med anledning av skr. 1998/99:20 1998 års redogörelse för företag med statligt ägande
Inledning
Vänsterpartiet vill ha ett näringsliv med olika ägarformer-
privat, kooperativt och samhällsägt. Det svenska näringslivet
domineras av starkt koncentrerat privat ägande. Statligt
ägande kan vara en rimlig motvikt till denna privata
maktkoncentration. Statligt ägande är främst motiverat inom
strategiska sektorer av näringslivet. EU-regler gör det svårt
att använda sig av ägardirektiv för att styra statliga företag.
Alternativet blir då att mer aktivt placera styrelseledamöter
som är lyhörda för statens krav i styrelserna och aktivt
utnyttja sitt ägande. Anställda i statliga företag kräver
inflytande över sina arbetsplatser, men de kräver också
engagerade och aktiva ägare. Affärsverk och bolag som
Vattenfall och Telia bör förbli statliga och utvecklas i rollen
som kraftcentra för teknologisk utveckling. Ett statligt
företag som LKAB genomför ständigt stora investeringar i
Kiruna. För ett tiotal år sedan gick LKAB med stora
förluster. Utan ett uthålligt statligt ägande hade i dag kanske
nordanvinden svept över tomma gruvschakt och vår yttersta
nordliga utpost hade varit en mer eller mindre död stad i
stället för ett av de stora investeringsobjekten. Likaså krävde
moderniseringen av SSAB betydande satsningar från statens
sida, vilket det privata näringslivet inte var berett att göra.
Det har lett till att SSAB i dag är det kanske modernaste
stålverket i Europa - och dessutom lönsamt!
Framgångsrikt statligt
ägande
De statligt ägda företagen som redovisas för 1997 är 59
stycken med en omsättning på 225 miljarder kronor och
182 000 anställda. Imponerande siffror, särskilt med tanke på
att en rad företag avvecklats eller sålts. Flera stora bolag -
Nordbanken Holding, Pharmacia & Upjohn och Celsius - i
vilka staten har stora andelar är inte medräknade eftersom
det statliga ägandet i dessa ligger under 50 %.
Redovisningen visar inom vilka områden företagen är verksamma och
vilka statliga beslut som är styrande för respektive företags verksamhet.
Styrelsernas sammansättning, företagens omsättning, antal anställda och
andelen kvinnor av dessa - ja, allt finns med - klart och redigt. Utdelningen
har ökat från 5,1 till hela 8,5 miljarder kronor, vilket måste ses som en extra
bonus med tanke på att många verksamheter inte är ämnade att ge någon
vinst ekonomiskt.
Regeringen väljer att i sin redovisning indela de statliga företagen i sju
kategorier:
1. Infrastrukturella tjänster - exempelvis SJ, Posten, Vattenfall.
Omsättning 75 miljarder kronor.
2. Företag med sektorpolitiska mål - ex. Amu-gruppen, Almi, Samhall.
Omsättning 64 miljarder kronor.
3. Kontrollverksamhet - ex. Svensk Bilprovning.
Omsättning drygt 2 miljarder kronor.
4. Fastighetsförvaltning - ex. Svenska Akademiska Hus, Vasakronan.
Omsättning 5,7 miljarder kronor.
5. Finansiella tjänster - ex. VPC, Svensk Exportkredit.
Summan av ovanstående blir ca 330 miljarder kronor, men
det beror på att även det statliga ägandet som är mindre än
50 % är inräknat i den sista gruppen. Hur man än räknar är
det svenska folket via sin riksdag och sin regering ägare och
förvaltare av en betydande del av företagsamheten i Sverige.
Det är oftast fråga om verksamheter som är av stor vikt både
för landets försörjning, infrastruktur och effektivitet samt för
vår makt över landets ekonomi.
Behovet av en övergripande
företagspolicy
All denna verksamhet har helt klart en mycket stor betydelse
på många områden - inte minst sådana som riksdag och
regering ofta diskuterar, ibland fattar beslut om och ofta,
med rätta, får kritik för. Låt oss ge några exempel:
Regionalt
I den "naturliga regionalpolitiken" måste en del vara att
staten identifierar varje regions specifika karaktär och agerar
därefter. Norrlands inland befolkades t.ex., om vi undantar
samerna, på grund av regionens naturtillgångar. Så är det i
stor utsträckning fortfarande. Det behövs emellertid allt färre
människor i basnäringarnas produktion. Näringslivet behöver
därför breddas. För att bygga på varje regions förutsättningar
med vidareförädling, utbildning, utvecklingsarbete,
forskning, administration och miljöteknik, gärna knutet till
regionens naturtillgångar, behöver sådan verksamhet
medvetet etableras i regionen. Vänsterpartiet har nyligen i
motion om förändringar i minerallagen föreslagit att
regeringen i samband med omorganisation av
Bergmästarämbetet flyttar det till Malå i Västerbotten (mitt i
gruvregionen) i stället för att behålla det i Luleå. Tyvärr sade
riksdagen nej till förslaget. Likaså anser Vänsterpartiet att
Vattenfalls administration, renforskning, administrativa
tjänster inom Assi Domän m.m. bör placeras där själva
grunden för dessas existens finns. De statliga företagen bör
kort och gott agera i enlighet med de mål riksdag och
regering sätter upp för den regionala utvecklingen.
Jämställdhet
Det är ingen nyhet att många yrken och branscher är mycket
strikt könsbundna. Hur mycket bidrar de gemensamt ägda
företagen för att verkställa den klart uttalade politiska
målsättningen om jämställdhet? Går företagen aktivt in och
rekryterar nyanställda från det kön som är
underrepresenterat? Ställer man upp och har man fungerande
program för att öka antalet kvinnor i chefspositioner?
I redovisningen finns en fyllig sammanställning av styrelseledamöterna i
företagen. Av drygt 550 ledamöter är 147 kvinnor. Det är 26 %, en fantastisk
siffra i jämförelse med de privata och börsnoterade företagen, men bara
hälften av vad det rimligen borde vara. Redovisning av vad som gjorts och
görs för jämställdheten bör finnas med i den årliga rapporten.
Miljön
För SJ redovisas att det övergripande målet är att " bedriva
en effektiv och miljövänlig järnvägstrafik på affärsmässiga
villkor" (sid 153). Det är ett av få företag som tycks ha
miljön med i sin företagsfilosofi. I redovisningen av Svensk
Avfallskonvertering (SAKAB) tas den beräkning fram som
Naturvårdsverket gjort av Sveriges miljöskuld. År 1992 var
denna skuld 274 miljarder kronor och den ökar med 1
miljard kronor om året om inget görs (sid 168). Miljöskulden
är större än denna statliga "koncerns" omsättning. Riksdagen
diskuterar ofta med stor intensitet hur företag ska förmås att
ta större hänsyn till miljön, hur Sverige ska bli ett
föregångsland, vikten av att utveckla miljöteknik, och det
finns anslagna mångmiljardbelopp för både en nödvändig
energiomställning och en kretsloppsanpassning. Resultat och
planer för att energieffektivisera och kretsloppsanpassa
företagen borde vara naturliga rapportpunkter.
Etnisk diskriminering
Skillnaden mellan svenskar och invandrare i andel av
arbetslösa är för stor för att förklaras bort. Det finns trösklar,
som brist på arbetslivserfarenhet, som skulle kunna bli lägre
om de av oss ägda företagen ginge före med praktikplatser,
målmedvetna rekryteringar och samordning. Riksdagen
stiftar lagar mot diskriminering, men vilka anställs av de
företag som vi alla äger?
Övrigt statligt inflytande/ägande
Staten är, i kraft av eget direktägande i Nordbanken Holding
m.fl. och i styrelser, som t.ex. AP-fonderna, ansvarig för
kapitalplaceringen av pensionspengar samt genom
upphandling och stöd till forskning och utveckling en
betydande och ibland helt avgörande finansiär av kapital
nödvändigt för utvecklingen. Skulle det inte vara möjligt,
och kanske till och med önskvärt, att det skedde en
samordning av de övergripande mål som borde finnas för de
hel- och halvstatliga företagen med övrigt inflytande från
samma statsmakt?
Senaste beslutet
Riksdagen beslöt våren 1996 om riktlinjer för statens företagsägande
avseende kommersiella företag (prop. 1995/96:141, bet. NU26). Enligt
riksdagens beslut skall i första hand följande huvudprinciper gälla för
förvaltningen av statliga företag:
- Statligt ägda företag skall arbeta under krav på effektivitet, avkastning på
det kapital som företaget representerar och strukturanpassning.
- Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt bolag skall med
utgångspunkt i uppsatt verksamhetsmål aktivt följa företagets utveckling och
vidta nödvändiga åtgärder för att företaget skall uppfylla kraven på
effektivitet, avkastning och strukturanpassning.
- Vidare bemyndigades regeringen att - med vissa restriktioner - minska
statens ägande i åtta angivna företag.
Svenska staten äger 59 bolag med en omsättning på 225
miljarder kronor och med 182 000 anställda. Den av
riksdagen antagna målsättningen är milt uttryckt något tunn.
En ägare som ser långsiktigt och till samhällsnyttan, en ägare
som aktivt, offensivt och lyhört driver på utvecklingen inom
viktiga samhällsområden - vem skulle det vara om inte just
den svenska staten? Av 1998 års redogörelse för företag med
statligt ägande framgår att det behövs en väl genomarbetad
övergripande företagspolicy med uttalade mål om
jämställdhet, miljö och samordning med andra statliga
policybeslut. Denna övergripande målsättning bör sedan
brytas ner på varje enskilt företag och verksamhet och
redovisas som en lika naturlig resultatdel som omsättning,
ev. utdelning och antalet anställda.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en övergripande policy för det statliga ägandet.
Stockholm den 19 oktober 1998
Lennart Beijer (v)
Stig Eriksson (v)
Lennart Värmby (v)
Gunilla Wahlén (v)