktik.
Anvisning till arbetspraktik bör kunna ske från
och med den dag personen i fråga fyller 20 år.
Undantag från åldersregeln bör dock kunna gö-
ras för arbetslösa unga handikappade samt för
arbetslösa som får inkomstrelaterad arbetslöshet-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

sersättning. Vidare bör undantag från åldersre-
geln kunna göras för ungdomar i de kommuner
som inte tecknat avtal enligt lagen (1995:706)
om kommuners ansvar för ungdomar. I detta fall
bör dock inte utbildningsbidrag kunna lämnas.
Innehållet liksom längden av arbetspraktiken
skall bestämmas av arbetsförmedlingen utifrån
individens behov. Praktikperioden bör omfatta
högst sex månader. Tiden i arbetspraktik bör
dock kunna förlängas med högst sex månader för
utrikes födda och arbetshandikappade. För unga
handikappade bör en längre tid kunna medges.

Arbetsgivare som anordnar arbetspraktik bör
kunna åta sig en delfinansiering av åtgärden. Ef-
ter en överenskommelse med länsarbetsnämnden
skall anordnaren som regel åta sig att månadsvis
betala ett finansieringsbidrag på 3 000 kronor per
månad och deltagare. Anordnare av arbetspraktik
för grupper som har en svagare ställning på ar-
betsmarknaden såsom utrikes födda och arbets-
handikappade bör kunna undantas från kravet att
betala finansieringsbidrag. Likaså bör ideella or-
ganisationer som anordnar arbetspraktik kunna
undantas från skyldigheten att betala finansie-
ringsbidrag, liksom anordnare av arbetspraktik
för personer som deltar i arbetspraktik i vägled-
ningssyfte under maximalt åtta veckor. Anordna-
re av arbetspraktik för unga handikappade bör
undantas från skyldigheten att betala finansie-
ringsbidrag.

För att undvika undanträngning av ordinarie
arbetstillfällen skall länsarbetsnämnden före be-
slut om arbetspraktik bl. a. samråda med berörda
fackliga organisationer. Deltagarna får under
praktiken utbildningsbidrag i form av dagpen-
ning enligt de bestämmelser som gäller för detta.
Samma försäkringsvillkor bör gälla som för övri-
ga grupper som får utbildningsbidrag. Det bör
regleras i lag att den som deltar i arbetspraktik
inte skall anses som arbetstagare. När det gäller
arbetsmiljölagen bör dock deltagaren betraktas
som arbetstagare.

Enligt beräkningar kompenseras staten för
bortfallet av finansieringsbidraget vid API av
statens inkomster från finansieringsbidraget vid
arbetspraktik. Förslaget påverkar inte ramen för
utgiftsområdet och bör gälla från och med den 1
januari 1999.

Regelförenklingar

I det pågående arbetet med att förbättra och för-
enkla de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna fö-
reslås ovan bl.a. att arbetsplatsintroduktion och
arbetslivsutveckling sammanförs till en ny åt-

gärd, arbetspraktik. I samband med införandet av
denna åtgärd avser regeringen att förenkla och
harmonisera flera av de andra arbetsmarknadspo-
litiska åtgärderna där aktivitetsstöd i form av ut-
bildningsbidrag utgår. Regeringen avser därför
att sammanföra de bestämmelser som styr ar-
betsmarknadsutbildning, yrkesinriktad rehabili-
tering och bidrag till start av näringsverksamhet
till en och samma förordning där också den nya
åtgärden arbetspraktik skall ingå. Den nya för-
ordningen bör få namnet förordning om arbets-
marknadspolitiska aktiviteter.

Förslaget till den nya åtgärden arbetspraktik
föranleder, som nämnts ovan i avsnittet om ar-
betspraktik, en ny lag som i likhet med t.ex. la-
gen (1995:705) om arbetsplatsintroduktion, bör
reglera att deltagarna i åtgärden inte skall be-
traktas som arbetstagare samt att vissa av arbets-
miljölagens (1997:1160) bestämmelser skall gälla
för deltagare i åtgärden. I lagen bör regeringen
ges befogenhet att föreskriva att anordnare som
tillhandahåller åtgärden i vissa fall skall betala fi-
nansieringsbidrag. För att uppnå en större enhet-
lighet bör lagen vara utformad så att den förutom
arbetspraktik också reglerar alla de åtgärder som
faller under begreppet arbetsmarknadspolitiska
aktiviteter. Den nya lagen om arbetsmarknads-
politiska aktiviteter bör träda i kraft den 1 januari

1999. Samtidigt bör lagen (1995:705) om arbets-
platsintroduktion och lagen (1997:1266) om ar-
betslivsutveckling upphöra att gälla. De personer
som har påbörjat någon av åtgärderna API och
ALU före den 31 december 1998, bör få fortsätta
i dessa åtgärder, dock längst till och med den 30
juni 1999. Detta bör komma till uttryck i ovan
nämnda lag. Den ovan föreslagna sammanslag-
ningen av åtgärder medför vissa förändringar i
lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

Beteckningen egen i begreppet egen närings-
verksamhet föreslås slopas på grund av att bidrag
till den arbetslöse, i likhet med vad som redan
gäller, kan lämnas även om den arbetslöse skulle
välja att driva näringsverksamhet genom juridisk
person t.ex. aktiebolag. Detta föranleder också
en ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring.
Lagändringen bör träda i kraft den 1 januari

1999. Lagförslaget finns upptaget under utgifts-
område 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.

I enlighet med vad som ovan anförts har inom
Arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag
till:

1. lag om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter,

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

2. lag om ändring i lagen (1997:238) om ar-
betslöshetsförsäkring.

Lagförslaget under 1 faller inom Lagrådets
granskningsområde. Det förslag som läggs fram
motsvarar emellertid till konstruktion och inne-
håll, i huvudsak, de nuvarande lagar som föreslås
upphöra att gälla. Den nya lagen får därför anses
vara av den beskaffenheten att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse.

Förslaget påverkar inte ramen för utgiftsom-
rådet.

Resursarbete under år 1999

Åtgärden har inte fått den omfattning som för-
väntats även om antalet deltagare i resursarbete
ökar stadigt. Under det första halvåret 1998 del-
tog i genomsnitt drygt 4 000 personer i resursar-
bete. Åtgärden är betydelsefull inte bara för den
arbetslöse som får chans att upprätthålla sin
kompetens genom resursarbetet. Även allmän-
heten gynnas av att kvaliteten på offentligt till-
handahållna tjänster kan höjas.

Även om arbetskraftsefterfrågan inom offent-
lig sektor nu ökar finns fortfarande ett utrymme
för kvalitetshöjande insatser utan att ordinarie
arbetstillfällen trängs undan. När åtgärden först
föreslogs i tilläggsbudget till statsbudgeten 1997
(prop. 1996/96:150) var avsikten att åtgärden
skulle pågå fram till och med utgången av år
1998. Såväl Arbetsmarknadsutskottet (yttr.
1996/97: AU7y) som Finansutskottet (bet.
1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284) hade dock
ändringsförslag vilket ledde till att resursarbete
fördes till åtgärden beredskapsarbete och därmed
kom att införas i förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete som inte har någon tidsbe-
gränsning. Resursarbete bör avvecklas men först
vid utgången av december 1999, eftersom kon-
junkturutvecklingen och de ökade statsbidragen
till kommunerna då antas ge väsentligt ökad ef-
terfrågan på arbetskraft inom berörda sektorer.
Detta påverkar inte ramen för utgiftsområdet.

Förlängning och utfasning av åtgärden offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa

Regeringen föreslår att de personer som har anvi-
sats OTA och som fyller 62 år senast den 31 de-
cember 1998 får möjlighet att åter anvisas till åt-
gärden fram till pensionsåldern. För de som är
yngre än 62 år och som redan deltar i OTA skall
gälla att förlängningsbeslut kan fattas att gälla till
och med december 1999. Regeringen anser att
det är angeläget att äldre personer även i fortsätt-
ningen kan få det stöd som de behöver för att

kunna delta i aktiv yrkesvägledning eller utbild-
ning. Regeringen anser därför att lagen
(1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa skall förlängas från och med den
1 januari 1999 till och med utgången av december
år 2001. Lagförslaget, som faller inom Lagrådets
granskningsområde, innebär endast att lagen
(1996:870) om tillfälliga arbeten för äldre för-
längs. Den frågan är av sådan beskaffenhet att
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

IT-utbildning inom den offentliga sektorn
Regeringen aviserade i den ekonomiska vårpro-
positionen för budgetåret 1998 (prop.
1997/98:150) att den övervägde att föreslå riks-
dagen en satsning på IT-utbildning inom den
offentliga sektorn. Statskontoret fick i uppdrag
att kartlägga behovet av IT-utbildning inom of-
fentlig sektor, inventera pågående insatser samt
att ge förslag till ytterligare insatser. Statskonto-
ret har redogjort för resultatet av kartläggningen
i rapporten IT-kompetens för offentlig sektor
(1998:21).

Statskontoret föreslår i rapporten att en sär-
skild satsning görs på främst breddutbildning
mot IT-området inom den offentliga sektorn
under en period av två till tre år med början år

1999. Statskontoret föreslår vidare ett ansök-
ningsförfarande för kompetenssatsningen. Den
offentliga sektorns arbetsgivare skall ges möjlig-
het att ansöka om bidrag till iT-utbild-
ningsprojekt som uppfyller ett antal specificerade
kriterier inriktade mot dels arbetsmarknadspoli-
tiska mål, dels effektivitetsmål. Enligt Statskon-
toret bör en tillfällig delegation inrättas av rege-
ringen för att kunna hantera ansökningarna om
bidrag. Statskontoret menar även att åtgärder in-
om ett mycket brett fält skall kunna finansieras
för både IT-personal, verksamhetspersonal in-
klusive chefer och personer som kan rekryteras
till den offentliga sektorn samt för förtroende-
valda.

Regeringen menar att det av flera skäl är vik-
tigt att en höjning av IT-kompetensen inom den
offentliga sektorn kommer till stånd, bl.a. för att
det ger möjlighet att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden då flertalet anställda som arbe-
tar med IT som främsta arbetsuppgift i dag är
män. Regeringen gör emellertid den bedömning-
en, efter att ha analyserat Statskontorets förslag
samt efter det arbetsmöte som Arbetsmarknads-
departementet anordnade den 10 september 1998
med representanter för den offentliga sektorn,
att det inte finns skäl för att en särskild satsning

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

motsvarande den som nu görs i samarbete med
Industriförbundet också görs inom offentlig
sektor. Behovet av IT-kompetens inom den of-
fentliga sektorn är dock stort och regeringen av-
ser därför att i regleringsbrevet för AMV inför
budgetåret 1999 ge AMS i uppdrag att inom ra-
men för befintliga åtgärder och anslag initiera IT-
utbildning för anställda inom offentlig sektor
och framför allt riktat till kvinnor. I detta sam-
manhang ser regeringen även det som viktigt att
rikta insatser till grupper av arbetslösa som tidi-
gare varit verksamma inom sektorer där arbets-
uppgifter försvunnit genom den snabba tekniska
utvecklingen i samhället. Ett exempel på en sådan
yrkesgrupp är kontorister. Utformningen av in-
satserna för att öka möjligheterna för dessa yr-
kesgrupper att åter ta sig tillbaka till arbetsmark-
naden bör ske i samarbete med parterna på
arbetsmarknaden.

Förstärkt försäkringsskydd för deltagare i arbets-
marknadspolitiska åtgärder där utbildningsbidrag
lämnas

Personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder där utbildningsbidrag lämnas (gäller
dock inte utbildningsbidrag vid starta-eget-
bidrag) har genom statsmakterna tillförsäkrats
ett visst försäkringsskydd. I detta ingår arbets-
skadeförsäkring, ersättning för ideell skada,
grupplivförsäkring samt ersättning till arbetsgiva-
re/anordnare som förorsakats skada av en person
i arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Kostnaderna för
de tre sistnämnda försäkringarna som belastar
anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder upp-
gick år 1997 till ca 151 miljoner kronor.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har
förändrats genom åren. Flera av dem innehåller
praktiska inslag som till sin art liknar ordinarie
arbete. Detta kan innebära en ökad risk för ar-
betsskada och regeringen anser därför att det
finns skäl att komplettera försäkringsskyddet vad
avser vissa kostnadsersättningar i samband med
skador/olycksfall i arbetet. Utöver ersättning
från arbetsskadeförsäkringen har ersättning för
ideell skada hittills kunnat lämnas. Den totala
kostnaden för ersättningar för ideell skada upp-
gick år 1997 till 7 754 000 kronor. Regeringen
anser att deltagare i vissa arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärder där utbildningsbidrag lämnas i prin-
cip skall omfattas av samma försäkringsskydd vid
personskada som statstjänstemän för skador som
har inträffat den 1 januari 1999 eller senare.

Kostnaden för det förstärkta försäkringsskyd-
det beräknas uppgå till 200 000 kronor det första

året. Först det sjätte året kan systemet anses fullt
utnyttjat varvid kostnaden för det förstärkta för-
säkringsskyddet beräknas uppgå till ca 2 900 000
kronor per år. Den totala kostnaden för en fullt
utbyggd personskadeförsäkring inklusive ersätt-
ning för ideell skada som utgår redan idag, blir då

10,6 miljoner kronor beräknat utifrån de om-
ständigheter som rådde för år 1997. Förslaget på-
verkar inte ramen för utgiftsområdet och bör
gälla från och med den 1 januari år 1999.

Flyttningsbidrag inom Norden
Flyttningsbidraget är en viktig åtgärd för att sti-
mulera rörligheten och kan därmed bidra till att
förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. I dag
är möjligheten att få flyttningsbidrag för den
som är eller riskerar att bli arbetslös och som sö-
ker arbete på annan ort begränsad till att gälla
enbart inom Sveriges gränser. I våra nordiska
grannländer är efterfrågan på vissa yrkeskategori-
er mycket stor. Möjligheterna för de arbetslösa i
Sverige att ta dessa arbeten begränsas dock då de
inte kan få flyttningsbidrag när de söker eller får
dessa arbeten. Vidare påverkas rörligheten på ar-
betsmarknaden mellan de nordiska länderna ne-
gativt av denna begränsning.

Regeringen gav därför hösten 1997 AMS i
uppdrag att inom ramen för den nordiska över-
enskommelsen på arbetsmarknaden uppta för-
handlingar med berörda myndigheter i övriga
nordiska länder om möjligheten och villkoren att
ge flyttstöd även när en arbetslös i ett nordiskt
land söker eller får ett arbete i ett annat nordiskt
land. Överläggningarna har resulterat i ett ge-
mensamt förslag som skall redovisas för respek-
tive regering. Förslaget innebär att flyttningsstöd
geografiskt skall utsträckas till att omfatta övriga
nordiska länder. Miniminivån för flyttstödet
skall vara att ersättning för resekostnader i sam-
band med sökande och tillträdande av anställning
i annat berört land skall kunna beviljas med un-
dantag för Danmark som inte ersätter kostnader
för tillträdesresa. Utöver ersättning för resor kan
ett land även ge annat flyttstöd till arbetssökande
som tillträder anställning i något av de berörda
länderna. Ersättning skall lämnas enligt respekti-
ve lands nationella regelverk och betalas av av-
sändande land.

Regeringen tillstyrker förslaget och hemställer
om riksdagens godkännande att införa ett flytt-
ningsbidrag till den som är eller riskerar att bli
arbetslös och som söker arbete i övriga nordiska
länder när resultatet av de fortsatta överläggning-
arna med de övriga nordiska länderna är klart.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Insatser för konstnärer

Medel kommer att avsättas, i enlighet med riks-
dagens ställningstagande till propositionen
Konstnärers villkor (prop. 1997/98,yttr.

1997/98:Auy, bet.l997/98:KrU13, rskr. 1997/98,
till stöd för verksamheten med vad som har kal-
lats "en tredje anställningsform inom teatern"
under en försöksperiod på ett och ett halvt år
med början den 1 januari 1999. 10 miljoner kro-
nor från anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder bör avsättas för ändamålet. Syftet med
verksamheten är att avlasta utgifterna för arbets-
löshetsförsäkringen och öka frilansande skåde-
spelares trygghet samt att öka den konstnärliga
friheten. Bidraget förutsätter att arbetsmarkna-
dens parter kommer överens om förändringar i
de avtal som reglerar anställningsformer och an-
ställningsskydd. Insatsen skall utvärderas efter
ett år av AMS i samråd med Statens kulturråd,
Konstnärsnämnden och arbetsmarknadens parter
på teaterområdet.

Sammanfattande medelsberäkning

Vid medelsberäkningen för år 1999 har regering-
en tagit hänsyn till riksdagens beslut i anledning
av den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1997/98:150, bet. 1997/98:FiU20, rskr.
1997/98:318) samt de ovan beskrivna förslagen.
Därutöver har anslaget för budgetåret 1999
minskats engångsvis med 235 miljoner kronor
för att finansiera det beräknade bortfallet under
budgetåret 1998 av finansieringsbidrag under in-
komsttitel 2524 Bidrag till arbetsplatsintroduk-
tion. Vidare har hänsyn tagits till att anslaget
minskas med 3,5 miljoner kronor från och med
budgetåret 1999 som finansiering av de ökade
kostnaderna för bl.a. spanings- och utrednings-
verksamhet i samband med kriminaliseringen av
köp av sexuella tjänster (prop. 1997/98:55, bet.
1997/98:JuUl 3, rskr. 1997/98:250).

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att riksdagen anvisar ett ramanslag om
21 961 114 000 kronor för budgetåret 1999. För
år 2000 beräknar regeringen utgifterna under an-
slaget till 23 183 894 000 kronor och för år 2001
beräknas utgifterna till 21 616 323 000 kronor.

A3 Särskilda åtgärder för arbets-
handikappade

Tabell 4.17 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		5 981 545	Anslags- sparande¹	254 982
1997	Utfall	5 981 545	Anslags- sparande¹	254 982
1998	Anslag	6 596 798	Utgifts- prognos	6 600 000
1999	Förslag	6 655 092
2000	Beräknat	6 714 561
2001	Beräknat	6 770 812

'Hela anslagssparandet för år 1997 har dragits in.

Från anslaget bekostas, lönebidrag, statsbidrag
till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare
(OSA), kostnader för vissa otraditionella insatser
för arbetshandikappade, bidrag till arbetshjälp-
medel m.m. till arbetshandikappade, utveckling
av ny teknik och datorbaserade arbetshjälpmedel
för arbetshandikappade samt för särskild ex-
pertmedverkan i sådana ärenden, särskilt intro-
duktions- och uppföljningsstöd (SIUS) samt viss
nationell medfinansiering som svarar mot utbe-
talningar från anslaget Utgiftsområde 14 A4 Eu-
ropeiska socialfonden m.m. Syftet med åtgärder-
na som finansieras under anslaget är att
arbetshandikappade arbetssökande skall ges
samma möjligheter att delta i arbetslivet som icke
arbetshandikappade har.

Lönebidrag och bidrag för offentligt skyddad
anställning (OSA) kan lämnas till arbetsgivare
som anställer personer med funktionshinder. Bi-
drag till arbetshjälpmedel m.m. lämnas för ar-
betsplatsanpassningar för personer med funk-
tionshinder, arbetsbiträde, vissa resekostnader
och näringshjälp. SlUS-verksamheten ger möj-
lighet att anställa en särskild stödperson, som
hjälper personer med funktionshinder in i ar-
betslivet.

Budgetåret 1997 anvisades på statsbudgeten

6,5 miljarder kronor under anslaget Särskilda åt-
gärder för arbetshandikappade. Utgifterna stan-
nade dock vid ca 6,0 miljarder kronor. Av dessa
gick 97 procent till lönebidrag och OSA. Reste-
rande utgifter rör kringkostnader i form av ex-
empelvis arbetshjälpmedel m.m. Den lägre för-
brukningen berodde till viss del på att det
genomsnittliga bidraget till lönebidrag minskade
från 9 600 till 9 400 kronor per månad mellan
budgetåren 1995/96 och 1997.

Regeringen beslutade den 18 december 1997
samt den 17 juni 1998 att föra bort 250 respekti-
ve 255 miljoner kronor från 1997 års anslag.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Omfattningen av de särskilda åtgärderna för
arbetshandikappade har ökat kraftigt under
första halvåret 1998, från 52 600 i januari 1998 till
55 300 personer i juni 1998. Anslaget beräknas
förbrukas fullt ut under budgetåret 1998.

Anslagets utgifter styrs främst av omfattning-
en av lönebidrag och OSA samt det genomsnitt-
liga bidraget för dessa stödformer.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Resultatinformationen överensstämmer med den
beskrivning som lämnas beträffade arbetshandi-
kappade under verksamhetsområdet. Regeringen
redovisar därför inte resultatinformationen under
anslaget.

Personer med lönebidrag har under år 1997
framför allt varit anställda i privata företag (42
procent) och i allmännyttiga organisationer (31
procent). Under åren 1994 - 1997 har det blivit
allt vanligare att personer med lönebidrag arbetar
i privata företag och i kommuner. Andelen löne-
bidrag i statliga myndigheter eller motsvarande,
affärsdrivande verk, landsting och hos annan ar-
betsgivare har minskat. Förändringen har med-
fört att bidraget till arbetsgivarna därmed har
minskat under samma tidsperiod.

Det genomsnittliga bidraget för lönebidrag
och OSA uppgick till 9 700 kronor per månad
under år 1997. Den genomsnittliga styckkostna-
den för lönebidrag och OSA har stigit något un-
der första halvåret 1998.

Lönebidrag kan fram till och med år 1998 be-
viljas arbetshandikappade anställda som löper
risk att slås ut från arbetsmarknaden när perso-
nalminskningar inträffar eller verksamheten om-
struktureras. Regeringen har medgivit att högst
500 personer får omfattas av sådant bidrag under
år 1997 och år 1998. Drygt 23 miljoner kronor
betalades ut för ändamålet, som omfattat ca 200
personer under år 1997.

Under juni 1998 har RRV publicerat rappor-
ten Det flexibla lönebidraget (RRV 1998:37),
som är kritisk till i fall lönebidraget generellt sett
haft en rehabiliterande verkan. Avgångarna till
osubventionerade anställningar har varit få och
bidragsandelarna har sällan minskat i väsentlig
omfattning. RRV drar slutsatsen att handlings-
planernas kvalitet behöver öka.

RRV har i rapporten konstaterat att det i mer
än hälften av de lönebidragsärenden som myn-

digheten har granskat inte är styrkt att det finns
ett funktionshinder som har betydelse för det
aktuella arbetet. RRV har gjort bedömningen att
i uppskattningsvis en tredjedel av samtliga grans-
kade ärenden är det egentliga skälet till löne-
bidragsanställning att personer som fått dem har
haft svårt att få arbete av andra skäl än funk-
tionshinder, t.ex. förhållandevis hög ålder eller
låg utbildningsnivå. RRV menar även att löne-
bidragsnivåerna ofta är högre än vad arbetshan-
dikappet motiverar. RRV räknar med att minst

1,4 miljarder kronor därmed utbetalas för andra
ändamål än det avsedda, varav ca en miljard kro-
nor avser lönebidrag till personer som saknar
egentligt arbetshandikapp och ca 400 miljoner
kronor i överkompensation. RRV anser mot
denna bakgrund att det finns skäl att överge lö-
nebidragens nuvarande konstruktion.

AMV har under året påbörjat det lönebidrags-
projekt som regeringen aviserade i 1997 års eko-
nomiska vårproposition, vilket bl.a. syftar till att
utveckla metoder, kompetens samt uppföljnings-
och utvärderingsinsatser för att förbättra och ef-
fektivisera den lokala hanteringen av lönebidrag.
Projektet kommer att pågå under åren 1998 och
1999. I projektet beaktas bl.a. den kritik som
finns i RRV:s rapport.

LOSAM-utredningen har i delbetänkandet
Aktivt lönebidrag (SOU 1997:5) redovisat en
studie av kvinnor och män med funktionshinder.
När det gäller lönebidraget, har utredningen
funnit att kvinnor i högre utsträckning än män
finns representerade i allmännyttiga organisatio-
ner och kommuner. Män återfinns i högre om-
fattning inom privata sektorn. Den bidragsgrun-
dande lönekostnaden är 2 500 kronor högre per
månad för män än för kvinnor. Detta kan vara ett
resultat av löneskillnaden inom de sektorer som
könen arbetar inom. Det kan också bero på att
män har gravare arbetshandikapp än kvinnor och
därigenom får en högre kompensation.

Utredningen har även funnit att kvinnor i nå-
got högre utsträckning har varit anställda i löne-
bidrag under mycket långa tider, dvs. mer än sju
år. Siffrorna visar på att det finns tendenser till en
högre omsättning bland männen med funktions-
hinder än kvinnorna. En del av denna omsättning
kan innebära övergångar till den öppna arbets-
marknaden utan något lönestöd till arbetsgiva-
ren.

Lönebidragssamordning

I 1997 års vårproposition (prop. 1996/97:150)
föreslog regeringen att 10 miljoner kronor skulle

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

avsättas för särskilda lönebidragssamordnare un-
der perioden 1999 - 2001. Samordnarna skall ut-
veckla metoder, kompetens samt uppföljnings-
och utvärderingsinsatser inom ramen för hante-
ringen av lönebidrag. Under första halvåret 1998
har drygt en miljon kronor förbrukats för ända-
målet. Samtliga län deltar i projektet. Länen har
inventerat hanteringen av lönebidrag och beho-
vet av kompetensutveckling. Nu pågår ett arbete
med att fastställa kvalitetskriterier för hantering-
en av lönebidraget. Utbildningsinsatser kommer
att bedrivas under år 1999.

Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd
(SIUS)

Verksamheten med särskilt introduktions- och
uppföljningsstöd - SIUS - infördes som en för-
söksverksamhet 1993. Syftet var att underlätta
för personer med stora funktionshinder att få ar-
bete på den reguljära arbetsmarknaden. Stödet
innebär att en funktionshindrad arbetstagare får
hjälp av en stödperson (en s.k. SlUS-konsulent)
under introduktionen och träningen på arbets-
platsen samt för att kunna utföra arbetet. Kost-
naderna för SlUS-verksamheten uppgick under
år 1997 till ca 12 miljoner kronor.

Otraditionella medel

För otraditionella insatser avsattes högst 50 mil-
joner kronor under anslaget för budgetåret 1997.
Totalt 38 miljoner kronor av dessa förbrukades
under budgetåret. AMS har följt upp hur medlen
har använts under år 1997. Nästan samtliga pro-
jekt har haft en eller flera samverkanspartners.
AMV har samverkat med försäkringskassan,
kommunen, landstinget, företagshälsovården,
gymnasieskolan, Samhall AB och handikappor-
ganisationerna. Under första halvåret 1998 har
drygt 17 av de 50 miljoner kronor som avsatts
för otraditionella insatser förbrukats. Under sen-
våren 1998 var ca 30 miljoner kronor intecknade.

Drygt 1 500 personer har sysselsatts under år
1997. Ca 27 procent av dessa har fått arbete eller
åtgärd efteråt. I genomsnitt beräknar AMV att ca
400 personer sysselsatts per månad under första
halvåret 1998.

Arbetshjälpmedel m.m.

AMV har förbrukat ca 145 miljoner kronor för
arbetshjälpmedel m.m. under budgetåret 1997.
Ungefär en tredjedel vardera har avsett arbets-
hjälpmedel, näringshjälp respektive arbetsbiträde.

Slutsatser

Omfattningen av de icke-konjunkturberoende ar-
betsmarknadspolitiska åtgärderna för arbetshandi-
kappade år 1999

AMV har mer än väl nått de mål som regeringen
har satt för år 1997 vad avser omfattningen av
icke-konjunkturberoende åtgärder och den ge-
nomsnittliga bidragsnivån i lönebidrag.

Regeringen avser att uppdra åt AMV att under
år 1999 ge minst 55 000 personer i genomsnitt
per månad en anställning med lönebidrag eller
skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare (OSA).
För budgetåret 1999 får den genomsnittliga bi-
dragsnivån uppgå till högst 60 procent av den bi-
dragsgrundande lönekostnaden i platser med lö-
nebidrag, exklusive de allmännyttiga organisa-
tionerna.

Vidare är det viktigt att kvinnor med arbets-
handikapp i allt högre omfattning får del av de
särskilda åtgärder som finns för arbetshandikap-
pade. Regeringen avser att ge AMV ett tilläggs-
uppdrag till det pågående lönebidragsprojektet
att dels uppmärksamma skillnaderna i bidrags-
grundande lönekostnader mellan kvinnor och
män i lönebidrag, dels se över möjligheten att
öka andelen kvinnor i lönebidrag.

I detta relativt goda konjunkturläge är det an-
geläget att försöka få ut personer med funk-
tionshinder på den öppna arbetsmarknaden,
eventuellt med hjälp av en arbetsmarknadspoli-
tisk åtgärd. Därtill bör övergångarna från löne-
bidrag till den öppna arbetsmarknaden öka. I
detta arbete är det särskilt viktigt att prioritera
kvinnor.

Det är viktigt att det goda konjunkturläge som
nu råder utnyttjas så att många funktionshindra-
de som möjligt får ett reguljärt arbete. Samhället
gör många insatser för arbetshandikappade för
att kunna få och behålla ett arbete. Det kan ske
antingen på eller utanför den reguljära arbets-
marknaden. En mycket stor del av dessa insatser
görs inom arbetsmarknadspolitikens område.
Effekterna är emellertid svårbedömda. Detta
gäller inte minst inom arbetsmarknadspolitikens
område. RRV:s studie av lönebidragssystemet
tyder bl.a. på att det kan finnas allvarliga brister i
träffsäkerheten i lönebidragssystemet. Regering-
en ser allvarligt på detta problem. AMS skall som
tidigare sagt bl.a. beakta denna kritik i det löne-
bidragsprojekt som AMS påbörjat på uppdrag av
regeringen. Regeringen avser att utreda konkreta
förslag till hur effektiviteten och träffsäkerheten
kan öka i de arbetsmarknadsstöd som riktas till

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

de arbetshandikappade. I syfte att främja ett hel-
hetsperpektiv på handikappolitiken skall översy-
nen även omfatta Samhall samt ske i samråd med
handikappdelegationen.

Höjt bidrag till egenföretagare som har stora kom-
munikationssvårigheter

Personer med stora kommunikationssvårigheter
har begränsade möjligheter att driva egna företag.
Ett kompensatoriskt hjälpmedel är arbetsbiträde.
För närvarande kan bidrag till arbetsbiträde be-
viljas med högst 50 000 kronor per år. Detta be-
lopp kompenserar inte funktionshindret i sådan
omfattning att möjligheterna att starta eget fö-
retag för denna grupp ökar i den utsträckning re-
geringen anser vara rimligt.

Under år 1996 beviljades ungefär 30 000 per-
soner starta-eget-bidrag, varav ca 2 500 var ar-
betshandikappade. Ungefär 1 000 personer be-
viljas bidrag till arbetsbiträde per år till en total
kostnad av 40 miljoner kronor. En grupp som är
i stort behov av arbetsbiträde på grund av stora
kommunikationssvårigheter är de döva. Trots
detta är endast drygt 40 personer av dem som
beviljas bidrag till arbetsbiträde varje år döva.

Regeringen anser att det är angeläget att de
personer som har ett funktionshinder som
medför svåra kommunikationssvårigheter ges
bättre möjlighet att starta och behålla ett företag.
Regeringen föreslår därför att bidrag till arbets-
biträde bör kunna lämnas med högst 100 000
kronor per år för egenföretagare med svåra
kommunikationssvårigheter. Förslaget ökar ut-
gifterna under anslaget med 3 miljoner kronor
och finansieras genom att anslaget A 2 Arbets-
marknadspolitiska åtgärder minskas med mot-
svarande belopp

Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari
1999.

Kulturarvs-IT

Inom AMV och inom kultursektorn har ett antal
projekt drivits genom åren, som innebär att ar-
betslösa registrerar bilder, arkivmaterial och fö-
remål. Myndigheter och institutioner inom kul-
tursektorn har stått som huvudmän för en del av
dessa projekt. Projekten har drivits tillfälligt och
sällan skapat varaktig sysselsättning.

Regeringen genomför nu en försöksverksam-
het - Kulturarvs-IT - för att kulturarvet skall bli
mer tillgängligt. Satsningen skall avse samlingar-
na i framför allt centrala kulturarvsinstitutioner
och regionala museer. Förutom att personer med
arbetshandikapp får arbete är ett syfte med verk-

samheten att öka möjligheterna för t.ex. skolor
och andra utbildningsinstitutioner, forskningen
och allmänheten att ta del av museernas samling-
ar.

För de regionala museernas del skall detta ske
genom att en arbetsenhet vid varje museum in-
rättas som kan registrera och göra t.ex. fotografi-
er och arkivmaterial men även andra föremåls-
samlingar tillgängliga genom digital registrering,
inläsning och bearbetning. Även andra regionala
kulturinstitutioner bör kunna få viss hjälp med
liknande uppgifter. Utöver dessa uppgifter bör
verksamheten kunna omfatta sökning i databaser
och annan informationstjänst.

I försöksverksamheten ingår också en särskild
regionalpolitisk satsning förlagd till i första hand
Kiruna, men även till Ulriksfors och Gränges-
berg. Denna skall avse vissa centrala kulturarvs-
institutioners, i första hand de centrala museer-
nas, behov av registrering och digital bearbetning
av sina samlingar.

Målgruppen utgörs av personer med mycket
nedsatt arbetsförmåga, dvs. av personer som ar-
betsgivaren kan få upp till 100 procent löne-
bidrag för. Regeringen utgår ifrån att det blir ett
nytillskott av lönebidragsanställningar och att de
berörda institutionerna inte för över redan löne-
bidragsanställda inom institutionernas ordinarie
verksamhet till den föreslagna verksamheten.
Satsningen bör heller inte innebära att befintlig
personal med lönebidrag vid de regionala muse-
erna sägs upp.

Bild- och föremålsregistreringen sker på dator
med scanner och annan modern digitaliserings-
teknik. Investeringskostnaderna bärs av de be-
rörda institutionerna.

För att verksamheten skall kunna genomföras
på ett kvalificerat sätt skall de anställda med ar-
betshandikapp och arbetsledaren delta i en ar-
betsmarknadsutbildning på tio veckor för att lära
sig hur de skall hantera kulturföremål, datapro-
gram m.m. Ändamålsenliga utbildningsprogram
finns utarbetade i samband med det s.k. Sesam-
projektet, ett kulturpolitiskt projekt, som upp-
hör i december i år, inom museieområdet.

Riksantikvarieämbetet kommer att ha arbets-
givaransvaret för arbetsledare och personer med
lönebidrag som är placerade vid de regionala mu-
seerna. Riksantikvarieämbetet kommer vidare att
ha ett särskilt ansvar för att samordna och leda
satsningen i samråd med de regionala museerna.
Stiftelsen föremålsvård i Kiruna kommer att bli
arbetsgivare för arbetsledare och personer med
lönebidrag i Kiruna, Ulriksfors och Grängesberg.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Verksamheten beräknas omfatta 130 personer
med lönebidrag vid de regionala museerna och
110 personer med lönebidrag i Kiruna, Ulriks-
fors och Grängesberg. Därtill beräknas en ar-
betsledare anställas per regionalt museum samt
14 arbetsledare i Kiruna, Ulriksfors och Gräng-
esberg. Arbetsledarna bekostas inom ramen för
arbetsmarknadspolitiken. Verksamheten ökar
utgifterna under anslaget med 14 miljon kronor
och finansieras genom att anslaget A 2 Arbets-
marknadspolitiska åtgärder minskas med mot-
svarande belopp. Verksamheten bör träda i kraft
den 1 januari 1999. Satsningen är en försöksverk-
samhet under tre år med en första utvärdering
som skall ske efter två år.

Utökade möjligheter till arbetshjälpmedel för ar-
betshandikappade som deltar i arbetsmarknadspo-
litiska åtgärder

En funktionshindrad person kan i dagsläget få
bidrag till arbetshjälpmedel om han eller hon
deltar i vissa av de arbetsmarknadspolitiska åt-
gärderna, t ex. arbetsplatsintroduktion (API) och
arbetslivsutveckling (ALU). Regeringen anser att
det skall vara möjligt att få tillgång till arbets-
hjälpmedel oavsett vilken arbetsmarknadspolitisk
åtgärd som är aktuell, eftersom arbetshjälpmedel
kan vara en förutsättning för att en funktions-
hindrad person skall kunna tillgodogöra sig en
innehållet i en åtgärd.

Bidrag till arbetshjälpmedel bör kunna lämnas
vid deltagande i samtliga arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, utom vid arbetsmarknadsutbildning i
det reguljära utbildningsväsendet. Bidraget bör
dessutom, som tidigare, kunna lämnas till funk-
tionshindrade ungdomar vid praktisk arbetslivso-
rientering.

Vid utbildning som upphandlas som arbets-
marknadsutbildning skall kostnaderna för even-
tuella arbetshjälpmedel vara en del av upphand-
lingen. Ändringen ökar utgifterna under anslaget
med 1 miljon kronor och finansieras genom att
anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
minskas med motsvarande belopp. Förslaget bör
träda i kraft den 1 januari 1999.

Sammanfattande medelsberäkning

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regering-
en att riksdagen anvisar ett ramanslag om
6 655 092 000 kronor för budgetåret 1999. För år
2000 beräknar regeringen utgifterna under ansla-
get till 6 714 561 000 kronor och för år 2001 be-
räknas utgifterna till 6 770 812 000 kronor.

A 4 Europeiska socialfonden m.m.

Tabell 4.18 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		1 169 504	Anslags- sparande	811 761
1997	Utfall	1 169 504	Anslags- sparande	811 761
1998	Anslag	2 100 600	Utgifts- prognos	1 800 000
1999	Förslag	1 840 484
2000	Beräknat	1 754 563
2001	Beräknat	1 640 344

Under detta anslag redovisas utbetalningarna
från Europeiska Socialfonden. Utbetalningarna
avser delfinansiering av insatser inom ramen för
strukturfondsmålen 2, 3, 4, 5b och 6 samt ge-
menskapsinitiativen. Från anslaget bekostas vida-
re den statliga medfinansieringen av mål 4 och
insatser av mål 4-karaktär inom mål 6, samt viss
administration av bl.a. mål 4.

Sverige har för innevarande programperiod,
som omfattar åren 1995 - 1999, tilldelats totalt ca
750 miljoner ecu från Socialfonden. Beloppet
motsvarar ca 6 400 miljoner kronor. Beslut om
nya projekt inom de olika strukturfondspro-
grammen får fattas till och med år 1999, medan
projektverksamhet och utbetalningar beräknas
fortgå in på år 2001. Nästkommande programpe-
riod för EG:s strukturpolitik planeras avse åren
2000 - 2006 och förbereds för närvarande på bl.a.
unionsnivå.

Verksamheten inom ramen för struktur-
fondsmålen och gemenskapsinitiativen regleras
främst av de samlade programdokumenten re-
spektive de operativa programmen som efter för-
slag från och förhandlingar med regeringen har
fastställts av EG-kommissionen. För varje mål
och gemenskapsinitiativ finns en övervaknings-
kommitté, i vilken representanter för svenska
myndigheter och organisationer samt EG-
kommissionen ingår. Övervakningskommittéer-
na har till uppgift att följa upp genomförandet av
programmen och därvid se till att beslutade prio-
riteringar och riktlinjer efterlevs.

Målen 3 och 4 samt gemenskapsinitiativen
Employment och Adapt omfattas av enbart Soci-
alfonden medan övriga program delfinansieras av
flera strukturfonder. En övergripande redovis-
ning avseende samtliga strukturfondsprogram
lämnas inom utgiftsområde 19.

Mål 3 syftar till att slussa in ungdomar på ar-
betsmarknaden, bekämpa långtidsarbetslöshet
och stödja personer som riskerar att utestängas
från arbetsmarknaden. De svenska mål 3-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

insatserna är inriktade på kompetensutveckling,
vägar till sysselsättning via datortekens aktivi-
tetscentra, vägledning och rådgivning, utveckling
av små och medelstora företag samt hjälp till
egen företagarverksamhet. Ett jämställdhetspers-
pektiv skall genomsyra insatserna. Mål 3 admi-
nistreras av AMS. I varje län finns en regional
kommitté som tillsammans med länsarbets-
nämnden svarar för genomförandet av pro-
grammet. I de regionala kommittéerna ingår bl.a.
företrädare för organisationer och myndigheter.

Mål 4 syftar till att ge erforderlig kompe-
tensutveckling till anställda som hotas av arbets-
löshet till följd av strukturella förändringar. Mål-
gruppen är anställda i små och medelstora
företag samt anställda i vård och omsorg. Det
svenska mål 4-programmet, även kallat Växtkraft
Mål 4, är inriktat på att förändra arbetsorganisa-
tionen för att därigenom stärka de anställdas och
företagens konkurrenskraft. Av dem som om-
fattas av kompetensutvecklingen skall hälften va-
ra kvinnor. Svenska EU-programkontoret för
utbildning och kompetensutveckling är ansvarig
myndighet för programmet som genomförs i
samarbete med regionala partnerskap, i vilka bl.a.
arbetsmarknadens parter och andra organisatio-
ner ingår.

Gemenskapsinitiativet Employment har till
syfte att genom utvecklingsprojekt öka jäm-
ställdheten på arbetsmarknaden samt förbättra
möjligheterna till arbete för arbetshandikappade,
utsatta grupper och ungdomar. Gemenskapsini-
tiativet Adapt syftar till att genom utvecklings-
projekt underlätta för anställda att klara arbets-
marknadens förändrade krav, skapa nya
arbetstillfällen och stärka företagens konkur-
rensförmåga. De två gemenskapsinitiativen är
transnationella, vilket innebär att projekten ge-
nomförs i partnerskap med liknande projekt i
minst två andra medlemsländer. Svenska EU-
programkontoret administrerar programmen.

För år 1997 redovisas under anslaget ett an-
slagssparande om 812 miljoner kronor, vilket
motsvarar 41 procent av budget. Anslagssparan-
det förklaras delvis av fördröjningarna i struk-
turfondsverksamheten, vilka har haft en inverkan
på omfattningen av flera program också under år
1997. Uppbyggnaden av verksamheten var mer
tidskrävande än vad som kunnat förutses. An-
slagssparandet visar även på tidigare svårigheter
att prognostisera utbetalningarna under anslaget.

Andelen intecknade socialfondsmedel är
emellertid relativt hög. Inom flertalet av struk-
turfondsprogrammen har hittills mer än hälften

av medlen för programperioden intecknats ge-
nom beslut. Bl.a. mot denna bakgrund kan tak-
ten i utbetalningarna förväntas öka under inneva-
rande och kommande budgetår. Inom ramen för
många övervakningskommittéer betonas nu
vikten av en ökad takt i utbetalningarna, och åt-
gärder för att påskynda projektens medelsrekvi-
sitioner och hanteringen av dessa vidtas inom be-
rörda program. Vidare har regeringen den 17
september 1998 uppdragit åt de tre centrala
fondmyndigheterna, dvs. AMS, NUTEK och
Statens jordbruksverk, att i samråd med berörda
myndigheter vidta åtgärder för att utveckla de
administrativa rutinerna inom målen 2, 5b och 6.

Enligt AMS delårsrapport för det första halv-
året 1998 har totalt 767 miljoner kronor betalats
ut från anslaget, exklusive vissa administrations-
medel som disponeras av Svenska EU-
programkontoret, vilket utgör 37 procent av
budget. Regeringen beräknar dock med ledning
av AMS prognos en ökning av utbetalningarna
under det andra halvåret 1998 och en total nivå
om 1 800 miljoner kronor, eller 86 procent av
budget, för året som helhet.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Från programmets start i juli 1995 till och med
april 1998 har totalt 113 000 personer deltagit i
mål 3, fördelade på 1 300 projekt. Av deltagarna
utgörs 54 procent av kvinnor och 46 procent av
män. Ungdomarnas andel uppgår till 40 procent.
Drygt häften av deltagarna har ingått i projekt
som särskilt riktar sig till långtidsarbetslösa och
29 procent av deltagarna har omfattats av projekt
för ungdomar. Andelen deltagare i projekt för
arbetshandikappade och invandrare uppgår till 13
respektive 6 procent.

Kommunerna har bedrivit flest mål 3-projekt,
en tredjedel av samtliga, därefter följer företag
och statliga myndigheter - framför allt AMV.
Andelen projektanordnare från verksamheter
som primärt har ett samhälleligt ändamål men är
organisatoriskt fristående från den offentliga
sektorn har ökat över tiden.

Av de för mål 3 avsatta socialfondsmedlen för
programperioden som helhet, totalt ca 3 100
miljoner kronor, har per den 31 juli 1998 ca 81
procent intecknats genom beslut och ca 52 pro-
cent utbetalats till projektanordnama.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Stora insatser görs inom mål 3 för att sprida
goda exempel. Länsarbetsnämnderna och en ar-
betsgrupp inom ramen för övervakningskom-
mittén har tagit fram en förteckning över ca 100
projekt som utgör särskilt goda exempel att spri-
da genom olika informationsinsatser. Övervak-
ningskommittén har också lämnat förslag till
förenklingar av det administrativa systemet inom
mål 3.

Övervakningskommittén har upphandlat obe-
roende utvärderingar av mål 3.1 den senaste rap-
porten, vilken avlämnades i maj 1998, föreslås
bl.a. åtgärder i syfte att förskjuta tyngdpunkten i
verksamheten till mer av uppföljning och sprid-
ning av erfarenheter från genomförda projekt.
Även förslag till förenklingar av ekonomiadmi-
nistrationen lämnas. I utvärderingen görs en
jämförelse mellan mål 3 och ordinarie arbets-
marknadspolitiska åtgärder med avseende på an-
delen deltagare som erhållit arbete. Jämförelsen
tyder på ett totalt något sämre resultat för mål 3
än genomsnittet för övriga åtgärder. I detta
sammanhang bör dock nämnas att ett kriterium
för projekt inom mål 3 är att dessa skall vara ny-
skapande. De syftar således till att pröva nya vä-
gar inom arbetsmarknadspolitiken och resultaten
kan därför variera väsentligt mellan olika projekt.
Ytterligare en utvärderingsrapport skall avlämnas
under år 1999.

De svenska mål 4-insatserna har rönt ett stort
intresse inom landet och har dessutom i olika
sammanhang på unionsnivå lyfts fram som goda
exempel. Från programmets start i juni 1996 till
och med juni 1998 har ca 12 000 företag beviljats
stöd för steg 1-insatser, dvs. analys av kompe-
tensbehovet och utarbetande av en handlingsplan
i företaget. Dessa företag har totalt 210 000 an-
ställda, varav 47 procent är kvinnor och 53 pro-
cent är män. Under samma period har 6 400 be-
slut fattats om stöd till steg 2-insatser som
innebär genomförande av kompetensutveckling i
enlighet med handlingsplanerna. Av de för pro-
gramperioden tillgängliga bidragsmedlen för mål
4, vilka utgörs av lika delar socialfondsmedel och
statlig medfinansiering - totalt ca 3 100 miljoner
kronor, har ca 63 procent intecknats genom be-
slut per den 31 juli 1998. De utbetalda medlen
uppgår till ca 27 procent.

Arbetet inom mål 4 är starkt decentraliserat
vilket enligt regeringens bedömning bidragit till
det mycket stora engagemang som ledamöterna i
de regionala partnerskapen har visat. Detta har i
sin tur bildat grund för goda resultat i program-
met.

Övervakningskommittén har upphandlat obe-
roende utvärderingar av mål 4. Till följd av en
interimsrapport som avlämnades i början av år
1997 har åtgärder vidtagits för att i högre grad
styra mål 4-insatserna till prioriterade grupper
som lågutbildade och kvinnor. Andelen kvinnor i
programmet har därvid ökat. Utvärderingsrap-
porter avseende slutet av programperioden skall
avlämnas i oktober 1998 och under år 1999.

TEMO har på Svenska EU-programkontorets
uppdrag genomfört en studie av sysselsättnings-
effekten i mål 4. Studien tyder på positiva resul-
tat, t.ex. uppger en femtedel av företagen att de
har nyanställt personal som en följd av mål 4-
insatsema.

Gemenskapsinitiativen Employment och
Adapt omfattar totalt 120 respektive 56 projekt
fördelade på två ansökningsomgångar. Den and-
ra och sista ansökningsomgången genomfördes
under år 1997. Mer än 90 procent av social-
fondsmedlen inom de två programmen har in-
tecknats genom beslut per den 31 juli 1998. An-
delen utbetalda medel uppgår till ca 41 procent
inom Employment och till ca 22 procent inom
Adapt.

Arbetet med Employment och Adapt har nu
gått in i en ny fas där tyngdpunkten ligger på
spridning av resultat och s.k mainstreaming med
sikte på mål 3 respektive mål 4 och ordinarie
verksamhet. Strategier för resultatspridning och
mainstreaming utarbetas för närvarande av över-
vakningskommittén.

Övervakningskommittén har upphandlat obe-
roende utvärderingar av de två gemenskaps-
initiativen. De första utvärderingsrapporterna be-
rördes i förra årets budgetproposition. Av de ut-
värderingar som skall omfatta slutet av program-
perioden har hittills en rapport redovisats för
Employment. I rapporten pekas bl.a. på behovet
av ökad samverkan med myndigheter och andra
aktörer för ett erfarenhetsutbyte kring projek-
tens resultat. En utvärderingsrapport för Adapt
avlämnas i oktober 1998 och ytterligare rappor-
ter för båda programmen under år 1999.

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Verksamheten inom strukturfondsprogrammen
omfattar främst fleråriga projekt. Det innebär att
åtagandena under anslaget medför kostnader för
kommande budgetår. Regeringen bör därför be-
myndigas att för år 1999 besluta om åtaganden
under anslaget som medför framtida utgifter.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

AMS samt vissa länsstyrelser vad avser gemen-
skapsinitiativet Interreg II A som utbetalnings-
ansvariga myndigheter för Socialfonden får då
rätt att göra åtaganden inom den ram som beräk-
nats för programperioden som helhet.

Socialfondsmedlen indexuppräknas varje år.
För närvarande kan den totala ramen för inneva-
rande programperiod under anslaget beräknas till
ca 7 700 miljoner kronor, vilket inkluderar viss
statlig medfinansiering.

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att för anslaget under år 1999 fatta be-
slut om åtaganden som exklusive tidigare åtagan-
den innebär utgifter om högst 1 600 miljoner
kronor under åren 2000 och 2001.

Slutsatser

Regeringen bedömer att genomförandet av mål
3, mål 4, Employment och Adapt i många avse-
enden har fungerat mycket väl. I mål 3 och de två
gemenskapsinitiativen har mer än 80 respektive
90 procent av socialfondsmedlen intecknats ge-
nom beslut och arbete pågår med att lyfta fram
och sprida goda exempel från programmen. I mål
4 har ca 63 procent av bidragsmedlen intecknats
genom beslut. Mot bakgrund av de, som rege-
ringen bedömer, goda resultaten i programmet är
det väsentligt med fortsatta åtgärder för att ut-
nyttja de för programperioden tillgängliga med-
len till fullo.

I såväl mål 3 som mål 4 har de regionala part-
nerskapen ett starkt inflytande i genomförandet
av programmen. Dessa partnerskap har enligt re-
geringens mening medfört att samarbetsformer-
na och kontaktnäten på regional och lokal nivå
har utvecklats och utökats väsentligt. Detta kan
antas vara till gagn för arbetsmarknaden och ar-
betsmarknadspolitiken också i ett bredare per-
spektiv.

Regeringen bedömer vidare att genomförda
och planerade utvärderingar ger övervaknings-
kommittéerna ett kvalificerat beslutsunderlag för
eventuella åtgärder i syfte att inför slutet av pro-
gramperioden ytterligare styra upp verksamheten
mot målen i programmen.

Regeringen har vid beräkningen av anslaget
tagit hänsyn till AMS prognos för utbetalningar-
na av socialfondsmedel. Dessutom ingår medel
för den statliga medfinansieringen av mål 4 och
insatser av mål 4-karaktär inom mål 6. Svenska
EU-programkontorets kostnader för administ-
ration av mål 4, Employment och Adapt täcks till

största delen av s.k. tekniskt stöd inom ramen
för de två programmen. Överskjutande kostna-
der måste finansieras nationellt. För detta ända-
mål har 11 miljoner kronor beräknats under an-
slaget. Mot bakgrund av de regler som gäller
inom andra strukturfondsprogram har regering-
en vidare beräknat högst 1 miljoner kronor un-
der anslaget för ersättning vid löneavdrag och
reseförmåner till icke statligt anställda ledamöter
i de regionala partnerskapen inom mål 4. De
ökade utgifterna finansieras genom att anslaget
B 2 Arbetslivsinstitutet minskas i motsvarande
omfattning

Med hänsyn till det ovanstående föreslår rege-
ringen att riksdagen anvisar ett ramanslag om
1 840 484 000 kronor för budgetåret 1999.

För budgetåren 2000 och 2001 beräknas ut-
gifterna under anslaget till 1 754 563 000 kronor
respektive 1 640 344 000 kronor. Hänsyn har
därvid också tagits till den nya programperioden
för strukturfonderna.

A5 Institutet för arbetsmarknads-
politisk utvärdering

Tabell 4.19 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		715	Anslags- sparande	5 368
1997	Utfall	715	Anslags- sparande	5 368
1998	Anslag	11 274	Utgifts- prognos	16 642
1999	Förslag	13 525
2000	Beräknat	13 771
2001	Beräknat	13 977

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
(IFAU) inrättades den 1 januari 1997 och har va-
rit under uppbyggnad under hela år 1997.

IFAUs uppgift är att främja, stödja och ge-
nomföra främst utvärderingsstudier av arbets-
marknadspolitiskt motiverade åtgärder och stu-
dier av arbetsmarknadens funktionssätt.

Under IFAUs första verksamhetsår har grun-
den för dess forskningsverksamhet lagts. Detta
har inneburit att IF AU har kontaktat forskare av
intresse för de projekt som skall genomföras un-
der år 1998. Bland påbörjade projekt finns en
studie av arbetsmarknadspolitikens undanträng-
ningseffekter och en sammanställning av arbets-
marknadspolitiken under år 1997. En kurs i ut-
värderingsekonometri i vilken internationellt
kända forskare medverkade hölls i juni 1998. I

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

denna kurs deltog forskare, doktorander samt de
personer som arbetar med utvärderingsfrågor vid
departement och myndigheter.

IF AU har också haft regelbundna seminarier
under hösten 1997 och personal från IF AU har
också deltagit i konferenser och workshops. Re-
sultaten från IFAUs forskning publiceras i två
rapporter, den fullständiga rapporten som wor-
king paper och en sammanfattande mer lättill-
gänglig publikation form av en forskningsrap-
port.

Slutsatser

Det arbete inom arbetsmarknadspolitisk utvärde-
ring som IF AU har inlett under år 1997 ligger i
linje med de behov som riksdagen har påvisat för
att öka kunskapen om arbetsmarknadspolitikens
effekter. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder inne-
bär en stor offentlig utgift och därför är det
mycket betydelsefullt att utvärdera åtgärdernas
effektivitet.

Det finns därför anledning att förstärka
IF AU. med ytterligare 2 miljoner kronor bud-
getåret 1999. Förslaget finansieras genom ansla-
get B 3 bidrag och uppdrag inom arbetslivsområ-
det m.m. minskas med motsvarande belopp. De
ytterligare resurserna som institutet tilldelas skall
användas för olika utvärderingar av de arbets-
marknadspolitiskt motiverade åtgärderna.

Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts med anledning av en korrigering av den
justering som genomfördes av anslagen för år
1998 med anledning av sättet att finansiera av-
talsförsäkringar på det statliga området.

I tabellen redovisas justeringen enligt följande:

ITabell 4.20 Beräkning av anslaget för 1999 \|
Tusental kronor
Anslag	11 274
Pris- och löneomräkning	226
Justering av premier	25
Beslut inkl, förslag	2 000
Förslag	13 525

A 6 Vissa kostnader för införandet av
en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring

ITabell 4.21Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		7 500	Anslags- sparande	0
1997	Utfall	7 500	Anslags- sparande	0
1998	Anslag	51 500	Utgifts- prognos	51 500
1999	Förslag	61 183
2000	Beräknat	65 924
2001	Beräknat	66 917

Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att
riksdagen anvisar ett ramanslag om 13 525 000
kronor. För budgetåren 2000 och 2001 beräknas
utgifterna till 13 771 000 kronor respektive
13 977 000 miljoner kronor.

Från anslaget finansieras vissa förvaltnings-
kostnader i den nya kompletterande arbetslös-
hetskassan. Utgifterna avser dels administratio-
nen av grundbelopp, dels administrationen av
inkomstbortfallsersättning för dem som valt att
ansluta sig till arbetslöshetskassan i den mån des-
sa inte finansieras genom anslutningsavgifter.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Regeringen föreslog i proposition 1996/97:107
En allmän och sammanhållen arbetslöshetsför-
säkring att en kompletterande arbetslöshetskassa
skulle bildas. Riksdagen beslutade den 11 juni
1997 att ett nytt anslag skulle uppföras för kost-
nader under uppbyggnadsskedet av den nya
kompletterande arbetslöshetskassan (bet.
1996/97:AU13, rskr. 1996/97:236). En särskild
utredare tillkallades för att säkerställa att den
kompletterande arbetslöshetskassan kunde bildas
och att den kunde vara i full drift den 1 januari
1998. Vissa förberedelser behövde göras under
budgetåret 1997 och för detta ändamål fanns an-
visat 7,5 miljoner kronor. Medlen var avsedda att
användas till anskaffning av utrustning samt ut-
bildning m.m.

Den 11 december 1997 godkände regeringen
Arbetslöshetskassan ALFA som den komplette-
rande arbetslöshetskassan. I samband med god-
kännandet ingick staten avtal med Arbetslös-
hetskassan ALFA som bl.a. innebar att kassan
övertog den verksamhet avseende kontant ar-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

betsmarknadsstöd som fram till utgången av år
1997 bedrevs vid länsarbetsnämnderna i Gävle-
borgs, Alvsborgs, Gotlands och Blekinge län.

Under budgetåret 1998 betalar Arbetslöshets-
kassan ALFA inte finansieringsavgift för dem
som anslutit sig till kassan. Detta beror på att
denna avgift beräknas utifrån uppgifter från verk-
samhetsåret som föregår det år när avgiften skall
betalas och att kassan bara har varit i drift sedan
den 1 januari 1998. Detsamma gäller systemet
med utjämningsbidrag och utjämningsavgift.

Arbetslöshetskassan ALFAis administration
av grundbeloppet skall helt finansieras genom
statsbidrag medan kassans administration av in-
komstbortfallsersättningen för dem som anslutit
sig till kassan skall finansieras genom statsbidrag
endast under ett initialskede. Regeringen har
därför begärt en redovisning av hur stor del av de
tilldelade medlen som använts för de olika ända-
målen. AMS har redovisat att kassan hittills en-
bart delvis kunnat särskilja administrationskost-
naderna avseende dem som får grundbelopp och
dem som är anslutna till kassan. AMS har kon-
staterat att svårigheten beror på den korta tid
som kassan bedrivit verksamhet och att många
faktorer, som antalet som kommer att ansluta sig
under år 1998 och storleken av de insatser kassan
behöver vidtaga för att informera om möjlighe-
ten att ansluta sig, fortfarande är osäkra.

Under andra halvåret 1998 kommer kassan
därför att fortsätta arbetet med att etablera för-
delningsnycklar för verksamheten.

Under första halvåret 1998 hade drygt 2 200
personer anslutit sig till Arbetslöshetskassan
ALFA.

Slutsatser

Regeringen bedömer att AMS i samarbete
med Arbetslöshetskassan ALFA under budget-
året 1999 kommer att slutföra det påbörjade ar-
betet med att fastställa hur stor del av kassan
verksamhet som hänför sig till administrationen
av grundbeloppet respektive inkomstbortfallser-
sättningen. Under budgetåret 1999 kommer kas-
san även att till staten betala finansieringsavgift
samt att omfattas av systemet med utjämnings-
avgift och utjämningsbidrag.

Vissa av kassans kostnader har varit höga un-
der år 1998 men regeringen bedömer att detta
beror på att kassan befinner sig i ett uppbygg-
nadsskede. Under budgetåret 1999 kommer
dessutom de medel som avsåg kostnaderna för
den tidigare KAS-hanteringen vid Riksförsäk-
ringsverket och försäkringskassorna att kunna
tillgodoräknas anslaget fullt ut.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att riksdagen anvisar ett ramanslag om
61 183 000 kronor för budgetåret 1999. För bud-
getåret 2000 beräknas utgifterna under anslaget
bli 65 924 000 kronor. För budgetåret 2001 be-
räknas utgifterna till 66 917 000 kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

5 Arbetsliv

5.1 Omfattning

Arbetslivspolitiken skall medverka till att få till
stånd ett säkert och utvecklande arbetsliv med en
god arbetsorganisation som kännetecknas av del-
aktighet, jämställdhet mellan kvinnor och män,
kompetensutveckling av-,de anställda samt före-
byggande av belastningssjukdomar, allvarliga
olycksfall, allergier och psykiska belastningar.
Vidare inrymmer arbetslivspolitiken insatser för
att öka arbetslivets tillgänglighet och förbättra
möjligheterna till arbete för personer med funk-
tionshinder.

Arbetarskyddsverkets (AV) verksamhet skall
bidra till att minska riskerna för ohälsa och
olycksfall i arbetslivet och förbättra arbetsmiljön.

Inom arbetslivsområdet ställs medel till förfo-
gande för forskning, utveckling, utbildning och
information. Rådet för arbetslivsforskning
(RALF) finansierar forsknings- och utvecklings-
arbete främst vid universitet, högskolor och
forskningsinstitut. Arbetslivsinstitutet (ALI)
bedriver egen forskning och utvecklingsverk-
samhet och skall genom forskning, utbildning
och utvecklingsprojekt bidra till en förnyelse av
arbetslivet genom en ökad tillgänglighet till ar-
betsmarknaden, en förbättrad arbetsmiljö samt
bättre och effektivare former för arbetsorganisa-
tion. Kvinnors och mäns olika villkor i arbetsli-
vet skall beaktas.

Samhall AB har till uppgift att anordna, leda
och samordna verksamhet som bedrivs inom
Samhallkoncemen för att ge meningsfullt och
utvecklande arbete åt personer med funktions-
hinder.

Arbetsdomstolen prövar mål enligt kollektiv-
avtal och andra arbetstvister enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Statens förlikningsmannaexpedition är central
myndighet för det statliga förlikningsväsendet.

Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar av-
ger utlåtanden i frågor som avser tillämpningen
av lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares
uppfinningar.

Inom verksamhetsområdet finansieras även
Sveriges andel av kostnaderna för ILO:s verk-
samhet och lämnas bidrag till verksamheten vid
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten.

Från anslaget AmuGruppen AB finansieras
avvecklingen av den tidigare myndigheten
AMU-gruppens outhyrda lokaler.

5.2 Utgiftsutvecklingen

ITabell 5.1 -

Utgiftsutvecklingen 1

Miljoner kronc

Utfall

1997

Anslag

1998

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

5 745,3

5 584,5

5 632,2

5 376,8

5 417,3

5 432,7

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Resultatredovisningsdelarna i årsredovisningarna
för myndigheterna och de statliga bolagen visar
att förändringsarbetet till följd av besparingskra-
ven på statlig konsumtion och anpassningen av
verksamheterna till nya mål sker fortlöpande. De
minskade resursramarna har i en del fall tvingat
fram kraftiga omprioriteringar i verksamheten
och personalneddragningar. En av de berörda
myndigheterna har, bl.a. med hänsyn till om-
världsförändringar och ett smärre budgetunder-
skott, begärt uppräkning av anslaget. Anpass-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

ningen till de nya villkoren har emellertid inte
medfört att verksamheternas produktivitetsut-
veckling har minskat. De nya målen för myndig-
heterna har bl.a. inneburit att samarbetet på re-
gional nivå har ökat. Den satsning på forskar-
stationer runt om i landet som Arbetslivsinsti-
tutet påbörjade år 1997 har utvecklats på ett po-
sitivt sätt. Detsamma gäller Yrkesinspektionens
samarbete med myndigeheterna inom socialför-
säkringsadministrationen. Tillsynen på rehabili-
terings- och arbetsanpassningsområdet har
stärkts.

Förändringar

Regeringen har i proposition 1997/98:180 före-
slagit att riksdagen antar ett förslag om lag om
förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund
av sexuell läggning. Lagen föreslås träda i kraft
den 1 april 1999. Under förutsättning att riksda-
gen godkänner regeringens förslag, införs ett
nytt ombudsmannainstitut, Ombudsmannen
mot diskriminering på grund av sexuell läggning.
Ombudsmannen skall bland annat se till att lagen
efterlevs och genom rådgivning se till att den
som blivit utsatt för diskriminering på grund av
sexuell läggning kan ta till vara sina rättigheter.

Regeringen förordar att staten som ägare av
Samhall AB på ett tydligare sätt anger ekonomis-
ka mål och verksamhetsmål för Samhallkoncer-
nen. Samhall bör genomföra ett program för
fortsatta resultatförbättringar.

Prioriteringar

Insatser för att motverka utslagningen från ar-
betslivet med systematiskt förebyggande insatser
skall ha fortsatt hög prioritet. Målet är att arbets-
livet skall vara säkert och utvecklande. En god
arbetsorganisation skall kännetecknas bl.a. av
möjligheter till kompetensutveckling och lika
villkor för kvinnor och män. Möjligheterna för
personer med funktionshinder att få och behålla
ett arbete skall underlättas. Forskning och ut-
veckling liksom tillsyn bör i ökad utsträckning
bedrivas i aktiv samverkan med regionala och lo-
kala aktörer. Det regionala forsknings- och ut-
vecklingsarbetet skall så långt möjligt ske utifrån
regionernas förutsättningar. De nya arbeten som
skapas skall präglas av goda utvecklingsmöjlig-
heter och ekologisk hållbarhet. Regeringen har
genom ett beslut i augusti 1998 bestämt att bl.a.

Arbetarskyddsstyrelsen skall vara en av de myn-
digheter som skall ha ett särskilt sektorsansvar
för ekologisk hållbarhet. Risken för ohälsa och
olycksfall skall vara så liten som möjligt.

5.3 Resultatbedömning

De viktigaste statliga insatserna inom utgifts-
området

De statliga insatserna syftar till att finna långsik-
tigt stabila lösningar, som främjar en god och
hållbar samhällsutveckling med ett säkert och ut-
vecklande arbetsliv. Insatserna inbegriper till ex-
empel forskning och utveckling som skall bidra
till en förnyelse av arbetslivet med goda ar-
betsorganisationer och en ökad tillgänglighet till
arbetsmarknaden med lika villkor för kvinnor
och män. Effektiva tillsynsåtgärder på arbetsplat-
serna syftar bl.a. till att säkra företagens och för-
valtningarnas interna styrning av hälso- och sä-
kerhetsfrågorna. Vidare vidtas åtgärder avseende
rehabilitering och integrering i arbetslivet av per-
soner med funktionshinder samt åtgärder för att
stärka arbetslösas ställning på arbetsmarknaden
genom utbildning och kompetensutveckling.

Effekter av statliga insatser

Verksamheten inom arbetslivsområdet har ge-
nom en ökad inriktning av forskningen mot ar-
betsorganisationsfrågor, ett effektivare till-
synsarbete genom bl.a. ett bättre samarbete
mellan myndigheter, ökad erfarenhetsåterföring
med bl.a. andra myndigheter och universitet och
högskolor, nätverksbildande och bättre informa-
tionsutbyte sammantaget gett förbättrade förut-
sättningar för att forsknings- och utvecklingsre-
sultat samt tillsyn kan bidra till en positiv
utveckling av arbetslivet. Det finns i dag ökade
kunskaper om arbetsmarknadens funktionssätt
och villkor och vad som till exempel orsakar seg-
regation på arbetsmarknaden. Sådan kunskap är
betydelsefull för att bekämpa arbetslösheten,
främja en hållbar samhällsutveckling med säkra
och utvecklande arbetsplatser och skapandet av
nya jobb. Människors arbetsmiljö har blivit säk-
rare genom bl.a. effektivare internkontroll på ar-
betsställena, förebyggande åtgärder mot arbets-
miljörisker och insatser av företagshälsovården
samt kunskaper från olycksfallsforskningen. De

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

funktionshindrades förhållanden och möjligheter
i arbetslivet och på arbetsmarknaden stärks, bl.a.
genom ny lagstiftning mot diskriminering i ar-
betslivet av personer med funktionshinder.

Slutsatser

Förnyelse när det gäller hur arbetet organiseras är
ett utmärkande drag för dagens arbetsliv och för
de nya jobb som skapas. Fasta anställningar har i
ökad utsträckning fått ge vika för olika typer av
tillfälliga anställningar och konsult- eller entrep-
renadverksamhet. Behovet av ständigt lärande
ökar. Distansarbete har ökat i omfattning. Bud-
getsaneringen i offentlig sektor och kraven i öv-
rigt på företag och förvaltningar har medfört att
frågor om effektivitet och produktivitet har
kommit i fokus. Utvecklingen, som i huvudsak
är positiv, kan samtidigt leda till en ökad psykisk
och fysisk belastning för de anställda.

Arbetsrelaterad ohälsa orsakar stora samhälls-
ekonomiska kostnader. Inriktningen skall vara
att motverka utslagningen från arbetslivet med
systematiskt förebyggande insatser. Åtgärder i
form av arbetsanpassning och rehabilitering, ar-
betsorganisationsutveckling samt möjligheter till
kompetensutveckling och långsiktigt lärande är
väsentliga instrument för att skapa ett säkert och
utvecklande arbetsliv. Genom att integrera ar-
betsmiljöarbetet i styrningen och driften av verk-
samheten ökar förutsättningarna för att skapa en
god arbetsorganisation som främjar arbetstagar-
nas hälsa samtidigt som effektiviteten och pro-
duktiviteten kan öka. Gemensamma strategier
och insatser av arbetsmarknadens parter är vikti-
ga för en positiv utveckling, inte minst då det
gäller ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.

Arbetslivspolitiken skall inriktas på

- ett säkert och utvecklande arbetsliv - en för-
utsättning för nya jobb,

- åtgärder för att få till stånd en god arbetsor-
ganisation kännetecknad av delaktighet, jäm-
ställdhet mellan kvinnor och män, kompetensut-
veckling samt förebyggande av belastnings-
sjukdomar, allvarliga olycksfall, allergier och
psykiska belastningar,

- åtgärder för att påskynda omställningen till
ett ekologiskt hållbart Sverige,

- åtgärder som leder till att hälso- och säker-
hetsfrågorna säkras genom en kontinuerlig och
systematisk intern styrning i företagen och för-
valtningarna.

Till arbetslivsområdet hör exempelvis frågor
om lönebildning och arbetsrätt, arbetstid och
semester, arbetsorganisation, jämställdhet mellan
kvinnor och män, företagshälsovård, frågor om
arbetslivsinriktad rehabilitering och situationen i
arbetslivet för personer med funktionshinder
samt internationella frågor på arbetslivsområdet.

Kompetensutveckling i arbetslivet

Regeringen tillsatte den 5 februari 1998 en ar-
betsgrupp för kompetensutveckling i arbetslivet
(A98/265/AL) med företrädare för arbetsmark-
nadens parter och Regeringskansliet.

Arbetsgruppen, som lämnade sin slutrapport
den 3 september 1998, föreslår att arbetsmarkna-
dens parter och regeringen träffar en treparts-
överenskommelse som dels innefattar att ar-
betsmarknadens parter driver en omfattande
kampanj för lokala överenskommelser om kom-
petensutveckling, dels att staten ger en statlig
stimulans till kompetensutveckling.

Arbetsgruppen har även utarbetat ett förslag
till hur staten skall kunna bidra med en ekono-
misk stimulans till de företag och förvaltningar
som upprättar en lokal överenskommelse och
genomför ett program för verksamhetsrelaterad
kompetensutveckling. Däremot lämnas inga för-
slag beträffande stimulansens omfattning och fi-
nansiering.

Arbetsgruppen föreslår att när väl förslag till
omfattning, finansiering och tidpunkt för ikraft-
trädande föreligger kan den föreslagna trepart-
söverenskommelsen mellan arbetsmarknadens
parter och regeringen undertecknas.

Frågan om stärkandet av kompetensutveck-
ling i arbetslivet är av avgörande betydelse för
ekonomisk tillväxt. Kompetensutvecklingen
skall ses som en investering för individen, arbets-
givaren och samhället. Det är därför viktigt att de
frågor som återstår för att en treparts överens-
kommelse skall kunna träffas snarast klargörs.

Regeringen avser därför att under år 1999
återkomma med förslag på hur kompetensut-
vecklingen i arbetslivet kan stärkas. En förutsätt-
ning för att en statlig stimulans skall införas är att
arbetsmarknadens parter bidrar till en ansvarsfull
finansiering.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Arbetslivsdelegationen

Regeringen har i juni 1998 beslutat om en utred-
ning (dir. 1998:62) som skall hämta in och sprida
kunskap om arbetslivsområdet i syfte att främja
en positiv utveckling av det moderna arbetslivet.
Delegationen skall identifiera betydelsefulla ut-
vecklingstendenser i arbetslivet samt beskriva
och analysera särskilt angelägna problemområ-
den. Delegationen skall vara ett forum där fors-
kare, arbetsmarknadens parter, myndighetsex-
perter och andra med kunskap och intresse inom
området kan mötas.

Distansarbete

Regeringen tillkallade i juni 1997 en särskild ut-
redare för att se över den lagstiftning som berör
distansarbete (dir. 1997:83). Utredaren har haft
till uppgift att klarlägga de hinder lagstiftningen
kan innebära för att införa och genomföra di-
stansarbete, behovet av skydd för den enskilde
samt föreslå de lagstiftningsåtgärder som behövs.
Den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen, ar-
betsmiljölagen, arbetstidslagen, jämställdhetsla-
gen, lagstiftningen om ansvar och ersättning för
skada på person eller egendom samt socialförsäk-
ringslagstiftningen har ingått i översynen, liksom
annan lagstiftning som har betydelse för di-
stansarbete. Utredaren har den 9 september
överlämnat betänkandet Distansarbete (SOU
1998:115).

Lönebildning

I syfte att förbättra förutsättningarna för en väl
fungerande lönebildning har regeringen givit en
särskild utredare i uppdrag att lämna förslag till
ett förstärkt förlikningsmannainstitut. Ett del-
betänkande redovisades den 27 november 1997,
Medlingsinstitut och lönestatistik (SOU
1997:164), som innehåller förslag till förbättring-
ar av lönestatistiken samt förslag om ett nytt
medlingsinstitut. Medlingsinstitutet skall enligt
utredarens förslag ha två huvuduppgifter. Den
första är att verka för en väl fungerande lönebild-
ning och den andra är att medla i arbetstvister.
Delbetänkandet har remissbehandlats och bereds
för närvarande i Regeringskansliet. Slutbetän-
kandet skall redovisas senast den 30 november

1998.

Företagshälsovård

En arbetsgrupp under Arbetsmarknadsdeparte-
mentet har utarbetat promemorian Företagshäl-
sovård - En resurs i samhället (Ds 1998:17). För-
slagen i promemorian syftar till att integrera

företagshälsovården i arbetsmiljöarbetet på den
enskilda arbetsplatsen och att ta tillvara dess re-
surser ur ett samhälleligt perspektiv. Promemori-
an, som har remissbehandlats, bereds för närva-
rande i Regeringskansliet.

Arbetstidsfrågan

Arbetstidskommittén lämnade sitt slutbetänkan-
de "Arbetstid - längd, förläggning och inflytan-
de" (SOU 1996:145) till regeringen i september

1996. Förslaget har remitterats och remissyttran-
den kom in i början av april 1997. I arbetet med
beredning av förslagen i betänkandet har ett
projekt genomförts som syftar till att initiera en
fördjupad diskussion kring arbetstidsfrågorna.

Arbetslivsinriktad rehabilitering

Det sker snabba förändringar inom arbetsmark-
nad och arbetsliv som på olika sätt påverkar väl-
färdssystemets och socialförsäkringssystemets
funktionssätt. Det finns ett stort behov av att ut-
veckla modellerna för prevention och arbetsre-
habilitering liksom ett behov att förbättra effek-
tiviteten hos företagshälsovård och andra
expertsystem med dessa uppgifter. Forsknings-
och utvecklingsarbete som berör relationen mel-
lan arbete och välfärdssystemets olika delar samt
tar fasta på att förbättra människors möjligheter
att förvärvsarbeta är således av stor och ökande
betydelse.

AGRA-utredningen (S 1997:11) har i augusti
1998 avgett betänkandet Arbetsgivarens rehabi-
literingsansvar (SOU 1998:104) med förslag på
området.

Diskrimineringslagstiftning avseende funktions-
hindrade

Utredningen om förbud mot diskriminering i
arbetslivet av personer med funktionshinder
(FUDA) avlämnade hösten 1997 ett förslag till
lagstiftning på området (SOU 1997:176). Rege-
ringen har därefter förelagt riksdagen ett förslag
till lag om förbud mot diskriminering i arbetsli-
vet av personer med funktionshinder (prop.
1997/98:179). FUDA har i augusti 1998 lämnat
sitt slutbetänkande Främjandelagen - en översyn
(SOU 1998:107). Betänkandet remissbehandlas
för närvarande.

E U-frågor inom arbetslivet

Följande direktiv av betydelse för arbetsmiljö-
området har antagits under år 1998:

- direktivet om användning av kemiska ämnen,

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

- arbetsmiljödirektivet om första ändringen av
carcinogendirektivet, samt

— produktdirektivet om tryckbärande anord-
ningar.

Behandling i rådsarbetsgruppen sker för närva-
rande av arbetsmiljödirektivet om en ändring av
carcinogendirektivet, arbetsmiljödirektivet om
arbete i explosiva miljöer och arbetsmiljödirekti-
vet om byggnadsställningar. En översyn för att
föreslå åtgärder för att förbättra den sociala dia-
logen pågår i rådsarbetsgruppen. Kommissionen
planerar att lyfta fram direktivet om asbest, di-
rektivet om isocyanater (en grupp reaktiva äm-
nen som används för framställning av polyure-
tanplaster som kan frigöras i samband med
uppvärmning) och produktdirektivet om maski-
ner.

En vitbok om arbetstid inom vissa undantagna
sektorer har lämnats av kommissionen.

5.4 Revisionens iakttagelser

RRV bedömer att årsredovisningarna under ut-
giftsområdet i allt väsentligt är rättvisande.

Rådet för arbetslivsforsknings (RALF) led-
ning har enligt RRV inte haft ett tillförlitligt un-
derlag för att fortlöpande kunna följa upp och
kontrollera den egna verksamheten under år

1997. RALF har påbörjat ett utvecklingsarbete
med syfte att förbättra de ekonomiadministrativa
rutinerna. Arbetet har redan gett positiva effekter
och det finns goda förutsättningar att den interna
kontrollen därmed kommer att förbättras.

Bl	Arbetarskyddsverket
Tabell 5.2 - Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1997	Utfall	376 537	Anslags- sparande	47 171
1998	Anslag	365 343 ¹	Utgifts- prognos	375 049
1999	Förslag	376 133
2000	Beräknat	382 688
2001	Beräknat	388 346

'Varav 147 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998.

Arbetarskyddsverket (AV) består av Arbe-
tarskyddsstyrelsen (ASS) och Yrkesinspektionen
(YI).

AV har till uppgift att se till att arbetsmiljölag-
stiftningen samt, inom arbetsmiljöområdet, lag-
stiftningen om kemikaliekontroll och om tobak
efterlevs. Det åligger verket även att utarbeta och
sprida information i syfte att förbättra arbets-
miljön.

ASS är central förvaltningsmyndighet för ar-
betsmiljö- och arbetstidsfrågor, utom i fråga om
fartygsarbete, samt chefsmyndighet för YI. ASS
ansvarar vidare för den officiella statistiken över
arbetsskador och arbetsmiljö.

YI som är uppdelad på elva distrikt, är regional
tillsynsmyndighet på arbetsmiljö- och arbets-
tidsområdet.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

De övergripande målen för AV:s verksamhet är
att

- minska riskerna för ohälsa och olycksfall, och

- förbättra arbetsmiljön ur ett helhetsperspek-
tiv, dvs. från såväl fysisk, psykisk som social och
arbetsorganisatorisk synpunkt.

Tillsynsarbetet har blivit mer komplext och
tidskrävande med omfattande dialoger och djup-
gående analyser av arbetsmiljöproblemen. Många
av bristerna i arbetsmiljön har koppling till hur
företag och förvaltningar organiserar och leder
sina verksamheter. På ASS ställs ökade krav, bl.a.
till följd av den svenska och europeiska standar-
diseringsverksamheten och EU-arbetet.

Till följd av minskade resurser har AV gjort
stora omprioriteringar i sin verksamhet. Verk-
samheten visar emellertid på en viss produktivi-
tetsökning jämfört med föregående budgetår,
bl.a. i fråga om YI:s arbetsställebesök.

I tillsynsverksamheten har AV prioriterat
faktorer i arbetsmiljön som har stor betydelse för
uppkomsten av besvär i rörelseorganen, allvarliga
olycksfall, allergier och annan överkänslighet
samt psykologiska och sociala förhållanden. Ca
85 procent av det totala antalet arbetsställebesök
har genomförts med en inriktning av bland annat
sådant slag.

Vidare har arbetet med att förmå företag och
förvaltningar att åstadkomma en fungerande in-
tegrering av arbetsmiljöarbetet med verksamhe-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

ten i övrigt (internkontroll) haft ett betydande
utrymme i verksamheten. Utvecklingen, särskilt
vad avser små och medelstora företag, går inte så
snabbt som den borde. Sammantaget kan dock
en liten ökning noteras. AV utvecklar och prövar
fortlöpande nya tillsynsmetoder för att beståen-
de förändringar skall uppnås. På initiativ av ASS
har Arbetslivsinstitutet startat ett forskningspro-
gram om internkontroll.

Samarbetet med myndigheterna inom social-
försäkringsadministrationen har utvecklats på ett
bra sätt. Numera har samtliga Yl-distrikt samar-
betsavtal med Försäkringskassan och YI:s tillsyn
på rehabiliterings- och arbetsanpassningsområdet
har stärkts, bl.a. genom ett ökat informationsut-
byte och gemensamma inspektioner med kas-
sorna.

Hälsoeffekter av arbete med produkter inne-
hållande isocyanater (en grupp reaktiva ämnen
som används för framställning av polyuretan-
plaster som kan frigöras i samband med upp-
värmning) har fått ökad uppmärksamhet. ASS
har utarbetat ett tiopunktsprogram för fortsatta
insatser inom området. Vidare har ASS utarbetat
en policy om hur problem med misstänkta häl-
soeffekter på arbetsplatserna av elektromagnetis-
ka fält, datorer, elinstallationer och mobiltelefo-
ner skall hanteras.

ASS har kommit med redovisningar av nedan
angivna uppdrag:

- En strategi för arbetet med frågor om kvin-
nors arbetsförhållanden.

- Företags och förvaltningars attityder till och
användning av den information om arbetsmiljön
som utformas och sprids av AV.

- Arbetet med att utforma sektorsansvaret för
den officiella statistiken över arbetsskador och
arbetsmiljö.

- Det europeiska standardiseringsarbetet som
ASS deltar i.

Tabell 5.3 - Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Informationsverksamhet m.m.

Tusental kronor

Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Utfall 1997	66 366	-77 623	-11 257
Prognos 1998	61 500	-76 000	-14 500
Budget 1999	70 000	-70 000	0

Regeringen följer fortlöpande arbetet med och
uppnådda resultat av AV:s verksamhetsprogram
för perioden 1997-1999.

Slutsatser

Regeringen bedömer att AV:s verksamhet har
haft en inriktning som mycket väl svarar mot
målen i regleringsbrevet.

AV har sedan år 1992 bedrivit ett samarbete
med främst de baltiska staterna för att stödja de-
ras utveckling på arbetsmiljöområdet. Regering-
en ser positivt på att AV fortsätter och fullföljer
detta samarbete.

AV har en central roll, dels att se till att ar-
betsmiljön fyller kraven i arbetsmiljölagen och
med stöd av den utfärdade föreskrifter, dels att i
fråga om utvecklingen inom sin sektor delta i det
samarbete och utföra de uppgifter som följer av
Sveriges medlemskap i den Europeiska Unionen.

Regeringen föreslår, särskilt med hänsyn till de
ökade krav som följer av samarbetet inom den
Europeiska Unionen, en förstärkning av anslaget
med fyra miljoner kronor och att riksdagen anvi-
sar 376 133 000 kronor till AV för budgetåret

1999. Anslagsökningen bör finansieras genom en
omfördelning av medel inom utgiftsområdet.
För budgetåren 2000 och 2001 beräknas utgif-
terna under anslaget till 382,7 respektive 388,3
miljoner kronor.

I tabellen redovisas justeringen enligt nedan-
stående:

Beräkning av anslaget för 1999 (tkr)

Anslag 1998	365 196 ¹
Pris- och löneomräkning	7 487
Justering av premier	884
Överföring från anslag	4 000 ²
Bottenbudgetering a» lokaler 1999	-1 434
Förslag 1999	376 133

' På tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1998 ökades
anslaget med 147 000 kronor.

² Anslagsökningen finansierad genom att anslagen B 2 Arbetslivsinstitutet, B 3 Forsk-
ning, utveckling och utbildning m.m. och B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordk a-
lotten har minskats med 0,5 miljoner kronor, 2,5 miljoner kronor respektive 1 miljon
kronor.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

B2 Arbetslivsinstitutet

Tabell 5.4 - Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		210 742	Anslags- sparande	34 080
1997	Utfall	210 742	Anslags- sparande	34 080
1998	Anslag	208 361	Utgifts- prognos	227 156
1999	Förslag	145 733 ¹
2000	Beräknat	141 970
2001	Beräknat	144 099

' Fr.o.m. 1999 avser anslaget Arbetslivsinstitutets förvaltningskostnader.

För budgetåren 1997 och 1998 avser anslaget Ar-
betslivsinstitutets förvaltnings- och verksam-
hetskostnader. Kostnaderna för bidrag och upp-
drag behandlas under anslaget B 3 Forskning,
utveckling och utbildning m.m. En förändring
avseende kostnadsfördelning och inriktning
mellan de två anslagen föreslås gälla från och med
budgetåret 1999.

Anslagssparandet från budgetåret 1997 beräk-
nas att vara helt förbrukat vid utgången av år

2000.

Arbetslivsinstitutet är en FoU-myndighet
med uppgift att bedriva och främja forskning,
utbildning och utveckling som rör arbetsliv, ar-
betsmiljö, arbetsorganisation och relationerna på
arbetsmarknaden. Institutet skall samverka med
andra myndigheter, vetenskapliga institutioner,
universitet och högskolor i och utanför Sverige.

Institutet skall bedriva och främja en långsik-
tig kunskaps- och kompetensuppbyggnad samt
bidra till informations- och kunskapsspridning
inom arbetslivsområdet. Institutets forskning
skall vara mångvetenskaplig och äga relevans för
problem och utvecklingstendenser i arbetslivet.
Institutet skall inom sitt område verka för en
ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Verksamhetens organisation och inriktning har
genomgått en genomgripande förändring och
fokusering under verksamhetsåret. Nya och
framväxande arbetslivsfrågor har fått större ut-
rymme samtidigt som samarbetsprogram med
högskolan säkrat viktiga kompetensområden. En
viktig utgångspunkt för förändringen har varit
att skapa förutsättningar för mångvetenskapliga

möten och långsiktig samverkan mellan olika
discipliner.

Kravet på institutet avseende en omstyrning
av inriktning mot en ökad andel forsknings- och
utvecklingsinsatser inom områdena arbetsorgani-
sation, arbetsmarknad och arbetsrätt har fått ge-
nomslag i verksamheten. Omfattande organisa-
toriska förändringar är genomförda i syfte att
stärka mångvetenskaplighet och inriktning mot
relevanta forskningsområden. Institutet har där-
med ökat fokuseringen på de frågor som rör re-
lationer och strukturer på arbetsmarknaden och
samspelet mellan arbetsorganisatoriska och ar-
betshälsorelaterade frågor. Förskjutningen illust-
reras av nedanstående tabell:

Tabell 5.5 - Forskningsområdenas kostnadsfördelning
Tusental kronor	Arbetsmarknad	Arbetsorga- nisation	Arbetsmiljö
1996	22 100	56 776	188 158
1997	34 699	91 901	174 700

Arbetslivsinstitutet har under året bedrivit ett
kunskaps- och erfarenhetsutbyte med andra
myndigheter, vetenskapliga institutioner, univer-
sitet och högskolor i Sverige och utomlands. En
viktig del av kunskapsspridningen har skett ge-
nom institutets utbildningsverksamhet. En bety-
dande del av utbildningsverksamheten riktar sig
mot företagshälsovårdens experter men bedrivs
också i samarbete med externa kursarrangörer
och vänder sig mot nyckelpersoner i arbetslivet.
Inom Arbetslivsinstitutet pågår en satsning på
forskarutbildning. Kunskaps- och erfarenhets-
spridning sker också inom ramen för forsknings-
och utvecklingsarbetet. Efterfrågan på kopior
och lån från institutets bibliotek har ökat med
cirka 25 procent per år under perioden 1995-
1997. Arbetslivsbiblioteket har under året satsat
ytterligare på internet som ett sätt att främja an-
vändningen av den samlade dokumentationen
inom arbetslivsområdet.

Arbetslivsinstitutet har bedrivit en omfattande
forskning om besvär och sjukdomar som är re-
laterade till fysisk och psykisk belastning. Forsk-
nings- och utvecklingsarbetet inom detta område
har gett kunskaper om hur arbetsplatser tekniskt
och organisatoriskt kan utformas för att förbätt-
ra anställdas förhållanden och minska risken för
ohälsa och olycksfall. Ett forskningscentrum i
Umeå är under uppbyggnad, där kompetens
kring belastningsskador kommer att samlas.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Vid Arbetslivsinstitutet bedrivs forskning om
kvinnors villkor och hälsa i arbetslivet.

Under året har institutet och SCB gemensamt
publicerat två böcker: Kvinnor och män pä ar-
betsmarknaden och Kvinnors och mäns löner. Re-
sultaten i dessa publikationer visar bl.a. att kvin-
nors yrken har ett löneläge som ligger 5 procent
lägre än männens. Arbetet med att kartlägga lö-
neskillnader fortsätter under år 1998. Arbetet in-
riktas mot att i samarbete med SCB vidareut-
veckla det lönestatistiska grundmaterialet så att
det kan användas som grund för fördjupade ana-
lyser.

Institutet bedriver också en omfattande forsk-
ning om skillnaden mellan kvinnors och mäns
arbetssituation ur ett hälsoperspektiv. Institutet
redovisar i sin årsredovisning målsättning och
planer för ett enhetsövergripande program om
kvinnors arbetsmarknad, arbetsvillkor och hälsa.
Programmet kommer att drivas tvärvetenskapligt
och relatera till verksamhetsområdets samtliga
delområden. Ett enhetsövergripande program är
också under uppbyggnad inom skolområdet.

Arbetslivsinstitutet har regeringens uppdrag
att genomföra en förstudie över forskningen i
EU:s medlemsländer om kvinnors och mäns
villkor i arbetslivet. Som ett första led i detta
uppdrag har institutet till regeringen inlämnat
forskningsöversikten State of the art review on
women and labour market. Institutet skall med
utgångspunkt från bl.a. denna översikt skapa en
arena för kunskapsuppdatering och bidra till ett
utvecklande samtal mellan intresserade parter.
Detta skall ske genom öppna seminarier som tar
sin början hösten 1998.

Arbetslivsinstitutet har regeringens uppdrag
att påbörja forskning med målsättning att klargö-
ra de mekanismer som återskapar könssegrege-
ringen på arbetsmarknaden. I och med att en
plan för dessa forskningsinsatser har inlämnats
under året har uppdraget slutredovisats. Av den
redovisade planen framgår att forskning med
denna inriktning kommer att bedrivas inom ra-
men för institutets övriga satsningar inom jäm-
ställdhetsområdet.

Arbetslivsinstitutet har i april 1998 till Ar-
betsmarknadsdepartementet redovisat ett rege-
ringsuppdrag avseende en inventering av de
forsknings- och utbildningsinsatser som behövs
för att belysa vilken påverkan åtgärder för att
främja utvecklingen mot en förbättrad yttre
miljö kan ha för arbetsmiljön inom olika bran-
scher och yrkesgrupper.

Slutsatser

Den nuvarande fördelningen av kostnader mel-
lan Arbetslivsinstitutets två anslag innebär att
kostnader för forskning återfinns under båda an-
slagen. Det är regeringens bedömning att en tyd-
ligare fördelning mellan institutets förvaltnings-
kostnader och forsknings-, utveckling och
utbildningskostnader skulle underlätta uppfölj-
ningen av de utgifter staten har för forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet. En sådan
förändring bör också leda till en ökad flexibilitet
och därigenom ge bättre förutsättningar för an-
passning av verksamheten till förändrade behov
inom området. Regeringen föreslår därför att an-
slaget B 2 Arbetslivsinstitutet fortsättningsvis
skall avse institutets förvaltningskostnader såsom
administration, vissa gemensamma kostnader så-
som lokaler och kapitalkostnader samt forsk-
nings- ,utvecklings- och utbildningsstödjande
verksamhet (häri ingår informations- och bibli-
oteksverksamheten). Under anslaget B 3 Forsk-
ning, utveckling och utbildning m.m. kvarstår
institutets kostnader för uppdrag och bidrag
samt förs samtliga kostnader som rör forskning,
utveckling och utbildning.

Den uppbyggnad och vidareutveckling av
verksamheten vid institutet som nu pågår inne-
bär långsiktiga åtaganden och bör därför så långt
det är möjligt föregås av ett gediget analys- och
planeringsarbete. Det är regeringens bedömning
att insatser för att förstärka institutets förmåga
till analys och planering samt utvärdering av
verksamheten bör göras.

Det är vidare regeringens bedömning att
forskningen inom jämställdhetsområdet bör vi-
dareutvecklas och ha fortsatt hög prioritet.

Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
145 733 000 kronor för budgetåret 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna
till 142 miljoner kronor respektive 144,1 miljo-
ner kronor.

I tabellen redovisas justeringen enligt nedan-
stående:

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Beräkning av anslaget för 1999 (tkr)
Anslag 1998	208 361
Pris- och löneomräkning	5 646
Justering av premier	178
Omfördelning av medel till B3	- 63 952
Förslag 1999	145 733 ¹

¹ Anslaget är minskat med 4,5 miljoner kronor genom omprioriteringar mellan anslag
inom utgiftsområdet.

B3 Forskning, utveckling och ut
bildning m.m.

ITabell 5.6 - Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		229 176	Anslags- sparande	192 554
1997	Utfall	229 176	Anslags- sparande	192 554
1998	Anslag	261 485	Utgifts- prognos	257 553
1999	Förslag	295 780
2000	Beräknat	331 045
2001	Beräknat	337 203

Anslaget avser medel för bidrag och uppdrag in-
om arbetslivsområdet. Anslaget disponeras av
Arbetslivsinstitutet. Myndighetens verksamhet
och mål beskrivs under anslaget B 2 Arbetslivsin-
stitutet. Den ackumulerade anslagsbehållningen
förklaras av att Arbetslivsinstitutet endast är inne
på sitt tredje verksamhetsår. Forskningsverk-
samhet är till sin karaktär långsiktig och institu-
tet är i ett uppbyggnadsskede varför det kommer
att ta ytterligare några år att förbruka anslagsspa-
randet. En stor del av anslagssparandet för bud-
getåret 1997 är intecknat men ej utbetalt inom
budgetåret. Enligt utgiftsprognosen kommer en
stor del av anslagssparandet att förbrukas under
de närmast kommande åren.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Den större delen av anslaget har använts till sam-
verkan med arbetsmarknadens parter och stöd
till den omfattande utbildnings- och informa-
tionsverksamheten som bedrivs av till exempel
fackliga funktionärer. Genom detta uppnås och
bibehålls en betydande kompetensnivå vad gäller
arbetsmiljö och arbetslivets frågeställningar på
landets arbetsplatser. Under året har Arbetslivs-
institutet initierat en rad samarbetsaktiviteter
med arbetsmarknadens parter vilket gett utrym-
me för en minskning av de direkta bidragen till
parterna. Erfarenheterna från detta talar för att
fortsatta initiativ bör tas för att utveckla samar-
betet med parterna i nya former där verksamhe-
tens form och innehåll gemensamt kan diskute-
ras, utvecklas och utvärderas.

Ett antal regionala och lokala samarbetsavtal
om forsknings- och utvecklingsverksamhet har
initieras och upprättats under åren 1997 och

1998. Avsikten är att koncentrera insatserna till
ett urval av regioner och att bedriva verksamhe-
ten i samverkan med berörda högskolor, forsk-
ningsprogram samt statliga och kommunala or-
ganisationer. Samarbetet avser att leda till
uppbyggandet av regionala forskningsorganisa-
tioner som skall medverka till att förstärka
forsknings- och utvecklingsinsatserna för arbets-
livet i dessa regioner.

Samarbetsavtalen bedöms också bidra till bätt-
re förutsättningar för mångvetenskaplighet och
för förmågan att fånga in och bedöma vilka som
är de relevanta framtidsfrågorna. Samarbetsavtal
har tecknats med regionala och lokala aktörer i
Östersund, Norrköping, Göteborg och Troll-
hättan samt Malmö. Dessutom har regionala
nätverksarbeten initierats för arbetsskapande åt-
gärder och regional utveckling i Bergslagen, Sö-
derhamn och Gnosjö. Verksamheten har till
syfte att utveckla en modell för att bredda basen
för ekonomiska initiativ och utveckla näringsli-
vet och sysselsättningen i regionen.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Beslutsbemyndigande

Tusental kronor

	1997 utfall	1998 prognos	1999 beräknat	2000 beräknat	2001 beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	99 673	148 748	180 000	250 000	250 000
Nya förpliktelser	88 516	96 080	160 000	160 000	160 000
Infriade förpliktelser*	-39 405	-64 828	-90 000	-160 000	-160 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	148 748	180 000	250 000	250 000	250 000
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam	150 000	180 000	250 000	250 000	250 000

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Under år 1997 har forskningsverksamhet, fi-
nansierad av Arbetslivsinstitutet avseende ut-
veckling av kemiska analysmetoder av ohälso-
samma kemiska föreningar i arbetsmiljö,
placerats vid Stockholms universitet. Denna
satsning görs av Arbetslivsinstitutet i samarbete
med Stockholms universitet för att långsiktigt
bredda och förstärka forskningen kring kemiska
hälsorisker i arbetsmiljön i nära anslutning till
den redan pågående forskningen inom området
vid Stockholms universitet. En överenskommel-
se har träffats mellan Arbetslivsinstitutet och
Stockholms universitet och 677 000 kronor förs
över från anslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom
arbetslivsområdet m.m. till Stockholms univer-
sitet budgetåret 1999.

Arbetslivsinstitutet har under år 1998 ett be-
myndigande att besluta om medel för bidrag och
uppdrag som medför utgifter för budgetåren
1999-2002 inom en ram som tillsammans med
tidigare fattade beslut får uppgå till högst 180
miljoner kronor. Ramen för bemyndigandet har
dock visat sig vara alltför snäv för den typ av
verksamhet som finansieras via anslaget. Det
handlar ofta om långsiktiga samarbetsprojekt.
Regeringen föreslår därför att Arbetslivsinstitu-
tet för budgetåren 2000-2003 bemyndigas att be-
sluta om medel för bidrag och uppdrag inom en
total om högst 250 miljoner kronor.

och angreppssätt som nu får genomslag inom
den arbetslivsinriktade forskningen bör fortsätta.
Erfarenhetsutbyte mellan arbetslivets aktörer
samt kunskapsspridning mellan forskning och
arbetsliv, och då särskilt på lokal och regional ni-
vå, är av väsentlig betydelse för både arbetslivets
utveckling och för att säkerställa relevansen i den
forskning som utförs. Regeringen bedömer det
därför som viktigt att insatser inom detta område
ges en fortsatt hög uppmärksamhet och att de
regionala forskningssamarbeten som initierats
bör fortsätta att utvecklas.

Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
295 780 000 kronor för budgetåret 1999. För
budgetåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna
till 331 miljoner kronor respektive 337,2 miljo-
ner kronor.

Beräkning av anslaget för 1999 (tkr)

Anslag 1998	261 485
Pris- och löneomräkning	5 541
Omfördelning av medel frånl B2	63 931
Omprioriteringar inom stats-
budgeten m.m.	- 35 177 ¹
Förslag 1999	295 780

' Sänkningen innebär att anslaget B3 minskas med 4,5 miljoner kronor på grund av
omprioriteringar mellan anslagen inom utgiftområdet. Engångsvis för 1999 minskas
anslaget med 30 miljoner kronor på grund av omprioriteringar inom statsbudgeten.
677 000 kronor har förts över till anslaget B 8 Stockholms universitet: forskning och
forskarutbildning under utgiftsområde 16.

Slutsatser

Arbetsmarknadens och arbetslivets utveckling
blir alltmer sammansatt och komplex. Arbets-
miljöarbetet har fått en allt vidare innebörd.
Detta ställer ökade krav på helhetssyn och där-
med på ett ökat samarbete mellan olika forsk-
ningsdiscipliner och verksamhetsfält inom ar-
betslivsforskningen. Det är därför regeringens
bedömning att den förskjutning av inriktning

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

B4 Rådet för arbetslivsforskning

Tabell 5.7 - Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		22 420	Anslags- sparande	3 552
1997	Utfall	22 420	Anslags- sparande	3 552
1998	Anslag	24 752	Utgifts- prognos	24 640
1999	Förslag	26 463
2000	Beräknat	26 944
2001	Beräknat	27 348

Anslaget avser myndighetens förvaltningskost-
nader. Kostnaderna för forskning och utveckling
behandlas under anslaget B 5 Finansiering av
forskning och utveckling inom arbetslivsområ-
det.

Rådet för arbetslivsforskning har till uppgift
att bevilja medel till sådan forskning och utveck-
ling som är av betydelse på arbetslivsområdet.
Den forskning och utveckling som beviljas stöd
skall ha en hög grad av samhällsrelevans. Rådet
har också till uppgift att bidra till att kunskaperna
från den av rådet finansierade verksamheten
förmedlas till olika nyttjare. Rådet skall främja
internationellt samarbete och erfarenhetsutbyte.

Det övergripande målet för myndighetens
verksamhet är att initiera och finansiera forsk-
ning och utveckling samt anslutande kunskaps-
förmedling och därigenom bidra till utvecklingen
av en god arbetsmiljö, en effektiv arbetsorgani-
sation och en arbetsmarknad tillgänglig för alla.

Rådet har byggt upp sin interna organisation
kring tre olika program; arbetsmiljö, arbetsorga-
nisation och arbetsmarknad. Inom varje område
bedrivs forskning, utveckling och kunskaps-
spridning. Programstrukturen innebär dock inte
någon definitiv gränsdragning mellan områdena,
utan problem kan och bör kunna hanteras inom
flera programområden.

Inom samtliga program initierar och finansie-
rar rådet FoU med jämställdhetsperspektiv.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Rådet för arbetslivsforskning har under de se-
naste två åren lagt ned avsevärda resurser för att
utveckla och förbättra myndighetens förmåga att
hantera information om de projekt som beviljas
stöd. För att göra en tidsseriebaserad redovisning
av rådets FoU-finansiering möjlig i framtiden

förbereder rådet en årlig insamling av data från
pågående projekt. Rådet kommer också att under
år 1998 börja använda sig av ett nytt datoriserat
projekthanteringssystem. Dessa åtgärder skall
göra det möjligt för myndigheten att fortsätt-
ningsvis redovisa verksamheten för flera år, och
därigenom i kommande årsredovisningar ge ett
förbättrat underlag för regeringens bedömning
av verksamhetens utveckling.

En viktig förutsättning för att myndigheten
skall bidra till uppfyllandet av det övergripande
målet om en god arbetsmiljö, en effektiv ar-
betsorganisation och en arbetsmarknad tillgäng-
lig för alla är att den forskning som beviljas stöd
är relevant utifrån målet samt att resultaten
kommer till praktisk nytta. I detta syfte har nya
rutiner för ansökningsförfarande och tydligare
instruktioner till forskarna avseende krav på rele-
vans och kunskapsspridning införts. De pro-
gramråd som infördes under år 1996 innebär att
verksamhetens intressenter ges möjlighet att på-
verka FoU-verksamhetens inriktning. Under år
1997 har också partsrepresentanter inbjudits att
ingå som adjungerade deltagare i tre priorite-
ringskommittéer. Prioriteringskommittéerna,
som är sammansatta av forskare inom olika sa-
kområden, svarar framförallt för granskningen av
den vetenskapliga kvaliteten i forskningsansök-
ningarna.

Uppdraget till rådet att följa upp och samman-
ställa resultat från genomförd forskning inom
området elöverkänslighet fortskrider. Regering-
en har förlängt uppdraget till den 1 december
2000. En delrapport har lämnats och ytterligare
delrapporter skall publiceras den 1 mars 1999 och
den 1 mars 2000. Slutredovisning skall ske senast
den 1 december 2000. En konsensuskonferens
planeras äga rum runt milleniumskiftet.

Rådet har under innevarande budgetår etable-
rat en centrumbildning för tjänsteforskning i Sö-
derhamn benämnd TjänsteForum. Den forsk-
ningsstrategiska inriktningen skall vara tjänster
och kunskap i ett regionalt utvecklings- och fö-
retagarperspektiv.

Slutsatser

Den ökade satsning på forsknings- och utveck-
lingsverksamhet som påbörjats inom områdena
arbetsorganisation och arbetsmarknad skall ge-
nomföras i enlighet med myndighetens plan.

Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
26 463 000 kronor för budgetåret 1999. För bud-

15 Riksdagen 199S/99. 1 saml. Nr 1. Uo7-14

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

getåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna till

26,9 miljoner kronor respektive 27,3 miljoner
kronor.

I tabellen redovisas justeringen enligt nedan-
stående:

Beräkning av anslaget för 1999 (tkr)
Anslag 1998	24 752
Pris- och löneomräkning	1 586
Justering av premier	125
Förslag 1999	26 463

B5 Finansiering av forskning och
utveckling inom arbetslivs-
området

ITabell 5.8 - Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		187 427	Anslags- sparande	49 983
1997	Utfall	187 427	Anslags- sparande	49 983
1998	Anslag	212 217	Utgifts- prognos	234 900
1999	Förslag	216 831
2000	Beräknat	220 579
2001	Beräknat	224 793

Anslaget avser medel för forskning och utveck-
ling inom arbetslivsområdet. Anslaget disponeras
av den medelsbeviljande myndigheten Rådet för
arbetslivsforskning. Myndighetens verksamhet
och mål beskrivs under anslaget B 4 Rådet för
arbetslivsforskning.

Regeringens överväganden

nisation, arbetsmarknad och programövergri-
pande projekt. Vid verksamhetsårets slut pågick
881 FoU-projekt med stöd av rådet. I allt större
utsträckning beviljas medel till områdena ar-
betsorganisation och arbetsmarknad. Största an-
talet beviljade projekt finns nu inom området ar-
betsorganisation. Bidragens fördelning mellan
respektive områden framgår av nedanstående ta-
bell. Fördelningen gäller beslut fattade under år
1997 men utbetalningarna kan dock avse flera år.

ITabell 5.9 - Fördelning av bidrag på omraden I

Tusental kronor

Arbetsmiljö

Arbetsorgani-
sation

Arbetsmarknad

övrigt

86 233

106 319

44 724

5 023

Universitetet och högskolor är största mottagare
av bidrag från rådet. Rådet samarbetar aktivt med
övriga forskningsfinansiärer. Vidare lägger rådet
en ökad vikt vid internationaliseringen av FoU-
arbetet. Internationell bevakning sker också på
uppdrag av rådet genom Sveriges tekniska atta-
chéer (STATT). För att främja en långsiktig
kunskapsuppbyggnad inom arbetslivsområdet
stöder rådet fyra större s.k. centrumbildningar.
Tre av dessa centrumbildningar bedriver tvärve-
tenskaplig forsknings- och utvecklingsverksam-
het inom områdena arbetsorganisation och för-
ändringsarbete.

Dessutom stöder rådet verksamheten vid
Centre for Advanced Studies in Leadership vid
Handelshögskolan i Stockholm, som har sin
tyngdpunkt i arbetsorganisationsfrågor.

Ett allt komplexare arbetsliv ställer ökade krav
på att de forskningsinsatser som sker inom om-
rådet bedrivs i projekt där fler än ett ämne eller
en forskningsdisciplin är företrädda. Rådet redo-
visar att cirka 1/3 av de beviljade projekten be-
drivs utifrån ett sådant mångvetenskapligt per-
spektiv. Utöver dessa projekt tillkommer de
centrumbildningar och forskningsinstitut som
rådet stödjer och som till sin natur är mångveten-
skapliga.

Resultatinformation

Under år 1997 har bidrag beviljats till 454 FoU-
projekt inom områdena arbetsmiljö, arbetsorga-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Tabell 5.10 - Beslutsbemyndigande

Tusental kronor

	1997 utfall	1998 prognos	1999 beräknat	2000 beräknat	2001 beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	429 000	365 000	400 000	420 000	420 000
Nya förpliktelser	187 000	298 000	215 000	195 000	195 000
Infriade förpliktelser	-251 000	-263 000	-195 000	-195 000	-195 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	365 000	400 000	420 000	420 000	420 000
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam	160 000	400 000	420 000	420 000	420 000

Riksdagen har på regeringens förslag i den eko-
nomiska vårpropositionen 1998 (prop.
1997/98:150," bet. 1997/98:FiU 27, rskr.

1997/98:317) beslutat om ett utökat beställ-
ningsbemyndigande för anslaget som innebär att
regeringen får fatta beslut inom en högsta ram
om 420 miljoner kronor och som medför utgif-
ter under en femårsperiod. Skälet till den utökade
bemyndiganderamen var att det tidigare bemyn-
digandet, om totalt 160 miljoner kronor för en
fyraårsperiod, visade sig innebära en alltför kraf-
tig begränsning av rådets möjligheter att utnyttja
anslagsnivån och att fatta långsiktiga beslut. Rå-
det belastades också av de åtaganden som gjorts
av den tidigare Arbetsmiljöfonden.

Slutsatser

Regeringen stöder rådets pågående ompriorite-
ringar av FoU-medel, där en ökad andel av med-
len skall avse FoU inom områdena arbetsorgani-
sation och arbetsmarknad. Regeringen föreslår
att riksdagen anvisar 216 831 000 kronor för
budgetåret 1999. För budgetåren 2000 och 2001
beräknas utgifterna till 220,6 miljoner kronor re-
spektive 224,8 miljoner kronor.

B6 Bidrag till Samhall AB

Tabell 5.11 - Anslagsutvecklingen

Tusental kronor
1997	Utfall	4 424 419
1998	Anslag	4 456 419 ¹	Utgifts- prognos	4 456 419
1999	Förslag	4 262 419
2000	Beräknat	4 262 419
2001	Beräknat	4 262 419

'Varav 100 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen
1998.

Samhall Aktiebolags uppgift är att anordna, leda
och samordna verksamhet som bedrivs inom
koncernen för att ge meningsfullt och utveck-
lande arbete åt arbetshandikappade där behoven
finns (prop. 1991/92:91, bet. 1991/92:AU16,
rskr. 1991/92:249).

De utgifter som belastar anslaget avser bidrag
till kostnader för anordnande och drift av verk-
samheten med att ge arbete åt arbetshandikappa-
de, som anvisats arbete hos Samhallkoncernen
och hos andra huvudmän som anordnar arbete åt
arbetshandikappade med bidrag från Samhall AB.

Utgifterna på anslaget styrs av politiska beslut
om statens bidrag till verksamheten. Besluten är
grundade på vissa krav som statsmakterna ställer
på verksamheten. Företagsgruppens inkomster
och utgifter utöver vad som kan relateras till ifrå-
gavarande anslag styrs av konjunkturella och
marknadsmässiga förhållanden, som påverkar
efterfrågan på de varor och tjänster som produ-
ceras inom företagsgruppen.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Statens merkostnadsersättning till Samhall AB
för budgetåret 1997 uppgick till 4 424 miljoner
kronor. Koncernens övriga rörelseintäkter 1997
var 4 568 miljoner kronor. Lönekostnaden för de
arbetshandikappade anställda var 4 514 miljoner
kronor och övriga rörelsekostnader 4 815 miljo-
ner kronor, inklusive avskrivningar. Revisionsbe-
rättelsen till bolagsstämman 1998 innehåller inga
anmärkningar.

De krav som statsmakterna ställt på Samhall
AB att gälla för budgetåret 1997 är följande:

- Samhall skall erbjuda en minsta sysselsätt-
ningsvolym för arbetshandikappade anställda om
minst 31,9 miljoner arbetstimmar.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

- Rekryteringen skall till minst 40 procent ske
från de s.k. prioriterade grupperna dvs. utveck-
lingsstörda, psykiskt sjuka och flerhandikappade,
enligt de definitioner som AMS och Samhall har
enats om.

- Andelen övergångar för arbetshandikappade
anställda från företagsgruppen till arbete på den
reguljära arbetsmarknaden skall uppgå till minst
3 procent (brutto) på årsbasis av det totala anta-
let arbetshandikappade anställda.

- Verksamheten skall bedrivas med ökad effek-
tivitet och ett bättre resursutnyttjande inom
koncernen och med inriktning på att en successiv
nedtrappning av statens ersättning kan ske.

Kravet på en minsta sysselsättningsvolym för
arbetshandikappade anställda på minst 31,9 mil-
joner timmar uppfylldes och volymen uppgick
verksamhetsåret 1997 till 32,2 miljoner timmar.
Antalet anställda med arbetshandikapp var 26
447 vid utgången av budgetåret. Andelen kvinnor
var 46 procent.

1 050 personer lämnade Samhall för arbete hos
andra arbetsgivare. Det motsvarar 4 procent av
de anställda och innebär en större andel än det
uppställda kravet på minst 3 procent övergångar
till annat arbete. 80 procent av övergångarna
skedde med hjälp av lönebidrag. Kvinnorna var
underrepresenterade med 35 procent av över-
gångarna. Av 1996 års totalt 776 övergångar har
324 eller 42 procent återgått till Samhall. En en-
kätundersökning som Samhall genomfört av
1996 och 1997 års återgångar visade att 27 pro-
cent berodde på arbetsbrist hos arbetsgivaren,
inklusive konkurser, och 23 procent på att en
tidsbegränsad anställning hade upphört. Andra
skäl var "höga arbetskrav" (12 procent) och
"trivdes inte" (12 procent).

Kravet på viss minsta andel rekryterade från de
prioriterade grupperna - utvecklingsstörda, psy-
kiskt sjuka och personer med mer än ett handi-
kapp - uppfylldes. Andelen nyrekryterade från
dessa grupper uppgick till 45 procent.

Den statliga merkostnadsersättningen som
andel av lönekostnaden för de arbetshandikappa-
de anställda har minskat under en följd av år. Det
är helt i linje med de krav som staten ställde inför
bolagiseringen år 1992. Effektivitetsförbättringar
skulle möjliggöra en successiv nedtrappning un-
der en femårsperiod av statens ersättning så att
den motsvarade högst lönekostnaden för de ar-
betshandikappade arbetstagarna (prop.
1991/92:91, s. 29). År 1997 blev det första året då
statens merkostnadsersättning var lägre än både

lönekostnaderna för de arbetshandikappade an-
ställda och koncernens samlade fakturering.

Som redovisats i 1998 års ekonomiska vårpro-
position blev Samhalls resultat verksamhetsåret
1997, på koncernnivå, en förlust på 238 miljoner
kronor efter finansnetto och skatt. År 1996 hade
Samhall ett negativt resultat på 71 miljoner kro-
nor. Även för år 1998 beräknades ett underskott,
som bedömdes uppgå till ca 100 miljoner kronor.
Riksdagen har beslutat (prop. 1997/98:150, yttr.
1997/98:AU9y, bet. 1997/98:FiU27, rskr.
1997/98:317)) att på tilläggsbudget för budget-
året 1998 anvisa ett medelstillskott på 100 miljo-
ner kronor i syfte att förhindra en minskad sys-
selsättningsvolym för arbetshandikappade inom
koncernen.

Verksamhetsåret 1998 kan därmed antas ge ett
nollresultat.

Samhalls halvårsredovisning visar ett positivt
resultat på 13 miljoner kronor för det första
halvåret 1998, efter finansiella poster. Antalet an-
ställda sjunker inte längre. Statens krav på rekry-
tering av prioriterade grupper och övergångar till
den reguljära arbetsmarknaden uppfylls mer än
väl. Orderingång och försäljning ökade under
perioden. Statens ersättning motsvarade under
perioden ca 95 procent av lönekostnaden för de
arbetshandikappade anställda.

Regeringen beslutade den 18 december 1997
att bevilja Samhall AB ett bidrag på högst 7 mil-
joner kronor till etablering av ny verksamhet i
Arboga. Samhall AB har den 31 mars 1998 läm-
nat en delrapport om etableringen.

Slutsatser

Regeringens bedömningar och slutsatser redovi-
sas närmare i det följande, där regeringen tar
ställning till förslag och synpunkter som förts
fram av LOSAM-utredningen samt redovisar en
översyn av Samhall. Förslag från LOSAM som
inte berörs här avser regeringen inte att behandla
vidare.

Utredning och analys av Samhall

Ekonomisk översyn och analys

Samhall AB skisserade i sin koncemplanering för
år 1999 ett scenario som innebär fortsatta och
snabbt ökande underskott i verksamheten och
ett direkt konkurshot något år in på 2000-talet.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Scenariot byggde på att Samhall inte heller i fort-
sättningen kompenseras för lönekostnadsök-
ningar, samtidigt som mål och resultatkrav kvar-
står oförändrade.

I 1998 års ekonomiska vårproposition avisera-
de regeringen i anslutning till förslag om ytterli-
gare medel till Bidrag till Samhall AB på tilläggs-
budget för budgetåret 1998 att ett analysarbete
skulle genomföras, bl.a. genom oberoende eko-
nomisk expertis, i syfte att studera Samhalls eko-
nomiska situation och förutsättningar såväl fö-
retagsekonomiskt som organisatoriskt. Rege-
ringen har den 9 juli 1998 beslutat om en sådan
översyn. Ett uppdrag att genomföra översynen
har lämnats till Öhrlings Coopers & Lybrand
AB. En arbetsgrupp med företrädare för Finans-
och Arbetsmarknadsdepartementen arbetar bl.a.
med vissa frågor om mål och resultatkrav avse-
ende Samhalls verksamhet och analyserar de
iakttagelser och synpunkter som förts fram i den
nämnda expertrapporten.

Rapporten från Öhrlings Coopers & Lybrand AB

Uppdraget till Öhrlings Cooper & Lybrand har
bl.a. gällt att klarlägga möjligheterna till att kun-
na effektivisera Samhalls verksamhet samt att
värdera Samhalls konkursscenario. Konsulterna
har kontinuerligt avrapporterat sitt uppdrag till
Arbetsmarknadsdepartementet. En slutlig skrift-
ligt rapport har ingetts till Arbetsmarknadsde-
partementet den 22 september 1998.

Konsulterna bedömer att Samhall av egen
kraft kan vidta nödvändiga åtgärder för att und-
vika konkurs. Som en förutsättning för bedöm-
ningen gäller att den statliga merkostnadsersätt-
ningen inte under prognosperioden kommer att
understiga 85 procent av lönekostnaden för de
arbetshandikappade. Resultaten kommer, under
den tid som kostnadsbesparingar och rationalise-
ringsåtgärder genomförs, att vara på låg nivå.

Ansvaret för att genomföra nödvändiga åtgär-
der vilar på Samhalls styrelse och ledning. Att de
genomförs förutsätter en tydlig ägarstyrning och
en stark förändringsinriktad ledning.

I rapporten sägs vidare att Samhall befinner sig
i finansiell balans trots att resultaten belastats
med stora kostnader för omfattande strukturella
åtgärder under främst åren 1996 och 1997. Sam-
halls balansräkning är stark. Det egna kapitalet
kan därför, enligt konsulterna, användas för att
absorbera kostnader när Samhall vidtar egna åt-

gärder för att säkerställa ekonomisk balans i re-
sultatutvecklingen i syfte att förhindra konkurs.

Beträffande statens merkostnadsersättning till
Samhall AB konstateras i rapporten att en lång-
siktig prognos med antagande om nominellt
oförändrad ersättning och ökande lönekostnader
kommer - med hänsyn till Samhalls intäkts- och
kostnadsstruktur - alltid att utvisa att Samhalls
ekonomi urholkas successivt. Det innebär att
merkostnadsersättningen alltid måste vara
kopplad till de förändringar som gäller för den
underliggande kostnadsmassa som merkostnad-
sersättningen är avsedd att täcka. Samhall har
angett som ett mål att merkostnadsersättningen
år 2005 skall ha minskat till 85-90 procent av lö-
nekostnaden för de arbetshandikappade anställ-
da. Som en långsiktig prognosförutsättning kan
det för närvarande inte vara rimligt att anta att
merkostnadsersättningen skall understiga en nivå
av 85 procent av denna lönekostnad.

Öhrlings Coopers & Lybrand anser att ägaren
bör styra Samhall tydligare, både vad avser form
och innehåll. Agaren bör skilja mellan ägarfrågor
och uppdraget till Samhall. Agarstyrningen skall
ske på bolagsstämma och innehålla klara före-
tagsekonomiska mål för t.ex. lönsamhet och so-
liditet. Agardialogen med Samhall bör ske med
styrelsens ordförande.

Konsulterna har beräknat potentialen för be-
sparingar och effektiviseringar och bedömer att
Samhall kan undvika konkurs givet att koncer-
nen kan generera ytterligare ca 300 miljoner kro-
nor under en period på ca två och ett halvt år, ut-
över det grundscenario som presenterades i
Samhalls koncernplanering. För att potentialen
skall kunna realiseras krävs ökad försäljning. Det
scenario som presenteras i konsultrapporten in-
nebär till en början förluster som bolaget bör
kunna absorbera, men ändå ha en rimlig soliditet
av ca 35 procent vid prognosperiodens utgång.

LOSAM-utredningen

Regeringen bemyndigade den 27 juni 1996 che-
fen för Arbetsmarknadsdepartementet att till-
kalla en särskild utredare med uppgift att se över
de sysselsättningsskapande åtgärderna för ar-
betshandikappade - anställning med lönebidrag,
skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare och
arbete inom Samhallkoncernen (dir. 1996:56).
Utredningen antog namnet LOSAM-utred-
ningen. LOSAMrs förslag i fråga om anställning
med lönebidrag i delbetänkandet Aktivt löne-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

bidrag (SOU 1997:5) behandlades i 1997 års
ekonomiska vårproposition.

I LOSAM:s slutbetänkande Samhall - en ar-
betsmarknadspolitisk åtgärd (SOU 1997:64)
lämnas vissa förslag om Samhalls verksamhet.
Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har
avgetts av Riksförsäkringsverket (RFV), Social-
styrelsen (SoS), Försäkringskasseförbundet,
Handikappombudsmannen, Handikappinstitu-
tet, Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV),
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Rådet för ar-
betslivsforskning (RALF), Statens invandrarverk
(SIV), AmuGruppen AB, Samhall AB, Konkur-
rensverket, ALMI Företagspartner AB, Handi-
kappförbundens Samarbetsorgan (HSO), De
Handikappdes Riksförbund (DHR), Svenska
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Fö-
retagarnas Riksorganisation, Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO), Landsorganisatio-
nen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföre-
ningen (SAF), Synskadades Riksförbund (SRF),
Reumatikerförbundet och Ledarna. En samman-
ställning av remissyttrandena har upprättats in-
om Arbetsmarknadsdepartementet (Dnr
A97/1351/AL)

Resultatkrav

Regeringens bedömning: Det finns för närva-
rande inte skäl att ändra de krav staten ställer på
Samhall.

Utredningens förslag: LOSAM förordade att
kravet på övergångar från Samhall till annat ar-
bete skall höjas från dagens minst tre procent till
på sikt ca tio procent per år. Skärpningen skulle
ske successivt på några års sikt och med hänsyn
tagen till arbetsmarknadsläget och tillgången på
lönebidrag. Vidare ansåg LOSAM att en rimlig
storlek på Samhall ligger mellan 27 000 och
30 000 arbetshandikappade anställda.

Remissinstanserna: SIV anser att även in-
vandrade och äldre långtidsarbetslösa borde
komma i fråga för arbete hos Samhall.

När det gäller lämplig omfattning av Samhalls
verksamhet finns olika ståndpunkter. Statskonto-
ret, SIV, HSO och LO anser att behovet av ar-
betstillfällen för funktionshindrade talar för fler
arbetstillfällen hos Samhall än vad LOSAM före-
slog. Bl.a. Handikappombudsmannen anser där-
emot att ett alltför utbyggt system med skyddat

arbete riskerar att bli en förevändning att inte
behålla eller anställa personer med funktionshin-
der på den reguljära arbetsmarknaden. I likhet
med AMS anser Handikappombudsmannen att
anställningar med lönebidrag bör prioriteras
framför en utbyggnad av Samhall.

En majoritet av remissinstanserna är negativa
till LOSAM:s förslag om skärpta krav på andelen
övergångar och anser bl.a. att det är orealistiskt.
Några befarar att rekryteringen skulle kunna på-
verkas så att personer med svårare funktionshin-
der inte kunde komma i fråga i samma utsträck-
ning. Vidare har framhållits att man inte bör
skapa otrygghet för dem som inte har möjlighet
att få annat arbete.

Skälen för regeringens bedömning: Det
finns en bred enighet om att Samhall skall förbe-
hållas sökande som på grund av funktionshinder
inte kan få arbete på den reguljära arbetsmarkna-
den. Möjligheterna till sådant arbete - med eller
utan lönebidrag - skall således ha prövats innan
en placering hos Samhall blir aktuell.

Regeringen bedömer i likhet med flertalet re-
missinstanser att det inte är realistiskt att höja
kravet på övergångar till den reguljära arbets-
marknaden så mycket som LOSAM förordat.
Om rekryteringen till Samhall sker bland de sö-
kande som har störst svårigheter att få arbete på
den reguljära arbetsmarknaden innebär det också
att många av dem inte heller efter en förbättring
av arbetsförmåga och yrkeskunnande kan få ar-
bete utanför Samhall. För många människor med
omfattande funktionshinder innebär det en hög
grad av rehabilitering att klara ett arbete hos
Samhall. De måste kunna känna trygghet i an-
ställningen och inte pressas med krav på
"rehabilitering" och övergång till annan arbetsgi-
vare.

Av Samhalls personalekonomiska redovisning
framgår att kvinnorna är klart underrepresente-
rade bland dem som övergår från Samhall till an-
nat arbete. Regeringen avser att i avtalet med
Samhall AB ta upp frågan om ytterligare insatser
för att öka kvinnornas andel av övergångarna.

Bedömningar och förslag i rapporten från
Öhrlings Coopers & Lybrand AB bygger på att
de sociala målen och kravet beträffande syssel-
sättningsvolym kvarstår oförändrade.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Ekonomiska krav

Regeringens bedömning: Samhall bör fortsätta
pågående resultatförbättringar så att statens mer-
kostnadsersättning som andel av lönekostnaden
för de funktionshindrade anställda kan minska
ytterligare.

Utredningens förslag: Samhall skall ha en af-
färsmässig effektivitet och verksamhetsstruktur
som ger sådana intäkter att de täcker Samhalls
kringkostnader för produktionen. Bidrag till ar-
betskraftskostnaden för de arbetshandikappade
skall lämnas av staten i erforderlig omfattning.

Samhalls merkostnadsersättning från staten
bör delas upp i en lönerelaterad del och en del
som varierar med övergångarna och som bestäms
utifrån de merkostnader, jämfört med andra fö-
retag, som Samhall har för rehabiliterings- och
övergångskostnader. En personalekonomisk re-
dovisning från Samhall skall ligga till grund för
en ny konstruktion på merkostnadsersättningen.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser för-
ordar, i likhet med LOSAM, att Samhall kom-
penseras för lönekostnadsutvecklingen. Flera av
remissinstanserna är tveksamma till förslaget om
en uppdelning av merkostnadsersättningen och
befarar bl.a. ökat byråkratiskt krångel. AMS till-
styrker en uppdelning av merkostnadsersättning-
en och föreslår också en alternativ uppdelning
beroende på formerna för verksamheten. Det
kan, enligt AMS, ifrågasättas om ersättningen för
entreprenader inom service och tjänster eller in-
byggd verksamhet skall vara lika stor som för in-
dustriell verksamhet med förhållandevis höga
produktionskostnader.

Skälen för regeringens bedömning: Öhrlings
Coopers & Lybrand AB bedömer att Samhall av
egen kraft kan vidta nödvändiga åtgärder för att
effektivisera verksamheten och undvika konkurs.
Som en förutsättning för den bedömningen gäl-
ler att den statliga merkostnadsersättningen un-
der prognosperioden inte kommer att understiga
85 procent av lönekostnaden för de funktions-
hindrade anställda. En nominellt oförändrad
merkostnadsersättning och ökande lönekostna-
der kommer, med hänsyn till Samhalls intäkts-
och kostnadsstruktur, att medföra en successiv
urholkning av Samhalls ekonomi. Till skillnad
från andra företag har Samhall en kostnadsmassa
som är nästan dubbelt så stor som de påverkbara
intäkterna. Samhalls affärsmässiga förutsättning-

ar skiljer sig avsevärt från andra bolags och kon-
cernens möjligheter att finansiera löneökningar
genom produktivitetsförbättringar är inte jäm-
förbara med andra företags. Konsulterna kon-
staterar vidare att koncernen samtidigt har ett
åtagande att inte minska sysselsättningen.

Den bedömning som Öhrlings Coopers &
Lybrand AB gör beträffande Samhalls möjlighe-
ter att av egen kraft vidta åtgärder för att bl.a.
undvika konkurs bygger på förutsättningen att
Samhall ges kompensation för lönekostnadsök-
ningar. Regeringen delar experternas bedömning
att en nominellt oförändrad merkostnadsersätt-
ning och ökande lönekostnader kommer att
medföra en successiv urholkning av Samhalls
ekonomi. Det behövs dock ytterligare analyser
innan den konkreta utformningen och beräk-
ningen av merkostnadsersättningen kan anges.
Regeringen avser att återkomma i frågan, så snart
ett sådant analysarbete har genomförts.

Ägarens styrning

Regeringens bedömning: Staten bör som ägare
av Samhall AB på ett tydligare sätt ange ekono-
miska mål och verksamhetsmål.

Utredningens förslag: LOSAM har inte närma-
re gått in på ägar- och styrningsfrågor.

Remissinstanserna: Flera av remissinstanser-
na tar i anslutning till LOSAM:s synpunkter på
Samhalls effektivitet i ett ekonomiskt perspektiv,
resultatkrav, m.m. upp frågor som gäller de delvis
motsägelsefulla målen för Samhalls verksamhet.
Statskontoret menar att styrning inte bör inne-
hålla delvis motstridiga mål av karaktären lön-
samhetskrav och social och personlig utveckling.
Även RRV tar upp frågan om motstridiga mål
och anser det angeläget att statsmakterna tar
ställning till Samhalls verksamhetsinriktning.
Bl.a. anser RRV att LOSAM:s förslag om ökad
betoning av rehabilitering - och därmed ökade
kostnader - samtidigt som Samhall skall produ-
cera efterfrågade varor och tjänster - innebär att
nuvarande målkonflikter förstärks. TCO finner
det viktigt att Samhalls fyra olika målområden
hålls likvärdiga. Resultatkraven bör omprövas
kontinuerligt beroende på vilket ekonomiskt
stöd riksdagen beslutar om.

Skälen för regeringens bedömning: Öhrlings
Coopers & Lybrand AB konstaterar i sin över-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

syn att ägarens mål och riktlinjer för Samhall in-
nehåller målkonflikter och att de upplevs som
ofullständiga och otydliga av Samhall AB. Styr-
ningen ger utrymme för övertolkning av ägarens
intentioner. De efterlyser att ägaren överväger de
mål och direktiv som står i strid med viktigare
mål, anger en rangordning av målen och formu-
lerar målen på ett tydligare sätt. Agaren bör, en-
ligt översynen, överväga avvägningen mellan å
ena sidan den ägarstyrning som bör ske genom
bolagsstämman och å andra sidan sättet att med-
dela de villkor som kan behöva knytas till an-
vändningen av anslaget till Samhall AB. Aga-
ransvaret bör skiljas från ansvaret för
merkostnadsanslaget och den informella dialo-
gen mellan ägaren och Samhall AB mer involvera
styrelsen i ledningen av företaget. Vidare anser
konsulterna att en effektiv ägarstyrning även bör
innefatta krav beträffande kapitalstruktur, av-
kastning och utdelning.

Regeringen delar till stor del de i översynen
framförda synpunkterna och avser att vidta åt-
gärder för att få till stånd en tydligare styrning av
bolaget från ägarens sida.

Ett antal av de områden, som konsulterna stu-
derat och fört fram förslag om, är sådana att sty-
relsen för Samhall AB - och i vissa delar dotter-
bolagens styrelser - har att besluta om dem.
Regeringen har därför tillställt Samhall AB kon-
sulternas rapport.

Medelsberäkning

Riksdagen beslutade (bet. 1996/97:AU1, rskr.
1996/97:102) att den av regeringen föreslagna
besparingen på anslaget till Samhall AB för bud-
getåret 1998 på 100 miljoner kronor skulle flyttas
fram till år 1999. Med hänsyn härtill beräknades i
1998 års budgetproposition ett anslag på 4 262
miljoner kronor för år 1999. Samhall skall inrikta
de pågående resultatförbättringsåtgärderna på en
fortsatt minskning av behovet av merkostnadser-
sättning. Regeringen föreslår att Samhall AB för
budgetåret 1999 anvisas ett anslag på
4 262 419 000 kronor. I avvaktan på att analysar-
betet rörande Samhall slutförs beräknas samma
belopp för budgetåren 2000 och 2001.

B7 AmuGruppen AB

ITabell 5.12 - Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		23 705	Anslags- sparande	5
1997	Utfall	23 705	Anslags- sparande	5
1998	Anslag	9 514	Utgifts- prognos	9 514
1999	Förslag	6513
2000	Beräknat	4 329
2001	Beräknat	845

De utgifter som belastar anslaget är avvecklingen
av outhyrda lokaler, gällande de kontrakt som
övertogs av AmuGruppen AB från myndigheten
AMU-gruppen. Vad avser awecklingskostnader
skall, enligt ramavtalet som skrevs då bolaget bil-
dades den 1 juli 1993 mellan staten och
AmuGruppen AB, staten stå för 2/3 av hyres-
kostnaderna.

AmuGruppen AB bedriver arbetsmarknadsut-
bildning med tyngdpunkt på yrkesinriktad ut-
bildning och är ett av svenska staten helägt bolag.
AmuGruppen bildades under våren 1993 och tog
från och med den 1 juli 1993 över den verksam-
het som tidigare bedrivits inom myndigheten
AMU-Gruppen (prop. 1992/93:152, bet.
1992/93:AU6, rskr. 1992/93:175). Koncernen är
i dag etablerad på ca 100 orter i Sverige. Under år
1997 har en affärsområdesindelning etablerats,
vilken ersätter den tidigare regionala dotterbolag-
sindelningen. Därefter bedrivs verksamheten in-
om de fyra affärsområdena Yrke (kvalificerad yr-
kesutbildning), Växa (kompetensutveckling),
Delta (verksamhetsutveckling i stora företag och
organisationer) samt Hadar (utbildning och
funktionsanpassning för funktionshindrade).
Hadars verksamhet bedrivs i en egen juridisk
person med anställd personal. Den 1 januari 1998
startade Nu Personaluthyrning AB, ett helägt
dotterbolag till AmuGruppen AB, sin verksam-
het.

Regeringens överväganden

Medeltalet anställda i koncernen uppgick under
år 1997 till 2 888 personer (för år 1996 var mot-
svarande siffra 3 997 personer). Vid räkenskaps-
årets slut var 2 475 personer anställda varav 2 115
tillsvidare. Ett omställningsprojekt har bedrivits
för att underlätta de övertaligas situation och un-
derlätta deras möjlighet att få ett nytt arbete.
Projektet har under år 1997 omfattat 1 265 per-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

soner, fördelat på två etapper. Vid årets slut hade
58 procent av deltagarna fått nytt arbete, startat
eget eller påbörjat utbildning.

Omstruktureringskostnader har belastat årets
resultat med 22 miljoner kronor. Av omstruktu-
reringsreserven, som skuldfördes år 1996, har
165 miljoner kronor utnyttjats under årl997 för
löner till övertalig personal och 153 miljoner
kronor för övertaliga lokaler. Koncernens resul-
tat efter avskrivningar enligt plan uppgick till 31
miljoner kronor. Till följd av ett positivt ränte-
netto på 36 miljoner kronor ökade resultatet ef-
ter finansiella poster till 67 miljoner kronor.

Koncernens avkastning på totalt kapital blev

5,3 procent, på sysselsatt kapital 10,8 procent och
på eget kapital efter skatt 18,5 procent. Det av-
kastningskrav på eget kapital efter skatt, 14 pro-
cent, som ägaren fastställt i ägardirektivet till
AmuGruppen AB uppnåddes därmed. Kon-
cernens soliditet uppgick vid räkenskapsårets slut
till 28 procent.

Personaluthyrningsföretaget Nu Personalut-
hyrning AB startade sin verksamhet 1 januari

1998. Verksamhetens omfattning är inlednings-
vis begränsad och man räknar med att under en
fyraårsperiod etablera sig på 15-20 orter. Den
huvudsakliga inriktningen är uthyrning av kvali-
ficerade utbildare och tekniker till industrin till
exempel rörsvetsare, verktygsmakare och robot-
tekniker. En successiv utökning under de när-
maste åren planeras. Uthyrningsverksamheten är
en del i AmuGruppen AB:s strategi för att öka
verksamhetens flexibilitet.

Vid AmuGruppens bolagsstämma den 15 april
1998 beslöt stämman att uppdra åt styrelsen att
bilda en pensionsstiftelse och att i samband med
bildandet överföra de medel för tryggande av
pensionsskuld per den 1 juli 1993 som fanns av-
satta i balansräkningen. Tidigare har dessa medel
hanterats i företagets egna räkenskaper, vilket
medfört att resultaträkningen påverkats av fluk-
tuationer i investeringsportföljens avkastning.
Vidare antog stämman ägarens direktiv för verk-
samheten, och att utdelning till ägaren skulle gö-
ras med 22,3 miljoner kronor. Beslutet avseende
pensionsstiftelse har verkställts under våren 1998
då stiftelsen bildades och styrelse valdes. Den 1
juli 1998 flyttades sedan de aktuella pensions-
medlen över till en stiftelse.

Slutsatser

Det kan konstateras att AmuGruppen AB under
året har följt den plan för omstrukturering av
verksamheten som låg till grund för regeringens
skrivelse till riksdagen 1996/97:189 Omstruktu-
rering av AmuGruppen AB.

Det är regeringens bedömning att det omfat-
tande omstrukturerings- och förändringsarbetet
som genomförts av verksamhetens organisation
bör leda till ökad kvalitet i arbetsmarknadsut-
bildningen liksom till en ökad flexibilitet och
därmed minskad affärsrisk.

Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
6 513 000 kronor för budgetåret 1999. För bud-
getåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna till 4,3
respektive 0,8 miljoner kronor.

I tabellen redovisas justeringen enligt nedan-
stående:

Beräkning av anslaget för 1999 (tkr)
Anslag 1998	9 514
Pris- och löneomräkning	75
Justering av premier	40
Minskat resursbehov	-3 116‘
Förslag 1999.	6513

' Varav 1 miljon kronor på grund av omprloriteringar mellan anslagen inom utgiftso m-
rådet.

B8 Arbetsdomstolen

\|Tabell 5.13 - Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		15 161	Anslags- sparande	1 512
1997	Utfall	15 161	Anslags- sparande	1 512
1998	Anslag	15 849	Utgifts- prognos	16 351
1999	Förslag	16 061
2000	Beräknat	16 355
2001	Beräknat	16 592

Arbetsdomstolen prövar mål rörande kollekti-
vavtal och andra arbetstvister enligt lagen

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

(1974:371) om rättegången i arbetstvister. För
domstolen gäller förordningen (1988:1137) med
instruktion för Arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen är en specialdomstol som
prövar arbetsrättsliga tvister, dvs. tvister som rör
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Domstolens mål är indelade i A- och B-mål. A-
mål är de arbetsrättsliga tvister där domstolen är
första och sista instans och B-mål är sådana mål
som avser överklagande av arbetstvister som
prövats i tingsrätt.

En jämförelse mellan budget och utfall bud-
getåret 1997 visar att Arbetsdomstolen inte för-
brukade hela anslaget. Anledningen till detta var
vakanser under år 1997. Anslagssparandet har
under budgetåret 1997 ökat med 92 000 kronor
till ett totalt anslagssparande på 1 512 000 kro-
nor.

Utfallsprognosen för år 1998 tyder på att Ar-
betsdomstolen kommer att förbruka hela ansla-
get men inte hela anslagssparandet.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

De övergripande målen för Arbetsdomstolen är
att snabbt och effektivt, samt med iakttagande av
höga krav på rättssäkerhet, avgöra arbetstvister
som förs till domstolen samt leda rättsutveck-
lingen och främja en enhetlig rättstillämpning.

Arbetsdomstolens verksamhetsmål för bud-
getåret 1997 var att fortsätta att minska hand-
läggningstiderna samt att eftersträva en målba-
lans på högst 150-200 mål.

Årsredovisningen för budgetåret 1997 visar att
den genomsnittliga handläggningstiden för det
totala antalet avgjorda mål (här ingår även mål
som har avskrivits efter återkallelse och mål där
en förlikning kommit till stånd) har ökat något
det senaste året. Handläggningstiden är nu ca åtta
månader för A-mål och ca sju månader för B-
mål. Genomsnittlig handläggningstid för mål
som avgjorts efter dom eller särskilt beslut har
under det senaste året ökat med en månad till

11,5 månader för A-mål och 10,6 månader för B-
mål. För dessa typer av mål eftersträvar Arbets-
domstolen en genomsnittlig handläggningstid på
åtta månader för A-mål och sex månader för B-
mål.

Av de redovisade resultaten framgår att Ar-
betsdomstolen har haft svårigheter att uppnå
verksamhetsmålen. Det är svårt att finna en en-

tydig förklaring till den fortsatta ökningen av
handläggningstiden. Dock bör poängteras att
handläggningen inte bara styrs av processuella
regler utan också av parternas krav och önske-
mål, vilket påverkar handläggningstiden.

Likaså får ett enskilt mål som drar ut på tiden
stor inverkan på den genomsnittliga handlägg-
ningstiden eftersom det antal mål som hanteras
vid domstolen är relativt få.

Arbetsdomstolen avser att vidta åtgärder i
syfte att förkorta handläggningstiderna. Exempel
på detta är att domstolen numera håller huvud-
förhandling fem dagar i veckan i stället för tre
dagar.

Antalet inkomna mål och målbalansen har un-
der år 1997 ökat något. I stort kan dock sägas att
både antal inkomna mål och målbalansen under
de senaste åren har varit stabilt hög.

Slutsatser

De övergripande målen för Arbetsdomstolen bör
ligga fast under budgetåret 1999. Regeringen av-
ser att i anslutning till regleringsbrevet för år

1999 göra en översyn av verksamhetsmålen. Re-
geringen föreslår att riksdagen anvisar 16 061 000
kronor för budgetåret 1999. För budgetåren

2000 och 2001 beräknas utgifterna till 16,4 mil-
joner kronor respektive 16,6 miljoner kronor.

I tabellen redovisas justeringen enligt nedan-
stående:

Beräkning av anslaget för 1999 (tkr)

Anslag 1998	15 849
Pris- och löneomräkning	308
Justering av premier	-96
Förslag 1999	16 061

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

B9 Statens förlikningsmanna-
expedition

Tabell 5.14 - Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		1 933	Anslags- sparande	384
1997	Utfall	1 933	Anslags- sparande	384
1998	Anslag	2 339	Utgifts- prognos	2 340
1999	Förslag	2 402
2000	Beräknat	2 431
2001	Beräknat	2 465

Statens förlikningsmannaexpedition är central
myndighet för det statliga förlikningsväsendet.
Myndigheten förordnar förlikningsman vid
medlingar i arbetstvister mellan arbetsgivare och
arbetstagare enligt lagen (1976:580) om medbe-
stämmande i arbetslivet. Förfarandet regleras i
förordningen (1976:826) om medling i arbet-
stvister. Expeditionen ansvarar vidare för statisti-
ken över arbetsinställelser i riket. För förlik-
ningsmannaexpeditionen gäller också förord-
ningen (1988:653) med instruktion för Statens
förlikningsmannaexpedition. Instruktionen reg-
lerar expeditionens sammansättning och ärende-
nas handläggning.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Förlikningsmannaexpeditionen har som mål att
bidra till en fredlig lösning av arbetstvister och
att medverka till att arbetsmarknadskonflikter
bringas till ett så snabbt slut som möjligt.

De huvudsakliga faktorer som styr förlik-
ningsmannaexpeditionens utgifter är antal kon-
flikter på arbetsmarknaden som kräver medlarin-
satser samt hur omfattande medlingarna är.
Antalet konflikter styrs i sin tur främst av hur
många kollektivavtal som löper ut under året.

Ett förhållandevis stort antal arbetstvister an-
mäldes till förlikningsmannaexpeditionen under
1997. Trots detta betraktas 1997 som ett mellan-
år, såvitt avser utlösta stridsåtgärder och förlora-
de arbetsdagar. En jämförelse mellan budget och
utfall visar att förlikningsmannaexpeditionen
inte förbrukade hela anslaget.

En jämförelse mellan budget och prognos för
anslagsförbrukningen under innevarande budget-
år tyder på att arbetsbelastningen förväntas bli

förhållandevis hög. Anledningen är att större
delen av avtalen löper ut under året.

Arbetsbelastningen för budgetåren 2000, 2001
och 2002 påverkas bland annat av avtalsperioder-
nas längd för de avtal som sluts under 1998.

I syfte att förbättra förutsättningarna för en
väl fungerande lönebildning har regeringen givit
en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag
till ett förstärkt förlikningsmannainstitut, (dir.
1997:66). Ett delbetänkande redovisades den 27
november 1997, Medlingsinstitut och lönestatis-
tik (SOU 1997:164), som innehåller förslag till
förbättringar av lönestatistiken samt förslag till
ett nytt medlingsinstitut. Medlingsinstitutet skall
enligt utredarens förslag ha två huvuduppgifter.
Den första är att verka för en väl fungerande lö-
nebildning och den andra är att medla i arbet-
stvister. Utredaren uppskattar den nya myndig-
hetens kostnad till 44 miljoner kronor.
Delbetänkandet har remissbehandlats och bereds
för närvarande vidare i regeringskansliet. Slutbe-
tänkandet skall redovisas senast den 30 novem-
ber 1998.

Slutsatser

Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
2 402 000 kronor för budgetåret 1999. För bud-
getåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna till 2,4
miljoner kronor respektive 2,5 miljoner kronor.

BIO Statens nämnd för arbetstagares
uppfinningar

Tabell 5.15 - Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		44	Anslags- sparande	13
1997	Utfall	44	Anslags- sparande	13
1998	Anslag	55	Utgifts- prognos	55
1999	Förslag	56
2000	Beräknat	56
2001	Beräknat	58

Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar av-
ger utlåtanden i frågor som avser tillämpningen
av lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares
uppfinningar. I tvist mellan arbetstagare och ar-
betsgivare kan någon av parterna inhämta utlå-
tande från nämnden. Förordningen (1988:1140)

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

med instruktion för Statens nämnd för arbetsta-
gares uppfinningar reglerar ärendenas handlägg-
ning.

Nämnden sammanträder endast då den skall
lämna utlåtande i ett ärende. Det senaste åren har
nämnden sammanträtt ett par gånger per år.
Ordförande och sekreterare erhåller fast arvode.
Övriga sex ledamöter får ersättning per sam-
manträdesdag. Utöver arvodes- och ersättnings-
kostnader har nämnden endast små kostnader i
form av reseersättning, brevporto m.m.

Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
56 000 kronor för budgetåret 1999. För budget-
åren 2000 och 2001 beräknas utgifterna till
56 000 kronor respektive 58 000 kronor.

Bli Bidrag till Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten

Tabell 5.16 - Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997 Utfall 4 000

1998	Anslag	4 000 ¹	Utgifts- prognos	4 000
1999	Förslag	3 229
2000	Beräknat	3 283
2001	Beräknat	3 349

¹ Till följd avförslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositi o-
nen 1998 minskades anslaget med 147 000 kronor

Stiftelsen Utbildning Nordkalotten är en gemen-
sam institution för Sverige, Norge och Finland
med uppgift att anordna och utveckla arbets-
marknadsutbildning för i första hand de nordli-
gaste delarna av de tre länderna. Stiftelsen inrät-
tades år 1970 som ett AMU-center. År 1986
fördes centret över till AMU-gruppen och ut-
gjorde där en egen myndighet. Den 1 januari
1991 ombildades myndigheten till en svensk
stiftelse, Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
(prop. 1990/91:2, bet. 1990/91:AU14, rskr.
1990/91:28). Ombildningen syftade till att ge en
verksamhetsform som bättre tillgodoser kraven
på att vara en gemensam institution för de tre
länderna och som ger dessa möjlighet till likvär-
digt inflytande.

Till grund för verksamheten ligger bl.a. en
överenskommelse mellan Norge, Finland och
Sverige, överenskommelsen omprövas vart tredje
år. Tidigare överenskommelser träffades den 21
december 1990 och den 21 december 1993. En
ny överenskommelse har träffats den 17 juni

1998 då Svenska staten åtog sig att bidra till stif-
telsens verksamhet med ett årligt belopp om 4
miljoner kronor för år 1997, 4 miljoner kronor
för år 1998 och 3 miljoner kronor för år 1999.
Medlen får användas för att finansiera perso-
nalutveckling, marknadsföring, elevsocial verk-
samhet samt anpassning av utbildning till de oli-
ka ländernas behov. Frågan om Sverige därefter
skall lämna ytterligare bidrag skall behandlas i
samband med den uppföljning av verksamheten
som skall göras vart tredje år av departementen
med ansvar för arbetsmarknadsfrågor.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Utöver statsbidraget finansieras stiftelsens verk-
samhet genom intäkter från kurs- och uppdrags-
verksamhet. För verksamhetsåret 1997 redovisar
stiftelsen en omsättning på 41,6 miljoner kronor.
Årets resultat har förbättrats kraftigt jämfört
med föregående år. Resultatsförbättringen kan
hänföras till vidtagna åtgärder under år 1996 för
att reducera rörelsens kostnader, vilket gett ef-
fekt under år 1997. Under året har ca 5,5 miljo-
ner kronor använts till åtgärder (kompetens-
utveckling, marknadsföring, elevsocial verksam-
het samt produktutveckling) som finansieras av
statsbidraget. Från tidigare år balanserat statsbi-
drag har utnyttjats med ca 1,5 miljoner kronor.

Överenskommelsen mellan länderna som gäl-
ler till och med år 1999 innebär bland annat att
den fasta årsbeställningen uppgår till 140 platser
för Sverige, 100 för Norge och 50 för Finland. I
genomsnitt har 343 elever varit inskrivna under
år 1997, vilket innebär att ca 15 procent av elev-
antalet är beställningar utöver den fasta kvoten i
överenskommelsen mellan länderna. Under
verksamhetsåret har lokaler byggts om och an-
passats för verksamheten. Delar av administrativa
lokaler har byggts om till elevbostäder, varvid
stiftelsens kapacitet för elevboendet ökat.

Kompetenshöjningsprogrammet för skolans
personal som påbörjades år 1995 har under året
fortsatt i planerad omfattning. Under året har en
utveckling och omläggning av stiftelsens IT-
verksamhet påbörjats. Projektet omfattar system
för informationsspridning, kunskapsinhämnt-
ning samt ekonomisk uppföljning. Under år
1997 har en jämställdhetsplan fastställts för verk-
samheten.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Slutsatser

En ny överenskommelse bör träffas mellan Sve-
rige, Norge och Finland. Riksdagen bör bemyn-
diga regeringen att träffa denna nya överens-
kommelse med de båda länderna. Överens-
kommelsen bör längst avse åren 2000-2003. I nu
gällande överenskommelse anges att en översyn
av verksamheten skall göras vart tredje år med
sikte på eventuella ändringar av överenskommel-
sen och att översynen skall initieras av den
svenska avtalsparten. En översyn är initierad och
kommer att genomföras senast under våren

1999.

Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
3 229 000 kronor för budgetåret 1999. För bud-
getåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna till 3,2
respektive 3,3 miljoner kronor.

Anslag 1998	4 147 ¹
Pris- och löneomräkning	82
Omprioriteringar mellan anslag	-1 000
Förslag 1999	3 229
¹ Till följd avförslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositi o- nen 1998 minskades anslaget med 147 000 kronor.

B12 Internationella avgifter

Tabell 5.17 - Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1997	Utgift	20 529
1998	Anslag	24 195	Utgifts- prognos	24 195
1999	Förslag	24 195
2000	Beräknat	24 195
2001	Beräknat	24 195

Från anslaget betalas Sveriges andel av kostna-
derna för ILO:s verksamhet.

Genom sin anslutning till Nationernas för-
bund blev Sverige år 1920 medlem av Internatio-
nella arbetsorganisationen (ILO). Sedan år 1946
är ILO FN:s fackorgan för sysselsättnings- och
arbetslivsfrågor.

ILO:s främsta mål är att främja sysselsättning,
förbättra arbets- och levnadsvillkor samt värna
om fackliga fri- och rättigheter.

ILO:s beslutande församling, Internationella
arbetskonferensen, antog i juni 1997 arbetspro-
gram och budget för perioden 1998-99, totalt
702 miljoner schweizerfranc. Övergripande mål

är att stödja demokrati och mänskliga rättigheter,
främja sysselsättning och bekämpa fattigdom
samt verka för social trygghet och arbetarskydd.
Fyra områden prioriteras särskilt: stärkandet av
ILO:s normverksamhet, kampen mot barnarbe-
te, uppföljning av FN:s sociala toppmöte i Kö-
penhamn år 1995 och av FN:s kvinnokonferens i
Beijing år 1995.

Över den reguljära budgeten finansieras ILO:s
mötes-, norm-, utrednings-, forsknings- och
publikationsverksamhet, ILO-sekretariatet i Ge-
neve (Internationella arbetsbyrån), de regionala
och lokala kontoren och 14 s.k. multidisciplinära
team runt om i världen. ILO:s tekniska bistånds-
verksamhet finansieras till drygt 10 procent över
den reguljära budgeten, i övrigt genom frivilliga
bidrag från medlemsländerna.

I Arbetsmarknadsdepartementet handläggs
ärenden som rör förhållandet till Internationella
arbetsorganisationen (ILO). För beredning av
vissa ärenden som rör samarbetet med ILO finns
den trepartiskt sammansatta ILO-kommittén.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Följande av ILO antagna beslut kommer senare
att redovisas för riksdagen.

År 1996 höll ILO en särskild sjöfartskonfe-
rens. Konferensen antog sju nya sjöfartsinstru-
ment, dvs. en konvention (nr 178) och en re-
kommendation (nr 185) om tillsyn av sjömäns
arbets- och levnadsförhållanden, en konvention
(nr 179) och en rekommendation (nr 186) om
rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän,
en konvention (nr 180) om sjömäns arbetstid
och bemanningen på fartyg och en rekommen-
dation (nr 187) om sjömäns löner och arbetstid
samt bemanningen på fartyg samt slutligen ett
protokoll till 1976 års konvention (nr 147) om
miniminormer i handelsfartyg.

1997 års arbetskonferens antog en konvention
(nr 181) och en rekommendation (nr 188) om
privat arbetsförmedling, inkl, personaluthyrning,
vilka ersätter 1949 års konvention om avgiftskrä-
vande arbetsförmedlingsbyråer, uppsagd av Sve-
rige år 1992.

1998 års arbetskonferens antog en rekom-
mendation (nr 189) om allmänna villkor för
främjandet av sysselsättning i små och medelsto-
ra företag.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

På dagordningen för 1999 års arbetskonferens
står två nya ämnen, dels revidering av 1952 års
konvention (nr 103) och rekommendation (nr
95) om skydd vid havandeskap och barnsbörd, i
syfte att år 2000 anta nya instrument, dels ILO:s
roll i det tekniska biståndssamarbetet för s.k.
allmän diskussion. År 1999 skall även en ny kon-
vention med kompletterande rekommendation
om barnarbete slutbehandlas. Avsikten är inte att
revidera något tidigare instrument om barnarbete
utan att utarbeta ett helt nytt med inriktning mot
de grövsta formerna av utnyttjande av barn.

Under perioden 1996-99 innehar Sverige en
nordisk plats på regeringssidan i ILO:s styrelse.
Sverige är därtill medlem i tre och suppleant i två
av styrelsens sex utskott samt i styrelsens särskil-
da arbetsgrupp för revidering av ILO:s normer.
Inför varje styrelsemöte äger nordiskt samråd
rum.

Slutsatser

Sveriges andel utgör 1,07 procent av ILO:s bud-
get år 1999. Länder som betalar sin avgift tidigt
under budgetåret får ett avdrag ett följande år
genom ett s.k. incentive scheme. Efter avdrag är
Sveriges medlemsavgift 4,1 miljoner schweizer-
franc år 1998, motsvarande 22,5 miljoner kronor,
och 3,6 miljoner schweizerfranc år 1999. Belop-
pet i kronor beror även på rådande valutakurs vid
betalningstillfället.

Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
24 195 000 kronor för budgetåret 1999. För bud-
getåren 2000 och 2001 beräknas utgifterna under
anslaget till samma belopp.

B13 Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av
sexuell läggning

Tabell 5.18 - Anslagsu	tvecklingen
Tusental kronor
1999 Förslag'	1 000
2000 Beräknat	1 018
2001 Beräknat	1 033
¹ Myndigheten skall, under förutsättning att riksdagen godkänner prop. 1997/98:180, inrättas den 1 april 1999.

Regeringen har i proposition 1997/98:180 fö-
reslagit att riksdagen antar ett förslag till lag om
förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund
av sexuell läggning. Lagen föreslås träda i kraft

den 1 april 1999. Riksdagen har ännu inte be-
handlat propositionen. I propositionen föreslås
att ett nytt ombudsmannainstitut inrättas, Om-
budsmannen mot diskriminering på grund av
sexuell läggning. Ombudsmannens förvaltnings-
kostnader är beräknade till 1 miljon kronor för år
1999. För att minimera kostnaderna skall om-
budsmannen samordna sin verksamhet med Dis-
krimineringsombudsmannen i fråga om lokaler
etc.

Regeringen har i prop. 1997/98:180 föreslagit
att ombudsmannen skall se till att den föreslagna
lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet
på grund av sexuell läggning följs. Ombudsman-
nen skall därtill enligt förslaget ha såväl opini-
onsbildande som rådgivande och processförande
roll med rätt att föra talan i Arbetsdomstolen.
Ombudsmannen skall vid vite kunna förelägga
arbetsgivaren att inkomma med vissa uppgifter.
Vitesföreläggandet skall kunna överklagas till
Nämnden mot diskriminering.

Folkhälsoinstitutet har regeringens uppdrag
att bland annat ansvara för en övergripande sam-
ordning av insatser för homosexuella, att följa
utvecklingen av deras situation, vidta och följa
andra myndigheters informationsinsatser och
lämna rapporter över sin verksamhet.

Regeringen föreslår i prop. 1997/98:180 att det
övergripande ansvaret för att följa utvecklingen
av homo- och bisexuellas situation, inklusive
diskriminering, forskning om homo- och bisex-
ualitet och för samordningen av insatser för ho-
mo- och bisexuella förs över från Folkhälsoin-
stitutet till den nye ombudsmannen.

Regeringen aviserade i propositionen att den
avsåg att återkomma i budgetpropositionen för
år 1999 om hur uppgifterna närmare borde för-
delas mellan Folkhälsoinstitutet och ombuds-
mannen.

Regeringens överväganden

Ombudsmannens uppgifter skall bland annat va-
ra att genom rådgivning se till att den som blivit
utsatt för diskriminering på grund av sexuell
läggning kan ta till vara sina rättigheter. Om-
budsmannens uppdrag skall även innefatta råd-
givning i anledning av brottet olaga diskrimine-
ring enligt 16 kap. 9§ fjärde stycket
brottsbalken.

Ombudsmannen skall verka mot diskrimine-
ring i arbetslivet på grund av sexuell läggning.
Regeringen anser att det vore värdefullt att upp-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

draget även avsåg diskriminering i samhällslivet i
övrigt. För närvarande saknas dock resurser för
en sådan utvidgning av ombudsmannens upp-
drag. Efter det att frågan om en sammanslagning
av bland annat Ombudsmannen mot etnisk dis-
kriminering och Ombudsmannen mot diskrimi-
nering på grund av sexuell läggning till en ge-
mensam myndighet, som aviserades i prop.
1997/98:180, har analyserats återkommer rege-
ringen i denna fråga.

Regeringen återkommer då även med hur en
fördelning av uppgifter mellan Folkhälsoinstitu-
tet och ombudsmannen skall genomföras och
hur verksamheten skall finansieras.

Regeringen förslår att riksdagen anvisar 1
miljon kronor för budgetåret 1999. För budget-
åren 2000 och 2001 beräknas utgifterna till 1
miljon kronor för vardera år.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

6 Jämställdhet mellan kvinnor och män

6.1 Omfattning

Verksamhetsområdet omfattar samordnings-
ansvar för jämställdhetspolitiken i stort samt an-
slagen för Jämställdhetsombudsmannen (JämO),
Särskilda jämställdhetsåtgärder och Bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet.

6.2 Utgiftsutvecklingen

Tabell 6.1 Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor

Utfall

1997

Anslag

1998

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

19,6

31,0

35,3

33,4

33,6

33,9

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Det pågår arbete inom alla politikområden för att
nå målen för jämställdhetspolitiken. Frågor un-
der andra departement som rör åtgärder för att
främja jämställdhet mellan kvinnor och män re-
dovisas i huvudsak under respektive utgiftsom-
råde.

JämO:s verksamhet visar goda resultat i för-
hållande till de beslut som riksdagen fattat om
verksamhetens innehåll och inriktning. Myndig-
hetens arbetsbelastning är fortsatt hög. Fr.o.m. år
1997 tillfördes JämO ytterligare medel vilket har
gett bättre förutsättningar för arbetet och har
gjort att verksamheten har kunnat intensifieras.

Förändringar

JämO fick på grund av ökad arbetsbelastning en
resursförstärkning på 5 miljoner kronor fr.o.m.
budgetåret 1997. De ökade medlen har gjort att
myndigheten kunnat intensifiera sin verksamhet,
särskilt när det gäller uppföljning av arbetsgivares
skyldighet att bedriva ett aktivt jämställdhetsar-
bete på arbetsplatsen. JämO skall senast den 1
mars 1999 redovisa hur det utökade anslaget har
påverkat myndighetens verksamhet. Redan nu
kan emellertid konstateras att arbetet med att ut-
öva tillsyn över de delar av lagen som rör lö-
neskillnader mellan kvinnor och män kräver sto-
ra resurser för myndigheten, varför JämO
föreslås tillföras 2 miljoner kronor fr.o.m. bud-
getåret 1999 för detta ändamål.

Prioriteringar

Frågor om metoder m.m. för att införliva ett
jämställdhetsperspektiv på alla samhällsområden
(s.k. mainstreaming) kommer även fortsätt-
ningsvis att prioriteras. Olika metodutvecklings-
projekt kommer att initieras. Uppföljning kom-
mer att ske av det arbete och de förslag som
presenterats av Utredningen om fördelningen av
ekonomisk makt och ekonomiska resurser mel-
lan kvinnor och män (S 1994:09).

Arbetet med att bryta den könsuppdelade ar-
betsmarknaden och de könsbundna utbildnings-
valen, liksom insatser för att stimulera kvinnors
företagande, fortsätter.

16 Riksdagen 1998/99. I samL Nr 1. W7-14

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

SCB kommer att ges i uppdrag att göra en ny
nationell tidsanvändningsstudie. SCB föreslås
tillföras 1 miljon kronor för att vidareutveckla
lönestatistiken, särskilt i fråga om en bättre yr-
kesredovisning, så att den kan ligga till grund för
fördjupade analyser av löneskillnader mellan
kvinnor och män och därmed underlätta värde-
ringen av olika arbeten. Det statistiska underlaget
för att vidareutveckla metoder för att införliva ett
jämställdhetsperspektiv i budgetprop-ositionen
är bristfälligt. Därför kommer SCB att få i upp-
drag att ta fram nödvändigt statistiskt underlag
för s.k. jämställdhetsbokslut och för detta tillfö-
ras 1 miljon kronor.

S.k. jämställdhetsmärkning kommer att utre-
das.

Utredningen med uppdrag att göra en översyn
av vissa delar av jämställdhetslagen kommer att få
tilläggsdirektiv som rör frågor som hänger sam-
man med arbetsvärdering.

Regeringen kommer vidare att uppdra åt stat-
liga myndigheter att arbeta mer aktivt med frågor
som rör jämställdhet mellan kvinnor och män,
inklusive frågor om lika lön för lika och likvär-
digt arbete.

Olika åtgärder kommer att vidtas för att un-
derlätta för män att delta i jämställdhetsarbetet.

Arbetet med att motverka våld mot kvinnor
och att stödja och skydda utsatta kvinnor kom-
mer att fortsatt prioriteras.

Kultursektorn kräver ökad uppmärksamhet.
Bl.a. kommer frågan om hur de statliga muséerna
införlivar ett jämställdhetsperspektiv i sin verk-
samhet, t.ex. genom att lyfta fram kvinnors his-
toria m.m., att utredas.

Det internationella samarbetet på jämställd-
hetsområdet kräver fortsatta insatser. Bl.a. kom-
mer en svensk rapport att överlämnas till FN
mot slutet av år 1998 om vilka åtgärder som vid-
tagits och planeras för att genomföra de åtagan-
den som gjordes vid FN:s kvinnokonferens i Pe-
king år 1995. Fortsatta insatser kommer även att
krävas i fråga om EU-samarbetet som är omfat-
tande.

Fortsatta satsningar kommer att ske på ut-
vecklings- och förändringsarbete som syftar till
att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

En översyn av reglerna för stödet under ansla-
get C 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas cent-
rala verksamhet planeras under år 1999.

En redovisning av hur jämställdhetspolitiken
utvecklats kommer att överlämnas till riksdagen
hösten 1999.

6.3 Resultatbedömning

Målen för jämställdhetspolitiken ligger fast. Det
innebär att kvinnor och män skall ha samma
möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom
alla väsentliga områden i livet. Vidare innebär det
en jämn fördelning av makt och inflytande mel-
lan kvinnor och män, samma möjligheter till
ekonomiskt oberoende, lika villkor och förut-
sättningar i fråga om företagande, arbete, arbets-
villkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet. Det
innebär också lika tillgång till utbildning och
möjligheter till utveckling av personliga ambitio-
ner, intressen och talanger delat ansvar för hem
och barn samt frihet från könsrelaterat våld.

Regeringen fortsätter sitt arbete för att driva
på utvecklingen mot en jämn könsfördelning i
statliga styrelser m.m. Bland annat bereds fack-
departementens förslag till sammansättning av
styrelser och kommittéer gemensamt med Ar-
betsmarknadsdepartementets jämställdhetsenhet
med målet om en jämn könsfördelning. Andelen
kvinnor i statliga lekmannastyrelser har ökat. I
bilaga 2 redovisas könsfördelningen i dessa sty-
relser.

Utredningen om fördelningen av ekonomisk
makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor
och män (S 1994:09) har presenterat sitt betän-
kande Ty makten är din... (SOU 1998:6) samt 13
delrapporter. Betänkandet har remissbehandlats.
En sammanställning av remissyttrandena publi-
ceras inom kort. Ett arbete pågår och kommer
att fortsätta för att sprida och följa upp den om-
fattande kunskap på området som tagits fram.

Kvinnors ställning på arbetsmarknaden har
ytterligare befästs och deras inkomster och löne-
arbetstid har närmat sig männens. Liksom tidiga-
re år redovisas vissa uppgifter om fördelningen
av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män
i bilaga 1.

År 2000 har det gått tio år sedan den första
tidsanvändningsstudien gjordes av SCB. För att
kunna följa utvecklingen mot de jämställdhets-
politiska målen bör denna studie följas upp. Re-
geringen har för avsikt att ge SCB i uppdrag att
påbörja ett arbete med en ny nationell tidsan-
vändningsstudie.

En särskild utredare (A 1998:03) har nyligen
tillsatts för att se över vissa delar av jämställd-
hetslagen (dir. 1998:60). Utredaren skall, mot
bakgrund av de krav som EG-rätten ställer och
de tre förslag till lagstiftning mot diskriminering
som regeringen nyligen lagt fram, lämna de för-
slag till ändringar i jämställdhetslagen som över-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

synen ger anledning till. Arbetet skall bedrivas i
nära samråd med arbetsmarknadens parter och
uppdraget skall redovisas senast den 1 september
1999. Regeringen kommer inom kort att fatta
beslut om tilläggsdirektiv till utredningen om att,
i beaktande av att lönebildningen är en fråga som
parterna på arbetsmarknaden har det huvudsakli-
ga ansvaret för, göra en analys av frågor som
hänger samman med arbetsvärdering och bedö-
ma om ytterligare åtgärder behövs för att arbetet
med att bestämma lika lön för lika och likvärdigt
arbete skall underlättas i praktiken. Utredaren
skall även inhämta internationella erfarenheter,
t. ex. från Kanada, på detta område.

Regeringen ger fortsatt stöd till olika satsning-
ar för att underlätta för män att delta i jäm-
ställdhetsarbetet, inte minst när det gäller deras
praktiska ansvar för hem och barn. Riksförsäk-
ringsverket (RFV) har i augusti 1998 lämnat en
rapport till regeringen om hur verket genomfört
regeringens uppdrag att bedriva en informa-
tionskampanj i syfte att öka pappors uttag av
föräldraledighet. Enligt RFV har kampanjen fått
ett mycket positivt mottagande av såväl försäk-
ringskassor som föräldrar, arbetsgivare m.fl. Av
RFV:s statistik för första halvåret 1998 kan utlä-
sas en viss uppgång av männens uttag av föräld-
rapenning jämfört med motsvarande tid förra
året.

Ett aktivt arbete pågår på många håll med an-
ledning av regeringens proposition Kvinnofrid
och de åtgärder som riksdagen beslutat om med
anledning av propositionen (prop. 1997:98:55,
bet. 1997/98:JuU13, rskr. 1997/98:250 och bet.
1997/98:AU10, rskr. 1997/98:186). Huvuddelen
av de medel som enligt propositionen skulle
tillföras myndigheter och frivilligorganisationer
m.fl. har fördelats.

En förstudie, Jämställdhetsmärkning - kon-
sumentmakt för ett jämställt samhälle (Ds
1998:49), har redovisats och regeringen kommer
inom kort att tillsätta en utredning som, med
förstudien som grund, skall utarbeta konkreta
förslag bl.a. vad gäller kriterier för jämställd-
hetsmärkning.

Ett betydelsefullt arbete pågår runt om i landet
för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i or-
dinarie verksamhet inom alla politikområden och
på alla nivåer (s.k. mainstreaming). På central ni-
vå pågår ett flertal aktiviteter inom regerings-
kansliet för att utveckla metoder i detta arbete.
Detta innefattar bl.a. särskild utbildning i jäm-
ställdhetskunskap, olika rutiner för handläggning
av ärenden m.m. samt uppföljning och utvärde-

ring. I slutet av 1997 tillsatte regeringen en ar-
betsgrupp, ledd av statssekreteraren för jäm-
ställdhetsfrågor, med uppdrag att påskynda och
underlätta utvecklingen av metoder för jäm-
ställdhetsarbetet. Arbetsgruppen ska verka under
minst två år och består av representanter från
myndigheter, förvaltningar och företag på cen-
tral, regional och lokal nivå.

Ett liknande arbete pågår på länsnivå. Samtliga
länsstyrelser har utarbetat strategier för länens
jämställdhetsarbete under perioden 1997-2000.
Av länsstyrelsernas årsredovisningar för budget-
året 1997 framgår att arbetet med att analysera
och beakta ett jämställdhetsperspektiv på alla sa-
kområden vinner insteg. De flesta län har också
utvecklat rutiner och system för att kunna redo-
visa statistik och fakta könsuppdelat. Regeringen
kommer att följa det fortsatta arbetet inom läns-
styrelserna och särskilt stödja utvecklingen av
metoder för att införliva ett jämställdhetspers-
pektiv i alla sakområden.

På den lokala nivån har Svenska Kommunför-
bundet med medel från anslaget Särskilda jäm-
ställdhetsåtgärder genomfört ett projekt i syfte
att utveckla former för jämställdhetsarbete i
kommunerna. Projektet har bl.a. resulterat i en
metod för att underlätta arbetet med att genom-
syra de kommunala verksamhetsgrenarna med
ett könsperspektiv. Projektet, vilket har väckt
stort intresse, har redovisats till regeringen, som
beviljat ytterligare medel till Svenska Kommun-
förbundet för att sprida resultaten över landet.

Det finns således en stor bredd i insatserna för
att öka jämställdheten på olika områden. Det är
angeläget att arbetet även i fortsättningen bedrivs
utifrån ett sådant brett perspektiv. Ett stort antal
aktiviteter och insatser pågår för att införliva ett
jämställdhetsperspektiv på alla politikområden.
Resurser kommer att avsättas även fortsättnings-
vis för detta arbete. Det gäller t.ex. fortsatt me-
todutveckling och utbildning samt satsningar på
information och kunskapsutveckling. Sveriges
arbete med dessa frågor har väckt intresse inter-
nationellt varför resurser även behöver avsättas
för att sprida information till andra länder. Det
gäller även i fråga om arbetet för att motverka
våld mot kvinnor, där många länder efterfrågar
svenska erfarenheter. Frågor med anledning av
propositionen Kvinnofrid kommer även i fort-
sättningen att prioriteras, inte minst gäller det att
följa upp redan fattade beslut och uppdrag till
olika myndigheter.

Sveriges medlemskap i EU kommer också
fortsatt att kräva stora insatser, mot bakgrund av

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

den ökande politiska vikt som dessa frågor fått
på senare tid i EU:s medlemsländer. EU:s strate-
gi för sysselsättning berör i hög grad kvinnors
villkor på arbetsmarknaden och kommer att krä-
va fortsatta insatser även på nationell nivå. Ett
arbete har inletts för att analysera vilka jäm-
ställdhetsfrågor som blir aktuella under Sveriges
ordförandeskap i EU. Inom FN koncentreras
arbetet på att följa upp de beslut som togs under
1995 års kvinnokonferens i Peking. En svensk
uppföljningsplan kommer att lämnas till FN mot
slutet av år 1998. År 2000 kommer ett s.k. hög-
nivåmöte att hållas i FN för att utvärdera resul-
taten av konferensen. Förberedelser för detta
möte har redan inletts.

6.4 Anslag

Cl Jämställdhetsombudsmannen

Tabell 6,2 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		13 263	Anslags- sparande	2 046
1997	Utfall	13 263	Anslags- sparande	2 046
1998	Anslag	13 943	Utgifts- prognos	14 853
1999	Förslag	16 235
2000	Beräknat	16 472
2001	Beräknat	16 723

Från anslaget betalas kostnader för Jämställd-
hetsombudsmannen (JämO) med kansli och för
Jämställdhetsnämnden.

Det övergripande målet för JämO är att främja
jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet
och verka för att jämställdhetslagens föreskrifter
följs. JämO:s verksamhet bedrivs i form av in-
formation och rådgivning, uppföljning av kraven
om aktiva åtgärder samt genom att myndigheten
bistår arbetstagare och arbetssökande som an-
mäler överträdelse av förbuden mot könsdiskri-
minering.

De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna
på området är antalet anmälningar om könsdis-
kriminering respektive arbetsgivares brist på ak-
tiva åtgärder enligt jämställdhetslagen. Vidare
styrs utgifterna av JämO:s insatser för att följa
upp lagens krav på aktiva åtgärder och för att
fullgöra det informationsansvar som ålagts myn-
digheten.

JämO:s årsredovisning visar att resursför-
stärkningen gjort att JämO kunnat intensifiera

sin verksamhet. En jämförelse mellan budget och
utfall för år 1997 visar att JämO inte förbrukat
hela anslaget (inklusive anslagssparandet från
1995/96). Det anslagssparande som fanns vid ut-
gången av år 1997 förväntas täcka ökade löne-
kostnader under år 1998, och eventuella under-
skott under de närmast följande tre åren.
Prognosen för anslagsbelastningen under inneva-
rande budgetår visar att årets anslag kommer att
förbrukas. Dessutom kommer en del av det tidi-
gare anslagssparandet att förbrukas.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

JämO:s årsredovisning visar goda resultat i för-
hållande till de beslut som riksdagen fattat om
verksamhetens innehåll och inriktning. Myndig-
hetens anslag ökades med 5 miljoner kronor in-
för budgetåret 1997 (prop. 1996/97:1, utgiftsom-
råde 14, bet. 1996/97:AU1, rskr. 1996/97:102).
De ökade resurserna har bidragit till att JämO
kunnat nå ut med information i större utsträck-
ning än tidigare. Insatser för tillsyn och uppfölj-
ning av om arbetsgivare uppfyller lagens krav på
aktiva åtgärder och upprättande av jämställdhets-
plan har ökat. Olika metoder i detta arbete har
prövats och utvärderats. När det gäller området
aktiva åtgärder redovisas en delvis förändrad in-
riktning med bl.a. mer omfattande kontakter
med arbetsplatserna än förut. JämO har gjort sär-
skilda analyser av åtgärder som arbetsgivare re-
dovisat i jämställdhetsplaner inom områdena
kartläggning av löneskillnader, förvärvsarbete
och föräldraskap samt sexuella trakasserier.
Myndigheten har fortsatt följt utvecklingen av
metoder för könsneutral arbetsvärdering, samt
gett stöd till arbetssökande och arbetstagare som
anmält överträdelse av förbuden mot könsdis-
kriminering. Lönefrågor har särskilt uppmärk-
sammats. Detta arbete kräver dock stora insatser
från myndighetens sida.

Årsredovisningen visar på vissa förändringar
när det gäller JämO:s resursanvändning. Resur-
sökningen har bidragit till ökade satsningar på
myndighetens olika arbetsområden. Procentuellt
sett har området diskriminering och arbetsvärde-
ring minskat sin andel medan aktiva åtgärder har
ökat.

Den ändrade inriktningen av arbetet med akti-
va åtgärder har bidragit till de ökade kostnaderna
på detta område. Prioriteringen av arbetet med

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

aktiva åtgärder ligger i linje med verksamhetsmål
i regleringsbrev för år 1997 som anger att insat-
serna skall öka när det gäller tillsyn och uppfölj-
ning av om arbetsgivare uppfyller lagens krav på
aktiva åtgärder och upprättande av jämställdhets-
plan.

Myndigheten redovisar i första hand kvantita-
tiva resultat av verksamheten. En del kvalitativa
aspekter lyfts också fram, bl.a. när det gäller ar-
betsgivares jämställdhetsplaner. Effekter av jäm-
ställdhetsarbete är dock svåra att mäta i ett kort
perspektiv. Den kvantitativa analysen visar att
styckkostnaderna för ärenden som rör aktiva åt-
gärder respektive projekt som är knutna till detta
arbete har ökat i jämförelse med budgetåret
1995/96. I övrigt har det inte skett några större
förändringar när det gäller styckkostnader.

Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser

RRV har lämnat revisionsberättelse utan invänd-
ning. Regeringen anser det betydelsefullt att fort-
sätta den dialog som förs med JämO när det gäl-
ler att vidareutveckla uppföljningsbara mål för
verksamheten.

Slutsatser

JämO har en central roll i arbetet för att främja
jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet
och för att se till att jämställdhetslagen följs. De
ökade medlen har gjort att JämO kunnat inten-
sifiera sin verksamhet. Det är dock för tidigt att
fullt ut bedöma effekterna av resursförstärkning-
en. JämO skall senast den 1 mars 1999 redovisa
hur det ökade anslaget har påverkat myndighe-
tens verksamhet. Först därefter kommer rege-
ringen att göra en djupare bedömning av verk-
samhetens inriktning och omfattning. Redan nu
kan konstateras att arbetet med att utöva tillsyn
över de delar av jämställdhetslagen som rör lö-
neskillnader mellan kvinnor och män kräver
ökade resurser. Anslaget för JämO föreslås där-
för att tillföras 2 miljoner kronor för detta än-
damål.

Vid anslagsberäkningen har även en teknisk
justering gjorts av anslaget. Justeringen har ge-
nomförts med anledning av att en korrigering
har gjorts av den justering som genomfördes av
anslagen för år 1998 med anledning av att sättet

att finansiera avtalsförsäkringar på det staliga
området förändrades.

ITabell 6.3 Beräkning av anslaget för 1999 1
Tusental kronor
Anslag 1998	13 943
Pris- och löneomräkning	260
Justering av premier	32
Okade resurser till JämO	2 000
Förslag 1999	16 235

För år 1999 föreslås därför att anslaget beräknas
till 16 235 000 kronor. För år 2000 beräknas ut-
gifterna till 16,5 miljoner kronor och för år 2001
till 16,7 miljoner kronor. Beräkningarna utgår
från att anslaget räknas upp motsvarande pris-
och löneutvecklingen.

C2 Särskilda jämställdhetsåtgärder

Tabell 6.4 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		2 879	Reservation	10 827
1997	Utfall	2 879	Reservation	10 827
1998	Anslag	13 706	Utgiftsprognos	17 000
1999	Förslag	13 706
2000	Beräknat	13 706
2001	Beräknat	13 706

Från anslaget betalas kostnader för särskilda jäm-
ställdhetsåtgärder som syftar till att främja jäm-
ställdhet mellan kvinnor och män.

Inom ramen för anslaget genomförs projekt-
verksamhet och samlade satsningar m.m. för att
främja utvecklingen mot jämställdhet på särskilt
angelägna områden. Vidare prövas nya metoder
och modeller i jämställdhetsarbetet. Dessa är de
faktorer som huvudsakligen styr utgifterna under
anslaget.

En jämförelse mellan budget och utfall för år
1997 visar att omkring en femtedel av anslaget
förbrukats. Det beror på att regeringen i första
hand har använt reservation från tidigare anslag
för särkilda jämställdhetsåtgärder under femte
huvudtitelns uppförda reservationsanslag G 2.
Särskilda jämställdhetsåtgärder, från budgetåret
1995/96. Enligt prognosen för innevarande bud-
getår förväntas en större del av årets anslag för-
brukas. Det äldre anslaget förväntas förbrukas.
Bland annat har hittills 14 miljoner kronor från

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

det äldre anslaget beslutats för engångssatsningar
som rör åtgärder för kvinnofrid.

Regeringens överväganden

För år 1999 bör inriktningen fortsatt vara sats-
ning på utvecklings- och förändringsarbete som
syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor
och män. Regeringen föreslår 13 706 000 kronor
för budgetåret 1999. För åren 2000 och 2001 be-
räknas utgifterna till 13,7 miljoner kronor re-
spektive år.

C3 Bidrag till kvinnoorganisa-
tionernas centrala verksamhet

Tabell 6.5 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		3 432	Anslags- sparande	0
1997	Utfall	3 432	Anslags- sparande	0
1998	Anslag	3 432	Utgifts- prognos	3 432
1999	Förslag	3 432
2000	Beräknat	3 432
2001	Beräknat	3 432

Bidraget skall användas till kostnader för kvin-
noorganisationernas centrala verksamhet samt
även för förnyelse och utveckling av verksamhe-
ten. Bidragsbestämmelserna finns i förordningen
(1982:865) om statsbidrag till kvinnoorganisa-
tionernas centrala verksamhet.

En jämförelse mellan budget och utfall budget-
året 1997 visar att de anvisade medlen tagits i an-
språk. Prognosen för anslagsbelastningen under
innevarande budgetår visar att anslaget kommer
att förbrukas.

Regeringens överväganden
Resultatinformation

Det övergripande målet för statsbidraget är att
stärka kvinnornas ställning i samhället i syfte att
uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.

Stödet består av ett grundbidrag och ett rörligt
bidrag. Det rörliga bidraget är ett projektbidrag
för utveckling och förnyelse av kvinnoorganisa-
tionernas arbete. Under år 1998 har 21 kvinno-
organisationer beviljats stöd i form av grundbi-
drag. Av dessa har 15 organisationer även
beviljats rörligt bidrag för utveckling och förny-
else av sin verksamhet.

Slutsatser

Det är av vikt att nya organisationsformer och
nyskapande verksamhet prioriteras. Mot den
bakgrunden har regeringen för avsikt att göra en
utvärdering av stödet samt en översyn av bidrags-
reglerna under år 1999.

För budgetåret 1999 föreslår regeringen att
3 432 000 kronor anvisas. För budgetåren 2000
och 2001 beräknas samma belopp för respektive
år.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

7 Staten som arbetsgivare

7.1 Omfattning och ändamål

Området omfattar myndigheterna Arbetsgivar-
verket (AgV) och Statens pensionsverk (SPV).
AgV är den statliga arbetsgivarorganisationen till
vilken alla statliga myndigheter är anslutna. Även
vissa icke-statliga arbetsgivare kan ansluta sig till
organisationen. SPV är central förvaltningsmyn-
dighet för frågor som rör den statliga tjänstepen-
sioneringen och statens tjänstegrupplivförsäk-
ring, allt i den utsträckning dessa frågor inte hör
till någon annan myndighet. Både AgV och SPV
är avgiftsfinansierade. För av AgV utförda stabs-
uppgifter till regeringen disponerar regeringen
ett ramanslag (Dl).

Området omfattar även utgifter för personal-
pensionsförmåner, särskild löneskatt på pen-
sionskostnader m.m.

Tabell 7.1 Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor

Utfall

1997

Anslag

1998'

Utgifts-
prognos
1998

Förslag
anslag
1999

Beräknat
anslag
2000

Beräknat
anslag
2001

8161,2

8103,8

8003,7

8143

8083,1

8175

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall

Fr.o.m budgetåret 1999 utgår Statens förnyelse-
fonder (se nedan).

Förändringar 1997 och 1998

Från och med innevarande år har en omläggning
skett av finansieringen av avtalsförsäkringarna på
det statliga området (prop. 1996/97:1 vol 1, bet.

1996/97:FiUl, rskr. 1996/97:53). Omläggningen
är ett led i att myndigheterna skall ha det fulla
kostnadsansvaret för förändringar i anställnings-
villkoren. I stället för att betala en för alla myn-
digheter lika stor avgift, lönekostnadspålägg,
skall myndigheterna betala myndighetsvisa, för-
säkringsmässigt beräknade premier. Omlägg-
ningsåret skall vara kostnadsneutralt för myn-
digheterna. Regeringen gjorde därför en preli-
minär teknisk justering av anslagen för förvalt-
ningsändamål i budgetpropositionen för budget-
året 1998 (prop. 1997/98:1 avsnitt 4.5.3). Un-
derlaget för denna justering var beräkningar som
utförts inom Statens pensionsverk (SPV). Nya
beräkningar, som visar att de tidigare beräkning-
arna inte på ett riktigt sätt beaktat då kända fakta,
tyder på att ytterligare justeringar blir nödvändi-
ga. Slutlig avstämning kan dock göras först inför
år 2000.

Erfarenheterna hittills visar på ett behov av
översyn av nuvarande modell för beräkning av de
myndighetsvisa premierna. Bland annat medför
modellen en icke önskvärd kortsiktig känslighet
hos premienivåerna för vissa typer av förändring-
ar i anställningsförmåner. Det kan även finnas
svårigheter för en myndighet att förutse de kost-
nader som den får för ett kommande år. Rege-
ringen anser därför att det bör tillsättas en utred-
ning som på grundval av erfarenheterna av det
första året med det nya systemet skall pröva den
nu tillämpade modellen för premieberäkning.
Utredningen skall också lägga fram förslag om
förändringar i systemet som förenar ett bibehål-
lande av dess syfte med möjligheterna att ge
myndigheterna rimliga planeringsförutsättningar.
Regeringen, som anser att inga ytterligare juste-
ringar av anslagen för förvaltningsändamål bör
ske innan denna översyn gjorts, avser att på

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

grundval av utredningens förslag lägga fram för-
slag i budgetpropositionen för år 2000 om ytter-
ligare justeringar av dessa anslag.

Regeringens ställningstagande innebär att
myndigheterna successivt kommer att få det fulla
kostnadsansvaret för förändringar i anställnings-
villkoren.

I samband med att statens ekonomistyr-
ningsfunktion renodlats och Ekonomistyrnings-
verket (ESV) inrättats den 1 juli 1998, har den
statliga produktionen av ekonomi- och perso-
naladministrativa system och stödtjänster sam-
ordnats och integrerats i den nybildade myndig-
heten. För Statens löne- och pensionsverks
(SPV) del innebar detta att löne- och PA-
verksamheten avskildes från verket och inordna-
des i ESV. SPV:s verksamhet har härigenom
koncentrerats till pensions- och försäkringsad-
ministration och verket har bytt namn till Sta-
tens pensionsverk med bibehållen förkortning
(SPV).

I enlighet med prop. 1997/98:136 läggs Statens
förnyelsefonder ned och en särskild myndighet
för kvalitetsutveckling och kompetensförsörj-
ning inom statsförvaltningen inrättas fr.o.m. den
1 januari 1999. Den nya myndigheten kommer
att tillhöra utgiftsområde 2.

Våren 1998 slöts nya centrala löneavtal - ram-
avtal om löner m.m. - mellan parterna inom det
statliga avtalsområdet. Avtalen som är treåriga
löper under perioden den 1 april 1998 - den 31
mars 2001. Enligt parternas bedömningar kom-
mer avtalen att resultera i sammantagna kost-
nadsökningar om 9 procent (kedjat) under avtal-
sperioden, inklusive eventuella arbetstids-
förkortningar och av parterna uppskattad löne-
glidning. Avtalen för det statliga avtalsområdet
kan därmed sägas ligga väl i linje med de avtal
som träffats inom arbetsmarknadens övriga
sektorer.

Mot bakgrund av skrivningarna i 1998 års
budgetproposition (prop. 1997/98:1, utg.omr.
14) beslöt regeringen i november 1997 att införa
en årlig uppföljning av de statliga myndigheter-
nas arbetsgivarpolitik. Som ett första steg i denna
uppföljning begärde regeringen in uppgifter från
Arbetsgivarverket och de enskilda myndigheter-
na om myndigheternas kompetensförsörjning
och de mål som gäller för dessa (se vidare avsnitt
9, volym 1).

Mål

- Bra verksamhetsstöd till de statliga myndig-
heterna.

- En utvecklad och samordnad statlig arbetsgi-
varpolitik.

Prioriteringar

- Genomföra och vidareutveckla systemet för
uppföljningen av myndigheternas arbetsgi-
varpolitik.

- Följa upp och utvärdera systemet med premi-
er för vissa avtalsstyrda anställningsförmåner
som infördes den 1 januari 1998.

7.1.1 Resultatbedömning

Verksamhetsområdet är relativt begränsat. Re-
sultatbedömningarna görs därför under an-
slagsavsnitten.

7.1.2 Revisionens iakttagelser

Regeringen konstaterar att någon invändning
inte har riktats mot någon del av anslagen inom
verksamhetsområdet.

7.2 Anslag

Dl Stabsuppgifter vid Arbetsgivar-
verket

ITabell 7.2 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		1050	Anslags- sparande	3 018
1997	Utfall	1050	Anslags- sparande	3 018
1998	Anslag	3 000	Utgifts- prognos	2 000
1999	Förslag	3 000
2000	Beräknat	3 000
2001	Beräknat	3 000

Anslaget är avsett för sådana stabsuppgifter som
regeringen kan komma att efterfråga hos Arbets-
givarverket (AgV) och som normalt inte ingår i
AgV:s arbete. De utgifter som belastar anslaget
är bl.a. medlemsavgifter för de samnordiska in-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

stitutionema, särskilda beställningar/uppdrag
från regeringen, utgivning av författningssamling
(AgVFS), överklagandeärenden och AgV:s
funktion enligt beredskapsförordningen.

Under budgetåren 1997 och 1998 dominerar
ersättningar för överklagandeärenden och för-
handlings- och utredningsuppdrag från regering-
en.

Ingående balans på anslaget år 1997 var
6 567 135 kronor. Regeringen har i oktober 1997
beslutat om indragning av 5,5 miljoner kronor
från anslaget, varav 3 miljoner kronor hänför sig
till den ingående balansen för år 1997 och 2,5
miljoner kronor av de anvisade medlen för år
1997.

Regeringens överväganden

Slutsatser

I takt med att regeringen vidareutvecklar upp-
följningen av myndigheternas arbetsgivarpolitik
kan det bli aktuellt med nya uppgifter till AgV.
Regeringen har under året tillfört AgV uppgiften
att handha utmärkelsen ”För nit och redlighet i
rikets tjänst”. Mot bakgrund av detta anser rege-
ringen att nuvarande anslagsnivå bör bibehållas.

D2 Statliga tjänstepensioner m.m.

Tabell 7.3 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		8 144 196	Anslags- sparande	-117 196
1997	Utfall	8 144 196	Anslags- sparande	-117 196
1998	Anslag	8 042 900	Utgifts- prognos	7 993 000
1999	Förslag	8 140 000
2000	Beräknat	8 080 100
2001	Beräknat	8 172 000

Anslaget avser utgifter för personalpensionsför-
måner, särskild löneskatt på pensionskostnader
m.m. Personalpensionsförmånerna styrs av kol-
lektivavtal. Motsvarande inkomster utgörs
främst av de försäkringsmässigt beräknade pre-
mier som statliga arbetsgivare från den 1 januari
1998 skall betala (prop. 1996/97:1 Finansplan
s.104 avsnitt 5.6, bet. 1996/97:FiUl, rskr.
1996/97:53) och som redovisas under inkomst-
titeln Statliga pensionsavgifter. Inkomsterna på
inkomsttiteln kommer inte att överensstämma
med utgifterna på anslaget. Detta beror på att de

försäkringsmässigt beräknade premier som redo-
visas på inkomsttiteln avser beräknade pensions-
kostnader för aktiv personal ett visst år medan
anslaget belastas med de pensioner som utbetalas
samma år.

Regeringens överväganden

Slutsatser

Medelsbehovet för anslaget styrs främst av anta-
let förmånstagare, medelvärdet av den statliga
kompletteringspensionen samt av basbelopps-
förändringar. Enligt Statens pensionsverks be-
dömning kommer nuvarande volymer i stort sett
vara oförändrade under den nu aktuella plane-
ringsperioden. Medelvärdet av den statliga
kompletteringspensionen förväntas öka något
med undantag för pensioner till före detta an-
ställda vid Statens järnvägar där oförändrad nivå
förutsätts.

Regeringen föreslår att anslaget för år 1999
blir 8 140 000 000 kronor. Anslaget för år 2000
har beräknats till 8 080 100 000 kronor och för år
2001 till 8 172 000 000 kronor.

7.3 Arbetsgivarverket

Arbetsgivarverket (AgV) omsatte budgetåret
1997 69 miljoner kronor. Omsättningen för 1996
var 65 miljoner kronor. AgV är till 99 procent
avgifts finansierat, varav cirka 90 procent hänför
sig till medlemsavgifter. Medlemsavgiften beräk-
nas som en andel av medlemmens
(myndighetens) bruttolönesumma. Medlemsav-
giften sänktes den 1 januari 1996 från 0,14 pro-
cent till 0,13 procent av respektive myndighets
bruttolönesumma. Efter återbetalning till med-
lemmarna år 1997 blev den faktiska avgiften för
år 1997 60,6 miljoner kronor, dvs. drygt 0,11
procent. Från den 1 januari 1998 har avgiftsutta-
get sänkts till 0,115 procent.

Driftskostnaden per årsarbetskraft har dock
ökat i förhållande till budgetåret 1995/96. Detta
beror på att antalet anställda har minskat samti-
digt som AgV:s lokalkostnader fortfarande är
höga.

Kyrkans skiljande från staten beräknas minska
medlemsavgifterna med 1 miljon kronor från år
2000.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Regeringens överväganden

Resultatinformation

AgV:s verksamhet budgetåret 1997 har präglats
av förberedelserna för den kommande avtalsrö-
relsen år 1998. Lönebildningen har stått i fokus.
På den statliga sektorn har fortsatta besparingar
ytterligare skärpt kraven på verksamhetsanpassa-
de avtal. Löneökningarna under år 1997, det sista
hela året i ramavtalet 1995-98, låg över den avta-
lade nivån, men löneglidningen var mindre än ti-
digare år. 1997 är det första år som det nya all-
männa löne- och förmånsavtalet (ALFA) varit i
kraft. De statliga arbetsgivarna ser mycket posi-
tivt på ALFA. Dock har ännu inte särskilt många
lokala avtal hunnit slutas.

Under en stor del av året har förhandlingar
pågått om ett nytt samverkansavtal. Under hös-
ten blev avtalet klart. Avtalet ger lokala parter
möjlighet att själva skapa sådana samverkansfor-
mer som passar den egna verksamheten och som
bygger på samverkan mellan arbetsgivaren, de
anställda och deras fackliga organisationer.

Inom AgV har en översyn av den interna or-
ganisationen genomförts år 1997. Denna översyn
kommer att leda till att verksamheten kan bedri-
vas till en lägre kostnad, vilket är en förutsättning
för den sänkta medlemsavgiften.

Det är i första hand AgV:s medlemmar som
kan bedöma verkets resultat. AgV efterfrågar år-
ligen, sedan 1993, medlemmarnas bedömning av
sin verksamhet. Utgångsunkten inför undersök-
ningen är de verksamhetsmål som formulerats av
AgV och - i årets undersökning - ett antal speci-
alfrågor som berör Avtal-98.

Av resultaten i 1997 års Servicebarometer kan
man utläsa att medlemmarna har visat stor till-
fredsställelse med det arbete AgV utför. Motsva-
rande omdöme förra året var att de flesta var
nöjda med AgV:s verksamhet. Osäkerheten i ett
flertal frågor är dock stor. Andelen som inte kan
ta ställning varierar mellan ca 10 och 40 procent.

Slutsatser

Utifrån årsredovisningen, Servicebarometer samt
genomförda dialoger är regeringens bedömning
att de prestationer som utförts av AgV har lett
till en vidareutvecklad och mer samordnad statlig
arbets givarpolitik.

7.4 Statens pensionsverk

Statens pensionsverk (SPV) är central förvalt-
ningsmyndighet för frågor som rör den statliga
tjänstepensioneringen, statens tjänstegruppliv-
försäkring och, fram till den 1 juli 1998, bl.a. det
centrala löne-/personaladministrativa systemet
SLOR. SPV svarar vidare för att myndigheter
och andra arbetsgivare som är anslutna till de
statliga avtalsförsäkringarna påförs premieavgif-
ter samt för att värdet av statens åtaganden i fråga
om dessa försäkringar kan redovisas. SPV får
utföra uppdrag åt myndigheter och andra upp-
dragsgivare under förutsättning att det är fråga
om uppgifter som ligger nära verkets huvudupp-
gifter.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Det övergripande målet för SPV under år 1997
har varit att verksamheten skall bedrivas kost-
nadseffektivt samtidigt som utbetalningarna av
löner, pensioner och andra förmåner skall vara
korrekta.

Verksamheten, som är helt avgiftsfinansierad,
har bedrivits inom tre resultatområden.

Inom resultatområdet Pension Statlig administ-
reras tjänstepensioner för statstjänstemän. SPV
har monopolställning på området. Det ekono-
miska målet är full kostnadstäckning. Avgifterna
har beslutats av regeringen efter samråd med
RRV. Av årsredovisningen framgår att det inte
finns några större avvikelser mellan den av SPV
slutligt fastställda budgeten och utfallet för re-
sultatområdet vad gäller intäkter. Kostnaderna
blev dock ca 1 miljon kronor högre än beräknat
på grund av att systemanpassningar med anled-
ning av år 2000 inte fanns med i budgeten. Stora
satsningar på ny teknik har gjorts för att effekti-
visera ärendehanteringen. Investeringarna avser
ett elektroniskt dokument- och ärendehante-
ringssystem. När det gäller de kvalitetsmål som
ställts på pensionsadministrationen i 1997 års
regleringsbrev råder viss osäkerhet huruvida må-
len uppnåtts. Rutinerna för kvalitetskontroll bör
därför förbättras. SPV har genomfört kundun-
dersökningar i syfte att få information om kun-
dernas syn på SPV och den service man lämnar.
Åtgärder har också vidtagits med anledning av
dessa. På grund av olika ärendens varierande
komplexitet, och därmed krav på resurser, har

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

SPV svårt att redovisa kostnaden per ärende på
ett jämförbart sätt mellan åren vilket efterlysts i
regleringsbrevet. För år 1998 kommer i stället
driftskostnaderna att jämföras med kostnader för
motsvarande tjänster som utförs av andra aktörer
på marknaden.

Verksamheten under år 1997 har präglats av
arbetet med att utforma och införa en försäk-
ringsmodell för de statsanställdas tjänstepen-
sionsförmåner och andra avtalsförmåner. Försäk-
ringsmodellen är en konsekvens av systemet med
rambudgetering och ett självständigt arbetsgiva-
ransvar för statliga myndigheter. Modellen syftar
till att myndigheterna belastas med faktiska av-
talskostnader för den egna personalen.

Inom resultatområdet Pension Försäkring er-
bjuder SPV pensionsadministrativa tjänster till
statliga och privata bolag samt kommuner. Syftet
är att SPV genom ökade volymer bättre ska kun-
na utnyttja sina resurser och sin kompetens och
därmed hålla nere kostnaderna för hela SPV:s
verksamhet. Verksamheten bedrivs i konkurrens
med andra pensionsadministratörer. Priserna be-
stäms i förhandling mellan SPV och kunderna.
Det ekonomiska målet är minst full kostnad-
stäckning. Regeringen konstaterar att SPV ge-
nom att öka sina marknadsandelar och därmed
volymer uppnått stordriftsfördelar. Ett exempel
är investeringarna i det elektroniska dokument-
och ärendehanteringssystemet där utvecklings-
kostnaderna delats lika mellan de två resultatom-
rådena inom pensionsverksamheten. Resulta-
tområdet har genererat ett överskott på 13
miljoner kronor år 1997 vilket är mindre än tidi-
gare år (jfr. 1996 ca 17 miljoner kronor och
1994/95 ca 27 miljoner kronor). Som förklaring
anges intäktsminskningar till följd av minskade
pensionsutbetalningar avseende statliga bolags
pensionsåtaganden, minskad ersättning från AP-
fonden för administration av ATP samt minska-
de ränteintäkter på grund av ändrade regler vad
gäller ränta på innehållen preliminärskatt i sam-
band med pensionsutbetalningar.

På den privata och kommunala sektorn pågår
förhandlingar om ändringar av de kompletteran-
de tjänstepensionssystemen. Enligt SPV bör
detta leda till ett stort antal upphandlingar av
pensionsadministration de närmaste åren.

Inom resultatområdet PA erbjöd SPV, t.o.m.
den 30 juni 1998, statliga myndigheter löne- och
personalinformationssystemen SLOR/PIR och
PICEA, ett lokala lönesystem som SPV haft re-
geringens uppdrag att utveckla. En stor del av de
statliga lönerna, ca 160 000 löner, betalas ut via

SLÖR-systemet. Löne-/PA-verksamheten be-
drivs i konkurrens med andra leverantörer på
marknaden. Det ekonomiska målet är full kost-
nadstäckning. SLÖR/PIR-avgiftema beslutas av
SPV efter samråd med RRV. Övriga priser be-
stäms i förhandling mellan SPV och kunderna.
Regeringen konstaterar att verksamheten resulte-
rat i ett överskott på 1,2 miljoner kronor.

Styckkostnaderna för löneutbetalningar i det
centrala lönesystemet SLÖR/PIR har ökat jäm-
fört med tidigare år på grund av att kundunderla-
get minskat. Minskningen beror dels på att kun-
der valt andra löne-/PA-system, dels på att
antalet anställda inom statsförvaltningen mins-
kar. De mål om ökade marknadsandelar på det
statliga området som ställts upp har alltså inte
klarats under år 1997. SPV har, i syfte att hålla
kvar kunderna och bromsa upp minskningen av
löneutbetalningar i systemet, satsat ca 3 miljoner
kronor på en revidering av för- och eftersystemet
till SLOR. Det är ännu för tidigt att uttala sig om
effekten av denna satsning. Anpassningar till nya
avtal och förändrade rutiner har gjorts och löne-
beräkningar och utbetalningar har fungerat utan
störningar. SLOR-avgiften har varit oförändrad
sedan budgetåret 1994/95.

PICEA-projektet avrapporterades år 1995.
Driftskostnader och utvecklingskostnader upp-
gick år 1997 till ca 6 miljoner kronor vardera och
intäkterna till ca 2 miljoner kronor. Inriktningen
har varit att säkerställa driften på påbörjade in-
stallationer och därefter öka marknadsföringen
av produkten i takt med ökad installationserfa-
renhet.

SPV har under år 1997 levererat in totalt 20,7
miljoner kronor av sina balanserade överskott till
statsverket (jfr. 1995/96 66,8 miljoner kronor
och 1994/95 28 miljoner kronor).

Tabell 7.4 Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Uppdrags- verksamet(tk)	Intäkter	Kostnader	Resultat
Utfall 1997	198 698	190 585	8 113
Prognos 1998	197 763	214 293	-16 530
Budget 1999	170 900	180 300	-9 400

Anm. De negativa resultat som prognostiserats
för år 1998 beror till största delen på att budge-
ten underbalanserats och ackumulerade över-
skott från tidigare år använts till investeringar.
Investeringarna avser främst konstruktionen av
en försäkringsmodell för de statsanställdas

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

tjänstepensionsförmåner (se ovan) och anpass-
ningar inför milleniumskiftet. Aven under år
1999 kommer stora investeringar att krävas inom
dessa områden.

Slutsatser

Regeringen gör, med ledning av ovanstående re-
dovisning, bedömningen att SPV sammantaget
har nått sina ekonomiska mål och utfört sina
uppgifter kostnadseffektivt och korrekt i enlig-
het med de övergripande målen för år 1997.1 öv-
rigt kan noteras, att den uppföljning regeringen
gjort av myndigheternas arbetsgivarpolitik, visar
att SPV har en god insikt om läget avseende ver-
kets kompetensförsörjning. Enligt Statskonto-
rets lägesrapport 3, Skiftet till år 2000, inger
SPV:s projektbeskrivning för hantering av mil-
lennieanpassningen för de statliga löne- och pen-
sionssystemen stort förtroende.

I och med regeringens beslut att fr.o.m. den 1 juli
1998 överföra SPV:s löne-/personaladmi-
nistrativa verksamhet till det nybildade Ekono-
mistymingsverket, har SPV:s roll som pensions-
och försäkringsadministratör renodlats.

SPV skall bidra till att det mål om stöd av hög
kvalitet till de statliga myndigheterna som for-
mulerats för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi
och finansförvaltning, verksamhetsområde A
Effektivisering och utveckling av statlig förvalt-
ning, uppnås. Inom ramen för detta anser rege-
ringen att inriktningen av SPV:s verksamhet lig-
ger fast.

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

BILAGA 1

Fördelningen av ekonomiska resurser
mellan kvinnor och män

Liksom föregående år redovisas vissa uppgifter
om fördelningen av ekonomiska resurser mellan
kvinnor och män.

Utredningen (S 1994:09) om fördelning av
ekonomisk makt och ekonomiska resurser mel-
lan kvinnor och män har presenterat sitt betän-
kande (SOU 1998:6) och 13 delrapporter. Det
har ökat kunskaperna på detta område väsentligt.

Under år 1997 var 69 procent av den kvinnliga
befolkningen i åldern 16-64 år, motsvarande ca

1,9 miljoner personer, sysselsatta enligt AKU.
Drygt 52 procent av de sysselsatta kvinnorna var
anställda på heltid och arbetade mer än 34 tim-
mar per vecka. Knappt 19 procent arbetade lång
deltid, 30 timmar eller mer, medan ca 23 procent
av de sysselsatta arbetade kort deltid, mindre än
30 timmar per vecka. Nära 6 procent av de sys-
selsatta kvinnorna var egna företagare. Arbets-
lösheten bland kvinnor var 7,5 procent av arbets-
kraften.

För män var andelen sysselsatta drygt 72 pro-
cent av befolkningen o åldern 16-64 år, vilket
motsvarar drygt 2 miljoner personer. Nästan 77
procent av de sysselsatta männen var anställda på
heltid och arbetade mer än 34 timmar eller mer.
Ca 2 procent arbetade lång deltid, 30 timmar per
vecka. Drygt 15 procent av de sysselsatta män-
nen var egna företagare. Arbetslösheten uppgick
till 8,5 procent av arbetskraften.

Den vanligaste orsaken till att kvinnor arbetar
deltid är att de fortfarande bär huvudansvaret för
arbetet med barn och hem. En annan orsak är ar-
betsmarknadsskäl, dvs att det inte går att få läng-
re arbetstid hos nuvarande arbetsgivare. Män ar-
betar deltid i huvudsak för att de också studerar
eller för att de är sjukskrivna eller delpensioner-
de. Både andel och antal deltidsarbetande kvin-

nor minskade något från år 1996 till år 1997 men
var oförändrat för män.

Skillnader i lön och inkomst mellan kvinnor
och män kan till stor del förklaras med skillnader
i arbetad tid, yrke, befattning, arbetslivserfaren-
het, kvalifikationsnivå, utbildning och ålder. Det
finns emellertid löneskillnader mellan kvinnor
och män som inte går att förklara på detta sätt.

I tabell 1 visas sambandet mellan lön och for-
mell skolmässig utbildningsnivå för kvinnor och
män i olika sektorer. Av tabellen går inte att utlä-
sa om det finns ett samband mellan utbildningen
och det ansvar och de arbetsuppgifter som indi-
viden har. Inom stat, kommuner och landsting
avser uppgifterna samtliga anställda, både LO-
grupper och tjänstemän. För den privata sektorn
redovisas tjänstemän och arbetare var för sig.
Redovisningen omfattar såväl heltids- som del-
tidsanställda. Månadslönen för deltidsanställda
har räknats om till heltidslön. För LO-grupperna
redovisas en beräknad månadslön där den offici-
ella statistikens timförtjänst räknats om.

Uppgift om utbildningskod finns inte till-
gänglig för samtliga anställda som redovisas i ta-
bell 1. Detta medför att summan av de personer
som redovisas på olika utbildningsgrupper inte
helt överensstämmer med uppgiften om samtliga
anställda inom sektorn.

När kvinnor och män efter avslutad utbildning
börjar arbeta, förefaller det som om män får stör-
re ekonomiskt utbyte av sina investeringar i ut-
bildning än kvinnor. Inom samtliga kategorier
har kvinnor lägre lön än män.

Tabell 2 visar kvinnors lön i procent av mäns
lön för heltidsanställda åren 1973-1997. Tabellen
är illustrativ men samtidigt svårtolkad då nä-
ringsgrens- och sektorstrukturen har förändrats i
hög grad under tidsperioden. Dessa förskjut-

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

ningar kan påverka lönerelationen mer eller
mindre tydligt inom olika områden. Lärarnas
övergång från statligt till kommunalt reglerade
löner år 1991 är ett exempel på detta. Aven över-
flyttningen av ca 60 000 personer från lands-ting
till kommuner i samband med ÄDEL-reformen
har påverkat sektorstrukturen. Därtill har om-
fattande bolagiseringar av statliga affärsdrivande
verk (bl.a. Telia och Posten) medfört att deras
personal i statistiken numera räknas till privat
sektor.

För gruppen industriarbetare som har liten lö-
nespridning är skillnaden mellan kvinnors och
mäns lön liten. Inom landstingssektorn och för
privat anställda tjänstemän är det en större
spännvidd mellan löner för olika befattningar,
vilket i tabellen ger utslag i en lägre relativ lön för
kvinnor. Uppgifterna för privat sektor avser en-
dast industrin. Övriga delar av privat tjänstesek-
tor, byggnadsindustri m.m. ingår inte.

Den långsiktiga utvecklingen har gått mot
ökad ekonomisk jämställdhet mellan könen, bl.a.
genom att kvinnors utbildning och sysselsättning
ökat och till följd av låglönesatsningar. Lö-
neskillnaderna minskade fram till mitten av
1980-talet, men därefter har en viss ökning skett
inom några sektorer.

Tabell 3 visar skillnad mellan kvinnors och
mäns ekonomiska situation vad gäller arbetsin-
komsten. Arbetsinkomsten omfattar förutom lön
även de inkomstrelaterade transfereringar (t.ex.
sjukpenning och föräldrapenning) som är knutna
till arbetet och kompenserar för inkomstbortfall.
Retroaktiva utbetalningar av löner faller på det år
utbetalning sker. Inkomst av näringsverksamhet
för företagare ingår i arbetsinkomstbegreppet.
Uppgifterna är hämtade från SCB:s inkomstför-
delningsundersökning.

Fler kvinnor än män har arbetsinkomst även
om endast drygt hälften (53 procent) arbetar
heltid vilket ca 83 procent av männen gör. In-
komstskillnaden mellan kvinnor och män för
deltidsarbetande påverkas givetvis av hur många
procent av heltid som arbetet omfattar. Inkomst-
skillnaden för heltidsarbetande påverkas förutom
av arbete i olika yrken och näringsgrenar också
av att kvinnor i högre utsträckning än män är
föräldralediga och därvid erhåller en reducerad
ersättning och av att företagare i större utsträck-
ning är män.

Den genomsnittliga arbetsinkomsten för hel-
tids- och helårsarbetande män är ca 15 000 kro-
nor högre inom privat sektor än inom offentlig
sektor och uppgår till 256 700 kronor. För kvin-

nor uppgår motsvarande arbetsinkomst till
193 200 kronor inom offentlig sektor och till 206
400 kr inom privat sektor, vilket innebär en
skillnad på ca 13 000 kronor.

För att studera den ekonomiska situationen
för samtliga förvärvsarbetande och pensionärer
får man övergå till sammanräknad förvärvsin-
komst, vilket är ett taxeringsmässigt begrepp
som består av inkomst av tjänst och inkomst av
näringsverksamhet. Inkomstens storlek beror
förutom av lön på skillnader i arbetstid och ar-
betskraftsdeltagande. Lantbrukare och andra fö-
retagare ingår. Inkomst av kapital ingår inte.
Sammanräknad förvärvsinkomst minus allmänna
avdrag (pensionsförsäkring och periodiskt un-
derstöd) och minus förlustavdrag utgör taxerad
förvärvsinkomst. Vid beskattningen drar man
bort grundavdrag eller särskilt grundavdrag för
pensionärer och erhåller då den beskattningsbara
förvärvsinkomsten.

I tabell 4 redovisas uppgifter för samtliga per-
soner med sammanräknad förvärvsinkomst stör-
re än noll. Vuxna inkomsttagare med barn under
18 år särredovisas som ensamstående eller sam-
beskattade med bam. Ensamstående/sam-
beskattade utan barn är således ett fåtal inkomst-
tagare under 18 år, personer i normal förvärvs-
aktiv ålder 18-64 år men även ålderspensionärer.

Inkomstrelationerna i tabellen påverkas av att
både förvärvsarbetande och pensionärer ingår.
Kvinnor arbetar deltid i större omfattning än
män och detta medför lägre årliga inkomster, vil-
ket för sambeskattade tycks ha lika stor betydel-
se för inkomstrelationen mellan könen antingen
man har barn eller inte. Att kvinnors inkomster
är låga i förhållande till mäns bland pensionärer
beror sannolikt på att kvinnor har ATP-pension i
lägre omfattning än män.

Som framgår av tabell 5 ökar den sammanräk-
nade förvärvsinkomsten med stigande ålder och
når sina högsta genomsnittliga belopp i 50-64 års
gruppen. Detta beror både på arbetskraftens
sammansättning i form av heltids-/deltidsarbete,
utbildning, karriärmöjligheter och lönenivå och
på arbetslöshet.

Kommunalskatten är i det nya skattesystemet
proportionell mot beskattningsbar för-
värvsinkomst upp till skiktgränsen där en statlig
skatt på 25 procent inträder. Kapitalskatten är
30 procent; dessutom ingår fastighetsskatt och
förmögenhetsskatt i slutlig skatt. Åldersgruppen
50-64 år betalar något mer slutlig skatt än yngre
grupper då förvärvsinkomsterna i genomsnitt är
högre, kapitalinkomsterna är högre och amorte-

100

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

ring av fastighetsskulder medför lägre under-
skottsavdrag och högre förmögenhetsskatt.

Det antal ATP-poäng som inkomsttagarna i
genomsnitt uppnått år 1996 är lägre för kvinnor
än för män inom varje redovisad åldersgrupp.
Poängen har ökat jämfört med föregående år in-
om alla åldersgrupper utom för de yngre. Detta
innebär att de som har arbete har fått en real för-
bättring av sin pensionsgrundande inkomst och
ökningen av den genomsnittliga pensionspoäng-
en är något större för kvinnor än för män.

Andelen utan pensionspoäng år 1996 har ökat
både för kvinnor och män i samtliga åldersgrup-
per. Andelen påverkas av konjunkturen och hur
många som ingår i arbetskraften och medför att
den framtida pensionen riskerar att bli lägre.

Enligt RFV:s statistik för år 1996 ökade ande-
len personer i åldern 16-64 år med maximal pen-
sionspoäng (=6,50, dvs. inkomster över 7,5 bas-
belopp). Andelen kvinnor med maximal poäng
var 4,2 procent. Det är den största andelen och
antalet sedan år 1960 när ATP-systemet infördes.
Antalet kvinnor med någon ATP-poäng var
dock lägre år 1996 än de föregående 10 åren. An-
delen män med maximal poäng var 19,0 procent
år 1996, vilket är den högsta redovisade andelen
sedan år 1960. Fortfarande är det nästan fem
gånger så många män som kvinnor som uppnår
maximal ATP-poäng.

Medelarbetstiden per vecka är lägre för kvin-
nor än för män i alla åldrar som följd av att del-
tidsarbete är betydligt vanligare för kvinnor. Att
veckoarbetstiden för män överstiger 40 timmar i
genomsnitt beror till viss del på övertid men

huvudsakligen på att egna företagare ingår i un-
derlaget.

Det nya skattesystemet skiljer på förvärvsin-
komster och kapitalinkomster. I tabell 6 redovi-
sas uppgifter för dem som har överskott resp, un-
derskott av kapital. Medelvärdena avser den grupp
som har över- respektive underskott. Det kan
noteras att betydligt fler kvinnor än män har ett
överskott av kapital även om medelbeloppen är
väsentligt lägre och att fler män har underskott
av kapital och att underskottsbeloppen är högre.

Av tabell 7 framgår att en något större andel
kvinnor än män gör avdrag i sina deklarationer
för inbetalda pensionspremier. Andelarna har
ökat sedan 1995 för både kvinnor och män. De
avdragna beloppen är dock något lägre än föregå-
ende år. Den skattemässiga avdragsmöjligheten
var dock densamma.

Möjligheten att dra av försäkringspremien
som allmänt avdrag i deklarationen halverades år
1995 och premien får 1996 dras av med upp till
18 100 kronor (ett halvt basbelopp). Personer
med högre inkomster får dessutom dra av 5 pro-
cent av den del av tjänsteinkomsten som översti-
ger 362 000 kronor (10 basbelopp) men inte
724 000 kronor (20 basbelopp). För företagare
gäller särskilda regler.

101

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

\|Tabell 1 Månadslön för anställda inom olika sektorer med fördelning pa utbildningsnivå ar 1997 \|
Kronor/månad	KVINNOR ANTAL	MÅNADSLÖN	MÄN ANTAL	MÅNADSLÖN	KVINNORS LÖN REL. MÅNS, %
Statligt anställda	112 400	17 500	143 500	21 100	83
Förgymnasial utbildning	12 300	15 400	10 900	16 900	91
Gymnasial utbildning	42 600	15 700	36 800	18 000	87
Eftergymn < 3 år	16 300	17 700	30 600	20 000	89
Eftergymn >= 3 år	24 000	20 600	38 400	24 000	86
Forskarutbildning	3 200	25 500	10 200	28 800	88

Kommunalt anställda	598 600	15 500	154 900	17 500	88
Förgymnasial utbildning	79 300	13 900	19 000	15 100	92
Gymnasial utbildning	285 600	14 600	53 100	15 800	92
Eftergymn < 3 år	108 600	16 100	29 500	17 600	91
Eftergymn >= 3 år	111 300	18 500	43 200	20 500	90
Forskarutbildning	600	24 000	1 200	26 500	91

Kyrkokommunalt anställda	13 500	14 800	7 700	15 500	96
Förgymnasial utbildning	2 400	13 700	2 300	14 400	95
Gymnasial utbildning	5 000	14 300	3 100	14 800	97
Eftergymn < 3 är	2 500	15 500	800	16 800	92
Eftergymn >= 3 år	1 500	17 100	900	19 500	88

Landstingsanställda	182 800	17 200	44 900	24 100	71
Förgymnasial utbildning	9 600	13 900	2 700	14 700	94
Gymnasial utbildning	75 700	15 000	13 100	16 200	92
Eftergymn < 3 år	60 200	17 600	8 100	18 400	95
Eftergymn >= 3 år	34 700	21 900	17 200	30 900	71
Forskarutbildning	1 100	33 100	3 100	41 700	79

Tjänstemän privat sektor	436 400	17 600	604 100	23 400	75
Förgymnasial utbildning	62 100	16 200	78 000	20 000	81
Gymnasial utbildning	239 600	16 500	278 200	21 300	77
Eftergymn < 3 är	80 600	18 500	133 500	23 000	81
Eftergymn >= 3 år	49 700	23 000	101 700	30 800	75
Forskarutbildning	1 400	28 000	6 400	34 800	80

Arbetare privat sektor	327 200	14 500	741 300	16 300	89
Förgymnasial utbildning	130 300	14 400	257 300	16 200	89
Gymnasial utbildning	175 300	14 500	441 300	16 300	89
Eftergymn < 3 är	16 300	14 900	32 300	16 400	91
Eftergymn >= 3 år	2 200	14 800	4 500	16 000	92

Källa: SCB, Lönestatistiken

102

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Tabell 2 Kvinnornas lön i procent av männens lön åren 1973-1996, heltidsanställda

	PRIVAT SEKTOR INDUSTRI- ARBETARE	INDUSTRI- TJÄNSTEMÄN	OFFENTLI SEKTOR STATS- ANSTÄLLDA	PRIMÄR- KOMMUNALT ANSTÄLLDA	LANDSTINGS- ANSTÄLLDA
1973	84	63	81	74
1977	88	70	86	82
1981	91	72	89	85
1985	90	73	91	87	75
1989	90	75	89	83	74
1991	90	75	85(90)’	87(84)'	75
1993	91	77	84	86	73
1995	90	77	84	88	70
1996	90	78	85	88	71
1997	91	77	84	89	71

1. Lärarpersonal har fr.o.m. 1991 kommunalt reglerade löner och redovisas bland primärkommunalt anställda. Siffrorna inom parentes är fiktiva tal som visar procentsiffran om
jämförelsegruppen varit densamma som tidigare år.

Källa: SCB, lönestatistiken

ITabell 3 Arbetsinkomst för anställda 20-64 år samt företagare efter sysselsättningsnivå och socioekonomisk grupp år 1996 \|
Tusentals kronor	KVINNOR ANTAL	INKOMST	MÄN ANTAL	INKOMST	KVINNORS INKOMST REL. MÄNS %
Samtliga	1 737 000	157,0	1 676 000	228,1	69
Deltidsarbetande 1 - 49 %	269 000	74,7	141 000	80,1	93
Deltidsarbetande 50 - 90 %	549 000	128,3	147 000	132,2	97
Helärs- o heltidsarbetande	919 000	198,2	1 389 000	253,2	78
därav
Arbetare o lägre tjänstemän	374 000	178,5	611 000	213,4	84
Tjänstemän på mellannivå	203 000	202,8	268 000	271,3	75
Högre tjänstemän	115 000	261,6	194 000	357,5	73
Företagare/lantbrukare	43 000	77,5	120 000	107,1	72

Arbetsinkomst utgör summan av lön, företagarinkomst, sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning vid utbildning eller tjänstgöring inom totalförsvaret. Ägare av fåmansbolag
räknas som anställd.

Källa: SCB If 21 SM 9801

103

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Tabell 4 Sammanräknad förvärvsinkomst för samtliga oavsett ålder år 1996, tkr

KVINNOR MÄN KVINNORS

INKOMST

	ANTAL	INKOMST	ANTAL	INKOMST	REL. MÅNS %
Totalt	3 525 000	124,9	3 377 000	182,6	68
Ensamstående utan barn	1 563 000	111,6	1 638 000	144,5	77
Ensamstående med barn	290 000	134,8	48 000	206,4	65
Sambeskattade utan barn	972 000	127,0	1 084 000	205,5	62
Sambeskattade med barn	700 000	147,4	608 000	242,7	61

20-64 år	2 434 000	145,6	2 517 000	202,9	72
65-74 år	422 000	102,7	369 000	169,2	61
75-år	503 000	79,5	319 000	128,7	62

Sammanräknad förvärvsinkomst består av inkomst av tjänst och inkomst av
näringsverksamhet.

Källa: SCB If 20 SM 9801.

Tabell 5 Inkomst, skatt, ATP-poäng och veckoarbetstid efter åldersgrupper år 1996

1996 1995

	16-19		20-24	25-34	35-49	50-64	SAMTLIGA 20-64	SAMTLIGA 20-64
Sammanräknad förvärvs-inkomst,	kvinnor	16,7	80,7	132,0	160,7	161,5	145,6	140,0
tkr	män	18,4	100,1	180,6	225,6	230,3	202,9	194,7
Slutlig skatt, tkr	kvinnor	4,5	25,5	42,6	54,6	55,9	49,1	44,6
	män	4,0	33,0	63,4	87,4	94,7	78,0	70,5
Genomsnittlig ATP-poäng	kvinnor	0,67	2,02	2,89	3,50	3,61	3,24	3,13
	män	0,84	2,65	4,07	4,66	4,75	4,34	4,27
Andel utan ATP-poäng	kvinnor	93,5	39,2	15,4	9,4	13,6	15,7	13,8
	män	92,6	35,8	12,6	8,9	9,9	13,3	11,6
Medelarbetstid per vecka,	kvinnor	20,3	31,3	32,9	34,2	31,9	33,4	33,1
tim	män	24,3	37,5	40,4	41,5	38,4	40,4	40,6

Källa: SCB If 20 SM 9801 (Inkomster), RFV (Pensioner), SCB AKU grundtabeller (Arbetstid)

Tabell 6 Över- och underskott av kapital för personer med kapitalinkomst år 1996

Tusentals kronor

KVINNOR MÄN

	ANTAL	ÖVER- SKOTT	ANTAL	UNDER- SKOTT	ANTAL	ÖVER- SKOTT	ANTAL	UNDER- SKOTT
Totalt	2 221 000	12,1	1 395 000	15,2	1 825 000	24,3	1 729 000	22,6
Ensamst utan barn	1 371 000	9,5	416 000	11,3	1 206 000	13,1	664 000	14,8
Ensamst med barn	58 000	16,5	195 000	15,5	8 000	48,5	36 000	29,2
Sambeskattade u barn	602 000	16,4	325 000	14,3	506 000	39,1	548 000	23,1
Sambeskattade m barn	190 000	16,6	460 000	19,1	105 000	80,0	481 000	32,5

20-64 år	948 000	15,6	1 282 000	15,7	770 000	39,3	1 564 000	23,5
65-74 år	311 000	16,5	78 000	9,3	229 000	32,3	120 000	15,1
75-år	427 000	14,3	32 000	7,3	258 000	22,1	42 000	11,5

Medelvärden är beräknade för den grupp som haft kapitalinkomst
Källa: SCB If 20 SM 9801

104

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Tabell 7 Frivilligt pensionssparande och värdet av avdragsgilla pensionspremier år 1996, andel procent och avdragsbelopp, tkr
	KVINNOR ANDEL %	AVDRAG TKR	MÄN ANDEL %	AVDRAG TKR
Totalt	23,2	5.9	19,6	7,5
Ensamst utan barn	13,9	5,6	14,7	6,0
Ensamst med barn	29,5	3,8	24,5	5,9
Sambeskattade u barn	24,2	8,3	19,4	9,9
Sambeskattade m barn	40,0	4,8	32,5	6,9

Medelvärden är beräknade för den grupp som haft avdrag
Källa: SCB If 20 SM 9801

105

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

BILAGA 2

Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser

Sedan 1988 har könsfördelningen i statliga myn-
dighetsstyrelser på central och regional nivå re-
dovisats varje år för att ge riksdagen möjlighet att
kunna följa utvecklingen. Bakgrunden är de mål
för kvinnorepresentationen i statliga organ som
föreslogs i propositionen Jämställdhetspolitiken
inför 90-talet (prop. 1987/88:105, bet.
1987/88:AU17, rskr. 1987/88:364). Det första
etappmålet som angavs i propositionen om
30 procent kvinnor år 1992 uppnåddes år 1992
och redovisades i 1992 års budgetproposition
(1992/93:100, bilaga 12, s. 337 f.). Det andra
delmålet om 40 procent kvinnor år 1995 upp-
nåddes i de centrala styrelserna och redovisades i
regeringens skrivelse Jämställdhetspolitiken (skr.
1996/97:41, bilaga 2, bet. 1996/97:AU 8, rskr.
1996/97:155). De uppgick då till 42procent. De
regionala styrelserna hade detta år 34 procent
kvinnor. Årets redovisning avser förhållanden
per den 1 juli 1997. Då hade centrala och regio-
nala styrelser sammantaget 42 procent% kvin-
nor. Det är en ökning med tre procentenheter
sedan år 1996.

Andelen kvinnor i statliga kommittéer redovi-
sas årligen i kommittéberättelsen.

Centrala myndigheters styrelser

Centrala myndigheter, nämnder m.m. ingår i re-
dovisningen.

Av tabell 1 och 2 nedan framgår att andelen
kvinnor bland de ordinarie ledamöterna ökat

med en procentenhet sedan 1996 års redovisning.
De uppgår nu till 44 procent (med ordinarie le-
damöter avses även ordförande). Högst andel
kvinnliga ledamöter finns i styrelser under Ar-
betsmarknadsdepartementet med 52 procent, tätt
följt av Utbildningsdepartementet och Kultur-
departementet med 49 procent samt Socialde-
partementet med 48 procent kvinnliga ledamö-
ter. Andelen kvinnliga ordföranden har ökat. År
1996 uppgick de till 29 procent. År 1997 uppgick
de till 34 procent. Fyra departement, samma som
ovanstående, har fler kvinnliga än manliga ord-
föranden. Två av departementen saknar helt
kvinnor på denna post.

Regionala myndigheters styrelser

I tabell 3 redovisas andelen kvinnor i sex regio-
nala myndighetsgrupper. Uppgifterna omfattar
samtliga län och avser även här förhållanden per
den 1 juli 1997.

Kvinnorna utgjorde 40 procent av de ordinarie
ledamöterna (inkl, ordförande). Motsvarande
andel för år 1996 var 36 procent. Av tabell 3
framgår att flest kvinnliga ledamöter återfinns i
försäkringskassornas, kronofogdemyndigheter-
nas samt länsarbetsnämndernas styrelser med 47
procent i samtliga. Störst ökning av kvinnliga le-
damöter har skogsvårdsstyrelserna, som ökat
från 25 procent till 43 procent. Kronofogde-
myndigheternas styrelser har ökat från 35 pro-
cent till 47 procent Lägst ligger länsstyrelsernas
styrelser med 33 procent kvinnor.

107

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Tabell 1 Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser fördelade på departement; ordinarie ledamöter exkl. perso-
nalföreträdare

DEP.	ORDFÖRANDE		LEDAMÖTER INKL. ORDFÖRANDE
DEP.	ANTAL KV 1997	M 1997	KVINNOR ANTAL 1997	% 1997	% 1996	MÄN ANTAL 1997	% 1997	?996	SAMTLIGA ANTAL 1997	% 1997
Ju	2	14	54	46	48	63	54	52	117	100
UD	1	3	15	39	50	23	61	50	38	100
Fö	1	10	29	32	29	61	68	71	90	100
S	10	9	78	48	47	86	52	53	164	100
K	6	5	35	41	42	50	59	58	85	100
Fi	3	8	38	40	38	56	60	62	94	100
U	4	3	26	49	52	27	51	48	53	100
Jo	1	5	22	42	43	30	58	57	52	100
A	5	2	30	52	53	28	48	47	58	100
Ku	10	10	80	49	48	83	51	52	163	100
N	5	14	57	37	42	99	63	58	156	100
In	0	7	30	45	44	36	55	56	66	100
M	0	5	18	44	46	23	56	54	41	100
Totalt	48	95	512	44	43	665	56	57	1177	100

108

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

Tabell 2 Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser fördelade på myndighet; ordinarie ledamöter exkl. personal-
företrädare

CENTRALA MYNDIGHETER	ORDFÖRANDE	ANTAL LEDAMÖTER INKL. ORDFÖRANDE
CENTRALA MYNDIGHETER	KV M	KV	M	SAMTLIGA

Justitiedepartementet
Domstolsverket	1	3	5	8
Rikspolisstyrelsen	1	3	4	7
Kriminalvårdsstyrelsen	1	3	4	7
Brottsförebyggande rådet	1	5	3	8
Datainspektionen	1	5	4	9
Registernämnden, Rikspolisstyrelsen	1	2	3	5
Personalnämnden, Rikspolisstyrelsen	1	1	3	4
Tjänsteförslagsnämnden, Rikspolisstyrelsen	1	2	4	6
Nämnden vid Brottsofersmyndigheten	1	6	4	10
Tjänsteförslagsnämnden för Domstolsväsendet	1	3	6	9
Notarienämnden	1	3	3	6
Rådgivande nämnden vid Riksåklagarens kansli	1	5	2	7
Tjänsteförslagsnämnden för åklagarväsendet	1	2	3	5
Gentekniknämnden	1	7	9	16
Rättshjälpsnämnden	1	3	2	5
Fideikommissnämnden	1	1	4	5

Utrikesdepartementet

Statens invandrarverk	1	4	5	9
SIDA, Forskningsrådsnämnden	1	4	4	8
SIDA	1	5	6	11
Nordiska afrikainstitutet	1	2	8	10

Försvarsdepartementet

Fortifikationsverket	1 1	5	6
Försvarets materialverk	1 4	3	7
Kustbevakningen 1	2	7	9
överstyrelsen för civil beredskap	1 0	9	9
Statens räddningsverk	1 5	3	8
Styrelsen för psykologiskt försvar	1 2	7	9
FOA	1 2	8	10
Försvarshögskolan	1 5	7	12
Flygtekniska försöksanstalten	1 2	5	7
överklagandenämnden för totalförsvaret	1 3	4	7
Totalförsvarets pliktverk	1 3	3	6

Socialdepartementet
Socialstyrelsen	1 5	5	10
Läkemedelsverket	1 3	4	7
Statens institut för psykosocial miljömedicin	1 6	5	11
Rättsmedicinalverket	1 2	5	7

109

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

CENTRALA MYNDIGHETER	ORDFÖRANDE	ANTAL LEDAMÖTER INKL ORDFÖRANDE
CENTRALA MYNDIGHETER	KV M	KV	M	SAMTLIGA

Riksförsäkringsverket	1	5	4	9
Folkhälsoinstitutet	1	3	7	10
Smittskyddsinstitutet	1	1	6	7
Statens institutionsstyrelse	1	6	3	9
Handikappinstitutet	1	5	3	8
Handikappombudsmannen	1	7	6	13
Barnombudsmannen	1	4	3	7
Statens nämnd för internationella adoptioner	1	6	3	9
Arvsfondsdelegationen	1	3	4	7
Statens institut för särskilt utbildningsstöd	1	4	4	8
Alkoholsortimentsnämnden	1	1	4	5
Alkoholinspektionen	1	4	3	7
Fullmäktige för förvaltningen av Riksförsäkrings-
verkets fonder m.m.	1	3	7	10
Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik	1	5	6	11
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd	1	5	4	9

Kommunikationsdepartementet
Statens järnvägar 1	2	5	7
Banverket 1	2	4	6
Vägverket 1	5	4	9
Sjöfartsverket 1	5	3	8
Handelsflottans kultur- och fritidsråd 1	3	5	8
SMHI	1 3	4	7
Luftfartsverket	1 2	5	7
Statens väg- och transportforskningsinstitut	1 2	6	8
Statens geotekniska institut 1	2	4	6
Post- och telestyrelsen	1 4	6	10
Kommunikationsforskningsberedningen	1 5	4	9

Finansdepartementet
Riksgäldskontoret	1 2	6	8
Generaltullstyrelsen	1 3	4	7
Statistiska centralbyrån	1 4	5	9
Finansinspektionen	1 3	6	9
Riksrevisionsverket 1	5	5	10
Riksskatteverket 1	3	7	10
Kammarkollegiet	1 4	4	8
Statens löne- och pensionsverk	1 4	5	9
Statens lokalförsörjningsverk	1 4	6	10
Statens fastighetsverk	1 3	6	9
Lotteriinspektionen 1	3	2	5

110

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

CENTRALA MYNDIGHETER	ORDFÖRANDE		ANTAL LEDAMÖTER INKL.ORDFÖRANDE
CENTRALA MYNDIGHETER	KV	M	KV	M	SAMTLIGA

Utbildningsdepartementet
Kungliga bibliotektet	1		4	6	10
Centrala studiestödsnämnden		1	7	3	10
CSN, Delegationen för utländska studerande	1		2	2	4
Institutet för rymdfysik	1		3	4	7
Statens psykologisk-pedagogiska bibliotekt	1		3	3	6
Arkivet för ljud och bild		1	3	3	6
Högskoleverket		1	4	6	10

Jordbruksdepartementet
Statens jordbruksverk	1 3	4	7
Statens livsmedelsverk	1 5	8	13
Fiskeriverket	1 3	4	7
Statens utsädeskontroll	1 2	4	6
Statens veterinärmedicinska anstalt	1 5	4	9
Sveriges lantbruksuniversitet 1	4	6	10

Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetslivsinstitutet 1	6	4	10
Rådet för arbetslivsforskning 1	4	3	7
Arbetarskyddsstyrelsen	1 2	4	6
Arbetsmarknadsstyrelsen	1 3	5	8
Jämställdhetsnämnden 1	5	3	8
Nämnden för styrelserepresentationsfrågor 1	6	3	9
Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska
utvärderingsstudier *	4	6	10

Kulturdepartementet
Statens kulturråd 1	7	6	13
Riksarkivet 1	4	5	9
Riksantikvarieämbetet	1 3	5	8
Livrustkammaren, Skokloster slott och Hallwylska
museet ¹	4	3	7
Naturhistoriska riksmuseet	1 4	6	10
Folkens museum - etnografiska	1 3	4	7
Arkitekturmuseet	1 4	3	7
Statens musiksamlingar 1	3	3	6
Talboks- och punktskriftsbiblioteket 1	6	2	8
Svenskt biografiskt lexikon	1 3	4	7
Statens biografbyrå 1	4	3	7
Granskningsnämnden för Radio och TV	1 3	2	5
Presstödsnämnden 1	5	5	10
Taltidningsnämnden 1	3	4	7
Nämnden för hemslöjdsfrågor 1	5	3	8
Språk- och folkminnesinstitutet	1 3	4	7

111

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

CENTRALA MYNDIGHETER	ordförande		ANTAL LEDAMÖTER INKL. ORDFÖRANDE
CENTRALA MYNDIGHETER	KV	M	KV	M	SAMTLIGA

Statens konstmuseer		1	3	5	8
Statens sjöhistoriska museer		1	4	5	9
Konstnärsnämnden		1	6	6	12
Statens konstråd	1		4	3	7
Statens försvarshistoriska muséer		1	2	7	9

Näringsdepartementet
Affärsverket svenska kraftnät 1	2	5	7
Delegationen för utländska investeringar i Sverige 1	4	5	9
Elsäkerhetsverket 1	2	8	10
Exportkreditnämnden 1	3	10	13
Glesbygdsverket 1	3	3	6
Kommerskollegium (Handelsprocedurrådet) 1	3	6	9
Kommerskollegium (Krishandelsrådet) 1	1	6	7
Konkurrensverket 1	3	7	10
Närings- och teknikutvecklingsverket 1	3	5	8
Patent- och registreringsverket 1	4	4	8
Patentbesvärsrätten 1	4	4	8
Revisorsnämnden 1	4	5	9
Rymdstyrelsen 1	3	4	7
Skogsstyrelsen 1	4	5	9
Sprängämnesinspektionen 1	2	5	7
Statens institut för regionalforskning 1	3	3	6
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll 1	3	6	9
Sveriges geologiska undersökning 1	3	4	7
Turistdelegationen 1	3	4	7

Inrikesdepartementet
Konsumentverket	1 5	4	9
Ungdomsstyrelsen	1 5	6	11
Lantmäteriverket	1 4	4	8
Byggforskningsrådet	1 3	5	8
Boverkets stadsmiljöråd	1 6	10	16
Statens bostadskreditnämnd	1 3	2	5
Boverket	1 4	5	9

Miljödepartementet
Kemikalieinspektionen	1 4	4	8
Statens kärnkraftinspektion	1 3	6	9
Statens strålskyddsinstitut	1 5	4	9
Statens naturvårdsverk	1 5	6	11
Koncessionsnämnden för miljöskydd	1 1	3	4

112

PROP. 1998/99:1 UTGIFTSOMRÅDE 14

ITabell 3 Andelen kvinnor i	regionala myndigheters styrelser; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare \|
Procent MYNDIGHETSGRUPPER	KVINNOR % 1997	1996	FÖRÄNDRING PROCENTENHETER
Försäkringskassor	47	47	±0
Länsskattemyndigheter	36	34	+2
Kronofogdemyndigheter	47	35	+ 12
länsarbetsnämnder	47	46	+1
Länsstyrelser	33	33	±0
Skogsvärdsstyrelser	43	25	+ 18
Samtliga	40	36	+4

ITabell 4 Antal kvinnor och män i regionala myndigheters styrelser fördelade på län; ordinarie ledamöter exkl. personalföre- 1 Iträdare __________1
LÅN	Försäkringskassan		Länsskattemynd.		Kronofogedmynd.		Länsarbetsnämnd		Länsstyrelser		Skogsvårdsstyr.
LÅN	KV	M	Kv	M	Kv	M	Kv	M	Kv	M	Kv	M
BLEKINGE	3	3	2	6			3	5	3	12
DALARNA	2	4	1	7			4	4	6	9	4	5
GOTLAND	3	3	5	3			4	4	5	10
GÄVLEBORG	3	3	3	5	4	6	4	4	5	10
GÖTEBORG 0 BOHUS	6	6	2	6	5	4	3	5	4	11
HALLAND	2	4	4	4			3	5	11	4	3	6
JÄMTLAND	4	2	4	4			4	4	5	10	4	5
JÖNKÖPING	3	3	2	6	4	5	3	5	5	10	4	5
KALMAR	2	4	2	6	4	6	4	4	5	9	4	5
KRONOBERG	3	3	1	7			4	4	5	10
NORRBOTTEN	2	4	3	2			3	5	2	13	5	4
SKARABORG	2	4	4	4			4	4	4	11	4	5
SKÅNE	6	8	4	4	4	5	4	4	5	10
STOCKHOLM	5	3	2	8	4	5	3	5	5	10
SÖDERMANLAND	2	4	3	5	5	4	3	5	7	8	4	5
UPPSALA	5	1	3	5			3	5	3	12
VÄRMLAND	4	2	3	5	5	4	3	5	8	7	4	5
VÄSTERBOTTEN	3	3	5	3	4	5	4	4	7	8	3	6
VÄSTERNORRLAND	3	3	2	6	4	5	4	4	4	11
VÄSTMANLAND	2	4	4	4			3	5	5	10
ÄLVSBORG	2	4	3	5			4	4	5	10
ÖREBRO	4	2	2	6			4	4	4	11
ÖSTERGÖTLAND	2	4	2	6			7	1	3	12
SUMMA	73	81	66	120	43	49	85	99	116	228	39	51

Eländers Gotab, Stockholm 1998

113

1 Reviderad finansplan

1.1 En budget för framtiden

1.2 Den ekonomiska utvecklingen

1.3 Sunda offentliga finanser ochstabila priser

1.5 Regeringens politik för 2000-talet

1.6 Rättvisa skatter

1.7 Fördelningspolitiken

2 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

3 Lagförslag

3.1 Förslag till lag om skattereduktion på förvärvsinkomstervid 2000 års taxering

3.2 Förslag till lag om beräkning av viss inkomstskatt påförvärvsinkomster vid 2000 års taxering, m.m.

3.3 Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statligfastighetsskatt

4 Budgetpolitiska mål och statsbudgeten

4.1 Budgetpolitiska mål

4.2 Samhällsekonomiskaförutsättningar

4.3 Prioriteringar

4.5 Den offentliga sektorns finanser

4.6 Statsbudgetens utveckling1997-2001

4.7 Statsskulden

5 Inkomster

5.1 Offentliga sektorns skatter

- periodiserad redovisning

5.2 Statsbudgetens inkomster

- kassamässig redovisning

6 Utgifter åren 1999-2001

6.2 Beskrivning av utgiftsområdenm.m.

6.3 Avgiftsbelagd verksamhet

6.4 Finansiering av investeringar ochrörelsekapital

6.5 Garantier

6.6 Beställningsbemyndiganden

6.7 Bemyndigande för ramanslag

7 Prognos och tilläggsbudget för 1998

7.1 Inledning

7.2 Prognos för 1998

8 Skattefrågor

8.1 Inledning

8.2 Allmänna överväganden

8.3 Skattereduktion för låg- ochmedelinkomsttagare

8.5 Fastighetsskatten påbostadshyreshus

8.6 Begreppet näringsverksamhetoch tilldelningen av F-skattsedel

8.7 Fordonsskatt på bussar

8.8 Finansiella effekter m.m.

9 Styrning av statlig verksamhet

9.1 Inledning

9.2 Ekonomisk styrning

9.3 Utvecklingen inomstatsförvaltningen

9.4 Statsförvaltningensproduktivitetsutveckling

Specifikation av statsbudgetens utgifterbudgetåret 1999

Specifikation av statsbudgetens inkomsterbudgetåret 1999

Förord

2 Internationell utveckling

2.4 Utvecklingen i Norden ochÖstersjöområdet inklusive Ryssland

2.5 Risker kring internationell utveckling

5 Näringslivets produktion

6 Arbetsmarknad

7 Löner

8 Inflation

9 Hushållens ekonomi och privatkonsumtion

10 Investeringar

11. Den offentliga sektorn

12 Sidoalternativ

1 Inledning

3 Statens lånebehov och det statligautgiftstaket

4 Ålderspensionssystemet vid sidanav statsbudgeten

5 Den konsoliderade offentligasektorns finanser

Appendix

1 Inledning

2 Sysselsättningspolitiken ochutvecklingen på arbetsmarknaden

Sammanfattning

1 Inledning

2 Inkomstfördelningens utveckling

Tabellbilaga

Underbilaga 1: Utvärdering avframskrivningsmetoden

Underbilaga 2: Definitioner och metoder istudien av inkomströrligheten

Underbilaga 3: Inkomstspridningen enligtLINDA och HINK

Underbilaga 4: Referenser

1 Inledning

4 Statsförvaltningensproduktivitetsutveckling

1 Förslag till riksdagsbeslut

1.3 Sunda offentliga finanser och
stabila priser

1.5 Regeringens politik för 2000-
talet

3.1 Förslag till lag om skattereduktion på förvärvsinkomster
vid 2000 års taxering

3.2 Förslag till lag om beräkning av viss inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid 2000 års taxering, m.m.

3.3 Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt

4.2 Samhällsekonomiska
förutsättningar

4.6 Statsbudgetens utveckling
1997-2001

6.2 Beskrivning av utgiftsområden
m.m.

6.4 Finansiering av investeringar och
rörelsekapital

8.3 Skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare

8.5 Fastighetsskatten på
bostadshyreshus

8.6 Begreppet näringsverksamhet
och tilldelningen av F-skattsedel

9.3 Utvecklingen inom
statsförvaltningen

9.4 Statsförvaltningens
produktivitetsutveckling

Specifikation av statsbudgetens utgifter
budgetåret 1999

Specifikation av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1999

2.4 Utvecklingen i Norden och
Östersjöområdet inklusive Ryssland

9 Hushållens ekonomi och privat
konsumtion

3 Statens lånebehov och det statliga
utgiftstaket

4 Ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten

5 Den konsoliderade offentliga
sektorns finanser

2 Sysselsättningspolitiken och
utvecklingen på arbetsmarknaden

Underbilaga 1: Utvärdering av
framskrivningsmetoden

Underbilaga 2: Definitioner och metoder i
studien av inkomströrligheten

Underbilaga 3: Inkomstspridningen enligt
LINDA och HINK

4 Statsförvaltningens
produktivitetsutveckling

Bl Riksdagens ledamöter och
partier m.m.

B3 Riksdagens ombudsmän,
justitieombudsmännen

E3 Stöd till radio- och
kassettidningar

E5 Granskningsnämnden för radio
och TV

4 Effektivisering och utveckling av statlig
förvaltning

A5 Täckning av merkostnader för
lokaler

A9 Nämnden för offentlig
upphandling

Redovisning av uppgifter om det
ekonomiska läget

B4 Riksgäldskontoret: Kostnader för
upplåning och låneförvaltning

7 Särskilda finansierings-och
garantiåtaganden

Dl Avgift för Stadshypotekskassans
grundfond