Utskottet behandlar i detta betänkande förslagen i
proposition 1998/99:62 Vissa byggfrågor m.m. och
motioner som väckts med anledning av propositionen.
Propositionens lagförslag avser ändringar i lagen
(1994:847) om egenskapskrav på byggnadsverk.
Regelförändringarna omfattar bl.a. definitionen av
byggprodukter och avser att underlätta genomförandet
av EG:s byggproduktdirektiv och andra direktiv som
berör hissar m.m. Vissa smärre förändringar föreslås
också i plan- och bygglagen samt i miljöbalken,
lagen om införande av miljöbalken och förköpslagen.
Vidare föreslås att en- och tvåbostadshus skall
undantas från kravet på återkommande
funktionskontroll av ventilationssystemet.
I betänkandet behandlas även motioner väckta under
den allmänna motionstiden 1998 bl.a. avseende
tillsyns- och kontrollsystemet enligt plan- och
bygglagen, miljöanpassat byggande och boende,
deklaration av bostäder, krav på byggmaterial,
ekologiskt hållbara va-lösningar,
mobiltelefonantenner, bullerstörningar,
tillgänglighet, barnsäkerhet samt brandvarnare.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker samtliga motioner. På utskottets initiativ
föreslås riksdagen göra en mindre ändring i lagen om
införande av miljöbalken.
Till betänkandet har fogats 23 reservationer och 4
särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1998/99:62
dels att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.,
2. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
3. lag om ändring i miljöbalken,
4. lag om ändring i lagen (1998:811) om införandet
av miljöbalken,
5. lag om ändring i förköpslagen (1967:868),
dels godkänner regeringens förslag om
6. att en- och tvåbostadshus skall undantas från
återkommande funktionskontroll av
ventilationssystemet (avsnitt 5).
Motionerna
I betänkandet behandlas
dels de med anledning av propositionen väckta
motionerna
1998/99:Bo1 av Owe Hellberg och Sten Lundström (v)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om reglerna för
byggprodukter,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att
undanta en- och tvåbostadshus från krav på
återkommande funktionskontroll av ventilationssy-
stemen, enligt vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillsynen och
kontrollen i bygglovsprocessen enligt plan- och
bygglagen.
1998/99:Bo2 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en ändring av
beteckningen kvalitetsansvarig till
kontrollansvarig,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
olika myndigheters tillsyn över och kontroll av
samhällskrav på byggnadsåtgärder i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar avskaffa den kommunala
förköpsrätten i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1998/99:Bo3 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inte anta den del i
EU-direktiven som gäller installation av korgdörr i
befintliga hissar.
1998/99:Bo4 av Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att retroaktiva krav
som minskar den tillgängliga ytan i redan trånga
hissar inte skall godtas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att man i enlighet
med EU:s hissdirektiv skall ta hänsyn till
tillgänglighet och säkerhet och därför förespråka
andra typer av säkerhetssystem än att sätta in
korgdörrar i redan befintliga hissar.
1998/99:Bo5 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl. (mp)
vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att en-
och tvåbostadshus skall undantas från återkommande
funktionskontroll av ventilationssystem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fakturaunderlag för
utvärdering av funktionskontrollen av
ventilationssystemen i småhus samt ytterligare
åtgärder för att förbättra småhusens ventilation,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med en mer fullständig
redovisning av regeringens ställningstagande
angående byggnaders inomhusmiljö.
1998/99:Bo6 av Ulf Björklund och Ulla-Britt Hagström
(kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en plan för hur
arbetet med tillämpningsföreskrifterna för EG:s
byggproduktdirektiv skall kunna påskyndas med
avseende på hygien, hälsa och säkerhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en aktiv
informationskampanj om förbättrad ventilation i
småhus,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om målinriktad
forskning och utveckling, nödvändig för att
mätstandarder och system för produktmärkning skall
kunna genomföras,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att också hissar
måste omfattas av tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att nuvarande system
för tillsyn och kontroll enligt PBL ytterligare bör
ses över.
dels de under den allmänna motionstiden 1998 väckta
motionerna
1998/99:Bo208 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om lagarna om
barnsäkerhetskrav,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om tillgänglighet
för handikappade senast år 2005,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
handikappade skall ges rätt att delta i byggsamråd.
1998/99:Bo213 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om enklare regler vid
byggande av studentbostäder.
1998/99:Bo237 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ökad tillgänglighet
för personer med funktionshinder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om miljöhänsyn i
boendet.
1998/99:Bo506 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om bullerfria
miljöer.
1998/99:Bo507 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ekologiskt byggande
i stadsmiljö,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kretsloppsarbete och
Agenda 21.
1998/99:Bo509 av Sten Lundström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts under avsnittet
utgångspunkt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om miljö- och
energideklarationer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sjuka hus och
ventilationskontroll,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
energieffektivisering,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om byggmaterial.
1998/99:Bo513 av Kerstin Kristiansson m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om typgodkännande
av byggmaterial från andra EU-länder.
1998/99:Bo514 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att forskning på
elektromagnetisk strålning från mobiltelefonantenner
bör ökas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
försiktighetsprincipen bör gälla vid uppsättning av
mobiltelefonantenner.
1998/99:Bo516 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning om
ljudsanering av offentliga miljöer.
1998/99:Bo517 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en lagstiftning om
brandvarnare i varje hushåll.
1998/99:Bo518 av Bertil Persson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om blindspår i trottoarerna.
1998/99:Bo519 av Ulla Wester och Kaj Larsson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
förslag till utredning om samordning, information
och kontroll av stationär mobiltelefonteknik.
1998/99:MJ520 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)
vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om övergång till ett
ekologiskt hållbart toalettsystem.
1998/99:MJ749 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om boende/byggande.
1998/99:MJ779 av Harald Nordlund (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att man vad avser
buller från markbunden trafik skall eftersträva att
även ge boende tillgång till en god ljudmiljö,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att så stor del av
det svenska bostadsbeståndet som möjligt blir
ljudklassat enligt svensk standard.
1998/99:MJ802 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ta fram förslag
till hur dagens avloppssystem kan moderniseras för
att ge människor möjlighet att ta miljöansvar genom
att separera urin och fekalier.
1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund
(m, kd) vari yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om slopandet av
avgifter och byråkrati kring den obligatoriska
ventilationskontrollen.
1998/99:So212 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bra ljudmiljö för
hörselskadade.
1998/99:So374 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en allergi- och
saneringssatsning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om miljö- och
hälsoklassning av fastigheter,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stränga normer för
bygg- och inredningsmaterial.
1998/99:So375 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om program för
allergisanering och för luftvård.
1998/99:So376 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari
yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att byggherre
skall bevisa tillgänglighet för planerat byggprojekt
i samband med att byggnadsnämnd ger bygglov.
1998/99:So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om elöverkänslighet.
1998/99:So455 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om olika
samhällssektorers ansvar för ökad tillgänglighet och
handikappanpassning i offentliga miljöer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om socialtjänstens
medverkan i den kommunala samhällsplaneringen.
1998/99:So465 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
myndigheter, landsting och kommuner skall upprätta
planer för att åtgärda lättare hinder i den
offentliga miljön,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att åtgärder
för handikappanpassning skall finansieras enligt
ansvars- och finansieringsprincipen.
1998/99:Ub246 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att använda
ROT-bidrag till allergisanering av lokaler där barn
och ungdomar vistas dagligen.
1998/99:Ub453 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om enklare regler
för studentbostäder.
1998/99:T803 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att det i all
nybyggnation av bostäder skall förberedas för IT.
Skrivelse
En skrivelse i ärendet har inkommit från Stockholms
tingsrätt, avdelning 9, miljödomstolen. Skrivelsen
behandlar regeringens förslag om ändring i 23 §
lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.
Propositionens huvudsakliga
innehåll
I propositionen föreslås ändringar i bestämmelserna
om hissar och andra anordningar i byggnadsverk.
Den nuvarande definitionen av byggprodukter i lagen
(1994:847) om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m. ändras för att underlätta
genomförandet av EG:s byggproduktdirektiv och andra
direktiv som berör hissar m.m. Regleringen av krav
på och kontroll av hissar i byggnadsverk förenklas
därigenom. De nya kraven innebär samtidigt att lagen
(1977:484) med bemyndigande att meddela föreskrifter
om hissar och andra lyft- och transportanordningar
m.m. upphävs.
Regeringen bemyndigas vidare att meddela
föreskrifter om nya krav på befintliga hissar i
byggnader. Därigenom ges möjlighet att tillgodose en
EG-rekommendation om höjda säkerhetskrav när det
gäller befintliga hissar.
Det görs tydligt att det är möjligt att med stöd av
plan- och bygglagen (1987:10) ingripa mot eftersatt
underhåll av byggnadsverk och anordningar i
byggnadsverk.
Dessutom föreslås i propositionen att en- och
tvåbostadshus undantas från den återkommande
obligatoriska funktionskontrollen av
ventilationssystem.
Vidare föreslås vissa smärre ändringar i
miljöbalken och i lagen (1998:811) om införande av
miljöbalken för att tydliggöra miljödomstolarnas
befattning med vissa ärenden samt en ändring i
bilagan till förköpslagen (1967:868), som reglerar
vilka kommuner som har en utökad förköpsrätt.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
1999.
Utskottet
Inledning
Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande
regeringens förslag i proposition 1998/99:62 Vissa
byggfrågor m.m. - främst avseende förändringar i
lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m. (BVL) och plan- och bygglagen PBL
(1987:10) - jämte de motioner som väckts med
anledning av propositionen. I betänkandet behandlas
också de motioner från den allmänna motionstiden år
1998 som har anknytning till de i propositionen
berörda frågorna eller som i övrigt avser frågor om
byggnadsverk och byggmaterial.
Propositionens förslag behandlas närmare endast i
den mån de mött invändningar i motionerna.
Anpassning av lagen om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. till
byggproduktdirektivet m.m.
Regeringens lagförslag innebär bl.a. att en
anpassning av lagen om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m. (BVL) sker till
byggproduktdirektivet. Definitionen av en
byggprodukt ändras till att avse en produkt som är
avsedd att stadigvarande ingå i ett byggnadsverk (ny
lydelse av 1 §). Det särskilda avsnittet i BVL om
anordningar i byggnadsverk tas enligt förslaget
bort. Därmed klargörs att sådana anordningar
omfattas av reglerna om byggprodukter innan de ingår
i ett byggnadsverk. Bestämmelserna om underhåll av
sådana anordningar förs samman med det generella
underhållskravet på byggnadsverk (13-14 §§ upphävs,
innehållet i 13 § flyttas till 2 §, 23 § ändras).
Vidare föreslås att utformningen av kravet på
lämplighet vad gäller byggprodukter ändras så att
det blir möjligt att fortlöpande anpassa kraven på
byggprodukter till sådana krav som ställs enligt
olika EG-direktiv, bl.a. hissdirektivet (nya
lydelser av 4 och 22 §§).
I 2 § första stycket BVL ställs vissa tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk. Byggnadsverk som
uppförs eller ändras skall, med normalt underhåll,
under en ekonomiskt rimlig livslängd uppfylla
väsentliga tekniska egen- skapskrav i fråga om 1.
bärförmåga, stadga och beständighet, 2.
brandsäkerhet, 3. skydd med hänsyn till hygien,
hälsa och miljö, 4. säkerhet vid användning, 5.
skydd mot buller, 6. energihushållning och
värmeisolering, 7. lämplighet för avsett ändamål, 8.
tillgänglighet och användbarhet för personer med
nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga och 9.
hushållning med vatten och avfall.
Enligt 4 § BVL skall byggprodukter vara lämpliga
för avsedd användning för att få ingå i ett
byggnadsverk. En byggprodukt är lämplig, om den har
sådana egenskaper att det byggnadsverk i vilket den
skall ingå, rätt projekterat och uppfört, kan
uppfylla kraven enligt 2 § första stycket 1-6 BVL.
Enligt 5 § samma lag får byggprodukter som uppfyller
kravet på lämplighet enligt 4 § eller enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av 22 § släppas
ut på marknaden och användas för avsett ändamål.
Synpunkter på det ovan i korthet beskrivna
regeringsförslaget har lämnats i två motioner.
Synpunkterna gäller främst utformningen av 4 § BVL.
Enligt förslaget i motion 1998/99:Bo1 (v) yrkande 1
skall 4 § BVL med krav på byggprodukter inte endast
hänvisa till 2 § första stycket 1-6 utan även till 2
§ första stycket 7 och 8. De senare punkterna avser
krav på lämplighet för sitt ändamål respektive
tillgänglighet och användbarhet för personer med
nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.
Motsvarande tankegångar ligger bakom förslaget i
motion 1998/99:Bo6 (kd) yrkande 4 som innebär att
kraven i 2 § första stycket 7 och 8 BVL också skall
avse hissar.
Regeringsförslaget innebär i fråga om 4 § BVL att
det, till den ursprungliga lydelsen som anger kraven
på en byggprodukt relaterade till 2 §, fogas krav
som ställs enligt föreskrifter som meddelats med
stöd av 22 §. Regeringen har beträffande den
lagtekniska lösning som valts bl.a. hänvisat till
att syftet med förslaget är att alla de skilda
produktkrav som ställs på hissar enligt såväl
byggproduktdirektivet som hissdirektivet skall kunna
regleras med stöd av 22 § (se prop. s. 27). Enligt
den föreslagna lydelsen av 22 § utgör Sveriges
internationella förpliktelser grunden för
regeringens (eller myndighets) föreskriftsrätt på
området.
Utskottet förstår regeringens val av lagteknisk
lösning i denna del så att man inte önskat föreslå
andra förändringar av BVL än vad som är motiverat
för att Sverige skall kunna uppfylla de krav som
ställs genom de i propositionen angivna EG-
direktiven. Utskottet finner mot den nu angivna
bakgrunden inte skäl till närmare överväganden av de
förslag som lagts fram i de två motionerna om en
förändrad lydelse av 4 §. I anledning av kd-motionen
vill utskottet fästa uppmärksamheten på att
regeringsförslaget innebär att de särskilda
underhållskraven på hissar och andra anordningar
behålls och att en hänvisning i den bestämmelsen
görs till bl.a. 2 § första stycket 8. Med bifall
till regeringens förslag avstyrker utskottet
motionerna 1998/99:Bo1 (v) yrkande 1 och 1998/99:Bo6
(kd) yrkande 4 om lydelsen av 4 § BVL.
Krav på befintliga hissar
I anslutning till hissdirektivet har EG-kommissionen
rekommenderat medlemsstaterna att vidta åtgärder för
att tillförsäkra ett tillfredsställande underhåll av
befintliga hissar och en höjning av säkerhetsnivån
också för dessa hissar. Kommissionens rekommendation
har antagits med beaktande av bl.a. att åtgärderna
för höjning av säkerheten kan fördelas över flera
år.
Propositionens lagförslag innebär att nya krav
skall kunna ställas på befintliga hissar i byggnader
och att regeringen, eller den myndighet regeringen
bestämmer, bemyndigas att föreskriva om skärpta krav
i syfte att EU:s rekommendation skall kunna följas
(ny 2 a § och ändrad lydelse av 21 § BVL).
Kommissionens rekommendation omfattar bl.a.
installation av dörrar i hisskorgar. I motion
1998/99:Bo3 (s) föreslås att rekommendationen om
korgdörrar inte genomförs eftersom dörrarna kan
minska hissens bredd och därmed tillgängligheten för
handikappade. Det förespråkas att andra
säkerhetssystem i stället bör väljas, t.ex.
fotoceller. Motsvarande förslag lämnas i motion
1998/99:Bo4 (fp) yrkandena 1 och 2.
Regeringen anser att genomförandet av
rekommendationen bör ske successivt men att
tillräckligt underlag saknas för att det nu skall
vara möjligt att närmare ange hur och efter vilka
kriterier som en prioritering av åtgärderna bör ske.
Regeringen kommer att ge Boverket ett uppdrag att ta
fram underlag i samarbete med bl.a. fastighetsägare
och hyresgäster samt hissbranschen. Regeringens
avsikt är att efter uppdragsredovisningen ta
ställning till vilka bestämmelser om höjda
säkerhetskrav som behöver meddelas.
Det kan noteras att det inte finns någon formell
skyldighet att genomföra alla de åtgärder som följer
av rekommendationerna. Det primära bör i stället
rimligen vara att uppnå det syfte som
rekommendationerna ger uttryck för, dvs. bl.a. ökad
säkerhet. Det kan anses naturligt att vid de
överväganden som skall göras i dessa frågor ta
intryck både av de EG-regler som gäller nya hissar
och de krav som ställs på ett byggnadsverk med stöd
av 2 § första stycket 8. Dessa ger uttryck för den
vikt som skall tillmätas tillgänglighet och
användbarhet. Enligt utskottets mening kan det
förutsättas att regeringen liksom Boverket i det
aviserade arbetet beaktar befogade krav på
tillgänglighet så att dessa inte får stå tillbaka
när det gäller att öka hissäkerheten. Det lär finnas
tekniska förutsättningar för att kraven på
tillgänglighet och säkerhet inte skall behöva komma
i konflikt med varandra. Utskottet avstyrker med
hänsyn till det anförda motionerna 1998/99:Bo3 (s)
samt 1998/99:Bo4 (fp) yrkandena 1 och 2 om krav på
befintliga hissar.
Regeringens förslag avseende 2 a och 21 §§ BVL
tillstyrks av utskottet.
Övriga lagförslag i propositionen
BVL och PBL
Vad gäller de förslag till ändringar i övrigt i BVL
och PBL som föreslås i propositionen har inga
invändningar framkommit i motioner eller under
utskottets beredning av detta ärende. Dessa
ändringar omfattar de frågor som tas upp i
propositionens avsnitt om definitionen av
byggprodukter m.m. till den del de inte behandlats
ovan, marknadsföring av hissar och värmeanordningar,
upphävande av lagen (1977:484) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om hissar och andra lyft- och
transportanordningar m.m., ingripande mot eftersatt
underhåll samt överklagande till förvaltningsdomstol
i viss fråga avseende funktionskontrollen av
ventilationssystem. Utskottet tillstyrker således
regeringens lagförslag även i dessa delar. För en
närmare beskrivning av innebörden av förslagen i
dessa delar hänvisas till propositionen.
Vissa ändringar i miljödomstolarnas behörighet
Regeringen föreslår i propositionen förtydligande i
fråga om vilka ärenden enligt miljöbalken som kan
överklagas till regeringen samt i fråga om vilka
överklagade ärenden som regeringen får överlämna
till miljödomstolarna. Vidare föreslås genom ett
tillägg till lagen om införande av miljöbalken en
reglering av miljödomstolarnas handläggning av
ärenden enligt 4 kap. naturresurslagen.
Utskottet har inte någon invändning mot regeringens
förslag i de nämnda avseendena. En av de
bestämmelser som föreslås förtydligade är 23 § lagen
(1998:811) om införande av miljöbalken (MP). Den
gäller ärenden enligt någon av de lagar som vid
miljöbalkens införande upphävts enligt 2 § samma lag
och som överklagats hos regeringen och som ännu inte
avgjorts. Regeringen får i sådana fall föreskriva
eller i det enskilda ärendet besluta att överlämna
ärendet för prövning vid den miljödomstol som är
behörig. Utskottet har uppmärksammat att det finns
skäl för att regeringen också skall ha en möjlighet
att överlämna vissa ärenden för prövning hos
Miljööverdomstolen. Enligt utskottets mening bör
därför 23 § MP kompletteras så att även ett sådant
överlämnande blir möjligt. Utskottet föreslår därför
att riksdagen dels antar regeringens som bilaga 1
till detta betänkande fogade förslag till lag om
ändring i miljöbalken, dels antar det i bilaga 2 som
utskottets lagförslag betecknade förslaget till lag
om ändring i lagen (1998:811) om införande av
miljöbalken avseende överlämnande av vissa ärenden
till domstol.
Förköpslagen
I propositionen föreslås vissa ändringar av den
bilaga till förköpslagen som anger de kommuner som
har utökad förköpsrätt i områden med avsevärd
efterfrågan på fritidsbostäder. Ändringarna är
föranledda dels av en förändring i
kommunindelningen, dels av att två kommuner
hemställt om att få utgå ur bilagan.
I motion 1998/99:Bo2 (m) yrkande 3 har förslag
lämnats om att den kommunala förköpsrätten skall
avskaffas.
Utskottet har tidigare avstyrkt motsvarande
motionsförslag, senast med motiveringen att
förköpslagen bör ses som ett av flera instrument som
tillsammans ger kommunerna möjlighet att planera
bebyggelseutvecklingen och i övrigt ta ansvar för
den fysiska samhällsutvecklingen (bet.
1998/99:BoU5). Det finns inte skäl att nu göra någon
annan bedömning. Med tillstyrkan av regeringens
förslag avstyrker utskottet motionen beträffande den
kommunala förköpslagen.
Funktionskontroll av ventilationssystem
Riksdagen beslutade år 1991 att införa ett system
med återkommande obligatorisk ventilationskontroll i
byggnader (OVK). Vissa typer av byggnader har dock
undantagits från kravet på kontroll. Systemet
omfattar i dag i första hand permanentbostäder,
kontor, daghem, skolor och vårdlokaler. I fråga om
en- och tvåbostadshus har ett undantag i kravet på
ventilationskontroll gjorts för hus med
självdragsventilation eller enbart mekanisk
frånluftsventilation. Funktionskontroll skall ske
innan ett ventilationssystem tas i bruk samt vid
därefter regelbundet återkommande besiktningar.
Kontrollen skall utföras av en sakkunnig
funktionskontrollant som fått godkännande från ett
ackrediterat organ eller från kommunal nämnd.
Gällande regler finns i förordningen (1991:1273) om
funktionskontroll av ventilationssystem samt i
Boverkets föreskrifter till förordningen. Reglerna
om funktionskontroll och funktionskontrollant utgår
från bestämmelser i lagen (1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk m.m.
Regeringen lägger i propositionen fram förslag om
undantag från kravet på återkommande besiktningar
för vissa bostadshus. Utskottet inleder emellertid
sina överväganden om ventilationskontrollen med att
ta ställning till en mer övergripande fråga som
tagits upp i en motion från den allmänna
motionstiden.
I motion 1998/99:Bo509 (v) yrkande 5 föreslås att
en översyn skall genomföras av förordningen om
funktionskontroll av ventilationssystem.
Motionärerna anser att regleringen inte fungerar
tillfredsställande och att det därför bör övervägas
hur bestämmelserna kan skärpas så att syftet med
kontrollverksamheten uppfylls. Förslaget läggs fram
med hänvisning till ventilationens betydelse för en
god inomhusmiljö.
Bostadsutskottet kan inledningsvis instämma i vad
som anförs i den aktuella motionen och i flera av de
övriga motioner som behandlas i detta avsnitt om den
centrala betydelse som en god ventilation har för
inomhusmiljön. Utskottet har under en lång rad år
sökt medverka till att positionerna successivt
flyttas framåt när det gäller strävandena att uppnå
en god inomhusmiljö i vårt bostadsbestånd.
Riksdagens beslut år 1991 om att införa ett system
med obligatorisk ventilationskontroll var ett
viktigt steg i detta arbete.
De hittillsvarande erfarenheterna av den
obligatoriska ventilationskontrollen har enligt
utskottets mening visat att verksamheten behövs och
att ett kontrollkrav bör upprätthållas. Detta är
också den slutsats som framkommer i de uppföljningar
som Boverket gjort av verksamheten och i den översyn
av funktionskontrollen av ventilationssystem som
Byggkvalitetsutredningen genomfört på regeringens
uppdrag. I dessa sammanhang har det framkommit att
efterlevnaden av bestämmelserna för
ventilationskontrollen om bl.a. tidpunkterna och
intervallen för besiktning i början var mycket
dålig. Den senast genomförda uppföljningen av
Boverket visar emellertid att
besiktningsverksamheten nu fungerar betydligt bättre
än under de inledande åren. Boverket konstaterar att
förseningarna med besiktningsarbetet har haft flera
olika skäl. Exempelvis uppstod inledningsvis
förseningar med behörighetsutbildningen. Oklarheter
fanns om hur man skulle utforma besiktningsprotokoll
samt hur kommunerna skulle hantera frågan. En viss
försening uppstod också då de olika aktörerna
väntade på att någon annan skulle ta initiativ. Av
Boverkets uppföljning framgår vidare att antalet fel
i ventilationsanläggningarna påtagligt minskar efter
upprepad besiktning. Fortfarande år 1997 fanns det
emellertid gott om bostäder och lokaler som ännu
inte hade ett ventilationssystem med godkänd
besiktning enligt OVK.
Det förhållandet att en stor del av
byggnadsbeståndet uppvisar brister i
ventilationssystemen kan givetvis inte tas till
intäkt för att reglerna för funktionskontrollen av
ventilationssystemen bör ändras. Tvärtom är det de
krav som kan ställas inom ramen för
funktionskontrollen som medverkar till att bristerna
påvisas och sedermera åtgärdas. Som framgått ovan
har en översyn av reglerna för funktionskontroll
genomförts av Byggkvalitetsutredningen. Även i
Boverkets uppföljning diskuteras de regler som styr
verksamheten. Vad som anförts i motion 1998/99:Bo509
(v) ger inte utskottet anledning att i dagsläget
påfordra en ny översyn av regelsystemet. Däremot
vill utskottet understryka vikten av att
efterlevnaden av regelsystemet kan upprätthållas och
ytterligare förbättras.
Bostadsutskottet förutsätter att alla berörda
parter fortsätter arbetet med att förbättra
efterlevnaden av kraven på funktionskontroll och att
förbättra inomhusklimatet i byggnadsbeståndet.
Ansvaret för att en byggnads ventilationssystem
fungerar tillfredsställande faller givetvis i första
hand på fastighetsägaren. De skilda
intresseorganisationerna för fastighetsägare kan
bidra till att sprida information till sina
medlemmar om vikten av att ventilationssystemen
underhålls. Kommunen har en mycket viktig uppgift i
sammanhanget både i sin egenskap av fastighetsägare
av bl.a. skolor och daghem och som tillsynsansvarig
för efterlevnaden av regelsystemet. Boverket har en
viktig uppgift i att bl.a. följa verksamheten och
vid behov självt föreskriva eller föreslå
förändringar i regelsystemet till regeringen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motion 1998/99:Bo509 (v) yrkande 5.
Utskottet behandlar nu det förslag som lagts fram i
propositionen om att en- och tvåbostadshus skall
undantas från kravet på den återkommande
obligatoriska funktionskontrollen av
ventilationssystem. Regeringen hänvisar till att
Byggkvalitetsutredningen i sitt betänkande (SOU
1997:177) lagt fram ett förslag med denna innebörd.
Förslaget motiveras med att ägare av ett småhus bör
ha ett så stort eget intresse av att tillse att
ventilationen fungerar tillfredsställande att det
framstår som onödigt med av samhället uppställda
krav på obligatorisk återkommande kontroll för dessa
hus. Regeringen framhåller att förslaget endast
avser kravet på återkommande kontroller. Avsikten är
således att kravet på kontroll innan ett nytt
ventilationssystem tas i bruk behålls för de
aktuella husen.
Invändningar mot regeringens förslag om att undanta
en- och tvåbostadshus från kravet på återkommande
ventilationskontroll finns i tre motioner. I två av
dessa motioner - 1998/99:Bo1 (v) yrkande 2 och
1998/99:Bo5 (mp) yrkande 1 - yrkas avslag på
regeringsförslaget. I v-motionen framhålls att
fungerande ventilationssystem är av samhällsintresse
och att kravet på obligatorisk kontroll är rimligt
även vad gäller småhus. Mp-motionen tar upp frågan
om underlaget för regeringens förslag. Enligt
motionärerna saknas kunskap om hur den hittills
genomförda kontrollomgången avseende en- och
tvåbostadshus utfallit. Förslag läggs därför fram i
motionen - yrkande 2 - om att ett faktaunderlag bör
tas fram för utvärdering av den hittillsvarande
funktionskontrollen av ventilationssystem i småhus.
Dessutom föreslås att ytterligare åtgärder för att
förbättra ventilationen i dessa hus bör övervägas.
I den tredje motionen som behandlar den aktuella
frågan - 1998/99:Bo6 (kd) - yrkas inte avslag på
regeringsförslaget. Däremot anser motionärerna att
en avveckling av kontrollkravet för småhus
förutsätter att en informationskampanj genomförs om
behovet av en bra ventilation. Motionens yrkande 2
innebär att ett uppdrag bör ges till Boverket,
Konsumentverket och Byggforskningsrådet att
tillsammans genomföra denna informationskampanj.
Bostadsutskottet anför följande i frågan om
ventilationskontroll i en- och tvåbostadshus.
Såväl Byggkvalitetsutredningen som regeringen har
gjort bedömningen att småhusen kan undantas från
kravet på återkommande besiktningar utan att detta
får allvarliga återverkningar på underhållet av
ventilationssystemen i dessa hus. Stor vikt har
därvid lagts vid småhusägarens ansvar för och
intresse av att den egna bostaden fungerar väl och
inte medför hälsofara på grund av undermålig
ventilation. Bostadsutskottet har inte skäl att
ifrågasätta denna bedömning. Det bör i sammanhanget
erinras om att dagens regler redan undantar
huvuddelen av småhusbeståndet från kravet på
ventilationskontroll. Endast den mindre andel av
beståndet som har ett mekaniskt s.k. från- och
tilluftssystem har hittills omfattats av
kontrollkravet. Det kan i och för sig hävdas att
behovet av kontroll är större för dessa system än
för övriga mindre mekaniserade
ventilationslösningar. Regeringsförslaget innebär
emellertid att kravet på kontroll av från- och
tilluftssystem i småhus innan det första gången tas
i bruk kvarstår. Därefter får det förutsättas att
fastighetsägaren själv ansvarar för att underhåll
och funktionskontroll kommer till stånd.
Förslaget att undanta en- och tvåbostadshus från
den återkommande ventilationskontrollen innebär
givetvis inte att samhället har mindre intresse av
att en god inomhusmiljö upprätthålls i dessa hus än
i övriga bostäder. Utskottet finner det angeläget
att berörda myndigheter även fortsättningsvis följer
utvecklingen i detta bostadsbestånd. Det är också
angeläget att berörda myndigheter,
intresseorganisationer och övriga intressenter i
lämpliga sammanhang lämnar information till
småhusägarna om vikten av se över ventilationen.
Byggkvalitetsutredningen har i denna fråga
framhållit att intresseorganisationerna hittills
gjort lovvärda informationsinsatser. Utredningen
gjorde också bedömningen att olika sammanslutningar
för småhusägare även fortsättningsvis kan förväntas
informera om behovet av att fortlöpande se över
husens ventilationssystem.
Mot den ovan redovisade bakgrunden tillstyrker
utskottet förslaget i propositionen om att en- och
tvåbostadshus undantas från den återkommande
obligatoriska funktionskontrollen av
ventilationssystem. Motionerna 1998/99:Bo1 (v)
yrkande 2, 1998/99:Bo5 (mp) yrkandena 1 och 2 samt
1998/99:Bo6 (kd) yrkande 2 avstyrks.
Förslag om vissa avgifter och administrativa
rutiner i systemet för ventilationskontroll läggs
fram i motion 1998/99:N326 (m, kd). Motionärerna
föreslår att det bör övervägas om företag som
uppfyller kraven för certifiering för
ventilationskontroll även skall få kontrollera
imkanaler ur brandsäkerhetssynpunkt. Vidare föreslås
att reglerna för registrering, tillsyn och avgifter
skall ses över.
Vad gäller det förstnämnda förslaget hänvisar
motionärerna till att sotningsföretag har en
konkurrensfördel vid ventilationskontroll av
imkanaler eftersom dessa även skall inspekteras ur
brandskyddssynpunkt. Kontroll av brandskyddet är i
dag förbehållet skorstensfejarmästare eller dennes
biträdare. Regleringen av sotning och brandsyn har
nyligen utretts av Sotningsutredningen. I
utredningens slutbetänkande (SOU 1998:45) föreslås
ett modifierat system med ökad valfrihet för
fastighetsägaren att anlita annan än
skorstensfejarmästare för sotning och kontroll.
Utredningen föreslår också att regleringen av
sotning och kontroll av imkanaler helt tas bort.
Utredningsförslagen bereds för närvarande inom
Regeringskansliet. Det kan i sammanhanget också
nämnas att Byggkvalitetsutredningen i sitt
slutbetänkande redovisar bedömningen att imkanalerna
i normalfallet är att hänföra till
ventilationssystemet och skall underhållas som en
del av detta.
Bostadsutskottet kan således konstatera att den
fråga om kontroll av imkanaler som aktualiserats i
motionen i hög grad kan komma att påverkas av
eventuella förändringar i regleringen av
sotningsväsendet. Den pågående beredningen av
Sotningsutredningens förslag bör därför inte
föregripas. Vad gäller motionsförslaget i övrigt kan
konstateras att Byggkvalitetsutredningen i sin
bedömning av systemet för obligatorisk
ventilationskontroll inte fört fram motsvarande
förslag. Utskottet är inte berett att på det
underlag som redovisats i motionen föreslå några
förändringar av systemet i de aktuella delarna.
Motion 1998/99:N326 (m, kd) yrkande 16 avstyrks
sålunda.
Tillsyns- och kontrollsystemet enligt plan-
och bygglagen
År 1995 erhöll Boverket ett regeringsuppdrag att
genomföra en utvärdering av de förändringar i
byggregleringen som vid tidpunkten för uppdraget
nyligen genomförts eller var nära förestående.
Boverkets nya bygg- och konstruktionsregler med
inriktning mot funktionsnormering och BVL hade då
just trätt i kraft. Samtidigt infördes i PBL ett
nytt system för tillsyn och kontroll, vilket
tydliggjorde byggherrens ansvar för att kraven i
byggregleringen uppfylls. Det nya systemet innebar
bl.a. att kommunernas bygglovprövning fick en ny
innebörd genom att byggnadsnämndens granskning inte
längre innefattade en bedömning av att byggnaden
uppfyller de grundläggande kraven i PBL. I stället
infördes ett tillsyns- och kontrollsystem som bl.a.
innefattar bygganmälan, byggsamråd, kontrollplan och
slutbevis. Krav infördes också på att byggherren
skall utse en kvalitetsansvarig. Den
kvalitetsansvarige skall se till att
kontrollplanerna följs samt vara närvarande vid
byggsamråd, besiktningar och andra kontroller.
Boverket slutrapporterade år 1997
regeringsuppdraget om byggkontrollen m.m. (rapport
1997:9). Enligt vad som framhålls i propositionen
visar rapporten att alla parter är överens om att
den tydliga ansvarsfördelningen mellan byggherre och
byggnadsnämnd som följer av det nya kontrollsystemet
innebär stora fördelar. I rapporten redovisas ett
antal förslag om förändringar i systemet för
byggkontroll. Verkets förslag återges i bilaga till
propositionen. Regeringen redovisar i ett avsnitt
sin bedömning i frågan om förändringsbehovet.
Framför allt kommenteras de av Boverkets förslag som
är inriktade på en förenklad hantering av små och
relativt okomplicerade projekt inom ramen för det
nya kontrollsystemet. Dessa projekt består i stor
utsträckning av tilläggsarbeten på
småhusfastigheter. Boverket har föreslagit förändrad
reglering i dessa fall. Regeringen redovisar
emellertid som sin bedömning att förändringar i
lagregleringen inte erfordras eftersom det redan med
gällande regler finns möjligheter till en smidig
hantering av enklare ärenden som inte i dagsläget
utnyttjas fullt ut. Det framhålls särskilt att det
åligger byggnadsnämnderna att ta till vara de
möjligheter som lagen ger att förenkla och
underlätta ärenden för enskilda. Regeringen
framhåller även behovet av att genom ökade
informationsinsatser bemöta de svårigheter Boverket
påtalat.
Sammanfattningsvis anför regeringen vad gäller de
av Boverket framlagda förslagen om förändringar av
tillsyns- och kontrollsystemet att tillräckliga skäl
inte föreligger för att nu ändra bestämmelserna om
tillsyn och kontroll enligt plan- och bygglagen.
Ytterligare informationsinsatser bör emellertid
genomföras för att främja en smidig tillämpning.
Frågan om förändringsbehovet i tillsyns- och
kontrollsystemet har tagits upp i tre motioner.
Regeringens bedömning att möjligheten till enklare
hantering av mindre komplicerade ärenden redan finns
med dagens lagstiftning delas enligt motion
1998/99:Bo1 (v) av Vänsterpartiet. Däremot anser
motionärerna det vara anmärkningsvärt att regeringen
inte tagit till sig Boverkets övriga förslag om
byggkontrollen. Man pekar bl.a. på att den
kvalitetsansvariges roll behöver klarläggas. Enligt
yrkande 3 i motionen bör regeringen skyndsamt utreda
Boverkets förslag om förändringar av tillsyns- och
kontrollsystemet och återkomma med förslag till
förändringar av nu gällande regler.
Förslag med motsvarande inriktning om ytterligare
översyn av kontrollsystemet läggs fram i motion
1998/99:Bo6 (kd) yrkande 5. Även i denna motion
framhålls särskilt att den kvalitetsansvariges roll
behöver förtydligas. Enligt motionärerna bör den
kvalitetsansvarige finnas med i hela projektet från
projekteringsstadiet till färdigt byggnadsverk.
Även i motion 1998/99:Bo2 (m) hävdas att det i dag
råder oklarheter om den kvalitetsansvariges
uppgifter. Det är enligt motionärerna själva
beteckningen kvalitetsansvarig som bidragit till
detta förhållande. Beteckningen kan leda till
missuppfattningen att den kvalitetsansvarige har
ansvar för att byggarbetet blir väl utfört. Det
föreslås (yrkande 1) mot denna bakgrund att
beteckningen byts ut mot kontrollansvarig i syfte
att klargöra byggherrens eget ansvar för kvaliteten.
Bostadsutskottet kan konstatera att regeringen
genom propositionen tagit ställning till frågan om
förändringsbehovet i tillsyns- och kontrollsystemet
enligt PBL samt till de förslag som Boverket
redovisat. Regeringens bedömning är att tillräckliga
skäl inte nu föreligger för att ändra bestämmelserna
i fråga. Däremot förespråkas informationsinsatser
för att främja en smidig tillämpning inom ramen för
dagens regelsystem. Det skulle mot denna bakgrund
inte tjäna något reellt syfte att föreslå regeringen
att ytterligare bereda frågan utan att närmare ange
vilka förslag som bör bli föremål för förnyade
överväganden. Utskottet tar av detta skäl främst
ställning till den mer konkreta frågan om den
kvalitetsansvariges roll som diskuteras i de tre
aktuella motionerna.
Motionärerna menar att det i dag råder oklarheter
om vad den kvalitetsansvariges ansvar egentligen
omfattar. I en av motionerna hävdas att ett namnbyte
till kontrollansvarig skulle verka klargörande i
detta avseende. Den sistnämnda frågan har utskottet
helt nyligen tagit ställning till (bet. 1998/99:BoU4
s. 16). Utskottet anförde i detta sammanhang:
När reglerna om kvalitetsansvarig infördes togs
frågan om benämningen upp av regeringen (prop.
1993/94:178, bet. 1993/94:BoU18, rskr. 1993/94:372).
I vissa remissvar hade nämligen kritik förts fram
mot benämningen som ansågs vilseledande. Varken
regering eller riksdag tog dock fasta på kritiken.
Regeringen anförde därvid att en kvalitetsansvarig
har flera uppgifter och att en duglig
kvalitetsansvarig i praktiken kan få mycket stor
betydelse när det gäller att uppnå en hög kvalitet i
byggandet.
Även enligt utskottets mening kan benämningen
kvalitetsansvarig i PBL uppfattas som något
missvisande. Då begreppet sedan flera år är
inarbetat med nästan 4 000 personer certifierade kan
det antas att en ändring nu skulle leda till
missförstånd och oklarheter. Boverket har intagit en
liknande ståndpunkt (rapport 1997:9 Utvärdering av
ändringar i byggregleringen).
Utskottet vidhåller sin uppfattning i frågan om
beteckningen kvalitetsansvarig. De oklarheter som
anses råda beträffande ansvarsförhållanden m.m. bör
givetvis uppmärksammas särskilt i de
informationsinsatser som förespråkas av regeringen.
Det är i sammanhanget viktigt att erinra om att den
kvalitetsansvarige visserligen har vissa avgränsade
lagstadgade uppgifter enligt PBL men att detta inte
utesluter att samma person av byggherren ges
uppgifter som går utöver vad lagen kräver. Detta
ändrar inte de ansvarsförhållanden som följer av
PBL.
Bostadsutskottet anser således att de synpunkter
som läggs fram i frågor om den kvalitetsansvariges
roll inte bör föranleda något tillkännagivande från
riksdagen. Det kan emellertid inte uteslutas att den
kvalitetsansvariges uppgifter enligt PBL kan behöva
tas upp till förnyade överväganden när ytterligare
erfarenheter vunnits av det kontrollsystem som ännu
endast tillämpats under en relativt kort tid. Detta
gäller även övriga frågor om förändringsbehovet i
tillsyns- och kontrollsystemet som aktualiserats i
olika sammanhang. Tills vidare bör dock insatserna
inriktas på att genom fortsatta informationsinsatser
stödja en smidig tillämpning av kontrollsystemet i
dess nuvarande utformning.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker
utskottet motionerna 1998/99:Bo1 (v) yrkande 3,
1998/99:Bo2 (m) yrkande 1 och 1998/99:Bo6 (kd)
yrkande 5.
Ytterligare ett motionsförslag om kontroll av
samhällskrav på byggnadsåtgärder har väckts med
anledning av propositionen. I motion 1998/99:Bo2 (m)
yrkande 2 föreslås att regeringen ges i uppdrag att
återkomma med förslag i frågan om länsstyrelsens
prövning av om PBL-kraven är uppfyllda i samband med
beredning av ansökan om bostadsbyggnadssubvention.
Motionärerna hävdar att länsstyrelsens prövning av
denna fråga kan leda till en annan bedömning än den
byggnadsnämnden tidigare givit uttryck för. Detta
anses leda till en osäkerhet om vilka krav en
byggherre har att rätta sig efter.
Bakgrunden till den fråga som tas upp i motionen är
i korthet följande. För att
bostadsbyggnadssubvention skall medges skall enligt
den aktuella förordningen (1992:986) om statlig
bostadsbyggnadssubvention de grundläggande krav
rörande permanentbostäder som kan ställas enligt PBL
vara uppfyllda. Enligt den lydelse som förordningen
hade fram till den 1 juli 1995 skulle dessa krav
anses vara uppfyllda om bygglov hade lämnats för
projektet. Som framgått ovan ändrades emellertid
PBL-systemet i väsentliga delar år 1995.
Bygglovprövning innebär således inte längre något
ställningstagande från byggnadsnämnden i frågan om
byggnaden uppfyller egenskapskraven enligt PBL. Med
nuvarande formulering av subventionsförordningen
finns det inte heller någon hänvisning till
bygglovprövningen eller kontrollsystemet enligt PBL
i övrigt. Detta innebär i princip att länsstyrelsen
självständigt skall pröva om egenskapskraven på en
bostad enligt PBL är uppfyllda vid beredningen av en
subventionsansökan.
Bostadsutskottet kan inledningsvis konstatera att
motionärerna inte tycks ifrågasätta bestämmelsen om
att PBL:s grundläggande krav skall vara uppfyllda
för att bostadsbyggnadssubvention skall kunna utgå.
Däremot vänder de sig mot att länsstyrelsens
prövning av kraven enligt PBL ibland leder till en
annan bedömning än den byggnadsnämnden kan ha givit
uttryck för. Det bör i denna fråga åter erinras om
att byggnadsnämnden i det nya kontrollsystemet inte
genomför en prövning av om ett projekt uppfyller
egenskapskraven enligt PBL. Däremot kan nämnden avge
sin bedömning i olika frågor som aktualiseras i ett
byggsamråd och lämna råd och upplysningar inom ramen
för sitt allmänna informationsansvar. Nämnden har
också möjlighet att medge mindre avvikelser från de
tekniska kraven i Boverkets byggregler.
Utskottet kan instämma i att det är olyckligt att
en byggherre ibland får olika besked om vad PBL:s
krav innebär i ett speciellt avseende. I
normalfallet får det emellertid förutsättas att
kommunerna och länsstyrelserna gör en likartad
bedömning i dessa frågor. Detta underlättas om ett
informationsutbyte kommer till stånd i de ärenden
som är aktuella för både byggsamråd enligt PBL och
prövning i bidragshänseende. Enligt uppgift kommer
ofta ett bidragsärende först till länsstyrelsen
innan byggnadsnämnden tagit del av ärendet t.ex. vid
ett samrådsmöte. Boverket har därför rekommenderat
länsstyrelserna att kontakta kommunen för att utröna
hur byggnadsnämnden kan komma att besluta eller
inledningsvis har resonerat och om det finns
ytterligare underlag för bedömningen.
Byggnadsnämnden bör vidare enligt Boverket alltid
ges tillfälle att yttra sig i bidragsärenden som
riskerar att avslås.
Den av Boverket förordade ordningen torde kunna
begränsa det problem som påtalas i den aktuella
motionen. Detta bör dock inte utesluta att
länsstyrelserna även fortsättningsvis kan komma till
en bedömning i fråga om efterlevnaden av PBL:s
grundläggande krav som innebär att en bidragsansökan
avslås av detta skäl. Boverkets hittillsvarande
prövning av överklagade bidragsärenden visar att
avslagsbesluten inte sällan beror på att ett projekt
inte uppfyller PBL:s tillgänglighetskrav. I den mån
detta krav inte blivit tillgodosett genom
kontrollsystemet enligt PBL finns givetvis skäl att
ändå hävda det vid bidragsprövningen. Utskottet har
erfarit att Boverket på olika sätt söker sprida
erfarenheterna av bl.a. överklagade bidragsärenden.
Även denna erfarenhetsåterföring till länsstyrelser,
kommuner och byggherrar torde successivt kunna
begränsa de problem som motionärerna påtalat.
Bostadsutskottet anser sammanfattningsvis att det
också i fråga om länsstyrelsernas prövning av kraven
enligt PBL i ärenden om bostadsbyggnadssubvention
finns skäl att framhålla behovet av ytterligare
informationsinsatser. Med det anförda avstyrker
utskottet motion 1998/99:Bo2 (m) yrkande 2.
Miljöanpassat byggande och boende m.m.
Bostadsutskottet behandlar i detta avsnitt frågor
med anknytning till den redovisning som regeringen
gör i propositionens avsnitt 6.1 Vissa
tillkännagivanden från riksdagen - Byggnaders
inomhusmiljö (prop. s. 41-42). Regeringens
redovisning avser tre tillkännagivanden från
riksdagen våren 1995 i fråga om ett miljö- och
hälsoriktigt byggande och boende, återanvändning och
återvinning i byggandet samt i frågor om
elöverkänslighet (bet. 1994/95:
BoU18, rskr. 1994/95:234).
Med anledning av riksdagens tillkännagivanden gav
regeringen Boverket i uppdrag att föreslå lämpliga
åtgärder i frågor om förbättring av inomhusmiljön
m.m. Boverket har slutrapporterat sitt uppdrag till
regeringen i mars 1998. I slutredovisningen har
verket hänvisat till en lång rad rapporter varav de
flesta givits ut i en serie benämnd Bygg för hälsa
och miljö. En förteckning över publikationerna finns
i bilaga 10 till propositionen.
Regeringen hänvisar till de i bilagan förtecknade
publikationerna från Boverket samt till att det inom
näringslivet och andra samhällssektorer numera pågår
ett omfattande arbete i de avseenden som efterfrågas
i riksdagens tillkännagivanden. Syftet med dem anses
därmed ha uppfyllts. Det är enligt regeringen
samtidigt uppenbart att fortsatta och kontinuerliga
åtgärder krävs för att förbättra inomhusmiljön.
Detta är enligt regeringen i första hand en uppgift
för dem som är verksamma inom bygg- och
fastighetsbranschen. Regeringen framhåller
emellertid att den uppmärksamt följer dessa frågor
samt vid behov avser att återkomma till riksdagen.
I motion 1998/99:Bo5 (mp) tas upp frågan om
regeringens behandling av de aktuella
tillkännagivandena från riksdagen. Motionärerna
anser att Boverket gjort ett utmärkt arbete med att
ta fram underlag för regeringens ställningstaganden.
De konstaterar emellertid att regeringen inte
redovisar sina ställningstaganden i de frågor där
bostadsutskottet och riksdagen efterlyst
överväganden och förslag. Riksdagen bör enligt
motionens yrkande 3 därför begära att regeringen
återkommer med en mer fullständig rapportering av
sin politik för bättre inomhusmiljö.
Förslag i fyra motioner från höstens allmänna
motionstid anknyter till de frågor om ett
miljöanpassat byggande och boende som tagits upp i
de aktuella tillkännagivandena.
Enligt motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 7 bör
riksdagen begära att regeringen vidtar åtgärder som
stimulerar miljömedvetenheten och miljöanpassningen
av boendet. Motionärerna nämner ekologisk anpassning
av va-systemen, förbättring av inomhusmiljön,
kretsloppstänkande i byggfrågor, miljökrav vid ny-
och ombyggnad, miljö- och hälsovärdering av
byggmaterial m.m. som viktiga inslag i ett sådant
arbete.
Även i Centerpartiets partimotion 1998/99:MJ749
yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om behovet
av ett miljöanpassat byggande och boende.
Motionärerna framhåller bl.a. att
samhällsplaneringen bör bidra till att minska
transportbehovet och att förutsättningarna för att
använda förnybara energikällor bör förbättras.
Innebörden i det tillkännagivande som föreslås i
motion 1998/99:Bo509 (v) yrkande 7 är att
möjligheten till energieffektiviseringar bör tas
till vara i samband med ny- och ombyggnader.
Motionärerna anser bl.a. att städer och större
samhällen framför allt bör byggas ut genom
förtätningar och att möjligheterna till att förlägga
bostäder ovanpå lågbyggda affärscentrum bör tas till
vara.
I motion 1998/99:So379 (kd) yrkande 5 föreslås att
problemet med elöverkänslighet kartläggs och att
regeringen därefter återkommer med ett åtgärdspaket
i syfte att minimera risken för elöverkänslighet.
Bostadsutskottet anför följande i de aktualiserade
frågorna om ett miljöanpassat byggande och boende.
Utskottet kan inledningsvis delvis instämma i de
synpunkter som förs fram i motion 1998/99:Bo5 (mp)
om att en avrapportering av åtgärder vidtagna med
anledning av riksdagens tillkännagivanden normalt
bör ske i en något mer utförlig form än vad som är
fallet i de nu aktuella frågorna.
Riksdagsbehandlingen underlättas givetvis av om det
klargörs hur frågorna fortsättningsvis kommer att
hanteras av regeringen eller vilka ytterligare
åtgärder som kan bli aktuella att överväga.
Samtidigt bör det erinras om att riksdagens
tillkännagivanden till stor del syftade till att få
fram ett kunskapsunderlag och till att successivt
föra ut vunna erfarenheter i praktisk tillämpning.
Till denna del var således aldrig avsikten att
regering och riksdag vid en bestämd tidpunkt skulle
ta ställning i exempelvis frågan om innebörden i ett
miljö- och hälsoriktigt byggande och boende.
Ställningstaganden i denna typ av frågor bör snarare
ses som en process där det främsta syftet är att
påverka alla inblandade parter i byggande och
förvaltning att aktivt bidra till miljöanpassningen
av sektorn. Bostadsutskottet har liksom regeringen
under de senaste åren kunnat konstatera att en
positiv utveckling på området pågår inom bl.a. bygg-
och fastighetsbranschen. Det branschgemensamma
utvecklingsarbete som bedrivs inom ramen för
Byggsektorns Kretsloppsråd utgör ett exempel på
denna utveckling.
Vad gäller de allmänna synpunkter på vikten av ett
miljöanpassat och energisnålt byggande och boende i
olika avseenden som grundar yrkandena i de aktuella
motionerna har utskottet ingen avvikande mening. Som
tidigare framhållits i detta betänkande har
utskottet under en lång rad år, ofta i bred politisk
enighet, sökt bidra till att en utveckling i denna
riktning påskyndas. De tillkännagivanden från år
1995 som diskuteras i detta avsnitt var ett inslag i
dessa strävanden. Utskottet kan emellertid inte
finna det meningsfullt att riksdagen genom
tillkännagivanden i allmänna ordalag för regeringen
påtalar vikten av att byggandet och boendet
miljöanpassas och effektiviseras ur energisynpunkt.
Det finns en god grund för uppfattningen att
regeringen redan delar utskottets allmänna
inställning i denna fråga. Detta innebär givetvis
inte att bostadsutskottet och riksdagen bör avstå
från möjligheten att för regeringen påtala frågor om
bl.a. miljöanpassning som bör ägnas större
uppmärksamhet. Utskottet menar emellertid att det i
så fall bör ske genom mer avgränsade eller konkreta
tillkännagivanden än dem som förespråkas i de
aktuella motionerna.
Utskottet kan i sammanhanget mycket kortfattat
erinra om det övergripande arbete för en fortsatt
miljöanpassning som regeringen lämnat förslag om i
proposition 1997/98:145 Svenska miljömål.
Propositionen är avsedd att bidra till en
vidareutveckling och precisering av arbetet för en
ekologisk utveckling. Riksdagen har i går, den 28
april, behandlat propositionen och därvid bl.a.
fastställt 15 nationella miljökvalitetsmål. Ett av
dessa mål (nr 11) avser god bebyggd miljö och lyder:
Städer, tätorter och annan bebyggd miljö skall
utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka
till en god regional och global miljö. Natur- och
kulturvärden skall tas till vara och utvecklas.
Byggnader och anläggningar skall lokaliseras och
utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en
långsiktigt god hushållning med mark, vatten och
andra resurser främjas.
Riksdagens beslut (se bet. 1998/99:MJU6) innebär
vidare att regeringen skall återkomma till riksdagen
i fråga om de delmål som behövs för det fortsatta
arbetet med att nå miljökvalitetsmålen. En
parlamentarisk beredning (Miljömålskommittén) har
givits uppgiften att bl.a. analysera behovet av
delmål (dir. 1998:45). Inom ramen för detta arbete
har också ett flertal myndigheter fått i uppdrag av
regeringen att ta fram underlag inom sina respektive
an- svarsområden. Regeringen har givit Boverket i
uppdrag att föreslå delmål och åtgärdsstrategier för
miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Boverket har
även genom ett regeringsbeslut i augusti 1998
tilldelats ett särskilt sektorsansvar för ekologisk
hållbarhet. Det särskilda sektorsansvaret innebär
att verket skall integrera miljöhänsyn och
resurshushållning i sin verksamhet samt verka för
att arbetet mot ekologisk hållbarhet förs framåt
inom hela myndighetens sektor.
Som ett led i arbetet med miljöanpassning av alla
samhällssektorer har också Miljövårdsberedningen
fått regeringens uppdrag (dir. 1998:65) att medverka
i arbetet med att ta fram strategier för
utvecklingen av ett ekologiskt hållbart näringsliv.
Uppdraget syftar bl.a. till att stimulera företag
att ligga före lagkraven och därmed höja nivån på
näringslivets miljöarbete i stort. Utskottet har
erfarit att Miljövårdsberedningen har för avsikt att
särskilt inrikta sitt arbete mot bygg- och
fastighetsbranschen.
Ett av motionsförslagen som behandlas i detta
sammanhang avser en begäran om att problemen med
elöverkänslighet skall kartläggas. Även på detta
område anser utskottet att frågan numera förts
framåt så att ett allmänt formulerat
tillkännagivande från riksdagen inte skulle tjäna
något reellt syfte. Utskottet vill därvid hänvisa
till de två tillkännagivanden som riksdagen på
bostadsutskottets förslag gjorde i frågan både 1994
och 1995 (1993/94:
BoU17, 1994/95:BoU18) samt till det arbete som sedan
dess bedrivits av bl.a. Boverket. Vad gäller frågan
om en kartläggning av kunskapsläget framhåller
regeringen i propositionen särskilt det uppdrag som
Rådet för arbetslivsforskning har att genomföra en
utvärdering av både svenska och internationella
forskningsresultat om elöverkänslighet. Under våren
2000 avser rådet att anordna en konferens, vars
syfte bl.a. är att belysa skilda gruppers åsikter
och slutsatser avseende orsakerna till
elöverkänslighet. Uppdraget skall slutredovisas
under hösten 2000.
Mot den ovan redovisade bakgrunden föreslår
utskottet att motionerna 1998/99:Bo5 (mp) yrkande 3,
1998/99:Bo237 (kd) yrkande 7, 1998/99:
Bo509 (v) yrkande 7, 1998/99:MJ749 (c) yrkande 3
samt 1998/99:So379 (kd) yrkande 5 avslås.
I tre motioner från 1998 års allmänna motionstid
läggs fram förslag om åtgärder för s.k.
allergisanering av byggnader. Ett omfattande program
bör enligt motion 1998/99:So374 (kd) yrkande 4
införas för att dels förebygga allerier, dels sanera
byggnader med dålig inomhusmiljö. Även i motion
1998/99:So375 (mp) yrkande 1 föreslås att ett
program för allergisanering och luftvård inrättas. I
Kristdemokraternas partimotion 1998/99:Ub246 yrkande
15 föreslås ett tillkännagivande med innebörden att
de medel som kan komma att tillställas kommunerna
för ROT-ändamål i första hand bör reserveras för
allergisanering av lokaler där barn och ungdomar
vistas dagligen.
I budgetpropositionen hösten 1998 angav regeringen
sin avsikt att utvidga stödet till lokala
investeringsprogram till att också omfatta "sådana
allergisanerande åtgärder i bebyggelsen som
genomförs i samband med de ombyggnadsåtgärder som
regelverket för närvarande ger möjlighet att
stödja". I ett frågesvar i riksdagen i januari i år
(fråga 1998/99:242) konstaterade miljöministern att
en utvidgning i enlighet med regeringens intentioner
förutsätter en ändring av förordningen (1998:23) om
statliga bidrag till lokala investeringsprogram. En
ändring av den aktuella förordningen fordrar
emellertid en notifiering till EG-kommissionen.
Ministern framhöll att en beredning av ärendet pågår
och att ett beslut om ändring av förordningen skall
kunna fattas före sommaren. Detta skulle innebära
att nästa ansökningsomgång, som gäller bidrag till
lokala investeringsprogram för perioden 2000-2002,
även kan omfatta åtgärder för en bättre
inomhusmiljö, s.k. allergisanering.
Bostadsutskottet anser med hänvisning till det
anförda att syftet med de aktuella motionsförslagen
kan anses vara tillgodosett genom den planerade
utvidgningen av stödet till de lokala
investeringsprogrammen. Motionerna 1998/99:So374
(kd) yrkande 4, 1998/99:So375 (mp) yrkande 1 och
1998/99:
Ub246 (kd) yrkande 15 avstyrks således.
Ytterligare ett motionsförslag behandlas i detta
avsnitt. I motion 1998/99:Bo507 (c) yrkande 8
föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande om det
lokala arbetet med Agenda 21. Motionärerna
framhåller bl.a. att vidareutvecklingen av de lokala
agendorna måste ske utan centrala påtryckningar.
Däremot bör kommunerna ges stöd i sitt arbete samt
information om utvecklingen inom miljöområdet.
Bostadsutskottet instämmer i att det är angeläget
att det lokala engagemanget i Agenda 21-arbetet tas
till vara. Som motionärerna framhåller finns det
skäl för staten att biträda kommunerna i deras
arbete med frågorna genom exempelvis information och
metodutveckling. Ett sådant stöd ges också i olika
former. Utskottet kan exempelvis erinra om att
regeringen i april 1998 beslutade att tillkalla en
särskild samordnare avseende det lokala Agenda 21-
arbetet (dir. 1998:25). Samordnaren har bl.a. till
uppgift att föra en aktiv dialog med kommunerna samt
att sprida erfarenheter och information om metoder
och arbetssätt. Flera statliga myndigheter har också
uppgifter som kan innebära att kommunerna ges stöd i
dessa avseenden. Utskottet anser mot denna bakgrund
att det i motionen föreslagna tillkännagivandet inte
är erforderligt. Motion 1998/99:Bo507 (c) yrkande 8
avstyrks således.
Deklaration av bostäder
I tre motioner från allmänna motionstiden läggs fram
förslag om att system för deklaration av bostäder
skall utvecklas.
Enligt motion 1998/99:Bo509 (v) skulle ett system
med miljö- och energideklaration av bostäder på sikt
sannolikt leda till att konsumenterna efterfrågar
miljöanpassade och energisnåla bostäder. I motionens
yrkande 4 föreslås att riksdagen begär att frågan om
utveckling av ett system för deklaration av bostäder
ges högsta prioritet med sikte på att ett sådant
skall kunna vara i bruk senast år 2000. Även i
motion 1998/99:So374 (kd) yrkande 5 föreslås
riksdagen ge regeringen till känna att ett system
för miljö- och hälsoklassning av fastigheter bör
utredas. Motion 1998/99:MJ779 (fp) tar upp olika
frågor om bullerbekämpning. I motionens yrkande 6
föreslås riksdagen förorda att arbetet med att
ljudklassa bostäder enligt svensk standard
intensifieras.
På bostadsutskottets förslag gjorde riksdagen
hösten 1995 ett tillkännagivande i frågan om
deklaration av bostäder (bet. 1995/96:BoU1).
Innebörden i tillkännagivandet var att ett system
för kvalitetsdeklaration borde utvecklas och komma
i praktiskt bruk så snart som möjligt. Regeringen
gav med anledning av riksdagens ställningstagande
Boverket i uppdrag att utreda möjligheterna att
utveckla ett system för kvalitetsdeklaration av
bostäder. Verket redovisade år 1998 utredningens
resultat i rapporten Deklaration av bostäder.
Rapporten innehåller dels en genomgång av olika
befintliga system, såväl svenska som utländska, dels
en redovisning av Boverkets slutsatser och förslag.
Boverket anser bl.a. att ett system för deklaration
av bostäder skall kunna appliceras både på
nyproducerade och befintliga bostäder. Verket anser
att man i ett inledande skede bör avstå från att
ställa rättsliga krav på bostadsdeklarationer och
att det finns skäl att avvakta branschens och
konsumenternas värdering av de försök som pågår. I
den redogörelse för behandlingen av riksdagens
skrivelser som regeringen i dagarna har överlämnat
(skr. 1998/99:75) anges att regeringen för
närvarande bereder Boverkets rapport och har för
avsikt att återkomma till riksdagen i frågan under
nästa riksmöte.
Bostadsutskottet anser att regeringens beredning av
frågan om system för deklaration av bostäder bör
avvaktas. Motionerna 1998/99:Bo509 (v) yrkande 4,
1998/99:MJ779 (fp) yrkande 6 samt 1998/99:So374 (kd)
yrkande 5 avstyrks av detta skäl.
Byggmaterial m.m.
I ett flertal motioner från den allmänna
motionstiden lämnas förslag som gäller kraven på
byggprodukter och i något fall också på
byggnadsverket.
I 2 § första stycket 9 BVL ställs krav på
byggnadsverket när det gäller hushållningen med
vatten och avfall. I motion 1998/99:Bo509 (v)
yrkande 1 föreslås lagregeln kompletterad med krav
på resurshushållning och en ekologiskt hållbar
kretsloppstillämpning med betydelse särskilt för att
tillvarata de växtnäringsämnen som produceras i våra
bostäder. Motionärerna anser att dagens lagstiftning
är alltför svag och otydlig. Principen om ekologiskt
kretslopp bör enligt motionärerna (yrkande 8 i
motsvarande del) också få genomslag i de krav som
skall ställas på byggmaterial. Ett krav på ekologisk
kretsloppshushållning föreslås därför infört i syfte
att säkerställa byggmaterial som är energieffektiva,
återvinningsbara och ofarliga för hälsan.
Boverkets uppdrag inom området miljöriktigt
byggande har, som framgått ovan, slutredovisats i
mars 1998. I propositionens avsnitt om byggnaders
inomhusmiljö uttalar regeringen att den följer
frågorna med uppmärksamhet och att den avser
återkomma till riksdagen vid behov. I detta
sammanhang kan erinras om den av utskottet i detta
betänkande tidigare berörda propositionen om svenska
miljömål där ett av de föreslagna
miljökvalitetsmålen avser en god bebyggd miljö.
Detta miljökvalitetsmål omfattar även frågor om
avfall och kretslopp. I propositionen behandlas i
ett särskilt avsnitt frågor om kretslopp av
växtnäring mellan stad och land. Miljökvalitetsmålen
skall vidareutvecklas och fördjupas. Det finns
anledning anta att de olika överväganden som för
närvarande kan förväntas i fråga om ett miljö- och
hälsoriktigt byggande och boende m.m. också kan
komma att omfatta sådana förändringar som
motionärerna efterlyser. Utskottet är dock inte
berett att på de grunder som anförs i motionen nu
förorda en revidering av de på området aktuella
bestämmelserna. Motion 1998/99:Bo509 (v) yrkandena 1
och 8, det senare i motsvarande del, om ökat
kretsloppstänkande avseende byggnadsverk och
byggmaterial avstyrks därför.
Enligt förslaget i motion 1998/99:Bo6 (kd) yrkande
1 bör en plan inrättas för hur arbetet med
tillämpningsföreskrifter till byggproduktdirektivet
skall påskyndas med avseende på frågor om hygien,
hälsa och säkerhet. Den bör också omfatta hur den
svenska tillämpningen av föreskrifterna kan påskyn-
das på bästa sätt.
Den praktiska tillämpningen av
byggproduktdirektivet förutsätter ett antal s.k.
tillämpningsdokument. Sådana har färdigställts.
Enligt direktivet kan det behövas klasser för olika
prestationsnivåer och krav som är beroende av
skillnader i bl.a. klimat, tradition och
säkerhetsnivå. Nivåer och klasser arbetades
emellertid inte in i dokumenten. Allmänt anses
dokumenten otillräckliga för harmonisering av
medlemsländernas krav. För närvarande pågår därför
arbete med att fastställa hur man skall uttrycka
medlemsländernas krav inom ramen för kommissionens
uppdrag att utarbeta harmoniserade standarder.
Enligt utskottet saknas tillräcklig anledning för
riksdagen att ta de initiativ som motionärerna
efterlyser. Utskottet avstyrker därför motion
1998/99:Bo6 (kd) yrkande 1 om byggproduktdirektivets
tillämpning.
Också motion 1998/99:Bo513 (s) tar upp
byggprodukter ur ett unionsperspektiv. Motionärerna
önskar ett riksdagens tillkännagivande om behovet av
att typgodkänna byggmaterial från andra EU-länder i
syfte att öka konkurrensen. Motionen syftar till att
- med förebild i de numera upphävda reglerna om
nordiska byggprodukter - typgodkännande i ett land
skall ge typgodkännande i de övriga.
Motionsförslaget ger uttryck för den inom EU allmänt
gällande Cassis de Dijon-principen som dock inte
tillämpas vad gäller byggprodukter.
Ett motsvarande förslag avstyrkte utskottet i
betänkande 1997/98:BoU4. Utskottet ansåg att
förslaget endast skulle innebära en temporär lösning
i avvaktan på att CE-märkningen är fullt genomförd.
Även om det inte kunde överblickas när så skulle bli
fallet fanns det enligt utskottets mening inte
tillräcklig anledning att tillskapa en tillfällig
ordning.
Enligt utskottets mening finns det inte nu
anledning till en annan bedömning, och utskottet
avstyrker därför motion 1998/99:Bo513 (s) om ett
utökat typgodkännande av byggmaterial.
I motion 1998/99:Bo509 (v) yrkande 8 i motsvarande
del föreslås att tillämpningskraven gentemot
kommunerna och de centrala myndigheterna beträffande
substitutionsprincipen i 5 § lagen om kemiska
produkter bör skärpas. Det anges innebära bl.a. att
Boverket bör få i uppdrag att se till att principen
tillämpas vid byggnation och i de samråd som
kommunerna håller med entreprenörer och byggherrar.
Lagen om kemiska produkter har inarbetats i
miljöbalken (MB). Balkens allmänna hänsynsregler
omfattar bl.a. den i motionen omtalade
substitutionsprincipen eller produktvalsprincipen
som den också benämns (2 kap. 6 § MB). Enligt denna
skall man inte använda eller sälja sådana kemiska
produkter som kan befaras medföra risker för
människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas
med sådana produkter som kan antas vara mindre
farliga. Motsvarande krav gäller i fråga om varor
som innehåller eller har behandlats med en kemisk
produkt. I miljöbalkspropositionen (prop.
1997/98:45) gör regeringen bedömningen att kommunen
(bl. a. genom att regeringen har rätt att ge
kommunen föreskriftsrätt) kommer att få en avgörande
roll i arbetet att förverkliga miljöbalkens mål.
Därutöver har också Boverket, länsstyrelserna,
Kemikalieinspektionen och Socialstyrelsen en
tillsynsroll i nu aktuella avseenden. I proposition
1997/98:145 Svenska miljömål föreslås nationella
miljökvalitetsmål. Utskottet har tidigare i detta
betänkande redogjort för propositionens innehåll med
betydelse särskilt för utskottets beredningsområde.
Här skall också nämnas mål nr 12 som avser en
giftfri miljö och att kemikaliepolitiken för 2000-
talet behandlas i ett längre avsnitt i
propositionen. Utskottet anser mot bakgrund av att
miljöbalkens regler endast varit i kraft en kort
tid, och det därmed saknas underlag för att bedöma
balkens effekter, att det inte finns skäl för att
närmare överväga vad motionärerna föreslår. Också
den utveckling av miljöpolitiken som nu pågår talar
för samma slutsats. Utskottet avstyrker med
hänvisning till detta motion 1998/99:Bo509 (v)
yrkande 8 i motsvarande del om tillämpningen av
produktvalsprincipen avseende kemiska produkter.
I motion 1998/99:So374 (kd) yrkande 8 lämnas
förslag om att stränga normer för tillverkning och
import av bygg- och inredningsmaterial bör införas
för att förbättra situationen vad gäller allergi och
annan överkänslighet. Stränga krav bör ställas på
råvaror, tillsatser och emissioner vilka samtliga
bör omfattas av en hälsobedömning. I motionen
framförs också att Sverige bör verka för skärpta EU-
normer på detta område.
Förslaget i motion 1998/99:Bo6 (kd) yrkande 3 avser
att det skall genomföras målinriktad forskning och
utveckling för att ta fram mätstandarder och system
för produktmärkning vad gäller byggprodukter och
miljöfaktorer som utlöser allergier och annan
överkänslighet. Motionärerna anser bl.a. att medel
bör anslås så att forskningen kan genomföras i
Byggforskningsrådets regi.
Det är enligt regeringen uppenbart att
fortsatta och kontinuerliga åtgärder krävs
för att förbättra inomhusmiljön. Det är i
första hand en uppgift för dem som är
verksamma inom bygg- och
fastighetsbranschen. Regeringen följer
uppmärksamt dessa frågor och avser att
återkomma till riksdagen vid behov. Enligt
utskottets mening kan det förutsättas att
regeringen därvid särskilt beaktar
situationen för allergiker och andra
överkänsliga. Detsamma torde också kunna
förutsättas beträffande regeringens EU-
inriktade arbete med dessa
frågeställningar. Mot denna bakgrund anser
utskottet att motionerna 1998/99:So374 (kd)
yrkande 8 och 1998/99:Bo6 (kd) yrkande 3 om
byggmaterial och allergier m.m. bör
avstyrkas.
Ekologiskt hållbara va-lösningar
I detta avsnitt behandlas tre motioner med förslag
om miljöanpassning av va-system.
Regeringen bör enligt förslaget i motion
1998/99:MJ520 (kd) uppdra åt Naturvårdsverket att
utarbeta en strategi för övergången från dagens
storskaliga toalettsystem till ett ekologiskt
hållbart system. I detta uppdrag bör enligt
motionärerna ingå att tydligt definiera vilka krav
som skall ställas på ett ekologiskt toalettsystem
och vilka normer som skall gälla för prestanda,
pålitlighet och funktionalitet.
I motion 1998/99:MJ802 (mp) yrkande 6 föreslås att
regeringen ger ansvarig myndighet i uppdrag att ta
fram förslag till hur dagens avloppssystem kan
moderniseras för att ge människor möjlighet att ta
miljöansvar genom att separera urin och fekalier.
Motionärerna vänder sig framför allt mot att dagens
va-system tar i anspråk stora vattenresurser.
Motion 1998/99:Bo507 (c) tar upp frågor om hur en
ekologisk byggnadsteknik skall kunna tillämpas även
i stadsmiljö. I motionens yrkande 4 föreslås att
staten på olika sätt skall stödja större byggprojekt
med denna inriktning. Motionärerna framhåller att
avloppsfrågan har central betydelse i detta
sammanhang.
Bostadsutskottet vill vad gäller frågan om ett
uppdrag till Naturvårdverket framhålla att verket
hösten 1998 redovisade en slutrapport i projektet
Systemanalys VA som i princip haft den inriktning
som motionärerna förordar. I projektet har
Naturvårdsverket tillsammans med Lantbrukarnas
Riksförbund, Svenska Kommunförbundet, Svenska
Vatten- och Avloppsföreningen samt fem kommuner
arbetat med att belysa bl.a. olika styrmedel och
bedömningsverktyg som skall kunna utgöra en grund
för det fortsatta arbetet med kretsloppsanpassning
av va-system. Resultaten av projektet bygger på
erfarenheter från fallstudier i olika delar av
landet. I slutrapporten, Avlopp för kretslopp -
samverkan stad och land, redovisas metoder för
bedömning av olika avloppslösningar framför allt med
avseende på hygien, miljöskydd, resurshushållning
och brukarattityder. För närvarande pågår
diskussioner mellan Naturvårdsverket och andra
intressenter om inriktningen av det fortsatta
arbetet med att finna lämpliga former för en
introduktion av nya miljöanpassade avloppslösningar.
Vad gäller förslaget om att staten bör stödja
utvecklingen av nya avloppslösningar i stadsmiljö
vill utskottet erinra om att ett betydande stöd
under de senaste åren utgått till projekt med denna
inriktning såväl inom ramen för den s.k.
kretsloppsmiljarden som inom satsningen på lokala
investeringsprogram. Kunskapen på området kan också
förväntas föras framåt av den omfattande
forskningssatsning inom området Urbana va-system som
fått stöd genom MISTRA (Stiftelsen för
miljöstrategisk forskning). Forskningsarbetet
bedrivs på tolv institutioner vid åtta universitet
och högskolor, från Luleå i norr till Lund i söder.
Mot bakgrund av redovisningen ovan anser
bostadsutskottet att de föreslagna
tillkännagivandena om utredningsinsatser och stöd
för ekologiska va-lösningar inte för närvarande
skulle bidra till den pågående utvecklingen inom
området. Motionerna 1998/99:Bo507 (c) yrkande 4,
1998/99:MJ520 (kd) yrkande 3 och 1998/99:MJ802 (mp)
yrkande 6 avstyrks således.
Mobiltelefonantenner
Under de senaste åren har i Sverige genomförts en
snabb utbyggnad av mobiltelefonnäten. Stora delar av
landet täcks i dag av flera parallellt verkande nät.
Det finns en stor mängd antenner till sändare och
mottagare för mobiltelefoni utplacerade på master,
tak och husgavlar runt om i landet. Det stora
antalet antenner har medfört att de eventuella
hälsokonsekvenserna av dem kommit att diskuteras
alltmer under senare tid. Många människor som bor
eller vistas i närheten av antenner känner också oro
för att de skall påverkas av de radiovågor som
antennerna avger. Frågan om mobiltelefonantennernas
påverkan på människor har i flera avseenden starkt
samband med den vidare frågan om elöverkänslighet
som varit aktuell under en längre tid. Även frågan
om själva mobiltelefonerna och de trådlösa
telefonerna för det stationära nätet på sikt kan
vara skadliga att använda har varit föremål för
debatt. Utskottet avgränsar emellertid sina
överväganden i detta avsnitt till frågan om
mobiltelefonantenner. I denna fråga har två motioner
väcks under höstens allmänna motionstid.
I motion 1998/99:Bo514 (mp) framhålls att en stor
osäkerhet råder om vilken påverkan olika
elektromagnetiska fält kan ha på människor och djur.
Forskningen på området anses dock uppvisa vissa
oroande resultat. Motionärerna föreslår mot denna
bakgrund dels att forskningen om elektromagnetisk
strålning från mobiltelefonantenner bör ökas
(yrkande 1), dels att försiktighetsprincipen bör
gälla vid uppsättning av mobiltelefonantenner
(yrkande 2).
Bristen på information om mobiltelefonantennernas
antal och placering bildar utgångspunkt för
förslaget i motion 1998/99:Bo519 (s). Eftersom
antennernas placering klassificeras som
företagshemligheter menar motionärerna att
kommunerna i dag saknar möjlighet att utöva kontroll
av utvecklingen. En utredning i frågor om
samordning, information och kontroll av stationär
mobiltelefonteknik föreslås mot denna bakgrund komma
till stånd.
Bostadsutskottet har i samband med sina tidigare
överväganden i frågor om elöverkänslighet starkt
framhållit vikten av att människors oro tas på
allvar oavsett om det nuvarande kunskapsläget ger
belägg för att hälsorisker föreligger eller ej.
Denna utgångspunkt bör även gälla när frågan om
mobiltelefonantenner diskuteras. När utskottet
föregående år behandlade motsvarande frågor
framhölls också att det finns anledning att iaktta
försiktighet vid lokalisering av nya
mobiltelefonsändare.
Som framgår av de aktuella motionerna väcker den
snabba utbyggnaden av mobiltelefonnäten frågan om
behovet av tillsyn och kontroll från samhällets
sida. I dagsläget sker en bredare prövning av
lämpligheten av en viss lokalisering endast för de
större master med antenner som kräver bygglov. I
samband med bygglovprövning skall en bedömning göras
av om mastens placering och dess avsedda användning
kan medföra olägenheter för omgivningen. Vid
prövningen skall även hälsoeffekterna beaktas.
Endast en mindre andel av de antenner som placeras
ut kräver emellertid bygglov. För flertalet små
antenner som är placerade på byggnader har således
inte någon sådan prövning skett. För att inneha och
använda radiosändare krävs tillstånd från Post- och
telestyrelsen. Vid denna tillståndsgivning görs
ingen särskild prövning när det gäller hälsoeffekter
till följd av radiostrålning.
Den andra huvudfråga som kommer till uttryck i
motionerna är hur kunskapsläget i dag är om de
eventuella hälsoeffekterna av mobiltelefonantenner.
Den närmast ansvariga myndigheten på området,
Statens strålskyddsinstitut (SSI), har intagit
ståndpunkten att basstationer för mobiltelefoni
vanligen inte innebär någon risk ur
strålningssynpunkt. De rekommenderade gränsvärden
som lagts fast i en s.k. Europanorm överskrids
mycket sällan och beror i så fall oftast på en
felriktad sändare. Samtidigt finns det, som
motionärerna framhåller, forskare som anser att det
fortfarande råder sådan osäkerhet om de eventuella
hälsoeffekterna att stor försiktighet måste gälla
vid utplaceringen av antenner.
Enligt vad utskottet erfarit finns det flera större
fastighetsägare som tagit fasta på den oro som finns
och som av detta skäl blivit mer restriktiva med att
upplåta plats för mobiltelefonantenner. Samtidigt
föreligger det givetvis betydande svårigheter för
exempelvis en enskild fastighetsägare att värdera de
olika ståndpunkter som finns på området och därav
dra slutsatser för egen del. Det finns således
enligt utskottets mening ett behov av överväganden
och information i de frågor som ovan diskuterats.
Utskottet kan konstatera att även regeringen är av
denna mening. Miljöministern har således den 19
januari i en interpellationsdebatt (prot.
1998/99:41) framhållit att behovet av ändrade eller
kompletterande regler för tillståndsgivning på
området behöver utredas. Enligt vad utskottet
erfarit under beredningen av detta ärende pågår för
närvarande ett arbete inom Regeringskansliet med att
utforma direktiv för en sådan utredning.
Även i fråga om behovet av att klarlägga
kunskapsläget vad gäller hälsoeffekterna av
användningen av mobiltelefonisystem gav ministern
uttryck för samma uppfattning som utskottet. I det
regeringsuppdrag som givits till Rådet för
arbetslivsforskning att sammanställa svenska och
internationella forskningsresultat inom området
hälsorisker av elektriska och magnetiska fält ingår
således även frågor om mobiltelefoni. Rådet kommer
under hösten 1999 att lämna en särskild rapport till
regeringen som rör användningen av mobila
telefonisystem och strålningsförhållanden kring
radiosändare för mobiltelefoni.
Bostadsutskottet konstaterar sammanfattningsvis att
regeringen uppmärksammat behovet av överväganden och
information i de ovan diskuterade frågorna om
mobiltelefoninäten. Det får förutsättas att bl.a.
den information på området som skall sammanställas
av Rådet för arbetslivsforskning kan spridas i
lämpliga former. Utskottet förutsätter vidare att
regeringen återkommer till riksdagen i fråga om
samhällets tillsyn och kontroll av nätens utbyggnad
om utredningen leder fram till förslag om ändrade
regler i detta avseende.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att
de frågor som tagits upp av motionärerna i hög grad
kan förväntas bli beaktade i det pågående arbetet på
området. Motionerna 1998/99:Bo514 (mp) och
1998/99:Bo519 (s) avstyrks av detta skäl.
Bullerstörningar
Problemen med buller och andra ljudstörningar i vår
dagliga miljö uppmärksammas i tre motioner.
Enligt motion 1998/99:Bo506 (mp) är dessa problem i
dag så omfattande att de bidrar till en sänkt
livskvalitet för många människor. Motionärerna
föreslår mot denna bakgrund att en utredning
tillsätts som klarlägger behovet av bullerfria
miljöer i samhället. Liknande synpunkter förs fram i
motion 1998/99:Bo516 (s). Motionären efterfrågar
någon form av ljudfria zoner och föreslår att en
utredning tillsätts om ljudsanering av offentliga
miljöer.
I motion 1998/99:MJ779 (fp) yrkande 3 tas framför
allt upp frågan om vägtrafikbuller. Motionären anser
att åtgärder måste vidtas i syfte att ge boende
tillgång till en god ljudmiljö. Dessa åtgärder bör
leda till att ljudnivån sänks åtminstone på den sida
av bebyggelsen som inte vetter mot trafik.
Bostadsutskottet har vid ett flera tillfällen givit
uttryck för åsikten att problemen med
bullerstörningar i vår vardagsmiljö bör ägnas stor
uppmärksamhet. Vid behandlingen av vissa
motionsförslag föregående år konstaterade utskottet
att tystnad i dagens moderna samhälle närmast får
betraktas som en "bristvara". Den fråga som i detta
sammanhang främst diskuterades var problemen med
lågfrekvent buller, dvs. buller som har en så låg
frekvens att det knappt är hörbart eller inte alls
kan uppfattas. Utskottets överväganden (bet.
1997/98:BoU4) ledde fram till ett tillkännagivande
av riksdagen om behovet av en översyn av frågan.
Ärendet bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Många olika aspekter kan naturligtvis läggas på den
mer övergripande frågan om de allmänna
bullerstörningarna i samhället och vilka åtgärder
som kan bli nödvändiga att vidta i olika sammanhang.
I riksdagsarbetet har exempelvis frågan
uppmärksammats genom den handlingsplan mot buller
som antogs år 1994 (bet. 1993/94:JoU31). Utskottet
kan här också erinra om att frågan nyligen
diskuterats i samband med riksdagens behandling av
regeringens förslag om svenska miljömål m.m. Med
anledning av propositionen väcktes flera motioner
med liknande yrkanden som de nu aktuella. Miljö- och
jordbruksutskottet hänvisade vid behandlingen av
dessa motioner till miljökvalitetsmålet God byggd
miljö där det även ingår att människor inte skall
utsättas för bullerstörningar. I sitt betänkande
(1998/99:MJU6) konstaterar miljö- och
jordbruksutskottet också att bl.a. frågan om delmål
för tysta områden kommer att behandlas av den
parlamentariska beredning som givits i uppdrag att
föra arbetet med miljökvalitetsmålen vidare.
I propositionen om svenska miljömål anger
regeringen också som ett delmål att trafikbullret
skall minskas till att underskrida gällande
riktvärden. Regeringen hänvisar här till det
åtgärdsprogram för att minska buller invid
trafikanläggningar som riksdagen godkände våren 1997
(1996/97:TU7). Åtgärdsprogrammet är etappindelat så
att den del av bebyggelsen som är utsatt för de
högsta bullernivåerna först skall åtgärdas. Berörda
myndigheter har fått uppdrag inom ramen för
åtgärdsprogrammet. Boverket har till uppgift att
utarbeta underlag för tillämpningen av riktvärden
för bl.a. trafikbuller vid planläggning och
byggande. Verkets arbete skall vara slutfört den 1
september 1999.
Frågan om hur problemen med bullerstörningar skall
begränsas har också varit aktuell i samband med den
revidering av Boverkets byggregler som nyligen
genomförts. De krav på ljudisolering som följer av
byggreglerna och de råd som ges om hur kraven skall
tillgodoses torde kunna bidra till att problemen
begränsas i nytillkommande bebyggelse. Flera
byggherrar och fastighetsägare har också under de
senaste åren ställt allt högre krav i dessa
avseenden. Bostadsutskottet ser positivt på denna
utveckling.
Som framgår av redovisningen ovan pågår ett arbete
inom många områden med frågor om hur problemen med
bullerstörningar skall kunna begränsas. Utskottet
förutsätter att regeringen aktivt följer
utvecklingen och tar de initiativ som kan vara
befogade. Regeringen kan också förväntas utveckla
sin syn på vilka ytterligare åtgärder som kan behöva
vidtas bl.a. i samband med det fortsatta arbetet med
miljökvalitetsmålen och det tillkännagivande om
lågfrekvent buller som bostadsutskottet initierat.
Mot denna bakgrund anser utskottet att något
ytterligare tillkännagivande i enlighet med
förslagen i motionerna 1998/99:Bo506 (mp),
1998/99:Bo516 (s) och 1998/99:MJ779 (fp) yrkande 3
för närvarande inte är erforderligt. Motionerna
avstyrks således.
Tillgänglighet
I ett flertal motioner behandlas olika frågor som
rör tillgänglighet och användbarhet för personer med
nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga.
I partimotion 1998/99:Bo208 (v) yrkande 13 föreslås
att riksdagen hos regeringen skall begära ett
lagförslag som innebär att enkelt avhjälpta hinder
mot tillgänglighet skall vara åtgärdade senast år
2005. Motionärerna bakom motion 1998/99:So455 (c)
yrkande 3 anser att varje sektor i samhället bör ges
ett lagstadgat ansvar för den offentliga miljön så
att respektive sektors utbud av service och tjänster
blir tillgängliga för människor med funktionshinder.
Det framhålls särskilt att den offentliga sektorn
bör föregå med fullgoda insatser. I samma motion -
yrkande 4 - föreslås förändringar i
socialtjänstlagen så att socialtjänstens medverkan
och roll i den kommunala samhällsplaneringen framgår
tydligt. I partimotion 1998/99:So465 (fp) yrkandena
14 och 15 föreslås att myndigheter, landsting och
kommuner skall upprätta planer för att avlägsna lätt
åtgärdade hinder i den offentliga miljön och att
åtgärderna för handikappanpassning skall läggas in i
myndigheternas, kommunernas och landstingens
långsiktiga budgetar och finansieras enligt ansvars-
och finansieringsprincipen. Motionärerna bakom
motion 1998/99:
So376 (kd) yrkande 13 anser att plan- och bygglagen
skall ändras så att en byggherre skall bevisa
tillgängligheten för ett planerat byggprojekt innan
byggnadsnämnden skall kunna bevilja bygglov. Enligt
motion 1998/99:
Bo208 (v) yrkande 14 bör en lagändring genomföras
som ger handikapporganisationer rätt att delta i
byggsamråd redan under projekteringsstadiet och
senast tre veckor före byggstart. I motion
1998/99:Bo237 (kd) yrkande 5 föreslås
stimulansåtgärder för handikapporganisationernas
arbete med guider med krav på tillgänglighet för
olika typer av funktionshinder. Situationen för
blinda tas särskilt upp i motion 1998/99:Bo518 (m).
Där förespråkas en utredning om krav på s.k.
blindspår i trottoarer, vilket innebär att olika
typer gatubeläggning skall användas för att ange var
busshållplatser o.d. är lokaliserade. Motion
1998/99:So212 (fp) yrkande 2 avser att riksdagen
skall göra ett tillkännagivande om att det vid varje
ny- och ombyggnad av bostadshus och andra lokaler
borde vara en självklarhet att beakta hörselskadades
behov av en tillfredsställande ljudmiljö.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat
en mängd olika frågor som gäller att ge den bebyggda
miljön ökad tillgänglighet och användbarhet för
personer med nedsatt funktionsförmåga. Under förra
riksmötet togs frågorna upp i betänkandena
1997/98:BoU4, 1997/98:BoU5 och 1997/98:BoU10 samt i
yttrandet 1997/98:BoU6y. Dit hänvisas för en
beskrivning av frågornas hantering under senare år.
I detta sammanhang bör också uppmärksammas ett av
utskottet föreslaget och av riksdagen gjort
tillkännagivande bl.a. avseende förbättringar av
tillgänglighet i befintliga offentliga lokaler och
på allmänna platser (bet. 1995/96:BoU1).
Det har gått en relativt lång tid sedan Plan- och
byggutredningen lämnade sitt förslag om lagstiftning
med krav på att hinder för tillgänglighet och
användbarhet som är enkla att åtgärda skulle vara
åtgärdade före år 2000 i befintliga publika lokaler
och på befintliga allmänna platser (SOU 1994:36).
Utskottet har tidigare uttalat sig för en skyndsam
handläggning av frågorna om tillgänglighet i den
offentliga miljön, vilket riksdagen på förslag av
utskottet givit regeringen till känna. Liksom
socialutskottet har bostadsutskottet förklarat sig
inte vara främmande för att överväga lagstiftning på
området (jfr bet. 1997/98:BoU5 och 1997/98:SoU6).
Regeringen är väl uppmärksammad på
tillgänglighetsfrågornas vikt. Relativt nyligen
behandlade regeringen frågorna i en skrivelse till
riksdagen om handikappolitiken (skr. 1996/97:120). I
den regeringsförklaring statsministern lämnade vid
inledningen av årets riksmöte den 6 oktober 1998
nämndes frågor om funktionshinder bland de
prioriterade. Särskilt angavs att tillgängligheten
till offentliga lokaler och kollektivtrafik skall
förbättras. Inom Regeringskansliet pågår nu arbetet
med en nationell handlingsplan för
handikapppolitiken. Handlingsplanen skall ställa upp
långsiktiga mål för politiken, innehålla förslag på
alla områden och också omfatta
tillgänglighetsfrågorna. Planen kan förväntas ligga
på riksdagens bord kommande höst.
Utskottet anser sig ha skäl att utgå från att
frågorna om tillgänglighet kommer att ägnas god
uppmärksamhet i den kommande nationella
handlingsplanen och att riksdagen som en del av
denna plan kommer att tillställas förslag till
förbättringar bl.a. när det gäller att enkelt
åtgärdade hinder för tillgänglighet och användbarhet
i den offentliga miljön skall bli avlägsnade. Det
finns alltså skäl att avvakta med ett närmare
ställningstagande till de förslag som lagts fram i
motionerna. Mot bakgrund av vad som nu sagts
avstyrker utskottet motionerna 1998/99:Bo208 (v)
yrkande 13, 1998/99:
So455 (c) yrkandena 3 och 4, 1998/99:So465 (fp)
yrkandena 14 och 15, 1998/99:So376 (kd) yrkande 13,
1998/99:Bo208 (v) yrkande 14, 1998/99:
Bo237 (kd) yrkande 5, 1998/99:Bo518 (m) samt
1998/99:So212 (fp) yrkande 2 om ökad tillgänglighet.
Barnsäkerhet i byggnader
Riksdagen gjorde på bostadsutskottets förslag ett
tillkännagivande om barnsäkerhet i byggnader våren
1997 (1996/97:BoU12). Enligt utskottet borde frågan
ges fortsatt hög prioritet och särskild vikt läggas
på informationsinsatser. Utskottet ansåg det viktigt
att de erfarenheter som vunnits om barnsäkerhet i
byggnader gavs stor spridning och att det var
angeläget att alla berörda gavs information om vilka
krav som följde av gällande regler, men också om vad
som kunde åstadkommas med enkla medel på frivillig
väg. Informationsinsatserna borde enligt utskottet
samordnas mellan olika myndigheter, organisationer
och företag som har ett särskilt ansvar för
barnsäkerhetsfrågorna.
Regeringen redovisar i propositionen de åtgärder
för ökad barnsäkerhet i byggnader som vidtagits
sedan riksdagen gjorde sitt tillkännagivande. En
skärpning av Boverkets byggregler har genomförts
avseende balkongräcken och balkonginglasningar.
Boverket har också tillsammans med andra berörda
parter arbetat för att aktivt sprida information
till myndigheter och allmänheten. Genom de
redovisade åtgärderna anser regeringen att syftet
med riksdagens tillkännagivande om barnsäkerhet
uppnåtts.
I Vänsterpartiets partimotion 1998/99:Bo208 från
allmänna motionstiden tas frågan om barnsäkerhet i
byggnader upp. Motionärerna framhåller att de krav
som finns i byggreglerna inte omfattar hus som är
byggda före år 1973 eller ombyggda före år 1976. I
motionens yrkande 12 föreslås därför att
lagstiftningen på området ses över, speciellt med
avseende på vilka krav som bör ställas för dessa
bostäder.
Bostadsutskottet anser att frågan om barnsäkerhet i
byggnader är av sådan vikt att den bör vara föremål
för kontinuerlig uppmärksamhet. Som framgått ovan
har utskottet också tagit initiativ till
informationsinsatser på området. Det får förutsättas
att berörda myndigheter även fortsättningsvis aktivt
verkar för att kunskapen om hur olycksfall kan
förebyggas ges en vid spridning.
Vad gäller motionsförslaget om en översyn av kraven
på barnsäkerhet i äldre bostäder har utskottet
noterat att Barnombudsmannen i sin årsrapport till
regeringen nyligen tagit upp frågan och förordat en
ändring av Boverkets byggregler. Rapporten kommer nu
att beredas inom Regeringskansliet. Regeringen är
således uppmärksammad på den fråga som tas upp i
motion 1998/99:Bo208 (v) yrkande 12. Ett
tillkännagivande kan därför inte nu anses vara
nödvändigt. Yrkandet avstyrks.
Brandvarnare
Riksdagen gjorde våren 1997 på bostadsutskottets
förslag även ett tillkännagivande om behovet av
brandvarnare (bet. 1996/97:BoU12). Utskottet
konstaterade i detta sammanhang att krav på
brandvarnare i samband med ny- och tillbyggnad var
under införande. Utskottet underströk emellertid
att informationsåtgärder vad gäller behovet av
brandvarnare i det befintliga bostadsbeståndet borde
komma till stånd.
I propositionen (s. 43-44) redovisas de
regeländringar och informations-insatser som
vidtagits sedan år 1997. I dag gäller enligt
byggreglerna att nya bostadshus skall förses med med
"anordning för tidig upptäckt av brand samt
utrymningslarm" . Boverket och andra myndigheter och
organisationer har genomfört informationsinsatser
vad gäller befintliga bostäder. Regeringen anser att
syftet med tillkännagivandet därmed är uppnått.
Enligt motion 1998/99:Bo517 (s) har inte genomförda
informationskampanjer givit tillräckligt resultat i
det befintliga bostadsbeståndet. Fortfarande saknar
en stor andel av bostadsbeståndet brandvarnare.
Motionären föreslår därför att krav på obligatorisk
brandvarnare i alla bostäder lagregleras.
En rätt installerad och fungerande brandvarnare har
i många fall bidragit till att rädda både liv och
egendom. Utskottet delar vad som i motionen anförts
om värdet av att installera brandvarnare i våra
bostäder. Undersökningar visar också att
brandvarnare har installerats i betydande
utsträckning. Omkring 75 % av hushållen beräknas ha
brandvarnare. Andelen är väsentligt högre i småhus
än i flerbostadshus.
Utskottet har tidigare uttalat att även om
brandvarnare har installerats i betydande delar av
bostadsbeståndet är detta inte tillräckligt.
Utskottets ställningstagande i denna del står fast.
Vikten av att alla hem och lokaler där människor
vistas utrustas med brandvarnare kan enligt
utskottets mening inte nog betonas. Det skärpta krav
som genom byggreglerna numera ställs på brandvarnare
vid ny- och tillbyggnad är ett uttryck för denna
uppfattning.
Arbetet med att öka användningen av brandvarnare
bör således fortsätta. I detta arbete kan såväl
myndigheter, försäkringsbolag som andra berörda
parter göra aktiva insatser. Utskottet är emellertid
inte för sin del berett att föreslå en ändring av
byggnadslagstiftningen som innebär att det ställs
lagkrav på brandvarnare även i äldre bostäder.
Motion 1998/99:Bo517 (s) avstyrks således.
Övriga frågor om egenskapskrav
I två motioner diskuteras de krav som ställs i
byggnadslagstiftningen på bostadsutformningen i
fråga om studentbostäder. Motionärerna anser att de
studentbostäder som byggs i dag ofta överträffar de
bostäder som redan finns på högskoleorten vad gäller
rumsstorlek, standard och tillgång till faciliteter.
Mot denna bakgrund föreslås i Centerpartiets
partimotion 1998/99:Ub453 yrkande 19 och i motion
1998/99:Bo213 (c) yrkande 1 att enklare regler
införs för byggande av studentbostäder.
Enligt Boverkets byggregler kan de allmänt gällande
kraven på nybyggda bostäder enligt PBL och BVL
delvis frångås vad gäller särskilda boendeformer för
studerande och ungdomar. För sådana boendeformer
får, för en mindre grupp boende, delar av enskilda
lägenheters utrymmen och utrustning sammanföras till
gemensamma utrymmen. De gemensamma utrymmena skall
vara så stora och välutrustade att de utgör fullgod
kompensation för inskränkningarna i den enskilda
lägenhetens standard.
Bostadsutskottet är inte på de grunder som anförs i
de aktuella motionerna berett att förorda någon
förändring av gällande byggregler för
studentbostäder. Motionerna 1998/99:Ub453 (c)
yrkande 19 och 1998/99:Bo213 (c) yrkande 1 avstyrks
således.
Användningen av modern informationsteknik bör
enligt Vänsterpartiets partimotion 1998/99:T803
yrkande 13 underlättas genom att ett krav införs om
att alla nybyggda bostäder skall förberedas för IT.
Motsvarande yrkande om förberedelser för IT
framfördes även föregående år. Utskottet anförde då
(bet. 1997/98:BoU4 s. 23):
Modern teknik bl.a. i form av IT har kommit att bli
ett viktigt inslag i vår tillvaro. Det kan
naturligtvis finnas anledning att vidta åtgärder för
att på olika sätt göra den lätt tillgänglig också i
våra hem. Utskottet är dock inte berett att förorda
att det ställs krav på att förberedelser för IT
skall göras vid all nybyggnation. Genom den snabba
utvecklingen på IT-området torde det vara svårt att
i dag förutse vilka eventuella behov av särskilda
installationer m.m. som i framtiden kan komma att
erfordras för att tekniken skall kunna utnyttjas
fullt ut. De anordningar som i dag behövs för att
använda t.ex. en hemdator och för att söka
information på Internet, dvs. eluttag och telefon-
anslutning, torde så gott som undantagslöst finnas i
nybyggda bostäder.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag antar som
bilaga 1 till detta betänkande fogat lagförslag
i motsvarande del och avslår motionerna
1998/99:Bo1 yrkande 1 och 1998/99:Bo6 yrkande 4,
res. 1 (v, kd)
2. beträffande krav på befintliga hissar
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo3 och 1998/99:Bo4,
res. 2 (fp)
3. beträffande 2 a och 21 §§ BVL
att riksdagen med bifall till regeringens förslag antar som
bilaga 1 till detta betänkande fogat lagförslag
i motsvarande delar,
4. beträffande ändringar i övrigt i BVL och
PBL
att riksdagen med bifall till regeringens
förslag antar som bilaga 1 till detta betänkande
fogat lagförslag i motsvarande delar,
5. beträffande förslag till lag om ändring i
miljöbalken
att riksdagen med bifall till regeringens
förslag antar som bilaga 1 till detta betänkande
fogat lagförslag i motsvarande del,
6. beträffande överlämnande av vissa ärenden
till domstol
att riksdagen med anledning av regeringens
förslag antar utskottets som bilaga 2 till detta
betänkande fogade lagförslag,
7. beträffande den kommunala
förköpslagen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag antar som
bilaga 1 till detta betänkande fogat lagförslag
i motsvarande del samt avslår motion 1998/99:Bo2
yrkande 3,
res. 3 (m)
8. beträffande översyn av
funktionskontrollen av ventilationssystem
att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo509 yrkande 5,
res. 4 (v)
9. beträffande ventilationskontroll i en-
och tvåbostadshus
att riksdagen godkänner regeringens förslag samt avslår
motionerna 1998/99:Bo1 yrkande 2, 1998/99:Bo5
yrkandena 1 och 2 samt 1998/99:Bo6 yrkande 2,
res. 5 (v, mp)
res. 6 (kd, fp)
10. beträffande kontroll av imkanaler
att riksdagen avslår motion 1998/99:N326 yrkande 16,
11. beträffande förändringsbehovet i
tillsyns- och kontrollsystemet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo1
yrkande 3, 1998/99:Bo2 yrkande 1 och
1998/99:Bo6 yrkande 5,
res. 7 (m, c)
res. 8 (v)
res. 9 (kd)
12. beträffande länsstyrelsens prövning av
kraven enligt PBL
att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo2 yrkande 2,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8
börjar med "Utskottet förstår" och slutar med "4 §
BVL" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det anledning att
uppmärksamma den reglering av kraven på hissar och
andra byggprodukter som följer av regeringens
förslag till lydelse av 4 §. Lagrådet har med
anledning av att förslaget remitterats dit uttalat
att om man, som synes högst rimligt, vill införa
krav om handikappanpassning av byggprodukter, bör en
hänvisning också till punkt 8 i 2 § första stycket
föras in i 4 §. Lagrådet uppmärksammade i detta
sammanhang frågan om en hänvisning också bör ske
till punkterna 7 och 9 samma lagrum. Det undandrog
sig dock Lagrådets bedömning, om man redan nu kunde
hänvisa också till dessa båda punkter. Enligt
utskottets mening finns skäl till närmare
överväganden av om inte hänvisningen i 4 § bör ske
till samtliga punkter i 2 § första stycket. Det
förefaller nämligen mer logiskt att samtliga de krav
som BVL ställer på byggnadsverket också ställs på
byggprodukter. Ytterligare ett skäl till att dessa
överväganden behöver göras är att utformningen av 2
och 4 §§ lätt bibringar regeltolkaren uppfattningen
att några krav inte kan ställas när det gäller en
byggprodukts lämplighet i de avseenden som behandlas
i 2 § första stycket 7-9. Vad utskottet nu anfört
talar för att utformningen av 4 § bör ändras.
Utskottet anser emellertid att det inte finns ett
tillräckligt underlag för riksdagen att nu fatta
beslut i frågan. Frågan behöver således bli föremål
för närmare överväganden. För samma slutsats talar
också att en översyn kan ge anledning till andra
förändringar av lagstiftningen. Översynen bör
ankomma på regeringen som bör återkomma till
riksdagen med de förslag som detta arbete ger
anledning till. Mot bakgrund av det initiativ som
utskottet nu tar bör regeringens förslag till
lagändring genomföras. Riksdagen bör med anledning
av motionerna 1998/99:Bo1 (v) yrkande 1 och
1998/99:Bo6 (kd) yrkande 4 ge regeringen till känna
vad utskottet anfört och anta regeringens förslag i
fråga om lydelsen av 4 § BVL.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande lydelsen av 4 § BVL
att riksdagen bifaller regeringens förslag och antar som
bilaga 1 till detta betänkande fogat lagförslag
i motsvarande del samt med anledning av
motionerna 1998/99:Bo1 yrkande 1 och 1998/99:Bo6
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. Krav på befintliga hissar (mom. 2)
Yvonne Ångström (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9
börjar med "Det kan" och slutar med "befintliga
hissar" bort ha följande lydelse:
Det kan noteras att det inte finns någon formell
skyldighet att genomföra alla de åtgärder som följer
av rekommendationerna. Det primära bör i stället
rimligen vara att uppnå det syfte som
rekommendationerna ger uttryck för, bl.a. ökad
säkerhet. Det kan anses naturligt att vid de
överväganden som skall göras i dessa frågor ta
intryck både av de EG-regler som gäller nya hissar
och de krav som ställs på ett byggnadsverk med stöd
av 2 § första stycket 8. Dessa ger uttryck för den
vikt som skall tillmätas tillgänglighetsaspekterna.
Det lär finnas tekniska förutsättningar för att
kraven på tillgänglighet och säkerhet inte skall
behöva komma i konflikt med varandra. Kraven på
hissar bör således utformas så att tillgängligheten
och användbarheten inte försämras. Enligt utskottets
mening är dessa aspekter beträffande det befintliga
beståndet av hissar en så viktig fråga att det är
påkallat med ett särskilt tillkännagivande.
Riksdagen bör således med anledning motionerna
1998/99:Bo4 (fp) yrkandena 1 och 2 samt 1998/99:Bo3
(s) ge regeringen till känna vad utskottet anfört om
krav på befintliga hissar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande krav på befintliga hissar
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo3 och
1998/99:
Bo4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Den kommunala förköpslagen (mom. 7)
Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik
Skårman (m) och Ewa Thalén Finné (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utskottet har" och slutar med "kommunala
förköpslagen" bort ha följande lydelse:
Enligt bostadsutskottets uppfattning bör den
kommunala förköpsrätten avskaffas. Det främsta
skälet till detta ställningstagande är att
förköpsrätten inte fyller någon funktion i den
kommunala markplaneringen. Det är även av vikt att
framhålla att förköpsrätten gör att enskilda
markägare hamnar i en orimligt svag position i
förhållande till kommunerna. Detta skall ses mot
bakgrund av att det kommunala planmonopolet,
expropriationslagen och överlägsna ekonomiska och
personella resurser ger kommunerna en mycket stark
maktställning. Ett avskaffande av den kommunala
förköpsrätten skulle bidra till en sundare
fastighetsmarknad. Vidare kan det ifrågasättas om
det är rimligt att spendera skattemedel på en
kommunalisering av mark för bebyggelse samtidigt som
resurserna inte förslår att tillgodose mer angelägna
kommunala verksamheter. Regeringen bör snarast
förelägga riksdagen förslag om nödvändig
lagstiftning för avskaffande av den kommunala
förköpsrätten. Vad utskottet nu med anledning av
motion 1998/99:Bo2 (m) yrkande 3 anfört om den
kommunala förköpslagen bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande den kommunala förköpslagen
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo2 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Översyn av funktionskontrollen av
ventilationssystem (mom. 8)
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "De hittillsvarande" och på s. 12 slutar
med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
De omfattande problemen med inomhusmiljön i
bostäder och andra byggnader är en av vår tids
viktigast miljö- och hälsofrågor. Grundproblemen är
att felaktiga byggmaterial har använts och att
byggmetoderna lett till att fukt byggts in i husen.
För det framtida byggandet är det därför nödvändigt
att skapa tydligare regler som utgår från den
kunskap om miljövänlig byggteknik som finns i dag.
Den största frågan är emellertid hur vi skall komma
till rätta med de problem som redan finns inbygga i
en stor del av dagens byggnadsbestånd. Omfattande
insatser krävs för att byta ut det felaktiga
byggmaterialet och torka ut fukten. Det krävs också
en fungerande ventilation för att vädra bort fukt
och hälsovådliga emissioner. Det är i detta
sammanhang som den obligatoriska
ventilationskontrollen har en mycket viktig uppgift.
Under de senaste årtiondena har komplicerade och
ofta dåligt fungerande ventilationssystem kommit
till utbredd användning. Dessa system finns dessutom
i stor utsträckning i samma byggnader som har
problem med fukt och emissioner. Systemen kräver
omfattande underhåll och tillsyn. De krav på
återkommande kontroll som tillämpats sedan år 1993
har visat på mycket omfattande brister på detta
område. Problemet är dessutom att många
fastighetsägare inte rättar sig efter de
bestämmelser som finns om besiktningsintervall m.m.
Kommunernas tillsynsfunktion har i många fall visat
sig vara bristfällig. Inte sällan har kommunerna
också i egenskap av fastighetsägare brustit i
efterlevanden av kraven på besiktning.
Även om vissa tecken tyder på att kraven om
funktionskontroll av ventilationssystem i dag följs
något bättre än under de första åren är situationen
fortfarande inte acceptabel. Utskottet ställer sig
mot denna bakgrund bakom förslaget i motion
1998/99:Bo509 (v) yrkande 5 om att bestämmelserna i
förordningen om funktionskontroll av
ventilationssystem bör ses över och skärpas i olika
avseenden. Vad utskottet anfört i denna fråga bör
riksdagen med anledning av motionen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande översyn av funktionskontrollen
av ventilationssystem
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo509 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Ventilationskontroll i en- och
tvåbostadshus (mom. 9)
Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och Helena
Hillar Rosenqvist (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Såväl Byggkvalitetsutredningen" och på
s. 13 slutar med "yrkande 2 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Bostadsutskottet kan inte finna att regeringen
redovisar några hållbara argument för sitt förslag
om att avskaffa kravet på ventilationskontroll i
småhusen. Regeringen hänvisar endast till det
egenintresse som dessa fastighetsägare anses ha av
att ventilationen fungerar. Utskottet menar
emellertid att en fungerande ventilation i alla
byggnader är av samhällsintresse mot bakgrund av den
stora betydelse som frågan har både för folkhälsan
och för energikonsumtionen. Dåligt fungerande
ventilation bidrar till de ökande problemen med
allergier. Inte minst ansvaret för den uppväxande
generationen gör att kravet på en
ventilationskontroll i småhusen vart nionde år bör
upprätthållas tills vidare.
Utskottet kan också konstatera att regeringen
lägger fram sitt förslag trots att det i dag helt
saknas kunskap om hur det hittillsvarande kravet på
ventilationskontroll i småhusen har efterlevts och
vilka resultaten blivit av genomförda besiktningar.
Boverkets uppföljningar har inte omfattat småhusen.
Det är av största vikt att fakta nu tas fram för att
det nuvarande kontrollobligatoriet skall kunna
utvärderas och för att behovet av eventuella
ytterligare åtgärder skall kunna övervägas.
Bostadsutskottet föreslår med hänvisning till de
aktuella v- och mp-motionerna samt det ovan anförda
att regeringens förslag om att undanta en- och
tvåbostadshusen från kravet på ventilationskontroll
avvisas. Regeringen bör vidare anmodas att ta fram
ett faktaunderlag om den hittillsvarande kontrollen
i dessa hus och vid behov återkomma till riksdagen
med förslag om ytterligare åtgärder för att
förbättra ventilationen.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av
motionerna 1998/99:Bo1 (v) yrkande 1 samt
1998/99:Bo5 (mp) yrkandena 1 och 2 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Regeringsförslaget avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande ventilationskontroll i en- och
tvåbostadshus
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo1 yrkande
2 och 1998/99:Bo5 yrkandena 1 och 2 samt med
avslag på regeringens förslag och motion
1998/99:Bo6 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Ventilationskontroll i en- och
tvåbostadshus (mom. 9)
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Såväl Byggkvalitetsutredningen" och på
s. 13 slutar med "yrkande 2 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Utskottet kan dela regeringens bedömning att
småhusägare bör ha både ett egenintresse av och ett
ansvar för att den egna bostaden inte är
hälsovådlig. För att småhusägarna skall kunna ta
detta ansvar krävs emellertid att de har tillräcklig
kunskap om vilka krav på ventilationen som bör
uppfyllas för att inte hälsorisker skall uppstå.
Mycket tyder på att dessa kunskaper i dag är
bristfälliga. Olika undersökningar visar också att
småhusen ofta har långt sämre ventilation än vad de
utformats för.
Bostadsutskottet anser mot denna bakgrund att en
informationskampanj om ventilation särskilt riktad
mot småhusägarna är en förutsättning för att
reglerna om återkommande ventilationskontroll skall
kunna ändras i enlighet med regeringens förslag. Som
föreslås i kd-motionen bör Boverket,
Konsumentverket, Socialstyrelsen och
Byggforskningsrådet ges ett gemensamt uppdrag att
utforma och genomföra en sådan kampanj.
Riksdagen bör med anledning av regeringens förslag
och motion 1998/99:Bo6 (kd) yrkande 2 som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet ovan anfört.
Motionerna 1998/99:Bo1 (v) yrkande 2 samt 1998/99:
Bo5 (mp) yrkandena 1 och 2 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande ventilationskontroll i en- och
tvåbostadshus
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1998/99:Bo6 yrkande 2 samt med avslag på
motionerna 1998/99:Bo1 yrkande 2 och 1998/99:Bo5
yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
7. Förändringsbehovet i tillsyns- och
kontrollsystemet (mom. 11)
Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik
Skårman (m), Rigmor Ahlstedt (c) och Ewa Thalén
Finné (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Motionärerna menar" och på s. 16 slutar
med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening borde regeringen vid sina
överväganden om förändringsbehovet i tillsyns- och
kontrollsystemet ha tagit fasta på de samstämmiga
synpunkter som redovisats om branschens syn på bl.a.
beteckningen kvalitetsansvarig. Denna beteckning har
uppenbarligen skapat en viss oklarhet när det gäller
vad den kvalitetsansvarige egentligen ansvarar för.
Beteckningen kvalitetsansvarig antyder således ett
ansvar som går långt utöver de krav som ställs i
lagtexten. Enligt PBL omfattar den
kvalitetsansvariges ansvar snarast vissa definierade
kontrolluppgifter. Ansvaret för den egentliga
kvalitetssäkringen åvilar däremot byggherren.
Bostadsutskottet har vid tidigare överväganden i
frågan om beteckningen kvalitetsansvarig gjort
bedömningen att även om det i sak kan vara befogat
att byta beteckning skulle det medföra vissa
praktiska problem. Utskottet menar emellertid nu att
branschens begäran om ett byte av beteckningen i
syfte att undanröja de oklarheter som finns måste
tillmätas stor tyngd. Beteckningen kvalitetsansvarig
bör således bytas mot kontrollansvarig. Regeringen
bör överväga om denna ändring bör föranleda
ytterligare förtydliganden av lagtexten och därefter
snarast återkomma till riksdagen med förslag i
frågan.
Vad ovan anförts med anledning av motion
1998/99:Bo2 (m) yrkande 1 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande förändringsbehovet i tillsyns-
och kontrollsystemet
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo2 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1998/99:Bo1 yrkande
3 och 1998/99:Bo6 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Förändringsbehovet i tillsyns- och
kontrollsystemet (mom. 11)
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Bostadsutskottet kan" och på s. 16
slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Boverket redovisade efter ett omfattande
utredningsarbete år 1997 ett antal förslag till
regeringen om hur tillsyns- och kontrollsystemet
enligt PBL kan förbättras och bli mera effektivt.
Efter två års beredningsarbete inom
Regeringskansliet har nu regeringens
ställningstagande i frågan redovisats. Utskottet kan
konstatera att regeringen bara tycks ha övervägt de
förslag som gäller möjligheterna att förenkla
hanteringen av de enklare byggprojekten. I denna
fråga anser utskottet liksom regeringen att goda
förutsättningar finns att förenkla hanteringen redan
inom ramen för dagens regelsystem. Regeringens
ställningstagande i övriga frågor står emellertid
inte att finna i propositionen. Boverkets förslag
avseende bl.a. den kvalitetsansvariges roll, krav på
slutanmälan och utökad bygglovplikt för särskilt
värdefulla byggnader lämnas helt utan kommentar.
Utskottet finner denna handläggning anmärkningsvärd
särskilt mot bakgrund av de oroande tecken som finns
på att byggnadslagstiftningens krav efterlevs allt
sämre. Boverket har således kunnat konstatera att
brister finns i det nybyggda bostadsbeståndet både
vad gäller tillgängligheten för funktionshindrade
och lägenheternas användbarhet i övrigt. Klyftorna
mellan bostäder med hög och låg kvalitet har också
ökat under senare år.
Särskilt frågan om innebörden av den
kvalitetsansvariges uppgifter i byggprocessen finns
det skäl att skyndsamt överväga. Med dagens
ansvarsfördelning kan det ifrågasättas om
beteckningen kvalitetsansvarig är rättvisande. Det
bör därför övervägas om den kvalitetsansvariges
uppgifter bör utvidgas till att tydligare omfatta
även projekterings- och kvalitetssäkringsarbetet.
Regeringen bör uppmanas att skyndsamt överväga denna
fråga och de förslag som Boverket lagt fram i övrigt
samt att därefter återkomma med förslag om
förändringar av gällade regler.
Vad utskottet ovan anfört om förändringsbehovet i
tillsyns- och kontrollsystemet med anledning av
motion 1998/99:Bo1 (v) yrkande 3 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Detta innebär
även att vad som i motionerna 1998/99:Bo2 (m)
yrkande 1 och 1998/99:Bo6 (kd) yrkande 5 förordats i
frågan kommer att kunna beaktas vid regeringens
överväganden.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande förändringsbehovet i tillsyns-
och kontrollsystemet
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo1 yrkande
3, 1998/99:Bo2 yrkande 1 och 1998/99:Bo6 yrkande
5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
9. Förändringsbehovet i tillsyns- och
kontrollsystemet (mom. 11)
Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Bostadsutskottet kan" och på s. 16
slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet delar inte regeringens bedömning
att det inte föreligger några förändringsbehov i det
nuvarande tillsyns- och kontrollsystemet enligt PBL.
Starka skäl talar tvärtom för att systemet bör
revideras i vissa avseenden. Särskilt angeläget är
det att se över systemet vad gäller kraven på
kvalitetssäkring. Tidspressen i dagens byggprojekt
gör ofta att tidsplanen prioriteras före de krav som
bör ställas från kvalitets- och miljösynpunkt. Det
är därför angeläget att finna former för att den
långsiktiga kvaliteten hos den färdiga byggnaden
skall tillmätas större tyngd.
En fråga som är viktig att uppmärksamma i detta
sammanhang är den roll som tilldelats den
kvalitetsansvarige. I dagsläget råder viss oklarhet
över vilket ansvar den kvalitetsansvarige har för
byggprojektet. Det förhållandet att det redan finns
en "kvalitetsansvarig" har ibland lett till att
intresset hos vissa byggherrar att exempelvis anlita
sakkunniga konsulter i olika kvalitetsfrågor
minskat. Utskottet anser att det i de förordade
övervägandena bl.a. bör prövas att utvidga den
kvalitetsansvariges uppgifter till att omfatta hela
byggprojektet, från projektering till färdig
byggnad.
Det bör ankomma på regeringen att ytterligare se
över tillsyns- och kontrollsystemet i bl.a. de
avseenden som utskottet ovan tagit upp och därefter
återkomma till riksdagen i frågan. Vad utskottet nu
med anslutning till förslaget i motion 1998/99:Bo6
(kd) yrkande 5 anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Detta innebär även att vad
som i motionerna 1998/99:Bo1 (v) yrkande 3 och
1998/99:Bo2 (m) yrkande 1 förordats i frågan kan
ansett vara tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande förändringsbehovet i tillsyns-
och kontrollsystemet
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo1 yrkande
3, 1998/99:Bo2 yrkande 1 och 1998/99:Bo6 yrkande
5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
10. Länsstyrelsens prövning av kraven
enligt PBL (mom. 12)
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Bostadsutskottet kan" och slutar med
"yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet vill erinra om att en av de
bärande tankarna när det nuvarande
bostadssubventionssystemet utformades var att ta
bort den detaljreglering som tillämpats i tidigare
system. Tanken var också att länsstyrelsen inte
skulle göra någon självständig prövning av om ett
byggprojekt uppfyllde kraven i
byggnadslagstiftningen. Kraven skulle anses vara
tillgodosedda om bygglov hade givits. Därigenom
kunde en onödig och kostnadsdrivande dubbelkontroll
undvikas.
Utskottet kan nu konstatera att de förändringar som
regeringen genomförde i förordningen om statlig
bostadsbyggnadssubvention år 1995 lett fram till att
den förenklade handläggningen i subventionsärenden
inte längre tillämpas. Länsstyrelserna gör i dag en
självständig prövning av om kraven enligt PBL är
uppfyllda oberoende av den tillsyns- och
kontrollprocess som sker i annan ordning. Detta har
i ett flertal fall lett fram till att de besked som
en byggherre fått av kommunen vid exempelvis
byggsamråden kunnat kullkastas genom länsstyrelsens
prövning i ett senare skede av byggprocessen. Inte
sällan har länsstyrelserna dessutom gjort sig till
talesman för en betydligt restriktivare tolkning av
bestämmelserna i PBL och BVL än vad kommunernas
bedömning i motsvarande fråga inneburit.
Den beskrivna ordningen har skapat stor osäkerhet
om vilka krav och bedömningar som en byggherre
egentligen har att rätta sig efter. Det bör därför
övervägas hur en förenkling kan genomföras av
prövningen av om ett bostadsbyggnadsprojekt
uppfyller kraven i PBL. Utgångspunkten för denna
översyn bör vara att flera myndigheter inte skall
behöva göra bedömningar i samma fråga. Regeringen
bör ges i uppdrag att efter sina överväganden
återkomma med förslag om förenklingar av dagens
regler.
Riksdagen bör med anledning av det anförda och
motion 1998/99:Bo2 (m) yrkande 2 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande länsstyrelsens prövning av
kraven enligt PBL
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo2 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "Utskottet kan" och på s. 20 slutar med
"yrkande 5 avslås" bort ha följande lydelse:
Redan år 1995 gjorde en bred riksdagsmajoritet på
förslag av bostadsutskottet (bet. 1994/95:BoU18) tre
tillkännagivanden som alla avsåg insatser för att få
till stånd ett miljöanpassat byggande och boende.
Tillkännagivandena avsåg ett miljö- och hälsoriktigt
byggande och boende, återanvändning och återvinning
i byggandet samt elöverkänslighet. Till grund för
utskottets och riksdagens ställningstagande låg
bl.a. en strävan att ersätta det dittillsvarande
synsättet på byggande och boende som två av varandra
oberoende delar i en byggnads livscykel med ett nytt
betraktelsesätt där hela processen från planering
till brukande ses som ett integrerat förlopp. I en
sådan syn ligger naturligtvis också att det måste
finnas ett starkt samband mellan en byggnads
effekter på miljön i ett långsiktigt perspektiv och
dess hälsoeffekter på dem som brukar den. Utskottet
har också noterat att denna helhetssyn nu vunnit
insteg hos alltfler aktörer på bygg- och
bostadsmarknaden. Det är naturligtvis glädjande i
sig. Samtidigt tvingas utskottet konstatera att det
fortfarande finns en lång väg att gå när det gäller
att till fullo föra ut denna helhetssyn i praktisk
tillämpning.
Med anledning av riksdagens tillkännagivanden gav
regeringen Boverket i uppdrag att föreslå lämpliga
åtgärder i fråga om förbättring av inomhusmiljön
m.m. Boverkets arbete har resulterat i en lång rad
rapporter varav flertalet givits ut i serien Bygg
för hälsa och miljö. Enligt utskottets mening ger
rapporterna underlag för ställningstagande i en lång
rad frågor som skulle kunna föra arbetet med att få
till stånd ett miljö- och hälsoriktigt byggande
framåt. Trots detta avstår regeringen från att i
propositionen lägga fram några förslag på området.
Regeringen nöjer sig med att uttala att den
uppmärksamt följer dessa frågor och att den vid
behov avser att återkomma till riksdagen. Enligt
utskottets mening är detta inte tillräckligt. Även
om naturligtvis aktörerna på byggmarknaden likaväl
som fastighetsägare och boende har ett ansvar för
att våra bostäder inte förbrukar mer av våra
resurser än nödvändigt och att bostäderna är
hälsosamma att bo i är det inte rimligt att tänka
sig att de ensamma skall ta detta ansvar. Även
samhället måste naturligtvis på olika sätt verka för
att vi når fram till ett miljö- och hälsoriktigt
byggande och boende som kommer alla till del.
Vad som nu erfordras är förslag om konkreta
åtgärder som grundas bl.a. på de kunskaper som
vunnits genom Boverkets arbete. Förslag till
åtgärder med denna inriktning förs också fram i
motioner (kd), (v), (mp) och (c). I enlighet med
förslagen i motionerna bör det sålunda uppdras åt
regeringen att skyndsamt för riksdagen redovisa
överväganden och förslag till åtgärder avseende
bl.a.
- definitionen av en ekologisk byggnad,
-
- ekologisk anpassning av va-systemen,
-
- klargörande av ansvarsfrågan vad gäller
återanvänt byggnadsmaterial,
-
- ökade miljökrav vid ny- och ombyggnad,
-
- miljö- och hälsovärdering av
byggmaterial,
-
- användningen av förnyelsebar energi i
byggnader,
-
- effektivisering av energianvändningen i
byggnader samt
-
- åtgärder för att minimera riskerna med
elöverkänslighet.
-
Mot bakgrund av det kunskapsunderlag som redan nu
finns tillgängligt bl.a. genom Boverkets
utredningsarbete bör det vara möjligt för regeringen
att redan under det kommande riksmötet förelägga
riksdagen förslag med den nu förordade inriktningen.
Vad utskottet med anslutning till motionerna
1998/99:Bo5 (mp) yrkande 3, 1998/99:Bo237 (kd)
yrkande 7, 1998/99:Bo509 (v) yrkande 7, 1998/99:
MJ749 (c) yrkande 3 samt 1998/99:So379 (kd) yrkande
5 anfört om åtgärder för ett miljö- och hälsoriktigt
byggande bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande miljöanpassat byggande och
boende
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo5 yrkande
3, 1998/99:Bo237 yrkande 7, 1998/99:Bo509
yrkande 7, 1998/99:MJ749 yrkande 3 samt
1998/99:So379 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "I budgetpropositionen" och slutar med
"yrkande 15 avstyrks således" bort ha följande
lydelse:
Problemen med allergier av olika slag har ökat
under en rad av år. Det är snart fler människor i
Sverige som lider av någon form av allergi än som
inte gör det. Det växande folkhälsoproblem som
allergierna därmed utgör måste på olika sätt
åtgärdas. Det är därför nödvändigt att vidta snabba
och effektiva åtgärder på en rad områden. Ett av de
områden som måste prioriteras är inomhusmiljön.
Trots att problemen i vår inomhusmiljö är väl kända
sedan länge finns det fortfarande ett stort antal
bostäder, skolor, daghem och andra offentliga
lokaler där inomhusmiljön är så undermålig att den
ger upphov till mer eller mindre allvarliga besvär
för dem som vistas där. Särskilt oroande är det att
lokaler där våra barn vistas, som skolor och daghem,
uppvisar brister som orsakar hälsoproblem.
De åtgärder som enligt utskottets mening måste till
omfattar allt från ganska enkla insatser som
förbättrade städrutiner till mer långtgående ingrepp
som ombyggnad av ventilationssystem och andra
byggnadstekniska åtgärder. Vad som erfordras är
alltså ett helhetsgrepp där kvaliteten i
inomhusmiljön sätts främst och där alla insatser
samordnas för att bästa möjliga resultat skall nås.
När det gäller skolor och daghem har i första hand
kommunerna som fastighetsägare ansvar för att de
lokaler som de upplåter svarar mot högt ställda krav
på en god miljö. Det är sålunda primärt en kommunal
uppgift att svara för att skolor, daghem och
fritidshem har en hälsosam inomhusmiljö. Samtidigt
har många kommuner i dag en ansträngd ekonomi som
gör att insatser för inomhusmiljön kan komma att gå
ut över andra angelägna kommunala uppgifter. Det
finns enligt utskottets mening därför anledning att
stödja kommunerna i deras fortsatta arbete med att
få till stånd en sanering av de dåliga
inomhusmiljöer som fortfarande finns kvar. Som
framhålls i motionerna (kd) och (mp) kan det
åstadkommas genom ett program för allergisanering
som omfattar dels information om lämpliga åtgärder
m.m., dels särskilda medel till kommunala insatser
för att förbättra inomhusmiljön.
Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i
motionerna 1998/99:So374 (kd) yrkande 4,
1998/99:So375 (mp) yrkande 1 samt 1998/99:Ub246 (kd)
yrkande 15 anfört om ett program för allergisanering
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande ett program för
allergisanering
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So374
yrkande 4, 1998/99:So375 yrkande 1 och
1998/99:Ub246 yrkande 15 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Agenda 21-arbetet (mom. 15)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Bostadsutskottet instämmer" och slutar
med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
De krav som vi i dag ställer på en god livsmiljö
som är långsiktigt hållbar är krav som vuxit fram
underifrån, dvs. de har först kommit till uttryck
hos enskilda eller grupper av människor runt om i
vårt samhälle. När kraven så småningom resulterat i
lagregler och handlingsprogram har dessa i sin tur
haft en förankring och acceptans som gjort att de
snabbt fått genomslag. De goda krafter som på detta
sätt bidragit till att föra utvecklingen på
miljöområdet framåt måste tas till vara även i
fortsättningen. Det innebär att det fortsatta
miljöarbetet måste ha sin bas på den lokala nivån.
Först då ges möjlighet för såväl stad som landsbygd
att utvecklas utifrån sina förutsättningar.
Med den utgångspunkt för den fortsatta utvecklingen
på miljöområdet som utskottet förordat ovan är det
naturligt att också det fortsatta arbetet med
Agenda 21 decentraliseras. Det innebär att arbetet i
första hand bör ske på lokal nivå så att det lokala
engagemanget och kunskaperna om miljösituationen på
orten tas till vara. Utgångspunkten bör sålunda vara
att Agenda 21-arbetet skall drivas lokalt med
deltagande inte bara av kommunala företrädare utan
framför allt av enskilda, organisationer och
företag. Utgångspunkten skall sålunda vara att ta
fram lösningar och förhållningssätt som har sin
grund i lokala förhållanden. Det fordrar i sin tur
att arbetet inte styrs av centralt givna direktiv
utan att utrymme ges för lokala initiativ. Genom en
sådan ordning skapas också förutsättningar för alla
kommuner att, oavsett storlek, delta i Agenda 21-
arbetet på lika villkor genom att det är de egna
behoven och resurserna som kommer att vara styrande.
Vad utskottet nu med anslutning till motion
1998/99:Bo507 (c) yrkande 8 anfört om Agenda 21-
arbetet bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande Agenda 21-arbetet
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo507 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
14. Deklaration av bostäder (mom. 16)
Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och Helena
Hillar Rosenqvist (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "På bostadsutskottets" och slutar med
"detta skäl" bort ha följande lydelse:
Det är angeläget att genom olika åtgärder påskynda
utvecklingen mot miljöanpassade bostäder som inte
riskerar de boendes hälsa och leder fram till att
allergiproblemen breder ut sig. För att stimulera
efterfrågan av miljöanpassade och energisnåla
bostäder bör ett system för deklaration av bostäder
utvecklas som tar upp såväl miljö- och
energibedömningar som andra kvalitetsaspekter.
Risker ur allergi- och överkänslighetssynpunkt bör
särskilt uppmärksammas.
Bostadsutskottet anser att resultatet av det arbete
som under de senaste åren bedrivits vid Boverket med
att ta fram förslag till system för miljö- och
kvalitetsdeklarationer nu snarast bör komma till
praktisk tillämpning. Boverket har slutredovisat
sitt arbete för regeringen under år 1998. Regeringen
bör skyndsamt ta ställning till det beslutsunderlag
som Boverket redovisat. Målsättningen bör vara att
fastställa en tidsplan för införandet av ett
deklarationssystem. Utgångspunkten bör vara att ett
system skall kunna komma till praktisk tillämpning
redan inom några få år.
Det är i sammanhanget angeläget att understryka
vikten av att det miljö- och
kvalitetsvärderingssystem för bostäder som tas fram
verkligen utgår från en helhetssyn på
miljöanpassningen och energianvändningen samt ett
livscykelsperspektiv för byggnaden och de använda
byggmaterialen. En utgångspunkt för systemet måste
också vara att enhetliga och enkla värderingsmetoder
ligger till grund för bedömningen. Syftet bör
således vara att undvika att ett flertal olika
konkurrerande system utvecklas. Målsättningen bör
sammanfattningsvis vara att konsumenterna inom en
snar framtid skall få tillgång till ett informativt
och enhetligt system för miljö- och
kvalitetsdeklaration av bostäder.
Vad utskottet anfört ovan med anledning av motion
1998/99:Bo509 (v) yrkande 4 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Detta innebär att
även vad som förordats i motion 1998/99:So374 (kd)
om miljöklassning och i motion 1998/99:MJ779 (fp) om
ljudklassning av bostäder får anses vara
tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande deklaration av bostäder
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo509
yrkande 4, 1998/99:MJ779 yrkande 6 och
1998/99:So374 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Deklaration av bostäder (mom. 16)
Yvonne Ångström (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "Bostadsutskottet anser" och slutar med
"detta skäl" bort ha följande lydelse:
En fråga som enligt utskottets mening bör ägnas
stor uppmärksamhet i arbetet med att ta fram ett
system för deklaration av bostäder är bostadens
ljudegenskaper. Regeringen bör särskilt uppmärksamma
denna fråga i sina överväganden inför de förslag om
deklaration av bostäder som skall lämnas till
riksdagen under det kommande riksmötet.
Utskottet vill i frågan hänvisa till förslagen om
ljudklassning av bostäder i motion 1998/99:MJ779
(fp). En svensk standard för ljudklassning av
bostäder har nyligen arbetats fram. Det innebär att
de grundläggande förutsättningarna för att få till
stånd en enhetlig ljudklassning av våra bostäder nu
föreligger. I en situation där det finns anledning
att på alla sätt verka för en bättre ljudmiljö i
såväl boendet som i samhället i dess helhet är det
enligt utskottets mening befogat att, som
motionärerna föreslår, arbeta med målet att en så
stor andel av det svenska bostadsbeståndet som
möjligt blir ljudklassat. En mer omfattande
ljudklassning kan främst genomföras för
nyproducerade bostäder. Ett första steg i arbetet
med att klassificera även det befintliga
bostadsbeståndet bör avse utomhusbullret.
Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i
motion 1998/99:MJ779 (fp) yrkande 6 anfört om en
ljudklassning av bostadsbeståndet bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Övriga
motionsförslag om deklaration av bostäder avstyrks i
avvaktan på regeringens förslag i frågan.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande deklaration av bostäder
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ779 yrkande 6
samt med avslag på motionerna 1998/99:Bo509
yrkande 4 och 1998/99:So374 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
16. Ökat kretsloppstänkande avseende
byggnadsverk och byggmaterial (mom. 17)
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "Boverkets uppdrag" och på s. 23 slutar
med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Principen om ekologiskt kretslopp bör garanteras
ett effektivt genomslag i de
författningsbestämmelser som gäller byggnadsverk och
byggprodukter. Lagstiftningen är i dag alltför svag
och otydlig på dessa punkter. I 2 § första stycket 9
BVL ställs krav på byggnadsverket endast när det
gäller hushållningen med vatten och avfall.
Lagregeln måste därför kompletteras med krav på
resurshushållning och en ekologiskt hållbar
kretsloppstillämpning. Med denna förändring uppnås
bl.a. att de växtnäringsämnen som produceras i våra
bostäder blir tillvaratagna och att det ställs krav
på sopsorteringssystem. Ett krav på ekologisk
kretsloppshushållning bör också finnas med bland
lagstiftningens direkta krav på en byggprodukt (4 §
BVL). Härigenom skulle säkerställas bl.a. att endast
sådana byggmaterial används som är energieffektiva,
återvinningsbara och ofarliga för hälsan. De av
utskottet förordade förändringarna ligger väl i
linje med senare tids lagstiftning inom
miljöområdet. Det gäller både de förändringar som
genomförts i PBL med syfte att miljöhänsynen skall
öka (se bet. 1995/96:BoU1) och den nya miljöbalken.
Enligt utskottets mening bör regeringen återkomma
till riksdagen med de förslag till lagändringar som
är nödvändiga för att de av utskottet efterlysta
kraven skall kunna ställas på ett effektivt sätt.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av
motion 1998/99:Bo509 (v) yrkandena 1 och 8, det
senare yrkandet i motsvarande del, ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om ökat
kretsloppstänkande avseende byggnadsverk och
byggmaterial.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande ökat kretsloppstänkande
avseende byggnadsverk och byggmaterial
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo509 yrkandena
1 och 8, det senare i motsvarande del, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
17. Byggproduktdirektivets tillämpning
(mom. 18)
Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Den praktiska" och slutar med
"byggproduktdirektivets tillämpning" bort ha
följande lydelse:
Byggproduktdirektivet förutsätter i sin tillämpning
en konkretisering av de väsentliga kraven. Det kan
behövas klasser för olika prestationsnivåer och krav
som är beroende av skillnader i bl.a. klimat,
tradition och säkerhetsnivå. Nivåer och klasser
finns dock inte med i direktivet.
Tillämpningsdokumenten är således, såsom regeringen
framhållit, otillräckliga för harmonisering av
medlemsländernas krav. Mot bakgrund av de svåra
konsekvenser ett ohälsosamt boende för med sig,
bl.a. i form av ökande allergier, brådskar det att
få till stånd en effektiv kontroll av byggprodukter.
Det är därför angeläget att arbetet med
tillämpningsföreskrifter påskyndas. Enligt
utskottets mening bör riksdagen vid dessa
förhållanden ge regeringen i uppdrag att återkomma
till riksdagen med en plan för hur arbetet med
tillämpningsföreskrifterna till
byggproduktdirektivet skall kunna påskyndas med
avseende på hygien, hälsa och säkerhet. Vad
utskottet nu med anledning av motion 1998/99:Bo6
(kd) yrkande 1 anfört om byggproduktdirektivets
tillämpning bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo6
yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
18. Tillämpningen av produktvalsprincipen
avseende kemiska produkter (mom. 20)
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Lagen om" och slutar med "kemiska
produkter" bort ha följande lydelse:
Lagen om kemiska produkter har inarbetats i
miljöbalken (MB). Balkens allmänna hänsynsregler
omfattar bl.a. den i motionen omtalade
substitutionsprincipen eller produktvalsprincipen
som den också benämns (2 kap. 6 § MB). Enligt denna
skall man inte använda eller sälja sådana kemiska
produkter som kan befaras medföra risker för
människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas
med produkter som kan antas vara mindre farliga.
Motsvarande krav gäller i fråga om varor som
innehåller eller har behandlats med en kemisk
produkt. I miljöbalkspropositionen (prop.
1997/98:45) gör regeringen bedömningen att kommunen
kommer att få en avgörande roll i arbetet att
förverkliga miljöbalkens mål. Miljöbalkens regler
har nyligen trätt i kraft och nu pågår en
vidareutveckling av miljöpolitiken, se bl.a.
proposition 1997/98:145 Svenska miljömål. Mot denna
bakgrund är det därför av stor vikt att nu se till
att regelsystemet får en tillämpning som är så
stram som möjligt. Detta är speciellt betydelsefullt
i fråga om kemiska produkter med hänsyn till de
stora och i mångt och mycket svåröverblickbara
risker som är förenade med deras användning.
Kommunerna måste uppmärksammas på sin betydelsefulla
roll i detta sammanhang och de instrument som
lagstiftningen innehåller. Substitutionsprincipen
måste effektivt tillämpas vid all byggnation och ges
uppmärksamhet särskilt i de samråd som kommunerna
håller med entreprenörer och byggherrar. Boverket
bör lämpligen ges ett uppdrag som omfattar de
berörda frågeställningarna. Det bör ankomma på
regeringen att se till att så sker. Med anledning av
motion 1998/99:Bo509 (v) yrkande 8 i motsvarande del
bör riksdagen ge regeringen till känna vad utskottet
anfört om tillämpningen av produktvalsprincipen
avseende kemiska produkter.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande tillämpningen av
produktvalsprincipen avseende kemiska produkter
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo509 yrkande 8
i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
19. Byggmaterial och allergier m.m.
(mom. 21)
Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Det är" och på s. 25 slutar med "bör
avstyrkas" bort ha följande lydelse:
Allergier och annan överkänslighet är ett växande
problem. Det är därför betydelsefullt med forskning
och utveckling när det gäller att ta fram
mätstandarder och system för produktmärkning av
byggprodukter med en klar målinriktning i dessa
avseenden. Härvidlag måste också andra miljöfaktorer
uppmärksammas. Enligt utskottet är samordningen av
forskningen med de möjligheter till prioritering
denna ger av största vikt. Byggforskningsrådets roll
i detta sammanhang bör utvecklas och rådet bör
tilldelas sådana medel att en omfattande och
effektiv forskning i dess regi kan äga rum. Enligt
utskottets mening bör regeringen i nästa års budget
föreslå ökat stöd för forskningsinsatser med
inriktning på sambandet mellan byggprodukter och
andra miljöfaktorer å ena sidan samt allergier och
annan överkänslighet å andra sidan.
Byggforskningsrådet bör också stimulera forskning
med betydelse för utvecklingen av mätstandarder och
system för produktmärkning. Ventilationens betydelse
måste också uppmärksammas. Den av utskottet
förordade forskningen är också viktig när det gäller
att bestämma vilka krav som skall ställas vid
tillverkning och import av bygg- och
inredningsmaterial. Redan nu kan konstateras att det
bör kunna ställas stränga krav på råvaror,
tillsatser och emissioner. Kraven i dessa avseenden
bör grundläggas genom en allmän hälsobedömning där
allergikernas och de i övrigt överkänsligas
situation ges ökad och nödvändig uppmärksamhet.
Regeringen bör initiera ett övergripande arbete med
dessa frågor. Det är nödvändigt att detta bedrivs
med inriktning också på det regelsystem som gäller
inom EU. Regeringen bör således verka för att EU:s
regler får den skärpa som behövs för allergiker och
andra överkänsliga skall kunna leva utan att deras
bostäder gör dem dåliga. Med anledning av motionerna
1998/99:So374 (kd) yrkande 8 och 1998/99:Bo6 (kd)
yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet anfört om byggmaterial och
allergier m.m.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha
följande lydelse:
21. beträffande byggmaterial och allergier
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo6 yrkande
3 och 1998/99:So374 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Kretsloppsanpassning av va-system
(mom. 22)
Ulf Björklund (kd), Ulla-Britt Hagström (kd), Helena
Hillar Rosenqvist (mp), Rigmor Ahlstedt (c) och
Yvonne Ångström (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "Bostadsutskottet vill" och på s. 26
slutar med "avstyrks således" bort ha följande
lydelse:
I arbetet med att ställa om samhällsutvecklingen i
en mer ekologisk riktning har frågor om
vattenanvändning och avloppslösningar en central
betydelse. I dag använder vi vatten av
livsmedelskvalitet till att transportera fekalier
och urin till stora reningsanläggningar.
Näringsämnena går sedan ut i havet eller i sjöar där
de bidrar till övergödning. Dagens lösningar för
vattenanvändning och avlopp är i grunden
felkonstruerade. Det är därför nödvändigt att
tillämpa en kretsloppsbaserad syn på dessa frågor. I
ett fungerande kretsloppssamhälle måste systemen som
skapas för produktion av dricksvatten och
avloppsvatten också präglas av en helhetssyn.
Lineära lösningar där samhällsansvaret i allt
väsentligt ofta upphör i och med att den mer eller
mindre renade slutprodukten släpps ut i en naturlig
recipient måste undvikas.
Under senare år har det på flera håll i landet
gjorts lyckade försök med toalettsystem som
separerar urin och fekalier och på så sätt
underlättar kretsloppsanpassningen. Intresset för
denna typ av lösningar har också visat sig vara
stort. I dag finns utvecklad teknik för
kretsloppsanpassade va-system för mindre
bebyggelsegrupper. Det återstår dock en hel del
utvecklingsarbete innan en storskalig introduktion i
stadsmiljöer kan påbörjas. Det är mot denna bakgrund
angeläget att staten kan stödja ett arbete med
utveckling och introduktion av kretsloppsanpassade
va-system på flera olika nivåer. En kraftansamling
bör således ske vad gäller såväl forskning och
systemutveckling som stöd till introduktion av
färdigutvecklade kretsloppsbaserade lösningar i
större skala. En struktur måste också byggas upp för
att klara uppsamling, transport, behandling och
nyttogörande av toalettavfallet. Såväl
administrativa som ekonomiska styrmedel bör kunna
komma till användning i syfte att främja användande
av kretsloppsbaserade lösningar.
Utskottet finner det synnerligen angeläget att det
intresse som i dag finns för kretsloppsanpassning av
va-systemen kan tas till vara och att det
utvecklingsarbete som pågår inte stannar upp.
Naturvårdsverket har förra året slutrapporterat ett
projekt benämnt Systemanalys VA där frågor om bl.a.
styrmedel och bedömningsverktyg för en introduktion
av nya avloppslösningar tagits upp. Utskottet anser
att verket tillsammans med övriga berörda
myndigheter bör få i uppdrag att fortsätta detta
arbete med inriktning på att kretsloppsanpassade
system snarast skall komma till användning i
nyproduktionen och att en successiv övergång till
sådana system skall ske i den övriga bebyggelsen.
Särskild vikt bör läggas vid att även system som är
användbara i tätbebyggelse utvecklas och kommer till
praktisk användning.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av
motionerna 1998/99:Bo507 (c) yrkande 4,
1998/99:MJ520 (kd) yrkande 3 och 1998/99:MJ802 (mp)
yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha
följande lydelse:
22. beträffande kretsloppsanpassning av va-
system
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo507
yrkande 4, 1998/99:MJ520 yrkande 3 och
1998/99:MJ802 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "Det har" och slutar med "ökad
tillgänglighet" bort ha följande lydelse:
Regeringen får anses väl uppmärksammad på den vikt
riksdagen tillmäter tillgänglighetsfrågorna. Inom
Regeringskansliet pågår nu arbetet med en nationell
handlingsplan för handikappolitiken. Handlingsplanen
skall ställa upp långsiktiga mål för politiken och
innehålla förslag på alla områden samt också omfatta
tillgänglighetsfrågorna. Planen kan förväntas ligga
på riksdagens bord kommande höst. Det har gått lång
tid sedan Plan- och byggutredningen lämnade sitt
förslag om lagstiftning med krav på att hinder för
tillgänglighet och användbarhet som är enkla att
åtgärda skulle vara åtgärdade före år 2000 i
befintliga publika lokaler och på befintliga
allmänna platser (SOU 1994:36). Något förslag med
krav på att enkelt åtgärdade hinder i den offentliga
miljön skall avlägsnas har regeringen emellertid
inte presenterat för riksdagen. Utskottet har
tidigare uttalat sig för en skyndsam handläggning av
frågorna om tillgänglighet i den offentliga miljön,
vilket riksdagen på förslag av utskottet givit
regeringen till känna. Tillkännagivandet omfattade
att regeringen skulle återkomma till riksdagen med
förslag till förbättringar av tillgängligheten i
befintliga offentliga lokaler och på allmänna
platser. Det gällde åtgärder som enkelt - och därmed
inte sällan utan stora kostnader - kan genomföras.
Tillkännagivandet omfattade också regeringens
överväganden vad gäller de krav som skall ställas
vid nybyggnad och ändring av allmänna platser och
områden för andra anläggningar än byggnader samt om
ytterligare krav bör ställas på befintliga
offentliga lokaler och allmänna platser (bet.
1995/96:BoU1). Det kan här också erinras om att
både socialutskottet och bostadsutskottet förklarat
sig inte vara främmande för att överväga
lagstiftning i fråga om tillgänglighet (jfr bet.
1997/98:BoU5 och 1997/98:
SoU6).
Utskottet anser att det nu är tid att ställa ökade
krav på att lätt åtgärdade hinder för tillgänglighet
och användbarhet blir avlägsnade i offentliga
lokaler och på allmänna platser. Regeringen bör som
en del av den handlingsplan den förbereder till
riksdagen återkomma med de förslag till lagändringar
som behövs för att dessa krav skall bli
förverkligade. Regeringen bör också som en del av
handlingsplanen för riksdagen redovisa sina
överväganden när det gäller de krav som i övrigt bör
skärpas för att en ökad tillgänglig och användbarhet
skall uppnås i den bebyggda miljön, bl.a. i linje
med vad som föreslås i vissa av de i detta
betänkande behandlade motionerna. Med anledning av
motionerna 1998/99:Bo208 (v) yrkande 13,
1998/99:So455 (c) yrkandena 3 och 4, 1998/99:So465
(fp) yrkandena 14 och 15, 1998/99:So376 (kd) yrkande
13, 1998/99:Bo208 (v) yrkande 14, 1998/99:Bo237 (kd)
yrkande 5, 1998/99:Bo518 (m) samt 1998/99:So212 (fp)
yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet anfört om ökad
tillgänglighet.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha
följande lydelse:
25. beträffande tillgänglighet
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo208
yrkandena 13 och 14, 1998/99:Bo237 yrkande 5,
1998/99:Bo518, 1998/99:So212 yrkande 2,
1998/99:So376 yrkande 13, 1998/99:So455
yrkandena 3 och 4 samt 1998/99:So465 yrkandena
14 och 15 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31
börjar med "Bostadsutskottet anser" och slutar med
"Yrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Regler som syftar till att förhindra barnolycksfall
infördes i byggnadslagstiftningen för nybyggda hus
år 1973 och för ombyggnader år 1976. Det innebär med
stor sannolikt att bl.a. större delen av
miljonprogrammets bostäder inte från början försetts
med sådan utrustning. Även om vissa kompletteringar
i efterhand kan ha gjorts i delar av det äldre
bostadsbeståndet finns det förmodligen ett mycket
stort antal lägenheter i områden med en hög andel
barnfamiljer som helt saknar säkerhetsutrustning.
De undersökningar som Barnombudsmannen (BO) gjort
av barnolycksfall utgör en sorglig bekräftelse på
detta förhållande. BO:s senaste undersökning av
olyckor där barn fallit ut från fönster och
balkonger är baserad på incidenter som inträffat
mellan åren 1994 och 1998. Totalt 23 olyckor med
barn under sju år har studerats. I två av fallen har
barnet omkommit. Nästan alla dessa olyckor har
inträffat i hus byggda före år 1973. BO konstaterar
att många av olyckorna hade kunnat undvikas om krav
på säkerhetsanordningar funnits även för dessa
årgångar av hus. I den årsrapport som BO nyligen
överlämnat till regeringen föreslås att
barnsäkerhetskraven i Boverkets byggregler även
skall gälla fastigheter byggda före år 1973.
Bostadsutskottet kan för sin del konstatera att det
inte är första gången de ansvariga myndigheterna
söker göra regeringen uppmärksam på att
barnsäkerhetsreglerna kan behöva kompletteras.
Förslag med denna innebörd har tidigare förts fram
av såväl Boverket, år 1993, som BO, år 1997.
Utskottet anser att de senaste rapporterna om
barnolycksfallen understryker behovet av att
regeringen nu agerar. Regeringen bör därför uppmanas
att skyndsamt se över lagstiftningen om barnsäkerhet
särskilt med inriktning på vilka krav som är möjliga
att ställa på äldre bostadsfastigheter. Ett underlag
för denna översyn kan hämtas i redan gjorda
undersökningar av bl.a. Boverket och BO. Det bör mot
denna bakgrund vara möjligt för regeringen att redan
under hösten 1999 återkomma till riksdagen i frågan.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion
1998/99:Bo208 (v) yrkande 12 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha
följande lydelse:
26. beträffande barnsäkerhet i byggnader
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo208 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
23. Byggregler för studentbostäder
(mom. 28)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32
börjar med "Enligt Boverkets" och slutar med
"avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Bostadssituationen för studenter är i dagsläget
mycket problematisk på flera universitets- och
högskoleorter. Ett nytillskott av bostäder är
nödvändigt för att inte vissa studenter helt skall
tvingas avstå från studier eller ägna kraft och tid
åt att leta efter tillfälliga bostadslösningar.
Eftersom studenter är en heterogen grupp med olika
behov måste de nytillkommande studentbostäderna
också präglas av flexibilitet och mångfald. Såväl
kompletta bostadslägenheter med fullständig
utrustning som enklare alternativ bör kunna
erbjudas. Dagens byggregler tvingar emellertid fram
bostäder som vad gäller rumsstorlek, standard och
tillgång till faciliteter ofta vida överträffar de
bostäder som redan finns på högskoleorten. De
studenter som efterfrågar enkla och billiga bostäder
och som under studietiden är beredda att avstå från
delar av den utrustning som ingår i en fullständigt
utrustad lägenhet saknar därför alternativ.
Bostadsutskottet anser mot denna bakgrund att det
finns skäl att se över byggnadslagstiftningen och
förordningen om bostadsbyggnadssubvention vad gäller
de regler som tillämpas för studentbostäder.
Inriktningen på denna översyn bör vara att tillskapa
regler som ger utrymme för bostadslösningar som
tillgodoser olika behov och önskemål. Det bör
ankomma på regeringen att genomföra en sådan översyn
och därefter återkomma till riksdagen med förslag i
frågan.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av
motionerna 1998/99:Bo213 (c) yrkande 1 samt
1998/99:Ub453 (c) yrkande 19 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha
följande lydelse:
28. beträffande byggregler för studentbostäder
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo213
yrkande 1 och 1998/99:Ub453 yrkande 19 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
Särskilda yttranden
1. Funktionskontrollen av
ventilationssystem
Rigmor Ahlstedt (c) anför:
Funktionskontrollen av ventilationssystem har visat
på de stora brister i ventilationen som i dag finns
i våra bostäder, daghem, skolor och andra byggnader.
De riktigt stora problemen finns i de system med
mekanisk ventilation som vanligen använts under de
senaste årtiondena. Erfarenheterna från
funktionskontrollen bör därför leda till att den
kunskap om andra lösningar som har visat sig vara
effektivare, hälsosammare och mindre
kostnadskrävande än mekanisk ventilation kommer till
praktisk användning i betydligt större utsträckning
än i dag. Den traditionella självdragsventilationen
är en väl beprövad teknik som är fullt möjlig att
utveckla och anpassa efter dagens energi- och
komfortkrav. Jag har tidigare motionerat om behovet
av en regelöversyn för att underlätta utvecklingen
av självdragsventilationen och avser att återkomma i
denna fråga.
2. Deklaration av bostäder
Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd)
anför:
Vi har i en motion föreslagit att möjligheterna att
införa ett system för miljö- och hälsoklassning av
byggnader bör övervägas. Regeringen har som framgår
av detta betänkande i dagarna redovisat att man för
närvarande bereder Boverkets rapport om deklaration
av bostäder och att man under det kommande riksmötet
återkommer till riksdagen i frågan. Vi förutsätter
att regeringen fullföljer sina avsikter i denna
fråga och har av detta skäl avstått från att
reservera oss till förmån för vårt motionsförslag.
3. Mobiltelefonantenner
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:
Dagens situation med en okontrollerad utbyggnad av
mobiltelefonnäten är inte acceptabel. Det finns
alltför stora brister i kunskapen om hur den
elektromagnetiska strålningen från bl.a.
mobiltelefonsändare påverkar oss. Det är därför
nödvändigt att tillämpa försiktighetsprincipen tills
större klarhet kan nås om vilka hälsorisker som
föreligger. Miljöpartiet ställer sig självklart
bakom bostadsutskottets uttalande om att
försiktighet måste iakttas vid lokaliseringen av nya
mobiltelefonsändare. Som framgår av betänkandet
finns det behov av tydligare regler för
tillståndsprövningen av nya sändare och av ökade
forskningsinsatser. Mot bakgrund av att
miljöministern har utlovat åtgärder på dessa områden
avstår jag i dagsläget från att reservera mig till
förmån för mp-motionen i frågan. Jag förutsätter
emellertid att regeringen inom en snar framtid
återkommer till riksdagen med förslag på området.
4. Tillgänglighet
Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik
Skårman (m) och Ewa Thalén Finné (m) anför:
Regeringens politik kan på allt fler områden
beskrivas som en icke-politik. Visserligen inleds
och avslutas en hel del utvärderingar, översyner och
utredningar men därefter sker vanligen intet, eller
i vart fall mycket litet. Regeringens propositioner
är ofta innehållslösa. Även de funktionshindrade har
drabbats av regeringens handlingsförlamning. Enligt
vår mening behövs det nu inte fler utredningar utan
arbetet måste inriktas på att aktivt avhjälpa mindre
hinder i den offentliga miljön. Sådant som kan
avhjälpas med enkla ingrepp bör åtgärdas snabbt. I
de fall mer omfattande ombyggnader krävs för
handikappanpassning är det rimligt med en längre
övergångsperiod. Dessa ombyggnader bör läggas in i
de långsiktiga budgetarna och finansieras enligt
ansvars- och finansieringsprincipen, Varje ansvarig
myndighet liksom landstingen och kommunerna skall
upprätta planer som anger i vilken takt och på
vilket sätt tillgänglighetsproblemen skall lösas. Vi
förväntar oss konkreta resultat.
I propositionen intagna
lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:847) om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m.
2 Förslag till lag om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10)
3 Förslag till lag om ändring i miljöbalken
4 Förslag till lag om ändring i
förköpslagen (1967:868)
Utskottets lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen
(1998:811) om införande av miljöbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:811)
om införande av miljöbalken
dels att 23 § skall ha följande lydelse,
dels att det närmast efter 21 § skall införas en
ny paragraf, 21 a §, av följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
21 a §
---------------------------------------
I fråga om
ärenden som
handläggs hos
miljödomstolen
enligt 4 kap.
lagen (1987:12) om
hushållning med
naturresurser m.m.
tillämpas 14 §
miljöskyddslagen
(1969:387). Vad
som där sägs om
Koncessionsnämnden
skall i stället
gälla
miljödomstolen.
---------------------------------------
23 §
Äldre bestämmelser gäller i fråga om överklagande
och krav på prövningstillstånd, om
1. en dom eller ett beslut har meddelats före
miljöbalkens ikraftträdande, eller
2. en dom eller ett beslut har meddelats av en
allmän förvaltningsdomstol efter miljöbalkens
ikraftträdande.
Beslut som efter miljöbalkens ikraftträdande
meddelas av statlig förvaltningsmyndighet enligt
någon av de lagar som upphävs genom 2 § skall
överklagas till miljödomstol, om ett beslut i
motsvarande fråga enligt miljöbalken skall
överklagas till sådan domstol. Beslut som efter
ikraftträdandet meddelas av Koncessionsnämnden för
miljöskydd skall dock överklagas till
Miljööverdomstolen.
-----------------------------------------------------
Har före miljöbalkens Har före miljöbalkens
ikraft-trädande beslut i ikraft-trädande beslut i
ärende enligt någon av de ärende enligt någon av de
lagar som upphävs genom 2 lagar som upphävs genom 2
§ överklagats hos § överklagats hos
regeringen och har regeringen och har
ärendet vid miljöbalkens ärendet vid miljöbalkens
ikraftträdande ännu inte ikraftträdande ännu inte
avgjorts, får regeringen avgjorts, får regeringen
föreskriva eller i det föreskriva eller i det
enskilda ärendet besluta enskilda ärendet besluta
att överlämna ärendet för att överlämna ärendet för
prövning vid den prövning vid den
miljödomstol som är miljödomstol som är
behörig enligt 20 kap. 8 behörig eller till
§ miljöbalken. miljööverdomstolen.