Regeringens proposition
1997/98:9

Skydd för förföljda personer,
samordningsnummer, m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Sundsvall den 11 september 1997

Göran Persson

Thomas Östros
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till åtgärder för att förbättra skyddet inom
bl.a. folkbokföringen för förföljda personer. I sekretesslagen föreslås en
ändring som innebär att det vid befarad personförföljelse blir möjligt att
skydda elevadresser i grund- och gymnasieskolan. Bestämmelserna om kvarskrivning
samordnas i större utsträckning med reglerna om besöksförbud. Vidare föreslås
vissa ändringar i lagen om fingerade personuppgifter. Förutsättningarna för ett
medgivande om fingerade personuppgifter föreslås ändrade på så sätt att kraven
på brottslighetens svårhetsgrad och på risken för förföljelse mildras. Ett
medgivande att använda fingerade personuppgifter skall kunna ges för obestämd
tid i stället för som i dag för fem år.
Personer som inte är folkbokförda här i landet föreslås tilldelas ett särskilt
samordningsnummer i stället för personnummer.
I propositionen föreslås också att ett barn som föds här i landet skall
folkbokföras endast om modern eller fadern är folkbokförd.
Bestämmelserna i folkbokföringslagen (1991:481) om överklagande föreslås
samordnas med förvaltningsprocesslagens och taxeringslagens bestämmelser. Det
innebär bl.a. att skattemyndigheten skall vara den enskildes motpart i länsrätt
och kammarrätt och myndigheten skall också ha rätt att överklaga domstolarnas
beslut. Riksskatteverket skall dock föra det allmännas talan i Regeringsrätten.
Prövningstillstånd införs i ledet länsrätt-kammarrätt. Motsvarande ändringar
föreslås i huvudsak också i fråga om beslut som skattemyndigheten fattar om
hindersprövning, namn och registrering av gemensam vårdnad samt beslut enligt
begravningslagen.
Slutligen föreslås att personnummer skall lagras i register som förs med stöd
av ADB med angivande av sekel om det inte är obehövligt. I övrigt föreslås vissa
mindre ändringar i folkbokföringslagen.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Förslaget om
samordningsnummer föreslås dock träda i kraft den 1 januari 2000.

1

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 6

2 Lagtext 7
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om
fingerade personuppgifter 7
2.2 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481) 11
2.3 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken17
2.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) 18
2.5 Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)21
2.6 Förslag till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) 22
2.7 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken24
2.8 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen
(1985:125) 25
2.9 Förslag till lag om ändring i begravningslagen
(1990:1144) 26
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1536)
om folkbokföringsregister 27
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743)
om aviseringsregister 29

3 Ärendet och dess beredning 32

4 Skyddet inom folkbokföringen mot personförföljelse334.1Allmänna
utgångspunkter 33
4.2 Sekretessmarkering 34
4.3 Sekretess för elevadresser m.m. 37
4.4 Kvarskrivning 41
4.4.1 Nuvarande ordning 41
4.4.2 Grunderna för kvarskrivning 44
4.4.3 Kvarskrivning och andra skyddsåtgärder47
4.4.4 Rätten till sjukvård och tandvård 49
4.4.5 Beslutande myndighet 51
4.5 Fingerade personuppgifter 52
4.5.1 Bakgrund 52
4.5.2 Fingerade personuppgifter endast då allvarligt
brott befaras 56
4.5.3 Först kvarskrivning 58
4.5.4 Fingerade personuppgifter under obestämd tid60
4.5.5 Ansökan och beslut om fingerade
personuppgifter 62
4.5.6 Förstärkt sekretess 64
4.5.7 Rikspolisstyrelsen får hämta in sekretessbelagt
material 65
4.5.8 Rikspolisstyrelsen har till uppgift att hjälpa
den enskilde 66
4.5.9 Medgivande till fingerade personuppgifter
upphör 69
4.6 Särskild forumregel för förföljda personer71

5 Samordningsnummer 74
5.1 Tilldelning av personnummer i dag 74
5.2 Samordningsnummer till personer som inte är
folkbokförda 78
5.3 Samordningsnumret 81
5.4 Identifieringskravet och uppgiftsregistreringen82

6 Folkbokföring av nyfödda barn vars föräldrar inte
är folkbokförda 85

7 Folkbokföring av familjehemsplacerade barn 88

8 Födelsehemort 91
8.1 Nuvarande ordning 91
8.2 Registrering av födelsehemort i folkbokföringen92

9 Överklagande 95
9.1 Gällande ordning för överklagande 95
9.2 Tvåpartsprocess inom folkbokföringen 97
9.3 Den kommunala överklaganderätten 99
9.4 Överklagande av vårdnadshavare 100
9.5 Prövningstillstånd i folkbokföringsmål 101
9.6 Överklagandeordningen i namn- och
vårdnadsärenden m.m. 102

10 Personnummer inför 2000-talet 105

11 Bosättningskontroll 106
11.1 Allmänna överväganden 106
11.2 Föreläggande att lämna uppgifter 107

12 Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser 109

13 Författningskommentar 110
13.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:483) om
fingerade personuppgifter 110
13.2 Förslaget till lag om ändring i folkbokförings-
lagen (1991:481) 113
13.3 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken116

13.4 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) 117
13.5 Förslaget till lag om ändring i namnlagen
(1982:670) 118
13.6 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårds-
lagen (1982:763) 118
13.7 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken118
13.8 Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen
(1985:125) 119
13.9 Förslaget till lag om ändring i begravnings-
lagen (1990:1144) 119
13.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1536) om
folkbokföringsregister 119
13.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:743) om
aviseringsregister 120

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Några
folkbokföringsfrågor (SOU 1996:68) 121
Bilaga 2 Betänkandets lagförslag 126
Bilaga 3 Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig
över betänkandet Några folkbokföringsfrågor
(SOU 1996:68) 151
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 152
Bilaga 5 Lagrådets yttrande 178

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 11 september 1997 181

2

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter,
2. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
3. lag om ändring i föräldrabalken,
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i namnlagen (1982:670),
6. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
7. lag om ändring i äktenskapsbalken,
8. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),
9. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),
10. lag om ändring i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister,
11. lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister.

3

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om
fingerade personuppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter
dels att 1-4 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 5-10 §§, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
-------------------------------------------------------
Om det finns en uppenbar En folkbokförd person som
risk att en person som är riskerar att bli utsatt för
folkbokförd i landet kan bli allvarlig brottslighet som
utsatt för särskilt allvarligriktar sig mot dennes liv,
brottslighet som riktar sig hälsa eller frihet kan få
mot dennes liv, hälsa eller medgivande att använda an-
frihet och om personen inte dra personuppgifter om sig
kan ges tillräckligt skydd påsjälv än de verkliga (finge-
annat sätt, får Stockholms rade personuppgifter). Ett
tingsrätt, efter skriftlig medgivande får begränsas
ansökan medge personen att till viss tid.
använda andra personuppgif-
ter om sig själv än de
verkliga (fingerade person-
uppgifter) under högst fem
år. Medgivande att använda
fingerade personuppgifter-
får inte lämnas om personen
kan beredas tillräckligt
skydd genom kvarskrivning
enligt 16 § folkbokförings-
lagen (1991:481) eller på
annat sätt.

Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter får även ges åt en
familjemedlem till en person som avses i första stycket, om personerna varaktigt
bor tillsammans.

2 §
-------------------------------------------------------

Ansökan om medgivande en-
ligt 1 § görs av
Rikspolisstyrelsen efter
framställning från den som
vill använda fingerade per-
sonuppgifter.
Om Rikspolisstyrelsen har
avslagit en framställning
från en enskild person får
denne själv ansöka hos rätten
om medgivande.

En person som har fått
eller begär medgivande för
egen del får även göra fram-
ställan eller ansökan om med-
givande för ett barn som
personen är vårdnadshavare för
och varaktigt bor
tillsammans med om syftet är
att ge skydd mot den andre
vårdnadshavaren.
Ett beslut av
Rikspolisstyrelsen att inte
göra ansökan hos rätten får
inte överklagas.

-------------------------------------------------------
Medgivande att använda
fingerade personuppgifter
lämnas av Stockholms tings-
rätt.

Ansökan om medgivande görs
av Rikspolisstyrelsen efter
framställning från den som
vill använda fingerade per-
sonuppgifter.
I ansökan till tingsrätten
skall Rikspolisstyrelsen
ange varför kvarskrivning
eller någon annan mindre in-
gripande åtgärd inte är
tillräcklig.

3 §1
-------------------------------------------------------
Vid tingsrättens handlägg- Rikspolisstyrelsen skall
ning gäller lagen (1996:242) avslå en framställning en-
om domstolsärenden. ligt 2 § andra stycket, om
styrelsen anser att det
inte är sannolikt att ett
medgivande att använda
fingerade personuppgifter
kommer att lämnas.
Om Rikspolisstyrelsen
har avslagit en fram-
ställning får den enskilde
själv ansöka hos tingsrätten
om medgivande att använda
fingerade personuppgifter.

4 §
-------------------------------------------------------
Om ett medgivande att an-
vända fingerade personupp-
gifter har lämnats skall
Rikspolisstyrelsen skynd-
samt se till att den person
som har fått medgivandet re-
gistreras inom folkbok-
föringen med de fingerade
uppgifter som styrelsen be-
stämmer.

De fingerade person-
uppgifterna skall bestämmas
och registreras på ett sådant
sätt att det inte därav
framgår vilken person det är
som använder uppgifterna.
Rikspolisstyrelsen skall
bevaka att fingerade
personuppgifter inte används
under längre tid än vad som
har medgetts.
Rikspolisstyrelsens
beslut enligt första stycket
får inte överklagas.

-------------------------------------------------------
En person som begär eller
har fått medgivande för egen
del, får även göra en
framställning eller ansöka om
medgivande för ett barn som
personen är vårdnadshavare för
och varaktigt bor
tillsammans med, om syftet
är att ge skydd mot den
andre vårdnadshavaren.

-------------------------------------------------------
5 §
En myndighet skall på be-
gäran lämna Rikspolisstyrel-
sen upplysning om en
person som förekommer i ett
ärende enligt denna lag.

6 §
Om ett medgivande att
använda fingerade per-
sonuppgifter har lämnats,
skall Rikspolisstyrelsen
skyndsamt se till att den
person som har fått
medgivandet registreras
inom folkbokföringen med de
fingerade uppgifter som
styrelsen efter samråd med
den enskilde bestämmer.
De fingerade person-
uppgifterna skall bestämmas
och registreras på ett
sådant sätt att det inte
därav framgår vem det är som
använder uppgifterna.

7 §
Rikspolisstyrelsen skall
bistå den som har fått med-
givande att använda fing-
erade personuppgifter vid
kontakter med andra myn-
digheter och i övrigt lämna-
den hjälp som krävs, om den
enskildes hjälpbehov inte
kan tillgodoses på annat
sätt.

8 §
Om den som har fått med-
givande att använda finge-
rade personuppgifter-
skriftligen anmäler hos
Rikspolisstyrelsen att
medgivandet inte längre
behövs, skall detta efter
beslut av Rikspolis-
styrelsen upphöra att gälla.

-------------------------------------------------------
Om det finns synnerliga
skäl får Rikspolisstyrelsen
hos Stockholms tingsrätt
ansöka om att ett medgivande
att använda fingerade
personuppgifter skall
upphöra att gälla.

9 §
När ett medgivande att
använda fingerade
personuppgifter har upphört
att gälla skall Rikspoliss-
tyrelsen underrätta skatte-
myndigheten om detta.
Skattemyndigheten skall
skyndsamt se till att de
fingerade uppgifterna inte
längre används inom
folkbokföringen. Myndigheten
skall göra de ändringar i
folkbokföringsregistren som
krävs.
Sedan Rikspolisstyrelsen
har underrättat
skattemyndigheten om den
enskildes anmälan enligt 8 §
första stycket får denne
använda de fingerade
uppgifterna fram till dess
skattemyndigheten har
registrerat ändringarna i
folkbokföringsregistren men
inte för tid därefter.

10 §
Vid rättens handläggning av
ärenden om fingerade person-
uppgifter gäller lagen
(1996:242) om domstolsä-
renden.
Ett beslut av Rikspo-
lisstyrelsen att avslå en
framställning om att få
använda fingerade personupp-
gifter får inte överklagas.
Detsamma gäller beslut
enligt 6 § första stycket.
______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser gäller dock
fortfarande i fråga om beslut om medgivande att använda fingerade
personuppgifter som har fattats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1996:265.

4

2.2 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481)

Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1991:481)
dels att rubriken närmast före 3 § skall utgå,
dels att nuvarande 40 § skall betecknas 43 §,
dels att 2, 3, 6, 16-18, 26, 31, 34, 38 och 39 §§ samt rubrikerna närmast före
2 och 18 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före nuvarande 40 § skall flyttas till närmast före
nya 43 §,
dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 18 a §, 40-42 §§, av föl-
jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-------------------------------------------------------
Nyfödda barns folkbokföring När folkbokföring skall ske

2 §
-------------------------------------------------------
Ett barn som föds levande Ett barn som föds levande
här i landet skall här i landet skall
folkbokföras om inte annat folkbokföras om modern är
följer av 5 §. Även ett barn folkbokförd eller om fadern
som föds utom landet av en är folkbokförd och vårdnads-
kvinna som är folkbokförd härhavare. Även ett barn som
skall folkbokföras. föds utom landet av en
kvinna som är folkbokförd
skall folkbokföras.

3 §
Den som efter inflyttning kan antas under sin normala livsföring komma att
regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i
landet under minst ett år skall folkbokföras. Även den som kan antas komma att
regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet skall folkbok-
föras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga
hemvist här.
-------------------------------------------------------
Ett barn som har vistats
i landet sedan födelsen
utan att vara folkbokfört
skall folkbokföras om det
har sådan anknytning till
Undantag från första landet som sägs i första
stycket anges i 4 och 5 §§. stycket.
Undantag från första och
andra styckena finns i 4
och 5 §§.

6 §1
En person skall folkbokföras på den fastighet och i den territoriella för-
samling där han enligt 7-13 §§ är att anse som bosatt.
En person som är bosatt på en fastighet som innehåller flera bostadslägenheter
skall folkbokföras också på lägenhet. Med bostadslägenhet avses lägenhet som är
registrerad i lägenhetsregistret enligt lagen (1995:1537) om lägenhetsregister.
-------------------------------------------------------
Ett nyfött barn folkbokförs Ett nyfött barn
i den församling där modern ärfolkbokförs i den församling
folkbokförd eller, om modern där modern är folkbokförd
inte är folkbokförd, i den eller, om modern inte är
församling där det har fötts.folkbokförd, i den
Hittebarn folkbokförs i den församling där fadern är
församling där det har på- folkbokförd (födelsehemort).
träffats.

Undantag från första stycket anges i 14-16 §§.

16 §
-------------------------------------------------------
En person som av särskilda En person som av
skäl kan antas bli utsatt försärskilda skäl kan antas bli
en allvarlig eller upprepad utsatt för brott, förföljel-
brottslighet, förföljelser ser eller allvarliga tra-
eller trakasserier på annat kasserier på annat sätt, får
sätt, får , om han flyttat vid flyttning medges att
eller avser att flytta, vara folkbokförd på den gam-
efter ansökan medges att la folkbokföringsorten
vara folkbokförd på den gamla(kvarskrivning).
folkbokföringsorten i högst Kvarskrivning kan ske
tre år (kvarskrivning). När endast efter ansökan från
det inte längre finns skäl förden enskilde.
kvarskrivning skall den
upphöra.
Kvarskrivning får medges
endast om den enskildes-
behov av skydd inte kan
tillgodoses genom besöksför-
bud eller på annat sätt.

Kvarskrivning får även avse den utsatte personens medflyttande familj.

17 §
-------------------------------------------------------
Kvarskrivning får medges
för högst tre år i taget.
När det inte längre finns
skäl för kvarskrivning skall
den upphöra.

För utredning av frågor om kvarskrivning får skattemyndigheten anlita biträde
av polismyndighet.

-------------------------------------------------------
Personnummer Personnummer m.m.

18 §
-------------------------------------------------------
För varje folkbokförd
person fastställs ett
personnummer som iden-
titetsbeteckning. Vidare
fastställs personnummer för
personer som inte är
folkbokförda i de fall som
anges i lag eller annan för-
fattning.
Personnumret innehåller fö-
delsetid, födelsenummer och
kontrollsiffra.
Födelsetiden anges med sex
siffror, två för året, två för
månaden och två för dagen i nu
nämnd ordning.

Födelsenumret består av tre
siffror och är udda för män
och jämnt för kvinnor.
Mellan födelsetiden och fö-
delsenumret sätts ett binde-
streck som byts ut mot ett
plustecken när en person
fyller 100 år.

-------------------------------------------------------
För varje folkbokförd
person fastställs ett
personnummer som iden-
titetsbeteckning. Person-
numret innehåller födelsetid,
födelsenummer och kontroll-
siffra.

Födelsetiden anges med sex
siffror, två för året, två för
månaden och två för dagen i nu
nämnd ordning. Födelsenumret
består av tre siffror och är
udda för män och jämnt för
kvinnor. Mellan födelsetiden
och födelsenumret sätts ett
bindestreck som byts mot
ett plustecken det år en
person fyller 100 år.

Om det inte är obehövligt
skall födelsetiden i
personnumret lagras med åtta
siffror i register som förs
med hjälp av automatisk
databehandling; fyra för
året, två för månaden och två för
dagen.

18 a §
En person som inte är
eller har varit folkbokförd
får efter begäran från en myn-
dighet tilldelas ett sär-
skilt nummer (samordnings-
nummer).
Samordningsnumret skall
utgå från den födelsetid som
den rekvirerande
myndigheten uppger. Numret
skall anges med två siffror
för vardera år, månad och dag
i nu nämnd ordning.
Siffrorna för dag skall
adderas med 60. Därefter
anges ett tresiffrigt
individnummer, som är udda
för män och jämnt för kvinnor,
samt en kontrollsiffra.
Vad som sägs i 18 § tredje
stycket gäller även
samordningsnummer.

-------------------------------------------------------
26 §
-------------------------------------------------------
Den som flyttat in från Den som flyttat in från
utlandet skall göra anmälan utlandet skall anmäla in-
om inflyttningen till en flyttningen till en
skattemyndighet eller en skattemyndighet eller en
allmän försäkringskassa. Det-allmän försäkringskassa.
samma gäller den som är Detsamma gäller den som är
registrerad som obefintlig registrerad som obefintlig
och skall folkbokföras. och skall folkbokföras.

Anmälan skall även göras när
ett barn skall folkbokföras
här i landet enligt 3 § an-
dra stycket.

31§2
-------------------------------------------------------
Om det kan antas att en Om det kan antas att en
person är skyldig att göra person är skyldig att göra
anmälan enligt denna lag, fåranmälan enligt denna lag,
skattemyndigheten förelägga får skattemyndigheten
honom att antingen göra en förelägga honom att antingen
sådan anmälan eller göra en sådan anmälan eller
skriftligen eller muntligen skriftligen eller
lämna de uppgifter som behövsmuntligen lämna de
för bedömningen av hans uppgifter som behövs för
folkbokföring. I föreläggandetbedömningen av hans
skall anges vilka uppgifter folkbokföring. Skatte-
som skall lämnas. myndigheten får även i annat
fall förelägga en person att
lämna uppgifter som behövs
för kontroll av bosättningen
enligt denna lag. I före-
läggandet skall anges vilka
uppgifter som skall lämnas.

Skattemyndigheten får förelägga en person att lämna uppgift om
lägenhetsbeteckning, även om skyldighet att göra anmälan enligt första stycket
inte föreligger.
Om ett barns vårdnadshavare inte anmält barnets förnamn inom föreskriven tid
enligt 30 § namnlagen (1982:670), får skattemyndigheten förelägga barnets
vårdnadshavare att inom viss tid fullgöra denna skyldighet.

34 §3
Skattemyndigheten beslutar i ärende enligt denna lag efter anmälan eller
ansökan eller annars när det finns skäl till det.
-------------------------------------------------------
Rör ärendet folkbokföring på
fastighet eller i församling
beslutar skattemyndigheten
i det län där fastigheten
eller församlingen är belägen.
Personnummer enligt 18 §
första stycket andra
meningen fastställs av den
skattemyndighet som bestäms
av regeringen eller den
myndighet som regeringen
förordnar.

-------------------------------------------------------
Om ärendet gäller
folkbokföring på fastighet
eller i församling beslutar
skattemyndigheten i det län
där fastigheten eller försam-
lingen är belägen.
Samordningsnummer enligt
18 a § tilldelas av den
skattemyndighet som bestäms
av regeringen eller den
myndighet som regeringen
förordnar.

-------------------------------------------------------
I övriga ärenden beslutar den skattemyndighet inom vars verksamhetsområde en
person är eller senast har varit folkbokförd eller, i fråga om ärende enligt 1 §
andra stycket, den skattemyndighet som enligt särskilda bestämmelser skall
underrättas om händelsen.

38 §4
-------------------------------------------------------
En skattemyndighets Skattemyndighetens be-
beslut överklagas hos länsrät-slut enligt denna lag över-
ten. Beslut om fastställande klagas hos allmän förvalt-
av födelsenummer och ningsdomstol. Beslut om
kontrollsiffra i person- fastställande av födelsenum-
nummer överklagas dock hos mer och kontrollsiffra i
Riksskatteverket. personnummer samt beslut
om tilldelning av samord-
ningsnummer överklagas dock
Ett beslut om någons folk- hos Riksskatteverket.
bokföring enligt 3-16 och
20-22 §§ får överklagas av den
person vars folkbokföring
det gäller, av en kommun som
berörs av beslutet och av
Riksskatteverket. Ett över-
klagande av en kommun eller
Riksskatteverket skall ha
kommit in till skattemyn-
digheten inom tre veckor
från det att beslutet med-
delades.
Ett beslut i en annan
fråga än som avses i andra
stycket får överklagas utan
begränsning till viss tid.

39 §
-------------------------------------------------------
Riksskatteverkets beslut Riksskatteverkets beslut
om personnummer får inte om personnummer och
överklagas. samordningsnummer får inte
Föreläggande vid vite får överklagas.
inte överklagas. Vitesföreläggande enligt
37 § får inte överklagas.

40 §
Skattemyndighetens be-
slut får överklagas av den
person vars folkbokföring
beslutet gäller och, med
undantag av beslut enligt
18 och 18 a §§, av Riksskat-
teverket. Ett beslut om en
persons bosättning får även
överklagas av en kommun som
berörs av beslutet.
Ett överklagande av
enskild om folkbokföring
enligt 3-17 och 20-22 §§
skall ha kommit in till
skattemyndigheten inom tre
veckor från den dag den
klagande fick del av
beslutet. Beslut i annan
fråga får överklagas av
enskild utan begränsning
till viss tid.
Ett överklagande av Riks-
skatteverket eller en
kommun skall ha kommit in
till skattemyndigheten
inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades.

41 §
Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kam-
marrätten.

42 §
Riksskatteverket får från
skattemyndigheten ta över
uppgiften att föra det all-
männas talan i länsrätt och
kammarrätt. Riksskatte-
verket för det allmännas ta-
lan i Regeringsrätten.
_______________

1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 18 a § den 1 januari 2000 och i öv-
rigt den 1 januari 1998.
2. Äldre föreskrifter i 18 § om tilldelning av personnummer för personer som
inte är folkbokförda får tillämpas intill utgången av år 1999.
3. Bestämmelserna i 38-42 §§ tillämpas första gången i de fall där det första
beslutet i ärendet fattats efter ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1995:1538.
2 Senaste lydelse 1995:1538.
3 Senaste lydelse 1994:1975.
4 Senaste lydelse 1994:768.

5

2.3 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 16 § föräldrabalken1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.
16 §
Anmälan enligt 4 § andra stycket om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är
gifta med varandra prövas av skattemyndigheten i det län där barnet är folk-
bokfört. Anmälan skall göras skriftligen av båda föräldrarna.Anmälan enligt 4 §
andra stycket 2 görs hos valfri skattemyndighet eller allmän försäkringskassa.
-------------------------------------------------------
Beslut av skattemyndig- Beslut av skattemyndig-
heten överklagas hos läns- heten får överklagas hos
rätten. allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kam-
marrätten.
Riksskatteverket får från
skattemyndigheten ta över
uppgiften att föra det all-
männas talan i länsrätt och
kammarrätt. Riksskat-
teverket för det allmännas
talan i Regeringsrätten.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos
Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra
det allmännas talan.

1 Balken omtryckt 1995:974.

6

2.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 och 15 §§ sekretesslagen (1980:100)1 skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.
9 §2
Sekretess gäller i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och
sameskolan samt i en kommunal riksinternatskola för uppgift som hänför sig till
psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga
förhållanden hos psykolog eller kurator, om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men.
Sekretess gäller på samma område dels i skolans elevvårdande verksamhet i
övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels för uppgift som
hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om skiljande av elev
från vidare studier. Sekretessen gäller dock endast, om det kan antas att den
som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller inte beslut i elevvårdsärende eller i annat ärende som nu har
nämnts.
-------------------------------------------------------
Sekretess gäller på samma
område i annat fall än som
avses i första och andra
styckena för uppgift om en-
skilds identitet, adress
och andra liknande upp-
gifter om enskilds
personliga förhållanden, om
det av särskild anledning
kan antas att den enskilde
eller någon honom närstående-
lider men om uppgiften
röjs.

Sekretess gäller inom utbildningsväsendet i övrigt för uppgift som hänför sig
till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds
personliga förhållanden hos psykolog, kurator eller syofunktionär, om det inte
står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon
honom närstående lider men. Dessutom gäller inom arbetsmarknadsutbildningen, den
kommunala vuxenutbildningen, vuxenutbildningen för utvecklingsstörda, svensk-
undervisningen för invandrare (sfi) och folkhögskolan sekretess i annan
elevvårdande verksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det
kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om
uppgiften röjs.
Sekretess gäller i specialpedagogisk stödverksamhet för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller hos Statens skolverk i verksamhet som avser tillsyn över
utbildning vid skolor med enskild huvudman (fristående skolor) för uppgift som
härrör från skolans elevvårdande verksamhet och som gäller enskilds personliga
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som
uppgiften rör eller någon honom närstående lider men. Samma sekretess gäller i
nämnda tillsynsverksamhet för uppgift som hänför sig till en fråga om
tillrättaförande av elev eller skiljande av elev från vidare studier.
Sekretessen enligt detta stycke gäller dock inte Statens skolverks beslut i ett
ärende.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

15 §3
Sekretess gäller
1. i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av
befolkningen och, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i annan
verksamhet som avser registrering av betydande del av befolkningen,
2. i ärende om medlemskap i Svenska kyrkan,
3. i verksamhet som avser förande av eller uttag ur sjömansregistret,
för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning
kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften
röjs.
-------------------------------------------------------
Har en uppgift, för vilken
sekretess gäller enligt
första stycket 1, lämnats
till en kommunal myndighet
enligt särskild upp-
giftsskyldighet om
skolpliktiga barn, gäller
sekretessen också hos
myndigheten. Sekretess gäl-
ler dock inte om uppgiften Sekretess gäller i ärende
tas upp i beslut hos myn- om fingerade personupp-
digheten. gifter för uppgift om en-
Sekretess gäller i ärende skilds personliga förhållan-
om fingerade personupp- den om det inte står klart
gifter för uppgift om att uppgiften kan röjas
enskilds personliga förhål- utan att den enskilde
landen, om det inte står eller någon honom närstående
klart att uppgiften kan lider men. Om en uppgift
röjas utan att den enskilde för vilken sådan sekretess
eller någon honom närstående gäller har lämnats till en
lider men. annan myndighet, gäller
sekretessen också där.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.
______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1996:155.
3 Senaste lydelse 1996:155.

7

2.5 Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)

Härigenom föreskrivs att 37 § namnlagen (1982:670) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 §1
-------------------------------------------------------
Beslut av skattemyn- Beslut av skattemyndig-
digheten får överklagas till heten får överklagas hos
länsrätten. allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till
kammarrätten.
Riksskatteverket får från
skattemyndigheten ta över
uppgiften att föra det all-
männas talan i länsrätt och
kammarrätt. Riksskat-
teverket för det allmännas
talan i Regeringsrätten.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos
Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra
det allmännas talan.

1 Senaste lydelse 1991:493.

8

2.6 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs att 3 och 3 a §§ hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §1
-------------------------------------------------------
Varje landsting skall Varje landsting skall
erbjuda en god hälso- och erbjuda en god hälso- och
sjukvård åt dem som är bosattasjukvård åt dem som är bo-
inom landstinget. Även i satta inom landstinget.
övrigt skall landstinget Detsamma gäller dem som är
verka för en god hälsa hos kvarskrivna enligt 16 §
hela befolkningen. Vad som folkbokföringslagen
i denna lag sägs om lands- (1991:481) och stadig-
ting gäller också kommuner varande vistas inom
som inte ingår i ett lands- landstinget. Även i övrigt
ting, i den mån inte annat skall landstinget verka för
följer av 17 §. Vad här sagtsen god hälsa hos hela
utgör inte hinder för annan befolkningen. Vad som i
att bedriva hälso- och sjuk- denna lag sägs om landsting
vård. gäller också kommuner som
inte ingår i ett landsting,
i den mån inte annat följer
av 17 §. Vad här sagts utgör
inte hinder för annan att
bedriva hälso- och sjukvård.

Landstingets ansvar omfattar dock inte sådan hälso- och sjukvård som en kommun
inom landstinget har ansvar för enligt 18 § första och tredje styckena.
Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som
landstinget ansvarar för enligt denna lag. En uppgift som innefattar
myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till
ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ.

3 a §2
-------------------------------------------------------
Landstinget skall erbjuda Landstinget skall er-
dem som är bosatta inom bjuda dem som är bosatta
landstinget, inom landstinget eller som
är kvarskrivna enligt 16 §
folkbokföringslagen
(1991:481) och
stadigvarande vistas där,

1. habilitering och rehabilitering,
2. hjälpmedel för funktionshindrade, och
3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och
hörselskadade.
Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och
hjälpmedel som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 a §.
Landstingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter som
arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag.
Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel skall
planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade och beslutade
insatser framgå.
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

1 Senaste lydelse 1992:1382.
2 Senaste lydelse 1993:391.

9

2.7 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 § äktenskapsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.
2 §1
Skattemyndighetens beslut i fråga om hindersprövning får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut av präster inom Svenska kyrkan om förrättande av
vigsel.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
-------------------------------------------------------
Riksskatteverket får från
skattemyndigheten ta över
uppgiften att föra det all-
männas talan i länsrätt och
kammarrätt. Riksskat-
teverket för det allmännas
talan i Regeringsrätten.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos
Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra
det allmännas talan.

1 Senaste lydelse 1995:1681.

10

2.8 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

Härigenom föreskrivs att 5 § tandvårdslagen (1985:125) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §1
-------------------------------------------------------
Varje landsting skall Varje landsting skall
erbjuda en god tandvård åt erbjuda en god tandvård åt
dem som är bosatta inom dem som är bosatta inom
landstinget. Även i övrigt landstinget. Detsamma
skall landstinget verka för gäller dem som är kvar-
en god tandhälsa hos befolk- skrivna enligt 16 § folk-
ningen. Tandvård som bokföringslagen (1991:481)
landstinget självt bedriver och stadigvarande vistas
benämns i denna lag inom landstinget. Även i öv-
folktandvård. rigt skall landstinget
verka för en god tandhälsa
hos befolkningen. Tandvård
som landstinget självt be-
driver benämns i denna lag
folktandvård.

Vad som i denna lag sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i
ett landsting.
Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som
landstinget och dess folktandvård ansvarar för enligt denna lag. Uppgifter som
innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse
överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en
enskild individ.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

1 Senaste lydelse 1992:1383.

11

2.9 Förslag till lag om ändring i begravningslagen
(1990:1144)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.
7 §1
Länsstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller länsstyrelsens beslut
- i ärende som avses i 5 kap. 4 §,
- om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket,
- om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra stycket,
och
- om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
-------------------------------------------------------
Om överklagandet i länsrät-
ten eller kammarrätten-
innebär prövning av ett
beslut som skattemyndig-
heten har meddelat, får
Riksskatteverket från skat-
temyndigheten ta över upp-
giften att föra det all-
männas talan i länsrätt och
kammarrätt. Riksskatte-
verket för i sådant mål det
allmännas talan i Rege-
ringsrätten.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos
Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra
det allmännas talan.

1 Senaste lydelse 1995:1718.

12

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen om
folkbokföringsregister (1990:1536)

Härigenom föreskrivs att 5, 7 och 12 §§ lagen om folkbokföringsregister
(1990:1536) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §
-------------------------------------------------------
Skattemyndigheten i länet Skattemyndigheten i länet
är registeransvarig för är registeransvarig för upp-
uppgifter i det centrala gifter i det centrala
referensregistret som avser referensregistret som
en person som är eller avser en person som är
senast har varit folkbokförd eller senast har varit
inom myndighetens folkbokförd inom myndig-
verksamhetsområde eller som hetens verksamhetsområde
av myndigheten tilldelats eller som av myndigheten
personnummer utan att vara har tilldelats ett
folkbokförd i Sverige. samordningsnummer enligt
18 a § folkbokföringslagen
(1991:481).

7 §
-------------------------------------------------------
Det centrala referens- Det centrala referens-
registret får innehålla registret får innehålla
uppgifter om personer som är uppgifter om personer som
eller har varit folkbokförda är eller har varit folkbok-
i landet eller som annars förda i landet och om
tilldelats personnummer. För personer som har tillde-
en sådan person får anges lats ett samordningsnummer
personnummer och grunden för enligt 18 a § folkbok-
personnummertilldel-ningen föringslagen (1991:481).
samt de uppgifter som
senast registrerats enligt
6 § första stycket 2 och 11
med upplysning om det
lokala register från vilket
uppgifterna har hämtats. För en person som är eller
har varit folkbokförd får
anges personnummer, sam-
ordningsnummer om sådant
har tilldelats, och de
uppgifter som senast
registrerats enligt 6 §
första stycket 2 och 11 med
upplysning om det lokala
register från vilket upp-
gifterna har hämtats.
För en person som har
tilldelats ett samord-
ningsnummer får anges
numret och grunden för
nummertilldelning samt
uppgift om
1. namn,
2. kön,
3. födelsetid,

-------------------------------------------------------
4. födelseort,
5. medborgarskap.
För en person som har-
tilldelats ett samordnings-
nummer får vidare anges de
handlingar som har legat
till grund för identifie-
ring. Om det råder osäkerhet
om personens identitet
eller om uppgift som har
lämnats om honom skall det
anges.
12 §
I ett lokalt folkbokföringsregister får som sökbegrepp användas uppgifter som
avses i 6 § första stycket 1-4, 7 och 8 med undantag för uppgift om adoption.
-------------------------------------------------------
I det centrala I det centrala
referensregistret får som referensregistret får som
sökbegrepp användas uppgiftersökbegrepp användas uppgift
som avses i 6 § första om personnummer, samord-
stycket 1, 2 och 11. ningsnummer, födelsetid,-
namn och avregistrering.

Som sökbegrepp i ett register enligt denna lag får också, enligt de närmare
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer, användas uppgifter som avses i 8 §.
_______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. 5 och 7 §§ i deras lydelse före ikraftträdandet gäller dock fortfarande i
fråga om personnummer som har tilldelats en person utan samband med folkbok-
föring.

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om
aviseringsregister

Härigenom föreskrivs att 4, 7 och 8 §§ lagen (1995:743) om aviseringsregister
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1
-------------------------------------------------------
Aviseringsregistret får Aviseringsregistret får
innehålla uppgifter om innehålla uppgifter om
personer som är eller har personer som är eller har
varit folkbokförda i landet varit folkbokförda i landet
eller som annars tilldelats och om personer som har
personnummer. För en sådan tilldelats ett samord-
person får de uppgifter ningsnummer enligt 18 a §
anges som registrerats folkbokföringslagen
enligt lagen (1990:1536) om (1991:481).
folkbokföringsregister och
som avser
För en person som är eller
har varit folkbokförd får de
uppgifter anges som regi-
strerats enligt lagen
1. personnummer, (1990:1536) om folkbok-
föringsregister och som
avser
1. personnummer och sam-
ordningsnummer,

2. namn,
3. adress,
4. folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteckning, folkbokföringsort och
folkbokföring under särskild rubrik,
5. födelsehemort och födelseort,
6. medborgarskap,
7. civilstånd,
8. make, föräldrar, barn och vårdnadshavare,
9. datum för inflyttning från utlandet,
10. avregistrering med uppgift om dödsfall, utflyttning till utlandet eller
annan anledning,
11. medlemskap i icke-territoriell församling,
12. anmälan enligt 7 kap. 1 och 10 §§ vallagen (1997:157).
-------------------------------------------------------
För en person som har
tilldelats ett samord-
ningsnummer får anges de
uppgifter som har regist-
rerats enligt 7 § tredje
och fjärde styckena lagen
(1990:1536) om folkbok-
föringsregister.

7 §2
-------------------------------------------------------
I aviseringsregistret får I fråga om den som är
som sökbegrepp användas eller har varit folkbokförd
uppgift får i aviseringsregistret
som sökbegrepp användas
uppgift
1. som avses i 4 § 1-4, 8 1. som avses i 4 § andra
och 10-12, stycket 1-4, 8 och 10-12,

2. om medborgarskap i Sverige, Danmark, Norge, Finland eller Island, eller
3. om medborgarskap i land inom eller utom Europeiska unionen
(unionsmedborgarskap eller icke unionsmedborgarskap).
-------------------------------------------------------
I fråga om den som
tilldelats ett sam-
ordningsnummer får i avise-
ringsregistret som
sökbegrepp användas uppgift
om samordningsnummer,
födelsetid och namn.

Som sökbegrepp får, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer, också användas uppgift som avses i
5 §.

8 §3
-------------------------------------------------------
Uppgift i Uppgift i
aviseringsregistret som aviseringsregistret som
avses i 4 § 1-8 och 11 skall avses i 4 § andra stycket
gallras när en ny, motsva- 1-8, 11 och 12 samt i 4 §
rande uppgift registreras tredje stycket skall gall-
eller när uppgiften inte ras när en ny, motsvarande
längre är aktuell. Uppgift uppgift registreras eller
som avses i 4 § 4 och som när uppgiften inte längre är
ersatts av en ny aktuell. Uppgift som avses
motsvarande uppgift får dock i 4 § 4 och som ersatts av
bevaras i två år efter en ny motsvarande uppgift
utgången av det år ändringen får dock bevaras i två år
registrerades. Vidare får efter utgången av det år
uppgift om rättat person- ändringen registrerades.
nummer bevaras under den Vidare får uppgift om rättat
tid som behövs för att personnummer bevaras under
tillgodose ändamålet med den tid som behövs för att
registret. tillgodose ändamålet med
registret.

Uppgift om datum för inflyttning från utlandet skall gallras fyra år efter
utgången av det år då uppgiften registrerades.
-------------------------------------------------------
Har en person
avregistrerats från
folkbokföringen, skall upp-
gift som avses i 4 § 4-9 och
11 gallras vid
avregistreringen och övriga
uppgifter tio år efter
utgången av det år personen
avregistrerades.

-------------------------------------------------------
Om en person har
avregistrerats från
folkbokföringen, skall upp-
gift som avses i 4 § andra
stycket 4-9 och 11 gallras
vid avregistreringen och
övriga uppgifter tio år efter
utgången av det år personen
avregistrerades.

-------------------------------------------------------
Regeringen får föreskriva undantag från bestämmelsen om gallring i tredje
stycket.
______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter gäller
dock fortfarande i fråga om uppgifter om personer som har tilldelats person-
nummer utan samband med folkbokföring.

1 Senaste lydelse 1997:169.
2 Senaste lydelse 1997:169.
3 Senaste lydelse 1996:1234.

13

3 Ärendet och dess beredning

Folkbokföringslagen (1991:481), som ersatte folkbokföringslagen (1967:198),
trädde i kraft den 1 juli 1991. I den nya folkbokföringslagen har det införts
bestämmelser om särskild folkbokföring av förföljda personer, s.k.
kvarskrivning. Samtidigt med folkbokföringslagen trädde lagen (1991:483) om
fingerade personuppgifter i kraft. Lagen innebär att en person som är
folkbokförd i landet under vissa förutsättningar får använda andra
personuppgifter om sig själv än de verkliga (fingerade personuppgifter).
Regeringen beslutade den 9 december 1993 att ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att
utvärdera lagen. Rikspolisstyrelsen har i rapporten Utvärdering av lagen om
fingerade personuppgifter (RPS Rapport 1995:3) redovisat resultatet av denna
utvärdering. Rikspolisstyrelsen pekade bl.a. på att det fanns skäl att se över
lagen.
Regeringen beslutade den 29 juni 1995 att en särskild utredare skulle
tillkallas med uppgift att se över lagen (1991:483) om fingerade
personuppgifter. Utredaren fick också i uppdrag att se över vissa frågor med
anknytning till folkbokföringslagen. Utredningen överlämnade i april 1996
betänkandet Några folkbokföringsfrågor (SOU 1996:68). Utredningens
sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Utredningens förslag till
lagtext finns i bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns
i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i
Finansdepartementet (dnr Fi96/2700). Regeringen tar nu upp förslagen till
behandling.
Regeringen behandlar i detta sammanhang även skrivelser från Riksskatteverket
angående kontroll av bosättning i landet för personer med utländsk födelseort
samt om personnummer inför 2000-talet. Skrivelserna har remissbehandlats.
Justitiekanslern, Datainspektionen, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i
Stockholms län, Domstolsverket, Centrala studiestödsnämnden, Rikspolisstyrelsen,
Riksförsäkringsverket, Invandrarverket, Statistiska centralbyrån,
Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statens person- och adressregisternämnd,
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har yttrat sig. En
remissammanställning finns i tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi96/3804,
Fi97/215 och Fi97/217).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 19 juni 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Regeringen har i propositionens lagförslag följt Lagrådets förslag. Dessutom
har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

32

4 Skyddet inom folkbokföringen mot
personförföljelse

4.1 Allmänna utgångspunkter

Uppgifter om enskilda personers namn, personnummer, adress, civilstånd och andra
familjeförhållanden används i dagsläget hos ett stort antal myndigheter som ett
led i myndigheternas verksamhet. Den grundläggande insamlingen och registre-
ringen av de personuppgifter som används i samhället sker till stor del inom
folkbokföringen hos skattemyndigheterna. Därifrån förs sedan uppgifterna vidare
på olika sätt. Uppgifterna som registreras i folkbokföringen är som
huvudregel offentliga. I vissa fall kan det dock vålla olägenhet för en person
att uppgifter om henne eller honom sprids. Med hjälp av t.ex. en adressuppgift
från ett folkbokföringsregister kan en förföljare spåra upp en viss person för
att hota eller utöva våld mot henne eller honom. Även andra uppgifter som
registreras inom folkbokföringen kan användas som ett led i förföljelse. För att
uppgifterna i folkbokföringen inte skall kunna missbrukas för att söka rätt på
en person i syfte att förfölja denne har under senare år vissa åtgärder
genomförts till skydd för förföljda personer.
I första hand är det sekretessreglerna som skall skydda mot förföljelse som
sker med hjälp av personuppgifter hos myndigheter. Om det kan antas att
utlämnande av uppgifter rörande en viss person innebär men för personen,
exempelvis risk för förföljelse, kan skattemyndigheten i folkbokföringsregistret
lägga in en markering för särskild sekretessprövning, s.k. sekretessmarkering.
Sekretessmarkeringen innebär att särskild försiktighet bör iakttas vid
bedömningen av om uppgifter om personen i fråga bör lämnas ut, eftersom de kan
vara sekretessbelagda med stöd av 7 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100). Är
sekretessmarkering inte en tillräcklig åtgärd för att skydda personen kan
skattemyndigheten, om personen byter bostadsort, besluta att hon eller han
fortfarande skall vara folkbokförd på den tidigare orten, s.k. kvarskrivning.
Kvarskrivning innebär att den förföljdes verkliga bostadsort hemlighålls. Det är
i princip endast en skattemyndighet som har kännedom om en kvarskriven persons
verkliga adress. Om en person riskerar att bli utsatt för särskilt allvarlig
brottslighet kan han eller hon under vissa förutsättningar få medgivande att
använda andra personuppgifter om sig själv än de verkliga (fingerade
personuppgifter).
Utredningen om vissa folkbokföringsfrågor har i betänkandet Några
folkbokföringsfrågor (SOU 1996:68) lagt fram förslag till hur skyddet inom
folkbokföringen för förföljda personer skall förbättras. Utredningen har
föreslagit vissa ändringar i förutsättningarna för kvarskrivning och fingerade
personuppgifter. Dessutom har utredningen tagit upp några frågor som rör
sekretess och sekretessmarkering. När det gäller valet av skyddsåtgärd vid
personförföljelse föreslår utredningen att det bör ske med utgångspunkt från att
den minst ingripande åtgärden först skall vidtas. Sekretessmarkering i
folkbokföringsregistren är därför den första skyddsåtgärd som bör tillgripas när
man kan befara att folkbokföringsuppgifter används för personförföljelse. Även
skyddsåtgärder utanför folkbokföringen som t.ex. besöksförbud kan i många fall
ge tillräckligt skydd. Först om sekretessmarkering eller besöksförbud inte är en
tillräcklig åtgärd skall man tillgripa kvarskrivning och i sista hand fingerade
personuppgifter. Remissinstanserna har i stort varit mycket positiva till
utredningens förslag.
Det är av stor vikt att den som är utsatt för eller riskerar att bli utsatt
för personförföljelse kan räkna med att samhället ställer effektiva
skyddsåtgärder till förfogande. De möjligheter till skydd inom folkbokföringen
som finns i dag är i de allra flesta fall tillräckliga för att de utsatta
personerna skall vara trygga. Kvarskrivning och fingerade personuppgifter har
emellertid negativa konsekvenser som drabbar såväl den som behöver skyddas som
myndigheter och andra. Arten av skyddsåtgärder måste därför anpassas till
behovet i det enskilda fallet och man bör inte vidta en mer ingripande åtgärd än
som i varje enskilt fall är påkallat. Regeringen anser därför i likhet med
utredningen att skyddsåtgärderna bör inledas med att man överväger om inte
sekretessmarkering är en tillräcklig åtgärd. Först därefter bör man överväga att
ta till de mer ingripande åtgärderna kvarskrivning och fingerade
personuppgifter. Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter bör
användas med stor restriktivitet och endast när inget annat effektivt skydd står
till buds.
I det här sammanhanget bör också framhållas att personer som riskerar att
utsättas för våld och annan förföljelse kan få skydd också i andra former.
Polisen kan i sådana fall bl.a. tillhandahålla s.k. trygghetspaket som
innehåller larmanordningar m.m., skyddshundar och i mycket allvarliga fall
livvaktsskydd.

4.2 Sekretessmarkering-

Regeringens bedömning: Sekretessmarkering i folkbokföringsregistren är den
första skyddsåtgärd som bör tillgripas när man kan befara att
folkbokföringsuppgifter kan komma till användning för personförföljelse.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar bedömningen utan erinran.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen
(1980:100) gäller sekretess bl.a. i verksamhet som avser folkbokföring eller an-
nan liknande registrering av befolkningen. Sekretessen gäller för uppgift om en-
skilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den
enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretess kan
gälla för en särskilt känslig uppgift om exempelvis adoption men också för en
normalt harmlös uppgift om adress som kan behöva skyddas vid personförföljelse.
I vissa fall kan man på förhand misstänka att en uppgift kommer att
efterfrågas för att användas på ett sätt som kan vara till men för den enskilde,
t.ex. att en adressuppgift används som ett led i förföljelse. Skattemyndigheten,
som ansvarar för folkbokföringsregistret, har då möjlighet att föra in en s.k.
sekretessmarkering i registret. Markeringen anger att särskild försiktighet bör
iakttas vid bedömningen av om uppgifter om personen i fråga bör lämnas ut,
eftersom uppgifterna kan omfattas av sekretess. Sekretessmarkering är alltså
avsedd att ge myndigheten en varningssignal vid utlämnande av uppgifter som
normalt sker utan särskild sekretessprövning. Markeringen anger att personen i
fråga t.ex. löper risk för förföljelse. Den omständigheten har naturligtvis stor
betydelse vid en prövning av om en uppgift kan lämnas ut. För att markeringen
skall få avsedd effekt får den regelmässigt omfatta samtliga medlemmar i den
förföljdes hushåll.
Sekretessmarkering har använts inom folkbokföringen under många år. Skatte-
förvaltningen har också utarbetat särskilda rutiner för systemet med
sekretessmarkeringar.
Förfarandet med sekretessmarkering är inte närmare lagreglerat men motsvarar
det som gäller för den hemligstämpel som enligt 15 kap. 3 § sekretesslagen kan
åsättas en allmän handling. Förfarandet med sekretessmarkering har accepterats i
Justitieombudsmannens praxis, se JO 1984/85 s. 282 och JO 1987/88 s. 195.
Oftast är det en enskild person som begär sekretessmarkering. Önskemålet har
sin bakgrund i att personen anser sig utsatt för förföljelse. En begäran om
sekretessmarkering bör vara åtföljd av någon form av utredning som styrker
påståendet om förföljelse. Normalt skall de skäl som ligger till grund för
införandet av sekretessmarkering vara tillräckliga för att vägra ett utlämnande
med stöd av folkbokföringssekretessen när någon begär att få ut uppgifterna. Av
detta följer att det bör vara fråga om ett konkret hot. Det räcker alltså inte
att en person känner fruktan och anser sig förföljd. Det måste också objektivt
sett föreligga en risk för förföljelse. Ett blankt påstående om förföljelse från
den som begär markeringen torde knappast godtas i något fall. Om det inte finns
någon dom som stöder ett påstående om förföljelse får annan utredning förebring-
as, t.ex. en utredning eller utlåtande från polis- eller socialmyndighet som
styrker den enskildes uppgifter. Ett annat exempel är handlingar eller
upplysningar från sjukvården. Uppgifter från myndigheter som bekräftar
påståenden om förföljelse torde allmänt tillmätas stor betydelse. Detsamma kan
gälla intyg m.m. från olika slag av ideell verksamhet som syftar till att ge
hjälp åt personer som utsatts för brott eller andra särskilt utsatta.
I första hand bör det vara den som begär en sekretessmarkering som skall visa
behovet av markeringen. Med hänsyn till frågans betydelse för den som begär
skyddet bör emellertid skattemyndigheten hjälpa denne med att ta fram den
utredning som kan behövas. Även om den enskilde inte hänvisar till polis eller
socialtjänst förefaller det naturligt att skattemyndigheten undersöker med dessa
vilken bakgrund påståendet om förföljelse kan ha.
Inom skattemyndigheten är det endast chefen på det aktuella skattekontoret som
har behörighet att ta del av uppgifter om en person som fått markering. För
annan personal ger ADB-systemets bildskärmsterminaler inte någon information om
en sekretessmarkerad person utan personalen hänvisas till kontorschefen. Om
personen flyttar och folkbokförs inom ett nytt skattekontors verksamhetsområde
överförs markeringen till ett nytt lokalt folkbokföringsregister tillsammans med
övriga uppgifter om personen. Ett beslut om sekretessmarkering är oftast tidsbe-
gränsat och gäller inte för längre tid än två år. En sekretessmarkering överförs
till andra myndigheter som får del av folkbokföringsuppgifter.
År 1988 hade 1 600 personer sekretessmarkering inom folkbokföringen. Sedan
dess har antalet markeringar ökat. I slutet av år 1993 hade cirka 4 700 personer
sekretessmarkering. I slutet av år 1994 rörde det sig om 5 500 personer och ett
år senare var det 6 000 personer som hade tilldelats sekretessmarkering av
skattemyndigheterna.
Folkbokföringssekretessen kan sägas vara det första steget på den trappa av
skyddsåtgärder med anknytning till folkbokföringen som fortsätter med kvarskri-
vning och slutar med fingerade personuppgifter. I nästan alla fall av befarad
förföljelse torde sekretessmarkering medföra ett fullgott skydd. Det innebär
också att mer ingripande åtgärder som kvarskrivning och fingerade
personuppgifter inte behöver tillgripas. Regeringen anser därför att
sekretessmarkering bör vara den första skyddsåtgärd som tillgrips när man kan
befara att folkbokföringsuppgifter kan komma till användning för
personförföljelse.
Riksskatteverket har i sitt remissyttrande tagit upp behovet av en
lagreglering av formerna för registrering av sekretessmarkeringen.
Riksskatteverket anser att en enskild som inte beviljats sekretessmarkering bör
ha en möjlighet att få frågan överprövad. Om en sådan möjlighet infördes skulle
det vidare kunna bidra till en enhetlig tillämpning. Regeringen anser att det
finns skäl som talar för att lagreglera en möjlighet att markera att en person
är förföljd i folkbokföringsregistren. Frågan är emellertid komplicerad och
behöver övervägas ytterligare. Frågan ligger inom ramen för
Brottsofferutredningens (Ju 1995:07) arbete.
En annan fråga i detta sammanhang är andra myndigheters användning av
sekretessmarkeringen. Sekretessen hindrar inte att en adressuppgift sprids till
ett stort antal myndigheter. Även om uppgiften omfattas av sekretess hos skatte-
myndigheten och hos flera andra myndigheter medför den omfattande spridningen av
adressuppgiften vissa risker för "läckage". Hos någon myndighet kanske marke-
ringen inte uppmärksammas eftersom myndigheten har bristfälliga rutiner för
hantering av markerade uppgifter. Hos en annan myndighet kan adressuppgiften
komma att utlämnas på grund av att en ovan tjänsteman inte känner till marke-
ringens innebörd. Regeringen vill framhålla
att ett fungerande sekretesskydd förutsätter att myndigheterna kan hantera
sekretessmarkeringen på rätt sätt. Skattemyndigheterna lägger ned ett betydande
arbete på att utreda ärenden om sekretessmarkering. Markeringen innebär att det
finns en dokumenterad förföljelserisk. Den mottagande myndigheten har att
självständigt avgöra om sekretess föreligger för uppgifterna och kan därmed
komma fram till att de skall lämnas ut. Det skydd som sekretessmarkeringen skall
utgöra får emellertid inte gå till spillo genom dåliga rutiner eller bristande
kunskap hos myndigheter som får del av markeringen.

Nivån på folkbokföringssekretessen

En fråga som behandlats av utredningen och av några remissinstanser är om det
finns något skäl att skärpa det allmänna sekretesskyddet för uppgifter om namn,
personnummer, adress eller andra grundläggande förhållanden som registreras inom
folkbokföringen. Utredningen har funnit att det med hänsyn till myndigheters och
andras behov av uppgifter från folkbokföringen inte finns skäl att ändra
sekretessen för uppgifterna inom folkbokföringen. Riksåklagaren anser dock att
utrymmet för sekretess för hotade personers adressuppgifter bör utvidgas.
Intresset av att kunna erbjuda hotade personer skydd väger enligt Riksåklagaren
tyngre än myndigheters och andras önskemål om att lätt kunna ta del av vissa
uppgifter. Övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan anser dock att nivån
på sekretessen inte bör ändras.
Folkbokföringsuppgifter överförs i stor utsträckning från skattemyndigheterna
till andra myndigheter men också till banker, försäkringsbolag och andra
företag. Användningen av folkbokföringsuppgifter i samhället har också kommit
att bli avgörande för att den enskilde på ett enkelt sätt skall kunna utöva sina
rättigheter, bl.a. komma i åtnjutande av ekonomiska förmåner av olika slag. Sär-
skilt betydelsefullt är det att myndigheter och företag kan få tillgång till
aktuella och korrekta adressuppgifter. Om folkbokföringssekretessen skulle
förändras på ett påtagligt sätt, exempelvis genom att ett s.k. omvänt skade-
rekvisit införs och presumtionen ändras från offentlighet till hemlighållande,
skulle den omfattande överföringen av folkbokföringsuppgifter från skattemyndig-
heterna till andra myndigheter, företag och enskilda inte kunna fortgå. Myndig-
heternas och företagens verksamhet skulle därmed försvåras och enskilda skulle
förorsakas olägenheter och riskera rättsförluster. Regeringen anser därför i
likhet med utredningen att det inte finns skäl att skärpa sekretessen för
folkbokföringsuppgifterna.

4.3 Sekretess för elevadresser m.m.

Regeringens förslag: Sekretesslagen skall kompletteras med en bestämmelse som
gör det möjligt att vid befarad personförföljelse öka skyddet för uppgifter som
rör enskildas personliga förhållanden, t.ex. elevadresser, främst i grundskolan
och gymnasieskolan. Sekretessskyddet skall motsvara det som gäller för adresser
m.m. inom folkbokföringen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot
förslaget. Riksskatteverket ifrågasätter om inte sekretess bör införas även för
adresser i register över studerande vid högskolor. Centrala Studiestödsnämnden
anser att det bör övervägas om den föreslagna sekretessen även skall gälla
studerande i kommunal och statlig vuxenutbildning. Socialstyrelsen anser att det
också skall vara möjligt att sekretessmarkera adressuppgifter till barn som
bereds vård med stöd av lagen om vård av unga och där vistelseadressen enligt
beslut är hemlig i förhållande till föräldrarna.
Skälen för regeringens förslag: På skolområdet råder en hög grad av
offentlighet. Sekretess kan gälla endast i vissa speciella situationer, i första
hand i fråga om uppgifter som har lämnats till psykologer och kuratorer samt
inom den elevvårdande verksamheten i övrigt. Nyligen har det också genom en
ändring i 7 kap. 15 § sekretesslagen införts en möjlighet att sekretessbelägga
uppgifter om skolpliktiga barn om uppgifterna har överlämnats från
folkbokföringen till en kommunal myndighet. Lagändringen innebär att en uppgift
om skolpliktiga barn som lämnas från folkbokföringen till en kommunal myndighet,
t.ex. en skolstyrelse, och för vilken uppgift sekretess gäller inom
folkbokföringen, omfattas av sekretess även hos den mottagande myndigheten.
Utredningen har dock pekat på att det alltjämt finns svagheter i sekretesskyddet
på skolområdet. Utredningen har bl.a. framhållit kvarskrivna personers
situation och förordat ett allmänt skydd för främst elevadresser i grund- och
gymnasieskolan.
Vid kvarskrivning lagras inte uppgiften om den kvarskrivne personens adress i
folkbokföringsregistren och överförs inte heller från folkbokföringen till olika
myndigheter. I princip är det endast den skattemyndighet som beslutat om
kvarskrivning som skall känna till var personen bor och vistas. För att en
kvarskriven person skall registreras för skolgång där hon eller han vistas måste
vederbörande själv kontakta den kommunala skolmyndigheten. Det innebär att
skolmyndigheten får tillgång till den känsliga uppgiften om personens verkliga
adress.
Den nämnda ändringen i sekretesslagen skyddar inte uppgifter om kvarskrivna
personer, eftersom det vid kvarskrivning är personerna själva som lämnar
adressuppgifterna till skolan. Inte i något fall kan adressuppgifter m.m. som
den enskilde själv lämnar till skolstyrelsen eller skolan skyddas av sekretess.
När det gäller skolområdet går det inte att upprätthålla principen om att det
endast är skattemyndigheten som skall känna till den verkliga adressen. Det är
ju av olika skäl naturligt att skolledning och lärare känner till var en elev är
bosatt.
Fortfarande är alltså situationen den att skyddet för bl.a. elevadresser inom
grundskolan inte är tillräckligt. När det gäller elever i gymnasieskolan saknas
helt det sekretesskydd för adresser och andra uppgifter som följer av 7 kap. 15
§ sekretesslagen. Både elevens och vårdnadshavarens adress är därmed normalt
offentliga. Enligt regeringens mening finns det inget som tyder på att behovet
att skydda grundskolebarns adresser är så mycket större än skyddsbehovet för
adresser i gymnasieskolan. Med hänsyn till det stora behov som finns att skydda
adresser för personer som riskerar personförföljelse måste den ordning som råder
på skolområdet anses otillfredsställande. I dagsläget har drygt 6 000 personer
skyddad adress inom folkbokföringen. Av dessa är en stor andel barn i skolål-
dern. Normalt är det inte barnet utan dess vårdnadshavare som riskerar
personförföljelse. Uppgifter om barnet är sekretessbelagda för att inte vård-
nadshavaren skall kunna spåras genom barnet. Genom att sekretess gäller motver-
kas en sådan spårning inom folkbokföringen men den kan alltså ske genom
uppgifter som finns inom skolorna.
Det är naturligt att skolledning och lärare måste känna till var en elev är
bosatt. Det gäller både när eleven första gången registreras för skolgång och i
det dagliga skolarbetet. Bl.a. är det nödvändigt att elevens vårdnadshavare kan
nås i olika situationer. Uppgifter om elevernas namn, adresser och telefonnum-
mer, ibland också personnummer, är normalt mycket spridda inom skolan.
Uppgifterna är också lätt tillgängliga för utomstående, t.ex. genom olika skol-
kataloger och klasslistor som tilldelas eleverna. Det är lätt att inse att denna
öppenhet inte gagnar den elev som behöver skydda sin eller vårdnadshavarens
adress vid befarad personförföljelse.
Den enskildes behov av skydd måste enligt regeringens mening i det här samman-
hanget väga tyngre än de praktiska bekymmer för skolpersonal och andra som en
utvidgad sekretess skulle kunna medföra. Regeringen föreslår därför att en
ändring görs i sekretesslagen så att det blir möjligt att främst i grund- och
gymnasieskolan generellt hemlighålla adresser och andra uppgifter som kan
användas som ett led i personförföljelse. Skyddet inom skolan när det gäller
adresser och andra uppgifter som kan användas för förföljelse skall i första
hand inriktas på personer som på förhand kan sägas ha behov av skydd. Skyddsbe-
hovet kommer oftast att synliggöras genom en sekretessmarkering från folkbok-
föringen.
Sekretessmarkeringar för grundskolebarn kan föras över från folkbokföringen
till en skolstyrelse. Skolstyrelsen får därigenom på ett enkelt sätt kännedom om
vilka personer som behöver skyddas särskilt. När elevuppgifter sedan förs vidare
från skolstyrelsen till olika grundskolor kan sekretessmarkeringen följa med.
Den mottagande skolan får därmed kännedom om att uppgifter om en viss person är
känsliga. Särskilda rutiner får införas så att uppgifterna om en person som
behöver skyddas är tillgängliga endast för exempelvis skolans rektor och elevens
klassföreståndare. Dessa personer får hantera de aktuella uppgifterna med för-
siktighet och på ett sådant sätt att de inte sprids. I den mån en grundskola har
datoriserade elevregister bör skyddade uppgifter inte förekomma där. När fråga
om utlämnande av en sekretessmarkerad uppgift aktualiseras får den hanteras inom
skolan på samma sätt som hos andra myndigheter. Om utlämnande övervägs finns det
skäl att kontrollera med skattemyndigheten om skälet till sekretessmarkeringen.
Som tidigare nämnts lämnar kvarskrivna personer själva uppgifter till
skolstyrelsen eller skolan. Det torde även förekomma att elever eller
vårdnadshavare i andra sammanhang själva lämnar t.ex. en adressuppgift till
skolstyrelsen eller grundskolan. För att skyddet i dessa fall skall bli effek-
tivt är det nödvändigt att uppgifterna hanteras på samma sätt som i fråga om
personer som har erhållit sekretessmarkering inom folkbokföringen. Det kan ske
genom att skolstyrelsen och skolan för dessa uppgifter använder liknande rutiner
som för skyddade uppgifter från folkbokföringen.
Uppgifter om gymnasieelever lämnas inte över från folkbokföringen till
skolområdet. Skolan får därmed inte automatiskt kännedom om vilka elever i
gymnasieskolan som har sekretessmarkering. Den upplysningen måste eleven eller
dennes vårdnadshavare lämna. Det kan ske genom att en kopia på
skattemyndighetens besked om sekretessmarkering ges in till skolan.
Skolstyrelsen och gymnasieskolan får hantera uppgifter om gymnasieelever med
sekretessmarkering på liknande sätt som uppgifter om grundskoleelever som har
sådan markering.
En annan fråga i detta sammanhang är adressekretess m.m. för högskoleområdet
och den kommunala och statliga vuxenutbildningen. Riksskatteverket och CSN anser
att en utökad sekretess på skolområdet även bör omfatta dessa områden. Det
förekommer säkerligen att högskoleelever har sekretessmarkering inom
folkbokföringen. Antagligen är det dock mindre vanligt att markeringen har sin
grund i att elevens föräldrar riskerar förföljelse. Därmed är situationen inte
likartad den som motiverar sekretess för adressuppgifter m.m. inom grund- och
gymnasieskolan. Adressuppgifter lämnas inte heller över från folkbokföringen
till högskolan. En vuxen elev torde kunna avstå från att lämna sin adress till
skolan utan att detta innebär några nackdelar för henne eller honom. Eleven kan
exempelvis till skolan lämna uppgift om en särskild postadress i stället för den
riktiga adressen.
Regeringen föreslår därför att det i sekretesslagen införs en bestämmelse som
gör det möjligt att skydda elevadresser m.m. i grundskolan, gymnasieskolan,
särskolan och specialskolan. Sekretessen skall gälla både i skolan och hos den
kommunala myndighet som ansvarar för skolan.
Sekretessen bör ha samma nivå som inom folkbokföringen. I första hand är det
uppgifter om var eleven bor och vistas som kan vara känsliga. Även uppgifter om
elevens klass och skola kan dock behöva skyddas så att inte eleven eller någon
närstående till denne den vägen kan spåras av en förföljare. Skyddsområdet bör
med hänsyn härtill gälla den enskildes personliga förhållanden. Därmed kan också
uppgift om vårdnadshavare och annan närstående skyddas.
Den lagreglering som regeringen föreslår tas lämpligen in i 7 kap. 9 §
sekretesslagen, som reglerar sekretessen för skol- och utbildningsområdet.

33

4.4 Kvarskrivning

4.4.1 Nuvarande ordning

Reglerna om kvarskrivning återfinns i två paragrafer i folkbokföringslagen. De
trädde i kraft den 1 juli 1991 i samband med att den nya folkbokföringslagen
började gälla. Enligt 16 § får en person som av särskilda skäl kan antas bli ut-
satt för en allvarlig eller upprepad brottslighet, förföljelser eller
trakasserier på annat sätt, om han har flyttat eller avser att flytta, efter
ansökan medges att vara folkbokförd på den gamla folkbokföringsorten i högst tre
år (kvarskrivning). När det inte längre finns skäl för kvarskrivning skall den
upphöra. Kvarskrivning får även medges den utsatte personens medflyttande
familj. Kvarskrivning beslutas av skattemyndigheten. För utredning av frågor om
kvarskrivning får skattemyndigheten enligt 17 § anlita biträde av
polismyndighet.
Skyddet vid kvarskrivning är inriktat på att hemlighålla den förföljdes
bostadsort och verkliga adress då skydd med stöd av sekretessreglerna bedöms
otillräckligt. Kvarskrivning skall främst skydda mot sådan personförföljelse som
grundas på att en person spåras med hjälp av uppgift om adress m.m. som finns
hos folkbokföringen.
En kvarskriven person har normalt bytt bostadsort men är inte folkbokförd på
vistelseorten. I stället är personen folkbokförd - kvarskriven - där hon eller
han tidigare var bosatt. Personens verkliga adress registreras inte inom folk-
bokföringen och sprids inte heller till andra myndigheter. Den kvarskrivne är i
folkbokföringen registrerad endast med adress hos den skattemyndighet som har
beslutat om kvarskrivningen. Det är också denna adress som automatiskt överförs
från folkbokföringen till myndigheter och företag m.m. Post som sänds till den
kvarskrivne med ledning av adressen som folkbokföringen tillhandahåller hamnar
alltså hos skattemyndigheten. Myndigheten har kännedom om personens verkliga
adress och vidaresänder posten till den kvarskrivne. Skattemyndigheten förvarar
uppgiften om den kvarskrivnes adress på ett betryggande sätt. Uppgiften om den
verkliga adressen kan komma att lämnas ut endast i sällsynta undantagsfall.
Skattemyndigheterna har inte fått kännedom om att någon person som har
kvarskrivits har utsatts för förföljelse efter kvarskrivningen. Det är i dag
ungefär 150 personer som medgivits kvarskrivning.
Det föreligger inte några domstolsavgöranden beträffande kvarskrivning. Det
torde i första hand bero på att de ansökningar som har gjorts om kvarskrivning
också har bifallits av skattemyndigheterna.

Hot m.m. som kan grunda kvarskrivning

Det måste föreligga någon form av hotsituation för att en person skall få
kvarskrivas. Bestämmelserna om kvarskrivning är sparsamt kommenterade i motiven
till folkbokföringslagen. När det gäller situationer som kan föranleda
kvarskrivning anges endast att kvarskrivning bör kunna medges både i de fall
hotet kommer från en känd person, exempelvis en tidigare familjemedlem eller
någon som den hotade vittnat mot i en rättegång, och i sådana fall då hotet kom-
mer från oidentifierade personer, exempelvis en terroristorganisation eller ett
brottssyndikat. Även parter i rättegång, målsägande och rättspersonal bör kunna
bli kvarskrivna. Däremot bör det förhållandet att en person utsatts för
uppmärksamhet i massmedia inte i och för sig utgöra skäl till kvarskrivning
(prop. 1990/91:153 s. 116).-
Förutsättningarna för kvarskrivning skall motsvara grunderna för besöksförbud.
Vad som sägs i förarbetena till lagen om besöksförbud har alltså stort intresse
även beträffande kvarskrivning. Det gäller då särskilt de omständigheter i form
av brott m.m. som kan föranleda att kvarskrivning kommer till användning.
I propositionen med förslag till lag om besöksförbud (prop. 1987/88:137) knöts
brottsrisken i första hand till arten av de tidigare brott som en förföljare i
många fall har gjort sig skyldig till. De begångna brott som tillmäts särskild
vikt är i första hand brott mot den förföljdes liv, frihet eller hälsa. Inte
bara sådana brott utan även andra brott som kan användas i trakasserande syfte
kan dock läggas till grund för besöksförbud.
Frågan om riskbedömningen har behandlats utförligt i förarbetena till lagen om
besöksförbud. En grundläggande förutsättning är att det rör sig om en konkret
risk för brott, förföljelse eller trakasserier med hänsyn till förhållandena i
det enskilda fallet. Vid bedömningen av om det föreligger risk för brott, för-
följelse eller trakasserier skall särskilt beaktas om den mot vilken förbudet
avses gälla har begått brott mot den andra personens liv, frihet eller hälsa.
Det innebär att det i första hand är sådana brott som misshandel, olaga hot och
liknande som skall tas med i bedömningen. Även andra brott av motsvarande slag
kan dock komma in i bilden, t.ex. sexuella övergrepp och rån. Likaså bör det
vara möjligt att ta hänsyn till andra typer av brott som kan vara av betydelse
för att i det enskilda fallet bedöma om det föreligger risk för förföljelse
(prop. 1987/88:137 s. 19 och 41).
Något som är av särskild vikt vid riskbedömningen är karaktären på tidigare
brott, om det rör sig om enstaka eller flera gärningar och om brott har begåtts
vid ett eller flera tillfällen. Vid upprepad brottslighet behöver det inte röra
sig om samma slags gärning; det torde t.ex. inte vara ovanligt att en person ena
gången gör sig skyldig till misshandel och hemfridsbrott och nästa gång till
olaga hot. Även en enstaka misshandel eller sexuellt övergrepp bör givetvis
kunna vägas in vid bedömningen av om risk för trakasserier föreligger.

Effekter av kvarskrivning

Kvarskrivning medför vissa problem för den som har medgivits sådan.
Olägenheterna ligger främst på två plan. För det första kan det förhållandet att
den som kvarskrivits inte är folkbokförd där hon eller han faktiskt är bosatt
medföra problem när det gäller personens grundläggande rättigheter och skyl-
digheter i samhället. För det andra kan det i vissa fall vara ofrånkomligt att
någon enstaka myndighet utanför folkbokföringen får kännedom om den kvarskrivnes
verkliga adress. Beroende på omständigheterna kan det få till följd att upp-
giften får ytterligare spridning och slutligen når en förföljare.
Kvarskrivningen påverkar den enskilde på olika sätt. En kvarskriven person är
inte röstberättigad i den kommun, eller församling om det gäller kyrkliga val,
där han eller hon är bosatt. Den kvarskrivne skall i stället utöva sin rösträtt
där hon eller han är folkbokförd. Även valbarheten är till viss del knuten till
folkbokföringen. När det gäller beskattningen kommer personen i fråga att vara
bosatt i en kommun men skattskyldig i en annan kommun, eftersom en person är
skattskyldig i den kommun där hon eller han är folkbokförd. Att en kvarskriven
person blir röstberättigad och skattskyldig i en annan kommun än där hon eller
han är bosatt är naturligtvis en nackdel men kan inte anses alltför besvärande,
varken för den enskilde eller för det allmänna.
En kvarskriven person kan behöva anlita socialtjänsten exempelvis för att få
barnomsorg. Även inom socialtjänstområdet har den kvarskrivne naturligtvis
intresse av att hemlighålla sin verkliga adress i största möjliga utsträckning.
Det kan emellertid knappast undvikas att en kvarskriven person lämnar uppgift om
sin verkliga adress till socialnämnden och till närmast berört daghem eller
förskola. Inom socialtjänstens olika verksamhetsområden råder dock enligt 7 kap.
4 § sekretesslagen (1980:100) en stark sekretess som skall skydda även sådana
grundläggande uppgifter som adress m.m.
Socialförsäkringen innefattar flera olika typer av ekonomisk ersättning. För-
månerna utgår som allmän försäkringsersättning men också som renodlade bidrag.
Till förmånerna hör bl.a. sjukpenning, pension och barnbidrag. Kvarskrivning
påverkar inte den grundläggande rätten till socialförsäkringsförmåner. En kvar-
skrivning får dock vissa konsekvenser för den enskilde i det här sammanhanget.
Så gott som samtliga socialförsäkringsförmåner administreras av de allmänna
försäkringskassorna. En enskild persons olika förmåner handläggs av den kassa
inom vars verksamhetsområde personen i fråga är folkbokförd. Det betyder att en
kvarskriven person som behöver kontakta försäkringskassan i första hand skall
vända sig till kassan på kvarskrivningsorten. Självfallet kan detta vara
besvärligt för en kvarskriven person som vistas i en helt annan del av landet.
En kassa har emellertid rätt att uppdra åt en annan kassa att handlägga ett
visst ärende. Ett sådant uppdrag underlättar betydligt för den enskilde och bör
regelmässigt ges när det gäller kvarskrivna personer.
Uppgiften om en kvarskriven persons verkliga adress bör kunna undvaras i så
gott som alla typer av ärenden som handläggs av en försäkringskassa. Skulle
adressen behövas exempelvis i ett ärende om bostadsbidrag bör dock den
kvarskrivne kunna uppge sin faktiska bostadsadress utan risk. Uppgiften omfattas
nämligen av det generella sekretesskydd som enligt 7 kap. 7 § sekretesslagen
gäller för bl.a. kassornas verksamhet. Det är dock en fördel om adressuppgiften
inte behöver lämnas till kassan. Om kassan får del av adressuppgiften måste den
skyddas särskilt. Den bör exempelvis inte föras in i något ADB-register.
Rätten till hälso- och sjukvård regleras i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763). Enligt 3 § nämnda lag skall varje landsting erbjuda hälso- och
sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget. En person anses bosatt i det
landsting i vilket hon eller han är folkbokförd. Den som utan att vara bosatt i
ett landsting ändå vistas där har dock rätt till akut hälso- och sjukvård hos
landstinget. En kvarskriven person har således inte rätt till fullständig
hälso- och sjukvård i det landsting som vederbörande vistas i. För annat än akut
vård måste den kvarskrivne i dagsläget vända sig till det landsting inom vars
område hon eller han är folkbokförd. Det är ett förhållande som uppenbarligen är
till nackdel för den kvarskrivne. Regeringen återkommer till detta i avsnitt
4.4.4.
En kvarskriven som stäms inför domstol skall i första hand svara där hon eller
han är folkbokförd. Det är en ordning som kan vara förenad med olägenheter för
den kvarskrivne exempelvis genom att hon eller han måste anlita ombud på annan
ort än vistelseorten. Att rättegången hålls utanför den kvarskrivnes vistelseort
bör å andra sidan allmänt minska risken för att hennes eller hans verkliga
adress blir känd. Den kvarskrivne behöver under inga förhållanden avslöja sin
verkliga adress för att rätt forum skall kunna bestämmas. Regeringen behandlar
frågan närmare i avsnitt 4.6.
En särskild situation föreligger om en kvarskriven person har anställning hos
en myndighet. I allmänhet bör den kvarskrivne vara försiktig med att lämna upp-
gift om sin verkliga adress till arbetsgivaren. Denne behöver inte heller känna
till uppgiften för att fullgöra sin uppgiftsskyldighet gentemot det allmänna.
Oftast har inte heller arbetsgivaren för internt bruk behov att veta var en
kvarskriven person är bosatt. Det bör vara tillräckligt att han har kännedom om
postadressen hos skattemyndigheten eller någon annan postadress som den
kvarskrivne använder.
Det finns naturligtvis ytterligare områden inom den offentliga sektorn som kan
ha betydelse för en person som har kvarskrivits enligt folkbokföringslagen. En
kvarskriven person kan ha anledning att lämna uppgifter om sig själv till ex-
empelvis arbets- och bostadsförmedling, studiestödsnämnd, länsstyrelse och
invandrarmyndighet. I dessa sammanhang har det dock inte någon betydelse att den
kvarskrivne vistas på annan ort än folkbokföringsorten.

4.4.2 Grunderna för kvarskrivning

Regeringens förslag: De grundläggande förutsättningarna - risk för brott,
förföljelser eller trakasserier - för kvarskrivning samordnas med rekvisiten för
besöksförbud.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget. Svea hovrätt anser dock att rekvisiten för
kvarskrivning och besöksförbud måste samordnas bättre för att den föreslagna
trappstegsmodellen, som innebär att sekretessmarkering och besöksförbud först
skall övervägas, skall kunna fungera. JO ifrågasätter om den föreslagna lydelsen
av 16 § folkbokföringslagen inte kan komma att få mer än en redaktionell
betydelse.
Skälen för regeringens förslag:Enligt 16 § folkbokföringslagen får
kvarskrivning medges om en person av särskilda skäl kan antas bli utsatt för
allvarlig eller upprepad brottslighet, förföljelser eller trakasserier på annat
sätt. Som framgått har det varit lagstiftarens mening att ledning skall sökas i
förarbetena till lagen om besöksförbud när det gäller att bedöma vilken för-
följelse som kan föranleda kvarskrivning. Enligt 1 § lagen (1988:688) om
besöksförbud får besöksförbud meddelas om det på grund av särskilda
omständigheter finns risk för att den mot vilket förbudet avses gälla kommer att
begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den som
förbudet avser skydda.-
Kvarskrivningsbestämmelsen tycks ställa något större krav på brottslighetens
svårhetsgrad än bestämmelsen om besöksförbud. När det gäller kvarskrivning talar
lagen om "allvarlig eller upprepad brottslighet". Bestämmelsen om besöksförbud,
som är något annorlunda uppbyggd, anger i stället att det skall föreligga risk
för att någon "kommer att begå brott". Med hänsyn till den uttryckliga hänvis-
ningen till lagstiftningen om besöksförbud som på den här punkten gjordes när
bestämmelsen om kvarskrivning infördes verkar det dock inte som om någon större
skillnad är avsedd. Eftersom även "förföljelser och trakasserier" kan grunda
kvarskrivning har inte heller brottslighetens svårhetsgrad så stor betydelse vid
kvarskrivning. Kravet på att brottsligheten skall vara allvarlig eller upprepad
bör därför enligt regeringens mening tas bort.
Till skillnad från bestämmelsen om besöksförbud anger inte kvarskrivningsbe-
stämmelsen att det skall vara fråga om att "allvarligt" trakassera en person.
Utredningen har ansett att det inte finns skäl att föreslå någon skärpning när
det gäller arten av förföljelse eller trakasserier på annat sätt som kan grunda
kvarskrivning. Avsikten är ju att kvarskrivning skall kunna komma till
användning även vid sådan förföljelse som inte är direkt brottslig. Svea hovrätt
anser dock att rekvisiten för kvarskrivning och besöksförbud bör samordnas även
i denna del.
I praktiken kommer kvarskrivning att medges endast vid ganska avancerade fall
av förföljelse. Skälet till det är att kvarskrivning inte skall ske om
sekretessmarkering eller besöksförbud framstår som tillräckliga skyddsåtgärder.
Ett krav på allvarliga trakasserier för att medge kvarskrivning torde därför
inte innebära någon större skillnad mot i dag. Regeringen anser därför, i likhet
med Svea hovrätt, att även bestämmelsen om kvarskrivning bör uppställa ett krav
på allvarliga trakasserier och på så sätt samordnas med vad som gäller enligt
lagen om besöksförbud.
Kvarskrivning förutsätter att det föreligger en konkret risk för förföljelse.
Detta har i lagen uttryckts så att en person av särskilda skäl kan antas bli
utsatt för brott eller trakasserier av annat slag. När det gäller
riskbedömningen anser utredningen att det bör vara tillräckligt att en person
kan antas bli utsatt för brott m.m. Utredningen har därför föreslagit att kravet
på att särkilda skäl skall tas bort. Detta innebär dock som bl.a. Svea hovrätt
framhåller att det krav på risk som ställs upp i lagen om besöksförbud blir
högre än för kvarskrivning. Det kan alltså medföra att kvarskrivning men inte
besöksförbud kan beviljas. Med hänsyn till den koppling som finns mellan
bestämmelserna anser regeringen att någon ändring inte skall göras när det
gäller kravet på vilken risk som skall finnas.
När det gäller fingerade personuppgifter har Högsta domstolen i rättsfallet
NJA 1994 s. 497 I slagit fast att hotbilden skall bedömas objektivt. Med hänsyn
till det nära sambandet mellan kvarskrivning och fingerade personuppgifter är
det naturligt att se saken på motsvarande sätt beträffande kvarskrivning.
Kvarskrivning bör således förutsätta att det föreligger ett objektivt
konstaterbart hot mot den för vilken åtgärden aktualiserats (eller en
familjemedlem till denne). Det räcker således inte att personen anser sig hotad
eller förföljd.
Ofta torde kvarskrivning aktualiseras sedan en person har dömts för någon form
av brott. Har vederbörande gjort sig skyldig till brott mot den som begär
kvarskrivning och fortsätter att besvära målsäganden, talar starka skäl för
kvarskrivning. Om det är en mycket allvarlig eller omfattande brottslighet som
har riktats mot den som begär kvarskrivning bör begäran bifallas. I enlighet med
vad som sagts rörande besöksförbud bör även brott som riktats mot annan person
kunna beaktas när det gäller att konstatera om förutsättningar för kvarskrivning
föreligger. En sådan situation kräver dock en mer nyanserad bedömning än om
brottet har riktats mot den som begär kvarskrivning.
När det inte har förekommit några tidigare brott kan riskbedömningen förefalla
svårare. Om det emellertid har klarlagts att förföljelse eller trakasserier som
inte utgör brott har ägt rum får risken för ytterligare angrepp prövas på
motsvarande sätt som om det gällt risk för fortsatt brottslighet.
Det kan förekomma att en person anser sig berättigad till kvarskrivning trots
att personen inte har utsatts för någon form av trakasserier. Något krav på att
trakasserier skall ha ägt rum har heller inte uppställts. Det måste emellertid
ha förekommit något som gör att en person "av särskilda skäl kan antas bli
utsatt för" brott eller allvarliga trakasserier av något slag. Exempelvis kan
det ju vara så att en person planerat eller förberett brottsliga gärningar eller
trakasserier som inte kommit till utförande. Förutsättningarna för kvarskrivning
kan också vara uppfyllda om det visar sig att en person till tredje man har
uttalat allvarligt menade hotelser mot exempelvis en tidigare maka.
Kvarskrivning kan också komma i fråga för en person som har vittnat i en
rättegång eller medverkat i en polisutredning. Det kan inte heller uteslutas att
kvarskrivning blir aktuell för en person som här i landet av särskilda skäl
riskerar förföljelse av etniska eller religiösa orsaker.
Regeringens förslag föranleder ändringar i 16 § folkbokföringslagen.

4.4.3 Kvarskrivning och andra skyddsåtgärder

Regeringens förslag: Kvarskrivning skall inte medges om behovet av skydd kan
tillgodoses genom besöksförbud eller på annat sätt.

Utredningens förslag överensstämmer huvudsakligen med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget. Riksåklagaren avstyrker dock förslaget om att införa
ett krav på att först pröva frågan om besöksförbud eftersom det innebär en
onödig formalisering. Statskontoret och Statens person- och adressregisternämnd
(SPAR) ifrågasätter om sekretessmarkering är det mest effektiva skyddet för den
enskilde.
Skälen för regeringens förslag: För den enskilde innebär kvarskrivning en rad
olägenheter som kan vara svåra att överblicka för henne eller honom. Detta talar
för att kvarskrivning inte bör medges om personen i fråga kan få tillräckligt
skydd på annat sätt. De åtgärder som närmast kan komma i fråga är besöksförbud
och sekretessmarkering. Också andra former av skydd som polisen kan
tillhandahålla, såsom t.ex. trygghetspaket och skyddshundar bör beaktas. I den
proposition som låg till grund för införandet av reglerna om kvarskrivning
framhölls att kvarskrivning bör medges endast då omständigheterna pekar på att
besöksförbud inte ger den förföljde ett tillräckligt skydd (prop. 1990/91:153
s. 137). Någon bestämmelse om detta togs emellertid inte in i folkbok-
föringslagen.
Både kvarskrivning och besöksförbud syftar till att skydda personer som
riskerar förföljelse. Med hänsyn till de likheter som föreligger bland annat när
det gäller förutsättningarna för åtgärdernas användning, kan båda åtgärderna
komma att övervägas då en person utsätts för förföljelse. Besöksförbud riktar
sig emellertid direkt mot en utpekad förföljare. För den som skall skyddas genom
förbudet har åtgärden alltså inte några negativa effekter. Främst därför är det
enligt regeringens mening angeläget att frågan om huruvida besöksförbud,
eventuellt i kombination med andra åtgärder, är en tillräcklig åtgärd övervägs
innan den mer ingripande åtgärden kvarskrivning beslutas. Regeringen anser
därför att det i 16 § folkbokföringslagen uttryckligen bör anges att
kvarskrivning inte bör medges om behovet av skydd kan tillgodoses genom
besöksförbud. Detta innebär dock inte något krav på att frågan om besöksförbud
skall ha prövats innan kvarskrivning medges.
Bedömningen av om besöksförbud kan anses tillräckligt kräver i de flesta fall
en ingående prövning i kvarskrivningsärendet. Besöksförbud innebär förbud för en
viss bestämd person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med en annan
person. Besöksförbud kan således meddelas endast om förföljaren är känd. Därav
följer att ett förbud kan vara uteslutet därför att förföljaren i kvarskriv-
ningsärendet inte går att identifiera. Även i andra fall kan prövningen i
kvarskrivningsärendet ge vid handen att ett besöksförbud inte räcker som skydd.
Om förbud har meddelats och förföljaren överträder förbudet torde det ofta vara
klart att besöksförbud inte är tillräckligt för att skydda den förföljde.
Självfallet krävs det inte att besöksförbud har prövats och visat sig otillräck-
ligt. I vissa fall går det att förutse att förföljaren säkerligen inte kommer
att efterkomma ett besöksförbud. Det kan bero på att vederbörande är psykiskt
störd, styrs av ett mycket starkt hämndbegär eller av något annat skäl är sär-
skilt fixerad till den som behöver skydd.
Eftersom kvarskrivning inte skall tas till om besöksförbud kan anses vara en
tillräcklig skyddsåtgärd bör skattemyndigheten regelmässigt efterhöra med åkla-
gar- eller polismyndighet om myndigheten har några upplysningar i ärendet.
Allmänt kan också sägas att polisens bedömning av den hotsituation som en
enskild åberopar alltid torde vara av värde för skattemyndigheten. Skattemyn-
digheten bör således genomgående inhämta yttrande från polismyndigheten innan
kvarskrivning beslutas. Det är en ordning som också överensstämmer med de
rekommendationer som Riksskatteverket har utfärdat.
Utredningen har föreslagit att det i lagtexten tas in en bestämmelse om att
kvarskrivning inte får medges om åtgärden med hänsyn till personens förhållanden
eller andra omständigheter inte kan antas utgöra en effektiv skyddsåtgärd. Detta
mot bakgrund av att kvarskrivning kan bli effektiv endast om den enskilde är
beredd att ändra sin livsföring. Enligt regeringens mening bör givetvis ingen
skyddsåtgärd tillgripas om den inte kan antas få effekt. Någon särskild
reglering av detta kan dock inte anses nödvändig.

Sekretess

Bedöms besöksförbud vara en otillräcklig åtgärd innebär det inte automatiskt att
kvarskrivning skall medges. Innan kvarskrivning medges bör skattemyndigheten
alltid utreda om skyddsbehovet i stället kan tillgodoses genom sekretess.
Eftersom kvarskrivning som tidigare nämnts är förenad med vissa olägenheter för
den som medges åtgärden är det angeläget att kvarskrivning tillgrips endast när
det är nödvändigt. Kvarskrivning bör alltså ske endast om det står klart att
folkbokföringssekretessen inte skyddar i tillräcklig omfattning.
Det som kan föranleda att sekretessen bedöms vara ett otillräckligt skydd mot
förföljelse kan t.ex. vara speciella omständigheter i det enskilda fallet.-
Exempelvis kan sedvanlig sekretess vara otillräcklig om förföljaren är beredd
att med olika medel försöka få ut en adressuppgift hos myndigheter som har
tillgång till uppgiften. Därvid måste beaktas hans möjligheter och förmåga att
ta del av uppgifter trots sekretessmarkering. Visar det sig att en förföljare på
något verksamt sätt har försökt att ta reda på en adressuppgift som behöver
skyddas kan det tala för att kvarskrivning behöver tillgripas.
Inom folkbokföringssystemet kan både bostadsadress och särskild postadress
registreras. Möjligheten att låta registrera en särskild postadress kan innebära
vissa fördelar för den som riskerar förföljelse. Den verkliga postadressen kan
således ersättas med en "c/o-adress" eller en "box-adress". En sådan särskild
postadress får genomslag hos bl.a. samtliga myndigheter och enskilda som regel-
bundet aktualiserar egna register med uppgifter från folkbokföringen. Det är ju
också postadressen som många användare av folkbokföringsuppgifter efterfrågar.
En särskild postadress kombinerad med sekretessmarkering utgör ett bra skydd mot
förföljelse. Vissa myndigheter utanför folkbokföringen registrerar emellertid
också den s.k. folkbokföringsadressen som utvisar på vilken fastighet personen i
fråga är bosatt. I sådana fall är det sekretessen och sekretessmarkeringen som
utgör skyddet.
En annan fråga i detta sammanhang är den möjlighet att kombinera kvarskrivning
med sekretessmarkering som ibland används av skattemyndigheten. När det sker har
det antagligen bedömts otillräckligt att skydda endast uppgiften om den
förföljde personens adress. Även andra uppgifter än hennes eller hans adress kan
ju användas för att spåra personen i fråga. Särskilt beträffande myndigheter
utanför folkbokföringen har det stor betydelse att de båda skyddsåtgärderna
kombineras. Om sekretessmarkering inte föreligger får myndigheterna inte den
varning som markeringen innebär. Det kan medföra att exempelvis en försäkrings-
kassa kan komma att lämna ut uppgift om den kvarskrivne personens arbetsgivare.
Ytterligare uppgifter kan på liknande sätt användas för att lokalisera en
kvarskriven person. Behovet av att kombinera kvarskrivning med sekretess har
också påtalats av utredningen och flera remissinstanser. Regeringen anser därför
att det finns skäl som talar för att kvarskrivning mer eller mindre regelmässigt
kombineras med sekretessmarkering. Därmed stärks skyddet för den enskilde.

4.4.4 Rätten till sjukvård och tandvård

Regeringens förslag: Kvarskrivna personer skall vara berättigade till
fullständig sjukvård och tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125) där de
vistas.

Utredningen har föreslagit att kvarskrivna personer skall vara berättigade
till fullständig sjukvård där de vistas.
Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något att erinra mot förslaget.
Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter dock om den föreslagna ändringen i hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763) verkligen behövs. Socialstyrelsen anser att även
tandvårdslagen bör ändras.
Skälen för regeringens förslag: Rätten till allmän hälso- och sjukvård
regleras i hälso- och sjukvårdslagen. Enligt 3 § denna lag skall varje landsting
erbjuda hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget. En person
anses som regel bosatt i det landsting i vilket hon eller han är folkbokförd.
Den som utan att vara bosatt i ett landsting ändå vistas där har dock rätt till
akut hälso- och sjukvård hos landstinget (4 § samma lag).
Kammarrätten i Göteborg har anfört att något krav på att en person skall vara
folkbokförd inom landstinget inte går att utläsa av förarbetena till lagen. Det
är tillräckligt att personen enligt folkbokföringens regler kan anses bosatt
inom landstinget.
Kravet på att en person skall vara bosatt inom landstinget har i praktiken
tillämpats så att personen också skall vara folkbokförd där. Även om det kan
finnas grund för olika tolkningar kan den kvarskrivne alltså få svårt att hävda
sin rätt. En kvarskriven person kan således inte räkna med att få fullständig
hälso- och sjukvård i det landsting som vederbörande vistas i om hon eller han
är folkbokförd i ett annat landsting. För annat än akut vård måste den
kvarskrivne i dagsläget vända sig till det landsting inom vars område hon eller
han är folkbokförd. Det är ett förhållande som uppenbarligen är till nackdel för
den kvarskrivne.
En kvarskriven person lever ofta i en svår situation till följd av det hot som
vederbörande är utsatt för. Det är nödvändigt att allt görs för att den kvarsk-
rivne inte skall lida men av kvarskrivningen. Rätten till hälso- och sjukvård är
en grundläggande rättighet i samhället. Det är enligt regeringens mening inte
acceptabelt att en kvarskriven person i vissa fall måste lämna sin vistelseort
för att söka vård på den ort där hon eller han är folkbokförd. Regeringen
föreslår därför att kvarskrivna personer får en uttrycklig rätt till hälso- och
sjukvård i det landsting som de vistas i. Denna rätt bör läggas fast genom en
särskild bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen. Den lagen kommer därmed att få
en liknande särreglering för kvarskrivna som skollagen nu har.
En annan fråga i detta sammanhang är rätten till tandvård. Enligt
tandvårdslagen (1985:125) följer landstingets skyldighet att erbjuda tandvård
samma principer om bosättning som i hälso- och sjukvårdslagen. I likhet med
Socialstyrelsen anser regeringen att kvarskrivna skall ha rätt även till
tandvård på den ort där de faktiskt visats.
Om den kvarskrivne uppger sin verkliga adress hos hälso- och sjukvården
omfattas uppgiften av det starka sekretesskydd som i övrigt gäller för området
(7 kap. 1 § sekretesslagen). Vad som sagts nu gäller även för den allmänna
tandvården.
När den kvarskrivne vill utnyttja sin rätt till fullständig sjukvård i
vistelselandstinget kan han eller hon behöva hjälp för att komma till sin rätt.
Den enskilde kan även behöva hjälp vid kontakten med andra myndigheter.
Skattemyndigheten som är den myndighet som känner till den enskilde bör kunna
hjälpa den enskilde vid kontakter med andra myndigheter om det behövs. Samtidigt
måste även andra myndigheter vara beredda att bistå den enskilde. I många fall
har den kvarskrivne sedan tidigare kontakt med socialtjänsten. Det är då
naturligt att hjälpen lämnas den vägen. Socialtjänsten torde allmänt sett ha
goda förutsättningar att hjälpa den kvarskrivne.

4.4.5 Beslutande myndighet

Regeringens bedömning: Beslut om kvarskrivning bör även fortsättningsvis fattas
av skattemyndigheten.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget. Svea hovrätt anser att man bör undersöka om det inte
är möjligt att samordna beslutsfunktionerna inom området för personskydd på ett
avsvärt bättre sätt än enligt förslaget. Ärendena bör lämpligen handläggas inom
rättsväsendet. Detta torde dock enligt hovrätten kräva ytterligare överväganden.
Skälen för regeringens bedömning: Kvarskrivning beslutas av skattemyndigheten.
Då bestämmelsen om kvarskrivning infördes uttalades att de bedömningar av
hotsituationer m.m. som aktualiserades när en person ville kvarskrivas i viss
mån var främmande för skattemyndigheterna (prop. 1990/91:153 s. 117).
Bedömningarna i kvarskrivningsärendena ansågs dock ha avsevärda likheter med den
avvägning som måste göras vid prövning enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen vid
utlämnande av exempelvis adressuppgifter. Vad som anfördes om bedömningar av
hotsituationer m.m. gäller fortfarande. Svea hovrätt anser att de
riskbedömningar som skattemyndigheterna skall göra i kvarskrivningsärendena
framstår som i hög grad artfrämmande för dessa myndigheter.
Visst kan det sägas att bedömningar av hotsituationer är främmande för skatte-
myndigheterna. Samtidigt har skattemyndigheterna sedan länge haft att göra
sådana bedömningar i ärenden om sekretessmarkering. Enligt regeringens mening är
det dock inte prövningen av om en hotsituation uppfyller lagens krav som innebär
störst svårigheter. Vid handläggningen av kvarskrivningsärenden torde problemen
i första hand gälla frågan om varför sekretess inte är en tillräcklig skyddsåt-
gärd. Prövningen av den frågan kan inte sägas ligga närmare till hands för någon
annan myndighet än skattemyndigheten. Detsamma gäller bedömningen av
konsekvenserna av kvarskrivning. Frågor om fingerade personuppgifter prövas
visserligen av domstol. Skälet till det torde dock i första hand vara att
fingerade personuppgifter berör tredje mans rätt på ett helt annat sätt än vad
som är fallet med kvarskrivning. Enligt regeringens mening finns det i dag inte
skäl att föreslå att beslut om kvarskrivning flyttas från skattemyndigheterna.
Det är en annan sak att avsaknaden av domstolsavgöranden kan sägas innebära
svårigheter vid bedömningen av kvarskrivningsfrågor. För att få vägledande av-
göranden till stånd bör Riksskatteverket noggrant följa skattemyndigheternas
prövning av kvarskrivningsärenden.

34

4.5 Fingerade personuppgifter

4.5.1 Bakgrund

Bestämmelser om fingerade personuppgifter infördes den 1 juli 1991och regleras i
lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter. Enligt 1 § lagen om fingerade
personuppgifter får en person som är folkbokförd i landet medges att använda
andra personuppgifter om sig själv än de verkliga (fingerade personuppgifter) om
det finns en uppenbar risk att personen kan bli utsatt för särskilt allvarlig
brottslighet som riktar sig mot dennes liv, hälsa eller frihet. Det krävs också
att personen inte kan ges tillräckligt skydd på annat sätt.-
När ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har givits
registreras den som fått medgivandet med bl.a. fingerat personnummer och namn i
folkbokföringen. Därifrån förs de fingerade uppgifterna vidare till bl.a. olika
myndigheter på samma sätt som andra folkbokföringsuppgifter. Personen i fråga
använder så gott som undantagslöst de fingerade uppgifterna. Den "gamla identi-
teten" är avregistrerad inom folkbokföringen. Det framgår att avregistreringen
har sin grund i att den enskilde använder fingerade personuppgifter. Den som
fått fingerade personuppgifter är folkbokförd under de nya uppgifterna på den
ort där hon eller han är bosatt. Genom att personen använder fingerade person-
uppgifter om sig själv kan vederbörande sägas ge sken av att vara en annan
person än den hon eller han verkligen är.
Fingerade personuppgifter har samma syfte som kvarskrivning. Åtgärden skall
skydda mot att en viss person utsätts för förföljelse av en eller flera andra
personer. Förföljaren är ofta känd när fråga om byte aktualiseras men åtgärden
kan användas även när denne inte går att närmare identifiera. Mera avgränsat kan
syftet med fingerade personuppgifter sägas vara att hindra att en förföljare,
med hjälp av allmänna handlingar hos en myndighet, får kännedom om var den
person som behöver skyddas bor eller vistas.
En omständighet av särskild betydelse i sammanhanget är den omfattande
användningen av personnummer som förekommer i samhället. För en säker identifie-
ring av registrerade personer och för en effektiv samkörning av uppgifter mellan
olika myndigheter och register har det bedömts nödvändigt att personnumret
kommer till användning. Personnumret är ett nyckelbegrepp när det gäller att hos
myndigheter söka information om personer och är ett så kallat sökbegrepp i alla
ADB-register. Den som känner till en persons personnummer kan alltså få reda på
exempelvis vederbörandes adress medan enbart en namnuppgift ofta inte är till-
räcklig för detta. Ändring av personnummer är därför en viktig faktor när det
gäller fingerade personuppgifter.

Förutsättningar för fingerade personuppgifter

Fingerade personuppgifter kan, enligt 1 § lagen om fingerade personuppgifter,
bli aktuella endast för den som riskerar att bli utsatt för särskilt allvarlig
brottslighet. Lagen anger att det måste röra sig om brott som riktar sig mot
personens liv, hälsa eller frihet. I första hand avses brottslighet som är
direkt livshotande eller som syftar till svår kroppsskada eller grov frihe-
tskränkning och som regleras i 3, 4 och 6 kap. brottsbalken (prop. 1990/91:153
s. 143). Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1994 s. 497 II slagit fast att
fara för bortförande av barn skall anses utgöra en sådan risk som avses i lagen
om fingerade personuppgifter.
Det är emellertid inte alla former av brott mot en persons liv, frihet eller
hälsa som i dagsläget utgör grund för att få fingerade personuppgifter. Endast
brott med höga straffvärden skall kunna grunda rätt att använda fingerade
personuppgifter.
Vidare skall det finnas en "uppenbar risk" för särskilt allvarlig brottslighet
för att fingerade personuppgifter skall kunna medges. Enbart brottsrisk räcker
emellertid inte. Det krävs också att personen i fråga inte kan ges tillräckligt
skydd på annat sätt. För att fingerade personuppgifter skall få medges måste det
vara klarlagt att kvarskrivning inte räcker för att skydda personen i fråga
(prop. 1990/91:153 s. 144).
Fingerade personuppgifter medges endast för bestämd tid. Den längsta tid som
lagen tillåter är fem år. Lagen utesluter dock inte att fingerade
personuppgifter kan medges för mer än en period.
Fingerade personuppgifter beslutas av domstol. Stockholms tingsrätt är första
instans i alla ärenden om fingerade personuppgifter. Tingsrättens avgörande kan
överklagas till Svea hovrätt och Högsta domstolen enligt allmänna regler.
Ansökan till tingsrätten om fingerade personuppgifter görs i första hand av
Rikspolisstyrelsen efter framställning från den som önskar fingerade
personuppgifter. Rikspolisstyrelsen har rätt att avslå en framställning om
styrelsen bedömer att den enskilde inte har någon utsikt att erhålla fingerade
personuppgifter. Om det sker har den enskilde rätt att själv ansöka hos
tingsrätten.
Fingerade personuppgifter medför inte någon rättslig förändring av personens
namn eller andra förhållanden. Den skyddade får rätt att dölja de verkliga upp-
gifterna men rättsligt är hon eller han samma person som tidigare. Personen i
fråga torde inte ha någon skyldighet att använda de fingerade uppgifterna utan
kan i vissa sammanhang också nyttja sitt verkliga namn och personnummer m.m. Det
har inte någon privaträttslig betydelse om personen ingår avtal eller andra
rättshandlingar med användande av verkliga eller fingerade uppgifter. Hela tiden
är det samma rättssubjekt som kan göras ansvarigt. Motsvarande gäller i fråga om
offentligrättsliga förpliktelser.

Komplikationer vid fingerade personuppgifter

Ett tillstånd att använda fingerade personuppgifter är för den enskilde och hans
eller hennes närmaste en utomordentligt ingripande åtgärd såväl på det
personliga planet som i kontakter med myndigheter och andra. Verkningarna är i
långt högre grad än vid kvarskrivning svåra att överblicka för den som berörs.
Det dagliga livet kompliceras eftersom den berörde och hans eller hennes familj
inte bara måste ändra namn. För att användningen av fingerade personuppgifter
skall bli en effektiv åtgärd måste den enskilde också byta bostad och arbete
samt allmänt ändra sin livsföring. Fingerade personuppgifter medför vidare en
hel del negativa konsekvenser också för myndigheter och andra.
Svårigheterna som drabbar både den enskilde och tredje man har nästan alltid
samma grundorsak. När medgivande har lämnats till att använda fingerade
personuppgifter registreras omedelbart sådana uppgifter inom folkbokföringen för
personen i fråga. Som nämnts förs uppgifterna i likhet med andra
folkbokföringsuppgifter vidare i första hand till olika myndigheter men också
till företag m.fl. Inte på något sätt framgår det hos uppgiftsmottagarna att
personen egentligen har annat namn och personnummer m.m. Det är detta för-
hållande - som också är själva syftet med åtgärden - som ställer till
svårigheter för den enskilde, myndigheter och andra.
Särskilt när det gäller försäkrings- och bidragsförmåner som administreras av
försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket drabbas den enskilde av problem.
När det gäller pensions- och sjukförsäkringsfrågor föreligger det ett stort
behov av att berörd myndighet kan knyta samman verklig och fingerad identitet.
När pension i någon form aktualiseras måste exempelvis pensionspoäng intjänade i
verklig och fingerad identitet kunna kopplas samman. Den enskilde kan annars gå
miste om betydande belopp.
Myndigheter som administrerar socialförsäkringen kan inte med ledning av
tillgängliga uppgifter göra en sådan sammankoppling. Detta drabbar den enskilde
i hög grad. Det är därför som kassorna i dagsläget från Rikspolisstyrelsen och
den enskilde får viss information om de fingerade personuppgifterna.
I fråga om bostadsbidrag och barnbidrag föreligger inte några större
svårigheter. Dessa bidrag torde kunna utgå utan problem även till den som har
medgivits fingerade personuppgifter. Problemen verkar däremot vara betydligt
större när det gäller underhållsstöd som utbetalas till en förföljd person för
barn som förföljaren är underhållsskyldig mot. Riksförsäkringsverket har bedömt
att risken är stor för att den fingerade identiteten röjs i ärenden om
underhållsstöd. Underhållsstödet utbetalas därför till den berättigade med an-
vändning av den verkliga identiteten. Det belyser att den som fått medgivande
att använda fingerade uppgifter kanske ändå i vissa sammanhang måste bruka sina
verkliga personuppgifter, något som naturligtvis måste vara besvärande för henne
eller honom.
Det kan konstateras att de negativa konsekvenserna av fingerade
personuppgifter är särskilt tydliga inom socialförsäkringsområdet. De
uppkommande frågorna avseende rätten till t.ex. pensions- och sjukvårdsförmåner
måste emellertid hanteras med beaktande av att den enskilde har rätt att använda
fingerade personuppgifter. Det är knappast acceptabelt att uppgiftsanvändningen
leder till att hon eller han måste avstå från vissa bidrag eller ersättningar.
Försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket måste ha ett särskilt ansvar för
att det inte blir fallet.
Det finns inte någon laglig möjlighet för den som har fått fingerade
personuppgifter att undandra sig förpliktelser. Personen i fråga har inte heller
rätt att vägra medverka i ett rättsligt förfarandet med hänvisning till att han
eller hon fått fingerade personuppgifter. Det är inte otänkbart att personen i
fråga kan bli skyldig att inställa sig personligen exempelvis inför allmän
domstol. Därvid föreligger risk för att den skyddade personens verkliga iden-
titet avslöjas. Även om ombud eller biträde anlitas är en sådan risk inte
utesluten. Regeringen återkommer till frågan om forum i rättegång i avsnitt 4.6.
Vägverket har pekat på att fingerade personuppgifter medför svårigheter vid
utfärdande och innehav av körkort samt för verkets hantering av bil- och
felparkeringsregister. Verket har hittills fått manuella underrättelser från
Rikspolisstyrelsen om fingerade personuppgifter som har berört verkets
ansvarsområden och har därigenom, bland annat i sina register, fört över upp-
gifter från den verkliga identiteten till den fingerade. Den ordningen har
enligt verket ändå medfört komplikationer vid exempelvis förarprov och lett till
att personer som har fingerade personuppgifter har nödgats avslöja sitt verkliga
personnummer.
Fingerade personuppgifter får konsekvenser också för beskattningen och för
kronofogdemyndigheternas handläggning av mål om betalningsföreläggande och
verkställighet. Kronofogdemyndigheten kan t.ex. inte upptäcka att man har att
göra med en person som även kan ha skulder i annat namn.-
I ärende om svenskt medborgarskap torde det vara nödvändigt att den beslutande
myndigheten har tillgång till även de verkliga uppgifterna. En utlänning som
vistas i Sverige kan behöva uppehållstillstånd. Ett sådant tillstånd kan behöva
ändras om tillståndsinnehavaren byter identitet.
Skulle den skyddade personen vilja ingå äktenskap uppstår särskilda svårig-
heter. Hindersprövning kan knappast rättsenligt göras enbart utifrån de finge-
rade uppgifterna.
Om en person som använder fingerade uppgifter avlider kan arvsberättigade
släktingar ha svårt att bevaka sin rätt. Det beror på att folkbokföringen inte
alla gånger utvisar de rätta släktskapsförhållandena för en sådan person och att
detta kan vara obekant för den som skall utreda boet. Fingerade personuppgifter
påverkar också möjligheten för den som bytt identitet att bevaka sin rätt när en
släkting avlider. Den skyddade kan ju inte lokaliseras med hjälp av folkbok-
föringen.
Vissa förvärv eller innehav av egendom kräver registrering hos myndighet. Det
gäller bl.a. fast egendom och fordon. Egendom som en person har förvärvat innan
hon eller han medgivits fingerade personuppgifter torde vara svår att avyttra i
den fingerade identiteten. En avyttring bör göras antingen före bytet eller med
användande av personens verkliga uppgifter. För att minska risken för
förföljelse torde det förstnämnda alternativet vara att föredra.
Viss yrkesutövning kan kräva legitimation, auktorisation eller tillstånd. En
person som exempelvis har läkarlegitimation i sin verkliga identitet kan inte
utan vidare använda den efter det att han eller hon fått fingerade
personuppgifter. När ett byte till fingerade personuppgifter har skett bör den
myndighet som har utfärdat legitimation eller tillstånd av något slag medverka
till att den enskilde får en ny handling med de fingerade uppgifterna.
Slutligen kan nämnas som en komplikation vid användandet av fingerade
personuppgifter svårigheten att åberopa äldre betyg och intyg av olika slag
eftersom dessa är utfärdade i det verkliga namnet.

4.5.2 Fingerade personuppgifter endast då allvarligt brott
befaras

Regeringens förslag: Även i fortsättningen skall ett medgivande att använda
fingerade personuppgifter kunna lämnas endast om det finns risk för allvarligt
brott mot den enskildes liv, hälsa eller frihet. Kraven på brottslighetens
svårhetsgrad och på den risk som skall föreligga sänks dock.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget. Svea hovrätt anser dock att riskrekvisitet bör
anpassas till vad som gäller i fråga om besöksförbud. Stockholms tingsrätt anser
att kravet på att faran skall avse särskilt allvarlig brottslighet bör kvarstå.
Skälen för regeringens förslag: Som vi tidigare varit inne på får ett
medgivande att använda fingerade personuppgifter ingripande verkningar för den
som berörs. Utgångspunkten är därför att denna form av skydd bör användas
restriktivt och endast när andra åtgärder inte är tillräckliga. Detta framhölls
också när möjligheten att få fingerade personuppgifter infördes.
Den gällande lagstiftningen bygger på att fingerade personuppgifter skall
beviljas endast den som är utsatt för ett allvarligt hot. Enligt regeringens
mening måste det också vara fråga om risk för svårare brott för att fingerade
personuppgifter skall komma i fråga. Kravet på att brottsligheten skall vara
särskilt allvarlig kan emellertid som utredningen framhållit leda till en
onödigt sträng tillämpning. Uttrycket kan uppfattas exempelvis som att en miss-
handel måste vara grov för att fingerade personuppgifter skall komma i fråga,
dvs. att det allmänt sett krävs brott med straffvärden som inte understiger ett
år. Ett sådant synsätt framstår inte som motiverat.
Restriktiviteten i fråga om medgivande att använda fingerade personuppgifter
bör behållas men inte vara alltför koncentrerad till frågan om brottets
straffvärde. Även gärningar som har ett straffvärde om 6-8 månader bör kunna
godtas. Vid brottslighet som upprepats flera gånger kan kanske ett ytterligare
något lägre straffvärde accepteras, t.ex. om brottsligheten har varit särskilt
besvärande för målsäganden. Sammantaget bedömer regeringen att det finns skäl
att något sänka nivån på den befarande brottsligheten. I lagtexten bör det komma
till uttryck genom att kravet i 1 § lagen om fingerade personuppgifter på att
brottsligheten skall vara "särskilt" allvarlig tas bort.
Risken för brott skall föreligga objektivt sett. Självfallet är det svårt att
exakt fastställa vilken brottslighet som kan befaras. På motsvarande sätt som
förordas i fråga om besöksförbud och kvarskrivning är det naturligt att till att
börja med göra bedömningen utifrån en tidigare brottslighet som en förföljare
har gjort sig skyldig till. Det är också utifrån denna brottslighet som bedöm-
ningarna om den befarade brottslighetens art och straffvärde måste göras. Om en
person tidigare har dömts för ett allvarligt brott, exempelvis svår misshandel,
mot den som begär fingerade personuppgifter är det en omständighet som måste
tillmätas stor betydelse vid en riskbedömning. Den tidigare brottsligheten
behöver inte nödvändigtvis vara riktad mot personens liv, hälsa eller frihet.
Även förmögenhetsbrott och annan typ av brottslighet som har riktats mot den som
förföljs kan beaktas. Vidare är det inte uteslutet att också brottslighet som
har riktats mot någon annan än den som begär fingerade personuppgifter kan till-
mätas betydelse när det gäller att bedöma vilken risk som föreligger.
Det är inte tillräckligt för fingerade personuppgifter att den som begär
skyddsåtgärden tidigare har utsatts för brott. Det krävs att det föreligger risk
för ytterligare förföljelser i form av sådana brott som anges i lagen om
fingerade personuppgifter. När frågan om fingerade personuppgifter aktualiseras
har den som ansöker om att få ett medgivande oftast utsatts för sådant brott som
lagen stadgar. Det bör då inte vara så svårt att bedöma om det föreligger risk
för ytterligare brott mot samma person. Visar det sig att gärningsmannen
fortsätter att trakassera eller söka kontakt med denne bör det oftast vara till-
räckligt för att konstatera att erforderlig risk föreligger.
Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter kräver inte att den som
vill använda uppgifterna har utsatts för brott, även om det torde vara den
vanligaste situationen. Om en polisutredning pågår kan det ofta vara lämpligt
att invänta beslut om åtal och dom i saken. Kan frågan om fingerade
personuppgifter inte invänta ett avgörande får riskbedömningen göras utifrån en
självständig prövning av den utredning som finns.
En särskild risk för att bli utsatt för brott kan den anses löpa som har an-
mält eller på annat sätt avslöjat en brottsling. Riskens storlek kan bl.a. antas
hänga samman med hur allvarligt det avslöjade brottet är. Den utpekade gärnings-
mannens person har särskild betydelse när det gäller att bedöma risken för
repressalier.
Även om det kan visas att förföljelse och trakasserier har ägt rum eller pågår
kan det vara svårt att få utrett att det föreligger risk för sådant allvarligt
brott som lagen kräver. Avgörande är naturligtvis vad som framkommer om för-
följaren när denne är känd. Är han dömd för allvarlig brottslighet mot den som
begär fingerade personuppgifter och fortsätter att söka kontakt med vederbörande
utan att förhållandena mellan de båda i grunden förändrats, bör det inte vara
några svårigheter att konstatera att erforderlig brottsrisk föreligger. Har den
utpekade förföljaren planerat eller förberett ett allvarligt brott mot den som
har begärt fingerade personuppgifter bör också kravet på brottsrisk vara
uppfyllt.
I andra fall kan det vara så att förföljaren inte exakt identifieras men med
hänsyn till omständigheterna står det klart att han tillhör en viss bestämd
krets av personer. Så kan vara fallet om den som begär fingerade personuppgifter
har vittnat eller medverkat i en polisutredning mot en kriminell gruppering av
något slag och därefter utsätts för hot. Situationen kan vara likartad om en
person själv tidigare har tillhört en sådan gruppering eller någon annan sam-
manslutning men sedermera tagit avstånd från denna och därför riskerar repres-
salier. I dessa fall finns det inte alltid någon tidigare dömd förföljare som
utgör hotet.
I dag krävs att det skall föreligga en "uppenbar" risk för brottslighet.
Enligt regeringens mening innebär det ett krav på en mycket överhängande brotts-
risk. Det kan vara svårt att förebringa utredning om en så hög risk. Det gäller
särskilt i de fall då den som står för hotet inte går att närmare identifiera.
Kravet på att brottsrisken skall vara uppenbar kan också medföra att den som
begär fingerade personuppgifter kan nödgas utstå förföljelse innan ett
medgivande om fingerade personuppgifter kan aktualiseras. Med hänsyn till det
sagda föreslår regeringen att det inte bör föreligga något krav på att brotts-
risken skall vara uppenbar. Det rekvisitet skall därför utgå ur lagtexten.
De ändringar som föreslås i fråga om förutsättningarna för att få fingerade
personuppgifter innebär att något fler personer än i dag kan komma i fråga för
ett medgivande. Ett medgivande att få använda fingerade personuppgifter skall
dock även i fortsättningen medges endast när det inte finns någon annan
möjlighet att skydda personen. Det är enligt regeringens mening väsentligt att
andra mindre ingripande åtgärder tillgrips i första hand. Regeringen återkommer
till detta i nästa avsnitt.
Utredningen har vidare föreslagit att det i lagtexten tas in en bestämmelse om
att fingerade personuppgifter får medges endast om åtgärden med hänsyn till
personens förhållanden eller andra omständigheter kan antas utgöra en effektiv
skyddsåtgärd. Utredningen har därvid anfört att det kan finnas omständigheter
som gör att fingerade personuppgifter inte skulle få avsedd effekt. I första
hand är det fråga om förhållanden som rör den förföljdes person och exempelvis
dennes ovilja att ändra sin livsföring på det radikala sätt som krävs. Enligt
regeringens mening bör givetvis ingen skyddsåtgärd tillgripas om den inte kan
antas få effekt. Någon särskild reglering av detta kan inte emellertid anses
nödvändig.

4.5.3 Först kvarskrivning

Regeringens förslag: Fingerade personuppgifter skall inte medges om personen kan
skyddas genom kvarskrivning eller på annat sätt.I ansökan om medgivande skall
Rikspolisstyrelsen ange varför det inte räcker med kvarskrivning eller annan
åtgärd.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Ett medgivande att använda fingerade
personuppgifter skall lämnas endast om behovet av skydd inte kan tillgodoses på
annat sätt. I första hand är det kvarskrivning som bör komma i fråga. Frågan om
kvarskrivning är en tillräcklig skyddsåtgärd verkar ha kommit något i skymundan
när en person har medgivits fingerade personuppgifter. Domstolarna förefaller
att i stor utsträckning ha grundat sina beslut på att det förelegat risk för
mycket allvarlig brottslighet. Högsta domstolen har visserligen i NJA 1994 s.
497 II anfört att vidtagna åtgärder - kvarskrivning och sekretessmarkering -
inte kunde anses tillräckliga, men inte närmare motiverat denna bedömning.
I och för sig är det förståeligt att domstolarna i första hand riktar in sig
på brottsrisken och endast i mindre mån beaktar om kvarskrivning är en tillräck-
lig skyddsåtgärd. Det är ju naturligt att en person som riskerar att bli utsatt
för ett mycket allvarligt brott erbjuds det skydd som förefaller effektivast,
alltså fingerade personuppgifter.
Användningen av fingerade personuppgifter är som tidigare sagts förknippad med
stora svårigheter på olika plan, inte minst personliga. Med hänsyn till
problemen är det angeläget att det i varje ärende om fingerade personuppgifter
noga prövas om inte den förföljde kan beredas ett fullgott skydd genom t.ex.
kvarskrivning. Kvarskrivning är som tidigare nämnts en mycket effektiv
skyddsåtgärd. Regeringen föreslår att det i lagen om fingerade personuppgifter
särskilt anges att fingerade personuppgifter inte skall medges om skyddsbehovet
kan tillgodoses genom kvarskrivning. Härigenom understryks vikten av en sådan
prövning.
En avgörande fråga för tillämpningen av reglerna om fingerade personuppgifter
är alltså vari de speciella omständigheter består som gör att kvarskrivning inte
ger det skydd som krävs. Utredningen har pekat på några sådana situationer (SOU
1996:68 s. 142 ff.).
Kvarskrivning kan vara otillräcklig som skyddsåtgärd om det exempelvis före-
ligger sådana omständigheter i ärendet att den som hotar har möjlighet att,
trots vidtagna åtgärder inom folkbokföringen, spåra en person med hjälp av
dennes folkbokföringsuppgifter. Som exempel på en sådan situation kan anges att
en förföljare kan ha möjlighet att genom hot mot eller bestickning av någon som
är anställd hos en skattemyndighet få fram uppgifter om en skyddad person. Som
ett annat exempel kan nämnas att den person som förföljs tillhör en så speciell
personkategori, exempelvis en liten grupp offentliganställda, att det på olika
sätt är möjligt att få fram vederbörandes personuppgifter med stöd av offentlig-
hetsprincipen.
Regeringen föreslår i avsnitt 4.5.5 att det även i fortsättningen skall
ankomma på Rikspolisstyrelsen att ansöka om fingerade personuppgifter. Enligt
regeringens mening skall styrelsen också ha ett särskilt ansvar att i varje
ärende utreda om inte kvarskrivning räcker för att skydda den förföljde
personen. I sin ansökan skall styrelsen motivera varför man anser att kvar-
skrivning inte räcker som skyddsåtgärd.

4.5.4 Fingerade personuppgifter under obestämd tid

Regeringens förslag: Fingerade personuppgifter skall kunna ges för obestämd tid
i stället för som i dag för högst fem år.

Utredningen har bedömt att den nuvarande ordningen med tidsbestämt byte bör
behållas. Om det finns behov av det anser utredningen att fingerade
personuppgifter bör medges för mer än en period.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
utredningens förslag utan erinran. Riksåklagaren, Brottsoffermyndigheten och
Kvinnojourernas riksförbund (ROKS) anser dock att det bör införas en möjlighet
till permanent medgivande att använda fingerade personuppgifter. Även
Riksförsäkringsverket anser att en ordning med ett permanent medgivande är att
föredra.
Skälen för regeringens förslag: I dagsläget kan fingerade personuppgifter
medges endast för bestämd tid. Den längsta tid som är möjlig enligt lagen om
fingerade personuppgifter är fem år. Fingerade personuppgifter kan dock medges
för mer än en period. I de fall där fingerade personuppgifter har medgivits har
giltighetstiden för användningen av uppgifterna regelmässigt bestämts till fem
år. En förnyad ansökan för någon som har medgivits fingerade personuppgifter har
blivit aktuell först under år 1997. Stockholms tingsrätt har i ett fall bifallit
en ansökan om förlängning av medgivandet.
Utgångspunkten för nu gällande regler är att personen i fråga skall återta sin
rätta identitet när det inte längre finns något hot. Enligt utredningens mening
talar övervägande skäl för att behålla den nuvarande ordningen med
tidsbegränsade medgivanden. Ett medgivande kan bli obehövligt innan den fast-
ställda tiden löpt ut. Exempelvis kan det inträffa att en utpekad förföljare
avlider. Inte bara förföljarens död utan även utvisning eller omhändertagande av
honom för lång tid kan påverka hotbilden. Utredningen pekar också på att de
negativa effekterna av en återgång till den riktiga personuppgifterna kan
mildras genom t.ex. namnbyte. Fingerade personuppgifter medför inte bara
nackdelar för den enskilde utan också för tredje man. Det är bl.a. därför bra om
behovet av skydd kontrolleras med de intervaller som följer med den nuvarande
ordningen. Ett förfarande med fingerade personuppgifter på obestämd tid kan lätt
leda till att ett byte kommer att gälla trots att det kanske inte finns behov av
det.
Det finns emellertid skäl som talar för att införa en permanent möjlighet att
använda fingerade pesonuppgifter. Fingerade personuppgifter behövs ofta för lång
tid. Det kan finnas situationer där det inte kommer att finnas någon möjlighet
för den enskilde att återgå till den gamla identiteten. För den enskilde innebär
ett medgivande en omfattande omställning. För att ett medgivande skall bli
effektivt fordras att den enskilde förändrar sin livsföring genom att t.ex. byta
bostad och arbete. Han eller hon måste ofta också bryta sina kontakter med
tidigare vänner och arbetskamrater. En användning av fingerade personuppgifter
innebär alltså stora uppoffringar och ingrepp i såväl privatliv som arbetsliv.-
En återgång till det gamla namnet och personnumret kan komma att medföra
liknande problem. Detta särskilt om de fingerade personuppgifterna har använts
under lång tid. Svårigheterna blir påtagliga exempelvis för barn som fått
fingerade personuppgifter och som kanske inte riktigt har klart för sig
anledningen till uppgiftsbytet. En ordning där fingerade personuppgifter medges
för obestämd tid skulle också påverka tryggheten för den enskilde. I dag torde
tryggheten sannolikt påverkas negativt av vetskapen om att ett medgivande löper
ut efter fem år. De problem som kan förorsakas av ett medgivande att använda
fingerade personuppgifter tar vidare resurser i anspråk hos olika myndigheter.
Materialet är i många ärenden om fingerade personuppgifter omfattande och
polisen lägger ner betydande resurser på att utreda om det finns behov av att
ansöka om förlängning av ett medgivande.
Det finns således skäl som talar både för och emot att behålla den nuvarande
ordningen med tidsbestämda medgivanden. Vid en avvägning mellan olika intressen
anser regeringen emellertid att det är angeläget att i största möjliga
utsträckning tillvarata den förföljdes intressen och att underlätta tillvaron
för denne. Den omställning det innebär för den enskilde att övergå till att
använda fingerade personuppgifter talar för att ett medgivandet bör kunna vara
permanent. För denna ordning talar också att behovet av skydd i många fall
kommer att kvarstå under lång tid. Visserligen kan en återgång underlättas på
olika sätt t.ex. genom att personen i fråga får rätt att förvärva det fingerade
namnet. Övervägande skäl talar dock för att ett medgivande att använda fingerade
personuppgifter skall kunna lämnas för obestämd tid. Regeringen föreslår därför
att en sådan ordning införs. Den enskilde bör dock ha möjlighet att på egen
begäran få medgivandet upphävt. För det fall de fingerade personuppgifterna
används i något otillbörligt syfte bör också Rikspolisstyrelsen få en sådan
möjlighet. Regeringen återkommer till frågan om upphävande av medgivandet i
avsnitt 4.5.9.
Även om ett medgivande skall kunna ges för obestämd tid bör någon ändring av
de rättsliga förhållandena inte ske utan den enskilde skall liksom i dag behålla
sin riktiga identitet.
När ett medgivande ges för obestämd tid är det väsentligt att
Rikspolisstyrelsen håller kontakten med den enskilde. Styrelsen bör också
regelbundet kontrollera att den som har ett medgivande inte återgått till att
använda den verkliga identiteten, t.ex. genom att åter folkbokföra sig i den
identiteten. I sådana fall kan det finnas skäl för Rikspolisstyrelsen att få
medgivandet upphävt.

4.5.5 Ansökan och beslut om fingerade personuppgifter

Regeringens förslag: Rikspolisstyrelsen skall även i fortsättningen vara sökande
i ärenden om fingerade personuppgifter. Styrelsen skall dock få en utökad rätt
att avslå framställningar om fingerade personuppgifter. En framställning skall
avslås om det inte är sannolikt att ett byte kommer att medges av domstolen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran. Svea hovrätt anser dock att det bör ytterligare
övervägas om inte Rikspolisstyrelsens roll bör renodlas. Om man av något skäl
inte är beredd att ge styrelsen full beslutanderätt som första instans anser
hovrätten att alternativet bör vara att styrelsen ges en helt utredande funktion
i ärenden om fingerade personuppgifter. Rikspolisstyrelsen anför att styrelsen
skulle föredra att handläggningsordningen renodlades så att den enskilde själv
alltid ansöker vid tingsrätten och Rikspolisstyrelsen anlitas för den utredning
som krävs. Brottsoffermyndigheten avstyrker förslaget och anför bl.a. att det är
mycket olämpligt att Rikspolisstyrelsen tilldelas flera roller i ärenden om
fingerade personuppgifter. Rätten att ansöka om fingerade personuppgifter bör
tillkomma någon utomstående myndighet. Rikspolisstyrelsen bör enligt
Brottsoffermyndigheten inte heller få en utökad möjlighet att avslå ansökningar.
Skälen för regeringens förslag: I första hand är det Rikspolisstyrelsen som
har rätt att ansöka om fingerade personuppgifter vid tingsrätten. Ansökan
förutsätter dock att den enskilde har gjort framställning hos styrelsen om att
få fingerade personuppgifter. Rikspolisstyrelsen har rätt att avslå en fram-
ställning. Om det sker kan den enskilde själv ansöka om fingerade
personuppgifter vid tingsrätten.
Rikspolisstyrelsen kan avslå en framställning från en enskild om styrelsen
efter utredning finner att tillräckliga skäl saknades för ansökan till
tingsrätten. I den proposition som låg till grund för lagen angavs emellertid
att det inte skulle ankomma på Rikspolisstyrelsen att göra någon mer ingående
bedömning av den enskildes utsikter att erhålla medgivande. Rikspolisstyrelsen
borde enligt propsitionen tillmötesgå den enskildes framställning om den inte
framstod som utsiktslös.
Rikspolisstyrelsen har i sin rapport Utvärderig av lagen om fingerade
personuppgifter (RPS Rapport 1995:3) invänt mot ansökningsförfarandet.
Rikspolisstyrelsen menar att den nuvarande ordningen leder till en "dubbelroll"
för styrelsen. När Rikspolisstyrelsen ansöker om fingerade personuppgifter anser
sig styrelsen skyldig att ange sin inställning i saken. Rikspolisstyrelsen kon-
staterar i rapporten att den situationen då kan uppkomma att styrelsen ansöker
om fingerade personuppgifter samtidigt som man avstyrker den enskildes begäran
om sådana uppgifter. I över hälften av ansökningarna till Stockholms tingsrätt
har styrelsen också avstyrkt bifall till fingerade personuppgifter.
Rikspolisstyrelsen anser att ett sådant system framstår som egendomligt för den
enskilde och olämpligt från rättssäkerhetssynpunkt.
Regeringen har i och för sig förståelse för Rikspolisstyrelsens uppfattning
att styrelsen har en dubbelroll som kan ifrågasättas. Samtidigt visar emellertid
erfarenheterna att styrelsen har fyllt en viktig funktion bl.a. som återhållande
faktor beträffande framställningar om fingerade personuppgifter som har varit
mer eller mindre grundlösa. Ungefär 60 % av de framställningar som har kommit in
till Rikspolisstyrelsen har inte förts vidare till Stockholms tingsrätt.
Merparten av dessa har avskrivits av Rikspolisstyrelsen sedan sökanden har
återkallat sin framställning. Framställningarna har återkallats sedan den
enskilde upplysts om andra skyddsåtgärder. Därvid har personen fått klart för
sig att andra åtgärder än fingerade personuppgifter ofta utgör ett tillräckligt
skydd. Vidare har flera ansökningar avslagits av Rikspolisstyrelsen. Det har
skett när en framställning har bedömts som utsiktslös. Inte i något sådant fall
har den enskilde själv ansökt vid tingsrätten.
Om förfarandet med fingerade personuppgifter inleds hos tingsrätten är det o-
frånkomligt att domstolen belastas av många obefogade ansökningar. Samtidigt
kommer polisväsendet inte att avlastas i någon större utsträckning. Inget ärende
kan nämligen avgöras utan någon form av polisutredning. Det är därför
ofrånkomligt att tingsrätten begär yttrande från Rikspolisstyrelsen beträffande
det hot som påstås föreligga.
Regeringen anser att angivna omständigheter med styrka talar för att förfaran-
det med fingerade personuppgifter även fortsättningsvis bör inledas hos
Rikspolisstyrelsen. Därvid kan också de rutiner som har upparbetats hos
styrelsen komma till fortsatt användning redan när ett ärende inleds.
Rikspolisstyrelsen roll skulle renodlas om styrelsen beslutade som första in-
stans i alla ärenden om fingerade personuppgifter. Rikspolis-styrelsen skulle då
ha samma ställning som andra förvaltningsmyndigheter som prövar ärenden efter
ansökan från enskilda och vars beslut kan överklagas till domstol. Regeringen
anser emellertid att det inte finns skäl att ändra den nuvarande ordningen där
domstol beslutar.
En annan fråga är möjligheten för Rikspolisstyrelsen att avslå en framställan.
Lagstiftningen om fingerade personuppgifter har nu varit i kraft i snart sex år.
Berörda instanser har vunnit erfarenheter från ett antal ärenden om fingerade
personuppgifter. Inom Rikspolisstyrelsen finns stor sakkunskap i frågorna.
Domstolarna har också i stor utsträckning följt Rikspolisstyrelsen bedömningar.
Mot denna bakgrund finns det enligt regeringens mening förutsättningar att ge
Rikspolisstyrelsen en utökad rätt att avslå framställningar om fingerade
personuppgifter.
Enligt regeringens mening bör det föreligga en ganska hög grad av sannolikhet
för att en ansökan om fingerade personuppgifter bifalls för att
Rikspolisstyrelsen skall ansöka vid tingsrätten. Om det inte är sannolikt att
fingerade personuppgifter kan medges bör Rikspolisstyrelsen alltså få avslå den
enskildes framställning. Å andra sidan bör Rikspolisstyrelsen kunna ansöka även
om styrelsen anser att det är något tveksamt om en ansökan kommer att resultera
i ett medgivande till fingerade personuppgifter. Regeringens förslag i den här
delen föranleder ändringar i 3 § lagen om fingerade personuppgifter.-
Förslaget att ge Rikspolisstyrelsen en utökad rätt att avslå framställningar
innebär inte någon nackdel för den enskilde. Hennes eller hans rätt att ansöka
på egen hand skall nämligen kvarstå.
En utökad möjlighet för Rikspolisstyrelsen att avslå framställningar undan-
röjer också en av de nackdelar som styrelsen har påtalat. Med den föreslagna
ordningen hamnar Rikspolisstyrelsen inte i den situationen att styrelsen i an-
sökningen till domstolen också avstyrker det begärda medgivandet att använda
fingerade personuppgifter. Därmed elimineras en stor del av Rikspolisstyrelsen
"dubbelroll" i ärenden om fingerade personuppgifter.

4.5.6 Förstärkt sekretess

Regeringens förslag: Sekretessen till skydd för uppgifter i ärenden om fingerade
personuppgifter överförs om uppgifterna lämnats till annan myndighet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I dagsläget medverkar Rikspolisstyrelsen till
att några myndigheter kan sammanföra vissa fingerade uppgifter med verkliga
uppgifter. Det sker efter medgivande från den som använder fingerade
personuppgifter och görs för att hon eller han inte skall stå utanför vissa
grundläggande samhällsfunktioner. Den manuella uppgiftsöverföring som sker be-
höver dock inte innebära att vederbörande myndighet får kännedom om kopplingen
mellan gammal och ny identitet.
Som Rikspolisstyrelsen och andra myndigheter påpekat kan en manuell hantering
vid sidan av ordinarie rutiner för överföring av folkbokföringsuppgifter leda
till att flera personer hos den berörda myndigheten måste engageras. Med en
sådan handläggning ökar risken för att känslig information som rör fingerade
personuppgifter sprids.
Nackdelen med att det i vissa fall sker en sammankoppling av uppgifter är
självfallet att det hos den mottagande myndigheten finns uppgifter om den
känsliga kopplingen mellan verklig och fingerad identitet. Den som tar del av
kopplingsuppgiften får alltså reda på bland annat det fingerade namn och person-
nummer som en förföljd person använder liksom var personen är bosatt.
Enligt regeringens mening bör det inte förekomma automatisk överföring av
uppgift om fingerade personuppgifter från Rikspolisstyrelsen till någon annan
myndighet. Den enskildes behov av skydd talar starkt mot en sådan ordning även
om mottagande myndighet kan erbjuda viss sekretess för uppgiften. Regeringen
förordar i likhet med utredningen i stället att den ordning som nu tillämpas,
och som bygger på överväganden i det enskilda fallet, kommer till användning
även fortsättningsvis. Rikspolisstyrelsen får alltså efter samråd med den en-
skilde lämna ut vissa uppgifter till annan myndighet om det behövs för att den
enskilde skall kunna ta tillvara sin rätt. Det är en fördel om den myndighet som
berörs utser en särskild handläggare för kontakterna med Rikspolisstyrelsen.
I vissa fall är det som nämnts inte nödvändigt att en myndighet får del av
kopplingsuppgiften mellan gammal och fingerad identitet. Det kan räcka med att
myndigheten genom Rikspolisstyrelsens medverkan kan föra över vissa uppgifter
från verklig till fingerad identitet. Det förekommer dock situationer där det
kan vara nödvändigt att en myndighet får full kännedom om vilken person det är
som döljer sig bakom en fingerad identitet. För dessa fall vore det en fördel om
uppgifterna hos den mottagande myndigheten kunde vara skyddade med en stark
sekretess. I dagsläget gäller sekretess hos Rikspolisstyrelsen och domstol i
ärende om fingerade personuppgifter för uppgift om enskilds personliga
förhållanden om det inte står klart att uppgifter kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom närstående lider men (7 kap. 15 § tredje stycket
sekretesslagen). Regeringen föreslår att sekretessen inte begränsas till enbart
själva ärendet om fingerade personuppgifter utan att den utvidgas till att i
alla sammanhang omfatta uppgift om den som har fått fingerade personuppgifter.
Sekretessen skulle därmed gälla hos de myndigheter som förvarar uppgifter som
medför att en persons verkliga och fingerade identitet helt eller delvis kan
kopplas samman. Förslaget föranleder ändring i 7 kap. 15 § sekretesslagen.
Minst lika viktig som den formella sekretessen är de interna rutiner som
myndigheten tillämpar för hanteringen av personuppgifter. Skulle en myndighet få
del av någon uppgift som kan vara känslig för den som använder fingerade
personuppgifter måste den självfallet behandlas försiktigt. Rikspolisstyrelsen
bör överväga denna omständighet när ett uppgiftsutlämnande aktualiseras.
Styrelsen bör regelmässigt samråda med den enskilde när utlämnande övervägs.
Den nu berörda situationen med utlämnande av någon uppgift som kan kopplas
till fingerade personuppgifter uppkommer endast undantagsvis. Inom många sam-
hällsområden finns det inte skäl att koppla ihop verkliga och fingerade person-
uppgifter.

4.5.7 Rikspolisstyrelsen får hämta in sekretessbelagt
material

Regeringens förslag: Rikspolisstyrelsen skall få rätt att hämta in sekretessbe-
lagt material om främst den utpekade förföljaren.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remssinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Av polisutredningen i ett ärende om fingerade
personuppgifter skall bl.a. framgå om sökanden riskerar förföljelse. Det är en
fråga som självfallet berör både den som har begärt medgivandet och den utpekade
förföljaren. Bådas förhållanden måste alltså klarläggas. Vidare måste det klar-
göras om inte den förföljde kan skyddas genom kvarskrivning eller på annat
mindre ingripande sätt. En utförlig och allsidig polisundersökning är av största
betydelse när det gäller fingerade personuppgifter.
Sekretessen hos olika myndigheter försvårar ibland Rikspolisstyrelsens
utredning i ett ärende om fingerande personuppgifter. Det har emellanåt varit
omöjligt för styrelsen att få tillgång till viss information om en förföljare på
grund av sekretess. Som exempel kan nämnas att man inte har kunnat få tillgång
till uppgifter om en utpekad förföljare som har varit intagen för rättspsy-
kiatrisk vård.
I vissa fall kan det vara nödvändigt att polisutredarna får del av material
som normalt är sekretessbelagt. När det gäller uppgifter om den som begär
fingerade personuppgifter torde inte några svårigheter föreligga på den punkten.
Personen i fråga kan nämligen förväntas lämna sitt medgivande till att uppgifter
om henne eller honom lämnas ut till Rikspolisstyrelsen. Det kan dock inte
uteslutas att så inte sker eller att vederbörande inte kan nås när frågan upp-
kommer.
Störst behov av sekretessbelagda uppgifter torde dock föreligga när det gäller
den utpekade förföljaren. Många uppgifter om personen i fråga är antagligen
tillgängliga inom polisväsendet, exempelvis i domar, förundersökningsprotokoll
och i olika register. Betydelsefulla uppgifter kan dock också finnas på annat
håll. En fullständig utredning om hotbilden kräver att även sådana uppgifter kan
tillföras ärendet.
I vissa fall torde Rikspolisstyrelsen kunna utverka uppgifter med stöd av den
s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen. Denna bestämmelse är
emellertid inte tillämplig i fråga om all sekretess. Undantagna är exempelvis
hälso- och sjukvårdsområdet samt socialtjänsten. Bl.a. inom dessa områden kan
uppgifter finnas som är värdefulla i ärendet om fingerade personuppgifter.
Regeringen föreslår mot bakgrund av det behov som finns att Rikspolisstyrelsen
skall få möjlighet att hämta in sekretessbelagda uppgifter från andra
myndigheter. Detta behövs för att tillgodose den förföljda personens intresse.
Den utpekade förföljaren skyddas från närmare offentlighet genom den sekretess
som generellt råder i ärenden om fingerade personuppgifter (7 kap. 15 § tredje
stycket sekretesslagen). En bestämmelse om rätt för Rikspolisstyrelsen att in-
hämta sekretessbelagt material i ärenden om fingerade personuppgifter skall tas
in i 5 § lagen om fingerade personuppgifter.

4.5.8 Rikspolisstyrelsen har till uppgift att hjälpa den
enskilde

Regeringens förslag: Den som medgivits fingerade personuppgifter behöver hjälp
med olika frågor som bytet aktualiserar. Rikspolisstyrelsen skall ansvara för
att den enskildes behov av hjälp tillgodoses.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran. Brottsoffermyndigheten avstyrker dock förslaget och
anför att uppgiften i stället bör läggas på Brottsoffermyndigheten.
Skälen för regeringens förslag: Under det lagstiftningsarbete som föregick
lagen om fingerade personuppgifter var man medveten om att fingerade
personuppgifter kunde medföra olägenheter för den som fick uppgifterna och att
den enskilde behövde hjälp i vissa sammanhang. Det förutsattes att den enskilde
i förväg upplystes av berörda myndigheter om de komplikationer som kunde följa
av ett medgivande att använda fingerade personuppgifter. Några riktlinjer för
hur den enskilde efter ett medgivande skulle få hjälp med att lösa uppkommande
problem lämnades i princip inte. Det sades dock att det ankommer på
Rikspolisstyrelsen att lämna råd till den enskilde om hur hon eller han skall
kunna fullgöra förpliktelser efter att ha fått fingerade personuppgifter.
Den tidigare lämnade redogörelsen om konsekvenserna av ett medgivande om
fingerade personuppgifter visar att den som har erhållit medgivandet kan för-
orsakas betydande problem på grund av det. De personer som har medgivits
fingerade personuppgifter behöver ofta hjälp med att ta tillvara sin rätt. Det
kan exempelvis gälla vid reglering av skulder, mellanhavanden med myndigheter
samt vid kontakter med banker och försäkringsbolag. Hjälpåtgärderna kräver ofta
juridisk kompetens och goda kunskaper om hur samhället fungerar.-
Flera personer som medgivits fingerade personuppgifter har uppvisat ett stort
hjälpbehov. Rikspolisstyrelsen har därför "som en ren serviceåtgärd" givit dessa
en ganska omfattande hjälp med att lösa olika svårigheter som medgivandet
aktualiserar. Enligt styrelsens rapport har också tjänstemän hos andra
myndigheter fått hjälpa till.
Regeringen anser mot bakgrund av det angivna att en särskild kontaktmyndighet
bör utses för att bistå att den enskilde.
Det finns skäl som talar för att Rikspolisstyrelsen även i fortsättningen bör
ha det övergripande ansvaret att hjälpa personer som har erhållit fingerade
personuppgifter. Genom ansökningsförfarandet vid domstolen har
Rikspolisstyrelsen i ett tidigt skede fått kontakt med den som har medgivits
fingerade personuppgifter. Styrelsen har vidare redan på ansökningsstadiet
informerat denne om de svårigheter som kan uppkomma efter ett byte. Styrelsen
har också vid det efterföljande registreringsförfarandet och på andra sätt fått
god kännedom om den enskildes förhållanden. Under de år som gått har
Rikspolisstyrelsen dessutom fått en god allmän överblick över de svårigheter som
kan följa på ett medgivande om fingerade personuppgifter.
Riksskatteverket har av utredningen angivits som ett alternativ till
Rikspolisstyrelsen. Detta mot bakgrund av att användningen av folkbokförings-
uppgifterna i samhället är ett av huvudproblemen för de personer som har fått
fingerade personuppgifter. Inom skatteförvaltningen hanteras också de
skyddsåtgärder som utgörs av sekretessmarkering och kvarskrivning. Vad som nu
sagts talar för att Riksskatteverket utses till kontaktmyndighet.
Ett annat alternativ är Brottsoffermyndigheten. Myndigheten har till uppgift
att besluta om brottsskadeersättning, om användning av brottsofferfondens medel
samt att fungera som kunskapscentrum i frågor om brottsoffer och förmedla
information i sådana frågor. Myndighetens övergripande mål är att främja
brottsoffrens rättigheter, behov och intressen. Brottsoffermyndigheten skulle
mot den bakgrunden kunna komma i fråga när det gäller att ansvara för de
hjälpåtgärder som aktualiseras när en person använder fingerade personuppgifter.
Brottsoffermyndigheten har själv förordat att ansvaret läggs på den och hänvisar
till den kompetens som finns inom myndigheten.
Regeringen anser trots detta att Rikspolisstyrelsen även i fortsättningen bör
vara den myndighet som hjälper den enskilde i kontakterna med andra myndigheter.
Skälet till detta är framför allt att uppgifterna i ett ärende om fingerade
personuppgifter är mycket känsliga och inte bör spridas till andra myndigheter
annat än i mycket begränsad omfattning. Regeringen anser därför att
Rikspolisstyrelsen även i fortsättningen skall ha som uppgift att hjälpa den som
fått fingerade personuppgifter.
Rikspolisstyrelsen kan inte ensam avhjälpa alla olägenheter som kan uppkomma
efter ett medgivande att använda fingerade personuppgifter. Även olika
"fackmyndigheter" måste i olika sammanhang hjälpa till. När det exempelvis
gäller socialförsäkringsförmåner för den som har bytt identitet är
Riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas medverkan nödvändig. En person
som har medgivits fingerade personuppgifter torde vidare ofta behöva stöd och
hjälp direkt på den plats där hon eller han befinner sig. Rikspolisstyrelsen kan
inte verka på det lokala planet. När den som har medgivits fingerade
personuppgifter behöver direkt personlig kontakt med någon myndighet får hjälp
ges på annat sätt.
Allmänt kan konstateras att en förföljd person ofta är i behov av stöd och
bistånd på olika områden. Personen i fråga kan exempelvis behöva hjälp med att
anskaffa bostad och ordna barntillsyn. Hon eller han kan också nödgas begära
ekonomisk ersättning till uppehälle för sig och sina barn. Hjälpbehov av dessa
slag skall tillgodoses inom ramen för socialtjänsten. När en enskild vänder sig
till Rikspolisstyrelsen för att få hjälp efter ett medgivande att använda
fingerade personuppgifter är det alltså möjligt att myndigheten kan hänvisa den
enskilde till socialnämnden. Det blir antagligen främst aktuellt när den enskil-
de redan har en etablerad kontakt där och frågan enkelt kan lösas av nämnden. En
person som inte kan beredas hjälp på annat sätt skall dock alltid kunna vända
sig till Rikspolisstyrelsen med olika problem som är en följd av att hon eller
han använder fingerade personuppgifter.
En annan fråga som rör hjälp till den enskilde är möjligheten till ekonomisk
ersättning till den som fått fingerade personuppgifter för att undgå
förföljelse. Utredningen har inte funnit skäl att lämna förslag till någon
särskild kostnadsersättning till dessa personer. Frågan har dock tagits upp av
utredningen eftersom den som fått ett medgivande ofta drabbas av vissa kostnader
som bl.a. har samband med byte av bostadsort, försäljning av fastighet eller med
att hon eller han fått byta arbete. Detta är kostnader som är aktuella för många
som har råkat ut för brott. Frågan har också betydelse för den stora grupp av
personer som riskerar att utsättas för brott. Till dessa grupper hör inte endast
personer som har bytt identitet utan också kvarskrivna samt personer som har
erhållit sekretessmarkering. Riksåklagaren och Brottsoffermyndigheten anser att
personer som behöver skydd skall kunna ersättas för de merkostnader som uppstår.
Regering och riksdag har på senare år vidtagit många olika åtgärder för att
stärka brottsoffrens ställning och för att öka skyddet för förföljda personer.
Möjligheterna för ett brottsoffer att få direkt ekonomisk ersättning är i
princip begränsade till ersättning i form av skadestånd, brottsskadeersättning
samt vad som kan utgå inom ramen för den kommunala socialtjänsten. Kostnader av
det slag som angivits ovan rör många personer i skiftande situationer.
Regeringen anser inte att det nu finns skäl att införa någon särskild form av
ekonomisk ersättning för personer som har medgivits fingerade personuppgifter.

4.5.9 Medgivande till fingerade personuppgifter upphör

Regeringens förslag: Ett medgivande till fingerade personuppgifter skall
upphöra att gälla om den enskilde begär det. Om det finns synnerliga skäl skall
Rikspolisstyrelsen få ansöka om att medgivandet skall upphävas.
Om ett medgivande har upphört att gälla skall Rikspolisstyrelsen underrätta
skattemyndigheten om detta.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningens
förslag utgår dock från en ordning med tidsbestämt medgivande att använda
fingerade personuppgifter.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utredningens förslag utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 4.5.4 har regeringen föreslagit att
ett medgivande att använda fingerade personuppgifter får medges för obestämd
tid. Den enskilde skall dock på egen begäran kunna återgå till den verkliga
identiteten. Detta kan bli aktuellt om medgivandet inte längre behövs, t.ex. på
grund av att förföljaren avlider.
Initiativet till en avveckling av den fingerade identiteten är i första hand
en fråga för Rikspolisstyrelsen och den enskilde. Regeringen anser att av-
vecklingen normalt bör inledas genom att den enskilde skriftligen hos
Rikspolisstyrelsen anmäler att det inte längre finns något behov av fingerade
uppgifter. Bedömningen att medgivandet att använda fingerade personuppgifter har
blivit obehövligt bör i normala fall bygga på ett gemensamt ställningstagande av
den enskilde och Rikspolisstyrelsen. När den enskilde och Rikspolisstyrelsen är
överens om att fingerade personuppgifter inte längre behövs skall användningen
av de fingerade uppgifterna formellt bringas att upphöra genom en underrättelse
från styrelsen till skattemyndigheten.
Med en ordning där ett medgivande att använda fingerade personuppgifter ges
för obestämd tid kan det i undantagsfall uppkomma situationer där
Rikspolisstyrelsen bör ha möjlighet att få ett medgivande upphävt. Om
skyddsbehovet upphör kan det finnas risk för att den enskilde missbrukar
systemet och använder både verkliga och fingerade uppgifter på ett otillbörligt
sätt. Rikspolisstyrelsen bör för sådana undantagssituationer ges en möjlighet
att hos Stockholms tingsrätt begära att medgivandet skall upphävas. Eftersom
medgivandet i detta fall skulle upphävas i strid mot den enskildes eget önskemål
är det mindre lämpligt med det förenklade förfarande som föreslås när
Rikspolisstyrelsen och den enskilde är överens om att medgivandet skall upphöra
att gälla. En sådan ansökan från Rikspolisstyrelsen torde bli mycket ovanlig.
Upphäver domstolen medgivandet skall Rikspolisstyrelsen underrätta skattemyndig-
heten om detta.
När Rikspolisstyrelsen har underrättat skattemyndigheten att ett medgivande
att använda fingerade personuppgifter har upphävts skall skattemyndigheten vidta
de registreringsåtgärder som erfordras. I folkbokföringen skall den
avregistrering som gjorts av den verkliga identiteten bringas att upphöra.
Vidare skall vissa förhållanden som har registrerats under de fingerade
uppgifterna sammanföras med de verkliga uppgifterna. Det bör enligt regeringens
mening ankomma på Riksskatteverket att närmare vägleda skattemyndigheterna i
detta avseende.
När registreringsåtgärderna vidtagits kommer också myndigheter utanför
skatteförvaltningen att få kännedom om förändringarna. Personen i fråga behöver
därigenom inte själv ta kontakt med t.ex. försäkringskassan och andra
myndigheter som administrerar centrala samhällsfunktioner. I vissa sammanhang
måste dock den enskilde själv ge till känna att han eller hon ändrat namn och
personnummer.
Bestämmelser om när ett medgivande att använda fingerade personuppgifter skall
upphöra att gälla och vilka åtgärder som då skall vidtas föreslås införda i två
nya paragrafer, 8 och 9 §§, i lagen om fingerade personuppgifter.

4.6 Särskild forumregel för förföljda personer

Regeringens bedömning: Frågan om en särskild forumregel för förföljda personer
bör utredas vidare.

Utredningen har bedömt att det inte behövs någon särskild forumregel för
personer som är föremål för skyddsåtgärder.
Remissinstanserna: Riksåklagaren anser att en särskild forumregel bör införas
om svaranden har sekretessmarkerad adress. Riksskatteverket anser att frågan om
särskild forumregel i tvistemål i de fall en persons hemvist skyddas av
sekretess bör övervägas ytterligare. Även Svea hovrätt anser att en särskild
forumregel bör övervägas.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt den allmänna forumregeln i 10 kap. 1
§ rättegångsbalken skall talan väckas vid rätten på den ort där svaranden har
sitt hemvist. När svaranden har erhållit sekretessmarkering har käranden små
möjligheter att få kännedom om svarandens hemvist. I vissa fall kan
skattemyndigheten, som ju känner till svarandens adress, medverka till att en
svarande som har sekretessmarkering får del av en ansökan om stämning. Det
fordras då att käranden klargör förhållandena och att domstolen begär hjälp av
skattemyndigheten med att få kontakt med svaranden. Om denna ingår i svaromål
utan att göra foruminvändning kan målet handläggas på vanligt sätt. Det före-
kommer dock att en svarande som får del av stämningsansökan genom
skattemyndighetens försorg inte ingår i svaromål. Käranden kan då behöva visa
att han väckt talan vid rätt forum. Om skattemyndigheten, med hänvisning till
sekretesslagens regler, inte röjer uppgiften om svarandens hemvist kan käranden
inte fullgöra sin skyldighet att visa rätt forum. Hans talan kommer då att av-
visas.
Skattemyndigheten har inte alltid rätt att hemlighålla uppgiften om svarandens
hemvist. I vissa fall måste uppgiften lämnas ut. Det kan gälla exempelvis när
det är en annan person än förföljaren som framställer ett anspråk i domstol. Då
kan det knappast av särskild anledning antas att svaranden eller någon honom
närstående lider men om uppgiften röjs (se 7 kap. 15 § sekretesslagen).
När det är förföljaren som vill inleda rättegång talar naturligtvis mycket för
att skattemyndigheten bör hemlighålla uppgifterna om den förföljde. Samtidigt
kan emellertid även en förföljare ha ett mer eller mindre berättigat anspråk på
att kunna föra talan mot en person som han trakasserar. I familjerättsliga mål
föreligger det en tydlig konflikt mellan motstående intressen. I ett visst fall
kan en kvinna som har fått sekretessmarkering på grund av förföljelse ha barn
tillsammans med förföljaren. Mot rätten till umgänge mellan barnet som kvinnan
har vårdnaden om och barnets far får då ställas kvinnans behov av skydd. Det kan
inte uteslutas att en sekretessprövning i ett visst fall leder fram till att en
utpekad förföljare i egenskap av kärande, trots sekretessmarkering, får del av
uppgiften om svarandens/offrets hemvist. I praktiken torde det dock ankomma på
den utpekade förföljaren att visa att svaranden inte kommer att lida något men
om uppgiften om dennes hemvist röjs. Det kan troligen inte ske utan att käranden
förebringar ganska omfattande utredning om sina personliga förhållanden. Trots
vad som nu har sagts ligger det närmast till hands att anta att en utpekad
förföljare kommer att ha mycket svårt att få ut uppgiften om offrets hemvist. Om
det finns den minsta risk att en uppgift om hemvist kommer att användas för
förföljelse kan det förefalla självklart att uppgiften inte skall lämnas ut.
Vidare uppkommer fråga om en kvarskriven person kan medverka i en rättegång,
som svarande eller kärande, utan att avslöja sin verkliga adress. Frågan är
naturligtvis särskilt aktuell om det är förföljaren som är den kvarskrivnes
motpart. I den mån en motpart till en kvarskriven person skall lämna uppgift om
denne kan uppgifterna om namn, personnummer, hemvist samt postadressen hos
skattemyndigheten inhämtas på vanligt sätt från folkbokföringen. Om en
kvarskriven person som är svarande i en rättegång följer rättens förelägganden
och kallelser behöver varken domstolen eller motparten känna till den kvarsk-
rivnes verkliga adress. Motsvarande gäller om vederbörande har anledning att
själv inleda rättegång. Den kvarskrivne kan således tämligen problemfritt
uppträda i en process utan att avslöja sin verkliga adress. Praktiska problem
kan dock uppkomma om förföljaren är den kvarskrivnes motpart och den kvarskrivne
behöver vara personligen närvarande vid en muntlig förhandling.
När det gäller den som fått fingerade personuppgifter kan det i likhet med vad
som gäller vid sekretessmarkering bli problem för såväl den enskilde som tredje
man. Det finns inte någon laglig möjlighet för den som använder fingerade
personuppgifter att undandra sig några förpliktelser. Personen i fråga har inte
heller rätt att vägra medverka i ett rättsligt förfarandet med hänvisning till
att han fått fingerade personuppgifter. Det är inte otänkbart att personen i
fråga kan bli skyldig att inställa sig personligen exempelvis inför allmän
domstol. Därvid föreligger risk för att den skyddade personens verkliga iden-
titet avslöjas. Även om den som använder fingerade personuppgifter anlitar ombud
eller biträde är en sådan risk inte utesluten.
Utredningen har övervägt en särskild forumregel som berättigar käranden att
väcka talan där han själv har sitt hemvist om sekretess råder beträffande
svarandens hemvist eller om svaranden har fingerade personuppgifter. Utredningen
har dock bedömt att någon särskild regel inte behövs. Skälet till detta är
främst att den nuvarande ordningen är till fördel för den förföljde. Den leder
ju till att hon eller han emellanåt inte kan nås för rättegång. Flera
remissinstanser anser dock att en särskild forumregel behövs, särskilt då en
part har sekretessmarkering. Kvinnovåldskommissionen har i betänkandet
Kvinnofrid (SOU 1996:50) föreslagit att en särskild forumregel införs i frågor
om vårdnad och umgänge när ett barn medgivits fingerade personuppgifter.
Betänkandet bereds för närvarande inom regeringskansliet. Någon särskild
forumregel när en person har sekretessmarkering har dock inte föreslagits av
Kvinnovåldskommissionen. Enligt regeringens mening bör frågan om särskilda
forumregler för förföljda personer övervägas ytterligare. Utredningen bör
omfatta såväl mål om vårdnad och umgänge som andra tvistemål. Frågan omfattas av
det uppdrag som Brottsofferutredningen (Ju 1995:07) har och behandlas lämpligen
inom ramen för det arbetet.

35

5 Samordningsnummer

5.1 Tilldelning av personnummer i dag

För varje folkbokförd person fastställs enligt 18 § folkbokföringslagen
(1991:481) ett personnummer som identitetsbeteckning. Vidare fastställs
personnummer för personer som inte är folkbokförda i de fall som anges i lag
eller annan författning. Lagstiftningen utgår från att det i första hand är
folkbokförda personer som skall tilldelas personnummer. Skattemyndigheten
fastställer personnummer i samband med att en person folkbokförs första gången,
dvs. när ett nyfött barn folkbokförs eller när folkbokföring sker med anledning
av invandring om inte personen tidigare har tilldelats personnummer.
Personnummer kan också fastställas för personer som inte är folkbokförda men
enligt 18 § folkbokföringslagen kräver en sådan tilldelning uttryckligt författ-
ningsstöd. Uttryckligt författningsstöd för tilldelning av personnummer för
personer som inte är folkbokförda föreligger endast i fråga om personer som
förekommer i rättsväsendets register och totalförsvarspliktiga. Enligt praxis
sker emellertid också tilldelning av personnummer för registrering i
skatteregister, körkortsregister, sjömansregister, register hos allmän
försäkringskassa samt för utfärdande av pass och registrering i passregister.
Den personnummertilldelning som sker utan direkt författningsstöd har bl.a. sin
grund i att det har ansetts att en föreskrift om rätt för en myndighet att re-
gistrera personnummer kan grunda rätt för myndigheten att hos skattemyndigheten
begära personnummer för personer som saknar sådant nummer. Man har fortsatt att
tillämpa den ordning som gällde på gamla folkbokföringslagens tid då det inte
förelåg uttryckligt krav på att personnummertilldelningen skulle ha stöd i
författning.
Samtliga personer som har tilldelats personnummer registreras i folkbok-
föringens centrala referensregister. För en person som aldrig har varit folkbok-
förd registreras endast uppgift om personnumret, grunden för personnummertill-
delningen samt uppgift om personens namn.
Vid utgången av år 1995 fanns det omkring 448 000 personer som hade tilldelats
personnummer utan att vara folkbokförda i landet. Under år 1995 omfattade
tilldelningen 20 567 personer. Av dessa folkbokfördes under samma år 932
personer.

Närmare om personnummer för icke folkbokförda

Personnummertilldelning för rättsväsendets register sker med stöd av polisreg-
isterkungörelsen (1969:38) och förordningen (1970:743) om rättsväsendets in-
formationssystem. Enligt 12 § polisregisterkungörelsen skall den skattemyndighet
som Riksskatteverket bestämmer på begäran av Rikspolisstyrelsen fastställa
personnummer för personer som saknar personnummer och om vilka uppgift har
kommit in till Rikspolisstyrelsens polisregister. Enligt 23 § förordningen om
rättsväsendets informationssystem skall skattemyndighet på begäran av
Rikspolisstyrelsen fastställa personnummer för personer som saknar sådant nummer
och om vilka uppgifter har inkommit till Rikspolisstyrelsen. Personnummertill-
delningen initieras oftast genom att en polismyndighet fullgör sin skyldighet-
att hos Rikspolisstyrelsen registrera anmälan eller misstanke om brott.
Vid utgången av år 1995 hade 124 441 personer tilldelats personnummer för
registrering i de register som regleras av polisregisterkungörelsen och för-
ordningen om rättsväsendets informationssystem. År 1995 tilldelades 5 285 sådana
personnummer. För år 1994 uppgick tilldelningen till 7 026 nummer.
En bestämmelse om personnummertilldelning för totalförsvarspliktiga som saknar
sådant nummer finns i 3 kap. 4 § förordningen (1995:238) om totalförsvarsplikt.
Bestämmelser om totalförsvarsplikt trädde i kraft den 1 juli 1995. Tilldelning
av personnummer för totalförsvarspliktiga är alltså en ny företeelse. Den hade
dock tidigare en motsvarighet i personnummertilldelningen för värnpliktsändamål.
Några uppgifter om antalet personnummer som tilldelats för värnpliktsändamål
finns inte. Enligt vad som framkommit skedde tilldelning av personnummer för
värnpliktsändamål mycket sällan. Någon tilldelning för totalförsvarspliktiga har
ännu inte förekommit.
För en person som inte är folkbokförd skall enligt 5 § skatteregisterlagen
(1980:343) personnummer införas i skatteregister i den mån det behövs för be-
skattningen. Skattemyndigheten fastställer regelmässigt personnummer i samband
med att skattsedel utfärdas för en person som stadigvarande vistas här utan att
vara folkbokförd. Dessutom fastställs personnummer i samband med beslut om sär-
skild inkomstskatt för utomlands bosatt person och vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst för person som inte är folkbokförd. Personer som till-
delas personnummer för registrering i skatteregistren utgör den största gruppen
personer som tilldelas personnummer utan att vara folkbokförda. Vid utgången av
år 1995 hade 272 012 personer tilldelats personnummer för registrering i skatte-
register. Under år 1995 tilldelades 12 675 sådana personnummer.
Personer som skall skrivas in i register hos allmän försäkringskassa utan att
vara folkbokförda eller skattskyldiga tilldelas enligt praxis personnummer.
Hittills har det i första hand varit fråga om personer som tidigare har varit
bosatta i Sverige och som har rätt till ATP. Sveriges medlemskap i EU innebär
emellertid att medborgare i ett annat EU-land kan ha rätt till förmåner i
Sverige och därför skall skrivas in hos kassan. Antalet personer som har till-
delats personnummer för att ingå i försäkringskassornas register uppgick den 31
december 1995 till 8 247. Under år 1995 tilldelades 38 personer personnummer av
det skälet.
För utfärdande av pass och registrering i passregister fastställer skatte-
myndigheten på begäran av passmyndigheten personnummer. Personnummer-
tilldelningen avser undantagslöst barn som är svenska medborgare och föds i ut-
landet av svensk moder som inte är folkbokförd i Sverige vid barnets födelse.
Fram till utgången av år 1995 hade 26 774 personer tilldelats personnummer med
anledning av passärende. Under år 1995 omfattade tilldelningen 2 171 personer.

För registrering i körkortsregistret tilldelas personnummer när körkorts-
tillstånd skall utfärdas för person som saknar personnummer. Antalet personer
som har tilldelats personnummer för körkortsändamål uppgick den 31 december 1995
till 3 501. Under år 1995 tilldelades 154 sådana personnummer.
Slutligen fastställs personnummer för personer som inte är folkbokförda och
som skall registreras i sjömansregistret. Den gruppen omfattade den 31 december
1995 13 394 personer. Under år 1995 tilldelades, enligt skatteförvaltningens be-
räkningar, 244 personer personnummer med anledning av registrering i sjömans-
registret.

Identitetskontrollen m.m.

Som framgått fastställer skattemyndigheten personnummer både för personer som är
folkbokförda och för andra personer. Vid folkbokföring av nyfödda barn får
skattemyndigheten uppgifter om bl.a. födelsetid och barnets föräldrar från det
sjukhus där barnet föds (24 § folkbokföringslagen). Med hänsyn till underrättel-
sen från sjukhuset och till att barnets föräldrar oftast är folkbokförda i
landet föreligger det inte några svårigheter att fastställa barnets identitet.
Underlaget för registrering av födelsetid och andra uppgifter som skall anges i
folkbokföringsregistren är därmed också fullgott.
Folkbokföring sker också med anledning av inflyttning från annat land. När
folkbokföring sker med anledning av inflyttning kan underlaget för identifiering
och registrering variera. Sker inflyttningen från annat nordiskt land tillämpas
den särskilda lagstiftningen om överenskommelse mellan de nordiska länderna om
folkbokföring. Det innebär bl.a. att den inflyttande endast kan folkbokföras med
stöd av en handling - s.k. internordiskt flyttningsbetyg - som utfärdats av
folkbokföringsmyndigheten i utflyttningslandet. Lagstiftningen föreskriver också
kommunikation mellan folkbokföringsmyndigheterna i berörda länder. Regelverket
innebär att möjligheterna till identifiering och kontroll är mycket goda vid in-
flyttning från annat nordiskt land.
Utlänning som inte är medborgare i annat nordiskt land kan i princip
folkbokföras i Sverige endast om han eller hon har uppehållstillstånd. När folk-
bokföring sker hämtas uppgifter om personen från uppehållstillståndet och andra
handlingar från invandrarmyndigheten. Ofta har invandrarmyndigheten kunnat fast-
ställa personens identitet utifrån pass och andra tillgängliga handlingar. Det
förekommer emellertid också att personer som kommer till Sverige och sedermera
blir folkbokförda här helt saknar identitetshandlingar. I många fall kan inte
heller kontroller göras med det uppgivna hemlandet. Myndigheterna har då endast
personens egna muntliga uppgifter att gå efter. Uppgifter om personens identitet
och andra förhållanden som registreras inom folkbokföringen får då helt grundas
på obestyrkta uppgifter. Det säger sig självt att i sådana fall osäkerhet kan
råda inte bara om personens identitet utan också om födelsetid, medborgarskap,
familjeförhållanden m.m. I sammanhanget kan nämnas att årligen ändras ungefär
1 500 personnummer. Skälet till detta är oftast att en registrerad födelsetid
för en person av utländsk härkomst har visat sig felaktig.
I dagsläget sker rekvisition av personnummer för registrering hos försäk-
ringskassa, inom totalförsvaret samt i sjömansregister och körkortsregister på
särskild blankett. Enligt blanketten skall den som rekvirerar personnumret ange
om identiteten har styrkts med pass eller annan handling. Om annan handling än
pass har använts skall handlingen anges. Det ankommer alltså på den rekvirerande
myndigheten att göra identitetskontrollen.
För registrering inom rättsväsendet rekvirerar Rikspolisstyrelsen personnummer
från skatteförvaltningen utan att redovisa om personens identitet har kontrolle-
rats. Enligt den blankett som används skall Rikspolisstyrelsen ange personens
namn, kön, födelsetid, födelseort och medborgarskap. Av rekvisitionen framgår
inte om osäkerhet råder i fråga om någon uppgift. Skattemyndigheten undersöker
om den uppgivna personen tidigare har tilldelats personnummer men gör i övrigt
inte några kontroller.
Registrering i skatteregister initieras regelmässigt genom att den skattskyl-
dige begär skattsedel eller när arbetsgivare lämnar kontrolluppgift. De
uppgifter som ligger till grund för personnummertilldelning är ofta obestyrkta.
I vissa fall saknas också uppgift om födelsetid. Den registrerade personens
identitet är inte sällan oklar.
Endast en liten andel av de personer som har tilldelats personnummer utan att
vara folkbokförda blir efter en kortare eller längre tid folkbokförda i landet.
Uppgifter som utredningen har erhållit från Riksskatteverket tyder på att mindre
än 5 % av personerna blir folkbokförda.
En person som har tilldelats personnummer av annan anledning än folkbokföring
får behålla numret när han eller hon senare folkbokförs. När folkbokföring
aktualiseras ankommer det på skattemyndigheten att bedöma om den person som har
tilldelats personnummer är identisk med den som skall folkbokföras. Om det råder
minsta tvekan på den punkten tilldelar skattemyndigheten ett nytt personnummer.
Om nytt personnummer tilldelas vid folkbokföringen sker inte någon koppling
mellan de båda identiteterna även om mycket talar för att det rör sig om samma
person.

5.2 Samordningsnummer till personer som inte är
folkbokförda

Regeringens förslag: Personnummer skall i framtiden tilldelas endast personer
som folkbokförs i landet. Den nuvarande tilldelningen av personnummer till
personer som inte är folkbokförda skall ersättas med tilldelning av ett särskilt
samordningsnummer.
Skattemyndigheten skall besluta om samordningsnummer. Beslut om
samordningsnummer får överklagas till Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut
får inte överklagas.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget. Sjöfartsverket och Svenska Bankföreningen har dock
avstyrkt förslaget. Sjöfartsverket anser att införandet av samordningsnummer
innebär icke försumbara risker för förväxling och hänvisar till erfarenheterna
av det s.k. id-nummer som tidigare användes av nuvarande sjömansregistret.
Vägverket avstyrker förslaget i den del det avser tilldelning av
samordningsnummer för körkortsändamål och hänvisar till körkortets ställning som
legitimationshandling.
Skälen för regeringens förslag: Folkbokföringens kanske viktigaste uppgift är
att för olika samhällsfunktioner tillhandahålla basuppgifter om befolkningen i
landet. För att det skall kunna ske korrekt och fullständigt måste personnummer
användas. Ett personnummer som har fastställts efter identitetskontroll motver-
kar personförväxling och öppnar möjlighet för en säker överföring av tillför-
litliga personuppgifter mellan olika användare. Bland annat mot den bakgrunden
är det naturligt att personnummer används inom folkbokföringen.
Ett system med enhetliga personbeteckningar kan behövas även utanför
folkbokföringen. Den personnummertilldelning som nu sker utan koppling till
folkbokföring grundas på att flera myndigheter anser sig behöva ett gemensamt
samordningsbegrepp för bl.a. kommunikation sinsemellan. Registreringen av
personuppgifter inom rättsväsendet, beskattningen samt hos försäkringskassorna
och Vägverket omfattar ett mycket stort antal personer. Den berör också viktiga
områden, både för den enskilde och samhället. Främst för att personförväxling
inte skall ske föreligger det ett behov för myndigheterna att använda person-
nummer eller annan unik personbeteckning för registrerade personer. Fråga är
emellertid om just personnumret behöver komma till användning.
Otvivelaktigt är det så att personnumret kan uppfattas som en sorts in-
trädesbiljett till samhället. Det kan ifrågasättas om personer som inte är
folkbokförda skall ha den inträdesbiljett som personnumret innebär. Det kan
också uppfattas som stötande att brottslingar och brottsmisstänkta tilldelas
personnummer. Dessa tillhör också en kategori av personer vars identitet ofta är
svår att fastställa. Det är dock inte bara vid registrering inom rättsväsendet
som identifieringssvårigheter kan föreligga. Även för skatteområdet är
underlaget för kontroll av en personens identitet i många fall bristfälligt vid
tilldelning av personnummer.
Om identifieringskontrollen är otillräcklig kan följden bli att en person
tilldelas mer än ett personnummer. Det leder i sin tur till att personen kan
uppträda under flera identiteter och förekomma med skilda nummer i olika
register. Därmed försvåras personkontrollen exempelvis vid inresa från utlandet,
polisiära ingripanden, lagföring och straffverkställighet. Om en person har
"dubbla identiteter" finns det också risk för att han eller hon kan uppbära
dubbla bidragsförmåner samt undandra sig förpliktelser av olika slag. Regeringen
anser att tilldelningen av personnummer måste grundas på en identitetskontroll
som uppfyller höga anspråk på säkerhet för att tilltron till personnumret som
identifikationsbegrepp skall upprätthållas.
Enligt regeringens mening bör mot bakgrund av det angivna personnumren
reserveras för personer som är folkbokförda här i landet. Detta särskilt som
identiteten är osäker när det gäller flertalet av de personer som i dag fått
personnummer utan att vara folkbokförda.
Risken för personförväxling och behovet av säker kommunikation mellan myndig-
heter kräver dock en enhetlig personbeteckning även beträffande personer som
inte är folkbokförda. Enligt regeringens mening bör emellertid för dessa
personer i stället fastställas en annan unik beteckning än personnummer.
Flertalet remissinstanser har också ställt sig positiva till utredningens
förslag om samordningsnummer. För många myndigheter skulle en sådan ordning
underlätta arbetet genom att personer som inte är folkbokförda på ett enkelt
sätt kan tas fram. Sjöfartsverket och Vägverket har dock haft invändningar mot
att en särskild beteckning införs. Sjöfartsverkets invändningar grundar sig på
de erfarenheter verket har av det s.k. id-nummer som tidigare användes. Verket
har bl.a. framhållit att en person som fått ett särskilt id-nummer kunde
tilldelas ett personnummer utan att verket fick vetskap om detta. Det kunde
också uppstå missförstånd om numret eftersom man uppfattade att födelsetiden var
felskriven.
Tilldelning av samordningsnummer föreslås ske med hjälp av ett centralt ADB-
register på motsvarande sätt som nu sker beträffande personnummer. På så sätt
minskar risken för att flera personer får samma nummer. Med ett centralt
register finns det också möjlighet att kontrollera om en person som är aktuell
för nummertilldelning tidigare har tilldelats samordningsnummer eller personnum-
mer. Under förutsättning att identiteten är tillförlitligen styrkt kommer det -
på samma sätt som hittills - således inte att föreligga någon risk att en person
tilldelas både ett särskilt nummer och ett personnummer. Om den som har
tilldelats samordningsnummer senare folkbokförs skall numret kopplas ihop med
personnumret på liknande sätt som i dag sker vid ändring av personnummer. En
hänvisning skall alltid finnas mellan samordningsnummer och personnummer för en
och samma person. Härigenom kan också andra registreringsproblem undvikas.
Regeringen återkommer till frågan om förväxling av personnummer i avsnitt 5.3.
Vägverket anser att personnummer fortfarande måste få tilldelas för
körkortsändamål. Detta mot bakgrund av att personnummer anges på körkortet och
att körkortet är en legitimationshandling. En person måste i regel vara
folkbokförd här i landet för att få körkort. Den som inte är folkbokförd kan
dock få körkortstillstånd. Något hinder mot att tilldela en person ett särskilt
nummer för körkortstillståndet synes dock inte finnas. När personen sedan skall
få körkort måste han normalt vara folkbokförd och har således då tilldelats ett
personnummer. Personnumret kommer att aviseras till Vägverket. I det fall då en
person kan få körkort utan att vara folkbokförd kan samordningsnumret vid behov
användas i stället för personnumret. Något hinder från körkortssynpunkt kan
därför inte anses föreligga mot att tilldela inte folkbokförda personer ett
särskilt nummer.
En omläggning till annan personbeteckning kan vara tekniskt besvärlig eller
kostsam beroende på hur numret utformas. Enligt regeringens mening bör
beteckningen utformas med utgångspunkt från tillgängliga uppgifter om en persons
födelsetid, se avsnitt 5.3. Införandet av en särskild beteckning med en sådan
utformning skulle inte medföra stora kostnader eller alltför omfattande
omarbetningar i myndigheternas ADB-system.-
Regeringen föreslår mot bakgrund av det anförda att personnummer endast till-
delas vid folkbokföring. För övriga som nu erhåller personnummer bör i stället
fastställas ett annat särskilt nummer. Bestämmelser härom skall tas in i
folkbokföringslagen.
Utredningen har föreslagit att det särskilda numret kallas samordningsnummer.
Några remissinstanser har påtalat att ett annat begrepp bör användas, t.ex.
registreringsnummer eller identitetsnummer. Regeringen kan visserligen hålla med
om att det kan finnas bättre beteckningar på numret än samordningsnummer. Av de
beteckningar som föreslagits framstår dock samordningsnummer som bäst.
Beteckningen är inte främst till för att utvisa en persons identitet varför
beteckningen identitetsnummer kan vara missvisande. Registreringsnummer är inte
heller bättre. Regeringen föreslår därför att det särskilda numret benämns
samordningsnummer.
Tilldelning av samordningsnummer skall i första hand ske för de ändamål för
vilka personnummer nu tilldelas utan att folkbokföring sker. Regeringen ser dock
inte något hinder mot att låta även andra myndigheter och verksamhetsområden an-
vända samordningsnummer.
Prövningen av vilka samhällsområden som skall få använda samordningsnumret bör
ankomma på regeringen. En utvidgad tilldelning av samordningsnummer bör dock
medges endast om det aktuella verksamhetsområdet behöver numret antingen för att
undvika personförväxling eller för uppgiftsutbyte med andra myndigheter.
Det bör framhållas att den som enligt nuvarande regler erhållit personnummer
utan att vara folkbokförd kommer att ha kvar sitt personnummer och inte
tilldelas samordningsnummer.

Överklagande

Samordningsnumret behövs i första hand för att vissa myndigheter skall kunna
registrera personuppgifter utan risk för personförväxling. Numret har liten be-
tydelse för den enskilde men är av stort intresse för vissa myndigheters hante-
ring av personuppgifter. Fråga kan bl.a. uppkomma om en myndighet är berättigad
att erhålla samordningsnummer i sin verksamhet. Skattemyndighetens beslut om
tilldelning av samordningsnummer bör därför kunna överklagas. I likhet med vad
som gäller i fråga om födelsenummer och kontrollsiffra i personnummer föreslås
sådana beslut kunna överklagas till Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut
kan inte överklagas.

5.3 Samordningsnumret

Regeringens förslag: Samordningsnumret skall vara konstruerat som ett
personnummer. Det skall dock ha sifferkombinationer som inte kan förekomma i
personnumret.

Utredningens förslag överensstämmer huvudsakligen med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget. Datainspektionen, Sjöfartsverket och
Kriminalvårdsstyrelsen ställer sig tveksam till den konstruktion av
samordningsnumret som föreslagits. Svenska bankföreningen anser att den
föreslagna konstruktionen av samordningsnumret gör det omöjligt att säkerställa
om ett presenterat personnummer utgör en felskrivning eller ett
samordningsnummer.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller konstruktionen av
samordningsnumret måste det givetvis vara möjligt att särskilja det från ett
personnummer. Ett alfanumeriskt samordningsnummer skulle från
förväxlingssynpunkt vara att föredra eftersom ett sådant nummer undanröjer varje
risk för förväxling med personnummer. Det är dock uppenbart att vissa
myndigheter skulle ha svårt att hantera en beteckning av det slaget utan stora
och kostsamma omställningar i sina ADB-system. Detta har också framhållits av
remissinstanserna. Regeringen anser därför att samordningsnumret skall
konstrueras som ett personnummer. Det innebär att samordningsnumret skall bestå
av tio siffror och kunna göra åtskillnad mellan personer som är födda olika
sekel.
Som tidigare har påtalats kan det i vissa fall vara svårt att säkerställa
identiteten för den som skall tilldelas samordningsnummer. Man har dock
anledning att tro att identiteten ofta kommer att kunna fastställas. Främst
därför bör samordningsnumret utgå från tillgänglig uppgift om den enskildes
födelsetid. Finns inte uppgift om den faktiska födelsetiden får man utgå från
den födelsetid den enskilde uppger.
Eftersom samordningsnumret skall vara konstruerat som ett personnummer är det
viktigt att de båda typerna av nummer inte förväxlas. Förväxlingsrisken kan
begränsas genom att vissa tal adderas till personens födelseår, födelsemånad och
födelsedag. Man kan dock förmoda att omställningssvårigheterna ökar för berörda
myndigheter om samordningsnumret avviker från personnumret i alltför hög grad.
Utredningen har föreslagit att samordningsnumret inleds med två siffror för det
uppgivna födelseåret och två siffror för födelsemånaden följt av två siffror,
adderade med talet 60, för födelsedagen. Riksförsäkringsverket har också fram-
hållit att systemändringar och resursåtgång kan begränsas avsevärt om addition
endast sker i fråga om födelsedagen. Flera remissinstanser har emellertid
påtalat att numret i högre grad bör avvika från ett personnummer eftersom
förväxlingsrisken annars är stor. Förväxlingsrisken kan dock enligt regeringens
mening till stor del begränsas genom att Riksskatteverket tydligt informerar om
det nya samordningsnumret och dess konstruktion. Det bör också ankomma på
berörda myndigheter att informera sin personal. Förväxlingsrisken kommer också
att minska i takt med att bruket av samordningsnummer ökar. Regeringen anser
därför i likhet med utredningen att övervägande skäl talar för att endast
födelsedagen adderas med ett visst tal, förslagsvis 60. Detta innebär att för en
person som är född den 3 januari 1961 kommer samordningsnumret att inledas med
siffrorna 610163. En person som är född den 23 december samma år får inled-
ningssiffrorna 611283.
De återstående fyra siffrorna skall, på motsvarande sätt som i personnummer,
ha till syfte att särskilja personer som är födda samma dag. De bör också
innehålla en kontrollsiffra. Det bör framgå om personen är kvinna eller man.
Siffrorna kan tas ur en löpande serie från 001 till 999 för varje förekommande
dag.
Bestämmelser om samordningsnummer skall tas in i en ny 18 a § i
folkbokföringslagen.

5.4 Identifieringskravet och uppgiftsregistreringen

Regeringens förslag: Den enskildes identitet skall i princip vara fastställd vid
tilldelning av ett samordningsnummer. För polis- och skatteändamål får dock ett
nummer tilldelas även om identiteten inte är säkerställd. Om det råder osäkerhet
om identiteten skall det anges vid nummertilldelningen och registreras i
folkbokföringens centrala referensregister.
För den som tilldelats ett samordningsnummer skall uppgifter om personens
namn, födelsetid, kön, födelseort och medborgarskap registreras i det centrala
referensregistret.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Det är i likhet med vad som gäller för
tilldelning av personnummer viktigt att en persons identitet är klarlagd när
samordningsnummer tilldelas. I dag görs kontrollen av en persons identitet i
stor utsträckning av den myndighet som rekvirerar personnummer för en person som
inte är folkbokförd. Identitetskontrollen bör enligt regeringens mening även
fortsättningsvis ligga utanför folkbokföringen. Det är alltså den rekvirerande
myndigheten som har att fullgöra den kontrollen och så långt det är möjligt söka
fastställa identiteten. Rekvisitionen av samordningsnummer bör alltid innehålla
uppgift om underlaget (pass, körkort, kontakter med utländska instanser m.m.)
för myndighetens identitetskontroll. Rekvirerande myndighets bedömning av per-
sonens identitet och lämnade uppgifter skall också anges. För flertalet
myndigheter som kommer att rekvirera samordningsnummer torde det inte heller
innebära några problem att en persons identitet skall vara fastställd. För
polismyndigheterna och skattemyndigheterna kan det dock innebära vissa
komplikationer. Svårigheten att fastställa en persons identitet är som tidigare
nämnts störst beträffande personnummertilldelningen för registrering i
skatteregistret och inom rättsväsendet.
När det gäller registreringen i skatteregister rör det sig om några olika
kategorier av personer som tilldelas personnummer utan att vara folkbokförda.
Möjligheterna till en säker identifiering varierar beroende på grunden för
registreringen. En person som begär skattsedel vid ett personligt besök på
skattekontoret kan uppmanas att styrka sin identitet. Svårare är det när en
kontrolluppgift kommer till kontoret och personen i fråga har lämnat landet.
Vid tilldelning av personnummer för registrering inom rättsväsendet är det
Rikspolisstyrelsen som rekvirerar personnumret. Skälet till rekvisitionen är att
Rikspolisstyrelsen enligt den s.k. personbladsrutinen har fått meddelande om en
misstänkt person som saknar personnummer. Rekvisitionen innehåller inte någon
upplysning om huruvida personens identitet är säkerställd. I stor utsträckning
är det den misstänkte själv som har försett polismyndigheten med uppgift om
namn, födelsetid, medborgarskap m.m. Ofta saknas identitetshandlingar som kan
användas för kontroll. Det ligger i sakens natur att identitetskontrollen då kan
bli ofullständig.
Man får enligt regeringens mening godta att en persons identitet kan vara
oklar när det gäller tilldelning av samordningsnummer för registrering inom
rättsväsendets register och i skatteregister. Samtidigt måste de rekvirerande
myndigheterna sträva efter att i största möjliga utsträckning fastställa den
enskildes identitet. Även här skall det alltså åligga polisen respektive
skattemyndigheterna att kontrollera identiteten.
Som nämnts är det endast en liten andel av de personer som har tilldelats
personnummer utan att vara folkbokförda som senare blir folkbokförda. Den
största gruppen personer som senare folkbokförs återfinns bland dem som har
registrerats i skatteregister. När folkbokföring aktualiseras av en person som
har tilldelats samordningsnummer bör skattemyndigheten alltid göra en fullstän-
dig identitetskontroll. Identitetskontrollen underlättas om folkbok-
föringsärendet kan tillföras uppgifter om identitetsprövningen när samord-
ningsnumret tilldelades. Det ADB-register som används för tilldelning av person-
och samordningsnummer bör därför innehålla en uppgift om identitetsprövningen
vid tilldelningen av samordningsnumret. Det bör alltså av registret framgå om
samordningsnumret har tilldelats utan att personens identitet var säkerställd.
När fråga uppkommer att tilldela samordningsnummer för persongrupper som inte
nu tilldelas personnummer bör kravet på säker identifiering särskilt
uppmärksammas. Regelmässigt bör identitets- och uppgiftskontrollen ligga hos den
myndighet som rekvirerar samordningsnumret. Frågor som rör identitetskontrollen
regleras lämpligen i förordning.

Registreringen

Uppgifter om den som tilldelats personnummer utan att vara folkbokförd
registreras i dag i det centrala referensregistret. I princip är det endast
numret, personens namn samt uppgift om grunden för personnummertilldelningen som
registreras (7 § lagen om folkbokföringsregister [1990:1536]).
Även de personer som tilldelas samordningsnummer bör registreras i det
centrala referensregistret. Uppgiftsregistreringen vid tilldelning av
samordningsnummer bör främst styras av kravet på en säker nummertilldelning. Den
myndighet som begär samordningsnummer bör därför ange tillgängliga uppgifter om
personens namn, födelsetid, kön, födelseort och medborgarskap.
De uppgifter som lämnas skall enligt regeringens mening också få registreras.
Genom att uppgifterna finns tillgängliga i registret har skattemyndigheten
möjlighet att enkelt kontrollera om en person som är aktuell för samord-
ningsnummer tidigare har tilldelats sådant nummer. I registret skall också få
registreras om identiteten är styrkt. Riksförsäkringverket anser att också
uppgift om personens vistelseadress måste registreras. Värdet av en sådan
uppgift kan dock ifrågasättas. Adressuppgifter för ifrågavarande personer kan
antas få dålig kvalitet eftersom det inte finns någon skyldighet att anmäla
adressändring. Det är inte heller säkert att den rekvirerande myndigheten har
någon adressuppgift för personen. Regeringen anser mot bakgrund av det angivna
att uppgift om adress inte behöver registreras.
Som nämnts tidigare skall samordningsnumret finnas med i den registrering som
görs om personen senare folkbokförs. Folkbokföringsregistren kommer alltså att
utvisa det samordningsnummer som en folkbokförd person kan ha tilldelats innan
hon eller han folkbokfördes.
Uppgifter om personer som har tilldelats personnummer utan samband med
folkbokföringen får i dagsläget registreras bl.a. i det aviseringsregister, som
används för att förse myndigheter med folkbokföringsuppgifter. Den ordningen bör
gälla även för uppgifter om personer som har tilldelats samordningsnummer. Från
aviseringsregistret kan uppgifterna göras tillgängliga för den myndighet som har
rätt att för egen del registrera uppgifterna (6 § lagen [1995:743] om
aviseringsregister).

74

6 Folkbokföring av nyfödda barn vars föräldrar
inte är folkbokförda

Regeringens förslag: Ett nyfött barn skall folkbokföras om modern är folkbokförd
i Sverige eller om fadern är vårdnadshavare och folkbokförd här i landet.
Ett barn som inte skall folkbokföras vid födelsen kan efter en tid ha fått
sådan anknytning till landet att det skall folkbokföras.

Utredningen har föreslagit att ett nyfött barn skall folkbokföras endast om
modern är folkbokförd här i landet.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran. Riksförsäkringsverket anser att konsekvenserna av
förslaget behöver utredas ytterligare och tar därför inte ställning till
förslaget. Socialstyrelsen anser att man bör avvakta med förslaget, eftersom
frågan lämpligen bör övervägas samtidigt med förslaget om att ändra
föräldrabalkens regler om socialnämndens skyldighet att fastställa faderskap.
Skälen för regeringens förslag: Ett barn som föds i Sverige skall enligt 2 §
folkbokföringslagen (1991:481) folkbokföras i landet även om föräldrarna inte är
folkbokförda här. Regeln blir bl.a. tillämplig på barn till föräldrar som har
ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och som här väntar på beslut i till-
ståndsfrågan. Även t.ex. ett barn som föds av en utländsk kvinna under hennes
semestervistelse i Sverige folkbokförs i landet. När barnet och modern lämnar
Sverige avregistreras barnet från folkbokföringen med anledning av utresan.
Under år 1995 registrerades i landet 878 födslar där ingen av föräldrarna var
folkbokförd i Sverige. Dessutom registrerades 126 födslar där enbart fadern var
folkbokförd.
Att barnet folkbokförs även om föräldrarna inte är folkbokförda beror på att
det har ansetts angeläget att de födslar som sker i landet också registreras
här. Även personer som inte är folkbokförda kan ha ett berättigat intresse av
att få en officiell handling som styrker uppgiften om ett barns födelse här i
landet. En sådan handling kan vara en förutsättning för registrering av barnets
födelse i föräldrarnas hemland. Genom en ändring i folkbokföringslagen, som
trädde i kraft den 1 januari 1995, infördes bestämmelser om att en födelse skall
registreras inom folkbokföringen även i fråga om en person som inte är eller har
varit folkbokförd i landet. Registreringsskyldigheten innebär att skattemyndig-
heten också skall pröva riktigheten av registrerade uppgifter, bl.a. när det
gäller barnets börd och namn. Den nya ordningen har särskild betydelse för
diplomater och med dem likställda eftersom deras barn inte folkbokförs vid
födelsen.
Ett barn som föds under moderns tillfälliga vistelse i Sverige har inte den
starka anknytning till landet som normalt krävs för folkbokföring här. Detsamma
gäller nyfödda barn vars föräldrar visserligen önskar bosätta sig här men som
inte har rätt till det eftersom de saknar uppehållstillstånd. Eftersom alla barn
som föds i landet numera skall registreras inom folkbokföringen finns inte
längre skäl att folkbokföra ett barn enbart av den anledningen att födelsen
skall dokumenteras i folkbokföringssystemet. För folkbokföring bör krävas att
barnet har en starkare anknytning än så till landet. Fråga är emellertid vad som
skall anses utgöra en tillräckligt stark anknytning.
En möjlighet är att göra en allmän prövning av barnets koppling till landet
ungefär på samma sätt som när en person flyttar till Sverige. Den som inflyttar
från utlandet skall enligt 3 § folkbokföringslagen folkbokföras här om han eller
hon under sin normala livsföring kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin
dygnsvila i landet under minst ett år. Även den som kan antas komma att
regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet skall, enligt
samma paragraf, folkbokföras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får
anses ha sitt egentliga hemvist här. För utlänning som är skyldig att ha
uppehållstillstånd gäller dessutom att han i princip inte skall folkbokföras om
han saknar sådant tillstånd.
Även om förutsättningarna för nyfödda barns folkbokföring knöts till
dygnsvilan på liknande sätt som vid invandring skulle självfallet föräldrarnas
folkbokföring tillmätas stor betydelse för det nyfödda barnets folkbokföring. Om
inte någon av föräldrarna är folkbokförd här har det nyfödda barnet knappast
någon fastare anknytning till Sverige.
Om barnets folkbokföring görs beroende av föräldrarnas folkbokföring finns det
en klar och enkel omständighet att ta fasta på. Från allmänna utgångspunkter
måste det också te sig naturligt att föräldrars och barns folkbokföring kopplas
ihop. Enligt regeringens mening bör det nyfödda barnets folkbokföring knytas
till föräldrarnas folkbokföring.
Utredningen har föreslagit att ett nyfött barn skall folkbokföras endast om
modern är folkbokförd här i landet. Om barnets föräldrar är gifta och fadern är
folkbokförd här kan det emellerid sägas att barnet har anknytning till landet
även om modern inte är folkbokförd. Situationen kan uppkomma när en svensk man
har gift sig med en utländsk kvinna som måste ha uppehållstillstånd för att bli
folkbokförd och paret får ett barn i Sverige. Riksförsäkringsverket har påtalat
att utredningens förslag innebär att en fader, som är vårdnadshavare och bosatt
i Sverige, inte kan få de förmåner som annars tillkommer en förälder från och
med barnets födelse, om modern inte är folkbokförd här i landet.
För rätt till föräldrapenning och underhållsstöd krävs att både barn och
förälder är bosatta här i landet. Rätt till barnbidrag föreligger om barnet är
bosatt här i landet. Med bosatt avses i dessa sammanhang normalt detsamma som
folkbokförd. När det gäller föräldern fordras också att denne är vårdnadshavare.
Om barnet inte är svensk medborgare krävs för rätt till underhållsstöd och
barnbidrag dessutom att barnet eller någon av föräldrarna sedan minst sex
månader visats här i landet. Regeringen anser mot bakgrund av den betydelse
folkbokföringen har att ett barn bör folkbokföras även i de fall fadern är
folkbokförd här i landet. Enbart det förhållandet att fadern är folkbokförd kan
dock inte anses tillräckligt för att barnet skall folkbokföras här i landet. Det
bör också krävas att han är barnets vårdnadshavare. Är fadern inte
vårdnadshavare föreligger inte rätt till förmånerna.
För nyfödda barn vars föräldrar inte är folkbokförda, t.ex. barn till
asylsökande innebär det i praktiken ingen skillnad mot vad som gäller i dag.
Barnet har t.ex. rätt till grundläggande sjukvård och socialt stöd oberoende av
folkbokföring. Rätt till barnbidrag föreligger inte oavsett om barnet
folkbokförs eller inte eftersom asylsökande är undantagna i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag. Om föräldrarna senare folkbokförs kommer även barnet att
bli folkbokfört.
Vad som sagts gäller endast barnets folkbokföring med anledning av födelsen.
Att barnet inte blir folkbokfört vid födelsen skall inte hindra att det efter en
kortare eller längre tids vistelse i landet ändå blir folkbokfört här. Om barnet
skulle få fastare band till landet, bör det folkbokföras. Folkbokföring kan då
bli aktuell även om inte någon av barnets föräldrar är folkbokförd. Det kan
inträffa att ett barn som föds här i landet utan att bli folkbokfört tas om hand
av personer som är bosatta här. Allmänt bör gälla att barnets folkbokföring prö-
vas utifrån en samlad bedömning på motsvarande sätt som sker vid inflyttning
till landet. Om barnet kan anses ha fått sitt egentliga hemvist här skall det
folkbokföras även om föräldrarna inte är folkbokförda. Uttryckt i folkbok-
föringslagens termer kan, något förenklat, egentligt hemvist för barnet sägas
föreligga i första hand när vistelsen i Sverige är avsedd att uppgå till minst
ett år och barnet har tillstånd att vistas i landet. Regeringens förslag
föranleder ändring i 2 och 3 §§ folkbokföringslagen.

75

7 Folkbokföring av familjehemsplacerade barn

Regeringens bedömning: Någon särskild reglering i fråga om barn som vistas på
familjehem bör inte införas.

Utredningen har föreslagit att en vistelse i familjehem skall föranleda ändrad
bosättning endast om vistelsen skall pågå längre tid än ett år.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
utredningens förslag utan erinran. Kammarrätten i Göteborg, Riksskatteverket och
Statistiska centralbyrån (SCB) avstyrker dock förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: Allmänt gäller att en person skall
folkbokföras på den fastighet och i den församling där han eller hon är att anse
som bosatt (6 § folkbokföringslagen [1991:481]). Utgångspunkten är att en person
anses vara bosatt på den fastighet där vederbörande regelmässigt tillbringar sin
dygnsvila (dygnsviloregeln enligt 7 § folkbokföringslagen).
Svårigheter att bestämma en persons folkbokföring kan uppkomma bl.a. om
personen regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på flera fastigheter (dubbel
bosättning). En person skall anses vistas regelmässigt på en fastighet om han
under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan där i genomsnitt minst en
gång i veckan. För barn som vårdas utom hemmet, exempelvis efter socialnämndens
beslut om familjehemsplacering, uppkommer normalt inte dubbel bosättning. Även
om barnet har fortlöpande kontakter med det egna hemmet torde dessa inte vara av
sådan omfattning som krävs för dubbel bosättning.
Vid folkbokföring av barn som vårdas enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga aktualiseras i
stället några andra undantag från dygnsviloregeln. Undantagen är reglerade i
folkbokföringslagen och rör vistelser som är tillfälliga (8 §) eller äger rum på
institution (10 §).
Om en person under en tid av högst sex månader regelmässigt tillbringar sin
dygnsvila på en annan fastighet än den där personen har sitt egentliga hemvist,
anses det inte leda till ändrad bosättning. Det krävs dock att tiden är bestämd
i förväg. Personen skall också ha för avsikt att återvända efter tidens utgång.
En vistelse som är bestämd att vara längre tid än sex månader medför normalt att
folkbokföringen skall ändras.
En vistelse anses inte heller leda till ändrad bosättning om den föranleds
enbart av vård vid en institution för vård av unga eller missbrukare (10 §
första stycket 5 folkbokföringslagen). När det gäller folkbokföring av barn som
på ett eller annat sätt är föremål för samhällsingripanden råder i första hand
osäkerhet om vilka typer av hem som skall anses vara institutioner i
folkbokföringslagens mening. Vistelse på hem för särskild tillsyn, s.k. 12 §-
hem, skall dock inte leda till ändrad bosättning (prop. 1990/91:153 s. 102). I
praxis har också ansetts att andra former av hem för vård eller boende är
institutioner. När det gäller vistelse i ett familjehem är dock rättsläget
oklart.
Utredningen har föreslagit att en vistelse i ett familjehem skall föranleda
ändrad folkbokföring endast om vistelsen skall pågå under längre tid än ett år.
Detta mot bakgrund av att det är svårt att motivera den åtskillnad som i dag
görs mellan vård i familjehem och i hem för vård eller boende. Vårdformerna har
enligt utredningen många grundläggande likheter. Utredningen hänvisar vidare
till att syftet med vården är att föräldrar och barn skall återförenas.
En person skall som huvudregel vara folkbokförd där han eller hon faktiskt
vistas. Undantag har gjorts för vissa tillfälliga vistelser och vistelser som av
annan anledning inte ansetts skola leda till ändrad folkbokföring, t.ex.
vistelser vid en institution. En grundläggande princip inom folkbokföringen är
också att en vistelse skall bedömas efter avsikten vid dess början.
Riksskatteverket har riktat kritik mot förslaget bl.a. mot bakgrund av att det
innebär att en vistelse skall anses ändra karaktär efter en viss tid. Även
Kammarrätten i Göteborg och SCB är kritiska mot att det införs en särskild
bestämmelse om folkbokföring av familjehemsplacerade barn.
I den mån syftet med vården skall vara utslagsgivande för folkbokföringen kan
övervägande skäl sägas tala för att barn och ungdom som vårdas enlig
socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga inte
skall anses bosatta där de vårdas. Detta gäller dock fullt ut endast om vården i
det enskilda fallet kan bedrivas i enlighet med de allmänna målen om
återförening m.m. Det förekommer fall där vården inte kan bedrivas med återföre-
ning av barn och föräldrar som mål. I vissa situationer är det nödvändigt att
hålla barn och föräldrar åtskilda, exempelvis när barnet har utsatts för
övergrepp i hemmet eller av annat skäl riskerar att komma till skada. Bristerna
i hemmiljön kan vara av sådan art att byte av vårdnadshavare blir aktuellt eller
det kan vara så att barnet av olika skäl inte längre har någon hemmiljö att
återvända till.
Mot folkbokföring i föräldrahemmet talar också det förhållandet att en stor
andel av placeringarna i familjehem blir långvariga. De kan pågå i många år och
löpa under ett barns hela uppväxt. När en sådan situation föreligger framstår
det allmänt som egendomligt att låta barnet vara folkbokfört hos en förälder som
det kanske inte alls har någon kontakt med.
Som utredningen framhållit har dock vård i familjehem samma mål som vård i hem
för vård eller boende. I båda fallen vilar samhällsingripandet på att det
föreligger ett vårdbehov hos den unge. Vad som nu nämnts talar för att inte
heller placering i familjehem bör föranleda ändrad folkbokföring eftersom vård i
familjehem och vård i hem för vård eller boende har många grundläggande
likheter.
Regeringen har i och för sig förståelse för utredningens ståndpunkt att det är
svårt att motivera varför åtskillnad skall göras mellan placeringar i familjehem
och hem för vård eller boende. Hem för vård eller boende har dock till skillnad
mot familjehem nästan alltid karaktär av institution. Den nuvarande ordningen
för folkbokföring av familjehemsplacerade barn har heller inte visats innebära
några olägenheter av praktisk art. För barnets rättigheter i samhället har det
knappast någon betydelse om det är folkbokfört i föräldrahemmet eller i
familjehemmet. I de flesta fall torde det vara dock vara lämpligast att ett barn
som kan antas vistas en längre tid i ett familjehem är folkbokfört där. Det
torde t.ex. vara bättre om barnet är folkbokfört i den kommun där det skall gå i
skolan under en längre tid. Regeringen anser mot bakgrund härav att det inte nu
finns skäl att införa en särskild regel för familjehemsplacerade barn.

76

8 Födelsehemort

8.1 Nuvarande ordning

Sedan lång tid tillbaka har det inom folkbokföringen funnits regler om
registrering av födelseort m.m. för nyfödda barn. Fram till år 1947 antecknades
i församlingsboken såsom födelseort den församling där barnet verkligen var
fött. Om nedkomsten hade ägt rum i en stad, och i en annan församling än den där
modern var folkbokförd, antecknades dock hennes församling som barnets födelse-
ort. Anteckningen av födelseorten skulle göras i "rätt inskrivningsort". Rätt
inskrivningsort för barnets födelse var, något förenklat uttryckt, den försam-
ling där modern var folkbokförd.
År 1947 skedde en omläggning av folkbokföringen. Bland annat infördes
personakten som den grundläggande folkbokföringsurkunden. Församlingsboken och
andra kyrkoböcker fördes dock parallellt. Samtidigt med personakten infördes be-
greppet födelsehemort. Födelsehemorten kan sägas motsvara det som tidigare
kallades den rätta inskrivningsorten för barnets födelse.
I vissa fall antecknades utländsk födelseort inom folkbokföringen. I personak-
ten antecknades den faktiska födelseorten i utlandet för person som hade födel-
sehemort. Sedan gammalt fanns det även regler för registrering av "utländsk un-
dersåte född utom riket". När en sådan person folkbokfördes i Sverige skulle
personens födelseort antecknas. Inte bara utlänningens födelseland utan också
den utländska födelseorten antecknades på personakten.
Begreppet födelsehemort förekom i den år 1991 upphävda 1967 års folkbok-
föringslag. Enligt 25 § första stycket nämnda lag skulle ett barn kyrkobokföras
i sin födelsehemort. Födelsehemort var, enligt andra stycket samma paragraf, den
församling där modern vid barnets födelse var kyrkobokförd eller upptagen i
obefintligregister. Om moderns kyrkobokföring inte kunde utredas, stadgades det
vidare, var födelsehemorten den församling där barnet föddes.
År 1991 reformerades folkbokföringsverksamheten. Den löpande folkbokföringen
fördes över från Svenska kyrkan till skatteförvaltningen. Registreringen datori-
serades och personakten avskaffades som folkbokföringsdokument. Nya
folkbokföringsförfattningar trädde i kraft.
Personaktsinformationen fördes över till ADB-register. Födelseort regist-
rerades därvid endast för personer som inte hade födelsehemort i Sverige. Om
födelseort registrerades angavs också födelselandet. I övrigt registrerades
födelsehemort. Den angavs med län och församling.
Begreppet födelsehemort förekommer inte i den nya folkbokföringslagen men 25 §
i 1967 års folkbokföringslag har sin motsvarighet i 6 § i nuvarande
folkbokföringslag. Även om begreppet födelsehemort inte längre återfinns i folk-
bokföringslagen folkbokförs nyfödda barn på motsvarande sätt som tidigare, dvs.
i första hand i den församling där modern är folkbokförd. Termen födelsehemort
återfinns dock fortfarande i bl.a. lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister
och lagen (1995:743) om aviseringsregister. Regleringen av folkbokförings- och
aviseringsregistren innebär att dessa register bl.a. skall innehålla uppgift om
folkbokförda personers födelsehemort. I de nämnda lagarna har termen födelsehe-
mort samma innebörd som tidigare och avser alltså den folkbokföringsort i vilken
ett nyfött barn skall folkbokföras. Författningarna innehåller inte någon
definition av begreppet men i lagförarbeten har födelsehemort definierats.
Inte heller begreppet födelseort återfinns i folkbokföringslagen men bl.a. i
lagarna om folkbokförings- och aviseringsregister. Inom folkbokföringen regi-
streras uppgiften om födelseort på samma sätt som tidigare. Uppgiften bokförs
för personer som saknar födelsehemort i Sverige, dvs. i första hand för personer
som är födda utomlands, men också för personer med födelsehemort om de är födda
i utlandet.
Uppgift om födelsehemort och födelseort anges tillsammans med namn och
personnummer i de flesta typer av personbevis. Uppgift om födelsehemort och
födelseort efterfrågas dock endast i begränsad omfattning av andra myndigheter.
SCB och polisen är de enda myndigheter som får del av båda uppgiftstyperna. Upp-
gift om födelsehemort överförs också till det statliga person- och adressregi-
stret (SPAR).

8.2 Registrering av födelsehemort i folkbokföringen

Regeringens förslag: Det finns skäl att behålla registrering av uppgift om
födelsehemort inom folkbokföringen. En definition av begreppet införs i
folkbokföringslagen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget. Riksskatteverket anser dock att man bör övergå till
att i folkbokföringen registrera den faktiska födelseorten uttryckt som kommun.
Skälen för regeringens förslag: Registrering av uppgift om födelseort och
födelsehemort har sin bakgrund i äldre förhållanden. Innan personnummer började
användas som identitetsbeteckning var det naturligt att identifiera en person
med ledning av uppgift om namn och härkomst. Det var då viktigt att inom folk-
bokföringen registrera uppgiften om var en person var född. Den omfattande
användningen av personnummer har emellertid gjort att uppgift om födelseort och
födelsehemort inte längre behövs som kompletterande identifikationsbegrepp.
För den interna folkbokföringsverksamheten finns det inte något behov av att
särskilt registrera uppgift om födelseort eller födelsehemort för personer som
folkbokförs i Sverige vid födelsen. Även om uppgiften om födelsehemort tas bort
som en särskild registeruppgift i folkbokföringsregistren framgår
födelsehemorten av registren. Det beror på att födelsehemorten är detsamma som
den första folkbokföringsorten för en person som folkbokförs i Sverige vid
födelsen. Uppgiften om en persons första folkbokföringsort framgår av det lokala
folkbokföringsregistret.
För den löpande folkbokföringsverksamheten behöver skattemyndigheten ha till-
gång till uppgift om utländsk födelseort. Uppgiften om födelseland behövs bl.a.
vid bedömningen av personuppgifter såsom namn, börd, födelsetid och medborgar-
skap. Därmed är det också naturligt att ha uppgiften om utländsk födelseort i
folkbokföringsregistren.
Det är som tidigare nämnts endast ett fåtal användare av folkbokföringsupp-
gifter som är intresserade av uppgiften om födelsehemort. SCB använder termen
födelsehemort för framställning av befolkningsstatistik. Även inom Svenska
kyrkan finns behov av uppgift om födelsehemort.
Den stora användaren av uppgiften är polismyndigheterna som använder
födelsehemortsuppgiften i mycket stor omfattning vid utfärdande av pass. Med
hänsyn bl.a. till internationella åtaganden skall det svenska passet innehålla
uppgift om födelseort. För personer med födelsehemort i Sverige är det födelse-
hemorten som anges. Den faktiska födelseorten anges ju i princip inte inom
folkbokföringen för dessa personer.
Det är alltså huvudsakligen för passändamål som uppgift om någon form av
födelse- eller ursprungsort behöver göras tillgänglig som en särskild register-
term. Att det ingår i folkbokföringsverksamheten att tillhandahålla olika
uppgifter som registreras inom folkbokföringen har slagits fast, bl.a. vid in-
rättandet av det nya aviseringsregistret för folkbokföringsuppgifter. Det är
därför som 4 § 5 lagen (1995:743) om aviseringsregister stadgar att bl.a. upp-
gift om födelsehemort skall ingå i registret. Det finns enligt regeringens
mening inte anledning att föreslå att uppgiften skall tillhandahållas på något
annat sätt.
Den uppgift som skall registreras och tillhandahållas kan avse folkbokförda
personers första folkbokföringsort, faktiska födelseort eller annan liknande
uppgift. Uppgiften måste avse något förhållande som kan betecknas som födelseort
i passammanhang. Fråga är närmast om man i folkbokföringen skall behålla regi-
streringen av första folkbokföringsorten eller övergå till att registrera den
faktiska födelseorten.
Enligt Riksskatteverkets mening är tiden nu mogen att övergå till att i
folkbokföringen registrera den faktiska födelseorten uttryckt som kommun. Många
födslar sker emellertid på annan ort än där kvinnan är bosatt. Det är svårt att
se något skäl för att folkbokföringen skall börja registrera den faktiska fö-
delseorten, dvs. normalt den församling eller kommun där födelsesjukhuset är be-
läget. Ett barn måste anses ha en starkare anknytning till moderns folkbok-
föringsort än till den ort där födelsesjukhuset är beläget. På motsvarande sätt
får ett nyfött barn anses ha starkare anknytning till faderns folkbokföringsort
i de fall modern inte är folkbokförd. Enligt regeringens mening finns det därför
inte skäl att inom folkbokföringen införa registrering av faktisk födelseort i
Sverige. Även fortsättningsvis bör den första folkbokföringsorten registreras
som särskild folkbokföringsuppgift. När det gäller frågan om orten skall anges
som kommun eller församling anser regeringen att så länge folkbokföring allmänt
sker på församling är det naturligt att orten även i fortsättningen anges med
angivande av församling.
Den första folkbokföringsorten bör även fortsättningsvis ha en särskild
benämning. Det har i några sammanhang framhållits att begreppet födelsehemort
kan vålla missförstånd. Begreppet födelsehemort har dock använts i 50 år och var
fram till år 1991 definierat i lag. Hos det fåtal användare av folkbok-
föringsuppgifter som har intresse av födelsehemorten torde det inte råda någon
tvekan om vad som avses med uppgiften. Enligt regeringens mening talar övervä-
gande skäl för att begreppet födelsehemort bör användas även fortsättningsvis.
Det finns dock skäl att i folkbokföringslagen återinföra en definition av
begreppet. Denna tas lämpligen in i 6 § folkbokföringslagen (1991:481).

77

9 Överklagande

9.1 Gällande ordning för överklagande

Folkbokföringslagen

Inom ramen för folkbokföringslagen (1991:481) fattar skattemyndigheterna olika
typer av beslut. I enlighet med den inledande bestämmelsen i lagen kan besluten
i första hand sägas innebära fastställande av en persons bosättning och regist-
rering av personuppgifter i ett lokalt folkbokföringsregister. Besluten kan
överklagas till länsrätt och vidare till kammarrätt och Regeringsrätten.
Prövningstillstånd behövs i Regeringsrätten men inte i kammarrätt.
Skattemyndigheterna handlägger ett mycket stort antal ärenden enligt
folkbokföringslagen. Den i särklass största ärendegruppen utgörs av flyttningar
inom landet (bosättningsärenden). Bosättningsärenden innefattar i första hand
prövning av var någonstans i landet en person skall anses bosatt. Även frågorna
om avregistrering från folkbokföringen vid bl.a. flyttning till annat land kan
anses hänga samman med bosättning.
Överklagande av beslut beträffande bosättning regleras i 38 § första stycket
första meningen och andra stycket folkbokföringslagen. Skattemyndighetens beslut
kan överklagas av den person vars folkbokföring det gäller, av en kommun som
berörs av beslutet samt av Riksskatteverket. Överklagande skall ske inom tre
veckor. För en kommun och Riksskatteverket räknas tiden från det att beslutet
meddelades. Överklagandetiden för en enskild person styrs av den allmänna
regleringen i förvaltningslagen (1986:223). Det innebär att den enskilde kan
överklaga inom tre veckor från den dag han eller hon fick del av beslutet.
Som nämnts beslutar skattemyndigheterna inte bara om en person skall folkbok-
föras i Sverige och på vilken fastighet personen skall anses bosatt. En skatte-
myndighet fattar inom ramen för folkbokföringen också beslut om att registrera
olika typer av personuppgifter. I första hand sker registreringen i ett lokalt
folkbokföringsregister. Det kan exempelvis vara fråga om att registrera uppgift
om civilstånd och medborgarskap. Denna typ av registrering äger ofta rum utan
att en persons bosättning prövas och initieras i många fall av en underrättelse
från annan myndighet. Registreringen kan emellertid också vara grundad på upp-
gifter som den enskilde själv lämnar, exempelvis vid invandring. Registrerings-
beslut får överklagas enligt 38 § första stycket första meningen och tredje
stycket folkbokföringslagen. Skattemyndighetens registreringsbeslut kan inte
överklagas av det allmänna utan endast av den enskilde som beslutet angår.
Överklagande kan ske utan begränsning till viss tid.
Med stöd av folkbokföringslagen fattar skattemyndigheten också beslut om till-
delning av personnummer. Beslut som rör personnummer kan överklagas. Endast den
enskilde har rätt att överklaga. Överklagande i fråga om födelsetiden sker hos
länsrätt. Skattemyndighetens beslut om fastställande av födelsenummer och kon-
trollsiffra överklagas inte hos domstol utan hos Riksskatteverket.
Riksskatteverkets beslut kan inte överklagas.
Den 1 maj 1996 infördes en allmän tvåpartsprocess i förvaltningsdomstolarna
(prop. 1995/96:22, bet. 1995/96:JuU7, rskr. 1995/96:55). Om en enskild person
överklagar en förvaltningsmyndighets beslut skall, enligt den nya ordningen, den
myndighet som först beslutade i ärendet vara den enskildes motpart i domstolen.
Myndigheten har därigenom också rätt att överklaga domstolens beslut. Den
allmänna tvåpartsprocessen regleras i förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Tvåpartsprocessen skall dock inte tillämpas på områden som styrs av särskilda
bestämmelser om dessa avviker från förvaltningsprocesslagens regler om
överklagande och partsrepresentation.
Införandet av tvåpartsprocessen har inte föranlett några lagändringar på
folkbokföringsområdet. Viss osäkerhet kan sägas råda om partsrepresentationen
för det allmänna när en enskild efter den 1 maj 1996 överklagar ett beslut
enligt folkbokföringslagen. Det är dock klart att de beslut om registrering och
annat som överklagas enligt 38 § tredje stycket folkbokföringslagen helt faller
inom ramen för den nya tvåpartsprocessen. Folkbokföringslagen medger inte
Riksskatteverket någon överklaganderätt i dessa frågor. Skattemyndigheten bör
betraktas som den enskildes motpart i länsrätten och myndigheten har behörighet
att föra ett mål vidare till kammarrätt och Regeringsrätten.
Riksskatteverket har rätt att överklaga skattemyndighetens bosättningsbeslut.
Det skulle kunna hävdas att bestämmelsen i 38 § andra stycket
folkbokföringslagen utesluter tillämpning av förvaltningsprocesslagens före-
skrifter om partsrepresentation för det allmänna. Till skillnad från exempelvis
taxeringslagen (1990:324) innehåller dock folkbokföringslagen inte någon
bestämmelse om vem som för det allmännas talan i domstol vid överklagande från
enskild. Det kan tas till intäkt för att det nya stadgandet i förvalt-
ningsprocesslagen, att beslutsmyndigheten är den enskildes motpart i länsrätten
när denne har överklagat dit, skall tillämpas även i bosättningsmål.

Vissa familjerättsliga beslut m.m.

Skattemyndigheterna handlägger också ett stort antal ärenden enligt äktenskaps-
balken, föräldrabalken och namnlagen (1982:670). Det gäller bl.a. beslut om
hindersprövning, registrering av gemensam vårdnad och beslut om namn.
Skattemyndigheternas beslut på dessa områden överklagas endast undantagsvis.
Överklagandeordningen i fråga om hindersprövning, vårdnad och namn kan sägas
vara enhetlig. Skattemyndighetens beslut kan överklagas och prövas i förvalt-
ningsdomstolarna i enlighet med den allmänna ordningen inom förvalt-
ningsprocessen. Myndighetens beslut i fråga om hindersprövning, vårdnad och namn
kan överklagas endast av en enskild som berörs av beslutet i enlighet med vad
som följer av 22 § förvaltningslagen (1986:223). Den nya tvåpartsprocessen slår
igenom fullt ut. Om den enskilde överklagar skattemyndighetens beslut inträder
alltså myndigheten som part i länsrätten med möjlighet att överklaga domstolar-
nas avgörande. Riksskatteverket har inte någon ställning som part i dessa
ärenden.
Skattemyndigheten fattar även beslut med stöd av begravningslagen (1990:1144).
Myndigheten utfärdar således intyg för gravsättning eller kremering samt kan
besluta om anstånd med gravsättning eller kremering. Skattemyndighetens beslut
kan överklagas till länsstyrelsen och vidare till allmän förvaltningsdomstol.
Som en följd av tvåpartsprocessen kommer skattemyndigheten att inträda som mot-
part till den enskilde om denne överklagar till domstol. Riksskatteverket har
inte ställning som part i ärende enligt begravningslagen.
Vidare ankommer det på vissa skattemyndigheter att besluta om medlemskap i de
icke-territoriella församlingar som finns inom Svenska kyrkan. Ett sådant beslut
får överklagas hos länsrätt. Vid överklagande från enskild tillämpas det allmän-
na tvåpartsförfarandet.

9.2 Tvåpartsprocess inom folkbokföringen

Regeringens förslag: När en enskild har överklagat skattemyndighetens beslut
skall myndigheten föra det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt.
Riksskatteverket får dock överta skattemyndighetens talan och skall ensam ha
rätt att föra det allmännas talan i Regeringsrätten.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I prop. 1995/96:22 om tvåpartsprocess m.m.
anfördes att en tvåpartsprocess i princip bör införas över hela det
förvaltningsrättsliga fältet. Skälen för en tvåpartsprocess kan, något förenklat
uttryckt, sammanfattas som att den främjar rättsbildningen och gör det möjligt
för myndigheter att få ändring till stånd av materiellt oriktiga
domstolsavgöranden. En tvåpartsprocess bidrar också till ett bättre och
fylligare utredningsmaterial vid domstolsprövningen.
Enligt regeringens mening finns det inte någon anledning att undanta folk-
bokföringsområdet från ett tvåpartsförfarande när en enskild person har över-
klagat skattemyndighetens beslut. De skäl som i andra sammanhang har anförts för
en tvåpartsprocess gör sig gällande med styrka även beträffande frågor som hand-
läggs enligt folkbokföringslagen. En tvåpartsprocess kan främja rättsbildningen
inom folkbokföringsområdet. Det framstår också som angeläget att den enskilde
har en motpart som kan bemöta och komplettera den utredning som den enskilde
ofta lämnar i samband med ett överklagande.
Den allmänna tvåpartsprocessen utgår från att det är den beslutande myndig-
heten som skall vara den enskildes motpart i domstolsprocessen. I likhet med vad
som sedan tidigare har gällt på taxeringsområdet har dock i några fall en
centralmyndighet, exempelvis Riksförsäkringsverket och Kriminalvårdsstyrelsen,
givits rätt att överta den beslutande myndighetens uppgift att föra det allmän-
nas talan. Om sådant övertagande inte sker är det beslutsmyndigheten som före-
träder det allmänna.
Visserligen finns det inom Riksskatteverket en stor kompetens när det gäller
olika folkbokföringsfrågor. Den myndighet som företräder det allmänna efter
överklagande av en enskild skall dock inte främst argumentera i rättsfrågor utan
intressera sig för utrednings- och bevisfrågor (prop. 1995/96:22 s. 80). Det är
en uppgift som regelmässigt ligger närmast tillhands för den myndighet som har
beslutat i ärendet och förfogar över utredningsresurserna. Mot den bakgrunden är
det enligt regeringens mening naturligt att även på folkbokföringsområdet i för-
sta hand låta beslutsmyndigheten, och inte centralmyndigheten, föra det allmän-
nas talan i länsrätt och kammarrätt när den enskilde har överklagat.

Riksskatteverkets roll

Riksskatteverket har som central förvaltningsmyndighet likartade funktioner på
folkbokföringsområdet som inom beskattningen. Enligt taxeringslagen har
Riksskatteverket rätt att i länsrätt och kammarrätt överta skattemyndighetens
roll som företrädare för det allmänna, exempelvis i mål av principiellt intres-
se. Detta skall enligt regeringens mening gälla också folkbokföringsmålen. När
Riksskatteverket övertar skattemyndighetens rätt att företräda det allmänna i
ett mål skall skattemyndighetens rätt att föra talan i målet upphöra.
För att på ett verksamt sätt kunna bidraga till rättstilllämpningen bör
Riksskatteverket, i likhet med vad som gäller på beskattningsområdet, också ha
en självständig rätt att överklaga länsrättens och kammarrättens avgörande. Ett
sådant överklagande skall enligt regeringens mening kunna ske oavsett om verket
tidigare i målet fört det allmännas talan. Det är också enligt regeringens upp-
fattning väl förenligt med Riksskatteverkets roll som centralmyndighet att
verket och inte skattemyndigheten ges rätt att överklaga folkbokföringsmål till
Regeringsrätten.
I dagsläget är Riksskatteverkets överklaganderätt begränsad till frågor om
bosättning. Verket kan exempelvis inte överklaga renodlade registreringsbeslut.
Denna skillnad är en kvarleva från det allmänna ombudets tid. Enligt instruktio-
nen för skatteförvaltningen omfattar Riksskatteverkets ansvarsområde hela folk-
bokföringsområdet, inte endast bosättningsfrågorna. Verket bör därför ges rätt
att överklaga alla typer av beslut som skattemyndigheten fattar enligt
folkbokföringslagen. Detta gäller dock naturligtvis inte beslut om personnummer
och samordningsnummer, eftersom dessa beslut överklagas till Riksskatteverket.
Om Riksskatteverket vill överklaga skattemyndighetens beslut i en bosätt-
ningsfråga skall det enligt 38 § folkbokföringslagen ske inom tre veckor från
det att beslutet meddelades. Den överklagandetiden bör gälla för
Riksskatteverket även beträffande andra beslut som skattemyndigheten meddelar
enligt lagen.
För att Riksskatteverket skall kunna utnyttja rätten att framför
skattemyndigheten företräda det allmänna i domstol krävs självfallet att verket
får underrättelser om pågående processer. Enligt 3 § folkbokföringsförordningen
(1991:749) skall allmän förvaltningsdomstol underrätta Riksskatteverket om be-
slut enligt folkbokföringslagen. Riksskatteverket bör dock kunna få kännedom om
ett ärende redan när det överklagas till länsrätten. När skattemyndigheten är
den enskildes motpart i länsrätten är det naturligt att myndigheten underrättar
Riksskatteverket om pågående processer. Verket får självt bestämma i vilken
omfattning skattemyndigheten skall lämna sådana underrättelser.

9.3 Den kommunala överklaganderätten

Regeringens bedömning: Kommunerna skall även i fortsättningen ha rätt att
överklaga ett beslut om bosättning.

Utredningen har föreslagit kommunernas rätt att överklaga ett beslut om
bosättning avskaffas.
Remissinstanserna: Svea hovrätt och Kammarrätten i Göteborg avstyrker
förslaget. Svea hovrätt ifrågasätter om det finns tillräckliga skäl att avskaffa
den kommunala besvärsrätten. Kammarrätten i Göteborg anser bl.a. att frågan är
komplicerad och behöver utredas ytterligare. Övriga remissinstanser som yttrat
sig i frågan tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 38 § folkbokföringslagen får en
kommun överklaga ett beslut om en persons bosättning. Rätten att överklaga
gäller även för kyrkliga kommuner. Ett överklagande från en kommun skall ha
kommit in inom tre veckor från det att beslutet meddelades. Enligt den gamla
folkbokföringslagen beräknades tiden från det att kommunen fick del av beslutet.
I samband med att den nuvarande klagotiden infördes år 1991 anförde Kommun-
förbundet (prop. 1990/91:153 s. 111) att kommunerna i praktiken inte hade någon
möjlighet att agera om överklagandetiden beräknades från tiden för beslutets
meddelande.
Det var ganska vanligt att en kommun överklagade skattemyndighetens beslut att
mantalsskriva en viss person. Genom att stommar till mantalslängder överlämnades
från skattemyndigheten till kommunen hade kommunen möjlighet att överblicka den
del av folkbokföringen som gällde mantalsskrivning. Därigenom kunde kommunen
bl.a. kontrollera att den grund för beskattningen som mantalsskrivningen i prak-
tiken utgjorde blev korrekt. Kommunerna hade också ofta en särskild organisation
för bevakning av mantalsskrivningsfrågor. Sedan mantalsskrivningen avskaffades
den 1 juli 1991 är det ovanligt med kommunala överklaganden enligt
folkbokföringslagen. Något överklagande från kyrkligt håll lär inte ha
förekommit.
Utredningen har ansett att den kommunala överklaganderätten inte längre är
motiverad och att den därför kan avskaffas. Svea hovrätt har dock påpekat att
det med fog kan hävdas att de rättsverkningar som uppkommer genom ett
folkbokföringsbeslut berör kommunen på sådant sätt att det är rimligt att
kommunen har möjlighet att överklaga beslutet. Även Kammarrätten i Göteborg
ifrågasätter om förslaget är motiverat.
När det gäller folkbokföring ger i och för sig lagen inte utrymme för
beaktande av särskilda kommunala aspekter. Folkbokföringen har dock betydelse
för kommunerna på vissa områden, t.ex. när det gäller kostnader för undervisning
och sjukvård, eftersom skyldigheten att tillhandahålla detta grundas på om en
person är folkbokförd i kommunen eller inte. Folkbokföringen har också betydelse
för i vilken kommun en person skall beskattas. Regeringen anser därför i likhet
med Svea hovrätt och Kammarrätten i Göteborg att ett beslut om en persons
folkbokföringsort berör kommunen i sådan utsträckning att den bör ha möjlighet
att överklaga beslutet. Mot den bakgrunden skall rätten till kommunalt över-
klagande inte ändras.

9.4 Överklagande av vårdnadshavare

Regeringens bedömning: En vårdnadshavare bör inte ges rätt att mot den andre
vårdnadshavarens vilja överklaga ett beslut som rör barnets folkbokföring.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 38 § folkbokföringslagen får
skattemyndighetens beslut om någons folkbokföring överklagas av den person vars
folkbokföring det gäller. Det har tidigare rått osäkerhet i frågan huruvida en
av två vårdnadshavare haft rätt att ensam företräda barnet vid överklagande i
ett folkbokföringsärende. Regeringsrätten har dock i några nyligen meddelade av-
göranden uttalat att ett överklagande av ett beslut om ett barns folkbokföring
inte kan prövas i sak med mindre båda vårdnadshavarna är ense om att åstadkomma
en sådan prövning. Överklagande som har framställts av en av vårdnadshavarna
skall således enligt Regeringsrätten inte tas upp till prövning.
En vanlig situation där frågan om rätten att överklaga uppkommer är när
barnets föräldrar har separerat efter att tidigare ha varit gifta eller sambor.
Skattemyndigheterna har i vissa fall inte ändrat ett barns folkbokföring då
barnet till viss del bor kvar där det tidigare var folkbokfört, trots att en av
vårdnadshavarna och barnet flyttar till en ny bostad. Även om föräldrarna
tidigare varit överens om barnets bosättning kan förhållandena vara sådana att
de inte kan enas om att överklaga. Skattemyndighetens bedömning av barnets
folkbokföring får ofta stor ekonomisk betydelse för föräldrarna eftersom rätten
för en vårdnadshavare att uppbära vissa sociala förmåner, exempelvis bostadsbi-
drag, delvis hänger samman med barnets folkbokföring.
Den grundläggande frågan om barnets folkbokföring gäller emellertid skattemyn-
digheternas och förvaltningsdomstolarnas tillämpning av vissa materiella
bestämmelser i folkbokföringslagen och inte rätten att överklaga. Även om man
anser att överklagandereglerna har betydelse i sammanhanget ser regeringen i
likhet med utredningen svårigheter med en överklaganderätt för endast en
vårdnadshavare. Det gäller oavsett om vårdnadshavaren får rätt att överklaga för
egen del eller som ensam företrädare för barnet. I dagsläget åligger det båda
vårdnadshavarna att anmäla flyttning för barnet (30 § folkbokföringslagen). Om
endast en av dem gör anmälan kommer skattemyndigheten inte att pröva frågan om
barnets flyttning utifrån anmälningen. Denna kommer i stället att avvisas. För
att bli verkningsfull borde därför en överklagandemöjlighet för en vårdnadsha-
vare kombineras med en rätt för denne att själv göra anmälan om flyttning för
barnet. Regeringen är emellertid tveksam till en sådan ordning. Bl.a. är risken
stor att båda vårdnadshavarna i vissa fall gör motstridiga flyttningsanmäl-
ningar.
Gemensam vårdnad förutsätter att vårdnadshavarna kan enas i angelägenheter som
rör barnet. Att vårdnadshavare utövar sina rättigheter och skyldigheter
gemensamt kan givetvis innebära många slags problem i de fall då vårdnadshavarna
är oeniga. Frågor om barnets folkbokföring är inte av så särpräglad natur att
det finns skäl att göra undantag från huvudregeln i 6 kap. 13 § föräldrabalken
att vårdnadshavarna endast gemensamt kan företräda barnet. Sammantaget anser
regeringen att det inte bör införas någon bestämmelse som ger en vårdnadshavare
rätt att ensam överklaga skattemyndighetens beslut om barnets folkbokföring.

9.5 Prövningstillstånd i folkbokföringsmål

Regeringens förslag: Prövning av folkbokföringsmål i kammarrätt skall kräva
prövningstillstånd enligt förvaltningsprocesslagens regler.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Sedan något år tillbaka finns det regler om p-
rövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Ett stort antal måltyper på
förvaltningsområdet omfattas av regleringen och kan således inte prövas i
kammarrätten om inte domstolen har lämnat tillstånd till prövning.
Prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt har införts i etapper. Den
första etappen infördes genom lagstiftning som trädde i kraft under år 1994.
Föreskrifterna i fråga innebar att prövningstillstånd infördes för prövningen i
kammarrätt i fråga om körkortsmål, studiestödsmål och olika typer av kriminal-
vårdsmål. Med verkan fr.o.m. den 1 april 1995 infördes prövningstillstånd i kam-
marrätt för ytterligare målgrupper, exempelvis socialförsäkringsmål och bi-
ståndsmål (prop. 1994/95:27). Den 1 maj 1996 genomfördes den tredje etappen i
arbetet med att förändra instansordningen för förvaltningsmål och införa
prövningstillstånd i kammarrätt (prop. 1995/96:22). Ärenden om hindersprövning,
gravsättning och kremering tillhör de måltyper som påverkas av den tredje
etappen av förändringsarbetet med förvaltningsprocessen. För dessa ärende-
grupper krävs således prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Genom
en förordningsändring ställs det också krav på prövningstillstånd vid
överklagande till kammarrätt i frågor om äktenskapscertifikat.
Folkbokföringsärendena hos skattemyndigheten är utpräglade massärenden. De är
inte bara många till antalet utan också mycket likartade. Handläggningen av
ärendena styrs av fasta rutiner och följer regelmässigt de rekommendationer som
Riksskatteverket har lämnat i vanligt förekommande folkbokföringsfrågor.
För den enskilde kan ett folkbokföringsärende ha stor betydelse. Det beror
bl.a. på att folkbokföringen styr många grundläggande rättigheter och skyldig-
heter i samhället. Målen hos skattemyndigheterna är dock genomgående okomplice-
rade och från juridiska utgångspunkter oftast av enkel beskaffenhet. Endast i
undantagsfall strider skattemyndighetens beslut mot den enskildes önskan eller
begäran. Andelen överklagade folkbokföringsärenden är också mycket liten. Enligt
regeringens bedömning är det i ärenden enligt folkbokföringslagen helt tillräck-
ligt med en fullständig prövning i två instanser. Hos skattemyndigheten sker
också omprövning i samband med att myndighetens beslut överklagas. Sammantaget
är folkbokföringsärendena enligt regeringens mening väl lämpade för en ordning
med prövningstillstånd i kammarrätt.
Prövningstillstånd i folkbokföringsmål bör meddelas på motsvarande grunder som
gäller för förvaltningsområdet i övrigt. Det innebär att tillståndsfrågan avgörs
med tillämpning av 34 a § förvaltningsprocesslagen. Möjlighet till s.k.
ändringsdispens föreligger alltså. Bestämmelser om prövningstillstånd skall tas
in i 38 § folkbokföringslagen.

9.6 Överklagandeordningen i namn- och vårdnadsärenden
m.m.

Regeringens förslag: I fråga om skattemyndighetens beslut om hindersprövning,
namn och registrering av gemensam vårdnad samt beslut enligt begravningslagen
skall i stort samma ordning för överklagande och prövningstillstånd gälla som
för de renodlade folkbokföringsmålen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Patent- och
registreringsverket (PRV) påpekar att vad gäller de namnlagsärenden som prövas
av PRV finns inte någon möjlighet för beslutsmyndigheten att som part bevaka det
allmännas intresse i högre instans.
Skälen för regeringens förslag: Som nämnts i avsnitt 9.1 har
tvåpartsprocessens införande på förvaltningsområdet fått effekt bl.a. när det
gäller överklagande av skattemyndighets beslut om hindersprövning, vårdnad och
namn. Om den enskilde överklagar ett beslut av skattemyndigheten i någon sådan
fråga inträder myndigheten som den enskildes motpart i länsrätten. Myndigheten
har också rätt att överklaga domstolens beslut.
Riksskatteverket har enligt nuvarande ordning inte någon ställning som part i
de familjerättsliga ärendena. Enligt regeringens mening bör emellertid samma
ordning tillämpas i dessa ärenden som när det gäller det renodlade folkbok-
föringsområdet enligt folkbokföringslagen. Riksskatteverket bör således ges rätt
att från skattemyndigheten överta det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt.
Endast Riksskatteverket bör kunna föra det allmännas talan i Regeringsrätten.
Allmänna förvaltningsdomstolar är som tidigare nämnts skyldiga att underrätta
Riksskatteverket om beslut enligt folkbokföringslagen. Riksskatteverket har
påpekat att en motsvarande underrättelseskyldighet bör införas också i fråga om
beslut enligt bl.a. namnlagen och föräldrabalken som verket kan överklaga. I
likhet med Riksskatteverket anser regeringen att en sådan
underrättelseskyldighet behövs för att verket skall kunna utnyttja sin möjlighet
att överklaga ifrågavarande beslut. Underrättelseskyldigheten regleras lämpligen
i förordning.
Riksskatteverkets ansvarsområde är enligt instruktionen för skatte-
förvaltningen avgränsat till frågor om skatter, avgifter, folkbokföring och val.
Det finns därför enligt regeringens mening inte anledning att ge verket rätt att
överklaga beslut av skattemyndigheten i frågor som visserligen har koppling till
folkbokföringen, exempelvis ärenden om registrering av namn och gemensam vård-
nad, men som styrs av regler utanför folkbokföringslagen.
När det gäller de ärenden enligt namnlagen som prövas av PRV som första
instans så överklagas dessa till Patentbesvärsrätten. Patentbesvärsrättens
beslut överklagas till Regeringsrätten. Förvaltningsprocesslagen är inte
tillämplig vid handläggningen i Patentbesvärsrätten. Regeringen tar därför inte
nu ställning till frågan om PRV bör ha ställning som part i högre instans.

Prövningstillstånd

Den 1 maj 1996 infördes prövningstillstånd i ärenden om hindersprövning och
äktenskapscertifikat vid överklagande till kammarrätten. Detsamma gäller vid
överklagande av skattemyndighetens beslut enligt begravningslagen.-
De ärenden om registrering av gemensam vårdnad som skattemyndigheten prövar är
okomplicerade och juridiskt enkla. Skattemyndighetens prövning kan sägas vara
begränsad till att kontrollera att ett fåtal formella förutsättningar är
uppfyllda. Att frågan om registrering av gemensam vårdnad är av enkel beskaf-
fenhet torde för övrigt ha varit en förutsättning för att prövningen har ansetts
kunna ske inom ramen för folkbokföringen. Skattemyndighetens beslut i denna frå-
ga överklagas mycket sällan. Enligt regeringens mening är de ärenden om
registrering av gemensam vårdnad som prövas av skattemyndigheten väl lämpade för
en ordning med prövningstillstånd i ledet länsrätt-kammarrätt.
Namnärenden är den största gruppen av ärenden av familjerättslig karaktär inom
folkbokföringsverksamheten. Ärendena är av lite olika slag. Enligt namnlagen rör
det sig bl.a. om anmälan om efternamn för barn, byte till förälders efternamn,
byte till makes efternamn, ändring av efternamns genusform, mellannamn, förnamn,
gårdsnamn invid förnamn och namn för utländska medborgare.
Namnfrågorna är inte alla gånger enkla att handlägga. I vissa fall rymmer
handläggningen inte bara en registrering av en anmälan utan också en materiell
prövning. Bl.a. får skattemyndigheten enligt 34 § namnlagen inte godkänna för-
namn som kan väcka anstöt eller kan antas leda till obehag för den som skall
bära namnet. Inte heller förnamn som av annan anledning uppenbarligen inte är
lämpligt får godkännas. Även namnfrågor för utländska medborgare kan vara kom-
plicerade främst för att tillämpning av utländsk rätt kan komma i fråga.
Namnärenden torde av den enskilde ofta uppfattas som betydelsefulla. Även om
vissa typer av ärenden kan innehålla bedömningsfrågor är dock merparten av
namnärendena okomplicerade och juridiskt enkla. Endast undantagsvis får den
enskilde avslag på sin anmälan eller ansökan om namn. Andelen överklaganden är
begränsat. Årligen överklagas cirka 200 namnärenden till länsrätt. Namnärenden
kan sägas vara av sådan art att de bör avgöras relativt snabbt. Sammantaget
finner regeringen att övervägande skäl talar för att prövningen i kammarrätt bör
kräva tillstånd. Därmed nås också fördelen av en enhetlig processordning i de
mål med anknytning till folkbokföringen som prövas av skattemyndigheterna.

78

10 Personnummer inför 2000-talet

Regeringens förslag: Om det inte är obehövligt skall det personnummer eller
samordningsnummer som fastställts för en person lagras i register som förs med
hjälp av ADB med sekelangivelse.

Riksskatteverkets förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Ett personnummer skall enligt 18 §
folkbokföringslagen (1991:481) innehålla uppgift om födelsetid, födelsenummer
och kontrollsiffra. Födelsetiden anges med sex siffror, två för året, två för
månaden och två för dagen i nu nämnd ordning. Mellan födelsetiden och
födelsenumret sätts ett bindestreck som byts ut mot ett plustecken när personen
fyller 100 år.
I skatteförvaltningens ADB-system för folkbokföring lagras personnumret med
tolv siffror, där de två inledande siffrorna anger under vilket sekel en person
är född. Sekelsiffrorna visas normalt inte på terminalbilder eller utskrifter
men ingår i aviseringen av personnummer via det regionala systemet för avisering
av folkbokföringsuppgifter och i det nya aviseringsregistret.
Anledningen till att ADB-systemet för folkbokföringen lagrar personnummer med
tolv tecken är att det är nödvändigt att särskilja personnummer för personer
födda samma år, månad och dag men under olika sekel. Det plustecken som anges
för personer som är över 100 år utvisar inte under vilket sekel personen är
född. Plustecknet lagras heller inte i databasen men finns med på personbevis
och liknande utskrifter.
För att barn och riktigt gamla inte skall förväxlas hos olika myndigheter,
finns i dagsläget behov av att även sekel anges i personnumret. Inför 2000-talet
tillkommer att man måste kunna lagra och bearbeta personnummer för personer
födda under ett av tre sekel. För att möjliggöra detta finns behov av att även
sekel anges i personnumret. Befintliga personnummer bör dock inte ändras utan
skall även i fortsättningen bygga på det tiosiffriga numret. I likhet med
Riksskatteverket anser regeringen att en säker registrering kräver att de
nuvarande personnumren kan tillföras sekelangivelse. En sådan lösning hindrar
inte att personnumret normalt presenteras med tio siffror. Kontrollsiffran skall
således även i fortsättningen baseras på det nio-siffriga numret. Det innebär
inte heller att en myndighet som t.ex. Riksförsäkringsverket, som inte kan
registrera mer än tio siffror och därför avser att lösa frågan på annat sätt,
måste registrera personnumret med tolv siffror.
Även det nya samordningsnumret (se avsnitt 5) bör lagras och bearbetas med
angivande av sekel.
Regeringens förslag föranleder ändringar i 18 § folkbokföringslagen.

79

11 Bosättningskontroll

11.1 Allmänna överväganden

Riksskatteverket beslutade i oktober 1995 att genomföra en undersökning av
bosättningen i landet för 500 slumpvis utvalda personer med utomnordisk
födelseort som var folkbokförda inom lokala skattekontorets i Sollentuna
verksamhetsområde. Anledningen till undersökningen var att kritik framförts av
Statitiska centralbyrån om att många personer med utländsk ankytning felaktigt
är folkbokförda här i landet. I en promemoria, som Riksskatteverket givit in
till Finansdepartementet, redovisas resultatet av undersökningen.
Undersökningen visade att 20 personer eller 4 procent av urvalet kunde antas
vara felaktigt folkbokförda i landet. En viss överregistrering förekom således.
Flera av de felaktigt folkbokförda fanns inte i register hos allmän
försäkringskassa. Många saknade giltiga uppehållstillstånd.Riksskatteverket
anser mot bakgrund av undersökningens resultat att åtgärder bör vidtas för att
förbättra formerna för underrättelser och informationsutbyte mellan myndigheter
som samverkar inom folkbokföringen. I promemorian lämnas förslag om
författningsändringar och andra åtgärder som kan förbättra kvalitén i
folkbokföringsregistren. Riksskatteverket föreslår bl.a. ett ökat samarbete med
andra myndigheter och en utökad skyldighet för vissa myndigheter att rapportera
till skattemyndigheten om de får kännedom om att en person har en annan adress
än den som framgår av folkbokföringen. Vidare föreslås att skattemyndigheten i
större utsträckning än i dag skall kunna kräva personlig inställelse i ärenden
om folkbokföring och att förvaltningslagens regler om kommunicering med den som
berörs av ett ärende endast skall tillämpas om personen är bosatt eller annars
vistas i Sverige. För att skattemyndigheterna skall kunna ta fram kontrollvärda
förhållanden föreslås också att det blir tillåtet att söka på medborgarskap och
invandring i de lokala folkbokföringsregistren. När det gäller den enskildes
uppgiftslämnande föreslås att uppgifter skall lämnas på heder och samvete och
att det bör vara möjligt att förelägga personer att komma in med uppgifter om
sina bosättningsförhållanden i större utsträckning än i dag.
Remissinstanserna har varit positiva till de förslag som rör samarbetet med
andra myndigheter och den enskildes uppgiftslämnande. Kritik har dock riktats
mot de förslag som innebär lagreglering av personlig inställelse, undantag från
kommuniceringsskyldigheten och att det skall vara möjligt att söka på
medborgarskap och invandring. Förslagen anses av flera remissinstnser vara väl
långtgående och den undersökning som gjorts anses inte visa på att bristerna är
så stora att det motiverar åtgärderna.
Syftet med folkbokföringen är bl.a. att tillhandahålla personuppgifter för att
tillgodose samhällets behov av basuppgifter. Det är därför mycket angeläget att
kvalitén i folkbokföringens register är hög. Regeringen anser därför i likhet
med Riksskatteverket att det kan behövas åtgärder för att man skall kunna komma
till rätta med felaktigheter inom folkbokföring. Åtgärderna måste dock ställas i
relation till graden av misstämning i folkbokföringen. Den undersökning som
gjorts visar på en viss överregistrering. Regeringen är dock tveksam till om
enbart resultatet av denna undersökning är tillräckligt för att man skall kunna
dra några säkra slutsatser om hur förhållandena faktiskt är. Det synes bl.a.
inte möjligt att med säkerhet överföra resultatet till riksnivå. Det kan därför
enligt regeringens mening behövas ytterligare undersökningar innan ställning kan
tas till föreslagna åtgärder rörande bl.a. undantag från skyldigheten att
kommunicera. För att sådana åtgärder skall vara motiverade måste behovet vara
stort och det måste också övervägas hur den enskildes rätt skall kunna
tillgodoses på andra sätt. Regeringen anser mot bakgrund av det angivna att det
inte finns tillräckligt underlag för att nu ta ställning de förslag som rör
personlig inställelse, undantag från kommuniceringsskyldigheten samt utökade
sökmöjligheter i de lokala folkbokföringsregistren. Även frågan om
uppgiftslämnande på heder och samvete behöver övervägas ytterligare. Regeringen
återkommer till den frågan i ett senare sammanhang.
Förslaget om andra myndigheters uppgiftsskyldighet kräver, med undantag för
uppgifter från socialnämnderna, inte lagändringar. När det gäller frågan om
inhämtande av uppgifter från socialnämnderna så omfattas uppgifter som den
enskilde lämnat till nämnden av en sträng sekretess enligt 7 kap. 4 §
sekretesslagen (1980:100). Det är väsentligt att den som vänder sig till
socialtjänsten kan lita på att den information som lämnas inte används för andra
ändamål annat då mycket starka skäl talar för detta. Flera remissinstanser har
också avstyrkt förslaget om utlämnande av uppgifter från socialnämnderna. Vid en
avvägning mellan behovet av att den enskildes förtroende för socialtjänsten inte
rubbas och av att uppgifter lämnas till skattemyndigheten för
bosättningskontroll anser regeringen att det inte finns tillräckliga skäl att
ålägga socialnämnderna en uppgiftsskyldighet.

11.2 Föreläggande att lämna uppgifter

Regeringens förslag: Skattemyndigheten skall få möjlighet att förelägga en
person att inkomma med uppgifter om sina bosättningsförhållanden även om det
inte finns anledning att anta att personen är skyldig att göra en anmälan om
flyttning.

Riksskatteverkets förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran. Kammarrätten i Göteborg avstyrker dock förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 31 § folkbokföringslagen får
skattemyndigheten förelägga en person att komma in med uppgifter om det kan
antas att han eller hon är skyldig att göra anmälan enligt denna lag. En person
är skyldig att göra anmälan enligt folkbokföringslagen när det gäller flyttning
inom landet eller utomlands. Skattemyndigheten saknar således möjlighet att
förelägga en person som är föremål för kontroll att komma in med uppgifter om
sina bosättningsförhållanden. Innan ett föreläggande kan skickas måste alltså
först utredas om personen är skyldig att komma in med en flyttningsanmälan.
Om en person är föremål för kontroll skickar skattemyndigheten ut en förfrågan
till personen om bosättningsförhållandena. Skattemyndigheten har i dag inte
någon möjlighet att förelägga personen att komma in med svar på förfrågan. Det
är enligt regeringens mening inte tillfredsställande att skattemyndigheten vid
en kontroll av en persons bosättning inte har möjlighet att förelägga denne att
inkomma med de uppgifter som behövs. Regeringen föreslår därför att
skattemyndigheten skall få förelägga en person att inkomma med yttrande även i
dessa fall. Förslaget föranleder ändring i 31 § folkbokföringslagen.

80

12 Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser

Ändringarna som föreslås skall huvudsakligen träda i kraft den 1 januari 1998.
Bestämmelserna om samordningsnummer föreslås dock träda i kraft först den 1
januari 2000. Skälet till detta är att Rikspolisstyrelsen påtalat att den inte
har tekniska förutsättningar att övergå till ett nytt system förrän tidigast år
1999 då nya register skall ersätta bl.a. person- och belastningsregistret. Om
systemet med samordningsnummer tas i bruk tidigare innebär det stora kostnader
för polisen. Personnummertilldelning för andra ändamål än folkbokföring sker i
dag i första hand för registrering inom rättsväsendet och för registrering i
skatteregistret. Regeringen anser därför att ett system med samordningsnummer
bör tas i bruk först när det är säkert att polisens arbete med de nya registren
är slutförda. Systemet med samordningsnummer föreslås därför tas i bruk från och
med den 1 januari 2000.
Införandet av det nya samordningsnumret kan medföra vissa kostnader för
berörda myndigheter. De största kostnaderna för reformen ligger dock hos
Riksskatteverket och avser kostnader för systemutveckling. Riksskatteverket har
uppskattat kostnaderna till ca 2 milj. kr. Genom den föreslagna konstruktionen
blir kostnaderna för övriga myndigheter mycket begränsade. Detta har också
framhållits av berörda myndigheter i remissyttrandena. De kostnader som
uppkommer för såväl skatteförvaltningen som andra berörda myndigheter får enligt
regeringens mening bekostas inom ramen för befintliga anslag.
När det gäller de ändringar som föreslås i fråga om skyddet för förföljda
personer så innebär dessa till största delen inte några administrativa
konsekvenser och kan inte antas få några kostnadseffekter för berörda
myndigheter. Förslaget om att Rikspolisstyrelsen i större utsträckning skall få
möjlighet att avslå framställningar om att få fingerade personuppgifter torde
dock innebära att Stockholms tingsrätt får färre ansökningar.
Införandet av prövningstillstånd i ledet länsrätt-kammarrätt kan i viss mån
medföra färre mål och därmed en minskad arbetsbelastning för kammarrätterna.
Antalet folkbokföringsmål som överklagas till kammarrätt är dock redan nu
begränsat.
Övriga förslag har inte några ekonomiska konsekvenser.

81

13 Författningskommentar

13.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:483) om
fingerade personuppgifter

1 §
Rekvisiten i första stycket för användningen av fingerade personuppgifter har
förändrats något. Dessa förändringar, som i praktiken torde ha begränsad
betydelse, berörs närmare i avsnitt 4.5.2.
Bestämmelsen om att ett medgivande endast får ges för fem år har tagits bort.
I stället skall det vara möjligt att lämna ett medgivande för obestämd tid, se
närmare avsnitt 4.5.4. Huvudreglen skall också vara att ett medgivande lämnas
för obestämd tid. Om det i ett särskilt fall står klart att medgivandet av olika
skäl bör begränsas till viss tid skall dock detta vara möjligt. I övrigt har
innehållet i första stycket flyttats till 2 §.
Regeln om att fingerade personuppgifter skall medges endast om personen inte
kan skyddas på annat sätt har något utvecklats i det nya andra stycket. Även i
dagsläget gäller att fingerade personuppgifter inte skall medges om kvarskriv-
ning eller andra åtgärder är tillräckliga för att skydda den enskilde. Med på
annat sätt avses i första hand sekretessmarkering för uppgift om adress och
andra folkbokföringsuppgifter. Regeringen har i avsnitt 4.5.3 pekat på det an-
gelägna i att det i varje ärende görs en noggrann utredning om varför
kvarskrivning och andra åtgärder inte räcker som skydd.

2 §
Även fortsättningsvis krävs att ett medgivande lämnas av domstol. Stockholms
tingsrätt är första domstolsinstans i alla ärenden om fingerade personuppgifter.
Bestämmelsen i det nya första stycket finns i nuvarande 1 §.
Inte heller bestämmelsen i andra stycket om att Rikspolisstyrelsen skall
ansöka om medgivande att använda fingerade personuppgifter innebär någon
förändring jämfört med vad som nu gäller.
Tredje stycket stryker under det som sägs i 1 § andra stycket, nämligen att
kvarskrivning och andra mindre ingripande skyddsåtgärder skall övervägas innan
fingerade personuppgifter tillgrips. Genom bestämmelsen i förevarande stycke
måste Rikspolisstyrelsen för tingsrätten motivera varför ett medgivande är
påkallat.

3 §
Den nuvarande bestämmelsen i 3 § har förts till 10 § första stycket. Enligt
paragrafens nya lydelse får Rikspolisstyrelsen en utvidgad rätt att avslå fram-
ställningar om att få använda fingerade personuppgifter. När en enskild begär
ett medgivande skall Rikspolisstyrelsen göra en fullständig bedömning av om
förutsättningar för ett medgivande är för handen. Även om den enskilde riskerar
så allvarligt brott som anges i 1 § första stycket kan Rikspolisstyrelsen
exempelvis vägra att ansöka om fingerade personuppgifter om det är klarlagt att
personen i fråga kan få tillräckligt skydd genom kvarskrivning eller sekretess-
markering. Finner styrelsen att det sammantaget inte föreligger sannolika skäl
för ett medgivande skall styrelsen avslå framställningen i fråga. Om skälen har
tillräcklig styrka skall styrelsen ansöka vid tingsrätten om medgivande.
Som framgår av 10 § andra stycket kan Rikspolisstyrelsens avslagsbeslut inte
överklagas.
Innehållet i andra stycket reglerades tidigare i 2 § andra stycket. Den
enskilde har samma rätt som för närvarande att själv ansöka om medgivande när
Rikspolisstyrelsen har avslagit hennes eller hans framställning. När den
enskilde själv ansöker om ett medgivande är det ofrånkomligt att domstolen begär
yttrande från Rikspolisstyrelsen beträffande hotsituationen och möjligheten att
med andra åtgärder än fingerade personuppgifter skydda den enskilde.

4 §
Paragrafen överensstämmer helt med nuvarande 2 § tredje stycket.
Bestämmelserna i nuvarande första och andra styckena flyttas till den nya 6 §.

5 §
Den föreslagna bestämmelsen, som är ny, ger Rikspolisstyrelsen möjlighet att i
ett ärende om fingerade personuppgifter från andra myndigheter hämta in
uppgifter som annars skulle vara belagda med sekretess. I första hand är det
uppgifter om den utpekade förföljaren som kan bli aktuella.
För uppgifter som hämtas in med stöd av bestämmelsen, eller som på annat sätt
har tillförts ett ärende om fingerade personuppgifter, gäller sekretess enligt 7
kap. 15 § sekretesslagen (1980:100).

6 §
Första och andra styckena överensstämmer med nuvarande 4 § första och andra
styckena.
Samtidigt som fingerade personuppgifter förs in i folkbokföringsregistren
skall den enskilde avregistreras från folkbokföringen under de verkliga
uppgifterna. Det framgår av 21 § folkbokföringslagen (1991:481). Avregistrering
från folkbokföringen innebär inte att de verkliga uppgifterna gallras eller på
annat sätt utgår ur folkbokföringsregistren. Avregistrering kan i stället sägas
innebära att registreringen tills vidare avslutas för personen i fråga med
angivande av skälet för åtgärden, jfr 6 § 11 lagen (1990:1536) om folkbok-
föringsregister. Folkbokföringen utvisar alltså att personen i fråga använder
fingerade personuppgifter men det går självfallet inte att koppla ihop verklig
och fingerad identitet.

7 §
Genom de föreslagna bestämmelserna i paragrafen får Rikspolisstyrelsen till
uppgift att hjälpa den enskilde med olika problem som ett medgivande kan föra
med sig. Exempel på svårigheter som kan drabba den enskilde och aktualisera
hjälpbehovet anges i avsnitt 4.5.1. I vissa fall kan den enskilde få sitt hjälp-
behov tillgodosett inom socialtjänsten.
8 §
I paragrafen anges att medgivande att använda fingerade personuppgifter kan
upphöra i förtid. Ett sådant förtida upphörande kan enligt första stycket ske om
den enskilde uttryckligen begär det genom en anmälan till Rikspolisstyrelsen. En
begäran kan exempelvis vara föranledd av att det inte längre föreligger något
hot mot den enskilde.
Den enskilde är efter sin begäran inte betagen rätten att använda fingerade
uppgifter förrän Rikspolisstyrelsen lämnat den underrättelse som anges i 9 §
till skattemyndigheten.
Ett medgivande kan enligt andra stycket också upphöra att gälla efter ansökan
av Rikspolisstyrelsen. En sådan ansökan torde bli aktuell endast i
undantagsfall. Synnerliga skäl för en ansökan kan vara att den enskilde använder
både den fingerade och den verkliga identiteten i brottsligt syfte.

9 §
Rikspolisstyrelsen skall enligt första stycket underrätta skattemyndigheten att
ett medgivande inte längre är gällande. Underrättelsen lämnas till den
skattemyndighet inom vars verksamhetsområde den enskilde är folkbokförd.
Andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. När de verkliga
uppgifterna åter registrerats i folkbokföringsregistren får den enskilde inte
längre använda de fingerade uppgifterna. Som Lagrådet påpekat skulle det
innebära svårigheter i olika avseenden för den enskilde om inte de fingerade
uppgifterna får användas tills dess omregistreringen skett inom folkbokföringen.
Någon särskild reglering av att den enskilde inte får använda de fingerade
uppgifterna sedan domstol upphävt ett medgivande har inte ansetts behövas. När
ett medgivande upphävts av domstol har den enskilde inte längre rätt att använda
de fingerade uppgifterna sedan beslutet vunnit laga kraft. I detta fall får
Rikspolisstyrelsen bevaka beslutets laga kraft och därefter meddela skatte-
myndigheten.
Med anledning av underrättelsen enligt första stycket skall skattemyndigheten
se till att uppgifterna inte heller används inom folkbokföringen. I stället
skall endast verkliga uppgifter användas och bl.a. föras vidare till de myndig-
heter som kontinuerligt använder folkbokföringsuppgifter.

10 §
Första stycket motsvarar nuvarande 3 §.
Andra stycket första meningen överensstämmer med nuvarande 2 § fjärde stycket.
Bestämmelsen skall ses mot bakgrund av att den enskilde själv har rätt att vid
tingsrätten ansöka om fingerade personuppgifter när Rikspolisstyrelsen har
avslagit hennes eller hans begäran om fingerade personuppgifter. Andra meningen
överensstämmer med nuvarande 4 § fjärde stycket.

13.2 Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481)

2 §
Ändringen i paragrafen innebär att ett barn som föds här i landet skall folk-
bokföras endast om modern är folkbokförd eller fadern är folkbokförd och
vårdnadshavare, ensam eller tillsammans med barnets mor (se avsnitt 6). Det är
förhållandena vid barnets födelse som är avgörande. I det fall faderskapet och
vårdnaden kommer att fastställas efter barnets födelse skall ett nyfött barn
således inte folkbokföras om inte modern är folkbokförd. Eftersom barnets
folkbokföring knyts till moderns eller faderns folkbokföring behövs inte längre
hänvisningen till 5 §.
Även om barnet inte folkbokförs kommer födelsen att registreras inom folk-
bokföringen enligt 1 § andra stycket.
Av 3 § andra stycket framgår att barn som inte folkbokförs med anledning av
födelsen kan bli folkbokfört efter födelsen när det har fått tillräcklig anknyt-
ning till landet.

3 §
I det föreslagna nya andra stycket regleras folkbokföring av barn som inte
folkbokförs med anledning av födelsen. Ändringen i paragrafen hänger samman med
förändringen av 2 §. Ett barn som föds här i landet och som inte folkbokförs på
grund av födelsen kan komma att bli folkbokfört senare. Kopplingen till första
stycket innebär att barnet i första hand skall folkbokföras om det kan antas
komma att tillbringa sin dygnsvila här i landet under minst ett år. Skulle
barnets vistelse i landet ha varit kombinerad med vistelse även i annat land
(dubbel bosättning) skall första stycket andra meningen tillämpas.

6 §
I paragrafens tredje stycke har tagits in en definition av begreppet födelse-
hemort (se avsnitt 8).
I övrigt är ändringen i stycket en konsekvens av ändringen i 2 § att barn som
föds här i landet inte längre automatiskt skall folkbokföras. Om modern är
folkbokförd skall barnet även fortsättningsvis folkbokföras där modern är
folkbokförd. Om modern inte är folkbokförd skall barnet folkbokföras i den
församling där fadern är folkbokförd.
Den särskilda regleringen för hittebarn behövs inte. Hittebarnet kan behandlas
på liknande sätt som andra barn som föds i landet och vars moder inte är
folkbokförd. Hittebarn skall folkbokföras endast om det följer av någon av para-
graferna som reglerar när folkbokföring skall ske. I första hand skall det nya
andra stycket i 3 § tillämpas. När folkbokföring av hittebarn skall ske får bar-
nets rätta folkbokföringsort bestämmas med utgångspunkt i 6 § första stycket.

16 §
Ändringen i första stycket innebär inte någon större förändring i fråga om
brottslighet som enligt nuvarande regler kan föranleda kvarskrivning.
Kvarskrivning skall även i fortsättningen aktualiseras när den förföljde per-
sonen har flyttat eller avser att flytta. Kvarskrivning kan endast ske efter
ansökan från den enskilde.
Bestämmelsen att kvarskrivning kan medges i högst tre år och att åtgärden
skall upphöra när det inte längre finns skäl för den har flyttats till 17 §.
Det föreslagna nya andra stycket har inte någon motsvarighet i den nuvarande
lagtexten. Styckets första mening är dock endast en kodifiering av gällande för-
hållanden. Med skydd "på annat sätt" avses i första hand skydd genom sekretess.
Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt 4.4.2.

17 §
De nya första och andra styckena har sina motsvarigheter i nuvarande 16 § första
stycket.
Av första stycket följer att kvarskrivning kan medges för mer än en period. Om
behovet av skydd kvarstår efter den utsatta tiden kan alltså ny kvarskrivning
medges. Det kräver bl.a. ny ansökan.
Om skyddsbehovet upphör innan kvarskrivningsperioden har löpt ut skall
kvarskrivningen upphöra och den enskilde folkbokföras där hon eller han är
bosatt. Det är innebörden av andra stycket. Kvarskrivningen skall bringas att
upphöra genom ett formellt beslut av skattemyndigheten.

18 §
Bestämmelserna om tilldelning av personnummer för personer som inte är
folkbokförda upphävs eftersom dessa personer i stället skall tilldelas ett
samordningsnummer, se 18 a §. Personnummer skall tilldelas endast i samband med
att en person folkbokförs.
I ett nytt tredje stycke föreslås att när personnummer och samordningsnummer
skall lagras och bearbetas i ADB-register skall även sekelsiffra anges om det
inte är obehövligt. Det kan t.ex. anses obehövligt att registrera sekelsiffra om
problemet med att särskilja olika sekel lösts på ett annat tillfredsställande
sätt.

18 a §
I paragrafen återfinns lagregleringen av samordningsnummer för personer som inte
är eller har varit folkbokförda (se avsnitt 5). Samordningsnummer kan tilldelas
endast efter begäran av en myndighet.
När samordningsnummer tilldelas skall numret och vissa andra personuppgifter
registreras i folkbokföringens centrala referensregister. Vilka uppgifter som
därvid får registreras framgår av förslaget till ändring av 7 § lagen
(1990:1536) om folkbokföringsregister. Av förslaget till ändring av lagen
(1995:743) om aviseringsregister framgår att uppgifter om personer som har till-
delats samordningsnummer också skall förekomma i aviseringsregistret.

26 §
Med förslaget till ändring av 2 § kommer inte alla barn som föds här att folk-
bokföras. Om barnets moder eller fader inte var folkbokförd vid födelsen kan
barnet dock folkbokföras senare enligt 3 § andra stycket. Det är anmälan om
sådan folkbokföring som regleras i det nya andra stycket.
Vilka uppgifter som en anmälan skall innehålla framgår av 28 §. Att anmäl-
ningsskyldigheten skall fullgöras av vårdnadshavare framgår av 30 §.

31 §
Ändringen innebär att skattemyndigheten får rätt att förelägga en person att
komma in med uppgifter om sina bosättningsförhållanden även om det inte
föreligger någon skyldighet för personen att lämna en flyttningsanmälan (se
avsnitt 11.2).

34 §
Ändringen är en följd av personer som inte är eller har varit folkbokförda
tilldelas ett särskilt samordningsnummer i stället för personnummer.

38 §
I andra meningen har införts en bestämmelse om överklagande av
skattemyndighetens beslut om tilldelning av samordningsnummer. Ett överklagande
till Riksskatteverket beträffande samordningsnummer kan röra exempelvis beslut
att vägra sådant nummer på grund av att tilldelning har begärts av myndighet som
inte har rätt till samordningsnummer. Överklagande i fråga om samordningsnummer
kan också avse beslut av skattemyndigheten att avslå begäran om nummer på grund
av att den rekvirerande myndigheten inte har lämnat erforderliga uppgifter om
den enskilde. Som tilldelning av samordningsnummer bör även räknas fastställande
av de fyra sista siffrorna i samordningsnumret. I fråga om registrering av
uppgifter i samband med tilldelning av samordningsnummer bör vanliga
överklaganderegler tillämpas. Registreringen kan anses utgöra folkbokföring på
liknande sätt som uppgiftsregistrering enligt 1 § folkbokföringslagen. I övrigt
har vissa redaktionella ändringar gjorts.
Bestämmelserna i nuvarande andra stycket om vem som får överklaga ett beslut
har i stort sett oförändrade flyttats till 40 §.

39 §
Ändringen i paragrafen innebär att Riksskatteverkets beslut om samordningsnummer
inte kan överklagas. I övrigt har vissa redaktionella ändringar gjorts.

40 §
Första stycket reglerar vem som får överklaga skattemyndighetens beslut. Det har
sin motsvarighet i nuvarande 38 § andra stycket första meningen.
Överklaganderätten för enskild är oförändrad. Den är knuten till den person
vars folkbokföring det gäller. Riksskatteverket får med förslaget en utvidgad
rätt att överklaga. Utvidgningen innebär att verket kan överklaga inte bara
beslut om en persons bosättning utan alla beslut som skattemyndigheten fattar
enligt folkbokföringslagen, med undantag av beslut om personnummer och
samordningsnummer, och som kan prövas av domstol.
I andra stycket regleras överklagandetiden för enskild. Bestämmelsen i första
meningen är ny. Den medför dock inte någon förändring jämfört med vad som nu
gäller. Bestämmelsen överensstämmer med 23 § förvaltningslagen (1986:223) som i
dagsläget styr överklagandetiden för enskild. Regleringen i andra meningen i
stycket har sin motsvarighet i nuvarande 38 § tredje stycket. Den tar sikte på
alla beslut som inte gäller bosättning utan som bl.a. avser registrering i
folkbokföringsregister av födelsetid i personnummer, civilstånd, medborgarskap
eller annan uppgift.
När Riksskatteverket eller en kommun överklagar ett beslut gäller alltid samma
överklagandetid. Ett överklagande skall enligt tredje stycket ha kommit in till
skattemyndigheten inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

41 §
I paragrafen som är ny införs en regel om prövningstillstånd i kammarrätt.
Prövningstillstånd meddelas när sådana skäl föreligger som anges i 34 a § andra
stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291). Det innebär att kammarrätten kan
meddela s.k. ändringsdispens.

42 §
I paragrafen regleras Riksskatteverkets möjlighet att överta skattemyndighetens
uppgift att föra det allmännas talan.
I de flesta fall kommer skattemyndigheten att vara den enskildes motpart när
denne har överklagat till länsrätten eller kammarrätten. Att skattemyndigheten
är den enskildes motpart följer av 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Riksskatteverket kan dock alltid överta skattemyndighetens roll som part. Det
gäller både när skattemyndigheten själv har överklagat och när myndigheten är
den enskildes motpart. Ett övertagande kan ske exempelvis i mål av principiellt
intresse. När Riksskatteverket inträder i målet förlorar skattemyndigheten sin
partsroll. Riksskatteverket har också möjlighet att överklaga i
skattemyndighetens ställe. Som framgår av andra meningen är processföringen i
Regeringsrätten förbehållen Riksskatteverket.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

13.3 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

6 kap. 16 §
Genom förslaget till ändring av tredje stycket införs krav på prövningstillstånd
i kammarrätt. Prövningstillstånd meddelas när sådana skäl föreligger som anges i
34 a § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291). Det innebär att
kammarrätten kan meddela s.k. ändringsdispens.
Om en enskild överklagar skattemyndighetens beslut skall myndigheten vara den
enskildes motpart i domstolen. Det följer av 7 a § förvaltningsprocesslagen.
Därmed har skattemyndigheten också rätt att enligt 33 § samma lag överklaga
domstolens avgörande. Det nya fjärde stycket ger Riksskatteverket möjlighet att
överta skattemyndighetens partsroll i länsrätt och kammarrätt. I kammarrätten
kan det ske även om endast skattemyndigheten överklagar. När Riksskatteverket
tar över uppgiften att föra det allmännas talan förlorar skattemyndigheten
ställningen som part. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag. Endast verket har rätt att föra det allmännas talan i Regeringsrätten.
Den rätten avser både rätten att överklaga till domstolen och rätten att vara
den enskildes motpart när denne överklagar till högsta instans.

13.4 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

7 kap.
9 §
Frågan om sekretess på skolområdet har behandlats i avsnitt 4.3. Den föreslagna
bestämmelsen kan sägas utvidga den sekretess som gäller inom folkbokföringen
till grundskolan och gymnasieskolan. Sekretessen gäller även hos den myndighet
som inom kommunen har ansvaret för skolan.
Den föreslagna sekretessen har till syfte att skydda mot personförföljelse och
andra former av trakasserier. Det innebär att sekretessen i första hand omfattar
uppgifter om elevers och vårdnadshavares adresser. Eftersom även andra
folkbokföringsuppgifter är användbara för att spåra upp en person kan dock även
andra liknande uppgifter om en enskilds personliga förhållanden skyddas.
Sekretess vid befarad personförföljelse torde förutsätta att det föreligger
någon indikation på risk för sådan förföljelse. När en sekretessmarkering före-
ligger kan man normalt utgå från att skattemyndigheten vidtagit en utredning som
utmynnat i att den konstaterat att en sådan förföljelse kan befaras. Detta kan
utgöra en del av underlaget för bedömningen av om uppgifterna skall lämnas ut
från en myndighet som omfattas av den föreslagna sekretessen. Har personen
medgivits kvarskrivning är det ett annat skäl att inte lämna ut uppgifter.
Sekretessen för vissa elevadresser m.m. regleras i dag i 7 kap. 15 §
sekretesslagen. Överföringen av sekretessen på skolområdet till 9 § innebär -
förutom en utvidgning av området för sekretessen - att uppgifterna kommer att
undantas från meddelarfriheten enligt 16 kap. sekretesslagen.
Regeringen har i lagrådsremiss Barnomsorg och skola föreslagit ändringar i
paragrafen.

15 §
Sekretessen för folkbokföringsuppgifter i skolan återfinns numera i 7 kap. 9 §.
I andra stycket (tidigare tredje stycket) regleras sekretessen för den som
fått fingerade personuppgifter. Liksom för närvarande skall sekretess gälla i
ärende om fingerade pesonuppgifter. Det innebär att sekretess gäller hos
Rikspolisstyrelsen och domstol i ärende om medgivande. Sekretessen gäller hos
Rikspolisstyrelsen även för uppgifter som tillförs ärendet efter ett byte.
Ytterligare uppgifter kan efter hand tillföras ärendet t.ex. när den som har
medgivits fingerade personuppgifter vänder sig till Rikspolisstyrelsen för att
få hjälp i olika angelägenheter.
Genom utvidgningen av sekretessen som föreslås i andra stycket gäller den
också hos de andra myndigheter som i sällsynta fall får del av en känslig
uppgift om den som fått medgivande att använda fingerade personuppgifter. Den
föreslagna sekretessen skall skydda uppgifter som gör det möjligt att koppla
ihop verklig och fingerad identitet till en och samma person och därigenom
avslöja en person som behöver skyddas.

13.5 Förslaget till lag om ändring i namnlagen (1982:670)

37 §
Förslaget till ändring har samma innebörd som förslaget till ändring av
föräldrabalken. Vad som sägs i kommentaren till ändringen av bestämmelsen i
föräldrabalken gäller även för den här paragrafen (se avsnitt 13.3).

13.6 Förslaget till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763)

3 och 3 a §§
Genom förslaget jämställs den kvarskrivne med bosatta (folkbokförda) personer
inom det landsting där hon eller han stadigvarande vistas. Det innebär att den
kvarskrivne är berättigad till fullständig hälso- och sjukvård i nämnda
landsting. Om personen i fråga är folkbokförd i ett annat landsting behöver hon
eller han inte vända sig till det landstinget. Paragrafen har utformats i
enlighet med Lagrådets förslag.
Paragrafen föreslås även ändrad i budgetpropositionen för 1998, utgiftsområde
10 (prop. 1997/98:1).

13.7 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken

15 kap. 2 §
Det föreslagna nya fjärde stycket har samma innebörd som förslaget till ny
bestämmelse i 6 kap. 16 § föräldrabalken. Vad som sägs i kommentaren till den
bestämmelsen gäller fullt ut för det nya fjärde stycket i den här paragrafen (se
avsnitt 13.3).

13.8 Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen
(1985:125)

5 §
Ändringen i första stycket motsvarar den i 3 och 3 a § hälso- och
sjukvårdslagen, se avsnitt 13.6.

13.9 Förslaget till lag om ändring i begravningslagen
(1990:1144)

9 kap. 7 §
Även ändringen i begravningslagen har samma innebörd som förslaget till ny be-
stämmelse i 6 kap. 16 § sista stycket föräldrabalken (se avsnitt 13.3). Bestäm-
melsen i begravningslagen har dock fått en något annan utformning eftersom
övriga bestämmelser i paragrafen också reglerar överklaganden i ärenden som inte
har handlagts av skattemyndigheten.

13.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1536) om
folkbokföringsregister

5 §
Ändringen föranleds av att personer som inte är folkbokförda i landet i stället
skall tilldelas ett särskilt samordningsnummer.

7 §
Paragrafens första stycke reglerar vilka personer som får förekomma i det
centrala referensregistret. Bestämmelsen innebär att alla som har tilldelats
personnummer eller samordningsnummer skall anges i registret.
Bestämmelsen i det nya andra stycket medför inte någon ändring av upp-
giftsregistreringen för personer som folkbokförs. Om den folkbokförde tidigare
har erhållit samordningsnummer skall dock även det numret anges i
referensregistret.
I tredje stycket regleras uppgiftsregistreringen för personer som kommer att
tilldelas samordningsnummer. Jämfört med vad som nu gäller för personer som
tilldelas personnummer utan att vara folkbokförda innebär bestämmelsen en viss
utvidgning av uppgiftsregistreringen. Registreringen kommer i första hand att
grundas på uppgifter som den myndighet lämnar som begär tilldelning av
samordningsnummer.
8 § medger även registrering av tekniska och administrativa uppgifter.

12 §
Utöver registersökning på samordningsnummer och personnummer kräver en säker
tilldelning av samordningsnummer också möjlighet till sökning på födelsetid. Det
är skälet till att födelsetid införs som nytt sökbegrepp. I övrigt ändras inte
sökbegreppen genom förslaget.

13.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:743) om
aviseringsregister

4 §
Paragrafens första stycke reglerar vilka personer som får förekomma i
aviseringsregistret. Bestämmelsen innebär att alla som har tilldelats person-
nummer eller samordningsnummer skall anges i registret. Det kan sägas motsvara
den ordning som nu gäller.
Bestämmelsen i andra stycket medför inte någon ändring av uppgifts-
registreringen för personer som folkbokförs. Om den folkbokförde tidigare har
erhållit samordningsnummer skall dock även det numret anges i
aviseringsregistret.
Registeruppgifter för personer som inte är eller har varit folkbokförda utan
som endast har tilldelats samordningsnummer regleras i tredje stycket. De upp-
gifter som registreras i folkbokföringens centrala referensregister skall också
registreras i aviseringsregistret.

7 §
Ändringen i första stycket beror på att de nuvarande sökuppgifterna med
förslaget återfinns i det nya andra stycket i 4 §. I ett nytt andra stycke
regleras sökmöjligheterna i fråga om personer som tilldelats samordningsnummer.-
I dessa fall får samordningsnummer samt födelsetid och namn användas som
sökbegrepp. Detta överensstämmer med vad som gäller i lagen om
folkbokföringsregister. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag.

8 §
Gallringen av uppgifter i fråga om personer som har tilldelats personnummer utan
att ha varit folkbokförda regleras i första stycket. Det innebär att
ifrågavarande uppgifter skall gallras när uppgifterna inte längre är aktuella.
Med förslaget till ändring av första stycket kommer samma ordning att gälla för
personer som tilldelas samordningsnummer.
I övrigt införs i första stycket en bestämmelse om gallring av uppgift som
avses i 4 § 12, dvs. anmälan enligt 7 kap. 1 och 10 §§ vallagen (1997:157).
Ändringen i tredje stycket beror på att uppgifterna i fråga med förslaget
återfinns i 4 § andra stycket.

82

Sammanfattning av betänkandet Några
folkbokföringsfrågor (SOU 1996:68)

Skyddet inom folkbokföringen mot personförföljelse

Adresser och andra folkbokföringsuppgifter som finns hos olika myndigheter kan
användas som ett led i personförföljelse. Med hjälp t.ex. av en adressuppgift
kan en förföljare spåra upp en annan person för att utöva hot eller våld. I för-
sta hand är det sekretess som skall skydda mot förföljelse som sker med hjälp av
personuppgifter hos myndigheter. Sekretesskyddet förstärks genom ett system med
s.k. sekretessmarkering ("skyddad adress"). En sekretessmarkering läggs in i
folkbokföringsregistren när man befarar att en person kan bli utsatt för för-
följelse om uppgifter om henne eller honom röjs. I dagsläget har cirka 6 000
personer sekretessmarkering.
Undantagsvis kan det visa sig att sekretess inte räcker för att skydda en
person. Kvarskrivning eller användning av fingerade personuppgifter - id-byte -
kan då aktualiseras. Kvarskrivning, som beslutas av skattemyndigheten, innebär
att en person är bosatt på en annan plats än där hon eller han är folkbokförd.
Bostadsadressen för den kvarskrivne registreras inte inom folkbokföringen. Den
är inte heller tillgänglig för myndigheter eller enskilda. Id-byte kan ske
endast då den befarade förföljelsen är av särskilt allvarlig art. Vid id-byte,
som endast kan medges av domstol, har personen i fråga bl.a. bytt namn och per-
sonnummer.
Kvarskrivning och id-byte har visat sig vara mycket effektiva skyddsåtgärder.
Åtgärderna har dock negativa konsekvenser som drabbar den som behöver skyddas.
Även myndigheter och tredje man kan drabbas. Ungefär 150 personer är för när-
varande kvarskrivna medan cirka 30 personer har medgivits id-byte.
Den sekretess som råder inom folkbokföringen och hos olika myndigheter är,
enligt utredningens mening, nästan alltid en tillräcklig skyddsåtgärd vid
befarad personförföljelse. Utredningen föreslår därför inte några förändringar
av det grundläggande sekretesskyddet för adresser och andra uppgifter som utgår
från folkbokföringen. På skolområdet bör dock sekretessen stärkas. I dagsläget
är situationen den att adresser som kan hållas hemliga inom folkbokföringen
oftast är offentliga inom grund- och gymnasieskolan. Eftersom många personer som
riskerar förföljelse har barn i skolåldern, kan en förföljare nå sitt offer
genom adressuppgiften hos skolan. Utredningen föreslår att en motsvarighet till
folkbokföringssekretessen införs i första hand i grund- och gymnasieskolan.
Innan kvarskrivning och id-byte tillgrips måste man ha analyserat varför
sekretess och sekretessmarkering inte räcker som skydd. Utredningen föreslår att
detta klargörs bättre än vad som nu är fallet. Det bör också tydliggöras att
kvarskrivning och id-byte är verkningsfulla åtgärder endast om den enskilde är
beredd att lägga om sin livsföring.
I ganska stor utsträckning är en persons rättigheter och skyldigheter i
samhället knutna till folkbokföringsorten. De negativa konsekvenserna vid
kvarskrivning beror på att den kvarskrivne är folkbokförd på en annan ort än där
hon eller han vistas. Utredningen föreslår att den kvarskrivne, genom en ändring
i hälso- och sjukvårdslagen, ges rätt till fullständig sjukvård i
vistelselandstinget. Att det införs sekretess på skolområdet är också särskilt
betydelsefullt för personer som är kvarskrivna. I övrigt anser utredningen att
svårigheterna vid kvarskrivning kan bemästras utan särskild lagreglering.
Berörda myndigheter måste dock vara beredda att hjälpa den kvarskrivne till
rätta.
Id-byte är det tredje steget på den trappa av skyddsåtgärder som inleds med
sekretess och fortsätter med kvarskrivning. När det gäller arten av förföljelse
som kan grunda id-byte föreslår utredningen endast smärre justeringar. Även
fortsättningsvis skall stor restriktivitet råda när det gäller att medge id-
byte. Id-byte får ske endast om kvarskrivning och andra skyddsåtgärder är otill-
räckliga. Utredningen betonar särskilt att domstolen måste vara klar över varför
andra skyddsåtgärder är otillräckliga innan ett id-byte medges. Om den enskilde
kan skyddas utan id-byte är det nämligen till stor fördel för henne eller honom.
I dagsläget kan id-byte medges för högst fem år. I olika sammanhang har det
förts fram krav på ett permanent identitetsbyte. Utredningen har bedömt att det
nuvarande tidsbestämda id-bytet bör behållas. Om det behövs kan id-byte efter
förnyad prövning medges för mer än en period. Ett permanent byte kan bl.a. med-
föra att skyddsåtgärden kommer att bestå trots att hotet har upphört. Det är
enligt utredningens mening till nackdel både för den enskilde, myndigheterna och
tredje man.
När det gäller ansöknings- och beslutsförfarandet vid id-byte föreslås inga
större förändringar. Även i fortsättningen skall det i första hand ankomma på
Rikspolisstyrelsen att ansöka om id-byte vid Stockholms tingsrätt. Utredningen
vill dock ge Rikspolisstyrelsen en utökad rätt att avslå framställningar om id-
byte. Om det inte är sannolikt att den enskilde kan medges id-byte skall
Rikspolisstyrelsen avslå hennes eller hans framställning. I likhet med vad som
nu gäller kan den enskilde efter ett sådant avslag vända sig direkt till
domstolen och begära id-byte.
Utredningen föreslår en särskild bestämmelse som ger Rikspolisstyrelsen rätt
att i ärendet om id-byte inhämta sekretessbelagda uppgifter främst om den ut-
pekade förföljaren.
Efter ett id-byte registreras personen i fråga med bl.a. nytt - fingerat -
namn och personnummer inom folkbokföringen. Ett framgångsrikt id-byte förutsät-
ter självfallet att nya och verkliga uppgifter inte kan kopplas samman, varken
inom folkbokföringen eller hos någon myndighet. I princip endast RPS känner
personens verkliga identitet. Det har emellertid visat sig att det i vissa sam-
manhang är mer eller mindre nödvändigt att uppgifter om personens verkliga för-
hållanden görs tillgängliga. Personen riskerar annars att helt eller delvis gå
miste om någon rättighet i samhället eller att drabbas av andra problem.
För att komma tillrätta med olägenheterna efter ett id-byte är den enskilde i
stort behov av hjälp. Utredningen föreslår att Rikspolisstyrelsen får till sär-
skild uppgift att hjälpa personer som har medgivits id-byte, om personen inte
kan få hjälp på annat sätt. Styrelsen har god överblick över de problem som kan
aktualiseras efter ett id-byte. Rikspolisstyrelsen skall särskilt bistå den
enskilde vid kontakter med andra myndigheter. Därvid kan den enskilde bl.a. få
hjälp med att bedöma i vilka sammanhang det kan vara nödvändigt att lämna ut
någon uppgift om förhållanden före id-bytet.
Utredningen är tveksam till alla former av mer eller mindre automatiskt
utlämnande av kopplingen mellan verklig och fingerad identitet. I de fall vissa
uppgifter om förhållanden före id-bytet måste lämnas ut bör det ske efter en
prövning i varje enskilt fall och under betryggande former. Utredningen föreslår
ett särskilt sekretesskydd för känsliga uppgifter om id-byte som kan komma att
överföras till någon myndighet.
Ett medgivande till id-byte skall av den enskilde kunna bringas att upphöra i
förtid, exempelvis om något hot inte längre föreligger.
Utredningen har inte funnit det påkallat att lägga fram förslag om någon form
av särskild kostnadsersättning till den som har medgivits id-byte.

Folkbokföring av nyfödda barn vars föräldrar inte är folkbokförda

För något år sedan infördes det i folkbokföringen en allmän registrering av alla
födslar som sker här i landet. Samtidigt folkbokförs i princip alla barn som
föds här oberoende av om föräldrarna är folkbokförda.
Enbart det förhållandet att födelsen sker här i landet bör inte längre vara
skäl för folkbokföring av det nyfödda barnet. Utredningen föreslår att ett ny-
fött barn skall folkbokföras endast om barnets moder är folkbokförd. Ett barn
som därmed inte folkbokförs kan dock efter en kortare eller längre tids vistelse
i landet ha fått sådan anknytning hit att det skall folkbokföras.

Folkbokföring av familjehemsplacerade barn

I dagsläget finns det inte någon särskild reglering av familjehemsplacerade
barns folkbokföring. Barnet folkbokförs normalt i familjehemmet om vistelsen där
kan antas komma att överstiga sex månader.
Vård i familjehem skall utformas så att den främjar den enskildes samhörighet
med de anhöriga och kontakt med hemmiljön. Utredningen förordar att detta får
genomslag även när det gäller folkbokföringen. Utredningen föreslår att folkbok-
föring i familjehemmet sker när vistelsen där överstiger ett år. Normalt kommer
ändrad folkbokföring att aktualiseras först sedan vistelsen har pågått drygt ett
år. Socialnämnden får en skyldighet att underrätta skattemyndigheten när barnets
folkbokföring skall ändras.
Vård av barn och unga i hem för vård eller boende bör aldrig föranleda
folkbokföring i sådant hem.

Födelsehemort

Utredningen förordar att uppgiften om födelsehemort behålls som ett särskilt
registerbegrepp inom folkbokföringen. Uppgiften används i första hand av
polismyndigheterna vid utfärdande av pass. Uppgiften om födelsehemort behövs
inte längre i personbevis.

Personnummer för den som inte är folkbokförd

Personnummer skall i första hand tilldelas i samband med att en person
folkbokförs. Personnummertilldelning sker emellertid även i andra sammanhang.
Enligt praxis tilldelas personnummer för sju olika ändamål utan att personen i
fråga folkbokförs. Det är en tilldelning som till stor del strider mot bestäm-
melserna om personnummer i folkbokföringslagen. I första hand är det för polis-
och skattemyndigheternas behov som personnummer tilldelas en person som inte är
folkbokförd. Dessa myndigheter menar att de måste ha personnummer för samtliga
personer som är aktuella hos dem. Det anses annars föreligga bl.a. risk för per-
sonförväxling och svårigheter vid uppgiftsutbyte med andra myndigheter. Vid den
personnummertilldelning som sker utan samband med folkbokföring är det ofta
svårt att med säkerhet identifiera den person som tilldelas personnumret.
Utredningen har förståelse för flera myndigheters krav på en enhetlig
personbeteckning för personer som inte är eller har varit folkbokförda och som
därför saknar personnummer. Det finns emellertid skäl som talar mot att
personnummer kommer till användning. Personnumret uppfattas ofta som en
inträdesbiljett till samhället och bör därför reserveras för personer som
folkbokförs här. Utredningen förordar därför att det införs ett särskilt nummer
- samordningsnummer - för personer som inte är eller har varit folkbokförda. I
den mån det finns behov bör samordningsnummer kunna tilldelas även för
samhällsområden och myndigheter som i dagsläget är uteslutna från
personnummertilldelning.
Vid tilldelning av samordningsnummer skall personens identitet fastställas om
det är möjligt. Om det råder osäkerhet om identiteten eller om någon uppgift som
rör personen, exempelvis födelsetiden, skall det anges vid tilldelningen. Om en
person som har tilldelats samordningsnummer senare folkbokförs skall även
samordningsnumret anges vid folkbokföring av personen. Samordningsnumret bör
vara konstruerat som ett personnummer men innehålla sifferkombinationer som inte
kan förekomma i personnummer.
Riksskatteverket har beräknat att det kommer att kosta skatteförvaltningen 2-3
milj. kr. att förbereda för tilldelning och registrering av samordningsnummer.-

Överklagande i folkbokföringsmål

Skattemyndighetens beslut enligt folkbokföringslagen rör i huvudsak två frågor.
Den grundläggande frågan gäller var någonstans en person skall anses bosatt,
alltså beslut beträffande bosättning. Myndigheten fattar också beslut om
registrering av olika förhållanden, t.ex. civilstånd och medborgarskap. I dags-
läget kan skattemyndighetens beslut enligt folkbokföringslagen överklagas av den
person vars folkbokföring beslutet gäller. Beslut om en persons bosättning kan
också överklagas av en kommun som berörs av beslutet och av Riksskatteverket.
Överklagande sker på vanligt sätt enligt förvaltningsprocessen, dvs. först till
länsrätten och sedan vidare till kammarrätten och Regeringsrätten.
Utredningen föreslår att det i folkbokföringslagen införs ett generellt krav
på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Prövningstillstånd kan
meddelas enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen. Det innebär bl.a. att
s.k. ändringsdispens kan meddelas.
När det gäller den enskildes överklaganderätt föreslås i övrigt inte några
förändringar. Utredningen har övervägt en särskild överklaganderätt för
vårdnadshavare när det gäller barns folkbokföring. Utredningen har dock inte
funnit det påkallat att ge endast en av två vårdnadshavare rätt att överklaga.
Utredningen föreslår att den kommunala överklaganderätten på folkbokför-
ingsområdet avskaffas. När mantalsskrivning inte längre sker enligt
folkbokföringslagen har utredningen bedömt att det saknas skäl att behålla den
kommunala överklaganderätten enligt lagen. Riksskatteverkets rätt att överklaga
utvidgas något. Eftersom verket har ett allmänt ansvar för folkbokföringen bör
verket kunna överklaga alla typer av beslut enligt FbfL, inte endast sådana som
rör bosättning.
En särskilt reglerad tvåpartsprocess föreslås i frågor enligt folkbokförings-
lagen. Den har i princip samma innebörd som tvåpartsprocessen enligt taxe-
ringslagen och förvaltningsprocesslagen. Vid överklagande av enskild är skatte-
myndigheten dennes motpart i länsrätt och kammarrätt. Skattemyndigheten får
överklaga avgörande av länsrätten men inte av kammarrätten. I Regeringsrätten är
det endast Riksskatteverket som kan föra det allmännas talan. Riksskatteverket
får också rätt att från skattemyndigheten överta det allmännas talan i läns-
rätten och kammarrätten.
Inom ramen för folkbokföringsverksamheten handlägger skattemyndigheten även
vissa ärenden av familjerättslig art. I första hand rör frågorna namn,
hindersprövning och registrering av gemensam vårdnad. Utredningen förslår att
processordningen på dessa områden i princip blir den samma som enligt
folkbokföringslagen.

83

Betänkandets lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:481) om
fingerade personuppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter
dels att 1-4 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas sju nya paragrafer, 5-11 §§, av följande ly-
delse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
-------------------------------------------------------
Om det finns en uppenbar En folkbokförd person som
risk att en person som är riskerar att bli utsatt för
folkbokförd i landet kan bli allvarlig brottslighet som
utsatt för särskilt allvarligriktar sig mot dennes liv,
brottslighet som riktar sig hälsa eller frihet kan få
mot dennes liv, hälsa eller medgivande att använda an-
frihet och om personen inte dra uppgifter om sig själv
kan ges tillräckligt skydd påän de verkliga (fingerade
annat sätt, får Stockholms personuppgifter).
tingsrätt, efter skriftlig
ansökan, medge personen att
använda andra personuppgif-
ter om sig själv än de
verkliga (fingerade person-
uppgifter) under högst fem
år.

Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter får även ges åt
en familjemedlem till en person som avses i första stycket, om personerna
varaktigt bor tillsammans.

2 §
-------------------------------------------------------
Ansökan om medgivande en-
ligt 1 § görs av
Rikspolisstyrelsen efter
framställning från den som
vill använda fingerade per-
sonuppgifter.

Om Rikspolisstyrelsen har
avslagit en framställning
från en enskild person får
denne själv ansöka hos rätten
om medgivande.

En person som har fått
eller begär medgivande för
egen del får även göra fram-
ställan eller ansökan om med-
givande för ett barn som
personen är vårdnadshavare för
och varaktigt bor
tillsammans med, om syfte är
att ge skydd mot den andre
vårdnadshavaren.
Ett beslut av
Rikspolisstyrelsen att inte
göra ansökan hos rätten får
inte överklagas.

-------------------------------------------------------
Medgivande att använda
fingerade personuppgifter-
får inte ges om personen kan
skyddas genom kvarskrivning
enligt 16 § folkbok-
föringslagen (1991: 481) el-
ler på annat sätt.
Medgivande får inte heller
ges om användningen av
fingerade personuppgifter,
med hänsyn till den förföljdes
person eller andra förhållan-
den, kan antas få endast
begränsad skyddseffekt.
Medgivande kan ges för
högst fem år i taget.
3 §1
-------------------------------------------------------
Vid tingsrättens handlägg- Medgivande att använda
ning gäller lagen (1996:000) fingerade personuppgifter
om handläggning av domstolsä-lämnas av Stockholms tings-
renden. rätt.
Ansökan om medgivande görs
av Rikspolisstyrelsen ef-
ter framställning från den
som vill använda fingerade
personuppgifter.
I ansökan till tingsrätten
skall Rikspolisstyrelsen
ange varför den enskilde
inte kan beredas tillräck-
ligt skydd genom kvar-
skrivning eller annan
mindre ingripande åtgärd.

4 §
-------------------------------------------------------
Om ett medgivande att an-
vända fingerade personupp-
gifter har lämnats skall
Rikspolisstyrelsen skynd-
samt se till att den person
som har fått medgivandet re-
gistreras inom folkbok-
föringen med de fingerade
uppgifter som styrelsen be-
stämmer.
De fingerade person-
uppgifterna skall bestämmas
och registreras på ett sådant
sätt att det inte därav
framgår vilken person det är
som använder uppgifterna.
Rikspolisstyrelsen skall
bevaka att fingerade
personuppgifter inte används
under längre tid än vad som
har medgetts.

Rikspolisstyrelsens
beslut enligt första stycket
får inte överklagas.

-------------------------------------------------------
Rikspolisstyrelsen skall
avslå en framställning enligt
3 § om styrelsen anser att
det inte föreligger sanno-
lika skäl för medgivande att
använda fingerade person-
uppgifter.

Om Rikspolisstyrelsen har
avslagit en framställning
från en enskild person får
denne själv ansöka hos rätten
om medgivande.
-------------------------------------------------------
5 §
En person som har fått
eller begär medgivande för
egen del får även göra
framställan eller ansökan om
medgivande för ett barn som
personen är vårdnadshavare
för och varaktigt bor
tillsammans med, om syfte
är att ge skydd mot den
andre vårdnadshavaren.

6 §
Myndighet skall på begäran
lämna Rikspolisstyrelsen-
upplysning om person som
förekommer i ärende enligt
denna lag.
7 §
Om ett medgivande att
använda fingerade per-
sonuppgifter har lämnats
skall Rikspolisstyrelsen
skyndsamt se till att den
person som har fått
medgivandet registreras
inom folkbokföringen med de
fingerade uppgifter som
styrelsen efter samråd med
den enskilde bestämmer.
De fingerade person-
uppgifterna skall bestämmas
och registreras på ett
sådant sätt att det inte
därav framgår vilken person
det är som använder
uppgifterna.
Av 21 §
folkbokföringslagen
(1991:481) framgår att den
som folkbokförs med
fingerade personuppgifter
skall avregistreras från
folkbokföringen såvitt avser
de tidigare uppgifterna

8 §
Rikspolisstyrelsen skall
hjälpa den som har fått med-
givande att använda fing-
erade personuppgifter om
hennes eller hans hjälpbe-
hov inte kan tillgodoses på
annat sätt.

-------------------------------------------------------
När det ankommer på Rikspo-
lisstyrelsen att hjälpa den
enskilde skall styrelsen-
bistå vid kontakter med an-
dra myndigheter och i övrigt
lämna den enskilde den hjälp
som krävs.

9 §
Rikspolisstyrelsen skall
bevaka att fingerade
personuppgifter inte används
under längre tid än som har
medgetts. När den medgivna
tiden har löpt ut skall
Rikspolisstyrelsen underrät-
ta skattemyndigheten.
När skattemyndigheten har
mottagit underrättelse
enligt första stycket skall
myndigheten skyndsamt se
till att de fingerade upp-
gifterna inte längre används
inom folkbokföringen.
Myndigheten skall göra de än-
dringar i folkbok-
föringsregistren som krävs.

10 §
Ett medgivande att använda
fingerade personuppgifter
kan upphöra att gälla i för-
tid om den enskilde
skriftligen anmäler hos
Rikspolisstyrelsen att
medgivandet inte längre
behövs.
Sedan Rikspolisstyrelsen
har underrättat skattemyn-
digheten om den enskildes
anmälan får denne inte längre
använda fingerade personupp-
gifter. Skattemyndigheten
skall vidta de åtgärder som
anges i 9 § andra stycket.

11 §
Vid rättens handläggning av
ärenden om fingerade person-
uppgifter gäller lagen
(1996:242) om domstolsä-
renden.
Ett beslut av Rikspo-
lisstyrelsen att avslå en
framställning om användning
av fingerade personupp-
gifter får inte överklagas.
Detsamma gäller beslut
enligt 7 § första stycket.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

1 Senaste lydelse 1996:265.

84

2 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481)

Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1991:481)
dels att 2, 3, 6, 10, 16-18, 25, 26, 34, 38 och 39 §§ skall ha följande lydel-
se,
dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 40-42 §§, av följande ly-
delse,
dels att nuvarande 40 § skall betecknas 43 §,
dels att rubrikerna närmast före 2 och 18 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 3 § skall utgå,
dels att rubriken närmast före nuvarande 40 § skall flyttas till närmast före
nya 43 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-------------------------------------------------------
Nyfödda barns folkbokföring När folkbokföring skall ske

2 §
-------------------------------------------------------
Ett barn som föds levande Ett barn som föds levande
här i landet skall här i landet och vars moder
folkbokföras om inte annat är folkbokförd skall folk-
följer av 5 §. Även ett barn bokföras. Även ett barn som
som föds utom landet av en föds utom landet av en
kvinna som är folkbokförd härkvinna som är folkbokförd här
skall folkbokföras. skall folkbokföras.

Folkbokföring vid in-
flyttning till landet

3 §
Den som efter inflyttning kan antas under sin normala livsföring komma att
regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i
landet under minst ett år skall folkbokföras. Även den som kan antas komma att
regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet skall folkbok-
föras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga
hemvist här.
-------------------------------------------------------
Ett barn som har vistats
i landet sedan födelsen
utan att vara folkbokfört
skall folkbokföras när det
har sådan anknytning till
Undantag från första landet som sägs i första
stycket anges i 4 och 5 §§. stycket.
Undantag från första och
andra styckena anges i 4
och 5 §§.

6 §1
En person skall folkbokföras på den fastighet och i den territoriella för-
samling där han enligt 7-13 §§ är att anse som bosatt.
En person som är bosatt på en fastighet som innehåller flera bostadslägenheter
skall folkbokföras också på lägenhet. Med bostadslägenhet avses lägenhet som är
registrerad i lägenhetsregistret enligt lagen (1995: 1537) om lägenhetsregister.
-------------------------------------------------------
Ett nyfött barn folkbokförs Ett nyfött barn
i den församling där modern ärfolkbokförs i den församling
folkbokförd eller, om modern där modern är folkbokförd
inte är folkbokförd, i den (födelsehemort).
församling där det har fötts.
Hittebarn folkbokförs i den
församling där det har
påträffats.

Undantag från första stycket anges i 14-16 §§.

10 §2
En vistelse anses inte leda till ändrad bosättning om den föranleds enbart av
1. uppdrag som riksdagsledamot,
2. uppdrag som statsråd,
3. förordnande till ledamot i kommitté eller kommission, befattning som
politiskt tillsatt tjänsteman eller uppdrag att biträda som politiskt sakkunnig
i statsdepartement eller särskilt uppdrag av riksdagen,
4. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
-------------------------------------------------------
5. vård vid en institution 5. vård vid institution
för sjukvård, vård av unga, för sjukvård, kriminalvård
kriminalvård eller vård av eller vård av missbrukare,
missbrukare. 6. vård av barn eller
ungdom enligt socialt-
jänstlagen (1980:680) eller
lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om
vård av unga, om inte annat
följer av tredje stycket.

En vistelse på viss fastighet som föranleds av förhållande som avses i första
stycket 1-5 anses inte heller leda till ändrad bosättning om personen har an-
knytning till en annan fastighet genom att disponera en bostad där. Sammanlever
personen med sin familj på en fastighet där han enligt 7 § skulle anses bosatt,
får skattemyndigheten dock på ansökan besluta att han skall folkbokföras på den
fastigheten.
-------------------------------------------------------
Vård enligt första stycket
6 som äger rum i ett
familjehem skall leda till
ändrad bosättning, om det
kan antas att vården kommer
att överstiga ett år och sär-
skilda skäl inte talar mot
folkbokföring i familje-
hemmet.

16 §
-------------------------------------------------------
En person som av särskilda En person som kan antas
skäl kan antas bli utsatt förbli utsatt för brott, förfö-
en allvarlig eller upprepad ljelser eller trakasserier
brottslighet, förföljelser på annat sätt, kan vid
eller trakasserier på annat flyttning medges att vara
sätt, får, om han flyttat el-folkbokförd på den gamla
ler avser att flytta, efter folkbokföringsorten
ansökan medges att vara (kvarskrivning).
folkbokförd på den gamla Kvarskrivning kan endast
folkbokföringsorten i högst ske efter ansökan från den
tre år (kvarskrivning). När enskilde.
det inte längre finns skäl för
kvarskrivning skall den
upphöra.
Kvarskrivning får medges
endast om den enskildes-
behov av skydd inte kan
tillgodoses genom besöksför-
bud eller på annat sätt.
Kvarskrivning får inte med-
ges om åtgärden, med hänsyn
till personens förhållanden
eller andra omständigheter,
inte kan antas utgöra en
effektiv skyddsåtgärd.

Kvarskrivning får även avse det utsatte personens medflyttande familj.

17 §
-------------------------------------------------------
Kvarskrivning får medges
för högst tre år i taget.
När det inte längre finns
skäl för en kvarskrivning
skall den upphöra.

För utredning av frågor om kvarskrivning får skattemyndigheten anlita biträde
av polismyndighet.

-------------------------------------------------------
Personnummer Personnummer m.m.

18 §
-------------------------------------------------------
För varje folkbokförd
person fastställs ett
personnummer som iden-
titetsbeteckning. Vidare
fastställs personnummer för
personer som inte är
folkbokförda i de fall som
anges i lag eller annan för-
fattning.
Personnumret innehåller fö-
delsetid, födelsenummer och
kontrollsiffra.
Födelsetiden anges med sex
siffror, två för året, två för
månaden och två för dagen i nu
nämnd ordning.

Födelsenumret består av tre
siffror och är udda för män
och jämnt för kvinnor.
Mellan födelsetiden och fö-
delsenumret sätts ett binde-
streck som byts ut mot ett
plustecken när en person
fyller 100 år.

-------------------------------------------------------
För varje folkbokförd
person fastställs ett
personnummer som iden-
titetsbeteckning. Person-
numret innehåller födelsetid,
födelsenummer och kontroll-
siffra.

Födelsetiden anges med sex
siffror, två för året, två för
månaden och två för dagen i nu
nämnd ordning. Födelsenumret
består av tre siffror och är
udda för män och jämnt för
kvinnor. Mellan födelsetiden
och födelsenumret sätts ett
bindestreck som byts mot
ett plustecken det år en
person fyller 100 år.
En person som inte är
eller har varit folkbokförd
kan efter begäran från en
myndighet tilldelas ett
särskilt nummer
(samordningsnummer).
Samordningsnumret är
konstruerat som ett person-
nummer men innehåller
sifferkombinationer som
inte kan förekomma i ett
personnummer. Regeringen
meddelar närmare föreskrifter
om tilldelning av samord-
ningsnummer.

25 §3
Den som flyttat skall inom en vecka anmäla flyttningen till en skattemyn-
dighet, en allmän försäkringskassa eller ett postbefordringsföretag som
regeringen bestämmer.
Den som ändrar postadress utan att flyttning skett skall göra anmälan enligt
första stycket om postadressen skall gälla för minst sex månader.
-------------------------------------------------------
När en vistelse i ett
familjehem kan föranleda
ändrad bosättning enligt 10 §
tredje stycket skall den
socialnämnd som ansvarar för
vistelsen underrätta skat-
temyndigheten.

26 §

Den som flyttat in från utlandet skall göra anmälan om inflyttningen till en
skattemyndighet eller en allmän försäkringskassa. Detsamma gäller den som är
registrerad som obefintlig och skall folkbokföras.
-------------------------------------------------------
Anmälan skall även göras när
ett barn skall folkbokföras
här i landet enligt 3 § an-
dra stycket.

34 §4
Skattemyndigheten beslutar i ärende enligt denna lag efter anmälan eller
ansökan eller annars när det finns skäl till det.
Rör ärendet folkbokföring på fastighet eller i församling beslutar
skattemyndigheten i det län där fastigheten eller församlingen är belägen.
-------------------------------------------------------
Personnummer enligt 18 § Samordningsnummer enligt
första stycket andra 18 § fjärde stycket
meningen fastställs av den tilldelas av den skatte-
skattemyndighet som bestäms myndighet som bestäms av
av regeringen eller den regeringen eller den
myndighet som regeringen myndighet som regeringen
förordnar. förordnar.

I övriga ärenden beslutar den skattemyndighet inom vars verksamhetsområde en
person är eller senast har varit folkbokförd eller, i fråga om ärende enligt 1 §
andra stycket, den skattemyndighet som enligt särskilda bestämmelser skall
underrättas om händelsen.

38 §5
-------------------------------------------------------
En skattemyndighets Om inte annat följer av
beslut överklagas hos länsrät-40 § får skattemyndighetens
ten. Beslut om fastställande beslut enligt denna lag ö-
av födelsenummer och verklagas hos allmän för-
kontrollsiffra i person- valtningsdomstol.
nummer överklagas dock hos
Riksskatteverket.
Ett beslut om någons folk- Vid överklagande till
bokföring enligt 3-16 och kammarrätten krävs
20-22 §§ får överklagas av denprövningstillstånd.
person vars folkbokföring
det gäller, av en kommun som
berörs av beslutet och av
Riksskatteverket. Ett över-
klagande av en kommun eller
Riksskatteverket skall ha
kommit in till skattemyn-
digheten inom tre veckor
från det att beslutet med-
delades.
Ett beslut i en annan
fråga än som avses i andra
stycket får överklagas utan
begränsning till viss tid.

39 §
-------------------------------------------------------
Riksskatteverkets beslut Skattemyndighetens be-
om personnummer får inte slut enligt 38 § får över-
överklagas. klagas av den person vars
folkbokföring beslutet gäl-
ler och av Riksskattever-
Föreläggande vid vite får ket.
inte överklagas. Ett överklagande av
enskild om folkbokföring
enligt 3-17 och 20-22 §§
skall ha kommit in till
skattemyndigheten inom tre
veckor från den dag
klaganden fick del av
beslutet. Beslut i annan
fråga får av

-------------------------------------------------------
enskild överklagas utan
begränsning till viss tid.
Ett överklagande av Riks-
skatteverket skall ha kom-
mit in till skattemyndig-
heten inom tre veckor från
den dag beslutet meddela-
des.

40 §
Vitesföreläggande enligt 37 §
får inte överklagas.
Skattemyndighetens beslut
om fastställande av födelse-
nummer och kontrollsiffra i
personnummer samt beslut om
tilldelning av samordnings-
nummer får överklagas hos
Riksskatteverket.
Riksskatteverkets beslut
enligt andra stycket får
inte överklagas.

41 §
Riksskatteverket får över-
klaga ett beslut av
länsrätten eller kammarrätten
även om verket inte tidigare
har fört det allmännas talan
i målet.
Har den enskilde överkla-
gat skattemyndighetens be-
slut, får skattemyndigheten
överklaga länsrättens beslut
om det innebär att den en-
skilde har fått helt eller
delvis bifall till sin
talan.

42 §
Om en enskild överklagar
ett avgörande enligt denna
lag skall skattemyndigheten
vara den enskildes motpart
i länsrätten och kammarrätten.
Överklagar Riksskatteverket
skall det allmännas talan i
länsrätten och kammarrätten
föras av verket.
Verket får från skattemyn-
digheten ta över uppgiften
att i länsrätten och
kammarrätten föra det allmän-
nas talan.
Riksskatteverket för det
allmännas talan i Regerings-
rätten.

_______________

Denna lag träder i kraft såvitt avser 18 § den 1 januari 1998 och i övrigt den
1 januari 1997.

1 Senaste lydelse 1995:1538.
2 Senaste lydelse 1995:751.
3 Senaste lydelse 1993:1699.
4 Senaste lydelse 1994:1975.
5 Senaste lydelse 1994:768.

85

3 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 16 § föräldrabalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.
16 §1
Anmälan enligt 4 § andra stycket om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är
gifta med varandra prövas av skattemyndigheten i det län där barnet är folk-
bokfört. Anmälan skall göras skriftligen av båda föräldrarna. Anmälan enligt 4 §
andra stycket 2 görs hos valfri skattemyndighet eller allmän försäkringskassa.
-------------------------------------------------------
Beslut av skattemyndig- Beslut av skattemyndig-
heten överklagas hos läns- heten får överklagas hos
rätten. allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammar-
rätten.
Riksskatteverket får från
skattemyndigheten överta
uppgiften enligt 7 a § för-
valtningsprocesslagen
(1971:291) att i länsrätten
och kammarrätten föra det
allmännas talan. Riksskat-
teverket för det allmännas
talan i Regeringsrätten.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

1 Senaste lydelse 1991:487.

86

4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 och 15 §§ sekretesslagen (1980:100) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.
9 §1
Sekretess gäller i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och
sameskolan samt i en kommunal riksinternatskola för uppgift som hänför sig till
psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga
förhållanden hos psykolog eller kurator, om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men.
Sekretess gäller på samma område dels i skolans elevvårdande verksamhet i
övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels för uppgift som
hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om skiljande av elev
från vidare studier. Sekretessen gäller dock endast, om det kan antas att den
som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller inte beslut i elevvårdsärende eller i annat ärende som nu har
nämnts.
-------------------------------------------------------
Sekretess gäller i
grundskolan, gymnasiesko-
lan, särskolan, specialsko-
lan och sameskolan samt i
en kommunal riksinternat-
skola i annat fall än som
avses i första och andra
styckena, för uppgift om
enskilds personliga för-
hållanden, om det av sär-
skild anledning kan antas
att den enskilde eller nå-
gon honom närstående utsätts
för förföljelse eller på annat
sätt lider men om uppgiften
röjs. Sekretessen gäller även
hos kommunal myndighet som
förvaltar det kommunala
huvdmannaskapet för skolan.

Sekretess gäller inom utbildningsväsendet i övrigt för uppgift som hänför sig
till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds
personliga förhållanden hos psykolog, kurator eller syofunktionär, om det inte
står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon
honom närstående lider men. Dessutom gäller inom arbetsmarknadsutbildningen, den
kommunala vuxenutbildningen, vuxenutbildningen för utvecklingsstörda, svensk-
undervisningen för invandrare (sfi) och folkhögskolan sekretess i annan
elevvårdande verksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det
kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om
uppgiften röjs.
Sekretess gäller i specialpedagogisk stödverksamhet för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller hos Statens skolverk i verksamhet som avser tillsyn över
utbildning vid skolor med enskild huvudman (fristående skolor) för uppgift som
härrör från skolans elevvårdande verksamhet och som gäller enskilds personliga
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som
uppgiften rör eller någon honom närstående lider men. Samma sekretess gäller i
nämnda tillsynsverksamhet för uppgift som hänför sig till en fråga om
tillrättaförande av elev eller skiljande av elev från vidare studier.
Sekretessen enligt detta stycke gäller dock inte Statens skolverks beslut i ett
ärende.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

15 §2
Sekretess gäller
1. i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande
registrering av befolkningen och, i den utsträckning regeringen föreskriver det,
i annan verksamhet som avser registrering av betydande del av befolkningen,
2. i ärende om medlemskap i Svenska kyrkan,
3. i verksamhet som avser förande av eller uttag ur sjömansregistret,
för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning
kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften
röjs.
-------------------------------------------------------
Har en uppgift för vilken
sekretess gäller enligt
första stycket 1, lämnats
till en kommunal myndighet
enligt särskild upp-
giftsskyldighet om
skolpliktiga barn, gäller
sekretessen också hos
myndigheten. Sekretessgäller
dock inte om uppgiften tas Sekretess gäller
upp i beslut hos myn- 1. i ärende om fingerade
digheten. personuppgifter för uppgift
Sekretess gäller i ärende om enskilds personliga
om fingerade personupp- förhållanden,
gifter för uppgift om 2. för uppgift som rör en
enskilds personliga förhål- person som har fått
landen, om det inte står medgivande att använda
klar att uppgiften kan röjas fingerade personuppgifter,
utan att den enskilde eller om det inte står klar att
någon honom närstående lider uppgiften kan röjas utan
men. att den enskilde eller
någon honom närstående lider
men.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.
______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

1 Senaste lydelse 1996:155.
2 Senaste lydelse 1996:155.

87

5 Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)

Härigenom föreskrivs att 37 § namnlagen (1982:670) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 §1
-------------------------------------------------------
Beslut av skattemyn- Beslut av skattemyndig-
digheten får överklagas till heten får överklagas hos
länsrätten. allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till
kammarrätten.
Riksskatteverket får från
skattemyndigheten överta
uppgiften enligt 7 a § för-
valtningsprocesslagen
(1971:291) att i länsrätten
och kammarrätten föra det
allmännas talan. Riksskat-
teverket för det allmännas
talan i Regeringsrätten.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

1 Senaste lydelse 1991:493.

88

6 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763)

Härigenom föreskrivs att 3 och 3 a §§ hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §1
-------------------------------------------------------
Varje landsting skall Varje landsting skall
erbjuda en god hälso- och erbjuda en god hälso- och
sjukvård åt dem som är bosattasjukvård åt dem som är bo-
inom landstinget. Även i satta inom landstinget
övrigt skall landstinget eller som är kvarskrivna
verka för en god hälsa hos enligt 16 § folkbok-
hela befolkningen. Vad som föringslagen (1991:481) och
i denna lag sägs om lands- stadigvarande vistas där.
ting gäller också kommuner Även i övrigt skall lands-
som inte ingår i ett lands- tinget verka för en god häl-
ting, om inte annat följer sa hos hela befolkningen.
av 17 §. Vad här sagts utgör Vad som i denna lag sägs om
inte hinder för annan att landsting gäller också kom-
bedriva hälso- och sjukvård. muner som inte ingår i ett
landsting, om inte annat
följer av 17 §. Vad här sagts
utgör inte hinder för annan
att bedriva hälso- och
sjukvård.

Landstingets ansvar omfattar dock inte sådan hälso- och sjukvård som en kommun
inom landstinget har ansvar för enligt 18 § första och tredje styckena.
Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som
landstinget ansvarar för enligt denna lag. En uppgift som innefattar
myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till
ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ.

3 a §
-------------------------------------------------------
Landstinget skall erbjuda Landstinget skall er-
dem som är bosatta inom bjuda dem som är bosatta
landstinget, inom landstinget eller som
är kvarskrivna enligt 16 §
folkbokföringslagen
(1991:481) och stadig-
varande vistas där,

1. habilitering och rehabilitering,
2. hjälpmedel för funktionshindrade, och
3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och
hörselskadade.
Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och
hjälpmedel som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 a §.
Landstingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter som
arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag.
Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel skall
planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade och beslutade
insatser framgå.
_______________

Denna lag träder i kraft det 1 januari 1997.

1 Senaste lydelse 1992:1382.

89

7 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 § äktenskapsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.
2 §1

Skattemyndighetens beslut i fråga om hindersprövning får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut av präster inom Svenska kyrkan om förrättande av
vigsel.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
-------------------------------------------------------
Riksskatteverket får från
skattemyndigheten överta
uppgiften enligt 7 a § för-
valtningsprocesslagen
(1971:291) att i länsrätten
och kammarrätten föra det
allmännas talan. Riksskat-
teverket för det allmännas
talan i Regeringsrätten.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

1 Senaste lydelse 1995:1681.

90

8 Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.
7 §1
Länsstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller länsstyrelsens beslut
- i ärende som avses i 5 kap. 4 §,
- om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket,
- om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra stycket,
och
- om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
-------------------------------------------------------
Om överklagandet i länsrät-
ten eller kammarrätten-
innebär prövning av ett
beslut som skattemyndig-
heten har meddelat, får
Riksskatteverket från skat-
temyndigheten överta upp-
giften enligt 7 a § förvalt-
ningsprocesslagen
(1971:291) att i länsrätten
och kammarrätten föra det
allmännas talan. Riks-
skatteverket för i sådant mål
det allmännas talan i Rege-
ringsrätten.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

1 Senaste lydelse 1995:1718.

91

9 Förslag till lag om ändring i lagen om folkbokföringsregister (1990:1536)

Härigenom föreskrivs att 5, 7 och 12 §§ lagen om folkbokföringsregister
(1990:1536) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §
-------------------------------------------------------
Skattemyndigheten i länet Skattemyndigheten i länet
är registeransvarig för är registeransvarig för upp-
uppgifter i det centrala gifter i det centrala
referensregistret som avser referensregistret som
en person som är eller har avser en person som är
varit folkbokförd inom myn- eller har varit folkbokförd
dighetens verksamhetsområde inom myndighetens verk-
eller som av myndigheten samhetsområde eller som av
tilldelats personnummer myndigheten har tilldelats
utan att vara folkbokförd. samordningsnummer enligt
18 § tredje stycket folk-
bokföringslagen (1991:481).

7 §
-------------------------------------------------------
Det centrala referens- Det centrala referens-
registret får innehålla registret får innehålla
uppgifter om personer som är uppgifter om personer som
eller har varit folkbokförda är eller har varit folkbok-
i landet eller som annars förda i landet och om
har tilldelats personnum- personer som har tillde-
mer. För en sådan person får lats samordningsnummer en-
anges personnummer och ligt 18 § tredje stycket-
grunden för personnummer- folkbokföringslagen
tilldel-ningen samt de (1991:481).
uppgifter som senast regi-
strerats enligt 6 § första
stycket 2 och 11 med
upplysning om det lokala
register från vilket upp-
gifterna har hämtats. För en person som är eller
har varit folkbokförd får
anges personnummer, sam-
ordningsnummer om sådant
har tilldelats, och de
uppgifter som senast
registrerats enligt 6 §
första stycket 2 och 11 med
upplysning om det lokala
register från vilket upp-
gifterna har hämtats.
För en person som har
tilldelats samordningsnum-
mer får anges numret och
grunden för nummertilldel-
ning samt uppgift om
1. namn,
2. kön,

-------------------------------------------------------
3. födelsetid,
4. födelseort,
5. medborgarskap.
För en person som har-
tilldelats samordnings-
nummer får vidare anges de
handlingar som har legat
till grund för identifiering
av personen. Om osäkerhet
råder om personens identitet
eller om uppgift som har
lämnats om honom skall det
anges.
12 §
I ett lokalt folkbokföringsregister får som sökbegrepp användasuppgifter som
avses i 6 § första stycket 1-4, 7 och 8 med undantag för uppgift om adoption.
-------------------------------------------------------
I det centrala I det centrala
referensregistret får som referensregistret får som
sökbegrepp användas uppgiftersökbegrepp användas uppgift
som avses i 6 § första om personnummer, samord-
stycket 1, 2 och 11. ningsnummer, födelsetid,-
namn och avregistrering.

Som sökbegrepp i ett register enligt denna lag får också, enligt de närmare
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer, användas uppgifter som avses i 8 §.
_______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. 5 och 7 §§ i lydelse före ikraftträdandet gäller dock fortfarande i fråga
om personnummer som har tilldelats en person utan samband med folkbokföring.

92

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om
aviseringsregister

Härigenom föreskrivs att 4, 7 och 8 §§ lagen (1995:743) om aviseringsregister
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §
-------------------------------------------------------
Aviseringsregistret får Aviseringsregistret får
innehålla uppgifter om innehålla uppgifter om
personer som är eller har personer som är eller har
varit folkbokförda i landet varit folkbokförda i landet
eller som annars tilldelats och om personer som har
personnummer. För en sådan tilldelats samordningsnum-
person får de uppgifter mer enligt 18 § tredje
anges som registrerats stycket folkbokföringslagen
enligt lagen (1990:1536) om (1991:481).
folkbokföringsregister och
som avser För en person som är eller
har varit folkbokförd får de
uppgifter anges som regi-
strerats enligt lagen
(1990:1536) om
folkbokföringsregister och
1. personnummer, som avser
1. personnummer och sam-
ordningsnummer,

2. namn,
3. adress,
4. folkbokföringsfastighet, folkbokföringsort och folkbokföring under särskild
rubrik,
5. födelsehemort och födelseort,
6. medborgarskap,
7. civilstånd,
8. make, föräldrar, barn och vårdnadshavare,
9. datum för inflyttning från utlandet,
10. avregistrering med uppgift om dödsfall, utflyttning till utlandet eller
annan anledning,
11. medlemskap i icke-territoriell församling.
-------------------------------------------------------
För en person som har till-
delats samordningsnummer
får anges de uppgifter som
har registrerats enligt 7 §
tredje och fjärde styckena
lagen (1990: 1536) om
folkbokföringsregister.

7 §
I aviseringsregistret får som sökbegrepp användas uppgift
-------------------------------------------------------
1. som avses i 4 § 1-4 och 1. som avses i 4 § andra
8, stycket 1-4 och 8,

2. om medborgarskap i Sverige, Danmark, Norge, Finland eller Island, eller,
3. om medborgarskap i land inom eller utom Europeiska unionen
(unionsmedborgarskap eller icke unionsmedborgarskap).
Som sökbegrepp får, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer, också användas uppgift som avses i
5 §.

8 §
-------------------------------------------------------
Uppgift i Uppgift i
aviseringsregistret som aviseringsregistret som
avses i 4 § 1-8 och 11 skall avses i 4 § andra stycket
gallras, när en ny, motsva- 1-8 och 11 samt i 4 §
rande uppgift registreras tredje stycket skall gall-
eller när uppgiften inte ras, när en ny, motsvarande
längre är aktuell. Uppgift omuppgift registreras eller
rättat personnummer får dock när uppgiften inte längre är
bevaras under den tid som aktuell. Uppgift om rättat
behövs för att tillgodose personnummer får dock beva-
ändamålet med registret. ras under den tid som
behövs för att tillgodose
ändamålet med registret.

Uppgift om datum för inflyttning från utlandet skall gallras fyra år efter
utgången av det år då uppgiften registrerades.
-------------------------------------------------------
Har en person Har en person
avregistrerats från avregistrerats från
folkbokföringen, skall upp- folkbokföringen, skall upp-
gift som avses i 4 § 4-9 och gift som avses i 4 § andra
11 gallras vid stycket 4-9 och 11 gallras
avregistreringen och övriga vid avregistreringen och
uppgifter tio år efter övriga uppgifter tio år
utgången av det år personen efter utgången av det år
avregistrerades. personen avregistrerades.

Regeringen får föreskriva undantag från bestämmelsen om gallring i tredje
stycket.
______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. 4 och 8 §§ i lydelse före ikraftträdandet gäller dock fortfarande i fråga
om uppgifter om personer som har tilldelats personnummer utan samband med folk-
bokföring.

93

Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig
över betänkandet Några folkbokföringsfrågor
(SOU 1996:68)

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av Riksdagens ombudsmän
(JO), Justitiekanslern, Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Stockholms
tingsrätt, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Västenorrlands län,
Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen,
Riksförsäkringsverket, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket,
Kriminalvårdsstyrelsen, Totalförsvarets pliktverk, Sjöfartsverket, Patent- och
registreringsverket, Statistiska centralbyrån, Statens skolverk,
Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Barnombudsmannen,
Brottsoffermyndigheten, Statens person- och adressregisternämnd, Statens
invandrarverk, Arbetsmarknadsstyrelsen, Centrala studiestödsnämnden, Vägverket,
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Kvinnojourernas riksförbund
(ROKS), Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Bankföreningen, socialtjänsten i
Stockholm.
Riksåklagaren har bifogat yttranden som han hämtat in från överåklagarna vid
Åklagarmyndigheterna i Linköping, Malmö och Umeå.

94

Lagrådsremissens lagförslag

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om
fingerade personuppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter
dels att 1-4 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 5-10 §§, av följande ly-
delse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
-------------------------------------------------------
Om det finns en uppenbar En folkbokförd person som
risk att en person som är riskerar att bli utsatt för
folkbokförd i landet kan bli allvarlig brottslighet som
utsatt för särskilt allvarligriktar sig mot dennes liv,
brottslighet som riktar sig hälsa eller frihet kan få
mot dennes liv, hälsa eller medgivande att använda an-
frihet och om personen inte dra uppgifter om sig själv
kan ges tillräckligt skydd påän de verkliga (fingerade
annat sätt, får Stockholms personuppgifter).
tingsrätt, efter skriftlig
ansökan medge personen att
använda andra personuppgif-
ter om sig själv än de
verkliga (fingerade person-
uppgifter) under högst fem Medgivande att använda
år. fingerade personuppgifter-
får inte lämnas om personen
kan beredas tillräckligt
skydd genom kvarskrivning
enligt 16 § folkbokförings-
lagen (1991:481) eller på
annat sätt.

Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter får även ges åt en
familjemedlem till en person som avses i första stycket, om personerna varaktigt
bor tillsammans.

2 §
-------------------------------------------------------

Ansökan om medgivande en-
ligt 1 § görs av
Rikspolisstyrelsen efter
framställning från den som
vill använda fingerade per-
sonuppgifter.
Om Rikspolisstyrelsen har
avslagit en framställning
från en enskild person får
denne själv ansöka hos rätten
om medgivande.

En person som har fått
eller begär medgivande för
egen del får även göra fram-
ställan eller ansökan om med-
givande för ett barn som
personen är vårdnadshavare för
och varaktigt bor
tillsammans med om syfte är
att ge skydd mot den andre
vårdnadshavaren.
Ett beslut av
Rikspolisstyrelsen att inte
göra ansökan hos rätten får
inte överklagas.

-------------------------------------------------------
Medgivande att använda
fingerade personuppgifter
lämnas av Stockholms tings-
rätt.
Ansökan om medgivande görs
av Rikspolisstyrelsen efter
framställning från den som
vill använda fingerade per-
sonuppgifter.
I ansökan till tingsrätten
skall Rikspolisstyrelsen
ange varför kvarskrivning
eller någon annan mindre in-
gripande åtgärd inte är
tillräcklig.

3 §1
-------------------------------------------------------
Vid tingsrättens handlägg- Rikspolisstyrelsen skall
ning gäller lagen (1996:242) avslå en framställning en-
om domstolsärenden. ligt 2 § andra stycket, om
styrelsen anser att det
inte är sannolikt att ett
medgivande att använda
fingerade personuppgifter
lämnas.
Om Rikspolisstyrelsen
har avslagit en fram-
ställning får den enskilde
själv ansöka hos tingsrätten
om medgivande att använda
fingerade personuppgifter.

4 §
-------------------------------------------------------
Om ett medgivande att an-
vända fingerade personupp-
gifter har lämnats skall
Rikspolisstyrelsen skynd-
samt se till att den person
som har fått medgivandet re-
gistreras inom folkbok-
föringen med de fingerade
uppgifter som styrelsen be-
stämmer.

De fingerade person-
uppgifterna skall bestämmas
och registreras på ett sådant
sätt att det inte därav
framgår vilken person det är
som använder uppgifterna.

Rikspolisstyrelsen skall
bevaka att fingerade
personuppgifter inte används
under längre tid än vad som
har medgetts.
Rikspolisstyrelsens
beslut enligt första stycket
får inte överklagas.

-------------------------------------------------------
En person som begär eller
har fått medgivande för egen
del, får även göra en
framställning eller ansöka om
medgivande för ett barn som
personen är vårdnadshavare för
och varaktigt bor
tillsammans med, om syftet
är att ge skydd mot den
andre vårdnadshavaren.

-------------------------------------------------------
5 §
En myndighet skall på be-
gäran lämna Rikspolisstyrel-
sen upplysning om en
person som förekommer i ett
ärende enligt denna lag.

6 §
Om ett medgivande att
använda fingerade per-
sonuppgifter har lämnats,
skall Rikspolisstyrelsen
skyndsamt se till att den
person som har fått
medgivandet registreras
inom folkbokföringen med de
fingerade uppgifter som
styrelsen efter samråd med
den enskilde bestämmer.
De fingerade person-
uppgifterna skall bestämmas
och registreras på ett
sådant sätt att det inte
därav framgår vem det är som
använder uppgifterna.

7 §
Rikspolisstyrelsen skall
bistå den som har fått med-
givande att använda fing-
erade personuppgifter vid
kontakter med andra myn-
digheter och i övrigt lämna-
den hjälp som krävs, om den
enskildes hjälpbehov inte
kan tillgodoses på annat
sätt.

8 §
Om den som har fått med-
givande att använda finge-
rade personuppgifter-
skriftligen anmäler hos
Rikspolisstyrelsen att
medgivandet inte längre
behövs, skall detta upphöra
att gälla.
Om det finns synnerliga
skäl får Rikspolisstyrelsen
hos Stockholms tingsrätt
ansöka om att ett med-
givande att använda
fingerade personuppgifter
skall upphöra att gälla.

9 §
När ett medgivande att
använda fingerade
personuppgifter har upphört
att gälla skall Rikspoliss-
tyrelsen underrätta skatte-
myndigheten om detta.
Skattemyndigheten skall
skyndsamt se till att de
fingerade uppgifterna inte
längre används inom
folkbokföringen. Myndig-
heten skall göra de än-
dringar i folkbok-
föringsregistren som krävs.
Sedan Rikspolisstyrelsen
har underrättat
skattemyndigheten om den
enskildes anmälan enligt 8 §
första stycket får denne
inte längre använda de
fingerade uppgifterna.

10 §
Vid rättens handläggning
av ärenden om fingerade
personuppgifter gäller
lagen (1996:242) om dom-
stolsärenden.
Ett beslut av Rikspo-
lisstyrelsen att avslå en
framställning om att få
använda fingerade person-
uppgifter får inte överkla-
gas. Detsamma gäller beslut
enligt 6 § första stycket.
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser gäller dock
fortfarande i fråga om beslut om medgivande att använda fingerade
personuppgifter som har fattats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1996:265.

95

2.2 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481)

Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1991:481)
dels att 2, 3, 6, 16-18, 26, 31, 34, 38 och 39 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 18 a §, 40-42 §§, av föl-
jande lydelse,
dels att nuvarande 40 § skall betecknas 43 §,
dels att rubrikerna närmast före 2 och 18 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 3 § skall utgå,
dels att rubriken närmast före nuvarande 40 § skall flyttas till närmast före
nya 43 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-------------------------------------------------------
Nyfödda barns folkbokföring När folkbokföring skall ske

2 §
-------------------------------------------------------
Ett barn som föds levande Ett barn som föds levande
här i landet skall här i landet skall
folkbokföras om inte annat folkbokföras om modern är
följer av 5 §. Även ett barn folkbokförd eller om fadern
som föds utom landet av en är folkbokförd och vårdnads-
kvinna som är folkbokförd härhavare. Även ett barn som
skall folkbokföras. föds utom landet av en
kvinna som är folkbokförd
skall folkbokföras.

3 §
Den som efter inflyttning kan antas under sin normala livsföring komma att
regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i
landet under minst ett år skall folkbokföras. Även den som kan antas komma att
regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet skall folkbok-
föras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga
hemvist här.
-------------------------------------------------------
Ett barn som har vistats
i landet sedan födelsen
utan att vara folkbokfört
skall folkbokföras om det
har sådan anknytning till
Undantag från första landet som sägs i första
stycket anges i 4 och 5 §§. stycket.
Undantag från första och
andra styckena finns i 4
och 5 §§.

6 §1
En person skall folkbokföras på den fastighet och i den territoriella för-
samling där han enligt 7-13 §§ är att anse som bosatt.
En person som är bosatt på en fastighet som innehåller flera bostadslägenheter
skall folkbokföras också på lägenhet. Med bostadslägenhet avses lägenhet som är
registrerad i lägenhetsregistret enligt lagen (1995:1537) om lägenhetsregister.
-------------------------------------------------------
Ett nyfött barn folkbokförs Ett nyfött barn
i den församling där modern ärfolkbokförs i den församling
folkbokförd eller, om modern där modern är folkbokförd
inte är folkbokförd, i den eller, om modern inte är
församling där det har fötts.folkbokförd, i den
Hittebarn folkbokförs i den församling där fadern är
församling där det har på- folkbokförd (födelsehemort).
träffats.

Undantag från första stycket anges i 14-16 §§.

16 §
-------------------------------------------------------
En person som av särskilda En person som av
skäl kan antas bli utsatt försärskilda skäl kan antas bli
en allvarlig eller upprepad utsatt för brott, förföljel-
brottslighet, förföljelser ser eller allvarliga tra-
eller trakasserier på annat kasserier på annat sätt, får
sätt, får , om han flyttat vid flyttning medges att
eller avser att flytta, vara folkbokförd på den gam-
efter ansökan medges att la folkbokföringsorten
vara folkbokförd på den gamla(kvarskrivning).
folkbokföringsorten i högst Kvarskrivning kan endast
tre år (kvarskrivning). När ske efter ansökan från den
det inte längre finns skäl förenskilde.
kvarskrivning skall den
upphöra.
Kvarskrivning får medges
endast om den enskildes-
behov av skydd inte kan
tillgodoses genom besöksför-
bud eller på annat sätt.

Kvarskrivning får även avse den utsatta personens medflyttande familj.

17 §
-------------------------------------------------------
Kvarskrivning får medges
för högst tre år i taget.
När det inte längre finns
skäl för kvarskrivning skall
den upphöra.

För utredning av frågor om kvarskrivning får skattemyndigheten anlita biträde
av polismyndighet.

-------------------------------------------------------
Personnummer Personnummer m.m.

18 §
-------------------------------------------------------
För varje folkbokförd
person fastställs ett
personnummer som iden-
titetsbeteckning. Vidare
fastställs personnummer för
personer som inte är
folkbokförda i de fall som
anges i lag eller annan för-
fattning.
Personnumret innehåller fö-
delsetid, födelsenummer och
kontrollsiffra.
Födelsetiden anges med sex
siffror, två för året, två för
månaden och två för dagen i nu
nämnd ordning.

Födelsenumret består av tre
siffror och är udda för män
och jämnt för kvinnor.
Mellan födelsetiden och fö-
delsenumret sätts ett binde-
streck som byts ut mot ett
plustecken när en person
fyller 100 år.

-------------------------------------------------------
För varje folkbokförd
person fastställs ett
personnummer som iden-
titetsbeteckning. Person-
numret innehåller födelsetid,
födelsenummer och kontroll-
siffra.

Födelsetiden anges med sex
siffror, två för året, två för
månaden och två för dagen i nu
nämnd ordning. Födelsenumret
består av tre siffror och är
udda för män och jämnt för
kvinnor. Mellan födelsetiden
och födelsenumret sätts ett
bindestreck som byts mot
ett plustecken det år en
person fyller 100 år.

Om det inte är obehövligt
skall födelsetiden i
personnumret lagras med åtta
siffror i register som förs
med hjälp av automtisk data-
behandling; fyra för året, två
för månaden och två för dagen.

18 a §
En person som inte är
eller har varit folkbokförd
får efter begäran från en myn-
dighet tilldelas ett sär-
skilt nummer (samordnings-
nummer).
Samordningsnumret skall
utgå från den födelsetid som
den rekvirerande
myndigheten uppger. Numret
skall anges med två siffror
för vardera år, månad och dag
i nu nämnd ordning.
Siffrorna för dag skall
adderas med 60. Därefter
anges ett tresiffrigt
individnummer, som är udda
för män och jämt för kvinnor,
samt en kontrollsiffra.
Vad som sägs i 18 § tredje
stycket gäller även
samordningsnummer.

26 §
-------------------------------------------------------
Den som flyttat in från
utlandet skall göra anmälan
om inflyttningen till en
skattemyndighet eller en
allmän försäkringskassa. Det-
samma gäller den som är
registrerad som obefintlig
och skall folkbokföras.
-------------------------------------------------------
Den som flyttat in från
utlandet skall anmäla in-
flyttningen till en
skattemyndighet eller en
allmän försäkringskassa.
Detsamma gäller den som är
registrerad som obefintlig
och skall folkbokföras.

Anmälan skall även göras när
ett barn skall folkbokföras
här i landet enligt 3 § andra
stycket.

31§2
-------------------------------------------------------
Om det kan antas att en Om det kan antas att en
person är skyldig att göra person är skyldig att göra
anmälan enligt denna lag, fåranmälan enligt denna lag,
skattemyndigheten förelägga får skattemyndigheten
honom att antingen göra en förelägga honom att antingen
sådan anmälan eller göra en sådan anmälan eller
skriftligen eller muntligen skriftligen eller
lämna de uppgifter som behövsmuntligen lämna de
för bedömningen av hans uppgifter som behövs för
folkbokföring. I föreläggandetbedömningen av hans
skall anges vilka uppgifter folkbokföring. Skatte-
som skall lämnas. myndigheten får även i annat
fall förelägga en person att
lämna uppgifter som behövs
för kontroll av bosättningen
enligt denna lag. I före-
läggandet skall anges vilka
uppgifter som skall lämnas.

Skattemyndigheten får förelägga en person att lämna uppgift om
lägenhetsbeteckning, även om skyldighet att göra anmälan enligt första stycket
inte föreligger
Om ett barns vårdnadshavare inte anmält barnets förnamn inom föreskriven tid
enligt 30 § namnlagen (1982:670), får skattemyndigheten förelägga barnets
vårdnadshavare att inom viss tid fullgöra denna skyldighet.

34 §3
Skattemyndigheten beslutar i ärende enligt denna lag efter anmälan eller
ansökan eller annars när det finns skäl till det.
-------------------------------------------------------
Rör ärendet folkbokföring på Om ärendet gäller
fastighet eller i församling folkbokföring på fastighet
beslutar skattemyndigheten eller i församling beslutar
i det län där fastigheten skattemyndigheten i det län
eller församlingen är belägen.där fastigheten eller
Personnummer enligt 18 § församlingen är belägen.
första stycket andra Samordningsnummer enligt
meningen fastställs av den 18 a § tilldelas av den
skattemyndighet som bestäms skattemyndighet som bestäms
av regeringen eller den av regeringen eller den
myndighet som regeringen myndighet som regeringen
förordnar. förordnar.

I övriga ärenden beslutar den skattemyndighet inom vars verksamhetsområde en
person är eller senast har varit folkbokförd eller, i fråga om ärende enligt 1 §
andra stycket, den skattemyndighet som enligt särskilda bestämmelser skall
underrättas om händelsen.

38 §4
-------------------------------------------------------
En skattemyndighets Skattemyndighetens be-
beslut överklagas hos länsrät-slut enligt denna lag över-
ten. Beslut om fastställande klagas hos allmän förvalt-
av födelsenummer och ningsdomstol. Beslut om
kontrollsiffra i person- fastställande av födelsenum-
nummer överklagas dock hos mer och kontrollsiffra i
Riksskatteverket. personnummer samt beslut
om tilldelning av samord-
ningsnummer överklagas dock
Ett beslut om någons folk- hos Riksskatteverket.
bokföring enligt 3-16 och
20-22 §§ får överklagas av den
person vars folkbokföring
det gäller, av en kommun som
berörs av beslutet och av
Riksskatteverket. Ett över-
klagande av en kommun eller
Riksskatteverket skall ha
kommit in till skattemyn-
digheten inom tre veckor
från det att beslutet med-
delades.
Ett beslut i en annan
fråga än som avses i andra
stycket får överklagas utan
begränsning till viss tid.

39 §
-------------------------------------------------------
Riksskatteverkets beslut Riksskatteverkets beslut
om personnummer får inte om personnummer och
överklagas. samordningsnummer får inte
överklagas.
Föreläggande vid vite får Vitesföreläggande enligt
inte överklagas. 37 § får inte överklagas.

40 §
Skattemyndighetens be-
slut får överklagas av den
person vars folkbokföring
beslutet gäller och, med
undantag av beslut enligt
18 och 18 a §§, av Riksskat-
teverket. Ett beslut om en
persons bosättning får även
överklagas av en kommun som
berörs av beslutet.

-------------------------------------------------------
Ett överklagande av
enskild om folkbokföring
enligt 3-17 och 20-22 §§
skall ha kommit in till
skattemyndigheten inom tre
veckor från den dag den
klagande fick del av
beslutet. Beslut i annan
fråga får överklagas av
enskild utan begränsning
till viss tid.
Ett överklagande av Riks-
skatteverket eller en
kommun skall ha kommit in
till skattemyndigheten inom
tre veckor från den dag
beslutet meddelades.

41 §
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrät-
ten.

42 §
Riksskatteverket får över-
klaga ett beslut av
länsrätten eller kammarrätten
även om verket inte tidigare
har fört det allmännas talan
i målet.
Riksskatteverket får från
skattemyndigheten ta över
uppgiften enligt 7 a §
förvaltningsprocesslagen
(1971:291) att föra det all-
männas talan i länsrätt och
kammarrätt. Riksskatteverket
för det allmännas talan i
Regeringsrätten.
_______________

1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 18 a § den 1 januari 2000 och i öv-
rigt den 1 januari 1998.
2. Äldre föreskrifter i 18 § om tilldelning av personnummer för personer som
inte är folkbokförda får tillämpas intill utgången av år 1999.
3. Bestämmelserna i 38-42 §§ tillämpas första gången i de fall där det första
beslutet i ärendet fattats efter ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1995:1538.
2 Senaste lydelse 1995:1538.
3 Senaste lydelse 1994:1975.
4 Senaste lydelse 1994:768.

96

2.3 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 16 § föräldrabalken1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.
16 §
Anmälan enligt 4 § andra stycket om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är
gifta med varandra prövas av skattemyndigheten i det län där barnet är folk-
bokfört. Anmälan skall göras skriftligen av båda föräldrarna. Anmälan enligt 4 §
andra stycket 2 görs hos valfri skattemyndighet eller allmän försäkringskassa.
-------------------------------------------------------
Beslut av skattemyndig- Beslut av skattemyndig-
heten överklagas hos läns- heten får överklagas hos
rätten. allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kam-
marrätten.
Riksskatteverket får från
skattemyndigheten ta över
uppgiften enligt 7 a § för-
valtningsprocesslagen
(1971:291) att föra det
allmännas talan i länsrätt
och kammarrätt. Riksskat-
teverket för det allmännas
talan i Regeringsrätten.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos
Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra
det allmännas talan.

1 Balken omtryckt 1995:974.

97

2.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 och 15 §§ sekretesslagen (1980:100)1 skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.
9 §2
Sekretess gäller i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och
sameskolan samt i en kommunal riksinternatskola för uppgift som hänför sig till
psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga
förhållanden hos psykolog eller kurator, om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men.
Sekretess gäller på samma område dels i skolans elevvårdande verksamhet i
övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels för uppgift som
hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om skiljande av elev
från vidare studier. Sekretessen gäller dock endast, om det kan antas att den
som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller inte beslut i elevvårdsärende eller i annat ärende som nu har
nämnts.
-------------------------------------------------------
Sekretess gäller på samma
område i annat fall än som
avses i första och andra
styckena, för uppgift om
enskilds identitet, adress
och andra liknande upp-
gifter om enskilds
personliga förhållanden, om
det av särskild anledning
kan antas att den enskilde
eller någon honom närstående-
lider men om uppgiften
röjs.

Sekretess gäller inom utbildningsväsendet i övrigt för uppgift som hänför sig
till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds
personliga förhållanden hos psykolog, kurator eller syofunktionär, om det inte
står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon
honom närstående lider men. Dessutom gäller inom arbetsmarknadsutbildningen, den
kommunala vuxenutbildningen, vuxenutbildningen för utvecklingsstörda, svensk-
undervisningen för invandrare (sfi) och folkhögskolan sekretess i annan
elevvårdande verksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det
kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om
uppgiften röjs.
Sekretess gäller i specialpedagogisk stödverksamhet för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller hos Statens skolverk i verksamhet som avser tillsyn över
utbildning vid skolor med enskild huvudman (fristående skolor) för uppgift som
härrör från skolans elevvårdande verksamhet och som gäller enskilds personliga
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som
uppgiften rör eller någon honom närstående lider men. Samma sekretess gäller i
nämnda tillsynsverksamhet för uppgift som hänför sig till en fråga om
tillrättaförande av elev eller skiljande av elev från vidare studier.
Sekretessen enligt detta stycke gäller dock inte Statens skolverks beslut i ett
ärende.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

15 §3
Sekretess gäller
1. i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av
befolkningen och, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i annan
verksamhet som avser registrering av betydande del av befolkningen,
2. i ärende om medlemskap i Svenska kyrkan,
3. i verksamhet som avser förande av eller uttag ur sjömansregistret,
för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning
kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften
röjs.
-------------------------------------------------------
Har en uppgift, för vilken
sekretess gäller enligt
första stycket 1, lämnats
till en kommunal myndighet
enligt särskild upp-
giftsskyldighet om
skolpliktiga barn, gäller
sekretessen också hos
myndigheten. Sekretess gäl-
ler dock inte om uppgiften Sekretess gäller i ärende
tas upp i beslut hos myn- om fingerade personupp-
digheten. gifter för uppgift om en-
Sekretess gäller i ärende skilds personliga förhållan-
om fingerade personupp- den om det inte står klart
gifter för uppgift om att uppgiften kan röjas
enskilds personliga förhål- utan att den enskilde
landen, om det inte står eller någon honom närstående
klart att uppgiften kan lider men. Om en uppgift
röjas utan att den enskilde för vilken sådan sekretess
eller någon honom närstående gäller har lämnats till en
lider men. annan myndighet, gäller
sekretessen också där.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.
______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1996:155.
3 Senaste lydelse 1996:155.

98

2.5 Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)

Härigenom föreskrivs att 37 § namnlagen (1982:670) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 §1
-------------------------------------------------------
Beslut av skattemyn- Beslut av skattemyndig-
digheten får överklagas till heten får överklagas hos
länsrätten. allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till
kammarrätten.
Riksskatteverket får från
skattemyndigheten ta över
uppgiften enligt 7 a § för-
valtningsprocesslagen
(1971:291) att föra det
allmännas talan i länsrätt
och kammarrätt. Riksskat-
teverket för det allmännas
talan i Regeringsrätten.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos
Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra
det allmännas talan.

1 Senaste lydelse 1991:493.

99

2.6 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs att 3 och 3 a §§ hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §1
-------------------------------------------------------
Varje landsting skall Varje landsting skall
erbjuda en god hälso- och erbjuda en god hälso- och
sjukvård åt dem som är bosattasjukvård åt dem som är bo-
inom landstinget. Även i satta inom landstinget
övrigt skall landstinget eller som stadigvarande
verka för en god hälsa hos vistas där och är kvarsk-
hela befolkningen. Vad som rivna enligt 16 § folkbok-
i denna lag sägs om lands- föringslagen (1991:481).
ting gäller också kommuner Även i övrigt skall lands-
som inte ingår i ett lands- tinget verka för en god häl-
ting,i den mån inte annat sa hos hela befolkningen.
följer av 17 §. Vad här sagtsVad som i denna lag sägs om
utgör inte hinder för annan landsting gäller också kom-
att bedriva hälso- och sjuk- muner som inte ingår i ett
vård. landsting, i den mån inte
annat följer av 17 §. Vad här
sagts utgör inte hinder för
annan att bedriva hälso-
och sjukvård.

Landstingets ansvar omfattar dock inte sådan hälso- och sjukvård som en kommun
inom landstinget har ansvar för enligt 18 § första och tredje styckena.
Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som
landstinget ansvarar för enligt denna lag. En uppgift som innefattar
myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till
ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ.

3 a §2
-------------------------------------------------------
Landstinget skall erbjuda Landstinget skall er-
dem som är bosatta inom bjuda dem som är bosatta
landstinget, inom landstinget eller som
stadigvarande vistas där
och är kvarskrivna enligt
16 § folkbokföringslagen
(1991:481),

1. habilitering och rehabilitering,
2. hjälpmedel för funktionshindrade, och
3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och
hörselskadade.
Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och
hjälpmedel som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 a §.
Landstingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter som
arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag.
Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel skall
planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade och beslutade
insatser framgå.
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

1 Senaste lydelse 1992:1382.
2 Senaste lydelse 1993:391.

100

2.7 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 § äktenskapsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.
2 §1
Skattemyndighetens beslut i fråga om hindersprövning får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut av präster inom Svenska kyrkan om förrättande av
vigsel.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
-------------------------------------------------------
Riksskatteverket får från
skattemyndigheten ta över
uppgiften enligt 7 a § för-
valtningsprocesslagen
(1971:291) att föra det
allmännas talan i länsrätt
och kammarrätt. Riksskat-
teverket för det allmännas
talan i Regeringsrätten.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos
Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra
det allmännas talan.

1 Senaste lydelse 1995:1681.

101

2.8 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

Härigenom föreskrivs att 5 § tandvårdslagen (1985:125) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §1
-------------------------------------------------------
Varje landsting skall Varje landsting skall
erbjuda en god tandvård åt erbjuda en god tandvård åt
dem som är bosatta inom dem som är bosatta inom
landstinget. Även i övrigt landstinget eller som
skall landstinget verka för stadigvarande vistas där
en god tandhälsa hos befolk- och är kvarskrivna enligt
ningen. Tandvård som 16 § folkbokföringslagen
landstinget självt bedriver (1991:481). Även i övrigt
benämns i denna lag skall landstinget verka för
folktandvård. en god tandhälsa hos
befolkningen. Tandvård som
landstinget självt bedriver
benämns i denna lag folk-
tandvård.

Vad som i denna lag sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i
ett landsting.
Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som
landstinget och dess folktandvård ansvarar för enligt denna lag. Uppgifter som
innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse
överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en
enskild individ.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

1 Senaste lydelse 1992:1383.

102

2.9 Förslag till lag om ändring i begravningslagen
(1990:1144)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.
7 §1
Länsstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller länsstyrelsens beslut
- i ärende som avses i 5 kap. 4 §,
- om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket,
- om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra stycket,
och
- om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
-------------------------------------------------------
Om överklagandet i länsrät-
ten eller kammarrätten-
innebär prövning av ett
beslut som skattemyndig-
heten har meddelat, får
Riksskatteverket från skat-
temyndigheten ta över upp-
giften enligt 7 a § förvalt-
ningsprocesslagen
(1971:291) att föra det
allmännas talan i länsrätt
och kammarrätt. Riksskatte-
verket för i sådant mål det
allmännas talan i Rege-
ringsrätten.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos
Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra
det allmännas talan.

1 Senaste lydelse 1995:1718.

103

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen om
folkbokföringsregister (1990:1536)

Härigenom föreskrivs att 5, 7 och 12 §§ lagen om folkbokföringsregister
(1990:1536) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §
-------------------------------------------------------
Skattemyndigheten i länet Skattemyndigheten i länet
är registeransvarig för är registeransvarig för upp-
uppgifter i det centrala gifter i det centrala
referensregistret som avser referensregistret som
en person som är eller avser en person som är
senast har varit folkbokförd eller senast har varit
inom myndighetens folkbokförd inom myndig-
verksamhetsområde eller som hetens verksamhetsområde
av myndigheten tilldelats eller som av myndigheten
personnummer utan att vara har tilldelats ett
folkbokförd i Sverige. samordningsnummer enligt
18 a § folkbokföringslagen
(1991:481).

7 §
-------------------------------------------------------
Det centrala referens- Det centrala referens-
registret får innehålla registret får innehålla
uppgifter om personer som är uppgifter om personer som
eller har varit folkbokförda är eller har varit folkbok-
i landet eller som annars förda i landet och om
tilldelats personnummer. För personer som har tillde-
en sådan person får anges lats ett samordningsnummer
personnummer och grunden för enligt 18 a § folkbok-
personnummertilldel-ningen föringslagen (1991:481).
samt de uppgifter som
senast registrerats enligt
6 § första stycket 2 och 11
med upplysning om det
lokala register från vilket
uppgifterna har hämtats. För en person som är eller
har varit folkbokförd får
anges personnummer, sam-
ordningsnummer om sådant
har tilldelats, och de
uppgifter som senast
registrerats enligt 6 §
första stycket 2 och 11 med
upplysning om det lokala
register från vilket upp-
gifterna har hämtats.
För en person som har
tilldelats ett samord-
ningsnummer får anges
numret och grunden för
nummertilldelning samt
uppgift om
1. namn,
2. kön,
3. födelsetid,

-------------------------------------------------------
4. födelseort,
5. medborgarskap.
För en person som har-
tilldelats ett samordnings-
nummer får vidare anges de
handlingar som har legat
till grund för identifie-
ring. Om det råder osäkerhet
om personens identitet
eller om uppgift som har
lämnats om honom skall det
anges.
12 §
I ett lokalt folkbokföringsregister får som sökbegrepp användas uppgifter som
avses i 6 § första stycket 1-4, 7 och 8 med undantag för uppgift om adoption.
-------------------------------------------------------
I det centrala I det centrala
referensregistret får som referensregistret får som
sökbegrepp användas uppgiftersökbegrepp användas uppgift
som avses i 6 § första om personnummer, samord-
stycket 1, 2 och 11. ningsnummer, födelsetid,-
namn och avregistrering.

Som sökbegrepp i ett register enligt denna lag får också, enligt de närmare
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer, användas uppgifter som avses i 8 §.
_______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. 5 och 7 §§ i deras lydelse före ikraftträdandet gäller dock fortfarande i
fråga om personnummer som har tilldelats en person utan samband med folkbok-
föring.

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om
aviseringsregister

Härigenom föreskrivs att 4, 7 och 8 §§ lagen (1995:743) om aviseringsregister
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1
-------------------------------------------------------
Aviseringsregistret får Aviseringsregistret får
innehålla uppgifter om innehålla uppgifter om
personer som är eller har personer som är eller har
varit folkbokförda i landet varit folkbokförda i landet
eller som annars tilldelats och om personer som har
personnummer. För en sådan tilldelats ett samord-
person får de uppgifter ningsnummer enligt 18 a §
anges som registrerats folkbokföringslagen
enligt lagen (1990:1536) om (1991:481).
folkbokföringsregister och
som avser
För en person som är eller
har varit folkbokförd får de
uppgifter anges som regi-
strerats enligt lagen
1. personnummer, (1990:1536) om folkbok-
föringsregister och som
avser
1. personnummer och sam-
ordningsnummer,

2. namn,
3. adress,
4. folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteckning, folkbokföringsort och
folkbokföring under särskild rubrik,
5. födelsehemort och födelseort,
6. medborgarskap,
7. civilstånd,
8. make, föräldrar, barn och vårdnadshavare,
9. datum för inflyttning från utlandet,
10. avregistrering med uppgift om dödsfall, utflyttning till utlandet eller
annan anledning,
11. medlemskap i icke-territoriell församling,
12. anmälan enligt 7 kap. 1 och 10 §§ vallagen (1997:157).
-------------------------------------------------------
För en person som har
tilldelats ett samord-
ningsnummer får anges de
uppgifter som har regist-
rerats enligt 7 § tredje
och fjärde styckena lagen
(1990:1536) om folkbok-
föringsregister.

7 §2
I aviseringsregistret får som sökbegrepp användas uppgift
-------------------------------------------------------
1. som avses i 4 § 1-4, 1. som avses i 4 § andra
8 och 10-12, stycket 1-4, 8 och 10-12,
2. om medborgarskap i 2. om medborgarskap i
Sverige, Danmark, Norge, Sverige, Danmark, Norge,
Finland eller Island, eller Finland eller Island,
3. om medborgarskap i 3. om medborgarskap i
land inom eller utom land inom eller utom
Europeiska unionen Europeiska unionen
(unionsmedborgarskap eller (unionsmedborgarskap eller
icke unionsmedborgarskap). icke unionsmedborgarskap),
eller
4. om samordningsnummer,
födelsetid och namn för
person som avses i 4 §
tredje stycket.

Som sökbegrepp får, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer, också användas uppgift som avses i
5 §.

8 §
-------------------------------------------------------
Uppgift i Uppgift i
aviseringsregistret som aviseringsregistret som
avses i 4 § 1-8 och 11 skall avses i 4 § andra stycket
gallras, när en ny, motsva- 1-8, 11 och 12 samt i 4 §
rande uppgift registreras tredje stycket skall gall-
eller när uppgiften inte ras, när en ny, motsvarande
längre är aktuell. Uppgift omuppgift registreras eller
rättat personnummer får dock när uppgiften inte längre är
bevaras under den tid som aktuell. Uppgift om rättat
behövs för att tillgodose personnummer får dock beva-
ändamålet med registret. ras under den tid som
behövs för att tillgodose
ändamålet med registret.

Uppgift om datum för inflyttning från utlandet skall gallras fyra år efter
utgången av det år då uppgiften registrerades.
-------------------------------------------------------
Har en person Om en person har
avregistrerats från avregistrerats från
folkbokföringen, skall upp- folkbokföringen, skall upp-
gift som avses i 4 § 4-9 och gift som avses i 4 § andra
11 gallras vid stycket 4-9 och 11 gallras
avregistreringen och övriga vid avregistreringen och
uppgifter tio år efter övriga uppgifter tio år
utgången av det år personen efter utgången av det år
avregistrerades. personen avregistrerades.

Regeringen får föreskriva undantag från bestämmelsen om gallring i tredje
stycket.
______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter gäller

dock fortfarande i fråga om uppgifter om personer som har tilldelats person-
nummer utan samband med folkbokföring.

1 Senaste lydelse 1997:169.
2 Senaste lydelse 1997:169.

104

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-09-04

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Enligt en lagrådsremiss den 19 juni 1997 (Finansdepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter,
2. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
3. lag om ändring i föräldrabalken,
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i namnlagen (1982:670),
6. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
7. lag om ändring i äktenskapsbalken,
8. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),
9. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),
10. lag om ändring i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister,
11. lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Birgitta
Pettersson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen om fingerade personuppgifter

9 §
I andra stycket föreslås att den som har levt under fingerade uppgifter inte
längre skall få använda dessa sedan Rikspolisstyrelsen har underrättat
skattemyndigheten om den enskildes anmälan. Även om skattemyndigheten enligt
första stycket skyndsamt skall se till att de fingerade uppgifterna inte längre
används inom folkbokföringen, kan det komma att gå viss tid från det
Rikspolisstyrelsens underrättelse kommit in till skattemyndigheten till dess
skattemyndigheten vidtagit erforderliga registreringsåtgärder i folkbokföringen.
Det remitterade förslaget innebär att den enskilde under denna tid inte skulle
få använda sig av de fingerade uppgifterna. Samtidigt skulle han eller hon inte
heller finnas registrerad under sina verkliga personuppgifter. Den enskilde
skulle därmed i avvaktan på skattemyndighetens registrering få svårigheter att
företa rättshandlingar av skilda slag. Lagrådet föreslår på grund härav att
bestämmelsen utformas så att den enskilde skall få använda de fingerade
uppgifterna fram till dess omregistreringen har skett inom folkbokföringen.
Detta kan åstadkommas t.ex. genom att orden "... får denne inte längre använda
de fingerade uppgifterna" byts mot "... får denne använda de fingerade
uppgifterna fram till dess skattemyndigheten har registrerat ändringarna i folk-
bokföringsregistren men inte för tid därefter".

Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen

42 §
I andra stycket i paragrafen föreskrivs att Riksskatteverket får från
skattemyndigheten ta över uppgiften enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen att
föra det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt. Uttrycket återkommer i flera
av de remitterade lagförslagen. Avsikten är att Riksskatteverket alltid skall
kunna överta skattemyndighetens roll som part. Hänvisningen till
förvaltningsprocesslagen synes överflödig. Om den får utgå blir bestämmelsen mer
lättläst. Motsvarande utformning finns på annat håll, se särskilt 20 kap. 12 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring, som ändrades i nu aktuellt hänseende
samtidigt som 7 a § förvaltningsprocesslagen infördes. Andra stycket första
meningen bör alltså lyda: "Riksskatteverket får från skattemyndigheten ta över
uppgiften att föra det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt."

Förslagen till ändringar i föräldrabalken, namnlagen, äktenskapsbalken och
begravningslagen

Av skäl som anförts beträffande 42 § förslaget till lag om ändring i
folkbokföringslagen förordas att hänvisningen till 7 a § förvaltnings-
processlagen får utgå.

Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

3 §
Landstingets skyldighet enligt bestämmelsen i dess nuvarande lydelse begränsas
till att omfatta dem som är bosatta inom landstinget. Enligt ett
förarbetsuttalande (jfr prop. 1981/82:97 s 115) avses med bosättning detsamma
som i folkbokföringslagen (1991:481). Rekvisitet "bosatt" har därför i vissa
fall kommit att ges innebörden "folkbokförd", vilket medfört problem för dem som
är kvarskrivna inom ett annat landsting än där de stadigvarande vistas. Med
hänsyn härtill synes den omvända formulering som den föreslagna ändringen hade i
betänkandets lagförslag, "eller som är kvarskrivna enligt 16 §
folkbokföringslagen (1991:481) och stadigvarande vistas där", vara att föredra.
Eftersom ändringen endast berör ett litet antal personer kan den lämpligen tas
upp i en egen mening, insatt efter huvudregeln i första meningen. Ändringen
skulle då erhålla följande lydelse:

"Detsamma gäller dem som är kvarskrivna enligt 16 § folkbokföringslagen
(1991:481) och stadigvarande vistas inom landstinget."

3 a §
Av skäl som anförts ovan bör ändringen enligt lagrådets mening formuleras "eller
som är kvarskrivna enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och stadigvarande
vistas där".

Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen

I 5 § bör göras motsvarande ändring som förordas i fråga om 3 § hälso- och
sjukvårdslagen.

Förslaget till lag om ändring i lagen om aviseringsregister

7 §
Av bestämmelserna i första stycket avser punkterna 1, 2 och 3 endast personer
som är eller har varit folkbokförda i landet och punkt 4 endast personer som har
tilldelats ett samordningsnummer (utan att senare ha blivit folkbokförda).
Bestämmelsen torde bli lättare att läsa om vartdera fallet behandlas i ett
särskilt stycke. Det första stycket och ett nytt andra stycke skulle alltså
förslagsvis kunna ges följande lydelse:

"I fråga om den som är eller har varit folkbokförd får i aviseringsregistret som
sökbegrepp användas uppgift
1.som avses ---
2. om medborgarskap----, och
3. om medborgarskap ------icke unionsmedborgarskap).

I fråga om den som har tilldelats ett samordningsnummer får i aviser-
ingsregistret som sökbegrepp användas uppgift om samordningsnummer, födelsetid
och namn."

Övriga lagförslag lämnas utan erinran.

105

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 september 1997

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Peterson, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Uusmann,
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky,
Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Östros

Regeringen beslutar proposition 1997/98:9 Skydd för förföljda personer,
samordningsnummer, m.m.

106