Prop.
1997/98:94
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 5 mars 1998
Göran Persson
Ylva Johansson
(Utbildningsdepartementet)
I propositionen föreslås att läroplanen (Lpo 94) skall gälla för det
obligatoriska skolväsendet och förskoleklassen. Den skall tillämpas av
fritidshemmet. Läroplanens struktur och inriktning skall i huvudsak
bestå. Mål och riktlinjer skall kompletteras så att läroplanen kan
användas i samtliga verksamheter.
Vidare avser regeringen att ta initiativ till en försöksverksamhet i
vilken ett begränsat antal kommuner bör få möjlighet att organisera
arbetet i grundskolan utan centralt fastställd timplan. Regeringen avser ge
en arbetsgrupp i uppdrag att utarbeta förslag till hur försöksverksamheten
kan utformas med avseende på utvärdering och kvalitetssäkring.
Regeringen har för avsikt att därefter återkomma till riksdagen.
En samlad översyn av skollagstiftningen aviseras.
Slutligen föreslås vissa ändringar när det gäller behörighet till
nationellt och specialutformat program i gymnasieskolan.
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 94
Prop. 1997/98:94
1 Förslag till riksdagsbeslut......................................................................3
2 Lagtext...................................................................................................4
3 Ärendet och dess beredning...................................................................6
4 Principiella utgångspunkter...................................................................6
5 Att utveckla det inre arbetet i skolan.....................................................9
6 Gemensam läroplan för det obligatoriska skolväsendet,
förskoleklassen och fritidshemmet......................................................15
6.1 Läroplanen - struktur och inriktning.....................................15
6.2 Läroplanen - anpassning och komplettering av innehåll......19
6.2.1 Allmänna råd för fritidshem...................................22
7 Grundskolans timplan..........................................................................23
8 Översyn av skollagstiftningen.............................................................25
9 Behörighet till ett nationellt och specialutformat program i
gymnasieskolan....................................................................................26
10 Ekonomiska konsekvenser...................................................................27
11 Författningskommentarer....................................................................28
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Skolfrågor - Om skola i en ny
tid (SOU 1997:121).....................................................................................29
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna samt en sammanställning av
remissyttrandena över betänkandet Skolfrågor - Om skola i en ny tid
(SOU 1997:121)...........................................................................................31
Bilaga 3 Sammanfattning av betänkandet Att lämna skolan med rak rygg
(SOU 1997:108)...........................................................................................40
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna samt en sammanställning av
remissyttrandena över betänkandet Att lämna skolan med rak rygg (SOU
1997:108).....................................................................................................41
Bilaga 5 Sammanfattning av förslagen i betänkandet Växa i lärande -
Förslag till läroplan för barn och unga 6-16 år (SOU 1997:21)..................48
Bilaga 6 Förteckning över remissinstanserna samt en sammanställning av
remissyttrandena över betänkandet Växa i lärande - Förslag till läroplan
för barn och unga 6-16 år (SOU 1997:21)..................................................50
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998................54
Rättsdatablad................................................................................................55
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100),
2. godkänner vad regeringen föreslår om en gemensam läroplan för det
obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (avsnitt
6.1).
Prop. 1997/98:94
Prop. 1997/98:94
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)
Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100)’
dels att 5 kap. 5 § skall ha följande lydelse,
dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen (1993:1478) om
ändring i nämnda lag skall införas en ny punkt, 8, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Varje kommun är skyldig att er-
bjuda utbildning på nationella pro-
gram för samtliga de ungdomar i
kommunen som avses i 1 § första
stycket förutsatt att de
1. har slutfört sista årskursen i
grundskolan eller motsvarande
med godkända betyg i svenska al-
ternativt svenska som andraspråk,
engelska och matematik, samt
2. inte tidigare har gått igenom
utbildning på ett nationellt
program i gymnasieskolan eller en
i förhållande därtill likvärdig
utbildning eller avlagt
International Baccalaureate (IB).
5§
Varje kommun är skyldig att er-
bjuda utbildning på nationella pro-
gram för samtliga de ungdomar i
kommunen som avses i 1 § första
stycket förutsatt att de
1. har slutfört sista årskursen i
grundskolan eller motsvarande och
har godkända betyg i svenska al-
ternativt svenska som andraspråk,
engelska och matematik eller på
ett annat sätt förvärvat likvärdiga
kunskaper, samt
2. inte tidigare har gått igenom
utbildning på ett nationellt
program i gymnasieskolan eller en
i förhållande därtill likvärdig
utbildning eller avlagt
International Baccalaureate (IB).
Erbjudandet skall omfatta ett allsidigt urval av nationella program. An-
talet platser på de olika programmen och deras grenar skall anpassas med
hänsyn till elevernas önskemål.
Erbjudandet skall avse
utbildning som anordnas inom
kommunen eller i en annan
kommun eller ett annat landsting i
enlighet med samverkansavtal.
Två eller flera kommuner som
gemensamt erbjuder en utbildning
på ett nationellt program bildar ett
samverkansområde för den
utbildningen. Kommuner som har
Erbjudandet skall avse
utbildning som anordnas inom
kommunen eller i en annan
kommun eller ett landsting i
enlighet med samverkansavtal.
Två eller flera kommuner som
gemensamt erbjuder en utbildning
på ett nationellt program bildar ett
samverkansområde för den
utbildningen. Kommuner som har
1 Lagen omtryckt 1997:1212.
slutit samverkansavtal med ett
landsting om en viss utbildning
bildar ett samverkansområde för
slutit samverkansavtal med ett Prop. 1997/98:94
landsting om en viss utbildning
bildar ett samverkansområde för
den utbildningen. den utbildningen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
bestämma att särskilda krav på förkunskaper skall gälla för vissa
utbildningar.
8. För dem som åberopar siffer-
betyg när de söker till gymnasie-
skolan skall 5 kap. 5 § gälla i dess
lydelse före den 1 juli 1994.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Propositionen bygger på förslag från tre utredningar.
Regeringen bemyndigade den 9 mars 1995 statsrådet Ylva Johansson
att tillkalla en kommitté med uppdrag att belysa och stimulera det inre
arbetet i skolan (dir. 1995:19). Kommittén antog namnet Skolkommittén.
Skolkommittén överlämnade i oktober 1997 sitt slutbetänkande
Skolfrågor - Om skola i en ny tid (SOU 1997:121). Kommittén har
tidigare presenterat tre olika delbetänkanden: Föräldrar i självförvaltande
skolor (SOU 1995:103), Inflytande på riktigt - Om elevers rätt till
inflytande, delaktighet och ansvar (SOU 1996:22) och Krock eller möte -
Om den mångkulturella skolan (SOU 1996:143). En sammanfattning av
slutbetänkandet finns i bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av
remissvaren finns i bilaga 2.
Genom beslut den 8 augusti 1996 bemyndigade regeringen statsrådet
Ylva Johansson att tillkalla en kommitté med uppdrag att redovisa viktiga
utgångspunkter för arbetet med att stödja elever med stora läs- och
skrivsvårigheter samt föreslå åtgärder i förebyggande och avhjälpande
syfte (dir. 1996:60). Kommittén antog namnet Läs- och skrivkommittén.
Läs- och skrivkommittén överlämnade i september 1997 sitt
betänkande Att lämna skolan med rak rygg - Om rätten till skriftspråket
och om förskolans och skolans möjligheter att förebygga och möta läs-
och skrivsvårigheter (SOU 1997:108). En sammanfattning av
betänkandet finns i bilaga 3. Betänkandet har remissbehandlats och en
förteckning över remissinstanserna samt en sammanställning av
remissvaren finns i bilaga 4.
Regeringen bemyndigade den 22 augusti 1996 statsrådet Ylva
Johansson att tillkalla en kommitté med uppdrag att lämna förslag till ett
nytt måldokument för den pedagogiska verksamheten för barn och
ungdom i åldrarna 6-16 år (dir. 1996:61). Kommittén antog namnet
Barnomsorg och skolakommittén (BOSK).
BOSK lämnade i februari 1997 delbetänkandet Växa i lärande -
Förslag till läroplan för barn och unga 6-16 år (SOU 1997:21). En
sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 5. Betänkandet har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 6.
Vid behandlingen av propositionen Förskoleklass och andra
skollagsfrågor (prop. 1997/98:6, bet. 1997/98:UbU6, rskr. 1997/98:107)
gav riksdagen till känna att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med förslag till bestämmelse om förskoleklass i enskild regi
som liknar reglerna för fristående skolor. Frågan bereds för närvarande
inom regeringskansliet.
Prop. 1997/98:94
Den svenska skolan skall ge likvärdig utbildning av hög kvalitet så att
alla elever får en god grund för ett livslångt lärande. I skolan skall alla
elever bli bemötta utifrån sina förutsättningar och behov. Lärande och
personligt växande skall gå hand i hand.
Den ansvarsfördelning mellan stat och kommun, som riksdag och
regering tidigare ställt sig bakom, ligger fast. Införandet av de nya
läroplanerna innebar tydligare kvalitetskrav på kommunerna. För att
kommunen och den enskilda skolan skall kunna leva upp till dessa krav
är det nödvändigt att dels följa upp och utvärdera verksamheten lokalt,
dels att utveckla det inre arbetet i skolan. Regeringen lägger i
propositionen förslag som är avsedda att bli ett stöd i den lokala
skolutvecklingen. För att ge eleverna en meningsfull undervisning i en
skola som är lärande, rolig och trygg måste det inre arbetet, dvs. frågor
om kvalitet och läroprocesser, ständigt diskuteras och omprövas.
En gemensam läroplan för den obligatoriska skolan, förskoleklassen och
fritidshemmet
Genom decentraliseringen och målstyrningen har kommunerna fått stor
frihet att organisera sitt skolväsende. I många kommuner pågår nu ett
intensivt arbete med att integrera förskoleklassen, den obligatoriska
skolan och fritidshemmet. Det inre arbetet har genom en sådan
integration utvecklats och barns och ungdomars förutsättningar har bättre
kunnat tas till vara. Möjligheterna har ökat för att utveckla en helhetssyn
på barn liksom på barns lärande och utveckling. Ett ökat pedagogiskt
samarbete har bidragit till en höjd kvalitet i verksamheterna. Regeringen
ser positivt på denna utveckling och vill bidra till processen genom att
lägga förslag som kan stimulera och underlätta det lokala
integrationsarbetet.
Sedan Utbildningsdepartementet den 1 juli 1996 övertog ansvaret
inom Regeringskansliet för förskoleverksamheten och
skolbarnsomsorgen har olika åtgärder vidtagits för att införliva dessa
verksamheter i utbildningssystemet. Bestämmelserna för
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg har överförts från
socialtjänstlagen (1980:620) till skollagen (1985:1100) och
myndighetsansvaret har övergått från Socialstyrelsen till Statens
skolverk. En ny skolform, förskoleklass, har inrättats.
Regeringen tar i denna proposition ytterligare ett viktigt steg för att
stödja och stimulera denna utveckling. Regeringen presenterar nu ett
gemensamt måldokument för den obligatoriska skolan, förskoleklassen
och fritidshemmet. Läroplanen anpassas till den nya åldersgruppen och
kompletteras i syfte att stödja nya arbetsätt som kan utvecklas gemensamt
i verksamheterna. Ett arbetslag som består av pedagoger med olika
yrkesmässiga kompetenser ökar förutsättningarna för att möta elevernas
skiftande behov.
Regeringen har nyligen föreslagit att en läroplan för förskolan skall
införas (prop. 1997/98:93). Läroplanen för förskolan och Lpo 94 skall
länka i varandra och utgå från en gemensam syn på kunskap och lärande.
Tillsammans med de åtgärder som regeringen redan vidtagit ger en
gemensam läroplan för den obligatoriska skolan, förskoleklassen och
fritidshemmet stöd och bättre förutsättningar för det lokala arbetet att
Prop. 1997/98:94
skapa en kontinuitet och samsyn på lärande och utveckling som kan höja Prop. 1997/98:94
kvaliteten i dessa verksamheter.
En god värdemätare på skolans kvalitet är förmågan att med olika
pedagogiska insatser möta elevers olika behov, erfarenheter och språk.
Ett viktigt område att uppmärksamma är läs- och skrivsvårigheter. Elever
som har eller får läs- och skrivsvårigheter måste upptäckas tidigt och de
måste också få det stöd de har rätt till. Regeringen avser att i läroplanen
markera och tydliggöra skolans uppdrag avseende språkets betydelse för
att ge stöd till arbetet med barns läs- och skrivutveckling. Att få utveckla
sin språkliga förmåga och kommunikativa kompetens är en demokratisk
rättighet och en grundläggande likvärdighetsffåga.
Bättre förutsättningar för skolutveckling
Det är lokalt, i mötet mellan elever, professionell personal och olika
pedagogiska kulturer som själva skolutvecklingen sker. Det är här som
läroprocesserna tar form och nya arbetssätt prövas. Ett lokalt friutrymme
och ett stort lokalt ansvar är nödvändigt för en sådan pedagogisk
utveckling. För att kunna garantera kvaliteten och likvärdigheten i
skolväsendet i ett decentraliserat system krävs utvecklade instrument för
utvärdering och uppföljning på både central och lokal nivå.
Timplanens funktion är att värna om likvärdigheten och kvaliteten i
utbildningen genom att ange en minsta garanterad undervisningstid. Det
finns dock en inbyggd motsättning mellan målstyrning och den
tidsstyrning som timplanen innebär. I en mål- och resultatstyrd skola
skall undervisningen utgå från målen och läroprocesserna, inte tiden.
Regeringen vill bidra till att stimulera en utveckling av skolans inre
arbete och har också tidigare tagit initiativ i denna riktning. Regeringen
vill nu ta ytterligare ett steg genom att inleda en begränsad
försöksverksamhet i grundskolan, där arbetet får bedrivas utan en av
staten fastställd timplan. En friare tidsanvändning och en utveckling av
andra effektiva kvalitetssäkringsinstrument kan enligt regeringens
uppfattning ge bättre förutsättningar för skolutveckling och för eleverna
att nå utbildningsmålen.
Behov av en skollagsöversyn
En fortsatt decentralisering kräver en effektiv kvalitetssäkring. För att
mål- och resultatstyrningen skall fungera ställs dessutom krav på att
målen är tydliga så att de kan tolkas och omvandlas lokalt. Det är statens
ansvar att se till att förskolan, skolväsendet och fritidshemmet ges bästa
möjliga förutsättningar för sin verksamhet genom tydliga styrdokument.
I och med att delar av socialtjänstlagen inarbetats i skollagen har
behovet av en översyn av skollagen ökat. När lagen skall omfatta fler
verksamheter än skolan får detta konsekvenser för innehåll och
utformning. Barnomsorg och skolakommittén har bl.a. lagt förslag om
vissa lagändringar till följd av att förskoleverksamheten och
skolbarnsomsorgen numera omfattas av skollagen. Även Skolkommittén
och Läs- och skrivkommittén har föreslagit ändringar i skollagen.
Regeringen anser att det nu behöver tas ett samlat grepp över de
förslag och krav som ställs på förändringar i skollagen. Därför avser
regeringen att ta initiativ till en översyn av skollagen i sin helhet.
Prop. 1997/98:94
Decentralisering som utvecklingsstrategi
I regeringens utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning
(skr. 1996/97:112) riktas uppmärksamheten mot frågor om kvalitet och
läroprocesser. I denna proposition utvecklar regeringen sin syn på det
inre arbetet i förskoleklassen, den obligatoriska skolan och
fritidshemmet. Regeringen har redan tidigare uppmärksammat dessa
frågor genom att tillsätta Skolkommittén, som haft i uppdrag att belysa
och stimulera det inre arbetet i grund- och gymnasieskolan, att stödja den
pedagogiska utvecklingen och föreslå åtgärder för att undanröja hinder
för en sådan. Skolkommittén har också inbjudit beslutsfattare, skolledare,
lärare och elever till diskussion om det inre arbetet i skolan.
Kommunerna har det övergripande ansvaret för verksamheten medan
rektorer och lärare ansvarar för genomförandet. Regeringen anser i likhet
med Skolkommittén att den stora potentialen för skolutveckling finns hos
lärare, skolledning, annan skolpersonal, föräldrar och inte minst hos
elever. Det är viktigt att fullfölja decentraliseringen. En fortlöpande
utvärdering av hög kvalitet på alla nivåer är en förutsättning för att kunna
följa skolans utveckling och ta ansvar för dess kvalitet.
I kommunen är dialogen mellan beslutsfattare och skolans personal
väsentlig för arbetet med uppföljning och utvärdering. Skolkommittén
förordar ett ”pedagogiskt bokslut” i kommunen som ett sätt att underlätta
en sådan dialog genom att presentera både ekonomisk och pedagogisk
information i ett sammanhang. De kvalitetsredovisningar, som regeringen
nyligen fattat beslut om att varje kommun och skola skall genomföra, bör
få en sådan roll.
Skolkommittén identifierar två utvecklingslinjer i ett decentraliserat
system. Å ena sidan måste man ge stöd till lärarna så att de kan vidga sitt
självständiga utrymme och stärka sin självkänsla. Å andra sidan måste
närsamhället bli delaktigt i skolans inre arbete. Föräldrar och andra
utanför skolan kan i hög grad bidra till skolans utveckling.
Ökat elevinflytande
Fortsatt decentralisering som utvecklingsstrategi betyder bl.a. ökat
inflytande för elever och föräldrar. Riksdagen har med anledning av detta
beslutat om försöksverksamhet med lokala styrelser med föräldra-
respektive elevmajoritet. Regeringen har även beslutat om förstärkningar
av elevernas inflytande i läroplaner och skolformsförordningar.
Regeringen menar att inflytande inte enbart handlar om styrelser och
andra former av formellt inflytande utan i ännu högre grad om elevernas
dagliga inflytande över den egna undervisningssituationen. Kunskaper är
någonting som varje individ själv tillägnar sig, skapar och utvecklar.
Skolan skall ge förutsättningarna för denna kunskapsutveckling.
Elevernas aktiva medverkan, nyfikenhet, allvar, glädje och engagemang
är nyckeln till en framgångsrik förändring. Det måste vara meningsfullt
och roligt i skolan, dvs. det måste finnas stimulerande och kreativa
lärmiljöer med utrymme för olika kulturella uttrycksformer. Att leda
elevernas aktiva kunskapsutveckling ställer höga och delvis nya krav på
läramas professionella roll och utveckling.
Skolkommittén påpekar vikten av att barn och ungdomar får
intellektuella och känslomässiga utmaningar och inflytande över sitt
arbete. Det går inte längre att enbart motivera skolarbete med en okänd
framtida belöning i form av arbete och framgång. B am- och
ungdomsåren skall inte vara någon transportsträcka till vuxenlivet.
Eleverna måste känna att det är meningsfullt att skaffa sig kunskap här
och nu.
En ny lärarroll
Elevernas inflytande är direkt beroende av den pedagogiska
utvecklingen, som drivs av lärare och skolledare. För att öka elevernas
inflytande krävs att lärares och skolledares professionalism stärks och
utvecklas.
Att vara lärare i dag är inte detsamma som tidigare. Skolans auktoritet
som institution sviktar och yrket kan inte längre grandas i den tradition,
som format tidigare generationer av lärare. Lärarappgiftema har breddats
på ett sätt som ingen kunde föreställa sig för några årtionden sedan.
Dagens lärare måste ha en större teoretisk kompetens. Det betyder en
större vana vid att kunna argumentera, analysera och reflektera ensam
och tillsammans med andra. Skolan måste vara en lärande organisation
även för lärare, där utrymme finns för reflektion och värdering av
läroprocesserna. Den nya lärarollen kräver även en vidgad didaktisk
kompetens. Läraren måste utveckla sin förmåga att problematisera
undervisningen och utvärdera och ompröva sin verksamhet. För att
undervisningen skall kunna anpassas till elevernas behov och
förutsättningar krävs en social kompetens som är nödvändig för att
läraren skall kunna skapa förtroendefulla relationer med eleverna. De
ökade kontakterna och samarbetet med föräldrar och samhället utanför
skolan ställer också högre krav på lärarens sociala kompetens.
Kunskaper om hur läraren skall stödja elever som har svårigheter är
väsentliga. Lärama skall också för elever och föräldrar på ett konstruktivt
sätt kunna redovisa sina bedömningar av elevens resultat, framsteg och
problem i skolarbetet. Det är också viktigt att kunna argumentera för sin
skola, dess undervisning och dess resurser i en dialog med elever,
föräldrar, beslutsfattare, föräldrar och andra utanför skolan. Den av
regeringen tillsatta Läraratbildningskommittén (dir 1997:54) utreder hur
lärarutbildningen skall kunna förnyas i denna riktning.
Skolans utveckling är beroende av tillgången på engagerade och
välutbildade lärare. Sverige riskerar en svår lärarbrist på 2000-talet på
grand av stora pensionsavgångar och ökade elevkullar. Skolkommittén
Prop. 1997/98:94
10
föreslår därför att kommunerna skall kunna inrätta s.k.
rekryteringstjänster för att intressera unga människor för läraryrket.
Regeringen anser emellertid att inget hindrar kommunerna att inrätta
sådana korttidstjänster redan i dag inom ramen för sina egna resurser.
Regeringen avser således inte att ta något initiativ i denna fråga.
Läs- och skrivsvårigheter
Samhällets krav på människors läs- och skrivförmåga har ökat. Språket
bidrar till att stärka vår identitet och utveckla gemenskap mellan
människor och ökar möjligheterna till inflytande och delaktighet. Att
kunna läsa, skriva och tala spelar en viktig roll för att kunna påverka sin
tillvaro och kunna delta i samhällsgemenskapen. Rätten att lära sig läsa
och skriva är därmed en grundläggande rättvise- och demokratifråga.
Också kravet på ständig kompetensutveckling har ökat som en följd av
den snabba förändringstakten i samhälls- och arbetslivet. Arbetslivet
efterfrågar social kompetens, samarbetsförmåga och kommunikativa
färdigheter. Arbetsmarknadens krav på goda kommunikationsfärdigheter
gör att människor med låg språklig kompetens riskerar att i allt större
utsträckning ställas utanför arbetsmarknaden. Aktuella undersökningar
visar att arbetslösa oftare har läs- och skrivsvårigheter än befolkningen i
stort. En av förskolans och skolans viktigaste uppgifter är därför att ge
alla barn och unga en god läs- och skrivförmåga.
Läs- och skrivundervisningen är ofta den första erfarenhet barn får av
skola och undervisning och kommer därför att påverka barnets syn på
inlärning och kunskaper över huvud taget. I Läs- och skrivkommitténs
betänkande redovisas elevers och vuxnas egna erfarenheter av läs- och
skrivsvårigheter. Många har upplevt att skolan på ett oacceptabelt sätt
tillåtit personliga misslyckanden. Skolans personal har inte förmått
upptäcka svårigheterna och ge rätt undervisning och stöd. Andra har fått
uppleva hur rätt bemötande i stället har givit stärkt självförtroende och
bidragit till en lust att lära. Det är avgörande för eleven att bli sedd och
hörd och att personalen förstår elevens speciella behov och tar itu med
problemen. Undersökningar visar också att osäker skriftspråklighet
senare under skoltiden kan vara en viktig förklaring till elevers allmänna
skolsvårigheter och studieavbrott.
Flera internationella undersökningar visar att svenska elever i
allmänhet läser mycket bra. Den senaste undersökningen genomförd av
IEA (International Association for the Evaluation of Educational
Achievement), visar att finska och svenska barn läser bäst av barnen i det
trettiotal länder som deltog i undersökningen. Även om flertalet svenska
skolbarn är mycket bra läsare, så finns det dock en grupp elever som har
uppenbara läs- och skrivsvårigheter. Enligt IEA-rapporten är det mellan 4
och 4,5 procent av de svenska eleverna i årskurs åtta som läser sämre än
den svenska genomsnittseleven i årskurs tre. Resultatet visar också att
elever med annat modersmål än svenska är representerade längs hela
läsförmågeskalan, från de lägst till de högst presterande. Skillnader
mellan elevgrupper med svenska som modersmål och andra elever gällde
främst skillnader i läsförståelse.
Prop. 1997/98:94
11
Regeringen kan alltså konstatera att trots generellt goda resultat finns
det ändå alltför många elever i skolan som inte kan läsa och skriva
tillräckligt bra. En skola av god kvalitet måste omfatta även dessa elever.
Det är därför angeläget att söka finna åtgärder för att förebygga och
avhjälpa läs- och skrivsvårigheter.
Läs- och skrivkommittén har pekat på att elever som har eller riskerar
att få läs- och skrivsvårigheter främst behöver en stimulerande och trygg
arbetssituation inom gruppens och klassens ram, stöd av specialpedagog
samt tillgång till särskilda hjälpmedel.
Läs- och skrivsvårigheter är komplicerade och sammansatta problem.
Det är inte problem som enkelt låter sig förebyggas eller åtgärdas. Det är
heller inte problem som enkelt försvinner. Det finns inte en metod för att
hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter. Det gäller att söka sig fram
och hitta varje elevs möjligheter, där vägen går genom mycket läsande
och skrivande. God tillgång till litteratur och andra medier är viktigt för
framgångsrik läs- och skrivundervisning. Det räcker dock inte med god
tillgång till texter av olika slag. Det handlar också om hur förskolan och
skolan handskas med texterna.
Det är det pedagogiska arbetet som skall stå i fokus när åtgärder för
elever med läs- och skrivsvårigheter planeras och vidtas. Även om
pedagogiska åtgärder inte alltid helt avhjälper problemen, kan
konsekvenserna mildras och förutsättningarna för lärande och språklig
utveckling förbättras. Alla kan och har rätt att lära sig läsa och skriva,
men det måste få ske på olika sätt och få ta olika lång tid. I stället för att
se eleven som problembärare, handlar det om att kunna se elevers
möjligheter till språklig utveckling och att anpassa verksamheten utifrån
varje elevs förutsättningar.
Handikappombudsmannen m.fl. framför i sina remissynpunkter på
kommitténs betänkande att en generell pedagogisk ansats är otillräcklig
för elever med grava läs- och skrivsvårigheter, dvs. dyslektiker. Dessa
elever kan behöva pedagogiskt stöd som är anpassat till just deras
förutsättningar. Kommittén har av flera remissinstanser kritiserats för att
inte i tillräcklig grad ha uppmärksammat de medicinska orsakerna till läs-
och skrivsvårigheter och för att kommittén inte behandlat dessa
svårigheter som en funktionsnedsättning. Regeringen anser i likhet med
Handikappombudsmannen att skolan måste vara medveten om att det
finns barn och ungdomar med fysiologiskt betingade svårigheter där
riktade åtgärder också behövs. Skolan måste ta ansvar för att kartlägga
och analysera elevens specifika språksituation och att eleven därefter får
den hjälp han/hon behöver.
I Läs- och skrivkommitténs uppdrag har inte ingått att beskriva de
bakomliggande orsakerna till läs- och skrivsvårigheter. Det råder delade
meningar om orsakerna till att vissa elever får svårigheter i sin läs- och
skrivutveckling. Ofta handlar det om ett samspel mellan olika faktorer
där biologiska, sociala, psykologiska och pedagogiska förklaringar spelar
in. Oberoende av orsakerna anser regeringen att det är en pedagogisk
uppgift att stimulera och stödja barnen och ungdomarna i deras arbete att
tillägna sig en god förmåga att läsa och skriva.
Prop. 1997/98:94
12
Elever med behov av särskilt stöd
Prop. 1997/98:94
Regeringen har i utvecklingsplanen redogjort för de politiska
prioriteringar som skall gälla de närmaste åren. Elever med behov av
särskilt stöd skall prioriteras. Regeringen ser med oro på Skolverkets
utvärderingar som visar att kommunernas nedskärningar lett till att elever
med särskilda behov fått mindre resurser. Detta gäller framför allt elever
med mindre synliga problem, de s.k. gråzonsbamen.
Många skolor lever inte upp till sitt ansvar att upptäcka elevers
svårigheter i tid. Elever har kunnat gå år efter år i skolan utan att deras
svårigheter uppmärksammats. Konsekvensen har blivit att elever inte nått
kunskapsmålen och att många lämnat skolan med knäckt självförtroende.
Alltför många föräldrar har erfarenhet av att elevernas problem inte tagits
på allvar. Det är angeläget att skolan och hemmen samverkar. Det är
också av största vikt att nätverk runt barn och ungdomar upprättas så att
ett samlat ansvar för elevers situation kan leda till en målmedveten
pedagogisk satsning. Alla elever har rätt att nå målen. Regeringen anser
att det är oacceptabelt att inte alla elever får möjlighet att lyckas i skolan.
Tidiga åtgärder måste sättas in för dessa elever, så att de ges bästa
möjliga förutsättningar för att nå målen. Kompensatoriska insatser är
betydelsefulla.
De ekonomiska svårigheter som Sverige under 1990-talet fått
vidkännas har lett till nedskärningar i kommunerna. När statsfinanserna
nu sanerats har regeringen föreslagit att extra resurser skall tillskjutas
kommunerna. Riksdagen har, efter förslag av regeringen, beslutat om
utökat statsbidrag till kommuner och landsting med 4 miljarder kronor
under budgetåret 1997 och lika mycket 1998. Vidare har regeringen
aviserat en ytterligare ökning med 4 miljarder kronor under vardera
budgetåren 1999 och 2000, dvs. sammanlagt 16 miljarder kronor i
nivåhöjning fr.o.m. år 2000. Skolan är en av de verksamheter som bör
prioriteras. Regeringen har i budgetpropositionen för år 1998 (prop.
1997/98:1) uttalat att resurstillskottet till kommunerna bör leda till att
elever med behov av särskilt stöd ges förstärkta resurser. Regeringen
anser att det är av avgörande betydelse att dessa behov tillgodoses.
Åtgärdsprogram
Regeringens bedömning: Rektors ansvar för att åtgärdsprogram
utarbetas för elever som behöver särskilda stödåtgärder bör tydliggöras i
grundskoleförordningen (1994:1194).
Läs- och skrivkommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: Från och med den 1 juli 1995
föreskrivs i grundskoleförordningen att ett åtgärdsprogram skall utarbetas
av berörd skolpersonal i de fall en elev har behov av särskilda
stödåtgärder. Enligt Lpo 94 har rektor ett särskilt ansvar för utformningen
av undervisningen och elevvårdsverksamheten, så att eleverna får det
särskilda stöd och den särskilda hjälp de behöver. Dessutom har
13
kommunen i sin egenskap av huvudman för skolan ett övergripande
ansvar för att målen i läroplanerna och kursplanerna nås, dvs. ett ansvar
för kvaliteten i verksamheten. Detta innebär också ett ansvar för
kommunen att fördela resurser till skolorna utifrån elevernas behov, så att
eleverna ges reella möjligheter att nå målen.
Skolverket har vid flera tillfällen pekat på att kommuner och skolor
ännu inte funnit fungerande former för sin uppföljning och utvärdering av
verksamheten. Regeringen anser det viktigt att värna om den enskilde
elevens rätt till en likvärdig utbildning av god kvalitet. Därför har en
skyldighet införts för varje kommun och varje skola att årligen göra en
skriftlig kvalitetsredovisning som ett led i den kontinuerliga
uppföljningen och utvärderingen av verksamheten (SFS 1997:702). Det
är också skälet till att regeringen nu har infört ett system med nationella
kvalitetsgranskningar av skolan.
I sin tillsyn har Skolverket i flera fall kritiserat kommuner för att
åtgärdsprogram inte har utarbetats. Regeringen anser det angeläget att det
för varje elev som har behov av särskilt stöd verkligen upprättas ett
program som grund för de stödinsatser som skall genomföras. Ett
åtgärdsprogram skall vara redskap och hjälpmedel för skolans personal
att planera och utveckla hela den pedagogiska verksamheten kring den
enskilde individen.
Regeringen anser att alla elever med läs- och skrivsvårigheter har rätt
till ett åtgärdsprogram. Programmet skall föregås av en utredning som
innehåller en analys av elevens problem. Som flera remissinstanser har
påpekat skall utredningen utgå från en helhetssyn på eleven. Regeringen
delar också Läs- och skrivkommitténs uppfattning att ett bra
åtgärdsprogram bör vara både kortsiktigt och långsiktigt och lyfta fram
elevens starka sidor.
För att tydligare markera vikten av att åtgärdsprogram verkligen
upprättas, avser regeringen att förtydliga 5 kap. 1 §
grundskoleförordningen (1994:1194) så att rektor åläggs ett tydligt
ansvar för att ett åtgärdsprogram utarbetas i samråd med eleven och
elevens föräldrar.
Prop. 1997/98:94
14
Prop. 1997/98:94
6.1 Läroplanen - struktur och inriktning
Regeringens forslag: Läroplanen (Lpo 94) skall gälla för det
obligatoriska skolväsendet och förskoleklassen. Läroplanen skall
tillämpas av fritidshemmet.
Läroplanens struktur och inriktning skall i huvudsak bestå. Mål och
riktlinjer skall kompletteras så att läroplanen kan användas i samtliga
verksamheter.
Barnomsorg och skolakommitténs förslag: Sammanfaller delvis
med regeringens förslag. Kommittén föreslår att läroplanen skall gälla
för förskola för sexåringar (numera förskoleklass), grundskola och
motsvarande skolformer och fritidshem. Benämningen skola skall
innefatta förskoleklass, skolformerna inom det offentliga skolväsendet
samt fritidshemmet. Kommittén föreslår också ytterligare ett antal
förändringar i läroplanens terminologi.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till ett
gemensamt måldokument, bl. a. Statens skolverk, Svenska
Kommunförbundet och en majoritet av kommunerna. Många ser
inriktningen som en bekräftelse på den redan pågående utvecklingen i
kommunerna. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Lärarnas
Riksförbund (LR) framhåller att de visserligen föredragit en tioårig
skolgång, men att de ändå anser att förslaget är ett steg i rätt riktning.
Flera remissinstanser, däribland Riksrevisionsverket (RRV) och
Socialstyrelsen anser att förslaget är otydligt vad gäller skillnaden mellan
de verksamheter som är obligatoriska och de som är frivilliga. RRV anser
också att kommitténs förslag till förändringar i terminologin innebär
betydande förändringar av skolans uppdrag.
Syftet med en gemensam läroplan
En gemensam läroplan skall stödja den integration av förskoleklassen,
den obligatoriska skolan och fritidshemmet som pågår på många håll i
landet. I en majoritet av landets kommuner organiseras förskoleklassen
och fritidshemmet i, eller i nära anslutning till skolans lokaler, vilket kan
ses som ett första steg mot en integrering också när det gäller
15
verksamhetens innehåll. Även antalet kommuner som har förskoleklassen
integrerad med grundskolans första årskurser ökar. I flertalet kommuner
ansvarar samma nämnd för förskoleverksamhet, grundskola och
skolbarnsomsorg, vilket underlättar en samsyn på barns utveckling och
lärande och samutnyttjande av resurser.
Genom integrationen mellan förskoleklassen, den obligatoriska skolan
och fritidshemmet har arbete i arbetslag blivit allt vanligare. Den
vanligaste modellen av arbetslag består av förskollärare, grundskollärare
och fritidspedagog. Ibland ingår även specialpedagog i arbetslaget. I
arbetslagen kan dessutom andra yrkeskategorier ingå, som t.ex.
barnskötare, fritidsledare och elevassistenter.
Ofta har arbetslaget ett gemensamt ansvar för en grupp elever från
både förskoleklassen och grundskolans lägre årskurser. Förskolläraren
och fritidspedagogen kan tjänstgöra en del av dagen i skolan och en del i
fritidshemmet. I en del kommuner förekommer dessutom att vissa
aktiviteter, som leds av fritidshemmets personal, schemaläggs under
skoldagen. Detta medför att alla barn, inte enbart de som är inskrivna i
fritidshemmet, får ta del av dessa aktiviteter.
Erfarenheterna från kommuner som har genomfört en långtgående
verksamhetsintegrering är positiva. Eleverna får bättre förutsättningar för
lärande och utveckling. Arbetssättet ökar möjligheterna att möta eleverna
utifrån deras individuella behov. De pedagogiska synsätten i de tre
verksamheterna kan komplettera varandra genom att de olika
yrkeskompetenserna ömsesidigt bidrar med sitt professionella kunnande
och sina traditioner.
Den 1 januari 1998 infördes förskoleklassen som en egen skolform
inom det offentliga skolväsendet i syfte att stödja och stimulera en
fortsatt verksamhetsintegrering. En gemensam läroplan är ytterligare ett
steg i en sådan utveckling genom att sambanden mellan förskoleklassen,
den obligatoriska skolan och fritidshemmet tydliggörs och
vidareutvecklas. Att arbeta mot gemensamma mål bidrar till att höja
kvaliteten i verksamheterna vilket ger en positiv effekt för vatje barns
utveckling och lärande.
Den nuvarande läroplanen (Lpo 94) har mottagits väl ute i skolan och
visat sig vara ett ändamålsenligt instrument för arbetet med skolans
utveckling. Läroplanens grundläggande struktur och inriktning skall
enligt regeringens mening därför bestå. Strukturen kommer dock att
förändras i ett avseende i syfte att ge normer och värden en mer
framträdande plats. Detta avsnitt lyfts fram.
Målen i läroplanen skall, liksom tidigare, avse vad skolan skall sträva
mot och vad eleverna skall ha uppnått. Vissa mål kommer att
kompletteras och anpassas för att underlätta en samsyn på barns
utveckling och lärande i förskoleklassen, den övriga skolan och
fritidshemmet. Förändringarna i läroplanen skall gälla fr.o.m. läsåret
1998/99. Dessa förändringar föranleder dock inte att målen i
kursplanerna ändras.
Regeringen har nyligen presenterat ett förslag till riktlinjer för läroplan
för förskolan, som vänder sig till barn i åldern 1-5 år (se kapitel 4).
Utbildningssystemet kommer på så sätt att omfattas av tre läroplaner; en
för förskolan, en för den obligatoriska skolan, förskoleklassen och
Prop. 1997/98:94
16
fritidshemmet (Lpo 94) samt en för gymnasieskolan och den kommunala Prop. 1997/98:94
vuxenutbildningen (Lpf 94). De tre läroplanerna skall länka i varandra
och genomsyras av samma syn på kunskap och lärande.
Förskoleklassen och läroplanen
Året i förskoleklassen omfattar minst 525 timmar och är en avgiftsfri
rättighet för alla sexåringar. Skolplikten inträder vid sju års ålder, men
det är möjligt att börja i grundskolan eller i motsvarande skolformer som
sexåring. Denna möjlighet utnyttjades läsåret 1997/98 av 8 % i denna
åldersgrupp. Om särskilda skäl föreligger kan skolstarten skjutas upp ett
år. Förskoleklassen ger alla elever möjlighet att delta i en tioårig
pedagogisk verksamhet. För de flesta barn ger detta, enligt regeringens
uppfattning, de bästa förutsättningarna för lärande och utveckling och
större möjligheter att nå kunskapsmålen i grundskolan.
För förskoleklassen skall det finnas en rektor och verksamheten skall
ingå i kommunernas skolplaner. Verksamheten i förskoleklassen, som
med fördel integreras med den övriga skolan, skall betraktas som
undervisning i samma formella mening som i övriga skolformer. Det som
är naturliga inslag i förskolepedagogiken bl.a. lek, omsorg, skapande och
barnets eget utforskande bör få genomslag i den övriga skolan.
Utbildningen i förskoleklassen skall stimulera varje barns utveckling och
lärande och ligga till grund för fortsatt skolgång.
Läroplanen skall gälla för förskoleklassen. Förskoleklassen är en del
av skolan och det första steget i att genomföra och uppfylla läroplanens
mål, oberoende av hur verksamheten är organiserad. Förskoleklassen har
därför, tillsammans med den övriga skolan, del i ett gemensamt ansvar
för att läroplanens mål uppfylls och att riktlinjer efterlevs. Målen avser
vad verksamheterna skall sträva mot och vad barn och unga skall ha
uppnått. För förskoleklassen innebär detta att målen sätts längre fram i
tiden jämfört med vad som gällde enligt de tidigare riktlinjerna i det
pedagogiska programmet för förskolan.
För att utveckla kontinuitet och gemensamma synsätt på utveckling
och lärande får förskoleklassen en speciellt viktig roll, eftersom det är där
som förskolans och skolans olika kulturer får sin mest påtagliga
mötesplats, ofta även i samarbete med fritidshemmet. Den läroplan för
förskolan som regeringen nyligen lagt förslag om till riksdagen är en
viktig utgångspunkt även för förskoleklassens verksamhet.
Fritidshemmet och läroplanen
Fritidshemmet skall komplettera skolan samt erbjuda barn en meningsfull
fritid och stöd i deras utveckling. Det är allt vanligare att fritidshemmet
finns i skolans lokaler, och allt oftare även verksamhetsintegrerat med
skolan. Regeringen har nyligen i propositionen En läroplan för förskolan
(prop. 1997/98:93) föreslagit att benämningen integrerad
skolbarnsomsorg skall utgå och omfattas av benämningen fritidshem.
Läroplanen är och skall även i fortsättningen vara skriven med
utgångspunkt i skolans verksamhet. Läroplanen kan därför inte gälla för
2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 94
fritidshemmet på samma sätt som för den obligatoriska skolan och Prop. 1997/98:94
förskoleklassen. Verksamheten erbjuds inte alla elever, eftersom
tillgängligheten i första hand är knuten till föräldrarnas arbete eller
studier. Ungefär hälften av alla barn i åldrarna 6-9 år har i dag plats i
fritidshem. Fritidshemmets verksamhet kan således inte vara en
förutsättning för att läroplanens mål skall nås, men skall, som ett
komplement till skolan, bidra till att så sker. Fritidshemmet skall dock
använda sig av läroplanen i så stor utsträckning som möjligt. För de
avsnitt i läroplanen som behandlar grundläggande värden, förståelse och
medmänsklighet, saklighet och allsidighet, normer och värden kan
läroplanen helt och hållet tillämpas även av fritidshemmet. När det gäller
de mer renodlade kunskapsmålen kan fritidshemmet bidra genom sina
erfarenheter av en utforskande, laborativ och praktisk metodik.
Regeringen anser dessutom att Skolverket bör utforma vägledande
riktlinjer i form av allmänna råd för fritidshem. Att fritidshemmet därmed
ges två dokument av olika karaktär skall inte ses som att dessa skall
användas vid specifikt olika tidpunkter under dagen eller året. Det är
fritidspedagogernas och övrig fritidshemspersonals ansvar, att med stöd
av läroplanen och de allmänna råden, utforma en lämplig helhet för
fritidshemmets uppdrag i samverkan med förskoleklassen och skolan. De
allmänna råden berörs ytterligare i avsnitt 6.2.1.
I propositionen Läroplan för förskolan har regeringen uttalat att
allmänna råd bör finnas för familjedaghem. Dessa råd bör också omfatta
skolbarnsomsorg som bedrivs i form av familjedaghem.
Begrepp som inte förändras
Regeringen anser i motsats till Barnomsorg och skolakommittén att
begreppen lärare, elev, skola samt undervisning fortsatt skall användas i
läroplanen. För att uppnå tydlighet när det gäller den ansvarsfördelning
som läroplanen eftersträvar, ges klara riktlinjer för lärarens respektive
den övriga skolpersonalens ansvar. Riksdagen har redan tagit ställning till
att även förskollärare och fritidspedagoger kan undervisa i det offentliga
skolväsendet under vissa förutsättningar. Benämningarna lärare,
förskollärare och fritidspedagoger skall behållas (prop. 1997/98:6, bet.
1997/98:UbU5, rskr. 1997/98:107). Både förskollärare och
fritidspedagoger behåller och utvecklar sin yrkesidentitet när de
undervisar i ett arbetslag tillsammans med grundskollärare i skolan. För
att inte behöva ange samtliga tre personalkategorier varje gång den
undervisande personalen avses, bör begreppet lärare i läroplanen också
omfatta förskollärare och fritidspedagog.
Begreppet elev i läroplanen skall behållas. Läroplanen reglerar en eller
flera individers rättigheter och skyldigheter i förhållande till en specifik
verksamhet, nämligen skolan. Det innefattar en skyldighet för skolan att
arbeta för att alla elever skall få möjlighet att uppnå målen i läroplanen.
Begreppet barn och unga som kommittén föreslår har en mer allmän
betydelse då det gäller barn och unga även i förhållande till föräldrar,
hälso- och sjukvård osv.
Med begreppet skola i läroplanen avses förskoleklass och det
obligatoriska skolväsendet, men inte fritidshemmet. Det är därför inte
18
aktuellt att i stället för begreppet skola införa den pedagogiska Prop. 1997/98:94
verksamheten för barn och unga 6-16 år. En sådan förändring skulle
dessutom riskera att urholka tydligheten i ansvaret för elevernas
utbildning. Begreppet undervisning skall inte heller ersättas av begreppet
verksamhet.
6.2 Läroplanen - anpassning och komplettering av
innehåll
Regeringens bedömning: Läroplanen (Lpo 94) bör till sitt innehåll
anpassas för att kunna användas i det obligatoriska skolväsendet,
förskoleklassen och fritidshemmet. Syftet är att underlätta och stimulera
en fortsatt verksamhetsmässig integration.
Barnomsorg och skolakommitténs bedömning: Överensstämmer
delvis med regeringens bedömning. Kommitténs ställningstaganden
skiljer sig dock från regeringens när det gäller vissa kompletteringar i
läroplanen.
Remissinstanserna: En övervägande andel av remissinstanserna är
positiva till den helhetssyn på lärande som präglar förslaget och att
läroplanen kompletteras med förskole- och fritidshemsspecifika mål.
Många instanser välkomnar bl.a. att lekens roll och omsorgen om den
enskilde individen betonas och att betydelsen av förskolans och
fritidshemmets pedagogik stärks. Ett antal remissinstanser, däribland
Lärarförbundet, LR, RRV, TCO samt några kommuner, anser att vissa
föreslagna förändringar innebär en otydlighet i skolans uppdrag.
Landsorganisationen (LO) och Svenska Kommunalarbetarförbundet
(SKAF) anser att förslaget är alltför skolbetonat och att främst omsorgen
är alltför nedtonad i förslaget. Några instanser anser att
fritidshemspedagogiken är osynliggjord.
Läs- och skrivkommitténs förslag: Kommittén föreslår tydligare
skrivningar i läroplanerna vad gäller språkets roll i elevens liv, arbete och
lärande.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som uttalat sig i frågan
stöder förslaget.
Att främja lärande
Regeringen avser att komplettera och anpassa läroplanens innehåll för att
den skall kunna användas i den obligatoriska skolan, förskoleklassen och
fritidshemmet. Den pedagogik som används i förskoleklass och
fritidshem bör också få genomslag i läroplanen, eftersom ett ömsesidigt
utbyte av olika pedagogiska kulturer kan höja kvaliteten i hela skolan.
De justeringar och kompletteringar som regeringen avser att göra i
läroplanen innebär dock inte något avsteg från den inriktning för
19
läroplanen som fastställdes vid införandet av Lpo 94. Läroplanen skall
även fortsättningsvis vila på den syn på kunskap och lärande som
presenterades i betänkandet Skola för bildning (SOU 1992:94). Kunskap
är inte något entydigt begrepp. I betänkandet preciseras fyra olika former
av kunskap: fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Kunskap skall
göra världen begriplig och utvecklas i ett växelspel mellan vad man vill
uppnå och den kunskap man redan har, problem man upplever samt de
erfarenheter man gör. Kunskapen är beroende av sitt sammanhang och ett
redskap för att lösa såväl teoretiska som praktiska problem. Kunskap är
ett redskap för att bearbeta och hantera världen.
Skolans övergripande uppdrag är att förmedla värderingar och
kunskaper. Regeringen avser dock att ändra läroplanen i enlighet med
Barnomsorg och skolakommitténs förslag så att tyngdpunkten i skolans
uppdrag förskjuts från att förmedla kunskaper till att främja elevernas
lärande. Avsikten med detta är att ytterligare förstärka ett synsätt som
framhäver elevernas aktiva roll i sitt eget lärande och skolans ansvar för
att erbjuda en miljö där elevernas lärande blir meningsfullt. För att ge
eleverna en sådan aktiv roll krävs ett medvetet professionellt
förhållningssätt av lärama. En ny elevroll kräver till viss del en ny
lärarroll. Det handlar om att skapa förutsättningar för lärande genom att
arrangera sammanhang och miljöer där eleven under lärarens
pedagogiska ledning aktivt kan tillägna sig kunskap.
De begrepp som ingår i förskolans och fritidshemmets pedagogik, t.ex.
lek, omsorg, skapande och barnets eget utforskande, kommer nu att
tillföras den gemensamma läroplanen. Att i praktiken genomföra en
sådan undervisning underlättas av att olika yrkeskompetenser samarbetar.
Barn behöver se helhet och sammanhang i tillvaron och förstå den
verklighet de lever i. Olika aspekter på lärandet, lärandets former och
kunskapssökande behöver vidareutvecklas i skolan. Ett helhetsperspektiv
på elevernas utveckling och lärande innebär att deras intellektuella,
fysiska, praktiska och skapande förmåga tas tillvara. För att understryka
betydelsen av en helhetssyn är en undervisning upplagd i teman naturlig,
likaväl som kurser, ämnen och aktiviteter. Läroplanen skall förstärkas när
det gäller elevernas möjligheter att få uttrycka sig i många olika former.
Lek ger eleverna möjligheter till att utforska världen genom att de får
använda fantasi och kreativitet. Lek kan också ha en funktion av
inlärning i lekfulla former. Läroplanen skall därför breddas när det gäller
lekens betydelse, vilket också kommittén har föreslagit.
Regeringen avser att i läroplanen ytterligare lyfta fram betydelsen av
att nyfikenhet och lust att lära skall prägla skolans undervisning.
Regeringen lägger stor vikt vid att eleverna skall ges möjlighet att få
utveckla tillit till sin egen förmåga, så att de med självförtroende kan ta
ett reellt ansvar för sitt eget lärande.
Det är i kommunikation med andra som utveckling och lärande sker.
Olika perspektiv kan prövas mot varandra och i gruppen utvecklas
sociala normer och mönster, samhörighet och gemensamt handlande.
Skolan har ansvar för att eleverna ges möjligheter att arbeta tillsammans
mot gemensamma mål. Det är också viktigt att det blir balans mellan de
enskilda elevernas behov och gruppens behov av sammanhållande regler
och normer. Regeringen anser att det finns skäl att förstärka läroplanen
Prop. 1997/98:94
20
när det gäller samspelet med andra både i betydelsen av att utforska
omvärlden tillsammans och i betydelsen av att visa respekt för andra.
Regeringen avser att i läroplanen också betona betydelsen av att man i
skolan skapar en trygg miljö som präglas av omsorg om den enskilde
individen.
Miljöperspektivet är ett av de perspektiv som skall genomsyra
undervisningen i skolan. Regeringen har i olika sammanhang, senast i
regeringens skrivelse om Ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13),
presenterat ytterligare led i arbetet med att föra Sverige vidare mot målet
ekologisk utveckling. Regeringen anser att det finns anledning att
komplettera läroplanen när det gäller att ge kunskaper om den egna
livsstilens betydelse för en hållbar ekologisk utveckling.
Barnomsorg och skolakommittén föreslog också i sitt betänkande att
jämställdhetsaspekten ytterligare borde förstärkas genom att tillföra ett
femte perspektiv i läroplanen. Regeringen anser emellertid att både
skollagen och läroplanen redan i dag understryker betydelsen av att aktivt
arbeta för jämställdhet mellan könen och avser således inte att göra en
sådan förändring.
Språkets betydelse
Det är viktigt att i läroplanen betona skolans ansvar för elevernas
språkutveckling. Varje elev måste få utveckla sin kommunikativa
förmåga och få rika möjligheter att samtala, läsa och skriva i alla ämnen
under hela skoldagen och skoltiden. Eleverna skall också ges möjligheter
att utveckla sin förmåga att diskutera, argumentera och att framträda inför
andra. Elever med annat modersmål än svenska bör uppmuntras att
utveckla detta parallellt med det svenska språket.
Språkutveckling, kunskapsutveckling och identitetsutveckling går hand
i hand och är livslånga processer. Läs- och skrivförmåga är inte något
man tillägnar sig under den första tiden i skolan och sedan behåller livet
ut. Den språkliga utvecklingen börjar långt innan barnet börjar skolan.
För att upprätthålla och vidareutveckla den krävs kontinuerlig och
meningsfull språkanvändning under hela skoltiden och i alla ämnen och
vidare genom utbildning, kultur-, samhälls- och yrkesliv. Läs- och
skrivutveckling är alltså inte något som bara försiggår i
svenskundervisningen och i de lägre åldrarna.
Att den språkliga utvecklingen börjar tidigt måste påverka förskolans
och skolans pedagogik och därför utgör den pedagogiska verksamheten i
förskolan en viktig del av barnens läs- och skrivutveckling. En
förskolepedagogik som medvetet tar vara på barns naturliga lust att leka
med språket på olika sätt bidrar till barnens läs- och skrivutveckling. Att
reagera tidigt när problem uppstår och vid behov sätta in stödåtgärder är
av stor betydelse för elevernas möjligheter att utveckla sitt språk och att
använda sig av detta senare i livet. Regeringen har även i kapitel 5
utvecklat sin syn på skolans ansvar för att ge stöd åt elever med läs- och
skrivsvårigheter.
Ett nära samarbete mellan förskolan, förskoleklassen, den obligatoriska
skolan och fritidshemmet ökar förutsättningarna att tidigt förebygga läs-
Prop. 1997/98:94
21
och skrivsvårigheter. Regeringen avser att i läroplanen ytterligare betona Prop. 1997/98:94
språkets roll.
Skolan som kulturell och social mötesplats
Vi lever i ett samhälle präglat av kulturell mångfald, där såväl det egna
kulturarvet, som invandrarnas och de inhemska minoriteternas kultur har
en given plats. I skolan har alltid förekommit kulturmöten och
kulturkrockar. En femtedel av barnen i den svenska skolan har i dag
utländsk bakgrund. Regeringen anser att utbildningen skall ta sin
utgångspunkt i alla elevers bakgrund, kultur, tidigare erfarenheter, språk
och kunskaper samt främja deras fortsatta lärande och
kunskapsutveckling.
Det är viktigt att alla som arbetar i skolan har ett medvetet
förhållningssätt till kulturell mångfald, där varje individ
uppmärksammas. Den obligatoriska skolan, liksom förskoleklassen och
fritidshemmet, har som kulturell och social mötesplats en unik möjlighet
och ett särskilt ansvar för att stärka ett sådant förhållningssätt hos både
vuxna och elever. Regeringen avser att ändra läroplanen på ett antal
punkter för att förstärka de mångkulturella aspekterna i undervisningen.
Regeringens bedömning: Skolverket bör få i uppdrag att utforma
allmänna råd för fritidshem.
Skälen för regeringens bedömning: Både den obligatoriska skolan
och fritidshemmet arbetar med barnets utveckling och lärande i centrum.
Det finns trots detta skäl att påminna om att verksamheterna också har
delvis olika uppdrag. Alla barn och ungdomar skall ha lika tillgång till
utbildning. Den obligatoriska skolan skall, i samarbete med hemmen,
främja barns harmoniska utveckling till ansvarstagande
samhällsmedlemmar. Fritidshemmet skall ge yngre skolbarn den omsorg
som krävs för att föräldrar skall kunna förena föräldraskap med
förvärvsarbete och genom pedagogisk verksamhet komplettera skolan
och ge barn en meningsfull fritid och stöd i utvecklingen. Fritidshemmets
ansvar för barnens fria tid bör förtydligas i allmänna råd. De allmänna
råden bör tydligt anknyta till läroplanen men ha tyngdpunkten lagd vid
fritidshemmets specifika uppgift att ge barn en meningsfull fritid.
Regeringen bedömer att det är lämpligt att vissa av de målformuleringar
som Barnomsorg och skolakommittén föreslagit för läroplanen i stället
bildar utgångspunkt för de allmänna råden för fritidshem. Råden bör
utformas som vägledning för huvudmän och verksamhet enligt den
ansvarsfördelning som gäller mellan stat och kommun och inom
kommunen. De bör vara grundade på forskning och beprövad erfarenhet
samt inte minst det utvecklingsarbete som pågått under senare år i
kommunerna när det gäller integreringen mellan fritidshem och skola.
Fritidshemmet skall i samarbete med föräldrarna medverka till en god
och utvecklande uppväxtmiljö för barnen i förskoleklass och den
22
obligatoriska skolan. De skall där kunna få en trygg omsorg under den
skolfria delen av dagen och under lov. Det är betydelsefullt att
fritidshemmet har ett gott samarbete med såväl föräldrar som skola. I
verksamheten bör eftersträvas att varje barn får utveckla egna intressen
och lust att erövra nya erfarenheter och att positiva kamratrelationer
utvecklas mellan barnen. Barnen bör få möjlighet att delta i planering och
beslut som rör verksamheten och efter hand ta ett ökat ansvar för sitt eget
vardagsliv. Det är också viktigt att barnen under sin tid i fritidshemmet
hinner utveckla egna fritidsintressen och få kontakter med fritids-, kultur-
och föreningslivet. Fritidshemmet skall, i samverkan med föräldrar och
skola, ge barn som är i behov av det, särskilt stöd för sin utveckling.
Regeringen avser att ge Skolverket i uppdrag att utforma allmänna råd
för fritidshem.
Prop. 1997/98:94
Regeringens bedömning: Ett begränsat antal kommuner bör få
möjlighet att delta i en försöksverksamhet, där arbetet i grundskolan får
organiseras utan en centralt fastställd timplan. Regeringen avser att ge en
arbetsgrupp i uppdrag att utarbeta förslag till hur försöksverksamheten
skall utformas med avseende på utvärdering och kvalitetssäkring.
Skolkommitténs förslag: Kommitténs huvudförslag är att grund-
skolans nuvarande timplan successivt skall avskaffas med början den 1
juli 1998 för att vara helt avskaffad den 1 juli 2001. Undervisningstiden
skall i stället anges enbart som en totalt garanterad undervisningstid,
6 665 timmar i grundskolan plus 525 timmar för de sexåringar som går i
förskoleklass. Skolkommittén har också lagt fram ett alternativt förslag,
som innebär att regeringen initierar en försöksverksamhet där ett
begränsat antal kommuner på försök kan införa lokala timplaner. Under
försöksperioden på fem år bör Skolverket få i uppdrag att följa upp och
utvärdera verksamheten i ett särskilt projekt.
Remissinstanserna: Örebro, Botkyrka, Krokoms kommuner m.fl. vill
avskaffa timplanen utan föregående försöksverksamhet. Flertalet
remissinstanser föredrar dock att detta föregås av en försöksverksamhet.
Några remissinstanser, t.ex. Lärarförbundet och LR, påpekar behovet av
fungerande utvärderings- och kvalitetssäkringssystem som en
förutsättning för ett försök med avskaffande av timplanen.
Skälen till regeringens bedömning: Regeringen delar kommitténs
uppfattning att decentralisering är den strategi som även fortsättningsvis
skall användas för att utveckla det inre arbetet och därmed höja kvaliteten
i skolan. Läro- och kursplanernas mål skall styra undervisningen i en
mål- och resultatstyrd skola och undervisningen skall anpassas till lokala
förutsättningar. Skolans resultat skall inte mätas i antal genomförda
lektioner, utan i de kunskaper som eleverna faktiskt har uppnått. Det är
elevernas behov och läroprocesserna som skall styra organisationen av
skolans arbete, inte tiden.
23
Regeringen anser att grundskolans timplan redan nu medger en flexibel
tidsanvändning, bl.a. genom de utökade möjligheter till lokala
anpassningar inom ramen för skolans val som riksdagen nyligen har
beslutat om. Det finns också anledning att påpeka att den minsta
garanterade undervisningstiden just är en minsta tid, som kommunen kan
utöka i mån av behov och möjligheter. Det finns emellertid exempel på
att man på vissa håll inte utnyttjat de möjligheter till flexibel
tidsanvändning som finns i nuvarande system. En alltför stark fokusering
på vilken tidsram som enskilda ämnen har i timplanen kan ha försvårat
ett ämnesövergripande eller åldersblandat arbetssätt.
Den rätt, som varje elev har, att få så goda förutsättningar som möjligt
för sin skolgång, kan inte ifrågasättas. Regeringen lägger stor vikt vid det
ursprungliga skälet att ha en nationellt fastställd timplan, nämligen att
värna om likvärdighet och kvalitet. Den inbyggda motsättning som finns
mellan målstyrning och tidsstyrning får dock inte innebära att timplanen i
praktiken upplevs som ett hinder för pedagogiskt nytänkande och ett
förändrat arbetssätt.
Sedan läsåret 1995/96 beslutas, inom ramen för den nationella
timplanen, fördelningen av antalet timmar för ämnen, ämnesgrupper,
språkval och elevens val av styrelsen för utbildningen efter förslag av
rektorn. Beslut om hur utrymmet för skolans val skall användas fattas av
rektorn. Detta innebär att man i kommunerna nu i mer än tre läsår har
arbetat med timutläggning, dvs. olika prioriteringar när det gäller skolans
och elevens val och fördelning av timmar mellan årskurserna. Det finns
således redan erfarenheter att hämta när det gäller att planera och
organisera skolverksamheten på ett friare sätt än tidigare.
Förutsättningarna för att tona ner timplanens roll har också ökat genom
att timplanen och schemat inte längre utgör underlag för lärarnas
tjänstgöring.
Regeringen vill initiera en försöksverksamhet där ett ökat friutrymme
ger möjlighet att ytterligare fokusera på läroprocesserna. Regeringen
avser därför att ta initiativ till en försöksverksamhet, där ett begränsat
antal kommuner får möjlighet att organisera arbetet i grundskolan utan en
centralt fastställd timplan under en relativt lång försöksperiod.
Övervägande antalet remissinstanser är också, som framgått, positiva till
en sådan försöksverksamhet. Försöksverksamheten bör kunna omfatta
samtliga grundskolor i en kommun eller enbart någon eller några av en
kommuns skolor.
En svårighet med mål- och resultatstyrning i en verksamhet som
handlar om utbildning är att när man väl kan värdera resultaten kan det
vara svårare att göra något åt dem. Man måste alltså ha ordentliga
utvärderings- och kvalitetssäkringssystem av skolans och enskilda elevers
kunskapsutveckling under processens gång. Detta är också något som
många remissinstanser påpekat.
Innan försöksverksamheten påbörjas måste det enligt regeringens
uppfattning finnas garantier för att en sådan försöksverksamhet inte kan
äventyra likvärdighet och kvalitet i undervisningen för enskilda elever
eller skolor. Den kommun som vill delta måste kunna motivera hur
frånvaron av en centralt fastställd timplan kan gagna de enskilda
elevernas kunskapsutveckling. Detta innebär också en garanti för att inga
Prop. 1997/98:94
24
enskilda elever eller elevgrupper får sämre förutsättningar att nå målen än
idag.
Avsikten med försöksverksamheten är att pröva nya vägar för att
underlätta elevernas väg mot målen och i övrigt bidra till
skolutvecklingen. Regeringen avser att ge en arbetsgrupp i uppdrag att
utarbeta förslag till hur försöksverksamheten skall utformas med
avseende på utvärdering och kvalitetssäkring. Regeringen har därefter för
avsikt att återkomma till riksdagen.
Prop. 1997/98:94
Skollagstiftningen genomgick stora förändringar i början av 1990-talet,
när skolväsendet övergick till att bli mer mål- och resultatstyrt och det
traditionella sättet att styra genom en detaljerad statlig reglering
upphörde. Fr.o.m. den 1 januari 1998 finns också bestämmelserna om
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg i skollagen.
Barnomsorg och skolakommittén har bl.a. haft i uppdrag att göra en
översyn av skollagen utifrån de krav integrationen av förskola, skola och
fritidshem ställer och utifrån förslagen till nya måldokument för
verksamheterna. Kommittén har angett grundläggande ställningstaganden
till hur förskoleverksamheten och fritidshemmen skall inordnas i
skollagen och vilka konsekvenser detta får. Kommittén lämnade dock
inga lagförslag.
Från flera håll, bl.a. från Svenska Kommunförbundet och lärarnas
fackliga organisationer, har framförts behovet av en översyn av
skollagstiftningen så att den bättre än i dag återspeglar en mål- och
resultatstyrd skola.
Skolkommittén har lämnat flera förslag till ändringar i skollagen av de
bestämmelser som behandlar kommunernas ansvar för skolan, bl.a.
beträffande kommunernas uppföljning och utvärdering av verksamheten
och statens möjligheter till sanktioner mot kommuner som åsidosätter
sina skyldigheter. Kommittén har också behandlat frågan om rektors
ansvar och föreslagit att ansvar och befogenheter skall kunna delegeras
från rektor till andra personer eller grupper inom skolan. Skolkommittén
anser att ökad decentralisering och ett ökat elevinflytande är den strategi
som skall användas för att utveckla det inre arbetet i skolan. Kommittén
föreslår därför att skollagen skall utgå från en kunskapssyn där
utbildning inte kan ge eleverna kunskaper och färdigheter utan att
kunskaper är någonting som varje individ själv tillägnar sig, skapar och
utvecklar. Även Läs- och skrivkommittén har föreslagit ändringar i
skollagen.
Regeringen anser att skollagen och andra skolförfattningar skall spegla
en mål- och resultatstyrd verksamhet. Det finns nu anledning att se över
på vilket sätt skollagstiftningen kan bidra till att säkra likvärdighet och
kvalitet.
Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen bär med sig ett nytt
perspektiv, som inte i första hand skall anpassas till skolans.
Barnomsorgen har under lång tid utvecklats huvudsakligen genom
25
målstyrning och ramlagstiftning. Mycket av det utvecklingsarbete som
gjorts när det gäller integration mellan förskola, skola och fritidshem har
vuxit fram utan statliga regleringar.
Många frågor återstår att lösa för att skollagens struktur och
bestämmelser skall återspegla synen på förskolan som det första steget i
utbildningssystemet. En viktig fråga i detta sammanhang är om förskolan
skall bilda en egen skolform inom det offentliga skolväsendet.
Skollagen har ändrats åtskilliga gånger under senare år. Vissa delar har
blivit svåröverskådliga och det kan även av den anledningen finnas behov
av en översyn.
Regeringen anser således att det finns behov av att göra en samlad
skollagsöversyn så att samtliga lagstiftningsfrågor som aktualiserats av
såväl kommittéer som intresseorganisationer blir ordentligt belysta.
Regeringen avser därför att ta initiativ till en sådan översyn.
Regeringens förslag: En ändring görs i 5 kap. 5 § skollagen som innebär
att de kunskapsrelaterade behörighetsvillkoren i vissa fall skall anses vara
uppfyllda om sökandena på annat sätt förvärvat kunskaper likvärdiga
med godkända betyg i ämnena svenska, alternativt svenska som
andraspråk, engelska och matematik.
I en övergångsbestämmelse till lagen (1993:1478) om ändring i
skollagen (1985:1100) tas det in en föreskrift som innebär att äldre
bestämmelser skall gälla för den som åberopar sifferbetyg vid ansökan till
gymnasieskolan.
Prop. 1997/98:94
Skälen för regeringens förslag: Enligt 5 kap. 5 och 13 b §§ skollagen
gäller fr.o.m. läsåret 1998/99 nya behörighetsvillkor för nationella och
specialutformade program i gymnasieskolan. De nya behörighetsreglerna
skall tillämpas första gången vid intagningen inför hösten 1998.
Reglerna innebär att endast elever som i grundskolan uppnått lägst
godkända betyg i ämnena svenska, alternativt svenska som andraspråk,
engelska och matematik är behöriga till ett nationellt eller
specialutformat program. Övriga elever kan tas in på det individuella
programmet eller under vissa förutsättningar gå om sista året i
grundskolan.
Avsikten med de nya behörighetsbestämmelserna är att de
basfärdigheter som är en förutsättning för att klara av studierna på ett
nationellt eller specialutformat program måste vara uppfyllda för att
behörighet skall uppnås. De hittills gällande bestämmelserna ställer
endast krav på att eleverna har slutfört sista årskursen i grundskolan, dvs.
inga krav ställs på betyg. De nya behörighetsbestämmelserna innebär
således en kraftig skärpning av behörighetskraven till nationella och
specialutformade program.
26
Regeringen anser det viktigt att slå vakt om kvalitet och likvärdighet i Prop. 1997/98:94
gymnasieutbildningen. Detta motiverar att det finns behörighetskrav för
att påbörja utbildningen på ett nationellt eller specialutformat program.
En elev som avslutat årskurs 9 i grundskolan utan att ha uppnått de
kunskapsrelaterade behörighetsvillkoren men som senare har inhämtat
motsvarande kunskaper på annat sätt, t.ex. genom studier på ett
individuellt program, skall kunna vara behörig till ett nationellt eller
specialutformat program. Detsamma gäller den elev som visat att han/hon
uppnått motsvarande kunskaper genom prövning. En elev som går i
utbildning motsvarande grundskolan, t.ex. i en fristående grundskola med
waldorfinriktning, får studieomdöme i stället för betyg. Också en sådan
elev måste kunna få ett sådant omdöme bedömt så att han eller hon kan
anses vara behörig till ett nationellt eller specialutformat program. En
bestämmelse föreslås därför tas in i 5 kap. 5 § skollagen som anger att
även en elev som på annat sätt förvärvat kunskaper likvärdiga med
betyget Godkänd i de aktuella ämnena skall anses behörig.
Det nuvarande betygssystemet har varit i funktion sedan den 1 juli
1994. Sifferbetyg enligt det gamla betygssystemet har dock kunnat
utfärdas fram till utgången av juni 1996. Slutbetyg från grundskolan
enligt det nya betygssystemet kommer att utfärdas första gången i vår.
Eftersom inte alla elever efter slutförd grundskola går vidare direkt till
gymnasieskolan, kan elever med sifferbetyg från grundskolan fortfarande
komma att söka till gymnasieskolan. Mot den bakgrunden behövs en
bestämmelse om hur dessa betyg skall bedömas. Regeringen föreslår
därför att det i övergångsbestämmelserna till lagen (1993:1478) om
ändring i skollagen (1985:1100) tas in en föreskrift av innebörd att för
dem som åberopar sifferbetyg vid ansökan till gymnasieskolan skall
bestämmelserna i 5 kap. 5 § skollagen gälla i dess lydelse före den 1 juli
1994.
I dag är reglerna utformade så att en lärare i gymnasieskolan bara kan
sätta betyg på avslutade kurser och på specialarbeten. Regeringen avser
att meddela föreskrifter om att betyg även skall kunna sättas på ett ämne
från grundskolan om en elev läser ämnet inom ramen för ett individuellt
program.
Reglerna om behörighet kan behöva ses över även för andra grupper,
t.ex. nordiska elever, som enligt överenskommelsen mellan Danmark,
Finland, Island, Norge och Sverige om utbildningsgemenskap på
gymnasial nivå, skall kunna tas in i en kommuns gymnasieskola på
samma villkor som kommunens egna elever. Det bör ankomma på
regeringen att besluta om de regelförändringar som kan behöva göras.
I enlighet med den s.k. finansieringsprincipen skall kommuner och
landsting inte åläggas nya arbetsuppgifter, utan att de samtidigt ges
möjligheter att finansiera dessa på annat sätt än med höjda skatter. Om
statsmakterna fattar beslut, som medför kostnads- eller utgiftsökningar
för kommunsektorn, bör dessa således finansieras genom en ökning av
27
statsbidragen, eller genom att staten fattar beslut som möjliggör Prop. 1997/98:94
besparingar. Finansieringsprincipen innebär också att statsbidragen bör
minska om kommunerna fråntas skyldigheter eller om de till följd av
regelförändringar får möjlighet att bedriva en mer kostnadseffektiv
verksamhet.
Regeringen bedömer att de förslag som lämnas i denna proposition inte
innebär ökade eller minskade utgifter för kommunerna.
Ändringen i första stycket 1 som har behandlats i avsnitt 9 medför att
vissa kategorier av sökande som har slutfört sista årskursen i grundskolan
eller motsvarande kan vara behöriga till nationella program även om de
inte har godkända betyg i de ämnen som anges i punkten. Det är fråga om
sökande som på annat sätt förvärvat kunskaper som är likvärdiga dem
som behövs för godkänt betyg. Kunskaperna kan t.ex. ha förvärvats
genom studier på ett individuellt program eller vid en fristående skola
som inte sätter betyg motsvarande dem som ges inom det offentliga
skolväsendet.
Av 5 kap. 13 b § följer att behörighetsvillkoren också gäller för
sökande till specialutformade program.
I tredje stycket görs den justeringen att ordet ”annat” före landsting tas
bort.
Till SFS 1993:1478
Ändringen innebär att det för ungdomar med sifferbetyg inte finns några
krav på ett visst betyg i något ämne för att vara behörig till ett nationellt
eller specialutformat program.
28
Skolkommittén har haft i uppdrag att belysa det inre arbetet i det offent-
liga skolväsendet för barn och ungdom, att föreslå åtgärder för att
stimulera och stödja den pedagogiska utvecklingen och att identifiera
hinder för denna utveckling.
Slutbetänkandet består av två delar. I första delen beskrivs förändringar
i samhället som har betydelse för arbetet i skolan, främst hur barn och
ungdomar socialiseras i dag jämfört med tidigare. Lärandets kontext be-
lyses, dvs. det sammanhang som gör lärandet meningsfullt och engage-
rande för barn och ungdomar. I första delen diskuteras dessutom en stra-
tegi för skolutveckling och decentralisering. I andra delen redogör kom-
mittén för sina förslag, av vilka flertalet har förberetts i de tre tidigare
delbetänkandena Föräldrar i självförvaltande skolor (SOU 1995:103),
Inflytande på riktigt - Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och an-
svar (SOU 1996:22) och Krock eller möte - Om den mångkulturella
skolan (SOU 1996:143).
För att öka elevinflytandet föreslår Skolkommittén att utvecklingen av
lokala elevfora stimuleras och att elever som har arbetat aktivt för skolans
bästa, utöver vad som är rimligt att begära av varje elev, skall ha rätt att
få detta inskrivet i slutbetyget. Kommittén föreslår att en regel om detta
förs in i grundskoleförordningen och i gymnasieförordningen.
Kommittén föreslår vidare att skollagen ändras, så att bl.a. elevpers-
pektivet blir tydligare. Förslagen går dels ut på att utbildningen skall ta
sin utgångspunkt i barns och ungdomars tidigare erfarenheter, språk och
kunskaper, dels syfta till att främja deras lärande och kunskapsutveckling.
Verksamheten bör således utformas av skolans personal och av de ung-
domar som går där. Dessutom skall alla i skolan ta avstånd från och mot-
verka alla former av kränkande behandling. Den centrala timplanen för
grundskolan avskaffas. Alternativt föreslås att en försöksverksamhet
inleds där ett begränsat antal kommuner ges dispens från kravet att följa
den centrala timplanen. Begreppet elev bör ersättas med barn eller
ungdomar.
I betänkandet föreslås att skollagen ändras för att förtydliga statens
krav på kommunernas system för uppföljning och utvärdering förändras.
Kommunerna skall kunna inrätta en ny typ av tjänst, en s.k.
rekryteringstjänst, som är avsedd för personer som ej fyllt 30 år och som
är intresserade av att i minst sex månader pröva att arbeta i förskolan,
skolbarnsomsorgen, grundskolan eller gymnasieskolan. Kommittén
föreslår också att skollagen ändras så att en person med utländsk
lärarutbildning skall kunna få en fast anställning som lärare om denne har
tillräckliga kunskaper i det svenska språket med hänsyn till tjänsten.
Kommittén anser att det i grundskolans läroplan skall skrivas in att
skolan bör se som sin uppgift att vara ett kulturellt centrum i närsam-
hället. Uppgiften bör ligga på rektor eller den lokala styrelsen för
utbildningen.
Kommittén menar vidare att grundskolans läroplan skall kompletteras
så att det tydligt framgår hur viktigt det är med samverkan med arbets-
Prop. 1997/98:94
Bilaga 1
29
livet för att skapa en bra utbildning. Dessutom föreslås att elever på det
samhällsvetenskapliga, naturvetenskapliga och estetiska programmet i
gymnasieskolan skall ha en del av sin utbildning förlagd till arbetslivet.
Ett avsnitt skall utarbetas om kursplanernas funktion. Avsnittet skall
inleda varje enskild kursplan eller ingå på annat sätt i styrdokumenten.
Kursplanerna skall utformas så att de blir mer stringenta och renodlade.
Kommittén föreslår en försöksverksamhet med ändrad betygssättning i
grundskolan från den 1 juli 1998. Denna skall ge en annan form av urval,
bedömning och skriftlig information till elever och föräldrar än de grade-
rade betygen i grundskolan. Försöksverksamheten är tänkt att gälla för ett
begränsat antal kommuner i högst fem år.
I betänkandet föreslås att det i skolförfattningarna införs en möjlighet
att delegera delar av rektors ansvar och befogenheter till andra personer
eller grupper på en skola och att regeringen initierar en utredning om
ledarskapet i skolan.
Modersmålet för den som har annat modersmål än svenska föreslås av
kommittén få en helt ny ställning och skall i utbildningssammanhang
jämställas med svenska som modersmål. Det föreslås bl.a. att en elev
skall ha rätt till modermålsundervisning under hela sin skoltid och att
begränsningen till minst fem elever tas bort samt att ett av de tre språken
franska, spanska och tyska skall kunna ersättas om man i stället kan
erbjuda ett i kommunen förekommande invandrarspråk.
1 betänkandet föreslås att regeringen utfärdar föreskrifter om att det
skall finnas en generell skyldighet att belysa konsekvenser med hänsyn
till klass, kön och etnicitet i alla förstudier, utredningar och olika former
av planeringsarbete i samband med reformer på skolområdet. Slutligen
föreslår kommittén att ett europeiskt centrum för utveckling och
forskning gällande barns och ungdomars likvärdiga möjligheter i
barnomsorg och skola inrättas.
Prop. 1997/98:94
Bilaga 1
30
Förteckning över remissinstanserna samt en
sammanställning av remissyttrandena över
betänkandet Skolfrågor - Om skola i en ny tid (SOU
1997:121)
Remissyttranden har inkommit från Kammarrätten i Jönköping, Social-
styrelsen, Handikappombudsmannen, Barnombudsmannen (BO), Jäm-
ställdhetsombudsmannen (JämO), Statskontoret, Riksrevisionsverket
(RRV), Statens skolverk, Statens institut för handikappfrågor i skolan
(SIH), Högskoleverket, Göteborgs universitet, Lärarhögskolan i Stock-
holm, Högskolan i Växjö, Ale, Alvesta, Botkyrka, Båstads, Falköpings
och Gävle kommuner, Göteborgs stad, Heby, Härnösands, Jönköpings,
Kiruna, Krokoms, Kungsbacka, Laholms, Motala, Mörbylånga, Norrkö-
pings, Orsa, Orust, Skara och Skellefteå kommuner, Stockholms stad,
Ånge, Örebro och Östhammars kommuner, Svenska Kommunförbundet,
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Samarbetsorgan för
Invandrarorganisationer i Sverige (SIOS), Riksförbundet Hem och Skola
(RHS), Handikappförbundens samarbetsorgan, Handikappinstitutet,
Friskolomas Riksförbund.
Dessutom har yttranden inkommit från Centrum för Tortyr- och Trau-
maskadade, Karolinska institutet, Lärare vid invandrarundervisningen i
Södertälje kommun, Skolledarna, Lärarnas Riksförbund (LR), Lärarför-
bundet, Föreningen för en demokratiserande och aktiverande skola
(DAKS), Institutionen för hushållsvetenskap vid Göteborgs universitet,
Sverigefinska Riksförbundet, Judiska Centralrådet i Sverige, Riksförbun-
det för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar (RBU), Riksförbundet för
Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna (FUB) och Föreningen
för Flerspråkiga Familjer.
En övervägande del av remissinstanserna är positiva till kommitténs
grundansats och till slutbetänkandet som helhet, då det anses ge en god
bild av hur skolans inre arbete behöver förändras. Många remissinstanser
har därför inte kommenterat de olika förslagen, alternativt endast kom-
menterat de delar av slutbetänkandet som de har helt eller delvis annan
uppfattning om. En vanlig åsikt är att det har varit svårt att ta ställning till
vissa förslag, då en ekonomisk konsekvensanalys saknas i utredningen.
Majoriteten av kommunerna tillstyrker flertalet förslag, några under
förutsättning att de får full kostnadstäckning för de förslag som innebär
ökade kommunala kostnader. Lärarförbundet är i stort sett positivt till
kommitténs förslag, men konstaterar samtidigt att den inte behandlat det
som stått i centrum för de senaste årens debatt ute i skolorna, nämligen
Prop. 1997/98:94
Bilaga 2
31
hur eleverna skall kunna uppnå de nationella kunskapsmålen med allt Prop. 1997/98:94
knappare resurser. Bilaga 2
RRV anser de att det är närmast omöjligt att bedöma om utredningens
förslag är de som är mest angelägna att genomföra. Både RRV och SAF
saknar en genomgående analys av vilka effekter utredningsförslagen kan
tänkas medföra och i vilken utsträckning de kan bidra till den
eftersträvade vitaliseringen av den lokala skolutvecklingen.
Handikapporganisationerna anser att kommittén har frångått sina di-
rektiv eftersom kommittén inte har belyst skolans arbete med utgångs-
punkt från elever med funktionshinder. Skolverket framför övervägande
kritiska synpunkter. Sverigefinska Riksförbundet anser att kommittén
använder sig av begrepp som i ljuset av den nya integrationspolitiken
känns förgångna.
Två tredjedelar av remissinstanserna har kommenterat förslagen om ökat
elevinflytande. Av dessa är flertalet positiva till elevforum på kommun-
nivå och till att en elev som har arbetat för skolans bästa, utöver vad som
är rimligt att begära av varje elev, skall få detta inskrivet i slutbetyget.
SAF delar bl.a. kommitténs uppfattning om elevernas inflytande och
förslaget om elevforum. Däremot anser SAF att kommittén har undvikit
den allra viktigaste inflytandefrågan, nämligen rätten för elev och
föräldrar att själva få välja skola samt att friskolor skall ha samma
möjlighet att konkurrera med de offentliga skolorna på likvärdiga villkor.
TCO anser att elevforum på kommunal nivå bör samordnas med de
ungdomsråd som finns i vissa kommuner.
Skolverket, BO, Laholms, Mörbylånga, Norrköpings och Skara kom-
muner är kritiska till elevforum på kommunnivå. Norrköpings kommun
menar att elevforum diskvalificerar alla strävanden att främja ett
elevperspektiv i all verksamhet. I stället för elevforum föreslås en ändring
i skollagen, vilken innebär att kommunen är skyldig att stödja elevernas
strävan till inflytande över sin undervisning. BO är kritisk till att utveckla
elevforum, då de anser att förslaget ökar avståndet mellan beslutsfattare
och elever samt att ansvaret blir mer otydligt.
Skolverket är kritiskt inställt till förslaget om att en elev som arbetat
aktivt för skolans bästa skall få det inskrivet i slutbetyget, eftersom det
redan finns utrymme för detta inom regelsystemet då det i förordet till
slutbetyget skall anges om en elev har haft ett förtroendeuppdrag. Örebro
kommun föreslår ett intyg för elever som arbetat aktivt för skolan, ej be-
tyg-
FUB tillstyrker förlaget om inskrift i slutbetyget, men anser att lokala
elevforum kräver insikt i andra elevers behov, vilket i sin tur kräver insikt
hos pedagogerna i skolan om hur man utvecklar denna förmåga. Botkyrka
kommun anser att elevforum aldrig får ersätta de informella kontakterna i
vardagssituationen mellan lärare och elev. Motala kommun har i princip
inget emot ett elevforum, men ställer sig tveksam till att inrätta ytterligare
ett organ. Orsa kommun anser att förslaget om elevforum är alltför snävt
och föreslår i stället ett ”Barn- och Ungdomsråd” som kan öppna vidare
möjligheter.
Flertalet remissinstanser är positiva till kommitténs förslag om att främja
barns och ungdomars lärande och kunskapsutveckling samt de ändringar
det medför i skollagens portalparagraf. Lärarförbundet tillstyrker dock
inte helt den föreslagna ändringen utan föreslår en egen lydelse av 4 kap.
1 §. BO menar att kommitténs tillägg i portalparagrafen bör kompletteras
med ytterligare ändringar i skollagen. För närvarande är 4 kap. 2 §
begränsad till inflytande över utbildningens utformning, men BO anser
att det borde utvidgas till att omfatta inflytande över skolans verksamhet
och organisation. BO anser vidare att det i skollagen bör införas en
skyldighet för skolstyrelsen eller rektor att inhämta synpunkter från
eleverna inför beslut som berör eleverna på ett påtagligt sätt.
Statskontoret instämmer i kommitténs konstaterande att ”själva
livsnerven i styrsystemet är förtroende” och att ”det inte är statens sak att
bestämma hur verksamheten skall organiseras, vad det konkreta innehål-
let skall vara och vilka metoder som är tillämpliga”. De särskilda statliga
bestämmelserna för skolans område bör enligt Statskontorets mening
utgå. Statskontoret anser att även staten måste utvärdera processerna, dvs.
ytterst skolans arbetssätt. Den statliga tillsynen främst koncentrera sig på
att följa upp kommunernas kvalitetssäkringssystem.
Av de få remissinstanser som berört förslaget om ändring av benäm-
ningen elev till barn och ungdomar är samtliga kritiska. Kammarrätten i
Jönköping och Orsa kommun anser att ändringen är olämplig och bidrar
till att också övriga styrdokument och texter ändras.
Även om inte alla tillstyrker förslaget om att avskaffa timplanen är dock
de flesta remissinstanser positiva till en femårig försöksverksamhet i ett
begränsat antal kommuner.
Däremot anser fyra kommuner - Heby, Laholms, Orsa och Skara
kommuner - att timplanen skall avskaffas utan att en försöksverksamhet
läggs fram. Statskontoret instämmer också i kommitténs förslag att slopa
timplanerna och fokusera på elevernas kunskaper och färdigheter i
förhållande till målen och inte på antalet timmar. Svenska
Kommunförbundet anser att timplanen skall avskaffas i den takt som
kommunerna beslutar om.
Lärarhögskolan i Stockholm tillstyrker förslaget, men ser farhågor
kring de praktiskt-estetiska ämnenas möjligheter att hävda sig vid en så-
dan förändring. Örebro kommun föreslår att endast de totalt garanterade
timmarna, 6 665, anges i skollagen.
Göteborgs universitet anser däremot att det krävs starkare incitament
än att ta bort timplanen för att i läroplanens anda få in kommunalpolitiker
och lokala skolor i en fruktbar diskussion om att utnyttja friutrymmet.
Skolverket, RRV, Lärarförbundet, LR, Högskoleverket, Göteborgs uni-
versitet, TCO, Gävle och Mörbylånga kommuner vill inte avskaffa
timplanen. De är däremot positiva till altemativförslaget med en femårig
försöksverksamhet.
3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 94
Överlag är remissinstanserna positiva till förslagen om kursplaneöversyn.
SAF tillstyrker förslaget om grundskolans kursplaner och anser även att
kursplaneöversynen bör göras kontinuerligt för gymnasieskolan i samar-
bete med berörda branschorganisationer. RHS tillstyrker förslagen, men
tror till skillnad mot Skolkommittén att ett nationellt avstämningstillfälle
vid t.ex. år fyra eller fem är av stort värde.
Skolverket avvisar förslagen och menar att de redan ingår i Skolverkets
generella uppdrag. Enligt Skolverket skall kursplaner vara styrande för
undervisningens utformning och innehåll, inte föreskriva en viss upp-
läggning. Göteborgs universitet betonar behovet av en rullande kurspla-
neöversyn, men varnar för alltför detaljerat innehåll. DAKS avstyrker
förslagen och anser att kursplanerna skall förändras, om de skall vara
kvar, och att man bör skriva in det elevcentrerade arbetssättet.
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om utredning av rektors-
rollen, men när det gäller förslaget om delegering går åsikterna isär.
BO välkomnar en utredning om ledarskapet i skolan. Däremot ser BO
en risk med att delegera rektorns ansvar och befogenheter till andra per-
soner och grupper på skolan. Även Lärarförbundet tillstyrker förslaget
om utredning, men anser att delegeringsmöjligheten för rektor behöver
utvecklas.
Skolverket avstyrker förslaget om utredning av ledarskapet i skolan, då
regeringens beslut om det första uppdraget till utbildningsinspektörema
innebär att rektorsfunktionen skall kvalitetsgranskas under 1998. Skol-
verket avstyrker även förslaget att införa en delegeringsmöjlighet av de-
lar av rektors ansvar och befogenheter till andra personer eller grupper på
en skola.
Ånge kommun anser att ansvaret även fortsättningsvis bör ligga hos
skolledningen i och med att en skolledare annars kan välja att delegera ett
obekvämt ärende så att en eventuell juridisk påföljd drabbar en annan
person eller grupp. Svenska Kommunförbundet anser att frågan bör lösas
inom ramen för en total skollagsöversyn. HO anser, i likhet med
Kommunförbundet, att rektors roll är unik varför dennes för-
valtningsrättsliga befogenheter bör analyseras i en framtida översyn av
skollag och förordning. Norrköpings kommun anser att rektorns
möjligheter att delegera ansvar inte får innebära att det pedagogiska
ledarskapet överlämnas till annan person än rektor.
Göteborgs universitet vill lyfta fram rektors roll som central i arbetet
med att utveckla det inre arbetet och påpekar att den statliga rek-
torsutbildningen bör innehålla grundläggande kunskaper i specialpeda-
gogik. Skolledarna anser att rektorn måste ha en stab av medarbetare i
likhet med vilket företag som helst för att administrativa rutinuppgifter
inte skall ta all tid och energi.
Prop. 1997/98:94
Bilaga 2
34
Två tredjedelar av de remissinstanser, som svarat, stöder förslaget om en
försöksverksamhet med andra former för urval, bedömning och skriftlig
information än graderade betyg.
Lärarhögskolan i Stockholm tillstyrker förslaget, men anser att det be-
höver skapas ett forum, där dialog kan föras om sambandet mellan ambi-
tioner, resurser och resultat. SAF anser att förslaget om försöksverksam-
het är intressant, men att betyg behövs.
Skolverket anser att behörighetskraven skall ligga fast, men att några
kommuner på försök skall beredas möjlighet att pröva andra vägar. Skol-
verket avstyrker däremot förslaget att enbart ha kvar betyget Godkänd i
grundskolan.
En tredjedel av instanserna avstyrker emellertid förslaget. Bland dessa
finns Högskoleverket, Skolledarna, LR, Lärarförbundet, Göteborgs stad,
Alvesta, Botkyrka, Jönköpings, Kungsbacka och Skellefteå kommuner. En
genomgående uppfattning bland dessa är att det nya betygssystemet inte
införts fullt ut förrän våren 1998, vilket gör att det inte är bra att genom-
föra en försöksverksamhet med borttagande av de graderade betygen
innan det gamla systemet utvärderats. Däremot ses utvecklingssamtalen
som ett led i utvecklingen mot bättre information till elever och föräldrar.
Mot bakgrund av det uppdrag som Elögskoleverket har att bedöma och ge
tillstånd till universitet och högskolor att använda alternativa urvalsmo-
deller, anser verket att goda skäl finns för ett framtida kunskaps- och er-
farenhetsutbyte mellan Högskoleverket och Skolverket.
DAKS anser att både grundskolan och gymnasieskolan bör bli betygs-
fria och avstyrker således förslaget om försöksverksamhet. RRV ser gärna
att en försöksverksamhet genomförs, men att de graderade betygen
behålls under försöksperioden och menar att kommitténs förslag ökar
skälen att fokusera även annat än godkändgränsen. Svenska
Kommunförbundet avstår från att yttra sig i frågan, men betonar att ett
nytt betygssystem inte får försvåra lärarnas arbete med betygssättning.
Förslaget tillstyrks av två tredjedelar av de remissinstanser som svarat.
Däremot är svarsbortfallet rörande detta förslag stort.
RRV delar Skolkommitténs uppfattning att gymnasieskolans kursut-
formning innebär risk för alltför stor splittring och att programprov där-
för behövs. Ett programprov kan också ge lärama underlag för att be-
döma utbildningsresultatet i förhållande till läroplans- och program-
målen. RRV anser att programproven skall vara obligatoriska. Högskole-
verket tillstyrker förslaget om att utarbeta nationella prov för gymnasie-
skolans olika program, men anser i likhet med SAF att programproven
bör vara nationella och obligatoriska. Dessutom välkomnas åtgärder som
syftar till att stärka och garantera betygsättningens jämförbarhet.
Skolverket avvisar förslaget om programprov såsom inaktuellt om pla-
nerna på en gymnasieexamen genomförs. Kostnaderna för att utveckla
och genomföra programprov skulle dessutom vara betydande. Även
Prop. 1997/98:94
Bilaga 2
35
Alvesta och Norrköpings kommuner är tveksamma till nationella
programprov.
Förslagen tillstyrks överlag av flertalet remissinstanser, men många har
valt att inte ta ställning till förslagen. Handikappförbundens samar-
betsorgan tillstyrker förslaget, men vill understryka vikten av att tydlig-
göra statens krav på kommunernas system för utvärdering. Dessutom
anser de att möjligheterna till sanktioner mot en kommun måste skärpas i
skollagen så att staten kan ingripa på ett tidigare stadium.
De flesta kommuner är negativa till förslaget om vidgade sank-
tionsmöjligheter, men är positiva till att fokus i utvärderingen flyttas från
nationell nivå till kommun- och skolnivå.
Skolverket avstyrker förslaget om förändringar i skollagens 2 kap. 8 §
med hänvisning till regleringsbrevet för 1998, där verket ges i uppdrag
att bedöma nuvarande åtgärdssystem. Svenska Kommunförbundet anser
att frågan om uppföljning och utvärdering skall regleras i en ny skollag.
TCO anser däremot inte att fokus bör flyttas över från den nationella till
den lokala nivån när det gäller uppföljning och utvärdering. Alvesta
kommun efterfrågar tydligare besked från staten om önskade uppgifter,
vilket skulle underlätta för alla kommuner och dessutom göra uppgifterna
jämförbara.
Remissinstanserna är generellt sett positiva till förslagen om lärares
yrkesutveckling och rekryteringstjänster. En genomgående uppfattning är
emellertid att kommitténs förslag till åldersgräns på 30 år bör höjas till 45
år.
Högskoleverket anser att idén med rekryteringstjänster är värd att
pröva, men påpekar att arbetslöshet inte skall ge företräde till en rekryte-
ringstjänst. Den enskilde personens vilja och intresse skall vara avgö-
rande. Göteborgs universitet anser att tanken med rekryteringstjänster
kan vara fruktbar om man uppmärksammar att det finns en tydlig skillnad
mellan att arbeta utan utbildning och med utbildning. Lärarhögskolan i
Stockholm tillstyrker förslaget, men ser en risk för att ett system med
rekryteringstjänster kan missbrukas i ett trängt ekonomiskt läge. LO anser
att förslaget kan få nya grupper att söka sig till skolan och därigenom
påskynda en utveckling av skolan.
TCO anser att det är viktigt att få in fler män i läraryrket och fler lärare
med annan kulturell och etnisk bakgrund. Dessutom instämmer de i
kommitténs resonemang om att det behövs en ökad samverkan mellan
skolan och lärarutbildningen. BO anser att det vore önskvärt med en ökad
rörlighet bland lärarna och att det är nödvändigt att hitta nya former för
lärarnas kompetensutveckling.
Flertalet kommuner uppfattar dock förslaget om rekryteringstjänster
som tveksamt. Finansieringsformerna måste utformas så att de nya tjäns-
terna inte hotar att tränga undan ordinarie personal eller nyanställningar.
Prop. 1997/98:94
Bilaga 2
36
Stockholms stad anser att resonemanget om rekryteringstjänster uteläm-
nar eleverna. Lärarförbundet ställer sig inte bakom förslaget, eftersom
kommittén inte har preciserat hur rekryteringstjänsterna skall finansieras.
För att rekrytera nya grupper till läraryrket föreslår Lärarförbundet att ett
så kallat basår införs. Avsikten är att studerande, främst de med invand-
rarbakgrund, skall kunna erbjudas möjlighet att förbättra sina språkkun-
skaper och göra andra kompletteringar för att uppfylla de särskilda behö-
righetskraven för att komma in på lärarutbildningens olika inriktningar.
Detta tillämpas redan vid en del högskolor.
Skolverket anser att staten inte kan besluta om s.k. rekryteringstjänster
då det är skolhuvudmännen, inom ramen för gällande lagar, som har de
möjligheter som kommittén efterlyser. SAF är oroat över den statiska syn
som kommittén har när det gäller skolans kompetensförsörjning där
lärare, utbildade vid lärarhögskolor, ses som den enda rekryteringskällan.
Kompetens kan också med fördel tillföras utifrån, exempelvis från
näringslivet genom deltidslärare, projektmedlemmar och experter.
RRV anser att utredningen inte tillräckligt diskuterat hur ett system
med rekryteringstjänster bör vara utformat för att effektivt kunna bidra
till att bredda och stimulera rekryteringen till läraryrket. RRV anser även
att en koppling mellan rekryteringstjänsterna och lärarhögskolans antag-
ning bör aktualiseras.
Friskolornas Riksförbund anser att även fristående skolor som anställer
personer på en rekryteringstjänst skall ha möjlighet till ekonomiskt
bidrag från staten.
Nästan samtliga remissinstanser är positiva till att en person med ut-
ländsk lärarutbildning skall kunna få en fast anställning som lärare om
hon eller han har tillräckliga kunskaper i svenska språket med hänsyn till
tjänsten. Bland annat anser Lärarförbundet att skolan behöver fler lärare
med annan nationell och etnisk bakgrund än den svenska för att kunna
möta barn av olika nationalitet. Kraven på språkkunskaper och kompe-
tens måste dock ställas i relation till den lärartjänst som är aktuell. Även
Högskoleverket finner det angeläget att fler lärare med utländsk bakgrund
och utbildning rekryteras till svenska skolor och att möjligheter till fast
anställning underlättas. Högskoleverket avstyrker dock kommitténs för-
slag till ändring i skollagen.
Skolverket avstyrker förslaget om uppluckrade behörighetskrav i
svenska hos lärare med utländsk lärarutbildning. LR avstyrker också
förslaget om ändring i skollagen rörande de sänkta språkkraven på
utlandsutbildade lärare. BO stöder inte förslaget om utlandsutbildade
lärare, utan menar att det måste vara det som gagnar eleverna som skall
stå i centrum och har därför svårt att se hur sänkta språkkrav på något sätt
skulle vara bra för eleverna.
Prop. 1997/98:94
Bilaga 2
37
Förslagen om skolan och kulturen tillstyrks nästan av samtliga remiss-
instanser. Skolledarna anser att förslaget bör gälla för grundskolan, gym-
nasieskolan och vuxenutbildningen.
Skolverket avstyrker förslaget i läroplanen om krav på rektor att skolan
bör se som sin uppgift att vara ett kulturellt centrum i närsamhället. Detta
är ett område som ligger inom ramen för huvudmannens ansvar och bör
ej vara föremål för statlig styrning. Skolverket avstyrker dessutom för-
slaget om kulturell yttrandefrihet.
Förslagen om skolan och arbetslivet tillstyrks av de flesta remissinstan-
ser. SAF tillstyrker kommitténs förslag och menar att kontakterna mellan
skolan och arbetslivet inte enbart är viktigt för att göra lärandet
meningsfullt. Det handlar även om näringslivets framtida
kompetensförsörjning och därmed Sveriges utveckling. LO tillstyrker
förslaget och vill att detta kopplas till en starkare gemensam styrning av
utformningen av utbildningen som delas av skolan och arbetslivet.
Svenska Kommunförbundet delar kommitténs uppfattning men anser att
frågan bör genomlysas närmare. Lärarförbundet delar kommitténs
värderingar i frågan men ser problem med det praktiska genomförandet
av 15 veckors APU.
Några av de mindre kommunerna är negativa till förslagen om skolan
och arbetslivet, då de ser svårigheterna att finna APU-platser till ytterli-
gare ca 50 % gymnasieelever i kommunen.
Skolverket avstyrker förslagen och anser att det krav som finns i läro-
planen att eleverna skall ha kunskap om arbetslivet är tillräcklig.
Angående APU anser Skolverket att frågan är för tidigt väckt och
hänvisar till pågående arbete med APU och lärlingsutbildning.
RRVanser att utredningens positiva argument för att genomföra arbets-
platsförlagd undervisning är alltför allmänna och otillräckliga.
Förslaget om elevers rätt till modersmålsundervisning under hela skol-
tiden tillstyrks av flertalet remissinstanser. Samtidigt anser flera att
modersmålsundervisningen inte får ställas mot andra ämnen i skolan.
Lärarförbundet och LR tillstyrker samtliga förslag utom förslaget om
att ett av de tre språken tyska, franska och spanska kan ersättas om man i
stället erbjuder ett i kommunen förekommande invandrarspråk. Även
RHS, TCO och SAF avstyrker förslaget om att ersätta B-språken. Orsaken
är att detta skulle kunna få en segregerande effekt.
Skolverket instämmer i förslaget att en elev skall ha rätt till mo-
dersmålsundervisning under hela skoltiden. Verket avstyrker dels försla-
get om att begränsningen till minst fem elever tas bort, dels förslaget om
fler B-språk i grundskolan. En noggrannare kostnadsberäkning måste
göras av vad detta skulle kosta kommunerna. Svenska Kommunförbundet
tillstyrker förslaget att annat modersmål än svenska ges ny ställning, men
Prop. 1997/98:94
Bilaga 2
38
avvisar förslaget om att rätten till undervisning i modersmål skall
förlängas från sju till nio år. Dessutom skall kommunen inte vara skyldig
att anordna undervisning även om antalet elever understiger fem.
Flertalet kommuner är överlag positiva till förslagen om modersmål.
De tillstyrker emellertid inte förslaget om att ett i kommunen vanligt
förekommande invandrarspråk. Dessutom är det tveksamt om det är
ekonomiskt möjligt att ta bort skyldigheten att anordna
modersmålsundervisning om antalet elever är färre än fem.
Invandrarundervisningen i Södertälje kommun anser att
modersmålsundervisning skall erbjudas redan på förskolenivå.
RRV avstyrker förslaget om att ändra reglerna för B- och C-språk och
anser att beslut i frågan om modersmål inte bör tas förrän ett underlag för
administrativa och ekonomiska konsekvenser föreligger.
SAF anser att modersmålsundervisningen bör vara frivillig och ej stäl-
las mot undervisningen i svenska som andraspråk och avstyrker förslaget
om att inskränka ett av de tre språken tyska, franska och spanska.
Friskolornas riksförbund anser att den nedre gränsen på minst fem ele-
ver bör finnas kvar och avstyrker således kommitténs förslag.
Prop. 1997/98:94
Bilaga 2
Förslaget om att ett europeiskt centrum inrättas för utveckling och forsk-
ning rörande barns och ungdomars likvärdiga möjligheter i barnomsorg
och skola tillstyrks av nästan samtliga remissinstanser som berör frågan.
Skolverket anser emellertid att frågan bör utredas ytterligare.
Förslaget om att det skall finnas en skyldighet att försöka belysa konsek-
venser med hänsyn till klass, kön och etnicitet i alla utredningar, för-
studier och olika former av planeringsarbete i samband med reformer på
skolområdet tillstyrks av de flesta remissinstanser som berör frågan.
Högskolan i Växjö saknar dock en diskussion om lämpliga skyddsnät
för att garantera en skola för alla oavsett kön, klass och etnicitet.
39
Läs- och skrivkommittén redovisar olika utgångspunkter för sitt arbete.
Kommittén ser skriftspråkligheten som en rättighet. Skolan har ansvar för
att alla barn och unga får möjlighet att utveckla och använda sin språkliga
förmåga. Språket och lärandet hör samman med identitetsutvecklingen.
Läs- och skrivsvårigheter är påverkningsbara med pedagogiska insatser.
Kommittén beskriver vidare olika teoretiska utgångspunkter för en dis-
kussion om läs- och skrivutveckling och läs- och skrivsvårigheter. Ett
avsnitt följer med kommentarer och tankar baserade på enskilda indivi-
ders olika erfarenheter.
Kommittén föreslår tydligare skrivningar i läroplanerna om språkets
roll i barns och ungdomars liv, arbete och lärande. En mer medveten och
uttalad syn på språkets roll bör prägla kommande måldokument för peda-
gogisk verksamhet för 1-16 år och för de frivilliga skolformerna. Kom-
mittén föreslår vidare att en mer medveten satsning på lekfullt pedago-
giskt arbete med barns skriftspråksutveckling skrivs in i styrdokumentet
för 1-5-årsverksamheten.
Skollagen bör enligt kommittén ändras från elever med särskilda be-
hov och elever som har svårigheter till elever i behov av stimulans och
stöd och elever som får svårigheter. Vidare föreslås att grundskoleför-
ordningen ändras så att rektor får ett förstärkt ansvar för arbetet med åt-
gärdsprogram för elever i svårigheter.
Kommittén föreslår en rad uppdrag till Skolverket. Bl.a. bör verkets
uppdrag att arbeta med en kontinuerlig kursplaneöversyn preciseras så att
särskild uppmärksamhet riktas mot att inslag av språkande synliggörs i
alla kursplaner. Kursplanerna bör analyseras och på sikt förändras mot
bakgrund av den kunskapssyn som bär upp grund- och gymnasieskolans
läroplaner och den språksyn som präglar framför allt kursplanen i
svenska. Skolverkets tillsynsuppdrag bör också preciseras så att ansvaret
för läs- och skrivutveckling särskilt lyfts fram. Skolverket bör vidare få i
uppdrag att utvärdera på vilket sätt de nationella proven används och om
de utgör en utvecklande kraft i verksamheterna. Ett uppdrag bör också
ges att utarbeta ett stödmaterial för förskolans och skolans
utvecklingsarbete vad gäller åtgärdsprogram samt information om regler
och rättigheter för barn och unga med läs- och skrivsvårigheter.
Kommittén föreslår vidare att olika former av forskning om läs- och
skrivutveckling och läs- och skrivsvårigheter initieras.
Grundläggande kunskaper om läs- och skrivutveckling och läs- och
skrivsvårigheter bör ges inom samtliga pedagog- och lärarutbildningar.
Tillägg och ändringar bör göras i gällande examensordningar.
Prop. 1997/98:94
Bilaga 3
40
Förteckning över remissinstanserna samt en
sammanställning av remissyttrandena över
betänkandet Att lämna skolan med rak rygg (SOU
1997:108)
Remissyttranden har inkommit från Socialstyrelsen, Handikappombuds-
mannen (HO), Barnombudsmannen (BO), Statskontoret, Riksrevi-
sionsverket (RRV), Statens skolverk, Statens institut för handikappfrågor
i skolan (SIH), Göteborgs universitet, Linköpings universitet, Uppsala
universitet, Ekerö kommun, Stockholms stad, Eskilstuna, Katrineholms,
Linköpings, Eksjö, Växjö, Nybro och Hässleholms kommuner, Malmö
stad, Göteborgs stad, Borås, Kristinehamns, Surahammars, Västerås,
Falu, Östersunds, Hudiksvalls, Lycksele, Umeå, Kiruna och Luleå
kommuner, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Lands-
organisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO), Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund (LR), Skolledarna, Skol-
ledarföreningen, Sveriges Psykologförbund, Svenska förbundet för
Specialpedagogik, Svensklärarföreningen, Riksförbundet Hem och Skola
(RHS), Handikappförbundens samarbetsorgan, Handikappinstitutet, AMI
Syd, Elevorganisationen i Sverige, Förbundet mot läs- och skrivsvårig-
heter (FMLS), Svenska dyslexistiftelsen, Svenska dyslexiföreningen och
Föräldraföreningen för dyslektiska barn.
Dessutom har yttranden inkommit från Karlskoga, Simrishamns, Här-
ryda, Lunds och Stenungsunds kommuner, Ulla Welin, Bo Sundblad,
Läs- och skrivpunkten i Göteborg, Dyslexikampan-
jen/Insamlingsstiftelsen Dyslexifonden, Talboks- och punktskriftsbiblio-
teket (tpb), Neuroknuten i Stockholm, Föreningen för en demokratise-
rande och aktiverande skola (DAKS), Läsutveckling i Botkyrka, Åke
Olofsson, Christer Jacobsson, Länsbiblioteket i Stockholms län, Sveriges
Stamningsföreningars Riksförbund, Statens institutionsstyrelse (SiS) och
Helsingborgs stad.
Flertalet instanser instämmer i kommitténs grundläggande resonemang
om språkets betydelse. Svenska Kommunalarbetareförbundet (bilaga till
LO:s remissyttrande) uttrycker att ”språket ger människan identitet och
möjlighet till gemenskap, till att utvecklas och till att skaffa sig infly-
tande. Det handlar också om demokrati, och att så många har bristande
läs- och skrivförmåga är en av de allvarligaste ojämlikheter vi har i
Sverige i dag”. Också Skolverket och RHS ser språkets betydelse som en
demokrati- och likvärdighetsfråga. Göteborgs universitet menar att
kommitténs perspektiv, att språk och kommunikation bör genomsyra hela
skolans verksamhet och alla ämnen för att stimulera skriftspråksutveck-
Prop. 1997/98:94
Bilaga 4
4 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 94
ling, är en behövlig och positiv nyhet som står i samklang med aktuella
forskningsrön.
En grupp av instanser, t.ex. Skolverket och RHS samt flertalet kommu-
ner, delar också kommitténs synsätt att se läs- och skrivsvårigheter som
pedagogiska frågor i stället för individuella problem. Elevorganisationen
i Sverige framhåller att alla kan lära sig läsa och skriva, trots olika förut-
sättningar. Det handlar om att ge dem som har det svårt de rätta förutsätt-
ningarna inte bara i skolan utan i alla sammanhang där eleverna utvecklar
språk. Svenska Kommunförbundet menar att svårigheterna kan hänga
samman med såväl pedagogiska som individuella och sociala problem.
HO motsätter sig synsättet att läs- och skrivsvårigheter främst skall ses
som pedagogiska frågor. Ombudsmannen är, liksom Linköpings univer-
sitet och dyslexirörelsen, t.ex. Svenska Dyslexistiftelsen, Svenska Dyslexi-
föreningen, Dyslexikampanjen/Insamlingsstiftelsen Dyslexifonden, För-
äldraföreningen för Dyslektiska barn och FMLS, kritisk mot att kommit-
tén inte behandlat läs- och skrivsvårigheter/dyslexi utifrån ett medicinskt
perspektiv utan endast sett frågan som ett pedagogiskt problem. Dyslexi
måste ses som ett handikapp eller en funktionsnedsättning, vilken ibland
riskerar att bli permanent. Kommitténs förslag anses vara otillräckliga för
den grupp barn som har neurologiska och neuropsykiatriska funktions-
nedsättningar och som kan diagnosticeras. Flera instanser, bl.a. Sveriges
Psykologförbund, menar vidare att kommittén inte analyserat vari svårig-
heterna består för elever med grava läs- och skrivsvårigheter.
Handikappinstitutet anser att det är viktigt att utgå från att det i grup-
pen elever med läs- och skrivsvårigheter finns både elever som har sina
problem främst till följd av en funktionsnedsättning (dyslexi) och andra
elever i svårigheter av sociala eller psykologiska skäl. De olika svårig-
heterna kräver olika pedagogiska åtgärder. Stockholms stad, Växjö kom-
mun och Läsutvecklingen i Botkyrka menar att kommittén borde ha integ-
rerat de två olika falangerna om pedagogik och neurologi för att komma
närmare det som faktiskt sker i praktiken. Också Kristinehamns kommun
understryker att specifika läs- och skrivsvårigheter kan ingå som kompo-
nenter i ett komplex av svårigheter och att utgångspunkten måste vara en
helhetskunskap om individen. Flera instanser betonar elevvårdens roll.
Sveriges Psykologförbund framhåller betydelsen av att utreda läs- och
skrivsvårigheter ur såväl pedagogisk och psykologisk som medicinsk
synvinkel.
Linköpings kommun är utan undantag positiv till betänkandet men var-
nar för att helhetsperspektivet försvinner genom att övriga handikapp
hamnar i skymundan i fråga om t.ex. resurs styrning.
Socialstyrelsen pekar på de förebyggande insatser som kan göras i för-
skolan. Styrelsen saknar i betänkandet en tydligare koppling mellan för-
skolans och skolans verksamheter. Också Skolverket anser att det är vik-
tigt att förskolans tradition att lära genom lek behålls och vidareutveck-
las. LO är positiv till betänkandet och betonar liksom Skolverket att ut-
redningens förslag är relevanta även för vuxenutbildning. LR anser att
många av kommitténs förslag endast kan genomföras om skolan tillförs
nya resurser i form av tid och pengar. RRV saknar uppgifter om resurser
och resursanvändning i förslaget.
Prop. 1997/98:94
Bilaga 4
42
Uppsala universitet anser att betydelsen av socialgruppstillhörighet och
kön för att nå framgång i skolan, liksom datom som pedagogiskt hjälp-
medel borde ha behandlats mer ingående. Man saknar också en belysning
av de problem som elever med annat modersmål än svenska har. Vad
gäller pedagogiska hjälpmedel poängterar också flera andra instanser,
bl.a. HO, Dyslexikampanjen/Insamlingsstiftelsen Dyslexifonden och
Linköpings universitet, att kommittén inte återspeglar de problem och
möjligheter som finns knutna till hjälpmedelssituationen för elever med
läs- och skrivsvårigheter. Ombudsmannen menar att det krävs skärpta
nationella bestämmelser för att säkerställa att elever med dyslexi garante-
ras tillgång till hjälpmedel och andra anpassningar i skolsituationen.
Svensklärarföreningen, liksom RHS, lyfter fram de icke datorbaserade
läromedlens betydelse.
Åsikterna kring förslaget om ändring av skollagen går i sär, beroende
på om instanserna anslutit sig till att läs- och skrivsvårigheter är pedago-
giska frågor eller inte. De som delar kommitténs grundsyn, är i regel
också positiva till ändring av skollagen. Lärarförbundet instämmer helt i
kommitténs förslag att elever med behov av stöd benämns elever i behov
av stöd. Detta flyttar perspektivet till elevens totala situation. Svenska
Kommunförbundet förordar att frågan ses över inom ramen för en total
skollagsöversyn. Skolverket anser att det behövs en översyn av regelver-
ket som sådant, varför de förslag till förändringar av skollag, grundskole-
förordning och läroplan bör hänvisas till en sådan översyn. Uppsala
universitet framhåller att det kan finnas skäl att se över skollagens
formuleringar men att föreslagen ändring inte är tillräcklig för att få
genomslag i den praktiska skolverksamheten.
Handikappombudsmannen m.fl. menar att förslaget ger elever med
funktionsnedsättning ett svagare skydd. Också BO anser att den före-
slagna formuleringen ”på ett olyckligt och negativt sätt pekar ut det en-
skilda barnet”.
FMLS anser att det bör stå elever ”med och i svårigheter” eftersom be-
nämningen i svårigheter inte täcker problematikens olika aspekter, dvs.
att läs- och skrivsvårigheter kan ha både biologiska och sociala orsaker.
Också Växjö kommun framför att man i stället borde integrera de två
olika huvudfalangema genom att skriva ”elever med/i svårigheter”. LR
föreslår en liknande lösning vad gäller formulering av 4 kap. 1 § skol-
lagen där stöd skall ges till elever som ”har och /eller får svårigheter i
skolarbetet”.
Flertalet instanser som uttalat sig om ändringar i grundskoleförord-
ningen tillstyrker förslaget. Skolledarna, liksom Förbundet för Special-
pedagogik och RHS, är positiv till att förtydliga rektors och berörd skol-
personals ansvar att fastställa åtgärdsprogram. TCO understryker vikten
av att åtgärdsprogrammen utvärderas och följs upp. AMI Syd betonar
vikten av att förskolans erfarenheter tas till vara i uppläggningen av åt-
gärdsförslagen vid övergången från barnomsorg till skola. Sveriges
Psykologförbund menar att åtgärdsprogram är viktiga men att kompeten-
sen om läs- och skrivsvårigheter i skolan måste öka avsevärt för att klara
Prop. 1997/98:94
Bilaga 4
43
detta uppdrag. Handikappinstitutet betonar att ett åtgärdsprogram måste
föregås av en utredning. SIH föreslår att ändringen också skall göras i
särskoleförordningen, specialskoleförodningen och sameskolförord-
ningen.
LR varnar för att lärare och studie- och yrkesvägledare, som skall pla-
nera och genomföra åtgärdsprogrammen, kommer i en ”besvärande och
arbetshindrande mellanhand”.
Svenska Kommunförbundet anser att rektors ansvar inte behöver för-
tydligas då ansvaret som pedagogisk ledare och personalchef redan i dag
är tydligt nog. Föräldraföreningen för Dyslektiska barn avstyrker försla-
get då ansvaret för den enskilde eleven bör ligga så långt ute i organisa-
tionen som möjligt. Ansvaret skall således ligga på klassläraren.
Majoriteten av de instanser som uttalat sig om starkare skrivningar
kring språkets betydelse i läroplaner och kursplaner är positiva. Skol-
verket delar kommitténs grundläggande utgångspunkter men menar att
kommittén lägger för stor vikt vid det skriftliga språket för måldoku-
mentet för 1-5-åringar. Lärarförbundet uttrycker att det behövs starkare
skrivningar för att elever i behov av särskild stimulans och stöd verkligen
får det. TCO tillstyrker förslagen och betonar bl.a. att skrivningar som
handlar om ökad kommunikation mellan skolan, föräldrar och elever vad
gäller barns språkutveckling är särskilt viktiga. RHS understryker för-
skolans roll att erbjuda en rik miljö för språkstimulans med förmåga att
upptäcka barn med specifika språksvårigheter. Borås kommun uttrycker
att ett lekfullt och lustbetonat möte med skriftspråket i förskolan är en
viktig grund för barns livslånga lärande. Göteborgs universitet menar att
förslagen till ändringar i styrdokumenten är välmotiverade men att dessa
endast kan åstadkomma förändringar långsiktigt under förutsättning att
kommunerna prioriterar dessa frågor och ger erforderliga resurser.
De flesta instanser tycker också att det är bra med en översyn av kurs-
planerna där kursplanen i svenska skall få genomslag. Ansvaret för
språkutveckling skall inte bara ligga på svenskämnet.
Många instanser, bl.a. TCO, stödjer kommitténs skrivningar om sko-
lans textmiljö. Man uttrycker att ett modernt skolbibliotek med ny teknik
och brett bokutbud är viktigt för skolans möjligheter att stimulera ett
elevaktivt och undersökande arbetssätt med ett lustfyllt användande av
språket.
Flertalet kommuner ställer sig positiva till förslagen om utveckling och
utvärdering. Skolverket ställer sig dock tveksam till kommitténs olika
förslag om uppdrag. Verket anser att uppdraget om de nationella proven
inte behövs, eftersom ett sådant arbete redan är på gång med inriktning
mot svenska. Vad gäller uppdraget om lokala utvecklingsprogram hän-
visar man bl.a. till det arbete som pågår inom verket samt till två av de
uppdrag som de statliga utbildningsinspektörema skall fokusera under år
1998. Även vad gäller kursplanerna menar Skolverket att man redan i dag
har i uppdrag att följa, granska och vid behov lämna förslag till revide-
ring. Skolverket påpekar vidare att stödmaterial för arbetet med åt-
gärdsprogram i förskolan och skola nyligen utarbetats av SIH. Verket
Prop. 1997/98:94
Bilaga 4
44
ställer sig mer positivt till förslaget om att utarbeta information om rät-
tigheter som barn och unga har med läs- och skrivsvårigheter. Ett sådant
arbete bör ske i samverkan och samråd med andra myndigheter och orga-
nisationer som till exempel Barnombudsmannen, elevorganisationerna
och RHS. RHS uttrycker i sitt remissvar att man gärna medverkar i så-
dana informationsinsatser till föräldrar vars barn har läs- och skrivsvårig-
heter.
Uppsala universitet ställer sig positiv till flertalet uppdrag och framför
att det också är angeläget att de nationella proven utvärderas för att ut-
röna i vilken utsträckning de används och bidrar till att elever med behov
av särskilt stöd faktiskt får hjälp. HO menar att uppdraget om nationella
prov och stödmaterial bör utvidgas till att omfatta ett perspektiv på ele-
vers funktionsnedsättning vid sidan om klass, kön och etnicitet. Handi-
kappinstitutet vill att Skolverket och andra berörda ges i uppdrag att ut-
reda hur elever med dyslexi skall kunna erhålla kompenserande hjälp-
medel i ökad omfattning.
RRV saknar en genomgång och utvärdering av effekterna av de insatser
som hittills genomförts av Skolverket.
Vad gäller pedagogiska centrumbildningar förespråkar Lärarförbundet
att kommunerna samordnar de olika resurs-/kunskapscentra som byggts
upp till ett enda kunskapscentrum som stöd till förskola och skola. Även
på regional nivå behövs det tvärvetenskapliga team för vissa elever med
mycket speciella problem. Dyslexikampanjen/Insamlingsstiftelsen Dys-
lexifonden, Svenska Dyslexiföreningen och Föräldraföreningen för Dys-
lektiska barn betonar också vikten av olika strukturerade kontaktnät då
det är i dessa samarbeten som de tidiga upptäckterna görs och de tidiga
insatserna skall sättas in. Stockholms stad ser det som beklagligt att upp-
drag inte ges Skolverket eller SIH att utveckla dessa centra. TCO liksom
RHS betonar att det behövs ett samlat grepp om problemområdet över
skolformernas gränser och inom kommunen. Falu kommun framför även
betydelsen av nätverk mellan grannkommunerna.
Flertalet instanser tillstyrker kommitténs förslag om forskningsinsatser.
Göteborgs universitet sammanfattar att betänkandet innebär ett synsätt
och ett antal förslag som ligger väl i linje med forskningsfronten på om-
rådet språk- och skrivinlärning och språk- och skrivproblem. Förslagen
skulle innebära ett förstärkt samarbete mellan lärarutbildningarna och
forskare respektive lärare på området inom olika ämnen och fakulteter.
Uppsala universitet instämmer i kommitténs förslag till forskningsinsat-
ser, men kritiserar kommitténs forsknings- och undersökningsunderlag
för att vara alltför begränsat och snävt. Socialstyrelsen stöder förslagen
men menar att forskningen även bör omfatta de yngre åldersgrupperna
för att man så tidigt som möjligt skall kunna förebygga och hindra att läs-
och skrivsvårigheter uppstår senare under skoltiden. Borås kommun stö-
der kommitténs förslag och föreslår dessutom forskning om invandrar-
elevers läs- och skrivsvårigheter. Detta får stöd av Svenska Dyslexiföre-
ningen som påpekar att flera undersökningar har visat att elever med in-
vandrarbakgrund är överrepresenterade bland de svaga läsarna.
Prop. 1997/98:94
Bilaga 4
45
Linköpings universitet understryker betydelsen av medvetna och sys-
tematiska tillämpningar av läsforskningens resultat för att förhindra upp-
komsten av läs- och skrivsvårigheter. Universitetet menar att kommitténs
beskrivning av olika vetenskapliga skolor inte överensstämmer med
verkligheten. Man framför att ett grundläggande problem som utred-
ningen i stort sett förbigår i sina förslag är bristen på kontaktytor på na-
tionell och regional nivå där forskare och lärare kan mötas. Dessutom
framhålls att betänkandet vittnar om ett antal missförstånd och feltolk-
ningar av viktiga forskningsresultat. Detta får stöd av HO och Svenska
Dyslexistiftelsen som liksom universitetet menar att kommittén inte tagit
hänsyn till sina egna faktaunderlag samt har en för grund beskrivning och
tolkning av befintlig forskning. Ombudsmannen framför att kommittén
inte i tillräcklig utsträckning beaktat medicinsk forskning. Man efterlyser
vidare mer tvärvetenskaplig forskning.
Flertalet instanser tillstyrker huvudinriktningen i förslagen till föränd-
ringar och delar kommitténs syn att kunskaper om läs- och skrivsvårighe-
ter bör tillföras lärares och pedagogers utbildning. Flera poängterar också
att kompetensutvecklingen måste bli mer forskningsanknuten. Lärarför-
bundet instämmer i att kunskapen hur man åtgärdar läs- och skrivsvårig-
heter bör tillföras all grundläggande utbildning. Det behövs en tydligare
styrning mot läs- och skrivutveckling i högskoleförordningen. Tanken
om en framtida sammanhållen grundutbildning för alla som arbetar i för-
skola, grundskola och gymnasieskola tilltalar förbundet liksom flera
andra instanser. Förbundet anser, liksom kommittén, att special-
lärare/specialpedagoger behöver kompetensutveckling om läs- och
skrivsvårigheter i ett specialpedagogiskt perspektiv. Den specialpedago-
giska påbyggnadsutbildningen bör också innehålla mer om denna pro-
blematik än vad den gör i dag. LR instämmer också i att alla pedagoger
och lärare oavsett ämne och årskurs skall ha kunskaper om språkutveck-
ling och lärande men anser inte att alla lärare skall ha identiska kunska-
per. I förskolan gäller det främst förståelsen, i grundskolans lägre års-
kurser främst inlärningen medan det i de högre årskurserna och gymna-
sieskolan främst gäller att fokusera förståelse samt förmågan att integrera
läs- och skrivinlärningen i den övriga undervisningen. LR ifrågasätter om
all kompetensutveckling behöver ske genom att alla lärare och pedagoger
fortbildar sig tillsammans. Vissa delar kan behandlas bättre genom sam-
verkan mellan begränsade kategorier. Stockholms stad menar, till skillnad
från kommittén, att det också krävs specifika kunskaper och erfarenheter
hos de lärare som skall undervisa elever med läs- och skrivsvårigheter.
LR anser vidare att utrymmet inom specialpedagogutbildningen för bl.a.
läs- och skrivsvårigheter bör utökas. En ny specialpedagogisk påbygg-
nadsutbildning för lärare med inriktning mot undervisning i dyslexi bör
inrättas.
Även Socialstyrelsen anser att det är viktigt att läs- och skrivsvårighe-
ter oavsett orsak beaktas i lärar- och speciallärarutbildningen samt inom
forskningen. Hittills har läs- och skrivsvårigheter som har sin grund i
dyslexi fått stor uppmärksamhet medan andra orsaker har hamnat i skym-
Prop. 1997/98:94
Bilaga 4
46
undan. ”Personalens kunskap om det enskilda barnets eventuella
funktionshinder och speciella situation eller om invandrarbarnets språk
och kultur är avgörande för en lyckad integrering och för att skapa en
skola som tar tillvara barnens utvecklingspotentialer”. LO understryker
vikten av att även andra personalkategorier än pedagoger inom förskola
och skolbarnsomsorg, t.ex. barnskötare, fritidsledare och dagbamvårdare,
genom sin utbildning får kunskap om läs- och skrivsvårigheter och däri-
genom bättre kan stödja barnens språkutveckling. Svenska
Kommunalarbetareförbundet stöder detta och menar att alla som arbetar
med barn och ungdom borde få sådan utbildning.
Linköpings universitet menar att kommittén försummat bristen på fors-
karanknytning och framför att stöd borde ges till nationella nätverk mel-
lan lärarutbildare och forskare. Andra frågor som universitet saknar, lik-
som flera andra t.ex. Linköpings kommun, är förslag för kompetensut-
veckling för redan yrkesverksamma pedagoger och lärare samt skolle-
dare.
Uppsala universitet tillstyrker förslagen om utbildning, men avstyrker
ändringarna i examensbeskrivningen då kommitténs förslag karaktärise-
ras som detaljstyrning. Svenska Kommunförbundet avstyrker förslaget om
ändrad högskoleförordning med hänvisning till Lärarutbildningskom-
mitténs utredning.
Prop. 1997/98:94
Bilaga 4
47
1 Barnomsorg och skolakommitténs betänkande Växa i lärande - Förslag
till läroplan för barn och unga 6—16 år (SOU 1997:21) redovisas en
jämförelse mellan barnomsorgens och skolans utveckling och styrfunk-
tioner, bl.a. beskrivs skillnaderna mellan förskolans och fritidshemmets
pedagogiska program och skolans läroplan. Kommittén konstaterar att
skola och barnomsorg har byggts upp och utvecklats från delvis olika
utgångspunkter. De centrala skillnaderna beskrivs i betänkandet sam-
manfattningsvis:
- det är obligatoriskt att gå i skolan medan barnomsorgen är frivillig,
- barnomsorgen har en servicefunktion till föräldrar som skolan saknar
samt en tydligare inriktning på omvårdnad,
- ansvarsfördelningen mellan stat och kommun skiljer sig åt,
- innehållet i de centrala styrdokumenten dvs. de pedagogiska pro-
grammen och läroplanen.
Kommittén menar också att skolan är mer ämnescentrerad och att in-
nehållet till stor del har bestämts av andra än barnen och de unga. Verk-
samheten i skolan handlar om att återskapa den rådande kulturen och den
kunskap som samtiden anser vara väsentlig. Skolan är således mer fram-
tidsinriktad än förskolan. Barnomsorgen värnar om en helhetssyn på
barnet och omsorg om hela barnet, hela dagen. I förskolan har barnen
större möjlighet att själva välja innehåll och uttrycksformer.
I betänkandet diskuteras ett antal utvärderingar när det gäller samver-
kan mellan förskola för sexåringar, skola och skolbarnsomsorg. Kom-
mittén betonar att utvärderingarna visar på att samspelet också inrymmer
svårigheter. Förändringsarbetet måste, enligt kommittén, ta sin
utgångspunkt i en gemensam syn på barnet, kunskap och lärande. Ett
gemensamt synsätt på kunskap och lärande underlättas genom ett
gemensamt måldokument.
Läroplansförslaget innebär bl.a. att en vidgad syn på undervisning krä-
ver ett utnyttjande av olika kompetenser i skolan. Detta innebär att arbe-
tet utformas i arbetslag som arbetar mot gemensamma mål och skapar en
gemensam praktik.
Kommittén föreslår att läroplanen skall gälla för de pedagogiska verk-
samheterna för inskrivna barn och unga. Detta innebär att termen skola
används för förskola för sexåringar, grundskola, sameskola, specialskola,
den obligatoriska särskolan och fritidshemmet.
Läroplanens struktur och inriktning föreslås i huvudsak bestå. I kapitel
2 föreslås dock en omdisponering så att avsnitt Normer och värden läggs
först i kapitlet. Läroplanen tillförs nya mål så att den kan omsluta alla
verksamheter. Målen föreslås benämnas nationella mål i stället för som
nu riksgiltiga. Mål att sträva mot och mål att uppnå skall vara de samma
för förskola för sexåringar, grundskola, särskola och fritidshem. För för-
skolan innebär detta att målen sätts längre fram i tiden jämfört med målen
i det pedagogiska programmet. Mål att uppnå för sameskolan, special-
skolan och särskolan har inte ändrats i förslaget.
Prop. 1997/98:94
Bilaga 5
48
Läroplansförslaget innehåller tillägg när det gäller ett mångkulturellt
synsätt samt förslag till ett femte perspektiv för att förstärka jämställdhet.
Förstärkningar när det gäller målformuleringar för barn som behöver sär-
skilt stöd föreslås under flera avsnitt, samt ett tillägg till rektors ansvar
för en individuell handlingsplan enligt LSS-lagen.
Kommittén föreslår att begreppet förmedla kunskaper ersätts av främja
lärande och främja läroprocesser med hänvisning till att undervisnings-
begreppet vidgas. Vidare föreslås att omsorgen om den enskilde indivi-
den tillförs läroplanen och att lekens betydelse för lärande samt formule-
ringar som understödjer tema- och projektarbete lyfts fram. Några av de
förstärkningar som ytterligare föreslås är bl.a. att utforskande, nyfikenhet,
lust och skapande skall prägla undervisningen, liksom att eleverna skall
utveckla flera "språk" där även musik, drama, bild och dans ingår. Sko-
lans ansvar för elevens trygghet, trivsel och tillit till sin egen förmåga
framhålls också i förslaget.
Helt nya mål föreslås också för att understryka de integrerade verk-
samheternas ansvar för barnens hela dag. Dessa förslag handlar t.ex. om
barns rätt till vila, avkoppling och möjligheter till att utveckla ett aktivt
fritids- och kulturliv.
Ytterligare ett antal förändringar i läroplanens terminologi föreslås,
bl.a. att termen elev ersätts med barn och unga alternativt individ, att
undervisning ersätts av verksamhet och ämnen ändras till innehåll.
Kommittén föreslår också att lärare ersätts av benämningen pedagog.
Slutligen föreslår kommittén att ett urval av internationella konventio-
ner samt ett avsnitt om kvalitetssystem och kvalitetssäkring skall anges i
särskild bilaga till läroplanen.
Prop. 1997/98:94
Bilaga 5
49
Förteckning över remissinstanserna samt en
sammanställning av remissyttrandena över
betänkandet Växa i lärande - Förslag till läroplan för
barn och unga 6-16 år (SOU 1997:21)
Remissyttranden har inkommit från Socialstyrelsen, Handikappombuds-
mannen (HO), Barnombudsmannen (BO), Statskontoret, Riksrevi-
sionsverket (RRV), Statens skolverk, Statens institut för handikappfrågor
i skolan (SIH), Lärarhögskolan i Stockholm, Universitetet i Linköping,
Sameskolstyrelsen, Manillaskolan, Östervångsskolan, Länsstyrelserna i
Skåne och Uppsala län, Svenska Kommunförbundet, Arjeplogs, Avesta,
Bräcke, Danderyds, Eskilstuna, Finspångs och Gällivare kommuner,
Göteborgs stad, Härryda, Kristianstads, Kungsbacka, Lilla Edets och
Luleå kommuner, Malmö stad, Mörbylånga, Norrköpings, Norrtälje,
Oskarshamns, Sandvikens, Skurups och Stenungsunds kommuner,
Stockholms stad, Sunne, Söderköpings, Umeå, Uppsala och Örebro
kommuner, Sveriges Akademikers Centralorganistaion (SACO),
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i
Sverige (LO), Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Friskolomas Riks-
förbund, Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och
Vuxna (FUB), Handikappförbundens Samarbetsorgan (HSO), Sveriges
Dövas Riksförbund (SDR), Synskadades Riksförbund (SRF), Föreningen
Sveriges Socialchefer och Sveriges Kristna Råd.
Dessutom har yttranden inkommit från Ann-Ki Ulnes, Göteborg,
Sollentuna, Perstorps och Skara kommuner, Lärarnas Riksförbund (LR),
personal vid Kärraskolan i Göteborg, Lärarförbundet, Stockholmskretsen
av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF), Före-
ningen för en demokratiserande och aktiverande skola (DAKS), Hörsel-
skadades riksförbund, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ung-
domar (RBU), Riksförbundet Ungdom för Social hälsa, Riksförbundet
för döva, hörselskadade och språkstörda barn, Idrottshögskolan i Stock-
holm, Sveriges Förskollärares Yrkesförening (SFY), European NetWork
for School-Age Childcare (ENSAC), Arbetsgruppen Kultur i skolan,
barnskötare i Vännäs kommun, Institutet för matematik och naturveten-
skap vid Lärarhögskolan i Stockholm samt en gemensam skrivelse från
Linköpings universitet, Lantbruksuniversitetet Uppsala och Movium.
De myndigheter som lämnat synpunkter på förslaget är positiva till ett
gemensamt måldokument, med undantag för RRV. Även merparten av
övriga remissinstanser, däribland Svenska Kommunförbundet, Manilla-
skolan, Östervångsskolan, FUB, HSO, RBU, Riksförbundet för döva,
hörselskadade och språkstörda barn och så gott som samtliga kommuner
är mycket positiva till grundtankarna i förslaget och välkomnar ett mål-
Prop. 1997/98:94
Bilaga 6
50
dokument som stödjer integrering. SACO, Lärarhögskolan i Stockholm,
Friskolornas riksförbund och Idrottshögskolan i Stockholm är också po-
sitiva till en sammanhållen läroplan. Några kommuner samt TCO och LR
hade dock föredragit en tioårig skolgång, men anser att förslaget är ett
steg i rätt riktning. Även Lärarförbundet ser förslaget som ett led i en
tioårig skola. Några kommuner anser att det hade varit bättre med ett ge-
mensamt måldokument med början redan från ett år. Socialstyrelsen, an-
ser att åldersspannet 6 - 16 år är alltför stort, och att delmål för vissa ål-
dersgrupper eller verksamheter skulle undvika en slagsida för skolans
mål. Socialstyrelsen föredrar benämningen måldokument i stället för
läroplan. Några instanser påminner om att elever i specialskola kan gå tio
år i skola, vilket borde påverka skrivningen, t.ex. genom en ändring av
målen för specialskolorna.
RRV hävdar att betänkandet inte utrett eller tagit ställning till skillna-
derna mellan de obligatoriska och frivilliga verksamheterna. RRV menar
också att de terminologiska förändringarna innebär betydande föränd-
ringar för skolans uppdrag samt att ansvarsfördelning och styrning blir
otydliga i förslaget. Därmed försvåras möjligheterna att följa upp och ut-
värdera verksamheten i skolan och en nationell likvärdighet blir svårare
att garantera. Även Socialstyrelsen anser att vissa problem av bl.a. juri-
disk karaktär i samband med ett sammanförande av tre olika verksamhe-
ter inte är helt utredda. SFY hävdar att det råder vissa oklarheter kring
vilka verksamheter som läroplanen omfattar, t.ex. när det gäller heltids-
verksamhet för sexåringar och vad som är obligatorisk respektive frivillig
verksamhet. De menar att läroplanerna borde byggas från grunden, med
0-åringen som utgångspunkt i stället för att - som i dag - "överliggande"
skolformer har ett avgörande inflytande på underliggande stadier. Örebro
kommun anser att det är nödvändigt att förändra kursplanerna för att un-
derlätta en helhetssyn i enlighet med förslaget, i stället för nuvarande
ämnessplittring. Lärarhögskolan i Stockholm menar att kursplaner för
förskoleklassen skulle förstärka den kognitiva processen. LO tillstyrker
förslaget som en försiktig och genomtänkt förändring, men menar att om-
sorgskompetensen kommer i skymundan. SKAF är dock starkt kritiskt till
förslaget. Ett arbetslag från Kärraskolan i Göteborg skriver att det är
svårt att veta vad läroplanen egentligen omfattar och att begreppet
undervisning är oklart.
En helt övervägande del av remissinstanserna, bl.a. Statens skolverk,
Kommunförbundet, SIH, TCO, Lärarförbundet, LR, Lärarhögskolan i
Stockholm samt en majoritet av kommunerna, är positiva till att en
helhetssyn på lärande präglar förslaget och att läroplanen kompletteras
med förskole- och fritidshemsspecifika mål. Många remissinstanser
framhåller betydelsen av förskolepedagogikens inflytande i skolan och att
lekens roll betonas. Skolverket t.ex. delar betänkandets syn på att
traditioner inom barnomsorg och skola kommer att vitaliseras av ett
närmande. Många remissinstanser är också uttalat positiva till förslaget
när det gäller att se lärandet som en process, att vidga kunskaps- och
undervisningsbegreppen samt att arbetssätt från förskolan och fri-
Prop. 1997/98:94
Bilaga 6
51
tidshemmet tillförs skolan. Flera av instanserna, däribland Manillaskolan,
Östervångsskolan och RBU anser att ställningen för barn, som behöver
särskilda stödåtgärder, förstärks generellt i förslaget genom att ett livs-
perspektiv och en helhetssyn på lärandet betonas. Sveriges Kristna Råd
menar att barnomsorgens "här och nu" perspektiv kan befrukta skolans
mer målorienterade perspektiv. Lärarhögskolan i Stockholm saknar en
tydligare belysning av barnomsorgens tradition när det gäller barn som
behöver särskilt stöd.
Flera instanser som är positiva till grundtankarna i förslaget är trots
detta tveksamma eller kritiska till en del av begreppsförändringama eller
föreslår innehållsmässiga förändringar. Kritiken spänner från att förslaget
är alltför skolliknande, vilket bl.a. SKAF anser, till att förskoletraditio-
nen är alltför accentuerad, vilket Universitetet i Linköping hävdar. LR
anser att leken överbetonas när det gäller skolans uppgifter. LR och
Lärarförbundet framhåller båda att begreppet undervisning ej bör bytas
mot verksamhet och att benämningen pedagog inte bör ersätta lärare.
TCO menar att vissa begrepp är inkonsekvent använda och att det skapar
osäkerhet. Socialstyrelsen anser att den obligatoriska skolan kommer i
förgrunden på bekostnad av barnomsorgen och att sambandet mellan om-
sorg och pedagogik är oklart. Även Skolverket menar att det krävs tydlig-
göranden av omsorgsbegreppet samt av andra begrepp och yrkesroller.
Ett antal kommuner har synpunkter på förändringar i terminologin och
förslag till omformuleringar i förhållande till betänkandet. Kommunför-
bundet framhåller att arbetslag är ett medel - inte ett mål och anser att ett
gemensamt måldokument kommer att främja ett sådant sätt att arbeta utan
ytterligare regleringar. Kommunförbundet anser inte att det krävs någon
bilaga om kvalitetssäkring utan efterfrågar istället diskussioner mellan
stat och kommun om hur kvalitetsutvecklingen skall stärkas.
SKAF anser att förslaget innebär en risk för att barnen skall anpassas
till pedagogiken istället för tvärtom och att barn med behov av särskilt
stöd förlorar på reformen. SKAF menar att omsorgspedagogik står i mot-
sats till inlämingspedagogik och att lärarnas, förskollärarnas och fri-
tidspedagogernas kompetens inte i tillräckligt stor utsträckning tillvaratar
barns omsorgsbehov.
Även Sveriges Socialchefers Förening är skeptisk till förändringarna,
som man menar innebär otydlighet i respektive verksamhets uppdrag,
trots att syftet är vällovligt. RHS anser att förslaget är en olycklig kom-
promiss, som ser ut att ha tillkommit i all hast och påpekar att undervis-
ningsmålen blir otydligare.
Enligt SFYjämställs lek med avkoppling och vila i förslaget, vilket de
kritiserar. Idrottshögskolan i Stockholm ifrågasätter om lek i förslaget har
betydelse i form av rekreation eller som en metod för lärande. ENSAC
menar att förslaget framställer leken som ett medel för lärande istället för
en läroprocess i sig.
DAKS välkomnar gemensamma mål, men anser att förskole- och fri-
tidshemsverksamhetema är styvmoderligt behandlade och undrar om
detta ändå är en förklädd tioårig grundskola. DAKS anser att förslaget
värnar om ämnesundervisning och att övriga verksamheter alltför mycket
får anpassa sig till skolans kultur. Även ENSAC menar att skolans upp-
Prop. 1997/98:94
Bilaga 6
52
drag i detta förslag mest är inriktat på grundskolans uppgifter genom att Prop. 1997/98:94
fritidspedagogiken inte är tillräckligt uppmärksammad. Bilaga 6
Flera instanser, däribland Skolverket och Länsstyrelsen i Skåne, anser att
förslaget om att rektors ansvar för att upprätta handlingsplan för barn
enligt LSS-lagen inte kan gälla. Även andra remissinstanser påpekar att
förslaget utgår från felaktiga förutsättningar. Förslag om förstärkning av
rektors ansvar för att utarbeta individuella åtgärdsprogram möts dock av
positiva reaktioner hos flera instanser.
Skolverket, Socialstyrelsen, TCO, LO m.fl. betonar betydelsen av kom-
petensutveckling i samband med reformen.
Flera remissinstanser är positiva till förslag om en bilaga med konven-
tioner och uttalar även önskemål om tillägg i form av FN:s standardregler
samt Salamancadeklarationen. Några framhåller också betydelsen av
kvalitetsarbete och förordar därför en bilaga när det gäller kvalitetssäk-
ring.
53
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von
Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros
Föredragande: Ylva Johansson
Prop. 1997/98:94
Regeringen beslutar proposition 1997/98:94 Läroplan för det
obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet m.m.
54
Prop. 1997/98:94
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lag om ändring i skolla- |
5 kap.5 § |
55
Eländers Gotab 55983, Stockholm 1998