dels proposition 1997/98:159 om genomförande av
Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma
regler för den inre marknaden för el, m.m.,
dels sex motioner som väckts med anledning av
propositionen,
dels fyra motioner från allmänna motionstiden.
Synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av
företrädare för Närings- och handelsdepartementet,
nätmyndigheten vid Statens energimyndighet,
Affärsverket svenska kraftnät, Utredningen för en
översyn av leveranskoncessionssystemet, m.m.,
Sveriges Elleverantörer och Svenska
Kraftverksföreningen samt av företrädare för
organisationen Konsumenter och leverantörer för en
fri elmarknad. En skrivelse har inkommit från
Villaägarnas Riksförbund.
Sammanfattning
Enligt nuvarande lagstiftning krävs installation av
en timmätare, med ett takpris på 2 500 kr, om en
kund önskar byta elleverantör. Utskottet anser att
det är mycket viktigt att även de små
elkonsumenterna kan dra nytta av elmarknadens
omreglering genom sänkta elpriser. Utskottet
föreslår därför, med anledning av sex motioner, att
en pågående utredning om leveranskoncessionssystemet
skall ges i uppdrag att lägga fram förslag om att
undantag från grundprincipen om timvis mätning skall
göras för kunder med ett säkringsabonnemang om högst
25 A, att uppsägningstiden skall vara högst en månad
och att det av konsumenten inte skall uttas någon
administrationsavgift vid leverantörsbyte. Utskottet
ser detta som ett första steg och anser att
timmätarkravet på sikt bör kunna slopas även för
övriga mindre förbrukare med ett säkringsabonnemang
om högst 63 A. De nya bestämmelserna bör träda i
kraft så snart som möjligt och senast den 1 november
1999. Regeringen bör återkomma till riksdagen under
våren 1999 med en proposition i frågan.
De förslag till ändringar i ellagen som regeringen
framlagt i propositionen tillstyrks av utskottet. De
gäller t.ex. införande av en skyldighet för
nätkoncessionshavare att offentliggöra sin nättariff
- en bestämmelse som är föranledd av ett EG-direktiv
- och införande av en möjlighet för nätmyndigheten
att ta ut en förseningsavgift av nätföretag vid
försenad eller felaktig årsrapport för
nätverksamheten. Vidare föreslås ändring i
bestämmelserna om beviljande och innehav av
nätkoncession för utlandsförbindelse och om vilka
kostnader som skall ingå i nättariffen för
stamnätet. Samtliga motioner med anledning av de
nämnda förslagen avstyrks av utskottet. Förslaget
till lagändring avseende nätkoncession för
utlandsförbindelse avvisas i en reservation (m, kd,
c, fp). I en annan reservation (m, kd, c, fp)
föreslås en modifiering av regeringens förslag om
införande av en förseningsavgift.
Propositionen
I proposition 1997/98:159 föreslås att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i
ellagen (1997:857). Lagförslaget återges i bilaga 1.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av
propositionen och som behandlas här är följande:
1997/98:N21 av Mats Berglind och Björn Kaaling (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
utjämning av nätkostnader mellan koncessionsområden.
1997/98:N22 av Mikael Odenberg m.fl. (m, fp, kd)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införandet av timmätning av
elförbrukningen,
2. hos regeringen begär förslag om slopande av
kopplingen mellan kravet på timvis mätning och byte
av leverantör i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppsägningstiden vid byte av
elleverantör,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ikraftträdande av nya regler för
mätning av elförbrukningen,
5. beslutar att ellagen ändras i enlighet med vad
som anförts i motionen,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om verkställande av
förseningsavgift.
1997/98:N23 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller
yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
justera balansen mellan fasta och rörliga kostnader
så att inga fasta avgifter utöver
anslutningsavgiften förekommer.
1998/99:N1 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att höglastkapacitet bör
ingå i ansvaret för att säkra tillgången till
störningsreserv på längre sikt.
1998/99:N2 av Lennart Beijer (v) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att åtminstone alla hushåll med
normal elförbrukning bör undantas från kravet på ny
elmätare vid byte av elleverantör,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att alla hushåll bör ges
möjlighet att byta elleverantör kostnadsfritt,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att alla hushåll bör ges
möjlighet att byta elleverantör med en
uppsägningstid som åtminstone understiger tre
månader,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att de nya reglerna bör gälla
från det datum då de ansvariga myndigheterna menar
att detta är praktiskt genomförbart,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utredningsdirektiven till
den av regeringen tillsatta elmätarutredningen bör
kompletteras,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den fasta kostnadens andel
av den totala elkostnaden bör sänkas genom ändringar
i regelverket.
1998/99:N3 av Matz Hammarström och Birger Schlaug
(mp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om slopande av kopplingen mellan
byte av elleverantör och kravet på timvis
registrering av förbrukningen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppsägningstiden vid byte av
elleverantör,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avgiftsfrihet vid byte av
elleverantör,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ikraftträdande av de nya
reglerna,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om korrigerat direktiv till
leveranskoncessionsutredningen.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas
här är följande:
1998/99:N264 av Åke Sandström m.fl. (c) vari yrkas
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att öka möjligheterna att välja
"grön el",
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att slopa kravet på byte av
elmätare i samband med byte av elleverantör,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kostnadsfritt byte av
elleverantör,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förkortad uppsägningstid vid
byte av elleverantör.
1998/99:N279 av Per Rosengren och Willy Söderdahl
(v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
regeringen skall ge klara instruktioner till Svenska
kraftnät.
1998/99:N308 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att slopa kravet på
timvis mätning vid byte av elleverantör.
1998/99:N311 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om slopat timmätarkrav för
hushåll med 25 A mätarsäkring.
Utskottet
Inledning
Riksdagen beslöt hösten 1995 om ny ellagstiftning
(prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1), vilken trädde
i kraft den 1 januari 1996. Lagstiftningen innebär
att konkurrens införts i handeln med el, vilket
skapar förutsättningar för en ökad pris- och
kostnadspress i elförsörjningen och i princip en
ökad valfrihet för elkonsumenterna. En huvudprincip
i den nya lagstiftningen är att det skall vara en
klar boskillnad mellan å ena sidan produktion och
försäljning av el och å andra sidan överföring av el
(nätverksamhet).
Den som har nätkoncession är skyldig att ansluta
alla kunder som önskar det till nätet och att
överföra el på skäliga och icke-diskriminerande
villkor. Skäligheten i nättariffer och andra
överföringsvillkor kan granskas av nätmyndigheten
vid Statens energimyndighet - tidigare Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK).
Ellagstiftningens bestämmelser om
leveranskoncession syftar till att ge konsumenter
med låg elförbrukning ett särskilt skydd. I varje
område skall det finnas en leverantör av el som har
leveranskoncession. Den som har sådan koncession är
skyldig att leverera el för normala
förbrukningsändamål till alla konsumenter inom
området som inte väljer en annan leverantör av el.
Konsumenten är således garanterad leverans av el
till priser som kan prövas av nätmyndigheten.
Affärsverket svenska kraftnät har som
systemansvarig myndighet det övergripande ansvaret
för att elektriska anläggningar samverkar
driftsäkert inom landet, och att nätet utnyttjas på
ett rationellt sätt, så att det kontinuerligt råder
balans mellan produktion och förbrukning av el. Det
är också en uppgift för Svenska kraftnät att
förvalta och driva det svenska stamnätet och de
statligt ägda utlandsförbindelserna.
NUTEK har haft regeringens uppdrag att i samråd med
Konkurrensverket, Svenska kraftnät,
Elsäkerhetsverket och Konsumentverket årligen
redovisa erfarenheterna av utvecklingen på
elmarknaden. Den senaste rapporten om utvecklingen
på elmarknaden presenterades hösten 1997. Uppdraget
att följa utvecklingen på elmarknaden har numera
övertagits av Statens energimyndighet.
Elmarknadsdirektivet
Allmänt om direktivet
EU:s ministerråd antog i december 1996 direktivet
(96/92/EG) om gemensamma regler för den inre
marknaden för el (elmarknadsdirektivet). Enligt
direktivet skall medlemsstaterna senast den 19
februari 1999 ha genomfört direktivet i nationell
rätt. Elmarknadsdirektivet innehåller regler om
nättillträde och investeringar i ny
elproduktionskapacitet. Syftet är att elmarknaden
stegvis skall öppnas, samtidigt som allmänhetens
tillgång till grundläggande service garanteras.
I propositionen görs en genomgång av huvuddragen i
elmarknadsdirektivet, vilket består av 29 artiklar
uppdelade i åtta kapitel. Regeringens bedömning är
att det krävs endast en komplettering av ellagen
(1997:857) för att genomföra direktivet, nämligen
beträffande offentliggörande av nättariffer.
Offentliggörande av nättariffer
I elmarknadsdirektivet behandlas frågan om tillträde
till elsystemet i artiklarna 17 och 18. Den svenska
lagstiftningen uppfyller redan direktivets krav utom
i ett hänseende. De s.k. berättigade kunderna skall
enligt det förfarande som tillämpas i Sverige -
förfarande med reglerat nättillträde - ha rätt till
tillträde till nätet på grundval av offentliggjorda
tariffer. Ellagen innehåller för närvarande ingen
föreskrift om skyldighet att offentliggöra
nättariffer. Regeringen föreslår därför att det
skall införas en skyldighet för innehavare av
nätkoncession att offentliggöra sin nättariff.
Närmare föreskifter om offentliggörande av
nättariffer skall meddelas av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
Inga motioner har väckts beträffande detta förslag.
Utskottet tillstyrker förslaget.
Nätkoncession för utlandsförbindelser
Propositionen
Enligt ellagen får nätkoncession för linje som avser
en utlandsförbindelse beviljas endast den som har
nätkoncession för stamnätet eller största delen
därav, dvs. Svenska kraftnät. Nätkoncession får
beviljas även andra om ledningen är av mindre
betydelse för det samlade överföringsnätet till
utlandet. Vidare gäller att nätkoncession får
meddelas endast om anläggningen är lämplig från
allmän synpunkt.
Regeringen föreslår nu att nätkoncession för
utlandsförbindelse skall kunna beviljas även
företag, där den som har nätkoncession för stamnätet
eller största delen av det har ett bestämmande
inflytande. Endast den som uppfyller villkoren för
att kunna beviljas nätkoncession för en
utlandsförbindelse skall ha rätt att inneha en sådan
nätkoncession.
Genom att endast Svenska kraftnät normalt kan
meddelas koncessioner som avser nya
utlandsförbindelser skapas garantier för att
utbyggnaden av utlandsförbindelserna sker i en
lämplig takt, och att tillkommande utlandsledningar
upplåts på icke-diskriminerande villkor, sägs det i
propositionen. Erfarenheterna talar för att
utbyggnad av nya utlandsförbindelser också bör
tillåtas ske genom samverkan mellan Svenska kraftnät
och andra aktörer i gemensamt ägda företag i vilka
Svenska kraftnät har ett bestämmande inflytande.
Detta är förenligt med syftet med den nuvarande
bestämmelsen i ellagen men inte med dess lydelse,
påpekas det. I syfte att säkerställa att Svenska
kraftnät också framöver har kontroll över
utlandsförbindelserna föreslår vidare regeringen att
det i lagtexten anges att endast den som uppfyller
villkoren för att kunna beviljas nätkoncession för
en utlandsförbindelse skall ha rätt att inneha en
sådan nätkoncession.
Motionen
I motion 1997/98:N22 (m, fp, kd) föreslås två
förändringar av ellagen. Den ena innebär att
bestämmelsen som reglerar beviljande av
nätkoncession för en utlandsförbindelse (2 kap. 10 §
andra stycket) skall utgå. Den andra innebär ett
tillägg betäffande förutsättningar för meddelande av
nätkoncession (2 kap. 6 §), med innebörd att
förbindelsens allmänna betydelse för landets
elförsörjning skall beaktas vid meddelande av
nätkoncession som avser utlandsförbindelse. Staten
har det yttersta ansvaret för den nationella
försörjningstryggheten, och när det gäller
utlandsförbindelser sker prövning genom
koncessionsförfarande, konstaterar motionärerna.
Vidare finns en anmälningsplikt för långsiktiga
kontrakt som ingås över gränserna. Enligt
motionärernas uppfattning har statsmakterna med
detta tillförsäkrat sig det inflytande och den
kontroll över utlandshandeln som erfordras. Någon
ytterligare statlig kontroll av utrikeshandeln med
el är inte nödvändig och bör inte finnas, sägs det.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen avslog hösten 1997 motionsyrkanden
liknande det här aktuella (bet. 1997/98:NU3).
Utskottet anförde att det är väsentligt att samtliga
aktörer på marknaden får tillgång till
utlandsförbindelserna på lika och konkurrensneutrala
villkor och att det finns ett uppenbart behov av
samordning mellan stamnätet och
utlandsförbindelserna. Utskottet anslöt sig därför
till regeringens uppfattning att nätkoncession för
utlandsförbindelse endast skall få beviljas den som
har nätkoncession för stamnätet, dvs. för närvarande
Svenska kraftnät. Koncession bör dock kunna beviljas
andra om ledningen är av mindre betydelse för det
samlade ledningsnätet till utlandet, sade utskottet.
I en reservation (m, fp, kd) följdes de aktuella
motionsyrkandena upp.
Utskottets ställningstagande
Utskottet står fast vid sitt ställningstagande från
hösten 1997. Enligt utskottets mening är det av stor
vikt att samtliga aktörer på marknaden får tillgång
till utlandsförbindelserna på lika och
konkurrensneutrala villkor. Det finns också ett
uppenbart behov av samordning mellan stamnätet och
utlandsförbindelserna.
Utskottet anser därför - i likhet med regeringen -
att nätkoncession för utlandsförbindelse endast
skall få beviljas och innehas av den som har
nätkoncession för stamnätet eller största delen
därav eller en juridisk person där denne, dvs.
Svenska kraftnät, har ett bestämmande inflytande.
Koncession kan dock beviljas andra om ledningen är
av mindre betydelse för det samlade ledningsnätet
till utlandet. Med det anförda tillstyrker utskottet
propositionen i här berörd del och avstyrker
motionen i motsvarande del.
Vissa frågor om nättariffer
Tillträde till och nättariffer för vissa
utlandsförbindelser
En effektiv gränsöverskridande handel med el
underlättas av att utlandsförbindelser ingår i
punkttariffsystemet, sägs det i propositionen.
Ellagen bör ändras i syfte att möjliggöra att vissa
utlandsförbindelser får omfattas av
punkttariffsystemet, anser regeringen.
Regeringen föreslår en lagändring av innebörd att
regeringen skall kunna förordna att betald nättariff
i Sverige skall ge tillträde även till
utlandsförbindelserna till ett visst land eller del
av ett visst land. Om ett sådant förordnande
meddelas skall kostnaderna för dessa
utlandsförbindelser ingå i nättariffen för
stamnätet.
Inga motioner har väckts beträffande detta förslag.
Utskottet tillstyrker förslaget.
Tariffgrundande kostnader för stamnätet
Propositionen
De kostnader som Svenska kraftnät har till följd av
systemansvaret för el och som inte kan hänföras till
en viss kund eller kundkategori skall ingå i
kostnadsunderlaget för stamnätstariffen, föreslår
regeringen.
Systemansvaret för el innebär att Svenska kraftnät
är ansvarigt för den momentana balanshållningen på
det svenska elsystemet, dvs. för att det vid varje
tidpunkt råder balans mellan den el som matas in på
elsystemet och den el som tas ut från elsystemet.
Balanstjänsten har en viktig funktion inom ramen för
systemansvaret. Gemensamt för de kostnader som
uppkommer inom balanstjänsten är att de kan hänföras
till en viss kund eller kundkategori och att de
också tas ut av berörda kunder eller berörd
kundkategori. Det uppstår emellertid även andra
kostnader, bl.a. för reservkraft som behövs för att
upprätthålla balansen vid onormala förhållanden,
konstateras det i propositionen. Dessa kostnader kan
dock inte hänföras till en viss kund eller
kundkategori.
Balanshållningen av det svenska elsystemet är en
förutsättning för att elsystemet skall fungera. Det
är därför rimligt, anser regeringen, att samtliga
elkunder står för de kostnader som följer av Svenska
kraftnäts systemansvar och som inte kan hänföras
till en viss kund eller kundkategori. Ett praktiskt
sätt att uppnå detta är att låta sådana kostnader
för systemansvaret ingå i kostnadsunderlaget för
stamnätstariffen, eftersom alla elkunder, direkt
eller indirekt, betalar denna nättariff. I
kostnadsunderlaget för stamnätet skulle därmed komma
att ingå både kostnaderna för Svenska kraftnäts
affärsverksamhet och vissa kostnader för dess
myndighetsuppgifter avseende systemansvaret för el.
Detta innebär formellt att nätmyndigheten tills
vidare ges ett tillsynsansvar även för dessa
kostnader. Regeringen avser att närmare utreda
frågan om hur styrning och tillsyn av de båda
verksamheterna skall utövas.
Motionerna
Riksdagen bör göra ett uttalande om att
höglastkapacitet skall ingå i ansvaret för att säkra
tillgången till störningsreserv på längre sikt,
anförs det i motion 1998/99:N1 (s). Efter
avregleringen av elmarknaden har reservkraftanlägg-
ningar med en sammanlagd effekt på omkring 2 000 MW
stängts, sägs det. Även kraftverket i Karlshamn
hotas av stängning, anför motionärerna. De redovisar
att Svenska kraftnät, med ett systemansvar som
innefattar att säkerställa att störningsreserv finns
tillgänglig för systemets behov, anser att en
höglastsituation inte är att betrakta som en sådan
störning som avses i lagen. Kostnaderna för att
upprätthålla höglastkapacitet bör dock, enligt
motionärerna, slås ut på samtliga elkunder i landet
på motsvarande sätt som störningsreserven i form av
gasturbineffekt. Kostnaden för att hålla 1 000 MW i
Karlshamnsverket tillgängligt motsvarar ca 0,1 öre
per kWh, sägs det.
Karlshamnsverket uppfyller mycket högt ställda
miljökrav, avseende utsläpp av försurande ämnen som
svavel- och kväveoxider, påpekar motionärerna. De
äldre, danska, koleldade kraftverk som i första hand
kan sägas svara för export till Sverige har
försurande utsläpp som ligger fem till tio gånger
högre. Om den importerade kraften skulle finnas
tillgänglig i en höglastsituation skulle
miljöpåverkan bli mycket större än om
Karlshamnsverket utnyttjas. Om Karlshamnsverket kan
bibehållas som höglastreserv kan kraftverket också
utnyttjas under torrår, och då får kraftverkets höga
miljöprestanda mycket stor betydelse för de totala
utsläppen av försurande ämnen i regionen, anför
motionärerna.
Också i motion 1998/99:N279 (v) behandlas frågan om
ansvaret för störningsreserven på längre sikt.
Motionärerna vill att riksdagen genom ett uttalande
skall uppmana regeringen klargöra att det åvilar
Svenska kraftnät att svara för såväl den snabba
störningsreserven i form av gasturbiner som den mer
långsiktiga. Behovet av höglastkapacitet inom landet
har minskat på grund av ökade möjligheter till
import, konstaterar motionärerna. De anser dock att
importberoendet har nackdelar i form av större
miljöpåverkan och osäker tillgång på el.
En tänkbar uppläggning som motionärerna skisserar
är att alla landets elkunder skall svara för de
fasta kostnaderna för höglastkapaciteten på
motsvarande sätt som Svenska kraftnät tecknar avtal
om störningsreserver i form av gasturbiner.
Kostnaden för att upprätthålla beredskap i
Karlshamnsverket har beräknats till ca 0,1 öre per
kWh.
Vissa kompletterande uppgifter
Från Närings- och handelsdepartementet har lämnats
följande sakuppgifter i frågan. Under år 1998 har
flera kraftföretag beslutat eller aviserat att man
avser stänga reservproduktionsanläggningar. Det
gäller bl.a. Stenungsundsverket, som ägs av
Vattenfall AB, och Karlshamnsverket, som ägs av
Sydkraft AB. Skälet till detta är att dessa verk har
höga produktionskostnader och låg utnyttjandetid och
att de därmed - genom den gemensamma nordiska
elmarknaden - konkurreras ut av bl.a. danska
kraftproduktionsanläggningar.
Skillnaderna mellan produktionskostnaderna i danska
kolkondensverk och svenska kol- och oljeeldade
kraftverk beror bl.a. på att Sverige har högre
miljökrav vad gäller kväveoxid- och svavelrening än
vad som gäller för många av de äldre danska
anläggningarna. Driftkostnaderna för oljekraft är
också generellt sett högre än för kolkraft. Dessutom
kan danska kraftproducenter fritt handla med el på
den nordiska elmarknaden, medan svenska
elproducenter har svårigheter, på grund av
administrativa hinder i Danmark, att på motsvarande
sätt nå danska elkunder.
Kraven på emissionsrening i den danska elsektorn
kommer att öka, och skillnaderna i
elproduktionskostnader mellan Sverige och Danmark
kommer av den anledningen att minskas på sikt. Bland
annat skall Danmark, enligt fördelningen av EU:s
s.k. utsläppsbubbla, minska sina sammanvägda
klimatpåverkande utsläpp med 21 % räknat från 1990
års nivå. Vidare har Danmark nu ratificerat det
andra svavelprotokollet inom FN-konventionen om
långväga gränsöverskridande luftföroreningar.
Slutligen beräknas EG-kommissionen inom kort
presentera ett förslag till direktiv om en europeisk
försurningsstrategi med nationella utsläppstak för
försurande ämnen.
Den danska ellagstiftningen har nyligen ändrats
till följd av genomförandet av EU:s
elmarknadsdirektiv. Detta har inneburit en mycket
begränsad öppning av den danska elmarknaden. I
genomförandeprocessen planeras ytterligare
förändringar. Från svensk sida följs utvecklingen
noga, och konsekvenserna av de skilda regelverken i
länderna har tagits upp såväl bilateralt som inom
EU-arbetet.
En avställning av reservkapacitet kan ligga i linje
med elmarknadsreformens syfte att effektivisera
elproduktionen, om störningsreserv kan upphandlas
mer kostnadseffektivt på den öppna marknaden. Från
elbranschen anförs dock att sådana anläggningar är
nödvändiga för att klara vissa extrema
störningssituationer och att man därför bör säkra en
kollektiv finansiering av dem. Kraftindustrin har
genom Svenska Kraftverksföreningen informerat
Närings- och handelsdepartementet om branschens syn
på reservbehovet på den nordiska elmarknaden.
Föreningen har därvid bl.a. föreslagit att
tillgången till reserver i systemet på längre sikt
skall studeras närmare och att behovet av
lagändringar skall övervägas, om det finns skäl till
en långsiktig säkring av reserver.
Ansvaret för balanshållningen på elmarknaden åvilar
som nämnts Svenska kraftnät. Med systemansvaret för
el avses det övergripande ansvaret för att
elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att
balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt
upprätthålls mellan produktion och förbrukning av
el. Denna balans är nödvändig för att frekvensen i
elsystemet skall kunna hållas. Den systemansvariga
myndigheten får bl.a., i den utsträckning det behövs
för att kunna utöva systemansvaret, beordra
elproducenter att mot marknadsmässig ersättning öka
eller minska produktionen av el.
Av lagens förarbeten (prop. 1993/94:162 och prop.
1996/97:136) framgår följande beträffande Svenska
kraftnäts systemansvar. Detta ansvar omfattar hela
det nationella elsystemet, dvs. stamnätet, de
regionala näten och de lokala näten samt till näten
anslutna anläggningar för produktion eller nyttjande
av el. Detta innebär dock inte att den
systemansvariga myndigheten i varje ögonblick skall
svara för den direkta driften av hela systemet.
Detta uttrycks i lagtexten med att ansvaret är
övergripande. Myndigheten träffar i stället avtal
med aktörerna på elmarknaden, varigenom dessa åtar
sig att svara för sin egen balanshållning. I
framtiden kan denna fråga också regleras i de avtal
varigenom en produktionsanläggning ansluts till
överföringssystemet. Motsvarande avtal kan också
ingås med stora elanvändare som är anslutna eller
kommer att bli anslutna till systemet.
Detta innebär alltså att balanshållningen primärt
sköts av främst elproducenterna men även av de stora
elanvändarna. Myndigheten har dock en samordnande
och övervakande funktion. Endast i de fall då
elproducenternas egna insatser inte räcker till för
att upprätthålla balansen, t.ex. vid större
störningar i driften, blir det aktuellt för
myndigheten att agera operativt genom att besluta om
igångsättning av störningsreserverna. Dessa resurser
avser snabbreglerade produktionsanläggningar som
vattenkraftverk och gasturbiner. Svenska kraftnät
har under år 1997 långsiktigt upphandlat
störningsreserver.
Ansvaret för balanshållningen gäller enligt ellagen
bara på kort sikt, dvs. ansvaret omfattar den
momentana balanshållningen med hjälp av de
produktionsresurser som står till buds vid varje
givet tillfälle. Om produktionskapacitet bortfaller
till följd av någon allvarlig störning i
elproduktionen är det inte myndighetens ansvar att
återställande av produktionskapaciteten sker genom
erforderliga reparationsarbeten. Detsamma gäller om
en obalans av mer permanent art uppstår, dvs. om
produktionsresurserna inte motsvarar
konsumtionsbehovet. Det ingår alltså inte i
systemansvaret att avhjälpa en sådan brist, oavsett
vad den beror på.
Svenska kraftnät bedömer mot den angivna bakgrunden
att affärsverket med ellagens nuvarande bestämmelser
inte har möjlighet att ta på sig ett finansiellt
ansvar för anläggningarna. Frågan bereds för
närvarande i Regeringskansliet. Regeringen uppdrog i
oktober 1998 åt Statens energimyndighet att i samråd
med Svenska kraftnät kartlägga och analysera
tillgång och behov vad gäller reservkraftproduktion
i det svenska elsystemet. Uppdraget skall redovisas
senast den 15 januari 1999.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker det förslag till ändring av
ellagen som regeringen framlägger i syfte att de
kostnader som Svenska kraftnät har till följd av
systemansvaret för el och som inte kan hänföras till
en viss kund eller kundkategori skall ingå i
kostnadsunderlaget för stamnätstariffen.
I de båda här aktuella motionerna 1998/99:N1 (s)
och 1998/99:N279 (v) tas upp frågan om ansvaret för
störningsreserven på längre sikt, med utgångspunkt
från situationen för Karlshamnsverket. Utskottet
anser att det är angeläget att de problem som
motionärerna uppmärksammar får en genomlysning och
att regeringen överväger om några åtgärder behöver
vidtas. Som framgått av den tidigare redovisningen
bereds frågan för närvarande inom Regeringskansliet.
Behovet av effektreserver och finansieringen av
kostnaderna för dessa skall utredas med skyndsamhet.
Med hänvisning härtill anser utskottet inte att det
finns behov av något uttalande av riksdagen;
motionerna avstyrks.
Förseningsavgift vid försenad eller
felaktig årsrapport
Propositionen
Regeringen föreslår att nätmyndigheten bemyndigas
att utdöma en avgift (förseningsavgift) vid försenad
eller felaktig årsrapport för nätverksamhet.
Av bestämmelserna i förordningen (1995:1145) om
redovisning av nätverksamhet framgår att den som
bedriver nätverksamhet skall upprätta en årsrapport.
Denna består av resultaträkning, balansräkning,
verksamhetsberättelse och, i fråga om större
nätföretag, finansieringsanalys. I en bilaga till
verksamhetsberättelsen skall en särskild rapport
bifogas. Den särskilda rapporten skall innehålla
uppgifter som behövs för att bedöma skäligheten i
nättariffer och övriga villkor samt för att kunna
jämföra nätverksamheter. Den rapport som
nätföretagen skall sända in till nätmyndigheten
utgör underlag för myndighetens tillsynsarbete. En
förutsättning för att detta skall kunna bedrivas
effektivt är att de handlingar som ingår i rapporten
är korrekta och att de inkommer i rätt tid, anförs
det i propositionen.
En granskning som NUTEK genomfört visar att
årsrapporterna ofta är behäftade med relativt stora
brister. Många nätföretag inkommer med försenade
eller ofullständiga årsrapporter. Bristerna avser
främst otillräcklig särredovisning av nätverksamhet,
ofullständiga årsrapporter och oklara
redovisningsprinciper samt handlingar som inte har
undertecknats av rätt befattningshavare. För att
komma till rätta med bristerna och förbättra
kvaliteten i redovisningen av nätverksamhet och i
årsrapporterna krävs betydande informations- och
utbildningsinsatser riktade mot nätföretagen,
konstaterar regeringen. Det är ett ansvar för
nätmyndigheten och berörda branschorganisationer att
genomföra dessa insatser.
Bolag som omfattas av årsredovisningslagen
(1995:1554 - ÅRL) skall enligt 8 kap. 3 § denna lag
sända in bestyrkt kopia av årsredovisningen och
revisionsberättelse för det gångna räkenskapsåret
till Patent- och registreringsverket (PRV). I 8 kap.
9 § ÅRL finns bestämmelser om en särskild
förseningsavgift för bolag som inom sju månader
efter räkenskapsårets utgång inte har inkommit med
föreskrivna handlingar till PRV. Erfarenheterna av
detta system är goda, anför regeringen. Antalet
försenade eller felaktiga räkenskapshandlingar har
minskat kraftigt sedan reglerna om särskild
förseningsavgift infördes. I syfte att öka
efterlevnaden av bestämmelserna om redovisning av
nätverksamhet bör en motsvarande avgift införas för
nätföretag som sänder in årsrapporten för sent eller
felaktigt sammanställd, föreslår alltså regeringen.
Motionen
I motion 1997/98:N22 (m, fp, kd) välkomnas förslaget
i dess huvuddrag, men motionärerna finner det
bristfälligt i ett avseende. Förslaget innebär
nämligen att ett myndighetsbeslut om
förseningsavgift får verkställas även om det inte
vunnit laga kraft, framhålls det. Detta innebär att
ett myndighetsbeslut får direkt rättsverkan även om
det överklagas, vilket är olämpligt av principiella
skäl, anser motionärerna. De föreslår att riksdagen
skall besluta att förseningsavgift inte skall kunna
verkställas i avvaktan på att beslutet vinner laga
kraft.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att regeringens förslag om införande
av en förseningsavgift vid försenad eller felaktig
årsrapport är välmotiverat. Det är angeläget att
nätmyndigheten kan bedriva en effektiv tillsyn.
Möjligheten att ta ut en förseningsavgift kan
förväntas förbättra nätmyndighetens
tillsynsmöjligheter.
Med en sådan modell som förordas i den här aktuella
motionen 1997/98:N22 (m, fp, kd), och som innebär
att beslutet om förseningsavgift enligt ellagen inte
skall kunna verkställas innan det har vunnit laga
kraft, skulle systemet med förseningsavgift i
praktiken bli verkningslöst med hänsyn till den tid
det tar innan en eventuell överklagandeprocedur är
avklarad. Ett beslut om förseningsavgift enligt
ellagen kommer att kunna överklagas till länsrätt
(vilket inte kräver något prövningstillstånd) och
därefter till kammarrätt (vilket kräver
prövningstillstånd). Om man skall vänta till dess
att denna procedur är avklarad är man inne på
nästföljande räkenskapsår.
En bestämmelse om att ett myndighetsbeslut inte
skall verkställas i avvaktan på att beslutet vinner
laga kraft är påkallad främst om beslutet gäller en
bedömning av förhållanden i ett enskilt fall. Detta
kan inte anses vara för handen när det gäller
förseningsavgiften enligt ellagen, och inte heller
enligt årsredovisningslagen. Enligt uppgift från
kansliet vid lagutskottet, som har
årsredovisningslagen inom sitt ansvarsområde, har
frågan om att beslut om förseningsavgift enligt den
lagen inte skulle verkställas innan det har vunnit
laga kraft inte varit föremål för yrkanden i
motioner eller i reservationer.
Utskottet vill också framhålla vad som sägs i
budgetpropositionen för år 1999 (prop. 1998/99:1)
under utgiftsområde 24 Näringsliv beträffande
Patent- och registreringsverket (s. 40). Införandet
av förseningsavgifter för inlämnande av
årsredovisningar har medfört att antalet
årsredovisningar som inlämnats i tid har ökat från
ca 50 % till 95 %, sägs det.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen
i berörd del och avstyrker den nämnda motionen i
motsvarande del.
Tariffutjämning mellan tätort och glesbygd
Propositionen
Vid samredovisning eller sammanslagning av
nätkoncessioner för områden och vid justering av
gränser för nätkoncession för område skall en
successiv tariffutjämning mellan de berörda områdena
kunna ske under en övergångs-period på tre år,
föreslår regeringen. Syftet med att införa en legal
grund för differentiering av nättariffer vid
samredovisning eller sammanslagning av
nätkoncessioner för område är att underlätta
ytterligare tariffutjämning.
Enligt ellagen skall varje nätkoncession för område
redovisas för sig. Nätmyndigheten kan dock, på
koncessionshavarens begäran, medge att flera
koncessionsområden redovisas samlat. Denna möjlighet
har införts för att bl.a. främja tariffutjämning
mellan tätort och glesbygd. För att undantaget skall
kunna medges måste områdena ligga geografiskt nära
varandra och utgöra en för nätverksamhet lämplig
enhet. Den befintliga lagstiftningen medger inte
någon successiv utjämning och anpassning av
nättariffer.
Eftersom skillnaderna mellan nättariffer i tätorts-
och glesbygdsnät kan vara betydande, kan
tätortskundernas tariffer stiga väsentligt om en
samredovisning börjar att tillämpas, konstaterar
regeringen. Det kan därför befaras att kravet på en
omedelbar tariffutjämning medför att nätföretag
ibland avstår från att begära en samredovisning av
nätverksamhet. Detsamma kan befaras beträffande
intresset för att slå samman koncessionsområden,
exempelvis i samband med förvärv av sådana områden
och vid justering av gränserna för sådana områden.
Inte heller i dessa fall medger ellagen någon
möjlighet till successiv tariffutjämning mellan de
berörda koncessionsområdena.
I samband med prövning av områdeskoncessioner söker
nätmyndigheten åstadkomma områden med en lämplig
blandning av tätorts- och glesbygdskunder för att nå
en utjämning av nättarifferna, sägs det i
propositionen. De legala styrmedlen för att
åstadkomma rationella nätområden i samband med
koncessionsgivningen är dock begränsade och bygger
främst på frivillig medverkan från nätföretagens
sida. Beräkningar som gjorts av NUTEK visar att det
finns en rationaliseringspotential i nätverksamheten
som skulle medge en långtgående tariffsänkning för
glesbygdskunder, utan motsvarande höjning av
tätortstarifferna. NUTEK bedömer att det behövs
kompletterande regler för att nätmyndigheten på ett
mer kraftfullt sätt skall kunna se till att
samordnings- och stordriftsfördelarna i
nätverksamheten tas tillvara, samtidigt som
olämpligt sammansatta koncessionsenheter elimineras.
Nättarifferna bör utjämnas mellan tätort och
glesbygd, anför regeringen sammanfattningsvis. En
strukturomvandling av lokaldistributionen bör ske på
ett sådant sätt att samordnings- och
stordriftsfördelar kan tas tillvara. Nätmyndighetens
tillsyn av nätföretagen, bl.a. i form av krav på
effektivisering av nätverksamhet, bör även
fortsättningsvis vara huvudmetoden för att främja
strukturomvandlingen. Det är enligt regeringens
uppfattning angeläget att nätmyndighetens
möjligheter att påskynda en tariffutjämning mellan
tätorts- och glesbygdskunder ökar, samtidigt som
kostnaderna för hela nätverksamheten kan hållas nere
och en successiv avgiftsutjämning komma till stånd.
Förutsättningarna för ytterligare åtgärder och
förslag till reglering av dessa bör därför utredas.
Regeringen avser att inom kort tillkalla en särskild
utredare för att utreda frågorna om tariffutjämning,
åtgärder mot korssubventionering och regler för
tvångsförvaltning av nätkoncession.
Motionen
Riksdagen bör göra ett uttalande om att åtgärder
skall vidtas så att en utjämning mellan
koncessionsområden kan åstadkommas, anförs det i
motion 1997/98:N21 (s). En uttalad målsättning med
elreformen är att överföringskostnaderna för el
skall utjämnas mellan tätorts- och glesbygdskunder,
säger motionärerna. De erinrar om att enligt den
nuvarande ellagstiftningen får geografiska
indelningar av kunderna inom samma
nätkoncessionsområde inte göras, exempelvis med
olika tariffer för tätort och glesbygd. Skillnaderna
mellan koncessionsområdena är dock stora,
konstaterar motionärerna med hänvisning till Uppsala
län.
Utskottets ställningstagande
Regeringens förslag om att det skall kunna ske en
successiv tariffutjämning under tre år vid
samredovisning eller sammanslagning av
nätkoncessioner för områden anser utskottet är bra.
Detta bör kunna underlätta ytterligare tariff-
utjämning. Förslaget tillstyrks sålunda i denna del.
När det gäller förslaget i motion 1997/98:N21 (s),
vill utskottet hänvisa till den i propositionen
aviserade utredningen om bl.a. tariffutjämning.
Denna kommer, enligt uppgift från Närings- och
handelsdepartementet, att tillsättas under hösten
1998 och förväntas avge ett betänkande i frågan
under hösten 1999. Något behov av ett uttalande av
riksdagen kan utskottet därmed inte se; motionen
avstyrks.
Anmälningsfrist vid byte av balansansvarig
Enligt ellagens bestämmelser om balansansvar är
varje elanvändare som köper el från annan än
leveranskoncessionären skyldig att se till att det
finns någon ekonomiskt ansvarig för att det
nationella elsystemet tillförs lika mycket el som
elanvändaren tar ut. Ett sådant åtagande skall göras
genom avtal med Svenska kraftnät. Avtalet innebär
att Svenska kraftnät ser till att öka eller minska
elproduktionen motsvarande den balansansvarige
kundens förbrukning och att i efterhand reglera
balanshållningen ekonomiskt med denne. Ett byte av
balansansvarig föranleder vissa administrativa och
tekniska åtgärder hos Svenska kraftnät och berörda
nätinnehavare för att avräkning och rapportering
skall fungera när bytet har genomförts.
I syfte att medge tillräcklig tid för dessa
åtgärder föreslår regeringen att det i ellagen skall
införas en bestämmelse om anmälningstid på lägst en
månad för byte av balansansvarig. Elanvändaren
åläggs att anmäla byte till nätinnehavaren inom
denna tid, och nätinnehavaren blir då i sin tur
skyldig att omedelbart meddela Svenska kraftnät om
det förestående bytet.
Inga motioner har väckts beträffande detta förslag.
Utskottet tillstyrker förslaget.
Mätning av elförbrukningen
Bakgrund
Gällande reglering
Skyldighet att mäta överförd el föreligger enligt
ellagen (3 kap. 10 §). Den som har nätkoncession är
skyldig att utföra mätning av överförd el samt att
rapportera resultaten av dessa mätningar i enlighet
med de närmare föreskrifter som regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten
meddelar. En timmätning behövs främst för att uppnå
en rättvis fördelning av kostnaderna för den
levererade elen inom ett område mellan de olika
leverantörerna. I förarbetena till ellagen (prop.
1993/94:162 s. 152) angavs följande: "För att värdet
på den levererade strömmen inom ett område rätt
skall kunna fördelas mellan de olika producenterna
krävs det en noggrann mätning av strömförbrukningen
över tiden hos varje elkund."
Regleringen om takpris återfinns i ellagens 3 kap.
11 §. Där sägs att kostnaden för en mätare med
tillhörande insamlingsutrustning och för dess
installation i uttagspunkten hos en elanvändare
skall av nätkoncessionshavaren debiteras
elanvändaren. Elanvändare vars elförbrukning mäts
genom direktmätning får dock inte debiteras mer än 2
500 kr. Enligt 3 kap. 13 § undantas elanvändare som
köper sin el från innehavare av leveranskoncession
från denna bestämmelse.
Ellagstiftningens bestämmelser om
leveranskoncession (5 kap.) syftar, som tidigare
nämnts, bl.a. till att ge konsumenter med låg
elförbrukning ett särskilt skydd. I varje område
skall det finnas en leverantör av el som har
leveranskoncession. Den som har sådan koncession är
skyldig att leverera el för normala
förbrukningsändamål till alla konsumenter inom
området som inte väljer en annan leverantör av el.
För leveranser av el inom leveranskoncessionsområdet
krävs inte timvis mätning. Om en konsument vill köpa
el från någon annan än innehavaren av
leveranskoncessionen gäller en uppsägningstid på 6
månader (5 kap. 10 §). Samtliga beviljade
leveranskoncessioner gäller t.o.m. år 2000.
I samtliga propositioner och utskottsbetänkanden
som behandlat ellagstiftningen har det förutsatts
att timvis mätning är ett krav för elkunder som inte
köper el från leveranskoncessionären. Detta har
också uttryckts i gällande förordningar. En ändring
av kravet på timvis mätning kräver således en
riksdagsbehandling. Likaså kräver en ändring av
anmälningstiden för ett leverantörsbyte en
lagändring.
En elanvändare som köper el från annan än
leveranskoncessionären är enligt 8 kap. 4 § skyldig
att se till att det finns någon som har åtagit sig
det ekonomiska ansvaret för att det nationella
elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i
elanvändarens uttagspunkt (balansansvar).
Elanvändaren är också, som tidigare behandlats,
skyldig att hålla nätkoncessionären underrättad om
vem som har åtagit sig balansansvaret i hans
uttagspunkt.
Översyn av leveranskoncessionssystemet
Regeringen fattade i maj 1998 beslut om en översyn
av leveranskoncessionssystemet. Den särskilde
utredaren, generaldirektör Lars Ljung, har i uppdrag
(dir. 1998:37) att se över det gällande systemet med
leveranskoncessioner för försäljning av el och att
analysera om systemet bör avskaffas eller i någon
form permanentas. Beträffande timvis mätning och
schablonmätning sägs att det av rättviseskäl,
konkurrensskäl eller kostnadsskäl kan finnas
anledning att frångå kravet på timvis mätning för
kunder med låg elanvändning, dvs. lägenhetskunder
och liknande. En viktig del i utredarens utvärdering
är att analysera behovet och konsekvenserna av att
undanta kunder med låg elanvändning från
grundprincipen om timvis mätning. Utredaren skall
senast den 1 november 1999 redovisa sitt arbete och
lämna förslag till ny lagstiftning.
Regeringen beslöt i oktober 1998 om
tilläggsdirektiv till utredningen, genom vilket den
ges i uppdrag att med förtur analysera behovet av
och konsekvenserna av att undanta kunder med låg
elförbrukning från grundprincipen om timvis mätning
av elanvändningen (dir. 1998:82). Det är angeläget
att göra det lättare för kunder med låg
elförbrukning att utnyttja de möjligheter en öppen
elhandel kan innebära, sägs det i direktiven. Ett
eventuellt förslag om undantag skall innehålla en
lämplig avgränsning av de elkunder som skall
omfattas av undantaget. En utgångspunkt för
utredaren skall därvid vara att undantaget skall
gälla hushåll vars elförbrukning enbart utgörs av
s.k. hushållsel samt andra kundkategorier med
elförbrukning på motsvarande nivå. Utredaren skall
även undersöka behovet av andra avgränsningar.
Utredaren skall vidare föreslå en tidpunkt för ett
ikraftträdande av eventuella regeländringar på
området. I detta sammanhang skall utredaren beakta
eventuella behov av teknisk och administrativ
anpassning hos bl.a. elföretag, nätföretag och
Svenska kraftnät till ett system som undantar de
föreslagna kundkategorierna från grundprincipen om
timvis mätning. Utredaren skall härutöver analysera
om det finns skäl att vidta åtgärder för att snabbt
åstadkomma en allmän och kostnadseffektiv
installation av timmätare och föreslå eventuella
kompletterande regler som kan behövas för detta.
Utredaren skall informera sig om det arbete som nu
genomförs inom elbranschen i frågan. Utredaren skall
senast den 1 februari 1999 till regeringen redovisa
sina resultat i fråga om undantag från
grundprincipen om timvis mätning för kunder med låg
elförbrukning samt eventuella förslag till åtgärder
för en snabbare och mer kostnadseffektiv
installation av mätare för timvis mätning.
Propositionen
Regeringen lämnar i propositionen - utan särskilt
yrkande i saken - en redogörelse för utvecklingen på
elmarknaden och sin syn på inriktningen av det
kommande översynsarbetet. Särskilt uppmärksammas
bestämmelserna om mätning av elförbrukningen, och
regeringen aviserar att en översyn av systemet med
leveranskoncessioner skall genomföras.
Genom det takpris på timregistrerande mätutrustning
som infördes den 1 juli 1997 har möjligheterna att
delta i handeln med el ökat för elkunder med låg
förbrukning, sägs det i propositionen. Kravet på
timvis mätning infördes för att säkerställa
elsystemets effektiva drift och för att åstadkomma
en rättvis kostnadsfördelning, anför regeringen.
Detta krav har under senare tid från flera håll
framhållits som ett betydande hinder för en ökad
rörlighet bland elkunder med låg elanvändning och
därmed för en ökad konkurrens och prispress inom
denna del av marknaden, konstaterar regeringen
vidare. Det har också anförts att timvis mätning
inte är kostnadseffektiv, särskilt inte för elkunder
med låg förbrukning. Regeringen erinrar om att det
har föreslagits att kravet på timvis mätning skall
tas bort för vissa kundkategorier och ersättas med
schablonavräkning.
Enligt regeringens bedömning finns det flera skäl
att hålla fast vid kravet på timvis mätning som
huvudprincip. Mätarna ger möjligheter för
kommunikation mellan elkunderna och
elleverantörerna, vilket skapar förutsättningar för
ett effektivt utnyttjande av elsystemet. Elkunderna
kan få regelbunden information om sin elförbrukning,
vilket underlättar elhushållningen och en effektiv
elanvändning. Erfarenheter visar också att en bred
installation av timregistrerande mätare kan
möjliggöra effektivisering av nätverksamhet och
kostnadssänkningar, säger regeringen.
Takpriset för timregistrerande mätutrustning bör
med tiden kunna sänkas i takt med att teknik- och
marknadsutvecklingen minskar kostnaderna för
utrustningen, anför regeringen. En fortsatt
prispress på mätutrustning kan därmed säkerställas.
Mycket talar för att det inom några år kommer att
finnas tillgång till mätare till priser som är
rimliga för de allra flesta elkunderna, anser
regeringen.
Enligt regeringen bör det dock övervägas att
undanta kunder med låg elanvändning, dvs.
lägenhetskunder och liknande, från grundprincipen om
timvis mätning. Härvid erinrar regeringen om att det
i den beslutade översynen av systemet med
leveranskoncessioner ingår att analysera behovet och
konse-kvenserna av ett sådant undantag.
Motionerna
Frågan om krav på timmätning har tagits upp i tre
motioner som väckts med anledning av propositionen
och i tre motioner från allmänna motionstiden.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att kravet på
timvis mätning vid byte av elleverantör skall
slopas, anförs det i motion 1998/99:N308 (s).
Samtliga de myndigheter som har att övervaka
elmarknaden har rekommenderat regeringen att
avskaffa detta krav, konstaterar motionärerna. De
anser att regeringens tilläggsdirektiv i fråga om
översynen av leveranskoncessionssystemet tar sikte
på att kunna slopa kravet på timvis mätning för
hushållskunder. Även EU:s elmarknadsdirektiv har en
sådan inriktning, hävdar motionärerna. De föreslår
därför att regeringen skyndsamt skall återkomma till
riksdagen med förslag om att slopa kravet på timvis
mätning vid byte av elleverantör.
I motion 1997/98:N22 (m, fp, kd) begärs att
regeringen skall lägga fram förslag om slopande av
kopplingen mellan kravet på timvis mätning och byte
av leverantör. Vidare föreslås att riksdagen skall
göra uttalanden om att införandet av timmätning av
elförbrukningen skall börja hos större
elkonsumenter, om att den nuvarande uppsägningstiden
vid byte av elleverantör på sex månader skall
minskas till mindre än en månad och om
ikraftträdandet av nya regler för mätning av
elförbrukningen.
I realiteten innebär kravet på timmätning att det i
regel inte är lönsamt för småkonsumenter att byta
till annan leverantör av el, anför motionärerna. De
hävdar att en majoritet av landets fem miljoner
lågspänningskunder är hänvisade till
leveranskoncessionären och i praktiken utestängda
från möjligheterna att fritt välja elleverantör.
Det är bra med en kontinuerlig mätning, timme för
timme, av elförbrukningen, anser motionärerna.
Timvis mätning ger kunden möjligheter att följa och
styra sin elförbrukning och kan därför bidra till en
ökad energieffektivisering. Timmätningen underlättar
också räkningsförfarandet. Kopplingen mellan kravet
på timmätning och byte av elleverantör har dock
visat sig ha allvarliga nackdelar, varvid den
allvarligaste är att viktiga delar av
elmarknadsreformens syfte inte nås, anför
motionärerna. Den fria elmarknaden blir bara
tillgänglig för större förbrukare medan småkunderna
är låsta till sin leveranskoncessionär. Detta torde,
enligt motionärerna, vara en viktig orsak till att
de svenska hushållskundernas elpris (exklusive
skatt) är väsentligt högre än de norska.
Timmätningskravet anses också försvåra eller
omöjliggöra för nya aktörer, hittills främst olje-
och bensinbolagen, att etablera sig på elmarknaden.
Det är vidare sannolikt att timmätningskravet bidrar
till en utveckling mot ökat vertikalt ägande, vilket
innebär en risk för den fria konkurrensen, anser
motionärerna. Inlåsningen av småkunderna gör att
kraftföretagen vid sina förvärv kan köpa upp en
"säker" kundkrets.
Krav på timmätning ter sig mer angeläget ju större
elkonsument som kunden är, menar motionärerna.
Timmätningen bör därför ta sin början hos större
förbrukare och därefter vidgas till att gälla allt
mindre förbrukare. Motionärerna ifrågasätter om inte
den gällande ordningen t.o.m. försvårar och försenar
en övergång till timmätning, med hänvisning till
risken att elföretagen drar sig för att frivilligt
installera timmätare även i de fall där detta ter
sig företagsekonomiskt motiverat, eftersom man ju då
ger kunderna frihet att välja en annan leverantör.
Det är dessutom inte lätt att förklara för en normal
konsument på elmarknaden varför elförbrukningen
måste mätas kontinuerligt om man väljer en annan
leverantör, medan den vanliga mätningen av
totalförbrukningen duger om man behåller sin vanliga
leverantör, säger motionärerna.
Kopplingen mellan kravet på timvis mätning och byte
av leverantör föreslås alltså slopas för alla
normala hushållskunder. I stället bör ett
schabloniserat system med avräkning mot typkurvor
införas. För att ytterligare främja konkurrensen på
elmarknaden skall elkundernas byte av leverantör
underlättas, genom att den nuvarande
uppsägningstiden på sex månader vid byte från
leveranskoncessionär förkortas till en
uppsägningstid som understiger en månad, anför
motionärerna. De anser att det är angeläget att
reformen genomförs skyndsamt; en proposition bör
framläggas för riksdagen hösten 1998, så att de nya
reglerna kan börja gälla fr.o.m. den 1 januari 1999.
Kravet på timvis mätning för byte av elleverantör
bör snabbt avskaffas för hushåll med en mätarsäkring
på 25 A och därunder - dvs. inklusive villor med
elvärme - anförs det i motion 1998/99:N311 (m). I
stället bör en schablonmetod med typkurvor
tillämpas. Riksdagen bör göra ett uttalande om
detta, föreslår motionären.
I motion 1998/99:N2 (v) begärs uttalanden av
riksdagen i följande fem avseenden: om att
åtminstone alla hushåll med normal elförbrukning bör
undantas från kravet på ny elmätare vid byte av
elleverantör, om att alla hushåll bör ges möjlighet
att byta elleverantör kostnadsfritt, om att alla
hushåll bör ges möjlighet att byta elleverantör med
en uppsägningstid som åtminstone understiger tre
månader, om att de nya reglerna bör gälla från det
datum då de ansvariga myndigheterna menar att det är
praktiskt genomförbart och om att
utredningsdirektiven till den av regeringen
tillsatta utredningen om översyn av
leveranskoncessionssystemet bör kompletteras.
Samtliga de fem myndigheter som övervakar
elmarknaden - nätmyndigheten vid Statens
energimyndighet, Svenska kraftnät, Konsumentverket,
Konkurrensverket och Statskontoret - har
rekommenderat regeringen att avskaffa kravet på ny
elmätare vid byte av leverantör för åtminstone alla
hushåll (inklusive eluppvärmda villor), erinrar
motionären om. Han säger att elpriset är 58 % högre
för en eluppvärmd villa i Sverige jämfört med i
Norge, trots att elbolagen upphandlar elen på en
gemensam svensk-norsk elbörs. De höga elpriserna
innebär att svenska hushåll årligen subventionerar
kraftbolagen med mångmiljardbelopp, hävdar
motionären. Han menar att det kommer att ta lång tid
och bli mycket dyrt om nätbolagen skall fortsätta
att installera de nya elmätarna på samma - som det
sägs - irrationella sätt som för närvarande.
Motionären vill i stället införa den nya
mätartekniken på likartat sätt som i Norge, dvs.
beslut bör fattas om att alla stora förbrukare skall
ha en ny, fjärravläst och timregistrerande elmätare.
Motionären vill alltså slopa mätartvånget vid byte
av elleverantör för alla hushåll, definierat som
elkonsumenter med ett säkringsabonnemang om högst 25
A, dvs. inklusive eluppvärmda villor.
Uppsägningstiden vid byte av leveranskoncessionär
bör minst halveras från nuvarande sex månader till
tre månader, och bytet bör vara helt kostnadsfritt.
Om det är praktiskt möjligt med en kortare
uppsägningstid bör detta vara målet. De nya reglerna
bör gälla från det datum då de ansvariga
myndigheterna menar att detta är praktiskt
genomförbart, anför motionären. Riksdagen bör fatta
detta beslut så snabbt som möjligt utan att invänta
regeringens utredning, anser motionären.
Utredningen om översyn av
leveranskoncessionssystemet bör snabbutreda ett
eventuellt avskaffande av kravet på ny elmätare vid
leverantörsbyte som omfattar också större
elförbrukare än hushållen, föreslår motionären
vidare. Utredningen bör också snabbutreda förslaget
om ett mer rationellt och kostnadseffektivt
införande av den nya elmätartekniken, nämligen att
alla stora förbrukare skall ha ny elmätare och att
myndigheterna sedan successivt sänker taket.
Riksdagen bör göra uttalanden om att möjligheterna
att välja "grön el" skall ökas, om att kravet på
byte av elmätare i samband med byte av elleverantör
skall slopas, om kostnadsfritt byte av elleverantör
och om förkortad uppsägningstid vid byte av
elleverantör, anförs det i motion 1998/99:N264 (c).
Det nuvarande timmätarkravet motverkar konkurrensen
och begränsar möjligheterna för den enskilde
elkonsumenten att t.ex. välja en ellevarantör som
kan erbjuda el märkt "bra miljöval". Motionärerna
förordar en preliminär schablonavräkning mellan
olika leverantörer baserad på
normalförbrukningskurvor och anser att kravet på
timmätare vid byte av elleverantör skall tas bort.
I motionen sägs att åtminstone alla hushåll -
elkonsumenter med ett säkringsabonnemang om högst 25
A - omgående bör undantas från kravet på ny elmätare
vid byte av elleverantör. Resultaten av den av
regeringen tillsatta utredningen om översyn av
leveranskoncessionssystemet behöver därför inte
inväntas innan beslut kan fattas, anför
motionärerna. Byte av elleverantör bör vara
avgiftsfritt och uppsägningstiden bör understiga en
månad, menar motionärerna. De anser att
förändringarna bör kunna träda i kraft den 1 januari
1999. Den nämnda utredningen bör ges i uppdrag att
utreda om något större elförbrukare, som
småföretagare och liknande, också skall ges
möjlighet att byta elleverantör utan krav på
installation av timregistrerande elmätare, säger
motionärerna vidare. Likaså bör utredningen utreda
hur regelverket bör utformas för att uppmuntra till
en rationell och kostnadseffektiv installation av
timmätare.
Även i motion 1998/99:N3 (mp) begärs det olika
uttalanden av riksdagen rörande slopande av
mätarkravet. Dessa avser kopplingen mellan byte av
elleverantör och kravet på timvis registrering av
förbrukningen, uppsägningstiden vid byte av
elleverantör, avgiftsfrihet vid byte av
elleverantör, ikraftträdande av de nya reglerna och
tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av
leveranskoncessionssystemet. Det finns inga
rationella skäl för att koppla samman byte av
leverantör med installation av en ny, fjärravläst
och timregistrerande mätare, anför motionärerna, som
anser att det finns tre stora nackdelar med det
gällande regelverket. För det första har reglerna
lett till en väsentlig prisskillnad mellan de
nordiska länderna som anses helt omotiverad,
eftersom leverantörerna köper elen på en gemensam
nordisk elbörs. För det andra försvårar det
nuvarande regelverket införandet av "grön el".
Alltför få elkonsumenter i villa eller lägenhet har,
enligt motionärerna, valt att byta till en
elleverantör som t.ex. kan leverera miljömärkt el -
av det skälet att det är för dyrt och krångligt att
byta elleverantör. För det tredje blockerar reglerna
ett brett, storskaligt och kostnadseffektivt
införande av de nya elmätarna.
De fem myndigheter som har till uppgift att
övervaka elmarknadens avreglering har kommit fram
till samma slutsats, nämligen att kopplingen mellan
byte av leverantör och införande av ny elmätare bör
avskaffas, säger motionärerna. De anser att det bör
diskuteras hur riksdagen skall kunna uppmuntra till
ett rationellt och kostnadseffektivt införande av de
nya elmätarna. Ett sätt kan vara att göra som i
Norge och successivt sänka de konsumtionsnivåer över
vilka nätbolagen åläggs att installera de nya
elmätarna. Härigenom anses följande tre fördelar
uppnås: För det första installeras elmätarna först
hos de elkunder som har den största konsumtionen och
därmed goda möjligheter att ändra sitt
konsumtionsmönster och spara energi. För det andra
vet nätbolagen lång tid i förväg vilka kunder som
skall omfattas av installationen och när denna skall
ske och har därigenom möjlighet att minimera sina
kostnader. För det tredje är installationen
konkurrensneutral och inte kopplad till kundens fria
val av elleverantör.
Kopplingen mellan byte av elleverantör och kravet
på timvis registrering av förbrukningen bör slopas
för åtminstone alla hushåll (elkonsumenter med ett
säkringsabonnemang om högst 25 A), föreslår
motionärerna; i stället bör metoden med avräkning
mot typkurvor användas. De anser vidare att
uppsägningstiden vid byte från leveranskoncessionär
bör understiga en månad och att bytet bör vara helt
kostnadsfritt. Reformen bör genomföras skyndsamt -
de nya reglerna bör gälla från den 1 januari 1999
eller så snart Svenska kraftnät anser det vara
tekniskt genomförbart, anför motionärerna. De menar
att den av regeringen tillsatta utredningen om
leveranskoncessionssystemet bör ges
tilläggsdirektiv, av innebörd att en snabbutredning
skall göras av hur regelverket bör utformas för att
uppmuntra till ett rationellt och kostnadseffektivt
införande av de nya elmätarna. I detta uppdrag skall
ingå att överväga ett slopande av kravet på ny
elmätare vid leverantörsbyte som omfattar också
större elförbrukare (med ett säkringsabonnemang om
högst 63 A).
Vissa kompletterande uppgifter
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet har vid olika tillfällen behandlat frågan
om leveransmätning. Våren 1996 avslog riksdagen - på
förslag av ett enhälligt utskott - en motion med
krav på avskaffande av timmätningskravet vid byte av
leverantör (bet. 1995/96:NU20). Utskottet anförde
att bästa hushållning och största möjliga
effektivitet i systemet uppnås vid mätning av den
verkliga förbrukningen. Utskottet kunde dock inte
utesluta att en övergång till schabloniserad
debitering skulle kunna komma att te sig nödvändig
men betonade vikten av att regeringen först noga
skulle pröva om konsumenternas kostnader för mätning
kunde nedbringas inom rimlig tid.
Riksdagen beslöt våren 1997, på regeringens
förslag, om att ett s.k. takpris på 2 500 kr för
timregistrerande mätutrustning och dess installation
skulle införas den 1 juli 1997 (prop. 1996/97:85,
bet. 1996/97:NU11). Samtidigt avslogs motioner med
förslag om införande av schablonberäkning. Utskottet
anförde att det är angeläget att kostnaderna för
timmätningen inte upplevs som ett hinder för de små
elkonsumenterna att delta i den fria elmarknaden.
Samtidigt ansåg utskottet att det är ett stort värde
att timmätningskravet kan bibehållas. I en
reservation (mp) anfördes att den modell som
tillämpas i Norge med normalförbrukningskurvor också
borde kunna användas i Sverige.
Olika förslag om mätning
NUTEK och Svenska kraftnät har haft regeringens
uppdrag att utreda och föreslå åtgärder för att
åstadkomma billiga mätsystem m.m. I rapporten Fri
elmarknad för alla, som avlämnades våren 1996,
föreslogs att avräkningen av elleveranser till
hushållskunder och andra konsumenter med låg
elförbrukning inte längre skulle grundas på timvis
mätning, utan i stället beräknas med hjälp av s.k.
typkurvor (schablonavräkning), liknande det system
som finns i Norge (och numera även i Finland). I den
tidigare nämnda rapporten Utvecklingen på
elmarknaden 1997 föreslog nätmyndigheten att
samtliga svenska elkonsumenter på sikt skall ges
möjlighet att handla el i konkurrens, genom att
metoden med avräkning mot typkurvor införs.
Konsumentverket har i ett brev till regeringen
(Inrikesdepartementet) i oktober 1998 föreslagit att
mätarkravet skall slopas, alternativt att mätaren
skall tillhandahållas kostnadsfritt för alla
konsumenter. Vidare föreslås att uppsägningstiden
skall kortas ned till ett minimum.
Svenska Kraftverksföreningen och Sveriges
Elleverantörer tillsatte tidigare under år 1998 en
gemensam arbetsgrupp med uppdrag att bl.a. utreda
frågan om införande av schablonavräkning för vissa
elkonsumenter. Uppdraget redovisades i oktober 1998.
Utredningen har föreslagit följande:
- ett schablonavräkningssystem skall införas i
Sverige för elkunder med mindre elförbrukning,
- schablonavräkningssystemet skall införas när
nuvarande leveranskoncessioner löper ut den 31
december 2000,
- elbranschen skall omedelbart ta initiativ till
utveckling av modeller, rutiner och system för att
säkerställa ett ordnat införande,
- utvecklingen av ändamålsenliga mätsystem skall
stimuleras, så att debitering kan grundas på faktisk
förbrukning.
Samverkansgruppen Konsumenter och leverantörer för
en fri elmarknad, som består av olika organisationer
och företag, verkar för att kravet på timvis mätning
vid byte av elleverantör skall avskaffas. Bytet bör,
enligt gruppen, vara kostnadsfritt och kunna ske med
kort uppsägningstid. Timvis mätning bör införas på
ett samhällsekonomiskt rationellt sätt, anser
gruppen.
Förhållandena i Norge och Finland
Vid avregleringen av elmarknaden i Norge i början av
år 1991 ställdes inledningsvis krav på timvis
mätning avseende alla kunder som valde att köpa el
av en ny elleverantör. I januari 1995 ändrades
reglerna för mätning och avräkning, så att kunder
med en årlig förbrukning lägre än 500 000 kWh fick
möjlighet att byta leverantör utan att installera
timvis mätning. Avräkningen för dessa kunder sker i
stället med hjälp av schabloner över förbrukningen.
Krav på timvis mätning gäller för de slutförbrukare
som förväntas ha en årlig elförbrukning över denna
nivå. Anmälningsfristen vid leverantörsbyte är i
Norge tre veckor (fyra veckor fram till den 1
januari 1997).
I Finland avreglerades elmarknaden i början av år
1997. Då ställdes krav på timenergimätare vid byte
av leverantör. Detta krav har slopats - från den 1
september 1998 för hushållen och från den 1 november
1998 för övriga småförbrukare. Med småförbrukare
avses konsumenter och företag med huvudsäkringar på
högst 3 x 63 A och ett effektbehov på högst 45
kilowatt. Uppsägningstiden uppgår till två veckor.
Synpunkter från Närings- och handelsdepartementet
Om ett mycket stort antal kunder inte längre skulle
utnyttja leveranskoncessionären som leverantör kan,
enligt uppgift från Närings- och
handelsdepartementet, svårigheter uppstå beträffande
kontrollen av balansansvaret. Om leverantörsbyte kan
göras med en enkel anmälan finns i praktiken små
möjligheter att kontrollera om kunden lever upp till
sin skyldighet beträffande balansansvar. Tillsammans
med de förpliktelser som är knutna till
leveranskoncessionen skulle, enligt Närings- och
handelsdepartementet, de ökade ekonomiska risker som
detta förhållande innebär kunna medföra en önskan
från leveranskoncessionärens sida att avsäga sig
koncessionen. Detta är en situation som inte
behandlas i den nuvarande lagstiftningen. Samtliga
lämnade leveranskoncessioner gäller som nämnts
t.o.m. år 2000, och avsikten har varit att systemet
med leveranskoncessioner skall utvärderas före
utgången av deras giltighetstid. En ändring av
kravet på timvis mätning före utgången av år 2000
medför att villkoren för leveranskoncessioner
förändras. En sådan ändring kan, enligt Närings- och
handelsdepartementet, innebära vissa juridiska
problem, om ändringen innebär ökade ekonomiska
risker eller andra betydande försämringar för
koncessionären.
Utskottets ställningstagande
Vid beslutet om en ny ellagstiftning hösten 1995
anförde utskottet att de effektivitetsvinster som en
ökad konkurrens kan väntas medföra måste komma de
enskilda konsumenterna till del (bet. 1995/96:NU1).
Efter att ellagstiftningen nu varit i kraft i
närmare tre år tycks bedömningarna vara att
elmarknaden fungerar relativt effektivt, men att
främst större kunder kunnat dra fördel av uppkomna
effektivitetsvinster i form av lägre priser.
Utskottet anser att det är mycket viktigt att även
de små elkonsumenterna kan dra nytta av elmarknadens
omreglering genom sänkta priser. En effektiv
konkurrens är inget självändamål utan har sitt
berättigande genom de konkreta förbättringar som den
kan innebära för enskilda konsumenter.
Utredningen om översyn av
leveranskoncessionssystemet har, som redovisats, i
uppdrag att med förtur analysera behovet och
konsekvenserna av att undanta kunder med låg
elförbrukning från grundprincipen om timvis mätning
av elanvändningen. Enligt utskottets mening bör dock
en skärpning och precisering av uppdraget göras
enligt följande riktlinjer.
Utredaren bör ges i uppdrag att lägga fram förslag
om att undantag från grundprincipen om timvis
mätning skall göras för kunder med ett
säkringsabonnemang om högst 25 A. Utskottet vill
samtidigt framhålla att detta bör ses som ett första
steg; på sikt bör timmätarkravet kunna slopas även
för övriga mindre förbrukare med ett
säkringsabonnemang om högst 63 A. Uppsägningstiden
bör inte överstiga en månad. Vid byte av
elleverantör bör inte någon administrationsavgift
eller liknande tas ut av konsumenten. De nya
bestämmelserna bör träda i kraft så snart som
möjligt och senast den 1 november 1999.
Utskottet är medvetet om att det finns ett antal
olika frågeställningar som behöver övervägas innan
nya bestämmelser kan träda i kraft. Det gäller - som
framgått av tidigare redovisning - bl.a. effekterna
på leveranskoncessionssystemet, balansansvaret och
utformningen av schablonkurvor. För att den tidsplan
som utskottet föreslår skall kunna hållas måste
därför planering inför ett slopat mätarkrav ske
parallellt med att utredningen slutför sitt arbete
och att regeringen bereder och lägger fram en
proposition.
Regeringen bör återkomma till riksdagen under våren
1999 med ett förslag om slopat timmätarkrav enligt
vad som angivits. Riksdagen kan då fatta beslut med
anledning av proposition i frågan i sådan tid att de
nya bestämmelserna kan träda i kraft senast den 1
november 1999.
Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom
vad utskottet nu har anfört. Med detta blir samtliga
här aktuella motioner i sak tillgodosedda i berörda
delar.
Fasta avgifter
Motionerna
I motion 1998/99:N2 (v) begärs ett uttalande av
riksdagen om att den fasta kostnadens andel av den
totala elkostnaden skall sänkas genom ändringar i
regelverket. Vänsterpartiet har länge drivit denna
fråga, erinrar motionären om. Han menar att den
fasta delen av nätavgiften bör minskas och att
eventuella årsavgifter kopplade till elkostnaden kan
avskaffas helt. Detta anses vara det mest effektiva
sättet att få konsumenter med låg elförbrukning
intresserade av att spara och delta aktivt i handeln
med el.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att balansen
mellan fasta och rörliga kostnader skall justeras,
så att inga fasta avgifter utöver
anslutningsavgiften skall förekomma, anförs det i
motion 1997/98:N23 (mp). Enligt motionärerna skulle
detta stimulera till en ytterligare minskad
energianvändning.
Vissa kompletterande uppgifter
Frågan om relationen mellan fasta och rörliga
avgifter som tas upp i motionerna har tidigare varit
föremål för behandling i utskottet. Riksdagen avslog
våren 1997 och våren 1998 motioner med förslag på
detta område (bet. 1996/97:NU11 och bet.
1997/98:NU12). I reservationer (v, mp) följdes
motionerna upp.
Utskottet redovisade i betänkande 1997/98:NU12
följande. En huvudprincip i ellagstiftningen är att
det skall vara en klar åtskillnad mellan å ena sidan
produktion och försäljning av el och å andra sidan
nätverksamhet. För att dessa två funktioner inte
skall blandas ställs i lagstiftningen krav på
organisation och ekonomisk redovisning av
nätverksamhet. Kraven innebär att en juridisk person
som bedriver produktion eller handel med el inte får
bedriva nätverksamhet. Den som bedriver
nätverksamhet och annan verksamhet inom samma
juridiska person skall ekonomiskt redovisa
nätverksamheten som en särskild rörelsegren. Kraven
tar sikte på att minska riskerna för s.k.
korssubventionering, dvs. att nätverksamhet
utnyttjas för subvention av annan verksamhet eller
omvänt måste finansieras också på annat sätt än
genom nättariffer.
Enligt ellagstiftningen skall tarifferna för
nätverksamhet vara skäliga och utformade på sakliga
grunder. Med saklig grund avses att de skall vara
objektiva och icke-diskriminerande.
Skälighetsprövningen skall baseras på de intäkter
och kostnader som kan hänföras till det aktuella
koncessionsområdet. Tarifferna skall således
återspegla kostnaderna - såväl fasta som rörliga
kostnader - i verksamheten. Allmänt sett är
överföring av el (nätverksamhet) en kapitalintensiv
verksamhet med höga fasta kostnader. Kostnader för
elöverföring till en viss elabonnent utgörs därmed
till stor del av fasta kostnader som inte påverkas
av mindre variationer i elförbrukningen.
Frågan om relationen mellan fast och rörlig tariff
har inte behandlats i lagstiftningen, utan
skälighetsprövningen kommer att vara vägledande. En
princip för utformningen av nättariffer är att den
som förorsakar kostnader också skall betala för
dessa, vilket innebär att tarifferna skall vara
kostnadsriktiga för varje kundkategori.
Enligt de tariffprinciper som tillämpas av de
flesta nätföretag stiger den fasta avgiften med den
abonnerade uttagseffekten. Det är således möjligt
för en elkonsument att minska den fasta nätavgiften
genom att minska den abonnerade uttagseffekten.
Därmed begränsas det totala effektuttaget som
elkonsumenten kan göra, vilket också kan leda till
en minskad elförbrukning.
Utskottet anförde följande i sitt
ställningstagande. Nättariffen och det pris som
betalas för den förbrukade elenergin är två helt
skilda avgifter som finansierar verksamheter som
enligt lagstiftningen skall hållas åtskilda.
Motionärernas förslag om att den rörliga elkostnaden
skall öka, samtidigt som den fasta nätavgiften
minskar, bryter mot denna för ellagstiftningen
grundläggande princip. Vidare framhöll utskottet att
statsmakterna inte heller bör gripa in i elmarknaden
genom att reglera förhållandet mellan fasta och
rörliga avgifter. Däremot ansåg utskottet att
konsumenterna har en viktig roll att fylla när det
gäller att uppmärksamma nätmyndigheten på de fall av
avvikelser från skäligheten i tariffer som kan
förekomma. Det ansågs också vara angeläget att
nätmyndigheten agerar snabbt och effektivt i dessa
fall.
Utskottets ställningstagande
Utskottet står fast vid den ståndpunkt som tidigare
intagits när liknande yrkanden behandlats - senast
våren 1998. Nättariffen och det pris som betalas för
den förbrukade elenergin är två helt skilda avgifter
som finansierar verksamheter som enligt
lagstiftningen skall hållas åtskilda. Motionärernas
förslag om att den rörliga elkostnaden skall öka,
samtidigt som den fasta nätavgiften minskar, bryter
mot denna för ellagstiftningen grundläggande
princip.
Enligt utskottets mening bör inte heller
statsmakterna gripa in i elmarknaden genom att
reglera förhållandet mellan fasta och rörliga
avgifter. Däremot anser utskottet att konsumenterna
har en viktig roll att fylla när det gäller att
uppmärksamma nätmyndigheten på de fall av avvikelser
från skäligheten i tariffer som kan förekomma. Det
är också angeläget att nätmyndigheten agerar snabbt
och effektivt i dessa fall.
Med det anförda avstyrker utskottet de båda här
aktuella motionerna 1998/99:N2 (v) och 1997/98:N23
(mp) i berörda delar.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande offentliggörande av
nättariffer
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i ellagen (1997:857) såvitt avser 4 kap. 11 §,
2. beträffande nätkoncession för
utlandsförbindelser
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:N22 yrkande 5
antar regeringens förslag till lag om ändring i
ellagen (1997:857) såvitt avser 2 kap. 10 och 18
§§,
res. 1 (m, kd, c, fp)
3. beträffande tillträde till och
nättariffer för vissa utlandsförbindelser
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i ellagen (1997:857) såvitt avser 4 kap. 2 §,
4. beträffande tariffgrundande kostnader
för stamnätet
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:N1 och
1998/99: N279 antar regeringens förslag till lag
om ändring i ellagen (1997: 857) såvitt avser 4
kap. 9 §,
5. beträffande förseningsavgift vid
försenad eller felaktig årsrapport
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:N22 yrkande 6
antar regeringens förslag till lag om ändring i
ellagen (1997:857) såvitt avser 12 kap. 7-13 §§
och 13 kap. 5 §,
res. 2 (m, kd, c, fp)
6. beträffande tariffutjämning mellan
tätort och glesbygd
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:N21 antar
regeringens förslag till lag om ändring i
ellagen (1997:857) såvitt avser 3 kap. 3 § och 4
kap. 3 §,
7. beträffande anmälningsfrist vid byte av
balansansvarig
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i ellagen (1997:857) såvitt avser 8 kap. 4 §,
8. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i ellagen (1997:857) i den mån det inte omfattas
av utskottets hemställan i det föregående,
9. beträffande mätning av
elförbrukningen
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:N22
yrkandena 1-4, 1998/99:N2 yrkandena 1-5,
1998/99:N3, 1998/99:N264, 1998/99:N308 och
1998/99:N311 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
10. beträffande fasta avgifter
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N23 yrkande 4 och
1998/99: N2 yrkande 6.
res. 3 (v, mp)
Stockholm den 19 november 1998
På näringsutskottets vägnar
Per Westerberg
I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro
Andersson Öhrn (s), Lennart Beijer (v), Göran
Hägglund (kd), Sylvia Lindgren (s), Ola Karlsson
(m), Nils-Göran Holmqvist (s), Marie Granlund (s),
Gunilla Wahlén (v), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell
(m), Matz Hammarström (mp), Åke Sandström (c), Eva
Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s), Stefan Hagfeldt
(m) och Karl Gustav Abramsson (s).
Reservationer
1. Nätkoncession för utlandsförbindelser
(mom. 2)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Ola
Karlsson (m), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m),
Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Stefan
Hagfeldt (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
nätkoncession för utlandsförbindelser bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i
motion 1997/98:N22 (m, fp, kd), att den bestämmelse
rörande nätkoncession för utlandsförbindelse som
finns i 2 kap. 10 § ellagen - och som regeringen nu
föreslår skall ändras - kan utgå. Staten har det
yttersta ansvaret för den nationella
försörjningstryggheten med el, och när det gäller
utlandsförbindelser sker prövning genom
koncessionsförfarandet. Vidare finns en
anmälningsplikt för avtal om export eller import av
el som pågår under minst sex månader. Enligt
utskottets uppfattning har statsmakterna med detta
tillförsäkrat sig det inflytande och den kontroll
över utrikeshandeln som erfordras. Någon ytterligare
statlig kontroll av utrikeshandeln med el är inte
nödvändig och bör inte finnas.
Utskottet tillstyrker sålunda det nu aktuella
kravet i den nyssnämnda motionen på att den aktuella
bestämmelsen i 2 kap. 10 § om koncessioner för
utlandsförbindelser skall utgå. Vidare bör, som
motionärerna föreslår, ett tillägg införas i 2 kap.
6 § om att förbindelsens allmänna betydelse för
landets elförsörjning särskilt skall beaktas vid
meddelande av nätkoncession för utlandsförbindelse.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande nätkoncession för
utlandsförbindelser
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N22 yrkande 5
dels antar regeringens förslag till lag om
ändring i ellagen (1997:857) såvitt avser 2 kap.
10 och 18 §§, dock med ändrad lydelse enligt
Reservanternas förslag i bilaga 2,
dels beslutar att 2 kap. 6 § i nämnda lag skall
tillföras ett andra stycke med följande lydelse:
"Vid meddelande av nätkoncession som avser
utlandsförbindelse skall dessutom särskilt
beaktas förbindelsens allmänna betydelse för
landets elförsörjning" samt att ingressen till
regeringens förslag till lag om ändring i
ellagen ändras på sätt som föranleds härav.
2. Förseningsavgift vid försenad eller
felaktig årsrapport (mom. 5)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Ola
Karlsson (m), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m),
Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Stefan
Hagfeldt (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
förseningsavgift vid försenad eller felaktig
årsrapport bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag om
införande av en förseningsavgift vid försenad eller
felaktig årsrapport i huvudsak är välmotiverat. Det
är angeläget att nätmyndigheten kan bedriva en
effektiv tillsyn. Möjligheten att ta ut en
förseningsavgift kan förväntas förbättra
nätmyndighetens tillsynsmöjligheter.
Regeringens förslag har dock, som framhålls i
motion 1997/98:N22 (m, fp, kd), en klar brist.
Förslaget om att ett myndighetsbeslut skall
verkställas även om det inte vunnit laga kraft
innebär att beslutet får direkt rättsverkan även om
det överklagas. Detta är olämpligt av principiella
rättssäkerhetsskäl.
Det kan finnas farhågor för att den modell som
utskottet förordar skulle innebära att systemet med
förseningsavgift i praktiken blir verkningslöst med
hänsyn till den tid det tar innan en eventuell
överklagandeprocedur är avklarad. Enligt utskottets
mening är dock de angivna farhågorna betydligt
överdrivna. Fråga om överklagande kommer bara att
bli aktuell i sådana fall där det förekommer
motstridiga uppfattningar. Det kan förväntas gälla
endast i ett fåtal fall. I normalfallet kommer ett
beslut om förseningsavgift att leda till att de
begärda redovisningarna kommer att inlämnas till
nätmyndigheten. Utskottet anser sålunda att det är
rimligt att en överklagandemöjlighet finns i de fall
som är stridiga.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag i här berörd del, dock med den ändringen att
beslutet om förseningsavgiften inte får verkställas
i avvaktan på att det vinner laga kraft. Den nämnda
motionen blir därmed tillgodosedd och tillstyrks
sålunda.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande förseningsavgift vid
försenad eller felaktig årsrapport
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N22 yrkande 6
antar regeringens förslag till lag om ändring i
ellagen (1997:857) såvitt avser 12 kap. 7-13 §§
och 13 kap. 5 §, dock med ändring att i 12 kap.
13 § skall första stycket utgå.
3. Fasta avgifter (mom. 10)
Lennart Beijer (v), Gunilla Wahlén (v) och Matz
Hammarström (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
fasta avgifter bort ha följande lydelse:
Ur samhällets synvinkel är det viktigt att
elsparandet ökar och att det uppfattas som
intressant av både stora och små elkonsumenter. Det
mest effektiva sättet att intressera konsumenter med
låg elförbrukning att spara och delta aktivt i
handeln med el är, enligt utskottets uppfattning,
att den rörliga kostnadens andel av totalkostnaden
ökas.
Riksdagen bör därför anmoda regeringen att föreslå
åtgärder så att en annan relation mellan fasta och
rörliga avgifter kan komma till stånd. Detta bör
vara möjligt utan att boskillnaden mellan nätbolag
och elleverantör förändras. Utskottet tillstyrker
sålunda motionerna 1998/99:N2 (v) och 1997/98: N23
(mp) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande fasta avgifter
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N23 yrkande
4 och 1998/99:N2 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i ellagen
(1997:857)
I reservation 1 föreslagen ändring
i regeringens förslag till lag om
ändring i ellagen (1997:857)
10 §
-----------------------------------------------------
Nätkoncession får beviljas endast den som från
allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet.
Nätkoncession för område får beviljas endast den som
dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom
det begärda området.
-----------------------------------------------------
Nätkoncession för en
utlandsförbindelse får
beviljas och innehas av
endast den som innehar
nätkoncession för
stamnätet eller största
delen därav eller en
juridisk person där denne
har ett bestämmande
inflytande. Nätkoncession
får dock beviljas även
andra om ledningen är av
mindre betydelse för det
samlade överföringsnätet
till utlandet.
-----------------------------------------------------
2 kap.
18 §
En nätkoncession skall återkallas helt eller
delvis,
1. om en ledning eller ett ledningsnät inte längre
behövs för en säker elförsörjning,
2. om koncessionshavaren i väsentlig mån inte
fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen
eller enligt villkor i nätkoncessionen,
-----------------------------------------------------
eller
3. om koncessionshavaren
inte längre uppfyller
villkoren enligt 10 §
andra stycket första
meningen för att inneha
nätkoncessionen.
-----------------------------------------------------
Frågor om återkallelse av nätkoncession prövas av
nätmyndigheten. Avser nätkoncessionen en
utlandsförbindelse, prövas dock frågan om
återkallelse av regeringen.
-----------------------------------------------------
Innehållsförteckning
Ärendet..........................................
1
Sammanfattning...................................
1
Propositionen....................................
2
Motionerna.......................................
2
Utskottet........................................
4
Inledning......................................
4
Elmarknadsdirektivet...........................
5
Allmänt om direktivet........................
5
Offentliggörande av nättariffer..............
5
Nätkoncession för utlandsförbindelser..........
5
Propositionen................................
5
Motionen.....................................
6
Tidigare riksdagsbehandling..................
6
Utskottets ställningstagande.................
6
Vissa frågor om nättariffer....................
7
Tillträde till och nättariffer för vissa
utlandsförbindelser..........................
7
Tariffgrundande kostnader för stamnätet......
7
Propositionen..............................
7
Motionerna.................................
8
Vissa kompletterande uppgifter.............
8
Utskottets ställningstagande..............
10
Förseningsavgift vid försenad eller felaktig
årsrapport....................................
11
Propositionen...............................
11
Motionen....................................
12
Utskottets ställningstagande................
12
Tariffutjämning mellan tätort och glesbygd....
12
Propositionen...............................
12
Motionen....................................
14
Utskottets ställningstagande................
14
Anmälningsfrist vid byte av balansansvarig....
14
Mätning av elförbrukningen....................
15
Bakgrund....................................
15
Gällande reglering........................
15
Översyn av leveranskoncessionssystemet....
16
Propositionen...............................
16
Motionerna..................................
17
Vissa kompletterande uppgifter..............
21
Tidigare riksdagsbehandling...............
21
Olika förslag om mätning..................
21
Förhållandena i Norge och Finland.........
22
Synpunkter från Närings- och
handelsdepartementet......................
22
Utskottets ställningstagande................
23
Fasta avgifter................................
24
Motionerna..................................
24
Vissa kompletterande uppgifter..............
24
Utskottets ställningstagande................
25
Hemställan....................................
26
Reservationer...................................
27
1. Nätkoncession för utlandsförbindelser (m,
kd, c, fp)....................................
27
2. Förseningsavgift vid försenad eller
felaktig årsrapport (m, kd, c, fp)
28
3. Fasta avgifter (v, mp).....................
28
Bilagor
1. Regeringens lagförslag.....................
30
2. I reservation 1 föreslagen ändring i regeringens
förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
38