med anledning av prop. 1998/99:100 1999 års ekonomiska vårproposition
1 Sammanfattning
1999 års ekonomiska vårproposition är ytterligare en i raden av
ekonomisk-politiska propositioner som saknar konkreta förslag som
skulle kunna öka tillväxten i den svenska ekonomin och därmed antalet
nya jobb. Massarbetslösheten kostar det svenska folkhushållet upp mot
100 miljarder kronor, förutom förlorad självkänsla och framtidstro för de
drabbade.
Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på att öka sysselsättningen så
kraftfullt att välfärden kan tryggas för alla. I motionen föreslås åtgärder för
att åstadkomma:
- ett så bra företagsklimat att landets företagare vågar satsa och nyanställa
- en skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön
- mer tid för barnen och ökad valfrihet för barnfamiljer
- höjda pensioner för de sämst ställda pensionärerna
- värdig vård utan köer
- fler lärare i grundskolan
- sänkt skatt på boende
- ett återupprättat rättsväsende
- en ökad miljösatsning och bättre konkurrensvillkor för jordbruket, fisket
och åkerinäringen
- att jordens fattigaste ges bättre utvecklingsmöjligheter.
På ovanstående områden är den socialdemokratiska regeringens politik
utpräglat bristfällig eller direkt felaktig.
Sverige behöver en offensiv tillväxtpolitik för nya jobb. En sådan
åstadkoms genom regelförenklingar, skattesänkningar och stabila villkor
i kombination med strukturella åtgärder som förbättrar ekonomins
funktionssätt och avlägsnar de seglivade bromsmekanismer som i 25 år
underminerat den svenska ekonomins utvecklingskraft och bäddat för
dagens massarbetslöshet och brister i välfärden. De flesta finanspolitiska
åtgärder som föreslås i motionen har även fundamentala strukturella
effekter. Skatterna för tjänstesektorn och på arbetande kapital sänks och
arbetsgivaravgifterna på lönesummor upp till 900 000 kronor sänks med
tio procentenheter. Riskkapitalavdraget återinförs, dubbelbeskattningen
avskaffas, förmögenhetsskatten avvecklas i två steg, hushållssparande
och kompetensutveckling uppmuntras. Kompetensförsörjningen förstärks
genom en satsning på kvalitet i utbildningssektorn.
Det svenska högskattesamhället har nått orimliga proportioner. I
motionen läggs förslag för att alla ska få behålla mer av sin egen lön,
genom bland annat en successiv höjning av grundavdraget. År 2000
sänks inkomstskatten med ca 220 kr/månad, från år 2001 får alla
inkomsttagare en skattelättnad på ca 310 kronor per månad. För en
deltidsarbetande med 110 000 kronor i taxerad årsinkomst blir det nya
grundavdraget 29 900 kronor. Heltidsarbetande får ett grundavdrag på 20
600 kronor. Lönebildningen förbättras, därmed tillväxtmöjligheterna,
samtidigt som bidragsberoendet minskas. Kommunerna kompenseras
fullt ut för skattebortfallet.
Mer tid för barnen genom ökad valfrihet. Ett vårdnadsbidrag för barn
mellan 1 och 3 år föreslås införas på 10 % av basbeloppet (3 640 kr) per
månad. Garantinivån i föräldraförsäkringen höjs från dagens 60 kronor
per dag till 120 kronor per dag. Kontaktdagarna återinförs i
föräldraförsäkringen. Styrkta barnomsorgskostnader görs avdragsgilla
upp till 10 % av basbeloppet (3 640 kr) per månad för alla barn mellan 1
och 3 år. Bostadsbidraget förstärks och förbättras samtidigt som en del av
barnbidraget behovsprövas. Detta ökar valfriheten och stärker de familjer
som bäst behöver samhällets stöd. Barnfamiljerna gynnas dessutom av
den generella skattesänkning som Kristdemokraterna föreslår.
Bättre pensioner. I motionen föreslås att pensionstillskottet höjs med
200 kr per månad år 2000 och med 310 kronor per månad från och med
år 2001. Änkepensionerna återställs. Ca 1,3 miljoner pensionärer
kommer dessutom att få sänkt skatt genom den grundavdragshöjning som
Kristdemokraterna föreslår. Omställningspensionen för efterlevande
återställs från 6 till 12 månader. Kristdemokraterna avvisar också
regeringens föreslagna försämring av högkostnadsskyddet för läkemedel.
Rättsväsendet förstärks genom ett resurstillskott på 540 miljoner
kronor under treårsperioden. Skattemyndigheterna ges bättre möjligheter
till uppföljning och bekämpning av skattebrott. Tullen och
kustbevakningen tilldelas ytterligare resurser för att motverka
gränsöverskridande brottslighet.
Försvaret tillförs under treårsperioden ca 2,8 miljarder kronor för att
klara de ekonomiska problemen i närtid och underlätta omställningen
inför den nya försvarsbeslutsperioden.
Bättre skola, värdig vård och kortare köer kräver nu på kort sikt mer
resurser genom ökade statsbidrag till kommunsektorn. Kristdemokraterna
har en högre ambition än regeringen, bland annat vad gäller antalet
vårdplatser och anslår i motionen 1,8 miljarder kronor utöver regeringens
förslag för nästa år, 1,4 miljarder för år 2001 och 1 miljard extra för år
2002. På längre sikt är det endast tillkomsten av nya jobb som kan
säkerställa finansieringen av de ökade krav som bl a den demografiska
utvecklingen ställer. Därför inriktas en väsentlig del av motionens förslag
på att förbättra tillväxten och sysselsättningen.
Jordbruket, sjöfarten och åkerinäringen ges stärkt utvecklingskraft
för överlevnad i Sverige, främst genom skatteharmonisering med de
viktigaste konkurrentländerna. Hela jordbrukssektorns s.k.
skatteryggsäck föreslås bli avskaffad från år 2000.
Biståndet till de fattigaste höjs med 1 miljard kronor under nästa år och
totalt 3,3 miljarder under den kommande treårsperioden.
Utrymmet för personligt ansvarstagande och tillväxt ökas genom att
det totala skattetrycket sänks med ca 21, 33 och 36 miljarder kronor netto
de kommande tre åren. I förhållande till regeringens förslag föreslås det
statliga utgiftstaket år 2000 bli 13 miljarder kronor lägre, år 2001 bli 24
miljarder kronor lägre, och 42 miljarder kronor lägre år 2002.
Finansiering av föreslagna reformer
Kristdemokraternas budgetalternativ bygger på omprioriteringar inom
och mellan olika utgiftsområden och mellan inkomst- och utgiftssidan i
statsbudgeten. Både inkomster och utgifter är lägre i vårt alternativ.
Budgetöverskott uppnås således i såväl statens som i den offentliga
sektorns finanser, men vid en lägre utgifts- och skattenivå än med
regeringens politik, vilket gör att konjunkturkänsligheten minskar.
Exempel på besparingar och omprioriteringar vi är beredda att göra är
minskning av presstöd, nej till den kraftiga ökningen av anslagen till
Regeringskansliet, besparingar på vissa myndigheter, en andra karensdag i
sjukförsäkringen, ny beräkningsgrund för SGI i sjuk- och föräldraförsäk-
ringen, neddragning av anslaget till förtidspensioner och därtill hörande
statliga ålderspensionsavgift till följd av en aktiv och utökad rehabilitering,
nej till regeringens förslag om ökad kompensationsgrad i BTP, behovsprövat
barnbidrag, nej till höjda barn- och studiebidrag (delvis), ökad finansierings-
grad i arbetslöshetsförsäkringen, besparing på AMV, avskaffande av
flyttningsbidrag, borttagande av det s.k. N/T-stödet, realistisk utbildnings-
satsning inom universitet och högskolor, nej till fackliga utbildningsbidrag,
nej till ytterligare lokala investeringsprogram, besparingar på Vägverket och
Banverket samt nej till Svenskt företagsstöd inom Östersjömiljarden.
Besparingar görs också inom energiprogrammet.
För år 2000 och 2001 håller Kristdemokraterna fast vid att överskottsmålet
för offentlig sektor bör vara 1,5 % av BNP vardera åren. Därvid kan en viss
del av det strukturella budgetöverskottet användas för att finansiera en
ytterligare höjning av grundavdraget. Statsskulden amorteras snabbare än
med regeringens politik till följd av en ökad utförsäljningstakt av statligt
hel-
eller delägda bolag. Med de förslag som presenteras i motionen minskar
statsskulden med 32 miljarder kronor, utöver den minskning som regeringen
beräknar för den kommande treårsperioden.
Tabell 1.1 Sammanfattning av budgetavvikelser
Miljarder kronor
Tabell 1: (2000 2001 2002 )
Tabell 1.2 Statens lånebehov och statsskulden med Kristdemo-
kraternas finanspolitik
Miljarder kronor
Tabell 2: (1999 2000 2001 2002 )
1Beloppet år 2001 motsvarar samma beräkningstekniska antagande som regeringen
gör.
2 Den ekonomiska utvecklingen
2.1 Den internationella utvecklingen
Den internationella ekonomiska utvecklingen präglas fortfarande i viss
mån av Asienkrisen och dess konsekvenser för världsekonomin. År 2000
väntas tillväxten i Sverige öka i takt med att Europakonjunkturen
förbättras och återhämtningen i Asien förstärks. I USA indikerar
statistiken att konjunkturen fortsätter att vara stark och inflationen
överraskande svag. I Japan visar Bank of Japans månadsrapport att fallet
i ekonomin håller på att bromsas upp. Både hushållens och de japanska
företagens framtidstro har stabiliserats, även om det fortfarande är
mycket osäkert när en fundamental återhämtning av ekonomin kan ske.
Kriserna i resten av tillväxtekonomierna i Asien och i Sydamerika verkar
dämpas.
2.2 Den svenska utvecklingen
2.2.1 Utvecklingen i år - sämre än sidoalternativet 1998
Regeringen gör i vårpropositionen en nedrevidering av de
överoptimistiska tillväxtprognoser som redovisades i
budgetpropositionen för 1999. Verkligheten har i flera avseenden t.o.m.
blivit sämre än i det s.k. sidoalternativet som arbetades fram för att visa
hur en sämre utveckling skulle påverka svensk ekonomi.
Den privata konsumtionen väntas enligt vårpropositionen år 2000 bli som i
sidoalternativet, 2,4 procent medan den för åren 2001 och 2002 antas bli 1,8
procent - 0,6 procent under sidoalternativets 2,4 procent för respektive år.
I genomsnitt räknar prognosinstituten med att den svenska exporten i år
stiger med 3,8 % jämfört med en uppgång i fjol på drygt 7 %. Den minskade
industriefterfrågan väntas också medföra att investeringarna dämpas och att
lagercykeln ger ett stort negativt bidrag till årets tillväxt med i genomsnitt
minus 0,4 %. Inflationen väntas allmänt stiga med mycket låga 0,2 % som
årsgenomsnitt.
Den sämre exportutvecklingens negativa inverkan på den svenska exporten
väntas till viss del kompenseras av en stark utveckling på den svenska
hemmamarknaden. Tillväxten i Sverige väntas minska från 2,9 procent 1998
till 2,2 procent 1999, för att därefter år 2000 bli 2,6 procent.
Sedan Riksbanken sänkt sin viktigaste styrränta till 2,9 procent har Euro-
peiska centralbanken, ECB, sänkt sin styrränta till 2,5 procent. En lättare
penningpolitik bidrar till en starkare utveckling.
Konjunkurinstitutet, KI:s barometer för mars månad och för första kvar-
talet visar att företagens framtidstro har återhämtat sig. Trots att
produktions-
volym och sysselsättning minskade under första kvartalet, är företagen
optimistiska inför det andra kvartalet. För tjänstesektorn redovisas fortsatt
god tillväxt under årets första kvartal, samtidigt som inflationsförvänt-
ningarna i alla tjänstebranscher stannar på 0,5-1 procent.
Fallet i industrins orderingång verkar ha bromsats upp. Industriproduk-
tionen ökade i februari med 1,8 procent jämfört med januari, efter två måna-
der av fallande produktion. Jämfört med februari förra året är ökningen 0,7
procent.
Sysselsättningen har ökat, men från en historiskt mycket låg nivå. 1997
hade Sverige den lägsta sysselsättningen sedan 1973! Trots en ökning med ca
100 000 personer var sysselsättningen vid utgången av 1998 lika låg som
under det djupaste krisåret, 1993.
Antalet arbetade timmar steg med 2 procent under första kvartalet, jämfört
med samma kvartal förra året.
Den privata konsumtionen fortsätter att öka starkt. Enligt Handelns
utredningsinstitut (HUI) ökade den med 4 procent i mars.
Det saknas enligt tillgängliga prognoser alltså inte fog för regeringens
bedömning att svensk ekonomi i grunden är stark. Problemet är att tillväxten
inte är tillräckligt stark för att kunna öka sysselsättningen till de målsätt-
ningar som ställs upp i propositionen.
2.2.2 Utvecklingen år 2000
Konjunkturförsvagningen i år bedöms allmänt bli relativt kortvarig.
Utsikterna för år 2000 överensstämmer i stort med de prognoser som de
flesta bedömare - utom regeringen - gjorde hösten 1998, även om
spridningen mellan prognoserna nu är betydligt större än vad de var för
1999. Den lägsta prognosen förutser endast en uppgång på 1,7 procent,
medan den högsta räknar med att BNP stiger med hela 3,5 procent år
2000. Genomsnittet är en ökning på 2,6 procent.
Den privata konsumtionen beräknas som ett genomsnitt av prognoserna
öka med 2,6 procent och investeringarna med drygt 6 procent. Inflationen
väntas ligga på drygt 1 procent, nära en halv procent lägre än de prognoser
för år 2000 som gjordes i slutet av förra året.
3 Vårpropositionen
3.1 Regeringen är handlingsförlamad
Inte heller föreliggande vårproposition innehåller de konkreta förslag
som kan öka tillväxten i den svenska ekonomin och därmed antalet nya
jobb. Regeringens strategi är att sätta tilltro till att om bara
statsfinanserna är i balans och konjunkturen fortsätter att vara god, leder
detta automatiskt till ökad sysselsättning. Trots att åtminstone några
statsråd av allt att döma inser vilka åtgärder som borde vidtas saknas
åtgärderna även i vårpropositionen. Skälen är sannolikt att regeringen
därmed undviker att splittra den egna rörelsen och riskera samarbetet
med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Priset är att massarbetslösheten
består, liksom grundproblemet bakom arbetslösheten: de långsiktiga
strukturella problemen i svensk ekonomi. Utan konkreta tillväxtåtgärder
urholkas tilltron till regeringens antaganden om den ekonomiska
utvecklingen.
3.2 Massarbetslösheten och dess kostnader består
Arbetslösheten beräknas i år kosta ca 100 miljarder kronor för de
offentliga budgetarna. Det är mycket pengar och det medför i synnerhet
förlorad självkänsla för de 727 000 som enligt SCB är arbetslösa,
undersysselsatta eller latent arbetssökande. Föreliggande proposition
saknar både trovärdighet och konkretion i den fråga som är helt
avgörande för att trygga den svenska välfärden, nämligen hur bästa
möjliga förutsättningar skapas för ökad sysselsättning och tillväxt, för
hur företag och näringsliv ska kunna växa och utvecklas.
3.3 Ett elfte misslyckande
Årets vårproposition har det gemensamt med samtliga budget-, vår-,
sysselsättnings-, eller tillväxtpropositioner som socialdemokratiska
regeringar lagt på riksdagens bord sedan hösten 1994; de konkreta
förslagen sägs komma i nästa proposition. Vårpropositionen är den elfte
stora proposition som socialdemokratiska regeringar lagt på riksdagens
bord sedan valet 1994. Tidigare propositioner har helt varit inriktade på
budgetsanering oavsett om de kallats sysselsättningsproposition,
tillväxtproposition eller budgetproposition. Den gemensamma faktorn är
att tillväxtfrämjande åtgärder har saknats.
Regeringens oförmåga att presentera en offensiv tillväxt- och jobbpolitik
har ett högt pris i form av onödigt hög arbetslöshet och därmed följande
kostnader för de arbetslösa och för samhället.
3.4 Statistikpolitik och målsättningar som inte uppfylls
Regeringen medger att man kommer att misslyckas med sina
sysselsättningsmål. Det tidigare utställda löftet att halvera den öppna
arbetslösheten till 4 procent år 2000 kommer inte att uppfyllas. Detta
löfte mötte stark kritik eftersom det i sig inte medförde några krav på en
ny politik som skapar förutsättningar för nya reguljära arbetstillfällen.
Några sådana åtgärder har heller inte presenterats och det är nu bara
regeringen som inte uteslutit möjligheterna att uppnå målet.
Sysselsättningen, som den mäts i Arbetskraftsundersökningarna (AKU),
har ökat med ca 100 000 personer om man jämför de senaste månadstalen
med samma månad året innan. Denna jämförelse ger dock inte en rättvisande
bild av hur sysselsättningen totalt sett har utvecklats under den social-
demokratiska regeringsperioden. Från 1995 till 1997 minskade sysselsätt-
ningen med 66 800 personer. Mellan 1997 och 1998 ökade sysselsättningen
med 57 000 personer. Det är även intressant att jämföra sysselsättningen år
1998 med krisåret 1993. Sysselsättningen är nämligen i stort sett densamma
1998 som 1993 (14 000 fler), trots att antalet personer i yrkesverksam ålder
(25-64 år) under motsvarande period har ökat med omkring 160 000! Den
totala sysselsättningsutvecklingen framgår av diagram 3.1. Sanningen är att
Socialdemokraterna inte har åstadkommit någon förbättring alls, utan snarare
en liten försämring. Den kraftiga sysselsättningsökning som fyrpartirege-
ringen lämnade efter sig bröts snabbt och vändes till en rekordlåg nivå 1997.
Man får gå tillbaka ända till 1973 för att hitta en lägre sysselsättningsnivå.
Källa: SCB, AKU.
Anm. Siffran för 1999 är genomsnittet för januari-mars.
Sysselsättningsintensiteten har utvecklats ännu sämre
År 1973 var den arbetsföra befolkningen 390 000 personer färre än 1997.
Det aktualiserar en ytterligare synvinkel på sysselsättningsutvecklingen,
nämligen den så kallade sysselsättningsintensiteten (= antal sysselsatta i
procent av den arbetsföra befolkningen i åldern 16-64 år). Den har under
Socialdemokraternas regeringstid utvecklats ännu sämre än antalet
sysselsatta. Detta framgår av diagram 3.2.
Anm. Siffran för år 1999 är genomsnittet för januari - mars.
Källa: SCB, AKU.
3.4.1 Utvecklingen från år 1997
Tre fjärdedelar av sysselsättningsökningen beror på ökad frånvaro.
När man tittar närmare på den ökning av sysselsättningen som har skett
sedan bottenåret 1997 är det intressant att analysera sysselsättningsmåttets
två delkomponenter. Som sysselsatta räknas de som under mätveckan
antingen är i arbete minst en timme, eller som är tillfälligt frånvarande hela
mätveckan. Summan av dessa två grupper utgör antalet sysselsatta. Det
betyder att sysselsättningen påverkas både av hur många som faktiskt jobbar
och av hur många som är frånvarande. Frånvaron beror i sin tur främst på hur
hög sjukfrånvaron är.
Om man studerar utvecklingen mellan år 1997 och 1998 kan man se att så
mycket som 75 procent av den ökade sysselsättningen beror på ökad från-
varo! Detta avspeglar sig också i att sjukförsäkringskostnaderna ökat kraftigt
den senaste tiden. Utvecklingen sammanfattas i tabell 3.1 och diagram 3.3.
Tabell 3.1 Kvalitativ sysselsättningsökning?
Tabell 3: (Tusental 1997 1998 Ökning Andel av total ökn. )
Källa: SCB, AKU
Källa: SCB:s AKU-undersökningar.
Slutsatsen av detta är att det är fler som deltar på arbetsmarknaden, vilket
i och för sig är positivt, men att antalet personer som faktiskt arbetar inte
har ökat mer än marginellt. Riksförsäkringsverket räknar med att
sjukförsäkringen blir mellan 8 och 9 miljarder kronor dyrare än beräknat
i år.
3.4.2 Hur ser den framtida sysselsättningsutvecklingen ut?
Regeringens förhoppningar har kommit på skam. Regeringens
bedömningar över sysselsättningsutvecklingen har systematiskt
överdrivits. Om regeringens prognoser hade slagit in, hade
sysselsättningen varit ca 150 000 personer högre. Detta framgår av tabell
3.2.
Tabell 3.2 Sysselsättningsförändring från föregående år
Tabell 4: (Tusentals personer 1995 1996 1997 1998 Totalt )
Källa: SCB, AKU.
Anm.: Regeringens bedömning i samband med föregående års vårproposition.
Det är därför intressant att se vad andra bedömare tror om framtiden när
det gäller sysselsättningsutvecklingen.
Kommunförbundet: Marginell ökning
Så här skriver Kommunförbundet i sin senaste ekonomiska rapport
(Kommunernas ekonomiska läge, mars 1999):
Sysselsättningen ökar något, men endast marginellt. Arbetslösheten kommer
därmed att ligga kvar på en i stort sett oförändrad nivå. /.../ Vår bedömning
är att tillväxten i den svenska ekonomin försvagas. BNP beräknas åren 1999-
2000 utvecklas i ungefär samma takt som åren 1996-1997. Dessa år
minskade sysselsättningen och den kan utvecklas lika svagt igen. Regeringen
har tidigare räknat med att det årligen ska tillkomma omkring 60 000 nya
arbetstillfällen under de närmaste tre åren. I december justerades denna
bedömning till ett årligt tillskott av 40 000 nya arbeten. Vi bedömer även
denna prognos som alltför optimistisk.
Kommunförbundet räknar med att sysselsättningen, mätt som antalet
arbetade timmar, endast ökar med 0,2 procent 1999 och med 0,3 procent
år 2000 och 2001.
Arbetsmarknadsstyrelsen: Det blir sämre
Arbetsmarknadsstyrelsen skriver både om år 1999 och perioden 2000-
2002 i sin sammanfattande omvärldsanalys (budgetunderlag för perioden
2000-2002, 26 februari 1999). För år 1999 är rubrikerna Försvagad
industrikonjunktur, dämpad tillväxt, Sysselsättningsökningen avtar,
Fortsatt hög arbetslöshet samt Ökad polarisering.
För perioden 2000-2002 skriver AMS:
Det är dock av allt att döma så att arbetsmarknadsläget, åtminstone vid
början av perioden, är sämre än vad som gällt under 1998-99.
Konjunkturinstitutet: Regeringens sysselsättningsmål nås inte
Av KI:s marsprognos framgår att regeringens sysselsättningsmål inte
uppnås till år 2004. Detta trots att en av de förutsättningar prognosen
bygger på är sänkta inkomstskatter motsvarande 4 procent av BNP. KI
skriver
Regeringens sysselsättningsmål, som innebär att 80 procent av antalet
personer i åldern 20-64 år ska vara reguljärt sysselsatta, uppnås inte i
kalkylen. För att nå målet skulle sysselsättningen behöva öka med ytterligare
101 000 personer.
3.5 Sysselsättningsmål utan åtgärder
I höstens budgetproposition föreslogs det kompletterande
sysselsättningsmål som redovisats ovan. Fördelen med detta mål är att
det kräver strukturellt riktiga åtgärder för att kunna uppnås. Det är dock
troligt att regeringen inte heller kan leva upp till sitt nya
sysselsättningsmål, i varje fall inte utan att föreslå ytterligare
tillväxtfrämjande åtgärder.
Målsättningen att 80 procent av befolkningen mellan 20 och 64 år skall
vara sysselsatta år 2004, förutsätter att det tillkommer 375 000 nya jobb
netto, det vill säga 55 000 nya jobb per år. Regeringens prognosinstitut,
Konjunkturinstitutet, visar att regeringen inte heller klarar att nå det målet
utan en ny inriktning av politiken. Målet missas med över 100 000
arbetstillfällen.
För att regeringen, som helt saknar en politik för ny tillväxt och nya jobb,
ska kunna nå målen krävs det en långvarig internationellt driven
högkonjunktur som saknar historiskt motstycke. Åtgärder av den karaktär
som fordras är inte lätta att föreslå för Socialdemokraterna, allra minst i
samverkan med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
3.6 Tillväxtskeptiska samarbetspartier
Valet gav förutsättningar för en socialistisk och tillväxtskeptisk regering.
Vänstern och Miljöpartiet är av tradition negativa till ekonomisk tillväxt
överhuvudtaget. Socialdemokraterna vill nog se tillväxt om näringslivet
kan leverera den med bevarade regelverk och skattenivåer. Däremot har
Socialdemokraterna aldrig i den egna rörelsen vågat ta en rejäl
diskussion om Sveriges djupgående problem i form av dåligt fungerande
lönebildning, dåligt fungerande arbetsmarknad och tillväxthämmande
skatter på arbete, sparande och företagande. Under de gångna fyra åren
har tillväxtpolitiken helt lyst med sin frånvaro. Regeringen har inte ens
försökt ta upp och åtgärda Sveriges under snart 30 år notoriskt låga
tillväxt. I höstas inrättades ett tillväxtdepartement. Men politiken saknas
fortfarande!
I och med Vänsterpartiets och Miljöpartiets inflytande över regerings-
politiken ökar osäkerheten om regeringens kurs. Den verbala tillväxt-
orientering som, trots samarbetets karaktär och sammansättning, tonar fram i
budgetpropositionens texter, torde förklaras av den korta tid som stod till
buds för budgetförhandlingar samt att det mesta budgetarbetet och de flesta
texter åstadkommits före valet.
3.7 Ingen stimulans av vita hushållstjänster
Ett exempel på fortsatt inre splittring är att regeringen inte heller den här
gången kunnat samla sig till ett förslag som öppnar en laglig och vit
tjänstemarknad riktad till de privata hushållen. Detta trots att både
efterfrågan och tillgång finns, trots att det kostar väldigt lite att göra
svarta jobb vita, trots att alla vet att fler och fler nu skolas in i att både
köpa och sälja svart, ett tillstånd som undergräver det etiska medvetandet
och rättssamhället. Nu finns två ministrar på det nya
tillväxtdepartementet som anser att någon form av skatterabatt på
hushållstjänster bör införas. Det blir svårt att tala om superdepartement
och jobbtillväxt om inte de ansvariga ministrarna ens tillåts genomföra
denna enkla och självklara jobbskapande reform som de faktiskt båda
tidigare pläderat för.
3.8 Arbetsmarknadens funktionssätt försämras
Det är även illavarslande att den svenska arbetsmarknaden enligt
beräkningar från Finansdepartementet fungerar allt sämre. Ett växande
antal lediga jobb tillsätts inte, trots att arbetslösheten fortfarande är
mycket hög. Matchningsproblemen på arbetsmarknaden har nu
successivt förvärrats under det senaste halvåret. Det blir allt svårare att
tillsätta de lediga platserna. Det allvarliga är att detta sker i ett läge med
så hög arbetslöshet. Många företag som vill nyanställa har problem att
hitta personal. Konjunkturinstitutet har pekat på betydande
flaskhalsproblem på viktiga områden av arbetsmarknaden. Alarmerande,
men kanske mindre förvånande är att tillväxtbranscherna är svårast
drabbade. Över 80 procent av datakonsultföretagen har t.ex. svårt att
rekrytera personal med rätt kompetens.
Regeringen har när det gäller lönebildningsfrågorna satt sin tilltro till de
samtal som förts mellan arbetsmarknadens parter, först på egen hand och
sedan med hjälp av s.k. samsynsmän. Regeringsföreträdare har gång på gång
hävdat att en lösning på detta område är en förutsättning för en god ekono-
misk utveckling men att regeringen inte avsåg att lägga sig i diskussionerna.
Det står nu klart att samtalen inte lett till det önskade resultatet.
Också när det gäller samtalen med näringslivet inom den s.k. Rosengren-
gruppen har regeringen misslyckats. Näringslivsföreträdarnas kritik av
vårpropositionen är svidande. De som till äventyrs ställt sina förhoppningar
till dokumentet söker förgäves efter de åtgärder som det svenska näringslivet
anser fordras för att åstadkomma det klimat som kan göra Sverige till en
blomstrande företagarnation.
3.9 Regeringen kan inte hantera internationaliseringen av
ekonomin
Vi lever idag i en internationaliserad tillvaro. Människor, kapital och
företag rör sig snabbt och enkelt över nationsgränser och placerar sig där
jordmånen för tillväxt är god. Denna situation ställer stora krav på
Sverige. Erbjuder vi en jordmån som gör att nya företag startas och att vi
finns med på listan över tänkbara länder när etableringar planeras? Är
skatterna för företagen sådana att det går att konkurrera med omvärlden?
Är personskatterna så utformade att de attraherar snarare än motverkar
att människor med expertkunskaper väljer att flytta till Sverige? Har vi i
Sverige en sådan stabilitet när det gäller spelreglerna för företagen att
Sverige framstår som ett bra land att etablera sig i?
Tyvärr är svaren på de här frågorna nedslående. Nedslående med tanke på
den höga arbetslösheten och på möjligheterna att långsiktigt finansiera
angelägna åtaganden när det gäller t.ex. vården och omsorgen.
Det är allvarligt när nu företag, kunskap och kapital flyttar ut. Volvo ägs
av amerikanska Ford. Saab till hälften av amerikanska GM. Astra är
engelskt, Nordbanken och Stora skrivna i Finland. ASG blir tyskt. Scania är
till salu. Men det är inte bara storkapitalet som flyr. Även småspararna väljer
i ökande utsträckning utlandsfonder när de satsar sitt sparkapital. "Alla nya
pengar går till utlandsfonder", sade nyligen VD:n för Sveriges största
fondförvaltare. Det svenska näringslivet övertas nu successivt av utländska
ägare samtidigt som svenskarnas direktägande minskar kraftigt. Dubbel-
beskattningen på risksparande driver företagen och jobben ur landet. Detta är
uppenbarligen ingenting som allvarligt bekymrar regeringen.
ISA, Invest in Sweden Agency, som är den myndighet som har till uppgift
att internationellt verka för att information och kontakter med utländska
investerare i syfte att förstärka det näringsliv som verkar i Sverige, lämnade i
mars 1999 en rapport till regeringen. Temat var Klimatet för utländska
investeringar i Sverige.
I denna rapport kan man studera en tabell som illustrerar länders kon-
kurrenskraft enligt The World Competitiveness Yearbook. Bland de 46
länder som jämförs kan vi konstatera att Sverige 1996 låg på 14:e plats, 1997
på 16:e plats och 1998 på 17:e plats. År 1994 låg vi på 9:e plats. Av länderna
i vårt närområde, som kanske kan vara alternativ för etableringar, så ligger
Sverige efter Danmark, Finland och Norge.
Också World Economic Forums lista över konkurrenskraften är ned-
slående läsning. Där låg Sverige 1996 på 21:a plats, 1997 på 22:a plats och
1998 på 23:e plats. Också här hamnar vi på efterkälken när vi jämför med de
nordiska grannländerna.
Sammanfattningsvis ägnar regeringen föga politisk kraft åt företags-
klimatet och de strukturella problem som gjort att Sverige sedan 1970 halkat
från 4:e till 18:e plats bland OECD-länderna. Regeringen verkar sakna såväl
ideologi som strategi för att få landets famljeföretag att växa och blomstra i
ett varmare och mer stabilt klimat. Inget tyder idag på att regeringen med den
i propositionen redovisade politiken kan uppnå de ambitiösa sysselsättnings-
mål den själv ställer upp.
4 Kristdemokraternas alternativ
4.1 En social och ekologisk marknadsekonomi ger långsiktiga
tillväxtförutsättningar
Kristdemokraterna förespråkar en social och ekologisk
marknadsekonomi. Valet av ekonomiskt system är ideologiskt betingat
och utgår från att marknadsekonomin är den mest effektiva och den mest
demokratiska formen för att hushålla med begränsade resurser. Den
renodlade marknadsekonomin behöver emellertid korrigeras av sociala
och ekologiska hänsyn.
Inom marknadsekonomins ram vill vi förena frihet och solidaritet.
Grundläggande är frihet under ansvar. Strävan är att uppnå en balans mellan
den enskildes och samhällets ansvarstagande. Enskilda initiativ och
personligt ansvarstagande ska uppmuntras. Staten ska skapa förutsättningar
för ett gott och stabilt företagarklimat, främja konkurrensneutralitet och
särskilt ta hänsyn till småföretagens villkor. Statens uppgift är vidare att
säkra social trygghet för alla samt att garantera att hänsyn tas till vad miljön
tål. Kontrollinstrument och ekonomiska styrmedel måste användas för att
påverka den ekonomiska aktiviteten till en långsiktigt hållbar produktion och
konsumtion.
Marknaden bör också styras av strävan efter gemensamma etiska värde-
ringar och riktlinjer. En god affärsetik i marknadsekonomin ger smidighet
och sänker de s.k. transaktionskostnaderna som i allt högre grad uppkommer
som en effekt av bristen på förtroende och tillit i olika typer av uppgörelser.
Ekonomisk brottslighet måste bekämpas med kraft. De senaste årens kraftiga
besparingar inom polisen och rättsväsendet är därför beklagliga.
Målet för den ekonomiska tillväxten är att främja alla medborgares livs-
kvalitet. Ekonomisk tillväxt får inte ske till priset av en förstörd miljö. En
förutsättning för att förverkliga den sociala och ekologiska målsättningen är
sunda offentliga finanser. Detta i sig är emellertid inte tillräckligt.
Samtidigt
måste fundamentala tillväxtförutsättningar skapas.
Det är bra att regeringen återigen lyfter tanken om grön skatteväxling.
Dock saknas fortfarande substans och förslag att ta ställning till. De gröna
nyckeltal som redovisas är självklara inslag i ett budgetarbete, men leder i sig
inte till miljöförbättringar om konkreta åtgärdsförslag uteblir.
4.2 Ett gott företagarklimat skapar nya framtidsjobb
Förväntningarna på nya arbetstillfällen ställs i första hand på de mindre
företagen. Det är också naturligt med utgångspunkt i studier av svenska
företag visat att ca 70 procent av de nya arbetstillfällena genererats i
mindre företag. Två tredjedelar av dessa 70 procent har uppstått genom
ökad sysselsättning i befintliga företag medan en tredjedel tillkommit
genom nyetablering.
Utrymmet för produktivitets- och effektivitetsförbättringar i framför allt de
stora företagen innebär att man i dessa företag samtidigt kan öka
produktionen och minska antalet anställda. Under den senaste tioårsperioden
minskade antalet anställda i storindustrin med 19 procent medan små-
industrin ökade antalet anställda med 11 procent.
De flesta politiska partier är idag överens om att de nya jobben i huvudsak
måste skapas i den privata sektorn. Detta är också utgångspunkten för
Kristdemokraternas politik. Men Kristdemokraterna redovisar också i detta
budgetalternativ hur ökade resurser på kort sikt kan tillföras och på längre
sikt skapas för att möta det ökade behovet av vård och omsorg i kommuner
och landsting.
Sverige har under senare år i rask takt rutschat utför i OECD:s välfärdsliga.
Från en position som nummer 4 1970, via en 7:e plats 1980 befinner sig
Sverige idag på en blygsam 18:e plats. Denna utveckling måste brytas och
vändas. Det kan bara ske genom strukturella reformer för en bättre
fungerande arbetsmarknad, ett bättre företagar- och investeringsklimat som
ger fler nya jobb, ökad köpkraft och därmed ökad efterfrågan.
Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är därför av största vikt i
kampen mot den höga arbetslösheten. På kort sikt spelar nyföretagandet en
relativt liten roll för att påverka näringsstrukturen i Sverige, men för
förnyelsen av näringslivet på längre sikt är nya företag av största betydelse.
Nyföretagandet i Sverige ligger på en nivå som klart understiger exempelvis
Tysklands och Frankrikes och många andra länders i Europa. Det kan också
noteras att i dagens Sverige skapas en betydande andel av de tillkommande
företagen enbart av skatteskäl. Dessa företag bidrar alltså inte alls till
tillkomsten av nya jobb. Det är också ett anmärkningsvärt underbetyg att så
många nya företag inte överlever i det svenska företagsklimatet.
Ska trenden vändas och arbetslösheten långsiktigt sjunka måste små- och
medelstora företag och familjeföretag ses som en tillgång som måste värnas
och uppmuntras. Sveriges beroende av ett konkurrenskraftigt näringsliv som
förlägger tillverkning, forskning, utveckling och andra strategiska verk-
samheter till Sverige kan inte nog understrykas. Det räcker inte att tala om
vikten av ett ökat företagande, det fordras också praktisk politisk handlings-
kraft. Det handlar om att skapa bättre förutsättningar så att kreativitet kan
frigöras, så att människor vågar förverkliga sina affärsidéer, vågar ta
språnget att starta eget, vågar ta risker, vågar utvidga och nyanställa.
Från statligt håll går det inte att tvinga fram företag och nya jobb, men det
går i stor utsträckning att påverka människors vilja och möjligheter genom
att förändra regler, skatter och strukturer så att alla medborgare kan dra nytta
av varandras kunnande och idéer. Här finns den ekonomiska utvecklingens
viktigaste drivkraft.
4.3 Ökad sysselsättning tryggar välfärden
År 1997 nådde sysselsättningen sin lägsta nivå sedan 1973. Den kraftiga
sysselsättningsökning som fyrpartiregeringen (1991-1994) lämnade efter
sig bröts av den socialdemokratiska regeringens politik från mitten av år
1995 och sysselsättningen föll sedan i drygt två år. Mellan 1997 och
1998 har sysselsättningen vänt uppåt, från historiskt låga nivåer. Men
ökningstakten avtar nu och varslen ökar i antal. Inget tyder på att
sysselsättningen kommer att öka i en sådan takt att målet om fyra
procents öppen arbetslöshet år 2000 uppfylls, eller att 80 procent av
arbetskraften mellan 20 och 64 år kommer att vara reguljärt sysselsatt år
2004. Lägger man därtill risken för kommande lågkonjunktur är
utsikterna än sämre.
De historiskt låga sysselsättningsnivåer som nu etablerats är inte bara en
följd av den djupa lågkonjunkturen under 1990-talets början, utan också en
följd av den socialdemokratiska politiken som aktivt gått ut på att få bort
människor från arbetskraften genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
generationsväxlingar och tillfälliga avgångsersättningar. Vidare har antalet
förtidspensioneringar ökat kraftigt under senare år. Denna politik bidrar till
passivisering av människor, vilket i sig är illa nog. Men den innebär också ett
allvarligt hot mot Sveriges långsiktiga förutsättningar att finansiera en
rimligt
omfattande offentlig verksamhet med god kvalitet.
De senaste decenniernas utveckling där allt färre måste försörja allt fler är
på sikt ohållbar och måste snarast både brytas och vändas. Det fordras en
politik som skapar förutsättningar för en kraftigt ökad sysselsättning i
framför allt det privata näringslivet. För att åstadkomma detta krävs det att en
rad förändringar görs. Regeringens retorik har hittills gått ut på att sane-
ringen av statens finanser tillsammans med förhoppningar om en god inter-
nationell konjunktur ska lösa problemet. Föreliggande vårproposition ger inte
heller den några som helst konkreta besked eller förslag med syfte att
långsiktigt öka Sveriges tillväxtförutsättningar.
Enligt Kristdemokraterna krävs det ett brett program för att bryta den höga
totala arbetslösheten genom ökad sysselsättning. I ett sådant program ingår
bl.a. strukturella förändringar av skatterna och ett sänkt skattetryck,
förenklingar av regelverken för företagen, en modernisering av arbetsrätten,
ett effektivare rättsväsende och en sundare konkurrenssituation genom bland
annat krafttag mot skattefusk och ekonomisk brottslighet. En reformering av
dagens lapptäcke till socialförsäkringssystem måste också ske om samspelet
mellan skattesystemet och de olika bidragssystemen ska ge rätt incitament
till arbete, samtidigt som en rimlig ekonomisk trygghet finns i oförutsedda
eller opåverkbara situationer.
4.3.1 Sänkt skatt med marginellt sysselsättningsstöd
Som kontrast till den politik som redovisas i denna motion står en
handlingsförlamad regering utan politik för att stimulera sysselsättning
och tillväxt. Det enda försöket till nya offensiva åtgärder från regeringens
sida i vårbudgeten är införandet av ett anställningsstöd vid anställning av
personer som varit långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingarna mer än tre
år. Stödet ska uppgå till 75 procent av lönekostnaden, dock högst 11 550
kronor per månad de första sex månaderna och till 25 procent av
lönekostnaderna, dock högst 3 850 kronor per månad i ytterligare 18
månader.
Mycket talar för att detta stöd inte kommer att fungera; det visar
erfarenheterna från det riktade anställningsstödet (RAS) som den social-
demokratiska regeringen införde 1995. System som ställer krav på att
anställa vissa arbetssökande och med svåröverblickbara regler kommer inte
till användning, det visar alla erfarenheter. Dessutom innebär inte stödet
någon allmän stimulans av efterfrågan på arbetskraft. På marginalen kan
riktade stöd till en viss grupp på arbetsmarknaden ha viss effekt. Men då mer
för att placera svårförmedlad arbetskraft på ett specifikt arbete i stället för
en
annan arbetssökande.
I ett försök att hitta en snabb åtgärd som skulle öka sysselsättningen
genomförde den borgerliga regeringen ett anställningsstöd kallat GAS
(Generellt Anställningsstöd) 1994. Tyvärr fanns det vissa brister i utforman-
det av GAS. En av orsakerna till att GAS inte var så lyckosamt som man
hoppats på var att stödet var starkt tidsbegränsat. Rabatten på arbets-
givaravgiften, 15 procent, skulle bara gälla under 12 månader och åtgärden
skulle vara i kraft under kalenderåret 1994. Tanken var god, men för att ett
marginellt sysselsättningsstöd ska få de effekter som är avsedda så måste
tydligare riktlinjer och förutsättningar utstakas.
Den socialdemokratiska regeringen avskaffade GAS och införde i stället
RAS 1995, som blev helt misslyckat. De bristande administrativa rutinerna
kring stödet och det praktiska krångel som fanns för att få del av stödet var
den främsta orsaken. Bland annat förutsatte RAS en slags ansökan med intyg
från arbetsförmedlingen. Anställningen måste vara en tillsvidareanställning
som tillsattes av någon som var registrerad arbetslös.
Ett marginellt sysselsättningsstöd (MSS) kan däremot vara ett intressant
verktyg för att snabbt få fart på sysselsättningen. Det innebär en kraftig
skattesänkning riktad till företag som nyanställer, utan att det kostar staten
så
mycket i form av lägre skatteintäkter. Dessutom skulle ett sysselsättningsstöd
av detta slag i kombination med uppmjukade regler för prov- och
visstidsanställningar ge många företag anledning att våga pröva att öka
antalet sysselsatta. Med en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna för
nyanställda skapas en större efterfrågan på arbetsmarknaden, vilket också
gynnar långtidsarbetslösa och invandrare, för att nämna några grupper som
har det extra besvärligt att erhålla arbete. När efterfrågan är låg slås dessa
grupper ut först. Särskilda åtgärder inom arbetsmarknadspolitikens ram
måste givetvis vidtas för att rusta alla arbetslösa att möta den efter-
frågeökning som bör bli följden av ett sysselsättningsstöd av denna karaktär.
Ett generellt sysselsättningsstöd går ut på att varje form av sysselsättnings-
ökning i företagen ska uppmuntras vare sig den karaktäriseras av tillfällig
eller fast anställning, deltids- eller heltidsanställning. Alla befintliga
företag
behandlas lika. Stödet ska vara ett generellt sysselsättningsstöd vilket
underlättar administrationen för företagen. Ett generellt stöd gör det även
lättare för skattemyndigheten att kontrollera vilka företag som är berättigade
till stödet. Rabatten ska utgå till alla arbetsgivare som förslagsvis har haft
minst fyra sysselsatta och en lönesumma runt 500 000 kronor. Stödet bör
dock inte omfatta helt nystartade företag. Företagen måste ha varit igång i
minst ett år innan ansökan om stöd kan göras. Detta för att förhindra att nya
företag konkurrerar ut befintliga småföretag på marknaden i och med att de
får sin arbetsgivaravgift reducerad.
Spärrar måste finnas i systemet. Företag bör ej få del av stödet som
exempelvis ökar antalet anställda genom att köpa andra företag och i och
med köpet tar över arbetskraften. Inte heller sammanslagningar av företag
som sedan startar upp i ett nytt namn samt företag som lägger ut sin
produktion på underleverantörer eller underentreprenörer, om de därmed
ökar antalet sysselsatta.
Kristdemokraterna anser att förslaget till marginellt sysselsättningsstöd
seriöst bör övervägas. Regeringen bör i samband med budgetpropositionen i
höst återkomma till riksdagen med ett förslag till utformning av ett
marginellt sysselsättningsstöd för att bryta den massarbetslöshet som bitit sig
fast i det svenska samhället. I ett sådant sammanhang kan ett särskilt
anställningsstöd för långtidsinskrivna på arbetsförmedlingarna övervägas. Då
bör också finansieringen övervägas. Om hela arbetsgivaravgiften rabatteras
för nyanställningar visar beräkningar från FIEF (Fackföreningsrörelsens
Institut för Ekonomisk Forskning) att systemet är statsfinansiellt neutralt om
37 000 nya jobb skapas som en följd av sysselsättningsstödet. Storleken på
sysselsättningsstödet bör prövas i den sedvanliga budgetprocessen, liksom
finansieringen. Anslagen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan vara ett
område som kan bidra till finansieringen.
4.3.2 Målen för sysselsättningspolitiken
Kristdemokraterna anser att det är av stor vikt att ha mätbara mål för
sysselsättningen, så att den förda politiken kan följas upp och utvärderas.
När det gäller det senare är det svagt att regeringen valt att sätta slutåret
för sitt mål till mitten av en mandatperiod. Det går alltså inte att
utvärdera måluppfyllelsen i samband med de ordinarie riksdagsvalen.
4.4 Att få behålla en större del av sin egen lön bryter bidrags-
beroendet
Regeringens politik för att sanera statsfinanserna har till stora delar
inneburit höjda skatter för låg- och medelinkomsttagare. Detta har i
kombination med sänkta bidrag gjort att många som redan tidigare levde
på marginalen tvingats söka socialbidrag. Socialbidragskostnaderna
ökade under i stort sett hela den förra mandatperioden, liksom antalet
socialbidragstagare. Denna utveckling har i sin tur belastat kommunerna
eftersom det är de som finansierar socialbidragen. Låginkomsttagare som
tvingas söka socialbidrag under vissa perioder av året betalar samtidigt
ofta ansenliga belopp i inkomstskatter. Denna negativa rundgång måste
brytas.
Kristdemokraterna ser det som en viktig och prioriterad uppgift att skapa
en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte
tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop.
Dagens skattesystem gör att lågavlönade inte klarar sig på sin lön när skatten
är betald. De får först betala världens högsta skatter och sedan "stå med
mössan i hand" på socialkontoret för att få tillbaka pengar. Detta är inte ett
rimligt system. Sänkta inkomstskatter för låginkomsttagare är en fråga om
värdighet och respekt för enskilda personer. Det är också helt avgörande för
att bryta det bidragsberoende som allt för många människor har fastnat i.
Med sänkta inkomstskatter kommer framför allt fler låginkomsttagare få
möjlighet att påverka och få kontroll över sin egen ekonomiska situation.
I denna motion föreslås en rad åtgärder som gör att människor får behålla
en större del av sin egen lön. Under avsnitt 5.2 utvecklas denna politik. Det
beloppsmässigt mest betydande förslaget är ett kraftigt höjt grundavdrag i
den kommunala beskattningen. Förslaget innebär en höjning av
grundavdraget med 8 400 kronor nästa år, vilket i genomsnitt innebär en
ökning av den disponibla inkomsten på ca 220 kronor i månaden. Från och
med år 2001 föreslås en ytterligare höjning av grundavdraget så att effekten
totalt blir en ökning av inkomsten efter skatt med 310 kronor per månad.
Förslaget ger förutsättningar för en bättre fungerande lönebildning och
innebär dessutom kraftiga förbättringar för till exempel sommar- eller
extraarbetande studerande ungdomar. Med Kristdemokraternas grundavdrag
kan man tjäna 20 300 kronor per år innan man behöver börja betala
kommunalskatt, jämfört med 8 700 kronor i dag.
Det skattebortfall som uppstår för kommunsektorn regleras i enlighet med
finansieringsprincipen. Se avsnitt 6 om kommunsektorn.
4.5 En minskad statsskuld ger frihet åt kommande generationer
Staten bör snarast nedbringa den statsskuld som i dag uppgår till ca 1 400
miljarder kronor. För Kristdemokraterna finns det flera skäl till detta
ställningstagande.
För det första är det varje generations moraliska ansvar att inte skjuta över
en skuld på kommande generationer.
För det andra innebär nuvarande stora skuld att statsbudgeten och hela den
svenska ekonomin är väldigt konjunkturkänslig. Enligt regeringens
proposition innebär en ränteuppgång av den svenska marknadsräntan med en
procentenhet under 1999 jämfört med regeringens beräkningsantaganden att
ränteutgifterna för statsskulden ökar med ca 8 miljarder kronor. En
förändring av den utländska räntan med en procentenhet påverkar
statsskuldräntorna med mellan 1 och 2 miljarder kronor per år. Vidare
påverkas statsskuldräntorna av förändrade valutakurser och förstås av statens
lånebehov. En mindre statsskuld leder därför till mindre sårbarhet för yttre
förändringar, och detta i sig leder till ett ökat förtroende för den svenska
ekonomin.
För det tredje utgör statens räntekostnader för statsskulden en av de största
enskilda posterna i statsbudgeten. År 1998 uppgick räntekostnaderna för
statsskulden till drygt 113 miljarder kronor och i år beräknas kostnaderna
enligt vårpropositionen uppgå till ca 93 miljarder kronor, vilket är 8,3
miljarder kronor mer än vad regeringen räknade med i budgetpropositionen
för år 1999 sex månader tidigare. Dessa räntekostnader tränger undan annan
offentlig verksamhet, eller möjligheter till stora skattesänkningar. Stats-
skulden kräver i dagsläget att skatter tas in för att finansiera räntekostnader
motsvarande ca 5 procent av BNP. Skattetrycket skulle alltså kunna vara
motsvarande lägre med samma nivå på den offentliga konsumtionen som i
dag om räntekostnaderna inte fanns.
Dessa skäl gör att Kristdemokraterna föreslår riksdagen en något snabbare
avbetalning av statsskulden än den som regeringen räknar med. Tekniken för
att åstadkomma detta skiljer sig dock från den metod som regeringen
använder - ett permanentat högt skattetryck. Kristdemokraterna väljer i
stället att sälja ut fler statligt hel- eller delägda företag än vad regeringen
föreslagit. På detta sätt kan avbetalningstakten av statsskulden öka, samtidigt
som skattetrycket kan sänkas. Det går således att uppnå två strukturellt
viktiga effekter samtidigt med detta tillvägagångssätt. Utförsäljningen är
också motiverad av vår ståndpunkt att staten mer bör renodla sin roll som
lagstiftare. I denna roll ingår inte att både agera domare och spelare på den
konkurrensutsatta marknaden.
4.6 En bättre fördelningspolitik skapar möjligheter för fler
Regeringens fördelningspolitik är i långa stycken både misslyckad och
orättvis. Detta gäller inte minst på familjepolitikens område. Den
socialdemokratiska politiken går ut på att enbart subventionera de
familjer som väljer "rätt", det vill säga använder föräldraförsäkringen i
ungefär ett år och sedan förvärvsarbetar, med barnen placerade inom den
kommunala barnomsorgen. De familjer som av olika skäl inte kan eller
vill utnyttja daghem får därmed inte del av det offentliga stödet. Denna
typ av styrande fördelningspolitik går på tvärs mot den kristdemokratiska
subsidiaritetsprincipen som innebär att staten ska stödja och inte styra
familjernas val. Kristdemokraterna vill se en reformerad familjepolitik
med ökad valfrihet och ett mer rättvist fördelat offentligt stöd till
barnfamiljerna.
Inom familjepolitikens område kommer regeringen också med förslag om
höjda barnbidrag. Ett höjt barnbidrag leder dock inte till någon förbättring
för den som uppbär socialbidrag, eftersom detta reduceras med samma
belopp som barnbidraget höjs. Det räcker sannolikt inte heller för de
barnfamiljer som har det sämst ställt ekonomiskt. Kristdemokraterna vill i
stället uppnå en viss grad av behovsprövning av barnbidragen genom att låta
det generella barnbidragets sista 50-lapp gå till en kraftig förbättring av
bostadsbidraget. På så sätt kommer samhällets stöd dem till del som behöver
det bäst.
En del av de besparingsåtgärder som regeringen vidtagit under sanerings-
åren är och har varit förödande för enskilda människor och ett uttryck för
regeringens betydande okänslighet för människors faktiska situation. Som
exempel på sådana åtgärder kan nämnas nedskärningarna på änke-
pensionerna, försämringar av bostadsbidragen och övriga försämringar för
ålderspensionärer. Regeringen har också genom de utomordentligt omfattan-
de skattehöjningar som skett pressat många hushålls ekonomier över den
gräns där de själva klarar av att försörja sig utan socialbidrag. Krist-
demokraterna föreslår i denna motion en aktiv skattepolitik som inriktas på
sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare.
Regeringens tal om att värna svaga grupper har inte heller omsatts i
praktisk handling när det gäller biståndet till världens fattigaste. Krist-
demokraterna anser att biståndet bör höjas för att på sikt återgå mot
enprocentsnivån av BNI.
Kristdemokraterna vill också förbättra för de sämst ställda pensionärerna,
som ofta är kvinnor, genom att höja pensionstillskottet. Likaså bör
grundnivån i föräldraförsäkringen höjas från dagens låga nivå på 60 kronor
per dag. Talet om att värna svaga grupper måste också återspeglas i
praktiken. Det är först då det verkligen går att tala om fördelningspolitik. I
Kristdemokraternas budgetalternativ föreslås, förutom de fördelningspolitiskt
viktiga förändringar som nämnts ovan, ytterligare ett antal åtgärder som
riktas in på att förbättra för dem som i dag har det sämst.
5 Prioriterade områden
I följande avsnitt presenteras sex områden som är särskilt prioriterade för
Kristdemokraterna i den ekonomiska politiken. Det gäller politiken för
att skapa långsiktigt goda tillväxtförutsättningar genom ett bättre
företagarklimat, skattepolitiken för låg- och medelinkomsttagare,
valfriheten för barnfamiljer, pensionärernas ekonomiska situation,
vården, omsorgen och skolan samt vikten av ett återupprättat
rättssamhälle. På dessa områden är den socialdemokratiska regeringens
politik utpräglat bristfällig eller direkt felaktig.
5.1 Tillväxtpolitik för nya jobb
Grundbulten i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och
goda villkor för fler och växande företag och därigenom öka
sysselsättningen, minska arbetslösheten och trygga välfärden. Detta
åstadkoms genom en balanserad finans- och penningpolitik i
kombination med strukturella åtgärder som förbättrar ekonomins
funktionssätt och avlägsnar de seglivade bromsmekanismer som i 25 år
underminerat den svenska ekonomins utvecklingskraft och bäddat för
dagens massarbetslöshet och brister i välfärden. Penningpolitiken ska
skötas av Riksbanken med inflationsmålet på 2 procents årlig KPI-
förändring som riktmärke. Finans- och strukturpolitiken åvilar riksdagen
att besluta om. De flesta av de finanspolitiska åtgärder som föreslås i
denna motion har även fundamentala strukturella effekter för att förbättra
den svenska ekonomins funktionssätt:
- Skatten i vanliga inkomstlägen sänks kraftigt de närmaste åren
genom höjningar av grundavdraget. Detta bidrar i första hand till att
fler kan klara sig på sin egen lön, men det medför också den
strukturellt viktiga effekten att kommande lönebildning underlättas.
Se vidare avsnitt 5.2
- Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter att växa genom en
femtioprocentig skattereduktion för de privata hushållens köp av
tjänster i det egna hemmet. Förslaget kan beskrivas som att det av
Socialdemokraterna nyligen avvecklade ROT-systemet i stället
permanentas och utvidgas rejält, så att det vita priset halveras direkt
vid köpet. Tjänster för upp till 50 000 kr per år kan köpas med en
femtioprocentig skattereduktion, som då uppgår till maximalt 25 000
kr per hushåll och år.
- Arbetsgivaravgifterna sänks med 10 procentenheter på lönesummor
upp till 900 000 kronor per år. För egenföretagare utökas den
nedsättningsberättigade lönesumman till 250 000 kronor per år.
Förslaget gäller alla företag (arbetsgivare), men gynnar främst
småföretagen. De mindre företag som i dag tvekar om de ska våga
nyanställa får med detta förslag klart förbättrade möjligheter att våga
satsa på utveckling och nyanställningar.
- En kraftfull satsning görs för att skapa rimliga och rättvisa
konkurrensvillkor för jordbruksnäringen. Utgångspunkten för de
förändringar som föreslås är den statliga utredningen En
livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167). Hela jordbrukets
s.k. skatteryggsäck lyfts av genom de förslag som Kristdemokraterna
presenterar. Eldningsolja föreslås beskattas som inom industrin,
jordbruken befrias från elskatt, dieselskatten inom jordbruket slopas.
Avgiften för handelsgödsel återförs till näringen.
- Konkurrensvillkoren för åkeri- och transportsektorn föreslås också
förbättras genom gynnsammare skatteregler.
- Förmögenhetsskatten avvecklas i två steg. År 2001 minskar den med
en procentenhet och från 2002 avvecklas den helt (se nedan).
- Regeringens nya värnskatt avskaffas.
- Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande
avskaffas.
- Avdragsrätten på pensionssparande höjs till ett helt basbelopp per år.
- Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under
två år och beskattas därefter som inkomst av kapital.
- Den särskilda löneskatten på vinstandelar för anställda avskaffas.
- En avdragsrätt för insättningar på individuella utbildningskonton
föreslås införas från halvårsskiftet år 2000.
Till de strukturella åtgärder som kraftigt kommer att förbättra
lönebildningen hör förslaget om en allmän och obligatorisk a-kassa med
en 33-procentig egenfinansiering som kommer att skapa ett rakare rör
mellan en bra lönebildning, låg arbetslöshet och låga avgifter för den
enskilde och vice versa.
Förmögenhetsskatten
Förmögenhetsskatt betalas på fysiska personers nettoförmögenhet. Nivån
är 1,5 procent på belopp som överstiger 900 000 kronor.
De senaste årens utveckling har visat på svårigheterna att bibehålla för-
mögenhetsbeskattningen. Anledningen står främst att finna i den ökande
internationaliseringen som gör det omöjligt för Sverige att i det långa loppet
bibehålla ett skattetryck som avsevärt överstiger omvärldens. Förmögen-
hetsbeskattningen som tidigare kunnat motiveras av fördelningspolitiska skäl
får idag helt andra effekter än de tänkta. Detta har tydliggjorts bl.a. genom
att
regeringen befriat huvudägarna i aktiebolag från förmögenhetsskatt medan
t.ex. låginkomsttagare som råkar ha sitt egnahem beläget i ett attraktivt
område till följd av de kraftigt höjda taxeringsvärdena tvingas betala
förmögenhetsskatt. Idag är 17 av Sveriges 18 aktiemiljardärer befriade från
förmögenhetsskatten på sitt aktieinnehav. Motivet för detta är att de annars
sannolikt skulle välja att lämna Sverige med sina pengar. De som inte har de
stora resurserna får stanna kvar och finna sig i att betala skatten.
Utformningen av dagens förmögenhetsskatt är orimlig också i andra
avseenden. För den händelse att ett gift par tillsammans har en förmögenhet
som överstiger 900 000 kronor ska förmögenhetsskatt betalas. Om ett
sammanboende par har motsvarande förmögenhet ska de däremot inte sam-
beskattas. Detta innebär alltså att äktenskapet i detta avseende ekonomiskt
straffbeskattas i förhållande till ett samboförhållande.
Inkomstbeskattningen och kapitalinkomstbeskattningen innebär att en
faktisk inkomst beskattas. Förmögenhetsbeskattningen däremot, bygger ofta
på fiktiva värden. Detta kan ge fördelningspolitiskt orimliga effekter. T.ex.
tvingas många småhusägare att utöver den höga fastighetsskatten betala
förmögenhetsskatt. Detta trots att förmögenheten som är bunden i fastigheten
inte går att omsätta till inkomster med mindre än att bostaden säljs.
Vi har uppfattningen att förmögenhetsskatten kommer att avskaffas inom
några få år. Detta oavsett vilken kulör sittande regering har. Sverige har den
högsta förmögenhetsskatten av OECD-länderna. Alltfler av våra grannländer
avskaffar denna skatt. Så sent som 1997 sällade sig Tyskland och Danmark
till de länder som inte längre har en särskild skatt på förmögenheter.
Kristdemokraterna noterar att regeringen i höstens budgetproposition
antydde att en förändring var på gång vad gäller förmögenhetsskatten. Rege-
ringens bedömning var att "under mandatperioden bör kapitalinkomst-
skattesatsens nivå och förmögenhetsskatten övervägas." I föreliggande vår-
proposition sägs det emellertid ingenting i denna fråga.
Kristdemokraterna har kommit fram till slutsatsen att förmögenhetsskatten
ska fasas ut ur det svenska skattesystemet. För att finansiera detta föreslås en
höjd bolagsskatt, dvs. skatten på företagens vinster. Vi gör bedömningen att
den nuvarande förmögenhetsskatten i kombination med nuvarande dubbel-
beskattning är väsentligt mer skadlig för ekonomin och utvecklingskraften i
vårt land än den höjning av bolagsskatten som vi föreslår. Höjningen innebär
att bolagsskatten, som jämte den i Finland är Europas lägsta, ökar från 28 till
30 procent av vinsten. På så sätt sker beskattningen på faktiska intäkter, inte
på fiktiva värden som vid förmögenhetsbeskattningen.
Det kan konstateras att det inom nästan samtliga riksdagspartier finns en
diskussion om förmögenhetsskattens avskaffande. En majoritet av partierna
vill avskaffa förmögenhetsskatten.
Tabell 5.1 Tillväxtpolitik för nya jobb
Kassamässiga inkomstförändringar för statsbudgeten.
Miljarder kronor
5.2 Tabell 5: (2000 2001 2002 )
5.3 En skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön
Regeringens politik för att sanera statsfinanserna har till stora delar
inneburit höjda skatter för låg- och medelinkomsttagare. Detta har i
kombination med sänkta bidrag gjort att många som redan tidigare levde
på marginalen tvingats söka socialbidrag. Socialbidragskostnaderna
ökade under i stort sett hela den förra mandatperioden, liksom antalet
socialbidragstagare. Denna utveckling har i sin tur belastat kommunerna
eftersom det är de som finansierar socialbidragen. Låginkomsttagare som
tvingas söka socialbidrag under vissa perioder av året betalar samtidigt
ofta ansenliga belopp i inkomstskatter. Denna negativa rundgång måste
brytas.
Kristdemokraterna ser det som en viktig uppgift att skapa en skattestruktur
som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende
av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Därför föreslås en rad
åtgärder som gör att inkomsttagare får behålla en större del av sin egen lön
och därmed får möjlighet att påverka och få kontroll över sin egen
ekonomiska situation.
- Det beloppsmässigt mest betydande förslaget är ett kraftigt höjt
grundavdrag i den kommunala beskattningen. För låg- och
medelinkomsttagare sänks inkomstskatten med 10 miljarder kronor
nästa år genom en höjning av grundavdraget med 8 400 kronor i
normala inkomstlägen. Effekten blir en skattesänkning med ca 220
kr/månad. Från och med år 2001 föreslås grundavdraget i den
kommunala beskattningen höjas på samtliga inkomster med
ytterligare 3 200 kronor, så att den nya grundnivån totalt uppgår till
20 300 kronor. För deltidsarbetande med en taxerad inkomst på ca
110 000 kronor blir det nya grundavdraget 29 900. Därmed blir
skillnaden jämfört med regeringens förslag att alla inkomsttagare får
behålla ca 310 kronor mer per månad av sin egen lön. Per år räknat
innebär skattesänkningen ca 3 700 kronor. Grundavdragshöjningen
omfattar även skattepliktiga transfereringar och gäller för
pensionärer i de fall där deras särskilda grundavdrag understiger det
av Kristdemokraterna föreslagna grundavdraget i den kommunala
beskattningen. Kommunerna kompenseras fullt ut för skattebortfallet
i enlighet med den så kallade finansieringsprincipen. Förslaget ger
förutsättningar för en bättre fungerande lönebildning och innebär
dessutom förbättringar för sommar- eller extraarbetande ungdomar.
Med vårt föreslagna grundavdrag kan man tjäna 20 300 kronor per
år innan man behöver betala kommunalskatt jämfört med 8 700
kronor i dag.
- De skattemässiga förbättringar för hushållen att spara föreslås
förbättras dels genom en höjd avdragsrätt för pensionssparande, dels
genom en avdragsrätt för sparande på individuella
utbildningskonton.
- Gränsen för reseavdraget för resor till och från jobbet sänks från
7 000 till 6 000 kronor. Det innebär att resekostnader på ytterligare
1 000 kronor blir avdragsgilla jämfört med idag.
- En skatt som plågar många, inte minst folk med låga inkomster, är
fastighetsskatten som på grund av sin utformning har orimliga
effekter. Kristdemokraterna föreslår att fastighetsskatten på
bostadshus sänks i ett första steg till 1,4 %, samt att den endast
beräknas på en tredjedel av markvärdet överstigande 150 000
kronor. På så sätt försvinner de orimliga effekter som exempelvis
drabbat folk i skärgårdsområden.
- Kristdemokraterna avvisar också regeringens nya värnskatt. Den är
ett brott mot de principer Socialdemokraterna själva var med om att
lägga fast i skattereformen 1990-1991 om att ingen ska betala mer
än 50 % av en inkomstökning i skatt. Den är också ett brott mot de
löften Socialdemokraterna ställde ut om att värnskatten under
budgetsaneringsåren skulle vara tillfällig. Viktiga motiv för att inte
ha extra hög statlig skatt på högre inkomster är också att utbildning
med medföljande studieskulder måste löna sig. Om svenska
studenter utbildar sig i Sverige, bör inte skattesystemet leda till att de
sedan flyttar utomlands. Det är en framtidsinvestering att ha ett
skattesystem som gör att utbildning lönar sig.
Tabell 5.2 En skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön
Kassamässiga förändringar, miljarder kronor
5.4 Tabell 6: (2000 2001 2002 )
5.5 En reformerad familjepolitik
Familjefrågorna har haft en central ställning i Kristdemokraternas
politiska arbete ända sedan partiet bildades. Det handlar både om synen
på familjens oersättliga ställning och uppgifter i samhället och om
utformningen av familjestödet. Kristdemokraternas arbete har varit
inriktat på att hitta de modeller för likvärdighet och mångfald, som vi tror
skapar de bästa förutsättningarna för föräldrarna och barnen. Vi kommer
även fortsättningsvis att lyfta fram familjepolitiken som en huvudfråga
på grund av den betydelse den har för hela samhällsbyggandet och
framför allt för barnen.
Genom att styra alla resurser till ett fåtal barnomsorgsformer har staten i
praktiken tagit över beslut som familjerna själva borde fatta. Stora statliga
och kommunala resurser har ensidigt satsats på de familjer som velat och
kunnat få del av den offentliga barnomsorgen. De som på hel- eller deltid vill
sköta barnomsorgen på egen hand eller vill ha en annan lösning har därför
ofta mycket svårt att förverkliga sin önskan.
Det familjepolitiska system som byggts upp genom åren har flera brister
från såväl valfrihets- som fördelningspolitisk synvinkel. Fördelningspolitiskt
därför att barnomsorgssubventionerna i stor utsträckning tillfaller redan
resursstarka hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk
situation föräldrarna har innan de får barn och omvänt högre för redan
välavlönade kvinnor och män. Barnbidraget utbetalas lika för alla. Endast
bostadsbidraget kan sägas gynna resurssvaga hushåll på ett särskilt sätt.
Bostadsbidraget har dock skurits ner och försämrats kraftigt under senare år.
Från valfrihetssynpunkt är det en brist att det familjepolitiska stödet inte
medger flera alternativa barnomsorgsformer. Socialdemokraterna vill nu med
sitt förslag om maxtaxa inom den kommunala barnomsorgen utöka detta
fördelningspolitiska missförhållande ytterligare, eftersom en enhetlig
maxtaxa kommer att gynna de mest välbeställda familjerna mest. Valfriheten
förbättras inte heller genom införande av maxtaxa. Det är fortfarande bara
om familjen väljer den offentliga barnomsorgen som den får del av
samhällets stöd. De som inte vill, eller kan, utnyttja den kommunala
barnomsorgen får inte del av samhällets stöd. Dessutom strider förslaget om
en nationellt enhetlig maxtaxa mot principen om det kommunala självstyret.
Kristdemokraterna avvisar därför regeringens planer på en maxtaxa inom den
kommunala barnomsorgen.
Kristdemokraterna föreslår följande förändringar på familjeområdet:
- Höjd garantinivå i föräldraförsäkringen från dagens 60 kronor per
dag till 120 kronor per dag. Kontaktdagarna återinförs i
föräldraförsäkringen.
- Ett återinfört och förbättrat vårdnadsbidrag på 10 procent av
basbeloppet (3 640 kr) per månad och barn mellan 1 och 3 år. Till
följd av att vårdnadsbidraget gäller från den dag barnet fyller 1 år
slopas de 90 garantidagarna i föräldraförsäkringen.
- Avdragsrätt på maximalt 10 procent av basbeloppet per månad för
styrkta barnomsorgskostnader för alla barn mellan 1 och 3 år.
- Behovsprövning av barnbidraget genom att det generella
barnbidraget sätts till 700 kronor per barn och månad. Samtidigt höjs
det särskilda bidraget i bostadsbidraget med 100 kronor per månad
och barn. De individuella inkomstgränserna i bostadsbidraget för
makar/samboende avskaffas och den gemensamma inkomstgränsen
sätts till 117 000 kronor. Ytnormen för den bostadsbidragsgrundande
ytan utökas med 10 kvadratmeter i respektive kategori.
- Kristdemokraterna anser att den sjukpenninggrundande inkomsten
(SGI) ska beräknas som genomsnittet av de senaste två årens
inkomster. Detta påverkar även föräldraförsäkringen.
Barnfamiljerna kommer dessutom att gynnas av den generella
skattesänkning som föreslås för inkomsttagare genom en höjning av
grundavdraget. Oförändrat högkostnadsskydd för läkemedel gynnar
också familjer med låga inkomster, jämfört med regeringens förslag.
Kristdemokraterna anser att det inte är självklart att det i första hand är
barnbidraget som ska höjas om förbättringar ska göras inom familje-
politikens område. Därför avvisas regeringens föreslagna höjningar. I stället
vill vi prioritera att använda en del av det reformutrymme som finns genom
de beräknade överföringsbeloppen till hushållen (totalt ca 20 respektive ca
40 miljarder kronor år 2001 och 2002) för att genomföra förbättringar som, i
motsats till regeringens politik, innebär ökad valfrihet och ger möjlighet till
mer tid för barnen. Se även avsnitt 5.7.
Tabell 5.3 Kristdemokraternas politik för barnfamiljer
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
Miljoner kronor
5.6 Tabell 7: (2000 2001 2002 )
5.7 Bättre pensioner
Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många pensionärer
hårt genom nedskärningarna och bristerna inom äldrevården samt de
växande vårdköerna. Många pensionärer har heller inte råd att lösa ut
nödvändiga mediciner.
Kristdemokraternas budgetalternativ, som bl.a. innehåller nedanstående
reformer, innebär därför en satsning på rättvisa och bättre ekonomisk
situation för pensionärer:
- Hela inkomstprövningen av änkepensionen slopas.
- Pensionstillskottet höjs med 200 kronor/månad från 1 januari år
2000. Detta förslag gynnar alla de som har låg eller ingen ATP.
Kristdemokraterna anser att detta alternativ är bättre än regeringens
höjda kompensationsgrad i bostadstillägget. Från och med år 2001
bör pensionstillskottet höjas med ytterligare 110 kronor per månad.
Det innebär att pensionstillskottet jämfört med i dag blir 310 kronor
högre per månad, eller 3 720 kronor högre per år.
- Inkomstprövningen av bostadstillägget ska inte innehålla
fritidsfastighet.
- Omställningspensionen för efterlevande återställs från 6 till 12
månader.
- Grundavdragshöjningen som Kristdemokraterna föreslår omfattar
alla skattepliktiga transfereringar och gäller även för pensionärer i de
fall där deras särskilda grundavdrag (SGA) understiger det av
Kristdemokraterna föreslagna grundavdraget i den kommunala
beskattningen. Ungefär 1,3 miljoner pensionärer kommer därmed att
få sänkt skatt till följd av denna förändring.
En viktig förändring jämfört med regeringen är också att
Kristdemokraterna avvisar försämringen i högkostnadsskyddet för
läkemedel. Detta gör att regeringens kompenserande höjning av
pensionstillskottet inte behövs med vår politik.
Tabell 5.4 Kristdemokraternas politik för pensionärer
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
Tabell 8: (Miljoner kronor 2000 2001 2002 )
Anm.: Många pensionärer kommer att få sänkt skatt genom det höjda grundavdrag
som
föreslås i denna motion.
5.8 Vården, omsorgen och skolan
Kristdemokraternas budgetalternativ innebär att kommuner och landsting
kommer att få 4,2 miljarder kronor i ytterligare resurser de närmaste tre
åren jämfört med regeringens förslag. Vidare vill vi förbättra
assistentersättningen och tandvårdsförsäkringen, och vi avvisar
regeringens föreslagna försämring av högkostnadsskyddet för läkemedel.
Kristdemokraternas samlade politik och bedömning vad gäller
kommunsektorn presenteras mer utförligt nedan under avsnitt 6
Kommunsektorn.
Tabell 5.5 En politik för bättre vård, omsorg och skola
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
Miljoner kronor
Tabell 9: (2000 2001 2002 )
5.9 Ett återupprättat rättsväsende
Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som skett inom
rättsväsendet under senare år. Kristdemokraterna vill tillföra
rättsväsendet ytterligare 230 miljoner kronor nästa år.
- Polisväsendet bör stärkas och närpoliskontoren och deras
verksamhet utvecklas för att bekämpningen av vardagsbrottsligheten
skalllyckas.
- Den nationella insatsstyrkan tilldelas extra medel.
- Åklagarväsendet stärks. En beredskap måste finnas för ett ökat antal
ärenden till följd en förbättrad personalsituation inom polisen.
Pengarna ska även användas till fortbildning och
kompetensutveckling.
- Domstolsväsendet bör tilldelas ytterligare medel. Dessa pengar ska
särskilt gå till hovrätterna samt läns- och kammarrätterna där en
andel mål får vänta på domstolens avgörande trots att skriftväxling
och övriga beredningsåtgärder är avslutade.
- En fungerande kriminalvård kräver utökade resurser.
Frigivningssituationen är i dag oacceptabel. Målsättningen ska vara
meningsfulla insatser för att möjliggöra ett liv utan brottslighet.
Detta arbete måste börja redan under anstaltstiden och fortsätta efter
frigivningen.
- Till detta kommer förbättringar för skattemyndigheternas
möjligheter till uppföljning och bekämpning av skattefusk samt
satsningar på tullen och kustbevakningen.
Tabell 5.6 Kristdemokraternas alternativ för rättsväsendet
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
Miljoner kronor
5.10 Tabell 10: (2000 2001 2002 )
5.11 Inriktning på kommande överföringsbelopp till hushållen
De prioriterade områden som beskrivs ovan är finansierade genom den
alternativa budgetpolitik som Kristdemokraterna presenterar som
motförslag till regeringens vårproposition. I regeringens budgetalternativ
redovisas ett utrymme för överföring till hushållen efter det att de
målsatta amorteringarna på statsskulden gjorts åren 2001 och 2002.
Dessa ca 22 respektive 41 miljarder kronor som beräkningstekniskt förs
till hushållen år 2001 och 2002 kan mycket väl komma att bli mindre
eller större beroende på den ekonomiska utvecklingen.
I anslutning till våra förslag till utgifts- och inkomstramar för de komman-
de tre åren nöjer vi oss därför med att ange riktlinjer för hur dessa
beräkningstekniska överskott borde återföras till hushåll och företag som
skattesänkningar. Det är dock av försiktighetsskäl inte lämpligt att inteckna
hela de föreslagna beloppen för reformer. Enligt Kristdemokraterna bör det
redovisade utrymmet uteslutande användas för sänkta skatter och inte för
ökade utgifter.
Utgångspunkten för Kristdemokraterna är att i första hand prioritera
strukturella skattelättnader för att bidra till ökad valfrihet, sysselsättning
och
tillväxt. Tillväxt och ökad sysselsättning har prioriterats före flertalet av de
nya bidrag och utgifter som föreslås i vårpropositionen.
När regeringen nu avsätter ett utrymme för att sänka inkomstskatterna åren
2001 och 2002 som troligen blir en kompensation för de höjda
egenavgifterna, har Kristdemokraterna redan i föreliggande budgetalternativ
genomfört inkomstskattesänkningar på över 60 miljarder kronor under
perioden. Sammanlagt föreslås sänkningar av skatt på inkomst, kapital,
egendom, socialavgifter, varor och tjänster på drygt 90 miljarder kronor.
5.11.1 Ytterligare skattelättnader år 2001 och 2002
I princip vill Kristdemokraterna gå vidare och ytterligare stärka de
områden som prioriterats ovan.
För att öka sysselsättningen och förbättra företagsklimatet bör ytterligare
sänkningar av arbetsgivaravgifterna med inriktning på ny- och småföretag
genomföras. En möjlighet är att ytterligare sätta ned de sociala avgifterna på
lönesummor kring 900 000 kronor. Vid en ytterligare nedsättning med fem
procentenheter skulle arbetsgivaravgifterna för mindre företag bli 18 procent.
För att öka valfriheten bör inkomstskatten sänkas utöver vår föreslagna
höjning av grundavdraget till 20 600 kronor per år, som redan genomförts i
Kristdemokraternas alternativ. Ovanpå vårt höjda grundavdrag kan ett för-
värvsavdrag stärka arbetslinjen och reducera vissa skadliga marginaleffekter.
Utöver de satsningar som redan föreslagits för ökad valfrihet för barn-
familjerna, vill vi gå vidare i samma riktning. Det finns till exempel fördelar
med att låta barnfamiljerna behålla mer av sina egna inkomster framför att
höja bidrag. Det minskar familjernas bidragsberoende och minskar i viss mån
statsfinansernas konjunkturkänslighet. Av det tillgängliga utrymmet bör ca 4
miljarder kronor avsättas år 2001 och ca 5 miljarder kronor år 2002 för
förbättringar inom familjepolitiken.
Som ett led i att ytterligare förbättra företags- och investeringsklimatet kan
till exempel dubbelbeskattningen på risksparande reduceras ytterligare
genom en halvering av reavinstskatten på kvarhållna vinster.
Under perioden kan också en fortsatt sänkning av fastighetsskatten göras.
6 Kommunsektorn
Kommunsektorns samlade resurser har under senare år skurits ner
kraftigt med den socialdemokratiska regeringens politik. Till följd av
successivt ökade allmänna egenavgifter sedan 1995 har kommunernas
skatteintäkter utvecklats mycket ogynnsamt. I år drar egenavgifterna
undan drygt 18 miljarder kronor i kommunala skatteintäkter till följd av
att egenavgifterna är avdragsgilla mot kommunalskatten.
Kommunsektorns skatteintäkter påverkas också i hög grad av syssel-
sättningsutvecklingen i den privata sektorn. På grund av att regeringens
politik så ensidigt inriktats på budgetsanering och så lite på att förbättra
företagarklimatet och Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar är
sysselsättningen fortfarande väldigt låg. Sysselsättningen under år 1998 var i
stort sett lika låg som under lågkonjunkturens bottenår 1993. Detta faktum
avspeglar sig naturligtvis i sämre utvecklingsmöjligheter för kommunsektorn
genom ett dåligt skatteunderlag. Regeringen konstaterade i vårpropositionen
för år 1998 att "trots ökade statsbidrag för år 1997 har antalet sysselsatta
inom kommunsektorn fortsatt att minska jämfört med föregående år". Från
1995 till 1998 minskade antalet sysselsatta inom kommunsektorn med
42 000 personer enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar.
Vidare ökade kommunernas kostnader för socialbidrag under i stort sett
hela den förra mandatperioden. Regeringens politik har på olika områden
inneburit att minskade statliga kostnader i transfereringssystemen har vältrats
över på kommunerna i form av ökade socialbidragskostnader. Det är först
under andra halvåret 1998 som en viss minskning av de totala kostnaderna
för socialbidrag skett. Totalt betalade kommunerna ut 46,5 miljarder kronor i
socialbidrag under perioden 1995-1998. Detta kan jämföras med perioden
1991-1994 då de totala socialbidragskostnaderna uppgick till 31,6 miljarder
kronor. Regeringens politik på riksplanet har alltså medfört ökade kostnader
för kommunerna på totalt ca 15 miljarder kronor i fasta priser.
Tabell 6.1 Kommunernas socialbidragskostnader
Miljoner kronor
Tabell 11: (År Socialbidrag, löpande priser )
Källa: Socialdepartementet
Mot denna bakgrund är det enligt Kristdemokraterna bra att regeringen
genom höjda statsbidrag återställer en del av den reala resursindragning
som hittills skett. Detta innebär att personalminskningarna kan hejdas.
Men en av fyra kommuner kommer fortfarande inte att klara
balanskravet år 2000, enligt Kommunförbundet. Samtliga landsting utom
Östergötland väntas gå med underskott i år. Landstingens samlade
underskott väntas bli ca 3,4 miljarder kronor 1999, enligt
Landstingsförbundet.
Nya befolkningsprognoser och utvärderingar av de kommande resurs-
behoven indikerar att behoven av utbildning, vård och omsorg på den
kommunala sidan ökar med 0,7-0,8 procent årligen till följd av den
demografiska utvecklingen. Detta kan jämföras med att hela befolkningen
växer med 0,1-0,2 procent per år. Enligt Kommunförbundets bedömning
växer behoven snabbare än resurserna de kommande åren. Skillnaden för
hela perioden 1997-2001 uppgår till omkring 2 procent. På landstingssidan
finns områden där kvaliteten behöver förbättras med hjälp av ökade resurser
bland annat till nya platser på sjukhus. Nedrustningen av skolan måste brytas
och vändas. Det krävs fler lärare till grundskolan och gymnasiet för en
nödvändig kvalitetshöjning av undervisningen.
6.1 Det behövs mer än statsbidrag för att trygga
kommunsektorns framtid
Kraven på och utmaningarna för kommunsektorn är således stora.
Därmed även behovet av extra resurser. Den kommunala sektorns
möjligheter att finansiera angelägen och nödvändig service av god
kvalitet är dock lång ifrån enbart avhängig av statliga bidrag.
Statsbidragen till kommunsektorn motsvarar ca 20 procent av de totala
inkomsterna. Den viktigaste enskilda faktorn som påverkar
kommunsektorns finanser är sysselsättningsutvecklingen i övriga
sektorer. Fler sysselsatta betyder fler skattebetalare och därmed ökade
skatteinkomster för kommunerna. Men fler sysselsatta betyder också
färre arbetslösa och färre personer i de arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som kommunerna i dag till stor del administrerar och finansierar. Med
ökad sysselsättning följer därför minskade kostnader för kommunernas
arbetsmarknadsåtaganden.
Kristdemokraternas politik tar bland annat därför sikte på att skapa
långsiktiga tillväxtförutsättningar genom ett bättre företagarklimat och lägre
skatter för låg- och medelinkomsttagare. Om sysselsättningen ska ta fart
måste det löna sig att arbeta. Skattepolitiken inriktas också på att skapa
förutsättningar för att behålla företag och kompetens i landet och på att
förbättra möjligheterna till nya företagsetableringar. Sambandet mellan
Sveriges företagar- och sysselsättningsklimat och kommunsektorns framtida
resursbehov kan inte nog betonas. Om de nuvarande låga sysselsättnings-
nivåerna med allt fler människor utanför arbetskraften samt ett ogynnsamt
företagarklimat får fortsätta kommer kommunsektorns resursgap att växa
kraftigt de kommande 10-15 åren. Inte minst av detta skäl behövs det en ny
politisk inriktning när det gäller attityden till företagande och synen på
Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar.
Kommunsektorn är emellertid inte en gång för alla "färdig" till sina
strukturer. På många håll finns det potential att effektivisera och samordna
verksamheter så att resurser frigörs och kan användas där de bäst behövs.
Den offentliga upphandlingen har i vissa kommuner förbättrats, men kan
utvecklas väsentligt. Genom entreprenadupphandling visar det sig ofta att det
går att få likvärdig kvalitet till ett något lägre pris. Samtidigt är det
viktigt att
privata entreprenörer tillåts utveckla egna, långsiktiga verksamheter, och inte
bara hänvisas till att tillfälligt överta kommunala verksamheter.
Med hjälp av den nya informationstekniken och elektronisk handel
kommer kommuner och landsting att inom en snar framtid kunna minska på
mycket av den administration som egentligen inte hör till de kommunala
kärnuppgifterna. Med en friare användning och lokal samordning av
exempelvis arbetsmarknadsmedel kommer sannolikt också vissa vinster att
göras i resurshänseende. Till detta kommer att det på många håll handlar om
att hushålla bättre med de resurser som redan finns.
Ytterligare en faktor som i stor utsträckning kan påverka de kommunala
finanserna är kommunernas eget bostadsbestånd. På detta område finns det
också anledning att verka för en strukturförändring som gör att kommunerna
påtagligt minskar sina, och därmed skattebetalarnas, risker som följer av för
stora åtaganden på bostadsområdet. Kommunala utförsäljningar av
bostadsbolag bör inte motverkas från statligt håll. Det utförsäljningsstopp
som regeringen infört bör snarast avskaffas.
Sammantaget påverkas alltså förutsättningarna för att förbättra och bi-
behålla den offentliga servicen på längre sikt främst av en bättre arbetsmark-
nad och av egna strukturförändringar.
6.2 Skillnad mellan kort och lång sikt
På kort sikt är det dock svårt att hävda att strukturomvandling eller bättre
ledning av verksamheter skulle göra att människor med vård- och
omsorgsbehov i dag får den hjälp de behöver och har rätt till. Den kris
som finns på allt för många håll inom skolan rättas inte heller till för dem
som är elever i dag, genom en strukturomvandling som kanske tar några
år att genomföra. Därför är det motiverat med ökade resurser från statligt
håll för den närmaste perioden så att de människor som nu behöver och
har rätt till en fungerande service kan få det. Inte minst för landstingens
del är det angeläget att de resursbrister som man redan nu kan se inför år
2000 till en del täcks av ökade statsbidrag. Kristdemokraterna har också
en högre ambition än regeringen, exempelvis vad gäller kvaliteten i
grundskolan och antalet vårdplatser, vilket motiverar ökade statliga
resurser i det korta perspektivet. På längre sikt är det emellertid endast en
stark sysselsättningsutveckling som i kombination med fortsatta
strukturreformer kan trygga verksamheterna inom kommunsektorn.
Mot ovanstående bakgrund föreslår Kristdemokraterna ett tillskott till
kommunsektorn på 1,8 miljarder kronor år 2000 utöver det regeringen
föreslagit. År 2001 föreslås ett tillskott utöver regeringens nivå med 1,4
miljarder kronor. För år 2002 anser Kristdemokraterna att tillskottet bör vara
1 miljard kronor.
6.3 Förändringar som ekonomiskt påverkar kommunsektorn
Kommunsektorn påverkas indirekt av en rad förändringar som
Kristdemokraterna vill genomföra. Den föreslagna beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst väntas minska kommunsektorns
skatteintäkter med ca 400 miljoner kronor de första åren. Ett
återinförande av vårdnadsbidraget på en högre nivå får en rad
konsekvenser för kommunsektorn. För de första väntas skatteintäkterna
öka till följd av att vårdnadsbidraget föreslås skattepliktigt. För det andra
leder vårdnadsbidraget till en viss ökning av kommunernas intäkter från
daghemsavgifterna, eftersom dessa styrs av den sammanlagda inkomsten
av tjänst, som ökar något för dem som på deltid använder kommunalt
dagis. För det tredje väntas kommunernas kostnader för barnomsorg
kunna minska med ca 1 miljard kronor, eller ca 2 procent av de totala
kostnaderna för barnomsorgen när föräldrarna får möjlighet till fler
alternativa barnomsorgsalternativ. För det fjärde väntas kommunsektorns
skatteintäkter minska med ca 400 miljoner kronor till följd av
avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader som även föreslås gälla
kommunala daghemsavgifter för barn som fyllt ett men inte tre år.
Det höjda garantibeloppet i föräldraförsäkringen i kombination med de
slopade garantidagarna väntas medföra ett skattebortfall för kommunsektorn
med 40 miljoner kronor. Det höjda pensionstillskottet med 200 kronor i
månaden väntas öka kommunernas skatteintäkter med 255 miljoner kronor.
De samlade effekterna enligt ovan för kommunsektorn till följd av
Kristdemokraternas politik framgår av tabell 6.2.
Tabell 6.2. Effekter för kommunsektorn med Kristdemokraternas
politik
Miljoner kronor
Tabell 12: ( 2000 2001 2002 )
Till de ovanstående effekterna kommer ytterligare några förslag som
indirekt påverkar kommunsektorns skatteunderlag, som samtliga regleras
för kommunsektorns räkning enligt finansieringsprincipen. Det viktigaste
av dessa förslag är det höjda grundavdraget. Det skattebortfall som
uppstår för kommunsektorn till följd av det höjda grundavdraget föreslås
dock inte regleras som en ramförändring på utgiftsområde 25, utan i
stället direkt på statsbudgetens inkomstsida som en inkomstminskning
för staten under inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt. Denna
inkomsttitel är en nettotitel där intäkterna bland annat består av samtliga
inbetalade kommunalskatter, och där utgifterna bland annat består av
samtliga till kommunerna utbetalade kommunala inkomstskatter.
Eftersom nuvarande kommunalskatteutbetalningar inte redovisas som en
utgift på statsbudgetens utgiftssida, är det rimligt att denna ordning
fortsätter även om grundavdraget justeras. Kommunsektorn erhåller med
vårt förslag de skatteintäkter de skulle ha fått enligt gällande regler för
grundavdraget (24 % av prisbasbeloppet) och staten tar kostnaden för
grundavdragshöjningen genom minskade nettointäkter på inkomsttitel
1111.
6.4 Kommunala utjämningssystemet
6.4.1 Principiella utgångspunkter
Det goda målet bakom det kommunala utjämningssystemet är att alla
kommuner och landsting/regioner ska ha likvärdiga förutsättningar för
sin verksamhet och service oberoende av skattekraft och opåverkbara
strukturella kostnader. En invånare i Sverige ska kunna få lika god
sjukvård och kommunal service oavsett var hon eller han bor. Detta mål
ställer vi Kristdemokrater oss bakom. Däremot hör rimliga skillnader i
servicenivå, servicestandard, effektivitet och skattesats till den
kommunala självstyrelsen och ska således inte kompenseras.
Medborgarna ska själva avgöra detta genom demokratiska val av partier
som förordar olika lösningar eller genom val av boende i kommun och
landsting. Systemet ska förena en långtgående utjämning med starka
incitament för tillväxt och förnyelse. Det ska stödja och driva på en stark
och solidarisk ekonomisk utveckling i hela landet. Utjämningssystemet
måste dessutom vara tillgängligt, begripligt och demokratiskt förankrat
hos alla kommuner och landsting. Det ska vara möjligt för kommuner
och landsting att kunna parera t.ex. befolkningsförändringar genom att
styra och förändra verksamhet och ekonomi utan att behöva överraskas
av det ekonomiska utfallet i utjämningssystemet. Vi ställer oss negativa
till att inkomstutjämningen är inomkommunal och att den för med sig
tillväxthämmande konsekvenser. Till detta är vi kritiska mot
kostnadsutjämningens bristande träffsäkerhet.
Regeringen kommer inte till rätta med de ovan nämnda principiella
problem och skadliga effekter nuvarande system har med förslagen i
proposition 1998/99:89 Förändringar i utjämningssystemet för kommuner
och landsting.
6.4.2 Inkomstutjämningen
Regeringen bedömer att en långtgående inkomstutjämning är "en central
del i ett utjämningssystem som ska ge kommuner och landsting i hela
landet likvärdiga ekonomiska förutsättningar att ge sina medborgare en
god kommunal service". Samtidigt föreslås att ett nytt utredningsarbete
inleds, för att finna en alternativ utformning utan negativa
marginaleffekter. Vi Kristdemokrater är kritiska mot att den s.k.
pomperipossaeffekten inte elimineras redan i denna proposition och att
den enligt regeringens snäva direktiv inte kunnat behandlas i utredningen
Kostnadsutjämning för kommuner och landsting (SOU 1998:151), som
ligger till grund för propositionen. I nuvarande modell med en
långtgående inomkommunal utjämning är incitamenten för tillväxt och
expansion inte bara små utan direkt kontraproduktiva. Tillväxtkommuner
med hög skattekraft riskerar att på grund av sänkta bidrag förlora
ekonomiskt på företagsetablering och ökade skatteintäkter. Vi är således
kritiska mot att inkomstutjämningens skadliga marginaleffekter först nu
ska omprövas i en utredning. Detta borde åtgärdats när förhållandet
uppdagades. Nu har denna effekt misskrediterat systemet, men även
skapat en mental föreställning om dess tillväxthämmande funktion
genom att fördela medel på tillväxtens bekostnad.
Vi anser av principiella skäl att en utredning snarast bör pröva en övergång
från inomkommunal till statlig inkomstutjämning. Vår mening är att
nuvarande ordning med inomkommunal utjämning går emot grundlagens
intentioner med den kommunala självstyrelsen, lokaliseringsprincipen och
den kommunala beskattningsrätten. Systemet med inomkommunal utjämning
leder med jämna mellanrum till allvarliga motsättningar mellan kommuner
och mellan landsting. När vissa kommuner och landsting betalar stora
summor i avgift och andra får del av bidrag i motsvarande utsträckning
skapas dessutom möjligheten till och föreställningen om att medel från en
kommun används till olika icke lagstadgade verksamheter eller investeringar
i en annan. Vi Kristdemokrater anser att det enligt subsidiaritetsprincipen är
staten som ska stödja kommunsektorn och utjämna de opåverkbara
ekonomiska förutsättningar som föreligger för kommuner och landsting att
bedriva den lagstadgade verksamheten. Nuvarande system splittrar vårt land.
6.4.3 Kostnadsutjämningen
Regeringens bedömning är att alla kommuner och landsting ska ha
likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva sin verksamhet efter
inkomst- och kostnadsutjämningen. Under remisstiden för utredningen
SOU 1998:151 har emellertid en omfattande och allvarlig kritik förts
fram från inte minst företagsekonomiska institutionen vid Stockholms
universitet. Kritiken har gått ut på att redskapet för kostnadsutjämningen,
den s.k. standardkostnadsmetoden, räknar in även högst påverkbara
faktorer. Detta är tvärtemot vad regeringen hävdar i sin proposition. För
landsting kan det gälla vårdkonsumtion, vilket leder till en
underkompensation för de landsting, som har icke tillgodosedda
vårdbehov. En del för kommunerna opåverkbara faktorer som hyres-,
löne- och prisnivåer finns inte med i systemets uträkningar, medan andra
finns med. Till detta erkänner utredningen öppet att väsentlig statistik
saknas. Ytterligare kritik mot utredningen, vilket i detta fall också träffar
regeringens proposition, gäller att man har utgått från inaktuella siffror
på landstingssidan samt inte kunnat beakta det förändrade
huvudmannaskapet inom äldresjukvård och psykiatri, vilket inte
redovisas separat i den kommunala bokslutsstatistiken.
Standardkostnadsmetoden har ibland baserats på genomsnittlig service-
standard, vilket får till följd att utjämningen premierar hög servicekostnad
och bestraffar tidigare besparingar och effektivitet. Vi kan inte se vare sig
att
denna kritik bemötts eller att bristerna åtgärdats under remisstiden eller i
propositionen. Vidare är vi Kristdemokrater kritiska mot att inte LSS-
verksamheten förs in i systemet. Vi har även kritiska synpunkter på
utredningens och propositionens hantering av t.ex. verksamhetsområdena
barnomsorg, hälso- och sjukvård och äldreomsorg. Med nuvarande system
premieras och permanentas den kommunala barnomsorgen framför andra
omsorgsformer och underlaget för hälso- och sjukvårdsmodellen bygger på
statistik från 1995 i Malmöhus läns landsting, vars relevans har ifrågasatts.
Vi Kristdemokrater anser att en ny utredning bör pröva en radikal
förbättring av kostnadsutjämningssystemet i sin träffsäkerhet enligt
principerna ovan. Den nya utredningen får i uppdrag att eliminera den
kostnadsutjämning som nu i realiteten går tillbaka på påverkbara faktorer
samt att tillföra relevanta områden och variabler. Om utredningsarbetet inte
skulle kunna leda till en bättre träffsäkerhet, måste ambitionsnivån sänkas
och inriktas på mer generella lösningar. Målet är att även den inomkommu-
nala kostnadsutjämningen ska ersättas med statlig utjämning.
6.4.4 Vårt förslag
Mot denna bakgrund anser vi Kristdemokrater att det är nödvändigt med
en ny utredning. Den ska sätta in utjämningssystemet i sitt sammanhang,
eftersom detta system inte är det enda redskap regering och riksdag har
att utjämna regionala skillnader. Utredningen ska dessutom utreda
förutsättningarna att ersätta den inomkommunala utjämningen med en
statlig utjämning. Av principiella skäl anser vi att det inte är kommuners
och landstings uppgift att utjämna förutsättningarna för varandra. Med
några års mellanrum drabbas olika landsting och kommuner. Nu hotas
stora delar av Norrland och Stockholmsregionen av utredningens och
propositionens orimliga konsekvenser. Utjämningen mellan kommuner
och landsting måste vara en statlig angelägenhet. Det befintliga
kostnadsutjämningssystemet bör därför gälla i avvaktan på att ett nytt
och mer rättvist system kan införas. Det regelverk som gäller för år 1999
bör gälla under tiden fram till dess att ett nytt system kan träda i kraft. I
de statsbidrag som regeringen anvisar ingår medel för att bl.a. underlätta
införandet av förändringar i utjämningssystemet. Dessa medel bör
fördelas som generella statsbidrag. Utöver de ramar som regeringen
föreslår tillförs kommunsektorn med Kristdemokraternas politik 1,8
miljarder år 2000, 1,4 miljarder år 2001 samt 1,0 miljard år 2002.
7 Budgetpolitikens inriktning
7.1 Överskottsmål
Regeringen föreslår att riksdagen fastställer ett överskottsmål för de
offentliga finanserna år 2002 på 2 procent av BNP. Det innebär
sammantaget att regeringens överskottsmål för offentlig sektor är
preciserade till 0,5 procent av BNP år 1999, 2,0 procent år 2000 och 2,0
procent år 2001 och 2,0 procent år 2002. Detta ligger i linje med
regeringens tidigare presenterade mål att de offentliga finanserna på lång
sikt ska uppvisa ett överskott på i genomsnitt 2 procent av BNP över en
konjunkturcykel.
Kristdemokraterna anser att det i ett medelfristigt perspektiv är angeläget
med ett överskott i de offentliga finanserna, och då särskilt i statens
finanser.
Den svårbedömda konjunkturen i kombination med en oroväckande stor
statsskuld gör att behovet av en snabb avbetalning av statsskulden är stort
och att en god säkerhetsmarginal bör finnas för att klara en kommande
konjunkturnedgång utan att upplåningen ökar. Kristdemokraterna anser dess-
utom att statsskulden bör betalas av i snabbare takt än den som regeringen
föreslår, bland annat för att minska statsbudgetens konjunkturkänslighet.
Motiven för en snabbare avbetalning av statsskulden redovisas utförligare i
avsnitt 4.5. Den snabbare avbetalningstakten behöver dock inte ske på
bekostnad av ett permanent högt skattetryck. Kristdemokraterna anser att i
stället för att hela det belopp som överskottsmålen väntas inbringa används
för att amortera på statsskulden bör en del av detta användas för att sänka
inkomstskatterna år 2000 till år 2002. De skatteinkomster som därvid inte
kan användas för att amortera på statsskulden kan mer än väl kompenseras
med en något ökad utförsäljning av statligt hel- eller delägda bolag.
Kristdemokraterna föreslog i motion 1998/99:Fi209 att överskottsmålen
för offentlig sektors finansiella sparande bör fastställas till 1,5 procent av
BNP år 2000 och 1,5 procent av BNP år 2001. Tills statsskulden understiger
60 % av BNP bör överskottsmålet för de offentliga finanserna i genomsnitt
vara 1 procent av BNP över en konjunkturcykel. Kristdemokraterna föreslår
att överskottsmålet fastställs till 1,5 procent av BNP även för år 2002.
Därmed uppgår våra preciserade överskottsmål till 1,5 procent av BNP över
den kommande treårsperioden.
Diagram 7.1 Kristdemokraternas avbetalning av statsskulden i
procent av BNP jämfört med regeringens förslag år 2000-2002
Anm.: Förändringarna är beräknade exklusive det beräkningstekniska
överföringsbelopp
som finns till hushållen år 2001 och 2002, men inklusive samma
beräkningstekniska
antagande som regeringen gör till följd av den finansiella infasningen av det
reformerade
pensionssystemet.
7.2 Utgiftstaken
Kristdemokraterna föreslår att taket för statens utgifter fastställs till 748
miljarder kronor år 2000, 762 miljarder kronor år 2001 och 768 miljarder
kronor år 2002. Detta är 13, 24 respektive 42 miljarder kronor lägre än
det tak regeringen föreslår för de tre kommande åren. I avsnitt 8
redovisas den preliminära fördelningen på utgiftsområden samt den
budgeteringsmarginal som Kristdemokraterna föreslår.
7.3 Statens lånebehov och statsskuld
Kristdemokraternas ekonomiska politik syftar till ett minskat lånebehov
och en snabbare avbetalning av statsskulden än den som följer av
regeringens politik, i enlighet med vad som redovisats i avsnitten 4.5 och
7.1. Utvecklingen av statens inkomster och utgifter samt statens
lånebehov och statsskuldens förändring till följd av Kristdemokraternas
politik framgår av tabell 7.1.
Tabell 7.1 Statens lånebehov och statsskulden med Kristdemokraternas
finanspolitik.
Miljarder kronor
Tabell 13: (1999 2000 2001 2002 )
1Beloppet år 2001 motsvarar samma beräkningstekniska antagande som regeringen
gör.
8 Statens inkomster
Kristdemokraternas samlade förslag på skatteområdet framgår i avsnitt
5.1 och 5.2 tidigare i denna motion. I tabell 8.1 sammanfattas vad dessa
skatteförslag beräknas få för kassamässiga effekter för statsbudgeten,
tillsammans med effekten av de utförsäljningar vi vill göra under
perioden. Dessa belopp samt ränteeffekten till följd av en lägre statsskuld
är beräknade efter avdrag för den beräknade direktavkastning bolagen
ger i dag.
Tabell 8.1 Inkomstförändringar för staten
Miljarder kronor
9 Tabell 14: (2000 2001 2002 )
10 Statens utgifter och utgiftstak
10.1 Preliminär fördelning på utgiftsområden år 2000 till 2002
I följande avsnitt presenteras Kristdemokraternas preliminära förslag till
utgiftsområdesramar i förhållande till regeringens preliminära förslag
till utgiftsramar för åren 2000 till 2002. De föreslagna ramförändringarna
sammanfattas i tabell 9.1 i slutet av avsnittet. Riksdagen bör godkänna
dessa ramar som inriktning för regeringens arbete med
budgetpropositionen för år 2000.
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna statschefen, riksdagen och dess
myndigheter, regeringen, centrala myndigheter samt mediefrågor.
Kristdemokraterna anser att en omstrukturering av det statliga presstödet
bör göras och att en besparing därför kan göras med 40 miljoner kronor år
2001 och 2002.
Utvecklingen och anpassningen av Regeringskansliet kan ske genom
organisationsförändringar, rationaliseringar och ett mindre ekonomiskt
tillskott. Anslaget till Regeringskansliet minskas därför med 300 miljoner
kronor för år 2000 samt med 400 miljoner kronor för år 2001 respektive
2002.
Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 300 miljoner
kronor för år 2000, 440 miljoner kronor för 2001 och 440 miljoner kronor för
2002.
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som Riksrevisionsverket,
Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Statens
fastighetsverk m.fl.
Kristdemokraterna anser att ramen kan minskas genom en generell
besparing på myndigheterna med 6 %.
Ramen för utgiftsområdet bör därför vara 90 miljoner kronor lägre än vad
regeringen föreslår för 2000 och 2001 och 95 miljoner kronor lägre år 2002.
Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och
Tullverket. Kristdemokraterna gör bedömningen att dessa områden bör
tilldelas större resurser än regeringens budgetförslag.
Kristdemokraterna anser att den svarta marknaden har en skadlig om-
fattning i Sverige. Ett flertal studier och utredningar bekräftar detta. Den
svarta sektorn snedvrider konkurrensen mellan företag och förändrar
affärsmoralen på ett negativt sätt. I syfte att hålla tillbaka den svarta
sektorn
måste skattekontrollen effektiviseras ytterligare. Därför vill vi anslå 200
miljoner kronor mer per år än regeringen för ökad skattekontroll. Det handlar
dels om att öka beskattningens effektivitet, dvs. förhållandet mellan
debiterad skatt och rätt skatt, dels uppbördseffektiviteten, dvs. förhållandet
mellan debiterad skatt och faktiskt inbetald skatt. Tidigare erfarenheter visar
att satsningar på detta område ger minst sex gånger pengarna tillbaka.
EU:s regelverk inom tullens område är i huvudsak genomfört. Ett ökat
samarbete mellan medlemsländerna för att minska smuggling och annan
ekonomisk brottslighet kräver ökade resurser.
Kristdemokraterna anser att anslaget till Tullverket ska ökas med 80
miljoner kronor per år, utöver vad regeringen föreslagit, för att förstärka
kontroll och spaning av illegal införsel av bl.a. narkotika, vapen, alkohol,
tobak och övriga skattepliktiga varor.
Ramen för utgiftsområdet bör därför sammantaget utökas med 280
miljoner kronor åren 2000 till 2002.
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet,
rättshjälpen, kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande
rådet, Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och
Gentekniknämnden.
Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som tidigare skett
inom utgiftsområdet. Regeringen föreslår nu ett tillskott för år 2000 med 150
miljoner kronor. Detta är dock inte tillräckligt.
Polisväsendet befinner sig fortfarande i en svår situation. För att den
uniformerade personalen ska kunna finnas ute på fältet måste administrativ
personal anställas för att avlasta polisen samt rekrytering och utbildning
fortsätta i en jämn takt.
Den nationella insatsstyrkan, vars uppgift är att bekämpa terrorism, bör
tillförsäkras nödvändiga resurser.
Åklagarväsendet bör stärkas. Det bör finnas särskilda ungdomsrotlar som
skyndsamt utreder brott där ungdomar är inblandade samt arbetar före-
byggande.
Domstolsväsendet bör tilldelas ytterligare medel. Dessa pengar ska särskilt
gå till hovrätterna samt läns- och kammarrätterna där en andel mål får vänta
på domstolens avgörande trots att skriftväxling och övriga berednings-
åtgärder är avslutade. Också kriminalvården och omständigheterna omkring
frigivningar måste förbättras. Kristdemokraterna ger ett större anslag till
Brottsförebyggande rådet, BRÅ.
Sammantaget bör ramen för utgiftsområdet utökas med 230 miljoner
kronor år 2000, 200 miljoner kronor 2001 och 110 miljoner kronor 2002.
Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Kristdemokraterna föreslår inga förändringar på detta utgiftsområde som
sammantaget påverkar den totala utgiftsramen.
Utgiftsområde 6 Totalförsvar
I utgiftsområdet ingår förutom totalförsvar och verksamhet som bedrivs
av Kustbevakningen, Statens räddningsverk vad avser
fredsräddningstjänst, vissa nämnder samt stödverksamhet till militärt och
civilt försvar.
I tilläggsbudgeten för 1999 föreslår regeringen att anslaget C 5. Statens
räddningsverk: Samhällets skydd mot olyckor ökas med totalt 88,89 miljoner
kronor. En neddragning på 2,5 miljoner kronor görs för att delfinansiera detta
på anslaget B 6. Funktionen Hälso- och sjukvård. Kristdemokraterna anser
att detta belopp i stället bör hämtas från anslaget B 3. Funktionen Befolk-
ningsskydd och räddningstjänst.
Regeringens budgetproposition för år 1999 innebar drastiskt förändrade
ekonomiska förutsättningar för Försvarsmaktens verksamhet. Den nu
rådande situationen med en försvarsmakt med låg verksamhetsnivå som får
allt modernare materiel men där personalen får allt sämre möjligheter att lära
sig använda ny materiel är ohållbar. Kunskaper och färdigheter som behövs
vid en återtagningsperiod riskerar att i ökande takt gå förlorade.
De ekonomiska ramar som regeringen och centern kommit överens om
innebär dramatiska nedskärningar för Försvarsmakten. Kristdemokraterna
kan inte medverka till ett sådant beslut i ett läge där konsekvenserna inte kan
överblickas. Stora nedskärningar i ett läge när Försvarsmaktens ekonomi
utsatts för enorma påfrestningar och instabila regler ger ingen trovärdighet åt
viljan att utforma ett nytt försvar.
För att lösa Försvarsmaktens akuta likviditetsproblem, undvika materiel-
förstöring och en oordnad planeringsprocess avsätter Kristdemokraterna 1,3
miljarder kronor för år 2000 samt 400 miljoner kronor för år 2001, dvs.
sammanlagt 1,7 miljarder kronor för återstoden av innevarande försvars-
beslutsperiod. År 2002, som är första året på nästa försvarsbeslutsperiod,
tillför vi 1 000 miljoner kronor då vi ej accepterar den föreslagna ram-
sänkningen.
I avvaktan på resultatet av den pågående pliktutredningen föreslår Krist-
demokraterna att dagersättningen för de totalförsvarspliktiga höjs med 5
kronor per dag från nuvarande 40 kronor till 45 kronor per dag. För detta
ändamål avsätts 50 miljoner kronor.
För att kunna möta ökade krav på gränskontroll och miljöskydd till sjöss
bör Kustbevakningens resurser förstärkas. Kristdemokraterna avsätter 40
miljoner kronor för detta ändamål.
Mot bakgund av dessa förslag bör ramen för utgiftsområdet justeras upp
med totalt 2 790 miljoner kronor under åren 2000 till 2002, eller 1 390
miljoner kronor för 2000, 400 miljoner kronor för 2001 och 1 000 miljoner
kronor för 2002.
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna internationellt
utvecklingssamarbete samt samarbete med Central- och Östeuropa.
Det internationella biståndet har under de senaste åren sjunkit till en ur
historisk synpunkt sett rekordlåg nivå, trots ett ökat behov av utvecklings-
samarbete mellan rika och fattiga länder.
Även den svenska biståndspolitiken präglas numera mer av vackra
ordvändningar och fraser än av substantiellt stöd till jordens fattiga. Med en
kristdemokratisk biståndsminister nåddes enprocentsnivån. Nuvarande
regering överskrider med nöd rekordlåga 0,7 % av BNI. Det är bekymmer-
samt. Frysta biståndsmedel (reservationer) tillsammans med övergivandet av
enprocentsnivån har minskat biståndsvolymen med ett antal miljarder kronor.
Den låga nivån i kombination med det utgiftstak som satts för biståndet
drabbar det förebyggande biståndet kraftigt. Bland annat hotas de satsningar
på skuldavskrivningar som tidigare annonserats.
Vi Kristdemokrater anser att reservationerna bör kanaliseras till behövande
och fattiga medmänniskor i den fattiga delen av världen. Delar av
reservationerna bör omfördelas till katastrofanslag och andra akuta insatser
samt till skuldavskrivningar och stöd till enskilda organisationers bistånds-
arbete. Samtidigt föreslår Kristdemokraterna att i jämförelse med regeringens
proposition anslå ytterligare 3,3 miljarder kronor mer än regeringen under
treårsperioden med en klar målsättning att åter nå enprocentsnivån.
Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 1 000 miljoner kronor år 2000,
1 100 miljoner kronor för år 2001 och 1 200 miljoner kronor för år 2002.
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor rörande
flyktingpolitik, invandringen till Sverige, mottagandet av asylsökande,
utlänningars rätt att vistas i Sverige samt internationellt samarbete på det
migrationspolitiska området.
Utgiftsområdet omfattar vidare integrationspolitik med frågor rörande
invandrares introduktion i Sverige, delaktighet och inflytande, åtgärder mot
etnisk diskriminering, främlingsfientlighet och rasism samt ersättning till
kommunerna för mottagandet av flyktingar.
Statsbidrag har fr.o.m. budgetåret 1995/96 lämnats till vissa kommuner i
framförallt storstadsregionerna för att stimulera till insatser i utsatta
bostads-
områden. Vi ställde oss bakom anslaget för 1999 och den föreslagna
höjningen år 2000, men avvisar den kraftiga höjningen om 305 miljoner
kronor år 2001 och 2002.
Den utökade utgiftsområdesramen avvisas. I förhållande till regeringen
innebär det att ramen minskas med 305 miljoner kronor år 2001 och 305
miljoner kronor år 2002.
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för vård och
omsorg inklusive utgifter för de flesta av Socialdepartementets
myndigheter, bidrag till organisationer inom det sociala området samt
stimulans- och utvecklingsbidrag för skilda ändamål.
Kristdemokraterna accepterar inga nedskärningar på handikappområdet.
Därför avsätter vi 210 miljoner kronor per år till förbättrad assistentersätt-
ning utöver regeringens förslag fram till år 2002. Vi anser att 65-årsgränsen
för personlig assistent bör avvecklas under de kommande åren. Det är viktigt
att de handikappade kan känna trygghet och inte ständigt tvingas leva i oro
för att deras rättigheter beskärs.
Sjuk- och tandvårdsförsäkring bör på sikt samordnas. För detta ändamål
bör en utredning skyndsamt tillsättas. Då bör också frågan om kostnader för
hjälpmedel tas med.
Under de senaste åren har den enskildes tandvårdskostnader stigit drama-
tiskt. Kristdemokraterna känner oro för att många tvingas avstå nödvändig
tandvård, på grund av de höga kostnaderna. I avvaktan på en utredning om
att slå samman sjuk- och tandvårdsförsäkringen tillför vi 200 miljoner kronor
per år utöver regeringens förslag.
Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag till höjning av hög-
kostnadsskyddet för läkemedel. Höjningen drabbar de ekonomiskt svagaste
grupperna. Sammantaget kan kostnader för hjälpmedel, tandvård och
sjukresor bli omöjliga att bära för den enskilde. Resultatet kan bli att denne
avstår från hjälp eller behandling. En sådan utveckling är enligt Krist-
demokraterna helt oacceptabel.
Mot bakgrund av Steriliseringsutredningen föreslår regeringen att staten
ska ersätta dem som har tvångssteriliserats. Kristdemokraterna välkomnar
förslaget men anser även att en ersättning bör utgå till dem som under
tvångsmässiga former lobotomerades på 1940- och 1950-talen. För detta
ändamål avsätter vi 10 miljoner kronor år 2000 och 5 miljoner kronor år
2001.
Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 1 790 miljoner kronor år 2000, 1
785 miljoner kronor år 2001 samt 1 780 miljoner kronor år 2002.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden, ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp samt socialförsäkringens administration. De
socialförsäkringsförmåner som ingår är dagersättningar såsom
sjukpenning, rehabiliteringspenning och närståendepenning och vissa
bidrag till rehabilitering, yrkesskadeersättningar, handikappersättning
samt folkpension i form av förtidspension. Till området fördes 1999
utgifter för allmän tilläggspension (ATP) i form av förtidspension samt
arbetsskadeförsäkringen. Tillkom gjorde också kostnader för
sysselsättning för vissa förtidspensionärer samt ersättning för
kroppsskada.
Regeringen har tidigare under några år minskat anslaget till rehabilitering.
Det har varit missriktat, eftersom resurser som satsas betalar sig mång-
dubbelt. Kristdemokraterna anslår därför ytterligare 200 miljoner kronor och
räknar med minskade kostnader för sjukpenning och förtidspensioner. Lägre
kostnader för förtidspension innebär vidare en besparing på anslaget för
statlig ålderspensionsavgift.
Inom socialförsäkringens administration är det viktigt att tillgodose be-
hovet av personella resurser samt ett ökande behov av kompetensutveckling.
Administrationen tillförs därför 300 miljoner kronor. Genom kvalitetshöj-
ning i besluten och förbättrad kontroll går det att räkna med besparingar
inom bl.a. sjukpenningen.
Vi föreslår att sjukförsäkringen ska innehålla två karensdagar med ett
högriskskydd på 10 dagar per år. Detta förstärker budgeten med ca 1 100
miljoner kronor.
Den ersättningsgrundande inkomsten (SGI) ska beräknas på snittinkomsten
under de två senaste åren. Skattepliktiga förmåner samt semesterersättning
ska vara SGI-grundande.
Kristdemokraterna förespråkar en ny modell för trafikförsäkringen där
samtliga personskadekostnader i samband med trafikolyckor förs över till
trafikförsäkringen. Enligt detta alternativ avlyfts det offentliga kostnader på
ca 3,8 miljarder kronor. Den besparing som uppstår återförs till trafikanterna
genom sänkt fordonsskatt.
Sammantaget kan utgiftsområdesramen minskas med 6 540 miljoner kro-
nor år 2000, 6 714 miljoner kronor år 2001 och 6 760 miljoner kronor år
2002.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av
ålderspension, efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg till
pensionärer samt särskilt pensionstillägg.
Regeringen har enligt Kristdemokraterna genomfört en rad orimliga för-
sämringar inom utgiftsområdet. Kristdemokraterna anser att omställnings-
pensionen ska återställas till ett år från dagens sex månader. Inkomst-
prövningen i änkepensionen ska tas bort. Vidare ska inte fritidsfastighet ingå
i inkomstprövningen för bostadstillägg.
För att förbättra för de sämst ställda pensionärerna föreslår Kristdemo-
kraterna ett höjt pensionstillskott med 200 kronor per månad år 2000. Från
och med år 2001 föreslås pensionstillskottet höjas med ytterligare 110 kronor
per månad. Det höjda pensionstillskottet är Kristdemokraternas alternativ till
regeringens höjda bostadstillägg för pensionärer. Därför bör kompensations-
graden vara 85 %. Regeringens förslag om en särskild höjning av pensions-
tillskottet under år 2000 avvisas eftersom försämringen av högkostnads-
skyddet för läkemedel helt avvisas.
Ramen för utgiftsområdet utökas med 502 miljoner kronor år 2000 och
med 1 330 miljoner kronor år 2000 och 2001.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer bland
annat i form av allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring, underhållsstöd
samt vårdbidrag till handikappade barn.
Kristdemokraterna hävdar familjens rätt att avgöra barnomsorgsform
inklusive egen omsorg i hemmet. Ett vårdnadsbidrag ska därför införas.
Bruttokostnaden för denna reform beräknas till 4 000 miljoner kronor.
Reformen finansieras bl.a. genom slopande av garantidagarna i föräldra-
försäkringen samt en reglering enligt finansieringsprincipen av statsbidraget
till kommunerna som erhåller skatte- och avgiftsintäkter samt avlastas vissa
kostnader genom reformen.
Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen återinförs.
Barnfamiljerna tillhör dem som drabbats hårdast av regeringens politik
fram till 1997. Kristdemokraterna förordar en modell med ett allmänt
barnbidrag på 700 kronor per månad, samtidigt som medel överförs till den
barnrelaterade delen i bostadsbidraget inom utgiftsområde 18. Det innebär i
praktiken att de som bäst behöver det, får ett högre barnbidrag. För de
barnfamiljer som berörs betyder det ca 300 kronor mer i månaden.
Kristdemokraterna föreslår vidare ett förbättrat adoptionsbidrag för
internationella adoptioner. På motsvarande sätt som inom utgiftsområde 10
föreslås ett nytt beräkningssätt för SGI, vilket leder till att kostnaderna för
föräldraförsäkringen kommer att minska. Se avsnitt 5.3.
Jämfört med regeringen utökas ramen för utgiftsområdet med 138 miljoner
kronor år 2000, minskas med 1 901 miljoner kronor år 2001 och med 1 729
miljoner kronor år 2002.
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshetsförsäkringen, kostnader
för kontant arbetsmarknadsstöd samt bidrag till lönegarantiersättning.
En viktig strukturreform för bland annat en bättre lönebildning är ökad
finansieringsgrad i en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Arbetslöshetens kostnader synliggörs genom en högre a-kasseavgift, och den
enskilde kompenseras mer än väl av sänkt inkomstskatt. Kristdemokraternas
förslag att öka självfinansieringsgraden till 33 procent inom en allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring gör att anslaget till detta utgiftsområde
kan minska kraftigt. Vi föreslår också vissa strukturella förändringar i
arbetsvillkoret för a-kassan vilket leder till minskade utgifter för
statskassan.
Det är nödvändigt att förändra nuvarande regelverk för arbetslöshets-
försäkringen för att undanröja sådant som hindrar människor från att ta de
jobb som ändå finns och erbjuds. Ett problem är att den arbetslöse i vissa
lägen förlorar ekonomiskt, eller vinner väldigt lite, på att ta ett ledigt jobb
jämfört med att uppbära arbetslöshetsersättning i kombination med övriga
bidragssystem.
Kristdemokraternas samlade förslag om ökade resurser för fler tjänster
inom vård, omsorg och skola samt företags- och tillväxtfrämjande åtgärder
beräknas också leda till att trycket på arbetslöshetsersättningen kan minska.
Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 8 340 miljoner
kronor år 2000, 9 120 miljoner kronor år 2001 och 9 330 miljoner kronor år
2002.
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsområdet omfattar utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
arbetslivsfrågor och Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.
Dessutom ingår kostnader för statliga arbetsgivarfrågor. Inom
utgiftsområdet återfinns också utgifter för jämställdhetspolitiska åtgärder
samt kostnader för Samhall AB.
Kristdemokraterna välkomnar regeringens avskaffande av volymmålet vad
gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Volymmålet har resulterat i att
många arbetslösa har placerats i närmast meningslösa åtgärder för att minska
antalet öppet arbetslösa samt att den kvalificerade yrkesutbildningen för att
möta efterfrågan på arbetskraft nedprioriterats. Borttagandet av volymmålet
bör ge större förutsättningar för att åtgärderna blir bättre anpassade till den
lokala situationen och den arbetslöses behov och förutsättningar. Vi avvisar
en del av regeringens arbetsmarknadspolitiska åtgärder såsom Offentliga
tillfälliga arbeten (OTA) samt flyttningsbidrag. Dessutom innebär vår politik
en rad åtgärder som minskar arbetslösheten och ökar sysselsättningen.
Trycket på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kommer därför att minska.
Kristdemokraterna har länge drivit frågan om ökade anslag för lönebidrag
till arbetshandikappade. Så sent som i december 1998 avvisade riksdags-
majoriteten ett sådant förslag. Nu föreslås ytterligare medel för detta
ändamål, vilket vi välkomnar.
Kompetensutveckling är en avgörande faktor för framtida sysselsättning
och tillväxt. Regeringens anslag till kompetensutveckling är nödvändigt, men
hur pengarna ska användas saknas ännu förslag till. Ett system med
utbildningskonto borde införas dit stat, arbetsgivare och den enskilde får
möjlighet att avsätta medel för investeringar i utbildning.
Regeringens förslag till anställningsstöd för långtidsinskrivna vid arbets-
förmedlingarna kommer endast på marginalen hjälpa några långtidsinskrivna
att få arbete istället för någon annan. För att kraftigt stimulera syssel-
sättningen på kort sikt föreslår vi ett mer generellt stöd för nyanställningar,
ett så kallat marginellt sysselsättningsstöd. Vi föreslår att regeringen åter-
kommer till riksdagen med förslag om ett sådant system (se avsnitt 4.3.1).
Vidare föreslås vissa besparingar inom anslaget bidrag och upphandlingar
inom arbetslivsområdet samt på administration på de centrala och regionala
nivåerna inom Arbetsmarknadsverkets organisation. Vi tillstyrker dock de
tillfälliga extra resurserna till handläggartjänster på de lokala arbetsför-
medlingarna som föreslås i budgetpropositionen.
Sammantaget kan ramen minska med 2 995 miljoner kronor år 2000, 2 995
miljoner kronor år 2001 och 2 440 miljoner kronor år 2002.
Utgiftsområde 15 Studiestöd
Utgiftsområdet omfattar utgifter för studiefinansiering för studier på
gymnasienivå, vuxenstudier samt högskolestudier.
För att värna om utbildningskvaliteten har Kristdemokraterna förespråkat
en jämn och långsiktig utbyggnad av högskolan med totalt sett något lägre
antal platser än regeringens förslag. Därmed möjliggörs också särskilda
satsningar inom högskolans område som beskrivs under utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning. Färre platser innebär vidare något lägre
anslag för studiestöd.
Dagens studiefinansieringssystem har stora brister. Detta har vi pekat på i
tidigare motioner samtidigt som vi efterlyst en reform på området. Det låga
så kallade fribeloppet i dagens system medför orimliga marginaleffekter för
den student som försöker påverka sin ekonomi genom arbete under
sommaren. Dessa problem måste åtgärdas snarast och vi föreslår att 200
miljoner avsätts för detta redan år 2000. Detta finansieras genom att kravet
på studietakt för rätt till fullt studiestöd förändras något. Kristdemokraterna
beklagar samtidigt att regeringen inte presenterat förslag i tid för att träda i
kraft år 2000.
Vi avvisar fortfarande att en mindre grupp vuxenstuderande får ett särskilt
N/T-stöd.
Kristdemokraterna föreslår en höjning av studiebidraget med 100 kronor i
månaden år 2000, men avvisar den ytterligare höjningen som regeringen
föreslår år 2001.
Sammantaget innebär förslagen att utgiftsramen för område 15 minskas
med 555 miljoner kronor år 2000, 747 miljoner år 2001 och 557 miljoner
kronor år 2001.
Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar utgifter för skolväsendet, vuxenutbildning,
kvalificerad yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning.
Kristdemokraterna anslår 1 800 miljoner kronor ytterligare till kommun-
sektorn nästa år för att bland annat ombesörja kvaliteten och genomföra
nödvändiga förändringar i grund- och gymnasieskolan. Denna satsning
återfinns under utgiftsområde 25.
Kunskapslyftet riktas till människor som av skilda anledningar saknar de
nödvändiga kunskaper som krävs för delaktighet i samhället. Det ger vuxna
en ny chans att få de kunskaper de tidigare inte fått. Antalet platser bör öka
men förslaget om att det femåriga projektet förlängs med ett halvår bör
avvisas.
Också utbyggnaden av antalet högskoleplatser bör ske med höjd kvalitet
och i en takt som organisationen mäktar med. Vi står fast vid vårt tidigare
förslag om 7 500 nya permanenta platser per år utöver den extra satsning
som görs år 2000. Regeringen sparade så sent som i höstens budget på
tilldelningen per capita. Utbyggnaden av grundutbildningen sker därmed på
bekostnad av kvaliteten - en utveckling som måste brytas. Dessutom saknas
satsningar på utbildningar som på grund av sin art är dyrare, t.ex. utbildning
för läkare, civilingenjörer och andra. Områden där det idag finns stort behov
av utbildad personal. Kristdemokraterna ökar därför det totala grundutbild-
ningsanslaget med 1 %. För 4 100 av de nya platserna per år ökas dessutom
tilldelningen med 50 % utöver regeringens förslag.
Det finns en rad alternativa forskningsfinansiärer som i första hand är
inriktade på naturvetenskaplig och teknisk forskning. Det är därför angeläget
att främst humaniora och beteendevetenskap uppvärderas i samband med
ökning av forskningsanslagen över statsbudgeten.
Kristdemokraterna avvisar, som beskrivits i avsnitt 5.3, regeringens förslag
om maxtaxa inom den kommunala barnomsorgen, vilket minskar utgifterna
på detta utgiftsområde.
Anslaget för utgiftsområdet föreslås i förhållande till regeringens förslag
att reduceras med 65 miljoner kronor år 2000, 1 845 år 2001 och 7 262 år
2002.
Utgiftsområde 17 Kultur, medier och trossamfund
Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, bland annat museer, konstnärer,
teater, dans, musik, bibliotek, hemslöjd, den samiska kulturen,
trossamfund, idrott och folkbildning.
Kristdemokraterna noterar att regeringen gått oss en liten bit till mötes när
det gäller stödet till allmänna samlingslokaler. Den nya nivån är på 15
miljoner per år. Till detta vill vi lägga ytterligare 10 miljoner årligen.
Trossamfundens lokalbidrag genererar både arbetstillfällen för bygg-
branschen och bevarar kulturmiljö. Anslaget för denna verksamhet har
minskat drastiskt under de senaste åren. Därför bör anslaget för detta ökas
med 8 miljoner kronor per år över regeringens förslag fram till år 2001.
Länsmusiken som tidigare drabbats av kraftiga nedskärningar föreslås få
10 miljoner kronor per år utöver regeringens förslag.
I ideell verksamhet finns ett stort engagemang, vilket staten bör ta vara på
och uppmuntra. Kristdemokraterna anslår 30 miljoner kronor under
treårsperioden för utveckling av den ideella sektorn.
Vi föreslår därtill en ytterligare förstärkning av ramen för utgiftsområdet
med totalt 35 miljoner kronor under den kommande treårsperioden.
Kristdemokraterna föreslår även en reduktion av momsen på barnböcker.
Regeringens förslag om 40 miljoner kronor till fackförbundens upp-
sökande verksamhet inom Kunskapslyftet avvisas.
Sammantaget bör ramen för utgiftsområdet ökas med 10 miljoner kronor
årligen.
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
Utgiftsområdet omfattar främst räntebidrag, bostadsbidrag,
Bostadskreditnämndens verksamhet och länsstyrelserna. Avgörande för
utfallet av anslaget för räntebidrag, det största anslaget inom området, är
räntenivån och den allmänna ekonomiska utvecklingen.
Kristdemokraterna anser att fastighetsskatten permanent ska sänkas från
1,5 till 1,4 procent av taxeringsvärdet på bostadshus och att skatten endast
ska tas ut på en tredjedel av markvärdet över 150 000 kronor.
De individuella inkomstgränserna som bidragsgrund för bostadsbidragen
slopas. Likaså avvisar vi som tidigare de snäva reglerna för den
bidragsgrundande bostadsytan. Den barnrelaterade delen av bostadsbidraget
bör höjas med 100 kronor per barn. Förbättringarna i bostadsbidraget
finansieras genom en minskning av barnbidraget med 50 kronor per månad
under utgiftsområde 12. Dessa medel förs över till detta utgiftsområde.
Därmed gynnas de familjer som har en sämre ekonomisk situation. Vissa
besparingar kan göras på räntebidragen eftersom fastighetsskatten sänks och
att skatt bara ska tas ut på en tredjedel av markvärdet. Allergiska problem
bland barn och ungdomar ökar kontinuerligt. Kristdemokraterna föreslår
därför en mer offensiv satsning på allergisanering av bostäder, förskolor och
skolor. De lokala investeringsprogrammen avvisas fr.o.m. år 2001.
Ramen för utgiftsområdet kan ökas med 507 miljoner kronor år 2000 och
reduceras med 1 265 respektive 693 miljoner kronor för åren 2001 och 2002.
Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika former av företagsstöd,
medel för medfinansiering av EG:s strukturfondsprogram samt medel
från EG:s regionalfond.
Trots att vi upplevt en ny flyttvåg från landsbygden har regeringen varit
passiv på det regionalpolitiska området. Att skapa förutsättningar för en
livskraftig landsbygd med människor i alla åldrar och med arbetsmöjligheter,
god service, bra miljö och rik kultur är ett centralt mål för den kristdemo-
kratiska regionalpolitiken. Nedsättningen av socialavgifter inom stödområdet
bör omfatta även jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och fiske i
stödområdet.
Regionalpolitiken kan inte ses isolerad och därför måste den statliga
sektorspolitiken ta regionalpolitisk hänsyn. Regionalpolitiska konsekvens-
analyser måste upprättas innan beslut tas som påtagligt kan komma att
förändra förutsättningarna i områden som är beroende av en aktiv regional-
politik.
För landsbygdens utveckling är det också av stor betydelse att samhälls-
servicen, det vill säga utbildning, kultur, samlingslokaler, kommunikationer
etc, hålls på en rimlig nivå. En översyn av den nationella stödområdes-
indelningen är ett annat kristdemokratiskt krav. Denna borde ingå i den
översyn av regionalpolitiken som den nyligen tillsatta utredningen ska göra.
För att kunna behålla de sänkta sociala avgifterna för jord- och skogsbruk,
trädgårdsskötsel, jakt och fiske i stödområdet bör ramen för utgiftsområdet
utökas med 100 miljoner kronor för år 2000, och samma belopp för år 2001
och 2002.
Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Utgiftsområdet omfattar bl.a. frågor rörande hushållning med
naturresurser, biologisk mångfald och naturvård, vatten- och luftvård,
avfallsfrågor, miljöskydd, kemikaliekontroll, strålskydd och
säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt internationellt
miljösamarbete.
På detta område finns uppenbara skäl till förstärkningar efter lång tid av
nedrustning. Att regeringen nu aviserar ytterligare miljöpolitiska återställare
är bra men otillräckligt. Framför allt bör kalkningsanslagen förstärkas och
förutom sjökalkning bör skogskalkning nu föras under detta utgiftsområde.
Introduktionen av biobränsledrivmedel är centralt för utfasningen av fossila
bränslen. Därför avvisar Kristdemokraterna regeringens aviserade skatt på
biodrivmedel.
Utgiftsområdets ram bör utökas med 85 miljoner kronor för år 2000 och
2001 och med 100 miljoner kronor år 2002.
Utgiftsområde 21 Energi
Utgiftsområdet omfattar bl.a. energiforskning och energiteknisk
utveckling, investeringsbidrag samt stöd för eleffektivisering och
minskad elanvändning.
Kristdemokraterna anser att kärnkraften ska avvecklas, men i takt med att
förnybara energislag kan fasas in. Forskning och utveckling av alternativa
energislag är således ett viktigt inslag i energipolitiken, bl.a. annat för att
undvika uppbyggnad av fossilgasanvändning. Det energipolitiska program-
met har inte visat sig vara framgångsrikt i varje del, tvärtom har regeringen
löpande tvingats korrigera delprogram som inte visat sig ge förväntad effekt.
Mot denna bakgrund kan anslaget minskas med 200 miljoner under vart och
ett av de kommande tre åren.
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar väg- och banhållning, vägtrafik, järnvägstrafik,
sjöfart, luftfart, postbefordran, telekommunikationer och övergripande
IT-frågor.
Kristdemokraterna anser att Sveriges tillväxt är beroende av goda
transporter. I vårpropositionen skriver regeringen att "ett väl underhållet väg-
och järnvägsnät med hög trafiksäkerhet är nödvändigt för att skapa goda
förutsättningar för näringsliv och boende i hela Sverige". Trots detta vill
regeringen göra stora nedskärningar på vägunderhållet. För att nollvisionen
ska ha någon substans krävs att de farligaste vägsträckorna byggs om till
fyrfilig väg med mittbarriär. Kristdemokraterna vill utöver regeringens
förslag beträffande vägunderhåll anslå 250 miljoner kronor år 2000, 100
miljoner kronor för år 2001 och 150 miljoner kronor för 2002. Detta
finansieras delvis genom en omfördelning inom ramen.
Regeringen begär bemyndigande att besluta om nödvändiga förändringar i
Postgirots verksamhet. Vi anser att det tredje handlingsalternativet som
skisseras - en försäljning av Postgirot - är den väg man bör välja.
Sammantaget bör utgiftsramen för år 2000 ökas med 210 miljoner kronor,
för år 2001 med 60 miljoner kronor och för år 2002 med 110 miljoner
kronor.
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Utgiftsområdena omfattar verksamheterna jordbruk, fiske,
trädgårdsnäring, rennäring, djurskydd, djurhälsovård, livsmedelsfrågor,
skogsnäring samt högre utbildning och forskning som rör vård och
nyttjande av biologiska naturresurser.
Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till fortsatt användning av
åkermarken för livsmedelsproduktion. Förutsättningarna för jordbruket ska
vara lika konkurrensvillkor med omvärlden och därför ska skatter och
avgifter på el- och eldningsolja, diesel samt handelsgödsel harmoniseras med
övriga EU-länder, i linje med förslagen i den så kallade Björkska
utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige. Detta är en förutsättning för
att jordbruket ska finnas kvar som basnäring i hela landet och möjliggör fullt
utnyttjande av befintliga EU-ersättningar. En lättnad av skatteryggsäcken
kommer också trädgårdsnäringen till godo.
En ökad satsning på exportfrämjande åtgärder är ytterligare ett sätt att
stärka den svenska livsmedelsnäringen. Att staten ska bära kostnader för
kartavgifter och djurdatabas samt genomföra avsevärda förenklingar av
jordbruksbyråkratin är andra kristdemokratiska förslag. Norrlandsjordbrukets
utsatta situation måste också leda till extra åtgärder. Skogsbruket får med
Kristdemokraternas förslag en rejäl förstärkning genom de kalkningsinsatser
som redovisats under utgiftsområde 20.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag om hur man
ska implementera förhandlingsresultatet av Agenda 2000 i den svenska
jordbrukspolitiken.
Sammantaget innebär vårt budgetförslag med sänkta skatter och ökade
satsningar på jordbruket ett nettotillskott för näringen med ca 1,5 miljarder
kronor.
För utgiftsområdet innebär det att ramen utökas med 100 miljoner kronor
för år 2000, 2001 och 2002.
Utgiftsområde 24 Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk infrastruktur,
konkurrensfrågor, teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel,
export- och investeringsfrämjande samt konsumentfrågor.
Inriktningen av Kristdemokraternas näringspolitik vilar på kunskapen om
att arbete och välfärd åt alla bara kan uppnås genom att individer, familjer
och företag tillsammans tillåts att utvecklas och växa med trygga och stabila
regler. Det privata näringslivet har varit, är och kommer att vara ryggraden
för Sveriges välfärd. De nya jobben skapas när enskilda människor finner det
mödan värd att starta eller vidareutveckla ett företag.
Det sammantagna näringsklimatet skapas genom skatte-, energi-, arbets-
marknads- och näringspolitiken, tillsammans med den övergripande ekono-
miska politiken och måste inriktas på att identifiera och undanröja existeran-
de hinder för startande och utvecklande av företag. För att förbättra förut-
sättningarna för företagsamheten har den av regeringen tillsatta Små-
företagsdelegationen presenterat 71 förslag, vilka har legat på departementet
i snart ett år. Få av dem har blivit verkliga och regeringen skjuter återigen
upp presentationen av konkreta förslag till nästa budgetproposition.
Bland de hinder som fortfarande kvarstår för företagarna idag är bland
annat den stela arbetsrättslagstiftningen, det krångel som omgärdar före-
tagandet, dubbelbeskattningen av riskkapital, brister i utbildningssystemet
och inte minst skattereglerna för den privata tjänstesektorn.
Regeringen föreslår att anslaget för Småföretagsutveckling ökas med 12
miljoner, vilket ligger väl i linje med vad vi Kristdemokrater föreslagit
tidigare. Det krävs radikala satsningar och förenklingar för företagare, men
det som regeringen lägger fram i vårpropositionen är långt ifrån vad som
utlovades av näringsministern tidigare i år, när det gäller att uppnå ett
företagsvänligt klimat i Sverige. Det som behövs är att den ekonomiska
politiken ger stabila och goda villkor för tillväxten av företag och
etablerandet av nya företag.
Beträffande regeringens anslag på satsningar på Östersjöregionen anser vi
att detta förslag för utökat företagsstöd bör avvisas av riksdagen. Krist-
demokraterna förespråkar generella åtgärder för att förbättra företagsklimatet
i landet istället för riktade stödåtgärder till vissa företag och till vissa
regioner.
Ramen för utgiftsområdet kan minskas med 192 miljoner kronor år 1999,
292 miljoner kronor år 2000 och 272 miljoner kronor år 2001.
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och
landsting.
Kristdemokraterna anser att regeringens ytterligare satsning på kommun-
sektorn är bra, eftersom den innebär att delar av de resurser som tidigare
reducerats med den socialdemokratiska politiken återförs. Regeringens
satsning i form av ökade statsbidrag betyder emellertid inte så mycket för
kommunernas handlingsutrymme. Regeringens tillskott ska ju främst
användas för att införa maxtaxa och underlätta införandet av det nya
kostnadsutjämningssystemet.
Kristdemokraterna anser att kommunsektorn behöver ett tillskott utöver de
medel regeringen anslår för att täcka reformkostnader. Tillskottet bör vara
1,8 miljarder kronor år 2000, 1,4 miljarder kronor år 2001 och 1 miljard
kronor år 2002.
Kristdemokraterna föreslår också i denna motion en rad åtgärder som får
ekonomiska konsekvenser för kommunsektorn. Dessa effekter regleras i
enlighet med finansieringsprincipen, vilket innebär att ramen för utgifts-
området sammantaget minskar. Se avsnitt 6 i denna motion för en utförligare
redovisning av de effekter som påverkar kommunsektorn.
Ramen för utgiftsområdet kan sammantaget minskas med 75 miljoner
kronor år 2000, 900 miljoner kronor år 2001 och 1 420 miljoner kronor år
2002.
Utgiftsområde 26 Statsskuldräntor m.m.
Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden och
oförutsedda utgifter. Från och med 1998 ingår även Riksgäldskontorets
provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning.
Kristdemokraterna föreslår en ökad utförsäljning av statliga företag under
den kommande perioden med netto 10, 20 respektive 30 miljarder kronor
mer än det regeringen räknar med, vilket minskar upplåningsbehovet jämfört
med regeringens politik. Det förbättrade saldo som därvid uppstår på
statsbudgeten innebär lägre statsskuld och därmed lägre räntekostnader för
statsskuldens hantering. Den positiva ränteeffekten till följd av detta gör att
ramen enligt regeringens redovisade känslighetskalkyler kan minskas med
0,1 miljarder kronor år 2000 och åren därefter med 0,5 respektive 1,5
miljarder kronor. Vid utförsäljningstillfället förutsätts utförsäljningen göras
på ett sådant sätt att den netto inbringar de ovan angivna beloppen efter det
att den framtida avkastning som staten eventuellt går miste om i de fall en
sådan finns inräknad i budgeten är avräknad.
Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 100 miljoner
kronor år 2000, 500 miljoner kronor år 2001 och 1 500 miljoner kronor år
2002.
Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Kristdemokraterna föreslår, av lätt insedda skäl, ingen förändring av
ramen för detta utgiftsområde. I en särskild motion för utgiftsområdet har
Kristdemokraterna i samband med riksdagens budgetbehandling hösten
1998 redovisat den principiella hållning Kristdemokraterna anser att
Sverige bör ha när det gäller den svenska medlemsavgiftens storlek i EU:
s långsiktiga budgetarbete.
Kristdemokraterna anser att det av riksdagen antagna målet för den
svenska EU-budgetpolitiken behöver kompletteras. Den nuvarande målsätt-
ningen innebär bl.a. att Sverige ska verka för en effektiv och återhållsam
budgetpolitik inom unionen. Målen innebär även att Sverige ska verka för en
förbättrad budgetdisciplin vid användningen av EU:s budgetmedel. Något
mål om att Sveriges andel av EU:s budget borde minska har inte antagits.
10.2 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten omfattar från och
med år 1999 endast inkomstbaserade ålderspensionsförmåner.
Kristdemokraterna står som ett av fem partier bakom den
pensionsuppgörelse om det nya pensionssystemet som träffats och
beslutats i riksdagen under våren 1998. Därmed har vi inte några
ändringsförslag vad avser det nya pensionssystemet.
10.3 Budgeteringsmarginalen
Regeringen föreslår en budgeteringsmarginal på 3,6 miljoner kronor för
år 2000 och 16,1 respektive 33,7 miljarder kronor för år 2001 och 2002.
Till skillnad från alla tidigare propositioner som behandlat frågan om
budgeteringsmarginalen inom ramen för den nya budgetprocessen skriver
regeringen nu öppet: Vad gäller de därpå följande åren [2001 och 2002]
skall budgeteringsmarginalen även omfatta utrymmen för framtida
reformer på budgetens utgiftssida.
Kristdemokraterna menar att detta är en helt felaktig användning av
budgeteringsmarginalen, som strider mot alla de intentioner regeringen själv
angivit i tidigare propositioner. Budgeteringsmarginalen ska enbart vara en
buffert för att klara makroekonomiska och demografiska förändringar, samt
den osäkerhet som följer av systemet med anslagssparande och anslagskredit.
Regeringen har tyvärr budgeterat med en alldeles för snäv marginal för
innevarande år och nästa år. Ursprungligen var dessa marginaler mer
tilltagna, men genom utgiftsreformer har de successivt knaprats av. Detta har
tvingat regeringen till de panikartade åtgärder som endast diffust redovisats i
vårpropositionen för att klara årets utgiftstak.
10.4 Utgiftstak för staten
I de ovanstående tre avsnitten har vi redogjort för våra förslag till
preliminär fördelning av ramar per utgiftsområde åren 2000 till 2002, att
vi står bakom det regeringen föreslår vad gäller ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten samt vår syn på budgeteringsmarginalen.
Kristdemokraternas totala nettoförändring på utgiftsområden (exklusive
statsskuldräntorna) gör att utgiftstaket för år 2000 bör vara 13 miljarder
kronor lägre än vad regeringen föreslagit, 24 miljarder kronor lägre för 2001
och 42 miljarder kronor lägre för år 2002. Det statliga utgiftstaket bör
därmed fastställas till 748 miljarder kronor år 2000, 762 miljarder kronor år
2001 och 768 miljarder kronor år 2002.
Tabell 9.1 Preliminär fördelning på utgiftsområden år 2000 till 2002
Förändringar i förhållande till regeringens preliminära förslag till ramar
Miljoner kronor
Tabell 15: (Utgiftsområde 2000 2001 2002 )
* Tillskottet till kommunsektorn är 1,8 miljarder kronor år 2000, 1,4 miljarder
år 2001
och 1 miljard kronor år 2002.
10.5 Utgiftstak för den offentliga sektorn
Utgiftstaket för den offentliga sektorn består av summan av det statliga
utgiftstaket och den beräknade kommunala utgiftsnivån med avdrag för
interna transaktioner mellan stat och kommun. Kombinationen av
Kristdemokraternas förslag till lägre utgiftstak för staten och ett större
utrymme för kommunsektorn ger en nettoförändring av det offentliga
utgiftstaket med -11 miljarder kronor år 2000, -22 miljarder kronor år
2001 och -41 miljarder kronor år 2002. De interna transaktionerna mellan
stat och kommun antas netto vara oförändrade i förhållande till
regeringens förslag.
Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för den offentliga sektorn
redovisas på total nivå i tabell 9.2.
Tabell 9.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn
Miljarder kronor
Tabell 16: (2000 2001 2002 )
Anm. Procent av BNP utifrån regeringens prognos i vårpropositionen. Beloppen är
avrundade och summerar inte.
11 Hemställan
11 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som förordas i motionen (avsnitt 4),
2. att riksdagen fastställer målet för det finansiella sparandet i den
offentliga sektorn till 1,5 % av bruttonationalprodukten för åren
2000-2002 (avsnitt 7.1),
3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålders-
pensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 748
miljarder kronor, för år 2001 till 762 miljarder kronor och för år
2002 till 768 miljarder kronor (avsnitt 9.4),
4. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje
för regeringens budgetarbete (avsnitt 9.1),
5. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna
för åren 2000-2002 (avsnitt 9.5),
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lagen
(1994:1052) om statlig fastighetsskatt,
7. att riksdagen godkänner de skatte- och inkomstförändringar som
föreslås i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete
(avsnitt 5.1, 5.2 och 8.1),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att energiskatt inte skall tas ut på
biodrivmedel,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av ett
marginellt sysselsättningsstöd i enlighet med vad som anförts i
motionen (avsnitt 4.3.1),
10. att riksdagen till anslaget B 6 Funktionen Hälso- och sjukvård
m.m. (utg.omr. 6) för budgetåret 1999 anvisar 2 500 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således 132 165 000 kr,
11. att riksdagen till anslaget B 3 Funktionen Befolkningsskydd
och räddningstjänst (utg.omr. 6) för budgetåret 1999 anvisar
2 500 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således
964 641 000 kr,
12. att riksdagen till anslaget K 1 Stöd till trossamfund (utg.omr.
17) för budgetåret 1999 anvisar 1 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 55 700 000 kr,
13. att riksdagen till anslaget L 1 Bidrag till folkbildningen
(utg.omr. 17) i vad avser bidrag till facklig utbildning för
budgetåret 1999 anvisar 1 000 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 2 507 405 000 kr.