Regeringens proposition
1997/98:87

Konstnärernas villkor

Prop.
1997/98:87

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Harpsund den 12 mars 1998

Thage G Peterson
Marita Ulvskog
(Kulturdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lägger regeringen fram förslag som skall förbättra konst-
närernas villkor. Inriktningen på statens insatser för konstnärerna som de
presenterades av regeringen i propositionen om kulturpolitik (prop.
1996/97:3) står fast. Avsikten är att skapa sådana villkor för de profes-
sionella konstnärerna att de kan basera sin försörjning på ersättning för
utfört konstnärligt arbete. Förslagen syftar dels till att förstärka ersätt-
ningarna för utfört arbete, dels till att stimulera konstnärernas arbets-
marknad så att en ökad efterfrågan uppstår. En ökad efterfrågan leder till
ökade arbetsmöjligheter och därmed till ökade inkomster.
En rad förstärkningar av statens stödinsatser förordas inom bild- och
formområdet för att öka utställningsmöjligheterna. Dessutom föreslås
införandet av en ny stödordning för vissa utställare av bild- och form-
konst. Vidare förordar regeringen förstärkningar av befintliga ersätt-
ningar och bidrag till konstnärer inom bild- och formområdet.
Inom ton- och musikområdet föreslås en ny stödordning för ersättning
för bibliotekens utlåning av musikfonogram (fonogramersättning).
Vidare förordas ökningar av stöden till fria musikgrupper och fonogram-
utgivning. Regeringen förordar också ökningar av bidragen till lokala och
regionala teater-, dans- och musikinstitutioner samt till Svenska rikskon-
serter, bl.a. för att öka beställningarna av tonsättares och kompositörers
verk. Dessutom förordas en förstärkning av bidragen till konstnärer inom
tonområdet.
Inom scen- och filmområdet föreslås att bidrag till en tredje anställ-
ningsform inom teatern införs under en försöksperiod. Regeringen föror-
dar också förstärkt stöd till fria teater- och dansgrupper. Ytterligare insat-
ser för dansen förordas, liksom ökat stöd till produktion av kortfilm.
Inom ordområdet föreslås två nya stödformer, nämligen stöd för att
främja nyskriven svensk dramatik och stöd till en digital pjäsbank.
Slutligen föreslås att ett stöd för arbetsförmedling vid centrumbild-
ningarna införs under en försöksperiod. Regeringen förordar också ökat
verksamhetsbidrag till centrumbildningarna och till det internationella
kulturutbytet.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:318) om överlämnande av
förvaltningsuppgifter inom Kulturdepartementets
verksamhetsområde 6
3 Ärendet och dess beredning 7
3.1 Konstnärliga arbetsmarknadsutredningen 7
3.2 Konstnärsstödsutredningen 7
3.3 Konstnärsersättningsutredningen 8
3.4 Relation till budgetpropositionen för år 1999 och
finansiering 8
4 Inriktningen på statens insatser för konstnärerna 9
5 Konstnärernas villkor 12
5.1 Konstnärernas antal och verksamhetsinriktning 12
5.2 Konstnärernas arbetsmarknad 12
5.3 Konstnärernas ekonomiska förhållanden 13
6 Nuvarande statliga stöd till konstnärer 15
6.1 Kulturpolitiska stödformer 15
6.1.1 Individuellt riktade ersättningar och bidrag 15
6.1.2 Bidrag till institutioner och organisationer 17
6.2 Arbetsmarknadspolitiska stödformer 18
6.2.1 Passiva arbetsmarknadspolitiska stöd 18
6.2.2 Aktiva arbetsmarknadspolitiska stöd 19
7 Konstnärer inom bild- och formområdet 21
7.1 Verksamhetsbidrag till vissa utställare m.m. 21
7.2 Ersättningar och bidrag till konstnärer 25
8 Konstnärer inom ton- och musikområdet 28
8.1 Fonogramersättning 28
8.2 Stöd till vissa musikändamål 33
9 Konstnärer inom scen- och filmområdet 38
9.1 En tredje anställningsform inom teatern 38
9.2 Stöd till vissa teater-, dans- och filmändamål 39
10 Konstnärer inom ordområdet 42
10.1 Stöd för att främja nyskriven svensk dramatik m.m. 42
11 Förmedling av konstnärers arbete och internationellt kulturutbyte
45
11.1 Centrumbildningar 45
11.2 Stöd till internationellt kulturutbyte 46
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Arbete åt konstnärer (SOU
1997:183) 50
Bilaga 2 Sammanfattning av betänkandet Generella konstnärsstöd
(SOU 1997:184) 56
Bilaga 3 Sammanfattning av betänkandet Fonogramersättning (SOU
1997:140) 59
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
betänkandet Arbete åt konstnärer (SOU 1997:183) 61
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
betänkandet Generella konstnärsstöd (SOU 1997:184) 62
Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
betänkandet Fonogramersättning (SOU 1997:140) 63
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 1998 64

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1992:318) om överlämnande av förvalt-
ningsuppgifter inom Kulturdepartementets verksamhetsområde,
dels godkänner vad regeringen föreslår om
2. ett statligt stöd för verksamhetsbidrag till vissa utställare inom bild-
och formområdet (avsnitt 7.1),
3. att det statliga stödet till organisationer inom bild- och formområdet
utvidgas till att också omfatta stöd till kollektivverkstäder (avsnitt 7.1),
4. fonogramersättning för folk- och skolbibliotekens utlåning av ljud-
upptagningar av musikaliska verk samt musikalier (avsnitt 8.1),
5. ett statligt bidrag till en tredje anställningsform inom teatern under
en försöksperiod (avsnitt 9.1)
6. ett statligt stöd för att främja nyskriven svensk dramatik
(avsnitt 10.1),
7. ett statligt stöd till en digital pjäsbank (avsnitt 10.1) samt
8. ett statligt stöd för arbetsförmedling vid centrumbildningarna under
en försöksperiod (avsnitt 11.1).

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:318)
om överlämnande av förvaltningsuppgifter
inom Kulturdepartementets verksamhets-
område
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1992:318) om överlämnande av
förvaltningsuppgifter inom Kulturdepartementets verksamhetsområde
skall införas två nya paragrafer, 4 och 4 a §§, av följande lydelse.

4 § Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM)
prövar frågor om fördelning av statliga medel till upphovsmän på musik-
området för utlåning av deras verk genom det allmänna biblioteksväsen-
det.

4 a § Föreningen Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation
(SAMI) prövar frågor om fördelning av statliga medel till utövande
konstnärer på musikområdet för utlåning genom det allmänna biblio-
teksväsendet av verk som de har medverkat i.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

3 Ärendet och dess beredning
3.1 Konstnärliga arbetsmarknadsutredningen
I april 1997 bemyndigade regeringen chefen för Kulturdepartementet att
tillkalla en särskild utredare med uppgift att kartlägga omfattningen av
konstnärernas arbetslöshet. Vidare skulle utredaren analysera hur de
nuvarande aktiva arbetsmarknadspolitiska insatserna för yrkesverk-
samma konstnärer fungerar. Utredaren skulle därvid lämna förslag till
hur de arbetsmarknadspolitiska medel som riktas till konstnärer kan
användas mer effektivt inom ramen för redan befintliga stöd- och
åtgärdssystem. I uppdraget ingick även att närmare granska de s.k. cent-
rumbildningarnas arbetsförmedlande roll samt lämna förslag till åtgärder
som tydligare kan avgränsa den mottagargrupp till vilken de arbetsmark-
nadspolitiska insatserna inom kulturområdet riktas. Förslagen skulle ha
sin utgångspunkt i de övergripande nationella målen för arbetsmarknads-
politiken och kulturpolitiken. Utredningen antog namnet Konstnärliga
arbetsmarknadsutredningen.
Den 22 december 1997 överlämnades betänkandet Arbete åt konstnärer
(SOU 1997:183). Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i
bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanser som yttrat sig finns i bilaga 4. En sammanställning av
remissvaren finns tillgänglig i Regeringskansliet, Kulturdepartementet,
(dnr Ku97/4977/Ko). Det finns förslag i betänkandet som inte tas upp till
behandling i denna proposition. Dessa förslag rör förordnings- och regle-
ringsbrevsfrågor inom Arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde.
Regeringen har ännu inte tagit ställning till hur dessa förslag skall
behandlas.
3.2 Konstnärsstödsutredningen
I oktober 1996 bemyndigade regeringen chefen för Kulturdepartementet
att tillkalla en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till utform-
ningen av ett kulturpolitiskt grundat generellt stöd till främst konstnärliga
och litterära egenföretagare. I uppdraget ingick även att redovisa konst-
närers ekonomiska förhållanden. Utredningen antog namnet Konstnärs-
stödsutredningen.
Betänkandet Generella konstnärsstöd (SOU 1997:184) överlämnades
den 22 december 1997. Utredningens sammanfattning av betänkandet
finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanser som yttrat sig finns i bilaga 5. En sammanställning av
remissvaren finns tillgänglig i Regeringskansliet, Kulturdepartementet,
(dnr Ku97/4978/Ko). Utredaren har även överlämnat betänkandet Konst-
närernas verksamhetsinriktning och ekonomiska förhållanden (SOU
1997:190) som bygger på en omfattande SCB- och enkätundersökning
bland konstnärer. Betänkandet har inte remissbehandlats, men det har
översänts för kännedom till remissinstanserna.
3.3 Konstnärsersättningsutredningen
I oktober 1996 bemyndigade regeringen chefen för Kulturdepartementet
att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utarbeta ett förslag till
regelsystem avseende en offentligrättslig avgift på vidareförsäljning av
icke upphovsrättsligt skyddad konst. Utredaren hade också till uppgift att
utreda formerna för ersättning till upphovsmän för utlåning av fonogram.
Utredningen antog namnet Konstnärsersättningsutredningen.
Utredningen överlämnade i augusti 1997 ett delbetänkande, En fond
för unga konstnärer (SOU 1997:106). Regeringen bedömer att utredarens
förslag saknar förutsättningar att genomföras. Betänkandet har därför inte
blivit föremål för remissbehandling.
I oktober 1997 överlämnades slutbetänkandet Fonogramersättning
(SOU 1997:140). Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i
bilaga 3. Slutbetänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanser som yttrat sig finns i bilaga 6. En sammanställning av
remissvaren finns tillgänglig i Regeringskansliet, Kulturdepartementet,
(dnr Ku97/4507/Ko).
Lagrådet
I propositionen lämnas ett förslag till ändring i lagen (1992:318) om
överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Kulturdepartementets verk-
samhetsområde. Ändringen är av en sådan karaktär att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse.
3.4 Relation till budgetpropositionen för år 1999 och
finansiering
I denna proposition lämnar regeringen förslag och bedömningar inom en
total ram för år 1999 på 69 miljoner kronor, varav 35 miljoner kronor
avser tidsbegränsade insatser för bl.a. försöksverksamheter inom
Arbetsmarknadsdepertementets ansvarsområde. Av den totala ramen har
regeringen för avsikt att i budgetpropositionen för år 1999 bl.a. föreslå att
ca 13 miljoner kronor fördelas till konstnärer på bild- och formområdet,
ca 18 miljoner kronor till konstnärer på ton- och musikområdet och ca 21
miljoner kronor till konstnärer på scen- och filmområdet.
Åtgärderna skall finansieras inom såväl utgiftsområde 17
(Kulturdepartementet) som utgiftsområde 14 (Arbetsmarknads-
departementet). Där inget annat anges avses utgiftsområde 17.
Regeringens samlade förslag till statsbudget för år 1999 presenteras i
budgetpropositionen hösten 1998.

4 Inriktningen på statens insatser för konst-
närerna
Regeringens bedömning: Statens insatser för konstnärerna bör för-
stärkas. Inriktningen bör vara den som regeringen förordade i propo-
sitionen om kulturpolitik (prop. 1996/97:3). Målet bör vara att skapa
sådana villkor för de professionella konstnärerna att de kan basera sin
försörjning på ersättning för utfört konstnärligt arbete. Åtgärderna bör
inriktas på att höja ersättningen för utfört konstnärligt arbete och att
stimulera konstnärernas arbetsmarknad så att en ökad efterfrågan upp-
står. Det är angeläget att de insatser som föreslås i denna proposition
nyttjas för att undanröja rådande skillnader i villkor mellan män och
kvinnor inom konstnärsyrket. Vissa åtgärder bör vidtas för att be-
gränsa mottagargruppen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder på kul-
turområdet.

I kulturpropositionen lade regeringen fram förslag till en långsiktig
kulturpolitik. När det gäller insatserna för konstnärerna angavs följande
inriktning.
Statens insatser bör syfta till att skapa förutsättningar för ett aktivt
kulturliv som ger arbete och försörjning åt konstnärerna och rika kultur-
upplevelser för medborgarna. Vidare bör staten verka för att skapa
sådana villkor för de professionella konstnärerna att de kan basera sin
försörjning på ersättning för utfört arbete. Regelverken på alla politikom-
råden bör anpassas så att rimlig hänsyn tas till konstnärernas speciella
förhållanden. Möjlighet bör ges till konstnärlig förnyelse och konstnärligt
utvecklingsarbete genom olika former av direkt konstnärsstöd. Möjlig-
heterna till internationellt konstnärligt utbyte bör förbättras.
Riksdagens beslut med anledning av kulturpropositionen innebar nya
och förstärkta insatser för att förbättra konstnärernas villkor (bet.
1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129). Flera stöd- och ersättningsformer till
konstnärer förstärktes fr.o.m. budgetåret 1997. Bl.a. infördes en indivi-
duell visningsersättning för bild- och formkonstnärer. Möjligheterna att
erhålla utställningsersättning ökade. Antalet långtidsstipendier mer än
fördubblades. Konstnärsnämnden fick ett utökat uppdrag inom det inter-
nationella konstnärsutbytet och tilldelades medel för att utveckla ett
internationellt ateljécentrum i Sverige (International Artists Studio Pro-
gram in Sweden, IASPIS). Ett statligt stöd inrättades för verksamhet med
länskonstnärer i syfte att höja intresset för konst och kultur i hela landet.
Samtidigt pekade regeringen i kulturpropositionen på behovet av flera
samverkande åtgärder för konstnärerna. En utvecklad upphovsrättslig
lagstiftning ökar t.ex. konstnärernas möjlighet till försörjning. Ytterligare
ansträngningar borde göras för att hitta system som vid sidan av de
selektiva stöden generellt förbättrar konstnärernas villkor och som ger
dem möjlighet till kontinuitet i det konstnärliga skapandet. Vidare borde
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för konstnärer så långt det är möj-
ligt anpassas till de kulturpolitiska målen.
Mot denna bakgrund tillsatte regeringen under hösten 1996 och våren
1997 tre olika utredningar med det gemensamma uppdraget att lämna
förslag som förbättrar konstnärernas villkor (se avsnitt 3). Samtliga
utredningar har lämnat sina slutbetänkanden under hösten 1997. Med
dessa utredningar som grund lägger regeringen i denna proposition fram
förslag som fullföljer den inriktning som lades fast i propositionen om
kulturpolitik. Målet är att skapa sådana villkor för de professionella
konstnärerna att de kan basera sin försörjning på ersättning för utfört
konstnärligt arbete. Förslagen syftar till att höja ersättningarna för utfört
arbete och till att stimulera konstnärernas arbetsmarknad så att en ökad
efterfrågan uppstår.
En av utredningarna, Konstnärsstödsutredningen, har kommit fram till
att det i dagsläget inte finns förutsättningar för att införa ett generellt
konstnärsstöd, utan föreslår i stället åtgärder inom de olika konstområ-
dena i syfte att förstärka konstnärernas ekonomiska förhållanden. Rege-
ringen delar tillsammans med flertalet remissinstanser uppfattningen att
det är effekten, inte formen, som bör vara utslagsgivande vid valet av
insatser. Insatserna bör syfta till att kompensera låga intäkter av konst-
närlig verksamhet samt till att minska yrkesverksamma konstnärers bero-
ende av icke-konstnärliga försörjningsarbeten och därigenom medverka
till att stimulera konstnärligt skapande.
I kulturpropositionen pekade regeringen på att arbetsmarknadspoliti-
ken efterhand kommit att bli allt viktigare från kulturpolitisk synpunkt.
Konstnärliga arbetsmarknadsutredningen har haft regeringens uppdrag att
analysera hur de nuvarande arbetsmarknadspolitiska insatserna för
yrkesverksamma konstnärer fungerar samt att göra en översyn av
arbetsmarknadspolitiken i förhållande till konstnärsyrket. Utredningen
pekar på ett övertygande sätt på den strukturella obalans som råder på
den konstnärliga arbetsmarknaden. Det främsta problemet är den närmast
konstanta överetableringen av icke kvalificerade konstnärer och de sam-
hälleliga kostnader som följer av detta. Ett skäl till denna obalans är
omfattningen och inriktningen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som har riktats mot kulturområdet.
I jämförelse med de resurser som satsas på kulturpolitiken avsätter
staten mycket stora belopp till arbetsmarknadspolitiken. Omfattande
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som saknar koppling till de kulturpo-
litiska målen upprätthåller ett kulturutbud som annars inte skulle finnas
och kan därmed innebära att oetablerade konstnärer stannar kvar i yrket
trots avsaknaden av konstnärliga uppdrag mellan åtgärderna. Detta leder
för en stor andel av de arbetssökande till en permanent rundgång mellan
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetslöshet.
Konstnärliga arbetsmarknadsutredningen bedömer att ungefär en tred-
jedel av de som är inskrivna vid arbetsförmedlingarna som arbetslösa
konstnärer i första hand borde söka sin försörjning på den ordinarie
arbetsmarknaden. Därmed skulle möjligheterna för dessa personer att
etablera sig på arbetsmarknaden öka avsevärt. Samtidigt skulle utrymmet
för etablerade konstnärer öka på kulturarbetsmarknaden.
Som utredningen visat och som bekräftats av ett stort antal remissin-
stanser, krävs det åtgärder inom ramen för såväl arbetsmarknadspolitiken
som kulturpolitiken för att komma till rätta med den strukturella obalans
som i dag råder på kulturarbetsmarknaden. Regeringen vill här framhålla
att en minskning av utbildningsplatserna för konstnärliga utbildningar
inte är någon acceptabel lösning på problemet med en överetablering av
konstnärer. Däremot står regeringen bakom bedömningen att de
arbetsmarknadspolitiska insatserna i större utsträckning bör vara
inriktade mot redan etablerade konstnärliga yrkesutövare.
I denna proposition lägger regeringen fram förslag till åtgärder inom
såväl Kulturdepartementets som Arbetsmarknadsdepartementets ansvars-
områden. Det handlar om nya och utvidgade stödformer, liksom om för-
stärkningar av befintliga stöd. Därtill bör åtgärder vidtas i syfte att
begränsa de oetablerade konstnärernas tillgång till såväl aktiva som pas-
siva arbetsmarknadsåtgärder riktade mot kulturarbetsmarknaden. Rege-
ringen vill här informera riksdagen om sin avsikt att ge Arbetsmarknads-
styrelsen (AMS) i uppdrag att vidta sådana åtgärder.
När det gäller konstnärsgruppen som helhet har utredningsarbetet visat
att det finns skillnader mellan manliga och kvinnliga konstnärers förut-
sättningar på den konstnärliga arbetsmarknaden. Exempelvis är kvinnor-
nas inkomster i regel lägre än de manliga konstnärernas. Regeringen ser
det som angeläget att de insatser som föreslås i denna proposition nyttjas
för att undanröja rådande skillnader i villkor mellan män och kvinnor
inom konstnärsyrket.
Utöver de förslag som lämnas i denna proposition har regeringen i dag
även beslutat om en lagrådsremiss med förslag till upphovsrättslig ersätt-
ning vid spridning av tomband för att i viss mån kompensera upphovs-
män för tillåten kopiering av deras verk (s.k. kassettersättning).

5 Konstnärernas villkor
5.1 Konstnärernas antal och verksamhetsinriktning
Det är närmast omöjligt att med någon större precision ange hur många
personer som i dag kan sägas vara konstnärer till yrket. Härvid är till-
gänglig statistik alltför bristfällig. En annan försvårande omständighet
vid beräkningar av antalet yrkesverksamma konstnärer är att det saknas
något som kan betecknas som ett enhetligt konstnärsyrke. Av bland annat
dessa skäl varierar antalet konstnärer i olika undersökningar från om-
kring 36 000 enligt folk- och bostadsräkningen, till omkring 21 000
enligt medlemsstatistiken i Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares
Samarbetsnämnd (KLYS). Konstnärliga arbetsmarknadsutredningen
bedömer att antalet yrkesverksamma konstnärer är ca 25 000.
Antalet yrkesverksamma konstnärer har dock under alla omständighe-
ter ökat under de senaste 20 åren. Ökningen framgår såväl i folk- och
bostadsräkningen som i konstnärsorganisationernas medlemsstatistik.
Enligt folk- och bostadsräkningen var ökningen 33 procent, exkl. yrkes-
gruppen journalister, mellan åren 1975 och 1990.
När det gäller konstnärernas verksamhetsinriktning kan konstateras,
utifrån KLYS medlemsstatistik för år 1997, att Svenska Musikerförbun-
det Kulturarbetarförbundet, Svenska Teaterförbundet och Konstnärernas
Riksorganisation har flest medlemmar (4 042, 3 850 resp. 3 200). För-
fattarna utgör i sammanhanget också en stor grupp med 2 400 medlem-
mar i Sveriges Författarförbund. Den till antalet medlemmar minsta
gruppen är Svenska Tonkonstnärsförbundet, som hade 143 medlemmar
år 1997. Fördelat på de olika konstnärskategorierna inom KLYS är
tongruppen störst med omkring 7 000 medlemmar. Därefter följer bild-
och formområdet med närmare 6 000 anslutna, scen- och filmområdet
med drygt 4 800 anslutna och ordområdet (författare, översättare och
dramatiker) med närmare 3 000 anslutna.
5.2 Konstnärernas arbetsmarknad
Även om förutsättningarna på arbetsmarknaden för de fyra konstnärska-
tegorierna ord, bild och form, ton samt scen och film i många avse-
enden är olika uppvisar de också gemensamma drag som skiljer dem från
vad som är normalt på den ordinarie arbetsmarknaden. Bland annat är
antalet tillsvidareanställningar mycket få. I stället har många tidsbegrän-
sade anställningar eller kortare uppdrag. Det gör att många utövande
konstnärer har återkommande perioder av arbetslöshet. Omkring 50 pro-
cent av de yrkesverksamma konstnärerna är egenföretagare. Denna grupp
konstnärer är sällan arbetslösa i traditionell mening. Däremot är de
många gånger inkomstlösa under perioder av skapande eller därför att de
har svårt att få avsättning för sina alster.
Bild- och formkonstnärer är i större utsträckning än andra konstnärer
beroende av att hämta sin försörjning från andra icke konstnärliga arbe-
ten. Därmed har de drabbats hårt av lågkonjunkturen då även sådana
arbetsmöjligheter minskat. Bild- och formkonstnärerna är också mycket
beroende av utvecklingen inom byggsektorn eftersom den konstnärliga
utsmyckningen av nya miljöer länge varit den största enskilda inkomst-
källan för en stor grupp konstnärer. Bildkonstnärerna utgör också den
enskilt största konstnärsgruppen av anmälda hos arbetsförmedlingen.
Konstnärer inom tonområdet har sett sin arbetsmarknad krympa under
senare år. Såväl de offentliga arrangörerna i kommun och landsting som
arrangerande musikföreningar har fått allt svårare att finansiera gäst-
framträdanden av enskilda musiker och musikgrupper. I alltför stor
utsträckning har turnéer av etablerade musiker ersatts av bl.a. framträ-
danden av mindre etablerade lokala musiker vilket bidragit till att ersätt-
ningsnivåerna för de etablerade musikerna har sjunkit.
Scenkonstnärerna har liknande problem som konstnärerna inom
tonområdet. Även här har arrangörer inom kommun och landsting svårt
att finansiera gästspel av etablerade scenkonstnärer eller fria teater- och
dansgrupper. En vikande ekonomi har också lett till att allt färre grupper
har ekonomiskt utrymme att anlita konstnärer inom andra konstnärskate-
gorier i sina uppsättningar (dramatiker, musiker, scenografer m.fl.), vil-
ket bidragit till att dessa konstnärsgrupper indirekt drabbats av de pro-
blem som teatern har.
Konstnärer inom ordområdet (författare, översättare och dramatiker) är
i högre grad än andra konstnärsgrupper beroende av ett antal mellanhän-
der för att nå sin publik. Det kan vara förläggare, bokhandlare eller bib-
liotekens inköpare. När denna tröskel väl passerats öppnar sig dock möj-
ligheter för andra typer av inkomster, t.ex. genom föreläsningar på bib-
liotek och hos studieförbund. Den statliga biblioteksersättningen utgör en
viktig inkomstkälla.
Även dramatikerna har fått se sin arbetsmarknad krympa under senare
år. Endast ca 30 av Dramatikerförbundets omkring 500 medlemmar kan
försörja sig på att skriva dramatik. Allt fler teatrar, inte minst fria grup-
per, har minskat sina beställningar av nyskrivna verk. Det ökande antalet
svenskskrivna TV-serier av underhållningskaraktär innebär dock en viss
ökning av antalet arbetstillfällen.
5.3 Konstnärernas ekonomiska förhållanden
Uppgifterna om de yrkesutövande konstnärernas inkomstförhållanden är
mycket bristfälliga. Konstnärsstödsutredningen fick därför tillstånd att
beställa en särskild SCB-undersökning av konstnärernas ekonomiska
förhållanden. Undersökningen bygger bland annat på inkomstuppgifter
för år 1995 samt en enkätundersökning som genomfördes under hösten
1997. Av undersökningen framgår bl.a. följande.
Generellt sett har konstnärer inom samtliga genrer låga inkomster av
sitt konstnärliga arbete. I genomsnitt kommer endast omkring en femte-
del av konstnärernas inkomster från det konstnärliga arbetet. Resterande
inkomst kommer från arbeten vid sidan av det konstnärliga. Konstnä-
rernas sammanlagda bruttoinkomster är också låga, i genomsnitt omkring
140 000 kr, vilket motsvarar 80 procent av genomsnittet för befolkningen
totalt sett. Genomsnittsinkomsten är lägst bland bild- och formkonst-
närerna, 98 500 kr, vilket motsvarar knappt 60 procent av genomsnittet
för befolkningen i stort.
Den genomsnittliga taxerade förvärvsinkomsten för hela konstnärs-
kåren var 125 000 kr, vilket är drygt 40 000 kr lägre jämfört med den
genomsnittliga taxerade inkomsten för befolkningen i stort. Även här låg
bildkonstnärerna lägst med en genomsnittlig taxerad inkomst på 85 000
kr.
Av de egenföretagande konstnärerna har bildkonstnärerna den lägsta
genomsnittliga inkomsten av konstnärligt arbete med drygt 11 000 kr per
år. De högsta inkomsterna av konstnärligt arbete har tecknare och illu-
stratörer med 56 000 kr i genomsnitt. Därefter kommer dramatiker, för-
fattare och översättare med 53 000 kr.
I SCB:s undersökning av konstnärerna var 53 procent män och
47 procent kvinnor. Kvinnornas inkomster var i genomsnitt 85 procent av
männens. För hela befolkningen är motsvarande andel 73 procent.
När det gäller utbildningsnivån för konstnärer i Sverige visar under-
sökningen att mer än hälften av konstnärerna har eftergymnasial utbild-
ning som är tre år eller längre, vilket kan jämföras med den yrkesarbe-
tande delen av befolkningen i övrigt där motsvarande andel är drygt tio
procent.

6 Nuvarande statliga stöd till konstnärer
Statligt stöd till konstnärer lämnas såväl inom ramen för kulturpolitiken
som inom arbetsmarknadspolitiken. Målen för kulturpolitiken är bl.a. att
främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och därige-
nom motverka kommersialismens negativa verkningar. Arbetsmarknads-
politiken skall bidra till att lösa strukturella obalanser, anpassa utbud till
efterfrågan på arbetskraft, förhindra att långtidsarbetslöshet uppstår, samt
främja arbetskraftens anpassning till den reguljära arbetsmarknadens be-
hov.
Staten avsätter årligen omkring 4,7 miljarder kronor för insatser inom
kulturområdet. Därtill kommer omkring 1,3 miljarder kronor som direkt
eller indirekt når kulturområdet via arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Detta förhållande finner inte sin motsvarighet på någon annan arbets-
marknad.
6.1 Kulturpolitiska stödformer
Inom ramen för kulturpolitiken är de stöd som riktas direkt till konstnärer
av två olika slag, ersättningar och bidrag. Dessutom lämnas statligt stöd
till olika institutioner och organisationer som även kommer konstnärer
till del.
6.1.1 Individuellt riktade ersättningar och bidrag
Med ersättning avses sådant statligt stöd som ges till upphovsmän på
grund av inskränkningar i upphovsrätten eller då upphovsrättslig regle-
ring saknas men det offentliga utnyttjandet är av en sådan omfattning att
det är kulturpolitiskt motiverat att ersättning ges.
Biblioteksersättning ges till upphovsmän för bibliotekens användning
av deras verk. Bestämmelser om biblioteksersättningen finns i förord-
ningen (1962:652) om Sveriges författarfond. Ersättningen finansieras
genom ett årligt statligt anslag till fonden. Motsvarande ersättning utges
för utlåningen av talböcker, den s.k. talboksersättningen.
Särskilda insatser för konstnärer på musikområdet, lämnas enligt för-
ordningen (1989:500) om vissa särskilda insatser på kulturområdet. En-
ligt förordningen utges en kollektiv ersättning till upphovsmän på musik-
området och fonogramartister som kompensation för utlåningen av musi-
kaliska verk från bibliotek. Ersättningen är till skillnad från bibliotekser-
sättningen inte direkt relaterad till antalet lån. Beloppet har i stället
avpassats efter en rimlighetsbedömning. De särskilda medlen utges till
Konstnärsnämnden som fördelar dessa i form av stipendier och bidrag till
tonsättare, kompositörer och fonogramartister.
På bild- och formområdet lämnas visningsersättning, enligt förord-
ningen (1982:600) om Sveriges bildkonstnärsfond, till bild- och form-
konstnärer för att deras verk i offentliga institutioners ägo visas för all-
mänheten eller används på annat allmännyttigt sätt. Styrelsen för Sveri-
ges bildkonstnärsfond fördelar ersättningen till bild- och formkonstnärer
i form av arbetsstipendier och projektbidrag. Tidigare har denna ersätt-
ning enbart fördelats på detta sätt, dvs. som en kollektiv ersättning. Sedan
år 1997 lämnas även en individuell visningsersättning enligt förord-
ningen (1996:1605) om individuell visningsersättning. Ersättningen för-
delas av upphovsrättsorganisationen BUS (Bildkonst Upphovsrätt i Sve-
rige). Till skillnad från den ersättning som fördelas av styrelsen för Sve-
riges Bildkonstnärsfond är den individuella visningsersättningen bero-
ende av de enskilda verkens nyttjande.
Ersättning till rättighetshavare på musikområdet ges i syfte att i viss
mån kompensera upphovsmän för privatkopiering av fonogram. Rege-
ringen avsätter för detta ändamål årligen medel som via Kammarkolle-
giet fördelas av Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM),
Svenska gruppen av the International Federation of the Phonographic
Industry (IFPI) och Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation
(SAMI).
Utöver ersättningarna finns också ett flertal bidragsformer. Dessa
motiveras av kulturpolitiska skäl och saknar direkt koppling till olika
former av nyttjanden. Enligt förordningen (1976:528) om bidrag till
konstnärer kan bidrag ges till dramatiker, författare, översättare eller
kulturjournalister, om de skriver på svenska eller är stadigvarande
bosatta i Sverige, samt till annan konstnär som har sin huvudsakliga
konstnärliga verksamhet i Sverige eller är bosatt i landet. Bidrag kan
lämnas i form av konstnärsbidrag, projektbidrag eller långtidsstipendier.
Frågor om fördelning av dessa bidrag prövas av styrelsen för Sveriges
författarfond avseende dramatiker, författare, översättare och kulturjour-
nalister och av Konstnärsnämnden avseende övriga konstnärer.
Inkomstgaranti kan beviljas en konstnär som bedriver konstnärlig
verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv. Be-
stämmelser om inkomstgaranti finns i förordningen (1976:504) om in-
komstgarantier för konstnärer. Regeringen fattar årligen beslut om inne-
havare av inkomstgarantier efter gemensamt förslag från Konstnärs-
nämnden och styrelsen för Sveriges författarfond eller efter yttrande av
dessa organisationer. Inkomstgarantin är till skillnad från andra bidrag
inkomstrelaterad, vilket innebär att den endast garanterar konstnären en
lägsta inkomstnivå. Inkomstgarantin kan gälla under mottagarens återstå-
ende livstid. Antalet inkomstgarantier har av regeringen fastställts till
157.
De tioåriga långtidsstipendierna kan ses som ett komplement till in-
komstgarantierna. Enligt den ovan nämnda förordningen om bidrag till
konstnärer kan långtidsstipendier beviljas för att ge aktiva konstnärer,
som under längre tid dokumenterat konstnärlig verksamhet av god kva-
litet, arbetsmässig trygghet för att utveckla denna verksamhet. Antalet
långtidsstipendier mer än fördubblades från den 1 januari 1997 och upp-
går i dag till 102 stipendier.
Konstnärsbidrag är en samlingsbeteckning för olika typer av tidsbe-
gränsade stipendier och bidrag. Till konstnärsbidragen räknas bl.a.
arbetsstipendier, pensionsbidrag, tillfälliga stipendier samt olika typer av
internationellt inriktade bidrag. Syftet med arbetsstipendierna är främst
att ge aktiva konstnärer en sådan ekonomisk trygghet att dessa under viss
tid kan koncentrera sig på sitt konstnärliga arbete.
Projektbidragen ges till mer omfattande konstnärligt experiment- och
utvecklingsarbete. Det skall härvid röra sig om ett målinriktat och kost-
nadskrävande konstnärligt arbete som kan antas få betydelse för utveck-
lingen inom konstområdet. Bidrag kan också ges till projekt som syftar
till att vidga användningen av konstnärlig verksamhet till nya samhälls-
områden.
De internationellt riktade bidragen går bl.a. till arbets- och studie-
vistelser i utlandet eller för att anordna utställningar i utlandet. Bidrag
ges också till svenska och utländska konstnärer för vistelser vid ateljéer
inom ramen för IASPIS (International Artists Studio Program in Swe-
den).
6.1.2 Bidrag till institutioner och organisationer
Statligt stöd inom verksamhetsområdet Allmän kulturverksamhet lämnas
till en rad ändamål som griper över de flesta av kulturpolitikens områden.
Stödet omfattar allmänkulturella ändamål, utvecklingsverksamhet och
internationellt kulturutbyte. Dessutom ingår bidrag till olika institutioner
och organisationer. Motivet för statens engagemang är att institutionerna
bedriver verksamhet som är betydelsefull ur ett nationellt perspektiv och
att det inte finns andra finansieringskällor som kan ersätta de statliga an-
slagen eller bidragen. De offentligt finansierade kulturinstitutionerna sva-
rar inom vissa konstarter för en betydande del av arbets- och inkomst-
möjligheterna för konstnärliga utövare. Vidare ges statligt stöd till konst-
närliga organisationer och grupper av konstnärer. Dessa stöd lämnas dels
som årliga verksamhetsbidrag, dels som projektbidrag.
Inom verksamhetsområdet Teater, dans och musik ingår de statliga
bidragen till kulturinstitutionerna Svenska riksteatern, Operan, Dramaten,
Dansens Hus och Svenska rikskonserter.
Inom detta område ingår också statens stöd till länsmusiken, regionala
och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, fria teater-, dans- och
musikgrupper samt arrangerande musikföreningar. Särskilda stöd ingår
för produktion och distribution av fonogram, notutgivning och informa-
tion om svensk musik samt till teaterfrämjande verksamhet.
Verksamhetsområdet Bibliotek, litteratur och kulturtidskrifter omfattar
bidrag till den regionala biblioteksverksamheten, litteraturstöd, kulturtid-
skriftsstöd m.m.
Verksamhetsområdet Bild och form samt konsthantverk omfattar Sta-
tens konstråds verksamhet samt vissa andra insatser för konstnärlig
gestaltning av den gemensamma miljön. Vidare ingår statligt stöd till
konstbildningsrörelsen, annan konstfrämjande verksamhet inklusive
Akademien för de fria konsterna samt främjande av hemslöjden. Även
genom verksamhet inom andra verksamhetsområden lämnar staten stöd
till bild, form och konsthantverk.
Verksamhetsområdet Film och medier omfattar bl.a. statens filmstöd.
Det statliga filmstödet har som mål att bl.a. främja värdefull svensk film-
produktion, främja spridning och visning av värdefull film samt verka för
internationellt samarbete i dessa avseenden.
Sammantaget bidrar statens insatser inom de olika konstområdena till
att skapa förutsättningar för ett aktivt kulturliv som ger arbete och för-
sörjning åt konstnärerna. Vidare bidrar insatserna till att skapa sådana
villkor för de professionella konstnärerna att de kan basera sin försörj-
ning på ersättning för utfört konstnärligt arbete.
6.2 Arbetsmarknadspolitiska stödformer
När det gäller fördelningen av medel mellan olika arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder gäller samma regler och begränsningar för Arbetsförmed-
lingen Kultur Media (Af Kultur) som för övriga kontor inom Arbets-
marknadsverket. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) anslår varje år
åtgärdsmedel till de fem regionkontoren för kultur och media. Övriga
åtgärdskostnader ersätts av den sökandes hemlän. De arbetsmarknadspo-
litiska stöden indelas i passiva och aktiva stödformer.
6.2.1 Passiva arbetsmarknadspolitiska stöd
Det passiva arbetsmarknadsstödet utgörs av arbetslöshetsersättning som
består i dels inkomstrelaterad ersättning, dels ett grundbelopp motsva-
rande det tidigare kontanta arbetsmarknadsstödet.
Inkomstrelaterad ersättning skall ge personer, som haft en viss etable-
ring på arbetsmarknaden och som blir arbetslösa, rimlig ersättning under
en omställningsperiod tills de får ett nytt arbete. För att få rätt till ersätt-
ning skall man ha varit medlem i någon arbetslöshetskassa i ett år samt
ha förvärvsarbetat under sex månader inom en ramtid av tolv månader
och därvid minst 70 timmar per månad eller ha förvärvsarbetat i minst
450 timmar under en sammanhängande tid av sex kalendermånader och
utfört arbete under minst 45 timmar under var och en av dessa månader.
Grundbeloppet ges till den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa
eller är medlem i en sådan kassa men som inte uppfyller de villkor som
gäller för rätt till en inkomstrelaterad ersättning. Grundbeloppet ges tidi-
gast den 1 juli det år den arbetslöse fyller 20 år. Ersättning på grundbe-
loppet är betydligt lägre än den inkomstrelaterade ersättningen.
Många av de konstnärliga yrkesutövarna betraktas som företagare i
arbetslöshetsförsäkringens mening. En företagare anses som arbetslös
först då dennes personliga verksamhet i rörelsen kan anses ha upphört.
Reglerna innebär att företagaren måste avveckla sin rörelse helt för att
kunna få ersättning. Det finns dock en möjlighet för företagaren att vid
arbetslöshet låta den egna rörelsen vila en tid, under förutsättning att
uppehållet i verksamheten inte är av säsongskaraktär och att någon verk-
samhet inte bedrivs i rörelsen. Ersättning enligt denna undantagsbestäm-
melse får dock bara utnyttjas en gång per rörelse. I realiteten kan en
konstnär inte avveckla sin verksamhet eftersom verksamheten består av
det konstnärliga skapandet. Det har därvid inte någon betydelse om
konstnären inte har några inkomster i sin verksamhet. Bristen på
inkomster innebär inte att arbetslöshet föreligger. Reglerna om när en
företagare betraktas som arbetslös hänger samman med att det inte får
föreligga något hinder för att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande.
För år 1998 avsätts drygt 40,6 miljarder kronor på passiva åtgärder.
Härav avser ca 975 miljoner kronor passiva åtgärder för konstnärliga
yrkesutövare.
6.2.2 Aktiva arbetsmarknadspolitiska stöd
Inom ramen för de aktiva stöden finns ett tiotal typer av åtgärder. Sam-
mantaget avsätts drygt 20 miljarder kronor på olika aktiva åtgärder.
Kostnaderna för aktiva åtgärder för konstnärer uppgick under år 1996 till
ca 425 miljoner kronor. De vanligaste aktiva arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna för konstnärer har varit arbetslivsutveckling (ALU) och
beredskapsarbete.
ALU syftar till att de arbetssökande skall kunna behålla sin kompetens
och sina kontakter med arbetslivet. Åtgärden kan användas inom alla
sektorer av samhället men bör användas restriktivt vid anvisning till den
privata sektorn då risken för undanträngningseffekter bedöms som större
inom denna sektor.
Beredskapsarbete var en åtgärd som skulle ge sysselsättning åt arbets-
lösa som var 25 år eller äldre och som inte kunde få reguljärt arbete eller
bli föremål för någon annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Sedan den 1
januari 1998 har åtgärden ersatts med ett individuellt anställningsstöd
som utbetalas till arbetsgivaren i syfte att stimulera anställningar av per-
soner som har svårigheter att få reguljärt arbete. Detta stöd kan lämnas
till personer fr.o.m. det år som de fyller 20 år under förutsättning att de
varit inskrivna vid arbetsförmedlingen i minst tolv månader och är lång-
tidsarbetslösa.
ALU har sedan år 1994 dominerat bland åtgärderna både vid Af Kultur
och övriga förmedlingskontor. ALU är emellertid en åtgärd som innebär
vissa problem på den konstnärliga arbetsmarknaden. Åtgärden, som skall
användas restriktivt, utgår till personer som har rätt till arbetslöshetser-
sättning. Ersättning till de arbetslösa som deltar i ALU motsvarar
arbetslöshetsersättningen. För den som inte är berättigad till någon sådan
arbetslöshetsersättning har det blivit svårare att omfattas av relevanta
åtgärder. För bl.a. bild- och formkonstnärer, författare och tonsät-
tare/kompositörer är inriktningen mot ALU-åtgärder ett hinder då dessa
konstnärer i stort sett aldrig uppbär någon arbetslöshetsersättning. För
den stora gruppen av bild- och formkonstnärer bör hellre anställningsstöd
komma i fråga.
Enligt AMS regler skall vidare arbetslivsutveckling, ALU, inte ske
inom det yrke där man har en kvalificerad utbildning. Detta innebär att
många konstnärliga yrkesutövare inte får arbeta med sitt konstnärskap
inom ramen för ett ALU-åtgärd, utan endast i form av t.ex. anställnings-
stöd.
De s.k. otraditionella insatserna utgör ett komplement till andra typer
av regelstyrda aktiva åtgärder. Otraditionella insatser kan motiveras av
arbetsmarknadsskäl. Det rör sig om åtgärder, ofta i projektform, som inte
ryms inom ordinarie regelverk och som t.o.m. år 1997 inte har berättigat
till andra statliga stöd.
Enligt Af Kulturförmedlingarna är det de otraditionella åtgärderna som
fungerar bäst inom den konstnärliga sektorn. Med dessa åtgärder kan
arbetsförmedlingarna bidra i större projekt med flera deltagande konstnä-
rer och med andra intressenter som medfinansiärer.

7 Konstnärer inom bild- och formområdet
7.1 Verksamhetsbidrag till vissa utställare m.m.
Regeringens förslag: Ett statligt stöd införs från och med år 1999 för
verksamhetsbidrag till vissa utställare som huvudsakligen utan vinst-
syfte bedriver en fortlöpande utställningsverksamhet av samtida bild-
och formkonst. Det nuvarande stödet till organisationer och institutio-
ner inom bild- och formområdet utvidgas till att också omfatta stöd
till kollektivverkstäder.
Regeringens bedömning: Stödet till organisationer inom bild- och
formområdet bör förstärkas. Inom ramen för anslagsökningen bör
medel lämnas för det nya stödet till kollektivverkstäder, liksom ökat
verksamhetsbidrag till Folkrörelsernas Konstfrämjande och ökat stöd
till de konstfrämjande organisationerna för utställningsersättning.

Konstnärsstödsutredningens förslag: Utredningens förslag överens-
stämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Utredningen föreslår dessutom ett riktat stöd till Illustratörcentrum
samt ett ökat stöd för utgivning av foto- och bildböcker.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till utred-
ningens förslag.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Regeringen
behandlar i det följande förslag om ett nytt verksamhetsbidrag till vissa
utställare av bild- och formkonst. Därefter behandlas frågor om ett utvid-
gat och förstärkt bidrag till organisationer på bild- och formområdet.
Regeringen förordar på annan plats i denna proposition en ökning av
verksamhetsbidraget till centrumbildningarna (se avsnitt 11.1). Rege-
ringens förslag om stöd till utgivning och distribution av litteratur lämnas
i propositionen Litteraturen och läsandet (prop. 1997/98:86). I proposi-
tionen Framtidsformer - handlingsprogram för arkitektur, formgivning
och design (prop. 1997/98:117) behandlar regeringen frågan om stöd till
Röhsska museet för sitt uppdrag som nätverksmuseum för formgivning,
design och konsthantverk samt frågan om att ge föreningen Svensk Form
ett nationellt uppdrag inom formgivning och design.
Nytt verksamhetsbidrag till vissa utställare
Konstnärerna är i behov av fler utställningslokaler. Fler möjligheter att
ställa ut stimulerar också efterfrågan på konstnärligt arbete. Behovet ökar
i takt med att antalet konstnärer ökar, men också genom att nya uttrycks-
former tillkommer som på olika sätt kräver speciella lokaler, t.ex. instal-
lationer, performance, video, multimedia och konceptkonst. För de unga
konstnärernas utveckling och försörjning är det av stor betydelse att de
får möjlighet att ställa ut sina verk. Det kommersiella intresset för den
nya konsten är svagt, men det är även få gallerier som i dag ställer ut
exempelvis de konstnärliga fotografernas verk. Därför behövs det utställ-
ningsarrangörer som inte främst ser till konstverkens kommersiella möj-
ligheter utan som med kompetens och uthållighet visar nyskapande och
oetablerad konst.
Det finns en grupp utställare av bild- och formkonst i landet vars
utställningsverksamhet varken kan betecknas som konstmuseum eller
galleri. Inriktningen på deras verksamhet är sällan rent kommersiell, de
saknar egna samlingar och i regel har de ambitioner utöver den rena
utställningsverksamheten. Dessa utställare utgör ett mycket viktigt kom-
plement till de fasta institutionerna och till gallerierna. Verksamheten
präglas många gånger av djärvhet, experiment och gränsöverskridande i
förhållande till mer traditionella konstformer. Utställarna bidrar på detta
sätt till att föra den konstnärliga utvecklingen framåt. Denna typ av
utställare finansierar sin verksamhet till stor del med hjälp av bidrag från
sponsorer och tillfälliga projektstöd. Den ekonomiska grunden för verk-
samheten är således mycket instabil.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att ett statligt stöd till sådana
verksamheter inrättas. Vissa kriterier bör ställas för att stöd skall kunna
ges. Mottagare av stödet bör i första hand vara sådana utställare som be-
driver fortlöpande utställningsverksamhet utan ett huvudsakligt vinst-
syfte. Mottagaren bör kunna visa en kontinuitet i verksamheten över flera
år. Utställningsverksamheten bör bedrivas i lokaler som är lämpliga för
ändamålet och som har god offentlighet. Vidare bör verksamheten avse
samtida bild- och formkonst, huvudsakligen av konstnärer verksamma i
landet, samt vara av hög konstnärlig kvalitet. Verksamheten bör inne-
hålla konstbildningsaktiviteter med inriktning på nya publikgrupper.
I dag kan enligt regeringens bedömning endast ett mindre antal utstäl-
lare bli aktuella för stöd i denna form. Som exempel på verksamheter
med den aktuella inriktningen som uppmärksammats under senare år kan
nämnas Färgfabriken och Enkehuset i Stockholm, Grafikens Hus i
Mariefred, Form /Design Center i Malmö och Röda Sten i Göteborg. Den
nya stödordningen bör dock kunna stimulera flera utställare att bredda sin
verksamhet, för att därmed bli aktuella för stöd. När en utställare
beviljats bidrag inom den nya stödordningen bör denne även kunna
erhålla medel för betalning av utställningsersättning. Det nya stödet bör
fördelas av Statens kulturråd. Det bör vara regeringens uppgift att
utforma närmare föreskrifter om villkoren för medlens utbetalning och
fördelning.
I budgetpropositionen för år 1999 har regeringen för avsikt att föreslå
att erforderliga medel anvisas för stödet.
Utvidgat och förstärkt stöd till organisationer inom bild- och formområdet
Statens kulturråd fördelar inom ramen för anslaget Bidrag till bild- och
formområdet verksamhetsstöd till organisationer som på olika sätt arbe-
tar konstbildande och förmedlar konstnärligt arbete. Detta sker med stöd
av förordningen (1984:326) om statsbidrag till kulturella ändamål.
De konstnärliga produktionskostnaderna är som regel höga. Det gäller
särskilt för de bild- och formkonstnärer som behöver dyrbar utrustning
för framställningen av sina verk, t.ex. ugnar för keramik-, emalj- och
glastillverkning, eller dyrbar datorutrustning för grafisk formgivning. En
vanlig lösning på problemet är att kostsammare utrustning och teknik
förvärvas av konstnärer till en kollektivverkstad för gemensamt bruk.
I dag är ca 3 500 yrkesverksamma konstnärer medlemmar i de omkring
20 kollektivverkstäder som finns spridda på olika orter i landet. Förutom
gemensam utrustning tillhandahåller verkstäderna ofta större ateljéer som
möjliggör för medlemmarna att åta sig sådana mer omfattande utsmyck-
ningsuppdrag som de annars tvingas avstå från. Genom att tillhandahålla
dessa gemensamma resurser för sina medlemmar medverkar kollektiv-
verkstäderna till att konstnärerna får ökade egna inkomster av ett uppdrag
eller en försäljning. Därmed är dessa verkstäder ett viktigt bidrag till
konstnärernas möjligheter att försörja sig på sin konst.
Inom ramen för den nuvarande bidragsgivningen erhåller konsthant-
verkskooperativ stöd från Statens kulturråd. Kooperativen har, enligt
rådet, visat sig vara en bra verksamhetsform för att underlätta för
enskilda konsthantverkare att själva ställa ut, informera om och sälja
konsthantverk. Trots de statliga bidragens relativt begränsade omfattning
har de stor betydelse för verksamheternas fortlevnad och för konsthant-
verkarnas möjligheter att försörja sig på den konstnärliga verksamheten.
Kollektivverkstädernas verksamhet liknar på många sätt konsthant-
verkskooperativens. Tidigare har kollektivverkstäderna kunnat få bidrag
för inköp av utrustning hos Konstnärsnämnden. Detta överensstämmer
dock inte helt med nämndens verksamhet och bidragsgivningens syfte.
Nämnden har därför avvecklat sina direkta bidrag till kollektivverkstä-
derna. Kollektivverkstäderna har därmed blivit helt beroende av ekono-
miskt stöd från kommuner och landsting, bortsett från de intäkter man
har från medlemsavgifter, inkomster av kursverksamhet o.dyl. Även om
många kollektivverkstäder lyckas upprätthålla en verksamhet från år till
år, håller en stor del av utrustningen på att föråldras och slitas ut. Rege-
ringen föreslår därför att den nuvarande stödordningen för stöd till orga-
nisationer inom bild- och formområdet skall utvidgas så att även kollek-
tivverkstäder kan få bidrag till investeringar i gemensam utrustning.
För att skapa ekonomiskt utrymme för en satsning på stöd till kollek-
tivverkstäderna bör bidraget till organisationer inom bild- och formom-
rådet förstärkas. Regeringen har för avsikt att lämna förslag om detta i
budgetpropositionen för år 1999.
Förstärkningen av anslaget bör vara av en sådan omfattning att även
Folkrörelsernas Konstfrämjande kan få ett ökat statligt verksamhetsstöd,
i enlighet med vad riksdagen som sin mening givit regeringen tillkänna
(bet. 1997/98:KrU1 s. 93). För år 1998 är 1,5 miljoner kronor anvisade
som ett allmänt verksamhetsbidrag till Folkrörelsernas Konstfrämjande.
Inom ramen för anslaget för Bidrag till organisationer inom bild- och
formområdet fördelas även bidrag till den utställningsersättning som de
konstfrämjande organisationerna lämnar till konstnärer. Som redan
nämnts lever många bild- och formkonstnärer under ytterst knappa eko-
nomiska villkor, ett förhållande som gäller även flera av de mest upp-
märksammade konstnärerna i landet. Skälen till försörjningsproblemen är
flera. Förutom att det konstnärliga arbetet är förknippat med höga kost-
nader för utrustning och lokaler är konkurrensen hård om möjligheterna
att ställa ut sin konst. För många konstnärer har försäljning av konst till
utsmyckning av nya lokaler varit den största enskilda inkomstkällan. Den
negativa utvecklingen inom byggsektorn under senare år, då nybyggandet
varit närmast obefintligt, har därför även drabbat bild- och formkonst-
närerna. För att dryga ut de knappa inkomsterna är, som tidigare nämnts,
flertalet konstnärer tvungna att ta andra arbeten vid sidan av den konst-
närliga verksamheten, något som också har negativ inverkan på den ska-
pande processen. På grund av den tidigare nedgången i ekonomin har
dock även sådana andra arbeten varit svåra att få.
En central angelägenhet för den kulturpolitik som regeringen före-
träder är att konstnärernas möjligheter att försörja sig på ersättning för
utfört konstnärligt arbete kan förbättras. Konstnärerna bör därför ges
ökade möjligheter att möta sin publik och i högre grad än tidigare erhålla
ersättning för utställningar. I dag går, enligt Konstnärernas riksorganisa-
tion, över två tredjedelar av samtliga utställningar med förlust för konst-
nären. Detta hör i hög grad samman med att konstnären i allmänhet själv
måste täcka de kostnader som är förknippade med utställningen, utan att
några garantier finns för att utställningen ger några inkomster till konst-
nären. Utöver det konstnärliga arbetet medför utställningen arbete med
en mängd praktiska arrangemang som ramning, transporter, produktion
av kataloger och marknadsföring.
Den förstärkning av bidraget till de konstbildande och konstfrämjande
organisationerna som gjordes år 1991, och som höjts ytterligare under
senare år, har inneburit att organisationerna fått möjlighet att erbjuda
konstnärer utställningsersättning på samma sätt som statliga utställnings-
arrangörer.
De förstärkningar av stödet som under senare tid genomförts har fallit
väl ut. Antalet utställningar som på detta sätt medfört ersättning till den
utställande konstnären har stadigt ökat.
Mot denna bakgrund anser regeringen att stödet bör förstärkas ytterli-
gare till konstfrämjande organisationer, som t.ex. Sveriges konstföre-
ningars riksförbund och Folkrörelsernas Konstfrämjande, för att dessa
skall kunna erbjuda utställningsersättning vid fler utställningar och till
fler konstnärer. Det är emellertid viktigt att utställningsersättning i större
utsträckning än hittills fördelas till konstnärer som arbetar med en sådan
kvalificerad bild- eller formkonst som i dag är ovanlig i utställnings-
sammanhang, t.ex. för att konstformen innebär en högre grad av ekono-
miskt risktagande för utställaren. Det kan gälla såväl nyskapande konst-
närliga uttrycksformer liksom t.ex. illustrationer och fotografier. Statens
kulturråd har att tillse att denna mångfald beaktas vid fördelningen av
medlen. Vidare skall Kulturrådet bedöma i vilken mån bidrag skall till-
delas andra utställningsarrangörer än de som hittills kommit i fråga som
t.ex. Folkets Hus, studieförbund och liknande som bedriver en kvalifice-
rad utställningsverksamhet.
7.2 Ersättningar och bidrag till konstnärer
Regeringens bedömning: Konstnärsnämnden bör få disponera ytter-
ligare medel för ersättningar och bidrag till konstnärer inom bild- och
formområdet. Vidare bör den individuella visningsersättningen för-
stärkas.

Konstnärsstödsutredningens förslag: Utredningens förslag överens-
stämmer i stort sett med regeringens bedömning.
Förslaget om ett särskilt stöd till förhyrning eller köp av utställningslo-
kaler för kollektivt bruk läggs endast fram i de delar som avser förhyr-
ning.
Utredningens förslag om en förstärkning av visningsersättningen, avser
i regeringens bedömning både den individuella visningsersättningen (IV-
ersättning) och den visningsersättning som fördelas av styrelsen för Sve-
riges bildkonstnärsfond i form av stipendier och bidrag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till utred-
ningens förslag, men viss kritik riktas mot delar i förslagen.
Konstnärsnämnden menar att det föreslagna stödet till köp och förhyr-
ning av utställningslokaler bör begränsas till stöd för förhyrning eftersom
komplikationer kan uppstå vid köp och avyttring av sådana lokaler. Sta-
tens kulturråd avstyrker förslaget bl.a. därför att det bedöms vara svårt
att administrera. Statens konstmuseer tillstyrker idén att utveckla möjlig-
heten för konstnärer att hyra eller i vissa fall köpa utställningslokaler för
kollektivt bruk, men tillägger att medel för detta ändamål också bör för-
medlas till utställningskommissarier som arbetar på frilansbasis. Konst-
närernas riksorganisation (KRO) och Föreningen Sveriges konsthant-
verkare och industriformgivare (KIF) tillstyrker förslaget om stöd till
förhyrning av utställningslokaler, men anser att en sådan stödform
fordrar minst en miljon kronor inledningsvis och att fördelningen av för-
hyrningsmedlen skall göras av en bildnämnd hos Kulturrådet, vilken
KRO och KIF föreslår skall inrättas för handhavandet av den nya statliga
stödformen.
Förslaget om en förstärkning av den individuella visningsersättningen
tillstyrks av Kulturrådet, KRO och KIF samt av upphovsrättsorganisatio-
nen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS). Konstnärsnämnden anser att
en förstärkning av medlen till individuell visningsersättning kan vara
befogad på sikt. Eftersom ersättningsformen ännu är ny finns det enligt
Konstnärsnämnden skäl att avvakta erfarenheter av hur fördelnings-
reglerna fungerar i praktiken innan en höjning av anslaget görs. Svenska
Konstnärsförbundet anser inte att ytterligare medel skall tilldelas BUS
för fördelning av individuell visningsersättning och föreslår att en utvär-
dering görs av systemet med sådan ersättning.
Skälen för regeringens bedömning: De statliga ersättningar och
bidrag som fördelas av Konstnärsnämnden har en avgörande betydelse
för konstnärers möjligheter att under längre sammanhängande perioder
fullt ut ägna sig åt det konstnärliga arbetet. Bidragen och ersättningarna
förbättrar konstnärernas möjligheter att möta en publik och därmed även
få avsättning för sina verk. Det finns således skäl som talar för att för-
stärka statens insatser i detta avseende.
Bland de ersättningar som Konstnärsnämnden fördelar utgör den s.k.
visningsersättningen en ersättning till bild- och formkonstnärer för att de
verk som är i offentlig ägo visas för allmänheten eller används på annat
allmännyttigt sätt. Ersättningen anvisas som ett fast årligt belopp, vilket
fördelas av styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond inom Konstnärs-
nämnden. Visningsersättningen får användas dels till ändamål som syftar
till att ge yrkesverksamma konstnärer ekonomisk och arbetsmässig
trygghet, dels till andra ändamål som berör verksamhet inom bild-
konstens område.
Under budgetåren 1987/88 1992/93 fördelade styrelsen för Sveriges
bildkonstnärsfond en del av visningsersättningen som en individuell
ersättning. Ersättning lämnades med samma belopp till de konstnärer
som kunde styrka att de hade utfört ett visst antal konstverk i offentlig
ägo. Styrelsen valde dock att avskaffa den individuella visningsersättning
med hänvisning till att ersättningsnivån var för låg för att den skulle ha
ekonomisk betydelse för konstnärerna. Styrelsen ansåg dessutom att det
saknades en kvalitetsbedömning kopplad till ersättningen, samtidigt som
det var dyrt att administrera utbetalningarna.
Konstnärsorganisationerna var kritiska till att den individuella vis-
ningsersättningen avskaffades. Enligt deras uppfattning var den ekono-
miska ersättningen inte utan betydelse. Dessutom fungerade ersättningen
som ett erkännande av den enskilde konstnärens konstnärskap. Regering
och riksdag fann konstnärernas krav på individuell ersättning berättigat
varför ersättningsformen återinfördes fr.o.m. år 1997. Tio miljoner kro-
nor avsattes för ändamålet, att fördelas av upphovsrättsorganisationen
Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS). BUS ålades också att utforma
principer för fördelning av ersättningen. De principer BUS i enlighet med
detta har utvecklat grundar fördelningen av medlen på ett poängsystem
som bygger på ett antal objektiva kriterier. Eftersom det antal poäng en
konstnär blivit tilldelad avgör hur mycket som ges i årlig ersättning till
denne varierar ersättningsnivåerna mellan konstnärerna. Ersättningsfor-
men överensstämmer med regeringens ambitioner att konstnärer i större
utsträckning än tidigare skall kunna försörja sig på ersättningar för utfört
konstnärligt arbete.
Som anförts ovan anser regeringen att stödet till individuell visningser-
sättning bör förstärkas. Ett ytterligare skäl till en förstärkning av stödet är
att det varje år tillkommer nya konstnärer som blir ersättningsberättigade
genom de nya förvärv som görs av offentliga organ. Med ett oförändrat
anslag minskar ersättningen för varje år per berättigad konstnär.
De selektiva stöd som fördelas av Konstnärsnämnden i form av
arbetsstipendier, projektbidrag m.m. är verkningsfulla instrument för att
förbättra villkoren för konstnärligt arbete. Regeringen anser därför att
denna bidragsgivning bör förstärkas.
Många unga eller ännu icke etablerade konstnärer har svårt att få till-
fälle att möta en publik. Konkurrensen om de utställningsmöjligheter
som i dag står till buds är mycket hård. För de kommersiellt drivna galle-
rierna blir det ekonomiska risktagandet vid en utställning större om
konstnären är oetablerad. Detta minskar möjligheterna för en ung konst-
när att nå ut med sin konst. Samtidigt är det viktigt att de konstnärer som
har förutsättningar att etablera sig får tillfällen att möta en publik och en
marknad.
I det föregående har presenterats förslag som ökar möjligheterna för
konstnärer att möta sin publik och samtidigt erhålla ersättning för utfört
konstnärligt arbete. Ytterligare en möjlighet för sådana möten kan ges
genom att konstnären själv, eller i samarbete med andra konstnärer, får
ekonomiskt stöd för att kunna arrangera utställningar i förhyrda lokaler. I
dag saknar de flesta konstnärer den möjligheten. Viss utställningsverk-
samhet kan förvisso ske i ateljén eller i till ateljén angränsande lokal.
Lokalerna är dock sällan lämpade eller anpassade för detta ändamål.
Inom ramen för den förstärkning av de selektiva stöden som rege-
ringen avser att föreslå i budgetpropositionen för år 1999 bör utrymme
ges för bidrag till grupper av konstnärer som under en begränsad tid
behöver stöd till förhyrning av en utställningslokal. Detta bör i hög grad
passa yngre, ännu icke etablerade konstnärer som tillsammans vill möta
en publik och därmed söka skapa sig en grund för sin försörjning inom
det konstnärliga yrket. Självfallet skall den konstnärliga kvaliteten beak-
tas i den bedömning som görs vid behandlingen av ansökningar.

8 Konstnärer inom ton- och musikområdet
8.1 Fonogramersättning
Regeringens förslag: Från och med år 1999 införs en ersättning till
upphovsmän och utövande konstnärer för folk- och skolbibliotekens
utlåning av musikaliska verk på fonogram (fonogramersättning).
Fonogramersättningen skall även omfatta utlåning av musikalier.
Medlen skall fördelas av upphovsrättsorganisationerna Föreningen
Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM) och Före-
ningen Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI).

Konstnärsersättningsutredningens förslag: Överensstämmer i
huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att ersätt-
ning skall ges för utlåning av endast musikaliska verk på fonogram.
Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser som yttrat sig
tillstyrker förslaget om att införa en offentligrättslig ersättning för utlå-
ningen av musikfonogram. Sveriges författarfond avstyrker dock det för-
slag på ersättningsordning som utredningen lagt fram, främst på grund av
att kostnaden för ersättningen skulle inrymmas i biblioteksersättningen.
Vidare ser Författarfonden det som svårt att utforma ett utlåningsbaserat
ersättningssystem för de utövande konstnärerna. Samtliga remissinstan-
ser är dock i sak positiva till förslaget att även de utövande konstnärerna
skall vara ersättningsberättigade. KLYS och Svenska Teaterförbundet
anser vidare att utlåning av ljudupptagningar av litterära verk bör berät-
tiga till ersättning även för de utövande konstnärerna.
Flera remissinstanser anser att ersättningen även bör omfatta ljudupp-
tagningar av sceniska verk (t.ex. Sveriges Allmänna Biblioteks-förening,
Sveriges Författarförbund och Svenska Teaterförbundet), liksom musi-
kalier (t.ex. Statens kulturråd, Konstnärsnämnden, Musikaliska Akade-
mien, Föreningen Svenska Tonsättare (FST), Föreningen Svenska Kom-
positörer av Populärmusik (SKAP), STIM-Svensk Musik, KLYS, Svenska
Fotografers Förbund, Sveriges Allmänna Biblioteksförening, Sveriges
Författarfond och Sveriges Författarförbund).
Riksdagens tidigare överväganden: Inför budgetåret 1988/89 beslu-
tade riksdagen (prop. 1987/88:100 bil. 10, bet. 1987/88:KrU12, rskr.
1987/88:221) att ett särskilt bidrag skulle utgå till upphovsmän och fono-
gramartister med anledning av den musikalieutlåning som sker via folk-
biblioteken och Musikaliska akademiens bibliotek. Konstnärs-nämnden
fördelar bidraget som för år 1997 uppgick till 6 628 000 kr.
Skälen för regeringens förslag: EU:s ministerråd antog den
19 november 1994 ett direktiv om uthyrnings- och utlåningsrättigheter
avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstå-
ende rättigheter (92/100/EEG, Direktivet om uthyrning och utlåning). På
grundval av en promemoria från Justitiedepartementet om direktivet (Ds
1994:49) tog regeringen i propositionen Uthyrning och utlåning av upp-
hovsrättsligt skyddade verk m.m. (prop.1994/95:58) upp frågan om
anpassning av den svenska upphovsrättsliga lagstiftningen till direktivet.
Beträffande utlåningsrätten var regeringens bedömning att det för närva-
rande inte behövdes någon lagändring. När det gällde utlåning av ljud-
upptagningar av musikaliska verk anförde regeringen emellertid att det
kunde sättas i fråga om den svenska förordningen om vissa särskilda
insatser på kulturområdet (1989:500) uppfyllde direktivets krav. Rege-
ringen anförde att det fanns skäl att avvakta resultatet av den pågående
allmänna översyn av de gällande offentligrättsliga ersättningsordningarna
innan regeringen slutligt tog ställning till behovet av eventuella författ-
ningsändringar (prop. 1994/95:58 s. 28f).
Direktivets artikel 1 och 2 föreskriver att upphovsmannen skall ha
ensamrätt till utlåning av exemplar av verk. Även utövande konstnärer
och fonogramframställare omfattas enligt direktivet av denna ensamrätt
avseende upptagningar av framföranden respektive framställda fono-
gram. Av artikel 5 i direktivet framgår att det finns möjlighet att göra
undantag från huvudregeln om ensamrätt för utlåning. Medlemsstaterna
kan föreskriva undantag när det gäller offentlig utlåning under förutsätt-
ning att åtminstone upphovsmannen får ersättning för utlåningen. Med-
lemsstaterna får härvid fritt bestämma ersättningens storlek med hänsyn
till sina kulturfrämjande syften. Medlemsstaterna får vidare göra undan-
tag från ensamrätten till utlåning genom att undanta vissa kategorier av
inrättningar från skyldigheten att betala ersättning. Enligt ett officiellt
uttalande från EG-kommissionen inkluderas t.ex. offentliga bibliotek,
universitet och undervisningsinstitutioner i de kategorier av institutioner
som kan undantas.
I 2 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk (upphovsrättslagen) regleras upphovsmannens ekonomiska rättig-
heter, dvs. upphovsmannens rätt dels att framställa exemplar av verket,
dels att på olika sätt göra det tillgängligt för allmänheten. Den sist-
nämnda rätten omfattar bl.a. en rätt för upphovsmannen att utbjuda
exemplar av verket till utlåning. I 19 § upphovsrättslagen anges
inskränkningar i den nämnda s.k. spridningsrätten. Här framgår bl.a. att
när ett exemplar av ett litterärt eller musikaliskt verk med upphovs-
mannens samtycke har överlåtits, får exemplaret spridas vidare. Denna
reglering, den s.k. konsumtionen av spridningsrätten, utgör den rättsliga
grunden för den fria biblioteksutlåningen. I den ovan angivna propositio-
nen togs frågan upp huruvida de i direktivet upptagna möjligheterna till
undantag från kravet på ensamrätt rymmer detta system. Regeringen kon-
staterade här att svensk rätt uppfyller direktivets krav beträffande offent-
lig utlåning genom bibliotek av litterära verk. Grunden för undantag från
direktivets huvudregel utgörs av den offentligrättsliga ersättningsordning
som införts i Sverige genom bestämmelser i förordningen (1962:652) om
Sveriges författarfond, den s.k. biblioteksersättningen. Eftersom ersätt-
ningen till upphovsmännen enligt direktivet inte behöver vara upphovs-
rättsligt grundad, kan Sverige behålla en offentligrättsligt reglerad ersätt-
ning för den utlåning av exemplar av litterära verk som sker genom
offentliga bibliotek. Den svenska biblioteksersättningen omfattar emel-
lertid inte lån från andra bibliotek än folk- och skolbibliotek; utlåning
från forskningsbibliotek (Kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken)
ersätts inte. Med hänvisning till artikel 5 i direktivet och till EG-kommis-
sionens officiella uttalande fann regeringen dock att direktivets krav var
uppfyllda och att någon lagändring inte krävdes.
Enligt svensk rätt omfattas även ljudupptagningar av litterära och
musikaliska verk av den fria biblioteksutlåningen. Som ovan redovisats
hindrar inte direktivet en sådan ordning, under förutsättning att upp-
hovsmannen erhåller ersättning för utlåningen.
När det gäller utlåning av ljudupptagningar av litterära verk utgår
ersättning enligt förordningen om Sveriges författarfond på samma sätt
som vid utlåning av litterära verk i bokform. Den offentliga utlåningen av
dessa ljudupptagningar uppfyller, med hänvisning till vad som ovan
anförts, därmed kraven i direktivet (prop. 1994/95:58 s.28).
För utlåning av ljudupptagningar av musikaliska verk utgår däremot
inte någon ersättning till upphovsmännen. Enligt förordningen
(1989:500) om vissa särskilda insatser på kulturområdet utgår dock som
nämnts statsbidrag till tonsättare och andra upphovsmän på musikom-
rådet samt fonogramartister. Bidraget fördelas individuellt utifrån kvali-
tetsbedömningar till konstnärer inom musikområdet i form av arbets-
stipendier, projektbidrag m.m. Bidraget har sin grund i den utlåning av
musikaliska fonogram som sker genom biblioteken även om det inte
föreligger något samband mellan bidraget och bibliotekens faktiska
omfattning av musikverkens utlåning. Frågan är då huruvida denna ord-
ning uppfyller kraven i artikel 5 i direktivet. När det gäller bibliotekser-
sättningen för utlåning av litterära verk utgår denna till viss del som en
direkt ersättning för den faktiska utlåningen av respektive upphovsmans
verk, medan en viss del av ersättningen fördelas mellan upphovsmän i
form av bl.a. stipendier. Här finns, beträffande en del av ersättningen, en
direkt koppling mellan den enskilde upphovsmannen och utlåningen av
dennes verk. Det får anses ligga i direktivets syfte att de upphovsmän
vars verk utlånats skall erhålla åtminstone en del av ersättningen för
denna utlåning. Att en sådan koppling borde vara nödvändig understryks
också av att upphovsmännen i artikel 5 ges en särställning som rättig-
hetshavare, som skall erhålla ersättning för utlåningen. När det gäller den
befintliga ordningen om ersättning för utlåning av musikfonogram finns
inte något samband mellan ersättningen och omfattningen av musikfono-
gramens utlåning. Än mindre finns det någon koppling mellan den
enskilde upphovsmannen och den faktiska utlåningen av hans musika-
liska verk.
När det gäller svensk rätts förenlighet med direktivet uppkommer då
frågan om möjligheten till undantag i direktivets artikel 5. Enligt denna
artikel finns möjlighet att undanta vissa kategorier av inrättningar från
skyldigheten att betala ersättning för utlåning. Som nämnts tidigare kan,
enligt ett officiellt uttalande från EG-kommissionen, bl.a. offentliga bib-
liotek undantas från ersättningsskyldigheten. Regeringen delar härvid
Konstnärsersättningsutredningens ställningstagande att det, på grund av
direktivet, för närvarande inte krävs att det i svensk rätt införs någon
ersättningsordning. Grunden för detta är att det i Sverige, såvitt erfarits,
inte förekommer utlåning av fonogram på andra än offentliga bibliotek.
Regeringen finner dock att det föreligger skäl för att en offentligrättslig
ersättningsordning ändå införs avseende biblioteksutlåningen av ljud-
upptagningar av musikaliska verk. Upphovsmännen bör få ersättning för
det allmännas utnyttjande av deras musikfonogram. Det överensstämmer
med regeringens allmänna strävan att konstnärer skall erhålla ersättning
för utfört konstnärligt arbete.
Regeringen finner emellertid att nuvarande stöd för särskilda insatser
för konstnärer inom musikområdet bör kvarstå även om en fonogramer-
sättning införs, trots att bidraget till viss del kommer att finansiera den
nya ersättningsordningen. Behovet av projektbidrag, arbetsstipendier
m.m. kvarstår. Det är viktigt för den konstnärliga utvecklingen att konst-
närer ges möjlighet att under längre sammanhängande perioder ägna sig
åt konstnärligt utvecklingsarbete med bibehållen ekonomisk trygghet.
Särskild betydelse har stödordningen för de tonsättare och kompositörer
vars verk inte utlånas i någon större omfattning.
För utlåningen av ljudupptagningar av litterära verk utgår bibliotekser-
sättning, ett system som uppfyller kraven i det ovan nämnda direktivet.
Mot bakgrund av detta och att biblioteksersättningen är en etablerad
ersättningsordning som fungerat väl finner regeringen, liksom Konst-
närsersättningsutredningen, att ersättningsordningen för utlåning av
musikfonogram bör utformas i likhet med vad som gäller i fråga om bib-
lioteksersättningen.
Biblioteksutlåning av musikalier, dvs. musikaliska verk i tryckt form
(noter m.m.) omfattas i dag inte av någon ersättningsordning. Den före-
slagna fonogramersättningen har emellertid till syfte att bl.a. kompensera
upphovsmännen på musikområdet för utlåning av deras verk. Eftersom
musikalier måste anses nära förbundna med ljudupptagningar av musika-
liska verk föreslår regeringen, i likhet med många remissinstanser, att
även musikalier skall omfattas av fonogramersättningen.
När det gäller vilka som skall omfattas av rätten till ersättning för utlå-
ning av musikfonogram, tillstyrker regeringen Konstnärsersättningsut-
redningens förslag om att såväl upphovsmän som utövande konstnärer
skall erhålla ersättning. De utövande konstnärernas prestationer då de
framför ett verk omfattas av upphovsrättsligt skydd enligt 45 och 47 §§
upphovsrättslagen. De utövande konstnärer som återfinns i musikverk är
bl.a. musiker, sångare, dirigenter och skådespelare. Även framställare av
ljudupptagningar (fonogramproducenter) skyddas av de upphovsrättsliga
reglerna, (46-47 §§ upphovsrättslagen), avseende ensamrätten att kon-
trollera bl.a. kopiering av deras produkter. Regeringen ansluter sig här till
utredningens ståndpunkt att fonogramproducenterna dock inte bör
omfattas av rätten till ersättning vid utlåning av musikfonogram. Den nu
föreslagna ersättningen är att se som en kompensation till den enskilde
upphovsmannen och utövande konstnären för den utlåning som görs av
deras verk och prestationer.
Ljudupptagningar av sceniska verk omfattas i dag inte av någon ersätt-
ningsordning för den utlåning som sker. För att få en enhetlig utformning
av ersättningarna till upphovsmän och utövande konstnärer för biblio-
teksutlåningen av deras verk och prestationer avser regeringen att när-
mare överväga frågan om fonogramersättningen bör utvidgas att omfatta
även ljudupptagningar av sceniska verk.
De utövande konstnärerna har i dag inte någon rätt till ersättning för
utlåning av litterära fonogram inom ramen för biblioteksersättningen.
Eftersom förslaget om fonogramersättning jämställer upphovsmän och
utövande konstnärer avser regeringen att även överväga frågan om bib-
lioteksersättningen bör utvidgas till att omfatta de utövande konstnärer
som medverkar på litterära fonogram.
Beträffande fonogramersättningens storlek anser regeringen i likhet
med Konstnärsersättningsutredningen att denna skall bestämmas med
hjälp av ett grundbelopp per hemlån av fonogram eller musikalie och
omfattningen av den ersättningsgrundande utlåningen.
När det gäller beräkningen av den faktiska utlåningen genom bibliotek
faller det sig naturligt att samordna uppgiften med de årliga undersök-
ningarna som utförs av Sveriges författarfond vad avser biblioteksut-
låningen av litterära verk. Enligt biblioteksstatistiken för år 1996 uppgick
utlåningen av musikfonogram till 2,7 miljoner lån. Av dessa lån upp-
skattades 540 000 lån vara ersättningsgrundande.
Regeringen har vid en beräkning av den totala ersättningens storlek
utgått från att ca en fjärdedel av den totala utlåningen av musikfonogram
avser verk av svenska upphovsmän och därmed ersättningsberättigade
lån. Härtill kommer utlåningen av musikalier. Ersättningsbeloppet per lån
bör, med hänsyn till antalet ersättningsberättigade som medverkar i en
ljudupptagning, uppgå till ett högre belopp än det belopp som utgör
ersättning för utlåning av ett litterärt verk. Mot bakgrund av att det i
genomsnitt är sex medverkande på varje musikfonogram bör ersättningen
per utlåning vara ca 6 kronor. Vid 675 000 ersättningsberättigade lån
uppstår en kostnad på drygt 4 miljoner kronor. Härtill kommer kostnaden
för ersättning för utlåning av musikalier samt de förvaltande organisatio-
nernas omkostnader. Den beräknade kostnaden för ersättningsordningen
uppgår därmed till knappt 5 miljoner kronor.
Regeringen tillstyrker Konstnärsersättningsutredningens förslag om att
medlen skall fördelas av upphovsrättsorganisationerna STIM och SAMI.
Det bör lämpligen ske enligt upphovsrättsliga principer, dvs. att ersätt-
ningen till t.ex. en viss upphovsman görs beroende av utlåningen av hans
eller hennes verk. Inom upphovsrätten är det vanligt med s.k. kollektiv
förvaltning av rättigheter, vilket innebär att upphovsmän överlåter på
olika organisationer att tillvarata deras rättigheter. På musikområdet
företräds upphovsmännen av STIM och utövarna av SAMI. Dessa orga-
nisationer har stor erfarenhet av hur man effektivt inkasserar och fördelar
ersättningar till rättighetshavare. Medlen för ersättningen bör betalas ut
av en myndighet som regeringen bestämmer. Det är regeringens uppgift
att utforma närmare föreskrifter om villkoren för medlens utbetalning
och fördelning.
Regeringens förslag om medelsfördelning är en förvaltningsuppgift
som innebär myndighetsutövning. På grund härav föreslås en ändring i
lagen (1992:318) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Kul-
turdepartementets verksamhetsområde. I budgetpropositionen för år 1999
har regeringen för avsikt att föreslå att erforderliga medel anvisas till
fonogramersättningen.
8.2 Stöd till vissa musikändamål
Regeringens bedömning: Bidragen till fria musikgrupper, arrange-
rande musikföreningar, lokala och regionala teater-, dans- och
musikinstitutioner samt STIM-Svensk Musik bör ökas. Vidare bör
stödet till produktion och distribution av fonogram förstärkas. Konst-
närsnämnden bör få disponera ökade medel för bidrag till konstnärer
inom tonområdet och Svenska rikskonserter bör få ett ökat bidrag för
kompositionsbeställningar och konsertproduktioner med frilansmu-
siker.

Konstnärsstödsutredningens förslag: Överensstämmer delvis med
regeringens bedömning. Utredningen föreslår att medel för komposi-
tionsbeställningar tilldelas Svenska rikskonserter, Sveriges Radio AB
och länsmusiken. Utredningen föreslår vidare att stödet till fria musik-
grupper och lokala musikarrangörer skall öka samt att en ersättning
införs till tonsättare och kompositörer som erhållit en beställning av ett
musikverk.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har uttalat sig om
utredningens olika förslag inom tonområdet är det stora flertalet positiva.
Vad gäller stöd till kompositionsbeställningar har synpunkter fram-
kommit om bl.a. vilka som skall handha stöden och fördela medlen.
Konstnärsnämnden, Sveriges Radio AB (SR), FST, SKAP och STIM-
Svensk Musik framhåller betydelsen av den beställningsverksamhet som
SR har avseende musikaliska verk och tillstyrker att särskilda medel
anvisas för sådant ändamål. SR föreslår att förstärkningen skall ske
genom ett ökat stöd till tonsättare/kompositörer inom ramen för Konst-
närsnämndens bidragsgivning.
Statens kulturråd avstyrker förslaget om ökade medel till länsmusiken
för beställningsverk och föreslår att medlen i stället tillförs Rikskonser-
ters beställningsverksamhet. Konstnärsnämnden förordar en förstärkning
av nämndens projektbidrag för samarbete mellan upphovsmän och ut-
övande musiker. FST och SKAP anser att Kulturrådet bör tilldelas medel
för beställningar från länsmusiken. De anser dock att möjligheten att
söka medel för beställningsverk bör finnas även för de statligt finansie-
rade symfoniorkestrarna, kammarorkestrarna och musikteatrarna. FST,
SKAP och STIM-Svensk Musik förordar att en viss del av de föreslagna
medlen till beställningsverk överförs till STIM-Svensk Musik för finan-
siering av bl.a. stämutskrivningskostnader.
Förslaget om ett särskilt stöd till tonsättare och kompositörer i sam-
band med att de erhållit en beställning på ett musikverk tillstyrks av flera
remissinstanser, bl.a. Konstnärsnämnden, Rikskonserter, FST, SKAP,
STIM-Svensk Musik. Kulturrådet menar att en ytterligare diskussion bör
föras innan den föreslagna stödordningen införs.
Teatrarnas Riksförbund förordar ett för alla institutioner tillgängligt
beställningsstöd som fördelas av Kulturrådet.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen behandlar nedan frå-
gor om förstärkningar av stöd till vissa musikändamål, stöd till produk-
tion och distribution av fonogram, bidrag till konstnärer inom tonom-
rådet, samt ytterligare bidrag till Rikskonserter för kompositionsbeställ-
ningar och konsertproduktioner med frilansmusiker.
Stöd till fria musikgrupper m.m.
Musiker är den grupp konstnärer som ökat mest sedan 1970-talet. Bland
musikerna återfinns såväl skapande som utövande konstnärer.
De utövande musikerna har en arbetsmarknad som erbjuder anställ-
ningar av olika längd och med skilda villkor. De offentligt stödda orkes-
terinstitutionerna är viktiga arbetsgivare, liksom studieförbund, folkpar-
kerna, Folkets Hus samt olika kommunala och landstingskommunala
institutioner. För musiker är även kyrkan en betydelsefull uppdragsgi-
vare. För de frilansande musikerna har arbetsmarknaden hårdnat. Efter-
frågan från lokala arrangörer har minskat. De grupper och enskilda musi-
ker som tidigare haft god tillgång till speltillfällen t.ex. på skolor och
daghem samt inom vården har fått allt färre uppdrag. Deras traditionella
kontaktvägar inom kommuner och landsting har också under senare år
brutits upp när kommunerna decentraliserat beslutsfattandet till de
enskilda verksamheterna. Nya samverkansformer tar tid att bygga upp.
Samtidigt ökar antalet frilansmusiker. Detta beror på att möjligheterna till
anställning i fastare former vid bl.a. musikinstitutionerna minskat, både
för de etablerade musikerna som är eller varit anställda och för de unga
nyetablerade musikerna. De unga musikerna inom modern konstmusik,
folkmusik, jazz och rockmusik etablerar sig mestadels på arbetsmarkna-
den som frilansmusiker.
Vid sidan av kyrkor och studieförbund m.fl. är olika slags ideellt arbe-
tande arrangörsföreningar stommen i det lokala musiklivet på mindre
orter. På många håll utvecklas även nya former av lokala arrangörsskap.
De lokalt arrangerade konsertevenemangen utgör en viktig del av
arbetsmarknaden för fria musikgrupper och enskilda frilansmusiker.
Riksdagen har inför år 1998 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 17, bet.
1997/98:KrU1, rskr. 1997/98:97) beslutat om en förstärkning av det stat-
liga stödet till bl.a. arrangerande musikföreningar. För år 1999 bör en
ytterligare kraftig förstärkning ske av detta stöd.
För att de fritt verksamma musikernas utbud i högre utsträckning skall
efterfrågas av kommunala och andra lokala musikarrangörer krävs att det
erbjuds till rimliga priser. De flesta frilansmusiker arbetar helt eller del-
vis i grupp och har sin verksamhet koncentrerad till storstadsområdena.
För att öka sina speltillfällen och nå en bred publik måste grupperna tur-
nera regelbundet, vilket medför höga kostnader som svårligen kan täckas
genom gaget. I likhet med Konstnärsstödsutredningen anser regeringen
därför att ett förstärkt stöd till lokala musikarrangörer måste kombineras
med ett ökat stöd till fria musikgrupper, framför allt för att täcka turné-
kostnader.
För tonsättare och kompositörer utgör beställningar av verk en av de
viktigaste inkomstkällorna och en av de främsta möjligheterna att få
nykomponerade verk framförda. Konstnärsstödsutredningen och många
remissinstanser har framhållit vikten av att musiklivet stimuleras till att
göra fler kompositionsbeställningar och att en direkt samverkan mellan
utövande musiker och tonsättare främjas. Enligt regeringens mening bör
detta ske genom olika typer av riktade insatser inom ramen för befintliga
stödformer. Regeringen återkommer i det följande till frågor om ökade
insatser för tonsättare inom ramen för Rikskonserters verksamhet och om
förstärkning av Konstnärsnämndens bidragsgivning.
Härutöver anser regeringen att Kulturrådet bör ges möjlighet att tillföra
regionala och lokala teater-, dans- och orkesterinstitutioner tillfälliga
stödenheter för utvecklingsprojekt som innefattar ett direkt samarbete
med tonsättare.
STIM-Svensk Musik utför en för tonsättare och kompositörer mycket
viktig tjänst genom att bearbeta notmaterial i anslutning till beställnings-
verk. I likhet med flera remissinstanser anser regeringen att STIM-
Svensk Musik bör tilldelas ett ökat bidrag för detta.
Regeringen avser att i budgetpropositionen för år 1999 föreslå en för-
stärkning av Kulturrådets bidragsgivning till fria musikgrupper och
arrangerande musikföreningar, lokala och regionala teater-, dans- och
musikinstitutioner samt STIM-Svensk Musik.
Stöd till fonogramutgivning
Distributionsledet i form av fonogramutgivning är av stor betydelse för
att tonkonstnärernas arbeten skall förmedlas till en publik. Detta gäller
särskilt de musikgenrer som inte har en stark konserttradition eller som
inte spelas frekvent i radion, t.ex. nutida konstmusik, jazzmusik, folk-
musik och experimentell musik. Det är huvudsakligen de små produk-
tionsbolagen som satsar på de smala musikgenrer som nämnts.
Sedan år 1982 disponerar Statens kulturråd ett anslag för stöd till
fonogramutgivning. Stödet skall främja ett allsidigt utbud av konstnärligt
och kulturpolitiskt värdefulla fonogram. Till utgivningsstödet har seder-
mera kopplats ett särskilt stöd till fonogramdistribution.
Stor betydelse för de mindre etablerade tonsättarnas och musikernas
möjligheter att komma ut på skiva har också Svenska rikskonserters
fonogramutgivning på märket Caprice. Hösten 1996 uttalade sig riks-
dagen angående inriktningen på denna verksamhet och förhållandet till
Kulturrådets allmänna fonogramstöd (prop. 1996/97:3 s. 86f, bet.
1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129). Det förutsattes att Rikskonserter och
Kulturrådet aktivt arbetar för att samordna sina insatser på fonogramom-
rådet. Kulturrådet borde som hittills inrikta sin bidragsgivning på små
svenska bolags utgivning av kulturpolitiskt angelägna fonogram inom ett
brett fält av genrer. Rikskonserter borde sträva efter att ännu tydligare än
förut anpassa fonogramutgivningen till sin övriga verksamhet.
Med hänsyn till fonogramutgivningens betydelse som försörjningskälla
för tonkonstnärerna bör statens insatser förstärkas även på detta område.
Kulturrådet disponerar för år 1998 ca 8,3 miljoner kr för stöd till utgiv-
ning och distribution av fonogram. Under perioden 1982 - 1996 har
Kulturrådet behandlat ansökningar om stöd till ca 5 500 utgivningar. Av
dessa har ca 1 400 erhållit bidrag med sammanlagt omkring 65 miljoner
kronor. Enligt vad regeringen erfar har ett stort antal planerade kvalitets-
utgivningar inte kunnat få stöd och följaktligen inte kommit till stånd.
Regeringen anser mot den bakgrunden att Kulturrådet bör få ökade möj-
ligheter att stödja utgivning av kulturpolitiskt angelägna och konstnärligt
högtstående fonogram.
Rikskonserter gav ut 30 fonogram år 1997. Av den totala kostnaden på
7,6 miljoner kr finansierades 4,2 miljoner kr inom ramen för statsbidra-
get till Rikskonserter och 3,4 miljoner kr av försäljningsintäkter. Rege-
ringen bedömer att den nuvarande nivån på Rikskonserters fonogramut-
givning är rimlig mot bakgrund av att den huvudsakligen bör ses som ett
komplement till Rikskonserters övriga musikförmedlande uppgifter.
Regeringen avser att i budgetpropositionen för år 1999 föreslå en för-
stärkning av Kulturrådets bidragsgivning till utgivning och distribution
av fonogram.
Svenska rikskonserter
I de riktlinjer för den fortsatta verksamheten inom Svenska rikskonserter
som riksdagen godkände hösten 1996 (prop. 1996/97:3, bet.
1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129) betonades bl.a. Rikskonserters roll
som förmedlare av ny musik och introduktör av ännu inte etablerade mu-
siker och tonsättare. Detta sker bl.a. genom konsertproduktioner, kompo-
sitionsbeställningar och marknadsföringsinsatser i anslutning härtill. Det
bör också framhållas att Rikskonserters konsertproduktioner med vid-
hängande turnéer utgör en betydelsefull del av arbetsmarknaden för såväl
etablerade som oetablerade frilansmusiker.
Enligt regeringens mening är en kombination av insatser för det lokala
arrangörsledet och de fria musikgruppernas basverksamhet samt åtgärder
för central musikförmedling ett verksamt sätt att få till stånd fler arbets-
tillfällen för musiker och tonsättare. Regeringen har i det föregående
redovisat ställningstaganden vad gäller Kulturrådets bidragsgivning på
musikområdet. Även Rikskonserter bör ges möjlighet till ökade insatser.
Dessa kan vara av olika slag inom skilda genrer. Exempel på produk-
tionssidan är konsertturnéer med fria grupper i Sverige och utlandet eller
komplettering av en orkesters numerär med frilansmusiker vid turné med
ett större symfoniskt verk. Av stor betydelse i sammanhanget är också
Rikskonserters verksamhet med kompositionsbeställningar. Rikskon-
serter gör årligen ett 40-tal beställningar av nyskriven musik inför plane-
rade evenemang eller efter ansökan. Många av beställningarna görs på
uppdrag av länsmusiken eller en teater- eller musikinstitution. Rege-
ringen anser det angeläget att samarbetet mellan Rikskonserter och
musiklivets institutioner fortsätter att utvecklas i syfte att öka intresset
för och efterfrågan på ny musik över hela landet. Regeringen har för
avsikt att i budgetpropositionen för år 1999 föreslå en ökning av
statsbidraget till Rikskonserter.
Bidrag till konstnärer inom tonområdet
Regeringens föresats är att möjliggöra för konstnärliga yrkesutövare att
ägna sin arbetstid åt sitt konstnärliga arbete och erhålla den koncentration
som krävs för skapandet. Regeringen anser därför att det direkta stödet
till tonsättare och kompositörer skall förstärkas för att ge konstnärerna
möjlighet att under viss tid och med ekonomisk trygghet ägna sig ute-
slutande åt det konstnärliga arbetet.
Konstnärsnämndens arbetsstipendier är mycket viktiga för tonsättare
och kompositörer under den tid de arbetar med ett beställningsverk. Svå-
righeten är att få arbetsstipendiet och beställningen att överensstämma
tidsmässigt. Det kan t.ex. vara så att en yngre tonsättare/kompositör, som
inte har något flerårigt arbetsstipendium, erhåller en beställning på ett
musikverk men inte erhåller ett ettårigt arbetsstipendium under samma
år. Beställningsarvodet utgör i sig ersättning för beställningen av musik-
verket samt för rätten att uruppföra det. Då detta arvode vanligtvis inte är
tillräckligt stort för att tonsättaren/kompositören skall kunna försörja sig
på enbart detta, behöver tonsättaren/kompositören i regel ekonomiskt
stöd som komplement. Om konstnärerna då inte har något arbetsstipen-
dium eller projektbidrag blir de tvungna att ta något ytterligare arbete,
konstnärligt eller icke-konstnärligt, under tiden de komponerar beställ-
ningsverket.
Mot denna bakgrund anser regeringen att Konstnärsnämndens stöd till
tonsättare och kompositörer bör förstärkas för att skapa utrymme för ett
särskilt stöd till tonsättare och kompositörer som arbetar med ett beställ-
ningsverk. Regeringen har för avsikt att lämna förslag om detta i budget-
propositionen för år 1999.
Bidragen bör, i likhet med vad som gäller i dag för Konstnärsnämn-
dens bidragsgivning, rikta sig till etablerade tonsättare och kompositörer
som håller hög konstnärlig kvalitet. Vid Konstnärsnämndens bedömning
bör hänsyn tas till kompositionsverkens karaktär. Vidare bör hänsyn tas
till sökandens ekonomiska förhållanden och beställningsavtalets villkor.
Regeringen avser även att i budgetpropositionen för år 1999 föreslå en
förstärkning av Konstnärsnämndens stöd i form av projektbidrag för
samarbete mellan upphovsmän och utövare inom musikområdet. Denna
form av projektbidrag, som syftar till att främja tillkomsten av nya verk,
bör tilldelas upphovsmännen och utövarna gemensamt och innefatta både
ersättning för arbete med att komponera och ersättning för repetitionstid,
resor m.m.

9 Konstnärer inom scen- och filmområdet
9.1 En tredje anställningsform inom teatern
Regeringens förslag: År 1999 införs ett statligt bidrag till en tredje
anställningsform inom teatern under en försöksperiod på ett och ett
halvt år. En förutsättning för bidraget är att arbetsmarknadens parter
sluter erforderliga avtal för anställningsformen.

Konstnärliga arbetsmarknadsutredningens förslag: Överens-
stämmer i huvudsak med regeringen förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig över förslaget
om en tredje anställningsform inom teatern är positiva och anser att den
föreslagna anställningsformen bör prövas. Danshögskolan menar dock
att försöket även bör omfatta dansområdet.
Skälen för regeringens förslag: Så länge en utbyggnad och expansion
var möjlig inom teaterområdet fanns goda möjligheter för frilansande
skådespelare att få tillfälliga engagemang på institutionsteatrarna och
andra teatrar med fast ensemble. Detta skapade försörjning för de frilan-
sande skådespelarna samtidigt som det bidrog till förnyelseprocessen
inom teatern. Med de ekonomiska problem som teaterinstitutionerna står
inför i dag har möjligheterna till cirkulation mellan fast anställning och
tidsbegränsade uppdrag inom teatern minskat. Detta har i sin tur lett till
att frilansande skådespelare erbjuds allt färre uppdrag och blir allt mer
beroende av arbetslöshetsersättning för sin försörjning.
Den Konstnärliga arbetsmarknadsutredningen föreslår att en s.k. tredje
anställningsform inom teatern införs under en försöksperiod. Förslaget
bygger på en modell som utarbetats gemensamt av Teaterförbundet (TF)
och Teatrarnas riksorganisation (TR). Syftet med verksamheten är att
avlasta arbetslöshetskassan och öka frilansande skådespelares trygghet
samt att öka den konstnärliga friheten. Parterna föreslår att ett aktiebolag
bildas för ändamålet. Bolaget skall bl.a. bli arbetsgivare för skådespelare
som periodvis söker ny anställning. Även artistförmedlingsverksamhet
skall bedrivas inom ramen för bolaget. En förutsättning för att förslaget
skall kunna genomföras är att arbetsmarknadens parter kommer överens
om förändringar i de avtal som reglerar anställningsskyddet.
Om arbetsmarknadens parter sluter erfordeliga avtal är det regeringens
mening att ett statligt bidrag skall kunna ges till en tredje anställnings-
form inom teatern under en försöksperiod på ett och ett halvt år. Rege-
ringen beräknar att bidrag bör kunna lämnas i en sådan omfattning att ca
100 personer kan anställas i den organisation som parterna bildar för
ändamålet. Det är regeringens uppgift att utforma närmare föreskrifter
om villkoren för bidraget. Det föreslagna bidraget bör utvärderas efter ett
år av AMS i samråd med Statens kulturråd, Konstnärsnämnden och
arbetsmarknadens parter på teaterområdet.
I budgetpropositionen för år 1999 (utgiftsområde 14) har regeringen
för avsikt att lämna förslag om medelstilldelning till
försöksverksamheten.
9.2 Stöd till vissa teater-, dans- och filmändamål
Regeringens bedömning: Bidraget till fria teater- och dansgrupper
bör förstärkas. Vidare bör ökade medel anvisas för att främja dans i
hela landet. Konstnärsnämnden bör få disponera ytterligare medel för
stöd till kortfilmsproduktion.

Konstnärsstödsutredningens förslag: Överensstämmer med rege-
ringens bedömning.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig om förslagen är
till övervägande del positiva.
Beträffande utredningens förslag om förstärkt stöd till filmproduktion
anser Svenska Teaterförbundet att Konstnärsnämndens projektbidrag
även i fortsättningen bör utgå till fria filmare oberoende av om de har
egna produktionsbolag eller inte. Dessutom borde det vara möjligt även
för andra yrkesverksamma inom filmområdet att söka projektanslag hos
Konstnärsnämnden, exempelvis belysnings- och ljudpersonal.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen behandlar i det föl-
jande frågor om förstärkt stöd till fria teater- och dansgrupper, vissa sär-
skilda insatser för dans, samt stöd till kortfilmsproduktion.
Stöd till fria teater- och dansgrupper
Scenkonstnärernas försörjningssvårigheter har sin bakgrund i struktur-
förändringar inom institutionsteatrarna men också i en vikande efterfrå-
gan på de fria gruppernas utbud. Viktiga uppdragsgivare för fria grupper
är t.ex. skolor och andra kommunala arrangörer, studieförbund och tea-
terföreningar. Den allmänna nedgången i ekonomin har bidragit till att
såväl offentliga arrangörer som föreningar fått allt svårare att ta emot
gästspel och ge andra former av uppdrag till teater- och dansgrupper. Ett
betydande hinder för en ökad efterfrågan är turnékostnaderna som gör att
föreställningarna blir relativt dyra att köpa in för den lokale arrangören.
Genom ett ökat statligt stöd kan de fria grupperna återfå en del av den
arbetsmarknad som gått förlorad under senare år då de professionella
gruppernas utbud i allt större utsträckning ersatts av ALU-projekt eller
framträdanden av amatörgrupper. Ett ökat ekonomiskt utrymme ger
också teater- och dansgrupperna möjlighet att knyta till sig andra konst-
närliga yrkesgrupper, t.ex. regissörer, scenografer, sångare, musiker och
koreografer.
Statliga och kommunala verksamhetsbidrag utgör en väsentlig del av
de fria teater- och dansgruppernas basförsörjning. Bidragen täcker endast
till ringa del merkostnader för turnéer och utvecklingsarbete för att
bredda repertoaren. Regeringen förordar därför att Statens kulturråd ges
möjlighet att väsentligt öka sin bidragsgivning till fria teater- och dans-
grupper. De ökade insatserna bör främst inriktas på att underlätta turne-
rande och konstnärlig utveckling. Regeringen har för avsikt att lämna
förslag om detta i budgetpropositionen för år 1999.
Dans i hela landet
I budgetpropositionen för år 1998 (utgiftsområde 17) anmälde regeringen
att ett samråd inletts mellan Statens kulturråd, Dansens Hus och Svenska
riksteatern om insatser för danskonstens spridning och utveckling.
Parterna har sedermera enats om att genomföra en gemensam satsning
under treårsperioden 1998 - 2000 under namnet Dans i hela landet.
Riksteatern avser att öka sitt ansvar, engagemang och ekonomiska åta-
gande för dansen under treårsperioden och Kulturrådet avser att i ökad
omfattning stödja olika utvecklingsinsatser för dansen, både när det gäl-
ler produktion, distribution och att främja dansen i övrigt. Dansens Hus
kommer att medverka till att gästspel på teaterns scener i Stockholm ges
möjlighet att visas på andra platser i landet.
Regeringen bedömer att den satsning på dans i hela landet som nu har
inletts är ett verksamt medel för att bredda dansintresset och därmed
skapa förutsättningar för en varaktig förbättring av arbetsmarknaden för
fritt verksamma dansare. Huvuddelen av satsningen kommer att ske inom
ramen för de resurser som berörda instanser redan förfogar över. För att
underlätta fria dansgruppers deltagande i biennaler och andra dansfräm-
jande arrangemang bör dock Kulturrådet fr.o.m. år 1999 få disponera
ökade utvecklingsmedel.
Dans-Produktion-Service (DPS) är en förmedlingsagentur för dansare,
som drivs på försök av Stiftelsen Dansens Hus sedan budgetåret 1995/96.
Ett visst stöd till driften har hittills lämnats av Kulturrådet, Länsarbets-
nämnden och Stockholms stad. Den utvärdering som gjorts av verksam-
heten visar att det finns ett behov av aktiv förmedling för att bredda
marknaden för den nutida danskonsten. Regeringen finner det angeläget
att försöksverksamheten ges möjlighet att fortgå under ytterligare tre år
och bedömer att särskilda utvecklingsmedel bör tilldelas Kulturrådet för
detta ändamål fr.o.m. år 1999. Regeringen avser att ge Kulturrådet i upp-
drag att följa verksamheten inom DPS och före treårsperiodens utgång
redovisa slutsatser rörande formerna för den fortsatta verksamheten.
Stöd till produktion av kortfilm
Riksdagen fattade år 1989 beslut om att Konstnärsnämnden skulle till-
föras särskilda medel för insatser på filmområdet (prop. 1988/89:100 bil.
10 p. F 5, bet. 1988/89:KrU16, rskr. 1988/89:183). Skälet var det ökade
behovet av stöd till filmproduktion utöver det stöd som fördelades av
Svenska Filminstitutet. Man menade därvid att det saknades ett organ
som kunde ge bidrag till experimentell film, utan att det samtidigt förut-
sattes att försöken i varje fall skulle resultera i en visningsfärdig produkt,
och att den konstnärliga yttrandefriheten och mångfalden skulle öka om
det fanns fler organ som gav bidrag till icke kommersiell konstnärligt
syftande film.
Konstnärsnämndens filmstöd har kommit att få allt större betydelse för
filmarna. Från kortfilmare har också framhållits att deras möjligheter att
få ekonomiskt bidrag från andra håll beskurits under senare år. Kort-
filmsproduktion är förenad med stora kostnader och nämndens bidrag
utgör oftast en nödvändig del av den totala finansieringen.
Stödet till kortfilmsproduktion kan lämnas till konstnärer som kan visa
ett dokumenterat arbete av god konstnärlig kvalitet. Vid fördelningen
skall hänsyn också tas till de sökandes ekonomiska förhållanden. Bidra-
gen skall vara tillräckligt stora för att ge mottagaren möjlighet att ägna
sig åt sin konst. Både unga och mer etablerade konstnärer skall stödjas.
Bidrag lämnas till olika projekt, företrädesvis till unga filmare i form av
startbidrag, som bidrag till film- och videoexperiment och som bidrag till
författare av manus till icke kommersiell, konstnärligt syftande film.
Eftersom anslagsnivån varit i stort sett oförändrad under senare år har
det varit nödvändigt att minska antalet bidrag när det genomsnittliga
bidragsbeloppet höjts.
Regeringen bedömer i likhet med Konstnärsstödsutredningen och fler-
talet remissinstanser att Konstnärsnämndens stöd till produktion av kort-
film har stor betydelse för unga filmares möjligheter att utöva sin konst-
närliga verksamhet. Därför bör en uppskrivning av stödet ske. Rege-
ringen avser att lämna förslag om detta i budgetpropositionen för år
1999.

10 Konstnärer inom ordområdet
10.1 Stöd för att främja nyskriven svensk dramatik m.m.
Regeringens förslag: Ett statligt stöd införs från och med år 1999 för
att främja nyskriven svensk dramatik. Samtidigt införs ett statligt stöd
till en digital pjäsbank.

Konstnärsstödsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak
med regeringens förslag. Utredningen lämnar även förslag på ordområdet
om stöd till Författarcentrum och stöd till internationellt utbyte bland
författare. Dessa förslag behandlas nedan i avsnitt 11.
Remissinstanserna: Samtliga instanser som yttrat sig tillstyrker
utredningens förslag på ordområdet. Teatrarnas Riksförbund anser dock
att stödet till ny svensk dramatik inte bör begränsas till fria teatergrupper.
Riksdagens tidigare överväganden: Riksdagen har vid flera tillfällen
tagit ställning till förslag om statligt stöd till dramatiker (senast prop.
1994/95:100 bil. 12, bet. 1994/95:KrU21, rskr. 1994/95:285).
Skälen för regeringens förslag: Regeringen behandlar i det följande
förslag till åtgärder som syftar till att sprida dramatikernas verk så att
dessa kan försörja sig på sin konstnärliga verksamhet.
Stöd för att främja nyskriven svensk dramatik
Arbetsmarknaden för dramatiker har krympt under senare år. Av Drama-
tikerförbundets ca 500 medlemmar kan i dag endast ca 30 försörja sig på
sitt yrke. Allt fler teatrar, inte minst fria grupper, har minskat sina
beställningar av nyskrivna verk som en följd av ekonomiska svårigheter.
Således är det angeläget att kännedom om dramatikernas verk sprids
bland teatergrupper, regissörer m.fl. samtidigt som dessa ges bättre eko-
nomiska förutsättningar för beställning av nya verk.
Ett statligt stöd till sceniska verk, s.k. dramatikerersättning, infördes
budgetåret 1965/66 med syfte att stimulera tillkomsten av svensk drama-
tik. Ersättningen skulle ges till levande upphovsmän för offentliga fram-
föranden på svenska teatrar av sceniska verk skrivna på svenska. Ersätt-
ningen lämnades för det första offentliga framförandet och för högst två
olika uppsättningar av samma verk. Högst 4 000 kr kunde ges som
ersättning budgetåret 1975/76. Halv ersättning kunde lämnas för verk
som var en dramatisering av ett svenskt litterärt verk. Ersättning kunde
även lämnas för musikdramatiska verk och för koreografiska verk utan
textinslag.
Budgetåret 1984/85 avvecklades stödet till sceniska verk. De medel
som då frigjordes omvandlades till ett rent konstnärsbidrag. Styrelsen för
Sveriges författarfond fick i uppgift att fördela bidraget till dramatiker.
Detta innebar också en ändring av stödets karaktär. I stället för en ren
ersättning fördelas nu bidraget individuellt efter ansökan bl.a. som konst-
närsbidrag, resebidrag och projektbidrag, i syfte att ge en tillräcklig eko-
nomisk trygghet för att under viss tid möjliggöra koncentration på den
konstnärliga yrkesutövningen. Det finns således i dag ingen stödordning
som direkt gynnar dramatikernas möjligheter att få sina verk förmedlade
till en publik.
För att ge dramatikerna bättre möjligheter att försörja sig på utfört
konstnärligt arbete bör ett stöd inrättas som stimulerar fria teatergrupper,
stads- och länsteatrar, liksom radio och TV att göra nybeställningar av
dramatiska verk. Regeringen föreslår därför att en särskild stödordning
införs i syfte att ge i första hand teatrar möjlighet att beställa nyskriven
svensk dramatik av hög kvalitet. Efter en gemensam ansökan av en dra-
matiker och den som vill uppföra dramatikerns verk bör stödet fördelas
av styrelsen för Sveriges författarfond. Regeringen utgår från att styrel-
sen vid bedömningen av ansökningar utnyttjar den kompetens som Dra-
matikerutskottet, som utgör en del av Författarfonden, har. Det är rege-
ringens uppgift att utforma närmare föreskrifter om villkoren för medlens
utbetalning och fördelning. I budgetpropositionen för år 1999 har rege-
ringen för avsikt att föreslå att erforderliga medel anvisas för det nya stö-
det.
Stöd till digital pjäsbank
I dag saknas en möjlighet att i ett sammanhang få en överblick över
befintliga dramatiska verk. För att hitta pjäser för läsning krävs att man
vet exakt vad man vill ha och var man ska söka, vilket försvårar för den
som t.ex. planerar för en ny repertoar på en teater. Svårigheterna att söka
efter dramatiska verk leder i sin tur till att endast ett relativt fåtal pjäser
spelas.
Sveriges Dramatikerförbund har uppmärksammat problemen med att
förmedla dramatikernas arbete och har därför under en tid arbetat med
utvecklingen av en digital pjäsbank. Sedan årsskiftet 1997/98 finns ett
antal pjäser tillgängliga via Internet. Pjäsbanken består av två delar, en
öppen, Läs en pjäs, och en sluten del, DramaDirekt. Den förstnämnda
riktar sig till en bred allmänhet där man via pjäsbanken skall kunna
beställa pjäserna i bokform. Den sistnämnda, som riktar sig till personer
inom branschen, dvs. teatrar och teaterförläggare, är ett fulltextarkiv. Via
e-mail kan man få en pjäs utskriven hos ett print-on-demand-företag. Pjä-
sen erhålls därefter i bokform. I ett första steg avser man att lägga in
närmare femtio svenska pjäser och uppemot trettio utländska, översatta,
pjäser. Inledningsvis kommer pjäsbanken endast att innehålla sådana pjä-
ser som framförts. Tanken är att banken skall utvecklas till att innehålla
allt från äldre klassiker till nyskriven dramatik samt även sådana arbeten
som ännu ej uppförts. Pjäsbanken är det första i sitt slag i Europa,
utvecklad efter en kanadensisk förebild. Utvecklingsarbetet har hittills
finansierats via bidrag från Stiftelsen Framtidens kultur.
Regeringen har i det föregående beskrivit dramatikernas situation på
arbetsmarknaden. Behovet av förmedling av deras verk är stort. Pjäs-
banken bör enligt regeringens bedömning bidra till att öka kännedomen
om dramatikernas arbete och därmed på sikt bidra till att förbättra dra-
matikernas möjligheter att försörja sig på ersättningar för utfört arbete.
Därför föreslår regeringen att det inrättas ett särskilt verksamhetsstöd till
Sveriges Dramatikerförbund för driften och administrationen av den
digitala pjäsbanken. I budgetpropositionen för år 1999 har regeringen för
avsikt att föreslå att erforderliga medel anvisas för stödet.

11 Förmedling av konstnärers arbete och
internationellt kulturutbyte
11.1 Centrumbildningar
Regeringens förslag: År 1999 införs ett statligt stöd för arbetsför-
medling vid centrumbildningarna under en försöksperiod på ett och ett
halvt år.
Regeringens bedömning: Statens kulturråd bör få disponera ytterli-
gare medel för verksamhetsbidrag till centrumbildningarna.

Konstnärsstödsutredningens och Konstnärliga arbetsmarknads-
utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker utredningens för-
slag om stöd till arbetsförmedling vid centrumbildningarna.
Berörda instanser tillstyrker utredningens förslag om stöd till För-
fattarcentrum och Illustratörcentum. Statens kulturråd förutsätter att
rådet även i fortsättningen har medel att stödja läsfrämjande verksamhet.
När det gäller stödet till Illustratörcentrum anser Kulturrådet att även
andra centrumbildningar på området borde komma ifråga för förstärkt
bidrag. Även andra instanser, bl.a. Konstnärsnämnden, KRO och KIF,
menar att ett ökat stöd bör tillfalla även andra centrumbildningar.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Centrumbild-
ningarna fyller en viktig funktion inom respektive konstområde genom
rollen som samarbetsorgan, informatör och opinionsbildare. Vissa av
dem har också mer eller mindre renodlade arbetsförmedlande uppgifter. I
dag finns tio centrumbildningar i landet som uppbär stöd via Kulturrådet
i form av verksamhetsbidrag.
De flesta centrumbildningar bildades i slutet av 1960-talet och början
av 1970-talet av frilansande yrkesverksamma konstnärer. Den första som
bildades var Författarcentrum som också var den första som erhöll stats-
bidrag. Centrumbildningarna kan sinsemellan ha stora skillnader i både
verksamhetens omfattning och kvalitet. Några har en regional organisa-
tion, andra är koncentrerade till storstäderna. Några har även fast anställd
personal. I några fall arbetar man med grupper. Det gäller t.ex.
Musikcentrum, Teatercentrum och Danscentrum. Andra centrumbild-
ningar arbetar med enskilda medlemmar. I vissa fall kan icke yrkesverk-
samma få stödmedlemskap. Det gäller t.ex. Fotograficentrum och
Danscentrum.
Samtliga centrumbildningar har dock det gemensamt att de arbetar
direkt mot uppdragsgivare och arrangörer. Genom personalens stora kun-
skaper om respektive konstart och om medlemmarnas konstnärliga kun-
nande erbjuder de en heltäckande service till uppdragsgivarna. Det kon-
taktnät som byggts upp under åren är unikt och vidmakthålls genom
kontinuerliga kontakter. De flesta centrumbildningar ligger också långt
framme när det gäller utnyttjandet av ny teknik för att presentera sina
medlemmar. Detta klarar man med ideellt arbete och små resurser. Sam-
tidigt har bristande resurser lett till att centrumbildningarna, från att tidi-
gare ha haft en aktiv verksamhet över hela landet, nu alltmer har kon-
centrerats till storstäderna. Samtliga centrumbildningar har i dag också
sina huvudkanslier i Stockholm.
Den utvärdering av centrumbildningarna som utförts av Konstnärliga
arbetsmarknadsutredningen visar att man med mycket små resurser för-
medlar konstnärers arbete på ett imponerande sätt. Många uppdragsgi-
vare och arbetsgivare vänder sig vid behov av kvalificerad konstnärlig
arbetskraft i första hand till en centrumbildning, i stället för till en arbets-
förmedling. Ett viktigt skäl till detta är att centrum-bildningarnas för-
medlingsverksamhet är styrd av konstnärernas och uppdragsgivarens
behov. Genom de unika kunskaper som innehas av personalen vid cent-
rumbildningarna om deras medlemmar kan en uppdragsgivare snabbt få
en för uppdraget kvalificerad konstnär.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att ett särskilt stöd införs för
arbetsförmedling vid centrumbildningarna under en försöksperiod på ett
och ett halvt år. Syftet är att centrumbildningarna under försöksperioden
skall ges ekonomiskt utrymme för att anställa arbetsförmedlare. Stödet
förs över från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) till Statens kulturråd som
efter ansökan fördelar medlen till sådana centrumbildningar som erhåller
verksamhetsbidrag från Statens kulturråd. Det är regeringens uppgift att
utforma närmare föreskrifter om villkoren för medlens utbetalning och
fördelning. Det föreslagna stödet bör utvärderas av AMS i samråd med
Statens kulturråd och Konstnärsnämnden efter ett år. I budgetpropositio-
nen för år 1999 (utgiftsområde 14) har regeringen för avsikt att föreslå att
medel anvisas för det nya stödet.
Utöver införandet av ett nytt stöd för arbetsförmedling vid centrum-
bildningarna bör Statens kulturråd få disponera ytterligare medel för
bidrag till centrumbildningarnas verksamhet, för att i första hand stärka
verksamheten på regional nivå. Inom ramen för en sådan medelsförstärk-
ning bör utrymme skapas för stöd även till andra ideella föreningar med
arbetsförmedlande verksamhet. Regeringen avser att i budgetpropositio-
nen för år 1999 lämna förslag om detta.
11.2 Stöd till internationellt kulturutbyte
Regeringens bedömning: Statens kulturråd, Konstnärsnämnden,
Svenska rikskonserter och STIM-Svensk Musik bör få disponera
ytterligare medel för internationellt kulturutbyte.

Konstnärsstödsutredningens förslag: Överensstämmer huvudsak-
ligen med regeringens bedömning. När det gäller stöd till internationellt
kulturutbyte föreslår utredningen en förstärkning av stödet till Moderna
museets internationella program, medan regeringen förordar ett ökat stöd
till Konstnärsnämndens verksamhetsgren IASPIS (International Artists
Studio Program in Sweden).
Remissinstanserna: När det gäller förslaget om ökat stöd till Moderna
museets internationella program, pekar Statens kulturråd på vikten av att
svenska konstnärer representeras vid större internationella konstmani-
festationer och att de deltar i ett internationellt konstliv. En ökning av
stödet bör även tillfalla utställningar av foto och konsthantverk. Kultur-
rådet pekar också på den verksamhet som bedrivs av IASPIS. Även
Konstnärsnämnden anför att det förutom svenska konstnärers deltagande
i utställningar utomlands, även krävs att framstående utländska konst-
närer och kritiker tar del av det svenska konstlivet på plats. IASPIS som
bedriver en sådan verksamhet har på kort tid lyckats skapa ett forum där
svenska och internationellt framstående konstnärer möts i Sverige, vilket
berikar konstlivet i Sverige och skapar respekt utomlands för svenska
konstnärers arbete. Statens konstmuseer anför att det i dagsläget finns
finansieringsmöjligheter endast för en begränsad internationell verksam-
het inom Moderna museets internationella program. Verksamheten är av
ekonomiska skäl främst inriktad på svenskt deltagande i internationella
konstbiennaler, men kan verka för ett bredare internationellt konstliv för
yrkesverksamma svenska konstnärer.
På tonområdet tillstyrker STIM-Svensk Musik den föreslagna förstärk-
ningen av informationsinsatserna för ny svensk musik i utlandet. STIM-
Svensk Musik har som syfte att verka för upphovsmännen på musikom-
rådet. När det gäller utlandsinformationen om musiker och musiklivet har
Svensk Musik förklarat sig villigt att handha även den uppgiften under
förutsättning att den helt finansieras av statliga medel. Föreningen
Svenska Tonsättare (FST) föreslår att Konstnärsnämnden får fördela det
ökade stödet till internationell verksamhet som förstärkning av den
befintliga bidragsordningen för tonsättarnas internationella verksamhet.
Vad gäller stödet för musiker anför FST att Svenska rikskonserter på ett
bättre sätt än STIM-Svensk Musik kan ansvara för en bred lansering av
svensk musik. Rikskonserter anför att en förstärkning av stödet för inter-
nationell verksamhet bör kunna gå till både Rikskonserter och till Kultur-
rådet. Konstnärsnämnden framför att en förstärkning av stödet till inter-
nationellt kulturutbyte även bör komma nämndens internationellt inrik-
tade bidragsgivning till del. Kulturrådet anför att de ekonomiska resur-
serna för lansering av svensk musik utomlands i dag är otillräckliga, trots
att STIM-Svensk Musik utför ett förtjänstfullt arbete på området. En för-
stärkning av de totala medlen för internationellt musikutbyte och lanse-
ring av svensk musik utomlands är därför behövlig.
Skälen för regeringens bedömning: Att främja utbyte av erfarenheter
och idéer över språk- och nationsgränser är ett av målen för den natio-
nella kulturpolitiken. Den allmänna internationaliseringen ökar och här
har konstnärerna en betydelsefull uppgift i att förmedla känslor, tankar
och idéer.
Kontakter och utbyten med andra delar av världen är viktiga för konst-
närernas möjlighet till stimulans och utveckling i sitt skapande. När
svenska konstnärer får möjlighet att vistas och verka utomlands, liksom
när utländska konstnärer besöker Sverige och under en tid är verksamma
här, medför detta inte bara stimulans för den enskilde konstnärer utan kan
ofta vara en betydelsefull inspirationskälla för hela det konstnärliga
området. Detta gäller såväl redan väl etablerade som yngre och mer
okända konstnärer.
Genom ett intensivare internationellt kulturutbyte öppnas också den
internationella arbetsmarknaden för svenska konstnärer, som där kan
erbjudas fler möjligheter att erhålla arbete och uppdrag samt möta en
större publik.
På musikområdet har Sverige redan skördat stora framgångar utom-
lands. Även den svenska scen- och filmkonsten har nått internationell
ryktbarhet. Andra konstnärsgrupper behöver dock ytterligare stöd för att
upptäckas även internationellt. Så behöver t.ex. svensk dramatik och
svenska litterära verk översättas till andra språk och lanseras utomlands i
särskild ordning. Det är också angeläget att bl.a organisationer på kul-
turområdet kan tillvarata de nya möjligheter som såväl den tekniska som
den politiska utvecklingen öppnat för ökat internationellt utbyte.
Ett förstärkt stöd till det internationella kultursamarbetet och kulturut-
bytet ligger sålunda väl i linje med regeringens konstnärspolitiska inrikt-
ning, liksom med Sveriges utrikespolitiska prioriteringar.
Det internationella kulturutbytet handhas av ett flertal aktörer. Inom
Kulturdepartementets ansvarsområde kan Statens kulturråd, Konstnärs-
nämnden, Svenska rikskonserter och STIM-Svensk Musik nämnas. Även
Svenska institutet handlägger frågor om bidrag till internationellt kultur-
utbyte. Institutet har till uppgift att sprida kunskap om Sverige i utlandet
och att svara för utbyte med andra länder inom kultur, utbildning, forsk-
ning och samhällsliv i övrigt.
Statens kulturråd fördelar bidrag till visst kulturutbyte, som kan gå till
fasta institutioner och organisationer, till teater-, dans- och musikgrupper
samt till utställare av konst och olika internationella organisationer. Kul-
turrådet bör i fortsättningen i ökad utsträckning verka för lanseringen av
svensk dramatik i utlandet. Regeringen anser att Kulturrådets anslag för
bidrag till internationellt kulturutbyte bör förstärkas med medel för för-
delning till dramatiker.
Verksamheten vid det av Konstnärsnämnden inrättade internationella
ateljécentret IASPIS (International Artists Studio Program in Sweden)
startade hösten 1996 i Konstakademiens lokaler i Stockholm. Syftet är att
utveckla och främja de internationella ateljécentra som står öppna för
svenska konstnärer i andra länder och att erbjuda ateljéstipendier i Sve-
rige till utländska bild- och formkonstnärer. IASPIS administrerar också
Bildkonstnärsfondens ateljéprogram utomlands, tillhandahåller ateljéer
och utställningslokaler samt organiserar seminarier och föreläsningar.
Ateljéer ställs även till svenska konstnärers förfogande. På kort tid har
IASPIS blivit en viktig mötesplats för svenskt och internationellt konstliv
i Sverige och har på ett aktivt sätt bidragit till svenska konstnärers delta-
gande i större utställningar i utlandet, ofta med stor framgång. Rege-
ringen anser att Konstnärsnämndens förvaltningsanslag bör ökas för att
verksamheten med IASPIS skall kunna vidareutvecklas.
Svenska rikskonserter medverkar i olika former till en aktiv lansering
av svenska sångare och musiker inom det internationella musiklivet.
STIM-Svensk Musik marknadsför ny svensk musik och dess upphovs-
män utomlands. Även Kulturrådet och Konstnärsnämnden svarar för
bidragsgivning till internationellt musikutbyte.
I budgetpropositionen för år 1999 har regeringen för avsikt att föreslå
förstärkta medel till Statens kulturråd, Konstnärsnämnden, Svenska riks-
konserter och STIM-Svensk Musik för internationellt kulturutbyte.

Sammanfattning av betänkandet Arbete åt konstnärer
(SOU 1997:183)
Utgångspunkter
Mitt uppdrag har varit att göra en översyn av arbetsmarknadspolitiken i
förhållande till konstnärsyrket och att analysera den obalans som råder på
den konstnärliga arbetsmarknaden. Min utgångspunkt har varit att föreslå
åtgärder för att lösa det strukturella problem som en överetablering på
konstnärernas arbetsmarknad utgör. Min översyn visar entydigt att detta
strukturproblem är omfattande och att arbetsmarknadspolitiken bidrar till
att förvärra den. En begränsning av målgruppen för arbetsmarknads-
politiken inom konstnärsområdet är därför nödvändig. Arbetsmarknads-
politiska mål och kulturpolitiska mål måste bägge få genomslag i arbets-
marknadsåtgärderna för att strukturproblemet skall kunna lösas.
Det finns en motsättning mellan arbetsmarknadspolitikens mål och
kulturpolitikens mål, men den går att överbrygga. En förutsättning är att
bägge politikområdena definierar konstnärsyrket och konstnärernas
arbetsmarknad lika. Då blir båda rollerna tydliga och förstärker varandra.
Så sker inte i dag. Problemen har tvärtom till stor del sin grund i att de
två politikområdena definierat konstnärernas arbetsmarknad på olika sätt.
Detta är också huvudkritiken från konstnärernas organisationer.
Att främja arbetskraftens anpassning till den reguljära arbetsmarkna-
dens behov på konst och konstnärer, som är arbetsmarknadspolitikens
uppgift kommer lätt i konflikt med kulturpolitikens krav på mångfald,
konstnärlig förnyelse och kvalitet. Kulturpolitiken skall korrigera mark-
naden för konst, medan arbetsmarknadspolitiken skall bidra till en
anpassning till denna marknad. Kulturpolitikens kärna är konstens kva-
litet medan arbetsmarknadspolitiken förhåller sig neutral till konstens
kvalitet. Här handlar det om att hitta jobb. Men framför allt att motverka
långtidsarbetslöshet.
När det gäller arbetsmarknadspolitiken med avseende på konstnärs-
yrket, som den ser ut i dag, dominerar enligt min uppfattning de arbets-
marknadspolitiska målen över de kulturpolitiska.
Skärp Af Kulturs roll
- Ge Af Kultur en särställning inom Arbetsmarknadsverket.
- Begränsa mottagargruppen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder på
kulturområdet.
- Ge Af Kultur exklusiv rätt att besluta om åtgärder inom kulturområdet.
- Inför en inomkonstnärlig bedömning av Af Kulturs målgrupp och för
åtgärder inom kulturområdet.
- Återge AMS kulturarbetsdelegation en starkare roll.
- Fri medelsanvändning och inga volymkrav vid Af Kultur.
- Satsning på vägledning och utbildning .

Af Kultur måste finnas kvar som en del av Arbetsmarknadsverket om
det skall vara möjligt att komma tillrätta med strukturproblemen på den
kulturella arbetsmarknaden. Den samverkan mellan arbetsmarknads-
politik och kulturpolitik som krävs är bara möjlig att genomföra med
Arbetsmarknadsverket som en aktiv part. Af Kultur har under åren byggt
upp en stor kompetens inom kulturområdet och arbetar med den flexibi-
litet som behövs inom denna sektor. Men deras roll behöver förstärkas
och deras mandat att handha kulturfrågorna måste tydliggöras inom ver-
ket. En särskilt anpassad organisation inom verket med starka Af Kultur-
kontor är en nödvändig förutsättning och en garant för att arbetsmark-
nadsmedel på detta område strikt begränsas till etablerade konstnärer.
Mitt första förslag är därför att bibehålla en organisation som bygger
på den särprägel som gäller för denna del av arbetsmarknaden. Den skall
vara rikstäckande med ett regionalt ansvar fördelat på de olika kontoren.
För att Af Kulturs roll skall bli den sammanhållande kraften inom
arbetsmarknadspolitiken måste organisationen på fältet följas upp inom
hela organisationen. Jag anser därför att AMS bör återinrätta tjänsten
som kulturdirektör med ansvar för innehållet i Af Kulturs verksamhet
och med befogenheter att följa upp övriga kontors verksamhet inom kul-
turområdet. Det kräver en tjänst med direktkontakt till verksledningen
och ett uttalat mandat att företräda en strikt tillämpning av konstnärsbe-
greppet och användningen av åtgärdsmedel.
Af Kulturs uppgift är att motverka en strukturell obalans på arbets-
marknaden. De medel och volymkrav som gäller i övrigt för AMS är
avsedda för konjunkturberoende åtgärder och passar dåligt för kultur-
sektorn. Af Kultur bör därför lösgöras från volymkrav. Samtliga för-
medlares erfarenhet visar att det är med stöd av otraditionella medel man
kan planera åtgärder som passar för kulturarbetsmarknaden.
Af Kulturs mottagargrupp är ungefär en tredjedel för stor. En konst-
närlig utbildning eller erfarenhet i yrket är inte tillräckligt för att räknas
som etablerad på arbetsmarknaden. Det krävs också en kontinuerlig verk-
samhet som konstnär utan stöd av arbetsmarknadspolitiska medel. Jag
avstår från att föreslå fasta kriterier för vilka som skall anses etablerade
inom olika konstnärsyrken. Definitionerna måste skilja sig mellan de
olika konstnärsyrkena men de bör utgå från utbildning och/eller påvisad
aktiv yrkesverksamhet. Det är däremot angeläget att AMS ges befogen-
heter att ha kriterier av det slaget för denna del av sin verksamhet.
Mottagningen av konstnärer hos Af Kultur bör ske i två etapper: en
gränsdragning vid första ingången och en ny prövning efter tre år. Har
inte personen haft ett vanligt arbete/verksamhet i sitt yrke under den
tiden överförs han eller hon till hemförmedlingen.
Bestämningen av målgruppen och hur den skall definieras liksom
användningen av åtgärdsmedlen skall ske i samråd med särskilda inom-
konstnärliga nämnder knutna till de fem Af Kultur-kontoren. Dessa
nämnder bör ges betydande inflytande, utan att de därför tar över något
myndighetsansvar. Dessa nämnder kan bidra till att skapa kontinuitet i
åtgärderna och öka arbetsförmedlingens legitimitet bland konstnärerna
och deras organisationer. Nämndernas sammansättning bör vara blandad:
konstnärsorganisationer, enskilda konstnärer med förtroende bland kolle-
ger och med integritet, liksom recensenter/kritiker. Också centrumbild-
ningarna bör ges representation.
Kulturarbetsdelegationen måste återges den betydelsefulla roll den
avsågs ha när den skapades och som den tidigare haft. Kulturarbetsdele-
gationens uppgift är att fastställa policy för kriterierna för inskrivning vid
Af Kultur och ge ramar för hur åtgärderna skall användas. Det är också
delegationens uppgift att följa upp rollfördelningen mellan arbets-
marknads- och kulturpolitiken.
En växande strukturell obalans
Jag har inlett beskrivningen av mina krav med förslaget att stärka Af
Kultur. Det beror till en del på att det är en förutsättning att målgruppen
och åtgärderna begränsas för att återge kulturarbetsförmedlingen dess
legitimitet bland konstnärerna. Men framför allt för att det är nödvändigt
om man skall lyckas lösa det främsta problemet - överetableringen av
konstnärer och de samhälleliga kostnader som följer av den. År 1996
fanns 19 000 konstnärssökande inskrivna vid arbetsförmedlingar. Av
dessa var knappt hälften inskrivna vid Af Kultur. Drygt hälften fanns vid
andra arbetsförmedlingar men fick i stor utsträckning åtgärder riktade
mot kulturarbetsmarknaden.
Sett ur ett kulturpolitiskt perspektiv använder arbetsmarknadspolitiken
mycket stora belopp. Den bidrar därmed till överetablering av konstnärer
och den förstör marknaden för de etablerade konstnärerna. Och i det
långa loppet kostar detta samhället mycket stora resurser samtidigt som
de problem som finns på marknaden för konstnärer permanentas. Detta
förhållande är ohållbart.
Självfallet måste arbetsmarknadspolitiken lägga resurser på denna väx-
ande grupp arbetssökande. Men samtidigt blir det själva kärnpunkten i
det problem som orsakat mitt uppdrag - att kultursektorn blivit allt mer
beroende av arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadspolitiken och
arbetsmarknadspolitiska medel upprätthåller ett kulturutbud som annars
inte skulle finnas.
De arbetslösa får åtgärder inom kultursektorn där deras kompetens tas
tillvara. Dessvärre kan dessa åtgärder tränga ut arbetstillfällen för den
etablerade kärnan av konstnärer. De fungerar också som en sporre att
stanna i yrket trots att den sökande aldrig får några uppdrag inom konsten
mellan åtgärderna. I stället hamnar man i en rundgång av åtgärder och
arbetslöshet.
Detta visas också av en undersökning som AMS gjort för utredningen.
Omkring 5 000 arbetslösa konstnärer trädde in i åtgärder åren 1992-93.
Av dessa som lämnade arbetslöshet i samband med åtgärden var 50 %
tillbaka i arbetslöshet efter sex månader, 60 % efter ett år; och 80 % efter
fem år. Min slutsats blir att många av dessa konstnärer finns utanför kret-
sen av de etablerade konstnärerna trots att de är inskrivna vid Af Kultur.
En överetablering av konstnärligt verksamma genom aktiva arbets-
marknadsåtgärder drar i hög grad med sig stigande kostnader för passiva
bidrag. Arbetsmarknadsåtgärder räcker inte som kvalificering för a-
kassa, men de räcker för återinträde i kassan. Eftersom kulturarbets-
marknaden inte räcker till för alla som vill verka på den kommer dessa
åtgärder snarare att befästa långtidsarbetslösheten än motverka den.
Arbetslöshetsförsäkringen blir en yrkesförsäkring och inte en omställ-
ningsförsäkring. Och mängden åtgärder förstärker dessutom den struktu-
rella obalansen på kulturarbetsmarknaden i stället för att motverka den.
Arbetsmarknadsmedlen svarar för en växande andel av statens totala
resurser till konst och konstnärer. I dag är proportionerna enligt min
mening inte längre rimliga. Mot kulturdepartementets cirka 4 miljarder
kronor till kultur svarar arbetsmarknadsdepartementet med 1,3 miljarder
kronor - 970 miljoner kr i passivt stöd och 325 miljoner kronor i aktiva
åtgärder. Det innebär att 25 % av statens totala satsningar på konst sker
via arbetsmarknadspolitiken. I ingen annan sektor av arbetsmarknaden är
arbetsmarknadspolitiken så dominant. Slår styrningen av dessa medel fel
motverkar den hela den statliga kulturpolitiken.
Det är mot den bakgrunden jag lägger mina övriga förslag. Med en
gemensam syn på vilka som är konstnärer och vilken deras arbetsmark-
nad är kan arbetsmarknads- och kulturpolitiken samverka för att stoppa
en i dag okontrollerbar kostnadsutveckling. Det krävs insatser från bägge
politikområdena för att bryta obalansen. Det ena området kan inte lyckas
utan det andra. Därför ligger mina förslag också inom båda dessa områ-
den.
Med mina förslag skulle arbetsmarknadspolitikens totala kostnader
inom kultursektorn på sikt reduceras med 225 miljoner kronor i aktiva
åtgärder och med ytterligare drygt 650 miljoner kronor i passivt stöd i
takt med att den övriga arbetsmarknaden stärks. Av de 225 miljoner kro-
nor som i dag går till inomkonstnärliga åtgärder bör merparten, 200 mil-
joner kronor, kortsiktigt inriktas på stöd för kulturintresserade att söka
sig nya yrkesidentiteter.
Avstår man från de begränsningar jag föreslår kommer kostnaden i
arbetsmarknadspolitiken, dvs. såväl aktiva som passiva åtgärder, att fort-
sätta att öka från nuvarande höga nivå oavsett konjunkturerna på arbets-
marknaden i övrigt. Den strukturella obalans som arbetsmarknadspoliti-
ken bidragit till påverkas obetydligt av dessa konjunktursvängningar.
Det är mot den bakgrunden jag anser det fullt möjligt och ekonomiskt
försvarbart att redan nu överföra 80 miljoner kronor till ett antal nya
åtgärder i samverkan mellan arbetsmarknadspolitiken och kulturpolitiken
för att förstärka förmedlingen av konstnärernas arbete. Åtgärderna ger,
om de genomförs fullt ut, en nettobesparing för staten.
Arbete åt konstnärer
Af Kultur får ett direktanslag från AMS om 100 miljoner kronor för
åtgärder anpassade till konstnärerna.
Af Kultur får ytterligare 15 miljoner kronor för riktad verksamhet.
Producentstöd till Dans-Produktion-Service, DPS, om 3 miljoner kro-
nor.
Ett Rådgivningscenter för dansare inrättas vid Af Kultur i Stockholm
och får 2 miljoner kronor i årligt anslag.
Centrumbildningarnas förmedlande verksamhet får 10 miljoner kronor.
Vid fördelningen av stödet skall behovet att återskapa centrumbild-
ningarnas regionala organisation beaktas.
En tredje anställningsform inom teatern stöds med 15 miljoner kronor.
För förstärkning av förmedling av konstnärers arbete och inkomster
överförs 50 miljoner kronor från Arbetsmarknadsdepartementet till Kul-
turdepartementet. Pengarna förstärker de åtgärder som föreslås i betän-
kandet Generella konstnärsstöd.
Åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken
Dans-Produktion-Service. DPS har varit framgångsrikt i att skapa sys-
selsättning och publik till professionella koreografer och dansare. Min
bedömning är att DPS är en intressant ny form av samverkan och mark-
nadsföring av dans som aktivt medverkar till att bredda marknaden för
den nutida dansen. Af Kultur får 3 miljoner kronor att användas för årligt
stöd till DPS
Dansares yrkeskarriär slutar tidigt. Det är inte ovanligt att de tvingas
avbryta sin yrkeskarriär ännu tidigare på grund av skador. Dansarna har
många värdefulla erfarenheter och en kompetens som kan vara till stor
nytta på andra arbetsområden. Med en aktiv hjälp att finna nya yrkes-
vägar minskar omställningstiden med stora kostnader för sjukskrivning
och arbetslöshetsersättning. Jag föreslår därför att 2 miljoner kronor
anslås för att upprätta ett rådgivningscenter för dansare vid Af Kultur i
Stockholm.
Centrumbildningarna bedriver en kvalificerad, inomkonstnärligt gene-
rerad förmedling av konstnärligt arbete. Jag föreslår att AMS avsätter
maximalt 10 miljoner kronor för att fördela på Centrumbildningarna. En
förutsättning för ett centrum skall få anslag är att det också har anslag
från Statens kulturråd. AMS kulturarbetsdelegation skall yttra sig över
fördelningen av medlen före beslut.
Medel till kulturpolitiken
Jag föreslår att 50 miljoner kronor överförs från Arbetsmarknadsdepar-
tementet till Kulturdepartementet för att finansiera åtgärder för förmed-
ling av konstnärernas arbete och för att förstärka deras inkomster.
Konstnärsstödsutredningen har utrett frågan om ett generellt stöd till
konstnärer. Utredningens arbete har tydligt visar att konstnärerna före-
drar stöd som ökar deras möjligheter att leva av sitt arbete framför gene-
rella bidrag. Därmed sammanfaller många av förslagen i den utredningen
med min strävan att lösa strukturproblemen på den konstnärliga
arbetsmarknaden. Om kulturpolitiken förbättrar förmedlingen av konst-
närers arbete och ökar deras möjligheter till försörjning minskar trycket
på arbetslöshetsförsäkringen och på åtgärdsmedlen inom arbetsmark-
nadsverket. Jag vill peka på några områden som är särskilt viktiga för att
minska trycket på arbetsmarknadspolitiken.
Genom ökade arrangörs- och turnéstöd till musiker, skådespelare och
dansare kan dessa utövande konstnärer återfå en del av den arbetsmark-
nad som gått förlorad under senare år. Allt för ofta har dessa turnéer
ersatts av ALU-projekt eller framträdande av andra mindre etablerade
konstnärer. En hårdare styrning från AMS av sådana åtgärder i kombina-
tion med turnéstöd motverkar amatöriseringen av kulturlivet.
Bildkonstnärens problem är ett försörjningsproblem som i hög grad
arbetsmarknadspolitiken tvingas lösa. De utgör också den största gruppen
av konstnärer inskrivna vid arbetsförmedlingen, drygt 10 000 år 1996. En
utställningsersättning som också omfattar grafisk konst, fotografier,
installationer, konsthantverk, formgivning och experimentell konst,
bidrar till att fler bildkonstnärer kan få försörjning av sitt yrke. Det är
från arbetsmarknadens utgångspunkter den främsta åtgärden för att
förbättra konstnärernas försörjningsmöjligheter. Ett nytt statligt verk-
samhetsbidrag till organisationer med utställningsverksamhet och ett
statligt stöd till förhyrning av utställningslokaler skulle ytterligare bidra
till att förmedla resultatet av konstnärens arbete.
Svensk teater är allt för beroende av arbetsmarknadspolitiken. En
vikande ekonomi har gjort att teatrarna valt att använda medarbetare som
kan få arbetsmarknadspolitiskt stöd. Strukturgrepp som kan återskapa en
balans inom teatern där konstnärer återigen kan finna sin försörjning
genom ersättning för arbete är angelägna. Ett turnéstöd enligt ovan bidrar
till att förbättra möjligheterna till uppdrag för de turnerande fria grup-
perna. Dessutom stöder jag förslaget om ett särskilt verksamhetsstöd till
de fria teatrarna och stöden för ny svensk dramatik.
Parterna inom teatern har lagt fram ett förslag om en tredje anställ-
ningsform vars syfte är att avlasta a-kassan och öka de frilansande skå-
despelarnas trygghet. Men förslaget har också ett kulturpolitiskt mål - att
öka den konstnärliga friheten på teatern genom att underlätta att ta in fri-
lansare på olika former av kontrakt..
De 200 frilansande skådespelare som skall erbjudas tjänstgöring hos de
statligt stödda institutionsteatrarna har för närvarande återkommande
perioder av arbetslöshet med ersättning från kassan. Genom att de
anställs i den föreslagna nya organisationer sker en besparing i a-kassan.
Jag föreslår att maximalt 15 miljoner kronor överförs som finansiering av
förslaget.
Med dessa samlade åtgärder finns förutsättningar att bryta den onda
cirkeln i konstnärernas arbetsmarknad som innebär att ju mer pengar som
satsas på att bereda konstnärer försörjning i sitt yrke desto fler kommer
till för att slåss om pengarna så att konstnärernas situation förvärras i
stället för att förbättras. Också flödet av ständigt ökade arbetsmark-
nadsmedel till kultursektorn bryts genom förslagen.

Sammanfattning av betänkandet Generella
konstnärsstöd (SOU 1997:184)
Utredningen har haft i uppdrag att utforma ett förslag om ett nytt gene-
rellt ekonomiskt stöd till konstnärliga yrkesutövare. Olika alternativ har
övervägts. Material har insamlats från andra länder. Konstnärernas eko-
nomiska förhållanden har kartlagts i en särskild undersökning. En analys
har gjorts av hur konstnärerna påverkas av olika regelverk utanför kul-
turområdet, nämligen skatter och avgifter, arbetsmarknadsstöd och andra
trygghetssystem.
Enligt direktiven skall det nya stödet ha ett tydligt kulturpolitiskt syfte,
det skall vara generellt så att det kan prövas mot vissa objektiva kriterier,
minska yrkesverksamma konstnärers beroende av icke konstnärliga
försörjningsarbeten, ges till i verklig mening konstnärligt verksamma,
dvs. till konstnärer som kan uppfylla vissa kvalitetskriterier samt vara
inkomstprövat.
Generellt sett har konstnärerna låga inkomster av sitt konstnärliga
arbete. I genomsnitt kommer endast omkring en femtedel av konstnärers
inkomster från det konstnärliga arbetet. Resten kommer från olika s.k.
brödjobb . Konstnärernas sammanlagda bruttoinkomster är också låga,
omkring 140 000 kronor, vilket motsvarar 80 % av genomsnittet för
befolkningen totalt sett. Skillnaderna kan vara relativt stora mellan
konstnärsgrupperna. Bildkonstnärerna är den grupp som har de lägsta
bruttoinkomsterna, knappt 100 000 kronor i genomsnitt, vilket motsvarar
knappt 60 % av genomsnittet för befolkningen i övrigt. Kartläggningen
av konstnärernas antal, verksamhetsinriktning och inkomster redovisas i
kapitel 2 samt i en separat bilaga.
Den grundläggande orsaken till konstnärers låga inkomster och för-
sörjningssvårigheter är den obalans som råder på konstnärernas arbets-
marknad, en obalans som har tilltagit under 1990-talet. Samtidigt som
antalet personer som vill försörja sig på konstnärligt arbete har fortsatt att
öka så har efterfrågan på deras tjänster sjunkit, bl.a. som en följd av att
de offentliga anslagen har skurits ner och företagens satsningar på det
kulturella området har minskat.
Det övergripande syftet för statens konstnärspolitiska insatser är att
skapa sådana villkor för de professionella konstnärerna att de kan basera
sin försörjning på ersättning för utfört konstnärligt arbete (prop.
1996/97:3). Detta syfte leder i första hand till åtgärder som kan underlätta
för konstnärer att etablera sig på sin marknad, nå sin publik eller kund-
krets och få full ersättning för det arbete de utför och de verk de produ-
cerar.
I vår utrednings uppdrag har legat att undersöka om ett nytt generellt
inkomststöd till konstnärerna kan lindra problemen med de låga och
ojämna inkomsterna så att de yrkesverksamma konstnärernas beroende
av icke konstnärliga försörjningsarbeten kan minska. En del av dessa
problem hör samman med att skatteregler, arbetsmarknadsstöd och olika
socialförsäkringar inte är anpassade till de särskilda inkomst- och arbets-
förhållanden som konstnärer lever och verkar under. I kapitel 4 har vi
gjort en analys av ett flertal av dessa regelverk. Vi har identifierat ett
antal systembrister och föreslår att en särskild utredning tillsätts för att
ta fram förslag som förbättrar de egenföretagande konstnärernas ställning
på socialförsäkringsområdet och närliggande områden. Vi gör också
bedömningen att det är mycket som talar för att skattereglerna är ett
verkningsfullt instrument för kulturpolitiken.
Ifrån andra länder har vi hämtat exempel på hur konstnärsstöd är ut-
formade. Dessa redovisas i kapitel 5. Särskilt de generellt verkande stö-
den har kartlagts. Vi konstaterar att det finns generella ekonomiska stöd
till konstnärer i flera länder. I Irland och Frankrike används främst skat-
tesystemet för att ge ett särskilt stöd till konstnärer. I Tyskland och
Österrike lämnas stödet främst via socialförsäkringssystemet. I Neder-
länderna har man i år behandlat ett regeringsförslag om ett nytt direkt
bidrag till konstnärer. Där finns sedan tidigare ett generellt ekonomiskt
stöd inom ramen för socialbidragsgivningen. I våra nordiska grannländer,
Norge och Danmark är man däremot i färd med att bygga ut de selektiva
stödformerna.
Enligt direktiven skulle vi analysera och bedöma om det är möjligt att
bearbeta de tidigare utredningsförslagen om egenavgiftsfond och konst-
närstillägg. I kapitel 6 redovisar vi denna analys, som vi sedan bygger
vidare på vid utformningen av reglerna för den inkomstförstärkning som
vi menar skulle kunna vara ett fungerande system, men som vi ändå
avråder från att införa.
I kapitel 7 konstaterar vi att det är fullt möjligt att införa ett system
med generellt verkande inkomstförstärkning för egenföretagande konst-
närer som uppfyller ett antal objektiva kriterier för kvalitet, yrkesverk-
samhet m.m., som är inkomstprövat och som i varje fall i viss mån skulle
minska yrkesverksamma konstnärers beroende av icke konstnärliga
försörjningsarbeten. (Den närmare utformningen av stödet finns redovi-
sad i kapitel 7). Trots detta vill vi inte rekommendera att denna form av
stöd införs. Och det beror främst på två orsaker. Dels har de ekonomiska
beräkningarna visat att den budgetram som kan disponeras, 34 miljoner
kronor netto och 48 miljoner kronor brutto, inte räcker till ett bidrag på
mer än 800 kronor per månad brutto, före skatt och avgifter. Det är tvek-
samt om ett bidrag i den storleksordningen på något nämnvärt sätt kan
skapa förutsättningar för konstnärer att minska sina brödjobb , från
vilka de har inkomster på i genomsnitt tio gånger så mycket, alltså när-
mare 8 000 kronor per månad. Den andra orsaken är att konstnärerna
själva är mycket tveksamma till ett bidrag av detta slag. De vill ogärna
bli en grupp som är mer bidragberoende än andra medborgare i sam-
hället. De föredrar i stället att statens stöd inriktas på att öka de i verklig
mening yrkesverksamma konstnärernas möjligheter att få ersättning för
det arbete de utför och som ger dem tillfälle att visa och framföra sina
verk inför en publik. Av dessa skäl vill vi inte rekommendera att denna
form av inkomstförstärkning införs, även om det vore både tekniskt och
administrativt fullt möjlig.
Vårt förslag till generellt verkande stöd blir i stället insatser som kan
underlätta de i verklig mening yrkesverksamma konstnärernas möjlig-
heter att nå sin publik och erhålla full ersättning för det arbete de utför
och de verk de producerar, ett paket för ökad efterfrågan på konstnärers
arbete . Förslaget presenteras i kapitel 8. Det har utformats så att vart och
ett av leden mellan den yrkesverksamma konstnären och hans/hennes
publik skall stärkas.
Förslagen kommer också genom sin utformning (bl.a. turnéstöd, arran-
görsstöd, ökat stöd till Länsmusiken, till kollektivverkstäder m.m.) att bli
en viss motvikt till den starka koncentration av kulturutbudet som för
närvarande finns till storstadsområdena.
Vidare har förslagen utformats så att de överensstämmer med de behov
som den Konstnärliga arbetsmarknadsutredningen har identifierat och de
förslag till förändring av det arbetsmarknadspolitiska stödet som denna
utredning presenterar. Där föreslås att 50 miljoner kronor överförs från
Arbetsmarknadsdepartementet till Kulturdepartementet för att finansiera
åtgärder för förmedling av konstnärers arbete och förstärkning av deras
inkomster. Med detta tillskott växer vår medelsram till 84 miljoner kro-
nor. Våra förslag innebär att av det ökade stödet på totalt 84 miljoner
kronor skall merparten, ca 50 miljoner kronor, gå till förmedlande insat-
ser av olika slag.
Förslagen har utformats med hänsyn tagen till de skilda verksamhets-
förutsättningar som råder mellan de olika konstnärsområdena. De mark-
nadsmässiga villkoren och inkomst- och utgiftsförhållandena skiljer sig
starkt åt mellan olika konstformer och mellan olika konstnärsyrken. De
insatser som behövs för att förstärka förmedling av och ersättning för de
konstnärliga arbetena behöver därför anpassas till de specifika förutsätt-
ningar som gäller för respektive konstnärsområde.
Vid utformningen av stöden har vi också tagit hänsyn till vilka ersätt-
ningar som redan finns och vilka andra eventuella stöd respektive grupp
redan åtnjuter. Insatserna har därmed blivit olika stora för de olika områ-
dena. För Bildområdet föreslås 27,5 miljoner kronor, för Ton också
27,5 miljoner kronor, för Ord 11 miljoner kronor och för Scen
15 miljoner kronor. Stöden föreslås inbegripa utökade utställningser-
sättningar, turnestöd, arrangörsstöd, bidrag till centrumbildningar, stöd
till fonogramutgivning, förhyrning av utställningslokaler, kollektivverk-
städer, till svenska konstnärers utställningar utomlands och annat inter-
nationellt utbyte m.m.
Med den sammansättning av åtgärder för de olika konstnärsgrupperna
som här föreslås bedömer vi att konstnärerna får en väsentligt större
chans att uppnå det som de så klart förespråkat, nämligen att kunna leva
av sitt arbete i stället för av bidrag. Det innebär också att förslagen full-
följer den senaste kulturpropositionens inriktning på att skapa sådan vill-
kor för de yrkesverksamma konstnärerna att de kan basera sin försörjning
på ersättning för utfört konstnärligt arbete.

Sammanfattning av betänkandet Fonogramersättning
(SOU 1997:140)
Uppdraget
I våra direktiv anger regeringen att vi skall utarbeta ett förslag till ett
regelsystem avseende en offentligrättslig avgift på vidareförsäljning av
konst som inte omfattas av något upphovsrättsligt skydd. Denna del av
vårt uppdrag har vi redovisat i delbetänkandet En fond för unga konst-
närer (SOU 1997:106). Enligt direktiven skall vi också utreda formerna
för ersättning till upphovsmän för utlåning av fonogram och lägga fram
de förslag som behövs. Den sistnämnda delen av vårt uppdrag behandlas
i detta betänkande.
Upphovsrätten och biblioteksutlåningen
Enligt 2 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk (upphovsrättslagen) omfattar upphovsrätten till ett verk en ensam-
rätt för upphovsmannen att förfoga över verket genom att göra det till-
gängligt för allmänheten genom försäljning, uthyrning, utlåning eller
annan spridning av verket.
I 19 § upphovsrättslagen anges inskränkningar i denna s.k. spridnings-
rätt. Av bestämmelsen framgår bl.a. att när ett exemplar av t.ex. ett litte-
rärt verk med upphovsmannens samtycke har överlåtits, exemplaret får
spridas vidare. Denna inskränkning - som brukar kallas att spridnings-
rätten konsumeras - innebär alltså att den som har köpt ett exemplar av
ett överlåtet litterärt verk kan överlåta exemplaret vidare eller låna ut det
utan samtycke från upphovsmannen. Det är denna reglering som utgör
den rättsliga grunden för den fria biblioteksutlåningen. Upphovsmannen
har inte någon rätt till ersättning enligt det upphovsrättsliga regelsystemet
för den utlåning av exemplar som sker genom bibliotek.
För utlåningen av litterära verk på folk- och skolbiblioteken betalas
emellertid en offentligrättslig ersättning till upphovsmännen enligt
bestämmelserna i förordningen (1962:652) om Sveriges författarfond.
Denna reglering omfattar dock inte bibliotekens utlåning av musikaliska
verk, dvs. musiktryck (noter m.m.) och ljudupptagningar av sådana verk.
Vårt förslag
Vi anser att det av såväl rättviseskäl som kulturpolitiska skäl skall införas
en offentligrättslig ersättningsordning som omfattar utlåningen av musik-
fonogram från folk- och skolbiblioteken.

Vilka bör omfattas av rätten till ersättning?
Vi föreslår att såväl upphovsmän som utövande konstnärer skall ersättas
för folk- och skolbibliotekens utlåning av musikfonogram. Detta innebär
alltså att kompositörer och textförfattare skall få ersättning vid utlåning
av deras verk. Även den som har översatt eller bearbetat (arrangerat) ett
verk skall få ersättning. Detsamma skall gälla de personer som har fram-
fört verken på de utlånade ljudupptagningarna, de s.k. utövande konst-
närerna (t.ex. musiker, sångare och dirigenter). Rätten till ersättning skall
- i likhet med vad som gäller övriga stödformer på kulturområdet - till-
komma ersättningsberättigade som har sin huvudsakliga konstnärliga
verksamhet i Sverige eller som är stadigvarande bosatta i landet.
Hur bör storleken på den totala ersättningen beräknas?
Vi föreslår att statsanslaget skall beräknas med hjälp av ett grundbelopp
per hemlån av fonogram med musik och omfattningen av den ersätt-
ningsberättigade utlåningen. Anslaget räknas sedan fram som produkten
av grundbeloppet och omfattningen av fonogramutlåningen. Ersättning
skall utgå för varje kalenderår och beräknas på antalet hemlån för kalen-
deråret före det år ersättningen avser.
Fördelningen av ersättning
Vi anser att fördelningen av ersättningar skall ske enligt upphovsrättsliga
principer, dvs. ersättningen till t.ex. en viss upphovsman skall göras
beroende av utlåningen av hans eller hennes verk. När det gäller admi-
nistrationen av ersättningar föreslår vi att upphovsrättsorganisationerna
STIM och SAMI hanterar de belopp som årligen skall fördelas. Organi-
sationerna skall var och en inom sitt område bestämma hur ersättningar
skall fördelas mellan de ersättningsberättigade. De skall därvid följa de
principer som gäller för de upphovsrättsliga ersättningarna. Det skall
dock finnas en övre gräns för hur mycket en ersättningsberättigad för ett
visst år skall kunna uppbära i ersättning.
Genomförandet av förslaget
Enligt våra direktiv skall vårt förslag rymmas inom ramarna för statens
insatser på det konstnärspolitiska området för perioden 1997-1999. Detta
innebär att finansieringen av systemet måste ske genom en omfördelning
av resurserna inom utgiftsområdet.
Vi föreslår att de medel som utnyttjas för systemet med bibliotekser-
sättning även skall användas för att finansiera den föreslagna ersättnings-
ordningen.
Vi bedömer att förslaget bör kunna genomföras med verkan från den 1
januari 1999.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
betänkandet Arbete åt konstnärer (SOU 1997:183)
Riksförsäkringsverket, Kammarkollegiet, Statskontoret, Riksrevisions-
verket, Riksskatteverket, Högskoleverket, Danshögskolan, Dramatiska
Institutet, Kungliga Konsthögskolan, Konstfack, Kungliga Musikhög-
skolan i Stockholm, Operahögskolan, Göteborgs Universitet, Umeå Uni-
versitet, Luleå Tekniska Universitet, Malmö Högskola, Arbetsmarknads-
styrelsen, Länsarbetsnämnden i Västra Götalands Län, Länsarbetsnämn-
den i Örebro Län, Statens kulturråd, Konstnärsnämnden, Sveriges För-
fattarfond, Statens Konstråd, Statens Konstmuseer, Sveriges Television,
Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Danscentrum, Film-
centrum, Författarcentrum Riks, Illustratörcentrum, Konsthantverkscent-
rum, Konstnärscentrum, Konstnärscentrum Syd, Musikcentrum Riks,
Musikcentrum Väst, Teatercentrum, Översättarcentrum, Arbetsgruppen
för Dansares Yrkesbyte, Konstfrämjandet, Föreningen Svenska Tonsät-
tare, Konstnärernas riksorganisation, Föreningen Sveriges Konsthant-
verkare och industriformgivare, Konstnärliga och Litterära Yrkesutöva-
res Samarbetsnämnd (KLYS), Landsorganisationen (LO), Oberoende
Filmares Förbund, Sveriges Arbetsgivareföreningen, Svenska Danspeda-
gogförbundet, Svenska Fotografers Förbund, Svenska Journalistförbun-
det, Svenska Konstnärsförbundet, Svenska Musikerförbundet Kulturar-
betarförbundet, Svenska Teaterförbundet, Svenska Akademikers Cen-
tralorganisation (SACO), Sveriges Dramatikerförbund, Sveriges För-
fattarförbund, Sveriges Yrkesmusikerförbund, Teatrarnas Riksförbund
och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).
Därutöver har skrivelser gällande betänkandet inkommit från Kungliga
Akademien för de fria konsterna, Dansens Hus, Arbetarnas Bildningsför-
bund (ABF), Musikhögskolan i Piteå, Stiftelsen Galleri Enkehuset, De
Konstnärliga Högskolorna i Stockholm, Fotograficentrum och galleri
Index, KORDA Moving Arts, Trygghetsrådet, Folkparkerna i Sve-
rige/Folkets Hus Riksorganisation och Riksföreningen för Folkmusik och
Dans.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
betänkandet Generella konstnärsstöd (SOU 1997:184)
Kammarrätten i Göteborg, Riksförsäkringsverket, Kammarkollegiet,
Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Danshögskolan,
Högskoleverket, Dramatiska Institutet, Kungliga Konsthögskolan, Konst-
fack, Operahögskolan, Malmö Högskola, Arbetsmarknadsstyrelsen,
Länsarbetsnämnden i Örebro Län, Statens kulturråd, Konstnärsnämnden,
Sveriges författarfond, Svenska rikskonserter, Statens Konstråd, Statens
Konstmuseer, Röhsska museet, Svenska Filminstitutet, Sveriges Radio,
Sveriges Television, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet,
Danscentrum, Författarcentrum Riks, Illustratörcentrum, Konsthant-
verkscentrum, Konstnärscentrum Syd, Musikcentrum Riks, Musikcent-
rum Väst, Teatercentrum, Översättarcentrum, Bildkonst Upphovsrätt i
Sverige (BUS), Konstfrämjandet, Föreningen Svenska Tonsättare,
Konstnärernas Riksorganisation, Föreningen Sveriges Konsthantverkare
och industriformgivare, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Sam-
arbetsnämnd (KLYS), Landsorganisationen (LO), Oberoende Filmares
Förbund, Sveriges Arbetsgivareföreningen, Svenska Danspedagogför-
bundet, Svenska Fotografers Förbund, Svenska journalistförbundet,
Svenska Konstnärsförbundet, Svenska Musikerförbundet Kulturarbetar-
förbundet, Svenska Teaterförbundet, Svenska Akademikers Centralorga-
nisation (SACO), Sveriges Dramatikerförbund, Sveriges Författarför-
bund, Sveriges Yrkesmusikerförbund, Teatrarnas Riksförbund och
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).
Därutöver har skrivelser gällande betänkandet inkommit från Kungliga
Akademien för de fria konsterna, Arbetarnas Bildningsförbund (ABF),
STIM/Svensk Musik, Stiftelsen Galleri Enkehuset, Svenska Musikrådet,
De Konstnärliga Högskolorna i Stockholm, Folkparkerna i Sve-
rige/Folkets Hus Riksorganisation, Grafiska Sällskapet, Riksföreningen
för Folkmusik och Dans, Sveriges Konstföreningars Riksförbund (SKR)
och Kungliga Musikaliska Akademien.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
betänkandet Fonogramersättning (SOU 1997:140)
Hovrätten för Övre Norrland, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Statens
kulturråd, Konstnärsnämnden, Kungliga Musikaliska Akademien, Bild
Ord Not Upphovsrättslig Samorganisation (BONUS), Svenska Artisters
och Musikers Intresseorganisation (SAMI), Föreningen Svenska Ton-
sättare, Föreningen Svenska Kompositörer av Populärmusik (SKAP),
Föreningen Svenska Tecknare, Svenska Tonsättares Internationella
Musikbyrå (STIM), Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samar-
betsnämnd (KLYS), Svenska Fotografers Förbund, International Fede-
ration of the Phonographic Industry/Svenska gruppen (IFPI), Svenska
Kommunförbundet, Svenska Musikerförbund Kulturarbetarförbundet,
Svenska Musikförläggareföreningen, Sveriges Allmänna Biblioteksföre-
ning, Sveriges Författarfond, Sveriges Författarförbund och Musikcent-
rum.
Därutöver har skrivelse gällande betänkandet inkommit från Svenska
Teaterförbundet.

Kulturdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 1998

Närvarande: statsrådet Peterson, ordförande, och statsråden Freivalds,
Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann,
Ulvskog, Sundström, Johansson, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky,
Östros.

Föredragande: statsrådet Ulvskog

Regeringen beslutar proposition 1997/98:87 Konstnärernas villkor

Förutvarande 4 § upphävd genom 1994:305.

Prop. 1997/98:87

64

1

Prop. 1997/98:87
Bilaga 1

Prop. 1997/98:87
Bilaga 2

Prop. 1997/98:87
Bilaga 3

Prop. 1997/98:87
Bilaga 4

Prop. 1997/98:87
Bilaga 5

Prop. 1997/98:87
Bilaga 6

Prop. 1997/98:87