Prop.
1997/98:9
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Sundsvall den 11 september 1997
Göran Persson
Thomas Östros
(Finansdepartementet)
Propositionen innehåller förslag till åtgärder för att förbättra skyddet inom
bl.a. folkbokföringen för förföljda personer. I sekretesslagen föreslås en
ändring som innebär att det vid befarad personförföljelse blir möjligt att
skydda elevadresser i grund- och gymnasieskolan. Bestämmelserna om
kvarskrivning samordnas i större utsträckning med reglerna om besöksför-
bud. Vidare föreslås vissa ändringar i lagen om fingerade personuppgifter.
Förutsättningarna för ett medgivande om fingerade personuppgifter före-
slås ändrade på så sätt att kraven på brottslighetens svårhetsgrad och på
risken för förföljelse mildras. Ett medgivande att använda fingerade
personuppgifter skall kunna ges för obestämd tid i stället för som i dag för
fem år.
Personer som inte är folkbokförda här i landet föreslås tilldelas ett sär-
skilt samordningsnummer i stället för personnummer.
I propositionen föreslås också att ett barn som föds här i landet skall
folkbokföras endast om modern eller fadern är folkbokförd.
Bestämmelserna i folkbokföringslagen (1991:481) om överklagande
föreslås samordnas med förvaltningsprocesslagens och taxeringslagens
bestämmelser. Det innebär bl.a. att skattemyndigheten skall vara den en-
skildes motpart i länsrätt och kammarrätt och myndigheten skall också ha
rätt att överklaga domstolarnas beslut. Riksskatteverket skall dock föra det
allmännas talan i Regeringsrätten. Prövningstillstånd införs i ledet länsrätt-
kammarrätt. Motsvarande ändringar föreslås i huvudsak också i fråga om
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 9
beslut som skattemyndigheten fattar om hindersprövning, namn och regi-
strering av gemensam vårdnad samt beslut enligt begravningslagen.
Slutligen föreslås att personnummer skall lagras i register som förs med
stöd av ADB med angivande av sekel om det inte är obehövligt. I övrigt
föreslås vissa mindre ändringar i folkbokföringslagen.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Förslaget om
samordningsnummer föreslås dock träda i kraft den 1 januari 2000.
Prop. 1997/98:9
Prop. 1997/98:9
1 Förslag till riksdagsbeslut........................... 6
2 Lagtext ......................................... 7
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om
fingerade personuppgifter.................... 7
2.2 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481)................................ 11
2.3 Förslag till lag om ändring i foräldrabalken ...... 17
2.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)................................ 18
2.5 Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670) 21
2.6 Förslag till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) ................... 22
2.7 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken .... 24
2.8 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen
(1985:125)................................ 25
2.9 Förslag till lag om ändring i begravningslagen
(1990:1144)............................... 26
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1536)
om folkbokforingsregister.................... 27
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743)
om aviseringsregister........................ 29
3 Ärendet och dess beredning ......................... 32
4 Skyddet inom folkbokföringen mot personförföljelse ..... 33
4.1 Allmänna utgångspunkter.................... 33
4.2 Sekretessmarkering......................... 34
4.3 Sekretess for elevadresser m.m................ 37
4.4 Kvarskrivning............................. 41
4.4.1 Nuvarande ordning .................... 41
4.4.2 Grunderna for kvarskrivning............. 44
4.4.3 Kvarskrivning och andra skyddsåtgärder ... 47
4.4.4 Rätten till sjukvård och tandvård.......... 49
4.4.5 Beslutande myndighet.................. 51
4.5 Fingerade personuppgifter.................... 52
4.5.1 Bakgrund............................ 52
4.5.2 Fingerade personuppgifter endast då allvarligt
brott befaras.......................... 56
4.5.3 Först kvarskrivning.................... 58
4.5.4 Fingerade personuppgifter under obestämd tid 60
4.5.5 Ansökan och beslut om fingerade
personuppgifter....................... 62
4.5.6 Förstärkt sekretess..................... 64
4.5.7 Rikspolisstyrelsen får hämta in sekretessbelagt
Prop. 1997/98:9
material............................. 65
4.5.8 Rikspolisstyrelsen har till uppgift att hjälpa
den enskilde ......................... 66
4.5.9 Medgivande till fingerade personuppgifter
upphör.............................. 69
4.6 Särskild forumregel for förföljda personer....... 71
5 Samordningsnummer .............................. 74
5.1 Tilldelning av personnummer i dag............. 74
5.2 Samordningsnummer till personer som inte är
folkbokförda .............................. 78
5.3 Samordningsnumret ........................ 81
5.4 Identifieringskravet och uppgifitsregistreringen ... 82
6 Folkbokföring av nyfödda barn vars föräldrar inte
är folkbokförda................................... 85
7 Folkbokföring av familjehemsplacerade barn............ 88
8 Födelsehemort.................................... 91
8.1 Nuvarande ordning ......................... 91
8.2 Registrering av födelsehemort i folkbokföringen .. 92
9 överklagande .................................... 95
9.1 Gällande ordning för överklagande............. 95
9.2 Tvåpartsprocess inom folkbokföringen.......... 97
9.3 Den kommunala överklaganderätten............ 99
9.4 Överklagande av vårdnadshavare.............. 100
9.5 Prövningstillstånd i folkbokföringsmål.......... 101
9.6 Överklagandeordningen i namn- och
vårdnadsärenden m.m........................ 102
10 Personnummer infor 2000-talet ...................... 105
11 Bosättningskontroll................................ 106
11.1 Allmänna överväganden ..................... 106
11.2 Föreläggande att lämna uppgifter.............. 107
12 Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser ........... 109
13 Författningskommentar............................. 110
13.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:483) om
fingerade personuppgifter.................... 110
13.2 Förslaget till lag om ändring i folkbokförings-
lagen (1991:481) ........................... 113
13.3 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken..... 116
13.4 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)................................ 117
13.5 Förslaget till lag om ändring i namnlagen
(1982:670)................................ 118
13.6 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårds-
lagen (1982:763)........................... 118
13.7 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken .. 118
13.8 Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen
(1985:125)................................ 119
13.9 Förslaget till lag om ändring i begravnings-
lagen (1990:1144) .......................... 119
13.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1536) om
folkbokföringsregister....................... 119
13.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:743) om
aviseringsregister................... 120
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Några
folkbokföringsfrågor (SOU 1996:68)........... 121
Bilaga 2 Betänkandets lagförslag ..................... 126
Bilaga 3 Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig
över betänkandet Några folkbokföringsfrågor
(SOU 1996:68) ............................ 151
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.................. 152
Bilaga 5 Lagrådets yttrande.......................... 178
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 11 september 1997 .................................. 181
Prop. 1997/98:9
Prop. 1997/98:9
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter,
2. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
3. lag om ändring i föräldrabalken,
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i namnlagen (1982:670),
6. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
7. lag om ändring i äktenskapsbalken,
8. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),
9. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),
10. lag om ändring i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister,
11. lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1997/98:9
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:483) om fingerade
personuppgifter
dels att 1-4 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 5-10 §§, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Om det finns en uppenbar risk
att en person som är folkbokförd i
landet kan bli utsatt för särskilt
allvarlig brottslighet som riktar sig
mot dennes liv, hälsa eller frihet
och om personen inte kan ges till-
räckligt skydd på annat sätt, får
Stockholms tingsrätt, efter skriftlig
ansökan medge personen att
använda andra personuppgifter om
sig själv än de verkliga
(fingerade personupp-
gifter) under högst fem år.
Föreslagen lydelse
En folkbokförd person som
riskerar att bli utsatt för allvarlig
brottslighet som riktar sig mot den-
nes liv, hälsa eller frihet kan få
medgivande att använda andra
personuppgifter om sig själv än de
verkliga (finge rade person-
u p p g i f t e r). Ett medgivande får
begränsas till viss tid.
Medgivande att använda finge-
rade personuppgifter får inte läm-
nas om personen kan beredas
tillräckligt skydd genom kvarskriv-
ning enligt 16 § folkbokförings-
lagen (1991:481) eller på annat
sätt.
Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter får även ges åt
en familjemedlem till en person som avses i första stycket, om personerna
varaktigt bor tillsammans.
2§
Medgivande att använda finge-
rade personuppgifter lämnas av
Stockholms tingsrätt.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
Ansökan om medgivande enligt
1 § görs av Rikspolisstyrelsen efter
framställning från den som vill an-
vända fingerade personuppgifter.
Om Rikspolisstyrelsen har
avslagit en framställning från en
enskild person får denne själv
ansöka hos rätten om medgivande.
En person som har fått eller
begär medgivande för egen del får
även göra framställan eller an-
sökan om medgivande för ett barn
som personen är vårdnadshavare
för och varaktigt bor tillsammans
med om syftet är att ge skydd mot
den andre vårdnadshavaren.
Ett beslut av Rikspolisstyrelsen
att inte göra ansökan hos rätten får
inte överklagas.
3
Vid tingsrättens handläggning
gäller lagen (1996:242) om
domstolsärenden.
4
Om ett medgivande att använda
fingerade personuppgifter har läm-
nats skall Rikspolisstyrelsen skynd-
samt se till att den person som har
fått medgivandet registreras inom
folkbokföringen med de fingerade
uppgifter som styrelsen bestämmer.
De fingerade personuppgifterna
skall bestämmas och registreras på
ett sådant sätt att det inte därav
Ansökan om medgivande görs
av Rikspolisstyrelsen efter fram-
ställning från den som vill använda
fingerade personuppgifter.
I ansökan till tingsrätten skall
Rikspolisstyrelsen ange varför
kvarskrivning eller någon annan
mindre ingripande åtgärd inte är
tillräcklig.
§'
Rikspolisstyrelsen skall avslå en
framställning enligt 2 § andra
stycket, om styrelsen anser att det
inte är sannolikt att ett medgivande
att använda fingerade person-
uppgifter kommer att lämnas.
Om Rikspolisstyrelsen har
avslagit en framställning får den
enskilde själv ansöka hos tings-
rätten om medgivande att använda
fingerade personuppgifter.
§
En person som begär eller har
fått medgivande för egen del, får
även göra en framställning eller
ansöka om medgivande för ett barn
som personen är vårdnadshavare
för och varaktigt bor tillsammans
med, om syftet är att ge skydd mot
den andre vårdnadshavaren.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
framgår vilken person det är som
använder uppgifterna.
Rikspolisstyrelsen skall bevaka
att fingerade personuppgifter inte
används under längre tid än vad
som har medgetts.
Rikspolisstyrelsens beslut enligt
första stycket får inte överklagas.
5§
En myndighet skall på begäran
lämna Rikspolisstyrelsen upplys-
ning om en person som förekommer
i ett ärende enligt denna lag.
6§
Om ett medgivande att använda
fingerade personuppgifter har läm-
nats, skall Rikspolisstyrelsen skynd-
samt se till att den person som har
fått medgivandet registreras inom
folkbokföringen med de fingerade
uppgifter som styrelsen efter sam-
råd med den enskilde bestämmer.
De fingerade personuppgifterna
skall bestämmas och registreras på
ett sådant sätt att det inte därav
framgår vem det är som använder
uppgifterna.
7§
Rikspolisstyrelsen skall bistå den
som har fatt medgivande att använ-
da fingerade personuppgifter vid
kontakter med andra myndigheter
och i övrigt lämna den hjälp som
krävs, om den enskildes hjälpbehov
inte kan tillgodoses på annat sätt.
Om den som har fått med-
givande att använda fingerade per-
sonuppgifter skriftligen anmäler
hos Rikspolisstyrelsen att med-
givandet inte längre behövs, skall
detta efter beslut av Rikspolis-
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
styrelsen upphöra att gälla.
Om det finns synnerliga skäl får
Rikspolisstyrelsen hos Stockholms
tingsrätt ansöka om att ett medgiv-
ande att använda fingerade person-
uppgifter skall upphöra att gälla.
9§
När ett medgivande att använda
fingerade personuppgifter har upp-
hört att gälla skall Rikspolisstyrel-
sen underrätta skattemyndigheten
om detta. Skattemyndigheten skall
skyndsamt se till att de fingerade
uppgifterna inte längre används
inom folkbokföringen. Myndigheten
skall göra de ändringar i folkbok-
föringsregistren som krävs.
Sedan Rikspolisstyrelsen har
underrättat skattemyndigheten om
den enskildes anmälan enligt 8 §
första stycket får denne använda de
fingerade uppgifterna fram till dess
skattemyndigheten har registrerat
ändringarna i folkbokförings-
registren men inte för tid därefter.
10 §
Vid rättens handläggning av
ärenden om fingerade personupp-
gifter gäller lagen (1996:242) om
domstolsärenden.
Ett beslut av Rikspolisstyrelsen
att avslå en framställning om att få
använda fingerade personuppgifter
får inte överklagas. Detsamma
gäller beslut enligt 6 § första
stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om beslut om medgivande att använda fingerade
personuppgifter som har fattats före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1996:265.
10
Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokforingslagen (1991:481)
dels att rubriken närmast före 3 § skall utgå,
dels att nuvarande 40 § skall betecknas 43 §,
dels att 2, 3,6, 16-18,26, 31, 34, 38 och 39 §§ samt rubrikerna närmast
före 2 och 18 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före nuvarande 40 § skall flyttas till närmast
före nya 43 §,
dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 18 a §, 40-42 §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Nyfödda barns folkbokföring När folkbokföring skall ske
Prop. 1997/98:9
2§
Ett barn som föds levande här i
landet skall folkbokföras om inte
annat följer av 5 §. Även ett barn
som föds utom landet av en kvinna
som är folkbokförd här skall folk-
bokföras.
Ett barn som föds levande här i
landet skall folkbokföras om
modern är folkbokförd eller om
fadern är folkbokförd och vård-
nadshavare. Även ett barn som
föds utom landet av en kvinna som
är folkbokförd skall folkbokföras.
3§
Den som efter inflyttning kan antas under sin normala livsföring
komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila
(dygnsvilan) i landet under minst ett år skall folkbokföras. Även den som
kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och
utom landet skall folkbokföras om han med hänsyn till samtliga omstän-
digheter får anses ha sitt egentliga hemvist här.
Ett barn som har vistats i landet
sedan födelsen utan att vara folk-
bokfört skall folkbokföras om det
har sådan anknytning till landet
som sägs i första stycket.
Undantag från första stycket Undantag från första och andra
anges i 4 och 5 §§. styckena finns i 4 och 5 §§.
6§*
En person skall folkbokföras på den fastighet och i den territoriella för-
samling där han enligt 7-13 §§ är att anse som bosatt.
En person som är bosatt på en fastighet som innehåller flera bostads-
lägenheter skall folkbokföras också på lägenhet. Med bostadslägenhet
avses lägenhet som är registrerad i lägenhetsregistret enligt lagen
(1995:1537) om lägenhetsregister.
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
Ett nyfött barn folkbokförs i den
församling där modem är folkbok-
förd eller, om modem inte är
folkbokförd, i den församling där
det har fötts. Hittebarn folkbokförs
i den församling där det har på-
träffats.
Ett nyfött bam folkbokförs i den
församling där modem är folkbok-
förd eller, om modem inte är
folkbokförd, i den församling där
fadern är folkbokförd (födelse-
hemort).
Undantag från första stycket anges i 14-16 §§.
16 §
En person som av särskilda skäl
kan antas bli utsatt för en allvarlig
eller upprepad brottslighet, för-
följelser eller trakasserier på annat
sätt, får, om han flyttat eller avser
att flytta, efter ansökan medges att
vara folkbokförd på den gamla
folkbokföringsorten i högst tre år
(kvarskrivning). När det inte längre
finns skäl för kvarskrivning skall
den upphöra.
En person som av särskilda skäl
kan antas bli utsatt för brott, för-
följelser eller allvarliga trakasserier
på annat sätt, får vid flyttning med-
ges att vara folkbokförd på den
gamla folkbokföringsorten (kvar-
skrivning). Kvarskrivning kan ske
endast efter ansökan från den
enskilde.
Kvarskrivning far medges endast
om den enskildes behov av skydd
inte kan tillgodoses genom besöks-
förbud eller på annat sätt.
Kvarskrivning får även avse den utsatte personens medflyttande familj.
17 §
Kvarskrivning får medges för
högst tre år i taget.
När det inte längre finns skäl för
kvarskrivning skall den upphöra.
För utredning av frågor om kvarskrivning får skattemyndigheten anlita
biträde av polismyndighet.
Personnummer Personnummer m.m.
18
För varje folkbokförd person
fastställs ett personnummer som
identitetsbeteckning. Vidare fast-
ställs personnummer för personer
som inte är folkbokförda i de fall
För varje folkbokförd person
fastställs ett personnummer som
identitetsbeteckning. Personnumret
innehåller födelsetid, födelsenum-
mer och kontrollsiffra.
12
Nuvarande lydelse
som anges i lag eller annan författ-
ning.
Personnumret innehåller födelse-
tid, födelsenummer och kontroll-
siffra.
Födelsetiden anges med sex siff-
ror, två för året, två för månaden
och två för dagen i nu nämnd ord-
ning.
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
Födelsetiden anges med sex siff-
ror, två för året, två för månaden
och två för dagen i nu nämnd ord-
ning. Födelsenumret består av tre
siffror och är udda för män och
jämnt för kvinnor. Mellan födel-
setiden och födelsenumret sätts ett
bindestreck som byts mot ett plus-
tecken det år en person fyller 100
år.
Födelsenumret består av tre
siffror och är udda för män och
jämnt för kvinnor.
Mellan födelsetiden och födel-
senumret sätts ett bindestreck som
byts ut mot ett plustecken när en
person fyller 100 år.
Om det inte är obehövligt skall
födelsetiden i personnumret lagras
med åtta siffror i register som förs
med hjälp av automatisk data-
behandling; fyra för året, två för
månaden och två för dagen.
18a§
En person som inte är eller har
varit folkbokförd far efter begäran
från en myndighet tilldelas ett sär-
skilt nummer (samordningsnum-
mer).
Samordningsnumret skall utgå
från den födelsetid som den
rekvirerande myndigheten uppger.
Numret skall anges med två siffror
för vardera år, månad och dag i nu
nämnd ordning. Siffrorna för dag
skall adderas med 60. Därefter
anges ett tresiffrigt individnummer,
som är udda för män och jämnt för
kvinnor, samt en kontrollsiffra.
Vad som sägs i 18 § tredje
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
stycket gäller även samordnings-
nummer.
Prop. 1997/98:9
26 §
Den som flyttat in från utlandet
skall göra anmälan om inflytt-
ningen till en skattemyndighet eller
en allmän försäkringskassa. Det-
samma gäller den som är registre-
rad som obefintlig och skall folk-
bokföras.
Den som flyttat in från utlandet
skall anmäla inflyttningen till en
skattemyndighet eller en allmän
försäkringskassa. Detsamma gäller
den som är registrerad som
obefintlig och skall folkbokföras.
Anmälan skall även göras när
ett barn skall folkbokföras här i
landet enligt 3 § andra stycket.
31§2
Om det kan antas att en person
är skyldig att göra anmälan enligt
denna lag, får skattemyndigheten
förelägga honom att antingen göra
en sådan anmälan eller skriftligen
eller muntligen lämna de uppgifter
som behövs för bedömningen av
hans folkbokföring. I föreläggandet
skall anges vilka uppgifter som
skall lämnas.
Om det kan antas att en person
är skyldig att göra anmälan enligt
denna lag, får skattemyndigheten
förelägga honom att antingen göra
en sådan anmälan eller skriftligen
eller muntligen lämna de uppgifter
som behövs för bedömningen av
hans folkbokföring. Skattemyndig-
heten får även i annat fall före-
lägga en person att lämna upp-
gifter som behövs för kontroll av
bosättningen enligt denna lag. I
föreläggandet skall anges vilka
uppgifter som skall lämnas.
Skattemyndigheten får förelägga en person att lämna uppgift om
lägenhetsbeteckning, även om skyldighet att göra anmälan enligt första
stycket inte föreligger.
Om ett barns vårdnadshavare inte anmält barnets förnamn inom
föreskriven tid enligt 30 § namnlagen (1982:670), får skattemyndigheten
förelägga barnets vårdnadshavare att inom viss tid fullgöra denna
skyldighet.
34 §3
Skattemyndigheten beslutar i ärende enligt denna lag efter anmälan
eller ansökan eller annars när det finns skäl till det.
Rör ärendet folkbokföring på
fastighet eller i församling beslutar
skattemyndigheten i det län där
fastigheten eller församlingen är
Om ärendet gäller folkbokföring
på fastighet eller i församling
beslutar skattemyndigheten i det
län där fastigheten eller försam-
14
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
belägen.
Personnummer enligt 18 § första
stycket andra meningen fastställs
av den skattemyndighet som be-
stäms av regeringen eller den myn-
dighet som regeringen förordnar.
lingen är belägen.
Samordningsnummer enligt
18 a § tilldelas av den skattemyn-
dighet som bestäms av regeringen
eller den myndighet som regering-
en förordnar.
I övriga ärenden beslutar den skattemyndighet inom vars verksam-
hetsområde en person är eller senast har varit folkbokförd eller, i fråga om
ärende enligt 1 § andra stycket, den skattemyndighet som enligt särskilda
bestämmelser skall underrättas om händelsen.
38 §4
En skattemyndighets beslut
överklagas hos länsrätten. Beslut
om fastställande av födelsenummer
och kontrollsifffa i personnummer
överklagas dock hos Riksskatte-
verket.
Ett beslut om någons folkbok-
föring enligt 3-16 och 20-22 §§ får
överklagas av den person vars
folkbokföring det gäller, av en kom-
mun som berörs av beslutet och av
Riksskatteverket. Ett överklagande
av en kommun eller Riksskattever-
ket skall ha kommit in till skatte-
Skattemyndighetens beslut enligt
denna lag överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Beslut om
fastställande av födelsenummer och
kontrollsifffa i personnummer samt
beslut om tilldelning av samord-
ningsnummer överklagas dock hos
Riksskatteverket.
myndigheten inom tre veckor från
det att beslutet meddelades.
Ett beslut i en annan fråga än
som avses i andra stycket får över-
klagas utan begränsning till viss
tid.
39 §
Riksskatteverkets beslut om
personnummer får inte överklagas.
Föreläggande vid vite får inte
överklagas.
Riksskatteverkets beslut om
personnummer och samordnings-
nummer får inte överklagas.
Vitesföreläggande enligt 37 £ får
inte överklagas.
40 §
Skattemyndighetens beslut får
överklagas av den person vars
15
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
folkbokföring beslutet gäller och,
med undantag av beslut enligt 18
och 18 a §§, av Riksskatteverket.
Ett beslut om en persons bosättning
får även överklagas av en kommun
som berörs av beslutet.
Ett överklagande av enskild om
folkbokföring enligt 3-17 och
20-22 §§ skall ha kommit in till
skattemyndigheten inom tre veckor
från den dag den klagande fick del
av beslutet. Beslut i annan fråga får
överklagas av enskild utan be-
gränsning till viss tid.
Ett överklagande av Riksskatte-
verket eller en kommun skall ha
kommit in till skattemyndigheten
inom tre veckor från den dag beslu-
tet meddelades.
41 §
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
42 §
Riksskatteverket får från skatte-
myndigheten ta över uppgiften att
föra det allmännas talan i länsrätt
och kammarrätt. Riksskatteverket
för det allmännas talan i Rege-
ringsrätten.
1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 18 a § den 1 januari 2000 och i
övrigt den 1 januari 1998.
2. Äldre föreskrifter i 18 § om tilldelning av personnummer för
personer som inte är folkbokförda får tillämpas intill utgången av år 1999.
3. Bestämmelserna i 38-42 §§ tillämpas första gången i de fall där det
första beslutet i ärendet fattats efter ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1995:1538.
2 Senaste lydelse 1995:1538.
3 Senaste lydelse 1994:1975.
4 Senaste lydelse 1994:768.
16
Prop. 1997/98:9
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 16 § föräldrabalken1 skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
16 §
Anmälan enligt 4 § andra stycket om gemensam vårdnad för föräldrar
som inte är gifta med varandra prövas av skattemyndigheten i det län där
barnet är folkbokfört. Anmälan skall göras skriftligen av båda föräldrarna.
Anmälan enligt 4 § andra stycket 2 görs hos valfri skattemyndighet
eller allmän försäkringskassa.
Beslut av skattemyndigheten Beslut av skattemyndigheten får
överklagas hos länsrätten. överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Riksskatteverket får från skatte-
myndigheten ta över uppgiften att
föra det allmännas talan i länsrätt
och kammarrätt. Riksskatteverket
för det allmännas talan i
Regeringsrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som
anhängiggörs hos Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall
dock Riksskatteverket föra det allmännas talan.
' Balken omtryckt 1995:974.
17
2 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 9
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 och 15 §§ sekretesslagen (1980:100)'
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
9§2
Sekretess gäller i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialsko-
lan och sameskolan samt i en kommunal riksintematskola för uppgift som
hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift
om enskilds personliga förhållanden hos psykolog eller kurator, om det in-
te står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller
någon honom närstående lider men.
Sekretess gäller på samma område dels i skolans elevvårdande verk-
samhet i övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels för
uppgift som hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om
skiljande av elev från vidare studier. Sekretessen gäller dock endast, om
det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider
men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte beslut i elevvårdsärende
eller i annat ärende som nu har nämnts.
Sekretess gäller på samma
område i annat fall än som avses i
första och andra styckena för upp-
gift om enskilds identitet, adress
och andra liknande uppgifter om
enskilds personliga förhållanden,
om det av särskild anledning kan
antas att den enskilde eller någon
honom närstående lider men om
uppgiften röjs.
Sekretess gäller inom utbildningsväsendet i övrigt för uppgift som
hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift
om enskilds personliga förhållanden hos psykolog, kurator eller syofunk-
tionär, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som
uppgiften rör eller någon honom närstående lider men. Dessutom gäller
inom arbetsmarknadsutbildningen, den kommunala vuxenutbildningen,
vuxenutbildningen för utvecklingsstörda, svenskundervisningen för
invandrare (sfi) och folkhögskolan sekretess i annan elevvårdande
verksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan
antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men
om uppgiften röjs.
Sekretess gäller i specialpedagogisk stödverksamhet för uppgift om
enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller hos Statens skolverk i verksamhet som avser tillsyn
18
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
över utbildning vid skolor med enskild huvudman (fristående skolor) för
uppgift som härrör från skolans elevvårdande verksamhet och som gäller
enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider
men. Samma sekretess gäller i nämnda tillsynsverksamhet för uppgift som
hänför sig till en fråga om tillrättaförande av elev eller skiljande av elev
från vidare studier. Sekretessen enligt detta stycke gäller dock inte Statens
skolverks beslut i ett ärende.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.
15 §3
Sekretess gäller
1. i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande
registrering av befolkningen och, i den utsträckning regeringen föreskriver
det, i annan verksamhet som avser registrering av betydande del av
befolkningen,
2. i ärende om medlemskap i Svenska kyrkan,
3. i verksamhet som avser förande av eller uttag ur sjömansregistret,
för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild
anledning kan antas att den enskilde
men om uppgiften röjs.
Har en uppgift, för vilken sek-
retess gäller enligt första stycket 1,
lämnats till en kommunal myn-
dighet enligt särskild uppgiftsskyl-
dighet om skolpliktiga barn, gäller
sekretessen också hos myndigheten.
Sekretess gäller dock inte om upp-
giften tas upp i beslut hos myn-
digheten.
Sekretess gäller i ärende om fin-
gerade personuppgifter för uppgift
om enskilds personliga förhållan-
den, om det inte står klart att upp-
giften kan röjas utan att den enskil-
de eller någon honom närstående
lider men.
eller någon honom närstående lider
Sekretess gäller i ärende om fin-
gerade personuppgifter för uppgift
om enskilds personliga förhållan-
den om det inte står klart att upp-
giften kan röjas utan att den enskil-
de eller någon honom närstående
lider men. Om en uppgift för vilken
sådan sekretess gäller har lämnats
till en annan myndighet, gäller
sekretessen också där.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.
19
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Prop. 1997/98:9
Lagen omtryckt 1992:1474.
Senaste lydelse 1996:155.
Senaste lydelse 1996:155.
20
Prop. 1997/98:9
Härigenom föreskrivs att 37 § namnlagen (1982:670) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
37 81
Beslut av skattemyndigheten får
överklagas 1/7/ länsrätten.
Beslut av skattemyndigheten får
överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Riksskatteverket får från skatte-
myndigheten ta över uppgiften att
föra det allmännas talan i länsrätt
och kammarrätt. Riksskatteverket
för det allmännas talan i Rege-
ringsrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som
anhängiggörs hos Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall
dock Riksskatteverket föra det allmännas talan.
1 Senaste lydelse 1991:493.
21
Härigenom föreskrivs att 3 och 3 a §§ hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
Varje landsting skall erbjuda en
god hälso- och sjukvård åt dem
som är bosatta inom landstinget.
Även i övrigt skall landstinget ver-
ka för en god hälsa hos hela befolk-
ningen. Vad som i denna lag sägs
om landsting gäller också kom-
muner som inte ingår i ett lands-
ting, i den mån inte annat följer av
17 §. Vad här sagts utgör inte
hinder för annan att bedriva hälso-
och sjukvård.
Varje landsting skall erbjuda en
god hälso- och sjukvård åt dem
som är bosatta inom landstinget.
Detsamma gäller dem som är
kvar skrivna enligt 16 § folkbok-
föringslagen (1991:481) och sta-
digvarande vistas inom landstinget.
Även i övrigt skall landstinget ver-
ka för en god hälsa hos hela befolk-
ningen. Vad som i denna lag sägs
om landsting gäller också kom-
muner som inte ingår i ett lands-
ting, i den mån inte annat följer av
17 §. Vad här sagts utgör inte
hinder för annan att bedriva hälso-
och sjukvård.
Landstingets ansvar omfattar dock inte sådan hälso- och sjukvård som
en kommun inom landstinget har ansvar for enligt 18 § första och tredje
styckena.
Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter
som landstinget ansvarar för enligt denna lag. En uppgift som innefattar
myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse
överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en
enskild individ.
3a§2
Landstinget skall erbjuda dem Landstinget skall erbjuda dem
som är bosatta inom landstinget, som är bosatta inom landstinget
eller som är kvarskrivna enligt 16 §
folkbokforingslagen (1991:481)
och stadigvarande vistas där,
1. habilitering och rehabilitering,
2. hjälpmedel för funktionshindrade, och
3. tolktjänst for vardagstolkning for bamdomsdöva, dövblinda, vuxen-
döva och hörselskadade.
Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och
hjälpmedel som en kommun inom landstinget har ansvar for enligt 18 a §.
22
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
Landstingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter
som arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag.
Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel
skall planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade
och beslutade insatser framgå.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
1 Senaste lydelse 1992:1382.
2 Senaste lydelse 1993:391.
23
Prop. 1997/98:9
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 § äktenskapsbalken skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 kap.
2 §*
Skattemyndighetens beslut i fråga om hindersprövning får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut av präster inom Svenska kyrkan om förrättande
av vigsel.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Riksskatteverket får från skatte-
myndigheten ta över uppgiften att
föra det allmännas talan i länsrätt
och kammarrätt. Riksskatteverket
för det allmännas talan i Rege-
ringsrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som
anhängiggörs hos Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall
dock Riksskatteverket föra det allmännas talan.
1 Senaste lydelse 1995:1681.
24
Härigenom föreskrivs att 5 § tandvårdslagen (1985:125) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5§
Varje landsting skall erbjuda en
god tandvård åt dem som är bosatta
inom landstinget. Även i övrigt
skall landstinget verka för en god
tandhälsa hos befolkningen. Tand-
vård som landstinget självt bedriver
benämns i denna lag folktandvård.
Varje landsting skall erbjuda en
god tandvård åt dem som är bosatta
inom landstinget. Detsamma gäller
dem som är kvarskrivna enligt 16 §
folkbokforingslagen (1991:481)
och stadigvarande vistas inom
landstinget. Även i övrigt skall
landstinget verka för en god
tandhälsa hos befolkningen. Tand-
vård som landstinget självt bedriver
benämns i denna lag folktandvård.
Vad som i denna lag sägs om landsting gäller också kommuner som
inte ingår i ett landsting.
Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter
som landstinget och dess folktandvård ansvarar för enligt denna lag.
Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av
denna bestämmelse överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet,
en stiftelse eller en enskild individ.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
1 Senaste lydelse 1992:1383.
25
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
7§>
Länsstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller länsstyrelsens beslut
- i ärende som avses i 5 kap. 4 §,
- om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket,
- om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra
stycket, och
- om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Om överklagandet i länsrätten
eller kammarrätten innebär
prövning av ett beslut som skatte-
myndigheten har meddelat, får
Riksskatteverket från skattemyndig-
heten ta över uppgiften att föra det
allmännas talan i länsrätt och
kammarrätt. Riksskatteverket för i
sådant mål det allmännas talan i
Regeringsrätten.
Prop. 1997/98:9
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som
anhängiggörs hos Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall
dock Riksskatteverket föra det allmännas talan.
1 Senaste lydelse 1995:1718.
26
Härigenom föreskrivs att 5, 7 och 12 §§ lagen om folkbokföringsregis-
ter (1990:1536) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
Skattemyndigheten i länet är
registeransvarig för uppgifter i det
centrala referensregistret som avser
en person som är eller senast har
varit folkbokförd inom myndig-
hetens verksamhetsområde eller
som av myndigheten tilldelats
personnummer utan att vara folk-
bokförd i Sverige.
Skattemyndigheten i länet är
registeransvarig för uppgifter i det
centrala referensregistret som avser
en person som är eller senast har
varit folkbokförd inom myndig-
hetens verksamhetsområde eller
som av myndigheten har tilldelats
ett samordningsnummer enligt
18 a § folkbokforingslagen
(1991:481).
Det centrala referensregistret får
innehålla uppgifter om personer
som är eller har varit folkbokförda i
Det centrala referensregistret får
innehålla uppgifter om personer
som är eller har varit folkbokförda i
landet eller som annars tilldelats
personnummer. För en sådan per-
son får anges personnummer och
grunden för personnummertilldel-
ningen samt de uppgifter som
senast registrerats enligt 6 § första
stycket 2 och 11 med upplysning
om det lokala register från vilket
uppgifterna har hämtats.
landet och om personer som har
tilldelats ett samordningsnummer
enligt 18 a § folkbokforingslagen
(1991:481).
För en person som är eller har
varit folkbokförd får anges person-
nummer, samordningsnummer om
sådant har tilldelats, och de uppgif-
ter som senast registrerats enligt 6 §
första stycket 2 och 11 med upplys-
ning om det lokala register från
vilket uppgifterna har hämtats.
För en person som har tilldelats
ett samordningsnummer får anges
numret och grunden för nummer-
tilldelning samt uppgift om
1. namn,
2. kön,
3. födelsetid,
27
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
4. födelseort,
5. medborgarskap.
För en person som har tilldelats
ett samordningsnummer får vidare
anges de handlingar som har legat
till grund för identifiering. Om det
råder osäkerhet om personens
identitet eller om uppgift som har
lämnats om honom skall det anges.
12 §
I ett lokalt folkbokföringsregister får som sökbegrepp användas upp-
gifter som avses i 6 § första stycket 1-4, 7 och 8 med undantag för uppgift
om adoption.
I det centrala referensregistret
får som sökbegrepp användas upp-
gifter som avses i 6 § första stycket
1, 2 och 11.
I det centrala referensregistret
får som sökbegrepp användas upp-
gift om personnummer, samord-
ningsnummer, födelsetid, namn och
avregistrering.
Som sökbegrepp i ett register enligt denna lag får också, enligt de
närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, användas uppgifter som avses i 8 §.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. 5 och 7 §§ i deras lydelse före ikraftträdandet gäller dock fortfarande
i fråga om personnummer som har tilldelats en person utan samband med
folkbokföring.
28
Härigenom föreskrivs att 4, 7 och 8 §§ lagen (1995:743) om aviserings-
register skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
4§
Aviseringsregistret får innehålla
uppgifter om personer som är eller
har varit folkbokförda i landet eller
som annars tilldelats person-
nummer. För en sådan person får
de uppgifter anges som registrerats
enligt lagen (1990:1536) om
folkbokföringsregister och som
avser
1. personnummer,
Aviseringsregistret får innehålla
uppgifter om personer som är eller
har varit folkbokförda i landet och
om personer som har tilldelats ett
samordningsnummer enligt 18 a §
folkbokforingslagen (1991:481).
För en person som är eller har
varit folkbokförd får de uppgifter
anges som registrerats enligt lagen
(1990:1536) om folkbokförings-
register och som avser
1. personnummer och samord-
ningsnummer,
2. namn,
3. adress,
4. folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteckning, folkbokföringsort och
folkbokföring under särskild rubrik,
5. födelsehemort och födelseort,
6. medborgarskap,
7. civilstånd,
8. make, föräldrar, barn och vårdnadshavare,
9. datum för inflyttning från utlandet,
10. avregistrering med uppgift om dödsfall, utflyttning till utlandet eller
annan anledning,
11. medlemskap i icke-territoriell församling,
12. anmälan enligt 7 kap. 1 och 10 §§ vallagen (1997:157).
För en person som har tilldelats
ett samordningsnummer får anges
de uppgifter som har registrerats
enligt 7 £ tredje och fjärde styckena
lagen (1990:1536) om folkbok-
föringsregister.
29
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
I aviseringsregistret får som sök-
begrepp användas uppgift
1. som avses i 4 8 1-4, 8 och
10-12,
I fråga om den som är eller har
varit folkbokförd får i aviserings-
registret som sökbegrepp användas
uppgift
1. som avses i 4 § andra stycket
1^1, 8 och 10-12,
2. om medborgarskap i Sverige, Danmark, Norge, Finland eller Island,
eller
3. om medborgarskap i land inom eller utom Europeiska unionen
(unionsmedborgarskap eller icke unionsmedborgarskap).
I fråga om den som tilldelats ett
samordningsnummer får i avise-
ringsregistret som sökbegrepp an-
vändas uppgift om samordnings-
nummer, födelsetid och namn.
Som sökbegrepp får, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, också an-
vändas uppgift som avses i 5 §.
Uppgift i aviseringsregistret som
avses i 4 § 1-8 och 11 skall gallras
när en ny, motsvarande uppgift
registreras eller när uppgiften inte
längre är aktuell. Uppgift som
avses i 4 § 4 och som ersatts av en
ny motsvarande uppgift får dock
bevaras i två år efter utgången av
det år ändringen registrerades.
Vidare får uppgift om rättat person-
nummer bevaras under den tid som
behövs for att tillgodose ändamålet
med registret.
8§3
Uppgift i aviseringsregistret som
avses i 4 § andra stycket 1-8, 11
och 12 samt i 4 § tredje stycket
skall gallras när en ny, motsvarande
uppgift registreras eller när upp-
giften inte längre är aktuell. Upp-
gift som avses i 4 § 4 och som
ersatts av en ny motsvarande
uppgift får dock bevaras i två år
efter utgången av det år ändringen
registrerades. Vidare får uppgift om
rättat personnummer bevaras under
den tid som behövs för att till-
godose ändamålet med registret.
Uppgift om datum för inflyttning från utlandet skall gallras fyra år efter
utgången av det år då uppgiften registrerades.
Har en person avregistrerats från
folkbokföringen, skall uppgift som
avses i 4 § 4-9 och 11 gallras vid
avregistreringen och övriga upp-
gifter tio år efter utgången av det år
personen avregistrerades.
Om en person har avregistrerats
från folkbokföringen, skall uppgift
som avses i 4 § andra stycket 4-9
och 11 gallras vid avregistreringen
och övriga uppgifter tio år efter
utgången av det år personen av-
30
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
registrerades.
Prop. 1997/98:9
Regeringen får föreskriva undantag från bestämmelsen om gallring i
tredje stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter gäller
dock fortfarande i fråga om uppgifter om personer som har tilldelats
personnummer utan samband med folkbokföring.
' Senaste lydelse 1997:169.
2 Senaste lydelse 1997:169.
5 Senaste lydelse 1996:1234.
31
Folkbokföringslagen (1991:481), som ersatte folkbokföringslagen
(1967:198), trädde i kraft den 1 juli 1991.1 den nya folkbokföringslagen
har det införts bestämmelser om särskild folkbokföring av förföljda
personer, s.k. kvarskrivning. Samtidigt med folkbokföringslagen trädde
lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter i kraft. Lagen innebär att
en person som är folkbokförd i landet under vissa förutsättningar får
använda andra personuppgifter om sig själv än de verkliga (fingerade
personuppgifter). Regeringen beslutade den 9 december 1993 att ge
Rikspolisstyrelsen i uppdrag att utvärdera lagen. Rikspolisstyrelsen har i
rapporten Utvärdering av lagen om fingerade personuppgifter (RPS
Rapport 1995:3) redovisat resultatet av denna utvärdering. Rikspolis-
styrelsen pekade bl.a. på att det fanns skäl att se över lagen.
Regeringen beslutade den 29 juni 1995 att en särskild utredare skulle
tillkallas med uppgift att se över lagen (1991:483) om fingerade
personuppgifter. Utredaren fick också i uppdrag att se över vissa frågor
med anknytning till folkbokföringslagen. Utredningen överlämnade i april
1996 betänkandet Några folkbokföringsffågor (SOU 1996:68). Utred-
ningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Utredningens
förslag till lagtext finns i bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena
finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi96/2700). Regeringen tar nu
upp förslagen till behandling.
Regeringen behandlar i detta sammanhang även skrivelser från
Riksskatteverket angående kontroll av bosättning i landet för personer
med utländsk födelseort samt om personnummer inför 2000-talet.
Skrivelserna har remissbehandlats. Justitiekanslem, Datainspektionen,
Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholms län, Domstolsverket,
Centrala studiestödsnämnden, Rikspolisstyrelsen, Riksförsäkringsverket,
Invandrarverket, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket, Stats-
kontoret, Statens person- och adressregistemämnd, Landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundet har yttrat sig. En remissammanställning
finns i tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi96/3804, Fi97/215 och
Fi97/217).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 19 juni 1997 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga
5.
Regeringen har i propositionens lagförslag följt Lagrådets förslag.
Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.
Prop. 1997/98:9
32
Uppgifter om enskilda personers namn, personnummer, adress, civilstånd
och andra familjeförhållanden används i dagsläget hos ett stort antal myn-
digheter som ett led i myndigheternas verksamhet. Den grundläggande
insamlingen och registreringen av de personuppgifter som används i sam-
hället sker till stor del inom folkbokföringen hos skattemyndigheterna.
Därifrån förs sedan uppgifterna vidare på olika sätt.
Uppgifterna som registreras i folkbokföringen är som huvudregel
offentliga. I vissa fall kan det dock vålla olägenhet för en person att upp-
gifter om henne eller honom sprids. Med hjälp av t.ex. en adressuppgift
från ett folkbokföringsregister kan en förföljare spåra upp en viss person
för att hota eller utöva våld mot henne eller honom. Även andra uppgifter
som registreras inom folkbokföringen kan användas som ett led i
förföljelse. För att uppgifterna i folkbokföringen inte skall kunna
missbrukas för att söka rätt på en person i syfte att förfölja denne har
under senare år vissa åtgärder genomförts till skydd for förföljda personer.
I första hand är det sekretessreglerna som skall skydda mot förföljelse
som sker med hjälp av personuppgifter hos myndigheter. Om det kan
antas att utlämnande av uppgifter rörande en viss person innebär men för
personen, exempelvis risk för förföljelse, kan skattemyndigheten i
folkbokföringsregistret lägga in en markering för särskild
sekretessprövning, s.k. sekretessmarkering. Sekretessmarkeringen innebär
att särskild försiktighet bör iakttas vid bedömningen av om uppgifter om
personen i fråga bör lämnas ut, eftersom de kan vara sekretessbelagda med
stöd av 7 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100). Är sekretessmarkering inte
en tillräcklig åtgärd för att skydda personen kan skattemyndigheten, om
personen byter bostadsort, besluta att hon eller han fortfarande skall vara
folkbokförd på den tidigare orten, s.k. kvarskrivning. Kvarskrivning
innebär att den förföljdes verkliga bostadsort hemlighålls. Det är i princip
endast en skattemyndighet som har kännedom om en kvarskriven persons
verkliga adress. Om en person riskerar att bli utsatt för särskilt allvarlig
brottslighet kan han eller hon under vissa förutsättningar få medgivande
att använda andra personuppgifter om sig själv än de verkliga (fingerade
personuppgifter).
Utredningen om vissa folkbokföringsfrågor har i betänkandet Några
folkbokföringsfrågor (SOU 1996:68) lagt fram förslag till hur skyddet
inom folkbokföringen for förföljda personer skall förbättras. Utredningen
har föreslagit vissa ändringar i förutsättningarna för kvarskrivning och
fingerade personuppgifter. Dessutom har utredningen tagit upp några
frågor som rör sekretess och sekretessmarkering. När det gäller valet av
skyddsåtgärd vid personförföljelse föreslår utredningen att det bör ske
med utgångspunkt från att den minst ingripande åtgärden först skall
vidtas. Sekretessmarkering i folkbokforingsregistren är därför den första
skyddsåtgärd som bör tillgripas när man kan befara att folkbokförings-
Prop. 1997/98:9
33
3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 9
uppgifter används för personförföljelse. Även skyddsåtgärder utanför
folkbokföringen som t.ex. besöksförbud kan i många fall ge tillräckligt
skydd. Först om sekretessmarkering eller besöksförbud inte är en
tillräcklig åtgärd skall man tillgripa kvarskrivning och i sista hand
fingerade personuppgifter. Remissinstanserna har i stort varit mycket
positiva till utredningens förslag.
Det är av stor vikt att den som är utsatt för eller riskerar att bli utsatt för
personförföljelse kan räkna med att samhället ställer effektiva
skyddsåtgärder till förfogande. De möjligheter till skydd inom
folkbokföringen som finns i dag är i de allra flesta fall tillräckliga för att
de utsatta personerna skall vara trygga. Kvarskrivning och fingerade
personuppgifter har emellertid negativa konsekvenser som drabbar såväl
den som behöver skyddas som myndigheter och andra. Arten av
skyddsåtgärder måste därför anpassas till behovet i det enskilda fallet och
man bör inte vidta en mer ingripande åtgärd än som i varje enskilt fall är
påkallat. Regeringen anser därför i likhet med utredningen att
skyddsåtgärderna bör inledas med att man överväger om inte
sekretessmarkering är en tillräcklig åtgärd. Först därefter bör man
överväga att ta till de mer ingripande åtgärderna kvarskrivning och
fingerade personuppgifter. Ett medgivande att använda fingerade
personuppgifter bör användas med stor restriktivitet och endast när inget
annat effektivt skydd står till buds.
I det här sammanhanget bör också framhållas att personer som riskerar
att utsättas för våld och annan förföljelse kan få skydd också i andra
former. Polisen kan i sådana fall bl.a. tillhandahålla s.k. trygghetspaket
som innehåller larmanordningar m.m., skyddshundar och i mycket
allvarliga fall livvaktsskydd.
Prop. 1997/98:9
Regeringens bedömning: Sekretessmarkering i folkbokförings-
registren är den första skyddsåtgärd som bör tillgripas när man kan
befara att folkbokföringsuppgifter kan komma till användning för
personförföljelse.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar bedömningen utan erinran.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen
(1980:100) gäller sekretess bl.a. i verksamhet som avser folkbokföring
eller annan liknande registrering av befolkningen. Sekretessen gäller för
uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning
kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om
uppgiften röjs. Sekretess kan gälla för en särskilt känslig uppgift om ex-
empelvis adoption men också för en normalt harmlös uppgift om adress
som kan behöva skyddas vid personförföljelse.
I vissa fall kan man på förhand misstänka att en uppgift kommer att
34
efterfrågas för att användas på ett sätt som kan vara till men för den Prop. 1997/98:9
enskilde, t.ex. att en adressuppgift används som ett led i förföljelse.
Skattemyndigheten, som ansvarar för folkbokföringsregistret, har då
möjlighet att föra in en s.k. sekretessmarkering i registret. Markeringen
anger att särskild försiktighet bör iakttas vid bedömningen av om
uppgifter om personen i fråga bör lämnas ut, eftersom uppgifterna kan
omfattas av sekretess. Sekretessmarkering är alltså avsedd att ge myndig-
heten en varningssignal vid utlämnande av uppgifter som normalt sker
utan särskild sekretessprövning. Markeringen anger att personen i fråga
t.ex. löper risk för förföljelse. Den omständigheten har naturligtvis stor
betydelse vid en prövning av om en uppgift kan lämnas ut. För att marke-
ringen skall få avsedd effekt får den regelmässigt omfatta samtliga
medlemmar i den förföljdes hushåll.
Sekretessmarkering har använts inom folkbokföringen under många år.
Skatteförvaltningen har också utarbetat särskilda rutiner för systemet med
sekretessmarkeringar.
Förfarandet med sekretessmarkering är inte närmare lagreglerat men
motsvarar det som gäller för den hemligstämpel som enligt 15 kap. 3 §
sekretesslagen kan åsättas en allmän handling. Förfarandet med
sekretessmarkering har accepterats i Justitieombudsmannens praxis, se JO
1984/85 s. 282 och JO 1987/88 s. 195.
Oftast är det en enskild person som begär sekretessmarkering.
Önskemålet har sin bakgrund i att personen anser sig utsatt för förföljelse.
En begäran om sekretessmarkering bör vara åtföljd av någon form av
utredning som styrker påståendet om förföljelse. Normalt skall de skäl
som ligger till grund för införandet av sekretessmarkering vara tillräckliga
för att vägra ett utlämnande med stöd av folkbokföringssekretessen när
någon begär att få ut uppgifterna. Av detta följer att det bör vara fråga om
ett konkret hot. Det räcker alltså inte att en person känner fruktan och
anser sig förföljd. Det måste också objektivt sett föreligga en risk för för-
följelse. Ett blankt påstående om förföljelse från den som begär marke-
ringen torde knappast godtas i något fall. Om det inte finns någon dom
som stöder ett påstående om förföljelse får annan utredning förebringas,
t.ex. en utredning eller utlåtande från polis- eller socialmyndighet som
styrker den enskildes uppgifter. Ett annat exempel är handlingar eller
upplysningar från sjukvården. Uppgifter från myndigheter som bekräftar
påståenden om förföljelse torde allmänt tillmätas stor betydelse.
Detsamma kan gälla intyg m.m. från olika slag av ideell verksamhet som
syftar till att ge hjälp åt personer som utsatts för brott eller andra särskilt
utsatta.
I första hand bör det vara den som begär en sekretessmarkering som
skall visa behovet av markeringen. Med hänsyn till frågans betydelse för
den som begär skyddet bör emellertid skattemyndigheten hjälpa denne
med att ta fram den utredning som kan behövas. Även om den enskilde
inte hänvisar till polis eller socialtjänst förefaller det naturligt att
skattemyndigheten undersöker med dessa vilken bakgrund påståendet om
förföljelse kan ha.
Inom skattemyndigheten är det endast chefen på det aktuella
35
skattekontoret som har behörighet att ta del av uppgifter om en person Prop. 1997/98:9
som fått markering. För annan personal ger ADB-systemets bildskärmster-
minaler inte någon information om en sekretessmarkerad person utan per-
sonalen hänvisas till kontorschefen. Om personen flyttar och folkbokförs
inom ett nytt skattekontors verksamhetsområde överförs markeringen till
ett nytt lokalt folkbokföringsregister tillsammans med övriga uppgifter om
personen. Ett beslut om sekretessmarkering är oftast tidsbegränsat och
gäller inte för längre tid än två år. En sekretessmarkering överförs till
andra myndigheter som får del av folkbokföringsuppgifter.
År 1988 hade 1 600 personer sekretessmarkering inom folkbokföring-
en. Sedan dess har antalet markeringar ökat. I slutet av år 1993 hade cirka
4 700 personer sekretessmarkering. I slutet av år 1994 rörde det sig om
5 500 personer och ett år senare var det 6 000 personer som hade tilldelats
sekretessmarkering av skattemyndigheterna.
FolkbokfÖringssekretessen kan sägas vara det första steget på den
trappa av skyddsåtgärder med anknytning till folkbokföringen som fortsät-
ter med kvarskrivning och slutar med fingerade personuppgifter. I nästan
alla fall av befarad förföljelse torde sekretessmarkering medföra ett
fullgott skydd. Det innebär också att mer ingripande åtgärder som
kvarskrivning och fingerade personuppgifter inte behöver tillgripas.
Regeringen anser därför att sekretessmarkering bör vara den första
skyddsåtgärd som tillgrips när man kan befara att folkbokföringsuppgifter
kan komma till användning för personförföljelse.
Riksskatteverket har i sitt remissyttrande tagit upp behovet av en
lagreglering av formerna för registrering av sekretessmarkeringen.
Riksskatteverket anser att en enskild som inte beviljats sekretessmarkering
bör ha en möjlighet att få frågan överprövad. Om en sådan möjlighet
infördes skulle det vidare kunna bidra till en enhetlig tillämpning.
Regeringen anser att det finns skäl som talar för att lagreglera en möjlighet
att markera att en person är förföljd i folkbokföringsregistren. Frågan är
emellertid komplicerad och behöver övervägas ytterligare. Frågan ligger
inom ramen för Brottsofferutredningens (Ju 1995:07) arbete.
En annan fråga i detta sammanhang är andra myndigheters användning
av sekretessmarkeringen. Sekretessen hindrar inte att en adressuppgift
sprids till ett stort antal myndigheter. Även om uppgiften omfattas av
sekretess hos skattemyndigheten och hos flera andra myndigheter medför
den omfattande spridningen av adressuppgiften vissa risker för "läckage".
Hos någon myndighet kanske markeringen inte uppmärksammas eftersom
myndigheten har bristfälliga rutiner för hantering av markerade uppgifter.
Hos en annan myndighet kan adressuppgiften komma att utlämnas på
grund av att en ovan tjänsteman inte känner till markeringens innebörd.
Regeringen vill framhålla att ett fungerande sekretesskydd förutsätter
att myndigheterna kan hantera sekretessmarkeringen på rätt sätt. Skatte-
myndigheterna lägger ned ett betydande arbete på att utreda ärenden om
sekretessmarkering. Markeringen innebär att det finns en dokumenterad
förföljelserisk. Den mottagande myndigheten har att självständigt avgöra
om sekretess föreligger för uppgifterna och kan därmed komma fram till
att de skall lämnas ut. Det skydd som sekretessmarkeringen skall utgöra
36
får emellertid inte gå till spillo genom dåliga rutiner eller bristande
kunskap hos myndigheter som får del av markeringen.
Nivån på folkbokföringssekretessen
En fråga som behandlats av utredningen och av några remissinstanser är
om det finns något skäl att skärpa det allmänna sekretesskyddet för upp-
gifter om namn, personnummer, adress eller andra grundläggande för-
hållanden som registreras inom folkbokföringen. Utredningen har funnit
att det med hänsyn till myndigheters och andras behov av uppgifter från
folkbokföringen inte finns skäl att ändra sekretessen för uppgifterna inom
folkbokföringen. Riksåklagaren anser dock att utrymmet för sekretess för
hotade personers adressuppgifter bör utvidgas. Intresset av att kunna
erbjuda hotade personer skydd väger enligt Riksåklagaren tyngre än
myndigheters och andras önskemål om att lätt kunna ta del av vissa
uppgifter, övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan anser dock att
nivån på sekretessen inte bör ändras.
Folkbokföringsuppgifter överförs i stor utsträckning från skattemyndig-
heterna till andra myndigheter men också till banker, försäkringsbolag och
andra företag. Användningen av folkbokföringsuppgifter i samhället har
också kommit att bli avgörande för att den enskilde på ett enkelt sätt skall
kunna utöva sina rättigheter, bl.a. komma i åtnjutande av ekonomiska för-
måner av olika slag. Särskilt betydelsefullt är det att myndigheter och
företag kan få tillgång till aktuella och korrekta adressuppgifter. Om
folkbokföringssekretessen skulle förändras på ett påtagligt sätt, ex-
empelvis genom att ett s.k. omvänt skaderekvisit införs och presumtionen
ändras från offentlighet till hemlighållande, skulle den omfattande över-
föringen av folkbokföringsuppgifter från skattemyndigheterna till andra
myndigheter, företag och enskilda inte kunna fortgå. Myndigheternas och
företagens verksamhet skulle därmed försvåras och enskilda skulle för-
orsakas olägenheter och riskera rättsförluster. Regeringen anser därför i
likhet med utredningen att det inte finns skäl att skärpa sekretessen för
folkbokföringsuppgiftema.
Prop. 1997/98:9
Regeringens förslag: Sekretesslagen skall kompletteras med en
bestämmelse som gör det möjligt att vid befarad personförföljelse öka
skyddet för uppgifter som rör enskildas personliga förhållanden, t.ex.
elevadresser, främst i grundskolan och gymnasieskolan. Sekretess-
skyddet skall motsvara det som gäller för adresser m.m. inom
folkbokföringen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot
förslaget. Riksskatteverket ifrågasätter om inte sekretess bör införas även
37
för adresser i register över studerande vid högskolor. Centrala Prop. 1997/98:9
Studiestödsnämnden anser att det bör övervägas om den föreslagna
sekretessen även skall gälla studerande i kommunal och statlig vuxen-
utbildning. Socialstyrelsen anser att det också skall vara möjligt att
sekretessmarkera adressuppgifter till barn som bereds vård med stöd av
lagen om vård av unga och där vistelseadressen enligt beslut är hemlig i
förhållande till föräldrarna.
Skälen för regeringens förslag: På skolområdet råder en hög grad av
offentlighet. Sekretess kan gälla endast i vissa speciella situationer, i första
hand i fråga om uppgifter som har lämnats till psykologer och kuratorer
samt inom den elevvårdande verksamheten i övrigt. Nyligen har det också
genom en ändring i 7 kap. 15 § sekretesslagen införts en möjlighet att
sekretessbelägga uppgifter om skolpliktiga barn om uppgifterna har över-
lämnats från folkbokföringen till en kommunal myndighet. Lagändringen
innebär att en uppgift om skolpliktiga barn som lämnas från folkbok-
föringen till en kommunal myndighet, t.ex. en skolstyrelse, och för vilken
uppgift sekretess gäller inom folkbokföringen, omfattas av sekretess även
hos den mottagande myndigheten. Utredningen har dock pekat på att det
alltjämt finns svagheter i sekretesskyddet på skolområdet. Utredningen
har bl.a. framhållit kvarskrivna personers situation och förordat ett allmänt
skydd för främst elevadresser i grund- och gymnasieskolan.
Vid kvarskrivning lagras inte uppgiften om den kvarskrivne personens
adress i folkbokföringsregistren och överförs inte heller från
folkbokföringen till olika myndigheter. I princip är det endast den
skattemyndighet som beslutat om kvarskrivning som skall känna till var
personen bor och vistas. För att en kvarskriven person skall registreras för
skolgång där hon eller han vistas måste vederbörande själv kontakta den
kommunala skolmyndigheten. Det innebär att skolmyndigheten får
tillgång till den känsliga uppgiften om personens verkliga adress.
Den nämnda ändringen i sekretesslagen skyddar inte uppgifter om
kvarskrivna personer, eftersom det vid kvarskrivning är personerna själva
som lämnar adressuppgifterna till skolan. Inte i något fall kan
adressuppgifter m.m. som den enskilde själv lämnar till skolstyrelsen eller
skolan skyddas av sekretess. När det gäller skolområdet går det inte att
upprätthålla principen om att det endast är skattemyndigheten som skall
känna till den verkliga adressen. Det är ju av olika skäl naturligt att skol-
ledning och lärare känner till var en elev är bosatt.
Fortfarande är alltså situationen den att skyddet för bl.a. elevadresser
inom grundskolan inte är tillräckligt. När det gäller elever i
gymnasieskolan saknas helt det sekretesskydd för adresser och andra
uppgifter som följer av 7 kap. 15 § sekretesslagen. Både elevens och
vårdnadshavarens adress är därmed normalt offentliga. Enligt regeringens
mening finns det inget som tyder på att behovet att skydda
grundskolebarns adresser är så mycket större än skyddsbehovet för
adresser i gymnasieskolan. Med hänsyn till det stora behov som finns att
skydda adresser för personer som riskerar personförföljelse måste den
ordning som råder på skolområdet anses otillfredsställande. I dagsläget har
drygt 6 000 personer skyddad adress inom folkbokföringen. Av dessa är
38
en stor andel barn i skolåldern. Normalt är det inte barnet utan dess vård- Prop. 1997/98:9
nadshavare som riskerar personförföljelse. Uppgifter om barnet är
sekretessbelagda för att inte vårdnadshavaren skall kunna spåras genom
barnet. Genom att sekretess gäller motverkas en sådan spåming inom folk-
bokföringen men den kan alltså ske genom uppgifter som finns inom
skolorna.
Det är naturligt att skolledning och lärare måste känna till var en elev är
bosatt. Det gäller både när eleven första gången registreras för skolgång
och i det dagliga skolarbetet. Bl.a. är det nödvändigt att elevens vårdnads-
havare kan nås i olika situationer. Uppgifter om elevernas namn, adresser
och telefonnummer, ibland också personnummer, är normalt mycket
spridda inom skolan. Uppgifterna är också lätt tillgängliga för utom-
stående, t.ex. genom olika skolkataloger och klasslistor som tilldelas
eleverna. Det är lätt att inse att denna öppenhet inte gagnar den elev som
behöver skydda sin eller vårdnadshavarens adress vid befarad personför-
följelse.
Den enskildes behov av skydd måste enligt regeringens mening i det
här sammanhanget väga tyngre än de praktiska bekymmer för
skolpersonal och andra som en utvidgad sekretess skulle kunna medföra.
Regeringen föreslår därför att en ändring görs i sekretesslagen så att det
blir möjligt att främst i grund- och gymnasieskolan generellt hemlighålla
adresser och andra uppgifter som kan användas som ett led i personför-
följelse. Skyddet inom skolan när det gäller adresser och andra uppgifter
som kan användas för förföljelse skall i första hand inriktas på personer
som på förhand kan sägas ha behov av skydd. Skyddsbehovet kommer
oftast att synliggöras genom en sekretessmarkering från folkbokföringen.
Sekretessmarkeringar för grundskolebarn kan föras över från
folkbokföringen till en skolstyrelse. Skolstyrelsen får därigenom på ett
enkelt sätt kännedom om vilka personer som behöver skyddas särskilt. När
elevuppgifter sedan förs vidare från skolstyrelsen till olika grundskolor
kan sekretessmarkeringen följa med. Den mottagande skolan får därmed
kännedom om att uppgifter om en viss person är känsliga. Särskilda
rutiner får införas så att uppgifterna om en person som behöver skyddas är
tillgängliga endast för exempelvis skolans rektor och elevens klassföre-
ståndare. Dessa personer får hantera de aktuella uppgifterna med för-
siktighet och på ett sådant sätt att de inte sprids. I den mån en grundskola
har datoriserade elevregister bör skyddade uppgifter inte förekomma där.
När fråga om utlämnande av en sekretessmarkerad uppgift aktualiseras får
den hanteras inom skolan på samma sätt som hos andra myndigheter. Om
utlämnande övervägs finns det skäl att kontrollera med skattemyndigheten
om skälet till sekretessmarkeringen.
Som tidigare nämnts lämnar kvarskrivna personer själva uppgifter till
skolstyrelsen eller skolan. Det torde även förekomma att elever eller
vårdnadshavare i andra sammanhang själva lämnar t.ex. en adressuppgift
till skolstyrelsen eller grundskolan. För att skyddet i dessa fall skall bli
effektivt är det nödvändigt att uppgifterna hanteras på samma sätt som i
fråga om personer som har erhållit sekretessmarkering inom folkbok-
föringen. Det kan ske genom att skolstyrelsen och skolan för dessa
39
uppgifter använder liknande rutiner som for skyddade uppgifter från
folkbokföringen.
Uppgifter om gymnasieelever lämnas inte över från folkbokföringen till
skolområdet. Skolan får därmed inte automatiskt kännedom om vilka
elever i gymnasieskolan som har sekretessmarkering. Den upplysningen
måste eleven eller dennes vårdnadshavare lämna. Det kan ske genom att
en kopia på skattemyndighetens besked om sekretessmarkering ges in till
skolan. Skolstyrelsen och gymnasieskolan får hantera uppgifter om
gymnasieelever med sekretessmarkering på liknande sätt som uppgifter
om grundskoleelever som har sådan markering.
En annan fråga i detta sammanhang är adressekretess m.m. för
högskoleområdet och den kommunala och statliga vuxenutbildningen.
Riksskatteverket och CSN anser att en utökad sekretess på skolområdet
även bör omfatta dessa områden. Det förekommer säkerligen att
högskoleelever har sekretessmarkering inom folkbokföringen. Antagligen
är det dock mindre vanligt att markeringen har sin grund i att elevens
föräldrar riskerar förföljelse. Därmed är situationen inte likartad den som
motiverar sekretess för adressuppgifter m.m. inom grund- och
gymnasieskolan. Adressuppgifter lämnas inte heller över från
folkbokföringen till högskolan. En vuxen elev torde kunna avstå från att
lämna sin adress till skolan utan att detta innebär några nackdelar för
henne eller honom. Eleven kan exempelvis till skolan lämna uppgift om
en särskild postadress i stället för den riktiga adressen.
Regeringen föreslår därför att det i sekretesslagen införs en
bestämmelse som gör det möjligt att skydda elevadresser m.m. i grund-
skolan, gymnasieskolan, särskolan och specialskolan. Sekretessen skall
gälla både i skolan och hos den kommunala myndighet som ansvarar för
skolan.
Sekretessen bör ha samma nivå som inom folkbokföringen. 1 första
hand är det uppgifter om var eleven bor och vistas som kan vara känsliga.
Även uppgifter om elevens klass och skola kan dock behöva skyddas så
att inte eleven eller någon närstående till denne den vägen kan spåras av
en förföljare. Skyddsområdet bör med hänsyn härtill gälla den enskildes
personliga förhållanden. Därmed kan också uppgift om vårdnadshavare
och annan närstående skyddas.
Den lagreglering som regeringen föreslår tas lämpligen in i 7 kap. 9 §
sekretesslagen, som reglerar sekretessen för skol- och utbildningsområdet.
Prop. 1997/98:9
40
4.4.1 Nuvarande ordning
Reglerna om kvarskrivning återfinns i två paragrafer i folkbokforings-
lagen. De trädde i kraft den 1 juli 1991 i samband med att den nya folk-
bokföringslagen började gälla. Enligt 16 § får en person som av särskilda
skäl kan antas bli utsatt för en allvarlig eller upprepad brottslighet, för-
följelser eller trakasserier på annat sätt, om han har flyttat eller avser att
flytta, efter ansökan medges att vara folkbokförd på den gamla folkbok-
föringsorten i högst tre år (kvarskrivning). När det inte längre finns skäl
för kvarskrivning skall den upphöra. Kvarskrivning får även medges den
utsatte personens medflyttande familj. Kvarskrivning beslutas av skatte-
myndigheten. För utredning av frågor om kvarskrivning får skatte-
myndigheten enligt 17 § anlita biträde av polismyndighet.
Skyddet vid kvarskrivning är inriktat på att hemlighålla den förföljdes
bostadsort och verkliga adress då skydd med stöd av sekretessreglerna
bedöms otillräckligt. Kvarskrivning skall främst skydda mot sådan
personförföljelse som grundas på att en person spåras med hjälp av upp-
gift om adress m.m. som finns hos folkbokföringen.
En kvarskriven person har normalt bytt bostadsort men är inte folkbok-
förd på vistelseorten. I stället är personen folkbokförd - kvarskriven - där
hon eller han tidigare var bosatt. Personens verkliga adress registreras inte
inom folkbokföringen och sprids inte heller till andra myndigheter. Den
kvarskrivne är i folkbokföringen registrerad endast med adress hos den
skattemyndighet som har beslutat om kvarskrivningen. Det är också denna
adress som automatiskt överförs från folkbokföringen till myndigheter och
företag m.m. Post som sänds till den kvarskrivne med ledning av adressen
som folkbokföringen tillhandahåller hamnar alltså hos skattemyndigheten.
Myndigheten har kännedom om personens verkliga adress och vidare-
sänder posten till den kvarskrivne. Skattemyndigheten förvarar uppgiften
om den kvarskrivnes adress på ett betryggande sätt. Uppgiften om den
verkliga adressen kan komma att lämnas ut endast i sällsynta undantags-
fall.
Skattemyndigheterna har inte fått kännedom om att någon person som
har kvarskrivits har utsatts för förföljelse efter kvarskrivningen. Det är i
dag ungefär 150 personer som medgivits kvarskrivning.
Det föreligger inte några domstolsavgöranden beträffande kvar-
skrivning. Det torde i första hand bero på att de ansökningar som har
gjorts om kvarskrivning också har bifallits av skattemyndigheterna.
Hot m.m. som kan grunda kvarskrivning
Det måste föreligga någon form av hotsituation för att en person skall få
kvarskrivas. Bestämmelserna om kvarskrivning är sparsamt kommente-
rade i motiven till folkbokforingslagen. När det gäller situationer som kan
föranleda kvarskrivning anges endast att kvarskrivning bör kunna medges
både i de fall hotet kommer från en känd person, exempelvis en tidigare
Prop. 1997/98:9
41
familjemedlem eller någon som den hotade vittnat mot i en rättegång, och
i sådana fall då hotet kommer från oidentifierade personer, exempelvis en
terroristorganisation eller ett brottssyndikat. Även parter i rättegång,
målsägande och rättspersonal bör kunna bli kvarskrivna. Däremot bör det
förhållandet att en person utsatts för uppmärksamhet i massmedia inte i
och för sig utgöra skäl till kvarskrivning (prop. 1990/91:153 s. 116).
Förutsättningarna för kvarskrivning skall motsvara grunderna för be-
söksförbud. Vad som sägs i förarbetena till lagen om besöksförbud har
alltså stort intresse även beträffande kvarskrivning. Det gäller då särskilt
de omständigheter i form av brott m.m. som kan föranleda att kvarskriv-
ning kommer till användning.
I propositionen med förslag till lag om besöksförbud (prop.
1987/88:137) knöts brottsrisken i första hand till arten av de tidigare brott
som en förföljare i många fall har gjort sig skyldig till. De begångna brott
som tillmäts särskild vikt är i första hand brott mot den förföljdes liv,
frihet eller hälsa. Inte bara sådana brott utan även andra brott som kan an-
vändas i trakasserande syfte kan dock läggas till grund för besöksförbud.
Frågan om riskbedömningen har behandlats utförligt i förarbetena till
lagen om besöksförbud. En grundläggande förutsättning är att det rör sig
om en konkret risk för brott, förföljelse eller trakasserier med hänsyn till
förhållandena i det enskilda fallet. Vid bedömningen av om det föreligger
risk för brott, förföljelse eller trakasserier skall särskilt beaktas om den
mot vilken förbudet avses gälla har begått brott mot den andra personens
liv, frihet eller hälsa. Det innebär att det i första hand är sådana brott som
misshandel, olaga hot och liknande som skall tas med i bedömningen.
Även andra brott av motsvarande slag kan dock komma in i bilden, t.ex.
sexuella övergrepp och rån. Likaså bör det vara möjligt att ta hänsyn till
andra typer av brott som kan vara av betydelse för att i det enskilda fallet
bedöma om det föreligger risk för förföljelse (prop. 1987/88:137 s. 19 och
41).
Något som är av särskild vikt vid riskbedömningen är karaktären på
tidigare brott, om det rör sig om enstaka eller flera gärningar och om brott
har begåtts vid ett eller flera tillfällen. Vid upprepad brottslighet behöver
det inte röra sig om samma slags gärning; det torde t.ex. inte vara ovanligt
att en person ena gången gör sig skyldig till misshandel och hemffidsbrott
och nästa gång till olaga hot. Även en enstaka misshandel eller sexuellt
övergrepp bör givetvis kunna vägas in vid bedömningen av om risk för
trakasserier föreligger.
Effekter av kvarskrivning
Kvarskrivning medför vissa problem för den som har medgivits sådan.
Olägenheterna ligger främst på två plan. För det första kan det
förhållandet att den som kvarskrivits inte är folkbokförd där hon eller han
faktiskt är bosatt medföra problem när det gäller personens grundläggande
rättigheter och skyldigheter i samhället. För det andra kan det i vissa fall
vara ofrånkomligt att någon enstaka myndighet utanför folkbokföringen
får kännedom om den kvarskrivnes verkliga adress. Beroende på omstän-
Prop. 1997/98:9
42
digheterna kan det få till följd att uppgiften får ytterligare spridning och
slutligen når en förföljare.
Kvarskrivningen påverkar den enskilde på olika sätt. En kvarskriven
person är inte röstberättigad i den kommun, eller församling om det gäller
kyrkliga val, där han eller hon är bosatt. Den kvarskrivne skall i stället
utöva sin rösträtt där hon eller han är folkbokförd. Även valbarheten är till
viss del knuten till folkbokföringen. När det gäller beskattningen kommer
personen i fråga att vara bosatt i en kommun men skattskyldig i en annan
kommun, eftersom en person är skattskyldig i den kommun där hon eller
han är folkbokförd. Att en kvarskriven person blir röstberättigad och skatt-
skyldig i en annan kommun än där hon eller han är bosatt är naturligtvis
en nackdel men kan inte anses alltför besvärande, varken för den enskilde
eller för det allmänna.
En kvarskriven person kan behöva anlita socialtjänsten exempelvis för
att få barnomsorg. Även inom socialtjänstområdet har den kvarskrivne
naturligtvis intresse av att hemlighålla sin verkliga adress i största möjliga
utsträckning. Det kan emellertid knappast undvikas att en kvarskriven
person lämnar uppgift om sin verkliga adress till socialnämnden och till
närmast berört daghem eller förskola. Inom socialtjänstens olika verk-
samhetsområden råder dock enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) en
stark sekretess som skall skydda även sådana grundläggande uppgifter
som adress m.m.
Socialförsäkringen innefattar flera olika typer av ekonomisk ersättning.
Förmånerna utgår som allmän försäkringsersättning men också som
renodlade bidrag. Till förmånerna hör bl.a. sjukpenning, pension och barn-
bidrag. Kvarskrivning påverkar inte den grundläggande rätten till social-
försäkringsförmåner. En kvarskrivning får dock vissa konsekvenser för
den enskilde i det här sammanhanget. Så gott som samtliga socialför-
säkringsförmåner administreras av de allmänna försäkringskassorna. En
enskild persons olika förmåner handläggs av den kassa inom vars verk-
samhetsområde personen i fråga är folkbokförd. Det betyder att en kvarsk-
riven person som behöver kontakta försäkringskassan i första hand skall
vända sig till kassan på kvarskrivningsorten. Självfallet kan detta vara
besvärligt för en kvarskriven person som vistas i en helt annan del av
landet. En kassa har emellertid rätt att uppdra åt en annan kassa att hand-
lägga ett visst ärende. Ett sådant uppdrag underlättar betydligt för den
enskilde och bör regelmässigt ges när det gäller kvarskrivna personer.
Uppgiften om en kvarskriven persons verkliga adress bör kunna undva-
ras i så gott som alla typer av ärenden som handläggs av en försäkrings-
kassa. Skulle adressen behövas exempelvis i ett ärende om bostadsbidrag
bör dock den kvarskrivne kunna uppge sin faktiska bostadsadress utan
risk. Uppgiften omfattas nämligen av det generella sekretesskydd som
enligt 7 kap. 7 § sekretesslagen gäller för bl.a. kassornas verksamhet. Det
är dock en fördel om adressuppgiften inte behöver lämnas till kassan. Om
kassan får del av adressuppgiften måste den skyddas särskilt. Den bör
exempelvis inte föras in i något ADB-register.
Rätten till hälso- och sjukvård regleras i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763). Enligt 3 § nämnda lag skall varje landsting erbjuda hälso- och
Prop. 1997/98:9
43
sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget. En person anses bosatt i
det landsting i vilket hon eller han är folkbokförd. Den som utan att vara
bosatt i ett landsting ändå vistas där har dock rätt till akut hälso- och sjuk-
vård hos landstinget. En kvarskriven person har således inte rätt till full-
ständig hälso- och sjukvård i det landsting som vederbörande vistas i. För
annat än akut vård måste den kvarskrivne i dagsläget vända sig till det
landsting inom vars område hon eller han är folkbokförd. Det är ett förhål-
lande som uppenbarligen är till nackdel för den kvarskrivne. Regeringen
återkommer till detta i avsnitt 4.4.4.
En kvarskriven som stäms inför domstol skall i första hand svara där
hon eller han är folkbokförd. Det är en ordning som kan vara förenad med
olägenheter för den kvarskrivne exempelvis genom att hon eller han måste
anlita ombud på annan ort än vistelseorten. Att rättegången hålls utanför
den kvarskrivnes vistelseort bör å andra sidan allmänt minska risken för
att hennes eller hans verkliga adress blir känd. Den kvarskrivne behöver
under inga förhållanden avslöja sin verkliga adress för att rätt forum skall
kunna bestämmas. Regeringen behandlar frågan närmare i avsnitt 4.6.
En särskild situation föreligger om en kvarskriven person har
anställning hos en myndighet. I allmänhet bör den kvarskrivne vara för-
siktig med att lämna uppgift om sin verkliga adress till arbetsgivaren.
Denne behöver inte heller känna till uppgiften för att fullgöra sin
uppgiffsskyldighet gentemot det allmänna. Oftast har inte heller arbets-
givaren för internt bruk behov att veta var en kvarskriven person är bosatt.
Det bör vara tillräckligt att han har kännedom om postadressen hos
skattemyndigheten eller någon annan postadress som den kvarskrivne
använder.
Det finns naturligtvis ytterligare områden inom den offentliga sektorn
som kan ha betydelse för en person som har kvarskrivits enligt folkbok-
föringslagen. En kvarskriven person kan ha anledning att lämna uppgifter
om sig själv till exempelvis arbets- och bostadsförmedling, studiestöds-
nämnd, länsstyrelse och invandrarmyndighet. I dessa sammanhang har det
dock inte någon betydelse att den kvarskrivne vistas på annan ort än
folkbokföringsorten.
4.4.2 Grunderna för kvarskrivning
Prop. 1997/98:9
Regeringens förslag: De grundläggande förutsättningarna - risk för
brott, förföljelser eller trakasserier - för kvarskrivning samordnas
med rekvisiten for besöksförbud.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte
något att erinra mot förslaget. Svea hovrätt anser dock att rekvisiten för
kvarskrivning och besöksförbud måste samordnas bättre för att den
föreslagna trappstegsmodellen, som innebär att sekretessmarkering och
besöksförbud först skall övervägas, skall kunna fungera. JO ifrågasätter
44
om den föreslagna lydelsen av 16 § folkbokföringslagen inte kan komma
att få mer än en redaktionell betydelse.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 16 § folkbokforingslagen får
kvarskrivning medges om en person av särskilda skäl kan antas bli utsatt
för allvarlig eller upprepad brottslighet, förföljelser eller trakasserier på
annat sätt. Som framgått har det varit lagstiftarens mening att ledning skall
sökas i förarbetena till lagen om besöksförbud när det gäller att bedöma
vilken förföljelse som kan föranleda kvarskrivning. Enligt 1 § lagen
(1988:688) om besöksförbud får besöksförbud meddelas om det på grund
av särskilda omständigheter finns risk för att den mot vilket förbudet avses
gälla kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt
trakassera den som förbudet avser skydda.
Kvarskrivningsbestämmelsen tycks ställa något större krav på brottslig-
hetens svårhetsgrad än bestämmelsen om besöksförbud. När det gäller
kvarskrivning talar lagen om "allvarlig eller upprepad brottslighet". Be-
stämmelsen om besöksförbud, som är något annorlunda uppbyggd, anger
i stället att det skall föreligga risk för att någon "kommer att begå brott".
Med hänsyn till den uttryckliga hänvisningen till lagstiftningen om
besöksförbud som på den här punkten gjordes när bestämmelsen om
kvarskrivning infördes verkar det dock inte som om någon större skillnad
är avsedd. Eftersom även "förföljelser och trakasserier" kan grunda
kvarskrivning har inte heller brottslighetens svårhetsgrad så stor betydelse
vid kvarskrivning. Kravet på att brottsligheten skall vara allvarlig eller
upprepad bör därför enligt regeringens mening tas bort.
Till skillnad från bestämmelsen om besöksförbud anger inte kvarskriv-
ningsbestämmelsen att det skall vara fråga om att "allvarligt" trakassera en
person. Utredningen har ansett att det inte finns skäl att föreslå någon
skärpning när det gäller arten av förföljelse eller trakasserier på annat sätt
som kan grunda kvarskrivning. Avsikten är ju att kvarskrivning skall
kunna komma till användning även vid sådan förföljelse som inte är direkt
brottslig. Svea hovrätt anser dock att rekvisiten för kvarskrivning och
besöksförbud bör samordnas även i denna del.
1 praktiken kommer kvarskrivning att medges endast vid ganska avan-
cerade fall av förföljelse. Skälet till det är att kvarskrivning inte skall ske
om sekretessmarkering eller besöksförbud framstår som tillräckliga
skyddsåtgärder. Ett krav på allvarliga trakasserier for att medge kvar-
skrivning torde därför inte innebära någon större skillnad mot i dag. Rege-
ringen anser därför, i likhet med Svea hovrätt, att även bestämmelsen om
kvarskrivning bör uppställa ett krav på allvarliga trakasserier och på så sätt
samordnas med vad som gäller enligt lagen om besöksförbud.
Kvarskrivning förutsätter att det föreligger en konkret risk för
förföljelse. Detta har i lagen uttryckts så att en person “av särskilda skäl
kan antas bli utsatt för” brott eller trakasserier av annat slag. När det gäller
riskbedömningen anser utredningen att det bör vara tillräckligt att en
person kan antas bli utsatt för brott m.m. Utredningen har därför föreslagit
att kravet på att särkilda skäl skall tas bort. Detta innebär dock som bl.a.
Svea hovrätt framhåller att det krav på risk som ställs upp i lagen om
besöksförbud blir högre än för kvarskrivning. Det kan alltså medföra att
Prop. 1997/98:9
45
kvarskrivning men inte besöksförbud kan beviljas. Med hänsyn till den
koppling som finns mellan bestämmelserna anser regeringen att någon
ändring inte skall göras när det gäller kravet på vilken risk som skall
finnas.
När det gäller fingerade personuppgifter har Högsta domstolen i rätts-
fallet NJA 1994 s. 497 I slagit fast att hotbilden skall bedömas objektivt.
Med hänsyn till det nära sambandet mellan kvarskrivning och fingerade
personuppgifter är det naturligt att se saken på motsvarande sätt
beträffande kvarskrivning. Kvarskrivning bör således förutsätta att det
föreligger ett objektivt konstaterbart hot mot den för vilken åtgärden
aktualiserats (eller en familjemedlem till denne). Det räcker således inte att
personen anser sig hotad eller förföljd.
Ofta torde kvarskrivning aktualiseras sedan en person har dömts för
någon form av brott. Har vederbörande gjort sig skyldig till brott mot den
som begär kvarskrivning och fortsätter att besvära målsäganden, talar
starka skäl för kvarskrivning. Om det är en mycket allvarlig eller omfat-
tande brottslighet som har riktats mot den som begär kvarskrivning bör
begäran bifallas. I enlighet med vad som sagts rörande besöksförbud bör
även brott som riktats mot annan person kunna beaktas när det gäller att
konstatera om förutsättningar för kvarskrivning föreligger. En sådan
situation kräver dock en mer nyanserad bedömning än om brottet har
riktats mot den som begär kvarskrivning.
När det inte har förekommit några tidigare brott kan riskbedömningen
förefalla svårare. Om det emellertid har klarlagts att förföljelse eller
trakasserier som inte utgör brott har ägt rum får risken för ytterligare
angrepp prövas på motsvarande sätt som om det gällt risk för fortsatt
brottslighet.
Det kan förekomma att en person anser sig berättigad till kvarskrivning
trots att personen inte har utsatts for någon form av trakasserier. Något
krav på att trakasserier skall ha ägt rum har heller inte uppställts. Det
måste emellertid ha förekommit något som gör att en person "av särskilda
skäl kan antas bli utsatt för" brott eller allvarliga trakasserier av något slag.
Exempelvis kan det ju vara så att en person planerat eller förberett brottsli-
ga gärningar eller trakasserier som inte kommit till utförande. Förut-
sättningarna för kvarskrivning kan också vara uppfyllda om det visar sig
att en person till tredje man har uttalat allvarligt menade hotelser mot
exempelvis en tidigare maka.
Kvarskrivning kan också komma i fråga för en person som har vittnat i
en rättegång eller medverkat i en polisutredning. Det kan inte heller ute-
slutas att kvarskrivning blir aktuell for en person som här i landet av sär-
skilda skäl riskerar förföljelse av etniska eller religiösa orsaker.
Regeringens förslag föranleder ändringar i 16 § folkbokföringslagen.
Prop. 1997/98:9
46
4.4.3 Kvarskrivning och andra skyddsåtgärder
Prop. 1997/98:9
Regeringens förslag: Kvarskrivning skall inte medges om behovet
av skydd kan tillgodoses genom besöksförbud eller på annat sätt.
Utredningens förslag överensstämmer huvudsakligen med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte
något att erinra mot förslaget. Riksåklagaren avstyrker dock förslaget om
att införa ett krav på att först pröva frågan om besöksförbud eftersom det
innebär en onödig formalisering. Statskontoret och Statens person- och
adressregisternämnd (SPAR) ifrågasätter om sekretessmarkering är det
mest effektiva skyddet för den enskilde.
Skälen för regeringens förslag: För den enskilde innebär kvar-
skrivning en rad olägenheter som kan vara svåra att överblicka för henne
eller honom. Detta talar för att kvarskrivning inte bör medges om
personen i fråga kan få tillräckligt skydd på annat sätt. De åtgärder som
närmast kan komma i fråga är besöksförbud och sekretessmarkering.
Också andra former av skydd som polisen kan tillhandahålla, såsom t.ex.
trygghetspaket och skyddshundar bör beaktas. I den proposition som låg
till grund för införandet av reglerna om kvarskrivning framhölls att kvar-
skrivning bör medges endast då omständigheterna pekar på att besöks-
förbud inte ger den förföljde ett tillräckligt skydd (prop. 1990/91:153
s. 137). Någon bestämmelse om detta togs emellertid inte in i folkbok-
föringslagen.
Både kvarskrivning och besöksförbud syftar till att skydda personer
som riskerar förföljelse. Med hänsyn till de likheter som föreligger bland
annat när det gäller förutsättningarna for åtgärdernas användning, kan
båda åtgärderna komma att övervägas då en person utsätts for förföljelse.
Besöksförbud riktar sig emellertid direkt mot en utpekad förföljare. För
den som skall skyddas genom förbudet har åtgärden alltså inte några
negativa effekter. Främst därför är det enligt regeringens mening angelä-
get att frågan om huruvida besöksförbud, eventuellt i kombination med
andra åtgärder, är en tillräcklig åtgärd övervägs innan den mer ingripande
åtgärden kvarskrivning beslutas. Regeringen anser därför att det i 16 §
folkbokforingslagen uttryckligen bör anges att kvarskrivning inte bör
medges om behovet av skydd kan tillgodoses genom besöksförbud. Detta
innebär dock inte något krav på att frågan om besöksförbud skall ha
prövats innan kvarskrivning medges.
Bedömningen av om besöksförbud kan anses tillräckligt kräver i de
flesta fall en ingående prövning i kvarskrivningsärendet. Besöksförbud
innebär förbud för en viss bestämd person att besöka eller på annat sätt ta
kontakt med en annan person. Besöksförbud kan således meddelas endast
om förföljaren är känd. Därav följer att ett förbud kan vara uteslutet därför
att förföljaren i kvarskrivningsärendet inte går att identifiera. Även i andra
fall kan prövningen i kvarskrivningsärendet ge vid handen att ett
besöksförbud inte räcker som skydd. Om förbud har meddelats och för-
47
följaren överträder förbudet torde det ofta vara klart att besöksförbud inte Prop. 1997/98:9
är tillräckligt för att skydda den förföljde. Självfallet krävs det inte att be-
söksförbud har prövats och visat sig otillräckligt. I vissa fall går det att
förutse att förföljaren säkerligen inte kommer att efterkomma ett besöks-
förbud. Det kan bero på att vederbörande är psykiskt störd, styrs av ett
mycket starkt hämndbegär eller av något annat skäl är särskilt fixerad till
den som behöver skydd.
Eftersom kvarskrivning inte skall tas till om besöksförbud kan anses
vara en tillräcklig skyddsåtgärd bör skattemyndigheten regelmässigt efter-
höra med åklagar- eller polismyndighet om myndigheten har några upp-
lysningar i ärendet. Allmänt kan också sägas att polisens bedömning av
den hotsituation som en enskild åberopar alltid torde vara av värde för
skattemyndigheten. Skattemyndigheten bör således genomgående inhämta
yttrande från polismyndigheten innan kvarskrivning beslutas. Det är en
ordning som också överensstämmer med de rekommendationer som
Riksskatteverket har utfärdat.
Utredningen har föreslagit att det i lagtexten tas in en bestämmelse om
att kvarskrivning inte får medges om åtgärden med hänsyn till personens
förhållanden eller andra omständigheter inte kan antas utgöra en effektiv
skyddsåtgärd. Detta mot bakgrund av att kvarskrivning kan bli effektiv
endast om den enskilde är beredd att ändra sin livsföring. Enligt
regeringens mening bör givetvis ingen skyddsåtgärd tillgripas om den inte
kan antas få effekt. Någon särskild reglering av detta kan dock inte anses
nödvändig.
Sekretess
Bedöms besöksförbud vara en otillräcklig åtgärd innebär det inte
automatiskt att kvarskrivning skall medges. Innan kvarskrivning medges
bör skattemyndigheten alltid utreda om skyddsbehovet i stället kan
tillgodoses genom sekretess. Eftersom kvarskrivning som tidigare nämnts
är förenad med vissa olägenheter för den som medges åtgärden är det
angeläget att kvarskrivning tillgrips endast när det är nödvändigt. Kvar-
skrivning bör alltså ske endast om det står klart att folkbokföringssekre-
tessen inte skyddar i tillräcklig omfattning.
Det som kan föranleda att sekretessen bedöms vara ett otillräckligt
skydd mot förföljelse kan t.ex. vara speciella omständigheter i det enskilda
fallet. Exempelvis kan sedvanlig sekretess vara otillräcklig om förföljaren
är beredd att med olika medel försöka få ut en adressuppgift hos myndig-
heter som har tillgång till uppgiften. Därvid måste beaktas hans
möjligheter och förmåga att ta del av uppgifter trots sekretessmarkering.
Visar det sig att en förföljare på något verksamt sätt har försökt att ta reda
på en adressuppgift som behöver skyddas kan det tala för att kvarskriv-
ning behöver tillgripas.
Inom folkbokföringssystemet kan både bostadsadress och särskild
postadress registreras. Möjligheten att låta registrera en särskild postadress
kan innebära vissa fördelar för den som riskerar förföljelse. Den verkliga
postadressen kan således ersättas med en "c/o-adress" eller en "box-
48
adress". En sådan särskild postadress får genomslag hos bl.a. samtliga
myndigheter och enskilda som regelbundet aktualiserar egna register med
uppgifter från folkbokföringen. Det är ju också postadressen som många
användare av folkbokföringsuppgifter efterfrågar. En särskild postadress
kombinerad med sekretessmarkering utgör ett bra skydd mot förföljelse.
Vissa myndigheter utanför folkbokföringen registrerar emellertid också
den s.k. folkbokföringsadressen som utvisar på vilken fastighet personen i
fråga är bosatt. I sådana fall är det sekretessen och sekretessmarkeringen
som utgör skyddet.
En annan fråga i detta sammanhang är den möjlighet att kombinera
kvarskrivning med sekretessmarkering som ibland används av skatte-
myndigheten. När det sker har det antagligen bedömts otillräckligt att
skydda endast uppgiften om den förföljde personens adress. Även andra
uppgifter än hennes eller hans adress kan ju användas för att spåra
personen i fråga. Särskilt beträffande myndigheter utanför folkbok-
föringen har det stor betydelse att de båda skyddsåtgärderna kombineras.
Om sekretessmarkering inte föreligger får myndigheterna inte den varning
som markeringen innebär. Det kan medföra att exempelvis en försäkrings-
kassa kan komma att lämna ut uppgift om den kvarskrivne personens
arbetsgivare. Ytterligare uppgifter kan på liknande sätt användas för att
lokalisera en kvarskriven person. Behovet av att kombinera kvarskrivning
med sekretess har också påtalats av utredningen och flera remissinstanser.
Regeringen anser därför att det finns skäl som talar för att kvarskrivning
mer eller mindre regelmässigt kombineras med sekretessmarkering. Där-
med stärks skyddet för den enskilde.
4.4.4 Rätten till sjukvård och tandvård
Prop. 1997/98:9
Regeringens förslag: Kvarskrivna personer skall vara berättigade till
fullständig sjukvård och tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125)
där de vistas.
Utredningen har föreslagit att kvarskrivna personer skall vara
berättigade till fullständig sjukvård där de vistas.
Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något att erinra mot
förslaget. Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter dock om den föreslagna
ändringen i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) verkligen behövs.
Socialstyrelsen anser att även tandvårdslagen bör ändras.
Skälen för regeringens förslag: Rätten till allmän hälso- och sjukvård
regleras i hälso- och sjukvårdslagen. Enligt 3 § denna lag skall varje lands-
ting erbjuda hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget.
En person anses som regel bosatt i det landsting i vilket hon eller han är
folkbokförd. Den som utan att vara bosatt i ett landsting ändå vistas där
har dock rätt till akut hälso- och sjukvård hos landstinget (4 § samma lag).
Kammarrätten i Göteborg har anfört att något krav på att en person
skall vara folkbokförd inom landstinget inte går att utläsa av förarbetena
49
4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 9
till lagen. Det är tillräckligt att personen enligt folkbokföringens regler kan
anses bosatt inom landstinget.
Kravet på att en person skall vara bosatt inom landstinget har i
praktiken tillämpats så att personen också skall vara folkbokförd där.
Även om det kan finnas grund för olika tolkningar kan den kvarskrivne
alltså få svårt att hävda sin rätt. En kvarskriven person kan således inte
räkna med att få fullständig hälso- och sjukvård i det landsting som veder-
börande vistas i om hon eller han är folkbokförd i ett annat landsting. För
annat än akut vård måste den kvarskrivne i dagsläget vända sig till det
landsting inom vars område hon eller han är folkbokförd. Det är ett förhål-
lande som uppenbarligen är till nackdel för den kvarskrivne.
En kvarskriven person lever ofta i en svår situation till följd av det hot
som vederbörande är utsatt för. Det är nödvändigt att allt görs för att den
kvarskrivne inte skall lida men av kvarskrivningen. Rätten till hälso- och
sjukvård är en grundläggande rättighet i samhället. Det är enligt
regeringens mening inte acceptabelt att en kvarskriven person i vissa fall
måste lämna sin vistelseort för att söka vård på den ort där hon eller han är
folkbokförd. Regeringen föreslår därför att kvarskrivna personer får en
uttrycklig rätt till hälso- och sjukvård i det landsting som de vistas i.
Denna rätt bör läggas fast genom en särskild bestämmelse i hälso- och
sjukvårdslagen. Den lagen kommer därmed att få en liknande särreglering
för kvarskrivna som skollagen nu har.
En annan fråga i detta sammanhang är rätten till tandvård. Enligt
tandvårdslagen (1985:125) följer landstingets skyldighet att erbjuda
tandvård samma principer om bosättning som i hälso- och sjukvårdslagen.
I likhet med Socialstyrelsen anser regeringen att kvarskrivna skall ha rätt
även till tandvård på den ort där de faktiskt visats.
Om den kvarskrivne uppger sin verkliga adress hos hälso- och sjuk-
vården omfattas uppgiften av det starka sekretesskydd som i övrigt gäller
för området (7 kap. 1 § sekretesslagen). Vad som sagts nu gäller även för
den allmänna tandvården.
När den kvarskrivne vill utnyttja sin rätt till fullständig sjukvård i
vistelselandstinget kan han eller hon behöva hjälp för att komma till sin
rätt. Den enskilde kan även behöva hjälp vid kontakten med andra
myndigheter. Skattemyndigheten som är den myndighet som känner till
den enskilde bör kunna hjälpa den enskilde vid kontakter med andra
myndigheter om det behövs. Samtidigt måste även andra myndigheter
vara beredda att bistå den enskilde. I många fall har den kvarskrivne sedan
tidigare kontakt med socialtjänsten. Det är då naturligt att hjälpen lämnas
den vägen. Socialtjänsten torde allmänt sett ha goda förutsättningar att
hjälpa den kvarskrivne.
Prop. 1997/98:9
50
4.4.5 Beslutande myndighet
Prop. 1997/98:9
Regeringens bedömning: Beslut om kvarskrivning bör även
fortsättningsvis fattas av skattemyndigheten.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte
något att erinra mot förslaget. Svea hovrätt anser att man bör undersöka
om det inte är möjligt att samordna beslutsfunktionerna inom området för
personskydd på ett avsvärt bättre sätt än enligt förslaget. Ärendena bör
lämpligen handläggas inom rättsväsendet. Detta torde dock enligt hov-
rätten kräva ytterligare överväganden.
Skälen för regeringens bedömning: Kvarskrivning beslutas av skatte-
myndigheten. Då bestämmelsen om kvarskrivning infördes uttalades att de
bedömningar av hotsituationer m.m. som aktualiserades när en person
ville kvarskrivas i viss mån var främmande för skattemyndigheterna (prop.
1990/91:153 s. 117). Bedömningarna i kvarskrivningsärendena ansågs
dock ha avsevärda likheter med den avvägning som måste göras vid
prövning enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen vid utlämnande av exempelvis
adressuppgifter. Vad som anfördes om bedömningar av hotsituationer
m.m. gäller fortfarande. Svea hovrätt anser att de riskbedömningar som
skattemyndigheterna skall göra i kvarskrivningsärendena framstår som i
hög grad artfrämmande för dessa myndigheter.
Visst kan det sägas att bedömningar av hotsituationer är främmande för
skattemyndigheterna. Samtidigt har skattemyndigheterna sedan länge haft
att göra sådana bedömningar i ärenden om sekretessmarkering. Enligt
regeringens mening är det dock inte prövningen av om en hotsituation
uppfyller lagens krav som innebär störst svårigheter. Vid handläggningen
av kvarskrivningsärenden torde problemen i första hand gälla frågan om
varför sekretess inte är en tillräcklig skyddsåtgärd. Prövningen av den
frågan kan inte sägas ligga närmare till hands för någon annan myndighet
än skattemyndigheten. Detsamma gäller bedömningen av konsekvenserna
av kvarskrivning. Frågor om fingerade personuppgifter prövas visserligen
av domstol. Skälet till det torde dock i första hand vara att fingerade
personuppgifter berör tredje mans rätt på ett helt annat sätt än vad som är
fallet med kvarskrivning. Enligt regeringens mening finns det i dag inte
skäl att föreslå att beslut om kvarskrivning flyttas från skatte-
myndigheterna.
Det är en annan sak att avsaknaden av domstolsavgöranden kan sägas
innebära svårigheter vid bedömningen av kvarskrivningsfrågor. För att få
vägledande avgöranden till stånd bör Riksskatteverket noggrant följa
skattemyndigheternas prövning av kvarskrivningsärenden.
51
4.5.1 Bakgrund
Prop. 1997/98:9
Bestämmelser om fingerade personuppgifter infördes den 1 juli 1991 och
regleras i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter. Enligt 1 § lagen
om fingerade personuppgifter får en person som är folkbokförd i landet
medges att använda andra personuppgifter om sig själv än de verkliga
(fingerade personuppgifter) om det finns en uppenbar risk att personen
kan bli utsatt för särskilt allvarlig brottslighet som riktar sig mot dennes
liv, hälsa eller frihet. Det krävs också att personen inte kan ges tillräckligt
skydd på annat sätt.
När ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har givits
registreras den som fått medgivandet med bl.a. fingerat personnummer
och namn i folkbokföringen. Därifrån förs de fingerade uppgifterna vidare
till bl.a. olika myndigheter på samma sätt som andra folkbokförings-
uppgifter. Personen i fråga använder så gott som undantagslöst de
fingerade uppgifterna. Den "gamla identiteten" är avregistrerad inom folk-
bokföringen. Det framgår att avregistreringen har sin grund i att den en-
skilde använder fingerade personuppgifter. Den som fått fingerade person-
uppgifter är folkbokförd under de nya uppgifterna på den ort där hon eller
han är bosatt. Genom att personen använder fingerade personuppgifter om
sig själv kan vederbörande sägas ge sken av att vara en annan person än
den hon eller han verkligen är.
Fingerade personuppgifter har samma syfte som kvarskrivning. Åtgär-
den skall skydda mot att en viss person utsätts för förföljelse av en eller
flera andra personer. Förföljaren är ofta känd när fråga om byte aktualise-
ras men åtgärden kan användas även när denne inte går att närmare iden-
tifiera. Mera avgränsat kan syftet med fingerade personuppgifter sägas
vara att hindra att en förföljare, med hjälp av allmänna handlingar hos en
myndighet, får kännedom om var den person som behöver skyddas bor
eller vistas.
En omständighet av särskild betydelse i sammanhanget är den om-
fattande användningen av personnummer som förekommer i samhället.
För en säker identifiering av registrerade personer och för en effektiv
samköming av uppgifter mellan olika myndigheter och register har det be-
dömts nödvändigt att personnumret kommer till användning. Personnum-
ret är ett nyckelbegrepp när det gäller att hos myndigheter söka in-
formation om personer och är ett så kallat sökbegrepp i alla ADB-register.
Den som känner till en persons personnummer kan alltså få reda på
exempelvis vederbörandes adress medan enbart en namnuppgift ofta inte
är tillräcklig för detta. Ändring av personnummer är därför en viktig
faktor när det gäller fingerade personuppgifter.
Förutsättningar för fingerade personuppgifter
Fingerade personuppgifter kan, enligt 1 § lagen om fingerade
personuppgifter, bli aktuella endast för den som riskerar att bli utsatt för
särskilt allvarlig brottslighet. Lagen anger att det måste röra sig om brott
som riktar sig mot personens liv, hälsa eller frihet. I första hand avses
brottslighet som är direkt livshotande eller som syftar till svår kroppsskada
eller grov frihetskränkning och som regleras i 3,4 och 6 kap. brottsbalken
(prop. 1990/91:153 s. 143). Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1994 s.
497 II slagit fast att fara för bortförande av barn skall anses utgöra en
sådan risk som avses i lagen om fingerade personuppgifter.
Det är emellertid inte alla former av brott mot en persons liv, frihet eller
hälsa som i dagsläget utgör grund för att få fingerade personuppgifter.
Endast brott med höga straffvärden skall kunna grunda rätt att använda
fingerade personuppgifter.
Vidare skall det finnas en "uppenbar risk" för särskilt allvarlig brotts-
lighet för att fingerade personuppgifter skall kunna medges. Enbart
brottsrisk räcker emellertid inte. Det krävs också att personen i fråga inte
kan ges tillräckligt skydd på annat sätt. För att fingerade personuppgifter
skall få medges måste det vara klarlagt att kvarskrivning inte räcker för att
skydda personen i fråga (prop. 1990/91:153 s. 144).
Fingerade personuppgifter medges endast för bestämd tid. Den längsta
tid som lagen tillåter är fem år. Lagen utesluter dock inte att fingerade
personuppgifter kan medges för mer än en period.
Fingerade personuppgifter beslutas av domstol. Stockholms tingsrätt är
första instans i alla ärenden om fingerade personuppgifter. Tingsrättens
avgörande kan överklagas till Svea hovrätt och Högsta domstolen enligt
allmänna regler. Ansökan till tingsrätten om fingerade personuppgifter
görs i första hand av Rikspolisstyrelsen efter framställning från den som
önskar fingerade personuppgifter. Rikspolisstyrelsen har rätt att avslå en
framställning om styrelsen bedömer att den enskilde inte har någon utsikt
att erhålla fingerade personuppgifter. Om det sker har den enskilde rätt att
själv ansöka hos tingsrätten.
Fingerade personuppgifter medför inte någon rättslig förändring av
personens namn eller andra förhållanden. Den skyddade får rätt att dölja
de verkliga uppgifterna men rättsligt är hon eller han samma person som
tidigare. Personen i fråga torde inte ha någon skyldighet att använda de
fingerade uppgifterna utan kan i vissa sammanhang också nyttja sitt verk-
liga namn och personnummer m.m. Det har inte någon privaträttslig be-
tydelse om personen ingår avtal eller andra rättshandlingar med använ-
dande av verkliga eller fingerade uppgifter. Hela tiden är det samma rätts-
subjekt som kan göras ansvarigt. Motsvarande gäller i fråga om offentlig-
rättsliga förpliktelser.
Komplikationer vid fingerade personuppgifter
Ett tillstånd att använda fingerade personuppgifter är för den enskilde och
hans eller hennes närmaste en utomordentligt ingripande åtgärd såväl på
det personliga planet som i kontakter med myndigheter och andra.
Verkningarna är i långt högre grad än vid kvarskrivning svåra att
överblicka för den som berörs. Det dagliga livet kompliceras eftersom
den berörde och hans eller hennes familj inte bara måste ändra namn. För
Prop. 1997/98:9
53
att användningen av fingerade personuppgifter skall bli en effektiv åtgärd
måste den enskilde också byta bostad och arbete samt allmänt ändra sin
livsföring. Fingerade personuppgifter medför vidare en hel del negativa
konsekvenser också for myndigheter och andra.
Svårigheterna som drabbar både den enskilde och tredje man har nästan
alltid samma grundorsak. När medgivande har lämnats till att använda
fingerade personuppgifter registreras omedelbart sådana uppgifter inom
folkbokföringen för personen i fråga. Som nämnts förs uppgifterna i likhet
med andra folkbokföringsuppgifter vidare i första hand till olika
myndigheter men också till företag m.fl. Inte på något sätt framgår det hos
uppgiftsmottagama att personen egentligen har annat namn och person-
nummer m.m. Det är detta förhållande - som också är själva syftet med
åtgärden - som ställer till svårigheter för den enskilde, myndigheter och
andra.
Särskilt när det gäller försäkrings- och bidragsförmåner som ad-
ministreras av försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket drabbas den
enskilde av problem. När det gäller pensions- och sjukförsäkringsfrågor
föreligger det ett stort behov av att berörd myndighet kan knyta samman
verklig och fingerad identitet. När pension i någon form aktualiseras måste
exempelvis pensionspoäng intjänade i verklig och fingerad identitet kunna
kopplas samman. Den enskilde kan annars gå miste om betydande belopp.
Myndigheter som administrerar socialförsäkringen kan inte med ledning
av tillgängliga uppgifter göra en sådan sammankoppling. Detta drabbar
den enskilde i hög grad. Det är därför som kassorna i dagsläget från
Rikspolisstyrelsen och den enskilde får viss information om de fingerade
personuppgifterna.
I fråga om bostadsbidrag och barnbidrag föreligger inte några större
svårigheter. Dessa bidrag torde kunna utgå utan problem även till den som
har medgivits fingerade personuppgifter. Problemen verkar däremot vara
betydligt större när det gäller underhållsstöd som utbetalas till en förföljd
person för barn som förföljaren är underhållsskyldig mot. Riks-
försäkringsverket har bedömt att risken är stor för att den fingerade
identiteten röjs i ärenden om underhållsstöd. Underhållsstödet utbetalas
därför till den berättigade med användning av den verkliga identiteten. Det
belyser att den som fått medgivande att använda fingerade uppgifter
kanske ändå i vissa sammanhang måste bruka sina verkliga personuppgif-
ter, något som naturligtvis måste vara besvärande för henne eller honom.
Det kan konstateras att de negativa konsekvenserna av fingerade
personuppgifter är särskilt tydliga inom socialförsäkringsområdet. De
uppkommande frågorna avseende rätten till t.ex. pensions- och
sjukvårdsförmåner måste emellertid hanteras med beaktande av att den
enskilde har rätt att använda fingerade personuppgifter. Det är knappast
acceptabelt att uppgiftsanvändningen leder till att hon eller han måste
avstå från vissa bidrag eller ersättningar. Försäkringskassorna och
Riksförsäkringsverket måste ha ett särskilt ansvar för att det inte blir fallet.
Det finns inte någon laglig möjlighet for den som har fått fingerade
personuppgifter att undandra sig förpliktelser. Personen i fråga har inte
heller rätt att vägra medverka i ett rättsligt förfarandet med hänvisning till
Prop. 1997/98:9
54
att han eller hon fått fingerade personuppgifter. Det är inte otänkbart att
personen i fråga kan bli skyldig att inställa sig personligen exempelvis
inför allmän domstol. Därvid föreligger risk för att den skyddade perso-
nens verkliga identitet avslöjas. Även om ombud eller biträde anlitas är en
sädan risk inte utesluten. Regeringen återkommer till frågan om forum i
rättegång i avsnitt 4.6.
Vägverket har pekat på att fingerade personuppgifter medför svårig-
heter vid utfärdande och innehav av körkort samt för verkets hantering av
bil- och felparkeringsregister. Verket har hittills fått manuella under-
rättelser från Rikspolisstyrelsen om fingerade personuppgifter som har
berört verkets ansvarsområden och har därigenom, bland annat i sina
register, fört över uppgifter från den verkliga identiteten till den fingerade.
Den ordningen har enligt verket ändå medfört komplikationer vid
exempelvis förarprov och lett till att personer som har fingerade person-
uppgifter har nödgats avslöja sitt verkliga personnummer.
Fingerade personuppgifter får konsekvenser också för beskattningen
och för kronofogdemyndigheternas handläggning av mål om betalnings-
föreläggande och verkställighet. Kronofogdemyndigheten kan t.ex. inte
upptäcka att man har att göra med en person som även kan ha skulder i
annat namn.
I ärende om svenskt medborgarskap torde det vara nödvändigt att den
beslutande myndigheten har tillgång till även de verkliga uppgifterna. En
utlänning som vistas i Sverige kan behöva uppehållstillstånd. Ett sådant
tillstånd kan behöva ändras om tillståndsinnehavaren byter identitet.
Skulle den skyddade personen vilja ingå äktenskap uppstår särskilda
svårigheter. Hindersprövning kan knappast rättsenligt göras enbart utifrån
de fingerade uppgifterna.
Om en person som använder fingerade uppgifter avlider kan arvsbe-
rättigade släktingar ha svårt att bevaka sin rätt. Det beror på att
folkbokföringen inte alla gånger utvisar de rätta släktskapsförhållandena
för en sådan person och att detta kan vara obekant för den som skall utreda
boet. Fingerade personuppgifter påverkar också möjligheten för den som
bytt identitet att bevaka sin rätt när en släkting avlider. Den skyddade kan
ju inte lokaliseras med hjälp av folkbokföringen.
Vissa förvärv eller innehav av egendom kräver registrering hos myn-
dighet. Det gäller bl.a. fast egendom och fordon. Egendom som en person
har förvärvat innan hon eller han medgivits fingerade personuppgifter
torde vara svår att avyttra i den fingerade identiteten. En avyttring bör
göras antingen före bytet eller med användande av personens verkliga
uppgifter. För att minska risken för förföljelse torde det förstnämnda
alternativet vara att föredra.
Viss yrkesutövning kan kräva legitimation, auktorisation eller tillstånd.
En person som exempelvis har läkarlegitimation i sin verkliga identitet
kan inte utan vidare använda den efter det att han eller hon fått fingerade
personuppgifter. När ett byte till fingerade personuppgifter har skett bör
den myndighet som har utfärdat legitimation eller tillstånd av något slag
medverka till att den enskilde får en ny handling med de fingerade upp-
gifterna.
Prop. 1997/98:9
55
Slutligen kan nämnas som en komplikation vid användandet av finge-
rade personuppgifter svårigheten att åberopa äldre betyg och intyg av
olika slag eftersom dessa är utfärdade i det verkliga namnet.
4.5.2 Fingerade personuppgifter endast då allvarligt brott befaras
Prop. 1997/98:9
Regeringens förslag: Även i fortsättningen skall ett medgivande att
använda fingerade personuppgifter kunna lämnas endast om det finns
risk för allvarligt brott mot den enskildes liv, hälsa eller frihet. Kraven
på brottslighetens svårhetsgrad och på den risk som skall föreligga
sänks dock.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte
något att erinra mot förslaget. Svea hovrätt anser dock att riskrekvisitet
bör anpassas till vad som gäller i fråga om besöksförbud. Stockholms
tingsrätt anser att kravet på att faran skall avse särskilt allvarlig
brottslighet bör kvarstå.
Skälen för regeringens förslag: Som vi tidigare varit inne på får ett
medgivande att använda fingerade personuppgifter ingripande verkningar
för den som berörs. Utgångspunkten är därför att denna form av skydd bör
användas restriktivt och endast när andra åtgärder inte är tillräckliga. Detta
framhölls också när möjligheten att få fingerade personuppgifter infördes.
Den gällande lagstiftningen bygger på att fingerade personuppgifter
skall beviljas endast den som är utsatt för ett allvarligt hot. Enligt
regeringens mening måste det också vara fråga om risk för svårare brott
för att fingerade personuppgifter skall komma i fråga. Kravet på att brotts-
ligheten skall vara särskilt allvarlig kan emellertid som utredningen
framhållit leda till en onödigt sträng tillämpning. Uttrycket kan uppfattas
exempelvis som att en misshandel måste vara grov for att fingerade
personuppgifter skall komma i fråga, dvs. att det allmänt sett krävs brott
med straffvärden som inte understiger ett år. Ett sådant synsätt framstår
inte som motiverat.
Restriktiviteten i fråga om medgivande att använda fingerade person-
uppgifter bör behållas men inte vara alltför koncentrerad till frågan om
brottets straffvärde. Även gärningar som har ett straffvärde om 6-8 måna-
der bör kunna godtas. Vid brottslighet som upprepats flera gånger kan
kanske ett ytterligare något lägre straffvärde accepteras, t.ex. om brottslig-
heten har varit särskilt besvärande för målsäganden. Sammantaget be-
dömer regeringen att det finns skäl att något sänka nivån på den befarande
brottsligheten. I lagtexten bör det komma till uttryck genom att kravet i
1 § lagen om fingerade personuppgifter på att brottsligheten skall vara
"särskilt" allvarlig tas bort.
Risken för brott skall föreligga objektivt sett. Självfallet är det svårt att
exakt fastställa vilken brottslighet som kan befaras. På motsvarande sätt
som förordas i fråga om besöksförbud och kvarskrivning är det naturligt
56
att till att börja med göra bedömningen utifrån en tidigare brottslighet som
en förföljare har gjort sig skyldig till. Det är också utifrån denna
brottslighet som bedömningarna om den befarade brottslighetens art och
straffvärde måste göras. Om en person tidigare har dömts for ett allvarligt
brott, exempelvis svår misshandel, mot den som begär fingerade person-
uppgifter är det en omständighet som måste tillmätas stor betydelse vid en
riskbedömning. Den tidigare brottsligheten behöver inte nödvändigtvis
vara riktad mot personens liv, hälsa eller frihet. Även förmögenhetsbrott
och annan typ av brottslighet som har riktats mot den som förföljs kan be-
aktas. Vidare är det inte uteslutet att också brottslighet som har riktats mot
någon annan än den som begär fingerade personuppgifter kan tillmätas be-
tydelse när det gäller att bedöma vilken risk som föreligger.
Det är inte tillräckligt för fingerade personuppgifter att den som begär
skyddsåtgärden tidigare har utsatts för brott. Det krävs att det föreligger
risk for ytterligare förföljelser i form av sådana brott som anges i lagen om
fingerade personuppgifter. När frågan om fingerade personuppgifter
aktualiseras har den som ansöker om att få ett medgivande oftast utsatts
för sådant brott som lagen stadgar. Det bör då inte vara så svårt att bedöma
om det föreligger risk för ytterligare brott mot samma person. Visar det sig
att gärningsmannen fortsätter att trakassera eller söka kontakt med denne
bör det oftast vara tillräckligt for att konstatera att erforderlig risk förelig-
ger.
Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter kräver inte att
den som vill använda uppgifterna har utsatts för brott, även om det torde
vara den vanligaste situationen. Om en polisutredning pågår kan det ofta
vara lämpligt att invänta beslut om åtal och dom i saken. Kan frågan om
fingerade personuppgifter inte invänta ett avgörande får riskbedömningen
göras utifrån en självständig prövning av den utredning som finns.
En särskild risk för att bli utsatt för brott kan den anses löpa som har
anmält eller på annat sätt avslöjat en brottsling. Riskens storlek kan bl.a.
antas hänga samman med hur allvarligt det avslöjade brottet är. Den
utpekade gärningsmannens person har särskild betydelse när det gäller att
bedöma risken för repressalier.
Även om det kan visas att förföljelse och trakasserier har ägt rum eller
pågår kan det vara svårt att få utrett att det föreligger risk för sådant allvar-
ligt brott som lagen kräver. Avgörande är naturligtvis vad som fram-
kommer om förföljaren när denne är känd. Är han dömd för allvarlig
brottslighet mot den som begär fingerade personuppgifter och fortsätter att
söka kontakt med vederbörande utan att förhållandena mellan de båda i
grunden förändrats, bör det inte vara några svårigheter att konstatera att
erforderlig brottsrisk föreligger. Har den utpekade förföljaren planerat
eller förberett ett allvarligt brott mot den som har begärt fingerade
personuppgifter bör också kravet på brottsrisk vara uppfyllt.
I andra fall kan det vara så att förföljaren inte exakt identifieras men
med hänsyn till omständigheterna står det klart att han tillhör en viss
bestämd krets av personer. Så kan vara fallet om den som begär fingerade
personuppgifter har vittnat eller medverkat i en polisutredning mot en
kriminell gruppering av något slag och därefter utsätts för hot. Situationen
Prop. 1997/98:9
57
kan vara likartad om en person själv tidigare har tillhört en sådan gruppe-
ring eller någon annan sammanslutning men sedermera tagit avstånd från
denna och därför riskerar repressalier. I dessa fall finns det inte alltid
någon tidigare dömd förföljare som utgör hotet.
I dag krävs att det skall föreligga en "uppenbar" risk för brottslighet.
Enligt regeringens mening innebär det ett krav på en mycket överhän-
gande brottsrisk. Det kan vara svårt att förebringa utredning om en så hög
risk. Det gäller särskilt i de fall då den som står för hotet inte går att
närmare identifiera. Kravet på att brottsrisken skall vara uppenbar kan
också medföra att den som begär fingerade personuppgifter kan nödgas
utstå förföljelse innan ett medgivande om fingerade personuppgifter kan
aktualiseras. Med hänsyn till det sagda föreslår regeringen att det inte bör
föreligga något krav på att brottsrisken skall vara uppenbar. Det rekvisitet
skall därför utgå ur lagtexten.
De ändringar som föreslås i fråga om förutsättningarna för att få
fingerade personuppgifter innebär att något fler personer än i dag kan
komma i fråga för ett medgivande. Ett medgivande att få använda
fingerade personuppgifter skall dock även i fortsättningen medges endast
när det inte finns någon annan möjlighet att skydda personen. Det är enligt
regeringens mening väsentligt att andra mindre ingripande åtgärder
tillgrips i första hand. Regeringen återkommer till detta i nästa avsnitt.
Utredningen har vidare föreslagit att det i lagtexten tas in en be-
stämmelse om att fingerade personuppgifter får medges endast om åtgär-
den med hänsyn till personens förhållanden eller andra omständigheter
kan antas utgöra en effektiv skyddsåtgärd. Utredningen har därvid anfört
att det kan finnas omständigheter som gör att fingerade personuppgifter
inte skulle få avsedd effekt. I första hand är det fråga om förhållanden som
rör den förföljdes person och exempelvis dennes ovilja att ändra sin
livsföring på det radikala sätt som krävs. Enligt regeringens mening bör
givetvis ingen skyddsåtgärd tillgripas om den inte kan antas få effekt.
Någon särskild reglering av detta kan inte emellertid anses nödvändig.
4.5.3 Först kvarskrivning
Prop. 1997/98:9
Regeringens förslag: Fingerade personuppgifter skall inte medges
om personen kan skyddas genom kvarskrivning eller på annat sätt.
I ansökan om medgivande skall Rikspolisstyrelsen ange varför det
inte räcker med kvarskrivning eller annan åtgärd.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Ett medgivande att använda fingerade
personuppgifter skall lämnas endast om behovet av skydd inte kan
tillgodoses på annat sätt. I första hand är det kvarskrivning som bör
komma i fråga. Frågan om kvarskrivning är en tillräcklig skyddsåtgärd
verkar ha kommit något i skymundan när en person har medgivits
58
fingerade personuppgifter. Domstolarna förefaller att i stor utsträckning ha
grundat sina beslut på att det förelegat risk for mycket allvarlig brottslig-
het. Högsta domstolen har visserligen i NJA 1994 s. 497 II anfört att
vidtagna åtgärder - kvarskrivning och sekretessmarkering — inte kunde
anses tillräckliga, men inte närmare motiverat denna bedömning.
I och för sig är det förståeligt att domstolarna i första hand riktar in sig
på brottsrisken och endast i mindre mån beaktar om kvarskrivning är en
tillräcklig skyddsåtgärd. Det är ju naturligt att en person som riskerar att
bli utsatt för ett mycket allvarligt brott erbjuds det skydd som förefaller
effektivast, alltså fingerade personuppgifter.
Användningen av fingerade personuppgifter är som tidigare sagts för-
knippad med stora svårigheter på olika plan, inte minst personliga. Med
hänsyn till problemen är det angeläget att det i vatje ärende om fingerade
personuppgifter noga prövas om inte den förföljde kan beredas ett fullgott
skydd genom t.ex. kvarskrivning. Kvarskrivning är som tidigare nämnts
en mycket effektiv skyddsåtgärd. Regeringen föreslår att det i lagen om
fingerade personuppgifter särskilt anges att fingerade personuppgifter inte
skall medges om skyddsbehovet kan tillgodoses genom kvarskrivning.
Härigenom understryks vikten av en sådan prövning.
En avgörande fråga för tillämpningen av reglerna om fingerade
personuppgifter är alltså vari de speciella omständigheter består som gör
att kvarskrivning inte ger det skydd som krävs. Utredningen har pekat på
några sådana situationer (SOU 1996:68 s. 142 ff.).
Kvarskrivning kan vara otillräcklig som skyddsåtgärd om det
exempelvis föreligger sådana omständigheter i ärendet att den som hotar
har möjlighet att, trots vidtagna åtgärder inom folkbokföringen, spåra en
person med hjälp av dennes folkbokföringsuppgifter. Som exempel på en
sådan situation kan anges att en förföljare kan ha möjlighet att genom hot
mot eller bestickning av någon som är anställd hos en skattemyndighet få
fram uppgifter om en skyddad person. Som ett annat exempel kan nämnas
att den person som förföljs tillhör en så speciell personkategori,
exempelvis en liten grupp offentliganställda, att det på olika sätt är möjligt
att få fram vederbörandes personuppgifter med stöd av offentlighets-
principen.
Regeringen föreslår i avsnitt 4.5.5 att det även i fortsättningen skall
ankomma på Rikspolisstyrelsen att ansöka om fingerade personuppgifter.
Enligt regeringens mening skall styrelsen också ha ett särskilt ansvar att i
varje ärende utreda om inte kvarskrivning räcker för att skydda den
förföljde personen. I sin ansökan skall styrelsen motivera varför man anser
att kvarskrivning inte räcker som skyddsåtgärd.
Prop. 1997/98:9
59
4.5.4 Fingerade personuppgifter under obestämd tid
Prop. 1997/98:9
Regeringens förslag: Fingerade personuppgifter skall kunna ges för
obestämd tid i stället för som i dag för högst fem år.
Utredningen har bedömt att den nuvarande ordningen med tidsbestämt
byte bör behållas. Om det finns behov av det anser utredningen att
fingerade personuppgifter bör medges för mer än en period.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
utredningens förslag utan erinran. Riksåklagaren, Brottsoffermyndigheten
och Kvinnojourernas riksförbund (ROKS) anser dock att det bör införas en
möjlighet till permanent medgivande att använda fingerade person-
uppgifter. Även Riksförsäkringsverket anser att en ordning med ett
permanent medgivande är att föredra.
Skälen för regeringens förslag: I dagsläget kan fingerade
personuppgifter medges endast för bestämd tid. Den längsta tid som är
möjlig enligt lagen om fingerade personuppgifter är fem år. Fingerade
personuppgifter kan dock medges för mer än en period. I de fall där
fingerade personuppgifter har medgivits har giltighetstiden för använd-
ningen av uppgifterna regelmässigt bestämts till fem år. En förnyad
ansökan för någon som har medgivits fingerade personuppgifter har blivit
aktuell först under år 1997. Stockholms tingsrätt har i ett fall bifallit en
ansökan om förlängning av medgivandet.
Utgångspunkten för nu gällande regler är att personen i fråga skall
återta sin rätta identitet när det inte längre finns något hot. Enligt
utredningens mening talar övervägande skäl för att behålla den nuvarande
ordningen med tidsbegränsade medgivanden. Ett medgivande kan bli obe-
hövligt innan den fastställda tiden löpt ut. Exempelvis kan det inträffa att
en utpekad förföljare avlider. Inte bara förföljarens död utan även utvis-
ning eller omhändertagande av honom för lång tid kan påverka hotbilden.
Utredningen pekar också på att de negativa effekterna av en återgång till
den riktiga personuppgifterna kan mildras genom t.ex. namnbyte.
Fingerade personuppgifter medför inte bara nackdelar för den enskilde
utan också för tredje man. Det är bl.a. därför bra om behovet av skydd
kontrolleras med de intervaller som följer med den nuvarande ordningen.
Ett förfarande med fingerade personuppgifter på obestämd tid kan lätt leda
till att ett byte kommer att gälla trots att det kanske inte finns behov av
det.
Det finns emellertid skäl som talar för att införa en permanent möjlighet
att använda fingerade pesonuppgifter. Fingerade personuppgifter behövs
ofta för lång tid. Det kan finnas situationer där det inte kommer att finnas
någon möjlighet för den enskilde att återgå till den gamla identiteten. För
den enskilde innebär ett medgivande en omfattande omställning. För att ett
medgivande skall bli effektivt fordras att den enskilde förändrar sin
livsföring genom att t.ex. byta bostad och arbete. Han eller hon måste ofta
också bryta sina kontakter med tidigare vänner och arbetskamrater. En
användning av fingerade personuppgifter innebär alltså stora uppoffringar
60
och ingrepp i såväl privatliv som arbetsliv. En återgång till det gamla Prop. 1997/98:9
namnet och personnumret kan komma att medföra liknande problem.
Detta särskilt om de fingerade personuppgifterna har använts under lång
tid. Svårigheterna blir påtagliga exempelvis för barn som fått fingerade
personuppgifter och som kanske inte riktigt har klart för sig anledningen
till uppgiftsbytet. En ordning där fingerade personuppgifter medges för
obestämd tid skulle också påverka tryggheten för den enskilde. I dag torde
tryggheten sannolikt påverkas negativt av vetskapen om att ett
medgivande löper ut efter fem år. De problem som kan förorsakas av ett
medgivande att använda fingerade personuppgifter tar vidare resurser i
anspråk hos olika myndigheter. Materialet är i många ärenden om
fingerade personuppgifter omfattande och polisen lägger ner betydande
resurser på att utreda om det finns behov av att ansöka om förlängning av
ett medgivande.
Det finns således skäl som talar både för och emot att behålla den
nuvarande ordningen med tidsbestämda medgivanden. Vid en avvägning
mellan olika intressen anser regeringen emellertid att det är angeläget att i
största möjliga utsträckning tillvarata den förföljdes intressen och att
underlätta tillvaron för denne. Den omställning det innebär för den
enskilde att övergå till att använda fingerade personuppgifter talar för att
ett medgivandet bör kunna vara permanent. För denna ordning talar också
att behovet av skydd i många fall kommer att kvarstå under lång tid.
Visserligen kan en återgång underlättas på olika sätt t.ex. genom att
personen i fråga får rätt att förvärva det fingerade namnet. Övervägande
skäl talar dock för att ett medgivande att använda fingerade person-
uppgifter skall kunna lämnas för obestämd tid. Regeringen föreslår därför
att en sådan ordning införs. Den enskilde bör dock ha möjlighet att på
egen begäran få medgivandet upphävt. För det fall de fingerade
personuppgifterna används i något otillbörligt syfte bör också Rikspolis-
styrelsen få en sådan möjlighet. Regeringen återkommer till frågan om
upphävande av medgivandet i avsnitt 4.5.9.
Även om ett medgivande skall kunna ges för obestämd tid bör någon
ändring av de rättsliga förhållandena inte ske utan den enskilde skall
liksom i dag behålla sin riktiga identitet.
När ett medgivande ges för obestämd tid är det väsentligt att
Rikspolisstyrelsen håller kontakten med den enskilde. Styrelsen bör också
regelbundet kontrollera att den som har ett medgivande inte återgått till att
använda den verkliga identiteten, t.ex. genom att åter folkbokföra sig i den
identiteten. I sådana fall kan det finnas skäl för Rikspolisstyrelsen att få
medgivandet upphävt.
61
4.5.5 Ansökan och beslut om fingerade personuppgifter
Prop. 1997/98:9
Regeringens förslag: Rikspolisstyrelsen skall även i fortsättningen
vara sökande i ärenden om fingerade personuppgifter. Styrelsen skall
dock få en utökad rätt att avslå framställningar om fingerade
personuppgifter. En framställning skall avslås om det inte är sannolikt
att ett byte kommer att medges av domstolen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran. Svea hovrätt anser dock att det bör ytterligare
övervägas om inte Rikspolisstyrelsens roll bör renodlas. Om man av något
skäl inte är beredd att ge styrelsen full beslutanderätt som första instans
anser hovrätten att alternativet bör vara att styrelsen ges en helt utredande
funktion i ärenden om fingerade personuppgifter. Rikspolisstyrelsen anför
att styrelsen skulle föredra att handläggningsordningen renodlades så att
den enskilde själv alltid ansöker vid tingsrätten och Rikspolisstyrelsen
anlitas för den utredning som krävs. Brottsoffermyndigheten avstyrker
förslaget och anför bl.a. att det är mycket olämpligt att Rikspolisstyrelsen
tilldelas flera roller i ärenden om fingerade personuppgifter. Rätten att
ansöka om fingerade personuppgifter bör tillkomma någon utomstående
myndighet. Rikspolisstyrelsen bör enligt Brottsoffermyndigheten inte
heller få en utökad möjlighet att avslå ansökningar.
Skälen för regeringens förslag: I första hand är det Rikspolisstyrelsen
som har rätt att ansöka om fingerade personuppgifter vid tingsrätten. An-
sökan förutsätter dock att den enskilde har gjort framställning hos sty-
relsen om att få fingerade personuppgifter. Rikspolisstyrelsen har rätt att
avslå en framställning. Om det sker kan den enskilde själv ansöka om
fingerade personuppgifter vid tingsrätten.
Rikspolisstyrelsen kan avslå en framställning från en enskild om styrel-
sen efter utredning finner att tillräckliga skäl saknades för ansökan till
tingsrätten. I den proposition som låg till grund för lagen angavs emeller-
tid att det inte skulle ankomma på Rikspolisstyrelsen att göra någon mer
ingående bedömning av den enskildes utsikter att erhålla medgivande.
Rikspolisstyrelsen borde enligt propsitionen tillmötesgå den enskildes
framställning om den inte framstod som utsiktslös.
Rikspolisstyrelsen har i sin rapport Utvärderig av lagen om fingerade
personuppgifter (RPS Rapport 1995:3) invänt mot ansökningsförfarandet.
Rikspolisstyrelsen menar att den nuvarande ordningen leder till en
"dubbelroll" för styrelsen. När Rikspolisstyrelsen ansöker om fingerade
personuppgifter anser sig styrelsen skyldig att ange sin inställning i saken.
Rikspolisstyrelsen konstaterar i rapporten att den situationen då kan upp-
komma att styrelsen ansöker om fingerade personuppgifter samtidigt som
man avstyrker den enskildes begäran om sådana uppgifter. I över hälften
av ansökningarna till Stockholms tingsrätt har styrelsen också avstyrkt bi-
fall till fingerade personuppgifter. Rikspolisstyrelsen anser att ett sådant
system framstår som egendomligt för den enskilde och olämpligt från
62
rättssäkerhetssynpunkt.
Regeringen har i och för sig förståelse för Rikspolisstyrelsens uppfatt-
ning att styrelsen har en dubbelroll som kan ifrågasättas. Samtidigt visar
emellertid erfarenheterna att styrelsen har fyllt en viktig funktion bl.a. som
återhållande faktor beträffande framställningar om fingerade person-
uppgifter som har varit mer eller mindre grundlösa. Ungefär 60 % av de
framställningar som har kommit in till Rikspolisstyrelsen har inte förts
vidare till Stockholms tingsrätt. Merparten av dessa har avskrivits av Riks-
polisstyrelsen sedan sökanden har återkallat sin framställning. Framställ-
ningarna har återkallats sedan den enskilde upplysts om andra skyddsåt-
gärder. Därvid har personen fått klart för sig att andra åtgärder än
fingerade personuppgifter ofta utgör ett tillräckligt skydd. Vidare har flera
ansökningar avslagits av Rikspolisstyrelsen. Det har skett när en framställ-
ning har bedömts som utsiktslös. Inte i något sådant fall har den enskilde
själv ansökt vid tingsrätten.
Om förfarandet med fingerade personuppgifter inleds hos tingsrätten är
det ofrånkomligt att domstolen belastas av många obefogade ansökningar.
Samtidigt kommer polisväsendet inte att avlastas i någon större utsträck-
ning. Inget ärende kan nämligen avgöras utan någon form av polisutred-
ning. Det är därför ofrånkomligt att tingsrätten begär yttrande från Riks-
polisstyrelsen beträffande det hot som påstås föreligga.
Regeringen anser att angivna omständigheter med styrka talar för att
förfarandet med fingerade personuppgifter även fortsättningsvis bör in-
ledas hos Rikspolisstyrelsen. Därvid kan också de rutiner som har upp-
arbetats hos styrelsen komma till fortsatt användning redan när ett ärende
inleds.
Rikspolisstyrelsen roll skulle renodlas om styrelsen beslutade som
första instans i alla ärenden om fingerade personuppgifter. Rikspolis-
styrelsen skulle då ha samma ställning som andra förvaltningsmyndigheter
som prövar ärenden efter ansökan från enskilda och vars beslut kan över-
klagas till domstol. Regeringen anser emellertid att det inte finns skäl att
ändra den nuvarande ordningen där domstol beslutar.
En annan fråga är möjligheten för Rikspolisstyrelsen att avslå en
framställan. Lagstiftningen om fingerade personuppgifter har nu varit i
kraft i snart sex år. Berörda instanser har vunnit erfarenheter från ett antal
ärenden om fingerade personuppgifter. Inom Rikspolisstyrelsen finns stor
sakkunskap i frågorna. Domstolarna har också i stor utsträckning följt
Rikspolisstyrelsen bedömningar. Mot denna bakgrund finns det enligt
regeringens mening förutsättningar att ge Rikspolisstyrelsen en utökad rätt
att avslå framställningar om fingerade personuppgifter.
Enligt regeringens mening bör det föreligga en ganska hög grad av
sannolikhet för att en ansökan om fingerade personuppgifter bifalls för att
Rikspolisstyrelsen skall ansöka vid tingsrätten. Om det inte är sannolikt att
fingerade personuppgifter kan medges bör Rikspolisstyrelsen alltså få av-
slå den enskildes framställning. Å andra sidan bör Rikspolisstyrelsen
kunna ansöka även om styrelsen anser att det är något tveksamt om en
ansökan kommer att resultera i ett medgivande till fingerade person-
uppgifter. Regeringens förslag i den här delen föranleder ändringar i 3 §
Prop. 1997/98:9
63
lagen om fingerade personuppgifter.
Förslaget att ge Rikspolisstyrelsen en utökad rätt att avslå framställ-
ningar innebär inte någon nackdel för den enskilde. Hennes eller hans rätt
att ansöka på egen hand skall nämligen kvarstå.
En utökad möjlighet för Rikspolisstyrelsen att avslå framställningar
undanröjer också en av de nackdelar som styrelsen har påtalat. Med den
föreslagna ordningen hamnar Rikspolisstyrelsen inte i den situationen att
styrelsen i ansökningen till domstolen också avstyrker det begärda med-
givandet att använda fingerade personuppgifter. Därmed elimineras en
stor del av Rikspolisstyrelsen "dubbelroll" i ärenden om fingerade person-
uppgifter.
Prop. 1997/98:9
4.5.6 Förstärkt sekretess
Regeringens förslag: Sekretessen till skydd för uppgifter i ärenden
om fingerade personuppgifter överförs om uppgifterna lämnats till
annan myndighet.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I dagsläget medverkar Rikspolis-
styrelsen till att några myndigheter kan sammanföra vissa fingerade
uppgifter med verkliga uppgifter. Det sker efter medgivande från den som
använder fingerade personuppgifter och görs för att hon eller han inte
skall stå utanför vissa grundläggande samhällsfunktioner. Den manuella
uppgiftsöverfÖring som sker behöver dock inte innebära att vederbörande
myndighet får kännedom om kopplingen mellan gammal och ny identitet.
Som Rikspolisstyrelsen och andra myndigheter påpekat kan en manuell
hantering vid sidan av ordinarie rutiner för överföring av folkbokförings-
uppgifter leda till att flera personer hos den berörda myndigheten måste
engageras. Med en sådan handläggning ökar risken för att känslig in-
formation som rör fingerade personuppgifter sprids.
Nackdelen med att det i vissa fall sker en sammankoppling av uppgifter
är självfallet att det hos den mottagande myndigheten finns uppgifter om
den känsliga kopplingen mellan verklig och fingerad identitet. Den som
tar del av kopplingsuppgiften får alltså reda på bland annat det fingerade
namn och personnummer som en förföljd person använder liksom var
personen är bosatt.
Enligt regeringens mening bör det inte förekomma automatisk över-
föring av uppgift om fingerade personuppgifter från Rikspolisstyrelsen till
någon annan myndighet. Den enskildes behov av skydd talar starkt mot en
sådan ordning även om mottagande myndighet kan erbjuda viss sekretess
för uppgiften. Regeringen förordar i likhet med utredningen i stället att
den ordning som nu tillämpas, och som bygger på överväganden i det
enskilda fallet, kommer till användning även fortsättningsvis. Rikspolis-
styrelsen får alltså efter samråd med den enskilde lämna ut vissa uppgifter
64
till annan myndighet om det behövs för att den enskilde skall kunna ta
tillvara sin rätt. Det är en fördel om den myndighet som berörs utser en
särskild handläggare för kontakterna med Rikspolisstyrelsen.
I vissa fall är det som nämnts inte nödvändigt att en myndighet får del
av kopplingsuppgiften mellan gammal och fingerad identitet. Det kan
räcka med att myndigheten genom Rikspolisstyrelsens medverkan kan
föra över vissa uppgifter från verklig till fingerad identitet. Det
förekommer dock situationer där det kan vara nödvändigt att en
myndighet får full kännedom om vilken person det är som döljer sig
bakom en fingerad identitet. För dessa fall vore det en fördel om
uppgifterna hos den mottagande myndigheten kunde vara skyddade med
en stark sekretess. I dagsläget gäller sekretess hos Rikspolisstyrelsen och
domstol i ärende om fingerade personuppgifter för uppgift om enskilds
personliga förhållanden om det inte står klart att uppgifter kan röjas utan
att den enskilde eller någon honom närstående lider men (7 kap. 15 §
tredje stycket sekretesslagen). Regeringen föreslår att sekretessen inte
begränsas till enbart själva ärendet om fingerade personuppgifter utan att
den utvidgas till att i alla sammanhang omfatta uppgift om den som har
fått fingerade personuppgifter. Sekretessen skulle därmed gälla hos de
myndigheter som förvarar uppgifter som medför att en persons verkliga
och fingerade identitet helt eller delvis kan kopplas samman. Förslaget
föranleder ändring i 7 kap. 15 § sekretesslagen.
Minst lika viktig som den formella sekretessen är de interna rutiner som
myndigheten tillämpar för hanteringen av personuppgifter. Skulle en
myndighet få del av någon uppgift som kan vara känslig för den som
använder fingerade personuppgifter måste den självfallet behandlas försik-
tigt. Rikspolisstyrelsen bör överväga denna omständighet när ett uppgifts-
utlämnande aktualiseras. Styrelsen bör regelmässigt samråda med den
enskilde när utlämnande övervägs.
Den nu berörda situationen med utlämnande av någon uppgift som kan
kopplas till fingerade personuppgifter uppkommer endast undantagsvis.
Inom många samhällsområden finns det inte skäl att koppla ihop verkliga
och fingerade personuppgifter.
4.5.7 Rikspolisstyrelsen får hämta in sekretessbeiagt materiai
Prop. 1997/98:9
Regeringens förslag: Rikspolisstyrelsen skall få rätt att hämta in
sekretessbeiagt material om främst den utpekade förföljaren.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remssinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Av polisutredningen i ett ärende om
fingerade personuppgifter skall bl.a. framgå om sökanden riskerar förföl-
jelse. Det är en fråga som självfallet berör både den som har begärt
medgivandet och den utpekade förföljaren. Bådas förhållanden måste
alltså klarläggas. Vidare måste det klargöras om inte den förföljde kan
65
5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 9
skyddas genom kvarskrivning eller på annat mindre ingripande sätt. En ut-
förlig och allsidig polisundersökning är av största betydelse när det gäller
fingerade personuppgifter.
Sekretessen hos olika myndigheter försvårar ibland Rikspolisstyrelsens
utredning i ett ärende om fingerande personuppgifter. Det har emellanåt
varit omöjligt för styrelsen att få tillgång till viss information om en för-
följare på grund av sekretess. Som exempel kan nämnas att man inte har
kunnat få tillgång till uppgifter om en utpekad förföljare som har varit in-
tagen för rättspsykiatrisk vård.
I vissa fall kan det vara nödvändigt att polisutredama får del av material
som normalt är sekretessbeiagt. När det gäller uppgifter om den som begär
fingerade personuppgifter torde inte några svårigheter föreligga på den
punkten. Personen i fråga kan nämligen förväntas lämna sitt medgivande
till att uppgifter om henne eller honom lämnas ut till Rikspolisstyrelsen.
Det kan dock inte uteslutas att så inte sker eller att vederbörande inte kan
nås när frågan uppkommer.
Störst behov av sekretessbelagda uppgifter torde dock föreligga när det
gäller den utpekade förföljaren. Många uppgifter om personen i fråga är
antagligen tillgängliga inom polisväsendet, exempelvis i domar, förunder-
sökningsprotokoll och i olika register. Betydelsefulla uppgifter kan dock
också finnas på annat håll. En fullständig utredning om hotbilden kräver
att även sådana uppgifter kan tillföras ärendet.
I vissa fall torde Rikspolisstyrelsen kunna utverka uppgifter med stöd
av den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen. Denna be-
stämmelse är emellertid inte tillämplig i fråga om all sekretess. Undan-
tagna är exempelvis hälso- och sjukvårdsområdet samt socialtjänsten. Bl.a.
inom dessa områden kan uppgifter finnas som är värdefulla i ärendet om
fingerade personuppgifter.
Regeringen föreslår mot bakgrund av det behov som finns att
Rikspolisstyrelsen skall få möjlighet att hämta in sekretessbelagda
uppgifter från andra myndigheter. Detta behövs för att tillgodose den
förföljda personens intresse. Den utpekade förföljaren skyddas från
närmare offentlighet genom den sekretess som generellt råder i ärenden
om fingerade personuppgifter (7 kap. 15 § tredje stycket sekretesslagen).
En bestämmelse om rätt för Rikspolisstyrelsen att inhämta sekretessbeiagt
material i ärenden om fingerade personuppgifter skall tas in i 5 § lagen om
fingerade personuppgifter.
Prop. 1997/98:9
4.5.8 Rikspolisstyrelsen har till uppgift att hjälpa den enskilde
Regeringens förslag: Den som medgivits fingerade personuppgifter
behöver hjälp med olika frågor som bytet aktualiserar. Rikspolis-
styrelsen skall ansvara för att den enskildes behov av hjälp till-
godoses.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
66
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran. Brottsoffermyndigheten avstyrker dock förslaget
och anför att uppgiften i stället bör läggas på Brottsoffermyndigheten.
Skälen för regeringens förslag: Under det lagstiftningsarbete som
föregick lagen om fingerade personuppgifter var man medveten om att
fingerade personuppgifter kunde medföra olägenheter för den som fick
uppgifterna och att den enskilde behövde hjälp i vissa sammanhang. Det
förutsattes att den enskilde i förväg upplystes av berörda myndigheter om
de komplikationer som kunde följa av ett medgivande att använda
fingerade personuppgifter. Några riktlinjer för hur den enskilde efter ett
medgivande skulle få hjälp med att lösa uppkommande problem lämnades
i princip inte. Det sades dock att det ankommer på Rikspolisstyrelsen att
lämna råd till den enskilde om hur hon eller han skall kunna fullgöra för-
pliktelser efter att ha fått fingerade personuppgifter.
Den tidigare lämnade redogörelsen om konsekvenserna av ett
medgivande om fingerade personuppgifter visar att den som har erhållit
medgivandet kan förorsakas betydande problem på grund av det. De
personer som har medgivits fingerade personuppgifter behöver ofta hjälp
med att ta tillvara sin rätt. Det kan exempelvis gälla vid reglering av skul-
der, mellanhavanden med myndigheter samt vid kontakter med banker
och försäkringsbolag. Hjälpåtgärdema kräver ofta juridisk kompetens och
goda kunskaper om hur samhället fungerar.
Flera personer som medgivits fingerade personuppgifter har uppvisat
ett stort hjälpbehov. Rikspolisstyrelsen har därför "som en ren service-
åtgärd" givit dessa en ganska omfattande hjälp med att lösa olika svårig-
heter som medgivandet aktualiserar. Enligt styrelsens rapport har också
tjänstemän hos andra myndigheter fått hjälpa till.
Regeringen anser mot bakgrund av det angivna att en särskild kontakt-
myndighet bör utses för att bistå att den enskilde.
Det finns skäl som talar for att Rikspolisstyrelsen även i fortsättningen
bör ha det övergripande ansvaret att hjälpa personer som har erhållit
fingerade personuppgifter. Genom ansökningsförfarandet vid domstolen
har Rikspolisstyrelsen i ett tidigt skede fått kontakt med den som har med-
givits fingerade personuppgifter. Styrelsen har vidare redan på ansök-
ningsstadiet informerat denne om de svårigheter som kan uppkomma efter
ett byte. Styrelsen har också vid det efterföljande registreringsförfarandet
och på andra sätt fått god kännedom om den enskildes förhållanden.
Under de år som gått har Rikspolisstyrelsen dessutom fått en god allmän
överblick över de svårigheter som kan följa på ett medgivande om finge-
rade personuppgifter.
Riksskatteverket har av utredningen angivits som ett alternativ till
Rikspolisstyrelsen. Detta mot bakgrund av att användningen av folkbok-
fÖringsuppgiftema i samhället är ett av huvudproblemen för de personer
som har fått fingerade personuppgifter. Inom skatteförvaltningen hanteras
också de skyddsåtgärder som utgörs av sekretessmarkering och kvarskriv-
ning. Vad som nu sagts talar för att Riksskatteverket utses till kontakt-
myndighet.
Ett annat alternativ är Brottsoffermyndigheten. Myndigheten har till
Prop. 1997/98:9
67
uppgift att besluta om brottsskadeersättning, om användning av brotts-
offerfondens medel samt att fungera som kunskapscentrum i frågor om
brottsoffer och förmedla information i sådana frågor. Myndighetens
övergripande mål är att främja brottsoffrens rättigheter, behov och
intressen. Brottsoffermyndigheten skulle mot den bakgrunden kunna
komma i fråga när det gäller att ansvara för de hjälpåtgärder som aktua-
liseras när en person använder fingerade personuppgifter. Brottsoffer-
myndigheten har själv förordat att ansvaret läggs på den och hänvisar till
den kompetens som finns inom myndigheten.
Regeringen anser trots detta att Rikspolisstyrelsen även i fortsättningen
bör vara den myndighet som hjälper den enskilde i kontakterna med andra
myndigheter. Skälet till detta är framför allt att uppgifterna i ett ärende om
fingerade personuppgifter är mycket känsliga och inte bör spridas till
andra myndigheter annat än i mycket begränsad omfattning. Regeringen
anser därför att Rikspolisstyrelsen även i fortsättningen skall ha som
uppgift att hjälpa den som fått fingerade personuppgifter.
Rikspolisstyrelsen kan inte ensam avhjälpa alla olägenheter som kan
uppkomma efter ett medgivande att använda fingerade personuppgifter.
Även olika "fackmyndigheter" måste i olika sammanhang hjälpa till. När
det exempelvis gäller socialförsäkringsförmåner för den som har bytt
identitet är Riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas medverkan
nödvändig. En person som har medgivits fingerade personuppgifter torde
vidare ofta behöva stöd och hjälp direkt på den plats där hon eller han
befinner sig. Rikspolisstyrelsen kan inte verka på det lokala planet. När
den som har medgivits fingerade personuppgifter behöver direkt personlig
kontakt med någon myndighet får hjälp ges på annat sätt.
Allmänt kan konstateras att en förföljd person ofta är i behov av stöd
och bistånd på olika områden. Personen i fråga kan exempelvis behöva
hjälp med att anskaffa bostad och ordna barntillsyn. Hon eller han kan
också nödgas begära ekonomisk ersättning till uppehälle för sig och sina
barn. Hjälpbehov av dessa slag skall tillgodoses inom ramen för social-
tjänsten. När en enskild vänder sig till Rikspolisstyrelsen för att få hjälp
efter ett medgivande att använda fingerade personuppgifter är det alltså
möjligt att myndigheten kan hänvisa den enskilde till socialnämnden. Det
blir antagligen främst aktuellt när den enskilde redan har en etablerad
kontakt där och frågan enkelt kan lösas av nämnden. En person som inte
kan beredas hjälp på annat sätt skall dock alltid kunna vända sig till
Rikspolisstyrelsen med olika problem som är en följd av att hon eller han
använder fingerade personuppgifter.
En annan fråga som rör hjälp till den enskilde är möjligheten till
ekonomisk ersättning till den som fått fingerade personuppgifter för att
undgå förföljelse. Utredningen har inte funnit skäl att lämna förslag till
någon särskild kostnadsersättning till dessa personer. Frågan har dock
tagits upp av utredningen eftersom den som fått ett medgivande ofta
drabbas av vissa kostnader som bl.a. har samband med byte av bostadsort,
försäljning av fastighet eller med att hon eller han fått byta arbete. Detta är
kostnader som är aktuella för många som har råkat ut för brott. Frågan har
också betydelse för den stora grupp av personer som riskerar att utsättas
Prop. 1997/98:9
68
för brott. Till dessa grupper hör inte endast personer som har bytt identitet Prop. 1997/98:9
utan också kvarskrivna samt personer som har erhållit sekretessmarkering.
Riksåklagaren och Brottsoffermyndigheten anser att personer som behöver
skydd skall kunna ersättas för de merkostnader som uppstår.
Regering och riksdag har på senare år vidtagit många olika åtgärder för
att stärka brottsoffrens ställning och för att öka skyddet för förföljda
personer. Möjligheterna för ett brottsoffer att få direkt ekonomisk ersätt-
ning är i princip begränsade till ersättning i form av skadestånd, brotts-
skadeersättning samt vad som kan utgå inom ramen för den kommunala
socialtjänsten. Kostnader av det slag som angivits ovan rör många perso-
ner i skiftande situationer. Regeringen anser inte att det nu finns skäl att
införa någon särskild form av ekonomisk ersättning för personer som har
medgivits fingerade personuppgifter.
4.5.9 Medgivande till fingerade personuppgifter upphör
Regeringens förslag: Ett medgivande till fingerade personuppgifter
skall upphöra att gälla om den enskilde begär det. Om det finns
synnerliga skäl skall Rikspolisstyrelsen få ansöka om att medgivandet
skall upphävas.
Om ett medgivande har upphört att gälla skall Rikspolisstyrelsen
underrätta skattemyndigheten om detta.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningens förslag utgår dock från en ordning med tidsbestämt med-
givande att använda fingerade personuppgifter.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utredningens förslag utan
erinran.
Skälen för regeringens förslag: 1 avsnitt 4.5.4 har regeringen före-
slagit att ett medgivande att använda fingerade personuppgifter får medges
för obestämd tid. Den enskilde skall dock på egen begäran kunna återgå
till den verkliga identiteten. Detta kan bli aktuellt om medgivandet inte
längre behövs, t.ex. på grund av att förföljaren avlider.
Initiativet till en avveckling av den fingerade identiteten är i första hand
en fråga för Rikspolisstyrelsen och den enskilde. Regeringen anser att av-
vecklingen normalt bör inledas genom att den enskilde skriftligen hos
Rikspolisstyrelsen anmäler att det inte längre finns något behov av
fingerade uppgifter. Bedömningen att medgivandet att använda fingerade
personuppgifter har blivit obehövligt bör i normala fall bygga på ett
gemensamt ställningstagande av den enskilde och Rikspolisstyrelsen. När
den enskilde och Rikspolisstyrelsen är överens om att fingerade
personuppgifter inte längre behövs skall användningen av de fingerade
uppgifterna formellt bringas att upphöra genom en underrättelse från
styrelsen till skattemyndigheten.
Med en ordning där ett medgivande att använda fingerade person-
uppgifter ges för obestämd tid kan det i undantagsfall uppkomma
69
situationer där Rikspolisstyrelsen bör ha möjlighet att få ett medgivande
upphävt. Om skyddsbehovet upphör kan det finnas risk för att den
enskilde missbrukar systemet och använder både verkliga och fingerade
uppgifter på ett otillbörligt sätt. Rikspolisstyrelsen bör för sådana undan-
tagssituationer ges en möjlighet att hos Stockholms tingsrätt begära att
medgivandet skall upphävas. Eftersom medgivandet i detta fall skulle
upphävas i strid mot den enskildes eget önskemål är det mindre lämpligt
med det förenklade förfarande som föreslås när Rikspolisstyrelsen och den
enskilde är överens om att medgivandet skall upphöra att gälla. En sådan
ansökan från Rikspolisstyrelsen torde bli mycket ovanlig. Upphäver
domstolen medgivandet skall Rikspolisstyrelsen underrätta skattemyndig-
heten om detta.
När Rikspolisstyrelsen har underrättat skattemyndigheten att ett med-
givande att använda fingerade personuppgifter har upphävts skall skatte-
myndigheten vidta de registreringsåtgärder som erfordras. I folkbok-
föringen skall den avregistrering som gjorts av den verkliga identiteten
bringas att upphöra. Vidare skall vissa förhållanden som har registrerats
under de fingerade uppgifterna sammanföras med de verkliga uppgifterna.
Det bör enligt regeringens mening ankomma på Riksskatteverket att
närmare vägleda skattemyndigheterna i detta avseende.
När registreringsåtgärdema vidtagits kommer också myndigheter
utanför skatteförvaltningen att få kännedom om förändringarna. Personen
i fråga behöver därigenom inte själv ta kontakt med t.ex. försäkrings-
kassan och andra myndigheter som administrerar centrala samhälls-
funktioner. 1 vissa sammanhang måste dock den enskilde själv ge till
känna att han eller hon ändrat namn och personnummer.
Bestämmelser om när ett medgivande att använda fingerade person-
uppgifter skall upphöra att gälla och vilka åtgärder som då skall vidtas
föreslås införda i två nya paragrafer, 8 och 9 §§, i lagen om fingerade
personuppgifter.
Prop. 1997/98:9
70
Prop. 1997/98:9
Regeringens bedömning: Frågan om en särskild forumregel för
förföljda personer bör utredas vidare.
Utredningen har bedömt att det inte behövs någon särskild forumregel
för personer som är föremål för skyddsåtgärder.
Remissinstanserna: Riksåklagaren anser att en särskild forumregel bör
införas om svaranden har sekretessmarkerad adress. Riksskatteverket anser
att frågan om särskild forumregel i tvistemål i de fall en persons hemvist
skyddas av sekretess bör övervägas ytterligare. Även Svea hovrätt anser
att en särskild forumregel bör övervägas.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt den allmänna forumregeln
i 10 kap. 1 § rättegångsbalken skall talan väckas vid rätten på den ort där
svaranden har sitt hemvist. När svaranden har erhållit sekretessmarkering
har käranden små möjligheter att få kännedom om svarandens hemvist. I
vissa fall kan skattemyndigheten, som ju känner till svarandens adress,
medverka till att en svarande som har sekretessmarkering får del av en
ansökan om stämning. Det fordras då att käranden klargör förhållandena
och att domstolen begär hjälp av skattemyndigheten med att få kontakt
med svaranden. Om denna ingår i svaromål utan att göra foruminvändning
kan målet handläggas på vanligt sätt. Det förekommer dock att en svaran-
de som får del av stämningsansökan genom skattemyndighetens försorg
inte ingår i svaromål. Käranden kan då behöva visa att han väckt talan vid
rätt forum. Om skattemyndigheten, med hänvisning till sekretesslagens
regler, inte röjer uppgiften om svarandens hemvist kan käranden inte
fullgöra sin skyldighet att visa rätt forum. Hans talan kommer då att av-
visas.
Skattemyndigheten har inte alltid rätt att hemlighålla uppgiften om
svarandens hemvist. I vissa fall måste uppgiften lämnas ut. Det kan gälla
exempelvis när det är en annan person än förföljaren som framställer ett
anspråk i domstol. Då kan det knappast av särskild anledning antas att
svaranden eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs (se
7 kap. 15 § sekretesslagen).
När det är förföljaren som vill inleda rättegång talar naturligtvis mycket
för att skattemyndigheten bör hemlighålla uppgifterna om den förföljde.
Samtidigt kan emellertid även en förföljare ha ett mer eller mindre
berättigat anspråk på att kunna föra talan mot en person som han
trakasserar. I familjerättsliga mål föreligger det en tydlig konflikt mellan
motstående intressen. I ett visst fall kan en kvinna som har fått sekretess-
markering på grund av förföljelse ha barn tillsammans med förföljaren.
Mot rätten till umgänge mellan barnet som kvinnan har vårdnaden om och
barnets far får då ställas kvinnans behov av skydd. Det kan inte uteslutas
att en sekretessprövning i ett visst fall leder fram till att en utpekad
förföljare i egenskap av kärande, trots sekretessmarkering, får del av
uppgiften om svarandens/offrets hemvist. I praktiken torde det dock
ankomma på den utpekade förföljaren att visa att svaranden inte kommer
71
att lida något men om uppgiften om dennes hemvist röjs. Det kan troligen
inte ske utan att käranden förebringar ganska omfattande utredning om
sina personliga förhållanden. Trots vad som nu har sagts ligger det
närmast till hands att anta att en utpekad förföljare kommer att ha mycket
svårt att få ut uppgiften om offrets hemvist. Om det finns den minsta risk
att en uppgift om hemvist kommer att användas för förföljelse kan det
förefalla självklart att uppgiften inte skall lämnas ut.
Vidare uppkommer fråga om en kvarskriven person kan medverka i en
rättegång, som svarande eller kärande, utan att avslöja sin verkliga adress.
Frågan är naturligtvis särskilt aktuell om det är förföljaren som är den
kvarskrivnes motpart. I den mån en motpart till en kvarskriven person
skall lämna uppgift om denne kan uppgifterna om namn, personnummer,
hemvist samt postadressen hos skattemyndigheten inhämtas på vanligt sätt
från folkbokföringen. Om en kvarskriven person som är svarande i en
rättegång följer rättens förelägganden och kallelser behöver varken
domstolen eller motparten känna till den kvarskrivnes verkliga adress.
Motsvarande gäller om vederbörande har anledning att själv inleda rätte-
gång. Den kvarskrivne kan således tämligen problemfritt uppträda i en
process utan att avslöja sin verkliga adress. Praktiska problem kan dock
uppkomma om förföljaren är den kvarskrivnes motpart och den kvar-
skrivne behöver vara personligen närvarande vid en muntlig förhandling.
När det gäller den som fått fingerade personuppgifter kan det i likhet
med vad som gäller vid sekretessmarkering bli problem för såväl den en-
skilde som tredje man. Det finns inte någon laglig möjlighet för den som
använder fingerade personuppgifter att undandra sig några förpliktelser.
Personen i fråga har inte heller rätt att vägra medverka i ett rättsligt för-
farandet med hänvisning till att han fått fingerade personuppgifter. Det är
inte otänkbart att personen i fråga kan bli skyldig att inställa sig personli-
gen exempelvis inför allmän domstol. Därvid föreligger risk för att den
skyddade personens verkliga identitet avslöjas. Även om den som
använder fingerade personuppgifter anlitar ombud eller biträde är en sådan
risk inte utesluten.
Utredningen har övervägt en särskild forumregel som berättigar
käranden att väcka talan där han själv har sitt hemvist om sekretess råder
beträffande svarandens hemvist eller om svaranden har fingerade
personuppgifter. Utredningen har dock bedömt att någon särskild regel
inte behövs. Skälet till detta är främst att den nuvarande ordningen är till
fördel för den förföljde. Den leder ju till att hon eller han emellanåt inte
kan nås för rättegång. Flera remissinstanser anser dock att en särskild
forumregel behövs, särskilt då en part har sekretessmarkering. Kvinno-
våldskommissionen har i betänkandet Kvinnofrid (SOU 1996:50)
föreslagit att en särskild forumregel införs i frågor om vårdnad och
umgänge när ett barn medgivits fingerade personuppgifter. Betänkandet
bereds för närvarande inom regeringskansliet. Någon särskild forumregel
när en person har sekretessmarkering har dock inte föreslagits av
Kvinnovåldskommissionen. Enligt regeringens mening bör frågan om
särskilda forumregler för förföljda personer övervägas ytterligare.
Utredningen bör omfatta såväl mål om vårdnad och umgänge som andra
Prop. 1997/98:9
72
tvistemål. Frågan omfattas av det uppdrag som Brottsofferutredningen (Ju Prop. 1997/98:9
1995:07) har och behandlas lämpligen inom ramen för det arbetet.
73
För varje folkbokförd person fastställs enligt 18 § folkbokföringslagen
(1991:481) ett personnummer som identitetsbeteckning. Vidare fastställs
personnummer för personer som inte är folkbokförda i de fall som anges i
lag eller annan författning. Lagstiftningen utgår från att det i första hand är
folkbokförda personer som skall tilldelas personnummer. Skatte-
myndigheten fastställer personnummer i samband med att en person folk-
bokförs första gången, dvs. när ett nyfött barn folkbokförs eller när folk-
bokföring sker med anledning av invandring om inte personen tidigare har
tilldelats personnummer.
Personnummer kan också fastställas för personer som inte är folkbok-
förda men enligt 18 § folkbokföringslagen kräver en sådan tilldelning
uttryckligt författningsstöd. Uttryckligt författningsstöd för tilldelning av
personnummer för personer som inte är folkbokförda föreligger endast i
fråga om personer som förekommer i rättsväsendets register och totalför-
svarspliktiga. Enligt praxis sker emellertid också tilldelning av person-
nummer för registrering i skatteregister, körkortsregister, sjömansregister,
register hos allmän försäkringskassa samt för utfärdande av pass och
registrering i passregister. Den personnummertilldelning som sker utan
direkt författningsstöd har bl.a. sin grund i att det har ansetts att en före-
skrift om rätt för en myndighet att registrera personnummer kan grunda
rätt för myndigheten att hos skattemyndigheten begära personnummer för
personer som saknar sådant nummer. Man har fortsatt att tillämpa den
ordning som gällde på gamla folkbokföringslagens tid då det inte förelåg
uttryckligt krav på att personnummertilldelningen skulle ha stöd i
författning.
Samtliga personer som har tilldelats personnummer registreras i folk-
bokföringens centrala referensregister. För en person som aldrig har varit
folkbokförd registreras endast uppgift om personnumret, grunden för per-
sonnummertilldelningen samt uppgift om personens namn.
Vid utgången av år 1995 fanns det omkring 448 000 personer som hade
tilldelats personnummer utan att vara folkbokförda i landet. Under år 1995
omfattade tilldelningen 20 567 personer. Av dessa folkbokfördes under
samma år 932 personer.
Närmare om personnummer för icke folkbokförda
Personnummertilldelning för rättsväsendets register sker med stöd av
polisregisterkungörelsen (1969:38) och förordningen (1970:743) om rätts-
väsendets informationssystem. Enligt 12 § polisregisterkungörelsen skall
den skattemyndighet som Riksskatteverket bestämmer på begäran av
Rikspolisstyrelsen fastställa personnummer för personer som saknar
personnummer och om vilka uppgift har kommit in till Rikspolisstyrelsens
polisregister. Enligt 23 § förordningen om rättsväsendets informations-
system skall skattemyndighet på begäran av Rikspolisstyrelsen fastställa
Prop. 1997/98:9
74
personnummer för personer som saknar sådant nummer och om vilka
uppgifter har inkommit till Rikspolisstyrelsen. Personnummertilldelningen
initieras oftast genom att en polismyndighet fullgör sin skyldighet att hos
Rikspolisstyrelsen registrera anmälan eller misstanke om brott.
Vid utgången av år 1995 hade 124 441 personer tilldelats personnum-
mer för registrering i de register som regleras av polisregisterkungörelsen
och förordningen om rättsväsendets informationssystem. År 1995 tilldela-
des 5 285 sådana personnummer. För år 1994 uppgick tilldelningen till
7 026 nummer.
En bestämmelse om personnummertilldelning för totalförsvarspliktiga
som saknar sådant nummer finns i 3 kap. 4 § förordningen (1995:238) om
totalförsvarsplikt. Bestämmelser om totalförsvarsplikt trädde i kraft den 1
juli 1995. Tilldelning av personnummer för totalförsvarspliktiga är alltså
en ny företeelse. Den hade dock tidigare en motsvarighet i personnummer-
tilldelningen för vämpliktsändamål. Några uppgifter om antalet person-
nummer som tilldelats för vämpliktsändamål finns inte. Enligt vad som
framkommit skedde tilldelning av personnummer för vämpliktsändamål
mycket sällan. Någon tilldelning för totalförsvarspliktiga har ännu inte
förekommit.
För en person som inte är folkbokförd skall enligt 5 § skatteregister-
lagen (1980:343) personnummer införas i skatteregister i den mån det
behövs för beskattningen. Skattemyndigheten fastställer regelmässigt
personnummer i samband med att skattsedel utfärdas för en person som
stadigvarande vistas här utan att vara folkbokförd. Dessutom fastställs
personnummer i samband med beslut om särskild inkomstskatt för utom-
lands bosatt person och vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för
person som inte är folkbokförd. Personer som tilldelas personnummer för
registrering i skatteregistren utgör den största gruppen personer som
tilldelas personnummer utan att vara folkbokförda. Vid utgången av år
1995 hade 272 012 personer tilldelats personnummer för registrering i
skatteregister. Under år 1995 tilldelades 12 675 sådana personnummer.
Personer som skall skrivas in i register hos allmän försäkringskassa
utan att vara folkbokförda eller skattskyldiga tilldelas enligt praxis person-
nummer. Hittills har det i första hand varit fråga om personer som tidigare
har varit bosatta i Sverige och som har rätt till ATP. Sveriges medlemskap
i EU innebär emellertid att medborgare i ett annat EU-land kan ha rätt till
förmåner i Sverige och därför skall skrivas in hos kassan. Antalet personer
som har tilldelats personnummer för att ingå i försäkringskassornas
register uppgick den 31 december 1995 till 8 247. Under år 1995 tilldela-
des 38 personer personnummer av det skälet.
För utfärdande av pass och registrering i passregister fastställer skatte-
myndigheten på begäran av passmyndigheten personnummer. Person-
nummertilldelningen avser undantagslöst bam som är svenska medborgare
och föds i utlandet av svensk moder som inte är folkbokförd i Sverige vid
barnets födelse. Fram till utgången av år 1995 hade 26 774 personer till-
delats personnummer med anledning av passärende. Under år 1995 om-
fattade tilldelningen 2 171 personer.
Prop. 1997/98:9
75
För registrering i körkortsregistret tilldelas personnummer när körkorts-
tillstånd skall utfärdas för person som saknar personnummer. Antalet per-
soner som har tilldelats personnummer för körkortsändamål uppgick den
31 december 1995 till 3 501. Under år 1995 tilldelades 154 sådana person-
nummer.
Slutligen fastställs personnummer för personer som inte är folkbok-
förda och som skall registreras i sjömansregistret. Den gruppen omfattade
den 31 december 1995 13 394 personer. Under år 1995 tilldelades, enligt
skatteförvaltningens beräkningar, 244 personer personnummer med anled-
ning av registrering i sjömansregistret.
Identitetskontrollen m.m.
Som framgått fastställer skattemyndigheten personnummer både för
personer som är folkbokförda och för andra personer. Vid folkbokföring
av nyfödda barn får skattemyndigheten uppgifter om bl.a. födelsetid och
barnets föräldrar från det sjukhus där barnet föds (24 § folkbokförings-
lagen). Med hänsyn till underrättelsen från sjukhuset och till att barnets
föräldrar oftast är folkbokförda i landet föreligger det inte några svårig-
heter att fastställa barnets identitet. Underlaget för registrering av födelse-
tid och andra uppgifter som skall anges i folkbokföringsregistren är där-
med också fullgott.
Folkbokföring sker också med anledning av inflyttning från annat land.
När folkbokföring sker med anledning av inflyttning kan underlaget för
identifiering och registrering variera. Sker inflyttningen från annat nor-
diskt land tillämpas den särskilda lagstiftningen om överenskommelse
mellan de nordiska länderna om folkbokföring. Det innebär bl.a. att den
inflyttande endast kan folkbokföras med stöd av en handling - s.k. inter-
nordiskt flyttningsbetyg - som utfärdats av folkbokföringsmyndigheten i
utflyttningslandet. Lagstiftningen föreskriver också kommunikation
mellan folkbokföringsmyndighetema i berörda länder. Regelverket inne-
bär att möjligheterna till identifiering och kontroll är mycket goda vid in-
flyttning från annat nordiskt land.
Utlänning som inte är medborgare i annat nordiskt land kan i princip
folkbokföras i Sverige endast om han eller hon har uppehållstillstånd. När
folkbokföring sker hämtas uppgifter om personen från uppehållstillståndet
och andra handlingar från invandrarmyndigheten. Ofta har invandrarmyn-
digheten kunnat fastställa personens identitet utifrån pass och andra till-
gängliga handlingar. Det förekommer emellertid också att personer som
kommer till Sverige och sedermera blir folkbokförda här helt saknar iden-
titetshandlingar. I många fall kan inte heller kontroller göras med det upp-
givna hemlandet. Myndigheterna har då endast personens egna muntliga
uppgifter att gå efter. Uppgifter om personens identitet och andra för-
hållanden som registreras inom folkbokföringen får då helt grundas på
obestyrkta uppgifter. Det säger sig självt att i sådana fall osäkerhet kan
råda inte bara om personens identitet utan också om födelsetid, med-
borgarskap, familjeförhållanden m.m. I sammanhanget kan nämnas att
årligen ändras ungefär 1 500 personnummer. Skälet till detta är oftast att
Prop. 1997/98:9
76
en registrerad födelsetid för en person av utländsk härkomst har visat sig
felaktig.
I dagsläget sker rekvisition av personnummer för registrering hos för-
säkringskassa, inom totalförsvaret samt i sjömansregister och körkorts-
register på särskild blankett. Enligt blanketten skall den som rekvirerar
personnumret ange om identiteten har styrkts med pass eller annan
handling. Om annan handling än pass har använts skall handlingen anges.
Det ankommer alltså på den rekvirerande myndigheten att göra identitets-
kontrollen.
För registrering inom rättsväsendet rekvirerar Rikspolisstyrelsen per-
sonnummer från skatteförvaltningen utan att redovisa om personens
identitet har kontrollerats. Enligt den blankett som används skall
Rikspolisstyrelsen ange personens namn, kön, födelsetid, födelseort och
medborgarskap. Av rekvisitionen framgår inte om osäkerhet råder i fråga
om någon uppgift. Skattemyndigheten undersöker om den uppgivna
personen tidigare har tilldelats personnummer men gör i övrigt inte några
kontroller.
Registrering i skatteregister initieras regelmässigt genom att den skatt-
skyldige begär skattsedel eller när arbetsgivare lämnar kontrolluppgift. De
uppgifter som ligger till grund för personnummertilldelning är ofta obe-
styrkta. I vissa fall saknas också uppgift om födelsetid. Den registrerade
personens identitet är inte sällan oklar.
Endast en liten andel av de personer som har tilldelats personnummer
utan att vara folkbokförda blir efter en kortare eller längre tid folkbok-
förda i landet. Uppgifter som utredningen har erhållit från Riksskatte-
verket tyder på att mindre än 5 % av personerna blir folkbokförda.
En person som har tilldelats personnummer av annan anledning än
folkbokföring får behålla numret när han eller hon senare folkbokförs. När
folkbokföring aktualiseras ankommer det på skattemyndigheten att
bedöma om den person som har tilldelats personnummer är identisk med
den som skall folkbokföras. Om det råder minsta tvekan på den punkten
tilldelar skattemyndigheten ett nytt personnummer. Om nytt personnum-
mer tilldelas vid folkbokföringen sker inte någon koppling mellan de båda
identitetema även om mycket talar för att det rör sig om samma person.
Prop. 1997/98:9
77
Prop. 1997/98:9
Regeringens förslag: Personnummer skall i framtiden tilldelas endast
personer som folkbokfbrs i landet. Den nuvarande tilldelningen av
personnummer till personer som inte är folkbokförda skall ersättas
med tilldelning av ett särskilt samordningsnummer.
Skattemyndigheten skall besluta om samordningsnummer. Beslut
om samordningsnummer får överklagas till Riksskatteverket.
Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte
något att erinra mot förslaget. Sjöfartsverket och Svenska Bankföreningen
har dock avstyrkt förslaget. Sjöfartsverket anser att införandet av
samordningsnummer innebär icke försumbara risker för förväxling och
hänvisar till erfarenheterna av det s.k. id-nummer som tidigare användes
av nuvarande sjömansregistret. Vägverket avstyrker förslaget i den del det
avser tilldelning av samordningsnummer for körkortsändamål och
hänvisar till körkortets ställning som legitimationshandling.
Skälen för regeringens förslag: Folkbokföringens kanske viktigaste
uppgift är att för olika samhällsfunktioner tillhandahålla basuppgifter om
befolkningen i landet. För att det skall kunna ske korrekt och fullständigt
måste personnummer användas. Ett personnummer som har fastställts
efter identitetskontroll motverkar personförväxling och öppnar möjlighet
för en säker överföring av tillförlitliga personuppgifter mellan olika
användare. Bland annat mot den bakgrunden är det naturligt att per-
sonnummer används inom folkbokföringen.
Ett system med enhetliga personbeteckningar kan behövas även utanför
folkbokföringen. Den personnummertilldelning som nu sker utan koppling
till folkbokföring grundas på att flera myndigheter anser sig behöva ett
gemensamt samordningsbegrepp för bl.a. kommunikation sinsemellan.
Registreringen av personuppgifter inom rättsväsendet, beskattningen samt
hos försäkringskassorna och Vägverket omfattar ett mycket stort antal
personer. Den berör också viktiga områden, både för den enskilde och
samhället. Främst för att personförväxling inte skall ske föreligger det ett
behov for myndigheterna att använda personnummer eller annan unik
personbeteckning för registrerade personer. Fråga är emellertid om just
personnumret behöver komma till användning.
Otvivelaktigt är det så att personnumret kan uppfattas som en sorts in-
trädesbiljett till samhället. Det kan ifrågasättas om personer som inte är
folkbokförda skall ha den inträdesbiljett som personnumret innebär. Det
kan också uppfattas som stötande att brottslingar och brottsmisstänkta till-
delas personnummer. Dessa tillhör också en kategori av personer vars
identitet ofta är svår att fastställa. Det är dock inte bara vid registrering
inom rättsväsendet som identifieringssvårigheter kan föreligga. Även för
skatteområdet är underlaget för kontroll av en personens identitet i många
78
fall bristfälligt vid tilldelning av personnummer.
Om identifieringskontrollen är otillräcklig kan följden bli att en person
tilldelas mer än ett personnummer. Det leder i sin tur till att personen kan
uppträda under flera identiteter och förekomma med skilda nummer i olika
register. Därmed försvåras personkontrollen exempelvis vid inresa från
utlandet, polisiära ingripanden, lagforing och straffverkställighet. Om en
person har "dubbla identiteter" finns det också risk för att han eller hon
kan uppbära dubbla bidragsformåner samt undandra sig förpliktelser av
olika slag. Regeringen anser att tilldelningen av personnummer måste
grundas på en identitetskontroll som uppfyller höga anspråk på säkerhet
för att tilltron till personnumret som identifikationsbegrepp skall upprätt-
hållas.
Enligt regeringens mening bör mot bakgrund av det angivna person-
numren reserveras för personer som är folkbokförda här i landet. Detta
särskilt som identiteten är osäker när det gäller flertalet av de personer
som i dag fått personnummer utan att vara folkbokförda.
Risken för personförväxling och behovet av säker kommunikation mel-
lan myndigheter kräver dock en enhetlig personbeteckning även beträf-
fande personer som inte är folkbokförda. Enligt regeringens mening bör
emellertid för dessa personer i stället fastställas en annan unik beteckning
än personnummer. Flertalet remissinstanser har också ställt sig positiva till
utredningens förslag om samordningsnummer. För många myndigheter
skulle en sådan ordning underlätta arbetet genom att personer som inte är
folkbokförda på ett enkelt sätt kan tas fram. Sjöfartsverket och Vägverket
har dock haft invändningar mot att en särskild beteckning införs.
Sjöfartsverkets invändningar grundar sig på de erfarenheter verket har av
det s.k. id-nummer som tidigare användes. Verket har bl.a. framhållit att
en person som fått ett särskilt id-nummer kunde tilldelas ett
personnummer utan att verket fick vetskap om detta. Det kunde också
uppstå missförstånd om numret eftersom man uppfattade att födelsetiden
var felskriven.
Tilldelning av samordningsnummer föreslås ske med hjälp av ett cen-
tralt ADB-register på motsvarande sätt som nu sker beträffande person-
nummer. På så sätt minskar risken för att flera personer får samma
nummer. Med ett centralt register finns det också möjlighet att kontrollera
om en person som är aktuell för nummertilldelning tidigare har tilldelats
samordningsnummer eller personnummer. Under förutsättning att identi-
teten är tillförlitligen styrkt kommer det - på samma sätt som hittills -
således inte att föreligga någon risk att en person tilldelas både ett särskilt
nummer och ett personnummer. Om den som har tilldelats samordnings-
nummer senare folkbokförs skall numret kopplas ihop med personnumret
på liknande sätt som i dag sker vid ändring av personnummer. En hän-
visning skall alltid finnas mellan samordningsnummer och personnummer
för en och samma person. Härigenom kan också andra registrerings-
problem undvikas. Regeringen återkommer till frågan om förväxling av
personnummer i avsnitt 5.3.
Vägverket anser att personnummer fortfarande måste få tilldelas för
körkortsändamål. Detta mot bakgrund av att personnummer anges på
Prop. 1997/98:9
79
körkortet och att körkortet är en legitimationshandling. En person måste i
regel vara folkbokförd här i landet för att få körkort. Den som inte är
folkbokförd kan dock få körkortstillstånd. Något hinder mot att tilldela en
person ett särskilt nummer för körkortstillståndet synes dock inte finnas.
När personen sedan skall få körkort måste han normalt vara folkbokförd
och har således då tilldelats ett personnummer. Personnumret kommer att
aviseras till Vägverket. I det fall då en person kan få körkort utan att vara
folkbokförd kan samordningsnumret vid behov användas i stället för
personnumret. Något hinder från körkortssynpunkt kan därför inte anses
föreligga mot att tilldela inte folkbokförda personer ett särskilt nummer.
En omläggning till annan personbeteckning kan vara tekniskt besvärlig
eller kostsam beroende på hur numret utformas. Enligt regeringens
mening bör beteckningen utformas med utgångspunkt från tillgängliga
uppgifter om en persons födelsetid, se avsnitt 5.3. Införandet av en
särskild beteckning med en sådan utformning skulle inte medföra stora
kostnader eller alltför omfattande omarbetningar i myndigheternas ADB-
system.
Regeringen föreslår mot bakgrund av det anförda att personnummer en-
dast tilldelas vid folkbokföring. För övriga som nu erhåller personnummer
bör i stället fastställas ett annat särskilt nummer. Bestämmelser härom
skall tas in i folkbokföringslagen.
Utredningen har föreslagit att det särskilda numret kallas samordnings-
nummer. Några remissinstanser har påtalat att ett annat begrepp bör
användas, t.ex. registreringsnummer eller identitetsnummer. Regeringen
kan visserligen hålla med om att det kan finnas bättre beteckningar på
numret än samordningsnummer. Av de beteckningar som föreslagits
framstår dock samordningsnummer som bäst. Beteckningen är inte främst
till för att utvisa en persons identitet varför beteckningen identitetsnummer
kan vara missvisande. Registreringsnummer är inte heller bättre.
Regeringen föreslår därför att det särskilda numret benämns samordnings-
nummer.
Tilldelning av samordningsnummer skall i första hand ske för de ända-
mål för vilka personnummer nu tilldelas utan att folkbokföring sker.
Regeringen ser dock inte något hinder mot att låta även andra myndigheter
och verksamhetsområden använda samordningsnummer.
Prövningen av vilka samhällsområden som skall få använda samord-
ningsnumret bör ankomma på regeringen. En utvidgad tilldelning av sam-
ordningsnummer bör dock medges endast om det aktuella verksam-
hetsområdet behöver numret antingen för att undvika personförväxling
eller för uppgiftsutbyte med andra myndigheter.
Det bör framhållas att den som enligt nuvarande regler erhållit
personnummer utan att vara folkbokförd kommer att ha kvar sitt person-
nummer och inte tilldelas samordningsnummer.
Överklagande
Prop. 1997/98:9
Samordningsnumret behövs i första hand för att vissa myndigheter skall
kunna registrera personuppgifter utan risk för personförväxling. Numret
80
har liten betydelse för den enskilde men är av stort intresse för vissa
myndigheters hantering av personuppgifter. Fråga kan bl.a. uppkomma
om en myndighet är berättigad att erhålla samordningsnummer i sin
verksamhet. Skattemyndighetens beslut om tilldelning av samordnings-
nummer bör därför kunna överklagas. I likhet med vad som gäller i fråga
om födelsenummer och kontrollsiffra i personnummer föreslås sådana
beslut kunna överklagas till Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut kan
inte överklagas.
Prop. 1997/98:9
Regeringens förslag: Samordningsnumret skall vara konstruerat som
ett personnummer. Det skall dock ha sifferkombinationer som inte
kan förekomma i personnumret.
Utredningens förslag överensstämmer huvudsakligen med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte
något att erinra mot förslaget. Datainspektionen, Sjöfartsverket och
Kriminalvårdsstyrelsen ställer sig tveksam till den konstruktion av
samordningsnumret som föreslagits. Svenska bankföreningen anser att den
föreslagna konstruktionen av samordningsnumret gör det omöjligt att
säkerställa om ett presenterat personnummer utgör en felskrivning eller ett
samordningsnummer.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller konstruktionen av
samordningsnumret måste det givetvis vara möjligt att särskilja det från ett
personnummer. Ett alfanumeriskt samordningsnummer skulle från
förväxlingssynpunkt vara att föredra eftersom ett sådant nummer
undanröjer varje risk för förväxling med personnummer. Det är dock
uppenbart att vissa myndigheter skulle ha svårt att hantera en beteckning
av det slaget utan stora och kostsamma omställningar i sina ADB-system.
Detta har också framhållits av remissinstanserna. Regeringen anser därför
att samordningsnumret skall konstrueras som ett personnummer. Det
innebär att samordningsnumret skall bestå av tio siffror och kunna göra
åtskillnad mellan personer som är födda olika sekel.
Som tidigare har påtalats kan det i vissa fall vara svårt att säkerställa
identiteten för den som skall tilldelas samordningsnummer. Man har dock
anledning att tro att identiteten ofta kommer att kunna fastställas. Främst
därför bör samordningsnumret utgå från tillgänglig uppgift om den
enskildes födelsetid. Finns inte uppgift om den faktiska födelsetiden får
man utgå från den födelsetid den enskilde uppger.
Eftersom samordningsnumret skall vara konstruerat som ett person-
nummer är det viktigt att de båda typerna av nummer inte förväxlas. För-
växlingsrisken kan begränsas genom att vissa tal adderas till personens
födelseår, födelsemånad och födelsedag. Man kan dock förmoda att
omställningssvårigheterna ökar för berörda myndigheter om samordnings-
81
6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 9
numret avviker från personnumret i alltför hög grad. Utredningen har
föreslagit att samordningsnumret inleds med två siffror för det uppgivna
födelseåret och två siffror för födelsemånaden följt av två siffror, adderade
med talet 60, för födelsedagen. Riksförsäkringsverket har också framhållit
att systemändringar och resursåtgång kan begränsas avsevärt om addition
endast sker i fråga om födelsedagen. Flera remissinstanser har e.nellertid
påtalat att numret i högre grad bör avvika från ett personnummer eftersom
förväxlingsrisken annars är stor. Förväxlingsrisken kan dock enligt
regeringens mening till stor del begränsas genom att Riksskatteverket
tydligt informerar om det nya samordningsnumret och dess konstruktion.
Det bör också ankomma på berörda myndigheter att informera sin
personal. Förväxlingsrisken kommer också att minska i takt med att bruket
av samordningsnummer ökar. Regeringen anser därför i likhet med
utredningen att övervägande skäl talar för att endast födelsedagen adderas
med ett visst tal, förslagsvis 60. Detta innebär att för en person som är
född den 3 januari 1961 kommer samordningsnumret att inledas med siff-
rorna 610163. En person som är född den 23 december samma år får
inledningssiffroma 611283.
De återstående fyra siffrorna skall, på motsvarande sätt som i person-
nummer, ha till syfte att särskilja personer som är födda samma dag. De
bör också innehålla en kontrollsiffra. Det bör framgå om personen är kvin-
na eller man. Siffrorna kan tas ur en löpande serie från 001 till 999 för
varje förekommande dag.
Bestämmelser om samordningsnummer skall tas in i en ny 18 a § i
folkbokföringslagen.
Prop. 1997/98:9
Regeringens förslag: Den enskildes identitet skall i princip vara
fastställd vid tilldelning av ett samordningsnummer. För polis- och
skatteändamål får dock ett nummer tilldelas även om identiteten inte
är säkerställd. Om det råder osäkerhet om identiteten skall det anges
vid nummertilldelningen och registreras i folkbokföringens centrala
referensregister.
För den som tilldelats ett samordningsnummer skall uppgifter om
personens namn, födelsetid, kön, födelseort och medborgarskap
registreras i det centrala referensregistret.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Det är i likhet med vad som gäller för
tilldelning av personnummer viktigt att en persons identitet är klarlagd när
samordningsnummer tilldelas. 1 dag görs kontrollen av en persons identitet
i stor utsträckning av den myndighet som rekvirerar personnummer för en
person som inte är folkbokförd. Identitetskontrollen bör enligt regeringens
mening även fortsättningsvis ligga utanför folkbokföringen. Det är alltså
82
den rekvirerande myndigheten som har att fullgöra den kontrollen och så
långt det är möjligt söka fastställa identiteten. Rekvisitionen av samord-
ningsnummer bör alltid innehålla uppgift om underlaget (pass, körkort,
kontakter med utländska instanser m.m.) för myndighetens identitetskon-
troll. Rekvirerande myndighets bedömning av personens identitet och
lämnade uppgifter skall också anges. För flertalet myndigheter som
kommer att rekvirera samordningsnummer torde det inte heller innebära
några problem att en persons identitet skall vara fastställd. För
polismyndigheterna och skattemyndigheterna kan det dock innebära vissa
komplikationer. Svårigheten att fastställa en persons identitet är som
tidigare nämnts störst beträffande personnummertilldelningen för
registrering i skatteregistret och inom rättsväsendet.
När det gäller registreringen i skatteregister rör det sig om några olika
kategorier av personer som tilldelas personnummer utan att vara folkbok-
förda. Möjligheterna till en säker identifiering varierar beroende på
grunden för registreringen. En person som begär skattsedel vid ett per-
sonligt besök på skattekontoret kan uppmanas att styrka sin identitet.
Svårare är det när en kontrolluppgift kommer till kontoret och personen i
fråga har lämnat landet.
Vid tilldelning av personnummer för registrering inom rättsväsendet är
det Rikspolisstyrelsen som rekvirerar personnumret. Skälet till rekvisi-
tionen är att Rikspolisstyrelsen enligt den s.k. personbladsrutinen har fått
meddelande om en misstänkt person som saknar personnummer. Rekvisi-
tionen innehåller inte någon upplysning om huruvida personens identitet
är säkerställd. I stor utsträckning är det den misstänkte själv som har
försett polismyndigheten med uppgift om namn, födelsetid, medborgar-
skap m.m. Ofta saknas identitetshandlingar som kan användas för kontroll.
Det ligger i sakens natur att identitetskontrollen då kan bli ofullständig.
Man får enligt regeringens mening godta att en persons identitet kan
vara oklar när det gäller tilldelning av samordningsnummer för registre-
ring inom rättsväsendets register och i skatteregister. Samtidigt måste de
rekvirerande myndigheterna sträva efter att i största möjliga utsträckning
fastställa den enskildes identitet. Även här skall det alltså åligga polisen
respektive skattemyndigheterna att kontrollera identiteten.
Som nämnts är det endast en liten andel av de personer som har till-
delats personnummer utan att vara folkbokförda som senare blir folkbok-
förda. Den största gruppen personer som senare folkbokförs återfinns
bland dem som har registrerats i skatteregister. När folkbokföring aktua-
liseras av en person som har tilldelats samordningsnummer bör skatte-
myndigheten alltid göra en fullständig identitetskontroll. Identitets-
kontrollen underlättas om folkbokföringsärendet kan tillföras uppgifter om
identitetsprövningen när samordningsnumret tilldelades. Det ADB-register
som används för tilldelning av person- och samordningsnummer bör där-
för innehålla en uppgift om identitetsprövningen vid tilldelningen av sam-
ordningsnumret. Det bör alltså av registret framgå om samordningsnumret
har tilldelats utan att personens identitet var säkerställd.
När fråga uppkommer att tilldela samordningsnummer för persongrup-
per som inte nu tilldelas personnummer bör kravet på säker identifiering
Prop. 1997/98:9
83
särskilt uppmärksammas. Regelmässigt bör identitets- och uppgiftskon-
trollen ligga hos den myndighet som rekvirerar samordningsnumret.
Frågor som rör identitetskontrollen regleras lämpligen i förordning.
Registreringen
Uppgifter om den som tilldelats personnummer utan att vara folkbokförd
registreras i dag i det centrala referensregistret. I princip är det endast
numret, personens namn samt uppgift om grunden för personnummertill-
delningen som registreras (7 § lagen om folkbokföringsregister
[1990:1536]).
Även de personer som tilldelas samordningsnummer bör registreras i
det centrala referensregistret. Uppgiftsregistreringen vid tilldelning av
samordningsnummer bör främst styras av kravet på en säker nummer-
tilldelning. Den myndighet som begär samordningsnummer bör därför
ange tillgängliga uppgifter om personens namn, födelsetid, kön, födelseort
och medborgarskap.
De uppgifter som lämnas skall enligt regeringens mening också få
registreras. Genom att uppgifterna finns tillgängliga i registret har skatte-
myndigheten möjlighet att enkelt kontrollera om en person som är aktuell
för samordningsnummer tidigare har tilldelats sådant nummer. I registret
skall också få registreras om identiteten är styrkt. Riksförsäkringverket
anser att också uppgift om personens vistelseadress måste registreras.
Värdet av en sådan uppgift kan dock ifrågasättas. Adressuppgifter för
ifrågavarande personer kan antas få dålig kvalitet eftersom det inte finns
någon skyldighet att anmäla adressändring. Det är inte heller säkert att den
rekvirerande myndigheten har någon adressuppgift för personen. Rege-
ringen anser mot bakgrund av det angivna att uppgift om adress inte
behöver registreras.
Som nämnts tidigare skall samordningsnumret finnas med i den
registrering som görs om personen senare folkbokförs. Folkbokförings-
registren kommer alltså att utvisa det samordningsnummer som en
folkbokförd person kan ha tilldelats innan hon eller han folkbokfördes.
Uppgifter om personer som har tilldelats personnummer utan samband
med folkbokföringen får i dagsläget registreras bl.a. i det aviserings-
register, som används för att förse myndigheter med folkbokförings-
uppgifter. Den ordningen bör gälla även för uppgifter om personer som
har tilldelats samordningsnummer. Från aviseringsregistret kan upp-
gifterna göras tillgängliga för den myndighet som har rätt att för egen del
registrera uppgifterna (6 § lagen [1995:743] om aviseringsregister).
Prop. 1997/98:9
84
Regeringens förslag: Ett nyfött barn skall folkbokföras om modem
är folkbokförd i Sverige eller om fadern är vårdnadshavare och
folkbokförd här i landet.
Ett barn som inte skall folkbokföras vid födelsen kan efter en tid
ha fått sådan anknytning till landet att det skall folkbokföras.
Utredningen har föreslagit att ett nyfött barn skall folkbokföras endast
om modem är folkbokförd här i landet.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran. Riksförsäkringsverket anser att konsekvenserna av
förslaget behöver utredas ytterligare och tar därför inte ställning till
förslaget. Socialstyrelsen anser att man bör avvakta med förslaget,
eftersom frågan lämpligen bör övervägas samtidigt med förslaget om att
ändra föräldrabalkens regler om socialnämndens skyldighet att fastställa
faderskap.
Skälen för regeringens förslag: Ett bam som föds i Sverige skall
enligt 2 § folkbokföringslagen (1991:481) folkbokföras i landet även om
föräldrarna inte är folkbokförda här. Regeln blir bl.a. tillämplig på bam till
föräldrar som har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och som här
väntar på beslut i tillståndsfrågan. Även t.ex. ett bam som föds av en ut-
ländsk kvinna under hennes semestervistelse i Sverige folkbokförs i lan-
det. När bamet och modem lämnar Sverige avregistreras barnet från folk-
bokföringen med anledning av utresan.
Under år 1995 registrerades i landet 878 födslar där ingen av
föräldrarna var folkbokförd i Sverige. Dessutom registrerades 126 födslar
där enbart fadern var folkbokförd.
Att bamet folkbokförs även om föräldrarna inte är folkbokförda beror
på att det har ansetts angeläget att de födslar som sker i landet också
registreras här. Även personer som inte är folkbokförda kan ha ett
berättigat intresse av att få en officiell handling som styrker uppgiften om
ett bams födelse här i landet. En sådan handling kan vara en förutsättning
för registrering av barnets födelse i föräldrarnas hemland. Genom en
ändring i folkbokföringslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1995,
infördes bestämmelser om att en födelse skall registreras inom folk-
bokföringen även i fråga om en person som inte är eller har varit folk-
bokförd i landet. Registreringsskyldigheten innebär att skattemyndigheten
också skall pröva riktigheten av registrerade uppgifter, bl.a. när det gäller
barnets börd och namn. Den nya ordningen har särskild betydelse för
diplomater och med dem likställda eftersom deras bam inte folkbokförs
vid födelsen.
Ett bam som föds under modems tillfälliga vistelse i Sverige har inte
den starka anknytning till landet som normalt krävs för folkbokföring här.
Detsamma gäller nyfödda bam vars föräldrar visserligen önskar bosätta
85
sig här men som inte har rätt till det eftersom de saknar uppehållstillstånd.
Eftersom alla bam som föds i landet numera skall registreras inom
folkbokföringen finns inte längre skäl att folkbokföra ett bam enbart av
den anledningen att födelsen skall dokumenteras i folkbokföringssystemet.
För folkbokföring bör krävas att bamet har en starkare anknytning än så
till landet. Fråga är emellertid vad som skall anses utgöra en tillräckligt
stark anknytning.
En möjlighet är att göra en allmän prövning av barnets koppling till
landet ungefär på samma sätt som när en person flyttar till Sverige. Den
som inflyttar från utlandet skall enligt 3 § folkbokföringslagen folkbok-
föras här om han eller hon under sin normala livsföring kan antas komma
att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila i landet under minst ett år. Även
den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både
inom och utom landet skall, enligt samma paragraf, folkbokföras om han
med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist
här. För utlänning som är skyldig att ha uppehållstillstånd gäller dessutom
att han i princip inte skall folkbokföras om han saknar sådant tillstånd.
Även om förutsättningarna för nyfödda bams folkbokföring knöts till
dygnsvilan på liknande sätt som vid invandring skulle självfallet för-
äldrarnas folkbokföring tillmätas stor betydelse för det nyfödda barnets
folkbokföring. Om inte någon av föräldrarna är folkbokförd här har det
nyfödda bamet knappast någon fastare anknytning till Sverige.
Om barnets folkbokföring görs beroende av föräldrarnas folkbokföring
finns det en klar och enkel omständighet att ta fasta på. Från allmänna ut-
gångspunkter måste det också te sig naturligt att föräldrars och bams folk-
bokföring kopplas ihop. Enligt regeringens mening bör det nyfödda bar-
nets folkbokföring knytas till föräldrarnas folkbokföring.
Utredningen har föreslagit att ett nyfött bam skall folkbokföras endast
om modem är folkbokförd här i landet. Om barnets föräldrar är gifta och
fadem är folkbokförd här kan det emellerid sägas att bamet har an-
knytning till landet även om modem inte är folkbokförd. Situationen kan
uppkomma när en svensk man har gift sig med en utländsk kvinna som
måste ha uppehållstillstånd for att bli folkbokförd och paret får ett bam i
Sverige. Riksförsäkringsverket har påtalat att utredningens förslag innebär
att en fader, som är vårdnadshavare och bosatt i Sverige, inte kan få de
förmåner som annars tillkommer en förälder från och med barnets födelse,
om modem inte är folkbokförd här i landet.
För rätt till föräldrapenning och underhållsstöd krävs att både bam och
förälder är bosatta här i landet. Rätt till barnbidrag föreligger om bamet är
bosatt här i landet. Med bosatt avses i dessa sammanhang normalt
detsamma som folkbokförd. När det gäller föräldern fordras också att
denne är vårdnadshavare. Om bamet inte är svensk medborgare krävs för
rätt till underhållsstöd och barnbidrag dessutom att bamet eller någon av
föräldrarna sedan minst sex månader visats här i landet. Regeringen anser
mot bakgrund av den betydelse folkbokföringen har att ett bam bör
folkbokföras även i de fall fadem är folkbokförd här i landet. Enbart det
förhållandet att fadem är folkbokförd kan dock inte anses tillräckligt for
att bamet skall folkbokföras här i landet. Det bör också krävas att han är
Prop. 1997/98:9
86
barnets vårdnadshavare. Är fadem inte vårdnadshavare föreligger inte rätt
till förmånerna.
För nyfödda bam vars föräldrar inte är folkbokförda, t.ex. bam till
asylsökande innebär det i praktiken ingen skillnad mot vad som gäller i
dag. Bamet har t.ex. rätt till grundläggande sjukvård och socialt stöd
oberoende av folkbokföring. Rätt till barnbidrag föreligger inte oavsett om
bamet folkbokförs eller inte eftersom asylsökande är undantagna i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag. Om föräldrarna senare folkbokförs
kommer även bamet att bli folkbokfört.
Vad som sagts gäller endast barnets folkbokföring med anledning av
födelsen. Att bamet inte blir folkbokfört vid födelsen skall inte hindra att
det efter en kortare eller längre tids vistelse i landet ändå blir folkbokfört
här. Om bamet skulle få fastare band till landet, bör det folkbokföras.
Folkbokföring kan då bli aktuell även om inte någon av barnets föräldrar
är folkbokförd. Det kan inträffa att ett bam som föds här i landet utan att
bli folkbokfört tas om hand av personer som är bosatta här. Allmänt bör
gälla att barnets folkbokföring prövas utifrån en samlad bedömning på
motsvarande sätt som sker vid inflyttning till landet. Om bamet kan anses
ha fått sitt egentliga hemvist här skall det folkbokföras även om
föräldrarna inte är folkbokförda. Uttryckt i folkbokföringslagens termer
kan, något förenklat, egentligt hemvist för bamet sägas föreligga i första
hand när vistelsen i Sverige är avsedd att uppgå till minst ett år och bamet
har tillstånd att vistas i landet. Regeringens förslag föranleder ändring i 2
och 3 §§ folkbokföringslagen.
Prop. 1997/98:9
87
Prop. 1997/98:9
Regeringens bedömning: Någon särskild reglering i fråga om bam
som vistas på familjehem bör inte införas.
Utredningen har föreslagit att en vistelse i familjehem skall föranleda
ändrad bosättning endast om vistelsen skall pågå längre tid än ett år.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
utredningens förslag utan erinran. Kammarrätten i Göteborg, Riksskatte-
verket och Statistiska centralbyrån (SCB) avstyrker dock förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: Allmänt gäller att en person skall
folkbokföras på den fastighet och i den församling där han eller hon är att
anse som bosatt (6 § folkbokföringslagen [1991:481]). Utgångspunkten är
att en person anses vara bosatt på den fastighet där vederbörande re-
gelmässigt tillbringar sin dygnsvila (dygnsviloregeln enligt 7 § folkbok-
föringslagen).
Svårigheter att bestämma en persons folkbokföring kan uppkomma
bl.a. om personen regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på flera fastigheter
(dubbel bosättning). En person skall anses vistas regelmässigt på en fastig-
het om han under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan där i
genomsnitt minst en gång i veckan. För bam som vårdas utom hemmet,
exempelvis efter socialnämndens beslut om familjehemsplacering, upp-
kommer normalt inte dubbel bosättning. Även om bamet har fortlöpande
kontakter med det egna hemmet torde dessa inte vara av sådan omfattning
som krävs för dubbel bosättning.
Vid folkbokföring av bam som vårdas enligt socialtjänstlagen
(1980:620) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga aktualiseras i stället några andra undantag från dygnsviloregeln.
Undantagen är reglerade i folkbokföringslagen och rör vistelser som är
tillfälliga (8 §) eller äger mm på institution (10 §).
Om en person under en tid av högst sex månader regelmässigt till-
bringar sin dygnsvila på en annan fastighet än den där personen har sitt
egentliga hemvist, anses det inte leda till ändrad bosättning. Det krävs
dock att tiden är bestämd i förväg. Personen skall också ha for avsikt att
återvända efter tidens utgång. En vistelse som är bestämd att vara längre
tid än sex månader medför normalt att folkbokföringen skall ändras.
En vistelse anses inte heller leda till ändrad bosättning om den
föranleds enbart av vård vid en institution för vård av unga eller missbru-
kare (10 § första stycket 5 folkbokforingslagen). När det gäller folkbok-
föring av bam som på ett eller annat sätt är föremål för samhällsingripan-
den råder i första hand osäkerhet om vilka typer av hem som skall anses
vara institutioner i folkbokföringslagens mening. Vistelse på hem for
särskild tillsyn, s.k. 12 §-hem, skall dock inte leda till ändrad bosättning
(prop. 1990/91:153 s. 102). I praxis har också ansetts att andra former av
hem for vård eller boende är institutioner. När det gäller vistelse i ett
familjehem är dock rättsläget oklart.
88
Utredningen har föreslagit att en vistelse i ett familjehem skall
föranleda ändrad folkbokföring endast om vistelsen skall pågå under
längre tid än ett år. Detta mot bakgrund av att det är svårt att motivera den
åtskillnad som i dag görs mellan vård i familjehem och i hem för vård
eller boende. Vårdformerna har enligt utredningen många grundläggande
likheter. Utredningen hänvisar vidare till att syftet med vården är att
föräldrar och bam skall återförenas.
En person skall som huvudregel vara folkbokförd där han eller hon
faktiskt vistas. Undantag har gjorts för vissa tillfälliga vistelser och
vistelser som av annan anledning inte ansetts skola leda till ändrad folk-
bokföring, t.ex. vistelser vid en institution. En grundläggande princip
inom folkbokföringen är också att en vistelse skall bedömas efter avsikten
vid dess början. Riksskatteverket har riktat kritik mot förslaget bl.a. mot
bakgrund av att det innebär att en vistelse skall anses ändra karaktär efter
en viss tid. Även Kammarrätten i Göteborg och SCB är kritiska mot att det
införs en särskild bestämmelse om folkbokföring av familjehemsplacerade
bam.
I den mån syftet med vården skall vara utslagsgivande för folk-
bokföringen kan övervägande skäl sägas tala för att bam och ungdom som
vårdas enlig socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om
vård av unga inte skall anses bosatta där de vårdas. Detta gäller dock fullt
ut endast om vården i det enskilda fallet kan bedrivas i enlighet med de
allmänna målen om återförening m.m. Det förekommer fall där vården
inte kan bedrivas med återförening av bam och föräldrar som mål. I vissa
situationer är det nödvändigt att hålla bam och föräldrar åtskilda, ex-
empelvis när bamet har utsatts för övergrepp i hemmet eller av annat skäl
riskerar att komma till skada. Bristema i hemmiljön kan vara av sådan art
att byte av vårdnadshavare blir aktuellt eller det kan vara så att bamet av
olika skäl inte längre har någon hemmiljö att återvända till.
Mot folkbokföring i föräldrahemmet talar också det förhållandet att en
stor andel av placeringarna i familjehem blir långvariga. De kan pågå i
många år och löpa under ett bams hela uppväxt. När en sådan situation
föreligger framstår det allmänt som egendomligt att låta bamet vara folk-
bokfört hos en förälder som det kanske inte alls har någon kontakt med.
Som utredningen framhållit har dock vård i familjehem samma mål
som vård i hem för vård eller boende. I båda fallen vilar samhällsin-
gripandet på att det föreligger ett vårdbehov hos den unge. Vad som nu
nämnts talar för att inte heller placering i familjehem bör föranleda ändrad
folkbokföring eftersom vård i familjehem och vård i hem för vård eller
boende har många grundläggande likheter.
Regeringen har i och för sig förståelse för utredningens ståndpunkt att
det är svårt att motivera varför åtskillnad skall göras mellan placeringar i
familjehem och hem för vård eller boende. Hem för vård eller boende har
dock till skillnad mot familjehem nästan alltid karaktär av institution. Den
nuvarande ordningen för folkbokföring av familjehemsplacerade bam har
heller inte visats innebära några olägenheter av praktisk art. För barnets
rättigheter i samhället har det knappast någon betydelse om det är
folkbokfört i föräldrahemmet eller i familjehemmet. I de flesta fall torde
Prop. 1997/98:9
89
det vara dock vara lämpligast att ett bam som kan antas vistas en längre
tid i ett familjehem är folkbokfört där. Det torde t.ex. vara bättre om
bamet är folkbokfört i den kommun där det skall gå i skolan under en
längre tid. Regeringen anser mot bakgrund härav att det inte nu finns skäl
att införa en särskild regel för familjehemsplacerade bam.
Prop. 1997/98:9
90
Prop. 1997/98:9
Sedan lång tid tillbaka har det inom folkbokföringen funnits regler om
registrering av födelseort m.m. för nyfödda bam. Fram till år 1947 anteck-
nades i församlingsboken såsom födelseort den församling där bamet
verkligen var fött. Om nedkomsten hade ägt mm i en stad, och i en annan
församling än den där modem var folkbokförd, antecknades dock hennes
församling som barnets födelseort. Anteckningen av födelseorten skulle
göras i "rätt inskrivningsort". Rätt inskrivningsort för barnets födelse var,
något förenklat uttryckt, den församling där modem var folkbokförd.
År 1947 skedde en omläggning av folkbokföringen. Bland annat in-
fördes personakten som den grundläggande folkbokföringsurkunden. För-
samlingsboken och andra kyrkoböcker fördes dock parallellt. Samtidigt
med personakten infördes begreppet födelsehemort. Födelsehemorten kan
sägas motsvara det som tidigare kallades den rätta inskrivningsorten för
barnets födelse.
I vissa fall antecknades utländsk födelseort inom folkbokföringen. I
personakten antecknades den faktiska födelseorten i utlandet för person
som hade födelsehemort. Sedan gammalt fanns det även regler för regi-
strering av "utländsk undersåte född utom riket". När en sådan person
folkbokfördes i Sverige skulle personens födelseort antecknas. Inte bara
utlänningens födelseland utan också den utländska födelseorten anteck-
nades på personakten.
Begreppet födelsehemort förekom i den år 1991 upphävda 1967 års
folkbokföringslag. Enligt 25 § första stycket nämnda lag skulle ett bam
kyrkobokföras i sin födelsehemort. Födelsehemort var, enligt andra styck-
et samma paragraf, den församling där modem vid barnets födelse var
kyrkobokförd eller upptagen i obefmtligregister. Om modems kyrko-
bokföring inte kunde utredas, stadgades det vidare, var födelsehemorten
den församling där bamet föddes.
År 1991 reformerades folkbokföringsverksamheten. Den löpande folk-
bokföringen fördes över från Svenska kyrkan till skatteförvaltningen.
Registreringen datoriserades och personakten avskaffades som folkbok-
föringsdokument. Nya folkbokföringsförfattningar trädde i kraft.
Personaktsinformationen fördes över till ADB-register. Födelseort re-
gistrerades därvid endast för personer som inte hade födelsehemort i
Sverige. Om födelseort registrerades angavs också födelselandet. I övrigt
registrerades födelsehemort. Den angavs med län och församling.
Begreppet födelsehemort förekommer inte i den nya folkbok-
föringslagen men 25 § i 1967 års folkbokföringslag har sin motsvarighet i
6 § i nuvarande folkbokföringslag. Även om begreppet födelsehemort inte
längre återfinns i folkbokföringslagen folkbokförs nyfödda bam på
motsvarande sätt som tidigare, dvs. i första hand i den församling där mo-
dem är folkbokförd. Termen födelsehemort återfinns dock fortfarande i
bl.a. lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister och lagen (1995:743)
om aviseringsregister. Regleringen av folkbokförings- och aviseringsregi-
91
stren innebär att dessa register bl.a. skall innehålla uppgift om
folkbokförda personers födelsehemort. I de nämnda lagarna har termen fö-
delsehemort samma innebörd som tidigare och avser alltså den folkbok-
föringsort i vilken ett nyfött bam skall folkbokföras. Författningarna inne-
håller inte någon definition av begreppet men i lagförarbeten har
födelsehemort definierats.
Inte heller begreppet födelseort återfinns i folkbokföringslagen men
bl.a. i lagarna om folkbokförings- och aviseringsregister. Inom folkbok-
föringen registreras uppgiften om födelseort på samma sätt som tidigare.
Uppgiften bokförs for personer som saknar födelsehemort i Sverige, dvs.
i första hand for personer som är födda utomlands, men också för personer
med födelsehemort om de är födda i utlandet.
Uppgift om födelsehemort och födelseort anges tillsammans med namn
och personnummer i de flesta typer av personbevis. Uppgift om
födelsehemort och födelseort efterfrågas dock endast i begränsad omfatt-
ning av andra myndigheter. SCB och polisen är de enda myndigheter som
får del av båda uppgiftstypema. Uppgift om födelsehemort överförs också
till det statliga person- och adressregistret (SPAR).
Prop. 1997/98:9
Regeringens förslag: Det finns skäl att behålla registrering av
uppgift om födelsehemort inom folkbokföringen. En definition av
begreppet införs i folkbokforingslagen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte
något att erinra mot förslaget. Riksskatteverket anser dock att man bör
övergå till att i folkbokföringen registrera den faktiska födelseorten
uttryckt som kommun.
Skälen for regeringens förslag: Registrering av uppgift om födelseort
och födelsehemort har sin bakgrund i äldre förhållanden. Innan
personnummer började användas som identitetsbeteckning var det
naturligt att identifiera en person med ledning av uppgift om namn och
härkomst. Det var då viktigt att inom folkbokföringen registrera uppgiften
om var en person var född. Den omfattande användningen av person-
nummer har emellertid gjort att uppgift om födelseort och födelsehemort
inte längre behövs som kompletterande identifikationsbegrepp.
För den interna folkbokföringsverksamheten finns det inte något behov
av att särskilt registrera uppgift om födelseort eller födelsehemort för per-
soner som folkbokförs i Sverige vid födelsen. Även om uppgiften om
födelsehemort tas bort som en särskild registeruppgift i folkbokföringsre-
gistren framgår födelsehemorten av registren. Det beror på att födelsehem-
orten är detsamma som den första folkbokföringsorten for en person som
folkbokförs i Sverige vid födelsen. Uppgiften om en persons första folk-
bokföringsort framgår av det lokala folkbokforingsregistret.
92
För den löpande folkbokföringsverksamheten behöver skattemyndig-
heten ha tillgång till uppgift om utländsk födelseort. Uppgiften om födel-
seland behövs bl.a. vid bedömningen av personuppgifter såsom namn,
börd, fodelsetid och medborgarskap. Därmed är det också naturligt att ha
uppgiften om utländsk födelseort i folkbokföringsregistren.
Det är som tidigare nämnts endast ett fåtal användare av folkbok-
föringsuppgifter som är intresserade av uppgiften om födelsehemort. SCB
använder termen födelsehemort for framställning av befolkningsstatistik.
Även inom Svenska kyrkan finns behov av uppgift om födelsehemort.
Den stora användaren av uppgiften är polismyndigheterna som
använder födelsehemortsuppgiften i mycket stor omfattning vid ut-
färdande av pass. Med hänsyn bl.a. till internationella åtaganden skall det
svenska passet innehålla uppgift om födelseort. För personer med födelse-
hemort i Sverige är det födelsehemorten som anges. Den faktiska födelse-
orten anges ju i princip inte inom folkbokföringen för dessa personer.
Det är alltså huvudsakligen för passändamål som uppgift om någon
form av födelse- eller ursprungsort behöver göras tillgänglig som en
särskild registerterm. Att det ingår i folkbokföringsverksamheten att
tillhandahålla olika uppgifter som registreras inom folkbokföringen har
slagits fast, bl.a. vid inrättandet av det nya aviseringsregistret för folkbok-
föringsuppgifter. Det är därför som 4 § 5 lagen (1995:743) om aviserings-
register stadgar att bl.a. uppgift om födelsehemort skall ingå i registret.
Det finns enligt regeringens mening inte anledning att föreslå att uppgiften
skall tillhandahållas på något annat sätt.
Den uppgift som skall registreras och tillhandahållas kan avse folk-
bokförda personers första folkbokföringsort, faktiska födelseort eller
annan liknande uppgift. Uppgiften måste avse något förhållande som kan
betecknas som födelseort i passammanhang. Fråga är närmast om man i
folkbokföringen skall behålla registreringen av första folkbokföringsorten
eller övergå till att registrera den faktiska födelseorten.
Enligt Riksskatteverkets mening är tiden nu mogen att övergå till att i
folkbokföringen registrera den faktiska födelseorten uttryckt som
kommun. Många födslar sker emellertid på annan ort än där kvinnan är
bosatt. Det är svårt att se något skäl för att folkbokföringen skall börja
registrera den faktiska födelseorten, dvs. normalt den församling eller
kommun där födelsesjukhuset är beläget. Ett bam måste anses ha en
starkare anknytning till modems folkbokföringsort än till den ort där fö-
delsesjukhuset är beläget. På motsvarande sätt får ett nyfött bam anses ha
starkare anknytning till faderns folkbokföringsort i de fall modem inte är
folkbokförd. Enligt regeringens mening finns det därför inte skäl att inom
folkbokföringen införa registrering av faktisk födelseort i Sverige. Även
fortsättningsvis bör den första folkbokföringsorten registreras som särskild
folkbokforingsuppgift. När det gäller frågan om orten skall anges som
kommun eller församling anser regeringen att så länge folkbokföring
allmänt sker på församling är det naturligt att orten även i fortsättningen
anges med angivande av församling.
Den första folkbokföringsorten bör även fortsättningsvis ha en särskild
benämning. Det har i några sammanhang framhållits att begreppet fÖ-
Prop. 1997/98:9
93
delsehemort kan vålla missförstånd. Begreppet födelsehemort har dock
använts i 50 år och var fram till år 1991 definierat i lag. Hos det fåtal an-
vändare av folkbokföringsuppgifter som har intresse av födelsehemorten
torde det inte råda någon tvekan om vad som avses med uppgiften. Enligt
regeringens mening talar övervägande skäl för att begreppet födelse-
hemort bör användas även fortsättningsvis. Det finns dock skäl att i
folkbokföringslagen återinföra en definition av begreppet. Denna tas
lämpligen in i 6 § folkbokföringslagen (1991:481).
Prop. 1997/98:9
94
Folkb okföringslagen
Prop. 1997/98:9
Inom ramen för folkbokföringslagen (1991:481) fattar skattemyndighe-
terna olika typer av beslut. I enlighet med den inledande bestämmelsen i
lagen kan besluten i första hand sägas innebära fastställande av en persons
bosättning och registrering av personuppgifter i ett lokalt folkbok-
föringsregister. Besluten kan överklagas till länsrätt och vidare till
kammarrätt och Regeringsrätten. Prövningstillstånd behövs i Regerings-
rätten men inte i kammarrätt.
Skattemyndigheterna handlägger ett mycket stort antal ärenden enligt
folkbokföringslagen. Den i särklass största ärendegruppen utgörs av flytt-
ningar inom landet (bosättningsärenden). Bosättningsärenden innefattar i
första hand prövning av var någonstans i landet en person skall anses
bosatt. Även frågorna om avregistrering från folkbokföringen vid bl.a.
flyttning till annat land kan anses hänga samman med bosättning.
överklagande av beslut beträffande bosättning regleras i 38 § första
stycket första meningen och andra stycket folkbokföringslagen.
Skattemyndighetens beslut kan överklagas av den person vars folkbok-
föring det gäller, av en kommun som berörs av beslutet samt av
Riksskatteverket. Överklagande skall ske inom tre veckor. För en kommun
och Riksskatteverket räknas tiden från det att beslutet meddelades. Över-
klagandetiden för en enskild person styrs av den allmänna regleringen i
förvaltningslagen (1986:223). Det innebär att den enskilde kan överklaga
inom tre veckor från den dag han eller hon fick del av beslutet.
Som nämnts beslutar skattemyndigheterna inte bara om en person skall
folkbokföras i Sverige och på vilken fastighet personen skall anses bosatt.
En skattemyndighet fattar inom ramen för folkbokföringen också beslut
om att registrera olika typer av personuppgifter. I första hand sker registre-
ringen i ett lokalt folkbokföringsregister. Det kan exempelvis vara fråga
om att registrera uppgift om civilstånd och medborgarskap. Denna typ av
registrering äger ofta rum utan att en persons bosättning prövas och initie-
ras i många fall av en underrättelse från annan myndighet. Registreringen
kan emellertid också vara grundad på uppgifter som den enskilde själv
lämnar, exempelvis vid invandring. Registreringsbeslut får överklagas
enligt 38 § första stycket första meningen och tredje stycket
folkbokföringslagen. Skattemyndighetens registreringsbeslut kan inte
överklagas av det allmänna utan endast av den enskilde som beslutet
angår. Överklagande kan ske utan begränsning till viss tid.
Med stöd av folkbokföringslagen fattar skattemyndigheten också beslut
om tilldelning av personnummer. Beslut som rör personnummer kan över-
klagas. Endast den enskilde har rätt att överklaga. Överklagande i fråga
om födelsetiden sker hos länsrätt. Skattemyndighetens beslut om faststäl-
lande av födelsenummer och kontrollsiffra överklagas inte hos domstol
utan hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut kan inte överklagas.
95
Den 1 maj 1996 infördes en allmän tvåpartsprocess i förvaltningsdom-
stolarna (prop. 1995/96:22, bet. 1995/96:JuU7, rskr. 1995/96:55). Om en
enskild person överklagar en förvaltningsmyndighets beslut skall, enligt
den nya ordningen, den myndighet som först beslutade i ärendet vara den
enskildes motpart i domstolen. Myndigheten har därigenom också rätt att
överklaga domstolens beslut. Den allmänna tvåpartsprocessen regleras i
förvaltningsprocesslagen (1971:291). Tvåpartsprocessen skall dock inte
tillämpas på områden som styrs av särskilda bestämmelser om dessa
avviker från förvaltningsprocesslagens regler om överklagande och parts-
representation.
Införandet av tvåpartsprocessen har inte föranlett några lagändringar på
folkbokföringsområdet. Viss osäkerhet kan sägas råda om partsrepresenta-
tionen för det allmänna när en enskild efter den 1 maj 1996 överklagar ett
beslut enligt folkbokföringslagen. Det är dock klart att de beslut om regist-
rering och annat som överklagas enligt 38 § tredje stycket folkbok-
föringslagen helt faller inom ramen för den nya tvåpartsprocessen.
Folkbokföringslagen medger inte Riksskatteverket någon överklaganderätt
i dessa frågor. Skattemyndigheten bör betraktas som den enskildes
motpart i länsrätten och myndigheten har behörighet att föra ett mål vidare
till kammarrätt och Regeringsrätten.
Riksskatteverket har rätt att överklaga skattemyndighetens bosättnings-
beslut. Det skulle kunna hävdas att bestämmelsen i 38 § andra stycket
folkbokföringslagen utesluter tillämpning av förvaltningsprocesslagens
föreskrifter om partsrepresentation för det allmänna. Till skillnad från
exempelvis taxeringslagen (1990:324) innehåller dock folkbokförings-
lagen inte någon bestämmelse om vem som för det allmännas talan i
domstol vid överklagande från enskild. Det kan tas till intäkt för att det
nya stadgandet i förvaltningsprocesslagen, att beslutsmyndigheten är den
enskildes motpart i länsrätten när denne har överklagat dit, skall tillämpas
även i bosättningsmål.
Vissa familjerättsliga beslut m.m.
Skattemyndigheterna handlägger också ett stort antal ärenden enligt äkten-
skapsbalken, föräldrabalken och namnlagen (1982:670). Det gäller bl.a.
beslut om hindersprövning, registrering av gemensam vårdnad och beslut
om namn. Skattemyndigheternas beslut på dessa områden överklagas
endast undantagsvis.
Överklagandeordningen i fråga om hindersprövning, vårdnad och namn
kan sägas vara enhetlig. Skattemyndighetens beslut kan överklagas och
prövas i förvaltningsdomstolarna i enlighet med den allmänna ordningen
inom förvaltningsprocessen. Myndighetens beslut i fråga om hinderspröv-
ning, vårdnad och namn kan överklagas endast av en enskild som berörs
av beslutet i enlighet med vad som följer av 22 § förvaltningslagen
(1986:223). Den nya tvåpartsprocessen slår igenom fullt ut. Om den en-
skilde överklagar skattemyndighetens beslut inträder alltså myndigheten
som part i länsrätten med möjlighet att överklaga domstolarnas avgörande.
Riksskatteverket har inte någon ställning som part i dessa ärenden.
Prop. 1997/98:9
96
Skattemyndigheten fattar även beslut med stöd av begravningslagen
(1990:1144). Myndigheten utfärdar således intyg för gravsättning eller
kremering samt kan besluta om anstånd med gravsättning eller kremering.
Skattemyndighetens beslut kan överklagas till länsstyrelsen och vidare till
allmän förvaltningsdomstol. Som en följd av tvåpartsprocessen kommer
skattemyndigheten att inträda som motpart till den enskilde om denne
överklagar till domstol. Riksskatteverket har inte ställning som part i
ärende enligt begravningslagen.
Vidare ankommer det på vissa skattemyndigheter att besluta om med-
lemskap i de icke-territoriella församlingar som finns inom Svenska
kyrkan. Ett sådant beslut får överklagas hos länsrätt. Vid överklagande
från enskild tillämpas det allmänna tvåpartsförfarandet.
Prop. 1997/98:9
Regeringens förslag: När en enskild har överklagat skatte-
myndighetens beslut skall myndigheten föra det allmännas talan i
länsrätt och kammarrätt. Riksskatteverket får dock överta skatte-
myndighetens talan och skall ensam ha rätt att föra det allmännas
talan i Regeringsrätten.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I prop. 1995/96:22 om tvåparts-
process m.m. anfördes att en tvåpartsprocess i princip bör införas över
hela det förvaltningsrättsliga fältet. Skälen för en tvåpartsprocess kan,
något förenklat uttryckt, sammanfattas som att den främjar rättsbildningen
och gör det möjligt för myndigheter att få ändring till stånd av materiellt
oriktiga domstolsavgöranden. En tvåpartsprocess bidrar också till ett bättre
och fylligare utredningsmaterial vid domstolsprövningen.
Enligt regeringens mening finns det inte någon anledning att undanta
folkbokföringsområdet från ett tvåpartsförfarande när en enskild person
har överklagat skattemyndighetens beslut. De skäl som i andra samman-
hang har anförts för en tvåpartsprocess gör sig gällande med styrka även
beträffande frågor som handläggs enligt folkbokföringslagen. En två-
partsprocess kan främja rättsbildningen inom folkbokföringsområdet. Det
framstår också som angeläget att den enskilde har en motpart som kan
bemöta och komplettera den utredning som den enskilde ofta lämnar i
samband med ett överklagande.
Den allmänna tvåpartsprocessen utgår från att det är den beslutande
myndigheten som skall vara den enskildes motpart i domstolsprocessen. I
likhet med vad som sedan tidigare har gällt på taxeringsområdet har dock
i några fall en centralmyndighet, exempelvis Riksförsäkringsverket och
Kriminalvårdsstyrelsen, givits rätt att överta den beslutande myndighetens
uppgift att föra det allmännas talan. Om sådant övertagande inte sker är
det beslutsmyndigheten som företräder det allmänna.
97
7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 9
Visserligen finns det inom Riksskatteverket en stor kompetens när det Prop. 1997/98:9
gäller olika folkbokföringsfrågor. Den myndighet som företräder det
allmänna efter överklagande av en enskild skall dock inte främst argu-
mentera i rättsfrågor utan intressera sig för utrednings- och bevisfrågor
(prop. 1995/96:22 s. 80). Det är en uppgift som regelmässigt ligger när-
mast tillhands för den myndighet som har beslutat i ärendet och förfogar
över utredningsresurserna. Mot den bakgrunden är det enligt regeringens
mening naturligt att även på folkbokföringsområdet i första hand låta be-
slutsmyndigheten, och inte centralmyndigheten, föra det allmännas talan i
länsrätt och kammarrätt när den enskilde har överklagat.
Riksskatteverkets roll
Riksskatteverket har som central förvaltningsmyndighet likartade
funktioner på folkbokföringsområdet som inom beskattningen. Enligt
taxeringslagen har Riksskatteverket rätt att i länsrätt och kammarrätt
överta skattemyndighetens roll som företrädare för det allmänna, exem-
pelvis i mål av principiellt intresse. Detta skall enligt regeringens mening
gälla också folkbokföringsmålen. När Riksskatteverket övertar skattemyn-
dighetens rätt att företräda det allmänna i ett mål skall skattemyndighetens
rätt att föra talan i målet upphöra.
För att på ett verksamt sätt kunna bidraga till rättstilllämpningen bör
Riksskatteverket, i likhet med vad som gäller på beskattningsområdet,
också ha en självständig rätt att överklaga länsrättens och kammarrättens
avgörande. Ett sådant överklagande skall enligt regeringens mening kunna
ske oavsett om verket tidigare i målet fört det allmännas talan. Det är
också enligt regeringens uppfattning väl förenligt med Riksskatteverkets
roll som centralmyndighet att verket och inte skattemyndigheten ges rätt
att överklaga folkbokföringsmål till Regeringsrätten.
I dagsläget är Riksskatteverkets överklaganderätt begränsad till frågor
om bosättning. Verket kan exempelvis inte överklaga renodlade registre-
ringsbeslut. Denna skillnad är en kvarleva från det allmänna ombudets tid.
Enligt instruktionen för skatteförvaltningen omfattar Riksskatteverkets an-
svarsområde hela folkbokföringsområdet, inte endast bosättningsfrågoma.
Verket bör därför ges rätt att överklaga alla typer av beslut som
skattemyndigheten fattar enligt folkbokföringslagen. Detta gäller dock
naturligtvis inte beslut om personnummer och samordningsnummer,
eftersom dessa beslut överklagas till Riksskatteverket.
Om Riksskatteverket vill överklaga skattemyndighetens beslut i en bo-
sättningsfråga skall det enligt 38 § folkbokföringslagen ske inom tre veck-
or från det att beslutet meddelades. Den överklagandetiden bör gälla för
Riksskatteverket även beträffande andra beslut som skattemyndigheten
meddelar enligt lagen.
För att Riksskatteverket skall kunna utnyttja rätten att framför
skattemyndigheten företräda det allmänna i domstol krävs självfallet att
verket får underrättelser om pågående processer. Enligt 3 § folkbok-
föringsförordningen (1991:749) skall allmän förvaltningsdomstol
underrätta Riksskatteverket om beslut enligt folkbokföringslagen.
98
Riksskatteverket bör dock kunna få kännedom om ett ärende redan när det
överklagas till länsrätten. När skattemyndigheten är den enskildes motpart
i länsrätten är det naturligt att myndigheten underrättar Riksskatteverket
om pågående processer. Verket får självt bestämma i vilken omfattning
skattemyndigheten skall lämna sådana underrättelser.
Prop. 1997/98:9
Regeringens bedömning: Kommunerna skall även i fortsättningen
ha rätt att överklaga ett beslut om bosättning.
Utredningen har föreslagit kommunernas rätt att överklaga ett beslut
om bosättning avskaffas.
Remissinstanserna: Svea hovrätt och Kammarrätten i Göteborg
avstyrker förslaget. Svea hovrätt ifrågasätter om det finns tillräckliga skäl
att avskaffa den kommunala besvärsrätten. Kammarrätten i Göteborg
anser bl.a. att frågan är komplicerad och behöver utredas ytterligare.
Övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 38 § folkbokföringslagen
får en kommun överklaga ett beslut om en persons bosättning. Rätten att
överklaga gäller även för kyrkliga kommuner. Ett överklagande från en
kommun skall ha kommit in inom tre veckor från det att beslutet
meddelades. Enligt den gamla folkbokföringslagen beräknades tiden från
det att kommunen fick del av beslutet. I samband med att den nuvarande
klagotiden infördes år 1991 anförde Kommunförbundet (prop.
1990/91:153 s. 111) att kommunerna i praktiken inte hade någon möjlig-
het att agera om överklagandetiden beräknades från tiden för beslutets
meddelande.
Det var ganska vanligt att en kommun överklagade skattemyndighetens
beslut att mantalsskriva en viss person. Genom att stommar till man-
talslängder överlämnades från skattemyndigheten till kommunen hade
kommunen möjlighet att överblicka den del av folkbokföringen som
gällde mantalsskrivning. Därigenom kunde kommunen bl.a. kontrollera att
den grund för beskattningen som mantalsskrivningen i praktiken utgjorde
blev korrekt. Kommunerna hade också ofta en särskild organisation för
bevakning av mantalsskrivningsfrågor. Sedan mantalsskrivningen
avskaffades den 1 juli 1991 är det ovanligt med kommunala överklagan-
den enligt folkbokföringslagen. Något överklagande från kyrkligt håll lär
inte ha förekommit.
Utredningen har ansett att den kommunala överklaganderätten inte
längre är motiverad och att den därför kan avskaffas. Svea hovrätt har
dock påpekat att det med fog kan hävdas att de rättsverkningar som
uppkommer genom ett folkbokföringsbeslut berör kommunen på sådant
sätt att det är rimligt att kommunen har möjlighet att överklaga beslutet.
Även Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter om förslaget är motiverat.
99
När det gäller folkbokföring ger i och för sig lagen inte utrymme för
beaktande av särskilda kommunala aspekter. Folkbokföringen har dock
betydelse för kommunerna på vissa områden, t.ex. när det gäller kostnader
för undervisning och sjukvård, eftersom skyldigheten att tillhandahålla
detta grundas på om en person är folkbokförd i kommunen eller inte.
Folkbokföringen har också betydelse för i vilken kommun en person skall
beskattas. Regeringen anser därför i likhet med Svea hovrätt och
Kammarrätten i Göteborg att ett beslut om en persons folkbokföringsort
berör kommunen i sådan utsträckning att den bör ha möjlighet att över-
klaga beslutet. Mot den bakgrunden skall rätten till kommunalt över-
klagande inte ändras.
Prop. 1997/98:9
Regeringens bedömning: En vårdnadshavare bör inte ges rätt att mot
den andre vårdnadshavarens vilja överklaga ett beslut som rör barnets
folkbokföring.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 38 § folkbokföringslagen
får skattemyndighetens beslut om någons folkbokföring överklagas av den
person vars folkbokföring det gäller. Det har tidigare rått osäkerhet i frå-
gan huruvida en av två vårdnadshavare haft rätt att ensam företräda bamet
vid överklagande i ett folkbokföringsärende. Regeringsrätten har dock i
några nyligen meddelade avgöranden uttalat att ett överklagande av ett
beslut om ett bams folkbokföring inte kan prövas i sak med mindre båda
vårdnadshavama är ense om att åstadkomma en sådan prövning.
Överklagande som har framställts av en av vårdnadshavama skall således
enligt Regeringsrätten inte tas upp till prövning.
En vanlig situation där frågan om rätten att överklaga uppkommer är
när barnets föräldrar har separerat efter att tidigare ha varit gifta eller
sambor. Skattemyndigheterna har i vissa fall inte ändrat ett bams
folkbokföring då bamet till viss del bor kvar där det tidigare var
folkbokfört, trots att en av vårdnadshavama och bamet flyttar till en ny
bostad. Även om föräldrarna tidigare varit överens om barnets bosättning
kan förhållandena vara sådana att de inte kan enas om att överklaga.
Skattemyndighetens bedömning av barnets folkbokföring får ofta stor
ekonomisk betydelse för föräldrarna eftersom rätten för en vårdnadshavare
att uppbära vissa sociala förmåner, exempelvis bostadsbidrag, delvis
hänger samman med barnets folkbokföring.
Den grundläggande frågan om barnets folkbokföring gäller emellertid
skattemyndigheternas och förvaltningsdomstolarnas tillämpning av vissa
materiella bestämmelser i folkbokföringslagen och inte rätten att över-
klaga. Även om man anser att överklagandereglema har betydelse i
100
sammanhanget ser regeringen i likhet med utredningen svårigheter med en
överklaganderätt för endast en vårdnadshavare. Det gäller oavsett om
vårdnadshavaren får rätt att överklaga för egen del eller som ensam före-
trädare för bamet. I dagsläget åligger det båda vårdnadshavama att anmäla
flyttning för bamet (30 § folkbokföringslagen). Om endast en av dem gör
anmälan kommer skattemyndigheten inte att pröva frågan om barnets
flyttning utifrån anmälningen. Denna kommer i stället att avvisas. För att
bli verkningsfull borde därför en överklagandemöjlighet för en vårdnads-
havare kombineras med en rätt för denne att själv göra anmälan om
flyttning för bamet. Regeringen är emellertid tveksam till en sådan
ordning. Bl.a. är risken stor att båda vårdnadshavama i vissa fall gör mot-
stridiga flyttningsanmälningar.
Gemensam vårdnad förutsätter att vårdnadshavama kan enas i
angelägenheter som rör bamet. Att vårdnadshavare utövar sina rättigheter
och skyldigheter gemensamt kan givetvis innebära många slags problem i
de fall då vårdnadshavama är oeniga. Frågor om barnets folkbokföring är
inte av så särpräglad natur att det finns skäl att göra undantag från huvud-
regeln i 6 kap. 13 § föräldrabalken att vårdnadshavama endast gemensamt
kan företräda bamet. Sammantaget anser regeringen att det inte bör
införas någon bestämmelse som ger en vårdnadshavare rätt att ensam
överklaga skattemyndighetens beslut om barnets folkbokföring.
Prop. 1997/98:9
Regeringens förslag: Prövning av folkbokföringsmål i kammarrätt
skall kräva prövningstillstånd enligt förvaltningsprocesslagens regler.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Sedan något år tillbaka finns det
regler om prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Ett stort
antal måltyper på förvaltningsområdet omfattas av regleringen och kan
således inte prövas i kammarrätten om inte domstolen har lämnat tillstånd
till prövning.
Prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt har införts i
etapper. Den första etappen infördes genom lagstiftning som trädde i kraft
under år 1994. Föreskrifterna i fråga innebar att prövningstillstånd in-
fördes för prövningen i kammarrätt i fråga om körkortsmål, studiestöds-
mål och olika typer av kriminalvårdsmål. Med verkan fr.o.m. den 1 april
1995 infördes prövningstillstånd i kammarrätt för ytterligare målgrupper,
exempelvis socialförsäkringsmål och biståndsmål (prop. 1994/95:27). Den
1 maj 1996 genomfördes den tredje etappen i arbetet med att förändra in-
stansordningen för förvaltningsmål och införa prövningstillstånd i kam-
marrätt (prop. 1995/96:22). Ärenden om hindersprövning, gravsättning
och kremering tillhör de måltyper som påverkas av den tredje etappen av
förändringsarbetet med förvaltningsprocessen. För dessa ärendegrupper
101
krävs således prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Genom
en förordningsändring ställs det också krav på prövningstillstånd vid
överklagande till kammarrätt i frågor om äktenskapscertifikat.
Folkbokforingsärendena hos skattemyndigheten är utpräglade mass-
ärenden. De är inte bara många till antalet utan också mycket likartade.
Handläggningen av ärendena styrs av fasta rutiner och följer regelmässigt
de rekommendationer som Riksskatteverket har lämnat i vanligt före-
kommande folkbokföringsfrågor.
För den enskilde kan ett folkbokföringsärende ha stor betydelse. Det
beror bl.a. på att folkbokföringen styr många grundläggande rättigheter
och skyldigheter i samhället. Målen hos skattemyndigheterna är dock ge-
nomgående okomplicerade och från juridiska utgångspunkter oftast av
enkel beskaffenhet. Endast i undantagsfall strider skattemyndighetens be-
slut mot den enskildes önskan eller begäran. Andelen överklagade
folkbokföringsärenden är också mycket liten. Enligt regeringens bedöm-
ning är det i ärenden enligt folkbokföringslagen helt tillräckligt med en
fullständig prövning i två instanser. Hos skattemyndigheten sker också
omprövning i samband med att myndighetens beslut överklagas. Samman-
taget är folkbokforingsärendena enligt regeringens mening väl lämpade
for en ordning med prövningstillstånd i kammarrätt.
Prövningstillstånd i folkbokföringsmål bör meddelas på motsvarande
grunder som gäller för förvaltningsområdet i övrigt. Det innebär att till-
ståndsfrågan avgörs med tillämpning av 34 a § förvaltningsprocesslagen.
Möjlighet till s.k. ändringsdispens föreligger alltså. Bestämmelser om
prövningstillstånd skall tas in i 38 § folkbokföringslagen.
Prop. 1997/98:9
Regeringens förslag: I fråga om skattemyndighetens beslut om
hindersprövning, namn och registrering av gemensam vårdnad samt
beslut enligt begravningslagen skall i stort samma ordning för
överklagande och prövningstillstånd gälla som för de renodlade
folkbokföringsmålen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Patent- och registreringsverket (PRV) påpekar att vad gäller de
namnlagsärenden som prövas av PRV finns inte någon möjlighet för
beslutsmyndigheten att som part bevaka det allmännas intresse i högre
instans.
Skälen för regeringens förslag: Som nämnts i avsnitt 9.1 har
tvåpartsprocessens införande på förvaltningsområdet fått effekt bl.a. när
det gäller överklagande av skattemyndighets beslut om hindersprövning,
vårdnad och namn. Om den enskilde överklagar ett beslut av
skattemyndigheten i någon sådan fråga inträder myndigheten som den
102
enskildes motpart i länsrätten. Myndigheten har också rätt att överklaga Prop. 1997/98:9
domstolens beslut.
Riksskatteverket har enligt nuvarande ordning inte någon ställning som
part i de familjerättsliga ärendena. Enligt regeringens mening bör
emellertid samma ordning tillämpas i dessa ärenden som när det gäller
det renodlade folkbokföringsområdet enligt folkbokföringslagen. Riks-
skatteverket bör således ges rätt att från skattemyndigheten överta det
allmännas talan i länsrätt och kammarrätt. Endast Riksskatteverket bör
kunna föra det allmännas talan i Regeringsrätten.
Allmänna förvaltningsdomstolar är som tidigare nämnts skyldiga att
underrätta Riksskatteverket om beslut enligt folkbokföringslagen. Riks-
skatteverket har påpekat att en motsvarande underrättelseskyldighet bör
införas också i fråga om beslut enligt bl.a. namnlagen och föräldrabalken
som verket kan överklaga. I likhet med Riksskatteverket anser regeringen
att en sådan underrättelseskyldighet behövs för att verket skall kunna
utnyttja sin möjlighet att överklaga ifrågavarande beslut. Underrättelse-
skyldigheten regleras lämpligen i förordning.
Riksskatteverkets ansvarsområde är enligt instruktionen för skatte-
förvaltningen avgränsat till frågor om skatter, avgifter, folkbokföring och
val. Det finns därför enligt regeringens mening inte anledning att ge verket
rätt att överklaga beslut av skattemyndigheten i frågor som visserligen har
koppling till folkbokföringen, exempelvis ärenden om registrering av
namn och gemensam vårdnad, men som styrs av regler utanför folkbok-
föringslagen.
När det gäller de ärenden enligt namnlagen som prövas av PRV som
första instans så överklagas dessa till Patentbesvärsrätten. Patentbesvärs-
rättens beslut överklagas till Regeringsrätten. Förvaltningsprocesslagen är
inte tillämplig vid handläggningen i Patentbesvärsrätten. Regeringen tar
därför inte nu ställning till frågan om PRV bör ha ställning som part i
högre instans.
Prövningstillstånd
Den 1 maj 1996 infördes prövningstillstånd i ärenden om hindersprövning
och äktenskapscertifikat vid överklagande till kammarrätten. Detsamma
gäller vid överklagande av skattemyndighetens beslut enligt begravnings-
lagen.
De ärenden om registrering av gemensam vårdnad som skattemyndig-
heten prövar är okomplicerade och juridiskt enkla. Skattemyndighetens
prövning kan sägas vara begränsad till att kontrollera att ett fåtal formella
förutsättningar är uppfyllda. Att frågan om registrering av gemensam
vårdnad är av enkel beskaffenhet torde för övrigt ha varit en förutsättning
för att prövningen har ansetts kunna ske inom ramen för folkbokföringen.
Skattemyndighetens beslut i denna fråga överklagas mycket sällan. Enligt
regeringens mening är de ärenden om registrering av gemensam vårdnad
som prövas av skattemyndigheten väl lämpade för en ordning med pröv-
ningstillstånd i ledet länsrätt-kammarrätt.
Namnärenden är den största gruppen av ärenden av familjerättslig
103
karaktär inom folkbokföringsverksamheten. Ärendena är av lite olika slag.
Enligt namnlagen rör det sig bl.a. om anmälan om efternamn för bam,
byte till förälders efternamn, byte till makes efternamn, ändring av
efternamns genusform, mellannamn, förnamn, gårdsnamn invid förnamn
och namn för utländska medborgare.
Namnfrågorna är inte alla gånger enkla att handlägga. I vissa fall
rymmer handläggningen inte bara en registrering av en anmälan utan
också en materiell prövning. Bl.a. får skattemyndigheten enligt 34 §
namnlagen inte godkänna förnamn som kan väcka anstöt eller kan antas
leda till obehag för den som skall bära namnet. Inte heller förnamn som av
annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt får godkännas. Även
namnfrågor för utländska medborgare kan vara komplicerade främst för
att tillämpning av utländsk rätt kan komma i fråga.
Namnärenden torde av den enskilde ofta uppfattas som betydelsefulla.
Även om vissa typer av ärenden kan innehålla bedömningsffågor är dock
merparten av namnärendena okomplicerade och juridiskt enkla. Endast
undantagsvis får den enskilde avslag på sin anmälan eller ansökan om
namn. Andelen överklaganden är begränsat. Årligen överklagas cirka 200
namnärenden till länsrätt. Namnärenden kan sägas vara av sådan art att de
bör avgöras relativt snabbt. Sammantaget finner regeringen att över-
vägande skäl talar för att prövningen i kammarrätt bör kräva tillstånd.
Därmed nås också fördelen av en enhetlig processordning i de mål med
anknytning till folkbokföringen som prövas av skattemyndigheterna.
Prop. 1997/98:9
104
Prop. 1997/98:9
Regeringens förslag: Om det inte är obehövligt skall det person-
nummer eller samordningsnummer som fastställts för en person
lagras i register som förs med hjälp av ADB med sekelangivelse.
Riksskatteverkets förslag överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Ett personnummer skall enligt 18 §
folkbokföringslagen (1991:481) innehålla uppgift om födelsetid, födelse-
nummer och kontrollsiffra. Födelsetiden anges med sex siffror, två för
året, två för månaden och två för dagen i nu nämnd ordning. Mellan
födelsetiden och födelsenumret sätts ett bindestreck som byts ut mot ett
plustecken när personen fyller 100 år.
I skatteförvaltningens ADB-system för folkbokföring lagras person-
numret med tolv siffror, där de två inledande siffrorna anger under vilket
sekel en person är född. Sekelsiffroma visas normalt inte på terminalbilder
eller utskrifter men ingår i aviseringen av personnummer via det regionala
systemet för avisering av folkbokföringsuppgifter och i det nya aviserings-
registret.
Anledningen till att ADB-systemet för folkbokföringen lagrar person-
nummer med tolv tecken är att det är nödvändigt att särskilja person-
nummer för personer födda samma år, månad och dag men under olika
sekel. Det plustecken som anges för personer som är över 100 år utvisar
inte under vilket sekel personen är född. Plustecknet lagras heller inte i
databasen men finns med på personbevis och liknande utskrifter.
För att bam och riktigt gamla inte skall förväxlas hos olika myndig-
heter, finns i dagsläget behov av att även sekel anges i personnumret. Inför
2000-talet tillkommer att man måste kunna lagra och bearbeta person-
nummer för personer födda under ett av tre sekel. För att möjliggöra detta
finns behov av att även sekel anges i personnumret. Befintliga person-
nummer bör dock inte ändras utan skall även i fortsättningen bygga på det
tiosiffriga numret. I likhet med Riksskatteverket anser regeringen att en
säker registrering kräver att de nuvarande personnumren kan tillföras
sekelangivelse. En sådan lösning hindrar inte att personnumret normalt
presenteras med tio siffror. Kontrollsiffran skall således även i fort-
sättningen baseras på det nio-siffriga numret. Det innebär inte heller att en
myndighet som t.ex. Riksförsäkringsverket, som inte kan registrera mer än
tio siffror och därför avser att lösa frågan på annat sätt, måste registrera
personnumret med tolv siffror.
Även det nya samordningsnumret (se avsnitt 5) bör lagras och
bearbetas med angivande av sekel.
Regeringens förslag föranleder ändringar i 18 § folkbokföringslagen.
105
Riksskatteverket beslutade i oktober 1995 att genomföra en undersökning
av bosättningen i landet för 500 slumpvis utvalda personer med
utomnordisk födelseort som var folkbokförda inom lokala skattekontorets
i Sollentuna verksamhetsområde. Anledningen till undersökningen var att
kritik framförts av Statitiska centralbyrån om att många personer med
utländsk ankytning felaktigt är folkbokförda här i landet. I en promemoria,
som Riksskatteverket givit in till Finansdepartementet, redovisas resultatet
av undersökningen.
Undersökningen visade att 20 personer eller 4 procent av urvalet kunde
antas vara felaktigt folkbokförda i landet. En viss överregistrering
förekom således. Flera av de felaktigt folkbokförda fanns inte i register
hos allmän försäkringskassa. Många saknade giltiga uppehållstillstånd.
Riksskatteverket anser mot bakgrund av undersökningens resultat att
åtgärder bör vidtas för att förbättra formerna för underrättelser och
informationsutbyte mellan myndigheter som samverkar inom folkbok-
föringen. I promemorian lämnas förslag om författningsändringar och
andra åtgärder som kan förbättra kvalitén i folkbokföringsregistren.
Riksskatteverket föreslår bl.a. ett ökat samarbete med andra myndigheter
och en utökad skyldighet för vissa myndigheter att rapportera till
skattemyndigheten om de får kännedom om att en person har en annan
adress än den som framgår av folkbokföringen. Vidare föreslås att
skattemyndigheten i större utsträckning än i dag skall kunna kräva
personlig inställelse i ärenden om folkbokföring och att förvaltningslagens
regler om kommunicering med den som berörs av ett ärende endast skall
tillämpas om personen är bosatt eller annars vistas i Sverige. För att
skattemyndigheterna skall kunna ta fram kontrollvärda förhållanden
föreslås också att det blir tillåtet att söka på medborgarskap och
invandring i de lokala folkbokföringsregistren. När det gäller den
enskildes uppgiftslämnande föreslås att uppgifter skall lämnas på heder
och samvete och att det bör vara möjligt att förelägga personer att komma
in med uppgifter om sina bosättningsförhållanden i större utsträckning än
idag.
Remissinstanserna har varit positiva till de förslag som rör samarbetet
med andra myndigheter och den enskildes uppgiftslämnande. Kritik har
dock riktats mot de förslag som innebär lagreglering av personlig
inställelse, undantag från kommuniceringsskyldigheten och att det skall
vara möjligt att söka på medborgarskap och invandring. Förslagen anses
av flera remissinstnser vara väl långtgående och den undersökning som
gjorts anses inte visa på att bristerna är så stora att det motiverar
åtgärderna.
Syftet med folkbokföringen är bl.a. att tillhandahålla personuppgifter
för att tillgodose samhällets behov av basuppgifter. Det är därför mycket
angeläget att kvalitén i folkbokföringens register är hög. Regeringen anser
därför i likhet med Riksskatteverket att det kan behövas åtgärder för att
Prop. 1997/98:9
106
man skall kunna komma till rätta med felaktigheter inom folkbokföring.
Åtgärderna måste dock ställas i relation till graden av misstämning i
folkbokföringen. Den undersökning som gjorts visar på en viss
överregistrering. Regeringen är dock tveksam till om enbart resultatet av
denna undersökning är tillräckligt for att man skall kunna dra några säkra
slutsatser om hur förhållandena faktiskt är. Det synes bl.a. inte möjligt att
med säkerhet överföra resultatet till riksnivå. Det kan därför enligt
regeringens mening behövas ytterligare undersökningar innan ställning
kan tas till föreslagna åtgärder rörande bl.a. undantag från skyldigheten att
kommunicera. För att sådana åtgärder skall vara motiverade måste
behovet vara stort och det måste också övervägas hur den enskildes rätt
skall kunna tillgodoses på andra sätt. Regeringen anser mot bakgrund av
det angivna att det inte finns tillräckligt underlag för att nu ta ställning de
förslag som rör personlig inställelse, undantag från kommunicerings-
skyldigheten samt utökade sökmöjligheter i de lokala folkbokförings-
registren. Även frågan om uppgiftslämnande på heder och samvete
behöver övervägas ytterligare. Regeringen återkommer till den frågan i ett
senare sammanhang.
Förslaget om andra myndigheters uppgiftsskyldighet kräver, med
undantag för uppgifter från socialnämnderna, inte lagändringar. När det
gäller frågan om inhämtande av uppgifter från socialnämnderna så
omfattas uppgifter som den enskilde lämnat till nämnden av en sträng
sekretess enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100). Det är väsentligt att
den som vänder sig till socialtjänsten kan lita på att den information som
lämnas inte används for andra ändamål annat då mycket starka skäl talar
för detta. Flera remissinstanser har också avstyrkt förslaget om ut-
lämnande av uppgifter från socialnämnderna. Vid en avvägning mellan
behovet av att den enskildes förtroende for socialtjänsten inte rubbas och
av att uppgifter lämnas till skattemyndigheten för bosättningskontroll
anser regeringen att det inte finns tillräckliga skäl att ålägga social-
nämnderna en uppgiftsskyldighet.
Prop. 1997/98:9
Regeringens förslag: Skattemyndigheten skall få möjlighet att
förelägga en person att inkomma med uppgifter om sina
bosättningsforhållanden även om det inte finns anledning att anta att
personen är skyldig att göra en anmälan om flyttning.
Riksskatteverkets förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran. Kammarrätten i Göteborg avstyrker dock förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 31 § folkbokföringslagen får
skattemyndigheten förelägga en person att komma in med uppgifter om
det kan antas att han eller hon är skyldig att göra anmälan enligt denna
lag. En person är skyldig att göra anmälan enligt folkbokföringslagen när
107
det gäller flyttning inom landet eller utomlands. Skattemyndigheten saknar Prop. 1997/98:9
således möjlighet att förelägga en person som är föremål för kontroll att
komma in med uppgifter om sina bosättningsförhållanden. Innan ett
föreläggande kan skickas måste alltså först utredas om personen är skyldig
att komma in med en flyttningsanmälan.
Om en person är föremål för kontroll skickar skattemyndigheten ut en
förfrågan till personen om bosättningsförhållandena. Skattemyndigheten
har i dag inte någon möjlighet att förelägga personen att komma in med
svar på förfrågan. Det är enligt regeringens mening inte tillfredsställande
att skattemyndigheten vid en kontroll av en persons bosättning inte har
möjlighet att förelägga denne att inkomma med de uppgifter som behövs.
Regeringen föreslår därför att skattemyndigheten skall få förelägga en
person att inkomma med yttrande även i dessa fall. Förslaget föranleder
ändring i 31 § folkbokföringslagen.
108
Ändringarna som föreslås skall huvudsakligen träda i kraft den 1 januari
1998. Bestämmelserna om samordningsnummer föreslås dock träda i kraft
först den 1 januari 2000. Skälet till detta är att Rikspolisstyrelsen påtalat
att den inte har tekniska förutsättningar att övergå till ett nytt system
förrän tidigast år 1999 då nya register skall ersätta bl.a. person- och
belastningsregistret. Om systemet med samordningsnummer tas i bruk
tidigare innebär det stora kostnader för polisen. Personnummertilldelning
för andra ändamål än folkbokföring sker i dag i första hand för registre-
ring inom rättsväsendet och för registrering i skatteregistret. Regeringen
anser därför att ett system med samordningsnummer bör tas i bruk först
när det är säkert att polisens arbete med de nya registren är slutförda.
Systemet med samordningsnummer föreslås därför tas i bruk från och med
den 1 januari 2000.
Införandet av det nya samordningsnumret kan medföra vissa kostnader
för berörda myndigheter. De största kostnaderna for reformen ligger dock
hos Riksskatteverket och avser kostnader for systemutveckling. Riks-
skatteverket har uppskattat kostnaderna till ca 2 milj. kr. Genom den
föreslagna konstruktionen blir kostnaderna for övriga myndigheter
mycket begränsade. Detta har också framhållits av berörda myndigheter i
remissyttrandena. De kostnader som uppkommer för såväl skatteförvalt-
ningen som andra berörda myndigheter får enligt regeringens mening
bekostas inom ramen för befintliga anslag.
När det gäller de ändringar som föreslås i fråga om skyddet för
förföljda personer så innebär dessa till största delen inte några
administrativa konsekvenser och kan inte antas få några kostnadseffekter
för berörda myndigheter. Förslaget om att Rikspolisstyrelsen i större
utsträckning skall få möjlighet att avslå framställningar om att få fingerade
personuppgifter torde dock innebära att Stockholms tingsrätt får färre
ansökningar.
Införandet av prövningstillstånd i ledet länsrätt-kammarrätt kan i viss
mån medföra färre mål och därmed en minskad arbetsbelastning för
kammarrätterna. Antalet folkbokföringsmål som överklagas till kammar-
rätt är dock redan nu begränsat.
Övriga förslag har inte några ekonomiska konsekvenser.
109
Prop. 1997/98:9
1 §
Rekvisiten i första stycket för användningen av fingerade personuppgifter
har förändrats något. Dessa förändringar, som i praktiken torde ha be-
gränsad betydelse, berörs närmare i avsnitt 4.5.2.
Bestämmelsen om att ett medgivande endast får ges för fem år har
tagits bort. I stället skall det vara möjligt att lämna ett medgivande för
obestämd tid, se närmare avsnitt 4.5.4. Huvudregien skall också vara att
ett medgivande lämnas för obestämd tid. Om det i ett särskilt fall står klart
att medgivandet av olika skäl bör begränsas till viss tid skall dock detta
vara möjligt. I övrigt har innehållet i första stycket flyttats till 2 §.
Regeln om att fingerade personuppgifter skall medges endast om
personen inte kan skyddas på annat sätt har något utvecklats i det nya
andra stycket. Även i dagsläget gäller att fingerade personuppgifter inte
skall medges om kvarskrivning eller andra åtgärder är tillräckliga för att
skydda den enskilde. Med “på annat sätt” avses i första hand sekretessmar-
kering för uppgift om adress och andra folkbokföringsuppgifter. Rege-
ringen har i avsnitt 4.5.3 pekat på det angelägna i att det i varje ärende
görs en noggrann utredning om varför kvarskrivning och andra åtgärder
inte räcker som skydd.
2§
Även fortsättningsvis krävs att ett medgivande lämnas av domstol. Stock-
holms tingsrätt är första domstolsinstans i alla ärenden om fingerade
personuppgifter. Bestämmelsen i det nya första stycket finns i nuvarande
1 §•
Inte heller bestämmelsen i andra stycket om att Rikspolisstyrelsen skall
ansöka om medgivande att använda fingerade personuppgifter innebär
någon förändring jämfört med vad som nu gäller.
Tredje stycket stryker under det som sägs i 1 § andra stycket, nämligen
att kvarskrivning och andra mindre ingripande skyddsåtgärder skall över-
vägas innan fingerade personuppgifter tillgrips. Genom bestämmelsen i
förevarande stycke måste Rikspolisstyrelsen för tingsrätten motivera
varför ett medgivande är påkallat.
3§
Den nuvarande bestämmelsen i 3 § har förts till 10 § första stycket. Enligt
paragrafens nya lydelse får Rikspolisstyrelsen en utvidgad rätt att avslå
framställningar om att få använda fingerade personuppgifter. När en
enskild begär ett medgivande skall Rikspolisstyrelsen göra en fullständig
bedömning av om förutsättningar för ett medgivande är för handen. Även
om den enskilde riskerar så allvarligt brott som anges i 1 § första stycket
kan Rikspolisstyrelsen exempelvis vägra att ansöka om fingerade
personuppgifter om det är klarlagt att personen i fråga kan få tillräckligt
110
skydd genom kvarskrivning eller sekretessmarkering. Finner styrelsen att
det sammantaget inte föreligger sannolika skäl för ett medgivande skall
styrelsen avslå framställningen i fråga. Om skälen har tillräcklig styrka
skall styrelsen ansöka vid tingsrätten om medgivande.
Som framgår av 10 § andra stycket kan Rikspolisstyrelsens avslags-
beslut inte överklagas.
Innehållet i andra stycket reglerades tidigare i 2 § andra stycket. Den
enskilde har samma rätt som for närvarande att själv ansöka om med-
givande när Rikspolisstyrelsen har avslagit hennes eller hans fram-
ställning. När den enskilde själv ansöker om ett medgivande är det ofrån-
komligt att domstolen begär yttrande från Rikspolisstyrelsen beträffande
hotsituationen och möjligheten att med andra åtgärder än fingerade
personuppgifter skydda den enskilde.
4§
Paragrafen överensstämmer helt med nuvarande 2 § tredje stycket.
Bestämmelserna i nuvarande första och andra styckena flyttas till den
nya 6 §.
5$
Den föreslagna bestämmelsen, som är ny, ger Rikspolisstyrelsen möjlighet
att i ett ärende om fingerade personuppgifter från andra myndigheter
hämta in uppgifter som annars skulle vara belagda med sekretess. I första
hand är det uppgifter om den utpekade förföljaren som kan bli aktuella.
För uppgifter som hämtas in med stöd av bestämmelsen, eller som på
annat sätt har tillförts ett ärende om fingerade personuppgifter, gäller
sekretess enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100).
6§
Första och andra styckena överensstämmer med nuvarande 4 § första och
andra styckena.
Samtidigt som fingerade personuppgifter fors in i folkbokföringsregi-
stren skall den enskilde avregistreras från folkbokföringen under de
verkliga uppgifterna. Det framgår av 21 § folkbokforingslagen
(1991:481). Avregistrering från folkbokföringen innebär inte att de verkli-
ga uppgifterna gallras eller på annat sätt utgår ur folkbokföringsregistren.
Avregistrering kan i stället sägas innebära att registreringen tills vidare
avslutas för personen i fråga med angivande av skälet för åtgärden, jfr 6 §
11 lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister. Folkbokföringen utvisar
alltså att personen i fråga använder fingerade personuppgifter men det går
självfallet inte att koppla ihop verklig och fingerad identitet.
7§
Genom de föreslagna bestämmelserna i paragrafen får Rikspolisstyrelsen
till uppgift att hjälpa den enskilde med olika problem som ett medgivande
kan föra med sig. Exempel på svårigheter som kan drabba den enskilde
och aktualisera hjälpbehovet anges i avsnitt 4.5.1. I vissa fall kan den
enskilde få sitt hjälpbehov tillgodosett inom socialtjänsten.
Prop. 1997/98:9
111
8§
I paragrafen anges att medgivande att använda fingerade personuppgifter
kan upphöra i fortid. Ett sådant förtida upphörande kan enligt första
stycket ske om den enskilde uttryckligen begär det genom en anmälan till
Rikspolisstyrelsen. En begäran kan exempelvis vara föranledd av att det
inte längre föreligger något hot mot den enskilde.
Den enskilde är efter sin begäran inte betagen rätten att använda
fingerade uppgifter förrän Rikspolisstyrelsen lämnat den underrättelse som
anges i 9 § till skattemyndigheten.
Ett medgivande kan enligt andra stycket också upphöra att gälla efter
ansökan av Rikspolisstyrelsen. En sådan ansökan torde bli aktuell endast i
undantagsfall. Synnerliga skäl för en ansökan kan vara att den enskilde
använder både den fingerade och den verkliga identiteten i brottsligt syfte.
9§
Rikspolisstyrelsen skall enligt första stycket underrätta skattemyndigheten
att ett medgivande inte längre är gällande. Underrättelsen lämnas till den
skattemyndighet inom vars verksamhetsområde den enskilde är
folkbokförd.
Andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. När de
verkliga uppgifterna åter registrerats i folkbokföringsregistren får den
enskilde inte längre använda de fingerade uppgifterna. Som Lagrådet
påpekat skulle det innebära svårigheter i olika avseenden för den enskilde
om inte de fingerade uppgifterna får användas tills dess omregistreringen
skett inom folkbokföringen.
Någon särskild reglering av att den enskilde inte får använda de
fingerade uppgifterna sedan domstol upphävt ett medgivande har inte
ansetts behövas. När ett medgivande upphävts av domstol har den enskilde
inte längre rätt att använda de fingerade uppgifterna sedan beslutet vunnit
laga kraft. 1 detta fall får Rikspolisstyrelsen bevaka beslutets laga kraft och
därefter meddela skattemyndigheten.
Med anledning av underrättelsen enligt första stycket skall skatte-
myndigheten se till att uppgifterna inte heller används inom folkbok-
föringen. I stället skall endast verkliga uppgifter användas och bl.a. föras
vidare till de myndigheter som kontinuerligt använder folkbokförings-
uppgifter.
Första stycket motsvarar nuvarande 3 §.
Andra stycket första meningen överensstämmer med nuvarande 2 §
fjärde stycket. Bestämmelsen skall ses mot bakgrund av att den enskilde
själv har rätt att vid tingsrätten ansöka om fingerade personuppgifter när
Rikspolisstyrelsen har avslagit hennes eller hans begäran om fingerade
personuppgifter. Andra meningen överensstämmer med nuvarande 4 §
ijärde stycket.
Prop. 1997/98:9
112
2_§
Ändringen i paragrafen innebär att ett bam som föds här i landet skall
folkbokföras endast om modem är folkbokförd eller fadem är folkbokförd
och vårdnadshavare, ensam eller tillsammans med barnets mor (se avsnitt
6). Det är förhållandena vid barnets födelse som är avgörande. I det fall
faderskapet och vårdnaden kommer att fastställas efter barnets födelse
skall ett nyfött bam således inte folkbokföras om inte modem är folk-
bokförd. Eftersom barnets folkbokföring knyts till modems eller faderns
folkbokföring behövs inte längre hänvisningen till 5 §.
Även om bamet inte folkbokförs kommer födelsen att registreras inom
folkbokföringen enligt 1 § andra stycket.
Av 3 § andra stycket framgår att bam som inte folkbokförs med
anledning av födelsen kan bli folkbokfört efter födelsen när det har fått
tillräcklig anknytning till landet.
3§
I det föreslagna nya andra stycket regleras folkbokföring av bam som inte
folkbokförs med anledning av födelsen. Ändringen i paragrafen hänger
samman med förändringen av 2 §. Ett bam som föds här i landet och som
inte folkbokförs på grund av födelsen kan komma att bli folkbokfört
senare. Kopplingen till första stycket innebär att bamet i första hand skall
folkbokföras om det kan antas komma att tillbringa sin dygnsvila här i
landet under minst ett år. Skulle barnets vistelse i landet ha varit kombine-
rad med vistelse även i annat land (dubbel bosättning) skall första stycket
andra meningen tillämpas.
6§
I paragrafens tredje stycke har tagits in en definition av begreppet födelse-
hemort (se avsnitt 8).
I övrigt är ändringen i stycket en konsekvens av ändringen i 2 § att bam
som föds här i landet inte längre automatiskt skall folkbokföras. Om
modem är folkbokförd skall bamet även fortsättningsvis folkbokföras där
modem är folkbokförd. Om modem inte är folkbokförd skall bamet folk-
bokföras i den församling där fadem är folkbokförd.
Den särskilda regleringen för hittebarn behövs inte. Hittebarnet kan be-
handlas på liknande sätt som andra bam som föds i landet och vars moder
inte är folkbokförd. Hittebarn skall folkbokföras endast om det följer av
någon av paragraferna som reglerar när folkbokföring skall ske. I första
hand skall det nya andra stycket i 3 § tillämpas. När folkbokföring av
hittebarn skall ske får barnets rätta folkbokföringsort bestämmas med
utgångspunkt i 6 § första stycket.
16 §
Ändringen i första stycket innebär inte någon större förändring i fråga om
brottslighet som enligt nuvarande regler kan föranleda kvarskrivning.
113
8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 9
Kvarskrivning skall även i fortsättningen aktualiseras när den förföljde
personen har flyttat eller avser att flytta. Kvarskrivning kan endast ske
efter ansökan från den enskilde.
Bestämmelsen att kvarskrivning kan medges i högst tre år och att åt-
gärden skall upphöra när det inte längre finns skäl för den har flyttats till
17 §.
Det föreslagna nya andra stycket har inte någon motsvarighet i den
nuvarande lagtexten. Styckets första mening är dock endast en kodifiering
av gällande förhållanden. Med skydd "på annat sätt" avses i första hand
skydd genom sekretess. Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt
4.4.2.
17 §
De nya första och andra styckena har sina motsvarigheter i nuvarande
16 § första stycket.
Av första stycket följer att kvarskrivning kan medges för mer än en
period. Om behovet av skydd kvarstår efter den utsatta tiden kan alltså ny
kvarskrivning medges. Det kräver bl.a. ny ansökan.
Om skyddsbehovet upphör innan kvarskrivningsperioden har löpt ut
skall kvarskrivningen upphöra och den enskilde folkbokföras där hon eller
han är bosatt. Det är innebörden av andra stycket. Kvarskrivningen skall
bringas att upphöra genom ett formellt beslut av skattemyndigheten.
18 §
Bestämmelserna om tilldelning av personnummer för personer som inte är
folkbokförda upphävs eftersom dessa personer i stället skall tilldelas ett
samordningsnummer, se 18 a §. Personnummer skall tilldelas endast i
samband med att en person folkbokförs.
I ett nytt tredje stycke föreslås att när personnummer och samordnings-
nummer skall lagras och bearbetas i ADB-register skall även sekelsiffra
anges om det inte är obehövligt. Det kan t.ex. anses obehövligt att
registrera sekelsiffra om problemet med att särskilja olika sekel lösts på ett
annat tillfredsställande sätt.
18a§
I paragrafen återfinns lagregleringen av samordningsnummer för personer
som inte är eller har varit folkbokförda (se avsnitt 5). Samordnings-
nummer kan tilldelas endast efter begäran av en myndighet.
När samordningsnummer tilldelas skall numret och vissa andra person-
uppgifter registreras i folkbokföringens centrala referensregister. Vilka
uppgifter som därvid får registreras framgår av förslaget till ändring av 7 §
lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister. Av förslaget till ändring av
lagen (1995:743) om aviseringsregister framgår att uppgifter om personer
som har tilldelats samordningsnummer också skall förekomma i avise-
ringsregistret.
Prop. 1997/98:9
26 §
Med förslaget till ändring av 2 § kommer inte alla bam som föds här att
114
folkbokföras. Om barnets moder eller fader inte var folkbokförd vid
födelsen kan bamet dock folkbokföras senare enligt 3 § andra stycket. Det
är anmälan om sådan folkbokföring som regleras i det nya andra stycket.
Vilka uppgifter som en anmälan skall innehålla framgår av 28 §. Att
anmälningsskyldigheten skall fullgöras av vårdnadshavare framgår av
30 §.
Ändringen innebär att skattemyndigheten får rätt att förelägga en person
att komma in med uppgifter om sina bosättningsförhållanden även om det
inte föreligger någon skyldighet för personen att lämna en flyttnings-
anmälan (se avsnitt 11.2).
Ändringen är en följd av personer som inte är eller har varit folkbokförda
tilldelas ett särskilt samordningsnummer i stället för personnummer.
38 §
I andra meningen har införts en bestämmelse om överklagande av
skattemyndighetens beslut om tilldelning av samordningsnummer. Ett
överklagande till Riksskatteverket beträffande samordningsnummer kan
röra exempelvis beslut att vägra sådant nummer på grund av att tilldelning
har begärts av myndighet som inte har rätt till samordningsnummer. Över-
klagande i fråga om samordningsnummer kan också avse beslut av
skattemyndigheten att avslå begäran om nummer på grund av att den
rekvirerande myndigheten inte har lämnat erforderliga uppgifter om den
enskilde. Som tilldelning av samordningsnummer bör även räknas fast-
ställande av de fyra sista siffrorna i samordningsnumret. I fråga om
registrering av uppgifter i samband med tilldelning av samordnings-
nummer bör vanliga överklaganderegler tillämpas. Registreringen kan
anses utgöra folkbokföring på liknande sätt som uppgiftsregistrering enligt
1 § folkbokföringslagen. I övrigt har vissa redaktionella ändringar gjorts.
Bestämmelserna i nuvarande andra stycket om vem som får överklaga
ett beslut har i stort sett oförändrade flyttats till 40 §.
39 §
Ändringen i paragrafen innebär att Riksskatteverkets beslut om
samordningsnummer inte kan överklagas. I övrigt har vissa redaktionella
ändringar gjorts.
40 §
Första stycket reglerar vem som får överklaga skattemyndighetens beslut.
Det har sin motsvarighet i nuvarande 38 § andra stycket första meningen.
Överklaganderätten för enskild är oförändrad. Den är knuten till den
person vars folkbokföring det gäller. Riksskatteverket får med förslaget
en utvidgad rätt att överklaga. Utvidgningen innebär att verket kan över-
klaga inte bara beslut om en persons bosättning utan alla beslut som
skattemyndigheten fattar enligt folkbokföringslagen, med undantag av
Prop. 1997/98:9
115
beslut om personnummer och samordningsnummer, och som kan prövas
av domstol.
I andra stycket regleras överklagandetiden för enskild. Bestämmelsen i
första meningen är ny. Den medför dock inte någon förändring jämfört
med vad som nu gäller. Bestämmelsen överensstämmer med 23 § förvalt-
ningslagen (1986:223) som i dagsläget styr överklagandetiden för enskild.
Regleringen i andra meningen i stycket har sin motsvarighet i nuvarande
38 § tredje stycket. Den tar sikte på alla beslut som inte gäller bosättning
utan som bl.a. avser registrering i folkbokföringsregister av födelsetid i
personnummer, civilstånd, medborgarskap eller annan uppgift.
När Riksskatteverket eller en kommun överklagar ett beslut gäller alltid
samma överklagandetid. Ett överklagande skall enligt tredje stycket ha
kommit in till skattemyndigheten inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades.
I paragrafen som är ny införs en regel om prövningstillstånd i kammarrätt.
Prövningstillstånd meddelas när sådana skäl föreligger som anges i 34 a §
andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291). Det innebär att
kammarrätten kan meddela s.k. ändringsdispens.
42 §
I paragrafen regleras Riksskatteverkets möjlighet att överta skatte-
myndighetens uppgift att fora det allmännas talan.
1 de flesta fall kommer skattemyndigheten att vara den enskildes mot-
part när denne har överklagat till länsrätten eller kammarrätten. Att
skattemyndigheten är den enskildes motpart följer av 7 a § förvaltnings-
processlagen (1971:291). Riksskatteverket kan dock alltid överta skatte-
myndighetens roll som part. Det gäller både när skattemyndigheten själv
har överklagat och när myndigheten är den enskildes motpart. Ett över-
tagande kan ske exempelvis i mål av principiellt intresse. När Riksskatte-
verket inträder i målet förlorar skattemyndigheten sin partsroll. Riksskatte-
verket har också möjlighet att överklaga i skattemyndighetens ställe. Som
framgår av andra meningen är processföringen i Regeringsrätten för-
behållen Riksskatteverket.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
6 kap. 16 §
Genom förslaget till ändring av tredje stycket införs krav på prövnings-
tillstånd i kammarrätt. Prövningstillstånd meddelas när sådana skäl före-
ligger som anges i 34 a § andra stycket förvaltningsprocesslagen
(1971:291). Det innebär att kammarrätten kan meddela s.k. ändrings-
dispens.
Om en enskild överklagar skattemyndighetens beslut skall myndigheten
vara den enskildes motpart i domstolen. Det följer av 7 a § förvaltnings-
Prop. 1997/98:9
116
processlagen. Därmed har skattemyndigheten också rätt att enligt 33 §
samma lag överklaga domstolens avgörande. Det nya fjärde stycket ger
Riksskatteverket möjlighet att överta skattemyndighetens partsroll i
länsrätt och kammarrätt. I kammarrätten kan det ske även om endast
skattemyndigheten överklagar. När Riksskatteverket tar över uppgiften att
föra det allmännas talan förlorar skattemyndigheten ställningen som part.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Endast
verket har rätt att föra det allmännas talan i Regeringsrätten. Den rätten
avser både rätten att överklaga till domstolen och rätten att vara den
enskildes motpart när denne överklagar till högsta instans.
7 kap.
9§
Frågan om sekretess på skolområdet har behandlats i avsnitt 4.3. Den
föreslagna bestämmelsen kan sägas utvidga den sekretess som gäller inom
folkbokföringen till grundskolan och gymnasieskolan. Sekretessen gäller
även hos den myndighet som inom kommunen har ansvaret för skolan.
Den föreslagna sekretessen har till syfte att skydda mot personför-
följelse och andra former av trakasserier. Det innebär att sekretessen i
första hand omfattar uppgifter om elevers och vårdnadshavares adresser.
Eftersom även andra folkbokföringsuppgifter är användbara för att spåra
upp en person kan dock även andra liknande uppgifter om en enskilds
personliga förhållanden skyddas.
Sekretess vid befarad personförföljelse torde förutsätta att det föreligger
någon indikation på risk för sådan förföljelse. När en sekretessmarkering
föreligger kan man normalt utgå från att skattemyndigheten vidtagit en
utredning som utmynnat i att den konstaterat att en sådan förföljelse kan
befaras. Detta kan utgöra en del av underlaget för bedömningen av om
uppgifterna skall lämnas ut från en myndighet som omfattas av den
föreslagna sekretessen. Har personen medgivits kvarskrivning är det ett
annat skäl att inte lämna ut uppgifter.
Sekretessen för vissa elevadresser m.m. regleras i dag i 7 kap. 15 §
sekretesslagen. Överföringen av sekretessen på skolområdet till 9 §
innebär - förutom en utvidgning av området för sekretessen - att
uppgifterna kommer att undantas från meddelarfriheten enligt 16 kap.
sekretesslagen.
Regeringen har i lagrådsremiss Barnomsorg och skola föreslagit änd-
ringar i paragrafen.
15 §
Sekretessen för folkbokföringsuppgifter i skolan återfinns numera i 7 kap.
9§-
I andra stycket (tidigare tredje stycket) regleras sekretessen för den som
fått fingerade personuppgifter. Liksom för närvarande skall sekretess gälla
Prop. 1997/98:9
117
i ärende om fingerade pesonuppgifter. Det innebär att sekretess gäller hos
Rikspolisstyrelsen och domstol i ärende om medgivande. Sekretessen
gäller hos Rikspolisstyrelsen även för uppgifter som tillförs ärendet efter
ett byte. Ytterligare uppgifter kan efter hand tillföras ärendet t.ex. när den
som har medgivits fingerade personuppgifter vänder sig till Rikspolis-
styrelsen för att få hjälp i olika angelägenheter.
Genom utvidgningen av sekretessen som föreslås i andra stycket gäller
den också hos de andra myndigheter som i sällsynta fall får del av en
känslig uppgift om den som fått medgivande att använda fingerade
personuppgifter. Den föreslagna sekretessen skall skydda uppgifter som
gör det möjligt att koppla ihop verklig och fingerad identitet till en och
samma person och därigenom avslöja en person som behöver skyddas.
Förslaget till ändring har samma innebörd som förslaget till ändring av
föräldrabalken. Vad som sägs i kommentaren till ändringen av bestäm-
melsen i föräldrabalken gäller även för den här paragrafen (se avsnitt
13.3).
3 och 3 a §§
Genom förslaget jämställs den kvarskrivne med bosatta (folkbokförda)
personer inom det landsting där hon eller han stadigvarande vistas. Det
innebär att den kvarskrivne är berättigad till fullständig hälso- och
sjukvård i nämnda landsting. Om personen i fråga är folkbokförd i ett
annat landsting behöver hon eller han inte vända sig till det landstinget.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Paragrafen föreslås även ändrad i budgetpropositionen för 1998,
utgiftsområde 10 (prop. 1997/98:1).
75 kap. 2 §
Det föreslagna nya fjärde stycket har samma innebörd som förslaget till ny
bestämmelse i 6 kap. 16 § föräldrabalken. Vad som sägs i kommentaren
till den bestämmelsen gäller fullt ut för det nya fjärde stycket i den här
paragrafen (se avsnitt 13.3).
Prop. 1997/98:9
118
5/
Ändringen i första stycket motsvarar den i 3 och 3 a § hälso- och
sjukvårdslagen, se avsnitt 13.6.
9 kap. 7 §
Även ändringen i begravningslagen har samma innebörd som förslaget till
ny bestämmelse i 6 kap. 16 § sista stycket föräldrabalken (se avsnitt 13.3).
Bestämmelsen i begravningslagen har dock fått en något annan
utformning eftersom övriga bestämmelser i paragrafen också reglerar
överklaganden i ärenden som inte har handlagts av skattemyndigheten.
5J
Ändringen föranleds av att personer som inte är folkbokförda i landet i
stället skall tilldelas ett särskilt samordningsnummer.
Paragrafens första stycke reglerar vilka personer som får förekomma i det
centrala referensregistret. Bestämmelsen innebär att alla som har tilldelats
personnummer eller samordningsnummer skall anges i registret.
Bestämmelsen i det nya andra stycket medför inte någon ändring av
uppgiftsregistreringen for personer som folkbokförs. Om den folkbok-
förde tidigare har erhållit samordningsnummer skall dock även det numret
anges i referensregistret.
I tredje stycket regleras uppgiftsregistreringen for personer som
kommer att tilldelas samordningsnummer. Jämfört med vad som nu gäller
för personer som tilldelas personnummer utan att vara folkbokförda inne-
bär bestämmelsen en viss utvidgning av uppgiftsregistreringen. Registre-
ringen kommer i första hand att grundas på uppgifter som den myndighet
lämnar som begär tilldelning av samordningsnummer.
8 § medger även registrering av tekniska och administrativa uppgifter.
12 §
Utöver registersökning på samordningsnummer och personnummer kräver
en säker tilldelning av samordningsnummer också möjlighet till sökning
på födelsetid. Det är skälet till att födelsetid införs som nytt sökbegrepp. I
övrigt ändras inte sökbegreppen genom förslaget.
Prop. 1997/98:9
119
4§
Paragrafens första stycke reglerar vilka personer som får förekomma i
aviseringsregistret. Bestämmelsen innebär att alla som har tilldelats
personnummer eller samordningsnummer skall anges i registret. Det kan
sägas motsvara den ordning som nu gäller.
Bestämmelsen i andra stycket medför inte någon ändring av uppgifts-
registreringen for personer som folkbokförs. Om den folkbokförde tidi-
gare har erhållit samordningsnummer skall dock även det numret anges i
aviseringsregistret.
Registeruppgifter för personer som inte är eller har varit folkbokförda
utan som endast har tilldelats samordningsnummer regleras i tredje
stycket. De uppgifter som registreras i folkbokföringens centrala refe-
rensregister skall också registreras i aviseringsregistret.
7§
Ändringen i första stycket beror på att de nuvarande sökuppgiftema med
förslaget återfinns i det nya andra stycket i 4 §. I ett nytt andra stycke
regleras sökmöjligheterna i fråga om personer som tilldelats samordnings-
nummer. I dessa fall far samordningsnummer samt födelsetid och namn
användas som sökbegrepp. Detta överensstämmer med vad som gäller i
lagen om folkbokföringsregister. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
8§
Gallringen av uppgifter i fråga om personer som har tilldelats person-
nummer utan att ha varit folkbokförda regleras i första stycket. Det
innebär att ifrågavarande uppgifter skall gallras när uppgifterna inte längre
är aktuella. Med förslaget till ändring av första stycket kommer samma
ordning att gälla for personer som tilldelas samordningsnummer.
I övrigt infors i första stycket en bestämmelse om gallring av uppgift
som avses i 4 § 12, dvs. anmälan enligt 7 kap. 1 och 10 §§ vallagen
(1997:157).
Ändringen i tredje stycket beror på att uppgifterna i fråga med förslaget
återfinns i 4 § andra stycket.
120
Skyddet inom folkbokföringen mot personförföljelse
Adresser och andra folkbokföringsuppgifter som finns hos olika myndig-
heter kan användas som ett led i personförföljelse. Med hjälp t.ex. av en
adressuppgift kan en förföljare spåra upp en annan person för att utöva hot
eller våld. I första hand är det sekretess som skall skydda mot förföljelse
som sker med hjälp av personuppgifter hos myndigheter. Sekretesskyddet
förstärks genom ett system med s.k. sekretessmarkering ("skyddad
adress"). En sekretessmarkering läggs in i folkbokföringsregistren när man
befarar att en person kan bli utsatt för förföljelse om uppgifter om henne
eller honom röjs. I dagsläget har cirka 6 000 personer sekretessmarkering.
Undantagsvis kan det visa sig att sekretess inte räcker för att skydda en
person. Kvarskrivning eller användning av fingerade personuppgifter — id-
byte - kan då aktualiseras. Kvarskrivning, som beslutas av skattemyn-
digheten, innebär att en person är bosatt på en annan plats än där hon eller
han är folkbokförd. Bostadsadressen för den kvarskrivne registreras inte
inom folkbokföringen. Den är inte heller tillgänglig för myndigheter eller
enskilda. Id-byte kan ske endast då den befarade förföljelsen är av särskilt
allvarlig art. Vid id-byte, som endast kan medges av domstol, har perso-
nen i fråga bl.a. bytt namn och personnummer.
Kvarskrivning och id-byte har visat sig vara mycket effektiva skyddsåt-
gärder. Åtgärderna har dock negativa konsekvenser som drabbar den som
behöver skyddas. Även myndigheter och tredje man kan drabbas. Ungefär
150 personer är för närvarande kvarskrivna medan cirka 30 personer har
medgivits id-byte.
Den sekretess som råder inom folkbokföringen och hos olika myndig-
heter är, enligt utredningens mening, nästan alltid en tillräcklig skyddsåt-
gärd vid befarad personförföljelse. Utredningen föreslår därför inte några
förändringar av det grundläggande sekretesskyddet för adresser och andra
uppgifter som utgår från folkbokföringen. På skolområdet bör dock sek-
retessen stärkas. I dagsläget är situationen den att adresser som kan hållas
hemliga inom folkbokföringen oftast är offentliga inom grund- och gym-
nasieskolan. Eftersom många personer som riskerar förföljelse har bam i
skolåldern, kan en förföljare nå sitt offer genom adressuppgiften hos
skolan. Utredningen föreslår att en motsvarighet till folkbokföringssekre-
tessen införs i första hand i grund- och gymnasieskolan.
Innan kvarskrivning och id-byte tillgrips måste man ha analyserat
varför sekretess och sekretessmarkering inte räcker som skydd. Utred-
ningen föreslår att detta klargörs bättre än vad som nu är fallet. Det bör
också tydliggöras att kvarskrivning och id-byte är verkningsfulla åtgärder
endast om den enskilde är beredd att lägga om sin livsföring.
I ganska stor utsträckning är en persons rättigheter och skyldigheter i
samhället knutna till folkbokföringsorten. De negativa konsekvenserna vid
kvarskrivning beror på att den kvarskrivne är folkbokförd på en annan ort
än där hon eller han vistas. Utredningen föreslår att den kvarskrivne,
Prop. 1997/98:9
Bilaga 1
121
genom en ändring i hälso- och sjukvårdslagen, ges rätt till fullständig
sjukvård i vistelselandstinget. Att det införs sekretess på skolområdet är
också särskilt betydelsefullt för personer som är kvarskrivna. I övrigt anser
utredningen att svårigheterna vid kvarskrivning kan bemästras utan sär-
skild lagreglering. Berörda myndigheter måste dock vara beredda att
hjälpa den kvarskrivne till rätta.
Id-byte är det tredje steget på den trappa av skyddsåtgärder som inleds
med sekretess och fortsätter med kvarskrivning. När det gäller arten av
förföljelse som kan grunda id-byte föreslår utredningen endast smärre
justeringar. Även fortsättningsvis skall stor restriktivitet råda när det gäller
att medge id-byte. Id-byte får ske endast om kvarskrivning och andra
skyddsåtgärder är otillräckliga. Utredningen betonar särskilt att domstolen
måste vara klar över varför andra skyddsåtgärder är otillräckliga innan ett
id-byte medges. Om den enskilde kan skyddas utan id-byte är det
nämligen till stor fördel för henne eller honom.
I dagsläget kan id-byte medges för högst fem år. I olika sammanhang
har det förts fram krav på ett permanent identitetsbyte. Utredningen har
bedömt att det nuvarande tidsbestämda id-bytet bör behållas. Om det
behövs kan id-byte efter förnyad prövning medges för mer än en period.
Ett permanent byte kan bl.a. medföra att skyddsåtgärden kommer att bestå
trots att hotet har upphört. Det är enligt utredningens mening till nackdel
både för den enskilde, myndigheterna och tredje man.
När det gäller ansöknings- och beslutsförfarandet vid id-byte föreslås
inga större förändringar. Även i fortsättningen skall det i första hand an-
komma på Rikspolisstyrelsen att ansöka om id-byte vid Stockholms tings-
rätt. Utredningen vill dock ge Rikspolisstyrelsen en utökad rätt att avslå
framställningar om id-byte. Om det inte är sannolikt att den enskilde kan
medges id-byte skall Rikspolisstyrelsen avslå hennes eller hans fram-
ställning. I likhet med vad som nu gäller kan den enskilde efter ett sådant
avslag vända sig direkt till domstolen och begära id-byte.
Utredningen föreslår en särskild bestämmelse som ger Rikspolis-
styrelsen rätt att i ärendet om id-byte inhämta sekretessbelagda uppgifter
främst om den utpekade förföljaren.
Efter ett id-byte registreras personen i fråga med bl.a. nytt - fingerat -
namn och personnummer inom folkbokföringen. Ett framgångsrikt id-byte
förutsätter självfallet att nya och verkliga uppgifter inte kan kopplas
samman, varken inom folkbokföringen eller hos någon myndighet. I
princip endast RPS känner personens verkliga identitet. Det har emellertid
visat sig att det i vissa sammanhang är mer eller mindre nödvändigt att
uppgifter om personens verkliga förhållanden görs tillgängliga. Personen
riskerar annars att helt eller delvis gå miste om någon rättighet i samhället
eller att drabbas av andra problem.
För att komma tillrätta med olägenheterna efter ett id-byte är den
enskilde i stort behov av hjälp. Utredningen föreslår att Rikspolisstyrelsen
får till särskild uppgift att hjälpa personer som har medgivits id-byte, om
personen inte kan få hjälp på annat sätt. Styrelsen har god överblick över
de problem som kan aktualiseras efter ett id-byte. Rikspolisstyrelsen skall
särskilt bistå den enskilde vid kontakter med andra myndigheter. Därvid
Prop. 1997/98:9
Bilaga 1
122
kan den enskilde bl.a. få hjälp med att bedöma i vilka sammanhang det
kan vara nödvändigt att lämna ut någon uppgift om förhållanden före id-
bytet.
Utredningen är tveksam till alla former av mer eller mindre automatiskt
utlämnande av kopplingen mellan verklig och fingerad identitet. I de fall
vissa uppgifter om förhållanden före id-bytet måste lämnas ut bör det ske
efter en prövning i varje enskilt fall och under betryggande former. Utred-
ningen föreslår ett särskilt sekretesskydd för känsliga uppgifter om id-byte
som kan komma att överföras till någon myndighet.
Ett medgivande till id-byte skall av den enskilde kunna bringas att upp-
höra i förtid, exempelvis om något hot inte längre föreligger.
Utredningen har inte funnit det påkallat att lägga fram förslag om
någon form av särskild kostnadsersättning till den som har medgivits id-
byte.
Folkbokföring av nyfödda barn vars föräldrar inte är folkbokförda
För något år sedan infördes det i folkbokföringen en allmän registrering av
alla födslar som sker här i landet. Samtidigt folkbokförs i princip alla bam
som föds här oberoende av om föräldrarna är folkbokförda.
Enbart det förhållandet att födelsen sker här i landet bör inte längre vara
skäl för folkbokföring av det nyfödda bamet. Utredningen föreslår att ett
nyfött bam skall folkbokföras endast om barnets moder är folkbokförd. Ett
bam som därmed inte folkbokförs kan dock efter en kortare eller längre
tids vistelse i landet ha fått sådan anknytning hit att det skall folkbokföras.
Folkbokföring av familjehemsplacerade barn
I dagsläget finns det inte någon särskild reglering av familjehemsplacerade
bams folkbokföring. Barnet folkbokförs normalt i familjehemmet om
vistelsen där kan antas komma att överstiga sex månader.
Vård i familjehem skall utformas så att den främjar den enskildes
samhörighet med de anhöriga och kontakt med hemmiljön. Utredningen
förordar att detta får genomslag även när det gäller folkbokföringen. Ut-
redningen föreslår att folkbokföring i familjehemmet sker när vistelsen där
överstiger ett år. Normalt kommer ändrad folkbokföring att aktualiseras
först sedan vistelsen har pågått drygt ett år. Socialnämnden får en skyldig-
het att underrätta skattemyndigheten när barnets folkbokföring skall änd-
ras.
Vård av bam och unga i hem för vård eller boende bör aldrig föranleda
folkbokföring i sådant hem.
Födelsehemort
Utredningen förordar att uppgiften om födelsehemort behålls som ett
särskilt registerbegrepp inom folkbokföringen. Uppgiften används i första
hand av polismyndigheterna vid utfärdande av pass. Uppgiften om födel-
sehemort behövs inte längre i personbevis.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 1
123
Personnummer för den som inte är folkbokförd
Personnummer skall i första hand tilldelas i samband med att en person
folkbokförs. Personnummertilldelning sker emellertid även i andra sam-
manhang. Enligt praxis tilldelas personnummer för sju olika ändamål utan
att personen i fråga folkbokförs. Det är en tilldelning som till stor del stri-
der mot bestämmelserna om personnummer i folkbokföringslagen. I första
hand är det för polis- och skattemyndigheternas behov som personnummer
tilldelas en person som inte är folkbokförd. Dessa myndigheter menar att
de måste ha personnummer för samtliga personer som är aktuella hos dem.
Det anses annars föreligga bl.a. risk för personförväxling och svårigheter
vid uppgiftsutbyte med andra myndigheter. Vid den personnummertilldel-
ning som sker utan samband med folkbokföring är det ofta svårt att med
säkerhet identifiera den person som tilldelas personnumret.
Utredningen har förståelse för flera myndigheters krav på en enhetlig
personbeteckning för personer som inte är eller har varit folkbokförda och
som därför saknar personnummer. Det finns emellertid skäl som talar mot
att personnummer kommer till användning. Personnumret uppfattas ofta
som en inträdesbiljett till samhället och bör därför reserveras för personer
som folkbokförs här. Utredningen förordar därför att det införs ett särskilt
nummer - samordningsnummer - för personer som inte är eller har varit
folkbokförda. I den mån det finns behov bör samordningsnummer kunna
tilldelas även för samhällsområden och myndigheter som i dagsläget är
uteslutna från personnummertilldelning.
Vid tilldelning av samordningsnummer skall personens identitet
fastställas om det är möjligt. Om det råder osäkerhet om identiteten eller
om någon uppgift som rör personen, exempelvis födelsetiden, skall det
anges vid tilldelningen. Om en person som har tilldelats samordnings-
nummer senare folkbokförs skall även samordningsnumret anges vid
folkbokföring av personen. Samordningsnumret bör vara konstruerat som
ett personnummer men innehålla sifferkombinationer som inte kan före-
komma i personnummer.
Riksskatteverket har beräknat att det kommer att kosta skatte-
förvaltningen 2-3 milj. kr. att förbereda för tilldelning och registrering av
samordningsnummer.
Överklagande i folkbokföringsmål
Skattemyndighetens beslut enligt folkbokforingslagen rör i huvudsak två
frågor. Den grundläggande frågan gäller var någonstans en person skall
anses bosatt, alltså beslut beträffande bosättning. Myndigheten fattar också
beslut om registrering av olika förhållanden, t.ex. civilstånd och med-
borgarskap. I dagsläget kan skattemyndighetens beslut enligt folkbok-
föringslagen överklagas av den person vars folkbokföring beslutet gäller.
Beslut om en persons bosättning kan också överklagas av en kommun som
berörs av beslutet och av Riksskatteverket. Överklagande sker på vanligt
sätt enligt förvaltningsprocessen, dvs. först till länsrätten och sedan vidare
Prop. 1997/98:9
Bilaga 1
124
till kammarrätten och Regeringsrätten.
Utredningen föreslår att det i folkbokföringslagen införs ett generellt
krav på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Prövnings-
tillstånd kan meddelas enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen.
Det innebär bl.a. att s.k. ändringsdispens kan meddelas.
När det gäller den enskildes överklaganderätt föreslås i övrigt inte
några förändringar. Utredningen har övervägt en särskild överklaganderätt
för vårdnadshavare när det gäller bams folkbokföring. Utredningen har
dock inte funnit det påkallat att ge endast en av två vårdnadshavare rätt att
överklaga.
Utredningen föreslår att den kommunala överklaganderätten på folk-
bokföringsområdet avskaffas. När mantalsskrivning inte längre sker enligt
folkbokföringslagen har utredningen bedömt att det saknas skäl att behålla
den kommunala överklaganderätten enligt lagen. Riksskatteverkets rätt att
överklaga utvidgas något. Eftersom verket har ett allmänt ansvar för
folkbokföringen bör verket kunna överklaga alla typer av beslut enligt
FbfL, inte endast sådana som rör bosättning.
En särskilt reglerad tvåpartsprocess föreslås i frågor enligt folkbok-
föringslagen. Den har i princip samma innebörd som tvåpartsprocessen
enligt taxeringslagen och förvaltningsprocesslagen. Vid överklagande av
enskild är skattemyndigheten dennes motpart i länsrätt och kammarrätt.
Skattemyndigheten får överklaga avgörande av länsrätten men inte av
kammarrätten. I Regeringsrätten är det endast Riksskatteverket som kan
föra det allmännas talan. Riksskatteverket får också rätt att från
skattemyndigheten överta det allmännas talan i länsrätten och kammar-
rätten.
Inom ramen för folkbokföringsverksamheten handlägger skattemyndig-
heten även vissa ärenden av familjerättslig art. I första hand rör frågorna
namn, hindersprövning och registrering av gemensam vårdnad. Utred-
ningen förslår att processordningen på dessa områden i princip blir den
samma som enligt folkbokforingslagen.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 1
125
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:483) om fingerade
personuppgifter
dels att 1-4 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas sju nya paragrafer, 5-11 §§, av följande
lydelse.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om det finns en uppenbar risk
att en person som är folkbokförd i
landet kan bli utsatt för särskilt
allvarlig brottslighet som riktar sig
mot dennes liv, hälsa eller frihet
och om personen inte kan ges till-
räckligt skydd på annat sätt, får
Stockholms tingsrätt, efter skriftlig
ansökan, medge personen att
använda andra personuppgifter om
sig själv än de verkliga (fingerade
personuppgifter) under högst fem
år.
En folkbokförd person som
riskerar att bli utsatt för allvarlig
brottslighet som riktar sig mot den-
nes liv, hälsa eller frihet kan få
medgivande att använda andra upp-
gifter om sig själv än de verkliga
(fingerade personuppgifter).
Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter får även ges åt
en familjemedlem till en person som avses i första stycket, om personerna
varaktigt bor tillsammans.
Ansökan om medgivande enligt
1 § görs av Rikspolisstyrelsen efter
framställning från den som vill an-
vända fingerade personuppgifter.
Om Rikspolisstyrelsen har
arvslagit en framställning från en
enskild person får denne själv
ansöka hos rätten om medgivande.
En person som har fått eller
Medgivande att använda finge-
rade personuppgifter får inte ges
om personen kan skyddas genom
kvarskrivning enligt 16 § folkbok-
föringslagen (1991: 481) eller på
annat sätt.
Medgivande får inte heller ges
om användningen av fingerade
personuppgifter, med hänsyn till
den förföljdes person eller andra
förhållanden, kan antas få endast
begränsad skyddseffekt.
Medgivande kan ges för högst
fem år i taget.
126
Nuvarande lydelse
begär medgivande för egen del får
även göra framställan eller an-
sökan om medgivande för ett barn
som personen är vårdnadshavare
för och varaktigt bor tillsammans
med, om syfte är att ge skydd mot
den andre vårdnadshavaren.
Ett beslut av Rikspolisstyrelsen
att inte göra ansökan hos rätten får
inte överklagas.
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
3 §’
Vid tingsrättens handläggning Medgivande att använda finge-
gäller lagen (1996:000) om hand- rade personuppgifter lämnas av
läggning av domstolsärenden. Stockholms tingsrätt.
Ansökan om medgivande görs av
Rikspolisstyrelsen efter framställ-
ning från den som vill använda
fingerade personuppgifter.
1 ansökan till tingsrätten skall
Rikspolisstyrelsen ange varför den
enskilde inte kan beredas tillräck-
ligt skydd genom kvarskrivning
eller annan mindre ingripande
åtgärd.
4§
Om ett medgivande att använda
fingerade personuppgifter har läm-
nats skall Rikspolisstyrelsen skynd-
samt se till att den person som har
fått medgivandet registreras inom
folkbokföringen med de fingerade
uppgifter som styrelsen bestämmer.
De fingerade personuppgifterna
skall bestämmas och registreras på
ett sådant sätt att det inte därav
framgår vilken person det är som
använder uppgifterna.
Rikspolisstyrelsen skall bevaka
att fingerade personuppgifter inte
används under längre tid än vad
som har medgetts.
Rikspolisstyrelsen skall avslå en
framställning enligt 3 § om
styrelsen anser att det inte före-
ligger sannolika skål för medgivan-
de att använda fingerade person-
uppgifter.
Om Rikspolisstyrelsen har
avslagit en framställning från en
enskild person får denne själv an-
söka hos rätten om medgivande.
127
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Rikspolisstyrelsens beslut enligt
första stycket får inte överklagas.
5§
En person som har fått eller
begär medgivande för egen del får
även göra framställan eller an-
sökan om medgivande för ett barn
som personen är vårdnadshavare
för och varaktigt bor tillsammans
med, om syfte är att ge skydd mot
den andre vårdnadshavaren.
6§
Myndighet skall på begäran
lämna Rikspolisstyrelsen upplys-
ning om person som förekommer i
ärende enligt denna lag.
7§
Om ett medgivande att använda
fingerade personuppgifter har läm-
nats skall Rikspolisstyrelsen skynd-
samt se till att den person som har
fått medgivandet registreras inom
folkbokföringen med de fingerade
uppgifter som styrelsen efter
samråd med den enskilde bestäm-
mer.
De fingerade personuppgifterna
skall bestämmas och registreras på
ett sådant sätt att det inte därav
framgår vilken person det är som
använder uppgifterna.
Av 21 § folkbokforingslagen
(1991:481) framgår att den som
folkbokförs med fingerade person-
uppgifter skall avregistreras från
folkbokföringen såvitt avser de
tidigare uppgifterna
8§
Rikspolisstyrelsen skall hjälpa
den som har fått medgivande att
använda fingerade personuppgifter
om hennes eller hans hjälpbehov
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
128
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
inte kan tillgodoses på annat sätt.
När det ankommer på Rikspo-
lisstyrelsen att hjälpa den enskilde
skall styrelsen bistå vid kontakter
med andra myndigheter och i övrigt
lämna den enskilde den hjälp som
krävs.
9§
Rikspolisstyrelsen skall bevaka
att fingerade personuppgifter inte
används under längre tid än som
har medgetts. När den medgivna ti-
den har löpt ut skall Rikspolissty-
relsen underrätta skattemyndighe-
ten.
När skattemyndigheten har mot-
tagit underrättelse enligt första
stycket skall myndigheten skynd-
samt se till att de fingerade upp-
gifterna inte längre används inom
folkbokföringen. Myndigheten skall
göra de ändringar i folkbok-
föringsregistren som krävs.
10§
Ett medgivande att använda
fingerade personuppgifter kan upp-
höra att gälla i förtid om den
enskilde skriftligen anmäler hos
Rikspolisstyrelsen att medgivandet
inte längre behövs.
Sedan Rikspolisstyrelsen har
underrättat skattemyndigheten om
den enskildes anmälan får denne
inte längre använda fingerade per-
sonuppgifter. Skattemyndigheten
skall vidta de åtgärder som anges i
9 § andra stycket.
U§
Vid rättens handläggning av
ärenden om fingerade personupp-
gifter gäller lagen (1996:242) om
domstolsärenden.
Ett beslut av Rikspolisstyrelsen
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
129
9 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 9
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
att avslå en framställning om
användning av fingerade person-
uppgifter får inte överklagas.
Detsamma gäller beslut enligt
7 £ första stycket.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1 Senaste lydelse 1996:265.
130
Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1991:481)
dels att 2, 3, 6, 10, 16-18, 25, 26, 34, 38 och 39 §§ skall ha följande ly-
delse,
dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 40-42 §§, av följande ly-
delse,
dels att nuvarande 40 § skall betecknas 43 §,
dels att rubrikerna närmast före 2 och 18 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 3 § skall utgå,
dels att rubriken närmast före nuvarande 40 § skall flyttas till närmast
före nya 43 §.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Nyfödda barns folkbokföring När folkbokföring skall ske
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
Ett bam som föds levande här i
landet skall folkbokföras om inte
annat följer av 5 §. Även ett bam
som föds utom landet av en kvinna
som är folkbokförd här skall folk-
bokföras.
Folkbokföring vid inflyttning till
landet
§
Ett bam som föds levande här i
landet och vars moder är folkbok-
förd skall folkbokföras. Även ett
barn som föds utom landet av en
kvinna som är folkbokförd här skall
folkbokföras.
3§
Den som efter inflyttning kan antas under sin normala livsföring
komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila
(dygnsvilan) i landet under minst ett år skall folkbokföras. Även den som
kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och
utom landet skall folkbokföras om han med hänsyn till samtliga omstän-
digheter får anses ha sitt egentliga hemvist här.
Ett barn som har vistats i landet
sedan födelsen utan att vara
folkbokfört skall folkbokföras när
det har sådan anknytning till landet
som sägs i första stycket.
Undantag från första stycket an- Undantag från första och andra
ges i 4 och 5 §§. styckena anges i 4 och 5 §§.
131
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6§‘
En person skall folkbokföras på den fastighet och i den territoriella för-
samling där han enligt 7-13 §§ är att anse som bosatt.
En person som är bosatt på en fastighet som innehåller flera bostads-
lägenheter skall folkbokföras också på lägenhet. Med bostadslägenhet
avses lägenhet som är registrerad i lägenhetsregistret enligt lagen (1995:
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
1537) om lägenhetsregister.
Ett nyfött bam folkbokförs i den
församling där modem är
folkbokförd eller, om modern inte
är folkbokförd, i den församling
där det har fötts. Hittebarn folk-
bokförs i den församling där det
har påträffats.
Ett nyfött bam folkbokförs i den
församling där modem är folk-
bokförd (födelsehemort).
Undantag från första stycket anges i 14-16 §§.
10 §2
En vistelse anses inte leda till ändrad bosättning om den föranleds
enbart av
1. uppdrag som riksdagsledamot,
2. uppdrag som statsråd,
3. förordnande till ledamot i kommitté eller kommission, befattning
som politiskt tillsatt tjänsteman eller uppdrag att biträda som politiskt
sakkunnig i statsdepartement eller särskilt uppdrag av riksdagen,
4. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
5. vård vid en institution för 5. vård vid institution för
sjukvård, vård av unga, kriminal- sjukvård, kriminalvård eller vård av
vård eller vård av missbrukare. missbrukare,
6. vård av barn eller ungdom
enligt socialtjänstlagen (1980:680)
eller lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga, om
inte annat följer av tredje stycket.
En vistelse på viss fastighet som föranleds av förhållande som avses i
första stycket 1-5 anses inte heller leda till ändrad bosättning om personen
har anknytning till en annan fastighet genom att disponera en bostad där.
Sammanlever personen med sin familj på en fastighet där han enligt 7 §
skulle anses bosatt, får skattemyndigheten dock på ansökan besluta att han
skall folkbokföras på den fastigheten.
Vård enligt första stycket 6 som
äger rum i ett familjehem skall leda
till ändrad bosättning, om det kan
antas att vården kommer att över-
stiga ett år och särskilda skäl inte
132
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
talar mot folkbokföring i familje-
hemmet.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
16
En person som av särskilda skäl
kan antas bli utsatt för en allvarlig
eller upprepad brottslighet, förfö-
ljelser eller trakasserier på annat
sätt, får, om han flyttat eller avser
att flytta, efter ansökan medges att
vara folkbokförd på den gamla
folkbokföringsorten i högst tre år
(kvarskrivning). När det inte längre
finns skäl för kvarskrivning skall
den upphöra.
§
En person som kan antas bli ut-
satt för brott, förföljelser eller tra-
kasserier på annat sätt, kan vid flytt-
ning medges att vara folkbokförd
på den gamla folkbokföringsorten
(kvarskrivning). Kvarskrivning kan
endast ske efter ansökan från den
enskilde.
Kvarskrivning får medges endast
om den enskildes behov av skydd
inte kan tillgodoses genom besöks-
förbud eller på annat sätt. Kvar-
skrivning får inte medges om åtgär-
den, med hänsyn till personens för-
hållanden eller andra omständig-
heter, inte kan antas utgöra en
effektiv skyddsåtgärd.
Kvarskrivning får även avse det utsatte personens medflyttande familj.
17 §
Kvarskrivning får medges för
högst tre år i taget.
När det inte längre finns skäl för
en kvarskrivning skall den upphöra.
För utredning av frågor om kvarskrivning får skattemyndigheten anlita
biträde av polismyndighet.
Personnummer
Personnummer m.m.
18 §
För varje folkbokförd person
fastställs ett personnummer som
identitetsbeteckning. Vidare fast-
ställs personnummer för personer
som inte är folkbokförda i de fall
som anges i lag eller annan författ-
För varje folkbokförd person
fastställs ett personnummer som
identitetsbeteckning. Personnumret
innehåller födelsetid, födelsenum-
mer och kontrollsiffra.
133
Nuvarande lydelse
ning.
Personnumret innehåller födelse-
tid, födelsenummer och kontroll-
siffra.
Födelsetiden anges med sex siff-
ror, två för året, två för månaden
och två för dagen i nu nämnd ord-
ning.
Födelsenumret består av tre
siffror och är udda för män och
jämnt för kvinnor.
Mellan födelsetiden och födel-
senumret sätts ett bindestreck som
byts ut mot ett plustecken när en
person fyller 100 år.
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
Födelsetiden anges med sex siff-
ror, två för året, två för månaden
och två för dagen i nu nämnd ord-
ning. Födelsenumret består av tre
siffror och är udda för män och
jämnt för kvinnor. Mellan födel-
setiden och födelsenumret sätts ett
bindestreck som byts mot ett plus-
tecken det år en person fyller 100
år.
En person som inte är eller har
varit folkbokförd kan efter begäran
från en myndighet tilldelas ett
särskilt nummer (samordnings-
nummer). Samordningsnumret är
konstruerat som ett personnummer
men innehåller sijferkombinationer
som inte kan förekomma i ett
personnummer. Regeringen med-
delar närmare föreskrifter om
tilldelning av samordningsnummer.
25 §3
Den som flyttat skall inom en vecka anmäla flyttningen till en skatte-
myndighet, en allmän försäkringskassa eller ett postbefordringsföretag
som regeringen bestämmer.
Den som ändrar postadress utan att flyttning skett skall göra anmälan
enligt första stycket om postadressen skall gälla för minst sex månader.
När en vistelse i ett familjehem
kan föranleda ändrad bosättning
enligt 10 § tredje stycket skall den
socialnämnd som ansvarar för
vistelsen underrätta skattemyn-
digheten.
26 §
Den som flyttat in från utlandet skall göra anmälan om inflyttningen till
en skattemyndighet eller en allmän försäkringskassa. Detsamma gäller den
som är registrerad som obefintlig och skall folkbokföras.
Anmälan skall även göras när
ett barn skall folkbokföras här i
landet enligt 3 § andra stycket.
134
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
34 §4
Skattemyndigheten beslutar i ärende enligt denna lag efter anmälan
eller ansökan eller annars när det finns skäl till det.
Rör ärendet folkbokföring på fastighet eller i församling beslutar
skattemyndigheten i det län där fastigheten eller församlingen är belägen.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
Personnummer enligt 18 § första
stycket andra meningen fastställs
den skattemyndighet som be-
stäms av regeringen eller den myn-
dighet som regeringen förordnar.
Samordningsnummer enligt 18 §
fjärde stycket tilldelas av den skat-
temyndighet som bestäms av rege-
ringen eller den myndighet som
regeringen förordnar.
I övriga ärenden beslutar den skattemyndighet inom vars verksam-
hetsområde en person är eller senast har varit folkbokförd eller, i fråga om
ärende enligt 1 § andra stycket, den skattemyndighet som enligt särskilda
bestämmelser skall underrättas om händelsen.
38 §5
En skattemyndighets beslut
överklagas hos länsrätten. Beslut
om fastställande av födelsenummer
och kontrollsiffra i personnummer
överklagas dock hos Riksskat-
teverket.
Ett beslut om någons folkbok-
föring enligt 3-16 och 20-22 §§ får
överklagas av den person vars
folkbolrföring det gäller, av en kom-
mun som berörs av beslutet och av
Riksskatteverket. Ett överklagande
av en kommun eller Riksskattever-
ket skall ha kommit in till skatte-
myndigheten inom tre veckor från
det att beslutet meddelades.
Ett beslut i en annan fråga än
som avses i andra stycket får över-
klagas utan begränsning till viss
tid.
Om inte annat följer av 40 § får
skattemyndighetens beslut enligt
denna lag överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Vid överklagande till kammar-
rätten krävs prövningstillstånd.
39 §
Riksskatteverkets beslut om
personnummer får inte överklagas.
Föreläggande vid vite får inte
överklagas.
Skattemyndighetens beslut enligt
38 § får överklagas av den person
vars folkbokföring beslutet gäller
och av Riksskatteverket.
Ett överklagande av enskild om
folkbokföring enligt 3-17 och 20-
22 §§ skall ha kommit in till
135
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
skattemyndigheten inom tre veckor
från den dag klaganden fick del av
beslutet. Beslut i annan fråga får av
enskild överklagas utan begräns-
ning till viss tid.
Ett överklagande av Riksskatte-
verket skall ha kommit in till skatte-
myndigheten inom tre veckor från
den dag beslutet meddelades.
40 §
Vitesföreläggande enligt 37 § får
inte överklagas.
Skattemyndighetens beslut om
fastställande av födelsenummer och
kontrollsiffra i personnummer samt
beslut om tilldelning av samord-
ningsnummer får överklagas hos
Riksskatteverket.
Riksskatteverkets beslut enligt
andra stycket får inte överklagas.
41 §
Riksskatteverket får överklaga
ett beslut av länsrätten eller kam-
marrätten även om verket inte
tidigare har fört det allmännas ta-
lan i målet.
Har den enskilde överklagat
skattemyndighetens beslut, får
skattemyndigheten överklaga läns-
rättens beslut om det innebär att
den enskilde har fått helt eller
delvis bifall till sin talan.
42 §
Om en enskild överklagar ett
avgörande enligt denna lag skall
skattemyndigheten vara den en-
skildes motpart i länsrätten och
kammarrätten. Överklagar Riks-
skatteverket skall det allmännas ta-
lan i länsrätten och kammarrätten
föras av verket.
Verket får från skattemyn-
digheten ta över uppgiften att i
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
136
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
länsrätten och kammarrätten föra
det allmännas talan.
Riksskatteverket för det allmän-
nas talan i Regeringsrätten.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft såvitt avser 18 § den 1 januari 1998 och i övrigt
den 1 januari 1997.
1 Senaste lydelse 1995:1538.
2 Senaste lydelse 1995:751.
3 Senaste lydelse 1993:1699.
4 Senaste lydelse 1994:1975.
5 Senaste lydelse 1994:768.
137
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 16 § föräldrabalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
16 §'
Anmälan enligt 4 § andra stycket om gemensam vårdnad för föräldrar
som inte är gifta med varandra prövas av skattemyndigheten i det län där
bamet är folkbokfört. Anmälan skall göras skriftligen av båda föräldrarna.
Anmälan enligt 4 § andra stycket 2 görs hos valfri skattemyndighet eller
allmän försäkringskassa.
Beslut av skattemyndigheten Beslut av skattemyndigheten får
överklagas hos länsrätten. överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.
Riksskatteverket får från skatte-
myndigheten överta uppgiften
enligt 7 a § förvaltningsprocessla-
gen (1971:291) att i länsrätten och
kammarrätten föra det allmännas
talan. Riksskatteverket för det all-
männas talan i Regeringsrätten.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1 Senaste lydelse 1991:487.
138
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 och 15 §§ sekretesslagen (1980:100)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
9§>
Sekretess gäller i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialsko-
lan och sameskolan samt i en kommunal riksintematskola för uppgift som
hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift
om enskilds personliga förhållanden hos psykolog eller kurator, om det in-
te står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller
någon honom närstående lider men.
Sekretess gäller på samma område dels i skolans elevvårdande verk-
samhet i övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels för
uppgift som hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om
skiljande av elev från vidare studier. Sekretessen gäller dock endast, om
det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider
men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte beslut i elevvårdsärende
eller i annat ärende som nu har nämnts.
Sekretess gäller i grundskolan,
gymnasieskolan, särskolan,
specialskolan och sameskolan samt
i en kommunal riksintematskola i
annat fall än som avses i första och
andra styckena, för uppgift om ens-
kilds personliga förhållanden, om
det av särskild anledning kan antas
att den enskilde eller någon honom
närstående utsätts för förföljelse el-
ler på annat sätt lider men om upp-
giften röjs. Sekretessen gäller även
hos kommunal myndighet som för-
valtar det kommunala huvdman-
naskapet för skolan.
Sekretess gäller inom utbildningsväsendet i övrigt för uppgift som
hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift
om enskilds personliga förhållanden hos psykolog, kurator eller syofunk-
tionär, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som
uppgiften rör eller någon honom närstående lider men. Dessutom gäller
inom arbetsmarknadsutbildningen, den kommunala vuxenutbildningen,
vuxenutbildningen för utvecklingsstörda, svenskundervisningen för
invandrare (sfi) och folkhögskolan sekretess i annan elevvårdande
verksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan
antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
139
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
om uppgiften röjs.
Sekretess gäller i specialpedagogisk stödverksamhet för uppgift om
enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller hos Statens skolverk i verksamhet som avser tillsyn
över utbildning vid skolor med enskild huvudman (fristående skolor) för
uppgift som härrör från skolans elevvårdande verksamhet och som gäller
enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider
men. Samma sekretess gäller i nämnda tillsynsverksamhet för uppgift som
hänför sig till en fråga om tillrättaförande av elev eller skiljande av elev
från vidare studier. Sekretessen enligt detta stycke gäller dock inte Statens
skolverks beslut i ett ärende.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
15 §2
Sekretess gäller
1. i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande
registrering av befolkningen och, i den utsträckning regeringen föreskriver
det, i annan verksamhet som avser registrering av betydande del av
befolkningen,
2. i ärende om medlemskap i Svenska kyrkan,
3. i verksamhet som avser förande av eller uttag ur sjömansregistret,
for uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild
anledning kan antas att den enskilde
men om uppgiften röjs.
Har en uppgift för vilken sek-
retess gäller enligt första stycket 1,
lämnats till en kommunal myn-
dighet enligt särskild uppgiftsskyl-
dighet om skolpliktiga barn, gäller
sekretessen också hos myndigheten.
Sekretessgäller dock inte om upp-
giften tas upp i beslut hos myn-
digheten.
Sekretess gäller i ärende om
fingerade personuppgifter for
uppgift om enskilds personliga för-
hållanden, om det inte står klar att
uppgiften kan röjas utan att den en-
skilde eller någon honom närstå-
ende lider men.
eller någon honom närstående lider
Sekretess gäller
1. i ärende om fingerade person-
uppgifter för uppgift om enskilds
personliga förhållanden,
2. för uppgift som rör en person
som har fått medgivande att an-
vända fingerade personuppgifter,
om det inte står klar att uppgif-
ten kan röjas utan att den enskilde
eller någon honom närstående lider
140
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
men.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1 Senaste lydelse 1996:155.
2 Senaste lydelse 1996:155.
141
Härigenom föreskrivs att 37 § namnlagen (1982:670) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
37 §'
Beslut av skattemyndigheten får Beslut av skattemyndigheten får
överklagas till länsrätten. överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Riksskatteverket får från skatte-
myndigheten överta uppgiften
enligt 7 a § förvaltningsprocessla-
gen (1971:291) att i länsrätten och
kammarrätten föra det allmännas
talan. Riksskatteverket för det all-
männas talan i Regeringsrätten.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1 Senaste lydelse 1991:493.
142
Härigenom föreskrivs att 3 och
(1982:763) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
3
Varje landsting skall erbjuda en
god hälso- och sjukvård åt dem
som är bosatta inom landstinget.
Även i övrigt skall landstinget ver-
ka för en god hälsa hos hela befolk-
ningen. Vad som i denna lag sägs
om landsting gäller också kom-
muner som inte ingår i ett lands-
ting, om inte annat följer av 17 §.
Vad här sagts utgör inte hinder för
arman att bedriva hälso- och sjuk-
vård.
3 a §§ hälso- och sjukvårdslagen
Föreslagen lydelse
i1
Varje landsting skall erbjuda en
god hälso- och sjukvård åt dem
som är bosatta inom landstinget
eller som är kvarskrivna enligt 16 §
folkbokforingslagen (1991:481)
och stadigvarande vistas där. Även
i övrigt skall landstinget verka för
en god hälsa hos hela befolkningen.
Vad som i denna lag sägs om lands-
ting gäller också kommuner som
inte ingår i ett landsting, om inte
annat följer av 17 §. Vad här sagts
utgör inte hinder för annan att be-
driva hälso- och sjukvård.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
Landstingets ansvar omfattar dock inte sådan hälso- och sjukvård som
en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 § första och tredje
styckena.
Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter
som landstinget ansvarar för enligt denna lag. En uppgift som innefattar
myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse
överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en
enskild individ.
3a§
Landstinget skall erbjuda dem Landstinget skall erbjuda dem
som är bosatta inom landstinget, som är bosatta inom landstinget
eller som är kvarskrivna enligt 16 §
folkbokforingslagen (1991:481)
och stadigvarande vistas där,
1. habilitering och rehabilitering,
2. hjälpmedel för funktionshindrade, och
3. tolktjänst för vardagstolkning för bamdomsdöva, dövblinda, vuxen-
döva och hörselskadade.
Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och
hjälpmedel som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 a §.
143
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Landstingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter
som arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag.
Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel
skall planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade
och beslutade insatser framgå.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft det 1 januari 1997.
1 Senaste lydelse 1992:1382.
144
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 § äktenskapsbalken skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 kap.
2§‘
Skattemyndighetens beslut i fråga om hindersprövning får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut av präster inom Svenska kyrkan om förrättande
av vigsel.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Riksskatteverket får från skatte-
myndigheten överta uppgiften
enligt 7 a § förvaltningsprocessla-
gen (1971:291) att i länsrätten och
kammarrätten föra det allmännas
talan. Riksskatteverket för det all-
männas talan i Regeringsrätten.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1 Senaste lydelse 1995:1681.
145
10 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 9
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
7 §’
Länsstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller länsstyrelsens beslut
- i ärende som avses i 5 kap. 4 §,
- om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket,
- om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra
stycket, och
- om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Om överklagandet i länsrätten
eller kammarrätten innebär pröv-
ning av ett beslut som skattemyn-
digheten har meddelat, får Riks-
skatteverket från skattemyndigheten
överta uppgiften enligt 7 a § för-
valtningsprocesslagen (1971:291)
att i länsrätten och kammarrätten
föra det allmännas talan. Riks-
skatteverket för i sådant mål det
allmännas talan i Regeringsrätten.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1 Senaste lydelse 1995:1718.
146
Härigenom föreskrivs att 5, 7 och 12 §§ lagen om folkbokförings-
register (1990:1536) skall ha följande lydelse.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
5
Skattemyndigheten i länet är
registeransvarig för uppgifter i det
centrala referensregistret som avser
en person som är eller har varit
folkbokförd inom myndighetens
verksamhetsområde eller som av
myndigheten tilldelats person-
nummer utan att vara folkbokförd.
Föreslagen lydelse
§
Skattemyndigheten i länet är
registeransvarig för uppgifter i det
centrala referensregistret som avser
en person som är eller har varit
folkbokförd inom myndighetens
verksamhetsområde eller som av
myndigheten har tilldelats sam-
ordningsnummer enligt 18 § tredje
stycket folkbokforingslagen
(1991:481).
7§
Det centrala referensregistret får
innehålla uppgifter om personer
som är eller har varit folkbokförda i
landet eller som annars har tillde-
lats personnummer. För en sådan
person får anges personnummer
och grunden för personnummer-
tilldel-ningen samt de uppgifter
som senast registrerats enligt 6 §
första stycket 2 och 11 med
upplysning om det lokala register
från vilket uppgifterna har hämtats.
Det centrala referensregistret får
innehålla uppgifter om personer
som är eller har varit folkbokförda i
landet och om personer som har
tilldelats samordningsnummer en-
ligt 18 § tredje stycket folkbok-
föringslagen (1991:481).
För en person som är eller har
varit folkbokförd får anges person-
nummer, samordningsnummer om
sådant har tilldelats, och de uppgif-
ter som senast registrerats enligt 6 §
första stycket 2 och 11 med upplys-
ning om det lokala register från
vilket uppgifterna har hämtats.
För en person som har tilldelats
samordningsnummer får anges
numret och grunden för
nummertilldelning samt uppgift om
1. namn,
2. kön,
147
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3. födelsetid,
4. födelseort,
5. medborgarskap.
För en person som har tilldelats
samordningsnummer far vidare an-
ges de handlingar som har legat till
grund för identifiering av personen.
Om osäkerhet råder om personens
identitet eller om uppgift som har
lämnats om honom skall det anges.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
12 §
I ett lokalt folkbokföringsregister får som sökbegrepp användas
uppgifter som avses i 6 § första stycket 1 -4, 7 och 8 med undantag för
uppgift om adoption.
I det centrala referensregistret
får som sökbegrepp användas
uppgifter som avses i 6 § första
stycket 1, 2 och 11.
I det centrala referensregistret
får som sökbegrepp användas upp-
gift om personnummer, samord-
ningsnummer, födelsetid, namn och
avregistrering.
Som sökbegrepp i ett register enligt denna lag får också, enligt de
närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, användas uppgifter som avses i 8 §.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. 5 och 7 §§ i lydelse före ikraftträdandet gäller dock fortfarande i
fråga om personnummer som har tilldelats en person utan samband med
folkbokföring.
148
Härigenom föreskrivs att 4, 7 och 8 §§ lagen (1995:743) om aviserings-
register skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
Aviseringsregistret får innehålla
uppgifter om personer som är eller
har varit folkbokförda i landet eller
som annars tilldelats person-
nummer. För en sådan person får
de uppgifter anges som registrerats
enligt lagen (1990:1536) om folk-
bokföringsregister och som avser
1. personnummer,
Aviseringsregistret får innehålla
uppgifter om personer som är eller
har varit folkbokförda i landet och
om personer som har tilldelats
samordningsnummer enligt 18 §
tredje stycket folkbokföringslagen
(1991:481).
För en person som är eller har
varit folkbokförd får de uppgifter
anges som registrerats enligt lagen
(1990:1536) om folkbokförings-
register och som avser
1. personnummer och samord-
ningsnummer,
2. namn,
3. adress,
4. folkbokföringsfastighet, folkbokföringsort och folkbokföring under
särskild rubrik,
5. födelsehemort och födelseort,
6. medborgarskap,
7. civilstånd,
8. make, föräldrar, bam och vårdnadshavare,
9. datum för inflyttning från utlandet,
10. avregistrering med uppgift om dödsfall, utflyttning till utlandet eller
annan anledning,
11. medlemskap i icke-territoriell församling.
För en person som har tilldelats
samordningsnummer far anges de
uppgifter som har registrerats
enligt 7 § tredje och fjärde styckena
lagen (1990: 1536) om folkbok-
föringsregister.
7§
I aviseringsregistret får som sökbegrepp användas uppgift
1. som avses i 4 § 1-4 och 8, 1. som avses i 4 § andra stycket
1-4 och 8,
149
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. om medborgarskap i Sverige, Danmark, Norge, Finland eller Island,
eller,
3. om medborgarskap i land inom eller utom Europeiska unionen
(unionsmedborgarskap eller icke unionsmedborgarskap).
Som sökbegrepp får, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, också an-
vändas uppgift som avses i 5 §.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 2
8
Uppgift i aviseringsregistret som
avses i 4 § 1-8 och 11 skall gallras,
när en ny, motsvarande uppgift
registreras eller när uppgiften inte
längre är aktuell. Uppgift om rättat
personnummer får dock bevaras
under den tid som behövs for att
tillgodose ändamålet med registret.
§
Uppgift i aviseringsregistret som
avses i 4 § andra stycket 1-8 och 11
samt i 4 § tredje stycket skall gall-
ras, när en ny, motsvarande uppgift
registreras eller när uppgiften inte
längre är aktuell. Uppgift om rättat
personnummer får dock bevaras
under den tid som behövs för att
tillgodose ändamålet med registret.
Uppgift om datum för mflyttning från utlandet skall gallras fyra år efter
utgången av det år då uppgiften registrerades.
Har en person avregistrerats från
folkbokföringen, skall uppgift som
avses i 4 § 4-9 och 11 gallras vid
avregistreringen och övriga upp-
gifter tio år efter utgången av det år
personen avregistrerades.
Har en person avregistrerats från
folkbokföringen, skall uppgift som
avses i 4 § andra stycket 4-9 och 11
gallras vid avregistreringen och
övriga uppgifter tio år efter ut-
gången av det år personen av-
registrerades.
Regeringen får föreskriva undantag från bestämmelsen om gallring i
tredje stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. 4 och 8 §§ i lydelse före ikraftträdandet gäller dock fortfarande i
fråga om uppgifter om personer som har tilldelats personnummer utan
samband med folkbokföring.
150
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av Riksdagens
ombudsmän (JO), Justitiekanslem, Svea hovrätt, Kammarrätten i
Göteborg, Stockholms tingsrätt, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i
Västenorrlands län, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,
Datainspektionen, Riksförsäkringsverket, Statskontoret, Riksrevisions-
verket, Riksskatteverket, Kriminalvårdsstyrelsen, Totalförsvarets
pliktverk, Sjöfartsverket, Patent- och registreringsverket, Statistiska
centralbyrån, Statens skolverk, Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse,
Barnombudsmannen, Brottsoffermyndigheten, Statens person- och
adressregistemämnd, Statens invandrarverk, Arbetsmarknadsstyrelsen,
Centrala studiestödsnämnden, Vägverket, Landstingsförbundet, Svenska
kommunförbundet, Kvinnojourernas riksförbund (ROKS), Sveriges
Försäkringsförbund, Svenska Bankföreningen, socialtjänsten i Stockholm.
Riksåklagaren har bifogat yttranden som han hämtat in från
överåklagarna vid Åklagarmyndigheterna i Linköping, Malmö och Umeå.
151
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:483) om fingerade
personuppgifter
dels att 1-4 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 5-10 §§, av följande ly-
delse.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
Om det finns en uppenbar risk
att en person som är folkbokförd i
landet kan bli utsatt för särskilt
allvarlig brottslighet som riktar sig
mot dennes liv, hälsa eller frihet
och om personen inte kan ges till-
räckligt skydd på annat sätt, får
Stockholms tingsrätt, efter skriftlig
ansökan medge personen att
använda andra personuppgifter om
sig själv än de verkliga
(fingerade personupp-
gifter) under högst fem år.
Föreslagen lydelse
En folkbokförd person som
riskerar att bli utsatt för allvarlig
brottslighet som riktar sig mot den-
nes liv, hälsa eller frihet kan få
medgivande att använda andra upp-
gifter om sig själv än de verkliga
(fingerade personupp-
gifter).
Medgivande att använda finge-
rade personuppgifter får inte läm-
nas om personen kan beredas
tillräckligt skydd genom kvarskriv-
ning enligt 16 § folkbokförings-
lagen (1991:481) eller på annat
sätt.
Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter får även ges åt
en familjemedlem till en person som avses i första stycket, om personerna
varaktigt bor tillsammans.
2§
Medgivande att använda finge-
rade personuppgifter lämnas av
Stockholms tingsrätt.
Ansökan om medgivande enligt Ansökan om medgivande görs
1 § görs av Rikspolisstyrelsen efter av Rikspolisstyrelsen efter fram-
firamställning från den som vill an- ställning från den som vill använda
vända fingerade personuppgifter. fingerade personuppgifter.
152
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Om Rikspolisstyrelsen har
avslagit en framställning från en
enskild person får denne själv
ansöka hos rätten om medgivande.
En person som har fått eller
begär medgivande för egen del får
även göra framställan eller an-
sökan om medgivande för ett barn
som personen är vårdnadshavare
för och varaktigt bor tillsammans
med om syfte är att ge skydd mot
den andre vårdnadshavaren.
Ett beslut av Rikspolisstyrelsen
att inte göra ansökan hos rätten får
inte överklagas.
3
Vid tingsrättens handläggning
gäller lagen (1996:242) om
domstolsärenden.
I ansökan till tingsrätten skall
Rikspolisstyrelsen ange varför
kvarskrivning eller någon annan
mindre ingripande åtgärd inte är
tillräcklig.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
4
Om ett medgivande att använda
fingerade personuppgifter har läm-
nats skall Rikspolisstyrelsen skynd-
samt se till att den person som har
fått medgivandet registreras inom
folkbokföringen med de fingerade
uppgifter som styrelsen bestämmer.
De fingerade personuppgifterna
skall bestämmas och registreras på
ett sådant sätt att det inte därav
framgår vilken person det är som
använder uppgifterna.
§'
Rikspolisstyrelsen skall avslå en
framställning enligt 2 § andra
stycket, om styrelsen anser att det
inte är sannolikt att ett medgivande
att använda fingerade person-
uppgifter lämnas.
Om Rikspolisstyrelsen har
avslagit en framställning får den
enskilde själv ansöka hos tings-
rätten om medgivande att använda
fingerade personuppgifter.
§
En person som begär eller har
fått medgivande för egen del, får
även göra en framställning eller
ansöka om medgivande för ett barn
som personen är vårdnadshavare
för och varaktigt bor tillsammans
med, om syftet är att ge skydd mot
den andre vårdnadshavaren.
153
Nuvarande lydelse
Rikspolisstyrelsen skall bevaka
att fingerade personuppgifter inte
används under längre tid än vad
som har medgetts.
Rikspolisstyrelsens beslut enligt
första stycket får inte överklagas.
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
5§
En myndighet skall på begäran
lämna Rikspolisstyrelsen upplys-
ning om en person som förekommer
i ett ärende enligt denna lag.
6§
Om ett medgivande att använda
fingerade personuppgifter har läm-
nats, skall Rikspolisstyrelsen skynd-
samt se till att den person som har
fått medgivandet registreras inom
folkbokföringen med de fingerade
uppgifter som styrelsen efter
samråd med den enskilde bestäm-
mer.
De fingerade personuppgifterna
skall bestämmas och registreras på
ett sådant sätt att det inte därav
framgår vem det år som använder
uppgifterna.
7§
Rikspolisstyrelsen skall bistå den
som har fått medgivande att
använda fingerade personuppgifter
vid kontakter med andra myndighe-
ter och i övrigt lämna den hjälp
som krävs, om den enskildes hjälp-
behov inte kan tillgodoses på annat
sätt.
8§
Om den som har fått med-
givande att använda fingerade per-
sonuppgifter skriftligen anmäler
hos Rikspolisstyrelsen att med-
givandet inte längre behövs, skall
detta upphöra att gälla.
154
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Prop. 1997/98:9 Bilaga 4 Om det finns synnerliga skäl får 9§ När ett medgivande att använda Sedan Rikspolisstyrelsen har io§ Vid rättens handläggning av Ett beslut av Rikspolisstyrelsen |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om beslut om medgivande att använda fingerade
personuppgifter som har fattats fore ikraftträdandet.
' Senaste lydelse 1996:265.
155
Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokforingslagen (1991:481)
dels att 2, 3, 6, 16-18, 26, 31, 34, 38 och 39 §§ skall ha följande lydel-
se,
dels att i lagen skall inforas fyra nya paragrafer, 18 a §, 40-42 §§, av
följande lydelse,
dels att nuvarande 40 § skall betecknas 43 §,
dels att rubrikerna närmast före 2 och 18 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 3 § skall utgå,
dels att rubriken närmast före nuvarande 40 § skall flyttas till närmast
före nya 43 §.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
Nyfödda barns folkbokföring
2
Ett bam som föds levande här i
landet skall folkbokföras om inte
annat följer av 5 §. Även ett bam
som föds utom landet av en kvinna
som är folkbokförd här skall folk-
bokföras.
Föreslagen lydelse
När folkbokföring skall ske
§
Ett bam som föds levande här i
landet skall folkbokföras om
modern är folkbokförd eller om
fadern är folkbokförd och vård-
nadshavare. Även ett bam som
föds utom landet av en kvinna som
är folkbokförd skall folkbokföras.
3§
Den som efter inflyttning kan antas under sin normala livsföring
komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila
(dygnsvilan) i landet under minst ett år skall folkbokföras. Även den som
kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och
utom landet skall folkbokföras om han med hänsyn till samtliga omstän-
digheter får anses ha sitt egentliga hemvist här.
Ett barn som har vistats i landet
sedan födelsen utan att vara folk-
bokfört skall folkbokföras om det
har sådan anknytning till landet
som sägs i första stycket.
Undantag från första stycket Undantag från första och andra
anges i 4 och 5 §§. styckena finns i 4 och 5 §§.
6 §'
En person skall folkbokföras på den fastighet och i den territoriella för-
samling där han enligt 7-13 §§ är att anse som bosatt.
En person som är bosatt på en fastighet som innehåller flera bostads-
lägenheter skall folkbokföras också på lägenhet. Med bostadslägenhet
avses lägenhet som är registrerad i lägenhetsregistret enligt lagen
156
Nuvarande lydelse
(1995:1537) om lägenhetsregister.
Ett nyfött bam folkbokförs i den
församling där modem är folkbok-
förd eller, om modem inte är
folkbokförd, i den församling där
det har fötts. Hittebarn folkbokförs
i den församling där det har på-
träffats.
Föreslagen lydelse
Ett nyfött bam folkbokförs i den
församling där modem är folkbok-
förd eller, om modem inte är
folkbokförd, i den församling där
fadern är folkbokförd (födelse-
hemort).
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
Undantag från första stycket anges i 14-16 §§.
16 §
En person som av särskilda skäl
kan antas bli utsatt för en allvarlig
eller upprepad brottslighet, för-
följelser eller trakasserier på annat
sätt, får, om han flyttat eller avser
att flytta, efter ansökan medges att
vara folkbokförd på den gamla
folkbokföringsorten i högst tre år
(kvarskrivning). När det inte längre
finns skäl för kvarskrivning skall
den upphöra.
En person som av särskilda skäl
kan antas bli utsatt för brott, för-
följelser eller allvarliga trakasserier
på annat sätt, får vid flyttning med-
ges att vara folkbokförd på den
gamla folkbokföringsorten (kvar-
skrivning). Kvarskrivning kan
endast ske efter ansökan från den
enskilde.
Kvarskrivning får medges endast
om den enskildes behov av skydd
inte kan tillgodoses genom besöks-
förbud eller på annat sätt.
Kvarskrivning får även avse den utsatta personens medflyttande familj.
17 §
Kvarskrivning får medges för
högst tre år i taget.
När det inte längre finns skäl för
kvarskrivning skall den upphöra.
För utredning av frågor om kvarskrivning får skattemyndigheten anlita
biträde av polismyndighet.
Personnummer
Personnummer m.m.
18
För varje folkbokförd person
fastställs ett personnummer som
identitetsbeteckning. Vidare fast-
ställs personnummer för personer
För varje folkbokförd person
fastställs ett personnummer som
identitetsbeteckning. Personnumret
innehåller födelsetid, födelsenum-
157
Nuvarande lydelse
som inte är folkbokförda i de fall
som anges i lag eller annan författ-
ning.
Personnumret innehåller födelse-
tid, födelsenummer och kontroll-
siffra.
Födelsetiden anges med sex siff-
ror, två för året, två för månaden
och två för dagen i nu nämnd ord-
ning.
Föreslagen lydelse
mer och kontrollsiffra.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
Födelsetiden anges med sex siff-
ror, två för året, två för månaden
och två för dagen i nu nämnd ord-
ning. Födelsenumret består av tre
siffror och är udda för män och
jämnt för kvinnor. Mellan födel-
setiden och födelsenumret sätts ett
bindestreck som byts mot ett plus-
tecken det år en person fyller 100
år.
Födelsenumret består av tre
siffror och är udda för män och
jämnt för kvinnor.
Mellan födelsetiden och födel-
senumret sätts ett bindestreck som
byts ut mot ett plustecken när en
person fyller 100 år.
Om det inte är obehövligt skall
födelsetiden i personnumret lagras
med åtta siffror i register som förs
med hjälp av automtisk data-
behandling; fyra för året, två för
månaden och två för dagen.
18a§
En person som inte är eller har
varit folkbokfördfår efter begäran
från en myndighet tilldelas ett sär-
skilt nummer (samordningsnum-
mer).
Samordningsnumret skall utgå
från den födelsetid som den
rekvirerande myndigheten uppger.
Numret skall anges med två siffror
för vardera år, månad och dag i nu
nämnd ordning. Siffrorna för dag
skall adderas med 60. Därefter
anges ett tresiffrigt individnummer,
som är udda för män och jämt för
kvinnor, samt en kontrollsiffra.
158
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Vad som sägs i 18 § tredje
stycket gäller även samordnings-
nummer.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
26
Den som flyttat in från utlandet
skall göra anmälan om inflytt-
ningen till en skattemyndighet eller
en allmän försäkringskassa. Det-
samma gäller den som är registre-
rad som obefintlig och skall folk-
bokföras.
Den som flyttat in från utlandet
skall anmäla inflyttningen till en
skattemyndighet eller en allmän
försäkringskassa. Detsamma gäller
den som är registrerad som
obefintlig och skall folkbokföras.
Anmälan skall även göras när
ett barn skall folkbokföras här i
landet enligt 3 § andra stycket.
31§2
Om det kan antas att en person
är skyldig att göra anmälan enligt
denna lag, får skattemyndigheten
förelägga honom att antingen göra
en sådan anmälan eller skriftligen
eller muntligen lämna de uppgifter
som behövs för bedömningen av
hans folkbokföring. I föreläggandet
skall anges vilka uppgifter som
skall lämnas.
Om det kan antas att en person
är skyldig att göra anmälan enligt
denna lag, får skattemyndigheten
förelägga honom att antingen göra
en sådan anmälan eller skriftligen
eller muntligen lämna de uppgifter
som behövs för bedömningen av
hans folkbokföring. Skattemyndig-
heten far även i annat fall före-
lägga en person att lämna upp-
gifter som behövs för kontroll av
bosättningen enligt denna lag. I
föreläggandet skall anges vilka
uppgifter som skall lämnas.
Skattemyndigheten får förelägga en person att lämna uppgift om
lägenhetsbeteckning, även om skyldighet att göra anmälan enligt första
stycket inte föreligger
Om ett bams vårdnadshavare inte anmält barnets förnamn inom
föreskriven tid enligt 30 § namnlagen (1982:670), får skattemyndigheten
förelägga barnets vårdnadshavare att inom viss tid fullgöra denna
skyldighet.
34 §3
Skattemyndigheten beslutar i ärende enligt denna lag efter anmälan
eller ansökan eller annars när det finns skäl till det.
Rör ärendet folkbokföring på
fastighet eller i församling beslutar
skattemyndigheten i det län där
Om ärendet gäller folkbokföring
på fastighet eller i församling
beslutar skattemyndigheten i det
159
Nuvarande lydelse
fastigheten eller församlingen är
belägen.
Personnummer enligt 18 § första
stycket andra meningen fastställs
av den skattemyndighet som be-
stäms av regeringen eller den myn-
dighet som regeringen förordnar.
Föreslagen lydelse
län där fastigheten eller försam-
lingen är belägen.
Samordningsnummer enligt
18 a § tilldelas av den skattemyn-
dighet som bestäms av regeringen
eller den myndighet som regering-
en förordnar.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
I övriga ärenden beslutar den skattemyndighet inom vars verksam-
hetsområde en person är eller senast har varit folkbokförd eller, i fråga om
ärende enligt 1 § andra stycket, den skattemyndighet som enligt särskilda
bestämmelser skall underrättas om händelsen.
38 §4
En skattemyndighets beslut
överklagas hos länsrätten. Beslut
om fastställande av födelsenummer
och kontrollsifffa i personnummer
överklagas dock hos Riksskatte-
verket.
Ett beslut om någons folkbok-
föring enligt 3-16 och 20-22 §§ får
överklagas av den person vars
folkbokföring det gäller, av en kom-
mun som berörs av beslutet och av
Skattemyndighetens beslut enligt
denna lag överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Beslut om
fastställande av födelsenummer och
kontrollsifffa i personnummer samt
beslut om tilldelning av samord-
ningsnummer överklagas dock hos
Riksskatteverket.
Riksskatteverket. Ett överklagande
av en kommun eller Riksskattever-
ket skall ha kommit in till skatte-
myndigheten inom tre veckor från
det att beslutet meddelades.
Ett beslut i en annan fråga än
som avses i andra stycket får över-
klagas utan begränsning till viss
tid.
39 §
Riksskatteverkets beslut om
personnummer får inte överklagas.
Föreläggande vid vite får inte
överklagas.
Riksskatteverkets beslut om
personnummer och samordnings-
nummer får inte överklagas.
Vitesföreläggande enligt 37 £ får
inte överklagas.
160
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
40 §
Skattemyndighetens beslut får
överklagas av den person vars
folkbokföring beslutet gäller och,
med undantag av beslut enligt 18
och 18 a §§, av Riksskatteverket.
Ett beslut om en persons bosättning
får även överklagas av en kommun
som berörs av beslutet.
Ett överklagande av enskild om
folkbokföring enligt 3-17 och 20-
22 §§ skall ha kommit in till
skattemyndigheten inom tre veckor
från den dag den klagande fick del
av beslutet. Beslut i annan fråga får
överklagas av enskild utan be-
gränsning till viss tid.
Ett överklagande av Riksskatte-
verket eller en kommun skall ha
kommit in till skattemyndigheten
inom tre veckor från den dag beslu-
tet meddelades.
41 §
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
42 §
Riksskatteverket får överklaga
ett beslut av länsrätten eller kam-
marrätten även om verket inte
tidigare har fört det allmännas ta-
lan i målet.
Riksskatteverket får från skatte-
myndigheten ta över uppgiften
enligt 7 a § förvaltningsprocess-
lagen (1971:291) att föra det all-
männas talan i länsrätt och kam-
marrätt. Riksskatteverket för det
allmännas talan i Regeringsrätten.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 18 a § den 1 januari 2000 och i
övrigt den 1 januari 1998.
2. Äldre föreskrifter i 18 § om tilldelning av personnummer för
161
11 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 9
personer som inte är folkbokförda får tillämpas intill utgången av år 1999.
3. Bestämmelserna i 38-42 §§ tillämpas första gången i de fall där det
första beslutet i ärendet fattats efter ikraftträdandet.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
1 Senaste lydelse 1995:1538.
2 Senaste lydelse 1995:1538.
3 Senaste lydelse 1994:1975.
4 Senaste lydelse 1994:768.
162
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 16 § föräldrabalken1 skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
6 kap.
16 §
Anmälan enligt 4 § andra stycket om gemensam vårdnad för föräldrar
som inte är gifta med varandra prövas av skattemyndigheten i det län där
bamet är folkbokfört. Anmälan skall göras skriftligen av båda föräldrarna.
Anmälan enligt 4 § andra stycket 2 görs hos valfri skattemyndighet eller
allmän försäkringskassa.
Beslut av skattemyndigheten Beslut av skattemyndigheten far
överklagas hos länsrätten. överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Riksskatteverket får från skatte-
myndigheten ta över uppgiften
enligt 7 a § förvaltningsprocessla-
gen (1971:291) att föra det all-
männas talan i länsrätt och kam-
marrätt. Riksskatteverket för det
allmännas talan i Regeringsrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som
anhängiggörs hos Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall
dock Riksskatteverket föra det allmännas talan.
1 Balken omtryckt 1995:974.
163
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 och 15 §§ sekretesslagen (1980:100)’
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
9§2
Sekretess gäller i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialsko-
lan och sameskolan samt i en kommunal riksintematskola för uppgift som
hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift
om enskilds personliga förhållanden hos psykolog eller kurator, om det in-
te står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller
någon honom närstående lider men.
Sekretess gäller på samma område dels i skolans elevvårdande verk-
samhet i övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels för
uppgift som hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om
skiljande av elev från vidare studier. Sekretessen gäller dock endast, om
det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider
men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte beslut i elevvårdsärende
eller i annat ärende som nu har nämnts.
Sekretess gäller på samma
område i annat fall än som avses i
första och andra styckena, för upp-
gift om enskilds identitet, adress
och andra liknande uppgifter om
enskilds personliga förhållanden,
om det av särskild anledning kan
antas att den enskilde eller någon
honom närstående lider men om
uppgiften röjs.
Sekretess gäller inom utbildningsväsendet i övrigt för uppgift som
hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift
om enskilds personliga förhållanden hos psykolog, kurator eller syofunk-
tionär, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som
uppgiften rör eller någon honom närstående lider men. Dessutom gäller
inom arbetsmarknadsutbildningen, den kommunala vuxenutbildningen,
vuxenutbildningen för utvecklingsstörda, svenskundervisningen för
invandrare (sfi) och folkhögskolan sekretess i annan elevvårdande
verksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan
antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men
om uppgiften röjs.
Sekretess gäller i specialpedagogisk stödverksamhet för uppgift om
enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller hos Statens skolverk i verksamhet som avser tillsyn
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
164
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
över utbildning vid skolor med enskild huvudman (fristående skolor) för
uppgift som härrör från skolans elevvårdande verksamhet och som gäller
enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider
men. Samma sekretess gäller i nämnda tillsynsverksamhet för uppgift som
hänför sig till en fråga om tillrättaförande av elev eller skiljande av elev
från vidare studier. Sekretessen enligt detta stycke gäller dock inte Statens
skolverks beslut i ett ärende.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
15 §3
Sekretess gäller
1. i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande
registrering av befolkningen och, i den utsträckning regeringen föreskriver
det, i annan verksamhet som avser registrering av betydande del av
befolkningen,
2. i ärende om medlemskap i Svenska kyrkan,
3. i verksamhet som avser förande av eller uttag ur sjömansregistret,
för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild
anledning kan antas att den enskilde
men om uppgiften röjs.
Har en uppgift, för vilken sek-
retess gäller enligt första stycket 1,
lämnats till en kommunal myn-
dighet enligt särskild uppgiftsskyl-
dighet om skolpliktiga barn, gäller
sekretessen också hos myndigheten.
Sekretess gäller dock inte om upp-
giften tas upp i beslut hos myn-
digheten.
Sekretess gäller i ärende om fin-
gerade personuppgifter för uppgift
om enskilds personliga förhållan-
den, om det inte står klart att upp-
giften kan röjas utan att den enskil-
de eller någon honom närstående
lider men.
eller någon honom närstående lider
Sekretess gäller i ärende om fin-
gerade personuppgifter för uppgift
om enskilds personliga förhållan-
den om det inte står klart att upp-
giften kan röjas utan att den enskil-
de eller någon honom närstående
lider men. Om en uppgift för vilken
sådan sekretess gäller har lämnats
till en annan myndighet, gäller
sekretessen också där.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.
165
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
Lagen omtryckt 1992:1474.
Senaste lydelse 1996:155.
Senaste lydelse 1996:155.
166
Härigenom föreskrivs att 37 § namnlagen (1982:670) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
37 §‘
Beslut av skattemyndigheten får Beslut av skattemyndigheten får
överklagas till länsrätten. överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Riksskatteverket får från skatte-
myndigheten ta över uppgiften
enligt 7 a § förvaltningsprocessla-
gen (1971:291) att föra det all-
männas talan i länsrätt och kam-
marrätt. Riksskatteverket för det
allmännas talan i Regeringsrätten.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som
anhängiggörs hos Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall
dock Riksskatteverket fora det allmännas talan.
1 Senaste lydelse 1991:493.
167
Härigenom föreskrivs att 3 och 3 a §§ hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
Varje landsting skall erbjuda en
god hälso- och sjukvård åt dem
som är bosatta inom landstinget.
Även i övrigt skall landstinget ver-
ka för en god hälsa hos hela befolk-
ningen. Vad som i denna lag sägs
om landsting gäller också kom-
muner som inte ingår i ett lands-
ting,i den mån inte annat följer av
17 §. Vad här sagts utgör inte
hinder för annan att bedriva hälso-
och sjukvård.
Varje landsting skall erbjuda en
god hälso- och sjukvård åt dem
som är bosatta inom landstinget
eller som stadigvarande vistas där
och är kvarskrivna enligt 16 § folk-
bokföringslagen (1991:481). Även
i övrigt skall landstinget verka för
en god hälsa hos hela befolkningen.
Vad som i denna lag sägs om lands-
ting gäller också kommuner som
inte ingår i ett landsting, i den mån
inte annat följer av 17 §. Vad här
sagts utgör inte hinder för annan att
bedriva hälso- och sjukvård.
Landstingets ansvar omfattar dock inte sådan hälso- och sjukvård som
en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 § första och tredje
styckena.
Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter
som landstinget ansvarar för enligt denna lag. En uppgift som innefattar
myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse
överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en
enskild individ.
3a§2
Landstinget skall erbjuda dem Landstinget skall erbjuda dem
som är bosatta inom landstinget, som är bosatta inom landstinget
eller som stadigvarande vistas där
och är kvarskrivna enligt 16 § folk-
bokföringslagen (1991:481),
1. habilitering och rehabilitering,
2. hjälpmedel för funktionshindrade, och
3. tolktjänst för vardagstolkning för bamdomsdöva, dövblinda, vuxen-
döva och hörselskadade.
Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och
hjälpmedel som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 a §.
168
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Landstingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter
som arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag.
Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel
skall planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade
och beslutade insatser framgå.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
1 Senaste lydelse 1992:1382.
2 Senaste lydelse 1993:391.
169
12 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 9
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 § äktenskapsbalken skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 kap.
2 §’
Skattemyndighetens beslut i fråga om hindersprövning får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut av präster inom Svenska kyrkan om förrättande
av vigsel.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Riksskatteverket får från skatte-
myndigheten ta över uppgiften
enligt 7 a § förvaltningsprocessla-
gen (1971:291) att föra det all-
männas talan i länsrätt och kam-
marrätt. Riksskatteverket för det
allmännas talan i Regeringsrätten.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som
anhängiggörs hos Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall
dock Riksskatteverket föra det allmännas talan.
' Senaste lydelse 1995:1681.
170
Härigenom föreskrivs att 5 § tandvårdslagen (1985:125) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
5§
Varje landsting skall erbjuda en
god tandvård åt dem som är bosatta
inom landstinget. Även i övrigt
skall landstinget verka för en god
tandhälsa hos befolkningen. Tand-
vård som landstinget självt bedriver
benämns i denna lag folktandvård.
Varje landsting skall erbjuda en
god tandvård åt dem som är bosatta
inom landstinget eller som stadig-
varande vistas där och är kvar-
skrivna enligt 16 § folkbokförings-
lagen (1991:481). Även i övrigt
skall landstinget verka för en god
tandhälsa hos befolkningen. Tand-
vård som landstinget självt bedriver
benämns i denna lag folktandvård.
Vad som i denna lag sägs om landsting gäller också kommuner som inte
ingår i ett landsting.
Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter
som landstinget och dess folktandvård ansvarar för enligt denna lag.
Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av
denna bestämmelse överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet,
en stiftelse eller en enskild individ.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
1 Senaste lydelse 1992:1383.
171
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
7 §'
Länsstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller länsstyrelsens beslut
- i ärende som avses i 5 kap. 4 §,
- om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket,
- om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra
stycket, och
- om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Om överklagandet i länsrätten
eller kammarrätten innebär
prövning av ett beslut som skatte-
myndigheten har meddelat, får
Riksskatteverket från skattemyndig-
heten ta över uppgiften enligt 7 a §
förvaltningsprocesslagen
(1971:291) att föra det allmännas
talan i länsrätt och kammarrätt.
Riksskatteverket för i sådant mål
det allmännas talan i Regerings-
rätten.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som
anhängiggörs hos Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall
dock Riksskatteverket föra det allmännas talan.
1 Senaste lydelse 1995:1718.
172
Härigenom föreskrivs att 5, 7 och 12 §§ lagen om folkbokföringsregis-
ter (1990:1536) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
5
Skattemyndigheten i länet är
registeransvarig för uppgifter i det
centrala referensregistret som avser
en person som är eller senast har
varit folkbokförd inom myndig-
hetens verksamhetsområde eller
som av myndigheten tilldelats
personnummer utan att vara folk-
bokförd i Sverige.
7
Det centrala referensregistret får
innehålla uppgifter om personer
som är eller har varit folkbokförda i
landet eller som annars tilldelats
personnummer. För en sådan per-
son får anges personnummer och
grunden för personnummertilldel-
ningen samt de uppgifter som
senast registrerats enligt 6 § första
stycket 2 och 11 med upplysning
om det lokala register från vilket
uppgifterna har hämtats.
§
Skattemyndigheten i länet är
registeransvarig för uppgifter i det
centrala referensregistret som avser
en person som är eller senast har
varit folkbokförd inom myndig-
hetens verksamhetsområde eller
som av myndigheten har tilldelats
ett samordningsnummer enligt
18 a § folkbokforingslagen
(1991:481).
§
Det centrala referensregistret får
innehålla uppgifter om personer
som är eller har varit folkbokförda i
landet och om personer som har
tilldelats ett samordningsnummer
enligt 18 a § folkbokforingslagen
(1991:481).
För en person som är eller har
varit folkbokförd får anges person-
nummer, samordningsnummer om
sådant har tilldelats, och de uppgif-
ter som senast registrerats enligt 6 §
första stycket 2 och 11 med upplys-
ning om det lokala register från
vilket uppgifterna har hämtats.
För en person som har tilldelats
ett samordningsnummer får anges
numret och grunden för nummer-
tilldelning samt uppgift om
1. namn,
2. kön,
3. födelsetid,
173
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4. födelseort,
5. medborgarskap.
För en person som har tilldelats
ett samordningsnummer får vidare
anges de handlingar som har legat
till grund för identifiering. Om det
råder osäkerhet om personens
identitet eller om uppgift som har
lämnats om honom skall det anges.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
12 §
I ett lokalt folkbokföringsregister får som sökbegrepp användas upp-
gifter som avses i 6 § första stycket 1-4, 7 och 8 med undantag för uppgift
om adoption.
I det centrala referensregistret
får som sökbegrepp användas upp-
gifter som avses i 6 § första stycket
1,2 och 11.
I det centrala referensregistret
får som sökbegrepp användas upp-
gift om personnummer, samord-
ningsnummer, födelsetid, namn och
avregistrering.
Som sökbegrepp i ett register enligt denna lag får också, enligt de
närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, användas uppgifter som avses i 8 §.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. 5 och 7 §§ i deras lydelse före ikraftträdandet gäller dock fortfarande
i fråga om personnummer som har tilldelats en person utan samband med
folkbokföring.
174
Härigenom föreskrivs att 4, 7 och 8 §§ lagen (1995:743) om aviserings-
register skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
4§
Aviseringsregistret får innehålla
uppgifter om personer som är eller
har varit folkbokförda i landet eller
som annars tilldelats person-
nummer. För en sådan person får
de uppgifter anges som registrerats
enligt lagen (1990:1536) om
folkbokföringsregister och som
avser
1. personnummer,
Aviseringsregistret får innehålla
uppgifter om personer som är eller
har varit folkbokförda i landet och
om personer som har tilldelats ett
samordningsnummer enligt 18 a §
folkbokforingslagen (1991:481).
För en person som är eller har
varit folkbokförd får de uppgifter
anges som registrerats enligt lagen
(1990:1536) om folkbokförings-
register och som avser
1. personnummer och samord-
ningsnummer,
2. namn,
3. adress,
4. folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteckning, folkbokföringsort och
folkbokföring under särskild rubrik,
5. födelsehemort och födelseort,
6. medborgarskap,
7. civilstånd,
8. make, föräldrar, bam och vårdnadshavare,
9. datum för inflyttning från utlandet,
10. avregistrering med uppgift om dödsfall, utflyttning till utlandet eller
annan anledning,
11. medlemskap i icke-territoriell församling,
12. anmälan enligt 7 kap. 1 och 10 §§ vallagen (1997:157).
För en person som har tilldelats
ett samordningsnummer får anges
de uppgifter som har registrerats
enligt 7 tredje och fjärde styckena
lagen (1990:1536) om folkbok-
föringsregister.
175
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §2
I aviseringsregistret får som sökbegrepp användas uppgift
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
1. som avses i 4 § 1-4, 8 och
10-12,
2. om medborgarskap i Sverige,
Danmark, Norge, Finland eller
Island, eller
3. om medborgarskap i land
inom eller utom Europeiska unio-
nen (unionsmedborgarskap eller
icke unionsmedborgarskap).
1. som avses i 4 § andra stycket
1-4, 8 och 10-12,
2. om medborgarskap i Sverige,
Danmark, Norge, Finland eller
Island,
3. om medborgarskap i land
inom eller utom Europeiska unio-
nen (unionsmedborgarskap eller
icke unionsmedborgarskap), eller
4. om samordningsnummer,
födelsetid och namn för person som
avses i 4 § tredje stycket.
Som sökbegrepp får, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, också an-
vändas uppgift som avses i 5 §.
Uppgift i aviseringsregistret som
avses i 4 § 1-8 och 11 skall gallras,
när en ny, motsvarande uppgift
registreras eller när uppgiften inte
längre är aktuell. Uppgift om rättat
personnummer får dock bevaras
under den tid som behövs för att
tillgodose ändamålet med registret.
Uppgift i aviseringsregistret som
avses i 4 § andra stycket 1-8, 11
och 12 samt i 4 § tredje stycket
skall gallras, när en ny, motsvaran-
de uppgift registreras eller när upp-
giften inte längre är aktuell. Upp-
gift om rättat personnummer får
dock bevaras under den tid som
behövs för att tillgodose ändamålet
med registret.
Uppgift om datum för inflyttning från utlandet skall gallras fyra år efter
utgången av det år då uppgiften registrerades.
Har en person avregistrerats från
folkbokföringen, skall uppgift som
avses i 4 § 4-9 och 11 gallras vid
avregistreringen och övriga upp-
gifter tio år efter utgången av det år
personen avregistrerades.
Om en person har avregistrerats
från folkbokföringen, skall uppgift
som avses i 4 § andra stycket 4-9
och 11 gallras vid avregistreringen
och övriga uppgifter tio år efter
utgången av det år personen av-
registrerades.
Regeringen får föreskriva undantag från bestämmelsen om gallring i
tredje stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter gäller
176
dock fortfarande i fråga om uppgifter om personer som har tilldelats
personnummer utan samband med folkbokföring.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 4
' Senaste lydelse 1997:169.
2 Senaste lydelse 1997:169.
177
Prop. 1997/98:9
Bilaga 5
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-09-04
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 19 juni 1997 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter,
2. lag om ändring i folkbokforingslagen (1991:481),
3. lag om ändring i föräldrabalken,
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i namnlagen (1982:670),
6. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
7. lag om ändring i äktenskapsbalken,
8. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),
9. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),
10. lag om ändring i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister,
11. lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Birgitta
Pettersson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen om fingerade personuppgifter
9§
I andra stycket föreslås att den som har levt under fingerade uppgifter inte
längre skall få använda dessa sedan Rikspolisstyrelsen har underrättat
skattemyndigheten om den enskildes anmälan. Även om skatte-
myndigheten enligt första stycket skyndsamt skall se till att de fingerade
uppgifterna inte längre används inom folkbokföringen, kan det komma att
gå viss tid från det Rikspolisstyrelsens underrättelse kommit in till
skattemyndigheten till dess skattemyndigheten vidtagit erforderliga
registreringsåtgärder i folkbokföringen. Det remitterade förslaget innebär
att den enskilde under denna tid inte skulle få använda sig av de fingerade
uppgifterna. Samtidigt skulle han eller hon inte heller finnas registrerad
under sina verkliga personuppgifter. Den enskilde skulle därmed i
avvaktan på skattemyndighetens registrering få svårigheter att företa
rättshandlingar av skilda slag. Lagrådet föreslår på grund härav att bestäm-
melsen utformas så att den enskilde skall få använda de fingerade
uppgifterna fram till dess omregistreringen har skett inom folk-
bokföringen. Detta kan åstadkommas t.ex. genom att orden "... får denne
inte längre använda de fingerade uppgifterna" byts mot "... får denne
använda de fingerade uppgifterna fram till dess skattemyndigheten har
178
registrerat ändringarna i folkbokföringsregistren men inte för tid därefter".
Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen
42 §
I andra stycket i paragrafen föreskrivs att Riksskatteverket får från
skattemyndigheten ta över uppgiften enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen
att föra det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt. Uttrycket
återkommer i flera av de remitterade lagförslagen. Avsikten är att
Riksskatteverket alltid skall kunna överta skattemyndighetens roll som
part. Hänvisningen till förvaltningsprocesslagen synes överflödig. Om den
får utgå blir bestämmelsen mer lättläst. Motsvarande utformning finns på
annat håll, se särskilt 20 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,
som ändrades i nu aktuellt hänseende samtidigt som 7 a § förvaltnings-
processlagen infördes. Andra stycket första meningen bör alltså lyda:
"Riksskatteverket får från skattemyndigheten ta över uppgiften att föra det
allmännas talan i länsrätt och kammarrätt."
Förslagen till ändringar i föräldrabalken. namnlagen, äktenskapsbalken
och begravningslagen
Av skäl som anförts beträffande 42 § förslaget till lag om ändring i
folkbokforingslagen förordas att hänvisningen till 7 a § förvaltnings-
processlagen får utgå.
Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
3§
Landstingets skyldighet enligt bestämmelsen i dess nuvarande lydelse
begränsas till att omfatta dem som är bosatta inom landstinget. Enligt ett
fÖrarbetsuttalande (jfr prop. 1981/82:97 s 115) avses med bosättning
detsamma som i folkbokforingslagen (1991:481). Rekvisitet "bosatt" har
därför i vissa fall kommit att ges innebörden "folkbokförd", vilket medfört
problem för dem som är kvarskrivna inom ett annat landsting än där de
stadigvarande vistas. Med hänsyn härtill synes den omvända formulering
som den föreslagna ändringen hade i betänkandets lagförslag, "eller som
är kvarskrivna enligt 16 § folkbokforingslagen (1991:481) och stadig-
varande vistas där", vara att föredra. Eftersom ändringen endast berör ett
litet antal personer kan den lämpligen tas upp i en egen mening, insatt
efter huvudregeln i första meningen. Ändringen skulle då erhålla följande
lydelse:
"Detsamma gäller dem som är kvarskrivna enligt 16 § folkbok-
föringslagen (1991:481) och stadigvarande vistas inom landstinget."
Prop. 1997/98:9
Bilaga 5
3a§
Av skäl som anförts ovan bör ändringen enligt lagrådets mening formu-
leras "eller som är kvarskrivna enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481)
179
och stadigvarande vistas där".
Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen
I 5 § bör göras motsvarande ändring som förordas i fråga om 3 § hälso-
och sjukvårdslagen.
Förslaget till lag om ändring i lagen om aviseringsregister
7§
Av bestämmelserna i första stycket avser punkterna 1, 2 och 3 endast
personer som är eller har varit folkbokförda i landet och punkt 4 endast
personer som har tilldelats ett samordningsnummer (utan att senare ha
blivit folkbokförda). Bestämmelsen torde bli lättare att läsa om vartdera
fallet behandlas i ett särskilt stycke. Det första stycket och ett nytt andra
stycke skulle alltså förslagsvis kunna ges följande lydelse:
"I fråga om den som är eller har varit folkbokförd får i aviseringsregistret
som sökbegrepp användas uppgift
1. som avses —
2. om medborgarskap-—, och
3. om medborgarskap------icke unionsmedborgarskap).
I fråga om den som har tilldelats ett samordningsnummer får i aviser-
ingsregistret som sökbegrepp användas uppgift om samordningsnummer,
födelsetid och namn."
Övriga lagförslag lämnas utan erinran.
Prop. 1997/98:9
Bilaga 5
180
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 september 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg,
Andersson, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von
Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Östros
Regeringen beslutar proposition 1997/98:9 Skydd för förföljda personer,
samordningsnummer, m.m.
181