Samhällets kostnader för tillväxthämmande regler är
betydande. Priset betalar medborgarna, främst i form av
sämre levnadsstandard och begränsad valfrihet. Det arbete
för bättre och enklare regler som inleddes av den förra
borgerliga regeringen måste drivas vidare.
Småföretagsdelegationens förslag i delegationens sju olika delbetänkanden
bör genomföras skyndsamt. Dessutom bör avregleringsarbetet bedrivas
systematiskt på alla nivåer. Samtliga befintliga regler som berör företagare
skall granskas inom en mandatperiod i syfte att förenkla och minska
regelmassan.
Arbetet med regelförenklingar bör ges en hög politisk prioritet. Före-
tagarna själva bör få påverka arbetet genom samråd. Vi vill att alla nya
förslag från regeringen som påverkar företagens villkor skall föregås av en
noggrann analys av effekterna. Även myndigheter som ger ut föreskrifter
skall omfattas av kravet att göra en konsekvensanalys.
Inledning
Sverige har de tre senaste decennierna rasat i välståndsligan.
I början av 1970-talet låg Sverige i världstoppen när det
gällde BNP per capita, men i dag ligger vi under
genomsnittet i EU. En viktig förklaring till att svensk
ekonomi presterar allt sämre är de omfattande offentliga
regleringar som vuxit fram under decennier - mer eller
mindre planlöst och ofta som eftergift åt något särintresse.
Nya regler tillkommer utan att gamla försvinner. Sverige har totalt
10.000 lagar, förordningar och myndighetsregler. Hälften gäller företagandet.
"Regelinflationen" uppskattas till omkring 5 procent per år. I dag finns
alldeles för många regler som skapar kostsam byråkrati, som begränsar
människors initiativkraft och valfrihet och som hindrar företag från att
etablera sig eller växa.
I det internationella s.k. frihetsindexet som jämför graden av ekonomisk
frihet och som regelbundet presenteras av Fraser Institute syns det tydligt vad
som hänt med vårt land. Sverige ligger på plats nummer 42. Bland
EU-länderna har bara Italien en sämre placering.
Inom EU har frågor som rör förenklingar för företagandet hög prioritet. I
många länder pågår ett framgångsrikt arbete, som Storbritannien, Neder-
länderna och Danmark. Det är också de EU-länder där arbetslösheten
minskat påtagligt. Som medlem i EU har Sverige åtagit sig att genomföra
EG-kommissionens rekommendationer av den 22 april 1997 om förbättringar
och förenklingar av företagsklimatet för nyetablerade företag. I
rekommendationen finns många förslag som kan omsättas i praktiken.
Den socialdemokratiska regeringens intresse för frågorna har emellertid
varit obefintligt - i varje fall när det kommer till praktisk handling. Före-
tagarna upplever också att regelbördan vuxit under den socialdemokratiska
regeringsperioden. Enligt undersökningar av Demoskop som gjorts på
uppdrag av SAF anser 65 procent av företagarna att reglerna blivit fler de
senaste åren. 1994 ansåg endast 38 procent av företagarna detta. Enligt
samma undersökningar anser i dag 43 procent att det blivit svårare att följa
reglerna, jämfört med 26 procent 1994.
Den svaga växtkraften i ekonomin tar sig många uttryck: Den samlade
arbetslösheten kommer även nästa år att vara över 10 procent, även enligt
regeringens mest optimistiska prognos i budgetpropositionen. Näringslivet
misstror den förda politiken och företag flyttar utomlands, eller överväger att
flytta inom kort. Andelen egenföretagare minskar stadigt och varslen om
uppsägningar inom industrin visar nu tecken på att åter öka.
Sverige måste upp på välfärdsligans prispall igen. Vad det ytterst handlar
om är att skapa förutsättningar för en bättre fungerande marknadsekonomi
med fler och växande företag, fler nya jobb och ökad valfrihet i Sverige. Att
skapa enklare och bättre regler för företagen är en av flera åtgärder som är
nödvändiga för att dessa förutsättningar skall kunna uppfyllas.
Sverige behöver färre och
enklare regler för företagen
Framgångsrikt avregleringsarbete
under mandatperioden 1991-1994
Under perioden 1991-94 tog regeringen initiativ till och genomförde
avregleringar som berörde i stort sett alla områden i samhället.
Telekommunikationer, postbefordran, radio och television öppnades för
konkurrens, vilket bland annat har betydelse för utvecklingen i det kunskaps-
intensiva näringslivet. Inrikesflyget, taxi, landsvägstransporter, bilprov-
ningen och järnvägen avreglerades. På de två sista punkterna återställde dock
den socialdemokratiska regeringen besluten innan de trädde i kraft.
Arbetsförmedlingsmonopolet avskaffades. Genom ett referensprissystem
för läkemedel där patienten själv fick betala mellanskillnaden för dyrare
preparat än referenspreparaten pressades prisnivån inom systemet med
17 procent. Ett förslag lades fram om att avveckla Apoteksbolagets monopol.
Förslaget stoppades dock av den socialdemokratiska regeringen.
Såväl byggnormerna som planreglerna förenklades väsentligt i syfte att
öka konkurrensen, begränsa kostnaderna, stimulera nytänkande och öka
valfriheten. Riksdagen beslutade om avregleringen av elmarknaden, vilken
senare har lett till stora effektiviseringar. Reformen sköts tillfälligt upp av
den socialdemokratiska regeringen innan den genomfördes.
Ett stort antal reformer genomfördes som utsatte statliga myndigheters
produktion av varor och tjänster för konkurrens, t.ex. bolagiseringarna av
Myndigheten för den statliga arbetsmarknadsutbildningen (AMU), statens
godkännande- och certifieringsverksamhet inom byggsektorn, Vägverkets
produktionsverksamhet samt privatiseringarna av Statens provningsanstalt,
statens produktion av skogsfrön och skogsplantor, Försvarets Datacentraler
och Försvarsmedia.
Flera statliga bolag privatiserades i syfte att bl.a. stärka konkurrensen och
minska sammanblandningen mellan ägare och lagstiftare. Viktiga reformer
var också den nya lagen om offentlig upphandling och lagen om ingripande
mot otillbörligt beteende vid offentlig upphandling, som riktar sig mot
konkurrenssnedvridande beteenden från beställare inom stat, kommun och
landsting. En helt ny konkurrenslag infördes.
Möjligheterna att starta alternativ till den kommunala barnomsorgen
ökade, vilket ledde till en kraftig ökning av barnomsorg i privat regi.
Föräldrar och elever fick möjlighet att välja skola genom friskolereformen.
Ytterligare exempel på reformer som genomfördes eller beslutades under
den förra mandatperioden är fri etableringsrätt för utlänningar och utländska
företag i Sverige, enhetliga skatteregler för egenföretagare och aktiebolag,
enklare registrering av aktiebolag och en mer flexibel arbetsrättslig
lagstiftning.
En särskild avregleringsdelegation tillkallades med uppgift att driva på
avregleringsarbetet och ta lämpliga initiativ till förändringar som stärker
konkurrensen och ökar utrymmet för nyetableringar. Den socialdemokratiska
regeringen lade ner avregleringsdelegationen efter valet 1994.
Återuppta och påskynda
avregleringsarbetet
Avregleringarnas betydelse för den framtida ekonomiska
utvecklingen måste åter betonas tydligare, precis som under
den borgerliga regeringsperioden. Att främja konkurrens och
förnyelse måste åter bli en central del av näringspolitiken.
Under den socialdemokratiska regeringen har
avregleringsarbetet stannat av. I stället har situationen
förvärrats för företagarna genom att fler nya regler införts
och genom att beslutade avregleringar återställts.
Arbetet med att slopa, förenkla eller förbättra reglerna för företagen bör nu
återupptas med full kraft. Genomförandet av de förslagen i
småföretagsdelegationens sju olika betänkanden brådskar. I följande avsnitt
föreslår vi förenklingar och förbättringar för företagen som bygger på
förslagen i dessa betänkanden (SOU 1997:186, SOU 1998:64, SOU 1998:77,
SOU 1998:78, SOU 1998:92, SOU 1998:93 samt SOU 1998:94).
Förslag
Snabbare patent
Främjandet av innovationer är självfallet en viktig del av en
politik för ökad tillväxt. Många mindre företag skapas kring
ett begränsat antal unika innovationer. Patentinstitutet är av
stor betydelse för att skydda den unika innovationen under
den period som den utvecklas tekniskt och kommersiellt.
Riksrevisionsverket bör ges i uppdrag att granska handläggningstiderna
hos Patent- och registreringsverket samt se över kostnaderna för att erhålla
och upprätthålla patent. I nästa regleringsbrev till PRV bör regeringen ställa
krav på en redovisning av hur verket varaktigt kan sänka handläggnings-
tiderna och hur man skaffat kompetens för att säkra detta mål.
Patentskydd för enklare uppfinningar
Livscykeln för nya produkter blir allt kortare. I tolv av EU:s
femton medlemsländer har man valt att möta behovet av ett
snabbare, enklare och billigare skydd för kortlivade
produkter med ett särskilt bruksmönsterskydd. Det är,
förutom Sverige, Storbritannien och Luxemburg som valt att
avstå från denna lösning.
Ett enklare skydd för uppfinningar efter den modell som förordas i EU:s
grönbok Bruksmodellskydd (Com (95) 370 final, Green Paper on the
Protection of Utility Models in the Single Market) bör utredas i Sverige.
Datalagstiftningen bör ges en mindre
byråkratisk utformning
Datalagen (SFS 1973:289, omtryck 1992:446) reglerar
dataregister som innehåller personuppgifter. Den som
ansvarar för registret betalar en årlig licensavgift till
Datainspektionen. I vissa fall krävs även ett särskilt tillstånd.
Sedan lagens tillkomst har datorernas användningsområde
vidgats väsentligt och antalet datorer mångdubblats i och
med persondatorernas intåg. I stort sett varje persondator har
filer som skulle kunna klassas som personregister.
Implementeringen av EG-direktiven i den nya personuppgiftslagstiftningen
skall inte vara mer byråkratisk än absolut nödvändigt. Lagen bör därför ses
över mot denna bakgrund. Sverige bör dessutom aktivt påverka EU till en
mer tidsenlig och företagarvänlig lagstiftning på området.
Inför enhetligt beräkningsunderlag
för ersättningarna i de allmänna
försäkringarna
Det finns ett beräkningsunderlag för sjukförsäkringen och ett
annat för arbetsskadeförsäkringen. Om ett sjukfall klassas
om till arbetsskada måste försäkringskassan göra om
beräkningen, vilket ofta medför att företagen belastas med
frågor om t.ex. vilka kostnadsersättningar som utgivits.
Reglerna bör ändras så att samma beräkningsunderlag används i båda
försäkringarna.
Slopa onödigt uppgiftslämnande till
försäkringskassan
Sjuklöneperioden omfattar de första 14 dagarna av ett
sjukfall. Under denna period betalar arbetsgivaren sjuklön
till den anställde. Först därefter utbetalas sjukpenning från
försäkringskassa. Det finns en önskan från många företagare
att sjukfrånvaro som täcks av arbetsgivaren under
sjuklöneperioden inte skall behöva rapporteras till
försäkringskassan.
För framtida statistikändamål är urvalsundersökningar tillräckliga. Före-
tagens obligatoriska uppgiftslämnande till försäkringskassan bör slopas.
Klargör arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar
Arbetsgivarna har givits ett långtgående åtgärds- och
kostnadsansvar för rehabilitering av anställda. Självfallet har
arbetsgivaren större förutsättningar än försäkringskassan att
upptäcka tecken på ohälsa hos de anställda. Arbetsgivaren
kan också enklare se vilka förändringar som kan genomföras
på arbetsplatsen för att underlätta den anställdes situation.
Kompetensen i rehabiliteringsfrågor, som i hög grad dessutom är en
resursfråga, är emellertid mycket ojämnt spridd bland arbetsgivarna. Det är
framför allt de mindre företagen som har svårt att upprätthålla underlag för
särskilda tjänster inom företaget som handhar dessa frågor.
De mindre företagens begränsade möjligheter att hålla sig med särskild
kompetens i rehabiliteringsfrågor måste beaktas. Rehabiliteringsansvaret bör
definieras på ett sådant sätt att det upplevs som rättvist och skapar
incitament, snarare än ger ett godtyckligt utfall.
Beskattning av tjänstebilar bör
schabloniseras
Reglerna för förmånsbeskattning av tjänstebil ändrades vid
årsskiftet 1996/1997. Tidigare uppskattades värdet av att den
anställdes arbetsgivare betalade bil och drivmedel till ett
schablonbelopp. Nu ingår inte längre drivmedel i detta
schablonbelopp. Den anställde är tvungen att föra körjournal
och specificera antal körda mil i tjänsten för att inte tvingas
skatta för bensinförmånen som för lön.
Tjänstebilsinnehavaren och företaget tvingas ägna mycket tid
åt att administrera denna redovisning.
En ny översyn bör snarast genomföras för att granska den ökade tidsåtgång
som drabbar småföretagare med de nya reglerna. I detta sammanhang bör
kostnaden för denna byråkratisering också beaktas.
Enklare registrering av företag
Det är Småföretagsdelegationens uppfattning att det i
Sverige är onödigt krångligt att starta företag. Vid
firmagrundandet är det viktigt att företagaren kan lägga ned
så mycket tid och energi som möjligt på att utveckla affärs-
idén. Han eller hon bör därför avlastas från tidskrävande
informationssökning om vilka tillstånd som behövs.
Procedurerna vid registrering av företag bör förenklas på följande sätt:
En person som vill starta företag bör endast behöva kontakta en
myndighet. Det bör ligga på den kontaktade myndigheten att se till att
samtliga andra berörda myndigheter blir informerade om det nyregistrerade
företaget. Behöver företagaren exempelvis registreras i arbetsgivarregistret
eller ansöka om F-skattsedel kontaktas automatiskt skattemyndigheten, som
är ansvarig för dessa områden. Förfarandet skall gälla alla bolagsformer.
Denna registrering bör kunna skötas via Internet.
Internetansluten dator bör finnas tillgänglig för detta ändamål på
kommunernas näringslivskontor eller motsvarande.
F-skattsedel
Den som startar eget måste ansöka om att få F-skattsedel.
Skattemyndigheten gör därvid en prövning där man söker
utesluta att det inte handlar om att kringgå ett
anställningsförhållande. Den sökande måste därför redovisa
en tänkt kundkrets som består av fler än t.ex. en tidigare
arbetsgivare. För många av dem som söker F-skattsedel är
det emellertid ofta svårt att bedöma vilka nya kunder man
skall få som företagare. Avknoppning är en högst normal väg
till nyföretagande. Att ett företag inledningsvis endast har en
kund, får inte hindra dess etablering.
F-skattesedel bör tilldelas alla som begär den om det inte framstår som
uppenbart att det föregivna företagssyftet är oseriöst. Det s.k.
självständighetsrekvisitet bör bevakas genom uppföljning i stället för genom
restriktivt beviljande av F-skattsedel. Blanketten för skatte- och
avgiftsanmälan bör förenklas.
Förenklad självdeklaration för
egenföretagare
Nästan inget av landets 700.000 egenföretagare klarar
deklarationen själv, utan tar hjälp. Problemen med
självdeklarationen har samband med de krav som ställs på
bokföring och bokslut.
Reglerna för småföretagarnas redovisning, bokslut och deklaration bör
göras så enkla att de flesta företagare kan klara sitt bokslut och sin deklara-
tion utan kostsam hjälp utifrån.
Slopa skattetilläggen för fel i
momsredovisningen
Den skattskyldige påförs skattetillägg vid fel i
momsredovisningen, även i de fall där staten inte förlorat
pengar eller förlusten varit försumbar. Skattetilläggen kan
vara mycket stora. Detta är mycket stötande och strider mot
det allmänna rättsmedvetandet. Skattetillägg måste stå i
rimlig proportion till statens förlust.
Skattetillägg bör slopas helt i de fall periodiseringsfelen inte varit till
statens nackdel eller är av försumbart belopp.
Lättnader i företagens
uppgiftslämnande till myndigheter
Uppgiftslämnande till olika myndigheter tar en orimligt stor
del av småföretagarens tid i anspråk. Studier i andra länder
pekar på att den samhällsekonomiska förlusten kan uppgå till
10-tals miljarder kronor. Åtgärder för att minska och
förenkla företagens uppgiftslämnande bör genomföras i
enlighet med Grunddatabasutredningens förslag.
Storleksgräns för uppgiftslämnande
till SCB
Period- och årsstatistik till SCB är dyrt och omständligt för
små företag med ringa administrativa resurser. Ett
noggrannare urval bör därför ske vid undersökningar som
riktar sig till småföretag så att arbetsbördan för dessa
minskar. Urvalstätheten bör varieras på ett sådant sätt att de
segment av småföretag som saknar problem inte behöver
störas.
Uppgifter till lägenhetsregister
Försöksverksamhet med lägenhetsregister förekommer på
två ställen. Det är inte rimligt att fastighetsägare skall driva
in uppgifter kring vilka som bor i fastigheten - det är
integritetskränkande och kommer att behäftas med så många
fel att det blir meningslöst.
Fastighetsägare bör därför inte ges skyldighet att driva in uppgifter kring
vilka som bor i en fastighet eller vilken utrustning de boende själva monterat
in.
Förenkling av tullprocedurerna
Harmoniseringen av svenska lagar och regler i tullfrågor
med EU:s bestämmelser har lett till en mer komplex
lagstiftning än tidigare. Detta har fått återverkningar för både
näringslivet och tulladministrationen.
Reglerna för tullprocedurerna bör förenklas i sådan omfattning att
småföretag normalt kan klara sina tullärenden utan konsulthjälp. Tullverket
bör ges i uppdrag att utarbeta förslag till en samlad och kraftfull svensk
strategi för genomgripande förenklingar av tullprocedurerna inom EU. I
avvaktan på att det europeiska regelverket förenklas, bör Sverige undvika
mer långtgående anpassning av de nationella tullreglerna än den gällande
EG-rätten kräver.
Slopa avgifter och byråkrati kring
den obligatoriska
ventilationskontrollen
Ventilationskontroller kan utföras av flera olika sorters
småföretag, bl.a. ventilationsföretag, som tillhandahåller
tjänster såsom kontroll, justering/trimning och rensning av
ventilationssystem inklusive imkanaler.
I det fall ett sotningsföretag inte lämnat det förmånligaste anbudet vid en
fastighetsägares upphandling av obligatorisk ventilationskontroll kan det
ändå totalt sett bli kostsammare för fastighetsägaren att inte välja sotnings-
företaget. Skälet är att sotningsföretaget har möjlighet att kombinera arbetet
med obligatorisk ventilationskontroll med sotningsuppgifterna. Sotnings-
företag får i detta fall betydande konkurrensfördelar på området för
obligatorisk ventilationskontroll framför andra företag.
En utredning bör tillsättas för att granska om företag som uppfyller kraven
för certifiering på området för obligatorisk ventilationskontroll även skall
kunna ges möjlighet att rensa och kontrollera imkanaler från brand-
säkerhetssynpunkt. Kravet på registrering hos kommunen bör ses över och
ersättas av ett system med egenkontroll, där protokollet visas upp på
anmodan. Utredningen bör pröva om tillsynsansvaret skall ligga hos
kommunens byggnadsinspektörer eller hos yrkesinspektionen samt anlägga
synpunkter på hur en risk- och problemorienterad prioritering av
tillsynsarbetet kan läggas upp. Endast i de fall protokoll saknas bör avgift
utgå.
Slopa lagen om obligatorisk
platsanmälan
När en arbetsgivare har ett ledigt jobb i dag kan redan ofta
någon av de anställda rekommendera någon person de
känner väl som går arbetslös. Arbetsförmedlingen saknar
dessutom ofta möjlighet att hjälpa till i
rekryteringsprocessen. För dem som söker arbete inger den
utlysta platsen endast falska förhoppningar om det redan
finns en lämplig person. Enda effekten av att anmäla ett
ledigt arbete till arbetsförmedlingen är att arbetsgivaren blir
nerringd av arbetssökande. Följden har blivit att många
arbetsgivare struntar i att anmäla ledigt arbete.
Den obligatoriska platsanmälan bör därför avskaffas.
Punktlighetsmål i
myndighetsutövningen
Många företag tvingas vänta länge på att få ärenden avgjorda
hos offentliga myndigheter. Det är ofta svårt att få besked
om hur lång tid handläggningen beräknas ta och väntan i
ovisshet upplevs svårare än när tiden är utmätt.
Att sätta upp punktlighetsmål för handläggningen kan emellertid vara ett
sätt att skapa medvetenhet om orsakerna till fördröjningar i handläggningen.
Ett sätt att skapa ökad tydlighet kan vara att den myndighet som inte klarar
sitt punktlighetsmål reducerar avgiften för den sökande.
Ett tiotal myndigheter bör under ett års tid ges i uppdrag att arbeta med
punktlighetsmål, varefter verksamheten bör utvärderas. Utvärderingen bör
särskilt analysera om Förvaltningslagens bestämmelser kan kompletteras
med krav om punktlig handläggning.
Prövning av kommunal kompetens att
driva affärsverksamhet
Kommunallagen reglerar kommunens kompetens, dvs. anger
vad kommunen får ägna sig åt. Kommunallagens
lokaliseringsprincip, självkostnadsprincip och
likställighetsprincip utesluter i princip att verksamheten
huvudsakligen inriktas på andra avnämare än invånarna i
kommunen, liksom att huvuddelen av verksamheten drivs för
att få överskott, liksom att man skulle kunna ta ut olika
avgifter för samma tjänst av olika medborgare. Men så länge
inget överklagande sker finns knappast några begränsningar
för den kommunala näringsverksamheten.
Det är endast kommunala beslut som omfattas av kommunallagen. När det
gäller kommunens bolag betyder det att endast själva bolagsbildningen och
dess policyformuleringar, kapitaltillskott från kommunen, kommunens
tecknande av borgen, liksom leverensavtal och övriga avtal mellan bolaget
och kommunen kan bli föremål för överklagande och prövning mot
kommunallagens principer. Verksamheten i det kommunala bolaget omfattas
inte av kommunallagen. De beslut som fattas i bolaget kan således inte
överklagas till förvaltningsdomstol. Undantag finns emellertid när det gäller
utlämnande av handling, där offentlighetsprincipen utsträckts till att omfatta
helägda kommunala bolag i de fall den inte kolliderar med hänsyn till
bolagets krav på affärsmässighet.
Ändringar i bolagsordningen bör antas i kommunfullmäktige. Om bolaget
avviker från ändamålsparagrafen i bolagsordningen kan detta förhållande
emellertid inte prövas mot kommunallagen.
Revisorernas förslag om ansvarsfrihet för bolagets styrelse behandlas på
bolagsstämman. Denna regleras inte av kommunallagen utan i aktiebolags-
lagen. Kommunen kan emellertid ha fattat beslut om direktiv till kommunens
ombud på stämman. Detta beslut kan prövas i förvaltningsdomstol. Om
kommunen avstått från att påpeka att bolaget i sin verksamhet går utanför
vad som angivits i bolagets ändamålsparagraf är det ett icke-beslut.
Icke-beslut kan självfallet inte överklagas.
Inför bolagsstämman kan kommunfullmäktige utfärda ägardirektiv. Detta
beslut kan överklagas till förvaltningsdomstol.
Årsberättelse och revisionsberättelse anmäls till kommunfullmäktige.
Beslutet att godkänna anmälan kan inte prövas i förvaltningsdomstol.
Tillskjutande av nytt aktiekapital är vanligtvis ett beslut som antas i
kommunfullmäktige.
Rätten att överklaga ett kommunalt beslut är begränsad till kommunens
medborgare. Många kommuner menar att detta är en viktig kommunalrättslig
princip. Flera av näringslivets organisationer anser att rätten att klaga på en,
ur kommunalrättslig synpunkt, tveksam verksamhet inte som i dagsläget bör
vara begränsad till kommunens medlemmar. Detta fordrar sannolikt att
kommunens kompetens även regleras i annan lag än kommunallagen - t.ex.
inom konkurrenslagstiftningen.
Kritikerna menar att det måste finnas möjlighet att få lagligheten i en viss
redan pågående verksamhet prövad, inte bara lagligheten i ett visst beslut.
Ofta finns det i kommunal verksamhet, oavsett om den drivs i bolags- eller
förvaltningsform, heller inte något kommunalt beslut som går att klaga på,
även om verksamheten strider mot kommunallagens principer.
Fullgoda möjligheter till prövning måste finnas även vad beträffar
verksamhet i hel- eller delägda kommunala bolag. I dagsläget saknas sådana
möjligheter.
Det nyinrättade "Rådet för konkurrens på lika villkor för privat och
offentlig sektor" bör ges i uppdrag att belysa dessa frågor i hela dess vidd
som underlag för rättspraxis. Rådet bör även ta ställning till vilken juridisk
regelram som bör gälla beträffande juridiska personers rätt att överklaga
beslut över kommungränserna samt möjlighet att få lagenligheten i en viss
befintlig verksamhet prövad.
Avreglera förordnandet av
ordningsvakter
Bevakningsföretagen tillhör en bransch som expanderat
kraftigt under de senaste årtiondena. Under senare år har
flera mindre bevakningsföretag etablerats. Företagen utför
ett viktigt arbete för att förhindra brott och upprätthålla
ordning.
Tillsynsmyndigheterna skall enligt lagen bedöma behovet av
ordningsvakter. Om behovet anses fyllt skall myndigheten inte ge ytterligare
tillstånd. Behovsprövningen har ibland medfört problem för enskilda
näringsutövare. En effekt av prövningen kan bli att företag som vinner en
anbudstävling om bevakningstjänster inte kan åta sig uppdraget eller utvidga
sin verksamhet, eftersom ytterligare tillstånd inte medges.
Antalet ordningsvakter regleras bäst av efterfrågan på marknaden.
Behovsprövningen för ordningsvakter bör därför avskaffas. Det bör vidare
räcka med att en statlig instans reglerar ordningsvakternas befogenheter och
utbildning samt i de enskilda fallen prövar om en person är lämplig och
uppfyller uppställda krav.
Slopa behovsprövning för tandläkare
En tandläkare, eller ett tandvårdsföretag, som vill göra en
nyetablering måste ansöka om anslutning till
tandvårdsförsäkringen hos försäkringskassan.
Etableringsprövningen omfattar enbart privata tandläkare.
Försäkringskassan gör en behovsprövning. Om vårdutbudet
anses tillgodosett medges normalt inte nyetablering.
Denna reglering syftar till en jämnare fördelning av tandläkare men har
enligt Konkurrensverket bidragit till att konservera marknadsstrukturen och
även medfört att det finns färre tandläkare i glesbygd, än fallet skulle ha
varit
utan behovsprövning. Behovsprövningen vid etablering inom
vuxentandvården bör därför avskaffas. Det bör vara tillräckligt att
tandvårdsföretaget uppfyller givna kompetens- och säkerhetskrav.
Fritt val i barn- och
ungdomstandvården
Principen om fritt tandläkarval gäller för personer över tjugo
år och är reglerad i den allmänna tandvårdsförsäkringen.
Men fortfarande nekas 60 procent av landets barn och
ungdomar ett fritt tandläkarval. Det finns flera skäl som talar
för en valfrihetsreform inom barn- och ungdomstandvården.
På en konferens om kvalitetsindikationer inom barn- och ungdoms-
tandvård (29-31 mars 1993) konstaterade en bred expertis att ett fritt
tandläkarval är en prioriterad kvalitetsindikator.
Konkurrensverket förordar i sin rapport Konkurrens inom tandvården
(juni 1993) ett fritt tandläkarval för barn och ungdomar.
Det fria valet fungerar bra där det införts.
Det bör därför i tandvårdslagen införas en skyldighet för landstingen att
erbjuda barn och ungdomar ett fritt tandläkarval.
Serviceboende för funktionshindrade
bör bli konkurrensneutralt
Socialtjänstlagen ålägger kommunen att inrätta bostäder med
särskild service till funktionshindrade. Kommunen kan driva
verksamheten i egen regi eller lägga ut den på entreprenad
till ett privat företag.
Socialstyrelsen uppställer kvalitetskrav som tillämpas vid länsstyrelsens
tillsyn över verksamheten. Men olika regler gäller beroende på om verksam-
heten bedrivs av ett privat företag eller i kommunal regi. Det privata
företaget måste ansöka om tillstånd för att starta verksamheten. Det behöver
inte kommunen göra. De kvalitetskrav som det privata företaget måste
uppfylla vid start, kan den kommunala verksamheten dröja med.
Ett privat företag vars verksamhet inte håller erforderlig kvalitet kan få sitt
tillstånd indraget. Kommunal verksamhet kan visserligen kritiseras, men
varken Socialstyrelsen eller länsstyrelsen har befogenhet att ålägga
kommunen att leva upp till kvalitetskraven. Kommunens verksamhet kan
antingen dröja med uppfyllandet av kraven eller rentav strunta i att uppfylla
dem.
Tillsynen över serviceboende för funktionshindrade bör med anledning av
detta ses över så att reglerna blir konkurrensneutrala.
Avreglera biluthyrningen
Biluthyrningsbranschen är relativt ung i Sverige och har
vuxit snabbt under de senaste decennierna. Den omfattande
specialreglering som omgärdar biluthyrning kan reformeras
eftersom förhållandena i branschen är stabila och problemen
är få. Vägverket föreslår att nuvarande krav på tillstånd
slopas för att i stället ersättas av ett krav på registrering av
verksamheten. Detta skulle underlätta för den som vill
etablera sig i näringen och ändå möjliggöra övervakning från
myndigheternas sida.
Ett förenklat registreringsförfarande för biluthyrning bör därför
genomföras.
Avreglera långväga busstrafik
Om ett företag vill starta långväga busslinjetrafik prövar
Vägverket om denna trafik kan skada etablerad
järnvägstrafik, den s.k. skadeprövningen. Denna innebär ett
konkurrensskydd för SJ. Långväga busstrafik bedrivs till
större delen av privata företag och omfattar resor mellan två
eller flera län. Regleringen av den långväga busstrafiken
bygger på antagandet att busstrafiken annars skulle ta kunder
från tågtrafiken. Detta antagande är dock inte helt korrekt.
Skadlighetsprövningen av den långväga busstrafiken bör avskaffas helt,
varvid förutsätts att samtliga transportslags kostnader jämställs.
Marknadsanpassa regelsystemet för
tolkning
Invandringen har skapat behov av tolk- och
översättningskompetens som kan medverka när myndigheter
vill kommunicera med personer som har bristfälliga
kunskaper i svenska. Ibland har denna kompetens byggts upp
i offentlig regi. I takt med att verksamheten vuxit har
emellertid utrymmet för privata företag ökat. Det är dock
inte alltid som myndigheter och kommuner anlitar dessa
företag på lika villkor. Konkurrensverket anser att ett nytt
och marknadsanpassat regelsystem för tolk- och
översättningsverksamhet skulle underlätta etableringen av
nya företag.
Ett förslag till nytt och marknadsanpassat regelverk på området bör därför
utarbetas.
Förenkla semesterlagen
Semesterlagen har ett omfattande och detaljerat regelverk
som är svårt att överblicka och som därmed skapar en rad
tillämpningsproblem i framför allt de mindre företagen. Till
det som skapar besvär hör beräkningen av semesterlön och
semesterersättning, administrationen av sparad semester och
semesterlönegrundande frånvaro samt det faktum att
semesteråret inte följer kalenderåret.
En utredning bör tillsättas med uppdrag att lägga fram förslag till en
reformering av semesterlagen.
Myndighetssamverkan vid anmälan
Myndigheter borde i betydligt större omfattning än i dag
kommunicera med varandra för att avlasta småföretag från
t.ex. anmälningsplikt. Ett småföretag som fått sin butik rånad
borde ha annat att tänka på än att anmäla händelsen till
Yrkesinspektionen. Ändå är det straffbelagt att inte göra det.
Anmälan till Yrkesinspektionen borde dock kunna ske
automatiskt i samband med polisanmälan av rånet. Det
skulle kunna ske mycket kostnadseffektivt via polisens
ADB-baserade ärendehanteringssystem.
En generell princip bör införas om att en anmälan skall vara tillräcklig i
företags kontakter med myndigheter. Principen skall innebära att anmälan
endast skall behöva skickas till en myndighet om anmälningsplikt till flera
myndigheter föreligger efter en och samma händelse.
EU:s strukturfonder
Det har framförts mycket kritik mot den svenska
organisationen för genomförande av EU:s
strukturfondsprogram. Det har bl.a. ansetts vara splittrat och
svåröverskådligt med både nationell och EU-dikterad
stödpolitik. De nya strukturer som Sverige byggt upp för att
hantera strukturfondsprogrammen överlappar gamla
strukturer. Detta ger fler aktörer att hålla reda på för
småföretagen. Det finns dessutom många program med
likartad eller överlappande verksamhet.
De övervakningskommittéer som inrättats har haft få inslag av
småföretagare. De flesta har varit myndighetspersoner och resten tjänstemän
från näringslivets organisationer. Strukturfondspengarna går till dem som är
bäst på att fylla i formulär och hitta rätt i regeldjungeln, inte till dem som
har
de bästa projekten. Merparten av strukturfondspengarna har därför gått till
mer eller mindre offentliga aktörer.
Eftersom småföretagen har dålig kunskap om målprogrammen och vilka
typer av projekt som de är tänkta att stödja är det svårt för enskilda företag
att själva planera projekt. Istället blir det offentliga aktörer som försöker
tänka ut projekt som de tror att företag kan ha nytta av. Systemet är därför i
stor utsträckning utbudsstyrt snarare än efterfrågestyrt.
Sverige bör med anledning av kritiken reformera den svenska organisa-
tionen för genomförande av strukturfondsprogrammen enligt följande:
Samordna gamla nationella stödstrukturer med de nya som byggts upp för
strukturfondsmedel.
Information om strukturfonderna skall vara anpassad till småföretagens
verklighet.
Försök att få så många aktiva småföretagare som möjligt engagerade i
strukturfondsarbetet. Personer med småföretagarerfarenhet borde engageras i
informationsspridning, övervakningskommittéer och annat. Småföretagares
arbetsinsatser skall betalas och på andra sätt värderas bättre i
strukturfondsarbetet. Arbetet i kommittéer och andra grupper skall anpassas
så att småföretagare kan delta utan att riskera sina rörelser.
Gör systemen efterfrågestyrda så att småföretagens behov får styra
utformningen av projekt, i stället för vad handläggare på myndigheter kan
erbjuda. Detta kräver förbättrad dialog mellan småföretag och myndigheter.
Ofta får målprojekten vänta länge på pengar, trots att Sverige som land får
förskott ur strukturfonderna. Även de lokala projekten borde kunna få sådana
förskott.
Fortsätt satsningen på partnerskap. Nya former för att stimulera småföretag
att ta del i strukturfondsprogrammen bör prövas, men på företagens villkor.
Nya medfinansieringsmodeller bör prövas. Enskilda företag, grupper av
företag eller privatpersoner bör kunna ersätta eller komplettera offentliga
organ som medfinansiärer till EU. EU kräver dock långsiktiga och stabila
medfinansiärer, varför staten i sådana fall måste gå in med garantier för att
privata medfinansiärer skall kunna accepteras av EU. Detta bör kunna ske på
obyråkratiskt sätt i nationellt samförstånd.
Byråkratin runt strukturfonderna måste minskas kraftigt överlag.
Konkurrens mellan offentligt och
privat
I ökad utsträckning har kommuner och myndigheter börjat
att bedriva näringsverksamhet på konkurrensmarknader.
Ibland sker den offentliga konkurrensen i bolagsform, ibland
inte. Oavsett form sker den offentliga konkurrensen inom
många områden där den borde minska eller helt upphöra.
Exempel är tvätteritjänster, fastighetsskötsel, gym, städning,
körkortsutbildning och catering.
Alltför ofta bedriver offentlig sektor näringsverksamheten tillsammans
med skatte- eller avgiftsfinansierad verksamhet. Risken är i dessa fall
påtaglig att den senare verksamheten på något sätt bekostar den förra. Sådan
korssubventionering kan vara mer eller mindre tydlig och utgöras av allt från
ren underprissättning till att en kommun låter sitt bolag få en låg lokalhyra.
Offentliga och privata företag har dessutom helt skilda vägar till finansiering
som lån och riskkapital. Medan privata aktörer får satsa sitt eget kapital eller
låna till marknadsränta, har offentliga bolag ofta tillgång till skattepengar på
olika sätt. Kommunala bolag som tar lån i bank har exempelvis ofta en
kommunal borgen som gör att de får lägre räntor, men som också betyder att
kapitalbehovet ytterst garanteras av kommuninvånarna.
På områden där konkurrens mellan offentlig och privat verksamhet är
tillåten bör särskilda krav ställas på offentliga aktörer, så att
marginalstöttning eller korssubventionering inte förekommer.
Partssammansatta prövningsorgan bör inrättas för att få bättre och
tydligare gränser för offentlig verksamhet. Kommunallagen bör även ändras
så att det blir lättare att få prövat i domstol om kommunal näringsverksamhet
strider mot lagen. Myndigheter som bedriver tillsyn mot ett privat företag bör
hindras att samtidigt konkurrera med detta företag. Förslagen som redovisas i
departementsrapporten Principer för kommersiell provnings- och
certifieringsverksamhet (DS 1997:17) bör genomföras.
Offentliga upphandlingar
Den utbredda användningen av ram- eller avropsavtal i
offentlig upphandling försvårar för småföretag att få order.
På senare tid har myndigheter i allt högre utsträckning börjat
samordna sina upphandlingar med varandra, vilket
ytterligare försvårar för småföretag att vara med i
budgivningen.
En starkt bidragande orsak till att småföretag har svårt att hävda sig i
offentliga upphandlingar är de svaga sanktionerna vid brott mot lagen om
offentlig upphandling (LOU). Det är dessutom bara anbudstagaren som kan
väcka talan i domstol. Ofta är det mycket känsligt för ett litet företag att
klaga när det anser att LOU har överträtts. Man vill ogärna förstöra framtida
affärer genom att stämma kunder. Särskilt gäller detta på mindre orter med
begränsat kundunderlag. I skadeståndsmål betalar den förlorande parten
dessutom rättegångskostnaderna, en risk som ett litet företag ofta inte kan ta.
Om tredje part fick väcka talan i brott mot LOU skulle förmodligen fler fall
komma upp i rätten.
En sammanhållen översyn av lagen om offentlig upphandling bör
genomföras. I denna översyn bör speciellt övervägas att bereda även tredje
part tillfälle att väcka talan till domstol vid överträdelser mot LOU. Det är
viktigt att regeringen ser till att offentliga organ delar upp sina order så att
även mindre företag får en chans att vara med i budgivning. Stora ramavtal
bör stoppas.
Konkurrenssnedvridande stöd
Alltför många småföretag har problem med offentligt stöd
som ges till deras konkurrenter. Stödet kan exempelvis ges
inom ramen för den statliga regionalpolitiken,
arbetsmarknadspolitiken eller av kommuner. Det är främst
småföretag som råkar illa ut. Det är mycket svårt för ett
småföretag att överklaga ett kommunalt beslut att ge stöd till
en konkurrent. Om företaget som drabbats ekonomiskt inte
är kommunmedlem i kommunallagens mening är det
omöjligt.
Kommunallagen bör ses över i syfte att ge företag bättre möjligheter att
överklaga kommunala beslut och möjlighet att i domstol pröva kommunalt
stöd. Annan än kommunmedlem bör få väcka talan i domstol i dessa frågor.
Moms och uppbördsdeklaration
De nya skatteinbetalningsrutinerna har inneburit
förenklingar, men vad gäller straffavgiften vid för sent
inlämnad deklaration samt tidpunkt för då deklaration och
betalning anses ha kommit skattemyndigheten tillhanda har
reglerna försämrats och missgynnar särskilt småföretag.
I det nya systemet tas en straffavgift på 1.000 kronor ut om deklarationen
inlämnas för sent. I det tidigare systemet fanns egentligen ingen motsvarande
bestämmelse eftersom deklarationens inlämnande och betalning skedde i
samma handling. Många företagare skulle vilja lämna in deklarationen direkt
till det lokala skattekontoret. Riksskatteverket har emellertid uppgivit att
detta inte är möjligt. Det är oskäligt att förseningsavgiften är lika stor
oberoende av förseningens längd och vilka belopp som deklareras. Avgiften
bör slopas.
Nya EG-anpassade regler om
resultaträkningens utformning
Det har visat sig att de nya svenska årsredovisningsreglerna
innebär stora problem för framför allt små och medelstora
bolag som i huvudsak tillverkar och säljer en enda produkt.
Genom den ökade specificeringsgraden vad gäller rörelsens
kostnader tvingas ett bolag att öppet redovisa förhållandet
mellan nettoomsättningen och bruttoresultatet. Därigenom
framkommer tydligt bolagets prissättningspolitik och
vinstmarginaler. Det säger sig självt att en sådan information
kan vara ytterst känslig från konkurrenssynpunkt. Detta har
även EG insett och alltså infört en möjlighet till
sammanslagning av vissa poster i resultaträkningarna.
Den svenska lagstiftningen framstår som betydligt mer restriktiv än övriga
EU-länders. Framför allt är Sverige ensamt om att tillämpa ett särskilt
dispensförfarande. Detta särskilda dispenskrav bör upphävas. Om inte så sker
bör ansökningshandlingen omfattas av sekretess. Kriterierna för vilka bolag
som omfattas av sammanslagningsmöjligheten bör utformas på samma sätt
som i övriga EU-länder, dvs. lagen bör innehålla referenser till
balansomslutning, nettoomsättning och antal anställda. Storleksgränserna bör
höjas. Särskilt om dispenskravet bibehålls finns ingen anledning att inte
utnyttja artikel 27 i EU-direktivet fullt ut.
Arbetarskydd
På arbetarskyddsområdet finns en rad bestämmelser som på
olika sätt skapar problem för småföretag. För många
småföretagare är reglerna svåra att förstå och tillämpa.
Yrkesinspektionen bör vid den första kontakten med ett företag redogöra
för de krav som ställs och ge råd om vägar att uppfylla dessa.
Arbetarskyddsverket bör även generellt fungera delvis som rådgivare i
arbetarskyddsfrågor: Speciellt för småföretag är det till stor hjälp att få
hjälp
med att konkretisera arbetarskyddsfrågorna och hur arbete med intern-
kontroll bör bedrivas. Som hjälp till småföretag bör Arbetarskyddsverket
lägga upp en idébank med exempel på hur andra löst säkerhetsproblemen.
Småföretag bör även kunna erhålla finansiell hjälp vid stora investeringar
som arbetarskyddsregler tvingar fram.
Informations- och samrådsplikt vid
markarbeten
Många näringsidkare som driver små butiker eller
serviceinrättningar i hyrda lokaler drabbas hårt när det lokala
gatukontoret utför arbeten av olika slag i gatan utanför
lokalen. Ofta kan de ekonomiska skadorna minska påtagligt
om näringsidkaren informeras i god tid och kan samråda
med den som skall utföra markarbetet om tidpunkten för
särskilt svåra markarbeten, hur tillgängligheten för kunderna
skall kunna göras så stor som möjligt under arbetsperioden
och hur extra skyltning och dylikt kan minska skadorna för
näringsidkaren.
Kommun eller annan som företar trafikavstängningar, vägarbeten och
liknande bör därför åläggas samrådsplikt med de näringsidkare som drabbas
av ingreppen.
Förenkla redovisningen av mat och
alkohol för restauranger
Restaurangbranschen har en mycket hög andel småföretag
och tyngs av ett omfattande uppgiftslämnande vad gäller
försäljning av alkohol. Bl.a. skall en rad vitt skilda uppgifter
redovisas: Intäkter från försäljning av öl, vin sprit och mat
särredovisas; inköpta volymer av olika dryckesslag; Antal
dagar i veckan som "offentlig dans" eller "varieté,
musikunderhållning o.d." arrangeras, antal "förströelsespel"
och "roulettspel".
Uppgiftslämnandet på alkoholområdet har spelat ut sin roll. Alkohol-
rapporteringen från restauranger bör därför slopas.
Konkurrensneutralitet mellan statligt
anställda distriktsveterinärer och
privatpraktiserande veterinärer
Den statliga distriktsveterinärorganisationen har ökat sitt
engagemang vad gäller djursjukvård för sällskapsdjur och
ridhästar. Genom att etablera veterinärstationer med
klinikmöjligheter har Jordbruksverket med hjälp av
skattepengar ökat utbudet av veterinärvård även i områden
där det redan finns fungerande privat veterinärvård.
Förklaringarna till varför distriktsveterinärorganisationen nu
söker sig mot marknader där den tidigare inte verkat är flera:
Behovet av ökade arvodesinkomster har ökat i takt med att
de statliga anslagen minskat. Antalet djur inom jordbruket är
stadigt minskande varför inkomster från annat håll är
välkomna.
Det är vidare olämpligt att Jordbruksverket i egenskap av kontrollerande
myndighet bedriver affärsverksamhet vad avser djursjukvård och därmed
konkurrerar med de veterinärer man skriver författningar för och bedriver
tillsyn över.
Distriktsveterinärernas uppgifter bör tydligare preciseras. Den statliga
myndighetsutövningen bör skiljas från affärsverksamheten på ett tydligare
sätt. Högre krav bör ställas på kostnadsredovisningen för distriktsveterinär-
organisationen i syfte att förhindra att statliga medel används i den
konkurrensutsatta verksamheten.
Näringslivets regelråd
En särskild grupp - näringslivets regelråd - med företrädare
för företag, forskare och organisationer bör inrättas.
Företagarna bör vara i majoritet. Gruppen skall vara ett
fristående organ med hög trovärdighet som används som
stöd i utvecklandet av regelreformeringsarbetet.
Gruppen bör arbeta som en fristående grupp men samarbetar närmast med
regelreformeringsenheten i Närings- och handelsdepartementet. En viktig
uppgift för gruppen är att bli idégivare och inspiratör till det arbete som
bedrivs med regelreformeringsfrågor i Närings- och handelsdepartementet.
Gruppen bör också granska regelreformeringsarbetet i hela statsför-
valtningen.
Paneler
Paneler med småföretag för att testa förslag till nya regler
och regelförändringar bör inrättas som ett komplement till de
beredningsförfaranden och remissförfaranden som
traditionellt tillämpas. Fördelen med panelsystemet är främst
att det ger konkreta och direkta indikationer på hur den
praktiska tillämpningen fungerar i småföretag (problem,
tidsåtgång etc.) medan ett remissförfarande lättare fångar
upp mer övergripande och principiella frågeställningar.
Det operativa ansvaret för hantering av dessa paneler bör ligga på
regeringen. Paneler som består av företag inom en viss sektor kan dock
tänkas opereras av respektive myndighet. I båda fallen förutsätts dels att
panelerna som i första hand bör bestå av småföretag kan kompletteras med
stora företag, dels en nära samverkan med näringslivets organisationer när
det gäller urval av företag till panelerna.
Frågan om när paneler skall användas blir strategisk. Varje år införs eller
ändras ca 4.000 föreskrifter som berör företag. Endast i en mindre andel av
dessa är det lämpligt och möjligt att använda paneler.
Myndigheter och verk
Varje berört statligt verk eller myndighet bör inom sitt
respektive område ges ansvar för regelreformeringsfrågor
och problem- och konsekvensanalyser av nya regler. En
befattningshavare bör utses som ansvarig för verkets arbete
med dessa frågor.
Kvantitativa mål i
regelreformeringsarbetet
I regelreformeringsprogrammet bör ett tydligt och
kvantifierbart mål för regelförenklingsarbetet under
mandatperioden anges. Detta kan utformas antingen som
krav på att regelvolymen skall minska i viss angiven
omfattning eller som ett krav på att företagens administrativa
belastning av regelverket skall minska i viss angiven
omfattning. Målet för mandatperioden bör, enligt
Småföretagsdelegationen, vara att företagens administrativa
belastning minskar med en tredjedel.
Vidare bör i regelreformeringsprogrammet mål anges vad gäller arbetet
med den befintliga regelmassan. Målet för arbetet med de befintliga reglerna
bör vara att alla gås igenom under den kommande mandatperioden.
Problem- och konsekvensanalyser
Redan innan uppdrag ges att utforma en ny regel skall
behovet tydligt anges och valet av regel som form för att
uppnå ett visst syfte motiveras. Problem- och
konsekvensanalyser skall genomföras på alla förslag som
kan ha ekonomiska effekter för företagen. Analysen bör
genomföras i enlighet med EU:s rekommendation för hur
sådana analyser skall se ut - "Commission Recommendation
of 22 April 1997 C (97) 1161 final on improving and
simplifying the business environment for business start-ups".
Om en reglering ändå anses som den enda utvägen efter en problemanalys
bör tyngdpunkten i konsekvensanalysen ligga på kostnadsberäkningar vad
avser kostnaderna för näringslivet. Ett särskilt småföretagstest bör göras för
regler som bedöms påverka småföretagen i någon större omfattning.
Valet av reglering för att uppnå ett visst syfte bör tydligt anges och
motiveras när uppdrag att utforma förslag till nya regler ges.
Samråd med näringslivet
När det gäller uppgiftslämnande finns i dag en skyldighet att
samråda med näringslivet. En motsvarande skyldighet bör
införas när det gäller införande av nya regler och
förändringar av befintliga regler. Det betonas härvid att
paneler och system typ "task force" inte ersätter utan snarast
kompletterar samrådsskyldighet.
Tidsbegränsade regler
I vissa fall är motiven för en regel begränsade i tiden. Det
kan naturligtvis också vara så att man överskattat behovet av
en reglering eller att regeln inte lett till avsett resultat. Trots
detta är det ofta så att en regel kvarstår utan att ifrågasättas.
Orsaken till detta kan vara att det krävs ett aktivt beslut för
att ifrågasätta och upphäva en regel.
En modell som bör prövas är att medvetet arbeta med tidsbegränsade
regler - regler där det redan från början anges att de har en begränsad livstid,
så att en regel för att fortleva efter sitt "slutdatum" måste ha stöd av ett
nytt
aktivt beslut. En försöksverksamhet med tidsbegränsade regler bör
genomföras.
Bättre tillgänglighet med
Internetinformation
Staten bör vara ytterst ansvarig för ett Internetbaserat
informationssystem där en företagare lätt och när som helst
på dygnet kan få fram vilka regler som gäller för olika typer
av företag i olika situationer. Det bör innehålla alla typer av
information som en företagare kan behöva för sina kontakter
med stat och kommun.
På lokal nivå skall det finnas Internetansluten dator, på bibliotek,
näringslivskontor eller motsvarande.
Bättre information till småföretag
Regeringen bör uppdra åt myndigheter att dessa i kontakter
med småföretagare ägnar särskild uppmärksamhet vad gäller
informationen till företagen. Företagen bör även i god tid ges
information om regelförändringar så att de hinner anpassa
verksamheten.
Informationsansvariga kontaktpersoner för företagen bör inrättas vid
statliga myndigheter och kommuner för att rätt kunna hänvisa den som söker
information. Ett exempel på en bredare information till nyföretagare är
Startlinjen vid NUTEK.
Företagen bör också erhålla bättre information om den egna kommunens
kort- och långsiktiga planer avseende infrastruktur, förändringar inom
samtliga utbildningsverksamheter, kommunikationer, byggplaner m.m.
Gemensamma och kortare blanketter
Regeringen bör uppdra åt Patent- och registreringsverket
(PRV) och RSV att undersöka möjligheterna för
gemensamma blanketter för firma-, skatte- och
avgiftsregistrering samt anmälan om inkomständring till
försäkringskassan vid start av företag.
Dessutom bör samtliga offentliga blanketter som företagarna tvingas att
använda förenklas och förkortas. När myndigheten skickar ut blanketter till
företagen bör regeln vara att det alltid skall finnas hänvisning till personer
som kan svara på frågor rörande det utsända materialet. Företagen skall
också få information om varför uppgifterna skall lämnas. En ständig
blankettöversyn och språkvård är nödvändig. Samtliga blanketter bör även
tillhandahållas elektroniskt.
Lättillänglig information
Informationen bör göras mer lättillgänglig. Regeringen bör
utfärda föreskrifter till myndigheterna att förmedla
information om regeländringar som berör småföretagarna
med jämna mellanrum genom utskick eller via Internet. För
informationen via Internet bör detta enligt delegationens
mening ingå i det system som vi föreslagit ovan. En
kortfattad beskrivning av bakgrund och syfte med
förändringen skall också lämnas.
En handledning för företagare som, oavsett bransch, behöver söka
information och komma i kontakt med olika myndigheter eller andra
instanser bör tillhandahållas kostnadsfritt via bl.a. Internet. I handledningen
bör det finnas beskrivningar av sådant som företagare bör tänka på och en
utförlig översikt över de olika intressenter som kan ha betydelse för
företagare. Information om olika stödformer bör vara en viktig del.
Beslut med god framförhållning
Beslut av t.ex. regeringen som berör företagandet bör fattas i
god tid före ikraftträdande så att företagen ges erforderlig tid
för anpassning till de nya förutsättningarna.
Ökade befogenheter åt handläggare
För att underlätta och effektivisera samspelet mellan
myndigheter och företag bör handläggare (samt andra
tjänstemän), där det är möjligt med hänsyn till
verksamhetens art, ges ökade befogenheter och ansvar
genom kompetenshöjande insatser.
Myndigheters öppettider
Småföretagsdelegationen anser att det är mycket viktigt att
myndigheterna betraktar småföretagarna som sina kunder.
Begränsade telefontider skall inte accepteras, öppethållande
skall förlängas och anpassas efter
kundernas/småföretagarnas behov. Myndigheter som har
kontakt med småföretag bör vara tillgängliga exempelvis
under kvällstid och vid s.k. klämdagar.
Krav på handläggningstider
Regeringen bör uppdra åt myndigheterna att lämna bindande
löften om hur lång tid det tar att avgöra ett ärende. Om
myndigheten inte hör av sig inom angiven tid bör detta
kopplas till ett automatiskt avgörande av ärendet till
företagarens fördel.
Myndigheterna bör dessutom i sina årsredovisningar tvingas redovisa hur
man klarat service- och informationskraven gentemot företagen, t.ex. vad
gäller handläggningstider, tider innan besked lämnats, väntetider i telefon
etc. Redovisningen skall utföras så att hela myndighetens kvalitetsarbete
mäts årligen samt att jämförelser mellan myndigheter kan göras etc.
Individuella kompetenskonton
Förutsättningarna bör utredas för ett system med s.k.
individuella kompetenskonton som innebär att företaget och
de anställda eller den anställde ensam får göra avsättningar
av medel som skall användas för kompetensutveckling under
skattemässigt gynnsamma villkor. Om inte medlen används
till avsedda ändamål inom en viss tid bör de återgå till
beskattning på vanliga villkor.
Nationell IT-kampanj
Ett nationellt projekt - en IT-kampanj - genomförs i
småföretag med hjälp av datakunniga ungdomar för att lyfta
företagen över IT-tröskeln och öka deras IT-kunskaper. En
första etapp bör omfatta 10.000 småföretag och - om denna
utfaller väl - hela kampanjen ca 200.000 företag. Kampanjen
bekostas av staten, IT-företagen och de deltagande
småföretagen.
Virtuellt utbildningscentrum
Ett virtuellt utbildningscentrum, VUC, för småföretagens
lärande i arbetet bör startas som en försöksverksamhet.
Centrumet skall vara en s.k. one-stop-shop för företagens
beställningar och svara för kund- och leverantörssökning,
förpackning och spedition av IT-förmedlat material från alla
relevanta kunskapskällor - företag, myndigheter,
utbildningsinstitutioner och andra, internationellt och
nationellt. VUC skall med denna specialisering vara en unik
nod och komplettera landets befintliga
distansutbildningsnätverk.
En databas bör också läggas upp på Internet bestående av frivilliga
rådgivare med specialistkunskaper som är villiga att engagera sig som
samtalspartner och bollplank åt småföretagare. Vidare bör en referensbank
byggas upp med omfattande uppgifter om kompetenskonsulter med olika
specialisering till vilka fogas namn på företagare som har anlitat
konsultföretagen och är villiga att ge referenser.
Akademiker till småföretag
Förutsättningarna bör utredas för att starta ett särskilt projekt
för att underlätta rekryteringen av akademiker till
småföretagen och göra småföretagssektorn mer intressant för
de högskoleutbildade. Projektet bör, om det genomförs,
drivas av högskolor och institutioner nära företag och
högskolor.
Pensionsmedel
Staten bör utreda åtgärder som kan underlätta bildande av
särskilda riskkapitalbolag med uppgift att placera
pensionsmedel i småföretag och andra riskkapitalbolag.
Riskkapitalbolag
En utredning bör tillsättas för att undersöka möjligheterna att
införa statliga förlustgarantier om 50 procent till
riskkapitalbolagens placeringar i onoterade bolag enligt
dansk modell. De beskattningsregler som gäller för
investmentbolag bör, om vissa förutsättningar är uppfyllda,
även kunna äga tillämpning på riskkapitalbolag.
Riskkapitalbolag skall få klassas som
investmentbolag
Investmentbolag beskattas i huvudsak ej i bolaget, utan hos
sina ägare. Möjligheterna att låta även riskkapitalbolag få
klassas som investmentbolag i beskattningshänseende, utan
att behöva noteras på börsen, bör utredas. Åtgärden skulle
underlätta riskkapitalförsörjningen för företagen.
Ändrade placeringsregler för fonder,
banker och försäkringsbolag
Sverige har sedan länge ett stort institutionellt förvaltat
sparande. Dagens placeringsregler innebär att fonder m.fl. i
huvudsak ej får äga mer än vad som motsvarar 5 procent av
röstetalet i ett företag.
I syfte att stimulera riskkapitaltillförseln till svenska företag bör Sverige
anpassa dessa placeringsregler till omvärlden, vilket innebär att
institutionernas ägandegräns bör höjas till 10 procent av röstetalet eller
maximalt 69 procent av ägandet, enligt Småföretagsdelegationens förslag i
SOU 1998:93.
Översyn av offentligt stödda aktörer
Det finns i dag en mängd olika aktörer med offentlig
anknytning som arbetar med att stödja företagen. Ibland
riskerar verksamheterna att överlappa varandra eller
konkurrera med liknande fristående verksamhet. En översyn
av de offentligt stödda aktörerna inom
företagsutvecklingsområdet bör därför göras.
Näringsverksamhet inom vård- och
omsorgssektorn
En utredning bör tillsättas i syfte att föreslå åtgärder som
behövs för utveckling av företagskompetens och samverkan
inom vård och omsorgssektorn.
Samverkan mellan företag
Forskning och kunskapsspridning om småföretagssamverkan
behöver intensifieras. Resurser bör avsättas under fem år
inom HSFR för att initiera, stimulera, utveckla, bedriva och
sprida forskning om småföretagssamverkan.
Vidare bör det belysas om konkurrenslagen i nuvarande utformning
innebär omotiverade hinder för samverkan mellan småföretag.
Beskattning av hushållstjänster
Reduktion eller avskaffande av arbetsgivaravgifter och
moms för hushållsnära tjänster bör prövas på försök i två län,
varav ett storstadslän och ett glesbygdslän.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om snabbare patent,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om patentskydd för enklare uppfinningar,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en mindre byråkratisk datalagstiftning,2
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om enhetligt
beräkningsunderlag för ersättningarna i de allmänna försäkringarna i enlighet
med vad som anförts i motionen,3
5. att riksdagen beslutar att företagens obligatoriska uppgiftslämnande till
försäkringskassan skall slopas i enlighet med vad som anförts i motionen,3
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsgivarens rehabiliteringsansvar,3
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattning av tjänstebilar,4
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om enklare registrering av
företag i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
F-skattsedel i enlighet med vad som anförts i motionen,4
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förenklad
självdeklaration för egenföretagare i enlighet med vad som anförts i
motionen,4
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
skattetillägg för fel i momsredovisningen i enlighet med vad som anförts i
motionen,4
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lättnader i företagens uppgiftslämnande till myndigheter,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om storleksgräns för uppgiftslämnande till SCB,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppgifter till lägenhetsregister,5
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förenkling av tullprocedurerna,4
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slopandet av avgifter och byråkrati kring den obligatoriska
ventilationskontrollen,5
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av den
obligatoriska platsanmälan i enlighet med vad som anförts i motionen,6
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om försöksverksamhet med
punktlighetsmål i myndighetsutövningen i enlighet med vad som anförts i
motionen,2
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prövning av kommunal kompetens att driva affärsverksamhet,2
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avreglering av
förordnandet av ordningsvakter i enlighet med vad som anförts i motionen,7
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av
behovsprövning för tandläkare i enlighet med vad som anförts i motionen,8
22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om skyldighet för
landstingen att erbjuda barn och ungdomar ett fritt tandläkarval i enlighet
med vad som anförts i motionen,8
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrensneutralt serviceboende,8
24. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förenklat
registreringsförfarande för biluthyrning i enlighet med vad som anförts i
motionen,9
25. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av
skadlighetsprövningen av den långväga busstrafiken i enlighet med vad som
anförts i motionen,9
26. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nytt, marknadsanpassat
regelverk för tolkning i enlighet med vad som anförts i motionen,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om semesterlagen,6
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om myndighetssamverkan vid anmälan,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om genomförandet av EU:s strukturfondsprogram,
30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om partssammansatta
prövningsorgan, ändrad kommunallag, förbud mot myndigheter som bedriver
tillsyn mot ett företag att samtidigt konkurrera med detta, samt
genomförande av förslagen i departementsserien 1997:17 i enlighet med vad
som anförts i motionen,2
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av lagen om offentlig upphandling,10
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av kommunallagen i syfte att ge företag bättre
möjligheter att i domstol pröva kommunalt stöd,2
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slopande av straffavgiften vid för sent inlämnad deklaration,4
34. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nya, EU-anpassade
regler om resultaträkningens utformning i enlighet med vad som anförts i
motionen,1
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetarskydd,6
36. att riksdagen hos regeringen begär förslag om informations- och
samrådsplikt vid markarbeten i enlighet med vad som anförts i motionen,5
37. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förenklad redovisning av
mat och alkohol för restauranger i enlighet med vad som anförts i motionen,4
38. att riksdagen hos regeringen begär förslag om konkurrensneutralitet
mellan statligt anställda distriktsveterinärer och privatpraktiserande
veterinärer i enlighet med vad som anförts i motionen,11
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om näringslivets regelråd,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om paneler med småföretagare,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om myndigheters och verks ansvar för regelreformeringsarbetet
m.m.,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvantitativt mål för avregleringsarbetet,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om problem- och konsekvensanalyser,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samråd med näringslivet,
45. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av
tidsbegränsade regler i enlighet med vad som anförts i motionen,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Internetbaserat informationssystem,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om information till företagen,
48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gemensamma och kortare blanketter,
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om föreskrifter till myndigheterna om lättillgänglig information,
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beslutsfattande med god framförhållning,
51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade befogenheter för tjänstemän och handläggare,
52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om myndigheters öppethållande,2
53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på handläggningstider,
54. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av förutsättningarna för individuella kompetenskonton,4
55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationell IT-kampanj i småföretag,
56. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett virtuellt utbildningscentrum,
57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om akademiker till småföretag,
58. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om pensionsmedel,
59. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riskkapitalbolag,4
60. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna att klassa riskkapitalbolag som investmentbolag,4
61. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade placeringsregler
för fonder, banker och försäkringsbolag i enlighet med vad som anförts i
motionen,10
62. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av offentligt stödda aktörer,
63. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om näringsverksamhet inom vård- och omsorgssektorn,
64. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samverkan mellan företag,
65. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattning av hushållstjänster.4
Stockholm den 27 oktober 1998
Per Westerberg (m)
Göran Hägglund (kd)
1Yrkandena 1, 2, 34 hänvisade till LU.
2Yrkandena 3, 18, 19, 30, 32, 52 hänvisade till KU.