Regeringens proposition 
1997/98:9 
 
Skydd för förföljda personer, 
 samordningsnummer, m.m.  
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. 
 
Sundsvall den 11 september 1997  
Göran Persson 
 
                            Thomas Östros 
                            (Finansdepartementet)  
Propositionens huvudsakliga innehåll 
 
Propositionen innehåller förslag till åtgärder för att förbättra skyddet inom 
bl.a. folkbokföringen för förföljda personer. I sekretesslagen föreslås en 
ändring som innebär att det vid befarad personförföljelse blir möjligt att 
skydda elevadresser i grund- och gymnasieskolan. Bestämmelserna om kvarskrivning 
samordnas i större utsträckning med reglerna om besöksförbud. Vidare föreslås 
vissa ändringar i lagen om fingerade personuppgifter. Förutsättningarna för ett 
medgivande om fingerade personuppgifter föreslås ändrade på så sätt att kraven 
på brottslighetens svårhetsgrad och på risken för förföljelse mildras. Ett 
medgivande att använda fingerade personuppgifter skall kunna ges för obestämd 
tid i stället för som i dag för fem år. 
  Personer som inte är folkbokförda här i landet föreslås tilldelas ett särskilt 
samordningsnummer i stället för personnummer. 
  I propositionen föreslås också att ett barn som föds här i landet skall 
folkbokföras endast om modern eller fadern är folkbokförd. 
  Bestämmelserna i folkbokföringslagen (1991:481) om överklagande föreslås 
samordnas med förvaltningsprocesslagens och taxeringslagens bestämmelser. Det 
innebär bl.a. att skattemyndigheten skall vara den enskildes motpart i länsrätt 
och kammarrätt och myndigheten skall också ha rätt att överklaga domstolarnas 
beslut. Riksskatteverket skall dock föra det allmännas talan i Regeringsrätten. 
Prövningstillstånd införs i ledet länsrätt-kammarrätt. Motsvarande ändringar 
föreslås i huvudsak också i fråga om beslut som skattemyndigheten fattar om 
hindersprövning, namn och registrering av gemensam vårdnad samt beslut enligt 
begravningslagen. 
  Slutligen föreslås att personnummer skall lagras i register som förs med stöd 
av ADB med angivande av sekel om det inte är obehövligt. I övrigt föreslås vissa 
mindre ändringar i folkbokföringslagen. 
  Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Förslaget om 
samordningsnummer föreslås dock träda i kraft den 1 januari 2000.  
                         1  
Innehållsförteckning 
 
1    Förslag till riksdagsbeslut                      6 
 
2    Lagtext                                           7 
     2.1    Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om 
            fingerade personuppgifter                 7 
     2.2    Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen 
            (1991:481)                               11 
     2.3    Förslag till lag om ändring i föräldrabalken17 
     2.4    Förslag till lag om ändring i sekretesslagen 
            (1980:100)                               18 
     2.5    Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)21 
     2.6    Förslag till lag om ändring i hälso- och 
            sjukvårdslagen (1982:763)                22 
     2.7    Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken24 
     2.8    Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen 
            (1985:125)                               25 
     2.9    Förslag till lag om ändring i begravningslagen 
            (1990:1144)                              26 
     2.10   Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1536) 
            om folkbokföringsregister                27 
     2.11   Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) 
            om aviseringsregister                    29 
 
3    Ärendet och dess beredning                      32 
 
4    Skyddet inom folkbokföringen mot personförföljelse334.1Allmänna 
utgångspunkter                                       33 
     4.2    Sekretessmarkering                       34 
     4.3    Sekretess för elevadresser m.m.          37 
     4.4    Kvarskrivning                            41 
            4.4.1  Nuvarande ordning                 41 
            4.4.2  Grunderna för kvarskrivning       44 
            4.4.3  Kvarskrivning och andra skyddsåtgärder47 
            4.4.4  Rätten till sjukvård och tandvård 49 
            4.4.5  Beslutande myndighet              51 
     4.5    Fingerade personuppgifter                52 
            4.5.1  Bakgrund                          52 
            4.5.2  Fingerade personuppgifter endast då allvarligt 
                brott befaras                        56 
            4.5.3  Först kvarskrivning               58 
            4.5.4  Fingerade personuppgifter under obestämd tid60 
            4.5.5  Ansökan och beslut om fingerade 
                personuppgifter                      62 
            4.5.6  Förstärkt sekretess               64 
            4.5.7  Rikspolisstyrelsen får hämta in sekretessbelagt 
                 material                            65 
            4.5.8 Rikspolisstyrelsen har till uppgift att hjälpa 
                den enskilde                         66 
            4.5.9 Medgivande till fingerade personuppgifter 
                upphör                               69 
     4.6    Särskild forumregel för förföljda personer71 
 
5    Samordningsnummer                               74 
     5.1    Tilldelning av personnummer i dag        74 
     5.2    Samordningsnummer till personer som inte är 
            folkbokförda                             78 
     5.3    Samordningsnumret                        81 
     5.4    Identifieringskravet och uppgiftsregistreringen82 
 
6    Folkbokföring av nyfödda barn vars föräldrar inte 
     är folkbokförda                                 85 
 
7    Folkbokföring av familjehemsplacerade barn      88 
 
8    Födelsehemort                                   91 
     8.1    Nuvarande ordning                        91 
     8.2    Registrering av födelsehemort i folkbokföringen92 
 
9    Överklagande                                      95 
     9.1    Gällande ordning för överklagande        95 
     9.2    Tvåpartsprocess inom folkbokföringen     97 
     9.3    Den kommunala överklaganderätten         99 
     9.4    Överklagande av vårdnadshavare          100 
     9.5    Prövningstillstånd i folkbokföringsmål  101 
     9.6    Överklagandeordningen i namn- och 
            vårdnadsärenden m.m.                    102 
 
10   Personnummer inför 2000-talet                  105 
 
11   Bosättningskontroll                            106 
     11.1   Allmänna överväganden                   106 
     11.2   Föreläggande att lämna uppgifter        107 
 
12   Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser     109 
 
13   Författningskommentar                          110 
     13.1   Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:483) om 
            fingerade personuppgifter               110 
     13.2   Förslaget till lag om ändring i folkbokförings- 
            lagen (1991:481)                        113 
     13.3   Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken116 
 
     13.4   Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen 
            (1980:100)                              117 
     13.5   Förslaget till lag om ändring i namnlagen 
            (1982:670)                              118 
     13.6   Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårds- 
            lagen (1982:763)                        118 
     13.7   Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken118 
     13.8   Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen 
            (1985:125)                              119 
     13.9   Förslaget till lag om ändring i begravnings- 
            lagen (1990:1144)                       119 
     13.10  Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1536) om 
            folkbokföringsregister                  119 
     13.11  Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:743) om 
            aviseringsregister                      120 
 
Bilaga 1    Sammanfattning av betänkandet Några 
            folkbokföringsfrågor (SOU 1996:68)      121 
Bilaga 2    Betänkandets lagförslag                 126 
Bilaga 3    Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig 
            över betänkandet Några folkbokföringsfrågor 
            (SOU 1996:68)                           151 
Bilaga 4    Lagrådsremissens lagförslag             152 
Bilaga 5    Lagrådets yttrande                      178 
 
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 
den 11 september 1997                               181 
 
                         2  
1   Förslag till riksdagsbeslut 
 
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 
  1. lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter, 
  2. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481), 
  3. lag om ändring i föräldrabalken, 
  4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 
  5. lag om ändring i namnlagen (1982:670), 
  6. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), 
  7. lag om ändring i äktenskapsbalken, 
  8.  lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125), 
  9. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144), 
  10. lag om ändring i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister, 
  11. lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister.  
                         3  
2   Lagtext 
 
Regeringen har följande förslag till lagtext.  
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om 
fingerade personuppgifter 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter 
  dels att 1-4 §§ skall ha följande lydelse, 
  dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 5-10 §§, av följande 
lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                         1 § 
------------------------------------------------------- 
  Om det finns en uppenbar     En folkbokförd person som 
risk att en person som är    riskerar att bli utsatt för 
folkbokförd i landet kan bli allvarlig brottslighet som 
utsatt för särskilt allvarligriktar sig mot dennes liv, 
brottslighet som riktar sig  hälsa eller frihet kan få 
mot dennes liv, hälsa eller  medgivande att använda an- 
frihet och om personen inte  dra personuppgifter om sig 
kan ges tillräckligt skydd påsjälv än de verkliga (finge- 
annat sätt, får Stockholms   rade personuppgifter). Ett 
tingsrätt, efter skriftlig   medgivande får begränsas 
ansökan medge personen att   till viss tid. 
använda andra personuppgif- 
ter om sig själv än de 
verkliga (fingerade person- 
uppgifter) under högst fem 
år.                            Medgivande att använda 
                             fingerade personuppgifter- 
                             får inte lämnas om personen 
                             kan beredas tillräckligt 
                             skydd genom kvarskrivning 
                             enligt 16 § folkbokförings- 
                             lagen (1991:481) eller på 
                             annat sätt. 
 
  Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter får även ges åt en 
familjemedlem till en person som avses i första stycket, om personerna varaktigt 
bor tillsammans. 
 
                         2 § 
-------------------------------------------------------  
  Ansökan om medgivande en- 
ligt 1 § görs av 
Rikspolisstyrelsen efter 
framställning från den som 
vill använda fingerade per- 
sonuppgifter. 
  Om Rikspolisstyrelsen har 
avslagit en framställning 
från en enskild person får 
denne själv ansöka hos rätten 
om medgivande. 
 
  En person som har fått 
eller begär medgivande för 
egen del får även göra fram- 
ställan eller ansökan om med- 
givande för ett barn som 
personen är vårdnadshavare för 
och varaktigt bor 
tillsammans med om syftet är 
att ge skydd mot den andre 
vårdnadshavaren. 
  Ett beslut av 
Rikspolisstyrelsen att inte 
göra ansökan hos rätten får 
inte överklagas. 
 
------------------------------------------------------- 
  Medgivande att använda 
fingerade personuppgifter 
lämnas av Stockholms tings- 
rätt. 
 
  Ansökan om medgivande görs 
av Rikspolisstyrelsen efter 
framställning från den som 
vill använda fingerade per- 
sonuppgifter. 
  I ansökan till tingsrätten 
skall Rikspolisstyrelsen 
ange varför kvarskrivning 
eller någon annan mindre in- 
gripande åtgärd inte är 
tillräcklig. 
 
                         3 §1 
------------------------------------------------------- 
  Vid tingsrättens handlägg-   Rikspolisstyrelsen skall 
ning gäller lagen (1996:242) avslå en framställning en- 
om domstolsärenden.          ligt 2 § andra stycket, om 
                             styrelsen anser att det 
                             inte är sannolikt att ett 
                             medgivande att använda 
                             fingerade personuppgifter 
                             kommer att lämnas. 
                               Om Rikspolisstyrelsen 
                             har avslagit en fram- 
                             ställning  får den enskilde 
                             själv ansöka hos tingsrätten 
                             om medgivande att använda 
                             fingerade personuppgifter. 
 
                         4 § 
------------------------------------------------------- 
  Om ett medgivande att an- 
vända fingerade personupp- 
gifter har lämnats skall 
Rikspolisstyrelsen skynd- 
samt se till att den person 
som har fått medgivandet re- 
gistreras inom folkbok- 
föringen med de fingerade 
uppgifter som styrelsen be- 
stämmer. 
 
  De fingerade person- 
uppgifterna skall bestämmas 
och registreras på ett sådant 
sätt att det inte därav 
framgår vilken person det är 
som använder uppgifterna. 
  Rikspolisstyrelsen skall 
bevaka att fingerade 
personuppgifter inte används 
under längre tid än vad som 
har medgetts. 
  Rikspolisstyrelsens 
beslut enligt första stycket 
får inte överklagas. 
 
------------------------------------------------------- 
  En person som begär eller 
har fått medgivande för egen 
del, får  även göra en 
framställning eller ansöka om 
medgivande för ett barn som 
personen är vårdnadshavare för 
och varaktigt bor 
tillsammans med, om syftet 
är att ge skydd mot den 
andre vårdnadshavaren. 
 
------------------------------------------------------- 
                             5 § 
                               En myndighet skall på be- 
                             gäran lämna Rikspolisstyrel- 
                             sen upplysning om en 
                             person som förekommer i ett 
                             ärende enligt denna lag. 
 
                             6 § 
                               Om ett medgivande att 
                             använda fingerade per- 
                             sonuppgifter har lämnats, 
                             skall Rikspolisstyrelsen 
                             skyndsamt se till att den 
                             person som har fått 
                             medgivandet registreras 
                             inom folkbokföringen med de 
                             fingerade uppgifter som 
                             styrelsen efter samråd med 
                             den enskilde bestämmer. 
                               De fingerade person- 
                             uppgifterna skall bestämmas 
                             och registreras på ett 
                             sådant sätt att det inte 
                             därav framgår vem det är som 
                             använder uppgifterna. 
 
                             7 § 
                               Rikspolisstyrelsen skall 
                             bistå den som har fått med- 
                             givande att använda fing- 
                             erade personuppgifter vid 
                             kontakter med andra myn- 
                             digheter och i övrigt lämna- 
                             den hjälp som krävs, om den 
                             enskildes hjälpbehov inte 
                             kan tillgodoses på annat 
                             sätt. 
 
                             8 § 
                               Om den som har fått med- 
                             givande att använda finge- 
                             rade personuppgifter- 
                             skriftligen anmäler hos 
                             Rikspolisstyrelsen att 
                             medgivandet inte längre 
                             behövs, skall detta efter 
                             beslut av Rikspolis- 
                             styrelsen upphöra att gälla. 
 
------------------------------------------------------- 
  Om det finns synnerliga 
skäl får Rikspolisstyrelsen 
hos Stockholms tingsrätt 
ansöka om att ett medgivande 
att använda fingerade 
personuppgifter skall 
upphöra att gälla. 
 
9 § 
  När ett medgivande att 
använda fingerade 
personuppgifter har upphört 
att gälla skall Rikspoliss- 
tyrelsen underrätta skatte- 
myndigheten om detta. 
Skattemyndigheten skall 
skyndsamt se till att de 
fingerade uppgifterna inte 
längre används inom 
folkbokföringen. Myndigheten 
skall göra de ändringar i 
folkbokföringsregistren som 
krävs. 
  Sedan Rikspolisstyrelsen 
har underrättat 
skattemyndigheten om den 
enskildes anmälan enligt 8 § 
första stycket får denne 
använda de fingerade 
uppgifterna fram till dess 
skattemyndigheten har 
registrerat ändringarna i 
folkbokföringsregistren men 
inte för tid därefter. 
 
10 § 
  Vid rättens handläggning av 
ärenden om fingerade person- 
uppgifter gäller lagen 
(1996:242) om domstolsä- 
renden. 
  Ett beslut av Rikspo- 
lisstyrelsen att avslå en 
framställning om att få 
använda fingerade personupp- 
gifter får inte överklagas. 
Detsamma gäller beslut 
enligt 6 § första stycket. 
______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser gäller dock 
fortfarande i fråga om beslut om medgivande att använda fingerade 
personuppgifter som har fattats före ikraftträdandet. 
 
1 Senaste lydelse 1996:265. 
 
                         4  
2.2 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen 
 (1991:481) 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1991:481) 
  dels att rubriken närmast före 3 § skall utgå, 
  dels att nuvarande 40 § skall betecknas 43 §, 
  dels att 2, 3, 6, 16-18, 26, 31, 34, 38 och 39 §§ samt rubrikerna närmast före 
2 och 18 §§ skall ha följande lydelse, 
  dels att rubriken närmast före nuvarande 40 § skall flyttas till närmast före 
nya 43 §, 
  dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 18 a §, 40-42 §§, av föl- 
jande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
------------------------------------------------------- 
Nyfödda barns folkbokföring  När folkbokföring skall ske 
 
                         2 § 
------------------------------------------------------- 
  Ett barn som föds levande    Ett barn som föds levande 
här i landet skall           här i landet skall 
folkbokföras om inte annat   folkbokföras om modern är 
följer av 5 §. Även ett barn folkbokförd eller om fadern 
som föds utom landet av en   är folkbokförd och vårdnads- 
kvinna som är folkbokförd härhavare. Även ett barn som 
skall folkbokföras.          föds utom landet av en 
                             kvinna som är folkbokförd 
                             skall folkbokföras. 
 
                         3 § 
  Den som efter inflyttning kan antas under sin normala livsföring komma att 
regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i 
landet under minst ett år skall folkbokföras. Även den som kan antas komma att 
regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet skall folkbok- 
föras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga 
hemvist här. 
------------------------------------------------------- 
                               Ett barn som har vistats 
                             i landet sedan födelsen 
                             utan att vara folkbokfört 
                             skall folkbokföras om det 
                             har sådan anknytning till 
  Undantag från första       landet som sägs i första 
stycket anges i 4 och 5 §§.  stycket. 
                               Undantag från första och 
                             andra styckena finns  i 4 
                             och 5 §§. 
 
                         6 §1 
  En person skall folkbokföras på den fastighet och i den territoriella för- 
samling där han enligt 7-13 §§ är att anse som bosatt. 
  En person som är bosatt på en fastighet som innehåller flera bostadslägenheter 
skall folkbokföras också på lägenhet. Med bostadslägenhet avses lägenhet som är 
registrerad i lägenhetsregistret enligt lagen (1995:1537) om lägenhetsregister. 
------------------------------------------------------- 
  Ett nyfött barn folkbokförs  Ett nyfött barn 
i den församling där modern ärfolkbokförs i den församling 
folkbokförd eller, om modern där modern är folkbokförd 
inte är folkbokförd, i den   eller, om modern inte är 
församling där det har fötts.folkbokförd, i den 
Hittebarn folkbokförs i den  församling där fadern är 
församling där det har på-   folkbokförd (födelsehemort). 
träffats. 
 
  Undantag från första stycket anges i 14-16 §§. 
 
                         16 § 
------------------------------------------------------- 
  En person som av särskilda   En person som av 
skäl kan antas bli utsatt försärskilda skäl kan antas bli 
en allvarlig eller upprepad  utsatt för brott, förföljel- 
brottslighet, förföljelser   ser eller allvarliga tra- 
eller trakasserier på annat  kasserier på annat sätt, får 
sätt, får , om han flyttat   vid flyttning medges att 
eller avser att flytta,      vara folkbokförd på den gam- 
efter ansökan medges att     la folkbokföringsorten 
vara folkbokförd på den gamla(kvarskrivning). 
folkbokföringsorten i högst  Kvarskrivning kan ske 
tre år (kvarskrivning). När  endast efter ansökan från 
det inte längre finns skäl förden enskilde. 
kvarskrivning skall den 
upphöra. 
                               Kvarskrivning får medges 
                             endast om den enskildes- 
                             behov av skydd inte kan 
                             tillgodoses genom besöksför- 
                             bud eller på annat sätt. 
 
  Kvarskrivning får även avse den utsatte personens medflyttande familj. 
 
                         17 § 
------------------------------------------------------- 
                               Kvarskrivning får medges 
                             för högst tre år i taget. 
                               När det inte längre finns 
                             skäl för kvarskrivning skall 
                             den upphöra. 
 
  För utredning av frågor om kvarskrivning får skattemyndigheten anlita biträde 
av polismyndighet. 
 
------------------------------------------------------- 
Personnummer                 Personnummer m.m. 
 
                         18 § 
------------------------------------------------------- 
  För varje folkbokförd 
person fastställs ett 
personnummer som iden- 
titetsbeteckning. Vidare 
fastställs personnummer för 
personer som inte är 
folkbokförda i de fall som 
anges i lag eller annan för- 
fattning. 
  Personnumret innehåller fö- 
delsetid, födelsenummer och 
kontrollsiffra. 
  Födelsetiden anges med sex 
siffror, två för året, två för 
månaden och två för dagen i nu 
nämnd ordning.  
  Födelsenumret består av tre 
siffror och är udda för män 
och jämnt för kvinnor. 
  Mellan födelsetiden och fö- 
delsenumret sätts ett binde- 
streck som byts ut mot ett 
plustecken när en person 
fyller 100 år. 
 
------------------------------------------------------- 
  För varje folkbokförd 
person fastställs ett 
personnummer som iden- 
titetsbeteckning. Person- 
numret innehåller födelsetid, 
födelsenummer och kontroll- 
siffra.  
  Födelsetiden anges med sex 
siffror, två för året, två för 
månaden och två för dagen i nu 
nämnd ordning. Födelsenumret 
består av tre siffror och är 
udda för män och jämnt för 
kvinnor. Mellan födelsetiden 
och födelsenumret sätts ett 
bindestreck som  byts mot 
ett plustecken det år en 
person fyller 100 år.  
  Om det inte är obehövligt 
skall födelsetiden i 
personnumret lagras med åtta 
siffror i register som förs 
med hjälp av automatisk 
databehandling; fyra för 
året, två för månaden och två för 
dagen. 
 
18 a § 
  En person som inte är 
eller har varit folkbokförd 
får efter begäran från en myn- 
dighet tilldelas ett sär- 
skilt nummer (samordnings- 
nummer). 
  Samordningsnumret skall 
utgå från den födelsetid som 
den  rekvirerande 
myndigheten uppger. Numret 
skall anges med två siffror 
för vardera år, månad och dag 
i nu nämnd ordning. 
Siffrorna för dag skall 
adderas med 60. Därefter 
anges ett tresiffrigt 
individnummer, som är udda 
för män och jämnt för kvinnor, 
samt en kontrollsiffra. 
  Vad som sägs i 18 § tredje 
stycket gäller även 
samordningsnummer. 
 
------------------------------------------------------- 
                         26 § 
------------------------------------------------------- 
  Den som flyttat in från      Den som flyttat in från 
utlandet skall göra anmälan  utlandet skall anmäla in- 
om inflyttningen till en     flyttningen till en 
skattemyndighet eller en     skattemyndighet eller en 
allmän försäkringskassa. Det-allmän försäkringskassa. 
samma gäller den som är      Detsamma gäller den som är 
registrerad som obefintlig   registrerad som obefintlig 
och skall folkbokföras.      och skall folkbokföras. 
 
                               Anmälan skall även göras när 
                             ett barn skall folkbokföras 
                             här i landet enligt 3 § an- 
                             dra stycket. 
 
                         31§2 
------------------------------------------------------- 
  Om det kan antas att en      Om det kan antas att en 
person är skyldig att göra   person är skyldig att göra 
anmälan enligt denna lag, fåranmälan enligt denna lag, 
skattemyndigheten förelägga  får skattemyndigheten 
honom att antingen göra en   förelägga honom att antingen 
sådan anmälan eller          göra en sådan anmälan eller 
skriftligen eller muntligen  skriftligen eller 
lämna de uppgifter som behövsmuntligen lämna de 
för bedömningen av hans      uppgifter som behövs för 
folkbokföring. I föreläggandetbedömningen av hans 
skall anges vilka uppgifter  folkbokföring. Skatte- 
som skall lämnas.            myndigheten får även i annat 
                             fall förelägga en person att 
                             lämna uppgifter som behövs 
                             för kontroll av bosättningen 
                             enligt denna lag. I före- 
                             läggandet skall anges vilka 
                             uppgifter som skall lämnas. 
 
  Skattemyndigheten får förelägga en person att lämna uppgift om 
lägenhetsbeteckning, även om skyldighet att göra anmälan enligt första stycket 
inte föreligger. 
  Om ett barns vårdnadshavare inte anmält barnets förnamn inom föreskriven tid 
enligt 30 § namnlagen (1982:670), får skattemyndigheten förelägga barnets 
vårdnadshavare att inom viss tid fullgöra denna skyldighet. 
 
                        34 §3 
  Skattemyndigheten beslutar i ärende enligt denna lag efter anmälan eller 
ansökan eller annars när det finns skäl till det. 
------------------------------------------------------- 
  Rör ärendet folkbokföring på 
fastighet eller i församling 
beslutar skattemyndigheten 
i det län där fastigheten 
eller församlingen är belägen. 
  Personnummer enligt 18 § 
första stycket andra 
meningen fastställs av den 
skattemyndighet som bestäms 
av regeringen eller den 
myndighet som regeringen 
förordnar. 
 
------------------------------------------------------- 
  Om ärendet gäller 
folkbokföring på fastighet 
eller i församling beslutar 
skattemyndigheten i det län 
där fastigheten eller försam- 
lingen är belägen. 
  Samordningsnummer enligt 
18 a § tilldelas av den 
skattemyndighet som bestäms 
av regeringen eller den 
myndighet som regeringen 
förordnar. 
 
------------------------------------------------------- 
  I övriga ärenden beslutar den skattemyndighet inom vars verksamhetsområde en 
person är eller senast har varit folkbokförd eller, i fråga om ärende enligt 1 § 
andra stycket, den skattemyndighet som enligt särskilda bestämmelser skall 
underrättas om händelsen. 
 
                        38 §4 
------------------------------------------------------- 
  En skattemyndighets          Skattemyndighetens be- 
beslut överklagas hos länsrät-slut enligt denna lag över- 
ten. Beslut om fastställande klagas hos allmän förvalt- 
av födelsenummer och         ningsdomstol. Beslut om 
kontrollsiffra i person-     fastställande av födelsenum- 
nummer överklagas dock hos   mer och kontrollsiffra i 
Riksskatteverket.            personnummer samt beslut 
                             om tilldelning av samord- 
                             ningsnummer överklagas dock 
  Ett beslut om någons folk- hos Riksskatteverket. 
bokföring enligt 3-16 och 
20-22 §§ får överklagas av den 
person vars folkbokföring 
det gäller, av en kommun som 
berörs av beslutet och av 
Riksskatteverket. Ett över- 
klagande av en kommun eller 
Riksskatteverket skall ha 
kommit in till skattemyn- 
digheten inom tre veckor 
från det att beslutet med- 
delades. 
  Ett beslut i en annan 
fråga än som avses i andra 
stycket får överklagas utan 
begränsning till viss tid. 
 
                         39 § 
------------------------------------------------------- 
  Riksskatteverkets beslut     Riksskatteverkets beslut 
om personnummer får inte     om personnummer och 
överklagas.                  samordningsnummer får inte 
  Föreläggande vid vite får  överklagas. 
inte överklagas.               Vitesföreläggande enligt 
                             37 § får inte överklagas. 
 
                             40 § 
                               Skattemyndighetens be- 
                             slut får överklagas av den 
                             person vars folkbokföring 
                             beslutet gäller och, med 
                             undantag av beslut enligt 
                             18 och 18 a §§, av Riksskat- 
                             teverket. Ett beslut om en 
                             persons bosättning får även 
                             överklagas av en kommun som 
                             berörs av beslutet. 
                               Ett överklagande av 
                             enskild om folkbokföring 
                             enligt 3-17 och 20-22 §§ 
                             skall ha kommit in till 
                             skattemyndigheten inom tre 
                             veckor från den dag den 
                             klagande fick del av 
                             beslutet. Beslut i annan 
                             fråga får överklagas av 
                             enskild utan begränsning 
                             till viss tid. 
                               Ett överklagande av Riks- 
                             skatteverket eller en 
                             kommun skall ha kommit in 
                             till skattemyndigheten 
                             inom tre veckor från den 
                             dag beslutet meddelades. 
 
                             41 § 
                               Prövningstillstånd krävs 
                             vid överklagande till kam- 
                             marrätten. 
 
                              42 § 
                               Riksskatteverket får från 
                             skattemyndigheten ta över 
                             uppgiften att föra det all- 
                             männas talan i länsrätt och 
                             kammarrätt. Riksskatte- 
                             verket för det allmännas ta- 
                             lan i Regeringsrätten. 
_______________ 
 
  1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 18 a § den 1 januari 2000 och i öv- 
rigt den 1 januari 1998. 
  2. Äldre föreskrifter i 18 § om tilldelning av personnummer för personer som 
inte är folkbokförda  får tillämpas intill utgången av år 1999. 
  3. Bestämmelserna i 38-42 §§ tillämpas första gången i de fall där det första 
beslutet i ärendet fattats efter ikraftträdandet.  
1 Senaste lydelse 1995:1538. 
2 Senaste lydelse 1995:1538. 
3 Senaste lydelse 1994:1975. 
4 Senaste lydelse 1994:768. 
 
                         5  
2.3 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 
 
  Härigenom föreskrivs att 6 kap. 16 § föräldrabalken1 skall ha följande 
lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                        6 kap. 
                         16 § 
  Anmälan enligt 4 § andra stycket om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är 
gifta med varandra prövas av skattemyndigheten i det län där barnet är folk- 
bokfört. Anmälan skall göras skriftligen av båda föräldrarna.Anmälan enligt 4 § 
andra stycket 2 görs hos valfri skattemyndighet eller allmän försäkringskassa. 
------------------------------------------------------- 
  Beslut av skattemyndig-      Beslut av skattemyndig- 
heten överklagas hos läns-   heten får överklagas hos 
rätten.                      allmän förvaltningsdomstol. 
                               Prövningstillstånd krävs 
                             vid överklagande till kam- 
                             marrätten. 
                               Riksskatteverket får från 
                             skattemyndigheten ta över 
                             uppgiften att föra det all- 
                             männas talan i länsrätt och 
                             kammarrätt. Riksskat- 
                             teverket för det allmännas 
                             talan i Regeringsrätten. 
 
______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall där 
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos 
Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra 
det allmännas talan.  
1 Balken omtryckt 1995:974. 
 
                         6  
2.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 
 
  Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 och 15 §§ sekretesslagen (1980:100)1 skall 
ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                        7 kap. 
                         9 §2 
  Sekretess gäller i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och 
sameskolan samt i en kommunal riksinternatskola för uppgift som hänför sig till 
psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga 
förhållanden hos psykolog eller kurator, om det inte står klart att uppgiften 
kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men. 
  Sekretess gäller på samma område dels i skolans elevvårdande verksamhet i 
övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels för uppgift som 
hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om skiljande av elev 
från vidare studier. Sekretessen gäller dock endast, om det kan antas att den 
som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. 
Sekretessen gäller inte beslut i elevvårdsärende eller i annat ärende som nu har 
nämnts. 
------------------------------------------------------- 
                               Sekretess gäller på samma 
                             område i annat fall än som 
                             avses i första och andra 
                             styckena för uppgift om en- 
                             skilds identitet, adress 
                             och andra liknande upp- 
                             gifter om enskilds 
                             personliga förhållanden, om 
                             det av särskild anledning 
                             kan antas att den enskilde 
                             eller någon honom närstående- 
                             lider men om uppgiften 
                             röjs. 
 
  Sekretess gäller inom utbildningsväsendet i övrigt för uppgift som hänför sig 
till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds 
personliga förhållanden hos psykolog, kurator eller syofunktionär, om det inte 
står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon 
honom närstående lider men. Dessutom gäller inom arbetsmarknadsutbildningen, den 
kommunala vuxenutbildningen, vuxenutbildningen för utvecklingsstörda, svensk- 
undervisningen för invandrare (sfi) och folkhögskolan sekretess i annan 
elevvårdande verksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det 
kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om 
uppgiften röjs. 
  Sekretess gäller i specialpedagogisk stödverksamhet för uppgift om enskilds 
personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom 
närstående lider men om uppgiften röjs. 
  Sekretess gäller hos Statens skolverk i verksamhet som avser tillsyn över 
utbildning vid skolor med enskild huvudman (fristående skolor) för uppgift som 
härrör från skolans elevvårdande verksamhet och som gäller enskilds personliga 
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som 
uppgiften rör eller någon honom närstående lider men. Samma sekretess gäller i 
nämnda tillsynsverksamhet för uppgift som hänför sig till en fråga om 
tillrättaförande av elev eller skiljande av elev från vidare studier. 
Sekretessen enligt detta stycke gäller dock inte Statens skolverks beslut i ett 
ärende. 
  I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. 
 
                        15 §3 
  Sekretess gäller 
  1. i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av 
befolkningen och, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i annan 
verksamhet som avser registrering av betydande del av befolkningen, 
  2. i ärende om medlemskap i Svenska kyrkan, 
  3. i verksamhet som avser förande av eller uttag ur sjömansregistret, 
  för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning 
kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften 
röjs. 
------------------------------------------------------- 
  Har en uppgift, för vilken 
sekretess gäller enligt 
första stycket 1, lämnats 
till en kommunal myndighet 
enligt särskild upp- 
giftsskyldighet om 
skolpliktiga barn, gäller 
sekretessen också hos 
myndigheten. Sekretess gäl- 
ler dock inte om uppgiften     Sekretess gäller i ärende 
tas upp i beslut hos myn-    om fingerade personupp- 
digheten.                    gifter för uppgift om en- 
  Sekretess gäller i ärende  skilds personliga förhållan- 
om fingerade personupp-      den om det inte står klart 
gifter för uppgift om        att uppgiften kan röjas 
enskilds personliga förhål-  utan att den enskilde 
landen, om det inte står     eller någon honom närstående 
klart att uppgiften kan      lider men.  Om en uppgift 
röjas utan att den enskilde  för vilken sådan sekretess 
eller någon honom närstående gäller har lämnats till en 
lider men.                   annan myndighet, gäller 
                             sekretessen också där. 
 
  I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. 
 ______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.  
1 Lagen omtryckt 1992:1474. 
2 Senaste lydelse 1996:155. 
3 Senaste lydelse 1996:155. 
 
                         7  
2.5 Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670) 
 
  Härigenom föreskrivs att 37 § namnlagen (1982:670) skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                        37 §1 
------------------------------------------------------- 
  Beslut av skattemyn-         Beslut av skattemyndig- 
digheten får överklagas till heten får överklagas hos 
länsrätten.                  allmän förvaltningsdomstol. 
                               Prövningstillstånd krävs 
                             vid överklagande till 
                             kammarrätten. 
                               Riksskatteverket får från 
                             skattemyndigheten ta över 
                             uppgiften att föra det all- 
                             männas talan i länsrätt och 
                             kammarrätt. Riksskat- 
                             teverket för det allmännas 
                             talan i Regeringsrätten. 
 
_______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall där 
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos 
Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra 
det allmännas talan.  
1 Senaste lydelse 1991:493. 
 
                         8  
2.6 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 
 
  Härigenom föreskrivs att 3 och 3 a §§ hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 
skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                         3 §1 
------------------------------------------------------- 
  Varje landsting skall        Varje landsting skall 
erbjuda en god hälso- och    erbjuda en god hälso- och 
sjukvård åt dem som är bosattasjukvård åt dem som är bo- 
inom landstinget. Även i     satta inom landstinget. 
övrigt skall landstinget     Detsamma gäller dem som är 
verka för en god hälsa hos   kvarskrivna enligt 16 § 
hela befolkningen. Vad som   folkbokföringslagen 
i denna lag sägs om lands-   (1991:481) och stadig- 
ting gäller också kommuner   varande vistas inom 
som inte ingår i ett lands-  landstinget. Även i övrigt 
ting, i den mån inte annat   skall landstinget verka för 
följer av 17 §. Vad här sagtsen god hälsa hos hela 
utgör inte hinder för annan  befolkningen. Vad som i 
att bedriva hälso- och sjuk- denna lag sägs om landsting 
vård.                        gäller också kommuner som 
                             inte ingår i ett landsting, 
                             i den mån inte annat följer 
                             av 17 §. Vad här sagts utgör 
                             inte hinder för annan att 
                             bedriva hälso- och sjukvård. 
 
  Landstingets ansvar omfattar dock inte sådan hälso- och sjukvård som en kommun 
inom landstinget har ansvar för enligt 18 § första och tredje styckena. 
  Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som 
landstinget ansvarar för enligt denna lag. En uppgift som innefattar 
myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till 
ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ. 
 
                        3 a §2 
------------------------------------------------------- 
  Landstinget skall erbjuda    Landstinget skall er- 
dem som är bosatta inom      bjuda dem som är bosatta 
landstinget,                 inom landstinget eller som 
                             är kvarskrivna enligt 16 § 
                             folkbokföringslagen 
                             (1991:481) och 
                             stadigvarande vistas där, 
 
  1. habilitering och rehabilitering, 
  2. hjälpmedel för funktionshindrade, och 
  3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och 
hörselskadade. 
  Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och 
hjälpmedel som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 a §. 
Landstingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter som 
arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag. 
  Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel skall 
planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade och beslutade 
insatser framgå. 
_______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.  
1 Senaste lydelse 1992:1382. 
2 Senaste lydelse 1993:391. 
 
                         9  
2.7 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken 
 
  Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 § äktenskapsbalken skall ha följande 
lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                       15 kap. 
                        2 §1 
  Skattemyndighetens beslut i fråga om hindersprövning får överklagas hos allmän 
förvaltningsdomstol. 
  Detsamma gäller beslut av präster inom Svenska kyrkan om förrättande av 
vigsel. 
  Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 
------------------------------------------------------- 
                               Riksskatteverket får från 
                             skattemyndigheten ta över 
                             uppgiften att föra det all- 
                             männas talan i länsrätt och 
                             kammarrätt. Riksskat- 
                             teverket för det allmännas 
                             talan i Regeringsrätten. 
 
_______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall där 
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos 
Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra 
det allmännas talan.  
1 Senaste lydelse 1995:1681. 
 
                        10  
2.8 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) 
 
  Härigenom föreskrivs att 5 § tandvårdslagen (1985:125) skall ha följande 
lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                         5 §1 
------------------------------------------------------- 
  Varje landsting skall        Varje landsting skall 
erbjuda en god tandvård åt   erbjuda en god tandvård åt 
dem som är bosatta inom      dem som är bosatta inom 
landstinget. Även i övrigt   landstinget. Detsamma 
skall landstinget verka för  gäller dem som är kvar- 
en god tandhälsa hos befolk- skrivna enligt 16 § folk- 
ningen. Tandvård som         bokföringslagen (1991:481) 
landstinget självt bedriver  och stadigvarande vistas 
benämns i denna lag          inom landstinget. Även i öv- 
folktandvård.                rigt skall landstinget 
                             verka för en god tandhälsa 
                             hos befolkningen. Tandvård 
                             som landstinget självt be- 
                             driver benämns i denna lag 
                             folktandvård. 
 
  Vad som i denna lag sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i 
ett landsting. 
  Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som 
landstinget och dess folktandvård ansvarar för enligt denna lag. Uppgifter som 
innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse 
överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en 
enskild individ.  
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.  
1 Senaste lydelse 1992:1383. 
 
                        11  
2.9 Förslag till lag om ändring i begravningslagen 
 (1990:1144) 
 
  Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144) skall ha 
följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                        9 kap. 
                         7 §1 
  Länsstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får överklagas hos allmän 
förvaltningsdomstol. 
  Detsamma gäller länsstyrelsens beslut 
  - i ärende som avses i 5 kap. 4 §, 
  - om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket, 
  - om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra stycket, 
och 
  - om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 §. 
  Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 
------------------------------------------------------- 
                               Om överklagandet i länsrät- 
                             ten eller kammarrätten- 
                             innebär prövning av ett 
                             beslut som skattemyndig- 
                             heten har meddelat, får 
                             Riksskatteverket från skat- 
                             temyndigheten ta över upp- 
                             giften att föra det all- 
                             männas talan i länsrätt och 
                             kammarrätt. Riksskatte- 
                             verket för i sådant mål det 
                             allmännas talan i Rege- 
                             ringsrätten. 
 
______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall där 
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos 
Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra 
det allmännas talan.  
1 Senaste lydelse 1995:1718. 
 
                        12  
2.10  Förslag till lag om ändring i lagen om 
folkbokföringsregister (1990:1536) 
 
  Härigenom föreskrivs att 5,  7 och 12 §§ lagen om folkbokföringsregister 
(1990:1536) skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                         5 § 
------------------------------------------------------- 
  Skattemyndigheten i länet    Skattemyndigheten i länet 
är registeransvarig för      är registeransvarig för upp- 
uppgifter i det centrala     gifter i det centrala 
referensregistret som avser  referensregistret som 
en person som är eller       avser en person som är 
senast har varit folkbokförd eller senast har varit 
inom myndighetens            folkbokförd inom myndig- 
verksamhetsområde eller som  hetens verksamhetsområde 
av myndigheten tilldelats    eller som av myndigheten 
personnummer utan att vara   har tilldelats ett 
folkbokförd i Sverige.       samordningsnummer enligt 
                             18 a § folkbokföringslagen 
                             (1991:481). 
 
                         7 § 
------------------------------------------------------- 
  Det centrala referens-       Det centrala referens- 
registret får innehålla      registret får innehålla 
uppgifter om personer som är uppgifter om personer som 
eller har varit folkbokförda är eller har varit folkbok- 
i landet eller som annars    förda i landet och om 
tilldelats personnummer. För personer som har tillde- 
en sådan person får anges    lats ett samordningsnummer 
personnummer och grunden för enligt 18 a § folkbok- 
personnummertilldel-ningen   föringslagen (1991:481). 
samt de uppgifter som 
senast registrerats enligt 
6 § första stycket 2 och 11 
med upplysning om det 
lokala register från vilket 
uppgifterna har hämtats.       För en person som är eller 
                             har varit folkbokförd får 
                             anges personnummer, sam- 
                             ordningsnummer om sådant 
                             har tilldelats, och de 
                             uppgifter som senast 
                             registrerats enligt 6 § 
                             första stycket 2 och 11 med 
                             upplysning om det lokala 
                             register från vilket upp- 
                             gifterna har hämtats. 
                               För en person som har 
                             tilldelats ett samord- 
                             ningsnummer får anges 
                             numret och grunden för 
                             nummertilldelning samt 
                             uppgift om 
                               1. namn, 
                               2. kön, 
                               3. födelsetid, 
 
------------------------------------------------------- 
  4. födelseort, 
  5. medborgarskap. 
  För en person som har- 
tilldelats ett samordnings- 
nummer får vidare anges de 
handlingar som har legat 
till grund för identifie- 
ring. Om det råder osäkerhet 
om personens identitet 
eller om uppgift som har 
lämnats om honom skall det 
anges. 
                         12 § 
  I ett lokalt folkbokföringsregister får som sökbegrepp användas uppgifter som 
avses i 6 § första stycket 1-4, 7 och 8 med undantag för uppgift om adoption. 
------------------------------------------------------- 
  I det centrala               I det centrala 
referensregistret får som    referensregistret får som 
sökbegrepp användas uppgiftersökbegrepp användas uppgift 
som avses i 6 § första       om personnummer, samord- 
stycket 1, 2 och 11.         ningsnummer, födelsetid,- 
                             namn och avregistrering. 
 
  Som sökbegrepp i ett register enligt denna lag får också, enligt de närmare 
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be- 
stämmer, användas uppgifter som avses i 8 §. 
_______________ 
 
  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. 
  2. 5 och 7 §§ i deras lydelse före ikraftträdandet gäller dock fortfarande i 
fråga om personnummer som har tilldelats en person utan samband med folkbok- 
föring.  
2.11  Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om 
aviseringsregister 
 
  Härigenom föreskrivs att 4, 7 och 8 §§ lagen (1995:743) om aviseringsregister 
skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                         4 §1 
------------------------------------------------------- 
  Aviseringsregistret får      Aviseringsregistret får 
innehålla uppgifter om       innehålla uppgifter om 
personer som är eller har    personer som är eller har 
varit folkbokförda i landet  varit folkbokförda i landet 
eller som annars tilldelats  och om personer som har 
personnummer. För en sådan   tilldelats ett samord- 
person får de uppgifter      ningsnummer enligt 18 a § 
anges som registrerats       folkbokföringslagen 
enligt lagen (1990:1536) om  (1991:481). 
folkbokföringsregister och 
som avser 
                               För en person som är eller 
                             har varit folkbokförd får de 
                             uppgifter anges som regi- 
                             strerats enligt lagen 
  1. personnummer,           (1990:1536) om folkbok- 
                             föringsregister och som 
                             avser 
                               1. personnummer och sam- 
                             ordningsnummer, 
 
  2. namn, 
  3. adress, 
  4. folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteckning, folkbokföringsort och 
folkbokföring under särskild rubrik, 
  5. födelsehemort och födelseort, 
  6. medborgarskap, 
  7. civilstånd, 
  8. make, föräldrar, barn och vårdnadshavare, 
  9. datum för inflyttning från utlandet, 
  10. avregistrering med uppgift om dödsfall, utflyttning till utlandet eller 
annan anledning, 
  11. medlemskap i icke-territoriell församling, 
  12.  anmälan enligt 7 kap. 1 och 10 §§ vallagen (1997:157). 
------------------------------------------------------- 
                               För en person som har 
                             tilldelats ett samord- 
                             ningsnummer får anges de 
                             uppgifter som har regist- 
                             rerats enligt 7 § tredje 
                             och fjärde styckena lagen 
                             (1990:1536) om folkbok- 
                             föringsregister.  
                         7 §2 
------------------------------------------------------- 
  I aviseringsregistret får    I fråga om den som är 
som sökbegrepp användas      eller har varit folkbokförd 
uppgift                      får i aviseringsregistret 
                             som sökbegrepp användas 
                             uppgift 
  1. som avses i 4 § 1-4, 8    1. som avses i 4 § andra 
och 10-12,                   stycket 1-4, 8 och 10-12, 
 
  2. om medborgarskap i Sverige, Danmark, Norge, Finland eller Island, eller 
  3. om medborgarskap i land inom eller utom Europeiska unionen 
(unionsmedborgarskap eller icke unionsmedborgarskap). 
------------------------------------------------------- 
                               I fråga om den som 
                             tilldelats ett sam- 
                             ordningsnummer får i avise- 
                             ringsregistret som 
                             sökbegrepp användas uppgift 
                             om samordningsnummer, 
                             födelsetid och namn. 
 
  Som sökbegrepp får, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen 
eller den myndighet som regeringen bestämmer, också användas uppgift som avses i 
5 §. 
 
                         8 §3 
------------------------------------------------------- 
  Uppgift i                    Uppgift i 
aviseringsregistret som      aviseringsregistret som 
avses i 4 § 1-8 och 11 skall avses i 4 § andra stycket 
gallras när en ny, motsva-   1-8, 11 och 12 samt i 4 § 
rande uppgift registreras    tredje stycket skall gall- 
eller när uppgiften inte     ras när en ny, motsvarande 
längre är aktuell. Uppgift   uppgift registreras eller 
som avses i 4 § 4 och som    när uppgiften inte längre är 
ersatts av en ny             aktuell. Uppgift som avses 
motsvarande uppgift får dock i 4 § 4 och som ersatts av 
bevaras i två år efter       en ny motsvarande uppgift 
utgången av det år ändringen får dock bevaras i två år 
registrerades. Vidare får    efter utgången av det år 
uppgift om rättat person-    ändringen registrerades. 
nummer bevaras under den     Vidare får uppgift om rättat 
tid som behövs för att       personnummer bevaras under 
tillgodose ändamålet med     den tid som behövs för att 
registret.                   tillgodose ändamålet med 
                             registret. 
 
  Uppgift om datum för inflyttning från utlandet skall gallras fyra år efter 
utgången av det år då uppgiften registrerades. 
------------------------------------------------------- 
  Har en person 
avregistrerats från 
folkbokföringen, skall upp- 
gift som avses i 4 § 4-9 och 
11 gallras vid 
avregistreringen och övriga 
uppgifter tio år efter 
utgången av det år personen 
avregistrerades. 
 
------------------------------------------------------- 
  Om en person har 
avregistrerats från 
folkbokföringen, skall upp- 
gift som avses i 4 § andra 
stycket 4-9 och 11 gallras 
vid avregistreringen och 
övriga uppgifter tio år efter 
utgången av det år personen 
avregistrerades. 
 
------------------------------------------------------- 
  Regeringen får föreskriva undantag från bestämmelsen om gallring i tredje 
stycket. 
______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter gäller 
dock fortfarande i fråga om uppgifter om personer som har tilldelats person- 
nummer utan samband med folkbokföring.  
1 Senaste lydelse 1997:169. 
2 Senaste lydelse 1997:169. 
3 Senaste lydelse 1996:1234. 
 
                        13  
3   Ärendet och dess beredning 
 
Folkbokföringslagen (1991:481), som ersatte folkbokföringslagen (1967:198), 
trädde i kraft den 1 juli 1991. I den nya folkbokföringslagen har det införts 
bestämmelser om särskild folkbokföring av förföljda personer, s.k. 
kvarskrivning. Samtidigt med folkbokföringslagen trädde lagen (1991:483) om 
fingerade personuppgifter i kraft. Lagen innebär att en person som är 
folkbokförd i landet under vissa förutsättningar får använda andra 
personuppgifter om sig själv än de verkliga (fingerade personuppgifter). 
Regeringen beslutade den 9 december 1993 att ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att 
utvärdera lagen. Rikspolisstyrelsen har i rapporten Utvärdering av lagen om 
fingerade personuppgifter (RPS Rapport 1995:3) redovisat resultatet av denna 
utvärdering. Rikspolisstyrelsen pekade bl.a. på att det fanns skäl att se över 
lagen. 
  Regeringen beslutade den 29 juni 1995 att en särskild utredare skulle 
tillkallas med uppgift att se över lagen (1991:483) om fingerade 
personuppgifter. Utredaren fick också i uppdrag att se över vissa frågor med 
anknytning till folkbokföringslagen. Utredningen överlämnade i april 1996 
betänkandet Några folkbokföringsfrågor (SOU 1996:68). Utredningens 
sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Utredningens förslag till 
lagtext finns i bilaga 2. 
  Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns 
i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i 
Finansdepartementet (dnr Fi96/2700). Regeringen tar nu upp förslagen till 
behandling. 
  Regeringen behandlar i detta sammanhang även skrivelser från Riksskatteverket 
angående kontroll av bosättning i landet för personer med utländsk födelseort 
samt om personnummer inför  2000-talet. Skrivelserna har remissbehandlats. 
Justitiekanslern, Datainspektionen, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i 
Stockholms län, Domstolsverket, Centrala studiestödsnämnden, Rikspolisstyrelsen, 
Riksförsäkringsverket, Invandrarverket, Statistiska centralbyrån, 
Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statens person- och adressregisternämnd, 
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har yttrat sig. En 
remissammanställning finns i tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi96/3804, 
Fi97/215 och Fi97/217). 
 
Lagrådet 
 
Regeringen beslutade den 19 juni 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över de 
lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. 
  Regeringen har i propositionens lagförslag följt Lagrådets förslag. Dessutom 
har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. 
 
                        32  
4     Skyddet inom folkbokföringen mot 
personförföljelse 
 
4.1 Allmänna utgångspunkter 
 
Uppgifter om enskilda personers namn, personnummer, adress, civilstånd och andra 
familjeförhållanden används i dagsläget hos ett stort antal myndigheter som ett 
led i myndigheternas verksamhet. Den grundläggande insamlingen och registre- 
ringen av de personuppgifter som används i samhället sker till stor del inom 
folkbokföringen hos skattemyndigheterna. Därifrån förs sedan uppgifterna vidare 
på olika sätt.              Uppgifterna som registreras i folkbokföringen är som 
huvudregel offentliga. I vissa fall kan det dock vålla olägenhet för en person 
att uppgifter om henne eller honom sprids. Med hjälp av  t.ex. en adressuppgift 
från ett folkbokföringsregister kan en förföljare spåra upp en viss person för 
att hota eller utöva våld mot henne eller honom. Även andra uppgifter som 
registreras inom folkbokföringen kan användas som ett led i förföljelse. För att 
uppgifterna i folkbokföringen inte skall kunna missbrukas för att söka rätt på 
en person i syfte att förfölja denne har under senare år vissa åtgärder 
genomförts till skydd för förföljda personer. 
  I första hand är det sekretessreglerna som skall skydda mot förföljelse som 
sker med hjälp av personuppgifter hos myndigheter. Om det kan antas att 
utlämnande av uppgifter rörande en viss person innebär men för personen, 
exempelvis risk för förföljelse, kan skattemyndigheten i folkbokföringsregistret 
lägga in en markering för särskild sekretessprövning, s.k. sekretessmarkering. 
Sekretessmarkeringen innebär att särskild försiktighet bör iakttas vid 
bedömningen av om uppgifter om personen i fråga bör lämnas ut, eftersom de kan 
vara sekretessbelagda med stöd av 7 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100). Är 
sekretessmarkering inte en tillräcklig åtgärd för att skydda personen kan 
skattemyndigheten, om personen byter bostadsort, besluta att hon eller han 
fortfarande skall vara folkbokförd på den tidigare orten, s.k. kvarskrivning. 
Kvarskrivning innebär att den förföljdes verkliga bostadsort hemlighålls. Det är 
i princip endast en skattemyndighet som har kännedom om en kvarskriven persons 
verkliga adress. Om en person riskerar att bli utsatt för särskilt allvarlig 
brottslighet kan han eller hon under vissa förutsättningar få medgivande att 
använda andra personuppgifter om sig själv än de verkliga (fingerade 
personuppgifter). 
  Utredningen om vissa folkbokföringsfrågor har i betänkandet Några 
folkbokföringsfrågor (SOU 1996:68) lagt fram förslag till hur skyddet inom 
folkbokföringen för förföljda personer skall förbättras. Utredningen har 
föreslagit vissa ändringar i förutsättningarna för kvarskrivning och fingerade 
personuppgifter. Dessutom har utredningen tagit upp några frågor som rör 
sekretess och sekretessmarkering. När det gäller valet av skyddsåtgärd vid 
personförföljelse föreslår utredningen att det bör ske med utgångspunkt från att 
den minst ingripande åtgärden först skall vidtas. Sekretessmarkering i 
folkbokföringsregistren är därför den första skyddsåtgärd som bör tillgripas när 
man kan befara att folkbokföringsuppgifter används för personförföljelse. Även 
skyddsåtgärder utanför folkbokföringen som t.ex. besöksförbud kan i många fall 
ge tillräckligt skydd. Först om sekretessmarkering eller besöksförbud inte är en 
tillräcklig åtgärd skall man tillgripa kvarskrivning och i sista hand fingerade 
personuppgifter. Remissinstanserna har i stort varit mycket positiva till 
utredningens förslag. 
  Det är av stor vikt att den som är utsatt för eller riskerar att bli utsatt 
för personförföljelse kan räkna med att samhället ställer effektiva 
skyddsåtgärder till förfogande. De möjligheter till skydd inom folkbokföringen 
som finns i dag är i de allra flesta fall tillräckliga för att de utsatta 
personerna skall vara trygga. Kvarskrivning och fingerade personuppgifter har 
emellertid negativa konsekvenser som drabbar såväl den som behöver skyddas som 
myndigheter och andra. Arten av skyddsåtgärder måste därför anpassas till 
behovet i det enskilda fallet och man bör inte vidta en mer ingripande åtgärd än 
som i varje enskilt fall är påkallat. Regeringen anser därför i likhet med 
utredningen att skyddsåtgärderna bör inledas med att man överväger om inte 
sekretessmarkering är en tillräcklig åtgärd. Först därefter bör man överväga att 
ta till de mer ingripande åtgärderna kvarskrivning och fingerade 
personuppgifter. Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter bör 
användas med stor restriktivitet och endast när inget annat effektivt skydd står 
till buds. 
  I det här sammanhanget bör också framhållas att personer som riskerar att 
utsättas för våld och annan förföljelse kan få skydd också i andra former. 
Polisen kan i sådana fall bl.a. tillhandahålla s.k. trygghetspaket som 
innehåller larmanordningar m.m., skyddshundar och i mycket allvarliga fall 
livvaktsskydd.  
4.2 Sekretessmarkering-  
Regeringens bedömning: Sekretessmarkering i folkbokföringsregistren är den 
första skyddsåtgärd som bör tillgripas när man kan befara att 
folkbokföringsuppgifter kan komma till användning för personförföljelse.  
  Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar bedömningen utan erinran. 
  Skälen för regeringens bedömning: Enligt 7 kap. 15 §  sekretesslagen 
(1980:100) gäller sekretess bl.a. i verksamhet som avser folkbokföring eller an- 
nan liknande registrering av befolkningen. Sekretessen gäller för uppgift om en- 
skilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den 
enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretess kan 
gälla för en särskilt känslig uppgift om exempelvis adoption men också för en 
normalt harmlös uppgift om adress som kan behöva skyddas vid personförföljelse. 
  I vissa fall kan man på förhand misstänka att en uppgift kommer att 
efterfrågas för att användas på ett sätt som kan vara till men för den enskilde, 
t.ex. att en adressuppgift används som ett led i förföljelse. Skattemyndigheten, 
som ansvarar för folkbokföringsregistret, har då möjlighet att föra in en s.k. 
sekretessmarkering i registret. Markeringen anger att särskild försiktighet bör 
iakttas vid bedömningen av om uppgifter om personen i fråga bör lämnas ut, 
eftersom uppgifterna kan omfattas av sekretess. Sekretessmarkering är alltså 
avsedd att ge myndigheten en varningssignal vid utlämnande av uppgifter som 
normalt sker utan särskild sekretessprövning. Markeringen anger att personen i 
fråga t.ex. löper risk för förföljelse. Den omständigheten har naturligtvis stor 
betydelse vid en prövning av om en uppgift kan lämnas ut. För att markeringen 
skall få avsedd effekt får den regelmässigt omfatta samtliga medlemmar i den 
förföljdes hushåll. 
  Sekretessmarkering har använts inom folkbokföringen under många år. Skatte- 
förvaltningen har också utarbetat särskilda rutiner för systemet med 
sekretessmarkeringar. 
  Förfarandet med sekretessmarkering är inte närmare lagreglerat men motsvarar 
det som gäller för den hemligstämpel som enligt 15 kap. 3 § sekretesslagen kan 
åsättas en allmän handling. Förfarandet med sekretessmarkering har accepterats i 
Justitieombudsmannens praxis, se JO 1984/85 s. 282 och JO 1987/88 s. 195. 
  Oftast är det en enskild person som begär sekretessmarkering. Önskemålet har 
sin bakgrund i att personen anser sig utsatt för förföljelse. En begäran om 
sekretessmarkering bör vara åtföljd av någon form av utredning som styrker 
påståendet om förföljelse. Normalt skall de skäl som ligger till grund för 
införandet av sekretessmarkering vara tillräckliga för att vägra ett utlämnande 
med stöd av folkbokföringssekretessen när någon begär att få ut uppgifterna.  Av 
detta följer att det bör vara fråga om ett konkret hot. Det räcker alltså inte 
att en person känner fruktan och anser sig förföljd. Det måste också objektivt 
sett föreligga en risk för förföljelse. Ett blankt påstående om förföljelse från 
den som begär markeringen torde knappast godtas i något fall. Om det inte finns 
någon dom som stöder ett påstående om förföljelse får annan utredning förebring- 
as, t.ex. en utredning eller utlåtande från polis- eller socialmyndighet som 
styrker den enskildes uppgifter. Ett annat exempel är handlingar eller 
upplysningar från sjukvården. Uppgifter från myndigheter som bekräftar 
påståenden om förföljelse torde allmänt tillmätas stor betydelse. Detsamma kan 
gälla intyg m.m. från olika slag av ideell verksamhet som syftar till att ge 
hjälp åt personer som utsatts för brott eller andra särskilt utsatta. 
  I första hand bör det vara den som begär en sekretessmarkering som skall visa 
behovet av markeringen. Med hänsyn till frågans betydelse för den som begär 
skyddet bör emellertid skattemyndigheten hjälpa denne med att ta fram den 
utredning som kan behövas. Även om den enskilde inte hänvisar till polis eller 
socialtjänst förefaller det naturligt att skattemyndigheten undersöker med dessa 
vilken bakgrund påståendet om förföljelse kan ha. 
  Inom skattemyndigheten är det endast chefen på det aktuella skattekontoret som 
har behörighet att ta del av uppgifter om en person som fått markering. För 
annan personal ger ADB-systemets bildskärmsterminaler inte någon information om 
en sekretessmarkerad person utan personalen hänvisas till kontorschefen. Om 
personen flyttar och folkbokförs inom ett nytt skattekontors verksamhetsområde 
överförs markeringen till ett nytt lokalt folkbokföringsregister tillsammans med 
övriga uppgifter om personen. Ett beslut om sekretessmarkering är oftast tidsbe- 
gränsat och gäller inte för längre tid än två år. En sekretessmarkering överförs 
till andra myndigheter som får del av folkbokföringsuppgifter. 
  År 1988 hade 1 600 personer sekretessmarkering inom folkbokföringen. Sedan 
dess har antalet markeringar ökat. I slutet av år 1993 hade cirka 4 700 personer 
sekretessmarkering. I slutet av år 1994 rörde det sig om 5 500 personer och ett 
år senare var det 6 000 personer som hade tilldelats sekretessmarkering av 
skattemyndigheterna. 
  Folkbokföringssekretessen kan sägas vara det första steget på den trappa av 
skyddsåtgärder med anknytning till folkbokföringen som fortsätter med kvarskri- 
vning och slutar med fingerade personuppgifter. I nästan alla fall av befarad 
förföljelse torde sekretessmarkering medföra ett fullgott skydd. Det innebär 
också att mer ingripande åtgärder som kvarskrivning och fingerade 
personuppgifter inte behöver tillgripas. Regeringen anser därför att 
sekretessmarkering bör vara den första skyddsåtgärd som tillgrips när man kan 
befara att folkbokföringsuppgifter kan komma till användning för 
personförföljelse. 
  Riksskatteverket har i sitt remissyttrande tagit upp behovet av en 
lagreglering av formerna för registrering av sekretessmarkeringen. 
Riksskatteverket anser att en enskild som inte beviljats sekretessmarkering bör 
ha en möjlighet att få frågan överprövad. Om en sådan möjlighet infördes skulle 
det vidare kunna bidra till en enhetlig tillämpning. Regeringen anser att det 
finns skäl som talar för att lagreglera en möjlighet att markera att en person 
är förföljd i folkbokföringsregistren. Frågan är emellertid komplicerad och 
behöver övervägas ytterligare. Frågan ligger inom ramen för 
Brottsofferutredningens (Ju 1995:07) arbete. 
  En annan fråga i detta sammanhang är andra myndigheters användning av 
sekretessmarkeringen. Sekretessen hindrar inte att en adressuppgift sprids till 
ett stort antal myndigheter. Även om uppgiften omfattas av sekretess hos skatte- 
myndigheten och hos flera andra myndigheter medför den omfattande spridningen av 
adressuppgiften vissa risker för "läckage". Hos någon myndighet kanske marke- 
ringen inte uppmärksammas eftersom myndigheten har bristfälliga rutiner för 
hantering av markerade uppgifter. Hos en annan myndighet kan adressuppgiften 
komma att utlämnas på grund av att en ovan tjänsteman inte känner till marke- 
ringens innebörd.                                      Regeringen vill framhålla 
att ett fungerande sekretesskydd förutsätter att myndigheterna kan hantera 
sekretessmarkeringen på rätt sätt. Skattemyndigheterna lägger ned ett betydande 
arbete på att utreda ärenden om sekretessmarkering. Markeringen  innebär att det 
finns en dokumenterad förföljelserisk. Den mottagande myndigheten har att 
självständigt avgöra om sekretess föreligger för uppgifterna och kan därmed 
komma fram till att de skall lämnas ut. Det skydd som sekretessmarkeringen skall 
utgöra får emellertid inte gå till spillo genom dåliga rutiner eller bristande 
kunskap hos myndigheter som får del av markeringen. 
 
Nivån på folkbokföringssekretessen 
 
En fråga som behandlats av utredningen och av några remissinstanser är om det 
finns något skäl att skärpa det allmänna sekretesskyddet för uppgifter om namn, 
personnummer, adress eller andra grundläggande förhållanden som registreras inom 
folkbokföringen. Utredningen har funnit att det med hänsyn till myndigheters och 
andras behov av uppgifter från folkbokföringen inte finns skäl att ändra 
sekretessen för uppgifterna inom folkbokföringen. Riksåklagaren anser dock att 
utrymmet för sekretess för hotade personers adressuppgifter bör utvidgas. 
Intresset av att kunna erbjuda hotade personer skydd väger enligt Riksåklagaren 
tyngre än myndigheters och andras önskemål om att lätt kunna ta del av vissa 
uppgifter. Övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan anser dock att nivån 
på sekretessen inte bör ändras. 
  Folkbokföringsuppgifter överförs i stor utsträckning från skattemyndigheterna 
till andra myndigheter men också till banker, försäkringsbolag och andra 
företag. Användningen av folkbokföringsuppgifter i samhället har också kommit 
att bli avgörande för att den enskilde på ett enkelt sätt skall kunna utöva sina 
rättigheter, bl.a. komma i åtnjutande av ekonomiska förmåner av olika slag. Sär- 
skilt betydelsefullt är det att myndigheter och företag kan få tillgång till 
aktuella och korrekta adressuppgifter. Om folkbokföringssekretessen skulle 
förändras på ett påtagligt sätt, exempelvis genom att ett s.k. omvänt skade- 
rekvisit införs och presumtionen ändras från offentlighet till hemlighållande, 
skulle den omfattande överföringen av folkbokföringsuppgifter från skattemyndig- 
heterna till andra myndigheter, företag och enskilda inte kunna fortgå. Myndig- 
heternas och företagens verksamhet skulle därmed försvåras och enskilda skulle 
förorsakas olägenheter och riskera rättsförluster. Regeringen anser därför i 
likhet med utredningen att det inte finns skäl att skärpa sekretessen för 
folkbokföringsuppgifterna. 
 
4.3 Sekretess för elevadresser m.m.  
Regeringens förslag: Sekretesslagen skall kompletteras med en bestämmelse som 
gör det möjligt att vid befarad personförföljelse öka skyddet för uppgifter som 
rör enskildas personliga förhållanden, t.ex. elevadresser, främst i grundskolan 
och gymnasieskolan. Sekretessskyddet skall motsvara det som gäller för adresser 
m.m. inom folkbokföringen.  
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot 
förslaget. Riksskatteverket ifrågasätter om inte sekretess bör införas även för 
adresser i register över studerande vid högskolor. Centrala Studiestödsnämnden 
anser att det bör övervägas om den föreslagna sekretessen även skall gälla 
studerande i kommunal och statlig vuxenutbildning. Socialstyrelsen anser att det 
också skall vara möjligt att sekretessmarkera adressuppgifter till barn som 
bereds vård med stöd av lagen om vård av unga och där vistelseadressen enligt 
beslut är hemlig i förhållande till föräldrarna. 
  Skälen för regeringens förslag: På skolområdet råder en hög grad av 
offentlighet. Sekretess kan gälla endast i vissa speciella situationer, i första 
hand i fråga om uppgifter som har lämnats till psykologer och kuratorer samt 
inom den elevvårdande verksamheten i övrigt. Nyligen har det också genom en 
ändring i 7 kap. 15 § sekretesslagen införts en möjlighet att sekretessbelägga 
uppgifter om skolpliktiga barn om uppgifterna har överlämnats från 
folkbokföringen till en kommunal myndighet. Lagändringen innebär att en uppgift 
om skolpliktiga barn som lämnas från folkbokföringen till en kommunal myndighet, 
t.ex. en skolstyrelse, och för vilken uppgift sekretess gäller inom 
folkbokföringen, omfattas av sekretess även hos den mottagande myndigheten. 
Utredningen har dock pekat på att det alltjämt finns svagheter i sekretesskyddet 
på skolområdet. Utredningen  har bl.a. framhållit kvarskrivna personers 
situation och förordat ett allmänt skydd för främst elevadresser i grund- och 
gymnasieskolan. 
  Vid kvarskrivning lagras inte uppgiften om den kvarskrivne personens adress i 
folkbokföringsregistren och överförs inte heller från folkbokföringen till olika 
myndigheter. I princip är det endast den skattemyndighet som beslutat om 
kvarskrivning som skall känna till var personen bor och vistas. För att en 
kvarskriven person skall registreras för skolgång där hon eller han vistas måste 
vederbörande själv kontakta den kommunala skolmyndigheten. Det innebär att 
skolmyndigheten får tillgång till den känsliga uppgiften om personens verkliga 
adress. 
  Den nämnda ändringen i sekretesslagen skyddar inte uppgifter om kvarskrivna 
personer, eftersom det vid kvarskrivning är personerna själva som lämnar 
adressuppgifterna till skolan. Inte i något fall kan adressuppgifter m.m. som 
den enskilde själv lämnar till skolstyrelsen eller skolan skyddas av  sekretess. 
När det gäller skolområdet går det inte  att upprätthålla principen om att det 
endast är skattemyndigheten som skall känna till den verkliga adressen. Det är 
ju av olika skäl naturligt att skolledning och lärare känner till var en elev är 
bosatt. 
  Fortfarande är alltså situationen den att skyddet för bl.a. elevadresser inom 
grundskolan inte är tillräckligt. När det gäller elever i gymnasieskolan saknas 
helt det sekretesskydd för adresser och andra uppgifter som följer av 7 kap. 15 
§ sekretesslagen. Både elevens och vårdnadshavarens adress är därmed normalt 
offentliga. Enligt regeringens mening finns det inget som tyder på att behovet 
att skydda grundskolebarns adresser är så mycket större än skyddsbehovet för 
adresser i gymnasieskolan. Med hänsyn till det stora behov som finns att skydda 
adresser för personer som riskerar personförföljelse måste den ordning som råder 
på skolområdet anses otillfredsställande. I dagsläget har drygt 6 000 personer 
skyddad adress inom folkbokföringen. Av dessa är en stor andel barn i skolål- 
dern. Normalt är det inte barnet utan dess vårdnadshavare som riskerar 
personförföljelse. Uppgifter om barnet är sekretessbelagda för att inte vård- 
nadshavaren skall kunna spåras genom barnet. Genom att sekretess gäller motver- 
kas en sådan spårning inom folkbokföringen men den kan alltså ske genom 
uppgifter som finns inom skolorna. 
  Det är naturligt att skolledning och lärare måste känna till var en elev är 
bosatt. Det gäller både när eleven första gången registreras för skolgång och i 
det dagliga skolarbetet. Bl.a. är det nödvändigt att elevens vårdnadshavare kan 
nås i olika situationer. Uppgifter om elevernas namn, adresser och telefonnum- 
mer, ibland också personnummer, är normalt mycket spridda inom skolan. 
Uppgifterna är också lätt tillgängliga för utomstående, t.ex. genom olika skol- 
kataloger och klasslistor som tilldelas eleverna. Det är lätt att inse att denna 
öppenhet inte gagnar den elev som behöver skydda sin eller vårdnadshavarens 
adress vid befarad personförföljelse. 
  Den enskildes behov av skydd måste enligt regeringens mening i det här samman- 
hanget väga tyngre än de praktiska bekymmer för skolpersonal och andra som en 
utvidgad sekretess skulle kunna medföra. Regeringen föreslår därför att en 
ändring görs i sekretesslagen så att det blir möjligt att främst i grund- och 
gymnasieskolan generellt hemlighålla adresser och andra uppgifter som kan 
användas som ett led i personförföljelse.  Skyddet inom skolan när det gäller 
adresser och andra uppgifter som kan användas för förföljelse skall i första 
hand inriktas på personer som på förhand kan sägas ha behov av skydd. Skyddsbe- 
hovet kommer oftast att synliggöras genom en sekretessmarkering från folkbok- 
föringen. 
  Sekretessmarkeringar för grundskolebarn kan föras över från folkbokföringen 
till en skolstyrelse. Skolstyrelsen får därigenom på ett enkelt sätt kännedom om 
vilka personer som behöver skyddas särskilt. När elevuppgifter sedan förs vidare 
från skolstyrelsen till olika grundskolor kan sekretessmarkeringen följa med. 
Den mottagande skolan får därmed kännedom om att uppgifter om en viss person är 
känsliga. Särskilda rutiner får införas så att uppgifterna om en person som 
behöver skyddas är tillgängliga endast för exempelvis skolans rektor och elevens 
klassföreståndare. Dessa personer får hantera de aktuella uppgifterna med för- 
siktighet och på ett sådant sätt att de inte sprids. I den mån en grundskola har 
datoriserade elevregister bör skyddade uppgifter inte förekomma där. När fråga 
om utlämnande av en sekretessmarkerad uppgift aktualiseras får den hanteras inom 
skolan på samma sätt som hos andra myndigheter. Om utlämnande övervägs finns det 
skäl att kontrollera med skattemyndigheten om skälet till sekretessmarkeringen. 
  Som tidigare nämnts lämnar kvarskrivna personer själva uppgifter till 
skolstyrelsen eller skolan. Det torde även förekomma att elever eller 
vårdnadshavare i andra sammanhang själva lämnar t.ex. en adressuppgift till 
skolstyrelsen eller grundskolan. För att skyddet i dessa fall skall bli effek- 
tivt är det nödvändigt att uppgifterna hanteras på samma sätt som i fråga om 
personer som har erhållit sekretessmarkering inom folkbokföringen. Det kan ske 
genom att skolstyrelsen och skolan för dessa uppgifter använder liknande rutiner 
som för skyddade uppgifter från folkbokföringen. 
  Uppgifter om gymnasieelever lämnas inte över från folkbokföringen till 
skolområdet. Skolan får därmed inte automatiskt kännedom om vilka elever i 
gymnasieskolan som har sekretessmarkering. Den upplysningen måste eleven eller 
dennes vårdnadshavare lämna. Det kan ske genom att en kopia på 
skattemyndighetens besked om sekretessmarkering ges in till skolan. 
Skolstyrelsen och gymnasieskolan får hantera uppgifter om gymnasieelever med 
sekretessmarkering på liknande sätt som uppgifter om grundskoleelever som har 
sådan markering. 
  En annan fråga i detta sammanhang är adressekretess m.m. för högskoleområdet 
och den kommunala och statliga vuxenutbildningen. Riksskatteverket och CSN anser 
att en utökad sekretess på skolområdet även bör omfatta dessa områden. Det 
förekommer säkerligen att högskoleelever har sekretessmarkering inom 
folkbokföringen. Antagligen är det dock mindre vanligt att markeringen har sin 
grund i att elevens föräldrar riskerar förföljelse. Därmed är situationen inte 
likartad den som motiverar sekretess för adressuppgifter m.m. inom grund- och 
gymnasieskolan. Adressuppgifter lämnas inte heller över från folkbokföringen 
till högskolan. En vuxen elev torde kunna avstå från att lämna sin adress till 
skolan utan att detta innebär några nackdelar för henne eller honom. Eleven kan 
exempelvis till skolan lämna uppgift om en särskild postadress i stället för den 
riktiga adressen. 
  Regeringen föreslår därför att det i sekretesslagen införs en bestämmelse som 
gör det möjligt att skydda elevadresser m.m. i grundskolan, gymnasieskolan, 
särskolan och specialskolan. Sekretessen skall gälla både i skolan och hos den 
kommunala myndighet som ansvarar för skolan. 
  Sekretessen bör ha samma nivå som inom folkbokföringen. I första hand är det 
uppgifter om var eleven bor och vistas som kan vara känsliga. Även uppgifter om 
elevens klass och skola kan dock behöva skyddas så att inte eleven eller någon 
närstående till denne den vägen kan spåras av en förföljare. Skyddsområdet bör 
med hänsyn härtill gälla den enskildes personliga förhållanden. Därmed kan också 
uppgift om vårdnadshavare och annan närstående skyddas. 
  Den lagreglering som regeringen föreslår tas lämpligen in i 7 kap. 9 § 
sekretesslagen, som reglerar sekretessen för skol- och utbildningsområdet. 
 
                        33  
4.4 Kvarskrivning 
 
4.4.1                       Nuvarande ordning 
 
Reglerna om kvarskrivning återfinns i två paragrafer i folkbokföringslagen. De 
trädde i kraft den 1 juli 1991 i samband med att den nya folkbokföringslagen 
började gälla. Enligt 16 § får en person som av särskilda skäl kan antas bli ut- 
satt för en allvarlig eller upprepad brottslighet, förföljelser eller 
trakasserier på annat sätt,  om han har flyttat eller avser att flytta, efter 
ansökan medges att vara folkbokförd på den gamla folkbokföringsorten i högst tre 
år (kvarskrivning). När det inte längre finns skäl för kvarskrivning skall den 
upphöra. Kvarskrivning får även medges den utsatte personens medflyttande 
familj. Kvarskrivning beslutas av skattemyndigheten. För utredning av frågor om 
kvarskrivning får skattemyndigheten enligt 17 § anlita biträde av 
polismyndighet. 
  Skyddet vid kvarskrivning är inriktat på att hemlighålla den förföljdes 
bostadsort och verkliga adress då skydd med stöd av sekretessreglerna bedöms 
otillräckligt. Kvarskrivning skall främst skydda mot sådan personförföljelse som 
grundas på att en person spåras med hjälp av uppgift om adress m.m. som finns 
hos folkbokföringen. 
  En kvarskriven person har normalt bytt bostadsort men är inte folkbokförd på 
vistelseorten. I stället är personen folkbokförd - kvarskriven - där hon eller 
han tidigare var bosatt. Personens verkliga adress registreras inte inom folk- 
bokföringen och sprids inte heller till andra myndigheter. Den kvarskrivne är i 
folkbokföringen registrerad endast med adress hos den skattemyndighet som har 
beslutat om kvarskrivningen. Det är också denna adress som automatiskt överförs 
från folkbokföringen till myndigheter och företag m.m. Post som sänds till den 
kvarskrivne med ledning av adressen som folkbokföringen tillhandahåller hamnar 
alltså hos skattemyndigheten. Myndigheten har kännedom om personens verkliga 
adress och vidaresänder posten till den kvarskrivne. Skattemyndigheten förvarar 
uppgiften om den kvarskrivnes adress på ett betryggande sätt. Uppgiften om den 
verkliga adressen kan komma att lämnas ut endast i sällsynta undantagsfall. 
  Skattemyndigheterna har inte fått kännedom om att någon person som har 
kvarskrivits har utsatts för förföljelse efter kvarskrivningen. Det är i dag 
ungefär 150 personer som medgivits kvarskrivning. 
  Det föreligger inte några domstolsavgöranden beträffande kvarskrivning. Det 
torde i första hand bero på att de ansökningar som har gjorts om kvarskrivning 
också har bifallits av skattemyndigheterna. 
 
Hot m.m. som kan grunda kvarskrivning 
 
Det måste föreligga någon form av hotsituation för att en person skall få 
kvarskrivas. Bestämmelserna om kvarskrivning är sparsamt kommenterade i motiven 
till folkbokföringslagen. När det gäller situationer som kan föranleda 
kvarskrivning anges endast att kvarskrivning bör kunna medges både i de fall 
hotet kommer från en känd person, exempelvis en tidigare familjemedlem eller 
någon som den hotade vittnat mot i en rättegång, och i sådana fall då hotet kom- 
mer från oidentifierade personer, exempelvis en terroristorganisation eller ett 
brottssyndikat. Även parter i rättegång, målsägande och rättspersonal bör kunna 
bli kvarskrivna. Däremot bör det förhållandet att en person utsatts för 
uppmärksamhet i massmedia inte i och för sig utgöra skäl till kvarskrivning 
(prop. 1990/91:153 s. 116).- 
  Förutsättningarna för kvarskrivning skall motsvara grunderna för besöksförbud. 
Vad som sägs i förarbetena till lagen om besöksförbud har alltså stort intresse 
även beträffande kvarskrivning. Det gäller då särskilt de omständigheter i form 
av brott m.m. som kan föranleda att kvarskrivning kommer till användning. 
  I propositionen med förslag till lag om besöksförbud (prop. 1987/88:137) knöts 
brottsrisken i första hand till arten av de tidigare brott som en förföljare i 
många fall har gjort sig skyldig till. De begångna brott som tillmäts särskild 
vikt är i första hand brott mot den förföljdes liv, frihet eller hälsa. Inte 
bara sådana brott utan även andra brott som kan användas i trakasserande syfte 
kan dock läggas till grund för besöksförbud. 
  Frågan om riskbedömningen har behandlats utförligt i förarbetena till lagen om 
besöksförbud. En grundläggande förutsättning är att det rör sig om en konkret 
risk för brott, förföljelse eller trakasserier med hänsyn till förhållandena i 
det enskilda fallet. Vid bedömningen av om det föreligger risk för brott, för- 
följelse eller trakasserier skall särskilt beaktas om den mot vilken förbudet 
avses gälla har begått brott mot den andra personens liv, frihet eller hälsa. 
Det innebär att det i första hand är sådana brott som misshandel, olaga hot och 
liknande som skall tas med i bedömningen. Även andra brott av motsvarande slag 
kan dock komma in i bilden, t.ex. sexuella övergrepp och rån. Likaså bör det 
vara möjligt att ta hänsyn till andra typer av brott som kan vara av betydelse 
för att i det enskilda fallet bedöma om det föreligger risk för förföljelse 
(prop. 1987/88:137 s. 19 och 41). 
  Något som är av särskild vikt vid riskbedömningen är karaktären på tidigare 
brott, om det rör sig om enstaka eller flera gärningar och om brott har begåtts 
vid ett eller flera tillfällen. Vid upprepad brottslighet behöver det inte röra 
sig om samma slags gärning; det torde t.ex. inte vara ovanligt att en person ena 
gången gör sig skyldig till misshandel och hemfridsbrott och nästa gång till 
olaga hot. Även en enstaka misshandel eller sexuellt övergrepp bör givetvis 
kunna vägas in vid bedömningen av om risk för trakasserier föreligger. 
 
Effekter av kvarskrivning 
 
Kvarskrivning medför vissa problem för den som har medgivits sådan. 
Olägenheterna ligger främst på två plan. För det första kan det förhållandet att 
den som kvarskrivits inte är folkbokförd där hon eller han faktiskt är bosatt 
medföra problem när det gäller personens grundläggande rättigheter och skyl- 
digheter i samhället. För det andra kan det i vissa fall vara ofrånkomligt att 
någon enstaka myndighet utanför folkbokföringen får kännedom om den kvarskrivnes 
verkliga adress. Beroende på omständigheterna kan det få till följd att upp- 
giften får ytterligare spridning och slutligen når en förföljare. 
  Kvarskrivningen påverkar den enskilde på olika sätt. En kvarskriven person är 
inte röstberättigad i den kommun, eller församling om det gäller kyrkliga val, 
där han eller hon är bosatt. Den kvarskrivne skall i stället utöva sin rösträtt 
där hon eller han är folkbokförd. Även valbarheten är till viss del knuten till 
folkbokföringen. När det gäller beskattningen kommer personen i fråga att vara 
bosatt i en kommun men skattskyldig i en annan kommun, eftersom en person är 
skattskyldig i den kommun där hon eller han är folkbokförd. Att en kvarskriven 
person blir röstberättigad och skattskyldig i en annan kommun än där hon eller 
han är bosatt är naturligtvis en nackdel men kan inte anses alltför besvärande, 
varken för den enskilde eller för det allmänna. 
  En kvarskriven person kan behöva anlita socialtjänsten exempelvis för att få 
barnomsorg. Även inom socialtjänstområdet har den kvarskrivne naturligtvis 
intresse av att hemlighålla sin verkliga adress i största möjliga utsträckning. 
Det kan emellertid knappast undvikas att en kvarskriven person lämnar uppgift om 
sin verkliga adress till socialnämnden och till närmast berört daghem eller 
förskola. Inom socialtjänstens olika verksamhetsområden råder dock enligt 7 kap. 
4 § sekretesslagen (1980:100) en stark sekretess som skall skydda även sådana 
grundläggande uppgifter som adress m.m. 
  Socialförsäkringen innefattar flera olika typer av ekonomisk ersättning. För- 
månerna utgår som allmän försäkringsersättning men också som renodlade bidrag. 
Till förmånerna hör bl.a. sjukpenning, pension och barnbidrag. Kvarskrivning 
påverkar inte den grundläggande rätten till socialförsäkringsförmåner. En kvar- 
skrivning får dock vissa konsekvenser för den enskilde i det här sammanhanget. 
Så gott som samtliga socialförsäkringsförmåner administreras av de allmänna 
försäkringskassorna. En enskild persons olika förmåner handläggs av den kassa 
inom vars verksamhetsområde personen i fråga är folkbokförd. Det betyder att en 
kvarskriven person som behöver kontakta försäkringskassan i första hand skall 
vända sig till kassan på kvarskrivningsorten. Självfallet kan detta vara 
besvärligt för en kvarskriven person som vistas i en helt annan del av landet. 
En kassa har emellertid rätt att uppdra åt en annan kassa att handlägga ett 
visst ärende. Ett sådant uppdrag underlättar betydligt för den enskilde och bör 
regelmässigt ges när det gäller kvarskrivna personer. 
  Uppgiften om en kvarskriven persons verkliga adress bör kunna undvaras i så 
gott som alla typer av ärenden som handläggs av en försäkringskassa. Skulle 
adressen behövas exempelvis i ett ärende om bostadsbidrag bör dock den 
kvarskrivne kunna uppge sin faktiska bostadsadress utan risk. Uppgiften omfattas 
nämligen av det generella sekretesskydd som enligt 7 kap. 7 § sekretesslagen 
gäller för bl.a. kassornas verksamhet. Det är dock en fördel om adressuppgiften 
inte behöver lämnas till kassan. Om kassan får del av adressuppgiften måste den 
skyddas särskilt. Den bör exempelvis inte föras in i något ADB-register. 
  Rätten till hälso- och sjukvård regleras i hälso- och sjukvårdslagen 
(1982:763). Enligt 3 § nämnda lag skall varje landsting erbjuda hälso- och 
sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget. En person anses bosatt i det 
landsting i vilket hon eller han är folkbokförd. Den som utan att vara bosatt i 
ett landsting ändå vistas där har dock rätt till akut hälso- och sjukvård hos 
landstinget.  En kvarskriven person har således inte rätt till fullständig 
hälso- och sjukvård i det landsting som vederbörande vistas i. För annat än akut 
vård måste den kvarskrivne i dagsläget vända sig till det landsting inom vars 
område hon eller han är folkbokförd. Det är ett förhållande som uppenbarligen är 
till nackdel för den kvarskrivne. Regeringen återkommer till detta i avsnitt 
4.4.4. 
  En kvarskriven som stäms inför domstol skall i första hand svara där hon eller 
han är folkbokförd. Det är en ordning som kan vara förenad med olägenheter för 
den kvarskrivne exempelvis genom att hon eller han måste anlita ombud på annan 
ort än vistelseorten. Att rättegången hålls utanför den kvarskrivnes vistelseort 
bör å andra sidan allmänt minska risken för att hennes eller hans verkliga 
adress blir känd. Den kvarskrivne behöver under inga förhållanden avslöja sin 
verkliga adress för att rätt forum skall kunna bestämmas. Regeringen behandlar 
frågan närmare i avsnitt 4.6. 
  En särskild situation föreligger om en kvarskriven person har anställning hos 
en myndighet. I allmänhet bör den kvarskrivne vara försiktig med att lämna upp- 
gift om sin verkliga adress till arbetsgivaren. Denne behöver inte heller känna 
till uppgiften för att fullgöra sin uppgiftsskyldighet gentemot det allmänna. 
Oftast har inte heller arbetsgivaren för internt bruk behov att veta var en 
kvarskriven person är bosatt. Det bör vara tillräckligt att han har kännedom om 
postadressen hos skattemyndigheten eller någon annan postadress som den 
kvarskrivne använder. 
  Det finns naturligtvis ytterligare områden inom den offentliga sektorn som kan 
ha betydelse för en person som har kvarskrivits enligt folkbokföringslagen. En 
kvarskriven person kan ha anledning att lämna uppgifter om sig själv till ex- 
empelvis arbets- och bostadsförmedling, studiestödsnämnd, länsstyrelse och 
invandrarmyndighet. I dessa sammanhang har det dock inte någon betydelse att den 
kvarskrivne vistas på annan ort än folkbokföringsorten.  
4.4.2                       Grunderna för kvarskrivning  
Regeringens förslag: De grundläggande förutsättningarna - risk för brott, 
förföljelser eller trakasserier - för kvarskrivning samordnas med rekvisiten för 
besöksförbud.  
  Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. 
  Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte något 
att erinra mot förslaget.  Svea hovrätt anser dock att rekvisiten för 
kvarskrivning och besöksförbud måste samordnas bättre för att den föreslagna 
trappstegsmodellen, som innebär att sekretessmarkering och besöksförbud först 
skall övervägas, skall kunna fungera. JO ifrågasätter om den föreslagna lydelsen 
av 16 § folkbokföringslagen inte kan komma att få mer än en redaktionell 
betydelse. 
  Skälen för regeringens förslag:Enligt 16 § folkbokföringslagen får 
kvarskrivning medges om en person av särskilda skäl kan antas bli utsatt för 
allvarlig eller upprepad brottslighet, förföljelser eller trakasserier på annat 
sätt. Som framgått har det varit lagstiftarens mening att ledning skall sökas i 
förarbetena till lagen om besöksförbud när det gäller att bedöma vilken för- 
följelse som kan föranleda kvarskrivning. Enligt 1 § lagen (1988:688) om 
besöksförbud får besöksförbud meddelas om det på grund av särskilda 
omständigheter finns risk för att den mot vilket förbudet avses gälla kommer att 
begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den som 
förbudet avser skydda.- 
  Kvarskrivningsbestämmelsen tycks ställa något större krav på brottslighetens 
svårhetsgrad än bestämmelsen om besöksförbud. När det gäller kvarskrivning talar 
lagen om "allvarlig eller upprepad brottslighet". Bestämmelsen om besöksförbud, 
som är något annorlunda uppbyggd, anger i stället att det skall föreligga risk 
för att någon "kommer att begå brott". Med hänsyn till den uttryckliga hänvis- 
ningen till lagstiftningen om besöksförbud som på den här punkten gjordes när 
bestämmelsen om kvarskrivning infördes  verkar det dock inte som om någon större 
skillnad är avsedd. Eftersom även "förföljelser och trakasserier" kan grunda 
kvarskrivning har inte heller brottslighetens svårhetsgrad så stor betydelse vid 
kvarskrivning. Kravet på att brottsligheten skall vara allvarlig eller upprepad 
bör därför enligt regeringens mening tas bort. 
  Till skillnad från bestämmelsen om besöksförbud anger inte kvarskrivningsbe- 
stämmelsen att det skall vara fråga om att "allvarligt" trakassera en person. 
Utredningen har ansett att det inte finns skäl att föreslå någon skärpning när 
det gäller arten av förföljelse eller trakasserier på annat sätt som kan grunda 
kvarskrivning. Avsikten är ju att kvarskrivning skall kunna komma till 
användning även vid sådan förföljelse som inte är direkt brottslig. Svea hovrätt 
anser dock att rekvisiten för kvarskrivning och besöksförbud bör samordnas även 
i denna del. 
  I praktiken kommer kvarskrivning att medges endast vid ganska avancerade fall 
av förföljelse. Skälet till det är att kvarskrivning inte skall ske om 
sekretessmarkering eller besöksförbud framstår som tillräckliga skyddsåtgärder. 
Ett krav på allvarliga trakasserier för att medge kvarskrivning torde därför 
inte innebära någon större skillnad mot i dag. Regeringen anser därför, i likhet 
med Svea hovrätt, att även  bestämmelsen om kvarskrivning bör uppställa ett krav 
på allvarliga trakasserier och på så sätt samordnas med vad som gäller enligt 
lagen om besöksförbud. 
  Kvarskrivning förutsätter att det föreligger en konkret risk för förföljelse. 
Detta har i lagen uttryckts så att en person  av särskilda skäl kan antas bli 
utsatt för  brott eller trakasserier av annat slag. När det gäller 
riskbedömningen anser utredningen att det bör vara tillräckligt att en person 
kan antas bli utsatt för brott m.m. Utredningen har därför föreslagit att kravet 
på att särkilda skäl skall tas bort. Detta innebär dock som bl.a. Svea hovrätt 
framhåller att det krav på risk som ställs upp i lagen om besöksförbud blir 
högre än för kvarskrivning. Det kan alltså medföra att kvarskrivning men inte 
besöksförbud kan beviljas. Med hänsyn till den koppling som finns mellan 
bestämmelserna anser regeringen att någon ändring inte skall göras när det 
gäller kravet på vilken risk som skall finnas. 
  När det gäller fingerade personuppgifter har Högsta domstolen i rättsfallet 
NJA 1994 s. 497 I slagit fast att hotbilden skall bedömas objektivt. Med hänsyn 
till det nära sambandet mellan kvarskrivning och fingerade personuppgifter är 
det naturligt att se saken på motsvarande sätt beträffande kvarskrivning. 
Kvarskrivning bör således förutsätta att det föreligger ett objektivt 
konstaterbart hot mot den för vilken åtgärden aktualiserats (eller en 
familjemedlem till denne). Det räcker således inte att personen anser sig hotad 
eller förföljd. 
  Ofta torde kvarskrivning aktualiseras sedan en person har dömts för någon form 
av brott. Har vederbörande gjort sig skyldig till brott mot den som begär 
kvarskrivning och fortsätter att besvära målsäganden, talar starka skäl för 
kvarskrivning. Om det är en mycket allvarlig eller omfattande brottslighet som 
har riktats mot den som begär kvarskrivning bör begäran bifallas. I enlighet med 
vad som sagts rörande besöksförbud bör även brott som riktats mot annan person 
kunna beaktas när det gäller att konstatera om förutsättningar för kvarskrivning 
föreligger. En sådan situation kräver dock en mer nyanserad bedömning än om 
brottet har riktats mot den som begär kvarskrivning. 
  När det inte har förekommit några tidigare brott kan riskbedömningen förefalla 
svårare. Om det emellertid har klarlagts att förföljelse eller trakasserier som 
inte utgör brott har ägt rum får risken för ytterligare angrepp prövas på 
motsvarande sätt som om det gällt risk för fortsatt brottslighet. 
  Det kan förekomma att en person anser sig berättigad till kvarskrivning trots 
att personen inte har utsatts för någon form av trakasserier. Något krav på att 
trakasserier skall ha ägt rum har heller inte uppställts. Det måste emellertid 
ha förekommit något som gör att en person "av särskilda skäl kan antas bli 
utsatt för" brott eller allvarliga trakasserier av något slag. Exempelvis kan 
det ju vara så att en person planerat eller förberett brottsliga gärningar eller 
trakasserier som inte kommit till utförande. Förutsättningarna för kvarskrivning 
kan också vara uppfyllda om det visar sig att en person till tredje man har 
uttalat allvarligt menade hotelser mot exempelvis en tidigare maka. 
  Kvarskrivning kan också komma i fråga för en person som har vittnat i en 
rättegång eller medverkat i en polisutredning. Det kan inte heller uteslutas att 
kvarskrivning blir aktuell för en person som här i landet av särskilda skäl 
riskerar förföljelse av etniska eller religiösa orsaker. 
  Regeringens förslag föranleder ändringar i 16 § folkbokföringslagen.  
4.4.3                       Kvarskrivning och andra skyddsåtgärder  
Regeringens förslag: Kvarskrivning skall inte medges om behovet av skydd kan 
tillgodoses genom besöksförbud eller på annat sätt.  
  Utredningens förslag överensstämmer huvudsakligen med regeringens. 
  Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte något 
att erinra mot förslaget. Riksåklagaren avstyrker dock förslaget om att införa 
ett krav på att först pröva frågan om besöksförbud eftersom det innebär en 
onödig formalisering. Statskontoret och  Statens person- och adressregisternämnd 
(SPAR) ifrågasätter om sekretessmarkering är det mest effektiva skyddet för den 
enskilde. 
  Skälen för regeringens förslag: För den enskilde innebär kvarskrivning en rad 
olägenheter som kan vara svåra att överblicka för henne eller honom. Detta talar 
för att kvarskrivning inte bör medges om personen i fråga kan få tillräckligt 
skydd på annat sätt. De åtgärder som närmast kan komma i fråga är besöksförbud 
och sekretessmarkering. Också andra former av skydd som polisen kan 
tillhandahålla, såsom t.ex. trygghetspaket och skyddshundar bör beaktas. I den 
proposition som låg till grund för införandet av reglerna om kvarskrivning 
framhölls att kvarskrivning bör  medges endast då omständigheterna pekar på att 
besöksförbud inte ger den förföljde ett tillräckligt skydd (prop. 1990/91:153 
s. 137). Någon  bestämmelse om detta togs emellertid inte in i folkbok- 
föringslagen. 
  Både kvarskrivning och besöksförbud syftar till att skydda personer som 
riskerar förföljelse. Med hänsyn till de likheter som föreligger bland annat när 
det gäller förutsättningarna för åtgärdernas användning, kan båda åtgärderna 
komma att övervägas då en person utsätts för förföljelse. Besöksförbud riktar 
sig emellertid direkt mot en utpekad förföljare. För den som skall skyddas genom 
förbudet har åtgärden alltså inte några negativa effekter. Främst därför är det 
enligt regeringens mening angeläget att frågan om huruvida besöksförbud, 
eventuellt i kombination med andra åtgärder, är en tillräcklig åtgärd övervägs 
innan den mer ingripande åtgärden kvarskrivning beslutas. Regeringen anser 
därför att det i 16 § folkbokföringslagen uttryckligen bör anges att 
kvarskrivning inte bör medges om behovet av skydd kan tillgodoses genom 
besöksförbud. Detta innebär dock inte något krav på att frågan om besöksförbud 
skall ha prövats innan kvarskrivning medges. 
  Bedömningen av om besöksförbud kan anses tillräckligt kräver i de flesta fall 
en ingående prövning i kvarskrivningsärendet. Besöksförbud innebär förbud för en 
viss bestämd person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med en annan 
person. Besöksförbud kan således meddelas endast om förföljaren är känd. Därav 
följer att ett förbud kan vara uteslutet därför att förföljaren i kvarskriv- 
ningsärendet inte går att identifiera. Även i andra fall kan prövningen i 
kvarskrivningsärendet ge vid handen att ett besöksförbud inte räcker som skydd. 
Om förbud har meddelats och förföljaren överträder förbudet torde det ofta vara 
klart att besöksförbud inte är tillräckligt för att skydda den förföljde. 
Självfallet krävs det inte att besöksförbud har prövats och visat sig otillräck- 
ligt. I vissa fall går det att förutse att förföljaren säkerligen inte kommer 
att efterkomma ett besöksförbud. Det kan bero på att vederbörande är psykiskt 
störd, styrs av ett mycket starkt hämndbegär eller av något annat skäl är sär- 
skilt fixerad till den som behöver skydd. 
  Eftersom kvarskrivning inte skall tas till om besöksförbud kan anses vara en 
tillräcklig skyddsåtgärd bör skattemyndigheten regelmässigt efterhöra med åkla- 
gar- eller polismyndighet om myndigheten har några upplysningar i ärendet. 
Allmänt kan också sägas att polisens bedömning av den hotsituation som en 
enskild åberopar alltid torde vara av värde för skattemyndigheten. Skattemyn- 
digheten bör således genomgående inhämta yttrande från polismyndigheten innan 
kvarskrivning beslutas. Det är en ordning som också överensstämmer med de 
rekommendationer som Riksskatteverket har utfärdat. 
  Utredningen har föreslagit att det i lagtexten tas in en bestämmelse om att 
kvarskrivning inte får medges om åtgärden med hänsyn till personens förhållanden 
eller andra omständigheter inte kan antas utgöra en effektiv skyddsåtgärd. Detta 
mot bakgrund av att kvarskrivning kan bli effektiv endast om den enskilde är 
beredd att ändra sin livsföring. Enligt regeringens mening bör givetvis ingen 
skyddsåtgärd tillgripas om den inte kan antas få effekt. Någon särskild 
reglering av detta kan dock inte anses nödvändig. 
 
Sekretess 
 
Bedöms besöksförbud vara en otillräcklig åtgärd innebär det inte automatiskt att 
kvarskrivning skall medges. Innan kvarskrivning medges bör skattemyndigheten 
alltid utreda om skyddsbehovet i stället kan tillgodoses genom sekretess. 
Eftersom kvarskrivning som tidigare nämnts är förenad med vissa olägenheter för 
den som medges åtgärden är det angeläget att kvarskrivning tillgrips endast när 
det är nödvändigt. Kvarskrivning bör alltså  ske endast om det står klart att 
folkbokföringssekretessen inte skyddar i tillräcklig omfattning. 
  Det som kan föranleda att sekretessen bedöms vara ett otillräckligt skydd mot 
förföljelse kan t.ex. vara speciella omständigheter i det enskilda fallet.- 
Exempelvis kan sedvanlig sekretess vara otillräcklig om förföljaren är beredd 
att med olika medel försöka få ut en adressuppgift hos myndigheter som har 
tillgång till uppgiften. Därvid måste beaktas hans möjligheter och förmåga att 
ta del av uppgifter trots sekretessmarkering. Visar det sig att en förföljare på 
något verksamt sätt har försökt att ta reda på en adressuppgift som behöver 
skyddas kan det tala för att kvarskrivning behöver tillgripas. 
  Inom folkbokföringssystemet kan både bostadsadress och särskild postadress 
registreras. Möjligheten att låta registrera en särskild postadress kan innebära 
vissa fördelar för den som riskerar förföljelse. Den verkliga postadressen kan 
således ersättas med en "c/o-adress" eller en "box-adress". En sådan särskild 
postadress får genomslag hos bl.a. samtliga myndigheter och enskilda som regel- 
bundet aktualiserar egna register med uppgifter från folkbokföringen. Det är ju 
också postadressen som många användare av folkbokföringsuppgifter efterfrågar. 
En särskild postadress kombinerad med sekretessmarkering utgör ett bra skydd mot 
förföljelse. Vissa myndigheter utanför folkbokföringen registrerar emellertid 
också den s.k. folkbokföringsadressen som utvisar på vilken fastighet personen i 
fråga är bosatt. I sådana fall är det sekretessen och sekretessmarkeringen som 
utgör skyddet. 
  En annan fråga i detta sammanhang är den möjlighet att kombinera kvarskrivning 
med sekretessmarkering som ibland används av skattemyndigheten. När det sker har 
det antagligen bedömts otillräckligt att skydda endast uppgiften om den 
förföljde personens adress. Även andra uppgifter än hennes eller hans adress kan 
ju användas för att spåra personen i fråga. Särskilt beträffande myndigheter 
utanför folkbokföringen har det stor betydelse att de båda skyddsåtgärderna 
kombineras. Om sekretessmarkering inte föreligger får myndigheterna inte den 
varning som markeringen innebär. Det kan medföra att exempelvis en försäkrings- 
kassa kan komma att lämna ut uppgift om den kvarskrivne personens arbetsgivare. 
Ytterligare uppgifter kan på liknande sätt användas för att lokalisera en 
kvarskriven person. Behovet av att kombinera kvarskrivning med sekretess har 
också påtalats av utredningen och flera remissinstanser. Regeringen anser därför 
att det finns skäl som talar för att kvarskrivning mer eller mindre regelmässigt 
kombineras med sekretessmarkering. Därmed stärks skyddet för den enskilde.  
4.4.4                       Rätten till sjukvård och tandvård 
 
Regeringens förslag: Kvarskrivna personer skall  vara berättigade till 
fullständig sjukvård och tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125) där de 
vistas.  
  Utredningen har föreslagit att kvarskrivna personer skall vara berättigade 
till fullständig sjukvård där de vistas. 
  Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något att erinra mot förslaget. 
Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter dock om den föreslagna ändringen i hälso- 
och sjukvårdslagen (1982:763) verkligen behövs. Socialstyrelsen anser att även 
tandvårdslagen bör ändras. 
  Skälen för regeringens förslag: Rätten till allmän hälso- och sjukvård 
regleras i hälso- och sjukvårdslagen. Enligt 3 § denna lag skall varje landsting 
erbjuda hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget. En person 
anses som regel bosatt i det landsting i vilket hon eller han är folkbokförd. 
Den som utan att vara bosatt i ett landsting ändå vistas där har dock rätt till 
akut hälso- och sjukvård hos landstinget (4 § samma lag). 
  Kammarrätten i Göteborg har anfört att något krav på att en person skall vara 
folkbokförd inom landstinget inte går att utläsa av förarbetena till lagen. Det 
är tillräckligt att personen enligt folkbokföringens regler kan anses bosatt 
inom landstinget. 
  Kravet på att en person skall vara bosatt inom landstinget har i praktiken 
tillämpats så att personen också skall vara folkbokförd där. Även om det kan 
finnas grund för olika tolkningar kan den kvarskrivne alltså få svårt att hävda 
sin rätt. En kvarskriven person kan således inte räkna med att få fullständig 
hälso- och sjukvård i det landsting som vederbörande vistas i om hon eller han 
är folkbokförd i ett annat landsting. För annat än akut vård måste den 
kvarskrivne i dagsläget vända sig till det landsting inom vars område hon eller 
han är folkbokförd. Det är ett förhållande som uppenbarligen är till nackdel för 
den kvarskrivne. 
  En kvarskriven person lever ofta i en svår situation till följd av det hot som 
vederbörande är utsatt för. Det är nödvändigt att allt görs för att den kvarsk- 
rivne inte skall lida men av kvarskrivningen. Rätten till hälso- och sjukvård är 
en grundläggande rättighet i samhället. Det är enligt regeringens mening inte 
acceptabelt att en kvarskriven person i vissa fall måste lämna sin vistelseort 
för att söka vård på den ort där hon eller han är folkbokförd. Regeringen 
föreslår därför att kvarskrivna personer får en uttrycklig rätt till hälso- och 
sjukvård i det landsting som de vistas i. Denna rätt bör läggas fast genom en 
särskild bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen. Den lagen kommer därmed att få 
en liknande särreglering för kvarskrivna som skollagen nu har. 
  En annan fråga i detta sammanhang är rätten till tandvård. Enligt 
tandvårdslagen (1985:125) följer landstingets skyldighet att erbjuda tandvård 
samma principer om bosättning som i hälso- och sjukvårdslagen. I likhet med 
Socialstyrelsen anser regeringen att kvarskrivna skall ha rätt även till 
tandvård på den ort där de faktiskt visats. 
  Om den kvarskrivne uppger sin verkliga adress hos hälso- och sjukvården 
omfattas uppgiften av det starka sekretesskydd som i övrigt gäller för området 
(7 kap. 1 § sekretesslagen). Vad som sagts nu gäller även för den allmänna 
tandvården. 
  När den kvarskrivne vill utnyttja sin rätt till fullständig sjukvård i 
vistelselandstinget kan han eller hon behöva hjälp för att komma till sin rätt. 
Den enskilde kan även behöva hjälp vid kontakten med andra myndigheter. 
Skattemyndigheten som är den myndighet som känner till den enskilde bör kunna 
hjälpa den enskilde vid kontakter med andra myndigheter om det behövs. Samtidigt 
måste även andra myndigheter vara beredda att bistå den enskilde. I många fall 
har den kvarskrivne sedan tidigare kontakt med socialtjänsten. Det är då 
naturligt att hjälpen lämnas den vägen. Socialtjänsten torde allmänt sett ha 
goda förutsättningar att hjälpa den kvarskrivne.  
4.4.5 Beslutande myndighet  
Regeringens bedömning: Beslut om kvarskrivning bör även fortsättningsvis fattas 
av skattemyndigheten.  
  Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte något 
att erinra mot förslaget. Svea hovrätt anser att man bör undersöka om det inte 
är möjligt att samordna beslutsfunktionerna inom området för personskydd på ett 
avsvärt bättre sätt än enligt förslaget. Ärendena bör lämpligen handläggas inom 
rättsväsendet. Detta torde dock enligt hovrätten kräva ytterligare överväganden. 
  Skälen för regeringens bedömning: Kvarskrivning beslutas av skattemyndigheten. 
Då bestämmelsen om kvarskrivning infördes uttalades att de bedömningar av 
hotsituationer m.m. som aktualiserades när en person ville kvarskrivas i viss 
mån var främmande för skattemyndigheterna (prop. 1990/91:153 s. 117). 
Bedömningarna i kvarskrivningsärendena ansågs dock ha avsevärda likheter med den 
avvägning som måste göras vid prövning enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen vid 
utlämnande av exempelvis adressuppgifter. Vad som anfördes om bedömningar av 
hotsituationer m.m. gäller fortfarande. Svea hovrätt anser att de 
riskbedömningar som skattemyndigheterna skall göra i kvarskrivningsärendena 
framstår som i hög grad artfrämmande för dessa myndigheter. 
  Visst kan det sägas att bedömningar av hotsituationer är främmande för skatte- 
myndigheterna. Samtidigt har skattemyndigheterna sedan länge haft att göra 
sådana bedömningar i ärenden om sekretessmarkering. Enligt regeringens mening är 
det dock inte prövningen av om en hotsituation uppfyller lagens krav som innebär 
störst svårigheter. Vid handläggningen av kvarskrivningsärenden torde problemen 
i första hand gälla frågan om varför sekretess inte är en tillräcklig skyddsåt- 
gärd. Prövningen av den frågan kan inte sägas ligga närmare till hands för någon 
annan myndighet än skattemyndigheten. Detsamma gäller bedömningen av 
konsekvenserna av kvarskrivning. Frågor om fingerade personuppgifter prövas 
visserligen av domstol. Skälet till det torde dock i första hand vara att 
fingerade personuppgifter berör tredje mans rätt på ett helt annat sätt än vad 
som är fallet med kvarskrivning. Enligt regeringens mening finns det i dag inte 
skäl att föreslå att beslut om kvarskrivning flyttas från skattemyndigheterna. 
  Det är en annan sak att avsaknaden av domstolsavgöranden kan sägas innebära 
svårigheter vid bedömningen av kvarskrivningsfrågor. För att få vägledande av- 
göranden till stånd bör Riksskatteverket noggrant följa skattemyndigheternas 
prövning av kvarskrivningsärenden.  
                        34  
4.5 Fingerade personuppgifter 
 
4.5.1                       Bakgrund 
 
Bestämmelser om fingerade personuppgifter infördes den 1 juli 1991och regleras i 
lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter. Enligt 1 § lagen om fingerade 
personuppgifter får en person som är folkbokförd i landet medges att använda 
andra personuppgifter om sig själv än de verkliga (fingerade personuppgifter) om 
det finns en uppenbar risk att personen kan bli utsatt för särskilt allvarlig 
brottslighet som riktar sig mot dennes liv, hälsa eller frihet. Det krävs också 
att personen inte kan ges tillräckligt skydd på annat sätt.- 
  När ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har givits 
registreras den som fått medgivandet med bl.a. fingerat personnummer och namn i 
folkbokföringen. Därifrån förs de fingerade uppgifterna vidare till bl.a. olika 
myndigheter på samma sätt som andra folkbokföringsuppgifter. Personen i fråga 
använder så gott som undantagslöst de fingerade uppgifterna. Den "gamla identi- 
teten" är avregistrerad inom folkbokföringen. Det framgår att avregistreringen 
har sin grund i att den enskilde använder fingerade personuppgifter. Den som 
fått fingerade personuppgifter är folkbokförd under de nya uppgifterna på den 
ort där hon eller han är bosatt. Genom att personen använder fingerade person- 
uppgifter om sig själv kan vederbörande sägas ge sken av att vara en annan 
person än den hon eller han verkligen är. 
  Fingerade personuppgifter har samma syfte som kvarskrivning. Åtgärden skall 
skydda mot att en viss person utsätts för förföljelse av en eller flera andra 
personer. Förföljaren är ofta känd när fråga om byte aktualiseras men åtgärden 
kan användas även när denne inte går att närmare identifiera. Mera avgränsat kan 
syftet med fingerade personuppgifter sägas vara att hindra att en förföljare, 
med hjälp av allmänna handlingar hos en myndighet, får kännedom om var den 
person som behöver skyddas bor eller vistas. 
  En omständighet av särskild betydelse i sammanhanget är den omfattande 
användningen av personnummer som förekommer i samhället. För en säker identifie- 
ring av registrerade personer och för en effektiv samkörning av uppgifter mellan 
olika myndigheter och register har det bedömts nödvändigt att personnumret 
kommer till användning. Personnumret är ett nyckelbegrepp när det gäller att hos 
myndigheter söka information om personer och är ett så kallat sökbegrepp i alla 
ADB-register. Den som känner till en persons personnummer kan alltså få reda på 
exempelvis vederbörandes adress medan enbart en namnuppgift ofta inte är till- 
räcklig för detta. Ändring av personnummer är därför en viktig faktor när det 
gäller fingerade personuppgifter. 
 
Förutsättningar för fingerade personuppgifter 
 
Fingerade personuppgifter kan, enligt 1 § lagen om fingerade personuppgifter, 
bli aktuella endast för den som riskerar att bli utsatt för särskilt allvarlig 
brottslighet. Lagen anger att det måste röra sig om brott som riktar sig mot 
personens liv, hälsa eller frihet. I första hand avses brottslighet som är 
direkt livshotande eller som syftar till svår kroppsskada eller grov frihe- 
tskränkning och som regleras i 3, 4 och 6 kap. brottsbalken (prop. 1990/91:153 
s. 143). Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1994 s. 497 II slagit fast att 
fara för bortförande av barn skall anses utgöra en sådan risk som avses i lagen 
om fingerade personuppgifter. 
  Det är emellertid inte alla former av brott mot en persons liv, frihet eller 
hälsa som i dagsläget utgör grund för att få fingerade personuppgifter. Endast 
brott med höga straffvärden skall kunna grunda rätt att använda fingerade 
personuppgifter. 
  Vidare skall det finnas en "uppenbar risk" för särskilt allvarlig brottslighet 
för att fingerade personuppgifter skall kunna medges. Enbart brottsrisk räcker 
emellertid inte. Det krävs också att personen i fråga inte kan ges tillräckligt 
skydd på annat sätt. För att fingerade personuppgifter skall få medges måste det 
vara klarlagt att kvarskrivning inte räcker för att skydda personen i fråga 
(prop. 1990/91:153 s. 144). 
  Fingerade personuppgifter medges endast för bestämd tid. Den längsta tid som 
lagen tillåter är fem år. Lagen utesluter dock inte att fingerade 
personuppgifter kan medges för mer än en period. 
  Fingerade personuppgifter beslutas av domstol. Stockholms tingsrätt är första 
instans i alla ärenden om fingerade personuppgifter. Tingsrättens avgörande kan 
överklagas till Svea hovrätt och Högsta domstolen enligt allmänna regler. 
Ansökan till tingsrätten om fingerade personuppgifter görs i första hand av 
Rikspolisstyrelsen efter framställning från den som önskar fingerade 
personuppgifter. Rikspolisstyrelsen har rätt att avslå en framställning om 
styrelsen bedömer att den enskilde inte har någon utsikt att erhålla fingerade 
personuppgifter. Om det sker har den enskilde rätt att själv ansöka hos 
tingsrätten. 
  Fingerade personuppgifter medför inte någon rättslig förändring av personens 
namn eller andra förhållanden. Den skyddade får rätt att dölja de verkliga upp- 
gifterna men rättsligt är hon eller han samma person som tidigare. Personen i 
fråga torde inte ha någon skyldighet att använda de fingerade uppgifterna utan 
kan i vissa sammanhang också nyttja sitt verkliga namn och personnummer m.m. Det 
har inte någon privaträttslig betydelse om personen ingår avtal eller andra 
rättshandlingar med användande av verkliga eller fingerade uppgifter. Hela tiden 
är det samma rättssubjekt som kan göras ansvarigt. Motsvarande gäller i fråga om 
offentligrättsliga förpliktelser. 
 
Komplikationer vid fingerade personuppgifter 
 
Ett tillstånd att använda fingerade personuppgifter är för den enskilde och hans 
eller hennes närmaste en utomordentligt ingripande åtgärd såväl på det 
personliga planet som i kontakter med myndigheter och andra. Verkningarna är i 
långt högre grad än vid kvarskrivning svåra att överblicka för den som berörs. 
Det dagliga livet kompliceras eftersom den berörde och hans eller hennes familj 
inte bara måste ändra namn. För att användningen av fingerade personuppgifter 
skall bli en effektiv åtgärd måste den enskilde också byta bostad och arbete 
samt allmänt ändra sin livsföring. Fingerade personuppgifter medför vidare en 
hel del negativa konsekvenser också för myndigheter och andra. 
  Svårigheterna som drabbar både den enskilde och tredje man har nästan alltid 
samma grundorsak. När medgivande har lämnats till att använda fingerade 
personuppgifter registreras omedelbart sådana uppgifter inom folkbokföringen för 
personen i fråga. Som nämnts förs uppgifterna i likhet med andra 
folkbokföringsuppgifter vidare i första hand till olika myndigheter men också 
till företag m.fl. Inte på något sätt framgår det hos uppgiftsmottagarna att 
personen egentligen har annat namn och personnummer m.m. Det är detta för- 
hållande - som också är själva syftet med åtgärden - som ställer till 
svårigheter för den enskilde, myndigheter och andra. 
  Särskilt när det gäller försäkrings- och bidragsförmåner som administreras av 
försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket drabbas den enskilde av problem. 
När det gäller pensions- och sjukförsäkringsfrågor föreligger det ett stort 
behov av att berörd myndighet kan knyta samman verklig och fingerad identitet. 
När pension i någon form aktualiseras måste exempelvis pensionspoäng intjänade i 
verklig och fingerad identitet kunna kopplas samman. Den enskilde kan annars gå 
miste om betydande belopp. 
Myndigheter som administrerar socialförsäkringen kan inte med ledning av 
tillgängliga uppgifter göra en sådan sammankoppling. Detta drabbar den enskilde 
i hög grad. Det är därför som kassorna i dagsläget från Rikspolisstyrelsen och 
den enskilde får viss information om de fingerade personuppgifterna. 
  I fråga om bostadsbidrag och barnbidrag föreligger inte några större 
svårigheter. Dessa bidrag torde kunna utgå utan problem även till den som har 
medgivits fingerade personuppgifter. Problemen verkar däremot vara betydligt 
större när det gäller underhållsstöd som utbetalas till en förföljd person för 
barn som förföljaren är underhållsskyldig mot. Riksförsäkringsverket har bedömt 
att risken är stor för att den fingerade identiteten  röjs i ärenden om 
underhållsstöd. Underhållsstödet utbetalas därför till den berättigade med an- 
vändning av den verkliga identiteten. Det belyser att den som fått medgivande 
att använda fingerade uppgifter kanske ändå i vissa sammanhang måste bruka sina 
verkliga personuppgifter, något som naturligtvis måste vara besvärande för henne 
eller honom. 
  Det kan konstateras att de negativa konsekvenserna av fingerade 
personuppgifter är särskilt tydliga inom socialförsäkringsområdet. De 
uppkommande frågorna avseende rätten till t.ex. pensions- och sjukvårdsförmåner 
måste emellertid hanteras med beaktande av att den enskilde har rätt att använda 
fingerade personuppgifter. Det är knappast acceptabelt att uppgiftsanvändningen 
leder till att hon eller han måste avstå från vissa bidrag eller ersättningar. 
Försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket måste ha ett särskilt ansvar för 
att det inte blir fallet. 
  Det finns inte någon laglig möjlighet för den som har fått fingerade 
personuppgifter att undandra sig förpliktelser. Personen i fråga har inte heller 
rätt att vägra medverka i ett rättsligt förfarandet med hänvisning till att han 
eller hon fått fingerade personuppgifter. Det är inte otänkbart att personen i 
fråga kan bli skyldig att inställa sig personligen exempelvis inför allmän 
domstol. Därvid föreligger risk för att den skyddade personens verkliga iden- 
titet avslöjas. Även om  ombud eller biträde anlitas är en sådan risk inte 
utesluten. Regeringen återkommer till frågan om forum i rättegång i avsnitt 4.6. 
  Vägverket har  pekat på att fingerade personuppgifter medför svårigheter vid 
utfärdande och innehav av körkort samt för verkets hantering av bil- och 
felparkeringsregister. Verket har hittills fått manuella underrättelser från 
Rikspolisstyrelsen om fingerade personuppgifter som har berört verkets 
ansvarsområden och har därigenom, bland annat i sina register, fört över upp- 
gifter från den verkliga identiteten till den fingerade. Den ordningen har 
enligt verket ändå medfört komplikationer vid exempelvis förarprov och lett till 
att personer som har fingerade personuppgifter har nödgats avslöja sitt verkliga 
personnummer. 
  Fingerade personuppgifter får konsekvenser också för beskattningen och för 
kronofogdemyndigheternas handläggning av mål om betalningsföreläggande och 
verkställighet. Kronofogdemyndigheten kan t.ex. inte upptäcka att man har att 
göra med en person som även kan ha skulder i annat namn.- 
  I ärende om svenskt medborgarskap torde det vara nödvändigt att den beslutande 
myndigheten har tillgång till även de verkliga uppgifterna. En utlänning som 
vistas i Sverige kan behöva uppehållstillstånd. Ett sådant tillstånd kan behöva 
ändras om tillståndsinnehavaren byter identitet. 
  Skulle den skyddade personen vilja ingå äktenskap uppstår särskilda svårig- 
heter. Hindersprövning kan knappast rättsenligt göras enbart utifrån de finge- 
rade uppgifterna. 
  Om en person som använder fingerade uppgifter avlider kan arvsberättigade 
släktingar ha svårt att bevaka sin rätt. Det beror på att folkbokföringen inte 
alla gånger utvisar de rätta släktskapsförhållandena för en sådan person och att 
detta kan vara obekant för den som skall utreda boet. Fingerade personuppgifter 
påverkar också möjligheten för den som bytt identitet att bevaka sin rätt när en 
släkting avlider. Den skyddade kan ju inte lokaliseras med hjälp av folkbok- 
föringen. 
  Vissa förvärv eller innehav av egendom kräver registrering hos myndighet. Det 
gäller bl.a. fast egendom och fordon. Egendom som en person har förvärvat innan 
hon eller han medgivits fingerade personuppgifter torde vara svår att avyttra i 
den fingerade identiteten. En avyttring bör göras antingen före bytet eller med 
användande av personens verkliga uppgifter. För att minska risken för 
förföljelse torde det förstnämnda alternativet vara att föredra. 
  Viss yrkesutövning kan kräva legitimation, auktorisation eller tillstånd. En 
person som exempelvis har läkarlegitimation i sin verkliga identitet kan inte 
utan vidare använda den efter det att han eller hon fått fingerade 
personuppgifter. När ett byte till fingerade personuppgifter har skett bör den 
myndighet som har utfärdat legitimation eller tillstånd av något slag medverka 
till att den enskilde får en ny handling med de fingerade uppgifterna. 
  Slutligen kan nämnas som en komplikation vid användandet av fingerade 
personuppgifter svårigheten att åberopa äldre betyg och intyg av olika slag 
eftersom dessa är utfärdade i det verkliga namnet.  
4.5.2                       Fingerade personuppgifter endast då allvarligt brott 
befaras  
Regeringens förslag: Även i fortsättningen skall ett medgivande att använda 
fingerade personuppgifter kunna lämnas endast om det finns risk för allvarligt 
brott mot den enskildes liv, hälsa eller frihet. Kraven på brottslighetens 
svårhetsgrad och på den risk som skall föreligga sänks dock.  
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte något 
att erinra mot förslaget. Svea hovrätt anser dock att riskrekvisitet bör 
anpassas till vad som gäller i fråga om besöksförbud. Stockholms tingsrätt anser 
att kravet på att faran skall avse särskilt allvarlig brottslighet bör kvarstå. 
  Skälen för regeringens förslag: Som vi tidigare varit inne på får ett 
medgivande att använda fingerade personuppgifter ingripande verkningar för den 
som berörs. Utgångspunkten är därför att denna form av skydd bör användas 
restriktivt och endast när andra åtgärder inte är tillräckliga. Detta framhölls 
också när möjligheten att få fingerade personuppgifter infördes. 
  Den gällande lagstiftningen bygger på att fingerade personuppgifter skall 
beviljas endast den som är utsatt för ett allvarligt hot. Enligt regeringens 
mening måste det också vara fråga om risk för svårare brott för att fingerade 
personuppgifter skall komma i fråga. Kravet på att brottsligheten skall vara 
särskilt allvarlig kan emellertid som utredningen framhållit leda till en 
onödigt sträng tillämpning. Uttrycket kan uppfattas exempelvis som att en miss- 
handel måste vara grov för att fingerade personuppgifter skall komma i fråga, 
dvs. att det allmänt sett krävs brott med straffvärden som inte understiger ett 
år. Ett sådant synsätt framstår inte som motiverat. 
  Restriktiviteten i fråga om medgivande att använda fingerade personuppgifter 
bör behållas men inte vara alltför koncentrerad till frågan om brottets 
straffvärde. Även gärningar som har ett straffvärde om 6-8 månader bör kunna 
godtas. Vid brottslighet som upprepats flera gånger kan kanske ett ytterligare 
något lägre straffvärde accepteras, t.ex. om brottsligheten har varit särskilt 
besvärande för målsäganden. Sammantaget bedömer regeringen att det finns skäl 
att något sänka nivån på den befarande brottsligheten. I lagtexten bör det komma 
till uttryck genom att kravet i 1 § lagen om fingerade personuppgifter på att 
brottsligheten skall vara "särskilt" allvarlig tas bort. 
  Risken för brott skall föreligga objektivt sett. Självfallet är det svårt att 
exakt fastställa vilken brottslighet som kan befaras. På motsvarande sätt som 
förordas i fråga om besöksförbud och kvarskrivning är det naturligt att till att 
börja med göra bedömningen utifrån en tidigare brottslighet som en förföljare 
har gjort sig skyldig till. Det är också utifrån denna brottslighet som bedöm- 
ningarna om den befarade brottslighetens art och straffvärde måste göras. Om en 
person tidigare har dömts för ett allvarligt brott, exempelvis svår misshandel, 
mot den som begär fingerade personuppgifter är det en omständighet som måste 
tillmätas stor betydelse vid en riskbedömning. Den tidigare brottsligheten 
behöver inte nödvändigtvis vara riktad mot personens liv, hälsa eller frihet. 
Även förmögenhetsbrott och annan typ av brottslighet som har riktats mot den som 
förföljs kan beaktas. Vidare är det inte uteslutet att också brottslighet som 
har riktats mot någon annan än den som begär fingerade personuppgifter kan till- 
mätas betydelse när det gäller att bedöma vilken risk som föreligger. 
  Det är inte tillräckligt för fingerade personuppgifter att den som begär 
skyddsåtgärden tidigare har utsatts för brott. Det krävs att det föreligger risk 
för ytterligare förföljelser i form av sådana brott som anges i lagen om 
fingerade personuppgifter. När frågan om fingerade personuppgifter aktualiseras 
har den som ansöker om att få ett medgivande oftast utsatts för sådant brott som 
lagen stadgar. Det bör då inte vara så svårt att bedöma om det föreligger risk 
för ytterligare brott mot samma person. Visar det sig att gärningsmannen 
fortsätter att trakassera eller söka kontakt med denne bör det oftast vara till- 
räckligt för att konstatera att erforderlig risk föreligger. 
  Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter kräver inte att den som 
vill använda uppgifterna har utsatts för brott, även om det torde vara den 
vanligaste situationen. Om en polisutredning pågår kan det ofta vara lämpligt 
att invänta beslut om åtal och dom i saken. Kan frågan om fingerade 
personuppgifter inte invänta ett avgörande får riskbedömningen göras utifrån en 
självständig prövning av den utredning som finns. 
  En särskild risk för att bli utsatt för brott kan den anses löpa som har an- 
mält eller på annat sätt avslöjat en brottsling. Riskens storlek kan bl.a. antas 
hänga samman med hur allvarligt det avslöjade brottet är. Den utpekade gärnings- 
mannens person har särskild betydelse när det gäller att bedöma risken för 
repressalier. 
  Även om det kan visas att förföljelse och trakasserier har ägt rum eller pågår 
kan det vara svårt att få utrett att det föreligger risk för sådant allvarligt 
brott som lagen kräver. Avgörande är naturligtvis vad som framkommer om för- 
följaren när denne är känd. Är han dömd för allvarlig brottslighet mot den som 
begär fingerade personuppgifter och fortsätter att söka kontakt med vederbörande 
utan att förhållandena mellan de båda i grunden förändrats, bör det inte vara 
några svårigheter att konstatera att erforderlig brottsrisk föreligger. Har den 
utpekade förföljaren planerat eller förberett ett allvarligt brott mot den som 
har begärt fingerade personuppgifter bör också kravet på brottsrisk vara 
uppfyllt. 
  I andra fall kan det vara så att förföljaren inte exakt identifieras men  med 
hänsyn till omständigheterna står det klart att han tillhör en viss bestämd 
krets av personer. Så kan vara fallet om den som begär fingerade personuppgifter 
har vittnat eller medverkat i en polisutredning mot en kriminell gruppering av 
något slag och därefter utsätts för hot. Situationen kan vara likartad om en 
person själv tidigare har tillhört en sådan gruppering eller någon annan sam- 
manslutning men sedermera tagit avstånd från denna och därför riskerar repres- 
salier. I dessa fall finns det inte alltid någon tidigare dömd förföljare som 
utgör hotet. 
  I dag krävs att det skall föreligga en "uppenbar" risk för brottslighet. 
Enligt regeringens mening innebär det ett krav på en mycket överhängande brotts- 
risk. Det kan vara svårt att förebringa utredning om en så hög risk. Det gäller 
särskilt i de fall då den som står för hotet inte går att närmare identifiera. 
Kravet på att brottsrisken skall vara uppenbar kan också medföra att den som 
begär fingerade personuppgifter kan nödgas utstå förföljelse innan ett 
medgivande om fingerade personuppgifter kan aktualiseras. Med hänsyn till det 
sagda föreslår regeringen att det inte bör föreligga något krav på att brotts- 
risken skall vara uppenbar. Det rekvisitet skall därför utgå ur lagtexten. 
  De ändringar som föreslås i fråga om förutsättningarna för att få fingerade 
personuppgifter innebär att något fler personer än i dag kan komma i fråga för 
ett medgivande. Ett medgivande att få använda fingerade personuppgifter skall 
dock även i fortsättningen medges endast när det inte finns någon annan 
möjlighet att skydda personen. Det är enligt regeringens mening väsentligt att 
andra mindre ingripande åtgärder tillgrips i första hand. Regeringen återkommer 
till detta i nästa avsnitt. 
  Utredningen har vidare föreslagit att det i lagtexten tas in en bestämmelse om 
att fingerade personuppgifter får medges endast om åtgärden med hänsyn till 
personens förhållanden eller andra omständigheter kan antas utgöra en effektiv 
skyddsåtgärd. Utredningen har därvid anfört att det kan finnas omständigheter 
som gör att fingerade personuppgifter inte skulle få avsedd effekt. I första 
hand är det fråga om förhållanden som rör den förföljdes person och exempelvis 
dennes ovilja att ändra sin livsföring på det radikala sätt som krävs. Enligt 
regeringens mening bör givetvis ingen skyddsåtgärd tillgripas om den inte kan 
antas få effekt. Någon särskild reglering av detta kan inte emellertid anses 
nödvändig.  
4.5.3                       Först kvarskrivning  
Regeringens förslag: Fingerade personuppgifter skall inte medges om personen kan 
skyddas genom kvarskrivning eller på annat sätt.I ansökan om medgivande skall 
Rikspolisstyrelsen ange varför det inte räcker med kvarskrivning eller annan 
åtgärd.  
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran. 
  Skälen för regeringens förslag: Ett medgivande att använda fingerade 
personuppgifter skall lämnas endast om behovet av skydd inte kan tillgodoses på 
annat sätt. I första hand är det kvarskrivning som bör komma i fråga. Frågan om 
kvarskrivning är en tillräcklig skyddsåtgärd verkar ha kommit något i skymundan 
när en person har medgivits fingerade personuppgifter. Domstolarna förefaller 
att i stor utsträckning ha grundat sina beslut på att det förelegat risk för 
mycket allvarlig brottslighet. Högsta domstolen har visserligen i NJA 1994 s. 
497 II anfört att vidtagna åtgärder - kvarskrivning och sekretessmarkering - 
inte kunde anses tillräckliga, men inte närmare motiverat denna bedömning. 
  I och för sig är det förståeligt att domstolarna i första hand riktar in sig 
på brottsrisken och endast i mindre mån beaktar om kvarskrivning är en tillräck- 
lig skyddsåtgärd. Det är ju naturligt att en person som riskerar att bli utsatt 
för ett mycket allvarligt brott erbjuds det skydd som förefaller effektivast, 
alltså fingerade personuppgifter. 
  Användningen av fingerade personuppgifter är som tidigare sagts förknippad med 
stora svårigheter på olika plan, inte minst personliga. Med hänsyn till 
problemen är det angeläget att det i varje ärende om fingerade personuppgifter 
noga prövas om inte den förföljde kan beredas ett fullgott skydd genom t.ex. 
kvarskrivning. Kvarskrivning är som tidigare nämnts en mycket effektiv 
skyddsåtgärd. Regeringen föreslår att det i lagen om fingerade personuppgifter 
särskilt anges att fingerade personuppgifter inte skall medges om skyddsbehovet 
kan tillgodoses genom kvarskrivning. Härigenom understryks vikten av en sådan 
prövning. 
  En avgörande fråga för tillämpningen av reglerna om fingerade personuppgifter 
är alltså vari de speciella omständigheter består som gör att kvarskrivning inte 
ger det skydd som krävs. Utredningen har pekat på några sådana situationer (SOU 
1996:68 s. 142 ff.). 
  Kvarskrivning kan vara otillräcklig som skyddsåtgärd om det exempelvis före- 
ligger sådana omständigheter i ärendet att den som hotar har möjlighet att, 
trots vidtagna åtgärder inom folkbokföringen, spåra en person med hjälp av 
dennes folkbokföringsuppgifter. Som exempel på en sådan situation kan anges att 
en förföljare kan ha möjlighet att genom hot mot eller bestickning av någon som 
är anställd hos en skattemyndighet få fram uppgifter om en skyddad person. Som 
ett annat exempel kan nämnas att den person som förföljs tillhör en så speciell 
personkategori, exempelvis en liten grupp offentliganställda, att det på olika 
sätt är möjligt att få fram vederbörandes personuppgifter med stöd av offentlig- 
hetsprincipen. 
  Regeringen föreslår i avsnitt 4.5.5 att det även i fortsättningen skall 
ankomma på Rikspolisstyrelsen att ansöka om fingerade personuppgifter. Enligt 
regeringens mening skall  styrelsen också ha ett särskilt ansvar att i varje 
ärende utreda om inte kvarskrivning räcker för att skydda den förföljde 
personen. I sin ansökan skall styrelsen motivera varför man anser att kvar- 
skrivning inte räcker som skyddsåtgärd.  
4.5.4                       Fingerade personuppgifter under obestämd tid  
Regeringens förslag: Fingerade personuppgifter skall kunna ges för obestämd tid 
i stället för som i dag för högst fem år.  
  Utredningen har bedömt att den nuvarande ordningen med tidsbestämt byte bör 
behållas. Om det finns behov av det anser utredningen att fingerade 
personuppgifter bör medges för mer än en period. 
  Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar 
utredningens förslag utan erinran. Riksåklagaren, Brottsoffermyndigheten och 
Kvinnojourernas riksförbund (ROKS) anser dock att det bör införas en möjlighet 
till permanent medgivande att använda fingerade personuppgifter. Även 
Riksförsäkringsverket anser att en ordning med ett permanent medgivande är att 
föredra. 
  Skälen för regeringens förslag: I dagsläget kan fingerade personuppgifter 
medges endast för bestämd tid. Den längsta tid som är möjlig enligt lagen om 
fingerade personuppgifter är fem år. Fingerade personuppgifter kan dock medges 
för mer än en period. I de fall där fingerade personuppgifter har medgivits har 
giltighetstiden för användningen av uppgifterna regelmässigt bestämts till fem 
år. En förnyad ansökan för någon som har medgivits fingerade personuppgifter har 
blivit aktuell först under år 1997. Stockholms tingsrätt har i ett fall bifallit 
en ansökan om förlängning av medgivandet. 
  Utgångspunkten för nu gällande regler är att personen i fråga skall återta sin 
rätta identitet när det inte längre finns något hot. Enligt utredningens mening 
talar övervägande skäl för att behålla den nuvarande ordningen med 
tidsbegränsade medgivanden. Ett medgivande kan bli obehövligt innan den fast- 
ställda tiden löpt ut. Exempelvis kan det inträffa att en utpekad förföljare 
avlider. Inte bara förföljarens död utan även utvisning eller omhändertagande av 
honom för lång tid kan påverka hotbilden. Utredningen pekar också på att de 
negativa effekterna av en återgång till den riktiga personuppgifterna kan 
mildras genom t.ex. namnbyte. Fingerade personuppgifter medför inte bara 
nackdelar för den enskilde utan också för tredje man. Det är bl.a. därför bra om 
behovet av skydd kontrolleras med de intervaller som följer med den nuvarande 
ordningen. Ett förfarande med fingerade personuppgifter på obestämd tid kan lätt 
leda till att ett byte kommer att gälla trots att det kanske inte finns behov av 
det. 
  Det finns emellertid skäl som talar för att införa en permanent möjlighet att 
använda fingerade pesonuppgifter. Fingerade personuppgifter behövs ofta för lång 
tid. Det kan finnas situationer där det inte kommer att finnas någon möjlighet 
för den enskilde att återgå till den gamla identiteten. För den enskilde innebär 
ett medgivande en omfattande omställning. För att ett medgivande skall bli 
effektivt fordras att den enskilde förändrar sin livsföring genom att t.ex. byta 
bostad och arbete. Han eller hon måste ofta också bryta sina kontakter med 
tidigare vänner och arbetskamrater. En användning av fingerade personuppgifter 
innebär alltså stora uppoffringar och ingrepp i såväl privatliv som arbetsliv.- 
En återgång till det gamla namnet och personnumret kan komma att medföra 
liknande problem. Detta särskilt om de fingerade personuppgifterna har använts 
under lång tid. Svårigheterna blir påtagliga exempelvis för barn som fått 
fingerade personuppgifter och som kanske inte riktigt har klart för sig 
anledningen till uppgiftsbytet. En ordning där fingerade personuppgifter medges 
för obestämd tid skulle också påverka tryggheten för den enskilde. I dag torde 
tryggheten sannolikt påverkas negativt av vetskapen om att ett medgivande löper 
ut efter fem år. De problem som kan förorsakas av ett medgivande att använda 
fingerade personuppgifter tar vidare resurser i anspråk hos olika myndigheter. 
Materialet är i många ärenden om fingerade personuppgifter omfattande och 
polisen lägger ner betydande resurser på att utreda om det finns behov av att 
ansöka om förlängning av ett medgivande. 
  Det finns således skäl som talar både för och emot att behålla den nuvarande 
ordningen med tidsbestämda medgivanden. Vid en avvägning mellan olika intressen 
anser regeringen emellertid att det är angeläget att i största möjliga 
utsträckning tillvarata den förföljdes intressen och att underlätta tillvaron 
för denne. Den omställning det innebär för den enskilde att övergå till att 
använda fingerade personuppgifter talar för att ett medgivandet bör kunna vara 
permanent. För denna ordning talar också att behovet av skydd i många fall 
kommer att kvarstå under lång tid. Visserligen kan en återgång underlättas på 
olika sätt t.ex. genom att personen i fråga får rätt att förvärva det fingerade 
namnet. Övervägande skäl talar dock för att ett medgivande att använda fingerade 
personuppgifter skall kunna lämnas för obestämd tid. Regeringen föreslår därför 
att en sådan ordning införs. Den enskilde bör dock ha möjlighet att på egen 
begäran få medgivandet upphävt. För det fall de fingerade personuppgifterna 
används i något otillbörligt syfte bör också Rikspolisstyrelsen få en sådan 
möjlighet. Regeringen återkommer till frågan om upphävande av medgivandet i 
avsnitt 4.5.9. 
  Även om ett medgivande skall kunna ges för obestämd tid bör någon ändring av 
de rättsliga förhållandena inte ske utan den enskilde skall liksom i dag behålla 
sin riktiga identitet. 
  När ett medgivande ges för obestämd tid är det väsentligt att 
Rikspolisstyrelsen håller kontakten med den enskilde. Styrelsen bör också 
regelbundet kontrollera att den som har ett medgivande inte återgått till att 
använda den verkliga identiteten, t.ex. genom att åter folkbokföra sig i den 
identiteten. I sådana fall kan det finnas skäl för Rikspolisstyrelsen att få 
medgivandet upphävt.  
4.5.5                       Ansökan och beslut om fingerade personuppgifter  
Regeringens förslag: Rikspolisstyrelsen skall även i fortsättningen vara sökande 
i ärenden om fingerade personuppgifter. Styrelsen skall dock få en utökad rätt 
att avslå framställningar om fingerade personuppgifter. En framställning skall 
avslås om det inte är sannolikt att ett byte kommer att medges av domstolen.  
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar 
förslaget utan erinran. Svea hovrätt anser dock att det bör ytterligare 
övervägas om inte Rikspolisstyrelsens roll bör renodlas. Om man av något skäl 
inte är beredd att ge styrelsen full beslutanderätt som första instans anser 
hovrätten att alternativet bör vara att styrelsen ges en helt utredande funktion 
i ärenden om fingerade personuppgifter. Rikspolisstyrelsen anför att styrelsen 
skulle föredra att handläggningsordningen renodlades så att den enskilde själv 
alltid ansöker vid tingsrätten och Rikspolisstyrelsen anlitas för den utredning 
som krävs. Brottsoffermyndigheten avstyrker förslaget och anför bl.a. att det är 
mycket olämpligt att Rikspolisstyrelsen tilldelas flera roller i ärenden om 
fingerade personuppgifter. Rätten att ansöka om fingerade personuppgifter bör 
tillkomma någon utomstående myndighet. Rikspolisstyrelsen bör enligt 
Brottsoffermyndigheten inte heller få en utökad möjlighet att avslå ansökningar. 
  Skälen för regeringens förslag: I första hand är det Rikspolisstyrelsen som 
har rätt att ansöka om fingerade personuppgifter vid tingsrätten. Ansökan 
förutsätter dock att den enskilde har gjort framställning hos styrelsen om att 
få fingerade personuppgifter. Rikspolisstyrelsen har rätt att avslå en fram- 
ställning. Om det sker kan den enskilde själv ansöka om fingerade 
personuppgifter vid tingsrätten. 
  Rikspolisstyrelsen kan avslå en framställning från en enskild om styrelsen 
efter utredning finner att tillräckliga skäl saknades för ansökan till 
tingsrätten. I den proposition som låg till grund för lagen angavs emellertid 
att det inte skulle ankomma på Rikspolisstyrelsen att göra någon mer ingående 
bedömning av den enskildes utsikter att erhålla medgivande. Rikspolisstyrelsen 
borde enligt propsitionen tillmötesgå den enskildes framställning om den inte 
framstod som utsiktslös. 
  Rikspolisstyrelsen har i sin rapport Utvärderig av lagen om fingerade 
personuppgifter (RPS Rapport 1995:3) invänt mot ansökningsförfarandet. 
Rikspolisstyrelsen menar att den nuvarande ordningen leder till en "dubbelroll" 
för styrelsen. När Rikspolisstyrelsen ansöker om fingerade personuppgifter anser 
sig styrelsen skyldig att ange sin inställning i saken. Rikspolisstyrelsen kon- 
staterar i rapporten att den situationen då kan uppkomma att styrelsen ansöker 
om fingerade personuppgifter samtidigt som man avstyrker den enskildes begäran 
om sådana uppgifter. I över hälften av ansökningarna till Stockholms tingsrätt 
har styrelsen också avstyrkt bifall till fingerade personuppgifter. 
Rikspolisstyrelsen anser att ett sådant system framstår som egendomligt för den 
enskilde och olämpligt från rättssäkerhetssynpunkt. 
  Regeringen har i och för sig förståelse för Rikspolisstyrelsens uppfattning 
att styrelsen har en dubbelroll som kan ifrågasättas. Samtidigt visar emellertid 
erfarenheterna att styrelsen har fyllt en viktig funktion bl.a. som återhållande 
faktor beträffande framställningar om fingerade personuppgifter som har varit 
mer eller mindre grundlösa. Ungefär 60 % av de framställningar som har kommit in 
till Rikspolisstyrelsen har inte förts vidare till Stockholms tingsrätt. 
Merparten av dessa har avskrivits av Rikspolisstyrelsen sedan sökanden har 
återkallat sin framställning. Framställningarna har återkallats sedan den 
enskilde upplysts om andra skyddsåtgärder. Därvid har personen fått klart för 
sig att andra åtgärder än fingerade personuppgifter ofta utgör ett tillräckligt 
skydd. Vidare har flera ansökningar avslagits av Rikspolisstyrelsen. Det har 
skett när en framställning har bedömts som utsiktslös. Inte i något sådant fall 
har den enskilde själv ansökt vid tingsrätten. 
  Om förfarandet med fingerade personuppgifter inleds hos tingsrätten är det o- 
frånkomligt att domstolen belastas av många obefogade ansökningar. Samtidigt 
kommer polisväsendet inte att avlastas i någon större utsträckning. Inget ärende 
kan nämligen avgöras utan någon form av polisutredning. Det är därför 
ofrånkomligt att tingsrätten begär yttrande från Rikspolisstyrelsen beträffande 
det hot som påstås föreligga. 
  Regeringen anser att angivna omständigheter med styrka talar för att förfaran- 
det med fingerade personuppgifter även fortsättningsvis bör inledas hos 
Rikspolisstyrelsen. Därvid kan också de rutiner som har upparbetats hos 
styrelsen komma till fortsatt användning redan när ett ärende inleds. 
  Rikspolisstyrelsen roll skulle renodlas om styrelsen beslutade som första in- 
stans i alla ärenden om fingerade personuppgifter. Rikspolis-styrelsen skulle då 
ha samma ställning som andra förvaltningsmyndigheter som prövar ärenden efter 
ansökan från enskilda och vars beslut kan överklagas till domstol. Regeringen 
anser emellertid att det inte finns skäl att ändra den nuvarande ordningen där 
domstol beslutar. 
  En annan fråga är möjligheten för Rikspolisstyrelsen att avslå en framställan. 
Lagstiftningen om fingerade personuppgifter har nu varit i kraft i snart sex år. 
Berörda instanser har vunnit erfarenheter från ett antal ärenden om fingerade 
personuppgifter. Inom Rikspolisstyrelsen finns stor sakkunskap i frågorna. 
Domstolarna har också i stor utsträckning följt Rikspolisstyrelsen bedömningar. 
Mot denna bakgrund finns det enligt regeringens mening förutsättningar att ge 
Rikspolisstyrelsen en utökad rätt att avslå framställningar om fingerade 
personuppgifter. 
  Enligt regeringens mening bör det föreligga en ganska hög grad av sannolikhet 
för att en ansökan om fingerade personuppgifter bifalls för att 
Rikspolisstyrelsen skall ansöka vid tingsrätten. Om det inte är sannolikt att 
fingerade personuppgifter kan medges bör Rikspolisstyrelsen alltså få avslå den 
enskildes framställning. Å andra sidan bör Rikspolisstyrelsen kunna  ansöka även 
om styrelsen anser att det är något tveksamt om en ansökan kommer att resultera 
i ett medgivande till fingerade personuppgifter. Regeringens förslag i den här 
delen föranleder ändringar i 3 § lagen om fingerade personuppgifter.- 
  Förslaget att ge Rikspolisstyrelsen en utökad rätt att avslå framställningar 
innebär inte någon nackdel för den enskilde. Hennes eller hans rätt att ansöka 
på egen hand skall nämligen kvarstå. 
  En utökad möjlighet för Rikspolisstyrelsen att avslå framställningar undan- 
röjer också en av de nackdelar som styrelsen har påtalat. Med den föreslagna 
ordningen hamnar Rikspolisstyrelsen inte i den situationen att styrelsen i an- 
sökningen till domstolen också avstyrker det begärda medgivandet att använda 
fingerade personuppgifter. Därmed elimineras en stor del av Rikspolisstyrelsen 
"dubbelroll" i ärenden om fingerade personuppgifter. 
 
4.5.6 Förstärkt sekretess  
Regeringens förslag: Sekretessen till skydd för uppgifter i ärenden om fingerade 
personuppgifter överförs om uppgifterna lämnats till annan myndighet.  
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. 
  Skälen för regeringens förslag: I dagsläget medverkar Rikspolisstyrelsen till 
att några myndigheter kan sammanföra vissa fingerade uppgifter med verkliga 
uppgifter. Det sker efter medgivande från den som använder fingerade 
personuppgifter och görs för att hon eller han inte skall stå utanför vissa 
grundläggande samhällsfunktioner. Den manuella uppgiftsöverföring som sker be- 
höver dock inte innebära att vederbörande myndighet får kännedom om kopplingen 
mellan gammal och ny identitet. 
  Som Rikspolisstyrelsen och andra myndigheter påpekat kan en manuell hantering 
vid sidan av ordinarie rutiner för överföring av folkbokföringsuppgifter leda 
till att flera personer hos den berörda myndigheten måste engageras. Med en 
sådan handläggning ökar risken för att känslig information som rör fingerade 
personuppgifter sprids. 
  Nackdelen med att det i vissa fall sker en sammankoppling av uppgifter är 
självfallet att det hos den mottagande myndigheten finns uppgifter om den 
känsliga kopplingen mellan verklig och fingerad identitet. Den som tar del av 
kopplingsuppgiften får alltså reda på bland annat det fingerade namn och person- 
nummer som en förföljd person använder liksom var personen är bosatt. 
  Enligt regeringens mening bör det inte förekomma automatisk överföring av 
uppgift om fingerade personuppgifter från Rikspolisstyrelsen till någon annan 
myndighet. Den enskildes behov av skydd talar starkt mot en sådan ordning även 
om mottagande myndighet kan erbjuda viss sekretess för uppgiften. Regeringen 
förordar i likhet med utredningen i stället att den ordning som nu tillämpas, 
och som bygger på överväganden i det enskilda fallet, kommer till användning 
även fortsättningsvis. Rikspolisstyrelsen får alltså efter samråd med den en- 
skilde lämna ut vissa uppgifter till annan myndighet om det behövs för att den 
enskilde skall kunna ta tillvara sin rätt. Det är en fördel om den myndighet som 
berörs utser en särskild handläggare för kontakterna med Rikspolisstyrelsen. 
  I vissa fall är det som nämnts inte nödvändigt att en myndighet får del av 
kopplingsuppgiften mellan gammal och fingerad identitet. Det kan räcka med att 
myndigheten genom Rikspolisstyrelsens medverkan kan föra över vissa uppgifter 
från verklig till fingerad identitet. Det förekommer dock situationer där det 
kan vara nödvändigt att en myndighet får full kännedom om vilken person det är 
som döljer sig bakom en fingerad identitet. För dessa fall vore det en fördel om 
uppgifterna hos den mottagande myndigheten kunde vara skyddade med en stark 
sekretess. I dagsläget gäller sekretess hos Rikspolisstyrelsen och domstol i 
ärende om fingerade personuppgifter för uppgift om enskilds personliga 
förhållanden om det inte står klart att uppgifter kan röjas utan att den 
enskilde eller någon honom närstående lider men (7 kap. 15 § tredje stycket 
sekretesslagen). Regeringen föreslår att sekretessen inte begränsas till enbart 
själva ärendet om fingerade personuppgifter utan att den utvidgas till att i 
alla sammanhang omfatta uppgift om den som har fått fingerade personuppgifter. 
Sekretessen skulle därmed gälla hos de myndigheter som förvarar uppgifter som 
medför att en persons verkliga och fingerade identitet helt eller delvis kan 
kopplas samman. Förslaget föranleder ändring i 7 kap. 15 § sekretesslagen. 
  Minst lika viktig som den formella sekretessen är de interna rutiner som 
myndigheten tillämpar för hanteringen av personuppgifter. Skulle en myndighet få 
del av någon uppgift som kan vara känslig för den som använder fingerade 
personuppgifter måste den självfallet behandlas försiktigt. Rikspolisstyrelsen 
bör överväga denna omständighet när ett uppgiftsutlämnande aktualiseras. 
Styrelsen bör regelmässigt samråda med den enskilde när utlämnande övervägs. 
  Den nu berörda situationen med utlämnande av någon uppgift som kan kopplas 
till fingerade personuppgifter uppkommer endast undantagsvis. Inom många sam- 
hällsområden finns det inte skäl att koppla ihop verkliga och fingerade person- 
uppgifter.  
4.5.7                       Rikspolisstyrelsen får hämta in sekretessbelagt 
material  
Regeringens förslag: Rikspolisstyrelsen skall få rätt att hämta in sekretessbe- 
lagt material om främst den utpekade förföljaren.  
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. 
  Remssinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. 
  Skälen för regeringens förslag: Av polisutredningen i ett ärende om fingerade 
personuppgifter skall bl.a. framgå om sökanden riskerar förföljelse. Det är en 
fråga som självfallet berör både den som har begärt medgivandet och den utpekade 
förföljaren. Bådas förhållanden måste alltså klarläggas. Vidare måste det klar- 
göras om inte den förföljde kan skyddas genom kvarskrivning eller på annat 
mindre ingripande sätt. En utförlig och allsidig polisundersökning är av största 
betydelse när det gäller fingerade personuppgifter. 
   Sekretessen hos olika myndigheter försvårar ibland Rikspolisstyrelsens 
utredning i ett ärende om fingerande personuppgifter. Det har emellanåt  varit 
omöjligt för styrelsen att få tillgång till viss information om en förföljare på 
grund av sekretess. Som exempel kan nämnas att man inte har kunnat få tillgång 
till uppgifter om en utpekad förföljare som har varit intagen för rättspsy- 
kiatrisk vård. 
  I vissa fall kan det vara nödvändigt att polisutredarna får del av material 
som normalt är sekretessbelagt. När det gäller uppgifter om den som begär 
fingerade personuppgifter torde inte några svårigheter föreligga på den punkten. 
Personen i fråga kan nämligen förväntas lämna sitt medgivande till att uppgifter 
om henne eller honom lämnas ut till Rikspolisstyrelsen. Det kan dock inte 
uteslutas att så inte sker eller att vederbörande inte kan nås när frågan upp- 
kommer. 
  Störst behov av sekretessbelagda uppgifter torde dock föreligga när det gäller 
den utpekade förföljaren. Många uppgifter om personen i fråga är antagligen 
tillgängliga inom polisväsendet, exempelvis i domar, förundersökningsprotokoll 
och i olika register. Betydelsefulla uppgifter kan dock också finnas på annat 
håll. En fullständig utredning om hotbilden kräver att även sådana uppgifter kan 
tillföras ärendet. 
  I vissa fall torde Rikspolisstyrelsen kunna utverka uppgifter med stöd av den 
s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen. Denna bestämmelse är 
emellertid inte tillämplig i fråga om all sekretess. Undantagna är exempelvis 
hälso- och sjukvårdsområdet samt socialtjänsten. Bl.a. inom dessa områden kan 
uppgifter finnas som är värdefulla i ärendet om fingerade personuppgifter. 
  Regeringen föreslår mot bakgrund av det behov som finns att Rikspolisstyrelsen 
skall få möjlighet att hämta in sekretessbelagda uppgifter från andra 
myndigheter. Detta behövs för att tillgodose den förföljda personens intresse. 
Den utpekade förföljaren skyddas från närmare offentlighet genom den sekretess 
som generellt råder i ärenden om fingerade personuppgifter (7 kap. 15 § tredje 
stycket sekretesslagen). En bestämmelse om rätt för Rikspolisstyrelsen att in- 
hämta sekretessbelagt material i ärenden om fingerade personuppgifter skall tas 
in i 5 § lagen om fingerade personuppgifter.  
4.5.8                       Rikspolisstyrelsen har till uppgift att hjälpa den 
enskilde  
Regeringens förslag: Den som medgivits fingerade personuppgifter behöver hjälp 
med olika frågor som bytet aktualiserar. Rikspolisstyrelsen skall ansvara för 
att den enskildes behov av hjälp tillgodoses.  
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar 
förslaget utan erinran. Brottsoffermyndigheten avstyrker dock förslaget och 
anför att uppgiften i stället bör läggas på Brottsoffermyndigheten. 
  Skälen för regeringens förslag: Under det lagstiftningsarbete som föregick 
lagen om fingerade personuppgifter var man medveten om att fingerade 
personuppgifter kunde medföra olägenheter för den som fick uppgifterna och att 
den enskilde behövde hjälp i vissa sammanhang. Det förutsattes att den enskilde 
i förväg upplystes av berörda myndigheter om de komplikationer som kunde följa 
av ett medgivande att använda fingerade personuppgifter. Några riktlinjer för 
hur den enskilde efter ett medgivande skulle få hjälp med att lösa uppkommande 
problem lämnades i princip inte. Det sades dock att det ankommer på 
Rikspolisstyrelsen att lämna råd till den enskilde om hur hon eller han skall 
kunna fullgöra förpliktelser efter att ha fått fingerade personuppgifter. 
  Den tidigare lämnade redogörelsen om konsekvenserna av ett medgivande om 
fingerade personuppgifter visar att den som har erhållit medgivandet kan för- 
orsakas betydande problem på grund av det. De personer som har medgivits 
fingerade personuppgifter behöver ofta hjälp med att ta tillvara sin rätt. Det 
kan exempelvis gälla vid reglering av skulder, mellanhavanden med myndigheter 
samt vid kontakter med banker och försäkringsbolag. Hjälpåtgärderna kräver ofta 
juridisk kompetens och goda kunskaper om hur samhället fungerar.- 
  Flera personer som medgivits fingerade personuppgifter har uppvisat ett stort 
hjälpbehov. Rikspolisstyrelsen har därför "som en ren serviceåtgärd" givit dessa 
en ganska omfattande hjälp med att lösa olika svårigheter som medgivandet 
aktualiserar. Enligt styrelsens rapport har också tjänstemän hos andra 
myndigheter fått hjälpa till. 
  Regeringen anser mot bakgrund av det angivna att en särskild kontaktmyndighet 
bör utses för att bistå att den enskilde. 
  Det finns  skäl som talar för att Rikspolisstyrelsen även i fortsättningen bör 
ha det övergripande ansvaret att hjälpa personer som har erhållit fingerade 
personuppgifter. Genom ansökningsförfarandet vid domstolen har 
Rikspolisstyrelsen i ett tidigt skede fått kontakt med den som har medgivits 
fingerade personuppgifter. Styrelsen har vidare redan på ansökningsstadiet 
informerat denne om de svårigheter som kan uppkomma efter ett byte. Styrelsen 
har också vid det efterföljande registreringsförfarandet och på andra sätt fått 
god kännedom om den enskildes förhållanden. Under de år som gått har 
Rikspolisstyrelsen dessutom fått en god allmän överblick över de svårigheter som 
kan följa på ett medgivande om fingerade personuppgifter. 
  Riksskatteverket har av utredningen angivits som ett alternativ till 
Rikspolisstyrelsen. Detta mot bakgrund av att användningen av folkbokförings- 
uppgifterna i samhället är ett av huvudproblemen för de personer som har fått 
fingerade personuppgifter.  Inom skatteförvaltningen hanteras också de 
skyddsåtgärder som utgörs av sekretessmarkering och kvarskrivning. Vad som nu 
sagts talar för att Riksskatteverket utses till kontaktmyndighet. 
  Ett annat alternativ är Brottsoffermyndigheten. Myndigheten har till uppgift 
att besluta om brottsskadeersättning, om användning av brottsofferfondens medel 
samt att fungera som kunskapscentrum i frågor om brottsoffer och förmedla 
information i sådana frågor. Myndighetens övergripande mål är att främja 
brottsoffrens rättigheter, behov och intressen. Brottsoffermyndigheten skulle 
mot den bakgrunden kunna komma i fråga när det gäller att ansvara för de 
hjälpåtgärder som aktualiseras när en person använder fingerade personuppgifter. 
Brottsoffermyndigheten har själv förordat att ansvaret läggs på den och hänvisar 
till den kompetens som finns inom myndigheten. 
  Regeringen anser trots detta att Rikspolisstyrelsen även i fortsättningen bör 
vara den myndighet som hjälper den enskilde i kontakterna med andra myndigheter. 
Skälet till detta är framför allt att uppgifterna i ett ärende om fingerade 
personuppgifter är mycket känsliga och inte bör spridas till andra myndigheter 
annat än i mycket begränsad omfattning. Regeringen anser därför att 
Rikspolisstyrelsen även i fortsättningen skall ha som uppgift att hjälpa den som 
fått fingerade personuppgifter. 
  Rikspolisstyrelsen kan inte ensam avhjälpa alla olägenheter som kan uppkomma 
efter ett medgivande att använda fingerade personuppgifter. Även olika 
"fackmyndigheter" måste i olika sammanhang hjälpa till. När det exempelvis 
gäller socialförsäkringsförmåner för den som har bytt identitet är 
Riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas medverkan nödvändig. En person 
som har medgivits fingerade personuppgifter torde vidare ofta behöva stöd och 
hjälp direkt på den plats där hon eller han befinner sig. Rikspolisstyrelsen kan 
inte verka på det lokala planet. När den som har medgivits fingerade 
personuppgifter behöver direkt personlig kontakt med någon myndighet får hjälp 
ges på annat sätt. 
  Allmänt kan konstateras att en förföljd person ofta är i behov av stöd och 
bistånd på olika områden. Personen i fråga kan exempelvis behöva hjälp med att 
anskaffa bostad och ordna barntillsyn. Hon eller han kan också nödgas begära 
ekonomisk ersättning till uppehälle för sig och sina barn. Hjälpbehov av dessa 
slag skall tillgodoses inom ramen för socialtjänsten. När en enskild vänder sig 
till Rikspolisstyrelsen för att få hjälp efter ett medgivande att använda 
fingerade personuppgifter är det alltså möjligt att myndigheten kan hänvisa den 
enskilde till socialnämnden. Det blir antagligen främst aktuellt när den enskil- 
de redan har en etablerad kontakt där och frågan enkelt kan lösas av nämnden. En 
person som inte kan beredas hjälp på annat sätt skall dock alltid kunna vända 
sig till Rikspolisstyrelsen med olika problem som är en följd av att hon eller 
han använder fingerade personuppgifter. 
  En annan fråga som rör hjälp till den enskilde är möjligheten till  ekonomisk 
ersättning till den som fått fingerade personuppgifter för att undgå 
förföljelse. Utredningen har inte funnit skäl att lämna förslag till någon 
särskild kostnadsersättning till dessa personer. Frågan har dock tagits upp av 
utredningen eftersom den som fått ett medgivande ofta drabbas av vissa kostnader 
som bl.a. har samband med byte av bostadsort, försäljning av fastighet eller med 
att hon eller han fått byta arbete. Detta är kostnader som är aktuella för många 
som har råkat ut för brott. Frågan har också betydelse för den stora grupp av 
personer som riskerar att utsättas för brott. Till dessa grupper hör inte endast 
personer som har bytt identitet utan också kvarskrivna samt personer som har 
erhållit sekretessmarkering. Riksåklagaren och Brottsoffermyndigheten anser att 
personer som behöver skydd skall kunna ersättas för de merkostnader som uppstår. 
  Regering och riksdag har på senare år vidtagit många olika åtgärder för att 
stärka brottsoffrens ställning och för att öka skyddet för förföljda personer. 
Möjligheterna för ett brottsoffer att få direkt ekonomisk ersättning är i 
princip begränsade till ersättning i form av skadestånd, brottsskadeersättning 
samt vad som kan utgå inom ramen för den kommunala socialtjänsten. Kostnader av 
det slag som angivits ovan rör många personer i skiftande situationer. 
Regeringen anser inte att det nu finns skäl att införa någon särskild form av 
ekonomisk ersättning för personer som har medgivits fingerade personuppgifter.  
4.5.9                       Medgivande till fingerade personuppgifter upphör  
Regeringens förslag: Ett medgivande till fingerade personuppgifter  skall 
upphöra att gälla om den enskilde begär det. Om det finns synnerliga skäl skall 
Rikspolisstyrelsen få ansöka om att medgivandet skall upphävas. 
   Om ett medgivande har upphört att gälla skall Rikspolisstyrelsen  underrätta 
skattemyndigheten om detta.  
  Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningens 
förslag utgår dock från en ordning med tidsbestämt medgivande att använda 
fingerade personuppgifter. 
  Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utredningens förslag utan erinran. 
  Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 4.5.4 har regeringen föreslagit att 
ett medgivande att använda fingerade personuppgifter får medges för obestämd 
tid. Den enskilde skall dock på egen begäran kunna återgå till den verkliga 
identiteten. Detta kan bli aktuellt om medgivandet inte längre behövs, t.ex. på 
grund av att förföljaren avlider. 
  Initiativet till en avveckling av den fingerade identiteten är i första hand 
en fråga för Rikspolisstyrelsen och den enskilde. Regeringen anser att av- 
vecklingen normalt bör inledas genom att den enskilde skriftligen hos 
Rikspolisstyrelsen anmäler att det inte längre finns något behov av fingerade 
uppgifter. Bedömningen att medgivandet att använda fingerade personuppgifter har 
blivit obehövligt bör i normala fall bygga på ett gemensamt ställningstagande av 
den enskilde och Rikspolisstyrelsen. När den enskilde och Rikspolisstyrelsen är 
överens om att fingerade personuppgifter inte längre behövs skall användningen 
av de fingerade uppgifterna formellt bringas att upphöra genom en underrättelse 
från styrelsen till skattemyndigheten. 
  Med en ordning där ett medgivande att använda fingerade personuppgifter ges 
för obestämd tid kan det i undantagsfall uppkomma situationer där 
Rikspolisstyrelsen bör ha möjlighet att få ett medgivande upphävt. Om 
skyddsbehovet upphör kan det finnas risk för att den enskilde missbrukar 
systemet och använder både verkliga och fingerade uppgifter på ett otillbörligt 
sätt. Rikspolisstyrelsen bör för sådana undantagssituationer ges en möjlighet 
att hos Stockholms tingsrätt begära att medgivandet skall upphävas. Eftersom 
medgivandet i detta fall skulle upphävas i strid mot den enskildes eget önskemål 
är det mindre lämpligt med det förenklade förfarande som föreslås när 
Rikspolisstyrelsen och den enskilde är överens om att medgivandet skall upphöra 
att gälla. En sådan ansökan från Rikspolisstyrelsen torde bli mycket ovanlig. 
Upphäver domstolen medgivandet skall Rikspolisstyrelsen underrätta skattemyndig- 
heten om detta. 
  När Rikspolisstyrelsen har underrättat skattemyndigheten att ett medgivande 
att använda fingerade personuppgifter har upphävts skall skattemyndigheten vidta 
de registreringsåtgärder som erfordras. I folkbokföringen skall den 
avregistrering som gjorts av den verkliga identiteten bringas att upphöra. 
Vidare skall vissa förhållanden som har registrerats under de fingerade 
uppgifterna sammanföras med de verkliga uppgifterna. Det bör enligt regeringens 
mening ankomma på Riksskatteverket att närmare vägleda skattemyndigheterna i 
detta avseende. 
  När registreringsåtgärderna vidtagits kommer också myndigheter utanför 
skatteförvaltningen att få kännedom om förändringarna. Personen i fråga behöver 
därigenom inte själv ta kontakt med t.ex. försäkringskassan och andra 
myndigheter som administrerar centrala samhällsfunktioner. I vissa sammanhang 
måste dock den enskilde själv ge till känna att han eller hon ändrat namn och 
personnummer. 
  Bestämmelser om när ett medgivande att använda fingerade personuppgifter skall 
upphöra att gälla och vilka åtgärder som då skall vidtas föreslås införda i två 
nya paragrafer, 8 och 9 §§, i lagen om fingerade personuppgifter.  
4.6 Särskild forumregel för förföljda personer  
Regeringens bedömning: Frågan om en särskild forumregel för förföljda personer 
bör utredas vidare.  
  Utredningen har bedömt att det inte behövs någon särskild forumregel för 
personer som är föremål för skyddsåtgärder. 
  Remissinstanserna: Riksåklagaren anser att en särskild forumregel bör införas 
om svaranden har sekretessmarkerad adress. Riksskatteverket anser att frågan om 
särskild forumregel i tvistemål i de fall en persons hemvist skyddas av 
sekretess bör övervägas ytterligare. Även Svea hovrätt anser att en särskild 
forumregel bör övervägas. 
  Skälen för regeringens bedömning: Enligt den allmänna forumregeln i 10 kap. 1 
§ rättegångsbalken skall talan väckas vid rätten på den ort där svaranden har 
sitt hemvist. När svaranden har erhållit sekretessmarkering har käranden små 
möjligheter att få kännedom om svarandens hemvist. I vissa fall kan 
skattemyndigheten, som ju känner till svarandens adress, medverka till att en 
svarande som har sekretessmarkering får del av en ansökan om stämning. Det 
fordras då att käranden klargör förhållandena och att domstolen begär hjälp av 
skattemyndigheten med att få kontakt med svaranden. Om denna ingår i svaromål 
utan att göra foruminvändning kan målet handläggas på vanligt sätt.  Det före- 
kommer dock att en svarande som får del av stämningsansökan genom 
skattemyndighetens försorg inte ingår i svaromål. Käranden kan då behöva visa 
att han väckt talan vid rätt forum. Om skattemyndigheten, med hänvisning till 
sekretesslagens regler, inte röjer uppgiften om svarandens hemvist kan käranden 
inte fullgöra sin skyldighet att visa rätt forum. Hans talan kommer då att av- 
visas. 
  Skattemyndigheten har inte alltid rätt att hemlighålla uppgiften om svarandens 
hemvist. I vissa fall måste uppgiften lämnas ut. Det kan gälla exempelvis när 
det är en annan person än förföljaren som framställer ett anspråk i domstol. Då 
kan det knappast av särskild anledning antas att svaranden eller någon honom 
närstående lider men om uppgiften röjs (se 7 kap. 15 § sekretesslagen). 
  När det är förföljaren som vill inleda rättegång talar naturligtvis mycket för 
att skattemyndigheten bör hemlighålla uppgifterna om den förföljde. Samtidigt 
kan emellertid även en förföljare ha ett mer eller mindre berättigat anspråk på 
att kunna föra talan mot en person som han trakasserar. I familjerättsliga mål 
föreligger det en tydlig konflikt mellan motstående intressen. I ett visst fall 
kan en kvinna som har fått sekretessmarkering på grund av förföljelse ha barn 
tillsammans med förföljaren. Mot rätten till umgänge mellan barnet som kvinnan 
har vårdnaden om och barnets far får då ställas kvinnans behov av skydd. Det kan 
inte uteslutas att en sekretessprövning i ett visst fall leder fram till att en 
utpekad förföljare i egenskap av kärande, trots sekretessmarkering, får del av 
uppgiften om svarandens/offrets hemvist. I praktiken torde det dock  ankomma på 
den utpekade förföljaren att visa att svaranden inte kommer att lida något men 
om uppgiften om dennes hemvist röjs. Det kan troligen inte ske utan att käranden 
förebringar ganska omfattande utredning om sina personliga förhållanden. Trots 
vad som nu har sagts ligger det närmast till hands att anta att en utpekad 
förföljare kommer att ha mycket svårt att få ut uppgiften om offrets hemvist. Om 
det finns den minsta risk att en uppgift om hemvist kommer att användas för 
förföljelse kan det förefalla självklart att uppgiften inte skall lämnas ut. 
  Vidare uppkommer fråga om en kvarskriven person kan medverka i en rättegång, 
som svarande eller kärande, utan att avslöja sin verkliga adress. Frågan är 
naturligtvis särskilt aktuell om det är förföljaren som är den kvarskrivnes 
motpart. I den mån en motpart till en kvarskriven person skall lämna uppgift om 
denne kan uppgifterna om namn, personnummer, hemvist samt postadressen hos 
skattemyndigheten inhämtas på vanligt sätt från folkbokföringen. Om en 
kvarskriven person som är svarande i en rättegång följer rättens förelägganden 
och kallelser behöver varken domstolen eller motparten känna till den kvarsk- 
rivnes verkliga adress. Motsvarande gäller om vederbörande har anledning att 
själv inleda rättegång. Den kvarskrivne kan således tämligen problemfritt 
uppträda i en process utan att avslöja sin verkliga adress. Praktiska problem 
kan dock uppkomma om förföljaren är den kvarskrivnes motpart och den kvarskrivne 
behöver vara personligen närvarande vid en muntlig förhandling. 
  När det gäller den som fått fingerade personuppgifter kan det i likhet med vad 
som gäller vid sekretessmarkering bli problem för såväl den enskilde som tredje 
man. Det finns inte någon laglig möjlighet för den som använder fingerade 
personuppgifter att undandra sig några förpliktelser. Personen i fråga har inte 
heller rätt att vägra medverka i ett rättsligt förfarandet med hänvisning till 
att han fått  fingerade personuppgifter. Det är inte otänkbart att personen i 
fråga kan bli skyldig att inställa sig personligen exempelvis inför allmän 
domstol. Därvid föreligger risk för att den skyddade personens verkliga iden- 
titet avslöjas. Även om den som använder fingerade personuppgifter anlitar ombud 
eller biträde är en sådan risk inte utesluten. 
  Utredningen har övervägt en särskild forumregel som berättigar käranden att 
väcka talan där han själv har sitt hemvist om sekretess råder beträffande 
svarandens hemvist eller om svaranden har fingerade personuppgifter. Utredningen 
har dock bedömt att någon särskild regel inte behövs. Skälet till detta är 
främst att den nuvarande ordningen är till fördel för den förföljde. Den leder 
ju till att hon eller han emellanåt inte kan nås för rättegång. Flera 
remissinstanser anser dock att en särskild forumregel behövs, särskilt då en 
part har sekretessmarkering. Kvinnovåldskommissionen har i betänkandet 
Kvinnofrid (SOU 1996:50) föreslagit att en särskild forumregel införs i frågor 
om vårdnad och umgänge när ett barn medgivits fingerade personuppgifter. 
Betänkandet bereds för närvarande inom regeringskansliet. Någon särskild 
forumregel när en person har sekretessmarkering har dock inte föreslagits av 
Kvinnovåldskommissionen. Enligt regeringens mening bör frågan om särskilda 
forumregler för förföljda personer övervägas ytterligare. Utredningen bör 
omfatta såväl mål om vårdnad och umgänge som andra tvistemål. Frågan omfattas av 
det uppdrag som Brottsofferutredningen (Ju 1995:07) har och behandlas lämpligen 
inom ramen för det arbetet.  
                        35  
5     Samordningsnummer 
 
5.1 Tilldelning av personnummer i dag 
 
För varje folkbokförd person fastställs enligt 18 § folkbokföringslagen 
(1991:481) ett personnummer som identitetsbeteckning. Vidare fastställs 
personnummer för personer som inte är folkbokförda i de fall som anges i lag 
eller annan författning. Lagstiftningen utgår från att det i första hand är 
folkbokförda personer som skall tilldelas personnummer. Skattemyndigheten 
fastställer personnummer i samband med att en person folkbokförs första gången, 
dvs. när ett nyfött barn folkbokförs eller när folkbokföring sker med anledning 
av invandring om inte personen tidigare har tilldelats personnummer. 
  Personnummer kan också fastställas för personer som inte är folkbokförda men 
enligt 18 § folkbokföringslagen kräver en sådan tilldelning uttryckligt författ- 
ningsstöd. Uttryckligt författningsstöd för tilldelning av personnummer för 
personer som inte är folkbokförda föreligger endast i fråga om personer som 
förekommer i rättsväsendets register och totalförsvarspliktiga. Enligt praxis 
sker emellertid också tilldelning av personnummer för registrering i 
skatteregister, körkortsregister, sjömansregister, register hos allmän 
försäkringskassa samt för utfärdande av pass och registrering i passregister. 
Den personnummertilldelning som sker utan direkt författningsstöd har bl.a. sin 
grund i att det har ansetts att en föreskrift om rätt för en myndighet att re- 
gistrera personnummer kan grunda rätt för myndigheten att hos skattemyndigheten 
begära personnummer för personer som saknar sådant nummer. Man har fortsatt att 
tillämpa den ordning som gällde på gamla folkbokföringslagens tid då det inte 
förelåg uttryckligt krav på att personnummertilldelningen skulle ha stöd i 
författning. 
  Samtliga personer som har tilldelats personnummer registreras i folkbok- 
föringens centrala referensregister. För en person som aldrig har varit folkbok- 
förd registreras endast uppgift om personnumret, grunden för personnummertill- 
delningen samt uppgift om personens namn. 
  Vid utgången av år 1995 fanns det omkring 448 000 personer som hade tilldelats 
personnummer utan att vara folkbokförda i landet. Under år 1995 omfattade 
tilldelningen 20 567 personer. Av dessa folkbokfördes under samma år 932 
personer. 
 
Närmare om personnummer för icke folkbokförda 
 
Personnummertilldelning för rättsväsendets register sker med stöd av polisreg- 
isterkungörelsen (1969:38) och förordningen (1970:743) om rättsväsendets in- 
formationssystem. Enligt 12 § polisregisterkungörelsen skall den skattemyndighet 
som Riksskatteverket bestämmer på begäran av Rikspolisstyrelsen fastställa 
personnummer för personer som saknar personnummer och om vilka uppgift har 
kommit in till Rikspolisstyrelsens polisregister. Enligt 23 § förordningen om 
rättsväsendets informationssystem skall skattemyndighet på begäran av 
Rikspolisstyrelsen fastställa personnummer för personer som saknar sådant nummer 
och om vilka uppgifter har inkommit till Rikspolisstyrelsen. Personnummertill- 
delningen initieras oftast genom att en polismyndighet fullgör sin skyldighet- 
att hos Rikspolisstyrelsen registrera anmälan eller misstanke om brott. 
  Vid utgången av år 1995 hade 124 441 personer tilldelats personnummer för 
registrering i de register som regleras av polisregisterkungörelsen och för- 
ordningen om rättsväsendets informationssystem. År 1995 tilldelades 5 285 sådana 
personnummer. För år 1994 uppgick tilldelningen till 7 026 nummer. 
  En bestämmelse om personnummertilldelning för totalförsvarspliktiga som saknar 
sådant nummer finns i 3 kap. 4 § förordningen (1995:238) om totalförsvarsplikt. 
Bestämmelser om totalförsvarsplikt trädde i kraft den 1 juli 1995. Tilldelning 
av personnummer för totalförsvarspliktiga är alltså en ny företeelse. Den hade 
dock tidigare en motsvarighet i personnummertilldelningen för värnpliktsändamål. 
Några uppgifter om antalet personnummer som tilldelats för värnpliktsändamål 
finns inte. Enligt vad som framkommit skedde tilldelning av personnummer för 
värnpliktsändamål mycket sällan. Någon tilldelning för totalförsvarspliktiga har 
ännu inte förekommit. 
  För en person som inte är folkbokförd skall enligt 5 § skatteregisterlagen 
(1980:343) personnummer införas i skatteregister i den mån det behövs för be- 
skattningen. Skattemyndigheten fastställer regelmässigt personnummer i samband 
med att skattsedel utfärdas för en person som stadigvarande vistas här utan att 
vara folkbokförd. Dessutom fastställs personnummer i samband med beslut om sär- 
skild inkomstskatt för utomlands bosatt person och vid beräkning av 
pensionsgrundande inkomst för person som inte är folkbokförd. Personer som till- 
delas personnummer för registrering i skatteregistren utgör den största gruppen 
personer som tilldelas personnummer utan att vara folkbokförda. Vid utgången av 
år 1995 hade 272 012 personer tilldelats personnummer för registrering i skatte- 
register. Under år 1995 tilldelades 12 675 sådana personnummer. 
  Personer som skall skrivas in i register hos allmän försäkringskassa utan att 
vara folkbokförda eller skattskyldiga tilldelas enligt praxis personnummer. 
Hittills har det i första hand varit fråga om personer som tidigare har varit 
bosatta i Sverige och som har rätt till ATP. Sveriges medlemskap i EU innebär 
emellertid att medborgare i ett annat EU-land kan ha rätt till förmåner i 
Sverige och därför skall skrivas in hos kassan. Antalet personer som har till- 
delats personnummer för att ingå i försäkringskassornas register uppgick den 31 
december 1995 till 8 247. Under år 1995 tilldelades 38 personer personnummer av 
det skälet. 
  För utfärdande av pass och registrering i passregister fastställer skatte- 
myndigheten på begäran av passmyndigheten personnummer.  Personnummer- 
tilldelningen avser undantagslöst barn som är svenska medborgare och föds i ut- 
landet av svensk moder som inte är folkbokförd i Sverige vid barnets födelse. 
Fram till utgången av år 1995 hade 26 774 personer tilldelats personnummer med 
anledning av passärende. Under år 1995 omfattade tilldelningen 2 171 personer. 
 
  För registrering i körkortsregistret tilldelas personnummer när körkorts- 
tillstånd skall utfärdas för person som saknar personnummer. Antalet personer 
som har tilldelats personnummer för körkortsändamål uppgick den 31 december 1995 
till 3 501. Under år 1995 tilldelades 154 sådana personnummer. 
  Slutligen fastställs personnummer för personer som inte är folkbokförda och 
som skall registreras i sjömansregistret. Den gruppen omfattade den 31 december 
1995 13 394 personer. Under år 1995 tilldelades, enligt skatteförvaltningens be- 
räkningar, 244 personer personnummer med anledning av registrering i sjömans- 
registret. 
 
Identitetskontrollen m.m. 
 
Som framgått fastställer skattemyndigheten personnummer både för personer som är 
folkbokförda och för andra personer. Vid folkbokföring av nyfödda barn får 
skattemyndigheten uppgifter om bl.a. födelsetid och barnets föräldrar från det 
sjukhus där barnet föds (24 § folkbokföringslagen). Med hänsyn till underrättel- 
sen från sjukhuset och till att barnets föräldrar oftast är folkbokförda i 
landet föreligger det inte några svårigheter att fastställa barnets identitet. 
Underlaget för registrering av födelsetid och andra uppgifter som skall anges i 
folkbokföringsregistren är därmed också fullgott. 
  Folkbokföring sker också med anledning av inflyttning från annat land. När 
folkbokföring sker med anledning av inflyttning kan underlaget för identifiering 
och registrering variera. Sker inflyttningen från annat nordiskt land tillämpas 
den särskilda lagstiftningen om överenskommelse mellan de nordiska länderna om 
folkbokföring. Det innebär bl.a. att den inflyttande endast kan folkbokföras med 
stöd av en handling - s.k. internordiskt flyttningsbetyg - som utfärdats av 
folkbokföringsmyndigheten i utflyttningslandet. Lagstiftningen föreskriver också 
kommunikation mellan folkbokföringsmyndigheterna i berörda länder. Regelverket 
innebär att möjligheterna till identifiering och kontroll är mycket goda vid in- 
flyttning från annat nordiskt land. 
  Utlänning som inte är medborgare i annat nordiskt land kan i princip 
folkbokföras i Sverige endast om han eller hon har uppehållstillstånd. När folk- 
bokföring sker hämtas uppgifter om personen från uppehållstillståndet och andra 
handlingar från invandrarmyndigheten. Ofta har invandrarmyndigheten kunnat fast- 
ställa personens identitet utifrån pass och andra tillgängliga handlingar. Det 
förekommer emellertid också att personer som kommer till Sverige och sedermera 
blir folkbokförda här helt saknar identitetshandlingar. I många fall kan inte 
heller kontroller göras med det uppgivna hemlandet. Myndigheterna har då endast 
personens egna muntliga uppgifter att gå efter. Uppgifter om personens identitet 
och andra förhållanden som registreras inom folkbokföringen får då helt grundas 
på obestyrkta uppgifter. Det säger sig självt att i sådana fall osäkerhet kan 
råda inte bara om personens identitet utan också om födelsetid, medborgarskap, 
familjeförhållanden m.m. I sammanhanget kan nämnas att årligen ändras ungefär 
1 500 personnummer. Skälet till detta är oftast att en registrerad födelsetid 
för en person av utländsk härkomst har visat sig felaktig. 
  I dagsläget sker rekvisition av personnummer för registrering hos försäk- 
ringskassa, inom totalförsvaret samt i sjömansregister och körkortsregister på 
särskild blankett. Enligt blanketten skall den som rekvirerar personnumret ange 
om identiteten har styrkts med pass eller annan handling. Om annan handling än 
pass har använts skall handlingen anges. Det ankommer alltså på den rekvirerande 
myndigheten att göra identitetskontrollen. 
  För registrering inom rättsväsendet rekvirerar Rikspolisstyrelsen personnummer 
från skatteförvaltningen utan att redovisa om personens identitet har kontrolle- 
rats. Enligt den blankett som används skall Rikspolisstyrelsen ange personens 
namn, kön, födelsetid, födelseort och medborgarskap. Av rekvisitionen framgår 
inte om osäkerhet råder i fråga om någon uppgift. Skattemyndigheten undersöker 
om den uppgivna personen tidigare har tilldelats personnummer men gör i övrigt 
inte några kontroller. 
  Registrering i skatteregister initieras regelmässigt genom att den skattskyl- 
dige begär skattsedel eller när arbetsgivare lämnar kontrolluppgift. De 
uppgifter som ligger till grund för personnummertilldelning är ofta obestyrkta. 
I vissa fall saknas också uppgift om födelsetid. Den registrerade personens 
identitet är inte sällan oklar. 
  Endast en liten andel av de personer som har tilldelats personnummer utan att 
vara folkbokförda blir efter en kortare eller längre tid folkbokförda i landet. 
Uppgifter som utredningen har erhållit från Riksskatteverket tyder på att mindre 
än 5 % av personerna blir folkbokförda. 
  En person som har tilldelats personnummer av annan anledning än folkbokföring 
får behålla numret när han eller hon senare folkbokförs. När folkbokföring 
aktualiseras ankommer det på skattemyndigheten att bedöma om den person som har 
tilldelats personnummer är identisk med den som skall folkbokföras. Om det råder 
minsta tvekan på den punkten tilldelar skattemyndigheten ett nytt personnummer. 
Om nytt personnummer tilldelas vid folkbokföringen sker inte någon koppling 
mellan de båda identiteterna även om mycket talar för att det rör sig om samma 
person.  
5.2 Samordningsnummer till personer som inte är 
folkbokförda  
Regeringens förslag: Personnummer skall i framtiden tilldelas endast personer 
som folkbokförs i landet. Den nuvarande tilldelningen av personnummer till 
personer som inte är folkbokförda skall ersättas med tilldelning av ett särskilt 
samordningsnummer. 
    Skattemyndigheten skall besluta om samordningsnummer. Beslut om 
samordningsnummer får överklagas till Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut 
får inte överklagas.  
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte något 
att erinra mot förslaget. Sjöfartsverket och Svenska Bankföreningen har dock 
avstyrkt förslaget. Sjöfartsverket anser att införandet av samordningsnummer 
innebär icke försumbara risker för förväxling och hänvisar till erfarenheterna 
av det s.k. id-nummer som tidigare användes av nuvarande sjömansregistret. 
Vägverket avstyrker förslaget i den del det avser tilldelning av 
samordningsnummer för körkortsändamål och hänvisar till körkortets ställning som 
legitimationshandling. 
  Skälen för regeringens förslag: Folkbokföringens kanske viktigaste uppgift är 
att för olika samhällsfunktioner tillhandahålla basuppgifter om befolkningen i 
landet. För att det skall kunna ske korrekt och fullständigt måste personnummer 
användas. Ett personnummer som har fastställts efter identitetskontroll motver- 
kar personförväxling och öppnar möjlighet för en säker överföring av tillför- 
litliga personuppgifter mellan olika användare. Bland annat mot den bakgrunden 
är det naturligt att personnummer används inom folkbokföringen. 
  Ett system med enhetliga personbeteckningar kan behövas även utanför 
folkbokföringen. Den personnummertilldelning som nu sker utan koppling till 
folkbokföring grundas på att flera myndigheter anser sig behöva ett gemensamt 
samordningsbegrepp för bl.a. kommunikation sinsemellan. Registreringen av 
personuppgifter inom rättsväsendet, beskattningen samt hos försäkringskassorna 
och Vägverket omfattar ett mycket stort antal personer. Den berör också viktiga 
områden, både för den enskilde och samhället. Främst för att personförväxling 
inte skall ske föreligger det ett behov för myndigheterna att använda person- 
nummer eller annan unik personbeteckning för registrerade personer. Fråga är 
emellertid om just personnumret behöver komma till användning. 
  Otvivelaktigt är det så att personnumret kan uppfattas som en sorts in- 
trädesbiljett till samhället. Det kan ifrågasättas om personer som inte är 
folkbokförda skall ha den inträdesbiljett som personnumret innebär. Det kan 
också uppfattas som stötande att brottslingar och brottsmisstänkta tilldelas 
personnummer. Dessa tillhör också en kategori av personer vars identitet ofta är 
svår att fastställa. Det är dock inte bara vid registrering inom rättsväsendet 
som identifieringssvårigheter kan föreligga. Även för skatteområdet är 
underlaget för kontroll av en personens identitet i många fall bristfälligt vid 
tilldelning av personnummer. 
  Om identifieringskontrollen är otillräcklig kan följden bli att en person 
tilldelas mer än ett personnummer. Det leder i sin tur till att personen kan 
uppträda under flera identiteter och förekomma med skilda nummer i olika 
register. Därmed försvåras personkontrollen exempelvis vid inresa från utlandet, 
polisiära ingripanden, lagföring och straffverkställighet. Om en person har 
"dubbla identiteter" finns det också risk för att han eller hon kan uppbära 
dubbla bidragsförmåner samt undandra sig förpliktelser av olika slag. Regeringen 
anser att tilldelningen av personnummer måste grundas på en identitetskontroll 
som uppfyller höga anspråk på säkerhet för att tilltron till personnumret som 
identifikationsbegrepp skall upprätthållas. 
  Enligt regeringens mening bör mot bakgrund av det angivna personnumren 
reserveras för personer som är folkbokförda här i landet. Detta särskilt som 
identiteten är osäker när det gäller flertalet av de personer som i dag fått 
personnummer utan att vara folkbokförda. 
  Risken för personförväxling och behovet av säker kommunikation mellan myndig- 
heter kräver dock en enhetlig personbeteckning även beträffande personer som 
inte är folkbokförda. Enligt regeringens mening bör emellertid för dessa 
personer i stället fastställas en annan unik beteckning än personnummer. 
Flertalet remissinstanser har också ställt sig positiva till utredningens 
förslag om samordningsnummer. För många myndigheter skulle en sådan ordning 
underlätta arbetet genom att personer som inte är folkbokförda på ett enkelt 
sätt kan tas fram. Sjöfartsverket och Vägverket har dock haft invändningar mot 
att en särskild beteckning införs. Sjöfartsverkets invändningar grundar sig på 
de erfarenheter verket har av det s.k. id-nummer som tidigare användes. Verket 
har bl.a. framhållit att en person som fått ett särskilt id-nummer kunde 
tilldelas ett personnummer utan att verket fick vetskap om detta. Det kunde 
också uppstå missförstånd om numret eftersom man uppfattade att födelsetiden var 
felskriven. 
  Tilldelning av samordningsnummer föreslås ske med hjälp av ett centralt ADB- 
register på motsvarande sätt som nu sker beträffande personnummer. På så sätt 
minskar risken för att flera personer får samma nummer. Med ett centralt 
register finns det också möjlighet att kontrollera om en person som är aktuell 
för nummertilldelning tidigare har tilldelats samordningsnummer eller personnum- 
mer. Under förutsättning att identiteten är tillförlitligen styrkt kommer det - 
på samma sätt som hittills - således inte att föreligga någon risk att en person 
tilldelas både ett särskilt nummer och ett personnummer. Om den som har 
tilldelats samordningsnummer senare folkbokförs skall numret kopplas ihop med 
personnumret på liknande sätt som i dag sker vid ändring av personnummer. En 
hänvisning skall alltid finnas mellan samordningsnummer och personnummer för en 
och samma person. Härigenom kan också andra registreringsproblem undvikas. 
Regeringen återkommer till frågan om förväxling av personnummer i avsnitt 5.3. 
  Vägverket anser att personnummer fortfarande måste få tilldelas för 
körkortsändamål. Detta mot bakgrund av att personnummer anges på körkortet och 
att körkortet är en legitimationshandling. En person måste i regel vara 
folkbokförd här i landet för att få körkort. Den som inte är folkbokförd kan 
dock få körkortstillstånd. Något hinder mot att tilldela en person ett särskilt 
nummer för körkortstillståndet synes dock inte finnas. När personen sedan skall 
få körkort måste han normalt vara folkbokförd och har således då tilldelats ett 
personnummer. Personnumret kommer  att aviseras till Vägverket. I det fall då en 
person kan få körkort utan att vara folkbokförd kan samordningsnumret vid behov 
användas i stället för personnumret. Något hinder från körkortssynpunkt kan 
därför inte anses föreligga mot att tilldela inte folkbokförda personer ett 
särskilt nummer. 
  En omläggning till annan personbeteckning kan vara tekniskt besvärlig eller 
kostsam beroende på hur numret utformas. Enligt regeringens mening bör 
beteckningen utformas med utgångspunkt från tillgängliga uppgifter om en persons 
födelsetid, se avsnitt 5.3. Införandet av en särskild beteckning med en sådan 
utformning skulle inte medföra stora kostnader eller alltför omfattande 
omarbetningar i myndigheternas ADB-system.- 
  Regeringen föreslår mot bakgrund av det anförda att personnummer endast till- 
delas vid folkbokföring. För övriga som nu erhåller personnummer bör i stället 
fastställas ett annat särskilt nummer.  Bestämmelser härom skall tas in i 
folkbokföringslagen. 
  Utredningen har föreslagit att det särskilda numret kallas samordningsnummer. 
Några remissinstanser har påtalat att ett annat begrepp bör användas, t.ex. 
registreringsnummer eller identitetsnummer. Regeringen kan visserligen hålla med 
om att det kan finnas bättre beteckningar på numret än samordningsnummer. Av de 
beteckningar som föreslagits framstår dock samordningsnummer som bäst. 
Beteckningen är inte främst till för att utvisa en persons identitet varför 
beteckningen identitetsnummer kan vara missvisande. Registreringsnummer är inte 
heller bättre. Regeringen föreslår därför att det särskilda numret benämns 
samordningsnummer. 
  Tilldelning av samordningsnummer skall i första hand ske för de ändamål för 
vilka personnummer nu tilldelas utan att folkbokföring sker. Regeringen ser dock 
inte något hinder mot att låta även andra myndigheter och verksamhetsområden an- 
vända samordningsnummer. 
  Prövningen av vilka samhällsområden som skall få använda samordningsnumret bör 
ankomma på regeringen. En utvidgad tilldelning av samordningsnummer bör dock 
medges endast om det aktuella verksamhetsområdet behöver numret antingen för att 
undvika personförväxling eller för uppgiftsutbyte med andra myndigheter. 
  Det bör framhållas att den som enligt nuvarande regler erhållit personnummer 
utan att vara folkbokförd kommer att ha kvar sitt personnummer och inte 
tilldelas samordningsnummer. 
 
Överklagande 
 
Samordningsnumret behövs i första hand för att vissa myndigheter skall kunna 
registrera personuppgifter utan risk för personförväxling. Numret har liten be- 
tydelse för den enskilde men är av stort intresse för vissa myndigheters hante- 
ring av personuppgifter. Fråga kan bl.a. uppkomma om en myndighet är berättigad 
att erhålla samordningsnummer i sin verksamhet. Skattemyndighetens beslut om 
tilldelning av samordningsnummer bör därför kunna överklagas. I likhet med vad 
som gäller i fråga om födelsenummer och kontrollsiffra i personnummer föreslås 
sådana beslut kunna överklagas till Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut 
kan inte överklagas.  
5.3 Samordningsnumret  
Regeringens förslag: Samordningsnumret skall vara konstruerat som ett 
personnummer. Det skall dock ha sifferkombinationer som inte kan förekomma i 
personnumret.  
  Utredningens förslag överensstämmer huvudsakligen med regeringens. 
  Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte något 
att erinra mot förslaget. Datainspektionen, Sjöfartsverket och 
Kriminalvårdsstyrelsen ställer sig tveksam till den konstruktion av 
samordningsnumret som föreslagits. Svenska bankföreningen anser att den 
föreslagna konstruktionen av samordningsnumret gör det omöjligt att säkerställa 
om ett presenterat personnummer utgör en felskrivning eller ett 
samordningsnummer. 
  Skälen för regeringens förslag: När det gäller konstruktionen av 
samordningsnumret måste det givetvis vara möjligt att särskilja det från ett 
personnummer. Ett alfanumeriskt samordningsnummer skulle från 
förväxlingssynpunkt vara att föredra eftersom ett sådant nummer undanröjer varje 
risk för förväxling med personnummer. Det är dock uppenbart att vissa 
myndigheter skulle ha svårt att hantera en beteckning av det slaget utan stora 
och kostsamma omställningar i sina ADB-system. Detta har också framhållits av 
remissinstanserna. Regeringen anser därför att samordningsnumret skall 
konstrueras som ett personnummer. Det innebär att samordningsnumret skall bestå 
av tio siffror och kunna göra åtskillnad mellan personer som är födda olika 
sekel. 
  Som tidigare har påtalats kan det i vissa fall vara svårt att säkerställa 
identiteten för den som skall tilldelas samordningsnummer. Man har dock 
anledning att tro att identiteten ofta kommer att kunna fastställas. Främst 
därför bör samordningsnumret utgå från tillgänglig uppgift om den enskildes 
födelsetid. Finns inte uppgift om den faktiska födelsetiden får man utgå från 
den födelsetid den enskilde uppger. 
  Eftersom samordningsnumret skall vara konstruerat som ett personnummer är det 
viktigt att de båda typerna av nummer inte förväxlas. Förväxlingsrisken kan 
begränsas genom att vissa tal adderas till personens födelseår, födelsemånad och 
födelsedag. Man kan dock förmoda att omställningssvårigheterna ökar för berörda 
myndigheter om samordningsnumret avviker från personnumret i alltför hög grad. 
Utredningen har föreslagit att samordningsnumret inleds med två siffror för det 
uppgivna födelseåret och två siffror för födelsemånaden följt av två siffror, 
adderade med talet 60, för födelsedagen. Riksförsäkringsverket har också fram- 
hållit att systemändringar och resursåtgång kan begränsas avsevärt om addition 
endast sker i fråga om födelsedagen. Flera remissinstanser har emellertid 
påtalat att numret i högre grad bör avvika från ett personnummer eftersom 
förväxlingsrisken annars är stor. Förväxlingsrisken kan dock enligt regeringens 
mening till stor del begränsas genom att Riksskatteverket tydligt informerar om 
det nya samordningsnumret och dess konstruktion. Det bör också ankomma på 
berörda myndigheter att informera sin personal. Förväxlingsrisken kommer också 
att minska i takt med att bruket av samordningsnummer ökar. Regeringen anser 
därför i likhet med utredningen att övervägande skäl talar för att endast 
födelsedagen adderas med ett visst tal, förslagsvis 60. Detta innebär att för en 
person som är född den 3 januari 1961 kommer samordningsnumret att inledas med 
siffrorna 610163. En person som är född den 23 december samma år får inled- 
ningssiffrorna 611283. 
  De återstående fyra siffrorna skall, på motsvarande sätt som i personnummer, 
ha till syfte att särskilja personer som är födda samma dag. De bör också 
innehålla en kontrollsiffra. Det bör framgå om personen är kvinna eller man. 
Siffrorna kan tas ur en löpande serie från 001 till 999 för varje förekommande 
dag. 
  Bestämmelser om samordningsnummer skall tas in i en ny 18 a § i 
folkbokföringslagen.  
5.4 Identifieringskravet och uppgiftsregistreringen  
Regeringens förslag: Den enskildes identitet skall i princip vara fastställd vid 
tilldelning av ett samordningsnummer. För polis- och skatteändamål får dock ett 
nummer tilldelas även om identiteten inte är säkerställd. Om det råder osäkerhet 
om identiteten skall det anges vid nummertilldelningen och registreras i 
folkbokföringens centrala referensregister. 
   För den som tilldelats ett samordningsnummer skall uppgifter om personens 
namn, födelsetid, kön, födelseort och medborgarskap registreras i det centrala 
referensregistret.  
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. 
  Skälen för regeringens förslag: Det är i likhet med vad som gäller för 
tilldelning av personnummer viktigt att en persons identitet är klarlagd när 
samordningsnummer tilldelas. I dag görs kontrollen av en persons identitet i 
stor utsträckning av den myndighet som rekvirerar personnummer för en person som 
inte är folkbokförd. Identitetskontrollen bör enligt regeringens mening även 
fortsättningsvis ligga utanför folkbokföringen. Det är alltså den rekvirerande 
myndigheten som har att fullgöra den kontrollen och så långt det är möjligt söka 
fastställa identiteten. Rekvisitionen av samordningsnummer bör alltid innehålla 
uppgift om underlaget (pass, körkort, kontakter med utländska instanser m.m.) 
för myndighetens identitetskontroll. Rekvirerande myndighets bedömning av per- 
sonens identitet och lämnade uppgifter skall också anges. För flertalet 
myndigheter som kommer att rekvirera samordningsnummer torde det inte heller 
innebära några problem att en persons identitet skall vara fastställd. För 
polismyndigheterna och skattemyndigheterna kan det dock innebära vissa 
komplikationer. Svårigheten att fastställa en persons identitet är som tidigare 
nämnts störst beträffande personnummertilldelningen för registrering i 
skatteregistret och inom rättsväsendet. 
  När det gäller registreringen i skatteregister rör det sig om några olika 
kategorier av personer som tilldelas personnummer utan att vara folkbokförda. 
Möjligheterna till en säker identifiering varierar beroende på grunden för 
registreringen. En person som begär skattsedel vid ett personligt besök på 
skattekontoret kan uppmanas att styrka sin identitet. Svårare är det när en 
kontrolluppgift kommer till kontoret och personen i fråga har lämnat landet. 
  Vid tilldelning av personnummer för registrering inom rättsväsendet är det 
Rikspolisstyrelsen som rekvirerar personnumret. Skälet till rekvisitionen är att 
Rikspolisstyrelsen enligt den s.k. personbladsrutinen har fått meddelande om en 
misstänkt person som saknar personnummer. Rekvisitionen innehåller inte någon 
upplysning om huruvida personens identitet är säkerställd. I stor utsträckning 
är det den misstänkte själv som har försett polismyndigheten med uppgift om 
namn, födelsetid, medborgarskap m.m. Ofta saknas identitetshandlingar som kan 
användas för kontroll. Det ligger i sakens natur att identitetskontrollen då kan 
bli ofullständig. 
  Man får enligt regeringens mening godta att en persons identitet kan vara 
oklar när det gäller tilldelning av samordningsnummer för registrering inom 
rättsväsendets register och i skatteregister. Samtidigt måste de rekvirerande 
myndigheterna sträva efter att i största möjliga utsträckning fastställa den 
enskildes identitet. Även här skall det alltså åligga polisen respektive 
skattemyndigheterna att kontrollera identiteten. 
  Som nämnts är det endast en liten andel av de personer som har tilldelats 
personnummer utan att vara folkbokförda som senare blir folkbokförda. Den 
största gruppen personer som senare folkbokförs återfinns bland dem som har 
registrerats i skatteregister. När folkbokföring aktualiseras av en person som 
har tilldelats samordningsnummer bör skattemyndigheten alltid göra en fullstän- 
dig identitetskontroll. Identitetskontrollen underlättas om folkbok- 
föringsärendet kan tillföras uppgifter om identitetsprövningen när samord- 
ningsnumret tilldelades. Det ADB-register som används för tilldelning av person- 
och samordningsnummer bör därför innehålla en uppgift om identitetsprövningen 
vid tilldelningen av samordningsnumret. Det bör alltså av registret framgå om 
samordningsnumret har tilldelats utan att personens identitet var säkerställd. 
  När fråga uppkommer att tilldela samordningsnummer för persongrupper som inte 
nu tilldelas personnummer bör kravet på säker identifiering särskilt 
uppmärksammas. Regelmässigt bör identitets- och uppgiftskontrollen ligga hos den 
myndighet som rekvirerar samordningsnumret. Frågor som rör identitetskontrollen 
regleras lämpligen i förordning. 
 
Registreringen 
 
Uppgifter om den som tilldelats personnummer utan att vara folkbokförd 
registreras i dag i det centrala referensregistret.  I princip är det endast 
numret, personens namn samt uppgift om grunden för personnummertilldelningen som 
registreras (7 § lagen om folkbokföringsregister [1990:1536]). 
  Även de personer som tilldelas samordningsnummer bör registreras i det 
centrala referensregistret. Uppgiftsregistreringen vid tilldelning av 
samordningsnummer bör främst styras av kravet på en säker nummertilldelning. Den 
myndighet som begär samordningsnummer bör därför ange tillgängliga uppgifter om 
personens namn, födelsetid, kön, födelseort och medborgarskap. 
  De uppgifter som lämnas skall enligt regeringens mening också få  registreras. 
Genom att uppgifterna finns tillgängliga i registret har skattemyndigheten 
möjlighet att enkelt kontrollera om en person som är aktuell för samord- 
ningsnummer tidigare har tilldelats sådant nummer. I registret skall också få 
registreras om identiteten är styrkt.  Riksförsäkringverket anser att också 
uppgift om personens vistelseadress måste registreras. Värdet av en sådan 
uppgift kan dock ifrågasättas. Adressuppgifter för ifrågavarande personer kan 
antas få dålig kvalitet eftersom det inte finns någon skyldighet att anmäla 
adressändring. Det är inte heller säkert att den rekvirerande myndigheten har 
någon adressuppgift för personen. Regeringen anser mot bakgrund av det angivna 
att uppgift om adress inte behöver registreras. 
  Som nämnts tidigare skall samordningsnumret finnas med i den registrering som 
görs om personen senare folkbokförs. Folkbokföringsregistren kommer alltså att 
utvisa det samordningsnummer som en folkbokförd person kan ha tilldelats innan 
hon eller han folkbokfördes. 
  Uppgifter om personer som har tilldelats personnummer utan samband med 
folkbokföringen får i dagsläget registreras bl.a. i det aviseringsregister, som 
används för att förse myndigheter med folkbokföringsuppgifter. Den ordningen bör 
gälla även för uppgifter om personer som har tilldelats samordningsnummer. Från 
aviseringsregistret kan uppgifterna göras tillgängliga för den myndighet som har 
rätt att för egen del registrera uppgifterna (6 § lagen [1995:743] om 
aviseringsregister).  
                        74  
6     Folkbokföring av nyfödda barn vars föräldrar 
inte är folkbokförda  
Regeringens förslag: Ett nyfött barn skall folkbokföras om modern är folkbokförd 
i Sverige eller om fadern är vårdnadshavare och folkbokförd här i landet. 
   Ett barn som inte skall folkbokföras vid födelsen kan efter en tid ha fått 
sådan anknytning till landet att det skall folkbokföras.  
  Utredningen har föreslagit att ett nyfött barn skall folkbokföras endast om 
modern är folkbokförd här i landet. 
  Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar 
förslaget utan erinran. Riksförsäkringsverket anser att konsekvenserna av 
förslaget behöver utredas ytterligare och tar därför inte ställning till 
förslaget. Socialstyrelsen anser att man bör avvakta med förslaget, eftersom 
frågan lämpligen bör övervägas samtidigt med förslaget om att ändra 
föräldrabalkens regler om socialnämndens skyldighet att fastställa faderskap. 
  Skälen för regeringens förslag: Ett barn som föds i Sverige skall enligt 2 § 
folkbokföringslagen (1991:481) folkbokföras i landet även om föräldrarna inte är 
folkbokförda här. Regeln blir bl.a. tillämplig på barn till föräldrar som har 
ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och som här väntar på beslut i till- 
ståndsfrågan. Även t.ex. ett barn som föds av en utländsk kvinna under hennes 
semestervistelse i Sverige folkbokförs i landet. När barnet och modern lämnar 
Sverige avregistreras barnet från folkbokföringen med anledning av utresan. 
  Under år 1995 registrerades i landet 878 födslar där ingen av föräldrarna var 
folkbokförd i Sverige. Dessutom registrerades 126 födslar där enbart fadern var 
folkbokförd. 
  Att barnet folkbokförs även om föräldrarna inte är folkbokförda beror på att 
det har ansetts angeläget att de födslar som sker i landet också registreras 
här. Även personer som inte är folkbokförda kan ha ett berättigat intresse av 
att få en officiell handling som styrker uppgiften om ett barns födelse här i 
landet. En sådan handling kan vara en förutsättning för registrering av barnets 
födelse i föräldrarnas hemland. Genom en ändring i folkbokföringslagen, som 
trädde i kraft den 1 januari 1995, infördes bestämmelser om att en födelse skall 
registreras inom folkbokföringen även i fråga om en person som inte är eller har 
varit folkbokförd i landet. Registreringsskyldigheten innebär att skattemyndig- 
heten också skall pröva riktigheten av registrerade uppgifter, bl.a. när det 
gäller barnets börd och namn. Den nya ordningen har särskild betydelse för 
diplomater och med dem likställda eftersom deras barn inte folkbokförs vid 
födelsen. 
  Ett barn som föds under moderns tillfälliga vistelse i Sverige har inte den 
starka anknytning till landet som normalt krävs för folkbokföring här. Detsamma 
gäller nyfödda barn vars föräldrar visserligen önskar bosätta sig här men som 
inte har rätt till det eftersom de saknar uppehållstillstånd. Eftersom alla barn 
som föds i landet numera skall registreras inom folkbokföringen finns inte 
längre skäl att folkbokföra ett barn enbart av den anledningen att födelsen 
skall dokumenteras i folkbokföringssystemet. För folkbokföring bör krävas att 
barnet har en starkare anknytning än så till landet. Fråga är emellertid vad som 
skall anses utgöra en tillräckligt stark anknytning. 
  En möjlighet är att göra en allmän prövning av barnets koppling till landet 
ungefär på samma sätt som när en person flyttar till Sverige. Den som inflyttar 
från utlandet skall enligt 3 § folkbokföringslagen folkbokföras här om han eller 
hon under sin normala livsföring kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin 
dygnsvila i landet under minst ett år. Även den som kan antas komma att 
regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet skall, enligt 
samma paragraf, folkbokföras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får 
anses ha sitt egentliga hemvist här. För utlänning som är skyldig att ha 
uppehållstillstånd gäller dessutom att han i princip inte skall folkbokföras om 
han saknar sådant tillstånd. 
  Även om förutsättningarna för nyfödda barns folkbokföring knöts till 
dygnsvilan på liknande sätt som vid invandring skulle självfallet föräldrarnas 
folkbokföring tillmätas stor betydelse för det nyfödda barnets folkbokföring. Om 
inte någon av föräldrarna är folkbokförd här har det nyfödda barnet knappast 
någon fastare anknytning till Sverige. 
  Om barnets folkbokföring görs beroende av föräldrarnas folkbokföring finns det 
en klar och enkel omständighet att ta fasta på. Från allmänna utgångspunkter 
måste det också te sig naturligt att föräldrars och barns folkbokföring kopplas 
ihop. Enligt regeringens mening bör det nyfödda barnets folkbokföring knytas 
till föräldrarnas folkbokföring. 
  Utredningen har föreslagit att ett nyfött barn skall folkbokföras endast om 
modern är folkbokförd här i landet. Om barnets föräldrar är gifta och fadern är 
folkbokförd här kan det emellerid sägas att barnet har anknytning till landet 
även om modern inte är folkbokförd. Situationen kan uppkomma när en svensk man 
har gift sig med en utländsk kvinna som måste ha uppehållstillstånd för att bli 
folkbokförd och paret får ett barn i Sverige. Riksförsäkringsverket har påtalat 
att utredningens förslag innebär att en fader, som är vårdnadshavare och bosatt 
i Sverige, inte kan få de förmåner som annars tillkommer en förälder från och 
med barnets födelse, om modern inte är folkbokförd här i landet. 
  För rätt till föräldrapenning och underhållsstöd krävs att både barn och 
förälder är bosatta här i landet. Rätt till barnbidrag föreligger om barnet är 
bosatt här i landet. Med bosatt avses i dessa sammanhang normalt detsamma som 
folkbokförd. När det gäller föräldern fordras också att denne är vårdnadshavare. 
Om barnet inte är svensk medborgare krävs för rätt till underhållsstöd och 
barnbidrag dessutom att barnet eller någon av föräldrarna sedan minst sex 
månader visats här i landet. Regeringen anser mot bakgrund av den betydelse 
folkbokföringen har att ett barn bör folkbokföras även i de fall fadern är 
folkbokförd här i landet. Enbart det förhållandet att fadern är folkbokförd kan 
dock inte anses tillräckligt för att barnet skall folkbokföras här i landet. Det 
bör också krävas att han är barnets vårdnadshavare. Är fadern inte 
vårdnadshavare föreligger inte rätt till förmånerna. 
  För nyfödda barn vars föräldrar inte är folkbokförda, t.ex. barn till 
asylsökande innebär det i praktiken ingen skillnad mot vad som gäller i dag. 
Barnet har t.ex. rätt till grundläggande sjukvård och socialt stöd oberoende av 
folkbokföring. Rätt till barnbidrag föreligger inte oavsett om barnet 
folkbokförs eller inte eftersom asylsökande är undantagna i lagen (1947:529) om 
allmänna barnbidrag. Om föräldrarna senare folkbokförs kommer även barnet att 
bli folkbokfört. 
  Vad som sagts gäller endast barnets folkbokföring med anledning av födelsen. 
Att barnet inte blir folkbokfört vid födelsen skall inte hindra att det efter en 
kortare eller längre tids vistelse i landet ändå blir folkbokfört här. Om barnet 
skulle få fastare band till landet, bör det folkbokföras. Folkbokföring kan då 
bli aktuell även om inte någon av barnets föräldrar är folkbokförd. Det kan 
inträffa att ett barn som föds här i landet utan att bli folkbokfört tas om hand 
av personer som är bosatta här. Allmänt bör gälla att barnets folkbokföring prö- 
vas utifrån en samlad bedömning på motsvarande sätt som sker vid inflyttning 
till landet. Om barnet kan anses ha fått sitt egentliga hemvist här skall det 
folkbokföras även om föräldrarna inte är folkbokförda. Uttryckt i folkbok- 
föringslagens termer kan, något förenklat, egentligt hemvist för barnet sägas 
föreligga i första hand när vistelsen i Sverige är avsedd att uppgå till minst 
ett år och barnet har tillstånd att vistas i landet. Regeringens förslag 
föranleder ändring i 2 och 3 §§ folkbokföringslagen. 
 
                        75  
7     Folkbokföring av familjehemsplacerade barn  
Regeringens bedömning: Någon särskild reglering i fråga om barn som vistas på 
familjehem bör inte införas.  
  Utredningen har föreslagit att en vistelse i familjehem skall föranleda ändrad 
bosättning endast om vistelsen skall pågå längre tid än ett år. 
  Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar 
utredningens förslag utan erinran. Kammarrätten i Göteborg, Riksskatteverket och 
Statistiska centralbyrån (SCB) avstyrker dock förslaget. 
  Skälen för regeringens bedömning: Allmänt gäller att en person skall 
folkbokföras på den fastighet och i den församling där han eller hon är att anse 
som bosatt (6 § folkbokföringslagen [1991:481]). Utgångspunkten är att en person 
anses vara bosatt på den fastighet där vederbörande regelmässigt tillbringar sin 
dygnsvila (dygnsviloregeln enligt 7 § folkbokföringslagen). 
  Svårigheter att bestämma en persons folkbokföring kan uppkomma bl.a. om 
personen regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på flera fastigheter (dubbel 
bosättning). En person skall anses vistas regelmässigt på en fastighet om han 
under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan där i genomsnitt minst en 
gång i veckan. För barn som vårdas utom hemmet, exempelvis efter socialnämndens 
beslut om familjehemsplacering, uppkommer normalt inte dubbel bosättning. Även 
om barnet har fortlöpande kontakter med det egna hemmet torde dessa inte vara av 
sådan omfattning som krävs för dubbel bosättning. 
  Vid folkbokföring av barn som vårdas enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller 
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga aktualiseras i 
stället några andra undantag från dygnsviloregeln. Undantagen är reglerade i 
folkbokföringslagen och rör vistelser som är tillfälliga (8 §) eller äger rum på 
institution (10 §). 
  Om en person under en tid av högst sex månader regelmässigt tillbringar sin 
dygnsvila på en annan fastighet än den där personen har sitt egentliga hemvist, 
anses det inte leda till ändrad bosättning. Det krävs dock att tiden är bestämd 
i förväg. Personen skall också ha för avsikt att återvända efter tidens utgång. 
En vistelse som är bestämd att vara längre tid än sex månader medför normalt att 
folkbokföringen skall ändras. 
  En vistelse anses inte heller leda till ändrad bosättning om den föranleds 
enbart av vård vid en institution för vård av unga eller missbrukare (10 § 
första stycket 5  folkbokföringslagen). När det gäller folkbokföring av barn som 
på ett eller annat sätt är föremål för samhällsingripanden råder i första hand 
osäkerhet om vilka typer av hem som skall anses vara institutioner i 
folkbokföringslagens mening. Vistelse på hem för särskild tillsyn, s.k. 12 §- 
hem, skall dock inte leda till ändrad bosättning (prop. 1990/91:153 s. 102). I 
praxis har också ansetts att andra former av hem för vård eller boende är 
institutioner. När det gäller vistelse i ett familjehem är dock rättsläget 
oklart. 
  Utredningen har föreslagit att en vistelse i ett familjehem skall föranleda 
ändrad folkbokföring endast om vistelsen skall pågå under längre tid än ett år. 
Detta mot bakgrund av att det är svårt att motivera den åtskillnad som i dag 
görs mellan vård i familjehem och i hem för vård eller boende. Vårdformerna har 
enligt utredningen många grundläggande likheter. Utredningen hänvisar vidare 
till att syftet med vården är att föräldrar och barn skall återförenas. 
  En person skall som huvudregel vara folkbokförd där han eller hon faktiskt 
vistas. Undantag har gjorts för vissa tillfälliga vistelser och vistelser som av 
annan anledning inte ansetts skola leda till ändrad folkbokföring, t.ex. 
vistelser vid en institution. En grundläggande princip inom folkbokföringen är 
också att en vistelse skall bedömas efter avsikten vid dess början. 
Riksskatteverket har riktat kritik mot förslaget bl.a. mot bakgrund av att det 
innebär att  en vistelse skall anses ändra karaktär efter en viss tid. Även 
Kammarrätten i Göteborg och SCB är kritiska mot att det införs en särskild 
bestämmelse om folkbokföring av familjehemsplacerade barn. 
  I den mån syftet med vården skall vara utslagsgivande för folkbokföringen kan 
övervägande skäl sägas tala för att barn och ungdom som vårdas enlig 
socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga inte 
skall anses bosatta där de vårdas. Detta gäller dock fullt ut endast om vården i 
det enskilda fallet kan bedrivas i enlighet med de allmänna målen om 
återförening m.m. Det förekommer fall där vården inte kan bedrivas med återföre- 
ning av barn och föräldrar som mål. I vissa situationer är det nödvändigt att 
hålla barn och föräldrar åtskilda, exempelvis när barnet har utsatts för 
övergrepp i hemmet eller av annat skäl riskerar att komma till skada. Bristerna 
i hemmiljön kan vara av sådan art att byte av vårdnadshavare blir aktuellt eller 
det kan vara så att barnet av olika skäl inte längre har någon hemmiljö att 
återvända till. 
  Mot folkbokföring i föräldrahemmet talar också det förhållandet att en stor 
andel av placeringarna i familjehem blir långvariga. De kan pågå i många år och 
löpa under ett barns hela uppväxt. När en sådan situation föreligger framstår 
det allmänt som egendomligt att låta barnet vara folkbokfört hos en förälder som 
det kanske inte alls har någon kontakt med. 
  Som utredningen framhållit har dock vård i familjehem samma mål som vård i hem 
för vård eller boende. I båda fallen vilar samhällsingripandet på att det 
föreligger ett vårdbehov hos den unge. Vad som nu nämnts talar för att inte 
heller placering i familjehem bör föranleda ändrad folkbokföring eftersom vård i 
familjehem och vård i hem för vård eller boende har många grundläggande 
likheter. 
  Regeringen har i och för sig förståelse för utredningens ståndpunkt att det är 
svårt att motivera varför åtskillnad skall göras mellan placeringar i familjehem 
och hem för vård eller boende. Hem för vård eller boende har dock till skillnad 
mot familjehem nästan alltid karaktär av institution. Den nuvarande ordningen 
för folkbokföring av familjehemsplacerade barn har  heller inte visats innebära 
några olägenheter av praktisk art. För barnets rättigheter i samhället har det 
knappast någon betydelse om det är folkbokfört i föräldrahemmet eller i 
familjehemmet. I de flesta fall torde det vara dock vara lämpligast att ett barn 
som kan antas vistas en längre tid i ett familjehem är folkbokfört där. Det 
torde t.ex. vara bättre om barnet är folkbokfört i den kommun där det skall gå i 
skolan under en längre tid. Regeringen anser mot bakgrund härav att det inte nu 
finns skäl att införa en särskild regel för familjehemsplacerade barn. 
 
                        76  
8     Födelsehemort 
 
8.1 Nuvarande ordning 
 
Sedan lång tid tillbaka har det inom folkbokföringen funnits regler om 
registrering av födelseort m.m. för nyfödda barn. Fram till år 1947 antecknades 
i församlingsboken såsom födelseort den församling där barnet verkligen var 
fött. Om nedkomsten hade ägt rum i en stad, och i en annan församling än den där 
modern var folkbokförd, antecknades dock hennes församling som barnets födelse- 
ort. Anteckningen av födelseorten skulle göras i "rätt inskrivningsort". Rätt 
inskrivningsort för barnets födelse var, något förenklat uttryckt, den försam- 
ling där modern var folkbokförd. 
  År 1947 skedde en omläggning av folkbokföringen. Bland annat infördes 
personakten som den grundläggande folkbokföringsurkunden. Församlingsboken och 
andra kyrkoböcker fördes dock parallellt. Samtidigt med personakten infördes be- 
greppet födelsehemort. Födelsehemorten kan sägas motsvara det som tidigare 
kallades den rätta inskrivningsorten för barnets födelse. 
  I vissa fall antecknades utländsk födelseort inom folkbokföringen. I personak- 
ten antecknades den faktiska födelseorten i utlandet för person som hade födel- 
sehemort. Sedan gammalt fanns det även regler för registrering av "utländsk un- 
dersåte född utom riket". När en sådan person folkbokfördes i Sverige skulle 
personens födelseort antecknas. Inte bara utlänningens födelseland utan också 
den utländska födelseorten antecknades på personakten. 
  Begreppet födelsehemort förekom i den år 1991 upphävda 1967 års folkbok- 
föringslag. Enligt 25 § första stycket nämnda lag skulle ett barn kyrkobokföras 
i sin födelsehemort. Födelsehemort var, enligt andra stycket samma paragraf, den 
församling där modern vid barnets födelse var kyrkobokförd eller upptagen i 
obefintligregister. Om moderns kyrkobokföring inte kunde utredas, stadgades det 
vidare, var födelsehemorten den församling där barnet föddes. 
  År 1991 reformerades folkbokföringsverksamheten. Den löpande folkbokföringen 
fördes över från Svenska kyrkan till skatteförvaltningen. Registreringen datori- 
serades och personakten avskaffades som folkbokföringsdokument. Nya 
folkbokföringsförfattningar trädde i kraft. 
  Personaktsinformationen fördes över till ADB-register. Födelseort regist- 
rerades därvid endast för personer som inte hade födelsehemort i Sverige. Om 
födelseort registrerades angavs också födelselandet. I övrigt registrerades 
födelsehemort. Den angavs med län och församling. 
  Begreppet födelsehemort förekommer inte i den nya folkbokföringslagen men 25 § 
i 1967 års folkbokföringslag har sin motsvarighet i 6 § i nuvarande 
folkbokföringslag. Även om begreppet födelsehemort inte längre återfinns i folk- 
bokföringslagen folkbokförs nyfödda barn på motsvarande sätt som tidigare, dvs. 
i första hand i den församling där modern är folkbokförd. Termen födelsehemort 
återfinns dock fortfarande i bl.a. lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister 
och lagen (1995:743) om aviseringsregister. Regleringen av folkbokförings- och 
aviseringsregistren innebär att dessa register bl.a. skall innehålla uppgift om 
folkbokförda personers födelsehemort. I de nämnda lagarna har termen födelsehe- 
mort samma innebörd som tidigare och avser alltså den folkbokföringsort i vilken 
ett nyfött barn skall folkbokföras. Författningarna innehåller inte någon 
definition av begreppet men i lagförarbeten har födelsehemort definierats. 
  Inte heller begreppet födelseort återfinns i folkbokföringslagen men bl.a. i 
lagarna om folkbokförings- och aviseringsregister. Inom folkbokföringen regi- 
streras uppgiften om födelseort på samma sätt som tidigare. Uppgiften bokförs 
för personer som saknar födelsehemort i Sverige, dvs. i första hand för personer 
som är födda utomlands, men också för personer med födelsehemort om de är födda 
i utlandet. 
  Uppgift om födelsehemort och födelseort anges tillsammans med namn och 
personnummer i de flesta typer av personbevis. Uppgift om födelsehemort och 
födelseort efterfrågas dock endast i begränsad omfattning av andra myndigheter. 
SCB och polisen är de enda myndigheter som får del av båda uppgiftstyperna. Upp- 
gift om födelsehemort överförs också till det statliga person- och adressregi- 
stret (SPAR).  
8.2 Registrering av födelsehemort i folkbokföringen  
Regeringens förslag: Det finns skäl att behålla registrering av uppgift om 
födelsehemort inom folkbokföringen. En definition av begreppet införs i 
folkbokföringslagen.  
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte något 
att erinra mot förslaget. Riksskatteverket anser dock att man bör övergå till 
att i folkbokföringen registrera den faktiska födelseorten uttryckt som kommun. 
  Skälen för regeringens förslag: Registrering av uppgift om födelseort och 
födelsehemort har sin bakgrund i äldre förhållanden. Innan personnummer började 
användas som identitetsbeteckning var det naturligt att identifiera en person 
med ledning av uppgift om namn och härkomst. Det var då viktigt att inom folk- 
bokföringen registrera uppgiften om var en person var född. Den omfattande 
användningen av personnummer har emellertid gjort att uppgift om födelseort och 
födelsehemort inte längre behövs som kompletterande identifikationsbegrepp. 
  För den interna folkbokföringsverksamheten finns det inte något behov av att 
särskilt registrera uppgift om födelseort eller födelsehemort för personer som 
folkbokförs i Sverige vid födelsen. Även om uppgiften om födelsehemort tas bort 
som en särskild registeruppgift i folkbokföringsregistren framgår 
födelsehemorten av registren. Det beror på att födelsehemorten är detsamma som 
den första folkbokföringsorten för en person som folkbokförs i Sverige vid 
födelsen. Uppgiften om en persons första folkbokföringsort framgår av det lokala 
folkbokföringsregistret. 
  För den löpande folkbokföringsverksamheten behöver skattemyndigheten ha till- 
gång till uppgift om utländsk födelseort. Uppgiften om födelseland behövs bl.a. 
vid bedömningen av personuppgifter såsom namn, börd, födelsetid och medborgar- 
skap. Därmed är det också naturligt att ha uppgiften om utländsk födelseort i 
folkbokföringsregistren. 
  Det är som tidigare nämnts endast ett fåtal användare av folkbokföringsupp- 
gifter som är intresserade av uppgiften om födelsehemort. SCB använder termen 
födelsehemort för framställning av befolkningsstatistik. Även inom Svenska 
kyrkan finns behov av uppgift om födelsehemort. 
  Den stora användaren av uppgiften är polismyndigheterna som använder 
födelsehemortsuppgiften i mycket stor omfattning vid utfärdande av pass. Med 
hänsyn bl.a. till internationella åtaganden skall det svenska passet innehålla 
uppgift om födelseort. För personer med födelsehemort i Sverige är det födelse- 
hemorten som anges. Den faktiska födelseorten anges ju i princip inte inom 
folkbokföringen för dessa personer. 
  Det är alltså huvudsakligen för passändamål som uppgift om någon form av 
födelse- eller ursprungsort behöver göras tillgänglig som en särskild register- 
term. Att det ingår i folkbokföringsverksamheten att tillhandahålla olika 
uppgifter som registreras inom folkbokföringen har slagits fast, bl.a. vid in- 
rättandet av det nya aviseringsregistret för folkbokföringsuppgifter. Det är 
därför som 4 § 5 lagen (1995:743) om aviseringsregister stadgar att bl.a. upp- 
gift om födelsehemort skall ingå i registret. Det finns enligt regeringens 
mening inte anledning att föreslå att uppgiften skall tillhandahållas på något 
annat sätt. 
  Den uppgift som skall registreras och tillhandahållas kan avse folkbokförda 
personers första folkbokföringsort, faktiska födelseort eller annan liknande 
uppgift. Uppgiften måste avse något förhållande som kan betecknas som födelseort 
i passammanhang. Fråga är närmast om man i folkbokföringen skall behålla regi- 
streringen av första folkbokföringsorten eller övergå till att registrera den 
faktiska födelseorten. 
  Enligt Riksskatteverkets mening är tiden nu mogen att övergå till att i 
folkbokföringen registrera den faktiska födelseorten uttryckt som kommun. Många 
födslar sker emellertid på annan ort än där kvinnan är bosatt. Det är svårt att 
se något skäl för att folkbokföringen skall börja registrera den faktiska fö- 
delseorten, dvs. normalt den församling eller kommun där födelsesjukhuset är be- 
läget. Ett barn måste anses ha en starkare anknytning till moderns folkbok- 
föringsort än till den ort där födelsesjukhuset är beläget. På motsvarande sätt 
får ett nyfött barn anses ha starkare anknytning till faderns folkbokföringsort 
i de fall modern inte är folkbokförd. Enligt regeringens mening finns det därför 
inte skäl att inom folkbokföringen införa registrering av faktisk födelseort i 
Sverige. Även fortsättningsvis bör den första folkbokföringsorten registreras 
som särskild folkbokföringsuppgift. När det gäller frågan om orten skall anges 
som kommun eller församling anser regeringen att så länge folkbokföring allmänt 
sker på församling är det naturligt att orten även i fortsättningen anges med 
angivande av församling. 
  Den första folkbokföringsorten bör även fortsättningsvis ha en särskild 
benämning. Det har i några sammanhang framhållits att begreppet födelsehemort 
kan vålla missförstånd. Begreppet födelsehemort har dock använts i 50 år och var 
fram till år 1991 definierat i lag. Hos det fåtal användare av folkbok- 
föringsuppgifter som har intresse av födelsehemorten torde det inte råda någon 
tvekan om vad som avses med uppgiften. Enligt regeringens mening talar övervä- 
gande skäl för att begreppet födelsehemort bör användas även fortsättningsvis. 
Det finns dock skäl att i folkbokföringslagen återinföra en definition av 
begreppet. Denna tas lämpligen in i 6 § folkbokföringslagen (1991:481). 
 
                        77  
9     Överklagande 
 
9.1 Gällande ordning för överklagande 
 
Folkbokföringslagen 
 
Inom ramen för folkbokföringslagen (1991:481) fattar skattemyndigheterna olika 
typer av beslut. I enlighet med den inledande bestämmelsen i lagen kan besluten 
i första hand sägas innebära fastställande av en persons bosättning och regist- 
rering av personuppgifter i ett lokalt folkbokföringsregister. Besluten kan 
överklagas till länsrätt och vidare till kammarrätt och Regeringsrätten. 
Prövningstillstånd behövs i Regeringsrätten men inte i kammarrätt. 
  Skattemyndigheterna handlägger ett mycket stort antal ärenden enligt 
folkbokföringslagen. Den i särklass största ärendegruppen utgörs av flyttningar 
inom landet (bosättningsärenden). Bosättningsärenden innefattar i första hand 
prövning av var någonstans i landet en person skall anses bosatt. Även frågorna 
om avregistrering från folkbokföringen vid bl.a. flyttning till annat land kan 
anses hänga samman med bosättning. 
  Överklagande av beslut beträffande bosättning regleras i 38 § första stycket 
första meningen och andra stycket folkbokföringslagen. Skattemyndighetens beslut 
kan överklagas av den person vars folkbokföring det gäller, av en kommun som 
berörs av beslutet samt av Riksskatteverket. Överklagande skall ske inom tre 
veckor. För en kommun och Riksskatteverket räknas tiden från det att beslutet 
meddelades. Överklagandetiden för en enskild person styrs av den allmänna 
regleringen i förvaltningslagen (1986:223). Det innebär att den enskilde kan 
överklaga inom tre veckor från den dag han eller hon fick del av beslutet. 
  Som nämnts beslutar skattemyndigheterna inte bara om en person skall folkbok- 
föras i Sverige och på vilken fastighet personen skall anses bosatt. En skatte- 
myndighet fattar inom ramen för folkbokföringen också beslut om att registrera 
olika typer av personuppgifter. I första hand sker registreringen i ett lokalt 
folkbokföringsregister. Det kan exempelvis vara fråga om att registrera uppgift 
om civilstånd och medborgarskap. Denna typ av registrering äger ofta rum utan 
att en persons bosättning prövas och initieras i många fall av en underrättelse 
från annan myndighet. Registreringen kan emellertid också vara grundad på upp- 
gifter som den enskilde själv lämnar, exempelvis vid invandring. Registrerings- 
beslut får överklagas enligt 38 § första stycket första meningen och tredje 
stycket folkbokföringslagen. Skattemyndighetens registreringsbeslut kan inte 
överklagas av det allmänna utan endast av den enskilde som beslutet angår. 
Överklagande kan ske utan begränsning till viss tid. 
  Med stöd av folkbokföringslagen fattar skattemyndigheten också beslut om till- 
delning av personnummer. Beslut som rör personnummer kan överklagas. Endast den 
enskilde har rätt att överklaga. Överklagande i fråga om födelsetiden sker hos 
länsrätt. Skattemyndighetens beslut om fastställande av födelsenummer och kon- 
trollsiffra överklagas inte hos domstol utan hos Riksskatteverket. 
Riksskatteverkets beslut kan inte överklagas. 
  Den 1 maj 1996 infördes en allmän tvåpartsprocess i förvaltningsdomstolarna 
(prop. 1995/96:22, bet. 1995/96:JuU7, rskr. 1995/96:55). Om en enskild person 
överklagar en förvaltningsmyndighets beslut skall, enligt den nya ordningen, den 
myndighet som först beslutade i ärendet vara den enskildes motpart i domstolen. 
Myndigheten har därigenom också rätt att överklaga domstolens beslut. Den 
allmänna tvåpartsprocessen regleras i förvaltningsprocesslagen (1971:291). 
Tvåpartsprocessen skall dock inte tillämpas på områden som styrs av särskilda 
bestämmelser om dessa avviker från förvaltningsprocesslagens regler om 
överklagande och partsrepresentation. 
  Införandet av tvåpartsprocessen har inte föranlett några lagändringar på 
folkbokföringsområdet. Viss osäkerhet kan sägas råda om partsrepresentationen 
för det allmänna när en enskild efter den 1 maj 1996 överklagar ett beslut 
enligt folkbokföringslagen. Det är dock klart att de beslut om registrering och 
annat som överklagas enligt 38 § tredje stycket folkbokföringslagen helt faller 
inom ramen för den nya tvåpartsprocessen. Folkbokföringslagen medger inte 
Riksskatteverket någon överklaganderätt i dessa frågor. Skattemyndigheten bör 
betraktas som den enskildes motpart i länsrätten och myndigheten har behörighet 
att föra ett mål vidare till kammarrätt och Regeringsrätten. 
   Riksskatteverket har rätt att överklaga skattemyndighetens bosättningsbeslut. 
Det skulle kunna hävdas att bestämmelsen i 38 § andra stycket 
folkbokföringslagen utesluter tillämpning av förvaltningsprocesslagens före- 
skrifter om partsrepresentation för det allmänna. Till skillnad från exempelvis 
taxeringslagen (1990:324) innehåller dock folkbokföringslagen inte någon 
bestämmelse om vem som för det allmännas talan i domstol vid överklagande från 
enskild. Det kan tas till intäkt för att det nya stadgandet i förvalt- 
ningsprocesslagen, att beslutsmyndigheten är den enskildes motpart i länsrätten 
när denne har överklagat dit, skall tillämpas även i bosättningsmål. 
 
Vissa familjerättsliga beslut m.m. 
 
Skattemyndigheterna handlägger också ett stort antal ärenden enligt äktenskaps- 
balken, föräldrabalken och namnlagen (1982:670). Det gäller bl.a. beslut om 
hindersprövning, registrering av gemensam vårdnad och beslut om namn. 
Skattemyndigheternas beslut på dessa områden överklagas endast undantagsvis. 
  Överklagandeordningen i fråga om hindersprövning, vårdnad och namn kan sägas 
vara enhetlig. Skattemyndighetens beslut kan överklagas och prövas i förvalt- 
ningsdomstolarna i enlighet med den allmänna ordningen inom förvalt- 
ningsprocessen. Myndighetens beslut i fråga om hindersprövning, vårdnad och namn 
kan överklagas endast av en enskild som berörs av beslutet i enlighet med vad 
som följer av 22 § förvaltningslagen (1986:223). Den nya tvåpartsprocessen slår 
igenom fullt ut. Om den enskilde överklagar skattemyndighetens beslut inträder 
alltså myndigheten som part i länsrätten med möjlighet att överklaga domstolar- 
nas avgörande. Riksskatteverket har inte någon ställning som part i dessa 
ärenden. 
  Skattemyndigheten fattar även beslut med stöd av begravningslagen (1990:1144). 
Myndigheten utfärdar således intyg för gravsättning eller kremering samt kan 
besluta om anstånd med gravsättning eller kremering. Skattemyndighetens beslut 
kan överklagas till länsstyrelsen och vidare till allmän förvaltningsdomstol. 
Som en följd av tvåpartsprocessen kommer skattemyndigheten att inträda som mot- 
part till den enskilde om denne överklagar till domstol. Riksskatteverket har 
inte ställning som part i ärende enligt begravningslagen. 
  Vidare ankommer det på vissa skattemyndigheter att besluta om medlemskap i de 
icke-territoriella församlingar som finns inom Svenska kyrkan. Ett sådant beslut 
får överklagas hos länsrätt. Vid överklagande från enskild tillämpas det allmän- 
na tvåpartsförfarandet.  
9.2 Tvåpartsprocess inom folkbokföringen  
Regeringens förslag: När en enskild har överklagat skattemyndighetens beslut 
skall myndigheten föra det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt. 
Riksskatteverket får dock överta skattemyndighetens talan och skall ensam ha 
rätt att föra det allmännas talan i Regeringsrätten.  
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. 
  Skälen för regeringens förslag: I prop. 1995/96:22 om tvåpartsprocess m.m. 
anfördes att en tvåpartsprocess i princip bör införas över hela det 
förvaltningsrättsliga fältet. Skälen för en tvåpartsprocess kan, något förenklat 
uttryckt, sammanfattas som att den främjar rättsbildningen och gör det möjligt 
för myndigheter att få ändring till stånd av materiellt oriktiga 
domstolsavgöranden. En tvåpartsprocess bidrar också till ett bättre och 
fylligare utredningsmaterial vid domstolsprövningen. 
  Enligt regeringens mening finns det inte någon anledning att undanta folk- 
bokföringsområdet från ett tvåpartsförfarande när en enskild person har över- 
klagat skattemyndighetens beslut. De skäl som i andra sammanhang har anförts för 
en tvåpartsprocess gör sig gällande med styrka även beträffande frågor som hand- 
läggs enligt folkbokföringslagen. En tvåpartsprocess kan främja rättsbildningen 
inom folkbokföringsområdet. Det framstår också som angeläget att den enskilde 
har en motpart som kan bemöta och komplettera den utredning som den enskilde 
ofta lämnar i samband med ett överklagande. 
  Den allmänna tvåpartsprocessen utgår från att det är den beslutande myndig- 
heten som skall vara den enskildes motpart i domstolsprocessen. I likhet med vad 
som sedan tidigare har gällt på taxeringsområdet har dock i några fall en 
centralmyndighet, exempelvis Riksförsäkringsverket och Kriminalvårdsstyrelsen, 
givits rätt att överta den beslutande myndighetens uppgift att föra det allmän- 
nas talan. Om sådant övertagande inte sker är det beslutsmyndigheten som före- 
träder det allmänna. 
  Visserligen finns det inom Riksskatteverket en stor kompetens när det gäller 
olika folkbokföringsfrågor. Den myndighet som företräder det allmänna efter 
överklagande av en enskild skall dock inte främst argumentera i rättsfrågor utan 
intressera sig för utrednings- och bevisfrågor (prop. 1995/96:22 s. 80). Det är 
en uppgift som regelmässigt ligger närmast tillhands för den myndighet som har 
beslutat i ärendet och förfogar över utredningsresurserna. Mot den bakgrunden är 
det enligt regeringens mening naturligt att även på folkbokföringsområdet i för- 
sta hand låta beslutsmyndigheten, och inte centralmyndigheten, föra det allmän- 
nas talan i länsrätt och kammarrätt när den enskilde har överklagat. 
 
Riksskatteverkets roll 
 
Riksskatteverket har som central förvaltningsmyndighet likartade funktioner på 
folkbokföringsområdet som inom beskattningen. Enligt taxeringslagen har 
Riksskatteverket rätt att i länsrätt och kammarrätt överta skattemyndighetens 
roll som företrädare för det allmänna, exempelvis i mål av principiellt intres- 
se. Detta skall enligt regeringens mening gälla också folkbokföringsmålen. När 
Riksskatteverket övertar skattemyndighetens rätt att företräda det allmänna i 
ett mål skall skattemyndighetens rätt att föra talan i målet upphöra. 
  För att på ett verksamt sätt kunna bidraga till rättstilllämpningen bör 
Riksskatteverket, i likhet med vad som gäller på beskattningsområdet, också ha 
en självständig rätt att överklaga länsrättens och kammarrättens avgörande. Ett 
sådant överklagande skall enligt regeringens mening kunna ske oavsett om verket 
tidigare i målet fört det allmännas talan. Det är också enligt regeringens upp- 
fattning väl förenligt med Riksskatteverkets roll som centralmyndighet att 
verket och inte skattemyndigheten ges rätt att överklaga folkbokföringsmål till 
Regeringsrätten. 
  I dagsläget är Riksskatteverkets överklaganderätt begränsad till frågor om 
bosättning. Verket kan exempelvis inte överklaga renodlade registreringsbeslut. 
Denna skillnad är en kvarleva från det allmänna ombudets tid. Enligt instruktio- 
nen för skatteförvaltningen omfattar Riksskatteverkets ansvarsområde hela folk- 
bokföringsområdet, inte endast bosättningsfrågorna. Verket bör därför ges rätt 
att överklaga alla typer av beslut som skattemyndigheten fattar enligt 
folkbokföringslagen. Detta gäller dock naturligtvis inte beslut om personnummer 
och samordningsnummer, eftersom dessa beslut överklagas till Riksskatteverket. 
  Om Riksskatteverket vill överklaga skattemyndighetens beslut i en bosätt- 
ningsfråga skall det enligt 38 § folkbokföringslagen ske inom tre veckor från 
det att beslutet meddelades. Den överklagandetiden bör gälla för 
Riksskatteverket även beträffande andra beslut som skattemyndigheten meddelar 
enligt lagen. 
  För att Riksskatteverket skall kunna utnyttja rätten att framför 
skattemyndigheten företräda det allmänna i domstol krävs självfallet att verket 
får underrättelser om pågående processer. Enligt 3 § folkbokföringsförordningen 
(1991:749) skall allmän förvaltningsdomstol underrätta Riksskatteverket om be- 
slut enligt folkbokföringslagen. Riksskatteverket bör dock kunna få kännedom om 
ett ärende redan när det överklagas till länsrätten. När skattemyndigheten är 
den enskildes motpart i länsrätten är det naturligt att myndigheten underrättar 
Riksskatteverket om pågående processer. Verket får självt bestämma i vilken 
omfattning skattemyndigheten skall lämna sådana underrättelser.  
9.3 Den kommunala överklaganderätten  
Regeringens bedömning: Kommunerna skall även i fortsättningen ha rätt att 
överklaga ett beslut om bosättning.  
  Utredningen har föreslagit kommunernas rätt att överklaga ett beslut om 
bosättning avskaffas. 
  Remissinstanserna: Svea hovrätt och Kammarrätten i Göteborg avstyrker 
förslaget. Svea hovrätt ifrågasätter om det finns tillräckliga skäl att avskaffa 
den kommunala besvärsrätten. Kammarrätten i Göteborg anser bl.a. att frågan är 
komplicerad och behöver utredas ytterligare. Övriga remissinstanser som yttrat 
sig i frågan tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. 
  Skälen för regeringens bedömning: Enligt 38 § folkbokföringslagen får en 
kommun överklaga ett beslut om en persons bosättning. Rätten att överklaga 
gäller även för kyrkliga kommuner. Ett överklagande från en kommun skall ha 
kommit in inom tre veckor från det att beslutet meddelades. Enligt den gamla 
folkbokföringslagen beräknades tiden från det att kommunen fick del av beslutet. 
I samband med att den nuvarande klagotiden infördes år 1991 anförde Kommun- 
förbundet (prop. 1990/91:153 s. 111) att kommunerna i praktiken inte hade någon 
möjlighet att agera om överklagandetiden beräknades från tiden för beslutets 
meddelande. 
  Det var ganska vanligt att en kommun överklagade skattemyndighetens beslut att 
mantalsskriva en viss person. Genom att stommar till mantalslängder överlämnades 
från skattemyndigheten till kommunen hade kommunen möjlighet att överblicka den 
del av folkbokföringen som gällde mantalsskrivning. Därigenom kunde kommunen 
bl.a. kontrollera att den grund för beskattningen som mantalsskrivningen i prak- 
tiken utgjorde blev korrekt. Kommunerna hade också ofta en särskild organisation 
för bevakning av mantalsskrivningsfrågor. Sedan mantalsskrivningen avskaffades 
den 1 juli 1991 är det ovanligt med kommunala överklaganden enligt 
folkbokföringslagen. Något överklagande från kyrkligt håll lär inte ha 
förekommit. 
  Utredningen har ansett att den kommunala överklaganderätten inte längre är 
motiverad och att den därför kan avskaffas. Svea hovrätt har dock påpekat att 
det med fog kan hävdas att de rättsverkningar som uppkommer genom ett 
folkbokföringsbeslut berör kommunen på sådant sätt att det är rimligt att 
kommunen har möjlighet att överklaga beslutet. Även Kammarrätten i Göteborg 
ifrågasätter om förslaget är motiverat. 
  När det gäller folkbokföring ger i och för sig lagen inte utrymme för 
beaktande av särskilda kommunala aspekter. Folkbokföringen har dock betydelse 
för kommunerna på vissa områden, t.ex. när det gäller kostnader för undervisning 
och sjukvård, eftersom skyldigheten att tillhandahålla detta grundas på om en 
person är folkbokförd i kommunen eller inte. Folkbokföringen har också betydelse 
för i vilken kommun en person skall beskattas. Regeringen anser därför i likhet 
med Svea hovrätt och Kammarrätten i Göteborg att ett beslut om en persons 
folkbokföringsort berör kommunen i sådan utsträckning att den bör ha möjlighet 
att överklaga beslutet. Mot den bakgrunden skall rätten till kommunalt över- 
klagande inte ändras.  
9.4 Överklagande av vårdnadshavare  
Regeringens bedömning: En vårdnadshavare bör inte ges rätt att mot den andre 
vårdnadshavarens vilja överklaga ett beslut som rör barnets folkbokföring.  
  Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar 
förslaget utan erinran. 
  Skälen för regeringens bedömning: Enligt 38 § folkbokföringslagen får 
skattemyndighetens beslut om någons folkbokföring överklagas av den person vars 
folkbokföring det gäller. Det har tidigare rått osäkerhet i frågan huruvida en 
av två vårdnadshavare haft rätt att ensam företräda barnet vid överklagande i 
ett folkbokföringsärende. Regeringsrätten har dock i några nyligen meddelade av- 
göranden uttalat att ett överklagande av ett beslut om ett barns folkbokföring 
inte kan prövas i sak med mindre båda vårdnadshavarna är ense om att åstadkomma 
en sådan prövning. Överklagande som har framställts av en av vårdnadshavarna 
skall således enligt Regeringsrätten inte tas upp till prövning. 
  En vanlig situation där frågan om rätten att överklaga uppkommer är när 
barnets föräldrar har separerat efter att tidigare ha varit gifta eller sambor. 
Skattemyndigheterna har i vissa fall inte ändrat ett barns folkbokföring då 
barnet till viss del bor kvar där det tidigare var folkbokfört, trots att en av 
vårdnadshavarna och barnet flyttar till en ny bostad. Även om föräldrarna 
tidigare varit överens om barnets bosättning kan förhållandena vara sådana att 
de inte kan enas om att överklaga. Skattemyndighetens bedömning av barnets 
folkbokföring får ofta stor ekonomisk betydelse för föräldrarna eftersom rätten 
för en vårdnadshavare att uppbära vissa sociala förmåner, exempelvis bostadsbi- 
drag,  delvis hänger samman med barnets folkbokföring. 
  Den grundläggande frågan om barnets folkbokföring gäller emellertid skattemyn- 
digheternas och förvaltningsdomstolarnas tillämpning av vissa materiella 
bestämmelser i folkbokföringslagen och inte rätten att överklaga. Även om man 
anser att överklagandereglerna har betydelse i sammanhanget ser regeringen i 
likhet med utredningen svårigheter med en överklaganderätt för endast en 
vårdnadshavare. Det gäller oavsett om vårdnadshavaren får rätt att överklaga för 
egen del eller som ensam företrädare för barnet. I dagsläget åligger det båda 
vårdnadshavarna att anmäla flyttning för barnet (30 § folkbokföringslagen). Om 
endast en av dem gör anmälan kommer skattemyndigheten inte att pröva frågan om 
barnets flyttning utifrån anmälningen. Denna kommer i stället att avvisas. För 
att bli verkningsfull borde därför en överklagandemöjlighet för en vårdnadsha- 
vare kombineras med en rätt för denne att själv göra anmälan om flyttning för 
barnet. Regeringen är emellertid tveksam till en sådan ordning. Bl.a. är risken 
stor att båda vårdnadshavarna i vissa fall gör motstridiga flyttningsanmäl- 
ningar. 
  Gemensam vårdnad förutsätter att vårdnadshavarna kan enas i angelägenheter som 
rör barnet. Att vårdnadshavare utövar sina rättigheter och skyldigheter 
gemensamt kan givetvis innebära många slags problem i de fall då vårdnadshavarna 
är oeniga. Frågor om barnets folkbokföring är inte av så särpräglad natur att 
det finns skäl att göra undantag från huvudregeln i 6 kap. 13 § föräldrabalken 
att vårdnadshavarna endast gemensamt kan företräda barnet. Sammantaget anser 
regeringen att det inte bör införas någon bestämmelse som ger  en vårdnadshavare 
rätt att ensam överklaga skattemyndighetens beslut om barnets folkbokföring.  
9.5 Prövningstillstånd i folkbokföringsmål  
Regeringens förslag: Prövning av folkbokföringsmål i kammarrätt skall kräva 
prövningstillstånd enligt förvaltningsprocesslagens regler.  
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. 
  Skälen för regeringens förslag: Sedan något år tillbaka finns det regler om p- 
rövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Ett stort antal måltyper på 
förvaltningsområdet omfattas av regleringen och kan således inte prövas i 
kammarrätten om inte domstolen har lämnat tillstånd till prövning. 
  Prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt har införts i etapper. Den 
första etappen infördes genom lagstiftning som trädde i kraft under år 1994. 
Föreskrifterna i fråga innebar att prövningstillstånd infördes för prövningen i 
kammarrätt i fråga om körkortsmål, studiestödsmål och olika typer av kriminal- 
vårdsmål. Med verkan fr.o.m. den 1 april 1995 infördes prövningstillstånd i kam- 
marrätt för ytterligare målgrupper, exempelvis socialförsäkringsmål och bi- 
ståndsmål (prop. 1994/95:27). Den 1 maj 1996 genomfördes den tredje etappen i 
arbetet med att förändra instansordningen för förvaltningsmål och införa 
prövningstillstånd i kammarrätt (prop. 1995/96:22). Ärenden om hindersprövning, 
gravsättning och kremering tillhör de måltyper som påverkas av den tredje 
etappen av förändringsarbetet med förvaltningsprocessen. För dessa ärende- 
grupper krävs således prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Genom 
en förordningsändring ställs det också krav på prövningstillstånd vid 
överklagande till kammarrätt i frågor om äktenskapscertifikat. 
  Folkbokföringsärendena hos skattemyndigheten är utpräglade massärenden. De är 
inte bara många till antalet utan också mycket likartade. Handläggningen av 
ärendena styrs av fasta rutiner och följer regelmässigt de rekommendationer som 
Riksskatteverket har lämnat i vanligt förekommande folkbokföringsfrågor. 
  För den enskilde kan ett folkbokföringsärende ha stor betydelse. Det beror 
bl.a. på att folkbokföringen styr många grundläggande rättigheter och skyldig- 
heter i samhället. Målen hos skattemyndigheterna är dock genomgående okomplice- 
rade och från juridiska utgångspunkter oftast av enkel beskaffenhet. Endast i 
undantagsfall strider skattemyndighetens beslut mot den enskildes önskan eller 
begäran. Andelen överklagade folkbokföringsärenden är också mycket liten. Enligt 
regeringens bedömning är det i ärenden enligt folkbokföringslagen helt tillräck- 
ligt med en fullständig prövning i två instanser. Hos skattemyndigheten sker 
också omprövning i samband med att myndighetens beslut överklagas. Sammantaget 
är folkbokföringsärendena enligt regeringens mening väl lämpade för en ordning 
med prövningstillstånd i kammarrätt. 
  Prövningstillstånd i folkbokföringsmål bör meddelas på motsvarande grunder som 
gäller för förvaltningsområdet i övrigt. Det innebär att tillståndsfrågan avgörs 
med tillämpning av 34 a § förvaltningsprocesslagen. Möjlighet till s.k. 
ändringsdispens föreligger alltså. Bestämmelser om prövningstillstånd skall tas 
in i 38 § folkbokföringslagen.  
9.6 Överklagandeordningen i namn- och vårdnadsärenden 
m.m.  
Regeringens förslag: I fråga om skattemyndighetens beslut om hindersprövning, 
namn och registrering av gemensam vårdnad samt beslut enligt begravningslagen 
skall i stort samma ordning för överklagande och prövningstillstånd gälla som 
för de renodlade folkbokföringsmålen.  
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. 
  Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Patent- och 
registreringsverket (PRV) påpekar att vad gäller de namnlagsärenden som prövas 
av PRV finns inte någon möjlighet för beslutsmyndigheten att som part bevaka det 
allmännas intresse i högre instans. 
  Skälen för regeringens förslag: Som nämnts i avsnitt 9.1 har 
tvåpartsprocessens införande på förvaltningsområdet fått effekt bl.a. när det 
gäller överklagande av skattemyndighets beslut om hindersprövning, vårdnad och 
namn. Om den enskilde överklagar ett beslut av skattemyndigheten i någon sådan 
fråga inträder myndigheten som den enskildes motpart i länsrätten. Myndigheten 
har också rätt att överklaga domstolens beslut. 
  Riksskatteverket har enligt nuvarande ordning inte någon ställning som part i 
de familjerättsliga ärendena. Enligt regeringens mening bör emellertid  samma 
ordning tillämpas i dessa  ärenden som när det gäller det renodlade folkbok- 
föringsområdet enligt folkbokföringslagen. Riksskatteverket bör således ges rätt 
att från skattemyndigheten överta det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt. 
Endast Riksskatteverket bör kunna föra det allmännas talan i Regeringsrätten. 
  Allmänna förvaltningsdomstolar är som tidigare nämnts skyldiga att underrätta 
Riksskatteverket om beslut enligt folkbokföringslagen. Riksskatteverket har 
påpekat att en motsvarande underrättelseskyldighet bör införas också i fråga om 
beslut enligt bl.a. namnlagen och föräldrabalken som verket kan överklaga. I 
likhet med Riksskatteverket anser regeringen att en sådan 
underrättelseskyldighet behövs för att verket skall kunna utnyttja sin möjlighet 
att överklaga ifrågavarande beslut. Underrättelseskyldigheten regleras lämpligen 
i förordning. 
  Riksskatteverkets ansvarsområde är enligt instruktionen för skatte- 
förvaltningen avgränsat till frågor om skatter, avgifter, folkbokföring och val. 
Det finns därför enligt regeringens mening inte anledning att ge verket rätt att 
överklaga beslut av skattemyndigheten i frågor som visserligen har koppling till 
folkbokföringen, exempelvis ärenden om registrering av namn och gemensam vård- 
nad, men som styrs av regler utanför folkbokföringslagen. 
  När det gäller de ärenden enligt namnlagen som prövas av PRV som första 
instans så överklagas dessa till Patentbesvärsrätten. Patentbesvärsrättens 
beslut överklagas till Regeringsrätten. Förvaltningsprocesslagen är inte 
tillämplig vid handläggningen i Patentbesvärsrätten. Regeringen tar därför inte 
nu ställning till frågan om PRV bör ha ställning som part i högre instans. 
 
Prövningstillstånd 
 
Den 1 maj 1996 infördes prövningstillstånd i ärenden om hindersprövning och 
äktenskapscertifikat vid överklagande till kammarrätten. Detsamma gäller vid 
överklagande av skattemyndighetens beslut enligt begravningslagen.- 
  De ärenden om registrering av gemensam vårdnad som skattemyndigheten prövar är 
okomplicerade och juridiskt enkla. Skattemyndighetens prövning kan sägas vara 
begränsad till att kontrollera att ett fåtal formella förutsättningar är 
uppfyllda. Att frågan om registrering av gemensam vårdnad är av enkel beskaf- 
fenhet torde för övrigt ha varit en förutsättning för att prövningen har ansetts 
kunna ske inom ramen för folkbokföringen. Skattemyndighetens beslut i denna frå- 
ga överklagas mycket sällan. Enligt regeringens mening är de ärenden om 
registrering av gemensam vårdnad som prövas av skattemyndigheten väl lämpade för 
en ordning med prövningstillstånd i ledet länsrätt-kammarrätt. 
  Namnärenden är den största gruppen av ärenden av familjerättslig karaktär inom 
folkbokföringsverksamheten. Ärendena är av lite olika slag. Enligt namnlagen rör 
det sig bl.a. om anmälan om efternamn för barn, byte till förälders efternamn, 
byte till makes efternamn, ändring av efternamns genusform, mellannamn, förnamn, 
gårdsnamn invid förnamn och namn för utländska medborgare. 
  Namnfrågorna är inte alla gånger enkla att handlägga. I vissa fall rymmer 
handläggningen inte bara en registrering av en anmälan utan också en materiell 
prövning. Bl.a. får skattemyndigheten enligt 34 § namnlagen inte godkänna för- 
namn som kan väcka anstöt eller kan antas leda till obehag för den som skall 
bära namnet. Inte heller förnamn som av annan anledning uppenbarligen inte är 
lämpligt får godkännas. Även namnfrågor för utländska medborgare kan vara kom- 
plicerade främst för att tillämpning av utländsk rätt kan komma i fråga. 
  Namnärenden torde av den enskilde ofta uppfattas som betydelsefulla. Även om 
vissa typer av ärenden kan innehålla bedömningsfrågor är dock merparten av 
namnärendena okomplicerade och juridiskt enkla. Endast undantagsvis får den 
enskilde avslag på sin anmälan eller ansökan om namn. Andelen överklaganden är 
begränsat. Årligen överklagas cirka 200 namnärenden till länsrätt. Namnärenden 
kan sägas vara av sådan art att de bör avgöras relativt snabbt. Sammantaget 
finner regeringen att övervägande skäl talar för att prövningen i kammarrätt bör 
kräva tillstånd. Därmed nås också fördelen av en enhetlig processordning i de 
mål med anknytning till folkbokföringen som prövas av skattemyndigheterna.  
                        78  
10  Personnummer inför 2000-talet  
Regeringens förslag: Om det inte är obehövligt skall det personnummer eller 
samordningsnummer som fastställts för en person lagras i register som förs med 
hjälp av ADB med  sekelangivelse.  
  Riksskatteverkets förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. 
  Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. 
  Skälen för regeringens förslag: Ett personnummer skall enligt 18 § 
folkbokföringslagen (1991:481) innehålla uppgift om födelsetid, födelsenummer 
och kontrollsiffra. Födelsetiden anges med sex siffror, två för året, två för 
månaden och två för dagen i nu nämnd ordning. Mellan födelsetiden och 
födelsenumret sätts ett bindestreck som byts ut mot ett plustecken när personen 
fyller 100 år. 
  I skatteförvaltningens ADB-system för folkbokföring lagras personnumret med 
tolv siffror, där de två inledande siffrorna anger under vilket sekel en person 
är född. Sekelsiffrorna visas normalt inte på terminalbilder eller utskrifter 
men ingår i aviseringen av personnummer via det regionala systemet för avisering 
av folkbokföringsuppgifter och i det nya aviseringsregistret. 
  Anledningen till att ADB-systemet för folkbokföringen lagrar personnummer med 
tolv tecken är att det är nödvändigt att särskilja personnummer för personer 
födda samma år, månad och dag men under olika sekel. Det plustecken som anges 
för personer som är över 100 år utvisar inte under vilket sekel personen är 
född. Plustecknet lagras heller inte i databasen men finns med på personbevis 
och liknande utskrifter. 
  För att barn och riktigt gamla inte skall förväxlas hos olika myndigheter, 
finns i dagsläget behov av att även sekel anges i personnumret. Inför 2000-talet 
tillkommer att man måste kunna lagra och bearbeta personnummer för personer 
födda under ett av tre sekel. För att möjliggöra detta finns behov av att även 
sekel anges i personnumret. Befintliga personnummer bör dock inte ändras utan 
skall även i fortsättningen bygga på det tiosiffriga numret. I likhet med 
Riksskatteverket anser regeringen att en säker registrering kräver att de 
nuvarande personnumren kan tillföras sekelangivelse. En sådan lösning hindrar 
inte att personnumret normalt presenteras med tio siffror. Kontrollsiffran skall 
således även i fortsättningen baseras på det nio-siffriga numret. Det innebär 
inte heller att en myndighet som t.ex. Riksförsäkringsverket, som inte kan 
registrera mer än tio siffror och därför avser att lösa frågan på annat sätt, 
måste registrera personnumret med tolv siffror. 
  Även det nya samordningsnumret (se avsnitt 5) bör lagras och bearbetas med 
angivande av sekel. 
  Regeringens förslag föranleder ändringar i 18 § folkbokföringslagen. 
 
                        79  
11    Bosättningskontroll 
 
11.1  Allmänna överväganden 
 
Riksskatteverket beslutade i oktober 1995 att genomföra en undersökning av 
bosättningen i landet för 500 slumpvis utvalda personer med utomnordisk 
födelseort som var folkbokförda inom lokala skattekontorets i Sollentuna 
verksamhetsområde. Anledningen till undersökningen var att kritik framförts av 
Statitiska centralbyrån om att många personer med utländsk ankytning felaktigt 
är folkbokförda här i landet. I en promemoria, som Riksskatteverket givit in 
till Finansdepartementet, redovisas resultatet av undersökningen. 
  Undersökningen visade att 20 personer eller 4 procent av urvalet kunde antas 
vara felaktigt folkbokförda i landet. En viss överregistrering förekom således. 
Flera av de felaktigt folkbokförda fanns inte i register hos allmän 
försäkringskassa. Många saknade giltiga uppehållstillstånd.Riksskatteverket 
anser mot bakgrund av undersökningens resultat att åtgärder bör vidtas för att 
förbättra formerna för underrättelser och informationsutbyte mellan myndigheter 
som samverkar inom folkbokföringen. I promemorian lämnas förslag om 
författningsändringar och andra åtgärder som kan förbättra kvalitén i 
folkbokföringsregistren. Riksskatteverket föreslår bl.a. ett ökat samarbete med 
andra myndigheter och en utökad skyldighet för vissa myndigheter att rapportera 
till skattemyndigheten om de får kännedom om att en person har en annan adress 
än den som framgår av folkbokföringen. Vidare föreslås att skattemyndigheten i 
större utsträckning än i dag skall kunna kräva personlig inställelse i ärenden 
om folkbokföring och att förvaltningslagens regler om kommunicering med den som 
berörs av ett ärende endast skall tillämpas om personen är bosatt eller annars 
vistas i Sverige. För att skattemyndigheterna skall kunna ta fram kontrollvärda 
förhållanden föreslås också att det blir tillåtet att söka på medborgarskap och 
invandring i de lokala folkbokföringsregistren. När det gäller den enskildes 
uppgiftslämnande föreslås att uppgifter skall lämnas på heder och samvete och 
att det bör vara möjligt att förelägga personer att komma in med uppgifter om 
sina bosättningsförhållanden i större utsträckning än i dag. 
  Remissinstanserna har varit positiva till de förslag som rör samarbetet med 
andra myndigheter och den enskildes uppgiftslämnande. Kritik har dock riktats 
mot de förslag som innebär lagreglering av personlig inställelse, undantag från 
kommuniceringsskyldigheten och att det skall vara möjligt att söka på 
medborgarskap och invandring. Förslagen anses av flera remissinstnser vara väl 
långtgående och den undersökning som gjorts anses inte visa på att bristerna är 
så stora att det motiverar åtgärderna. 
  Syftet med folkbokföringen är bl.a. att tillhandahålla personuppgifter för att 
tillgodose samhällets behov av basuppgifter. Det är därför mycket angeläget att 
kvalitén i folkbokföringens register är hög. Regeringen anser därför i likhet 
med Riksskatteverket att det kan behövas åtgärder för att man skall kunna komma 
till rätta med felaktigheter inom folkbokföring. Åtgärderna måste dock ställas i 
relation till graden av misstämning i folkbokföringen. Den undersökning som 
gjorts visar på en viss överregistrering. Regeringen  är dock tveksam till om 
enbart resultatet av denna undersökning är tillräckligt för att man skall kunna 
dra några säkra slutsatser om hur förhållandena faktiskt är. Det synes bl.a. 
inte möjligt att med säkerhet överföra resultatet till riksnivå. Det kan därför 
enligt regeringens mening behövas ytterligare undersökningar innan ställning kan 
tas till föreslagna åtgärder rörande bl.a. undantag från skyldigheten att 
kommunicera. För att sådana åtgärder skall vara motiverade måste behovet vara 
stort och det måste också övervägas hur den enskildes rätt skall kunna 
tillgodoses på andra sätt. Regeringen anser mot bakgrund av det angivna att det 
inte finns tillräckligt underlag för att nu ta ställning de förslag som rör 
personlig inställelse, undantag från kommuniceringsskyldigheten samt utökade 
sökmöjligheter i de lokala folkbokföringsregistren. Även frågan om 
uppgiftslämnande på heder och samvete behöver övervägas ytterligare. Regeringen 
återkommer till den frågan i ett senare sammanhang. 
  Förslaget om andra myndigheters uppgiftsskyldighet kräver, med undantag för 
uppgifter från socialnämnderna, inte lagändringar. När det gäller frågan om 
inhämtande av uppgifter från socialnämnderna så omfattas uppgifter som den 
enskilde lämnat till nämnden av en sträng sekretess enligt 7 kap. 4 § 
sekretesslagen (1980:100). Det är väsentligt att den som vänder sig till 
socialtjänsten kan lita på att den information som lämnas inte används för andra 
ändamål annat då mycket starka skäl talar för detta. Flera remissinstanser har 
också avstyrkt förslaget om utlämnande av uppgifter från socialnämnderna. Vid en 
avvägning mellan behovet av att den enskildes förtroende för socialtjänsten inte 
rubbas och av att uppgifter lämnas till skattemyndigheten för 
bosättningskontroll anser regeringen att det inte finns tillräckliga skäl att 
ålägga socialnämnderna en uppgiftsskyldighet.  
11.2 Föreläggande att lämna uppgifter  
Regeringens förslag: Skattemyndigheten skall få möjlighet att förelägga en 
person att inkomma med uppgifter om sina bosättningsförhållanden även om det 
inte finns anledning att anta att personen är skyldig att göra en anmälan om 
flyttning.  
  Riksskatteverkets förslag överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar 
förslaget utan erinran. Kammarrätten i Göteborg avstyrker dock förslaget. 
  Skälen för regeringens förslag: Enligt 31 § folkbokföringslagen får 
skattemyndigheten förelägga en person att komma in med uppgifter om det kan 
antas att han eller hon är skyldig att göra anmälan enligt denna lag. En person 
är skyldig att göra anmälan enligt folkbokföringslagen när det gäller flyttning 
inom landet eller utomlands. Skattemyndigheten saknar således möjlighet att 
förelägga en person som är föremål för kontroll att komma in med uppgifter om 
sina bosättningsförhållanden. Innan ett föreläggande kan skickas måste alltså 
först utredas om personen är skyldig att komma in med en flyttningsanmälan. 
  Om en person är föremål för kontroll skickar skattemyndigheten ut en förfrågan 
till personen om bosättningsförhållandena. Skattemyndigheten har i dag inte 
någon möjlighet att förelägga personen att komma in med svar på förfrågan. Det 
är enligt regeringens mening inte tillfredsställande att skattemyndigheten vid 
en kontroll av en persons bosättning inte har möjlighet att förelägga denne att 
inkomma med de uppgifter som behövs.  Regeringen föreslår därför att 
skattemyndigheten skall få förelägga en person att inkomma med yttrande även i 
dessa fall. Förslaget föranleder ändring i 31 § folkbokföringslagen. 
 
                        80  
12    Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser 
 
Ändringarna som föreslås skall huvudsakligen träda i kraft den 1 januari 1998. 
Bestämmelserna om samordningsnummer föreslås dock träda i kraft först den 1 
januari 2000. Skälet till detta är att Rikspolisstyrelsen påtalat att den inte 
har tekniska förutsättningar att övergå till ett nytt system förrän tidigast år 
1999 då nya register skall ersätta bl.a. person- och belastningsregistret. Om 
systemet med samordningsnummer tas i bruk tidigare innebär det stora kostnader 
för polisen. Personnummertilldelning för andra ändamål än folkbokföring sker i 
dag i första hand för registrering inom rättsväsendet och för registrering i 
skatteregistret. Regeringen anser därför att ett system med samordningsnummer 
bör tas i bruk först när det är säkert att polisens arbete med de nya registren 
är slutförda. Systemet med samordningsnummer föreslås därför tas i bruk från och 
med den 1 januari  2000. 
  Införandet av det nya samordningsnumret kan medföra vissa kostnader för 
berörda myndigheter. De största kostnaderna för reformen ligger dock hos 
Riksskatteverket och avser kostnader för systemutveckling. Riksskatteverket har 
uppskattat kostnaderna till ca 2 milj. kr. Genom den föreslagna konstruktionen 
blir kostnaderna för övriga myndigheter  mycket begränsade. Detta har också 
framhållits av berörda myndigheter i remissyttrandena. De kostnader som 
uppkommer för såväl skatteförvaltningen som andra berörda myndigheter får enligt 
regeringens mening bekostas inom ramen för befintliga anslag. 
  När det gäller de ändringar som föreslås i fråga om skyddet för förföljda 
personer så innebär dessa till största delen inte några administrativa 
konsekvenser och kan inte antas få några kostnadseffekter för berörda 
myndigheter. Förslaget om att Rikspolisstyrelsen i större utsträckning skall få 
möjlighet att avslå framställningar om att få fingerade personuppgifter torde 
dock innebära att Stockholms tingsrätt får färre ansökningar. 
  Införandet av prövningstillstånd i ledet länsrätt-kammarrätt kan i viss mån 
medföra färre mål och därmed en minskad arbetsbelastning för kammarrätterna. 
Antalet folkbokföringsmål som överklagas till kammarrätt är dock redan nu 
begränsat. 
  Övriga förslag har inte några ekonomiska konsekvenser. 
 
                        81  
13    Författningskommentar 
 
13.1  Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:483) om 
fingerade personuppgifter 
 
1 § 
Rekvisiten i första stycket för användningen av fingerade personuppgifter har 
förändrats något. Dessa förändringar, som i praktiken torde ha begränsad 
betydelse, berörs närmare i avsnitt 4.5.2. 
  Bestämmelsen om att ett medgivande endast får ges för fem år har tagits bort. 
I stället skall det vara möjligt att lämna ett medgivande för obestämd tid, se 
närmare avsnitt 4.5.4. Huvudreglen skall också vara att ett medgivande lämnas 
för obestämd tid. Om det i ett särskilt fall står klart att medgivandet av olika 
skäl bör begränsas till viss tid skall dock detta vara möjligt. I övrigt har 
innehållet i första stycket flyttats till  2 §. 
  Regeln om att fingerade personuppgifter skall medges endast om personen inte 
kan skyddas på annat sätt har något utvecklats i det nya andra stycket. Även i 
dagsläget gäller att fingerade personuppgifter inte skall medges om kvarskriv- 
ning eller andra åtgärder är tillräckliga för att skydda den enskilde. Med  på 
annat sätt  avses i första hand sekretessmarkering för uppgift om adress och 
andra folkbokföringsuppgifter. Regeringen har i avsnitt 4.5.3 pekat på det an- 
gelägna i att det i varje ärende  görs en noggrann utredning om varför 
kvarskrivning och andra åtgärder inte räcker som skydd. 
 
2 § 
Även fortsättningsvis krävs att ett medgivande lämnas av domstol. Stockholms 
tingsrätt är första domstolsinstans i alla ärenden om fingerade personuppgifter. 
Bestämmelsen i det nya första stycket finns i nuvarande 1 §. 
  Inte heller bestämmelsen i andra stycket om att Rikspolisstyrelsen skall 
ansöka om medgivande att använda fingerade personuppgifter innebär någon 
förändring jämfört med vad som nu gäller. 
  Tredje stycket stryker under det som sägs i 1 § andra stycket, nämligen att 
kvarskrivning och andra mindre ingripande skyddsåtgärder skall övervägas innan 
fingerade personuppgifter tillgrips. Genom bestämmelsen i förevarande stycke 
måste Rikspolisstyrelsen för tingsrätten motivera varför ett medgivande är 
påkallat. 
 
3 § 
Den nuvarande bestämmelsen i 3 § har förts till 10 § första stycket. Enligt 
paragrafens nya lydelse får Rikspolisstyrelsen  en utvidgad rätt att avslå fram- 
ställningar om att få använda fingerade personuppgifter. När en enskild begär 
ett medgivande skall Rikspolisstyrelsen göra en fullständig bedömning av om 
förutsättningar för ett medgivande är för handen. Även om den enskilde riskerar 
så allvarligt brott som anges i 1 § första stycket kan Rikspolisstyrelsen 
exempelvis vägra att ansöka om fingerade personuppgifter om det är klarlagt att 
personen i fråga kan få tillräckligt skydd genom kvarskrivning eller sekretess- 
markering. Finner styrelsen att det sammantaget inte föreligger sannolika skäl 
för ett medgivande skall styrelsen avslå framställningen i fråga. Om skälen har 
tillräcklig styrka skall styrelsen ansöka vid tingsrätten om medgivande. 
  Som framgår av 10 § andra stycket kan Rikspolisstyrelsens avslagsbeslut inte 
överklagas. 
  Innehållet i andra stycket reglerades tidigare i 2 § andra stycket. Den 
enskilde har samma rätt som för närvarande att själv ansöka om medgivande när 
Rikspolisstyrelsen har avslagit hennes eller hans framställning. När den 
enskilde själv ansöker om ett medgivande är det ofrånkomligt att domstolen begär 
yttrande från Rikspolisstyrelsen beträffande hotsituationen och möjligheten att 
med andra åtgärder än fingerade personuppgifter skydda den enskilde. 
 
4 § 
Paragrafen överensstämmer helt med nuvarande 2 § tredje stycket. 
  Bestämmelserna i nuvarande första och andra styckena flyttas till den nya 6 §. 
 
5 § 
Den föreslagna bestämmelsen, som är ny, ger Rikspolisstyrelsen möjlighet att i 
ett ärende om fingerade personuppgifter från andra myndigheter hämta in 
uppgifter som annars skulle vara belagda med sekretess. I första hand är det 
uppgifter om den utpekade förföljaren som kan bli aktuella. 
  För uppgifter som hämtas in med stöd av bestämmelsen, eller som på annat sätt 
har tillförts ett ärende om fingerade personuppgifter, gäller sekretess enligt 7 
kap. 15 § sekretesslagen (1980:100). 
 
6 § 
Första och andra styckena överensstämmer med nuvarande 4 § första  och andra 
styckena. 
  Samtidigt som fingerade personuppgifter förs in i folkbokföringsregistren 
skall den enskilde avregistreras från folkbokföringen under de verkliga 
uppgifterna. Det framgår av 21 § folkbokföringslagen (1991:481). Avregistrering 
från folkbokföringen innebär inte att de verkliga uppgifterna gallras eller på 
annat sätt utgår ur folkbokföringsregistren. Avregistrering kan i stället sägas 
innebära att registreringen tills vidare avslutas för personen i fråga med 
angivande av skälet för åtgärden, jfr 6 § 11 lagen (1990:1536) om folkbok- 
föringsregister. Folkbokföringen utvisar alltså att personen i fråga använder 
fingerade personuppgifter men det går självfallet inte att koppla ihop verklig 
och fingerad identitet. 
 
7 § 
Genom de föreslagna bestämmelserna i paragrafen får Rikspolisstyrelsen till 
uppgift att hjälpa den enskilde med olika problem som ett medgivande kan föra 
med sig. Exempel på svårigheter som kan drabba den enskilde och aktualisera 
hjälpbehovet anges i avsnitt 4.5.1. I vissa fall kan den enskilde få sitt hjälp- 
behov tillgodosett inom socialtjänsten. 
8 § 
I paragrafen anges att medgivande att använda fingerade personuppgifter kan 
upphöra i förtid. Ett sådant förtida upphörande kan enligt första stycket ske om 
den enskilde uttryckligen begär det genom en anmälan till Rikspolisstyrelsen. En 
begäran kan exempelvis vara föranledd av att det inte längre föreligger något 
hot mot den enskilde. 
  Den enskilde är efter sin begäran inte betagen rätten att använda fingerade 
uppgifter förrän Rikspolisstyrelsen lämnat den underrättelse som anges i 9 § 
till skattemyndigheten. 
  Ett medgivande kan enligt andra stycket också upphöra att gälla efter ansökan 
av Rikspolisstyrelsen. En sådan ansökan torde bli aktuell endast i 
undantagsfall. Synnerliga skäl för en ansökan kan vara att den enskilde använder 
både den fingerade och den verkliga identiteten i brottsligt syfte. 
 
9 § 
Rikspolisstyrelsen skall enligt första stycket underrätta skattemyndigheten att 
ett medgivande inte längre är gällande. Underrättelsen lämnas till den 
skattemyndighet inom vars verksamhetsområde den enskilde är folkbokförd. 
  Andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. När de verkliga 
uppgifterna åter registrerats i folkbokföringsregistren får den enskilde inte 
längre använda de fingerade uppgifterna. Som Lagrådet påpekat skulle det 
innebära svårigheter i olika avseenden för den enskilde om inte de fingerade 
uppgifterna får användas tills dess omregistreringen skett inom folkbokföringen. 
  Någon särskild reglering av att den enskilde inte får använda de fingerade 
uppgifterna sedan domstol upphävt ett medgivande har inte ansetts behövas. När 
ett medgivande upphävts av domstol har den enskilde inte längre rätt att använda 
de fingerade uppgifterna sedan  beslutet vunnit laga kraft. I detta fall får 
Rikspolisstyrelsen bevaka beslutets laga kraft och därefter meddela skatte- 
myndigheten. 
  Med anledning av underrättelsen enligt första stycket skall skattemyndigheten 
se till att uppgifterna inte heller används inom folkbokföringen. I stället 
skall endast verkliga uppgifter användas och bl.a. föras vidare till de myndig- 
heter som kontinuerligt använder folkbokföringsuppgifter. 
 
10 § 
Första stycket motsvarar nuvarande 3 §. 
  Andra stycket första meningen överensstämmer med nuvarande 2 § fjärde stycket. 
Bestämmelsen skall ses mot bakgrund av att den enskilde själv har rätt att vid 
tingsrätten ansöka om fingerade personuppgifter när Rikspolisstyrelsen har 
avslagit hennes eller hans begäran om fingerade personuppgifter. Andra meningen 
överensstämmer med nuvarande 4 § fjärde stycket.  
13.2  Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen 
 (1991:481) 
 
2 § 
Ändringen i paragrafen innebär att ett barn som föds här i landet skall folk- 
bokföras endast om modern är folkbokförd eller fadern är folkbokförd och 
vårdnadshavare, ensam eller tillsammans med barnets mor (se avsnitt 6). Det är 
förhållandena vid barnets födelse som är avgörande. I det fall faderskapet och 
vårdnaden kommer att fastställas efter barnets födelse skall ett nyfött barn 
således inte folkbokföras om inte modern är folkbokförd. Eftersom barnets 
folkbokföring knyts till moderns eller faderns folkbokföring behövs inte längre 
hänvisningen till 5 §. 
  Även om barnet inte folkbokförs kommer födelsen att registreras inom folk- 
bokföringen enligt 1 § andra stycket. 
  Av 3 § andra stycket framgår att barn som inte folkbokförs med anledning av 
födelsen kan bli folkbokfört efter födelsen när det har fått tillräcklig anknyt- 
ning till landet. 
 
3 § 
I det föreslagna nya andra stycket regleras folkbokföring av barn som inte 
folkbokförs med anledning av födelsen. Ändringen i paragrafen hänger samman med 
förändringen av 2 §. Ett barn som föds här i landet och som inte folkbokförs på 
grund av födelsen kan komma att bli folkbokfört senare. Kopplingen till första 
stycket innebär att barnet i första hand skall folkbokföras om det kan antas 
komma att tillbringa sin dygnsvila här i landet under minst ett år. Skulle 
barnets vistelse i landet ha varit kombinerad med vistelse även i annat land 
(dubbel bosättning) skall första stycket andra meningen tillämpas. 
 
6 § 
I paragrafens tredje stycke har tagits in en definition av begreppet födelse- 
hemort (se avsnitt 8). 
  I övrigt är ändringen i stycket en konsekvens av ändringen i 2 § att barn som 
föds här i landet inte längre automatiskt skall folkbokföras. Om modern är 
folkbokförd skall barnet även fortsättningsvis folkbokföras där modern är 
folkbokförd. Om modern inte är folkbokförd skall barnet folkbokföras i den 
församling där fadern är folkbokförd. 
  Den särskilda regleringen för hittebarn behövs inte. Hittebarnet kan behandlas 
på liknande sätt som andra barn som föds i landet och vars moder inte är 
folkbokförd. Hittebarn skall folkbokföras endast om det följer av någon av para- 
graferna som reglerar när folkbokföring skall ske. I första hand skall det nya 
andra stycket i 3 § tillämpas. När folkbokföring av hittebarn skall ske får bar- 
nets rätta folkbokföringsort bestämmas med utgångspunkt i 6 § första stycket. 
 
16 § 
Ändringen i första stycket innebär inte någon större förändring i fråga om 
brottslighet som enligt nuvarande regler kan föranleda kvarskrivning. 
Kvarskrivning skall även i fortsättningen aktualiseras när den förföljde per- 
sonen har flyttat eller avser att flytta. Kvarskrivning kan endast ske efter 
ansökan från den enskilde. 
  Bestämmelsen att kvarskrivning kan medges i högst tre år och att åtgärden 
skall upphöra när det inte längre finns skäl för den har flyttats till 17 §. 
  Det föreslagna nya andra stycket har inte någon motsvarighet i den nuvarande 
lagtexten. Styckets första mening är dock endast en kodifiering av gällande för- 
hållanden. Med skydd "på annat sätt" avses i första hand skydd genom sekretess. 
Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt 4.4.2. 
 
17 § 
De nya första och andra styckena har sina motsvarigheter i nuvarande 16 § första 
stycket. 
  Av första stycket följer att kvarskrivning kan medges för mer än en period. Om 
behovet av skydd kvarstår efter den utsatta tiden kan alltså ny kvarskrivning 
medges. Det kräver bl.a. ny ansökan. 
  Om skyddsbehovet upphör innan kvarskrivningsperioden har löpt ut skall 
kvarskrivningen upphöra och den enskilde folkbokföras där hon eller han är 
bosatt. Det är innebörden av andra stycket. Kvarskrivningen skall bringas att 
upphöra genom ett formellt beslut av skattemyndigheten. 
 
18 § 
Bestämmelserna om tilldelning av personnummer för personer som inte är 
folkbokförda upphävs eftersom dessa personer i stället skall tilldelas ett 
samordningsnummer, se 18 a §. Personnummer skall tilldelas endast i samband med 
att en person folkbokförs. 
  I ett nytt tredje stycke föreslås att när personnummer och samordningsnummer 
skall lagras och bearbetas i ADB-register skall även sekelsiffra anges om det 
inte är obehövligt. Det kan t.ex. anses obehövligt att registrera sekelsiffra om 
problemet med att särskilja olika sekel lösts på ett annat tillfredsställande 
sätt. 
 
18 a § 
I paragrafen återfinns lagregleringen av samordningsnummer för personer som inte 
är eller har varit folkbokförda (se avsnitt 5). Samordningsnummer kan tilldelas 
endast efter begäran av en myndighet. 
  När samordningsnummer tilldelas skall numret och vissa andra personuppgifter 
registreras i folkbokföringens centrala referensregister. Vilka uppgifter som 
därvid får registreras framgår av förslaget till ändring av 7 § lagen 
(1990:1536) om folkbokföringsregister. Av förslaget till ändring av lagen 
(1995:743) om aviseringsregister framgår att uppgifter om personer som har till- 
delats samordningsnummer också skall förekomma i aviseringsregistret. 
 
26 § 
Med förslaget till ändring av 2 § kommer inte alla barn som föds här att folk- 
bokföras. Om barnets moder eller fader inte var folkbokförd vid födelsen kan 
barnet dock folkbokföras senare enligt 3 § andra stycket. Det är anmälan om 
sådan folkbokföring som regleras i det nya andra stycket. 
  Vilka uppgifter som en anmälan skall innehålla framgår av 28 §. Att anmäl- 
ningsskyldigheten skall fullgöras av vårdnadshavare framgår av 30 §. 
 
31 § 
Ändringen innebär att skattemyndigheten får rätt att förelägga en person att 
komma in med uppgifter om sina bosättningsförhållanden även om det inte 
föreligger någon skyldighet för personen att lämna en flyttningsanmälan (se 
avsnitt 11.2). 
 
34 § 
Ändringen är en följd av  personer som inte är eller har varit folkbokförda 
tilldelas ett särskilt samordningsnummer i stället för personnummer. 
 
38 § 
I andra meningen har införts en bestämmelse om överklagande av 
skattemyndighetens beslut om tilldelning av samordningsnummer. Ett överklagande 
till Riksskatteverket beträffande samordningsnummer kan röra exempelvis beslut 
att vägra sådant nummer på grund av att tilldelning har begärts av myndighet som 
inte har rätt till samordningsnummer. Överklagande i fråga om samordningsnummer 
kan också avse beslut av skattemyndigheten att avslå begäran om nummer på grund 
av att den rekvirerande myndigheten inte har lämnat erforderliga uppgifter om 
den enskilde. Som tilldelning av samordningsnummer bör även räknas fastställande 
av de fyra sista siffrorna i samordningsnumret. I fråga om registrering av 
uppgifter i samband med tilldelning av samordningsnummer bör vanliga 
överklaganderegler tillämpas. Registreringen kan anses utgöra folkbokföring på 
liknande sätt som uppgiftsregistrering enligt 1 § folkbokföringslagen. I övrigt 
har vissa redaktionella ändringar gjorts. 
  Bestämmelserna i nuvarande andra stycket om vem som får överklaga ett beslut 
har i stort sett oförändrade flyttats till 40 §. 
 
39 § 
Ändringen i paragrafen innebär att Riksskatteverkets beslut om samordningsnummer 
inte kan överklagas. I övrigt har vissa redaktionella ändringar gjorts. 
 
40 § 
Första stycket reglerar vem som får överklaga skattemyndighetens beslut. Det har 
sin motsvarighet i nuvarande 38 § andra stycket första meningen. 
  Överklaganderätten för enskild är oförändrad. Den är knuten till den person 
vars folkbokföring det gäller.  Riksskatteverket får med förslaget en utvidgad 
rätt att överklaga. Utvidgningen innebär att verket kan överklaga inte bara 
beslut om en persons bosättning utan alla beslut som skattemyndigheten fattar 
enligt folkbokföringslagen, med undantag av beslut om personnummer och 
samordningsnummer, och som kan prövas av domstol. 
  I andra stycket regleras överklagandetiden för enskild. Bestämmelsen i första 
meningen är ny. Den medför dock inte någon förändring jämfört med vad som nu 
gäller. Bestämmelsen överensstämmer med 23 § förvaltningslagen (1986:223) som i 
dagsläget styr överklagandetiden för enskild. Regleringen i andra meningen i 
stycket har sin motsvarighet i nuvarande 38 § tredje stycket. Den tar sikte på 
alla beslut som inte gäller bosättning utan som bl.a. avser registrering i 
folkbokföringsregister av födelsetid i personnummer, civilstånd, medborgarskap 
eller annan uppgift. 
  När Riksskatteverket eller en kommun överklagar ett beslut gäller alltid samma 
överklagandetid. Ett överklagande skall enligt tredje stycket ha kommit in till 
skattemyndigheten inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. 
 
41 § 
I paragrafen som är ny införs en regel om prövningstillstånd i kammarrätt. 
Prövningstillstånd meddelas när sådana skäl föreligger som anges i 34 a § andra 
stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291). Det innebär att kammarrätten kan 
meddela s.k. ändringsdispens. 
 
42 § 
I paragrafen regleras Riksskatteverkets möjlighet att överta skattemyndighetens 
uppgift att föra det allmännas talan. 
  I de flesta fall kommer skattemyndigheten att vara den enskildes motpart när 
denne har överklagat till länsrätten eller kammarrätten. Att skattemyndigheten 
är den enskildes motpart följer av 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291). 
Riksskatteverket kan dock alltid överta skattemyndighetens roll som part. Det 
gäller både när skattemyndigheten själv har överklagat och när myndigheten är 
den enskildes motpart. Ett övertagande kan ske exempelvis i mål av principiellt 
intresse. När Riksskatteverket inträder i målet förlorar skattemyndigheten sin 
partsroll. Riksskatteverket har också möjlighet att överklaga i 
skattemyndighetens ställe. Som framgår av andra meningen är processföringen i 
Regeringsrätten förbehållen Riksskatteverket. 
  Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.  
13.3  Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken 
 
6 kap. 16 § 
Genom förslaget till ändring av tredje stycket införs krav på prövningstillstånd 
i kammarrätt. Prövningstillstånd meddelas när sådana skäl föreligger som anges i 
34 a § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291). Det innebär att 
kammarrätten kan meddela s.k. ändringsdispens. 
  Om en enskild överklagar skattemyndighetens beslut skall myndigheten vara den 
enskildes motpart i domstolen. Det följer av 7 a § förvaltningsprocesslagen. 
Därmed har skattemyndigheten också rätt att enligt 33 § samma lag överklaga 
domstolens avgörande. Det nya fjärde stycket ger Riksskatteverket möjlighet att 
överta skattemyndighetens partsroll i länsrätt och kammarrätt. I kammarrätten 
kan det ske även om endast skattemyndigheten överklagar. När Riksskatteverket 
tar över uppgiften att föra det allmännas talan förlorar skattemyndigheten 
ställningen som part. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets 
förslag. Endast verket har rätt att föra det allmännas talan i Regeringsrätten. 
Den rätten avser både rätten att överklaga till domstolen och rätten att vara 
den enskildes motpart när denne överklagar till högsta instans.  
13.4  Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen 
(1980:100) 
 
7 kap. 
9 § 
Frågan om sekretess på skolområdet har behandlats i avsnitt 4.3. Den föreslagna 
bestämmelsen kan sägas utvidga den sekretess som gäller inom folkbokföringen 
till grundskolan och gymnasieskolan. Sekretessen gäller även hos den myndighet 
som inom kommunen har ansvaret för skolan. 
  Den föreslagna sekretessen har till syfte att skydda mot personförföljelse och 
andra former av trakasserier. Det innebär att sekretessen i första hand omfattar 
uppgifter om elevers och vårdnadshavares adresser. Eftersom även andra 
folkbokföringsuppgifter är användbara för att spåra upp en person kan dock även 
andra liknande uppgifter om en enskilds personliga förhållanden skyddas. 
  Sekretess vid befarad personförföljelse torde förutsätta att det föreligger 
någon indikation på risk för sådan förföljelse. När en sekretessmarkering före- 
ligger kan man normalt utgå från att skattemyndigheten vidtagit en utredning som 
utmynnat i att den konstaterat att en sådan förföljelse kan befaras. Detta kan 
utgöra en del av underlaget för bedömningen av om uppgifterna skall lämnas ut 
från en myndighet som omfattas av den föreslagna sekretessen. Har personen 
medgivits kvarskrivning är det ett annat skäl att inte lämna ut uppgifter. 
  Sekretessen för vissa elevadresser m.m. regleras i dag i 7 kap. 15 § 
sekretesslagen. Överföringen av sekretessen på skolområdet till 9 § innebär - 
förutom en utvidgning av området för sekretessen - att uppgifterna kommer att 
undantas från meddelarfriheten enligt 16 kap. sekretesslagen. 
  Regeringen har i lagrådsremiss Barnomsorg och skola föreslagit ändringar i 
paragrafen. 
 
15 § 
Sekretessen för folkbokföringsuppgifter i skolan återfinns numera  i 7 kap. 9 §. 
  I andra stycket (tidigare tredje stycket) regleras sekretessen för den som 
fått fingerade personuppgifter. Liksom för närvarande skall sekretess gälla i 
ärende om fingerade pesonuppgifter. Det innebär att sekretess gäller hos 
Rikspolisstyrelsen och domstol i ärende om medgivande. Sekretessen gäller hos 
Rikspolisstyrelsen även för uppgifter som tillförs ärendet efter ett byte. 
Ytterligare uppgifter kan efter hand tillföras ärendet t.ex. när den som har 
medgivits fingerade personuppgifter vänder sig till Rikspolisstyrelsen för att 
få hjälp i olika angelägenheter. 
  Genom utvidgningen av sekretessen som föreslås i andra stycket gäller den 
också hos de andra myndigheter som i sällsynta fall får del av en känslig 
uppgift om den som fått medgivande att använda fingerade personuppgifter. Den 
föreslagna sekretessen skall skydda uppgifter som gör det möjligt att koppla 
ihop verklig och fingerad identitet till en och samma person och därigenom 
avslöja en person som behöver skyddas.  
13.5  Förslaget till lag om ändring i namnlagen (1982:670) 
 
37 § 
Förslaget till ändring har samma innebörd som förslaget till ändring av 
föräldrabalken. Vad som sägs i kommentaren till ändringen av bestämmelsen i 
föräldrabalken gäller även för den här paragrafen (se avsnitt 13.3).  
13.6  Förslaget till lag om ändring i hälso- och 
 sjukvårdslagen (1982:763) 
 
3 och 3 a §§ 
Genom förslaget jämställs den kvarskrivne med bosatta (folkbokförda) personer 
inom det landsting där hon eller han stadigvarande vistas. Det innebär att den 
kvarskrivne är berättigad till fullständig hälso- och sjukvård i nämnda 
landsting. Om personen i fråga är folkbokförd i ett annat landsting behöver hon 
eller han inte vända sig till det landstinget. Paragrafen har utformats i 
enlighet med Lagrådets förslag. 
  Paragrafen föreslås även ändrad i budgetpropositionen för 1998, utgiftsområde 
10  (prop. 1997/98:1).  
13.7  Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken 
 
15 kap. 2 § 
Det föreslagna nya fjärde stycket har samma innebörd som förslaget till ny 
bestämmelse i 6 kap. 16 § föräldrabalken. Vad som sägs i kommentaren till den 
bestämmelsen gäller fullt ut för det nya fjärde stycket i den här paragrafen (se 
avsnitt 13.3).  
13.8  Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen 
(1985:125) 
 
5 § 
Ändringen i första stycket motsvarar den i 3 och 3 a § hälso- och 
sjukvårdslagen, se avsnitt 13.6.  
13.9  Förslaget till lag om ändring i begravningslagen 
(1990:1144) 
 
9 kap. 7 § 
Även ändringen i begravningslagen har samma innebörd som förslaget till ny be- 
stämmelse i 6 kap. 16 § sista stycket föräldrabalken (se avsnitt 13.3). Bestäm- 
melsen i begravningslagen har dock fått en något annan utformning eftersom 
övriga bestämmelser i paragrafen också reglerar överklaganden i ärenden som inte 
har handlagts av skattemyndigheten. 
 
13.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1536) om 
folkbokföringsregister 
 
5 § 
Ändringen föranleds av att personer som inte är folkbokförda i landet i stället 
skall tilldelas ett särskilt samordningsnummer. 
 
7 § 
Paragrafens första stycke reglerar vilka personer som får förekomma i det 
centrala referensregistret. Bestämmelsen innebär att alla som har tilldelats 
personnummer eller samordningsnummer skall anges i registret. 
  Bestämmelsen i det nya andra stycket medför inte någon ändring av upp- 
giftsregistreringen för personer som folkbokförs. Om den folkbokförde tidigare 
har erhållit samordningsnummer skall dock även det numret anges i 
referensregistret. 
  I tredje stycket regleras uppgiftsregistreringen för personer som kommer att 
tilldelas samordningsnummer. Jämfört med vad som nu gäller för personer som 
tilldelas personnummer utan att vara folkbokförda innebär bestämmelsen en viss 
utvidgning av uppgiftsregistreringen. Registreringen kommer i första hand att 
grundas på uppgifter som den myndighet lämnar som begär tilldelning av 
samordningsnummer. 
  8 § medger även registrering av tekniska och administrativa uppgifter. 
 
12 § 
Utöver registersökning på samordningsnummer och personnummer kräver en säker 
tilldelning av samordningsnummer också möjlighet till sökning på födelsetid. Det 
är skälet till att födelsetid införs som nytt sökbegrepp. I övrigt ändras inte 
sökbegreppen genom förslaget.  
13.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:743) om 
aviseringsregister 
 
4 § 
Paragrafens första stycke reglerar vilka personer som får förekomma i 
aviseringsregistret. Bestämmelsen innebär att alla som har tilldelats person- 
nummer eller samordningsnummer skall anges i registret. Det kan sägas motsvara 
den ordning som nu gäller. 
  Bestämmelsen i andra stycket medför inte någon ändring av uppgifts- 
registreringen för personer som folkbokförs. Om den folkbokförde tidigare har 
erhållit samordningsnummer skall dock även det numret anges i 
aviseringsregistret. 
  Registeruppgifter för personer som inte är eller har varit folkbokförda utan 
som endast har tilldelats samordningsnummer regleras i tredje stycket. De upp- 
gifter som registreras i folkbokföringens centrala referensregister skall också 
registreras i aviseringsregistret. 
 
7 § 
Ändringen i första stycket beror på att de nuvarande sökuppgifterna med 
förslaget återfinns i det nya andra stycket i 4 §. I ett nytt andra stycke 
regleras sökmöjligheterna i fråga om personer som tilldelats samordningsnummer.- 
I dessa fall får samordningsnummer samt födelsetid och namn användas som 
sökbegrepp. Detta överensstämmer med vad som gäller i lagen om 
folkbokföringsregister. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets 
förslag. 
 
8 § 
Gallringen av uppgifter i fråga om personer som har tilldelats personnummer utan 
att ha varit folkbokförda regleras i första stycket. Det innebär att 
ifrågavarande uppgifter skall gallras när uppgifterna inte längre är aktuella. 
Med förslaget till ändring av första stycket kommer samma ordning att gälla för 
personer som tilldelas samordningsnummer. 
  I övrigt införs i första stycket en bestämmelse om gallring av uppgift som 
avses i 4 § 12, dvs. anmälan enligt 7 kap. 1 och 10 §§ vallagen (1997:157). 
  Ändringen i tredje stycket beror på att uppgifterna i fråga med förslaget 
återfinns i 4 § andra stycket. 
 
                        82  
Sammanfattning av betänkandet Några 
folkbokföringsfrågor (SOU 1996:68) 
 
Skyddet inom folkbokföringen mot personförföljelse 
 
Adresser och andra folkbokföringsuppgifter som finns hos olika myndigheter kan 
användas som ett led i personförföljelse. Med hjälp t.ex. av en adressuppgift 
kan en förföljare spåra upp en annan person för att utöva hot eller våld. I för- 
sta hand är det sekretess som skall skydda mot förföljelse som sker med hjälp av 
personuppgifter hos myndigheter. Sekretesskyddet förstärks genom ett system med 
s.k. sekretessmarkering ("skyddad adress"). En sekretessmarkering läggs in i 
folkbokföringsregistren när man befarar att en person kan bli utsatt för för- 
följelse om uppgifter om henne eller honom röjs. I dagsläget har cirka 6 000 
personer sekretessmarkering. 
  Undantagsvis kan det visa sig att sekretess inte räcker för att skydda en 
person. Kvarskrivning eller användning av fingerade personuppgifter - id-byte - 
kan då aktualiseras. Kvarskrivning, som beslutas av skattemyndigheten, innebär 
att en person är bosatt på en annan plats än där hon eller han är folkbokförd. 
Bostadsadressen för den kvarskrivne registreras inte inom folkbokföringen. Den 
är inte heller tillgänglig för myndigheter eller enskilda. Id-byte kan ske 
endast då den befarade förföljelsen är av särskilt allvarlig art. Vid id-byte, 
som endast kan medges av domstol, har personen i fråga bl.a. bytt namn och per- 
sonnummer. 
  Kvarskrivning och id-byte har visat sig vara mycket effektiva skyddsåtgärder. 
Åtgärderna har dock negativa konsekvenser som drabbar den som behöver skyddas. 
Även myndigheter och tredje man kan drabbas. Ungefär 150 personer är för när- 
varande kvarskrivna medan cirka 30 personer har medgivits id-byte. 
  Den sekretess som råder inom folkbokföringen och hos olika myndigheter är, 
enligt utredningens mening, nästan alltid en tillräcklig skyddsåtgärd vid 
befarad personförföljelse. Utredningen föreslår därför inte några förändringar 
av det grundläggande sekretesskyddet för adresser och andra uppgifter som utgår 
från folkbokföringen. På skolområdet bör dock sekretessen stärkas. I dagsläget 
är situationen den att adresser som kan hållas hemliga inom folkbokföringen 
oftast är offentliga inom grund- och gymnasieskolan. Eftersom många personer som 
riskerar förföljelse har barn i skolåldern, kan en förföljare nå sitt offer 
genom adressuppgiften hos skolan. Utredningen föreslår att en motsvarighet till 
folkbokföringssekretessen införs i första hand i grund- och gymnasieskolan. 
  Innan kvarskrivning och id-byte tillgrips måste man ha analyserat varför 
sekretess och sekretessmarkering inte räcker som skydd. Utredningen föreslår att 
detta klargörs bättre än vad som nu är fallet. Det bör också tydliggöras att 
kvarskrivning och id-byte är verkningsfulla åtgärder endast om den enskilde är 
beredd att lägga om sin livsföring. 
  I ganska stor utsträckning är en persons rättigheter och skyldigheter i 
samhället knutna till folkbokföringsorten. De negativa konsekvenserna vid 
kvarskrivning beror på att den kvarskrivne är folkbokförd på en annan ort än där 
hon eller han vistas. Utredningen föreslår att den kvarskrivne, genom en ändring 
i hälso- och sjukvårdslagen, ges rätt till fullständig sjukvård i 
vistelselandstinget. Att det införs sekretess på skolområdet är också särskilt 
betydelsefullt för personer som är kvarskrivna. I övrigt anser utredningen att 
svårigheterna vid kvarskrivning kan bemästras utan särskild lagreglering. 
Berörda myndigheter måste dock vara beredda att hjälpa den kvarskrivne till 
rätta. 
  Id-byte är det tredje steget på den trappa av skyddsåtgärder som inleds med 
sekretess och fortsätter med kvarskrivning. När det gäller arten av förföljelse 
som kan grunda id-byte föreslår utredningen endast smärre justeringar. Även 
fortsättningsvis skall stor restriktivitet råda när det gäller att medge id- 
byte. Id-byte får ske endast om kvarskrivning och andra skyddsåtgärder är otill- 
räckliga. Utredningen betonar särskilt att domstolen måste vara klar över varför 
andra skyddsåtgärder är otillräckliga innan ett id-byte medges. Om den enskilde 
kan skyddas utan id-byte är det nämligen till stor fördel för henne eller honom. 
  I dagsläget kan id-byte medges för högst fem år. I olika sammanhang har det 
förts fram krav på ett permanent identitetsbyte. Utredningen har bedömt att det 
nuvarande tidsbestämda id-bytet bör behållas. Om det behövs kan id-byte efter 
förnyad prövning medges för mer än en period. Ett permanent byte kan bl.a. med- 
föra att skyddsåtgärden kommer att bestå trots att hotet har upphört. Det är 
enligt utredningens mening till nackdel både för den enskilde, myndigheterna och 
tredje man. 
  När det gäller ansöknings- och beslutsförfarandet vid id-byte föreslås inga 
större förändringar. Även i fortsättningen skall det i första hand ankomma på 
Rikspolisstyrelsen att ansöka om id-byte vid Stockholms tingsrätt. Utredningen 
vill dock ge Rikspolisstyrelsen en utökad rätt att avslå framställningar om id- 
byte. Om det inte är sannolikt att den enskilde kan medges id-byte skall 
Rikspolisstyrelsen avslå hennes eller hans framställning. I likhet med vad som 
nu gäller kan den enskilde efter ett sådant avslag vända sig direkt till 
domstolen och begära id-byte. 
  Utredningen föreslår en särskild bestämmelse som ger Rikspolisstyrelsen rätt 
att i ärendet om id-byte inhämta sekretessbelagda uppgifter främst om den ut- 
pekade förföljaren. 
  Efter ett id-byte registreras personen i fråga med bl.a. nytt - fingerat - 
namn och personnummer inom folkbokföringen. Ett framgångsrikt id-byte förutsät- 
ter självfallet att nya och verkliga uppgifter inte kan kopplas samman, varken 
inom folkbokföringen eller hos någon myndighet. I princip endast RPS känner 
personens verkliga identitet. Det har emellertid visat sig att det i vissa sam- 
manhang är mer eller mindre nödvändigt att uppgifter om personens verkliga för- 
hållanden görs tillgängliga. Personen riskerar annars att helt eller delvis gå 
miste om någon rättighet i samhället eller att drabbas av andra problem. 
  För att komma tillrätta med olägenheterna efter ett id-byte är den enskilde i 
stort behov av hjälp. Utredningen föreslår att Rikspolisstyrelsen får till sär- 
skild uppgift att hjälpa personer som har medgivits id-byte, om personen inte 
kan få hjälp på annat sätt. Styrelsen har god överblick över de problem som kan 
aktualiseras efter ett id-byte. Rikspolisstyrelsen skall särskilt bistå den 
enskilde vid kontakter med andra myndigheter. Därvid kan den enskilde bl.a. få 
hjälp med att bedöma i vilka sammanhang det kan vara nödvändigt att lämna ut 
någon uppgift om förhållanden före id-bytet. 
  Utredningen är tveksam till alla former av mer eller mindre automatiskt 
utlämnande av kopplingen mellan verklig och fingerad identitet. I de fall vissa 
uppgifter om förhållanden före id-bytet måste lämnas ut bör det ske efter en 
prövning i varje enskilt fall och under betryggande former. Utredningen föreslår 
ett särskilt sekretesskydd för känsliga uppgifter om id-byte som kan komma att 
överföras till någon myndighet. 
  Ett medgivande till id-byte skall av den enskilde kunna bringas att upphöra i 
förtid, exempelvis om något hot inte längre föreligger. 
  Utredningen har inte funnit det påkallat att lägga fram förslag om någon form 
av särskild kostnadsersättning till den som har medgivits id-byte. 
 
Folkbokföring av nyfödda barn vars föräldrar inte är folkbokförda 
 
För något år sedan infördes det i folkbokföringen en allmän registrering av alla 
födslar som sker här i landet. Samtidigt folkbokförs i princip alla barn som 
föds här oberoende av om föräldrarna är folkbokförda. 
  Enbart det förhållandet att födelsen sker här i landet bör inte längre vara 
skäl för folkbokföring av det nyfödda barnet. Utredningen föreslår att ett ny- 
fött barn skall folkbokföras endast om barnets moder är folkbokförd. Ett barn 
som därmed inte folkbokförs kan dock efter en kortare eller längre tids vistelse 
i landet ha fått sådan anknytning hit att det skall folkbokföras. 
 
Folkbokföring av familjehemsplacerade barn 
 
I dagsläget finns det inte någon särskild reglering av familjehemsplacerade 
barns folkbokföring. Barnet folkbokförs normalt i familjehemmet om vistelsen där 
kan antas komma att överstiga sex månader. 
  Vård i familjehem skall utformas så att den främjar den enskildes samhörighet 
med de anhöriga och kontakt med hemmiljön. Utredningen förordar att detta får 
genomslag även när det gäller folkbokföringen. Utredningen föreslår att folkbok- 
föring i familjehemmet sker när vistelsen där överstiger ett år. Normalt kommer 
ändrad folkbokföring att aktualiseras först sedan vistelsen har pågått drygt ett 
år. Socialnämnden får en skyldighet att underrätta skattemyndigheten när barnets 
folkbokföring skall ändras. 
  Vård av barn och unga i hem för vård eller boende bör aldrig föranleda 
folkbokföring i sådant hem. 
 
Födelsehemort 
 
Utredningen förordar att uppgiften om födelsehemort behålls som ett särskilt 
registerbegrepp inom folkbokföringen. Uppgiften används i första hand av 
polismyndigheterna vid utfärdande av pass. Uppgiften om födelsehemort behövs 
inte längre i personbevis.  
Personnummer för den som inte är folkbokförd 
 
Personnummer skall i första hand tilldelas i samband med att en person 
folkbokförs. Personnummertilldelning sker emellertid även i andra sammanhang. 
Enligt praxis tilldelas personnummer för sju olika ändamål utan att personen i 
fråga folkbokförs. Det är en tilldelning som till stor del strider mot bestäm- 
melserna om personnummer i folkbokföringslagen. I första hand är det för polis- 
och skattemyndigheternas behov som personnummer tilldelas en person som inte är 
folkbokförd. Dessa myndigheter menar att de måste ha personnummer för samtliga 
personer som är aktuella hos dem. Det anses annars föreligga bl.a. risk för per- 
sonförväxling och svårigheter vid uppgiftsutbyte med andra myndigheter. Vid den 
personnummertilldelning som sker utan samband med folkbokföring är det ofta 
svårt att med säkerhet identifiera den person som tilldelas personnumret. 
  Utredningen har förståelse för flera myndigheters krav på en enhetlig 
personbeteckning för personer som inte är eller har varit folkbokförda och som 
därför saknar personnummer. Det finns emellertid skäl som talar mot att 
personnummer kommer till användning. Personnumret uppfattas ofta som en 
inträdesbiljett till samhället och bör därför reserveras för personer som 
folkbokförs här. Utredningen förordar därför att det införs ett särskilt nummer 
- samordningsnummer - för personer som inte är eller har varit folkbokförda. I 
den mån det finns behov bör samordningsnummer kunna tilldelas även för 
samhällsområden och myndigheter som i dagsläget är uteslutna från 
personnummertilldelning. 
  Vid tilldelning av samordningsnummer skall personens identitet fastställas om 
det är möjligt. Om det råder osäkerhet om identiteten eller om någon uppgift som 
rör personen, exempelvis födelsetiden, skall det anges vid tilldelningen. Om en 
person som har tilldelats samordningsnummer senare folkbokförs skall även 
samordningsnumret anges vid folkbokföring av personen. Samordningsnumret bör 
vara konstruerat som ett personnummer men innehålla sifferkombinationer som inte 
kan förekomma i personnummer. 
  Riksskatteverket har beräknat att det kommer att kosta skatteförvaltningen 2-3 
milj. kr. att förbereda för tilldelning och registrering av samordningsnummer.- 
 
Överklagande i folkbokföringsmål 
 
Skattemyndighetens beslut enligt folkbokföringslagen rör i huvudsak två frågor. 
Den grundläggande frågan gäller var någonstans en person skall anses bosatt, 
alltså beslut beträffande bosättning. Myndigheten fattar också beslut om 
registrering av olika förhållanden, t.ex. civilstånd och medborgarskap. I dags- 
läget kan skattemyndighetens beslut enligt folkbokföringslagen överklagas av den 
person vars folkbokföring beslutet gäller. Beslut om en persons bosättning kan 
också överklagas av en kommun som berörs av beslutet och av Riksskatteverket. 
Överklagande sker på vanligt sätt enligt förvaltningsprocessen, dvs. först till 
länsrätten och sedan vidare till kammarrätten och Regeringsrätten. 
  Utredningen föreslår att det i folkbokföringslagen införs ett generellt krav 
på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Prövningstillstånd kan 
meddelas enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen. Det innebär bl.a. att 
s.k. ändringsdispens kan meddelas. 
  När det gäller den enskildes överklaganderätt föreslås i övrigt inte några 
förändringar. Utredningen har övervägt en särskild överklaganderätt för 
vårdnadshavare när det gäller barns folkbokföring. Utredningen har dock inte 
funnit det påkallat att ge endast en av två vårdnadshavare rätt att överklaga. 
  Utredningen föreslår att den kommunala överklaganderätten på folkbokför- 
ingsområdet avskaffas. När mantalsskrivning inte längre sker enligt 
folkbokföringslagen har utredningen bedömt att det saknas skäl att behålla den 
kommunala överklaganderätten enligt lagen. Riksskatteverkets rätt att överklaga 
utvidgas något. Eftersom verket har ett allmänt ansvar för folkbokföringen bör 
verket kunna överklaga alla typer av beslut enligt FbfL, inte endast sådana som 
rör bosättning. 
  En särskilt reglerad tvåpartsprocess föreslås i frågor enligt folkbokförings- 
lagen. Den har i princip samma innebörd som tvåpartsprocessen enligt taxe- 
ringslagen och förvaltningsprocesslagen. Vid överklagande av enskild är skatte- 
myndigheten dennes motpart i länsrätt och kammarrätt. Skattemyndigheten får 
överklaga avgörande av länsrätten men inte av kammarrätten. I Regeringsrätten är 
det endast Riksskatteverket som kan föra det allmännas talan. Riksskatteverket 
får också rätt att från skattemyndigheten överta det allmännas talan i läns- 
rätten och kammarrätten. 
  Inom ramen för folkbokföringsverksamheten handlägger skattemyndigheten även 
vissa ärenden av familjerättslig art. I första hand rör frågorna namn, 
hindersprövning och registrering av gemensam vårdnad. Utredningen förslår att 
processordningen på dessa områden i princip blir den samma som enligt 
folkbokföringslagen. 
 
                        83  
Betänkandets lagförslag 
 
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:481) om 
fingerade personuppgifter 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter 
  dels att 1-4 §§ skall ha följande lydelse, 
  dels att i lagen skall införas sju nya paragrafer, 5-11 §§, av följande ly- 
delse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                         1 § 
------------------------------------------------------- 
  Om det finns en uppenbar     En folkbokförd person som 
risk att en person som är    riskerar att bli utsatt för 
folkbokförd i landet kan bli allvarlig brottslighet som 
utsatt för särskilt allvarligriktar sig mot dennes liv, 
brottslighet som riktar sig  hälsa eller frihet kan få 
mot dennes liv, hälsa eller  medgivande att använda an- 
frihet och om personen inte  dra uppgifter om sig själv 
kan ges tillräckligt skydd påän de verkliga (fingerade 
annat sätt, får Stockholms   personuppgifter). 
tingsrätt, efter skriftlig 
ansökan, medge personen att 
använda andra personuppgif- 
ter om sig själv än de 
verkliga (fingerade person- 
uppgifter) under högst fem 
år. 
 
  Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter får även ges åt 
en familjemedlem till en person som avses i första stycket, om personerna 
varaktigt bor tillsammans. 
 
                         2 § 
------------------------------------------------------- 
  Ansökan om medgivande en- 
ligt 1 § görs av 
Rikspolisstyrelsen efter 
framställning från den som 
vill använda fingerade per- 
sonuppgifter.  
  Om Rikspolisstyrelsen har 
avslagit en framställning 
från en enskild person får 
denne själv ansöka hos rätten 
om medgivande.  
  En person som har fått 
eller begär medgivande för 
egen del får även göra fram- 
ställan eller ansökan om med- 
givande för ett barn som 
personen är vårdnadshavare för 
och varaktigt bor 
tillsammans med, om syfte är 
att ge skydd mot den andre 
vårdnadshavaren. 
  Ett beslut av 
Rikspolisstyrelsen att inte 
göra ansökan hos rätten får 
inte överklagas. 
 
------------------------------------------------------- 
  Medgivande att använda 
fingerade personuppgifter- 
får inte ges om personen kan 
skyddas genom kvarskrivning 
enligt 16 § folkbok- 
föringslagen (1991: 481) el- 
ler på annat sätt. 
  Medgivande får inte heller 
ges om användningen av 
fingerade personuppgifter, 
med hänsyn till den förföljdes 
person eller andra förhållan- 
den, kan antas få endast 
begränsad skyddseffekt. 
  Medgivande kan ges för 
högst fem år i taget. 
                         3 §1 
------------------------------------------------------- 
  Vid tingsrättens handlägg-   Medgivande att använda 
ning gäller lagen (1996:000) fingerade personuppgifter 
om handläggning av domstolsä-lämnas av Stockholms tings- 
renden.                      rätt. 
                               Ansökan om medgivande görs 
                             av Rikspolisstyrelsen ef- 
                             ter framställning från den 
                             som vill använda fingerade 
                             personuppgifter. 
                               I ansökan till tingsrätten 
                             skall Rikspolisstyrelsen 
                             ange varför den enskilde 
                             inte kan beredas tillräck- 
                             ligt skydd genom kvar- 
                             skrivning eller annan 
                             mindre ingripande åtgärd.  
                         4 § 
------------------------------------------------------- 
  Om ett medgivande att an- 
vända fingerade personupp- 
gifter har lämnats skall 
Rikspolisstyrelsen skynd- 
samt se till att den person 
som har fått medgivandet re- 
gistreras inom folkbok- 
föringen med de fingerade 
uppgifter som styrelsen be- 
stämmer. 
  De fingerade person- 
uppgifterna skall bestämmas 
och registreras på ett sådant 
sätt att det inte därav 
framgår vilken person det är 
som använder uppgifterna. 
  Rikspolisstyrelsen skall 
bevaka att fingerade 
personuppgifter inte används 
under längre tid än vad som 
har medgetts. 
 
  Rikspolisstyrelsens 
beslut enligt första stycket 
får inte överklagas. 
 
------------------------------------------------------- 
  Rikspolisstyrelsen skall 
avslå en framställning enligt 
3 § om  styrelsen anser att 
det inte föreligger sanno- 
lika skäl för medgivande att 
använda fingerade person- 
uppgifter. 
 
  Om Rikspolisstyrelsen har 
avslagit en framställning 
från en enskild person får 
denne själv ansöka hos rätten 
om medgivande. 
------------------------------------------------------- 
                             5 § 
                               En person som har fått 
                             eller begär medgivande för 
                             egen del får även göra 
                             framställan eller ansökan om 
                             medgivande för ett barn som 
                             personen är vårdnadshavare 
                             för och varaktigt bor 
                             tillsammans med, om syfte 
                             är att ge skydd mot den 
                             andre vårdnadshavaren. 
 
                             6 § 
                               Myndighet skall på begäran 
                             lämna Rikspolisstyrelsen- 
                             upplysning om person som 
                             förekommer i ärende enligt 
                             denna lag. 
                             7 § 
                               Om ett medgivande att 
                             använda fingerade per- 
                             sonuppgifter har lämnats 
                             skall Rikspolisstyrelsen 
                             skyndsamt se till att den 
                             person som har fått 
                             medgivandet registreras 
                             inom folkbokföringen med de 
                             fingerade uppgifter som 
                             styrelsen efter samråd med 
                             den enskilde bestämmer. 
                               De fingerade person- 
                             uppgifterna skall bestämmas 
                             och registreras på ett 
                             sådant sätt att det inte 
                             därav framgår vilken person 
                             det är som använder 
                             uppgifterna. 
                               Av 21 § 
                             folkbokföringslagen 
                             (1991:481) framgår att den 
                             som folkbokförs med 
                             fingerade personuppgifter 
                             skall avregistreras från 
                             folkbokföringen såvitt avser 
                             de tidigare uppgifterna 
 
                             8 § 
                               Rikspolisstyrelsen skall 
                             hjälpa den som har fått med- 
                             givande att använda fing- 
                             erade personuppgifter om 
                             hennes eller hans hjälpbe- 
                             hov inte kan tillgodoses på 
                             annat sätt. 
 
------------------------------------------------------- 
  När det ankommer på Rikspo- 
lisstyrelsen att hjälpa den 
enskilde skall styrelsen- 
bistå vid kontakter med an- 
dra myndigheter och i övrigt 
lämna den enskilde den hjälp 
som krävs. 
 
9 § 
  Rikspolisstyrelsen skall 
bevaka att fingerade 
personuppgifter inte används 
under längre tid än som har 
medgetts. När den medgivna 
tiden har löpt ut skall 
Rikspolisstyrelsen underrät- 
ta skattemyndigheten. 
  När skattemyndigheten har 
mottagit underrättelse 
enligt första stycket skall 
myndigheten skyndsamt se 
till att de fingerade upp- 
gifterna inte längre används 
inom folkbokföringen. 
Myndigheten skall göra de än- 
dringar i folkbok- 
föringsregistren som krävs. 
 
10 § 
  Ett medgivande att använda 
fingerade personuppgifter 
kan upphöra att gälla i för- 
tid om den enskilde 
skriftligen anmäler hos 
Rikspolisstyrelsen att 
medgivandet inte längre 
behövs. 
  Sedan Rikspolisstyrelsen 
har underrättat skattemyn- 
digheten om den enskildes 
anmälan får denne inte längre 
använda fingerade personupp- 
gifter. Skattemyndigheten 
skall vidta de åtgärder som 
anges i 9 § andra stycket. 
 
11 § 
  Vid rättens handläggning av 
ärenden om fingerade person- 
uppgifter gäller lagen 
(1996:242) om domstolsä- 
renden. 
  Ett beslut av Rikspo- 
lisstyrelsen att avslå en 
framställning om användning 
av fingerade personupp- 
gifter får inte överklagas. 
  Detsamma gäller beslut 
enligt 7 § första stycket. 
 
_______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.  
1 Senaste lydelse 1996:265. 
 
                        84  
2 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen 
 (1991:481) 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1991:481) 
  dels att 2, 3, 6, 10, 16-18, 25, 26, 34, 38 och 39 §§ skall ha följande lydel- 
se, 
  dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 40-42 §§, av följande ly- 
delse, 
  dels att nuvarande 40 § skall betecknas 43 §, 
  dels att rubrikerna närmast före 2 och 18 §§ skall ha följande lydelse, 
  dels att rubriken närmast före 3 § skall utgå, 
  dels att rubriken närmast före nuvarande 40 § skall flyttas till närmast före 
nya 43 §. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
------------------------------------------------------- 
Nyfödda barns folkbokföring  När folkbokföring skall ske  
                         2 § 
------------------------------------------------------- 
  Ett barn som föds levande    Ett barn som föds levande 
här i landet skall           här i landet och vars moder 
folkbokföras om inte annat   är folkbokförd skall folk- 
följer av 5 §. Även ett barn bokföras. Även ett barn som 
som föds utom landet av en   föds utom landet av en 
kvinna som är folkbokförd härkvinna som är folkbokförd här 
skall folkbokföras.          skall folkbokföras. 
 
Folkbokföring vid in- 
flyttning till landet  
                         3 § 
  Den som efter inflyttning kan antas under sin normala livsföring komma att 
regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i 
landet under minst ett år skall folkbokföras. Även den som kan antas komma att 
regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet skall folkbok- 
föras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga 
hemvist här. 
------------------------------------------------------- 
                               Ett barn som har vistats 
                             i landet sedan födelsen 
                             utan att vara folkbokfört 
                             skall folkbokföras när det 
                             har sådan anknytning till 
  Undantag från första       landet som sägs i första 
stycket anges i 4 och 5 §§.  stycket. 
                               Undantag från första och 
                             andra styckena anges i 4 
                             och 5 §§.  
                         6 §1 
  En person skall folkbokföras på den fastighet och i den territoriella för- 
samling där han enligt 7-13 §§ är att anse som bosatt. 
  En person som är bosatt på en fastighet som innehåller flera bostadslägenheter 
skall folkbokföras också på lägenhet. Med bostadslägenhet avses lägenhet som är 
registrerad i lägenhetsregistret enligt lagen (1995: 1537) om lägenhetsregister. 
------------------------------------------------------- 
  Ett nyfött barn folkbokförs  Ett nyfött barn 
i den församling där modern ärfolkbokförs i den församling 
folkbokförd eller, om modern där modern är folkbokförd 
inte är folkbokförd, i den   (födelsehemort). 
församling där det har fötts. 
Hittebarn folkbokförs i den 
församling där det har 
påträffats. 
 
  Undantag från första stycket anges i 14-16 §§. 
 
                        10 §2 
  En vistelse anses inte leda till ändrad bosättning om den föranleds enbart av 
  1. uppdrag som riksdagsledamot, 
  2. uppdrag som statsråd, 
  3. förordnande till ledamot i kommitté eller kommission, befattning som 
politiskt tillsatt tjänsteman eller uppdrag att biträda som politiskt sakkunnig 
i statsdepartement eller särskilt uppdrag av riksdagen, 
  4. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, 
------------------------------------------------------- 
  5. vård vid en institution   5. vård vid institution 
för sjukvård, vård av unga,  för sjukvård, kriminalvård 
kriminalvård eller vård av   eller vård av missbrukare, 
missbrukare.                   6. vård av barn eller 
                             ungdom enligt socialt- 
                             jänstlagen (1980:680) eller 
                             lagen (1990:52) med 
                             särskilda bestämmelser om 
                             vård av unga, om inte annat 
                             följer av tredje stycket. 
 
  En vistelse på viss fastighet som föranleds av förhållande som avses i första 
stycket 1-5 anses inte heller leda till ändrad bosättning om personen har an- 
knytning till en annan fastighet genom att disponera en bostad där. Sammanlever 
personen med sin familj på en fastighet där han enligt 7 § skulle anses bosatt, 
får skattemyndigheten dock på ansökan besluta att han skall folkbokföras på den 
fastigheten. 
------------------------------------------------------- 
                               Vård enligt första stycket 
                             6 som äger rum i ett 
                             familjehem skall leda till 
                             ändrad bosättning, om det 
                             kan antas att vården kommer 
                             att överstiga ett år och sär- 
                             skilda skäl inte talar mot 
                             folkbokföring i familje- 
                             hemmet. 
 
                         16 § 
------------------------------------------------------- 
  En person som av särskilda   En person som kan antas 
skäl kan antas bli utsatt förbli utsatt för brott, förfö- 
en allvarlig eller upprepad  ljelser eller trakasserier 
brottslighet, förföljelser   på annat sätt, kan vid 
eller trakasserier på annat  flyttning medges att vara 
sätt, får, om han flyttat el-folkbokförd på den gamla 
ler avser att flytta, efter  folkbokföringsorten 
ansökan medges att vara      (kvarskrivning). 
folkbokförd på den gamla     Kvarskrivning kan endast 
folkbokföringsorten i högst  ske efter ansökan från den 
tre år (kvarskrivning). När  enskilde. 
det inte längre finns skäl för 
kvarskrivning skall den 
upphöra. 
                               Kvarskrivning får medges 
                             endast om den enskildes- 
                             behov av skydd inte kan 
                             tillgodoses genom besöksför- 
                             bud eller på annat sätt. 
                             Kvarskrivning får inte med- 
                             ges om åtgärden, med hänsyn 
                             till personens förhållanden 
                             eller andra omständigheter, 
                             inte kan antas utgöra en 
                             effektiv skyddsåtgärd. 
 
  Kvarskrivning får även avse det utsatte personens medflyttande familj. 
 
                         17 § 
------------------------------------------------------- 
                               Kvarskrivning får medges 
                             för högst tre år i taget. 
                               När det inte längre finns 
                             skäl för en kvarskrivning 
                             skall den upphöra. 
 
  För utredning av frågor om kvarskrivning får skattemyndigheten anlita biträde 
av polismyndighet. 
 
------------------------------------------------------- 
Personnummer                 Personnummer m.m. 
 
                         18 § 
------------------------------------------------------- 
  För varje folkbokförd 
person fastställs ett 
personnummer som iden- 
titetsbeteckning. Vidare 
fastställs personnummer för 
personer som inte är 
folkbokförda i de fall som 
anges i lag eller annan för- 
fattning. 
  Personnumret innehåller fö- 
delsetid, födelsenummer och 
kontrollsiffra. 
  Födelsetiden anges med sex 
siffror, två för året, två för 
månaden och två för dagen i nu 
nämnd ordning.  
  Födelsenumret består av tre 
siffror och är udda för män 
och jämnt för kvinnor. 
  Mellan födelsetiden och fö- 
delsenumret sätts ett binde- 
streck som byts ut mot ett 
plustecken när en person 
fyller 100 år. 
 
------------------------------------------------------- 
  För varje folkbokförd 
person fastställs ett 
personnummer som iden- 
titetsbeteckning. Person- 
numret innehåller födelsetid, 
födelsenummer och kontroll- 
siffra.  
  Födelsetiden anges med sex 
siffror, två för året, två för 
månaden och två för dagen i nu 
nämnd ordning. Födelsenumret 
består av tre siffror och är 
udda för män och jämnt för 
kvinnor. Mellan födelsetiden 
och födelsenumret sätts ett 
bindestreck som  byts mot 
ett plustecken det år en 
person fyller 100 år. 
  En person som inte är 
eller har varit folkbokförd 
kan efter begäran från en 
myndighet tilldelas ett 
särskilt nummer 
(samordningsnummer). 
Samordningsnumret är 
konstruerat som ett person- 
nummer men innehåller 
sifferkombinationer som 
inte kan förekomma i ett 
personnummer. Regeringen 
meddelar närmare föreskrifter 
om tilldelning av samord- 
ningsnummer. 
 
                        25 §3 
  Den som flyttat skall inom en vecka anmäla flyttningen till en skattemyn- 
dighet, en allmän försäkringskassa eller ett postbefordringsföretag som 
regeringen bestämmer. 
  Den som ändrar postadress utan att flyttning skett skall göra anmälan enligt 
första stycket om postadressen skall gälla för minst sex månader. 
------------------------------------------------------- 
                               När en vistelse i ett 
                             familjehem kan föranleda 
                             ändrad bosättning enligt 10 § 
                             tredje stycket skall den 
                             socialnämnd som ansvarar för 
                             vistelsen underrätta skat- 
                             temyndigheten. 
 
                         26 § 
 
  Den som flyttat in från utlandet skall göra anmälan om inflyttningen till en 
skattemyndighet eller en allmän försäkringskassa. Detsamma gäller den som är 
registrerad som obefintlig och skall folkbokföras. 
------------------------------------------------------- 
                               Anmälan skall även göras när 
                             ett barn skall folkbokföras 
                             här i landet enligt 3 § an- 
                             dra stycket. 
 
                        34 §4 
  Skattemyndigheten beslutar i ärende enligt denna lag efter anmälan eller 
ansökan eller annars när det finns skäl till det. 
  Rör ärendet folkbokföring på fastighet eller i församling beslutar 
skattemyndigheten i det län där fastigheten eller församlingen är belägen. 
------------------------------------------------------- 
  Personnummer enligt 18 §     Samordningsnummer enligt 
första stycket andra         18 § fjärde stycket 
meningen fastställs av den   tilldelas av den skatte- 
skattemyndighet som bestäms  myndighet som bestäms av 
av regeringen eller den      regeringen eller den 
myndighet som regeringen     myndighet som regeringen 
förordnar.                   förordnar. 
 
  I övriga ärenden beslutar den skattemyndighet inom vars verksamhetsområde en 
person är eller senast har varit folkbokförd eller, i fråga om ärende enligt 1 § 
andra stycket, den skattemyndighet som enligt särskilda bestämmelser skall 
underrättas om händelsen. 
 
                        38 §5 
------------------------------------------------------- 
  En skattemyndighets          Om inte annat följer av 
beslut överklagas hos länsrät-40 § får skattemyndighetens 
ten. Beslut om fastställande beslut enligt denna lag ö- 
av födelsenummer och         verklagas hos allmän för- 
kontrollsiffra i person-     valtningsdomstol. 
nummer överklagas dock hos 
Riksskatteverket. 
  Ett beslut om någons folk-   Vid överklagande till 
bokföring enligt 3-16 och    kammarrätten krävs 
20-22 §§ får överklagas av denprövningstillstånd. 
person vars folkbokföring 
det gäller, av en kommun som 
berörs av beslutet och av 
Riksskatteverket. Ett över- 
klagande av en kommun eller 
Riksskatteverket skall ha 
kommit in till skattemyn- 
digheten inom tre veckor 
från det att beslutet med- 
delades. 
  Ett beslut i en annan 
fråga än som avses i andra 
stycket får överklagas utan 
begränsning till viss tid. 
 
                         39 § 
------------------------------------------------------- 
  Riksskatteverkets beslut     Skattemyndighetens be- 
om personnummer får inte     slut enligt 38 § får över- 
överklagas.                  klagas av den person vars 
                             folkbokföring beslutet gäl- 
                             ler och av Riksskattever- 
  Föreläggande vid vite får  ket. 
inte överklagas.               Ett överklagande av 
                             enskild om folkbokföring 
                             enligt 3-17 och 20-22 §§ 
                             skall ha kommit in till 
                             skattemyndigheten inom tre 
                             veckor från den dag 
                             klaganden fick del av 
                             beslutet. Beslut i annan 
                             fråga får av 
 
------------------------------------------------------- 
enskild överklagas utan 
begränsning till viss tid. 
  Ett överklagande av Riks- 
skatteverket skall ha kom- 
mit in till skattemyndig- 
heten inom tre veckor från 
den dag beslutet meddela- 
des. 
 
40 § 
  Vitesföreläggande enligt 37 § 
får inte överklagas. 
  Skattemyndighetens beslut 
om fastställande av födelse- 
nummer och kontrollsiffra i 
personnummer samt beslut om 
tilldelning av samordnings- 
nummer får överklagas hos 
Riksskatteverket. 
  Riksskatteverkets beslut 
enligt andra stycket får 
inte överklagas. 
 
41 § 
  Riksskatteverket får över- 
klaga ett beslut av 
länsrätten eller kammarrätten 
även om verket inte tidigare 
har fört det allmännas talan 
i målet. 
  Har den enskilde överkla- 
gat skattemyndighetens be- 
slut, får skattemyndigheten 
överklaga länsrättens beslut 
om det innebär att den en- 
skilde har fått helt eller 
delvis bifall till sin 
talan. 
 
 42 § 
  Om en enskild överklagar 
ett avgörande enligt denna 
lag skall skattemyndigheten 
vara den enskildes motpart 
i länsrätten och kammarrätten. 
Överklagar Riksskatteverket 
skall det allmännas talan i 
länsrätten och kammarrätten 
föras av verket. 
  Verket får från skattemyn- 
digheten ta över uppgiften 
att i länsrätten och 
kammarrätten föra det allmän- 
nas talan. 
  Riksskatteverket för det 
allmännas talan i Regerings- 
rätten. 
 
_______________ 
 
  Denna lag träder i kraft såvitt avser 18 § den 1 januari 1998 och i övrigt den 
1 januari 1997.  
1 Senaste lydelse 1995:1538. 
2 Senaste lydelse 1995:751. 
3 Senaste lydelse 1993:1699. 
4 Senaste lydelse 1994:1975. 
5 Senaste lydelse 1994:768.  
                        85  
3 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 
 
  Härigenom föreskrivs att 6 kap. 16 § föräldrabalken skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                        6 kap. 
                        16 §1 
  Anmälan enligt 4 § andra stycket om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är 
gifta med varandra prövas av skattemyndigheten i det län där barnet är folk- 
bokfört. Anmälan skall göras skriftligen av båda föräldrarna. Anmälan enligt 4 § 
andra stycket 2 görs hos valfri skattemyndighet eller allmän försäkringskassa. 
------------------------------------------------------- 
  Beslut av skattemyndig-      Beslut av skattemyndig- 
heten överklagas hos läns-   heten får överklagas hos 
rätten.                      allmän förvaltningsdomstol. 
                             Prövningstillstånd krävs vid 
                             överklagande till kammar- 
                             rätten. 
                               Riksskatteverket får från 
                             skattemyndigheten överta 
                             uppgiften enligt 7 a § för- 
                             valtningsprocesslagen 
                             (1971:291) att i länsrätten 
                             och kammarrätten föra det 
                             allmännas talan. Riksskat- 
                             teverket för det allmännas 
                             talan i Regeringsrätten. 
 
______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.  
1 Senaste lydelse 1991:487. 
 
                        86  
4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 
 
  Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 och 15 §§ sekretesslagen (1980:100) skall ha 
följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                        7 kap. 
                         9 §1 
  Sekretess gäller i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och 
sameskolan samt i en kommunal riksinternatskola för uppgift som hänför sig till 
psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga 
förhållanden hos psykolog eller kurator, om det inte står klart att uppgiften 
kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men. 
  Sekretess gäller på samma område dels i skolans elevvårdande verksamhet i 
övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels för uppgift som 
hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om skiljande av elev 
från vidare studier. Sekretessen gäller dock endast, om det kan antas att den 
som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. 
Sekretessen gäller inte beslut i elevvårdsärende eller i annat ärende som nu har 
nämnts. 
------------------------------------------------------- 
                               Sekretess gäller i 
                             grundskolan, gymnasiesko- 
                             lan, särskolan, specialsko- 
                             lan och sameskolan samt i 
                             en kommunal riksinternat- 
                             skola i annat fall än som 
                             avses i första och andra 
                             styckena, för uppgift om 
                             enskilds personliga för- 
                             hållanden, om det av sär- 
                             skild anledning kan antas 
                             att den enskilde eller nå- 
                             gon honom närstående utsätts 
                             för förföljelse eller på annat 
                             sätt lider men om uppgiften 
                             röjs. Sekretessen gäller även 
                             hos kommunal myndighet som 
                             förvaltar det kommunala 
                             huvdmannaskapet för skolan. 
 
  Sekretess gäller inom utbildningsväsendet i övrigt för uppgift som hänför sig 
till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds 
personliga förhållanden hos psykolog, kurator eller syofunktionär, om det inte 
står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon 
honom närstående lider men. Dessutom gäller inom arbetsmarknadsutbildningen, den 
kommunala vuxenutbildningen, vuxenutbildningen för utvecklingsstörda, svensk- 
undervisningen för invandrare (sfi) och folkhögskolan sekretess i annan 
elevvårdande verksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det 
kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om 
uppgiften röjs. 
  Sekretess gäller i specialpedagogisk stödverksamhet för uppgift om enskilds 
personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom 
närstående lider men om uppgiften röjs. 
  Sekretess gäller hos Statens skolverk i verksamhet som avser tillsyn över 
utbildning vid skolor med enskild huvudman (fristående skolor) för uppgift som 
härrör från skolans elevvårdande verksamhet och som gäller enskilds personliga 
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som 
uppgiften rör eller någon honom närstående lider men. Samma sekretess gäller i 
nämnda tillsynsverksamhet för uppgift som hänför sig till en fråga om 
tillrättaförande av elev eller skiljande av elev från vidare studier. 
Sekretessen enligt detta stycke gäller dock inte Statens skolverks beslut i ett 
ärende. 
  I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. 
 
                        15 §2 
  Sekretess gäller 
  1. i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande 
registrering av befolkningen och, i den utsträckning regeringen föreskriver det, 
i annan verksamhet som avser registrering av betydande del av befolkningen, 
  2. i ärende om medlemskap i Svenska kyrkan, 
  3. i verksamhet som avser förande av eller uttag ur sjömansregistret, 
  för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning 
kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften 
röjs. 
------------------------------------------------------- 
  Har en uppgift för vilken 
sekretess gäller enligt 
första stycket 1, lämnats 
till en kommunal myndighet 
enligt särskild upp- 
giftsskyldighet om 
skolpliktiga barn, gäller 
sekretessen också hos 
myndigheten. Sekretessgäller 
dock inte om uppgiften tas     Sekretess gäller 
upp i beslut hos myn-          1. i ärende om fingerade 
digheten.                    personuppgifter för uppgift 
  Sekretess gäller i ärende  om enskilds personliga 
om fingerade personupp-      förhållanden, 
gifter för uppgift om          2. för uppgift som rör en 
enskilds personliga förhål-  person som har fått 
landen, om det inte står     medgivande att använda 
klar att uppgiften kan röjas fingerade personuppgifter, 
utan att den enskilde eller    om det inte står klar att 
någon honom närstående lider uppgiften kan röjas utan 
men.                         att den enskilde eller 
                             någon honom närstående lider 
                             men. 
 
  I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. 
______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.  
1 Senaste lydelse 1996:155. 
2 Senaste lydelse 1996:155. 
 
                        87  
5 Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670) 
 
  Härigenom föreskrivs att 37 § namnlagen (1982:670) skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                        37 §1 
------------------------------------------------------- 
  Beslut av skattemyn-         Beslut av skattemyndig- 
digheten får överklagas till heten får överklagas hos 
länsrätten.                  allmän förvaltningsdomstol. 
                               Prövningstillstånd krävs 
                             vid överklagande till 
                             kammarrätten. 
                               Riksskatteverket får från 
                             skattemyndigheten överta 
                             uppgiften enligt 7 a § för- 
                             valtningsprocesslagen 
                             (1971:291) att i länsrätten 
                             och kammarrätten föra det 
                             allmännas talan. Riksskat- 
                             teverket för det allmännas 
                             talan i Regeringsrätten. 
 
_______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.  
1 Senaste lydelse 1991:493. 
 
                        88  
6 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen 
(1982:763) 
 
  Härigenom föreskrivs att 3 och 3 a §§ hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 
skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                         3 §1 
------------------------------------------------------- 
  Varje landsting skall        Varje landsting skall 
erbjuda en god hälso- och    erbjuda en god hälso- och 
sjukvård åt dem som är bosattasjukvård åt dem som är bo- 
inom landstinget. Även i     satta inom landstinget 
övrigt skall landstinget     eller som är kvarskrivna 
verka för en god hälsa hos   enligt 16 § folkbok- 
hela befolkningen. Vad som   föringslagen (1991:481) och 
i denna lag sägs om lands-   stadigvarande vistas där. 
ting gäller också kommuner   Även i övrigt skall lands- 
som inte ingår i ett lands-  tinget verka för en god häl- 
ting, om inte annat följer   sa hos hela befolkningen. 
av 17 §. Vad här sagts utgör Vad som i denna lag sägs om 
inte hinder för annan att    landsting gäller också kom- 
bedriva hälso- och sjukvård. muner som inte ingår i ett 
                             landsting, om inte annat 
                             följer av 17 §. Vad här sagts 
                             utgör inte hinder för annan 
                             att bedriva hälso- och 
                             sjukvård.  
  Landstingets ansvar omfattar dock inte sådan hälso- och sjukvård som en kommun 
inom landstinget har ansvar för enligt 18 § första och tredje styckena. 
  Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som 
landstinget ansvarar för enligt denna lag. En uppgift som innefattar 
myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till 
ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ.  
                        3 a § 
------------------------------------------------------- 
  Landstinget skall erbjuda    Landstinget skall er- 
dem som är bosatta inom      bjuda dem som är bosatta 
landstinget,                 inom landstinget eller som 
                             är kvarskrivna enligt 16 § 
                             folkbokföringslagen 
                             (1991:481) och stadig- 
                             varande vistas där, 
 
  1. habilitering och rehabilitering, 
  2. hjälpmedel för funktionshindrade, och 
  3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och 
hörselskadade. 
  Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och 
hjälpmedel som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 a §. 
Landstingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter som 
arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag. 
  Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel skall 
planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade och beslutade 
insatser framgå. 
_______________ 
 
  Denna lag träder i kraft det 1 januari 1997.  
1 Senaste lydelse 1992:1382. 
 
                        89  
7 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken 
 
  Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 § äktenskapsbalken skall ha följande 
lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                       15 kap. 
                        2 §1 
 
  Skattemyndighetens beslut i fråga om hindersprövning får överklagas hos allmän 
förvaltningsdomstol. 
  Detsamma gäller beslut av präster inom Svenska kyrkan om förrättande av 
vigsel. 
  Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 
------------------------------------------------------- 
                               Riksskatteverket får från 
                             skattemyndigheten överta 
                             uppgiften enligt 7 a § för- 
                             valtningsprocesslagen 
                             (1971:291) att i länsrätten 
                             och kammarrätten föra det 
                             allmännas talan. Riksskat- 
                             teverket för det allmännas 
                             talan i Regeringsrätten. 
 
_______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.  
1 Senaste lydelse 1995:1681. 
 
                        90  
8 Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) 
 
  Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144) skall ha 
följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                        9 kap. 
                         7 §1 
  Länsstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får överklagas hos allmän 
förvaltningsdomstol. 
  Detsamma gäller länsstyrelsens beslut 
  - i ärende som avses i 5 kap. 4 §, 
  - om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket, 
  - om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra stycket, 
och 
  - om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 §. 
  Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 
------------------------------------------------------- 
                               Om överklagandet i länsrät- 
                             ten eller kammarrätten- 
                             innebär prövning av ett 
                             beslut som skattemyndig- 
                             heten har meddelat, får 
                             Riksskatteverket från skat- 
                             temyndigheten överta upp- 
                             giften enligt 7 a § förvalt- 
                             ningsprocesslagen 
                             (1971:291) att i länsrätten 
                             och kammarrätten föra det 
                             allmännas talan. Riks- 
                             skatteverket för i sådant mål 
                             det allmännas talan i Rege- 
                             ringsrätten. 
 
______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.  
1 Senaste lydelse 1995:1718. 
 
                        91  
9 Förslag till lag om ändring i lagen om folkbokföringsregister (1990:1536) 
 
  Härigenom föreskrivs att 5, 7 och 12 §§ lagen om folkbokföringsregister 
(1990:1536) skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                         5 § 
------------------------------------------------------- 
  Skattemyndigheten i länet    Skattemyndigheten i länet 
är registeransvarig för      är registeransvarig för upp- 
uppgifter i det centrala     gifter i det centrala 
referensregistret som avser  referensregistret som 
en person som är eller har   avser en person som är 
varit folkbokförd inom myn-  eller har varit folkbokförd 
dighetens verksamhetsområde  inom myndighetens verk- 
eller som av myndigheten     samhetsområde eller som av 
tilldelats personnummer      myndigheten har tilldelats 
utan att vara folkbokförd.   samordningsnummer enligt 
                             18 § tredje stycket folk- 
                             bokföringslagen (1991:481).  
                         7 § 
------------------------------------------------------- 
  Det centrala referens-       Det centrala referens- 
registret får innehålla      registret får innehålla 
uppgifter om personer som är uppgifter om personer som 
eller har varit folkbokförda är eller har varit folkbok- 
i landet eller som annars    förda i landet och om 
har tilldelats personnum-    personer som har tillde- 
mer. För en sådan person får lats samordningsnummer en- 
anges personnummer och       ligt 18 § tredje stycket- 
grunden för personnummer-    folkbokföringslagen 
tilldel-ningen samt de       (1991:481). 
uppgifter som senast regi- 
strerats enligt 6 § första 
stycket 2 och 11 med 
upplysning om det lokala 
register från vilket upp- 
gifterna har hämtats.          För en person som är eller 
                             har varit folkbokförd får 
                             anges personnummer, sam- 
                             ordningsnummer om sådant 
                             har tilldelats, och de 
                             uppgifter som senast 
                             registrerats enligt 6 § 
                             första stycket 2 och 11 med 
                             upplysning om det lokala 
                             register från vilket upp- 
                             gifterna har hämtats. 
                               För en person som har 
                             tilldelats samordningsnum- 
                             mer får anges numret och 
                             grunden för nummertilldel- 
                             ning samt uppgift om 
                               1. namn, 
                               2. kön, 
 
------------------------------------------------------- 
  3. födelsetid, 
  4. födelseort, 
  5. medborgarskap. 
  För en person som har- 
tilldelats samordnings- 
nummer får vidare anges de 
handlingar som har legat 
till grund för identifiering 
av personen. Om osäkerhet 
råder om personens identitet 
eller om uppgift som har 
lämnats om honom skall det 
anges. 
                         12 § 
  I ett lokalt folkbokföringsregister får som sökbegrepp användasuppgifter som 
avses i 6 § första stycket 1-4, 7 och 8 med undantag för uppgift om adoption. 
------------------------------------------------------- 
  I det centrala               I det centrala 
referensregistret får som    referensregistret får som 
sökbegrepp användas uppgiftersökbegrepp användas uppgift 
som avses i 6 § första       om personnummer, samord- 
stycket 1, 2 och 11.         ningsnummer, födelsetid,- 
                             namn och avregistrering. 
 
  Som sökbegrepp i ett register enligt denna lag får också, enligt de närmare 
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be- 
stämmer, användas uppgifter som avses i 8 §. 
_______________ 
 
  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 
  2. 5 och 7 §§ i lydelse före ikraftträdandet gäller dock fortfarande i fråga 
om personnummer som har tilldelats en person utan samband med folkbokföring. 
 
                        92  
10  Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om 
aviseringsregister 
 
  Härigenom föreskrivs att 4, 7 och 8 §§ lagen (1995:743) om aviseringsregister 
skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                         4 § 
------------------------------------------------------- 
  Aviseringsregistret får      Aviseringsregistret får 
innehålla uppgifter om       innehålla uppgifter om 
personer som är eller har    personer som är eller har 
varit folkbokförda i landet  varit folkbokförda i landet 
eller som annars tilldelats  och om personer som har 
personnummer. För en sådan   tilldelats samordningsnum- 
person får de uppgifter      mer enligt 18 § tredje 
anges som registrerats       stycket folkbokföringslagen 
enligt lagen (1990:1536) om  (1991:481). 
folkbokföringsregister och 
som avser                      För en person som är eller 
                             har varit folkbokförd får de 
                             uppgifter anges som regi- 
                             strerats enligt lagen 
                             (1990:1536) om 
                             folkbokföringsregister och 
  1. personnummer,           som avser 
                               1. personnummer och sam- 
                             ordningsnummer, 
 
  2. namn, 
  3. adress, 
  4. folkbokföringsfastighet, folkbokföringsort och folkbokföring under särskild 
rubrik, 
  5. födelsehemort och födelseort, 
  6. medborgarskap, 
  7. civilstånd, 
  8. make, föräldrar, barn och vårdnadshavare, 
  9. datum för inflyttning från utlandet, 
  10. avregistrering med uppgift om dödsfall, utflyttning till utlandet eller 
annan anledning, 
  11. medlemskap i icke-territoriell församling. 
------------------------------------------------------- 
                             För en person som har till- 
                             delats samordningsnummer 
                             får anges de uppgifter som 
                             har registrerats enligt 7 § 
                             tredje och fjärde styckena 
                             lagen (1990: 1536) om 
                             folkbokföringsregister. 
 
                         7 § 
  I aviseringsregistret får som sökbegrepp användas uppgift 
------------------------------------------------------- 
  1. som avses i 4 § 1-4 och   1. som avses i 4 § andra 
8,                           stycket 1-4 och 8, 
 
  2. om medborgarskap i Sverige, Danmark, Norge, Finland eller Island, eller, 
  3. om medborgarskap i land inom eller utom Europeiska unionen 
(unionsmedborgarskap eller icke unionsmedborgarskap). 
  Som sökbegrepp får, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen 
eller den myndighet som regeringen bestämmer, också användas uppgift som avses i 
5 §. 
 
                         8 § 
------------------------------------------------------- 
  Uppgift i                    Uppgift i 
aviseringsregistret som      aviseringsregistret som 
avses i 4 § 1-8 och 11 skall avses i 4 § andra stycket 
gallras, när en ny, motsva-  1-8 och 11 samt i 4 § 
rande uppgift registreras    tredje stycket skall gall- 
eller när uppgiften inte     ras, när en ny, motsvarande 
längre är aktuell. Uppgift omuppgift registreras eller 
rättat personnummer får dock när uppgiften inte längre är 
bevaras under den tid som    aktuell. Uppgift om rättat 
behövs för att tillgodose    personnummer får dock beva- 
ändamålet med registret.     ras under den tid som 
                             behövs för att tillgodose 
                             ändamålet med registret. 
 
  Uppgift om datum för inflyttning från utlandet skall gallras fyra år efter 
utgången av det år då uppgiften registrerades. 
------------------------------------------------------- 
  Har en person                Har en person 
avregistrerats från          avregistrerats från 
folkbokföringen, skall upp-  folkbokföringen, skall upp- 
gift som avses i 4 § 4-9 och gift som avses i 4 § andra 
11 gallras vid               stycket 4-9 och 11 gallras 
avregistreringen och övriga  vid avregistreringen och 
uppgifter tio år efter       övriga uppgifter tio år 
utgången av det år personen  efter utgången av det år 
avregistrerades.             personen avregistrerades. 
 
  Regeringen får föreskriva undantag från bestämmelsen om gallring i tredje 
stycket. 
______________ 
 
  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 
  2. 4 och 8 §§ i lydelse före ikraftträdandet gäller dock fortfarande i fråga 
om uppgifter om personer som har tilldelats personnummer utan samband med folk- 
bokföring. 
 
                        93  
Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig 
över betänkandet Några folkbokföringsfrågor 
(SOU 1996:68) 
 
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av Riksdagens ombudsmän 
(JO), Justitiekanslern, Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Stockholms 
tingsrätt, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Västenorrlands län, 
Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen, 
Riksförsäkringsverket, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, 
Kriminalvårdsstyrelsen, Totalförsvarets pliktverk, Sjöfartsverket, Patent- och 
registreringsverket, Statistiska centralbyrån, Statens skolverk, 
Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Barnombudsmannen, 
Brottsoffermyndigheten, Statens person- och adressregisternämnd, Statens 
invandrarverk, Arbetsmarknadsstyrelsen, Centrala studiestödsnämnden, Vägverket, 
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Kvinnojourernas riksförbund 
(ROKS), Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Bankföreningen, socialtjänsten i 
Stockholm. 
  Riksåklagaren har bifogat yttranden som han hämtat in från överåklagarna vid 
Åklagarmyndigheterna i Linköping, Malmö och Umeå. 
 
                        94  
Lagrådsremissens lagförslag 
 
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om 
fingerade personuppgifter 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter 
  dels att 1-4 §§ skall ha följande lydelse, 
  dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 5-10 §§, av följande ly- 
delse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                         1 § 
------------------------------------------------------- 
  Om det finns en uppenbar     En folkbokförd person som 
risk att en person som är    riskerar att bli utsatt för 
folkbokförd i landet kan bli allvarlig brottslighet som 
utsatt för särskilt allvarligriktar sig mot dennes liv, 
brottslighet som riktar sig  hälsa eller frihet kan få 
mot dennes liv, hälsa eller  medgivande att använda an- 
frihet och om personen inte  dra uppgifter om sig själv 
kan ges tillräckligt skydd påän de verkliga (fingerade 
annat sätt, får Stockholms   personuppgifter). 
tingsrätt, efter skriftlig 
ansökan medge personen att 
använda andra personuppgif- 
ter om sig själv än de 
verkliga (fingerade person- 
uppgifter) under högst fem     Medgivande att använda 
år.                          fingerade personuppgifter- 
                             får inte lämnas om personen 
                             kan beredas tillräckligt 
                             skydd genom kvarskrivning 
                             enligt 16 § folkbokförings- 
                             lagen (1991:481) eller på 
                             annat sätt. 
 
  Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter får även ges åt en 
familjemedlem till en person som avses i första stycket, om personerna varaktigt 
bor tillsammans. 
 
                         2 § 
-------------------------------------------------------  
  Ansökan om medgivande en- 
ligt 1 § görs av 
Rikspolisstyrelsen efter 
framställning från den som 
vill använda fingerade per- 
sonuppgifter. 
  Om Rikspolisstyrelsen har 
avslagit en framställning 
från en enskild person får 
denne själv ansöka hos rätten 
om medgivande. 
 
  En person som har fått 
eller begär medgivande för 
egen del får även göra fram- 
ställan eller ansökan om med- 
givande för ett barn som 
personen är vårdnadshavare för 
och varaktigt bor 
tillsammans med om syfte är 
att ge skydd mot den andre 
vårdnadshavaren. 
  Ett beslut av 
Rikspolisstyrelsen att inte 
göra ansökan hos rätten får 
inte överklagas. 
 
------------------------------------------------------- 
  Medgivande att använda 
fingerade personuppgifter 
lämnas av Stockholms tings- 
rätt. 
  Ansökan om medgivande görs 
av Rikspolisstyrelsen efter 
framställning från den som 
vill använda fingerade per- 
sonuppgifter. 
  I ansökan till tingsrätten 
skall Rikspolisstyrelsen 
ange varför kvarskrivning 
eller någon annan mindre in- 
gripande åtgärd inte är 
tillräcklig. 
 
                         3 §1 
------------------------------------------------------- 
  Vid tingsrättens handlägg-   Rikspolisstyrelsen skall 
ning gäller lagen (1996:242) avslå en framställning en- 
om domstolsärenden.          ligt 2 § andra stycket, om 
                             styrelsen anser att det 
                             inte är sannolikt att ett 
                             medgivande att använda 
                             fingerade personuppgifter 
                             lämnas. 
                               Om Rikspolisstyrelsen 
                             har avslagit en fram- 
                             ställning  får den enskilde 
                             själv ansöka hos tingsrätten 
                             om medgivande att använda 
                             fingerade personuppgifter. 
 
                         4 § 
------------------------------------------------------- 
  Om ett medgivande att an- 
vända fingerade personupp- 
gifter har lämnats skall 
Rikspolisstyrelsen skynd- 
samt se till att den person 
som har fått medgivandet re- 
gistreras inom folkbok- 
föringen med de fingerade 
uppgifter som styrelsen be- 
stämmer. 
 
  De fingerade person- 
uppgifterna skall bestämmas 
och registreras på ett sådant 
sätt att det inte därav 
framgår vilken person det är 
som använder uppgifterna.  
  Rikspolisstyrelsen skall 
bevaka att fingerade 
personuppgifter inte används 
under längre tid än vad som 
har medgetts. 
  Rikspolisstyrelsens 
beslut enligt första stycket 
får inte överklagas. 
 
------------------------------------------------------- 
  En person som begär eller 
har fått medgivande för egen 
del, får  även göra en 
framställning eller ansöka om 
medgivande för ett barn som 
personen är vårdnadshavare för 
och varaktigt bor 
tillsammans med, om syftet 
är att ge skydd mot den 
andre vårdnadshavaren. 
 
------------------------------------------------------- 
                             5 § 
                               En myndighet skall på be- 
                             gäran lämna Rikspolisstyrel- 
                             sen upplysning om en 
                             person som förekommer i ett 
                             ärende enligt denna lag. 
 
                             6 § 
                               Om ett medgivande att 
                             använda fingerade per- 
                             sonuppgifter har lämnats, 
                             skall Rikspolisstyrelsen 
                             skyndsamt se till att den 
                             person som har fått 
                             medgivandet registreras 
                             inom folkbokföringen med de 
                             fingerade uppgifter som 
                             styrelsen efter samråd med 
                             den enskilde bestämmer. 
                               De fingerade person- 
                             uppgifterna skall bestämmas 
                             och registreras på ett 
                             sådant sätt att det inte 
                             därav framgår vem det är som 
                             använder uppgifterna. 
 
                             7 § 
                               Rikspolisstyrelsen skall 
                             bistå den som har fått med- 
                             givande att använda fing- 
                             erade personuppgifter vid 
                             kontakter med andra myn- 
                             digheter och i övrigt lämna- 
                             den hjälp som krävs, om den 
                             enskildes hjälpbehov inte 
                             kan tillgodoses på annat 
                             sätt. 
 
                             8 § 
                               Om den som har fått med- 
                             givande att använda finge- 
                             rade personuppgifter- 
                             skriftligen anmäler hos 
                             Rikspolisstyrelsen att 
                             medgivandet inte längre 
                             behövs, skall detta upphöra 
                             att gälla. 
                               Om det finns synnerliga 
                             skäl får Rikspolisstyrelsen 
                             hos Stockholms tingsrätt 
                             ansöka om att ett med- 
                             givande att använda 
                             fingerade personuppgifter 
                             skall upphöra att gälla. 
 
                             9 § 
                               När ett medgivande att 
                             använda fingerade 
                             personuppgifter har upphört 
                             att gälla skall Rikspoliss- 
                             tyrelsen underrätta skatte- 
                             myndigheten om detta. 
                             Skattemyndigheten skall 
                             skyndsamt se till att de 
                             fingerade uppgifterna inte 
                             längre används inom 
                             folkbokföringen. Myndig- 
                             heten skall göra de än- 
                             dringar i folkbok- 
                             föringsregistren som krävs. 
                               Sedan Rikspolisstyrelsen 
                             har underrättat 
                             skattemyndigheten om den 
                             enskildes anmälan enligt 8 § 
                             första stycket får denne 
                             inte längre använda de 
                             fingerade uppgifterna. 
 
                             10 § 
                               Vid rättens handläggning 
                             av ärenden om fingerade 
                             personuppgifter gäller 
                             lagen (1996:242) om dom- 
                             stolsärenden. 
                               Ett beslut av Rikspo- 
                             lisstyrelsen att avslå en 
                             framställning om att få 
                             använda fingerade person- 
                             uppgifter får inte överkla- 
                             gas. Detsamma gäller beslut 
                             enligt 6 § första stycket. 
_______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser gäller dock 
fortfarande i fråga om beslut om medgivande att använda fingerade 
personuppgifter som har fattats före ikraftträdandet.  
1 Senaste lydelse 1996:265. 
 
                        95  
2.2 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen 
 (1991:481) 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1991:481) 
  dels att 2, 3, 6, 16-18, 26, 31, 34, 38 och 39 §§ skall ha följande lydelse, 
  dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 18 a §, 40-42 §§, av föl- 
jande lydelse, 
  dels att nuvarande 40 § skall betecknas 43 §, 
  dels att rubrikerna närmast före 2 och 18 §§ skall ha följande lydelse, 
  dels att rubriken närmast före 3 § skall utgå, 
  dels att rubriken närmast före nuvarande 40 § skall flyttas till närmast före 
nya 43 §. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
------------------------------------------------------- 
Nyfödda barns folkbokföring  När folkbokföring skall ske 
 
                         2 § 
------------------------------------------------------- 
  Ett barn som föds levande    Ett barn som föds levande 
här i landet skall           här i landet skall 
folkbokföras om inte annat   folkbokföras om modern är 
följer av 5 §. Även ett barn folkbokförd eller om fadern 
som föds utom landet av en   är folkbokförd och vårdnads- 
kvinna som är folkbokförd härhavare. Även ett barn som 
skall folkbokföras.          föds utom landet av en 
                             kvinna som är folkbokförd 
                             skall folkbokföras. 
 
                         3 § 
  Den som efter inflyttning kan antas under sin normala livsföring komma att 
regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i 
landet under minst ett år skall folkbokföras. Även den som kan antas komma att 
regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet skall folkbok- 
föras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga 
hemvist här. 
------------------------------------------------------- 
                               Ett barn som har vistats 
                             i landet sedan födelsen 
                             utan att vara folkbokfört 
                             skall folkbokföras om det 
                             har sådan anknytning till 
  Undantag från första       landet som sägs i första 
stycket anges i 4 och 5 §§.  stycket. 
                               Undantag från första och 
                             andra styckena finns  i 4 
                             och 5 §§. 
 
                         6 §1 
  En person skall folkbokföras på den fastighet och i den territoriella för- 
samling där han enligt 7-13 §§ är att anse som bosatt. 
  En person som är bosatt på en fastighet som innehåller flera bostadslägenheter 
skall folkbokföras också på lägenhet. Med bostadslägenhet avses lägenhet som är 
registrerad i lägenhetsregistret enligt lagen (1995:1537) om lägenhetsregister. 
------------------------------------------------------- 
  Ett nyfött barn folkbokförs  Ett nyfött barn 
i den församling där modern ärfolkbokförs i den församling 
folkbokförd eller, om modern där modern är folkbokförd 
inte är folkbokförd, i den   eller, om modern inte är 
församling där det har fötts.folkbokförd, i den 
Hittebarn folkbokförs i den  församling där fadern är 
församling där det har på-   folkbokförd (födelsehemort). 
träffats. 
 
  Undantag från första stycket anges i 14-16 §§. 
 
                         16 § 
------------------------------------------------------- 
  En person som av särskilda   En person som av 
skäl kan antas bli utsatt försärskilda skäl kan antas bli 
en allvarlig eller upprepad  utsatt för brott, förföljel- 
brottslighet, förföljelser   ser eller allvarliga tra- 
eller trakasserier på annat  kasserier på annat sätt, får 
sätt, får , om han flyttat   vid flyttning medges att 
eller avser att flytta,      vara folkbokförd på den gam- 
efter ansökan medges att     la folkbokföringsorten 
vara folkbokförd på den gamla(kvarskrivning). 
folkbokföringsorten i högst  Kvarskrivning kan endast 
tre år (kvarskrivning). När  ske efter ansökan från den 
det inte längre finns skäl förenskilde. 
kvarskrivning skall den 
upphöra. 
                               Kvarskrivning får medges 
                             endast om den enskildes- 
                             behov av skydd inte kan 
                             tillgodoses genom besöksför- 
                             bud eller på annat sätt. 
 
  Kvarskrivning får även avse den utsatta personens medflyttande familj. 
 
                         17 § 
------------------------------------------------------- 
                               Kvarskrivning får medges 
                             för högst tre år i taget. 
                               När det inte längre finns 
                             skäl för kvarskrivning skall 
                             den upphöra. 
 
  För utredning av frågor om kvarskrivning får skattemyndigheten anlita biträde 
av polismyndighet. 
 
------------------------------------------------------- 
Personnummer                 Personnummer m.m. 
 
                         18 § 
------------------------------------------------------- 
  För varje folkbokförd 
person fastställs ett 
personnummer som iden- 
titetsbeteckning. Vidare 
fastställs personnummer för 
personer som inte är 
folkbokförda i de fall som 
anges i lag eller annan för- 
fattning. 
  Personnumret innehåller fö- 
delsetid, födelsenummer och 
kontrollsiffra. 
  Födelsetiden anges med sex 
siffror, två för året, två för 
månaden och två för dagen i nu 
nämnd ordning.  
  Födelsenumret består av tre 
siffror och är udda för män 
och jämnt för kvinnor. 
  Mellan födelsetiden och fö- 
delsenumret sätts ett binde- 
streck som byts ut mot ett 
plustecken när en person 
fyller 100 år. 
 
------------------------------------------------------- 
  För varje folkbokförd 
person fastställs ett 
personnummer som iden- 
titetsbeteckning. Person- 
numret innehåller födelsetid, 
födelsenummer och kontroll- 
siffra.  
  Födelsetiden anges med sex 
siffror, två för året, två för 
månaden och två för dagen i nu 
nämnd ordning. Födelsenumret 
består av tre siffror och är 
udda för män och jämnt för 
kvinnor. Mellan födelsetiden 
och födelsenumret sätts ett 
bindestreck som  byts mot 
ett plustecken det år en 
person fyller 100 år.  
  Om det inte är obehövligt 
skall födelsetiden i 
personnumret lagras med åtta 
siffror i register som förs 
med hjälp av automtisk data- 
behandling; fyra för året, två 
för månaden och två för dagen. 
 
18 a § 
  En person som inte är 
eller har varit folkbokförd 
får efter begäran från en myn- 
dighet tilldelas ett sär- 
skilt nummer (samordnings- 
nummer). 
  Samordningsnumret skall 
utgå från den födelsetid som 
den  rekvirerande 
myndigheten uppger. Numret 
skall anges med två siffror 
för vardera år, månad och dag 
i nu nämnd ordning. 
Siffrorna för dag skall 
adderas med 60. Därefter 
anges ett tresiffrigt 
individnummer, som är udda 
för män och jämt för kvinnor, 
samt en kontrollsiffra. 
  Vad som sägs i 18 § tredje 
stycket gäller även 
samordningsnummer. 
 
                         26 § 
------------------------------------------------------- 
  Den som flyttat in från 
utlandet skall göra anmälan 
om inflyttningen till en 
skattemyndighet eller en 
allmän försäkringskassa. Det- 
samma gäller den som är 
registrerad som obefintlig 
och skall folkbokföras. 
------------------------------------------------------- 
  Den som flyttat in från 
utlandet skall anmäla in- 
flyttningen till en 
skattemyndighet eller en 
allmän försäkringskassa. 
Detsamma gäller den som är 
registrerad som obefintlig 
och skall folkbokföras. 
 
  Anmälan skall även göras när 
ett barn skall folkbokföras 
här i landet enligt 3 § andra 
stycket. 
 
                         31§2 
------------------------------------------------------- 
  Om det kan antas att en      Om det kan antas att en 
person är skyldig att göra   person är skyldig att göra 
anmälan enligt denna lag, fåranmälan enligt denna lag, 
skattemyndigheten förelägga  får skattemyndigheten 
honom att antingen göra en   förelägga honom att antingen 
sådan anmälan eller          göra en sådan anmälan eller 
skriftligen eller muntligen  skriftligen eller 
lämna de uppgifter som behövsmuntligen lämna de 
för bedömningen av hans      uppgifter som behövs för 
folkbokföring. I föreläggandetbedömningen av hans 
skall anges vilka uppgifter  folkbokföring. Skatte- 
som skall lämnas.            myndigheten får även i annat 
                             fall förelägga en person att 
                             lämna uppgifter som behövs 
                             för kontroll av bosättningen 
                             enligt denna lag. I före- 
                             läggandet skall anges vilka 
                             uppgifter som skall lämnas. 
 
  Skattemyndigheten får förelägga en person att lämna uppgift om 
lägenhetsbeteckning, även om skyldighet att göra anmälan enligt första stycket 
inte föreligger 
  Om ett barns vårdnadshavare inte anmält barnets förnamn inom föreskriven tid 
enligt 30 § namnlagen (1982:670), får skattemyndigheten förelägga barnets 
vårdnadshavare att inom viss tid fullgöra denna skyldighet. 
 
                        34 §3 
  Skattemyndigheten beslutar i ärende enligt denna lag efter anmälan eller 
ansökan eller annars när det finns skäl till det. 
------------------------------------------------------- 
  Rör ärendet folkbokföring på Om ärendet gäller 
fastighet eller i församling folkbokföring på fastighet 
beslutar skattemyndigheten   eller i församling beslutar 
i det län där fastigheten    skattemyndigheten i det län 
eller församlingen är belägen.där fastigheten eller 
  Personnummer enligt 18 §   församlingen är belägen. 
första stycket andra           Samordningsnummer enligt 
meningen fastställs av den   18 a § tilldelas av den 
skattemyndighet som bestäms  skattemyndighet som bestäms 
av regeringen eller den      av regeringen eller den 
myndighet som regeringen     myndighet som regeringen 
förordnar.                   förordnar. 
 
  I övriga ärenden beslutar den skattemyndighet inom vars verksamhetsområde en 
person är eller senast har varit folkbokförd eller, i fråga om ärende enligt 1 § 
andra stycket, den skattemyndighet som enligt särskilda bestämmelser skall 
underrättas om händelsen. 
 
                        38 §4 
------------------------------------------------------- 
  En skattemyndighets          Skattemyndighetens be- 
beslut överklagas hos länsrät-slut enligt denna lag över- 
ten. Beslut om fastställande klagas hos allmän förvalt- 
av födelsenummer och         ningsdomstol. Beslut om 
kontrollsiffra i person-     fastställande av födelsenum- 
nummer överklagas dock hos   mer och kontrollsiffra i 
Riksskatteverket.            personnummer samt beslut 
                             om tilldelning av samord- 
                             ningsnummer överklagas dock 
  Ett beslut om någons folk- hos Riksskatteverket. 
bokföring enligt 3-16 och 
20-22 §§ får överklagas av den 
person vars folkbokföring 
det gäller, av en kommun som 
berörs av beslutet och av 
Riksskatteverket. Ett över- 
klagande av en kommun eller 
Riksskatteverket skall ha 
kommit in till skattemyn- 
digheten inom tre veckor 
från det att beslutet med- 
delades. 
  Ett beslut i en annan 
fråga än som avses i andra 
stycket får överklagas utan 
begränsning till viss tid. 
 
                         39 § 
------------------------------------------------------- 
  Riksskatteverkets beslut     Riksskatteverkets beslut 
om personnummer får inte     om personnummer och 
överklagas.                  samordningsnummer får inte 
                             överklagas. 
  Föreläggande vid vite får    Vitesföreläggande enligt 
inte överklagas.             37 § får inte överklagas.  
                             40 § 
                               Skattemyndighetens be- 
                             slut får överklagas av den 
                             person vars folkbokföring 
                             beslutet gäller och, med 
                             undantag av beslut enligt 
                             18 och 18 a §§, av Riksskat- 
                             teverket. Ett beslut om en 
                             persons bosättning får även 
                             överklagas av en kommun som 
                             berörs av beslutet. 
 
------------------------------------------------------- 
  Ett överklagande av 
enskild om folkbokföring 
enligt 3-17 och 20-22 §§ 
skall ha kommit in till 
skattemyndigheten inom tre 
veckor från den dag den 
klagande fick del av 
beslutet. Beslut i annan 
fråga får överklagas av 
enskild utan begränsning 
till viss tid. 
  Ett överklagande av Riks- 
skatteverket eller en 
kommun skall ha kommit in 
till skattemyndigheten inom 
tre veckor från den dag 
beslutet meddelades. 
 
41 § 
  Prövningstillstånd krävs vid 
överklagande till kammarrät- 
ten. 
 
 42 § 
  Riksskatteverket får över- 
klaga ett beslut av 
länsrätten eller kammarrätten 
även om verket inte tidigare 
har fört det allmännas talan 
i målet. 
  Riksskatteverket får från 
skattemyndigheten ta över 
uppgiften enligt 7 a § 
förvaltningsprocesslagen 
(1971:291) att föra det all- 
männas talan i länsrätt och 
kammarrätt. Riksskatteverket 
för det allmännas talan i 
Regeringsrätten. 
_______________ 
 
  1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 18 a § den 1 januari 2000 och i öv- 
rigt den 1 januari 1998. 
  2. Äldre föreskrifter i 18 § om tilldelning av personnummer för personer som 
inte är folkbokförda  får tillämpas intill utgången av år 1999. 
  3. Bestämmelserna i 38-42 §§ tillämpas första gången i de fall där det första 
beslutet i ärendet fattats efter ikraftträdandet.  
1 Senaste lydelse 1995:1538. 
2 Senaste lydelse 1995:1538. 
3 Senaste lydelse 1994:1975. 
4 Senaste lydelse 1994:768. 
 
                        96  
2.3 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 
 
  Härigenom föreskrivs att 6 kap. 16 § föräldrabalken1 skall ha följande 
lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                        6 kap. 
                         16 § 
  Anmälan enligt 4 § andra stycket om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är 
gifta med varandra prövas av skattemyndigheten i det län där barnet är folk- 
bokfört. Anmälan skall göras skriftligen av båda föräldrarna. Anmälan enligt 4 § 
andra stycket 2 görs hos valfri skattemyndighet eller allmän försäkringskassa. 
------------------------------------------------------- 
  Beslut av skattemyndig-      Beslut av skattemyndig- 
heten överklagas hos läns-   heten får överklagas hos 
rätten.                      allmän förvaltningsdomstol. 
                               Prövningstillstånd krävs 
                             vid överklagande till kam- 
                             marrätten. 
                               Riksskatteverket får från 
                             skattemyndigheten ta över 
                             uppgiften enligt 7 a § för- 
                             valtningsprocesslagen 
                             (1971:291) att föra det 
                             allmännas talan i länsrätt 
                             och kammarrätt. Riksskat- 
                             teverket för det allmännas 
                             talan i Regeringsrätten. 
 
______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall där 
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos 
Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra 
det allmännas talan.  
1 Balken omtryckt 1995:974. 
 
                        97  
2.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 
 
  Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 och 15 §§ sekretesslagen (1980:100)1 skall 
ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                        7 kap. 
                         9 §2 
  Sekretess gäller i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och 
sameskolan samt i en kommunal riksinternatskola för uppgift som hänför sig till 
psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga 
förhållanden hos psykolog eller kurator, om det inte står klart att uppgiften 
kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men. 
  Sekretess gäller på samma område dels i skolans elevvårdande verksamhet i 
övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels för uppgift som 
hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om skiljande av elev 
från vidare studier. Sekretessen gäller dock endast, om det kan antas att den 
som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. 
Sekretessen gäller inte beslut i elevvårdsärende eller i annat ärende som nu har 
nämnts. 
------------------------------------------------------- 
                               Sekretess gäller på samma 
                             område i annat fall än som 
                             avses i första och andra 
                             styckena, för uppgift om 
                             enskilds identitet, adress 
                             och andra liknande upp- 
                             gifter om enskilds 
                             personliga förhållanden, om 
                             det av särskild anledning 
                             kan antas att den enskilde 
                             eller någon honom närstående- 
                             lider men om uppgiften 
                             röjs. 
 
  Sekretess gäller inom utbildningsväsendet i övrigt för uppgift som hänför sig 
till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds 
personliga förhållanden hos psykolog, kurator eller syofunktionär, om det inte 
står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon 
honom närstående lider men. Dessutom gäller inom arbetsmarknadsutbildningen, den 
kommunala vuxenutbildningen, vuxenutbildningen för utvecklingsstörda, svensk- 
undervisningen för invandrare (sfi) och folkhögskolan sekretess i annan 
elevvårdande verksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det 
kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om 
uppgiften röjs. 
  Sekretess gäller i specialpedagogisk stödverksamhet för uppgift om enskilds 
personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom 
närstående lider men om uppgiften röjs. 
  Sekretess gäller hos Statens skolverk i verksamhet som avser tillsyn över 
utbildning vid skolor med enskild huvudman (fristående skolor) för uppgift som 
härrör från skolans elevvårdande verksamhet och som gäller enskilds personliga 
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som 
uppgiften rör eller någon honom närstående lider men. Samma sekretess gäller i 
nämnda tillsynsverksamhet för uppgift som hänför sig till en fråga om 
tillrättaförande av elev eller skiljande av elev från vidare studier. 
Sekretessen enligt detta stycke gäller dock inte Statens skolverks beslut i ett 
ärende. 
  I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. 
 
                        15 §3 
  Sekretess gäller 
  1. i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av 
befolkningen och, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i annan 
verksamhet som avser registrering av betydande del av befolkningen, 
  2. i ärende om medlemskap i Svenska kyrkan, 
  3. i verksamhet som avser förande av eller uttag ur sjömansregistret, 
  för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning 
kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften 
röjs. 
------------------------------------------------------- 
  Har en uppgift, för vilken 
sekretess gäller enligt 
första stycket 1, lämnats 
till en kommunal myndighet 
enligt särskild upp- 
giftsskyldighet om 
skolpliktiga barn, gäller 
sekretessen också hos 
myndigheten. Sekretess gäl- 
ler dock inte om uppgiften     Sekretess gäller i ärende 
tas upp i beslut hos myn-    om fingerade personupp- 
digheten.                    gifter för uppgift om en- 
  Sekretess gäller i ärende  skilds personliga förhållan- 
om fingerade personupp-      den om det inte står klart 
gifter för uppgift om        att uppgiften kan röjas 
enskilds personliga förhål-  utan att den enskilde 
landen, om det inte står     eller någon honom närstående 
klart att uppgiften kan      lider men.  Om en uppgift 
röjas utan att den enskilde  för vilken sådan sekretess 
eller någon honom närstående gäller har lämnats till en 
lider men.                   annan myndighet, gäller 
                             sekretessen också där. 
  I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. 
 ______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.  
1 Lagen omtryckt 1992:1474. 
2 Senaste lydelse 1996:155. 
3 Senaste lydelse 1996:155. 
 
                        98  
2.5 Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670) 
 
  Härigenom föreskrivs att 37 § namnlagen (1982:670) skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                        37 §1 
------------------------------------------------------- 
  Beslut av skattemyn-         Beslut av skattemyndig- 
digheten får överklagas till heten får överklagas hos 
länsrätten.                  allmän förvaltningsdomstol. 
                               Prövningstillstånd krävs 
                             vid överklagande till 
                             kammarrätten. 
                               Riksskatteverket får från 
                             skattemyndigheten ta över 
                             uppgiften enligt 7 a § för- 
                             valtningsprocesslagen 
                             (1971:291) att föra det 
                             allmännas talan i länsrätt 
                             och kammarrätt. Riksskat- 
                             teverket för det allmännas 
                             talan i Regeringsrätten. 
 
_______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall där 
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos 
Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra 
det allmännas talan.  
1 Senaste lydelse 1991:493. 
 
                        99  
2.6 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 
 
  Härigenom föreskrivs att 3 och 3 a §§ hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 
skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                         3 §1 
------------------------------------------------------- 
  Varje landsting skall        Varje landsting skall 
erbjuda en god hälso- och    erbjuda en god hälso- och 
sjukvård åt dem som är bosattasjukvård åt dem som är bo- 
inom landstinget. Även i     satta inom landstinget 
övrigt skall landstinget     eller som stadigvarande 
verka för en god hälsa hos   vistas där och är kvarsk- 
hela befolkningen. Vad som   rivna enligt 16 § folkbok- 
i denna lag sägs om lands-   föringslagen (1991:481). 
ting gäller också kommuner   Även i övrigt skall lands- 
som inte ingår i ett lands-  tinget verka för en god häl- 
ting,i den mån inte annat    sa hos hela befolkningen. 
följer av 17 §. Vad här sagtsVad som i denna lag sägs om 
utgör inte hinder för annan  landsting gäller också kom- 
att bedriva hälso- och sjuk- muner som inte ingår i ett 
vård.                        landsting, i den mån inte 
                             annat följer av 17 §. Vad här 
                             sagts utgör inte hinder för 
                             annan att bedriva hälso- 
                             och sjukvård. 
 
  Landstingets ansvar omfattar dock inte sådan hälso- och sjukvård som en kommun 
inom landstinget har ansvar för enligt 18 § första och tredje styckena. 
  Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som 
landstinget ansvarar för enligt denna lag. En uppgift som innefattar 
myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till 
ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ. 
 
                        3 a §2 
------------------------------------------------------- 
  Landstinget skall erbjuda    Landstinget skall er- 
dem som är bosatta inom      bjuda dem som är bosatta 
landstinget,                 inom landstinget eller som 
                             stadigvarande vistas där 
                             och är kvarskrivna enligt 
                             16 § folkbokföringslagen 
                             (1991:481), 
 
  1. habilitering och rehabilitering, 
  2. hjälpmedel för funktionshindrade, och 
  3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och 
hörselskadade. 
  Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och 
hjälpmedel som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 a §. 
Landstingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter som 
arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag. 
  Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel skall 
planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade och beslutade 
insatser framgå. 
_______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.  
1 Senaste lydelse 1992:1382. 
2 Senaste lydelse 1993:391. 
 
                       100  
2.7 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken 
 
  Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 § äktenskapsbalken skall ha följande 
lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                       15 kap. 
                        2 §1 
  Skattemyndighetens beslut i fråga om hindersprövning får överklagas hos allmän 
förvaltningsdomstol. 
  Detsamma gäller beslut av präster inom Svenska kyrkan om förrättande av 
vigsel. 
  Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 
------------------------------------------------------- 
                               Riksskatteverket får från 
                             skattemyndigheten ta över 
                             uppgiften enligt 7 a § för- 
                             valtningsprocesslagen 
                             (1971:291) att föra det 
                             allmännas talan i länsrätt 
                             och kammarrätt. Riksskat- 
                             teverket för det allmännas 
                             talan i Regeringsrätten. 
 
_______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall där 
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos 
Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra 
det allmännas talan.  
1 Senaste lydelse 1995:1681. 
 
                       101  
2.8 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) 
 
  Härigenom föreskrivs att 5 § tandvårdslagen (1985:125) skall ha följande 
lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                         5 §1 
------------------------------------------------------- 
  Varje landsting skall        Varje landsting skall 
erbjuda en god tandvård åt   erbjuda en god tandvård åt 
dem som är bosatta inom      dem som är bosatta inom 
landstinget. Även i övrigt   landstinget eller som 
skall landstinget verka för  stadigvarande vistas där 
en god tandhälsa hos befolk- och är kvarskrivna enligt 
ningen. Tandvård som         16 § folkbokföringslagen 
landstinget självt bedriver  (1991:481). Även i övrigt 
benämns i denna lag          skall landstinget verka för 
folktandvård.                en god tandhälsa hos 
                             befolkningen. Tandvård som 
                             landstinget självt bedriver 
                             benämns i denna lag folk- 
                             tandvård. 
 
 Vad som i denna lag sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i 
ett landsting. 
  Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som 
landstinget och dess folktandvård ansvarar för enligt denna lag. Uppgifter som 
innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse 
överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en 
enskild individ.  
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.  
1 Senaste lydelse 1992:1383. 
 
                       102  
2.9 Förslag till lag om ändring i begravningslagen 
 (1990:1144) 
 
  Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144) skall ha 
följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                        9 kap. 
                         7 §1 
  Länsstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får överklagas hos allmän 
förvaltningsdomstol. 
  Detsamma gäller länsstyrelsens beslut 
  - i ärende som avses i 5 kap. 4 §, 
  - om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket, 
  - om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra stycket, 
och 
  - om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 §. 
  Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 
------------------------------------------------------- 
                               Om överklagandet i länsrät- 
                             ten eller kammarrätten- 
                             innebär prövning av ett 
                             beslut som skattemyndig- 
                             heten har meddelat, får 
                             Riksskatteverket från skat- 
                             temyndigheten ta över upp- 
                             giften enligt 7 a § förvalt- 
                             ningsprocesslagen 
                             (1971:291) att föra det 
                             allmännas talan i länsrätt 
                             och kammarrätt. Riksskatte- 
                             verket för i sådant mål det 
                             allmännas talan i Rege- 
                             ringsrätten. 
 
______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall där 
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos 
Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra 
det allmännas talan.  
1 Senaste lydelse 1995:1718. 
 
                       103  
2.10  Förslag till lag om ändring i lagen om 
folkbokföringsregister (1990:1536) 
 
  Härigenom föreskrivs att 5,  7 och 12 §§ lagen om folkbokföringsregister 
(1990:1536) skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                         5 § 
------------------------------------------------------- 
  Skattemyndigheten i länet    Skattemyndigheten i länet 
är registeransvarig för      är registeransvarig för upp- 
uppgifter i det centrala     gifter i det centrala 
referensregistret som avser  referensregistret som 
en person som är eller       avser en person som är 
senast har varit folkbokförd eller senast har varit 
inom myndighetens            folkbokförd inom myndig- 
verksamhetsområde eller som  hetens verksamhetsområde 
av myndigheten tilldelats    eller som av myndigheten 
personnummer utan att vara   har tilldelats ett 
folkbokförd i Sverige.       samordningsnummer enligt 
                             18 a § folkbokföringslagen 
                             (1991:481). 
 
                         7 § 
------------------------------------------------------- 
  Det centrala referens-       Det centrala referens- 
registret får innehålla      registret får innehålla 
uppgifter om personer som är uppgifter om personer som 
eller har varit folkbokförda är eller har varit folkbok- 
i landet eller som annars    förda i landet och om 
tilldelats personnummer. För personer som har tillde- 
en sådan person får anges    lats ett samordningsnummer 
personnummer och grunden för enligt 18 a § folkbok- 
personnummertilldel-ningen   föringslagen (1991:481). 
samt de uppgifter som 
senast registrerats enligt 
6 § första stycket 2 och 11 
med upplysning om det 
lokala register från vilket 
uppgifterna har hämtats.       För en person som är eller 
                             har varit folkbokförd får 
                             anges personnummer, sam- 
                             ordningsnummer om sådant 
                             har tilldelats, och de 
                             uppgifter som senast 
                             registrerats enligt 6 § 
                             första stycket 2 och 11 med 
                             upplysning om det lokala 
                             register från vilket upp- 
                             gifterna har hämtats. 
                               För en person som har 
                             tilldelats ett samord- 
                             ningsnummer får anges 
                             numret och grunden för 
                             nummertilldelning samt 
                             uppgift om 
                               1. namn, 
                               2. kön, 
                               3. födelsetid, 
 
------------------------------------------------------- 
  4. födelseort, 
  5. medborgarskap. 
  För en person som har- 
tilldelats ett samordnings- 
nummer får vidare anges de 
handlingar som har legat 
till grund för identifie- 
ring. Om det råder osäkerhet 
om personens identitet 
eller om uppgift som har 
lämnats om honom skall det 
anges. 
                         12 § 
  I ett lokalt folkbokföringsregister får som sökbegrepp användas uppgifter som 
avses i 6 § första stycket 1-4, 7 och 8 med undantag för uppgift om adoption. 
------------------------------------------------------- 
  I det centrala               I det centrala 
referensregistret får som    referensregistret får som 
sökbegrepp användas uppgiftersökbegrepp användas uppgift 
som avses i 6 § första       om personnummer, samord- 
stycket 1, 2 och 11.         ningsnummer, födelsetid,- 
                             namn och avregistrering. 
 
  Som sökbegrepp i ett register enligt denna lag får också, enligt de närmare 
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be- 
stämmer, användas uppgifter som avses i 8 §. 
_______________ 
 
  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. 
  2. 5 och 7 §§ i deras lydelse före ikraftträdandet gäller dock fortfarande i 
fråga om personnummer som har tilldelats en person utan samband med folkbok- 
föring.  
2.11  Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om 
aviseringsregister 
 
  Härigenom föreskrivs att 4, 7 och 8 §§ lagen (1995:743) om aviseringsregister 
skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                         4 §1 
------------------------------------------------------- 
  Aviseringsregistret får      Aviseringsregistret får 
innehålla uppgifter om       innehålla uppgifter om 
personer som är eller har    personer som är eller har 
varit folkbokförda i landet  varit folkbokförda i landet 
eller som annars tilldelats  och om personer som har 
personnummer. För en sådan   tilldelats ett samord- 
person får de uppgifter      ningsnummer enligt 18 a § 
anges som registrerats       folkbokföringslagen 
enligt lagen (1990:1536) om  (1991:481). 
folkbokföringsregister och 
som avser 
                               För en person som är eller 
                             har varit folkbokförd får de 
                             uppgifter anges som regi- 
                             strerats enligt lagen 
  1. personnummer,           (1990:1536) om folkbok- 
                             föringsregister och som 
                             avser 
                               1. personnummer och sam- 
                             ordningsnummer, 
 
  2. namn, 
  3. adress, 
  4. folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteckning, folkbokföringsort och 
folkbokföring under särskild rubrik, 
  5. födelsehemort och födelseort, 
  6. medborgarskap, 
  7. civilstånd, 
  8. make, föräldrar, barn och vårdnadshavare, 
  9. datum för inflyttning från utlandet, 
  10. avregistrering med uppgift om dödsfall, utflyttning till utlandet eller 
annan anledning, 
  11. medlemskap i icke-territoriell församling, 
  12.  anmälan enligt 7 kap. 1 och 10 §§ vallagen (1997:157). 
------------------------------------------------------- 
                               För en person som har 
                             tilldelats ett samord- 
                             ningsnummer får anges de 
                             uppgifter som har regist- 
                             rerats enligt 7 § tredje 
                             och fjärde styckena lagen 
                             (1990:1536) om folkbok- 
                             föringsregister.  
                         7 §2 
    I aviseringsregistret får som sökbegrepp användas uppgift 
------------------------------------------------------- 
    1. som avses i 4 § 1-4,    1. som avses i 4 § andra 
8 och 10-12,                 stycket 1-4, 8 och 10-12, 
  2. om medborgarskap i        2. om medborgarskap i 
Sverige, Danmark, Norge,     Sverige, Danmark, Norge, 
Finland eller Island, eller  Finland eller Island, 
  3. om medborgarskap i        3. om medborgarskap i 
land inom eller utom         land inom eller utom 
Europeiska unionen           Europeiska unionen 
(unionsmedborgarskap eller   (unionsmedborgarskap eller 
icke unionsmedborgarskap).   icke unionsmedborgarskap), 
                             eller 
                               4. om samordningsnummer, 
                             födelsetid och namn för 
                             person som avses i 4 § 
                             tredje stycket. 
 
  Som sökbegrepp får, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen 
eller den myndighet som regeringen bestämmer, också användas uppgift som avses i 
5 §. 
 
                         8 § 
------------------------------------------------------- 
  Uppgift i                    Uppgift i 
aviseringsregistret som      aviseringsregistret som 
avses i 4 § 1-8 och 11 skall avses i 4 § andra stycket 
gallras, när en ny, motsva-  1-8, 11 och 12 samt i 4 § 
rande uppgift registreras    tredje stycket skall gall- 
eller när uppgiften inte     ras, när en ny, motsvarande 
längre är aktuell. Uppgift omuppgift registreras eller 
rättat personnummer får dock när uppgiften inte längre är 
bevaras under den tid som    aktuell. Uppgift om rättat 
behövs för att tillgodose    personnummer får dock beva- 
ändamålet med registret.     ras under den tid som 
                             behövs för att tillgodose 
                             ändamålet med registret. 
 
  Uppgift om datum för inflyttning från utlandet skall gallras fyra år efter 
utgången av det år då uppgiften registrerades. 
------------------------------------------------------- 
  Har en person                Om en person har 
avregistrerats från          avregistrerats från 
folkbokföringen, skall upp-  folkbokföringen, skall upp- 
gift som avses i 4 § 4-9 och gift som avses i 4 § andra 
11 gallras vid               stycket 4-9 och 11 gallras 
avregistreringen och övriga  vid avregistreringen och 
uppgifter tio år efter       övriga uppgifter tio år 
utgången av det år personen  efter utgången av det år 
avregistrerades.             personen avregistrerades. 
 
  Regeringen får föreskriva undantag från bestämmelsen om gallring i tredje 
stycket. 
______________ 
 
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter gäller 
 
dock fortfarande i fråga om uppgifter om personer som har tilldelats person- 
nummer utan samband med folkbokföring.  
1 Senaste lydelse 1997:169. 
2 Senaste lydelse 1997:169. 
 
                       104  
Lagrådet 
 
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-09-04 
 
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet 
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg. 
 
Enligt en lagrådsremiss den 19 juni 1997 (Finansdepartementet) har regeringen 
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 
  1. lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter, 
  2. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481), 
  3. lag om ändring i föräldrabalken, 
  4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 
  5. lag om ändring i namnlagen (1982:670), 
  6. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), 
  7. lag om ändring i äktenskapsbalken, 
  8. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125), 
  9. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144), 
10. lag om ändring i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister, 
11. lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister. 
 
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Birgitta 
Pettersson. 
 
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: 
 
Förslaget till lag om ändring i lagen om fingerade personuppgifter 
 
9 § 
I andra stycket föreslås att den som har levt under fingerade uppgifter inte 
längre skall få använda dessa sedan Rikspolisstyrelsen har underrättat 
skattemyndigheten om den enskildes anmälan. Även om skattemyndigheten enligt 
första stycket skyndsamt skall se till att de fingerade uppgifterna inte längre 
används inom folkbokföringen, kan det komma att gå viss tid från det 
Rikspolisstyrelsens underrättelse kommit in till skattemyndigheten till dess 
skattemyndigheten vidtagit erforderliga registreringsåtgärder i folkbokföringen. 
Det remitterade förslaget innebär att den enskilde under denna tid inte skulle 
få använda sig av de fingerade uppgifterna. Samtidigt skulle han eller hon inte 
heller finnas registrerad under sina verkliga personuppgifter. Den enskilde 
skulle därmed i avvaktan på skattemyndighetens registrering få svårigheter att 
företa rättshandlingar av skilda slag. Lagrådet föreslår på grund härav att 
bestämmelsen utformas så att den enskilde skall få använda de fingerade 
uppgifterna fram till dess omregistreringen har skett inom folkbokföringen. 
Detta kan åstadkommas t.ex. genom att orden "... får denne inte längre använda 
de fingerade uppgifterna" byts mot "... får denne använda de fingerade 
uppgifterna fram till dess skattemyndigheten har registrerat ändringarna i folk- 
bokföringsregistren men inte för tid därefter". 
 
Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen 
 
42 § 
I andra stycket i paragrafen föreskrivs att Riksskatteverket får från 
skattemyndigheten ta över uppgiften enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen att 
föra det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt. Uttrycket återkommer i flera 
av de remitterade lagförslagen. Avsikten är att Riksskatteverket alltid skall 
kunna överta skattemyndighetens roll som part. Hänvisningen till 
förvaltningsprocesslagen synes överflödig. Om den får utgå blir bestämmelsen mer 
lättläst. Motsvarande utformning finns på annat håll, se särskilt 20 kap. 12 § 
lagen (1962:381) om allmän försäkring, som ändrades i nu aktuellt hänseende 
samtidigt som 7 a  § förvaltningsprocesslagen infördes. Andra stycket första 
meningen bör alltså lyda: "Riksskatteverket får från skattemyndigheten ta över 
uppgiften att föra det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt." 
 
Förslagen till ändringar i föräldrabalken, namnlagen, äktenskapsbalken och 
begravningslagen 
 
Av skäl som anförts beträffande 42 § förslaget till lag om ändring i 
folkbokföringslagen förordas att hänvisningen till 7 a § förvaltnings- 
processlagen får utgå. 
 
Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen 
 
3 § 
Landstingets skyldighet enligt bestämmelsen i dess nuvarande lydelse begränsas 
till att omfatta dem som är bosatta inom landstinget. Enligt ett 
förarbetsuttalande (jfr prop. 1981/82:97 s 115) avses med bosättning detsamma 
som i folkbokföringslagen (1991:481). Rekvisitet "bosatt" har därför i vissa 
fall kommit att ges innebörden "folkbokförd", vilket medfört problem för dem som 
är kvarskrivna inom ett annat landsting än där de stadigvarande vistas. Med 
hänsyn härtill synes den omvända formulering som den föreslagna ändringen hade i 
betänkandets lagförslag, "eller som är kvarskrivna enligt 16 § 
folkbokföringslagen (1991:481) och stadigvarande vistas där", vara att föredra. 
Eftersom ändringen endast berör ett litet antal personer kan den lämpligen tas 
upp i en egen mening, insatt efter huvudregeln i första meningen. Ändringen 
skulle då erhålla följande lydelse: 
 
"Detsamma gäller dem som är kvarskrivna enligt 16 § folkbokföringslagen 
(1991:481) och stadigvarande vistas inom landstinget." 
 
3 a § 
Av skäl som anförts ovan bör ändringen enligt lagrådets mening formuleras "eller 
som är kvarskrivna enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och stadigvarande 
vistas där". 
 
Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen 
 
I 5 § bör göras motsvarande ändring som förordas i fråga om 3 § hälso- och 
sjukvårdslagen. 
 
Förslaget till lag om ändring i lagen om aviseringsregister 
 
7 § 
Av bestämmelserna i första stycket avser punkterna 1, 2 och 3 endast personer 
som är eller har varit folkbokförda i landet och punkt 4 endast personer som har 
tilldelats ett samordningsnummer (utan att senare ha blivit folkbokförda). 
Bestämmelsen torde bli lättare att läsa om vartdera fallet behandlas i ett 
särskilt stycke. Det första stycket och ett nytt andra stycke skulle alltså 
förslagsvis kunna ges följande lydelse: 
 
"I fråga om den som är eller har varit folkbokförd får i aviseringsregistret som 
sökbegrepp användas uppgift 
1.som avses --- 
2. om medborgarskap----, och 
3. om medborgarskap ------icke unionsmedborgarskap). 
 
I fråga om den som har tilldelats ett samordningsnummer får i aviser- 
ingsregistret som sökbegrepp användas uppgift om samordningsnummer, födelsetid 
och namn." 
 
Övriga lagförslag lämnas utan erinran.  
                       105  
Finansdepartementet 
 
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 september 1997 
 
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, 
Peterson, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg,  Andersson, Uusmann, 
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, 
Östros, Messing 
 
Föredragande: statsrådet Östros  
Regeringen beslutar proposition 1997/98:9 Skydd för förföljda personer, 
samordningsnummer, m.m. 
 
                       106