SOU 1997:44 3
   

Till StatsrÄdet och

chefen för Kulturdepartementet

Regeringen bemyndigade genom beslut den 21 december 1995 chefen för Civildepartementet, numera för Kulturdepartementet, att tillkalla en sÀrskild utredare för att utreda vissa frÄgor om Svenska kyrkans personal, statsbidrag till trossamfunden, trossamfundens skattestatus och statkyrkareformens finansiering. Med stöd av detta bemyndigande utsÄgs den 1 januari 1996 f. landshövdingen Görel Bohlin att vara utredare.

SÄsom sakkunniga förordnades fr.o.m. den 26 februari 1996 t.o.m. den 31 mars 1997 ombudsmannen Lars Enroth, ombudsmannen Hans Kind, ombudsmannen Gerda Kuylenstierna Milton, generalsekreteraren Jan-Erik Levy, f.d. kanslirÄdet Lars Lindén, departementssekreteraren Ulrika Lindström, ekonomisekreteraren Lars Sköld, fr.o.m. den 19 mars 1996 t.o.m. den 31 mars 1997 musikdirektören och ombudsmannen Zaid Bjurek och fr.o.m. den 8 oktober 1996 t.o.m. den 31 mars 1997 departementssekreteraren Ingrid Strömberg. Ulrika Lindström entledigades fr.o.m. den 8 oktober 1996.

Som experter förordnades fr.o.m. den 26 februari 1996 t.o.m. den 31 mars 1997 kammarrÀttsassessorn, numera departementsrÄdet, Lars Bergendal, kanslirÄdet Ingrid Carlberg, rÄdmannen Eskil Hinn, personalsekreteraren Kristina Lindahl och förhandlingsdirektören Kurt Nilsson.

Till sekreterare förordnades fr.o.m. den 1 mars 1996 t.o.m. den 31 mars 1997 hovrÀttsassessorn Gertrud Forkman och avtalssekreteraren Ylva WÄhlin.

4 SOU 1997:44
   

Utredningen har antagit namnet Utredningen om kyrkans personal och om samfundsstöd.

I och med att jag nu överlĂ€mnar detta betĂ€nkande, Svenska kyrkans personal, Ă€r uppdraget avseende personalfrĂ„gorna slutfört. Övriga frĂ„gor redovisas i betĂ€nkandet Stöd, skatter och finansiering, som överlĂ€mnas samtidigt.

Stockholm i april 1997

Görel Bohlin

Gertrud Forkman

Ylva WĂ„hlin

SOU 1997:44 5
   

InnehÄll

Förkortningar m.m. ................................................................................ 9
Sammanfattning.................................................................................... 13
Författningsförslag ................................................................................ 19

a)Förslag till bestÀmmelser i lagen (1998:xxx) om införande av

lagen (1998:xxx) om Svenska kyrkan..................................... 19

b)Förslag till lag (1998:xxx) om Àndring i lagen (1954:130) om rÀtt för kommun att uppdraga beslutanderÀtten i vissa frÄgor

till sammanslutning av kommuner.......................................... 21

c)Förslag till lag (1998:xxx) om Àndring av lagen (1994:260)

    om offentlig anstÀllning ......................................................... 22
1 Inledning........................................................................................   25
  1.1 Uppdraget ............................................................................. 25
    1.1.1 Bakgrund.................................................................. 25
    1.1.2 Mitt uppdrag rörande personalfrÄgor ......................... 25
    1.1.3 Övriga utredningar .................................................... 26
  1.2 Utredningsarbetet.................................................................. 27
  1.3 BetÀnkandets upplÀggning ..................................................... 28
2 Svenska kyrkans organisation....................................................... 31
  2.1 Dagens struktur..................................................................... 31
  2.2 Kyrkofonden......................................................................... 33
  2.3 Personalen............................................................................. 34
  2.4 Framtidens struktur ............................................................... 34
3 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor....................................... 37
  3.1 Dagens förhÄllanden .............................................................. 37
    3.1.1 Yrkesgrupper och facklig tillhörighet......................... 37
    3.1.2 AnstÀllningsbeslut ..................................................... 38
    3.1.3 AnstÀllningsvillkor .................................................... 40
    3.1.4 Disciplinansvar m.m.................................................. 44
6 InnehÄll     SOU 1997:44
       
  3.1.5 UppsÀgning m.m. ...................................................... 45
  3.1.6 MedbestÀmmande...................................................... 45
  3.1.7 Pensioner.................................................................. 46
3.2 RelationsÀndringen ................................................................ 57
  3.2.1 RÀttigheter och skyldigheter bestÄr ............................ 58
  3.2.2 Kollektivavtalen........................................................ 59
  3.2.3 Information och medbestÀmmande............................. 59
  3.2.4 Gjorda pensionsÄtaganden ......................................... 60
  3.2.5 Eventuell övertalighet ................................................ 73
3.3 Framtiden.............................................................................. 74
  3.3.1 Kyrkomusiker........................................................... 74
  3.3.2 Myndighetsutövning .................................................. 77
  3.3.3 KonfliktrÀtt ............................................................... 77
  3.3.4 Framtida pensioner.................................................... 80
4 PrÀster och biskopar...................................................................... 85
4.1 Dagens förhÄllanden .............................................................. 85
  4.1.1 Ämbete och anstĂ€llning .............................................. 85
  4.1.2 TjÀnsteslag och facklig tillhörighet ............................. 88
  4.1.3 AnstÀllningsbeslut ..................................................... 88
  4.1.4 AnstÀllningsvillkor .................................................... 92
  4.1.5 Disciplinansvar m.m.................................................. 97
  4.1.6 UppsÀgning m.m. .................................................... 100
  4.1.7 MedbestÀmmande.................................................... 103
  4.1.8 Arbetsgivaransvaret för prÀsterna ............................ 104
  4.1.9 PrÀsternas arbetsskyldighet...................................... 116
  4.1.10 Fullmakter .............................................................. 119
  4.1.11 Pensioner................................................................ 121
  4.1.12 TjÀnstebostÀder ....................................................... 124
4.2 RelationsÀndringen .............................................................. 130
  4.2.1 VerksamhetsövergÄng .............................................. 131
  4.2.2 RÀttigheter och skyldigheter övergÄr ........................ 137
  4.2.3 UppsÀgningar fÄr inte göras ..................................... 138
  4.2.4 Frivillig övergÄng .................................................... 139
  4.2.5 Kollektivavtalen...................................................... 140
  4.2.6 Information och medbestÀmmande........................... 144
  4.2.7 ÖverlĂ€mnarmyndighet ............................................. 146
  4.2.8 Eventuell övertalighet .............................................. 148
  4.2.9 Gjorda pensionsÄtaganden ....................................... 149
4.3 Framtiden............................................................................ 153
  4.3.1 Inledning................................................................. 153
  4.3.2 Behörighet och kompetens....................................... 154
SOU 1997:44     InnehÄll 7
       
  4.3.3 Tidigare kommunaliseringar och bolagiseringar....... 156
  4.3.4 AnstÀllningstryggheten ............................................ 159
  4.3.5 Arbetsskyldighet och löneutveckling........................ 163
  4.3.6 FullmaktsanstÀllda som motsÀtter sig övergÄng ........ 163
  4.3.7 TjÀnstebostÀder ....................................................... 168
  4.3.8 Myndighetsutövning ................................................ 172
  4.3.9 KonfliktrÀtt ............................................................. 176
  4.3.10 Framtida avtalspensioner......................................... 178
5 Övrig personal ............................................................................. 181
5.1 Dagens förhÄllanden ............................................................ 181
  5.1.1 Personal vid det rikskyrkliga kyrkokansliet m.fl...... 181
  5.1.2 ÄrkebiskopsĂ€mbetets personal ................................. 182
  5.1.3 Personal vid kyrkomötet och dess myndigheter......... 182
  5.1.4 Utlandspersonal....................................................... 182
  5.1.5 Personal i statsförvaltningen .................................... 183
5.2 RelationsÀndringen .............................................................. 185
  5.2.1 Personal vid det rikskyrkliga kyrkokansliet m.fl...... 185
  5.2.2 ÄrkebiskopsĂ€mbetets personal ................................. 186
  5.2.3 Utlandspersonal....................................................... 186
  5.2.4 Personal i statsförvaltningen .................................... 187
5.3 Framtiden............................................................................ 188
6 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare...................... 189
6.1 Inledning............................................................................. 189
6.2 LikstÀlld med andra arbetsgivare.......................................... 190
  6.2.1 MÄnga anstÀllda ...................................................... 190
  6.2.2 Gemensamma arbetsrÀttsliga lagar........................... 190
  6.2.3 JÀmstÀlldhet ............................................................ 191
  6.2.4 Etnisk diskriminering............................................... 193
6.3 Anpassning till verksamhetskraven....................................... 194
  6.3.1 Kollektivavtalen...................................................... 194
  6.3.2 Kyrkoordningen...................................................... 195
  6.3.3 Kompetensutveckling.............................................. 195
6.4 Personalinflytande............................................................... 196
  6.4.1 PrivatanstÀllda ........................................................ 196
  6.4.2 OffentliganstÀllda .................................................... 197
  6.4.3 AnstÀllda i trossamfund och kyrkor.......................... 197
  6.4.4 Svenska kyrkan fÄr ny rÀttslig form ......................... 198
  6.4.5 Övriga trossamfund ................................................. 198
  6.4.6 Vad innebÀr de privatanstÀlldas rÀtt? ....................... 199
8 InnehÄll     SOU 1997:44
       
  6.4.7 Koncerner ............................................................... 200
  6.4.8 Kollektivavtal kan vara lösningen ............................ 200
6.5 En unik roll ......................................................................... 201
  6.5.1 Djupt förankrade band ............................................. 201
  6.5.2 Öppen och demokratisk ........................................... 202
  6.5.3 RikstÀckande ........................................................... 202
  6.5.4 Evangelisk - lutherskt trossamfund ............................ 203
  6.5.5 Episkopal struktur ................................................... 203
6.6 Bemanningsorganisationen................................................... 204
  6.6.1 Arbetsgivaransvaret ................................................ 204
  6.6.2 Arbetsledningen ....................................................... 205
  6.6.3 Förenkling ............................................................... 205
  6.6.4 Tre tÀnkbara modeller ............................................. 206
7 Övriga följder av förslagen .......................................................... 211
7.1 Regionalpolitik.................................................................... 211
7.2 JÀmstÀlldhet ........................................................................ 213
8 Specialmotiveringar till författningsförslagen............................. 215
8.1 Inledning............................................................................. 215
8.2 BestÀmmelser i införandelagen ............................................. 215
8.3 Ändring av kommunala delegationslagen.............................. 221
8.4 Ändring av lagen om offentlig anstĂ€llning (LOA) ................. 222
8.5 Övrigt ................................................................................. 224
SÀrskilt yttrande .................................................................................   225
Litteratur m.m....................................................................................   227

Bilaga

Utredningsdirektiven............................................................................. 231
SOU 1997:44 9
   

Förkortningar m.m.

AB 95 AllmÀnna bestÀmmelser (i kollektivavtal rö-
  rande kyrkokommunalt anstÀllda)
AD Arbetsdomstolens domar
ALFA AllmÀnt löne- och förmÄnsavtal (för det stat-
  liga kollektivavtalsomrÄdet)
ATP AllmÀn tillÀggspension
Centralstyrelsen Svenska kyrkans centralstyrelse
Dnr Diarienummer
Ds Departementsserien
FPG FörsÀkringsbolaget Pensionsgaranti
Gamla LOA Lagen (1976:600) om offentlig anstÀllning
  (upphÀvd)
HA Huvudavtalet mellan Arbetsgivarverket och
  huvudorganisationerna
HÖK 95 Huvu döverenskommelse om lön och allmĂ€nna
  anstÀllningsvillkor samt rekommendation om
  lokalt kollektivavtal m.m.
ITP Individuell tillÀggspension
KHA 94 Kommunala huvudavtalet 1994
Kommunal Sveriges Kommunalarbetarförbund
KPA Kommunsektorns Pensions AB
10 Förkortningar m.m. SOU 1997:44
   
LH Stiftelsen LutherhjÀlpen
LOA Lagen (1994:260) om offentlig anstÀllning
MBA-R Kollektivavtal om medbestÀmmandet vid
  beredning av regeringsÀrenden
PA -91 Pensionsplan för arbetstagare hos staten m.fl.
PA-KL Pensionsavtal för arbetstagare hos kommuner
  och landsting
PAO Postverkets avvecklingsorganisation
Pastoratsförbundet Svenska kyrkans Församlings- och Pasto-
  ratsförbund (SKFP)
Principbeslutet prop. 1995/96:80, bet. 1995/96:KU12, rskr.
  1995/96:84
prop. proposition
RALS Ramavtal om löner m.m. för arbetstagare hos
  staten m.fl.
Riktlinjebeslutet se Principbeslutet
RSV Riksskatteverket
SCB Statistiska centralbyrÄn
SFRV Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig
  verksamhet
SFS Svensk författningssamling
SHA SÀrskilda huvudavtalet för den offentliga
  sektorn
SKFS Svenska kyrkans författningssamling
SKM Stiftelsen Svenska kyrkans mission
SOU 1997:44 Förkortningar m.m. 11
   
SKPF Svenska kyrkans personalförbund
SKTF Sveriges KommunaltjÀnstemannaförbund
SOU Statens offentliga utredningar
TUA Televerket under avveckling
Utredningsdirektiven Dir. 1995:162
ÖLA 95 Överenskommelse om lön och allmĂ€nna an-
  stÀllningsvillkor samt rekommendation om
  lokalt kollektivavtal m.m.
12 Förkortningar m.m. SOU 1997:44
   
SOU 1997:44 13
   

Sammanfattning

NÀr Svenska kyrkan fÄr ett friare förhÄllande till staten pÄverkas anstÀllningsförhÄllandena för personalen. Den offentliga regleringen upphör och anstÀllningarna kommer att följa de lagregler som allmÀnt gÀller pÄ den svenska arbetsmarknaden. Hit hör anstÀllningsskyddslagen, medbestÀmmandelagen och jÀmstÀlldhetslagen.

Jag har gjort en grundlig genomgĂ„ng av vad förĂ€ndringen kommer att innebĂ€ra rörande personalen. Vidare har jag övervĂ€gt vilka Ă„tgĂ€rder staten och kyrkokommunerna bör vidta med anledning dĂ€rav. En ledstjĂ€rna i mitt tĂ€nkande har varit att efterstrĂ€va likstĂ€llighet mellan arbetsgivare inom trossamfundet Svenska kyrkan och andra arbetsgivare. ÖvervĂ€gandena har lett till förslag om lagĂ€ndringar, om övergĂ„ngsbestĂ€mmelser och om avtalsĂ€mnen mellan staten och Svenska kyrkan. Men mĂ„nga gĂ„nger har mina övervĂ€ganden lett till slutsatsen att sĂ€rskild lagstiftning inte behövs i framtiden. En hel del frĂ„gor avgörs inom Svenska kyrkan. Viktiga beslut mĂ„ste tas av kyrkomötet pĂ„ vĂ„ren 1999.

Arbetstagare anses allmÀnt vara en skyddsvÀrd gr upp. DÀrför stÀller staten sÀrskilda krav pÄ alla arbetsgivare. För Svenska kyrkans del tillkommer statens sÀrskilda ansprÄk pÄ att en rikstÀckande verksamhet skall upprÀtthÄllas. Svenska kyrkan mÄste utforma sin framtida bemanningsorganisation sÄ, att det framgÄr vem som bÀr arbetsgivaransvaret i förhÄllande till varje arbetstagare. Vidare bör organisationen ge ett formellt utrymme för personalinflytande, liknande det som enligt lag skall förekomma hos andra stora privata arbetsgivare.

Min förhoppning Àr att den utförliga redovisning som jag har gjort kommer till nytta nÀr arbetsgivare och arbetstagare planerar för sin gemensamma framtid inom Svenska kyrkan.

AnstÀllda med kyrkokommunala villkor

Inom Svenska kyrkan finns cirka 21 000 arbetstagare som Àr anstÀllda med kyrkokommunala villkor. De som Àr anstÀllda sÄ vid utgÄngen av Är 1999 fÄr behÄlla sina anstÀllningar över sjÀlva relationsÀndringen. För att detta skall stÄ klart föreslÄr jag, liksom Utredningen om tros-

14 Sammanfattning SOU 1997:44
   

samfundens rÀttsliga reglering, en övergÄngsbestÀmmelse. Av den framgÄr att alla de civila rÀttigheter och skyldigheter som en kyrkokommun har nÀr Är 1999 slutar, skall gÀlla för motsvarande del av Svenska kyrkan nÀr Är 2000 börjar. Detta betyder ocksÄ att de kollektivavtal som Pastoratsförbundet och arbetstagarorganisationerna har slutit kommer att bestÄ.

I dag Àr Pastoratsförbundet enligt den s.k. kommunala delegationslagen arbetsgivarorganisation för kyrkokommunerna. Jag föreslÄr att den lagregleringen upphÀvs. Staten bör inte lÀngre reglera hur arbetsgivarna inom Svenska kyrkan organiserar sig. Den framtida personal- och arbetsgivarstrukturen bestÀms inom Svenska kyrkan. FrÄgan bör behandlas av kyrkomötet pÄ vÄren 1999.

Hur kollektivavtalen skall anpassas till Svenska kyrkans nya verksamhetsformer fÄr bestÀmmas i förhandlingar mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer.

Varje anstÀlld har rÀtt till information om vad relationsÀndringen innebÀr för den egna anstÀllningen. Kyrkokommunerna svarar för att sÄdan information ges i god tid.

PÄ vissa omrÄden har jag övervÀgt, men inte föreslagit, lagstiftningsÄtgÀrder. Det gÀller behörighetskraven för kyrkomusiker, myndighetsutövningen och konfliktrÀtten.

Vad som skall gÀlla rörande kyrkomusikers behörighet bör, enligt min mening, bestÀmmas inom Svenska kyrkan.

Viss myndighetsutövning kommer att kvarstÄ bland de anstÀlldas uppgifter efter utgÄngen av Är 1999. Jag har funnit att detta inte motiverar sÀrskilda lagregler för den kyrkliga personalen. Den offentliga sektorns begrÀnsade rÀtt att vidta stridsÄtgÀrder i arbetskonflikter kommer inte lÀngre att gÀlla inom Svenska kyrkan. FrÄgan kan regleras i kollektivavtal.

PrÀster och biskopar

De cirka 3 000 prÀsterna och de 14 biskoparna fÄr inte sÀgas upp med direkt anledning av relationsÀndringen. Alla prÀster omfattas av det förstÀrkta anstÀllningsskydd som gÀller vid verksamhetsövergÄng. Alla biskopar har fullmaktsanstÀllningar. Fullmakterna innebÀr att anstÀllningarna inte kan avslutas genom uppsÀgning.

De rÀttigheter och skyldigheter som prÀstens arbetsgivare i dag har, pÄ grund av anstÀllningsavtalen eller anstÀllningsförhÄllandena, binder Àven den arbetsgivare som prÀsten kommer att ha efter relationsÀndringen. Den nya arbetsgivaren trÀder automatiskt in i den tidigare arbetsgivarens stÀlle.

SOU 1997:44 Sammanfattning 15
   

I dag gÀller regler i kyrkolagen, förordningar, kungörelser och tjÀnstgöringsföreskrifter för prÀsternas anstÀllningsförhÄllanden. InnehÄllet i dessa regler kommer att fortsÀtta gÀlla, Àven om de statliga författningarna upphÀvs. Den nya arbetsgivaren kan sedan Àndra v illkoren pÄ samma sÀtt som dagens arbetsgivare kan göra det i dag.

Vem som inom Svenska kyrkan skall ha arbetsgivaransvaret för prÀsterna och biskoparna efter utgÄngen av Är 1999 kommer att bestÀmmas av kyrkomötet pÄ vÄren nÀmnda Är.

Jag föreslÄr att domkapitlen informerar varje prÀst om vad relationsÀndringen innebÀr för den egna anstÀllningen. Arbetsgivarverket bör ges samma uppdrag nÀr det gÀller biskoparna.

PrÀsten kan enligt anstÀllningsskyddslagen motsÀtta sig övergÄng till den nya arbetsgivaren. En prÀst som gör sÄ bör domkapitlet sÀga upp, förutsatt att prÀsten inte har fullmakt.

Jag rĂ€knar med att de cirka 900 fullmaktshavarna gĂ„r över till Svenska kyrkan i dess nya gestalt. Även i anstĂ€llning inom Svenska kyrkan behĂ„ller en sĂ„dan prĂ€st, enligt mitt förslag, det uppsĂ€gningss kydd som fullmakten innebĂ€r.

Skulle en fullmaktshavare motsÀtta sig övergÄng föreslÄr jag att hans statligt reglerade anstÀllning flyttas till Kammarkollegiet. En sÄdan prÀst kommer, enligt mitt förslag, att vara arbetsskyldig inom det stift i Svenska kyrkan dit han hörde. Kammarkollegiet kommer att lÄngtidsuthyra arbetskraften till arbetsgivare inom Svenska kyrkan.

Den statliga kollektivavtalsregleringen för prÀsterna skall avvecklas i samband med relationsÀndringarna. Nya kollektivavtal bör slutas. Jag föreslÄr att de statliga avtalen sÀgs upp, sÄ att Svenska kyrkans arbetsgivare och arbetstagare inte blir bundna av dem efter utgÄngen av Är 1999. PÄ vÄren 1999 bör kyrkomötet besluta om vem som för Svenska kyrkans rÀkning fÄr förhandla om kollektivavtal. Till dess att nya avtal har tecknats bör anstÀllningsvillkoren i de gamla statliga avtalen kunna tillÀmpas.

Rörande behörighetskrav för prÀster, myndighetsutövning och konfliktrÀtt har jag övervÀgt behovet av lagstiftningsÄtgÀrder för framtiden. Jag har valt att inte föreslÄ lagreglering. Behörighetskraven fÄr bestÀmmas inom Svenska kyrkan. PrÀsterna och biskoparna fÄr samma lagstadgade konfliktrÀtt som arbetstagare pÄ den privata arbetsmarknaden. BegrÀnsningar kan göras i kollektivavtal.

Jag föreslÄr inga förÀndringar av nuvarande beskattningsregler rörande prÀsters och biskopars tjÀnstebostÀder.

16 Sammanfattning SOU 1997:44
   

Övrig personal

Utöver anstÀllda med kyrkokommunala villkor, prÀster och biskopar finns ytterligare nÄgra personalgrupper inom Svenska kyrkan. Vissa av dem, som ÀrkebiskopsÀmbetets personal och de som förvaltar kyrkofonden, har statliga anstÀllningar. Andra har privata. Detta gÀller exempelvis personalen vid det rikskyrkliga kyrkokansliet.

De statligt anstÀllda övergÄr automatiskt till anstÀllning inom Svenska kyrkan, pÄ liknande sÀtt som prÀsterna. De privat anstÀllda kan föras dit genom avtal mellan nuvarande arbetsgivare och Svenska kyrkan.

Pensioner

De som Àr och har varit anstÀllda inom Svenska kyrkan har ansprÄk pÄ avtalspensionsförmÄner som har tjÀnats in under utfört arbete. Arbetsgivarna stÄr alltsÄ i skuld till arbetstagare och före detta arbetstagare. NÀr beskattningsrÀtten bortfaller och kyrkolagen upphÀvs krÀvs en annan form av sÀkerstÀllande av pensionsÄtagandena. Jag föreslÄr att en del av kyrkofondens kapital anvÀnds för att bilda en Svenska kyrkans pensionsförening. Detta bör ske redan före relationsÀndringen. NÀr arbetsgivarna har anslutit sig kommer ansvaret för pensionsÄtagandena att bÀras av föreningen. Arbetsgivarnas ansvar blir att överföra medel för de Ätaganden som har gjorts före relationsÀndringen och att sedan betala löpande avgifter för fonderingar till sÀkerhet för nya Ätaganden. Grundkapitalet rÀknas arbetsgivarna till godo i förhÄllande till vad som betalas in. Genom att sÄ snart som möjligt ansluta sig till föreningen undgÄr arbetsgivaren att pensionsskulden vÀxer hos honom.

I en försÀkringsförenings styrelse Àr arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer representerade.

För pensionsÄtagandena till prÀsterna kommer det vid utgÄngen av Är 1999 att finnas erforderligt kapital avsatt i kyrkofonden. Det avsatta kapitalet bör, enligt min mening, redan tidigare föras över till den pensionsförening som bildas.

För pensionsÄtagandena till de anstÀllda med kyrkokommunala villkor finns erforderligt kapital avsatt hos mÄnga kyrkokommuner, men inte hos alla. Skulderna mÄste inför relationsÀndringen berÀknas pÄ ett enhetligt sÀtt. Jag rÀknar med att en stor del av arbetsgivarna sedan vÀljer att genast fondera medel avseende gjorda Ätaganden, genom att ansluta sig till pensionsföreningen. Till dess att ett sÄdant sÀkerstÀllande har skett bör arbetsgivarna lÀmpligen kreditförsÀkra sina skulder. För Ätaganden av sÄdant slag som inte kan kreditförsÀkras, föreslÄr jag att

SOU 1997:44 Sammanfattning 17
   

staten mot avgift stÀller garanti. KvarstÄr Ätaganden som varken har garanterats eller kunnat kreditförsÀkras skall Svenska kyrkan, enligt mitt förslag, bÀra ett solidariskt ansvar. Detta förslag bygger pÄ att Svenska kyrkan kommer att disponera kyrkofonden, som utgör tillrÀcklig sÀkerhet.

Tio Är efter relationsÀndringen bör alla arbetsgivare ha kunnat göra avsÀttningar som motsvarar hela den pensionsskuld som fanns vid relationsÀndringen. Jag föreslÄr dÀrför att arbetsgivarna ÄlÀggs skyldighet att senast tio Är efter relationsÀndringen fondera sina Ätaganden. Mitt förslag Àr att det sker i den nÀmnda pensionsföreningen. NÀr detta skett behövs ingen annan sÀkerhet.

18 Sammanfattning SOU 1997:44
   
SOU 1997:44 19
   

Författningsförslag

a)Förslag till

bestÀmmelser i lagen (1998:xxx) om införande av lagen (1998:xxx) om Svenska kyrkan

Förslagen till övriga bestÀmmelser i denna lag lÀggs av andra statkyrkautredningar. Detta förslag bygger pÄ att Utredningen om trossamfundens rÀttsliga reglering föreslÄr tre bestÀmmelser av det ungefÀrliga innehÄll som antecknats nedan under 3-5 §§.

3 §

Utformas av Utredningen om trossamfundens rÀttsliga reglering.

BestÀmmelsen klargör att kyrkokommunernas rÀttigheter och skyldigheter vid relationsÀndringen övergÄr till motsvarande delar av Svenska kyrkan.

4 §

Utformas av Utredningen om trossamfundens rÀttsliga reglering.

BestÀmmelsen klargör hur oavgjorda kyrkliga Àrenden hos statliga myndigheter skall handlÀggas vid relationsÀndringen.

5 §

Utformas av Utredningen om trossamfundens rÀttsliga reglering.

BestÀmmelsen klargör att kyrkomötet 1999 fÄr besluta för framtiden.

--------------

20 Författningsförslag SOU 1997:44
   

12 §

En prÀst som Àr anstÀlld med fullmakt inom Svenska kyrkan fÄr inte sÀgas upp frÄn den anstÀllningen. SÄ lÀnge anstÀllningen bestÄr gÀller Àven i övrigt de rÀttigheter och skyldigheter som fullmakten medför.

13 §

För en kyrkomusiker som Àr anstÀlld med konstitutorial inom Svenska kyrkan gÀller 14 § lagen (1992:301) om införande av kyrkolagen (1992:300) Àven efter utgÄngen av Är 1999.

14 §

Kammarkollegiet har arbetsgivaransvaret för en arbetstagare vars statliga eller statligt reglerade anstÀllning inom Svenska kyrkan bestÄr den 1 januari 2000.

15 §

För en prÀst eller biskop som avses i 14 § gÀller 34 kap. 1-2 och 9- 18 §§ samt 35 kap. kyrkolagen (1992:300). Kammarkollegiet utför de uppgifter som enligt dessa bestÀmmelser a nkommer pÄ nÄgot organ inom Svenska kyrkan. PrÀsten eller biskopen Àr skyldig att utföra allt prÀsterligt arbete inom det stift dÀr han vid utgÄngen av Är 1999 hade sin anstÀllning.

16 §

En arbetsgivare inom Svenska kyrkan skall senast vid utgÄngen av Är 2009 sÀkerstÀlla sina Ätaganden avseende pensionsrÀttigheter som Àr intjÀnade före den 1 januari 2000. Detta skall ske genom pensionsförsÀkring eller pÄ nÄgot av de sÀtt som anvisas i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfÀstelse m.m.

17 §

Svenska kyrkan svarar solidariskt med arbetsgivarna inom Svenska kyrkan för sÄdana Ätaganden avseende pensionsrÀttigheter som Àr intjÀnade före den 1 januari 2000 och som varken har sÀkerstÀllts enligt 16 § eller garanterats av staten.

SOU 1997:44 Författningsförslag 21
   

b)Förslag till

Lag (1998:xxx) om Àndring i lagen (1954:130) om rÀtt för kommun att uppdraga beslutanderÀtten i vissa frÄgor till sammanslutning av kommuner

HÀrigenom föreskrivs det att lagen (1954:130) om rÀtt för kommun att uppdraga beslutanderÀtten i vissa frÄgor t ill sammanslutning av kommuner skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kommun, som tillhör sammanslutning av kommuner med uppgift att tillvarataga medlemmarnas intresse sÄsom arbetsgivare (arbetsgivarorganisation), Àger uppdraga Ät sammanslutningen att med bindande verkan för kommunen genom kollektivavtal eller annorledes enhetligt reglera anstÀllningsvillkoren för sÄdana arbetstagare i kommunens tjÀnst, vilkas villkor det icke ankommer pÄ statlig myndighet att faststÀlla.

Kommunen Àger bestÀmma att uppdrag enligt första stycket fÄr lÀmnas av nÀmnd, som handlÀgger frÄgor om anstÀllningsvillkor för arbetstagare i kommunens tjÀnst.

Med kommun jÀmstÀllas i denna lag församling, [municipalsamhÀlle ] och lands- ting[skommun] Àvensom annan, borgerlig eller kyrklig, kommunal förvaltningsenhet.

Med kommun jÀmstÀlls i denna lag landsting och annan kommunal förvaltningsenhet.

Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2000.

22 Författningsförslag SOU 1997:44
   

c)Förslag till

Lag (1998:xxx) om Àndring av lagen (1994:260) om offentlig anstÀllning

HÀrigenom föreskrivs det att 1-3 samt 6 §§ lagen (1994:260) om offentlig anstÀllning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag finns sÀrskilda föreskrifter om arbetstagare hos

1. riksdagen och dess myn- 1. riksdagen och dess myn-
digheter,     digheter,    
2. myndigheterna under rege- 2. myndigheterna under rege-
ringen,     ringen,    
3. kyrkomötet och dess myn- 3. de allmÀnna försÀkrings-
digheter,     kassorna.    
4. de allmÀnna försÀkrings-      
kassorna.          

SÀrskilda föreskrifter om arbetstagare som avses i första stycket 2 finns ocksÄ i lagen (1994:261) om fullmaktsanstÀllning.

2 §

Följande föreskrifter i lagen gÀller ocksÄ arbetstagare hos kommuner, landsting, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfÀlligheter, nÀmligen

Följande föreskrifter i lagen gÀller ocksÄ arbetstagare hos kommuner, landsting och kommunalförbund, nÀmligen

23-29 §§ om arbetskonflikter,

42 § första stycket om vissa undantag frÄn lagen (1976:580) om medbestÀmmande i arbetslivet.

Föreskrifterna i 30 § om periodiska hÀlsoundersökningar gÀller ocksÄ arbetstagare hos kommuner och landsting.

SOU 1997:44 Författningsförslag 23
   
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Lagen gÀller inte

1.statsrÄden,

2.riksdagens ombudsmÀn,

3.biskopar eller prÀster som avses i kyrkolagen (1992:300),

4.arbetstagare som Àr lokalanstÀllda av svenska staten utomlands och som inte Àr svenska medborgare,

5.arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller skyddat arbete.

Lagen gÀller inte

1.statsrÄden,

2.riksdagens ombudsmÀn,

3.arbetstagare som Àr lokalanstÀllda av svenska staten utomlands och som inte Àr svenska medborgare,

4.arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller skyddat arbete.

För justitiekanslern, justitierÄden och regeringsrÄden gÀller bara 4 § om bedömningsgrunder vid anstÀllning, 7 § om bisysslor och 23-29 §§ om arbetskonflikter.

6 §

Regeringen fÄr föreskriva eller för sÀrskilda fall besluta att bara svenska medborgare fÄr ha

1.anstÀllning inom regeringskansliet eller utrikesförvaltningen,

2.statlig anstÀllning som kan vara förenad med myndighetsutövning eller handlÀggning av frÄgor som rör förhÄllandet till andra stater eller till mellanfolkliga organisationer,

3.statlig anstÀllning som kan medföra kÀnnedom om förhÄllanden som Àr av betydelse för landets sÀkerhet eller för andra viktiga, allmÀnna eller enskilda ekonomiska intressen.

24 Författningsförslag SOU 1997:44
   

Nuvarande lydelse

De befogenheter som regeringen har enligt första stycket 2 och 3 utövas i frÄga om arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter av riksdagen eller den myndighet som riksdagen bestÀmmer och i frÄga om arbetstagare hos kyrkomötet eller dess myndigheter av kyrkomötet eller den myndighet som kyrkomötet bestÀmmer.

Föreslagen lydelse

De befogenheter som regeringen har enligt första stycket 2 och 3 utövas i frÄga om arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter av riksdagen eller den myndighet som riksdagen bestÀmmer.

Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2000.

SOU 1997:44 25
   

1 Inledning

1.1Uppdraget

1.1.1Bakgrund

Riksdagen fattade den 8 december 1995 ett principbeslut om Àndrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan (prop. 1995/96:80, bet. 1995/96:KU12, rskr. 1995/96:84). Beslutet innebÀr att Svenska kyrkan skall fÄ ett friare förhÄllande till staten fr.o.m. den 1 januari 2000.

I samband med principbeslutet konstaterades att en rad delfrÄgor mÄste utredas inför förÀndringen. Regeringen beslutade dÀrför den 21 december 1995 om direktiv för fyra utredningar och tvÄ sÀrskilda utredningsuppdrag (dir. 1995:162). Direktiven i sin helhet finns som bilaga 1 till detta betÀnkande.

Principbeslutet föregicks av den s.k. Kyrkoberedningens utredningsarbete, som slutredovisades i betÀnkandet Staten och trossamfunden (SOU 1994:42).

Betydelsefullt bakgrundsmaterial togs dessförinnan fram av den s.k. ERK-utredningen, som 1992 avgav slutbetÀnkandet E konomi och rÀtt i kyrkan (SOU 1992:9).

För en utförligare historisk redogörelse hÀnvisas till det betÀnkande som samtidigt med detta överlÀmnas av en annan av de nÀmnda statliga utredningarna, nÀmligen Utredningen om trossamfundens rÀttsliga reglering.

1.1.2Mitt uppdrag rörande personalfrÄgor

PersonalfrÄgorna Àr en del av mitt utredningsuppdrag. I detta betÀnkande redovisas mina övervÀganden rörande den saken. Mina övriga utredningsuppdrag, som rör statsstöd, skatter och finansiering, re dovisar jag i betÀnkandet Stöd, skatter och finansiering.

26 Inledning SOU 1997:44
   

Enligt direktiven skall jag föreslÄ vilka ÄtgÀrder som behöver vidtas betrÀffande den kyrkliga personalen i samband med relationsÀndringen. Direktiven pekar sÀrskilt pÄ att jag skall beakta de lagregler som finns om skydd för arbetstagares rÀttigheter vid övergÄng av verksamhet. Vidare sÀgs att fullmaktshavarnas sÀrskilda stÀllning behöver analyseras och att frÄgan om relationsÀndringens inverkan pÄ gjorda pensionsutfÀstelser mÄste övervÀgas. UtgÄngspunkten skall enligt direktiven vara att de gjorda utfÀstelserna inte fÄr försvagas eller förminskas.

I den proposition som föregick riktlinjebeslutet förklarar regeringen att personalfrÄgorna krÀver stor uppmÀrksamhet i det fortsatta utredningsarbetet. OmrÄdet var enligt regeringen förbisett och mÄste analyseras ingÄende.

1.1.3Övriga utredningar

Mitt utredningsuppdrag har nÀra samband med övriga fem statliga utredningsuppdrag rörande relationsÀndringen.

Utredningen om trossamfundens rÀttsliga reglering har haft i uppdrag att utforma förslag till grundlagsbestÀmmelse om föreskrifter rörande trossamfund, förslag till lag om trossamfund, förslag till lag om Svenska kyrkan och förslag till erforderliga övergÄngsbestÀmmelser. SÀrskilt sÄvitt gÀller övergÄngsbestÀmmelser har mitt uppdrag rörande personalfrÄgorna haft stark anknytning till denna utrednings arbete. Ett sÀrskilt utredningsuppdrag har lÀmnats t ill Riksskatteverket. Uppdraget har varit att utreda formerna för och lÀgga förslag till regleringar av den statliga uppbördshjÀlp som enligt riktlinjebeslutet Svenska kyrkan skall ha rÀtt till och andra trossamfund kunna beviljas. För Begravningsverksamhetskommittén har uppgiften varit att analysera hur begravningsverksamheten bör ordnas och att utforma förslag till lagstiftning dÀrom. Kammarkollegiet har haft ett sÀrskilt utredningsuppdrag rörande den kyrkliga egendomen. Huvuduppgiften för Kammarkollegiet har varit att föreslÄ hur den kyrkliga egendomen, inklusive kyrkofonden, skall stÄ till Svenska kyrkans förfogande enligt olika modeller som nÀmnts i riktlinjebeslutet. Kommittén angÄende det kyrkliga kulturarvet har i huvudsak haft tvÄ uppdrag. För det första har kommittén haft att lÀgga förslag rörande den statliga ersÀttning för kulturminnesvÄrd som riktlinjebeslutet förutsÀtter att Svenska kyrkan skall fÄ. För det andra har kommittén haft att föreslÄ vilka ÄtgÀrder som bör vidtas rörande de kyrkliga arkiven.

Parallellt med de statliga utredningarna har ett utredningsarbete pÄgÄtt inom Svenska kyrkan. Direktiv för det kyrkliga utredningsarbetet faststÀlldes av Svenska kyrkans centralstyrelse den 14 december 1995. Beslutet innebar att centralstyrelsen tillsatte en ledningsgrupp, fyra

SOU 1997:44 Inledning 27
   

sÀrskilda utredningsgrupper och en teologisk expertgrupp. Det inomkyrkliga utredningsarbetet pÄgÄr Ànnu. Planen Àr att det skall avslutas i mars 1998.

Den kyrkliga ledningsgruppens uppgift Àr att svara för ledningen och samordningen av det samlade kyrkliga utredningsarbetet och att ge förslag rörande vissa frÄgor av grundlÀggande och övergripande art. Utredningsgruppen om arbetet pÄ olika kyrkliga nivÄer utreder ansvarsfördelningen mellan olika kyrkliga nivÄer samt frÄgor om tillsÀttning av biskopar och domprostar. Uppgiften att utreda frÄgor om kyrkliga val, kyrkobokföring och kyrkliga arkiv tillkommer Utredningsgruppen om kyrkliga val- och indelningsfrÄgor m.m. Med Utredningsgruppen om kyrklig ekonomi och egendom har jag haft vissa beröringspunkter, frÀmst i frÄga om gjorda pensionsÄtaganden. Denna utredningsgrupp har t ill uppgift att belysa ekonomin pÄ alla nivÄer och att ge förslag rörande kyrkoavgift och utjÀmningssystem, kyrkofonden, den kyrkliga egendomen i övrigt, begravningsverksamheten och de kulturhistoriska vÀrdena. Den utredningsgrupp jag haft mest gemensamt med Àr Utredningsgruppen om kyrkans personal, tillsyn över ÀmbetsbÀrare och överprövning i kyrkan. Bland dess uppgifter kan frÀmst nÀmnas frÄgan om hur arbetsgivarskapet skall se ut för prÀster och biskopar, frÄgan om hur tillsyn över ÀmbetsbÀrarna skall ske samt frÄgan om hur ett inomkyrkligt överprövningssystem kan ordnas. Den teologiska expertgr uppen stÄr till utredningsgruppernas förfogande och följer dess arbete ur ett teologiskt perspektiv.

För att underlÀtta insyn i och samordning mellan utredningarna har i enlighet med riktlinjebeslutet och de statliga utredningsdirektiven ett sÀrskilt beredningsorgan, Stat-kyrkadelegationen, inrÀttats. Stat-kyrkadele- gationen arbetar inom Kulturdepartementet och har en mycket bred sammansÀttning. Den leds av statsrÄdet och departementschefen. Dess vice ordförande Àr Àrkebiskopen. SÄvÀl de statliga utredningarna som det kyrkliga utredningsarbetet har under arbetets gÄng regelbundet rapporterat till Stat-kyrkadelegationen. Dess arbete berÀknas vara avslutat den 30 juni 1998.

1.2Utredningsarbetet

Fr.o.m. den 1 januari 1996 förordnades jag som sÀrskild utredare. Mitt arbete pÄbörjades i mars 1996 sedan sakkunniga, experter och sekreterare hade förordnats.

Jag disponerade mitt arbete sÄ att jag koncentrerade mig pÄ personalfrÄgorna under vÄren och sommaren 1996 och pÄ de frÄgor som redo-

28 Inledning SOU 1997:44
   

visas i mitt andra betÀnkande - Stöd, skatter och finansiering - under hösten 1996 och vintern 1997.

Sammanlagt har jag haft tio sammantrÀden med utredningens sakkunniga och experter. TvÄ av sammantrÀdena har haft internatform. De sakkunniga och experterna har under arbetets gÄng bidragit med sakkunskap och erfarenheter frÄn skilda omrÄden, bÄde vid sammantrÀdena och pÄ annat sÀtt.

Arbetet har bedrivits under stor öppenhet för synpunkter utifrÄn. Tillsammans med sekretariatet och nÄgra av experterna har jag haft upprepade kontakter med övriga statliga utredningar, med den kyrkliga utredningsgruppen om personalfrÄgor m.m. och med den kyrkliga utredningsgruppen om ekonomi och egendom. Rörande personalfrÄgor har jag dessutom haft kontakt med Akademikerförbundet SSR, Arbetsgivarverket, biskoparna, Diskrimineringsombudsmannen (DO), kyrkofondens kansli, Postens avvecklingsorganisation (PAO), RiksgÀldskontoret, Statens tjÀnstebostadsnÀmnd, stiftsjurister, Svenska kommunförbundet, Svenska kyrkans personalförbund (SKPF) och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund (Pastoratsförbundet). Ett studiebesök har gjorts hos Kooperationens förhandlingsorganisation.

I Stat-kyrkadelegationens arbete har jag deltagit aktivt.

I enlighet med direktiven har jag haft riktlinjebeslutet som utgÄngspunkt för mina övervÀganden.

1.3BetÀnkandets upplÀggning

I nÀstföljande kapitel finns en översiktlig beskrivning av Svenska kyrkans organisation. Jag beskriver organisationen sÄdan den i dag ser ut och sÄdan riktlinjebeslutet beskriver den för framtiden. Kapitlet innehÄller vidare en kort beskrivning av kyrkofonden och ett sammanfattande avsnitt om vilken personal Svenska kyrkan har i dag.

DÀrefter följer tre kapitel som handlar om olika personalgrupper. Kapitel 3 har fÄtt rubriken AnstÀllda med kyrkokommunala villkor

och behandlar situationen för dem som arbetar i pastorat och stift, men

inte Àr prÀster. Först beskriver jag dagens förhÄllanden . DÀrefter
redovisar jag mina övervÀganden rörande relationsÀndringen som

sÄdan. Jag ger min syn pÄ vad som hÀnder med anstÀllningarna och kollektivavtalen vid relationsÀndringen. Vidare ger jag förslag rörande de pensionsÄtaganden som avser tid före Àndringen. I kapitlets tredje avsnitt

redovisar jag mina övervÀganden rörande framtiden för denna
personalgrupp. HÀr berörs bl.a. frÄgor om behörighetskrav och
konfliktrÀtt.    

SOU 1997:44 Inledning 29

Kapitel 4 handlar om prĂ€ster och biskopar . Även detta kapitel Ă€r uppstĂ€llt sĂ„ att dagens förhĂ„llanden behandlas först, relationsĂ€ndringen sedan och framtiden sist. Kapitlet om prĂ€ster och biskopar Ă€r det mest omfattande i betĂ€nkandet. Det beror pĂ„ att det Ă€r för denna personalgrupp som relationsĂ€ndringen innebĂ€r störst förĂ€ndring. Avsnittet om relationsĂ€ndringen innehĂ„ller en analys av de arbetsrĂ€ttsliga skyddsreglerna för arbetstagare vid verksamhetsövergĂ„ng. Jag redovisar mot den bakgrunden min syn pĂ„ vad relationsĂ€ndringen innebĂ€r för gĂ€llande anstĂ€llningar och kollektivavtal. Vidare ger jag förslag till lösning för det fall nĂ„gon fullmaktsanstĂ€lld skulle motsĂ€tta sig att övergĂ„ frĂ„n statligt reglerad anstĂ€llning till anstĂ€llning inom Svenska kyrkan sĂ„dan hon ser ut efter relationsĂ€ndringen. Slutligen ger jag förslag rörande de pensionsutfĂ€stelser som har gjorts för tid före relationsĂ€ndringen. I avsnittet om framtiden finns mina övervĂ€ganden rörande behörighetskrav. Vidare innehĂ„ller avsnittet en analys av hur framtidens anstĂ€llningsvillkor kommer att gestalta sig för fullmaktsanstĂ€llda inom Svenska kyrkan. Jag har övervĂ€gt tjĂ€nstebostadsfrĂ„gan och redovisar mina slutsatser i detta avsnitt. Slutligen finns hĂ€r övervĂ€ganden rörande prĂ€sters konfliktrĂ€tt.

Övrig personal behandlas i kapitel 5. HĂ€r redovisas mina övervĂ€ganden rörande personalen vid kyrkokansliet, ÄrkebiskopsĂ€mbetet och kyrkomötet. Vidare finns hĂ€r övervĂ€ganden rörande utlandspersonal och rörande sĂ„dan personal inom statsförvaltningen, som Ă€r sysselsatt med kyrkliga frĂ„gor.

Kapitel 6 har fÄtt rubriken Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare. HÀr behandlas sÄdana övergripande frÄgor som har att göra med samhÀllets förvÀntningar pÄ Svenska kyrkans arbetsgivare efter relationsÀndringen.

I kapitel 7 har jag samlat övervÀgandena rörande övriga följder av förslagen . Varje statlig utredare mÄste analysera vilka följder förslagen fÄr för regionalpolitik och jÀmstÀlldhet. Det har jag gjort i detta kapitel. Den prövning av offentliga Ätaganden som ocksÄ Àr obligatorisk har jag valt att redovisa i mitt andra betÀnkande, Stöd, skatter och finansiering, som bland annat behandlar finansieringsfrÄgor.

I kapitel 8 finns korta specialmotiveringar till de författningsförslag jag har redovisat i betÀnkandet.

30 Inledning SOU 1997:44
   
SOU 1997:44 31
   

2 Svenska kyrkans organisation

2.1Dagens struktur

Församlingen Àr den grundlÀggande enheten inom Svenska kyrkan. I regel motsvarar församlingen ett geografiskt omrÄde. NÄgra fÄ icketerritoriella församlingar finns dock. Församlingen Àr ocksÄ en gemenskap. Vidare Àr den en juridisk person i form av en kyrklig kommun. En församling fÄr sjÀlv eller i samverkan med andra församlingar sköta sina angelÀgenheter. Vad som Àr församlingsangelÀgenheter finns preciserat i kyrkolagen. DÀr nÀmns bland annat frÀmjande av kyrkans gudstjÀnstliv, undervisning, diakoni och evangelisation. Vidare nÀmns avlöningsförmÄner för arbetstagare hos församlingen.

Församlingens högsta beslutande organ utgörs antingen av demokratiskt valda kyrkofullmÀktige eller - i smÄ församlingar - av kyrkostÀmman genom direkt demokrati. I vissa fall utövas beslutanderÀtten dock i stÀllet av ett direktvalt kyrkorÄd. Oavsett hur det högsta beslutande organet ser ut skall det i varje församling finnas ett kyrkorÄd. Det utses alltid pÄ demokratisk grund och utgör församlingens styrelse.

Kyrkokommunerna har beskattningsrÀtt. Skattesatsen bestÀms av kyrkokommunens beslutande organ. Församlingsskatten tas upp tillsammans med inkomstskatten. Den som inte tillhör Svenska kyrkan har lindrad skattskyldighet.

Kyrkliga samfĂ€lligheter finns av olika slag. De bildas av församlingarna för vĂ„rden av gemensamma ekonomiska angelĂ€genheter. Även de kyrkliga samfĂ€lligheterna utgör kyrkliga kommuner och har styrelser.

Pastoratet bildar bas för den lokala personalorganisationen. Ett pastorat Àr tjÀnstgöringsomrÄde för en kyrkoherde. I domkyrkopastoraten benÀmns kyrkoherden domprost. Pastoratet kan bestÄ av en eller flera församlingar. Uppgiften att betala lön till arbetstagarna skall församlingarna i ett flerförsamlingspastorat alltid lösa gemensamt.

Kontraktet Àr uppdragsomrÄde för en kontraktsprost. Ett kontrakt bestÄr av flera pastorat inom ett stift.

32 Svenska kyrkans organisation SOU 1997:44

Stiftet Àr Svenska kyrkans regionala enhet. Det utgör tjÀnstgöringsomrÄde för biskopen. I Svenska kyrkan finns 13 stift. Uppsala stift kallas ocksÄ Àrkestiftet och dess biskop Àr Àrkebiskop. Dennes roll beskrivs ofta som att vara "den frÀmste bland likar". I Àrkestiftet finns dessutom en bitrÀdande biskop. Församlingarna inom ett stift utgör en kyrklig samfÀllighet som kallas stiftssamfÀllighet. I stiftssamfÀlligheten finns en demokratiskt vald stiftsstyrelse. StiftssamfÀlligheten har anstÀllda.

I varje stift finns ett domkapitel. Det bestÄr av biskopen, domprosten, en prÀst som Àr vald av stiftets prÀster samt tre lekmÀn. Domkapitlet Àr en statlig myndighet. Hos domkapitlet finns inga anstÀllda.

Varken pÄ riksnivÄ eller som helhet Àr Svenska kyrkan nÄgon sjÀlvstÀndig juridisk person. Statskyrkosystemet innebÀr att Svenska kyrkan pÄ nationellt plan företrÀds av staten pÄ olika sÀtt.

Kyrkomötet Àr gemensamt för hela Svenska kyrkan och bestÄr av 251 valda ledamöter. Dessa ledamöter utses vid indirekta val genom elektorer, som utsetts i lokala valdistrikt. Val till kyrkomötet sker numera vart fjÀrde Är. Kyrkomötet fÄr meddela föreskrifter i vissa Àmnen som framgÄr av en övergÄngsbestÀmmelse till regeringsformen och av kyrkolagen. Det rör frÄgor om Svenska kyrkans lÀra och liknande.

Svenska kyrkans centralstyrelse Ă€r en myndighet under kyrkomötet och utses av detsamma. Ärkebiskopen skall dock alltid vara dess ordförande.

Det finns ytterligare en myndighet under kyrkomötet, nÀmligen Kyrkomötets besvÀrsnÀmnd. En uppgift för denna nÀmnd Àr att handlÀgga överklaganden av domkapitels beslut att prÀst skall vara obehörig att utöva sitt Àmbete.

Hos kyrkomötet och dess myndigheter finns inga anstÀllda.

Parallellt med den statliga verksamheten pÄ riksnivÄ finns privatrÀttsliga organ som ocksÄ mÄste sÀgas höra till Svenska kyrkan. Dessa organ finns för att sköta sÄdana gemensamma angelÀgenheter som inte har pekats ut i lag och grundlag. För det ÀndamÄlet har bildats en stiftelse, som kallas Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet. Kyrkomötets ledamöter bildar i denna parallellorganisation tillsammans det s.k. ombudsmötet, som sammantrÀder i anslutning till kyrkomötet.

Styrelsen för Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet har samma ledamöter som Svenska kyrkans centralstyrelse. Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet har anstÀllda.

Det finns flera andra stiftelser, föreningar och bolag som Ă€r nĂ€rstĂ„ende till den offentligt reglerade Svenska kyrkan och kan betraktas som delar av densamma. Även hos dessa juridiska personer finns ibland personal. Ett av dessa organ Ă€r Pastoratsförbundet, som bl.a. fungerar som arbetsgivarorganisation för kyrkokommunerna.

SOU 1997:44 Svenska kyrkans organisation 33
   

2.2Kyrkofonden

Kyrkofonden Àr ryggraden i Svenska kyrkans finansförvaltning. Den bildades pÄ 1910-talet genom en sammanslagning av prÀsterskapets löneregleringsfond och ecklesiastika bostÀllenas skogsfond.

Kyrkofondens uppgift var ursprungligen att utjÀmna kostnaderna för prÀsternas löner mellan pastoraten. Kyrkofondens inkomster kom till större delen frÄn avkastningen pÄ de ecklesiastika lönebostÀllena. Vidare fick kyrkofonden ersÀttning frÄn staten för prÀsterskapets till staten indragna tionde med ett av riksdagen faststÀllt Ärligt belopp.

I samband med att kyrkofonden övertog ansvaret för lönekostnaderna för biskoparna och familjepensionerna efter prÀster tillfördes kyrkofonden Är 1937 medel frÄn biskopslöneregleringsf onden och Är 1942 medel frÄn prÀsterskapets Ànke- och pupillkassa.

Det kyrkliga utjÀmningssystemet genom kyrkofonden omfattar numera stora delar av kyrkokommunernas ekonomi. Kyrkofonden betalar ocksÄ vissa gemensamma kostnader för kyrkokommunerna, kostnader för rikskyrkliga ÀndamÄl, löner Ät biskoparna och vissa prÀster, pensioner Ät biskopar och prÀster, ersÀttningar till domkapitlens ledamöter m.m.

Alltsedan kyrkofonden bildades har dess verksamhet varit lagreglerad. Nu gÀller reglerna i 42 kap. kyrkolagen. Vidare gÀller kyrkofondsförordningen ( 1996:1230). Egen styrelse fick kyrkofonden först 1983. Kyrkof ondens styrelse anses vara en statlig myndighet. Dess kansli bestÄr av tjÀnstemÀn som Àr anstÀllda av Kammarkollegiet.

Kyrkofondens styrelse bestÄr av sju ledamöter. Regeringen utser ordföranden och tre ledamöter. Kyrkomötet utser tre.

Regeringen faststÀller kyrkofondens budget och meddelar föreskrifter om hur utgiftsposterna fÄr disponeras. Kyrkofondens styrelse disponerar över flertalet utgiftsposter i budgeten och fÄr ocksÄ göra omfördelningar mellan dessa. Regeringen eller Kulturdepartementet kan ocksÄ i viss utstrÀckning disponera över Kyrkofondens medel under löpande budgetÄr.

TillgÄngarna i kyrkofonden utgörs frÀmst av vÀrdepapper. Kyrkofondens intÀkter bestÄr till övervÀgande del av kyrkoavgifter frÄn pastoraten. Till det kommer avkastningen av det egna kapitalet. Sedan budgetÄret 1991/92 har kyrkof onden inte tillförts nÄgra statliga medel.

År 1995 omsattes 1,3 m iljarder kr. Det bokförda kapitalet uppgick till 1,7 miljarder kr. HĂ€rav var 770 miljoner kr avsatta för prĂ€sters intjĂ€nade pensionsrĂ€tter. Fondens marknadsvĂ€rde vid 1996 Ă„rs utgĂ„ng har berĂ€knats till drygt 3 miljarder kr.

34 Svenska kyrkans organisation SOU 1997:44
   

2.3Personalen

Hos Svenska kyrkan finns ungefÀr 24 000 anstÀllda. Det helt övervÀgande antalet har kyrkokommunala anstÀllningsvillkor. PrÀsterna har dock statligt reglerade anstÀllningsvillkor och biskoparna Àr statligt anstÀllda. De anstÀllningar som prÀsterna har Àr antingen pastoratstjÀnster eller stiftstjÀnster och gÀller i regel tills vidare. En betydande andel av prÀsterna och samtliga biskopar Àr anstÀllda med fullmakt, vilket kort uttryckt innebÀr att deras anstÀllningar inte kan sÀgas upp. Pensioner betalas för prÀster och biskopar ur kyrkofonden och för övriga anstÀllda av respektive arbetsgivare. Samtliga prÀster och biskopar innehar till följd av vigning det kyrkliga Àmbetet, vilket ger dem behörighet att predika och att förvalta sakramenten.

Lagen (1982:80) om anstĂ€llningss kydd (anstĂ€llningsskyddslagen) gĂ€ller i princip för Svenska kyrkans personal. I kyrkolagen finns regler avseende biskopar, prĂ€ster och kyrkomusiker. I den mĂ„n kyrkolagen avviker frĂ„n anstĂ€llningsskyddslagen gĂ€ller kyrkolagen. Även lagen (1976:580) om medbestĂ€mmande i arbetslivet (medbestĂ€mmandelagen) Ă€r tillĂ€mplig pĂ„ förhĂ„llandena inom Svenska kyrkan. Vad gĂ€ller den personal som Ă€r anstĂ€lld med kyrkokommunala villkor finns hĂ€rutöver vissa tillĂ€mpliga regler rörande stridsĂ„tgĂ€rder i lagen ( 1994:260) om offentlig anstĂ€llning (LOA).

AnstÀllningsskyddslagen Àr i stora delar dispositiv, vilket betyder att den i dessa delar kan frÄngÄs genom avvikande bestÀmmelser i kollektivavtal. SÄdana avvikande bestÀmmelser har ocksÄ intagits i kollektivavtal som gÀller den kyrkliga personalen. Dessutom finns kompletterande bestÀmmelser i sÄdana avtal.

Till detta kommer för prÀsternas och biskoparnas del att kompletterande bestÀmmelser rörande tjÀnsterna finns i olika författningar som har meddelats av regeringen eller kyrkomötet.

2.4Framtidens struktur

Riktlinjebeslutet ger en preliminÀr bild av hur Svenska kyrkans framtida struktur kommer att te sig. Utredningen om trossamfundens rÀttsliga reglering har att lÀmna kompletterande förslag. För en utförligare redogörelse hÀnvisas dÀrför till dess betÀnkande.

Även i framtiden kommer församlingen att vara Svenska kyrkans grundlĂ€ggande enhet. Territorialprincipen kommer att bestĂ„. Församlingen kommer Ă€ven fortsĂ€ttningsvis att vara en juridisk person. Kommunstatusen upphör.

SOU 1997:44 Svenska kyrkans organisation 35

Stiftet kommer att finnas kvar som Svenska kyrkans regionala enhet och som tjĂ€nstgöringsomrĂ„de för biskopen. Även stiftet kommer att vara sjĂ€lvstĂ€ndig juridisk person.

Hela Svenska kyrkan kommer att fÄ rÀttskapacitet i egenskap av trossamfund. Som en för svensk rÀtt ny associationsform införs nÀmligen "registrerat trossamfund". Församlingar och stift utgör s.k. trossamfundsdelar.

Kyrkomötet kommer att företrÀda Svenska kyrkan som helhet. Dess beslut kan binda församlingar och stift.

Sannolikt kommer den rikskyrkliga verksamhet som nu drivs i stiftelse- och bolagsform att inlemmas i Svenska kyrkan.

Kyrkolagen upphÀvs. Vi fÄr en ny kortfattad ramlag om trossamfund. Vidare fÄr vi en kortfattad ramlag om Svenska kyrkan, som ger regler för att sÀkerstÀlla statens sÀrskilda förvÀntningar pÄ Svenska kyrkan.

ÖvergĂ„ngsregler ges i en lag om införande av lagen om Svenska kyrkan, den s.k. införandelagen. I detta betĂ€nkande ger jag förslag till vissa sĂ„dana regler, rörande anstĂ€llningsförhĂ„llanden för prĂ€ster, kyrkomusiker m.fl. samt rörande avtalspensioner för tid före Ă„r 2000.

Alla som tillhör Svenska kyrkan blir enligt lag skyldiga att betala en kyrkoavgift, vars storlek faststÀlls lokalt och regionalt inom Svenska kyrkan. Avgiften tas upp kostnadsfritt för Svenska kyrkan t illsammans med inkomstskatten. Riksskatteverket skall föreslÄ de nÀrmare formerna för denna uppbördshjÀlp.

Hur den kyrkliga bemanningsorganisationen kommer att se ut fÄr beslutas inomkyrkligt. Detta kommer med all sannolikhet att ske genom bestÀmmelser i den kyrkoordning för framtiden som vÀntas bli antagen av kyrkomötet i maj 1999. Först dÄ stÄr det klart vilken eller vilka kyrkliga nivÄer som skall bÀra arbetsgivaransvaret.

Den kyrkliga egendomen, inklusive kyrkofonden, kommer att stÀllas till Svenska kyrkans förfogande vid relationsÀndringen. Kammarkollegiet skall lÀgga förslag till hur detta kan genomföras.

36 Svenska kyrkans organisation SOU 1997:44
   
SOU 1997:44 37
   

3AnstÀllda med kyrkokommunala villkor

3.1Dagens förhÄllanden

3.1.1Yrkesgrupper och facklig tillhörighet

Det finns ungefÀr 21 000 anstÀllda med kyr kokommunala villkor i Svenska kyrkan. PrÀster och biskopar har andra villkor. Enligt Statistiska centralbyrÄn uppgick antalet tjÀnstgörande arbetstagare med kyrkokommunala villkor till 21 126 den 1 november 1995. Av dessa var 7 934 mÀn och 13 192 kvi nnor. Bland mÀnnen fanns 2 255 deltidsarbetande och bland kvinnorna fanns 8 690. SysselsÀttningsgraden var i genomsnitt 74 %. Av kvinnorna var 66 % deltidsarbetande med en genomsnittlig sysselsÀttningsgrad pÄ 67 %. Av mÀnnen var 28 % deltidsarbetande med en genomsnittlig sysselsÀttningsgrad pÄ 85 %.

Ett stort antal yrkesgrupper finns representerade bland de anstÀllda med kyrkokommunala villkor. Pastoratsförbundet har utarbetat ett befattningssystem (BSF) som tillÀmpas av parterna. Enligt BSF Àr tjÀnsterna uppdelade pÄ de tre omrÄdena församlingsverksamhet, mark och fastighet samt administration.

Inom omrÄdet församlingsverksamhet finns befattningsslagen församlingssekreterare, informationssekreterare, stiftskonsulent, diakon, familjerÄdgivare, assistent i sjukhuskyrkan, organist, kantor, annan kyrkomusiker, diakoniassistent, församlingsassistent, förskollÀrare, fritidsledare och barntimmeledare/barnskötare.

Till omrÄdet mark och fastighet hör kyrkvaktmÀstare/kyrkogÄrdsvaktmÀstare, kyrkogÄrdsarbetare, församlingsvÀrdar/vÀrdinnor, stÀdare, krematoriepersonal, krematoriemÀstare och skogvaktare.

Under administration sorterar kanslichef, kyrkokamrer, kyrkogÄrdschef/kyrkogÄrdsförestÄndare, stiftsjÀgmÀstare, stiftsjurist, kamrer- /ekonom, personalsekreterare/personalkonsulent, assistent, kanslist/kansliskrivare/kontorist, kamrersassistent och förvaltningsassistent.

38 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44
   

De anstÀllda med kyrkokommunala villkor hör till en rad olika arbetstagarorganisationer, bland andra följande.

Svenska Kommunalarbetareförbundet (Kommunal) organiserar nu kyrkvaktmÀstare, kyrkogÄrdsvaktmÀstare, kyrkogÄrdsarbetare, församlingsvÀrdar/vÀrdinnor, stÀdare, krematoriepersonal, barnskötare, fritidsledare, barntimmeledare och kockar/kokerskor.

Sveriges KommunaltjÀnstemannaförbund (SKTF) organiserar för nÀrvarande all slags administrativ personal, som t.ex. kanslister, kyrkoskrivare, assistenter, löneförÀttare, personal- och utredningssekreterare, kamrerer, kyrkogÄrdschefer, kyrkogÄrdsförestÄndare, kanslichefer och kyrkokamrerer, samt diakoner, diakoniassistenter, församlingsassistenter, församlingssekreterare, informationssekreterare och familjerÄdgivare.

Svenska Kyrkans Personalförbund (SKPF) organiserar bland andra diakoner, diakoniassistenter, församlingsassistenter, församlingssekreterare, assistenter i sjukhuskyrkan, stiftskonsulenter, informationssekreterare, familjerÄdgivare och förskollÀrare.

Akademikerförbundet SSR organiserar kanslichefer, kyrkokamrerer, kamrerer och diakoner m.fl.

JUSEK organiserar stiftsjurister och kanslichefer.

VÄrdförbundet SHSTF organiserar diakoner och församlingsassistenter.

LÀrarförbundet organiserar organister, kyrkomusiker, förskollÀrare och församlingsassistenter m.fl.

Svenska skogsarbetareförbundet (fr.o.m. den 1 juli 1998 Skogs- och trÀarbetareförbundet) organiserar skogsarbetare.

3.1.2AnstÀllningsbeslut

Behörighet för kyrkomusiker

För flertalet anstÀllningar med kyrkokommunala villkor finns inga lagreglerade behörighetskrav.

KyrkomusikertjÀnsterna utgör ett undantag. De var statligt reglerade fram till 1990. TjÀnsterna följer numera kyr kokommunala villkor. I 37 kap. kyrkolagen finns sÀrskilda regler om behörighet för kyrkomusiker.

Den som skall anstÀllas som organist mÄste, enligt 37 kap. 9 § kyrkolagen, ha avlagt organistexamen eller motsvarande i nÄgot EES-land.

I 10 § samma kapitel finns behörighetskraven för anstÀllning pÄ kantorstjÀnst. Det krÀvs antingen att sökanden har organistbehörighet eller att han har avlagt kantorsexamen.

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 39
   

Det Àr domkapitlet som prövar behörigheten hos den som söker kyrkomusikertjÀnst. Domkapitlet kan medge undantag frÄn behörighetskraven.

Varken för kyrkomusikertjÀnster eller för andra anstÀllningar med kyrkokommunala villkor finns lagreglerade krav pÄ svenskt medborgarskap, pÄ att man skall bekÀnna Svenska kyrkans lÀra eller pÄ tillhörighet till Svenska kyrkan.

Vem anstÀller?

Pastorat och stiftssamfÀlligheter Àr kyrkliga kommuner och följaktligen egna juridiska personer.

Beslut om anstÀllning av andra Àn prÀster i sÄdana kyrkliga kommuner fattas av de förvaltande organen: kyrkorÄdet, samfÀllda kyrkorÄdet eller stiftsstyrelsen.

TjÀnster som kyrkomusiker i flerförsamlingspastorat tillsÀtts dock enligt 37 kap. 12 § kyrkolagen av den tillsÀttningsnÀmnd för prÀsttjÀnster m.m. som skall finnas i varje sÄdant pastorat. TillsÀttningsnÀmnden bestÄr av kyrkoherden och valda ledamöter frÄn varje församlingskyrkorÄd i pastoratet.

Urvalsgrunder

UtgÄngspunkten Àr att det Àr arbetsgivaren som vÀljer bland dem som söker anstÀllning.

En begrÀnsning av arbetsgivarens rÀtt att vÀlja utgör det sÀrskilda behörighetskrav som gÀller för kyrkomusikertjÀnster enligt vad som ovan redovisats.

Liksom pÄ arbetsmarknaden i övrigt begrÀnsas anstÀllningsfriheten ocksÄ av reglerna i jÀmstÀlldhetslagen (1991:433) och lagen (1994:134) mot etnisk diskriminering.

En arbetsgivare som anstÀller en person framför en annan av motsatt kön, fastÀn den som förbigÄs har bÀttre sakliga förutsÀttningar för arbetet, antas ha gjort sig skyldig till otillÄten könsdiskriminering. Det framgÄr av 16 § jÀmstÀlldhetslagen. Kan arbetsgivaren visa att anstÀllningsbeslutet inte har nÄgot samband med könstillhörighet, eller att det i sjÀlva verket Àr ett led i strÀvandena att frÀmja jÀmstÀlldhet i arbetslivet, anses beslutet dock inte stÄ i strid med lagen. OtillÄten könsdiskriminering anses ocksÄ föreligga nÀr en arbetsgivare vid anstÀllning utser nÄgon framför nÄgon annan av samma kön, som har likvÀrdiga förutsÀttningar för arbetet, om det Àr sannolikt att syftet med

40 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44
   

arbetsgivarens beslut Àr att missgynna den som inte utses pÄ grund av dennes kön.

Förbudet mot etnisk diskriminering vid anstÀllning innebÀr att en arbetsgivare inte fÄr otillbörligt sÀrbehandla en arbetssökande genom att förbigÄ denne pÄ grund av hans ras, hudfÀrg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekÀnnelse. BestÀmmelsen hÀrom finns i 8 § lagen mot etnisk diskriminering. Var grÀnsen gÄr för att en sÀrbehandling skall anses otillbörlig har Ànnu inte klarlagts i rÀttspraxis. NÀr det gÀller vissa kyrkokommunala anstÀllningar Àr det sannolikt tillÄtet för arbetsgivaren att stÀlla krav pÄ att den som skall anstÀllas har en trosbekÀnnelse som överensstÀmmer med Svenska kyrkans lÀra. Detta kan gÀlla flertalet anstÀllningar dÀr församlingsvÄrdande verksamhet ingÄr. Om en arbetssökande till sÄdan anstÀllning förbigÄs dÀrför att han har en annan trosbekÀnnelse kan det knappast vara frÄga om en otillbörlig sÀrbehandling. I frÄga om andra slags anstÀllningar med kyrkokommunala villkor fÄr man dock rÀkna med att lagen mot etnisk diskriminering kan stÀlla krav pÄ att arbetssökande med olika trosbekÀnnelser behandlas lika.

Överklagande

Beslut av kyrkorÄd, tillsÀttningsnÀmnd eller stiftsstyrelse rörande tjÀnstetillsÀttning kan överklagas till lÀnsrÀtten för prövning av beslutets laglighet, enligt vad som framgÄr av 22 kap. kyrkolagen.

Diskriminerande anstÀllningsbeslut kan man angripa genom att vÀcka talan i tingsrÀtt eller i arbetsdomstolen enligt vad som framgÄr av lagen (1974:371) om rÀttegÄngen i arbetstvister (arbetstvistlagen) samt jÀmstÀlldhetslagen eller lagen mot etnisk diskriminering.

3.1.3AnstÀllningsvillkor

AnstÀllningsvillkor

BetrÀffande former för anstÀllningar med kyrkokommunala villkor gÀller anstÀllningsskyddslagen som utgÄngspunkt. DÀri fastslÄs som huvudregel att anstÀllningar gÀller tills vidare. I lagen finns sÀrskilda regler om nÀr anstÀllningar kan tidsbegrÀnsas. I kollektivavtal kan dock bestÀmmas att andra förutsÀttningar skall gÀlla för sÄdana tidsbegÀnsade anstÀllningar, inklusive provanstÀllningar. SÄ har ocksÄ skett pÄ det kyrkokommunala omrÄdet.

Bland kyrkomusikerna finns nÄgra fÄ som tillsatts med konstitutorial innan kyrkomusikernas anstÀllningsvillkor kommunaliserades 1990. De som har konstitutorial fÄr inte sÀgas upp frÄn sina anstÀllningar.

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 41
   

Skyldighet att utöva annan tjÀnst

Den som har en tjÀnst som kyrkomusiker Àr skyldig att fullgöra fyllnadstjÀnstgöring hos en annan arbetsgivare i den omfattning som följer av anstÀllningsavtalet. Denna skyldighet har lagfÀsts i 37 kap. 18 § kyrkolagen.

Det finns ett antal kyrkomusiker, ungefÀr 100, som Àr anstÀllda som skolkantorer. Att vara skolkantor innebÀr att man delar sin arbetstid mellan skolan och pastoratet. Det Àr vanligt att skolkantorer arbetar mer Àn 100 procent av heltid. Genom en sÀrskild överenskommelse i juni 1991 mellan Pastoratsförbundet, LÀrarförbundet och Kommunförbundet fastslogs att huvudmannaskapet för skolkantorerna helt skulle Ävila de borgerliga kommunerna. Det betyder att dessa numera betalar skolkantorernas löner, Àven för sÄdant arbete som utförs för pastoratens rÀkning. Pastoraten blir sedan till följd av civilrÀttsliga avtal skyldiga att ersÀtta kommunerna hÀrför. De skolkantorer som vid tidpunkten för förÀndringen av huvudmannaskapet hade konstitutorial har fÄtt behÄlla dessa.

Kollektivavtal

AnstÀllningsvillkoren för de anstÀllda med kyrkokommunala villkor bestÀms huvudsakligen i kollektivavtal.

Pastoratsförbundet företrÀder kyrkokommunerna nÀr avtalen sluts. Detta sker med stöd av den kommunala delegationslagen (1954:130).

Rörande löner och allmÀnna anstÀllningsvillkor har Pastoratsförbundet för nÀrvarande följande avtal.

1.HÖK -95 med Kommunal,

2.ÖLA -95 SKTF med TCO-OFs förbundsomrĂ„de allmĂ€n kommunal verksamhet jĂ€mte den i förbundsomrĂ„det ingĂ„ende organisationen SKTF

3.ÖLA -95 SACO med 19 SACO-organisationer, dĂ€ribland Agrifack, DIK-förbundet, SKPF, Akademikerförbundet SSR, JUSEK samt Sveriges JĂ€gmĂ€stares och ForstmĂ€stares Riksförbund,

4.ÖLA -95 VĂ„rdförbundet SHSTF med nĂ€mnda förbund,

5.ÖLA 2000 med LĂ€rarförbundet för TCO-OFs förbundsomrĂ„de LĂ€rare jĂ€mte i förbundsomrĂ„det ingĂ„ende organisationer samt LĂ€rarnas Riksförbund samt

6.Kollektivavtal avseende löner och allmÀnna anstÀllningsvillkor med Svenska skogsarbetareförbundet.

Kollektivavtalen Àr sÄ disponerade att löneavtalen och de allmÀnna anstÀllningsvillkoren Àr bilagor till kollektivavtalsöverenskommelserna. De allmÀnna anstÀllningsvillkoren Àr desamma för alla anstÀllda inom

42 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44

den kyrkokommunalt reglerade delen av kyrkans verksamhet. De benÀmns AB -95.

Utöver de allmÀnna avtal som nu nÀmnts gÀller kyrkokommunala kollektivavtal rörande vissa sÀrskilda förhÄllanden. I samband med resor utgÄr bilersÀttning enligt BilersÀttningsavtalet (BIL) och traktamente enligt Traktamentsavtalet (TRAKT). Vid sjukbidrag och förtidspension utgÄr ersÀttning enligt Avtal om avtalsgruppsjukförsÀkring (AGS-KL).

Vid arbetsskada gÀller Avtal om trygghetsförsÀkring vid arbetsskada (TFA-KL). Slutligen gÀller vid uppsÀgning pÄ grund av arbetsbrist Avtal om avgÄngsförmÄner (AGF-KL). Till följd av det avtalet utgÄr engÄngsersÀttning eller periodisk avgÄngsersÀttning till arbetstagare.

De personalpolitiska frÄgorna Àr reglerade i Personalpolitiska utvecklingsavtalet, som omfattar alla anstÀllda inom Svenska kyrkan. Kollektivavtalsparter i Personalpolitiska utvecklingsavtalet Àr Ä ena sidan Pastoratsförbundet och Ä andra sidan de arbetstagarorganisationer som tecknar de allmÀnna kyrkokommunala avtalen. Personalpolitiska utvecklingsavtalet berör medbestÀmmandefrÄgor, organisationsförÀndringar, verksamhetsutveckling, jÀmstÀlldhet, arbetsmiljö, arbetsledning, facklig verksamhet, personalplanering, introduktion, personalutveckling, trygghetsfrÄgor och förslagsverksamhet.

I stort sett samtliga kyrkokommuner har lÀmnat Pastoratsförbundet fullmakt att teckna lokala kollektivavtal. Dessa avtal benÀmns LOK -95.

I de allmÀnna löneavtalen finns en förhandlingsordning för löneöversynsförhandlingar. I första hand skall dessa förhandlingar föras lokalt. Om parterna inte kommer överens kan de föra frÄgan till central förhandling. Om enighet inte heller dÄ kan nÄs kan en sÀrskild skiljenÀmnd tillsÀttas. Parter i lokala löneöversynsförhandlingar Àr pÄ arbetsgivarsidan pastoratet eller stiftssamfÀlligheten och pÄ arbetstagarsidan den lokala arbetstagarorganisationen. MÄnga pastorat har lÀmnat fullmakt till Pastoratsförbundets s.k. förbundsavdelningar att förhandla stiftsvis. Parter i centrala löneöversynsförhandlingar Àr Pastoratsförbundet och den centrala arbetstagarorganisationen.

Förhandlingsordningen för övriga förhandlingar Àr den som Äterfinns i det kommunala huvudavtalet, KHA -94.

TillÀmpligt pensionsavtal för de anstÀllda med kyrkokommunala villkor Àr Pensionsavtal för arbetstagare hos kommuner och landsting (PA- KL). Avtalet innehÄller pensionsbestÀmmelser, övergÄngsbestÀmmelse och förhandlingsprotokoll. Det ger rÀtt till Älderspension, livrÀnta, garantipension, visstidspension, efterlevandepension, sjukpension och kompletterande delpension.

I vissa fall gÀller Àldre pensionsbestÀmmelser i ett avtal benÀmnt PAK.

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 43
   

I anslutning till 1995 Ärs avtalsrörelse angÄende löner och allmÀnna anstÀllningsvillkor trÀffades överenskommelse angÄende vissa pensions- och försÀkringsfrÄgor. Denna överenskommelse innebÀr att parterna skall fortsÀtta att förhandla i avsikt att trÀffa ett nytt pensions- och försÀkringsavtal. MÄlet Àr att det nya pensionsavtalet skall trÀda i kraft vid samma tidpunkt som det reformerade lagstadgade pensionssystemet. PA-KL Àr uppsagt och prol ongerat. Det nya avtalet skall vara fristÄende frÄn det lagstadgade pensionssystemet. Parterna skall enligt överenskommelsen se över pensionsÄldrarna mot bakgrund av förslaget om arbetstagarens rÀtt att kvarstÄ i arbete efter 65 Ärs Älder. Ett annat övergripande mÄl för de fortsatta förhandlingarna Àr att det nya pensionsavtalet skall kunna gÀlla för kommunalförbund och för kommunala företag.

Ansvar för lönekostnader m.m.

Varje pastorat eller stiftssamfÀllighet svarar för lönekostnader och pensionsÄtaganden för sina anstÀllda.

Diskriminering

Liksom pÄ arbetsmarknaden i övrigt gÀller att diskriminering pÄ grund av kön eller etnisk tillhörighet Àr otillÄten.

Förbuden mot könsdiskriminering av anstÀllda finns i 16 - 18 §§ jÀmstÀlldhetslagen. Dessa förbud tar, nÀr det gÀller ett bestÄende anstÀllningsförhÄllande, sikte pÄ arbetsgivarens tillÀmpning av anstÀllningsvillkor, arbetsledning, beslut om befordran eller utbildning samt beslut om omplacering, permittering eller liknande. I 22 § samma lag finns förbud mot trakasserier. DÀr anges att tvÄ slags trakasserier frÄn arbetsgivarens sida Àr otillÄtna. Detta gÀller dels trakasserier pÄ grund av att arbetstagaren har avvisat arbetsgivarens sexuella nÀrmanden, dels trakasserier pÄ grund av att arbetstagaren har anmÀlt arbetsgivaren för könsdiskriminering.

Förbuden mot etnisk diskriminering hÀnför sig till motsvarande ÄtgÀrder frÄn arbetsgivarens sida som förbuden mot könsdiskriminering. För att ÄtgÀrderna skall anses otillÄtna förutsÀtts, enligt 9 § lagen mot etnisk diskriminering, för det första att det Àr frÄga om sÀrbehandling pÄ grund av ras, hudfÀrg, nationellt ursprung, etniskt ursprung eller trosbekÀnnelse och för det andra att sÀrbehandlingen Àr otillbörlig. NÄgot förbud mot trakasserier finns inte i lagen mot etnisk diskriminering.

44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44
   

Bisysslor

Det finns inga lagregler angÄende bisysslor för anstÀllda med kyrkokommunala villkor. Men i AB -95 finns bestÀmmelser som begrÀnsar möjligheten för de dessa anstÀllda att inneha bisysslor.

Arbetskonflikter

RÀtten att genomföra stridsÄtgÀrder Àr enligt lag begrÀnsad för de anstÀllda med kyrkokommunala villkor. BegrÀnsningarna framgÄr av 2 och 23 - 29 §§ LOA. I arbeten som bestÄr i myndighetsutövning eller som Àr oundgÀngligen nödvÀndiga för att genomföra myndighetsutövning fÄr stridsÄtgÀrder genomföras endast i form av lockout, strejk, övertidsvÀgran eller nyanstÀllningsblockad. SÄdana ÄtgÀrder fÄr i dessa fall inte vidtas pÄ grund av nÄgot annat Àn förhÄllandet mellan arbetsgivaren och de arbetstagare som omfattas av LOA. StridsÄtgÀrder i syfte att pÄverka inhemska politiska förhÄllanden Àr alltid otillÄtna inom LOA:s tillÀmpningsomrÄde. Ytterligare bestÀmmelser som rör arbetskonflikter och Àr tillÀmpliga pÄ det kyrkokommunala omrÄdet finns i KHA -94. Vidare finns i det sÀrskilda huvudavtalet för den offentliga sektorn (SHA) tillÀmpliga bestÀmmelser om begrÀnsning av rÀtten att vidta stridsÄtgÀrder. BestÀmmelserna har tillkommit i syfte att utgöra ett skydd för politisk demokrati. En nÄgot utförligare beskrivning av reglerna om arbetskonflikter finns i avsnitt 3.3.3.

3.1.4Disciplinansvar m.m.

Det finns inga sÀrskilda lagregler om disciplinpÄföljder för anstÀllda med kyrkokommunala villkor. SÄdana regler finns dock i AB -95. De pÄföljder som kan komma i frÄga Àr skriftlig varning eller löneavdrag. Arbetsgivaren beslutar om sÄdana ÄtgÀrder.

Om en anstÀlld utövar myndighet i tjÀnsten och gör ett icke ringa fel i myndighetsutövningen kan han dömas för tjÀnstefel. Detta framgÄr av 20 kap. 1 § brottsbalken. En nÀrmare redogörelse för vilka arbets uppgifter som kan innebÀra myndighetsutövning finns i avsnitt 4.3.8 nedan. I 20 kap. 2 § brottsbalken finns en bestÀmmelse om mutbrott. Den gÀller alla arbetstagare och all tjÀnsteutövning. Den som tar emot, lÄter sig utlova eller begÀr muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjÀnsteutövning kan dömas för mutbrott. I 20 kap. 3 § brottsbalken stadgas om brott mot tystnadsplikt. Den kan dömas som röjer eller olovligen utnyttjar en uppgift som han Àr skyldig att hemlighÄlla enligt lag eller annan författning

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 45

eller enligt förordnande eller förbehÄll som har meddelats med stöd av lag eller annan författning.

Biskopen och domkapitlet har tillsynsansvar avseende Svenska kyrkans ordning. De skall, enligt 2 kap. 5 § kyrkolagen, se till att församlingarna tillÀmpar Svenska kyrkans lÀra, böcker, sakrament, gudstjÀnst och övriga handlingar.

NÀr en anstÀlld utövar myndighet stÄr han under tillsyn av Riksdagens ombudsmÀn (Justitieombudsmannen, JO) och Justitiekanslern (JK), enligt vad som framgÄr av lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmÀn (JO-lagen) respektive lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn (JK-lagen) med tillhörande instruktion. Det betyder att den anstÀllde kan bli kritiserad för olÀmpligt eller författningsstridigt agerande och att han kan bli Ätalad om han pÄ brottsligt sÀtt ÄsidosÀtter vad som Äligger honom i anstÀllningen.

3.1.5UppsÀgning m.m.

Vissa kyrkomusiker Àr, som tidigare nÀmnts, tillsatta med konstitutorial. Det betyder bland annat att de inte fÄr sÀgas upp. I övrigt gÀller anstÀllningsskyddslagens regler och kompletterande kollektivavtalsbestÀmmelser för de anstÀllda med kyrkokommunala villkor. Det betyder bland annat att uppsÀgningar mÄste vara sakligt grundade och att avskedande kan ske om arbetstagaren grovt har Äsidosatt sina Äligganden mot arbetsgivaren. I anstÀllningsskyddslagen finns ocksÄ regler om turordning vid uppsÀgning pÄ grund av arbetsbrist. BetrÀffande avstÀ ngning gÀller utöver anstÀllningsskyddslagen kompletterande bestÀmmelser i AB -95.

Vidare gÀller Àven nÀr en anstÀllning skall avslutas diskrimineringsförbuden i jÀmstÀlldhetslagen och i lagen mot etnisk diskriminering.

3.1.6MedbestÀmmande

MedbestÀmmandelagen gÀller för de anstÀllda med kyrkokommunala villkor. Av 2 och 42 § LOA framgÄr dock att 2 och 21-22 §§ medbestÀmmandelagen inte skall tillÀmpas. Innebörden av 2 § medbestÀmmandelagen Àr bl.a. att den lagen inte Àger tillÀmpning avseende mÄl och inriktning i frÄga om religiös verksamhet. Detta undantag gÀller alltsÄ inte i förhÄllande till de anstÀllda med kyrkokommunala villkor i dag. BestÀmmelserna i 21-22 §§ medbestÀmmandelagen handlar om tystnadsplikt.

Den allmÀnna förhandlingsrÀtten framgÄr av medbestÀmmandelagens 10 § och innebÀr att en arbetstagarorganisation alltid har rÀtt till förhandling med arbetsgivarsidan rörande förhÄllandet mellan

46 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44

arbetsgivaren och medlem i organisationen som Àr eller har varit arbetstagare hos arbetsgivaren.

PrimÀr förhandlingsskyldighet innebÀr att arbetsgivaren Àr skyldig att pÄ eget initiativ förhandla med sÄdan arbetstagarorganisation som arbetsgivaren har kollektivavtal med. SÄdan förhandlingsskyldighet föreligger enligt 11 § medbestÀmmandelagen inför beslut om viktigare förÀndring av verksamheten som sÄdan och inför beslut om viktigare förÀndring av arbets- eller anstÀllningsförhÄllandena för arbetstagare som tillhör organisationen.

Om enighet inte kan nÄs vid lokal förhandling och förhandling pÄkallas skall arbetsgivarsidan, enligt 14 § medbestÀmmandelagen, förhandla Àven med central arbetstagarorganisation.

Lokal förhandling Àger rum mellan kyrkokommunen och den lokala arbetstagarorganisationen. I centrala tvisteförhandlingar företrÀds arbetsgivaren av Pastoratsförbundet. Förhandlingsordningen framgÄr i bÄda fallen av KHA-94.

Arbetsgivaren har enligt 19 § medbestÀmmandelagen fortlöpande informationsskyldighet rörande verksamhetens produktionsmÀssiga och ekonomiska utveckling liksom rörande riktlinjer för personalpolitiken. Denna skyldighet fullgörs av kyrkokommunen gentemot de kollektivavtalsbÀrande arbetstagarorganisationerna, pÄ lokal nivÄ.

Innan en extern uppdragstagare anlitas mÄste kyr kokommunen enligt 38 § medbestÀmmandelagen primÀrförhandla med den arbetstagarorganisation som kommunen har kollektivavtal med rörande sÄdant arbete som uppdraget avser. Efter förhandling har den centrala arbetstagarorganisationen vetorÀtt, vilket framgÄr av 39 § medbestÀmmandelagen. Uppdraget fÄr inte lÀggas ut om arbetstagarorganisationen förklarar att det skulle medföra att lag eller kollektivavtal Äsidosattes eller det annars skulle strida mot vad som Àr allmÀnt godtaget inom parternas kollektivavtalsomrÄde.

I det personalpolitiska utvecklingsavtalet, som gÀller för alla anstÀllda i Svenska kyrkan, finns vissa kompletterande regler om medbestÀmmande.

3.1.7Pensioner

Inledning

PÄ den svenska arbetsmarknaden finns dels lagstadgade pensionsförmÄner, dels sÄdana tjÀnstepensionsförmÄner som följer av kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. De lagstadgade pensionsförmÄnerna utgör grunden för den enskildes pensionsskydd. Kollektivavtalen innebÀr utfÀstelser frÄn arbetsgivarna om kompletterande tjÀnstepensionsför-

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 47
   

mÄner. Dessa förmÄner Àr enligt avtalen obligatoriska pÄ respektive avtalsomrÄde.

TjÀnstepensionerna kompletterar som regel de lagstadgade allmÀnna pensionerna pÄ tre sÀtt. För det första ger de ett tillÀgg till den allmÀnna pensionen. TillÀgget utgÄr med mellan 7 och 18 % av den berÀttigades slutlön om han har arbetat i 30 Är eller mer. För det andra ger tjÀnstepensionsavtalen rÀtt till pension pÄ lönedelar som överstiger den allmÀnna pensionens tak pÄ 7,5 basbelopp. För lönedelar mellan 7,5 och 20 basbelopp ges ca 65 % och för lönedelar mellan 20 och 30 basbelopp ges hÀlften dÀrav. För det tredje ger avtalen rÀtt till pension i vissa situationer nÀr den allmÀnna pensionen inte ger sÄdan rÀtt. Det kan gÀlla Älderspension före 65 Ärs Älder eller ett utökat efterlevandeskydd.

För Svenska kyrkans personal gÀller tre tjÀnstepensionsavtal. De som Àr anstÀllda med kyrkokommunala villkor har pensionsrÀtt enligt det kommunala pensionsavtalet (PA-KL). PrÀsterna och biskoparna har pensionsrÀtt enligt det statliga pensionsavtalet (PA-91). De anstÀllda vid det rikskyrkliga kyrkokansliet har pension enligt s.k. ITP-avtal.

Lagstadgade pensioner

Det nuvarande allmÀnna pensionssystemet

Den lagstadgade allmÀnna pensionen faststÀlls och Àndras genom riksdagsbeslut.

I dag omfattar den allmÀnna pensionen folkpension, pensionstillskott och tillÀggspension (ATP). Den ger rÀtt till Älderspension, förtidspension och efterlevandepension. Reglerna finns i lagen (1962:381) om allmÀn försÀkring (AFL). Systemet Àr under genomgripande förÀndring. Jag har valt att hÀr först beskriva den lagstadgade allmÀnna pensionen sÄdan den i dag ser ut. HÀrefter beskriver jag systemet sÄdant det kommer att se ut efter reformen, enligt de riktlinjer som har beslutats.

Den allmĂ€nna pensionsĂ„ldern Ă€r 65 Ă„r. Ålderspension utges enligt huvudregeln frĂ„n 65 Ă„rs Ă„lder, men kan tas ut i förtid eller skjutas upp. Förtida uttag kan ske tidigast frĂ„n 60 Ă„rs Ă„lder, men dĂ„ minskar pensionen livsvarigt i förhĂ„llande till hur lĂ„ng tid i förvĂ€g den tas ut. Pensionen ökar pĂ„ motsvarande sĂ€tt om man gör uppskjutet uttag, vilket kan ske fram till 70 Ă„rs Ă„lder. BĂ„de folkpension och ATP mĂ„ste tas ut vid samma Ă„lder, men man kan vĂ€lja att ta ut hel, tre fjĂ€rdedels, halv eller en fjĂ€rdedels förmĂ„n.

Förtidspension har man rÀtt till om man mellan 16 och 64 Ärs Älder drabbas av ohÀlsa och pÄ grund dÀrav fÄr sin fysiska eller psykiska arbetsförmÄga varaktigt nedsatt med minst en fjÀrdedel. Om nedsÀtt-

48 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44
   

ningen visserligen inte Ă€r varaktig, men kan berĂ€knas bestĂ„ under avsevĂ€rd tid, utges pensionen i form av sjukbidrag. Även förtidspension och sjukbidrag kan utges som hel, tre fjĂ€rdedels, halv eller en fjĂ€rdedels pension.

Efterlevandepension i form av barnpension betalas till barn vars far eller mor har avlidit. RÀtten till pension upphör enligt huvudregeln nÀr barnet fyller 18 Är. Barn som studerar kan dock fÄ pension upp t ill 20 Ärs Älder. Efterlevandepension i form av omstÀllningspension betalas till en efterlevande make eller maka som inte har fyllt 65 Är och som oavbrutet har bott tillsammans med den avlidne under minst fem Är före dödsfallet. Detsamma gÀller om maken eller makan har barn under tolv Är som stod under endera eller bÄda makarnas vÄrd. Pensionen utges under sex mÄnader frÄn tidpunkten för dödsfallet. Folkpensionsdelen av efterlevandepensionen skall inkomstprövas. Den som har barn kan fÄ pension tills barnet fyller tolv Är. I vissa fall kan en efterlevande make eller maka som inte kan försörja sig fÄ rÀtt till sÀrskild efterlevandepension efter det att rÀtten till omstÀllningspension har upphört.

PensionsförmÄnernas storlek berÀknas med utgÄngspunkt i basbeloppet, som faststÀlls av regeringen varje Är. För 1997 Àr basbeloppet 36 300 kr. Just vid berÀkning av Älderspension, förtidspension, pensionstillskott och efterlevandepension minskas det dock med 2 %.

Folkpension berÀknas i förhÄllande till antingen det antal Är för vilka en person har tjÀnat in rÀtt till ATP eller det antal Är vederbörande har tillgodorÀknats bosÀttning i Sverige. För hel pension krÀvs 30 Ärs intjÀnad ATP eller 40 Ärs bosÀttning.

Hel Älderspension utges med 96 % av det minskade basbeloppet. Hel förtidspension, omstÀllningspension och sÀrskild efterlevandepension utges med 90 % av det minskade basbeloppet. Om den berÀttigade Àr gift anvÀnds i stÀllet procentsatserna 78,5 respektive 72,5. Barnpension utges med 25 % av det minskade basbeloppet för varje avliden förÀlder. Barnpensionen fÄr dock tillsammans med ATP för barn inte understiga 40 % av det minskade basbeloppet.

ATP grundas pÄ inkomst av förvÀrvsarbete fr.o.m. det Är dÄ man fyller 16 Är t.o.m. det Är man fyller 64 Är. Pensionsgrundande inkomst tillgodorÀknas Ärsvis för inkomster mellan ett och 7,5 basbelopp. Fr.o.m. 1995 anvÀnds ett förhöjt basbelopp för berÀkning av dessa grÀnsbelopp och Är 1997 Àr dÀrför i nkomster mellan 37 000 kr och 277 500 kr pensionsgrundande för ATP.

Hel ATP i form av Älderspension Àr 60 % av genomsnittet av den pensionsgrundande inkomsten under de 15 bÀsta inkomstÄren. Den Ärliga pensionsgrundande inkomsten prisindexeras dÀrvid genom anknytning till basbeloppet. Den som har fÀrre Àn 30 ATP-Är fÄr sin pension reducerad i motsvarande mÄn.

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 49

ATP i form av förtidspension motsvarar normalt den Älderspension som skulle ha betalats om den berÀttigade hade fortsatt att ha pensionsgrundande inkomst fram till 65 Ärs Älder. I vissa fall berÀknas dock förtidspension endast pÄ den pensionsgrundande inkomst som faktiskt har tillgodorÀknats fram till pensionsfallet.

Barnpension i form av ATP Àr för ett barn 30 % av den ATP som den avlidne förÀldern skulle ha haft rÀtt till vid tiden för dödsfallet. Om det finns flera barn med rÀtt till barnpension fÄr de 20 % vardera. OmstÀllningspension betalas med 20 % av den avlidnes intjÀnade pension om det finns barn som har rÀtt till barnpension. I annat fall betalas omstÀllningspension med 40 % av den avlidnes intjÀnade pension.

Pensionstillskott utges till den som endast har folkpension eller Àr

berÀttigad till en lÄg ATP. Om ATP i form av Älderspension inte uppgÄr
till 55,5 % av basbeloppet fÄr den berÀttigade pensionstillskott upp till

den nivÄn. För förtidspension utgÄr pensionstillskott upp till nivÄn 111,5 % av basbeloppet. För omstÀllningspension och sÀrskild efterlevandepension Àr nivÄn 61,5 %.

Den allmÀnna pensionen finansieras i ett fördelningssystem. Pensioner som betalas ut ett visst Är belastar det Ärets statsbudget. AP- fonderna fungerar som buffertfonder.

Cirka 85 % av folkpensionerna och i princip all ATP bekostas av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. För Är 1996 var arbetsgivaravgiften för folkpension 5,86 % och för ATP 13 % av hela den lön som arbetsgivaren betalar ut. Till detta lÀggs en egenavgift pÄ 1 % av den del av lönen som Àr pensionsgrundande. Regler om detta finns i 19 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter och i lagen (1994:1744) om allmÀnna egenavgifter.

Det reformerade allmÀnna pensionssystemet

Riksdagen har genom ett beslut den 8 juni 1994 godkÀnt riktlinjer för en genomgripande reform av det allmÀnna Älderspensionssystemet (se prop. 1993/94:250 s. 56 och bet. 1993/94:SfU 24). Arbetet med den nÀrmare utformningen av de nya reglerna pÄgÄr.

Enligt riksdagsbeslutet syftar det nya systemet till att skapa ett fristÄende Älderspensionssystem som skall klara samhÀllsekonomiska och demografiska förÀndringar. Det har en försÀkringsmÀssig karaktÀr med nÀra koppling för individen mellan vad som har betalats in till systemet i form av avgifter och vad som betalas ut i form av pensionsförmÄner. Pensionen skall kallas inkomstgrundad Älderspension. Den Àr tÀnkt att bestÄ av tvÄ delar, en inkomstpension och en sÄ kallad premiereserv.

50 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44

Ålderspensionsavgiften skall vara 18,5 % av de pensionsgrundande inkomsterna upp till ett tak motsvarande nu gĂ€llande ATP-tak, dvs. 7,5 basbelopp. Detta belopp betalas in till systemet i form av arbetsgivar- och egenavgift. Av inbetalade avgifter anvĂ€nds huvuddelen till att finansiera utgĂ„ende pensioner inom ramen för ett fördelningssystem.

VÀrdet av sÄlunda intjÀnad pensionsrÀtt samlas upp pÄ ett fiktivt konto och behÄllningen rÀknas Ärligen upp med ett index som följer den allmÀnna inkomstutvecklingen. Ett delbelopp av Älderspensionsavgiften, motsvarande tvÄ procentenheter, avsÀtts till en individuell premiereserv. Dessa medel skall förvaltas av den kapitalförvaltare som den enskilde sjÀlv vÀljer.

Pensionen kommer att berÀknas enligt en livsinkomstprincip. Det innebÀr att alla pensionsgrundande inkomster, inklusive vÀrnpliktstjÀnstgöring och sÄ kallade barnÄr skall vÀga lika tungt vid berÀkning av Älderspension oavsett nÀr under livet som de har tjÀnats in.

Inkomstpensionen faststÀlls genom att behÄllningen pÄ det fiktiva kontot divideras med ett s.k. delningstal. Detta faststÀlls med utgÄngspunkt i förvÀntad ÄterstÄende livslÀngd vid tidpunkten för pensioneringen. Pensionerna skall indexeras sÄ att de behÄller sitt realvÀrde nÀr den allmÀnna inkomstutvecklingen uppgÄr t ill en viss norm. Vid avvikelse frÄn denna norm skall pensionen justeras upp eller ned i motsvarande grad.

Meningen Àr att det nya systemet skall införas gradvis. Personer som Àr födda före 1935 berörs inte. De som Àr f ödda under Ären 1935 t.o.m. 1953 kommer att fasas in i systemet genom att deras pensioner berÀknas med en successivt ökande andel enligt de nya reglerna och resterande andel enligt det nuvarande systemet. För dem som Àr födda 1954 eller senare kommer det nya systemet att gÀlla fullt ut. Vid berÀkning av pensionsrÀtt inom det nya fördelningssystemet skall Àven inkomster som har tjÀnats in innan de nya reglerna trÀtt i kraft beaktas.

Den nÀrmare utformningen av de nya reglerna sköts primÀrt av den s.k. Genomförandegruppen vid Socialdepartementet. Vissa frÄgor Àr under utredande, bl.a. frÄgor om hur premiereservsystemet skall utformas samt frÄgor om efterlevandepension och förtidspension. En proposition berÀknas kunna överlÀmnas till riksdagen under vÄren 1998.

Olika slags avtalspensioner

TjÀnstepensionen följer av ett civilrÀttsligt avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. Avtalets innehÄll bygger pÄ överenskommelser i kollektivavtalsform. Det kan Àndras och upphÀvas genom avtal. SÄvitt gÀller redan intjÀnade pensionsförmÄner mÄste man utgÄ frÄn att Àndring

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 51
   

krÀver samtycke frÄn den berörda arbetstagaren sjÀlv (se AD 1996 nr 157). TjÀnstepensioner Àr uppb yggda enligt olika modeller. Nedan redogör jag för grunddragen i olika slags system.

Premiereservsystem

Ett premiereservsystem kan ocksÄ kallas ett avgiftsfinansierat fonderat pensionssystem. Det innebÀr att arbetstagarna successivt under den yrkesaktiva perioden i livet bygger upp ett kapital som sedan anvÀnds för att finansiera pensionerna nÀr de faller ut. Uppbyggnaden sker genom att medel avsÀtts i takt med att pensionsförmÄnerna tjÀnas in.

Pensionsavgifter eller premier betalas fortlöpande in till t.ex. ett försÀkringsbolag. DÀr fonderas sparandet. Bolaget förvaltar kapitalet och betalar ut pensionerna. Det Àr avkastningen av de fonderade avsÀttningarna som finansierar pensionerna. AvsÀttningarnas storlek bestÀms av antaganden om framtida rÀnta, dödlighet och omkostnader. Antagandena skall vara godkÀnda av Finansinspektionen. Fonderna skall tÀcka de pensioner som skall betalas ut. Premiereservsystemet innebÀr att varje generation stÄr för sin egen pension.

Fördelningssystem

Ett fördelningssystem kan ocksÄ kallas ett direktbetalningssystem. Det innebÀr att varje Ärs utbetalningar i princip tÀcks av samma Ärs avgifter. Den kompletteringspension som staten och kommunerna har Ätagit sig att betala inom ramen för PA-91 respektive PA-KL försÀkras inte, utan Àr ett fördelningssystem. Ett sÄdant system kan betraktas som ett kontrakt mellan Àldre och yngre generationer av arbetstagare, som innebÀr att de yngre ur sina löpande inkomster betalar pensionen till pensionÀrskollektivet. BeskattningsrÀtten anses vara en tillrÀcklig garanti för att ett system som detta skall fungera. Arbetsgivaren kan antingen betala pensionerna direkt med löpande inkomster eller betala dem ur en egen pensionsfond som byggts upp genom Ärliga avsÀttningar.

FörmÄnsbestÀmt system

I ett förmÄnsbestÀmt system Àr pensionsförmÄnens storlek bestÀmd i förvÀg, exempelvis som en viss andel av inkomsten under Ären nÀrmast före pensioneringen. FörmÄnens storlek beror inte av vilken avkastning det blir frÄn de medel som eventuellt har fonderats. Det kan tÀnkas att summan av de förmÄner som skall betalas visar sig bli högre Àn berÀknat eller att avkastningen frÄn fonderade medel blir lÀgre Àn vÀntat. DÄ mÄste andra tillgÄngar hos arbetsgivaren tas i ansprÄk. I det avseendet Àr systemet osÀkert för arbetsgivaren.

52 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44
   

AvsÀttningsbestÀmt system

Ett avsÀttningsbestÀmt eller, med ett annat ord, avgiftsbestÀmt system innebÀr att pensionsförmÄnerna görs beroende av inbetalade premier och av avkastningen pÄ fonderade medel. Arbetsgivaren utfÀster sig att betala en premie av en viss storlek, ofta en viss procentuell andel av den anstÀlldes lön. En avsÀttningsbestÀmd pension Àr inte kopplad till en viss bestÀmd kvalifikationstid utan ger en pension som Àr beroende av de avsÀttningar som gjorts. I ett avsÀttningsbestÀmt system Àr förmÄnens storlek osÀker. Den finansiella risken finns hos den enskilde pensionstagaren.

Nettopensionsavtal

En avtalad nettopensionsförmÄn berÀknas oberoende av den pensionsberÀttigades allmÀnna pension. Den betalas ut vid sidan av den allmÀnna pensionen. Eventuella brister i den allmÀnna pensionen kompenseras inte av en nettopensionsförmÄn.

Bruttopensionsavtal

En avtalad bruttopensionsförmÄn innebÀr att pensionstagaren garanteras en pension som, inberÀknat allmÀn pension, skall uppgÄ t ill minst en viss bestÀmd nivÄ. Om den allmÀnna pensionen Àr högre Àn man förvÀntat blir den kompletterande tjÀnstepensionen lÀgre och vice versa. Storleken av den avtalade kompletteringspensionen kan alltsÄ inte bestÀmmas exakt förrÀn pensionsförmÄnen skall betalas ut. Den Àr svÄr att bestÀmma under intjÀnandetiden och det betyder i sin tur att den Àr svÄr att finansiera i ett premiereservsystem.

Antastbar pension

RÀtten till tjÀnstepension kan vara antingen antastbar eller oantastbar. Att pensionen Àr antastbar innebÀr att rÀtten till pensionen Àr villkorad av att arbetstagaren kvarstÄr i sin anstÀllning fram till pensioneringen. Om anstÀllningen upphör tidigare bortfaller rÀtten till en antastbar pension.

Oantastbar pension

En oantastbar tjÀnstepension innebÀr att den intjÀnade delen av pensionen utbetalas till den anstÀllde Àven nÀr anstÀllningen har upphört före pensionsÄldern. Utbetalningen sker normalt först vid 65 Ärs Älder.

Inom den offentliga sektorn, dÀr fördelningssystem tillÀmpas för

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 53
   

finansieringen av pensionerna, fÄr den som slutar en anstÀllning i förtid senare ut sina intjÀnade pensionsförmÄner i form av en livrÀnta. Den berÀknas till en tjÀnstetidsberoende del av den pension som arbetstagaren skulle ha haft rÀtt till om anstÀllningen hade bestÄtt till pensionsÄldern. Inom den privata sektorn kallas motsvarande förmÄn för fribrev. I ett premiereservsystem utgörs ett fribrev av en periodisk förmÄn motsvarande det pensionskapital som har ackumulerats för den anstÀllde vid tidpunkten för avgÄngen. Normalt Àr Älderspension, kompletterande Älderspension samt en viss form av efterlevandepension fribrevsgrundande.

Byte av arbetsgivare

Samordning

NÀr en arbetstagare pÄ den svenska arbetsmarknaden byter arbetsgivare samordnas de olika tjÀnstepensionsrÀttigheter som anstÀllningarna medför. SÄdan samordning sker regelmÀssigt utan kapitalöverföring. Det finns olika tekniker för samordning.

Innebörden av samordningen Àr att det pensionssystem frÄn vilket arbetstagaren pensioneras tillgodorÀknar arbetstagaren dennes tjÀnsteÄr i tidigare system. Vidare inrÀknas den förmÄn som arbetstagaren har tjÀnat in i det tidigare systemet. Det kan ske genom att den sista pensionsgivaren anpassar sin utbetalning sÄ att den tillsammans med den tidigare intjÀnade förmÄnen uppgÄr t ill den avtalade nivÄn. En annan modell Àr att den tidigare intjÀnade förmÄnen tillfaller den sista pensionsgivaren, som dÄ fÄr betala hela pensionen.

Fribrev

Vid byte frÄn en privat arbetsgivare anvÀnds i regel s.k. fribrev. Om en privatanstÀlld, som har tjÀnstepensionsrÀtt enligt det s.k. ITP-systemet, byter till en arbetsgivare som stÄr utanför ITP-systemet utfÀrdas ett sÄdant fribrev. Det ger arbetstagaren rÀtt till pension motsvarande intjÀnade rÀttigheter hos den tidigare arbetsgivaren.

LivrÀnta

De statliga och kommunala pensionsavtalens motsvarighet till fribrev Àr livrÀnta. SÄdan rÀtt tillkommer arbetstagare som övergÄr frÄn offentlig till privat anstÀllning.

54 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44
   

Sistahandsansvaret

NÀr en arbetstagare byter frÄn en offentlig arbetsgivare till en annan sÄdan gÀller i dag det s.k. sistahandsansvaret. Det innebÀr att den övertagande arbetsgivaren betalar hela pensionen till arbetstagaren och till fullo bÀr kostnaden för det. Pensionskostnaden bÀrs alltsÄ inte alltid av den arbetsgivare hos vilken arbetstagaren tjÀnat in förmÄnen. Sistahandsansvaret tillkom som en administrativ förenkling pÄ 1960-talet. Det medför en osÀkerhet i de offentliga arbetsgivarnas ekonomiska planering och kan i vÀrsta fall fÄ den följden att dessa arbetsgivare undviker att anstÀlla Àldre arbetstagare som kommer frÄn annan offentlig verksamhet. PÄ grund av denna problematik har de offentliga arbetsgivarna för avsikt att avveckla sistahandsansvaret. Sannolikt kommer den förÀndringen att vara genomförd före Àndringen av relationen mellan staten och Svenska kyrkan.

Det kommunala pensionsavtalet

De som Àr anstÀllda med kyrkokommunala villkor har tjÀnstepensionsrÀtt enligt Pensionsavtal för arbetstagare hos kommuner och landsting (PA-KL). Avtalet gÀller dessutom för anstÀllda i kommuner, hos landsting och i mÄnga kommunala bolag. I detta avsnitt redogör jag nÄgot för avtalets innehÄll.

FörmÄner som utgÄr

FörmÄnerna enligt PA-KL Àr Älderspension, livrÀnta, garantipension, visstidspension, efterlevandepension, kompletterande delpension och sjukpension.

Bland alla dem som omfattas av PA-KL kan en stor del (65 %) vÀlja pensionsÄlder mellan 63 och 65 Är. Detta gÀller dock bara ett fÄtal av dem som Àr anstÀllda med kyrkokommunala villkor. För de flesta av dessa arbetstagare gÀller att pensionsÄldern Àr 65 Är.

Ålderspensionen enligt PA-KL bruttosamordnas med den allmĂ€nna pensionen. Bruttobeloppet berĂ€knas med utgĂ„ngspunkt i pensionsgrundande tid och pensionsgrundande lön. Arbetstid motsvarande minst 40 % av heltid grundar pensionsrĂ€tt. SĂ„vĂ€l privat som offentlig anstĂ€llning rĂ€knas. AnstĂ€llningstid före 28 Ă„rs Ă„lder rĂ€knas inte med. För full Ă„lderspension krĂ€vs 30 Ă„rs tjĂ€nstetid. Som pensionsgrundande lön rĂ€knas mĂ„nadslönen och vissa ersĂ€ttningar. Vid berĂ€kningen beaktas endast de nio sista anstĂ€llningsĂ„ren. AvgĂ„ngsĂ„ret och Ă„ret före avgĂ„ngsĂ„ret bortser man frĂ„n. Den pensionsgrundande lönen berĂ€knas efter genomsnittet av

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 55

de fem bĂ€sta Ă„rsinkomsterna under dessa Ă„r. Personer med inkomster under ATP-taket fĂ„r kompletteringspension frĂ„n PA-KL med mellan 7 och 18 % av den pensionsgrundande lönen. Vid ytterligare inkomster över ATP-taket men under 20 basbelopp utgĂ„r ersĂ€ttning motsvarande 65 % av den delen av den pensionsgrundande lönen. För inkomster mellan 20 och 30 basbelopp Ă€r ersĂ€ttningsnivĂ„n 32,5 %. Ålderspensionen Ă€r vĂ€rdesĂ€krad genom basbeloppsanknytning.

RÀtt till livrÀnta enligt PA-KL har den som avgÄr frÄn sin tjÀnst före pensionsÄldern förutsatt att denne Àr minst 31 Är och har haft minst tre Ärs anstÀllning hos den senaste arbetsgivaren. LivrÀntan berÀknas netto i förhÄllande till den allmÀnna pensionen och uppgÄr t ill högst 95 % av en tÀnkt nettopension. Den betalas ut frÄn 65 Ärs Älder och vÀrdesÀkras först fr.o.m. utbetalningstidpunkten.

Garantipension Àr ett slags förtida pensionsuttag, som tillÀmpas bl.a. vid övertalighet. Enligt PA-KL kan arbetsgivare och arbetstagare trÀffa avtal om att garantipension skall betalas frÄn en bestÀmd tidpunkt fram till normal pensionsÄlder.

Visstidspension enligt PA-KL gÀller för ett begrÀnsat antal högre chefsbefattningar.

Efterlevandepension enligt PA-KL Àr en nettopension och omfattar pension till vuxna, kompletterande Ànkepension och barnpension.

Kompletterande delpension berÀknas enligt PA-KL pÄ inkomst över 7,5 basbelopp och motsvarar 55 % av inkomstbortfallet vid övergÄng till deltidsanstÀllning.

Sjukpension kan enligt PA-KL utgÄ till arbetstagare med inkomst över 7,5 basbelopp. I övrigt föreligger rÀtt till ersÀttning frÄn avtalsgruppsjukförsÀkringen för den som bev iljas förtidspension eller sjukbidrag.

Administreras av KPA

Det Àr Kommunsektorns pensions AB (KPA) som administrerar och betalar ut pensioner till pensionÀrer med kommunal pensionsrÀtt. För nÄgra fÄ kommuner sköts pensionshanteringen dock i stÀllet av Statens löne- och pensionsverk (SPV). I sammanhanget kan nÀmnas att det kommunala pensionsavtalet i allmÀnhet tillÀmpas Àven av de kommunala bolagen.

Ett system under förÀndring

PA-KL Àr ett förmÄnsbestÀmt bruttopensionsavtal som finansieras genom ett fördelningssystem. Pensionerna betalas löpande över budgeten. MÄnga kyrkokommuner skuldför utfÀstelserna i sin balansrÀkning, men det förekommer att redovisning endast sker genom att

56 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44
   

utbetalningar tas med som kostnader i resultatrÀkningen. PensionsutfÀstelserna anses tryggade genom beskattningsrÀtten. Numera Àr PA- KL det enda större pensionsavtalet pÄ den svenska arbetsmarknaden som Àr ett bruttopensionsavtal. Avtalsparterna pÄ den kommunala sektorn har kommit överens om att förÀndra PA-KL sÄ att det blir ett nettosystem, fristÄende frÄn det lagstadgade pensionssystemet.

Vissa kyrkomusiker

Tidigare hade kyrkomusikerna statligt reglerade anstĂ€llningar. År 1990 överfördes flertalet till kommunalt reglerade anstĂ€llningar. Tre organister kvarstĂ„r dock i statligt reglerade konstitutorialanstĂ€llningar och har pensionsrĂ€tt enligt det statliga pensionsavtalet PA-91. Pensionskostnadsansvaret ligger pĂ„ den kyrkokommun dĂ€r musikern Ă€r verksam. Dessa tre organister kan vĂ€lja att Ă„lderspensioneras redan vid 63 Ă„rs Ă„lder.

För de cirka 100 skolkantorerna gĂ€ller sĂ€rskilda förhĂ„llanden. De Ă€r anstĂ€llda av de borgerliga kommunerna. Kyrkokommunerna tecknar avtal med de borgerliga kommunerna om att fĂ„ disponera över viss del av skolkantorns arbetstid. Den borgerliga kommunen betalar hela lönen till skolkantorn. Kyrkokommunen ersĂ€tter i sin tur den borgerliga kommunen för den del av lönekostnaden som avser kyrkomusikaliskt arbete. Skolkantorerna har pensionsrĂ€tt enligt PA-KL. LöneförmĂ„nerna frĂ„n den kyrkomusikaliska delen av anstĂ€llningen lĂ€ggs samman med löneförmĂ„nerna frĂ„n skoldelen nĂ€r den pensionsgrundande lönen bestĂ€ms. En skolkantor som Ă€r lĂ„gstadielĂ€rare kan avgĂ„ med Ă„lderspension mellan 63 och 65 Ă„rs Ă„lder, om han Ă€r född 1939 eller tidigare. Även en organist eller kantor som Ă€r född senast 1939 kan avgĂ„ med Ă„lderspension vid 63 Ă„rs Ă„lder under förutsĂ€ttning av obruten anstĂ€llning sedan 1990.

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 57
   

3.2RelationsÀndringen

Mina slutsatser och förslag

*AnstÀllningsavtalen och kollektivavtalen bestÄr över relationsÀndringen.

*Svenska kyrkan bestÀmmer sin egen arbetsgivarorganisation. Den kommunala delegationslagen Àndras.

*Kyrkokommunerna informerar varje arbetstagare om vad relationsÀndringen innebÀr för den egna anstÀllningen.

*Kyrkokommunerna berÀknar pÄ enhetligt sÀtt sina pensionsskulder per tidpunkten för relationsÀndringen.

*Ansvaret för gjorda pensionsÄtaganden och kostnaden för att infria dessa bÀrs inomkyrkligt.

*De gjorda pensionsÄtagandena skall vara helt fonderade senast vid utgÄngen av Är 2009.

*För att underlÀtta ett samlat tryggande av pensionsfordringarna avsÀtts medel ur kyrkofonden.

*Till dess fondering har skett bör arbetsgivarna kreditförsÀkra sina pensionsÄtaganden. Staten stÀller garanti för pensionsfordringar som Àgs av pensionÀrer eller andra som har avslutat sina anstÀllningar med kyrkokommunala villkor. För garantierna tas marknadsmÀssig avgift av dem som svarar för pensionsÄtagandena.

*Svenska kyrkan stÀller garanti för gjorda pensionsÄtaganden i övrigt, som inte Àr möjliga att kreditförsÀkra.

*Ett avtal bör efterstrÀvas av innebörd att tidigare statliga Ätaganden avseende vissa kyrkomusiker och stiftsanstÀllda vid relationsÀndringen övertas av nÄgot organ inom Svenska kyrkan.

58 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44
   

3.2.1RÀttigheter och skyldigheter bestÄr

I juridisk terminologi skiljer man mellan fysiska personer och juridiska personer. BÄda kan vara parter i rÀttegÄngar och avtal. De kan ocksÄ kallas rÀttssubjekt . Juridiska personer finns av olika slag. FrÀmst kan nÀmnas aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar, ideella föreningar, kommuner och stiftelser. Staten Àr ocksÄ en juridisk person. Det Àr frÄga om olika associationsformer.

I dag bestÄr Svenska kyrkan av en rad olika juridiska personer. Församlingar, pastorat och stiftssamfÀlligheter Àr kommuner. Svenska kyrkan som sÄdan Àr ingen juridisk person. Vissa centrala kyrkliga organ - sÄsom domkapitlen, kyrkomötet och Svenska kyrkans centralstyrelse - fÄr i dag anses vara sidor av staten. Vad som hittills nÀmnts Àr offentligrÀttsliga subjekt. Till Svenska kyrkan hör ocksÄ en rad privatrÀttsliga subjekt - sÄsom SFRV.

RelationsÀndringen skall bland annat innebÀra att en ny associationsform införs i svensk rÀtt. Trossamfund och delar av trossamfund - exempelvis församlingar - skall kunna vara sjÀlvstÀndiga juridiska personer.

Associationsformen registrerat trossamfund blir en form av privat rÀttssubjekt. Svenska kyrkan som helhet kommer efter relationsÀndringen att vara ett registrerat trossamfund i associationsrÀttslig mening. Församlingarna och de kyrkliga samfÀlligheterna skall Àven i fortsÀttningen vara egna juridiska personer. Detta framgÄr av riktlinjebeslutet. Vidare sÀgs dÀr att församlingarnas kommunstatus skall upphöra. Man mÄste utgÄ frÄn att detsamma gÀller de kyrkliga samfÀlligheterna och att sÄvÀl församlingar som kyrkliga samfÀlligheter efter relationsÀndringen kommer att anses vara s.k. trossamfundsdelar.

NÀr ett företag eller en sammanslutning av annat slag byter associationsform gÄr det i regel till sÄ att det gamla rÀttssubjektet avvecklas och ett nytt bildas. RelationsÀndringen mellan staten och Svenska kyrkan Àr en unik reform som inte nödvÀndigtvis mÄste jÀmföras med en vanlig omvandling av bolag. Kyrkoberedningen föreslog (SOU 1994:42 s. 163) att de församlingar och samfÀlligheter som finns vid relationsÀndringen kvarstÄr som sÄdana efter nÀmnda tidpunkt. Identitet skulle föreligga, enligt Kyrkoberedningens mening.

Utredningen om trossamfundens rÀttsliga reglering kommer, enligt preliminÀra uppgifter som lÀmnats under hand, att föreslÄ att de civila rÀttigheter och skyldigheter som en församling eller kyrklig samfÀllighet har vid utgÄngen av Är 1999 övergÄr t ill motsvarande församling, kyrklig samfÀllighet eller stift frÄn Är 2000.

Det betyder att anstÀllningsförhÄllanden, kollektivavtal och andra avtal med utomstÄende kommer att bestÄ oförÀndrade över relationsÀnd-

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 59
   

ringen. Efter relationsÀndringen kan trossamfundsdelen inte Àndra avtalen i vidare utstrÀckning Àn motsvarande kyrkokommun kan göra det.

Till följd av denna konstruktion behöver de arbetsrÀttsliga reglerna om arbetstagares skydd vid verksamhetsövergÄng inte bli aktualiserade.

3.2.2Kollektivavtalen

Vad som anförts i föregÄende avsnitt betyder ocksÄ att de kollektivavtal bestÄr som Pastoratsförbundet pÄ uppdrag av kyr kokommunerna och med stöd av kommunala delegationslagen har slutit med arbetstagarorganisationerna. Samtliga avtal kan senare förÀndras pÄ samma sÀtt som i dag.

Efter relationsÀndringen bör staten inte reglera hur arbetsgivarsidan organiserar sig. Kommunala delegationslagen bör Àndras sÄ att den inte omfattar kyrkliga kommuner. Hur de första nya kollektivavtalen efter relationsÀndringen skall se ut fÄr bestÀmmas i förhandlingar mellan arbetstagarorganisationerna och den arbetsgivarorganisation som dÄ kommer att finnas. Kyrkomötet fattar pÄ vÄren 1999 beslut om hur arbetsgivarorganisationen skall se ut i den framtida Svenska kyrkan.

3.2.3Information och medbestÀmmande

Det Àr av största betydelse för arbetstagarna personligen och för de kyrkliga arbetsplatsernas funktion att varje arbetstagare inom Svenska kyrkan i god tid fÄr korrekt, klar och utförlig information om vad relationsÀndringen innebÀr för den egna anstÀllningen. Kyrkokommunerna mÄste ta pÄ sig den uppgiften nÀr det gÀller de anstÀllda med kyrkokommunala villkor.

Beslutet att Àndra relationerna mellan staten och Svenska kyrkan tas inte av kyrkokommunerna och behöver dÀrför inte i sig föregÄs av medbestÀmmandeförhandlingar med de berörda arbetstagarorganisationerna. Skulle kyrkokommunerna fatta beslut om viktigare förÀndringar i anslutning till relationsÀndringen skall naturligtvis i vanlig ordning medbestÀmmandeförhandlingar förekomma dÀrom.

60 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44
   

3.2.4Gjorda pensionsÄtaganden

Inledning

Avsnittet om gjorda pensionsÄtaganden för anstÀllda med kyrkokommunala villkor Àr omfattande. Jag anser det viktigt att ge en utförlig bakgrund till mina övervÀganden i denna del. FrÄgan om hur gjorda pensionsÄtaganden pÄverkas av relationsÀndringen som sÄdan och vilka ÄtgÀrder som dÀrför bör vidtas har stor betydelse för arbetstagarnas och pensionÀrernas trygghet, liksom för arbetsgivarnas ekonomi.

Avsnittet inleds med ett stycke om pensionsskuldens storlek i dag. DÀrefter följer ett stycke om överenskommelser, som har gjorts i samband med tidigare huvudmannaskapsbyten pÄ Svenska kyrkans omrÄde. Jag fortsÀtter med en allmÀn beskrivning av hur pensionsÄtaganden kan sÀkerstÀllas. Sedan gÄr jag nÀrmare in pÄ hur sÀkerstÀllandet Àr ordnat i dagens kyrkokommuner. Först dÀrefter redovisar jag mina övervÀganden. Dessa rör dels de intjÀnade pensionsrÀtter för kyrkokommunalt anstÀllda som ligger obetalda vid relationsÀndringen, dels de tidigare överenskommelser som finns pÄ omrÄdet.

Mina förslag rörande sÀkerstÀllande och finansiering av gjorda pensionsÄtaganden har utformats efter ingÄende samrÄd med den inomkyrkliga utredningen om ekonomi och egendom. StrÀvan har varit att ge ett förslag som möjliggör en samlad hantering av gjorda pensionsÄtaganden och framtida sÄdana för all personal inom Svenska kyrkan.

Pensionsskuldens storlek

Hos kyrkokommunerna finns ackumulerade pensionsskulder. Skulderna bestÄr av dels kostnaderna för framtida pensioner till dem som redan har pensionerats, dels kostnaderna för de anstÀlldas intjÀnade pensionsrÀtter. En kyrkokommuns pensionsskuld motsvarar alltsÄ vÀrdet av alla hittills intjÀnade pensionsrÀtter. Skulden berÀknas som nuvÀrdet av samtliga framtida pensionsutbetalningar som denna kyrkokommun har att svara för.

PensionsrÀtterna Àr att betrakta som uppskjuten lön. Kyrkokommunerna har möjlighet att avsÀtta resurser motsvarande de

pensionsrÀtter som har tjÀnats in. PÄ sÄ sÀtt kan medel fonderas för att sedan anvÀndas nÀr pensionsrÀtterna förfaller till betalning. Fonderingen innebÀr att utgifterna periodiseras, sÄ att hela kostnaden för arbetskraften tas dÄ den utnyttjas.

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 61

Med ett Ärs pensionskostnad avses nuvÀrdet av det Ärets intjÀnade pensionsrÀtter.

Med ett Ärs pensionsutbetalningar avses de faktiska utbetalningar som kyrkokommunen gör till pensionÀrer under ett Är.

Avtalspensionsgruppen, som tillsattes av Finansdepartementet i september 1994, redovisade en berÀkning av den kyrkokommunala pensionsskulden till ca 2,4 miljarder kr, exklusive. s.k. sÀrskild löneskatt (se rapporten Kommunala Avtalspensioner, Ds 1995:46, s. 69). Enligt Avtalspensionsgruppen berÀknades skulden bli fördubblad pÄ 20 Är. Enligt uppgifter frÄn Pastoratsförbundet och KPA Àr den verkliga skulden nÄgot högre Àn den berÀknade. Det beror pÄ vissa administrativa felaktigheter som har förekommit i samband med att pensionsberÀttigade anmÀlts till KPA. Arbete pÄgÄr med att komma till rÀtta med detta. I sammanhanget bör noteras att berÀkningarna delvis bygger pÄ osÀkra faktorer, exempelvis antaganden om livslÀngd för de berÀttigade och om rÀnteutvecklingen.

I kyrkokommunerna har pensionsskulderna bokförts till sammanlagt knappt 1,9 miljarder kr vid utgÄngen av 1995 (framgÄr av E konomisk redogörelse för kyrkokommuner Är 1995, framtagen av Statistiska centralbyrÄn m.fl.). En stor del av den sammanlagda skulden finns alltsÄ inte bokförd i nÄgon balansrÀkning.

PĂ„ pensionskostnader utgĂ„r sĂ€rskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om sĂ€rskild löneskatt pĂ„ pensionskostnader. Underlaget för den sĂ€rskilda löneskatten utgörs av arbetsgivarnas löpande kostnad för tryggande av pensionsĂ„taganden eller för utbetalning av otryggade pensioner. Skatt betalas frĂ„n och med Ă„r 1998 med 23,52 % av underlaget. Som löpande kostnad för tryggande rĂ€knas avgift för pensionsförsĂ€kring, avsĂ€ttning till pensionsstiftelse eller - vid tryggande i form av skuldföring - pensionsskuldens ökning. För pensionsutfĂ€stelser som inte har tryggats tas den sĂ€rskilda löneskatten ut nĂ€r pensionerna betalas ut. Även kommuner Ă€r skattskyldiga för sĂ€rskild löneskatt. Kyrkokommunerna betalar alltsĂ„ i dag löpande sĂ€rskild löneskatt pĂ„ sina pensionsutbetalningar.

Tidigare huvudmannaskapsbyten

I samband med tidigare huvudmannaskapsförĂ€ndringar mellan staten och kyrkokommunerna har regeringen fattat sĂ€rskilda beslut rörande pensionsĂ„taganden. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt har sistahandsansvaret frĂ„ngĂ„tts. Grunden för dessa beslut Ă„terfinns i en överenskommelse frĂ„n den 6 maj 1981 om pensionskostnadsreglering med anledning av Ă€ndrat huvudmannaskap för viss verksamhet. Överenskommelsen trĂ€ffades mellan staten, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet och gĂ€ller metoder för fördel-

62 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44
   

ning av pensionskostnader för personal som i samband med huvudmannaskapsförĂ€ndring gĂ„tt över frĂ„n en statlig till en kommunal anstĂ€llning eller tvĂ€rtom. Principen enligt avtalet Ă€r att den tidigare arbetsgivaren betalar kostnadsbidrag nĂ€r det stĂ„r klart hur stor den allmĂ€nna pensionen blir för arbetstagaren ifrĂ„ga. Överföring av medel frĂ„n den ena huvudmannen till den andra sker sĂ„ledes tidigast nĂ€r den allmĂ€nna pensionen börjar betalas ut.

Vissa stiftsanstÀllda

År 1989 genomfördes en omorganisation av verksamheten pĂ„ lokal- och stiftsplanet i Svenska kyrkan. Den innebar bl.a. att vissa arbetstagare som hade statliga anstĂ€llningar hos domkapitel och stiftsnĂ€mnder fördes över till kyrkokommunala anstĂ€llningar hos de dĂ„ nybildade stiftssamfĂ€lligheterna. Dessa arbetstagare fick dĂ„ kommunal pensionsrĂ€tt i stĂ€llet för statlig. Staten Ă„tog sig i det sammanhanget, genom regeringsbeslut den 29 mars 1990, att utge kostnadsbidrag för arbetstagarnas pensionsförmĂ„ner. Bidragen utbetalas till de nuvarande arbetsgivarna i samband med arbetstagarnas pensionsavgĂ„ngar.

Vissa kyrkomusiker

Den statliga regleringen av kyrkomusikertjÀnster upphörde 1990. DÄ fick kyrkomusikerna kommunal pensionsrÀtt i stÀllet för statlig. Staten Ätog sig, genom regeringsbeslut den 31 maj 1990, att utge kostnadsbidrag för dessa kyrkomusikers pensionsförmÄner, pÄ samma sÀtt som betrÀffande de stiftsanstÀllda som kommunaliserades.

Vissa inom folkbokföringen

Huvudmannaskapet för folkbokföringen övergick 1991 frĂ„n kyr kokommunerna till staten. I samband dĂ€rmed övergick vissa arbetstagare, som hade kommunalt reglerade anstĂ€llningar, till statligt reglerade anstĂ€llningar vid lokala skattemyndigheter. Den 7 november 1991 trĂ€ffades en överenskommelse mellan företrĂ€dare för Civildepartementet och Pastoratsförbundet. Överenskommelsen innebar att Pastoratsförbundets medlemmar, dvs. kyrkokommunerna, skulle rekommenderas att utge kostnadsbidrag för de berörda arbetstagarnas pensionsförmĂ„ner. Regeringen godkĂ€nde överenskommelsen genom beslut den 5 december 1991. GodkĂ€nnandet var en förutsĂ€ttning för avtalets giltighet. Rekommendationen efterlevs pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att kyrkokommunerna krĂ€vs pĂ„ bidrag nĂ€r arbetstagarna i frĂ„ga avgĂ„r med pension. Kraven upplevs av smĂ„ kyr kokommuner som mycket betungande. Pastoratsförbundet har dĂ€rför nyligen hemstĂ€llt hos regeringen om lindring av överenskommelsen.

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 63

AllmÀnt om sÀkerstÀllande av pensionsÄtaganden

Ett tryggande eller sÀkerstÀllande av ett pensionsÄtagande innebÀr att arbetsgivaren vidtar ÄtgÀrder för att se till att Ätagandet kan infrias den dag pensionen skall betalas ut.

Det finns inga tvingande civilrÀttsliga lagregler om sÀkerstÀllande av pensionsÄtaganden. Men sÄdana bestÀmmelser finns som regel i de kollektivavtal om pensionsplaner som förekommer pÄ den svenska arbetsmarknaden.

Kommunalskattelagen innehÄller en bestÀmmelse som motiverar arbetsgivare att sÀkerstÀlla gjorda pensionsÄtaganden. BestÀmmelsen Äterfinns i punkten 20 anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370). Den innebÀr att en arbetsgivare frÄn intÀkt av nÀringsverksamhet fÄr göra avdrag för pensionskostnader i vissa fall. För att avdragsrÀtt skall föreligga krÀvs att arbetsgivaren har sÀkerstÀllt sina pensionsÄtaganden genom köp av pensionsförsÀkring eller pÄ nÄgot av de sÀtt som anvisas i lagen (1967:531) om tr yggande av pensionsutfÀstelse (tryggandelagen). AvdragsrÀtten Àr begrÀnsad.

I tryggandelagen anvisas tvÄ olika sÀtt att sÀkerstÀlla pensionsÄtaganden, nÀmligen avsÀttning till pensionsstiftelse och sÀrskild redovisning av pensionsskuld. Den senast nÀmnda metoden innebÀr att arbetsgivaren i balansrÀkningen tar upp vad han enligt en s.k. allmÀn pensionsplan har Ätagit sig att redovisa dÀr. Med allmÀn pensionsplan menas - i tryggandelagen - sÄdana allmÀnna grunder för pensionering av arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som innehÄller regler om tryggande av arbetsgivarens utfÀstelse genom kreditförsÀkring, avsÀttning till pensionsstiftelse enligt tryggandelagen eller annan likvÀrdig anordning som har godkÀnts av central arbetstagarorganisation. PA-KL innehÄller inga regler om tryggande och kan dÀrför inte betraktas som en allmÀn pensionsplan i tryggandelagens mening (se prop. 1967:83 s. 108 f. samt Ds 1995:46 s. 109).

Även om en arbetsgivare inte sĂ€kerstĂ€ller sina pensionsĂ„taganden pĂ„ sĂ„dant sĂ€tt att det ger avdragsrĂ€tt kan sĂ€kerstĂ€llande Ă€ndĂ„ ske pĂ„ nĂ„got annat sĂ€tt, som i och för sig Ă€r godtagbart för de anstĂ€llda. Exempel pĂ„ andra sĂ„dana godtagbara skydd för pensionsfordringarna Ă€r bankgaranti, borgen och pant i form av kapitalförsĂ€kring. AnstĂ€llda i staten och i kommunerna ser beskattningsrĂ€tten som ett godtagbart skydd för sina pensionsrĂ€tter.

Pensionsstiftelse

En pensionsstiftelse Àr en stiftelse som har inrÀttats av arbetsgivaren med det enda syftet att trygga pensionsutfÀstelserna till arbetstagare eller deras efterlevande. Pensionsstiftelsen kan vara gemensam för flera

64 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44
 
arbetsgivare. Till pensionsstiftelsen gör arbetsgivaren avsÀttningar för
framtida pensionsutbetalningar. DĂ€rigenom tryggas Ă„tagandena.

Ansvaret för fullgörandet av Ätagandena stannar pÄ arbetsgivaren. Stiftelsen fungerar alltsÄ som ett slags pant. Arbetsgivaren fÄr ersÀttning - s.k. gottgörelse - frÄn stiftelsen för utbetalda pensioner. Gottgörelse lÀmnas dock endast under förutsÀttning att stiftelsens förmögenhet Àven efter gottgörelsen Àr minst lika stor som den totala pensionsskulden. Skulle arbetsgivaren inte kunna fullgöra sina Ätaganden, exempelvis för att han försatts i konkurs, kan stiftelsen betala ut förfallna pensionsbelopp direkt till pensionÀrerna.

AvsÀttningarna till pensionsstiftelsen skall motsvara den nuvÀrdesberÀknade pensionsskulden. Det Àr i princip inte möjligt att fÄ avdragsrÀtt för större avsÀttningar.

Pensionsstiftelsens kapital Àr lÄst. Ett eventuellt överskott kan inte tas ut. Men mot en bankmÀssigt bedömd betryggande sÀkerhet kan stiftelsen lÀmna lÄn till arbetsgivaren. Förvaltningen av stiftelsen kan has om hand av arbetsgivaren sjÀlv eller av nÄgon annan. Stiftelsen stÄr under lÀnsstyrelsens tillsyn.

En stiftelselösning kan vÀljas av olika skÀl. Ett skÀl kan vara att det ger möjlighet för arbetsgivaren att jÀmna ut sitt resultat, genom att variera avsÀttningarnas storlek. Detta kan vara en stor fördel för vinstdrivande företag.

Flera arbetsgivare kan bilda en gemensam pensionsstiftelse, antingen i form av förmögenhetsgemenskap eller i form av förvaltningsgemenskap. Vid förmögenhetsgemenskap sammanslÄs de belopp som har avsatts av de olika arbetsgivarna till en gemensam förmögenhetsmassa. Grunder för berÀkning av andelar i stiftelsen skall finnas upprÀttade och bör vara intagna i stiftelsens stadgar. Fördelen med förmögenhetsgemenskap ligger i styrkan hos en stor förmögenhetsmassa och möjligheten att utjÀmna risker. Vid förvaltningsgemenskap hÄlls förmögenhetsmassorna Ätskilda, men förvaltningen Àr gemensam. Stadgarna för en gemensam pensionsstiftelse bör naturligtvis alltid innehÄlla regler om hur styrelsen skall utses.

TjÀnstepensionsförsÀkring

I stÀllet för tryggande enligt tryggandelagen kan arbetsgivaren vÀlja att köpa en tjÀnstepensionsförsÀkring för att sÀkerstÀlla sina pensionsÄtaganden. Det innebÀr att han överlÄter fullgörandet av utfÀstelserna pÄ ett försÀkringsbolag (kan ocksÄ kallas livbolag) eller en försÀkringsförening (kan ocksÄ kallas understödsförening). I gengÀld betalar arbetsgivaren en premie till försÀkringsgivaren. Normalt ordnas försÀkringen sÄ att arbetsgivaren Àr dess Àgare medan arbetstagaren eller dennes

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 65

efterlevande stĂ„r som förmĂ„nstagare enligt ett förordnande som inte kan Ă„terkallas. Premien berĂ€knas pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att den rĂ€cker för att försĂ€kringsgivaren skall kunna fullgöra utfĂ€stelsen och fĂ„ tĂ€ckning för sina omkostnader. Eftersom berĂ€kningen sker med marginal blir det regelmĂ€ssigt ett betydande överskott. Detta överskott fördelas dels pĂ„ de försĂ€krade genom ökning av pensionerna, dels pĂ„ premiebetalarna genom en minskning av de framtida premierna. Det Ă€r möjligt att bygga upp en buffert i understödsföreningen. Överskottet blir ett s kydd och en möjlighet att jĂ€mna ut effekterna av svĂ€ngningar pĂ„ vĂ€rdepappersmarknaden.

Tillsynen över försÀkringsbolagen och försÀkringsföreningarna handhas av Finansinspektionen, som ocksÄ tillser bankerna. De försÀkringstekniska grunder som tillÀmpas vid en försÀkringsförenings berÀkningar skall vara godkÀnda av Finansinspektionen.

Tryggande i försÀkringsförening anses vara sÀrskilt lÀmpligt vad gÀller sjukpension, efterlevandeförmÄner och individuella delar av Älderspensioner. För arbetsgivare med fÄ anstÀllda anses försÀkringsföreningen passa sÀrskilt bra.

Med understödsförening avses enligt lagen (1972:262) om understödsförening en sÄdan förening för inbördes bistÄnd som har till ÀndamÄl att utan affÀrsmÀssigt bedrivande av försÀkringsrörelse meddela personförsÀkring. Föreningen Àr avsedd för anstÀllda i visst eller vissa företag, för en viss yrkesgrupp eller för medlemmar i en sammanslutning med intressegemenskap. Om föreningen Àr en försÀkringsförening för pensionsförsÀkringar kan medlemsavgifter erlÀggas av de berÀttigades arbetsgivare, i stÀllet för av dem sjÀlva.

Regeringen har tillsatt en utredning (dir. 1996:66) med uppgift att se över lagen om understödsföreningar. En övergripande uppgift för utredningen Àr att EU-anpassa lagen. Utredningen ska ge förslag som syftar till att ge understödsföreningarna samma konkurrensmöjligheter som försÀkringsbolagen. I det sammanhanget skall utredningen övervÀga om det Àr möjligt att avskaffa förbudet mot affÀrsmÀssig verksamhet.

Skuldföring och kreditförsÀkring

En sÀrskild redovisning av pensionsskulden innebÀr, som nÀmnts, att arbetsgivaren i balansrÀkningen gör en avsÀttning för pensionsskulden. Det skuldförda beloppet skall överensstÀmma med nuvÀrdet av pensionsutfÀstelserna. Tryggandelagen förutsÀtter vidare att avsÀttningar görs enligt en allmÀn pensionsplan med regler om sÀkerstÀllande, exempelvis i form av kreditförsÀkring. En sÄdan försÀkring innebÀr att kreditförsÀkringsgivaren vid en eventuell konkurs för arbetsgivaren gÄr in och tryggar den del av utfÀstelsen som det inte finns tÀckning för. Detta görs

66 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44

genom att kreditförsÀkringsgivaren tecknar en tjÀnstepensionsförsÀkring för den berÀttigade.

Flera storföretag utnyttjar modellen med skuldföring i kombination med kreditförsÀkring. Dessa har gjort bedömningen att en investering i det egna företaget ger en bÀttre avkastning pÄ pensionskapitalet Àn vad som kan Ästadkommas hos en annan förvaltare av pensionsmedlen. Skuldföring i kombination med kreditförsÀkring utnyttjas sÀllan av smÄ företag. Dessa kan ha svÄrt att uppfylla de krav som stÀlls av kreditförsÀkringsgivaren.

Den hÀr tryggandeformen blir knappast aktuell för andra arbetsgivare Àn dem som driver nÀringsverksamhet i vinstsyfte. Den torde dessutom förutsÀtta att arbetsgivaren Àr redovisningsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125).

BeskattningsrÀtt

Staten och kommunerna har beskattningsrÀtt. Det betyder att de alltid kan skaffa sig tÀckning för de kostnader som uppkommer. Denna beskattningsrÀtt har ansetts vara ett tillrÀckligt skydd för statligt och kommunalt anstÀlldas pensionsförmÄner.

Garanti

Ett alternativt sÀtt att sÀkerstÀlla ett pensionsÄtagande kan utgöras av en garanti i form av borgen eller pant. Ett borgensÄtagandet mÄste göras av nÄgon utomstÄende. För att det skall ha nÄgon reell innebörd krÀvs att borgensmannen har tillrÀckliga ekonomiska resurser för att kunna fullgöra utfÀstelsen. En pantrÀtt kan exempelvis avse en av arbetsgivaren Àgd kapitalförsÀkring.

I samband med bolagiseringar av statlig verksamhet pÄ senare tid har staten stÀllt garantier för pensionsÄtaganden som staten gjort före verksamhetsövergÄngen och som det nya bolaget fÄtt överta ansvaret för. Riktlinjer för dessa situationer har givits i en kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150 bil. 1.1) som antagits av riksdagen. Det övertagande bolaget skall, enligt riktlinjerna, alltid överta ansvaret avseende de intjÀnade pensionsrÀtterna. I praktiken har dessa ÄlÀgganden tagits in som delar av överlÄtelseavtalen mellan staten och det nya bolaget avseende verksamheten. Vidare anges i riktlinjerna att Ätagandena alltid bör tryggas. Enligt riktlinjerna bör den mottagande arbetsgivaren ÄlÀggas att göra detta snarast möjligt efter det att han övertagit verksamheten ifrÄga.

Regeringen har pÄ grundval av uttalanden i propositionen genom beslut den 17 december 1992 bemyndigat RiksgÀldskontoret att stÀlla garantier för statliga pensionsÄtaganden avseende tid före en överlÄtelse

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 67
   

av statlig verksamhet. Meningen Àr att tryggande i första hand skall ordnas pÄ marknaden och att RiksgÀldskontorets garantier endast skall tÀcka det behov av sÀkerstÀllande som inte kan ordnas pÄ sÄ sÀtt. Det alternativ som i dag finns pÄ marknaden Àr kreditförsÀkringar hos FPG (FörsÀkringsbolaget Pensionsgaranti).

Det finns Ätaganden som inte kan försÀkras hos FPG. Detta gÀller Ätaganden till förmÄn för dem som redan har pensionerats, Ätaganden avseende livrÀntor och vissa Ätaganden avseende antastbara pensioner. FPG stÀller krav pÄ viss kreditvÀrdighet. RiksgÀldskontorets garantier har stÀllts i form av enkel borgen för sÄdana Ätaganden som inte har kunnat kreditförsÀkras hos FPG och enkel efterborgen för övriga Ätaganden. För sina garantier har RiksgÀldskontoret tagit avgift. Hittills har avgiften för enkel borgen motsvarat avgiften för kreditförsÀkring hos FPG, medan enkel efterborgen har stÀllts avgiftsfritt. I koncerner har RiksgÀldskontoret stÀllt krav pÄ borgen frÄn moderbolaget. RiksgÀldskontoret har iklÀtt sig borgensansvar genom eget ensidigt beslut. Avgiften har debiterats den som ansvarat för pensionsÄtagandena.

SÀkerstÀllande i kyrkokommunerna i dag

Kyrkokommunernas pensionsÄtaganden Àr inte tryggade i den mening som avses i tryggandelagen. I dag Àr kyrkokommunerna befriade frÄn inkomstskatt. De skulle alltsÄ ÀndÄ inte ha nytta av den avdragsrÀtt som ett tryggande enligt tryggandelagen kvalificerar för.

I stÀllet anses pensionsÄtagandena vara sÀkerstÀllda genom den beskattningsrÀtt som kyrkokommunerna har. En viss sÀkerhet ligger ocksÄ i kyrkolagens regler om indelningar och i dess begrÀnsande regler om vilka angelÀgenheter kyrkokommunerna fÄr Àgna sig Ät. Indelningsreglerna innebÀr bl.a. att det alltid skall finnas en rikstÀckande organisation och att det finns regler om vem som skall ansvara för gjorda Ätaganden nÀr organisationen pÄ nÄgot sÀtt förÀndras, exempelvis genom sammanslagningar. Regleringen av tillÄtna angelÀgenheter innebÀr i praktiken bl.a. en viss begrÀnsning av kyrkokommunernas möjligheter att Àgna sig Ät ekonomiskt riskabel verksamhet.

MÄnga kyrkokommuner har skuldfört sina pensionsÄtaganden i balansrÀkningarna. Andra nöjer sig med att redovisa pensionsbetalningarna i resultatrÀkningarna.

68 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44
   

ÖvervĂ€ganden

De historiska Ă„tagandena

De pensionsÄtaganden som har gjorts fram till tidpunkten för relationsÀndringen kallas i det följande för de historiska Ätagandena.

RelationsÀndringen innebÀr att kyrkokommunerna behÄller sina förpliktelser, dÀribland de historiska Ätagandena. Vidare innebÀr förÀndringen att kyrkokommunerna mister sin kommunstatus och dÀrmed sin beskattningsrÀtt. I stÀllet fÄr kyrkokommunerna ny rÀttsstatus som delar av ett registrerat trossamfund. Svenska kyrkan fÄr rÀtt till statlig hjÀlp med att ta upp avgifter frÄn sina t illhöriga. En ytterligare del av förÀndringen Àr att kyrkolagen upphÀvs. I stÀllet fÄr vi en kortfattad ramlag om Svenska kyrkan och ett inomkyrkligt regelverk i form av en kyrkoordning. Utredningen om trossamfundens rÀttsliga reglering lÀgger förslag till lagen om Svenska kyrkan. Sannolikt kommer dess förslag inte att medföra att vi fÄr lagregler om solidariskt ekonomiskt ansvarstagande inom Svenska kyrkan. Det Àr ocksÄ osannolikt att nÄgon lagbegrÀnsning görs av arbetsgivarnas tillÄtna verksamhetsomrÄde. Sammantagna innebÀr dessa förÀndringar, sÄvitt jag kan finna, att sÀkerstÀllandet av de historiska Ätagandena försvagas.

Att sÀkerstÀllandet försvagas mÄste man se allvarligt pÄ. Detta gÀller sÀrskilt som ett icke obetydligt antal pastorat har en svag ekonomisk stÀllning. I direktiven har sÀrskilt pekats pÄ att en utgÄngspunkt för min utredning skall vara att de historiska Ätagandena inte skall försvagas eller förminskas. Jag har dÀrför övervÀgt vilka ÄtgÀrder som kan vidtas

för att undvika den försvagning, som annars skulle följa av relationsÀndringen.

Enligt min mening har staten ett visst ansvar för den situation som uppkommer. Det Àr riksdagen som fattar beslut om den förestÄende relationsÀndringen. Rimligen bör detta ske med ansvarstagande för att kyrkokommunala arbetstagare och före detta arbetstagare inte försÀtts i ett lÀge som Àr mindre tryggt Àn det lÀge de har i dag.

Å andra sidan Ă€r det naturligt att det primĂ€ra ansvaret för Ă„tagandena stannar inom Svenska kyrkan. Det Ă€r Svenska kyrkan och dess kyrkokommuner som har dragit nytta av de pensionsberĂ€ttigades arbetskraft. Kostnaden för Ă„tagandena bör dĂ€rför stanna dĂ€r.

Till att börja med mÄste noggranna berÀkningar göras av pensionsskulden hos varje arbetsgivare. Kyrkokommunerna bör lÄta utföra dessa berÀkningar pÄ ett enhetligt sÀtt. Kostnaden för berÀkningarna bör belasta respektive kyrkokommun.

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 69

DÀrefter mÄste nÄgon form av sÀkerstÀllande ske, som kompensation för att beskattningsrÀtten bortfaller och kyrkolagen upphÀvs.

Vid valet av hur sÀkerstÀllandet skall ske kan först konstateras att hÀnsynen till de berÀttigades trygghet inte tillÄter att det överlÀmnas till varje enskild arbetsgivare att efter egen bedömning vidta erforderliga ÄtgÀrder. Vissa arbetsgivare kommer nÀmligen inte att ha de ekonomiska resurser som krÀvs för en godtagbar lösning.

Reglerna om den sÀrskilda löneskatten har betydelse i sammanhanget. SÄdan skatt skall, som ovan redovisats, alltid betalas pÄ pensionskostnader. Tidpunkten för nÀr skattskyldigheten utlöses varierar dock. Om de historiska Ätagandena tryggas enligt tryggandelagen eller genom köp av pensionsförsÀkring kommer skattskyldighet för hela det tryggade beloppet att utlösas i omedelbart samband dÀrmed. Om hela den kyrkokommunala pensionsskulden tryggas i formell mening redan vid relationsÀndringen utlöses alltsÄ en i dag latent skatteskuld pÄ Ätminstone 600 miljoner kr. Vid successivt tryggande skjuts en del av skattskyldigheten upp och utlöses först senare. En uppskjuten skattskyldighet behöver inte innebÀra nÄgon ekonomisk vinst, men pÄverkar likviditeten. Detta Àr en faktor som mÄste beaktas vid valet av hur de historiska Ätagandena skall sÀkerstÀllas.

Om nÄgon form av samlat ansvarstagande kan uppnÄs för de historiska Ätagandena kan tryggheten för arbetstagarna och de tidigare arbetstagarna bli tillfredsstÀllande. Ett sÄdant samlat ansvarstagande kan ordnas pÄ olika sÀtt. En lösning Àr att kapital som i dag finns samlat i kyrkofonden övergÄngsvis utnyttjas som sÀkerhet.

Kyrkofonden bestÄr av en avsevÀrd förmögenhetsmassa, som i huvudsak har tillkommit genom avgifter och donationer frÄn Svenska kyrkans lokala nivÄ (se Àven avsnitt 2.2 ovan). MarknadsvÀrdet av fondens tillgÄngar uppgÄr t ill över tre miljarder kr. Genom fonden strömmar stÀndigt församlingsskattemedel inom ramen för det s.k. utjÀmningssystemet. Det Àr dÀrför naturligt att tÀnka sig att anvÀnda kyrkofonden för att stabilisera situationen för de kyrkokommunalt anstÀllda och tidigare anstÀllda, vilka nu gÄr miste om den sÀkring av redan intjÀnade rÀttigheter som beskattningsrÀtten och kyrkolagen hittills har inneburit. Efter en övergÄngsperiod bör dock en samlad pensionsstiftelse eller försÀkringsförening i sig utgöra godtagbar sÀkerhet.

Jag skall nu beskriva den modell för samlat sÀkerstÀllande av pensionsÄtaganden som jag förordar.

Modellen innebÀr att en del av kyrkofonden görs om till en understödsförening. Jag kallar den Svenska kyrkans pensionsförening.

Till Svenska kyrkans pensionsförening överförs till att börja med de medel som finns avsatta för prÀsternas och biskoparnas pensioner (se Àven nedan avsnitt 4.2.9). Bildandet av föreningen och överföringen av

70 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44
   

nÀmnda medel bör lÀmpligen ske redan före relationsÀndringen. Detta kommer att innebÀra att prÀsternas och biskoparnas pensioner tryggas i formell mening. I och med att tryggandet sker, utlöses ocksÄ skyldighet att betala den sÀrskilda löneskatten pÄ pensionsmedlen. Det finns medel som har avsatts för den sÀrskilda löneskatten och som kan tas i ansprÄk för betalningen.

NÀr det gÀller framtida pensionsÄtaganden vÀntas den inomkyrkliga utredningen om ekonomi och egendom lÀgga ett förslag som Àr vÀl samstÀmt med mitt. SÄvitt hittills kan bedömas kommer den utredningen föreslÄ att de framtida Ätagandena för prÀsterna och all övrig kyrklig personal tryggas gemensamt, i en Svenska kyrkans pensionsförening.

Ett samlat tryggande i en Svenska kyrkans pensionsförening innebÀr att ansvaret för Ätagandena kommer att bÀras av föreningen. Arbetsgivarnas ansvar inskrÀnks till att betala den försÀkringstekniskt faststÀllda avgiften.

FöretrÀdare för arbetsgivarna och för arbetstagarorganisationerna föreslÄs ingÄ i pensionsföreningens styrelse. De fÄr dÀrmed inflytande över förvaltningen av pensionsmedlen.

Ansvaret för de historiska Ätagandena avseende anstÀllda med kyrkokommunala villkor ligger i dag, som ovan konstaterats, pÄ kyrkokommunerna. Mot bakgrund av mitt ovan förda resonemang om att relationsÀndringen innebÀr en försvagning av den sÀkerhet som i dag ligger i beskattningsrÀtten och kyrkolagen, anser jag att Àven de historiska Ätagandena pÄ sikt bör tryggas i Svenska kyrkans pensionsförening. Detta bör vara ett gemensamt intresse för staten, arbetsgivarna och arbetstagarna.

Situationen Àr emellertid den att mÄnga kyrkokommuner skulle ha svÄrt att i omedelbart samband med relationsÀndringen dels avsÀtta medel motsvarande hela sin pensionsskuld till en sÄdan förening dels betala sÀrskild löneskatt pÄ avsÀttningen. Flertalet skulle sannolikt kunna klara det, men lÄngt i frÄn alla. MÄnga arbetsgivare har lÄngsiktigt bundit upp medel avsedda för pensionsÄtagandena, exempelvis i b yggnader som anvÀnds i verksamheten. Vissa har över huvud taget inte gjort nÄgra avsÀttningar för sina förpliktelser. Likviditeten kan alltsÄ vara bristfÀllig av olika anledningar. Mot denna bakgrund Àr det, enligt min bedömning, omöjligt att krÀva att alla kyrkokommuner i omedelbart samband med relationsÀndringen sÀkerstÀller sina historiska Ätaganden i Svenska kyrkans pensionsförening. En successiv fondering mÄste dÀrför göras möjlig.

Inom en tioÄrsperiod frÄn relationsÀndringen bör dock samtliga arbetsgivare inom Svenska kyrkan kunna fondera alla sina historiska Ätaganden i Svenska kyrkans pensionsförening. Jag föreslÄr att en sÄdan skyldighet att successivt sÀkerstÀlla Ätagandena ÄlÀggs arbetsgivarna.

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 71

De arbetsgivare som inte har möjlighet att genast överföra pensionsmedlen till pensionsföreningen, bör enligt min mening under övergÄngsfasen kreditförsÀkra skulden pÄ marknaden. En sÄdan ÄtgÀrd innebÀr inte ett formellt tryggande och medför inte att skyldigheten att betala sÀrskild löneskatt tidigarelÀggs. I dag Àr det endast FPG som erbjuder kreditförsÀkring. En arbetsgivare som anlitar FPG blir skyldig att betala avgift för försÀkringen.

Det finns vissa historiska Ätaganden som inte gÄr att försÀkra hos FPG. Detta gÀller Ätaganden till förmÄn för dem som redan Àr pensionÀrer och Ätaganden att betala livrÀnta. Jag föreslÄr att en statlig garanti stÀlls för dessa Ätaganden, till dess att de kan sÀkerstÀllas i pensionsföreningen. Garantin bör utfÀrdas pÄ sÄ sÀtt att RiksgÀldskontoret stÀller enkel borgen för Ätagandena. Arbetsgivarna skall ÄlÀggas att betala en marknadsmÀssig avgift för garantin.

Ett antal pastorat Àr inte kreditvÀrdiga. Det innebÀr att de inte kommer att kunna teckna nÄgon kreditförsÀkring för sina historiska Ätaganden. De arbetsgivare som vid tidpunkten för relationsÀndringen inte kan fÄ nÄgon kreditförsÀkring pÄ marknaden bör, enligt min mening, fÄ sina historiska Ätaganden garanterade med kyrkofondsmedel till dess att de har sÀkerstÀllt dem i pensionsföreningen.

Arbetsgivarna har mycket att vinna pÄ att sÄ snart som möjligt fondera sina historiska Ätaganden genom överföringar till pensionsföreningen.

Om personalstyrkan behÄlls och lönerna höjs vÀxer pensionsskulden (se Ds 1995:46 s. 69). Den sammanlagda belastningen ökar om man för de framtida pensionerna vÀljer att övergÄ till ett fondsystem (se nedan avsnitt 3.3.4). I ett fondsystem tidigarelÀggs arbetsgivarnas pensionsutbetalningar. DÄ mÄste arbetsgivarna betala löpande kostnader dels för pensionÀrernas förmÄner dels för fonderingar till förmÄn för de anstÀllda. Kostnaden för kreditförsÀkring och/eller garanti ökar i samma takt, sÄ lÀnge skulden behÄlls.

Skulden Àr osÀker pÄ sÄ sÀtt att dess storlek pÄverkas av okÀnda faktorer som levnadsÄldrar och rÀnteutveckling. I och med att sÀkerstÀllande i pensionsföreningen sker, övergÄr ansvaret för Ätagandena till föreningen. OsÀkerheten belastar inte lÀngre arbetsgivaren i samma utstrÀckning.

SÄ lÀnge skulden behÄlls hos arbetsgivaren Àr möjligheten begrÀnsad att förrÀnta motsvarande tillgÄngar pÄ ett lönsamt vis. Om tillgÄngar motsvarande pensionsskulden sÀtts av till en gemensam förening ökar förutsÀttningarna för en ekonomiskt effektiv kapitalförvaltning.

För att underlÀtta uppb yggnaden av Svenska kyrkans pensionsförening anser jag att en del av kyrkofonden bör tas i ansprÄk. Mitt förslag, som har utformats i samrÄd med den inomkyrkliga utredningen om eko-

72 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44
   

nomi och egendom, Àr att 300 miljoner kr avsÀtts som ett slags grundplÄt till föreningen. AvsÀttningen skall naturligtvis inte belasta de reservationer som har gjorts för prÀstpensioner. Vidare bör grundplÄten anvÀndas sÄ att varje arbetsgivares i föreningen tryggade pensionsskuld fÄr samma grad av tÀckning.

Bild endast i den tryckta versionen

KvarstÄende statliga Ätaganden

Staten har genom de nÀmnda regeringsbesluten 1990 Ätagit sig att bidra till kostnaderna för pensionsförmÄner Ät vissa kyrkomusiker och tidigare stiftsanstÀllda. PÄ sÄ sÀtt har sistahandsansvaret frÄngÄtts. Det förefaller naturligt att dessa Ätaganden avvecklas i samband med relationsförÀndringen, sÄ att hela ansvaret för Ätagandena kommer att ligga inomkyrkligt. En sÄdan uppgörelse bör efterstrÀvas. Den mÄste naturligtvis föregÄs av att vÀrdet av Ätagandena berÀknas. I samband med en uppgörelse av nu nÀmnt slag kan det finnas skÀl att ocksÄ avveckla den liggande rekommendationen till kyrkokommunerna att ge kostnadsbidrag för pensionskostnader avseende tidigare anstÀllda som sysselsatts inom folkbokföringen.

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 73
   

Skolkantorerna

Skolkantorerna har sina anstÀllningar i de borgerliga kommunerna. Deras pensionsrÀtter berörs inte av relationsÀndringen. Ett eventuellt tryggande av intjÀnade pensionsrÀtter skall lösas av arbetsgivaren och berör alltsÄ inte direkt kyrkokommunerna. En annan sak Àr att de kyrkliga arbetsgivarna kommer att fÄ bidra till finansieringen av pensionerna, liksom de i dag bidrar till finansieringen av utgÄende löneförmÄner. Detta följer av avtalen mellan de borgerliga kommunerna och kyrkokommunerna.

3.2.5Eventuell övertalighet

De anstÀllda med kyrkokommunala villkor behÄller sina anstÀllningar över relationsÀndringen. Vill arbetsgivaren göra uppsÀgningar sÄ mÄste i vanlig ordning saklig grund visas.

Ingenting tyder i dag pÄ att relationsÀndringen i sig kommer att medföra övertalighet bland de anstÀllda med kyrkokommunala villkor.

74 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44
   

3.3Framtiden

Mina slutsatser och förslag:

*Behovet av behörighetskrav för kyrkomusiker övervÀgs inom Svenska kyrkan.

*För kyrkomusiker med konstitutorial skall nuvarande bestÀmmelser tillÀmpas. Detta sÀgs i införandelagen, som innehÄller övergÄngsbestÀmmelser till den kommande lagen om Svenska kyrkan.

*Viss myndighetsutövning kvarstÄr i framtiden för anstÀllda med kyrkokommunala villkor, men det motiverar inga sÀrskilda lagregler.

*Den sÀrskilda inskrÀnkningen av konfliktrÀtten för de anstÀllda med kyrkokommunala villkor upphÀvs. LOA Àndras. FrÄgan kan regleras i kollektivavtal.

*Svenska kyrkan utformar i samrÄd med berörda arbetstagarorganisationer sitt eget pensionssystem för framtiden. NÄgra möjliga lösningar beskrivs hÀr.

3.3.1Kyrkomusiker

Behörighetskrav

I dag finns bestÀmmelser om den kyrkomusikaliska verksamheten hos Svenska kyrkans församlingar i 37 kap. kyrkolagen.

I den kyrkomusikaliska verksamheten ingÄr, enligt lagtexten, bland annat orgelspel vid gudstjÀnster och övriga kyrkliga handlingar enligt den ordning som gÀller för Svenska kyrkan, frÀmjande av kyrkosÄngen, fri musikundervisning med inriktning pÄ Svenska kyrkans musikverksamhet, samt vÄrd av de orglar som finns hos församlingarna.

För sÄdan verksamhet skall pastoratet förordna en eller flera kyrkomusiker. Domkapitlet fÄr dock, nÀr det finns sÀrskilda skÀl, medge att pastoratet anstÀller nÄgon annan. Ett sÄdant medgivande kan begrÀnsas till att gÀlla en viss gudstjÀnstlokal eller en viss kyrkomusikalisk uppgift. Med kyrkomusiker förstÄs den som Àr behörig att anstÀllas pÄ en tjÀnst som kantor eller organist. Vilka behörighetskrav som gÀller har jag redo-

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 75

gjort nÀrmare för ovan i avsnitt 3.1.2. Domkapitlet kan förklara en sökande som inte uppfyller kraven behörig, om han med hÀnsyn till utbildning och yrkeserfarenhet Àr att anse som jÀmstÀlld med den som uppfyller villkoren.

OrganisttjÀnsten Àr mer kvalificerad Àn kantorstjÀnsten. Det skall finnas en tjÀnst som organist i varje pastorat, om inte domkapitlet medger undantag. Det kan domkapitlet göra om de kyrkomusikaliska uppgifterna Àr av liten omfattning eller om det av organisatoriska skÀl inte Àr lÀmpligt att anstÀlla nÄgon organist.

TjÀnster som kyrkomusiker tillsÀtts i ett enförsamlingspastorat av kyrkorÄdet och i ett flerförsamlingspastorat av dess tillsÀttningsnÀmnd. Innan en tjÀnst som kyrkomusiker tillsÀtts skall domkapitlet pröva vilka sökande som Àr behöriga samt yttra sig över deras kyrkomusikaliska skicklighet.

Det skall finnas ett reglemente för den kyrkomusikaliska verksamheten i församlingen. Av reglementet skall framgÄ hur de kyrkomusikaliska uppgifterna skall tillgodoses. Utförs uppgifterna av flera skall av reglementet framgÄ hur de skall fördelas mellan kyrkomusikerna. Innan reglementet faststÀlls - av församlingsdelegerade eller kyrkofullmÀktige - skall yttrande inhÀmtas frÄn församlingarna i pastoratet och frÄn domkapitlet. Av domkapitlets yttrande skall sÀrskilt framgÄ om förslaget till reglemente stÄr i överensstÀmmelse med vad som har bestÀmts om gudstjÀnster i församlingarna.

Bland kyrkolagens regler om kyrkomusikalisk verksamhet finns ocksÄ sÀrskilda bestÀmmelser om orgelvÄrd.

Kyrkolagens bestÀmmelser om kyrkomusikalisk verksamhet föregicks av bestÀmmelser med likartat innehÄll i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan. NÀr den senast nÀmnda lagen tillkom uttalades följande i förarbetena (prop. 1987/88:144 s. 8).

"Den kyrkomusikaliska verksamhet som bedrivs i svenska kyrkans och andra trossamfunds regi utgör en tillgÄng som mÄste tas till vara. Staten har ett övergripande ansvar för att verksamheten kan bedrivas. För att kvaliteten i den kyrkomusikaliska verksamheten skall garanteras Àven i framtiden bör dÀrför ett visst statligt inflytande finnas kvar."

I samma proposition anförs (s. 19) betrÀffande tjÀnsteorganisationen att sÀrskilda behörighetsvillkor för anstÀllning som kyrkomusiker skall finnas som en garanti för en god kyrkomusikalisk standard. Enligt propositionen skall det finnas tvÄ typer av behöriga kyrkomusiker, nÀmligen organister och kantorer.

I mitt utredningsarbete har jag frÄgat mig om det efter relationsÀndringen kan finnas anledning för staten att stÀlla krav pÄ att den kyrko-

76 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44

musikaliska verksamheten skall ha en viss utformning och pÄ att utövarna av den kyrkomusikaliska verksamheten skall ha en viss behörighet.

Den kyrkomusikaliska verksamhet som bedrivs inom Svenska kyrkan - och andra trossamfund - Ă€r en tillgĂ„ng som bör tas tillvara och behörighetskrav Ă€r en garanti för en god kyrkomusikalisk verksamhet. Men nĂ€r nu relationen mellan staten och Svenska kyrkan förĂ€ndras gör jag den bedömningen att det bör vara Svenska kyrkans egen sak att faststĂ€lla villkor för den kyrkomusikaliska verksamheten. DĂ€rmed bör det ocksĂ„ vara en inomkyrklig uppgift att bestĂ€mma vilka behörighetskrav som skall stĂ€llas pĂ„ kyrkomusikerna. Jag vill emellertid peka pĂ„ betydelsen av att Svenska kyrkan vid sitt stĂ€llningstagande strĂ€var efter att bibehĂ„lla den kyrkomusikaliska verksamhetens omfattning och kvalitet. Även intresset av att de kulturhistoriskt vĂ€rdefulla orglarna sköts vĂ€l bör vĂ€ga tungt. Svenska kyrkans uppgift att vara rikstĂ€ckande förutsĂ€tter tillgĂ„ng till god utbildning för kyrkomusiker, som kan tillgodose Svenska kyrkans krav pĂ„ kyrkomusikens kvalitet.

KonstitutorialanstÀllda

Bland de anstÀllda inom Svenska kyrkan finns, sÄvitt kunnat utredas, endast tre kyrkomusiker med konstitutorial. DÀrutöver finns ungefÀr 100 skolkantorer med kombinerade lÀrar- och kyrkomusikertjÀnster tillsatta med konstitutorial. Skolkantorerna mÄste emellertid anses vara anstÀllda av de borgerliga kommunerna. Pastoratet ersÀtter i varje enskilt fall kommunen för den del av lönekostnaden som motsvarar den anstÀllningstid som fullgörs hos pastoratet.

Den ursprungliga skillnaden mellan anstÀllningsformerna fullmakt och konstitutorial var frÀmst att anstÀllda med konstitutorial i disciplinÀr ordning kunde dömas till avsÀttning för fel eller försummelse i tjÀnsten, vilket inte kunde komma i frÄga för anstÀllda med fullmakt. AvsÀttning var alltsÄ ett sÀrskilt disciplinstraff för den som hade konstitutorial. Det var i huvudsak Kungl. Maj:t (regeringen) som beslutade om vilka tjÀnster som skulle tillsÀttas med konstitutorial. Normalt var det ordinarie tjÀnster med lÀgre lönegrad Àn för fullmaktshavarna som tillsattes sÄ.

I och med att Àmbetsansvaret avskaffades 1976 gjordes bedömningen att anstÀllningsformen konstitutorial kunde avskaffas. I gamla LOA (SFS 1976:600), som trÀdde i kraft den 1 januari 1977, medgavs dÀrför ingen möjlighet att tillsÀtta tjÀnster med konstitutorial. AnstÀllningsformen har sedan dess inte heller anvÀnts inom Svenska kyrkan.

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 77

Den 1 juli 1990 trÀdde kyrkomusikerreformen i kraft. DÄ blev kyrkomusikertjÀnsterna rent kyrkokommunala. Flertalet av de kyrkomusiker som dÄ hade konstitutorial avstod frÄn dessa och godtog nya anstÀllningsvillkor. De kyrkomusiker med konstitutorial som tackade nej till nya anstÀllningar pÄ dessa villkor kunde inte sÀgas upp. Kyrkomusikerna i frÄga skulle emellertid Àven efter reformen vara tjÀnstgöringsskyldiga i de pastorat dÀr de tidigare verkat. BestÀmmelsen hÀrom finns numera i 14 § lagen (1992:301) om införande av kyrkolagen och gÀller som nÀmnts inte fler Àn tre personer. De nÀmnda tre kyrkomusikerna mÄste anses ha kvar den förstÀrkta anstÀllningstrygghet som konstitutorialet ger.

Jag ser ingen anledning att Àndra pÄ förhÄllandena för dessa tre kyrkomusiker och anser dÀrför att den nu gÀllande bestÀmmelsen i lagen om införande av kyrkolagen bör tillÀmpas för dem Àven i fortsÀttningen.

3.3.2Myndighetsutövning

Inom Svenska kyrkan förekommer myndighetsutövning i en rad olika sammanhang. Merparten av dessa uppgifter utförs av förtroendevalda och prĂ€ster. Även en anstĂ€lld med kyrkokommunala villkor kan dock i vissa fall utöva myndighet inom ramen för sin anstĂ€llning. SĂ„ Ă€r fallet om han fattar beslut rörande utlĂ€mnande av allmĂ€n handling eller om han efter delegation fattar beslut om upplĂ„telse av gravrĂ€tt.

Myndighetsutövning av nÀmnda slag kommer att finnas kvar inom Svenska kyrkan efter relationsÀndringen. Liksom i dag kommer de arbetstagare som sysslar med myndighetsutövning att omfattas av brottsbalkens regler dÀrom samt av JO:s och JK:s tillsyn.

Jag kan inte finna att relationsÀndringen medför nÄgot behov av sÀrskild lagstiftning rörande den myndighetsutövning som personalen i Svenska kyrkan kommer att Àgna sig Ät i framtiden.

3.3.3KonfliktrÀtt

KonfliktrÀtten i dag

NÀr det gÀller arbetskonflikter bygger svensk rÀtt pÄ uppfattningen att lagstiftaren i största möjliga utstrÀckning bör överlÀmna Ät arbetsmarknadens parter att utan inblandning frÄn statens sida sjÀlva lösa de frÄgor som kommer upp pÄ det fackliga omrÄdet. Vissa lagregler om arbetskonflikter har dock ansetts nödvÀndiga.

Den grundlÀggande regeln om rÀtt till fackliga stridsÄtgÀrder finns i regeringsformen 2 kap. 17 §. DÀr föreskrivs att en arbetstagarorganisa-

78 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44

tion respektive en arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation har rÀtt att vidta fackliga stridsÄtgÀrder, om nÄgot annat inte följer av lag eller avtal.

I medbestÀmmandelagen, som gÀller allmÀnt över hela arbetsmarknaden, finns regler som begrÀnsar rÀtten att vidta fackliga stridsÄtgÀrder. Enligt dessa i huvudsak tvingande regler, som finns i 41 - 45 §§, gÀller fredsplikt under pÄgÄende kollektivavtalsperiod.

Fredsplikten innebÀr att de parter som Àr bundna av ett kollektivavtal under vissa omstÀndigheter inte fÄr vidta eller delta i en strejk, lockout, blockad, bojkott eller nÄgon annan dÀrmed jÀmförlig stridsÄtgÀrd. Detta gÀller om stridsÄtgÀrden syftar till att utöva pÄtryckning i en rÀttstvist, att Ästadkomma Àndringar i avtalet, att genomföra bestÀmmelser som Àr avsedda att tillÀmpas sedan avtalet har upphört att gÀlla eller att stödja nÄgon annan som inte sjÀlv fÄr vidta stridsÄtgÀrder. En stridsÄtgÀrd Àr ocksÄ olovlig om den inte har beslutats i behörig ordning av den avtalsbÀrande organisationen eller om den strider mot fredspliktsregler i kollektivavtal.

Arbetsgivarna och arbetstagarorganisationerna har Älagts ett sÀrskilt ansvar för fredsplikten. De fÄr inte anordna eller pÄ nÄgot annat sÀtt föranleda eller medverka i olovliga stridsÄtgÀrder. Om exempelvis kollektivavtalsbundna arbetstagare har pÄbörjat en olovlig strejk, Àr arbetsgivaren och den berörda arbetstagarorganisationen skyldiga att överlÀgga och tillsammans verka för en ÄtergÄng till arbetet.

De regler som har behandlats i det föregÄende gÀller alltsÄ ocksÄ inom den offentliga sektorn. DÀr tillÀmpas dock Àven nÄgra ytterligare regler. Den frihet som en facklig organisation normalt har att agera genom fackliga stridsÄtgÀrder har nÀmligen inte ansetts kunna fÄ gÀlla helt obegrÀnsad pÄ det offentliga omrÄdet. KonfliktrÀtten har dÀrför inskrÀnkts i vissa avseenden. Regler om detta finns i 23 § LOA, som enligt 2 § samma lag gÀller för de anstÀllda med kyrkokommunala villkor.

En inskrÀnkning gÀller arbetskonflikter med politisk bakgrund. StridsÄtgÀrder som har till syfte att pÄverka inhemska politiska förhÄllanden Àr generellt förbjudna inom den offentliga sektorn.

En annan av de nÀmnda inskrÀnkningarna rör arbete inom den s.k. myndighetssfÀren. Dit hör arbete som bestÄr i myndighetsutövning eller Àr oundgÀngligen nödvÀndigt för att genomföra myndighetsutövning.

Inom myndighetssfÀren fÄr stridsÄtgÀrd genomföras endast i fyra bestÀmda former. Arbetsgivarsidan fÄr vidta lockout och arbetstagarsidan fÄr vidta strejk, övertidsvÀgran eller nyanstÀllningsblockad. StridsÄtgÀrder inom myndighetssfÀren fÄr inte heller genomföras pÄ grund av nÄgonting annat Àn förhÄllandet mellan arbetsgivare och de arbetstagare som omfattas av LOA. Den klart största delen av Svenska kyrkans

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 79
   

verksamhet ligger utanför myndighetssfÀren och faller dÀrför utanför den nyssnÀmnda stridsmedelsbegrÀnsningen.

De offentliganstÀlldas konfliktrÀtt begrÀnsas inte bara av de redovisade lagreglerna utan Àven av avtalsbestÀmmelser. Dessa avtalsbestÀmmelser Äterfinns i tre kollektivavtal, nÀmligen det sÀrskilda huvudavtalet frÄn Är 1976 (SHA), huvudavtalet mellan Arbetsgivarverket och huvudorganisationerna (HA) och det kommunala huvudavtalet av Är 1994 (KHA 94). Av dessa gÀller SHA och KHA 94 för de anstÀllda med kyrkokommunala villkor.

SHA gÀller för hela den offentliga sektorn. Det avtalet innebÀr att parterna skall undvika att vidta stridsÄtgÀrder nÀr det gÀller frÄgor som man inte anses kunna avtala om utan att krÀnka den politiska demokratin. Hit hör frÄgor om verksamhetens mÄl, inriktning, omfattning och kvalitet.

De regler om arbetskonflikter som finns i KHA 94 överensstÀmmer vÀl med motsvarande regler i HA. I avtalet anges att sÄdana stridsÄtgÀrder Àr samhÀllsfarliga som genom sina verkningar skulle otillbörligt störa viktiga samhÀllsfunktioner eller medföra fara för mÀnniskors liv eller risk för att bestÄende ohÀlsa uppstÄr. Parterna förklarar att de Àr ense om att undvika samhÀllsfarliga konflikter. Den part som anser att en konflikt Àr samhÀllsfarlig kan hÀnskjuta frÄgan till den s.k. Centrala nÀmnden. Vissa arbetstagare fÄr aldrig omfattas av stridsÄtgÀrder. I denna undantagskrets, som KHA definierar, ingÄr förhandlingschefer och andra som regelmÀssigt företrÀder arbetsgivaren i kollektivavtalsförhandlingar. Avtalet innehÄller vidare bestÀmmelser om neutralitet och skyddsarbete.

Arbetskonflikter efter relationsÀndringen

Efter relationsÀndringen kommer Svenska kyrkans personal inte lÀngre att vara offentliganstÀlld. De sÀrskilda lagregler som gÀller för offentliganstÀllda kan dÀrför inte omfatta dem som Àr anstÀllda inom Svenska kyrkan. De grundlÀggande bestÀmmelserna i regeringsformen och medbestÀmmandelagen om rÀtt att vidta fackliga stridsÄtgÀrder och om fredsplikt kommer att gÀlla oförÀndrade. Om inga nya lagregler skapas betyder detta att arbetstagarnas lagstadgade konfliktrÀtt blir mera vidstrÀckt Àn i dag. Samma lagregler kommer att gÀlla för Svenska kyrkans personal som för privatanstÀllda. Parterna kan dock trÀffa kollektivavtal om begrÀnsningar.

Jag har övervÀgt de skÀl som finns för lagstadgade begrÀnsningar av den kyrkliga personalens konfliktrÀtt. KrÀver hÀnsynen till de politiska

80 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44

förhÄllandena, myndighetsutövningens speciella karaktÀr eller risken för samhÀllsfara att den kyrkliga personalens konfliktrÀtt begrÀnsas i lag?

Jag kan inte finna att hÀnsynen till de politiska förhÄllandena efter relationsÀndringen kan motivera nÄgon lagbegrÀnsning av personalens konfliktrÀtt. DÀrför lÀgger jag inget sÄdant förslag.

Även efter relationsĂ€ndringen kommer de kyrkokommunalt anstĂ€llda att Ă€gna sig Ă„t myndighetsutövning. Jag tĂ€nker dĂ„ pĂ„ begravningsverksamheten och uppgiften att ha hand om allmĂ€nna handlingar. Motivet för lagbegrĂ€nsning av stridsĂ„tgĂ€rder inom myndighetssfĂ€ren kommer alltsĂ„ fortfarande att vara relevant. Eftersom myndighetsutövningen kommer att vara nĂ„got mindre omfattande Ă€n nu blir det argumentet dock inte lĂ€ngre sĂ„ tungt vĂ€gande. Det finns dessutom skĂ€l som talar emot att en sĂ„dan lagbegrĂ€nsning införs. I andra fall dĂ„ myndighetsutövning har överlĂ„tits till ett privat rĂ€ttssubjekt har konfliktrĂ€tten för berörd personal inte lagbegrĂ€nsats. Detta gĂ€ller exempelvis den personal som förrĂ€ttar vigslar i de fria trossamfunden. Enligt min mening vĂ€ger likstĂ€llighetsskĂ€len tungt. Jag har dĂ€rför stannat för att inte föreslĂ„ nĂ„gon lagstadgad begrĂ€nsning av rĂ€tten att vidta stridsĂ„tgĂ€rder inom den del av Svenska kyrkans verksamhet som kommer att bestĂ„ i myndighetsutövning.

Risken för samhĂ€llsfara kan som nĂ€mnts vara ett skĂ€l att begrĂ€nsa vissa arbetstagares rĂ€tt att vidta stridsĂ„tgĂ€rder. I dag finns inga sĂ„dana begrĂ€nsningar i lag. De begrĂ€nsningar som finns har gjorts i kollektivavtal. Svenska kyrkans personal kommer Ă€ven efter relationsĂ€ndringen att till viss del vara sysselsatt i verksamhet som vid stridsĂ„tgĂ€rder kan medföra risk för samhĂ€llsfara. Jag tĂ€nker dĂ„ sĂ€rskilt pĂ„ begravningsverksamheten. En strejk eller lockout som riktar sig mot just denna verksamhet kan om den blir lĂ„ngvarig innebĂ€ra en samhĂ€llsfara. ÄndĂ„ ser jag inget bĂ€rande skĂ€l att föreslĂ„ en lagregel varigenom samhĂ€llsfarliga stridsĂ„tgĂ€rder inom Svenska kyrkans verksamhet förbjuds. Även om Svenska kyrkans arbetsgivare kommer att vara privata rĂ€ttssubjekt efter relationsĂ€ndringen tror jag att frĂ„gan om tillĂ„tligheten av samhĂ€llsfarliga stridsĂ„tgĂ€rder liksom nu bör vara en frĂ„ga för kollektivavtalsparterna att ta stĂ€llning till. De kyrkokommunala kollektivavtalen bestĂ„r, som ovan redovisats, över tidpunkten för relationsĂ€ndringen.

3.3.4Framtida pensioner

Inledning

Framtidens pensionssystem mÄste utformas inom Svenska kyrkan och i förhandlingar med berörda arbetstagarorganisationer. Vad staten har intresse av Àr att Ätagandena avseende redan intjÀnade pensionsrÀtter

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 81
   

sÀkerstÀlls. Min syn pÄ den saken har jag redovisat ovan i avsnitt 3.2.4. FrÄgorna om framtidens pensioner hÀnger dock sÄ nÀra samman med frÄgorna om de hittills gjorda pensionsÄtagandena att de lÀmpligen bör lösas i ett sammanhang. Jag kommer dÀrför i detta avsnitt att nÄgot belysa faktorer som kan ha betydelse för den framtida utformningen av pensionsavtalen, finansieringen och valet av tryggandeform.

ÖvergĂ„ng till premiereservsystem

Det senast tecknade pensionsavtalet mellan LO och SAF innebÀr att en ny avgiftsbestÀmd pensionsplan bestÀmts. Ett av skÀlen till den nya pensionsplanen Àr att dagens arbetsliv prÀglas av ökad rörlighet mellan olika arbetsuppgifter och flera anstÀllningsbyten. DÀrför Àr det tÀnkt att varje anstÀllning skall ge och finansiera sin egen pension. I den nya planen skall pensionen grundas pÄ lönen under varje intjÀnandeÄr. Det förutsÀtter i sin tur ett premiereservsystem, vari avgifterna anvÀnds för fonduppbyggnad till förmÄn för de anstÀlldas framtida pensioner.

Det nya pensionsavtalet gĂ€ller i första hand fr.o.m. 1996 t.o.m. 1999. Att det Ă€r premiebestĂ€mt betyder att pensionens storlek bestĂ€ms av premien och av resultatet frĂ„n försĂ€kringsverksamheten. Ålderspensionen Ă€r livsvarig, men pensionĂ€ren kan vĂ€lja att i stĂ€llet ta ut den under en begrĂ€nsad tid. Avgiften Ă€r 2 % av den pensionsmedförande lönen för varje anstĂ€lld som har fyllt 28 Ă„r. Vid berĂ€kningen av avgiftens storlek har kostnaderna för avveckling av det gamla systemet beaktats.

PensionsförsÀkringen tecknas nu i försÀkringsföretaget AMF- Pension, som ocksÄ bidrar till finansieringen av övergÄngen. Fr.o.m. 1998 Àr det tÀnkt att den anstÀllde skall ha rÀtt att vÀlja ett annat försÀkringsbolag eller en pensionskassa. Arbetsgivaren skall ocksÄ under vissa förutsÀttningar kunna erbjuda sig att förvalta pensionsmedlen i det egna företaget.

Liksom andra pensionsavtal medför det nya LO-SAF-avtalet en könsbestĂ€md omfördelning av kapital. Även om det finns en direkt koppling mellan den premie som arbetsgivaren betalar och pensionen för den anstĂ€llde, betyder den gemensamma nivĂ„n för Ă„lderspensionen och kvinnornas genomsnittligt lĂ€ngre livstid att de manliga arbetstagarna bidrar till pensionerna för de kvinnliga.

Mycket talar för att ett avgiftsbaserat system kommer att införas Ă€ven nĂ€r det gĂ€ller Svenska kyrkans personal. Även för denna personalgrupp kan det antas att rörligheten mellan arbetsplatserna ökar. Ett sĂ„dant avgiftsbaserat system förutsĂ€tter att fonderingar görs.

82 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44
   

Olika tryggandemodeller

Det har sÀkert framgÄtt att jag ser stora fördelar med ett samlat sÀkerstÀllande Àven för framtidens pensionsÄtaganden. Skuldföring i varje arbetsgivares balansrÀkning kan inte anses acceptabelt som tryggandeform. Att metoden varit godtagbar hittills beror pÄ att den kombinerats med beskattningsrÀtt och med lÄngtgÄende lagstiftning om villkoren för verksamheten.

Vad som dÄ ÄterstÄr, enligt den praxis som gÀller pÄ den svenska arbetsmarknaden, Àr en försÀkringslösning eller tryggande med hjÀlp av en pensionsstiftelse.

Stiftelselösning

Kyrkofonden fungerar i dag som Svenska kyrkans centrala finansfunktion. En del av den skulle kunna anvÀndas för att skapa en Svenska kyrkans pensionsstiftelse.

Denna stiftelse skulle kunna vara gemensam för hela Svenska kyrkan och omfatta alla dess anstÀllda. I en sÄdan pensionsstiftelse skulle arbetstagarorganisationerna och arbetsgivarna genom representation i styrelsen kunna fÄ inflytande över hur pensionsmedlen förvaltas. Liknande förekommer i de sÀrskilda försÀkringsbolag som administrerar den privata s.k. ITP-planens pensions- och kreditförsÀkringar.

En stiftelselösning innebÀr att medlen lÀmnar arbetsgivaren. Denne kan dock ges möjlighet att pÄ kommersiella villkor lÄna pengar ur pensionsstiftelsen.

Stiftelselösningen ger utrymme för flexibilitet nĂ€r det gĂ€ller arbetsgivarnas likviditet, men Ă€r kanske inte lika stabil som försĂ€kringslösningen. Det har ibland anförts att gemensamma stiftelser med olika ”fack” för olika arbetsgivare Ă€r förenade med vissa administrativa svĂ„righeter.

FörsÀkringslösning

NÀr man skall ta stÀllning till hur pensionerna skall sÀkerstÀllas inom Svenska kyrkan Àr det viktigt att ha kyrkans organisatoriska uppbyggnad och ÀndamÄl i Ätanke. Svenska kyrkan har i dag mÄnga smÄ arbetsgivare och bedriver en verksamhet som inte i frÀmsta hand syftar till att fÄ en hög ekonomisk avkastning. Sannolikt kommer det att se likadant ut efter relationsÀndringen.

Just eftersom Svenska kyrkan har sÄ mÄnga smÄ arbetsgivare kan en samlad försÀkringslösning vara fördelaktig. PÄ sÄ sÀtt kan risktagandet spridas. Utfallet för den enskilda arbetsgivaren avseende efterlevande-

SOU 1997:44 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor 83
   

förmÄner, sjukpensionsförmÄner och varaktigheten av Älderspensioner kan aldrig förutses fullt ut, utan innebÀr med nödvÀndighet en riskfaktor.

SÀkerstÀllande i försÀkringsförening innebÀr att arbetsgivaren överlÄter ansvaret för att fullgöra pensionsÄtagandet pÄ försÀkringsföreningen. Som motprestation betalar arbetsgivaren en premie till försÀkringsföreningen.

FörsÀkringsföreningen Àr föremÄl för Finansinspektionens tÀmligen ingÄende tillsyn. Föreningen ger en trygg ram för att Ästadkomma ett överskott som balanserar svÀngningar pÄ vÀrdepappersmarknaden. Arbetsgivarens Ätagande begrÀnsas till att regelbundet betala en premie.

Skatteaspekter

Inledning

I mitt andra betÀnkande, Stöd, skatter och finansiering, finns förslag rörande beskattning av trossamfund efter relationsÀndringen. Jag hÀnvisar dit för en utförligare redogörelse.

Avkastningsskatt

För allt tjÀnstepensionskapital som har tryggats enligt tryggandelagen eller i försÀkringsförening skall avkastningsskatt betalas enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt pÄ pensionsmedel. Skattskyldiga Àr försÀkringsbolag, försÀkringsföreningar, pensionsstiftelser och arbetsgivare som tryggar pensionerna via balansrÀkningen. Skatten trÀffar sÄledes inte pensionsmedel som har sparats hos staten eller hos kommuner.

Efter relationsÀndringen kommer pensionsÄtagandena för dem som nu Àr anstÀllda med kyrkokommunala villkor med stor sannolikhet att Ätminstone i nÄgon mÄn vara sÀkerstÀllda enligt tryggandelagen eller i en försÀkringsförening. Det medför att försÀkringsföreningen, pensionsstiftelsen eller den enskilde arbetsgivaren kommer att bli skyldig att betala avkastningsskatt.

AvdragsrÀtt vid inkomstbeskattning

NÀringsidkare fÄr i vissa fall dra av sina pensionskostnader frÄn intÀkt av nÀringsverksamhet. Detta har beskrivits ovan i avsnitt 3.2.4. Med nÀringsverksamhet avses yrkesmÀssig sjÀlvstÀndigt bedriven förvÀrvsverksamhet, innehav av nÀringsfastighet samt innehav och avyttring av rÀtt till avverkning av skog. I dag Àr kyrkokommuner befriade frÄn all skyldighet att betala inkomstskatt. I den utstrÀckning de kyrkliga arbetsgivarna blir skattskyldiga för inkomst av nÀrings-

84 AnstÀllda med kyrkokommunala villkor SOU 1997:44
   

verksamhet efter relationsÀndringen, kan de alltsÄ under vissa förutsÀttningar göra avdrag för sina pensionskostnader. NÀringsverksamheten Àr dock en begrÀnsad del av Svenska kyrkans verksamhet. FörutsÀttningarna för att avdragsrÀtt skall föreligga Àr att arbetsgivaren har sÀkerstÀllt pensionsÄtagandena antingen i försÀkringsförening eller enligt nÄgon av de modeller som tryggandelagen anvisar.

SÀrskild löneskatt

Arbetsgivarna inom Svenska kyrkan kommer Àven efter relationsÀndringen att vara skyldiga att erlÀgga sÀrskild löneskatt pÄ sina pensionskostnader, enligt vad som redovisats i avsnitt 3.2.4 ovan.

SOU 1997:44 85
   

4 PrÀster och biskopar

4.1Dagens förhÄllanden

4.1.1Ämbete och anstĂ€llning

Skillnaden mellan Àmbete och tjÀnst

Ämbete och tjĂ€nst Ă€r tvĂ„ skilda begrepp, som bĂ„da anvĂ€nds i den kyrkliga arbetsrĂ€tten. Sitt Ă€mbete fĂ„r prĂ€sten eller biskopen vid vigningen. Ämbetet ger för prĂ€stens del behörighet att predika och att förvalta sakramenten. I Ă€mbetet som biskop ingĂ„r dĂ€rutöver behörighet att viga andra till det kyrkliga Ă€mbetet. Ett ofta anvĂ€nt uttryck Ă€r "den dubbla ansvarslinjen". DĂ€rmed avses vanligen kombinationen av prĂ€sterlig Ă€mbetsförvaltning och folkligt förankrad sjĂ€lvstyrelse. PrĂ€sten har under biskopen och domkapitlet ett sjĂ€lvstĂ€ndigt ansvar för Ă€mbetsförvaltningen. Detta Ă€mbetsansvar Ă€r inte understĂ€llt de demokratiskt valda kyrkliga organen. Motsvarande gĂ€ller biskopens Ă€mbetsansvar. Med tjĂ€nsten som prĂ€st avses prĂ€stens anstĂ€llning i den kyrkliga organisationen. I prĂ€stens anstĂ€llning ingĂ„r uppgiften att förvalta Ă€mbetet. Den som en gĂ„ng har fĂ„tt det kyrkliga Ă€mbetet behĂ„ller det livet ut, men kan under vissa omstĂ€ndigheter skiljas frĂ„n rĂ€tten att utöva Ă€mbetet eller förklaras obehörig att under viss tid utöva det.

Föreskrifter om Àmbetet

Kyrkomötet har getts rÀtt att meddela föreskrifter angÄende bland annat det kyrkliga Àmbetet. Den kompetensen stöder kyrkomötet pÄ bestÀmmelsen i 29 kap. 13 § kyrkolagen, som har sin utgÄngspunkt i punkten 10 i övergÄngsbestÀmmelserna till regeringsformen. Kyrkomötet har i kyrkliga kungörelser ocksÄ meddelat sÄdana föreskrifter (se SKFS 1992:12, SKFS 1991:15 och SKFS 1989:8). Den ovan nÀmnda övergÄngsbestÀmmelsen ger ocksÄ utrymme för att lagstifta om möjlig-

86 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

het för kyrkomötet att i sin tur överlÄta sin föreskriftsrÀtt till Svenska kyrkans centralstyrelse. Fr.o.m. den 1 juli 1996 har införts en sÄdan möjlighet. Kyrkomötet kan alltsÄ numera genom kyrklig kungörelse överlÄta till Svenska kyrkans centralstyrelse att meddela föreskrifter om det kyrkliga Àmbetet.

RÀtten att utöva Àmbetet

Till följd av de kyrkliga kungörelserna om Àmbetet gÀller bland annat följande. Den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till prÀst Àr behörig att utöva prÀstÀmbetet. Domkapitlet har viss möjlighet att ge andra prÀster samma behörighet. Den som söker intrÀde i det kyrkliga Àmbetet skall innan prÀstvigningen avlÀgga prÀstexamen inför ett domkapitel. Den som inte godkÀnns kan inte överklaga beslutet, men fÄr avlÀgga ny examen. Bara den som har blivit godkÀnd i prÀstexamen fÄr vigas till prÀst i Svenska kyrkan.

En prÀst som har blivit avskedad frÄn sin anstÀllning fÄr för viss tid eller tills vidare skiljas frÄn rÀtten att utöva det kyrkliga Àmbetet. Detsamma gÀller en prÀst som inte har nÄgon anstÀllning som prÀst och som har skadat det anseende en prÀst bör ha. En prÀst som har Älagts disciplinpÄföljd och som i anslutning dÀrtill pÄ grund av sin sinnesbeskaffenhet har avstÀngts frÄn sin anstÀllning fÄr förklaras obehörig att under avstÀngningstiden utöva Àmbetet. En prÀst som har övergett Svenska kyrkans lÀra skall skiljas frÄn rÀtten att utöva Àmbetet.

FrÄga om att för viss tid eller tills vidare förklara en prÀst obehörig att utöva Àmbetet prövas av domkapitlet. NÀr det gÀller en biskop har AnsvarsnÀmnden för biskopar beslutanderÀtten. AnsvarsnÀmnden för biskopar Àr en statlig myndighet under regeringen. Dess verksamhet styrs av 35 kap. 35 § kyrkolagen och av förordningen (1989:7) med instruktion för AnsvarsnÀmnden för biskopar. De nÀmnda myndigheterna kan besluta att Äter ge prÀsten eller biskopen i frÄga rÀtt att utöva Àmbetet. Domkapitlet fÄr dock endast pröva en ansökan dÀrom som har tillstyrkts av respektive stifts biskop. Beslut av sÄvÀl domkapitlet som AnsvarsnÀmnden för biskopar i frÄgor som nu nÀmnts fÄr överklagas hos Kyrkomötets besvÀrsnÀmnd. Dess beslut kan inte överklagas.

VigselrÀtt

Vissa rÀttsföljder Àr direkt knutna till prÀstvigningen, nÀmligen vigselrÀtten och tystnadsplikten. VigselrÀtt tillkommer enligt 4 kap. 3 § Àktenskapsbalken "prÀst i Svenska kyrkan". Med det valda uttrycket avses var

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 87
   

och en som har anförtrotts det prÀsterliga Àmbetet i Svenska kyrkan. Det krÀvs alltsÄ inte att vederbörande innehar en anstÀllning i Svenska kyrkan.

Tystnadsplikt

Alla som har vigts till prÀster i Svenska kyrkans ordning har en sÀrskilt reglerad tystnadsplikt. I 36 kap. 1 § kyrkolagen fastslÄs att dessa prÀster har tystnadsplikt i frÄga om uppgifter som de har erfarit under bikt eller sjÀlavÄrdande samtal. Denna sÀrskilda tystnadsplikt gÀller alltsÄ oavsett om prÀsten innehar nÄgon anstÀllning och oavsett om han för tillfÀllet Àr behörig att utöva sitt Àmbete. Den bestÄr livslÄngt.

Med tystnadsplikten följer ett förbud för prÀsten att vittna om sÄdant som han har erfarit under bikt eller sjÀlavÄrdande samtal. Förbudet framgÄr av 36 kap. 5 § rÀttegÄngsbalken.

Lagregler om prÀsttjÀnsten

NÀr det gÀller statstjÀnstemÀns rÀttsstÀllning skall grundlÀggande bestÀmmelser i andra hÀnseenden Àn de som berörs i regeringsformen meddelas i lag. Detta framgÄr av 11 kap. 10 § regeringsformen. SÄdana regler bör (se prop. 1993/94:65 s. 32) gÀlla förhÄllanden som Àr en följd av att statliga myndigheter utövar verksamhet som ingÄr som grundelement i statens relation till medborgarna. Syftet bör vara att tillgodose de allmÀnintressen som gör sig gÀllande vid utövande av statlig verksamhet. Med denna utgÄngspunkt har sÄdana grundlÀggande bestÀmmelser om statstjÀnstemÀns rÀttsstÀllning intagits i LOA och i lagen (1994:261) om fullmaktsanstÀllning.

GrundlÀggande föreskrifter om prÀsttjÀnster i Svenska kyrkan och om biskopar skall enligt övergÄngsbestÀmmelserna till regeringsformen punkten 9 meddelas i lag som stiftas i samma ordning som huvudbestÀmmelserna i riksdagsordningen, efter yttrande frÄn kyrkomötet. SÄdana grundlÀggande föreskrifter finns nu i kyrkolagen, frÀmst 32 - 36 kap. Kyrkolagen har upprÀttats efter förebild av gamla LOA, som innehÄller betydligt fler bestÀmmelser Àn dagens LOA. Det mÄste alltsÄ konstateras att kyrkolagen innehÄller en rad bestÀmmelser som inte i dag kan anses vara grundlÀggande i den mening som avses i regeringsformen.

AnstÀllningsskyddslagen gÀller över hela arbetsmarknaden, i den mÄn avvikande bestÀmmelser inte finns i sÀrskilda författningar eller i kollektivavtal.

BestÀmmelser av betydelse för enskilda anstÀllningsförhÄllanden finns Àven i jÀmstÀlldhetslagen och i lagen mot etnisk diskriminering

88 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

samt i semesterlagen och övriga s.k. ledighetslagar. Alla de nu nÀmnda lagarna gÀller Àven för prÀsters och biskopars anstÀllningar.

4.1.2TjÀnsteslag och facklig tillhörighet

Det finns drygt 3 000 anstÀllda prÀster i Svenska kyrkan. Antalet tjÀnstgörande biskopar Àr 14.

Enligt uppgift frÄn Statistiska centralbyrÄn fanns den 1 november 1995 sammanlagt 3 486 tjÀnstgörande prÀster i Svenska kyrkan. Av dem var 2 552 mÀn och 934 kvi nnor. Bland de manliga prÀsterna fanns 265 deltidsarbetande. Bland de kvinnliga fanns 88.

PrÀsttjÀnsterna kan indelas i pastoratstjÀnster och stiftstjÀnster. PastoratstjÀnsterna kan i sin tur indelas i kyrkoherdetjÀnster och

komministertjÀnster. Det skall finnas en kyrkoherde i varje pastorat. StiftstjÀnster finns av tre slag: stiftsadjunkttjÀnster, kontrakts-

adjunkttjÀnster och pastorsadjunkttjÀnster. De sistnÀmnda Àr avsedda som utbildningsplatser för nya prÀster. Kontraktsadjunkterna har sÀrskilda uppgifter inom ett bestÀmt kontrakt, medan stiftsadjunkterna Àr verksamma för hela stiftets rÀkning.

PrÀsterna Àr i regel fackligt organiserade i Svenska kyrkans Personalförbund (SKPF), som Àr ett SACO-förbund. Ett antal prÀster tillhör i stÀllet StatstjÀnstemannaförbundet (ST), som Àr ett TCO-förbund. Vidare finns en del oorganiserade prÀster. Flertalet biskopar Àr oorganiserade.

4.1.3AnstÀllningsbeslut

InrÀttande av tjÀnster

I stÀllet för begreppet "anstÀlla" anvÀnds i kyrkolagen begreppen "inrÀtta en tjÀnst" och "tillsÀtta en tjÀnst", nÀr det handlar om prÀster och biskopar.

I frÄga om vilka tjÀnster som kan eller skall finnas i Svenska kyrkan framgÄr följande av 32 kap. kyrkolagen. Det skall finnas en biskop i varje stift. I Uppsala stift Àr Àrkebiskopen biskop. DÀr kan det ocksÄ finnas en tjÀnst som bitrÀdande biskop. SÄ Àr fallet i dag. I varje pastorat skall det finnas en tjÀnst som kyrkoherde. Denne kallas domprost i det pastorat dÀr stiftets domkyrka finns. I pastoraten kan det ocksÄ finnas komministertjÀnster. I stiftssamfÀlligheterna fÄr det finnas tjÀnster som stiftsadjunkt, kontraktsadjunkt och pastorsadjunkt. FrÄgor om att inrÀtta biskops- och domprosttjÀnster prövas av regeringen. Det Àr stiftsstyrelserna som beslutar om att inrÀtta tjÀnster som kyrkoherde, komminister,

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 89
   

stiftsadjunkt, kontraktsadjunkt och pastorsadjunkt. Om en sÄdan redan inrÀttad tjÀnst blir ledig skall stiftsstyrelsen i frÄga pröva om den skall tillsÀttas, hÄllas vakant eller dras in. Ett sÄdant beslut kan inte överklagas.

Behörighet

Bara den som bekÀnner Svenska kyrkans lÀra fÄr inneha en biskops- eller prÀsttjÀnst i Svenska kyrkan. Det framgÄr av 2 kap. 4 § kyrkolagen. Vidare gÀller enligt 11 kap. 9 § regeringsformen och 32 kap. 9 § kyrkolagen att biskopar och domprostar mÄste vara svenska medborgare. Utöver vad som nu nÀmnts gÀller, enligt förordningen (1992:997) om biskops- och prÀsttjÀnster som huvudregel att domprost och kyrkoherde mÄste ha fyllt 30 Är och ha tjÀnstgjort som prÀst i Svenska kyrkan i minst tre Är. Krav pÄ viss fullgjord tjÀnstgöringstid finns ocksÄ nÀr det gÀller tjÀnster som komminister, kontrakts- och stiftsadjunkt. Det finns prÀsttjÀnster som innebÀr ansvar för gudstjÀnster m.m. pÄ annat sprÄk Àn svenska. För dessa tjÀnster gÀller som sÀrskilt behörighetskrav att prÀsten mÄste ha tillrÀckliga kunskaper i det aktuella sprÄket.

TillsÀttning av biskopstjÀnster

TillsÀttning av biskopstjÀnster beslutas av regeringen. Detta framgÄr av 2 kap. 4 § kyrkolagen. Inför tillsÀttningen förordnar regeringen om biskopsval. PÄ grund av valresultatet upprÀttar sedan domkapitlet förslag till vem som skall fÄ tjÀnsten. Det finns utförliga regler om hur val skall gÄ till i 45 kap. kyrkolagen och i biskopsvalsförordningen ( 1965:486).

Ledigförklaring av prÀsttjÀnster

En prÀsttjÀnst som skall tillsÀttas mÄste enligt huvudregeln först kungöras ledig. Det Àr domkapitlet som ansvarar för det. Reglerna hÀrom finns i 33 kap. kyrkolagen och i förordningen om biskops- och prÀsttjÀnster. PastorsadjunkttjÀnster behöver inte ledigkungöras.

Detsamma gÀller sÄdana tjÀnster och vikariat som det finns sÀrskilda skÀl att tillsÀtta utan ledigkungörande.

Den som vill fÄ en prÀsttjÀnst eller ett vikariat pÄ sÄdan tjÀnst ger in sin ansökan till domkapitlet, som enligt 32 kap. 10 § kyrkolagen prövar sökandens behörighet för tjÀnsten i frÄga.

90 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

TillsÀttning av prÀsttjÀnster

Reglerna om tillsÀttning av prÀsttjÀnster finns i 33 kap. kyrkolagen. TjÀnster som domprost tillsÀtts av regeringen, efter att domkapitlet

gjort behörighetsprövning, avgett eget yttrande i frÄgan och dessutom inhÀmtat yttranden frÄn kyrkorÄden i pastoratets församlingar.

KyrkoherdetjÀnster tillsÀtts var tredje gÄng de blir lediga av domkapitlet. Annars tillsÀtts de pÄ pastoratsnivÄ, efter att domkapitlet avgett yttrande i frÄgan. NÀr pastoratet bestÄr av endast en församling fattas tillsÀttningsbeslutet av församlingens kyrkorÄd. I pastorat med flera församlingar skall det finnas en beslutande tillsÀttningsnÀmnd bestÄende av kyrkoherden och en eller flera representanter frÄn varje kyrkorÄd i pastoratet.

Stiftsstyrelsen har viss möjlighet att förbigÄ domkapitlet, kyrkorÄdet eller tillsÀttningsnÀmnden genom att förflytta en kyrkoherde till en annan kyrkoherdetjÀnst som blir ledig. SÄ Àr fallet nÀr den tjÀnst som kyrkoherden innehar dras in eller det annars finns synnerliga skÀl för förflyttning.

Även regeringen har viss möjlighet att tillsĂ€tta kyrkoherdetjĂ€nster, vilket framgĂ„r av 12 § lagen (1992:301) om införande av kyrkolagen. Var tredje gĂ„ng en kyrkoherdetjĂ€nst blir ledig kan regeringen nĂ€mligen tillsĂ€tta denna genom förflyttning av en prĂ€st som Ă€r anstĂ€lld med fullmakt. SĂ„dan förflyttning fĂ„r dock ske bara om det Ă€r nödvĂ€ndigt av organisatoriska eller andra synnerliga skĂ€l.

KomministertjĂ€nster tillsĂ€tts enligt huvudregeln pĂ„ pastoratsnivĂ„, pĂ„ samma sĂ€tt som nĂ€r det gĂ€ller kyrkoherdetjĂ€nster. Även en komminister kan fĂ„ förflyttning efter beslut av stiftsstyrelsen.

Samarbetskyrkor Àr en beteckning som anvÀnds dÀr Svenska kyrkan verkar gemensamt med nÄgot annat samfund eller liknande. KomministertjÀnster i sÄdana kyrkor tillsÀtts av domkapitlet.

För nybildade pastorat finns sÀrskilda tjÀnstetillsÀttningsregler. Innan man tillsÀtter sjukhusprÀster, prÀster vid militÀra förband,

prÀster för teckensprÄkiga och prÀster i samarbetskyrkor skall yttrande inhÀmtas frÄn sjukhusledningen, Försvarsmakten, de dövas intresseorganisationer respektive medparterna i samarbetskyrkan.

NÀr antalet sökande till en prÀsttjÀnst, som skall tillsÀttas pÄ pastoratsnivÄ, understiger tre finns viss möjlighet att hÄlla tjÀnsten vakant eller ledigkungöra den pÄ nytt. Det Àr domkapitlet som tar sÄdana beslut, efter att kyrkorÄdet eller tillsÀttningsnÀmnden avstÄtt frÄn att tillsÀtta tjÀnsten och sedan överlÀmnat Àrendet dit.

TjÀnster som stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt tillsÀtts av stiftsstyrelsen. PastorsadjunkttjÀnster tillsÀtts av domkapitlet.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 91
   

Vikariat pÄ prÀsttjÀnst tillsÀtts av stiftsstyrelsen, sedan domkapitlet prövat de sökandes behörighet. PÄ pastorsadjunkttjÀnster tillsÀtts aldrig vikariat. PÄ komministertjÀnster tillsÀtts vikariat bara efter sÀrskild begÀran frÄn pastoratet. SÄ kallade lÄngtidsvikariat pÄ domprosttjÀnster tillsÀtts av regeringen. Stiftsstyrelsen kan delegera till en kontraktsprost att tillsÀtta korta vikariat pÄ kyrkoherde- och komministertjÀnster i kontraktet.

Urvalsgrunder

NÀr biskopar och prÀster tillsÀtts fÄr avseende inte fÀstas vid annat Àn sakliga grunder sÄsom förtjÀnst och skicklighet. Detta framgÄr av 11 kap. 9 § regeringsformen och av 33 kap. 24 § kyrkolagen. I det senast nÀmnda lagrummet anges vidare att skickligheten skall sÀttas frÀmst, om det inte finns sÀrskilda skÀl för nÄgot annat. I begreppet sakliga grunder innefattas bland annat hÀnsyn till jÀmstÀlldhetsintresset.

Även i jĂ€mstĂ€lldhetslagen och i lagen mot etnisk diskriminering finns bestĂ€mmelser som Ă€r tillĂ€mpliga nĂ€r prĂ€ster och biskopar anstĂ€lls. Dessa bestĂ€mmelser kan inte frĂ„ngĂ„s genom avtal.

En arbetsgivare som anstÀller en person framför en annan av motsatt kön, fastÀn den som förbigÄs har bÀttre sakliga förutsÀttningar för arbetet, antas ha gjort sig skyldig till otillÄten könsdiskriminering. Det framgÄr av 16 § jÀmstÀlldhetslagen. Kan arbetsgivaren visa att anstÀllningsbeslutet inte har nÄgot samband med könstillhörighet, eller att det i sjÀlva verket Àr ett led i strÀvandena att frÀmja jÀmstÀlldhet i arbetslivet, anses beslutet dock inte stÄ i strid med lagen. OtillÄten könsdiskriminering anses ocksÄ föreligga nÀr en arbetsgivare vid anstÀllning utser nÄgon framför nÄgon annan av motsatt kön som har likvÀrdiga förutsÀttningar för arbetet, om det Àr sannolikt att syftet med arbetsgivarens beslut Àr att missgynna den som inte utses pÄ grund av dennes kön. Men om arbetsgivaren visar att anstÀllningsbeslutet Àr berÀttigat av hÀnsyn till ett sÄdant ideellt eller annat sÀrskilt intresse som uppenbarligen inte kan vika för intresset av jÀmstÀlldhet i arbetslivet trÀffas han aldrig av förbudet. Det sistnÀmnda undantaget torde exempelvis göra det tillÄtet för trossamfund som inte accepterar kvinnliga prÀster att förbigÄ sÄdana sökande. Inom Svenska kyrkan kan undantaget inte tÀnkas bli tillÀmpligt, eftersom det sedan lÀnge har ansetts förenligt med Svenska kyrkans lÀra att vara bÄde kvinna och prÀst.

Förbudet mot etnisk diskriminering vid anstÀllning innebÀr att en arbetsgivare inte fÄr otillbörligt sÀrbehandla en arbetssökande genom att förbigÄ denne pÄ grund av hans ras, hudfÀrg, nationella eller etniska

92 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

ursprung eller trosbekÀnnelse. BestÀmmelsen hÀrom finns i 8 § lagen mot etnisk diskriminering. Att det för anstÀllning som prÀst i Svenska kyrkan stÀlls krav pÄ en trosbekÀnnelse som stÀmmer överens med kyrkans kan inte anses otillbörligt. Ett sÄdant krav strider dÀrför inte mot förbudet mot diskriminering pÄ grund av trosbekÀnnelse. Som framgÄtt ovan stÀlls i grundlagen krav pÄ att biskopar och domprostar skall vara svenska medborgare. Det kravet gÄr före förbudet i lagen mot etnisk diskriminering rörande sÀrbehandling pÄ grund av nationellt ursprung, eftersom det framgÄr av grundlag.

Överklagande

Domkapitels beslut rörande tjÀnstetillsÀttning kan överklagas till regeringen.

Beslut av kyrkorÄd, tillsÀttningsnÀmnd eller stiftsstyrelse rörande tjÀnstetillsÀttning kan överklagas till lÀnsrÀtten för prövning av beslutets laglighet, enligt vad som framgÄr av 22 kap. kyrkolagen.

Förflyttningsbeslut kan man angripa genom att vÀcka talan i tingsrÀtt eller i arbetsdomstolen enligt arbetstvistlagen.

Diskriminerande beslut kan angripas pÄ samma sÀtt med stöd av jÀmstÀlldhetslagen eller lagen mot etnisk diskriminering.

4.1.4AnstÀllningsvillkor

PrÀsternas anstÀllningsvillkor bestÀms till stor del i kollektivavtal, men styrs i vissa avseenden av bestÀmmelser i lagar och andra författningar.

AnstÀllningsformer

BiskopstjÀnster tillsÀtts med fullmakt. Det framgÄr av 33 kap. 25 § kyrkolagen. I avsnitt 4.1.10 nedan redogör jag nÀrmare för vad det innebÀr att vara anstÀlld med fullmakt.

PrÀsttjÀnster tillsÀtts enligt nÀstföljande paragraf med förordnanden som gÀller tills vidare utan tidsbegrÀnsning. Förordnanden fÄr dock tidsbegrÀnsas om det föranleds av arbetets sÀrskilda beskaffenhet eller om det Àr frÄga om vikariat.

Enligt regler som gÀllde fram till den 1 juli 1989 tillsattes Àven kyrkoherdar och komministrar med fullmakt. DÀrför finns det fortfarande ett stort antal prÀster som har fullmaktstjÀnster. I utredningsdirektiven har det angetts att cirka 900 prÀster har sÄdana fullmakter.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 93
   

Skyldighet att utöva en annan prÀsttjÀnst

En prÀst kan efter beslut av stiftsstyrelsen ÄlÀggas skyldighet att i stÀllet för den egna tjÀnsten utöva en annan prÀsttjÀnst i samma stift. PrÀsten kan dock inte bli skyldig att utöva en högre tjÀnst Àn sin egen under lÀngre tid Àn sammanlagt tre mÄnader per kalenderÄr. Inte heller kan en deltidsanstÀlld prÀst ÄlÀggas skyldighet att tjÀnstgöra i större omfattning Àn hans anstÀllning innebÀr. Vidare kan stiftsstyrelsen i vissa fall ÄlÀgga en prÀst skyldighet att under upp t ill tre mÄnader per kalenderÄr jÀmsides med den egna tjÀnsten utöva en annan prÀsttjÀnst. Reglerna om skyldighet att utöva en annan tjÀnst finns i 34 kap. 1 och 2 §§ kyrkolagen.

Beslut om ledighet

Stiftsstyrelsen beslutar om ledighet för prÀster som Àr anstÀllda i pastorat och för pastorsadjunkter. NÀr det gÀller ledighet för semester kan stiftsstyrelsen delegera beslutanderÀtten till en kontraktsprost. Vad som nu sagts framgÄr av 33 kap. 23 § kyrkolagen. Biskopen beslutar, enligt 22 § förordningen om biskops- och prÀsttjÀnster, sjÀlv om egen semesterledighet och om annan ledighet under högst 30 dagar per Är.

TjÀnstgöringsföreskrifter

Domkapitlet skall meddela tjÀnstgöringsföreskrifter för prÀsterna i stiftet. BestÀmmelser hÀrom finns i förordningen om biskops- och prÀsttjÀnster. Innan föreskrifter för kyrkoherdar och komministrar meddelas skall berörda prÀster och kyrkorÄd fÄ tillfÀlle att yttra sig. BetrÀffande föreskrifter för stifts- och kontraktsadjunkter skall berörda prÀster och stiftsstyrelsen fÄ yttra sig. I frÄga om föreskrifter för sjukhusprÀster och prÀster vid militÀra förband skall Àven samrÄdas med sjukhusledningen respektive Försvarsmakten.

Kollektivavtal

Liksom pÄ arbetsmarknaden i övrigt spelar kollektivavtalen en central roll för prÀsters och biskopars anstÀllningsvillkor.

AnstĂ€llningsvillkoren för prĂ€ster som ej Ă€r biskopar Ă€r statligt reglerade. I 32 kap. 11 § kyrkolagen stadgas att det Ă€r regeringen eller den myndighet som regeringen bestĂ€mmer som företrĂ€der prĂ€sternas arbetsgivare nĂ€r det handlar om att ingĂ„ eller sĂ€ga upp kollektivavtal om avlöningsförmĂ„ner. Även att pĂ„ arbetsgivarsidan besluta om strids-

94 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

ÄtgÀrder vid konflikt om sÄdana avtal samt att företrÀda arbetsgivaren i tvister om sÄdana avtal, eller om pÄföljder vid konflikt om sÄdana avtal, ankommer pÄ regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer. Enligt 1 § förordningen (1994:272) med instruktion för Arbetsgivarverket företrÀder Arbetsgivarverket pastoraten och stiftssamfÀlligheterna i de frÄgor som anges i nÀmnda lagbestÀmmelse. Vissa bestÀmmelser i förordningen (1976:1021) om statliga kollektivavtal m.m. gÀller i de fall verket företrÀder pastoraten och stiftssamfÀlligheterna som arbetsgivare. Av sista stycket i det förut nÀmnda lagrummet framgÄr att avtal som hÀr avses fÄr tillÀmpas ocksÄ pÄ sÄdana innehavare av prÀsttjÀnster som inte Àr medlemmar i den avtalsslutande arbetstagarorganisationen.

Biskoparnas anstÀllningar Àr statliga.

För biskoparna gÀller avtalet om lön och andra anstÀllningsvillkor för statliga chefer och vissa andra högre befattningshavare (chefsavtalet).

PrÀsternas allmÀnna anstÀllningsvillkor regleras sedan den 1 januari 1997 genom ett kollektivavtal som benÀmns ALFA (allmÀnt löne- och förmÄnsavtal). ALFA gÀller i princip hela det statliga kollektivavtalsomrÄdet och reglerar bland annat lönefrÄgor, kostnadsersÀttningar, arbetstider, semestrar, sjukersÀttning, lön under förÀldraledighet samt uppsÀgningstider. Det finns specialbestÀmmelser för prÀster och biskopar i en bilaga (nr 7) till ALFA. Den 31 mars 1998 löper ALFA ut. Om det inte sÀgs upp skriftligen senast tre mÄnader före giltighetstidens utgÄng förlÀngs det med ett Är i sÀnder.

Löneökningar för prĂ€sterna regleras nu av ramavtalet om löner 1995 - 1998 (RALS 95-98). Även RALS löper ut den 31 mars 1998.

Till ALFA finns en s.k. arbetsgivarnyckel. DÀri anges vem som utövar arbetsgivarens befogenhet, bland annat vid lokala löneförhandlingar under avtalsperioden. Arbetsgivaren företrÀds dÀrvid av domkapitlet, som skall samrÄda med berört stiftsförbund inom Svenska kyrkans Församlings- och Pastoratsförbund (Pastoratsförbundet). SamrÄdet sker i en sÀrskild förhandlingsdelegation. Den bestÄr av biskopen, domkapitlets representant och ledamöter frÄn stiftsförbundets styrelse. Arbetstagarna företrÀds av lokal arbetstagarorganisation.

Det statliga reseavtalet, allmÀnt reseavtal (ARA), gÀller för prÀster och biskopar. Enligt ARA kan lokala kollektivavtal trÀffas angÄende reseersÀttningar. SÄdana lokala kollektivavtal finns i alla stift.

Vidare gÀller det statliga avtalet om trygghetsfrÄgor (TA) och avtalet om fackliga förtroendemÀn (FMA). I det sÀrskilda huvudavtalet för den offentliga sektorn (SHA) finns bestÀmmelser rörande kollektivavtalsförhandlingar och stridsÄtgÀrder i frÄgor som kan anses krÀnka den politiska demokratin.

Det finns ett personalpolitiskt utvecklingsavtal som omfattar alla anstÀllda inom Svenska kyrkan. Det Àr slutet mellan Pastoratsförbundet

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 95
   

och SKPF m.fl. Avtalet rör medbestÀmmande, organisationsförÀndringar, verksamhetsutveckling, jÀmstÀlldhet, arbetsmiljö, arbetsledning, personalplanering, introduktion, personalutveckling, trygghetsfrÄgor och förslagsverksamhet.

TillÀmpligt pensionsavtal för prÀster och biskopar Àr det statliga pensionsavtalet (PA-91). Det Àr ett s.k. nettopensionsavtal, vilket innebÀr att en kompletteringspension lÀggs ovanpÄ det som folkpension och ATP ger. Avtalet ger bland annat rÀtt till Älderspension, efterlevandepension, sjukpension och kompletterande delpension. Det Àr Statens löne- och pensionsverk (SPV) som administrerar pensionerna för prÀster och biskopar. En nÀrmare beskrivning av pensionsavtalet Äterfinns i avsnitt 4.1.11 nedan.

I sammanhanget kan Àven nÀmnas avtalet om ersÀttning vid personskada (PSA), avtalet om avgÄngsförmÄner (AGF), avtalet om statens tjÀnstegrupplivförsÀkring (TGL-S), avtalet om statlig företagshÀlsovÄrd (FHVA) samt avtalet om arbetstidsminskning m.m. i samband med delpension.

Förhandlingsordningen betrÀffande de statligt reglerade anstÀllningsvillkoren Àr faststÀlld i det statliga huvudavtalet (HA).

Den översiktliga beskrivning som hÀr har getts av kollektivavtalen gör inte ansprÄk pÄ att vara uttömmande. Exempelvis har hÀr inte medtagits de lokala kollektivavtal som finns pÄ stiftsnivÄ.

Ansvar för lönekostnader m.m.

StiftssamfÀlligheterna svarar för kostnaden för löneförmÄner till prÀster med stiftstjÀnster, för arvoden till praktikanter och deras handledare samt för s.k. prosttillÀgg till kontraktsprostarna. Pastoraten svarar för löneförmÄner till prÀster med pastoratstjÀnster och till prÀsters eventuella tjÀnstebitrÀden. NÀr en prÀst tjÀnstgör i flera pastorat, utan att ha stiftstjÀnst, bestÀmmer stiftsstyrelsen om hur kostnadsansvaret för löneförmÄnerna skall fördelas. Vad som nu har sagts framgÄr av 32 kap. 12 - 14 §§ kyrkolagen.

Biskoparnas löner betalas ur kyrkofonden, enligt vad som framgÄr av 42 kap. 11 § tredje punkten kyrkolagen.

Ur kyrkofonden betalas ocksÄ prÀsternas och biskoparnas egna pensionsförmÄner samt pensionsförmÄner till deras efterlevande. Detta framgÄr av 42 kap. 11 § fjÀrde punkten kyrkolagen.

96 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

Diskriminering

Liksom pÄ arbetsmarknaden i övrigt gÀller att diskriminering pÄ grund av kön eller etnisk tillhörighet Àr otillÄten. BestÀmmelser dÀrom finns i jÀmstÀlldhetslagen och i lagen mot etnisk diskriminering.

Reglerna om otillÄten könsdiskriminering av anstÀllda finns i 16 - 20 §§ jÀmstÀlldhetslagen. Dessa förbud tar, nÀr det gÀller ett bestÄende anstÀllningsförhÄllande, sikte pÄ arbetsgivarens tillÀmpning av anstÀllningsvillkor, arbetsledning, beslut om befordran eller utbildning samt beslut om omplacering, permittering eller liknande. I 22 § samma lag finns förbud mot trakasserier. DÀr anges att tvÄ slags trakasserier frÄn arbetsgivarens sida Àr otillÄtna. Detta gÀller dels trakasserier pÄ grund av att arbetstagaren har avvisat arbetsgivarens sexuella nÀrmanden, dels trakasserier pÄ grund av att arbetstagaren har anmÀlt arbetsgivaren för könsdiskrimininering.

Förbuden mot etnisk diskriminering hÀnför sig till motsvarande ÄtgÀrder frÄn arbetsgivarens sida som förbuden mot könsdiskriminering. För att ÄtgÀrderna skall anses otillÄtna förutsÀtts, enligt 9 § lagen mot etnisk diskriminering, för det första att det Àr frÄga om sÀrbehandling pÄ grund av ras, hudfÀrg, nationellt ursprung, etniskt ursprung eller trosbekÀnnelse och för det andra att sÀrbehandlingen Àr otillbörlig. NÄgot förbud mot trakasserier finns inte i denna lag.

Bisysslor

Den som har en prÀst- eller biskopstjÀnst fÄr enligt 34 kap. 9 § kyrko-

lagen inte ha nÄgon annan anstÀllning eller ha nÄgot uppdrag eller utöva
nÄgon verksamhet som kan r ubba förtroendet för nÄ gon kyrkligt

anstÀllds tjÀnsteutövning eller skada Svenska kyrkans anseende. Inte heller fÄr han ta emot gÄvor eller liknande förmÄner som Àr förenade med hans tjÀnst utan att ha tillstÄnd frÄn regeringen eller den myndighet regeringen bestÀmmer. Det framgÄr av 10 § i samma kapitel. Domkapitlet skall enligt 29 § förordningen om biskops- och prÀsttjÀnster ge prÀsterna i stiftet nÀrmare information om vilka bisysslor som inte Àr förenliga med prÀsttjÀnst. Kompletterande kollektivavtalsbestÀmmelser om arbetshindrande bisysslor finns i ALFA.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 97
   

Arbetskonflikter

Att vidta fackliga stridsÄtgÀrder i arbetskonflikter Àr i princip tillÄtet. Detta framgÄr av 2 kap. 17 § regeringsformen. MedbestÀmmandelagen innehÄller emellertid regler som begrÀnsar denna rÀttighet. Dessa regler, som Äterfinns i 41 - 45 §§, gÀller ocksÄ betrÀffande Svenska kyrkans personal. DÀrav framgÄr bland annat att fredsplikt i regel rÄder nÀr kollektivavtal gÀller.

Om arbetskonflikter och "prĂ€sterligt arbete" finns det hĂ€rutöver sĂ€rskilda regler i 34 kap. 11 - 16 §§ kyrkolagen. DĂ€r sĂ€gs att stridsĂ„tgĂ€rder i "prĂ€sterligt arbete" aldrig fĂ„r vidtas i syfte att pĂ„verka inhemska politiska förhĂ„llanden. NĂ€r det gĂ€ller prĂ€sterligt arbete som bestĂ„r i myndighetsutövning eller Ă€r oundgĂ€ngligen nödvĂ€ndigt för att genomföra myndighetsutövning finns ytterligare begrĂ€nsningar. StridsĂ„tgĂ€rder fĂ„r dĂ„ bara vidtas i form av lockout, strejk, vĂ€gran att arbeta pĂ„ övertid eller nyanstĂ€llningsblockad. I sĂ„dant arbete fĂ„r stridsĂ„tgĂ€rder heller aldrig vidtas pĂ„ grund av nĂ„got annat Ă€n förhĂ„llandet mellan domkapitlet som arbetsgivare och prĂ€sterna som arbetstagare i stiftet. Reglerna om stridsĂ„tgĂ€rder Ă€r skadestĂ„ndssanktionerade. Även i HA finns regler som begrĂ€nsar rĂ€tten att vidta arbetskonflikter. Att SHA innehĂ„ller bestĂ€mmelser rörande stridsĂ„tgĂ€rder har redan nĂ€mnts.

TjÀnstebostÀder

I frÄga om tjÀnstebostÀder för biskopar och pastoratsprÀster finns regler dels i 34 kap. 3 - 8 §§ kyrkolagen, dels i förordningen (1989:89) om tjÀnstebostÀder för biskopar och prÀster. Regeringen fÄr besluta att en biskop skall anvisas tjÀnstebostad. Motsvarande beslut fÄr pastoratet fatta nÀr det gÀller innehavare av en tjÀnst som kyrkoherde eller komminister. NÀr en tjÀnstebostad har anvisats Àr den som innehar tjÀnsten skyldig att bo i den. I avsnitt 4.1.12 nedan finns en utförligare beskrivning av vad som gÀller angÄende tjÀnstebostÀder.

4.1.5Disciplinansvar m.m.

Varning och löneavdrag

En prÀst eller biskop som gör sig skyldig till tjÀnsteförseelse kan ÄlÀggas disciplinpÄföljd. Regler om detta finns i 35 kap. kyrkolagen. En förutsÀttning för att disciplinpÄföljd skall komma i frÄga Àr att prÀsten uppsÄtligen eller av oaktsamhet har Äsidosatt vad som Äligger honom i hans

98 PrÀster och biskopar SOU 1997:44

anstÀllning. Om felet Àr ringa kan ingen pÄföljd beslutas. DisciplinpÄföljd fÄr inte heller ÄlÀggas en prÀst för att han har deltagit i en strejk eller dÀrmed jÀmförlig stridsÄtgÀrd.

Det finns tvÄ slags disciplinpÄföljder: varning och löneavdrag. De fÄr inte anvÀndas samtidigt. Löneavdrag fÄr göras för minst en och högst 30 dagar. Det ankommer enligt 35 kap. 18 § kyrkolagen pÄ regeringen att föreskriva löneavdragens storlek. I förordningen om biskops- och prÀsttjÀnster finns sÄdana nÀrmare bestÀmmelser om storleken av löneavdrag. Av 35 kap. 19 § kyrkolagen framgÄr dock att det Àr möjligt att kollektivavtala om avsteg frÄn 35 kap. 18 § eller regeringens föreskrifter. I dag finns inget sÄdant kollektivavtal.

En frÄga om disciplinpÄföljd för en biskop prövas av AnsvarsnÀmnden för biskopar. NÀr frÄgan gÀller en annan prÀst prövas den av domkapitlet. Vid handlÀggning av frÄgor om disciplinpÄföljd tillÀmpas 14 kap. i gamla LOA.

Den som Àr missnöjd med domkapitlets eller AnsvarsnÀmndens beslut i ett disciplinÀrende kan vÀcka talan enligt arbetstvistlagen i tingsrÀtt eller i arbetsdomstolen.

TjÀnstefel m.m.

I brottsbalken finns regler om tjÀnstefel m.m. som Àr tillÀmpliga ocksÄ för prÀster och biskopar. Brottet tjÀnstefel kan man dömas för endast om man vid myndighetsutövning har gjort fel, som inte Àr ringa. Stadgandet dÀrom Äterfinns i 20 kap. 1 § brottsbalken. I sÄvÀl prÀstens som biskopens tjÀnst ingÄr myndighetsutövning av olika slag. TjÀnstefel kan alltsÄ bli aktuellt bÄde för prÀster och för biskopar. BestÀmmelsen om mutbrott i 20 kap. 2 § brottsbalken gÀller alla arbetstagare och all tjÀnsteutövning. Den som tar emot, lÄter sig utlova eller begÀr muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjÀnsteutövning kan dömas för mutbrott. I 20 kap. 3 § brottsbalken stadgas om brott mot tystnadsplikt. Den kan dömas som röjer eller olovligen utnyttjar en uppgift som han Àr skyldig att hemlighÄlla enligt lag eller annan författning eller enligt förordnande eller förbehÄll som har meddelats med stöd av lag eller annan författning.

ÅtalsanmĂ€lan

En prÀst eller biskop som Àr skÀligen misstÀnkt för att i sin tjÀnsteutövning ha begÄtt tjÀnstefel, mutbrott eller brott mot tystnadsplikten skall anmÀlas till Ätal. Detta framgÄr av 35 kap. 24 § kyrkolagen. Detsamma gÀller om prÀsten eller biskopen har begÄtt nÄgot annat brott, varigenom

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 99
   

han Äsidosatt sina Äligganden i tjÀnsten, under förutsÀttning att fÀngelse Àr föreskrivet som pÄföljd för brottet eller att det kan antas att talan om enskilt ansprÄk kommer att föras. Det Äligger domkapitlet respektive AnsvarsnÀmnden för biskopar att fatta beslut om ÄtalsanmÀlan.

JO:s och JK:s tillsynsansvar

JO och JK har enligt JO-lagen respektive JK-lagen med tillhörande instruktion tillsynsansvar avseende prÀster och biskopar.

JO:s tillsynsansvar avser bland annat statliga myndigheter samt tjÀnstemÀn och befattningshavare vid sÄdana myndigheter. Vidare omfattas andra som innehar tjÀnster eller uppdrag varmed följer m yndighetsutövning, i denna deras verksamhet. JK:s tillsynsansvar omfattar bland annat statliga myndigheter samt anstÀllda, uppdragstagare och andra som Àr knutna till sÄdana myndigheter . Vidare omfattas Àven hÀr andra som innehar tjÀnster eller uppdrag varmed följer m yndighetsutövning, i denna deras verksamhet.

Om JO finner skÀl för det kan han genom beslut uttala att en myndighet eller befattningshavare har agerat felaktigt, olÀmpligt eller i strid mot nÄgon författning. Vidare har JO möjlighet att som sÀrskild Äklagare vÀcka Ätal mot en befattningshavare som pÄ brottsligt sÀtt har Äsidosatt vad som Äligger honom i tjÀnsten. JO har dessutom rÀtt att göra anmÀlan till domkapitlet eller till AnsvarsnÀmnden för biskopar om att disciplinansvar Àr pÄkallat samt att föra talan mot beslut i sÄdant Àrende.

Även JK har möjlighet att vĂ€cka Ă„tal och att agera i disciplinĂ€renden, pĂ„ samma sĂ€tt som JO.

Biskopens och domkapitlets tillsynsansvar

Biskoparna och domkapitlen har enligt 2 kap. 5 § kyrkolagen ett visst tillsynsansvar. De ska se till att den ordning som gÀller för Svenska kyrkan iakttas i församlingarna nÀr det gÀller Svenska kyrkans lÀra, böcker, sakrament, gudstjÀnst och övriga handlingar. Vidare skall de se till att innehavarna av det kyrkliga Àmbetet rÀtt förvaltar detta och att de efterlever de prÀstlöften som de avgav nÀr de prÀstvigdes.

100 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

4.1.6UppsÀgning m.m.

AllmÀnt om skiljande frÄn tjÀnsten

PrÀster och biskopar fÄr inte skiljas frÄn sina tjÀnster i andra fall Àn de som sÀrskilt finns angivna i 35 kap. kyrkolagen. DÀr omnÀmns uppsÀgning, avskedande och entledigande. Vidare finns regler om att en prÀst eller biskop kan bli skyldig att avgÄ och regler om att en anstÀllning i vissa fall upphör vid ny anstÀllning.

Fullmakt

De som Àr anstÀllda med fullmakt kan kort sagt inte sÀgas upp frÄn sina anstÀllningar. I avsnitt 4.1.10. nedan utvecklas nÀrmare vad detta innebÀr. Fullmakten hindrar dock inte att prÀsten eller biskopen skiljs frÄn sin anstÀllning pÄ nÄgot annat av de sÀtt som rÀknas upp i 35 kap. kyrkolagen.

UppsÀgning

UppsÀgningsreglerna liknar motsvarande regler i anstÀllningsskyddslagen. En prÀst som har förordnats tills vidare fÄr sÀgas upp. Detta fÄr dock ske bara om det Àr sakligt grundat. Domkapitlet beslutar i frÄgan. Om problemet kan lösas genom att prÀsten bereds annat arbete inom det pastorat eller den stiftssamfÀllighet dÀr han Àr anstÀlld föreligger inte saklig grund för uppsÀgning. Om uppsÀgningen beror pÄ personliga förhÄllanden fÄr den inte grundas enbart pÄ sÄdant som domkapitlet har kÀnt till mer Àn en mÄnad.

Beror uppsÀgningen pÄ arbetsbrist skall, om det be hövs, en turordning faststÀllas. Detta skall i princip göras enligt anstÀllningsskyddslagens bestÀmmelser. AnstÀllningsskyddslagen bygger pÄ principen att den som har kortast anstÀllningstid hos arbetsgivaren kommer sist pÄ turordningslistan och fÄr gÄ först. För varje driftsenhet skall en sÀrskild lista upprÀttas. Arbetstagarorganisationen kan dock krÀva att det skall göras en gemensam lista för samtliga driftsenheter pÄ orten. Det finns möjlighet att lösa frÄgan pÄ alternativt sÀtt genom kollektivavtal. Dock skall enligt kyrkolagen alltid sÀrskild hÀnsyn tas till att uppgifterna i pastoratet eller stiftssamfÀlligheten kan fullgöras pÄ ett tillfredsstÀllande sÀtt. Vid turordningsbrott kan uppsÀgningen, t ill skillnad frÄn vad som gÀller enligt anstÀllningsskyddslagen, förklaras ogiltig.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 101

Den som har sagts upp pÄ grund av arbetsbrist har företrÀdesrÀtt till ÄteranstÀllning. I princip gÀller anstÀllningsskyddslagens regler hÀrom. Dock har i kyrkolagen sÀrskilt angetts att företrÀdesrÀtt till ÄteranstÀllning inte gÀller till högre tjÀnst Àn den som det tidigare förordnandet avsÄg, om det inte finns sÀrskilda skÀl för det. FöretrÀdesrÀtt till ÄteranstÀllning gÀller inte heller i förhÄllande till en prÀst som skall omplaceras för att uppsÀgning av prÀsten i frÄga ej skall be höva göras. AnsprÄk pÄ företrÀdesrÀtt skall framstÀllas skriftligen till domkapitlet.

En uppsÀgning mÄste göras skriftligt. T ill skillnad frÄn vad som gÀller enligt anstÀllningsskyddslagen Àr den annars ogiltig.

AnstÀllningsskyddslagens regler om hur en uppsÀgning skall göras tillÀmpas i övrigt.

Avskedande

Om en prÀst eller biskop har begÄtt brott eller grov tjÀnsteförseelse som visar att han uppenbarligen Àr olÀmplig att inneha sin anstÀllning fÄr han avskedas. Detsamma gÀller om en prÀst har Älagts disciplinpÄföljd och han sedan inom tvÄ Är och i samma stift pÄ nytt begÄr en tjÀnsteförseelse och dÀrigenom visar sig uppenbarligen olÀmplig att inneha sin anstÀllning. Domkapitlet beslutar nÀr det gÀller prÀster och AnsvarsnÀmnden för biskopar nÀr det gÀller sÄdana. Ett avskedande fÄr inte grundas enbart pÄ omstÀndigheter som domkapitlet eller ansvarsnÀmnden har kÀnt till mer Àn tvÄ mÄnader före prövningen. JO och JK kan enligt JO- lagen respektive JK-lagen begÀra beslut om avskedande. DÄ gÀller lÀngre tidsfrist. JO har dessutom möjlighet att föra talan mot beslut i Àrenden om avskedande. SÀrskilda regler gÀller ocksÄ för fall dÄ brottet eller tjÀnsteförseelsen har begÄtts under pÄverkan av en allvarlig psykisk störning. DÄ skall omplacering övervÀgas i första hand. Reglerna i gamla LOA tillÀmpas pÄ handlÀggningen av Àrenden om avskedande.

Entledigande

Entledigande kan komma i frĂ„ga om en prĂ€st eller biskop har förlorat sin arbetsförmĂ„ga eller fĂ„tt den sĂ„ nedsatt att han i framtiden inte kan fullgöra sina arbetsuppgifter t illfredsstĂ€llande. Även i vissa andra fall kan nedsatt arbetsförmĂ„ga motivera att prĂ€sten eller biskopen entledigas. Om prĂ€sten Ă€r anstĂ€lld med fullmakt fĂ„r han entledigas om han inte kan fullgöra sin tjĂ€nst tillfredsstĂ€llande och högst fem Ă„r Ă„terstĂ„r tills han fĂ„r avgĂ„ med Ă„lderspension. NĂ€r entledigande blir aktuellt skall omplacering övervĂ€gas i första hand. Beslut om entledigande fattas nĂ€r det gĂ€ller en prĂ€st av domkapitlet och nĂ€r det gĂ€ller en biskop av AnsvarsnĂ€mnden

102 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

för biskopar. Om en prÀst sjÀlv begÀr att bli entledigad mÄste det ske i skriftlig form för att gÀlla.

Skyldighet att avgÄ

Skyldig att avgÄ frÄn sin tjÀnst blir en prÀst eller biskop om han överger Svenska kyrkans lÀra. PrÀsten eller biskopen Àr ocksÄ skyldig att avgÄ frÄn sin tjÀnst dÄ han nÄr pensionsÄldern enligt avtal om statlig pension. Rörande avgÄngsskyldighet pÄ grund av att lÀran övergetts beslutar AnsvarsnÀmnden för biskopar respektive domkapitlet. I frÄga om avgÄngsskyldighet pÄ grund av uppnÄdd pensionsÄlder beslutar regeringen respektive domkapitlet.

Ny statligt reglerad anstÀllning

Om en prÀst fÄr en ny statligt reglerad anstÀllning gÀller som huvudregel att den tidigare anstÀllningen upphör utan sÀrskild ÄtgÀrd. Regeringen fÄr föreskriva undantag i frÄga om fullmaktstjÀnster. Ett sÄdant undantag har gjorts och Äterfinns i 18 a § förordningen om biskops- och prÀsttjÀnster. Det gÀller den situationen att en fullmaktsanstÀlld prÀst efter Àndring av pastoratsindelning fÄr en nyinrÀttad tjÀnst med anstÀllning tills vidare i ett nybildat pastorat. PrÀsten i frÄga fÄr dÄ utan sÀrskilt beslut vara tjÀnstledig frÄn fullmaktstjÀnsten. Regeringen kan vidare i enskilda fall av annat slag förordna att den första anstÀllningen skall bestÄ utan hinder av att prÀsten eller biskopen har fÄtt en ny anstÀllning. För ett sÄdant beslut krÀvs sÀrskilda skÀl. Ytterligare möjligheter till tjÀnsteförening kan föreskrivas i kollektivavtal. SÄ har ocksÄ skett genom bestÀmmelser om tjÀnstledighet i ALFA. Dessa bestÀmmelser föreskriver bland annat rÀtt till tjÀnstledighet för visstidsanstÀllningar och möjlighet att fÄ tjÀnstledighet viss tid för tillsvidareanstÀllningar.

AvstÀngning m.m.

I vissa fall kan en prÀst eller biskop avstÀngas frÄn sitt arbete. SÄ Àr fallet nÀr ett förfarande har inletts som syftar till att avskeda eller till att Ätala honom. I det senare fallet krÀvs att Ätalet avser ett brott som kan antas medföra uppsÀgning eller avsked. PrÀsten eller biskopen fÄr ocksÄ avstÀngas om han till följd av sjukdom eller liknande inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsstÀllande.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 103
   

Ibland kan det vara oklart vad som Àr orsaken till bristande tjÀnstduglighet. FramstÄr det dÄ som sannolikt att det Àr frÄga om sjukdom eller liknande förhÄllande fÄr prÀsten eller biskopen ÄlÀggas att lÄta sig undersökas av en anvisad lÀkare. Följer prÀsten eller biskopen inte ÄlÀggandet fÄr han avstÀngas.

Reglerna i gamla LOA tillÀmpas pÄ handlÀggningen av Àrenden om avstÀngning och ÄlÀggande om lÀkarundersökning. Det Àr AnsvarsnÀmnden för biskopar respektive domkapitlet som fÄr besluta i frÄgorna. JO och JK kan enligt JO-lagen respektive JK-lagen pÄkalla beslut om avstÀngning. JO kan vidare föra talan mot beslut i sÄdana Àrenden.

Domstolsprövning m.m.

Den som Àr missnöjd med ett beslut om anstÀllnings upphörande, disciplinpÄföljd, avstÀngning eller ÄlÀggande om lÀkarundersökning kan vÀcka talan i tingsrÀtten eller arbetsdomstolen enligt arbetstvistlagen.

JÀmstÀlldhetslagen och lagen mot etnisk diskriminering Àr tillÀmpliga Àven pÄ ÄtgÀrder som nÀmnts i detta avsnitt.

4.1.7MedbestÀmmande

MedbestÀmmandelagen gÀller Àven för prÀsters och biskopars arbetsförhÄllanden. I dess 2 § finns ett undantag som har betydelse i sammanhanget. MedbestÀmmandelagen gÀller nÀmligen inte nÀr det Àr frÄga om mÄl för eller inriktning av verksamhet som Àr av religiös, ideell eller opinionsbildande natur. I medbestÀmmandelagen finns bestÀmmelser bland annat om allmÀn förhandlingsrÀtt, primÀr förhandlingsskyldighet, informationsskyldighet, kollektivavtal, tolkningsföretrÀde för arbetstagarorganisationer, facklig vetorÀtt och stridsÄtgÀrder.

Den allmÀnna förhandlingsrÀtten framgÄr av 10 § och innebÀr att en arbetstagarorganisation alltid har rÀtt till förhandling med arbetsgivaren rörande förhÄllandet mellan arbetsgivaren och medlem i organisationen som Àr eller har varit arbetstagare hos arbetsgivaren. För prÀsternas del förs sÄdana förhandlingar av den lokala arbetstagarorganisationen. Arbetsgivaren representeras av domkapitlet, stiftsstyrelsen eller kyrkorÄdet, beroende av vem som bÀr arbetsgivaransvaret för det förhÄllande som Àr aktuellt. NÀrmare bestÀmmelser om vilka som skall vara förhandlingsparter och vilken förhandlingsordning som skall gÀlla finns i KHA- 94. I det personalpolitiska utvecklingsavtalet finns ocksÄ ett avsnitt om medbestÀmmande.

PrimÀr förhandlingsskydlighet innebÀr att arbetsgivaren Àr skyldig att pÄ eget initiativ förhandla med sÄdan arbetstagarorganisation som

104 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

arbetsgivaren har kollektivavtal med. SÄdan förhandlingsskyldighet föreligger enligt 11 § medbestÀmmandelagen inför beslut om viktigare förÀndring av verksamheten som sÄdan och inför beslut om viktigare förÀndring av arbets- eller anstÀllningsförhÄllandena för arbetstagare som tillhör organisationen. Förhandlingsparter och förhandlingsordning Àr likadana vid primÀr förhandling som vid förhandling enligt 10 § medbestÀmmandelagen.

Om enighet inte kan nÄs vid lokal primÀrförhandling och arbetstagarsidan begÀr det skall arbetsgivarsidan, enligt 14 §, förhandla Àven med central arbetstagarorganisation.

Arbetsgivarens informationsplikt riktar sig mot kollektivavtalsbÀrande arbetstagarorganisationer och avser verksamhetens produktionsmÀssiga och ekonomiska utveckling liksom riktlinjerna för personalpolitiken. Detta framgÄr av 19 § medbestÀmmandelagen. Skyldigheten skall fullgöras av kyrkokommunen.

Reglerna om facklig vetorÀtt i 38 § medbestÀmmandelagen har beskrivits i avsnitt 3.1.6 ovan.

4.1.8Arbetsgivaransvaret för prÀsterna

UtgÄngspunkter

FrÄgan om vem som egentligen Àr prÀsternas arbetsgivare Àr omdiskuterad.

För biskoparna gÀller att staten Àr arbetsgivare, men vad gÀller för övriga prÀster? Den frÄgan behandlas i detta avsnitt.

En vanlig stÄndpunkt Àr att pastoratet Àr arbetsgivare för pastoratsprÀsten medan stiftssamfÀlligheten Àr arbetsgivare för stiftsprÀsten. En annan stÄndpunkt Àr att staten genom domkapitlet Àr prÀstens egentlige arbetsgivare.

Svenska kyrkan som helhet har hittills inte haft nÄgon sjÀlvstÀndig status. Det finns inte nÄgon organisatorisk ledning pÄ riksnivÄ. Endast församlingarna och de kyrkliga samfÀlligheterna pÄ lokal och regional nivÄ Àr sjÀlvstÀndiga juridiska personer. Dessa förhÄllanden har medfört att arbetsgivarstrukturen Àr komplicerad och har bidragit till att det finns skilda uppfattningar i frÄgan om vem som bÀr det yttersta arbetsgivaransvaret.

I diskussionen Ă€r det viktigt att skilja mellan Ă€mbete och tjĂ€nst. Ämbetet Ă€r det uppdrag prĂ€sten fĂ„r vid prĂ€stvigningen. Med tjĂ€nsten menas inget annat Ă€n anstĂ€llningen och det Ă€r i det sammanhanget som arbetsgivaransvaret har sitt intresse.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 105
   

Vidare Àr det viktigt att kÀnna till den för Svenska kyrkan grundlÀggande principen om den dubbla ansvarslinjen.

AllmÀnt om anstÀllningsavtal

Ett anstÀllningsförhÄllande Àr ett slags avtal. Avtalet sluts genom att parterna - arbetsgivaren och arbetstagaren - kommer överens om vad som skall gÀlla dem emellan. Vanligen har detta föregÄtts av att arbetsgivaren har gett ett erbjudande om anstÀllning - ett anbud - som arbetstagaren har accepterat. Avtalet Àr avsett att ha en viss varaktighet. Dess mest centrala del Àr att arbetsgivaren lÀmnar ut ett arbete och att arbetstagaren presterar arbetet i frÄga.

Ett anstÀllningsavtal hÀmtar sitt innehÄll frÄn lagstiftning, kollektivavtal, tjÀnstereglementen och personliga överenskommelser.

För statliga anstÀllningar anvÀndes tidigare begreppet tjÀnst. DÀrmed kunde avses vad som nu kallas anstÀllningsavtal. Men ordet tjÀnst anvÀndes dÄ ocksÄ i tvÄ andra betydelser. Det kunde nÀmligen beteckna antingen arbetsuppgifterna eller platsen i organisationen. Numera anvÀnds inte lÀngre tjÀnstebegreppet pÄ det statliga omrÄdet. Man har helt gÄtt över till att tala om anstÀllningar.

Inom Svenska kyrkan anvÀnder man fortfarande tjÀnstebegreppet. Det har sin förklaring i kyrkolagens terminologi. Kyrkolagen Àr inspirerad av tidigare gÀllande lagstiftning om offentliga anstÀllningar. Numera kan man Àven inom kyrkolagens tillÀmpningsomrÄde utgÄ frÄn att tjÀnst inte betyder nÄgot annat Àn anstÀllning.

En annan sak Àr att ordet tjÀnst i kyrkliga sammanhang har en sÀrskild klang. Man talar exempelvis om att församlingen firar gudstjÀnst och om att prÀsten vigs till tjÀnst i kyrkan. Detta har inte direkt med anstÀllningsavtalet i juridisk mening att göra.

AllmÀnt om den dubbla ansvarslinjen

Den dubbla ansvarslinjen innebÀr att en demokratiskt uppb yggd församlingsorganisation kombineras med ett prÀsterligt Àmbetsansvar som inte Àr understÀllt de demokratiskt valda organen. En klassisk definition Àr "kombinationen av prÀsterlig Àmbetsförvaltning och folkligt förankrad sjÀlvstyrelse".

En församling Àr frÄn kyrklig utgÄngspunkt mer Àn ett geografiskt omrÄde. Församlingen Àr kyrkans grundlÀggande enhet. Den utgörs av en gemenskap med uppdrag att förkunna evangelium (ordet) och förvalta sakramenten (dopet och nattvarden). Detta uppdrag kallas ocksÄ det allmÀnna prÀstadömet. Det anses givet Ät hela kyrkan, varje församling och

106 PrÀster och biskopar SOU 1997:44

varje enskild troende. I församlingen fullgörs uppdraget genom att man firar gudstjÀnst och tar ansvar för att föra ordet vidare. Församlingsgemenskapen har ett pastoralt ansvar för mÀnniskorna inom det geografiska omrÄde som ocksÄ betecknas församling.

Församlingens verksamhet styrs i dag av kyrkolagen. Verksamheten finansieras genom församlingsskatten. I kyrkolagen anges vilka uppgifter församlingen fÄr Àgna sig Ät och vilka former som skall gÀlla för beslut.

Demokratisk ordning rĂ„der. KyrkorĂ„det Ă€r församlingens styrelse. Dess uppgifter Ă€r frĂ€mst att ha omsorg om församlingslivet, verka för dess utveckling och leda förvaltningen av församlingens angelĂ€genheter. Församlingens kyrkoherde Ă€r sjĂ€lvskriven ledamot i kyrkorĂ„det. Inte sĂ„ sĂ€llan Ă€r han dess ordförande. Övriga ledamöter Ă€r förtroendevalda.

Varje medlem i en församling har rÀtt att fÄ lagligheten av kyrkorÄdets beslut prövad genom att överklaga beslutet hos lÀnsrÀtten. Var och en som Àr folkbokförd i församlingen anses vara medlem, oavsett om vederbörande tillhör Svenska kyrkan. Om de församlingstillhöriga Àr missnöjda med sitt kyrkorÄd kan de se till att ett nytt vÀljs. SÄ garanteras demokratin.

Inom ramen för det allmĂ€nna prĂ€stadömet finns det kyrkliga Ă€mbetsbĂ€rare, i huvudsak prĂ€ster men ocksĂ„ biskopar och diakoner. ÄmbetsbĂ€rarna tar ett sĂ€rskilt ansvar. Kyrkan som helhet anses vara deras uppdragsgivare. Uppdraget förmedlas genom vigningen. Det Ă€r biskopen som viger prĂ€sten och som dĂ€rmed anförtror honom Ă€mbetet. I anslutning till att prĂ€stkandidaten accepterar uppdraget avger han sĂ€rskilda prĂ€stlöften. Det kyrkliga Ă€mbetet som prĂ€st anses innebĂ€ra ett sĂ€rskilt ansvar för att predika ordet och förvalta sakramenten.

I sin Àmbetsutövning Àr prÀsten inte understÀlld församlingens demokratiskt valda organ. Tillsynen utövas i stÀllet av biskopen och domkapitlet, bland annat genom tjÀnstgöringsföreskrifter och disciplinÀra ÄtgÀrder.

Det tillsynsansvar som biskopen och domkapitlet har avseende Svenska kyrkans lÀra, böcker, sakrament, gudstjÀnst och övriga handlingar anses omfatta inte bara prÀsternas verksamhet utan ocksÄ församlingarnas. Inom Svenska kyrkan diskuteras nu möjligheten att tydliggöra de förtroendevaldas ansvar för de kyrkliga uppdragen. Den inomkyrkliga stiftsorganisationsutredningen lade i december 1995 fram promemorian "Stift och stiftsledning - roller och uppgifter", som har överlÀmnats till de nu arbetande inomkyrkliga utredningarna i statkyrkafrÄgan. I den promemorian sÀgs bland annat följande (s. 16 f), som ger exempel pÄ de frÄgestÀllningar som kan uppkomma.

"Det Àr angelÀget att ansvaret pÄ bÄda sidor i den dubbla ansvarslinjen tydliggörs, sÀrskilt som den komplikationen ibland uppstÄr att förtroende-

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 107
   

mannasidan vill utkrÀva ansvar av Àmbetssidan. Men bÄda har sina uppdrag och bör kunna avkrÀvas ansvar för dessa. Att de bÄda sidorna förenas i samma organ - kyrkoherden Àr ledamot i kyrkorÄdet, biskopen ordförande i sÄvÀl domkapitel som stiftsstyrelse - Àr ett sÀtt att tydliggöra det gemensamma uppdraget, uttrycka den dubbla ansvarslinjen och undvika maktkamp. - Slutligen bör understrykas att den ena linjen inte kan ta ansvar frÄn den andra. Kyrkoherden har ett övergripande ansvar vad gÀller lÀrofrÄgor, Àven om kyrkorÄdet ocksÄ fattar beslut och har ansvar inom detta omrÄde. UtifrÄn sitt övergripande ansvar kan och bör kyrkoherden pÄtala nÀr kyrkorÄdet fattar beslut som inte stÀmmer med kyrkans tro och grundlÀggande uppdrag."

Den dubbla ansvarslinjen Àr sÄledes inte i första hand en grÀnsdragning mellan anstÀllda prÀster och förtroendevalda beslutsfattare. Den dubbla ansvarslinjen handlar mer om att alla som stÄr i kyrkans tjÀnst har ansvar dels för att kyrkans lÀra följs och bestÄr, dels för att demokratin inom kyrkan upprÀtthÄlles. För prÀsterna ligger t yngdpunkten i uppgiften pÄ det förstnÀmnda ansvaret. Men oavsett hur relationerna mellan anstÀllda och förtroendevalda struktureras, löper den dubbla ansvarslinjen genom all kyrklig verksamhet. Den markerar en bestÄende intressekonflikt och ett kraftfullt spÀnningsfÀlt.

PrÀstens Àmbete

Att anförtros det kyrkliga Ă€mbetet har ibland liknats vid att fĂ„ en andlig fullmakt. Ämbetet som prĂ€st överlĂ€mnas av biskopen i och med prĂ€stvigningen. Det kan i princip bara överlĂ€mnas till den som har avlagt prĂ€stexamen inför domkapitlet. Den som en gĂ„ng har fĂ„tt Ă€mbetet behĂ„ller det livet ut. Att man Ă€r anstĂ€lld som prĂ€st Ă€r sĂ„ledes inte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt en förutsĂ€ttning för att "fullmakten" skall gĂ€lla. Ämbetet som prĂ€st ger behörighet att predika och att förvalta sakramenten.

Möjligheten att meddela föreskrifter om det kyrkliga Àmbetet regleras nu i en övergÄngsbestÀmmelse till regeringsformen. Enligt den bestÀmmelsen Àr det möjligt att lagstifta om att kyrkomötet skall fÄ meddela föreskrifter om Àmbetet. SÄ har ocksÄ skett genom 29 kap. 13 § kyrkolagen, varefter kyrkomötet har meddelat föreskrifter om Àmbetet i flera kyrkliga kungörelser. Vidare Àr det möjligt att lagstifta om att kyrkomötet skall fÄ överlÄta till nÄgon myndighet under kyrkomötet att meddela sÄdana föreskrifter. Nyligen har riksdagen pÄ sÄ sÀtt bemyndigat kyrkomötet att genom kyrklig kungörelse överlÄta till Svenska kyrkans centralstyrelse att meddela föreskrifter om det kyrkliga Àmbetet.

De kyrkliga kungörelserna om Àmbetet som prÀst och biskop rör inte frÀmst Àmbetets innebörd. De rör i stÀllet formfrÄgor som exempelvis behörighet att utöva Àmbetet, prÀstexamen, intrÀde i det kyrkliga Àmbetet och skiljande frÄn rÀtten att utöva det kyrkliga Àmbetet.

108 PrÀster och biskopar SOU 1997:44

Om en prÀst har blivit avskedad frÄn sin anstÀllning fÄr domkapitlet besluta att han för viss tid eller tills vidare skall skiljas frÄn rÀtten att utöva det kyrkliga Àmbetet, vilket alltsÄ inte medför att prÀsten skiljs frÄn Àmbetet. Detsamma gÀller om en prÀst som saknar prÀstanstÀllning har skadat det anseende en prÀst bör ha. I vissa fall kan ocksÄ en prÀst som har avstÀngts frÄn sin anstÀllning förklaras obehörig att under avstÀngningstiden utöva Àmbetet. Om en prÀst har övergett Svenska kyrkans lÀra mÄste domkapitlet skilja honom frÄn rÀtten att utöva Àmbetet.

En nÄgot utförligare redogörelse för dessa bestÀmmelser finns i avsnitt 4.1.1 ovan.

Det finns ett par lagregler som direkt knyter an till prÀstÀmbetet. Dels stadgas i 36 kap. 1 § kyrkolagen att den som har vigts till Àmbetet som prÀst har tystnadsplikt i frÄga om uppgifter som han har erfarit under sjÀlavÄrdande samtal. Dels stadgas i 4 kap. 3 § Àktenskapsbalken att vigselrÀtt tillkommer prÀst i Svenska kyrkan, varmed avses var och en som har fÄtt Àmbetet som prÀst.

Ämbetet som prĂ€st Ă€r, som framgĂ„tt, nĂ„got annat Ă€n prĂ€stanstĂ€llningen. PrĂ€sten har ett uppdrag i sitt Ă€mbete och ett annat i sin anstĂ€llning. I praktiken sammanfaller uppdragen dock till stor del. I en anstĂ€llning som prĂ€st ingĂ„r uppgiften att utöva det kyrkliga Ă€mbetet som prĂ€st. Och i de flesta fall utövar prĂ€sten sitt Ă€mbete huvudsakligen inom ramen för sin anstĂ€llning.

Vad innehÄller prÀstens anstÀllningsavtal?

Ett anstÀllningsavtal hÀmtar sitt innehÄll frÄn författningar, kollektivavtal, tjÀnstereglementen och personliga överenskommelser.

Avsnitt 4.1.4 ovan innehÄller en relativt utförlig redogörelse för de författningar och kollektivavtal som prÀglar prÀsternas anstÀllningar.

Den lagstiftning som styr prÀstens anstÀllningsavtal Àr frÀmst kyrkolagen. Redan av dess 2 kap. 4 § framgÄr att det bara Àr den som bekÀnner Svenska kyrkans lÀra som fÄr inneha en prÀsttjÀnst. Vidare finns

i lagens 33 kap. regler om vilka anstÀllningsformer som kan kan komma ifrÄga. I lagens 34 kap. finns regler om skyldighet att utöva andra prÀsttjÀnster, om tjÀnstebostÀder, om bisysslor och om arbetskonflikter. Kyrkolagens 35 kap. innehÄller en uttömmande reglering av förutsÀttningarna för att en prÀst skall kunna skiljas frÄn sin anstÀllning. Reglerna i kyrkolagen innehÄller ofta en upplysning om vem som i aktuellt avseende företrÀder eller anses vara arbetsgivaren.

Ytterligare lagstiftning som styr anstÀllningsavtalen för prÀsterna Àr framför allt anstÀllningsskyddslagen, jÀmstÀlldhetslagen, lagen mot

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 109

etnisk diskriminering i arbetslivet, semesterlagen och övriga s.k. ledighetslagar. Dessa lagar gÀller allmÀnt pÄ arbetsmarknaden. Reglerna ger ingen nÀrmare anvisning om vem som i varje avseende Àr att betrakta som arbetsgivare. I sammanhanget bör nÀmnas att anstÀllningsskyddslagen blir tillÀmplig endast i den mÄn annat ej bestÀmts i kyrkolagen.

Vidare finns styrande bestÀmmelser i förordningen om biskops- och prÀsttjÀnster och i förordningen om tjÀnstebostÀder för biskopar och prÀster. Den förstnÀmnda förordningen avser frÀmst behörighetskrav, men innehÄller ocksÄ regler om disciplinpÄföljder, lÀkarundersökning, bisysslor och förening av tjÀnster. HÀr sÀgs ocksÄ att domkapitlen skall meddela tjÀnstgöringsföreskrifter för prÀster. Liksom reglerna i kyrkolagen innehÄller reglerna i de nu nÀmnda förordningarna ofta anvisningar om hur arbetsgivarsidan företrÀds.

HÀrutöver finns en rad styrande föreskrifter som har meddelats med stöd av kyrkomötets grundlagsfÀsta normgivningsrÀtt. HÀr kan sÀrskilt nÀmnas vissa av de kyrkliga kungörelserna och delar av kyrkohandboken. Det Àr av dessa dokument som det framgÄr att uppgiften att förvalta det kyrkliga Àmbetet ingÄr i prÀstens anstÀllning.

MedbestÀmmandelagen innehÄller regler som frÀmst rör förhÄllandet mellan de fackliga organisationerna och arbetsgivarsidan. Lagen gÀller Àven pÄ de kyrkliga arbetsplatserna och styr i viss mÄn prÀsternas anstÀllningsavtal.

Slutligen brukar hÀvdas att viss offentligrÀttslig lagstiftning, som alltsÄ inte syftar till att reglera sjÀlva avtalsförhÄllandet, fÄr Äterverkningar pÄ anstÀllningsavtalet. Detta gÀller arbetsmiljölagen, arbetstidslagen och de s.k. socialförsÀkringslagarna. I dessa lagar regleras arbetsgivarens ansvar i olika avseenden gentemot det allmÀnna. De angivna normerna fÄr dock betydelse Àven för de enskilda arbetstagarna. En anstÀlld som har Älagts eller Ätagit sig att utföra arbete som Àr förbjudet enligt arbetsmiljölagen kan exempelvis vÀgra att utföra arbetet ifrÄga, utan att bryta mot sitt anstÀllningsavtal.

En rad kollektivavtal reglerar ocksÄ prÀsternas anstÀllningsavtal. Flertalet av dessa avtal har pÄ arbetsgivarsidan ingÄtts av Arbetsgivarverket. De rör allmÀnna anstÀllningsvillkor, löner, arbetskonflikter och trygghetsfrÄgor. Vidare finns ett personalpolitiskt utvecklingsavtal som har slutits av Pastoratsförbundet och de berörda arbetstagarorganisationerna.

Med tjÀnstereglemente menas föreskrifter som arbetsgivaren ensidigt har bestÀmt. Trots att anstÀllningsförhÄllandet Àr ett avtal finns det plats för sÄdana föreskrifter. Ett anstÀllningsavtal anses nÀmligen medge arbetsgivaren rÀtt att ensam bestÀmma angÄende ledning och fördelning av arbetet. Inom ramen för sin arbetsledning kan arbetsgivaren ensam faststÀlla tjÀnstereglementen. Arbetsgivaren kan dock inte ensidigt Àndra

110 PrÀster och biskopar SOU 1997:44

vad som bestÀmts i kollektivavtal. Inte heller kan arbetsgivaren ensam besluta om Àndringar avseende arbetstagares ekonomiska förmÄner.

Som redan nÀmnts Äligger det domkapitlen att meddela tjÀnstgöringsföreskrifter för stiftets prÀster. Dessa föreskrifter kan anses vara ett slags tjÀnstereglementen och ingÄr som sÄdana ocksÄ i anstÀllningsavtalen. Föreskrifternas innehÄll varierar mellan stiften.

Det finns andra tjÀnstereglementen Àn domkapitlens tjÀnstgöringsföreskrifter som formar prÀsternas anstÀllningsavtal. Som exempel kan nÀmnas att det pÄ prÀstens arbetsplats, i stiftet eller pastoratet, kan finnas föreskrifter eller ordningsregler rörande lokalanvÀndning eller liknande.

Förutom frÄn författningar, lagstiftning, kollektivavtal och tjÀnstereglementen hÀmtar prÀstens anstÀllningsavtal sitt innehÄll frÄn de enskilda överenskommelser prÀsten kan ha trÀffat med sin arbetsgivare. Ett hyresavtal kopplat till anstÀllningen kan vara ett exempel pÄ en sÄdan överenskommelse.

Kyrkoherdarnas anstÀllningsavtal skiljer sig i vissa avseenden frÄn övriga prÀsters. Det finns en kyrkoherdetjÀnst i varje pastorat. En Àldre beteckning som fortfarande anvÀnds för kyrkoherdarna Àr det latinska ordet pastor, som betyder herde. Skillnaderna mellan kyrkoherdars och andra prÀsters anstÀllningsavtal bestÄr frÀmst i att kyrkoherden har vissa sÀrskilda förpliktelser utöver dem som Ävilar andra prÀster.

FrÀmst bland dessa förpliktelser bör nÀmnas kyrkoherdens skyldighet att ingÄ i församlingens kyrkorÄd. Denna skyldighet framgÄr av 18 kap. 2 § kyrkolagen. Andra förpliktelser som enligt lag sÀrskilt Ävilar kyrkoherden Àr att fatta beslut om kyrkotillhörighet och att förteckna kulturminnen. FrÄgor om tillhörighet till Svenska kyrkan skall enligt 3 kap. kyrkolagen prövas av kyrkoherden, om denne inte delegerat till nÄgon annan prÀst i församlingen att göra prövningen. SÄdana myndighetsbeslut kan överklagas till domkapitlet. Enligt 4 kap. 7 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. skall det i varje församling finnas en förteckning över kyrkliga inventarier av kulturhistoriskt vÀrde. Förteckningen skall föras av kyrkoherden och en av kyrkorÄdet utsedd kyrkvÀrd. Dessa bÄda personer skall ocksÄ se till att föremÄlen förvaras och vÄrdas vÀl. HÀr kan inskjutas att kontraktsprosten genom samma lag har Älagts att kontrollera förteckningen. LÀnsstyrelsen och RiksantikvarieÀmbetet har ocksÄ tillsyn över inventarierna.

Vidare finns bestÀmmelser i kyrkliga normer som sÀrskilt riktar sig till kyrkoherdarna. SÀrskilt bör nÀmnas den definition av kyrkoherdens uppdrag som Äterfinns i kyr kohandboken. Den lyder som följer.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 111
   

”Kyrkoherden har dĂ€rtill ett sĂ€rskilt ansvar för pastoratet.

Kyrkoherdens uppgift Àr att vara församlingens/församlingarnas andlige ledare och tillsammans med övriga prÀster och de förtroendevalda tillse att allt sker med god ordning och efter Guds vilja.

Kyrkoherden skall planera och samrĂ„da, uppmuntra och inspirera medarbetarna, fördela uppgifterna i församlingen och verka för församlingens tillvĂ€xt i tro pĂ„ Herren.”

FrÄgan om kyrkoherdens övergripande samordnings- och tillsynsansvar har pÄ senare tid varit mycket omdiskuterad inom Svenska kyrkan. Bakgrunden Àr att det i flera fall har konstaterats att relationerna mellan de förtroendevalda och kyrkoherden varit oklara och att bland annat arbetsledningen av övrig personal i pastoratet dÀrför komplicerats.

Sedan 1993 Ärs kyrkomöte uppdragit Ät Svenska kyrkans centralstyrelse att ge en redovisning och ett förslag rörande kyrkoherdens övergripande chefsansvar och ansvarsfördelningen i församlingen, har centralstyrelsen i samverkan med biskoparna och Pastoratsförbundet presenterat ett dokument med titeln "Kyrkoherdens övergripande samordnings- och tillsynsansvar". I dokumentet ges vissa rekommendationer om vad som skall gÀlla dÀrvidlag. Bland annat rekommenderas att kyrkoherden skall vara överordnad alla dem som arbetar med församlingens gudstjÀnstliv, undervisning, diakoni och evangelisation. Vidare rekommenderas att kyrkoherden skall vara understÀlld kyrkorÄdet i sin uppgift som arbetsledare för kyrkokommunalt anstÀlld personal och i frÄgor dÀr kyrkorÄdet annars har att besluta. Möjligen kan Àven det nu redovisade dokumentet anses vara ett slags tjÀnstereglemente, som styr kyrkoherdens anstÀllningsförhÄllande.

Kyrkoherdens sÀrskilda förpliktelser Àr sÄledes inte sprungna ur Àmbetsansvaret utan ur anstÀllningsavtalet. NÀr meningsskiljaktigheter uppkommer om vad dessa förpliktelser innebÀr, handlar det egentligen om att kyrkoherdens anstÀllningsavtal Àr oklart till sitt innehÄll. Ramarna för kyrkoherdens ansvarsomrÄde Àr otydliga. Den saken har inget direkt samband med tolkningen av den dubbla ansvarslinjen.

De punkter som Àr oklara i kyrkoherdarnas anstÀllningsavtal Àr sÄdana som ligger inom ramen för det arbetsledningsansvar deras arbetsgivare har. Att det inte alltid har fungerat har sannolikt sin förklaring i att det har varit oklart vem som i det avseendet skall betraktas som kyrkoherdens arbetsgivare. Ingen har riktigt tagit pÄ sig att faststÀlla ramarna för kyrkoherdens ansvar och beslutsbefogenheter. I viss mÄn kan det sÀgas att arbetsledningen av övriga prÀster har brustit pÄ samma sÀtt, men problemet blir tydligast i frÄga om kyrkoherden.

112 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

Vilka upptrÀder i dag som arbetsgivare för prÀsten?

Arbetsgivarrollen Ă€r mĂ„ngfasetterad. Arbetsgivaren ingĂ„r anstĂ€llningsavtalet och kan bringa det att upphöra. Sedvanliga arbetsgivaruppgifter i förhĂ„llande till arbetstagaren Ă€r bland annat att anvisa arbets uppgifter, leda och kontrollera arbetet, tillhandahĂ„lla lokaler och arbetsredskap samt betala lön. Av rĂ€ttspraxis framgĂ„r att arbetsledningen inte fĂ„r strida mot god sed pĂ„ arbetsmarknaden. Kollektivavtalen innebĂ€r ofta att arbetsgivaren skall erbjuda kompetensutveckling. Även det allmĂ€nna har ansprĂ„k pĂ„ den som Ă€r arbetsgivare. Denne Ă€r exempelvis skyldig att betala sociala avgifter och att erbjuda en sĂ€ker arbetsmiljö.

Det finns en rad olika organ som författningsenligt upptrÀder som arbetsgivare för prÀsten. HÀr följer en schematisk och nÄgot förenklad översikt. Det bör observeras att översikten inte gÀller biskoparnas anstÀllningsförhÄllanden. Detta avsnitt handlar inte om dem.

Församlingens kyrkorÄd

-tillsÀtter kyrkoherdetjÀnster tvÄ gÄnger av tre

-tillsÀtter komministertjÀnster

-beslutar om församlingens verksamhet

Pastoratet

-betalar lön till pastoratsprÀster

-anvisar tjÀnstebostad för kyrkoherde eller komminister

-betalar kostnaden för tjÀnstebostaden och uppbÀr hyra för densamma

-tillhandahÄller lokaler och arbetsredskap

Pastoratets tillsÀttningsnÀmnd

-tillsÀtter kyrkoherdetjÀnster tvÄ gÄnger av tre i flerförsamlingspastorat

-tillsÀtter komministertjÀnster i flerförsamlingspastorat

Kyrkoherden

- arbetsleder komministrar

Kontraktsprosten

-beslutar efter delegation frÄn stiftsstyrelsen om tillsÀttning av korta vikariat pÄ kyrkoherdetjÀnster och komministertjÀnster

-beslutar efter delegation frÄn stiftsstyrelsen om semesterledigheter

Biskopen

- har tillsynsansvar avseende lÀran, Àmbetet m.m.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 113
   

Stiftsstyrelsen

-inrÀttar prÀsttjÀnster (utom domprost)

-beslutar om ledig tjÀnst skall tillsÀttas, vakantsÀttas eller dras in

-tillsÀtter vikariat

-beslutar om förflyttning

-beslutar om skyldighet att utöva annan tjÀnst

-beslutar om ledigheter

-beslutar om stiftssamfÀllighetens verksamhet

StiftssamfÀlligheten

- betalar lön för stiftsprÀster

Domkapitlet

-beslutar angÄende rÀtt att utöva Àmbetet

-ledigkungör prÀsttjÀnster

-prövar sökandes behörighet

-tillsÀtter kyrkoherdetjÀnster var tredje gÄng

-kan besluta att tjÀnst skall vakantsÀttas om fÄ söker

-meddelar tjÀnstgöringsföreskrifter

-ger nÀrmare information om bisysslor

-befriar frÄn skyldighet att bo i tjÀnstebostad

-beslutar i disciplinÀrenden

-beslutar om ÄtalsanmÀlan

-har tillsynsansvar

-beslutar om uppsÀgning

-beslutar om avskedande

-beslutar om entledigande

-beslutar om avstÀngning

Regeringen

-inrÀttar domprosttjÀnster

-tillsÀtter domprosttjÀnster

-tillsÀtter lÄngtidsvikariat pÄ domprosttjÀnster

-prövar överklagade tjÀnstetillsÀttningsbeslut frÄn domkapitlet

-uppdrar Ă„t Arbetsgivarverket att sluta kollektivavtal

Kyrkomötet

- meddelar föreskrifter om Àmbetet (uppgiften kommer att övergÄ till Svenska kyrkans centralstyrelse)

Kyrkofonden

- bekostar pensioner

114 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

Arbetsgivarverket

- ingÄr pÄ uppdrag av regeringen och som företrÀdare för kyr kokommunerna kollektivavtal om löneförmÄner

-avgör frÄgor om stridsÄtgÀrder rörande sÄdana avtal

-för talan i tvister rörande vad som nu nÀmnts

Bilden av prÀstens arbetsgivare Àr som framgÄtt svÄröverskÄdlig. SÀrskilt bör noteras att det inte alldeles klart framgÄr vem som anvisar arbete, vilket Àr den mest centrala arbetsgivaruppgiften.

Vem Àr i dag prÀstens arbetsgivare?

Det finns inget enkelt och rent svar pÄ frÄgan om vem som i dag faktiskt Àr prÀstens arbetsgivare. En mycket vanlig stÄndpunkt Àr att det Àr pastoratet som Àr arbetsgivare för pastoratsprÀsten medan stiftssamfÀlligheten Àr arbetsgivare för stiftsprÀsten. PrÀsten skulle sÄledes ha en kyrkokommunal anstÀllning, som dock Àr statligt reglerad. En annan stÄndpunkt Àr att staten, frÀmst genom domkapitlet, Àr prÀstens egentlige arbetsgivare.

NÀr arbetsgivarbegreppet omtalas i den juridiska litteraturen rör det ofta frÄgan om hur man skiljer ett anstÀllningsavtal frÄn ett uppdragsavtal. Vanligen konstateras dÄ följande. Om förhÄllandet Àr grundat pÄ ett avtal som innebÀr att ena parten personligen skall prestera arbete som anvisas av den andra parten, talar detta för att det Àr frÄga om ett anstÀllningsavtal. Om bestÀllaren kontrollerar nÀr, var och hur arbetet utförs samt tillhandahÄller maskiner, rÄvaror och andra kapitalinsatser ger detta ytterligare belÀgg för samma slutsats. Ger bestÀllaren vederlag som stÄr i relation till den arbetade tiden eller till bÄde tiden och anspÀnningen talar detta ocksÄ för anstÀllningsavtal. Slutligen har arbetets intensitet betydelse, pÄ sÄ sÀtt att varaktighet och omfattning talar för anstÀllningsavtal. Den som Àr arbetspresterande part i ett anstÀllningsavtal kallas arbetstagare. Med arbetsgivare avses arbetstagarens motpart i anstÀllningsavtalet.

NÀr arbetsgivarbegreppet diskuteras inom Svenska kyrkan handlar det vanligen inte om att dra grÀns mellan uppdragsförhÄllande och anstÀllningsförhÄllande. I regel handlar det i stÀllet om vem av flera möjliga aktörer som skall anses vara arbetsgivare för prÀsten. Skall det vara staten eller kyrkokommunen? Liknande frÄgestÀllningar kan uppstÄ i koncerner, i föreningar och i andra trossamfund. Den generella frÄgan om vem som Àr arbetsgivare för en prÀst i Svenska kyrkan har inte stÀllts pÄ sin spets i rÀttstillÀmpningen. FrÄgestÀllningen har dock aktualiserats i det alldeles nyligen vid Arbetsdomstolen anhÀngiggjorda

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 115
   

mÄlet A 24/97. Arbetsdomstolen prövade en gÄng frÄgan om vem som var att betrakta som arbetsgivare för en metodistpastor (AD 1986 nr 1). Det kan vara intressant att jÀmföra rÀttsfallet med de förhÄllanden som rÄder inom Svenska kyrkan i dag. Pastorn i Arbetsdomstolens mÄl riktade krav mot Metodistkyrkan, som hÀvdade att arbetsgivaransvaret i stÀllet Ävilade en av dess församlingar. Arbetsdomstolen skulle alltsÄ avgöra om församlingen eller Metodistkyrkan var arbetsgivare. Vid den prövningen fÀste Arbetsdomstolen avseende vid att församlingen inte kunde godkÀnna nÄgon för utövning av tjÀnst som pastor inom Metodistkyrkan. Detta ankom pÄ centrala organ inom Metodistkyrkan, vilka Àven hade att fortlöpande pröva pastorns lÀmplighet för tjÀnsten. Församlingen saknade vidare befogenhet att bevilja tjÀnstledighet, att sÀga upp och att avskeda. Visserligen var församlingen primÀrt ansvarig för pastorns lön, men Metodistkyrkan hade centrala funktioner nÀr det gÀllde lönesÀttningen och svarade dessutom ytterst för att pastorn fick den lön hon var berÀttigad till. Arbetsdomstolen fann att Metodistkyrkan skulle anses vara arbetsgivare för pastorn ifrÄga.

Det arbete som en prÀst i Svenska kyrkan utför i sin anstÀllning kan till en del anses vara anvisat av den kyrkokommun som hans anstÀllning Àr knuten till. Genom de beslut som tas om den kyrkokommunala verksamhetens omfattning och inriktning fÄr prÀsten en del av sina arbetsuppgifter. Det Àr kyr kokommunen som hÄller med lokaler och arbetsredskap. Vidare Àr det kyrkokommunen som betalar lön. I de flesta fall Àr det ocksÄ kyrkokommunen som har fattat beslutet att anstÀlla prÀsten i frÄga. Dessa omstÀndigheter talar med styrka för att prÀstens arbetsgivare i dag Àr den kyrkokommun dÀr han Àr sysselsatt.

Å andra sidan kan prĂ€stens arbete ocksĂ„ anses vara anvisat av biskopen, domkapitlet eller kyrkomötet. Det Ă€r hos dessa statliga instanser som ansvaret för det kyrkliga Ă€mbetet finns och tyngdpunkten i prĂ€stens arbetsuppgifter ligger just i Ă€mbetsut övningen. Domkapitlet utövar arbetsledning genom att meddela tjĂ€nstgöringsföreskrifter samt genom fortbildning och kompetensutveckling. Endast domkapitlet har möjlighet att besluta om disciplinĂ€ra Ă„tgĂ€rder mot en prĂ€st och om en prĂ€stanstĂ€llnings upphörande. Det Ă€r hos domkapitlet arbetet kontrolleras. I den mĂ„n prĂ€sten i sin anstĂ€llning utövar myndighet finns ett annat kontrollsystem, som ocksĂ„ Ă€r statligt. Vidare Ă€r det var tredje gĂ„ng domkapitlet som beslutar om tillsĂ€ttning av kyrkoherdetjĂ€nster. DomprosttjĂ€nster tillsĂ€tts alltid av regeringen. Slutligen har regeringen inflytande över prĂ€sternas anstĂ€llningsvillkor genom att Arbetsgivarverket sluter kollektivavtal. Vad som nu har nĂ€mnts talar för att prĂ€stens arbetsgivare i dag Ă€r staten, nĂ€rmast genom domkapitlet.

I debatten förekommer ocksÄ andra argument rörande frÄgan om vem som i dag Àr prÀstens arbetsgivare. HÀr har t.ex. nÀmnts vissa uttalanden

116 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

som lagstiftaren gjorde i samband med att den s.k. stÀllföretrÀdarlagen avskaffades (se prop. 1993/94:77 och bet. 1993/94:KU 19). Dessa uttalanden anses tyda pÄ att kyrkokommunen Àr arbetsgivare för prÀsten. Vidare har pekats pÄ att kyrkolagens konfliktregler uttryckligen anger att domkapitlet Àr prÀstens arbetsgivare. Enligt min mening kan dessa omstÀndigheter inte tillmÀtas nÄgon avgörande betydelse om man verkligen vill försöka ta stÀllning till vem som faktiskt Àr prÀstens arbetsgivare i dag. DÄ krÀvs grundligare övervÀganden av det slag som ovan skisserats.

SÀkert finns det ocksÄ andra uppfattningar om vem som i dag Àr prÀstens egentlige arbetsgivare. MÀnniskor som fÄr en sÄdan frÄga kan spontant tÀnkas svara exempelvis "stiftet", biskopen, "kyrkan" - eller Gud.

Situationen Àr till viss del lik den som rÄdde för lÀrarna, innan deras anstÀllningar "kommunaliserades". LÀrarna hade tidigare statligt reglerade anstÀllningsvillkor. Kollektivavtal slöts under Arbetsgivarverkets medverkan och vissa föreskrifter rörande anstÀllningarna utfÀrdades av statliga organ. Inför beslutet om kommunalisering konstaterades att arbetsgivaransvaret för lÀrarna inte lÄg samlat hos vare sig stat eller kommun, utan var delat mellan dem (se prop. 1989/90:41 s. 2).

ERK-utredningen kom i sitt slutbetÀnkande (s. 196) t ill slutsatsen att arbetsgivaransvaret för prÀsterna Àr delat mellan flera organ.

Enligt min mening Àr det i den situation som nu stÄr inför dörren riktigast att utgÄ frÄn att sÄvÀl den berörda kyrkokommunen som staten - genom domkapitlet - har ansvar som arbetsgivare för prÀsten.

4.1.9PrÀsternas arbetsskyldighet

Omplacering kan ske inom hela stiftet

Det har diskuterats hur vidstrÀckt arbetsskyldigheten Àr för statstjÀnstemÀn (som biskoparna) och anstÀllda med statligt reglerade tjÀnster (som prÀsterna). I de följande avsnitten gör jag ett försök att redovisa de hÄllpunkter som rÀttslÀget ger för bedömningen. Jag gör det eftersom frÄgan kan antas ha stor praktisk betydelse bÄde för de prÀster som eventuellt övervÀger att motsÀtta sig övergÄng till ny arbetsgivare och för dem som planerar den nya personalorganisationen.

Kyrkolagen innehÄller inga direkta lagregler om arbetsskyldighet. De regler som finns om förflyttning och om skyldighet att fullgöra annan tjÀnst kan dock sÀgas handla om arbetsskyldighetens omfattning.

Förflyttning regleras sÀrskilt i 33 kap. 18 § kyrkolagen. Enligt denna bestÀmmelse fÄr stiftsstyrelsen förflytta en komminister till en annan

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 117
   

sĂ„dan tjĂ€nst, om nuvarande tjĂ€nst dras in eller det annars finns synnerliga skĂ€l för det. Detsamma gĂ€ller för en kyrkoherde, men dĂ„ fĂ„r synnerliga skĂ€l bara Ă„beropas om det Ă€r domkapitlet som skulle ha tillsatt den nya tjĂ€nsten. SĂ„ Ă€r fallet var tredje gĂ„ng tjĂ€nsten blir ledig. En prĂ€st som Ă€r anstĂ€lld med fullmakt kan dessutom, till skillnad frĂ„n andra prĂ€ster, förflyttas till följd av regeringsbeslut. Detta sker dĂ„ med stöd av en regel i 12 § lagen (1992:301) om införande av kyrkolagen. Regeln innebĂ€r att regeringen, oavsett vad som annars gĂ€ller, var tredje gĂ„ng en kyrkoherdetjĂ€nst blir ledig kan tillsĂ€tta denna genom att dit förflytta en fullmaktsanstĂ€lld prĂ€st. SĂ„dan förflyttning fĂ„r dock bara ske om det Ă€r nödvĂ€ndigt av organisatoriska eller andra synnerliga skĂ€l. Det finns inget laghinder mot att prĂ€sten i sĂ„dant fall förflyttas till nĂ„got annat stift. Även om det inte framgĂ„r av lagtexten mĂ„ste det emellertid förutsĂ€ttas att en stiftsstyrelse inte fĂ„r förflytta nĂ„gon till en tjĂ€nst utanför det egna stiftet.

Regler liknande dem om förflyttning finns i 34 kap. 1 och 2 §§ kyrkolagen. DĂ€rav framgĂ„r att stiftsstyrelsen fĂ„r Ă„lĂ€gga en prĂ€st att utöva en annan prĂ€sttjĂ€nst i stiftet i stĂ€llet för den egna tjĂ€nsten. Är det frĂ„ga om en högre tjĂ€nst fĂ„r detta dock bara gĂ€lla en begrĂ€nsad tid. Vidare fĂ„r stiftsstyrelsen för en begrĂ€nsad tid Ă„lĂ€gga en prĂ€st att parallellt med den egna tjĂ€nsten utöva en annan prĂ€sttjĂ€nst antingen i samma eller nĂ€rbelĂ€get pastorat eller i ett pastorat med tillfĂ€llig befolkningsökning under en del av Ă„ret.

Det Àr rimligt att stÀlla sig frÄgan vad dessa regler om förflyttning och skyldighet att utöva annan tjÀnst egentligen innebÀr för prÀsters nuvarande arbetsskyldighet. StrÀngt taget tycks ju kyrkolagen, genom regeln om skyldighet att utöva annan tjÀnst i stÀllet för den egna, ge stiftsstyrelserna en nÀst intill obegrÀnsad möjlighet att omplacera prÀsterna inom stiftet. Denna regel utformades efter förebild av en numera upphÀvd regel i den tidigare anstÀllningsförordningen (SFS 1965:601, 18 §), som gÀllde för statstjÀnstemÀn. Den senast nÀmnda regeln upphÀvdes sedan man i samband med t illkomsten av LOA konstaterat att den inte innebar att skyldigheten att utöva en annan tjÀnst blev mer vidstrÀckt Àn vad den ÀndÄ var enligt allmÀnna arbetsrÀttsliga regler (prop. 1993/94:65 s. 47, se Àven AD 1982 nr 112).

Det gÄr att avtala om arbetsskyldigheten

Enligt Àldre tiders syn ansÄgs statstjÀnstemannaförhÄllandet huvudsakligen grundat pÄ en offentligrÀttslig anstÀllningsakt, varigenom en viss person förpliktades och berÀttigades att utöva en viss tjÀnst.

118 PrÀster och biskopar SOU 1997:44

Detta synsÀtt Àndrades efterhand. NÀr gamla LOA ersatte statstjÀnstemannalagen 1976 ansÄgs hela det offentliga anstÀllningsförhÄllandet som grundat pÄ avtal. Fram till dess hade avtal inte kunnat trÀffas om tjÀnstemÀnnens arbetsskyldighet, men lagstiftaren ansÄg nu att en sÄdan möjlighet borde införas. Den lagbestÀmmelse som dittills hade funnits om tjÀnstemÀnnens arbetsskyldighet (10 § statstjÀnstemannalagen) togs bort. Det finns sedan dess möjlighet att trÀffa kollektivavtal om arbetspliktens omfattning för statstjÀnstemÀn, i den mÄn densamma inte har reglerats genom tvingande lag.

Motsvarande torde gÀlla för prÀster och biskopar. De omfattades tidigare av gamla LOA. Nuvarande regler i kyrkolagen har i mycket stor utstrÀckning hÀmtat sitt innehÄll dÀrifrÄn.

Trots att möjlighet finns att avtala om arbetsskyldighet har inga sÄdana kollektivavtal trÀffats, varken för prÀsterna och biskoparna eller för statstjÀnstemÀn i allmÀnhet.

StatstjÀnstemÀn likstÀlls numera med privata

För statstjÀnstemÀnnen Àr lÀget alltsÄ det att det varken finns direkta lagregler eller kollektivavtal om hur vidstrÀckt arbetsskyldigheten Àr. FrÄgan har dÀrför uppkommit om vad som egentligen gÀller pÄ omrÄdet. Arbetsdomstolen har i flera mÄl haft att ta stÀllning till den frÄgan (se AD 1996 nr 113 och dÀr gjorda hÀnvisningar). En utgÄngspunkt har varit de förhÄllanden som gÀller i den privata sektorn. DÀr Àr den s.k. 29/29-principen av grundlÀggande betydelse vid liknande bedömningar. Den principen innebÀr att en arbetstagare hos en kollektivavtalsbunden arbetsgivare Àr skyldig att pÄ kollektivavtalets villkor utföra allt arbete för arbetsgivarens rÀkning som faller inom ramen för kollektivavtalet och som har ett naturligt samband med arbetstagarens allmÀnna yrkeskvalifikationer. En annan utgÄngspunkt har varit att den yttersta grÀnsen för offentliga tjÀnstemÀns arbetsskyldighet överskrids om tjÀnstemannen beordras att utföra arbetsuppgifter som innebÀr att beskaffenheten av vederbörandes tjÀnst i grunden Àndras. För prÀster torde motsvarande gÀlla.

Det finns inget som tyder pÄ att arbetsskyldigheten skulle se annorlunda ut för en prÀst som har fullmakt Àn för en prÀst som Àr utan (jfr Àven betrÀffande detta AD 1996 nr 113).

Slutsatserna av det anförda Àr följande. Arbetsskyldigheten för prÀster, med och utan fullmakt, Àr tÀmligen vidstrÀckt och fÄr i normalfallet antas omfatta allt prÀsterligt arbete inom stiftet. Det Àr möjligt att trÀffa kollektivavtal om hur omfattande arbetsskyldigheten skall vara.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 119
   

Biskoparnas anstÀllningsförhÄllanden skiljer sig i princip inte frÄn prÀsternas i detta avseende. Jag ser dock inget skÀl att hÀr uppehÄlla mig vid vilka förutsÀttningar som kan antas gÀlla för möjligheten att omplacera en biskop.

4.1.10Fullmakter

OavsÀttligheten har historisk bakgrund

Biskopar tillsÀtts fortfarande av regeringen och tilldelas regelmÀssigt fullmakt. I övrigt förekommer inom Svenska kyrkan inga nyanstÀllningar med fullmakt. Men Ànda fram till den 1 juli 1989 tillsattes alla kyrkoherde- och komministertjÀnster med fullmakt. Det finns enligt utredningsdirektiven ungefÀr 900 prÀster som har sÄdana fullmakter i dag. Bland dem finns personer som Ànnu ej fyllt 35 Är.

Fullmakt medför frÀmst skydd mot uppsÀgning (s.k. oavsÀttlighet). Den som Àr anstÀlld med fullmakt kan inte sÀgas upp, varken pÄ grund av arbetsbrist eller pÄ grund av personliga skÀl. Han kan dock skiljas frÄn sin anstÀllning pÄ andra sÀtt, vilket jag Äterkommer till nedan.

Att statliga ÀmbetsmÀn skall vara oavsÀttliga Àr ett system som hÀrrör frÄn 1600-talet. Det grundlagfÀstes med 1809 Ärs regeringsform. Skyddet omfattade s.k. ordinarie tjÀnstemÀn, som fÄtt sÀrskilda bevis - eller fullmakter - för sin anstÀllning. Dessa kunde inte skiljas frÄn sina innehavda sysslor utan rannsakning och dom.

OavsÀttligheten skulle konstitutionellt begrÀnsa konungamakten och garantera en ovÀldig och orÀdd tjÀnstemannakÄr som stod fri i förhÄllande till konungen eller - senare - partipolitiken.

Efter hand kom oavsÀttligheten att anses medföra en rÀtt till lönen snarare Àn en rÀtt till arbets uppgifterna. Regler om avgÄngsskyldighet pÄ grund av Älder eller sjukdom tillkom, liksom regler om förflyttningsskyldighet för fullmaktshavare. Dessa regler intogs först i olika avlönings- och pensionsreglementen och fördes sedan samman i statstjÀnstemannalagen, som kom 1966. Samtidigt t illkom den grundlagsregel som nu finns i 11 kap. 10 § regeringsformen och som sÀger att grundlÀggande bestÀmmelser om statstjÀnstemÀnnens rÀttsstÀllning skall meddelas i lag, i den mÄn sÀrskilda bestÀmmelser ej finns i regeringsformen. FrÄn statstjÀnstemannalagen överfördes reglerna om avgÄngsskyldighet oförÀndrade till gamla LOA, som dÄ gÀllde Àven prÀster och biskopar. Kyrkolagens regler har i dessa avseenden utformats med gamla LOA som förebild.

120 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

För fullmaktsanstÀllda hos myndigheter under regeringen gÀller numera lagen (1994:261) om fullmaktsanstÀllning. Denna gÀller ej för prÀster och biskopar.

PÄ det statliga omrÄdet tillÀmpas anstÀllningsformen fullmakt numera i princip endast nÀr det Àr frÄga om högre tjÀnster med rÀttslig eller liknande anknytning.

FörstÀrkt anstÀllningsskydd

AnstÀllningsformen fullmakt medför ett anstÀllningsskydd som gÄr lÀngre Àn vad anstÀllningsskyddslagen föreskriver.

Den frÄn anstÀllningsskyddssynpunkt frÀmsta skillnaden mellan en fullmaktsanstÀllning och en vanlig tillsvidareanstÀllning för en prÀst inom Svenska kyrkan Àr följande. TillsvidareanstÀllningen kan enligt vad som framgÄr av 35 kap. 2 § kyrkolagen sÀgas upp om det finns saklig grund för ett sÄdant beslut. Regeln motsvarar vad som pÄ övriga arbetsmarknaden gÀller enligt anstÀllningsskyddslagen. FullmaktsanstÀllningen Àr dÀremot inte möjlig att sÀga upp, vare sig pÄ grund av arbetsbrist eller pÄ grund av personliga skÀl.

En fullmaktsanstÀlld prÀst eller biskop kan dock, liksom andra prÀster, skiljas frÄn sin anstÀllning enligt andra bestÀmmelser i 35 kap. kyrkolagen. Av 1 § i nÀmnda kapitel framgÄr att en prÀst eller biskop fÄr skiljas frÄn sin anstÀllning endast med stöd av vad som föreskrivs i kapitlet. NÄgra ytterligare möjligheter att tvÄngsvis skilja prÀsten eller biskopen frÄn hans anstÀllning finns alltsÄ inte. Nedan följer en kortfattad men uttömmande redogörelse för möjligheterna att tvÄngsvis skilja en fullmaktsanstÀlld prÀst eller biskop frÄn dennes anstÀllning. En nÄgot utförligare beskrivning har lÀmnats i avsnitt 4.1.6 ovan.

Entledigande kan komma i frÄga om prÀsten överger lÀran, uppnÄr pensionsÄldern eller har nedsatt arbetsförmÄga. En fullmaktsanstÀlld prÀst eller biskop kan dessutom i vissa nÀrmare angivna fall entledigas dÄ han inte kan fullgöra sina arbetsuppgifter t illfredsstÀllande. Entledigande pÄ nÄgon av de tvÄ senast nÀmnda grunderna fÄr ej ske om prÀsten eller biskopen lÀmpligen kan förflyttas eller omplaceras till annan tjÀnst med rÀtt till statlig pension.

En prÀst- eller biskopsanstÀllning kan upphöra automatiskt. SÄ Àr i regel fallet om prÀsten eller biskopen fÄr en annan statligt reglerad anstÀllning, exempelvis en annan prÀstanstÀllning. Detta gÀller Àven för fullmaktsanstÀllda. Dessa mister dÄ enligt huvudregeln sina fullmakter utan att fÄ nya, eftersom sÄdana inte lÀngre förekommer vid nyanstÀllningar. Men det finns undantag, som gör det möjligt att förena tvÄ tjÀnster och att alltsÄ behÄlla en eventuell fullmaktstjÀnst i botten. Finns

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 121

det sÀrskilda skÀl för det kan regeringen nÀmligen i ett enskilt fall medge att den första anstÀllningen skall bestÄ utan hinder av den nya. LikasÄ kan regeringen meddela sÀrskilda föreskrifter om förening av fullmaktstjÀnster med andra allmÀnna tjÀnster. SÄ har ocksÄ skett i 18 a § förordningen om biskops- och prÀsttjÀnster. DÀr behandlas den situationen att en tjÀnst som kyrkoherde eller komminister i ett nybildat pastorat skall tillsÀttas för första gÄngen. Om tjÀnsten tillsÀtts med en fullmaktsanstÀlld prÀst frÄn nÄgot av de berörda pastoraten fÄr denne utan sÀrskilt beslut vara ledig frÄn sin fullmaktstjÀnst för att inneha den nya tjÀnsten. PrÀsten i frÄga behÄller sÄledes utan sÀrskilt beslut sitt förstÀrkta anstÀllningsskydd, Àven om han fÄr en ny placering. Med tanke pÄ vad som ovan (i avsnitt 4.1.9) redovisats om att prÀstens arbetsskyldighet normalt torde omfatta tjÀnstgöring Àven i stiftets andra pastorat - stiftsstyrelsen kan ju alltid besluta sÄ - kan det i och för sig ifrÄgasÀttas om prÀsten har fÄtt en ny anstÀllning nÀr han fÄr en sÄdan ny placering. Och har han inte fÄtt en ny anstÀllning sÄ behÄller han ju ÀndÄ sin fullmakt, oavsett regeln i 18 a § förordningen om biskops- och prÀsttjÀnster (se Àven avsnitt 4.3.4 nedan).

En prÀst som Àr anstÀlld med fullmakt kan slutligen, liksom övriga prÀster, skiljas frÄn sin anstÀllning genom avskedande. Detta kan dock bara komma i frÄga om han har begÄtt brott eller tjÀnsteförseelse och dÀrigenom visat sig uppenbarligen olÀmplig att inneha sin anstÀllning. Vid allvarlig psykisk störning krÀvs dessutom att omplacering eller förflyttning inte lÀmpligen kan ske. Reglerna hÀrom Äterfinns i 35 kap. 20 - 22 §§ kyrkolagen.

Det finns författningsregler om förflyttning av prÀster. Dessa Äterfinns emellertid inte i 35 kap. kyrkolagen utan i dess 33 kap. En prÀst som blir förflyttad anses sÄledes inte dÀrigenom bli skild frÄn sin anstÀllning. Om förflyttningen anses innebÀra att prÀsten i frÄga fÄr en ny anstÀllning medför emellertid det i sin tur att prÀsten i frÄga automatiskt mister sin tidigare anstÀllning, enligt vad som redogjorts för ovan (se Àven avsnitt 4.3.4 nedan).

4.1.11Pensioner

Inledning

Till komplettering av den lagstadgade allmÀnna pensionen har Svenska kyrkans prÀster och biskopar tjÀnstepensionsrÀtt enligt det statliga pensionsavtalet Pensionsplan för arbetstagare hos staten m.fl. (PA-91), som trÀdde i kraft den 1 januari 1992.

122 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

I avsnitt 3.1.7 ovan har jag kort beskrivit det allmÀnna pensionssystemet. Jag har ocksÄ dÀr redogjort för vad som kÀnnetecknar olika slags avtalspensioner.

PrÀsternas och biskoparnas avtalspensioner betalas ur kyrkofonden, enligt vad som framgÄr av 42 kap. 11 § fjÀrde punkten kyrkolagen.

Det statliga pensionsavtalet

Omfattade arbetstagare

Alla prÀster som omfattas av statliga kollektivavtal om löner och anstÀllningsvillkor omfattas ocksÄ av det statliga pensionsavtalet PA-91. Det betyder att alla tjÀnstgörande pastorats- och stiftsprÀster Àr omfattade. Statlig pensionsrÀtt enligt PA-91 gÀller dessutom för ytterligare ett antal prÀster i Svenska kyrkan, nÀmligen sÄdana som Àr anstÀllda av Stiftelsen Svenska kyrkan i utlandet (SKUT), BrÀcke diakonigÄrd, Ersta diakonisÀllskap, diakonistiftelsen Samariterhemmet, stiftelsen Stora Sköndal eller stiftelsen VÄrsta diakonigÄrd. Detta följer av förordningen (1991:1427) om tjÀnstepension för vissa arbetstagare med icke-statlig anstÀllning.

PA-91 gÀller bara dem som har fyllt 18 Är och som har anstÀllning motsvarande minst 40 % av heltid.

Nettopensionssystem

PA-91 Àr ett nettopensionssystem. Det betyder att tjÀnstepensionen berÀknas som ett tillÀgg till den lagstadgade pensionen.

FörmÄner

PA-91 omfattar Älderspension, kompletterande Älderspension, livrÀnta, efterlevandepension, kompletterande efterlevandepension, kompletterande efterlevandelivrÀnta, sjukpension, tillfÀllig sjukpension och kompletterande delpension.

Ålderspension utgĂ„r i normala fall frĂ„n 65 Ă„rs Ă„lder. Det Ă€r bara en begrĂ€nsad grupp som enligt reglerna i PA-91 har lĂ€gre pensionsĂ„lder. Men det finns sĂ€rskilda övergĂ„ngsbestĂ€mmelser som innebĂ€r att Ă€ndĂ„ relativt mĂ„nga kan Ă„lderspensioneras redan vid 60 Ă„rs Ă„lder. För hel pension krĂ€vs 30 Ă„rs anstĂ€llning med pensionsrĂ€tt efter 28 Ă„rs Ă„lder. Pensionen berĂ€knas med utgĂ„ngspunkt i genomsnittet av de fem sista Ă„rslönerna före avgĂ„ngsĂ„ret. För hel Ă„lderspension uppgĂ„r den t ill 10 % av löneunderlaget upp t ill 7,5 basbelopp, 65 % för löneunderlag mellan 7,5 och 20 basbelopp samt 32,5 % för löneunderlag mellan 20 och 30 basbelopp.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 123

Den kompletterande Älderspensionen, KÄpan TjÀnste, tillkom 1991. För varje anstÀlld avsÀtter arbetsgivaren 1,7 % av lönen till KÄpan TjÀnste. Denna kompletterande Älderspension betalas sedan i normala fall ut frÄn 65 till 70 Ärs Älder. Den anstÀllde kan sjÀlv förbÀttra pensionen genom att göra egna insÀttningar i KÄpan Plus. Beloppen i KÄpan fonderas och förvaltas av FörsÀkringsföreningen för det statliga omrÄdet (FSO), som Àr en understödsförening. Utbetalningen frÄn KÄpan Àr beroende av det inbetalade beloppet och av avkastningen. Denna del av PA-91 Àr alltsÄ avgiftsbestÀmd och av premiereservkaraktÀr. Den kan sÀgas motsvara den avgiftsbestÀmda ITPK-delen av den privata ITP-planen.

LivrÀnta har den rÀtt till som har haft minst tre Ärs anstÀllningstid efter 28 Ärs Älder och som avgÄr före pensionsÄldern. Den faller ut vid 65 Ärs Älder. Endast statlig anstÀllningtid tillgodorÀknas. LivrÀntan uppgÄr t ill 95 % av den intjÀnade delen av Älderspensionen. Den Àr vÀrdesÀkrad under utbetalningstiden, men inte dessförinnan.

Efterlevandepension utgÄr tidsbegrÀnsat. Make, barn under 20 Är eller sambo kan vara förmÄnstagare. En ensamstÄende efterlevande fÄr Ärligen ett belopp som motsvarar 1,2 basbelopp. Till detta lÀggs 0,5 basbelopp för varje ytterligare förmÄnstagare (barn). Summan fördelas sÄ att den vuxne fÄr 1,0 basbelopp och barnen lika delar av resten. Efterlevandepension betalas under högst fem Är, dock lÀngst t.o.m. den mÄnad dÄ arbetstagaren skulle ha fyllt 70 Är. RÀtten till efterlevandepension upphör för en vuxen efterlevande som gifter sig och för ett barn som fyller 20 Är.

Kompletterande efterlevandepension kan utgÄ efter en arbetstagare som har haft ett pensionsunderlag som överstigit 7,5 basbelopp. SÄdan pension betalas till efterlevande make sÄ lÀnge han lever ogift och till barn under 20 Är.

Kompletterande efterlevandelivrÀnta betalas ut efter en arbetstagare som har haft ett pensionsunderlag som överstigit 7,5 basbelopp och som har haft rÀtt till egen livrÀnta.

Sjukpension eller tillfÀllig sjukpension utgÄr till en arbetstagare som blir arbetsoförmögen och dÀrför mÄste vara partiellt ledig eller sluta anstÀllningen före pensionsÄldern.

Kompletterande delpension utgÄr till arbetstagare som har en lön överstigande 7,5 basbelopp. Den utgör 55 % av inkomstbortfallet vid en medellön upp t ill 20 basbelopp och 32,5 % vid en medellön mellan 20 och 30 basbelopp.

124 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

Finansiering

Den statliga tjÀnstepensionen finansieras för statsanstÀllda löpande över statsbudgeten. I och med KÄpans införande sker dock en viss fondering utanför budgeten.

Statens löne- och pensionsverk (SPV) administrerar pensionerna enligt PA-91.

I enlighet med 42 kap. 11 § fjÀrde punkten kyrkolagen belastas kyrkofonden med kostnaderna för avtalspensioner till prÀster och biskopar, avtalspensioner till deras efterlevande, premier för KÄpan, kostnaderna för pensionsadministrationen hos SPV samt sÀrskild löneskatt pÄ pensionskostnaderna.

Även kostnaderna för prĂ€sters och biskopars förmĂ„ner enligt den statliga grupplivförsĂ€kringen belastar kyrkofonden, enligt vad som framgĂ„r av 42 kap. 11 § femte punkten kyrkolagen.

Det yttersta ansvaret för pensionsÄtagandena torde Ävila kyrkokommunerna, som enligt 32 kap. 12 och 13 §§ kyrkolagen ansvarar för prÀsters avlöningsförmÄner.

4.1.12TjÀnstebostÀder

Regler och begrepp

I frÄga om tjÀnstebostÀder för biskopar och prÀster finns regler dels i 34 kap. 3 - 8 §§ och 41 kap. kyrkolagen, dels i förordningen (1989:89) om tjÀnstebostÀder för biskopar och prÀster.

NÀr det gÀller prÀsters tjÀnstebostÀder hÀnvisar den nÀmnda förordningen till bestÀmmelser i 12 kap. jordabalken (hyreslagen). Flertalet bestÀmmelser i hyreslagen gÀller dÀrför Àven för prÀsters tjÀnstebostÀder. Det betyder bland annat att hyresvÀrden kan sÀga upp avtalet nÀr anstÀllningen upphör om lÀgenheten behövs för den som sedan skall fÄ anstÀllningen, vilket framgÄr av 46 § sjunde punkten i nÀmnda lag. Dessutom betyder det att det i vissa avseenden Àr möjligt att trÀffa kollektivavtal om hyresvillkoren, enligt vad som nÀrmare framgÄr av 67 §.

Vidare gĂ€ller i princip 32 § kommunalskattelagen (1928:370), enligt vilken bostadsförmĂ„n som utgĂ„tt för tjĂ€nsten skall beskattas som intĂ€kt av tjĂ€nst. Anvisningarna till nĂ€mnda paragraf innehĂ„ller ett undantag som gĂ€ller om tjĂ€nstebostaden, till följd av representationsskyldighet eller liknande, Ă€r större Ă€n vad som behövs för arbetstagarens familj. En sĂ„dan â€Ă¶veryta” anses inte vara en skattepliktig förmĂ„n. VĂ€rdet av bostadsförmĂ„nen skall, enligt 42 § samma lag, berĂ€knas efter de hyrespriser som gĂ€ller pĂ„ orten. I anvisningarna till sistnĂ€mnda paragraf ut-

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 125

vecklas nÀrmare hur berÀkningen skall göras om det inte Àr möjligt att fastslÄ nÄgot hyrespris för orten. DÀr sÀgs att Àven en bostadsförmÄn pÄ

en fastighet som inte kan hyras ut till nÄgon annan har ett visst vÀrde. Hyrespriset i kringliggande orter kan tjÀna till ledning för berÀkningen av ett sÄdant vÀrde. Motsvarande bestÀmmelser gÀller ocksÄ vid berÀkning av statlig inkomstskatt, enligt 2 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. NÀr preliminÀr A-skatt berÀknas bestÀms vÀrdet av bostadsförmÄnen schablonmÀssigt. Detta framgÄr av 8 § 3 st. uppbördslagen (1953:272). Riksskatteverket faststÀller tabeller för berÀkningen. Dessa intas i Riksskatteverkets författningssamling (RSFS). VÀrdet av bostadsförmÄnen skall i princip ocksÄ utgöra en del av det underlag som arbetsgivaravgift skall berÀknas pÄ. Detta framgÄr av 3 § lagen (1981:691) om sociala avgifter. Av 5 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter frÄn arbetsgivare framgÄr att vÀrdet skall berÀknas pÄ samma sÀtt vid uppbörd av socialavgifter som vid uppbörd av preliminÀr A-skatt. Det finns dock viss möjlighet att fÄ vÀrdet jÀmkat.

Beteckningen tjÀnstebostad bör bara anvÀndas dÄ det Àr frÄga om en anvisad bostad, dvs. nÀr tjÀnsteinnehavaren Àr skyldig att bebo den.

Det förekommer att en kyrkoherde eller komminister utan anvisning fÄr hyra bostad av pastoratet. Det Àr dÄ frÄga om ett privatrÀttsligt hyresförhÄllande mellan prÀsten och pastoratet. En bostad som hyrts ut pÄ sÄdant sÀtt kan kallas personalbostad.

PrÀstgÄrd Àr beteckningen pÄ sÄdan fast egendom eller tomtrÀtt dÀr tjÀnstebostad Àr anvisad Ät en kyrkoherde eller komminister. PrÀstgÄrd Àr ett slags kyrklig jord, vilket innebÀr att det i kyrkolagen finns sÀrskilda bestÀmmelser om förvaltningen. Det Àr pastoratet som förvaltar prÀstgÄrden.

SĂ„dan fast egendom eller tomtrĂ€tt dĂ€r tjĂ€nstebostad Ă€r anvisad Ă„t en biskop kallas biskopsgĂ„rd . Även biskopsgĂ„rd Ă€r ett slags kyrklig jord. Stiftets egendomsnĂ€mnd förvaltar biskopsgĂ„rden. EgendomsnĂ€mnden Ă€r en obligatorisk kyrkokommunal nĂ€mnd med förvaltnings uppgifter som Ă€r helt statligt reglerade. I nĂ„gra fĂ„ stift har biskopen anvisats tjĂ€nstebostad i lĂ€genhet i stĂ€llet för i en egentlig biskopsgĂ„rd.

Om en tidigare prĂ€stgĂ„rd inte lĂ€ngre anvisas som tjĂ€nstebostad blir den församlingskyrkas fastighet . Även församlingskyrkas fastighet Ă€r ett slags kyrklig jord. Pastoratet förvaltar fastigheten, under tillsyn av stiftets egendomsnĂ€mnd.

Ett pastorat kan Àga eller disponera en fastighet som inte Àr kyrklig jord. Inget hindrar att tjÀnstebostad anvisas i en lÀgenhet som pÄ sÄdant sÀtt disponeras av pastoratet. Det kan alltsÄ förekomma anvisade tjÀnstebostÀder som inte Àr prÀstgÄrdar. Det motsatta förhÄllandet Àr dÀremot inte tÀnkbart, eftersom prÀstgÄrd per definition Àr sÄdan fast egendom eller tomtrÀtt pÄ vilken tjÀnstebostad har anvisats en prÀst.

126 PrÀster och biskopar SOU 1997:44

Biskoparnas tjÀnstebostÀder

Regeringen fÄr besluta att en biskop skall anvisas tjÀnstebostad. För nÀrvarande har alla biskopar anvisats tjÀnstebostad, Àven den bitrÀdande biskopen i Àrkestiftet. NÀr en tjÀnstebostad har anvisats Àr biskopen skyldig att bo i den. Dock kan regeringen efter sÀrskild ansökan befria biskopen frÄn den skyldigheten. Biskopen betalar ingen hyra för sin tjÀnstebostad. Att det skall vara sÄ har bestÀmts i chefsavtalet. Av det framgÄr (§ 3.4) att landshövdingar och biskopar har rÀtt till fri bostad med uppvÀrmning och elektrisk ström. Biskopen förmÄnsbeskattas för det berÀknade vÀrdet av fri bostad i varje enskilt fall.

I en biskops tjÀnstebostad skall det finnas möbler och telefon. Det framgÄr av förordningen om tjÀnstebostÀder för biskopar och prÀster. BestÀmmelsen kompletteras av den tidigare nÀmnda bestÀmmelsen i chefsavtalet. Av den sistnÀmnda framgÄr att bostaden skall vara försedd med möbler och andra inventarier för representationsÀndamÄl. Vidare framgÄr dÀrav att ett planterat omrÄde skall följa med bostaden. Biskopen Àr efter regeringsbeslut skyldig att helt eller delvis avstÄ frÄn tjÀnstebostaden om domkapitlet eller domkyrkan behöver den. Vidare finns skyldighet för biskopen eller dennes dödsbo att upplÄta utrymme i biskopsbostaden för biskopens eftertrÀdare i den omfattning som regeringen bestÀmmer, om annat ej avtalas. Biskopen skall helt lÀmna bostaden senast tre mÄnader efter det att han avgÄr frÄn sin tjÀnst. Motsvarande gÀller för biskopens dödsbo.

Det Àr ur kyrkofonden som kostnaderna för biskoparnas tjÀnstebostÀder betalas.

Kyrkoherdars och komministrars tjÀnstebostÀder

Pastoratet fÄr besluta att den som innehar en tjÀnst som kyrkoherde eller komminister skall anvisas tjÀnstebostad. FrÄn Kammarkollegiet har inhÀmtats att det i dag finns drygt 1 200 prÀstgÄrdar. Kulturarvsutredningen har i sitt nyligen avlÀmnade slutbetÀnkande (SOU 1996:128) redovisat ett annat antal. Enligt den utredningen fanns 1 028 prÀstgÄrdar. Antalet anvisade tjÀnstebostÀder Àr oklart, men mÄste överstiga antalet prÀstgÄrdar. NÀr en tjÀnstebostad har anvisats Àr den som innehar tjÀnsten skyldig att bo i den. Dock fÄr pastoratet inte anvisa tjÀnstebostad eller upphÀva ett anvisningsbeslut utan att den som innehar tjÀnsten i frÄga har lÀmnat sitt samtycke. Den som har anvisats en tjÀnstebostad kan befrias frÄn skyldigheten att bo i den. Ett sÄdant beslut fattas av domkapitlet. Av lagförarbetena framgÄr (prop. 1986/87:13 s. 12) att anvisning bör göras endast nÀr det i det enskilda fallet finns sÀrskilda skÀl för det. SÄdana sÀrskilda skÀl kan enligt vad som vidare

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 127
   

framgÄr föreligga dels dÄ det Àr frÄga om en kulturhistoriskt unik miljö, dels dÄ det saknas god tillgÄng pÄ bostÀder i pastoratet. Mycket tyder pÄ att pastoraten oftare Àn förvÀntat anser att sÀrskilda skÀl för anvisning föreligger.

Före den 1 januari 1988 gÀllde att pastoraten var skyldiga att t illhandahÄlla tjÀnstebostad för ordinarie församlingsprÀster om regeringen bestÀmde det. Den som anvisades tjÀnstebostad före nÀmnda datum gavs enligt en övergÄngsbestÀmmelse rÀtt och skyldighet att behÄlla densamma sÄ lÀnge han hade kvar sin tjÀnst

Kostnaderna för en tjÀnstebostad Ät en kyrkoherde eller komminister betalas av pastoratet. Den kyrkoherde eller komminister som har anvisats tjÀnstebostad skall betala hyra för den. Hyran betalas till pastoratet. Betalningen sker i första hand genom avdrag pÄ prÀstens lön. Stiftets egendomsnÀmnd faststÀller hyran. NÀr hyrans storlek berÀknas skall bruksvÀrdet styra. Dock skall hÀnsyn tas till de sÀrskilda förhÄllanden som betingas av bostadens karaktÀr av tjÀnstebostad. EgendomsnÀmnden har tidigare regelmÀssigt rÄdfrÄgat Statens byggnadsstyrelse inför hyressÀttningar. Numera anlitas i stÀllet en fristÄende bostadskonsult. Hyra skall enligt gÀllande regler aldrig berÀknas för mer Àn 100 kvadratmeter. Kostnader för vÀrme och varmvatten skall ingÄ i hyran. Innan egendomsnÀmnden faststÀller eller Àndrar hyran skall den bereda prÀsten ifrÄga tillfÀlle att yttra sig. PrÀsten kan alltid begÀra att egendomsnÀmnden skall pröva om tjÀnstebostadshyran kan Àndras. Efter att egendomsnÀmnden beslutat kan prÀsten begÀra att frÄgan hÀnskjutes till Statens tjÀnstebostadsnÀmnd, som Àr en statlig myndighet under regeringen. NÀmndens verksamhet regleras av förordningen (1988:1105) med instruktion för Statens tjÀnstebostadsnÀmnd. Den har endast tvÄ uppgifter, nÀmligen att pröva hÀnskjutna Àrenden om hyra för prÀsters tjÀnstebostÀder samt att pÄ begÀran av regeringen eller ett departement avge yttranden eller förslag i frÄgor som rör upplÄtelse av tjÀnstebostÀder. NÀmndens beslut i hyresfrÄgor fÄr ej överklagas. De senaste Ären har nÀmnden prövat cirka fem Àrenden per Är rörande hyressÀttning. Uppdrag frÄn regeringen eller frÄn departementen har inte förekommit.

I förordningen om tjÀnstebostÀder finns bland annat sÀrskilda regler om ansvaret för uppvÀrmning och skötsel av anvisade prÀstbostÀder. Som utgÄngspunkt gÀller enligt dessa regler att prÀsten sjÀlv svarar för att tjÀnstebostaden sköts och vÀrms upp pÄ normalt sÀtt.

Att prÀsterna betalar hyra för sina tjÀnstebostÀder betyder inte i sig sjÀlvt att förmÄnsbeskattning Àr uteslutet. Liksom andra arbetstagare som har tjÀnstebostad eller personalbostad Àr de i princip skattskyldiga för den ekonomiska förmÄn som rÀtten till bostaden kan innebÀra. Till den del bostaden mÄste anvÀndas för exempelvis representation eller församlingsverksamhet kan den inte anses vara en ekonomisk förmÄn för

128 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

prĂ€sten. FörmĂ„nen kan enligt gĂ€llande lagregler i sĂ„dant fall inte anses vara större Ă€n vĂ€rdet av en normal bostad för arbetstagaren och hans familj. Är denna förmĂ„n vĂ€rd mer Ă€n den hyra som betalas skall "övervĂ€rdet" enligt gĂ€llande skatteregler beskattas.

SĂ„vitt jag har kunnat finna förekommer det dock i dag inte att prĂ€ster förmĂ„nsbeskattas för sina tjĂ€nstebostĂ€der. SĂ„ har det varit lĂ€nge. Att prĂ€ster i praktiken inte förmĂ„nsbeskattas för sina tjĂ€nstebostĂ€der följer ursprungligen av en rekommendation frĂ„n Riksskatteverket (RSV) till landets skattechefer. Rekommendationen utfĂ€rdades i direkt anslutning till en överenskommelse den 25 november 1983 mellan Ă„ ena sidan dĂ„varande Statens arbetsgivarverk och Ă„ andra sidan SACO/SR och TCO-S. Överenskommelsen innebar att hyra för tjĂ€nstebostĂ€der skulle berĂ€knas efter bostadens bruksvĂ€rde, men aldrig för mer Ă€n 100 kvadratmeter. Nuvarande regler om hyressĂ€ttning i förordningen om tjĂ€nstebostĂ€der för biskopar och prĂ€ster stĂ€mmer överens med denna överenskommelse. Enligt RSV:s rekommendation skulle nĂ„gon skattepliktig förmĂ„n inte anses föreligga om hyra begĂ€rdes enligt överenskommelsen.

Innan rekommendationen gavs var de lokala skattemyndigheternas praxis pÄ omrÄdet inte enhetlig. JO hade uppmÀrksammats pÄ det förhÄllandet och uttalade i ett beslut den 7 november 1983 (dnr 2930- 1982, 2175-1983 och 2246-1983) att det frÄn allmÀnna utgÄngspunkter mÄste anses helt oacceptabelt att vissa medlemmar av en vÀl avgrÀnsad yrkesgrupp blir föremÄl för yrkestypiska beskattningsÄtgÀrder i vissa delar av landet men inte i andra. Enligt JO var det frÄga om ett typexempel pÄ en situation som rimligen mÄse anses fordra diskussioner mellan Riksskatteverket och skattecheferna. Situationen fordrade, enligt JO, att dessa instanser tog stÀllning pÄ ett sÄdant sÀtt att likformighet kunde upprÀtthÄllas i taxeringsarbetet.

Det var mot bakgrund av JO:s beslut som 1983 Ă„rs RSV- rekommendation kom till.

JO har Àven vid ett senare tillfÀlle beslutat i en liknande frÄga. Det skedde den 19 december 1986 (dnr 2718-1984). JO uttalade dÄ att överenskommelsen och RSV:s rekommendation innebar en förnuftig och rimlig lösning pÄ ett mycket speciellt problem samt en öppning mot en konsekvent och likformig bedömning. Vidare anförde JO följande.

"Det Àr förvisso sant att rekommendationen inte binder de beslutande myndigheterna - taxeringsnÀmnder och domstolar - och att de alltsÄ kan avstÄ frÄn att iaktta den. Det Àr emellertid att hoppas att de skall utnyttja sin - visserligen i lag inte föreskrivna men allmÀnt förutsatta - rÀtt att handla med omdöme och sunt förnuft....AllmÀnheten inser sÀkert att det hÀr gÀller förhÄllanden och situationer som inte lÄter sig jÀmföras med eller överföras pÄ dem som andra yrkesgrupper har."

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 129
   

Beskattningen av prÀsters bostadsförmÄner har flera gÄnger behandlats sÀrskilt av riksdagens skatteutskott, se bet. 1983/84: SkU42, 1984/85:SkU36 samt 1986/87:SkU2. I det senast nÀmnda betÀnkandet noterade skatteutskottet att hyressÀttningen av prÀsternas tjÀnstebostÀder tidigare - dvs. före 1983 Ärs överenskommelse och rekommendation - hade medfört vissa problem vid beskattningen. Problemen hade bestÄtt dels i att olika bedömningar hade gjorts i olika lÀn, dels i att beskattningsfrÄgorna i flera fall inte hade aktualiserats förrÀn flera Är efter det att prÀsten i frÄga tilltrÀtt en tjÀnst med bostadsskyldighet. Utskottet konstaterade sedan att problemen, till följd av att rekommendationen tillÀmpades allmÀnt, tills vidare hade bortfallit. NÀr utskottet denna gÄng uttalade sig var det inför avskaffandet av pastoratens skyldighet att tillhandahÄlla tjÀnstebostad. Utskottet förutsatte att rekommendationen i normalfallet fortsÀttningsvis skulle omfatta Àven en sÄdan personalbostad för prÀst som inte anvisades som tjÀnstebostad och som prÀsten alltsÄ inte var skyldig att bebo. Riksskatteverket borde, enligt utskottet, snarast vidta ÄtgÀrder för att frÀmja en likformig bedömning och dÀrefter noga följa utvecklingen pÄ omrÄdet.

I ett yttrande frÄn RSV till Civildepartementet den 1 juli 1987 anförs att rekommendationen bör gÀlla Àven sÄdana personalbostÀder för prÀster som inte Àr anvisade som tjÀnstebostÀder, förutsatt att hyrorna sÀtts i enlighet med vad som gÀller för prÀsters tjÀnstebostÀder. Ur beskattningssynpunkt Àr, enligt yttrandet, en schablonregel att föredra framför en individuell anpassning med hÀnsyn till skiftande familjeförhÄllanden och behov. RSV förordade dÀrför att den i förordningen faststÀllda bostadsytan (100 kvadratmeter) skulle gÀlla som hittills.

RSV:s rekommendation frÄn 1983 har inte följts av nÄ gon annan rekommendation som tagit direkt sikte pÄ prÀsters tjÀnstebostÀder. Men RSV har under Ären som gÄtt utfÀrdat andra rekommendationer, eller allmÀnna rÄd, rörande förmÄnsbeskattning i allmÀnhet. Senast skedde detta genom RSV:s rekommendationer m.m. om vissa förmÄner att tillÀmpas vid berÀkning av avdrag för preliminÀr skatt för inkomstÄret 1997, vid berÀkning av arbetsgivaravgifter för utgiftsÄret 1997 och vid 1998 Ärs taxering (RSV 1996:36). I dessa generella rekommendationer, som inte innehÄller nÄgra hÀnvisningar till Àldre rekommendationer, görs inga bestÀmda ytavgrÀnsningar.

130 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

4.2RelationsÀndringen

Mina slutsatser och förslag:

*Förordningen om biskops- och prÀsttjÀnster upphÀvs.

*Förordningen om tjÀnstebostÀder för biskopar och prÀster upphÀvs (se dock förslag rörande framtiden i avsnitt 4.3).

*Kyrkomötet 1999 fÄr företrÀda Svenska kyrkan i dess förnyade gestalt. Detta sÀgs i införandelagen.

*Vid 1999 Ärs kyrkomöte beslutas Svenska kyrkans nya bemanningsorganisation. DÄ klargörs vem som blir arbetsgivare för prÀster och biskopar.

*Avtal sluts mellan staten och Svenska kyrkan rörande de historiska pensionsÄtagandena till prÀsterna och biskoparna.

*Kyrkofondens styrelse ges i uppdrag att redan före relationsÀndringen bilda en försÀkringsförening eller pensionsstiftelse för tryggande av pensionsÄtagandena.

*Domkapitlen ges i uppdrag att informera varje anstÀlld prÀst inom respektive stift om vad relationsÀndringen innebÀr för den egna anstÀllningen.

*Domkapitlen ges i uppdrag att sÀga upp de prÀster som motsÀtter sig övergÄng och inte har fullmakt.

*Arbetsgivarverket ges i uppdrag att i samband med relationsÀndringen avveckla de statliga kollektivavtalen med prÀsterna.

*Kammarkollegiet tar arbetsgivaransvaret för de prÀster vars statligt reglerade anstÀllningsavtal bestÄr vid utgÄngen av Är 1999. Detta sÀgs i införandelagen.

*Arbetsgivarverket ges i uppdrag att i samrÄd med biskoparna och deras nya arbetsgivare avveckla biskoparnas statliga anstÀllningar.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 131
   

*Arbetsgivarverket ges i uppdrag att avveckla de statliga kollektivavtalen med biskoparna.

*Kammarkollegiet tar arbetsgivaransvaret om nÄgon biskop kvarstÄr i statlig anstÀllning vid utgÄngen av Är 1999. Detta sÀgs i införandelagen.

4.2.1VerksamhetsövergÄng

Skyddsreglerna gÀller pÄ det kyrkliga omrÄdet

NÀr verksamhet övergÄr frÄn en juridisk person till en annan talar man i arbetsrÀttsliga sammanhang om en verksamhetsövergÄng. Oftast Àr det frÄga om en företagsöverlÄtelse. En aktieöverlÄtelse Àr dÀremot inte nÄgon verksamhetsövergÄng. Oavsett vem som Àger aktiebolaget kvarstÄr ju efter en sÄdan överlÄtelse samma juridiska person som ansvarig för verksamhetens drift.

AnstÀllningsskyddet vid verksamhetsövergÄngar förstÀrktes till följd av Sveriges anslutning till EG-rÀtten. FörstÀrkningen ledde till nya regler i anstÀllningsskyddslagen och medbestÀmmandelagen.

De bÄda skyddsreglerna i anstÀllningsskyddslagen lyder som följer.

6 b § Vid övergÄng av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet frÄn en arbetsgivare till en annan övergÄr ocksÄ de rÀttigheter och skyldigheter pÄ grund av de anstÀllningsavtal och anstÀllningsförhÄllanden som gÀller vid tidpunkten för övergÄngen pÄ den nya arbetsgivaren. Den tidigare arbetsgivaren Àr dock ocksÄ ansvarig gentemot arbetstagaren för ekonomiska förpliktelser som hÀnför sig till tiden före övergÄngen. Detta stycke gÀller Àven arbetstagare i allmÀn tjÀnst och pÄ sjögÄende fartyg.

Första stycket gÀller inte vid övergÄng i samband med konkurs.

Första stycket gÀller inte heller Älders-, invaliditets- eller efterlevandeförmÄner.

Trots bestÀmmelserna i första stycket skall anstÀllningsavtalet och anstÀllningsförhÄllandet inte övergÄ till en ny arbetsgivare, om arbetstagaren motsÀtter sig detta.

7 § tredje stycket Vid en sÄdan övergÄng av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet som sÀgs i 6 b §, skall övergÄngen i sig inte utgöra saklig grund för att sÀga upp arbetstagaren. Detta förbud skall dock inte hindra uppsÀgningar som sker av ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skÀl dÀr förÀndringar i arbetsstyrkan ingÄr.

132 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

Skyddsregeln i medbestÀmmandelagen har följande lydelse.

28 § NÀr ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet övergÄr frÄn en arbetsgivare som Àr bunden av ett kollektivavtal till en ny arbetsgivare, genom en sÄdan övergÄng som omfattas av 6 b § i lagen (1982:80) om anstÀllningsskydd, gÀller avtalet i tillÀmpliga delar för den nya arbetsgivaren. Detta gÀller dock inte om den nya arbetsgivaren redan Àr bunden av nÄgot annat kollektivavtal som kan tillÀmpas pÄ de arbetstagare som följer med.

I det fall som avses i första stycket fÄr arbetstagarparten sÀga upp avtalet inom trettio dagar efter det att den har underrÀttats om övergÄngen. Görs uppsÀgning inom denna tid, upphör avtalet att gÀlla vid övergÄngen eller om uppsÀgningen görs efter övergÄngen, vid tidpunkten för uppsÀgningen. Kollektivavtalet gÀller inte heller för den nya arbetsgivaren, om den tidigare arbetsgivaren sÀger upp avtalet före övergÄngen. Görs en sÄdan uppsÀgning senare Àn sextio dagar före övergÄngen, gÀller dock avtalet för den nya arbetsgivaren till dess sextio dagar har förflutit frÄn uppsÀgningen.

NÀr arbetstagares anstÀllningsavtal och anstÀllningsförhÄllanden har övergÄtt till en ny arbetsgivare enligt 6 b § lagen (1982:80) om anstÀllningsskydd, Àr den nya arbetsgivaren skyldig att under ett Är frÄn övergÄngen tillÀmpa anstÀllningsvillkoren i det kollektivavtal som dÄ gÀllde för den tidigare arbetsgivaren. Villkoren skall tillÀmpas pÄ samma sÀtt som den tidigare arbetsgivaren var skyldig att tillÀmpa dessa villkor. Detta gÀller dock inte sedan kollektivavtalets giltighetstid har löpt ut eller sedan ett nytt avtal har börjat att gÀlla för de övertagna arbetstagarna.

/.../

För hela anstÀllningsskyddslagen gÀller följande. Om det finns nÄgon avvikande sÀrskild föreskrift i nÄgon annan lag eller i en förordning som har meddelats med stöd av lag sÄ gÀller den avvikande föreskriften framför anstÀllningsskyddslagen bestÀmmelser. Detta framgÄr av 2 § första stycket anstÀllningsskyddslagen. Motsvarande gÀller medbestÀmmandelagen, vilket framgÄr av dess 3 §.

FrÄgan mÄste dÀrför stÀllas om det finns nÄgra sÀrskilda lagregler eller förordningsregler som rör Svenska kyrkans personal och som avviker frÄn de nÀmnda skyddsreglerna.

I kyrkolagen finns sÀrskilda bestÀmmelser om Àndring av församlingsindelning. Bland annat sÀgs i 5 kap. 14 § att den församling som tar över ett (geografiskt) omrÄde frÄn en annan församling ocksÄ tar över denna församlings ansvar för Ätaganden som berör invÄnare, fastigheter eller verksamheter inom omrÄdet ifrÄga. Liknande regler finns betrÀffande indelningar i pastorat, kontrakt och kyrkliga samfÀlligheter. I frÄga om Àndring av pastoratsindelning anges sÀrskilt i 6 kap. 11 § att stiftsstyrelsen i samband med Àndringsbeslutet skall faststÀlla tjÀnsteorganisationen i varje nybildat pastorat. De regler som nu nÀmnts kan visserligen sÀgas röra övergÄng av verksamhet, men de Àr inte tillÀmp-

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 133
   

bara pÄ den situation som nu stÄr inför dörren. De avviker alltsÄ inte frÄn skyddsreglerna i anstÀllningsskyddslagen och medbestÀmmandelagen i det nu aktuella sammanhanget.

I lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfÀstelse finns vissa regler som rör den situationen att en nÀringsverksamhet övergÄr frÄn en arbetsgivare till en annan. De reglerna stÄr inte heller i konflikt med de hÀr behandlade reglerna i anstÀllningsskyddslagen. FrÄn skyddet enligt anstÀllningsskyddslagen har nÀmligen Älders-, invaliditets- och efterlevandeförmÄnderundantagits.

Utredningen om trossamfundens rÀttsliga reglering kommer, enligt preliminÀra uppgifter som lÀmnats under hand, att föreslÄ en allmÀn regel om att rÀttigheter och skyldigheter som Ävilar kyrkokommunerna skall övertas av motsvarande trossamfundsdelar. En sÄdan regel avviker inte frÄn skyddsreglerna i anstÀllningsskyddslagen, utan fÄr snarast betraktas som en komplettering dÀrtill.

Jag kan sammanfattningsvis inte se att vare sig de nu nÀmnda reglerna eller nÄgra andra regler i lag eller förordning avviker frÄn skyddsreglerna i anstÀllningsskyddslagen och medbestÀmmandelagen.

Reglerna i 7 § anstÀllningsskyddslagen kan över huvud taget inte frÄngÄs genom avtal. Reglerna i 6 b § samma lag kan frÄngÄs genom kollektivavtal endast under förutsÀttning att avtalet inte blir mindre förmÄnligt för arbetstagarna. Detta framgÄr av 2 § tredje stycket första punkten anstÀllningsskyddslagen. FrÄn 28 § medbestÀmmandelagen kan avvikande kollektivavtal trÀffas under samma förutsÀttning som betrÀffande 6 b § anstÀllningsskyddslagen. De bÄda reglerna Àr vad man kallar EG-dispositiva. Det finns i dag inga relevanta kollektivavtalsbestÀmmelser som avviker frÄn skyddsreglerna i anstÀllningsskyddslagen och medbestÀmmandelagen.

Min slutsats av vad som hittills har redovisats Àr att reglerna i 6 b § och 7 § tredje stycket anstÀllningsskyddslagen samt i 28 § medbestÀmmandelagengÀller för arbetstagarna i Svenska kyrkan.

Skyddsreglerna blir tillÀmpliga vid relationsÀndringen

FrÄgan Àr dÄ om skyddsreglerna blir tillÀmpliga i den situation som uppkommer dÄ relationerna Àndras mellan staten och Svenska kyrkan. Den frÄgan Àr vansklig att besvara. Jag har ÀndÄ ansett att mitt uppdrag krÀver att jag försöker.

Reglerna i 6 b § och 7 § tredje stycket anstÀllningsskyddslagen samt i 28 § medbestÀmmandelagen slÄr till nÀr ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet övergÄr. Avgörande Àr alltsÄ dels om det Àr frÄga om en övergÄng , dels om det som övergÄr Àr en verksamhet.

134 PrÀster och biskopar SOU 1997:44

I förarbetena till lagreglerna (prop. 1994/95:102 s. 23) anges att reglerna har tillkommit för att det inte skall rÄda nÄgon tvekan om att Sverige uppfyller sina Ätaganden enligt EG-direktivet (77/187/EEG) om tillnÀrmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rÀttigheter vid överlÄtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (överlÄtelsedirektivet). Vidare anges (a. prop. s. 80) att formuleringarna Àr avsedda att knyta an till de begrepp som anvÀnds i direktivet. EG-domstolen har i ett antal domar uttalat sig om hur överlÄtelsedirektivet i olika avseenden skall tolkas. Dessa domar blir vÀgledande ocksÄ för tolkningen av de svenska skyddsreglerna i anstÀllningsskyddslagen.

En grundlÀggande svÄrighet vid de tolkningar som hÀr blir erforderliga Àr att överlÄtelsedirektivet inte omfattar alla arbetstagare i offentlig tjÀnst. NÀr direktivet införlivades i svensk lag tillades kategorin arbetstagare i allmÀn tjÀnst, utan nÄgon utförligare motivering. Svensk rÀttspraxis Àr Ànnu inte sÀrskild vÀl utvecklad pÄ denna punkt.

Begreppen överlÄtare och förvÀrvare finns definierade i artikel 2 i

överlÄtelsedirektivet. Med överlÄtare avses varje fysisk eller juridisk
person som till följd av en överlÄtelse i direktivets mening upphör att

vara arbetsgivare för företaget, verksamheten eller del av verksamheten. Med förvÀrvare avses varje fysisk eller juridisk person som till följd av en överlÄtelse i direktivets mening blir arbetsgivare för företaget, verksamheten eller del av verksamheten.

Uttrycket övergÄng, som anvÀnds i lagtexten, Àr som framgÄtt avsett att motsvara uttrycket överlÄtelse i direktivet. Det finns ingen definition av överlÄtelsebegreppet i direktivet. Begreppet har i stÀllet uttolkats genom EG-domstolens praxis. Bland annat i den s.k. Redmond Stichting-domen (mÄl nr C-29/91, 1992, ECR I-3189) finns belysande uttalanden. DÀr framgÄr att ordet överlÄtelse anvÀnds i en vidstrÀckt betydelse. Direktivet Àr avsett att tillÀmpas varhelst det inom ramen för en avtalsrelation sker en förÀndring av det naturliga eller rÀttsliga ansvaret för verksamheten ifrÄga.

(i den engelsksprÄkiga versionen av domen: "the directive is applicable wherever, in the context of contractual relations, there is a change in the natural or legal person who is responsible for carrying on the business and who incurs the obligations of an employer towards employees of the undertaking")

Vidare framgÄr av den nÀmnda domen att det saknar betydelse i detta sammanhang att beslutet om övergÄng inte har föranletts av ett avtal med förvÀrvaren utan av ett ensidigt myndighetsbeslut. MÄlet handlade om en verksamhet som bestod i missbrukarvÄrd. Verksamheten drevs av en stiftelse med egen anstÀlld personal och finansierades med

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 135
   

kommunala bidrag. Kommunen beslutade att flytta bidraget till en annan stiftelse, som till följd dÀrav övertog verksamheten ifrÄga.

(i den engelsksprÄkiga versionen av domen: "the national court asks in its sixth question whether the fact that the transfer decision was taken unilaterally by the public authority and was not the result of an agreement concluded by it with the subsidized bodies renders the directive inapplicable in this case. That question must be answered in the negative./.../ the expression covers a situation in which a public authority decides to terminate the subsidy paid to one legal person, as a result of which the activities of that legal person are fully and definitively terminated, and to transfer it to another legal person with a similar aim.")

NÀr det gÀller tolkningen av begreppet verksamhet har arbetsdomstolen i domen AD 1995 nr 163 gjort vissa vÀgledande uttalanden. Domstolen konstaterar dÀr till att börja med att en sprÄklig analys av direktivets engelska, franska och tyska versioner ger vid handen att begreppet verksamhet stÄr för affÀrsrörelse snarare Àn för arbetsuppgifter. Sedan konstaterar domstolen att EG-domstolens praxis ger ytterligare underlag för samma slutsats. SÀrskilt hÀnför sig arbetsdomstolen till den s.k. Spijkers-domen (mÄl nr C-24/95, 1986, ECR 1119). Enligt den domen Àr det avgörande om "verksamheten" vid övergÄngen har bevarat sin identitet. FrÄgan Àr om det Àr en bestÄende ekonomisk enhet - "a going concern" - som har gÄtt över.

HÀr vill jag pÄminna om att jag utgÄr frÄn att anstÀllningarna för dem som nu Àr anstÀllda med kyrkokommunala villkor bestÄr, till följd av den allmÀnna regeln om att kyrkokommuners rÀttigheter och skyldigheter övergÄr (se ovan avsnitt 3.2.1).

BetrÀffande prÀsterna Àr situationen komplex. SÄ som prÀsternas anstÀllningsförhÄllanden i dag Àr reglerade ligger en avsevÀrd del av arbetsgivaransvaret hos staten genom domkapitlet, medan övriga delar huvudsakligen Äterfinns hos olika kyrkokommunala organ.

För egen del anser jag det riktigast att utgÄ frÄn att varje prÀst i dag Àr sysselsatt i en enda verksamhet och att det Àr frÄga om en verksamhet i nu aktuell mening. Arbetsgivare i den ifrÄgavarande verksamheten bör i detta sammanhang anses vara dels staten genom domkapitlet dels den berörda kyrkokommunen (se ovan avsnitt 4.1.8). RelationsÀndringen kommer att innebÀra att dessa rÀttssubjekt inte lÀngre delar arbetsgivaransvaret för verksamheten ifrÄga. Vilket rÀttssubjekt som kommer att ta ansvaret efter relationsÀndringen Àr nÀr detta skrivs oklart och beror av vad som bestÀms om kompetensfördelningen inom Svenska kyrkan. SÄdana bestÀmmelser kommer att finnas dels i den lag om Svenska kyrkan som skall stiftas, dels i den kyrkoordning som dÀrefter sannolikt kommer att antas.

136 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

En tÀnkbar lösning Àr att det pastorat eller det stift som i dag har del i arbetsgivaransvaret för prÀsten tar det fulla ansvaret efter relationsÀndringen. En annan modell Àr att stiftet tar arbetsgivaransvaret för alla prÀster inom sitt geografiska omrÄde. En tredje variant Àr att Svenska kyrkan som sÄdan tar ansvar som arbetsgivare för alla sina prÀster. Den varianten bygger pÄ att man sedan delegerar till pastorat och stift att fullgöra ansvaret i lÀmplig utstrÀcking.

Var och en av de hÀr skisserade lösningarna innebÀr sÄvitt jag kan finna att verksamhet övergÄr i överlÄtelsedirektivets mening och att skyddsreglerna i anstÀllningsskyddslagen och medbestÀmmandelagen slÄr till vad gÀller prÀsterna i Svenska kyrkan. Staten kommer inte lÀngre att ta nÄgon del av arbetsgivaransvaret. Vid tillÀmpningen av skyddsreglerna mÄste staten genom domkapitlet betraktas som överlÄtare. Om den kyrkokommun som i dag har del i arbetsgivaransvaret för prÀsten i frÄga inte kommer att ta ansvaret efter relationsÀndringen mÄste ocksÄ kyrkokommunen anses vara överlÄtare. Vilket rÀttssubjekt som skall betraktas som förvÀrvare gÄr inte att svara pÄ nu.

Biskoparna har i dag statliga anstÀllningar. FrÄgan om huruvida arbetstagare i renodlat offentlig verksamhet av icke ekonomisk natur omfattas av sjÀlva överlÄtelsedirektivet Àr omdiskuterad. De svenska lagreglerna om arbetstagares skydd vid verksamhetsövergÄng gör dock inget undantag för arbetstagare i allmÀn tjÀnst. HÀrav följer emellertid inte automatiskt att skyddsreglerna i anstÀllningsskyddslagen slÄr till ocksÄ nÀr det gÀller biskoparna. Av 1 § första punkten anstÀllningsskyddslagen framgÄr nÀmligen att arbetstagare som med hÀnsyn till arbetsuppgifter och anstÀllningsv illkor fÄr anses ha företagsledande eller dÀrmed jÀmförlig stÀllning helt Àr undantagna frÄn lagens tillÀmpningsomrÄde. Det Àr sannolikt att undantaget omfattar biskoparna. Undantaget i anstÀllningsskyddslagen Àr vÀl förenligt med överlÄtelsedirektivet. Enligt dess artikel 4 andra stycket fÄr nÀmligen medlemsstaterna föreskriva att uppsÀgningsförbudet inte skall gÀlla sÄdana kategorier av arbetstagare som inte omfattas av medlemsstaternas lag eller praxis i frÄga om uppsÀgningss kydd (se Àven SOU 1994:83 s. 84 och a. prop. s. 41). Det Àr sÄledes lÄngt ifrÄn givet att biskoparnas anstÀllningsavtal automatiskt gÄr över, enligt bestÀmmelsen i anstÀllningsskyddslagen. I medbestÀmmandelagen finns inget motsvarande undantag. Man fÄr alltsÄ i och för sig rÀkna med att 28 § medbestÀmmandelagen kan fÄ effekt Àven för biskoparnas del, nÀr det gÀller villkor i kollektivavtal. HÀr kan inskjutas att det helt övervÀgande antalet biskopar stÄr utanför de fackliga organisationerna.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 137
   

4.2.2RÀttigheter och skyldigheter övergÄr

Innebörden av bestÀmmelsen i 6 b § första stycket anstÀllningsskyddslagen Àr att anstÀllningsavtalen vid en verksamhetsövergÄng skall fortsÀtta att tillÀmpas som om ingen överlÄtelse har Àgt rum över huvud taget. Förutom Ätaganden rörande Älders-, invaliditets- och efterlevandeförmÄner skall samtliga de rÀttigheter och skyldigheter som överlÄtaren har pÄ grund av anstÀllningsavtalen eller anstÀllningsförhÄllandena gÄ över pÄ förvÀrvaren. Den nya arbetsgivaren trÀder alltsÄ automatiskt in i den tidigare arbetsgivarens stÀlle. Detta innebÀr (a. prop. s. 81) att den nya arbetsgivaren sedan kan Àndra arbetsvillkoren och utöva arbetsledningsrÀtten pÄ samma sÀtt som den tidigare arbetsgivaren hade kunnat.

AnstÀllningsavtalen och anstÀllningsförhÄllandena ser i dag olika ut för olika personalkategorier inom Svenska kyrkan. De hÀmtar i olika grad sitt innehÄll frÄn lagstiftning, kollektivavtal, tjÀnstereglementen och personliga avtalsbestÀmmelser. I avsnitt 4.2.5 nedan redogör jag nÀrmare för relationsÀndringens konsekvenser nÀr det gÀller kollektivavtalen. Nu bortser jag frÄn dem och beskriver följderna nÀr det gÀller övriga delar av anstÀllningsavtalen.

PrÀsternas anstÀllningsförhÄllanden Àr i avsevÀrd utstrÀckning reglerade i lagar, förordningar och kyrkliga kungörelser. De allmÀnna arbetsrÀttsliga lagar som styr sÄvÀl prÀsternas som andra kyrkliga arbetstagares anstÀllningsförhÄllanden kvarstÄr och kommer Àven efter relationsÀndringen att omfatta den kyrkliga personalen. Kyrkolagen kommer emellertid att upphÀvas. Av samma skÀl bör enligt min mening ocksÄ förordningen om biskops- och prÀsttjÀnster samt förordningen om tjÀnstebostÀder för biskopar och prÀster upphÀvas. Att v illkoren i anstÀllningsavtalen övergÄr automatiskt mÄste enligt min mening innebÀra att det materiella innehÄllet i reglerna i kyrkolagen och de bÄda förordningarna kvarstÄr som delar av de enskilda anstÀllningsavtalen i tillÀmpliga delar. Detsamma torde gÀlla innehÄllet i de kyrkliga kungörelser som rör anstÀllningsförhÄllanden för prÀster, för de fall dessa kungörelser upphÀvs i och med relationsÀndringen. Kommer de att fortsÀtta gÀlla kvarstÄr de givetvis ocksÄ som delar av prÀsternas anstÀllningsavtal, dÄ i form av tjÀnstereglementen. Större delen av innehÄllet i de författningar som upphÀvs kommer det att bli mö jligt att trÀffa kollektivavtal om. De tvingande reglerna i anstÀllningsskyddslagen anger den yttersta grÀnsen för vad som Àr möjligt i den vÀgen. Det ligger ett stort ansvar pÄ de framtida arbetsgivarna och parterna pÄ arbetstagarsidan att klargöra vilka villkor som skall gÀlla. För prÀsternas del gÀller i dag tjÀnstereglementen i form av s.k. tjÀnstgöringsföreskrifter,

138 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

som har utfĂ€rdats av respektive domkapitel. Även innehĂ„llen i dessa kommer att kvarstĂ„ över tidpunkten för förĂ€ndringen, antingen pĂ„ sĂ„ sĂ€tt

att tjÀnstereglementena genom inomkyrkliga beslut ges fortsatt giltighet eller enbart dÀrigenom att de utgör delar av anstÀllningsavtalen. Eventuella personliga överenskommelser, exempelvis om tjÀnstebostÀder, kvarstÄr pÄ liknande sÀtt.

Biskoparna har som ovan redovisats knappast nÄgon rÀtt till automatisk övergÄng av anstÀllningsavtalen.

4.2.3UppsÀgningar fÄr inte göras

Min bedömning Àr att prÀsterna inte fÄr sÀgas upp med direkt anledning av verksamhetsövergÄngen. Förbudet mot uppsÀgningar med direkt anledning av verksamhetsövergÄng följer av 7 § tredje stycket anstÀllningsskyddslagen. Innan denna regel infördes i svensk rÀtt gÀllde att det ansÄgs bli arbetsbrist hos överlÄtaren nÀr en verksamhet skulle överlÄtas.

PÄ grund av arbetsbristen kunde överlÄtaren dÄ med giltig verkan sÀga upp de arbetstagare som var sysselsatta i verksamheten. Numera gÀller alltsÄ i stÀllet att verksamhetsövergÄng i sig inte kan betraktas som ett fall av arbetsbrist. En annan sak Àr att det efter en verksamhetsövergÄng kan uppstÄ arbetsbrist hos förvÀrvaren. Denne Àr dÄ oförhindrad att göra

de uppsÀgningar som krÀvs. Jag Äterkommer t ill detta i ett senare avsnitt (4.2.8).

Eftersom prÀsterna sÄledes inte fÄr sÀgas upp med anledning av förÀndringen skall det inte heller skrivas nÄgra nya anstÀllningsavtal för dem (se a. prop. s. 41 och SOU 1994:83 s. 83).

För biskoparna anser jag dÀremot att nya anstÀllningsavtal bör slutas. Det ankommer pÄ regeringen att avsluta de löpande avtalen. Eftersom biskoparna Àr anstÀllda med fullmakt kan sÄ ej ske utan att överenskommelse dÀrom trÀffas med varje enskild biskop. Uppgiften att förhandla om sÄdana överenskommelser kan lÀmpligen lÀmnas till Arbetsgivarverket. Ett alternativ kan vara att lÀmna uppgiften till Kammarkollegiet, vilket jag Äterkommer till nedan i avsnitt 4.2.7. I samband med förhandlingarna mÄste samrÄd naturligtvis Àga rum med företrÀdare för de nya arbetsgivarna. NÀr detta skrivs Àr det Ànnu oklart vilket eller vilka organ inom Svenska kyrkan som kommer att ges rollen som arbetsgivare Ät biskoparna. Vilka ÄtgÀrder som bör vidtas om - mot all förmodan - överenskommelse i nÄgot fall ej kan nÄs behandlas i avsnitt 4.3.6.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 139
   

4.2.4Frivillig övergÄng

I det föregÄende har jag redogjort för att prÀsterna kommer att fÄ sina anstÀllningsavtal och anstÀllningsförhÄllanden automatiskt överförda till arbetsgivare inom Svenska kyrkan.

Som framgÄr av 6 b § fjÀrde stycket anstÀllningsskyddslagen har arbetstagaren i en sÄdan situation rÀtt att motsÀtta sig övergÄng. Följden av detta blir att anstÀllningsförhÄllandet med överlÄtaren bestÄr.

Det kommer i ett sÄdant fall an pÄ arbetstagaren att klargöra för överlÄtaren att han motsÀtter sig övergÄng. LagbestÀmmelsen innehÄller ingen tidsfrist för den ÄtgÀrden. I förarbetena (a. prop. s. 81) anges dock att arbetstagaren inom skÀlig tid frÄn det att han blivit underrÀttad om övergÄngen skall uppge om han v ill utnyttja sin rÀttighet att stanna kvar. En arbetstagare som blivit underrÀttad om övergÄngen och dÀrefter inte inom skÀlig tid motsatt sig densamma fÄr med automatik sitt anstÀllningsavtal överfört till förvÀrvaren. En arbetstagare som inte har underrÀttats om övergÄngen torde kunna göra ansprÄk pÄ fortsatt anstÀllning hos överlÄtaren Àven efter det att övergÄngen Àgt rum. Det Àr dÀrför angelÀget att alla verkligen nÄs av underrÀttelserna och att detta sker i sÄ god tid som möjligt.

Om det efter en övergÄng uppstÄr arbetsbrist hos överlÄtaren utgör detta i vanlig ordning saklig grund för uppsÀgning av arbetstagare som Àr anstÀllda tills vidare hos överlÄtaren.

NÀr det gÀller prÀsterna bör domkapitlen ta ansvar för informationen om övergÄngen. De prÀster som inom skÀlig tid efter att de underrÀttats om förÀndringen förklarar att de motsÀtter sig övergÄng behÄller i princip sina anstÀllningar. Eftersom staten i framtiden över huvud taget inte kommer att driva sÄdan verksamhet som prÀsterna Àr sysselsatta i kan det pÄ goda grunder hÀvdas att arbetsbrist kommer att uppstÄ för de prÀster som vÀljer att stanna. Domkapitlen bör dÄ med stöd av bestÀmmelserna i kyrkolagen sÀga upp dem, under förutsÀttning att de inte har fullmaktsanstÀllningar. De uppsagda kommer inte att ha företrÀdesrÀtt till ÄteranstÀllning hos den nya kyrkliga arbetsgivaren.

Vad som gÀller för de prÀster som Àr anstÀllda med fullmakt och som motsÀtter sig övergÄng behandlas i avsnitt 4.3.6. Domkapitlen bör se som sin uppgift att utreda om nÄ gon av de prÀster som eventuellt motsÀtter sig övergÄng har fullmakt. DÀrvid mÄste uppmÀrksammas att fullmakten kan ha getts i en anstÀllning som prÀsten nu Àr tjÀnstledig frÄn.

140 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

4.2.5Kollektivavtalen

RelationsÀndringens karaktÀr av verksamhetsövergÄng medför konsekvenser rörande de kollektivavtal som omfattar prÀster och biskopar, liksom för övrigt rörande de kollektivavtal som omfattar övrig personal inom Svenska kyrkan med statliga anstÀllningar (jfr kapitel 5 nedan).

Enligt 28 § medbestĂ€mmandelagen gĂ€ller att en förvĂ€rvare av verksamhet som övergĂ„tt blir bunden i tillĂ€mpliga delar av de kollektivavtal som överlĂ„taren har ingĂ„tt. Detta gĂ€ller dock bara under förutsĂ€ttning att förvĂ€rvaren inte sjĂ€lv redan har kollektivavtal som kan tillĂ€mpas för arbetstagarna i den verksamhet som förvĂ€rvats. Vidare finns sĂ€rskilda regler som ger möjlighet att sĂ€ga upp ett kollektivavtal i förtid vid verksamhetsövergĂ„ng. Arbetstagarsidan fĂ„r sĂ€ga upp kollektivavtalet i förtid inom trettio dagar frĂ„n det att den har underrĂ€ttats om den förestĂ„ende övergĂ„ngen. Avtalet upphör dĂ„ att gĂ€lla vid övergĂ„ngen eller vid den senare tidpunkt dĂ„ uppsĂ€gningen görs. ÖverlĂ„taren har ocksĂ„ mö jlighet att sĂ€ga upp avtalet i förtid. Detta skall ske före övergĂ„ngen. Om det sker senare Ă€n sextio dagar före övergĂ„ngen gĂ€ller avtalet för förvĂ€rvaren till dess att sextio dagar har förflutit frĂ„n uppsĂ€gningen. Sker det tidigare Ă€n sĂ„ blir förvĂ€rvaren över huvud taget inte bunden. FörvĂ€rvaren har ingen möjlighet att sjĂ€lv sĂ€ga upp avtalet i förtid pĂ„ grund av verksamhetsövergĂ„ngen.

NÀr medbestÀmmandelagen anpassades till överlÄtelsedirektivet infördes ytterligare regler i 28 §. Numera stadgas sÄledes att förvÀrvaren

Àr skyldig att under ett Är frÄn verksamhetsövergÄngen tillÀmpa
anstÀllningsvillkoren i det kollektivavtal som dÄ gÀllde för överlÄtaren.

Har förvÀrvaren sedan tidigare nÄgot annat avtal som skulle kunna tillÀmpas Àven för dem som övergÄr sÄ fÄr förvÀrvaren alltsÄ inte göra

det. Skyldigheten att tillÀmpa överlÄtarens avtal upphör endast om detta avtals giltighetstid löper ut tidigare eller om ett nytt avtal, exempelvis ett inrangeringsavtal, sluts med och börjar gÀlla för de arbetstagare som övergÄtt. I förarbetena till lagÀndringen klargörs (a. prop. s. 57) att denna regel medför att förvÀrvaren blir skyldig att tillÀmpa villkoren i överlÄtarens kollektivavtal Àven om överlÄtarens avtal sÀgs upp i förtid vid övergÄngen. En sÄdan förtida uppsÀgning anses alltsÄ i detta sammanhang inte medföra att giltighetstiden för avtalet löper ut. Skyldigheten att tillÀmpa villkoren i överlÄtarens kollektivavtal kvarstÄr under ett Ärs tid rÀknat frÄn övergÄngen om inte dessförinnan ett nytt avtal sluts och börjar gÀlla för de övertagna arbetstagarna.

De statliga kollektivavtal som nu gÀller för prÀsterna har slutits av Arbetsgivarverket med stöd av 32 kap. 11 § kyrkolagen och förordningen (1994:272) med instruktion för Arbetsgivarverket. En naturlig

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 141
   

följd av relationsförÀndringen mÄste enligt min mening vara att avtalen avvecklas. I framtiden bör anstÀllningsvillkoren för prÀsterna inte vara statligt reglerade.

Det bör noteras att de statliga avtalen inte rör enbart prÀsterna, utan Àven gÀller anstÀllda vid myndigheter under regeringen. I avsnitt 4.1.4 ovan finns en nÀrmare redogörelse för vilka avtalen Àr.

FrÄgan Àr hur övergÄngen frÄn statliga avtal till andra bör lösas pÄ ett smidigt sÀtt. Svenska kyrkans nya arbetsgivare kommer att pekas ut först i den kyrkoordning som antas av kyrkomötet 1999. De bör ges frihet att tillsammans med berörda fackliga organisationer forma de nya avtalen. Samtidigt mÄste det efterstrÀvas att anstÀllningsförhÄllandena för prÀsterna förblir stabila under den förÀndringsprocess som relationsÀndringen innebÀr.

Enligt min mening bör det till att börja med undvikas att de nya arbetsgivarna blir bundna av de statliga avtalen. Detta kan som framgÄtt undvikas pÄ tvÄ sÀtt. Antingen genom att de statliga avtal som gÀller nÀr relationsÀndringen nÀrmar sig bringas att upphöra för prÀsternas del i samband med förÀndringen. Eller genom att de nya arbetsgivarna ser till att dÄ ha egna kollektivavtal för andra arbetstagare, nÀmligen anstÀllda med kyrkokommunala villkor, som kan tillÀmpas ocksÄ för prÀsterna. Den senare modellen rÄr inte staten över. Vidare innehÄller den ett osÀkerhetsmoment. Det kan tÀnkas rÄda delade meningar mellan förvÀrvaren och prÀsternas organisationer om ifall de avtal förvÀrvaren har med andra ocksÄ skulle kunna tillÀmpas för prÀsterna. Jag föresprÄkar dÀrför att regeringen uppdrar Ät Arbetsgivarverket att ombesörja att de statliga avtalen för prÀsternas del avvecklas i samband med relationsÀndringen. Det kan ske antingen genom att de sista avtalen för prÀsternas del ges en löptid som gÄr ut i samband med relationsÀndringen eller genom att avtalen för prÀsternas del sÀgs upp i förtid nÀr relationsÀndringen nÀrmar sig. Av skÀl som jag skall Äterkomma till ser jag fördelar med att avtalen ges en löptid som, Àven för prÀsternas del, strÀcker sig över tidpunkten för relationsÀndringen och att de sedan sÀgs upp i förtid.

Även om de statliga avtalen sĂ€gs upp och sĂ„lunda inte blir bindande för de nya arbetsgivarna Ă€r utgĂ„ngspunkten alltsĂ„ att dessa Ă€r skyldiga att tillĂ€mpa anstĂ€llningsvillkoren i de gamla avtalen. Den skyldigheten innebĂ€r visserligen en viss inskrĂ€nkning i de nya arbetsgivarnas frihet, men medför Ă„ andra sidan trygghet för prĂ€sterna och bidrar till stabiliteten pĂ„ arbetsplatserna.

Skyldigheten att tillÀmpa de gamla anstÀllningsvillkoren kvarstÄr till dess att nÄgondera av följande har intrÀffat:

a) de nya arbetsgivarna och prÀsternas fackliga organisationer har trÀffat ett nytt kollektivavtal som har börjat gÀlla,

142 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

b)de gamla avtalens ordinarie löptid har gÄtt ut eller

c)ett Är har gÄtt sedan relationsÀndringen.

Jag anser att den situationen mÄste undvikas att det Àr oklart vilka villkor som gÀller efter relationsÀndringen. Det bör dÀrför efterstrÀvas att de nya arbetsgivarna sluter nya kollektivavtal innan relationsÀndringen eller att de i vart fall sluter avtal innan deras skyldighet att tillÀmpa de gamla villkoren upphör. Eftersom skyldigheten att tillÀmpa de gamla villkoren upphör nÀr löptiden för dem gÄr ut, kan det vara en fördel att lÄta löptiderna strÀcka sig över tidpunkten för relationsÀndringen.

Man mÄste rÀkna med att det tar tid att sluta nya avtal. I dag har regeringen ensamrÀtt till uppgiften att sluta kollektivavtal med Svenska kyrkans prÀster avseende löneförmÄner. Detta framgÄr av kyrkolagen 32 kap. 11 §, som ocksÄ ger regeringen möjlighet att delegera uppgiften till nÄgon myndighet. Genom en sÄdan delegation, i instruktionsform, har Arbetsgivarverket utsetts att sluta avtalen. SÄ lÀnge det nÀmnda lagrummet gÀller kan ingen annan Àn regeringen eller myndighet som regeringen bestÀmmer sluta prÀstavtal. Pastoratsförbundet eller nÄgon annan arbetsgivarorganisation kan alltsÄ inte sluta ett sÄdant avtal med prÀsterna. Detta gÀller Àven om avtalet bara avser tid efter relationsÀndringen. SÄ lÀnge nuvarande lag gÀller kan inte heller kyrkomötet eller Svenska kyrkans centralstyrelse sluta nÄgot prÀstavtal. Vad kyrkomötet och centralstyrelsen fÄr besluta om Àr noga specificerat (se övergÄngsbestÀmmelserna till regeringsformen punkten 10 samt kyrkolagen 29 kap. 12 och 13 §§) och uppgiften att sluta prÀstavtal ingÄr inte i vad som dÀr nÀmns.

Det finns tvÄ vÀgar att gÄ. Antingen fÄr man rÀkna med att nya kollektivavtal hinner tecknas av de nya arbetsgivarna och deras motparter under den tid som gÄr frÄn tidpunkten för relationsÀndringen tills de gamla avtalens löptid gÄr ut. Eller ocksÄ fÄr nÄgot kyrkligt organ ges möjlighet att i stÀllet för Arbetsgivarverket företrÀda de blivande arbetsgivarna vid förtida förhandlingar om och ingÄende av kollektivavtal för tiden efter relationsförÀndringen.

Med det förstnÀmnda vÀgvalet skulle scenariot fÄ följande förlopp. Nuvarande statliga avtal löper pÄ eller förnyas fram till tidpunkten för relationsÀndringen. De sista avtal som sluts före relationsÀndringen fÄr löptider som strÀcker sig in pÄ tid efter relationsÀndringen. I samband med relationsÀndringen upphör regeringens mandat att sluta avtal. Regeringen Ätertar bemyndigandet till Arbetsgivarverket, som samtidigt för prÀsternas del sÀger upp de gÀllande avtalen i förtid. Först efter relationsÀndringen kan de nya arbetsgivarna sluta nya avtal. Under tiden efter relationsÀndringen Àr de nya arbetsgivarna visserligen inte bundna av de gamla avtalen, men skyldiga att tillÀmpa anstÀllningsvillkoren i

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 143
   

dem. Denna skyldighet upphör nÀr de nya avtalen börjar gÀlla. Skulle dessförinnan de gamla avtalens ordinarie löptid gÄ ut, upphör skyldigheten redan dÄ. I vart fall upphör skyldigheten att tillÀmpa de gamla villkoren nÀr ett Är har gÄtt efter relationsförÀndringen.

Det andra vÀgvalet innebÀr att de nya avtalen kan slutas redan före relationsÀndringen, sÄ att de ligger klara och kan trÀda ikraft omedelbart efter densamma. För att detta skall vara möjligt mÄste lagstiftningsÄtgÀrder vidtas före tidpunkten för relationsÀndringen. Regeringens ensamrÀtt till att sluta prÀstavtal mÄste inskrÀnkas och nÄgot kyrkligt organ mÄste ges mandat att i förvÀg sluta avtal med avseende pÄ tiden efter relationsÀndringen. För stabilitetens skull mÄste det dessutom ses till att regeringens ensamrÀtt kvarstÄr till dess att det finns en faktisk möjlighet för det organ som företrÀder de nya arbetsgivarna att sluta avtal. Följande ordning Àr möjlig. Genom införandelagen som vÀntas bli stiftad under senhösten 1998 kan förordnas att 1999 Ärs kyrkomöte med avseende pÄ tid efter relationsÀndringen och utan hinder av vad som stadgas i kyrkolagen ges den behörighet som framgÄr av den nya lagen om Svenska kyrkan. Det betyder att kyrkomötet kommer att fungera som ett slags interimstyrelse för det nya rÀttssubjektet Svenska kyrkan. Sedan nÀmnda lagstiftningsÄtgÀrd vidtagits kan 1999 Ärs kyrkomöte, som sannolikt kommer att hÄllas under vÄren 1999, utse exempelvis Pastoratsförbundet att sluta kollektivavtal med prÀsterna. Förutsatt att avtalsförhandlingarna leder till resultat kan kollektivavtal för tiden efter relationsÀndringen sedan slutas nÄgon gÄng under andra halvÄret 1999. Arbetsgivarverket bör som ovan nÀmnts sÀga upp de löpande statliga avtalen inför relationsÀndringen. Om de nya avtalen ligger fÀrdiga vid tidpunkten för relationsÀndringen kommer dessa nya avtal att börja gÀlla och bli tillÀmpliga omedelbart. De nya arbetsgivarna blir dÄ inte skyldiga att tillÀmpa anstÀllningsvillkoren i de statliga kollektivavtalen. Skulle de nya avtalen inte ha hunnit bli klara kommer de gamla villkoren att bli tillÀmpliga, precis som vid det tidigare redovisade vÀgvalet.

SjĂ€lv anser jag att bĂ„da vĂ€gvalen Ă€r möjliga. Det förstnĂ€mnda vĂ€gvalet kommer sannolikt att innebĂ€ra att de nya arbetsgivarna efter relationsĂ€ndringen har nĂ„gra mĂ„nader pĂ„ sig för att tillsammans med prĂ€sternas arbetstagarorganisationer nĂ„ fram till nya kollektivavtal. Även om till följd av kyrkolagens bestĂ€mmelse nya avtal inte kan slutas innan relationsĂ€ndringen faktiskt har genomförts, kan de förberedas tidigare. Efter 1999 Ă„rs kyrkomöte kommer det att stĂ„ klart vilka arbetsgivare prĂ€sterna fĂ„r efter relationsĂ€ndringen. Sannolikt kommer det ocksĂ„ att vara avgjort hur arbetsgivarorganisationen kommer att se ut. Redan dĂ„ kan de nya kollektivavtalen förberedas. Det andra vĂ€gvalet innebĂ€r att ytterligare utrymme skapas för de nya kollektivavtalsparternas arbete med de nya avtalen. En sĂ„dan ordning ser jag fördelar med.

144 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

Anledningen till att jag har den uppfattningen Àr att det dÄ kommer att stÄ klart lÄng tid i förvÀg vad som gÀller om nya kollektivavtal inte hinner slutas innan relationsÀndringen. Jag tror att det Àr bra för stabiliteten pÄ arbetsplatserna. Jag tror ocksÄ att det underlÀttar vid prÀsternas stÀllningstagande till om de skall motsÀtta sig övergÄng. Men avtalens löptid Àr förstÄs nÄgot som parterna disponerar över och jag kan dÀrför inte lÀgga nÄgot förslag till beslut om den saken. Skulle kollektivavtalsparterna i de statliga avtalen komma att bestÀmma löptider som för prÀsternas del gÄr ut i direkt samband med relationsÀndringen kan de nya avtalsparterna, om nya kollektivavtal inte har hunnit slutas, snabbt och enkelt ingÄ avtal om att villkoren i de statliga avtalen skall gÀlla tills annat avtalats.

Även för biskoparna gĂ€ller i dag statliga kollektivavtal. I framtiden bör sĂ„ inte vara fallet. ÖvergĂ„ngen frĂ„n statliga till nya kollektivavtal bör kunna lösas ungefĂ€r som nĂ€r det gĂ€ller prĂ€stavtalen. Enligt min mening bör regeringen uppdra Ă„t Arbetsgivarverket att avveckla de statliga avtalen med biskoparna i samband med relationsĂ€ndringen. Jag utgĂ„r frĂ„n att det efter 1999 Ă„rs kyrkomöte kommer att stĂ„ klart hur arbetsgivarskapet för biskoparna skall ordnas i framtiden. DĂ„ kan ocksĂ„ de nya kollektivavtalen börja förberedas.

I sammanhanget mÄste kollektivavtalsparterna uppmÀrksamma att det finns lokala kollektivavtal som har slutits med stöd av de statliga avtalen.

4.2.6Information och medbestÀmmande

Inför en verksamhetsövergÄng har överlÄtaren i regel primÀr förhandlingsskyldighet. Arbetsgivaren mÄste alltsÄ före beslut ta initiativ till och genomföra medbestÀmmandeförhandlingar med samtliga kollektivavtalsbÀrande arbetstagarorganisationer. Detta framgÄr av 11 § medbestÀmmandelagen.

FörÀndringen av relationerna mellan staten och Svenska kyrkan innebÀr sÄ mycket mer Àn att pÀsterna utsÀtts för en verksamhetsövergÄng. MedbestÀmmandelagen gÀller endast förhÄllandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det framgÄr av lagens 1 §. FrÄgan kan dÀrför stÀllas om relationsÀndringen i sig verkligen omfattas av nÄgon förhandlingsskyldighet. Arbetsdomstolen har gjort följande principiella uttalande i domen AD 1980 nr 150.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 145
   

"Slutsatsen av det anförda blir att det pĂ„ den offentliga sektorn fattas beslut som inte kan anses röra förhĂ„llandet arbetsgivare - arbetstagare Ă€ven om beslutet som sĂ„dant kan fĂ„ Ă„terverkningar för statsanstĂ€lldas arbets- och anstĂ€llningsförhĂ„llanden. NĂ„gon förhandlingsrĂ€tt finns inte i frĂ„ga om sĂ„dana beslut./.../i varje sĂ€rskilt fall gĂ€ller att avgöra om ett beslut fattas av det offentliga organet sĂ„som arbetsgivare eller om det fattas av det offentliga organet i nĂ„gon annan egenskap. Är det senare fallet föreligger alltsĂ„ inte nĂ„gon förhandlingsrĂ€tt i frĂ„ga om sjĂ€lva beslutet eftersom beslutet ligger utanför förhĂ„llandet arbetsgivare - arbetstagare. - DĂ€rmed uppkommer naturligtvis svĂ„righeten att avgöra efter vilka kriterier man skall bestĂ€mma om ett beslut Ă€r hĂ€nförligt till den ena eller den andra kategorien. I princip mĂ„ste man dĂ€rvid förfara sĂ„ att man granskar vilka övervĂ€ganden som ligger bakom beslutet och om dessa objektivt sett Ă€r sĂ„dana att de direkt tar sikte pĂ„ statsanstĂ€llda i denna deras egenskap. Av intresse Ă€r ocksĂ„ att avgöra vem som Ă€r beslutets adressat d v s vilken kategori beslutet direkt tar sikte pĂ„./.../det förekommer att en proposition innehĂ„ller serier av beslut av vilka vissa direkt tar sikte pĂ„ de statsanstĂ€llda i denna deras egenskap. Dessa senare beslut omfattas alltsĂ„ av förhandlingsrĂ€tten."

PrimÀr förhandlingsskyldighet skulle sÄledes knappast föreligga rörande beslutet att förÀndra relationen mellan staten och Svenska kyrkan. Men i frÄga om de förslag till beslut som övervÀgandena i detta betÀnkande kan leda till föreligger primÀr förhandlingsskyldighet.

Dock finns ett kollektivavtal (MBA-R) som rör formerna för samverkan mellan arbetsgivaren och de centrala arbetstagarorganisationerna i regeringsÀrenden (se prop. 1986/87:147 s. 4 ff.) Det avtalet innebÀr att förhandling enligt medbestÀmmandelagen inte skall Àga rum i sÄdana frÄgor som handlÀggs av regeringen och som rör förhÄllandet mellan staten som arbetsgivare och arbetstagare med statligt reglerade anstÀllningar. Vidare innebÀr det att staten som arbetsgivare tar pÄ sig att enligt eget bestÀmmande samverka med de statsanstÀlldas huvudorganisationer genom information eller överlÀggningar.

Parterna har alltsÄ avtalat om avvikelse frÄn 11 § medbestÀmmandelagen. SÄdana avtal Àr enligt 4 § samma lag tillÄtna bara om de inte innebÀr mindre förmÄnliga regler för arbetstagarsidan Àn som följer överlÄtelsedirektivet. Detta direktiv innehÄller (i artiklarna 6.1. och 6.2) regler om information och överlÀggning. Jag kan inte finna att direktivet i detta avseende stÀller mer lÄngtgÄende krav pÄ ÄtgÀrder frÄn arbetsgivarsidan Àn de Ätaganden staten har gjort i MBA-R.

Min slutsats Àr att MBA-R, som ersÀtter 11 § medbestÀmmandelagen, tillgodoser det krav pÄ medbestÀmmande som kan stÀllas av de arbetstagare för vilka relationsÀndringen kommer att innebÀra en verksamhetsövergÄng.

Bortsett frÄn vad som sÄlunda gÀller om medbestÀmmande vill jag peka pÄ följande. Det Àr av största betydelse för arbetstagarna personli-

146 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

gen och för de kyrkliga arbetsplatsernas funktion att varje arbetstagare inom Svenska kyrkan i god tid fÄr korrekt, klar och utförlig information om vad relationsÀndringen kommer att innebÀra för den egna anstÀllningen. PrÀster och biskopar mÄste fÄ underlag för sina beslut att acceptera övergÄng eller att motsÀtta sig. I förhÄllande till prÀsterna mÄste domkapitlen kÀnna ansvar för att relevant information ges. Att biskoparna informeras ankommer pÄ regeringen. SjÀlv anser jag det lÀmpligt att regeringen ger ett uppdrag t ill Arbetsgivarverket att handha informationen. FörutsÀttningen för att riktig information skall kunna ges Àr att det stÄr klart hur den framtida organisationen blir utformad. DÀrför vill jag betona vikten av att det inomkyrkliga beslutsförfarandet i dessa avseenden kan slutföras utan fördröjning samt att det leder till klara regler.

Jag övergÄr nu till det krav pÄ information som arbetstagarna kan stÀlla efter relationsÀndringen. Arbetsgivare har skyldighet att informera arbetstagare om anstÀllningsvillkor. Lagregeln hÀrom Äterfinns i 6 a § anstÀllningsskyddslagen. Senast en mÄnad efter det att arbetstagaren har börjat arbeta skall arbetsgivaren skriftligen informera arbetstagaren om de villkor som gÀller för anstÀllningen. Om anstÀllningstiden Àr kortare Àn en mÄnad bortfaller skyldigheten. Informationen skall innehÄlla uppgifter om en rad angivna omstÀndigheter, bland annat arbetsgivarens namn och adress, arbetsuppgifterna, anstÀllningsformen och t illÀmpligt kollektivavtal. Om förutsÀttningarna för anstÀllningen i dessa avseenden Àndras, antingen genom ett beslut av arbetsgivaren eller genom en ny överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, skall arbetsgivaren inom en mÄnad lÀmna ny skriftlig information om Àndringen.

Efter relationsÀndringen blir de nya arbetsgivarna, enligt vad som nu beskrivits, skyldiga att lÀmna information till prÀsterna och biskoparna om de förÀndringar som relationsÀndringen har medfört.

4.2.7ÖverlĂ€mnarmyndighet

Den planerade relationsÀndringen kan inte i sin helhet genomföras frÄn en dag till en annan. Hanteringen av personalfrÄgorna mÄste pÄbörjas i god tid före förÀndringen. Vidare mÄste man rÀkna med att en del sÄdana frÄgor inte kan bli lösta vid tidpunkten för verksamhetsövergÄngen utan kvarstÄr till efterÄt.

Det blir nödvÀndigt att den statliga överlÄtarsidan pÄ nÄgot sÀtt kan finnas kvar som part efter tidpunkten för relationsförÀndringen. För det ÀndamÄlet bör en statlig myndighet bildas eller utpekas. Jag vÀljer att i detta skede kalla den överlÀmnarmyndigheten. Som nÀmnts finns det en rad ÄtgÀrder som de nuvarande arbetsgivarna mÄste vidta i förvÀg. Det

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 147

rör sig om att informera om den förestÄende verksamhetsövergÄngen, att sÀga upp prÀster som har klargjort att de motsÀtter sig övergÄng samt att hantera avveckling av kollektivavtal. Om överlÀmnarmyndigheten bildas eller utpekas i god tid inför relationsÀndringen kan det övervÀgas att lÀmna över till denna att svara för en del av de nÀmnda ÄtgÀrderna. Ovan har jag dock föreslagit att uppgifterna i stÀllet ÄlÀggs domkapitlen respektive Arbetsgivarverket.

ÖverlĂ€mnarmyndigheten mĂ„ste efter övergĂ„ngen ha beredskap för att hantera uppsĂ€gningsĂ€renden rörande prĂ€ster som har valt att inte gĂ„ över. Även om uppsĂ€gningarna görs före tidpunkten för relationsĂ€ndringen kan tvister i sĂ„dana Ă€renden dra ut pĂ„ tiden. AnstĂ€llningarna kommer dĂ„ i regel att bestĂ„ tills tvisterna Ă€r lösta. SĂ„dana pĂ„gĂ„ende tvister kan för övrigt finnas ocksĂ„ rörande andra uppsĂ€gningar av prĂ€ster. FullmaktsanstĂ€llda som motsĂ€tter sig övergĂ„ng kan över huvud taget inte sĂ€gas upp, vilket behandlas nĂ€rmare i avsnitten 4.1.10 och 4.3.4. Enligt min mening bör de prĂ€ster och biskopar som har motsatt sig övergĂ„ng och som Ă€r kvar i tjĂ€nst vid tidpunkten för relationsĂ€ndringen fĂ„ sina statligt reglerade respektive statliga anstĂ€llningar flyttade till

överlÀmnarmyndigheten. Denna statliga myndighet bör ges uppdraget att ta arbetsgivaransvaret i förhÄllande till berörda arbetstagare. Nedan Äterkommer jag till skÀlen för att det bör vara en myndighet som fÄr dessa uppgifter (se avsnitt 4.3.6).

FörvÀrvarsidan bör i förvÀg kunna förhandla om kollektivavtal för framtiden och om villkoren för biskoparnas anstÀllningar. Vidare kan det bli nödvÀndigt att förbereda den information som efter övergÄngen mÄste ges till prÀster och biskopar om anstÀllningsavtalens innehÄll. Dessa uppgifter bör enligt min mening lösas sÄ nÀra den nya Svenska kyrkan som möjligt. Sedan 1999 Ärs kyrkomöte hÄ llits och den nya kyrkoordningen beslutats mÄste det stÄ klart vilka förvÀrvarna Àr. FrÄn samma tidpunkt mÄste det ocksÄ vara möjligt för förvÀrvarna att förhandla med arbetstagarorganisationerna (se ovan avsnitt 4.2.5) och att förbereda den nÀmnda informationen.

För överlÀmnarmyndigheten kan flera former övervÀgas.

En modell Àr att lÄta nÄgot befintligt organ svara för överlÀmningsÄtgÀrderna. Vid ett sÄdant val bör det beaktas att vissa av de uppgifter som kan komma i frÄga innebÀr myndighetsutövning. Jag tÀnker dÄ frÀmst pÄ beslut rörande de fullmaktsanstÀllda som eventuellt vÀljer att inte gÄ över. Detta resonemang talar för att en statlig myndighet med kompetens inom nÀrliggande verksamhetsomrÄden bör vÀljas.

En annan lösning Àr att bilda en sÀrskild statlig myndighet för uppgiften att vara överlÀmnarorganisation. UngefÀr sÄ gick man tillvÀga nÀr televerket och postverket bolagiserades (se nedan avsnitt 4.3.3). En sÄdan sÀrskild statlig myndighet behöver inte bli stor. De kvarvarande

148 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

statliga arbetsgivarfrÄgorna rörande televerks- och postverksanstÀllda hanteras av en enmansmyndighet i kommittéform.

Jag föresprÄkar den förstnÀmnda lösningen och anser att Kammarkollegiet bör vÀljas. Vid Kammarkollegiet finns erfarenhet och kompetens rörande kyrkliga Àrenden. Det förefaller mer effektivt att utnyttja denna befintliga resurs Àn att bygga upp nÄgot nytt.

I den s.k. införandelagen bör slÄs fast att Kammarkollegiet - eller den överlÀmnarmyndighet som annars utses - skall ta arbetsgivaransvaret för de arbetstagare inom Svenska kyrkan vars statliga eller statligt reglerade anstÀllningar bestÄr vid tidpunkten för relationsÀndringen (se Àven avsnitt 4.3.6).

4.2.8Eventuell övertalighet

I övergÄngssituationer förekommer ofta övertalighet. Alla som har varit anstÀllda hos överlÄtaren kan kanske av en eller annan anledning inte beredas plats hos förvÀrvaren. DÄ uppkommer frÄgan om vem som skall hantera övertaligheten. Skall överlÄtaren eller förvÀrvaren göra de uppsÀgningar som krÀvs? Hos vem skall turordning och omplaceringar verkstÀllas?

Det finns för nÀrvarande ingen sÀrskild anledning att anta att det kommer att föreligga övertalighet bland Svenska kyrkans prÀster vid tidpunkten för relationsÀndringen. Om sÄ ÀndÄ skulle bli fallet i nÄgot avseende finns det anledning att beakta följande.

För prÀster och andra som byter arbetsgivare gÀller som framgÄtt sÀrskilda skyddsregler vid sjÀlva övergÄngen. De innebÀr att utrymmet för överlÄtaren att vidta uppsÀgningar Àr begrÀnsat (prop.1994/95:102 s.

44 f.). Endast uppsĂ€gningar som inte dikteras av förvĂ€rvarens önskemĂ„l fĂ„r vidtas av överlĂ„taren. SĂ„dana uppsĂ€gningar kĂ€nnetecknas av att de skulle ha vidtagits oavsett om nĂ„gon övergĂ„ng blivit av eller ej. Om dĂ€remot övertaligheten uppstĂ„r t ill följd av övergĂ„ngen och förvĂ€rvarens önskemĂ„l, saknar överlĂ„taren rĂ€tt att vidta uppsĂ€gningar. ÖverlĂ„taren kan sĂ„ledes inte vidta uppsĂ€gningar för förvĂ€rvarens rĂ€kning. I det lĂ€get ankommer det i stĂ€llet pĂ„ förvĂ€rvaren att efter övergĂ„ngen vidta de uppsĂ€gningar som förvĂ€rvaren finner nödvĂ€ndiga. I lagförarbetena poĂ€ngteras att överlĂ„taren och förvĂ€rvaren inte sinsemellan skall kunna göra upp om vem som skall hantera övertaligheten. Samtidigt uttalas att det Ă€r önskvĂ€rt att frĂ„gorna löses i kollektivavtal, med beaktande av förhĂ„llandena i det enskilda fallet.

Skulle förÀndringen av relationen mellan staten och Svenska kyrkan medföra att en övertalighet uppstÄr bland prÀsterna i Svenska kyrkan ligger det, enligt min mening, nÀrmast till hands att de frÄgor som hör

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 149
   

samman dÀrmed hanteras av förvÀrvaren. För att en kollektivavtalslösning skall vara möjlig att nÄ mÄste Svenska kyrkans framtida bemanningsorganisationen identifieras eller ta form pÄ ett tidigt stadium.

4.2.9Gjorda pensionsÄtaganden

Inledning

I detta avsnitt redogör jag för min uppfattning om hur man bör hantera de gjorda pensionsÄtagandena för prÀster och biskopar i samband med relationsÀndringen.

Motsvarande redogörelse betrÀffande de anstÀllda med kyrkokommunala villkor finns i avsnitt 3.2.4. För en nÀrmare redovisning av tryggandelagen och av olika slags sÀkerstÀllande av pensionsÄtaganden hÀnvisar jag dit.

Pensionsskulden i dag

BerÀknad skuld

Den ackumulerade pensionsskulden avseende prÀster och biskopar har SPV Är 1995 berÀknat t ill 856 miljoner kr. LÀggs sÀrskild löneskatt pÄ beloppet blir summan 1 039 miljoner kr.

SÀkerstÀllande

Pensionsskulden Àr inte tryggad i tryggandelagens mening. Men i kyrkofondens balansrÀkning har en stor del av skulden bokförts. För Är 1995 bokfördes 770 m iljoner kr. StrÀvan Àr att hela skulden skall finnas bokförd vid tidpunkten för relationsÀndringen. DÀrför görs i kyrkofonden Ärliga avsÀttningar för ÀndamÄlet. För Är 1996 kommer 870 m iljoner kr att bokföras som pensionsskuld. De avsatta medlen hÄlls reserverade.

Man kan utgÄ frÄn att medel som motsvarar hela pensionsskulden inklusive sÀrskild löneskatt kommer att finnas reserverade i kyrkofonden vid tidpunkten för relationsÀndringen. Det betyder att avtalspensionssystemet för prÀsternas och biskoparnas del kommer att likna ett premiereservsystem.

150 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

ÖvervĂ€ganden

AllmÀnna riktlinjer vid bolagisering

Riksdagen har fastslagit riktlinjer för hur gjorda pensionsÄtaganden skall regleras nÀr statlig verksamhet eller del dÀrav övergÄr till annan associationsform. Dessa riktlinjer Äterfinns (som Àven nÀmnts ovan i avsnitt 3.2.4) i prop. 1994/95:150 bil. 1.1.

Riktlinjerna innebÀr att ett avtal skall trÀffas mellan staten och den som tar över verksamheten om att betalningsskyldigheten för de upparbetade pensionsÄtagandena i verksamheten skall överföras till förvÀrvaren. HÀr kan inskjutas att de senare stiftade lagreglerna om skydd för arbetstagares rÀttigheter i samband med verksamhetsövergÄng inte omfattar pensionsÄtaganden (se 6 § tredje stycket anstÀllningsskyddslagen). Fortfarande torde alltsÄ krÀvas att ett sÀrskilt avtal ingÄs om pensionsÄtagandena. De övergÄr inte automatiskt pÄ förvÀrvaren av verksamheten.

Avtalet skall innebÀra att den som tar över verksamheten Ätar sig att betala de pensioner som hÀrrör frÄn den tid under vilken verksamheten bedrevs i staten. Vidare skall förvÀrvaren i avtalet Äta sig att snarast möjligt efter övergÄngen trygga de övertagna pensionsÄtagandena.

Det faktiska ansvaret för betalningen av den sÀrskilda löneskatten (jfr ovan avsnitt 3.2.3) skall enligt riktlinjerna regleras i det nÀmnda avtalet. Kostnaden bör alltid belasta den verksamhet som avskiljs.

Riktlinjerna innehÄller vidare ett resonemang om att riksdagen bör bemyndiga regeringen att uppdra Ät RiksgÀlds kontoret att inom ramen för dess ordinarie verksamhet med statliga garantier vid behov stÀlla borgen för övertagna statliga pensionsÄtaganden. Regeringen har i beslut den 17 december 1992 givit ett sÄdant uppdrag. Meningen Àr att borgensÄtagandena skall underlÀtta tryggandet av de historiska Ätagandena hos förvÀrvarna. Statlig borgen skall inte stÀllas för framtida Ätaganden och bör betraktas som ett alternativ till de övriga tryggandemöjligheter som finns.

Avtal 1999

Ytterst torde det i dag vara kyrkokommunerna som ansvarar för de Ätaganden gentemot prÀsterna som de statliga pensionsavtalen innebÀr (se ovan avsnitt 4.1.4). I det avseendet skiljer sig den förestÄende relationsÀndringen frÄn de bolagiseringar som Äsyftades nÀr de ovan redovisade riktlinjerna upprÀttades. Jag anser ÀndÄ att riktlinjerna bör följas. Staten har i dag del i arbetsgivaransvaret för prÀsterna och hela arbets-

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 151
   

givaransvaret för biskoparna. Den verksamhet dessa arbetstagare Àr sysselsatta i Àr delvis statlig och kommer vid relationsÀndringen att övergÄ till annan associationsform. För tydlighets skull bör ett avtal dÀrför slutas angÄende de historiska Ätagandena.

Enligt min mening Àr det rimligt att det fÄr bestÀmmas inomkyrkligt vilket kyrkligt rÀttssubjekt som skall ta över ansvaret för de historiska pensionsÄtagandena till prÀster och biskopar. För att detta skall vara möjligt samtidigt som avtal skall hinna slutas innan relationsÀndringen Àr ett faktum, mÄste 1999 Ärs kyrkomöte ges befogenhet att besluta om vem som för Svenska kyrkans rÀkning skall upptrÀda som avtalspart. Med en övergÄngsbestÀmmelse som den jag föreslagit i avsnitt 4.2.5 ovan kommer sÄdan befogenhet att föreligga.

Avtalet bör ges det innehÄll som riktlinjerna krÀver. Eftersom kyrkofonden kommer att stÀllas till Svenska kyrkans disposition vid relationsÀndringen blir det inte aktuellt för staten att skjuta till medel för finansiering av de historiska Ätagandena.

Förening eller stiftelse kan bildas i förvÀg

Det primÀra ansvaret för tryggande, eller sÀkerstÀllande, av de historiska Ätagandena kommer alltsÄ att Ävila nÄgot rÀttssubjekt inom Svenska kyrkan. Detta tryggande hÀnger nÀra samman med det tryggande som kommer att krÀvas avseende framtida pensionsÄtaganden. Med all sannolikhet blir det mest ekonomiskt och effektivt att lösa dessa bÄda uppgifter i ett sammanhang. LÀmplig tr yggandeform Àr antingen försÀkringsföreningens eller pensionsstiftelsens. HÀr vill jag hÀnvisa till de utförligare övervÀganden som jag redovisat i avsnitt 3.2.4 ovan.

Eftersom kyrkofonden redan i dag har gjort avsĂ€ttningar motsvarande större delen av pensionsskulden, bör en försĂ€kringsförening eller pensionsstiftelse kunna byggas upp redan före relationsĂ€ndringen. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt kan övergĂ„ngen underlĂ€ttas. Även detta har jag nĂ€rmare utvecklat i avsnitt 3.2.4 ovan. En förtida uppb yggnad av försĂ€kringsförening eller pensionsstiftelse skulle ocksĂ„ betyda att det inte uppstĂ„r nĂ„got be hov av statliga garantier för de gjorda pensionsĂ„tagandena. Jag anser dĂ€rför att Kyrkofondens styrelse snarast bör ges i uppdrag att förbereda en sĂ„dan lösning, vad gĂ€ller prĂ€sters och biskopars pensioner. Inget hindrar att denna försĂ€kringsförening eller pensionsstiftelse sedan utvidgas till att omfatta hela Svenska kyrkans personal (se ovan avsnitt 3.2.4).

152 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

PrÀster som inte övergÄr

ÖvergĂ„ngen till den nya arbetsgivaren blir frivillig för den enskilde prĂ€sten och biskopen, enligt vad som beskrivits ovan i avsnitt 4.2.4. Bland dem som motsĂ€tter sig övergĂ„ng kan finnas vissa som vid tidpunkten för relationsĂ€ndringen stĂ„r kvar i sina statligt reglerade anstĂ€llningar för en kort tid eller tills vidare. Dessa kommer enligt mitt förslag att fĂ„ Kammarkollegiet som arbetsgivare. Staten kommer att fĂ„ bĂ€ra ansvaret för kommande löner och pensioner till dessa arbetstagare. Finansieringen fĂ„r Kammarkollegiet frĂ€mst söka lösa genom avtal om uthyrning av arbetskraften till de nya kyrkliga arbetsgivarna (se Ă€ven avsnitt 4.3.6 nedan). För de historiska Ă„tagandena bör de medel som avsatts i kyrkofonden kunna utnyttjas. Staten bör avtala med Svenska kyrkan om de nĂ€rmare formerna hĂ€rför. Även detta avtal bör ingĂ„s före relationsĂ€ndringen, varför den kyrkliga avtalsparten mĂ„ste utses av 1999 Ă„rs kyrkomöte.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 153
   

4.3Framtiden

Mina slutsatser och förslag:

*Behovet av behörighetskrav för prÀster övervÀgs inom Svenska kyrkan.

*AnsvarsnÀmnden för biskopar lÀggs ned.

*PrÀster och biskopar med fullmakt behÄller sin s.k. oavsÀttlighet. Detta sÀgs i införandelagen.

*För prÀster som fÄtt sina anstÀllningar flyttade till Kammarkollegiet skall bestÀmmelser i nuvarande kyrkolagen gÀlla. De skall vara arbetsskyldiga inom sitt stift. Detta sÀgs i införandelagen.

*Kammarkollegiet skall hyra ut dessa prÀsters arbetskraft till Svenska kyrkan.

*Ingen sÀrskild lagstiftning föreslÄs till begrÀnsning av konfliktrÀtten för prÀster och biskopar.

*Statens tjÀnstebostadsnÀmnd lÀggs ned.

*Nuvarande system avseende tjÀnstebostÀder och beskattning synes fungera vÀl.

4.3.1Inledning

I detta kapitel övervÀger jag om staten bör ge sÀrskilda regler för prÀsters och biskopars anstÀllningsförhÄllanden efter relationsÀndringen. Det finns en del omstÀndigheter som gör prÀsters och biskopars anstÀllningar annorlunda Àn de flesta andra anstÀllningar pÄ den privata arbetsmarknaden. Jag har frÄgat mig om dessa omstÀndigheter kan motivera sÀrskilda ÄtgÀrder frÄn statens sida.

Till att börja med redovisar jag mina övervÀganden rörande frÄgan om prÀsters och biskopars behörighet och kompetens (avsnitt 4.3.2).

DÀrefter behandlar jag den s.k. fullmaktsfrÄgan . I avsnitt 4.3.3 redovisas inledningsvis nÄgra jÀmförelser med tidigare bolagiseringar och kommunaliseringar av statlig verksamhet. Dessa har alla Àgt rum innan

154 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

regeln om automatisk övergÄng av anstÀllningsavtal infördes i svensk rÀtt och kan dÀrför inte utan vidare anvÀndas som modeller för den frÄga som hÀr Àr aktuell. Som exempel Àr de ÀndÄ intressanta. RelationsÀndringen innebÀr, som redovisats i avsnitt 4.2.1, för prÀsternas del att kyrklig verksamhet övergÄr till att drivas av nya juridiska personer. PrÀsternas anstÀllningsavtal följer automatiskt med verksamheten. Det betyder att Àven prÀster med fullmakt som utgÄngspunkt har rÀtt att hos den nya arbetsgivaren behÄlla sina anstÀllningar och den förstÀrkta anstÀllningstrygghet som följer med dem. I avsnitt 4.3.4 och 4.3.5 redogör jag för min uppfattning om vad detta innebÀr. PrÀsterna kan dock vÀlja att inte gÄ med verksamheten över till den nya arbetsgivaren. Trots att den gamla arbetsgivaren - i detta fall staten - slutar att i egen regi driva kyrklig verksamhet kan dessa arbetstagare dÄ inte sÀgas upp. Visserligen föreligger i det lÀget arbetsbrist, men de som har fullmakt Àr oavsÀttliga. Innebörden dÀrav har jag redogjort för i avsnitt 4.1.10 ovan.

I avsnitt 4.3.6 nedan ger jag förslag till hur situationen kan lösas om prĂ€ster med fullmakt motsĂ€tter sig att följa med verksamheten över till den nya arbetsgivaren. Även biskoparna har rĂ€tt att motsĂ€tta sig att avsluta sina statliga anstĂ€llningar. Mina förslag gĂ€ller ocksĂ„ för det fall detta skulle intrĂ€ffa.

Dessutom innehÄller kapitlet, i avsnitt 4.3.7, mina övervÀganden rörande de tjÀnstebostÀder som mÄnga prÀster och biskopar i dag har.

Även efter relationsĂ€ndringen kommer prĂ€ster och biskopar att vara sysselsatta med myndighetsutövning och samhĂ€llsviktig verksamhet. Liksom andra arbetstagare kommer de att ha konfliktrĂ€tt . Jag har övervĂ€gt om detta nödvĂ€ndiggör att sĂ€rskilda lagregler stiftas för framtiden. ÖvervĂ€gandena redovisas i avsnitt 4.3.8 och 4.3.9.

Slutligen berör jag i detta kapitel, i avsnitt 4.3.10, frÄgan om framtida avtalspensioner för prÀsterna.

4.3.2Behörighet och kompetens

Vem som helst fÄr inte anstÀllas som prÀst eller biskop i Svenska kyrkan i dag. Staten har meddelat behörighetsregler i kyrkolagen och i förordningen om biskops- och prÀsttjÀnster (se ovan avsnitt 4.1.3).

Dessutom finns kompletterande sÄdana regler i kyrkliga kungörelser. Genom att domkapitlen och AnsvarsnÀmnden för biskopar har

lagstadgad rÀtt att vidta disciplinÄtgÀrder eller avsluta anstÀllningar har staten ocksÄ inflytande över att tjÀnstgörande prÀster och biskopar upprÀtthÄller erforderlig kompetens (se ovan avsnitt 4.1.5).

BetrÀffande prÀster och motsvarande i andra trossamfund finns inga statliga behörighetsregler.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 155
   

RelationsÀndringen skall innebÀra att den statliga regleringen av Svenska kyrkans verksamhet minimeras. Jag har övervÀgt om det ÀndÄ finns skÀl att Àven i framtiden statligt reglera prÀsters och biskopars behörighet.

Att staten slÀpper sin del av arbetsgivaransvaret för prÀster och biskopar i Svenska kyrkan utesluter inte möjligheten att lagreglera behörighetskraven för dessa anstÀllningar. Det finns flera exempel pÄ andra yrkesgrupper som inte alltid Àr offentligt anstÀllda, men ÀndÄ trÀffas av statliga behörighetsregler. HÀr kan nÀmnas hÀlso- och sjukvÄrdspersonal, veterinÀrer, advokater, revisorer och fastighetsmÀklare. Gemensamt för dessa yrkesgrupper Àr att de mÀnniskor som de betjÀnar Àr starkt beroende av att kunna lita pÄ deras kompetens. Det Àr viktigt för samhÀllets funktion att sjukvÄrdspersonal m.fl. verkligen har den yrkesskicklighet och kunskap som allmÀnheten har rÀtt att förvÀnta sig. Ytterst handlar det om att vÀrna allmÀnhetens hÀlsa, djurskyddet, rÀttssÀkerheten och en fungerande ekonomi. DÀrför anses det vara en statlig angelÀgenhet att reglera dessa yrkesgruppers behörighet.

Även efter relationsĂ€ndringen kommer staten att ha sĂ€rskilda ansprĂ„k pĂ„ Svenska kyrkan. Riktlinjebeslutet sĂ€ger att Svenska kyrkan skall vara ett öppet, demokratiskt organiserat, rikstĂ€ckande evangelisk-lutherskt trossamfund med episkopal struktur. Detta betyder förstĂ„s att staten ocksĂ„ har intresse av att Svenska kyrkan och dess personal faktiskt kan klara att svara mot dessa ansprĂ„k, vilket möjligen skulle kunna tala för en statlig reglering av behörighetskraven (se Ă€ven avsnitt 6.2 nedan). Å andra sidan Ă€r en av grundtankarna med reformen att öka likstĂ€lligheten mellan Svenska kyrkan och andra trossamfund. I det ligger att Svenska kyrkan liksom andra trossamfund bör vara fritt att vĂ€lja sin personal. Det mĂ„ste enligt min mening förutsĂ€ttas att Svenska kyrkan sjĂ€lv kommer att stĂ€lla och upprĂ€tthĂ„lla de behörighetskrav som erfordras för att Svenska kyrkan skall kunna uppfylla samhĂ€llets sĂ€rskilda ansprĂ„k pĂ„ kyrkan. AnsvarsnĂ€mnden för biskopar mister dĂ€rmed sin nuvarande uppgift och bör inte lĂ€ngre finnas kvar som statlig m yndighet. Att domkapitlen inte lĂ€ngre kommer att kvarstĂ„ som statliga myndigheter följer av att kyrkolagen upphĂ€vs.

I sammanhanget bör det anmÀrkas att de urvalsbegrÀnsande regler som finns i jÀmstÀlldhetslagen och i lagen mot etnisk diskriminering naturligtvis, liksom i andra trossamfund, mÄste beaktas av arbetsgivarna inom Svenska kyrkan Àven efter relationsÀndringen (se Àven avsnitt 4.1 ovan och avsnitt 6.1 nedan).

Vidare bör det noteras att Svenska kyrkans prÀster och biskopar i den mÄn de Àgnar sig Ät myndighetsutövning kommer att stÄ under JO:s och JK:s tillsyn Àven efter relationsÀndringen (se Àven avsnitt 4.3.8).

156 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

4.3.3Tidigare kommunaliseringar och bolagiseringar

Kyrkomusikerna 1990

KyrkomusikertjÀnsterna var fram till den 1 juli 1990 förlagda t ill församlingar och statligt reglerade. Genom lagen (1989:8) om kyrkomusiken i Svenska kyrkan reformerades organisationen pÄ sÄ sÀtt att tjÀnsterna genomgÄende förlades till pastoraten och blev kyrkokommunalt reglerade.

De kyrkomusiker som vid utgÄngen av juni mÄnad 1990 hade tjÀnster som var tillsatta med konstitutorial och som dÀrför inte kunde sÀgas upp blev, enligt en övergÄngsbestÀmmelse till den nÀmnda lagen, skyldiga att utöva sina tjÀnster genom att utföra "i huvudsak samma arbetsuppgifter som tidigare hos pastoraten".

Denna tjÀnstgöringsskyldighet kvarstÄr ocksÄ sedan kyrkolagen den 1 januari 1993 ersatt lagen om kyrkomusiken i Svenska kyrkan. Detta framgÄr av 14 § lagen (1992:301) om införande av kyrkolagen.

LĂ€rarna

LÀrare, skolledare, bitrÀdande skolledare och syo-funktionÀrer hade tidigare statligt reglerade anstÀllningar förlagda till de borgerliga kommunerna. De ansÄgs stÄ under dubbelt huvudmannaskap. T ill följd av riksdagsbeslut avvecklades den statliga regleringen per den 1 januari 1991.

I den proposition som föregick riksdagsbeslutet om "kommunalisering" av lÀrarna uttalades följande (prop. 1989/90:41 s. 14).

"Jag förutsÀtter att de tjÀnsteinnehavare som har tillsatts med fullmakt, konstitutorial eller förordnande som jÀmstÀlls med konstitutorial kommer att erbjudas sÄdan ny kommunal anstÀllning som de skÀligen bör kunna godta. Det kan emellertid inte uteslutas att nÄgra av dem kommer att vilja ha kvar sina statligt reglerade tjÀnster. Dessa tjÀnsteinnehavare bör i sÄ fall vara skyldiga att fortsÀttningsvis fullgöra sin tjÀnstgöringsskyldighet genom att utföra de arbetsuppgifter som kommer att ingÄ i motsvarande nya kommunalt reglerade tjÀnster. Det bör ankomma pÄ regeringen att utfÀrda föreskrifter om sÄdan skyldighet."

FrÄgan löstes i en förhandling mellan berörda parter i december 1990. DÀrvid beslutades att för anstÀllda med fullmakt, konstitutorial eller förordnande som jÀmstÀlldes med konstitutorial skulle gÀlla samma löne- och anstÀllningsvillkor som för övriga kommunalt anstÀllda. Dock skulle frÄgor om anstÀllningens upphörande pÄ annat sÀtt Àn genom

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 157
   

avskedande handlÀggas pÄ samma sÀtt som föreskrevs i 7 kap. gamla LOA, varvid arbetstagarnas förflyttningsskyldighet begrÀnsades till kommunen. Denna skyldighet hade tidigare gÀllt i hela landet. Om nÄgon förflyttning inte kommer till stÄnd skall enligt avtalet arbetstagaren likvÀl behÄlla utgÄende avlöningsförmÄner.

LÀrarna fick alltsÄ om de sÄ önskade i sak behÄlla sina anstÀllningsformer med förstÀrkt anstÀllningstrygghet. Deras förflyttningsskyldighet begrÀnsades dessutom.

Televerkets personal

Under 1991 beslutade Televerket att genomföra en omstrukturering av verksamheten. Den nya organisationsstrukturen förde med sig rationaliseringsvinster som innefattade ett minskat behov av personal. Med början Är 1991 avvecklades omkring 2 500 anstÀllningar genom förtida pensionsavgÄng. Under 1992 sades nÀrmare 3 000 anstÀllda upp pÄ grund av arbetsbrist.

Vid den slutliga ombildningen av Televerket Är 1993 erbjöds och accepterade flertalet kvarvarande anstÀllda att fÄ nya anstÀllningar hos de olika bolag som vid bolagiseringen övertog uppgifter frÄn Televerkets olika affÀrsomrÄden. De som accepterade nya anstÀllningar lÀmnade dÀrvid genom egen uppsÀgning sina tidigare anstÀllningar. Detta gÀllde Àven konstitutorialanstÀllda. Ett mindre antal arbetstagare behöll dock sina statliga tjÀnster. Det gÀllde bland andra sÄdana som tidigare hade sagts upp eller avskedats av Televerket, men vars anstÀllningar bestod till följd av att det uppkommit tvist om uppsÀgningens eller avskedandets giltighet. Vidare gÀllde det sÄdan personal som var anstÀlld med konstitutorial och som varken accepterat förtida pensionsavgÄng eller ny anstÀllning i nÄgot bolag. För att ombesörja avvecklingen av denna personal och för att förhandla för statens rÀkning inrÀttades, innan Televerket upplöstes, en sÀrskild m yndighet - Televerket under avveckling (TUA). Regeringen fattade beslut om att Televerket i framtiden skulle anses vara motsvarat av TUA, som pÄ sÄ sÀtt fick arbetsgivaransvar för den kvarvarande personalen. Genom kollektivavtal Älades de kvarvarande anstÀllda med konstitutorial sedan arbetsskyldighet hos Telia-koncernen i samma omfattning som de tidigare hade haft hos Televerket.

158 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

Postverkets personal

Den 1 mars 1994 överfördes Postverkets verksamhet t ill Posten AB och dess dotterbolag. Huvuddelen av Postverkets verksamhet och de flesta av dess anstÀllda övergick till dotterbolaget Posten Sverige AB. En sÀrskild myndighet - Postverkets avvecklingsorganisation (PAO) - övertog Postverkets arbetsgivaransvar för de arbetstagare som hade kvar sina statliga anstÀllningar efter bolagiseringen. Detta skedde till följd av ett regeringsbeslut av innebörd att Postverket i framtiden skulle anses motsvarat av PAO.

Inför bolagiseringen slöts i januari 1994 ett kollektivavtal - det s.k. arbetsskyldighetsavtalet - mellan Postverket Ä ena sidan och arbetstagarorganisationerna ST och TCO-OF/S pÄ andra sidan. I förhandlingsprotokollet antecknades att arbetsgivaren skulle medge de anstÀllda som sÄ önskade tjÀnstledighet frÄn sina konstitutorialanstÀllningar under den tid som de var tillsvidareanstÀllda i Posten AB eller nÄgot av dotterbolagen. Genom kollektivavtalet Älades de kvarvarande statligt anstÀllda utöver sin statliga tjÀnstgöringsskyldighet ocksÄ en arbetsskyldighet vid Posten AB eller dess dotterbolag i verksamhet som hÀrrör frÄn Postverket. Arbetsskyldigheten i bolagen begrÀnsades dock till den ort dÀr den anstÀllde var placerad vid tidpunkten för bolagiseringen och förklarades gÀlla inom ramen för aktuellt anstÀllningsavtal. Vidare uttalades att en konstitutorialanstÀlld som förenade sin tjÀnst med en annan tjÀnst hos Postverket var arbetsskyldig i bÄda dessa tjÀnster. Ett motsvarande arbetsskyldighetsavtal slöts strax dÀrefter mellan Postverket och SACO-Posten. Avtalen tillkom efter delegation frÄn Arbetsgivarverket och godkÀndes av regeringen genom beslut i februari 1994.

Arbetsdomstolen har hÀrefter prövat om staten verkligen kunde ÄlÀgga en konstitutorialanstÀlld att arbeta i Posten Sverige AB, som Àr ett dotterbolag till Posten AB. I sin dom (AD 1996 nr 113) konstaterar domstolen att den anstÀllde var skyldig att inom ramen för sin konstitutorialanstÀllning utföra de aktuella arbetsuppgifterna hos bolaget. Beskaffenheten av hans tjÀnst ansÄgs inte ha blivit Àndrad i grunden. Det skall anmÀrkas att han utförde precis samma arbetsuppgifter som tidigare.

Verksamheten i PAO bedrivs tillsammans med verksamheten i TUA som en enmansmyndighet i kommittéform. Myndigheten har arbetsgivaransvar för alla tidigare Tele- och PostverksanstÀllda som har kvar sina statliga anstÀllningar. I ansvaret ingÄr bland annat att teckna kollektivavtal, att agera i tvisteförhandlingar och att ta ett övergripande arbetsgivaransvar i arbetsledningsfrÄgor. Det dagliga arbetsledningsansvaret och den praktiska löpande hanteringen av olika personalÀren-

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 159
   

den sköts dock av bolagen. Enligt avtal mellan regeringen och Telia AB respektive Posten AB svarar bolagen för administration och lönekostnader som avser de kvarvarandekonstitutorialanstÀllda.

Chalmers personal

Statliga Chalmers tekniska högskola ombildades den 1 juli 1994. Högskolan drivs nu av Chalmers tekniska högskola AB. Bolaget Àgs av en stiftelse som har bildats av staten.

Alla som var anstÀllda vid Chalmers tekniska högskola erbjöds anstÀllning i det nya bolaget. Bland de anstÀllda fanns lektorer och andra som hade konstitutorial. Vidare fanns professorer med fullmakter. I den mÄn dessa personer accepterade nya anstÀllningar i bolaget fick de samtidigt tjÀnstledigt frÄn sina statliga tjÀnster, som placerades vilande vid Göteborgs universitet, Tekniska högskolan i Stockholm eller Högskolan i LuleÄ. Vill de senare lÀmna bolaget kan de krÀva att fÄ arbeta vid de nÀmna statliga arbetsplatserna. De konstitutorial- eller fullmaktsanstÀllda som tackade nej till nya anstÀllningar i bolaget förflyttades direkt till de nÀmnda statliga högskolorna.

4.3.4AnstÀllningstryggheten

I avsnitt 4.2.1 ovan har jag redogjort för de sÀrskilda skyddsregler som enligt anstÀllningsskyddslagen numera gÀller för arbetstagare vid företagsöverlÄtelser. Jag har bland annat redovisat att regeln i 6 b § anstÀllningsskyddslagen innebÀr att rÀttigheter och skyldigheter pÄ grund av anstÀllningsavtal och anstÀllningsförhÄllanden gÄr över automatiskt. Innebörden av bestÀmmelsen Àr att anstÀllningsavtalen skall fortsÀtta att tillÀmpas som om ingen överlÄtelse Àgt rum över huvud taget. Den nya arbetsgivaren trÀder automatiskt in i den tidigare arbetsgivarens stÀlle och kan sedan Àndra anstÀllningsvillkoren och utöva arbetsledningsrÀtten pÄ samma sÀtt som den tidigare arbetsgivaren hade kunnat. Vidare har jag pekat pÄ att varje arbetstagare mÄste ges möjlighet att motsÀtta sig övergÄng till den nya arbetsgivaren.

Alternativet att motsÀtta sig övergÄng kan knappast vara intressant för de prÀster som saknar fullmakt. Eftersom staten efter relationsÀndringen inte lÀngre kommer att driva nÄgon kyrklig verksamhet alls mÄste de prÀster som eventuellt motsÀtter sig övergÄng sÀgas upp pÄ grund av arbetsbrist.

De som har fullmakt kan dÀremot tÀnkas fundera över möjligheten att motsÀtta sig övergÄng. Dessa prÀster kan nÀmligen inte sÀgas upp pÄ grund av arbetsbrist. För dem och deras arbetsgivare Àr det dÀrför vik-

160 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

tigt att det i möjligaste mÄn klargörs vilka konsekvenserna kan antas bli om de gÄr över eller motsÀtter sig. Vad hÀnder med deras förstÀrkta anstÀllningstrygghet? Vad hÀnder med deras arbetsskyldighet? Vad hÀnder med deras löneutveckling?

UtgÄngspunkten Àr att anstÀllningsavtalen inte förÀndras vid sjÀlva relationsÀndringen. Den nuvarande arbetsgivaren bör inte vidta förÀndringar för förvÀrvarens rÀkning. Samtliga anstÀllningsvillkor bestÄr dÀrför i grunden oförÀndrade över tidpunkten för relationsÀndringen. Men förÀndringar kan ÀndÄ intrÀffa i omedelbar anslutning dÀrtill. Antingen till följd av att den nya arbetsgivaren fattar beslut av arbetsledande karaktÀr eller till följd av att den nya arbetsgivaren trÀffar nya kollektivavtal. FrÄgan för den enskilde prÀsten blir dÄ i vad mÄn anstÀllningstrygghet, arbetsskyldighet och löneutveckling kan antas bli förÀndrade av den nya arbetsgivarens arbetsledningsbeslut eller kollektivavtal pÄ sÀtt som inte kan antas ske om han motsÀtter sig.

Den som en gÄng har fÄtt en fullmakt anses inte kunna frÄntas denna stÀllning. FullmaktsanstÀllningen innebÀr, som redovisats ovan i avsnitt 4.1.10, frÀmst ett skydd mot uppsÀgning. Det har i olika sammanhang gjorts gÀllande att ett beslut om förflyttning av en fullmaktsanstÀlld prÀst skulle kunna innebÀra att prÀsten i frÄga fÄr en ny statligt reglerad anstÀllning och att han dÀrvid mister sin fullmakt. Inga nya prÀsttjÀnster tillsÀtts ju numera med fullmakt. Detta skulle betyda att den prÀsterliga fullmaktsstÀllningen Àr svagare Àn andra fullmaktsstÀllningar. Ett sÄdant synsÀtt Àr enligt min mening ohÄllbart. Om sÄ kunde ske skulle fullmakten i praktiken inte innebÀra nÄgot uppsÀgningss kydd. En stiftsstyrelse skulle kunna kringgÄ uppsÀgningsförbudet genom att först förflytta prÀsten till en annan tjÀnst. Domkapitlet skulle sedan kort dÀrefter kunna sÀga upp honom. SynsÀttet att förflyttningen innebÀr en omstart hade möjligen fog för sig pÄ den tiden dÄ begreppet tjÀnst inte alltid ansÄgs ha samma innebörd som begreppet anstÀllning. DÄ var det dessutom sÄ att varje ordinarie pastoratstjÀnst tillsattes med fullmakt. Om förflyttningen ansÄgs innebÀra att prÀsten i frÄga fick en ny tjÀnst sÄ var det i alla fall Àven fortsÀttningsvis frÄga om en tjÀnst tillsatt med fullmakt. Som framgÄtt ovan anser jag att förflyttningen mÄste jÀmstÀllas med en omplacering.OavsÀttligheten kan inte pÄverkas dÀrav.

Jag finner visst stöd för mina slutsatser i lagförarbetena. NÀr kyrkolagen tillkom upphÀvdes prÀstanstÀllningslagen (SFS 1988:183). DÀrvid uttalades att kyrkolagens bestÀmmelse om förflyttning (33 kap. 18 §) var avsedd att motsvara 10 och 11 §§ i prÀstanstÀllningslagen samt att den nya bestÀmmelsen inte innebar nÄgon förÀndring i sak (prop. 1991/92:85 s. 137 f.). Vidare uttalades (a. prop. s. 141) att kyrkolagens bestÀmmelse om att en prÀsts anstÀllning upphör om han fÄr en ny statligt reglerad tjÀnst (35 kap. 10 §) var avsedd att motsvara vissa bestÀmmelser i gamla

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 161
   

LOA om s.k. tjÀnsteförening (7 kap. 13 § och 2 kap. 1 §) samt att den nya bestÀmmelsen inte innebar nÄgon förÀndring i sak. Förflyttningsregeln i kyrkolagen fick ocksÄ en utformning som starkt liknar motsvarande regler i prÀstanstÀllningslagen. NÀr prÀstanstÀllningslagen tillkom gjordes vissa uttalanden om den sakliga innebörden av förflyttningsinstitutet. Jag Äterkommer snart till dessa uttalanden. Först vill jag dock notera att det var med prÀstanstÀllningslagens tillkomst som anstÀllningsformen fullmakt avskaffades för nyanstÀllningar av pastoratsprÀster. Den förÀndringen motiverades ytterst knapphÀndigt i propostionen (prop. 1987/88:31 s. 133). DÀr fastslogs helt enkelt att prÀsttjÀnster - frÄnsett biskopstjÀnster

- inte lÀngre skulle tillsÀttas med fullmakt. Vidare omnÀmndes att pastoratsprÀsterna dittills hade haft ordinarie tjÀnster. AngÄende de föreslagna förflyttningsbestÀmmelserna i prÀstanstÀllningslagen uttalades följande (a. prop. s. 145).

"Ändringar i indelningen innebĂ€r ocksĂ„ Ă€ndringar i den prĂ€sterliga tjĂ€nsteorganisationen. Det behövs dĂ€rvid en smidig ordning för att Ă„stadkomma en personalrörlighet med tillgodoseende av anstĂ€llningstryggheten. Alternativet till möjligheten att förflytta en prĂ€st Ă€r uppsĂ€gning pĂ„ grund av arbetsbrist eller en frivillig uppsĂ€gning, varvid prĂ€sten sjĂ€lv har att söka en ny anstĂ€llning. Jag vill ocksĂ„ erinra om att flera remissinstanser med anledning av förslaget om tidsbegrĂ€nsad anstĂ€llning för nyprĂ€stvigd har framhĂ„llit att svenska kyrkan inte vill medverka till en ordning dĂ€r det finns en risk för att fĂ„ ett vigt prĂ€sterskap som inte innehar prĂ€sttjĂ€nster. Jag har anslutit mig till synsĂ€ttet att en prĂ€stvigning innebĂ€r att prĂ€sten trĂ€der i hela kyrkans tjĂ€nst i ett stift. (...) Med detta synsĂ€tt anser jag att förflyttningsmöjligheten bör behĂ„llas för vissa fall. Det gĂ€ller framför allt den situationen att en kyrkoherdetjĂ€nst blir övertalig i samband med en pastoratsreglering. Stiftsstyrelsen bör dĂ„ ha rĂ€tt att förflytta innehavaren av en tjĂ€nst som skall dras in till en annan motsvarande tjĂ€nst i stiftet."

Vidare uttalades (a. prop. s. 229) att bestĂ€mmelserna hade sina motsvarigheter i 37 och 39 §§ prĂ€stvalslagen (SFS 1957:577). NĂ€r prĂ€stvalslagen Ă€nnu gĂ€llde var alla kyrkoherde- och komministertjĂ€nster tillsatta med fullmakt. En skyldighet för en kyrkoherde eller komminister att lĂ„ta sig förflyttas till en annan tjĂ€nst av samma slag innebar alltsĂ„ inte att prĂ€sten i frĂ„ga gick miste om sin fullmaktsstĂ€llning. Även i den nya pastoratstjĂ€nsten hade han fullmakt. NĂ„gon bestĂ€mmelse motsvarande 35 kap. 10 § kyrkolagen fanns varken i prĂ€stanstĂ€llningslagen eller i prĂ€stvalslagen. Motsvarande bestĂ€mmelse fanns i stĂ€llet i gamla LOA (7 kap. 13 §), som i den delen dĂ„ gĂ€llde Ă€ven prĂ€ster. I den senast nĂ€mnda lagregeln föreskrevs att den som hade fĂ„tt en annan statligt reglerad anstĂ€llning dĂ€rmed miste den anstĂ€llning han hade om anstĂ€llningarna inte enligt kollektivavtal eller föreskrifter av regeringen fick

162 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

förenas. I kyrkolagens bestÀmmelse, som utformats med gamla LOA som förebild, har angetts att detsamma gÀller den som fÄtt en annan statligt reglerad "tjÀnst". DÀrmed mÄste avses anstÀllning. Rubriken till lagrummet har ocksÄ fÄtt lydelsen "AnstÀllningens upphörande vid ny anstÀllning".

De lagförarbeten jag nu redovisat leder mig alltsÄ till slutsatsen att förflyttningen bör betraktas som en omplacering och att denna inte innebÀr att man fÄr en ny anstÀllning. Om förflyttningen inte innebÀr att man fÄr en ny anstÀllning innebÀr den inte heller att fullmakten bortfaller. Jag finner dÀrför inte nÄgot belÀgg för att den prÀsterliga fullmakten skulle vara svagare Àn andra fullmakter.

HÀr bör dock pÄminnas om att det kan finnas andra synsÀtt. FrÄgestÀllningen Àr delvis aktuell i ett mÄl som har anhÀngiggjorts vid arbetsdomstolen (A 64/96), men Ànnu ej avgjorts.

Eftersom den nya kyrkliga arbetsgivaren inte kommer att kunna Ă€ndra anstĂ€llningsvillkoren och anstĂ€llningsförhĂ„llandena i vidare utstrĂ€ckning Ă€n staten skulle ha kunnat, kommer det förstĂ€rkta anstĂ€llningsskydd som fullmaktsstĂ€llningen innebĂ€r - den s.k. oavsĂ€ttligheten - att finnas kvar för de arbetstagare med fullmakt som automatiskt övergĂ„r till den nya arbetsgivaren. Det blir inte möjligt för den nya arbetsgivaren att ensam besluta om en annan ordning. Inte heller blir det möjligt för kollektivavtalsparterna att förhandla bort skyddet. Även den som vĂ€ljer att stanna kvar behĂ„ller sitt förstĂ€rkta anstĂ€llningsskydd. OavsĂ€ttligheten utgör sĂ„ledes inget skĂ€l att motsĂ€tta sig övergĂ„ng.

För tydlighets skull anser jag att det i införandelagen bör klargöras att prÀster och biskopar som anstÀllts med fullmakt behÄller sin anstÀllningstrygghet efter övergÄngen.

Möjligen kan man frÄga sig om oavsÀttligheten Àr lika mycket vÀrd hos en association av trossamfundskaraktÀr som hos en kyrkokommun eller hos staten. Vad hÀnder om församlingen, pastoratet eller stiftet lÀggs ner? Hos vem kan man dÄ hÀvda sin oavsÀttlighet? Svaret pÄ frÄgan bör ligga i det lagfÀsta kravet pÄ att Svenska kyrkan skall vara rikstÀckande. Om exempelvis nÄgot pastorat lÀggs ner mÄste dess verksamhet tas över av nÄgot annat organ inom Svenska kyrkan. PÄ samma sÀtt som vid den relationsÀndring som nu förestÄr kommer dÄ anstÀllningsavtal och anstÀllningsförhÄllanden att automatiskt övergÄ till det nya organet. Och dÄ gÀller oavsÀttligheten dÀr.

Samma anstÀllningstrygghet kommer sÄledes att gÀlla för en fullmaktsanstÀlld oavsett om denne accepterar övergÄng eller ej.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 163
   

4.3.5Arbetsskyldighet och löneutveckling

NÀsta frÄga blir om den nya arbetsgivaren, genom eget beslut eller i kollektivavtal, kan tÀnkas förÀndra arbetsskyldigheten för den prÀst som

i dag Àr anstÀlld med fullmakt.

Ovan (i avsnitt 4.1.9) har jag redogjort för att prÀsternas arbetsskyldighet i dag Àr bÄde vidstrÀckt och förhandlingsbar. SÄ lÀnge annat inte framgÄr av anstÀllningsavtalet torde de liksom arbetstagare pÄ arbetsmarknaden i övrigt vara skyldiga att pÄ kollektivavtalets villkor utföra allt arbete för arbetsgivarens rÀkning som faller inom ramen för kollektivavtalet och som har ett naturligt samband med arbetstagarens allmÀnna yrkeskvalifikationer. De Àr dock inte skyldiga att underkasta sig sÄdana arbetsorder som innebÀr att deras tjÀnster i grunden förÀndras. Vad som nu sagts gÀller med all sannolikhet oavsett om de har fullmakt eller ej. Efter relationsÀndringen gÀller samma förhÄllanden för dem som övergÄr till den nya arbetsgivaren. Dagens arbetsskyldighet bestÄr över tidpunkten för relationsÀndringen och kan sedan Àndras genom kollektivavtal eller arbetsledningsbeslut i samma utstrÀckning som i dag. Detsamma kommer att gÀlla för dem som motsÀtter sig övergÄng. I bÄda fallen gÀller att det blir ett nytt organ som Àr arbetsgivare och fÄr möjlighet att avtala eller besluta om arbetsskyldighet. Arbetsgivare för den enskilde prÀsten blir antingen överlÀmnarmyndigheten eller ocksÄ det kyrkliga organ som pekas ut som arbetsgivare genom lagen om Svenska kyrkan i kombination med den kommande kyrkoordningen. I vilket fall som helst mÄste det rimligen bli frÄga om en arbetsskyldighet inom Svenska kyrkan. Jag Äterkommer till detta i nÀsta avsnitt. Om det i praktiken blir nÄgra skillnader vad gÀller arbetsskyldighetens omfattning för den som automatiskt gÄr över jÀmfört med den som eventuellt vÀljer att motsÀtta sig kan alltsÄ inte förutses och utredas i förvÀg.

Även löneutvecklingen Ă€r en förhandlingsfrĂ„ga. De som motsĂ€tter sig övergĂ„ng kan inte förutsĂ€ttas bli omfattade av samma kollektivavtal och löneutveckling som de som gĂ„r över och fĂ„r en ny arbetsgivare.

4.3.6FullmaktsanstÀllda som motsÀtter sig övergÄng

PrÀster som inte Àr anstÀllda med fullmakt har inget att vinna pÄ att motsÀtta sig övergÄng. De fÄr, som ovan framgÄtt, i sÄdant fall rÀkna med att bli uppsagda.

164 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

Men om en prÀst eller biskop med fullmakt motsÀtter sig att gÄ över till den nya arbetsgivaren kan han inte sÀgas upp. Fullmakten innebÀr ju just ett skydd mot uppsÀgning.

Jag kan, som framgÄr av de nÀrmast föregÄende avsnitten, inte se nÄgra fördelar för den enskilde fullmaktshavaren med att motsÀtta sig övergÄng. Men det kan ÀndÄ inte uteslutas att nÄgra prÀster vÀljer det alternativet. Dessa kan komma att kvarstÄ i sin nuvarande anstÀllning under Ätskilliga Är framöver. I dag Àr arbetsgivaransvaret för prÀsterna delat mellan kyrkokommunerna och staten. Staten företrÀds frÀmst av domkapitlen. Av sÀrskilt intresse i detta sammanhang Àr att det Àr staten som har formulerat de regler som ger fullmakterna sitt speciella innehÄll.

Som jag ser saken mÄste det Àven i fortsÀttningen ankomma pÄ en statlig myndighet att ta det formella arbetsgivaransvaret för en fullmaktsanstÀlld som vÀljer att motsÀtta sig övergÄng till den nya arbetsgivaren och att stanna i tjÀnst hos den gamla. DÀrför har jag i avsnitt 4.2.7 föreslagit att Kammarkollegiet blir arbetsgivare för dessa personer.

TvÄ frÄgor uppkommer sedan detta stÀllningstagande har gjorts. För det första mÄste det klargöras vilka regler som skall gÀlla för de prÀster som eventuellt kvarstÄr i sin gamla anstÀllning, under Kammarkollegiets arbetsgivaransvar. För det andra mÄste Kammarkollegiets uppgift i sammanhanget definieras och finansieras.

PrÀstens villkor hos Kammarkollegiet

Först vill jag notera att jag utgÄr frÄn att samtliga biskopar kommer att övergÄ till anstÀllning inom Svenska kyrkan i dess nya gestalt. En ledare för Svenska kyrkan som stÀller sig utanför den naturliga förÀndring som relationsÀndringen innebÀr Àr inte lÀngre trovÀrdig för sin uppgift som ledare. Vad jag beskriver i det följande handlar dÀrför enbart om villkoren för prÀster som motsÀtter sig övergÄng och dÀrför fÄr sina anstÀllningar förda till Kammarkollegiet.

Kyrkolagens bestÀmmelser

För en prÀst som motsÀtter sig övergÄng och dÀrmed stÀlls under Kammarkollegiets arbetsgivaransvar bör anstÀllningsförhÄllandena lÀmpligen Àndras sÄ lite som möjligt. I dag regleras prÀstanstÀllningarna till stor del av kyrkolagens bestÀmmelser. Kyrkolagen kommer att upphÀvas vid relationsÀndringen. Jag föreslÄr att relevanta bestÀmmelser

i kyrkolagen ÀndÄ Àven fortsÀttningsvis tillÀmpas för en prÀst

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 165
   

som Kammarkollegiet fÄtt arbetsgivaransvar för. De bestÀmmelser jag tÀnker pÄ Àr de som rör skyldighet att utöva annan tjÀnst, bisysslor m.m., arbetskonflikter, anstÀllnings upphörande, disciplinansvar, ÄtalsanmÀlan, avstÀngning och lÀkarundersökning. Det bör efter relationsÀndringen vara Kammarkollegiet som pÄ arbetsgivarsidan beslutar i frÄgor som dessa bestÀmmelser avser. De berörda prÀsterna har ju utnyttjat sin möjlighet att vÀlja bort de kyrkliga arbetsgivarna.

Arbetsskyldighet

Kammarkollegiet mÄste som företrÀdare för staten kunna dra nytta av dessa prÀsters arbetskraft. PrÀsterna har i dag en vidstrÀckt arbetsskyldighet (se ovan avsnitt 4.1.9 och 4.3.5).

Arbetsskyldigheten blir i framtiden en del av anstÀllningsförhÄllandet mellan Kammarkollegiet och den enskilde prÀst som fÄtt sin anstÀllning flyttad dit. AnstÀllningsavtalet sÀtter grÀnser för vilka arbetsuppgifter Kammarkollegiet dÄ kommer att kunna ÄlÀgga prÀsten att utföra. Mot prÀstens vilja kommer Kammarkollegiet inte att kunna ÄlÀgga prÀsten att

i nÄgon större utstrÀckning utföra annat Àn prÀsterliga arbets uppgifter inom Svenska kyrkan. Andra ÄlÀgganden skulle innebÀra att anstÀllningen i grunden förÀndrades.

Detta betyder att Kammarkollegiet i första hand bör efterstrĂ€va att sysselsĂ€ttning för prĂ€sten ordnas inom Svenska kyrkan. Det betyder ocksĂ„ att den enskilde prĂ€sten mĂ„ste acceptera att "bli uthyrd" till nĂ„gon arbetsgivare inom det stift i Svenska kyrkan till vilket han tidigare hörde (jfr AD 1996 nr 113). Även om det formella arbetsgivaransvaret ligger hos Kammarkollegiet blir prĂ€sten sĂ„ledes, liksom i dag, skyldig att utföra sĂ„dana prĂ€sterliga arbetsuppgifter som arbetsgivaren anvisar honom inom stiftet. Det dagliga och direkta arbetsledningsansvaret kommer dĂ„ att ligga hos den arbetsgivare inom Svenska kyrkan som hyr arbetskraften.

För tydlighets skull anser jag det lÀmpligt att i införandelagen slÄ fast att arbetsskyldighet föreligger inom det stift dÀr prÀsten vid utgÄngen av Är 1999 hade sin anstÀllning.

Givetvis bör det vara möjligt att i det enskilda fallet avtala om andra arbetsuppgifter. Även detta bör framgĂ„ av införandelagen.

Löneutveckling m.m.

En prÀst som motsÀtter sig övergÄng och dÀrför fÄr sin anstÀllning förd till Kammarkollegiet kan inte pÄrÀkna samma löneutveckling som andra prÀster. Han kan inte heller rÀkna med att erbjudas samma möjlighet till kompetensutveckling. Möjligheten att göra karriÀr beskÀrs.

166 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

Om en prÀst som fÄtt sin fullmaktsanstÀllning överförd till Kammarkollegiet senare Àndrar sig och vill gÄ över till anstÀllning inom Svenska kyrkan gÀller följande. PrÀsten fÄr söka den önskade anstÀllningen i konkurrens med andra. Om han fÄr anstÀllningen mÄste han sÀga upp sig frÄn fullmaktsanstÀllningen. I den nya anstÀllningen fÄr han ingen fullmakt.

Kammarkollegiets uppgifter

Arbetsgivaransvaret

Kammarkollegiets Äligganden i förhÄllande till den enskilde prÀsten kommer att motsvara de Äligganden som varje arbetsgivare har i förhÄllande till sina anstÀllda.

Detta betyder för det första att Kammarkollegiet skall uppfylla vad som krÀvs enligt de lagregler som gÀller för anstÀllningsförhÄllandet. Jag föreslÄr som framgÄtt att flertalet nu gÀllande sÄdana bestÀmmelser i kyrkolagen skall tillÀmpas Àven i framtiden för en prÀst som motsatt sig övergÄng och att Kammarkollegiet dÄ skall besluta i frÄgor som enligt de nÀmnda bestÀmmelserna ankommer pÄ kyrkliga arbets givarorgan.

En andra följd av Kammarkollegiets arbetsgivaransvar Àr att Kammarkollegiet blir skyldigt att betala avtalad lön och andra anstÀllningsförmÄner till prÀsten i frÄga. NÄgon sÄdan skyldighet har staten inte i dag. Ansvaret för att betala lön till prÀster ligger pÄ kyrkokommunerna. Att ansvaret nu hamnar pÄ staten - genom Kammarkollegiet - beror pÄ att staten i dag har en ofrÄnkomlig del i arbetsgivaransvaret för den fullmaktsanstÀllde prÀsten och att denne vÀljer att motsÀtta sig övergÄng till en anstÀllning hos Svenska kyrkan i dess nya gestalt. Gentemot prÀsten blir det alltsÄ med nödvÀndighet staten som svarar för att lön utbetalas. Hur staten - eller Kammarkollegiet - skall kunna fÄ tÀckning för de kostnader som detta ansvar innebÀr kommer jag till lÀngre fram.

Vidare blir det Kammarkollegiet som fÄr anvisa prÀsten arbetsuppgifter. Eftersom prÀsten kommer att vara arbetsskyldig inom Svenska kyrkan bör Kammarkollegiet i första hand försöka bereda honom sysselsÀttning dÀr. Detta fÄr ordnas pÄ sÄ sÀtt att Kammarkollegiet ingÄr uthyrningsavtal med nÄgon kyrklig arbetsgivare som ansvarar för verksamhet inom det stift dÀr prÀsten vid utgÄngen av 1999 hade sin anstÀllning. Den praktiska arbetsledningen kommer dÄ att utövas av den som har hyrt arbetskraften. SÄdana arrangemang Àr inte ovanliga pÄ arbetsmarknaden utan förekommer exempelvis betrÀffande före detta affÀrsverksanstÀllda, hos konsultföretag och vid skrivbyrÄer.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 167
   

Uthyrningarna innebÀr inte att arbetstagarna byter arbetsgivare, utan arbetsgivaransvaret kommer hela tiden att ligga kvar hos Kammarkollegiet. LÄngsiktiga avtal bör efterstrÀvas. Avtalen mÄste sannolikt individanpassas i stor utstrÀckning.

I tvister som rör anstÀllningsförhÄllandet blir staten genom Kammarkollegiet part pÄ arbetsgivarsidan.

Finansieringen

Kostnaderna för Kammarkollegiets uppgift som överlÀmnarm yndighet kan knappast berÀknas Ànnu. De beror frÀmst av hur mÄnga som vÀljer att motsÀtta sig övergÄng. Jag har ingen anledning att tro annat Àn att det blir en ytterst begrÀnsad skara - om ens nÄgra - som gör det valet. Hur det faktiskt blir kommer dock inte att kunna stÄ klart förrÀn strax innan relationsÀndringen. Vad som förekommer pÄ kyrkomötet vÄren 1999 fÄr naturligtvis stor betydelse för prÀsternas val.

Den som hyr en prÀsts arbetskraft bör naturligtvis i gengÀld Äta sig att betala Kammarkollegiet för detta. PÄ sÄ sÀtt kan lönekostnaderna finansieras med intÀkter frÄn den som utnyttjar arbetskraften.

De kyrkliga arbetsgivarna mÄste sjÀlva fÄ avgöra om de vill hyra nÄgon arbetskraft frÄn Kammarkollegiet. De prÀster som det blir frÄga om har sjÀlva aktivt motsatt sig anstÀllning inom Svenska kyrkan i dess förnyade form. Arbetsgivarna inom Svenska kyrkan kan dÀrför, enligt min mening, inte vara skyldiga att bereda dessa arbetstagare tjÀnstgöring. Skall tjÀnstgöring kunna ordnas inom Svenska kyrkan mÄste det bygga pÄ frivilliga avtal mellan Kammarkollegiet som arbetsgivare och de kyrkliga arbetsgivarna som köpare av arbetskraft.

De kyrkliga arbetsgivarnas möjlighet att vÀlja om de vill hyra arbetskraft frÄn Kammarkollegiet innebÀr med nödvÀndighet en viss risk för att statens lönekostnader för nÄgon eller nÄgra prÀster inte kan bli tÀckta med intÀkter pÄ grund av hyresavtal. Om Svenska kyrkan exempelvis anser att en viss prÀst med anstÀllning vid Kammarkollegiet inte förvaltar sitt Àmbete pÄ rÀtt sÀtt, blir den prÀsten med all sannolikhet inte uthyrd till nÄgon arbetsgivare inom Svenska kyrkan.

Skulle den situationen uppkomma att nÄgon prÀst med fullmakt först motsÀtter sig övergÄng och sedan inte heller kan hyras ut till nÄgon arbetsgivare inom Svenska kyrkan mÄste alltsÄ lönekostnaderna för den prÀsten finansieras pÄ annat sÀtt Àn genom hyresintÀkter.

Ansvaret för att betala lön till prÀsten i frÄga ligger, som ovan anförts, ofrÄnkomligen pÄ staten. Men arbetskraften stÄr till Svenska kyrkans förfogande eftersom prÀsten kommer att vara arbetsskyldig hos arbetsgivarna inom det stift han hört till. Det Àr dÀrför i och för sig

168 PrÀster och biskopar SOU 1997:44

rimligt att Svenska kyrkan tar ansvar för kostnaden oavsett om arbetskraften utnyttjas.

Mitt förslag Àr att frÄgan aktualiseras i de förhandlingar rörande avtal mellan staten och Svenska kyrkan som mÄste Àga rum under 1999. Det finns olika tÀnkbara lösningar. En vÀg att gÄ kan vara att i samband med relationsÀndringen lÀmna en del av kyrkofondens kapital till Kammarkollegiet, att disponera för den hÀndelse hyresintÀkter inte kan finansiera lönekostnaderna för nÄgon prÀst. En annan vÀg Àr att Svenska kyrkan Ätar sig betalningsansvar för det fall den situationen skulle uppkomma. Inom Svenska kyrkan kan det sedan bestÀmmas pÄ vilken nivÄ kostnadsansvaret bör stanna. Denna modell medför den fördelen att sannolikheten ökar för att sysselsÀttning skall kunna erbjudas.

4.3.7TjÀnstebostÀder

FrÄgan om prÀsters och biskopars tjÀnstebostÀder har inte sÀrskilt nÀmnts i utredningsdirektiven. Jag har ÀndÄ funnit skÀl att ta upp den, eftersom bostadsvillkoren utgör en betydelsefull del av mÄnga prÀsters och alla biskopars anstÀllningsavtal.

Det finns i dag inga andra yrkesgrupper Ă€n prĂ€ster och biskopar som har lagreglerad tjĂ€nstebostadsrĂ€tt. En grundtanke i riktlinjebeslutet Ă€r att den statliga regleringen av Svenska kyrkan skall minimeras. Kyrkolagen kommer att upphĂ€vas. Även förordningen om biskopars och prĂ€sters tjĂ€nstebostĂ€der bör som en följd dĂ€rav upphĂ€vas.

NÀr författningsregleringen av tjÀnstebostÀderna upphör blir det naturligt att trÀffa kollektivavtal om vilka villkor som skall gÀlla för tjÀnstebostadsrÀtt i en anstÀllning som prÀst eller biskop. Jag utgÄr frÄn att prÀstgÄrdar, biskopsgÄrdar och övriga tjÀnstebostÀder kommer att kunna disponeras av de kyrkliga organ som blir arbetsgivare för prÀsterna respektive biskoparna.

Om ett sÄdant kollektivavtal kommer att innebÀra att prÀster eller biskopar för sin tjÀnst fÄr en bostadsförmÄn, skall denna förmÄn enligt gÀllande skatteregler beskattas hos prÀsten eller biskopen och belÀggas med arbetsgivaravgift hos arbetsgivaren.

PrÀsters tjÀnstebostÀder

Det finns mÄnga fördelar med det nuvarande schabloniserade systemet. Den slutsatsen drog ocksÄ kyrkoberedningen efter sina övervÀganden rörande tjÀnstebostadssystemet (se dess rapport till Civildepartementet av den 14 september 1993, dnr C93/890/Ky). NÀr en prÀst söker anstÀllning i en församling som hÄller med tjÀnstebostad kan han

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 169
   

berĂ€kna vad han kommer att fĂ„ betala för bostaden. Han slipper betala för överyta som han inte behöver för sitt boende. Pastoratet kan berĂ€kna sin kostnad för tjĂ€nstebostaden och vilken kostnadstĂ€ckning hyran kan ge. Det blir aldrig aktuellt att betala sociala avgifter pĂ„ kostnaden för sĂ„dan yta som inte Ă€r motiverad av bostadshĂ€nsyn. Även skattemyndigheten har fördel av systemet, pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att den schabloniserade berĂ€kningsmetoden leder till att tvist undviks. Innan schablonen infördes visade det sig mĂ„nga gĂ„nger vara en svĂ„r och udda uppgift att berĂ€kna och processa om förmĂ„nsvĂ€rdet av boende i prĂ€stgĂ„rd.

Nackdelarna med systemet Àr svÄra att se. Naturligtvis kan det tÀnkas att enstaka prÀster anser att 100 kvadratmeter Àr för mycket att betala hyra för, men det stora flertalet uppfattar sÄvitt jag förstÄtt grÀnsen som vÀl avvÀgd. FrÄn pastoratens synvinkel sett finns inga beaktansvÀrda nackdelar. FrÄn statens sida skulle det kunna anföras att intÀkterna av skatt och sociala avgifter borde öka om den schabloniserade jÀmkningen avskaffades. SjÀlv Àr jag dock inte övertygad om att en sÄdan förÀndring skulle leda till nÄgon pÄtaglig intÀktsökning. Det mÄste förutsÀttas att Riksskatteverket och skattemyndigheterna haft fog för sina hittillsvarande bedömningar att de faststÀllda hyrorna vÀl har motsvarat de förmÄner som prÀsterna har haft genom sitt boende. Togs jÀmkningen bort skulle det för övrigt kunna bli sÄ att prÀstgÄrdarna i ökad utstrÀckning sÀljs, fÄr stÄ tomma eller hyrs ut till andra, som Àr beredda att betala mera Àn prÀsterna.

PrÀstgÄrdarna Àr ett vÀrdefullt och levande kulturarv. PÄ den svenska landsbygden har dessa gÄrdar enligt en lÄng tradition och i flera bemÀrkelser varit en del av den miljö som utgjort centrum i de lokala samhÀllena. Kulturarvsutredningen har i sitt nyligen avgivna slutbetÀnkande (SOU 1996:128) föreslagit att s kyddsregler, som i viss mÄn motsvarar dem som i dag finns i kyrkolagen, införs i lagen (1988:1229) om kulturminnen. Enligt min mening bör miljöerna skyddas ocksÄ dÀrigenom att rimliga förutsÀttningar fÄr gÀlla för möjligheten att anvÀnda prÀstgÄrdarna pÄ det sÀtt som ursprungligen avsetts. Ett effektivt bevarande av byggnaderna frÀmjas om de bebos av mÀnniskor som naturligt ser vÀrdet i miljön.

MĂ„nga prĂ€stgĂ„rdar och andra tjĂ€nstebostĂ€der Ă€r större Ă€n vad som egentligen behövs för prĂ€stens boende. Överytan anvĂ€nds för församlingsverksamhet. Det Ă€r inte rimligt och skulle knappast vara möjligt att fĂ„ prĂ€sten att betala hyra för sĂ„dan överyta.

Staten har enligt riktlinjebeslutet ett sÀrskilt ansprÄk pÄ att Svenska kyrkans verksamhet skall vara rikstÀckande. Det kravet mÄste enligt min mening innefatta att kyrklig personal skall finnas tillgÀnglig över hela

170 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

landet. I glesbygdsförsamlingar kan det vara mycket svÄrt för en nytilltrÀdande prÀst att hitta en lÀmplig bostad, om inte tjÀnstebostad finns att tillgÄ. Samma svÄrighet kan av andra skÀl föreligga i storstÀderna. I vissa storstadsförsamlingar kan lÀgenheterna vara sÄ dyra att det inte Àr möjligt för en prÀst att fÄ lönen att rÀcka till boendet, om inte tjÀnstebostad kan erbjudas pÄ rimliga villkor. Det nuvarande tjÀnstebostadssystemet underlÀttar rekryteringen till sÄdana församlingar och utgör pÄ sÄ sÀtt en viktig förutsÀttning för att rikstÀckande verksamhet faktiskt skall kunna bedrivas.

Sammanfattningsvis kommer jag till stÄndpunkten att nuvarande system bör bevaras Àven efter relationsÀndringen. LÀngre fram i detta avsnitt skall jag ge nÄgra synpunkter pÄ hur detta kan ordnas.

Biskopars tjÀnstebostÀder

Biskoparna bor i dag i hyresfria tjÀnstebostÀder, som anordnats i biskopsgÄrdar eller pÄ annat sÀtt (se ovan avsnitt 4.1.12). Att bostÀderna Àr hyresfria framgÄr av kollektivavtal (det s.k. chefsavtalet, som ocksÄ gÀller exempelvis landshövdingar). Vissa andra bestÀmmelser om hyresförhÄllandet finns, som nÀmnts, i författningar som kommer att upphÀvas vid relationsÀndringen.

I det sammanhanget bör nya avtal slutas mellan biskoparna och de kyrkliga organ som kommer att bli deras arbetsgivare (se ovan avsnitt 4.2.1). I avtalen fÄr det regleras vad som skall gÀlla i frÄga om bostadsförmÄner förknippade med anstÀllningen som biskop. För det fall biskoparna Àven i fortsÀttningen kommer att anvisas eller erbjudas fritt boende blir de ocksÄ skyldiga att, liksom i dag, betala inkomstskatt pÄ förmÄnsvÀrdet. FrÄn biskoparna har jag inhÀmtat att de inte ser nÄgra problem med nuvarande system.

BiskopsgÄrdarna representerar stora kulturella vÀrden. Det finns dÀrför skÀl för staten att vÀrna om dessa miljöer.

För egen del ser jag inte anledning att föreslÄ nÄgra ÄtgÀrder frÄn statens sida i syfte att förÀndra situationen för biskoparna i frÄga om deras bostÀder.

Framtida reglering

FrÄgan om förmÄnsbeskattning av tjÀnstebostÀder utreds för nÀrvarande internt vid Finansdepartementet. Bakgrunden till översynen Àr att riksdagen 1995 beslutade att statsministerns tjÀnstebostad i det s.k. Sagerska huset skall vara undantagen frÄn förmÄnsbeskattning. I samband med beslutets tillkomst uttalade skatteutskottet (bet. 1994/95:SkU

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 171
   

43) att nuvarande regler om skattskyldighet för fri bostadsförmÄn, som innebÀr att vÀrdering sker efter ortens pris och att representationsskyldighet i hemmet kan vara en jÀmkningsgrund, ligger i linje med de grundlÀggande principerna i skattesystemet. Enligt utskottet fanns det anledning att vara mycket restriktiv med att göra avsteg frÄn reglerna. BetrÀffande statsministerns tjÀnstebostad ansÄgs dock sÄ speciella förhÄllanden föreligga att ett undantag var motiverat. Utskottet pekade sÀrskilt pÄ det nationella intresset av att statsministern bodde i en bostad vari hans personliga sÀkerhet kunde garanteras. Vidare anfördes Àmbetets sÀrskilda karaktÀr och den omstÀndigheten att en statsminister regelmÀssigt mÄste ha en privat bostad vid sidan av tjÀnstebostaden, eftersom det aldrig kan sÀgas sÀkert hur lÀnge han fÄr disponera tjÀnstebostaden. HÀrutöver pekade utskottet pÄ att statsministerns bostad pÄ Harpsund sÄ gott som uteslutande anvÀnds för representation av olika slag och att Àven den dÀrför borde vara skattefri. Till sist noterades i betÀnkandet att det Àven för andra kategorier av tjÀnstebostÀder kan föreligga förhÄllanden av liknande slag, som gör att en förmÄnsbeskattning leder till oskÀligt resultat. Utskottet förutsatte att regeringen skulle genomföra en översyn och vidta de ÄtgÀrder som kan anses erforder liga.

Under hand har jag inhÀmtat att Àven prÀsternas och biskoparnas tjÀnstebostÀder kommer att omfattas av den översyn som nu görs. Jag utgÄr frÄn att mina övervÀganden ovan kommer att beaktas i det sammanhanget och ser dÀrför inte nÄgon anledning att i detta lÀge föreslÄ nÄgra lagstiftningsÄtgÀrder i frÄgan.

Vidare utgÄr jag frÄn att frÄgan tas upp i de kollektivavtalsförhandlingar och i de förhandlingar med biskoparna som mÄste föregÄ relationsÀndringen. Beroende pÄ vad som kommer fram vid förhandlingarna och vid den ovan nÀmnda översynen kan det sedan finnas skÀl för parterna att försöka nÄ en ny överenskommelse med skatteförvaltningen om schabloniserad jÀmkning.

PrÀsternas rÀttigheter och skyldigheter enligt anstÀllningsavtalen kommer vid relationsÀndringen att automatiskt övergÄ till de organ inom Svenska kyrkan som fÄr ta arbetsgivaransvaret för dem (se ovan avsnitt 4.2.2). De prÀster som i dag har tjÀnstebostad (eller personalbostad) har dÀrför rÀtt att pÄ samma villkor behÄlla denna bostad över relationsÀndringen. Vill arbetsgivaren Àndra anstÀllningsavtalet i den delen fÄr han försöka nÄ en överenskommelse om saken med arbetstagaren (jfr bl.a. AD 1993 nr 61).

Efter relationsÀndringen ser jag ingen uppgift för Statens tjÀnstebostadsnÀmnd, som dÀrför bör lÀggas ned.

172 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

4.3.8Myndighetsutövning

Vad Àr myndighetsutövning?

Det finns olika definitioner av begreppet myndighetsutövning. Vanligen avses en befogenhet att med stöd av författning eller annat bemyndigande av riksdag eller regering ensidigt besluta med bindande verkan om förmĂ„ner, rĂ€ttigheter, skyldigheter, disciplinpĂ„följder, avskedanden eller andra jĂ€mförbara förhĂ„llanden gentemot enskilda. Med enskilda avses sĂ„vĂ€l fysiska personer som juridiska rĂ€ttssubjekt. All myndighetsutövning anses vara uttryck för samhĂ€llets maktbefogenheter i förhĂ„llande till medborgarna. Det behöver inte vara frĂ„ga om att Ă„lĂ€gga enskilda personer förpliktelser utan kan ocksĂ„ handla om tillstĂ„nd eller andra gynnande beslut. Karakteristiskt Ă€r dock att den enskilde befinner sig i ett beroendeförhĂ„llande. GĂ€ller det betungande beslut mĂ„ste den enskilde rĂ€tta sig efter detta. Annars riskerar han att nĂ„got tvĂ„ngsmedel anvĂ€nds mot honom. Är det ett gynnande beslut kommer beroendeförhĂ„llandet till uttryck pĂ„ det sĂ€ttet att den enskilde mĂ„ste vĂ€nda sig till myndighetsutövaren, vars tillĂ€mpning av författningsbestĂ€mmelserna pĂ„ omrĂ„det blir avgörande för rĂ€tten att fĂ„ förmĂ„nen.

Även beslut som endast indirekt fĂ„r effekt, genom att de lĂ€ggs till grund för senare direkt myndighetsutövning, kan ibland anses innebĂ€ra myndighetsutövning.

Förekomsten av ett avtalsförhÄllande mellan det allmÀnna och en enskild utesluter inte att myndighetsutövning samtidigt kan förekomma i ett Àrende som anknyter till avtalsförhÄllandet. Ett kollektivavtal eller ett anstÀllningsavtal kan exempelvis gÀlla vid sidan av en offentligrÀttslig reglering om tjÀnstetillsÀttning eller om disciplinÀr bestraffning.

RÀttsregler om myndighetsutövning

För myndighetsutövning gÀller en rad sÀrskilda bestÀmmelser i lag och grundlag. Nedan följer en kort översikt.

I regeringsformen anvÀnds uttrycket myndighetsutövning i 11 kap. 6 §, som handlar om pÄ vilka villkor en förvaltningsuppgift fÄr överlÀmnas till ett privat rÀttssubjekt. DÀr görs den begrÀnsningen att uppgifter som innefattar myndighetsutövning fÄr överlÀmnas endast med stöd av lag.

I förvaltningslagen anvÀnds uttrycket myndighetsutövning för att avgrÀnsa de Àrenden i vilka bl.a. sÀrskilda regler om aktinsyn, kommunikation och krav pÄ beslutsmotivering skall tillÀmpas. Förvaltnings-

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 173
   

lagen Àr endast tillÀmplig hos myndigheter. Om en förvaltnings uppgift har överlÀmnats till ett privat rÀttssubjekt gÀller lagens regler inte dÀr.

I brottsbalken anvÀnds uttrycket myndighetsutövning i tvÄ olika sammanhang. Dels finns regler i 17 kap. om brott mot allmÀn verksamhet, dels finns regler i 20 kap. om tjÀnstefel m.m. Reglerna om brott mot allmÀn verksamhet föreskriver straffansvar för personer som gör sig skyldiga till myndighetshindrande ÄtgÀrder som exempelvis vÄld mot tjÀnsteman och bestickning. Reglerna om tjÀnstefel m.m. föreskriver straffansvar för myndighetsutövarna sjÀlva i vissa situationer. Brottsbalkens regler gÀller Àven myndighetsutövning i privata rÀttssubjekt.

I skadestÄndslagen anvÀnds uttrycket myndighetsutövning för att bestÀmma omfattningen av statens och kommunernas skadestÄndsansvar i vissa fall. DÀr sÀgs i 3 kap. 2 § att staten eller kommunen skall ersÀtta skada som vÄllats genom fel eller försummelse i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar. Detta skadestÄndsansvar blir sÄledes aktuellt Àven i frÄga om myndighetsutövning som har överlÀmnats till ett privat rÀttssubjekt.

I LOA anvÀnds uttrycket myndighetsutövning för att ange vissa begrÀnsningar i rÀtten till arbetskonflikter. BegrÀnsningen gÀller endast myndighetsutövning i offentliga anstÀllningar. Motsvarande regler finns, för prÀsternas del, i kyrkolagen. Jag Äterkommer lÀngre fram i ett sÀrskilt avsnitt (4.3.9) till konfliktrÀtten.

I lagen (1988:205) om rÀttspr övning av förvaltningsbeslut anvÀnds uttrycket myndighetsutövning för att ange nÀr en rÀttsprövning fÄr ske. Lagen Àr bara tillÀmplig pÄ Àrenden hos förvaltningsmyndigheter. Den gÀller alltsÄ inte nÀr en förvaltningsuppgift har lÀmnats över t ill ett enskilt rÀttssubjekt.

I JO-lagen och JK-lagen anges att JO:s respektive JK:s tillsynsomrÄde omfattar dels statliga myndigheter samt befattningshavare och uppdragstagare knutna till sÄdana myndigheter, dels andra personer som innehar tjÀnster eller uppdrag, varmed följer m yndighetsutövning. Om uppgifter som innebÀr m yndighetsutövning har överlÀmnats till ett privat rÀttssubjekt omfattar tillsynsomrÄdet sÄledes inte subjektet som sÄdant, men vÀl de personer som Àgnar sig Ät myndighetsutövningen.

Myndighetsutövning i Svenska kyrkan i dag

Inom Svenska kyrkan förekommer i dag flera olika former av myndighetsutövning. Vad man först tĂ€nker pĂ„ Ă€r kanske beslut om kyrkotillhörighet, vigselĂ€renden och beslut om upplĂ„telse av gravrĂ€tt. SĂ„dan myndighetsutövning berör flertalet medborgare. Även beslut om utlĂ€mnande

174 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

av allmÀnna handlingar förekommer i stor utstrÀckning och rÀknas som myndighetsutövning. Att besluta om upplÄtelse av kyrka kan ocksÄ anses vara ett sÀtt att utöva myndighet. Slutligen finns det en rad beslut som har att göra med prÀstanstÀllningarna och som kan anses innebÀra myndighetsutövning.

De grundlÀggande reglerna om vigsel finns i 4 kap. Àktenskapsbalken. Genom vigseln ingÄs Àktenskap. Det medför i sin tur en rad rÀttsverkningar. För vigselförrÀttningen gÀller vissa formkrav. Om dessa inte uppfylls Àr förrÀttningen ogiltig som vigsel. Behöriga att vara vigselförrÀttare Àr endast prÀster i Svenska kyrkan, sÄdana prÀster eller andra befattningshavare i andra trossamfund som enligt den sÀrskilda lagen (1993:305) om rÀtt att förrÀtta vigsel inom andra trossamfund Àn Svenska kyrkan har förordnats av Kammarkollegiet, lagfarna domare i tingsrÀtt samt de personer som lÀnsstyrelsen har förordnat. En prÀsts beslut om förrÀttande av vigsel fÄr överklagas hos lÀnsrÀtten.

Reglerna om kyrkotillhörighet i Svenska kyrkan finns i 3 kap. kyrkolagen. Den som döps i Svenska kyrkans ordning skall alltid bli upptagen i Svenska kyrkan. Barn skall Àven i andra fall tas upp i Svenska kyrkan efter anmÀlan av deras vÄrdnadshavare. Vuxna skall tas upp efter anmÀlan om de Àr döpta i evangelisk-luthersk ordning, om de Àr döpta i annan kristen ordning och begÀr undervisning om Svenska kyrkan eller om de som förberedelse för dop begÀr sÄdan undervisning. De som tillhörde Svenska kyrkan nÀr dessa regler trÀdde i kraft den 1 januari 1996 har kvar sin tillhörighet. UttrÀde kan alltid ske genom anmÀlan. Det ankommer pÄ församlingens kyrkoherde att pröva alla uppkommande Àrenden om kyrkotillhörighet för församlingsbor. Kyrkoherden kan dock delegera uppgiften till en annan prÀst i pastoratet. Beslut om kyrkotillhörighet har betydelse nÀr det gÀller uttag av församlingsskatt och nÀr det gÀller röstrÀtt i kyrkliga val. Kyrkoherden skall underrÀtta Svenska kyrkans centralstyrelse om sina beslut rörande tillhörighet. Svenska kyrkans centralstyrelse skall föra register över alla som tillhör Svenska kyrkan och lÀmna de uppgifter t ill skatteförvaltningen som behövs för debitering och uppbörd av församlingsskatt och framstÀllning av röstlÀngder. Beslut om kyrkotillhörighet kan överklagas hos domkapitlet.

Beslut om upplÄtelse av gravrÀtt innebÀr m yndighetsutövning. Regler hÀrom finns i begravningslagen (1990:1144). BeslutanderÀtten kan delegeras till en anstÀlld.

En vanligt förekommande form av myndighetsutövning inom Svenska kyrkan rör utlÀmnande av allmÀnna handlingar. Offentlighetsprincipen gÀller inom hela den offentligrÀttsligt reglerade delen av Svenska kyrkan. Beslut om att ej lÀmna ut allmÀn handling innebÀr myndighetsutövning.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 175
   

Även beslut om upplĂ„telse av kyrka kan anses utgöra m yndighetsutövning. SĂ„dana beslut fattas av kyrkorĂ„det, som ocksĂ„ kan vĂ€lja att delegera beslutanderĂ€tten till kyrkoherden eller Ă„t en sĂ€rskild avdelning bestĂ„ende av kyrkoherden och andra ledamöter eller ersĂ€ttare i kyrkorĂ„det.

Statliga myndigheters beslut om tjĂ€nstetillsĂ€ttning har sedan gammalt betraktats som myndighetsutövning. Inom Svenska kyrkan förekommer sĂ„ledes myndighetsutövning nĂ€r domkapitlen tillsĂ€tter tjĂ€nster. Även beslut om disciplinĂ€ra Ă„tgĂ€rder, avskedanden och dĂ€rmed jĂ€mförliga Ă„tgĂ€rder rörande prĂ€ster och biskopar betraktas som myndighetsutövning.

Svenska kyrkans biskopar Àr statligt anstÀllda och upptrÀder ibland som statliga enmansmyndigheter. NÀr biskopen enligt 28 kap. 1 § kyrkolagen utser en kontraktsprost kan det anses vara frÄga om myndighetsutövning. Detsamma gÀller möjligen nÀr biskopen enligt samma lagrum utför visitationer av församlingarna. Visitationen innebÀr en tillsyn över prÀsternas Àmbetsförvaltning, gudstjÀnstlivet och församlingsverksamheten i övrigt. Vid visitationen förs protokoll som sedan ges in till domkapitlet. Biskopens meddelande av venia concionandi, dvs. tillstÄnd för lekman att predika, brukar betraktas som myndighetsutövning. Ibland har ocksÄ hÀvdats att biskopens uppgift att viga prÀster Àr en form av myndighetsutövning (jfr prop. 1987/88:31 s. 144). Ingen annan Àn biskopen har befogenhet att prÀstviga. Genom vigningen fÄr prÀsten behörighet att utöva Àmbetet, vilket enligt huvudregeln Àr en förutsÀttning för innehav av prÀst- eller biskopstjÀnst. Dessutom har prÀstvigningen den rÀttsliga verkan att tystnadsplikt intrÀder för den prÀstvigde i frÄga om vad denne dÀrefter erfar under bikt eller sjÀlavÄrdande samtal. Brott mot tystnadsplikten medför straffansvar. Vidare gÀller förbud mot vittnesförhör betrÀffande sÄdant som omfattas

av tystnadsplikten. SÄvÀl JO som RegeringsrÀtten har uttalat sig med utgÄngspunkt i att ocksÄ biskopens rent kyrkliga Àmbetsuppifter, sÄsom att vara pastor pastorum eller med andra ord sjÀlasörjare och andlig vÀgledare för stiftets prÀster, Àr en del av den statliga myndigheten biskopsÀmbetet (Se JO:s beslut 1995-12-28 i Àrende nr 2191-1995 och RegeringsrÀttens beslut 1995-11-23 i mÄl nr 2460-1995). Det betyder dock inte att dessa uppgifter behöver innebÀra myndighetsutövning.

Flera av de uppgifter som har redovisats ovan regleras inomkyrkligt, dvs. genom kyrkliga kungörelser som har beslutats av kyrkomötet. Att det Àr sÄ pÄverkar inte bedömningen av frÄgan om myndighetsutövning föreligger, eftersom Àven kyrkomötet i dag Àr en del av det allmÀnna. Det vÀsentliga Àr att författningarna har tillkommit i enlighet med grundlagens krav och att de uppgifter som regleras i författningarna fÄr

176 PrÀster och biskopar SOU 1997:44

rÀttsliga effekter för enskilda. Vilket organ som har beslutat författningarna spelar alltsÄ ingen roll.

Myndighetsutövning efter relationsÀndringen

Efter relationsÀndringen kommer Svenska kyrkan, församlingarna och stiften att vara privata rÀttssubjekt. En del av den myndighetsutövning som i dag förekommer inom Svenska kyrkan kommer Àven i framtiden att hanteras dÀr. Detta Àr ingen ovanlig konstruktion. Det finns flera andra allmÀnt kÀnda exempel pÄ att privata rÀttssubjekt har anförtrotts uppgifter som innebÀr m yndighetsutövning. HÀr kan nÀmnas att RadiotjÀnst i Kiruna driver in TV-avgifter, att AB Svensk Bilprovning kontrollerar motorfordons trafiksÀkerhet och att Apoteksbolaget AB ombesörjer giftinformation. Ett mera nÀraliggande exempel Àr den rÀtt att förrÀtta vigslar som har överlÀmnats till prÀster i vissa fria trossamfund.

Vilken myndighetsutövning kommer dÄ att finnas kvar inom Svenska kyrkan efter relationsÀndingen? SÄvitt jag nu kan bedöma kommer myndighet att utövas i samband med vigslar, begravningsverksamhet och utlÀmnande av allmÀnna handlingar. Det kan dock diskuteras om inte Àven beslut rörande tillhörighet till Svenska kyrkan kommer att innebÀra myndighetsutövning. Beslut rörande upplÄtelse av kyrka, prÀstanstÀllningar, venia och kontraktprostförordnanden kan dÀremot inte lÀngre anses innebÀra myndighetsutövning. Inte heller kan det komma i frÄga att till myndighetsutövning rÀkna prÀstvigningar eller visitationer.

SÄvitt nu kan överblickas kommer personalen i Svenska kyrkan, nÀr det gÀller myndighetsutövningen efter relationsÀndringen, att beröras av de ovan redovisade lagreglerna i brottsbalken och skadestÄndslagen. Vidare kommer de sÄvitt rör myndighetsutövningen att omfattas av JO:s och JK:s tillsyn.

RelationsÀndringen medför som jag ser det inget behov av sÀrskild lagstiftning rörande den myndighetsutövning som personalen i Svenska kyrkan kommer att Àgna sig Ät.

4.3.9KonfliktrÀtt

KonfliktrÀtten i dag

I avsnitt 3.3.3 ovan har jag redovisat de grundlÀggande bestÀmmelserna om konfliktrÀtt i regeringsformen och medbestÀmmandelagen. Vidare har jag redovisat de lagstadgade begrÀnsningar av den kyrkokommunala personalens konfliktrÀtt som framgÄr av LOA.

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 177
   

För prÀsters och biskopars vidkommande finns motsvarande konfliktrÀttsbegrÀnsande lagregler i 34 kap. 11 - 16 §§ kyrkolagen. Dessa regler har jag redogjort för ovan i avsnitt 4.1.4.

De offentliganstÀlldas konfliktrÀtt begrÀnsas inte bara av de nÀmnda lagreglerna utan Àven av avtalsbestÀmmelser. Dessa avtalsbestÀmmelser Äterfinns sÄvitt rör prÀster och biskopar i SHA och HA.

SHA gÀller för hela den offentliga sektorn. Det avtalet innebÀr att parterna skall undvika att vidta stridsÄtgÀrder nÀr det gÀller frÄgor som man inte anses kunna avtala om utan att krÀnka den politiska demokratin. Hit hör frÄgor om verksamhetens mÄl, inriktning, omfattning och kvalitet.

I HA finns regler som innebÀr att en stridsÄtgÀrd pÄ arbetstagarsidan inte fÄr beslutas pÄ lÀgre nivÄ Àn hos huvudorganisationen. DÀr finns ocksÄ regler som syftar till att parterna skall undvika att vidta samhÀllsfarliga konflikter. I avtalet redovisar parterna ett uttalande i propositionen frÄn 1965 med förslag t ill statstjÀnstemannalag (prop. 1965:60 s. 265). Enligt uttalandet Àr den offentliga verksamheten t ill sin natur sÄdan att arbetskonflikter i sÀrskilt hög grad drabbar utomstÄende. Att i förvÀg avgrÀnsa de offentliga verksamhetsomrÄden, dÀr arbetskonflikter inte kan tolereras lÄter sig enligt uttalandet inte göras. Parterna i HA förklarar dÀrför att de nöjer sig med att ge exempel pÄ omrÄden och funktioner inom vilka rÀtten till stridsÄtgÀrder bör anvÀndas sÀrskilt försiktigt. Bland exemplen anges upprÀtthÄllandet av lag och ordning samt vÄrden av sjuka. Parterna förklarar vidare att de Àr ense om att undvika stridsÄtgÀrder som skulle vara stötande av humanitÀra skÀl. HÀrefter sÀgs att detsamma gÀller stridsÄtgÀrd inom det kyrkliga omrÄdet. Om en avtalspart anser att en konflikt Àr samhÀllsfarlig kan parten, enligt bestÀmmelser i HA, hÀnskjuta frÄgan till den s.k. StatstjÀnstenÀmnden för prövning. I HA har parterna ocksÄ begrÀnsat antalet tillÄtna former av stridsÄtgÀrder. Endast lockout, strejk, övertids- och mertidsvÀgran, resevÀgran och nyanstÀllningsblockad accepteras utom myndighetssfÀren. Inom myndighetssfÀren gÀller den snÀvare lagbegrÀnsning som ovan (i avsnitt 4.1.4) redogjorts för. HA innehÄller ocksÄ bestÀmmelser om arbetstagares rÀtt till s.k. neutralitet vid arbetskonflikt och om skyldighet att utföra s.k. skyddsarbete. Slutligen anges i HA att vissa arbetstagare inte fÄr omfattas av stridsÄtgÀrder. Till denna undantagskrets hör bl.a. biskoparna.

178 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   

Arbetskonflikter efter relationsÀndringen

RelationsÀndringen kommer att innebÀra att kyrkolagen upphÀvs. De grundlÀggande reglerna i regeringsformen och medbestÀmmandelagen kommer dock att kvarstÄ oförÀndrade. Om inga nya lagregler skapas betyder detta att prÀster och biskopar fÄr en lagstadgad konfliktrÀtt som Àr mer vidstrÀckt Àn i dag. Samma lagregler kommer att gÀlla för dem som för andra privatanstÀllda. Parterna kan dock trÀffa kollektivavtal om begrÀnsningar.

Som framgÄtt ovan, i avsnitt 3.3.3, har jag inte funnit skÀl att föreslÄ nÄgra sÀrskilda lagregler om begrÀnsning av konfliktrÀtten för de anstÀllda med kyrkokommunala villkor efter relationsÀndringen.

Jag gör samma bedömning nÀr det gÀller prÀsters och biskopars konfliktrÀtt. Dessa kommer visserligen att Àven efter relationsÀndringen Àgna sig Ät myndighetsutövning i större utstrÀckning Àn de som nu Àr anstÀllda med kyrkokommunala villkor. LikasÄ kommer den faktiska tillgÀngligheten pÄ prÀster att vara en viktig förutsÀttning för Svenska kyrkans möjlighet att uppfylla statens krav pÄ att den skall vara rikstÀckande. Men intresset av att Svenska kyrkan likstÀlls med andra privata myndighetsutövande och samhÀllsservicegivande organ vÀger sÄ tungt att det ÀndÄ inte bör komma i frÄga att införa nÄgon sÀrskild lagstiftning just för prÀster och biskopar rörande konfliktrÀtt.

De nya kollektivavtalsparterna har naturligtvis möjlighet att avtala om konfliktrÀttsbegrÀnsningar.

I sammanhanget bör det noteras att de statliga kollektivavtalen kan komma att sÀgas upp redan i samband med tidpunkten för relationsÀndringen. I avtalslöst tillstÄnd rÄder ingen fredsplikt.

4.3.10Framtida avtalspensioner

Precis som nÀr det gÀller den kyrkokommunalt anstÀllda personalen konstaterar jag att framtidens pensionssystem för prÀster och biskopar bör utformas inom Svenska kyrkan och i förhandlingar med berörda arbetstagarorganisationer.

Redan nu kan dock förutses att det blir nödvÀndigt att hitta en form för sÀkerstÀllande av de framtida Ätagandena. Vad som i praktiken kan komma i frÄga Àr antingen en försÀkringsförening eller en pensionsstiftelse.

I avsnitt 3.3.4 har jag skissat pÄ möjligheten att med starthjÀlp frÄn kyrkofonden skapa en gemensam försÀkringsförening för tryggande av samtliga framtida pensionsÄtaganden inom Svenska kyrkan. En sÄdan lösning Àr vÀl förenlig med mitt förslag att redan före relationsÀndringen

SOU 1997:44 PrÀster och biskopar 179
   

bilda en försÀkringsförening eller pensionsstiftelse för prÀsternas och biskoparnas pensioner. Jag hÀnvisar betrÀffande denna modell till avsnitt 3.2.4 och 3.3.4.

Vad som skall gÀlla för framtiden för de prÀster som eventuellt motsÀtter sig övergÄng och fÄr sina anstÀllningar flyttade till Kammarkollegiet fÄr bestÀmmas i avtal mellan dessa parter.

I frÄga om skattekonsekvenser hÀnvisar jag till avsnitt 3.3.4.

180 PrÀster och biskopar SOU 1997:44
   
SOU 1997:44 181
   

5 Övrig personal

5.1Dagens förhÄllanden

5.1.1Personal vid det rikskyrkliga kyrkokansliet m.fl.

Det rikskyrkliga s.k. kyrkokansliet utgörs av sekretariaten för flera olika privatrÀttsliga organ som har det gemensamt att de sysslar med kyrklig verksamhet pÄ ett nationellt plan. Dessa organ Àr Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet (SFRV), stiftelsen LutherhjÀlpen (LH), stiftelsen Svenska kyrkans mission (SKM), stiftelsen Svenska kyrkan i utlandet (SKUT), Kyrkans hus AB, Fastighetsaktiebolaget Sysslomannen och Svenska kyrkans riksmöten AB. Sekretariaten sitter i stort sett samlade i Kyrkans hus i Uppsala. Sammanlagt sysselsÀtts dÀr cirka 190 personer. Organisationen har inför 1997 genomgÄtt en omfattande förÀndring.

Förutom kyrkokansliet finns en rad andra privata organ som stÄr Svenska kyrkan nÀra. Det Àr knappast möjligt att göra en fullstÀndig redovisning av vilka dessa Àr. Vid nÄgra av dem finns anstÀllda. Som exempel kan nÀmnas Pastoratsförbundet, pastoralinstituten och diakonistiftelserna.

För personalen vid kyrkokansliet gÀller varken kyrkolagen eller LOA. De har privata anstÀllningar. Dock finns enligt uppgift en arbetstagare vid kyrkokansliet som ocksÄ har en fullmaktsanstÀllning som prÀst.

Personalen vid kyrkokansliet omfattas av privata tjÀnstemannaavtal och privata pensionsavtal (ITP och ITPK).

NÄgra fÄ anstÀllda vid kyrkokansliet omfattas av statliga pensionsavtal. Detta följer av ett regeringsbeslut frÄn den 31 januari 1985. HÀr kan anmÀrkas att det finns anstÀllda hos andra privata arbetsgivare med stark anknytning till Svenska kyrkan som ocksÄ har statliga pensionsavtal. Detta följer av förordningen (1991:1427) om tjÀnstepension för vissa arbetstagare med icke statlig anstÀllning och gÀller exempelvis för prÀster som Àr anstÀllda vid vissa diakonistiftelser.

182 Övrig personal SOU 1997:44
   

5.1.2ÄrkebiskopsĂ€mbetets personal

De kansliresurser biskopar behöver tillhandahĂ„lles som regel av stiftskanslierna. Men Ă€rkebiskopen har sĂ€rskilda uppgifter att fylla pĂ„ rikskyrklig nivĂ„ och har dĂ€rför ansetts ha ett sĂ€rskilt behov av kanslistöd som inte skall belasta bara Ă€rkestiftet. Av den anledningen finns tre personer anstĂ€llda av ÄrkebiskopsĂ€mbetet. Deras löner betalas ur kyrkofonden. De mĂ„ste anses ha statliga anstĂ€llningar. För anstĂ€llningarna gĂ€ller det statliga sektoravtalet för civila statsförvaltningen (SA-C). Dessa arbetstagare har statlig pensionsrĂ€tt. Domkapitlet i Ă€rkestiftet har getts i uppdrag att praktiskt hantera arbetsgivarfunktionen gentemot de anstĂ€llda vid ÄrkebiskopsĂ€mbetet.

5.1.3Personal vid kyrkomötet och dess myndigheter

Kyrkomötet sysselsĂ€tter tvĂ„ personalgrupper. Den större gruppen utgörs av kyrkokanslianstĂ€llda som lĂ„nas ut till kyrkomötet. Denna gr upp Ă€r inte anstĂ€lld av kyrkomötet utan stĂ„r hela tiden i avtalsförhĂ„llande med sin ordinarie privata arbetsgivare. Att de stĂ€lls till kyrkomötets förfogande har sin grund i avtal mellan kyrkomötet och arbetsgivaren i frĂ„ga. En mindre grupp av dem som sysselsĂ€tts vid kyrkomötet saknar anstĂ€llning vid kyrkokansliet. De har rekryterats externt. År 1996 var det frĂ„ga om en handfull personer. Dessa behandlas inte som arbetstagare utan som uppdragstagare

Under kyrkomötet finns tvÄ myndigheter, nÀmligen Svenska kyrkans centralstyrelse och Kyrkomötets besvÀrsnÀmnd. Ledamöterna i centralstyrelsen anses vara uppdragstagare. Dess sekreterare Àr anstÀlld vid kyrkokansliet och har sÄledes privat anstÀllning. Kyrkomötets besvÀrsnÀmnd sysselsÀtter endast uppdragstagare.

I LOA anges sÀrskilt att lagen gÀller arbetstagare hos kyrkomötet och dess myndigheter. NÄgra sÄdana arbetstagare torde alltsÄ inte finnas i dag.

5.1.4Utlandspersonal

För LutherhjÀlpen, SKM och SKUT arbetar sammanlagt ungefÀr 200 personer utomlands. Liksom personalen vid kyrkokansliet har de privata anstÀllningar. Det Àr dock vanligt att de samtidigt Àr tjÀnstlediga frÄn offentliga anstÀllningar inom Svenska kyrkan i Sverige. PrÀster med

SOU 1997:44 Övrig personal 183
   

anstÀllning hos SKUT omfattas, till följd av förordningen om tjÀnstepension för vissa arbetstagare med icke statlig anstÀllning, av statliga pensionsavtal.

BetrÀffande tre av utlandskyrkoherdarna gÀller sÀrskilda förhÄllanden. Dessa tre Àr anstÀllda med fullmakt i London, Oslo respektive Helsingfors sedan 1970-talet eller början av 1980-talet. NÀr SKUT Är 1989 övertog ansvaret för verksamheten vid de svenska utlandsförsamlingarna behöll dessa prÀster sina statliga fullmaktstjÀnster. De Àr inte anstÀllda av SKUT och innehar inga pastorats- eller stiftstjÀnster. TjÀnsterna Àr tillsatta av regeringen och Àr statliga anstÀllningar. PrÀsterna tjÀnstgör dock faktiskt inom SKUT:s organisation i dag. ALFA Àr inte i formell mening gÀllande för dessa anstÀllningar. Arbetsgivarverket har uppdragit Ät domkapitlet i Àrkestiftet att löneförhandla rörande kyrkoherdarna i frÄga. Detta domkapitel har ocksÄ fÄtt handlÀgga ytterligare nÄgon frÄga om ekonomisk ersÀttning. Löneutbetalningar handlÀggs hos Utrikesdepartementet och bekostas slutligt av kyrkofonden. Liksom övriga prÀster har dessa utlandskyrkoherdar statlig pensionsrÀtt.

Domkapitlet i Àrkestiftet har tillsammans med Àrkebiskopen tillsynsansvar rörande samtliga prÀstanstÀllningar i utlandet. Detta följer av en kyrklig kungörelse (SKFS 1992:12).

5.1.5Personal i statsförvaltningen

Till följd av den nÀra relationen mellan staten och Svenska kyrkan finns det i dag ett antal anstÀllda i statsförvaltningen som i större eller mindre utstrÀckning Àr sysselsatt i verksamhet som rör Svenska kyrkan. Mitt uppdrag rör Svenska kyrkans personal. Eftersom grÀnsen mellan staten och Svenska kyrkan bitvis Àr oklar finns det ingen exakt definition av vilken personal som Àr Svenska kyrkans. Vissa statsanstÀllda - som biskoparna - hör otvetydigt dit. NÀr det gÀller andra statsanstÀllda som Àr sysselsatta med Svenska kyrkans angelÀgenheter Àr bedömningen inte lika sjÀlvklar.

Ovan har jag utan sĂ€rskild motivering hĂ€nfört ÄrkebiskopsĂ€mbetets personal och de statligt anstĂ€llda utlandskyrkoherdarna till Svenska kyrkans personal. Den bedömningen Ă€r tĂ€mligen okontroversiell. Sambandet mellan dessa arbetstagare och Svenska kyrkan Ă€r sĂ„ uppenbart och starkt.

En annan verksamhet som nu drivs i statlig regi, men som har mycket starkt samband med Svenska kyrkan Àr förvaltningen av kyrkofonden. Sysselsatta i den verksamheten Àr i dag ungefÀr fem personer, som Àr

184 Övrig personal SOU 1997:44
   

anstÀllda av staten genom Kammarkollegiet. Möjligen kan ocksÄ dessa rÀknas till Svenska kyrkans personal.

Det kan tÀnkas att det vid tidpunkten för relationsÀndringen finns ytterligare nÄgon enstaka person i statlig tjÀnst som mÄste anses höra till Svenska kyrkans personal.

Till Svenska kyrkans personal kan man dĂ€remot inte rĂ€kna sĂ„dana statsanstĂ€llda som i dag Ă€r sysselsatta i verksamheter som Svenska kyrkan inte kan tĂ€nkas komma att ta över i samband med relationsĂ€ndringen. Jag tĂ€nker dĂ„ exempelvis pĂ„ tjĂ€nstemĂ€n hos SPV som administrerar prĂ€stpensioner, förhandlare och jurister hos Arbetsgivarverket samt anstĂ€llda pĂ„ Kulturdepartementets kyrkoenhet. Även om Svenska kyrkan övertar ansvaret för uppgifter som dessa anstĂ€llda i dag utför, sĂ„ kommer den huvudsakliga verksamhet de Ă€r sysselsatta i att stanna hos staten. Sambandet mellan dessa personalgrupper och Svenska kyrkan Ă€r med andra ord inte sĂ„ starkt.

SOU 1997:44 Övrig personal 185
   

5.2RelationsÀndringen

Mina slutsatser och förslag:

*Arbetsgivarverket ges i uppdrag att informera varje statligt anstÀlld arbetstagare inom Svenska kyrkan om vad relationsÀndringen innebÀr för den egna anstÀllningen.

*Arbetsgivarverket ges i uppdrag att avveckla de statliga kollektivavtalen med dessa grupper.

*Kammarkollegiet tar arbetsgivaransvaret för arbetstagare inom Svenska kyrkan vars statliga anstÀllningar bestÄr vid utgÄngen av Är 1999. Detta sÀgs i införandelagen.

*Avtal efterstrÀvas mellan staten och berörda arbetsgivare angÄende gjorda statliga pensionsÄtaganden.

5.2.1Personal vid det rikskyrkliga kyrkokansliet m.fl.

FörÀndringen av relationen mellan staten och Svenska kyrkan har ingen direkt inverkan pÄ anstÀllningsförhÄllandena för personalen vid det rikskyrkliga kyrkokansliet. De Àr anstÀllda av privata stiftelser och bolag, som inte nödvÀndigtvis behöver ombildas i och med relationsÀndringen. Det Àr i och för sig troligt att Svenska kyrkan vÀljer att efter relationsÀndringen lÄta trossamfundet sjÀlvt eller nÄgon av dess delar ta över den verksamhet som kyrkokansliet i dag bedriver. En sÄdan förÀndring berör varken staten eller kyrkokommunerna. Skulle den komma till stÄnd innebÀr den att de arbetsrÀttsliga skyddsreglerna rörande verksamhetsövergÄng slÄr till för den berörda personalen. HÀr kan inskjutas att detsamma torde gÀlla för personalen vid andra privata arbetsgivare med anknytning till Svenska kyrkan - exempelvis Pastoratsförbundet - om Svenska kyrkan eller nÄgon del dÀrav övertar den verksamhet som dessa arbetsgivare i dag bedriver.

Bland de anstÀllda vid kyrkokansliet och hos vissa andra privata arbetsgivare med stark anknytning till Svenska kyrkan finns som nÀmnts vissa arbetstagare som har statliga pensionsavtal. NÀr relationen mellan staten och Svenska kyrkan förÀndras Àr det rimligt att det statliga ansvaret för dessa Ätaganden upphör. En uppgörelse om de pen-

186 Övrig personal SOU 1997:44
   

sionsÄtaganden som har gjorts före relationsÀndringen bör trÀffas mellan staten och nÄgon företrÀdare för den aktuella arbetsgivaren. HÀr kan jÀmföras med mitt resonemang rörande prÀster och biskopar ovan i avsnitt 4.2.9 (se Àven prop. 1994/95:150 bil. 1.1).

5.2.2ÄrkebiskopsĂ€mbetets personal

ÄrkebiskopsĂ€mbetets tre anstĂ€llda har statliga anstĂ€llningar. RelationsĂ€ndringen innebĂ€r att den verksamhet de Ă€r sysselsatta i övergĂ„r frĂ„n staten till Svenska kyrkan eller nĂ„gon del dĂ€rav. Skyddsreglerna slĂ„r till. Vem som blir dessa arbetstagares nya arbetsgivare kommer att stĂ„ klart efter 1999 Ă„rs kyrkomöte. Regeringen bör, enligt min mening, uppdra Ă„t Arbetsgivarverket att informera dessa arbetstagare om vad relationsĂ€ndringen medför för anstĂ€llningarna. För det fall arbetstagarna motsĂ€tter sig övergĂ„ng blir det aktuellt att sĂ€ga upp dem. Kollektivavtalen kan hanteras som betrĂ€ffande prĂ€sterna och biskoparna (se ovan avsnitt 4.2.5). Även denna frĂ„ga bör Arbetsgivarverket ges i uppdrag att ombesörja.

I frÄga om gjorda pensionsÄtaganden bör en uppgörelse trÀffas mellan staten och företrÀdare för den nya arbetsgivaren (se a. prop.).

5.2.3Utlandspersonal

BetrÀffande flertalet arbetstagare som Àr anstÀllda för Svenska kyrkans utlandsverksamhet gÀller i huvudsak detsamma som för kyrkokansliets personal (se avsnitt 5.2.1).

För de tre utlandskyrkoherdar som har statliga anstĂ€llningar innebĂ€r relationsĂ€ndringen en verksamhetsövergĂ„ng. Staten har i dag arbetsgivaransvar i den del av SKUT:s verksamhet dĂ€r dessa tre prĂ€ster tjĂ€nstgör. Efter 1999 Ă„rs kyrkomöte bör det stĂ„ klart vem inom Svenska kyrkan som övertar detta ansvar. Enligt min mening bör Arbetsgivarverket ges i uppdrag att informera utlandskyrkoherdarna om relationsĂ€ndringen och att efterhöra om de motsĂ€tter sig övergĂ„ng. För det fall de motsĂ€tter sig övergĂ„ng bör deras anstĂ€llningar överföras till Kammarkollegiet (se avsnitt 4.2.7). I annat fall fĂ„r de alltsĂ„ en ny inomkyrklig arbetsgivare. De omfattas av skyddsreglerna. Även hos den nya arbetsgivaren har de rĂ€tt att behĂ„lla sin oavsĂ€ttlighet. Jag anser det inte erforderligt att föreslĂ„ nĂ„gon sĂ€rskild reglering av deras arbetsskyldighet för det fall de motsĂ€tter sig övergĂ„ng.

SOU 1997:44 Övrig personal 187
   

Om utlandskyrkoherdarna övergÄr bör i frÄga om gjorda pensionsÄtaganden en uppgörelse trÀffas mellan staten och företrÀdare för den nya arbetsgivaren (se a. prop.).

5.2.4Personal i statsförvaltningen

Min bedömning Ă€r att relationsĂ€ndringen för den personal som Ă€r verksam vid kyrkofondens kansli innebĂ€r en verksamhetsövergĂ„ng. De Ă€r nu anstĂ€llda vid Kammarkollegiet. Den verksamhet de Ă€r sysselsatta i Ă€r statlig, men kommer i och med relationsĂ€ndringen med all sannolikhet att tas över av nĂ„got organ inom Svenska kyrkan. Vilket organ det blir stĂ„r helt klart först vid 1999 Ă„rs kyrkomöte. Kyrkof ondens personal omfattas sĂ„ledes av skyddsreglerna. Det bör uppdras Ă„t Arbetsgivarverket att, tillsammans med Kammarkollegiet, hantera de frĂ„gor som hör samman med verksamhetsövergĂ„ngen, i huvudsak pĂ„ samma sĂ€tt som nĂ€r det gĂ€ller personalen vid ÄrkebiskopsĂ€mbetet (se avsnitt 5.2.2).

I frÄga om gjorda pensionsÄtaganden bör en uppgörelse trÀffas mellan staten och företrÀdare för den nya arbetsgivaren.

188 Övrig personal SOU 1997:44
   

5.3Framtiden

Mina slutsatser och förslag:

* Förordningen om tjÀnstepension för vissa arbetstagare med icke statlig anstÀllning Àndras sÄ att den inte lÀngre omfattar kyrkovÀsendet.

NĂ€r det gĂ€ller den personal som i dag Ă€r verksam vid det rikskyrkliga kyrkokansliet, vid ÄrkebiskopsĂ€mbetet, hos utlandskyrkan eller vid kyrkofondens kansli ser jag inget behov av sĂ€rskild lagstiftning för framtiden. Den allmĂ€nna arbetsrĂ€ttsliga lagstiftningen tillgodoser hĂ€r, liksom nĂ€r det gĂ€ller prĂ€ster, biskopar och dem som i dag Ă€r anstĂ€llda med kyrkokommunala villkor, statens intresse i tillrĂ€cklig grad.

Det tidigare nÀmnda statliga Ätagandet om personlig statlig pensionsrÀtt för vissa arbetstagare vid kyrkokansliet bör ses över och anpassas till den nya situationen. LikasÄ bör förordningen om tjÀnstepension för vissa arbetstagare med icke statlig anstÀllning Àndras sÄ att den inte lÀngre omfattar kyrkovÀsendet.

SOU 1997:44 189
   

6Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare

6.1Inledning

Min uppgift Àr att föreslÄ vilka ÄtgÀrder som be höver vidtas betrÀffande den kyrkliga personalen i samband med att relationerna Àndras mellan staten och Svenska kyrkan.

I de föregÄende kapitlen har jag betrÀffande varje personalkategori för sig föreslagit olika ÄtgÀrder som staten och kyrkokommunerna bör vidta inför förÀndringen.

Detta kapitel handlar om statens förvÀntningar pÄ trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare i framtiden.

Som jag ser saken bör arbetsgivarna inom Svenska kyrkan jÀmstÀllas med privata arbetsgivare efter relationsÀndringen. Svenska kyrkan har 24 000 anstÀllda och kan liknas vid en stor koncern. Att vara arbetsgivare innebÀr ett sÀrskilt ansvar. Staten vÀrnar om arbetstagarna, som allmÀnt anses vara en skyddsvÀrd gr upp. DÀrför stÀller staten ocksÄ sÀrskilda krav pÄ alla arbetsgivare.

Svenska kyrkan kommer Àven efter relationsÀndringen att ha en sÀrstÀllning. Staten stÀller unika krav pÄ rikstÀckning och nÄbarhet för alla invÄnare. Dessutom kommer Svenska kyrkan att anförtros sÀrskilda samhÀlleliga uppgifter, sÄsom att ha ndha begravningsverksamheten och att vÄrda kulturhistoriskt vÀrdefull egendom.

Statens förvÀntningar pÄ arbetsgivarna inom Svenska kyrkan i framtiden mÄste mötas med ÄtgÀrder. I det hÀr kapitlet finns inga fÀrdiga förslag till hur detta skall genomföras. Förslagen och lösningarna mÄste i dessa delar utformas inom Svenska kyrkan.

Jag har sett som min uppgift att med nÄgra ord pÄ vÀgen lyfta fram och belysa statens ansprÄk. DÀrmed vill jag underlÀtta för alla berörda att delta i den debatt som mÄste föregÄ relationsÀndringen.

190 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare SOU 1997:44
   

6.2LikstÀlld med andra arbetsgivare

6.2.1MÄnga anstÀllda

Inom Svenska kyrkan finns i dag 24 000 anstĂ€llda. Även i framtiden kommer antalet anstĂ€llda att vara högt. Ur arbetstagarsynvinkel kan Svenska kyrkan liknas vid en stor koncern.

Arbetstagarna stÄr i avtalsförhÄllande till arbetsgivarna inom Svenska kyrkan. Redan i dag bestÀms en avsevÀrd del av avtalens innehÄll genom kollektivavtal. RelationsÀndringen kommer att innebÀra att arbetsgivare och arbetstagare fÄr större frihet att bestÀmma vilka avtal som skall gÀlla. Den statliga regleringen av prÀsternas kollektivavtal upphör (se ovan avsnitt 4.2.5). Vidare bortfaller det statliga kravet pÄ att pastoraten och stiftssamfÀlligheterna skall anvÀnda sig av viss arbetsgivarorganisation (se ovan avsnitt 3.2.2).

Denna ökade frihet innebĂ€r inte att staten slĂ€pper intresset för Svenska kyrkans arbetsplatser. Arbetstagare anses allmĂ€nt vara en skyddsvĂ€rd gr upp. DĂ€rför finns det en rad lagar som gĂ€ller över hela arbetsmarknaden och som inskrĂ€nker den avtalsfrihet som annars skulle rĂ„da mellan arbetsgivare och arbetstagare. Även om Svenska kyrkan nu blir ett eget rĂ€ttssubjekt med ett friare förhĂ„llande till staten Ă€r det givet att dessa allmĂ€nna arbetsrĂ€ttsliga lagar skall gĂ€lla till skydd för arbetstagarna inom Svenska kyrkan. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt likstĂ€lls arbetsgivarna inom Svenska kyrkan med andra arbetsgivare pĂ„ den privata arbetsmarknaden.

6.2.2Gemensamma arbetsrÀttsliga lagar

Den allmÀnna arbetsrÀttsliga lagstiftning som gÀller pÄ den svenska arbetsmarknaden skall tillÀmpas för Svenska kyrkans personal pÄ samma sÀtt som för andra arbetstagare.

De mest betydelsefulla arbetsrĂ€ttsliga lagarna Ă€r anstĂ€llningsskyddslagen och medbestĂ€mmandelagen. BĂ„da gĂ€ller redan i dag pĂ„ de kyrkliga arbetsplatserna. AnstĂ€llningsskyddslagens bestĂ€mmelser gĂ€ller dock bara i den utstrĂ€ckning som annat inte har bestĂ€mts i nĂ„gon annan lag. För prĂ€sterna finns, som redovisats i kapitel 4, Ă„tskilliga specialbestĂ€mmelser i kyrkolagen. Även för kyrkomusikerna finns vissa sĂ€rskilda bestĂ€mmelser i kyrkolagen. Alla anstĂ€llda med kyrkokommunala villkor omfattas dessutom av vissa sĂ€rskilda regler i LOA. Vid relationsĂ€ndringen kommer kyrkolagen och sĂ€rregleringen i LOA att upphĂ€vas. Det betyder att anstĂ€llningsskyddslagen i framtiden kommer att

SOU 1997:44 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare 191
   

gÀlla fullt ut för de anstÀllda inom Svenska kyrkan, liksom den gör för privatanstÀllda.

Det Ă€r bara en del av reglerna i medbestĂ€mmandelagen och anstĂ€llningsskyddslagen som Ă€r tvingande. Övriga regler Ă€r dispositiva.

Även jĂ€mstĂ€lldhetslagen och lagen mot etnisk diskriminering kommer att fortsĂ€tta gĂ€lla för anstĂ€llda vid och arbetssökande till de kyrkliga arbetsplatserna. Jag Ă„terkommer till detta i avsnitt 6.2.3 och 6.2.4 nedan.

Ytterligare en rad arbetsrÀttsliga lagar kommer att fortsÀtta styra de kyrkliga anstÀllningsavtalen. Jag tÀnker dÄ frÀmst pÄ lagen (1974:358) om facklig förtroendemans stÀllning pÄ arbetsplatsen (förtroendemannalagen), arbetstidslagen (1982:673), semesterlagen (1977:480), förÀldraledighetslagen (1995:584), lagen (1988:1465) om ersÀttning och ledighet för nÀrstÄendevÄrd, lagen (1974:981) om arbetstagares rÀtt till ledighet för utbildning (studieledighetslagen), lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrÀtt samt arbetsmiljölagen (1977:1160).

Lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanstÀllda gÀller inte för den kyrkliga personalen i dag och kommer inte heller att börja gÀlla i och med relationsÀndringen. För att garantera Svenska kyrkans personal motsvarande rÀtt till insyn i och inflytande pÄ verksamheten bör dÀrför sÀrskilda ÄtgÀrder vidtas. Jag Äterkommer till denna sÀrskilda frÄgestÀllning i avsnitt 6.4 nedan.

6.2.3JÀmstÀlldhet

En frÄga som under Ärens lopp har vÀckt speciell uppmÀrksamhet inom Svenska kyrkan Àr jÀmstÀlldheten. Kvinnliga prÀster accepteras Ànda sedan 1959 av Svenska kyrkan. Lagstiftning om jÀmstÀlldhet mellan könen har gÀllt pÄ den svenska arbetsmarknaden, inklusive arbetsplatserna inom Svenska kyrkan, Ànda sedan 1980.

Det stÄr alldeles klart att jÀmstÀlldhetslagen kommer att gÀlla för alla som söker arbete eller Àr anstÀllda inom Svenska kyrkan Àven efter relationsÀndringen.

Arbetsgivare och arbetstagare skall, enligt jÀmstÀlldhetslagen, samverka för att uppnÄ jÀmstÀlldhet i arbetslivet. JÀmstÀlldhetslagen stÀller krav pÄ att arbetsgivarna mÄlinriktat arbetar för att aktivt frÀmja jÀmstÀlldheten, vad gÀller arbetsförhÄllanden, rekrytering och lönefrÄgor. Varje arbetsgivare som har minst tio anstÀllda skall Ärligen upprÀtta en jÀmstÀlldhetsplan. Den skall innehÄlla en översikt över de ÄtgÀrder som

Àr behövliga pÄ arbetsplatsen. Vidare skall den ange vilka av dessa behövliga ÄtgÀrder som arbetsgivaren avser att pÄbörja eller genomföra under det kommande Äret. En redovisning av hur ÄtgÀrderna har genomförts skall sedan tas in i nÀstföljande plan. Arbetsgivaren skall

192 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare SOU 1997:44
   

kartlÀgga löneskillnader mellan mÀn och kvinnor i skilda typer av arbete och för olika kategorier av arbetstagare. Resultaten skall översiktligt redovisas i jÀmstÀlldhetsplanen. En arbetsgivare som inte uppfyller dessa krav pÄ aktiva ÄtgÀrder kan Ädömas vite.

I jÀmstÀlldhetslagen stadgas förbud mot könsdiskriminering (se nÀrmare avsnitt 3.1.2 - 3 och 4.1.3 - 4 ovan). Förbuden gÀller vid anstÀllningsbeslut, befordran, utbildning för befordran samt i frÄga om anstÀllningsvillkor, arbetsledning, uppsÀgning, omplacering eller liknande ÄtgÀrder. Vidare finns ett förbud mot att arbetsgivaren trakasserar arbetstagaren för att denne har avvisat arbetsgivarens sexuella nÀrmanden eller anmÀlt arbetsgivaren för könsdiskriminering. En arbetsgivare som bryter mot nÄgot av dessa diskrimineringsförbud kan ÄlÀggas att betala ett skadestÄnd till den drabbade.

I det personalpolitiska utvecklingsavtalet finns kompletterande bestÀmmelser om jÀmstÀlldhet.

Det finns en oro för att kvinnliga prÀster skall fÄ ett sÀmre skydd mot diskriminering efter relationsÀndringen. Oron i sig Àr vÀrd att tas pÄ allvar.

NÀr kyrkolagen upphÀvs bortfaller lagkravet pÄ att anstÀllningar avseende prÀster och biskopar skall vara sakligt grundade. Men det betyder inte att könsdiskriminering legitimeras.

Om en kvinna med bÀttre sakliga förutsÀttningar för arbetet förbigÄs genom att en man med sÀmre förutsÀttningar anstÀlls, gör sig arbetsgivaren skyldig till diskriminering i jÀmstÀlldhetslagens mening. Kvinnan har dÄ rÀtt att fÄ skadestÄnd av arbetsgivaren. I dag kan vissa kyrkliga anstÀllningsbeslut överklagas och omprövas. SÄdana kyrkoherdetillsÀttningar som har beslutats av domkapitel kan nÀmligen överklagas till regeringen. Efter omprövning kan regeringen besluta att den som klagat fÄr anstÀllningen. NÀr kyrkolagen har upphÀvts blir det aldrig möjligt att genom överklagande till nÄgon statlig instans fÄ rÀtt till en sökt kyrklig anstÀllning. En grundtanke i riktlinjerna för relationsÀndringen Àr att den statliga regleringen av Svenska kyrkan skall minimeras. SjÀlv anser jag att arbetsgivarna inom Svenska kyrkan sÄ lÄngt som möjligt skall likstÀllas med andra privata arbetsgivare. För att det verkligen skall bli sÄ, mÄste arbetsgivarna inom Svenska kyrkan ges frihet att anstÀlla de personer som bÀst bedöms motsvara arbetsgivarnas ansprÄk. En ordning som innebÀr att staten kan Àndra pÄ gjorda anstÀllningsbeslut Àr dÀrför inte möjlig att bevara för framtiden.

Det mÄste förutsÀttas att arbetsgivarna inom Svenska kyrkan följer jÀmstÀlldhetslagen.

Vidare har uttryckts oro för att vissa arbetsgivare inom Svenska kyrkan skulle kunna förklara det oförenligt med kyrkans lÀra att över

SOU 1997:44 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare 193
   

huvud taget anstĂ€lla kvinnliga prĂ€ster. DĂ€rmed skulle det kunna göras gĂ€llande att ett beslut om anstĂ€llning av en mindre kvalificerad man i stĂ€llet för en mera kvalificerad kvinna Ă€r berĂ€ttigat av hĂ€nsyn till ett sĂ„dant sĂ€rskilt intresse som inte bör vika för intresset av jĂ€mstĂ€lldhet (se 16 § jĂ€mstĂ€lldhetslagen). Ett sĂ„dant resonemang Ă€r, sĂ„vitt jag kan se, inte hĂ„llbart. Även i framtiden kommer det att vara kyrkomötet som avgör lĂ€rofrĂ„gor. Kyrkomötet accepterar sedan nĂ€stan 40 Ă„r kvinnliga prĂ€ster.

NÀr det gÀller könsdiskriminering under pÄgÄende anstÀllning innebÀr relationsÀndringen ingen förÀndring. Kyrkolagen innehÄller inga sÀrskilda bestÀmmelser om den saken. JÀmstÀlldhetslagen gÀller och kommer att fortsÀtta gÀlla, liksom pÄ arbetsmarknaden i övrigt.

6.2.4Etnisk diskriminering

Lagen mot etnisk diskriminering innehÄller inga krav pÄ aktiva ÄtgÀrder. Den stadgar förbud mot att arbetssökande eller arbetstagare otillbörligt sÀrbehandlas pÄ grund av ras, hudfÀrg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekÀnnelse. Förbuden gÀller motsvarande situationer som förbuden mot könsdiskriminering (se Àven avsnitt 3.1.2 - 3 och 4.1.3 - 4 ovan). Dock finns inget förbud mot trakasserier i lagen mot etnisk diskriminering.

Arbetsplatserna inom Svenska kyrkan omfattas av lagen mot etnisk diskriminering i dag och kommer att vara omfattade Àven efter relationsÀndringen.

För prÀster och biskopar gÀller i dag vissa sÀrskilda lagregler pÄ omrÄdet. Enligt 11 kap. 9 § regeringsformen och 32 kap. 9 § kyrkolagen mÄste biskopar och domprostar vara svenska medborgare. Och enligt 2 kap. 4 § kyrkolagen fÄr bara den som bekÀnner Svenska kyrkans lÀra inneha en biskops- eller prÀsttjÀnst. Dessa sÀrskilda lagregler bortfaller i och med relationsÀndringen.

Kravet pÄ svenskt medborgarskap för biskops- och domprosttjÀnster gÄr knappast att upprÀtthÄlla efter relationsÀndringen.

Kravet pÄ att den som skall vara anstÀlld som prÀst eller biskop mÄste bekÀnna Svenska kyrkans lÀra kan Svenska kyrkans arbetsgivare vÀlja att upprÀtthÄlla utan sÀrskilt lagstöd. Ett sÄdant krav kan inte anses stÄ i strid med lagen mot etnisk diskriminering. Förbuden i den lagen gÀller enbart sÄdan sÀrbehandling som Àr otillbörlig. Ett krav pÄ att Svenska kyrkans prÀster och biskopar skall bekÀnna Svenska kyrkans lÀra kan sjÀlvfallet inte anses otillbörligt.

Det Àr sannolikt att liknande bekÀnnelsekrav ocksÄ kan stÀllas pÄ annan personal inom Svenska kyrkan som arbetar med församlingsvÄr-

194 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare SOU 1997:44
   

dande uppgifter. NÀr det gÀller personal med andra arbetsuppgifter, sÄsom exempelvis kyrkogÄrdsarbete, fastighetsskötsel eller administration, finns det anledning för arbetsgivarna inom Svenska kyrkan att sÀrskilt pröva frÄgan om ett krav pÄ trosbekÀnnelse Àr förenligt med lagen mot etnisk diskriminering. Lagen mot etnisk diskriminering Àr relativt ny. I rÀttspraxis har det Ànnu inte prövats nÀrmare vilken sÀrbehandling som kan anses otillbörlig. Det grundlÀggande tankesÀttet mÄste, enligt min uppfattning, vara att arbetsgivarna inom Svenska kyrkan skall följa samma arbetsrÀttsliga regler som andra arbetsgivare.

6.3Anpassning till verksamhetskraven

6.3.1Kollektivavtalen

Den arbetsrÀttsliga lagstiftningen bör, liksom i dag, fyllas ut med kollektivavtalsbestÀmmelser som utformas sÀrskilt för att den kyrkliga verksamheten skall fungera bra.

I dag tillÀmpas statliga och kommunala kollektivavtal inom Svenska kyrkan. Dessa avtal Àr inte helt anpassade till den verksamhet och struktur som kommer att rÄda efter relationsÀndringen.

Förnyade och anpassade kollektivavtal mÄste arbetas fram.

Efter 1999 Ärs kyrkomöte, nÀr kyr koordningen har antagits, mÄste det stÄ klart hur den framtida arbetsgivarorganisationen kommer att se ut inom Svenska kyrkan. Mycket talar för att det blir Pastoratsförbundet, eventuellt i nÄgot ombildad form, som fÄr fungera som arbetsgivarorganisation i framtiden. Denna framtida arbetsgivarorganisation fÄr tillsammans med de arbetstagarorganisationer som företrÀder den kyrkliga personalen förhandla fram de nya avtalen (se Àven avsnitt 3.2.2 och 4.2.5).

I och med att den statliga regleringen av prÀsternas kollektivavtal försvinner blir det möjligt att efterstrÀva en enhetlig kollektivavtalsreglering för alla anstÀllda inom Svenska kyrkan.

Det kan medföra stora fördelar att sÄ lÄngt som möjligt tillÀmpa samma avtal för Svenska kyrkans hela personal.

Avtal om allmÀnna anstÀllningsvillkor, löneavtal, pensionsavtal och personalutvecklingsavtal bör kunna utformas sÄ att de kan omfatta alla anstÀllda. HÀr kan Äter nÀmnas att det redan finns ett kollektivavtal som gÀller alla anstÀllda. Jag tÀnker pÄ det personalpolitiska utvecklingsavtalet, som gÀller alla personalpolitiska frÄgor utom frÄgor om facklig förtroendeman för prÀster.

SOU 1997:44 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare 195
   

En enhetlig kollektivavtalsreglering för alla anstÀllda inom Svenska kyrkan kan underlÀtta för arbetsgivarna.

Inom ramen för ett centralt och lokalt kollektivavtal kan individuell och differentierad lönesÀttning tillÀmpas. Lönen kan dÄ fungera som ett medel för att fÄ de anstÀllda att förverkliga verksamhetsmÄlen.

6.3.2Kyrkoordningen

Den kommande kyrkoordningen kan nÀrmast liknas vid en föreningsstadga. Den blir ett internt regelverk av stor betydelse för Svenska kyrkan och dess olika delar.

Kyrkoordningen blir inte direkt bindande för personalen. Men den kommer att spela stor roll för anstÀllningsvillkorens anpassning till verksamhetskraven, genom att den styr bemanningsorganisationen.

6.3.3Kompetensutveckling

För att Svenska kyrkan skall kunna behÄlla och förbÀttra kvaliteten i verksamheten krÀvs att arbetsgivarna inom Svenska kyrkan, liksom andra arbetsgivare, satsar resurser pÄ kompetensutveckling.

Eftersom hela Svenska kyrkan har en gemensam lÀra Àr det naturligt att nÄgot slags samordning efterstrÀvas betrÀffande kompetensutvecklingsfrÄgorna. Det Àr fullt möjligt att trÀffa kollektivavtal dÀrom. Redan

i dag finns, som nÀmnts, ett personalpolitiskt utvecklingsavtal som omfattar all personal i pastoraten och stiften.

Det Àr viktigt att Svenska kyrkan och dess olika delar i samrÄd med arbetstagarorganisationerna formulerar de krav som skall stÀllas pÄ kompetensutvecklingen för att verksamheten skall utvecklas pÄ önskat sÀtt. Det kan vara ett statligt intresse att kompetensutvecklingen genomförs sÄ att anstÀllda och förtroendevalda inom Svenska kyrkan fÄr ett ökat kunnande om bland annat den arbetsrÀttsliga lagstiftningen.

196 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare SOU 1997:44
   

6.4Personalinflytande

6.4.1PrivatanstÀllda

I mitten av 1970-talet infördes rÀtt för de anstÀllda i aktiebolag, ekonomiska föreningar, bankinstitut och försÀkringsbolag att under vissa omstÀndigheter utse representanter till företagens styrelser. UngefÀr vid samma tid infördes medbestÀmmandelagen och arbetsmiljölagen, som ocksÄ handlar om arbetstagarinflytande.

RÀtten till styrelserepresentation regleras i dag genom lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanstÀllda (styrelserepresentationslagen). Lagen syftar till att ge de anstÀllda insyn i och inflytande pÄ företagens verksamhet. Med företag avses aktiebolag, banker, hypoteksinstitut, försÀkringsbolag och ekonomiska föreningar.

Handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag, stiftelser och ideella föreningar omfattas inte av styrelserepresentationslagen. Gemensamt för de senast nÀmnda privatrÀttsliga företagsformerna Àr att det inte finns nÄgot lagligt krav pÄ att styrelse skall finnas för dem. I samband med att den nu gÀllande lagen kom till övervÀgdes vilka företagsformer som skulle omfattas av lagen. DÄ uttalades i en departementspromemoria (Ds A 1986:1, Styrelserepresentation för de anstÀllda, s. 68) att de anstÀlldas rÀtt till insyn och inflytande principiellt sett inte borde vara begrÀnsad till vissa företag. Det skulle med en sÄdan lösning, sades det, sakna betydelse om det för företaget i frÄga förelÄg en lagstadgad skyldighet att ha styrelse eller om företaget utan att sÄdan skyldighet förelÄg ÀndÄ hade inrÀttat styrelse. Lagstiftaren stannade dock för att liksom tidigare lÄta rÀtten till representation vara begrÀnsad till de nÀmnda företagsformerna.

I sammanhanget uttalades följande (prop. 1987/88:10 s. 79).

"PÄ lÄng sikt Àr emellertid en sÄdan lösning inte tillfredsstÀllande. I princip skall inte valet av associationsform vara styrande nÀr det gÀller rÀtten till styrelserepresentation för de anstÀllda. Det Àr dÀrför min avsikt att senare företa en inventering och analys av de företag som alltjÀmt faller utanför tillÀmpningen. Innan en sÄdan undersökning Àr verkstÀlld vill jag dock inte gÄ in pÄ nÄgon ytterligare utvidgning av lagens tillÀmpningsomrÄde."

För att de anstÀllda skall ha rÀtt till styrelserepresentation krÀvs att företaget under det senast förflutna rÀkenskapsÄret har sysselsatt i genomsnitt minst 25 arbetstagare i Sverige. I mindre företag finns alltsÄ ingen rÀtt till styrelserepresentation för de anstÀllda.

SOU 1997:44 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare 197
   

6.4.2OffentliganstÀllda

Vid myndigheter under regeringen förekommer rÀtt för anstÀllda att utse personalföretrÀdare. Detta framgÄr av personalföretrÀdarförordningen (1987:1101). Förordningen t illÀmpas bara pÄ sÄdana myndigheter som har sjÀlvstÀndiga verksfunktioner och dÀr sammanlagt minst halva antalet anstÀllda tillhör nÄgon arbetstagarorganisation. Vidare krÀvs i varje enskilt fall att regeringen sÀrskilt har bestÀmt att förordningen skall tillÀmpas.

Myndigheterna Àr organiserade pÄ olika sÀtt. Alla har inte styrelse. Vid affÀrsverken Àr personalföretrÀdarna ledamöter i styrelserna. Vid andra myndigheter Àr personalföretrÀdarnas inflytande inskrÀnkt till viss nÀrvaro- och yttranderÀtt.

FöretrÀdare för anstÀllda hos borgerliga kommuner och landsting fÄr, enligt vad som framgÄr av 7 kap. 8 - 17 §§ kommunallagen (1991:900), i viss nÀrmare angiven utstrÀckning nÀrvara vid sammantrÀden med kommunens eller landstingets nÀmnder. NÀrvarorÀtt saknas dock i kommunrespektive landstingsstyrelser samt i revisionsnÀmnder, förtroendenÀmnder, valnÀmnder och överförmyndarnÀmnder. PersonalföretrÀdarna fÄr aldrig delta i nÀmndernas beslut.

HÀr bör nÀmnas att kommunallagen ocksÄ ger möjlighet för borgerliga kommuner och landsting att lÀmna över till s.k. partssammansatta organ att inom en nÀmnds verksamhetsomrÄde svara för beredning, förvaltning och verkstÀllighet. Detta gÀller dock bara Àrenden som rör förhÄllandet mellan kommunen eller landstinget som arbetsgivare och dess anstÀllda. Reglerna hÀrom finns i 7 kap. 1 - 7 §§ kommunallagen. Partssammansatta organ skall bestÄ av företrÀdare för dels kommunen eller landstinget, dels de anstÀllda. FrÄgor som rör verksamhetens mÄl, inriktning, omfattning eller kvalitet fÄr inte överlÀmnas till ett partsammansatt organ. Ett sÄdant organ fÄr inte heller avgöra Àrenden som avser myndighetsutövning mot enskild.

Vid de allmÀnna försÀkringskassorna finns styrelser. TvÄ personalföretrÀdare fÄr i viss utstrÀckning delta i styrelsearbetet, enligt vad som nÀrmare framgÄr av 18 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmÀn försÀkring.

6.4.3AnstÀllda i trossamfund och kyrkor

För de anstÀllda inom den offentligrÀttsligt reglerade delen av Svenska kyrkan finns i dag ingen motsvarande rÀtt att utse personalföretrÀdare.

Till Svenska kyrkan hör viss verksamhet som inte drivs i offentligrÀttsligt reglerade former. Hit hör Stiftelsen för rikskyrklig verksamhet

198 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare SOU 1997:44
   

(SFRV), stiftelsen LutherhjÀlpen (LH), stiftelsen Svenska kyrkans mission (SKM), stiftelsen Svenska kyrkan i utlandet (SKUT), Kyrkans hus AB, Fastighetsaktiebolaget Sysslomannen samt Svenska kyrkans riksmöten AB. I stiftelser finns, som nÀmnts, ingen lagstadgad rÀtt för anstÀllda att utse styrelserepresentanter. I aktiebolag förutsÀtter den rÀtten att det finns 25 anstÀllda.

I den mÄn övriga trossamfund har organiserat sig som juridiska personer har de oftast valt formen av ideella föreningar eller stiftelser. I sÄdana finns ingen lagstadgad rÀtt till styrelserepresentation.

6.4.4Svenska kyrkan fÄr ny rÀttslig form

De Àndrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan innebÀr att de kyrkliga kommunerna mister sin kommunstatus och att kyrkans centrala funktioner inte lÀngre kommer att utövas av statliga organ. De nya privata associationsformerna registrerat trossamfund och dito trossamfundsdelar införs. Svenska kyrkan som helhet blir ett registrerat trossamfund i associationsrÀttslig mening. PÄ samma sÀtt blir kyrkokommunerna registrerade trossamfundsdelar. Den helt övervÀgande del av Svenska kyrkans verksamhet som i dag utövas av offentliga rÀttssubjekt kommer sÄledes efter relationsÀndringen att utövas av privata sÄdana.

Att Svenska kyrkan skall vara demokratiskt organiserad Àven efter relationsÀndringen framgÄr av riktlinjebeslutet. Det ankommer pÄ Utredningen om trossamfundens rÀttsliga reglering att ge förslag till hur lagen om Svenska kyrkan skall utformas. Sannolikt kommer den utredningen inte att föreslÄ nÄgon lagbestÀmmelse som direkt sÀger att det skall finnas styrelser i församlingarna, i pastoraten, i stiften eller för Svenska kyrkan som helhet. Allt talar dock för att sÄdana styrelser faktiskt kommer att finnas. Jag utgÄr frÄn att den blivande kyrkoordningen kommer att innehÄlla bestÀmmelser dÀrom.

6.4.5Övriga trossamfund

De fria trossamfunden skall enligt riktlinjebeslutet erbjudas en möjlighet att i formellt och rÀttsligt hÀnseende upptrÀda just som trossamfund. Det skall, som nÀmnts, skapas en sÀrskild rÀttslig form för trossamfund. Utredningen om trossamfundens rÀttsliga reglering kommer att ge förslag till en lag om trossamfund. SÄvitt det nu Àr kÀnt för mig kommer den utredningens förslag inte att innehÄlla nÄgra bestÀmmelser om att trossamfund skall vara demokratiskt organiserade.

SOU 1997:44 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare 199
   

6.4.6Vad innebÀr de privatanstÀlldas rÀtt?

De som utses att vara arbetstagarrepresentanter i privata företag enligt styrelserepresentationslagen förvÀntas naturligtvis fylla funktionen att ge arbetstagarna insyn och inflytande i företagets verksamhet. Men de förvÀntas ocksÄ fylla alla de funktioner i övrigt som ankommer pÄ en styrelseledamot i företaget ifrÄga. För att klargöra det innehÄller styrelserepresentationslagen en hÀnvisning till de lagar som styr övriga styrelseledamöters arbete. I princip skall samma regler gÀlla för arbetstagarrepresentanterna som för andra styrelseledamöter. För att fÄ nÀrmare besked om vad det innebÀr mÄste man alltsÄ gÄ till den lag som styr företagsformen i frÄga, exempelvis aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska föreningar. I dessa lagar finns erforderliga bestÀmmelser om styrelseledamöters ansvar och befogenheter.

Styrelserepresentationslagen innehÄller dock den begrÀnsningen att arbetstagarrepresentanter inte fÄr delta i behandlingen av frÄgor som rör kollektivavtal eller stridsÄtgÀrder eller i behandlingen av andra frÄgor dÀr en facklig organisation pÄ arbetsplatsen har ett vÀsentligt intresse som kan strida mot företagets. Vidare framgÄr av styrelserepresentationslagen att arbetstagarrepresentanterna i vissa fall inte har rÀtt att delta i beslut som rör verksamhetens mÄl eller inriktning. Detta gÀller om arbetsgivarens verksamhet Àr av religiös, vetenskaplig, konstnÀrlig eller annan ideell natur eller om verksamheten har kooperativt, fackligt, politiskt eller annat opinionsbildande ÀndamÄl.

Beslut att inrÀtta styrelserepresentation för de anstÀllda kan fattas av en lokal arbetstagarorganisation som Àr bunden av kollektivavtal i förhÄllande till företaget. Styrelsen för företaget skall underrÀttas skriftligt om beslutet.

Representanterna utses sedan av de kollektivavtalsbundna lokala arbetstagarorganisationerna enligt nÀrmare regler i styrelserepresentationslagen. Normalt har de anstÀllda rÀtt till sammanlagt tvÄ ledamöter i styrelsen och en suppleant för varje ledamot. Men om företaget bedriver verksamhet inom flera olika branscher och dessutom under det senast förflutna rÀkenskapsÄret har sysselsatt i genomsnitt 1 000 arbetstagare i Sverige, sÄ har de anstÀllda rÀtt till tre ledamöter och lika mÄnga suppleanter. Mandattiden bestÀms inom vissa givna ramar av den som utser representanten ifrÄga.

200 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare SOU 1997:44
   

6.4.7Koncerner

I koncerner gĂ€ller sĂ€rskilda regler. NĂ€r det gĂ€ller rĂ€tten till styrelserepresentation i ett moderföretag skall de anstĂ€llda i dotterföretagen rĂ€knas som om de var anstĂ€llda i moderföretaget. Även om moderföretaget inte har nĂ„gra egna anstĂ€llda kan arbetstagarna i koncernen alltsĂ„ ha rĂ€tt till representation i styrelsen. De beslut som fattas i moderföretagets styrelse fĂ„r ju ofta följder som Ă€ven rör de anstĂ€llda i dotterföretagen.

Det finns olika definitioner av begreppet koncern. Styrelserepresentationslagen innehÄller Àven i detta avseende en hÀnvisning till de sÀrskilda lagar som styr de aktuella företagsformerna, dvs. aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar m.fl. För att det skall vara frÄga om en koncern krÀvs enligt de lagarna att moderföretaget har ett bestÀmmande inflytande över dotterföretaget.

En förutsÀttning för laglig rÀtt till styrelserepresentation i ett moderföretag Àr att företaget i frÄga har formen av aktiebolag, bank, hypoteksinstitut, försÀkringsbolag eller ekonomisk förening. Men dess dotterföretag kan vara av annan företagsform. Deras anstÀllda fÄr ÀndÄ rÀtt till styrelserepresentation i moderföretaget.

6.4.8Kollektivavtal kan vara lösningen

Enligt min mening bör de anstÀllda inom Svenska kyrkan fÄ en formell rÀtt till inflytande.

Svenska kyrkan kan i detta sammanhang liknas vid en koncern med ett avsevÀrt antal anstÀllda. Dess arbetstagare bör ha motsvarande rÀtt till insyn och inflytande i verksamheten som arbetstagarna pÄ den privata arbetsmarknaden i övrigt. Jag Àr övertygad om att Àven arbetsgivarna inom Svenska kyrkan skulle ha fördelar av att fÄ arbetstagarrepresentanter i styrelserna.

Om arbetstagarrepresentanter tog plats i de kyrkliga styrelserna skulle det innebÀra ett direkt möte och samarbete mellan anstÀllda och förtroendevalda. Det finns all anledning att tro att detta skulle bli fruktsamt för verksamheten. Arbetstagarrepresentanterna kan antas ha specifik och vÀrdefull kunskap att bidra med i styrelsearbetet. Dessutom Àr det av största betydelse för dem personligen hur verksamheten sköts. I framtiden blir Svenska kyrkans förvaltning inte lagstyrd pÄ samma sÀtt som i dag. DÀrmed ökar ocksÄ skÀlen för att de anstÀllda i Svenska kyrkan ges viss möjlighet till inflytande över förvaltningen.

SOU 1997:44 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare 201
   

I dag Àr kyrkoherdarna sjÀlvskrivna ledamöter - ibland ordförande - i kyrkorÄden. Likadant Àr det med biskoparna i domkapitlen och stiftstyrelserna. Kyrkoherdarna och biskoparna kan dock inte betraktas som arbetstagarrepresentanter. De har uttalade arbetsledarfunktioner och fullgör snarast arbetsgivarens roll i förhÄllande till övriga arbetstagare. Den debatt som förekommer om kyrkoherdarnas roll tyder nÀrmast pÄ att de i framtiden kommer att ha ett Ànnu tydligare chefsansvar. Detta betyder ocksÄ att behovet ökar av verkliga arbetstagarrepresentanter i styrelserna.

Trots att jag alltsÄ anser att det bör finnas arbetstagarledamöter i de kyrkliga styrelserna föreslÄr jag ingen lagstiftning om rÀtt till personalinflytande.

Jag anser att Svenska kyrkan bör ta ett eget ansvar för den nÀrmare utformningen av en sÄdan ordning.

Först nÀr det stÄr klart hur Svenska kyrkan i framtiden kommer att vara organiserad Àr det möjligt att uttala nÄgon bestÀmd mening om i vilka organ som rÀtten till personalinflytande bör föreligga. Det mÄste nÀmligen fÄ bero av vilka organ som fÄr ett faktiskt inflytande över den verksamhet som arbetstagarna Àr sysselsatta i. Jag utgÄr frÄn att Svenska kyrkans nÀrmare organisation kommer att lÀggas fast i en kyrkoordning som antas av 1999 Ärs kyrkomöte och förutsÀtter att frÄgan om personalinflytande kommer att behandlas i det sammanhanget. FrÄgan kan ocksÄ tas upp i samband med kollektivavtalsförhandlingar. I kyrkoordningen eller genom kollektivavtal finns det goda förutsÀttningar att lösa frÄgan pÄ ett sÀtt som Àr anpassat till just Svenska kyrkans verksamhet.

Skulle Svenska kyrkan och berörda arbetstagarorganisationer misslyckas med att pÄ egen hand utforma ett system för personalinflytande kan lagstiftningsÄtgÀrder naturligtvis övervÀgas. FrÄgan bör i sÄdant fall behandlas i ett vidare perspektiv.

6.5En unik roll

6.5.1Djupt förankrade band

Det historiska sambandet mellan samhÀllet och Svenska kyrkan Àr starkt. Sedan flera hundra Är prÀglar Svenska kyrkan pÄ ett mycket betydelsefullt sÀtt vÄrt samhÀllsliv och vÄr kultur. Den helt övervÀgande majoriteten av befolkningen tillhör Svenska kyrkan.

Dessa djupt förankrade band mellan Svenska kyrkan, det svenska samhÀllet och den svenska befolkningen kommer sÀkerligen att bestÄ.

202 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare SOU 1997:44
   

Samtidigt blir det alltmer tydligt att samhÀllsgemenskapen utvecklas i riktning mot ökad mÄngfald. I utredningsdirektiven har angetts att denna utveckling utgör ett grundlÀggande motiv för att förÀndra relationerna mellan staten och Svenska kyrkan i riktning mot att Svenska kyrkan och övriga trossamfund blir mer jÀmstÀllda Àn för nÀrvarande.

Lagen om Svenska kyrkan föreslÄs dÀrför enligt riktlinjebeslutet bli mycket kortfattad. Den skall dock innehÄlla förklaringar om att Svenska kyrkan Àr öppen, demokratisk och rikstÀckande samt evangelisk-luthersk med episkopal struktur. Det betyder att staten Àven för framtiden har ansprÄk pÄ att Svenska kyrkan lever upp t ill dessa sina egenskaper. PÄ sÄ sÀtt skiljer sig statens förhÄllningssÀtt till Svenska kyrkan frÄn dess förhÄllningssÀtt till andra trossamfund, organisationer och privata företag. Dessa sÀrskilda förvÀntningar och ansprÄk motiveras alltsÄ av att Svenska kyrkan alltjÀmt anses ha en unik roll att spela i det svenska samhÀllet.

6.5.2Öppen och demokratisk

Kraven pÄ att Svenska kyrkan Àven efter relationsÀndringen skall vara öppen för alla och demokratiskt organiserad har att göra med utformningen av dess grundlÀggande struktur. NÀr kyrkolagen upphÀvs mÄste andra former skapas för att sÀkra en sÄdan ordning. Hur detta skall göras utreds av andra. De förÀndringar som föranleds av att öppenhet och demokrati skall upprÀtthÄllas kommer sÄvitt jag kan bedöma inte att medföra nÄgra direkta effekter för den kyrkliga personalen.

FrÄgorna om demokrati och öppenhet Àr inte specifikt personalrelaterade. Jag har dÀrför ingen anledning att föreslÄ nÄgra ÄtgÀrder med anledning av kraven pÄ öppenhet och demokratisk ordning.

En nÀraliggande frÄga Àr dock den som handlar om arbetstagarnas möjlighet till insyn och inflytande i styrelserna (se ovan avsnitt 6.4).

6.5.3RikstÀckande

Vad det innebÀr att Svenska kyrkan skall vara rikstÀckande kan det finnas olika meningar om. Riktlinjebeslutet ger ingen vÀgledning i det avseendet. För att begreppet rikstÀckande skall ha nÄgon reell innebörd mÄste enligt min mening en viss service- och verksamhetsnivÄ upprÀtthÄllas över hela landet. Svenska kyrkans verksamhet mÄste vara tillgÀnglig för befolkningen. I detta ligger att kyrklig personal mÄste finnas till hands för alla och envar. I syfte att uppnÄ detta förhÄllande skulle det vara möjligt att i den nya lagen om Svenska kyrkan införa bestÀmmelser om minimibemanning. Det skulle exempelvis kunna föreskrivas att varje

SOU 1997:44 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare 203

pastorat skall ha minst en heltidsanstÀlld prÀst. Men jag kan inte se att det finns nÄgra övervÀgande fördelar med en sÄdan reglering. De Àndrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan skall innebÀra en ökad frihet för Svenska kyrkans olika delar att sjÀlvstÀndigt organisera sin verksamhet. Ramarna skall vara vida. Jag utgÄr frÄn att Svenska kyrkan sjÀlv har intresse av att organisera sin verksamhet sÄ att den Àr tillgÀnglig för alla som efterfrÄgar den, eftersom kyrkans uppdrag eller mission Àr att sprida det kristna budskapet.

Drivkraften för att Ästadkomma en rikstÀckande verksamhet finns naturligt inom Svenska kyrkan.

Ett vÀl fungerande ekonomiskt utjÀmningssystem kan göra det möjligt att upprÀtthÄlla en vÀl fungerande verksamhet i alla delar av landet.

6.5.4Evangelisk-lutherskt trossamfund

I dag stÄr det i kyrkolagen att Svenska kyrkan Àr ett evangelisk-lutherskt trossamfund. Enligt riktlinjebeslutet bör motsvarande regel finnas i den nya lagen om Svenska kyrkan. I syfte att sÀkerstÀlla den evangelisklutherska inriktningen skulle staten exempelvis kunna bestÀmma att Svenska kyrkans prÀster skall ha en viss utbildning eller legitimation. Som ocksÄ framgÄtt ovan (i avsnitt 4.3.2) finner jag dock inte skÀl att föreslÄ nÄgot sÄdant. FrÄgor om Svenska kyrkans lÀra, det kyrkliga Àmbetet samt Svenska kyrkans böcker, sakrament och gudstjÀnster Àr kyrkomötet nu bemyndigat att meddela föreskrifter om. De frÄgor som Àr avgörande för bibehÄllandet av den evangelisk-lutherska profilen hanteras sÄledes redan i dag inomkyrkligt.

NÀr Svenska kyrkan nu fÄr en friare stÀllning i förhÄllande till staten finns det ingen anledning att ha nÄgot statligt inflytande över att den evangelisk-lutherska kompetensen och lojaliteten upprÀtthÄlles hos personalen.

6.5.5Episkopal struktur

Staten har ansprÄk pÄ att Svenska kyrkan Àven efter relationsÀndringen skall ha en episkopal struktur. Det framgÄr av riktlinjebeslutet. I lagen om Svenska kyrkan torde detta komma till uttryck genom att det dÀr anges att det skall finnas stift och biskopar i Svenska kyrkan. Att strukturen skall vara episkopal har stor betydelse för personalens villkor och förhÄllanden. I begreppet ligger nÀmligen att biskoparna skall ha inflytande över hur det kyrkliga Àmbetet utövas. Jag skulle dÀrför kunna föreslÄ en statlig reglering av de nÀrmare formerna för biskoparnas tillsyn över Àmbetshavarna. Redan i dag Àr det emellertid sÄ att det har

204 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare SOU 1997:44
   

överlÄtits Ät kyrkomötet att meddela föreskrifter om det kyrkliga Àmbetet. NÀr Svenska kyrkan fÄr en friare relation till staten finns det ingen anledning att inskrÀnka den friheten.

Jag Àr övertygad om att Svenska kyrkan kommer att ta ansvar för att upprÀtthÄlla den episkopala strukturen.

6.6Bemanningsorganisationen

6.6.1Arbetsgivaransvaret

Arbetsgivaransvaret stÀller krav pÄ kompetens och ekonomiska resurser och mÄste dÀrför ligga pÄ en enhet dÀr dessa förutsÀttningar finns. Detta talar för att de enheter som ges arbetsgivaransvar inte bör vara för smÄ. Det Àr vidare vÀsentligt att organisationen ordnas sÄ att arbetsgivaren kan förutse de ekonomiska konsekvenserna av och ta det ekonomiska ansvaret för sina beslut.

För arbetstagarna liksom för de statliga myndigheterna Àr det i olika situationer nödvÀndigt att det klart framgÄr vilket organ som faktiskt bÀr det yttersta arbetsgivaransvaret.

Detta gÀller till exempel nÀr det Àr frÄga om arbetsledning, anstÀllningsbeslut, omplaceringsbeslut, uppsÀgningsbeslut, lönesÀttning, löneutbetalning, medbestÀmmandeförhandling, arbetstid, arbetsmiljö, kompetensutveckling, trakasserier och andra jÀmstÀlldhetsfrÄgor.

Oavsett vilken bemanningsstruktur som efterstrÀvas för framtiden Àr det för personalens trygghet och effektivitet viktigt att lagen om Svenska kyrkan och kyrkoordningen tillsammans ger en klar och tydlig bild av hur verksamhetsansvar och kompetens fördelar sig mellan olika kyrkliga instanser. Vidare Àr det enligt min mening nödvÀndigt att arbetsgivaransvaret för varje personalkategori Àr odelat.

Vem som ytterst bĂ€r arbetsgivaransvaret bör komma till uttryck i nĂ„gon form. Det mĂ„ste vara alldeles entydigt vilket organ som har det yttersta ansvaret och det bör inte komma i frĂ„ga att det ansvaret delas. Arbetstagarna och myndigheterna mĂ„ste veta vem som ansvarar för exempelvis jĂ€mstĂ€lldhet och arbetsmiljö. Åtminstone nĂ€r det gĂ€ller prĂ€sterna kan det vara lĂ€mpligt att fördela pĂ„ flera organ att faktiskt fullgöra en del av de uppgifter som hör samman med arbetsgivaransvaret. Även en sĂ„dan fördelning bör komma till tydligt uttryck, exempelvis

i kyrkoordningen.

Att ansvaret blir entydigt placerat Àr av stor betydelse Àven för arbetsgivarnas trygghet. Skulle det kommande regelsystemet ge utrymme för tvekan om vilket kyrkligt organ som har arbetsgivaransvaret för en

SOU 1997:44 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare 205
   

viss arbetstagare, sÄ blir det inte möjligt att förutse vem som drabbas i hÀndelse av tvist med arbetstagaren. HÀr kan jÀmföras med rÀttsfallet AD 1986 nr 1, i vilket Arbetsdomstolen fann att Metodistkyrkan i Sverige skulle anses ha arbetsgivaransvar för en viss pastor, trots att Metodistkyrkan sjÀlv ansÄg att det var en av dess församlingar som bar ansvaret (nÀrmare redovisat ovan i avsnitt 4.1.8).

6.6.2Arbetsledningen

Det Àr, enligt min mening, ocksÄ mycket viktigt att arbetsledningsfunktionen eller chefsrollen tydliggörs inom Svenska kyrkan.

MÄnga av de anstÀllda inom Svenska kyrkan upplever i dag att arbetsledningsfunktionen Àr otydlig. Jag tror att arbetsklimatet och verksamheten skulle vinna pÄ att ledningen gjordes tydligare. För att det skall kunna Ästadkommas, mÄste bland annat en klarare grÀns dras mellan vilka uppgifter de förtroendevalda har och vilka uppgifter olika anstÀllda har.

6.6.3Förenkling

Jag Àr vÀl medveten om att det finns skilda Äsikter om hur arbetsgivarskapet och arbetsledningen för Svenska kyrkans personal bör organiseras. SÀrskilt gÀller detta i förhÄllande till prÀsterna. FrÄgorna mÄste lösas inom Svenska kyrkan. Som framgÄtt ovan Àr det ett statligt intresse att frÄgorna löses sÄ att arbetstagarnas trygghet och inflytande garanteras, samtidigt som förutsÀttningar skapas för att uppfylla den unika roll som Svenska kyrkan Àven i framtiden skall ha.

De flesta tycks vara ense om att en förenklad personalstruktur Àr efterstrÀvansvÀrd. Möjligheterna att uppnÄ detta bedömer jag som goda.

Församlingen Àr Svenska kyrkans grundlÀggande enhet. Det stora flertalet anstÀllda kommer Àven i framtiden att vara sysselsatta i en församling eller i ett pastorat, dvs. pÄ lokal nivÄ. Personalkostnaderna kommer i huvudsak att finansieras med de kyrkoavgifter som efter relationsÀndringen kan tas upp pÄ lokal nivÄ.

Den dubbla ansvarslinjen Àr central i Svenska kyrkans liv. Linjen förbinder demokratin och folkförankringen med kyrkans ursprung och uppdrag. Dess princip Àr mö jlig att upprÀtthÄlla oavsett vilken struktur som vÀljs för personalorganisationen. Den dubbla ansvarslinjen mÄste alltid löpa genom Svenska kyrkans alla nivÄer. Den ger uttryck för olika intressen och ett livgivande spÀnningsfÀlt.

206 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare SOU 1997:44
   

Svenska kyrkan som helhet har hittills inte haft nÄgon sjÀlvstÀndig status, utan nÀrmast utgjort en del av staten. Det har inte funnits nÄgon enhetlig organisatorisk ledning pÄ riksnivÄ.

RelationsÀndringen innebÀr att Svenska kyrkan blir ett sjÀlvstÀndigt rÀttssubjekt av nytt slag, ett s.k. trossamfund. Kyrkolagen upphÀvs och ersÀtts till största delen med en av kyrkomötet beslutad kyrkoordning, som gÀller för alla nivÄer inom Svenska kyrkan. Vissa grundlÀggande bestÀmmelser, bland annat om kompetensfördelning mellan de olika kyrkliga nivÄerna, kommer dock att finnas i den lag om Svenska kyrkan som införs vid tidpunkten för relationsÀndringen.

Efter relationsÀndringen har Svenska kyrkan nya möjligheter att kraftsamla. Det kommer inte lÀngre att finnas plats för nÄgon dragkamp mellan kyrkokommunerna som företrÀdare för folkförankringen och staten som garant för lÀran. Svenska kyrkan fÄr möjlighet att pÄ demokratisk grund forma sin egen helhet.

6.6.4Tre tÀnkbara modeller

Som ett tankeexperiment gör jag hÀr en beskrivning av tre tÀnkbara modeller för Svenska kyrkans bemanningsorganisation i framtiden.

Lokalt anstÀllda

En modell som det ligger nÀra till hands att vÀlja Àr att lÄta all personal - utom biskopar och vissa funktionÀrer med speciella uppgifter rörande exempelvis samordning, information och utveckling - vara lokalt anstÀlld.

MÄnga församlingar Àr mycket smÄ och bildar dÀrför i dag gemensamma pastorat som bas för sina anstÀllningar. Andra församlingar utgör egna pastorat. VÀljer man modellen med lokala anstÀllningar talar det mesta för att pastoratet Àven i framtiden blir det organ som bÀr arbetsgivaransvaret. De enheter som bÀr arbetsgivaransvaret bör av flera skÀl inte vara allt för smÄ. Att vara arbetsgivare Àr en krÀvande uppgift. I en mycket liten församling kan det vara svÄrt att fÄ ekonomin, tiden och kompetensen att rÀcka till för ett sÄdant ansvarstagande.

Enligt denna modell blir det pastoratet som bestÀmmer hur mÄnga anstÀllda av olika slag som skall finnas. Det blir ocksÄ pastoratet som beslutar om vem som skall anstÀllas. Pastoratet fÄr, liksom i dag, betala personalens löner. Vidare blir det pastoratets sak att hÄlla med arbetslokaler och erforderliga redskap. Att anvisa, leda och fördela arbete blir i huvudsak pastoratets uppgift. Genom att ingÄ avtal om prÀstanstÀllning mÄste pastoratet dock anses ge prÀsten i frÄga ett sjÀlvstÀndigt ansvar

SOU 1997:44 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare 207
   

för att under biskopens och domkapitlets tillsyn inom församlingsgemenskapen förvalta sitt prÀstÀmbete. Detta följer av den dubbla ansvarslinjens princip. Det nu beskrivna synsÀttet pÄ prÀstanstÀllningen kan tydliggöras genom bestÀmmelser i kyrkoordningen. Beslut om att fortbilda eller befordra personal tas enligt den nu skisserade modellen av pastoratet. UppsÀgning eller motsvarande ÄtgÀrd för att avsluta en anstÀllning beslutas av pastoratet. Inför en uppsÀgning blir pastoratet skyldigt att undersöka om det finns nÄgon annan ledig plats inom pastoratet som den uppsÀgningshotade kan omplaceras t ill. Vid en uppsÀgning pÄ grund av arbetsbrist mÄste pastoratet, om annat inte har avtalats, upprÀtta en turordning för varje driftsenhet och avtalsomrÄde. I tvist rörande anstÀllning i pastoratet upptrÀder pastoratet, eller den arbetsgivarorganisation som pastoratet tillhör, som part i rÀttegÄngen. Pastoraten tecknar kollektivavtal. Genom medlemskap i en arbetsgivarorganisation blir pastoratet bundet av de avtal denna organisation ingÄr.

Systemet med lokala anstÀllningar av alla arbetstagare som Àr verksamma pÄ lokal nivÄ verkar onekligen vid en första anblick vara betydligt mera lÀtthanterligt Àn dagens system med en komplicerad fördelning av arbetsgivaransvaret för prÀsterna.

Med lokala anstÀllningar kommer arbetsgivaransvaret att ligga dÀr det ekonomiska ansvaret för verksamheten ligger. Det frÀmjar en effektiv planering.

FörutsÀttningarna för gott samarbete inom församlingen kan ocksÄ tyckas bli bÀttre med en sÄdan ordning. Men frÄgan Àr om skillnaden verkligen skulle bli sÄ stor. Om pastoratet uttryckligen ges det fulla arbetsgivaransvaret för prÀsten, mÄste ju anstÀllningsavtalet anses medge honom sjÀlvstÀndigt ansvar (under biskopen eller domkapitlet) för Àmbetsförvaltningen. Annars kan den dubbla ansvarslinjens princip inte upprÀtthÄllas. Pastoratet bör dÀrför inte kunna utöva arbetsledning eller göra ingripanden som gÀller just den delen av anstÀllningsförhÄllandet. De samarbetssvÄrigheter som i dag förekommer pÄ lokal nivÄ torde dock endast sÀllan röra Àmbetsförvaltningen. Problemets tyngd skall dÀrför inte överskattas. Oavsett hur arbetsgivarskapet organiseras mÄste den dubbla ansvarslinjen prÀgla verksamheten. Alla som medverkar i församlingen mÄste kÀnna ansvar bÄde för kyrkans ursprung och lÀra och för demokratin.

För arbetssökande prÀster blir lÀget annorlunda efter relationsÀndringen. Eftersom kyrkolagen upphÀvs kommer det inte lÀngre att finnas nÄgot lagfÀst krav pÄ att anstÀllningsbeslut Àr sakligt grundade. Arbetssökande prÀster fÄr i stÀllet samma situation som dem som i dag söker kyrkokommunala anstÀllningar eller privata anstÀllningar. Den omstÀndigheten i kombination med en modell dÀr anstÀllningsbeslut av lokalt

208 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare SOU 1997:44

verksamma prÀster alltid tas pÄ lokal nivÄ kan tÀnkas medföra svÄrigheter som kan upplevas som orÀttvisa för vissa individer. T ill detta kommer att prÀstbristens tid tycks vara över nu.

Tryggheten för den enskilde arbetstagaren kan upplevas som sÀmre vid lokal anstÀllning Àn vid anstÀllning i en större enhet. Blir det aktuellt att sÀga upp nÄ gon strÀcker sig arbetsgivarens omplaceringsskyldighet inte lÀngre Àn till pastoratets grÀnser. Vid uppsÀgningar pÄ grund av arbetsbrist fÄr turordningskretsar upprÀttas inom pastoratet.

Att svara för kostnader för pensioner och för löner till fullmaktsanstÀllda som inte kan sÀgas upp kan bli mycket betungande för vissa pastorat. Vidare mÄste det konstateras att arbetsgivarrollen som sÄdan Àr en resurs- och kompetenskrÀvande uppgift.

AnstÀllda pÄ riksnivÄ

En annan tÀnkbar modell Àr att lÄta all personal vara anstÀlld pÄ riksnivÄ, av Svenska kyrkan som helhet. Det Àr först genom relationsÀndringen som en sÄdan möjlighet ges. JÀmförbara arrangemang finns bland annat i Försvarsmakten, i Regeringskansliet och i vissa bolagskoncerner.

Även om arbetsgivaransvaret placeras pĂ„ riksnivĂ„ kan arbetstagaren vara lokalt eller regionalt placerad. De uppgifter som hör samman med ansvaret delegeras i lĂ€mplig utstrĂ€ckning. SĂ„dana delegationsbeslut kan komma till uttryck exempelvis i den av kyrkomötet beslutade kyrkoordningen. Ansvaret Ă„vilar med ett sĂ„dant system alltsĂ„ ytterst Svenska kyrkan, som genom bestĂ€mmelser i kyrkoordningen eller pĂ„ annat sĂ€tt kan delegera verkstĂ€llandet till andra kyrkliga organ pĂ„ olika nivĂ„er.

Eftersom basen i Svenska kyrkans ekonomi Àven efter relationsÀndringen kommer att ligga pÄ lokalplanet Àr det nog rimligast att det Àr pÄ lokal nivÄ, dvs. i pastoraten, som flertalet beslut tas om hur mÄnga och vilka anstÀllningar som skall göras. En sÄdan delegationsbestÀmmelse bör dÀrför finnas. NÀr det gÀller anstÀllningar för uppgifter som i stÀllet lÀmpligen bör lösas pÄ regional nivÄ kan det i stÀllet delegeras till stiftet att ta besluten. Detta gÀller exempelvis anstÀllningar motsvarande dem som stiftsprÀsterna har i dag. Möjligen kan det Àven övervÀgas att lÄta nÄgot annat organ, pÄ central eller regional nivÄ, besluta om anstÀllning av dem som just har prÀstvigts. Om det anses erforderligt kan kyrkomötet besluta att vissa omstÀndigheter generellt skall beaktas som förutsÀttningar eller meriter dÄ anstÀllningar görs.

NÀr det gÀller arbetstagare som skall vara verksamma pÄ lokal nivÄ bör pastoraten ÄlÀggas ansvaret att betala löner samt att hÄlla med arbetslokaler och erforderliga arbetsredskap. SÀrskilt viktigt Àr att de

SOU 1997:44 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare 209
   

mest centrala arbetsgivaruppgifterna - att anvisa, leda och fördela arbete - tydligt delegeras till rÀtt nivÄ. PÄ sÄ sÀtt synliggörs ocksÄ den d ubbla ansvarslinjens princip. För merparten av de anstÀllda mÄste pastoratet anses vara rÀtt nivÄ för arbetsledarfunktionerna. NÀr det gÀller prÀsterna finns det dock skÀl att delegera viss del av dessa arbetsledaruppgifter till stiftsnivÄ, lÀmpligen till biskopen eller domkapitlet, och viss del till pastoratet. Sannolikt bör nÄgon slags delegation göras Àven för uppgifterna att besluta om fortbildning och befordran av personalen.

FrÄgan om vem som för arbetsgivarens rÀkning skall kunna sÀga upp eller pÄ annat sÀtt avsluta en centralt förlagd anstÀllning Àr inte helt lÀtt att lösa. Det hÀnger samman med att en uppsÀgning aldrig anses sakligt grundad om det Àr skÀligt att krÀva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren i frÄga annan anstÀllning hos sig. Finns det nÄgon annan ledig plats hos arbetsgivaren som denne bör kunna erbjuda arbetstagaren, sÄ fÄr arbetstagaren alltsÄ inte sÀgas upp. Skyldigheten att undersöka möjligheten till omplacering kommer i ett system med centralt förlagda anstÀllningar att strÀcka sig över hela Svenska kyrkan. Vid uppsÀgning pÄ grund av arbetsbrist upprÀttas en turordning för varje driftsenhet och avtalsomrÄde. Arbetsbrist i ett pastorat kommer dÀrför normalt sett inte att leda till att anstÀllda i nÄgot annat pastorat slÄs ut pÄ grund av kortare anstÀllningstid. Annorlunda kan det dock bli pÄ orter med flera pastorat. Om arbetstagarorganisationen begÀr det skall nÀmligen en gemensam turordning göras för hela orten.

I tvist rörande en anstÀllning pÄ riksnivÄ upptrÀder trossamfundet Svenska kyrkan som part i rÀttegÄngen. Med centralt förlagda anstÀllningar blir det en uppgift för riksnivÄn att sluta kollektivavtal. Skyldigheten att infria pensionsÄtaganden kommer ytterst att Ävila Svenska kyrkan.

Ett system med centralt förlagda anstÀllningar kan som framgÄtt bli tydligt och flexibelt. Det kan dock kÀnnas tungrott i vissa avseenden.

Kombinerad modell

De modeller som ovan skisserats kan förstÄs kombineras. Det Àr exempelvis möjligt att lÄta prÀsterna (inklusive biskoparna) vara anstÀllda pÄ riks- eller stiftsnivÄ, medan övrig personal i huvudsak fÄr vara lokalt anstÀlld.

I ett kombinerat system kan det bli sÀrskilda problem, som har sin grund i att det finns arbetstagare med olika arbetsgivare pÄ samma arbetsplats. Det kan bli svÄrare att hÄlla samman verksamheten och att effektivt samarbeta mot ett gemensamt mÄl.

210 Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare SOU 1997:44
   
SOU 1997:44 211
   

7 Övriga följder av förslagen

7.1Regionalpolitik

En uppgift för alla statliga kommittéer och sÀrskilda utredare Àr att redovisa de regionalpolitiska konsekvenserna av de förslag som lÀggs (se dir. 1992:50). Uppgiften innebÀr att jag skall belysa hur mina förslag pÄverkar sysselsÀttningen och den offentliga servicen i olika delar av landet. Eftersom jag föreslÄr vissa förÀndringar rörande myndighetsuppgifter skall jag ocksÄ göra övervÀganden om decentralisering och lokalisering utanför Stockholmsregionen.

Mina förslag innebÀr inga omfattande regionalpolitiska konsekvenser. NÄgra av förslagen kan dock medföra vissa sÄdana följder. Jag tÀnker dÄ pÄ förslagen rörande pensionsÄtagandena, förslaget att myndighetsanstÀlla sÄdana fullmaktshavare som motsÀtter sig övergÄng till den nya organisationen, förslaget att upphÀva de lagregler som i dag begrÀnsar den kyrkliga personalens rÀtt att vidta stridsÄtgÀrder i arbetskonflikter samt förslaget att inga sÀrskilda lagregler lÀngre skall gÀlla rörande kyrkomusikers behörighet. Vidare tÀnker jag pÄ mina övervÀganden rörande prÀsternas tjÀnstebostÀder.

Förslagen rörande pensionsÄtagandena innebÀr en övergÄng till ett gemensamt tryggande och sparande inom hela Svenska kyrkan (se frÀmst avsnitt 3.2.4 ovan). Tanken Àr att en gemensam försÀkringsförening (eller pensionsstiftelse) skall byggas upp, för att tr ygga pensionsÄtagandena för all kyrklig personal. Det innebÀr i sin tur att de avsÀttningar som i dag finns i mÄnga pastorat pÄ sikt kommer att försvinna genom att medlen överförs till försÀkringsföreningen (eller stiftelsen).

För de fullmaktsanstÀllda som eventuellt motsÀtter sig att övergÄ till anstÀllningar som inte Àr statliga eller statligt reglerade har jag kommit till slutsatsen att en myndighet mÄste gÄ in och ta arbetsgivaransvar (se frÀmst avsnitt 4.2.7 ovan). Jag har resonerat om möjligheten att inrÀtta en ny myndighet för uppgiften, men stannat för att föreslÄ att Kammarkollegiet fÄr ta det ansvaret. Inget tyder pÄ att det skulle bli mÄnga arbetstagare som motsÀtter sig övergÄng. Men pÄ detta stadium fÄr man ÀndÄ rÀkna med att nÄgra övervÀger den möjligheten. Att ta arbetsgi-

212 Övriga följder av förslagen SOU 1997:44

varansvaret för dessa blir alltsÄ en ny uppgift för Kammarkollegiet. Samtidigt bortfaller motsvarande uppgift frÄn kyr kokommunerna och domkapitlen. Tanken Àr dock att Kammarkollegiet i möjligaste mÄn skall sluta avtal med de kyrkliga arbetsgivarna om att dessa skall fullgöra den mest resurskrÀvande uppgiften, nÀmligen att svara för arbetsledningen. Jag rÀknar med att den uppgift som pÄ detta sÀtt t illförs Kammarkollegiet inte skall krÀva mer Àn en Ärsarbetskraft. Att utlokalisera just denna uppgift förefaller ineffektivt.

Mitt förslag att upphĂ€va den sĂ€rskilda lagbegrĂ€nsningen av konfliktrĂ€tten fĂ„r inga följder för sysselsĂ€ttningen. DĂ€remot finns en viss risk att det medför följder för den offentliga servicen. Svenska kyrkan kommer Ă€ven efter relationsĂ€ndringen att handha myndighetsutövning rörande vigslar, begravningsverksamhet och allmĂ€nna handlingar. I det avseendet erbjuder Svenska kyrkan offentlig service. Även Svenska kyrkans egentliga verksamhet anses vara ett slags offentlig service. DĂ€rför stĂ€ller staten krav pĂ„ att Svenska kyrkan skall vara rikstĂ€ckande. I dag Ă€r den kyrkliga personalens möjlighet att vidta stridsĂ„tgĂ€rder inom myndighetssfĂ€ren begrĂ€nsad. Motsvarande begrĂ€nsning gĂ€ller för alla offentliganstĂ€llda. NĂ€r Svenska kyrkan likstĂ€lls med andra privata arbetsgivare har jag funnit att den sĂ€rskilda begrĂ€nsningen bör upphöra och att konfliktrĂ€tten bör se likadan ut som pĂ„ den privata arbetsmarknaden (se frĂ€mst avsnitt 3.3.3 och 4.3.9 ovan). Detta kan vid en eventuell arbetskonflikt fĂ„ till följd att offentlig service inte kan upprĂ€tthĂ„llas pĂ„ samma nivĂ„ som annars hade varit fallet.

I dag finns ett lagstadgat krav pÄ viss utbildning för behörighet som kyrkomusiker. Kravet bortfaller nÀr kyrkolagen upphÀvs och jag har inte funnit att det bör ersÀttas med ny lagstiftning av samma eller liknande innehÄll (se ovan avsnitt 3.3.1). Om Svenska kyrkan vÀljer att stÀlla motsvarande krav i framtiden fÄr detta inga följder för sysselsÀttningen för organister och kantorer. Inte heller utbildningsanstalterna berörs.

PrÀsternas tjÀnstebostÀder har jag behandlat ovan i avsnitt 4.3.7. Min slutsats Àr att systemet bör bevaras genom att nya former för schablonmÀssig skattejÀmkning efterstrÀvas. PrÀstgÄrdarna utgör i mÄnga fall ett vÀrdefullt och levande kulturarv pÄ den svenska landsbygden. Att ortsborna vet var de lÀtt och nÀra kan söka en prÀst Àr en del av den offentliga servicen. Möjligheten för pastoraten att kunna hÄlla tjÀnstebostÀder underlÀttar ocksÄ rekryteringen av prÀster till glesbygden och till storstadsförsamlingar med bostadsbrist. Det har betydelse för Svenska kyrkans möjlighet att uppfylla statens sÀrskilda ansprÄk pÄ att kyrkan skall vara rikstÀckande.

SOU 1997:44 Övriga följder av förslagen 213
     

7.2JÀmstÀlldhet

En annan obligatorisk uppgift för alla statliga utredare Àr att re dovisa de jÀmstÀlldhetspolitiska konsekvenserna av förslagen (se dir. 1994:124).

Mina slutsatser och förslag rörande relationsĂ€ndringens innebörd för gĂ€llande anstĂ€llningsavtal och kollektivavtal fĂ„r inte nĂ„gra följder för jĂ€mstĂ€lldheten. Detsamma gĂ€ller förslagen rörande de fullmaktsanstĂ€llda och förslagen rörande pensionsĂ„tagandena. Även förslagen rörande konfliktrĂ€tten Ă€r sĂ„vitt jag kan bedöma könsneutrala. Min analys av tjĂ€nstebostadsfrĂ„gan har inte lett till förslag om förĂ€ndring av systemet sĂ„dant det faktiskt fungerar. Möjligen kan i det sammanhanget sĂ€gas att det rĂ„dande systemet underlĂ€ttar för prĂ€ster med familj att ta anstĂ€llning i glesbygden.

Det kan kanske sÀgas att mitt val att inte föreslÄ sÀrskilda lagregler till hinder för könsdiskriminering inom Svenska kyrkan kan fÄ följder för jÀmstÀlldheten. Jag har dock ansett att jÀmstÀlldhetslagens regler Àr tillrÀckliga. Detta har jag utvecklat mera utförligt i avsnitt 6.2.3 ovan.

214 Övriga följder av förslagen SOU 1997:44
   
SOU 1997:44 215
   

8Specialmotiveringar till författningsförslagen

8.1Inledning

Jag föreslÄr vissa bestÀmmelser i den s.k. införandelagen, en Àndring av den kommunala delegationslagen och ett par Àndringar i LOA. Av mina förslag i tidigare kapitel har framgÄtt att jag hÀrutöver föreslÄr upphÀvande av vissa förordningar. Det Àr möjligt att ytterligare författningar bör Àndras. Jag har inte gjort nÄgon heltÀckande genomgÄng.

Förslaget till den s.k. införandelagen lÀggs i huvudsak av Utredningen om trossamfundens rÀttsliga reglering. I förslaget kommer dock att intas bestÀmmelser som föreslÄs av flera olika statliga utredningar, dÀribland min. Paragraferna 3, 4 och 5 nedan Àr sÄdana som Àr av central betydelse för mina förslag men som kommer att föreslÄs av Utredningen om trossamfundens rÀttsliga reglering. NÀr det gÀller dessa förslags exakta lydelser hÀnvisar jag dÀrför till betÀnkandet frÄn den utredningen.

8.2BestÀmmelser i införandelagen

3 §

Utformas av Utredningen om trossamfundens rÀttsliga reglering.

BestÀmmelsen klargör att kyrkokommunernas rÀttigheter och skyldigheter vid relationsÀndringen övergÄr till motsvarande delar av Svenska kyrkan.

216 Specialmotiveringar till författningsförslagen SOU 1997:44
   

4 §

Utformas av Utredningen om trossamfundens rÀttsliga reglering.

BestÀmmelsen klargör hur oavgjorda kyrkliga Àrenden hos statliga myndigheter skall handlÀggas efter relationsÀndringen.

5 §

Utformas av Utredningen om trossamfundens rÀttsliga reglering.

BestÀmmelsen klargör att kyrkomötet 1999 fÄr besluta för framtiden.

12 §

En prÀst som Àr anstÀlld med fullmakt i Svenska kyrkan fÄr inte sÀgas upp frÄn den anstÀllningen. SÄ lÀnge anstÀllningen bestÄr gÀller Àven i övrigt de rÀttigheter och skyldigheter som fullmakten medför.

------------------

BestĂ€mmelsen syftar till att klarlĂ€gga vad som gĂ€ller för de fullmaktsanstĂ€llda prĂ€sterna hos Svenska kyrkan efter relationsĂ€ndringen. Staten har i dag, frĂ€mst genom domkapitlen, del i arbetsgivaransvaret för prĂ€sterna (se ovan avsnitt 4.1.8). RelationsĂ€ndringen innebĂ€r att staten slĂ€pper sin del av ansvaret för den verksamhet som prĂ€sterna Ă€r sysselsatta i. Ansvaret övertas av nĂ„got inomkyrkligt organ. Vilket det blir stĂ„r klart vid 1999 Ă„rs kyrkomöte. Av 6 b § anstĂ€llningss kyddslagen följer att prĂ€sternas rĂ€ttigheter och skyldigheter pĂ„ grund av de anstĂ€llningsavtal och anstĂ€llningsvillkor som gĂ€ller vid tidpunkten för verksamhetsövergĂ„ngen, kvarstĂ„r i förhĂ„llande till den nya arbetsgivaren. Ett stort antal prĂ€ster Ă€r anstĂ€llda med fullmakt. Den som har fullmakt kan inte sĂ€gas upp frĂ„n sin anstĂ€llning, men anstĂ€llningen kan avslutas pĂ„ andra sĂ€tt - exempelvis genom avskedande. Den ”oavsĂ€ttlighet” som ligger i att arbetstagaren inte kan sĂ€gas upp Ă€r en rĂ€ttighet pĂ„ grund av anstĂ€llningsavtalet och bestĂ„r sĂ„ledes efter relationsĂ€ndringen. Fullmakten kan i dag inte avlĂ€gsnas utan samtycke frĂ„n den anstĂ€llde. Den föreslagna bestĂ€mmelsen syftar frĂ€mst till att klarlĂ€gga att den s.k. oavsĂ€ttligheten har samma tyngd efter relationsĂ€ndringen. Av andra meningen följer att Ă€ven de övriga rĂ€ttigheter och skyldigheter som följer av fullmakten bestĂ„r. Vilka dessa rĂ€ttigheter och skyldigheter Ă€r framgĂ„r av de lagrum som nĂ€mns i 15 § nedan. För

SOU 1997:44 Specialmotiveringar till författningsförslagen 217
   

utförligare motiv till denna bestÀmmelse hÀnvisas till avsnitt 4.2.1-4.2.4 samt 4.3.4-4.3.5.

13 §

För en kyrkomusiker som Àr anstÀlld med konstitutorial inom Svenska kyrkan gÀller 14 § lagen (1992:301) om införande av kyrkolagen (1992:300) Àven efter utgÄngen av Är 1999.

------------------

BestÀmmelsen handlar om nÄgra enstaka kyrkomusiker som har kyrkokommunal konstitutorialanstÀllning. Den gÀller inte skolkantorerna, som Àr anstÀllda av borgerliga kommuner. För de kyrkomusiker med konstitutorial som Àr anstÀllda inom Svenska kyrkan gÀller i dag sÀrskilda regler, vilket framgÄr av 14 § lagen om införande av kyrkolagen. Den sÀrskilda regleringen tillkom mot bakgrund av att dessa arbetstagare inte accepterade förÀndrade anstÀllningsvillkor i samband med den reform av kyrkomusiken som Àgde rum i början av 1990-talet. Min bedömning Àr att det inte finns nÄgon anledning att pÄ grund av relationsÀndringen Àndra pÄ förhÄllandena för dessa fÄ arbetstagare. De författningsregler som gÀller för dem i dag bör dÀrför tillÀmpas för dem Àven i fortsÀttningen. Denna frÄga har Àven behandlats ovan i avsnitt 3.2.6 och 3.3.1.

14 §

Kammarkollegiet har arbetsgivaransvaret för en arbetstagare vars statliga eller statligt reglerade anstÀllning inom Svenska kyrkan bestÄr den 1 januari 2000.

---------------

Svenska kyrkans prÀster i stift och pastorat har statligt reglerade anstÀllningar. Staten har del i arbetsgivaransvaret för dem (se ovan avsnitt 4.1.8). Biskoparna och vissa andra anstÀllda inom Svenska kyrkan har statliga anstÀllningar. I normalfallet kommer ett sÄdant statligt reglerat eller statligt anstÀllningsförhÄllande vid relationsÀndringen att övergÄ till att gÀlla mellan nÄgot inomkyrkligt organ och den anstÀllde i frÄga. Men det kan tÀnkas att nÄgon eller nÄgra statligt reglerade eller statliga anstÀllningar kommer att kvarstÄ efter tidpunkten för relationsÀndringen. SÄ blir det i vissa fall dÄ nÄgon motsatt sig övergÄng. Detta gÀller om den som motsatt sig har fullmakt, om uppsÀgningstid löper för

218 Specialmotiveringar till författningsförslagen SOU 1997:44
   

honom eller om tvist rÄder om hans anstÀllning. För sÄdana anstÀllda bör staten Àven i fortsÀttningen ta ansvar som arbetsgivare. I klarhetens intresse bör nÄgon myndighet utpekas för uppgiften. Vid Kammarkollegiet finns kompetens och erfarenhet rörande kyrkliga frÄgor. HÀr hÀnvisas Àven till avsnitt 4.2.7 och 4.3.6.

15 §

För en prÀst eller biskop som avses i 14 § gÀller 34 kap. 1-2 och 9- 18 §§ samt 35 kap. kyrkolagen (1992:300). Kammarkollegiet utför de uppgifter som enligt dessa bestÀmmelser a nkommer pÄ nÄgot organ inom Svenska kyrkan. PrÀsten eller biskopen Àr skyldig att utföra allt prÀsterligt arbete inom det stift dÀr han vid utgÄngen av Är 1999 hade sin anstÀllning.

-------------------

BestÀmmelsen blir tillÀmplig om en prÀst eller biskop som motsatt sig övergÄng kvarstÄr i anstÀllning, hos Kammarkollegiet, efter relationsÀndringen. För en sÄdan arbetstagare bör anstÀllningsförhÄllandena Àndras sÄ lite som möjligt. DÀrför föreslÄr jag att kyrkolagens bestÀmmelser om skyldighet att utöva annan tjÀnst, bisysslor m.m., arbetskonflikter, anstÀllnings upphörande, disciplinansvar, ÄtalsanmÀlan, avstÀngning och lÀkarundersökning skall fortsÀtta att gÀlla för denne. Enligt de nÀmnda lagrummen ankommer en rad olika arbetsgivaruppgifter pÄ olika kyrkliga organ, sÄsom stiftsstyrelsen, domkapitlet och kontraktsprosten. Dessa organ kommer sannolikt att finnas, i förnyad gestalt, Àven efter relationsÀndringen. För tydlighets skull bör det dÀrför klarlÀggas att Kammarkollegiet, som kommer att ha arbetsgivaransvaret, skall utföra de uppgifter som enligt de nÀmnda bestÀmmelserna a nkommer pÄ nÄgot organ inom Svenska kyrkan. Om en prÀst eller biskop kvarstÄr i statligt reglerad eller statlig anstÀllning efter relationsÀndringen kan han knappast, inom ramen för sin anstÀllning, sysselsÀttas nÄgon annanstans Àn inom Svenska kyrkan. För att kompensera sig för lönekostnaderna, mÄste staten kunna dra nytta av en sÄdan arbetstagares arbetskraft. Detta fÄr ordnas pÄ sÄ sÀtt att Kammarkollegiet, som har arbetsgivaransvaret, hyr ut arbetskraften till nÄgon arbetsgivare inom Svenska kyrkan. Ett sÄdant uthyrningsavtal, som alltsÄ ingÄs mellan staten genom Kammarkollegiet Ä ena sidan och en arbetsgivare inom Svenska kyrkan Ä andra sidan, fÄr inte innebÀra att beskaffenheten av arbetstagarens anstÀllning i grunden förÀndras. En prÀsts arbetsskyldighet torde i dag inte vara begrÀnsad till den tjÀnsteplacering prÀsten uppehÄller, utan omfatta allt prÀsterligt arbete i det stift inom vilket han har sin anstÀllning (se ovan avsnitt 4.1.9). Det bör för tydlighets skull klar-

SOU 1997:44 Specialmotiveringar till författningsförslagen 219
   

lÀggas att denna arbetsskyldighet kvarstÄr efter relationsÀndringen. Skulle uthyrningsavtal inte kunna slutas med nÄgon arbetsgivare inom det stift i Svenska kyrkan dÀr arbetstagaren vid tidpunkten för relationsÀndringen hade den anstÀllning som stÄr kvar efter förÀndringen, fÄr Kammarkollegiet efter överenskommelse med denne söka en annan lösning.

16 §

En arbetsgivare inom Svenska kyrkan skall senast vid utgÄngen av Är 2009 sÀkerstÀlla sina Ätaganden avseende pensionsrÀttigheter som Àr intjÀnade före den 1 januari 2000. Detta skall ske genom pensionsförsÀkring eller pÄ nÄgot av de sÀtt som anvisas i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfÀstelse m.m.

------------------

Motiven för denna bestÀmmelse finns utförligt redovisade ovan i avsnitt 3.2.4. BestÀmmelsen gÀller endast sÄdana pensionsrÀttigheter som har tjÀnats in före relationsÀndringen och tar i första hand sikte pÄ Ätaganden till anstÀllda med kyrkokommunala villkor. Bland mina övriga förslag finns förslaget att de historiska Ätagandena i förhÄllande till prÀsterna skall tryggas redan före relationsÀndringen (se ovan avsnitt 4.2.9). De historiska Ätagandena har hittills varit sÀkerstÀllda genom församlingarnas beskattningsrÀtt samt genom kyrkolagens regler om indelning och om begrÀnsning av församlingars tillÄtna verksamhetsomrÄde. RelationsÀndringen innebÀr att församlingar, pastorat och stiftssamfÀlligheter mister sin kommunstatus, vilket medför att beskattningsrÀtten upphör. Vidare innebÀr den att kyrkolagen upphÀvs. Det fÄr i sin tur till följd dels att det inte lÀngre finns lagregler om vem som tar över en fordran om exempelvis ett pastorat lÀggs ned, dels att de kyrkliga arbetsgivarna inte lÀngre Àr förhindrade enligt lag att Àgna sig Ät annat Àn sin kÀrnverksamhet. Dessa förÀndringar sammantagna leder till att arbetstagarnas fordringar pÄ pensionsmedel blir mer osÀkra Àn de hittills har varit. För att denna försvagning skall elimineras mÄste, enligt min bedömning, de historiska pensionsÄtagandena sÀkerstÀllas pÄ annat sÀtt efter relationsÀndringen. Detta bör ske pÄ sÀtt som anvisas i den s.k. tryggandelagen eller genom pensionsförsÀkring. MÄnga kyrkokommuner saknar ekonomisk förmÄga att genast i samband med relationsÀndringen sÀkerstÀlla hela sin pensionsskuld. Jag anser det dÀrför rimligt att möjlighet ges till ett successivt tryggande under en tioÄrsperiod efter relationsÀndringen. För att frÀmja ett tidigt sÀkerstÀllande har jag ovan (avsnitt 3.2.4) föreslagit att kyrkofondsmedel avsÀtts för bildande av en

220 Specialmotiveringar till författningsförslagen SOU 1997:44
   

gemensam försÀkringsförening eller pensionsstiftelse för hela Svenska kyrkan.

17 §

Svenska kyrkan svarar solidariskt med arbetsgivarna inom Svenska kyrkan för sÄdana Ätaganden avseende pensionsrÀttigheter som Àr intjÀnade före den 1 januari 2000 och som varken har sÀkerstÀllts enligt 16 § eller garanterats av staten.

-------------------

Även i denna del hĂ€nvisar jag till avsnitt 3.2.4 ovan. Jag utgĂ„r frĂ„n att en stor del av de historiska Ă„tagandena kommer att sĂ€kerstĂ€llas enligt 16 § i omedelbart samband med relationsĂ€ndringen. Men eftersom jag föreslĂ„r att detta kan göras successivt inom en tioĂ„rsperiod behövs nĂ„gon annan form av sĂ€kerstĂ€llande under övergĂ„ngstiden. Denna bestĂ€mmelse syftar till att Ă„stadkomma en sĂ„dan övergĂ„ngslösning. En lĂ€mplig ordning Ă€r enligt min mening att arbetsgivarna tar kreditförsĂ€kringar avseende de Ă„taganden som inte har sĂ€kerstĂ€llts. Detta har jag beskrivit i avsnitt 3.2.4. Vissa typer av pensionsĂ„taganden kan dock inte kreditförsĂ€kras enligt de villkor som tillĂ€mpas i dag. Detta gĂ€ller Ă„taganden till förmĂ„n för personer som redan Ă€r pensionĂ€rer och Ă„taganden att betala livrĂ€nta. Ovan i avsnitt 3.2.4 har jag föreslagit att staten genom RiksgĂ€ldskontoret skall stĂ€lla garanti i form av enkel borgen för sĂ„dana Ă„taganden. För det fall sĂ„dan garanti stĂ€lls bör den som ansvarar för Ă„tagandena i frĂ„ga Ă„lĂ€ggas att betala en avgift för det risktagande och den administrativa belastning som garantin innebĂ€r för staten. Detta framgĂ„r av lagen (1996:1059) om statsbudgeten. En utgĂ„ngspunkt för den föreslagna bestĂ€mmelsen Ă€r att kyrkofonden kommer att tillföras Svenska kyrkan efter relationsĂ€ndringen. BestĂ€mmelsen syftar till att under övergĂ„ngstiden uppnĂ„ ett solidariskt ansvarstagande som i nĂ„gon mĂ„n liknar det som kyrkolagens indelningsregler i dag innebĂ€r. Svenska kyrkan kan vĂ€lja att i sitt interna regelverk stadga skyldighet för sĂ„dana arbetsgivare som inte ordnat sĂ€kerstĂ€llande enligt 16 § att betala avgift för tĂ€ckande av den risk och den administrativa belastning som förpliktelsen innebĂ€r för Svenska kyrkan.

SOU 1997:44 Specialmotiveringar till författningsförslagen 221
   

8.3Ändring av kommunala delegationslagen

HÀrigenom föreskrivs det att lagen (1954:130) om rÀtt för kommun att uppdraga beslutanderÀtten i vissa frÄgor t ill sammanslutning av kommuner skall ha följande lydelse.

Kommun, som tillhör sammanslutning av kommuner med uppgift att tillvarataga medlemmarnas intresse sÄsom arbetsgivare (arbetsgivarorganisation), Àger uppdraga Ät sammanslutningen att med bindande verkan för kommunen genom kollektivavtal eller annorledes enhetligt reglera anstÀllningsvillkoren för sÄdana arbetstagare i kommunens tjÀnst, vilkas villkor det icke ankommer pÄ statlig myndighet att faststÀlla.

Kommunen Àger bestÀmma att uppdrag enligt första stycket fÄr lÀmnas av nÀmnd, som handlÀgger frÄgor om anstÀllningsvillkor för arbetstagare i kommunens tjÀnst.

Med kommun jÀmstÀllas i denna lag församling, [municipalsamhÀlle ] och lands- ting[skommun] Àvensom annan, borgerlig eller kyrklig, kommunal förvaltningsenhet

Med kommun jÀmstÀlls i denna lag landsting och annan kommunal förvaltningsenhet.

Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2000.

---------------------

RelationsÀndringen innebÀr att församlingar, pastorat och stiftssamfÀlligheter mister sin kommunstatus. Det kommer sÄledes inte att finnas nÄgra kyrkokommuner efter den 1 januari 2000. Staten bör inte lÀngre bestÀmma hur arbetsgivarna inom Svenska kyrkan skall organisera sig. För tydlighets skull bör kommunala delegationslagen Àndras pÄ angivet sÀtt per relationsÀndringen.

222 Specialmotiveringar till författningsförslagen SOU 1997:44
   

8.4Ändring av lagen om offentlig anstĂ€llning (LOA)

HÀrigenom föreskrivs det att 1-3 samt 6 §§ lagen (1994:260) om offentlig anstÀllning skall ha följande lydelse.

        1 §    
I denna lag finns sÀrskilda föreskrifter om arbetstagare hos  
1. riksdagen och dess myn- 1. riksdagen och dess myn-
digheter,       digheter,    
2. myndigheterna under rege- 2. myndigheterna under rege-
ringen,       ringen,    
3. kyrkomötet och dess myn- 3. de allmÀnna försÀkrings-
digheter,       kassorna.    
4. de allmÀnna försÀkrings-      
kassorna.            

SÀrskilda föreskrifter om arbetstagare som avses i första stycket 2 finns ocksÄ i lagen (1994:261) om fullmaktsanstÀllning.

2 §

Följande föreskrifter i lagen gÀller ocksÄ arbetstagare hos kommuner, landsting, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfÀlligheter , nÀmligen

Följande föreskrifter i lagen gÀller ocksÄ arbetstagare hos kommuner, landsting och kommunalförbund, nÀmligen

23-29 §§ om arbetskonflikter,

42 § första stycket om vissa undantag frÄn lagen (1976:580) om medbestÀmmande i arbetslivet.

Föreskrifterna i 30 § om periodiska hÀlsoundersökningar gÀller ocksÄ arbetstagare hos kommuner och landsting.

3 §

Lagen gÀller inte

1.statsrÄden,

2.riksdagens ombudsmÀn,

4. arbetstagare som Àr lokalanstÀllda av svenska staten utomlands och som inte Àr

Lagen gÀller inte

1.statsrÄden,

2.riksdagens ombudsmÀn,

3.arbetstagare som Àr lokalanstÀllda av svenska staten utomlands och som inte Àr

SOU 1997:44 Specialmotiveringar till författningsförslagen 223
   

svenska medborgare,

5. arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller skyddat arbete.

svenska medborgare,

4. arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller skyddat arbete.

För justitiekanslern, justitierÄden och regeringsrÄden gÀller bara 4 § om bedömningsgrunder vid anstÀllning, 7 § om bisysslor och 23-29 §§ om arbetskonflikter.

6 §

Regeringen fÄr föreskriva eller för sÀrskilda fall besluta att bara svenska medborgare fÄr ha

1.anstÀllning inom regeringskansliet eller utrikesförvaltningen,

2.statlig anstÀllning som kan vara förenad med myndighetsutövning eller handlÀggning av frÄgor som rör förhÄllandet till andra stater eller till mellanfolkliga organisationer,

3.statlig anstÀllning som kan medföra kÀnnedom om förhÄllanden som Àr av betydelse för landets sÀkerhet eller för andra viktiga, allmÀnna eller enskilda ekonomiska intressen.

De befogenheter som regeringen har enligt första stycket 2 och 3 utövas i frÄga om arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter av riksdagen eller den myndighet som riksdagen bestÀmmer och i frÄga om arbetstagare hos kyrkomötet eller dess myndigheter av kyrkomötet eller den myndighet som kyrkomötet bestÀmmer.

De befogenheter som regeringen har enligt första stycket 2 och 3 utövas i frÄga om arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter av riksdagen eller den myndighet som riksdagen bestÀmmer.

Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2000.

-------------

RelationsĂ€ndringen innebĂ€r att Svenska kyrkan upphör att vara ett offentligt organ. Det mĂ„ste medföra att personalen inte lĂ€ngre skall ha offentliga anstĂ€llningar. LOA bör dĂ€rför inte omfatta nĂ„gra kyrkliga arbetstagare. Av den anledningen mĂ„ste de föreslagna Ă€ndringarna i 1 och 2 §§ göras. Ändringarna i 3 och 6 §§ föreslĂ„s för tydlighets skull.

224 Specialmotiveringar till författningsförslagen SOU 1997:44
   

8.5Övrigt

Om det visar sig att alla arbetstagare med statliga eller statligt reglerade anstÀllningar inom Svenska kyrkan vÀljer att vid relationsÀndringen övergÄ till att vara anstÀllda av Svenska kyrkan blir de ovan föreslagna 14 och 15 §§ i den s.k. införandelagen överflödiga. I stÀllet blir det dÄ lÀmpligt att upphÀva 2 § lagen (1994:261) om fullmaktsanstÀllning.

SOU 1997:44 225
   

SĂ€rskilt yttrande

Lars Sköld, sakkunnig

Utredaren gĂ„r enligt min mening i kapitlet 6 om ”Trossamfundet Svenska kyrkan som arbetsgivare” utöver sitt uppdrag och lĂ€mnar synpunkter pĂ„ omrĂ„den som det nu bör ankomma pĂ„ Svenska kyrkan sjĂ€lv att avgöra.

SĂ€rskilt mĂ„ste det anses gĂ€lla avsnittet ”Tre tĂ€nkbara modeller”. I ett av alternativen tĂ€nks all personal vara anstĂ€lld pĂ„ riksnivĂ„ av Svenska kyrkan som helhet. Detta alternativ Ă€r överhuvudtaget inte tĂ€nkbart ur Svenska kyrkans synvinkel. Det Ă€r dĂ€rför olĂ€mpligt att ha det med i diskussionen. Alternativet riskerar att vilseleda lĂ€saren ifrĂ„ga om vilka förslag som kan förvĂ€ntas komma frĂ„n de inomkyrkliga utredningarna.

En grundförutsÀttning för reformen Àr att det lokala sjÀlvstyret skall bestÄ inom Svenska kyrkan. Mot denna bakgrund hade det varit bÀttre om utredaren överlÄtit Ät de inomkyrkliga utredningarna att föra diskussioner om bland annat alternativa framtida organisationsformer.

226 SĂ€rskilt yttrande SOU 1997:44
   
SOU 1997:44 227
   

Litteratur m.m.

Eklund, Ronnie, Bolagisering - ett mode eller ett mÄste?, 1992

Ekonomisk redogörelse för kyrkokommuner Är 1995, SCB

Göransson, Göran, Svensk kyrkorÀtt : en översikt. Den svenska kyrkorÀtten 2, 1993

Hinn, Eskil och Aspegren, Lennart, Statlig anstÀllning : en lagkommentar och vÀgledning, 1994

Hinn, Eskil och Aspegren, Lennart, Offentlig anstÀllning : kommentar till nya LOA, 1996

Hinn, Eskil och Schött, Robert, Kyrklig arbetsrÀtt : en kommentar. Den svenska kyrkorÀtten 3, 1993

Kihlström, Laila, Pensionering direkt i företagen, 1992

Kyrkofondens Ă„rsredovisning 1995

Lavén, HÄkan, Arbetstagare i styrelser, 1988

Marcusson, Lena, Offentlig förvaltning utanför myndighetsomrÄdet, 1989

Palm, Anders, Pensionsstiftelser, 1996

PrĂ€stgĂ„rdar i Sverige : inventeringar 1973-1986. Rapport/RAÄ ; 1989:2

Sahlén, Hans och Rehnfeldt, Vera, Utvecklad avveckling av statlig verksamhet, 1995

Schmidt, Folke, LöntagarrÀtt, rev. uppl. 1994

Svenska kyrkan i förnyad gestalt : 1995 Ärs beslut om kyrka och stat, Verbum 1996

228 Litteratur m.m. SOU 1997:44

------------------

SOU 1970:23, Understödsföreningar

SOU 1992:9, Ekonomi och rÀtt i kyrkan (ERK-utredningen)

SOU 1992:60, Enklare regler för statsanstÀllda

SOU 1994:42, Staten och trossamfunden (kyrkoberedningen)

SOU 1994:83, ÖvergĂ„ng av verksamheter och kollektiva uppsĂ€gningar SOU 1996:57, Pensionssamordning för svenskar i EU-tjĂ€nst

SOU 1996:128, Skyddet av kulturmiljön

Ds 1986:1, Styrelserepresentation för de anstÀllda

Ds 1995:41, Reformerat pensionssystem : lag om inkomstgrundad Ă„lderspension m.m.

Ds 1995:46, Kommunala avtalspensioner

Svenska kyrkans utredning 1995:7, Kyrkoordning för Svenska kyrkan

-------------

prop. 1965:60 ang. statstjÀnstemannalagen prop. 1967:83 ang. tryggandelagen

prop. 1986/87:13 ang. tjÀnstebostÀder prop. 1986/87:147 ang. MBA-R

prop. 1987/88:31, Svenska kyrkans organisation m.m. prop. 1987/88:144, Kyrkomusiken i Svenska kyrkan prop. 1989/90:41 ang. lÀrarnas kommunalisering prop. 1991/92:85, Ny kyrkolag

SOU 1997:00 Litteratur m.m. 229

prop. 1991/92:150 bil. 1.1, bl.a. ang. pensionsÄtaganden i samband med bolagiseringar av statlig verksamhet

prop. 1993/94:65, En Àndrad lagstiftning för statsanstÀllda m.fl.

prop. 1993/94:77, En ombildning av arbetsgivarorganisationen för det statliga omrÄdet

prop. 1993/94:250, ang. reformerat allmÀnt pensionssystem

prop. 1994/95:102, ÖvergĂ„ng av verksamheter och kollektiva uppsĂ€gningar

prop. 1995/96:80, Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan

-------------

AD 1980 nr 150, ang. förhandlingsskyldighet i den offentliga sektorn AD 1982 nr 112, ang. arbetsskyldighet för statstjÀnstemÀn

AD 1986 nr 1, ang. arbetsgivarskap för en metodistpastor

AD 1993 nr 61, ang. Àndring av anstÀllningsavtal

AD 1995 nr 163, ang. övergÄng av verksamhet

AD 1996 nr 113, ang. arbetsskyldighet för f.d. postverksanstÀlld med konstitutorial

AD 1996 nr 157, ang. Àndring av redan intjÀnade pensioner

AD:s pÄgÄende mÄl A 64/96, ang. förflyttning av en prÀst

AD:s pÄgÄende mÄl A 24/97, ang. bl.a. arbetsgivarskap för en prÀst

---------------

mÄl nr C-29/91, 1992, ECR I-3189, Redmond Stichting mÄl nr C-24/85, 1986, ECR 1119, Spijkers

230 Litteratur m.m. SOU 1997:44
   
SOU 1997:44 231
   

Bilaga

Kommittédirektiv

Ändrade relationer mellan och Dir.
Svenska kyrkan m.m. 1995:162
   

Beslut vid regeringssammantrÀde den 21 december 1995

Sammanfattning av uppdraget

Ett principbeslut har fattats om Àndrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan (prop. 1995/96:80, bet. 1995/96: KU12, rskr. 1995/96:84). Med anledning hÀrav behöver ett antal delfrÄgor utredas och för detta ÀndamÄl skall följande utredningar tillsÀttas och sÀrskilda uppdrag ges:

–utredning om konstitutionella och andra rĂ€ttsliga frĂ„gor,

–sĂ€rskilt uppdrag t ill Riksskatteverket att utreda formerna för statlig uppbörd av kyrkoavgift,

–utredning om begravningsverksamheten,

–sĂ€rskilt uppdrag t ill Kammarkollegiet att utreda den kyrkliga egendomen vid en relationsĂ€ndring,

–utredning om vĂ„rden av kulturhistoriskt vĂ€rdefull kyrklig egendom och kyrkoarkiven, samt

–utredning om personalfrĂ„gorna vid en Ă€ndring av relationerna och om

statligt stöd till trossamfund.

Utredningarna skall ha regeringens principproposition och riksdagens beslut om relationsÀndringen som utgÄngspunkt för sitt arbete. Ett sÀrskilt beredningsorgan skall inrÀttas för att underlÀtta insyn och samordning i utredningsarbetet. Samverkan skall ocksÄ ske mellan statens och Svenska kyrkans utredningsarbeten.

I det statliga utredningsarbetet skall prövas de kostnader som förslagen för med sig och hur dessa skall finansieras. En grundlÀggande förutsÀttning skall dÀrvid vara en statsfinansiellt neutral lösning.

232 Bilaga SOU 1997:44
   

UtgÄngspunkter

Riksdagen har efter förslag av regeringen (prop. 1995/96:80, bet. 1995/96:KU12, rskr. 1995/96:84) fattat ett principbeslut om Àndrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. I det följande redovisas nÄgra av de vÀsentligaste utgÄngspunkterna för detta beslut.

Den demokratiska processen

Ingen annan reform har i modern tid varit föremÄl för sÄ omfattande och ingÄende övervÀganden under sÄ lÄng tid som frÄgan om Àndrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. Det principiella stÀllningstagande som nu gjorts har successivt mognat fram under en demokratisk beslutsprocess som i bÄde omfattning, djup och lÀngd har fÄ motsvarigheter. Den stora omvandling som Sverige genomgÄtt under de senaste etthundrafemtio Ären till följd av industrialiseringen, sekulariseringen och invandringen har i grunden förÀndrat synen pÄ statskyrkosystemet.

Ett förÀndrat samhÀlle

Den kyrkliga verksamheten har traditionellt sett haft stor betydelse och varit en viktig del i samhÀllsutvecklingen. Under senare decennier har takten i förÀndringarna ökat och vi har fÄtt se att det svenska samhÀllet blivit alltmer mÄngkulturellt och mÄngreligiöst som ett led i den internationella integreringen. Detta har bl.a. medfört att Svenska kyrkan inte lÀngre har den sjÀlvklara position som den har haft tidigare. Svenska kyrkan fÄr nu verka under andra förutsÀttningar Àn de som fanns i en tid dÄ kyrkans myndighetsprÀgel var tydlig och framtrÀdande.

Genom Sveriges ökade internationalisering och den stigande vÀrdepluralismen i vÄrt samhÀlle har ocksÄ relationerna mellan trossamfunden förÀndrats. Det mest pÄtagliga Àr tillvÀxten av den romersk-katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna, det ökade inslaget av icke-kristna trosbekÀnnare samt förÀndringarna i den svenska frikyrkorörelsen. SÀrskilt tydliga blir förÀndringarna inom vissa delar av storstadsomrÄdena dÀr invandrarna utgör en betydande andel av befolkningen. Det finns anledning anta att detta förhÄllande bestÄr och att tillhörigheten till Svenska kyrkan pÄ en del hÄll blir relativt lÄg medan pÄ andra hÄll Àven fortsÀttningsvis en hög andel av invÄnarna kommer att tillhöra Svenska kyrkan. För Svenska kyrkan, invandrarsamfunden och frikyrkorna stÀller detta krav pÄ en ökad anpassning till de förÀndrade förhÄllandena. Samverkan mellan trossamfunden har ocksÄ breddats och det ekumeniska arbetet intensifierats och fördjupats under senare Ärtionden.

SOU 1997:44 Bilaga 233
   

Den hÀr i grova drag skisserade utvecklingen ligger bakom behovet av att Àndra stat-kyrkarelationerna i riktning mot att Svenska kyrkan och övriga trossamfund blir mer jÀmstÀllda Àn för nÀrvarande.

Beredningen av stat-kyrkafrÄgan

Sedan 1950-talet har frÄgan om Àndrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan övervÀgts av ett antal statliga utredningar av bÄde mera politisk och mera teknisk karaktÀr. Vissa reformer inom kyrkan av delvis stor betydelse har ocksÄ genomförts, sÀrskilt under 1980-talet, men nÄgon grundlÀggande Àndring av relationerna har inte kommit till stÄnd. Kyrkoberedningen redovisade emellertid under vÄren 1994 i sitt slutbetÀnkande Staten och trossamfunden (SOU 1994:42) förslag t ill framtida relationer mellan staten, Svenska kyrkan och övriga trossamfund.

Förslagen frÄn Kyrkoberedningen gick sedan ut pÄ en mycket bred remiss och hÀrefter vidtog under vÄren 1995 partiledaröverlÀ ggningar i Àmnet. Vid överlÀggningarna framkom det att det fanns en betydande parlamentarisk majoritet för en förÀndring av stat-kyrkarelationerna. Vidare fördes sÀrskilda överlÀggningar mellan regeringen och Centerpartiet vilka resulterade i en samsyn i denna frÄga. Regeringen redovisade hÀrefter sitt principförslag om Àndrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan till 1995 Ärs kyrkomöte. Förslaget grundade sig pÄ de olika överlÀ ggningarna. I sitt yttrande gav kyrkomötet regeringen till kÀnna att skrivelsens grundelement, sÄ som andra kyrkolagsutskottet preciserat dem, tillgodoser Svenska kyrkans behov och dÀrmed kan ligga till grund för reformarbetet. Kyrkomötets beslut fattades med mycket stor majoritet.

I proposition 1995/96:80 Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan förelade regeringen riksdagen sitt förslag till riktlinjer för det fortsatta arbetet med relationsĂ€ndringen. Riksdagen godkĂ€nde förslaget den 8 december 1995. Av riktlinjerna framgĂ„r att det be hövs ett fortsatt statligt utredningsarbete i frĂ„ga om konstitutionella och andra rĂ€ttsliga frĂ„gor, uppbörd av kyrkoavgift, begravningsverksamheten, den kyrkliga egendomen, vĂ„rden av kulturhistoriskt vĂ€rdefull egendom och kyrkoarkiven samt personalfrĂ„gor och statligt stöd till trossamfund. SĂ€rskilda Ă„tgĂ€rder behöver ocksĂ„ vidtas för att underlĂ€tta insyn i och samordning mellan utredningarna.

Samverkan skall vidare ske mellan statens och Svenska kyrkans utredningsarbeten. Det inomkyrkliga utredningsarbetet syftar till att ta fram ett underlag för kyrkomötets beslut om ett framtida kyrkligt regelsystem.

Svenska kyrkans centralstyrelse har det övergripande ansvaret för detta

234 Bilaga SOU 1997:44
   

arbete inför kyrkomötet. Fyra sÀrskilda utredningsgrupper under en ledningsgrupp skall göra utredningarna pÄ den kyrkliga sidan.

För det statliga utredningsarbetet skall följande gÀlla.

Utredning om konstitutionella och andra rÀttsliga frÄgor

Den rÀttsliga regleringen

Principbeslutet om Àndrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan förutsÀtter en ny konstitutionell reglering av Svenska kyrkans förhÄllanden. Dessutom ligger det i beslutet att genomföra en mera övergripande reglering i frÄga om samtliga trossamfund. Dessa och angrÀnsande frÄgor som rör den rÀttsliga regleringen av trossamfund bör hanteras i en sÀrskild utredning med den inriktning som framgÄr av det följande.

I frÄga om Svenska kyrkans förhÄllanden finns det sÀrskilda regler om hur föreskrifter skall meddelas, nÀmligen i övergÄngsbestÀmmelserna till regeringsformen. I frÄga om andra trossamfund finns inte nÄgra sÀrskilda regler om normgivningen. Föreskrifter om sÄdana trossamfund fÄr meddelas i enlighet med regeringsformens allmÀnna bestÀmmelser. Det blir dÄ nÀrmast frÄga om föreskrifter om enskildas personliga och ekonomiska förhÄllanden inbördes (8 kap. 2 § regeringsformen).

Enligt principbeslutet om relationsÀndringen skall normgivningsreglerna i övergÄngsbestÀmmelserna till regeringsformen upphÀvas och i stÀllet bör det i 8 kap. regeringsformen tas in regler om normgivning angÄende Svenska kyrkan och andra trossamfund. Tanken Àr att en sÄdan grundlagsbestÀmmelse sedan skall utgöra grunden för den sÀrskilda lagstiftning som kan behövas för framför allt Svenska kyrkans förhÄllanden. Det skall alltsÄ skapas en ny kategori föreskrifter om normgivning, nÀmligen föreskrifter om trossamfund. Utredningen skall, med ledning av vad kyrkomötet uttalat i frÄgan (2KL 1995:1 s. 27), lÀmna förslag t ill hur en sÄdan grundlagsbestÀmmelse bör utformas. Dessutom skall frÄgan om handlingars offentlighet i Svenska kyrkan utredas med inriktning pÄ att offentlighetsprincipen skall tillÀmpas Àven i fortsÀttningen. I detta sammanhang behöver ocksÄ Kyrkoberedningens förslag till lag om tystnadsplikt inom Svenska kyrkan bedömas. Detsamma gÀller frÄgan om det finns ett behov av sekretess vid den uppbördshjÀlp som staten skall lÀmna kyrkan.

Slutligen skall utredningen göra en sammanstÀllning av hur Àndringen av relationerna pÄverkar det statliga regelsystemet utöver vad som sÀrskilt tas upp i dessa direktiv. Utredningen skall ocksÄ övervÀga be hovet av författningsÀndringar betrÀffande de icke-territoriella församlingarna och föreslÄ Àndringar i detta hÀnseende.

SOU 1997:44 Bilaga 235
   

En lag om Svenska kyrkan

Även vid en relationsĂ€ndring behövs det en viss begrĂ€nsad lagstiftning om Svenska kyrkan. Enligt principbeslutet skall det skapas en sĂ€rskild lag om Svenska kyrkan. Utredningens uppgift pĂ„ detta omrĂ„de Ă€r att utforma bestĂ€mmelserna i en sĂ„dan lag.

Lagen skall endast innehÄlla det som Àr principiellt viktigt och som uttrycker Svenska kyrkans grundlÀggande karaktÀr. Det innebÀr att det i lagen skall finnas vissa basbestÀmmelser om Svenska kyrkans identitet och om kyrkans organisation. Lagen bör innehÄlla en regel som klart sÀger att Svenska kyrkan som trossamfund Àr ett eget rÀttssubjekt som bl.a. kan förvÀrva rÀttigheter och iklÀda sig skyldigheter. Vidare bör det finnas bestÀmmelser om sÄvÀl den lokala som den regionala nivÄn inom kyrkan, dvs. församlingarna och stiften. Det bör i lagen slÄs fast att församlingar och kyrkliga samfÀlligheter, som egna juridiska personer, med vissa undantag Àr territoriella och omfattar dem som tillhör Svenska kyrkan och Àr folkbokförda inom respektive församling. Församlingarnas kommunstatus skall dock upphöra och de rÀttsliga konsekvenserna av detta skall beaktas. Lagreglerna bör utformas pÄ ett sÄdant sÀtt att de uppgifter och den grundlÀggande kompetens som tillkommer de olika kyrkliga nivÄerna klarlÀggs. En utgÄngspunkt kan dÀrvid vara vad 1995 Ärs kyrkomöte har gett uttryck Ät i den delen (2KL 1995:1 s. 32 ff). Lagen om Svenska kyrkan skall föreskriva skyldigheten för dem som tillhör kyrkan att betala en lokalt och regionalt beslutad kyrkoavgift. Det kan ocksÄ finnas ett behov av nÄgra grundlÀggande regler om den kyrkliga egendomen.

Kyrkomötet har i sitt yttrande över regeringens förslag till Àndrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan tagit upp frÄgan om den kyrkliga uppbörden bör kallas kyrkoavgift eller kyrkoskatt. Efter ett lÀngre resonemang för och emot de bÄda alternativen kommer kyrkomötet fram till att det i statsrÀttslig mening Àr frÄga om en obligatorisk avgift för dem som tillhör kyrkan. Kyrkomötet anser emellertid att staten bör kunna acceptera att den lagstadgade kyrkoavgiften med kyrkorÀttslig motivering betecknas kyrkoskatt. Med hÀnsyn till den vikt kyrkomötet tillmÀtt frÄgan om uppbördens benÀmning efter relationsÀndringen bör utredningen övervÀga Àven denna frÄga.

BestÀmmelser om de kyrkliga valen kommer framöver att hanteras inom ramen för en inomkyrklig reglering. Utredningen skall emellertid övervÀga om lagen om Svenska kyrkan bör innehÄlla nÄgon grundlÀggande bestÀmmelse om dessa val.

I utredningsarbetet skall grÀnsdragningen mellan innehÄllet i lagen om Svenska kyrkan och en inomkyrklig reglering nÀrmare prövas. DÀrvid bör utredningen sÀrskilt beakta behovet av att kunna utforma en inomkyrklig

236 Bilaga SOU 1997:44
   

reglering utan en alltför lÄngtgÄende bindning i den statliga regleringen och det principiellt angelÀgna i att lagen inte blir alltför omfattande.

De Àndrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan skall gÀlla fr.o.m. den 1 januari 2000. Kyrkomötet mÄste innan dess kunna besluta om det nya inomkyrkliga regelverket. Detta kommer att krÀva vissa tillfÀlliga övergÄngsbestÀmmelser avseende kyrkomötets beslutskompetens. Enligt den tidsplan som Svenska kyrkans centralstyrelse gjort för det inomkyrkliga utredningsarbetet behöver kyrkomötet fatta sitt beslut om det nya regelverket under vÄren 1999. Detta för att det skall finnas t illrÀckligt med tid för information och utbildning om de nya förhÄllandena innan dessa börjar gÀlla. I utredningsarbetet skall bl.a. mot denna bakgrund prövas behovet av och lÀggas fram förslag till de sÀrskilda övergÄngsbestÀmmelser som kan krÀvas i samband med reformens genomförande.

En lag om trossamfund

En ny ordning för förhÄllandet mellan staten och Svenska kyrkan syftar bl.a. till en mer likvÀrdig behandling av Svenska kyrkan och de andra trossamfunden. Ett viktigt steg i dessa strÀvanden Àr att ge alla trossamfund en möjlighet att i formellt och rÀttsligt hÀnseende upptrÀda just som trossamfund. Det skall kunna ske genom att det skapas en sÀrskild rÀttslig form för trossamfund i enlighet med förslag i Kyrkoberedningens slutbetÀnkande. Beredningen utvecklar dÀr sin syn pÄ behovet av en sÀrskild lag om trossamfund som bl.a. skulle innehÄlla vissa regler om trossamfundens rÀttsliga förhÄllanden. Med utgÄngspunkt i det förslaget och med beaktande av vad remissinstanserna gav uttryck Ät i den delen skall utredningen ytterligare belysa vad en sÄdan lag bör innehÄlla i syfte att ge goda arbetsförutsÀttningar och sÄ likvÀrdiga förhÄllanden som möjligt för olika trossamfund samt utarbeta ett förslag till lagtext.

SÀrskilt uppdrag till Riksskatteverket att utreda formerna för statlig uppbörd av kyrkoavgift

Nuvarande församlingsskatt blir kyrkoavgift

Församlingar och kyrkliga samfÀlligheter inom Svenska kyrkan har i egenskap av kyrkliga kommuner rÀtt att ta ut skatt för sin verksamhet pÄ lokal och regional nivÄ. Svenska kyrkans verksamhet pÄ riksplanet finansieras huvudsakligen genom bidrag ur kyrkofonden, vars frÀmsta inkomstkÀlla Àr den allmÀnna kyrkoavgiften. Denna avgift skall pastoraten enligt 42 kap. 13 § kyrkolagen (1992:300) varje Är betala t ill fonden med 16 öre per skattekrona och avgiften berÀknas pÄ respektive pastorats skatteunderlag.

SOU 1997:44 Bilaga 237
   

Den nuvarande församlingsskatten skall ersÀttas av en obligatorisk kyrkoavgift för dem som tillhör Svenska kyrkan. Kyrkoavgiften skall kostnadsfritt för kyrkan tas ut tillsammans med och pÄ samma sÀtt som inkomstskatten. Den som inte tillhör Svenska kyrkan skall inte vara skyldig att betala nÄgon avgift till kyrkan.

Uppbörd av kyrkoavgiften

Riksskatteverket skall efter samrÄd med Svenska kyrkans centralstyrelse lÀgga fram förslag till hur uppbörden av kyrkoavgift kan fogas in i systemet för uppbörd av skatt. I uppdraget ingÄr vidare att utreda frÄgan om utebliven betalning och hur krav pÄ inbetalning av obetalda belopp skall hanteras samt vid vilken tidpunkt och pÄ vilket sÀtt uppburna avgifter skall redovisas och betalas till kyrkan.

Slutligen skall uppmÀrksammas att den kyrkliga indelningen efter relationsÀndringen i princip blir en inomkyrklig frÄga och hur detta pÄverkar uppbördshjÀlpen.

Andra trossamfunds uppbörd

Även andra trossamfund Ă€n Svenska kyrkan skall efter beslut av regeringen kunna fĂ„ hjĂ€lp med avgiftsuppbörd genom skattem yndigheternas försorg. Riksskatteverket skall utreda de tekniska förutsĂ€ttningarna för ett sĂ„dant stöd och lĂ€mna ett principförslag för hur detta skall kunna utformas och kostnaderna hĂ€rför. Om andra trossamfund Ă€n Svenska kyrkan erbjuds uppbördshjĂ€lp, har det ansetts viktigt att de medlemmar som sĂ„ önskar skall fĂ„ betala sin avgift pĂ„ annat sĂ€tt Ă€n genom skattemyndigheternas försorg. Det har bl.a. ifrĂ„gasatts om inte trossamfunden Ă€r tvungna att inhĂ€mta varje medlems medgivande innan uppgifter lĂ€mnas t ill skattemyndigheterna som underlag för uppbörden. Riksskatteverket skall övervĂ€ga denna frĂ„ga och dess kostnadsaspekter samt föreslĂ„ hur man kan tillgodose behovet av sekretess vid hjĂ€lp med uppbörd till andra trossam fund Ă€n Svenska kyrkan.

Förslagen frÄn Riksskatteverket skall varastatsfinansiellt neutrala.

Lagtext

Riksskatteverket skall lÀgga fram förslag till de lagÀndringar som uppbördshjÀlpen kan krÀva.

238 Bilaga SOU 1997:44
   

Utredning om begravningsverksamheten

Ansvar och förutsÀttningar

Det rÄder allmÀn enighet om att samhÀllet har ett grundlÀggande ansvar för begravningsverksamheten. SamhÀllets ansvar avser varje medborgare oavsett religiös uppfattning.

Svenska kyrkan har i dag hand om den helt övervĂ€gande delen av de allmĂ€nna begravningsplatserna. Flertalet av dessa Ă€r kyrkogĂ„rdar, dvs. gravplatser belĂ€gna pĂ„ en kyrkotomt. Även vid Ă€ndrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan bör ansvaret för sĂ„vĂ€l de befintliga som de framtida allmĂ€nna begravningsplatserna ligga pĂ„ Svenska kyrkan. Samtidigt bör de möjligheter till lokala lösningar med en borgerligt kommunal huvudman som finns i dag vara kvar. LikasĂ„ bör det Ă€ven fortsĂ€ttningsvis vara möjligt att anordna enskilda begravningsplatser.

Ansvaret för att bereda icke-kristna trosbekÀnnare tillgÄng till sÀrskilda begravningsplatser ligger i dag hos stiftssamfÀlligheterna. I framtiden bör detta ansvar inte lÀngre ligga pÄ ett kyrkligt organ.

Uppdraget

Utredningen om den framtida begravningsverksamheten skall nÀrmare analysera de praktiska, ekonomiska och rÀttsliga konsekvenserna av en sÄdan ordning för begravningsverksamhetens organisation som nu har angetts. Det Àr sÀrskilt viktigt att klargöra vilka uppgifter som följer av ett huvudmannaskap, dvs. vad som nÀrmare skall anses innefattas i begreppet begravningsverksamhet. Utredningen skall ocksÄ utforma ett förslag till den lagstiftning som behövs.

FinansieringsfrÄgor

Begravningsverksamheten finansieras i dag huvudsakligen genom församlingsskatten. Principbeslutet om nya relationer mellan staten och Svenska kyrkan innebÀr att skattskyldigheten upphör samtidigt som det skall införas en obligatorisk skyldighet att betala avgift för dem som tillhör kyrkan. Principbeslutet förutsÀtter att begravningsverksamheten för dem som tillhör Svenska kyrkan skall finansieras via den obligatoriska kyrkoavgiften. Utredningen skall efter samrÄd med Riksskatteverket och Svenska kyrkans centralstyrelse övervÀga de ekonomiska och praktiska frÄgor som kan uppstÄ med en sÄdan ordning.

DÀrefter ÄterstÄr frÄgan om hur de som inte tillhör Svenska kyrkan skall betala den del av kostnaderna för begravningsverksamheten som faller pÄ

SOU 1997:44 Bilaga 239
   

dem. HÀr kan man tÀnka sig olika modeller inom ramen för ett lokalt baserat system. UtgÄngspunkten skall vara att finna en enkel och praktiskt hanterbar ordning som inte strider mot den kommunala likstÀllighetsprincipen samtidigt som den mÄste vara godtagbar frÄn religionsfrihetssynpunkt.

En lösning kan vara att församlingarna efter sÀrkostnadsredovisning för begravningsverksamheten faststÀller en avgift, en annan att en lokal avgift faststÀlls av respektive borgerlig kommun, Àven det efter sÀrkostnadsredovisning frÄn församlingarna. Att kostnaden tas upp i den allmÀnna kommunala budgeten bör dÀremot uteslutas. Utredningen skall nÀrmare övervÀga de modeller som kan komma i frÄga och dÀrvid belysa de administrativa och ekonomiska konsekvenserna.

I dag finns ett frivilligt clearingsystem som i huvudsak innebÀr att en person som var folkbokförd i ett pastorat kan begravas i ett annat utan sÀrskild kostnad för dödsboet, varvid pastoraten sinsemellan utjÀmnar kostnaderna. Det finansiella system som utredningen föreslÄr för begravningsverksamheten skall ocksÄ kunna inrymma en obligatorisk riksomfattande begravningsclearing mellan de olika typerna av huvudmÀn. Begravningsclearingen bör ocksÄ omfatta begravningar pÄ judiska och muslimska begravningsplatser. Utredningen skall analysera behovet av lagstiftning och utarbeta eventuella lagförslag.

240 Bilaga SOU 1997:44
   

SÀrskilt uppdrag till Kammarkollegiet att utreda den kyrkliga egendomen vid en relationsÀndring

De olika slagen av egendom

Den kyrkliga egendomen brukar frÄn rÀttsliga utgÄngspunkter delas in i kyrkokommunal egendom, förenings- och stiftelseegendom samt specialreglerad egendom. Den sistnÀmnda egendomen Àr underkastad sÀrskilda rÀttsregler till skydd för intresset att tillgÄngarna bevaras och anvÀnds för de ÀndamÄl som de ursprungligen varit avsedda för. Ser man i stÀllet till de ÀndamÄl som den kyrkliga egendomen avser att tjÀna, delas egendomen in i den kyrkliga förvaltningsförmögenheten Ä ena sidan och den kyrkliga finansförmögenheten Ä den andra. Till förvaltningsförmögenheten hÀnförs egendom som genom sitt ÀndamÄl tjÀnar den kyrkliga verksamheten men inte ger nÄgon direkt avkastning. Till finansförmögenheten hÀnförs sÄdan egendom som avkastar medel och som kyrkan innehar för att finansiera sin verksamhet.

ÄganderĂ€ttsförhĂ„llandena betrĂ€ffande den specialreglerade egendomen Ă€r mĂ„nga gĂ„nger oklara medan detta problem generellt sett inte gĂ€ller för övrig egendom. För den specialreglerade egendomen finns större delen av reglerna i kyrkolagen och för den övriga egendomen gĂ€ller vanliga kommunalrĂ€ttsliga eller förenings- och stiftelserĂ€ttsliga regler. FrĂ„n och med den 1 januari 1995 har den tidigare pastoratsvisa förvaltningen av merparten av den specialreglerade egendomen i stor utstrĂ€ckning sammanförts stiftsvis. Reformen har medfört förenklingar och effektiviseringar men nĂ„gon Ă€ndring av Ă€ganderĂ€ttsförhĂ„llandena har inte skett och har inte heller varit avsikten.

Lagstiftnings- eller stiftelsemodell

Den kyrkliga egendomen skall efter en relationsĂ€ndring mellan staten och Svenska kyrkan stĂ„ till kyrkans förfogande. Vid en relationsĂ€ndring Ă€r det frĂ€mst den specialreglerade egendomen som kommer att beröras. För den övriga egendomen gĂ€ller ingen sĂ€rskild reglering och det rĂ„der regelmĂ€ssigt inte heller nĂ„gon tvekan om Ă€ganderĂ€tten. ÖvergĂ„ngsvis kan dock vissa regler behövas för den församlingskommunala egendomen och viss permutationslagstiftning för förenings- och stiftelseegendomen.

BetrÀffande den specialreglerade egendomen Àr en möjlighet att vid relationsÀndringen föra över tillgÄngarna till nybildade stiftelser som bÄde Àger och förvaltar egendomen. En annan möjlighet, som skall vara ett huvudalternativ i utredningsarbetet, Àr en lagstiftningsmodell som innebÀr

SOU 1997:44 Bilaga 241
   

att grundlÀggande föreskrifter om den kyrkliga egendomen tas in i lagen om Svenska kyrkan och att kyrkomötet pÄ grundval av dessa regler fÄr utfÀrda nÀrmare bestÀmmelser om förvaltningen.

Äldre rĂ€ttsinstitut

Kammarkollegiet har i en framstÀllning till regeringen den 18 september 1989 föreslagit att vissa Àldre rÀttsinstitut m.m. avvecklas. Förslagen kan leda till att det uppkommer bÄde rÀttsliga och ekonomiska konsekvenser för Svenska kyrkan. FramstÀllningen har remissbehandlats och dÀrvid i allt vÀsentligt bemötts positivt. FrÄgan om avveckling har sedan varit föremÄl för nÀrmare övervÀganden inom regeringskansliet. Av framstÀllningen och remissyttrandena framgÄr att underlaget för ett eventuellt avvecklingsbeslut behöver kompletteras i skilda hÀnseenden. FrÄgan om en avveckling av de Àldre rÀttsinstituten bör vidare prövas i ett större sammanhang. Detta kan lÀmpligen ske i utredningsarbetet om den kyrkliga egendomen vid förÀndrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.

Uppdraget

Kammarkollegiet skall i möjligaste mÄn undersöka den kyrkliga egendomens ursprung och omfattning samt kartlÀgga hur de olika slagen av egendom berörs av relationsÀndringen. Vidare skall kollegiet föreslÄ hur den kyrkliga egendomen efter Àndringen av relationerna skall stÄ till kyrkans förfogande enligt stiftelse- och lagstiftningsmodellerna. De skattemÀssiga konsekvenserna av varje modell bör sÀrskilt redovisas.

Kollegiet skall ocksÄ övervÀga om det finns behov av att skapa en statlig tillsyn över att den kyrkliga egendomen inte anvÀnds för frÀmmande ÀndamÄl och hur revisionen skall ske. Förslag om hur de Àldre rÀttsinstituten skall avvecklas och vilka övergÄngslösningar som erfordras vid en sÄdan avveckling bör ocksÄ lÀggas fram. Eventuella problem nÀr det gÀller den kyrkliga egendomen vid övergÄngen till de nya relationerna bör uppmÀrksammas.

Utredning om vÄrden av kulturhistoriskt vÀrdefull kyrklig egendom och kyrkoarkiven

Kulturarvet i allmÀnhet

Det Àr en viktig nationell angelÀgenhet att skydda och vÄrda vÄr svenska kulturmiljö, ett arv frÄn tidigare generationer. Ansvaret för kulturarvet delas av alla - bÄde enskilda, kommuner och staten. Det Àr en allmÀn skyldighet att visa hÀnsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. LÀnsstyrelserna har tillsyn

242 Bilaga SOU 1997:44
   

över kulturmiljövÄrden inom respektive lÀn medan RiksantikvarieÀmbetet och statens historiska museer har det övergripande ansvaret för hela landet.

Svenska kyrkans kulturminnen intar en centralplats i vĂ„rt kulturarv. Kyrkobyggnaderna visar pĂ„ ett i alla landsĂ€ndar synligt sĂ€tt samhĂ€llshistorien – hur kyrkans och statens framvĂ€xt Ă€r sammanvĂ€vda i varandra. Reglerna om de kyrkliga kulturminnenas skydd tas dĂ€rför upp i ett sĂ€rskilt kapitel i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. HĂ€r finns föreskrifter om kulturhistoriska vĂ€rden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser. Skyddet innebĂ€r i korthet att de kyrkliga kulturminnena skall vĂ„rdas och underhĂ„llas sĂ„ att deras kulturhistoriska vĂ€rde inte minskas.

Ansvaret för vÄrden och underhÄllet av de kyrkliga kulturminnena vilar pÄ Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfÀlligheter. I första hand betalas kostnaderna för detta med församlingsskatten. Till kostnadskrÀvande underhÄll och restaurering av kulturhistoriskt vÀrdefulla kyrkor kan bidrag ur kyrkofonden beviljas och till restaurering av Àldre domkyrkor kan visst statsbidrag utgÄ.

UtgÄngspunkter

Följande utgÄngspunkter skall gÀlla för utredningsarbetet om den kulturhistoriskt vÀrdefulla egendomen.

–Kulturminneslagens skydd för de kyrkliga kulturminnena skall behĂ„llas Ă€ven vid Ă€ndrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.

–RelationsĂ€ndringen i sig skall inte leda till försĂ€mrade förutsĂ€ttningar för vĂ„rd och underhĂ„ll av kyrkans kulturhistoriska vĂ€rden i framtiden.

–Svenska kyrkan skall Ă€ven framdeles genom sina församlingar och samfĂ€lligheter ha ansvaret för kyrkobyggnadernas vĂ„rd och förvaltning, liksom för de kyrkliga inventarierna och de övriga kyrkliga kulturminnen som skyddas genom kulturminneslagen.

–Bevarandet av de kyrkliga kulturminnena Ă€r en angelĂ€genhet för hela samhĂ€llet och svenska folket. Det Ă€r inte rimligt att den totala kostnaden för detta allmĂ€nintresse bĂ€rs endast av dem som tillhör Svenska kyrkan. Kyrkan skall dĂ€rför kunna fĂ„ viss ersĂ€ttning för underhĂ„llet av de kyrkliga kulturvĂ€rdena.

–I den utstrĂ€ckning ersĂ€ttning lĂ€mnas skall den vara ett led i ett ömsesidigt Ă„tagande av staten och Svenska kyrkan att bevara de kulturhistoriska vĂ€rdena inom kyrkan. Detta bör komma till uttryck genom en lĂ„ngsiktig överenskommelse mellan staten och kyrkan.

–Svenska kyrkans sammanlagda uttag av kyrkoavgift skall minskas i totalt samma omfattning som den statliga ersĂ€ttningen för de kyrkliga kulturminnena uppgĂ„r till.

SOU 1997:44 Bilaga 243
   

–ErsĂ€ttningen skall utformas sĂ„ att den uppmuntrar t ill ett rationellt och effektivt underhĂ„ll med beaktande av de kulturhistoriska kraven. NĂ€r omfattningen och utformningen av ersĂ€ttningen bestĂ€ms skall man beakta det statliga stöd för kulturminnesvĂ„rd som redan finns.

Uppdraget om den kulturhistoriskt vÀrdefulla egendomen

Utredningen skall frÄn dessa utgÄngspunkter ta fram ett underlag för prövning av vad som Àr skÀlig storlek pÄ den statliga ersÀttningen för vÄrd och underhÄll av de kyrkliga kulturvÀrdena. Vidare skall utredningen föreslÄ vilka principer, villkor och former som bör gÀlla för en statlig ersÀttning av detta slag. Utredningen skall ocksÄ lÀgga fram förslag om hur den i det föregÄende skisserade avrÀkningen mellan den statliga ersÀttningen och kyrkoavgiften nÀrmare bör gÄ till. Förslaget skall utformas sÄ att man givetvis inte rubbar kyrkans rÀtt att sjÀlvstÀndigt bestÀmma sitt avgiftsuttag.

I sitt arbete skall utredningen ta del av och beakta de förslag som kommer att lÀggas fram inom detta omrÄde av den statliga Kulturarvsutredningen (Ku 1994:09) och 1993 Ärs kyrkob yggnadsutredning, tillsatt av Svenska kyrkans centralstyrelse.

Förslagen frÄn utredningen skall varastatsfinansiellt neutrala.

Kyrkoarkiven

Kyrkoarkiven utgör liksom kyrkobyggnader och andra kyrkliga kulturminnen en del av vÄrt nationella arv. Det slÄs ocksÄ fast i arkivlagen (1990:782) att arkiven Àr en del av det nationella kulturarvet. Arkivlagens föreskrifter gÀller bÄde statliga, kommunala och kyrkokommunala myndigheters och beslutande församlingars arkiv. Kyrkolagen hÀnvisar i sin tur till arkivlagen nÀr det gÀller församlingars och kyrkliga samfÀlligheters arkiv.

Arkiven skall bevaras, hÄllas ordnade och vÄrdas sÄ att de tillgodoser rÀtten att ta del av allmÀnna handlingar, behovet av information för rÀttskipningen och förvaltningen samt tillgodoser forskningens behov.

Riksarkivet Ă€r central förvaltningsmyndighet för arkivfrĂ„gor och skall frĂ€mja en god arkivhantering samt bevara, vĂ„rda, tillhandahĂ„lla och levandegöra arkivmaterial. Riksarkivet Ă€r chefsmyndighet för de sju landsarkiven (Uppsala, Vadstena, Visby, Lund, Göteborg, HĂ€rnösand, Östersund), som Ă€r arkivmyndigheter inom sina distrikt.

244 Bilaga SOU 1997:44
   

Av arkivlagen framgÄr vidare att om en myndighets verksamhet upphör och dess verksamhet inte förs över pÄ ett annat statligt organ skall myndighetens arkiv överlÀmnas till en arkivmyndighet inom tre mÄnader om inte regeringen eller den myndighet regeringen bestÀmmer föreskriver nÄgot annat.

De kyrkliga arkiven representerar ett omfattande historiskt material med rötter i medeltiden. De Ă€r i huvudsak av tvĂ„ olika slag, nĂ€mligen kyrkobokföringsarkiven och de kyrkokommunala arkiven. I kyrkobokföringsarkiven ingĂ„r ocksĂ„ de löpande folkbokföringsregistren fram till den 1 juli 1991. DĂ„ övertog de lokala skattem yndigheterna ansvaret för folkbokföringen frĂ„n pastorsĂ€mbetena. Inför folkbokföringsreformen beslutade regeringen den 26 april 1990 att kyrkobokföringsarkiven skulle föras över frĂ„n pastorsĂ€mbetena till landsarkiven. Material fram till omkring 1895 Ă€r nu inlevererat. Materialet efter 1895 ligger kvar hos församlingarna. Det berĂ€knas uppgĂ„ t ill 20 000 – 25 000 hyllmeter. Mikrofilmning pĂ„gĂ„r för leverans till landsarkiven. Enligt beslut av regeringen den 5 september 1991 bör överföringen och mikrofilmningen vara fĂ€rdig inom högst 20 Ă„r. Arbetet berĂ€knas vara avslutat omkring Ă„r 2010.

Svenska kyrkans arkivmaterial efter den 1 juli 1991 Àr t ill stor del ADB- fört. Omfattningen har inte mÀtts upp. Detta material innehÄller bl.a. kyrkans löpande medlemsregister och det skall ocksÄ pÄ sikt inlevereras till landsarkiven.

De kyrkokommunala arkiven berĂ€knas omfatta 25 000 – 30 000 hyllmeter. Material fram till omkring Ă„r 1900 Ă€r inlevererat t ill landsarkiven men Ă€ven det yngre materialet bör levereras in dit. Övriga handlingar i kyrkoarkiven gĂ€ller den frivilliga församlingsverksamheten, föreningar, donationer m.m.

Uppdraget betrÀffande de kyrkliga arkiven

NÀr det gÀller de kyrkliga arkiven bör utredningen undersöka vilka problem som kan uppstÄ i samband med relationsÀndringen och föreslÄ lösningar pÄ dessa. UtgÄngspunkten för övervÀgandena bör dÀrvid vara att möjligheterna att ta del av arkivmaterialet inte skall försÀmras eller fördyras för allmÀnheten, rÀttskipningen och förvaltningen eller forskningen.

SOU 1997:44 Bilaga 245
   

Utredning om personalfrÄgorna vid en Àndring av relationerna och om statligt stöd till trossamfund

Biskopar och prÀster

Svenska kyrkan har cirka 25 000 anstÀllda, varav omkring 3 200 pÄ prÀsttjÀnster med statligt reglerade anstÀllningsvillkor.

PrÀsttjÀnsterna Àr inrÀttade antingen i pastoraten eller i stifts samfÀlligheterna. I varje stift skall det finnas en tjÀnst som biskop; Uppsala stift har vid sidan av Àrkebiskopen en bitrÀdande biskop. Varje pastorat skall ha en tjÀnst som kyrkoherde. I domkyrkopastoraten Àr det domprostarna som Àr kyrkoherdar. I pastoraten kan det ocksÄ finnas komministertjÀnster och stiftssamfÀlligheterna har tjÀnster som stiftsadjunkt, kontraktsadjunkt och pastorsadjunkt.

Biskoparna utgör egna statliga förvaltningsmyndigheter under regeringen och har statliga anstĂ€llningar. PrĂ€sterna har statligt reglerade tjĂ€nster i kyrkliga kommuner. AnstĂ€llningsvillkoren framgĂ„r bl.a. av kyrkolagen och förordningen (1993:997) om biskops- och prĂ€sttjĂ€nster samt av Avtal för kyrkliga tjĂ€nster (AKT) och - nĂ€r det gĂ€ller biskoparna – Ă€ven av Avtal om regeringsbeslut om avlöningsförmĂ„ner för vissa högre tjĂ€nster m.fl. Arbetsgivarverket företrĂ€der pastoraten och stiftssamfĂ€lligheterna nĂ€r det gĂ€ller faststĂ€llande av prĂ€sternas avlöningsförmĂ„ner m.m. Verket Ă€r ocksĂ„ i vissa avseenden arbetsgivarföretrĂ€dare för biskoparna.

Samtliga biskopar och cirka 900 prÀster har i dag fullmaktstjÀnster och kan inte sÀgas upp frÄn sina anstÀllningar. För prÀsternas del innebÀr det att drygt en fjÀrdedel har ett sÄdant skydd.

Biskoparna och prÀsterna har pensionsrÀtt enligt det statliga pensionsavtalet PA-91, Pensionsplan för arbetstagare hos staten m.fl. PensionsförmÄnerna betalas ur kyrkofonden. Administrationen sköts av Statens löne- och pensionsverk.

Övriga anstĂ€llda

Den ojÀmförligt största delen av Svenska kyrkans anstÀllda har kyrkokommunalt reglerade tjÀnster i församlingar och samfÀlligheter. Till denna stora grupp hör kyrkomusiker, församlingssekreterare, dia koner, förskollÀrare, kanslichefer, kyrkokamrerer, kyrkvaktmÀstare, kyrkogÄrdsförestÄndare, kyrkogÄrdsarbetare, stiftsjurister, stiftsjÀgmÀstare, stiftsskogvaktare, stiftskonsulenter, kontorspersonal m.fl. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund företrÀder arbetsgivaren i frÄga om faststÀllan de av avlöningsförmÄner m.m. för dessa anstÀllda. De har pensionsrÀtt enligt det kommunala pensionsavtalet PA-KL. Administrationen

246 Bilaga SOU 1997:44
   

sköts av kommunernas pensionsanstalt (KPA). Kostnaderna för pensionsförmÄnerna betalas av respektive pastorat eller stiftssamfÀllighet. I vissa fall utgÄr kostnadsbidrag frÄn staten enligt sÀrskilda regeringsbeslut.

BestÀmmelserna om den kyrkomusikaliska verksamheten i Svenska kyrkan finns i 37 kap. kyrkolagen. TjÀnster som kyrkomusiker Àr domkyrkoorganist, organist och kantor.

KyrkomusikertjÀnsterna fördes över frÄn statlig till kyrkokommunal reglering den 1 juli 1990. Samtidigt blev pastoraten huvudmÀn för den kyrkomusikaliska verksamheten. De kyrkomusiker som vid övergÄngen hade tjÀnster tillsatta med fullmakt eller konstitutorial och som dÀrför inte kunde sÀgas upp blev enligt övergÄngsbestÀmmelserna t ill lagen (1989:8) om kyrkomusiken i Svenska kyrkan skyldiga att utöva sin tjÀnst genom att fortsÀtta sitt arbete Ät pastoratet.

I dag finns det bara tre organister som har fullmaktstjÀnst. HÀrtill kommer 110 skolkantorer som har kombinerad lÀrar- och kyrkomusikertjÀnst tillsatt med konstitutorial. För en sÄdan kombinerad tjÀnst Àr det den borgerliga kommunen som Àr arbetsgivare och betalar hela lönen. Pastoratet ersÀtter sedan kommunen för den kyrkomusikaliska delen av lönekostnaden.

Uppdraget betrÀffande personalfrÄgorna

Utredningen bör föreslÄ vilka ÄtgÀrder som behöver vidtas betrÀffande den kyrkliga personalen i samband med att relationerna Àndras mellan staten och Svenska kyrkan. Utredningen bör dÀrvid bl.a. beakta föreskrifterna om skydd för arbetstagares rÀttigheter vid övergÄng av verksamhet i lagen (1982:80) om anstÀllningss kydd och i lagen (1976:580) om medbestÀmmande i arbetslivet.

FrÄgor som hÀnger samman med fullmaktshavarnas speciella stÀllning behöver sÀrskilt analyseras och förslag till lösning utarbetas. LikasÄ behöver utredningen sÀrskilt uppmÀrksamma och övervÀga frÄgan om relationsÀndringens inverkan pÄ gjorda pensionsutfÀstelser. UtgÄngspunkten skall dÀrvid vara att de gjorda utfÀstelserna inte fÄr försvagas eller minskas.

Stöd till andra trossamfund

Sedan Är 1971 har statsbidrag utgÄtt t ill andra trossamfund Àn Svenska kyrkan. Enligt förordningen (1989:271) om statsbidrag t ill andra trossamfund Àn Svenska kyrkan kan statsbidrag lÀmnas för religiös verksamhet (verksamhetsbidrag), lokaler till religiös verksamhet (lokalbidrag) och teologiska seminarier m.m. (utbildningsbidrag). Statsbidrag fÄr beviljas de trossamfund som regeringen angett i förordningen. Vid bedömningen av om

SOU 1997:44 Bilaga 247
   

ett trossamfund skall kunna fÄ statsbidrag har hÀnsyn tagits bÄde till verksamhetens omfattning och till dess karaktÀr, dvs. om verksamheten uppfyller de villkor som anges i förordningen och om det Àr ett allmÀnt intresse att stödja verksamheten.

Av likstÀllighetsskÀl bör Àven andra trossamfund Àn Svenska kyrkan kunna fÄ uppbördshjÀlp eller statligt stöd pÄ annat sÀtt. Statligt stöd bör som nu utgÄ efter prövning av regeringen i varje enskilt fall. Utredningen skall övervÀga vilka motiv som finns för statligt stöd till andra trossamfund Àn Svenska kyrkan. Med utgÄngspunkt i dessa motiv skall utredningen föreslÄ vilka krav som bör stÀllas för statligt stöd till trossamfund och i vilka former det statliga stödet skall kunna utgÄ.

SkattefrÄgor

I princippropositionen nĂ€mns att frĂ„gor om Svenska kyrkans skattemĂ€ssiga förhĂ„llanden fĂ„r tas upp i det fortsatta utredningsarbetet. Detta har Ă€ven uppmĂ€rksammats i Stiftelse- och föreningsskattekommittĂ©ns slutbetĂ€nkande Översyn av skattereglerna för stiftelser och ideella föreningar (SOU 1995:63). Vid utformningen av sina förslag har kommittĂ©n inte kunnat ta nĂ„gon hĂ€nsyn till eventuella förĂ€ndringar i relationerna mellan staten och Svenska kyrkan. Utredningen bör dĂ€rför övervĂ€ga om relationsĂ€ndringen motiverar nĂ„gon Ă€ndring i Svenska kyrkans eller nĂ„got annat trossamfunds skattestatus.

En statsfinansiellt neutral lösning

I det statliga utredningsarbetet skall prövas de kostnader som förslagen för med sig och hur dessa skall finansieras. DÀrvid skall Àven beaktas den skatteadministrationsersÀttning frÄn kyrkliga kommuner som riksdagen beslutat om (prop. 1994/95:100, prop. 1994/95:150, bet. 1994/95:FiU19, rskr. 1994/95:417). En grundlÀggande förutsÀttning skall vara en statsfinansiellt neutral lösning. Utredningen skall efter samrÄd med övriga utredningar lÀgga fram förslag till hur den sammanlagda finansieringen skall ske.

248 Bilaga SOU 1997:44
   

Utredningsarbetets bedrivande

Samordnings- och insynsbehov

Som framgÄtt av det föregÄende behövs ett omfattande utredningsarbete i olika delfrÄgor för att slutföra den föreslagna relationsÀndringen mellan staten och Svenska kyrkan. Inom Svenska kyrkan behöver man samtidigt göra ett minst lika omfattande arbete av motsvarande slag för att de Àndrade relationerna skall kunna genomföras. BÄde pÄ den statliga och den kyrkliga sidan finns ett starkt intresse av att hÄlla samman och samordna det fortsatta utredningsarbetet. Detta samordningsbehov gÀller inte bara utredandet inom staten respektive kyrkan utan ocksÄ det samlade utredningsarbetet oavsett huvudman. FrÄn bÄda sidor finns vidare ett starkt intresse av att pÄ bredast möjliga sÀtt förankra de förslag som utredningsarbetet leder fram till. För att uppnÄ detta mÄste goda möjligheter skapas att kontinuerligt fÄ insyn i arbetet och att successivt kunna pÄverka förslagen. SÄdana möjligheter ger ocksÄ goda förutsÀttningar för en fortsatt livlig debatt om stat-kyrkafrÄgan och dÀrmed en förankring av förslagen i en bred demokratisk beslutsprocess.

Enligt de av riksdagen godkÀnda riktlinjerna för det fortsatta arbetet med Àndrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan bör sÀrskilda ÄtgÀrder vidtas för att underlÀtta insyn i och samordning mellan de hÀr aktuella utredningarna. Samverkan bör ocksÄ ske mellan statens och kyrkans utredningsarbeten.

Ett sÀrskilt beredningsorgan

UtifrÄn de riktlinjer som godkÀnts skall ett sÀrskilt beredningsorgan inrÀttas inom Civildepartementet med uppgift att samlat följa utredningsarbetet i stat-kyrkafrÄgan. De utredningar och myndigheter som omfattas av dessa direktiv skall fortlöpande rapportera om sina uppdrag till detta organ.

Beredningsorganet skall kontinuerligt hÄlla sig informerat om de förslag som arbetas fram av utredningarna och myndigheterna. Vidare skall organet informera sig om det inomkyrkliga utredningsarbetet. Tillsammans med Svenska kyrkans centralstyrelse skall organet bidra till den nödvÀndiga samordningen av det statliga och det kyrkliga utredningsarbetet. Slutligen skall organet sprida information om det fortsatta utredningsarbetet med Àndrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.

I organet skall samtliga riksdagspartier vara företrĂ€dda liksom en bred representation frĂ„n Svenska kyrkan. Även andra trossamfund Ă€n Svenska kyrkan och de berörda fackliga organisationerna skall finnas representerade i organet. Detta skall avsluta sitt arbete senast den 30 juni 1998.

SOU 1997:44 Bilaga 249

Ordförande i organet skall vara statsrÄdet och chefen för Civildepartementet.

Generella direktiv

Utredningar och myndigheter enligt dessa direktiv skall beakta direktiven till samtliga utredare och kommittéer om att pröva offentliga Ätaganden (dir.1994:23), om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser (dir.1992:50) och om jÀmstÀlldheten mellan könen (dir. 1994:124).

Redovisning av uppdragen

Utredningarna och myndigheterna skall redovisa sina slutliga förslag senast den 31 mars 1997.

Civildepartementet