Dir.1997:82
Regeringen fattade beslut om kommitténs huvuddirektiv den 21 december 1995 (dir. 1995:163). Enligt huvuddirektiven skall kommittén utreda frågor om
- förmånsrätt i konkurs,
- lönegaranti,
- underlaget för företagshypotek.
Huvuduppgifterna för kommittén är att ta ställning till dels om statens förmånsrätt för skatter och avgifter bör slopas, dels om företagshypotek bör ges en annan ställning än det har i dag, dels om arbetstagarnas löneskydd vid arbetsgivarens konkurs kan förbättras utan att statens kostnader för lönegarantin ökar.
Regeringen beslutade den 13 februari 1997 om tilläggsdirektiv (dir.
1997:26) till kommittén. Utredningsuppdraget utvidgades därigenom till att avse även frågan om gäldenären under företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion bör ges en rätt att säga upp avtal i förtid. Samtidigt begränsades uppdraget på så sätt att kommittén inte skall ta upp de frågor om löneförmånsrätt och lönegaranti som omfattas av förslagen i regeringens proposition om löneskyddet vid konkurs (prop. 1996/97:102).
Enligt sina huvuddirektiv skall kommittén överväga på vilket sätt reglerna om löneförmånsrätt och lönegaranti bör ändras för att arbetstagarnas skydd skall bli så heltäckande som möjligt. Inriktningen skall vara att förslag om regeländringar skall utformas så att de inte innebär ökade kostnader för staten. Om detta inte går att undvika, skall förslagen förenas med förslag om hur de skall finansieras. Av tilläggsdirektiven framgår att detta gäller även fortsättningsvis, varvid inriktningen dock skall vara att förslag om regeländringar skall utformas så att de om möjligt innebär minskade kostnader för staten.
Uppdraget skall vara slutfört senast den 31 december 1997.
I 1997 års ekonomiska vårproposition aviserade regeringen att den avsåg att lämna ett utredningsuppdrag om att föreslå sådana ändringar av lönegarantibestämmelserna att kostnaderna för lönegarantiersättningarna kan minska med 300 miljoner kronor (prop. 1996/97:150 s. 109). Statens kostnader för lönegarantin kan reduceras även genom att reglerna om förmånsrätt i konkurs ändras på ett sådant sätt att antalet konkurser minskar. Kommittén får i uppgift att analysera alternativa möjligheter till hur statens kostnader kan minskas med 300 miljoner kronor och att lägga fram ett förslag om en sådan besparing.
Kommittén skall beakta de totala samhällsekonomiska kostnaderna. Därvid skall kommittén analysera vilken inverkan olika besparingsåtgärder har på de samhällsekonomiska kostnaderna. Besparingar inom ett område kan också få till effekt att de offentliga utgifterna på andra områden ökar.
Detta kan bli fallet även i en situation då de totala samhällsekonomiska kostnaderna minskar. Kommittén skall även redovisa sådana budgetmässiga effekter av sitt förslag.
Inriktningen skall vara att besparingarna kan genomföras så snart som möjligt. Mot bakgrund av att kommittén skall ha slutfört sitt uppdrag vid utgången av år 1997 behöver denna fråga dock inte behandlas med sådan förtur att kommittén skall lämna förslaget i ett delbetänkande.
Detta tillkommande utredningsuppdrag skall inte påverka kommitténs uppdrag i övrigt.
Dessa tilläggsdirektiv medför inte någon förlängning av den tid som kommittén getts för att fullgöra sitt uppdrag.